SOU 2015:47
Kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet
Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet
Regeringen beslutade den 6 mars 2014 att tillkalla en särskild utredare för att föreslå hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv rättighetsförvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden ska genomföras i svensk rätt.
Till särskild utredare utsågs samma dag ämnesrådet, numera hovrättsrådet Annika Malm. På nästa sida framgår vilka sakkunniga och experter som har medverkat i utredningens arbete. Jur. kand., civ. ek. Johan Axhamn har varit utredningens sekreterare.
Utredningen har antagit namnet Utredningen om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet (Ju 2014:05).
Enligt tilläggsdirektiv som regeringen beslutade den 19 december 2014 förlängdes utredningstiden till den 6 maj 2015.
Utredningen är ett uppdrag för Annika Malm som särskild utredare, men arbetet har bedrivits i nära samråd med de sakkunniga och experterna.
Härmed överlämnas betänkandet Kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet (SOU 2015:47). Uppdraget är med detta slutfört.
Stockholm i maj 2015
Annika Malm
/Johan Axhamn
Sakkunniga och experter som har deltagit i utredningens arbete
Om inte annat anges nedan har förordnandena gällt från och med den 4 april 2014.
Sakkunniga
Rättssakkunnige Erik Hällströmer Kanslirådet Rickard Sobocki Departementssekreteraren Thorbjörn Öström
Experter
Bolagsjuristen Birgitta Adamson Advokaten Peter Adamsson Verkställande dir. Kristina Ahlinder (fr.o.m. den 16 maj 2014) Juristen Martina Andersson Verksamhetschefen Helen Asker Chefsjuristen Lars Grönquist Juristen Pia Janné Nyberg (t.o.m. den 15 maj 2014) Verkställande direktören Christer Johansson Rådmannen Stefan Johansson Verksamhetsledaren Ulrica Källén Lörelius Föreningssekreteraren Christine Larnfelt Verkställande direktören Mats Lindberg Förbundsdirektören Susin Lindblom Curman Advokaten Helene Miksche Verkställande direktören Ulf Mårtens Chefsjuristen Thomas Stenmo Bolagsjuristen Claudia Wallman Upphovsrättsjuristen Olle Wilöf Chefsjuristen Helena Woodcock
5
Innehåll
Förkortningar ..................................................................... 15
Sammanfattning ................................................................ 17
Summary .......................................................................... 23
1 Författningsförslag ..................................................... 31 1.1 Förslag till lag om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet (20XX:XX) ......................................... 31 1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ..................... 62 1.3 Förslag till förordning om ändring av bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) .......... 68
2 Inledning .................................................................. 69 2.1 Uppdraget ................................................................................ 69 2.2 Utredningens arbete ............................................................... 70
3 Allmänt om kollektiv rättighetsförvaltning .................... 71 3.1 Individuell och kollektiv förvaltning ..................................... 71 3.2 Organisationer som helt eller delvis ägnar sig åt kollektiv förvaltning i Sverige ................................................ 73 3.3 Närmare om kollektiv förvaltning ......................................... 74 3.3.1
Allmänt ..................................................................... 74
3.3.2 Licensiering och inkassering ................................... 75 3.3.3 Rapportering, fördelning och betalning ................. 78
Innehåll SOU 2015:47
6
3.3.4 Andra funktioner .................................................... 79 3.3.5 Tillsyn och annan offentlig kontroll ...................... 80 3.3.6 Internationell samverkan ........................................ 80
4 Huvuddragen i gällande rätt ........................................ 83 4.1 Internationell och EU-reglering ............................................ 83 4.1.1
Allmänt .................................................................... 83
4.1.2 Reglering på EU-nivå .............................................. 83 4.2 Svensk rätt ............................................................................... 86 4.2.1 Associationsrättslig reglering ................................. 87 4.2.2 Sysslomannaskap m.m. ........................................... 93 4.2.3 Redovisningsrättslig reglering m.m. ...................... 94 4.2.4 Det upphovsrättsliga regelverket ........................... 94 4.2.5 Lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden ............................................................... 97
5 Direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet .................................................. 99
6 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning .................................... 103 6.1 En ny lag om kollektiv rättighetsförvaltning ...................... 103 6.2 Närmare om utgångspunkterna för genomförandet .......... 114 6.2.1
Förhållandet mellan nationell reglering och unionsrätten ........................................................... 114
6.2.2 Struktur och språklig utformning ........................ 115 6.3 Förhållandet till befintlig associationsrättslig reglering ..... 116 6.4 Vilka former av kollektiv rättighetsförvaltning omfattas av direktivet? ......................................................................... 117 6.5 Avgränsning av direktivets tillämpningsområde i förhållande till facklig föreningsfrihet................................. 125 6.5.1 Allmänt .................................................................. 125
Innehåll
7
6.5.2 Facklig föreningsfrihet .......................................... 126 6.5.3 Lagen bör inte tillämpas på vissa fackliga överenskommelser ................................................. 128 6.6 Några centrala definitioner ................................................... 133
7 Representation av rättighetshavare samt medlemskap och organisation ...................................................... 137 7.1 Allmänna principer för kollektiv förvaltning ...................... 137 7.1.1
Nuvarande ordning ................................................ 137
7.1.2 Överväganden ........................................................ 140 7.2 Rättighetshavarnas rättigheter ............................................. 142 7.2.1 Nuvarande ordning ................................................ 142 7.2.2 Överväganden ........................................................ 144 7.3 Medlemskap .......................................................................... 157 7.3.1 Nuvarande ordning ................................................ 157 7.3.2 Överväganden ........................................................ 159 7.4 Medlemmarnas deltagande i beslutsfattandet ..................... 167 7.4.1 Nuvarande ordning ................................................ 167 7.4.2 Överväganden ........................................................ 174 7.5 Möjlighet att kommunicera på elektronisk väg................... 177 7.5.1 Nuvarande ordning ................................................ 177 7.5.2 Överväganden ........................................................ 179 7.6 Medlemsregister .................................................................... 180 7.6.1 Nuvarande ordning ................................................ 180 7.6.2 Överväganden ........................................................ 182 7.7 Rättigheter för rättighetshavare som inte är medlemmar .. 184 7.7.1 Nuvarande ordning ................................................ 184 7.7.2 Överväganden ........................................................ 185 7.8 Medlemsstämma ................................................................... 187 7.8.1 Nuvarande ordning ................................................ 187 7.8.2 Överväganden ........................................................ 193
Innehåll SOU 2015:47
8
7.9 Övervakningsfunktion och skyldigheter för personer som leder verksamheten ....................................................... 218 7.9.1 Nuvarande ordning ............................................... 218 7.9.2 Överväganden ........................................................ 233 7.10 Särskilt om äldre former av ekonomiska föreningar .......... 246
8 Förvaltningen av rättighetsintäkter ............................. 249 8.1 Inkassering och användning av rättighetsintäkter .............. 249 8.1.1
Nuvarande ordning ............................................... 249
8.1.2 Överväganden ........................................................ 255 8.2 Avdrag ................................................................................... 261 8.2.1 Nuvarande ordning ............................................... 261 8.2.2 Överväganden ........................................................ 264 8.3 Fördelning av utestående belopp till rättighetshavare ....... 271 8.3.1 Nuvarande ordning ............................................... 271 8.3.2 Överväganden ........................................................ 274
9 Förvaltning av rättigheter för andra kollektiva förvaltningsorganisationers räkning ............................ 285 9.1 Rättigheter som förvaltas genom representationsavtal ...... 285 9.1.1
Nuvarande ordning ............................................... 285
9.1.2 Överväganden ........................................................ 287 9.2 Avdrag och betalningar när det finns ett representationsavtal .............................................................. 288 9.2.1 Nuvarande ordning ............................................... 288 9.2.2 Överväganden ........................................................ 289
10 Förhållandet till användare ....................................... 295 10.1 Licensiering ........................................................................... 295 10.1.1 Nuvarande ordning ............................................... 295 10.1.2 Överväganden ........................................................ 300 10.2 Användarnas skyldigheter .................................................... 308 10.2.1 Nuvarande ordning ............................................... 308 10.2.2 Överväganden ........................................................ 309
Innehåll
9
11 Insyn och rapportering ............................................. 315 11.1 Information till rättighetshavarna om förvaltningen av deras rättigheter .................................................................... 315 11.1.1 Nuvarande ordning ................................................ 315 11.1.2 Överväganden ........................................................ 316 11.2 Information till andra kollektiva förvaltningsorganisationer om förvaltningen av rättigheter som omfattas av representationsavtal ............... 320 11.2.1 Nuvarande ordning ................................................ 320 11.2.2 Överväganden ........................................................ 320 11.3 Information som på begäran ges till rättighetshavare, andra kollektiva förvaltningsorganisationer och användare ............................................................................... 321 11.3.1 Nuvarande ordning ................................................ 321 11.3.2 Överväganden ........................................................ 322 11.4 Information till allmänheten ................................................ 324 11.4.1 Nuvarande ordning ................................................ 324 11.4.2 Överväganden ........................................................ 330 11.5 Årlig insynsrapport ............................................................... 332 11.5.1 Nuvarande ordning ................................................ 332 11.5.2 Överväganden ........................................................ 336
12 Förhållande till vissa andra regelverk ......................... 341 12.1 Inledning ............................................................................... 341 12.2 Förhållande till bestämmelser om kollektiv förvaltning i upphovsrättslagen ................................................................. 341 12.2.1 Organisationer behöriga att träffa avtal med
avtalslicensverkan och inkassera upphovsrättslig ersättning ..................................... 341
12.2.2 Konsekvensändringar i bestämmelserna om avtalslicenser m.m. ................................................. 346 12.3 Förhållande till personuppgiftslagen ................................... 348
Innehåll SOU 2015:47
10
13 Gränsöverskridande licensiering ................................ 353 13.1 Allmänna utgångspunkter för gränsöverskridande licensiering av näträttigheter till musikaliska verk ............. 353 13.1.1 Nuvarande ordning ............................................... 353 13.1.2 Överväganden ........................................................ 356 13.2 Resurser för att hantera gränsöverskridande licenser ........ 363 13.2.1 Nuvarande ordning ............................................... 363 13.2.2 Överväganden ........................................................ 363 13.3 Insyn i uppgifter rörande gränsöverskridande repertoar ... 366 13.3.1 Nuvarande ordning ............................................... 366 13.3.2 Överväganden ........................................................ 366 13.4 Uppgifter rörande gränsöverskridande repertoar ............... 368 13.4.1 Nuvarande ordning ............................................... 368 13.4.2 Överväganden ........................................................ 368 13.5 Rapportering och fakturering .............................................. 371 13.5.1 Nuvarande ordning ............................................... 371 13.5.2 Överväganden ........................................................ 371 13.6 Betalning till rättighetshavarna ............................................ 374 13.6.1 Nuvarande ordning ............................................... 374 13.6.2 Överväganden ........................................................ 374 13.7 Avtal mellan kollektiva förvaltningsorganisationer om gränsöverskridande licensiering ........................................... 377 13.7.1 Nuvarande ordning ............................................... 377 13.7.2 Överväganden ........................................................ 377 13.8 Skyldighet att representera en annan kollektiv förvaltningsorganisation för gränsöverskridande licensiering ............................................................................ 380 13.8.1 Nuvarande ordning ............................................... 380 13.8.2 Överväganden ........................................................ 381 13.9 Tillträde till gränsöverskridande licensiering ...................... 384 13.9.1 Nuvarande ordning ............................................... 384 13.9.2 Överväganden ........................................................ 384
Innehåll
11
13.10 Undantag för musikrättigheter som krävs för radio- och tv-program...................................................................... 386 13.10.1 Nuvarande ordning ................................................ 386 13.10.2 Överväganden ........................................................ 388
14 Efterlevnad ............................................................. 391 14.1 Förfaranden för klagomål ..................................................... 391 14.1.1 Nuvarande ordning ................................................ 391 14.1.2 Överväganden ........................................................ 394 14.2 Förfaranden för alternativ tvistlösning ................................ 396 14.2.1 Nuvarande ordning ................................................ 396 14.2.2 Överväganden ........................................................ 402 14.3 Tvistlösning ........................................................................... 408 14.3.1 Nuvarande ordning ................................................ 408 14.3.2 Överväganden ........................................................ 410 14.4 Tillsyn, samarbete och informationsutbyte ........................ 413 14.4.1 Nuvarande ordning ................................................ 413 14.4.2 Överväganden ........................................................ 416 14.5 Skadestånd ............................................................................. 427 14.5.1 Nuvarande ordning ................................................ 427 14.5.2 Överväganden ........................................................ 435 14.6 Straff ...................................................................................... 439 14.6.1 Nuvarande ordning ................................................ 439 14.6.2 Överväganden ........................................................ 440 14.7 Tillstånd och registrering ..................................................... 443 14.7.1 Nuvarande ordning ................................................ 443 14.7.2 Överväganden ........................................................ 445 14.8 Behörig myndighet för tillsyn över de kollektiva förvaltningsorganisationerna ................................................ 447 14.9 Finansiering av PRV:s tillsynsverksamhet .......................... 457 14.9.1 Nuvarande ordning ................................................ 457 14.9.2 Överväganden ........................................................ 458
Innehåll SOU 2015:47
12
14.10 Upplysningar, ingripanden och sanktioner ........................ 463 14.11 Möjlighet till överklagande .................................................. 465 14.12 Tillsynens förhållande till möjlighet till prövning i allmän domstol ..................................................................... 466 14.13 Uppdrag att följa utvecklingen av bestämmelserna om licensiering och rapportering ............................................... 467 14.14 Sekretess ................................................................................ 469 14.15 Forum .................................................................................... 470
15 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ............... 471
16 Konsekvensanalys .................................................... 473 16.1 Allmänna utgångspunkter .................................................... 473 16.1.1 Uppdraget .............................................................. 473 16.1.2 Utredningens förslag och möjliga alternativ ....... 474 16.1.3 Berörda organisationer, myndigheter och
företag .................................................................... 479
16.2 Kostnadsmässiga och andra konsekvenser av förslagen ..... 483 16.2.1 Allmänt .................................................................. 483 16.2.2 Kollektiva förvaltningsorganisationer och
deras medlemsorganisationer ............................... 484
16.2.3 Oberoende förvaltningsorganisationer ................ 494 16.2.4 Medlemmar och rättighetshavare ......................... 495 16.2.5 Användare .............................................................. 495 16.2.6 Konsumenter ......................................................... 496 16.2.7 Patent- och registreringsverket ............................ 496 16.2.8 Domstolarna .......................................................... 498 16.2.9 Staten ..................................................................... 499 16.2.10 Samhällsekonomiska konsekvenser ..................... 499 16.3 Effekter på små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags ................................................................. 500 16.4 Den föreslagna regleringens överensstämmelse med Sveriges skyldigheter som medlem i EU ............................. 500
Innehåll
13
16.5 Bedömning av särskilda hänsyn vad gäller tidpunkten för införande av nya regler ................................................... 501 16.6 Bedömning av behovet av speciella informationsinsatser .. 501 16.7 Konsekvenser för övriga områden ....................................... 501
17 Författningskommentar ............................................ 503 17.1 Förslag till lag om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet (20XX:XX) ....................................... 503 17.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ................... 575 17.3 Förslag till förordning om ändring av bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) ........ 577
Särskilda yttranden .......................................................... 579
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2014:30 ............................................... 597 Bilaga 2 Kommittédirektiv 2014:163 ............................................. 605 Bilaga 3 EU-direktiv 2014/26/EU ................................................ 607 Bilaga 4 Jämförelsetabell ................................................................ 635 Bilaga 5 Enkät ................................................................................. 639
15
Förkortningar
ABL Aktiebolagslagen (2005:551) AD Arbetsdomstolen ALIS Administration av Litterära rättigheter I Sverige BK Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk Bonus Bonus Copyright Access BUS Bildkonst Upphovsrätt i Sverige dir. Kommittédirektiv Ds Departementsserien EEIG-förordningen Rådets förordning (EG) nr 2137/85 av den
25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar
EGD EG-domstolen EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning EIPR European Intellectual Property Law Review EU Europeiska Unionen EUD EU-domstolen EUT Europeiska unionens officiella tidning EUF-fördraget Fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt
FL Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar FN Förenta Nationerna HB Handelsbalken (1736:0123 2) HBL Lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag IIC The International Review of Intellectual Property and Competition Law IFPI International Federation of the Phonographic Industry
Förkortningar SOU 2015:47
16
JT Juridisk Tidskrift KL Konkurrenslagen (2008:579) KLYS Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd MBL Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet MD Marknadsdomstolen NIR Nordiskt Immateriellt Rättsskydd NJA Nytt juridiskt arkiv NJA II Nytt juridiskt arkiv, avdelning 2, Tidskrift för lagstiftning PRV Patent- och registreringsverket RF Regeringsformen SAMI Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation SCE-förordningen Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar SE-förordningen Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag SKL Sveriges Kommuner och Landsting SOU Statens offentliga utredningar Stim Svenska tonsättares internationella musikbyrå SvJT Svensk Juristtidning URL Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
17
Sammanfattning
Allmänna utgångspunkter
Direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning innehåller krav för att säkerställa att kollektiva förvaltningsorganisationer förvaltar upphovsrätt och närstående rättigheter på ett välfungerande sätt. Direktivet innehåller också bestämmelser om gränsöverskridande licensiering av upphovsrättigheter till musikaliska verk för användning på nätet.
Utredningen har i huvudsak föreslagit ett genomförande som inte går längre än vad som krävs enligt direktivet, eftersom längre gående bestämmelser kan medföra konkurrensnackdelar. Utredningens utgångspunkt har varit att förslaget till nya bestämmelser ska ansluta sig till den nivå på krav som direktivet ställer.
Utredningen har bedömt att de bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra direktivet bör komma till uttryck i en ny lag. Utredningen har genomgående strävat efter lösningar som är förenliga med befintliga svenska principer och systematik, såväl vad gäller regelverket som de praktiska ordningarna för kollektiv förvaltning.
Direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning innehåller krav i fråga om i) styrning och kontroll över den kollektiva förvaltningen, ii) organisationernas inkassering, förvaltning och utbetalning av inkasserade medel, iii) organisationernas relationer till andra förvaltningsorganisationer, iv) förhållandet till användare samt v) insyn, tillhandahållande av information och rapportering. Därutöver innehåller direktivet villkor och krav för gränsöverskridande licensiering i vissa fall och slutligen bestämmelser om efterlevnad och kontroll.
Sammanfattning SOU 2015:47
18
Styrning och kontroll över den kollektiva förvaltningen
Direktivets bestämmelser om styrning och kontroll över kollektiva förvaltningsorganisationer (artiklarna 4 till 10) syftar till att öka enskilda medlemmars och rättighetshavares möjligheter att utöva inflytande över den kollektiva förvaltningen av rättigheterna. Vissa av bestämmelserna saknar helt motsvarighet i svensk rätt och för att genomföra dessa föreslås bestämmelser i nära anslutning till direktivets ordalydelse. I syfte att klargöra att den nya lagen inte påverkar bestämmelser om en avtalslicens utsträckta verkan och obligatorisk kollektiv förvaltning, föreslås särskilda förtydliganden i lagen.
Andra bestämmelser om styrning och kontroll är huvudsakligen associationsrättsliga till sin karaktär (artiklarna 6, 8 och 9) och motsvaras i vissa delar av bestämmelser i befintlig associationsrättslig reglering. Här har utredningen strävat efter ett genomförande som så långt möjligt tar hänsyn till befintligt regelverk och systematik, t.ex. i fråga om befogenheter och skyldigheter för styrelse och stämma. Den föreslagna regleringen är associationsneutral och begränsar inte möjligheten för organisationerna att välja associationsform.
När det gäller skyldigheter för personer i de kollektiva förvaltningsorganisationernas ledning (artikel 10) bedömer utredningen att bestämmelserna är rörelserättsliga till sin karaktär och att de går utöver det som följer av befintlig associationsrättslig reglering.
Organisationernas inkassering, förvaltning och utbetalning av inkasserade medel
Direktivets bestämmelser om inkassering, förvaltning och utbetalning av inkasserade medel (artiklarna 11 till 13) syftar till att uppställa gemensamma krav på kollektiva förvaltningsorganisationer, bl.a. i fråga om separation i räkenskaperna mellan medel som avser kollektiv förvaltning och andra medel som organisationen förfogar över. Vidare uppställs villkor för och begränsningar i möjligheten för kollektiva förvaltningsorganisationer att investera inkasserade medel i avvaktan på utbetalning, möjligheten att göra skilda slag av avdrag och särskilda bestämmelser om fördelning och betalning.
SOU 2015:47 Sammanfattning
19
Bestämmelserna är rörelserättsliga till sin karaktär och överlappar till viss del befintliga bestämmelser om kollektiv förvaltning i upphovsrättslagen om följerätt, privatkopieringsersättning, tilläggsersättning och avtalslicenser. Utöver nödvändiga följdändringar – för att undvika normkonflikter – föreslås att bestämmelserna genomförs i nära anslutning till direktivets ordalydelse. Så långt möjligt anpassas förslaget till genomförande till befintliga svenska ordningar med paraply- och medlemsorganisationer, där det bl.a. förekommer att inkassering sker av en paraplyorganisation men där den slutliga fördelningen och betalningen till rättighetshavarna sker via en medlemsorganisation.
Organisationernas relationer med andra förvaltningsorganisationer
Direktivets bestämmelser om de kollektiva förvaltningsorganisationernas relationer med andra förvaltningsorganisationer (artiklarna 14 och 15) är rörelserättsliga till sin karaktär och uppställer allmänna krav på icke-diskriminering, medger möjlighet att göra vissa avdrag och innehåller regler om fördelning och betalning. Bestämmelserna saknar motsvarighet i gällande svensk rätt. Utredningen föreslår att bestämmelserna genomförs i nära anslutning till direktivets ordalydelse.
Förhållandet till användare
Direktivets bestämmelser om de kollektiva förvaltningsorganisationernas förhållande till användarna, bl.a. i fråga om licensiering och användarnas rapporteringsskyldighet (artiklarna 16 och 17) är huvudsakligen civilrättsliga till sin karaktär. Bestämmelserna saknar motsvarighet i gällande svensk rätt, även om vissa av bestämmelserna är inspirerade av konkurrensrättslig praxis från EU-domstolen och kommissionen. Utredningen föreslår att bestämmelserna genomförs i nära anslutning till direktivets ordalydelse.
Sammanfattning SOU 2015:47
20
Insyn, tillhandahållande av information och rapportering
Direktivets bestämmelser om insyn, tillhandahållande av information och rapportering (artiklarna 18 till 22) är huvudsakligen civilrättsliga till sin karaktär. Vissa av av dem innehåller emellertid betydande offentligrättsliga inslag, t.ex. bestämmelserna om information som ska ges till allmänheten samt bestämmelserna om den årliga insynsrapporten och dess granskning (artiklarna 21 och 22). Flertalet av bestämmelserna saknar motsvarighet i gällande svensk rätt, även om bestämmelserna om insynsrapporten till stor del har motsvarighet i befintliga svenska redovisningsregler. Utredningen föreslår att bestämmelserna genomförs i nära anslutning till direktivets ordalydelse.
Koppling till vissa bestämmelser om kollektiv förvaltning i upphovsrättslagen
Utredningen föreslår att upphovsrättslagens bestämmelser om vilka organisationer som kan inkassera upphovsrättslig ersättning – t.ex. privatkopieringsersättning och följerättsersättning – och träffa avtal med avtalslicensverkan kompletteras med ett krav på att organisationen ska vara en kollektiv förvaltningsorganisation enligt lagen om kollektiv rättighetsförvaltning. Förslaget är inte direkt föranlett av direktivet, men har stark koppling till direktivets syfte att harmonisera den kollektiva förvaltningen inom EU.
Villkor och krav för gränsöverskridande licensiering i vissa fall
Direktivets bestämmelser om krav på kollektiva förvaltningsorganisationer som ägnar sig åt gränsöverskridande förvaltning av näträttigheter till musikaliska verk för användning på nätet (artiklarna 23 till 32) syftar till att uppställa krav på de organisationer som önskar bedriva sådan verksamhet. Bestämmelserna har såväl civil- som offentligrättsliga inslag. Utredningen föreslår ett genomförande i enlighet med det undantag som direktivet medger i fråga om gränsöverskridande tjänster för tillhandahållande av musikaliska verk i form av notblad i skriftlig form (se skäl 40 till direktivet). Bestämmelserna saknar i huvudsak motsvarighet i svensk rätt. Utredningen föreslår att
SOU 2015:47 Sammanfattning
21
bestämmelserna genomförs i nära anslutning till direktivets ordalydelse.
Efterlevnad och kontroll
Direktivets bestämmelser om klagomål, skilda slag av tvistlösning, övervakning och annan kontroll av efterlevnaden av direktivets bestämmelser, samt samarbete och informationsutbyte med myndigheter i andra medlemsstater (artiklarna 33 till 38) medger ett tämligen flexibelt genomförande i svensk rätt. Mekanismerna för kontroll kan anpassas efter reglernas karaktär av civil- eller offentlig rätt, vilket möjliggör ett genomförande där kontrollen av efterlevnaden av bestämmelserna i stor utsträckning kan ske genom domstolsprövning. För de bestämmelser som har ett betydande offentligrättsligt inslag föreslår utredningen en tillsyn via förvaltningsmyndighet. Utredningen föreslår att behörig myndighet med ansvar för tillsyn över de kollektiva förvaltningsorganisationerna ska vara Patent- och registreringsverket.
Konsekvenser av förslagen
Utredningen föreslår, med endast några få undantag, bestämmelser som inte går utöver direktivets krav. Även med denna utgångspunkt kan konstateras att den föreslagna lagen om kollektiv rättighetsförvaltning är tämligen omfattande. Till stora delar innehåller lagen bestämmelser som helt saknar motsvarighet i befintligt regelverk, såväl vad gäller de materiella bestämmelserna om rättigheter och skyldigheter för skilda aktörer, som bestämmelserna om kontroll av efterlevnaden.
En allmän bedömning är att det regelverk som krävs för att genomföra direktivet generellt synes vara bättre anpassat efter den kollektiva förvaltning som bedrivs på musikområdet, i jämförelse med sådan förvaltning som sker på andra områden. Utanför musikområdet tycks det föreslagna regelverket skapa störst utmaningar i fråga om krav på (detaljerad) fördelning och betalning till rättighetshavare, med åtföljande krav på rapportering m.m. Vissa organisationer är alltså redan i stor utsträckning anpassade till regelverket, medan andra kan behöva göra större insatser – särskilt
Sammanfattning SOU 2015:47
22
initialt – för att uppfylla kraven. Utredningens bedömning är att vissa mindre aktörer kan ha svårigheter att få ekonomi i kollektiv förvaltning enligt det nya regelverket, vilket kan leda till omstruktureringar och nya samarbeten.
En möjlig positiv effekt av regelverket är att en större andel av inkasserade medel kan komma att fördelas på individnivå. Generellt kan legitimiteten för kollektiv förvaltning också öka. De fördelarna kan dock i vissa fall komma att ske på bekostnad av ökade kostnader, t.ex. för administration av fördelning och betalning av belopp som tidigare inte fördelats individuellt, vilket påverkar de totala utbetalningarna till rättighetshavarkollektivet. Detta kan indirekt också få en negativ effekt på organisationernas funktion som främjare av den kulturella mångfalden.
Patent- och registreringsverkets tillsyn föreslås i första hand finansieras genom anslag (skattefinansiering), i andra hand genom avgifter (mot inkomsttitel i statsbudgeten).
Ikraftträdande
Direktivet ska vara genomfört senast den 10 april 2016. Direktivet innehåller inte några allmänna bestämmelser om dess tillämpning i tiden. Utredningen föreslår därför att de bestämmelser som genomför direktivet ska träda i kraft den dag då direktivet ska vara genomfört.
Vidare föreslås att ändringarna i upphovsrättslagen träder i kraft samtidigt som den nya lagen. De nya reglerna ska dock inte tillämpas i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Det innebär bl.a. att avtal som har ingåtts med avtalslicensverkan före ikraftträdandet även fortsättningsvis kan ha sådan verkan.
23
Summary
Remit
The remit of the Inquiry has been to examine how Swedish law relates to Directive 2014/26/EU of the European Parliament and of the Council of 26 February 2014 on collective management of copyright and related rights and multi-territorial licensing of rights in musical works for online use in the internal market, to propose the legislative amendments necessary to implement the Directive and to assess the effects and consequences for those concerned.
The work of the Inquiry
The Inquiry began its work in March 2014. The work has been conducted in consultation with the Government-appointed experts. The Inquiry has held six meetings involving the participation of the experts. In addition, the Inquiry has held several meetings with various stakeholders that contacted the Inquiry during the course of the work, such as representatives of commercial users and rightholders.
The Inquiry has kept itself informed of relevant ongoing legislative work at the Government Offices, including on the
Föreningslagsutredningen (Inquiry on the Economic Associations
Act) reports (SOU 2009:37 and SOU 2020:90). In the final stage of its work, a draft proposal referred to the Council on Legislation for consideration was presented. It contained proposals for amendments to the Föreningslagen (Economic Associations Act), which the Inquiry, as far as possible, has tried to take into account in its work.
Within the framework of the work on the considerations of the proposal on the choice of government agency (“competent
Summary SOU 2015:47
24
authority”) to be responsible for the supervision of compliance with certain provisions implementing the Directive, the Inquiry has had contacts with responsible officials and agencies.
In an attempt to, as far as possible, achieve Nordic consensus on the question of implementing the Directive, the Inquiry has taken the initiative on, and participated in, several meetings with representatives of other Nordic ministries. The Inquiry has also kept itself informed about discussions between the European Commission and the Member States on the implementation of the Directive.
The Inquiry’s proposals
The Directive contains requirements to ensure that collective management organisations manage copyright and related rights in a well-functioning way. The Directive also contains provisions on multi-territorial licensing of rights to musical works for online use.
In the main, the Inquiry has proposed an implementation that does not go further than that required by the Directive since more far-reaching regulations could lead to competitive disadvantage for organisations established in Sweden. The Inquiry’s starting point has been that the proposed new regulations should concur with the requirement level set by the Directive.
The Inquiry has assessed that the necessary regulations should be expressed in a new Act. The Inquiry has consistently endeavoured to find solutions that are compatible with existing Swedish principles and arrangements, both with regard to the regulatory framework and the practical arrangements on collective management.
The Directive on collective rights management contains requirements on i) governance and supervision of collective management, ii) the organisations’ collection of rights revenues, management and payment of collected revenues, iii) the organisations’ relations to other management organisations, iv) relations with users, and v) transparency, provision of information and reporting. In addition, the Directive contains conditions and requirements on multi-territorial licensing in certain cases and, finally, regulations on compliance and control.
Summary
25
Governance and supervision of collective management
The Directive’s provisions on governance and supervision of collective management organisations (Articles 4–10) aim to increase the possibility of individual members and rightholders to exert influence over the collective management of their rights. Some of these regulations have no equivalent in Swedish law and, to implement these, regulations with wording close to that of the Directive are proposed. In order to clarify that the new Act does not affect the regulations on the extended effect of an extended collective licence and mandatory collective management, special clarifications are proposed in the Act.
Other regulations on governance and supervision are primarily of a company law character (Articles 6, 8 and 9) and correspond in certain aspects to regulations in existing Swedish Acts on companies and associations. Here, the Inquiry has sought an implementation that, as far as possible, takes account of existing regulatory frameworks and arrangements, for instance with regard to powers and obligations of governing boards and general meetings. The proposed regulations are neutral and do not limit the possibility of organisations to choose their own legal form.
With regard to obligations of the persons who manage the business of the collective management organisation (Article 10), the Inquiry considers that the regulations are of a regulatory law character and that they extend beyond that set out in existing company law regulations.
The organisations’ collection of rights revenues, management and payment of collected revenues
The Directive’s provisions on collection of rights revenues, management and payment of collected revenues (Articles 11–13) aim to impose common requirements on collective management organisations, including with regard to the separation of accounts for revenues that concern collective management and other revenues at the organisation’s disposal. Furthermore, conditions and limitations are set on the ability of collective management organisations to invest collected revenues pending distribution to
Summary SOU 2015:47
26
rightholders and on their ability to make special types of deductions, as are special regulations on distribution and payment.
These regulations are of a regulatory law character and overlap in part to existing regulations in the Copyright Act, such as the regulations on resale right, private copying and extended collective licences. In addition to necessary consequential amendments – to avoid regulatory conflicts – it is proposed that the regulations are implemented with wording close to that of the Directive. As far as possible, the implementation proposal has been adapted to the existing Swedish system of umbrella organisations and member organisations, whereby, for example, revenues are collected by the umbrella organisation but are finally distributed and paid out to rightholders by a member organisation.
The organisations’ relations with other management organisations
The Directive’s provisions on the collective management organisations’ relations with other management organisations (Articles 14 and 15) are of a regulatory law character and set out general requirements on non-discrimination, enable a possibility to make certain deductions and contain regulations on distribution and payment. The regulations have no equivalent in existing Swedish legislation. The Inquiry proposes that the regulations are implemented with wording close to that of the Directive.
Relations with users
The Directive’s provisions on the collective management organisations’ relations with users, including on licensing and the users reporting obligation (Articles 16 and 17) are primarily of a private law character. The provisions have no equivalent in existing Swedish legislation, even if some of them are inspired by case law from the Court of Justice of the European Union and decisions by the European Commission in the field of competition law. The Inquiry proposes that the regulations are implemented with wording close to that of the Directive.
Summary
27
Transparency, provision of information and reporting
The Directive’s provisions on transparency, provision of information and reporting (Articles 18–22) are primarily of a private law character, even if some of them contain significant public law elements, for instance the regulations on information that is to be provided to the public and the regulations on the annual transparency report and its auditing (Articles 21 and 22). Several of the regulations have no equivalent in existing Swedish law, even if the regulations on the transparency report largely have equivalents in existing Swedish accounting regulations. The Inquiry proposes that the regulations are implemented with wording close to that of the Directive.
Connection to certain regulations on collective management in the Copyright Act
The Inquiry proposes that the Copyright Act provisions on which organisations may collect copyright remuneration, such as private copying remuneration and resale right remuneration, and enter into agreements on extended collective licences be supplemented with a requirement that the organisation has to be a “collective management organisation” under the Act on collective rights management. This proposal is not a direct result of the Directive, but it is strongly linked to the Directive’s aim of harmonising collective management in the EU.
Conditions and requirements on multi-territorial licensing in certain cases
The Directive’s provisions on requirements concerning collective management organisations engaged in multi-territorial management of online rights to musical works for use online (Articles 23–32) aim to set requirements on organisations that want to conduct such activities. These provisions have both civil law and public law elements. The Inquiry proposes an implementation in accordance with the exceptions allowed in the Directive with regard to multi-territorial services for providing
Summary SOU 2015:47
28
access to musical works in sheet music form (see recital 40 of the Directive). These provisions have largely no equivalent in existing Swedish law. The Inquiry proposes that they are implemented with wording close to that of the Directive.
Compliance and control
The Directive’s regulations on complaints, different kinds of dispute resolution, monitoring and other forms of control of compliance with the Directive’s provisions, as well as cooperation and exchange of information with government agencies (competent authorities) in other Member States (Articles 33–38), allow for a fairly flexible implementation in Swedish law. The mechanisms for control can be adjusted according to the regulations’ civil or public law character, which enables implementation in which control of compliance with the provisions can to a large extent take place before the courts. For provisions that have considerable public (regulatory) law elements, the Inquiry proposes supervision via an administrative authority. The Inquiry proposes the Swedish Patent and Registration Office as the competent authority with responsibility for supervision of the collective management organisations.
Consequences of the proposals
The Inquiry proposes, with just a few exceptions, regulations that do not go beyond the requirements of the Directive. Even with this starting point, it may be noted that the proposed Act on collective rights management is fairly comprehensive. By and large, the Act contains regulations that have no equivalent in existing regulatory frameworks, both with regard to the material provisions on rights and obligations for different actors and the provisions on compliance control.
A general assessment is that the regulatory framework required to implement the directive generally seems better adapted to collective management as conducted in the music sector, compared with other areas. Outside the music sector, the proposed regulatory framework seems to create the greatest challenges with
Summary
29
regard to (detailed) requirements on distribution and payment to rightholders, with accompanying requirements on reporting etc. Certain organisations are thus already largely adapted to the regulatory framework, while others may need to do much more – particularly initially – to meet the requirements. The Inquiry’s assessment is that certain smaller actors may have difficulties in achieving necessary economies of scale in collective management under the new regulatory framework, which may lead to restructuring and new cooperation structures.
A possible positive effect of the regulatory framework may be that a larger part of the collected amounts will be distributed on an individual basis. In general the legitimacy of collective management may increase. However, in some cases the benefits may come at the expense of increased costs, for example, for administration of distribution and payment of sums that were not previously distributed individually, which affects total payments to rightholders collectively. Indirectly, this can have a negative effect on the function of the organisations as promoters of cultural diversity.
It is proposed that supervision by the Swedish Patent and Registration Office be financed primarily through direct state funding (tax-financed) and secondly through fees (against revenue headings in the central government budget).
Entry into force
The Directive is to be transposed into national law by 10 April 2016. The Directive does not contain any general provisions on the application in time of its implementation. The Inquiry therefore proposes that the regulations that implement the Directive enter into force on the same day the Directive is to be implemented.
Furthermore, it is proposed that the amendments to the Copyright Act enter into force at the same time as the new Act. However, the new regulations will not apply to measures taken or rights acquired before entry into force of the new Act. This means, for instance, that extended collective licence agreements that were entered into before the entry into force of the new Act will continue to be valid.
31
1 Författningsförslag
1.1 Förslag till lag om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet (20XX:XX)
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Övergripande bestämmelser och definitioner
Innehåll
1 § Lagen har följande innehåll:
– Övergripande bestämmelser och definitioner (1 kap.) – Allmänna principer för kollektiv rättighetsförvaltning (2 kap.) – Rättighetshavarnas rättigheter (3 kap.) – Medlemskap i kollektiva förvaltningsorganisationer m.m. (4 kap.)
– Medlemsstämma (5 kap.) – Övervakningsfunktion och verksamhetsledning (6 kap.) – Förvaltning av rättighetsintäkter (7 kap.) – Förvaltning av rättigheter för andra kollektiva förvaltningsorganisationers räkning (8 kap.)
– Förhållandet till användare (9 kap.) – Insyn och rapportering (10 kap.) – Gränsöverskridande licensiering av musikaliska verk i vissa fall (11 kap.)
– Sanktioner m.m. (12 kap.)
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv rättighetsförvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (EUT L 84, 20.3.2014, s. 72, Celex 32014L0026).
Författningsförslag SOU 2015:47
32
– Registrering och tillsyn (13 kap.)
Syfte
2 § I denna lag finns bestämmelser som syftar till att säkerställa att kollektiva förvaltningsorganisationer förvaltar upphovsrätt och närstående rättigheter på ett välfungerande sätt. I lagen uppställs också krav på kollektiva förvaltningsorganisationer som ägnar sig åt gränsöverskridande licensiering av upphovsrättigheter till musikaliska verk för användning på nätet.
Tillämpningsområde
3 § Det som sägs i denna lag gäller endast kollektiva förvaltningsorganisationer som är etablerade i Sverige, om inte något annat anges.
Bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på sådana enheter som direkt eller indirekt, helt eller delvis ägs eller kontrolleras av en kollektiv förvaltningsorganisation, under förutsättning att enheterna bedriver en verksamhet som, om den skulle bedrivas av den kollektiva förvaltningsorganisationen, skulle omfattas av bestämmelserna i denna lag.
4 § Bestämmelserna i denna lag kompletterar föreskrifter i allmänhet för ekonomiska föreningar, aktiebolag, handelsbolag, europakooperativ, europabolag, europeiska ekonomiska intressegrupperingar och stiftelser.
5 § Bestämmelserna i denna lag tillämpas inte på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor.
Definitioner
6 § Med kollektiv förvaltningsorganisation avses i denna lag en juridisk person som har tillstånd enligt lag eller genom överlåtelse, licens eller annat avtal att som sitt enda eller huvudsakliga syfte
SOU 2015:47 Författningsförslag
33
förvalta upphovsrätter eller närstående rättigheter för mer än en rättighetshavare till gemensam nytta för dessa rättighetshavare och som
1. ägs eller kontrolleras av sina medlemmar, eller
2. är organiserad på icke vinstdrivande basis.
7 § Med rättighetshavshavare avses i denna lag en person eller enhet som innehar upphovsrätt eller närstående rättighet eller som, inom ramen för ett avtal om utnyttjande av rättigheter eller enligt lag, har rätt till en del av rättighetsintäkterna.
Första stycket tillämpas inte på en organisation som är en kollektiv förvaltningsorganisation enligt 6 §.
Första stycket tillämpas inte heller på medlemmar i kollektiva förvaltningsorganisationer som är enheter som företräder rättighetshavare.
8 § Med medlem avses i denna lag en rättighetshavare enligt 7 § eller en enhet som företräder rättighetshavare, vilken uppfyller kraven för medlemskap i en kollektiv förvaltningsorganisation och som beviljats medlemskap i den.
9 § Med stadgar avses i denna lag stiftelseurkund, bolagsordning, stadgar, grupperingsavtal eller andra konstituerande handlingar för en kollektiv förvaltningsorganisation.
10 § Med medlemsstämma avses i denna lag det organ i en kollektiv förvaltningsorganisationen där dess medlemmar deltar och utövar rösträtt, oberoende av organisationens juridiska form.
11 § Med rättighetsintäkter avses i denna lag inkomster som en kollektiv förvaltningsorganisation har inkasserat för rättighetshavares räkning, oavsett om inkomsterna härrör från en ensamrätt, en rätt till ersättning eller från en rätt till kompensation.
12 § Med förvaltningsavgifter avses i denna lag de belopp som en kollektiv förvaltningsorganisation debiterar, drar av eller kompenserar för från rättighetsintäkter eller från inkomster som härrör från investering av sådana intäkter för att täcka kostnaderna för förvaltning av upphovsrätt eller närstående rättighet.
Författningsförslag SOU 2015:47
34
13 § Med representationsavtal avses i denna lag ett avtal genom vilket en kollektiv förvaltningsorganisation ger en annan kollektiv förvaltningsorganisation tillstånd att förvalta de rättigheter den representerar.
14 § Med användare avses i denna lag en fysisk eller juridisk person som driver verksamhet som kräver tillstånd från rättighetshavare, ersättning till rättighetshavare eller betalning av kompensation till rättighetshavare och som inte agerar i egenskap av konsument.
15 § Med repertoar avses i denna lag de rättigheter till verk som en kollektiv förvaltningsorganisation förvaltar.
16 § Med gränsöverskridande licens avses en licens som omfattar flera medlemsstaters territorier.
17 § Med näträttigheter till musikaliska verk avses de rättigheter till musikaliska verk enligt 2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk som krävs för att kunna tillhandahålla en nättjänst.
Lagens tillämpning på oberoende förvaltningsorganisationer
18 § Bestämmelserna i 9 kap. 1 §, 10 kap. 1 och 4 §§, 5 § 1–3 och 5– 7, 12 kap. 3 och 4 §§ samt 13 kap. 1 § tillämpas på oberoende förvaltningsorganisationer som är etablerade i Sverige.
Med oberoende förvaltningsorganisation avses i denna lag en juridisk person som enligt lag eller genom överlåtelse, licens eller annat avtal har tillstånd att som sitt enda eller huvudsakliga syfte förvalta upphovsrätter eller närstående rättigheter för mer än en rättighetshavare till gemensam nytta för dessa rättighetshavare och som
1. inte, varken direkt eller indirekt, helt eller delvis, ägs eller kontrolleras av rättighetshavare, och
2. är organiserad på vinstdrivande basis.
SOU 2015:47 Författningsförslag
35
2 kap. Allmänna principer för kollektiv rättighetsförvaltning
1 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska bedriva sin verksamhet i de företrädda rättighetshavarnas intressen.
En kollektiv förvaltningsorganisation får inte belasta de företrädda rättighetshavarna med skyldigheter som inte objektivt är nödvändiga för skyddet av deras rättigheter och intressen eller för en effektiv förvaltning av deras rättigheter.
2 § Stadgarna för en kollektiv förvaltningsorganisation ska ge uttryck för lämpliga och effektiva mekanismer för medlemmarnas deltagande i organisationens beslutsfattande.
Stadgarna ska i förekommande fall också ge uttryck för en skälig och balanserad representation av olika kategorier av medlemmar i organisationens beslutsfattande.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för kollektiva förvaltningsorganisationer som är stiftelser.
3 kap. Rättighetshavarnas rättigheter
1 § En rättighetshavare har rätt att ge valfri kollektiv förvaltningsorganisation tillstånd att förvalta valfria rättigheter, kategorier av rättigheter eller typer av verk (förvaltningsuppdrag).
En kollektiv förvaltningsorganisation ska åta sig ett förvaltningsuppdrag enligt första stycket, om den inte har objektiva skäl för att inte göra det.
2 § En rättighetshavare får, trots att ett förvaltningsuppdrag har lämnats enligt 1 §, ge tillstånd till sådan användning av rättigheterna, kategorierna av rättigheter eller typerna av verk som inte är kommersiell.
3 § En rättighetshavare får, i enlighet med 1 §, helt eller delvis återta ett förvaltningsuppdrag, om det sker med rimligt varsel.
En kollektiv förvaltningsorganisation får besluta att ett återtagande av ett förvaltningsuppdrag ska träda i kraft först vid räkenskapsårets slut.
Författningsförslag SOU 2015:47
36
4 § Om det finns utestående belopp till en rättighetshavare för utnyttjande som skett innan återtagandet av förvaltningsuppdraget enligt 3 § trädde i kraft, har rättighetshavaren kvar sina rättigheter enligt 7 kap. 5–10 §§, 10 kap. 1, 2 och 4 §§, 11 kap. 12 och 13 §§ och 12 kap. 1 §. Detsamma gäller i förhållande till en licens som organisationen har beviljat innan ett sådant återtagande har trätt i kraft.
5 § En kollektiv förvaltningsorganisation får inte begränsa utövandet av rättigheter enligt 3 och 4 §§ genom att ställa upp som villkor att rättigheter som omfattas av ett återtagande förvaltas av en annan kollektiv förvaltningsorganisation.
6 § När en rättighetshavare ger en kollektiv förvaltningsorganisation ett förvaltningsuppdrag, ska rättighetshavaren ge sitt uttryckliga medgivande för varje rättighet eller kategori av rättighet eller typ av verk som organisationen ska förvalta. Varje sådant medgivande ska dokumenteras av organisationen.
7 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska informera en rättighetshavare om hans eller hennes rättigheter enligt 1–6 §§, och om villkoren för den rättighet som anges i 2 §, innan den accepterar ett förvaltningsuppdrag. Rättigheterna och villkoren ska dessutom framgå av organisationens stadgar.
En kollektiv förvaltningsorganisation, som redan har fått ett förvaltningsuppdrag från rättighetshavare, ska informera dem om deras rättigheter enligt 2–6 §§.
8 § Bestämmelserna i detta kapitel påverkar inte bestämmelser om en avtalslicens utsträckta verkan eller om obligatorisk kollektiv förvaltning i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
SOU 2015:47 Författningsförslag
37
4 kap. Medlemskap i kollektiva förvaltningsorganisationer m.m.
Krav för medlemskap
1 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska godta rättighetshavare och enheter som företräder rättighetshavare som medlemmar, om de uppfyller kraven för medlemskap. Kraven ska baseras på objektiva, transparenta och icke-diskriminerande kriterier.
Kraven för medlemskap ska anges i stadgarna för den kollektiva förvaltningsorganisationen och vara allmänt tillgängliga.
Om en kollektiv förvaltningsorganisation vägrar godta en begäran om medlemskap, ska den ge rättighetshavaren eller enheten en tydlig motivering till beslutet.
Första stycket gäller inte för medlemskap i kollektiva förvaltningsorganisationer som är ekonomiska föreningar, ideella föreningar eller europakooperativ. För dem gäller i stället de förutsättningar för medlemskap som anges i 3 kap. 1 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
Första-tredje styckena gäller inte heller för kollektiva förvaltningsorganisationer som är stiftelser.
Möjlighet att kommunicera på elektronisk väg
2 § En kollektiv förvaltningsorganisation som har medlemmar ska ge dem möjlighet att kommunicera med organisationen på elektronisk väg.
Den kollektiva förvaltningsorganisationen ska även ge medlemmarna möjlighet att delta i och utöva rösträtt vid medlemsstämma på elektronisk väg.
Medlemsregister
3 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska föra register över sina medlemmar (medlemsregister). Registret ska innehålla uppgift om medlemmens namn och postadress. Registret ska uppdateras regelbundet.
Denna paragraf gäller inte om det i annan författning föreskrivs en skyldighet för den kollektiva förvaltningsorganisationen att föra register med motsvarande innehåll.
Författningsförslag SOU 2015:47
38
Tillämpning på rättighetshavare som inte är medlemmar
4 § Det som anges i 2 § första stycket, 10 kap. 4 §, 11 kap. 15 § andra stycket och 12 kap. 1 § gäller även i förhållande till rättighetshavare som enligt lag eller avtal har ett direkt rättsligt förhållande till organisationen men som inte är dess medlemmar.
5 kap. Medlemsstämma
Medlemsstämma
1 § För kollektiva förvaltningsorganisationer gäller bestämmelserna om medlemsstämma i detta kapitel i den utsträckning det i denna lag föreskrivs något annat än det som gäller enligt
1. bestämmelser om föreningsstämma i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
2. bestämmelser om bolagstämma i aktiebolagslagen (2005:551),
3. artiklarna 52–63 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar,
4. artiklarna 52–60 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag,
5. artiklarna 16–17 i rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar.
Oavsett och utöver det som framgår av första stycket 1–4 gäller 3 § andra stycket i detta kapitel, och oavsett och utöver det som framgår av första stycket 1–5 gäller 5–7 §§, 8 § andra stycket och 9 § i detta kapitel.
De befogenheter som anges i 2–12 §§ utövas i tillämpliga delar av styrelsen i eller förvaltaren för en stiftelse.
Bolagsmännen i ett handelsbolag eller i en europeisk ekonomisk intressegruppering kan besluta om att de befogenheter som anges i 2–12 §§ ska utövas av ett särskilt organ eller av samma organ som utövar de befogenheter som avses i 6 kap. 1–4 §§.
2 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska ha en medlemsstämma. Medlemsstämman ska sammankallas minst en gång per år.
SOU 2015:47 Författningsförslag
39
3 § Medlemsstämman ska besluta om ändringar i stadgarna.
Medlemsstämman ska också besluta om villkoren för medlemskap i den kollektiva förvaltningsorganisationen i de fall dessa villkor inte regleras av stadgarna.
4 § Medlemsstämman ska besluta om utnämning av eller avskedande av ledamöter i den kollektiva förvaltningsorganisationens styrelse eller motsvarande organ. Medlemsstämman ska också besluta om ersättning och andra förmåner för styrelseuppdrag till var och en av ledamöterna.
5 § Medlemsstämman ska, utöver det som framgår av 3 och 4 §§, besluta om:
1. riktlinjer för fördelning av utestående belopp till rättighetshavare,
2. riktlinjer för användning av belopp som inte kan fördelas,
3. investeringsstrategin för rättighetsintäkter och eventuella inkomster som härrör från investerade rättighetsintäkter,
4. riktlinjer för avdrag från rättighetsintäkter och från eventuella inkomster som härrör från investerade rättighetsintäkter,
5. användning av belopp som inte kan fördelas,
6. riskhanteringsstrategi,
7. godkännande av förvärv, försäljningar eller inteckningar av fast egendom,
8. godkännande av fusioner och allianser, inrättande av dotterenheter, förvärv av andra enheter eller aktier eller rättigheter i andra enheter, och
9. godkännande av upptagande av lån, utlåning eller ställande av säkerheter för lån.
6 § Medlemsstämman får delegera besluten enligt 5 § 6–9 till det organ som utövar den funktion avses i 6 kap. 1–4 §§.
7 § Medlemsstämman ska besluta om utnämning och entledigande av revisor och godkänna den årliga insynsrapport som avses i 10 kap. 6 och 7 §§.
Författningsförslag SOU 2015:47
40
8 § Varje medlem har rätt att delta i och utöva rösträtt vid medlemsstämman, om inte annat anges i andra stycket.
Möjligheten att delta och utöva rösträtt på stämman får begränsas, om den baseras på:
1. medlemskapets varaktighet, eller
2. belopp som har mottagits av eller är utestående till en medlem.
9 § De kriterier som anges i 8 § andra stycket 1 och 2 ska återges i stadgan eller medlemskapsvillkoren för den kollektiva förvaltningsorganisationen och hållas allmänt tillgängliga i enlighet med 10 kap. 3 och 5 §§.
10 § En medlem som inte är personligen närvarande vid medlemsstämman får utöva sin rätt vid medlemsstämman genom ett ombud.
Ombudet ska ha en fullmakt att för medlemmens räkning delta i och rösta vid medlemsstämman. En sådan fullmakt får inte resultera i en intressekonflikt.
För en kollektiv förvaltningsorganisation som bedrivs som en ekonomisk eller en ideell förening gäller att rätten att anlita ombud får begränsas genom bestämmelser i stadgarna. En medlem i en sådan förening har dock alltid rätt att anlita sin make, sin sambo, en annan medlem eller en ställföreträdare för en annan medlem som ombud. Vidare gäller att ett ombud får företräda högst tre medlemmar, om inte annat har bestämts i stadgarna.
11 § En fullmakt som avses i 10 § gäller för en enda medlemsstämma. Fullmaktshavaren har samma rättigheter vid medlemsstämman som den medlem som har gett fullmakten skulle ha haft.
Fullmakthavaren ska rösta i enlighet med instruktionerna från den medlem som har gett fullmakten.
12 § För en kollektiv förvaltningsorganisation som bedrivs som förening eller europakooperativ gäller att medlemsstämmans befogenheter enligt 1-11 §§ får utövas av sådana särskilt valda fullmäktige som avses i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Det gäller dock endast om
SOU 2015:47 Författningsförslag
41
1. det säkerställs att medlemmarna på ett lämpligt och effektivt sätt kan delta i beslutsfattandet i den kollektiva förvaltningsorganisationen, och
2. olika kategorier av medlemmar i förekommande fall är skäligen och balanserat representerade i fullmäktige.
6 kap. Övervakningsfunktion och verksamhetsledning
Övervakningsfunktion
1 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska ha en övervakningsfunktion som kontinuerligt övervakar de åtgärder som personer som leder organisationens verksamhet vidtar och hur de uppfyller sina skyldigheter.
Inom det organ som har den övervakningsfunktion som avses i första stycket ska det i förekommande fall finnas en skälig och balanserad representation av olika medlemskategorier i den kollektiva förvaltningsorganisationen.
Om den kollektiva förvaltningsorganisationen är en förening, ett aktiebolag, en stiftelse eller ett monistiskt organiserat europakooperativ eller europabolag, ska övervakningsfunktionen enligt första stycket utövas av den juridiska personens styrelse eller motsvarande styrelseorgan.
2 § Varje person som ingår i en övervakningsfunktion enligt 1 § ska lämna en årlig individuell redogörelse till medlemsstämman om intressekonflikter. Redogörelsen ska innehålla åtminstone den information som avses i 6 § andra stycket.
3 § Det organ som utövar övervakningsfunktionen enligt 1 § ska sammanträda regelbundet och åtminstone
1. utöva de befogenheter som medlemsstämman har delegerat till organet, inklusive de befogenheter som omfattas av 5 kap. 5 §, och
2. övervaka de personer som avses i 5 § vad gäller verksamhet och skyldigheter, inklusive verkställandet av besluten från medlemsstämman och de riktlinjer som avses i 5 kap. 5 § 1–4.
Författningsförslag SOU 2015:47
42
4 § Det organ som utövar övervakningsfunktionen enligt 1 § ska minst en gång per år rapportera om utövandet av sina befogenheter till medlemsstämman.
Skyldigheter för personer som leder verksamheten
5 § Verksamhetsledningen för en kollektiv förvaltningsorganisation ska utövas på ett sunt, ansvarsfullt och lämpligt sätt, med sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt mekanismer för intern kontroll.
6 § Kollektiva förvaltningsorganisationer ska tillämpa förfaranden för att undvika intressekonflikter.
Förfarandena ska inbegripa en årlig individuell redogörelse från var och en av de personer som ingår i verksamhetsledningen enligt 5 § till stämman, med information om
1. eventuella ekonomiska intressen i den kollektiva förvaltningsorganisationen,
2. alla ersättningar som erhållits från den kollektiva förvaltningsorganisationen under föregående räkenskapsår,
3. alla belopp som erhållits i egenskap av rättighetshavare från den kollektiva förvaltningsorganisationen under föregående räkenskapsår, och
4. faktiskt förekommande eller potentiella konflikter mellan personliga intressen och den kollektiva förvaltningsorganisationens intressen eller mellan skyldigheter gentemot den kollektiva förvaltningsorganisationen och skyldigheter gentemot andra fysiska eller juridiska personer.
7 § Kollektiva förvaltningsorganisationer som är föreningar, aktiebolag, stiftelser eller monistiskt organiserade europakooperativ eller europabolag ska ha en verkställande direktör som sköter den löpande förvaltningen. Den verkställande direktören får inte vara ledamot i styrelsen eller motsvarande styrelseorgan.
SOU 2015:47 Författningsförslag
43
7 kap. Förvaltning av rättighetsintäkter
1 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska iaktta omsorg vid inkassering och förvaltning av rättighetsintäkter.
2 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska i sina räkenskaper separera
1. rättighetsintäkter och inkomster från investeringar av rättighetsintäkter, och
2. egna tillgångar och inkomster från sådana tillgångar, från förvaltningsavgifter eller från annan verksamhet.
3 § En kollektiv förvaltningsorganisation får inte använda rättighetsintäkter eller inkomster som härrör från investeringar av rättighetsintäkter för andra ändamål än för fördelning till rättighetshavarna.
Första stycket gäller inte avdrag eller kompensation för förvaltningsavgifter i enlighet med ett beslut som fattats enligt 5 kap. 5 § 4 eller 6 kap. 3 § 1.
Första stycket gäller inte heller användning av rättighetsintäkter eller inkomster från investeringar av rättighetsintäkter i enlighet med ett beslut som fattats enligt 5 kap. 5 § eller 6 kap. 3 § 1.
4 § Om en kollektiv förvaltningsorganisation investerar rättighetsintäkterna eller inkomster från investeringar av rättighetsintäkter, ska organisationen göra det i de företrädda rättighetshavarnas intressen i enlighet med 5 kap. 5 § 3 och 6.
Vid ett beslut om investeringar enligt första stycket ska organisationen beakta följande.
1. Om det finns potentiella intressekonflikter, ska investeringens enda syfte vara de intressen som tillkommer de företrädda rättighetshavarna.
2. Tillgångarna ska investeras i syfte att trygga säkerhet, kvalitet, likviditet och vinst för portfolion som helhet.
3. Tillgångarna ska diversifieras tillräckligt för att undvika för stor vikt vid någon viss tillgång och ansamling av risker i portfolion som helhet.
Författningsförslag SOU 2015:47
44
5 § Innan en kollektiv förvaltningsorganisation accepterar ett förvaltningsuppdrag, ska organisationen ge rättighetshavaren information om avdrag för förvaltningsavgifter och andra avdrag som tillämpas på rättighetsintäkter och på eventuella inkomster från investeringar av rättighetsintäkter.
De avdrag som avses i första stycket ska vara rimliga i förhållande till de tjänster som den kollektiva förvaltningsorganisationen tillhandahåller rättighetshavarna och till de riktlinjer som beslutats av stämman enligt 5 kap. 5 § 4. För avdrag för förvaltningsavgifter gäller dessutom att de inte får överskrida den kollektiva förvaltningsorganisationens motiverade och dokumenterade förvaltningskostnader.
Om en kollektiv förvaltningsorganisation erbjuder sociala, kulturella eller utbildningsrelaterade tjänster som finansieras genom avdrag från rättighetsintäkter eller från inkomster som härrör från investeringar av rättighetsintäkter, ska dessa tjänster erbjudas på grundval av rättvisa kriterier. Det gäller särskilt tillgången till och omfattningen av dessa tjänster.
6 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska regelbundet, omsorgsfullt och korrekt fördela och utbetala utestående belopp till rättighetshavarna i enlighet med 5 kap. 5 § 1.
Den fördelning och utbetalning som avses i första stycket ska ske snarast möjligt, dock senast nio månader från slutet av det räkenskapsår under vilket rättighetsintäkten inkasserades. Det gäller dock inte om det finns objektiva skäl, särskilt i fråga om rapportering från användarna, identifiering av rättigheter, rättighetshavare eller matchning av information om verk med rättighetshavare, som hindrar organisationen från att respektera denna tidsfrist.
Om utestående belopp inte kan fördelas till rättighetshavare inom den tidsfrist som anges i andra stycket, ska beloppen redovisas separat i den kollektiva förvaltningsorganisationens räkenskaper.
7 § Inom ramen för de krav som följer av 6 § ska den kollektiva förvaltningsorganisationen vidta alla nödvändiga åtgärder för att identifiera och lokalisera rättighetshavarna. Senast tre månader efter att den tidsfrist som anges i 6 § andra stycket har löpt ut, ska organisationen göra information om verk för vilka en eller flera
SOU 2015:47 Författningsförslag
45
rättighetshavare inte har identifierats eller lokaliserats tillgänglig för
1. de rättighetshavare som organisationen företräder eller de enheter som är dess medlemmar och som företräder rättighetshavare, och
2. alla kollektiva förvaltningsorganisationer med vilka den har ingått representationsavtal.
Den information som avses i första stycket ska, under förutsättning att den är tillgänglig, omfatta
1. verkets titel,
2. rättighetshavarens namn,
3. den berörda förläggarens eller producentens namn, och
4. all annan tillgänglig relevant information som skulle kunna bidra till att identifiera rättighetshavaren.
Den kollektiva förvaltningsorganisationen ska också granska det register som avses i 4 kap. 3 § och andra lätt tillgängliga register. Om nämnda åtgärder inte leder till resultat, ska den kollektiva förvaltningsorganisationen göra denna information tillgänglig för allmänheten senast ett år efter tremånadersperiodens utgång.
8 § Om utestående belopp inte kan fördelas till rättighetshavare och det har gått tre år från slutet av det räkenskapsår då rättighetsintäkterna inkasserades, och under förutsättning att den kollektiva förvaltningsorganisationen har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att identifiera och lokalisera rättighetshavarna i enlighet med 7 § första till tredje stycket, ska dessa belopp anses utgöra belopp som inte kan fördelas.
I 5 kap. 5 § finns bestämmelser om att medlemsstämman i den kollektiva förvaltningsorganisationen ska besluta om användning av belopp som inte kan fördelas.
9 § Om fördelningen och betalningen till rättighetshavare utförs av en medlem i den kollektiva förvaltningsorganisationen som är en enhet som företräder rättighetshavare, gäller bestämmelserna i 6–8 §§ för den enheten. Medlemmen ska följa de riktlinjer för fördelning som har beslutats av den kollektiva förvaltningsorganisationen i enlighet med 5 kap. 5 § 1.
Författningsförslag SOU 2015:47
46
10 § När en kollektiv förvaltningsorganisation får ersättning från en annan kollektiv förvaltningsorganisation gäller följande. Den kollektiva förvaltningsorganisationen, eller i tillämpliga fall dess medlemmar som är enheter som företräder rättighetshavare, ska fördela och betala ut dessa utestående belopp till rättighetshavarna snarast möjligt och senast sex månader efter det att beloppen mottagits, om det inte finns objektiva skäl som hindrar organisationen eller i tillämpliga fall dess medlemmar från att respektera denna tidsfrist.
8 kap. Förvaltning av rättigheter för andra kollektiva förvaltningsorganisationers räkning
1 § En kollektiv förvaltningsorganisation får inte diskriminera någon rättighetshavare vars rättigheter den förvaltar genom representationsavtal.
2 § En kollektiv förvaltningsorganisation får inte tillämpa avdrag på intäkter från rättigheter som den förvaltar genom representationsavtal eller på inkomster som härrör från investeringar av den rättighetsintäkten.
Första stycket gäller inte förvaltningsavgifter. Första stycket gäller inte heller om den kollektiva förvaltningsorganisation vars rättigheter förvaltas inom ramen för ett representationsavtal uttryckligen har gett sitt medgivande till sådana avdrag.
3 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska regelbundet, omsorgsfullt och korrekt fördela och betala utestående belopp till andra kollektiva förvaltningsorganisationer med vilka den har representationsavtal.
Den kollektiva förvaltningsorganisationen ska verkställa fördelningen och betalningen till den andra kollektiva förvaltningsorganisationen snarast möjligt och inte senare än nio månader från slutet av det räkenskapsår under vilket rättighetsintäkten inkasserades, om det inte finns objektiva skäl som hindrar organisationen från att respektera denna tidsfrist.
SOU 2015:47 Författningsförslag
47
9 kap. Förhållande till användare
1 § Kollektiva förvaltningsorganisationer och användare ska förhandla om licensieringen av rättigheter i enlighet med god affärssed. De ska förse varandra med all nödvändig information.
2 § Licensieringsvillkor mellan en kollektiv förvaltningsorganisation och en användare ska baseras på objektiva och icke-diskriminerande kriterier.
Rättighetshavare ska få skälig ersättning för användning av sina rättigheter. Tarifferna för ensamrätter och rättigheter till ersättning ska vara rimliga i förhållande till bland annat det ekonomiska handelsvärdet för användningen av rättigheterna, med beaktande av användningens art och omfattning i fråga om verk och andra alster, samt i förhållande till det ekonomiska värdet för de tjänster som den kollektiva förvaltningsorganisationen tillhandahåller.
Kollektiva förvaltningsorganisationer ska informera den berörda användaren om de kriterier som har använts för fastställandet av tarifferna.
3 § När kollektiva förvaltningsorganisationer utfärdar licenser ska de inte vara skyldiga att använda licensvillkor som avtalats med en användare som vägledande för andra typer av nättjänster, om användaren tillhandhåller en ny typ av nättjänst som varit tillgänglig för allmänheten i unionen i mindre än tre år.
4 § Kollektiva förvaltningsorganisationer ska utan onödigt dröjsmål besvara förfrågningar från användare och bland annat uppge vilken information som krävs för att organisationen ska kunna erbjuda en licens.
Efter att ha fått all relevant information ska den kollektiva förvaltningsorganisationen utan onödigt dröjsmål antingen erbjuda en licens eller ge användaren en motiverad förklaring till varför den inte avser att utfärda en licens för en viss tjänst.
5 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska se till att användarna kan kommunicera med den på elektronisk väg.
Författningsförslag SOU 2015:47
48
6 § En användare ska förse en kollektiv förvaltningsorganisation med sådan information om användningen av de rättigheter som organisationen representerar som krävs för inkassering av rättighetsintäkterna och för fördelning av utestående belopp till rättighetshavare (rapporteringsskyldighet för användare). Rapporteringsskyldigheten är begränsad till information som är tillgänglig för användaren. Rapporteringen ska ske enligt i förväg fastställda eller överenskomna tidsangivelser och format. När en kollektiv förvaltningsorganisation och en användare beslutar om hur informationen ska lämnas ska de i så stor utsträckning som möjligt ta hänsyn till frivilliga branschnormer.
I stället för skyldigheten enligt första stycket gäller särskild rapporteringsskyldighet på områdena för privatkopieringsersättning, följerätt och tilläggsersättning enligt bestämmelser i 26 k– 26 p § och 45 a–45 d §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
10 kap. Insyn och rapportering
1 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska minst en gång per år till de rättighetshavare som har tillskrivits rättighetsintäkter eller mottagit utbetalningar tillgängliggöra information om
1. alla kontaktuppgifter som rättighetshavaren har gett den kollektiva förvaltningsorganisationen tillstånd att använda för att identifiera och lokalisera rättighetshavaren,
2. rättighetsintäkter som har tillskrivits rättighetshavaren,
3. belopp som har betalats av den kollektiva förvaltningsorganisationen till rättighetshavaren per kategori av förvaltade rättigheter och typ av användning,
4. den period för vilken beloppen tillskrevs och betalades till rättighetshavaren, om inte objektiva skäl hänförliga till rapportering från användaren hindrar den kollektiva förvaltningsorganisationen från att tillhandahålla den informationen,
5. avdrag för förvaltningsavgifter,
6. avdrag för annat än förvaltningsavgifter, och
7. eventuella rättighetsintäkter som tillskrivs rättighetshavaren men som inte har betalats för en viss period.
SOU 2015:47 Författningsförslag
49
2 § Om en kollektiv förvaltningsorganisation tillskrivit någon rättighetsintäkter och har medlemmar som är enheter som ansvarar för fördelningen av rättighetsintäkter till rättighetshavare, ska organisationen förse dessa enheter med den information som anges i 1 §.
De enheter som avses i första stycket ska minst en gång per år göra den information som anges i 1 § tillgänglig för varje rättighetshavare till vilken de tillskrivit rättighetsintäkter eller gjort utbetalningar för den period som informationen avser.
3 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska minst en gång per år och för kollektiva förvaltningsorganisationer för vars räkning den förvaltar rättigheter genom ett representationsavtal för den relevanta perioden tillgängliggöra information på elektronisk väg om
1. de rättighetsintäkter som tillskrivits, de belopp som betalats av den kollektiva förvaltningsorganisationen per kategori av rättigheter som förvaltas och per typ av användning för de rättigheter den förvaltar genom representationsavtalet, samt alla rättighetsintäkter som tillskrivits men inte har betalats för en viss period,
2. avdrag som gjorts för förvaltningsavgifter,
3. avdrag som gjorts för annat än för förvaltningsavgifter i enlighet med bestämmelserna i 8 kap. 2 §,
4. licenser som beviljats eller vägrats i fråga om verk och andra alster som omfattas av representationsavtalet, och
5. relevanta beslut som fattats vid medlemsstämman.
4 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska efter en motiverad begäran från en annan kollektiv förvaltningsorganisation för vars räkning den förvaltar rättigheter genom representationsavtal, en rättighetshavare eller en användare på elektronisk väg och utan onödigt dröjsmål tillhandahålla information avseende
1. de verk eller andra alster som organisationen representerar, de rättigheter som den representerar, antingen direkt eller genom representationsavtal, och de territorier som omfattas, eller
2. om dessa verk eller andra alster inte kan anges på grund av omfattningen av verksamheten hos den kollektiva förvaltningsorganisationen, de typer av verk eller andra alster som organisationen representerar, de rättigheter som de förvaltar och de territorier som omfattas.
Författningsförslag SOU 2015:47
50
5 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska på sin offentliga webbplats offentliggöra och uppdatera information avseende
1. organisationens stadga,
2. organisationens villkor för medlemskap och villkor för att avsluta ett tillstånd att förvalta rättigheter, om dessa villkor inte ingår i stadgan,
3. standardlicensieringsavtal och tillämpliga standardtariffer, inklusive avdrag,
4. de personer som avses i 6 kap. 5 §,
5. organisationens riktlinjer för fördelning av utestående belopp till rättighetshavare,
6. organisationens riktlinjer om förvaltningsavgifter,
7. organisationens riktlinjer om avdrag, annat än för förvaltningsavgifter från rättighetsintäkter och från inkomster som härrör från investeringar av rättighetsintäkter, inbegripet avdrag för sociala, kulturella och utbildningsrelaterade tjänster,
8. de representationsavtal som organisationen ingått, och namnen på de kollektiva förvaltningsorganisationer med vilka den har ingått dessa representationsavtal,
9. riktlinjerna för användningen av belopp som inte kan fördelas, och
10. de tillgängliga förfarandena för klagomålshantering och tvistlösning enligt 12 kap. 1 §.
6 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska en gång om året upprätta en insynsrapport som ska innehålla de uppgifter som anges i bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden.
Insynsrapporten ska innehålla en särskild rapport om användningen av de belopp som dragits av för sociala, kulturella och utbildningsrelaterade tjänster och ska innehålla åtminstone de uppgifter som anges i punkt 3 i bilagan.
SOU 2015:47 Författningsförslag
51
7 § Räkenskapsuppgifterna i den årliga insynsrapporten ska granskas av minst en auktoriserad eller godkänd revisor.
Granskningsberättelsen och eventuella förbehåll till den ska återges i sin helhet i den årliga insynsrapporten.
Den kollektiva förvaltningsorganisationen ska offentliggöra den årliga insynsrapporten på sin webbplats senast åtta månader efter räkenskapsårets slut och ska hålla den tillgänglig för allmänheten i minst fem år.
11 kap. Gränsöverskridande licensiering av näträttigheter till musikaliska verk
1 § En kollektiv förvaltningsorganisation som är etablerad här i landet ska uppfylla kraven i 2–17 §§ när den utfärdar gränsöverskridande licenser för näträttigheter till musikaliska verk.
Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte i förhållande till leverantörer av nättjänster som enbart tillhandahåller tillgång till musikaliska verk i form av notblad.
Resurser för att hantera gränsöverskridande licenser
2 § Den kollektiva förvaltningsorganisationen ska ha tillräckliga resurser för en effektiv och transparent elektronisk hantering av de uppgifter som behövs för förvaltningen av gränsöverskridande licenser.
Skyldigheterna enligt första stycket innebär att organisationen åtminstone ska
1. kunna identifiera de musikaliska verk som den representerar helt eller delvis,
2. för varje musikaliskt verk eller del av det och för varje berört territorium kunna identifiera de rättigheter som den representerar samt deras rättighetshavare,
3. använda unika identifikationer för rättighetshavare och musikaliska verk, så långt som möjligt med beaktande av frivilliga branschnormer och branschförfaranden som tagits fram på internationell nivå eller unionsnivå.
4. snabbt och effektivt kunna identifiera och åtgärda motstridigheter i uppgifter som hålls hos andra kollektiva förvaltnings-
Författningsförslag SOU 2015:47
52
organisationer som utfärdar gränsöverskridande licenser för näträttigheter till musikaliska verk.
Insyn i uppgifter om gränsöverskridande repertoar
3 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska efter en motiverad begäran tillhandahålla leverantörer av nättjänster, rättighetshavare vars rättigheter den representerar och andra kollektiva förvaltningsorganisationer aktuell information som möjliggör identifiering av den repertoar av nätmusik som organisationen representerar.
Informationen enligt första stycket ska lämnas på elektronisk väg och ska innehålla
1. de musikaliska verk som representeras,
2. de rättigheter som representeras helt eller delvis, och
3. de territorier som omfattas. Den kollektiva förvaltningsorganisationen får vidta sådana åtgärder som behövs för att säkerställa att uppgifterna som avses i andra stycket är korrekta samt får kontrollera deras återanvändning och skydda kommersiellt känslig information.
Förfaranden för att korrigera eller lämna information om gränsöverskridande repertoar
4 § En kollektiv förvaltningsorganisation som utfärdar gränsöverskridande licenser för näträttigheter till musikaliska verk ska ge rättighetshavare, andra kollektiva förvaltningsorganisationer och leverantörer av nättjänster möjlighet att begära rättelse av de uppgifter som avses i 2 § andra stycket eller i 3 § andra stycket.
Om en begäran om rättelse enligt första stycket är tillräckligt underbyggd, ska den kollektiva förvaltningsorganisationen se till att uppgifterna eller informationen korrigeras så snart som möjligt.
5 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska ge rättighetshavare vars musikaliska verk ingår i organisationens musikrepertoar, och rättighetshavare som dragit tillbaka ett förvaltningsuppdrag från en annan organisation med stöd av 20 § och därefter gett organisationen i uppdrag att förvalta deras näträttigheter till musikaliska verk, möjlighet att i elektronisk form lämna information om sina
SOU 2015:47 Författningsförslag
53
musikaliska verk, sina rättigheter till dessa verk och de territorier som ett tillstånd omfattar.
6 § Om en kollektiv förvaltningsorganisation ger en annan kollektiv förvaltningsorganisation tillstånd att bevilja gränsöverskridande licenser för näträttigheter till musikaliska verk enligt 15-19 §§, gäller det som sägs i 5 § för den kollektiva förvaltningsorganisation som fått tillståndet.
Första stycket gäller om inte organisationerna har avtalat om något annat.
Rapportering och fakturering
7 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska övervaka hur de näträttigheter till musikaliska verk som den helt eller delvis representerar används av de leverantörer av nättjänster till vilka organisationen har utfärdat en gränsöverskridande licens för dessa rättigheter.
8 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska ge leverantörerna av nättjänster möjlighet att på elektronisk väg rapportera den faktiska användningen av näträttigheter till musikaliska verk.
En leverantör av nättjänster ska på ett korrekt sätt rapportera om den faktiska användningen av sådana verk. Den kollektiva förvaltningsorganisationen får vägra att godta rapporter i godtyckligt format, om den har erbjudit leverantören att rapportera i enlighet med en branschnorm.
9 § Den kollektiva förvaltningsorganisationen ska fakturera leverantören av nättjänster på elektronisk väg.
En faktura som avses i första stycket ska innehålla uppgifter om de verk och rättigheter som har licensierats, i enlighet med villkoren i 2 § andra stycket, och motsvarande faktiska användningar, i den utsträckning det är möjligt i enlighet med den information som leverantören av nättjänster lämnat.
Leverantören av nättjänster får inte vägra att godta fakturan på grund av dess format, om den kollektiva förvaltningsorganisationen har följt branschnormen.
Författningsförslag SOU 2015:47
54
10 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska fakturera en leverantör av nättjänster korrekt och utan dröjsmål efter det att den faktiska användningen har rapporterats.
Första stycket gäller inte om sådan fakturering inte är möjlig på grund av omständigheter som kan hänföras till leverantören.
11 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska ge en leverantör av nättjänster tillgång till lämpliga förfaranden för att ifrågasätta fakturans korrekthet.
Betalning och rapportering till rättighetshavarna
12 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska korrekt och utan dröjsmål fördela utestående belopp till rättighetshavarna när den faktiska användningen har rapporterats.
Första stycket gäller inte i situationer där sådan fördelning inte är möjlig på grund av omständigheter som kan hänföras till leverantören.
13 § Utan att det påverkar tillämpningen av 14 § ska en kollektiv förvaltningsorganisation i samband med varje utbetalning enligt 12 § informera rättighetshavarna om:
1. perioden för den användning som ligger till grund för utestående belopp och de territorier där användningen har ägt rum,
2. inkasserade belopp, de avdrag som gjorts och de belopp som den kollektiva förvaltningsorganisationen har fördelat för varje näträttighet till ett musikaliskt verk som rättighetshavarna har gett tillstånd till organisationen att, helt eller delvis, representera, och
3. inkasserade belopp, de avdrag som gjorts och de belopp som den kollektiva förvaltningsorganisationen har fördelat uppdelat efter respektive leverantör av nättjänster.
14 § Om en kollektiv förvaltningsorganisation ger en annan kollektiv förvaltningsorganisation tillstånd att utfärda gränsöverskridande licenser för näträttigheter till musikaliska verk enligt 15– 19 §§, ska den organisation som fått tillståndet korrekt och utan dröjsmål fördela de belopp som avses i 12 § och tillhandahålla den information som avses i 13 § till den organisation som beviljar
SOU 2015:47 Författningsförslag
55
tillståndet. Den kollektiva förvaltningsorganisation som beviljar tillståndet ska ha ansvaret för vidare fördelning av sådana belopp och tillhandahållande av sådan information till rättighetshavaren, om annat inte avtalats mellan organisationerna.
Avtal mellan kollektiva förvaltningsorganisationer om gränsöverskridande licensiering
15 § Ett representationsavtal genom vilket en kollektiv förvaltningsorganisation ger en annan kollektiv förvaltningsorganisation tillstånd att utfärda gränsöverskridande licenser för näträttigheter till musikaliska verk i sin egen musikrepertoar får inte ge den mottagande organisationen en exklusiv rätt att utfärda licenser.
Den organisation som fått tillstånd ska förvalta dessa näträttigheter på icke-diskriminerande grunder.
Den kollektiva förvaltningsorganisation som beviljar tillståndet ska underrätta sina medlemmar om avtalets huvudsakliga villkor, bland annat dess löptid och kostnaderna för de tjänster som den kollektiva förvaltningsorganisation som fått tillståndet uppställer.
Den kollektiva förvaltningsorganisation som har fått tillstånd ska underrätta den kollektiva förvaltningsorganisation som beviljat tillståndet om de huvudsakliga villkor som gäller för licensieringen av den tillståndsgivande organisationens näträttigheter. Informationen ska avse typen av utnyttjande, alla bestämmelser som hör samman med eller påverkar licensavgiften, licensens löptid, redovisningsperioderna och de territorier som omfattas.
Skyldighet att representera rättigheter för en annan kollektiv förvaltningsorganisations räkning
16 § När en kollektiv förvaltningsorganisation, som inte utfärdar eller erbjuder sig att utfärda gränsöverskridande licenser för näträttigheter till musikaliska verk i sin egen repertoar, begär att en annan kollektiv förvaltningsorganisation tecknar ett representationsavtal för att representera dessa rättigheter, ska den tillfrågade organisationen godta en sådan begäran, om den redan utfärdar eller erbjuder sig att utfärda gränsöverskridande licenser för samma
Författningsförslag SOU 2015:47
56
kategori av näträttigheter till musikaliska verk i en eller flera andra kollektiva förvaltningsorganisationers repertoar.
En begäran enligt första stycket ska besvaras skriftligen och utan onödigt dröjsmål.
17 § Utan att det påverkar tillämpningen av 18 och 19 §§ ska den tillfrågade kollektiva förvaltningsorganisationen förvalta den repertoar som organisationen representerar för den andra organisationens räkning på samma villkor som den tillämpar för den egna repertoaren.
Den tillfrågade kollektiva förvaltningsorganisationen ska i erbjudanden till leverantörer av nättjänster inkludera den repertoar som den representerar för den andra organisationens räkning.
18 § Förvaltningsavgiften för den tjänst som den tillfrågade kollektiva förvaltningsorganisationen tar ut av den begärande organisationen ska inte överskrida de skäliga kostnader som uppstår för den tillfrågade kollektiva förvaltningsorganisationen.
19 § Den förvaltningsorganisation som begär att en annan organisation ska teckna representationsavtal enligt 16 § ska ge den andra kollektiva förvaltningsorganisationen tillgång till den information om den egna musikrepertoaren som krävs för att tillhandahålla gränsöverskridande licenser för näträttigheter till musikaliska verk. Om informationen är otillräcklig eller tillhandahålls på ett sätt som gör att den tillfrågade organisationen inte kan uppfylla kraven enligt detta kapitel, får den tillfrågade organisationen ta betalt för de skäliga kostnader som uppstår för att uppfylla dessa krav eller utesluta de verk för vilka informationen är otillräcklig eller oanvändbar.
Rättighetshavares rätt att ta tillbaka tillstånd till gränsöverskridande licensiering
20 § Om en kollektiv förvaltningsorganisation inte utfärdar eller erbjuder sig att utfärda gränsöverskridande licenser för näträttigheter till musikaliska verk och inte heller låter en annan kollektiv förvaltningsorganisation representera dessa rättigheter för det ändamålet senast den 10 april 2017, kan rättighetshavare som har
SOU 2015:47 Författningsförslag
57
beviljat den organisationen tillstånd att representera deras näträttigheter till musikaliska verk ta tillbaka den organisationens tillstånd med avseende på gränsöverskridande licensiering.
Undantag för musikrättigheter som krävs för radio- och tv-program
21 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte när kollektiva förvaltningsorganisationer på basis av frivillig aggregering av de nödvändiga rättigheterna, utfärdar en gränsöverskridande licens för näträttigheter till musikaliska verk till ett radio- eller tv-företag för sådan överföring till allmänheten av företagets ursprungliga utsändning som sker samtidigt med den eller senare. Detsamma gäller för material på nätet som produceras av eller för radio- eller tvföretaget och som utgör komplement till utsändningen.
12 kap. Sanktioner m.m.
Klagomål
1 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska skriftligen besvara klagomål från medlemmar och de kollektiva förvaltningsorganisationer för vars räkning de förvaltar rättigheter genom ett representationsavtal så snart som möjligt och skyndsamt försöka finna en tillfredsställande lösning.
Om en kollektiv förvaltningsorganisation avvisar ett klagomål, ska den motivera detta.
Straff
2 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att föra register över medlemmar enligt 4 kap. 3 §.
Straffansvar enligt första stycket gäller inte om gärningen är straffsanktionerad enligt annan lagstiftning.
Författningsförslag SOU 2015:47
58
Skadestånd
3 § En kollektiv förvaltningsorganisation eller en användare som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag ska ersätta den skadelidande den skada som därigenom uppstått.
4 § Om en styrelseledamot eller verkställande direktören uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar den kollektiva förvaltningsorganisationen, en medlem, en rättighetshavare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, ska han eller hon ersätta skadan.
Om någon är ersättningsskyldig enligt första stycket, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.
Om flera ska ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Det som någon av dem har betalat i skadestånd får återkrävas av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
För det skadeståndsansvar som anges i första-tredje styckena gäller för ekonomiska föreningar, europakooperativ, aktiebolag och europabolag det som föreskrivs om förutsättningar för sådana associationer att väcka talan mot styrelseledamöter och verkställande direktör i 13 kap.5 och 5 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar respektive 29 kap.7-14 §§aktiebolagslagen (2005:551). Detsamma gäller för kollektiva förvaltningsorganisationer som bedrivs i annan associationsform, om sådana förutsättningar för talan följer av andra regler.
SOU 2015:47 Författningsförslag
59
13 kap. Registrering och tillsyn m.m.
Registrering
1 § Den kollektiva förvaltningsorganisationen ska anmälas för registrering.
Tillsyn
2 § Patent- och registreringsverket är registreringsmyndighet för och har tillsyn över kollektiva förvaltningsorganisationer. Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt bestämmelserna i 6 kap. 5– 7 §§, 7 kap., 8 kap., 10 kap. 5 och 6 §§ samt 11 kap. 2 § och 7–14 §§.
Patent- och registreringsverket har också tillsyn över att kollektiva förvaltningsorganisationer upprättar och offentliggör årliga insynsrapporter enligt 10 kap. 7 § och håller dem tillgängliga enligt 10 kap. 7 § tredje stycket.
Upplysningar från en kollektiv förvaltningsorganisation
3 § En kollektiv förvaltningsorganisation ska lämna Patent- och registreringsverket de upplysningar om sin verksamhet som Patent- och registreringsverket begär.
Ingripanden
4 § Patent- och registreringsverket ska ingripa om en kollektiv förvaltningsorganisation inte har ingivit anmälan enligt 1 § eller har åsidosatt sina skyldigheter enligt de bestämmelser som myndigheten utövar tillsyn över enligt 2 §.
5 § Ingripande med stöd av 4 § sker genom utfärdande av föreläggande att vidta rättelse inom viss tid, genom förbud eller genom anmärkning.
6 § Patent- och registreringsverket får avstå från ingripande om
1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,
2. den kollektiva förvaltningsorganisationen gör rättelse, eller
Författningsförslag SOU 2015:47
60
3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot organisationen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
Vite
7 § Om Patent- och registreringsverket meddelar föreläggande eller förbud enligt denna lag, får myndigheten förena föreläggandet med vite.
Avgifter
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för Patent- och registreringsverkets verksamhet som sker med stöd av denna lag.
Bemyndiganden
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar en kollektiv förvaltningsorganisation ska lämna till Patent- och registreringsverket enligt 3 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden enligt 1 §.
Överklagande
10 § Beslut av Patent- och registreringsverket i enskilda fall enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätten.
Samarbete med behöriga myndigheter
11 § Patent- och registreringsverket ska samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter och med Europeiska kommissionen i den utsträckning som följer av Europa-
SOU 2015:47 Författningsförslag
61
parlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden.
Tillämpning på andra organisationer m.m.
12 § Bestämmelserna i detta kapitel ska i förekommande fall tillämpas även i förhållande till sådana enheter som avses i 1 kap. 3 § andra stycket, sådana organisationer som avses i 1 kap. 18 § andra stycket samt medlemmar i kollektiva förvaltningsorganisationer som är enheter som företräder rättighetshavare.
Denna lag träder i kraft den 10 april 2016.
Författningsförslag SOU 2015:47
62
1.2 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1960:729 ) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
att 26 m, 26 p, 42 a, 45 b och 47 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 m §2
Endast en organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området har rätt att kräva in och träffa avtal om att sätta ned ersättning enligt 26 k och 26 l §§. Organisationen ska kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen ska rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med rättighetshavare som organisationen företräder.
Endast en organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området och som är en kollektiv förvaltningsorganisation enligt lagen (2016:xx) om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet har rätt att kräva in och träffa avtal om att sätta ned ersättning enligt 26 k och 26 l §§. Organisationen ska kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade. Vid fördelningen ska rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med rättighetshavare som organisationen företräder.
Näringsidkare som avses i 26 k § första stycket ska anmäla sig hos en sådan organisation som avses i första stycket. Näringsidkaren ska på begäran av organisationen redovisa det antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning, anordningarnas upptagningstid eller lagringskapacitet, om anordningarna kan användas för digital upptagning upprepade gånger och när anordningarna
2 Senaste lydelse 2013:691.
SOU 2015:47 Författningsförslag
63
tillverkades eller infördes. Av redovisningen ska framgå antalet anordningar enligt 26 k § andra stycket.
26 p §3
Endast en organisation som företräder ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk på området har rätt att kräva in ersättningen. Organisationen ska kräva in ersättningen och betala beloppet till den ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Om organisationen inte kräver den ersättningsskyldige på ersättningen inom tre år efter utgången av det kalenderår då försäljningen ägde rum, är fordringen preskriberad.
Endast en organisation som företräder ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk på området och som är en kollektiv förvaltningsorganisation enligt lagen (2016:xx) om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet har rätt att kräva in ersättningen. Organisationen ska kräva in ersättningen och betala beloppet till den ersättningsberättigade. Om organisationen inte kräver den ersättningsskyldige på ersättningen inom tre år efter utgången av det kalenderår då försäljningen ägde rum, är fordringen preskriberad.
Den som är ersättningsskyldig ska på begäran av organisationen redovisa de ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre närmast föregående kalenderåren.
Den ersättningsberättigades fordran på organisationen preskriberas tio år efter tillkomsten, dock endast om organisationen har vidtagit rimliga åtgärder för att finna den ersättningsberättigade.
Den ersättningsberättigades fordran på organisationen preskriberas tio år efter tillkomsten, dock endast om organisationen har vidtagit de åtgärder som anges i 7 kap. 6–8 §§ i lagen (2016:xx) om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet.
42 a §4
En avtalslicens som avses i 42 b–42 h §§ gäller för
En avtalslicens som avses i 42 b–42 h §§ gäller för
3 Senaste lydelse 2013:691. 4 Senaste lydelse 2013:691.
Författningsförslag SOU 2015:47
64
utnyttjande av verk på visst sätt, när ett avtal har ingåtts om utnyttjande av verk på sådant sätt med en organisation som företräder ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk på området. Avtalslicensen ger användaren rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet trots att verkens upphovsmän inte företräds av organisationen. För att ett verk ska få utnyttjas med stöd av 42 c § krävs att avtalet med organisationen har ingåtts av någon som bedriver undervisningsverksamhet i organiserade former.
utnyttjande av verk på visst sätt, när ett avtal har ingåtts om utnyttjande av verk på sådant sätt med en organisation som företräder ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk på området och som är en kollektiv förvaltningsorganisation enligt lagen (2016:xx) om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet. Avtalslicensen ger användaren rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet trots att verkens upphovsmän inte företräds av organisationen. För att ett verk ska få utnyttjas med stöd av 42 c § krävs att avtalet med organisationen har ingåtts av någon som bedriver undervisningsverksamhet i organiserade former.
De villkor i fråga om rätten att utnyttja verket som följer av avtalet gäller. Upphovsmannen ska i fråga om ersättning som lämnas enligt avtalet och förmåner från organisationen vilka väsentligen bekostas genom ersättningen vara likställd med de upphovsmän som organisationen företräder. Upphovsmannen har dock oavsett detta alltid rätt till ersättning som hänför sig till utnyttjandet, om han eller hon begär det inom tre år efter det år då verket utnyttjades. Krav på ersättning får riktas endast mot organisationen.
De villkor i fråga om rätten att utnyttja verket som följer av avtalet gäller. Upphovsmannen ska i fråga om ersättning som lämnas enligt avtalet och förmåner från organisationen vilka bekostas genom ersättningen vara likställd med de upphovsmän som organisationen företräder. Upphovsmannen har dock oavsett detta alltid rätt till ersättning som hänför sig till utnyttjandet, om han eller hon begär det inom tre år efter det år då verket utnyttjades. Krav på ersättning får riktas endast mot organisationen.
SOU 2015:47 Författningsförslag
65
Gentemot den som använder ett verk med stöd av 42 f § får krav på ersättning göras gällande endast av de avtalsslutande organisationerna. Kraven ska framställas samtidigt.
45 b §5
Endast en organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade utövande konstnärer på området får kräva in tilläggsersättning enligt 45 a §. Organisationen ska kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen ska konstnärer som inte företräds av organisationen vara likställda med konstnärer som organisationen företräder.
Endast en organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade utövande konstnärer på området och som är en kollektiv förvaltningsorganisation enligt lagen (2016:xx) om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet får kräva in tilläggsersättning enligt 45 a §. Organisationen ska kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade. Vid fördelningen ska konstnärer som inte företräds av organisationen vara likställda med konstnärer som organisationen företräder.
Framställaren ska på begäran av organisationen lämna det underlag som krävs för att ersättningen ska kunna beräknas.
47 §6
Oavsett bestämmelserna i 45 § första stycket och 46 § första stycket får ljudupptagningar användas vid
1. ett offentligt framförande, eller
2. en överföring till allmänheten utom i fall då överföringen sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till ljudupptagningarna från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.
Vid användning som avses i första stycket har framställaren samt de utövande konstnärer vars framförande finns på upptagningen rätt till ersättning. Om två eller flera konstnärer har samverkat vid framförandet, kan den rätt som tillkommer dem göras gällande endast av dem gemensamt. Mot den som har använt
5 Senaste lydelse 2013:691. 6 Senaste lydelse 2013:691.
Författningsförslag SOU 2015:47
66
anordningen ska konstnärer och framställare göra gällande sina krav samtidigt.
Används en ljudupptagning vid överföring i form av en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning som samtidigt och oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller genom kabel gäller följande. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett flertal utövande konstnärer eller framställare vars framföranden eller upptagningar används i Sverige. Organisationerna ska framställa kraven samtidigt med de krav som avses i 42 a § tredje stycket.
Används en ljudupptagning vid överföring i form av en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning som samtidigt och oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller genom kabel gäller följande. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett flertal utövande konstnärer eller framställare vars framföranden eller upptagningar används i Sverige. Organisationerna ska framställa kraven samtidigt med de krav som avses i 42 a § tredje stycket.
Används en ljudupptagning vid överföring i form av en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning som samtidigt och oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller genom kabel gäller följande. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett flertal utövande konstnärer eller framställare vars framföranden eller upptagningar används i Sverige och som är en kollektiv förvaltningsorganisation enligt lagen (2016:xx) om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet. Organisationerna ska framställa kraven samtidigt med de krav som avses i 42 a § tredje stycket.
Bestämmelsen i 11 § andra stycket ska tillämpas i de fall som avses i denna paragraf.
Denna paragraf gäller inte ljudfilm.
1. Denna lag träder i kraft den 10 april 2016.
SOU 2015:47 Författningsförslag
67
2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.
Författningsförslag SOU 2015:47
68
1.3 Förslag till förordning om ändring av bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)
Härigenom föreskrivs att det i bilagan till offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) ska införas en ny punkt, 145, av följande lydelse. 145. utredning och tillsyn hos Patent- och registreringsverket enligt lagen (20xx:xx) om kollektiv rättighetsförvalting på upphovsrättsområdet. Sekretessen gäller inte beslut i ärenden.
Denna förordning träder i kraft den 10 april 2016.
69
2 Inledning
2.1 Uppdraget
Den 26 februari 2014 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU om kollektiv rättighetsförvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden1 (direktivet). Direktivet syftar dels till att harmonisera regler om styrelseformer och insyn i fråga om sådana upphovsrättsorganisationer som förvaltar upphovsrättigheter kollektivt, dels till att uppmuntra och förenkla kollektiv gränsöverskridande licensiering av musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden. Direktivet utgör en del av kommissionens strategi om immaterialrätt från 2011 och är ett led i fullbordandet av den inre marknaden på immaterialrättsområdet.
Regeringen beslutade den 6 mars 2014 att ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå hur direktivet ska genomföras i svensk rätt. En allmän utgångspunkt för utredaren är att överväga vad som behövs för att genomföra direktivet. Utredaren ska analysera direktivet och bedöma i vilken utsträckning svensk rätt behöver ändras eller kompletteras med helt ny lagstiftning. Utredaren ska föreslå de författningsändringar som är nödvändiga för att genomföra direktivet samt belysa effekter och konsekvenser för dem som berörs. I den utsträckning som direktivet ger utrymme för det ska utredaren sträva efter att anpassa förslagen till svensk rätt i övrigt, särskilt befintlig associationsrättslig reglering. Utredaren ska också sträva efter lösningar som är i linje med gällande svenska principer och som passar in i befintlig systematik. Utredaren ska fästa särskilt avseende vid att
1 EUT L 84, 20.3.2014, s. 72, Celex 32014L0026.
Inledning SOU 2015:47
70
regleringen inte i onödan leder till ökade kostnader eller administrativa bördor för de aktörer som berörs av förslagen eller för det allmänna.
2.2 Utredningens arbete
Utredningen påbörjade sitt arbete i mars 2014. Arbetet har bedrivits i samråd med de av regeringen utsedda experterna. Utredningen har haft sex sammanträden som experterna deltagit i. Därutöver har utredningen haft ett flertal möten med skilda intressenter som kontaktat utredningen under arbetets bedrivande.
Utredningen har hållit sig informerad om det pågående arbetet inom Regeringskansliet med Föreningslagsutredningens betänkanden (SOU 2009:37 och SOU 2010:90).
Utredningen har tagit initiativ till och deltagit i ett flertal möten med representanter för övriga nordiska departement. Mötena har syftat till att så långt möjligt uppnå nordisk samsyn i fråga om genomförandet. Vidare har utredningens sekreterare deltagit i tre möten med kommissionen och representanter för övriga medlemsstater om genomförande av direktivet. Inom ramen för arbetet med övervägandena om tillsyn, har utredningen haft kontakter med ansvariga handläggare och myndigheter.
71
3 Allmänt om kollektiv rättighetsförvaltning
3.1 Individuell och kollektiv förvaltning
Användning av upphovsrättsligt skyddat material förutsätter i regel tillstånd från upphovsmän och andra rättighetshavare, t.ex. författare, utövande konstnärer, producenter och förläggare. En rättighetshavare kan normalt välja mellan individuell och kollektiv förvaltning av sina rättigheter. Med individuell förvaltning menas att rättighetshavaren själv agerar på marknaden, t.ex. genom att ge tillstånd för viss användning av sitt verk eller annat alster. Så sker ofta för skilda slag av s.k. primära utnyttjanden, t.ex. inom ramen för ett uppdrags- eller förlagsavtal eller en anställning. För andra former av utnyttjanden (ibland benämnda sekundära utnyttjanden) kan det i praktiken vara närmast praktiskt omöjligt för rättighetshavaren att förvalta sina rättigheter individuellt. Exempel på sådana områden är användning av musik till en allmänhet såsom traditionella radio- och tv-utsändningar eller via någon nätbaserad tjänst för tillhandahållande av musik, eller i offentliga miljöer så som bakgrundsmusik på restauranger, hotell eller diskotek. Ytterligare exempel är den fotokopiering av texter och bilder som sker hos företag, myndigheter och andra organisationer. Gemensamt för de nu nämnda användningsområdena är svårigheter för enskilda rättighetshavare och användare att komma överens om villkor för varje enskild användning. Det är helt enkelt inte ekonomiskt försvarbart; kostnaden för individuell förvaltning skulle i många fall överstiga den förväntade ersättningen (licensintäkten). För att den aktuella användningen ska kunna ske lovligt och ge rättighetshavarna ersättning för det nyttjande som sker, har det över tid – såväl i Sverige som i andra länder – därför växt fram ordningar för kollektiv förvaltning, där rättighetshavarna eller sammanslutningar av rättighetshavare samarbetar i organiserad
Allmänt om kollektiv rättighetsförvaltning SOU 2015:47
72
form – t.ex. inom ramen för en ekonomisk förening – för att kunna ge en användare en bred licens som omfattar många verk och andra alster på det aktuella området.
Genom kollektiv förvaltning kan kostnader för förvaltning av rättigheter fördelas mellan många rättighetshavare, varigenom s.k. stordriftsfördelar kan uppnås. Kollektiva förvaltningsorganisationer motiveras dock inte endast av rent ekonomiska överväganden. Organisationerna fyller ofta också en funktion som främjare av kulturell mångfald, t.ex. genom att göra det möjligt för de minsta och mindre populära repertoarerna att få tillträde till marknaden och genom att tillhandahålla sociala, kulturella och utbildningsrelaterade tjänster till förmån för rättighetshavare.
Organisationernas funktion som främjare av kulturell mångfald är en bidragande förklaring till att organisationerna ofta är verksamma endast i det land (på det territorium) där organisationen är etablerad. De organisationer som bedriver kollektiv förvaltning i Sverige är alltså oftast verksamma endast i förhållande till användare och rättighetshavare som är etablerade här i landet.
En annan förklaring till organisationernas lokala närvaro är att upphovsrätten är territoriellt begränsad, dvs. det nationella skyddet för upphovsrätten – som i Sverige ges i upphovsrättslagen – omfattar endast förfoganden över upphovsrättsligt skyddat material som sker här i landet. Genom de internationella konventionerna på upphovsrättens område ges skydd också för verk och andra alster som har sitt ursprung i andra länder. Bestämmelser härom finns i Sverige i den internationella upphovsrättsförordningen (1994:193). De internationella konventionerna innehåller dock inte bestämmelser om hur förvaltningen av rättigheter ska gå till, t.ex. saknas i konventionerna tvingande bestämmelser om kollektiv förvaltning (se avsnitt 4.1.1). Eftersom upphovsrätten är nationellt avgränsad har det främjat att praktiska ordningar för kollektiv förvaltning varit anpassade efter nationella lagbestämmelser – inklusive bestämmelser om kollektiv förvaltning i nationell rätt.
Med stöd av de internationella konventionerna och genom samarbeten med motsvarande organisationer i andra länder har organisationer i ett land kunnat ge användare i det egna landet en bred licens som omfattar också verk och andra alster som har sitt ursprung i andra länder.
SOU 2015:47 Allmänt om kollektiv rättighetsförvaltning
73
Ordningar med nationellt baserade organisationer för kollektiv förvaltning har på senare tid mött vissa utmaningar. Det eftersom mer och mer utnyttjanden av upphovsrättsligt skyddat material sker i en gränsöverskridande nätmiljö.1 Samtidigt förväntas efterfrågan på kollektiv förvaltning av rättigheter öka, eftersom den användning som sker via nätet blir alltmer fragmentiserad vilket förutsätter att användaren kan få en bred licens som omfattar många verk eller andra upphovsrättsligt skyddade alster.
3.2 Organisationer som helt eller delvis ägnar sig åt kollektiv förvaltning i Sverige
På musikområdet bedrivs i Sverige kollektiv förvaltning huvudsakligen av de tre organisationerna STIM, SAMI och IFPI Svenska Gruppen. Organisationerna förvaltar skilda rättigheter; STIM förvaltar rättigheter till musikaliska verk med tillhörande texter, SAMI förvaltar utövande konstnärers rättigheter på musikområdet (artister och musiker) och IFPI förvaltar de rättigheter som tillkommer producenter av ljudupptagningar (skivbolag).
På det audiovisuella området sker kollektiv förvaltning inom ramen för paraplyorganisationen Copyswede. Copyswede baserar sin verksamhet på mandat de erhållit från sina medlemsorganisationer, från film- och fonogramproducenternas organisationer samt från vissa radio- och tv-företag. Viss kollektiv förvaltning bedrivs också av Copyswedes medlemsorganisationer, vilka är organisationer (t.ex. yrkes- och intresseorganisationer) som företräder olika kategorier av upphovsmän och utövande konstnärer.2
1 Se t.ex. Axhamn (red.), Copyright in a borderless online environment, Norstedts juridik, 2012. 2 Copyswedes medlemsorganisationer företräder tillsammans 150 000 svenska upphovsmän och utövade konstnärer. Enskilda personer eller bolag kan inte bli medlemmar hos Copyswede. Följande organisationer är medlemmar i Copyswede: Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (Bus), Föreningen Svenska Tecknare (FST), Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (Kif), Nordisk Copyright Bureau (NCB), Svenska Aristers och Musikers Intresseorganisation (Sami), Svenska Fotografers Förbund (SFFot), Svenska Journalistförbundet (SJF), Svenska Musikerförbundet (SMF), Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (Stim), Sveriges Dramatikerförbund (SDF), Sveriges Författarförbund (SFF), Sveriges Läromedelsförfattares Förbund (SLFF), Sveriges Yrkesmusikerförbund (Symf), Teaterförbundet för scen och film (TF). Copyswedes samarbetsparterns är Filmproducenteras Rättighetsförening (FRF), International Federation of the Phonographic Industry, Sverige (Ifpi) och Union of Broadcasting Organizations in Sweden (Ubos).
Allmänt om kollektiv rättighetsförvaltning SOU 2015:47
74
På text- och bildområdet finns det ett flertal organisationer som helt eller delvis ägnar sig åt kollektiv förvaltning. En central organisation är paraplyorganisationen Bonus Copyright Access, inom vars verksamhet viss samordning sker av kollektiv förvaltning på litteratur-, press-, bild- och notområdet. Medlemmar i Bonus Copyright Access (Bonus) är en rad bransch- och intresseorganisationer som företräder upphovsmän, förläggare och utgivare.3
På bildområdet finns även organisationen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS), som företräder svenska upphovsmän inom områdena fine arts, konsthantverk, brukskonst, illustration och fotografi. BUS ägnar sig bl.a. åt kollektiv förvaltning av den s.k. följerätten (26 n– 26 p §§ URL).
Även organisationen Administration av Litterära rättigheter I Sverige (ALIS) är verksam på textområdet. Organisationen administrerar bl.a. viss kollektiv förvaltning kopplat till avtal som ALIS medlemsorganisationer ingår med olika användare.4
3.3 Närmare om kollektiv förvaltning
3.3.1 Allmänt
Aktiviteter som traditionellt brukar hänföras till kollektiv förvaltning av rättigheter på upphovsrättsområdet är utfärdande av licenser till användare, uppföljning av användning av rättigheter (t.ex. krav på rapportering), säkerställande (eng. enforcement) av rättigheter, inkassering av intäkter från nyttjande av rättigheter och fördelning av utestående belopp till rättighetshavare. Genom dessa aktiviteter fyller de kollektiva förvaltningsorganisationerna alltså en funktion som intermediärer – mellan- eller sysslomän – mellan de enskilda rättighetshavarna och användarna.
3 Bonus Copyright Access har 15 medlemsorganisationer. Medlemsorganisationerna är Svenska Förläggareföreningen, Sveriges författarförbund, Svenska Läromedel, Läromedelsförfattarna i Sverige AB, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Tidskrifter AB, Tidningsutgivarna Service AB, Bildleverantörernas förening, Föreningen Svenska Tecknare, Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare, Konstnärernas Riksorganisation, Svenska Fotografers Förbund, Sveriges kompositörer och textförfattare, Föreningen Svenska Tonsättare och Musikförläggarna. 4 Medlemsorganisationer i ALIS är Sveriges Författarförbund, Sveriges Dramatikerförbund, Svenska Journalistförbundet och Sveriges Läromedelsförfattares förbund.
SOU 2015:47 Allmänt om kollektiv rättighetsförvaltning
75
Även om det är vanligt att kollektiv förvaltning bedrivs i föreningsform förekommer kollektiv förvaltning i Sverige (liksom i andra länder) även i andra associationsformer, t.ex. aktiebolag, stiftelser och handelsbolag. I andra länder förekommer också att viss kollektiv förvaltning helt eller delvis utövas av ett offentligt organ.
I det följande beskrivs närmare de nämnda aktiviteterna för kollektiv förvaltning.
3.3.2 Licensiering och inkassering
Organisationer som ägnar sig åt kollektiv förvaltning utfärdar i regel s.k. kollektiva licenser till användare, dvs. licenser som avser en stor mängd verk eller andra alster inom ett visst område (en ”paketlicens” – på engelska ofta benämnd blanket license om den avser närmast obegränsat antal verk eller andra alster på ett visst område). En sådan licens innebär att en användare kan nyttja valfritt verk eller annat alster i enlighet med standardiserade villkor (tariffer). Ett exempel på en sådan situation är när Stim erbjuder standardiserade licenser till bl.a. restaurangägare, arrangörer av livekonserter eller gymägare.5 Ett annat exempel är när Copyswede erbjuder licenser för vidaresändning av tvprogram till hotell, stugbyar och campingplatser.6
Antalet användare kan på vissa områden vara mycket stort. Exempelvis har SAMI avtal med och inkasserar ersättning från 42 000 användare på området offentligt framförande (jfr 47 § första och andra styckena upphovsrättslagen). Exempel på sådana aktörer som SAMI ingår avtal med och inkasserar ersättningar från är frisörer, restauranger, diskotek, hotell, kursgårdar, arbetsplatser, idrottsföreningar, gym, sportlokaler, solarier, marknader och festivaler, mässor samt djur- och nöjesparker. Denna insamling gör SAMI för såväl SAMI:s som för Ifpi:s räkning. På andra områden är antalet användare inte lika stort; till exempel inkasserar BUS följerättsersättning från ca 100 konsthandlare per år.
5 Se https://www.stim.se/sv/kunder 6 Se http://www.copyswede.se/tv-radioaktorer/vidaresandning/
Allmänt om kollektiv rättighetsförvaltning SOU 2015:47
76
Det är vanligt att avtal förhandlas med organisationer som företräder ett flertal användare på ett visst område – därigenom kan överenskommelser nås som omfattar såväl många rättighetshavare som många användare, vilket ytterligare minskar kostnaderna för förvaltningen av rättigheter. Ett exempel är att Bonus Copyright Access har träffat en ramöverenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om kopiering i det kommunala och landstingskommunala förskole- och skolväsendet.7 Antalet fysiska personer som omfattas av sådana avtal kan vara mycket stort, t.ex. bedömer Bonus Copyright Access deras medlemsorganisationers avtal på utbildningsområdet berör minst 5 miljoner individer i Sverige, däribland ca 270 000 lärare och pedagoger och 1 870 000 elever i kommunal barntillsyn, kommunala skolor och gymnasier, yrkesutbildningar, särskolor, Komvux, SFI, musikskolor, samt lärare och elever i friskolor.
Den kollektiva licensieringen förutsätter i många fall att organisationen har inhämtat mandat – t.ex. genom överlåtelse, licens (upplåtelse) eller annat avtal såsom en fullmakt – från rättighetshavarna. Sådana mandat kan vara mer eller mindre preciserade och det sätt på vilket organisationerna inhämtar mandat skiljer sig åt. Exempelvis innebär Stims s.k. anslutningsavtal att organisationen i vissa fall inhämtar mandat direkt från enskilda kompositörer och textförfattare.8 Det förekommer också att organisationer som bedriver facklig verksamhet inhämtar mandat från upphovsmän och utövande konstnärer inom ramen för medlemskapet i organisationen – så är situationen t.ex. för Sveriges Dramatikerförbund som företräder bl.a. manusförfattare.9 Ett sådant medlemskapsvillkor eller villkor i föreningens stadgar kan i många fall innebära att organisationen ges mandat att agera för medlemmens räkning både i förhållande till en arbets- eller uppdragsgivare (dvs. den primära användningen) som i förhållande till skilda användare (sekundäranvändning).
I Sverige är det vanligt att fackliga organisationer, som på nu nämnt sätt inhämtat mandat från sina medlemmar, ger vidare det mandatet till en s.k. paraply- eller samarbetsorganisation, i vilken organisationerna är medlemmar. Medlemsorganisationerna representerar ofta
7 Se http://www.bonuscopyright.se/texter/read.php?mid=5106 8 Se https://www.stim.se/sv/musikskapare/ga-med-i-stim 9 Se t.ex. http://www.dramatiker.se/medlemskap
SOU 2015:47 Allmänt om kollektiv rättighetsförvaltning
77
skilda kategorier av rättighetshavare, t.ex. manusförfattare, skådespelare eller kompositörer. Paraplyorganisationen sköter mycket av förhandlings- och licensieringsarbetet i förhållande till användarna. Exempel på en sådan paraplyorganisation är Copyswede. Det förekommer också att medlemsorganisationerna låter en paraplyorganisation sköta förhandlingsarbetet med användarna, men att organisationerna själva står som parter till avtalen. Exempel på en sådan situation är det samarbete som sker inom ramen för Bonus Copyright Access.
I en del fall har lagstiftaren gett stöd åt kollektiv licensiering genom att i lagen ange att det avtal som organisationen har ingått med en användare utsträcks till rättighetshavare som inte har gett ett sådant uttryckligt mandat (avtalslicens), eller bestämmelser i lagen om att vissa rättigheter endast kan förvaltas via en kollektiv förvaltningsorganisation eller att endast en sådan organisation har behörighet att inkassera ersättning (bestämmelser om obligatorisk kollektiv förvaltning). Bestämmelserna förutsätter i regel att organisationen är representativ på det aktuella området.
I Sverige utlöses avtalslicens av ett flertal olika organisationer, alla på sina respektive områden. Exempelvis utlöser Stim avtalslicens på området för musikaliska verk (42 c, 42 e, 42 f, 42 g och 42 h §§ URL), Copyswede på det audiovisuella området t.ex. för skolbandning, vidaresändning, tv-bolags arkiv och tidsförskjutna tjänster i anslutning till vidaresändning (42 c, 42 f, 42 g och 42 h §§,), medlemsorganisationerna i Bonus Copyright Access på litteratur-, press-, bild- och notområdet för framställning av exemplar inom myndigheter, företag, organisationer och undervisningsverksamhet (42 b och 42 c §§ URL, samt i viss mån 42 d och 42 h §§ URL). I vissa fall administreras avtalslicenser direkt av en intresse- eller konstnärsorganisation.10
Den kollektiva förvaltningen kan också avse förvaltning av annat än ensamrätter, t.ex. förvaltning av tvångslicenser eller rättigheter till ersättning eller kompensation. I sådana situationer förutsätts inte att det finns ett avtal med en användare. Ett exempel på kollektiv förvaltning av en rätt till skälig ersättning (tvångslicens) är den inkassering som SAMI och IFPI gör tillsammans, i vissa fall i samarbete med Copyswede, på grundval av 47 § URL. Exempel på kollektiv förvaltning av en rätt till kompensation är den som utövas
10 Se t.ex. http://www.forfattarforbundet.se/radgivning/radio-och-tv-avtal/radioavtal/
Allmänt om kollektiv rättighetsförvaltning SOU 2015:47
78
av Copyswede på området för privatkopieringsersättning (26 k– 26 m §§ URL).
Antalet rättighetshavare kan på vissa områden vara mycket stort, t.ex. hade SAMI i slutet av 2014 ca 33 000 anslutna rättighetshavare och ca 415 000 registrerade rättighetshavare i sitt rättighetshavarregister – som inkluderar såväl svenska som utländska rättighetshavare. På områden där en organisation utlöser avtalslicens saknas ofta begränsningar i antalet rättighetshavare som omfattas av en avtalslicens utsträcka verkan. Till exempel anger Bonus Copyright Access att man inte har någon uppgift om hur många verk, upphovsmän och rättighetshavare som omfattas av Bonus Copyright Access medlemsorganisationers licensiering på litteratur-, press-, bild- och notområdet.
3.3.3 Rapportering, fördelning och betalning
Att fördelningen sker lika i förhållande till alla rättighetshavare, dvs. utifrån samma kriterier, anses vara ett inneboende kännetecken för kollektiv förvaltning. Det till skillnad från rena ”klareringshus” där en användare kan erhålla licens för enstaka verk eller annan prestation och där betalning och senare fördelning till rättighetshavarna sker enligt icke standardiserade villkor.
Fördelningen och betalningen till de enskilda rättighetshavarna bör i regel ske på ett sätt som återspeglar den faktiska användningen. I situationer där information om den faktiska användningen inte är känd kan fördelningen och betalning i stället ske efter en analogi, t.ex. ett statistiskt underlag.
Möjligheten för organisationen att få information om den faktiska användningen varierar mycket mellan olika områden, t.ex. beroende på i vilken utsträckning användarna rapporterar om användningen och organisationens resurser i bl.a. IT-stöd för hantering av information om användningen.
På musikområdet finns sedan länge en lång tradition av rapportering och organisationerna har i regel väl utvecklade register över rättighetshavare, vilket innebär att det i många fall är möjligt att fördela och betala inkasserade medel på ett sätt som nära ansluter till den faktiska användningen. Det gäller bl.a. på området för s.k. nättjänster för tillgång till musik där det är möjligt att få mycket exakt
SOU 2015:47 Allmänt om kollektiv rättighetsförvaltning
79
information om den faktiska användningen, t.ex. per streamad låt på nättjänsten Spotify. På andra användningsområden förekommer dock att fördelning av inkasserade belopp kan behöva ske via analogier – ofta på områden där det innebär oproportionerliga kostnader att rapportera om användningen. Ett exempel på ett område som av Stim omfattas av analogifördelning är viss bakgrundsmusik, där fördelning sker efter information om vad som spelas på radio och i tv samt skiv- och online-försäljning.11
På andra områden än musikområdet är det mer vanligt att inkasserade medel fördelas efter analogi. Exempelvis sker fördelningen inom Bonus Copyright Access endast på grundval av statistiska undersökningar.12
Hur fördelningen och betalningen går till i praktiken varierar också mellan olika områden. I vissa fall är det samma organisation som inkasserar ersättning från användarna som ansvarar för fördelningen och den slutliga betalningen till enskilda upphovsmän, utövande konstnärer eller andra rättighetshavare. Exempelvis gör Stim sådan direkt fördelning och betalning till enskilda rättighetshavare. I vissa fall sker i stället den slutliga fördelningen och betalningen via en organisation som företräder rättighetshavare och som är medlemsorganisation i den organisation som ansvarar för inkassering. Så sker t.ex. inom Bonus Copyright Access och i vissa fall även Copyswede.13
3.3.4 Andra funktioner
Som nämnts i avsnitt 3.1 fyller kollektiva förvaltningsorganisationer en funktion inte endast som (ekonomisk) intermediär mellan rättighetshavarna och användarna. Organisationerna kan även ha i uppdrag att utföra andra uppgifter, såsom att vidta åtgärder mot intrång (eng. enforcement) och att främja den kulturella mångfalden. Det senare kan ske t.ex. genom att organisationerna avsätter en del av de inkasserade medlen till kollektiva ändamål, t.ex. kulturella, sociala eller andra tjänster till rättighetshavarna. Omfattningen av sådan kollektiv fördelning är större på områden där det kan vara svårt att fördela
11 Se Stim:s årsredovisning för 2013, s. 10. 12 Se http://www.bonuscopyright.se/pages/omoss 13 Se http://www.copyswede.se/rattighetshavare/sa-fordelas-ersattningarna/ och http://www.bonuscopyright.se/pages/omoss
Allmänt om kollektiv rättighetsförvaltning SOU 2015:47
80
inkasserade medel individuellt efter den faktiska användningen, t.ex. på Bonus Copyright Access område – där medlemsorganisationerna i regel sköter den slutliga fördelningen och betalningen m.m. i förhållande till rättighetshavarna.
3.3.5 Tillsyn och annan offentlig kontroll
I vissa länder förekommer betydande inslag av offentlig kontroll över de kollektiva förvaltningsorganisationerna, t.ex. i form av viss offentligrättslig reglering av organisationernas interna förhållanden såsom styrning och medlemsinflytande och externa relationer med rättighetshavare och användare, kombinerad med tillsyn, fastställande av tariffer eller mekanismer för alternativ tvistlösning. Sådan kontroll har motiverats bl.a. av att organisationerna många gånger har ett närmast faktiskt monopol i förhållande till både användare och rättighetshavare.14 I Sverige finns inte sådana inslag av offentlig kontroll, vilket närmast är unikt i ett internationellt perspektiv,15 men inslag av offentlig kontroll förekommer i alla övriga Nordiska länder – bl.a. för möjligheten att utlösa avtalslicens.
3.3.6 Internationell samverkan
I regel bedriver en kollektiv förvaltningsorganisation sin verksamhet endast i förhållande till rättighetshavare och användare som är etablerade på det egna territoriet. För att en kollektiv förvaltningsorganisation ska kunna erbjuda en användare en bred licens som avser så många verk eller andra prestationer som möjligt fordras normalt att organisationen, utöver att inhämta mandat från enskilda rättighetshavare, samarbetar med organisationer i andra länder. Genom sådana samarbetsavtal – ibland kallade representationsavtal – ger organisationerna varandra tillstånd att företräda varandras repertoar på
14 Se Handke & Towse i IIC 2007 s. 950, Ficsor, Collective Management of Copyright and Related Rights, WIPO study, 2002, s. 141, WIPO Intellectual Property Handbook, 2004, stycke 6.141, Karnell, Collective Administration of Copyrights and Neighbouring Rights, i Copyright and Industrial Property (red. Schricker), 2006, Blomqvist i NIR 1992 s. 613 och 620, Olsson i NIR 1992 s. 601, Kretschmer i EIPR 2002 s. 126 och Brinker & Holtzmuller i EIPR 2010 s. 554. 15 Se t.ex. Rosén, Administrative Institutions in Copyright, Scandinavian Studies in Law Volume 42, 2002, s. 174.
SOU 2015:47 Allmänt om kollektiv rättighetsförvaltning
81
respektive territorium, samt i regel ömsesidigt förmedla till varandra eventuella inkasserade medel.
Svenska organisationer som ägnar sig åt kollektiv förvaltning har i regel ingått sådana avtal med utländska organisationer.16
16 Se t.ex. Stims årsredovisning för 2013, s. 17 ff., http://www.bonuscopyright.se/texter/read.php?mid=9748 http://www.copyswede.se/rattighetshavare/sa-fordelas-ersattningarna/ och http://www.sami.se/om-oss/internationella-relationer.aspx.
83
4 Huvuddragen i gällande rätt
4.1 Internationell och EU-reglering
4.1.1 Allmänt
De internationella konventionerna på upphovsrättens område innehåller inte några tvingande bestämmelser om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter.1 Med förbehåll för bestämmelser på EU-nivå regleras alltså den kollektiva förvaltningen i nationell lagstiftning. Innehållet i sådan lagstiftning måste dock vara förenlig med de krav som uppställs i de internationella konventionerna, där utgångspunkten i många fall är individuell förvaltning och likabehandling (nationell behandling; se t.ex. artikel 5 i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk).
4.1.2 Reglering på EU-nivå
Fram till antagandet av direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning behandlades frågan om kollektiv förvaltning endast i begränsad omfattning i bindande instrument på EU-nivå. Kollektiv rättighetsförvaltning berörs i flera av direktiven genom hänvisningar till förvaltning via upphovsorganisationer, men de behandlar i regel inte villkoren för rättighetsförvaltningen i sig. Vidare har det utvecklats vissa principer om kollektiv förvaltning i praxis på konkurrensrättsområdet.
1 I artiklarna 11bis.2 och 13.1 i Bernkonventionen och artikel 12 i Romkonventionen anges att de anslutna staterna ”får” bestämma på vilka villkor vissa rättigheter får utövas. I artikel 2.6 i Bernkonventionen berörs förvaltningen av rättigheter i och med att där uttrycks att skyddet ska gälla för upphovsmannen och dem som övertagit dennes rättigheter. I artikel 14bis 2 b i Bernkonventionen anges att vissa upphovsmän till filmverk inte kan utöva sina rättigheter individuellt.
Huvuddragen i gällande rätt SOU 2015:47
84
I det s.k. kabel- och satellitdirektivet2 finns en definition av kollektiv organisation, varmed avses en organisation som har som enda eller huvudsakliga uppgift att handha eller förvalta upphovsrättigheter eller närstående rättigheter (artikel 1.4). I artikel 9 i samma direktiv finns en bestämmelse om s.k. obligatorisk kollektiv förvaltning av rätten till vidaresändning via kabel. Artikel 10 innehåller ett undantag från denna bestämmelse till förmån för rättigheter som utövas av ett sändarföretag. Artikel 13 i samma direktiv överlämnar uttryckligen regleringen av kollektiva organisationers verksamhet till medlemsstaterna på nationell nivå. I direktivet finns också bestämmelser om avtalslicens för satellitsändningar. I artikel 3.2 i direktivet anges att en medlemsstat kan föreskriva att ett kollektivt avtal mellan en kollektiv organisation och ett sändarföretag angående en viss given kategori av verk under vissa förutsättningar kan utsträckas till rättsinnehavare inom samma område som inte företräds av den kollektiva organisationen.
I andra direktiv nämns kollektiv förvaltning i regel endast som en av flera möjligheter till förvaltning av rättigheter. Det gäller t.ex. för rätten till skälig ersättning enligt det s.k. uthyrnings- och utlåningsdirektivet (artikel 5.3 och 5.4)3 och följerätten enligt det s.k. följerättsdirektivet.4 I artikel 6.2 i det senare direktivet anges att medlemsstaterna får föreskriva obligatorisk eller frivillig kollektiv förvaltning av följerätten. I skäl 28 framhålls att medlemsstaterna är ansvariga för att fastställa regler för tillämpningen av följerätten, särskilt med avseende på hur denna förvaltas och att förvaltning via en insamlingsorganisation är en lösning. Vidare anges att medlemsstaterna bör säkerställa att insamlingsorganisationerna fungerar på ett öppet och effektivt sätt.
I skäl 12 till direktivet om skyddstidsförlängning för vissa närstående rättigheter anges bl.a. att rätten till s.k. tilläggsersättning ska fördelas minst en gång om året individuellt till icke-etablerade
2 Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel, EGT L 248, 6.10.1993, s. 15–21. 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (kodifierad version), EUT L 376, 27.12.2006, s. 28–35. 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt), EGT L 272, 13/10/2001, s. 32–36.
SOU 2015:47 Huvuddragen i gällande rätt
85
utövande konstnärer. Fördelningen bör anförtros rättighetsförvaltande organisationer och det är tillåtet att tillämpa nationella regler för intäkter som inte är fördelningsbara.5
I skäl 17 till det s.k. infosoc-direktivet6 uttrycks att mot bakgrund av de krav som den digitala miljön medför är det nödvändigt att säkerställa att rättighetsförvaltande organisationer uppnår en högre grad av rationalisering och överblick i fråga om efterlevnaden av konkurrensreglerna. I skäl 18 till samma direktiv framhålls att det direktivet inte påverkar bestämmelser i medlemsstaterna när det gäller förvaltning av rättigheter, t.ex. kollektiva avtalslicenser med utsträckt verkan. I skäl 26 framhålls att när det gäller tjänster som programföretag tillhandahåller på begäran vilka avser radio- och televisionsprogram som innehåller musik från kommersiella fonogram såsom en integrerad del, ska kollektiva licensavtal uppmuntras så att ersättning för de berörda rättigheterna lättare kan ges.
I artikel 1.5 i direktivet om s.k. föräldralösa verk7 finns bestämmelser om att det direktivet inte inverkar på några bestämmelser när det gäller förvaltningen av rättigheter på nationell nivå. Detta förtydligas i ingressen som uttryckligen anger att bl.a. kollektiva avtalslicenser med utsträckt verkan, legala presumtioner om representation eller överlåtelse och kollektiv förvaltning eller liknande bestämmelser inte ska påverkas av direktivet (skäl 24).
I konkurrensrättspraxis från EU-domstolen och i beslut av kommissionen har även utvecklas principer för god kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter, bl.a. vad gäller organisationernas inbördes relationer (representationsavtal), förhållande till användare (beräkning av och fastställande av tariffer) och rättighetshavare (bl.a. förutsättningar att ge och ta tillbaka ett förvaltningsuppdrag).
Kommissionen har även i en rad dokument framhållit behovet av att harmonisera den kollektiva förvaltningen på EU-nivå. Kommissionen antog också en rekommendation 2005 om kollektiv
5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/77/EU av den 27 september 2011 om ändring av direktiv 2006/116/EG om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter, EGT L 265, 11.10.2011, s. 1–5. 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, EGT L 167, 22.6.2001, s. 10–19. 7 Europaparlamentet och rådet direktivet 2012/28/EU om viss tillåten användning av föräldralösa verk, EUT L 299, 27.10.2012, s. 5–11.
Huvuddragen i gällande rätt SOU 2015:47
86
gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i samband med lagliga musiktjänster på nätet.8Rekommendationen innehåller icke-bindande rekommendationer om god kollektiv förvaltning på det aktuella området.
4.2 Svensk rätt
I svensk rätt finns inte några specifika regler om styrning av eller insyn i de kollektiva förvaltningsorganisationernas verksamhet. Kollektiv rättighetsförvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter aktualiserar en rad olika rättsområden, bl.a. regler och principer på de associations- redovisnings- och kontraktsrättsliga områdena. Eftersom kollektiv förvaltning är en tjänst omfattas förvaltningen av lagen om tjänster på den inre marknaden.
I praktiken bedrivs i Sverige kollektiv förvaltning i såväl föreningsform som i aktiebolagsform, se avsnitt 3.3.1. Vidare kan det inte uteslutas att kollektiv förvaltning bedrivs även i annan associationsform såsom stiftelseform eller handelsbolag. Genom EG-förordningar finns i Sverige också möjlighet att bedriva kollektiv förvaltning i europabolag, europakooperativ eller europeisk ekonomisk intressegruppering. Associations- och redovisningsrättsliga bestämmelser om styrning och insyn i nämnda juridiska personers verksamhet är tillämpliga också om verksamheten avser kollektiv rättighetsförvaltning.
I viss mån påverkas kollektiv förvaltning som bedrivs i Sverige även av bestämmelser i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstärliga verk (upphovsrättslagen) som tar sikte särskilt på kollektiv rättighetsförvaltning – t.ex. bestämmelser om avtalslicens, rätt till ersättning eller rätt till kompensation. I det upphovsrättsliga regelverket finns även bestämmelser om förhandlingsskyldighet och medling som har viss inverkan på utövandet av kollektiv rättighetsförvaltning.
I svensk rätt finns inte några bestämmelser som uppställer villkor och förutsättningar för gränsöverskridande förvaltning av musikaliska verk för användning på nätet.
8 Europeiska kommissionens rekommendation om kollektiv gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i samband med lagliga musiktjänster på nätet (2005/737/EG).
SOU 2015:47 Huvuddragen i gällande rätt
87
Eventuell kontroll av de kollektiva förvaltningsorganisationernas verksamhet sker normalt genom myndighetsingripande i efterhand, t.ex. genom domstolsbeslut i ett enskilt fall. Någon specifik offentlig reglering eller kontroll över organisationerna finns inte.
I de följande avsnitten beskrivs översiktligt befintlig reglering i associationsrättslig, redovisningsrättslig, kontraktsrättslig samt upphovsrättslig lagstiftning.
4.2.1 Associationsrättslig reglering
Inom associationsrätten gäller att antalet associationsformer är begränsat, så att endast de associationsformer som etablerats i lag, rättspraxis eller doktrin står till buds. De allmänna associationsformer i svensk rätt som är juridiska personer är ekonomiska och ideella föreningar, aktiebolag, handelsbolag, stiftelser, europakooperativ, europabolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar.
Ekonomiska föreningar
Den civilrättsliga regleringen av ekonomiska föreningar finns i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen, FL). En ekonomisk förening är en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer. Dessa personer är medlemmar i föreningen. Medlemmarna i en förening ansvarar inte personligen för bolagets förpliktelser.
Utmärkande för en ekonomisk förening är att föreningens ändamål ska vara att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet. Därmed avses att verksamheten ska vara kommersiell, industriell, finansiell eller på annat sätt affärsmässigt organiserad. Främjandet ska, som huvudregel, ske genom något slag av samhandel mellan medlemmarna och föreningen. För att det ska vara fråga om en ekonomisk förening krävs också att medlemmarna på något sätt deltar i verksamheten, t.ex. som konsumenter eller andra användare, som leverantörer, med egen arbetsinsats, genom att använda föreningens tjänster, eller på annat liknande sätt.
För att det ska vara en ekonomisk förening krävs dessutom att föreningen registreras hos Bolagsverket. Genom registeringen erhåller föreningen också rättskapacitet. Den ekonomiska föreningen är en öppen association, varmed avses att dess medlemsantal inte är fastställt
Huvuddragen i gällande rätt SOU 2015:47
88
på förhand och att det kan variera över tiden utan att föreningens stadgar behöver ändras.
Huvudsyftet i en ekonomisk förening är inte, till skillnad från vad som gäller för aktiebolag, att ge kapitalavkastning till ägarna. Medlemmarna förutsätts ha ekonomisk nytta av föreningen men denna ekonomiska nytta ligger främst i medlemmarnas rätt att i vid mening utnyttja föreningens tjänster. Vanligen strävar dock även en ekonomisk förening efter att bedriva sin verksamhet så att det uppstår en vinst och i många föreningar är utdelningen av denna till medlemmarna en viktig del i främjandet av medlemmarnas intressen.
En ekonomisk förening måste alltid ha minst tre medlemmar. Medlemskapet är personligt och kan inte överlåtas. Däremot kan de ekonomiska rättigheter som är knutna till själva andelen i föreningen, den s.k. andelsrätten, överlåtas.
Det finns särskilda kategorier av ekonomiska föreningar, för vilka det finns speciallagstiftning, t.ex. bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresrättsföreningar. Härutöver finns även andra associationsformer som har en kooperativ karaktär. Det gäller bl.a. försäkringsrörelse som drivs av svenska försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).
I utredningens slutskede presenterades ett utkast till lagrådsremiss med förslag till ändringar i föreningslagen (se Ju2010/9441/L1).
Ideella föreningar
Det finns inte någon lag som reglerar ideella föreningars uppkomst, verksamhet och upphörande. Ett grundläggande karaktärsdrag för en ideell förening är dock att den ska ha medlemmar. Ett annat utmärkande karaktärsdrag för en ideell förening är just den ”ideella” karaktären. Denna innebär att föreningen antingen har en ideell målsättning, oavsett om den bedriver ekonomisk verksamhet eller inte, eller att den främjar sina medlemmars ekonomiska intressen men utan att bedriva ekonomisk verksamhet. Med ekonomisk verksamhet avses en affärsmässigt organiserad och bedriven verksamhet. En ideell förening kan alltså inte både bedriva ekonomisk verksamhet och syfta till att främja sina medlemmar ekonomiskt.
En ideell förening blir en juridisk person redan när den bildas av medlemmarna. Till skillnad från vad som gäller för t.ex. ekonomiska
SOU 2015:47 Huvuddragen i gällande rätt
89
föreningar finns det alltså inte något krav på registrering av en ideell förening. För att en ideell förening ska bildas i juridisk mening fordras att ett antal individer eller juridiska personer kommer överens om att samverka för en gemensam målsättning. Denna överenskommelse måste ha formaliserats i stadgar. Stadgarna är normalt skriftliga och ska innehålla föreningens namn och ändamål samt bestämmelser om hur beslut i föreningens angelägenheter ska fattas. Vidare är det ett krav för en ideell förening att den har någon form av styrelse eller ledningsorgan som kan företräda föreningen. När dessa förutsättningar är uppfyllda blir föreningen en juridisk person och får rättskapacitet.
En ideell förenings viktigaste regelverk skapas genom de stadgar som medlemmarna väljer att formulera och anta. Vissa grundläggande regler för ideella föreningar har också utvecklats i rättspraxis och doktrin.
Aktiebolag
Civilrättsliga bestämmelser om aktiebolag finns i aktiebolagslagen (2005:551) (ABL). Aktiebolag behöver registreras hos Bolagsverket; det är först i samband med registreringen som det erhåller rättskapacitet.
Liksom för medlemmar i föreningar gäller att de som deltar i bolaget, aktieägarna, inte ansvarar personligen för bolagets förpliktelser. Denna frihet från personligt ansvar balanseras av ett flertal regler som syftar till att ge bolagets borgenärer ett visst skydd, framför allt regler om att det i bolaget skall finnas en viss marginal mellan tillgångar och skulder, ett aktiekapital. Aktiebolagsformen ger aktieägarna möjlighet att driva verksamhet utan att riskera mera än det ursprungligen satsade och tillskjutna kapitalet. De borgenärsskyddsregler som aktiebolagsformen är kringgärdad av bidrar samtidigt till att minska riskerna för den som rättshandlar med bolaget. Karakteristiskt för aktiebolaget är också att andelarna i bolaget, aktierna, normalt är fritt överlåtbara och kan spridas på ett stort antal händer. Det bidrar till att underlätta bolagets finansiering; betydande kapital kan ackumuleras genom små bidrag från ett stort antal investerare som vet att de kan dra sig ur aktiebolaget när de vill använda sina resurser för andra ändamål.
Huvuddragen i gällande rätt SOU 2015:47
90
ABL reglerar aktiebolag i allmänhet. För aktiebolag som är avsedda för viss verksamhet finns särskilt lagstiftning, t.ex. bankaktiebolag.
Handelsbolag
I lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (HBL) finns bestämmelser om sådana associationsformer. Ett handelsbolag föreligger om två eller flera har avtalat att gemensamt utöva näringsverksamhet i bolag och bolaget har förts in i handelsregistret, 1 kap. 1 § första stycket HBL. Om bolaget inte registreras är det inte att anse som ett handelsbolag utan i stället som ett enkelt bolag. Enkla bolag är inte juridiska personer.
Ett kommanditbolag är en form av handelsbolag. Den mest grundläggande skillnaden mellan ett vanligt handelsbolag och ett kommanditbolag avser ansvaret för bolagets förbindelser. I handelsbolag svarar alla bolagsmännen personligt och solidariskt för samtliga bolagets förpliktelser. I kommanditbolag har minst en bolagsman, komplementären, sådant personligt och solidariskt ansvar för bolagets förpliktelser, medan de övriga bolagsmännen, kommanditdelägarna, har ansvar endast för det belopp de i bolagsavtalet åtagit sig att betala. Kommanditdelägarnas begränsade ansvar riktar sig dessutom inte direkt mot fordringsägarna, utan mot bolaget. Som en följd av denna olikhet gäller i vissa avseenden andra regler för kommanditbolag än för vanliga handelsbolag, bland annat beträffande deltagande i och kontroll över bolagets förvaltning, fördelning av vinst och förslust samt beträffande ställföreträdarskap.
Stiftelser
Stiftelselagen (1994:1220) innehåller civilrättsliga regler för stiftelser samt bestämmelser om tillsyn över stiftelser. I lagen finns en allmän definition av stiftelsebegreppet. Den innebär att en stiftelse bildas genom att egendom enligt förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål (se 1 kap. 2 §). Stiftelsen är en juridisk person och för dess förpliktelser svarar bara stiftelsens tillgångar (se 1 kap. 4 §). Stiftelsen förvärvar rättskapacitet i samma ögonblick som den rättsligt sett föreligger.
SOU 2015:47 Huvuddragen i gällande rätt
91
I 2 kap. stiftelselagen finns bestämmelser om två olika förvaltningsformer för stiftelser: egen respektive anknuten förvaltning (se 2 kap. 2 §). Egen förvaltning innebär att en eller flera fysiska personer – styrelsen – förvaltar stiftelsen. Vid anknuten förvaltning är en juridisk person förvaltare för stiftelsen.
Föreskrifterna i ett stiftelseförordnande ska följas vid förvaltningen av stiftelsens angelägenheter, om inte föreskrifterna strider mot tvingande bestämmelser i stiftelselagen (se 2 kap. 1 §). Det är styrelsen eller förvaltaren som svarar för att föreskrifterna i stiftelseförordnandet följs (se 2 kap. 3 § första stycket).
Föreskrifterna i ett stiftelseförordnande får under vissa förutsättningar ändras eller upphävas. Bestämmelser om detta finns i 6 kap. stiftelselagen.
Alla stiftelser är knutna till en tillsynsmyndighet. Denna myndighet är i regel länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse eller förvaltare har sitt säte. Bestämmelser om tillsyn finns i 9 kap. stiftelselagen.
Flertalet stiftelser registreras i stiftelseregistret. Registreringsmyndighet är den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet för stiftelsen. Bestämmelser om registrering finns i 10 kap. stiftelselagen.
Europakooperativ
Lagen (2006:595) om europakooperativ kompletterar EG-förordningen9 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCEförordningen). I ett europakooperativ kan medlemmar från olika medlemsstater inom EU tillsammans bedriva kooperativ verksamhet och det är således fråga om en ”gränsöverskridande” associationsform. SCE-förordningen innehåller bestämmelser om bl.a. hur europakooperativ ska bildas och hur de ska vara organiserade. På flera punkter överlåter emellertid förordningen den närmare regleringen till medlemsstaterna och det är på dessa punkter som lagen om europeiska kooperativa föreningar griper in.
Det huvudsakliga ändamålet med ett europakooperativs verksamhet ska enligt SCE-förordningen vara att tillgodose
9 Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar), EUT L 207, 18.8.2003, s. 1 (Celex 32003R1435).
Huvuddragen i gällande rätt SOU 2015:47
92
medlemmarnas behov eller främja deras ekonomiska och sociala verksamhet. Detta kan särskilt ske genom att föreningen ingår avtal med sina medlemmar om tillhandahållande av varor eller tjänster eller om utförande av arbete inom ramen för kooperativets verksamhet.
Europabolag
Lagen (2004:575) om europabolag kompletterar EG-förordningen10om stadga för europabolag (SE-förordningen). Ett europabolag är en europeisk associationsform för gränsöverskridande samverkan i aktiebolagsform. SE-förordningen innehåller bestämmelser om bl.a. hur ett europabolag ska bildas och hur de ska vara organiserade. På flera punkter överlåter emellertid förordningen den närmare regleringen till medlemsstaterna och det är på dessa punkter som lagen om europabolag griper in.
Av SE-förordningen följer att ett SE-bolag ska vara en juridisk person med ett aktiekapital fördelat på aktier. Varje aktieägare ska vara ekonomiskt ansvarig endast för den del av aktiekapitalet som han eller hon har tecknat.
Europeiska ekonomiska intressegrupperingar
Lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar kompletterar EG-förordningen11 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG-förordningen). En europeisk ekonomisk intressegruppering kan närmast liknas vid ett handelsbolag som verkar över nationsgränserna. EEIG-förordningen innehåller bestämmelser om bl.a. hur en intressegruppering ska bildas och hur de ska vara organiserade. På flera punkter överlåter emellertid förordningen den närmare regleringen till medlemsstaterna och det är på dessa punkter som lagen om europeiska ekonomiska intressegrupperingar griper in.
En europeisk ekonomisk intressegruppering har stora likheter med ett svenskt handelsbolag. En viktig skillnad är dock att medlemmarna måste komma från minst två stater inom EES. En
10 Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (SE-förordningen), EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 (Celex 32001R2157). 11 Rådets förordning (EG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG-förordningen), EGT L 199, 31.07.1985, s. 90 (Celex 385R2137).
SOU 2015:47 Huvuddragen i gällande rätt
93
gruppering för bara vara av understödjande karaktär i förhållande till medlemmarnas ekonomiska verksamhet. Ändamålet med en grupperings verksamhet ska vara att underlätta och utveckla medlemmarnas ekonomiska verksamhet, och inte att skapa vinst för grupperingen som sådan. Medlemmarna ansvarar obegränsat solidariskt för grupperingens skulder.
4.2.2 Sysslomannaskap m.m.
Förhållandet mellan en rättighetshavare och en organisation som förvaltar rättigheter kan ofta liknas vid ett sysslomannauppdrag (se t.ex. regeringens resonemang i prop. 2004/05:110 s. 143 om organisationens förhållande till enskilda rättighetshavare vid inkassering och förvaltning av s.k. privatkopieringsersättning).
Med sysslomannaskap menas vanligen åtaganden som avser immateriella prestationer, dvs. uppdrag som inte avser fysiska föremål. Parterna kallas oftast uppdragsgivare och uppdragstagare eller huvudman och syssloman.
Allmänna bestämmelser om sysslomän finns i 18 kap. handelsbalken (HB). Där framgår bl.a. att sysslomannen har en omsorgs- redovisnings- och vårdplikt i förhållande till huvudmannen. De bestämmelserna kompletteras av vissa regler om fullmakt i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen). Särskild reglering av vissa s.k. mellanmän finns i kommissionslagen (2009:865) och lagen (1991:351) om handelsagentur. Det är oklart i vilken utsträckning det är möjligt att göra analogitolkningar från den specifika mellanmansrättsliga regleringen till andra områden, t.ex. kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter. I stora delar torde man i stället behöva förlita sig till bestämmelserna om sysslomannaskap i 18 kap. HB (jfr Bengtsson m.fl., Skadestånd i avtalsförhållanden, 2013, s. 17 och 41 f. och Ramberg, Kontraktstyper, 2005, s. 139).
Reglerna i 18 kap. HB är utformade för sysslomän som enskilda personer. Av rättspraxis torde dock följa att bestämmelserna sannolikt kan tillämpas också på företagsuppdrag (NJA 1992 s. 16, jfr Hellner i JT 1991/92, s. 667 ff.).
Huvuddragen i gällande rätt SOU 2015:47
94
4.2.3 Redovisningsrättslig reglering m.m.
I bokföringslagen (1990:1078) och årsredovisningslagen (1995:1554) föreskrivs skyldigheter för vissa fysiska och juridiska personer ett bokföra och redovisa sin finansiella ställning och sitt resultat.
Förutom bokföringslagen, som är tillämplig på alla bokföringsskyldiga, gäller för aktiebolag, europabolag, ekonomiska föreningar och europakooperativ, vissa handelsbolag, europeiska ekonomiska intressegrupperingar och större företag att de måste avsluta den löpande bokföringen med en årsredovisning enligt reglerna i årsredovisningslagen. Den redovisning som avses är huvudsakligen anpassad efter det informationsintresse som tillkommer medlemmar, anställda, kreditgivare, leverantörer m.m. Den tar däremot inte sikte på redovisning i förhållande till enskilda rättighetshavare, t.ex. avseende ett visst förvaltningsuppdrag. Allmänt hållna bestämmelser om redovisningsplikt finns dock för s.k. sysslomän i 18 kap. handelsbalken (se ovan).
Bokföringslagen och årsredovisningslagen är ramlagar som innehåller grundläggande bestämmelser om redovisning. De övergripande föreskrifterna fylls ut genom kompletterande normer om god redovisningssed.
4.2.4 Det upphovsrättsliga regelverket
Allmänt om det upphovsrättsliga regelverket
Upphovsrätt
Upphovsrätten är den rätt som författare, kompositörer, konstnärer och andra upphovsmän har till sina verk. Upphovsrätten omfattar resultatet av varje skapande verksamhet som uppnår en viss grad av originalitet. Exempel på verk är romaner, noveller, filmer, dikter, musikaliska verk, sceniska verk samt målningar och andra konstverk. Också datorprogram är verk i upphovsrättslagens mening.
Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har enligt upphovsrättslagen vissa rättigheter till verket. Dessa rättigheter är dels ekonomiska, dels ideella.
De ekonomiska rättigheterna innebär en rätt att förfoga över verket i två hänseenden. För det första har upphovsmannen en
SOU 2015:47 Huvuddragen i gällande rätt
95
ensamrätt att framställa exemplar av verket. För det andra har upphovsmannen en ensamrätt att göra verket tillgängligt för allmänheten. Detta kan ske på fyra olika sätt, nämligen genom att verket överförs till allmänheten, genom att verket framförs offentligt, genom att exemplar av verket visas offentligt eller genom att exemplar av verket bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller annars sprids till allmänheten. Rättigheterna innebär att ingen annan än upphovsmannen får använda verket på dessa sätt utan upphovsmannens samtycke.
Också de ideella rättigheterna har två delar. Den ena innebär att upphovsmannen har rätt att anges när exemplar av hans eller hennes verk framställs eller när verket görs tillgängligt för allmänheten. Den andra innebär att upphovsmannen har en rätt att sätta sig emot att verket ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks eller att verket görs tillgängligt för allmänheten i en sådan form eller i ett sådant sammanhang att hans eller hennes litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks.
I de ekonomiska ensamrättigheterna finns en rad inskränkningar som motiveras av hänsyn till olika allmänna eller enskilda intressen. Det är t.ex. tillåtet att utan tillstånd från upphovsmannen under vissa förutsättningar framställa exemplar av offentliggjorda verk för privat bruk, att citera, att framställa och sprida exemplar inom vissa arkiv och bibliotek samt att framställa exemplar för personer med funktionshinder.
Upphovsrätten varar som huvudregel under upphovsmannens livstid och 70 år efter hans eller hennes död.
Intrång i de rättigheter som upphovsrättslagen ger kan medföra straff, skadestånd och andra sanktioner.
Till upphovsrätten närstående rättigheter
Vissa upphovsrätten närstående rättigheter är också skyddade enligt upphovsrättslagen. Till dessa hör de utövande konstnärernas rättigheter till sina framföranden, de rättigheter som framställare av upptagningar av ljud eller av rörliga bilder har till sina upptagningar samt radio- och tv-företagens rättigheter att förfoga över sina utsändningar. Hit hör också det särskilda skyddet för databaser och andra sammanställningar och skyddet för fotografiska bilder. Den ensamrätt
Huvuddragen i gällande rätt SOU 2015:47
96
som dessa rättighetshavare har motsvarar i stor utsträckning det egentliga upphovsrättsskyddet.
Bestämmelser om avtalslicens, tvångslicens, förhandlingsskyldighet m.m.
Avtalslicenser
Inskränkningarna i upphovsrätten ger rätt att i viss utsträckning fritt utnyttja ett upphovsrättsligt skyddat verk. Vill någon utnyttja ett sådant verk i andra fall krävs det att ett avtal ingås med upphovsmannen. På särskilda områden kan dock användning av skyddade verk också grundas på bestämmelserna om avtalslicens i upphovsrättslagen. Med avtalslicens avses att en part kan träffa avtal om användning av verk med en organisation som företräder ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk på området och därigenom få rätt att använda också verk av upphovsmän som inte företräds av organisationen. Avtalet utsträcks alltså till att omfatta sådana utanförstående upphovsmän (avtalslicensverkan). Syftet är att användaren ska kunna få alla de rättigheter som han eller hon behöver för sin verksamhet, samtidigt som upphovsmännen ska få ersättning.
I dag finns det möjlighet att träffa avtal med avtalslicensverkan för framställning av exemplar inom myndigheter och företag och inom undervisningsverksamhet. Arkiv och bibliotek har också vissa möjligheter att med stöd av avtalslicens framställa exemplar och tillgängliggöra verk för allmänheten. Vidare kan avtalslicens användas vid utsändning, vidaresändning och tillhandahållande på begäran av radio- och tv-program samt vid återanvändning av upphovsrättsligt skyddat material i radio och tv. Härutöver finns en generell avtalslicens för att möjliggöra heltäckande avtal även i andra fall än de som särskilt anges i lagen.
Bestämmelser om rätt till ersättning eller rätt till kompensation
I upphovsrättslagen finns flera bestämmelser som anger att visst nyttjande får ske utan tillstånd förutsatt att upphovsmannen eller annan rättighetshavare ges ersättning för nyttjandet, dvs. i praktiken tvångslicensbestämmelser eller rätt till ersättning/kompensation för
SOU 2015:47 Huvuddragen i gällande rätt
97
visst nyttjande. För flertalet av dessa bestämmelser anges eller förutsätts att rätten till ersättning eller kompensation förvaltas kollektivt av en representativ organisation. Exempel på sådana bestämmelser är bestämmelser om s.k. privatkopieringsersättning och följerätt.
Förhandlingsskyldighet och medling
I fall när avtal inte kan uppnås om vidarespridning genom kabel av radio- och TV-sändningar är en part skyldig att förhandla med en motpart (se 52 a § upphovsrättslagen). Bestämmelserna avser dock inte att tvinga en part att sluta ett avtal med ett visst innehåll.
I lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister finns bestämmelser som syftar till att stimulera ingåendet av avtal inom ramen för avtalslicensbestämmelser. Medlingsförfarandet är ett frivilligt förfarande som avser att bistå parterna med att komma fram till en överenskommelse. Om medlingsförfarandet misslyckas, kan medlaren föreslå skiljeförfarande men parterna är inte skyldiga att medverka i något sådant. Medlaren kan också göra anmälan till regeringen i fall då medlingen inte leder till något resultat. Det ankommer då på denna att överväga eventuella åtgärder.
4.2.5 Lagen ( 2009:1079 ) om tjänster på den inre marknaden
I rättspraxis från EU-domstolen har konstaterats att bestämmelserna om fri rörlighet för tjänster omfattar kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter. Bestämmelserna om fri rörlighet i de grundläggande fördragen gäller såväl förhållandet mellan en kollektiv förvaltningsorganisation och en rättighetshavare, som förhållandet mellan en kollektiv förvaltningsorganisation och en användare.12 Bestämmelserna om fri rörlighet för tjänster i de grundläggande fördragen kompletteras av bestämmelserna i det s.k. tjänstedirektivet.13 I svensk rätt har direktivet genomförts i lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden. Lagen innehåller
12 Se t.ex. domstolens dom av den 27 februari 2014 i mål C-351/12, OSA, p. 57–63. 13 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden, L 376/36, 27.12.2006, s. 36–68.
Huvuddragen i gällande rätt SOU 2015:47
98
bestämmelser om bl.a. att tjänsteleverantörer på ett enklare sätt ska kunna utnyttja de allmänna principerna om etableringsfrihet och rätten att tillhandahålla tjänster över gränserna. Lagen innehåller också bestämmelser som syftar till att förenkla administrativa förfaranden och att undanröja hinder för tjänstehandel. Vidare innehåller lagen bestämmelser som syftar till att säkerställa en hög kvalitet på tjänster, samt att stärka tjänstemottagarnas rättigheter genom bl.a. information om tjänsteleverantörerna och deras tjänster.
99
5 Direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet
Direktivet är indelat i fem avdelningar och innehåller sammanlagt 45 artiklar. Till detta kommer 58 skäl i direktivets ingress.
Direktivets första avdelning innehåller allmänna bestämmelser om direktivets syfte (artikel 1) och tillämpningsområde (artikel 2). Avdelningen innehåller även vissa grundläggande definitioner, bl.a. en definition av en kollektiv förvaltningsorganisation (artikel 3a). Definitionen avgränsar tillämpningsområdet för många av direktivets bestämmelser genom den innehåller ett krav på att en organisation ”som sitt enda eller huvudsakliga syfte” har till uppgift att förvalta upphovsätter eller närstående rättigheter för mer än en rättighetshavare till gemensamt gagn för dessa rättighetshavare. I avdelningen finns även en definition av oberoende förvaltningsenhet, som avser vissa organisationer som inte faller inom definitionen av kollektiv förvaltningsorganisation men som bedriver verksamhet närliggande verksamhet. Vissa av direktivets bestämmelser omfattar även sådana organisationer.
I den andra avdelningen finns generella normer för de kollektiva förvaltningsorganisationernas förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter. Det handlar bl.a. om förhållandet mellan de kollektiva förvaltningsorganisationerna, deras medlemmar och andra rättighetshavare, t.ex. förutsättningar för medlemskap samt styrning av och kontroll över förvaltningen (artiklarna 4–10). Det finns också bestämmelser om organisationernas förvaltning av inkasserade medel och om relationen till andra förvaltningsorganisationer (artiklarna 11– 15). Vidare innehåller avdelningen vissa bestämmelser som reglerar förhållandet mellan de kollektiva förvaltningsorganisationerna och användarna, däribland bestämmelser om licensiering och rapporte-
Direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning… SOU 2015:47
100
ringsskyldighet för användarna (artiklarna 16 och 17). Därutöver finns bestämmelser som innehåller krav på insyn och rapportering, t.ex. information till rättighetshavare om inkasserade och utbetalda belopp, förvaltningsavgifter och andra avdrag (artikel 18). Viss information behöver även ges till andra förvaltningsorganisationer om förvaltningen av rättigheter som omfattas av representationsavtal (artikel 19). Organisationerna behöver också tillhandahålla viss information till allmänheten (artikel 21). Vidare finns bestämmelser om att viss information på begäran ska lämnas ut till rättighetshavare, andra kollektiva förvaltningsorganisationer och användare (artikel 20). En årlig insynsrapport ska innehålla mer detaljerad redovisning av inkasserade medel och användningen av dem (artikel 22).
Direktivets tredje avdelning uppställer kriterier för bedrivande av gränsöverskridande licensiering av musikaliska verk på nätet på den inre marknaden. De organisationer som ska bedriva sådan licensiering måste ha resurser för att effektivt och öppet kunna hantera de uppgifter som behövs för utnyttjandet av licenserna, t.ex. i fråga om identifiering av berörd musikrepertoar och övervakning av användningen (artiklarna 23–28). Avdelningen innehåller även bestämmelser om att en organisation kan besluta att inte utfärda gränsöverskridande licenser för näträttigheter till musikaliska verk. En sådan organisation kan dock under vissa förutsättningar begära att en annan organisation förvaltar dess repertoar (artikel 30). Det är också möjligt för rättighetshavare att under vissa förutsättningar själva utfärda licenser för sina egna näträttigheter (artikel 31).
I direktivets fjärde avdelning finns bestämmelser om säkerställande av efterlevnaden av direktivets övriga bestämmelser. Där framgår bl.a. att organisationerna ska tillhandahålla sina medlemmar, rättighetshavarna, andra förvaltningsorganisationer och användarna förfaranden för klagomål och tvistlösning (artiklarna 33 och 35). Det finns också bestämmelser om att vissa typer av tvister rörande gränsöverskridande licensiering mellan, å ena sidan, förvaltningsorganisationer och, å andra sidan, användare, rättighetshavare och andra organisationer kan bli föremål för ett oberoende och opartiskt förfarande för alternativ tvistlösning (artikel 34). Vidare finns bestämmelser enligt vilka medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter med befogenheter att ta emot klagomål och påståenden om överträdelser samt tillhandahålla effektiva, proportionerliga, och avskräckande sanktioner och åtgärder
SOU 2015:47 Direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning…
101
om reglerna inte följs. Medlemsstaterna ska vidare övervaka tillämpningen av de nationella bestämmelser som genomför avdelning II och III (artikel 36). Avdelningen innehåller också bestämmelser om samarbete och informationsutbyte mellan nationella myndigheter (artiklarna 37 och 38).
Direktivets femte och sista avsnitt innehåller slutbestämmelser. Där anges bl.a. att den behandling av personuppgifter som utförs inom ramen för direktivet ska omfattas av EU-normer om behandling av personuppgifter (artikel 42). Vidare inrättas en expertgrupp bestående av företrädande för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen ges i uppdrag att senast den 10 april 2021 lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet (artiklarna 40 och 41). Vidare anges att direktivet träder i kraft den 10 april 2014 och att det ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 10 april 2016 (artiklarna 43 och 44). Det finns också bestämmelser om att medlemsstaterna, på grundval av den information som de förfogar över, till kommissionen ska anmäla kollektiva förvaltningsorganisationer som är etablerade på deras territorier (artikel 39).
103
6 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning
6.1 En ny lag om kollektiv rättighetsförvaltning
Förslag: En ny lag om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet införs. Lagens bestämmelser tillämpas på alla juridiska personer som, oavsett associationsform, uppfyller förutsättningarna för att vara en kollektiv förvaltningsorganisation.
Bestämmelserna tillämpas i viss utsträckning även på oberoende förvaltningsorganisationer samt i vissa fall på enheter som direkt eller indirekt ägs eller kontrolleras av en kollektiv förvaltningsorganisation eller som är medlemmar i en kollektiv förvaltningsorganisation.
Lagen inleds med en bestämmelse som anger att dess syfte är att säkerställa att kollektiva förvaltningsorganisationer förvaltar upphovsrätt och närstående rättigheter på ett välfungerande sätt. Den inledande bestämmelsen anger också att lagen uppställer krav på kollektiva förvaltningsorganisationer som ägnar sig åt gränsöverskridande licensiering av upphovsrättigheter till musikaliska verk för användning på nätet.
Skälen för förslaget
Formen för genomförande av direktivet
Ett direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som ska uppnås, men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma tillvägagångssättet för genomförandet (se tredje stycket
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
104
i artikel 288 i EUF-fördraget). Det innebär att ett direktiv ska genomföras genom nationellt bindande regler på lämplig normnivå på det sätt som bäst överensstämmer med medlemsstaternas lagstiftningstradition och lagstiftning i övrigt (se t.ex. Lagrådets yttrande i Investeringsfondsfrågor, 2011-04-14).
Avgörande för om direktivets bestämmelser ska kunna införlivas genom lag eller föreskrifter är hur den föreslagna lagstiftningen förhåller sig till bestämmelser i 8 kap. 2 § första och andra punkterna regeringsformen, dvs. om lagstiftningen ska anses vara av privaträttslig eller offentligrättslig karaktär. Enligt 8 kap. 2 § punkten 1 regeringsformen ska föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag. Sådana privaträttsliga (civilrättsliga) föreskrifter tillhör det s.k. obligatoriska lagområdet. Enligt 8 kap. 2 § punkten 2 regeringsformen ska föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden meddelas genom lag. Beträffande sådana offentligrättsliga föreskrifter är det möjligt att i vissa fall delegera föreskriftsrätten. Vidare gäller att oavsett om en regel är av det ena eller det andra slaget har regeringen enligt 8 kap. 7 § möjlighet att utan riksdagens bemyndigande meddela s.k. verkställighetsföreskrifter. Regeringen kan också bemyndiga en förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter.
Allmänt gäller att gränsen mellan civilrätt och offentlig rätt inte är knivskarp, utan vissa civilrättsliga områden kan ha offentligrättsliga inslag, liksom att vissa offentligrättsliga områden kan ha civilrättsliga inslag. Vidare är det i många fall möjligt att utforma en bestämmelse som antingen civilrättslig eller offentligrättslig.
Föreskrifter om att en viss verksamhet får utövas endast med en myndighets tillstånd eller att den står under tillsyn av en myndighet är offentligrättsliga (NU 1978/79:50 s. 4 f.). Likaså är föreskrifter som lägger en skyldighet att ingripa på en myndighet av offentligrättslig karaktär. I den juridiska litteraturen har framhållits att en rättsregel som kan åberopas av en enskild gentemot en annan enskild är privaträttslig medan en regel som kan åberopas endast av eller mot en representant för det allmänna är offentligrättslig (se Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 3 uppl., 1999, s. 71 och 174 f. Se även prop. 1994/95:50 s. 602–610).
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
105
I direktivet om kollektiv förvaltning görs inte på samma sätt som i svensk rätt någon medveten skillnad mellan privaträttsliga och offentligrättsliga föreskrifter (jfr, för ett liknande resonemang, prop. 2006/07:5 s. 102). Det är dock utredningens bedömning att direktivet innehåller såväl bestämmelser av civilrättslig (privaträttslig) karaktär, bl.a. associationsrätt och mellanmansrätt, som bestämmelser av s.k. rörelserättslig eller näringsrättslig karaktär. Med att vissa av bestämmelserna är av rörelserättslig karaktär menas att de uppställer allmänna skyldigheter av närmast offentligrättslig natur för de organisationer som utövar viss verksamhet – i det här fallet kollektiv rättighetsförvaltning.1 Även om direktivet identifierar medlemmar och rättighetshavare som innehavare av skyddsvärda intressen (se skäl 7), är lydelsen av bestämmelserna i direktivet inte uppenbart i alla delar utformade för att direkt skydda enskilda medlemmar och rättighetshavare, eller andra enskilda aktörer, i förhållande till kollektiva förvaltningsorganisationer. Särskilt svårt är det att dra en tydlig gräns mellan associationsrättsliga och rörelserättsliga bestämmelser i direktivet (jfr, för ett liknande resonemang på området för försäkringsverksamhet, prop. 2009/10:246 s. 229).
Direktivets bestämmelser har, som framgått, i många delar inslag av både civilrätt och offentlig rätt. Utredningen bedömer därför att direktivets bestämmelser som utgångspunkt bör genomföras i lag.
Allmänt om direktivets syfte och tillämpningsområde
Artikel 1 i direktivet anger att direktivet fastställer de krav som är nödvändiga för att säkerställa att kollektiva förvaltningsorganisationer förvaltar upphovsrätt och närstående rättigheter på ett välfungerande sätt. Vidare anges att det i direktivet fastställs krav för de kollektiva förvaltningsorganisationernas gränsöverskridande
1 Såväl uttrycket rörelserätt som uttrycket näringsrätt avser offentligrättslig reglering av aktörers ageranden på en marknad. Sådana bestämmelser finns på många områden, t.ex. områdena för energi, telekommunikation, bank, försäkring och viss mäklarverksamhet. Utredningen har valt att referera till vissa av bestämmelserna som genomför direktivet som ”rörelserättsliga” i stället för ”näringsrättsliga” eftersom det senare begreppet i regel är associerat med offentligrättsliga regler för kommersiella företag. I sak avses dock inte någon skillnad.
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
106
licensiering av upphovsrättigheter till musikaliska verk för användning på nätet.
Artikel 2 i direktivet behandlar dess tillämpningsområde. Enligt artikel 2.1 är direktivets avdelningar I, II, IV och V, med undantag för artiklarna 34.2 och 38, tillämpliga på alla kollektiva förvaltningsorganisationer som är etablerade inom unionen. Av artikel 2.2 framgår att avdelning III och artiklarna 34.2 och 38 är tillämpliga på kollektiva förvaltningsorganisationer som är etablerade inom unionen och förvaltar upphovsrättigheter till musikaliska verk för gränsöverskridande användning på nätet.
I artikel 3 a i direktivet definieras vad som avses med ”kollektiv förvaltningsorganisation.” Där anges att med kollektiv förvaltningsorganisation avses en organisation som har tillstånd enligt lag eller genom överlåtelse, licens eller annat avtal att som sitt enda eller huvudsakliga syfte förvalta upphovsrätter eller närstående rättigheter för mer än en rättighetshavare till gemensamt gagn för dessa rättighetshavare, och som uppfyller minst ett av följande kriterier:
i) organisationen ägs eller kontrolleras av sina medlemmar, ii) organisationen är organiserad på ideell basis.
Artikel 3 a kompletteras av skäl 14 i direktivets ingress, där det framkommer att direktivet inte kräver att kollektiva förvaltningsorganisationer antar en specifik juridisk form. Vidare uttrycks att sådana organisationer i praktiken verkar i olika juridiska former såsom föreningar, kooperativ och aktiebolag som kontrolleras eller ägs antingen av innehavare av upphovsrätt och närstående rättigheter eller av enheter som representerar sådana rättighetshavare. Det konstateras att det i undantagsfall förekommer att ägande eller kontroll saknas på grund av den juridiska formen hos en kollektiv förvaltningsorganisation. Som exempel nämns stiftelser, som inte har medlemmar. I ingresspunkten framhålls dock att bestämmelserna i direktivet icke desto mindre bör tillämpas även på sådana organisationer. Samtidigt bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att skyldigheterna enligt detta direktiv kringgås genom val av juridisk form. Avslutningsvis framhålls att enheter som representerar rättighetshavare, och som är medlemmar i kollektiva förvaltningsorganisationer, kan vara andra kollektiva förvaltningsorganisationer, rättighetshavarsammanslutningar, fackföreningar eller andra organisationer.
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
107
Enligt skäl 2 till direktivet inbegriper uttrycket förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter utfärdande av licenser till användare, revision av användare, granskning av upphovsrätt och närstående rättigheter, inkassering av intäkter från nyttjande av rättigheter och fördelning av utestående belopp till rättighetshavare.2Uppräkningen är exemplifierande och inte uttömmande. Vidare anges i skäl 16 in fine till direktivet ”fastställande av tariffer, utfärdande av licenser eller inkassering av pengar” som moment som kan vara av betydelse för bedömningen av om en aktör ägnar sig åt förvaltning av rättigheter.
En utgångspunkt med direktivets definition av kollektiv förvaltningsorganisation är att den tar sikte på kollektiv förvaltning som utövas av en juridisk person. Det framkommer bl.a. genom att de aktiviteter som utgör kollektiv förvaltning (skäl 2 och 16) förutsätts utföras av en organisation som kan ikläda sig rättigheter och skyldigheter (artikel 3 a).
Flertalet av direktivets bestämmelser är utformade på ett sätt som för tankarna till föreningsform. Det gäller t.ex. bestämmelserna om medlemmars rättigheter i artikel 6. Som framgår uttryckligen av skäl 14 ställer direktivet dock inte något krav på att kollektiva förvaltningsorganisationer antar en specifik juridisk form, t.ex. föreningsform. Definitionen av kollektiv förvaltningsorganisation i artikel 3 a bekräftar tolkningen att direktivets bestämmelser är avsedda att tillämpas oavsett i vilken juridisk form verksamheten bedrivs. De alternativa rekvisiten att ”organisationen ägs eller kontrolleras av sina medlemmar” respektive att ”organisationen är organiserad på ideell basis” indikerar ett brett tillämpningsområde omfattande skilda slag av juridiska former; referensen till ”ägs eller kontrolleras av sina medlemmar” inkluderar typiskt sett verksamhet som bedrivs i bolag
2 Liknande uppräkningar av element som kan utgöra förvaltning av rättigheter har nämnts i bl.a. Commission Staff Working Document, Impact Assessment Accompanying the Document Proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on Collective Management of Copyright and Related Rights and Multi-territorial Licensing of Rights in Musical Works for Online Uses in the Internal Market, SWD(2012) 205 final, Bryssel den 11 juli 2012, s. 195, Commission Staff Working Document. Impact Assessment Reforming Cross-Border Collective Management of Copyright and Related Rights for Legitimate Online Music Services, Bryssel 11 oktober 2005, SEC(2005) 1254, s. 6, Kommissionens rekommendation av den 18 maj 2005 om kollektiv gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i samband med lagliga musiktjänster på nätet (2005/737/EG), artikel 1.a och Kommissionens beslut av den 8 oktober 2002 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende nr COMP/C2/38.014 – IFPI ”Samsändning”) (2003/300/EG), p. 9.
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
108
eller föreningsform, medan referensen till ”ideell basis” omfattar t.ex. stiftelser som inte bedriver näringsverksamhet.
Utgångspunkten i direktivet är alltså att alla juridiska personer – oavsett i vilken juridisk form de bedrivs i dag – ska omfattas av direktivets bestämmelser. En annan fråga är om det i svensk rätt bör uppställas ett krav på att kollektiv förvaltning bedrivs i viss juridisk form. Det skulle motverka att direktivets syfte kringgås genom val av juridisk form och möjligen skapa ett enhetligt regelverk för kollektiv rättighetsförvaltning.
Att uppställa ett krav på särskild juridisk form för bedrivande av viss verksamhet är inte främmande för den svenska lagstiftaren. Krav på särskild juridisk form finns för t.ex. bank- och försäkringsrörelse. Att uppställa ett krav på särskild juridisk form har inte heller ansetts strida mot regeringsformens bestämmelser om föreningsfrihet (se prop. 1975/76:209 s. 112 f. och prop. 2013/14:70 s. 96 f.).
Att uppställa krav på särskild juridisk form för bedrivande av viss verksamhet kan dock möta svårigheter i förhållande till bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden. Artikel 15 i det direktivet anger att medlemsstaterna vid genomförande av det direktivet ska utvärdera om nationella krav på tjänsteleverantörer att bedriva sin verksamhet i viss juridisk form uppfyller vissa grundläggande kriterier. Kriterierna är att kravet på juridisk form måste vara icke-diskriminerande, nödvändiga i betydelsen motiverande av tvingande hänsyn till allmänintresset samt uppfylla krav på proportionalitet (jfr. prop. prop. 2008/09:187 s. 70 ff.). Uttrycket ”tvingande hänsyn till allmänintresset” har utvecklats i EU-domstolens rättspraxis rörande bestämmelser om etableringsrätt och fri rörlighet för tjänster (nuvarande artiklarna 49 och 56 i EUF-fördraget). Enligt domstolens rättspraxis, som kan komma att utvecklas, bör uttrycket omfatta åtminstone följande grunder: allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa enligt artiklarna i fördraget, upprätthållande av ordning i samhället, socialpolitiska mål, skydd av tjänstemottagarna, konsumentskydd, arbetarskydd, inbegripet arbetstagarnas sociala trygghet, djurskydd, bevarande av finansiell balans i socialförsäkringssystemen, bedrägeribekämpning, förebyggande av illojal konkurrens, miljöskydd och skydd av stadsmiljön, inbegripet samhällsplanering, skydd av långivare, säkrad sund förvaltning av rättsväsendet, trafiksäkerhet,
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
109
skydd av immaterialrätten, kulturpolitiska mål, inbegripet skydd av yttrandefriheten med avseende på samhällets olika delar, särskilt sociala, kulturella, religiösa och filosofiska värderingar i samhället, behovet av att garantera en hög utbildningsnivå, upprätthållande av pressmångfald och främjande av det nationella språket, bevarande av det nationella historiska och konstnärliga kulturarvet samt politik för veterinära frågor (se skäl 40 i ingressen till tjänstedirektivet).
Att utövandet av kollektiv förvaltning är en tjänst framgår bl.a. av att en av de rättsliga grunderna för direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning är artikel 62 i EUF-fördraget, som reglerar fri rörlighet för tjänster inom unionen (se skäl 8 till direktivet). Den bedömningen har också kommit till uttryck i praxis från EUD.3Kriterierna i artikel 15 i tjänstedirektivet för uppställande av krav på tjänsteleverantörer att anta viss juridisk form gäller således även kollektiva förvaltningsorganisationer. Det är förenat med svårigheter att bedöma om det är motiverat med ett krav på särskild juridisk form för kollektiva förvaltningsorganisationer.
Under utredningen har organisationer som helt eller delvis ägnar sig åt kollektiv förvaltning framhållit att genomförandet av direktivet inte bör ske på ett sätt som uppställer krav på viss juridisk form. Det är rimligt att de organisationer som önskar bedriva kollektiv förvaltning får välja den juridiska form som de så önskar. Motsvarande bedömning har även gjorts i andra lagstiftningsärenden (jfr bedömning som gjorts vid reglering av verksamhet på det finansiella området, prop. 2004/05:165 s. 99 och 2009/10:246 s. 216). Regleringen bör alltså vara konkurrensneutral i förhållande till vilken associationsform som verksamheten drivs i. Sammanfattningsvis bör utgångspunkten vid genomförande av direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning vara att direktivets bestämmelser införs i en ny lag. Lagen bör ges en neutral utformning och tillämpas på alla juridiska personer som uppfyller förutsättningarna för att vara en kollektiv förvaltningsorganisation i direktivets mening. Lagen bör inledas med en bestämmelse som anger lagens syfte i enlighet med artikel 1 i direktivet. Hur de enskilda bestämmelserna i direktivet bör genomföras i svensk rätt
3 Se t.ex. dom av den 25 oktober 1979 i mål 22/79, Greenwich Film Production, REG 1979, s. 3275, p. 12 och dom av den 27 februari 2014 i mål C-351/12, OSA, p. 59.
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
110
utvecklas närmare i anslutning till respektive bestämmelse och i avsnitt 14 om behöriga myndigheter och sanktioner.
Närmare om definitionen av kollektiv förvaltningsorganisation
Som har framkommit ovan finns artikel 3 a i direktivet en definition av kollektiv förvaltningsorganisation. Kravet i artikeln på ”enda eller huvudsakliga syfte” tar sikte på att organisationen ska ha som sitt enda eller huvudsakliga syfte att förvalta upphovsrätter eller närstående rättigheter (till gemensamt gagn för dessa rättighetshavare). Tillståndet att förvalta rättigheter kan baseras på lag, överlåtelse, licens eller annat avtal. Tolkningen att uttrycket ”enda eller huvudsakliga syfte” återgår på organisationens syfte får stöd vid av en läsning av andra språkversioner, t.ex. den franska4, tyska5 och nederländska6direktivtexten. Även den engelska språkversionen torde tolkas på detta sätt.7 Vid möten mellan kommissionen och medlemsstaterna under utredningens arbete har kommissionen uttryckt stöd för tolkningen att kriteriet ”enda eller huvudsakliga syfte” ska ges en objektiv tolkning, bl.a. utifrån de aktiviteter som organisationen utför (jfr skäl 2 och 16 till direktivet). Vad organisationen har angett som sitt syfte i sina stadgar ska inte ha avgörande betydelse, bl.a. eftersom stadgarna kan ha en mer allmän utformning och lydelse än att uttryckligen ange att organisationen ska ägna sig åt kollektiv förvaltning.
4 ”’Organisme de gestion collective’, tout organisme dont le seul but ou le but principal consiste à gérer le droit d’auteur ou les droits voisins du droit d’auteur pour le compte de plusieurs titulaires de droits, au profit collectif de ces derniers, qui y est autorisé par la loi ou par voie de cession, de licence ou de tout autre accord contractuel…” 5 ”’Organisation für die kollektive Rechtewahrnehmung’ jede Organisation, die gesetzlich oder auf der Grundlage einer Abtretungs-, Lizenz- oder sonstigen vertraglichen Vereinbarung berechtigt ist und deren ausschließlicher oder hauptsächlicher Zweck es ist, Urheber- oder verwandte Schutzrechte im Namen mehrerer Rechtsinhaber zu deren kollektivem Nutzen wahrzunehmen…” 6 ”’Collectieve beheerorganisatie’: iedere organisatie die bij wet of door middel van overdracht, licentieverlening of een andere contractuele regeling gemachtigd is om, als haar enig doel of hoofddoel, auteursrecht of naburige rechten in verband met auteursrecht te beheren namens meer dan één rechthebbende en in het gezamenlijk belang van die rechthebbenden…” 7 ”’Collective management organisation’ means any organisation which is authorised by law or by way of assignment, licence or any other contractual arrangement to manage copyright or rights related to copyright on behalf of more than one rightholder, for the collective benefit of those rightholders, as its sole or main purpose…”
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
111
Att en kollektiv förvaltningsorganisation har som sitt enda eller huvudsakliga syfte att förvalta rättigheter överensstämmer med definitionen av kollektiv organisation (eng. ”collecting society”) i det s.k. satellit- och kabeldirektivet.8
Kriteriet att förvaltningen ska ske för rättighetshavarnas gemensamma gagn motiveras av att producenter och förlag som i vissa fall licensierar rättigheter som tillkommer upphovsmän och utövande konstnärer inte ska omfattas av definitionen, eftersom sådana aktörer handlar i eget intresse (jfr skäl 16 till direktivet).
När det gäller kravet på att organisationen ska uppfylla minst ett av kriterierna att i) organisationen ägs eller kontrolleras av sina medlemmar, och ii) organisationen är organiserad på ideell basis, syftar kriterierna till att ge definitionen ett så brett tillämpningsområde som möjligt i förhållande till nationella associationsformer (jfr skäl 14 till direktivet).
I svensk rätt saknas för närvarande en definition av kollektiv förvaltningsorganisation. Som framgått har direktivets definition av kollektiv förvaltningsorganisation avgörande betydelse för direktivets tillämpningsområde. För att uppfylla direktivets krav bör i lagen införas en definition av kollektiv förvaltningsorganisation i nära anslutning till ordalydelsen i direktivet.
Närmare om definitionen av oberoende förvaltningsenhet
I artikel 2.4 i direktivet anges att vissa av bestämmelserna i direktivet (artiklarna 16.1, 18, 20, 21.1 a, b, c, e , f och g, 36 och 42) är tillämpliga på alla oberoende förvaltningsenheter som är etablerade inom unionen. I artikel 3 b definieras en oberoende förvaltningsenhet som en organisation som enligt lag eller genom överlåtelse, licens eller annat avtal har tillstånd att som sitt enda eller huvudsakliga syfte förvalta upphovsrätter eller närstående rättigheter för mer än en rättighetshavare till gemensamt gagn för dessa rättighetshavare, och som i) inte, vare sig direkt eller indirekt, helt eller delvis, ägs eller kontrolleras av rättighetshavare, och som organiseras på vinstbasis.
8 I artikel 1.4 i satellit- och kabeldirektivet anges att ”I detta direktiv avses med kollektiv organisation en organisation som har som enda eller huvudsakliga uppgift att handha eller förvalta upphovsrättigheter eller närstående rättigheter.”
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
112
Underlag för tolkning av uttrycket oberoende förvaltningsenhet ges i skäl 15 till direktivet. Där anges att rättighetshavare bör kunna anförtro förvaltningen av sina rättigheter åt oberoende förvaltningsenheter. Sådana oberoende förvaltningsenheter är kommersiella enheter som skiljer sig från kollektiva förvaltningsorganisationer bland annat genom att de inte ägs eller kontrolleras av rättighetshavare. I den mån sådana oberoende förvaltningsenheter utför samma uppgifter som kollektiva förvaltningsorganisationer bör de dock vara skyldiga att lämna viss information till de rättighetshavare som de representerar, till kollektiva förvaltningsorganisationer, till användare och till allmänheten.
I skäl 16 till direktivet uttrycks att de aktörer som definieras som oberoende förvaltningsenheter skiljer sig från producenter och förläggare i det att de – i direktivets mening – handlar i de representerade rättighetshavarnas intresse, snarare än i eget intresse. I samma skäl uttrycks att författares och utövande konstnärers managers och agenter i direktivets mening inte ska betraktas som oberoende förvaltningsenheter eftersom de inte förvaltar rättigheter i den bemärkelsen att de fastställer tariffer, utfärdar licenser eller inkasserar pengar från användare.
I svensk rätt saknas för närvarande en definition av oberoende förvaltningsenhet. Som framgått har direktivets definition av oberoende förvaltningsenhet betydelse för tillämpningsområdet för flera av direktivets bestämmelser. För att uppfylla direktivets krav bör det i lagen införas en sådan definition i nära anslutning till ordalydelsen i direktivet. Uttrycket ”enhet” definieras inte närmare i bestämmelsen. Däremot framgår av definitionen att det som avses är en ”organisation”, vilket torde avse en juridisk person enligt svensk rätt. Uttrycket ”enhet” torde i sig också avse en juridisk enhet som kan äga tillgångar och som har rättskapacitet, dvs. en juridisk person. I lagen bör därför uttrycket ”organisation” användas i stället för ”enhet”.
Närmare om enheter som direkt eller indirekt, helt eller delvis ägs eller kontrolleras av en kollektiv förvaltningsorganisation
Artikel 2.3 i direktivet anger att bestämmelserna i direktivet ska tillämpas även på sådana enheter som direkt eller indirekt, helt eller delvis ägs eller kontrolleras av en kollektiv förvaltningsorganisa-
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
113
tion, förutsatt att enheterna bedriver en verksamhet som, om den skulle bedrivas av den kollektiva förvaltningsorganisationen, skulle omfattas av bestämmelserna i direktivet.
Underlag för tolkning av artikel 2.3 ges i skäl 17 till direktivet. Där anges att kollektiva förvaltningsorganisationer bör kunna välja att låta dotterorganisationer eller andra enheter som de kontrollerar utföra vissa delar av deras verksamhet, till exempel fakturering av användare eller fördelning av utestående belopp till rättighetshavare. Enligt samma skäl bör i så fall de bestämmelser i direktivet som skulle vara tillämpliga om den berörda verksamheten utfördes direkt av en kollektiv förvaltningsorganisation vara tillämpliga på den verksamhet som dotterorganisationerna eller de andra enheterna utför. Uttrycket ”direkt eller indirekt, helt eller delvis” förefaller innebära att bestämmelsen ska ges en vid innebörd (jfr skäl 9 och 14 till direktivet). Artikel 2.3 synes alltså syfta till att säkerställa att de krav som direktivet uppställer i fråga om stränga normer för styrelseformer, ekonomisk förvaltning, öppenhet och rapportering blir tillämpliga även i situationer där en kollektiv förvaltningsorganisation väljer att låta en juridisk person eller annan enhet som den direkt eller indirekt, helt eller delvis äger eller kontrollerar utföra de aktiviteterna. Som har redogjorts för i avsnitt 3.3 förekommer såväl i Sverige som i övriga Norden och andra länder att kollektiv förvaltning helt eller delvis utövas inom ramen för olika nationella samarbeten, t.ex. s.k. paraplystrukturer där en gemensamt ägd eller kontrollerad organisation – t.ex. en ekonomisk förening – utför vissa aktiviteter som utgör kollektiv förvaltning. Det förekommer också att en kollektiv förvaltningsorganisation låter en enhet, t.ex. ett aktiebolag, som den äger eller kontrollerar utföra vissa sådana aktiviteter. Sådana samarbeten och ordningar kan komma till uttryck på skilda sätt. Det är inte möjligt att i lagen på förhand specificera eller ange vilken eller vilka bestämmelser i direktivet som kan komma att tillämpas i en viss situation. Artikel 2.3 bör därför genomföras genom en bestämmelse i lagen som nära ansluter till direktivets ordalydelse. Uttrycket ”enhet” torde avse en juridisk enhet som kan äga tillgångar och som har rättskapacitet, dvs. en juridisk person. För att inte skapa oklarhet i förhållande till direktivets krav bör i lagen dock användas uttrycket ”enhet”.
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
114
6.2 Närmare om utgångspunkterna för genomförandet
6.2.1 Förhållandet mellan nationell reglering och unionsrätten
Bedömning: De nya bestämmelser som införs till följd av direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning bör inte gå längre än vad som krävs enligt direktivet. De svenska bestämmelserna bör inte heller vara mer detaljerade än bestämmelserna i direktivet.
Skälen för bedömningen
Ett syfte med direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning är att uppnå en ökad harmonisering av bestämmelser i medlemsstaterna om hur kollektiva förvaltningsorganisationer får inleda sin verksamhet för att förvalta upphovsrätt och närstående rättigheter, om styrelseformerna för dessa organisationer och om ramen för kontroll av deras verksamhet (se skäl 8 i direktivets ingress). Direktivet syftar också till att fastställa krav som är tillämpliga på kollektiva förvaltningsorganisationer för att säkerställa stränga normer när det gäller styrelseformer, ekonomisk förvaltning, öppenhet och rapportering. Det hindrar dock inte medlemsstaterna från att, i fråga om kollektiva förvaltningsorganisationer som är etablerade på deras territorier, upprätthålla eller införa strängare normer än de som anges i avdelning II i direktivet, under förutsättning att dessa strängare normer är förenliga med unionsrätten (se skäl 9). För att skydda de intressen som tillkommer medlemmar i kollektiva förvaltningsorganisationer, rättighetshavare och tredje parter krävs därför att medlemsstaternas lagstiftningar relaterade till förvaltning av upphovsrätt och gränsöverskridande licensiering av näträttigheter till musikaliska verk samordnas i syfte att få likvärdiga skyddsåtgärder i hela unionen (skäl 7).
En viktig förutsättning för att uppnå ett mer harmoniserat EUregelverk på området är att medlemstaternas regelverk inte, utöver det gemensamma regelverket, lägger på ytterligare krav som de facto
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
115
fungerar som konkurrenshinder (s.k. goldplating).9 Det nationella regelverket bör naturligtvis inte heller sakna bestämmelser som ska finnas enligt det gemensamma regelverket. Utredningens utgångspunkt är därför att förslaget till nya bestämmelser bör ansluta sig till den nivå på krav som direktivet ställer. Särskilt viktigt blir detta i de fall bestämmelserna har karaktären av fullharmonisering, såsom är fallet t.ex. för avdelning III i direktivet.
Man bör också, enligt utredningen, vara försiktig med att förtydliga eller komplettera bestämmelserna i direktivet på ett sätt som i praktiken medför en form av nationella särbestämmelser. Onödig detaljreglering kan dessutom vara kostnadsdrivande.
Sammanfattningsvis bör de bestämmelser som införs till följd av direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning inte gå längre än vad som krävs enligt direktivet och inte vara mer detaljerade än bestämmelserna i direktivet.
6.2.2 Struktur och språklig utformning
Bedömning: De svenska lagbestämmelserna bör utformas så att de både vad gäller struktur och språklig utformning ligger så nära direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning som möjligt.
Skälen för bedömningen
När det gäller de uttryck och termer som används i direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning anser utredningen att dessa så långt möjligt bör återspeglas i den svenska författningstexten. Med en sådan utgångspunkt skapas bättre förutsättningar för att uppnå ökad harmonisering, som är ett av syftena med direktivet. Genom användandet av direktivets uttryck och termer minskar också risken för att de svenska reglerna tolkas på ett sätt som inte är förenligt med direktivet.
Vad som nyss sagts hindrar dock inte utredningen från att föreslå språkliga avvikelser från den svenska direktivtexten. Denna form av
9 Se Att tydliggöra gold-plating – ett bättre genomförande av EU-lagstiftning, rapport från Näringslivets Regelnämnd och Regelrådet.
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
116
språkliga justeringar är enligt utredningen i vissa fall helt nödvändiga, t.ex. på grund av uppenbart felaktiga översättningar eller på grund av att direktivtexten är skriven för att kunna ”fungera” i alla medlemsstater oavsett de nationella särdrag som kan finnas. I andra fall kan språkliga justeringar krävas för att skapa en mer lättläst och begriplig reglering, eller för att skapa en reglering som är mer förenlig med svensk lagstiftningstradition. Denna form av språkliga justeringar får dock naturligtvis inte ändra på det sakliga innehållet i bestämmelserna.
6.3 Förhållandet till befintlig associationsrättslig reglering
Förslag: De särskilda associationsrättsliga bestämmelser som krävs enligt direktivet ska införas som särbestämmelser i den nya lagen och gälla utöver och i vissa fall i stället för motsvarande bestämmelser i den allmänna associationsrättsliga regleringen.
Direktivet innehåller flera associationsrättsliga bestämmelser som avviker från befintlig svensk associationsrättslig reglering (se t.ex. avsnitt 7.4.2 och 7.8.2). De bestämmelser i direktivet som avviker från befintlig reglering bör lämpligen införas som särbestämmelser i den nya lagen och inte i den associationsrättsliga regleringen. Det innebär att de kollektiva förvaltningsorganisationerna måste följa såväl allmänna associationsrättsliga bestämmelser som i förekommande fall särskilda associationsrättsliga regler i den nya lagen. De senare kommer i vissa fall att gälla utöver och i vissa fall i stället för den allmänna associationsrättsliga regleringen. Någon annan ordning framstår inte som lämplig eller önskvärd.
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
117
6.4 Vilka former av kollektiv rättighetsförvaltning omfattas av direktivet?
Bedömning: Direktivets bestämmelser om kollektiv rättighetsförvaltning omfattar all slags kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter.
Skälen för bedömningen
I direktivets artiklar återges inte någon definition av vad som avses med att förvalta rättigheter. I skäl 2 i direktivets ingress anges dock att förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter inbegriper utfärdande av licenser till användare, revision av användare, granskning av hur rättigheterna används, säkerställande av upphovsrätt och närstående rättigheter, inkassering av intäkter från nyttjande av rättigheter och fördelning av utestående belopp till rättighetshavare.10
Uttrycket förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter synes alltså i detta sammanhang ha en vid innebörd. En sådan tolkning vinner stöd av direktivets definition av rättighetsintäkter. Med rättighetsintäkter avses nämligen inkomster som en kollektiv förvaltningsorganisation har inkasserat för rättighetshavarnas räkning, oavsett om de härrör från en ensamrätt, en rätt till ersättning eller en rätt till kompensation (artikel 3 h). Med rättighetshavare avses varje ”person eller enhet” som innehar upphovsrätt eller närstående rättighet eller som inom ramen för ett avtal om utnyttjande av rättigheter eller enligt lag har rätt till en del av rättighetsintäkterna (artikel 3 c och avsnitt 6.6).
I direktivets ingress finns ytterligare tre skäl som har betydelse för direktivets tillämpningsområde. I skäl 12 anges att samtidigt som direktivet är tillämpligt på alla kollektiva förvaltningsorganisationer, med undantag för avdelning III som är tillämpligt endast på kollektiva förvaltningsorganisationer som förvaltar upphovsrättigheter till musikaliska verk för gränsöverskridande användning på nätet, påverkar det inte medlemsstaternas ordningar för förvaltning av rättigheter såsom individuell förvaltning, den utsträckta verkan
10 Se avsnitt 6.1 för en diskussion om skäl 2 och 16.
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
118
av ett avtal mellan en representativ kollektiv förvaltningsorganisation och en användare, dvs. kollektiva avtalslicenser med utsträckt verkan, obligatorisk kollektiv förvaltning, rättsliga presumtioner om representation eller överlåtelse av rättigheter till kollektiva förvaltningsorganisationer. Skäl 12 kompletteras av en skrivning i skäl 2, av vilken det framgår att en rättighetshavare normalt kan välja mellan individuell eller kollektiv förvaltning av sina rättigheter, såvida medlemsstaterna inte föreskriver något annat, i enlighet med unionsrätten och unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden. I skäl 13 anges att direktivet inte påverkar medlemsstaternas möjlighet att genom lagstiftning, reglering eller andra liknande specifika mekanismer som är tillämpliga inom deras territorier fastställa den skäliga ersättningen till rättighetshavare för undantag från eller inskränkning i den rätt till mångfaldigande som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG och ersättningen till rättighetshavare för undantag från den ensamrätt vad gäller offentlig utlåning som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG, och inte heller deras möjlighet att fastställa villkoren för deras inkassering.
Direktivets utgångspunkt är alltså att det omfattar kollektiv förvaltning av alla ekonomiska rättigheter till verk och närstående rättigheter oavsett om de grundas på ensamrätten eller avser en särskild rätt till ersättning respektive kompensation, med beaktande av förbehållen i skälen 12 och 13.
Direktivets uttryck ensamrätt, rätt till ersättning och rätt till kompensation har helt eller delvis sin motsvarighet i bestämmelser i URL. Bestämmelsernas tillämpning och utformning varierar i viss utsträckning beroende på om det är fråga om rättigheter till ett verk (1 § URL) eller en närstående rättighet (45–49 a §§ URL).
Kollektiv förvaltning baserat på individuella mandat
Som redogörs för i avsnitt 4.2.4 består den upphovsrättsliga ensamrätten av den ekonomiska rätten och den ideella rätten. Eftersom den ideella rätten inte kan licensieras och inte är en rätt till ersättning eller rätt till kompensation, hamnar eventuell förvaltning av den utanför direktivets tillämpningsområde.
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
119
I den mån den ekonomiska rätten till ett verk eller en prestation som skyddas av närstående rättigheter förvaltas kollektivt, t.ex. till följd av avtal, omfattas förvaltningen alltså av direktivets bestämmelser.
Kollektiv förvaltning inom ramen för en avtalslicens
Ett sätt att förvalta ensamrätter är genom s.k. avtalslicenser. Bestämmelser härom finns i 42 a–42 h §§ URL. I 42 a § första stycket anges att en avtalslicens som avses i 42 b–42 h §§ gäller för utnyttjande av verk på visst sätt, när ett avtal har ingåtts om utnyttjande av verk på sådant sätt med en organisation som företräder ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk på området. Avtalslicensen ger användaren rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet trots att verkens upphovsmän inte företräds av organisationen. De villkor i fråga om rätten att utnyttja verket som följer av avtalet gäller även i förhållande till sådana utanförstående upphovsmän. De utanförstående upphovsmännen ska i fråga om ersättning som lämnas enligt avtalet och förmåner från organisationen vilka väsentligen bekostas genom ersättningen vara likställda med de upphovsmän som organisationen företräder. Den utanförstående upphovsmannen har dock oavsett detta alltid rätt till ersättning som hänför sig till utnyttjandet, om han eller hon begär det inom tre år efter det år då verket utnyttjades. Krav på ersättning får riktas endast mot organisationen. 42 b–42 g §§ URL avgränsar vissa i lagen särskilt angivna områden för vilka avtalslicens gäller. De bestämmelserna kompletteras av 42 h § URL som anger förutsättningarna för s.k. generell avtalslicens. Enligt denna paragraf får var och en inom ett begränsat användningsområde framställa exemplar av verk eller tillgängliggöra offentliggjorda verk för allmänheten också i andra fall än de som anges i 42 b–42 g §§, om avtalslicens gäller enligt 42 a § och det är en förutsättning för utnyttjandet att användaren genom avtalet med organisationen ges rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet trots att verkens upphovsmän inte företräds av organisationen. För alla avtalslicenser förutom den i 42 f § gäller att en upphovsman kan meddela förbud mot nyttjande hos någon av de avtalsslutande parterna. Bestämmelserna om avtalslicenser tillämpas i stora delar även i förhållande till närstående rättigheter.
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
120
Den beskrivna definitionen i artikel 3 c i direktivet av ”rättighetshavare” omfattar även s.k. utanförstående upphovsmän inom ramen för en avtalslicens utsträckta verkan, eftersom definitionen inkluderar personer eller enheter som enligt lag har rätt till en del av rättighetsintäkterna (se även avsnitt 6.6).
Det nämnda skälet 12 i direktivets ingress anger att direktivet inte påverkar medlemsstaternas ordningar för förvaltning av rättigheter såsom kollektiva avtalslicenser med utsträckt verkan. Det innebär att direktivet inte påverkar den utsträckta verkan av ett avtal som ingås av en representativ förvaltningsorganisation som avtalslicensbestämmelserna ger. Därutöver innebär det att bestämmelserna om likabehandling av utanförstående upphovsmän och deras möjlighet att lämna förbud mot nyttjande samt rätt till individuell ersättning under vissa förutsättningar inte heller berörs av direktivet. Det nämnda skälet skulle också kunna få betydelse för tolkningen av artikel 5.7. I den bestämmelsen regleras nämligen vissa förutsättningar för att en förvaltningsorganisation ska förvalta rättigheter som tillhör en viss rättighetshavare. Artikeln inleds emellertid med orden ”I situationer där en rättighetshavare ger en kollektiv förvaltningsorganisation tillstånd…”, vilket innebär att det redan av ordalydelsen framgår att bestämmelsen inte är tillämplig i situationer där en rättighetshavare omfattas av den utsträckta verkan som en avtalslicens ger. Denna tolkning vinner också stöd av den redan nämnda formuleringen i skäl 2, enligt vilken en rättighetshavare normalt kan välja mellan individuell eller kollektiv förvaltning av sina rättigheter, såvida medlemsstaterna inte föreskriver något annat.
Skäl 12 hindrar däremot inte att andra bestämmelser i direktivet får tillämpning på såväl organisationens relation till sina medlemmar och anslutna i en organisation som tecknar och utlöser avtalslicens, som dess relation till utanförstående upphovsmän som omfattas av en avtalslicens utsträckta verkan. Som redan framgått omfattar definitionen av rättighetshavare i direktivet även utanförstående upphovsmän inom ramen för en avtalslicens.
Det sagda innebär sammanfattningsvis att direktivets bestämmelser i avdelning II om representation av rättighetshavare samt medlemskap (kapitel 1), förvaltning av rättighetsintäkter (kapitel 2), förvaltning av rättigheter för andra kollektiva förvaltningsorganisationers räkning (kapitel 3), förhållande till användare (kapitel 4) och insyn och
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
121
rapportering (kapitel 5), bör tillämpas även på organisationer som tecknar och utlöser avtalslicens. I många fall tar dock bestämmelserna endast sikte på relationen till rättighetshavare eller rättigheter som organisationen ”representerar” (se t.ex. artiklarna 4, 10.2, 11.5, 13.3.1 och 20). De bestämmelserna torde inte ta sikte på situationer där en rättighetshavares rättigheter nyttjas med stöd av en avtalslicens utstäckta verkan eftersom de rättigheterna formellt inte representeras – dvs. företräds – av organisationen (se ordalydelsen av 42 a § upphovsrättslagen).11
Kollektiv förvaltning av rätt till ersättning eller kompensation
I upphovsrättslagen finns flera bestämmelser som anger att visst nyttjande får ske utan tillstånd förutsatt att upphovsmannen eller annan rättighetshavare ges ersättning för nyttjandet, dvs. i praktiken tvångslicensbestämmelser eller rätt till ersättning/kompensation för visst nyttjande.
Bestämmelser om tvångslicenser finns bl.a. i 17 § (avseende framställning av exemplar m.m. till personer med funktionshinder) och i 18 § (avseende framställning av samlingsverk för användning vid undervisning). 17 § tillämpas även i förhållande till innehavare av närstående rättigheter. 18 § tillämpas i förhållande till framställare av kataloger och fotografiska bilder. Bestämmelsen i 17 § URL har sin motsvarighet i artikel 5.3 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. På motsvarande sätt har bestämmelsen i 18 § sin motsvarighet i artikel 5.3 a i samma direktiv. Det direktivet reglerar dock inte hur ersätt-
11 Synsättet att rättighetshavare eller rättigheter som omfattas av en avtalslicens utsträckta verkan formellt inte företräds av den organisation som utlöser avtalslicens har fått erkännande även på EU-nivå. Se t.ex. artikel 3.2 i rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel, EGT L 248, 6.10.1993, s. 15–21 (Celex 31993L0083) och kommissionens beslut av den 16 juli 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/C-2/38.698 – CISAC), p. 103. Stöd för denna tolkning ges också i den juridiska litteraturen, se WIPO Intellectual Property Handbook, 2004, stycke 6.176, Ficsor, Collective Management of Copyright and Related Rights, WIPO study 2002 s. 72 och 140 f., Karnell, Collective Administration of Copyrights and Neighbouring Rights, i International Encyclopedia of Comparative Law, Copyright and Industrial Property (Volym XIV) (red. Schricker), 2006, avsnitt 6-10 och 6-65 och Karnell i NIR 1981 s. 257 .
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
122
ningen ska förvaltas (jfr prop. 2004/05:110 s. 149 f. och 168 f.). I URL finns inte några särskilda bestämmelser som tar sikte på kollektiv förvaltning av den rätt till ersättning som föreskrivs i 17 respektive 18 §§ URL. I den utsträckning som rättigheterna ändå förvaltas kollektivt omfattas förvaltningen av direktivet.
Enligt 47 § första och andra stycket URL får ljudupptagningar användas utan tillstånd vid ett offentligt framförande, eller vid överföring till allmänheten utom i fall då överföringen sker genom tillhandahållande på begäran. Enligt 47 § andra stycket andra meningen gäller att om två eller flera konstnärer har samverkat vid framförandet, kan den rätt som tillkommer dem göras gällande endast av dem gemensamt. Av tredje meningen i samma stycke följer att mot den som har använt upptagningen ska konstnärer och framställare göra gällande sina krav samtidigt. Särskilda bestämmelser gäller enligt 47 § tredje stycket om en ljudupptagning används vid överföring i form av en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning som samtidigt och oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller genom kabel. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett flertal utövande konstnärer eller framställare vars framföranden eller upptagningar används i Sverige.
Tvångslicensen i 47 § har sin motsvarighet i artikel 8.2 i direktiv 2006/115 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter. Det direktivet innehåller dock inte några bestämmelser om förvaltningen av de rättigheterna. Detsamma gäller för bestämmelserna om vidaresändning trådlöst eller genom kabel, vilka har sin motsvarighet i artikel 9 i direktiv 93/98 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel. Det direktivet innehåller en uttrycklig bestämmelse i artikel 13 om att det inte påverkar medlemsstaternas reglering av kollektiva organisationers verksamhet. Bestämmelserna i direktivet om kollektiv förvaltning gäller således för den kollektiva förvaltningen av den rätt till ersättning som tvångslicensbestämmelserna i 47 § URL ger.
I 45 § och 45 b §§ URL finns bestämmelser om skälig ersättning till utövande konstnärer i vissa fall. Enligt bestämmelserna gäller att om en utövande konstnärer som har rätt till en ljudupptagning har överlåtit denna rätt till en framställare av ljudupptagningar mot en engångsersättning, har konstnären rätt till särskild ersättning av
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
123
framställaren, s.k. tilläggsersättning. Tilläggsersättning gäller för varje år som följer på det femtionde året efter det år då upptagningen först gavs ut eller, om den inte har getts ut, det år då den först offentliggjordes. Om två eller flera konstnärer som har rätt till tilläggsersättning samverkat vid framförandet, tillkommer ersättningen dem gemensamt (45 a § URL). Av 45 b § framgår att endast en organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade utövande konstnärer på området får kräva in tilläggsersättningen. Det framgår också att organisationen ska kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen ska konstnärer som inte företräds av organisationen vara likställda med konstnärer som organisationen företräder. Framställaren ska på begäran av organisationen lämna det underlag som krävs för att ersättningen ska kunna beräknas.
Att rätten till tilläggersättning ska förvaltas kollektivt framgår av artikel 1.2c i direktiv 2011/77/EU om ändring av direktiv 2006/116/EG om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter. Det direktivet innehåller inte några närmare bestämmelser om den kollektiva förvaltningen av tilläggsersättningen utöver dess skäl 12, vilket anger att det är tillåtet att tillämpa nationella regler för intäkter som inte är fördelningsbara. Bestämmelserna i direktivet om kollektiv förvaltning gäller alltså även för den kollektiva förvaltningen av rätten till tilläggersättning.
I 26 k–26 m §§ URL finns bestämmelser om rätt till ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för ljud- eller bildupptagning, s.k. privatkopieringsersättning. Bestämmelserna innebär i huvudsak att när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller till landet inför anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk, har upphovsmän till skyddade verk som därefter har sänts ut i radio eller television eller som har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges rätt till ersättning av näringsidkaren (26 k § URL). I 26 l § finns bestämmelser om beräkningen av ersättningens storlek. I 26 m § finns bestämmelser om behörig organisation, enligt vilka endast en organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området har rätt att kräva in och träffa avtal om att sätta ned ersättningen. Det framgår också
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
124
att organisationen ska kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen ska upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter som inte företräds av organisationen vara likställda med dem som organisationen företräder. Näringsidkaren ska på begäran av organisationen lämna det underlag som krävs för att ersättningen ska kunna beräknas.
Bestämmelserna om privatkopieringsersättning har stöd i artikel 5.2.b och bl.a. skälen 35 och 39 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. Det direktivet reglerar dock inte hur ersättningen (som i det direktivet benämns rätt till rimlig kompensation) ska förvaltas (jfr. prop 2004/05:110 s. 103 f. och 125 f.).
Som redan nämnts framgår av skäl 13 i direktivet att det inte påverkar medlemsstaternas möjlighet att genom lagstiftning, reglering eller andra liknande specifika mekanismer som är tillämpliga inom deras territorier fastställa den skäliga ersättningen till rättighetshavare för undantag från eller inskränkning i den rätt till mångfaldigande som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG, och inte heller deras möjlighet att fastställa villkoren för deras inkassering. Det innebär att direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning inte påverkar regleringen av den svenska privatkopieringsersättningen, såvitt avser fastställandet av ersättningen till rättighetshavare eller villkoren för dess inkassering. Det handlar om artiklarna 16 (om licensiering m.m.) och artikel 17 (om rapportering). De artiklarna behandlas närmare i avsnitt 10. Bestämmelser i direktivet som avser andra aspekter av kollektiv förvaltning av privatkopieringsersättningen är dock tillämpliga på organisationer som förvaltar denna typ av ersättning.
I 26 n– 26 p §§ URL finns bestämmelser om ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk, s.k. följerätt. Bestämmelserna innebär i huvudsak att om ett exemplar av ett originalkonstverk som har överlåtits säljs vidare inom upphovsrättens giltighetstid har upphovsmannen rätt till ersättning, s.k. följerätt, om någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden är säljare, förmedlare eller köpare vid försäljningen. I 26 o § finns bestämmelser om beräkningen av ersättningens storlek. I 26 p § finns bestämmelser om behörig organisation, enligt vilka endast en organisation som företräder ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk på området har rätt att
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
125
kräva in ersättningen. Det framgår också att organisationen ska kräva in ersättningen och betala beloppet till den ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Om organisationen inte kräver den ersättningsskyldige på ersättningen inom tre år efter utgången av det kalenderår då försäljningen ägde rum, är fordringen preskriberad. Den som är ersättningsskyldig ska på begäran av organisationen redovisa de ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre närmast föregående kalenderåren. Den ersättningsberättigades fordran på organisationen preskriberas tio år efter tillkomsten, dock endast om organisationen har vidtagit rimliga åtgärder för att finna den ersättningsberättigade.
Bestämmelserna om följerätt i URL har sitt ursprung huvudsakligen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt). Det direktivet reglerar dock inte den kollektiva förvaltningen av följerätten (se skäl 28 till det direktivet). Bestämmelserna i direktivet om kollektiv förvaltning ska därmed tillämpas även i förhållande till den kollektiva förvaltningen av följerätten.
Bestämmelserna i direktivet om kollektiv förvaltning tillämpas däremot inte på kollektiv förvaltning av icke upphovsrättsliga ersättningsordningar, t.ex. biblioteksersättning enligt bestämmelserna i förordning (1962:652) om Sveriges författarfond och individuell visningsersättning enligt bestämmelser i förordningen (1996:1605) om individuell visningsersättning. Dessa ersättningsordningar får istället ses som kulturpolitiskt motiverade stöd, vilka faller utanför definitionen av rättighetsintäkter i artikel 3h i direktivet (jfr skäl 13 till direktivet).
6.5 Avgränsning av direktivets tillämpningsområde i förhållande till facklig föreningsfrihet
6.5.1 Allmänt
Flera intressenter, bl.a. Svenska Journalistförbundet, KLYS, Teaterförbundet och BUS, har under utredningens arbete efterfrågat ett förtydligande om direktivets tillämpning på organisationer som helt eller delvis (också) ägnar sig åt facklig verksamhet. Förtydligandet har
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
126
motiverats bl.a. av att det i direktiven till utredningen anges att utredaren ska föreslå ett genomförande av direktivet som säkerställer att genomförandet av direktivet inte inverkar på den fackliga föreningsfriheten.
6.5.2 Facklig föreningsfrihet
Uttrycket facklig föreningsfrihet har inte någon bestämd innebörd i svensk rätt. Det är svårt, om ens möjligt, att skilja rent fackliga friheter från andra grundläggande fri- och rättigheter. Till exempel omfattar den grundlagsskyddade föreningsfriheten även rätten att organisera sig fackligt (prop. 1975/76:209 s. 112, jfr SOU 1975:75, bilaga 14, s. 394 f.).12
Fackliga föreningar är ofta ideella föreningar. Det finns ingen lagstiftning som reglerar de ideella föreningarnas verksamhet. Införande av associationsrättsliga och andra regler för fackliga organisationer torde i och för sig inte vara en begränsning av deras föreningsfrihet (jfr SOU 1972:15 s. 157 och prop. 1975/76:209 s. 112 f.). Traditionellt har dock utgångspunkten varit att de fackliga föreningarna fritt ska sätta ramarna för sin verksamhet (jfr t.ex. ILO:s konvention nr 87 angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten). När diskussioner har förts om att i lag inta normer för de ideella föreningarnas verksamhet har fackföreningarna motsatt sig en sådan reglering (se t.ex. SOU 1975:1 s. 606). Vissa normer har dock utvecklats i rättspraxis och doktrin, t.ex. om stadgar och om hur beslut i föreningens angelägenheter ska fattas (se t.ex. NJA 1972 s. 342, prop. 1975/76:105, bilaga 1, s. 344, NJA 1987 s. 394 och Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, 2000, s. 95).
För arbetstagare och arbetsgivare gäller vissa särskilda bestämmelser om s.k. facklig föreningsrätt i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL). MBL tillämpas på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (1 §). Bestämmelser om facklig föreningsrätt kommer till uttryck i lagens 7 §, i vilken uttrycks en rätt
12 I regeringsformen finns en särskild bestämmelse som tar sikte på s.k. facklig konflikträtt (2 kap. 14 § regeringsformen). Enligt bestämmelsen har en förening av arbetstagare samt arbetsgivare och en förening av arbetsgivare rätt att vidta åtgärder på arbetsmarknaden, om inte annat följer av lag eller avtal. Den bestämmelsen har dock inte inverkan på avgränsingen mellan direktivets tillämpningsområde och facklig föreningsfrihet.
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
127
för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra arbetsgivarorganisation eller arbetstagarorganisation, att utnyttja medlemskapet i sådan organisation och att verka för organisationen eller för att en sådan bildas. Lagen innehåller även ett förbud mot kränkning av denna rätt, vilket endast tar sikte på åtgärder vidtagna av någon på andra sidan (prop. 1975/76:105, bilaga 1, s. 344). Vidare finns bestämmelser om förhandlingsrätt (10–17 §§), rätt till information (18–22 §§) och kollektivavtal (23–31 a §§).
För att en förening av arbetstagare ska omfattas av MBL och dess särskilda bestämmelser förutsätts enligt 6 § första stycket att det är fråga om en sådan sammanslutning av arbetstagare som enligt sina stadgar ska tillvarata arbetstagares intressen i förhållande till en arbetsgivare. Med arbetsgivarorganisation avses enligt samma paragraf motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan. Närmare bestämt förutsätts det att sammanslutningen har till uppgift att företräda medlemmarna i deras egenskap av arbetsgivare eller arbetstagare, huvudsakligen i frågor om anställningsvillkor, innehållet i arbetstagarnas arbete och de förhållanden under vilka arbetet utförs (prop. 1975/76:105, bilaga 1, s. 326, jfr SOU 1975:1 s. 605 ff.). Kravet på visst innehåll i stadgarna tolkas dock liberalt; organisationens verksamhet måste inte uteslutande bestå i att tillvarata arbetstagarenas respektive arbetsgivarnas intressen. Likaså uppställs inte något obetingat krav på att den fackliga verksamheten måste framgå av stadgarna (prop. 1975/76:105, bilaga 1, s. 338 ff.).
MBL bygger på det civilrättsliga arbetstagarbegreppet i 1 § lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). För att det ska vara fråga om ett arbetstagarförhållande förutsätts att ett avtal föreligger mellan parterna och att avtalet går ut på att ena parten ska prestera arbete för andra partens räkning och den part som åtar sig att prestera själv deltar eller åtminstone vid bedömning på förhand förutsätts delta i arbete (prop. 1975/76:105, bilaga 1, s. 324).
I syfte att ge lagen ett brett tillämpningsområde likställs enligt 1 § andra stycket MBL med arbetstagare uppdragstagare som i förhållande till sina uppdragsgivare intar en sådan ställning att de kan anses jämställda med den som är arbetstagare i civilrättslig mening. Jämförelsen är avsedd att ske med beaktande av samtliga föreliggande omständigheter, såsom innehållet i avtalet mellan parterna, avtalets faktiska tillämpning, parternas sociala och ekonomiska ställning (prop. 1975/6:105, bilaga 1, s. 325 och SOU 1975:1 s. 727 f.). Därvid ska den
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
128
för vars räkning arbetet utförs anses som arbetsgivare. Genom att MBL likställer uppdragstagare med arbetstagare utvidgas på motsvarande sätt lagens tillämpningsområde till att omfatta även förhållandet mellan sammanslutningar av uppdragstagare och uppdragsgivare (prop. 1975/76:106, bilaga 1, s. 325).
Om det på en arbetsplats finns ett kollektivavtal ska arbetsgivaren normalt tillämpa avtalet även på andra arbetstagare än sådana som är medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen.
Gränsen för vad som kan avtalas i kollektivavtal motsvarar MBL:s tillämpningsområde. Avtal eller villkor i avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation saknar således verkan som kollektivavtal i den mån det rör annat än anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare (23–25 §§ MBL, jfr AD 1981 nr 124). Detta resonemang utesluter emellertid inte möjligheten av att en sådan avtalsbestämmelse har verkningar enligt andra avtalsrättsliga regler, t.ex. regler om det enskilda anställningsavtalet (se bl.a. SOU 1966:60 s. 117 och prop. 1975/75:145 Bil 1 s. 548 samt AD 1961 nr 27).
MBL är subsidiär i förhållande till annan lagstiftning eller med stöd av lag meddelad författning (3 § MBL, jfr Hansson, Kollektivavtalsrätten, 2010, s. 334 ff.)).
6.5.3 Lagen bör inte tillämpas på vissa fackliga överenskommelser
Förslag: I lagen införs en bestämmelse om att den inte är tillämplig på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor.
Skälen för förslaget
Direktivet syftar bl.a. till att fastställa de krav som är nödvändiga för att säkerställa att kollektiva förvaltningsorganisationer förvaltar upphovsrätt och närstående rättigheter på ett välfungerande sätt (artikel 1 i direktivet). I det ingår att uppställa krav på kollektiva
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
129
förvaltningsorganisationers styrelseformer, ekonomisk förvaltning, öppenhet och rapportering (skäl 9 i direktivets ingress).
Som framgår i avsnitt 6.1 avses med kollektiv förvaltningsorganisation ”en organisation som har tillstånd enligt lag eller genom överlåtelse, licens eller annat avtal att som sitt enda eller huvudsakliga syfte förvalta upphovsrätter eller närstående rättigheter för mer än en rättighetshavare till gemensamt gagn för dessa rättighetshavare, och som uppfyller minst ett av följande kriterier: i) organisationen ägs eller kontrolleras av sina medlemmar, ii) organisationen är organiserad på ideell basis” (se artikel 3a i direktivet).
Med förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter avses enligt skäl 2 bl.a. utfärdande av licenser till användare, revision av användare, granskning av hur rättigheterna används, säkerställande av upphovsrätt och närstående rättigheter, inkassering av intäkter från nyttjande av rättigheter och fördelning av utestående belopp till rättighetshavare.13
Av ingressen till direktivet framgår vidare att det inte påverkar tillämpningen av annan relevant lagstiftning inom andra områden såsom t.ex. arbetstagares och arbetsgivares föreningsfrihet och deras organisationsrätt (skäl 56).
En övergång av upphovsrätt från en arbetstagare till en arbetsgivare kan ske såväl inom ramen för ett enskilt anställningsavtal som inom ramen för ett kollektivavtal. Om det inte föreligger något avtal måste man normalt räkna med att arbetsgivaren får nyttjanderätt till det en anställd skapar inom ramen för anställningen men inte att upphovsrätten med nödvändighet övergår till arbetsgivaren. Om t.ex. ett verk tillkommit som ett resultat av ett tjänsteåliggande kan arbetsgivaren utnyttja verket inom sin normala verksamhet. Det måste dock vara fråga om en användning som kunde förutses vid verkets tillkomst (se t.ex. AD 2002 nr 87, Wolk, JT 2002-03 s. 665 ff. och SOU 2010:24 s. 143 ff.).
Bestämmelser i ett kollektivavtal om upplåtelse eller överlåtelse av rättigheter avseende arbetstagarnas upphovsrättsligt skyddade prestationer till arbetsgivaren inom ramen för anställningen faller normalt inom tillämpningsområdet för MBL, eftersom de kan avse förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (jfr 23 § MBL).
13 Se avsnitt 6.1 för en diskussion om skäl 2 och 16.
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
130
Att förvalta någon annans rättigheter måste emellertid anses innebära något mer än att tillvarata annans rättigheter inom ramen för ett arbetstagar/arbetsgivarförhållande. När en organisation sluter kollektivavtal för sina medlemmars räkning kan den alltså inte anses ägna sig åt kollektiv förvaltning av rättigheter i direktivets mening, även om kollektivavtalet i och för sig reglerar frågan om arbetstagarnas upphovsrättigheter i förhållande till arbetsgivaren inom ramen för anställningen. Som redan framgått är det däremot fråga om kollektiv förvaltning av rättigheter när en organisation inkasserar intäkter från nyttjande av rättigheter, gör eventuella avdrag och fördelar utestående belopp till rättighetshavare. Sådana aktiviteter kan då inte karakteriseras som ”facklig verksamhet” endast av det skälet att organisationen i övrigt bedriver facklig verksamhet, t.ex. genom att ingå kollektivavtal. Det gäller även i situationer då inkassering och fördelning avser ersättningar som har sin grund i ett avtal som i huvudsak utgör ett kollektivavtal (jfr 25 § MBL). I den utsträckning som möjligheten för en enskild upphovsman/arbetstagare att erhålla ersättning för nyttjande styrs av organisationens villkor för förvaltningen av rättigheter, t.ex. fördelningsprinciper och avdrag för olika sociala eller kulturella ändamål, är det aspekter som direktivet avser att reglera. Det gäller oavsett om upphovsmannen/arbetstagaren är medlem i organisationen eller inte. Avgörande för om en organisation hamnar innanför eller utanför direktivets tillämpningsområde blir i en sådan situation det s.k. huvudsaklighetskriteriet. För att en organisation ska betecknas som ”kollektiv förvaltningsorganisation” krävs att den ”har tillstånd enligt lag eller genom överlåtelse, licens eller annat avtal att som sitt enda eller huvudsakliga syfte förvalta upphovsrätter eller närstående rättigheter för mer än en rättighetshavare till gemensamt gagn för dessa rättighetshavare” (se härom ovan avsnitt 6.1). Vid bedömningen av om organisationen uppfyller det kriteriet behöver en bedömning göras om och i så fall i vilken utsträckning organisationen bedriver även annan verksamhet, t.ex. facklig verksamhet. Mot denna bakgrund kan det inte anses nödvändigt att i den nya lagen införa ett förtydligande om lagens tillämpningsområde på organisationer som helt eller delvis också ägnar sig åt facklig verksamhet. Några sådana bestämmelser bör därför inte införas.
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
131
Ett antal organisationer har framfört önskemål om att det ändå bör införas ett förtydligande i lagen om att den inte är tillämplig i situationer där en organisation ingår ett kollektivavtal enligt bestämmelserna i MBL. Resonemanget baseras på antagandet att den organisation som önskar teckna ett kollektivavtal uppfyller förutsättningarna för att vara en kollektiv förvaltningsorganisation. Som nämnts i avsnitt 6.5.2 är MBL subsidiär i förhållande till annan lagstiftning eller med stöd av lag meddelad författning (3 § MBL). I den nu beskrivna situationen skulle bestämmelserna i den nya lagen vid en normkonflikt ha företräde framför bestämmelserna i MBL, t.ex. om förhandlingsrätt, andra förutsättningar för att ingå kollektivavtal, rätten att vidta stridsåtgärder, formerna för medling i arbetstvister och kollektivavtals utsträckta verkan. Avsikten med direktivet om kollektiv förvaltning kan dock knappast vara att inverka på förutsättningarna för arbetsgivare och arbetstagare att ingå kollektivavtal (jfr skäl 56 till direktivet), förutsatt att avtal eller villkor i avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation saknar verkan som kollektivavtal i den mån det rör annat än anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare (se 23– 25 §§ MBL).
Mot den bakgrunden bör övervägas om det bör införas någon bestämmelse med sådan innebörd. Inspiration till utformningen av en sådan bestämmelse kan hämtas från 1 kap. 2 § konkurrenslagen (2008:579), som anger att den lagen inte är tillämplig på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor. Bestämmelsen har motiverats bl.a. av att den konkurrensrättsliga regleringen inte ska inverka på den legala och sedvanerättsliga regleringen som utvecklats för arbetsmarknaden och dess organisationer (se prop. 1953:103 s. 235 f.). Innebörden av begreppet arbetstagare motsvarar den innebörd begreppet fått i arbetsrätten. Såväl anställningsvillkor i kollektivavtal som individuella avtal omfattas av bestämmelsen. Ett konkurrensbegränsande förfarande som får sitt uttryck i en överenskommelse om lön eller andra arbetsvillkor behöver dock enligt MD 1997:8 inte alltid innebära att förfarandet är undantaget från lagens tillämpning. För undantag krävs att det handlar om ett direkt och nödvändigt utflöde av regleringen av anställningsvillkor eller en ofrånkomlig följd därav, något som också framhållits i förarbetena till
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
132
bestämmelsen (se prop. 1981/82:165 s. 195 f., jfr prop. 1997/98:130 s. 46 ff.). I MD 1997:8 framhålls också att tillämpningen av undantagsbestämmelsen måste ta sin utgångspunkt i lagens syften, vilket är att ha till ändamål att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. En helhetsbedömning kan därför behöva göras om ett avtal eller ett avtalsvillkor kan betecknas som ”överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor.”
I motiven har framhållits vikten av att den behöriga myndigheten (konkurrensverket) ägnar gränsdragningen särskild uppmärksamhet (se prop. 1981/82:165 s. 196).
Synsättet att kollektivavtal mellan arbetsgivare och arbetstagare inom det fackliga kärnområdet (löner och andra anställningsvillkor) och som inte direkt påverkar andra marknader och tredje män inte bör omfattas av konkurrensrättsliga bestämmelser om förbud mot konkurrensbegränsande samarbete, har fått stöd i praxis från dåvarande EG-domstolen (se domstolens dom den 21 september 1999 i mål C-67/96, Albany International BV mot Stichting Bedrijfspensioenfonds Textielindustrie). Med hänvisning till och tolkning av bestämmelser i de grundläggande fördragen uttryckte domstolen att det socialpolitiska syftet med kollektivavtal allvarligt skulle äventyras om arbetsmarknadens parters gemensamma strävan att vidta åtgärder som förbättrar anställnings- och arbetsförhållandena skulle omfattas av de konkurrensrättsliga bestämmelserna. Domstolen fäste avgörande vikt vid beskaffenheten hos och syftet med det kollektivavtal som var föremål för prövning i målet vid den nationella domstolen.
De skäl som ligger bakom undantagsbestämmelsen i 2 § KL påminner om dem som motiverar ett införande av en liknande bestämmelse i lagen om kollektiv rättighetsförvaltning. Det handlar bl.a. om ordningar för facklig hantering av upphovsrättigheter som har utvecklats under lång tid (se avsnitt 3.3). Det kan visserligen invändas att tillämpningsområdet för den nya lagen inte ska göras beroende av tillämpningsområdet av begrepp som definieras i nationell rätt. Som redan framgått kan avsikten med direktivet dock inte ha varit att reglera frågan om arbetstagarnas upphovsrättigheter i förhållande till arbetsgivaren inom ramen för anställningen, åtminstone inte så länge avtalet rör sig inom det fackliga
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
133
kärnområdet (jfr resonemanget i nu nämnda mål C-67/96). De bestämmelser i lagen som genomför direktivet och som tar sikte på relationen mellan en kollektiv förvaltningsorganisation och en användare bör alltså inte tillämpas på överenskommelser som rör lön och andra anställningsvillkor, förutsatt att användaren är en arbetsgivare och den organisation som önskar ingå ett kollektivavtal uppfyller kriterierna för att vara en kollektiv förvaltningsorganisation. I praktiken handlar det om de bestämmelser i lagen som genomför direktivets artiklar 16 (om förhandling och licensiering m.m., se avsnitt 3.3.2) och 17 (om rapportering från användare, se avsnitt 3.3.3). Mot den bakgrunden bör i lagen införas en bestämmelse som, i likhet med bestämmelsen i konkurrenslagen, anger att den inte är tillämplig på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor.
6.6 Några centrala definitioner
Förslag: I lagen införs bestämmelser med definitioner av vissa uttryck. Bestämmelserna genomför artiklarna 3 c och k.
Skälen för förslaget
Artikel 3 i direktivet innehåller definitioner av ett antal uttryck som har betydelse för tolkningen och tillämpningen av de bestämmelser som genomför direktivet. De flesta av definitionerna behandlas i anslutning till de artiklar där de förekommer. I det följande redogörs för två centrala definitioner – rättighetshavare och användare – som återkommer i flera av direktivets bestämmelser.
Rättighetshavare
Artikel 3 c i direktivet definierar ”rättighetshavare” som en person eller enhet, som inte är en kollektiv förvaltningsorganisation, som innehar upphovsrätt eller närstående rättighet eller som, inom ramen för ett avtal om utnyttjande av rättigheter eller enligt lag, har rätt till en del av rättighetsintäkterna. Uttrycket ”person” torde avse såväl fysiska som juridiska personer. Även uttrycket ”enhet”
Utgångspunkter för genomförandet av direktivet… SOU 2015:47
134
torde avse en juridisk person som kan äga tillgångar och som har rättskapacitet. För att inte skapa oklarhet i förhållande till direktivets krav bör i lagen dock användas uttrycket ”person eller enhet”.
Direktivets definition av rättighetshavare motsvarar i huvudsak gällande svensk rätt, där uttrycket rättighetshavare anses omfatta även licenstagare som genom ett avtal har förvärvat en ensamrätt. I likhet med bedömningar som har gjorts vid genomförande av andra direktiv bör utgångspunkten vara att direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning inte påverkar nationella bestämmelser om vem som ska anses vara rättighetshavare eller om presumtion om innehav av rättigheter (jfr prop. 2008/09:67 s. 95 f. och 100 f.).
I avsnitt 6.4 konstateras att definitionen av rättighetshavare omfattar även utanförstående inom ramen för en avtalslicens utsträckta verkan, eftersom en sådan rättighetshavare genom avtalslicensbestämmelserna har rätt till en del av de inkomster som en kollektiv förvaltningsorganisation har inkasserat för rättighetshavarnas räkning (jfr artikel 3 h).
Eftersom direktivets definition av rättighetshavare i viss utsträckning avviker från hur det uttrycket normalt används i svensk rätt, bör motsvarande definition införas i lagen i nära anslutning till ordalydelsen i direktivet.
Att kollektiva förvaltningsorganisationer enligt definitionen inte kan vara rättighetshavare motiveras av att organisationerna inte ska vara ”rättighetshavare” i förhållande till varandra. Samma skäl synes motivera de bestämmelser i direktivet som reglerar förhållandet mellan organisationen och ”medlemmar som är enheter som representerar rättighetshavare” (jfr skäl 14 och 26), ett uttryck som omfattar t.ex. organisationer som är medlemmar i en paraplyorganisation (jfr avsnitt 3.2 och 3.3). Inte heller sådana enheter (”medlemsorganisationer”, ”ägarorganisationer” eller ”primärorganisationer”) omfattas av direktivets definition av rättighetshavare (jfr artikel 6.2). Det bör därför införas en bestämmelse i lagen om att medlemmar i kollektiva förvaltningsorganisationer som är enheter som representerar rättighetshavare inte omfattas av direktivets definition av rättighetshavare.
SOU 2015:47 Utgångspunkter för genomförandet av direktivet…
135
Användare
I artikel 3 k definieras ”användare” som en person eller enhet som driver verksamhet som kräver tillstånd från rättighetshavare, ersättning till rättighetshavare eller betalning av kompensation till rättighetshavare och som inte agerar i egenskap av konsument. Definitionen av användare korresponderar mot definitionen av rättighetsintäkter – som omfattar inkomster som en kollektiv förvaltningsorganisation har inkasserat för rättighetshavarnas räkning, oavsett om de härrör från en ensamrätt, en rätt till ersättning eller en rätt till kompensation (se artikel 3 h). Referensen till ”driver verksamhet som kräver tillstånd från rättighetshavare” innebär att uttrycket användare tar sikte på den som ansvarar för det nyttjande som ger upphov till ersättningen. Att definitionen av användare ska förstås på detta sett framgår av de sammanhang där uttrycket användare förekommer i direktivet (se t.ex. artiklarna 17, 20, 35.1 och 38.2 samt skäl 33 till direktivet). Exempelvis ansvarar ett företag för de förfoganden som anställda vidtar inom ramen för sin anställning; det är också så de organisationer som bedriver kollektiv förvaltning i praktiken agerar vid licensiering och inkassering (se avsnitt 3.3.2).
Eftersom direktivets definition av användare undantar konsumenter från sitt tillämpningsområde, och därmed avviker från den innebörd som ordet har enligt allmänt språkbruk, bör en definition införas i lagen i nära anslutning till ordalydelsen i direktivet. I likhet med vad som anförs i anslutning till definitionen av rättighetshavare bör direktivets uttryck ”enhet” komma till uttryck i lagtexten i anslutning till begreppet användare. Det som avses motsvarar dock en juridisk person i svensk rätt.
137
7 Representation av rättighetshavare samt medlemskap och organisation
7.1 Allmänna principer för kollektiv förvaltning
7.1.1 Nuvarande ordning
I svensk rätt finns inte några uttryckliga och specifika bestämmelser om principer för kollektiva förvaltningsorganisationers verksamhet och syfte.
Åtminstone i viss utsträckning torde allmänna principer om sysslomans omsorgs- och vårdplikt kunna tillämpas på relationen mellan den kollektiva förvaltningsorganisationen och de rättighetshavare som den företräder (jfr Dotevall, Fullmakt och immateriella tjänster, 2013, s. 230 ff.). Allmänna principer om god förvaltning finns även i den associationsrättsliga lagstiftningen och har kommit till uttryck i praxis på konkurrensrättens område.
Den associationsrättsliga lagstiftningen innehåller inte bestämmelser som tar direkt sikte på organisationernas förhållande till de rättighetshavare som de representerar. Den kollektiva förvaltningen och behandlingen av medlemmar styrs av de allmänna principer om verksamhet, syfte och likabehandling av medlemmar och ägare m.m. som i förekommande fall gäller för den associationsform i vilken förvaltningen bedrivs.
För ett aktiebolag gäller att verksamhetens syfte, om inte annat anges i bolagsordningen, är att bereda vinst åt aktieägarna (se 3 kap. 3 § ABL). För en ekonomisk förening gäller att föreningen ska främja medlemmarnas ekonomiska intressen (1 kap. 1 § FL). Beslutsfattandet i båda dessa associationsformer ska ske i enlighet med den s.k. likhetsprincipen och generalklausulen, vilka uppställer vissa
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
138
allmänna riktlinjer för förhållandet mellan föreningen/bolaget och medlemmarna/aktieägarna. Likhetsprincipen innebär att alla aktier eller medlemmar har lika rätt i bolaget respektive föreningen, om inte någon särskild undantagsbestämmelse gäller (se 4 kap. 1 § ABL samt 6 kap. 13 § första stycket och 7 kap. 16 § FL). Generalklausulen innebär att styrelsen eller stämman i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening inte får företa rättshandlingar eller andra åtgärder eller fatta beslut som är ägnade att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller medlem eller annan till nackdel för bolaget eller föreningen eller annan aktieägare eller medlem (se 8 kap. 41 § första stycket och 7 kap. 47 § ABL, samt 6 kap. 13 § första stycket och 7 kap. 16 § FL). Motsvarande principer torde gälla för ideella föreningar (Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, 2011, s. 163) samt europakooperativ (prop. 2005/06:150 s. 90 och 172) och europabolag (prop. 2003/04:112 s. 43 f. och 117) med säte i Sverige.
I handelsbolag gäller att åtgärder som strider mot bolagets verksamhetsföremål eller ändamål inte får företas utan alla bolagsmännens samtycke, 2 kap. 3 § andra stycket HBL. Syftet är vanligen att skapa vinst till fördelning mellan bolagsmännen, men bolagsmännen kan enas om ett annat syfte. Utan att det framgår direkt av lagtexten anses likhetsprincipen och generalklausulen vara tillämpliga också på handelsbolag. Samma principer anses gälla för europeiska ekonomiska intressegrupperingar med säte i Sverige (se artikel 2 i EEIG-förordningen och prop. 1994/95:68 s. 19 och 24).
Verksamheten i en stiftelse bedrivs efter föreskrifterna i det s.k. stiftelseförordnandet, om inte föreskrifterna strider mot tvingande bestämmelser (se 2 kap. 1 §). En stiftelse har inte några medlemmar och bl.a. därför saknas motsvarighet till likhetsprincipen och generalklausulen.
I konkurrensrättspraxis från dåvarande EGD har aktualiserats frågan om hur långtgående krav på omfattande eller brett förvaltningsuppdrag som en kollektiv förvaltningsorganisation kan ställa på en rättighetshavare som förutsättning för att acceptera en begäran om att förvalta en rättighetshavarens rättigheter. Kraven kom till uttryck i de stadgar och avtal som tillämpades i förhållande till medlemmarna i organisationen. Domstolen slog fast att bedömningen av om den kollektiva förvaltningsorganisationen missbrukade sin dominerande ställning i förhållande till medlemmarna genom att påtvinga dem oskäliga avtalsvillkor förutsatte att hänsyn
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
139
togs till alla inblandade intressen samtidigt som det upprätthölls jämvikt mellan största möjliga frihet för författare, kompositörer och förläggare att förfoga över sina verk och en effektiv förvaltning av deras rättigheter genom ett företag som de i praktiken inte kunde avstå från att vara medlem i. Domstolen konstaterade att en kollektiv förvaltningsorganisation som har en dominerande ställning missbrukar denna ställning om den påtvingar sina medlemmar skyldigheter som inte är absolut nödvändiga för att uppnå organisationens samhälleliga syfte och därigenom hindrar en medlem från att utnyttja sin upphovsrätt. Med samhälleliga syfte avsågs att kollektiva förvaltningsorganisationer ofta har till syfte att skydda sina medlemmars rättigheter och intressen i förhållande till kommersiella användare. Ett effektivt skydd av medlemmarnas rättigheter och intressen förutsätter att organisationen har erhållit tillräckligt omfattande tillstånd från rättighetshavarna. Domstolen framhöll dock att ett krav på en obligatorisk överlåtelse av alla upphovsrättigheter, nuvarande och framtida, utan någon skillnad mellan olika allmänt erkända former för utnyttjande sinsemellan, framstod som ett oskäligt affärsvillkor, särskilt om det uppställdes krav på att överlåtelsen skulle gälla en viss tid efter medlemmens utträde.1
I kommissionens rekommendation från 2005 om kollektiv gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i samband med lagliga musiktjänster på nätet anges att kollektiva förvaltningsorganisationer bör tillvarata rättighetshavarnas intressen med yttersta noggrannhet.2
1 Se domstolens dom av den 21 mars 1974 i mål 127/73, BRT mot Sabam och Fonior. Domen diskuteras av Stamatoudi i EIPR 1997 s. 293 och Kretschmer i EIPR 2002 s. 132. 2 Kommissionens rekommendation av den 18 maj 2005 om kollektiv gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i samband med lagliga musiktjänster på nätet (2005/737/EG), artikel 4.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
140
7.1.2 Överväganden
Förslag: I lagen tas in en bestämmelse om att en kollektiv förvaltningsorganisation ska bedriva sin verksamhet i de företrädda rättighetshavarnas intressen. I lagen införs också en bestämmelse om att en kollektiv förvaltningsorganisation inte får belasta de företrädda rättighetshavarna med skyldigheter som inte objektivt är nödvändiga för skyddet av deras rättigheter och intressen eller för en effektiv förvaltning av deras rättigheter.
Skälen för förslaget
I artikel 4 i direktivet föreskrivs allmänna principer för kollektiv förvaltning. I artikeln anges att medlemsstaterna ska se till att kollektiva förvaltningsorganisationer agerar i bästa intresse för de rättighetshavare vars rättigheter de representerar och att organisationerna inte ålägger de nämnda rättighetshavarna skyldigheter som inte objektivt sett är nödvändiga för skyddet av deras rättigheter och intressen eller för en effektiv förvaltning av deras rättigheter.
Skyldigheten för kollektiva förvaltningsorganisationer att agera i de representerade rättighetshavarnas bästa intresse framhålls också i skäl 22 till direktivet.
Principerna i artikel 4 saknar direkt motsvarighet i gällande rätt. Likhetsprincipen och generalklausulen som gäller för bolag och föreningar tar sikte på förhållandet mellan medlemmen/aktieägaren/bolagsmannen i förhållande till associationen. Stiftelser saknar helt liknande principer eftersom de inte har några medlemmar. Artikel 4 tar sikte på relationen mellan den kollektiva förvaltningsorganisationen (associationen) och de rättighetshavare som representeras av organisationen. Eftersom en sådan rättighetshavare inte med nödvändighet också är medlem i organisationen avser bestämmelsen i artikel 4 en annan relation än de som omfattas av skyddsbestämmelserna i svensk associationsrätt. Bestämmelsen i artikel 4 innebär att organisationerna måste agera i bästa intresse även för representerade rättighetshavare som inte är medlemmar. Eftersom artikel 4 saknar motsvarighet i gällande rätt behöver den genomföras genom en ny lagbestämmelse.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
141
Den personkrets som omfattas av artikel 4 är ”rättighetshavare vars rättigheter [organisationen] representerar.” Uttrycket rättighetshavare definieras i direktivets artikel 3 c. Där anges att med rättighetshavare avses ”en person eller enhet, som inte är en kollektiv förvaltningsorganisation, som innehar upphovsrätt eller närstående rättighet eller som, inom ramen för ett avtal om utnyttjande av rättigheter eller enligt lag, har rätt till en del av rättighetsintäkterna.” Referensen till ”vars rättigheter [organisationen] representerar”, är alltså en kvalificering; inte alla personer som uppfyller definitionen av rättighetshavare omfattas. De personer som avses är sådana rättighetshavare som antingen direkt (t.ex. genom medlemsavtal eller annat anslutningsavtal) eller indirekt (t.ex. via en annan kollektiv förvaltningsorganisation) representeras av organisationen. Däremot bör exempelvis inte rättighetshavare som endast omfattas av en avtalslicens utsträckta verkan omfattas av bestämmelsen, eftersom sådana rättighetshavare inte kan anses företrädas av den organisation som utlöser avtalslicens (se avsnitt 6.4). För att skapa tydlighet i förhållande till avtalslicensbestämmelserna bör i lagtexten som genomför artikel 4 användas uttrycket ”företräds” i stället för ”representerar”. Vidare bör referensen till ”bästa intresse” motsvaras av ”intressen”.
Kravet på organisationerna att inte ålägga de representerade rättighetshavarna skyldigheter som inte objektivt sett är nödvändiga för skyddet av deras rättigheter och intressen eller för en effektiv förvaltning av deras rättigheter har sitt ursprung i den konkurrensrättspraxis som nämnts i avsnitt 7.1.1. Genom direktivbestämmelsen utsträcks den konkurrensrättsliga principen till att gälla alla kollektiva förvaltningsorganisationer, oavsett om de har en dominerande ställning eller inte. Även om många kollektiva förvaltningsorganisationer som är etablerade i Sverige redan omfattas av principen på konkurrensrättslig grund, bör det i lagen införas bestämmelser som motsvarar direktivets krav. Därigenom kommer det inte att råda någon tveksamhet om att svensk rätt uppfyller direktivets krav.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
142
7.2 Rättighetshavarnas rättigheter
7.2.1 Nuvarande ordning
I svensk rätt finns inte några uttryckliga bestämmelser om rättigheter för rättighetshavare i förhållande till organisationer som bedriver kollektiv förvaltning. Besläktade bestämmelser finns dock på föreningsrättens område. Vidare har det på konkurrensrättens område utvecklats principer om skyldigheter för kollektiva förvaltningsorganisationer i förhållande till rättighetshavare som vill ge ett förvaltningsuppdrag till en sådan organisation. Det har också utvecklas principer om förutsättningar för en rättighetshavare att helt eller delvis ta tillbaka ett uppdrag som den har gett till en kollektiv förvaltningsorganisation.
För ekonomiska föreningar gäller att främjandet av medlemmarnas ekonomiska intressen (och frånvaron av eget vinstsyfte för föreningen) sker genom det utbyte medlemmarna får genom sitt deltagande i föreningen. Den ekonomiska nyttan för medlemmarna ligger främst i deras rätt att i vid mening utnyttja föreningens tjänster (jfr Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar, en kommentar, 3 uppl., s. 37 och SOU 2009:37 s. 85). Även om föreningslagen inte innehåller någon uttrycklig reglering av medlemmarnas möjlighet att i vid mening begagna eller ta del av den verksamhet som föreningen bedriver, så anses de alltså ha en sådan rätt. Spegelbilden av denna rätt är en s.k. kontraheringsplikt för föreningen. Denna plikt förutsätter dock att det redan föreligger ett medlemsförhållande. Vidare omfattas ekonomiska föreningar av en s.k. öppenhetsprincip, enligt vilken en förening i allmänhet inte kan vägra någon inträde såsom medlem (se 3 kap. 1 § föreningslagen). Någon motsvarighet till kontraheringsplikten eller öppenhetsprincipen anses inte gälla för andra associationsformer än föreningar.
På konkurrensrättens område finns praxis från kommissionens generaldirektorat för konkurrens och dåvarande EG-domstolen (EGD) som rör rättighetshavarnas förhållande till kollektiva förvaltningsorganisationer. I de s.k. GEMA-besluten3 bedömde kommissionen att medlemmarna i den tyska förvaltningsorganisationen GEMA, verksam på området för musikaliska verk, skulle ha
3 Se GEMA I, beslut av den 20 juni 1971, EGT 1971 L 134/15; GEMA II, beslut av den 6 juli 1972, 1972 L 166/22; och GEMA III, beslut av den 4 december 1981, EGT 1982 L 94/12.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
143
rätt att ge organisationen i uppdrag att förvalta alla deras rättigheter eller endast vissa kategorier av rättigheter. Enligt samma beslut skulle rättighetshavarna också ha rätt att, under vissa förutsättningar, återta ett tillstånd avseende vissa kategorier av rättigheter. I beslutet definierade kommissionen vad den avsåg med kategorier av rättigheter på området musikaliska verk. Det handlade bl.a. om rätten till offentligt framförande (eng: public performance), tv- eller radioutsändning (eng: broadcasting) och mångfaldigande (eng: mechanical reproduction). Kategorierna av rättigheter definierades bl.a. för att ta hänsyn till en skälig balans mellan rättighetshavarnas frihet att förvalta sina rättigheter och intresset av en effektiv förvaltning av rättigheterna.
I efterkommande praxis från dåvarande EGD har framhållits att det vid avvägningen av denna balans också ska beaktas att kollektiva förvaltningsorganisationer ofta har till syfte att skydda medlemmarnas rättigheter och intressen i förhållande till kommersiella användare. Ett effektivt skydd av medlemmarnas rättigheter och intressen förutsätter att organisationen har erhållit tillräckligt omfattande tillstånd från rättighetshavarna.4
Den skäliga balans mellan rättighetshavarnas frihet att förvalta sina rättigheter och intresset av en effektiv förvaltning av rättigheterna, som domstolen uppställt som ett generellt krav på de kollektiva förvaltningsorganisationerna (se avsnitt 7.1.2), har alltså direkt inverkan på möjligheten för enskilda rättighetshavares möjlighet att utforma ett förvaltningsuppdrag.
Kommissionen har i ett meddelande från 2004 uttryckt att det i ljuset av den tekniska utvecklingen – t.ex. nätbaserade tjänster – kan vara rimligt att ompröva de ”GEMA-kategorier” som fastställdes på 70-talet.5
I ett senare fattat beslut fann kommissionen att en förvaltningsorganisation som kräver i sina stadgar att upphovsmannen ska överlåta alla sina rättigheter, även utnyttjande via Internet, missbrukar sin dominerande ställning i konkurrensrättsligt hänseende,
4 Se domstolens dom av den 21 mars 1974 i mål 127/3, BRT mot Sabam och Fonior, p. 9-11. För en diskussion, se t.ex. Rosenblatt i IPQ 2000 s. 190 ff., Koskinen-Olsson i NIR 2009 s. 617, Stamatoudi i EIPR 1997 s. 292 och KEA, The Collective Management of Rights in Europe, 2006, s. 33. 5 Se Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén: förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter på den inre marknaden, Bryssel den 16 april 2004, KOM(2004) 261 slutlig, s. 17.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
144
men bara om det rör sig om ett påtvingat oskäligt affärsvillkor. Kommissionen uttryckte stöd för att förvaltningsorganisationen kunde uppställa vissa begränsningar i möjligheten för en rättighetshavare att ta tillbaka ett förvaltningsuppdrag från organisationen. Om organisationen motsatte sig ett tillbakatagande så var den dock tvungen att motivera sitt beslut och stödja sig på objektiva skäl.6
I ytterligare annan praxis från EGD har domstolen slagit fast att det utgör missbruk av dominerande ställning i form av otillåten diskriminering om en kollektiv förvaltningsorganisation, som har ett faktiskt monopol, vägrar att teckna förvaltningskontrakt med rättighetshavare baserat på deras nationalitet eller hemvist.7Kommissionen har även riktat kritik mot att ömsesidiga avtal mellan organisationerna ger stöd en sådan territoriell uppdelning.8
Kommissionen har i sin rekommendation från 2005 framhållit vikten av att möjligheten att avgränsa, medge och ta tillbaka ett förvaltningsuppdrag bör återspegla en skälig balans (proportionalitet) mellan rättighetshavarnas frihet att förvalta sina rättigheter och intresset av en effektiv förvaltning av rättigheterna. 9
7.2.2 Överväganden
Förslag: I lagen tas in bestämmelser om att en rättighetshavare ska kunna ge valfri kollektiv förvaltningsorganisation tillstånd att förvalta valfria rättigheter, kategorier av rättigheter eller typer av verk (förvaltningsuppdrag). En kollektiv förvaltningsorganisation ska åta sig ett sådant förvaltningsuppdrag om den inte har objektiva skäl för att inte göra det.
I lagen införs också bestämmelser om att en rättighetshavare får bevilja licenser för sådan användning av rättigheterna, kategorierna av rättigheter eller typerna av verk som inte är kommersiell.
6 Se Banghalter & Homen Christo mot Sacem (det s.k. ”Daftpunkt”-beslutet), ärende COMP/C2/37.219, beslut av den 6 augusti 2002. 7 Se domstolens dom av den 2 mars 1983 i mål 7/82, Gesellschaft zur Verwertung von Leistungsschutzrechten mbH (GVL) mot Europeiska gemenskapernas kommission, p. 41–59. 8 Se Commission Staff Working Document – Study on a Community Initiative on the Cross-Border Collective Management of Copyright, 7 juli 2005, s. 10 och 12. 9 Kommissionens rekommendation av den 18 maj 2005 om kollektiv gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i samband med lagliga musiktjänster på nätet (2005/737/EG), skäl 9 och artiklarna 3 och 5.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
145
Vidare införs i lagen bestämmelser om att en rättighetshavare, under vissa förutsättningar, helt eller delvis får återta ett förvaltningsuppdrag, om det sker med rimligt varsel. En kollektiv förvaltningsorganisation ska kunna besluta att ett återtagande av ett förvaltningsuppdrag ska träda i kraft först i slutet av räkenskapsåret.
I lagen införs bestämmelser om att om det finns utestående belopp till en rättighetshavare för utnyttjande som har skett innan återtagandet av ett förvaltningsuppdrag har trätt i kraft, har rättighetshavaren kvar sin rätt till fördelning och utbetalning av utestående belopp och rätt till information från organisationen om tillskrivna rättighetsintäkter m.m. Detsamma ska gälla i förhållande till en licens som organisationen har beviljat innan ett sådant återtagande trätt i kraft.
I lagen införs bestämmelser om att en kollektiv förvaltningsorganisation inte får begränsa rättighetshavares rätt att ta tillbaka ett förvaltningsuppdrag eller rätt att utöva vissa rättigheter i förhållande till organisationen innan ett tillbakatagande av förvaltningsuppdrag trätt i kraft, genom att uppställa som villkor att rättigheter som omfattas av ett återtagande förvaltas av en annan kollektiv förvaltningsorganisation.
I lagen införs bestämmelser om att när en rättighetshavare ger en kollektiv förvaltningsorganisation ett förvaltningsuppdrag, ska rättighetshavaren ge sitt uttryckliga medgivande för varje rättighet eller kategori av rättigheter eller typ av verk som organisationen ska förvalta. Varje sådant medgivande ska dokumenteras av organisationen.
I lagen införs bestämmelser om att en kollektiv förvaltningsorganisation, innan den accepterar ett förvaltningsuppdrag, ska informera rättighetshavare om deras rättigheter och villkor i fråga om möjligheten att ge och ta tillbaka ett förvaltningsuppdrag, möjligheten att bevilja licenser för icke-kommersiell användning, de rättigheter som gäller vid ett tillbakatagande och dokumentation av ett förvaltningsuppdrag. Rättigheterna och villkoren ska dessutom framgå av organisationens stadgar. En kollektiv förvaltningsorganisation som redan har fått ett förvaltningsuppdrag från rättighetshavare, ska underrätta dem om deras rättigheter.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
146
I lagen införs klargörandet att de nu nämnda bestämmelserna inte påverkar bestämmelser om avtalslicens och obligatorisk kollektiv förvaltning i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Skälen för förslagen
Artikel 5 i direktivet innehåller bestämmelser om rättighetshavarnas rättigheter i förhållande till kollektiva förvaltningsorganisationer. Bestämmelserna anknyter nära till den konkurrenspraxis som nuvarande EU-domstolen (EUD) och kommissionen har utvecklat vid bedömning av relationer mellan rättighetshavare och kollektiva förvaltningsorganisationer (se avsnitt 7.1.1 och 7.2.1). Bestämmelserna är alltså konkurrensrättsligt betingade i det att de bygger på synsättet att rättighetshavarna bör ha möjlighet att – inom vissa ramar och med beaktande av intresset av en effektiv kollektiv förvaltning – fritt kunna välja kollektiv förvaltningsorganisation för förvaltning av sina rättigheter.10
Artikel 5.1 anger att medlemsstaterna ska se till att rättighetshavarna har de rättigheter som fastställs i artiklarna 5.2-5.8 och att dessa rättigheter anges i stadgan eller medlemskapsvillkoren för den kollektiva förvaltningsorganisationen. Artikel 5.2 anger rättighetshavarnas allmänna frihet att välja valfri kollektiv förvaltningsorganisation för förvaltning av sina rättigheter, kategorier av rättigheter eller typer av verk (förvaltningsuppdrag). I artikel 5.3 regleras förutsättningarna för en rättighetshavare att i vissa fall licensiera sina rättigheter, kategorier av rättigheter, typer av verk och andra alster på icke-kommersiell basis. Artikel 5.4 reglerar förutsättningarna för att helt eller delvis ta tillbaka ett förvaltningsuppdrag. Artikel 5.5 reglerar vad som gäller i situationer där en rättighetshavare har utestående belopp hos organisationen vid tidpunkten för ett återtagande. Artikel 5.6 uppställer begränsningar i möjligheten för en organisation att uppställa krav på fortsatt kollektiv förvaltning av rättigheter vid ett återtagande. Artikel 5.7 föreskriver
10 Betydelsen av konkurrens mellan kollektiva förvaltningsorganisationer och vikten av en effektiv kollektiv förvaltning diskuteras av bl.a. Riis i NIR 2009 s. 622, Brinker & Holzmuller i EIPR 2010 s. 554 och EU-domstolens dom av den 13 juli 1989 i mål 395/87, Tournier, punkt 42.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
147
skyldighet för en organisation att dokumentera de tillstånd som en rättighetshavare har gett den. I artikel 5.8 regleras en skyldighet för organisationerna att informera rättighetshavarna om deras rättigheter i artiklarna 5.1–5.7.
Bestämmelserna i artikel 5 motiveras i skäl 18 till direktivet. Där anges att för att innehavare av upphovsrätt och närstående rättigheter ska kunna dra full nytta av den inre marknaden när deras rättigheter förvaltas kollektivt och att deras frihet att utöva dessa rättigheter inte otillbörligen påverkas, är det nödvändigt att kräva att lämpliga skyddsåtgärder införlivas i de kollektiva förvaltningsorganisationernas stadga. Det framhålls också att en kollektiv förvaltningsorganisation, när den tillhandahåller sina förvaltningstjänster, varken direkt eller indirekt får diskriminera rättighetshavare på grundval av nationalitet, hemvist eller etableringsort.
Bestämmelserna i artikel 5 är förhållandevis detaljerade. Eftersom det saknas motsvarande bestämmelser i svensk rätt, bör bestämmelserna i artikel 5 därför genomföras i nära anslutning till den lydelse som de har i direktivet.
Allmänna utgångspunkter för genomförande av artikel 5
Artikel 5 tar sikte på förutsättningarna för en rättighetshavare att ge eller återta ett förvaltningsuppdrag till en kollektiv förvaltningsorganisation. Artikel 5 reglerar däremot inte frågan om den rättsliga karaktären av ett sådant uppdrag. Av definitionen av kollektiv förvaltningsorganisation i artikel 3 a framgår att ett sådant uppdrag kan baseras på överlåtelse, licens eller annat avtal. Även om ”fullmakt” och ”upplåtelse” inte nämns uttryckligen i artikeln, är det exempel på avtal som kan grunda ett förvaltningsuppdrag. Med upplåtelse avses i upphovsrättsliga sammanhang en i tiden eller rummet begränsad nyttjanderätt till ett verk eller annat alster (se Rosén, Upphovsrättens avtal, 2006, s. 87 och 109 ff. och Olsson, Upphovsrättslagstiftningen – En kommentar, 2009, s. 234 f.).
Artikel 5 omfattar inte situationer där rättigheter förvaltas med stöd av bestämmelser i lag, t.ex. bestämmelser om obligatorisk kollektiv förvaltning eller avtalslicenser, eller förutsättningarna för att rättigheter ska anses förvaltade med stöd av sådana bestäm-
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
148
melser, vilket också framgår av definitionen av kollektiv förvaltningsorganisation i artikel 3 a som hänvisar att organisationen kan ha fått ”tillstånd enligt lag” att förvalta rättigheter.
Att omfattningen av artikel 5 ska avgränsas på detta sätt framgår redan av ordalydelsen av bestämmelserna i artikeln, t.ex. hänvisar artikel 5.2 till att rättighetshavare ”ska få ge” ett förvaltningsuppdrag till en valfri kollektiv förvaltningsorganisation. På samma sätt hänvisar artikel 5.3 till att rättighetshavare ”ska ha rätt” att ta tillbaka tillståndet att förvalta rättigheter. Att artikeln är neutral i frågan om den rättsliga karaktären hos ett förvaltningsuppdrag enligt nationell rätt, och inte reglerar giltigheten och förutsättningarna för förvaltning av rättigheter med stöd i lag framgår också av skäl 2, 12 och 19 till direktivet. Av skäl 2 framgår att en rättighetshavare normalt kan välja mellan individuell eller kollektiv förvaltning av sina rättigheter, såvida medlemsstaterna inte föreskriver något annat, i enlighet med unionsrätten och unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden. Av skäl 12 framgår bl.a. att direktivet inte påverkar medlemsstaternas ordningar för förvaltning av rättigheter, såsom kollektiva avtalslicenser med utsträckt verkan, obligatorisk kollektiv förvaltning och rättsliga presumtioner om representation. Av skäl 19 framgår att ett krav i tillståndet på rättighetshavarens medgivande för förvaltningen av varje rättighet, kategori av rättigheter eller typer av verk eller andra alster inte bör hindra rättighetshavarna från att godta föreslagna senare ändringar av tillståndet genom tyst medgivande i enlighet med de villkor som fastställs i nationell rätt.
Ordalydelsen av bestämmelserna i artikel 5 samt skälen 2, 12 och 19 innebär alltså att frågan om hur en organisation ska anses ha fått ett visst förvaltningsuppdrag och den rättsliga karaktären av ett sådant uppdrag är en fråga för nationell rätt, t.ex. avtals- och kontraktsrättsliga regler och principer.
I förtydligande syfte bör författningstexten som genomför artikel 5 klargöra att bestämmelserna inte påverkar tillämpningen av bestämmelser om en avtalslicens utsträckta verkan eller om obligatorisk kollektiv förvaltning i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
En annan fråga att ta ställning till vid genomförandet är hur rättighetshavarnas rättigheter i förhållande till de kollektiva förvaltningsorganisationerna ska framgå för rättighetshavarna. Artikel 5.1
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
149
anger att medlemsstaterna ska se till att rättighetshavarna har de rättigheter som anges i artiklarna 5.2–5.8 och att dessa rättigheter anges i stadgan eller medlemskapsvillkoren för den kollektiva förvaltningsorganisationen. Eftersom det kan förekomma att en rättighetshavare ger ett förvaltningsuppdrag till en kollektiv förvaltningsorganisation utan att med nödvändighet bli medlem, t.ex. för att organisationens juridiska form inte har medlemmar (se avsnitt 6.1 och 7.3.2), bör bestämmelserna genomföras som ett krav i lagen på att rättigheterna ska komma till uttryck i organisationens stadga.
Rättighetshavares rätt att välja valfri organisation för kollektiv förvaltning
I artikel 5.2 anges att rättighetshavarna ska få ge valfri kollektiv förvaltningsorganisation tillstånd att förvalta valfria rättigheter, kategorier av rättigheter eller typer av verk och andra alster, för valfria territorier oberoende av organisationens eller rättighetshavarens nationalitet, hemvist eller etableringsmedlemsstat. Vidare anges att om inte den kollektiva förvaltningsorganisationen har objektivt grundade skäl att avslå en begäran om förvaltning ska den vara skyldig att förvalta sådana rättigheter, kategorier av rättigheter eller typer av verk och andra alster, förutsatt att förvaltningen av dem ingår i organisationens verksamhetsområde.
Artikel 5.2 förklaras i skäl 19 till direktivet. Där anges att en rättighetshavare fritt bör kunna välja en kollektiv förvaltningsorganisation för förvaltning av sina rättigheter eller kategorier av rättigheter. Ett viktigt förbehåll anges dock; den kollektiva förvaltningsorganisationen i fråga ska redan tidigare förvalta de aktuella rättigheterna eller kategorierna av rättigheter. En kollektiv förvaltningsorganisations skyldighet att åta sig ett förvaltningsuppdrag kan begränsas av omfattningen av organisationens verksamhet; organisationen har ingen skyldighet att åta sig ett förvaltningsuppdrag på ett område där den inte redan bedriver kollektiv förvaltning.
I skäl 19 förklaras vidare att rättigheten att bestämma och avgränsa ett förvaltningsuppdrag gäller oavsett om det rör sig om rättigheter till överföring till allmänheten eller mångfaldiganderättigheter, eller kategorier av rättigheter med anknytning till sådana former av
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
150
utnyttjande som utsändningar, teaterföreställningar eller mångfaldigande för överföring på nätet. Vidare poängteras att kollektiva förvaltningsorganisationer som förvaltar olika typer av verk och andra alster, såsom litterära, musikaliska eller fotografiska verk, bör ge rättighetshavarna samma flexibilitet när det gäller olika typer av verk och andra alster.
Hänvisningen i artikel 5.2 till ”rättigheter, kategorier av rättigheter eller typer av verk” bör förstås så att organisationen kan besluta om den är beredd att acceptera förvaltningsuppdrag som avser enskilda rättigheter m.m. eller om den ställer krav på att uppdraget ska avse hela rättighetskategorier eller typer av verk eller annat alster. Denna tolkning stöds av innehållet i skäl 19, där det anges att rättigheterna, kategorierna av rättigheter eller typerna av verk och andra alster som förvaltas av den kollektiva förvaltningsorganisationen ”bör fastställas vid organisationens medlemsstämma om de inte redan har fastställs i dess stadga eller föreskrivs i lagstiftning.” Det framhålls också att det är viktigt att rättigheterna och kategorierna av rättigheter fastställs på ett sätt som gör att en balans upprätthålls mellan rättighetshavarnas frihet att förfoga över sina verk och andra alster och organisationens förmåga att på ett effektivt sätt förvalta rättigheterna, med beaktande av den kategori av rättigheter som förvaltas av organisationen och den kreativa sektor inom vilken organisationen verkar. De nämnda uttalandena i skäl 19 får sammantaget anses ge uttryck för nödvändigheten av att uppnå en balans mellan rättighetshavarens rätt att välja kollektiv rättighetsförvaltare och den enskilda organisationens praktiska möjlighet att efterkomma en begäran, som har betonats i konkurrensrättspraxis.
Bestämmelserna i artikel 5.2 saknar motsvarighet i gällande svensk rätt. I lagen bör därför införas bestämmelser om att en rättighetshavare ska kunna ge valfri kollektiv förvaltningsorganisation tillstånd att förvalta valfria rättigheter, kategorier av rättigheter eller typer av verk (förvaltningsuppdrag). Det bör också införas bestämmelse om att en kollektiv förvaltningsorganisation ska åta sig ett sådant förvaltningsuppdrag om den inte har objektivt grundande skäl att inte göra det.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
151
Rättighetshavares rätt att bevilja licenser för icke-kommersiell användning
I artikel 5.3 anges att rättighetshavarna ska ha rätt att bevilja licenser för icke-kommersiell användning av rättigheter, kategorier av rättigheter, typer av verk och andra alster efter eget val. Artikel 5.3 kompletteras av bestämmelser i artikel 5.8, enligt vilka gäller att en kollektiv förvaltningsorganisation ska kunna uppställa villkor för att sådan parallell-licensiering ska vara tillåten.
De nämnda bestämmelserna i artikel 5.3 och 5.8 förklaras i skäl 19 till direktivet. Där anges att direktivet inte bör stå i vägen för rättighetshavarnas möjlighet att själva förvalta sina rättigheter, inklusive för icke-kommersiell användning. Vidare anges i fråga om icke-kommersiell användning, att medlemsstaterna bör föreskriva att kollektiva förvaltningsorganisationer vidtar de åtgärder som krävs för att se till att deras rättighetshavare kan utöva rätten att utfärda licenser för sådana användningar. Sådana åtgärder bör bland annat inbegripa ett beslut av den kollektiva förvaltningsorganisationen om villkoren för utövandet av denna rätt samt tillhandahållande av information till medlemmarna om dessa villkor.
Bestämmelsen i artikel 5.3 syftar till att rättighetshavare ska kunna utfärda licenser för icke-kommersiell användning av sina verk även om användningen annars skulle omfattas av ett förvaltningsuppdrag. Med andra ord öppnar bestämmelsen upp för olika typer av parallell licensiering för icke-kommersiella förfoganden. Möjligheten till sådana parallell licensiering är i sin tur föremål för villkor som den kollektiva förvaltningsorganisationen kan besluta om.
Eftersom bestämmelsen avser möjlighet till sådan parallell licensiering på basis av tillstånd från en enskild rättighetshavare, torde den inte avse situationer där rättighetshavaren inte har möjlighet att medge individuella tillstånd. Bestämmelsen synes alltså inte vara tillämplig på rättigheter som är föremål för obligatorisk kollektiv förvaltning, t.ex. ersättningar grundande i bestämmelserna om privatkopiering (26 k–m §§ URL), ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (26 n–p §§ URL), rätten till samtidig och oförändrad återutsändning (vidaresändning) trådlöst eller genom kabel av verk som ingår i en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning (42 f § URL), samt s.k. tilläggsersättning (45 b § URL).
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
152
Bestämmelserna i artikel 5.3 saknar motsvarighet i gällande svensk rätt. I lagen bör därför införas bestämmelser om att, trots omfattningen av ett förvaltningsuppdrag, får en rättighetshavare bevilja licenser för sådan användning av rättigheterna, kategorierna av rättigheter eller typerna av verk som inte är kommersiell. Eftersom möjligheten till sådan licensiering kan vara föremål för villkor som beslutas av den kollektiva förvaltningsorganisationen, bör referensen till ”efter eget val” i artikel 5.3 inte införas i författningstexten. Organisationens möjlighet att besluta om nu nämnda villkor behandlas nedan i anslutning till artikel 5.8.
Rättighetshavares rätt att ta tillbaka ett förvaltningsuppdrag
I det föregående beskrivs rättighetshavares rätt att ge ett förvaltningsuppdrag till en kollektiv förvaltningsorganisation. Denna rätt kompletteras i artikel 5.4 av rättighetshavares rätt att återta ett förvaltningsuppdrag. Där anges att rättighetshavarna ska ha rätt att ta tillbaka tillståndet att förvalta rättigheter, kategorier av rättigheter eller typer av verk och andra alster som de har beviljat en kollektiv förvaltningsorganisation eller att från en sådan organisation ta tillbaka någon av de rättigheter, kategorier av rättigheter, typer av verk och andra alster efter eget val i enlighet med artikel 5.2 och för de territorier de väljer, med rimligt varsel som inte överskrider sex månader. Av sista meningen i artikeln framgår dock att den kollektiva förvaltningsorganisationen kan besluta att ett sådant avslutande eller fråntagande ska träda i kraft först i slutet av räkenskapsåret.
Artikel 5.4 förklaras i skäl 19 till direktivet. Där anges att samma balans som gäller vid givande av förvaltningsuppdrag (artikel 5.2) bör gälla för omfattningen av möjligheten till ett återtagande (artikel 5.4). I skäl 19 anges vidare att om en medlemsstat, i enlighet med unionsrätten och unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden, föreskriver obligatorisk kollektiv förvaltning av rättigheter så begränsas rättighetshavarnas val (i en återtagandesituation) till andra kollektiva förvaltningsorganisationer.
Bestämmelserna i artikel 5.4 saknar motsvarighet i gällande svensk rätt. I lagen bör därför införas bestämmelser om att en rättighetshavare får helt eller delvis ta tillbaka ett förvaltnings-
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
153
uppdrag, om det sker med rimligt varsel och i enlighet med de bestämmelser som genomför artikel 5.2. Det bör också införas bestämmelser om att en kollektiv förvaltningsorganisation ska kunna besluta att ett återtagande av ett förvaltningsuppdrag ska träda i kraft först i slutet av räkenskapsåret.
Utestående belopp vid tidpunkten för ett återtagande
Artikel 5.5 föreskriver att om det finns utestående belopp till en rättighetshavare för utnyttjande som inträffat innan återtagandet av tillståndet eller fråntagandet av rättigheter trädde i kraft eller under en licens som beviljats innan ett sådant återtagande av rättigheter trädde i kraft, ska rättighetshavaren ha kvar sina rättigheter enligt artiklarna 12, 13, 18, 20, 28 och 33.
De nämnda artiklarna behandlar rätten till sociala, kulturella eller utbildningsrelaterade tjänster som finansieras genom avdrag (artikel 12), fördelning av utestående belopp till rättighetshavare (artikel 13), information till rättighetshavarna om förvaltningen av deras rättigheter (artikel 18), information som på begäran ges till rättighetshavare, andra kollektiva förvaltningsorganisationer och användare (artikel 20), korrekt och snabb betalning till rättighetshavarna i vissa fall (artikel 28) och förfaranden för klagomål (artikel 33). Referensen till de nämnda artiklarna baseras på synsättet att en rättighetshavare kan ha rätt till viss ersättning även efter tidpunkten för ett återtagande.
Bestämmelserna i artikel 5.5 saknar motsvarighet i gällande svensk rätt. I lagen bör därför införas bestämmelser om att om det finns utestående belopp till en rättighetshavare som har inträffat innan tillbakatagandet av ett förvaltningsuppdrag har trätt i kraft, har rättighetshavaren kvar sin rätt till fördelning och utbetalning av utestående belopp och rätt till information från organisationen om tillskrivna rättighetsintäkter m.m.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
154
Begränsningar i möjligheten för en organisation att uppställa krav på fortsatt kollektiv förvaltning av rättigheter vid ett återtagande
I artikel 5.6 anges att en kollektiv förvaltningsorganisation inte får begränsa utövandet av rättigheter enligt artiklarna 5.4 och 5.5 genom att, som ett villkor för att utöva dessa rättigheter, kräva att förvaltningen av rättigheter eller kategorier av rättigheter eller typer av verk eller andra alster som återtagits anförtros en annan kollektiv förvaltningsorganisation.
Artikel 5.6 förklaras i skäl 19 till direktivet. Där anges att om en medlemsstat, i enlighet med unionsrätten och unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden, föreskriver obligatorisk kollektiv förvaltning av rättigheter begränsas rättighetshavarnas val till andra kollektiva förvaltningsorganisationer. Även skäl 2 ger viss vägledning. Där anges att en rättighetshavare normalt kan välja mellan individuell eller kollektiv förvaltning av sina rättigheter, såvida medlemsstaterna inte föreskriver något annat, i enlighet med unionsrätten och unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden. Artikel 5.6 samt skäl 2 och 19 innebär alltså sammantaget att en rättighetshavares möjlighet att återta sina rättigheter från en kollektiv förvaltningsorganisation i syfte att förvalta dem individuellt, kan begränsas endast om begränsningen framgår av nationell lagstiftning om tvingande kollektiv förvaltning. Medlemsvillkor som anger att rättigheter endast kan förvaltas kollektivt, och som inte har stöd i sådan lagstiftning, är således inte tillåtna. Vidare måste den nationella lagstiftningen vara förenlig med unionsrätten och unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden.
Som har framkommit i avsnitt 6.4 finns i svensk upphovsrätt flera bestämmelser om obligatorisk kollektiv förvaltning av rättigheter, vilka alla har stöd i direktiv på upphovsrättsområdet. Det gäller förvaltning och inkassering av s.k. privatkopieringsersättning (26 m § URL),11 s.k. följerätt (26 p § URL),12 samtidig och oförändrad återutsändning (vidaresändning) trådlöst eller genom kabel av verk som
11 Skäl 38 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. 12 Artikel 6.1 i Europaparlaments och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt).
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
155
ingår i en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning (42 f § URL),13samt s.k. tilläggsersättning (45 b § URL).14 I den utsträckning kollektiva förvaltningsorganisationer tillämpar villkor enligt vilka rättigheter m.m. som tas tillbaka måste anförtros en annan kollektiv förvaltningsorganisation, är sådana villkor inte tillåtna, om de inte har stöd i de aktuella lagrummen.
Bestämmelserna i artikel 5.6 saknar motsvarighet i gällande svensk rätt. I lagen bör därför införas bestämmelser om att en kollektiv förvaltningsorganisation inte får begränsa rättighetshavares rätt att ta tillbaka ett förvaltningsuppdrag eller rätt att utöva vissa rättigheter i förhållande till organisationen innan ett återtagande av förvaltningsuppdraget trätt i kraft, genom att uppställa som villkor att rättigheter som omfattas av ett tillbakadragande förvaltas av en annan kollektiv förvaltningsorganisation.
Skyldighet för den kollektiva förvaltningsorganisationen att dokumentera tillstånd
I artikel 5.7 föreskrivs att i situationer där en rättighetshavare ger en kollektiv förvaltningsorganisation tillstånd att förvalta dennes rättigheter ska rättighetshavaren ge sitt uttryckliga medgivande specifikt för varje rättighet eller kategori av rättigheter eller typ av verk eller andra alster som rättighetshavaren beviljar organisationen tillstånd att förvalta. Vidare anges att varje sådant medgivande ska finnas dokumenterat.
Hänvisningen i inledningen av artikeln till ”I situationer där” innebär att artikel 5.7 inte omfattar situationer där förvaltning sker utan att något tillstånd har lämnats, t.ex. förvaltning av utanförståendes rättigheter inom ramen för en avtalslicens eller rättigheter som förvaltas på basis av bestämmelser om obligatorisk kollektiv förvaltning.
Första meningen i artikel 5.7 anges att det förvaltningsuppdrag som en rättighetshavare ger till en organisation ska vara såväl
13 Artikel 9.2 i Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel 14 Artikel 1.2.c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/77/EU av den 27 september 2011 om ändring av direktivet 2006/116/EG om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
156
uttryckligt som specifikt. Den engelska språkversionen ger inte uttryck för samma stränga krav; där anges att rättighetshavare ska ge ”consent specifically”. Vad som kan anses ligga i ett krav på att ett tillstånd ska vara ”specifikt” är inte helt klart. Av skäl 19, som ger underlag för tolkning av bestämmelsen, framgår dock att kravet i tillståndet på rättighetshavarens medgivande för förvaltningen av varje rättighet, kategori av rättigheter eller typer av verk eller andra alster inte bör hindra rättighetshavarna att godta föreslagna senare ändringar av tillståndet genom tyst medgivande i enlighet med villkor i nationell rätt. Uttalandet i skäl 19 bör rimligtvis omfatta bl.a. situationen att en rättighetshavare ursprungligen gett en organisation ett generellt förvaltningsuppdrag och samtidigt accepterat att omfattningen av uppdraget kan ändras genom framtida ändring av organisationens stadgar eller stämmobeslut. Kravet på att rättighetshavaren behöver ge tillstånd ”specifikt” kan således inte anses uppställa något krav på att tillståndet behöver vara preciserat.
Sista meningen i artikel 5.7 anger att ett eventuellt tillstånd till en kollektiv förvaltningsorganisation behöver vara dokumenterat. Eftersom första meningen i artikel 5.7, i linje med artikel 5.2, inte ställer krav på att tillstånd behöver ges för varje enskilt verk eller annat alster som omfattas av tillståndet, kan något krav på dokumentation inte heller uppställas på denna detaljnivå. Dokumentationen behöver dock omfatta det tillstånd som har getts.
Bestämmelserna i artikel 5.7 saknar motsvarighet i gällande svensk rätt. I lagen bör därför införas bestämmelser om att när en rättighetshavare ger en kollektiv förvaltningsorganisation ett förvaltningsuppdrag, ska rättighetshavaren ge sitt uttryckliga medgivande för varje rättighet eller kategori av rättighet eller typ av verk som organisationen ska förvalta. Varje sådant tillstånd ska dokumenteras av organisationen.
Skyldighet att underrätta rättighetshavarna
I artikel 5.8 anges att en kollektiv förvaltningsorganisation ska underrätta rättighetshavarna om deras rättigheter enligt artiklarna 5.1–5.7 och om villkoren för den rättighet som föreskrivs i artikel 5.3, innan den erhåller deras förvaltningsuppdrag. Vidare anges i samma artikel att en kollektiv förvaltningsorganisation ska under-
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
157
rätta de rättighetshavare som redan har gett organisationen tillstånd om deras rättigheter enligt artiklarna 5.1 till 5.7 och om villkoren för den rättighet som föreskrivs i artikel 5.3 senast den 10 oktober 2016.
Artikel 5.8 förklaras i skäl 19 till direktivet. Där anges att de kollektiva förvaltningsorganisationerna bör underrätta rättighetshavarna om deras möjligheter och se till att de kan utöva rättigheterna med anknytning till dessa möjligheter på ett så enkelt sätt som möjligt. Det framhålls att rättighetshavare som redan gett en kollektiv förvaltningsorganisation tillstånd kan underrättas via organisationens webbplats.
Mot denna bakgrund bör det i lagen införas bestämmelser om att en kollektiv förvaltningsorganisation ska informera rättighetshavare om deras nu nämnda rättigheter innan den accepterar deras förvaltningsuppdrag. Rättigheterna och villkoren ska dessutom framgå av organisationens stadgar. En kollektiv förvaltningsorganisation som redan har fått ett förvaltningsuppdrag från rättighetshavare, ska informera dem om de nämnda rättigheterna.
7.3 Medlemskap
7.3.1 Nuvarande ordning
I svensk rätt skiljer man traditionellt sett mellan öppna och slutna associationer. Med öppen association menas en organisation vars grundläggande avtal (stadgar, bolagsavtal osv.) tillåter att antalet medlemmar ökar eller minskar utan att avtalet justeras. Med sluten association avses sammanslutning inom vilken antalet medlemmar eller delägare i princip inte kan variera utan att det avtal som utgör det grundläggande dokumentet för sammanslutningen ändras.
Till de öppna associationerna hör de ekonomiska föreningarna. En ekonomisk förening kan i allmänhet inte vägra någon inträde såsom medlem. Undantag från denna regel görs för det fall att det föreligger särskilda skäl med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet, föreningens syfte eller annan orsak (se 3 kap. 1 § föreningslagen). En sådan begränsning av medlemsantalet eller medlemskretsen kan ske genom stadgebestämmelse. Även utan stadgebestämmelse kan av föreningens verksamhet och ändamål följa rätt att begränsa medlemsantalet eller kräva vissa
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
158
kvalifikationer för att bli medlem (se prop. 1986/87:7 s. 87, jfr prop. 1951:34 s. 102). Vidare kan inträde förvägras person som kan antas komma att motarbeta föreningens syfte eller på annat sätt uppträda illojalt (NJA II 1951 s. 39).
För ideella föreningar gäller att möjligheten till medlemskap kan begränsas genom bestämmelser i stadgarna eller genom faktiskt tillämpad praxis. Undantag från denna huvudregel har uppställts i situationer där medlemskap i en förening har bedömts vara mer eller mindre en nödvändig förutsättning för möjligheten att arbeta eller försörja sig. Med hänsyn härtill har en fackförening ålagts att anta en sökande som medlem, om han inte gjort sig skyldig till sådant förhållande som skulle ge föreningen rätt att utesluta honom (se NJA 1948 s. 513). Liknande principer torde vara att tillämpa även i förhållande till andra föreningar där medlemskapet närmast är en förutsättning för utövande av viss verksamhet.
För europakooperativ gäller att de bör bedrivas i enlighet med principen om att ”inga artificiella spärrar bör finnas för medlemskap”, se skäl 10 i SCE-förordningens ingress. Om inte stadgarna i en förening föreskriver annorlunda, får medlemskap i ett europakooperativ förvärvas av såväl fysiska som juridiska personer (artikel 14). Vidare gäller att beträffande frågor som inte regleras i förordningen ska de nationella regler gälla som skulle gälla för kooperativ bildade i överensstämmelse med lagstiftningen i den medlemsstat där europakooperativet har sitt säte (se artikel 8), dvs. för svenska förhållanden t.ex. lagen om ekonomiska föreningar. Hit torde höra frågor om medlemskap utöver vad som regleras av förordningen (jfr prop. 2005/06:150 s. 90 och 172).
Till de slutna associationerna hör aktiebolaget. Aktiebolag har sluten karaktär eftersom antalet aktier är bestämt. I bolagsordningen ska anges antalet aktier, eller åtminstone högsta och lägsta antal aktier. Ändring i ena eller andra riktningen kan visserligen ske, men för det krävs att bolagsordningen ändras, vilket kan göras endast genom bolagstämmobeslut med kvalificerad majoritet. Aktieantalets fixering har till följd att det är möjligt att inträda som ”medlem” i bolaget endast genom att förvärva en eller flera aktier. Aktieförvärv sker i allmänhet genom att aktie överlåts till förvärvaren eller övergår till honom genom arv eller annat familjerättsligt fång. Man kan också förvärva aktie genom teckning vid nyemission eller genom utbyte av konvertibel mot aktie. Europabolag omfattas av
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
159
samma regler för förvärv och nyemission av aktier som aktiebolag (se artikel 5 SE-förordningen och prop. 2003/04:112 s. 43 f. och 117).
Även handelsbolag har normalt en sluten karaktär. De bildas genom avtal mellan personer; ny bolagsman får inte tas in i bolaget utan de tidigare bolagsmännens samtycke (2 kap. 2 § HBL). Bestämmelsen är dock dispositiv, varför det är möjligt för bolagsmännen att enas om andra förutsättningar för inträde i bolaget. För europeiska ekonomiska intressegrupperingar gäller att ett beslut att anta en ny medlem ska fattas enhälligt av medlemmarna (artikel 26 i EEIG-förordningen). Såväl juridiska personer som fysiska personer som utövar ett fritt yrke eller annan verksamhet kan antas som medlemmar (artikel 4.1).
Stiftelser har inga medlemmar; i strikt mening är de således inte en ”association”.
I beslut på konkurrensrättens område har kommissionen bedömt att kollektiva förvaltningsorganisationer som har en dominerande ställning inte via medlemsvillkor eller stadgar får utestänga rättighetshavare från andra medlemsstater från medlemskap i organisationen.15 Vidare har kommissionen i en rad dokument framhållit vikten av att rättighetshavare ska kunna bli medlem i valfri kollektiv förvaltningsorganisation, inklusive situationer där rättighetshavarna har hemvist i en annan medlemsstat än den där organisationen är etablerad.16
7.3.2 Överväganden
Förslag: I lagen införs bestämmelser om att en kollektiv förvaltningsorganisation ska godta rättighetshavare och enheter som företräder rättighetshavare som medlemmar, om de uppfyller kraven för medlemskap. Kraven ska baseras på objektiva, transparenta och icke-diskriminerande villkor.
15 Se kommissionens beslut i GEMA I, beslut av den 20 juni 1971, EGT 1971 L 134/15; och GVL, beslut av den 29 oktober 1981, EGT L 370/49. 16 Se Commission Staff Working Document – Study on a Community Initiative on the Cross-Border Collective Management of Copyright, 7 juli 2005, s. 14 och Commission Staff Working Document. Impact Assessment Reforming Cross-Border Collective Management of Copyright and Related Rights for Legitimate Online Music Services, Bryssel 11 oktober 2005, SEC(2005) 1254, s. 10.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
160
I lagen införs också bestämmelser om att kraven för medlemskap ska anges i stadgarna för den kollektiva förvaltningsorganisationen och vara allmänt tillgängliga.
Vidare införs bestämmelser om att om en kollektiv förvaltningsorganisation vägrar godkänna en begäran om medlemskap, ska den ge rättighetshavaren eller enheten en tydlig motivering av sitt beslut.
I lagen införs bestämmelser om att föreningslagens bestämmelser om medlemskap ska tillämpas på en kollektiv förvaltningsorganisation som bedrivs som en ekonomisk förening, ett europakooperativ eller en ideell förening.
Bedömning: Direktivets bestämmelser om medlemskap i en kollektiv förvaltningsorganisation tillämpas inte på stiftelser.
Skälen för förslaget och bedömningen
Allmänna utgångspunkter
I artikel 3 d i direktivet definieras en medlem som en rättighetshavare eller en enhet som representerar rättighetshavare, inbegripet andra kollektiva förvaltningsorganisationer och rättighetshavarsammanslutningar, som uppfyller kraven för medlemskap i en kollektiva förvaltningsorganisationen och som organisationen har beviljat tillträde (artikel 3 d).
I artikel 6.2 i direktivet anges allmänna villkor för medlemskap. Enligt artikeln ska en kollektiv förvaltningsorganisation godta rättighetshavare och enheter som representerar rättighetshavare, inbegripet andra kollektiva förvaltningsorganisationer och sammanslutningar av rättighetshavare, som medlemmar om de uppfyller kraven för medlemskap, vilka ska baseras på objektiva, transparenta och ickediskriminerande kriterier. Dessa krav för medlemskap ska anges i stadgan eller medlemskapsvillkoren för den kollektiva förvaltningsorganisationen och de ska vara allmänt tillgängliga. I situationer där en kollektiv förvaltningsorganisation vägrar godkänna en begäran om medlemskap ska den ge rättighetshavaren en tydlig motivering av skälen till sitt beslut.
Av lydelsen av artikel 6.2 följer att direktivet inte uppställer något absolut krav på öppenhet i betydelsen att exempelvis en rättighets-
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
161
havare som så önskar under alla omständigheter ska kunna bli medlem. Snarare synes direktivet utgå från att en kollektiv förvaltningsorganisation ska kunna uppställa kriterier för medlemskap och att sådana kriterier är tillåtna så länge de är objektiva, transparenta och icke-diskriminerande. Även ingressen till direktivet ger stöd för tolkningen att en kollektiv förvaltningsorganisation ska kunna uppställa begränsningar i möjligheten att bli medlem. I skäl 14 förklaras att det i praktiken förekommer att kollektiva förvaltningsorganisationer verkar i olika juridiska former såsom föreningar, kooperativ och aktiebolag som kontrolleras eller ägs antingen av innehavare av upphovsrätt och närstående rättigheter eller av ”enheter som representerar sådana rättighetshavare.” I artikel 6.2 och skäl 14 exemplifieras att sådana enheter kan vara andra kollektiva förvaltningsorganisationer, rättighetshavarsammanslutningar, fackföreningar eller andra organisationer. Dessa exempel indikerar att uttrycket ”enhet” i detta sammanhang torde ta sikte på en juridisk enhet som kan äga tillgångar och som har rättskapacitet, dvs. en juridisk person.
Vidare anges i skäl 14 att det i undantagsfall förekommer att kollektiva förvaltningsorganisationer saknar ägande eller kontroll på grund av sin juridiska form och att det till exempel gäller stiftelser, som inte har några medlemmar. I skäl 20 framkommer att medlemskapet i en kollektiv förvaltningsorganisation bör basera sig på objektiva, transparenta och icke-diskriminerande kriterier, även för förläggare som med stöd av ett avtal om utnyttjande av rättigheter har rätt till en andel av intäkterna från de rättigheter som förvaltas av den kollektiva förvaltningsorganisationen och att inkassera sådana intäkter från denna organisation. Det poängteras dock att kriterierna inte bör ålägga kollektiva förvaltningsorganisationer någon skyldighet att godta medlemmar om förvaltningen av deras rättigheter, kategorier av rättigheter eller typer av verk eller andra alster ligger utanför organisationernas verksamhetsområde, varmed bör avses organisationens befintliga verksamhetsområde. En kollektiv förvaltningsorganisations skyldighet att godta rättighetshavare som medlemmar omfattar följaktligen inte rättighetshavare för vilka ett förvaltningsuppdrag ligger utanför organisationens befintliga verksamhetsområde.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
162
Förutsättningar för medlemskap; föreningar och europakooperativ
Bestämmelserna om förutsättningar för medlemskap i första meningen i artikel 6.2 motsvaras i huvudsak det som enligt svensk rätt redan i dag gäller för ekonomiska föreningar. Såväl direktivbestämmelserna som föreningslagen bygger på öppenhetsprincipen. En person kan vägras medlemskap i en ekonomisk förening endast om det föreligger ”särskilda skäl med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet, föreningens syfte eller annan orsak” (se 3 kap. 1 § föreningslagen). I direktivet anges inte förutsättningarna för att vägra medlemskap, utan i stället anges att kraven för medlemskap ska baseras på ”objektiva, transparenta och icke-diskriminerande kriterier”. Även om direktivet och föreningslagen båda bygger på öppenhetsprincipen så närmar de sig frågan om medlemskap från olika perspektiv. I praktiken torde dock förutsättningarna för att bevilja respektive vägra medlemskap korrespondera mot varandra. Faktorer som leder till att ett medlemskap inte beviljas torde samtidigt utgöra faktorer som inte motsvarar villkoren för medlemskap och tvärtom.
Fråga är om direktivets kriterier för medlemskap innebär något annat eller mer än bestämmelserna om möjligheten att vägra medlemskap enligt föreningslagen. Att kriterierna för medlemskap ska vara ”transparenta” bör innebära att kriterierna ska vara tydliga och inte lämna utrymme för stort skönsmässigt utrymme; det ska vara tydligt och förutsebart för den som söker medlemskap vilka kriterier som uppställs. Viss ledning när det gäller innebörden av att kriterierna ska vara ”icke-diskriminerande” kan hämtas i artikel 21.2 i Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.17 Där anges att ”Inom tillämpningsområdet för fördragen, och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i dem, ska all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.” Direktivets krav på att kriterierna för medlemskap ska vara ”transparenta” och ”icke-diskriminerande” bör därmed inte innebära något utöver föreningslagens förutsättningar för att vägra medlemskap. Detsamma bör gälla direktivets tredje krav, att kriterierna för medlemskap i en kollektiv förvaltningsorganisation ska
17 Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, EUT C 83/389, 30.3.2010.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
163
vara ”objektiva”. Förutsättningarna för att vägra medlemskap enligt föreningslagen, att det föreligger ”särskilda skäl med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet, föreningens syfte eller annan orsak”, bör motsvara sådana ”objektiva” krav som direktivet kräver för medlemskap i en kollektiv förvaltningsorganisation. För kollektiva förvaltningsorganisationer som bedrivs som ekonomisk förening torde således föreningslagens regler kunna tillämpas och några särskilda bestämmelser om förutsättningar för medlemskap i kollektiva förvaltningsorganisationer som bedrivs som ekonomiska föreningar behöver därför inte tas in i den nya lagen. Detsamma gäller för kollektiva förvaltningsorganisationer som bedrivs som europakooperativ, eftersom europakooperativ omfattas av föreningslagens bestämmelser om medlemskap.
För ideella föreningar gäller, som angetts i avsnitt 7.3.1, en större möjlighet för föreningen att begränsa medlemskapskretsen än vad som gäller för ekonomiska föreningar enligt föreningslagen. En möjlighet att genomföra direktivets artikel 6.2 med tillämpning på ideella föreningar är att i författningsbestämmelse införa en bestämmelse som ligger nära ordalydelsen av artikel 6.2. En annan möjlighet är att tillämpa samma regler om förutsättningar för medlemskap i kollektiva förvaltningsorganisationer som bedrivs som ideella föreningar som dem som bedrivs som ekonomiska föreningar. En sådan lösning skulle skapa större enighet i regelverket för kollektiva förvaltningsorganisationer, oavsett om de bedrivs som ideell eller ekonomisk förening. Därför bör bestämmelserna om förutsättningarna för medlemskap i föreningslagen tillämpas även på ideella föreningar som är kollektiva förvaltningsorganisationer.
Direktivets krav på att organisationen ska ge rättighetshavaren en tydlig motivering om den vägrar godkänna en begäran om medlemskap saknar motsvarighet i föreningslagen. I lagen bör därför införas en bestämmelse med denna innebörd. Skyldigheten bör även gälla i förhållande till enheter som representerar rättighetshavare.
Sammanfattningsvis bör alltså föreningslagens befintliga bestämmelser om förutsättningar för medlemskap tillämpas på en kollektiv förvaltningsorganisation som bedrivs som en ekonomisk förening, ett europakooperativ eller en ideell förening. Kollektiva förvaltningsorganisationer som bedrivs i någon av de associationsformerna ska
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
164
dock omfattas av en skyldighet i lagen att om den vägrar godta en begäran om medlemskap, ska den ge rättighetshavaren eller enheten en tydlig motivering till beslutet.
Förutsättningar för medlemskap; aktiebolag och europabolag
I avsnitt 7.3.1 beskrivs aktiebolag som en sluten associationsform, eftersom antalet aktier vid en given tidpunkt är bestämt. Det finns dock möjlighet att öka antalet aktier genom beslut om s.k. nyemission.
Direktivets begrepp ”medlem” torde omfatta aktieägarna i ett aktiebolag (jfr definitionen av ”member” i den engelska språkversionen av direktivet och uttrycket ”member of a company” i brittiska Companies Act 2006, part 8). Utgångspunkten är därför att bestämmelserna i direktivets 6.2 om möjligheten att bli medlem i en kollektiv förvaltningsorganisation bör tillämpas på aktiebolag som uppfyller villkoren för att vara en sådan organisation.
Med utgångspunkt i vad som just beskrivits motsvaras uttrycket ”att antas som medlem” i ett aktiebolag av att bli aktieägare i bolaget, dvs. förvärva en aktie från en befintlig aktieägare (medlem) eller teckna en ny aktie inom ramen för en nyemission.
Bestämmelserna i aktiebolagslagen ger förutsättningar för kollektiva förvaltningsorganisationer som bedrivs i aktiebolagsform att följa de krav som artikeln uppställer. Förvärv av en befintlig aktie kan normalt ske genom överlåtelse från en befintlig aktieägare (se 4 kap. 7 § aktiebolagslagen). En kollektiv förvaltningsorganisation som bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform torde normalt vilja uppställa vissa krav eller villkor för att någon ska kunna förvärva aktier i bolaget, i praktiken s.k. medlemsvillkor. Det kan t.ex. handla om att aktieägaren (medlemmen) ger organisationen ett förvaltningsuppdrag (i enlighet med de nationella regler som genomför artikel 5). Organisationen kan uppställa sådana begräsningar i aktieägarnas dispositionsrätt enligt bestämmelser i aktiebolagslagen om s.k. samtyckesförbehåll (se 4 kap.9–17 §§aktiebolagslagen). Vidare kan aktieägarna genom avtal åta sig begränsningar i sin dispositionsrätt (se Bergström och Samuelson, Aktiebolagets grundproblem, 2001, s. 76 f.).
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
165
Förvärv av aktie (medlemskap) kan även ske inom ramen för en s.k. nyemission, dvs. när ett aktiebolag ger ut (emitterar) nya aktier. Bestämmelse om nyemission fattas normalt av bolagsstämman i ett aktiebolag (se 11 kap. 2 § aktiebolagslagen). Styrelsen kan besluta om nyemission under förutsättning att bolagstämman godkänner beslutet i efterhand (se 13 kap. 31 § aktiebolagslagen). Bolagstämman kan också lämna sitt godkännande på förhand genom att bemyndiga styrelsen att fatta beslut om nyemission (se 13 kap. 35 § aktiebolagslagen).
Om aktiekapitalet i bolagsordningen har angivits till ett fast belopp, får nyemission inte ske utan att bolagsordningen först ändras. Detsamma gäller i aktiebolag med ett högsta och ett lägsta aktiekapital, om nyemissionen innebär en höjning av det registrerade aktiekapitalet till ett belopp som överstiger maximikapitalet enligt bolagsordningen. En nyemission får inte heller innebära att antalet eller det högsta antalet aktier som får finnas enligt bolagsordningen överskrids.
I svensk aktiebolagsrätt gäller regler om s.k. företrädesrätt. Enligt dessa bestämmelser ska befintliga aktieägare ha företrädesrätt till de nya aktierna vid nyemission (13 kap. 1 § aktiebolagslagen). Bolagstämman kan besluta om avvikelse från företrädesrätten, men för det krävs att beslutet har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman (13 kap. 2 § aktiebolagslagen). Genom ett sådant beslut kan stämman rikta nyemissionen, t.ex. mot en eller flera rättighetshavare som uppfyller vissa villkor, t.ex. villkor för medlemskap i en kollektiv förvaltningsorganisation.
Sammantaget gäller alltså att befintliga aktiebolagsrättsliga bestämmelser ger ett utrymme för en kollektiv förvaltningsorganisation, som bedrivs i aktiebolagsform, att uppfylla kraven i artikel 6.2 i direktivet. Detsamma gäller för kollektiva förvaltningsorganisationer som bedrivs som europabolag, eftersom europabolag omfattas av aktiebolagslagens bestämmelser om förvärv och nyemission av aktier och ändring av aktiekapitalets storlek. Av dessa bestämmelser framgår dock inte att kraven för aktieförvärv ska vara objektiva, transparenta och ickediskriminerande. Det framgår inte heller att kraven för aktieförvärv ska anges i bolagsordningen och vara allmänt tillgängliga. Vidare saknas bestämmelser om att om en kollektiv förvaltningsorganisation bedrivs i någon av dessa bolagsformer och bolaget vägrar godkänna en
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
166
begäran från en rättighetshavare eller en enhet som representerar rättighetshavare om att bli medlem (”aktieägare”), ska den ge en tydlig motivering av skälen för sitt beslut. Bestämmelser som anger detta bör därför tas in i lagen.
Förutsättningar för medlemskap – handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar
Som framgår av avsnitt 7.3.1 har handelsbolag normalt en sluten karaktär, men att det genom beslut av bolagsmännen är möjligt för ny bolagsman att tas in i bolaget. Direktivets uttryck ”medlem” torde omfatta bolagsmän i ett handelsbolag (jfr uttrycket ”member” i den engelska språkversionen av direktivet och uttrycket ”member of a limited liability partnership” i brittiska Limited Liability Partnerships Act 2000, section 4). Bestämmelserna i direktivets artikel 6.2 om möjligheten att bli medlem i en kollektiv förvaltningsorganisation kan således uppfyllas av ett handelsbolag genom beslut av de befintliga bolagsmännen. Detsamma gäller för europeiska ekonomiska intressegrupperingar.
Av befintliga bestämmelser om förutsättningar för att bli bolagsman i ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk intressegruppering framgår dock inte att kriterierna för att bli bolagsman ska vara objektiva, transparenta och icke-diskriminerande. Det framgår inte heller att kraven för att bli bolagsman ska anges i bolagsavtalet eller motsvarande och vara allmänt tillgängliga. Vidare saknas bestämmelser om att om en kollektiv förvaltningsorganisation bedrivs i någon av dessa bolagsformer och bolaget vägrar godkänna en begäran från en rättighetshavare eller en enhet som representerar rättighetshavare om att bli medlem (”bolagsman”), ska den ge en tydlig motivering av skälen för sitt beslut. Bestämmelser som anger detta bör därför tas in i lagen.
Förutsättningar för medlemskap – stiftelser
Som framgått av avsnitt 7.3.1 har inte stiftelser några medlemmar. I skäl 14 till direktivet anges att det i vissa undantagsfall förekommer att kollektiva förvaltningsorganisationer bedrivs i en juridisk form som saknar ägande eller kontroll, till exempel stiftelser som saknar
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
167
medlemmar. I samma skäl anges dock att direktivet ska tillämpas även på sådana organisationer. Det uttrycks också att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att skyldigheterna enligt direktivet kringgås genom val av juridisk form.
Direktivet godtar således att dess bestämmelser om möjlighet för rättighetshavare att bli medlem inte kan tillämpas på stiftelser, eftersom sådana organisationer inte har medlemmar. Som utvecklas i avsnitt 7.8.2 innehåller direktivet särskilda bestämmelser som tar sikte på juridiska personer som inte har medlemmar. Därigenom möjliggörs att direktivets bestämmelser blir tillämpliga även på sådana juridiska personer, t.ex. stiftelser. Det behövs därför inte några särskilda bestämmelser om medlemskap i stiftelser.
7.4 Medlemmarnas deltagande i beslutsfattandet
7.4.1 Nuvarande ordning
I befintlig associationsrättslig lagstiftning finns bestämmelser som tar sikte på förfaranden för medlemmars deltagande i organisationernas beslutsfattande. Bestämmelserna skiljer sig åt beroende på associationsform, bl.a. i fråga om omfattning, detaljgrad och grad av dispositivitet.
Det torde tillhöra god sed på området för kollektiv rättighetsförvaltning att de rättighetshavare som har gett ett förvaltningsuppdrag till en kollektiv förvaltningsorganisation har möjlighet att delta vid utformningen av organisationens riktlinjer för inkassering och fördelning av utestående belopp och andra viktiga beslut som rör den kollektiva förvaltningen (se Ficsor, Collective Management of Copyright and Related Rights, WIPO study 2002 s. 162). Det gäller också i situationer där rättighetshavarna har hemvist i en annan medlemsstat än den där organisationen är etablerad.18
I kommissionens rekommendation från 2005 uttrycks att förhållandet mellan kollektiva rättighetsförvaltare och rättighetshavare bör, oavsett om det är baserat på kontrakt eller lagstadgade regler om medlemskap, vara baserat bl.a. på principen att rättig-
18 Se Commission Staff Working Document – Study on a Community Initiative on the Cross-Border Collective Management of Copyright, 7 juli 2005, s. 14.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
168
hetshavarnas representation i den interna beslutsprocessen bör vara rättvis och välavvägd.19
Ekonomiska föreningar
Föreningslagen innehåller grundläggande bestämmelser om medlemmars deltagande i beslutsfattandet i en ekonomisk förening. Enligt 7 kap. 1 § föreningslagen gäller att föreningsmedlemmarnas rätt att besluta i föreningens angelägenheter utövas vid föreningsstämman.
En medlems rätt att besluta vid föreningsstämman utövas av honom eller henne personligen, genom en legal ställföreträdare eller genom ett ombud (se 7 kap. 2 § första stycket föreningslagen). Om inte annat anges i stadgarna, gäller att en medlem som är en juridisk person får företrädas av valfritt ombud medan en fysisk person endast får företrädas av sin maka eller sambo eller av en annan medlem (se 7 kap. 2 § andra stycket föreningslagen). Utgångspunkten är att varje medlem har en röst vid stämman, om inte annat anges i stadgarna (se 7 kap. 1 § andra stycket föreningslagen).
Ordinarie föreningsstämma ska hållas inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår. Det finns inte någon regel i föreningslagen om på vilken plats en föreningsstämma ska hållas. En kallelse till en föreningsstämma får enligt 7 kap. 8 § föreningslagen utfärdas tidigast fyra veckor före stämman. Kallelse ska utfärdas senast två veckor före ordinarie stämma och senast en vecka före extra stämman, om inte stadgarna föreskriver en längre tid.
Det är föreningsstämman som beslutar om ändring av en ekonomisk förenings stadgar. Som utgångspunkt gäller att samtliga röstberättigande i föreningen måste stå bakom ett beslut att ändra stadgarna (se 7 kap. 14 § föreningslagen). Som ett alternativ till enhällighet kan en stadgeändring komma till stånd genom att beslut fattas på två på varandra följande stämmor. De krävs att beslutet på den senare stämman biträds av minst två tredjedelar av de röstande. Vid vissa mer ingripande fall av stadgeändring krävs att
19 Kommissionens rekommendation av den 18 maj 2005 om kollektiv gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i samband med lagliga musiktjänster på nätet (2005/737/EG), artikel 13.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
169
beslutet på den andra stämman fattas med tre fjärdedelars majoritet eller enhällighet bland de röstande.
Föreningsstämman utser ledamöterna i föreningens styrelse. Styrelsen ansvarar för föreningens organisation och förvaltningen av dess angelägenheter (6 kap. 6 § föreningslagen). I stadgarna får det dock bestämmas att en eller flera ledamöter ska utses på annat sätt (se 6 kap. 1 § föreningslagen). Regleringen medger exempelvis att styrelsen själv eller en enskild styrelseledamot i stadgarna kan ges befogenhet att utse styrelseledamöter.
Av 7 kap. 12 § framgår att föreningsstämmans befogenheter kan helt eller delvis överlämnas åt särskilda valda fullmäktige.
Föreningslagens bestämmelser om skydd för medlemmars deltagande vid stämman för en förening kompletteras av bestämmelser i föreningens stadgar. I viss utsträckning ställer föreningslagen krav på att stadgarna ska ha visst innehåll och i viss utsträckning öppnar föreningslagen för möjligheten att i stadgarna avvika från lagens bestämmelser.
Stadgarna antas av föreningen då den bildas (se 2 kap. 1 § föreningslagen). I 2 kap. 2 § föreningslagen finns bestämmelser om vad stadgarna ska innehålla. Där anges att stadgarna ska innehålla uppgift om bl.a. antalet lägsta och högsta antalet styrelseledamöter samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av dem ska utses på annat sätt än som anges i föreningslagen, hur det i så fall ska ske. Det ska också finnas uppgift om inom vilken tid och hur föreningsstämma sammankallas samt hur andra meddelanden ska bringas till medlemmarnas (eller fullmäktiges) kännedom och vilka ärenden som ska förekomma på ordinarie stämma. För det fall fullmäktige ska finnas, ska stadgarna innehålla uppgift om deras befogenhet, hur de utses och tiden för deras uppdrag.
Ideella föreningar
För ideella föreningar finns inte några särskilda lagregler om medlemmars deltagande i beslutsfattandet. Eftersom ideella föreningars organisation med stämma och styrelse i allmänhet liknar ekonomiska föreningars, tillämpas ofta föreningslagens bestämmelser analogt på ideella föreningar. Ideella föreningars ändamål och karaktär i övrigt kan dock påkalla tillämpning av andra regler.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
170
Frånvaron av lagbestämmelser och rättspraxis gör det på vissa punkter omöjligt att med någon säkerhet ange vad som är gällande rätt (se Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, 2011, s. 189 f.).
Europakooperativ
Liksom i svenska ekonomiska föreningar utövas medlemmarnas beslutanderätt i europakooperativ med säte i Sverige vid föreningsstämman. Föreningsstämman ska besluta i frågor som ankommer på den enligt förordningen om europakooperativ, eller lagstiftningen i den medlemsstat där föreningen har sitt säte, vilket för kooperativ med säte i Sverige är föreningslagen. Vidare ska stämman besluta i de frågor för vilka stämman i en ekonomisk förening enligt föreningslagen är behörig eller föreningens stadgar i enlighet med den lagstiftningen (se artikel 52 i SCE-förordningen).
Ett europakooperativ ska hålla föreningsstämma minst en gång per kalenderår. Stämman ska hållas inom sex månader efter räkenskapsårets utgång. Vidare finns det regler om minoritetsmedlemmars rätt att begära sammankallande av föreningsstämman (artikel 55) och att få upp punkter på dagordningen för en stämma (artikel 57). Föreningsstämmans beslut ska fattas med majoriteten av de närvarande eller företrädda rösterna (artikel 61.2). För ändring av föreningens stadgar gäller särskilda regler (artikel 61.4). För planeringen och genomförandet av stämman i övrigt samt omröstningsförfarandena gäller samma regler för kooperativ som för ekonomiska föreningar (artikel 53).
Aktiebolag
Aktiebolagslagen innehåller grundläggande bestämmelser om aktieägares (”medlemmars” – se avsnitt 7.4.1) deltagande i beslutsfattandet i ett aktiebolag. Enligt 7 kap. 1 § aktiebolagslagen gäller att aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolagstämma.
Rätt att delta i bolagsstämma har de aktieägare som på dagen för stämman är införda i aktieboken. I bolagsordningen får föreskrivas att en aktieägare får delta i bolagsstämma endast om han eller hon anmäler detta till bolaget senast den dag som anges i kallelsen till
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
171
bolagstämman (7 kap. 2 §). Aktieägaren kan utöva sin rätt att delta i bolagsstämman såväl personligen som genom ombud (7 kap. 3 §). I bolagsordningen för ett aktiebolag får det anges att styrelsen får tillhandahålla ett formulär som aktieägarna kan använda för att ge en av styrelsen angiven person fullmakt att företräda dem (7 kap. 4 §).
Ordinarie bolagsstämma ska hållas inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår. Kallelse till bolagsstämma ska ske på det sätt som anges i bolagsordningen (7 kap. 23 §). I några fall måste bolaget skicka en skriftlig kallelse till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget.
Det är bolagstämman som beslutar om ändring av ett aktiebolags bolagsordning. Som utgångspunkt gäller att ett beslut om ändring av bolagsordningen är giltigt om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagstämman. I vissa fall gäller dock strängare majoritetskrav (se 7 kap. 43–45 § aktiebolagslagen).
Varje aktieägare har rätt att få ett ärende behandlat på stämman under förutsättning att begäran görs i så god tid att ärendet kan tas upp i kallelsen.
Aktiebolagslagen utgår från att bolagsstämman fattar beslut med acklamation. Om någon av aktieägarna begär det, ska omröstning ske. I ärenden som inte avser val utgörs bolagsstämmans beslut av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. I bolagsordningen kan föreskrivas andra majoritetskrav. För vissa beslut får det dock i bolagsordningen endast föreskrivas längre gående villkor än vad som framgår av aktiebolagslagen (se 7 kap. 40 § aktiebolagslagen).
Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen. I bolagsordningen får det dock inte föreskrivas att det fordras fler röster (se 7 kap. 41 § aktiebolagslagen).
Enligt aktiebolagslagen råder förbud mot att styrelsen eller en styrelseledamot ges rätt att utse styrelseledamöter (se 8 kap. 8 § aktiebolagslagen). Skälet till detta är att en rätt för styrelsen att tillsätta styrelseledamöter har ansetts strida mot lagens organisationsmönster och kompetensfördelningen mellan bolagsorganen (se prop. 1997/98:99 s. 84 f.).
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
172
Aktiebolagslagens bestämmelser om aktieägares deltagande i bolagets angelägenheter kompletteras av bestämmelser i aktiebolagets bolagsordning. Bestämmelser om bolagsordning finns i 3 kap. aktiebolagslagen. En bolagsordning ska innehålla bestämmelser om bl.a. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och eventuella styrelsesuppleanter samt om hur bolagstämma ska sammankallas (3 kap. 1 §).
Europabolag
Liksom i svenska aktiebolag utövas aktieägarnas beslutanderätt i europabolag med säte i Sverige vid bolagstämma. Bolagsstämman ska besluta i de frågor som ankommer på den enligt förordningen om europabolag och bestämmelserna i lagstiftningen i den medlemsstat där europabolaget har sitt säte, vilket för europabolag med säte i Sverige är aktiebolagslagen. Vidare ska bolagstämman besluta i de frågor för vilka bolagstämman i ett publikt aktiebolag enligt aktiebolagslagen är behörig eller enligt den av samma lag reglerade bolagsordningen (artikel 52 SE-förordningen).
Planeringen och genomförandet av bolagstämman samt omröstningsförfarandena omfattas av samma regler som gäller för aktiebolag (artikel 53). Ett europabolag ska hålla bolagstämma minst en gång om året. Stämman ska hållas inom sex månader efter räkenskapsårets utgång (artikel 54). Vidare finns det regler om minoritetsaktieägares rätt att begära sammankallande av stämman (artikel 55) och att få upp punkter på dagordningen för en stämma (artikel 56) (jfr prop. 2003/04:112 s. 100 f.).
Bolagstämmans beslut ska fattas med majoriteten av de avgivna rösterna, om inte högre majoritet krävs enligt förordningen eller enligt aktiebolagslagens regler för publika aktiebolag (artikel 57).
För ändring av bolagsordningen krävs ett beslut av bolagstämman fattat med en majoritet som inte får understiga två tredjedelar av de avgivna rösterna (artikel 59 och prop. 2003/04:112 s. 101 f.).
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
173
Handelsbolag
I lagen om handelsbolag och enkla bolag finns inte några regler om formerna för fattande av beslut i bolagets angelägenheter. Utgångspunkten är i stället att beslutanderätten i handelsbolag utövas av varje bolagsman för sig eller, i vissa fall, genom överenskommelse mellan alla bolagsmännen.
Lagen om handelsbolag och enkla bolag innehåller regler om bolagsmännens förhållande till varandra, men de är dispositiva med ett undantag. Den i 2 kap. 5 § föreskrivna rätten att utöva kontroll över bolaget får inte genom avtal åsidosättas för vanlig handelsbolagsman.
Europeiska Ekonomiska Intressegrupperingar
I artikel 2 i förordningen om Europeiska Ekonomiska Intressegrupperingar anges att om inte annat föreskrivs i förordningen så ska den nationella lagstiftningen i den stat där grupperingen har sitt säte tillämpas på bland annat grupperingens interna organisation (artikel 2).
Medlemmarna i en gruppering utgör ett av grupperingens obligatoriska organ (artikel 16.1). Medlemmarna kan i egenskap av grupperingens högsta organ fatta alla beslut som syftar till att förverkliga ändamålet med grupperingen, t.ex. genom direktiv till andra organ och befattningshavare (artikel 16.2). Det andra obligatoriska organet enligt förordningen är företagsledaren (en eller flera).
På initiativ av företagsledaren eller på begäran av en medlem ska företagsledarna sammankalla medlemmarna så att dessa kan fatta beslut (artikel 17.4). Utgångspunkten är att varje medlem har en röst. Avtalet om att bilda grupperingen kan dock tilldela vissa medlemmar flera röster förutsatt att ingen medlem får röstmajoritet (artikel 17.1).
Vissa beslut kräver enhällighet. Enhällighet krävs för att ändra föremålet för grupperingens verksamhet, för att ändra det antal röster som varje medlem har tilldelats eller för att ändra förutsättningarna för att fatta beslut. Det krävs också enhällighet för att vidta andra ändringar i grupperingsavtalet, allt under förutsättning att inte annat är bestämt i avtalet om att bilda grupperingen (artikel 17.2).
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
174
I alla de fall där förordningen inte kräver enhällighet kan medlemmarna i grupperingsavtalet bestämma hur många medlemmar som ska vara närvarande och den röstmajoritet som krävs för ett giltigt beslut. Om sådana bestämmelser inte finns krävs det enhällighet (artikel 17.3).
Stiftelser
Som angetts ovan saknar stiftelser medlemmar. Stiftelselagen saknar därför bestämmelser om medlemmars deltagande i stiftelsens beslutsfattande.
7.4.2 Överväganden
Förslag: Det införs ett krav i lagen om att stadgarna för kollektiva förvaltningsorganisationer ska ge uttryck för lämpliga och effektiva mekanismer för medlemmarnas deltagande i beslutsfattandet i kollektiva förvaltningsorganisationer.
I lagen införs bestämmelser om att om stadgarna i förekommande fall ska ge uttryck för en skälig och balanserad representation av olika kategorier av medlemmar i organisationens beslutsfattande.
I lagen förtydligas att bestämmelserna om medlemmars deltagande och representation i de kollektiva förvaltningsorganisationernas beslutsfattande inte gäller för kollektiva förvaltningsorganisationer som är stiftelser.
Skälen för förslaget
Allmänna utgångspunkter
I artiklarna 8–10 i direktivet finns bestämmelser om stämman i kollektiva förvaltningsorganisationer samt övervakning och ledning av sådana organisationer. Bestämmelserna i artiklarna 8–10 reglerar dock inte de närmare mekanismerna för medlemmarnas deltagande i organisationernas beslutsfattande, t.ex. frågor om förfarande och majoritetskrav för beslut. Allmänna bestämmelser härom finns i
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
175
artikel 6.3 i direktivet. Där anges att stadgan för en kollektiv förvaltningsorganisation ska omfatta lämpliga och effektiva mekanismer för medlemmarnas deltagande i organisationens beslutsfattande. Vidare uttrycks att de olika kategorierna av medlemmar ska vara skäligen och balanserat representerade i beslutsfattandet.
Med stadga avses enligt artikel 3 e i direktivet stiftelseurkund och bolagsordning, stadga, regler eller konstituerande handlingar för en kollektiv förvaltningsorganisation.
Underlag för tolkning av artikel 6.3 ges i skäl 22 till direktivet. Där anges att kollektiva förvaltningsorganisationer bör agera i de representerade rättighetshavarnas bästa kollektiva intresse och att det därför är viktigt att det finns system som ger medlemmarna i en kollektiv förvaltningsorganisation möjlighet att utöva sina rättigheter genom att delta i organisationens beslutsfattande. Det konstateras att en del kollektiva förvaltningsorganisationer har olika kategorier av medlemmar, som kan representera olika typer av rättighetshavare, såsom producenter och utövande konstnärer. Vidare anges att dessa olika kategorier av medlemmar bör vara rättvist och balanserat representerade vid beslutsfattandet.
Lämpliga och effektiva mekanismer för medlemmarnas deltagande i beslutsfattandet
Som framgår av avsnitt 7.4.1 uppställs i svensk rätt i många fall krav på medlemmars, aktieägares m.fl. deltagande i organisationernas beslutsfattande. Det kommer till uttryck bl.a. i att det för flera av associationsformerna – ekonomiska föreningar, europakooperativ, aktiebolag och europabolag – finns regler om förfarande och majoritetskrav för beslut vid stämma. Dessa bestämmelser får sammantaget också anses vara såväl lämpliga som effektiva för att medlemmarna ska kunna delta i beslutsfattandet. Däremot uppställs det i den aktuella lagstiftningen inte något generellt krav på att medlemmarnas möjligheter att på detta sätt delta i beslutsfattandet ska komma till uttryck i organisationernas stadgar. Det bör därför införas ett krav i lagen om att stadgarna för kollektiva förvaltningsorganisationer som bedrivs som ekonomiska föreningar, europakooperativ, aktiebolag och europabolag ska ge uttryck för lämpliga och effektiva mekanismer för medlemmarnas deltagande i organisationernas beslutsfattande.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
176
Som har beskrivits i avsnitt 7.4.1 saknas det för ideella föreningar lagbestämmelser om möjligheten för medlemmar att delta i föreningarnas beslutsfattande. Även om föreningslagens bestämmelser ofta kan tillämpas analogt för ideella föreningar så saknas det ett ramverk i lag som medlemmarna kan förlita sig till för att, vid behov, delta i beslutsfattandet. Redan av den anledningen bör det i lagen uppställas ett krav om att stadgarna för kollektiva förvaltningsorganisationer som bedrivs som ideella föreningar ska ge uttryck för lämpliga och effektiva mekanismer för medlemmarnas deltagande i organisationernas beslutsfattande.
För handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar gäller, som framgår av avsnitt 7.4.1, att de saknar bestämmelser om stämma. I stället gäller att bolagsmännen i ett s.k. bolagsavtal inbördes kan reglera hur beslutsförfaranden ska gå till. Ett sådant bolagsavtal omfattas av direktivets ovan nämnda definition av ”stadgar”. Ett sätt att genomföra de krav som uppställs i artikel 6.3 i förhållande till handelsbolag och ekonomiska intressegrupperingar är att i lagen uppställa ett krav på att bolagsavtalet ska ge uttryck för lämpliga och effektiva mekanismer för medlemmarnas deltagande i föreningens beslutsfattande.
Stiftelser saknar medlemmar, se avsnitt 7.4.1. Första meningen i artikel 6.3 omfattar alltså inte stiftelser. Det bör förtydligas i lagen att bestämmelserna om medlemmars deltagande i de kollektiva förvaltningsorganisationernas beslutsfattande inte gäller för kollektiva förvaltningsorganisationer som är stiftelser.
Skälig och balanserad representation av olika kategorier av medlemmar
Direktivets krav på ”skälig och balanserad” representation av olika ”kategorier av medlemmar” tar sikte på representationen av skilda kategorier av medlemmar vid beslutsfattandet i kollektiva förvaltningsorganisationer efter att medlemskap väl har erhållits.
Uttrycket ”kategorier av medlemmar” saknar motsvarighet i svensk rätt. Befintliga associationsrättsliga bestämmelser utgår från förutsättningarna för att bli medlem, aktieägare, bolagsman m.m. och gör inte någon uppdelning i kategorier mellan olika medlemmar beroende på om de ur ett upphovsrättsligt perspektiv är upphovsmän, utövande konstnärer eller producenter. Direktivet uppställer i och för
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
177
sig inte något krav på att de kollektiva förvaltningsorganisationerna ska uppställa någon sådan ”kategorisering” av sina medlemmar. Förutsättningarna för att bli medlem, enligt artikel 6.2, refererar inte till kategorier av medlemmar. Av skäl 22 framgår dock att det förekommer att ”en del” kollektiva förvaltningsorganisationer har olika kategorier av medlemmar, som kan representera olika typer av rättighetshavare, såsom producenter och utövande konstnärer. I Sverige finns exempel på sådana organisationer (se avsnitt 3.2 och 3.3). Att det finns exempel på situationer där vissa kategorier av medlemmar, som kan representera olika typer av rättighetshavare, missgynnas eller utestängs från beslutsfattandet i kollektiva förvaltningsorganisationer lyftes fram i kommissionens konsekvensanalys som låg till grund för kommissionens förslag till direktiv.20 Mot den bakgrunden bör det i lagen införas ett krav på att stadgarna för en kollektiv förvaltningsorganisation i förekommande fall ska ge uttryck för en skälig och balanserad representation av olika kategorier av medlemmar i organisationens beslutsfattande.
Eftersom stiftelser saknar medlemmar, bör det förtydligas i lagen att bestämmelserna om skälig och balanserad representation av olika kategorier av medlemmar inte gäller för kollektiva förvaltningsorganisationer som är stiftelser.
7.5 Möjlighet att kommunicera på elektronisk väg
7.5.1 Nuvarande ordning
Ekonomiska föreningar
Föreningslagen ger överlag en ekonomisk förening goda möjligheter att kommunicera med sina medlemmar på det sätt som passar föreningen och medlemmarna bäst. Föreningen kan i sina stadgar bestämma att kallelser eller andra meddelanden till medlemmarna ska skickas med posten. Men föreningen kan också bestämma att kallelser och meddelanden ska förmedlas genom annonsering i
20 Se Commission Staff Working Document, Impact Assessment Accompanying the document Proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on collective management of copyright and related rights and multi-territorial licensing of rights in musical works for online uses in the internal market, SWD(2012) 205 final, Bryssel den 11 juli 2012, s. 17 f.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
178
tidning eller på anslagstavla, genom publicering på föreningens webbplats eller genom översändande via e-post eller fax (se 2 kap. 2 § första stycket 8 föreningslagen).
I några speciella fall ställer lagen dock krav på att kallelser eller annat slag av information ska skickas till medlemmen i skriftlig form, dvs. översändas med post. Det gäller exempelvis för kallelse till en föreningsstämma som ska behandla vissa särskilda slag av stadgeändringar. Motsvarande krav gäller bl.a. också om en ordinarie föreningsstämma ska hållas på en annan tid än som föreskrivs i stadgarna och om en stämma ska ta ställning till ett förslag om likvidation eller fusion (se 7 kap. 8 § andra stycket).
Föreningslagen innehåller inte några särskilda bestämmelser om medlemmars möjligheter att kommunicera med föreningen på elektronisk väg. Föreningslagen torde bygga på förutsättningen att stämman hålls på en bestämd plats där stämmans ordförande befinner sig och där medlemmarna i föreningen har möjlighet att inställa sig. Det finns inte någon bestämmelse i lagen som anger att medlemmarna har möjlighet att delta i stämman från annan plats med hjälp av modern kommunikationsteknik. Det finns å andra sådan inte heller någon bestämmelse som säger att medlemmarna eller deras ombud måste vara fysiskt närvarande vid stämman för att kunna utöva sina rättigheter vid denna (se SOU 2009:37 s. 141 f.).
Europakooperativ
Enligt artikel 58.4 i förordningen om europakooperativ får stadgarna för en sådan förening tillåta poströstning eller elektronisk omröstning och ska då fastställa de nödvändiga förfarandena.
Aktiebolag
Inte heller aktiebolagslagen innehåller några bestämmelser om användande av modern teknik vid bolagstämma. Frågan har dock diskuterats i förarbetena. Lagstiftaren har då konstaterat att aktiebolagslagen inte hindrar att olika tekniska lösningar används vid bolagsstämman, inklusive för omröstningar, och att de närmare formerna för detta i första hand är en teknisk fråga som inte lämpar sig för lagstiftning. Det bör i stället vara bolagsstämman och dess
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
179
ordförande som i det enskilda fallet prövar om den valda tekniska lösningen innebär att omröstning kan ske på ett säkert sätt (se prop. 1997/98:99 s. 102 f. och prop. 2004/05/85 s. 301 ff.).
7.5.2 Överväganden
Förslag: I lagen införs en bestämmelse om att en kollektiv förvaltningsorganisation ska ge sina medlemmar möjlighet att kommunicera med den på elektronisk väg och att delta i och utöva rösträtt vid stämma på elektronisk väg.
Bedömning: I lagen behöver inte införas detaljerade bestämmelser om förutsättningarna för att delta i stämma på elektronisk väg.
Skälen för förslaget och bedömningen
I artikel 6.4 föreskrivs att en kollektiv förvaltningsorganisation ska ge sina medlemmar möjlighet att kommunicera med den på elektronisk väg, även när det gäller att utöva medlemsrättigheter. Möjligheten att utöva medlemsrättigheter, t.ex. på medlemsstämman, på elektronisk väg refereras också till i skäl 23 till direktivet.
Direktivet uppställer inte några närmare krav på hur den elektroniska kommunikationen mellan medlemmen och föreningen ska ske, men möjligheten att kommunicera med organisationen i frågor av allmän karaktär torde omfattas. Direktivet anger inte heller vad som närmare omfattas av begreppet ”medlemsrättigheter”. Av skäl 23 till direktivet framgår dock att det som avses med medlemsrättigheter i detta sammanhang är möjligheten att delta i och utöva rösträtt vid medlemsstämma på elektronisk väg.
Att medlemmar i en kollektiv förvaltningsorganisation kan kommunicera elektroniskt med organisationen i frågor av allmän karaktär, t.ex. via e-post, torde i praktiken vara situationen redan i dag. Däremot är det för utredningen inte känt om organisationer med säte i Sverige ger medlemmarna möjlighet att delta i och utöva rösträtt vid medlemsstämma på elektronisk väg.
Som anges i avsnitt 7.5.1 finns det ingenting i befintlig lagstiftning som hindrar att olika tekniska lösningar används vid stämma i
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
180
ekonomiska föreningar eller aktiebolag, t.ex. elektronisk kommunikation. Det har hittills bedömts att de närmare formerna för detta i första hand är en teknisk fråga som inte lämpar sig för lagstiftning. Inte heller direktivet torde kunna tolkas så att det behöver införas några detaljerade regler förutsättningarna för att delta i stämma på elektronisk väg; det är, precis som har bedömts i tidigare lagstiftningsärenden, närmast en praktisk fråga. I lagen behöver dock införas en bestämmelse om att en kollektiv förvaltningsorganisation ska ge sina medlemmar möjlighet att kommunicera med den på elektronisk väg och att delta i stämma på elektronisk väg.
7.6 Medlemsregister
7.6.1 Nuvarande ordning
Föreningar och europakooperativ
En ekonomisk förenings styrelse ska, enligt 3 kap. 6 § föreningslagen, föra en medlemsförteckning med vissa i lagen närmare angivna uppgifter. Medlemsförteckningen ska bland annat innehålla uppgift om varje medlems namn och postadress samt det antal medlemsinsatser som han eller hon deltar med i föreningen. Det uppställs däremot inte något krav att medlemmens person- eller organisationsnummer anges, även om en sådan skyldighet kan följa av de stadgebestämmelser som gäller i den enskilda föreningen.
Medlemsförteckningen kan bestå av ett lösblads- eller kortsystem men den kan också föras med hjälp av automatisk databehandling eller på annat liknande sätt.
För ideella föreningar finns inte någon lagstadgad skyldighet att föra förteckning över medlemmarna. Av styrelsens skyldighet att vårda föreningens angelägenheter måste dock följa en skyldighet för styrelsen att föra en medlemsförteckning om antalet medlemmar är så stort att styrelsen i annat fall inte kan fullgöra sina skyldigheter, exempelvis att ta in medlemsavgifter och ge medlemmarna de rättigheter av skilda slag som följer med medlemskapet (se Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, 8:e uppl., 2011, s. 99).
För europakooperativ gäller att de ska föra ett alfabetiskt register över alla medlemmar vid kooperativets säte med uppgift om medlemmarnas adress, det antal andelar och, i förekommande
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
181
fall, vilken kategori av andelar de innehar (artikel 14.4 förordningen om europakooperativ). Alla transaktioner som medför en ändring i det sätt på vilket kapitalet tillskrivs eller fördelas, eller ökas eller minskas, ska införas medlemsregistret (artikel 14.5).
Aktiebolag och europabolag
Aktiebolagslagen innehåller bestämmelser om att det i ett aktiebolag ska finnas en aktiebok. Aktieboken ska innehålla vissa uppgifter om aktier och aktieägare.
I avstämningsbolag ska aktieboken föras med automatiserad behandling. I bolag som inte är avstämningsbolag får boken även föras i bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsystem (se 5 kap. 2 § aktiebolagslagen). Till skillnad från föreningslagen innehåller aktiebolagslagen bestämmelser om arkivering av aktieboken och om ansvar för personuppgifter i aktiebok som förs med automatiserad behandling (se 5 kap.3 och 4 §§aktiebolagslagen).
Aktieboken ska innehålla uppgifter om aktieägarnas namn och postadress, men även uppgifter om personnummer, organisationsnummer eller liknande identifikationsnummer (se 5 kap. 5 § första stycket 2 och 11 § första stycket 1 aktiebolagslagen).
I bolag som inte är avstämningsbolag är det styrelsen som ansvarar för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig enligt aktiebolagslagens bestämmelser (se 5 kap. 7 § aktiebolagslagen). I sådana bolag ska aktieboken upprättas så snart samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden. När teckning av aktier har skett, ska uppgift om detta föras in i aktieboken (se 5 kap. 8 § aktiebolagslagen). Om aktier övergår till ny ägare, ska den nya ägaren föras in i aktieboken så snart han eller hon på visst sätt har styrkt sitt förvärv. Anteckning av andra ändrade förhållanden kan föras in i boken efter anmälan av aktieägare eller annan behörig person. Det kan t.ex. vara fråga om ändring av aktieägares postadress (se 5 kap. 9 § aktiebolagslagen).
För europabolag med säte i Sverige gäller samma regler om aktiebok som svenska publika aktiebolag (se artikel 9 i förordningen om stadga för europabolag och prop. 2003/04:112 s. 43 f.).
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
182
Handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar
Såväl lagen om handelsbolag och enkla bolag som förordningen om europeiska ekonomiska intressegrupperingar saknar bestämmelser om att ett handelsbolag ska föra register över bolagsmännen.
Stiftelser
Stiftelselagen saknar motsvarighet till bestämmelser om medlemsförteckning.
7.6.2 Överväganden
Förslag: I lagen införs bestämmelser om att kollektiva förvaltningsorganisationer ska föra register över sina medlemmar.
Registret ska innehålla uppgift om medlemmarnas namn och postadress. Registret ska uppdateras regelbundet. Bestämmelsen ska inte gälla om det i annan författning föreskrivs en skyldighet för den kollektiva förvaltningsorganisationen att föra register med motsvarande innehåll.
Bedömning: Organisationernas registerskyldighet bör inte göras mer omfattande än vad direktivet kräver.
Skälen för förslaget och bedömningen
Kravet på medlemsregister
I artikel 6.5 anges att en kollektiv förvaltningsorganisation ska föra medlemsregister och regelbundet uppdatera dessa register. I föreningslagen finns bestämmelser om medlemsförteckning. De gäller också för europakooperativ. I aktiebolagslagen finns bestämmelser om aktiebok. Dessa gäller även för europabolag. I handelsregisterlagen (1974:157) finns bestämmelser om registrering av bl.a. bolagsmän i handelsbolag. För de angivna associationsformerna finns alltså register som motsvarar direktivets krav. En särskild fråga är emellertid om personuppgiftslagen (1998:204)
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
183
uppställer sådana begränsningar att det ändå finns anledning att överväga nya bestämmelser i dessa fall.
Behandlingen av personuppgifter i ett medlemsregister, t.ex. namn och adress, kan falla under personuppgiftslagen. Enligt 9 § första stycket c) i denna lag följer att personuppgifter får samlas in bara för särskilda ändamål. Sådana ändamål finns angivna i aktiebolagslagen och i lagen om ekonomiska föreningar i föreslagen lydelse. Enligt 5 kap. 1 § aktiebolagslagen ska aktieboken ligga till grund för utövandet av aktieägares rättigheter mot bolaget och ge bolaget, aktieägare och andra underlag för att bedöma ägarförhållandena i bolaget. I en lagrådsremiss som presenterades i utredningens slutskede föreslås att ändamålet med medlemsförteckningen enligt 3 kap. 6 § föreningslagen i föreslagen lydelse ska vara att ge föreningen, medlemmarna och andra underlag för att bedöma medlemsförhållandena i föreningen (se Ju2010/9441/L1). Av 9 § första stycket d) personuppgiftslagen framgår att personuppgifter inte får behandlas för något ändamål som är oförenligt med insamlingsändamålen. Personuppgifter som har förts in i aktieboken eller medlemsförteckningen får alltså inte användas för något ändamål som är oförenligt med de särskilt angivna ändamålen.
Frågan är om dessa begränsningar innebär att en organisation inte kan använda befintliga register för att fullgöra förpliktelser som den enligt direktivet har till medlemmen i egenskap av rättighetshavare. Enligt artikel 13.1 ska t.ex. en kollektiv förvaltningsorganisation i samband med fördelning vidta nödvändiga åtgärder för att identifiera och lokalisera rättighetshavare. Ett led i denna skyldighet är att granska de register som avses i artikel 6.5 samt att göra information om rättighetshavaren tillgänglig i viss krets. Det kan visserligen inte hävdas att sådan behandling av personuppgifter täcks av insamlingsändamålen i aktiebolagslagen eller i föreningslagen i dess föreslagna lydelse. Dock får sådana skyldigheter inte heller anses oförenliga med dessa ändamål. Några nya bestämmelser behövs därför inte för att genomföra direktivet i dessa delar.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
184
Organisationernas registerskyldighet bör inte göras mera omfattande än vad direktivet kräver
Artikel 6.5 kräver endast att register förs över medlemmar. I skälen till direktivet uppmärksammas emellertid värdet av välfungerande register som omfattar även andra rättighetshavare än medlemmar och andra uppgifter än de som behövs för att fastställa medlemsförhållanden i en organisation. Enligt skäl 26 är t.ex. en korrekt fördelning till rättighetshavarna möjlig endast om organisationerna håller välfungerande register över medlemskap, licenser och utnyttjande av verk och andra skyddade alster. I skäl 20 framhålls också betydelsen av organisationernas register för att identifiera och lokalisera medlemmar och anslutna rättighetshavare. Direktivet innehåller emellertid inte någon reglering om sådana register. Även om sådana register förekommer och behövs i den kollektiva rättighetsförvaltningen finns det inte anledning att gå längre än direktivet och i lag slå fast en mera omfattande registerskyldighet än vad som följer av artikel 6.5.
Mot denna bakgrund bör det i lagen införas bestämmelser om registerskyldighet enligt artikel 6.5 för sådana kollektiva förvaltningsorganisationer som inte på grund av den associationsrättsliga lagstiftningen redan måste föra register över sina medlemmar. Registersskyldighetens omfattning bör begränsas till medlemmens namn och postadress.
7.7 Rättigheter för rättighetshavare som inte är medlemmar
7.7.1 Nuvarande ordning
I upphovsrättslagen finns bestämmelser om avtalslicenser som bland annat reglerar förhållandet mellan rättighetshavare som omfattas av en avtalslicens utsträckta verkan. Allmänna bestämmelser om avtalslicenser finns i 42 a § upphovsrättslagen. Där anges att en avtalslicens som avses i 42 b–42 h §§upphovsrättslagen gäller för utnyttjande av verk på visst sätt, när ett avtal har ingåtts om utnyttjande av verk på sådant sätt med en organisation som företräder ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk på området. Avtalslicensen ger användaren rätt att utnyttja verk av det slag som avses med
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
185
avtalet trots att verkens upphovsmän inte företräds av organisationen. De villkor i fråga om rätten att utnyttja verket som följer av avtalet gäller.
En upphovsman vars verk inkluderas i den utsträckta verkan som följer av en avtalslicens omfattas av vissa skyddsbestämmelser i upphovsrättslagen. Han ska i fråga om ersättning som lämnas enligt avtalet och förmåner från organisationen vilka väsentligen bekostas genom ersättningen vara likställd med de upphovsmän som organisationen företräder. Upphovsmannen har dock oavsett detta alltid rätt till ersättning som hänför sig till utnyttjandet, om han eller hon begär det inom tre år efter det år då verket utnyttjades. Krav på ersättning får riktas endast mot organisationen.
De rättighetshavare som omfattas av en avtalslicens utsträckta verkan omfattas inte av några ytterligare särskilda skyddsbestämmelser i lag i förhållande till den organisation som utlöser avtalslicensen.
Även för andra typer av kollektiv förvaltning finns bestämmelser i upphovsrättslagen om del av rättighetsintäkter, likabehandling m.m. av utanförstående upphovsmän och andra rättighetshavare. Sådana bestämmelser finns för kollektiv förvaltning av s.k. privatkopieringsersättning (26 k–26 m §§), följerätt (26 n–26 p §§), tilläggsersättning (45 b §), samt vissa överföringar till allmänheten av ljudupptagningar (47 §).
7.7.2 Överväganden
Förslag: Det införs en skyldighet i lagen för kollektiva förvaltningsorganisationer att följa de nationella bestämmelser som genomför artiklarna 6.4 (om möjlighet att kommunicera med organisationen på elektronisk väg), 20 (om viss rapportering), 29.2 (om information om gränsöverskridande licensiering) och 33 (om förfarande för klagomål) i direktivet i förhållande till rättighetshavare som enligt lag eller genom överlåtelse, licens eller annat avtal har ett direkt rättsligt förhållande till organisationerna.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
186
Skälen för förslaget
I artikel 7.1 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att de kollektiva förvaltningsorganisationerna följer bestämmelserna i artiklarna 6.4, 20, 29.2 och 33 vad gäller rättighetshavare som enligt lag eller genom överlåtelse, licens eller annat avtal har ett direkt rättsligt förhållande till organisationerna men som inte är deras medlemmar. De aktuella artiklarna reglerar rätten för sådana rättighetshavare att kommunicera med organisationen på elektronisk väg och rätt att få viss information på begäran. De nämnda rättighetshavarna omfattas också av direktivets bestämmelser om förfaranden för klagomål.
Bestämmelserna i artikel 7.1 kompletteras av artikel 7.2, i vilken det anges att medlemsstaterna får tillämpa andra bestämmelser i direktivet på de rättighetshavare som avses i artikel 7.2.
Underlag för tolkningen av artikel 7 ges i skäl 21. Där anges att för att skydda de rättighetshavare vilkas rättigheter representeras direkt av den kollektiva förvaltningsorganisationen men som inte uppfyller medlemskraven är det lämpligt att kräva att vissa bestämmelser i direktivet som rör medlemmar även tillämpas på sådana rättighetshavare. Vidare anges att medlemsstaterna även bör kunna ge sådana rättighetshavare rätten att delta i beslutsfattandet i den kollektiva förvaltningsorganisationen.
Till de rättighetshavare som omfattas av artikel 7 torde höra sådana rättighetshavare som är anslutna till organisationen eller har gett ett förvaltningsuppdrag till den, men som inte är medlemmar i den. Det följer av referensen till ”rättighetshavare som ... genom överlåtelse, licens eller annat avtal har ett direkt rättsligt förhållande till organisationerna men som inte är deras medlemmar.” Vidare torde referensen till ”rättighetshavare som enligt lag … har ett direkt rättsligt förhållande till organisationerna men som inte är deras medlemmar” omfatta exempelvis rättighetshavare som omfattas av en avtalslicens utsträckta verkan eller andra bestämmelser om kollektiv förvaltning i upphovsrättslagen. Den utsträcka verkan och de skyddsbestämmelser som följer av en avtalslicens skapar ett sådant ”direkt rättsligt förhållande” mellan organisationen och den rättighetshavare som avses i artikeln. Detsamma gäller för andra bestämmelser om kollektiv förvaltning i upphovsrättslagen.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
187
När det gäller hänvisningen till artikel 6.4 torde den endast omfatta ett krav på att de aktuella rättighetshavarna ska kunna kommunicera med organisationen på elektronisk väg. Även om skäl 21 till direktivet anger att medlemsstaterna bör ge de aktuella rättighetshavarna möjlighet att delta i beslutsfattandet i den kollektiva förvaltningsorganisationen, torde direktivet inte uppställa något absolut krav i det avseendet. Något sådant krav bör därför inte införas i lagen.
Artikel 7.2 bör inte kunna tolkas motsatsvis till att innebära att endast de artiklar som anges i artikel 7.1 ska tillämpas på rättighetshavare som enligt lag eller genom överlåtelse, licens eller annat avtal har ett direkt rättsligt förhållande till organisationerna men som inte är deras medlemmar. Definitionen i artikel 3 c av uttrycket rättighetshavare inkluderar även de rättighetshavare som avses i artikel 7.1. När direktivet anger skyldigheter för organisationen i förhållande till ”rättighetshavare”, utan att begränsa detta till ”representerade rättighetshavare” eller liknande (se avsnitt 6.4) omfattas således även de rättighetshavare som avses i artikel 7.1.
Eftersom bestämmelserna i artikel 7.1 saknar motsvarighet i svensk rätt, behöver det i lagen införas de krav som artikeln uppställer. I enlighet med de utgångspunkter för genomförandet som redogjorts för i avsnitt 6.2.1 bör det inte införas några ytterligare bestämmelser inom ramen för vad som anges i artikel 7.2.
7.8 Medlemsstämma
7.8.1 Nuvarande ordning
I svensk rätt finns inte några specifika bestämmelser om stämma i kollektiva förvaltningsorganisationer. I stället gäller de allmänna bestämmelser om stämma som är uppställda för respektive associationsform, i de fall den kollektiva förvaltningsorganisationen bedriver sin verksamhet i en associationsform som har stämma. I det följande beskrivs översiktligt de bestämmelser om stämma som gäller för befintliga associationsformer. Vissa bestämmelser om medlemmars möjligheter att delta i beslutsfattandet i skilda associationsformer, t.ex. på medlemsstämma, behandlas i avsnitt 7.4.2.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
188
Ekonomiska föreningar
Allmänt
Bestämmelser om föreningsstämma finns i 7 kap. föreningslagen. I ett utkast till lagrådsremiss som remitterats den 20 februari 2015 (se avsnitt 4.2.1) har dock föreslagits vissa ändringar i dessa bestämmelser.
Föreningsstämman är föreningens högsta beslutande organ. Stämman består av föreningens medlemmar och det är vid stämman som medlemmarna utövar sin rätt att besluta i frågor som rör föreningen. Det finns också möjlighet för medlemmarna att helt eller delvis överlämna beslutanderätten till särskilda fullmäktige.
Föreningsstämman väljer normalt föreningens styrelse och utser revisor. Den fastställer också föreningens resultat- och balansräkningar och beslutar om åtgärder med anledning av uppkommen vinst eller förlust och om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och den verkställande direktören (7 kap. 4 § föreningslagen).
Föreningslagen skiljer på ordinarie stämma – dvs. en stämma som är föreskriven i lag eller i föreningens stadgar – och extra stämma. En ordinarie stämma ska alltid hållas inom sex månader från föregående räkenskapsårs utgång.
Ett medlemskap i en ekonomisk förening innebär att medlemmen får ett antal personliga rättigheter, s.k. förvaltningsrättigheter. De centrala förvaltningsrättigheterna vid föreningsstämman är rätten att närvara vid stämman, rätten att yttra sig och rätten att rösta. Enligt 7 kap. 1 § andra stycket föreningslagen har varje medlem en röst, om inte stadgarna anger något annat. En medlems rätt att besluta vid föreningsstämman utövas av honom eller henne personligen, genom en legal ställföreträdare eller genom ett ombud (se 7 kap. 2 § första stycket föreningslagen).
För medlemmar som är fysiska personer finns begränsningar i fråga om vilka personer som får användas som ombud. Endast medlemmens make eller sambo eller annan medlem får vara ombud, om inte annat anges i stadgarna. En medlem som är en juridisk person får företrädas av valfritt ombud.
Ett ombud får endast företräda en medlem, om inte annat anges i stadgarna. Ombudet ska ha en skriftlig, daterad fullmakt och fullmakten kan gälla i högst ett år.
I 7 kap. 14 § föreningslagen fastslås att ändring av stadgarna beslutas av föreningsstämman. En fråga om stadgeändring kan
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
189
behandlas på såväl en ordinarie stämma som en extra stämma. Om föreningen tillämpar ett fullmäktigesystem, är det normalt fullmäktige som beslutar om stadgeändring. Föreningslagen ger inga möjligheter för föreningens medlemmar att komma överens om stadgeändringar genom förfaranden som inte innefattar ett stämmobeslut (jfr dock principen om stämmobeslut per capsulam, se Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, 10 uppl., 2011, s. 189).
Fullmäktige
I 7 kap. 12 § föreningslagens finns bestämmelser om system med s.k. fullmäktige. Systemet innebär att medlemmarnas rätt att besluta i föreningens angelägenheter överlämnas till särskilt utsedda fullmäktige. Beslutanderätten kan överlämnas helt eller enbart i vissa frågor.
Den förening som önskar använda fullmäktigesystemet måste ha bestämmelser om detta i sina stadgar. Av stadgarna ska också framgå vilken beslutanderätt fullmäktige har, hur fullmäktige ska utses och tiden för deras uppdrag. Fullmäktige måste också, som huvudregel, vara medlemmar i föreningen. Till fullmäktige kan dock även utses en legal ställföreträdare för en medlem eller, om medlemmen är en juridisk person, den som är styrelseledamot för den juridiska personen eller delägare i denna (se 7 kap. 12 § andra stycket, jfr 6 kap. 4 § andra stycket föreningslagen).
Fullmäktige fattar beslut i föreningens angelägenheter vid ett fullmäktigesammanträde. Ett sådant sammanträde anses som en föreningsstämma. Fullmäktige får inte rösta genom ombud.
Ideella föreningar
De flesta ideella föreningar torde vara organiserade efter mönster av de ekonomiska föreningarna, dvs. med en stämma som högsta beslutande organ. Medlem i föreningen har principiellt rätt att delta i och rösta på stämman. Stadgarna kan dock såsom i ekonomisk förening föreskriva att medlem på viss grund inte får rösta, eventuellt inte ens delta i stämma.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
190
Genom beslut av stämman eller bestämmelser i stadgarna kan stämmans uppgifter delegeras till ett representativt organ, s.k. fullmäktigeförsamling eller liknande, som sköter stämmans uppgifter.
Om inte annat föreskrivs i stadgarna väljer stämman styrelseledamöter, eventuella suppleanter och revisor. Stadgarna kan föreskriva att viss utomstående tillsätter styrelseledamöter, eventuellt hela styrelsen, liksom revisorer och personer som sköter den löpande förvaltningen.
Europakooperativ
Liksom i ekonomiska föreningar utövas medlemmarnas beslutanderätt i europakooperativ vid föreningsstämma. Varje medlem har rätt att yttra sig och rösta vid stämman (artikel 58.1 i SCE-förordningen). De personer som har rösträtt vid stämman får utse ombud att företräda dem vid stämman i enlighet med förfarandena som anges i stadgarna (artikel 58.3). I stadgarna ska även fastställas det högsta antal personer som ett ombud får företräda (artikel 58.4).
SCE-förordningen innehåller även regler om krav på mötesfrekvens (artikel 54). Vidare finns det regler om att stämman väljer ledamöterna i tillsynsorganet för europakooperativ med s.k. dualistiskt system (artikel 39.2) och förvaltningsorganets ledamöter i europabolag med ett monistiskt system (artikel 42.3).
När det gäller genomförandet av föreningsstämman samt omröstningsförfarandet ska nationella regler för kooperativa föreningar tillämpas på europakooperativen (artikel 53), dvs. för svenska förhållanden lagen om ekonomiska föreningar.
Aktiebolag
Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolagstämma, som regleras i 7 kap. aktiebolagslagen. Bolagstämman är bolagets högsta beslutande organ och kan, om inte annat följer av lag eller bolagsordning, besluta i alla frågor som rör bolaget.
En ordinarie bolagsstämma (årsstämma) ska enligt 7 kap. 10 § hållas inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår. Det får i bolagsordningen föreskrivas att aktieägarna varje år ska hålla ytterligare en eller flera ordinarie bolagsstämmor (7 kap. 12 §).
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
191
En aktieägare har alltid rätt att närvara vid bolagsstämman genom ombud och att själv välja sitt ombud (se 7 kap. 3 § aktiebolagslagen). Denna bestämmelse är tvingande och kan inte sättas åt sidan genom föreskrifter i bolagsordningen. Det finns inte heller några begränsningar i fråga om antalet aktieägare som ett ombud får företräda.
Aktiebolagslagen innehåller inte någon motsvarighet till föreningslagens fullmäktigesystem. Däremot ger den större möjligheter till fullmaktsröstning. Den innehåller nämligen inte någon begränsning av antalet aktieägare som ett ombud för företräda vid bolagstämman utan tillhandahåller ett särskilt system för en av bolaget organiserad fullmaktsinsamling. Bestämmelserna innebär att bolagets styrelse kan organisera en insamling av fullmakter om ett sådant förfarande har tillåtits i bolagsordningen (7 kap. 4 § andra stycket aktiebolagslagen).
Europabolag
Liksom i svenska aktiebolag utövas aktieägarnas beslutanderätt i europabolag vid bolagsstämma (artiklarna 38a och 40 i SE-förordningen).
Förordningen innehåller också regler om krav på mötesfrekvens (artiklarna 44 och 54). Stämman väljer ledamöterna i tillsynsorganet för europabolag med s.k. dualistiskt system (artikel 40.2) och förvaltningsorganets ledamöter i europabolag med ett monistiskt system (artikel 43.3).
När det gäller genomförandet av bolagstämman samt omröstningsförfarandet ska nationella regler för publika aktiebolag tillämpas på europabolagen (artikel 53), dvs. för svenska förhållanden relevanta bestämmelser i aktiebolagslagen.
Handelsbolag
Förvaltningen i handelsbolag sköts som huvudregel direkt av bolagsmännen. Lagen om handelsbolag och enkla bolag innehåller inte några bestämmelser som motsvarar stämman i en förening eller ett aktiebolag.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
192
I lagen om handelsbolag och enkla bolag finns inte några regler om formerna för fattande av beslut i bolagets angelägenheter, vilket följer av att beslutanderätten i handelsbolag utövas av varje bolagsman för sig eller, i vissa fall, genom överenskommelse mellan alla bolagsmännen. En sådan överenskommelse kan innehålla bestämmelser om stämma och stämmobeslut (Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, 2011, s. 164 f.).
Revisor för ett handelsbolag utses av bolaget, som dock får bestämma att någon annan ska utse revisor (se 9 § revisionslagen). I brist på specifika bestämmelser om vem som för handelsbolag utser revisorer torde man få falla tillbaka på de regler som gäller beträffande förvaltningsbefogenhet i handelsbolag. Om inte annat är avtalet mellan bolagsmännen kan varje individuellt förvaltningsbefogad bolagsman utse revisor, men annan bolagsman kan inlägga veto. Det bör kunna antas att eftersom revisor måste utses bolagsmännen oftast kommer överens. I bolagsavtalet kan införas särskilda bestämmelser angående rätten att utse revisorer, t.ex. att denna rätt ska tillkomma ett per bolagsmän i förening eller någon utomstående.
Europeiska ekonomiska intressegrupperingar
Medlemmarna i en gruppering utgör ett av grupperingens obligatoriska organ (artikel 16 i EEIG-förordningen). Medlemmarna kan i egenskap av organ för grupperingen fatta alla beslut som syftar till att förverkliga ändamålet med grupperingen. Medlemmarna utgör grupperingens högsta organ som kan ge direktiv till andra organ och befattningshavare.
Utgångspunkten är att varje medlem har en röst (artikel 17). Avtalet om att bilda grupperingen kan dock tilldela vissa medlemmar flera röster förutsatt att ingen medlem får röstmajoritet. Vissa beslut kräver enhällighet, t.ex. beslut om att ändra föremålet för grupperingens verksamhet, ändra det antal röster som varje medlem har tilldelats eller ändra förutsättningarna för att fatta beslut (artikel 17.2 a–c).
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
193
Stiftelser
En stiftelse har inte några medlemmar. Däremot har en stiftelse ett ändamål, som är det som de som förvaltar stiftelsen ska arbeta för att uppnå eller söka främja.
I 2 kap. stiftelselagen finns bestämmelser om två olika förvaltningsformer för stiftelser: egen respektive anknuten förvaltning (se 2 kap. 2 §). Egen förvaltning innebär att en eller flera fysiska personer – styrelsen – förvaltar stiftelsen. Uppgiften att sköta stiftelsens förvaltning tillkommer detta organ.
Vid anknuten förvaltning är en juridisk person förvaltare för stiftelsen. Detta innebär att det är den juridiska personen som sådan som är organ för stiftelsen. Men eftersom uppgiften att sköta stiftelsens förvaltning i huvudsak ska tillkomma förvaltaren betyder det att uppgiften ytterst kommer att vara en angelägenhet för förvaltarens högsta verkställande organ, dvs. aktiebolagets, föreningens, stiftelsens etc. styrelse eller de bolagsmän som ensamma eller i förening företräder ett handelsbolag (prop. 1993/94:9 s. 117).
7.8.2 Överväganden
Förslag: I lagen införs bestämmelser om krav på medlemsstämma för kollektiva förvaltningsorganisationer.
För kollektiva förvaltningsorganisationer som är ekonomiska föreningar, aktiebolag, europakooperativ, europabolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar ska bestämmelserna om medlemsstämma gälla i den utsträckning det i lagen föreskrivs något annat än det som gäller enligt den allmänna associationsrättsliga regleringen. Därutöver ska vissa bestämmelser om stämma gälla utöver det som föreskrivs i den allmänna associationsrätten.
I lagen införs en bestämmelse om att kollektiva förvaltningsorganisationer ska ha en medlemsstämma. Medlemsstämman ska sammankallas minst en gång per år.
I lagen införs en bestämmelse om att medlemsstämman i en kollektiv förvaltningsorganisation ska besluta om ändringar i stadgarna och villkoren för medlemskap i den kollektiva förvaltningsorganisationen i de fall där dessa villkor inte regleras av stadgarna.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
194
I lagen införs en bestämmelse om att medlemsstämman i en kollektiv förvaltningsorganisation ska besluta om utnämning eller avskedande av ledamöter i den kollektiva förvaltningsorganisationens styrelse. Stämman ska också besluta om ersättning och andra förmåner för styrelseuppdrag till var och en av ledamöterna.
I lagen införs bestämmelser om ersättning och andra förmåner till ledamöter av styrelsen i en kollektiv förvaltningsorganisation motsvarande dem som gäller för styrelseledamöter i aktiebolag enligt 8 kap. 23 a § aktiebolagslagen.
I lagen införs bestämmelser om stämmobeslut i kollektiva förvaltningsorganisationer motsvarande artikel 8.5 i direktivet om riktlinjer för fördelningen av utestående belopp till rättighetshavare, belopp som inte kan fördelas, investeringsstrategin i fråga om rättighetsintäkter och eventuella inkomster som härrör från investerade rättighetsintäkter, avdrag från rättighetsintäkter och från eventuella inkomster som härrör från investerade rättighetsintäkter, samt användningen av belopp som inte kan fördelas, riskhanteringsstrategi, godkännande av eventuella förvärv, försäljningar eller inteckningar av fast egendom, godkännande av sammanslagningar och allianser m.m. och godkännande av upptagande av lån, utlåning eller ställande av säkerheter för lån.
I lagen införs bestämmelser om möjlighet för stämman i en kollektiv förvaltningsorganisation att delegera stämmobeslut till det organ som utövar övervakningsfunktionen i fråga om riskhanteringsstrategi, godkännande av förvärv, försäljningar eller inteckningar av fast egendom, godkännande av sammanslagningar och allianser m.m. och godkännande av upptagande av lån, utlåning eller ställande av säkerheter för lån.
I lagen införs krav på att stämman i en kollektiv förvaltningsorganisation ska godkänna den årliga insynsrapporten.
I lagen införs möjlighet att begränsa möjligheten för en medlem i en kollektiv förvaltningsorganisation att delta i eller rösta i stämman.
I lagen införs en bestämmelse om att varje medlem har rätt att ge valfri person fullmakt att för dennes räkning delta och rösta vid stämman. En sådan fullmakt får inte resultera i en intressekonflikt. För kollektiva förvaltningsorganisationer som
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
195
är ekonomiska eller ideella föreningar ska gälla särskilda begränsningar för fullmaktshavare.
I lagen införs bestämmelser om att en fullmakt gäller endast för en stämma. Fullmaktshavaren ska ha samma rättigheter vid medlemsstämman som den medlem som har gett fullmakten skulle ha haft. Fullmakthavaren ska rösta i enlighet med instruktionerna från den medlem som har gett fullmakten.
I lagen införs bestämmelser om att medlemmarna i en kollektiv förvaltningsorganisation som är ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk intressegruppering kan välja att uppfylla kraven på medlemsstämma genom att införa ett organ som motsvarar stämma eller att låta stämmans befogenheter utövas av det organ som utövar övervakningsfunktionen.
I lagen införs bestämmelser för stiftelser om att de befogenheter som tillhör stämman ska utövas av samma organ som ansvarar för övervakningsfunktionen.
Bedömning: I lagen bör inte införas några bestämmelser som genomför artikel 8.13 i direktivet om församlad grupp av rättighetshavare.
Skälen för förslaget och bedömningen
Direktivet om kollektiv förvaltning
Artikel 8 i direktivet innehåller normer om medlemsstämma i en kollektiv förvaltningsorganisation. Med medlemsstämma avses det organ i den kollektiva förvaltningsorganisationen där medlemmarna deltar och utövar sin rösträtt, oberoende av organisationens juridiska form (artikel 3 f).
I artikel 8.2 anges att medlemsstämman ska sammankallas minst en gång per år. I artikel 8.3 föreskrivs att medlemsstämman ska besluta om alla ändringar i stadgan och medlemskapsvillkoren för den kollektiva förvaltningsorganisationen i de fall där dessa villkor inte regleras av stadgan. Uttrycket ”stadga” definieras i artikel 3 e som stiftelseurkund och bolagsordning, stadga, regler eller konstituerande handlingar för en kollektiv förvaltningsorganisation.
Artikel 8.4 anger att medlemsstämman ska besluta om utnämning eller avskedande av direktörer, utvärdera deras allmänna
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
196
prestationer och godkänna deras ersättning och andra förmåner såsom monetära och icke-monetära förmåner, pensionsförmåner och pensionsrättigheter, rätt till andra förmåner och rätt till avgångsvederlag. Begreppet direktör definieras i artikel 3 g som antingen, i) en ledamot av styrelsen i de fall där nationell rätt eller stadgan för den kollektiva förvaltningsorganisationen föreskriver en enda styrelse, eller ii) en ledamot av styrelsen eller övervakningsorganet i de fall där nationell rätt eller stadgan för den kollektiva förvaltningsorganisationen föreskriver en dualistisk styrelse. Av artikel 8.4 framgår vidare att i en kollektiv förvaltningsorganisation som har ett system med dualistisk styrelse, får medlemsstämman inte besluta om utnämnande eller avskedande av styrelseledamöter eller godkänna deras ersättningar och andra förmåner i de fall där befogenheten att fatta sådana beslut har delegerats till övervakningsorganet.
Av artikel 8.5 framgår att medlemsstämman ska besluta om åtminstone följande: a) de allmänna principerna för fördelningen av utestående belopp till rättighetshavare, b) de allmänna principerna för användningen av belopp som inte kan fördelas, den allmänna investeringsstrategin när det gäller rättighetsintäkter och eventuella inkomster som härrör från investerade rättighetsintäkter, d) de allmänna principerna för avdrag från rättighetsintäkter och från eventuella inkomster från investerade rättighetsintäkter, e) användningen av belopp som inte kan fördelas, f) riskhanteringsstrategi,
g) godkännande av eventuella förvärv, försäljningar eller inteckningar av fast egendom, h) godkännande av sammanslagningar och allianser, inrättande av dotterenheter, förvärv av andra enheter eller aktier eller rättigheter i andra enheter, och i) godkännande av upptagande av lån, utlåning eller ställande av säkerheter för lån.
Uttrycket rättighetsintäkt definieras i artikel 3 h som inkomster som en kollektiv förvaltningsorganisation har inkasserat för rättighetshavarnas räkning, oavsett om de härrör från en ensamrätt, en rätt till ersättning eller en rätt till kompensation (se härom avsnitt 6.4). Med uttrycket förvaltningsavgift avses enligt artikel 3 i de belopp som en kollektiv förvaltningsorganisation debiterar, drar av eller kompenserar för från rättighetsintäkter eller från inkomst som härrör från investering av sådana intäkter för att täcka kostnaderna för förvaltning av upphovsrätt eller närstående rättigheter.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
197
Av artikel 8.6 framgår att medlemsstämman genom stämmobeslut eller en bestämmelse i stadgan får delegera befogenheterna i punkt 5 f, g, h och i till det organ som utövar övervakningsfunktionen.
Artikel 8.7 anger att medlemsstaterna i enlighet med punkterna a–d får kräva att medlemsstämman ska fastställa mer ingående villkor för användningen av rättighetsintäkterna och de inkomster som härrör från investerade rättighetsintäkter.
Artikel 8.8 anger att medlemsstämman ska kontrollera verksamheten i den kollektiva förvaltningsorganisationen genom att åtminstone besluta om utnämning och entledigande av revisor och godkännande av den årliga insynsrapport som avses i artikel 22. Vidare framgår att medlemsstaterna får tillåta alternativa system eller förfaranden för utnämning och entledigande av revisor, förutsatt att dessa system eller förfaranden har utformats för att säkerställa revisorns oberoende från de personer som leder verksamheten i den kollektiva förvaltningsorganisationen.
I artikel 8.9 anges att medlemmar i en kollektiv förvaltningsorganisation ska ha rätt att delta i och ha rätt att rösta vid medlemsstämman. Medlemsstaterna får dock tillåta begräsningar av den rätt som medlemmarna i den kollektiva förvaltningsorganisationen har att delta och utöva rösträtt vid medlemsstämman, på grundval av ett eller båda följande kriterier: a) medlemskapets varaktighet, och
b) belopp som har mottagits av eller är utestående till en medlem. Förutsättningen är att dessa kriterier fastställs och tillämpas på ett skälig och proportionellt sätt. Vidare anges att de kriterier som fastställs i leden a och b ska anges i stadgan eller medlemskapsvillkoren för den kollektiva förvaltningsorganisationen, och de ska vara allmänt tillgängliga i enlighet med artiklarna 19 och 21.
Av artikel 8.10 framgår att varje medlem i en kollektiv förvaltningsorganisation ska ha rätt att utnämna valfri person eller enhet som fullmaktshavare för att delta och rösta vid medlemsstämman på medlemmens vägnar, förutsatt att en sådan utnämning inte resulterar i en intressekonflikt som kan uppstå exempelvis om den utnämnande medlemmen och fullmaktshavaren tillhör olika kategorier av rättighetshavare inom den kollektiva förvaltningsorganisationen. Medlemsstaterna får emellertid föreskriva begränsningar beträffande utnämnandet av fullmaktshavare och deras utövande av rösträtt tillhörande de medlemmar som de representerar,
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
198
om sådana begränsningar inte utgör ett hinder för medlemmarnas möjlighet att på ett lämpligt och effektivt sätt delta i beslutsfattandet i den kollektiva förvaltningsorganisationen. Varje fullmakt ska gälla för en enda medlemsstämma. Fullmaktshavaren ska ha samma rättigheter vid medlemsstämman som den medlem som har utnämnt honom eller henne skulle ha haft. Fullmaktshavaren ska rösta i enlighet med instruktionerna från den medlem som har utnämnt honom eller henne.
Av artikel 8.11 framgår att medlemsstaterna får besluta att de befogenheter som tillhör medlemsstämman får utövas av en delegatförsamling som minst vart fjärde år väljs av medlemmarna i den kollektiva förvaltningsorganisationen, förutsatt att a) det säkerställs att medlemmarna på ett lämpligt och effektivt sätt deltar i beslutsfattandet i den kollektiva förvaltningsorganisationen, och att b) de olika kategorierna av medlemmar är skäligen och balanserat representerat i delegatförsamlingen. Vidare framgår att de regler som anges i artiklarna 8.2 till 8.10 i tillämpliga delar ska gälla delegatförsamlingen.
Av artikel 8.12 framgår att om en kollektiv förvaltningsorganisation på grund av sin juridiska form inte har en medlemsstämma, får medlemsstaterna besluta att de befogenheter som tillhör den stämman ska utövas av samma organ som ansvarar för övervakningsfunktionen. De bestämmelser som anges i artiklarna 8.2–8.5, 7 och 8 ska i tillämpliga delar gälla övervakningsorganet.
Av artikel 8.13 framgår att om en kollektiv förvaltningsorganisation har medlemmar som är enheter som representerar rättighetshavare får medlemsstaterna besluta att samtliga eller delar av de befogenheter som tillhör medlemsstämman ska utövas av en församlad grupp av dessa rättighetshavare. De regler som anges i artiklarna 8.2–8.10 ska i tillämpliga delar gälla den församlade gruppen av rättighetshavare.
Underlag för tolkningen av artikel 8 ges i skäl 22 och 23 till direktivet. I skäl 22 anges att kollektiva förvaltningsorganisationer bör agera i de representerade rättighetshavarnas bästa kollektiva intresse. Det är därför viktigt att det finns system som ger medlemmarna i en kollektiv förvaltningsorganisation möjlighet att utöva sina rättigheter genom att delta i organisationens beslutsfattande. En del kollektiva förvaltningsorganisationer har olika kategorier av medlemmar, som kan representera olika typer av
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
199
rättighetshavare, såsom producenter och utövande konstnärer. Dessa olika kategorier av medlemmar bör vara rättvist och balanserat representerade vid beslutsfattandet. Reglerna för medlemsstämman i en kollektiv förvaltningsorganisation kan försvagas om det inte finns bestämmelser om hur stämman ska genomföras. Det är därför nödvändigt att säkerställa att stämman sammankallas regelbundet, minst en gång per år, och att de viktigaste besluten i den kollektiva förvaltningsorganisationen fattas vid stämman.
I skäl 23 uttrycks att alla medlemmar i kollektiva förvaltningsorganisationer bör kunna delta i medlemsstämman med rösträtt. Eventuella begränsningar av dessa rättigheter bör vara skäliga och proportionella. I vissa undantagsfall är kollektiva förvaltningsorganisationer etablerade som en stiftelse och har således inte några medlemmar. I sådana fall bör befogenheterna för medlemsstämman utövas av det organ som har tilldelats en övervakningsfunktion. Om kollektiva förvaltningsorganisationer bland sina medlemmar har enheter som representerar rättighetshavare, vilket kan vara fallet om en kollektiv förvaltningsorganisation är ett aktiebolag vars medlemmar är föreningar av rättighetshavare, bör medlemsstaterna kunna föreskriva att samtliga eller delar av befogenheterna för medlemsstämman ska utövas av en församlas grupp av dessa rättighetshavare. Medlemsstämman bör åtminstone ha befogenhet att fastställa ramen för förvaltningens verksamhet, särskilt vad gäller hur kollektiva förvaltningsorganisationer använder rättighetsintäkter. Detta bör dock inte påverka medlemsstaternas möjlighet att föreskriva strängare regler om exempelvis investeringar, sammanslagningar eller upptagande av lån, inklusive ett förbud mot sådana transaktioner. Kollektiva förvaltningsorganisationer bör uppmuntra sina medlemmar att delta aktivt i stämman. Utövandet av rösträtt underlättas för medlemmar som närvarar vid stämman och även för dem som inte gör det. Utöver möjligheten att utöva sina medlemsrättigheter på elektronisk väg bör medlemmarna tillåtas delta och rösta vid stämman genom fullmakt. Möjligheten att rösta genom fullmakt bör begränsas i fall av intressekonflikt. Samtidigt bör medlemsstaterna föreskriva begränsningar vad gäller röstning genom fullmakt endast om det inte hindrar medlemmarna från att delta i beslutsfattandet på ett lämpligt och effektivt sätt och ger rättighetshavarna en verklig möjlighet att fritt välja en kollektiv förvaltningsorganisation oberoende av vilken medlemsstat organisationen är etablerad i.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
200
Synpunkter som framkommit under arbetets bedrivande
Under utredningens arbete har ett flertal intressenter kontaktat utredningen med synpunkter på nuvarande ordningar för medlemsinflytande i vissa svenska organisationer som ägnar sig åt kollektiv förvaltning. Från enskilda rättighetshavare har framförts synpunkten att en del svenska organisationer inte i tillräcklig utsträckning baseras på medlemmarnas deltagande i beslutsfattandet, t.ex. vad gäller möjligheten att utöva medlemsinflytande på medlemsstämman. Från en del organisationer har framhållits att det krävs en långsiktighet i den verksamhet som bedrivs, bl.a. för att skapa förutsättningar för stabila relationer med andra organisationer. De organisationerna har framhållit att det därför kan finnas skäl att i vissa fall begränsa stämmans befogenhet till förmån för t.ex. styrelsen.
Utgångspunkter för genomförandet av direktivets bestämmelser om medlemsstämma
Som har framkommit finns i befintlig svensk associationsrättslig lagstiftning bestämmelser om stämma för ekonomiska föreningar, europakooperativ, aktiebolag, europabolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Den befintliga associationsrättsliga regleringen om stämma innehåller bestämmelser som helt eller delvis saknar motsvarighet i direktivet om kollektiv förvaltning, t.ex. i fråga om ordförande på stämma. Samtidigt innehåller direktivet bestämmelser som helt eller delvis saknar motsvarighet i befintliga associationsrättsliga bestämmelser, t.ex. om krav på stämman att besluta om principer för fördelning av utestående belopp och användning av belopp som inte kan fördelas. Som konstaterats inledningsvis syftar inte direktivet till att upprätta en eller flera nya associationsformer för kollektiv rättighetsförvaltning. Syftet är i stället att reglera den verksamhet som kollektiva förvaltningsorganisationer bedriver inom ramen för befintliga associationsformer på nationell nivå (se avsnitt 6.3). Mot den bakgrunden bör en utgångspunkt för genomförandet av direktivets bestämmelser om stämma vara att befintliga associationsrättsliga bestämmelser om stämma ska gälla, om inte annat följer av direktivet. Direktivets ordalydelse är en naturlig utgångspunkt för denna bedömning. Av betydelse är emellertid också att det
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
201
övergripande syftet med direktivet är att ställa upp krav för att säkerställa stränga normer för styrelseformer, ekonomisk förvaltning, öppenhet och rapportering (se skäl 9 i direktivets ingress) samt det som anges i skälen till artiklarna om stämma m.m. (se t.ex. skäl 22).
I det följande redogörs för hur direktivets bestämmelser om stämma förhåller sig till motsvarande bestämmelser om stämma i befintlig associationsrättslig reglering. I de fall direktivet kräver att det införs bestämmelser som ska gälla utöver det som följer av befintlig associationsrättslig lagstiftning, bör det anges särskilt i lagen. Det är dock inte möjligt att i lagen ange exakt vilka bestämmelser som ska tillämpas i stället för motsvarande associationsrättsliga bestämmelser. Detta får avgöras i varje enskilt fall vid en jämförelse mellan de respektive regelverken och bör framgå av en allmän hänvisning att den nu aktuella lagens bestämmelser har företräde framför motsvarande bestämmelser i den associationsrättsliga regleringen.
Vidare innehåller direktivet ett flertal allmänt hållna bestämmelser om t.ex. medlemmarnas möjlighet att på ett lämpligt och effektivt sätt delta i beslutsfattandet i den kollektiva förvaltningsorganisationen (se artikel 6.3, artikel 8.10 andra stycket och artikel 8.11). Hur dessa förhåller sig till andra associationsrättsliga bestämmelser än sådana som har sin direkta motsvarighet i direktivet får överlämnas till rättstillämpningen att avgöra. Det är inte möjligt att inom ramen för detta utredningsuppdrag analysera samtliga associationsrättsliga bestämmelser i förhållande till direktivets allmänt hållna bestämmelser. I regel gäller att om samma fråga regleras både i den allmänna associationsrättsliga lagstiftningen och lagen om kollektiv rättighetsförvaltning och den allmänna associationsrättsliga lagstiftningen innehåller undantag som innebär minskade möjligheter för enskilda medlemmar att delta i beslutsfattandet och som inte har sin motsvarighet i lagen om kollektiv rättighetsförvaltning, så gäller inte de undantagen för kollektiva förvaltningsorganisationer.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
202
Ekonomiska föreningar
Direktivets bestämmelser om stämma motsvarar i stort vad som redan gäller för ekonomiska föreningar. Direktivets bestämmelser om att stämma ska hållas minst en gång per år (artikel 8.1) och att stämman ska besluta om alla ändringar av stadgan (artikel 8.2) motsvaras av 7 kap 4 och 14 §§ föreningslagen. Däremot uppställs inte något krav i lagen om ekonomiska föreningar om att föreningen ska ange villkoren för medlemskap i sina stadgar eller att stämman ska besluta om medlemsvillkoren (jfr artikel 8.2). Ett uttryckligt krav i lagen behöver därför införas om att stämman i kollektiva förvaltningsorganisationer som är ekonomiska föreningar ska besluta om alla ändringar i medlemskapsvillkoren för den kollektiva förvaltningsorganisationen i de fall där dessa villkor inte regleras av stadgarna.
Bestämmelserna i artikel 8.4 om att medlemsstämman ska besluta om ”utnämning och avskedande av direktörer” och ”utvärdera deras allmänna prestationer” torde motsvara bestämmelserna i föreningslagen om att styrelsen i en ekonomisk förening väljs av stämman. Med ”direktör” avses här detsamma som styrelseledamot i en ekonomisk förening; föreningslagen bygger på en ordning med monistisk (”en enda”) styrelse (jfr avsnitt 7.9.1 och definitionen av direktör i artikel 3 g (i)). Att stämman väljer styrelsen innebär också att stämman utvärderar prestationerna.
I föreningslagen finns bestämmelser om att stämmans möjlighet att utse styrelseledamöter kan vara underordnad eventuella föreskrifter om det i stadgarna (se 6 kap. 1 § andra stycket föreningslagen). Direktivets uttryck ”att besluta om utnämnande eller avskedande” bör emellertid inte tolkas som ett absolut krav på att medlemsstämman direkt ska ”utnämna” eller ”avskeda” direktörerna. Direktivet torde alltså inte uppställa något krav på att ledamöterna måste väljas direkt av stämman utan endast att stämman ska fatta beslut om vad som ska gälla i detta avseende. Bestämmelserna i föreningslagen torde alltså i detta avseende vara förenlig med lydelsen i direktivet att stämman ska ”besluta om” (jfr eng. ”decide on”, fr. ”décide de”, ty. ”beschließt über” och da. ”træffe afgørelse om”) ”utnämning” (eng. ”the appointment”,) eller ”avskedande” (eng. ”the dismissal”) av direktörer.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
203
Bestämmelserna i artikel 8.4 om att stämman ska besluta om styrelseledamöters ersättning och andra förmåner, pensionsrättigheter, avgångsvederlag m.m., saknar motsvarighet i föreningslagen. I lagen behöver således införas bestämmelser som uppfyller direktivets krav i denna del. I aktiebolagslagen finns bestämmelser om stämmobeslut om ersättning (se nedan), som kan ligga till grund för allmänna bestämmelser till genomförande av denna del av artikel 8.4.
Bestämmelserna om stämmobeslut i artikel 8.5 saknar i huvudsak motsvarighet i föreningslagen. Undantaget är stämmobeslut om godkännande av sammanslagningar (artikel 8 h), där 12 kap. 7 och 9 §§ föreningslagen innehåller bestämmelser om stämmobeslut för genomförande av fusion i vissa fall. För övriga delar av artikel 8.5 bör införas bestämmelser i lagen för genomförande av artikeln.
Bestämmelserna i artikel 8.6 om möjlighet att genom stämmobeslut eller en bestämmelse i stadgan delegera stämmans befogenhet enligt artikel 8.5 att ta beslut om riskhanteringsstrategi (punkt f), godkännande av eventuella förvärv, försäljningar eller inteckningar av fast egendom (punkt g), godkännande av sammanslagningar och allianser, inrättande av dotterenheter, förvärv av andra enheter eller aktier eller rättigheter i andra enheter (punkt h) saknar motsvarigheter i föreningslagen. I lagen bör därför införas bestämmelser som medger möjlighet till sådan delegation. Det gäller även för bestämmelserna om godkännande av sammanslagningar (”fusion”), där direktivet medger delegation på ett sätt som avviker från föreningslagens bestämmelser om fusioner (se 12 kap. föreningslagen).
I artikel 8.7 anges att medlemsstaterna får uppställa krav på att medlemsstämman i en kollektiv förvaltningsorganisation ska fastställa längre gående kriterier för användningen av rättighetsintäkterna än de ”allmänna principer” som krävs enligt artikel 8.5 a) till d). Enligt utredningsdirektiven är en utgångspunkt för genomförandet av direktivet att regleringen inte i onödan leder till ökade kostnader eller administrativa bördor för de aktörer som berörs av förslagen. Ett generellt krav på att stämman i kollektiva förvaltningsorganisationer ska ta beslut om mer ingående villkor för användningen av rättighetsintäkter och de inkomster som härrör från investerade rättighetsintäkter än vad som följer av artikel 8.5 a) till d) bör därför inte komma i fråga. Medlemmarna i de berörda organisationerna bör så långt möjligt själva få utforma de nämnda principerna. För att tydliggöra att stämman i organisationerna kan
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
204
besluta om mer ingående villkor än de ”allmänna principer” som nämns i punkterna a) till d) bör dock lagtexten som genomför de punkterna utformas utan användning av uttrycket ”allmänna”. Av språkliga skäl bör ordet ”riktlinjer” användas i den svenska lagtexten i stället för ”principer”.
Bestämmelserna i artikel 8.8 i direktivet om att medlemsstämman ska besluta om utnämning och entledigande av revisor har sin motsvarighet i 8 kap. 1 § föreningslagen. I föreningslagens anges att stämmans möjlighet att utse revisor är underordnad eventuella föreskrifter om det i stadgarna saknar dock motsvarighet i direktivet. Denna möjlighet är förenlig med artikel 8.8 andra stycket enligt vilken medlemsstaterna får tillåta alternativa system för utnämning och entledigande av revisor, förutsatt att dessa system eller förfaranden har utformats för att säkerställa revisorns oberoende.
I artikel 8.8 anges också att stämman ska godkänna den årliga insynsrapporten som avses i artikel 22. De bestämmelserna har inte någon direkt motsvarighet i föreningslagen. I föreningslagen finns bestämmelser om att stämman ska besluta om att fastställa resultat- och balansräkning (se 7 kap. 4 § andra stycket 1). De uppgifter som ska ingå i insynsrapporten behöver dock inte i alla delar motsvara de uppgifter som ska ingå i resultat- och balansräkningen, även om det kan finnas stora överlappningar (se avsnitt 11.5.2). I lagen behöver därför införas bestämmelser om att stämman ska godkänna insynsrapporten.
Förutsättningarna för att delta i och rösta vid stämman i en kollektiv förvaltningsorganisation enligt artikel 8.9 i direktivet motsvaras i huvudsak av 7 kap. 1–3 § föreningslagen. Direktivets bestämmelse om att medlemsstaterna får tillåta begränsning av möjligheten att delta eller utöva rösträtt vid stämman saknar dock direkt motsvarighet i föreningslagen. I lagen behöver därför anges att en kollektiv förvaltningsorganisation, som är en ekonomisk förening, får begränsa möjligheten att delta i eller rösta vid stämman, som följer av artikel 8.9. Sådana begränsningar ska framgå av föreningens stadgar.
Förutsättningarna att utnämna fullmaktshavare enligt huvudregeln i artikel 8.10 första stycket är mer generösa än motsvarande bestämmelser om att utse ombud enligt 7 kap. 2 § föreningslagen. Direktivbestämmelsen anger att en medlem ska kunna utse ”valfri
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
205
person eller enhet” som fullmaktshavare, medan utgångspunkten i föreningslagen är att endast medlemmens make eller sambo eller annan medlem får vara ombud, om inte annat anges i stadgarna. Som framgått föreslås i ett utkast till lagrådsremiss som nyligen remitterats vissa ändringar i lagen om ekonomiska föreningar. När det gäller ombud föreslås att utgångspunkten ska vara att en medlem får välja valfritt ombud men att rätten att fritt välja ombud får begränsas genom bestämmelser i stadgarna. En medlem ska dock alltid ha rätt att anlita sin make, sin sambo, en annan medlem eller en ställföreträdare för en annan medlem som ombud. Vidare föreslås att ett ombud får företräda högst tre medlemmar, om inte annat har bestämts stadgarna.
Direktivet medger att medlemsstaterna får föreskriva begränsningar beträffande utnämnandet av fullmaktshavare och deras utövande av rösträtt tillhörande de medlemmar som de representerar, om sådana begränsningar inte utgör ett hinder för medlemmarnas möjlighet att på ett lämpligt och effektivt sätt delta i beslutsfattandet i den kollektiva förvaltningsorganisationen. I direktivets ingress framkommer att en bred krets av personer som kan vara ombud motiveras av att rättighetshavarna ska ges en verklig möjlighet att fritt välja en kollektiv förvaltningsorganisation oberoende av vilken medlemsstat organisationen är etablerad i (se skäl 23 till direktivet in fine).
De begränsningar i fråga om att anlita ombud som föreslås i utkastet till lagrådsremiss torde inte vara sådana att de hindrar medlemmarnas möjlighet att på ett lämpligt och effektivt sätt delta i beslutsfattandet. Av betydelse för den bedömningen är att medlemmarna har möjlighet att delta i stämman, dvs. utöva sina medlemsrättigheter, på elektronisk väg. De nämna begränsningarna borde därför vara förenliga med de ovan nämnda villkoren för begränsningar i artikel 8.10 andra stycket. Det är rimligt att införa motsvarande begränsningar i lagen om kollektiv förvaltning. Det gäller såväl val av ombud som att ett ombud inte får företräda fler än tre medlemmar. Detta måste anges uttryckligen i den nya lagen, eftersom dess bestämmelser om ombud annars kommer att gälla före föreningslagens bestämmelser.
I artikel 8.10 anges också att en utnämning av fullmaktshavare (ombud) inte får resultera i en intressekonflikt som kan uppstå exempelvis om den utnämnande medlemmen och fullmaktshavaren tillhör olika kategorier av rättighetshavare inom den kollektiva förvalt-
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
206
ningsorganisationen. Stadgandet saknar motsvarighet i föreningslagen och behöver därför införas i den nya lagen.
Bestämmelserna i artikel 8.10 tredje stycket, enligt vilka varje fullmakt ska gälla för en enda medlemsstämma, saknar motsvarighet i föreningslagen, där utgångspunkten är att fullmakten gäller högst ett år från utfärdandet (7 kap. 2 §). I lagen bör därför införas bestämmelser med den innebörd som följer av bestämmelserna i direktivet.
I artikel 8.10 finns också bestämmelser om att fullmaktshavaren ska åtnjuta samma rättigheter vid medlemsstämman som den medlem som har utnämnt honom. Vidare anges att fullmaktshavaren ska rösta i enlighet med instruktionerna från den medlem som har utnämnt honom eller henne. Dessa bestämmelser får anses motsvaras av bestämmelserna om ombud i 7 kap. 2 § föreningslagen, enligt vilken en medlems rätt vid föreningsstämman utövas av medlemmen personligen eller den som är medlemmens ombud.
Bestämmelserna om delegatförsamling i artikel 8.11 motsvaras av bestämmelserna om fullmäktige i 7 kap. 12 § föreningslagen. För kollektiva förvaltningsorganisationer som är ekonomiska föreningar bör i lagen därför införas en möjligen att låta medlemsstämmans befogenheter utövas av fullmäktige i enlighet med de befogenheter och regler som gäller för medlemsstämman.
Artikel 8.12 saknar tillämpning på ekonomiska föreningar eftersom sådana föreningar som utgångspunkt ska ha en medlemsstämma.
Bestämmelserna i artikel 8.13 om församlad grupp av rättighetshavare är frivilliga för medlemsstaterna och kräver inte något genomförande i svensk rätt. Det saknas skäl för att införa sådana bestämmelser.
Ideella föreningar
Eftersom det i huvudsak saknas associationsrättsliga regler i lag för ideella föreningar behöver det i lagen införas bestämmelser för ideella förningar som uppfyller bestämmelserna i direktivets artikel
8. Den möjlighet som gäller för ekonomiska föreningar i fråga om att i stadgarna införa bestämmelsen om hur styrelsens ledamöter ska utses, bör gälla även för ideella föreningar. Även den begränsning som föreslås för ekonomiska föreningar i fråga om att anlita ombud bör gälla för ideella föreningar.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
207
Europakooperativ
Direktivets bestämmelser om stämma motsvarar i stort vad som redan gäller för stämma i europakooperativ enligt SCE-förordningen eller föreningslagen.
Direktivets bestämmelser om att stämma ska hållas minst en gång per år (artikel 8.1) och att stämman ska besluta om alla ändringar av stadgarna (artikel 8.2) motsvaras av artiklarna 54 och 61.4 i SCEförordningen. Däremot uppställs inte något krav i förordningen på att villkoren för medlemskap ska anges i kooperationens stadga eller att stämman ska besluta om villkoren i situationer där villkoren inte regleras av stadgarna (jfr artikel 8.2 i direktivet). Ett uttryckligt krav i lagen behöver därför införas att stämman i kollektiva förvaltningsorganisationer som är europakooperativ ska besluta om alla ändringar i medlemskapsvillkoren för kooperationen i de fall där dessa villkor inte regleras av stadgarna.
Bestämmelserna i artikel 8.4 om att stämman ska besluta om ”utnämning och avskedande av direktörer” och ”utvärdera deras allmänna prestationer” motsvarar bestämmelserna om utseende och entledigande av ledamöter i tillsynsorganet i SCE-förordningens artikel 39.2 (för dualistiska system) och utseende av ledamöter i förvaltningsorganet i förordningens artikel 42.3 (för monistiska system). Att stämman utser nämnda ledamöter får anses innebära att stämman utvärderar deras prestationer.
Bestämmelserna i artikel 8.4 om att stämman ska besluta om styrelseledamöters ersättning och andra förmåner, pensionsrättigheter, avgångsvederlag m.m., saknar motsvarighet i SCE-förordningen och föreningslagen. I lag behöver således införas bestämmelser som uppfyller direktivets krav i denna del. I aktiebolagslagen finns bestämmelser om stämmobeslut om ersättning (se nedan), som kan ligga till grund för allmänna bestämmelser till genomförande av denna del av artikel 8.4.
Bestämmelserna om stämmobeslut i artikel 8.5 saknar i huvudsak motsvarighet i SCE-förordningen och föreningslagen. Undantaget är stämmobeslut om godkännande av sammanslagningar (artikel 8.h), där 12 kap. 7 och 9 §§ föreningslagen innehåller bestämmelser om stämmobeslut för genomförande av fusion i vissa fall. För övriga delar av artikel 8.5 bör införas bestämmelser i lag för genomförande av artikeln.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
208
Bestämmelserna i artikel 8.6 om möjlighet att genom stämmobeslut eller en bestämmelse i stadgan delegera stämmans befogenhet enligt artikel 8.5 att ta beslut om riskhanteringsstrategi (punkt f), godkännande av eventuella förvärv, försäljningar eller inteckningar av fast egendom (punkt g), godkännande av sammanslagningar och allianser, inrättande av dotterenheter, förvärv av andra enheter eller aktier eller rättigheter i andra enheter (punkt h) samt godkännande av upptagande av lån, utlåning, eller ställande av säkerhet för lån (punkt i) saknar i huvudsak motsvarigheter i SCE-förordningen och föreningslagen. I lag bör därför införas bestämmelser som medger möjlighet till sådan delegation.
I artikel 8.7 anges att medlemsstaterna får uppställa krav på att medlemsstämman i en kollektiv förvaltningsorganisation ska fastställa längre gående kriterier för användningen av rättighetsintäkterna än de ”allmänna principer” som krävs enligt artikel 8.5 a) till d). Enligt utredningsdirektiven är en utgångspunkt för genomförandet av direktivet med svensk rätt att regleringen inte i onödan leder till ökade kostnader eller administrativa bördor för de aktörer som berörs av förslagen. Ett generellt krav på att stämman i kollektiva förvaltningsorganisationer ska ta beslut om mer ingående villkor för användningen av rättighetsintäkter och de inkomster som härrör från investerade rättighetsintäkter än vad som följer av artikel 8.5 a) till d) bör således inte komma i fråga. Medlemmarna i de berörda organisationerna bör så långt möjligt själva få utforma de nämnda policyerna. För att tydliggöra att stämman i organisationerna kan besluta om mer ingående villkor än de ”allmänna principer” som nämns i punkterna a) till d) bör dock lagtexten som genomför de punkterna utformas utan användning av begreppet ”allmänna”.
Bestämmelserna i artikel 8.8 i direktivet om att medlemsstämman ska besluta om utnämning och entledigande av revisor saknar motsvarighet i SCE-förordningen, men följer av artikel 52 b i förordningen som hänvisar till bestämmelser om stämmobeslut enligt nationell lag. I 8 kap. 1 § föreningslagen finns bestämmelser om att stämman ska utse revisor. I föreningslagens anges att stämmans möjlighet att utse revisor är underordnad eventuella föreskrifter om det i stadgarna saknar dock motsvarighet i direktivet. Denna möjlighet är förenlig med artikel 8.8 andra stycket enligt vilken medlemsstaterna får tillåta alternativa system för utnämning
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
209
och entledigande av revisor, förutsatt att dessa system eller förfaranden har utformats för att säkerställa revisorns oberoende.
I artikel 8.8 anges också att stämman ska godkänna den årliga insynsrapporten som avses i artikel 22. De bestämmelserna har inte någon direkt motsvarighet i SCE-förordningen. I förordningen finns bestämmelser om att stämman ska besluta om att godkänna årsräkenskaperna samt fördelning av vinsterna (se artikel 54.3 i förordningen). De uppgifter som ska ingå i insynsrapporten behöver dock inte i alla delar motsvara de uppgifter som ska ingå i årsräkenskaperna, även om det kan finnas stora överlappningar (se avsnitt 11.5.2). I lagen behöver därför införas bestämmelser om att stämman ska godkänna insynsrapporten för kollektiva förvaltningsorganisationer som är europakooperativ.
Förutsättningarna för att delta i och rösta vid stämman i en kollektiv förvaltningsorganisation enligt artikel 8.9 i direktivet motsvaras i huvudsak av artikel 58 i SCE-förordningen. I direktivets artikel 8.9 anges att medlemsstaterna får tillåta begränsning av möjligheten att delta eller utöva rösträtt vid stämman. De möjligheterna får anses falla inom de begräsningar som medges enligt artikel 59 i SCE-förordningen. Liksom direktivet uppställer SCE-förordningen krav på att begränsningarna framgår av stadgan.
Förutsättningarna att utnämna fullmaktshavare enligt huvudregeln i artikel 8.10 faller inom möjligheten att utse ombud enligt artikel 58.3 i SCE-förordningen. Någon begränsning, motsvarande den som föreslås för ekonomiska och ideella föreningar, bör inte införas.
Bestämmelserna i artikel 8.10 tredje stycket, enligt vilka varje fullmakt ska gälla för en enda medlemsstämma, saknar motsvarighet i SCE-förordningen. I lagen bör därför införas bestämmelser med den innebörd som följer av bestämmelserna i direktivet.
I artikel 8.10 finns också bestämmelser om att fullmaktshavaren ska åtnjuta samma rättigheter vid medlemsstämman som den medlem som har utnämnt honom. Vidare anges att fullmaktshavaren ska rösta i enlighet med instruktionerna från den medlem som har utnämnt honom eller henne. Dessa bestämmelser får anses följa av bestämmelserna om ombud artikel 58.3 i SCE-förordningen.
Bestämmelserna i direktivets artikel 8.11 om delegatförsamling saknar motsvarighet i SCE-förordningen. Bestämmelsen i artikel 8.11 är dock fakultativ och kräver inte att det införs några bestämmelser
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
210
om delegatförsamling för europakooperativ. Några bestämmelser om delegatförsamling bör därför inte införas.
Artikel 8.12 saknar tillämpning på europakooperativ, eftersom de enligt artikel 54 i SCE-förordningen ska hålla stämmor.
Bestämmelserna i artikel 8.13 om församlad grupp av rättighetshavare är frivilliga för medlemsstaterna och kräver inte något genomförande i svensk rätt. Några sådana bestämmelser bör inte införas.
Aktiebolag
Direktivets bestämmelser om stämma motsvarar i stort vad som redan gäller för bolagstämma i aktiebolag. Direktivets bestämmelser om att stämma ska hållas minst en gång per år (artikel 8.1) och att stämman ska besluta om alla ändringar av stadgan (artikel 8.2) motsvaras av 7 kap. 10 § och 3 kap. 4 §aktiebolagslagen om bolagstämma och ändring av bolagsordning. Däremot uppställs inte något krav i aktiebolagslagen om att ett aktiebolag ska ange villkoren för medlemskap, som för aktiebolag motsvaras av förvärv av aktie (se avsnitt 7.3.2), i sin bolagsordning eller att stämman ska besluta om villkoren (jfr artikel 8.2). Ett uttryckligt krav i lagen behöver därför införas att bolagsstämman i kollektiva förvaltningsorganisationer som är aktiebolag ska besluta om alla ändringar i medlemskapsvillkoren för den kollektiva förvaltningsorganisationen i de fall där dessa villkor inte regleras av bolagsordningen.
Bestämmelserna i artikel 8.4 om att stämman ska besluta om ”utnämning och avskedande av direktörer” och ”utvärdera deras allmänna prestationer” motsvarar bestämmelserna i aktiebolagslagen om att styrelsen i ett aktiebolag väljs av stämman (se 8 kap 8 §). Med begreppet direktör i direktivets mening avses detsamma som styrelseledamot i ett aktiebolag; aktiebolagslagen bygger på en ordning med monistisk (”en enda”) styrelse (jfr. definitionen av direktör i artikel 3 g (i)). Att stämman väljer styrelsen får anses innebära att stämman utvärderar prestationerna. I likhet med vad som angetts i det föregående om ekonomiska föreningar torde aktiebolagslagens bestämmelser om att stämmans möjlighet att utse styrelseledamöter är underordnad eventuella föreskrifter om det i bolagsordningen, rymmas inom direktivets stadgande att stämman ska ”besluta om utnämning och avskedande av styrelse-
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
211
ledamöterna.” Samma skäl som talar för att stadgarna för en ekonomisk förening bör kunna reglera hur styrelsens medlemmar utses gäller även för aktiebolag. Befintlig ordning för aktiebolag där styrelsen ska utses av bolagsstämman kombinerad med en möjlighet att i bolagsordningen föreskriva att en eller flera styrelseledamöter ska utses på annat sätt, är alltså sammanfattningsvis förenlig med direktivets bestämmelse.
Bestämmelserna i artikel 8.4 om att stämman ska besluta om styrelseledamöters ersättning och andra förmåner, pensionsrättigheter, avgångsvederlag m.m., har motsvarighet i 8 kap. 23 a § aktiebolagslagen.
Bestämmelserna om stämmobeslut i artikel 8.5 saknar i huvudsak motsvarighet i aktiebolagslagen. Undantaget är stämmobeslut om godkännande av sammanslagningar (artikel 8.5 h) och upptagande av lån (artikel 8.5 i), där bestämmelser finns i 23 kap respektive 11 kap. 11 § aktiebolagslagen. Bestämmelserna i aktiebolagslagen innehåller dock villkor som saknar motsvarighet i direktivet, samt begränsningar i den möjlighet till delegation som avses i artikel 8.6, t.ex. i fråga om återbetalning av lån och fusionsplan. För kollektiva förvaltningsorganisationer som är aktiebolag bör därför artikel 8.5 i sin helhet införas genom bestämmelser i lagen.
Bestämmelserna i artikel 8.6 om möjlighet att genom stämmobeslut eller en bestämmelse i stadgan delegera stämmans befogenhet enligt artikel 8.5 att ta beslut om riskhanteringsstrategi (punkt f), godkännande av eventuella förvärv, försäljningar eller inteckningar av fast egendom (punkt g), godkännande av sammanslagningar och allianser, inrättande av dotterenheter, förvärv av andra enheter eller aktier eller rättigheter i andra enheter (punkt h) samt godkännande av upptagande av lån, utlåning, eller ställande av säkerhet för lån (punkt i) saknar i huvudsak motsvarigheter i aktiebolagslagen. Undantaget är möjlighet att delegera beslut om upptagande av lån (11 kap. 11 § aktiebolagslagen) samt fusionsbeslut i övertagande aktiebolag (23 kap. 15 § aktiebolagslagen), men som nämnts ovan innehåller de bestämmelserna vissa villkor som inte har sin motsvarighet i artikel 8.5. I lag bör införas bestämmelser som medger möjlighet till delegation för alla beslut som omnämns i artikel 8.5 g–i.
I artikel 8.7 anges att medlemsstaterna får uppställa krav på att medlemsstämman i en kollektiv förvaltningsorganisation ska fastställa längre gående kriterier för användningen av rättighetsintäkterna än de
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
212
”allmänna principer” som krävs enligt artikel 8.5 a) till d). Enligt utredningsdirektiven är en utgångspunkt för genomförandet av direktivet med svensk rätt att regleringen inte i onödan leder till ökade kostnader eller administrativa bördor för de aktörer som berörs av förslagen. Ett generellt krav på att stämman i kollektiva förvaltningsorganisationer ska ta beslut om mer ingående villkor för användningen av rättighetsintäkter och de inkomster som härrör från investerade rättighetsintäkter än vad som följer av artikel 8.5 a) till d) kan således inte komma i fråga. Medlemmarna i de berörda organisationerna bör så långt möjligt själva få utforma de nämnda principerna. För att tydliggöra att stämman i organisationerna kan besluta om mer ingående villkor än de ”allmänna principer” som nämns i punkterna a) till d) bör dock lagtexten som genomför de punkterna utformas utan användning av begreppet ”allmänna”. Av språkliga skäl bör ordet ”riktlinjer” användas i den svenska lagtexten i stället för ”principer”.
Bestämmelserna i artikel 8.8 i direktivet om att medlemsstämman ska besluta om utnämning och entledigande av revisor har sin motsvarighet i 9 kap. 8 § aktiebolagslagen. I aktiebolagslagen anges att stämmans möjlighet att utse revisor är underordnad eventuella föreskrifter om det i bolagsordningen. Denna möjlighet är förenlig med artikel 8.8 andra stycket enligt vilken medlemsstaterna får tillåta alternativa system för utnämning och entledigande av revisor, förutsatt att dessa system eller förfaranden har utformats för att säkerställa revisorns oberoende.
I artikel 8.8 anges också att stämman ska godkänna den årliga insynsrapporten som avses i artikel 22. De bestämmelserna har inte någon direkt motsvarighet i aktiebolagslagen. I aktiebolagslagen finns bestämmelser om att stämman ska besluta om att fastställa resultat- och balansräkning (se 7 kap. 11 § första stycket 1). De uppgifter som ska ingå i insynsrapporten behöver dock inte i alla delar motsvara de uppgifter som ska ingå i resultat- och balansräkningen, även om det kan finnas stora överlappningar (se avsnitt 11.5.2). I lagen behöver därför införas bestämmelser om att stämman ska godkänna insynsrapporten.
Förutsättningarna enligt artikel 8.9 i direktivet för att delta om och rösta vid stämman i en kollektiv förvaltningsorganisation motsvaras i huvudsak av 7 kap. 1–2 § aktiebolagslagen. I artikelbestämmelsen anges också att medlemsstaterna får tillåta begränsning av möjligheten att delta eller utöva rösträtt vid stämman. Denna
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
213
bestämmelse saknar direkt motsvarighet i aktiebolagslagen. Eftersom direktivbestämmelsen är fakultativ behöver det inte i lag genomföras någon bestämmelse för att uppfylla direktivets krav i denna del.
Förutsättningarna att utnämna fullmaktshavare enligt huvudregeln i artikel 8.10 motsvaras i huvudsak av bestämmelserna om ombud i 7 kap. 3 § aktiebolagslagen, där utgångspunkten är att den som har rätt att delta i stämman har en ovillkorlig rätt att låta sig representeras av ombud (jfr Svensson & Danelius, Aktiebolagslagen – Kommentar och lagtext, 2012, s. 54). Det saknas skäl att föreslå en sådan begränsning i rätten att anlita ombud som föreslås för ekonomiska och ideella föreningar.
Bestämmelserna i artikel 8.10 tredje stycket, enligt vilka varje fullmakt ska gälla för en enda medlemsstämma, saknar motsvarighet i aktiebolagslagen, där utgångspunkten är att fullmakten gäller högst ett år från utfärdandet (7 kap. 3 § andra stycket). I lagen bör därför införas bestämmelser med den innebörd som följer av bestämmelserna i direktivet.
I artikel 8.10 finns också bestämmelser om att fullmaktshavaren ska åtnjuta samma rättigheter vid medlemsstämman som den medlem som har utnämnt honom. Vidare anges att fullmaktshavaren ska rösta i enlighet med instruktionerna från den medlem som har utnämnt honom eller henne. Dessa bestämmelser får anses följa av bestämmelserna om ombud i 7 kap. 3 § aktiebolagslagen, enligt vilka en aktieägare får utöva sin rätt vid stämman genom ombud.
Bestämmelserna om delegatförsamling i artikel 8.11 saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. Eftersom artikeln är fakultativ behöver det inte införas några bestämmelser i lag för att genomföra direktivet i denna del.
Artikel 8.13 saknar tillämpning på aktiebolag eftersom de ska ha en bolagstämma. Eftersom artikeln är fakultativ behöver det inte införas några bestämmelser i lag för att genomföra direktivet i denna del.
Bestämmelserna i artikel 8.13 om församlad grupp av rättighetshavare är frivillig för medlemsstaterna och kräver inte något genomförande i svensk rätt.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
214
Europabolag
Direktivets bestämmelser om stämma motsvarar i stort vad som redan gäller för bolagsstämma i europabolag enligt SE-förordningen eller aktiebolagslagen. Direktivets bestämmelser om att stämma ska hållas minst en gång per år (artikel 8.1) och att stämman ska besluta om alla ändringar av stadgan (artikel 8.2) motsvaras av artiklarna 54 respektive 59 i förordningen. Däremot uppställs inte något krav i förordningen om att ett europabolag ska ange villkoren för medlemskap, som för europabolag snarast motsvaras av förvärv av aktie (se avsnitt 7.3.2), i sin bolagsordning eller att stämman ska besluta om villkoren (jfr artikel 8.2 i direktivet). Ett uttryckligt krav i lagen behöver därför införas att bolagsstämman i kollektiva förvaltningsorganisationer som är europabolag ska besluta om alla ändringar i medlemskapsvillkoren för den kollektiva förvaltningsorganisationen i de fall där dessa villkor inte regleras av bolagsordningen.
Bestämmelserna i artikel 8.4 om att stämman ska besluta om ”utnämning och avskedande av direktörer” och ”utvärdera deras allmänna prestationer” motsvarar bestämmelserna om utseende och entledigande av ledamöter i tillsynsorganet i SCE-förordningens artikel 40.2 (för dualistiska system) och utseende av ledamöter i förvaltningsorganet i förordningens artikel 43.3 (för monistiska system). Att stämman utser nämnda ledamöter får anses innebära att stämman utvärderar deras prestationer.
Bestämmelserna i artikel 8.4 om att stämman ska besluta om styrelseledamöters ersättning och andra förmåner, pensionsrättigheter, avgångsvederlag m.m., har motsvarighet i 8 kap. 23 a § aktiebolagslagen. Några särskilda bestämmelser härom behöver således inte införas i lagen.
Bestämmelserna om stämmobeslut i artikel 8.5 saknar i huvudsak motsvarighet i förordningen och aktiebolagslagen. Undantaget är stämmobeslut om godkännande av sammanslagningar (artikel 8.5 h) och upptagande av lån (artikel 8.5 i), där bestämmelser finns i 23 kap respektive 11 kap. 11 § aktiebolagslagen. Som nämnts ovan i förhållande till aktiebolag innehåller de bestämmelserna vissa villkor som inte har sin motsvarighet i artikel 8.5. För kollektiva förvaltningsorganisationer som är europabolag bör därför artikel 8.5 i sin helhet införas genom bestämmelser i lagen.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
215
Bestämmelserna i artikel 8.6 om möjlighet att genom stämmobeslut eller en bestämmelse i stadgan delegera stämmans befogenhet enligt artikel 8.5 att ta beslut om riskhanteringsstrategi (punkt f), godkännande av eventuella förvärv, försäljningar eller inteckningar av fast egendom (punkt g), godkännande av sammanslagningar och allianser, inrättande av dotterenheter, förvärv av andra enheter eller aktier eller rättigheter i andra enheter (punkt h) samt godkännande av upptagande av lån, utlåning, eller ställande av säkerhet för lån (punkt i) saknar i huvudsak motsvarigheter i förordningen och aktiebolagslagen. Undantaget är möjlighet att delegera beslut om upptagande av lån (11 kap. 11 § aktiebolagslagen) samt fusionsbeslut i övertagande aktiebolag (23 kap. 15 § aktiebolagslagen) men som nämnts ovan innehåller de bestämmelserna vissa villkor som inte har sin motsvarighet i artikel 8.5. I lag bör införas bestämmelser som medger möjlighet till delegation för alla beslut som omnämns i artikel 8.5 g–i.
I artikel 8.7 anges att medlemsstaterna får uppställa krav på att medlemsstämman i en kollektiv förvaltningsorganisation ska fastställa längre gående kriterier för användningen av rättighetsintäkterna än de ”allmänna principer” som krävs enligt artikel 8.5 a) till d). Enligt utredningsdirektiven är en utgångspunkt för genomförandet av direktivet med svensk rätt att regleringen inte i onödan leder till ökade kostnader eller administrativa bördor för de aktörer som berörs av förslagen. Ett generellt krav på att stämman i kollektiva förvaltningsorganisationer ska ta beslut om mer ingående villkor för användningen av rättighetsintäkter och de inkomster som härrör från investerade rättighetsintäkter än vad som följer av artikel 8.5 a) till d) kan således inte komma i fråga. Medlemmarna i de berörda organisationerna bör så långt möjligt själva få utforma de nämnda principerna. För att tydliggöra att stämman i organisationerna kan besluta om mer ingående villkor än de ”allmänna principer” som nämns i punkterna a) till d) bör dock lagtexten som genomför de punkterna utformas utan användning av begreppet ”allmänna”. Av språkliga skäl bör ordet ”riktlinjer” användas i den svenska lagtexten i stället för ”principer”.
Bestämmelserna i artikel 8.8 i direktivet om att medlemsstämman ska besluta om utnämning och entledigande av revisor saknar motsvarighet i förordningen, men har sin motsvarighet i 9 kap. 8 § aktiebolagslagen. I aktiebolagslagen anges att stämmans
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
216
möjlighet att utse revisor är underordnad eventuella föreskrifter om det i bolagsordningen. Denna möjlighet är förenlig med artikel 8.8 andra stycket enligt vilken medlemsstaterna får tillåta alternativa system för utnämning och entledigande av revisor, förutsatt att dessa system eller förfaranden har utformats för att säkerställa revisorns oberoende.
I artikel 8.8 anges också att stämman ska godkänna den årliga insynsrapporten som avses i artikel 22. De bestämmelserna har inte någon direkt motsvarighet i förordningen. I aktiebolagslagen finns bestämmelser om att stämman ska besluta om att fastställa resultat- och balansräkning (se 7 kap. 11 § första stycket 1). De uppgifter som ska ingå i insynsrapporten behöver dock inte i alla delar motsvara de uppgifter som ska ingå i resultat- och balansräkningen, även om det kan finnas stora överlappningar (se avsnitt 11.5.2). I lagen behöver därför införas bestämmelser om att stämman i en kollektiv förvaltningsorganisation som bedrivs som ett europabolag ska godkänna insynsrapporten.
Förutsättningarna enligt artikel 8.9 i direktivet för att delta om och rösta vid stämman i en kollektiv förvaltningsorganisation saknar motsvarighet i förordningen, men motsvaras i huvudsak av 7 kap. 1–2 § aktiebolagslagen. I artikel 8.9 i direktivet anges också att medlemsstaterna får tillåta begränsning av möjligheten att delta eller utöva rösträtt vid stämman. Denna bestämmelse saknar direkt motsvarighet i aktiebolagslagen. Eftersom direktivbestämmelsen är fakultativ behöver det inte i lag genomföras någon bestämmelse för att uppfylla direktivets krav i denna del.
Förutsättningarna att utnämna fullmaktshavare enligt huvudregeln i artikel 8.10 saknar motsvarighet i förordningen, men motsvaras av bestämmelserna om ombud i 7 kap. 3 § aktiebolagslagen. Någon begränsning i denna rätt bör inte införas.
Bestämmelserna i artikel 8.10 tredje stycket, enligt vilka varje fullmakt ska gälla för en enda medlemsstämma, saknar motsvarighet i förordningen och i aktiebolagslagen, där utgångspunkten är att fullmakten gäller högst ett år från utfärdandet (7 kap. 3 § andra stycket). I lagen bör därför införas bestämmelser med den innebörd som följer av bestämmelserna i direktivet.
I artikel 8.10 i direktivet finns också bestämmelser om att fullmaktshavaren ska åtnjuta samma rättigheter vid medlemsstämman som den medlem som har utnämnt honom. Vidare anges att
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
217
fullmaktshavaren ska rösta i enlighet med instruktionerna från den medlem som har utnämnt honom eller henne. Dessa bestämmelser får anses följa av bestämmelserna om ombud i 7 kap. 3 § aktiebolagslagen, enligt vilka en aktieägare får utöva sin rätt vid stämman genom ombud.
Bestämmelserna om delegatförsamling i artikel 8.11 saknar motsvarighet i förordningen och i aktiebolagslagen. Eftersom artikeln är fakultativ behöver det inte införas några bestämmelser i lag för att genomföra direktivet i denna del.
Artikel 8.13 saknar tillämpning på aktiebolag eftersom de ska ha en bolagstämma. Eftersom artikeln är fakultativ behöver det inte införas några bestämmelser i lag för att genomföra direktivet i denna del.
Bestämmelserna i artikel 8.13 om församlad grupp av rättighetshavare är frivillig för medlemsstaterna och kräver inte något genomförande i svensk rätt.
Handelsbolag
Som framgår av avsnitt 7.8.1 saknas det för handelsbolag bestämmelser om stämma, men det är möjligt för bolagsmännen att genom överenskommelse reglera att vissa beslut ska tas i en ordning som motsvarar stämma. Kraven på kollektiva förvaltningsorganisationer att hålla stämma gäller som utgångspunkt också för de fall där organisationerna är handelsbolag. Ett möjligt genomförande av artikel 8 i förhållande till handelsbolag är att i lagen införa bestämmelser som fordrar att handelsbolag som är kollektiva förvaltningsorganisationer uppfyller de krav på stämma som direktivet uppställer. I praktiken skulle det innebära att bolagsmännen i ett handelsbolag skulle behöva komma överens om att följa sådana regler för beslut i vissa frågor. Ett alternativt genomförande är den möjlighet som medges enligt direktivets artikel 8.12, enligt vilken medlemsstaterna kan besluta att de befogenheter som tillhör stämman ska utövas av samma organ som utövar övervakningsfunktionen (om övervakningsfunktionen, se avsnitt 7.9.2). Denna möjlighet gäller under förutsättning att en kollektiv förvaltningsorganisation på grund av sin juridiska form inte har en medlemsstämma, till vilken kategori handelsbolagen hör.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
218
Utredningen bedömer att det inte är nödvändigt att i lagen slå fast att endast det ena av alternativen ska vara möjligt. Det bör i stället lämnas till bolagsmännen i handelsbolaget att välja att komma överens om beslutsordningar som motsvarar kraven på stämma eller om befogenheterna ska utövas av samma organ som ansvarar för övervakningsfunktionen.
Europeiska ekonomiska intressegrupperingar
Som framgår av avsnitt 7.8.1 utgör medlemmarna i en gruppering ett av grupperingens obligatoriska organ som kan fatta alla beslut som syftar till att förverkliga ändamålet med grupperingen.
Av samma skäl som anförs i fråga om handelsbolag bör artikel 8 genomföras i förhållande till europeiska ekonomiska intressegrupperingar på så sätt att det lämnas till medlemmarna i grupperingen att välja att komma överens om beslutsordningar som motsvarar kraven på stämma eller om befogenheterna ska utövas av samma organ som ansvarar för övervakningsfunktionen.
Stiftelser
Som framgår av avsnitt 7.8.1 saknar stiftelser medlemmar och motsvarighet till stämma. För stiftelser bör således gälla vad som föreskrivs i artikel 8.12 i direktivet, dvs. att de befogenheter som tillhör stämman ska utövas av samma organ som ansvarar för övervakningsfunktionen. Det bör framgå av lagen. För övervakningsfunktionen i stiftelser, se avsnitt 7.9.2.
7.9 Övervakningsfunktion och skyldigheter för personer som leder verksamheten
7.9.1 Nuvarande ordning
Den centrala associationsrättsliga lagstiftningen, föreningslagen och aktiebolagslagen, ger i grunden uttryck för ett monistiskt system där det utöver stämman finns en styrelse som ansvarar för föreningens eller bolagets organisation och förvaltning. Denna ordning skiljer sig från det dualistiska system som finns i en del
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
219
andra medlemsstater, där det utöver stämman finns två ”styrelser”, där den ena organet (tillsynsorganet) utövar tillsyn/övervakning över det andra organet (ledningsorganet), där det senare ansvarar för ledning och förvaltning.
Ekonomiska föreningar
En ekonomisk förening ska ha en styrelse bestående av minst tre ledamöter. Styrelsen ansvarar för föreningens organisation och förvaltning och företräder den i förhållande till tredje man (se 6 kap. 6 och 11 §§ föreningslagen). Styrelsen ska följa föreningslagens och stadgarnas föreskrifter, samt följa de föreskrifter som kan ha lämnats av stämman (se prop. 1986/87:7 s. 114 och Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, 8:e uppl., 2011, s. 60 f.). Styrelsen får dock inte följa föreskrifter av föreningsstämman eller annat föreningsorgan som står i strid med föreningslagen eller stadgarna (6 kap. 13 § andra stycket).
Som huvudregel gäller att styrelseledamöterna måste vara medlemmar i föreningen, om inte stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat (se 6 kap. 4 § andra stycket). En juridisk person kan inte vara styrelseledamot (6 kap. 4 § fjärde stycket).
Om föreningen är av viss storlek, ska styrelsen utse en verkställande direktör. En verkställande direktör ska utses om antalet anställda i föreningen under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200. I en förenings stadgar kan föreskrivas att styrelsen även i andra fall ska utse en verkställande direktör (se 6 kap. 3 § första stycket). Den verkställande direktören ska sköta den löpande förvaltningen av föreningens verksamhet enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Den verkställande direktören ska sörja för att föreningens bokföring fullgörs i överensstämmelse med lag och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt. Inom ramen för den löpande förvaltningen har den verkställande direktören också rätt att företräda föreningen i förhållande till tredje man (se 6 kap. 6 § första och tredje stycket och 12 §). Åtgärder som med hänsyn till föreningens storlek och förhållanden i övrigt är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse faller inte under den löpande förvaltningen (6 § första stycket e contrario).
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
220
Inom styrelsen ska en av ledamöterna vara ordförande. Ordföranden ska se till att sammanträden hålls när det behövs. På begäran av en styrelseledamot eller verkställande direktören ska styrelsen sammankallas (6 kap. 8 §).
Även om det finns en verkställande direktör har styrelsen att säkerställa att organisationen i fråga om bokföringen och medelsförvaltning även innefattar en tillfredsställande kontroll (se RH 2005:35). Med anda ord är styrelsen skyldig att se till att verksamheten i den förening som den är satt att leda organiseras och bedrivs på ett sätt som med hänsyn till föreningens förhållanden kan anses tillfredsställande (Hemström, a.a., s. 60).
I 6 kap. 8 § finns bestämmelser om jäv. Enligt bestämmelserna får en styrelseledamot eller den verkställande direktören inte handlägga frågor rörande avtal mellan honom och föreningen. Han eller hon får inte heller handlägga frågor om avtal mellan föreningen och tredje man, om han eller hon i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot föreningens. Med avtal jämställs rättegång eller annan talan. Bestämmelserna om jäv innebär att styrelseledamoten eller den verkställande direktören inte får delta i vare sig diskussion eller omröstning i styrelsen gällande avtal, gåva, rättegång eller annan talan, som berör honom eller henne personligen eller någon närstående (Hemström, a.a., s. 59).
Vidare gäller att styrelsen eller annan ställföreträdare för föreningen inte får företa en rättshandling eller annan åtgärd, som är ägnad att bereda en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller annan medlem (6 kap. 13 §). Vidare gäller att medlemmarna ska behandlas lika om inte annat följer av stadgarna (10 kap. 8 §).
I en ekonomisk förening vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, måste styrelsen i regel utse ett revisionsutskott med uppgift bland annat att övervaka föreningens finansiella rapportering samt att granska och övervaka revisorns opartiskhet och självständighet (6 kap. 7 a §).
Föreningslagen innehåller inte några bestämmelser om att styrelsen ska utse eventuellt övriga ledande befattningshavare (utöver den verkställande direktören), men det torde åligga styrelsen att direkt eller indirekt utöva tillsyn över dem. Det torde även åligga styrelsens ledamöter att sörja för att nödvändiga uppgifter angående föreningens förhållanden kommer dem tillhanda (se Hemström, a.a, s. 60).
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
221
Styrelsen, och verkställande direktören om sådan finns, ska om någon medlem begär det och styrelsen finner att det kan ske utan väsentlig nackdel för föreningen, på föreningsstämman lämna upplysningar om förhållanden som kan inverka på bedömningen av föreningens årsredovisning och dess ställning i övrigt eller av ett ärende på stämman (7 kap. 11 § föreningslagen).
I vissa föreningar finns även ett i lagen inte omnämnt organ, förvaltningsråd. Förvaltningsrådets uppgift, som bör anges i stadgarna, kan vara mer rådgivande än beslutande, men det kan också tilläggs större befogenheter såsom att tillsätta och entlediga styrelseledamöter eller att inlägga veto mot styrelsens åtgärder i viktigare angelägenheter. I den senare situationen torde förvaltningsrådets medlemmar åtminstone i förhållande till föreningen ha en del av det ansvar som annars åligger styrelsen (se Johansson, Svensk Associationsrätt i huvuddrag, 10 uppl., 2011, s. 117).
Ideella föreningar
För ideella föreningar saknas lagbestämmelser om styrelse. För att en ideell förening ska anses som en juridisk person förutsätts dock att den har styrelse. Beträffande styrelsens uppgifter i en ideell förening torde, om inte annat framgår av stadgarna, reglerna i föreningslagen ge ledning. Åtminstone om det föreskrivs i stadgarna eller av föreningsstämman kan styrelsen kompletteras med en verkställande direktör, verkställande styrelseledamot eller liknande uppdragstagare med de uppgifter som anges i stadgarna eller stämmobeslutet (se Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, 10 uppl., 2011, s. 37 f. och 142 f.).
Europakooperativ
Enligt förordningen om europakooperativ kan kooperativets organisation vara uppbyggd på två olika sätt, antingen enligt ett monistiskt system eller enligt ett dualistiskt system. Det monistiska systemet innebär att det utöver föreningsstämman finns ett föreningsorgan, förvaltningsorganet. I det dualistiska systemet finns det utöver föreningsstämman två föreningsorgan, ett ledningsorgan och ett tillsynsorgan. Enligt förordningen ska europakooperativet självt
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
222
bestämma vilken av organisationsmodellerna som kooperativet ska använda sig av (artikel 36).
I det dualistiska systemet svarar ledningsorganet för föreningens ledning och företräder föreningen i kontakter med tredje man (artikel 37.1). Tillsynsorganet har till uppgift att tillsätta och entlediga ledamöterna i ledningsorganet (artikel 37.2) och att kontrollera hur ledningsorganet genomför sina uppgifter (artikel 39.1). Tillsynsorganet får inte för egen del ha några befogenheter att leda europakooperativet eller företräda kooperativet gentemot tredje man (artikel 39.1). Vidare har tillsynsorganet rätt till information från ledningsorganet, såväl löpande som vid viktiga händelser eller efter begäran. Det har också rätt att få utföra eller låta utföra nödvändiga undersökningar (artikel 40). Tillsynsorganet tillkallas av dess ordförande i enlighet med föreskrift i kooperativets stadgar, antingen på eget initiativ eller på begäran av minst en tredjedel av tillsynsorganets ledamöter eller på begäran av ledningsorganet (artikel 41.2).
Ledamöterna i tillsynsorganet utses och entledigas normalt av föreningsstämman (artikel 39.2), men det är möjligt för medlemsstaterna att föreskriva vilken sammansättning organet ska ha (artikel 39.4). I svensk rätt har det inte genomförts några bestämmelser om att tillsynsorganet ska ha viss sammansättning (se prop. 2005/06:150 s. 132 f.). Närmare bestämmelser om tillämpning av vissa av föreningslagens regler på lednings- respektive tillsynsorganet i dualistiskt organiserade europakooperativ finns i 21–25 §§ lagen om europakooperativ. Det innebär bl.a. att föreningslagens bestämmelser om jäv och upplysningsplikt gäller för dessa organ.
I det monistiska systemet är det förvaltningsorganet som leder europakooperativet och företräder detta gentemot tredje man (artikel 42.1). Förvaltningsorganets ledamöter utses av föreningsstämman (artikel 42.3) och ska sammanträda minst var tredje månad för att diskutera kooperativets framtida utveckling (artikel 43.1). Närmare bestämmelser om tillämpning av vissa av föreningslagens regler på förvaltningsorganet i monistiskt organiserade europakooperativ finns i 26 § lagen om europakooperativ. Det innebär bl.a. att föreningslagens bestämmelser om jäv om upplysningsplikt gäller för detta organ.
För såväl monistiskt som dualistiskt organiserade europakooperativ gäller att det är tillåtet att i nationell lagstiftning före-
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
223
skriva att löpande förvaltningsåtgärder får vidtas av en verkställande direktör på samma villkor som i nationell rätt (artiklarna 37.1 och 42.1). Det innebär att bestämmelserna i föreningslagen om den verkställande direktören kommer att vara tillämpliga på en verkställande direktör i ett europakooperativ (jfr artikel 8 i förordningen). Enligt lagen om europakooperativ gäller i huvudsak liknande förutsättningar för utseende av verkställande direktör som gäller för föreningar enligt föreningslagen (se 28 §). I ett dualistiskt organiserat europakooperativ ska såväl tillsynsorganet som ledningsorganet utöva kontroll över den verkställande direktörens förvaltning. Bestämmelserna i förordningen om tillsynsorganets kontroll över ledningsorganet och om rätt till information ska tillämpas även vid tillsynsorganets och ledningsorganets kontroll över den verkställande direktörens förvaltning (se 29 §). I ett monistiskt organiserat europakooperativ ska förvaltningsorganet utöva kontroll över den verkställande direktörens förvaltning. Bestämmelserna i förordningen om tillsynsorganets kontroll över ledningsorganet och om rätt till information ska tillämpas även vid förvaltningsorganets kontroll över den verkställande direktörens förvaltning (se 23 §).
Aktiebolag
Ett privat aktiebolag ska ha en styrelse bestående av minst en ledamot (se 8 kap. 1 § första stycket aktiebolagslagen), men om styrelsen har färre än tre ledamöter så ska det finns minst en suppleant (se 8 kap. 3 § första stycket). I publika aktiebolag ska styrelsen bestå av minst tre ledamöter (se 8 kap. 46 §).
Enligt 8 kap. 4 § ansvarar styrelsen i ett aktiebolag för bolagets organisation och förvaltning. Styrelsen ska se till att organisationen av bokföringen och medelsförvaltningen innefattar en betryggande kontroll. Styrelsen är vidare skyldig att fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska situation och meddela skriftliga instruktioner för när och hur sådana uppgifter som behövs för den bedömningen ska samlas in och rapporteras till styrelsen. Instruktioner behöver dock inte meddelas om de med hänsyn till bolagets begränsade storlek och verksamhet skulle sakna betydelse för rapporteringen till styrelsen (se 8 kap. 5 §).
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
224
Vidare gäller att styrelse företräder bolaget och tecknar dess firma (se 8 kap. 35 §).
Till styrelsens uppgifter hör också att verkställa stämmans beslut och att följa eventuella föreskrifter från stämman. Styrelsens skyldighet att följa stämmans föreskrifter begränsas på så sätt att den inte får följa föreskrifter om den står i strid med aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen (se 8 kap. 41 § andra stycket aktiebolagslagen).
Styrelsens ordförande ska se till att sammanträden hålls när det behövs. Styrelsen ska alltid sammankallas om en styrelseledamot eller den verkställande direktören begär det (8 kap. 18 §). Styrelsen i ett publikt aktiebolag ska årligen fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete. I arbetsordningen ska det bl.a. anges hur arbetet i förekommande fall ska fördelas mellan styrelsens ledamöter och hur ofta styrelsen ska sammanträda (8 kap. 46 a §).
I 8 kap. 23 § första stycket finns bestämmelser om jäv för styrelseledamot. Enligt bestämmelserna får en styrelseledamot inte handlägga en fråga om avtal mellan styrelseledamoten och bolaget eller avtal mellan bolaget och tredje man, om styrelseledamoten i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets, eller avtal mellan bolaget och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda. Med avtal jämställs rättegång eller annan talan (8 kap. 23 § tredje stycket). I 8 kap. 23 § andra stycket finns vissa undantagsbestämmelser.
Styrelsen i ett publikt aktiebolag måste utse en verkställande direktör, medan styrelsen i privata aktiebolag kan välja att utse en verkställande direktör (se 8 kap. 27 och 50 §§). Styrelsen i ett publikt aktiebolag ska i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och de andra organ som styrelsen inrättar (se 8 kap. 46 b §). Den verkställande direktören, om sådan finns, ska sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar (se 8 kap. 29 § första stycket). Till den löpande förvaltningen hör alla åtgärder som inte med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse (jfr 8 kap. 29 § andra stycket e contrario). Den verkställande direktören ska också vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bolagets bokföring ska uppfylla bestämmelser i lag och för att medelsförvaltningen ska skötas på ett betryggande sätt (se 8
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
225
kap. 29 § tredje stycket). Om det finns en verkställande direktör får den alltid företräda bolaget och teckna dess firma för att fullgöra sina skyldigheter (se 8 kap. 36 §). För den verkställande direktören gäller liknande regler om jäv som för styrelseledamöter (8 kap. 34 §).
Om inte annat anges i bolagsordningen får styrelsen bemyndiga styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess firma (särskild firmatecknare) (se 8 kap. 37 §).
Styrelsen, och den verkställande direktören om sådan finns, ska om någon aktieägare begär det och styrelsen anser att det kan ske utan väsentlig skada för bolaget, vid bolagstämman lämna upplysningar om förhållanden som kan inverka på bedömningen av ett ärende på dagordningen, och förhållanden som kan inverka på bedömningen av bolagets ekonomiska situation (se 7 kap. 32 §). I ett publikt är styrelsen och den verkställande direktören skyldiga att lämna sådana upplysningar om förhållanden som kan inverka på bedömningen av bolagets ekonomiska situation endast vid bolagstämma där årsredovisningen eller, i förekommande fall, koncernredovisningen behandlas (se 7 kap. 57 §).
Europabolag
Enligt förordningen om europabolag kan bolagets organisation, liksom vad gäller för europakooperativ, vara uppbyggd på två olika sätt, antingen enligt ett monistiskt system eller enligt ett dualistiskt system. Det monistiska systemet innebär att det utöver bolagsstämman finns ett bolagsorgan, förvaltningsorganet. I det dualistiska systemet finns det utöver bolagstämman två bolagsorgan, ett ledningsorgan och ett tillsynsorgan. Det är bolaget självt som bestämmer vilken av organisationsmodellerna som bolaget ska använda sig av (artikel 38).
I det dualistiska systemet svarar ledningsorganet för bolagets ledning och förvaltning (artikel 39.1), medan tillsynsorganet har till uppgift att tillsätta och entlediga ledamöterna i ledningsorganet (artikel 39.2) samt att kontrollera ledningsorganets förvaltning (artikel 40.1). Tillsynsorganet får inte för egen del ha några befogenheter att vidta förvaltningsåtgärder (artikel 40.1). Vidare har tillsynsorganet
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
226
rätt till information från ledningsorganet, såväl löpande som vid viktiga händelser eller efter begäran. Det har också rätt att få utföra eller låta utföra nödvändiga undersökningar (artikel 41). Enligt 18 § lagen om europabolag gäller att ordföranden i tillsynsorganet ska se till att sammanträden hålls när det behövs. Tillsynsorganet ska alltid sammankallas om en ledamot i tillsynsorganet begär det.
Ledamöterna i tillsynsorganet utses och entledigas normalt av föreningsstämman (artikel 40.2), men det är möjligt för medlemsstaterna att föreskriva att en minoritet av aktieägare eller andra personer eller myndigheter att välja en del av ledamöterna (artiklarna 40.2 och 47.4). I svensk rätt har det inte genomförts några sådana bestämmelser (jfr prop 2003/04:112). Närmare bestämmelser om tillämpning av vissa av aktiebolagslagens regler på lednings- respektive tillsynsorganet i dualistiskt organiserade europabolag finns i 16–21 §§ lagen om europabolag. Det innebär bl.a. att aktiebolagslagens bestämmelser om jäv om upplysningsplikt gäller för dessa organ.
I det monistiska systemet är det förvaltningsorganet som utövar ledningen och förvaltningen av bolaget (artikel 43.1). Förvaltningsorganets ledamöter utses av föreningsstämman (artikel 42.3) och ska sammanträda minst var tredje månad för att diskutera bolagets ekonomiska ställning och dess förutsebara framtida utveckling (artikel 44.1). Närmare bestämmelser om tillämpning av vissa av föreningslagens regler på förvaltningsorganet i monistiskt organiserade europabolag finns i 22 § lagen om europabolag. Det innebär bl.a. att aktiebolagslagens bestämmelser om jäv om upplysningsplikt gäller för detta organ.
För såväl monistiskt som dualistiskt organiserade europabolag gäller att det är tillåtet att i nationell lagstiftning föreskriva att löpande förvaltningsåtgärder får vidtas av en verkställande direktör på samma villkor som i nationell rätt (artiklarna 39.1 och 43.1). Enligt lagen om europabolag gäller i huvudsak liknande förutsättningar för utseende av verkställande direktör som gäller för föreningar enligt föreningslagen (se 24 §). I ett dualistiskt organiserat europabolag ska såväl tillsynsorganet som ledningsorganet utöva kontroll över den verkställande direktörens förvaltning. Bestämmelserna i förordningen om tillsynsorganets kontroll över ledningsorganet och om rätt till information ska tillämpas även vid tillsynsorganets och ledningsorganets kontroll över den verkställande direktörens förvaltning (se 25 §). I ett monistiskt organiserat europabolag ska
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
227
förvaltningsorganet utöva kontroll över den verkställande direktörens förvaltning. Bestämmelserna i förordningen om tillsynsorganets kontroll över ledningsorganet och om rätt till information ska tillämpas även vid förvaltningsorganets kontroll över den verkställande direktörens förvaltning (se 26 §).
Förordningen innehåller generella regler om beslutsförhets- och majoritetskrav i föreningsorganen (artikel 50) samt krav på mötesfrekvens (artikel 44), som gäller för såväl dualistiskt som monistiskt organiserade europabolag.
Av 17 § andra stycket och 22 § lagen om europabolag framgår, genom hänvisning till aktiebolagslagen, att tillsynsorganet och ledningsorganet i dualistiskt system respektive förvaltningsorganet i monistiskt system har en upplysningsplikt gentemot stämman i ett europabolag. Upplysningsplikten avser skyldighet att avge ett yttrande över årsredovisningen samt den verkställande direktörens (och i dualistiska kooperativ, ledningsorganets) förvaltning.
Handelsbolag
Förvaltningen i handelsbolag sköts som huvudregel direkt av bolagsmännen. Några särskilda beslutande och verkställande organ finns inte omnämnda i lagen.
För handelsbolag är lagens huvudregel individuell förvaltning. Varje bolagsman kan, såvida inte genom avtal bestämts att förvaltningsbefogenheten ska utövas av två eller flera i förening, på egen hand vidta förvaltningsåtgärd. Den individuella förvaltningsbefogenheten är dock inte obegränsad. Lagen ger varje bolagsman, som inte genom bolagsavtalet är skild från förvaltningsbefogenhet, rätt att inlägga förbud mot annan bolagsmans åtgärd. Bolagsmännen kan dock eliminera vetorätten genom att bolagsavtalet bestämma att vissa bolagsmän inte ska ha förvaltningsrätt eller åtminstone sakna vetorätt. I övrigt gäller beträffande handelsbolag att bolagsmännen har rätt att fritt avtala om förvaltningens anordning och förvaltningsbefogenheten.
I handelsbolag kan, genom bestämmelser i bolagsavtalet också inrättas en styrelse och en VD, med de befogenheter som anges i avtalet.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
228
Europeiska ekonomiska intressegrupperingar
Enligt förordningen om europeiska ekonomiska intressegrupperingar ska en sådan gruppering ha åtminstone två organ; medlemmarna och företagsledningen (artikel 16). Medlemmarna kan i egenskap av organ för grupperingen fatta alla beslut som syftar till att förverkliga ändamålet med grupperingen. Medlemmarna utgör grupperingens högsta organ som kan ge direktiv till andra organ och befattningshavare.
Det andra obligatoriska organet enligt förordningen är företagsledare (en eller flera), vilken eller vilka ska utses i avtalet om att bilda grupperingen eller genom beslut av medlemmarna (artikel 19.1). Förutsättningarna för att utse och entlediga företagsledarna samt dessas befogenheter ska bestämmas i avtalet om att bilda grupperingen eller genom enhälligt beslut av medlemmarna (artikel 19.3).
På initiativ av en företagsledare eller på begäran av en medlem ska företagsledarna sammankalla medlemmarna så att dessa kan fatta beslut (artikel 17.4).
Utöver medlemmarna och företagsledningen kan grupperingsavtalet också innehålla bestämmelser om andra organ. Om sådana andra organ finns, ska grupperingsavtalet ange vilka befogenheter de har (artikel 16.1 andra stycket).
Det är endast företagsledaren eller, om de är flera, var och en av dem som företräder grupperingen mot tredje man (artikel 20). En företagsledare binder grupperingen när han handlar på dennas vägnar även om handlandet faller utanför föremålet för grupperingens verksamhet. Om grupperingen visar att tredje man kände till eller med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara obekant med att handlingen föll utanför föremålet för grupperingens verksamhet, är dock grupperingen inte bunden av handlingen. Det räcker dock inte att ändamålet för grupperingens verksamhet har offentliggjorts. Alla inskränkningar i företagsledares rätt att företräda grupperingen som har gjorts i grupperingsavtalet eller beslutats av medlemmarna saknar verkan mot tredje man även om begränsningen har offentliggjorts.
Det finns dock en möjlighet för grupperingen att inskränka företagsledarens behörighet att företräda grupperingen. I grupperingsavtalet kan det nämligen bestämmas att endast två eller flera företagsledare i förening kan binda grupperingen (artikel 20.2). En
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
229
uppgift om en sådan bestämmelse ska registreras och offentliggöras enligt särskilda regler för att kunna göras gällande mot tredje man. Dessutom ska en sådan inskränkning tydligt anges på brev, beställningssedlar och liknande handlingar.
Av artikel 18 följer att varje medlem i en gruppering har rätt att få upplysningar av företagsledarna om grupperingens verksamhet samt att granska grupperingens böcker och affärshandlingar.
Stiftelser
I stiftelselagen finns bestämmelser om två olika förvaltningsformer för stiftelser: egen respektive anknuten förvaltning. Den eller de fysiska personer som vid egen förvaltning har lämnat förvaltningsåtagandet bildar styrelse för stiftelsen. Uppgiften att sköta stiftelsens förvaltning tillkommer detta organ. Den juridiska person som vid anknuten förvaltning har lämnat förvaltningsåtagandet är stiftelsens förvaltare.
Stiftelselagen innehåller inte något hinder mot att stiftaren förbehåller sig rätten att bestämma vilka personer som ska ingå i styrelsen. Stiftarens eller stiftarna får dock inte ensamma utgöra stiftelsens styrelse (2 kap. 10 § stiftelselagen) eller vara en stiftelses förvaltare (2 kap. 19 §). Stiftelselagen innehåller också bestämmelser om jäv för såväl styrelseledamöter som förvaltare (2 kap. 14 § och 21 §).
Styrelsen vid egen förvaltning och förvaltaren vid anknuten förvaltning ska svara för att föreskrifterna i stiftelseförordnandet följs, att förmögenheten är placerad på ett godtagbart sätt, att stiftelsen fullgör sin bokförings- och årsredovisningsskyldighet eller skyldighet att föra räkenskaper, samt att stiftelseförordnandet och övriga handlingar avseende stiftelsen förvaras på ett ordat och betryggande sätt. Vidare har styrelsen respektive förvaltaren att företräda stiftelsen gentemot utomstående.
Det är tillåtet att stiftelseförordnandet föreskriver att någon annan än styrelsen ska utse eller entlediga styrelsens ledamöter eller ordförande i styrelsen (2 kap. 3 § andra stycket), eller att någon annan än styrelsen eller förvaltaren ska utse eller entlediga revisorerna eller bestämma arvode åt styrelsens ledamöter, förvaltaren eller revisorerna.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
230
Eftersom styrelsen respektive förvaltaren är skyldig att se till att förvaltningen organiseras på det sätt som stiftaren har föreskrivit finns det dock inget som hindrar att det i stiftelseförordnandet anges att något annat organ än styrelsen eller förvaltar ska fatta beslut i frågor om t.ex. användningen av den löpande avkastningen. Men det ska ske under styrelsens eller förvaltarens kontroll av att reglerna för stiftelsens verksamhet följs (jfr. prop. 1993/94:9 s. 119 f.).
Stiftaren kan ha lagt uppgiften att utse en eller flera ledamöter av styrelsen på någon utanför stiftelsen. Om sådana föreskrifter inte finns, utser och entledigar styrelsen själv nya ledamöter (2 kap. 9 §).
Om stiftelseförordnandet inte innehåller andra föreskrifter är styrelsens ledamöter berättigade till skäligt arvode (2 kap. 15 §).
Om styrelsen består av flera personer åligger det styrelsens ordförande att se till att sammanträden hålls när så behövs och i övrigt att sammankalla styrelsen om någon styrelseledamot begär det (2 kap. 11 §).
Stiftelselagen innehåller inte några bestämmelser om verkställande direktör. Om en stiftelse håller sig med verkställande direktör, grundar denne sin behörighet inte på lag utan på avtal (se prop. 1993/94:9 s. 134).
Bestämmelser om redovisning av uppgifter om ersättning till ledande befattningshavare m.m.
I den associationsrättsliga lagstiftningen saknas i huvudsak bestämmelser om skyldighet för ledande befattningshavare i föreningar, bolag m.m. att redogöra för eventuella intressekonflikter eller uppgifter om ersättning och andra belopp som erhållits från bolaget, föreningen osv. För aktiebolag gäller att en styrelseledamot och en verkställande direktör ska, när de tillträder sitt uppdrag, till bolaget anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i andra bolag inom samma koncern, om det inte har skett dessförinnan (se 8 kap. 45 § aktiebolagslagen). För publika aktiebolag gäller att bolagsstämmans ordförande, innan styrelseval förrättas, ska lämna uppgift till stämman om vilka uppdrag den som valet gäller innehar i andra företag (se 8 kap. 48 § aktiebolagslagen).
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
231
I 8 kap. 23 a § första stycket aktiebolagslagen finns bestämmelser om att bolagstämman ska besluta om arvode och annan ersättning för styrelseuppdrag till var och en av styrelseledamöterna. Beträffande lön och annan ersättning till verkställande direktör och andra personer i bolagets ledning finns i 8 kap.51– 53 §§aktiebolagslagen vissa bestämmelser om att styrelsen i aktiemarknadsbolag, dvs. aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, ska upprätta förslag till riktlinjer för bestämmande sådana ersättningar. Riktlinjerna ska avse tiden från nästa årsstämma. Till förslaget ska fogas information om tidigare beslutade ersättningar som inte har förfallit till betalning. Beträffande kretsen av personer som omfattas av riktlinjerna avses med ”andra personer i bolagets ledning” personer som ingår i ledningsgrupper eller liknande organ och chefer som är direkt underställda den verkställande direktören. Det kan exempelvis vara fråga om ekonomidirektör, finansdirektör, affärsområdeschef och personalchef. Vice verkställande direktör omfattas inte, om inte som ofta torde vara fallet han eller hon ingår i bolagets ledning. Är bolaget ett moderbolag är det naturligt att uppgifterna omfattar i vart fall av moderbolaget anställda personer som ingår i koncernledningen (prop. 2005/06:186 s. 66). Stämman ska besluta om riktlinjerna (7 kap. 61 §) och bolagets revisorer ska granska att riktlinjerna följs (8 kap. 54 §).
I årsredovisningslagen finns bestämmelser om s.k. tilläggsupplysningar, vilka som huvudregel ska lämnas i noter till de resultat- och balansräkningar som ingår i årsredovisningen. Enligt 5 kap. 22 § årsredovisningslagen gäller att större företag och publika aktiebolag ska ange i resultaträkningen, eller not till den, det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och andra ersättningar till styrelseledamöter, verkställande direktören och motsvarande befattningshavare och andra anställda. För publika aktiebolag gällare att uppgifterna ska lämnas för var och en av styrelseledamöterna och för den verkställande direktören (5 kap. 20 § årsredovisningslagen). I 5 kap. 22 § årsredovisningslagen finns bestämmelser om att större företag och publika aktiebolag ska lämna uppgift om det sammanlagda beloppet av kostnader och förpliktelser som avser pensioner eller liknande förmåner till styrelseledamöter, verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare. I ett publikt aktiebolag ska uppgifterna omfatta även
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
232
pensioner och liknande förmåner till andra personer i bolagets ledning. För styrelseledamöter och den verkställande direktören gäller att uppgifterna ska lämnas för var och en. Enligt 5 kap. 25 § årsredovisningslagen gäller att större företag och publika aktiebolag, som har träffat avtal om avgångsvederlag eller liknande förmåner till styrelseledamöter, verkställande direktören eller andra personer i företagets ledning, ska lämna uppgift om avtalen och om de väsentligaste villkoren i avtalen. De nu nämnda bestämmelserna i årsredovisningslagen gäller även för ledamöter eller suppleanter i tillsyns- lednings- eller förvaltningsorganet i europakooperativ och europabolag (se 5 kap. 27 § årsredovisningslagen).
De nu nämnda reglerna har ansetts förenliga med en av Kommissionen antagen rekommendation21 om en lämplig ordning för ersättningar till företagsledningen i börsnoterade bolag (se prop. 2005/06:186 s. 57).
Bestämmelser om förvaltningsberättelse i årsredovisning
Enligt 6 kap. 1 § bokföringslagen gäller att bl.a. aktiebolag, ekonomiska föreningar, handelsbolag i vilka en eller flera juridiska personer är delägare och vissa stiftelser samt större företag och moderbolag i koncerner ska avsluta bokföringen för varje räkenskapsår med en årsredovisning. Årsredovisningen ska innehålla en förvaltningsberättelse. Förvaltningsberättelsen ska innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av föreningens verksamhet, ställning och resultat och också lämna upplysningar om andra förhållanden som är viktiga för bedömningen av föreningens ställning och resultat, t.ex. händelser som är av väsentlig betydelse för föreningen och som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut. För stora företag ska förvaltningsberättelsen också innehålla sådana upplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning eller resultat och som är relevanta för den aktuella verksamheten (se 6 kap. 1 § årsredovisningslagen).
I aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra företag, som företräds av en styrelse, ska årsredovisningen skrivas under av samtliga
21 Kommissionens rekommendation av den 14 december 2004 om att främja en lämplig ordning för ersättningen till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag, 2004/913/EG.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
233
styrelseledamöter. Om en verkställande direktör är utsedd, ska även denne skriva under årsredovisningen. I handelsbolag ska årsredovisningen skrivas under av samtliga obegränsat ansvariga delägare. I stiftelser med anknuten förvaltning ska årsredovisningen skrivas under av förvaltaren eller, om ett handelsbolag är stiftelsens förvaltare, av samtliga bolagsmän som företräder bolaget (2 kap. 7 § årsredovisningslagen).
Förvaltningsberättelsen ska, tillsammans med övriga årsredovisningen, läggas fram av styrelsen vid ordinarie årlig stämma i ekonomiska föreningar (7 kap. 4 § föreningslagen). Liknande skyldigheter gäller för ledningsorganet i dualistiskt organiserade europakooperativ samt förvaltningsorganet i monistiskt organiserade europakooperativ (21 § andra stycket respektive 26 § lagen om europakooperativ), styrelsen i aktiebolag (7 kap. 10 § aktiebolagslagen), ledningsorganet i dualistiskt organiserade europabolag samt förvaltningsorganet i monistiskt organiserade europabolag (16 § respektive 22 § lagen om europabolag). För dualistiskt organiserade europakooperativ och europabolag gäller att tillsynsorganet ska till varje stämma som ska pröva frågan om fastställelse av kooperativet respektive bolagets resultat- och balansräkningar avge ett yttrande över årsredovisningen samt ledningsorganets och den verkställande direktörens förvaltning (se 22 § lagen om europakooperativ samt 17 § lagen om europabolag).
7.9.2 Överväganden
Förslag: I lagen uppställs ett krav på att kollektiva förvaltningsorganisationer ska ha en övervakningsfunktion som kontinuerligt övervakar de åtgärder som personer som leder organisationens verksamhet vidtar och hur de uppfyller sina skyldigheter. Inom det organ som har övervakningsfunktionen ska det i förekommande fall finnas en skälig och balanserad representation av olika medlemskategorier i den kollektiva förvaltningsorganisationen.
I lagen införs bestämmelser om att om den kollektiva förvaltningsorganisationen är en förening, ett aktiebolag, en stiftelse eller ett monistiskt organiserat europakooperativ eller europabolag, ska övervakningsfunktionen utövas av den juridiska personens styrelse
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
234
eller motsvarande. I dualistiskt organiserade europakooperativ och europabolag utövas övervakningsfunktionen av tillsynsorganet.
I lagen införs också bestämmelser om att det organ som utövar övervakningsfunktionen ska rapportera om utövandet av sina befogenheter till medlemsstämman. Övervakningsfunktionen ska sammanträda regelbundet och åtminstone utöva de befogenheter som medlemsstämman har delegerat till organet och övervaka de personer som utgör organisationens verksamhetsledning.
Varje person som ingår i övervakningsfunktionen ska lämna en årlig individuell redogörelse till medlemsstämman om intressekonflikter.
I lagen införs bestämmelser om att de personer som leder verksamheten i kollektiva förvaltningsorganisationer gör det på ett sunt, ansvarsfullt och lämpligt sätt, med sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder och mekanismer för intern kontroll.
I lagen införs bestämmelser om att kollektiva förvaltningsorganisationer ska tillämpa förfaranden för att undvika intressekonflikter. Bestämmelserna innebär bl.a. att var och en av personerna som leder verksamheten ska lämna en årliga individuell redogörelse till stämman om intressekonflikter.
I lagen uppställs ett krav på att kollektiva förvaltningsorganisationer som är föreningar, aktiebolag, stiftelser, eller monistiskt organiserade europakooperativ eller europabolag har en verkställande direktör som sköter den löpande förvaltningen. Den verkställande direktören får inte vara ledamot av styrelsen eller motsvarande organ.
Bedömning: Den övervakningsfunktion som regleras i artikel 9 i direktivet kan i regel utövas av ett befintligt organ i den associationsform i vilken den kollektiva förvaltningsorganisationen har valt att bedriva sin verksamhet enligt nationell rätt.
Direktivet uppställer inte något krav på att kollektiva förvaltningsorganisationer med monistisk organisationsstruktur ska inrätta ett särskilt övervakningsorgan som är skilt från styrelsen.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
235
Skälen för förslaget och bedömningen
Direktivet om kollektiv förvaltning
I direktivets artiklar 9 och 10 finns bestämmelser om övervakningsfunktion och skyldigheter för personer som leder verksamheten i den kollektiva förvaltningsorganisationen.
Enligt artikel 9.1 ska medlemsstaterna se till att varje kollektiv förvaltningsorganisation har en övervakningsfunktion som kontinuerligt övervakar hur personer som leder organisationens verksamhet fungerar och hur de uppfyller sina plikter. Artikel 9.2 anger att det inom det organ som har denna övervakningsfunktion ska finnas en skälig och balanserad representation av de olika medlemskategorierna i den kollektiva förvaltningsorganisationen. Artikel 9.3 föreskriver att varje person som utövar övervakningsfunktionen ska till medlemsstämman lämna en årlig individuell redogörelse om intressekonflikter, innehållande den information som avses i artikel 10.2 andra stycket. I artikel 9.4 anges att det organ som utövar övervakningsfunktionen ska sammanträda regelbundet och ha minst följande befogenheter: a) utöva de befogenheter som medlemsstämman har delegerat till organet, bland annat i enlighet med artikel 8.4 och 8.6, och b) övervaka de personer som avses i artikel 10 vad gäller verksamhet och skyldigheter, inklusive verkställandet av besluten från medlemsstämman och framför allt de allmänna principer som anges i artikel 8.5 a–d. Artikel 10.5 föreskriver att övervakningsorganet minst en gång per år ska rapportera om utövandet av sina befogenheter till medlemsstämman.
Av skäl 24 framgår att medlemmarna bör kunna delta i den kontinuerliga övervakningen av de kollektiva förvaltningsorganisationernas ledning. För detta bör dessa organisationer ha en övervakningsfunktion som är anpassad till den organisatoriska strukturen och som ger medlemmarna möjlighet att vara representerade i det organ som utövar denna funktion. Beroende på hur den organisatoriska strukturen ser ut för en kollektiv förvaltningsorganisation kan övervakningsfunktionen utövas av ett separat organ, t.ex. ett övervakningsorgan, eller av vissa av eller alla de direktörer i styrelsen som inte ansvarar för den dagliga ledningen av organisationen. Kravet på en rättvis och balanserad medlemsrepresentation bör inte hindra den kollektiva förvaltningsorganisationen från att utnämnda tredje parter till utövandet av övervakningsfunktionen, inbegripet
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
236
personer med relevanta yrkesmässiga sakkunskaper och rättighetshavare som inte uppfyller medlemskapskraven eller som inte är representerade direkt av organisationen, utan av en enhet som är medlem i den kollektiva förvaltningsorganisationen.
Av skäl 25 framgår vidare att personer som utövar övervakningsfunktionen bör lämna årliga redogörelser över eventuella konflikter mellan sina intressen och de intressen som tillkommer rättighetshavare som är representerade av den kollektiva förvaltningsorganisationen.
I artikel 10 anges att medlemsstaterna ska se till att varje kollektiv förvaltningsorganisation vidtar alla nödvändiga åtgärder för att de personer som leder dess verksamhet gör det på ett sunt, ansvarsfullt och lämpligt sätt, med sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder och mekanismer för intern kontroll.
I artikel 10.2 föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att de kollektiva förvaltningsorganisationerna inför och tillämpar förfaranden för att undvika intressekonflikter, och – om sådana intressekonflikter inte kan undvikas – för att identifiera, hantera, övervaka och tillkännage faktiskt förekommande eller potentiella intressekonflikter på ett sådant sätt att dessa inte skadar de gemensamma intressena för de rättighetshavare som organisationen representerar. De nämnda förfarandena ska inbegripa en årlig individuell redogörelse från var och en av de personer som avses i artikel 10.1 till medlemsstämman, innehållande följande information: a) eventuella intressen i den kollektiva förvaltningsorganisationen, b) alla ersättningar som erhållits från den kollektiva förvaltningsorganisationen under föregående räkenskapsår, inbegripet i form av pensionssystem, naturaförmåner och andra typer av förmåner,
c) alla belopp som erhållits under föregående räkenskapsår i egenskap av rättighetshavare från den kollektiva förvaltningsorganisationen, d) en redogörelse för faktiskt förekommande eller potentiella konflikter mellan personliga intressen och den kollektiva förvaltningsorganisationens intressen eller mellan skyldigheter gentemot den kollektiva förvaltningsorganisationen och skyldigheter gentemot andra fysiska eller juridiska personer.
Av skäl 25 till direktivet framgår att med tanke på sund förvaltning måste ledningen för en kollektiv förvaltningsorganisation vara oberoende. Chefer bör, oavsett om de väljs som direktörer eller anlitas eller anställs av organisationen genom avtal, vara skyldiga
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
237
att, innan de tillträder och därefter årligen, lämna en redogörelse över eventuella konflikter mellan sina intressen och de intressen som tillkommer rättighetshavare som är representerade av den kollektiva förvaltningsorganisationen. Sådana årliga redogörelser bör lämnas även av personer som utövar övervakningsfunktionen. Medlemsstaterna bör kunna begära att kollektiva förvaltningsorganisationer offentliggör sådana redogörelser eller lämnar dem till myndigheter.
Allmänna utgångspunkter
Artikel 9 reglerar skyldigheten för medlemsstaterna att se till att kollektiva förvaltningsorganisationer har en övervakningsfunktion som kontinuerligt övervakar hur personer som leder organisationens verksamhet fungerar och hur de uppfyller sina förpliktelser. Som framgår av avsnitt 7.9.1 finns skilda organisationsstrukturer i medlemsstaterna; vissa medlemsstater, såsom Sverige, har en tradition av monistisk organisationsstruktur med en styrelse som har både tillsynsansvar och ledningsansvar medan andra medlemsstater har en dualistisk tradition där övervaknings- respektive ledningsansvaret är uppdelat på två separata styrelser. Artikel 9 påverkar inte de ordningar som finns i medlemsstaterna i fråga om monistisk eller dualistisk organisationsstruktur och ställer inte krav på att medlemsstaterna inför något nytt organ. Det framgår bl.a. av skäl 24 att övervakningsfunktionen inte behöver utövas av ett separat övervakningsorgan, utan funktionen kan utövas av alla eller vissa personer i styrelsen som inte ansvarar för den dagliga ledningen. I samma skäl framhålls också att övervakningsfunktionen bör vara anpassad efter den organisatoriska strukturen som den kollektiva förvaltningsorganisationen har valt. Att direktivet inte påverkar medlemsstaternas ordningar med monistisk respektive dualistisk organisationsstruktur framgår också indirekt av artikel 8.4 andra stycket, som hänvisar till särskilda förutsättningar för delegation från stämman till övervakningsorganet i kollektiva förvaltningsorganisationer som bedrivs med dualistisk organisationsstruktur. Ytterligare stöd ges i definitionen av uttrycket direktör i artikel 3 g, som avser en ledamot i en monistisk styrelse eller en ledamot i en dualistisk styrelse beroende på vilken styrelsestruktur (monistisk
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
238
eller dualistisk) som föreskrivs i nationell rätt eller stadgan för den kollektiva förvaltningsorganisationen. Det kan också konstateras att EU-rättsakter i regel inte påverkar nationella ordningar med dualistiska eller monistiska system. Sammanfattningsvis gäller alltså att övervakningsfunktionen kan utövas av ett befintligt organ i den associationsform som organisationen har valt enligt nationell rätt och att artikel 9 inte uppställer något krav på att kollektiva förvaltningsorganisationer med monistisk organisationsstruktur ska inrätta ett särskilt övervakningsorgan som är skilt från styrelsen.
När det gäller den närmare innebörden av den ”övervakning” som avses i artikel 9 anges att övervakningen ska ske ”kontinuerligt” i förhållande till de personer som leder organisationens verksamhet (artikel 9.1), inklusive deras verkställande av vissa stämmobeslut (artikel 9.4 b). Det organ som utövar övervakningsfunktionen ska också utöva de befogenheter som medlemsstämman kan ha delegerat till det (artikel 9.4 a). Övervakningsfunktionen innehåller således såväl element av ren (efterhands-)kontroll, såsom att övervaka ledningens skyldighet att följa stämmans beslut om principer för fördelning av utestående belopp till rättighetshavare (artikel 8.5 a), men också att ta beslut om vissa ramar för den kollektiva förvaltningsorganisationens verksamhet, t.ex. i fråga om riskhanteringsstrategi (artikel 8.5 f). Övervakningsfunktionen innebär alltså såväl ett kontrollansvar som ett övergripande förvaltningsansvar. Av detta följer att övervakningsfunktionen inte omfattar utövandet av den dagliga ledningen av den kollektiva förvaltningsorganisationen, något som också uttrycks i skäl 24.
Att övervakningsfunktionen inte omfattar utövandet av den dagliga ledningen följer också av att de personer som övervakningsfunktionen har till uppgift att övervaka är de personer som enligt artikel 10 leder organisationens verksamhet (se artikel 9.1 och 9.4 b). Vad som avses med ”ledningen” anges inte närmare i artikel 10, men av att ledningen är föremål för övervakningsfunktionens övervakning och övergripande förvaltningsansvar följer att ledningsansvaret omfattar åtminstone verkställandet av stämmans beslut och övervakningsorganets riktlinjer. Det ledningsansvar som avses i artikel 10 torde alltså ta sikte på verkställande av de överordnade organens (stämman och övervakningsfunktionens) beslut och riktlinjer, såsom löpande förvaltning. Denna tolkning finner stöd i uttalandet i skäl 24 att övervakningsfunktionen inte kan utövas av
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
239
personer som ansvarar för den dagliga ledningen av organisationen. Den personkrets som omfattas av uttrycket ”personer som leder [den kollektiva förvaltningsorganisationens verksamhet] torde motsvara det som gäller på andra områden (se avsnitt 7.9.1). Utöver den verkställande direktören (där sådan finns), torde uttrycket omfatta personer som ingår i ledningsgrupper eller liknande och andra ansvariga personer, såsom ekonomiansvarig, chefsjurist och personalchef.
Även i andra EU-direktiv som innehåller rörelserättsliga regler finns bestämmelser om företagsstyrning, internkontroll och regelefterlevnad. Under utredningens arbete offentliggjordes ett utkast till lagrådsremiss om rörelsereglering för försäkring och tjänstepension – genomförande av det s.k. Solvens II-direktivet på försäkringsområdet.22 I utkastet föreslås bl.a. ny reglering om s.k. företagsstyrningssystem (s. 207 f. i utkastet) och system för internkontroll (s. 221 i utkastet) som har stora likheter med artikel 10.1 i direktivet om kollektiv förvaltning. I utkastet görs bedömningen att de nu nämnda bestämmelserna inte kan uppfyllas genom befintliga associationsrättsliga bestämmelser i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar.
Som en utgångspunkt bör artikel 9 och 10 genomföras på ett generellt och flexibelt sätt, som tar hänsyn till befintliga strukturer i den allmänna associationsrätten, bl.a. i fråga om direktivets krav på uppdelning mellan övervakningsfunktion och verkställande ledning. I det följande övervägs skyldigheterna enligt artiklarna 9 och 10 i förhållande till bestämmelser om styrelse och ledning m.m. för de allmänna associationsformerna i svensk rätt som utredningen har bedömt att direktivet ska tillämpas på (se avsnitt 6.3).
Ekonomiska föreningar och aktiebolag
De skyldigheter som utgör övervakningsfunktionen motsvarar delar av de skyldigheter som åligger en styrelse i en ekonomisk förening eller ett aktiebolag. Styrelsen i en förening eller ett bolag har även visst ledningsansvar. Om en ekonomisk förening eller ett aktiebolag har utsett en verkställande direktör så har han eller hon
22 Se http://www.regeringen.se/sb/d/18204/a/246821
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
240
ansvar för den löpande förvaltningen, medan styrelsens ledningsansvar i en sådan situation blir mer övergripande och liknar det övergripande förvaltningsansvar som omfattas av artikel 9. Den verkställande direktörens ansvar, i en sådan situation, liknar det ledningsansvar som omfattas av artikel 10, bl.a. med avseende på kravet på sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder och mekanismer för intern kontroll. Förhållandet mellan styrelse och verkställande direktör, t.ex. i fråga om styrelsens kontrollansvar, påminner också om den som direktivet uppställer mellan övervakningsorganet och personer som leder verksamheten i en kollektiv förvaltningsorganisation.
Vad som nu har nämnts om förhållandet mellan styrelsen och den verkställande ledningen gäller även för den övervakning som styrelsen har i förhållande till ledningen i fråga om att kontrollera att redovisningen sker på ett korrekt sätt. Något krav på särskilt redovisningsutskott i styrelsen behöver alltså inte uppställas.
Direktivets uppdelning mellan övervakningsfunktion och ledning kan således förenas med den etablerade monistiska ordningen som föreningslagen och aktiebolagslagen ger uttryck för i situationer där det finns en verkställande direktör. Artiklarna innebär därför inte något krav på att det i svensk rätt införs något nytt övervakningsorgan, skilt och överordnat styrelsen, för kollektiva förvaltningsorganisationer som bedrivs som ekonomiska föreningar eller aktiebolag (jfr SOU 2011:68 s. 285). Däremot förutsätts det att organisationerna har en verkställande direktör, som inte också är ledamot av styrelsen. I lagen bör därför uppställas ett krav på att kollektiva förvaltningsorganisationer som är ekonomiska föreningar eller aktiebolag har en verkställande direktör som sköter den löpande förvaltningen. Den verkställande direktören får inte vara ledamot av styrelsen.
Bestämmelserna i artikel 10.1 om att de personer som leder verksamheten i den kollektiva förvaltningsorganisationen gör det på ett sunt, ansvarsfullt och lämpligt sätt, med sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder och mekanismer för intern kontroll har stora likheter med bestämmelser om företagsstyrning och internkontroll i andra EU-direktiv som innehåller rörelserättsliga regler. I likhet med vad som föreslagits vid genomförande av de bestämmelserna (se ovan) bedömer utredningen att artikel 10.1 inte kan uppfyllas genom befintliga associationsrättsliga bestämmelser i
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
241
aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. Bestämmelserna bör i stället genomföras som rörelserättsliga bestämmelser om företagsstyrning och internkontroll för de personer som leder de kollektiva förvaltningsorganisationernas verksamhet. För att skapa tydlighet i förhållande till direktivet bör det i lagen också införas bestämmelser om att styrelsen i en kollektiv förvaltningsorganisation som är en ekonomisk förening eller ett aktiebolag ska utöva de befogenheter som stämman har delegerat till den (artikel 9.4 a) och utöva övervakning av att ledningen följer de allmänna principer som stämman har beslutat om i enlighet med den lagstiftning som genomför artikel 8.5 a-d (artikel 9.4 b). De nämna bestämmelserna i direktivet tar sikte på de särskilda krav som direktivet uppställer på kollektiva förvaltningsorganisationer och som därför inte utan vidare omfattas av de beslut, den övervakning eller de ledningsåtgärder som organisationernas organ vidtar i dag.
Ett alternativt genomförande av artikel 9 är att införa särskilda bestämmelser om ett övervakningsorgan. Det skulle skapa klarhet i förhållande till direktivet och övervakningen skulle kunna omfatta såväl den verkställande direktörens som styrelsens ledningsansvar. Ett sådant genomförande skulle dock rubba etablerade svenska associationsrättsliga ordningar. Utredningen föreslår därför inte ett sådant genomförande av direktivet.
Föreningslagens och aktiebolagslagens bestämmelser om jäv för styrelseledamot och verkställande direktör liknar direktivets generella krav på förfaranden för att undvika intressekonflikter (artikel 10.2 första stycket). Vidare ger aktiebolagslagens och föreningslagens s.k. generalklausuler skydd mot gynnande av vissa medlemmar i förhållande till andra. Till skillnad från nu nämnda befintliga associationsrättsliga regler tar direktivets bestämmelser om intressekonflikter dock sikte på eventuella intressekonflikter i förhållande till de rättighetshavare som organisationen representerar. Som framkommit i tidigare avsnitt (se t.ex. 7.2.2) kan det förekomma att en kollektiv förvaltningsorganisation representerar rättighetshavare utan att rättighetshavarna med nödvändighet också behöver vara medlemmar i organisationen. Den hantering av intressekonflikter som avses i artikel 10.2 behöver alltså inte med nödvändighet vara samma intressekonflikt som hanteras av de associationsrättsliga bestämmelserna. Eftersom bestämmelserna tar sikte på relationen till de företrädda rättighetshavarna snarare än
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
242
medlemmarna, är bestämmelserna snarast av rörelserättslig än associationsrättslig karaktär. Befintliga associationsrättsliga generalklausuler och bestämmelser om jäv är alltså inte tillräckliga för att genomföra de krav som uppställs i artikel 10.2 första stycket i direktivet. Bestämmelserna bör mot den bakgrunden genomföras som rörelserättsliga bestämmelser för kollektiva förvaltningsorganisationer.
När det gäller de mer specifika krav på årlig individuell redogörelse om eventuella intressekonflikter (artiklarna 9.3 och 10.2 andra stycket) motsvaras de till viss del av den information som publika aktiebolag måste uppge i sin årsredovisning för var och en av styrelseledamöterna och den verkställande direktören. Skyldigheten att lämna den informationen åligger dock företaget och inte de enskilda ledamöterna och det är för utredningen inte känt att det skulle förekomma att en kollektiv förvaltningsorganisation i dag bedriver sin verksamhet som publikt aktiebolag. Likväl gäller att den individuella redogörelse som avses i artikel 10.2 andra stycket ska tillämpas på alla kollektiva förvaltningsorganisationer oavsett i vilken juridisk form de bedrivs. I lagen bör därför införas en individuell skyldighet för styrelseledamöterna och den verkställande direktören att lämna den information som avses i artikeln.
Kravet enligt artikel 9.5 på att det organ som utövar övervakningsfunktionen minst en gång per år ska rapportera om utövandet av sina befogenheter till stämman faller huvudsakligen inom det krav på förvaltningsberättelse som redan gäller för den årsredovisning som ekonomiska föreningar och aktiebolag ska upprätta och varje år tillställa stämman. För att skapa tydlighet i förhållande till direktivet bör det dock i lagen införas bestämmelser om att styrelsen i en kollektiv förvaltningsorganisation som är en ekonomisk förening eller ett aktiebolag årligen ska rapportera om utövandet av de befogenheter som stämman har delegerat till den (artikel 9.4 a) och utöva övervakning av att ledningen följer de allmänna principer som stämman har beslutat om i enlighet med den lagstiftning som genomför artikel 8.5 a-d (artikel 9.4 b).
I direktivet uppställs ett krav på att det organ som utövar övervakningsfunktionen ska sammanträda regelbundet (artikel 9.4 a). Det kravet torde inte vara uppfyllt redan genom föreningslagens och aktiebolagslagens krav på att styrelsens ordförande ska sammankalla styrelsen ”när det behövs” eller efter begäran av
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
243
ledamot eller verkställande direktör. I lagen bör därför införas ett krav på att styrelsen i en kollektiv förvaltningsorganisation som är en ekonomisk förening eller ett aktiebolag ska sammankallas regelbundet.
Ideella föreningar
För ideella föreningar saknas i dag bestämmelser i lag som motsvarar de krav som direktivet uppställer i fråga om övervakningsfunktion (artikel 9) och skyldigheter för personer som leder verksamheten i den kollektiva förvaltningsorganisationen (artikel 10). I lagen bör därför införas bestämmelser som genomför direktivets artiklar 9 och 10 i förhållande till ideella föreningar. Bestämmelserna bör utformas i enlighet med den lösning som föreslås för ekonomiska föreningar och aktiebolag, där styrelsen utövar övervakningsfunktionen och det uppställs ett krav på att det finns en verkställande direktör.
Europakooperativ och europabolag
Som beskrivits i avsnitt 7.9.1 skiljer sig europakooperativ och europabolag från befintliga associationsrättsliga strukturer i svensk rätt i det att de ger en möjlighet för kooperativet eller bolaget att välja om verksamheten ska organiseras enligt monistiskt eller dualistiskt system. Som framkommit är direktivet anpassat efter att fungera i båda systemen. En utgångspunkt bör således vara att de kollektiva förvaltningsorganisationer som bedriver sin verksamhet som europakooperativ eller europabolag ska kunna välja om direktivets krav på övervakningsfunktion och skyldigheter för personer som leder verksamheten ska utövas enligt den monistiska eller dualistiska modellen.
När det gäller de närmare krav som uppställs på det organ som utövar övervakningsfunktionen gäller att tillsynsorganet dualistiskt organiserade i europakooperativ och europabolag redan enligt bestämmelserna i förordningarna har till uppgift att kontrollera hur ledningsorganet genomför sina uppgifter. Vidare gäller att ledningsorganet ansvarar för kooperativets eller bolagets ledning och företräder det i kontakter med tredje man samtidigt som det finns
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
244
en möjlighet att utse en verkställande direktör som sköter den löpande förvaltningen. Direktivets uppdelning mellan övervakningsfunktion och personer som leder verksamheten i förvaltningsorganisationen passar således väl in den dualistiska struktur som regleras i förordningarna och som kompletteras av bestämmelserna i lagarna om europakooperativ och europabolag. För att skapa tydlighet i förhållande till direktivets krav bör det i lagen dock införas bestämmelser om att tillsynsorganet i en dualistiskt organiserad kollektiv förvaltningsorganisation som är ett europakooperativ eller europabolag ska utöva övervakningsfunktionens befogenheter och omfattas av dess skyldigheter enligt artikel 9 i direktivet.
När det gäller monistiskt organiserade europakooperativ och europabolag gäller samma bedömning om skyldigheterna för förvaltningsorganet och den verkställande direktören och deras inbördes förhållande som har beskrivits för ekonomiska föreningar och aktiebolag. Det innebär att det för kollektiva förvaltningsorganisationer som är monistiskt organiserade europakooperativ eller europabolag bör uppställas ett krav på att de utövar övervakningsfunktionen samt att det utses en verkställande direktör. Den verkställande direktören får inte vara ledamot av förvaltningsorganet.
I likhet med vad som föreslås för aktiebolag och ekonomiska föreningar bör bestämmelserna i artikel 10 uppfyllas genom införande i lagen av rörelserättsliga bestämmelser rörelserättsliga bestämmelser om företagsstyrning och internkontroll för de personer som leder de kollektiva förvaltningsorganisationernas verksamhet.
För monistiskt organiserade europakooperativ och europabolag finns bestämmelser om att förvaltningsorganet ska sammanträda minst var tredje månad, vilket får anses motsvara direktivets krav på att det organ som utövar övervakningsfunktionen sammanträda regelbundet. Några ytterligare bestämmelser om detta behöver därför i och för sig inte införas för sådana kooperativ och bolag. Däremot kan ett sådant krav för tydlighets skull framgå av lagen. För dualistiskt organiserade kooperativ och bolag saknas dock bestämmelser om mötesfrekvens. Av samma skäl som anförts för styrelser i ekonomiska föreningar och aktiebolag bör det i lagen införas ett krav på att tillsynsorganet i dualistiskt organiserade europakooperativ och europabolag håller regelbundna möten.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
245
Handelsbolag
Som beskrivs i avsnitt 7.9.1 sköts förvaltningen i ett handelsbolag i regel direkt av bolagsmännen; några särskilda övervaknings- eller ledningsorgan som motsvarar de skyldigheter som följer av artikel 9 och 10 finns inte omnämnda i lagen. Det åligger bolagsmännen i ett handelsbolag som är en kollektiv förvaltningsorganisation att organisera sin verksamhet så att kraven på övervakningsfunktion och de personer som leder verksamheten, samt separationen mellan dessa funktioner, uppfylls. Exempelvis kan bolagsmännen genom bestämmelser i bolagsavtalet inrätta bolagsorgan såsom en styrelse med övervakningsfunktion och en verkställande direktör och reglera deras befogenheter och inbördes förhållande. I förhållande till handelsbolag kan direktivets artikel 9 och 10 alltså införas som allmänna krav i enlighet med lydelsen av artiklarna i direktivet och några särbestämmelser behöver inte införas för handelsbolag.
Europeiska ekonomiska intressegrupperingar
Som beskrivits i avsnitt 7.9.1 har europeiska ekonomiska intressegrupperingar två organ; medlemmarna (i gruppering) och företagsledningen. Förordningens reglering av företagsledarens befogenheter är mer allmänt hållna än de skyldigheter som gäller för företagsledningen enligt artikel 10 i direktivet. Vidare gäller att någon motsvarighet till den övervakningsfunktion som regleras i direktivets artikel 9 inte finns omnämnd i förordningen. Däremot är det möjligt för medlemmarna att inrätta ett sådant organ. Att det behövs ett särskilt övervakningsorgan, som är skilt från medlemmarna i grupp, följer av att det organ som utövar övervakningsfunktionen ska rapportera till stämman i en kollektiv förvaltningsorganisation (se artikel 9.5 i direktivet). I likhet med den bedömning som görs beträffande handelsbolag kan direktivets artikel 9 och 10 i förhållande till intressegrupperingar införas som allmänna krav i enlighet med lydelsen av artiklarna och några särbestämmelser behöver inte införas.
Representation av rättighetshavare samt medlemskap… SOU 2015:47
246
Stiftelser
Bestämmelserna om övervakningsfunktion i direktivets artikel 9 kan i relevanta delar omfatta styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse. För att uppfylla direktivets krav på separation mellan det organ som utövar övervakningsfunktionen och de personer som ansvarar för den dagliga ledningen bör det uppställas ett krav på att stiftelsen har en verkställande direktör som sköter den löpande förvaltningen. I lagen bör därför anges att styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse ska utöva övervakningsfunktionen i en kollektiv förvaltningsorganisation som är en stiftelse. Det bör också inför ett krav på att en sådan stiftelse ska ha en verkställande direktör som sköter den löpande förvaltningen. Den verkställande direktören får inte vara ledamot i styrelsen för stiftelsen med egen förvaltning. Om den kollektiva förvaltningsorganisationen är en stiftelse som har anknuten förvaltning får den verkställande direktören inte vara förvaltare för stiftelsen.
7.10 Särskilt om äldre former av ekonomiska föreningar
Bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser i den nya lagen som förtydligar att den kommer att tillämpas även på ekonomiska föreningar som omfattas av vissa undantagsbestämmelser i lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen).
Skälen för bedömningen
Under utredningens arbete har framkommit av några av de organisationer som helt eller delvis ägnar sig åt kollektiv förvaltning bedriver sin verksamhet i en äldre form av ekonomisk förening, s.k. ekonomiska föreningar utan personlig ansvarighet (upa) för medlemmarna enligt 1911 års föreningslag. Enligt övergångsbestämmelser till den nuvarande föreningslagen omfattas sådana upa-föreningar av föreningslagen, med vissa undantag.
SOU 2015:47 Representation av rättighetshavare samt medlemskap…
247
Utgångspunkten i lagen (1987:668) om införande av föreningslagen (promulgationslagen) är att föreningslagen är tillämplig även på föreningar som registrerats före den 1 januari 1988 då föreningslagen trädde i kraft. Härifrån gäller dock vissa undantag, bl.a. för upaföreningar. Dessa föreningar får avvika från föreningslagens regler bl.a. i fråga om definitionen på ekonomisk förening i 1 kap. 1 § föreningslagen (14 § promulgationslagen), öppenhetsbestämmelserna i 3 kap. 1 § föreningslagen (15 §) och stämmotidpunkten (17 §).
Direktivet om kollektiv förvaltning medger inte några motsvarande undantagsbestämmelser. Bestämmelserna i lagen om kollektiv förvaltning kommer således att vara tillämpliga på upa-föreningar. De bestämmelser som föreslås gälla för ekonomiska föreningar kommer att gälla även för upa-föreningar. Några särskilda bestämmelser om äldre ekonomiska föreningar, inklusive upa-föreningar, behöver således inte införas.
249