Prop. 2015/16:4

Modernisering av lagen om ekonomiska föreningar

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 oktober 2015

Margot Wallström

Morgan Johansson

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att lagen om ekonomiska föreningar moderniseras i syfte att förbättra möjligheterna att bedriva kooperativt företagande. Lagen anpassas till de förutsättningar som råder i dag när det gäller verksamhet, organisation och kapital. Lagen förenklas också och anpassas till motsvarande regler i aktiebolagslagen.

Bland nyheterna kan följande nämnas.

  • Föreningens verksamhet ska i ökad utsträckning kunna bedrivas i ett delägt företag.
  • Möjligheterna att kommunicera elektroniskt med medlemmarna vidgas.
  • Tydligare regler om medlemsförteckning införs.
  • Det införs en möjlighet att anta s.k. investerande medlemmar som bidrar endast med kapital. Beloppsbegränsningen när det gäller förlagsinsatser från andra än medlemmar tas bort.
  • Reglerna om föreningsstämman och styrelsen moderniseras och det blir enklare att ändra stadgarna samt besluta om likvidation och fusion.
  • Kapitalskyddet förstärks genom nya regler om värdeöverföringar motsvarande de som finns i aktiebolagslagen.

Flera av de föreslagna ändringarna omfattar även bostadsrättslagen, lagen om kooperativ hyresrätt samt lagstiftningen om kreditmarknadsföreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

2. lag om ändring i lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

3. lag om ändring i lagen (1975:417) om sambruksföreningar,

4. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),

5. lag om ändring i lagen (1991:615) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar,

6. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),

7. lag om ändring i ellagen (1997:857),

8. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

9. lag om ändring i lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt, 10. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

11. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403), 12. lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ, 13. lag om ändring i fjärrvärmelagen (2008:263), 14. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043).

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar1

dels att 7 kap., 10 kap., 12 kap. 27, 28 och 32 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 12 kap. 32 § ska utgå,

dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 4–6 §§, 4 kap. 1 §, 5 kap. 1 och 6 §§, 6 kap. 1, 3, 4, 6, 10 och 12–14 §§, 8 kap. 13 och 17 §§, 11 kap. 1, 12, 14 och 15 §§, 12 kap. 4–11, 14, 18, 20–22, 29, 30, 33 och 43 §§, 13 kap. 3 och 6 §§, 15 kap. 4 och 6 §§ och 16 kap. 1 § och rubrikerna närmast före 12 kap. 10 och 14 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya kapitel, 7, 9 och 10 kap., tjugoen nya paragrafer, 1 kap. 1 a och 8 §§, 3 kap. 1 a, 3 a och 7–10 §§, 4 kap. 4– 7 §§, 5 kap. 9 och 10 §§, 6 kap. 6 a §, 11 kap. 2 a och 2 b §§, 12 kap. 3 a och 5 a–5 c §§, och närmast före 11 kap. 2 a och 2 b §§ och 12 kap. 3 a och 5 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §2

En ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar

En ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet som medlemmarna deltar i

1. som konsumenter eller andra förbrukare,

2. som leverantörer,

3. med egen arbetsinsats,

4. genom att begagna föreningens tjänster, eller

4. genom att använda föreningens tjänster, eller

5. på annat liknande sätt. Vid bedömning av om förutsätt-Vid bedömningen av om förut-

1 Senaste lydelse av 7 kap. 7 § 2013:736 10 kap. 6 § 2004:305 7 kap. 12 § 2008:3 12 kap. 27 § 2008:3 7 kap. 14 § 2000:33 12 kap. 28 § 2008:3 7 kap. 17 § 2008:3 12 kap. 32 § 2008:3 10 kap. 2 a § 1997:914 rubriken närmast före 12 kap. 32 § 2008:3. 10 kap. 4 § 1997:914 2 Senaste lydelse 2006:293.

ningarna enligt första stycket är uppfyllda skall, utöver föreningens egna medlemmar, beaktas även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen.

Vidare skall en förening anses som ekonomisk förening, om

sättningarna enligt första stycket är uppfyllda ska, utöver föreningens egna medlemmar, även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen beaktas.

Vidare ska en förening anses som en ekonomisk förening, om

1. föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att verka för att de deltar på det sätt som anges i första stycket i ekonomisk verksamhet som en eller flera andra föreningar bedriver,

2. föreningens tillgångar till övervägande del består av andelar i den eller de andra föreningarna, och

3. den eller de andra föreningarna enligt första stycket utgör ekonomiska föreningar.

En ekonomisk förenings verksamhet får bedrivas

1. i ett av föreningen helägt dotterföretag,

1. i ett dotterföretag till föreningen,

2. i ett av föreningen delägt företag, om även övriga delägare är ekonomiska föreningar eller motsvarande utländska juridiska personer med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller

3. i ett helägt dotterföretag till ett sådant företag som avses i 2.

För en ekonomisk förening är utmärkande att den uppfyller särskilda villkor i fråga om rätten till medlemskap, rösträtt och överskottsutdelning. Om detta föreskrivs i 3, 7 och 10 kap.

1 a §

I stadgarna för en ekonomisk förening får det bestämmas att det i föreningen också får finnas medlemmar som inte ska delta i verksamheten på det sätt som anges i 1 § utan endast bidra till den verksamheten med en medlemsinsats (investerande medlemmar).

8 § En ekonomisk förening får använda elektroniska hjälpmedel för att skicka kallelser och annan information till en medlem eller någon annan även när det i lagen anges att skriftlig information ska lämnas på något annat sätt, om

1. föreningsstämman har beslutat om det,

2. föreningen har tillförlitliga

rutiner för att identifiera mottagaren och tillförlitlig information om hur han eller hon kan nås, och

3. mottagaren efter en förfrågan som har skickats med post har samtyckt till ett sådant förfarande.

En mottagare ska anses ha samtyckt till förfarandet om han eller hon inte har motsatt sig användningen av elektroniska hjälpmedel inom den tid som har angetts i förfrågan enligt första stycket 3. Denna tid ska vara minst två veckor från det att förfrågan skickades. Av förfrågan ska det framgå att framtida information kan komma att lämnas med det eller de angivna slagen av elektroniska hjälpmedel, om inte mottagaren uttryckligen motsätter sig detta.

Den som har samtyckt till att information lämnas med elektroniska hjälpmedel kan när som helst återta sitt samtycke.

2 kap.

1 §3

En ekonomisk förening skall ha minst tre medlemmar.

Medlemmarna skall anta stadgar samt välja styrelse och revisorer.

En ekonomisk förening ska ha minst tre medlemmar som inte är investerande medlemmar.

Medlemmarna ska anta stadgar samt välja styrelse och revisorer.

2 §4

Föreningens stadgar skall ange Föreningens stadgar ska ange

1. föreningens firma,

2. den ort i Sverige där föreningens styrelse skall ha sitt säte,

2. den ort i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,

3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art, 4. den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur insatserna skall fullgöras samt i vad mån en medlem får delta i föreningen med insats utöver vad han är skyldig att delta med,

4. den insats som varje medlem ska delta med i föreningen, hur insatserna ska fullgöras samt i vilken utsträckning en medlem får delta i föreningen med en insats utöver vad han eller hon är skyldig att delta med,

3 Senaste lydelse 1993:313. 4 Senaste lydelse 2000:33.

5. för det fall att regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skall förekomma, avgifternas belopp eller de högsta belopp till vilka de får bestämmas,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall skall ske,

7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,

8. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom,

5. för det fall att regelbundna avgifter till föreningen eller avgifter till föreningen som är beroende av särskilda beslut om uttaxering ska förekomma, avgifternas belopp eller de högsta belopp som de får bestämmas till,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av dem ska utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall ska ske,

7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 1 § andra stycket ska finnas, deras befogenhet, hur de ska utses och tiden för deras uppdrag,

8. inom vilken tid och hur en föreningsstämma ska sammankallas samt hur andra meddelanden ska förmedlas till medlemmarna eller fullmäktige,

9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,

9. vilka ärenden som ska förekomma på en ordinarie föreningsstämma,

10. vilken tid föreningens räkenskapsår skall omfatta,

11. grunderna för fördelning av föreningens vinst samt hur man skall förfara med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses, samt

12. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insatsemission som avses i 10 kap. 2 a § skall förekomma, vad som skall gälla för dessa.

10. vilken tid föreningens räkenskapsår ska omfatta,

11. grunderna för fördelning av föreningens vinst och hur man ska göra med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses, och

12. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insatsemission som avses i 10 kap. 21 § ska förekomma, vad som ska gälla för dessa.

Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Om föreningen skall ha euro som redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), skall detta anges i stadgarna. I så fall skall det i stadgarna också anges att den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen skall vara bestämd i euro.

Om föreningen ska ha euro som redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), ska detta anges i stadgarna. I så fall ska det i stadgarna också anges att den insats som varje medlem ska delta med i föreningen ska vara bestämd i euro.

Vid byte av redovisningsvaluta får ändring av uppgift som avses i första stycket 4 om insatsbelopp anstå till den första ordinarie föreningsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.

3 kap.

1 a §

I ett beslut om att anta någon som investerande medlem ska det anges att medlemmen är en investerande medlem.

En investerande medlem kan efter en ny ansökan antas som en sådan medlem som avses i 1 kap. 1 § första stycket.

3 a §

Den del av en medlems andelsrätt som avser insatser som har tillgodoförts medlemmen genom en insatsemission eller insatser utöver vad medlemmen är skyldig att delta med får överlåtas utan samband med överlåtelse av medlemmens hela andel i föreningen. Rätten till insatser som har tillgodoförts medlemmen genom en insatsemission får överlåtas endast till en annan medlem.

Rätten till överlåtelse får begränsas i stadgarna. I stadgarna får det också bestämmas att sådana överlåtelser endast får ske på visst angivet sätt.

Om inte annat har bestämts i stadgarna, får överlåtelsen rättsverkan mot föreningen när styrelsen har underrättats om överlåtelsen.

4 §5

En medlem har rätt att säga upp sig till utträde ur föreningen. I stadgarna får föreskrivas att en uppsägning ska göras skriftligen och att uppsägningshandlingen ska vara försedd med medlemmens bevittnade namnunderskrift

En medlem har rätt att säga upp sig för utträde ur föreningen. I stadgarna får det bestämmas att en uppsägning ska göras skriftligen och att uppsägningshandlingen ska vara försedd med medlemmens bevittnade namnunderskrift.

5 Senaste lydelse 2008:3.

I stadgarna får även föreskrivas att uppsägning inte får göras förrän efter viss tid, högst två år, från inträdet. Tiden får utsträckas till högst fem år, om registreringsmyndigheten medger det. Föreskrifter i stadgarna om att uppsägning får göras först efter en viss tid gäller inte i fall som avses i 7 kap. 15 § tredje stycket och 12 kap. 20 §.

I stadgarna får det även bestämmas att uppsägning inte får göras förrän efter viss tid, högst två år, från inträdet. Tiden får utsträckas till högst fem år om Bolagsverket medger det. Bestämmelser i stadgarna om att uppsägning får göras först efter en viss tid gäller inte i fall som avses i 7 kap. 48 § och 12 kap. 20 §.

En medlem får uteslutas ur föreningen på sådan grund som anges i stadgarna. Föreningsstämman ska besluta om uteslutningen, om inte annat föreskrivs i stadgarna.

En medlem får uteslutas ur föreningen på sådan grund som anges i stadgarna. Föreningsstämman ska besluta om uteslutningen, om inte något annat har bestämts i stadgarna.

5 §6

Avgång ur föreningen sker, utom i fall som avses i 7 kap. 15 § tredje stycket och 12 kap. 20 §, vid utgången av det räkenskapsår som slutar näst efter en månad eller den längre tid, högst sex månader, som har bestämts i stadgarna, sedan medlemmen har sagt upp sig till utträde eller uteslutits eller någon annan omständighet som föranlett avgången har inträffat.

Avgång ur föreningen sker, utom i fall som avses i 7 kap. 48 § och 12 kap. 20 §, vid utgången av det räkenskapsår som slutar näst efter en månad eller den längre tid, högst sex månader, som har bestämts i stadgarna, sedan medlemmen har sagt upp sig för utträde eller uteslutits eller någon annan omständighet som orsakat avgången har inträffat.

En medlem som har uteslutits ur föreningen förlorar genast sin rätt att delta i överläggningar och beslut om föreningens angelägenheter.

6 §7

Styrelsen skall föra en medlemsförteckning. Denna skall innehålla uppgift om

Styrelsen ska föra en medlemsförteckning. Förteckningen ska ha till ändamål att ge föreningen, medlemmarna och andra underlag för att bedöma medlemsförhållandena i föreningen.

1. varje medlems namn och postadress samt det antal medlemsinsatser med vilket han deltar i föreningen,

Medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om

1. varje medlems namn och postadress samt, i förekommande fall, att medlemmen är en investerande medlem,

6 Senaste lydelse 2008:3. 7 Senaste lydelse 1997:914.

2. tidpunkten för medlemmens inträde i föreningen,

3. det antal medlemsinsatser som medlemmen deltar med i föreningen,

2. det sammanlagda beloppet inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser enligt den senast fastställda balansräkningen, samt

4. det sammanlagda beloppet inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser enligt den senast fastställda balansräkningen, och

3. summorna av medlemsinsatsbelopp som efter utgången av det räkenskapsår balansräkningen avser har återbetalats eller högst skall återbetalas enligt 4 kap. 1 och 3 §§ och om tiden för återbetalningarna.

5. summorna av medlemsinsatsbelopp som efter utgången av det räkenskapsår balansräkningen avser har återbetalats eller högst ska återbetalas enligt 4 kap. 1 och 3 §§ och om tiden för återbetalningarna.

Medlemsförteckningen kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Den kan också föras med automatisk databehandling eller på annat liknande sätt.

Medlemsförteckningen kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Den kan också föras med automatiserad behandling eller på annat liknande sätt.

Medlemsförteckningen skall hållas tillgänglig hos föreningen för var och en som vill ta del av den.

Medlemsförteckningen ska hållas tillgänglig hos föreningen för var och en som vill ta del av den.

Om förteckningen förs med automatiserad behandling, ska föreningen ge var och en som begär det tillfälle att hos föreningen ta del av en aktuell utskrift eller annan aktuell framställning av förteckningen.

Varje medlem har rätt att på begäran få skriftlig uppgift av föreningen om sitt medlemskap och om de insatser som han har betalt in eller tillgodoförts genom insatsemission.

7 §

Medlemsförteckningen ska upprättas så snart föreningen har bildats.

När en ny medlem har gått in i föreningen, ska uppgifter enligt 6 § andra stycket 1–3 utan dröjsmål antecknas i medlemsförteckningen.

Om en medlem eller någon annan behörig person anmäler att ett förhållande som har angetts i medlemsförteckningen har änd-

rats, ska ändringen utan dröjsmål antecknas i förteckningen. Vid en medlems avgång ska också tidpunkten för avgången antecknas.

8 §

Medlemsförteckningen ska bevaras så länge föreningen består och under minst sju år efter föreningens upplösning.

Om medlemsförteckningen förs i vanlig läsbar form, ska den bevaras i ursprunglig form. Övergår föreningen till att föra förteckningen med hjälp av automatiserad behandling, ska den gamla förteckningen bevaras under minst sju år därefter.

Om medlemsförteckningen förs med automatiserad behandling, ska uppgifter som har tagits bort ur förteckningen bevaras i minst sju år. Uppgifterna får bevaras i vanlig läsbar form eller i annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas enbart med ett tekniskt hjälpmedel.

9 §

I fråga om behandling av personuppgifter i en medlemsförteckning finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998:204) . Föreningen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som förandet av medlemsförteckningen innebär.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd ska tillämpas på motsvarande sätt vid behandling av personuppgifter i en medlemsförteckning och vid annan behandling av personuppgifter enligt denna lag.

10 §

Varje medlem har rätt att på begäran och utan kostnad få en skriftlig uppgift av föreningen om sitt medlemskap och om de medlemsinsatser som han eller hon

har betalat in eller tillgodoförts genom insatsemission.

Lydelse enligt prop. 2015/16:3 Föreslagen lydelse 4 kap.

1 §

En medlem som har avgått har rätt att sex månader efter avgången få ut sina inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser. Beloppet får dock inte överstiga vad som avser honom eller henne i förhållande till övriga medlemmar av föreningens egna kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången. Vid beräkningen av föreningens egna kapital ska det bortses från uppskrivningsfonden, reservfonden, kapitalandelsfonden, fonden för utvecklingsutgifter och förlagsinsatserna. I en kreditmarknadsförening får utbetalningar av insatsbelopp dock ske tidigast sex månader efter medlemmens avgång och verkställas bara en gång per kvartal och efter Finansinspektionens tillstånd. Ett insatsbelopp i ett institut för elektroniska pengar får betalas ut bara när det kan ske med hänsyn till bestämmelserna i lagen (2011:755) om elektroniska pengar.

En medlem som har avgått har rätt att sex månader efter avgången få ut sina inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser. Beloppet får dock inte överstiga vad som avser honom eller henne i förhållande till övriga medlemmar av föreningens eget kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången. Vid beräkningen av föreningens eget kapital ska det bortses från uppskrivningsfonden, reservfonden, kapitalandelsfonden, fonden för utvecklingsutgifter och förlagsinsatserna. I en kreditmarknadsförening får utbetalningar av insatsbelopp dock göras tidigast sex månader efter medlemmens avgång och verkställas bara en gång per kvartal och efter Finansinspektionens tillstånd. Ett insatsbelopp i ett institut för elektroniska pengar får betalas ut bara när det kan ske med hänsyn till bestämmelserna i lagen (2011:755) om elektroniska pengar.

Den som har avgått har vidare rätt att i samma ordning som övriga medlemmar få ut vad som avser honom eller henne av beslutad vinstutdelning.

Går föreningen i likvidation inom sex månader från avgången eller meddelas inom samma tid beslut om att försätta föreningen i konkurs, ska rätten för den som har avgått att få ut medlemsinsatser bedömas enligt grunderna för reglerna om skifte av föreningens tillgångar.

En medlems rätt enligt första– tredje styckena får begränsas i stadgarna. Detta gäller dock inte i sådana fall som avses i 7 kap. 15 § tredje stycket eller 12 kap. 20 §.

En medlems rätt enligt första– tredje styckena får begränsas i stadgarna. Detta gäller dock inte i sådana fall som avses i 7 kap. 48 § eller 12 kap. 20 §.

I fall som avses i första stycket fjärde meningen ska Finansinspektionen ge tillstånd till utbetalning, om inte kreditmarknadsföreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Om föreningsstämman har beslutat om minskning av medlemsinsatsernas belopp, ska 3 § tillämpas också vid återbetalning av den del av tidigare inbetald medlemsinsats som medlemmen inte längre är skyldig att delta med. Vid återbetalning av detta slag krävs dock inte någon uppsägning.

I 7 kap. 51 § anges när ett beslut om minskning av medlemsinsatsernas belopp tidigast får verkställas.

5 §

Belopp som en medlem vid avgång ur föreningen inte får tillbaka av sina medlemsinsatser enligt 1 § ska avsättas till reservfonden.

6 §

Om en återbetalning som avses i 1, 3 eller 4 § har gjorts i strid med bestämmelserna om sådan betalning i detta kapitel eller 7 kap. 51 §, ska mottagaren återbära vad han eller hon har tagit emot.

På värdet av den egendom som ska återbäras ska mottagaren betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att återbetalningen gjordes till dess att ränta ska betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § den lagen.

7 §

Om det uppkommer någon brist vid återbäring enligt 6 §, är de personer som har medverkat till föreningens beslut om återbetalning ansvariga för denna. Detsamma gäller de som har medverkat till verkställandet av beslutet eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet om återbetalning.

För ansvar enligt första stycket förutsätts, i fråga om styrelseledamöter, verkställande direktör, revisor och särskild granskare, uppsåt eller oaktsamhet och, i fråga om medlemmar och andra, uppsåt eller grov oaktsamhet.

Vid tillämpningen av första och andra styckena gäller 13 kap. 4 §.

5 kap.

1 §8

En ekonomisk förening kan i stadgarna föreskriva att, utöver vad som följer av 2 kap. 2 § första stycket 4, kapital får tillskjutas genom särskilda insatser (förlagsinsatser) och att sådana insatser får tillskjutas även av andra än medlemmar.

En ekonomisk förening kan i stadgarna föreskriva att, utöver det som följer av 2 kap. 2 § första stycket 4, kapital får tillskjutas genom särskilda insatser (förlagsinsatser) och att sådana insatser får tillskjutas även av andra än medlemmar.

Förlagsinsatser från andra än medlemmar får tillskjutas med högst ett så stort belopp att summan av sådana insatser efter tillskottet uppgår till högst summan av andra då inbetalda samt genom insatsemission tillgodoförda insatser än förlagsinsatser.

6 §

Styrelsen skall föra en förteckning över samtliga förlagsinsatser.

Denna kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem eller föras med automatisk databehandling eller på annat liknande sätt.

Förteckningen skall innehålla uppgift om storleken på varje förlagsinsats, om tidpunkten för varje insats och om den rätt till utdelning som insatsen medför. Förteckningen skall hållas tillgänglig för var och en som vill ta del av den.

Styrelsen ska föra en förteckning över samtliga förlagsinsatser.

Förteckningen ska ha till ändamål att ge föreningen, medlemmarna och andra upplysningar om vilka förlagsinsatser som finns i föreningen.

Förteckningen över förlagsinsatser ska innehålla uppgift om

1. storleken på varje insats,

2. tidpunkten för varje insats, och

3. den rätt till utdelning som insatsen medför.

I fråga om förteckningen över förlagsinsatser gäller i övrigt följande bestämmelser i 3 kap.:

8 Senaste lydelse 1997:914.

– 6 § tredje stycket om förteckningens form,

– 6 § fjärde stycket om förteckningens offentlighet,

– 8 § om arkivering av förteckningen, och

– 9 § om personuppgiftsansvar m.m.

9 § Belopp som en innehavare av förlagsandelar inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats ska avsättas till reservfonden.

10 §

Bestämmelserna om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar i 4 kap. 6 och 7 §§ tillämpas också vid inlösen av förlagsinsatser, om inlösen har skett i strid med bestämmelserna i detta kapitel.

6 kap.

9

En ekonomisk förening ska ha en styrelse med minst tre ledamöter. Styrelsen väljs av föreningsstämman, om det inte föreskrivs i stadgarna att en eller flera styrelseledamöter ska utses på annat sätt.

Styrelsen väljs av föreningsstämman, om det inte har bestämts i stadgarna att en eller flera styrelseledamöter ska utses på annat sätt. Styrelsen eller en styrelseledamot får inte ges rätt att utse styrelseledamöter.

En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Uppdragstiden får inte omfatta mer än fyra räkenskapsår och ska bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma på vilken styrelseval förrättas.

En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Uppdragstiden får inte omfatta mer än fyra räkenskapsår och ska bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma där styrelseval förrättas.

Vad som sägs i denna lag om styrelseledamöter ska i tillämpliga delar gälla även suppleanter.

Det som sägs i denna lag om styrelseledamöter ska i tillämpliga delar gälla även suppleanter.

9 Senaste lydelse 2008:15.

Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda och i lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.

3 §10

Styrelsen ska utse en verkställande direktör, om antalet anställda i föreningen under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200.

Om en verkställande direktör har utsetts, får han eller hon kvarstå i befattningen även om antalet anställda skulle komma att gå ned till 200 eller ett lägre tal. I en förenings stadgar kan det föreskrivas att styrelsen även i andra fall ska utse en verkställande direktör.

Styrelsen får utse en verkställande direktör att fullgöra de uppgifter som anges i 6 a §.

Det som sägs i denna lag om verkställande direktör ska i tillämpliga delar gälla även en suppleant för honom eller henne (vice verkställande direktör).

Om det finns särskilda skäl, får Bolagsverket i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet i första stycket första meningen.

4 §11

Verkställande direktören och minst hälften av styrelseledamöterna ska vara bosatta inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om det finns särskilda skäl, får Bolagsverket i ett enskilt fall besluta om undantag från bosättningskravet. Den som är underårig eller i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud.

Den verkställande direktören och minst hälften av styrelseledamöterna ska vara bosatta inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om det finns särskilda skäl, får Bolagsverket i ett enskilt fall besluta om undantag från bosättningskravet. Den som är underårig eller i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud.

Styrelseledamöterna ska vara medlemmar i föreningen, om inte stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag

Styrelseledamöterna ska vara medlemmar i föreningen, om inte stadgarna tillåter något annat. Den som enligt lag är ställföreträdare

10 Senaste lydelse 2014:541. 11 Senaste lydelse 2014:840.

är ställföreträdare för en medlem eller, om en juridisk person är medlem, den som är ledamot av styrelsen för den juridiska personen eller delägare i denna får dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i föreningen, även om stadgarna saknar föreskrift om det.

för en medlem eller, om en juridisk person är medlem, den som är ledamot av styrelsen för den juridiska personen eller delägare i denna får dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i föreningen, även om stadgarna saknar en bestämmelse om det.

Bestämmelserna i andra stycket gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda eller lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.

Andra stycket gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda eller lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.

En juridisk person får inte vara styrelseledamot.

6 §

Styrelsen svarar för föreningens organisation och förvaltningen av föreningens angelägenheter. Verkställande direktören skall ha hand om den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta sådana åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor bety-

delse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för föreningens verksamhet. I sådana fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärderna.

Styrelsen skall se till att organisationen beträffande bokföringen och medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll.

Verkställande direktören skall sörja för att föreningens bokföring

Styrelsen svarar för föreningens organisation och förvaltningen av föreningens angelägenheter.

Styrelsen ska fortlöpande bedöma föreningens och, om föreningen är moderförening i en koncern, koncernens ekonomiska situation.

Styrelsen ska se till att föreningens organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och föreningens ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.

fullgörs i överensstämmelse med lag och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt.

Om vissa uppgifter delegeras till en eller flera av styrelsens ledamöter eller till andra, ska styrelsen handla med omsorg och fortlöpande kontrollera om delegationen kan upprätthållas.

6 a §

Den verkställande direktören ska sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar.

Den verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet är av ovanligt slag eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för föreningens verksamhet. I sådana fall ska styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.

Den verkställande direktören ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att föreningens bokföring ska fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen ska skötas på ett betryggande sätt.

10 §

En styrelseledamot eller verkställande direktören får inte handlägga frågor rörande avtal mellan honom och föreningen. Han får inte heller handlägga frågor om avtal mellan föreningen och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot föreningens. Med avtal jämställs rättegång eller annan talan.

En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om

1. avtal mellan honom eller henne och föreningen,

2. avtal mellan föreningen och tredje man, om styrelseledamoten har ett väsentligt intresse i frågan som kan strida mot föreningens, eller

3. avtal mellan föreningen och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.

Första stycket 3 gäller inte om

föreningens motpart är ett företag i samma koncern eller företagsgrupp av motsvarande slag.

Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.

Det som sägs i första stycket om en styrelseledamot gäller också den verkställande direktören.

12 §

Verkställande direktören har alltid rätt att företräda föreningen och teckna dess firma beträffande sådana åtgärder som enligt 6 § ankommer på honom.

Den verkställande direktören får alltid företräda föreningen och teckna dess firma när det gäller uppgifter som han eller hon ska sköta enligt 6 a §.

13 §

Styrelsen eller annan ställföreträdare för föreningen får inte företa en rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller annan medlem.

Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för föreningen får inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller någon annan medlem.

En ställföreträdare får inte följa sådana föreskrifter av föreningsstämman eller annat föreningsorgan som inte är gällande därför att de står i strid med denna lag eller stadgarna.

En ställföreträdare för föreningen får inte heller följa en anvisning av föreningsstämman eller något annat föreningsorgan, om anvisningen inte gäller därför att den strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna.

14 §

Har en ställföreträdare överskridit sin befogenhet när han företog en rättshandling för föreningen, gäller inte rättshandlingen mot föreningen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds. Detsamma gäller, om verkställande direktören då han företog en rättshandling överskred den behörighet att vidta åtgärder på föreningens vägnar som tillkommer honom enligt 6 §.

Om styrelsen eller en särskild firmatecknare har företagit en rättshandling för föreningen och då har handlat i strid med bestämmelserna i denna lag om föreningsorganens behörighet, gäller rättshandlingen inte mot föreningen. Detsamma är fallet om en verkställande direktör när en rättshandling företogs överskred sin behörighet enligt 6 a § och föreningen visar att motparten insåg eller borde ha insett behörighetsöverskridandet.

En rättshandling gäller inte hel-

ler mot föreningen om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet och föreningen visar att motparten insåg eller borde ha insett befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en bestämmelse om föremålet för föreningens verksamhet eller andra bestämmelser som har meddelats i stadgarna eller av ett annat föreningsorgan.

7 kap. Föreningsstämma Utövande av medlemmarnas beslutanderätt i föreningen

1 § Föreningsmedlemmarna utövar sin rätt att besluta i föreningens angelägenheter vid föreningsstämman.

I föreningens stadgar får det bestämmas att medlemmarnas beslutanderätt i alla eller vissa angelägenheter ska utövas av särskilt utsedda representanter (fullmäktige). Bestämmelser om fullmäktige finns i 40– 42 §§.

Rätt att delta vid föreningsstämman

2 § En medlem har rätt att närvara, yttra sig och rösta vid föreningsstämman, om inte något annat anges i denna lag.

I stadgarna får det bestämmas att en medlem som har sagt upp sig för utträde ur föreningen inte har rätt att delta i föreningsstämman.

Av 3 kap. 5 § framgår att en medlem som har uteslutits ur föreningen genast förlorar sin rätt enligt första stycket.

Medlems rösträtt

3 § Varje medlem har en röst, om inte något annat har bestämts i stadgarna.

I stadgarna får det bestämmas att en medlem får utöva sin rösträtt bara om vissa angivna villkor är uppfyllda.

Om investerande medlemmar deltar i en omröstning och de förfogar över mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet röster som avges vid omröstningen, ska värdet av deras röster sättas ner så att det sammanlagt uppgår till hälften av det sammanlagda antalet övriga avgivna röster. Om omröstningen gäller ett beslut som kräver stöd av en viss andel av de röstande, ska resultatet av omröstningen räknas om på motsvarande sätt.

Ombud vid föreningsstämman

4 § En medlem som inte är personligen närvarande vid föreningsstämman får utöva sin rätt vid stämman genom ombud. En medlem får inte företrädas av fler än ett ombud. Rätten att anlita ombud får begränsas

i stadgarna. En medlem har dock alltid rätt att anlita sin make, sin sambo, en annan medlem eller en ställföreträdare för en annan medlem som ombud.

Ombudet ska ha en skriftlig, daterad och av medlemmen undertecknad fullmakt. En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet.

5 § Ett ombud får företräda högst tre medlemmar, om inte något annat har bestämts i stadgarna.

Poströstning

6 § I stadgarna får det bestämmas att medlemmarna före föreningsstämman ska kunna utöva sin rösträtt per post eller att styrelsen inför en föreningsstämma får besluta att medlemmarna ska kunna göra det.

Om medlemmarna ska kunna utöva rösträtt vid föreningsstämman genom poströstning, ska det av kallelsen framgå hur de ska gå till väga. Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag ska anges i kallelsen, om förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för föreningen. Till kallelsen ska det bifogas ett formulär för poströstning som, med hänvisning till de framlagda förslagen, ska innehålla två likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja och Nej.

Biträde vid föreningsstämman

7 § En medlem eller ett ombud får ha med sig högst ett biträde vid föreningsstämman. Biträdet får yttra sig vid föreningsstämman.

Utomståendes närvaro vid föreningsstämman

8 § Föreningsstämman får besluta att den som inte är medlem ska ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid föreningsstämman. Ett sådant beslut är giltigt endast om det biträds av samtliga röstberättigade som är närvarande vid föreningsstämman.

I stadgarna får det bestämmas att den som inte är medlem ska ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid föreningsstämman även om något beslut som anges i första stycket inte fattas.

Ordinarie föreningsstämma

9 § Inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår ska medlemmarna hålla en ordinarie föreningsstämma där styrelsen ska lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i en moderförening som är skyldig att upprätta koncernredovisning, koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen (årsstämma).

10 § Vid årsstämman ska beslut fattas

1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i en moderförening som är skyldig att upprätta koncernredovisning, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,

2. om dispositioner av föreningens vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen,

3. om ansvarsfrihet gentemot föreningen för styrelseledamöterna och den verkställande direktören, och

4. i andra ärenden som föreningsstämman ska behandla enligt denna lag eller stadgarna.

Extra föreningsstämma

11 § Om styrelsen anser att det finns skäl att hålla föreningsstämma före nästa ordinarie föreningsstämma, ska den kalla till extra föreningsstämma.

Styrelsen ska även kalla till extra föreningsstämma om en revisor i föreningen eller minst en tiondel av samtliga röstberättigade, eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna, skriftligen begär att en sådan stämma sammankallas för att behandla ett angivet ärende. Kallelsen ska utfärdas inom två veckor från den dag då en sådan begäran kom in till föreningen.

Fortsatt föreningsstämma

12 § Vid en föreningsstämma får det beslutas att en fortsatt föreningsstämma ska hållas en senare dag.

Ett beslut i en fråga som avses i 10 § 1–3 ska skjutas upp till en fortsatt föreningsstämma om föreningsstämman beslutar om det eller om minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det. En sådan föreningsstämma ska hållas minst fyra veckor och högst åtta veckor därefter. Beslutet får inte skjutas upp ytterligare.

Ort för föreningsstämman

13 § Föreningsstämman ska hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. I stadgarna får det dock bestämmas att stämman ska eller kan hållas

1. på en annan angiven ort i Sverige, eller

2. på en annan av styrelsen anvisad ort inom föreningens geografiska verksamhetsområde i Sverige.

Om extraordinära omständigheter kräver det, får föreningsstämman hållas på någon annan ort än som anges i första stycket.

Rätt att få ärenden behandlade vid föreningsstämman

14 § En medlem har rätt att få ett ärende behandlat vid en föreningsstämma om han eller hon skriftligen begär det hos styrelsen i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman eller, om stadgarna innehåller bestämmelser om saken, om han eller hon begär det på det sätt och inom den tid som har bestämts i stadgarna.

En medlem som har uteslutits ur föreningen har inte rätt att få ett ärende behandlat vid stämman även om han eller hon ännu inte har avgått ur föreningen.

Sammankallande av föreningsstämma

15 § Styrelsen kallar till föreningsstämma.

Om en föreningsstämma som ska hållas enligt denna lag, stadgarna eller ett stämmobeslut inte sammankallas på föreskrivet sätt, ska Bolagsverket efter ansökan genast kalla till föreningsstämma i enlighet med 16– 21 §§. Om kallelse inte kan ske på det sätt som anges i 20 §, får Bolagsverket kalla till föreningsstämma på något annat lämpligt sätt. En ansökan får göras av en styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor eller en röstberättigad. Föreningen ska ersätta kostnaderna för kallelsen.

Tid för kallelse

Ordinarie föreningsstämma

16 § Kallelse till en ordinarie föreningsstämma ska utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före föreningsstämman.

I stadgarna får det bestämmas att kallelse till en ordinarie föreningsstämma får utfärdas senare än vad som anges i första stycket, dock senast två veckor före föreningsstämman.

Extra föreningsstämma

17 § Kallelse till en extra föreningsstämma ska utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före föreningsstämman.

Kallelse till en extra föreningsstämma ska dock utfärdas senast fyra veckor före föreningsstämman om stämman ska behandla

1. en fråga om ändring av stadgarna,

2. en fråga om likvidation, eller

3. en fråga om att föreningen ska gå upp i en annan juridisk person genom fusion.

I stadgarna får det bestämmas att kallelse till en sådan föreningsstämma som avses i andra stycket får utfärdas senare än vad som anges där, dock senast två veckor före föreningsstämman.

Fortsatt föreningsstämma

18 § Om en fortsatt föreningsstämma ska hållas fyra veckor eller senare räknat från och med föreningsstämmans första dag, ska det utfärdas en särskild kallelse till den fortsatta föreningsstämman. I så fall ska 17 § om tid för kallelse till en extra föreningsstämma tillämpas.

Kallelse när beslut ska fattas vid två föreningsstämmor

19 § Om det enligt lag eller föreningens stadgar krävs att ett beslut fattas vid två föreningsstämmor för att bli giltigt, får kallelse till den andra stämman inte utfärdas innan den första stämman har hållits. I kallelsen till den andra stämman ska styrelsen ange det beslut som den första stämman har fattat.

Kallelsesätt

20 § Medlemmarna ska kallas till föreningsstämman på det sätt som har bestämts i stadgarna. Kallelse ska även skickas med post till varje medlem vars postadress är känd för föreningen, om

1. ordinarie föreningsstämma ska hållas på en annan tid än som har bestämts i stadgarna,

2. stämman ska behandla en fråga om en ändring av stadgarna som innebär

a) att en medlems förpliktelse att betala insatser eller avgifter till föreningen ökas,

b) att en medlems rätt till föreningens vinst inskränks,

c) att en medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks,

d) att en medlems rätt att få ut belopp enligt 4 kap. 1, 3 eller 4 § inskränks och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes, eller

e) att en medlems rätt att gå ur föreningen försämras och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes, eller

3. stämman ska ta ställning till om föreningen ska gå i likvidation eller gå upp i en annan juridisk person genom fusion.

I 1 kap. 8 § anges när kallelse får ske med elektroniska hjälpmedel.

Kallelsens innehåll

21 § Kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för föreningsstämman. I kallelsen ska de ärenden som ska behandlas på föreningsstämman tydligt anges.

Om ett ärende avser ändring av stadgarna, ska det huvudsakliga innehållet i förslaget till ändringen anges i kallelsen.

I 6 § finns bestämmelser om kallelsens innehåll när medlemmarna ska kunna utöva rösträtt vid föreningsstämman genom poströstning.

Tillhandahållande av handlingar inför föreningsstämman

22 § Styrelsen ska hålla redovisningshandlingar och revisionsberättelse eller kopior av dessa handlingar tillgängliga för medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst två veckor närmast före årsstämman. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos föreningen på den ort där styrelsen har sitt säte.

Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. I 1 kap. 8 § anges när handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

23 § Om föreningsstämman ska ta ställning till ett förslag om ändring av stadgarna, ska det fullständiga förslaget hållas tillgängligt hos föreningen för medlemmarna från tidpunkten för kallelsen fram till föreningsstämman.

En kopia av förslaget ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de medlemmar som begär det och uppger sin adress. I 1 kap. 8 § anges när handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel.

Fel i kallelse m.m.

24 § Om en bestämmelse i denna lag eller stadgarna som rör kallelse till föreningsstämma eller tillhandahållande av handlingar inte har följts i något ärende, får föreningsstämman inte besluta i ärendet utan samtycke av alla medlemmar som berörs av felet. Föreningsstämman får dock även utan sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen, om ärendet enligt lag eller stadgarna ska tas upp vid föreningsstämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som ska avgöras. Den får också besluta att en extra föreningsstämma ska sammankallas för att behandla ärendet.

Föreningsstämmans öppnande

25 § Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Om det i stadgarna har bestämts vem som ska öppna föreningsstämman eller vara dess ordförande, öppnas dock föreningsstämman av honom eller henne.

Röstlängd

26 § Om det behövs, ska det vid föreningsstämman upprättas en förteckning över närvarande medlemmar, ombud och biträden (röstlängd).

En medlem som har poströstat ska anses som närvarande. Om medlemmarna har olika antal röster, ska uppgift om antalet röster lämnas i röstlängden.

Röstlängden ska upprättas av föreningsstämmans ordförande, om han eller hon har valts av föreningsstämman utan omröstning. I annat fall ska röstlängden upprättas av den som har öppnat föreningsstämman. Röstlängden ska godkännas av föreningsstämman. Den gäller till dess att föreningsstämman har beslutat att ändra den.

Om föreningsstämman skjuts upp till en senare dag än närmast följande vardag, ska en ny röstlängd upprättas om det behövs.

Hur föreningsstämmans ordförande utses

27 § Ordförande vid föreningsstämman ska utses av föreningsstämman, om inte något annat har bestämts i stadgarna.

Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt

Vilka upplysningar som ska lämnas

28 § Om någon medlem begär det och styrelsen anser att det kan ske utan väsentlig skada för föreningen, ska styrelsen och den verkställande direktören vid föreningsstämman lämna upplysningar om

1. förhållanden som kan inverka på bedömningen av ett ärende på stämman, och

2. förhållanden som kan inverka på bedömningen av föreningens ekonomiska situation.

I en förening som ingår i en koncern avser upplysningsplikten även föreningens förhållande till andra koncernföretag. Om föreningen är

moderförening, avser upplysningsplikten också koncernredovisningen och sådana förhållanden i fråga om dotterföretag som avses i första stycket.

29 § Om en upplysning som har begärts enligt 28 § kan lämnas endast med stöd av uppgifter som inte är tillgängliga vid föreningsstämman, ska upplysningen inom två veckor efter stämman hållas tillgänglig i skriftlig form hos föreningen för medlemmarna och skickas till varje medlem som har begärt upplysningen.

Upplysningar som kan medföra väsentlig skada för föreningen

30 § Om styrelsen bedömer att en upplysning som har begärts enligt 28 § inte kan lämnas till medlemmarna utan väsentlig skada för föreningen, ska den medlem som har begärt upplysningen omedelbart underrättas om det.

Styrelsen ska lämna upplysningen till föreningens revisor, om medlemmen begär det inom två veckor från underrättelsen enligt första stycket. Upplysningen ska lämnas till revisorn inom två veckor efter medlemmens begäran om det.

31 § Om den begärda upplysningen har lämnats till föreningens revisor, ska han eller hon inom två veckor därefter avge ett skriftligt yttrande till styrelsen. Av yttrandet ska det framgå om den begärda upplysningen enligt revisorns mening borde ha lett till någon ändring i revisionsberättelsen eller, i förekommande fall, koncernrevisionsberättelsen eller på annat sätt ger anledning till erinran. Om så är fallet, ska ändringen eller erinran anges i yttrandet.

Styrelsen ska hålla revisorns yttrande tillgängligt hos föreningen för medlemmarna och skicka en kopia av det till varje medlem som har begärt upplysningen.

Majoritetskrav

32 § Föreningsstämmans beslut utgörs av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

Första stycket gäller inte om något annat följer av denna lag eller har bestämts i stadgarna. I fall som avses i 34 och 35 §§ i detta kapitel, 11 kap. 1 § och 12 kap. 9 § får det dock i stadgarna endast tas in längre gående villkor än som anges i nämnda bestämmelser.

33 § Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning, om inte föreningsstämman före valet har beslutat något annat.

Första stycket gäller inte om något annat har bestämts i stadgarna.

34 § Ett beslut om ändring av stadgarna fattas av föreningsstämman. Det är giltigt om det har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande, om inte något annat följer av 35 §. Av 32 § framgår att det i stadgarna får tas in längre gående villkor för att beslutet ska vara giltigt.

35 § Ett beslut om en ändring av stadgarna som innebär att en medlems förpliktelse att delta med insatser eller betala avgifter till föreningen ökas eller att medlemmens rätt till årsvinst inskränks är giltigt om beslutet på föreningsstämman har biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.

Ett beslut om ändring av stadgarna är giltigt endast om det har biträtts av samtliga röstande på föreningsstämman, om beslutet innebär att

1. en medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks,

2. en medlems rätt att få ut insats enligt 4 kap. 1, 3 eller 4 § inskränks och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes, eller

3. en medlems rätt att gå ur föreningen försämras och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes.

Av 32 § framgår att det i stadgarna får tas in längre gående villkor för att beslutet ska vara giltigt.

Jäv

36 § En medlem får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om

1. talan mot medlemmen,

2. medlemmens befrielse från skadeståndsansvar eller någon annan förpliktelse gentemot föreningen, eller

3. talan eller befrielse som avses i 1 eller 2 och som gäller någon annan, om medlemmen i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot föreningens.

Bestämmelserna i första stycket om medlem tillämpas också på ombud för medlem.

Generell inskränkning i föreningsstämmans beslutanderätt

37 § Föreningsstämman får inte fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller någon annan medlem.

Stämmoprotokoll

38 § Ordföranden ska se till att det förs protokoll vid föreningsstämman.

I protokollet ska det antecknas vilka beslut som föreningsstämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, ska det antecknas i protokollet hur omröstningen har utfallit. Har en röstlängd upprättats, ska denna tas in i eller läggas som en bilaga till protokollet.

Protokollet ska undertecknas av ordföranden och minst en justeringsman som utses av föreningsstämman.

39 § Senast tre veckor efter stämman ska protokollet hållas tillgängligt hos föreningen för medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar.

Protokollet ska förvaras på ett betryggande sätt.

Fullmäktige

40 § Det som sägs i denna lag om föreningsstämma gäller, om inte något annat anges, även ett möte där medlemmarnas beslutanderätt utövas av fullmäktige (fullmäktigemöte).

Om medlemmarnas rätt utövas av fullmäktige, gäller det som tidigare i detta kapitel sägs om föreningsmedlemmar i fråga om fullmäktige. En fullmäktig får dock inte delta i ett fullmäktigemöte genom ombud. Han eller hon får inte heller anlita biträde vid ett sådant möte, om inte något annat har bestämts i stadgarna eller beslutas vid mötet.

Vid ett fullmäktigemöte ska ett beslut enligt 8 § om rätt för den som inte är fullmäktig att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna fattas med tillämpning av 32 § första stycket.

41 § En fullmäktig får inte väljas för längre tid än tre år. Till fullmäktig får utses endast den som är medlem i föreningen eller den som utan att vara medlem enligt 6 kap. 4 § andra stycket ändå kan väljas till styrelseledamot.

42 § Även om fullmäktige har utsetts, har föreningsmedlemmarna sådan rätt som avses i 14 §, 22 § första och andra styckena och 39 § första stycket.

I fråga om beslut av fullmäktige i ämnen som avses i 35 § eller i 12 kap. 20 § ska medlemmarna underrättas på det sätt som har bestämts i stadgarna.

Talan mot föreningsstämmobeslut

43 § Om ett beslut av föreningsstämman inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna, får en föreningsmedlem, en innehavare av förlagsandelar, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot föreningen vid allmän domstol om att beslutet ska upphävas eller ändras.

44 § En talan enligt 43 § ska väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.

Talan får väckas senare än vad som sägs i första stycket, när

1. beslutet är sådant att det inte kan fattas ens med alla medlemmarnas samtycke,

2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa medlemmar och något sådant samtycke inte har getts, eller

3. kallelse till föreningsstämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för föreningen i väsentliga delar inte har följts.

I fråga om ett beslut att godkänna en fusionsplan som avser en gränsöverskridande fusion gäller, utöver det som sägs i första stycket, att talan inte får väckas efter det att Bolagsverket eller allmän domstol genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 12 kap. 15 eller 16 §. Andra stycket ska inte tillämpas i fråga om en sådan fusion.

45 § Om föreningsstämmans beslut upphävs eller ändras genom dom, gäller domen även för de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som inte har fört talan.

Domstolen får ändra föreningsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft.

Styrelsens talan mot föreningen

46 § Om styrelsen vill väcka talan mot föreningen, ska styrelsen sammankalla en föreningsstämma för val av ställföreträdare som ska föra föreningens talan i tvisten. Stämningen ska delges den valda ställföreträdaren.

Skiljeförfarande

47 § En bestämmelse i stadgarna om att en tvist mellan föreningen och styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en likvidator, en medlem, en innehavare av förlagsandelar eller en röstberättigad som inte är medlem ska avgöras av en eller flera skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal.

Om styrelsen begär skiljeförfarande mot föreningen, ska 46 § tillämpas. Är det fråga om en talan av styrelsen mot föreningsstämmans beslut är rätten till talan inte förlorad enligt 44 §, om styrelsen inom den tid som anges där har kallat till föreningsstämma enligt 46 §.

Verkan av beslut om stadgeändring mot en medlem som inte har samtyckt till ändringen

48 § Ett beslut om ändring av stadgarna får inte tillämpas mot en medlem som inte har samtyckt till ändringen, om

1. beslutet innebär

a) att medlemmens rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks,

b) att medlemmens rätt att få ut insats enligt 4 kap. 1, 3 eller 4 § inskränks,

c) att medlemmens rätt att gå ur föreningen försämras,

d) att medlemmens förpliktelse att delta med insatser eller betala avgifter till föreningen ökas, eller

e) att medlemmens rätt till årsvinst inskränks, och

2. medlemmen säger upp sig för utträde inom en månad från det att beslutet fattades eller, om beslutet fattades av fullmäktige, från det att medlemmen underrättades om beslutet.

I ett sådant fall som avses i första stycket får medlemmen, oavsett vad som är bestämt i stadgarna, gå ur föreningen vid det räkenskapsårsskifte som infaller närmast efter en månad efter uppsägningen. Vid utträdet har medlemmen de rättigheter som avgående medlemmar har enligt 4 kap. 1 § första och andra styckena.

Regeringens tillstånd till ändring av stadgarna

49 § Om det i stadgarna på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande har tagits in en bestämmelse enligt vilken

en annan bestämmelse i stadgarna inte får ändras utan att regeringen har lämnat tillstånd till det, får inte heller den förstnämnda bestämmelsen ändras utan regeringens tillstånd.

Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av stadgarna

50 § Ett beslut om ändring av stadgarna ska genast anmälas för registrering i föreningsregistret och får inte verkställas förrän det har registrerats.

Verkställighet av beslut om stadgeändring som innebär lindrad insatsskyldighet

51 § Ett beslut som innebär att medlemsinsatsernas belopp minskas eller att medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna lindras på något annat sätt får inte verkställas förrän ett år efter registreringen.

Byte av redovisningsvaluta

52 § Ett beslut om att införa eller ändra en sådan bestämmelse i stadgarna som avses i 2 kap. 2 § tredje stycket får verkan från och med det räkenskapsår som börjar efter det att beslutet om ändring av stadgarna har registrerats.

Styrelsen ska senast till den första ordinarie föreningsstämman efter det att beslutet fick verkan lägga fram förslag om nödvändiga följdändringar av stadgarna när det gäller den insats som varje medlem ska delta med i föreningen.

8 kap. 13 §12

Revisorerna ska för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till föreningsstämman. Berättelsen ska överlämnas till föreningens styrelse senast två veckor före den ordinarie föreningsstämman. Revisorerna ska inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem.

Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig årsredovisningslag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som ska lämnas enligt tillämplig årsredovisningslag, ska

Revisorerna ska för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till föreningsstämman. Berättelsen ska överlämnas till föreningens styrelse senast tre veckor före årsstämman. Revisorerna ska inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem.

Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning. I uttalandet ska det särskilt anges om årsredovisningen ger en rättvisande bild av föreningens resultat och

12 Senaste lydelse 2011:1327.

revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

ställning och om förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som ska lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, ska revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en styrelseledamot eller verkställande direktören till last eller att en styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid mot tillämplig årsredovisningslag eller mot stadgarna, ska det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen ska även innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela medlemmarna.

Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försummelse som kan leda till ersättningsskyldighet ligger en styrelseledamot eller den verkställande direktören till last eller att en styrelseledamot eller den verkställande direktören på något annat sätt har handlat i strid med denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna, ska det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen ska även innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och den verkställande direktören. I revisionsberättelsen ska det också anmärkas om revisorerna har funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet att föra medlemsförteckning enligt 3 kap. och förteckning över innehavare av förlagsandelar enligt 5 kap. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela medlemmarna.

I revisionsberättelsen ska också anmärkas om revisorerna funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet

I revisionsberättelsen ska det också anmärkas om revisorerna funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet

1. att göra skatteavdrag enligt skatteförfarandelagen (2011:1244),

2. att anmäla sig för registrering enligt 7 kap. 2 § skatteförfarandelagen,

3. att lämna skattedeklaration enligt 26 kap. 2 § eller 37 kap. 4 §skatteförfarandelagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av skatteförfarandelagen.

Revisionsberättelsen ska innehålla särskilda uttalanden om fastställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust som har lagts fram i förvaltningsberättelsen.

I en moderförening ska reviso-I en moderförening ska reviso-

rerna avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen.

Härvid ska första–tredje och femte styckena tillämpas.

rerna avge en särskild revisionsberättelse för koncernen. ska första–tredje och femte styckena tillämpas.

Om anmälan har gjorts enligt 8 § fjärde eller sjätte stycket, ska revisorn till revisionsberättelsen foga en avskrift av anmälningen. Även kopior av de underrättelser som revisorn och den som har utsett revisorn har lämnat enligt 8 § sjätte stycket ska fogas till revisionsberättelsen.

Om anmälan har gjorts enligt 8 § fjärde eller sjätte stycket, ska revisorn till revisionsberättelsen bifoga en avskrift av anmälningen. Även kopior av de underrättelser som revisorn och den som har utsett revisorn har lämnat enligt 8 § sjätte stycket ska bifogas revisionsberättelsen.

17 §13

Varje röstberättigad kan föreslå att Bolagsverket ska utse granskare för särskild granskning av föreningens förvaltning och räkenskaper under viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden i föreningen.

Förslaget ska framställas på en ordinarie föreningsstämma eller på en stämma där ärendet enligt kallelsen ska behandlas. Om förslaget har biträtts av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller en tredjedel av de närvarande röstberättigade, ska styrelsen inom en vecka ansöka hos Bolagsverket om att granskare ska utses. Om styrelsen försummar detta, får varje röstberättigad göra en sådan ansökan. Bolagsverket får utse en eller flera granskare.

Innehavare av förlagsandelar kan begära hos styrelsen att granskare utses. Om detta begärs av innehavare som företräder förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det totalt inbetalda insatskapitalet, ska styrelsen inom två månader ansöka hos Bolagsverket om att granskare utses. Om styrelsen försummar detta, får varje innehavare av en förlagsandel göra en sådan ansökan. Bolagsverket får utse en eller flera granskare.

Det som sägs i 3 § första och tredje styckena, 4, 7, 11, 15 och 16 §§ samt 13 kap. 2 och 4–6 §§ om revisor ska tillämpas även i fråga om granskare.

Ett yttrande över granskningen ska avges till föreningsstämman. Yttrandet ska hållas tillgängligt för och sändas till medlemmar och andra röstberättigade enligt 7 kap. 8 § fjärde stycket samt läggas fram på stämman. På samma sätt ska yttrandet dessutom hållas tillgängligt för och sändas till innehavare av förlagsandelar, om granskaren har utsetts på begäran av en sådan innehavare.

Ett yttrande över granskningen ska avges till föreningsstämman. Yttrandet ska tillhandahållas medlemmar och andra röstberättigade på det sätt som anges i 7 kap. 22 §. På samma sätt ska yttrandet dessutom tillhandahållas innehavare av förlagsandelar, om granskaren har utsetts på begäran av en sådan innehavare.

13 Senaste lydelse 2013:736.

9 kap. Värdeöverföringar från föreningen Begreppet värdeöverföring

1 §14 Med värdeöverföring avses i denna lag

1. vinstutdelning,

2. gottgörelse,

3. minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna, och

4. annan affärshändelse som medför att föreningens förmögenhet minskar och som inte har rent affärsmässig karaktär för föreningen eller är en naturlig del i föreningens ekonomiska relation med medlemmarna.

Om återbetalning av medlemsinsatser, inlösen av förlagsinsatser, utskiftning vid likvidation och överföring av tillgångar i samband med fusion finns särskilda bestämmelser i 4, 5, 11 respektive 12 kap.

Tillåtna former för värdeöverföring

2 §15 Värdeöverföringar från föreningen får göras endast enligt bestämmelserna i denna lag om

1. vinstutdelning,

2. gottgörelse,

3. minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna, och

4. gåva som avses i 5 §.

Skyddet för föreningens bundna egna kapital och försiktighetsregeln

3 §16 En värdeöverföring får inte äga rum om det inte efter överföringen finns full täckning för föreningens bundna egna kapital. Beräkningen ska grunda sig på den senast fastställda balansräkningen med beaktande av ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter balansdagen.

Även om det inte finns något hinder enligt första stycket, får föreningen genomföra en värdeöverföring till medlemmar eller andra endast om den framstår som försvarlig med hänsyn till

1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, och

2. föreningens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. Om föreningen är en moderförening, ska vid tillämpningen av andra stycket hänsyn tas även till de krav som koncernverksamhetens art, omfattning och risker ställer på koncernens eget kapital samt till koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.

Första stycket gäller inte värdeöverföringar i form av gottgörelse.

Värdeöverföringar under löpande räkenskapsår

4 §17 Under tiden från och med den årsstämma där resultaträkningen och balansräkningen för ett räkenskapsår har fastställts fram till nästa årsstämma får värdeöverföringar göras med ett sammanlagt belopp som uppgår till högst det belopp som vid den första årsstämman var tillgäng-

14 Tidigare 1 § upphävd genom 1999:1094. 15 Tidigare 2 § upphävd genom 1999:1094. 16 Tidigare 3 § upphävd genom 1999:1094. 17 Tidigare 4 § upphävd genom 1999:1094.

ligt för värdeöverföring enligt 3 § första stycket. Vid beräkningen av utrymmet för värdeöverföring ska ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter den senaste årsstämman beaktas.

Första stycket gäller inte värdeöverföringar i form av gottgörelse.

Gåva till allmännyttigt ändamål

5 §18 Föreningsstämman eller, om saken är av ringa betydelse med hänsyn till föreningens ställning, styrelsen får besluta om en gåva till ett allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, föreningens ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §.

Återbäringsskyldighet vid olaglig värdeöverföring

6 §19 Om en värdeöverföring som avses i 1 § första stycket 1–3 eller 5 § har gjorts i strid med detta kapitel eller 10 kap., ska mottagaren återbära vad han eller hon har tagit emot, om föreningen visar att han eller hon insåg eller borde ha insett att värdeöverföringen stod i strid med denna lag. Har en värdeöverföring enligt 1 § första stycket 4, som inte avser gåva enligt 5 §, gjorts i strid med detta kapitel, är mottagaren återbäringsskyldig om föreningen visar att han eller hon insåg eller borde ha insett att transaktionen innefattade en värdeöverföring från föreningen.

På värdet av den egendom som ska återbäras ska mottagaren betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att värdeöverföringen ägde rum till dess att ränta ska betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.

Bristtäckningsansvar vid olaglig värdeöverföring

7 §20 Om det uppkommer någon brist vid återbäring enligt 6 §, är de personer som har medverkat till beslutet om värdeöverföringen ansvariga för bristen. Detsamma gäller de som har medverkat till verkställandet av beslutet eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet om värdeöverföring.

För ansvar enligt första stycket förutsätts i fråga om styrelseledamöter, verkställande direktör, revisor och särskild granskare, uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om medlemmar och andra, uppsåt eller grov oaktsamhet.

För brist som uppkommer vid återbäringen ansvarar även den som har tagit emot egendom från en person som avses i 6 § första stycket med vetskap om att den härrör från en olaglig värdeöverföring.

Vid tillämpning av första–tredje styckena gäller 13 kap. 4 §.

18 Tidigare 5 § upphävd genom 1999:1094. 19 Tidigare 6 § upphävd genom 1999:1094. 20 Tidigare 7 § upphävd genom 1999:1094.

10 kap. Vinstutdelning och viss annan användning av föreningens egendom Vinstutdelning

1 § Beslut om vinstutdelning fattas av föreningsstämman.

Stämman får besluta om vinstutdelning med större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt endast om det finns en sådan skyldighet enligt stadgarna.

Att stadgarna ska innehålla bestämmelser om användningen av föreningens vinst framgår av 2 kap. 2 §.

2 § Vinstutdelning får lämnas till

1. föreningsmedlemmar,

2. innehavare av förlagsandelar, och

3. avgångna medlemmar i förhållande till deras innestående medlemsinsatser.

Vinstutdelning får lämnas till andra än de som nämns i första stycket, om utdelningen beräknas i förhållande till den omfattning i vilken de har deltagit i föreningens verksamhet.

3 § Om föreningsstämman ska pröva en fråga om vinstutdelning, ska styrelsen upprätta ett förslag till beslut.

I förslaget ska följande anges:

1. vilka som ska ha rätt till utdelning,

2. hur rätten till utdelning ska beräknas,

3. den tidpunkt då utdelningen ska betalas eller, i förekommande fall, bemyndigande för styrelsen att fastställa betalningsdag, och

4. om utdelningen ska avse annat än pengar, uppgift om arten av den egendom som ska delas ut.

4 § Till förslaget om vinstutdelning ska bifogas ett motiverat yttrande från styrelsen om huruvida den föreslagna vinstutdelningen är försvarlig med hänsyn till 9 kap. 3 § andra och tredje styckena. Om tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (1995:1554), ska det i yttrandet också anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.

5 § Om årsredovisningen inte ska behandlas på den föreningsstämma som ska pröva förslaget om vinstutdelning, ska det i förslaget anges hur stor del av det disponibla beloppet enligt 9 kap. 3 § första stycket som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring.

6 § I de fall som avses i 5 § ska följande handlingar bifogas förslaget:

1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna,

2. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

3. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i föreningens bundna egna kapital som har skett efter balansdagen, och

4. ett yttrande över den redogörelse som avses i 3, undertecknat av föreningens revisor, med uttalande om huruvida föreningsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.

7 § Styrelsen ska hålla förslaget om vinstutdelning, tillsammans med ett sådant yttrande som avses i 4 §, tillgängligt hos föreningen för röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst två veckor närmast före den föreningsstämma där frågan om vinstutdelning ska prövas. I förekommande fall ska även de handlingar som avses i 6 § hållas tillgängliga tillsammans med förslaget.

Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. I 1 kap. 8 § anges när handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel.

Handlingarna ska läggas fram på föreningsstämman.

8 § Kallelsen till den föreningsstämma som ska pröva förslaget om vinstutdelning ska ange förslagets huvudsakliga innehåll.

9 § Beslutet om vinstutdelning ska innehålla de uppgifter som framgår av 3 §.

Gottgörelse

10 § Med gottgörelse avses i denna lag efterlikvider, återbäringar eller liknande som lämnas till föreningens medlemmar eller till någon annan och som grundas på verksamhetens resultat utan att ha räknats in i det redovisade årsresultatet.

11 § Beslut om gottgörelse fattas av föreningsstämman eller, efter stämmans bemyndigande, av styrelsen. I stadgarna får det bestämmas att styrelsen får besluta om gottgörelse även utan stämmans bemyndigande.

Stämman får besluta om gottgörelse med större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt endast om det finns en sådan skyldighet enligt stadgarna.

12 § Om föreningsstämman ska pröva en fråga om gottgörelse, ska styrelsen upprätta ett förslag till beslut. Vid upprättandet av förslaget ska 3, 4 och 6 §§ tillämpas. Förslaget ska tillhandahållas de röstberättigade och medlemmarna på de sätt som anges i 7 §. I fråga om kallelse till den stämma som ska pröva förslaget gäller 8 §. Stämmans beslut ska ha det innehåll som anges i 9 §.

13 § Om styrelsen beslutar om gottgörelse, ska den upprätta ett sådant motiverat yttrande som anges i 4 §.

Minskning av reservfonden

Minskningsändamål

14 § Reservfonden får minskas för

1. täckning av förlust, om det inte finns fritt eget kapital som motsvarar förlusten,

2. återbetalning till medlemmarna eller annat ändamål, om Bolagsverket eller, i tvistiga fall, allmän domstol med tillämpning av 16–20 §§ ger tillstånd till minskningen.

Beslutsordning

15 § Beslut om minskning av reservfonden fattas av föreningsstämman.

Vid föreningsstämmans beslut gäller 7 kap. 32 §.

Underrättelse till föreningens kända borgenärer

16 § Om tillstånd krävs enligt 14 § 2, ska föreningen skriftligen underrätta sina kända borgenärer om minskningsbeslutet. Underrättelserna ska innehålla uppgift om att föreningen avser att ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 19 § att motsätta sig att beslutet verkställs.

Borgenärerna behöver inte underrättas om en revisor i ett skriftligt, undertecknat yttrande uttalar att han eller hon inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna. Inte heller behöver underrättelse skickas till borgenärer vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).

En revisor som avses i andra stycket ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte något annat framgår av stadgarna, ska revisorn utses av föreningsstämman. Om föreningen redan har en auktoriserad eller godkänd revisor, ska han eller hon utföra granskningen.

För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt andra stycket gäller 8 kap. 11 och 15 §§ samt 16 § andra och tredje styckena.

Ansökan om tillstånd

17 § Föreningen ska, i sådana fall som avses i 14 § 2, ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom två månader från minskningsbeslutet.

Till ansökan ska det bifogas ett intyg från föreningens styrelse eller verkställande direktör om att föreningens kända borgenärer har underrättats enligt 16 § första stycket. Om det finns ett sådant yttrande som avses i 16 § andra stycket, ska i stället yttrandet bifogas ansökan. Om föreningen inte har bifogat vare sig ett sådant intyg eller ett sådant yttrande, ska Bolagsverket förelägga föreningen att avhjälpa bristen. Om föreningen inte gör detta, ska ansökan avvisas.

Kallelse på föreningens borgenärer

18 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 17 §, ska verket kalla föreningens borgenärer. Verket ska dock inte kalla borgenärer vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).

Kallelsen ska innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast en viss dag anmäla detta skriftligen. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.

Bolagsverket ska skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket ska vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket.

När Bolagsverket ska lämna tillstånd till minskning av reservfonden

19 § Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 18 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, ska Bolagsverket ge föreningen tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. Motsätter sig någon borgenär ansökan, ska verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte.

När allmän domstol ska lämna tillstånd till minskning av reservfonden

20 § Om ett ärende om tillstånd att få verkställa minskningsbeslutet har överlämnats till domstol, ska tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall ska ansökan avslås.

Insatsemission

21 § Ett belopp som enligt 9 kap. 3 och 4 §§ kan bli föremål för värdeöverföring får överföras till medlemsinsatserna genom insatsemission.

Beslut om insatsemission fattas av föreningsstämman.

11 kap.

1 §21

Föreningsstämman kan besluta att föreningen skall gå i likvidation.

Föreningsstämman kan besluta att föreningen ska gå i likvidation.

Ett beslut om likvidation är giltigt endast om samtliga röstberättigade har förenat sig om beslutet eller detta har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Längre gående villkor för att beslutet skall bli giltigt får föreskrivas i stadgarna. Beslutet om likvidation gäller omedelbart eller från och med den senare dag föreningsstämman bestämmer.

Ett beslut om likvidation är giltigt endast om det har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Av 7 kap. 32 § framgår att det i stadgarna får tas in längre gående villkor för att beslutet ska vara giltigt. Beslutet om likvidation gäller omedelbart eller från och med den senare dag som föreningsstämman bestämmer.

Ett beslut om likvidation kan dock alltid fattas med enkel majo-

Ett beslut om likvidation kan dock alltid fattas med sådan majo-

21 Senaste lydelse 2003:865.

ritet, om det finns grund för tvångslikvidation enligt 3, 4 eller 4 a §. Vid lika röstetal utgörs stämmans beslut av den mening som ordföranden biträder. Ett beslut om likvidation enligt detta stycke gäller omedelbart.

ritet som anges i 7 kap. 32 § första stycket, om det finns grund för tvångslikvidation enligt 3, 4 eller 4 a §. I ett sådant fall gäller beslutet om likvidation alltid omedelbart.

Beslutet om likvidation skall genom stämmans försorg genast anmälas för registrering.

Beslutet om likvidation ska genom stämmans försorg genast anmälas för registrering.

Kallelsens innehåll

2 a §

Kallelsen till den föreningsstämma som ska ta ställning till ett förslag om likvidation ska ange förslagets huvudsakliga innehåll.

Tillhandahållande av förslaget till beslut

2 b §

Styrelsen ska hålla förslaget till beslut om likvidation tillgängligt för röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar från tidpunkten för kallelsen fram till föreningsstämman.

En kopia av förslaget ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. I 1 kap. 8 § anges när handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel.

Handlingarna ska läggas fram på föreningsstämman.

Lydelse enligt prop. 2015/16:3 Föreslagen lydelse

12 §

Likvidatorerna ska för varje räkenskapsår avge en årsredovisning, som ska läggas fram på den ordinarie föreningsstämman för godkännande. I fråga om likvidatorernas redovisning och dess behandling på föreningsstämman tillämpas inte 7 kap. 4 § andra stycket 1 och 2

Likvidatorerna ska för varje räkenskapsår avge en årsredovisning, som ska läggas fram på den ordinarie föreningsstämman för godkännande. I fråga om likvidatorernas redovisning och dess behandling på föreningsstämman tillämpas inte 7 kap. 10 § 1 och 2 denna lag, 2 kap.

denna lag, 2 kap. 1 § andra stycket, 5 kap.20, 3744 och 48 §§ och 6 kap. 5 §årsredovisningslagen (1995:1554) eller 2 kap. 1 §, 5 kap.2 § 4 och 6 kap 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.

1 § andra stycket, 5 kap.20, 3744 och 48 §§ och 6 kap. 5 §årsredovisningslagen (1995:1554) eller 2 kap. 1 §, 5 kap. 2 § 4 och 6 kap.3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.

I balansräkningen tas det egna kapitalet upp i en post. Balansräkningen ska dock innehålla uppgift om insatskapitalet, i förekommande fall fördelat på medlemsinsatskapital och förlagsinsatskapital.

En tillgång får inte tas upp till ett högre värde än den beräknas inbringa efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det värde som har tagits upp i balansräkningen eller om det för en skuld eller en likvidationskostnad kan beräknas gå åt ett belopp som väsentligt avviker från den redovisade skulden eller avsättningen, ska det beräknade beloppet anges vid tillgångs- eller skuld- eller avsättningsposten.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

När likvidatorerna har fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan ske avge en slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisningshandlingarna skall avlämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter avge en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.

När likvidatorerna har fullgjort sitt uppdrag, ska de så snart det kan ske avge en slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen ska även innehålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen ska redovisningshandlingar för hela likvidationstiden bifogas. Berättelsen och redovisningshandlingarna ska lämnas till revisorerna. Dessa ska inom en månad därefter avge en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.

Efter det att revisionsberättelsen har avlämnats till likvidatorerna skall dessa genast kalla föreningsmedlemmarna till en föreningsstämma för granskning av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga och sändas till medlemmar och innehavare av förlagsandelar enligt bestämmelserna i 7 kap. 8 § fjärde stycket

Efter det att revisionsberättelsen har lämnats till likvidatorerna ska dessa genast kalla föreningsmedlemmarna till en föreningsstämma för granskning av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen ska tillhandahållas medlemmar och innehavare av förlagsandelar på det sätt som anges i 7 kap. 22 §. Det som sägs i 7 kap. 10 § 3 och 12 §

samt läggas fram på stämman. Föreskrifterna i 7 kap. 4 § andra stycket 3 och tredje stycket om beslut på föreningsstämma om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören skall tillämpas på likvidatorerna.

andra stycket om beslut på föreningsstämma om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och den verkställande direktören ska tillämpas på likvidatorerna.

15 §22

När likvidatorerna har lagt fram slutredovisningen, är föreningen upplöst. Detta förhållande ska genast anmälas för registrering.

En tiondel av samtliga röstberättigade kan dock begära hos likvidatorerna att en föreningsstämma sammankallas för att behandla frågan om huruvida talan ska väckas enligt 13 kap. 5 §. I så fall ska 7 kap. 7 § andra stycket tillämpas.

En tiondel av samtliga röstberättigade kan dock begära hos likvidatorerna att en föreningsstämma sammankallas för att behandla frågan om huruvida talan ska väckas enligt 13 kap. 5 §. I så fall ska 7 kap. 15 § andra stycket tillämpas.

Om likvidatorerna finner att föreningen är på obestånd och inte kan betala likvidationskostnaderna, ska de ansöka om att föreningen försätts i konkurs.

12 kap.

Särskilda rättighetshavares ställning

3 a §

Innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i en överlåtande förening ska i den övertagande föreningen ha minst motsvarande rättigheter som i den överlåtande föreningen. Detta gäller dock inte om innehavarna enligt fusionsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av den övertagande föreningen.

4 §23

Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande förening ska upprätta en gemensam, daterad fusionsplan. Planen ska undertecknas av styrelsen i var och en av föreningarna.

Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande föreningar ska upprätta en gemensam, daterad fusionsplan. Planen ska undertecknas av styrelsen i var och en av föreningarna.

22 Senaste lydelse 2013:736. 23 Senaste lydelse 2008:3.

I fusionsplanen ska det för varje förening anges

1. firma, organisationsnummer och den ort där styrelsen ska ha sitt säte,

2. den planerade tidpunkten för överlåtande förenings upplösning, och

2. den planerade tidpunkten för överlåtande förenings upplösning,

3. de särskilda förmåner som, i förekommande fall, medlemmar i någon av föreningarna ska ha, och

3. vilka rättigheter i den övertagande föreningen som ska tillkomma innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande förening eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna.

4. vilka rättigheter i den övertagande föreningen som innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i en överlåtande förening ska ha eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna.

I fusionsplanen ska även lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna.

I fusionsplanen ska det även lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna. Om medlemmar i någon av föreningarna ska ha särskilda förmåner i samband med fusionen, ska det framgå av redogörelsen hur förmånerna har bestämts.

Vid kombination ska fusionsplanen även innehålla

1. stadgar för den övertagande föreningen, och

2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och revisor och, i förekommande fall, styrelsesuppleant och revisorssuppleant.

5 §24

Till fusionsplanen ska det fogas en kopia av föreningarnas årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren.

Till fusionsplanen ska det bifogas en kopia av föreningarnas årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren.

Om fusionsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats, ska det vidare till planen fogas en översiktlig redogörelse för verksamheten och resultatutvecklingen samt för investeringar och förändringar i likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. I

Om fusionsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår som årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats för, ska det vidare till planen bifogas en översiktlig redogörelse för verksamheten och resultatutvecklingen samt för investeringar och förändringar i likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. I

24 Senaste lydelse 2008:3.

redogörelsen ska det också lämnas beloppsuppgifter om nettoomsättningen och resultatet före bokslutsdispositioner och skatt under rapportperioden. Om det finns särskilda skäl, får en ungefärlig beloppsuppgift om resultatet lämnas. Uppgifterna ska avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan fusionsplanen upprättas.

redogörelsen ska det också lämnas beloppsuppgifter om nettoomsättningen och resultatet före bokslutsdispositioner och skatt under rapportperioden. Om det finns särskilda skäl, får en ungefärlig beloppsuppgift om resultatet lämnas. Uppgifterna ska avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan fusionsplanen upprättas.

Om det inte finns något särskilt som hindrar det, ska det i redogörelsen enligt andra stycket även lämnas motsvarande uppgifter för samma rapportperiod under det närmast föregående räkenskapsåret. Begrepp och termer ska så långt det är möjligt stämma överens med dem som har använts i den senast framlagda årsredovisningen eller, i förekommande fall, koncernredovisningen.

Om det inte finns något särskilt som hindrar det, ska det i redogörelsen enligt andra stycket även lämnas motsvarande uppgifter för samma rapportperiod under det närmast föregående räkenskapsåret. Begrepp och termer ska så långt som möjligt stämma överens med dem som har använts i den senast framlagda årsredovisningen eller, i förekommande fall, koncernredovisningen.

Till fusionsplanen ska det även fogas

1. ett av revisorerna avgivet yttrande över den redogörelse som avses i 4 § tredje stycket, och

2. ett av revisorerna avgivet yttrande över de uppgifter som avses i andra stycket.

Revisorsgranskning av fusionsplanen

5 a §

Revisorerna i var och en av föreningarna ska yttra sig över

1. den redogörelse som avses i 4 § tredje stycket, och

2. de uppgifter som avses i 5 § andra stycket.

Vid absorption ska det i yttrandena även anges om revisorerna har funnit att fusionen medför fara för att borgenärerna i den övertagande föreningen inte ska få sina fordringar betalda.

Om samtliga medlemmar i de föreningar som deltar i fusionen

har samtyckt till det, får yttrandena begränsas till de omständigheter som anges i andra stycket.

Revisorernas yttranden ska bifogas fusionsplanen.

5 b §

En revisor som avses i 5 a § ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte något annat framgår av stadgarna, ska revisorn utses av föreningsstämman. Om föreningen redan har en auktoriserad eller godkänd revisor, ska han eller hon utföra granskningen.

För en revisor som har utsetts att utföra granskning enligt 5 a § gäller 8 kap. 15 § och 16 § andra och tredje styckena.

5 c § Styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i en förening som ska delta i fusionen ska ge varje revisor som utför granskning enligt 5 a § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne anser vara nödvändig. De ska också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Samma skyldigheter har en revisor som utför granskning enligt 5 a § mot övriga sådana revisorer.

6 §25

Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen ska den övertagande föreningen eller, vid kombination, den äldsta av de överlåtande föreningarna ge in planen med bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i föreningsregistret. Uppgift om registreringen ska enligt 15 kap. 2 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, ska det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.

Första stycket gäller inte vid fusion där alla medlemmar i samtliga deltagande föreningar har undertecknat fusionsplanen.

25 Senaste lydelse 2008:3.

7 §26

Fusionsplanen ska underställas föreningsstämman i samtliga överlåtande föreningar.

Om minst fem procent av de röstberättigade i den övertagande föreningen begär det, ska fusionsplanen även underställas föreningsstämman i den föreningen. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att uppgiften om att fusionsplanen har registrerats har kungjorts enligt 15 kap. 2 §.

Stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts.

Första–tredje styckena gäller inte vid fusion där alla medlemmar i samtliga deltagande föreningar har undertecknat fusionsplanen.

8 §27

Styrelsen ska hålla fusionsplanen med bifogade handlingar tillgänglig för de röstberättigade, för föreningens medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst en månad före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos föreningen på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin postadress.

Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt 7 § ska underställas föreningsstämman, gäller följande.

Kallelsen till stämman ska innehålla information om det huvudsakliga innehållet i fusionsplanen.

Styrelsen ska hålla fusionsplanen med bifogade handlingar tillgänglig för röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst en månad

26 Senaste lydelse 2008:3. 27 Senaste lydelse 2008:3.

före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos föreningen på den ort där styrelsen har sitt säte.

Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. I 1 kap. 8 § anges när handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel.

9 §28

Ett föreningsstämmobeslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. I stadgarna får föreskrivas villkor som går längre.

Ett föreningsstämmobeslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Av 7 kap. 32 § framgår att det i stadgarna får tas in längre gående villkor för att beslutet ska vara giltigt.

Om någon av de stämmor som ska godkänna fusionsplanen inte godkänner planen i dess helhet, faller frågan om fusion.

Underrättelse till överlåtande förenings kända borgenärer

Underrättelse till föreningens kända borgenärer

10 §29

När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar som deltar i fusionen, ska var och en av de överlåtande föreningarna skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna ska innehålla uppgift om att föreningen avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att fusionsplanen verkställs.

När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar som deltar i fusionen, ska var och en av dem skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna ska innehålla uppgift om att föreningen avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att fusionsplanen verkställs.

Borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller

Borgenärerna i den övertagande föreningen behöver inte underrät-

28 Senaste lydelse 2008:3. 29 Senaste lydelse 2008:3.

annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497), behöver inte underrättas.

tas, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen enligt 5 a § har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).

11 §30

Den övertagande föreningen eller, vid kombination, den äldsta av de överlåtande föreningarna ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar och senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.

Den övertagande föreningen eller, vid kombination, den äldsta av de överlåtande föreningarna ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har registrerats enligt 6 §, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.

Följande handlingar ska fogas till ansökan:

Följande handlingar ska bifogas till ansökan:

1. en kopia av fusionsplanen,

2. intyg från de överlåtande föreningarnas styrelser eller verkställande direktörer om att föreningarnas kända borgenärer har underrättats enligt 10 §, och

2. intyg från föreningarnas styrelser eller verkställande direktörer om att föreningarnas kända borgenärer har underrättats enligt 10 § och, i sådana fall som avses i 6 § andra stycket, att samtliga medlemmar har undertecknat fusionsplanen, och

3. en kopia av protokollet från en föreningsstämma som avses i 7 §.

3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från en föreningsstämma som avses i 7 §.

Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, ska ansökan avvisas.

Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, ska ansökan avvisas.

30 Senaste lydelse 2008:3.

Kallelse på överlåtande förenings borgenärer

Kallelse på föreningarnas borgenärer

14 §31

Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 11 §, ska verket kalla de överlåtande föreningarnas borgenärer. Verket ska dock inte kalla borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497)

Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 11 §, ska verket kalla föreningarnas borgenärer. Verket ska dock inte kalla

1. borgenärerna i den övertagande föreningen, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen enligt 5 a § har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer, eller

2. borgenärer vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).

Kallelsen ska innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.

Kallelsen ska innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast en viss dag anmäla detta skriftligen. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.

Bolagsverket ska skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket ska vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket.

18 §32

När en anmälan om fusion enligt 17 § registreras, inträder följande rättsverkningar.

1. Överlåtande förenings tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 13 kap. 1–3 §§ som har samband med fusionen övergår till den övertagande föreningen.

2. Överlåtande förening upplöses.

3. Vid kombination: den övertagande föreningen anses bildad.

4. Medlemmarna i överlåtande förening blir medlemmar i den övertagande föreningen. Trots första stycket kan en tiondel av samtliga röstberättigade i en överlåtande förening hos styrelsen begära att en föreningsstämma sammankallas för att behandla frågan om huruvida talan ska väckas enligt 13 kap. 5 §. I så fall ska

Trots första stycket kan en tiondel av samtliga röstberättigade i en överlåtande förening hos styrelsen begära att en föreningsstämma sammankallas för att behandla frågan om huruvida talan ska väckas enligt 13 kap. 5 §. I så fall ska

31 Senaste lydelse 2008:3. 32 Senaste lydelse 2013:736.

7 kap. 7 § andra stycket tillämpas. 7 kap. 15 § andra stycket tillämpas.

Om stämman beslutar att väcka talan enligt andra stycket, ska den samtidigt besluta att föreningen ska träda i likvidation. Vid genomförandet av likvidationen ska 11 kap. tillämpas. Likvidatorerna behöver dock inte ansöka om kallelse på okända borgenärer.

20 §33

En medlem i en överlåtande förening som inte har samtyckt till fusionen får säga upp sig till utträde inom den tid och på de villkor som anges i 7 kap. 15 § tredje stycket.

En medlem i en överlåtande förening som inte har samtyckt till fusionen får säga upp sig för utträde inom den tid och på de villkor som anges i 7 kap. 48 §.

21 §34

Om en ekonomisk förening äger samtliga aktier i ett dotteraktiebolag, kan föreningens och bolagets styrelser besluta att bolaget ska gå upp i föreningen genom fusion. En sådan fusion får dock inte ske, om dotteraktiebolaget är ett aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning.

I fråga om fusionen gäller 2 § om redovisningsvaluta, 3 § om fusion när överlåtande förening har gått i likvidation,

3 a § om särskilda rättighetshavares ställning,

4 § om upprättande av fusionsplan, 5 a–5 c §§ om revisorsgranskning, 6 § om registrering av fusionsplanen,

7 § andra–fjärde styckena om när fusionsplanen ska underställas föreningsstämman,

8 § om tillhandahållande av fusionsplanen m.m.,

9 § om majoritetskrav m.m.,

10 § om underrättelse till kända borgenärer, 11–13 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen, 14 § om kallelse på borgenärer, 15 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,

16 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen, och

19 § 1 om när frågan om fusion faller. Vid tillämpningen av andra stycket ska vad som sägs i de angivna paragraferna om överlåtande förening i stället avse dotteraktiebolaget. Vad som sägs i

Vid tillämpningen av andra stycket ska det som sägs i de angivna paragraferna om överlåtande förening i stället avse dotteraktiebolaget. Det som sägs i 3 § om 11 kap. 14 § ska i

33 Senaste lydelse 2008:3. 34 Senaste lydelse 2008:3.

3 § om 11 kap. 14 § ska i stället avse 25 kap. 40 § aktiebolagslagen (2005:551).

stället avse 25 kap. 40 § aktiebolagslagen (2005:551).

Ett tillstånd att verkställa fusionsplanen ska registreras i föreningsregistret. Vid registreringen inträder följande rättsverkningar.

1. Dotteraktiebolagets tillgångar och skulder övergår till föreningen.

2. Dotteraktiebolaget upplöses.

22 §35

En svensk ekonomisk förening får delta i en fusion med en motsvarande juridisk person med hemvist i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige (gränsöverskridande fusion). En juridisk person ska anses ha sådant hemvist, om den har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.

En svensk ekonomisk förening får delta i en fusion med en motsvarande juridisk person med hemvist i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige (gränsöverskridande fusion). En juridisk person ska anses ha sådan hemvist, om den har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.

För en gränsöverskridande fusion gäller följande bestämmelser i detta kapitel:

1 § om vad en fusion innebär, 3 § om fusion när överlåtande förening har gått i likvidation,

3 a § om särskilda rättighetshavares ställning,

23 och 24 §§ om fusionsplan, 25 § om styrelseredogörelse, 5 § första–tredje styckena om kompletterande information,

5 § om kompletterande information,

26–30 §§ om revisorsgranskning,

5 b, 5 c, 26, 29 och 30 §§ om revisorsgranskning, varvid det som sägs i 5 b och 5 c §§ om 5 a § ska avse 26 §,

6 och 31 §§ om registrering av fusionsplanen,

6 § första stycket och 31 § om registrering av fusionsplanen,

7 och 32 §§ om när fusionsplanen ska underställas föreningsstämman,

7 § första–tredje styckena om när fusionsplanen ska underställas föreningsstämman,

33 § om tillhandahållande av fusionsplanen m.m., 9 § om majoritetskrav m.m., 34 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplan, 10 § om underrättelse till överlåtande förenings kända borgenärer,

10 § om underrättelse till kända borgenärer,

11–13 och 35 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen,

35 Senaste lydelse 2008:3.

14 § om kallelse på överlåtande förenings borgenärer,

14 § om kallelse på borgenärer,

15 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,

16 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,

36 § om fusionsintyg, 37 och 38 §§ om registrering, 18 och 39 §§ om fusionens rättsverkningar, 19 § om när frågan om fusion faller, varvid vad som i den paragrafen sägs om 17 § ska avse 38 §,

19 § om när frågan om fusion faller, varvid det som sägs i den paragrafen om 17 § ska avse 38 §,

20 § om medlems rätt till utträde, och 40 § om särskilt bokslut.

29 §36

Bestämmelserna om revisorsgranskning i 26–28 §§ ska inte tilllämpas, om

Bestämmelserna om revisorsgranskning i 5 b, 5 c och 26 §§ ska inte tillämpas, om

1. samtliga medlemmar i de föreningar som deltar i den gränsöverskridande fusionen har samtyckt till det, eller

2. Bolagsverket eller en utländsk behörig myndighet i en stat där någon av de deltagande föreningarna har sitt hemvist, efter en gemensam begäran från de fusionerande föreningarna, har utsett eller godkänt en eller flera oberoende sakkunniga att för samtliga föreningars räkning granska fusionsplanen och upprätta en gemensam skriftlig rapport för alla föreningar.

2. Bolagsverket eller en utländsk behörig myndighet i en stat där någon av de deltagande föreningarna har sin hemvist, efter en gemensam begäran från de fusionerande föreningarna, har utsett eller godkänt en eller flera oberoende sakkunniga att för samtliga föreningars räkning granska fusionsplanen och upprätta en gemensam skriftlig rapport för alla föreningar.

Vad som sägs i 28 § om revisors rätt till upplysningar och biträde gäller även för den som utses att utföra granskning enligt första stycket 2.

Det som sägs i 5 c § om revisors rätt till upplysningar och biträde gäller även för den som utses att utföra granskning enligt denna paragraf.

Vid fusion genom absorption ska det till fusionsplanen bifogas ett yttrande från en eller flera sådana revisorer som anges i 5 b § med ett sådant innehåll som avses i 5 a § andra stycket. Ett sådant yttrande ska vid tillämpningen av 10 och 14 §§ anses som ett revisorsyttrande enligt 26 §.

36 Senaste lydelse 2008:3.

30 §37

Den som Bolagsverket utser att utföra granskning enligt 29 § första stycket 2 ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. I fråga om granskningen och innehållet i den rapport som upprättas gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 26 § och 27 § andra stycket.

Den som Bolagsverket utser att utföra granskning enligt 29 § första stycket 2 ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. I fråga om granskningen och innehållet i den rapport som upprättas gäller i tillämpliga delar 5 b § andra stycket och 26 §.

33 §38

Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i en förening som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 25 § tillgängliga för de röstberättigade, för föreningens medlemmar, för innehavare av förlagsandelar, för arbetstagarorganisationer som företräder arbetstagare hos föreningen och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation. Handlingarna ska, under minst en månad före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga hos föreningen på den ort där styrelsen ska ha sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin postadress.

Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i en förening som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 25 § tillgängliga för de röstberättigade, för föreningens medlemmar, för innehavare av förlagsandelar, för arbetstagarorganisationer som företräder arbetstagare hos föreningen och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation. Handlingarna ska, under minst en månad före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga hos föreningen på den ort där styrelsen ska ha sitt säte.

Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. I 1 kap. 8 § anges när handlingar får skickas med elektroniska hjälpmedel.

37 Senaste lydelse 2008:3. 38 Senaste lydelse 2008:3.

43 §39

Vid en fusion enligt 41 eller 42 § ska de bestämmelser som anges i 22 § tillämpas, dock med följande avvikelser.

1. Fusionsplanen behöver inte innehålla sådana uppgifter som avses i 24 § första stycket 2, 3 och 5.

2. Bestämmelserna om revisorsgranskning i 26–30 §§ och om föreningsstämmans prövning av fusionsplanen i 7 § ska inte tillämpas.

2. Bestämmelserna om revisorsgranskning i 5 b, 5 c, 26, 29 och 30 §§ och om föreningsstämmans prövning av fusionsplanen i 7 § första stycket ska inte tillämpas.

3. I fråga om arten av fusionens rättsverkningar gäller vad som sägs i 21 § fjärde stycket 1 och 2 i stället för vad som sägs i 18 § första stycket 1–4.

3. I fråga om arten av fusionens rättsverkningar gäller 21 § fjärde stycket 1 och 2 i stället för 18 § första stycket 1–4.

Vad som sägs om överlåtande förening i detta kapitel ska vid tillämpningen på en fusion enligt 41 eller 42 § gälla bolaget.

Det som sägs om överlåtande förening i detta kapitel ska vid tillämpningen på en fusion enligt 41 eller 42 § gälla bolaget.

13 kap.

3 §

En föreningsmedlem eller en röstberättigad som inte är medlem är skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till överträdelse av denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar föreningen, en medlem eller någon annan.

En föreningsmedlem eller en röstberättigad som inte är föreningsmedlem ska ersätta den skada som han eller hon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar föreningen, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna.

6 §40

Sådan talan för föreningens räkning enligt 1–3 §§ som inte grundas på brott kan ej väckas mot

1. styrelseledamot eller verkställande direktören sedan tre år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd, som ligger till grund för talan fattades eller vidtogs,

2. revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen lades fram på föreningsstäm-

Sådan talan för föreningens räkning enligt 1–3 §§ som inte grundas på brott kan inte väckas mot

1. en styrelseledamot eller den verkställande direktören sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan fattades eller vidtogs,

2. en revisor sedan fem år har förflutit från utgången av det räkenskapsår som revisionsberät-

39 Senaste lydelse 2008:3. 40 Senaste lydelse 1987:687.

man eller yttrande som avses i denna lag avgavs,

3. föreningsmedlem eller röstberättigad, som inte är föreningsmedlem, sedan två år har förflutit från det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.

telsen avser,

3. en granskare sedan fem år har förflutit från det att yttrandet över den särskilda granskningen lades fram på föreningsstämman,

4. en föreningsmedlem eller en röstberättigad som inte är föreningsmedlem sedan två år har förflutit från det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.

Försätts föreningen i konkurs på en ansökan som gjorts innan den tid som anges i första stycket har gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 1–3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5 §. Efter utgången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från edgångssammanträdet.

15 kap.

4 §41

Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan, ska han eller hon föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller, om registreringsmyndigheten finner att ett beslut som anmäls för registrering eller en handling som bifogas anmälningen

Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit det som är föreskrivet om anmälan, ska han eller hon föreläggas att inom en viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller om

Bolagsverket finner att ett beslut som anmäls för registrering eller en handling som bifogas anmälningen

1. inte har tillkommit i behörig ordning,

2. till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning eller stadgarna, eller

3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande avfattning.

3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande utformning.

Om sökanden inte rättar sig efter föreläggandet, ska anmälan skrivas av. En underrättelse om denna påföljd ska tas in i föreläggandet. Finns det även efter det att yttrandet har avgetts något hinder mot registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, ska registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande.

Bestämmelserna i första stycket utgör inte hinder mot registrering av ett beslut av föreningsstämman, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad enligt 7 kap. 17 § andra eller femte stycket.

Trots första stycket kan ett beslut av föreningsstämman registreras, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad enligt 7 kap. 44 § första eller tredje stycket.

41 Senaste lydelse 2008:3.

Registreringsmyndigheten ska genast skriftligen underrätta föreningen när registreringsmyndigheten fattar beslut enligt 11 kap. 18 §, 12 kap. 19 § eller 16 kap. 2 §.

Bolagsverket ska genast skriftligen underrätta föreningen när Bolagsverket fattar beslut enligt 11 kap. 18 §, 12 kap. 19 § eller 16 kap. 2 §.

6 §42

En myndighets beslut i tillståndsärenden enligt 10 kap. 6 § femte stycket får överklagas till regeringen.

Ett beslut av Bolagsverket som innebär att anmälan har skrivits av eller registrering har vägrats enligt 4 § andra stycket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet. Detsamma gäller ett beslut av Bolagsverket som avses i 4 a §, 7 kap. 7 §, 8 kap. 2, 6, 9 eller 17 §, 11 kap. 18 §, 12 kap. 19 § eller 16 kap. 2 § samt beslut i ett tillståndsärende enligt 6 kap. 3, 4 eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§ eller 12 kap. 11 § eller beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 12 kap. 36 §.

Ett beslut av Bolagsverket som innebär att anmälan har skrivits av eller registrering har vägrats enligt 4 § andra stycket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet. Detsamma gäller ett beslut av Bolagsverket som avses i 4 a §, 7 kap. 15 §, 8 kap. 2, 6, 9 eller 17 §, 11 kap. 18 §, 12 kap. 19 § eller 16 kap. 2 § samt beslut i ett tillståndsärende enligt 6 kap. 3, 4 eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§, 10 kap. 14 § 2 eller 12 kap. 11 § eller beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 12 kap. 36 §.

Skatteverkets beslut enligt 12 kap. 13 § om hinder mot verkställande av fusionsplan får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

16 kap.

1 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 kap. 8 § andra stycket andra meningen eller 9 § första stycket andra eller tredje meningen.

Till böter döms den som

1. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att föra medlemsförteckning eller hålla sådan förteckning tillgänglig enligt 3 kap. 6 §, eller

1. uppsåtligen eller av oaktsamhet inte för medlemsförteckning eller håller en sådan förteckning tillgänglig enligt 3 kap. 6 och 7 §§, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 14 kap. 3 § första stycket. I fall som avses i 8 kap. 16 § första stycket skall inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

I fall som avses i 8 kap. 16 § första stycket ska det inte dömas till ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

42 Senaste lydelse 2014:541.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

2. Om en förenings stadgar vid ikraftträdandet strider mot en bestämmelse i denna lag, ska styrelsen till en föreningsstämma som hålls senast den 30 juni 2018 lägga fram förslag till ändring av stadgarna i överensstämmelse med bestämmelsen.

3. Bestämmelsen i 3 kap. 6 § andra stycket 2 om att medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om tidpunkten för medlemmens inträde i föreningen tillämpas inte om medlemmen har förts in i medlemsförteckningen före ikraftträdandet.

4. Om inte annat har bestämts i stadgarna får en föreningsstämma fram till utgången av juni 2017 hållas på en av styrelsen anvisad plats inom föreningens geografiska verksamhetsområde, trots 7 kap. 13 §.

5. Om föreningsstämman före ikraftträdandet har fattat beslut om att skjuta upp en föreningsstämma, gäller äldre bestämmelser om tidpunkten för den fortsatta stämman.

6. En förening som har bildats före ikraftträdandet får, fram till utgången av juni 2017, tillämpa äldre bestämmelser i stället för följande bestämmelser i denna lag: – 7 kap. 4 § första stycket och 5 § om ombud, – 7 kap. 16 och 17 §§ om tid för kallelse till föreningsstämma, – 7 kap. 34 och 35 §§ om majoritetskrav vid ändring av stadgarna, – 11 kap. 1 § andra stycket om majoritetskrav vid beslut om likvidation, och – 12 kap. 9 § första stycket om majoritetskrav vid beslut om godkännande av fusionsplan.

7. Vid registrering och verkställande av ett föreningsstämmobeslut som har fattats före ikraftträdandet samt vid talan mot ett sådant beslut gäller äldre bestämmelser.

8. I fråga om revision som avser räkenskapsår som har inletts före ikraftträdandet gäller 8 kap. 13 § i den äldre lydelsen. Revisionsberättelsen ska dock alltid lämnas till styrelsen senast tre veckor före årsstämman.

9. Äldre bestämmelser gäller i fråga om värdeöverföring från föreningen och avsättning till reservfond, om beräkningen ska grunda sig på en årsredovisning som har upprättats före ikraftträdandet. 10. Äldre bestämmelser om dispens gäller om en förening före ikraftträdandet har ansökt om tillstånd att få sätta ner reservfonden för annat ändamål än täckning av förlust. 11. Om en fusionsplan har godkänts före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser för fusionen.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Om ordinarie föreningsstämma som avses i 7 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar enligt föreskrift i stadgarna får hållas senare än som är tillåtet enligt nämnda lagrum, får föreningen fortsätta att tillämpa föreskriften. Stämman skall dock alltid hållas inom nio månader efter utgången av föregående räkenskapsår.

Om en ordinarie föreningsstämma som avses i 7 kap. 9 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar enligt en bestämmelse i stadgarna får hållas senare än vad som är tillåtet enligt den paragrafen, får föreningen fortsätta att tillämpa bestämmelsen. Stämman ska dock alltid hållas inom nio månader efter utgången av föregående räkenskapsår.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1975:417) om sambruksföreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975:417) om sambruksföreningar

dels att 8, 13, 15 och 20 §§ och rubriken närmast före 15 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 8 a, 8 b och 9 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §1

Genom styrelsens försorg skall föras förteckning över sambruksföreningens medlemmar. Förteckning kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem.

Förteckningen skall för varje medlem innehålla uppgift om hans fullständiga namn och hemvist och om den insats med vilken han deltager i föreningen. Dessutom skall förteckningen innehålla uppgift om sammanlagda beloppet inbetalda insatser enligt senast fastställda balansräkning.

Styrelsen skall hålla förteckningen tillgänglig för den som vill taga del av den. Medlem har rätt att på begäran få skriftlig uppgift av föreningen om medlemskapet och den insats som han har gjort.

Styrelsen ska föra en medlemsförteckning. Förteckningen ska ha till ändamål att ge föreningen, medlemmarna och andra underlag för att bedöma medlemsförhållandena i föreningen.

Medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om

1. varje medlems namn och postadress,

2. tidpunkten för medlemmens inträde i föreningen,

3. det antal medlemsinsatser som medlemmen deltar med i föreningen, och

4. det sammanlagda beloppet inbetalda medlemsinsatser enligt den senast fastställda balansräkningen.

Medlemsförteckningen kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Den kan också föras med automatiserad behandling eller på annat liknande sätt.

Medlemsförteckningen ska hållas tillgänglig hos föreningen för var och en som vill ta del av den. Om förteckningen förs med automatiserad behandling, ska föreningen ge var och en som begär det tillfälle att hos föreningen ta del av en aktuell utskrift eller annan aktuell framställning av förteckningen.

1 Senaste lydelse 1987:671.

8 a §

Medlemsförteckningen ska upprättas så snart föreningen har bildats.

När en ny medlem har gått in i föreningen, ska uppgifter enligt 8 § andra stycket 1–3 utan dröjsmål antecknas i medlemsförteckningen.

Om en medlem eller någon annan behörig person anmäler att ett förhållande som har angetts i medlemsförteckningen har ändrats, ska ändringen utan dröjsmål antecknas i förteckningen. Vid en medlems avgång ska också tidpunkten för avgången antecknas.

8 b §

Bestämmelserna om medlemsförteckning i 3 kap. 8 10 §§ lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar.

9 a §

Bestämmelserna om återbetalning av medlemsinsatser i 4 kap. 4 7 §§ lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar. Det som sägs där om insats ska i stället avse lösenbelopp för medlems andel.

13 §2

Bestämmelserna i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar med följande undantag:

1. Avsteg får inte göras i stadgarna från bestämmelsen i 7 kap. 1 § första stycket att varje medlem har en röst.

Bestämmelserna om föreningsstämman i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar med följande undantag:

1. Avsteg får inte göras i stadgarna från bestämmelsen i 7 kap. 3 § första stycket om att varje medlem har en röst.

2. Föreningsstämmans befogenheter får inte överlämnas åt särskilt valda fullmäktige.

2 Senaste lydelse 1987:671.

3. Hänvisningen i 7 kap. 15 § till 4 kap. 1 § skall i stället avse 9 § denna lag.

3. Hänvisningen i 7 kap. 35 § till 4 kap. 1 § ska i stället avse 9 § denna lag.

Överskottsutdelning och annan användning av föreningens egendom

Värdeöverföringar från föreningen, m.m.

15 §3

Bestämmelserna i 10 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar med följande undantag:

1. Hänvisningen i 10 kap. 1 § första stycket till 4 kap. skall i stället avse bestämmelserna om lösen av andelar i 9 § denna lag.

2. Bestämmelsen i 10 kap. 2 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar gäller inte.

3. Vid tillämpningen av bestämmelserna i 10 kap. 6 § första stycket lagen om ekonomiska föreningar skall bland skulderna ej inräknas gäld för vilken föreningen har lämnat säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i jordbruksfastighet inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet. Vad som har sagts nu gäller i tillämpliga delar i fråga om annan egendom, vilken enligt bestämmelse som meddelas av regeringen får anses erbjuda motsvarande säkerhet.

4. Vad som sägs i 10 kap. 6 § fjärde stycket lagen om ekonomiska föreningar beträffande belopp, som har tagits upp under rubriken Avsatt till pensioner, skall gälla även i den mån sådant belopp täcks av kreditförsäkring i svensk försäkringsanstalt eller utländsk försäkningsanstalt som har rätt att driva rörelse här i riket.

Bestämmelserna om värdeöverföringar från föreningen samt vinstutdelning och viss annan användning av föreningens egendom i 9 och 10 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar.

Hänvisningen i 9 kap. 1 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelserna om återbetalning av medlemsinsats i 4 kap. samma lag ska dock i stället avse bestämmelserna om lösen av andelar i 9 och 9 a §§ denna lag.

3 Senaste lydelse 1987:671.

20 §4

Bestämmelserna i 16 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar. Hänvisningarna i 16 kap. 1 § till 3 kap. 6 § och 14 kap. 3 § ska därvid avse 8 § respektive 18 § fjärde stycket denna lag.

Bestämmelserna om straff och vite i 16 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar. Hänvisningarna i 16 kap. 1 § till 3 kap. 6 och 7 §§ och 14 kap. 3 § ska avse 8 och 8 a §§ respektive 18 § fjärde stycket denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

2. Bestämmelsen i 8 § andra stycket 2 om att medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om tidpunkten för medlemmens inträde i föreningen tillämpas inte om medlemmen har förts in i medlemsförteckningen före ikraftträdandet.

3. Vid registrering och verkställande av ett föreningsstämmobeslut som har fattats före lagens ikraftträdande samt vid talan mot ett sådant beslut gäller äldre bestämmelser.

4. Äldre bestämmelser gäller i fråga om värdeöverföring från föreningen och avsättning till reservfond, om beräkningen ska grunda sig på en årsredovisning som har upprättats före ikraftträdandet.

5. Äldre bestämmelser om dispens gäller om en förening före lagens ikraftträdande har ansökt om tillstånd att få sätta ner reservfonden för annat ändamål än täckning av förlust.

4 Senaste lydelse 2013:430.

2.4. Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)

Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsrättslagen (1991:614)

dels att 1 kap. 1 §, 9 kap. 9, 14, 16 och 28–30 §§, 10 kap. 3 § och 11 kap. 6 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 10 §, 9 kap. 9 a, 9 b och 29 a §§, och närmast före 1 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

En bostadsrättsförening är en ekonomisk förening som har till ändamål att i föreningens hus upplåta lägenheter med bostadsrätt. En bostadsrättsförening skall vara registrerad.

En bostadsrättsförening är en ekonomisk förening som har till ändamål att i föreningens hus upplåta lägenheter med bostadsrätt. En bostadsrättsförening ska vara registrerad.

Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas på bostadsrättsföreningar i den utsträckning som anges i 9–10 kap.

Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas på bostadsrättsföreningar i den utsträckning som anges i denna lag.

Information med elektroniska hjälpmedel

10 §

Bestämmelserna om information med elektroniska hjälpmedel i 1 kap. 8 § lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar gäller när en bostadsrättsförening skickar kallelser och annan information i enlighet med den lagen.

9 kap.

9 §

Medlemsförteckningen skall för varje medlem innehålla uppgift om hans namn och postadress samt om den bostadsrätt som han har.

Styrelsen skall hålla förteckningen tillgänglig för den som vill ta del av den.

Medlemsförteckningen ska ha till ändamål att ge föreningen, medlemmarna och andra underlag för att bedöma medlemsförhållandena i föreningen.

Medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om

1. varje medlems namn och postadress,

2. tidpunkten för medlemmens inträde i föreningen, och

3. den bostadsrätt som medlemmen har.

Medlemsförteckningen ska hållas tillgänglig hos föreningen för var och en som vill ta del av den. Om förteckningen förs med automatiserad behandling, ska föreningen ge var och en som begär det tillfälle att hos föreningen ta del av en aktuell utskrift eller annan aktuell framställning av förteckningen.

9 a §

Medlemsförteckningen ska upprättas så snart föreningen har bildats.

När en ny medlem har gått in i föreningen, ska uppgifter enligt 9 § andra stycket utan dröjsmål antecknas i medlemsförteckningen.

Om en medlem eller någon annan behörig person anmäler att ett förhållande som har angetts i medlemsförteckningen har ändrats, ska ändringen utan dröjsmål antecknas i förteckningen. Vid en medlems avgång ska också tidpunkten för avgången antecknas.

9 b §

Bestämmelserna om medlemsförteckningen i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar.

14 §

Bestämmelserna om föreningsstämman i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar för bostadsrättsföreningar med följande undantag:

1. Om flera medlemmar har en bostadsrätt gemensamt har de endast en röst, om inte något annat bestämts i stadgarna.

1. Om flera medlemmar har en bostadsrätt gemensamt har de endast en röst, om inte något annat har bestämts i stadgarna.

2. Föreningsstämmans befogenheter får inte överlämnas åt särskilt valda fullmäktige.

3. Bestämmelserna om poströstning i 7 kap. 6 § lagen om ekonomiska föreningar gäller inte. 4. Endast medlemmens make eller sambo eller en annan medlem får vara ombud, om inte något annat har bestämts i stadgarna. En medlem som är juridisk person får företrädas av ett ombud som inte är medlem, om inte något annat har bestämts i stadgarna. Ingen får som ombud företräda mer än en medlem, om inte något annat har bestämts i stadgarna.

5. En medlem får som biträde vid föreningsstämman endast anlita sin make eller sambo eller en annan medlem, om inte något annat har bestämts i stadgarna.

3. Bestämmelserna i 23–25 §§ gäller i stället för 7 kap. 14 och 15 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

6. Bestämmelserna i 23–25 §§ gäller i stället för 7 kap. 34, 35 och 48–52 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

16 §1

För att ett beslut i en fråga som anges i denna paragraf skall vara giltigt krävs att det har fattats på en föreningsstämma och att följande bestämmelser har iakttagits.

För att ett beslut i en fråga som anges i denna paragraf ska vara giltigt krävs att det har fattats på en föreningsstämma och att följande bestämmelser har iakttagits.

1. Om beslutet innebär ändring av någon insats och medför rubbning av det inbördes förhållandet mellan insatserna, skall samtliga bostadsrättshavare som berörs av ändringen ha gått med på beslutet. Om enighet inte uppnås, blir beslutet ändå giltigt om minst två tredjedelar av de berörda bostadsrättshavarna har gått med på beslutet och det dessutom har godkänts av hyresnämnden.

1. Om beslutet innebär ändring av någon insats och medför rubbning av det inbördes förhållandet mellan insatserna, ska samtliga bostadsrättshavare som berörs av ändringen ha gått med på beslutet. Om enighet inte uppnås, blir beslutet ändå giltigt om minst två tredjedelar av de berörda bostadsrättshavarna har gått med på beslutet och det dessutom har godkänts av hyresnämnden.

1 a. Om beslutet innebär en ökning av samtliga insatser utan att förhållandet mellan de inbördes insatserna rubbas, skall alla bostadsrättshavarna ha gått med på beslutet. Om enighet inte uppnås,

1 a. Om beslutet innebär en ökning av samtliga insatser utan att det inbördes förhållandet mellan insatserna rubbas, ska alla bostadsrättshavarna ha gått med på beslutet. Om enighet inte uppnås,

1 Senaste lydelse 2003:31.

blir beslutet ändå giltigt om minst två tredjedelar av de röstande har gått med på beslutet och det dessutom har godkänts av hyresnämnden. Hyresnämnden skall godkänna beslutet om detta inte framstår som otillbörligt mot någon bostadsrättshavare.

blir beslutet ändå giltigt om minst två tredjedelar av de röstande har gått med på beslutet och det dessutom har godkänts av hyresnämnden. Hyresnämnden ska godkänna beslutet om detta inte framstår som otillbörligt mot någon bostadsrättshavare.

2. Om beslutet innebär att en lägenhet som upplåtits med bostadsrätt kommer att förändras eller i sin helhet behöva tas i anspråk av föreningen med anledning av en om- eller tillbyggnad, skall bostadsrättshavaren ha gått med på beslutet. Om bostadsrättshavaren inte ger sitt samtycke till ändringen, blir beslutet ändå giltigt om minst två tredjedelar av de röstande har gått med på beslutet och det dessutom har godkänts av hyresnämnden.

2. Om beslutet innebär att en lägenhet som upplåtits med bostadsrätt kommer att förändras eller i sin helhet behöva tas i anspråk av föreningen med anledning av en om- eller tillbyggnad, ska bostadsrättshavaren ha gått med på beslutet. Om bostadsrättshavaren inte ger sitt samtycke till ändringen, blir beslutet ändå giltigt om minst två tredjedelar av de röstande har gått med på beslutet och det dessutom har godkänts av hyresnämnden.

3. Om beslutet innebär utvidgning av föreningens verksamhet, skall minst två tredjedelar av de röstande ha gått med på beslutet.

3. Om beslutet innebär utvidgning av föreningens verksamhet, ska minst två tredjedelar av de röstande ha gått med på beslutet.

4. Om beslutet innebär överlåtelse av ett hus som tillhör föreningen, i vilket det finns en eller flera lägenheter som är upplåtna med bostadsrätt, skall beslutet ha fattats på det sätt som gäller för beslut om likvidation enligt 11 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Minst två tredjedelar av bostadsrättshavarna i det hus som skall överlåtas skall dock alltid ha gått med på beslutet.

4. Om beslutet innebär överlåtelse av ett hus som tillhör föreningen, i vilket det finns en eller flera lägenheter som är upplåtna med bostadsrätt, ska beslutet ha fattats på det sätt som gäller för beslut om likvidation enligt 29 a §. Minst två tredjedelar av bostadsrättshavarna i det hus som ska överlåtas ska dock alltid ha gått med på beslutet.

5. Om det i stadgarna finns ytterligare något villkor för att ett beslut enligt 1–4 skall vara giltigt, gäller även det.

5. Om det i stadgarna finns ytterligare något villkor för att ett beslut enligt 1–4 ska vara giltigt, gäller även det.

Föreningen skall genast underrätta den som har pant i bostadsrätten och som är känd för föreningen om ett beslut enligt första stycket 2 eller 4.

Föreningen ska genast underrätta den som har pant i bostadsrätten och som är känd för föreningen om ett beslut enligt första stycket 2 eller 4.

28 §

Har vinstutdelning beslutats och verkställts i strid med 27 § eller

Har vinstutdelning beslutats och verkställts i strid med 27 § eller

någon bestämmelse i föreningens stadgar, gäller bestämmelserna om återbetalning m.m. i 10 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Bestämmelserna om vissa gåvor i 10 kap. 8 § nämnda lag gäller i fråga om bostadsrättsföreningar.

någon bestämmelse i föreningens stadgar, gäller bestämmelserna om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar i 9 kap. 6 och 7 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Bestämmelserna om vissa gåvor i 9 kap. 5 § nämnda lag gäller i fråga om bostadsrättsföreningar.

29 §2

Bestämmelserna om likvidation och upplösning i 11 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsföreningar.

Bestämmelserna om likvidation och upplösning i 11 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsföreningar. I stället för 11 kap. 1 § andra och tredje styckena den lagen gäller dock 29 a §.

Vad som föreskrivs i 11 kap. 3 § lagen om ekonomiska föreningar för det fall antalet föreningsmedlemmar går ned under ett lägsta antal, skall tillämpas i fråga om en bostadsrättsförening, om antalet medlemmar eller antalet bostadsrättshavare går ned under tre. Om flera medlemmar har en bostadsrätt gemensamt skall de härvid räknas endast som en bostadsrättshavare.

Det som sägs i 11 kap. 3 § lagen om ekonomiska föreningar för det fall antalet föreningsmedlemmar går ner under ett lägsta antal, ska tillämpas i fråga om en bostadsrättsförening, om antalet medlemmar eller antalet bostadsrättshavare går ner under tre. Om flera medlemmar har en bostadsrätt gemensamt, ska de räknas endast som en bostadsrättshavare.

Vidare skall vad som i 11 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar sägs om insatskapital i stället gälla insats och upplåtelseavgift i bostadsrättsföreningen.

Vidare ska det som sägs i 11 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar om insatskapital i stället gälla insats och upplåtelseavgift i bostadsrättsföreningen.

29 a §

Ett beslut om likvidation är giltigt om det har biträtts av samtliga röstberättigade i föreningen. Beslutet är även giltigt om det har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och minst två tredjedelar av de röstande på den senare stämman har biträtt beslutet. I stadgarna får det tas in längre gående villkor. Beslutet om

2 Senaste lydelse 1993:314.

likvidation gäller omedelbart eller från och med den senare dag som föreningsstämman bestämmer.

När det finns grund för tvångslikvidation enligt 11 kap. 3, 4 eller 4 a § lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar, är dock ett beslut om likvidation alltid giltigt om det har biträtts av mer än hälften av de röstande. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder. Ett beslut om likvidation enligt detta stycke gäller omedelbart.

30 §3

Bestämmelserna om fusion i 12 kap.119 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för bostadsrättsföreningar.

Ett beslut av föreningsstämman om godkännande av fusionsplanen är dock giltigt endast om det har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade i föreningen eller om det har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och minst två tredjedelar av de röstande på den senare stämman har biträtt beslutet. I stadgarna får det tas in längre gående villkor.

10 kap.

3 §

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. upplåter andelsrätt i strid med 1 kap. 8 §, 2. upplåter bostadsrätt i strid med 3 kap. 1 § eller 4 § eller 4 kap. 2 §,

2. upplåter bostadsrätt i strid med 3 kap. 1 eller 4 § eller 4 kap. 2 §,

3. tar emot förskott i strid med 5 kap. 2 §,

4. bryter mot 9 kap. 6 § sista stycket,

5. underlåter att föra medlemsförteckning eller inte håller en sådan förteckning tillgänglig enligt 9 kap. 9 §, eller

5. inte för medlemsförteckning eller inte håller en sådan förteckning tillgänglig enligt 9 kap. 9 och 9 a §§, eller

6. underlåter att föra lägenhetsförteckning eller meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i utdrag enligt 9 kap. 11 §.

6. inte för lägenhetsförteckning eller meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i utdrag enligt 9 kap. 11 §.

3 Senaste lydelse 2008:4.

11 kap.

6 §

Förbehåll i stadgarna enligt 7 kap. 18 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som inte innehåller någon bestämmelse om rätt för parterna att klandra skiljedomen gäller inte

En bestämmelse i stadgarna enligt 7 kap. 47 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som inte ger rätt för parterna att klandra skiljedomen gäller inte

1. i fråga om en bostadsrättshavares rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla lägenheten, eller

2. beträffande fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §. I övrigt gäller förbehållet inte i fråga om tvist med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt denna lag, om man genom förbehållet utsett skiljemän eller meddelat bestämmelser om skiljemännens antal, sättet för deras utseende eller förfarandet vid skiljenämnden. I dessa hänseenden skall lagen (1929:145) om skiljemän tillämpas. Vad som sagts nu hindrar dock inte att föreningen i stadgarna utser hyresnämnden till skiljenämnd eller bestämmer kortare tid för skiljemannaåtgärdens avslutande än den tid om sex månader som anges i nämnda lag.

I övrigt gäller bestämmelsen inte i fråga om tvist med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt denna lag, om man genom bestämmelsen har utsett skiljemän eller reglerat antalet skiljemän, sättet att utse dem eller förfarandet vid skiljenämnden. I dessa hänseenden ska lagen (1999:116) om skiljeförfarande tillämpas. Detta hindrar dock inte att föreningen i stadgarna utser hyresnämnden till skiljenämnd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

2. Bestämmelsen i 9 kap. 9 § andra stycket 2 om att medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om tidpunkten för medlemmens inträde i föreningen tillämpas inte om medlemmen har förts in i medlemsförteckningen före ikraftträdandet.

2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:615) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:615) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Beslut av bostadsföreningen i de frågor som avses i 2 § första stycket 1–3 och 4 § fattas i den ordning som anges i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Bestämmelserna om viss majoritet i 7 kap. 15 § andra stycket sista meningen nämnda lag skall inte gälla sådana beslut och inte heller när föreningsstämma beslutar i annan angelägenhet som rör omregistreringen. Inte heller skall sådana villkor i stadgarna som går längre än vad som föreskrivs i 14 § första stycket och 15 § nämnda kapitel tillämpas.

Beslut av bostadsföreningen i de frågor som avses i 2 § första stycket 1–3 och 4 § fattas i den ordning som anges i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Bestämmelserna om viss majoritet i 7 kap. 35 § andra stycket 2 och 3 nämnda lag ska inte gälla sådana beslut och inte heller när föreningsstämma beslutar i någon annan angelägenhet som rör omregistreringen. Inte heller ska sådana villkor i stadgarna som går längre än vad som föreskrivs i 34 och 35 §§ nämnda kapitel tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

2.6. Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 §, 6 kap. 2 §, 7 kap.8 och 32 §§ och 8 kap. 2 §årsredovisningslagen (1995:1554) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

7 §1

I resultaträkningen för en ekonomisk förening skall sådan överskottsutdelning som avses i 10 kap. 1 § andra stycket 1 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tas upp som en särskild kostnadspost.

I resultaträkningen för en ekonomisk förening ska sådan värdeöverföring som avses i 9 kap. 1 § första stycket 2 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tas upp som en särskild kostnadspost.

Lydelse enligt prop. 2015/16:3 Föreslagen lydelse

6 kap.

2 §

I aktiebolag och ekonomiska föreningar ska det i förvaltningsberättelsen även lämnas förslag till dispositioner beträffande bolagets eller föreningens vinst eller förlust. I en ekonomisk förening ska det, om föreningen är moderföretag, dessutom lämnas uppgift om belopp som enligt årsredovisningarna för företag inom koncernen ska föras över från fritt eget kapital i koncernen till bundet eget kapital.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar ska i förvaltningsberättelsen eller i egen räkning specificera förändringar i eget kapital jämfört med föregående års balansräkning.

I aktiebolag och ekonomiska föreningar ska det i förvaltningsberättelsen även lämnas förslag till dispositioner beträffande bolagets eller föreningens vinst eller förlust.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar ska i förvaltningsberättelsen eller i egen räkning specificera förändringar i eget kapital jämfört med föregående års balansräkning.

1 Senaste lydelse 1999:1112.

7 kap.

8 §

Koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen ska var för sig utgöra en sammanställning av balansräkningarna respektive resultaträkningarna för moderföretaget och de dotterföretag som omfattas av koncernredovisningen. Sammanställningen ska göras med tillämpning av 9–13 §§ och 18– 23 §§. Vid redovisningen av andelar i andra företag än dotterföretag ska 25–30 §§ beaktas. I övrigt tillämpas 3 kap. med undantag för 10 a §. Det som sägs i 3 kap. om större och mindre företag ska i stället avse större respektive mindre koncerner.

Koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen ska var för sig utgöra en sammanställning av balansräkningarna respektive resultaträkningarna för moderföretaget och de dotterföretag som omfattas av koncernredovisningen. Sammanställningen ska göras med tillämpning av 9–13 §§ och 18– 23 §§. Vid redovisningen av andelar i andra företag än dotterföretag ska 25–30 §§ beaktas. I övrigt tillämpas 3 kap. med undantag för 10 a och 10 b §§. Det som sägs i 3 kap. om större och mindre företag ska i stället avse större respektive mindre koncerner.

32 §

Ett företag som omfattas av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 297/2008, ska tillämpa enbart följande bestämmelser i detta kapitel:

1. 1–3 a §§ om skyldighet att upprätta koncernredovisning,

2. 4 § första stycket 4 om förvaltningsberättelse,

3. 7 § när det gäller hänvisningarna till 2 kap. 5 § om form m.m. och 2 kap. 7 § om undertecknande,

4. 8 § till den del paragrafen hänvisar till 3 kap. 10 b § om en ekonomisk förenings eget kapital,

5. 12 § första stycket om värderingsprinciper,

6. 14 § när det gäller hänvisningarna till följande bestämmelser i 5 kap.:

4. 12 § första stycket om värderingsprinciper,

5. 14 § när det gäller hänvisningarna till följande bestämmelser i 5 kap.:

– 18 § om lån till ledande befattningshavare, – 20 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, – 32 § om ytterligare upplysningar om lån till ledande befattningshavare,

– 37 § om ytterligare upplysningar om anställda, – 38 § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, – 40 § första stycket 1 samt andra och tredje styckena om löner och andra ersättningar,

– 41 § om pensioner och liknande förmåner, – 42 § om tidigare styrelse och verkställande direktör, – 43 § om suppleanter och vice verkställande direktör, – 44 § om avtal om avgångsvederlag, och – 48 § om ersättningar till revisorer och revisionsföretag,

7. 31 § första stycket, när det gäller hänvisningarna till 6 kap. 1 och 2 a–4 §§ om förvaltningsberättelsens innehåll, och

6. 31 § första stycket, när det gäller hänvisningarna till 6 kap. 1 och 2 a–4 §§ om förvaltningsberättelsens innehåll, och

8. 31 § andra och tredje styckena om koncernens system för intern kontroll och riskhantering.

7. 31 § andra och tredje styckena om koncernens system för intern kontroll och riskhantering.

Ett företag som avses i första stycket behöver inte lämna upplysningar enligt 6 kap. 1 §, om upplysningarna lämnas på någon annan plats i redovisningen. I sådant fall ska förvaltningsberättelsen för koncernen innehålla en hänvisning till den plats där uppgifterna har lämnats.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

2 §2

I ett aktiebolag skall årsredovisningen för det förflutna räkenskapsåret lämnas till revisorerna och lekmannarevisorerna senast sex veckor före den ordinarie bolagsstämma där årsredovisningen skall behandlas. I en ekonomisk förening skall årsredovisningen lämnas till revisorerna senast en månad före ordinarie föreningsstämma. Övriga företag skall lämna årsredovisningen till revisorerna senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

I ett aktiebolag eller en ekonomisk förening ska årsredovisningen för det förflutna räkenskapsåret lämnas till revisorerna och, i förekommande fall, lekmannarevisorerna senast sex veckor före den ordinarie stämma där årsredovisningen ska behandlas. Övriga företag ska lämna årsredovisningen till revisorerna senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 7 §, 6 kap. 2 § och 7 kap. 8 och 32 §§ tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 30 juni 2016.

2 Senaste lydelse 1999:1112.

2.7. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 8 § ellagen (1997:857) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

8 §1

Ett företag som bedriver nätverksamhet skall betala en förseningsavgift om de handlingar som anges i 7 § inte har kommit in till nätmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Om företaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, skall dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften skall uppgå till 10 000 kr.

Ett företag som bedriver nätverksamhet ska betala en förseningsavgift om de handlingar som anges i 7 § inte har kommit in till nätmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Om företaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 12 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, ska dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften ska uppgå till 10 000 kronor.

Om de handlingar som anges i 7 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt första stycket, skall företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kr.

Om de handlingar som anges i 7 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften ska uppgå till 10 000 kronor.

Om de handlingar som anges i 7 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt andra stycket, skall företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kr.

Om de handlingar som anges i 7 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt andra stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften ska uppgå till 20 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

1 Senaste lydelse 2005:923.

2.8. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 19 §, 39 kap.21 och 23 §§, 42 kap.19 och 28 §§, 48 kap. 2 § och 57 kap. 34 §inkomstskattelagen (1999:1229)1ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

19 §

Med näringsbostadsrätt avses en sådan andel i ett privatbostadsföretag som inte är en privatbostadsrätt.

En andel i en kooperativ hyresrättsförening är dock inte en näringsbostadsrätt.

39 kap.

21 §

Med kooperativ förening avses en ekonomisk förening som är öppen på det sätt som anges i 3 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och som tillämpar lika rösträtt. Om en ekonomisk förening bedriver försäljning till personer som inte uppfyller kraven för inträde i föreningen, ska föreningen för att anses som öppen ge dem samma rätt till återbäring på köpta varor som medlemmarna får.

Att en förening med stöd av 1 kap. 1 a § lagen om ekonomiska föreningar har antagit investerande medlemmar ska inte anses innebära att föreningen inte tillämpar lika rösträtt.

Kooperativa föreningars centralorganisationer anses som öppna även om de beviljar inträde bara för sådana lokala föreningar som uppfyller centralorganisationens krav på stadgar, skötsel och soliditet och även om bara ett enda företag inom varje område antas som medlem. När det gäller kravet på lika rösträtt anses centralorganisationer som kooperativa även om rösträtten utövas i förhållande till föreningarnas medlemsantal.

23 §

Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller rådets förordning (EG) nr

Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller rådets förordning (EG) nr

1 Lagen omtryckt 2008:803.

1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) ska dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser gäller detta dock inte till den del utdelningen enligt 24 kap. 17 § inte ska tas upp av mottagaren. Om den del som inte ska tas upp av mottagaren uppgår till högst tio procent av utdelningen, ska dock hela utdelningen dras av. En medlemsfrämjande förening får bara dra av utdelning om föreningen har ett stort antal medlemmar och bara till den del föreningen för samma beskattningsår själv tagit emot utdelning på insatser.

1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) ska dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser gäller detta dock inte till den del utdelningen enligt 24 kap. 17 § inte ska tas upp av mottagaren. Om den del som inte ska tas upp av mottagaren uppgår till högst tio procent av utdelningen, ska dock hela utdelningen dras av. En medlemsfrämjande förening får bara dra av utdelning om föreningen har ett stort antal medlemmar och bara till den del föreningen för samma beskattningsår själv tagit emot utdelning på insatser. En kooperativ hyresrättsförening får inte dra av utdelning om föreningen är ett privatbostadsföretag enligt 2 kap. 17 §.

Om en ekonomisk förening är centralorganisation för kooperativa föreningar, ska utdelningen på förlagsinsatser dras av även om centralorganisationen inte är kooperativ enligt 21 §.

42 kap.

19 §

Vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en svensk ekonomisk förening i samband med att föreningen upplöses behandlas som utdelning, om det inte framgår något annat av 20 eller 21 §.

Vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en svensk ekonomisk förening i samband med att föreningen upplöses eller till en medlem i en kooperativ hyresrättsförening när han utträder ur föreningen behandlas som utdelning, om det inte framgår något annat av 20 eller 21 §.

28 §

Sådan förmån av att få utnyttja en fastighet som den skattskyldige har i egenskap av delägare i ett privatbostadsföretag ska inte tas upp. Annan utdelning från ett sådant företag ska tas upp till den del den överstiger andra avgifter och inbetalningar till företaget under beskattningsåret än kapitaltillskott.

Sådan förmån av att få utnyttja en fastighet som den skattskyldige har i egenskap av delägare i ett privatbostadsföretag ska inte tas upp. Annan utdelning från ett sådant företag ska tas upp till den del den överstiger andra avgifter och inbetalningar till företaget under beskattningsåret än kapitaltillskott.

Utdelning från en kooperativ hyresrättsförening till en medlem när han utträder ur föreningen ska

tas upp i sin helhet.

Första stycket gäller också förmåner från en motsvarande utländsk juridisk person.

48 kap.

2 §2

Med delägarrätt avses – aktie, – rätt på grund av teckning av aktier, – teckningsrätt, – fondaktierätt, – andel i en värdepappersfond och en specialfond, – andel i en ekonomisk förening, och – annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt. Bestämmelserna om delägarrätter ska tillämpas också på – vinstandelsbevis och kapitalandelsbevis som avser lån i svenska kronor,

– konvertibel i svenska kronor, – inlösenrätt och säljrätt som avser aktier, – termin och option vars underliggande tillgångar består av aktier eller termin och option som avser aktieindex, och

– annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt. Andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt.

Andel i ett annat privatbostadsföretag än en kooperativ hyresrättsförening anses inte som delägarrätt.

57 kap.

34 §

Vinstutdelning som lämnas för senare räkenskapsår än som avses i 33 § ska minska kapitalunderlaget till den del utdelat belopp överstiger nettovinsten enligt fastställd balansräkning eller, i förekommande fall, fastställd koncernbalansräkning.

Kapitalunderlaget i ett aktiebolag ska minskas med belopp som motsvarar utbetalningar från bolaget som gjorts i samband med minskning av aktiekapitalet eller reservfonden, om utbetalningen skett efter utgången av det räkenskapsår då underlaget beräknades.

Kapitalunderlaget i en ekonomisk förening ska minskas med belopp som motsvarar utbetalningar enligt 10 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar vid nedsättning av medlemsinsatsernas belopp eller enligt 4 kap. 3 § samma lag vid återbetalning av överskjutande medlems-

Kapitalunderlaget i en ekonomisk förening ska minskas med belopp som motsvarar utbetalningar enligt 4 kap. 3 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar vid återbetalning av överskjutande medlemsinsatser eller enligt 4 kap. 4 § samma lag vid minskning av medlemsinsatsernas

2 Senaste lydelse 2013:1106.

insatser. Detta gäller bara om utbetalningen har gjorts efter utgången av det räkenskapsår då underlaget beräknades.

belopp. Detta gäller bara om utbetalningen har gjorts efter utgången av det räkenskapsår då underlaget beräknades.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller för tid före ikraftträdandet.

2.9. Förslag till lag om ändring i lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt

dels att 2 kap. 9, 18, 19 och 22–24 §§ och 6 kap. 2 § och rubriken närmast före 2 kap. 18 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 1 kap. 7 §, 2 kap. 9 a, 17 a– 17 c, 18 a, 18 b och 23 a §§, och närmast före 1 kap. 7 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Information med elektroniska hjälpmedel

7 §

I 1 kap. 8 § lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om information med elektroniska hjälpmedel som gäller när en kooperativ hyresrättsförening skickar kallelser och annan information i enlighet med den lagen.

2 kap.

9 §

För återbetalning av medlemsinsatser gäller bestämmelserna i 4 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Om den kooperativa hyresrätten har upphört att gälla före medlemmens avgång, gäller dock i fråga om återbetalning av upplåtelseinsatser andra och tredje styckena i denna paragraf i stället för 4 kap. 1 § första stycket första meningen lagen om ekonomiska föreningar.

För återbetalning av medlemsinsatser gäller 4 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, med de avvikelser som följer av denna lag.

Om den kooperativa hyresrätten har upphört att gälla enligt 12 kap. 10 § jordabalken eller enligt 3 kap. 13 eller 15 § denna lag, har medlemmen rätt att få tillbaka upplåtelseinsatsen inom sex månader från det att hyresrätten upp-

hörde att gälla.

Om den kooperativa hyresrätten i annat fall har upphört att gälla före medlemmens avgång, skall upplåtelseinsatsen betalas tillbaka sex månader efter utgången av det räkenskapsår som slutar näst efter en månad – eller den längre tid, högst sex månader, som anges i stadgarna – från det att hyresrätten sades upp.

En avgående medlem har inte rätt att få tillbaka ett högre belopp än det han eller hon har betalat in till föreningen som insatser.

9 a §

En kooperativ hyresrättsförening får i stadgarna bestämma att en avgående medlem har rätt att få ut ett belopp som överstiger hans eller hennes medlemsinsatser. I 18 a § anges hur ett beslut om en sådan stadgeändring ska fattas.

Det belopp som utbetalas till en avgående medlem får inte överstiga medlemmens andel av föreningens eget kapital. Föreningens eget kapital ska beräknas enligt den fastställda balansräkning som hänför sig till tiden för avgången. Uppskrivningsfonden, reservfonden, kapitalandelsfonden och fonden för utvecklingsutgifter ska inte räknas med.

Om den kooperativa hyresrätten har upphört att gälla före medlemmens avgång, gäller i fråga om återbetalning av upplåtelseinsatser fjärde och femte styckena i denna paragraf.

Om den kooperativa hyresrätten har upphört att gälla enligt 12 kap. 10 § jordabalken eller enligt 3 kap. 13 eller 15 § denna lag, har medlemmen rätt att få tillbaka upplåtelseinsatsen inom sex månader från det att hyresrätten upphörde att gälla.

Om den kooperativa hyresrätten i annat fall har upphört att gälla

före medlemmens avgång, ska upplåtelseinsatsen betalas tillbaka sex månader efter utgången av det räkenskapsår som slutar näst efter en månad – eller den längre tid, högst sex månader, som anges i stadgarna – från det att hyresrätten sades upp.

17 a §

Bestämmelserna om poströstning i 7 kap. 6 § lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar gäller inte för kooperativa hyresrättsföreningar.

17 b §

Endast medlemmens make eller sambo eller en annan medlem får vara ombud, om inte något annat har bestämts i stadgarna. En medlem som är juridisk person får företrädas av ett ombud som inte är medlem, om inte något annat har bestämts i stadgarna. Ingen får som ombud företräda mer än en medlem, om inte något annat har bestämts i stadgarna.

17 c §

En medlem får som biträde vid föreningsstämman endast anlita sin make eller sambo eller en annan medlem, om inte något annat har bestämts i stadgarna.

Beslut om ändring av stadgeföreskrifter om hyran

Beslut om ändring av stadgarna

18 §

I fråga om beslut att ändra en sådan föreskrift i föreningens stadgar som avses i 4 § 1 gäller, i stället för vad som sägs i 7 kap. 14 § första stycket tredje meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, att beslutet är giltigt om det har fattats på två på varandra följande stämmor och på den senare stämman har biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.

I fråga om beslut att ändra föreningens stadgar gäller 18 a och 18 b §§ i stället för 7 kap.34, 35 och 4852 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

18 a §

Ett beslut att ändra stadgarna är giltigt om samtliga röstberättigade i föreningen är ense om det. Ett beslut om en annan stadgeändring än en sådan som avses i 9 a § första stycket är även giltigt om det har fattats på två på varandra följande stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande eller den större majoritet som krävs enligt 18 b §.

I stadgarna får det tas in längre gående villkor för stadgeändring.

18 b §

I följande fall är ett beslut om ändring av stadgarna giltigt endast om det på den senare stämman enligt 18 a § har biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande, nämligen om

1. beslutet avser ändring av en sådan bestämmelse i föreningens stadgar som avses i 4 § 1,

2. beslutet innebär att en medlems förpliktelse att delta med insatser eller betala avgifter till föreningen ökas, eller

3. beslutet innebär att en medlems rätt till årsvinst inskränks.

I följande fall är ett beslut om ändring av stadgarna giltigt endast om det på den senare stämman enligt 18 a § har biträtts av samtliga röstande, nämligen om beslutet innebär att

1. en medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks,

2. en medlems rätt att få ut insats enligt 4 kap. 1, 3 eller 4 § lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar inskränks och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes, eller

3. en medlems rätt att gå ur föreningen försvåras och denna ändring ska gälla även för dem

som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes.

19 §

Ett beslut om överlåtelse av ett hus som tillhör föreningen och där det finns en eller flera lägenheter som är upplåtna med kooperativ hyresrätt är giltigt endast om

1. det har fattats på det sätt som enligt 11 kap. 1 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för beslut om likvidation, och

1. det har fattats på det sätt som gäller för beslut om likvidation enligt 23 a §, och

2. hyresgästerna i minst två tredjedelar av de lägenheter i huset som är upplåtna med kooperativ hyresrätt har gått med på beslutet.

Om det i föreningens stadgar finns ytterligare något villkor för att beslutet skall vara giltigt, gäller även det.

Om det i föreningens stadgar finns ytterligare något villkor för att beslutet ska vara giltigt, gäller även det.

22 §

Om vinstutdelning har beslutats och verkställts i strid med 21 § eller någon bestämmelse i föreningens stadgar, gäller bestämmelserna om återbetalning m.m. i 10 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Bestämmelserna om vissa gåvor i 10 kap. 8 § lagen om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.

Om vinstutdelning har beslutats och verkställts i strid med 21 § eller någon bestämmelse i föreningens stadgar, gäller bestämmelserna om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar i 9 kap. 6 och 7 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Bestämmelserna om vissa gåvor i 9 kap. 5 § lagen om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.

23 §

Bestämmelserna om likvidation och upplösning i 11 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.

Bestämmelserna om likvidation och upplösning i 11 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar. I stället för 11 kap. 1 § andra och tredje styckena den lagen gäller dock 23 a § denna lag.

Vad som föreskrivs i 11 kap. 3 § lagen om ekonomiska föreningar för det fall föreningens medlemmar går ned under ett lägsta antal skall tillämpas på en kooperativ hyresrättsförening, om antalet medlemmar går ned under tre.

Det som sägs i 11 kap. 3 § lagen om ekonomiska föreningar för det fall föreningens medlemmar går ner under ett lägsta antal ska tillämpas på en kooperativ hyresrättsförening, om antalet medlemmar går ner under tre.

23 a §

Ett beslut om likvidation är giltigt om det har biträtts av samtliga röstberättigade i föreningen. Beslutet är även giltigt om det har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och minst två tredjedelar av de röstande på den senare stämman har biträtt beslutet. I stadgarna får det tas in längre gående villkor. Beslutet om likvidation gäller omedelbart eller från och med den senare dag som föreningsstämman bestämmer.

När det finns grund för tvångslikvidation enligt 11 kap. 3, 4 eller 4 a § lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar, är dock ett beslut om likvidation alltid giltigt om det har biträtts av mer än hälften av de röstande. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder. Ett beslut om likvidation enligt detta stycke gäller omedelbart.

24 §1

Bestämmelserna om fusion i 12 kap.119 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.

Ett beslut av föreningsstämman om godkännande av fusionsplanen är dock giltigt endast om det har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade i föreningen eller om det har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och minst två tredjedelar av de röstande på den senare stämman har biträtt beslutet. I stadgarna får det tas in längre gående villkor.

6 kap.

2 §2

Vad som sägs i 16 kap. 1 § första och tredje styckena och 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska

Det som sägs i 16 kap. 1 § första och tredje styckena och 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska före-

1 Senaste lydelse 2008:5. 2 Senaste lydelse 2013:441.

föreningar gäller också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.

ningar gäller också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att föra medlemsförteckning eller hålla sådan förteckning tillgänglig enligt 3 kap. 6 § lagen om ekonomiska föreningar,

1. inte för medlemsförteckning eller håller en sådan förteckning tillgänglig enligt 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om ekonomiska föreningar,

2. tar emot förskott i strid med 2 kap. 12 §, eller

3. använder firma i strid med 2 kap. 26 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

dels att 12 kap. 7 och 7 a §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 12 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

1 a §

Bestämmelserna om investerande medlemmar i lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar gäller inte för kreditmarknadsföreningar.

7 §1

Utöver vad som föreskrivs om upplysningsplikt i 7 kap. 11 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att upplysningar får lämnas bara om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.

Utöver det som föreskrivs om upplysningsplikt i 7 kap. 28 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att upplysningar får lämnas bara om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för någon enskild.

Bestämmelserna i 7 kap. 11 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar skall tillämpas också när styrelsen funnit att en upplysning som har begärts enligt 7 kap. 11 § första och andra styckena samma lag inte kan lämnas till medlem utan nämnvärd olägenhet för enskild.

Bestämmelserna i 7 kap. 30 och 31 §§ lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas också när styrelsen har funnit att en upplysning som har begärts enligt 7 kap. 28 och 29 §§ samma lag inte kan lämnas till en medlem utan nämnvärd olägenhet för någon enskild.

7 a §2

I stället för det som föreskrivs i 7 kap. 17 § femte stycket första meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 17 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar får talan inte

I stället för det som föreskrivs i 7 kap. 44 § tredje stycket första meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 44 § första stycket lagen om ekonomiska föreningar får talan inte

1 Senaste lydelse 2004:444. 2 Senaste lydelse 2009:711.

väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen enligt 14–16 §§ detta kapitel.

väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen enligt 14–16 §§ detta kapitel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

2.11. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 7 § naturgaslagen (2005:403) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

7 §1

Ett naturgasföretag skall betala en förseningsavgift, om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in till tillsynsmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Om företaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, skall dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften skall uppgå till 10 000 kronor.

Ett naturgasföretag ska betala en förseningsavgift om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in till tillsynsmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Om företaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 12 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, ska dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften ska uppgå till 10 000 kronor.

Om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt första stycket, skall företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kronor.

Om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften ska uppgå till 10 000 kronor.

Om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt andra stycket, skall företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kronor.

Om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt andra stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften ska uppgå till 20 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

1 Senaste lydelse 2005:938.

2.12. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:595) om europakooperativ

dels att 21, 22 och 28 §§ och rubriken närmast före 28 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 1 a §, och närmast före 1 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Investerande medlemmar

1 a §

I stadgarna för ett europakooperativ får det bestämmas att det i europakooperativet får finnas en eller flera medlemmar av det slag som avses i 1 kap. 1 a § lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar (investerande medlemmar).

Sådana stadgebestämmelser som avses i artikel 61.3 i SCE-förordningen, i den ursprungliga lydelsen, ska innehålla minst sådana begränsningar i de investerande medlemmarnas inflytande vid föreningsstämman som anges i 7 kap. 3 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar.

21 §1

I fråga om europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 37– 41 i SCE-förordningen (dualistiskt organiserade europakooperativ) gäller följande.

Om inte annat följer av annan författning eller av SCE-förordningen, ska lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på ledningsorganet eller dess ledamöter.

I fråga om europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 37– 41 i SCE-förordningen, i den ursprungliga lydelsen, (dualistiskt organiserade europakooperativ) gäller följande.

Om inte annat följer av annan författning eller av SCE-förordningen, i den ursprungliga lydelsen, ska lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på ledningsorganet eller dess ledamöter.

1 Senaste lydelse 2010:2074.

Det som sägs om styrelsen eller dess ledamöter i följande bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

6 kap. 1 § fjärde stycket om suppleanter, 6 kap. 2 § om förtida avgång, 6 kap. 4 § första och fjärde styckena om bosättningskrav och obehörighetsgrunder,

6 kap. 4 § andra stycket om krav på medlemskap, 6 kap. 5 § om anmälan av aktieinnehav, 6 kap. 8 § tredje stycket om protokoll, 6 kap. 9 § första stycket om beslutsunderlag och inträde av suppleant, 6 kap. 10 § om jäv, 6 kap. 15 § om registrering, 7 kap. 11 § om upplysningsplikt mot föreningsstämman,

7 kap. 28–31 §§ om upplysningsplikt mot föreningsstämman,

7 kap. 17 § första stycket om klander av föreningsstämmans beslut,

7 kap. 43 § om talan mot föreningsstämmans beslut,

7 kap. 18 § om talan mot föreningen och skiljeförfarande,

7 kap. 46 § om talan mot föreningen,

7 kap. 47 § om skiljeförfarande,

8 kap. 7 § om revisorsjäv, 8 kap. 11 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn, 8 kap. 13 § första stycket om revisionsberättelsen, 11 kap. 4 a § om tvångslikvidation, 11 kap. 17 § andra och tredje styckena om styrelseval i samband med upphörande av likvidation,

11 kap. 17 § fjärde stycket om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut,

13 kap. 1 och 4–6 §§ om skadestånd, och 15 kap. 4 a § om avregistrering av ledamot. När 6 kap. 4 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på europakooperativ, ska bestämmelserna i den paragrafens andra stycke inte gälla arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ.

När 6 kap. 4 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på europakooperativ, ska den paragrafens andra stycke inte gälla arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ.

För dualistiskt organiserade europakooperativ som driver försäkringsrörelse gäller även 2 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

22 §

Tillsynsorganet får besluta att dess medgivande krävs för vissa kategorier av beslut som ledningsorganet eller den verkställande direktören fattar. Tillsynsorganet skall ge in ett sådant beslut till Bolagsverket för registrering. Beslutet gäller från tidpunkten för registreringen.

Tillsynsorganet får besluta att dess medgivande krävs för vissa kategorier av beslut som ledningsorganet eller den verkställande direktören fattar. Tillsynsorganet ska ge in ett sådant beslut till Bolagsverket för registrering. Beslutet gäller från tidpunkten för registreringen.

Tillsynsorganet skall till varje föreningsstämma som skall pröva frågan om fastställelse av europakooperativets resultat- och balansräkningar avge ett yttrande över årsredovisningen samt ledningsorganets och den verkställande direktörens förvaltning. I fråga om tillhandahållande av detta yttrande skall 7 kap. 8 § fjärde stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas.

Tillsynsorganet ska till varje föreningsstämma som ska pröva frågan om fastställelse av europakooperativets resultat- och balansräkningar avge ett yttrande över årsredovisningen samt ledningsorganets och den verkställande direktörens förvaltning. I fråga om tillhandahållande av detta yttrande ska 7 kap. 22 § första och andra styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas.

Den verkställande direktören Verkställande direktör

28 §

Ett europakooperativ skall ha en verkställande direktör, om antalet anställda i europakooperativet under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200. Ett europakooperativ som har bildats genom fusion eller ombildning skall under de första två räkenskapsåren från det att europakooperativet bildades ha en verkställande direktör, om antalet anställda hos någon av de juridiska personer som har deltagit i bildandet under vart och ett av de två räkenskapsår som föregick bildandet i medeltal översteg 200. I ett europakooperativs stadgar kan det anges att det även i andra fall skall utses en verkställande direktör. I ett europakooperativ som står under tillsyn av Finansinspektionen skall det alltid finnas en verkställande direktör.

I ett europakooperativ får det utses en verkställande direktör. I ett europakooperativ som står under tillsyn av Finansinspektionen ska det alltid finnas en verkställande direktör.

I ett dualistiskt organiserat europakooperativ skall den verkställande direktören utses av ledningsorganet. Den verkställande direktören får i ett sådant fall inte vara ledamot i tillsynsorganet.

I ett dualistiskt organiserat europakooperativ ska den verkställande direktören utses av ledningsorganet. Den verkställande direktören får i ett sådant fall inte vara ledamot i tillsynsorganet.

I ett monistiskt organiserat europakooperativ skall den verkställande direktören utses av förvaltningsorganet.

I ett monistiskt organiserat europakooperativ ska den verkställande direktören utses av förvaltningsorganet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

2.13. Förslag till lag om ändring i fjärrvärmelagen (2008:263)

Härigenom föreskrivs att 43 § fjärrvärmelagen (2008:263) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 §

Uppgifterna om drift- och affärsförhållanden i fjärrvärmeverksamheten samt en bestyrkt kopia av årsrapporten och yttrandet över granskningen av årsrapporten ska ges in till tillsynsmyndigheten. Uppgifterna och handlingarna ska ha kommit in till tillsynsmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång.

Om fjärrvärmeföretaget beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) eller fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, gäller i stället att uppgifterna och handlingarna ska ha kommit in till tillsynsmyndigheten inom nio månader från räkenskapsårets utgång.

Om fjärrvärmeföretaget beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) eller fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 12 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, gäller i stället att uppgifterna och handlingarna ska ha kommit in till tillsynsmyndigheten inom nio månader från räkenskapsårets utgång.

Handlingarna får överföras elektroniskt till tillsynsmyndigheten. Med bestyrkt kopia jämställs elektroniskt original.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

2.14. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)

dels att 12 kap. 31 §, 13 kap. 9, 13, 24 och 26 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 12 kap. 31 §, 13 kap. 13, 24 och 26 §§ ska utgå,

dels att 12 kap. 23, 24, 28, 29, 34–39, 57, 64, 67, 71 och 72 §§, 13 kap. 3, 8, 10, 11, 14–16, 19, 37 och 40 §§ och rubriken närmast före 12 kap. 34 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast efter 13 kap. 18 § ska lyda ”Återbäring och annan användning av föreningens egendom”,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 12 kap. 4 a § och 13 kap. 14 a §, och närmast före 13 kap. 14 a § en ny rubrik, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

4 a §

Bestämmelserna om information med elektroniska hjälpmedel i 1 kap. 8 § lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar gäller när ett ömsesidigt försäkringsbolag skickar kallelser och annan information i enlighet med detta kapitel eller lagen om ekonomiska föreningar.

23 §

Ömsesidiga försäkringsbolag ska i bolagsordningen kunna ange att kapital får tillskjutas i enlighet med det som gäller om förlagsinsatser enligt 5 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Det som föreskrivs i 5 kap. 1 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar om det högsta beloppet av förlagsinsatser från andra än medlemmar ska inte gälla för ömsesidiga försäkringsbolag. I stället får summan av sådana insatser efter tillskottet uppgå till högst summan av övrigt eget kapital.

Om det finns synnerliga skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om högre förlagsinsatser än som anges i andra stycket.

24 §

Bestämmelserna i 6 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om föreningens ledning ska gälla även för ömsesidiga försäkringsbolag med de tillägg som följer av 25–31 §§.

Bestämmelserna i 6 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om föreningens ledning ska gälla även för ömsesidiga försäkringsbolag med de undantag och tillägg som följer av 25–30 §§.

28 §

Bestämmelserna i 6 kap. 10 § lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar om jäv för en styrelseledamot eller den verkställande direktören gäller även en fråga om avtal mellan det ömsesidiga försäkringsbolaget och en juridisk person som styrelseledamoten eller den verkställande direktören ensam eller tillsammans med någon annan får företräda. Detta gäller dock inte om

1. det ömsesidiga försäkringsbolaget äger samtliga aktier i bolagets motpart, och

2. motparten är ett annat bolag än ett försäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst.

I stället för 6 kap. 10 § andra stycket lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar gäller följande för ömsesidiga försäkringsbolag. Bestämmelserna i 6 kap. 10 § första stycket 3 i den lagen gäller inte om

1. det ömsesidiga försäkringsbolaget äger samtliga aktier i bolagets motpart, och

2. motparten är ett annat bolag än ett försäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst.

29 §

Utöver 6 kap. 13 § första stycket och 7 kap. 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att beslut, rättshandlingar eller andra åtgärder enligt dessa bestämmelser inte heller får fattas eller företas till nackdel för garanter eller ersättningsberättigade som på grund av försäkringsavtal har rätt till en andel av de ackumulerade vinster som har uppstått i rörelsen.

Utöver 6 kap. 13 § första stycket och 7 kap. 37 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att beslut, rättshandlingar eller andra åtgärder enligt dessa bestämmelser inte heller får fattas eller företas till nackdel för garanter eller ersättningsberättigade som på grund av försäkringsavtal har rätt till en andel av de ackumulerade vinster som har uppstått i rörelsen.

Ombud och biträde Ort för bolagsstämman

34 §

Bestämmelserna om vem som får vara ombud eller biträde i 7 kap. 2 § andra och tredje styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska inte gälla för ömsesidiga försäkringsbolag.

Bestämmelserna om ort för stämman i 7 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska inte gälla för ömsesidiga försäkringsbolag.

35 §

Bestämmelserna om uppskov med beslut till fortsatt stämma i 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, ska gälla för ömsesidiga försäkringsbolag, om en tiondel av de närvarande röstberättigade begär det.

Bestämmelserna om uppskov med beslut till fortsatt stämma i 7 kap. 12 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska gälla för ömsesidiga försäkringsbolag, om en tiondel av de närvarande röstberättigade begär det.

36 §

Den förslagsrätt som tillkommer delägarna enligt 7 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar får inskränkas i ett ömsesidigt försäkringsbolags bolagsordning om fullmäktige har utsetts.

Den förslagsrätt som tillkommer delägarna enligt 7 kap. 14 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar får inskränkas i ett ömsesidigt försäkringsbolags bolagsordning om fullmäktige har utsetts.

37 §1

Den skyldighet att kalla till stämma som Bolagsverket har enligt 7 kap. 7 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska för ömsesidiga försäkringsbolag i stället gälla för Finansinspektionen.

Den skyldighet att kalla till stämma som Bolagsverket har enligt 7 kap. 15 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska för ömsesidiga försäkringsbolag i stället gälla för Finansinspektionen.

38 §

Utöver bestämmelserna i 7 kap. 12 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om fullmäktige gäller för ömsesidiga försäkringsbolag att minst hälften av fullmäktige ska utses av delägarna eller av organisationer som kan anses företräda delägarnas intressen.

Utöver bestämmelserna om fullmäktige i 7 kap. 1 § andra stycket och 40–42 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för ömsesidiga försäkringsbolag att minst hälften av fullmäktige ska utses av delägarna eller av organisationer som kan anses företräda delägarnas intressen.

Bestämmelserna om längsta mandattid och vem som kan utses till fullmäktig i 7 kap. 12 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska inte gälla för ömsesidiga försäkringsbolag.

Bestämmelserna om längsta mandattid och vem som kan utses till fullmäktig i 7 kap. 41 § första stycket lagen om ekonomiska föreningar ska inte gälla för ömsesidiga försäkringsbolag.

Om fullmäktige utsetts, får bestämmelser tas in i bolagsordningen om att redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

Om fullmäktige har utsetts, får bestämmelser tas in i bolagsordningen om att redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen

1 Senaste lydelse 2013:745.

ska tillhandahållas enligt 7 kap. 8 § lagen om ekonomiska föreningar genom att fram till bolagsstämma hållas tillgängliga för medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar på bolagets webbplats.

ska tillhandahållas enligt 7 kap. 22 § lagen om ekonomiska föreningar genom att fram till bolagsstämma hållas tillgängliga för medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar på bolagets webbplats.

Delägarna har rätt att närvara och yttra sig vid ett fullmäktigesammanträde, om inte annat anges i bolagsordningen.

Delägarna har rätt att närvara och yttra sig vid ett fullmäktigesammanträde, om inte något annat anges i bolagsordningen.

39 §

I stället för 7 kap. 14 § första stycket andra och tredje meningarna lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att ett beslut att ändra bolagsordningen i ett ömsesidigt försäkringsbolag är giltigt om två tredjedelar av samtliga röstande har förenat sig om det.

I stället för 7 kap. 34 § andra och tredje meningarna lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att ett beslut att ändra bolagsordningen i ett ömsesidigt försäkringsbolag är giltigt om två tredjedelar av samtliga röstande har förenat sig om det.

57 §

Granskningsrapporten ska hållas tillgänglig för och sändas till de röstberättigade på samma sätt som anges i 7 kap. 8 § fjärde stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar samt läggas fram på bolagsstämman.

Granskningsrapporten ska tillhandahållas på samma sätt som anges i 7 kap. 22 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

64 §

Vinstutdelning till garanter och innehavare av förlagsandelar får bara ske om det följer av bolagsordningen.

Vinstutdelningen får inte överstiga det som i den fastställda balansräkningen och, i fråga om moderbolag som ska upprätta koncernredovisning, i den fastställda koncernbalansräkningen för det senaste räkenskapsåret redovisats som bolagets respektive koncernens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder sedan avdrag gjorts för

1. det belopp som enligt 68 § ska användas för återbäring,

2. den redovisade förlusten,

3. det belopp som enligt lag eller bolagsordning ska avsättas till bundet eget kapital eller, i fråga om moderbolag, det belopp som av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna ska föras över till det bundna egna kapitalet, och

4. det belopp som enligt bolagsordningen på annat sätt ska användas för något annat ändamål än vinstutdelning.

Vinstutdelningen får inte ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagets

Även om det inte finns något hinder enligt andra stycket, får bolaget genomföra vinstutdelning

eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed.

endast om den framstår som försvarlig med hänsyn till

1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, och

2. bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.

Om bolaget är ett moderbolag, ska vid tillämpningen av tredje stycket hänsyn tas även till de krav som koncernverksamhetens art, omfattning och risker ställer på koncernens egna kapital samt till koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.

67 §

Om utbetalning till garanter eller innehavare av förlagsandelar görs i strid med denna lag eller lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, ska mottagaren betala tillbaka det belopp som tagits emot med ränta, beräknad enligt 5 § räntelagen (1975:635), från det att beloppet togs emot intill dess ränta, till följd av 3 eller 4 § räntelagen, ska betalas enligt 6 § samma lag. Om utbetalningen har skett i form av vinstutdelning, är dock mottagaren återbäringsskyldig bara om bolaget visar att mottagaren insåg eller borde ha insett att utbetalningen stred mot denna lag eller lagen om ekonomiska föreningar.

För den brist som kan uppkomma vid återbetalningen ansvarar, enligt 13 kap. 1–4 §§ lagen om ekonomiska föreningar, de som medverkat till att besluta om eller verkställa utbetalningen eller till att upprätta eller fastställa en oriktig balansräkning som legat till grund för beslutet.

Om det uppkommer någon brist vid återbäring enligt första stycket, är de personer som har medverkat till beslutet om värdeöverföringen ansvariga för bristen. Detsamma gäller de som har medverkat till verkställandet av beslutet eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet om värdeöverföring.

För ansvar enligt andra stycket förutsätts i fråga om styrelseledamöter, verkställande direktör, revisor och särskild granskare, uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om delägare och andra, uppsåt eller grov oaktsamhet.

För brist som uppkommer vid återbäring av vinstutdelning ansvarar även den som har tagit emot egendom från en person som avses i första stycket med vetskap om att den härrör från en olaglig

värdeöverföring.

Vid tillämpningen av andra– fjärde styckena gäller 13 kap. 4 § lagen om ekonomiska föreningar.

71 §

För reservfond i ömsesidiga försäkringsbolag gäller 10 kap. 6 § andra och tredje styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

För reservfond i ömsesidiga försäkringsbolag gäller 4 kap. 5 §, 5 kap. 9 § och 10 kap. 14–20 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

72 §

Bolagsstämman får besluta om gåvor till allmännyttiga eller därmed jämförliga ändamål, om det med hänsyn till ändamålens beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Styrelsen får till sådana ändamål bara använda tillgångar som med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse.

Bolagsstämman eller, om saken är av ringa betydelse med hänsyn till bolagets ställning, styrelsen får besluta om en gåva till ett allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 64 § andra–fjärde styckena.

13 kap.

3 §

Bestämmelserna om en ekonomisk förenings ändamål m.m. i 1 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller inte för försäkringsföreningar.

Bestämmelserna om investerande medlemmar i lagen om ekonomiska föreningar gäller inte för försäkringsföreningar.

8 §

Det som föreskrivs om en medlems rätt till utträde i 3 kap. 4 § första stycket första meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller inte i fråga om försäkringsföreningar om medlemmen på grund av sin anställning är skyldig att tillhöra försäkringsföreningen.

Bestämmelsen om skyldighet att hålla medlemsförteckningen tillgänglig i 3 kap. 6 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar gäller inte för försäkringsföreningar.

Bestämmelsen om skyldighet att hålla medlemsförteckningen tillgänglig i 3 kap. 6 § fjärde stycket lagen om ekonomiska föreningar gäller inte för försäkringsföreningar.

10 §

Bestämmelserna i 6 kap. 3 § första och tredje styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om verkställande direktör gäller inte för försäkringsföreningar. I stället gäller att styrelsen i en försäkringsförening ska utse en verkställande direktör. Den verkställande direktören får inte vara ordförande i styrelsen.

Bestämmelserna om verkställande direktör i 6 kap. 3 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller inte för försäkringsföreningar. I stället gäller att styrelsen i en försäkringsförening ska utse en verkställande direktör. Den verkställande direktören får inte vara ordförande i styrelsen.

11 §

Bestämmelserna om jäv för en styrelseledamot eller den verkställande direktören i 6 kap. 10 § lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar gäller även en fråga om avtal mellan försäkringsföreningen och en juridisk person som styrelseledamoten eller den verkställande direktören ensam eller tillsammans med någon annan får företräda. Detta gäller dock inte om

1. försäkringsföreningen äger samtliga aktier i föreningens motpart, och

2. motparten är ett annat bolag än ett försäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst.

I stället för bestämmelserna om jäv för en styrelseledamot eller den verkställande direktören i 6 kap. 10 § andra stycket lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar gäller följande för försäkringsföreningar. Bestämmelserna i 6 kap. 10 § första stycket 3 gäller inte om

1. försäkringsföreningen äger samtliga aktier i föreningens motpart, och

2. motparten är ett annat bolag än ett försäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst.

14 §

Utöver bestämmelserna om föreningsmedlemmarnas rätt att besluta i föreningens angelägenheter i 7 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar får en försäkringsförening i stadgarna föreskriva om rösträtt för den som tillskjutit verksamhetskapital.

Utöver bestämmelserna om föreningsmedlemmarnas rätt att besluta i föreningens angelägenheter i 7 kap. 1–3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar får en försäkringsförening i stadgarna föreskriva om rösträtt för den som tillskjutit verksamhetskapital.

Ort för föreningsstämman

14 a §

Bestämmelserna om ort för föreningsstämman i 7 kap. 13 § lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar gäller inte för försäkringsföreningar.

15 §2

Den skyldighet att kalla till föreningsstämma som Bolagsverket har enligt 7 kap. 7 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska för försäkringsföreningar i stället gälla för Finansinspektionen.

Den skyldighet att kalla till föreningsstämma som Bolagsverket har enligt 7 kap. 15 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska för försäkringsföreningar i stället gälla för Finansinspektionen.

16 §

Utöver bestämmelserna om fullmäktige i 7 kap. 12 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar att minst hälften av fullmäktige ska utses av föreningens medlemmar eller av organisationer som kan anses företräda medlemmarna.

Utöver bestämmelserna om fullmäktige i 7 kap. 1 § andra stycket och 40–42 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar att minst hälften av fullmäktige ska utses av föreningens medlemmar eller av organisationer som kan anses företräda medlemmarna.

19 §

I stället för bestämmelserna om utbetalning av föreningens medel till medlemmarna i 10 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar att föreningens medel får delas ut till medlemmar bara i form av återbäring eller, i samband med föreningens likvidation, som skifteslikvid.

Bestämmelserna i 10 kap. 2– 5 §§ lagen om ekonomiska föreningar om vinstutdelning, insatsemission och överskottsutdelning gäller inte för utbetalningar av föreningens medel till medlemmarna i en försäkringsförening.

I stället för bestämmelserna om värdeöverföringar från föreningen i 9 kap. 1 och 2 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar att föreningens medel får delas ut till medlemmar bara i form av återbäring eller, i samband med föreningens likvidation, som skifteslikvid.

Bestämmelserna om värdeöverföringar, vinstutdelning, gottgörelse och insatsemission i 9 kap. 3 och 4 §§ samt 10 kap. 1–13 §§ och 21 § lagen om ekonomiska föreningar gäller inte för utbetalningar av föreningens medel till medlemmarna i en försäkringsförening.

37 §3

I stället för bestämmelsen i 7 kap. 17 § femte stycket första meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om väckande av talan gäller, utöver det som anges i 7 kap. 17 § andra

I stället för bestämmelsen om väckande av talan i 7 kap. 44 § tredje stycket första meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller, utöver det som anges i 7 kap. 44 § första stycket

2 Senaste lydelse 2013:745. 3 Senaste lydelse 2013:456.

stycket samma lag, följande. Talan mot stämmobeslut om godkännande av fusionsplan rörande gränsöverskridande fusion får inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av en fusionsplan.

samma lag, följande. Talan mot stämmobeslut om godkännande av fusionsplan rörande en gränsöverskridande fusion får inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har fått laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av en fusionsplan.

40 §

I stället för 16 kap. 1 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att till böter döms den som

1. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att föra medlemsförteckning enligt 3 kap. 6 § lagen om ekonomiska föreningar, eller

1. uppsåtligen eller av oaktsamhet inte för medlemsförteckning enligt 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om ekonomiska föreningar, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 13 kap. 39 § andra stycket denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om värdeöverföring från ömsesidiga försäkringsbolag, om beräkningen ska grunda sig på en årsredovisning som har upprättats före ikraftträdandet.

3. Ärendet och dess beredning

Regeringen tillkallade i maj 2008 en särskild utredare med uppdrag att se över lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen). Utredningen antog namnet Föreningslagsutredningen (dir. 2008:70).

Utredningen överlämnade i april 2009 delbetänkandet Enklare beslutsfattande i ekonomiska föreningar (SOU 2009:37). En sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i ärendet (Ju2009/3585/L1).

I november 2010 överlämnade utredningen slutbetänkandet En ny lag om ekonomiska föreningar (SOU 2010:90). En sammanfattning av slutbetänkandet finns i bilaga 4. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 5.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissvaren finns tillgängliga i ärendet (dnr 2010/9441/L1).

Justitiedepartementet har under beredningen av lagstiftningsärendet haft möten med företrädare för flera branschorganisationer inom kooperationen.

De förslag som läggs fram i denna proposition överensstämmer i sakligt hänseende i stor utsträckning med vad Föreningslagsutredningen föreslog men avviker i lagtekniskt hänseende. För att få synpunkter på utformningen av lagförslagen liksom på ett antal särskilda sakfrågor skickade Justitiedepartementet i februari 2015 ut en promemoria med utkast till lagrådsremiss, vars innehåll i stort överensstämmer med förslagen i denna proposition. Promemorians lagförslag finns i bilaga 7. Promemorian behandlades vid ett remissmöte den 16 mars 2015. Minnesanteckningar från mötet och de skriftliga synpunkter som gavs in efter mötet finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Ju2010/9441/L1).

I denna proposition behandlas förslag från såväl delbetänkandet som slutbetänkandet. Föreningslagsutredningens förslag om nya regler för medlemsbanker behandlas inte i denna proposition.

Ett förslag i betänkandet SOU 2009:37 om att flytta ansvaret för handläggningen av vissa associationsrättsliga ärenden från länsstyrelsen till Bolagsverket behandlades i propositionen Handläggningen av vissa associationsrättsliga ärenden (prop. 2012/13:166). Lagändringarna trädde i kraft den 1 november 2013. Ett annat förslag i nämnda betänkande, förslaget om att slopa bosättningskravet för vissa funktionärer i ekonomiska föreningar, behandlades i propositionen Förenklingar i aktiebolagslagen (prop. 2013/14:86). I samma proposition behandlades ett förslag från samma betänkande om ändrade regler om dispens. Lagändringarna trädde i kraft den 1 augusti 2014.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 28 maj 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9.

Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4.2 och 13.1 och i författningskommentaren. Regeringen följer i allt väsentligt Lagrådets förslag. I

förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs det också vissa språkliga och redaktionella ändringar.

På grund av de ändringar i årsredovisningslagen (1995:1554) som föreslås i prop. 2015/16:3, Tydligare redovisningsregler och nya rapporteringskrav för utvinningsindustrin, föreslås det i denna proposition en ändring i 7 kap. 8 § årsredovisningslagen i stället för den ändring i 7 kap. 14 § samma lag som föreslogs i lagrådsremissen, samt en annan ändring i 7 kap. 32 § samma lag än den som föreslogs i lagrådsremissen. Innebörden av ändringarna är i sak densamma. De nämnda ändringarna är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Hänvisningar till S3

4. Allmänna utgångspunkter

4.1. Föreningsformen och dess betydelse

Sverige fick sin första föreningslag år 1895. Mot bakgrund av att föreningsväsendet var outvecklat innehöll lagen förhållandevis enkla regler. Lagen ersattes år 1911 av en ny lag med en vidsträckt definition av vad som utgjorde en ekonomisk förening. Förutom kooperativ verksamhet kunde en ekonomisk förening användas för såväl rent vinstdrivande verksamhet som näringsverksamhet med ideellt syfte. Lagen innehöll inte något krav på att medlemmarna skulle delta i verksamheten. Genom 1951 års lag om ekonomiska föreningar infördes en definition av ekonomisk förening som tydligare skilde ekonomiska föreningar från aktiebolag och ideella föreningar. För första gången uppställdes ett krav på att medlemmarna skulle delta i verksamheten, exempelvis som konsumenter eller producenter.

Gällande bestämmelser om ekonomiska föreningar finns i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1988. Lagen bygger systematiskt sett i stora delar på 1975 års aktiebolagslag (1975:1385).

Utmärkande för en ekonomisk förening är att den genom ekonomisk verksamhet ska främja sina medlemmars ekonomiska intressen och att medlemmarna ska delta i verksamheten som t.ex. konsumenter, leverantörer eller genom egen arbetsinsats. Den kooperativa karaktären markeras också genom att medlemskapet i princip ska vara öppet och att varje medlem som huvudregel ska ha en röst vid föreningsstämman.

En ekonomisk förening brukar beskrivas som en personassociation, i motsats till aktiebolaget, som betraktas som en kapitalassociation. Den ekonomiska föreningen är tillsammans med aktiebolaget de huvudsakliga associationsformer som svensk lagstiftning erbjuder för att bedriva verksamhet utan personligt ansvar för associationens delägare.

Vissa ekonomiska föreningar, t.ex. bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresrättsföreningar, regleras delvis av särskild lagstiftning. På det finansiella området finns också särskilda regler om ekonomiska föreningar, bl.a. för kreditmarknadsföreningar. Europarätten har bidragit med den nya kooperativa associationsformen europakooperativ.

Det finns i landet knappt 15 000 ekonomiska föreningar registrerade hos Bolagsverket. Antalet bostadsrättsföreningar är ungefär det dubbla.

De ekonomiska föreningarnas verksamhet utgör ett viktigt inslag i den svenska ekonomin. Föreningsformen har också stor betydelse för enskilda och deras vardag. En stor del av landets befolkning är medlemmar i någon form av ekonomisk förening, t.ex. en konsumentförening inom dagligvaruhandeln eller i en bostadsrättsförening. Många företagare, inte minst på jordbruksområdet, är medlemmar i en ekonomisk förening inom producentkooperationen och levererar råvaror eller produkter till föreningen eller köper in varor eller tjänster från föreningen till sin egen näringsverksamhet. Medlemmarna i en arbetskooperativ förening deltar i verksamheten med sin egen arbetsinsats. Medlemmarna i en bostadsrättsförening deltar genom sitt boende och sitt deltagande i föreningens angelägenheter.

4.2. Reformbehovet

Under senare år har förändringar skett inom det kooperativa företagandet i Sverige. Ekonomiska föreningar konkurrerar med andra företag som drivs i andra former, främst aktiebolag. Såväl lantbrukskooperationen som konsumentkooperationen måste anpassa sig till förändrade omvärldsförutsättningar, såväl nationellt som internationellt. Nyetablering av ekonomiska föreningar förekommer i stor omfattning. Kooperativa företag verkar också inom fler områden i samhället än tidigare. Den ekonomiska föreningsformen har kommit att användas för nya slag av ekonomisk samverkan. En del av dessa verksamheter har utpräglad näringskaraktär medan andra mer syftar till att lösa människors vardagsbehov. Det kan gälla så skilda verksamheter som barnomsorg, fastighets- och uthyrningsverksamhet, konstnärlig och kulturell verksamhet samt samverkan kring infrastruktur i form av bl.a. bredband och vindkraft. På det sociala området, t.ex. inom vård och äldreomsorg, bedrivs allmännyttig verksamhet i föreningsformen.

Som har uttalats i tidigare lagstiftningssammanhang är det viktigt att den kooperativa företagsformen regleras av en ändamålsenlig civilrättslig lagstiftning (se prop. 1986/87:7 s. 60 och prop. 2006/07:112 s. 20). Det har också skett flera väsentliga reformer av lagstiftningen under de senaste decennierna. Som exempel kan nämnas regler om medlemsfrämjande föreningar, insatsemission, kooperativ verksamhet i delägda företag och registrering av förlagsandelar. Inriktningen på lagstiftningsarbetet har varit att så långt som möjligt ge olika associationsformer likvärdiga verksamhetsvillkor (se prop. 1983/84:84 s. 39, prop. 1996/97:163 s. 20, prop. 1999/2000:88 s. 18 och prop. 2006/07:112 s. 20).

Utvecklingen och användningen av den ekonomiska föreningsformen torde ändå i viss utsträckning ha hämmats av att regelverket för ekonomiska föreningar har uppfattats som otillräckligt eller osäkert. Detta kan i sin tur ha lett till att nya företag har bildats i form av aktiebolag, trots att det i vissa fall hade varit mer naturligt att driva dem som ekonomiska föreningar.

Det har sedan föreningslagen kom till också skett stora förändringar inom aktiebolagsrätten, främst genom tillkomsten av 2005 års aktiebolagslag (2005:551). Reformtakten inom föreningsrätten har inte varit lika hög som på aktiebolagsrättens område. Detta har flera förklaringar. EU:s lagstiftning inom associationsrätten är nästan uteslutande inriktad på aktiebolag. Vidare finns betydligt fler aktiebolag än ekonomiska föreningar, vilket lett till större fokus på de bolagen. Det är dock otillfredsställande att föreningsformen delvis är i otakt med övrig associationsrättslig lagstiftning. Det finns därför skäl att nu modernisera föreningslagen och att i de avseenden som det är befogat anpassa bestämmelserna till vad som gäller för aktiebolag.

Det är vidare angeläget att förenkla regler som vållar onödigt administrativt krångel och kostnader eller som i övrigt är svårtillämpade. Detta gäller speciellt för sådana regler som företagen kommer i kontakt med i sin vardag och i den löpande verksamheten.

Det finns mot bakgrund av det sagda behov av att förbättra förutsättningarna för det kooperativa företagandet i Sverige. Föreningarna behöver kunna organisera sig och bedriva sin verksamhet i former som är ändamålsenliga, tydliga och enkla. Moderna regler gör att företagen också kan fokusera mer på sin verksamhet, vilket i ett vidare perspektiv är positivt för konkurrenskraften och därmed för tillväxt och sysselsättning. Reformerade regler om ekonomiska föreningar kan även bidra till att öka kunskapen hos allmänhet, leverantörer, kreditgivare och andra om ekonomiska föreningar som företagsform.

Reformbehovet visar sig på flera områden. De ekonomiska föreningarna, särskilt stora föreningar, har behov av att kunna organisera sig i nya former för att möta konkurrens och för att skapa en så ändamålsenlig struktur som möjligt. Definitionen av vad som är en ekonomisk förening har vid ett flertal tillfällen anpassats till kooperationens behov. På senare år har det från kooperationens sida framför allt efterfrågats ökade möjligheter att bedriva verksamheten i delägda företag. Det finns därför anledning att på nytt överväga den frågan.

När det gäller de ekonomiska föreningarnas organisation finns reformbehovet främst när det gäller reglerna om stämma och styrelse. Det har från flera håll framförts att det borde bli enklare att ändra stadgarna i ekonomiska föreningar, bl.a. för att lättare kunna anpassa sig till rådande förutsättningar. Reglerna om stämma och styrelse uppvisar också åtskilliga avvikelser från 2005 års aktiebolagslag, varför reformbehovet allmänt sett bedöms vara stort. Det finns också ett behov av att i ökad utsträckning kunna kommunicera elektroniskt mellan föreningen och medlemmarna.

Många föreningar klarar sig med ett förhållandevis begränsat insatskapital. I större näringsdrivande föreningar kan emellertid kapitalbehovet vara betydande. Det finns därför skäl att på ett mer genomgripande sätt överväga vilka reformer som behöver göras för att underlätta ekonomiska föreningars kapitalförsörjning.

Föreningslagens regler i 10 kap. om överskottsutdelning och annan användning av föreningens medel bygger, som redan antytts, systematiskt sett på kapitalskyddsreglerna i 1975 års aktiebolagslag. Aktiebolagslagens regler på området har en annan utformning. I den lagen anges vad som är en s.k. värdeöverföring och i vilka fall en sådan är tillåten. Det finns såväl sakliga som systematiska skäl att införa motsvarande regler i

föreningslagen. I viss utsträckning behöver dock reglerna anpassas till det faktum att medlemmarna i en ekonomisk förening deltar i verksamheten i syfte att främja just sina egna ekonomiska intressen. En annan sak som bör övervägas är om skyldigheten att göra avsättningar till reservfonden bör slopas.

När det gäller reglerna om fusion är det främst vissa anpassningar till motsvarande regler i aktiebolagslagen som behöver göras. På samma sätt som det bör bli enklare för en förening att ändra stadgarna bör det dessutom bli enklare att besluta om fusion och likvidation.

Även i andra delar, t.ex. när det gäller reglerna om medlemsförteckning och reglerna om skadestånd, finns det skäl att göra moderniseringar.

De nu nämnda områdena bedöms vara de där reformbehovet är som mest angeläget. För tids vinnande väljer därför regeringen att nu i ett första steg lägga fram förslag till ändringar på dessa områden. Vissa av förslagen är mer omfattande än andra och det finns då skäl att införa nya kapitel, i stället för att göra ändringar i den befintliga strukturen. Det gäller bl.a. bestämmelserna om föreningsstämma liksom bestämmelserna om värdeöverföringar. Därmed kommer också dessa kapitel att i redaktionellt hänseende överensstämma bättre med vissa andra delar som på senare år har reformerats såväl sakligt som redaktionellt, exempelvis 12 kap. om fusion. Som redan har berörts ovan är det naturligt att de nya reglerna i föreningslagen utformas efter förebild i aktiebolagslagen så långt det är möjligt och lämpligt.

Föreningslagsutredningens betänkande innehåller också förslag till andra lagändringar som är ägnade att förbättra förutsättningarna för såväl de mindre kooperativ som verkar på skilda områden som större kooperativa företag. Utredningen lägger fram sina förslag till ändringar i form av en ny lag om ekonomiska föreningar. Det är, som Lagrådet också framhåller, angeläget att fortsätta reformarbetet på föreningsrättens område. Beredningen av de återstående frågor som behandlas av utredningen fortsätter därför inom Regeringskansliet med inriktningen att i ett andra steg lägga fram förslag till en helt ny föreningslag.

Hänvisningar till S4-2

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 3

5. Verksamhet i dotterföretag

Regeringens förslag: En ekonomisk förening ska kunna bedriva hela sin verksamhet i ett dotterföretag utan att detta är helägt av föreningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Utredningen föreslår därutöver att en förenings verksamhet ska få bedrivas i ett annat företag, med vilket föreningen har träffat ett avtal som ger föreningen ett betydande inflytande över verksamheten (se slutbetänkandet s. 388).

Remissinstanserna: Några remissinstanser, däribland Juridiska fakul-tetsnämnden vid Uppsala universitet och Sveriges advokatsamfund, avstyrker eller har olika synpunkter på förslaget om att den ekonomiska föreningens verksamhet ska få bedrivas i ett företag, med vilket före-

ningen har träffat ett avtal. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: På senare år har det, framför allt inom de större kooperativa företagen, vuxit fram behov av att organisera den kooperativa verksamheten i nya strukturer. Det kan bl.a. handla om att ägandet och verksamheten skiljs åt i olika juridiska personer. En ordning där det är möjligt att förlägga en förenings verksamhet i ett annat företag ger de ekonomiska föreningarna större flexibilitet vad gäller verksamhetens struktur. Detta underlättar i sin tur både omstruktureringar och anskaffande av externt kapital.

Föreningslagen innehåller regler som möjliggör för ekonomiska föreningar att bedriva sin verksamhet i ett annat företag. Verksamheten får bl.a. bedrivas i ett av föreningen helägt dotterföretag. Det är också tillåtet för en förening att driva sin verksamhet i ett delägt företag. En förutsättning för detta är dock att även övriga delägare är ekonomiska föreningar eller motsvarande juridiska personer med hemvist inom EES (se 1 kap. 1 §).

Företrädare för kooperationen har pekat på att det av bl.a. företagsekonomiska skäl och konkurrensskäl finns ett fortsatt behov av att göra omstruktureringar. Utredningen föreslår mot den bakgrunden att verksamheten ska kunna förläggas även i ett icke-helägt dotterföretag.

Det är viktigt att ekonomiska föreningar ges goda utvecklingsmöjligheter och att lagen inte uppställer några onödiga hinder för en ändamålsenlig samverkan med andra företag. En utökad möjlighet att bedriva verksamheten i dotterföretag gör det möjligt för ekonomiska föreningar att ha ett närmare samarbete med företag som drivs i t.ex. aktiebolagsform. Det kan i sin tur, som har nämnts ovan, bidra till förbättrade förutsättningar för kapitalanskaffning. Över huvud taget ökar förutsättningarna att i stort organisera verksamheten på det sätt som passar den enskilda föreningen bäst.

Utvecklingen har successivt gått mot ökad flexibilitet när det gäller möjligheterna att förlägga verksamheten utanför själva föreningen. År 1998 öppnade lagstiftaren för att en ekonomisk förening skulle kunna bedriva hela verksamheten i ett helägt dotterföretag och samtidigt behålla sin rättsliga status som ekonomisk förening (se 1 kap. 1 § tredje stycket punkten 1 föreningslagen, prop. 1996/97:163 s. 20). År 2006 utvidgades möjligheten på nytt genom att det blev tillåtet att bedriva hela verksamheten i ett delägt företag under förutsättning att övriga delägare är ekonomiska föreningar (se prop. 2005/06:84). Det finns nu skäl att överväga ytterligare ett steg i den riktningen genom att, såsom utredningen föreslår, låta ekonomiska föreningar bedriva verksamhet i delägda dotterföretag också när övriga delägare inte är ekonomiska föreningar.

En utgångspunkt för tidigare lagändringar har varit att den ekonomiska föreningens kooperativa karaktär inte får urholkas (se bl.a. prop. 2005/06:84 s. 9 f.). Denna utgångspunkt bör enligt regeringens mening gälla även fortsättningsvis. Det bör därför säkerställas att den ekonomiska föreningen har inflytande över verksamheten även när denna bedrivs i en annan juridisk person.

Den föreslagna lösningen tillgodoser enligt regeringens mening det nämnda intresset. I ett koncernförhållande har den ekonomiska föreningen (moderföreningen) det bestämmande inflytandet över dotterföretaget (se 1 kap. 4 § föreningslagen). Bestämmande inflytande föreligger t.ex.

om den ekonomiska föreningen innehar mer än hälften av rösterna i företaget eller har rätt att utse en majoritet av styrelseledamöterna. Om den ekonomiska föreningen har röstmajoritet eller styrelsemajoritet i det företag där verksamheten bedrivs, har medlemmarnas intressen normalt försteg vid eventuella konflikter med andra ägarintressen. Därmed kan man förutsätta att det kooperativa intresset kommer att tas till vara i verksamheten på ett tillfredsställande sätt.

Utredningen föreslår härutöver att en ekonomisk förening ska kunna bedriva verksamheten i ett eller flera andra företag utan att vara delägare, under förutsättning att föreningen har träffat avtal som ger föreningen ett betydande inflytande över verksamheten. En sådan möjlighet skulle ytterligare öka de kooperativa företagens handlingsfrihet. Som bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Sveriges advokatsamfund är inne på skulle emellertid en sådan avtalskonstruktion riskera att på olika sätt bli osäker. Det skulle i enskilda fall kunna bli svårt att avgöra av rådande avtal om föreningen har ett tillräckligt starkt inflytande över verksamheten och, följaktligen, om det rör sig om en tillåten form av extern verksamhet eller inte. Detta är mindre lämpligt med hänsyn till att det bör vara tydligt för var och en vilken verksamhet som ingår i ekonomisk förening. Med den föreslagna konstruktionen skulle det också finnas en risk för att den ekonomiska föreningens kooperativa särart urholkas. Övervägande skäl talar därför för att inte gå vidare med detta förslag.

Sammanfattningsvis bör föreningslagen ändras på så sätt att en ekonomisk förening ska få bedriva sin verksamhet också i icke helägda dotterföretag oberoende av om övriga delägare är ekonomiska föreningar. I övrigt bör de bestämmelser som i dag gäller i fråga om extern verksamhet behållas oförändrade.

Regeringens förslag: En ekonomisk förening ska kunna anta medlemmar som inte har för avsikt att delta i föreningens verksamhet men som betalar medlemsinsats och har rösträtt, s.k. investerande medlemmar.

En ekonomisk förening som vill tillåta investerande medlemmar ska ta in en bestämmelse om detta i sina stadgar. En investerande medlem ska inte samtidigt kunna vara vanlig medlem.

Investerande medlemmar ska i princip vara jämställda med vanliga medlemmar i fråga om ekonomiska rättigheter, t.ex. rätt till vinstutdelning, och i fråga om förvaltningsrättigheter, t.ex. rätt att närvara och yttra sig på föreningsstämman. Röstinflytandet ska dock vara begränsat på så sätt att de aldrig kan förfoga över mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet röster som avges vid en omröstning.

En investerande medlem ska inte räknas som medlem vid tillämpning av bestämmelserna om föreningens bildande och tvångslikvidation.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 371).

Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universi-tet och Bolagsverket anser att föreningarna själva bör få avgöra om de investerande medlemmarnas inflytande ska begränsas eller inte. Coom-panion ifrågasätter behovet av investerande medlemmar och befarar att förslaget leder till intressekonflikter mellan investerande medlemmar och vanliga medlemmar. Även svårigheterna att skilja mellan vanliga med-lemmar och investerande medlemmar framhålls. Bostadsrätterna avstyrker förslaget med hänvisning till att det strider mot den kooperativa grundtanken med ekonomiska föreningar.

Skälen för regeringens förslag

En ny medlemskategori – investerande medlemmar – införs

Som framhålls i avsnitt 4 finns det i många ekonomiska föreningar ett stort behov av kapital. Föreningslagen ger föreningarna möjlighet att ta in sådant kapital, främst genom medlemsinsatser och förlagsinsatser. Regeringen föreslår ökade möjligheter att använda sig av förlagsinsatser (se avsnitt 9). På så sätt förbättras föreningarnas möjligheter till kapitalförsörjning.

Ett sätt att ytterligare förbättra möjligheterna till kapitalförsörjning skulle kunna vara att i föreningslagen införa en möjlighet att anta medlemmar som enbart deltar med kapital men som har rösträtt, s.k. investerande medlemmar. Dessa medlemmar skulle vara fullvärdiga medlemmar med undantag för att de inte behöver delta i föreningens verksamhet på annat sätt än genom kapitaltillskott. Kapital skulle då kunna tillföras från personer som själva inte har behov av eller är beredda att delta i föreningens verksamhet men som ändå är intresserade av att föreningen lever vidare och som vill att deras kapitalinsats ska vara förenad med ett visst mått av insyn och inflytande.

Gällande rätt tillåter inte att ekonomiska föreningar antar medlemmar som endast bidrar med en kapitalinsats.

Det har från kooperationens sida framhållits att möjligheterna till kapitalanskaffning behöver förbättras. Detta gäller inte minst på landsbygden, där det finns potential men ibland svårigheter att ordna kapital för investeringar och andra satsningar. En möjlighet till investerande medlemmar skulle fånga upp det intresse som finns på det lokala planet att bidra till ett fungerande företagande och näringsliv.

Det finns flera situationer där ett system med investerande medlemmar skulle kunna vara av värde. Det förekommer t.ex. att ekonomiska föreningar etableras i glesbygdskommuner som ett sätt att tillhandahålla viss service eller vissa tjänster till kommuninvånarna. Att det finns barnomsorg, äldrevård eller bensinstation i en glesbygd har ett stort värde för alla som bor där. Om verksamhet av detta slag bedrivs av en ekonomisk förening, kan även andra boende än de som deltar i föreningens verksamhet ha intresse av att föreningens verksamhet består och därmed också vara beredda att bidra med ett visst kapital till föreningen. Incitamenten för detta torde dessutom öka om den som lämnar ett sådant kapitaltillskott får en medlems insyn och inflytande i föreningen. Av motsvarande anledning skulle en kommun eller en allmännyttig stiftelse kunna ha intresse av att kunna gå in med kapital i en ekonomisk förening, t.ex.

inom kultursektorn, trots att kommunen eller stiftelsen själv inte avser att nyttja föreningens tjänster.

På liknande sätt skulle ett system med investerande medlemmar i enskilda fall kunna vara till nytta i föreningar som har ett mer socialt inriktat ändamål med verksamheten. De som själva inte har något direkt behov av att använda sig av föreningens tjänster skulle kunna bidra till verksamheten genom en kapitalinsats.

Ytterligare ett exempel på föreningar där bestämmelser om investerande medlemmar skulle kunna vara av värde kan hämtas från lantbrukskooperationen. Det händer att medlemmar i exempelvis en mejeriförening stannar kvar i föreningen trots att de inte längre är aktiva mjölkproducenter. För föreningen är det värdefullt om dessa medlemmar kan ha kvar sitt insatskapital i föreningen, trots att de inte längre har för avsikt att delta i föreningens verksamhet.

Av betydelse i sammanhanget är också att investerande medlemmar i kooperativ tillåts i flera andra länder. Så är fallet i t.ex. Finland, som i övrigt har en lagstiftning för kooperativa föreningar som liknar den svenska. I en tid av ökad globalisering där även många kooperativa företag i högre grad verkar i en internationell konkurrens, är det angeläget att svenska företag inte har sämre förutsättningar i fråga om t.ex. kapitalanskaffning än deras utländska konkurrenter. Även detta talar för att nu öppna för investerande medlemmar också i svenska ekonomiska föreningar.

En ordning med investerande medlemmar är emellertid inte alldeles oproblematisk. Ett grundläggande krav för associationsformen är att medlemmarna deltar i föreningens verksamhet (det kooperativa kravet). Det kooperativa kravet infördes genom 1951 års föreningslag i syfte att tydliggöra skillnaden mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar. I förarbetena uttalades att kravet innebär att medlemmarna på ett positivt sätt ska vara engagerade i verksamheten som sådan. Det sades vidare att medlemmarnas deltagande inte får vara inskränkt till att åtnjuta avkastning på kapital som har satts in i företaget (se prop. 1961:34 s. 78 f.).

Det kan, som Coompanion och Bostadsrätterna är inne på, vara så att investerande medlemmars intresse av verksamheten är av annat slag än de vanliga medlemmarnas. För vissa medlemmar kan fokus t.ex. komma att ligga på kapitalavkastning, medan andra medlemmar har fokus på den omedelbara nytta som verksamheten kan ge dem. Detta kan leda till minskad effektivitet i styrningen av föreningarna. Det kan också finnas en risk för att kapitalintressen kommer i konflikt med verksamhetsintressena.

I förarbetena till lagen (2006:595) om europakooperativ, som kompletterar rådets förordning om europeiska kooperativa föreningar (SCE-förordningen)1, bedömde regeringen att Sverige inte borde utnyttja möjligheten att ha investerande medlemmar i europakooperativ (se prop. 2005/06:150 s. 149 f.).

När frågan nu aktualiseras på nytt gäller den inte bara europakooperativ utan ekonomiska föreningar i allmänhet. I det perspektivet framstår skälen som har angetts ovan för att ha investerande medlemmar som

1 Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar).

starka. Kapitalförsörjningen gynnas vilket bidrar till stärkt konkurrenskraft och ökad tillväxt. Dessutom finns det förutsättningar att förslaget kan gynna företagande i glesbygd, vilket ytterligare talar för att öppna för en möjlighet att anta investerande medlemmar. Ett system med investerande medlemmar har också den fördelen att föreningen kan söka kapital utan att behöva vända sig till kapitalmarknaden för att ge ut någon form av värdepapper. De allra flesta remissinstanser är positiva till förslaget och flera företrädare för de kooperativa företagen efterfrågar uttryckligen möjligheten.

Enligt regeringens mening inkräktar en ordning med investerande medlemmar inte på det kooperativa kravet, om regelverket utformas så att kapitalintressena inte riskerar att dominera över de kooperativa medlemsintressena. En förutsättning för att införa en möjlighet att ha investerande medlemmar är också att potentiella intressekonflikter går att hantera. Av betydelse i detta sammanhang är den internationella organisationen Internationella Kooperativa Alliansens (IKA) fjärde princip om självständighet och oberoende. Principen innebär bl.a. att, om kooperativa föreningar skaffar externt kapital, ska detta ske på villkor som säkerställer den demokratiska medlemskontrollen och bevarar den kooperativa självständigheten. Enligt regeringens mening går det att utforma ett system med investerande medlemmar på ett sätt som tillgodoser denna princip. Frågan om hur systemet närmare bör utformas behandlas nedan.

Sammanfattningsvis finns det enligt regeringens mening övervägande skäl som talar för att införa ett system med investerande medlemmar. Föreningslagen bör därför utformas så att den tillåter att personer som enbart har för avsikt att tillskjuta kapital till föreningen och i övrigt inte avser att delta i verksamheten antas som investerande medlemmar och ges rätt att utöva vissa medlemsrättigheter, däribland rösträtt.

Närmare om utformningen av ett system med investerande medlemmar

När det gäller utformningen av ett system som tillåter investerande medlemmar finns olika alternativ. Ett är att i grunden jämställa investerande medlemmar med andra medlemmar och att införa de särskilda bestämmelser som behövs för att reglera de investerande medlemmarnas ställning i föreningen. Ett annat alternativ är att vidareutveckla regleringen om förlagsinsatser så att innehavare av förlagsandelar även ges rösträtt och andra medlemsrättigheter.

Det förstnämnda alternativet har den fördelen att det inte behövs någon särskild reglering för att de investerande medlemmarna ska få rösträtt, rätt till utdelning m.m. Medlemskapet blir personligt och rösträtten kan inte överlåtas, vilket ger föreningen en god kontroll över vilka som har rätt att delta i beslutsfattandet vid stämman.

Det andra alternativet, att bygga vidare på systemet med förlagsandelar, innebär att ett redan väl känt system vidareutvecklas. Inledningsvis kan en sådan ordning innebära en fördel jämfört med införandet av ett system som är nytt för föreningarna och investerarna. Systemet med förlagsandelar kan dessutom tyckas smidigare om en förening vill vända sig till kapitalmarknaden för att skaffa kapital. Förlagsandelar kan – till skillnad från medlemskap – överlåtas. Andelarna kan dessutom registreras i ett avstämningsregister hos en central värdepappersförvarare, vilket

ytterligare är ägnat att underlätta handel och gör att andelarna blir mer attraktiva på kapitalmarknaden.

Det förhållandet att förlagsandelar kan överlåtas innebär emellertid en betydande nackdel i sammanhanget. Om förlagsandelen skulle vara förenad med rösträtt i föreningen, kommer denna rösträtt att följa med när förlagsandelen överlåts. Kretsen av dem som skulle kunna utöva inflytande vid en föreningsstämma skulle därmed kunna bli mycket vid och svår att kontrollera för föreningen. Ett sådant system passar också mindre väl med den ekonomiska föreningens karaktär av personassociation. Regeringen är mot denna bakgrund inte beredd att föreslå en ordning som bygger vidare på systemet med förlagsandelar. I stället bör det införas nya, särskilda regler om investerande medlemmar.

Stadgebestämmelser om investerande medlemmar

Frågan om huruvida investerande medlemmar bör tillåtas i en ekonomisk förening är så viktig för föreningen att den bör regleras i stadgarna. Investerande medlemmar bör alltså kunna förekomma endast om det finns bestämmelser om det i föreningens stadgar.

Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. I avsnitt 11.10 föreslår regeringen att det ska bli enklare att ändra stadgarna i en ekonomisk förening. Det föreslås som huvudregel att ändring av stadgarna får göras med två tredjedelars majoritet. Frågan är om detta majoritetskrav är lämpligt även när det är fråga om att införa stadgebestämmelser om investerande medlemmar.

En ordning som tillåter att externa investerare får inflytande över verksamheten i en förening berör, som redan har konstaterats, grundläggande kooperativa principer. Det kan därför i och för sig vara motiverat med ett högre majoritetskrav än det som avses gälla framöver, t.ex. att en sådan stadgeändring måste biträdas av samtliga röstande på föreningsstämman. Ett sådant majoritetskrav är dock mycket svårt att uppnå och skulle göra det onödigt svårt för en ekonomisk förening att utnyttja de möjligheter som ett system med investerande medlemmar kan ge. Detta alternativ bör därför inte väljas.

I stället bör beslut om att införa bestämmelser i stadgarna om investerande medlemmar och beslut om att ändra sådana bestämmelser fattas enligt den föreslagna huvudregeln om två tredjedelars majoritet.

Majoritetsregeln skulle kunna förenas med en ovillkorlig rätt för de medlemmar som inte samtycker till beslutet att gå ur föreningen. Föreningslagen innehåller redan i dag bestämmelser av minoritetsskyddskaraktär som ger medlemmar som inte samtycker till ett visst beslut en sådan rätt (se 7 kap. 15 § tredje stycket). De situationer som omfattas av utträdesrätten är dock på något sätt kopplade till den enskilde medlemmens rättigheter eller skyldigheter, exempelvis inskränkningar i rätten till årsvinst eller ökad insatsskyldighet. Ett beslut att införa ett system med investerande medlemmar påverkar inte den enskilde lika påtagligt, i synnerhet inte om de investerande medlemmarnas inflytande begränsas (se härom nedan). Någon särskild utträdesrätt för de medlemmar som inte har samtyckt till beslutet bör därför inte införas.

Utformningen av begränsningsreglerna

Som konstateras ovan måste ett system som tillåter investerande medlemmar utformas så att det inte äventyrar den demokratiska medlemskontrollen och så att den kooperativa självständigheten bevaras. Det bör därför, såsom utredningen föreslår, finnas begränsningar när det gäller de investerande medlemmarnas inflytande. En fråga är om begränsningarna bör framgå av lag eller om det – som Juridiska fakultetsnämnden vid

Uppsala universitet och Bolagsverket anser – bör lämnas åt föreningarna själva att införa eventuella begränsningar i sina stadgar.

Det kan hävdas att det är rimligt att medlemmarna själva får avgöra i vilken utsträckning det ska förekomma begränsningar i investerande medlemmars röstinnehav eller röstinflytande. Effekten av att en förening, kanske av misstag, inte inför sådana begränsningar i stadgarna och att det därefter går in ett mycket stort antal investerande medlemmar i föreningen skulle emellertid kunna bli att de aktiva medlemmarnas inflytande blir mycket litet. Detta bör, som utredningen framhåller, inte komma i fråga. Risken för intressekonflikter och andra problem i styrningen framstår som större om frågan lämnas oreglerad i lag. Genom en reglering i lag säkerställs också att det kooperativa kravet upprätthålls i alla föreningar. En begränsning av de investerande medlemmarnas inflytande i föreningen är mot denna bakgrund så viktig att den bör tas in i lagen och vara tvingande.

Begränsningarna av de investerande medlemmarnas inflytande kan utformas på olika sätt. Det kan t.ex. införas begränsningar i fråga om hur stor del av föreningens kapital som får tillskjutas av investerande medlemmar och hur stor andel av rösterna i föreningen som sådana medlemmar får inneha. I länder som tillåter investerande medlemmar förekommer framför allt begränsningar i fråga om antalet röster. I t.ex. fransk rätt får enligt utredningen investerande medlemmar som huvudregel inte inneha mer än 35 procent av rösterna i kooperativet. Den franska lagen överlåter därutöver åt kooperativet att i stadgarna införa begränsningar i fråga om investerande medlemmars andel av kapitalet.

Att en stor del av föreningens kapital kommer från de investerande medlemmarna är i sig inte negativt för övriga medlemmar. Det finns inte något givet förhållande mellan storleken av satsat kapital och graden av inflytande. Det är därför inte motiverat att av hänsyn till övriga medlemmars intresse av inflytande införa begränsningar i hur mycket kapital investerande medlemmar får tillskjuta. Dock kan det finnas en risk för att kapital som är knutet till investerande medlemmar blir mindre beständigt än kapital tillskjutet av aktiva medlemmar. Det finns därför anledning att särskilt uppmärksamma frågor om borgenärsskydd vid investerande medlemmars avgång ur föreningen. Inte heller detta utgör emellertid skäl för att införa begränsningar i fråga om hur stor del av föreningens kapital som investerande medlemmar får tillskjuta.

I stället bör begränsningarna i investerande medlemmars inflytande knyta an direkt till möjligheten att utöva inflytande genom röstning i föreningen. De investerande medlemmarna bör inte kunna förfoga över så stor andel av röstetalet i föreningen att de, ensamma eller tillsammans med andra sådana medlemmar, kan hindra viktiga beslut i föreningen, exempelvis normala beslut om stadgeändring. Ett beslut om stadgeänd-

ring fattas enligt regeringens förslag som huvudregel med minst två tredjedelars majoritet. Lagen bör därför säkerställa att investerande medlemmar vid en enskild omröstning inte kan förfoga över mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet röster som avges vid en omröstning.

Ett sätt att åstadkomma detta är att föreskriva att det inte får antas nya investerande medlemmar om det antal röster som de investerande medlemmarna därefter förfogar över uppgår till mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet röster i föreningen. En sådan ordning skulle emellertid inte förhindra att de investerande medlemmarna i ett senare skede når över den aktuella gränsen. De aktiva respektive investerande medlemmarnas relativa röststyrka i föreningen skulle kunna förändras genom att ett antal aktiva medlemmar lämnar föreningen. Till detta kommer att om ett antal aktiva medlemmar uteblir från föreningsstämman skulle stämmans beslut ändå kunna dikteras av de investerande medlemmarna. Bestämmelser av detta slag bör därför inte väljas.

I stället bör reglerna utformas som omröstningsregler. Utgångspunkten bör då vara att det sammanlagda röstvärdet av de röster som de investerande medlemmarna avger aldrig får utgöra mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet avgivna röster. Detta kan åstadkommas på följande sätt. Vid varje omröstning kontrolleras hur stor andel av det sammanlagda antalet avgivna röster som härrör från investerande medlemmar. Om mer än en tredjedel av de avgivna rösterna härrör från de investerande medlemmarna, sätts värdet av dessa medlemmars röster ner så att värdet sammanlagt inte uppgår till mer än hälften av det sammanlagda antalet övriga avgivna röster. För varje enskild omröstning görs således en proportionerlig omräkning av de investerande medlemmarnas röster.

En sådan ordning får sägas uppfylla rimliga krav på tydlighet och enkelhet. I författningskommentaren ges exempel på hur beräkningen ska gå till i praktiken.

En investerande medlems rättigheter

När det gäller de investerande medlemmarnas ställning i föreningen bör utgångspunkten vara att de inte har rätt att använda sig av föreningens tjänster på det sätt som gäller för vanliga medlemmar. I övrigt bör investerande medlemmar i princip jämställas med de vanliga medlemmarna i fråga om ekonomiska rättigheter och förvaltningsrättigheter. Det som sägs i lagen om medlemmar bör därför som huvudregel gälla också investerande medlemmar.

En särskild fråga som rör de ekonomiska rättigheterna är huruvida investerande medlemmar ska ha rätt att få del av föreningens överskott vid föreningens upplösning. Med hänsyn till att de investerande medlemmarna har bidragit med kapitaltillskott är det enligt regeringens mening naturligt att de får del av föreningens tillgångar om föreningen upplöses. I likhet med innehavare av förlagsandelar bör investerande medlemmar alltså ha en sådan rätt. En anknytande fråga är om investerande medlemmar också bör ha företräde framför övriga medlemmar till utbetalning vid föreningens upplösning, vilket är fallet för innehavare av förlagsandelar (se 5 kap. 3 § föreningslagen). En sådan ordning skulle kunna göra det mer attraktivt att på detta sätt investera i en ekonomisk förening. Det bör därför vara möjligt för de ekonomiska föreningar som så önskar att i viss

utsträckning särbehandla investerande medlemmar på detta sätt. Ekonomiska föreningar torde redan i dag ha möjlighet att i stadgarna ta in bestämmelser som ger vissa medlemskategorier företräde till skifteslikvid, så länge det ligger inom de ramar som likhetsprincipen sätter. Det finns därför inte anledning att reglera frågan i lag.

Det är inte påkallat att införa någon begränsning i fråga om den vinstutdelning som får lämnas till investerande medlemmar eller att på annat sätt reglera de investerande medlemmarnas rätt till vinstutdelning. Det bör stå föreningen fritt att, genom bestämmelser i stadgarna eller beslut på stämman, bestämma vad som ska gälla i dessa avseenden.

Investerande medlemmar bör ha samma rätt att säga upp sig för utträde ur föreningen som vanliga medlemmar. En särskild fråga är vad som bör gälla i fråga om deras rätt att få sin insats återbetalad.

En rätt för investerande medlemmar att vid utträde ur föreningen få ut innestående insatser kan innebära vissa särskilda risker för föreningen och dess borgenärer, särskilt om de investerande medlemmarna har bidragit med mer kapital än vanliga medlemmar. Eftersom investerande medlemmar inte kommer att ha någon direkt anknytning till föreningens verksamhet, kan också risken för att de säger upp sig för utträde vara större än för aktiva medlemmar. Om ett stort antal investerande medlemmar samtidigt säger upp sig för utträde, riskerar föreningen att relativt snabbt dräneras på kapital. Motsvarande risk när det gäller innehavare av förlagsandelar har medfört att det i föreningslagen har tagits in särskilda regler om tiden för återbetalning av förlagsinsatser.

Men det finns också skäl som talar mot att införa särskilda bestämmelser om återbetalning av insatser för investerande medlemmar. En sådan reglering skulle riskera att hamna i konflikt med likhetsprincipen och skulle också kunna göra medlemsformen mindre attraktiv. Sammantaget anser regeringen, i likhet med utredningen, att övervägande skäl talar för att investerande medlemmar bör ha samma rätt till återbetalning av medlemsinsatser som andra medlemmar.

I konsekvens med det nyss sagda bör investerande medlemmars rätt att få tillbaka sin medlemsinsats kunna begränsas på samma sätt som gäller för vanliga medlemmars insatser. Det bör t.ex. kunna tas in begränsande bestämmelser i stadgarna, däribland bestämmelser om att medlemsinsatserna kan återbetalas först med en viss fördröjning. Sådana bestämmelser kan skydda föreningen mot effekterna av att många medlemmar avgår på en och samma gång.

Det utbetalade beloppet bör – på samma sätt som gäller i fråga om vanliga medlemsinsatser – inte få överstiga vad som belöper på medlemmen i förhållande till övriga medlemmar av föreningens egna kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången (se 4 kap. 1 § första stycket föreningslagen).

Det är naturligt att en förenings borgenärer ges samma rätt till information om återbetalningar av medlemsinsatser till investerande medlemmar som de i dag har om motsvarande återbetalningar till medlemmar av vanligt slag. Också återbetalningar till investerande medlemmar av insatsbelopp bör därför antecknas i medlemsförteckningen. Dessutom bör givetvis också sådana återbetalningar beaktas när föreningen i förvaltningsberättelsen upplyser om summan av de insatsbelopp som ska återbetalas under nästa räkenskapsår.

Investerande medlemmar bör, som sägs ovan, ha samma förvaltningsrättigheter som övriga medlemmar. Det innebär bl.a. att de bör ha rätt att närvara vid stämman, yttra sig vid denna och rösta. Liksom andra medlemmar bör de också ha rätt att klandra stämmobeslut och utöva olika slag av minoritetsrättigheter, såsom exempelvis att begära att extra stämma sammankallas. Inte heller detta kräver några särskilda lagregler.

Utredningen tar upp en fråga som gäller rätten att gå in i en ekonomisk förening som investerande medlem. Som nämns ovan bör investerande medlemmar endast kunna förekomma i föreningar där det finns stadgebestämmelser som tillåter detta. I övrigt bör allmänna bestämmelser om rätt till medlemskap gälla. Det innebär bl.a. att den s.k. öppenhetsprincipen blir tillämplig även i fråga om investerande medlemmar. En ekonomisk förening får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak (se 3 kap. 1 § föreningslagen). Bedömningen av om det finns skäl att vägra den som vill bli investerande medlem inträde i föreningen kommer dock av naturliga skäl att göras efter något andra kriterier än när någon begär att få bli verksam medlem i föreningen. En förening som bedriver exempelvis verksamhet i vilken mjölkproducenter får delta bör givetvis kunna anta andra än mjölkproducenter som investerande medlemmar. Syftet med förslaget är just att bredda den krets som bidrar med medlemsinsatskapital, och det bör därför inte vara något krav att de investerande medlemmarna i och för sig uppfyller kraven på att bli vanlig medlem. Någon ändring av 3 kap. 1 § föreningslagen bedöms inte nödvändig.

En medlem bör inte samtidigt kunna vara vanlig medlem och investerande medlem, eftersom det utmärkande för de investerande medlemmarna är just att de endast bidrar med en medlemsinsats. När föreningen beslutar att anta en medlem som investerande medlem bör det av ordningsskäl i beslutet anges att medlemmen är en investerande medlem. Därigenom undviks eventuella svårigheter att dra en gräns mellan vanliga medlemmar och investerande medlemmar. Bestämmelserna om investerande medlemmar bör utformas i enlighet med det sagda.

Det är vidare lämpligt att medlemsförteckningen innehåller uppgift om investerande medlemmar. Såväl de som ingår i medlemskretsen som tredje man har ett intresse av att det i förteckningen anges vilka som är medlemmar av det ena respektive andra slaget. Det bör således uppställas ett krav i lagen på att det i förteckningen lämnas särskild uppgift om vilka som är investerande medlemmar.

En annan fråga är vad som bör gälla om en investerande medlem begär att få bli medlem av vanligt slag. En sådan begäran bör prövas enligt samma kriterier som en medlemsansökan från någon helt utomstående. Det kan innebära att den investerande medlemmen vägras vanligt medlemskap. Det kan övervägas om den investerande medlemmen i en sådan situation bör ha en särskild utträdesrätt, motsvarande den rätt till omedelbart utträde som en medlem som har motsatt sig vissa slag av stadgeändringar har. Enligt regeringens mening finns det dock inte tillräckliga skäl för detta.

Bestämmelser om lägsta antalet medlemmar i en ekonomisk förening

En ekonomisk förening ska ha minst tre medlemmar (se 2 kap. 1 § föreningslagen). Regeringen föreslår inte någon ändring i detta avseende.

En fråga är om någon eller några av de tre medlemmarna ska få vara investerande medlem. Frågan har betydelse vid föreningens bildande och vid tvångslikvidation. Om det skulle räcka att ha en eller två vanliga medlemmar skulle detta kunna göra associationsformen mer flexibel. En sådan ordning skulle dock enligt regeringens mening alltför mycket rubba föreningsformens grundläggande karaktär. Regeringen anser därför, i likhet med utredningen, att det även fortsättningsvis bör krävas att det alltid finns minst tre vanliga medlemmar i föreningen. Bestämmelsen i 2 kap. 1 § bör förtydligas i enlighet med detta. Någon ändring i bestämmelsen om tvångslikvidation i 11 kap. 3 § är inte nödvändig.

Hänvisningar till US8

Regeringens förslag: Det införs tydligare bestämmelser om bl.a. upprättande och förande av medlemsförteckning samt om bevarande av förteckningen. Föreningarnas personuppgiftsansvar för förteckningen tydliggörs. Det införs krav på att förteckningen ska innehålla uppgift om när en medlem har trätt in i föreningen och det klargörs att föreningen inte får ta ut avgift för att utfärda medlemsbevis. Revisorns ansvar för att granska att medlemsförteckningen sköts på ett korrekt sätt förtydligas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Utredningen föreslår även att medlemmarnas person- eller organisationsnummer ska antecknas i medlemsförteckningen (se slutbetänkandet s. 442 och 444).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Företagarna anser att de nuvarande reglerna om medlemsförteckning behöver förenklas. Skatteverket anser att det bör övervägas om föreningarna ska vara skyldiga att årligen sända en kopia av medlemsförteckningen till Bolagsverket.

Skälen för regeringens förslag: Styrelsen i en ekonomisk förening ska föra en medlemsförteckning. Medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om varje medlems namn och postadress samt det antal medlemsinsatser som han eller hon deltar med i föreningen. Förteckningen ska vidare innehålla uppgift om det sammanlagda beloppet av de medlemsinsatser som har inbetalats eller tillgodoförts genom insatsemission enligt den senast fastställda balansräkningen. Där ska också finnas uppgift om summorna av de medlemsinsatser som, efter utgången av det räkenskapsår som balansräkningen avser, har återbetalats eller högst ska återbetalas enligt 4 kap. 1 och 3 §§ föreningslagen, dvs. återbetalning av insatser till medlemmar som har avgått ur föreningen eller sagt upp sina överinsatser till återbetalning. Även tiden för återbetalningarna ska framgå av förteckningen (se 3 kap. 6 § föreningslagen).

Medlemsförteckningen ska hållas tillgänglig hos föreningen för var och en som vill ta del av den. Förteckningen kan bestå av ett lösblads- eller kortsystem men den kan också föras med hjälp av automatisk databehandling eller på annat liknande sätt. Om förteckningen förs med sådan datateknik, är kravet på tillgänglighet uppfyllt om den intresserade får del av förteckningen på ett läsbart sätt, t.ex. via en bildskärm. Någon rätt att – kostnadsfritt eller mot ersättning – få en kopia eller utskrift av förteckningen finns inte.

Skyldigheten att föra medlemsförteckning och att hålla den tillgänglig är straffsanktionerad (se 16 kap. 1 § andra stycket punkten 1 föreningslagen).

Det finns flera skäl till att nu överväga ändringar i reglerna om medlemsförteckning. Föreningarna måste lägga ner både tid och pengar på att föra förteckningen. Arbetet innebär en inte oväsentlig kostnad för föreningarna. Företrädare för kooperation har vidare uppmärksammat att det ibland förekommer brister i hanteringen av medlemsförteckningen. Det är inte ovanligt att förteckningarna inte uppdateras på ett korrekt sätt. Detta kan försvåra arbetet i föreningen. Det innebär också risker för såväl enskilda medlemmar som utomstående.

Frågan om i vilken utsträckning förenklingar kan göras i regelverket hänger samman med vilken funktion som medlemsförteckningen fyller.

Medlemsförteckningen har stor betydelse i en ekonomisk förening när det gäller att tillhandahålla information om föreningen och dess medlemmar. Den ger också ett viktigt underlag för att kunna bedöma frågor om vilka som är medlemmar i föreningen och som därmed har exempelvis rätt att samhandla med föreningen, rätt till överskottsutdelning och rätt att rösta på stämma. De krav som uppställs på att vissa uppgifter om medlemsinsatserna ska anges har ett borgenärsskyddande syfte. Borgenärerna kan genom medlemsförteckningen få information om eventuella större förändringar i den del av föreningens egna bundna kapital som utgörs av medlemsinsatser. Förteckningen gör det också möjligt för borgenärer och andra intresserade att få reda på storleken av det medlemsinsatskapital som vid varje tillfälle finns i föreningen.

Regeringen anser mot denna bakgrund att det även framöver bör krävas att det förs medlemsförteckningar i alla ekonomiska föreningar. Inte heller bedöms det finnas utrymme för lättnader när det gäller kravet på vilka uppgifter som ska antecknas i förteckningen. Några förslag i den riktningen har inte heller presenterats av utredningen.

Brister i medlemsförteckningarna beror många gånger sannolikt på okunskap hos styrelsens ledamöter. Det finns därför skäl att förtydliga lagens bestämmelser om hur medlemsförteckningen ska upprättas och föras. I likhet med vad som föreskrivs i aktiebolagslagen bör det finnas vissa regler om när förteckningen ska upprättas och när ändringar ska föras in i denna (jfr 5 kap.8 och 9 §§aktiebolagslagen) samt om hur en förteckning som förs med automatiserad behandling ska hållas tillgänglig för den som vill ta del av den. Det bör också införas ett uttryckligt krav på att förteckningen ska innehålla uppgift om när medlemmen trädde in i föreningen. En sådan uppgift underlättar bedömningen av när medlemmen förvärvar de rättigheter och skyldigheter som följer med medlemskapet. I syfte att klargöra innebörden i föreningens ansvar enligt personuppgiftslagen (1998:204) bör det även införas vissa förtydligande

bestämmelser om detta (jfr 5 kap. 4 § aktiebolagslagen). Det bör slutligen förtydligas att föreningen inte får ta ut någon avgift för att utfärda ett medlemsbevis.

En ny bestämmelse om upprättande och förande av medlemsförteckning bör, på samma sätt som motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen, vara förenad med straffansvar.

Utredningen föreslår vidare att medlemmarnas person- eller organisationsnummer ska antecknas i medlemsförteckningen. Bakgrunden till detta förslag är att brottsutredningar därigenom skulle kunna underlättas. Den internationella organisationen FATF (Financial Action Task Force) har uppmärksammat att det förekommer svårigheter för brottsutredande myndigheter att fastställa vem som är den s.k. verkliga huvudmannen (”beneficial owner”) i en viss juridisk person, dvs. den som ytterst drar nytta av verksamheten.

En skyldighet av angivet slag skulle emellertid innebära att ytterligare en administrativ börda läggs på många ekonomiska föreningar, i synnerhet mindre föreningar. Detta talar emot förslaget. Vidare ska det beaktas att FATF:s rekommendationer gäller åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Som utredningen konstaterar är det förhållandevis ovanligt att ekonomiska föreningar används för ekonomisk brottslighet. Åtgärden framstår dessutom som mindre väl ägnad att verkligen underlätta brottsutredningar, eftersom det många gånger ändå skulle vara svårt att ta reda på vem som är den verklige huvudmannen. Hur den problematiken – som gäller även andra associationsformer – bäst kan hanteras bör lämpligen övervägas samlat i ett annat sammanhang. Övervägande skäl talar därför för att inte fullfölja utredningens förslag i denna del.

Däremot kan det finnas anledning att genomföra vissa andra mindre långtgående åtgärder, som bl.a. skulle kunna underlätta brottsbekämpning. En åtgärd, som utredningen också föreslår, är att ålägga revisorn att uttala sig särskilt om medlemsförteckningen. Därigenom åstadkommer man en kontrollfunktion som kan bidra till att förteckningen ger en mera korrekt och fullständig information om bl.a. medlemskretsen.

Det får redan i dag anses åligga revisorn att – som en del av kontrollen av styrelsens förvaltning – granska att medlemsförteckningen sköts på ett korrekt sätt. Det kan emellertid finnas anledning att understryka detta ansvar ytterligare. Det bör därför i lagen tas in en särskild bestämmelse om att revisorn ska uttala sig om huruvida förteckningen har skötts på ett riktigt sätt. Ökad revisorskontroll kan också vara ägnad att minska de ovan påpekade bristerna som finns i hanteringen av medlemsförteckningarna.

En annan lämplig åtgärd är att skärpa kraven på bevarande av medlemsförteckningar. I dag säger lagen ingenting om hur länge uppgifter i förteckningen måste bevaras. Det är emellertid från såväl föreningens som medlemmarnas perspektiv naturligt att ställa vissa krav på att medlemsförteckningen bevaras. Ökade krav på bevarande ökar också möjligheten att i efterhand göra en extern granskning av medlemskretsen i föreningen och skulle därmed också vara av värde för brottsbekämpningen. Utgångspunkten bör vara att medlemsförteckningen bevaras så länge föreningen består samt viss tid därefter. Detta överensstämmer med vad som gäller i fråga om bevarande av aktiebok i aktiebolag.

Frågan är då hur lång tid efter föreningens upplösning som förteckningen bör bevaras och hur länge uppgifter som har tagits bort från förteckningen (t.ex. uppgifter om avgångna medlemmar) ska bevaras. I aktiebolagslagen uppställs i båda dessa hänseenden en tioårsfrist (se 5 kap. 5 § aktiebolagslagen). Tiden bör med hänsyn till den administrativa börda som det innebär att bevara förteckningen inte sättas längre än nödvändigt. Arkiveringstiden för bevarande av räkenskapsmaterial förkortades för några år sedan från tio till sju år (se 7 kap. 2 § bokföringslagen [1999:1078]). Det får, som utredningen föreslår, anses tillräckligt att tidsfristen på motsvarande sätt bestäms till sju år, både för bevarande av själva förteckningen och för bevarande av uppgifter som tagits bort från förteckningen. Som bl.a. Bokföringsnämnden påpekar bör bevarandetiden bestämmas till sju år även i det fallet att föreningen övergår från att föra medlemsförteckningen i vanlig läsbar form till att föra den med hjälp av automatiserad behandling.

Enligt gällande bestämmelser ska medlemsförteckningen hållas tillgänglig för allmänheten hos föreningen. Skatteverket påtalar att det skulle underlätta för myndigheter och näringsliv om en kopia av medlemsförteckningen fanns tillgänglig hos Bolagsverket. En skyldighet för föreningarna att årligen skicka en kopia till Bolagsverket framstår inte som en nödvändig åtgärd och skulle också bli administrativt betungande. En sådan skyldighet bör därför inte införas.

8. Medlemsinsatser

8.1. Återbetalning av medlemsinsatser i arbetskooperativ

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon vidgad möjlighet för en arbetskooperativ förening att återbetala medlemsinsatser med högre belopp än insatsernas nominella värde.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett arbetskooperativ ska kunna införa stadgebestämmelser om att en avgående medlem har rätt att få ut ett belopp som överstiger det nominella beloppet av hans eller hennes insatser (se slutbetänkandet s. 522).

Remissinstanserna: Södra skogsägarna anför att det inte finns anledning att vidga möjligheten till återbetalning. Föreningen pekar på att det redan i dag är möjligt att öka det belopp som är tillgängligt för återbetalning genom att använda sig av insatsemission. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens bedömning: En medlem som går ur en ekonomisk förening har som huvudregel rätt att sex månader efter avgången få ut sina inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser. Medlemmen har dock inte någon rätt att få ut ett högre belopp än vad som belöper på honom eller henne i förhållande till övriga medlemmar av föreningens egna kapital, beräknat på visst sätt. Vid sidan av

detta har medlemmen rätt att få ut sin andel av beslutad och innestående vinstutdelning (se 4 kap. 1 § föreningslagen).

Rätten till återbetalning är dispositiv för föreningen. En medlems rätt att få ut sina medlemsinsatser när han eller hon lämnar föreningen får således enligt 4 kap. 1 § fjärde stycket föreningslagen begränsas i stadgarna. Det torde däremot inte vara tillåtet för en förening att betala ut ett högre belopp än det som en gång betalades in till föreningen (se Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar, 3 uppl., s. 90 f. och 157, Rodhe, Föreningslagen, 8 uppl., s. 109 och beträffande äldre rätt Hagbergh/Nisell, Lagen om ekonomiska föreningar, 5 uppl., s. 58, jfr även prop. 2001/02:62 s. 55).

Frågan om återbetalning av insatser med belopp som överstiger insatsernas nominella värde har reglerats i lag när det gäller vissa särskilda former av ekonomiska föreningar. En sambruksförening är således som utgångspunkt skyldig att lösa en avgående medlems andel till andelens värde, se 9 § lagen (1975:417) om sambruksföreningar och prop. 1975:70 s. 46. Om andelen har ökat i värde kan den avgående medlemmen alltså få ut ett högre belopp än vad han eller hon har betalat i insats. Enligt 2 kap. 9 § lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt gäller i stället uttryckligen att en avgående medlem inte har rätt att få tillbaka ett högre belopp än det han eller hon har betalat i insats (se dock förslaget i avsnitt 17.3).

Utredningen föreslår att arbetskooperativa föreningar ska ha rätt att återbetala medlemsinsatser över nominellt belopp. Förslaget motiveras med att det i dessa föreningar kan finnas ett mer konkret behov av en friare reglering än i ekonomiska föreningar i allmänhet.

Med arbetskooperativ avser utredningen en förening som kännetecknas av att medlemmarna är anställda av eller på liknande sätt deltar med egen arbetsinsats i föreningen. Utredningen anför att medlemmarna i en sådan förening är särskilt beroende av föreningen för sin försörjning samt att det i dag finns en tendens hos medlemmar i arbetskooperativ att ge företräde för lön eller ersättning till sig själva framför konsolidering och investeringar i framtiden. Föreningslagens regler om återbetalning kan enligt utredningen ha en hämmande effekt på medlemmarnas investeringsvilja.

Det skulle mot denna bakgrund kunna finnas fördelar med en ordning där en arbetskooperativ förening får återbetala medlemsinsatser över nominellt belopp. En sådan ordning är emellertid också förenad med vissa nackdelar.

En rätt till återbetalning över nominellt belopp skulle kunna försvaga föreningens möjlighet att bygga upp en stabil kapitalbas. Om många medlemmar lämnar föreningen samtidigt med krav på att få ut hela sin andel i föreningens förmögenhet, kan det bli fråga om påtagliga ekonomiska påfrestningar för föreningen. Även om antalet medlemmar som lämnar föreningen är litet kan konsekvenserna för föreningen bli kännbara, särskilt om värdetillväxten i föreningen har varit god och föreningen som en följd av detta måste betala ut stora belopp till de avgående medlemmarna. En mindre stabil kapitalbas kan även öka riskerna för föreningens borgenärer och inverka negativt på förtroendet för den ekonomiska föreningen som associationsform.

Vad som också talar mot införandet av bestämmelser om återbetalning av medlemsinsatser över nominellt belopp är att medlemmarnas intresse av att få del av övervärden i en förening delvis kan tillgodoses redan ge-

nom de befintliga reglerna om insatsemission (se 10 kap 2 a § föreningslagen). Om en förening genom insatsemission kontinuerligt för över fritt eget kapital till medlemsinsatserna, ökar insatsernas värde och en avgående medlem kommer att kunna få ut ett större belopp än vad han eller hon har betalat in som insats. Har möjligheterna till insatsemission utnyttjats maximalt kommer den avgående medlemmen att få ut hela sin andel av föreningens fria egna kapital.

Det finns alltså beaktansvärda skäl såväl för som mot nya regler om återbetalning. Med hänsyn till risken för negativa följder anser regeringen sammantaget att de skäl som talar emot att öppna upp för återbetalning av medlemsinsatser över nominella värden i arbetskooperativ väger över. Nuvarande regler bör därför gälla även fortsättningsvis. Denna lösning står också bäst i överensstämmelse med den ekonomiska föreningens karaktär av personassociation snarare än kapitalassociation.

Hänvisningar till S8-1

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 17.3

8.2. Handel med vissa andelsrättigheter

Regeringens förslag: I lagen klargörs att den del av en medlems andelsrätt som avser emissionsinsatser och överinsatser får överlåtas separat. Rätten till emissionsinsatser får dock överlåtas bara till en annan medlem.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag för att utredningen föreslår att överlåtelse av den del av andelsrätten som avser överinsatser bara får ske till annan medlem (se slutbetänkandet s. 530).

Remissinstanserna: Coompanion anser att överinsatser ska kunna överlåtas till vem som helst och inte bara till en annan medlem. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: En medlem i en ekonomisk förening har en andel eller andelsrätt i föreningen. Andelsrätten avser de ekonomiska rättigheter som medlemmen har mot föreningen och som grundas på medlemmens medlemsinsats i föreningen. En andel kan, till skillnad från vad som gäller beträffande medlemskapet i föreningen, överlåtas eller på annat sätt övergå på annan, låt vara att lagen inte tillåter att en splittring av medlemskap och andel blir bestående (se 3 kap. 2 och 3 §§ föreningslagen). Bland de ekonomiska rättigheter som ingår i andelsrätten märks bl.a. rätten att vid avgång ur föreningen få tillbaka medlemsinsatsen liksom vad som belöper på medlemmen i form av beslutad vinstutdelning.

En fråga är om det är möjligt att – med verkan mot föreningen – överlåta de olika rättigheter som ingår i andelsrätten separat. Lagen reglerar inte frågan. Enligt utredningens bedömning är det normalt inte möjligt att överlåta en del av andelsrätten separat, exempelvis rätten till återbetalning av insatsen, och samtidigt behålla rätten till vinstutdelning.

På likartat sätt torde det förhålla sig med emissionsinsatser; rätten till sådana insatser anses inte kunna överlåtas separat ens till annan medlem. Annorlunda förhåller det sig med överinsatser. Den del av en medlems andelsrätt som avser överinsatser torde redan enligt gällande rätt gå att

överlåta separat, såväl till annan medlem som till tredje man (som då på vanligt sätt får ansöka om inträde i föreningen). Någon lagreglering om detta finns dock inte.

Som utredningen framhåller ger separata överlåtelser av nämnda slag av insatser inte upphov till samma frågeställningar som när en medlem överlåter hela sin andelsrätt (se ovan), i vart fall inte om överlåtelsen sker till andra medlemmar i föreningen. En medlem som överlåter rätten till emissionsinsatser eller överinsatser kommer även därefter att inneha en andel i föreningen, kopplad till den insats som medlemmen själv har bidragit med för att uppfylla sin insatsskyldighet. Effekten av överlåtelsen blir bara att storleken av medlemmens andel minskar. Och för förvärvaren innebär förvärvet – under förutsättning att han eller hon redan är medlem i föreningen – inte annat än att hans eller hennes andel blir större än tidigare. Några bärande skäl mot att tillåta denna typ av handel finns knappast. Att rätten till emissions- och överinsatser kan överlåtas medlemmar emellan är dessutom fördelaktigt för föreningarna, eftersom det är ägnat att minska kapitalutflödet vid medlemmars avgång. Inom lantbrukskooperationen förekommer redan system för överlåtelser av emissionsinsatser och överinsatser.

Det bör därför i lagen föreskrivas att den del av andelsrätten som avser emissionsinsatser och överinsatser får överlåtas utan samband med överlåtelse av medlemmens hela andel i föreningen.

Utredningen föreslår att överlåtelse ska vara tillåten bara till annan medlem. När det gäller överinsatser kan detta dock, som Coompanion är inne på, uppfattas som en inskränkning av gällande rätt på området. Det bör därför endast beträffande emissionsinsatser föreskrivas att rätten till sådana får överlåtas bara till annan medlem.

Eftersom överlåtelser kan innebära administrativa problem för föreningarna, bör det gå att begränsa möjligheten till sådana överlåtelser genom stadgebestämmelser. I stadgarna bör det också kunna bestämmas att överlåtelser enbart får ske på visst särskilt angivet sätt.

Av allmänna principer torde följa att en överlåtelse av rätten till emissionsinsatser eller överinsatser gäller mot föreningen först sedan föreningen har underrättats (denuntierats) om överlåtelsen. Även detta bör för tydlighets skull framgå av lagen. Det bör också vara möjligt för föreningen att i sina stadgar ställa ytterligare krav i detta hänseende, t.ex. så att verkan inträder först ett antal dagar efter det att föreningen har underrättats om överlåtelsen. Därmed får föreningen tillfälle att anpassa utbetalningar av vinstutdelning m.m. till den förändring i andelarnas storlek som överlåtelsen har inneburit.

Hänvisningar till S8-2

9. Förlagsinsatser

9.1. Förlagsinsatskapitalet

Regeringens förslag: Den beloppsmässiga begränsning som gäller för förlagsinsatser från andra än medlemmar tas bort.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 537).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: En ekonomisk förening kan i stadgarna föreskriva att kapital får tillskjutas genom särskilda insatser (förlagsinsatser). Föreningen kan också besluta att sådana insatser får tillskjutas av andra än medlemmar. Lagen innehåller emellertid en begränsning av föreningarnas möjligheter att tillåta tillskott av förlagsinsatser från andra än medlemmar. Summan av sådana förlagsinsatser får inte överstiga summan av andra då inbetalda medlemsinsatser och emissionsinsatser (se 5 kap. 1 §). Denna begränsning är avsedd att förhindra att en alltför stor del av föreningens egna kapital utgörs av kapital från andra än medlemmarna (se prop. 1996/97:163 s. 27 f.).

Den rådande begränsningen när det gäller förlagsinsatser från andra än medlemmar kan ifrågasättas. Förlagsinsatser utgör ett värdefullt instrument för ekonomiska föreningar att skaffa kapital. Det är angeläget att detta instrument är så flexibelt att det kan användas i den omfattning som den enskilda föreningen anser sig behöva det. Visserligen kan ett mycket omfattande tillskott av förlagsinsatser från andra än medlemmar riskera att leda till intressekonflikter, eftersom en stor del av föreningens eget kapital då härrör från personer som inte alltid kan antas ha samma intresse för föreningen som medlemmarna själva. Problemet är emellertid begränsat, eftersom innehavare av förlagsandelar inte har rösträtt i föreningen.

I händelse av att innehavare av förlagsandelar upplever att deras intressen inte tillgodoses, kan dessa i och för sig begära att få sina insatser inlösta, vilket skulle kunna leda till kapitalflykt. Med hänsyn till bl.a. de långa uppsägningstider som gäller för förlagsinsatser – normalt två år – torde dock risken för olägenheter vara liten för föreningen.

En ekonomisk förening som behöver skaffa kapital men till följd av den nuvarande regleringen inte kan erhålla tillskott i form av förlagsinsatser kan vara hänvisad till att ta upp lån. Det alternativet framstår från medlemmarnas perspektiv inte som bättre än att ta in förlagsinsatskapital.

Riskerna med att icke-medlemmar tillskjuter förlagsinsatser framstår sammantaget inte som större än att det bör kunna överlämnas till föreningarna själva att bestämma i vilken utsträckning sådana förlagsinsatser ska kunna förekomma. Den nuvarande begränsningsregeln bör därför tas bort.

Hänvisningar till S9-1

9.2. Förteckningen över förlagsinsatser

Regeringens förslag: Reglerna om förteckningen över förlagsinsatser anpassas till motsvarande regler om medlemsförteckningen. Det ska inte krävas att förteckningen innehåller uppgift om huruvida andelsbevis har utfärdats.

Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Utredningen föreslår att det i förekommande fall ska an-

ges i förteckningen att andelsbevis har utfärdats (se slutbetänkandet s. 537 och 851 f.).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: I föreningslagen finns en särskild bestämmelse om styrelsens skyldighet att föra en förteckning över samtliga förlagsinsatser (se 5 kap. 6 §). I bestämmelsen föreskrivs att förteckningen kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem eller föras med automatisk databehandling eller på annat liknande sätt. Förteckningen ska innehålla uppgift om storleken på varje förlagsinsats, om tidpunkten för varje insats och om den rätt till utdelning som insatsen medför. Förteckningen ska hållas tillgänglig för var och en som vill ta del av den.

I avsnitt 7 föreslås vissa ändringar såvitt gäller den medlemsförteckning som styrelsen är skyldig att föra. Det finns skäl att göra motsvarande förändringar i fråga om förteckningen över förlagsinsatser. Sålunda bör det framgå i lagen vad ändamålet med förteckningen är, nämligen att ge föreningen, medlemmarna och andra upplysning om vilka förlagsinsatser som finns i föreningen. Vidare bör det införas regler om arkivering och personuppgiftsansvar.

Enligt utredningens förslag ska det i förekommande fall anges i förteckningen att andelsbevis har utfärdats. Enligt regeringens mening står nyttan med ett sådant krav – som inte har någon motsvarighet när det gäller medlemsförteckningen – inte i proportion till den administrativa börda som det skulle innebära för föreningen. Något sådant krav bör därför inte införas.

Hänvisningar till S9-2

10. Föreningens ledning

10.1. Styrelsens uppgifter och ansvarsområden

Regeringens förslag: I lagen klargörs att styrelsen är skyldig att fortlöpande bedöma föreningens ekonomiska situation.

I lagen klargörs vidare att styrelsen, om den delegerar vissa uppgifter till en eller flera av styrelsens ledamöter eller till andra, ska handla med omsorg och fortlöpande kontrollera om delegationen kan upprätthållas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 455).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Föreningslagen innehåller bestämmelser om att styrelsen ska ansvara för föreningens organisation och förvaltningen av dess angelägenheter (se 6 kap. 6 § föreningslagen). Dessa uppgifter är grundläggande för styrelsens funktion i föreningen.

I styrelsens ansvar ligger redan i dag att den fortlöpande måste bedöma föreningens ekonomiska situation. Som en följd av detta torde den också vara skyldig att fortlöpande hålla sig underrättad om omständigheter som

är av betydelse för bedömningen av den ekonomiska situationen. Några tydliga bestämmelser om detta finns dock inte i föreningslagen. En uttrycklig bestämmelse om att styrelsen fortlöpande ska bedöma ett bolags ekonomiska situation finns däremot i aktiebolagslagen (se 8 kap. 4 § aktiebolagslagen). Denna skillnad mellan lagarna kan ge intrycket av att en skillnad i sak är avsedd, vilket inte är fallet. Denna oklarhet kan vara problematisk också vid tillämpningen av bestämmelserna om styrelseledamöternas skadeståndsansvar. För att undanröja eventuella oklarheter i dessa avseenden bör en motsvarande bestämmelse tas in i föreningslagen.

En styrelse kan delegera vissa av sina arbetsuppgifter till någon av ledamöterna eller till någon annan person. Av allmänna principer följer dock att denna rätt att delegera inte är oinskränkt. Hänsyn måste bl.a. tas till vilket slag av uppgifter det är fråga om och deras betydelse för föreningen. Styrelsen måste också se till att den som uppgiften överlämnas till har kompetens och möjlighet att fullgöra uppgiften. Om delegation sker behåller styrelsen ansvaret för att kontrollera att uppgiften fullgörs på ett riktigt sätt. Detta kommer till uttryck i 8 kap. 4 § fjärde stycket aktiebolagslagen, där det sägs att styrelsen vid delegation ska agera med omsorg och att styrelsen är skyldig att fortlöpande kontrollera om delegationen fungerar så väl att den kan upprätthållas. Också på denna punkt kan skillnaden mellan regleringarna i aktiebolagslagen och föreningslagen leda till oklarheter och problem. Motsvarande bestämmelser som de som i detta avseende finns i aktiebolagslagen bör därför tas in i föreningslagen.

Hänvisningar till S10-1

10.2. Tillsättande av styrelseledamot

Regeringens förslag: I lagen tas in ett uttryckligt förbud för styrelsen eller en enskild styrelseledamot att utse styrelseledamöter.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 457).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Styrelsens ledamöter utses av föreningsstämman. I stadgarna får det dock bestämmas att en eller flera ledamöter ska utses på annat sätt (se 6 kap. 1 § föreningslagen).

Regleringen medger att exempelvis en kooperativ centralorganisation eller en kommun får utse ledamöter. Även styrelsen själv eller en enskild styrelseledamot kan i stadgarna ges befogenhet att utse styrelseledamöter.

Regleringen i föreningslagen kan jämföras med vad som gäller för aktiebolag. Enligt aktiebolagslagen råder förbud mot att styrelsen eller en styrelseledamot ges rätt att utse styrelseledamöter (se 8 kap. 8 § aktiebolagslagen). Skälet till detta är att en rätt för styrelsen att tillsätta styrelseledamöter har ansetts strida mot lagens organisationsmönster och kompetensfördelningen mellan bolagsorganen (se prop. 1997/98:99 s. 84 f.).

De skäl som för aktiebolagens del talar för att styrelsen inte ska kunna förnya sig själv gör sig enligt regeringens bedömning gällande med samma styrka när det gäller ekonomiska föreningar. Det bör därför inte längre vara möjligt att i stadgarna ange exempelvis att den del av styrelsen som inte ska väljas av stämman (eller annat organ) ska utses av styrelsen själv. En bestämmelse av den innebörden bör således tas in i föreningslagen.

Införandet av ett förbud för styrelsen att själv utse styrelseledamöter kan få särskild betydelse för den verkställande direktören. Det är inte ovanligt med stadgebestämmelser om att den verkställande direktören ska ingå i styrelsen. Eftersom det är styrelsen som utser den verkställande direktören, innebär en stadgebestämmelse om att den verkställande direktören per automatik blir medlem av styrelsen i praktiken att styrelsen själv utser en styrelseledamot. Sådana stadgebestämmelser bör, mot bakgrund av den nyss föreslagna bestämmelsen, inte godtas. Det innebär inte att en verkställande direktör inte ska kunna vara ledamot i styrelsen. Ett sådant ledamotskap bör dock alltid komma till stånd genom att föreningsstämman – eller annat organ som enligt stadgarna har rätt att utse styrelseledamöter – utser den aktuella personen till styrelseledamot. Bestämmelserna bör utformas i enlighet med det sagda.

Hänvisningar till S10-2

10.3. Styrelsens sammansättning

Regeringens förslag: Föreningarna ges ökade möjligheter att utse personer som inte är medlemmar till styrelseledamöter.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 459).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Föreningslagen innehåller ett krav på att styrelseledamöter ska vara medlemmar i föreningen eller ställföreträdare för en medlem. Kravet anses sammanhänga med föreningens karaktär av personassociation (se om detta begrepp avsnitt 4). Föreningslagen medger dock att det i stadgarna görs undantag från kravet på medlemskap i ”särskilt angivna fall” (se 6 kap. 4 §).

Den nuvarande bestämmelsen om att andra än medlemmar får utses till styrelseledamöter endast i särskilt angivna fall medför att det inte är möjligt att i stadgarna ta in mera generella bestämmelser om att ickemedlemmar får utses till styrelseledamöter.

En förenings verksamhet syftar i och för sig till att främja i första hand medlemmarnas intressen. Detta bör genomsyra även styrelsens arbete och kan underlättas av att styrelseledamöterna också är medlemmar eller ställföreträdare för medlemmar i föreningen. Samtidigt är det viktigt att varje förening får möjlighet att säkerställa att styrelseledamöterna har den kompetens och erfarenhet som är nödvändig för att leda verksamheten på ett effektivt sätt. De begränsningar i valfriheten som följer av den nuvarande regleringen kan försvåra detta. Enligt regeringens

mening bör föreningarna ges större flexibilitet i detta avseende i fortsättningen.

Lagens nuvarande begränsning – ”i särskilt angivna fall” – bör därför tas bort.

Hänvisningar till S10-3

10.4. Verkställande direktör

Regeringens förslag: Skyldigheten för vissa större ekonomiska föreningar att ha en verkställande direktör avskaffas.

Styrelsen får rätt att utse en verkställande direktör.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 459).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Styrelsen i en ekonomisk förening är skyldig att utse en verkställande direktör om antalet anställda under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200 (6 kap. 3 § föreningslagen). I övriga föreningar kan det tas in bestämmelser i stadgarna om att styrelsen ska utse en verkställande direktör.

Skyldigheten för stora föreningar att ha en verkställande direktör var en av nyheterna när 1987 års föreningslag tillkom. Förändringen motiverades av att ledningsuppgifterna i föreningar av särskilt stor ekonomisk och social betydelse kan vara så omfattande och komplicerade att styrelsen inte lämpligen ansågs kunna sköta såväl övergripande och långsiktiga frågor som den löpande förvaltningen (se prop. 1986/87:7 s. 66).

Det finns flera skäl som nu talar för att skyldigheten att utse verkställande direktör tas bort. Enligt aktiebolagslagenfår styrelsen i ett privat aktiebolag utse en verkställande direktör att bl.a. sköta den löpande förvaltningen i bolaget (se 8 kap. 27 § aktiebolagslagen). Ett privat bolag – oavsett storlek i form av antal anställda, omsättning, balansomslutning m.m. – är däremot aldrig skyldigt att ha en verkställande direktör. För de publika aktiebolagen gäller emellertid en generell skyldighet att ha en verkställande direktör (se 8 kap. 50 § aktiebolagslagen). Denna skyldighet har dock inte motiverats med att publika aktiebolag är särskilt stora – så behöver ju inte heller vara fallet – utan av att publika aktiebolag typiskt sett vänder sig till allmänheten för anskaffning av kapital. Det ligger således närmast till hands att i detta avseende jämföra ekonomiska föreningar – oavsett storlek – med privata aktiebolag, vilka alltså kännetecknas av att de typiskt sett inte vänder sig till allmänheten för kapitalanskaffning. Det finns i det perspektivet inte skäl att ha en avvikande reglering för ekonomiska föreningar.

Att släppa på kravet på verkställande direktör skulle också leda till ökad flexibilitet för föreningarna. Det blir möjligt att vid bedömningen av om föreningen bör ha en verkställande direktör ta hänsyn till de särskilda förutsättningar och behov som kan finnas i den enskilda ekonomiska föreningen. I flertalet stora ekonomiska föreningar kommer det därvid troligen att utses en verkställande direktör för att underlätta det löpande arbetet i föreningen.

Ett slopande av kravet på verkställande direktör kan också innebära en lättnad och kostnadsbesparing för vissa föreningar.

Den nuvarande skyldigheten för vissa större föreningar att ha en verkställande direktör bör därför upphävas.

Även i övrigt bör förutsättningarna för att utse en verkställande direktör förenklas. Enligt gällande rätt kan styrelsen inte utse en verkställande direktör annat än om det finns stadgebestämmelser om detta. Detta krav på stadgereglering kan uppfattas som onödigt. Normalt bör det vara styrelsens sak att bestämma hur föreningens organisation ska vara uppbyggd. Behovet av att utse en verkställande direktör kan också uppkomma med kort varsel och det kan då vara olägligt att behöva avvakta en stadgeändring. Styrelsen i en ekonomisk förening bör därför kunna utse en verkställande direktör även om det inte finns bestämmelser om detta i stadgarna. Motsvarande ordning gäller sedan tidigare för privata aktiebolag.

Regeringen föreslår därför att den nuvarande bestämmelsen om att det i föreningens stadgar kan föreskrivas att styrelsen ska utse en verkställande direktör upphävs.

Hänvisningar till S10-4

10.5. Ställföreträdarjäv

Regeringens förslag: En styrelseledamot eller verkställande direktör i en ekonomisk förening ska inte få handlägga frågor om avtal mellan föreningen och en juridisk person som han eller hon ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 461).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: I föreningslagen finns bestämmelser om jäv för styrelseledamöter och den verkställande direktören. En styrelseledamot eller en verkställande direktör får inte handlägga en fråga rörande avtal mellan honom eller henne och föreningen. Om det gäller en fråga vari han eller hon har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot föreningens, är det inte heller tillåtet att handlägga en fråga om avtal mellan föreningen och tredje man (se 6 kap. 10 § föreningslagen).

Föreningslagen innehåller emellertid inte någon bestämmelse som generellt hindrar en styrelseledamot eller en verkställande direktör, som samtidigt är ställföreträdare för en annan juridisk person, från att delta i handläggningen av ett avtal mellan föreningen och den andra juridiska personen (s.k. ställföreträdarjäv). Enligt gällande rätt krävs för att jäv ska föreligga i en sådan situation att ställföreträdaren har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot föreningens intressen.

Aktiebolagslagen innehåller sedan år 1999 en regel om ställföreträdarjäv (se 8 kap. 23 § aktiebolagslagen). Motivet för denna regel är att även om ställföreträdaren inte har något definierbart egenintresse som kan strida mot bolagets, finns det typiskt sett en risk för att han eller hon inte

tillvaratar bolagets intresse i den utsträckning som är lämplig (se prop. 1997/98:99 s. 96).

Skälen bakom aktiebolagslagens bestämmelser om ställföreträdarjäv gör sig gällande även i fråga om ekonomiska föreningar. En regel om ställföreträdarjäv motsvarande den som finns i aktiebolagslagen bör därför tas in i föreningslagen. Liksom är fallet i fråga om aktiebolag bör ställföreträdarjäv inte föreligga då föreningen och dess motpart ingår i samma koncern eller i en annan koncernliknande grupp.

Hänvisningar till S10-5

10.6. Kompetensöverskridande

Regeringens förslag: Reglerna om ställföreträdares kompetensöverskridande anpassas till vad som gäller för aktiebolag. Det innebär i huvudsak att en ekonomisk förening inte ska vara bunden av rättshandlingar som ett föreningsorgan har vidtagit om åtgärden står i strid med föreningslagens regler om föreningsorganets behörighet. En ekonomisk förening ska inte heller vara bunden av de rättshandlingar som dess ställföreträdare vidtar om åtgärden står i strid med legala befogenhetsinskränkningar och föreningen visar att dess motpart insåg eller borde ha insett att så var fallet.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 787).

Remissinstanserna: Uppsala universitet anser att aktiebolagslagens bestämmelser om kompetensöverskridande är oklara och ifrågasätter därför lämpligheten av en anpassning. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se bilaga 7).

Remissinstanserna: Coompanion anser att innebörden av förslaget inte redovisas tillräckligt tydligt. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: I föreningslagen finns en bestämmelse om verkan av att en ställföreträdare överskrider sin befogenhet eller behörighet. Har en ställföreträdare överskridit sin befogenhet när han eller hon företog en rättshandling för föreningen, gäller inte rättshandlingen mot föreningen, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att befogenheten överskreds. Detsamma gäller, om verkställande direktören då han företog en rättshandling överskred den behörighet att vidta åtgärder på föreningens vägnar som tillkommer honom (se 6 kap. 14 §).

De nuvarande reglerna är utformade efter mönster av 1975 års aktiebolagslag. Den nu gällande aktiebolagslagen innehåller dock en mer utförlig reglering. Huvudregeln är där att styrelsen, den verkställande direktören och de särskilda firmatecknarna binder bolaget när de rättshandlar i bolagets namn. Från huvudregeln görs undantag för vissa fall. Bolaget är sålunda inte bundet om ställföreträdaren har vidtagit en åtgärd som står i strid med lagens regler om bolagsorganets behörighet. Inte heller är bolaget bundet av rättshandlingar som en ställföreträdare har

vidtagit om åtgärden står i strid med någon legal befogenhetsinskränkning och bolaget visar att dess motpart insåg eller bort inse att så var fallet. Bolaget undgår dock inte bundenhet av rättshandlingar som dess ställföreträdare vidtagit, om styrelsen eller verkställande direktören har handlat i strid med bolagets verksamhetsföremål eller överskridit någon annan av bolaget meddelad befogenhetsinskränkning.

Bestämmelserna i aktiebolagslagen har i huvudsak haft samma innebörd och utformning sedan år 1994 då de sågs över med anledning av EU-rättslig lagstiftning (se prop. 1993/94:196 s. 168 ff.). Bestämmelserna har därefter övervägts på nytt vid ett par tillfällen utan att ändras (se prop. 1997/98:99 s. 227 f. och prop. 2004/05:85 s. 311 f.).

De problem som uppstår när organen överskrider sin kompetens är i grunden desamma oavsett om det gäller ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Det är följaktligen logiskt att detsamma ska gälla i detta avseende för dessa båda associationsformer. Det var också utgångspunkten när de nuvarande reglerna i föreningslagen infördes. På några punkter kan det visserligen, som Uppsala universitet är inne på, gå att diskutera utformningen av bestämmelserna i aktiebolagslagen. Detta bör dock inte hindra att nödvändiga ändringar nu görs i föreningslagen. Med anledning av Coompanions synpunkt kan det framhållas att ledning vid tolkning och tillämpning av bestämmelserna om kompetensöverskridande i det praktiska rättslivet bör kunna hämtas från vad som anses gälla på aktiebolagsrättens område.

Det finns därför skäl att anpassa föreningslagens regler till de regler som sedan en tid gäller på aktiebolagsrättens område om kompetensöverskridande. Den närmare innebörden av reglerna behandlas i författningskommentaren.

Hänvisningar till S10-6

11. Föreningsstämman

11.1. Föreningsstämmans roll och betydelse

Det är vid föreningsstämman som medlemmarna utövar sin rätt att besluta i frågor som rör föreningen. Föreningsstämman väljer normalt föreningens styrelse och utser revisor. Den fastställer också föreningens resultat- och balansräkningar och beslutar om åtgärder med anledning av uppkommen vinst eller förlust och om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och den verkställande direktören.

Ändamålsenliga regler om föreningsstämman är av grundläggande betydelse för styrningen av föreningen. Det är viktigt att reglerna är lätta att förstå och tillämpa för föreningens medlemmar och företrädare. De nuvarande reglerna om föreningsstämman i 7 kap. föreningslagen är emellertid förhållandevis svårtillgängliga. De avviker också på flera sätt från aktiebolagslagens regler om bolagsstämman, ibland utan att detta är motiverat.

I detta avsnitt föreslås att reglerna om föreningsstämman moderniseras. Genom de föreslagna ändringarna stärks medlemmarnas rättigheter samtidigt som beslutsprocessen på flera sätt förenklas och blir billigare

för föreningarna. Lagtekniskt föreslås det att de nya reglerna tas in i ett nytt kapitel om föreningsstämman som ersätter det nuvarande 7 kap. föreningslagen. På så sätt görs reglerna mer överskådliga och lättare att tillämpa.

11.2. Medlemmarnas rättigheter

Regeringens förslag: Det införs en uttrycklig lagregel som ger medlemmarna rätt att närvara vid föreningsstämman och yttra sig vid denna. Det ska bara vara möjligt att inskränka dessa rättigheter i de fall föreningslagen medger det. En sådan möjlighet ska finnas bl.a. när en medlem har sagt upp sig för utträde ur föreningen.

En ekonomisk förening ska ha möjlighet att i stadgarna villkora utövandet av rösträtt, om det finns godtagbara skäl för det.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se delbetänkandet s. 120).

Remissinstanserna: Bolagsverket föreslår att lagtexten utformas så att det framgår att en ekonomisk förening i stadgarna kan ta in bestämmelser om både rättigheter och skyldigheter för en medlem som har sagt upp sig för utträde ur föreningen. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Ett medlemskap i en ekonomisk förening innebär att medlemmen får ett antal personliga rättigheter, s.k. förvaltningsrättigheter. De viktigaste rättigheterna vid föreningsstämman är rätten att närvara vid stämman, rätten att yttra sig och rätten att rösta.

Föreningslagens regler om föreningsstämman bygger på förutsättningen att alla medlemmar har rätt att närvara vid stämman och yttra sig vid denna (se prop. 1986/87:7 s. 117). Detta kommer inte till uttryck i lagtexten. Av 7 kap. 1 § framgår dock att varje medlem har en röst vid omröstning, om inte annat anges i stadgarna.

Syftet med verksamheten i en ekonomisk förening är att främja medlemmarnas ekonomiska intressen och medlemmarna förutsätts delta i föreningens verksamhet. Det är mot den bakgrunden naturligt att de har goda möjligheter att utöva inflytande över föreningens verksamhet. Rätten att närvara, yttra sig och rösta vid föreningsstämman är därför grundläggande för medlemmarna. Enligt regeringen bör det införas en lagregel som klargör att medlemmarna har dessa rättigheter.

I lagen bör det också tydliggöras att en medlem inte kan fråntas rätten att närvara, yttra sig och rösta vid stämman genom bestämmelser i stadgarna, om inte föreningslagen uttryckligen tillåter det.

I vilka fall bör det då vara möjligt att inskränka rättigheterna? Liksom hittills bör en medlem som har uteslutits ur föreningen förlora sin rätt att delta i föreningsstämman (se 3 kap. 5 § andra stycket). Det är inte lika självklart att en medlem som själv har sagt upp sig för utträde omedelbart ska förlora rätten att delta i föreningsstämman. Regeringen delar dock utredningens bedömning att det bör vara möjligt för den enskilda föreningen att i stadgarna bestämma att så ska vara fallet. Förslaget i denna del hindrar inte en förening från att i stadgarna ta in andra

särskilda bestämmelser om vilka rättigheter och skyldigheter en medlem har under uppsägningstiden. Det saknas därför anledning att, som

Bolagsverket föreslår, reglera den frågan i lag.

Den nuvarande lydelsen av 7 kap. 1 § anses allmänt tillåta att en ekonomisk förening genom bestämmelser i stadgarna ställer upp villkor för medlemmarnas rätt att rösta vid föreningsstämman (se Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar, 3 uppl., s. 243 och där angiven litteratur). Regeringen instämmer i utredningens bedömning att uttryckliga bestämmelser om möjligheten att inskränka rösträtten bör tas in i lagen. Bl.a. mot bakgrund av den ekonomiska föreningens kooperativa särart bör det inte komma i fråga att permanent beröva vissa medlemmar rätten att närvara vid stämman respektive rätten att rösta. Däremot kan det i vissa fall finnas fog för inskränkande villkor för rösträtt. Det är t.ex. rimligt att en förening i sina stadgar får ta in bestämmelser om att en medlem inte har rösträtt så länge han eller hon inte har betalat sin insats i den utsträckning som stadgarna anger. Lagen bör därför ge utrymme för stadgebestämmelser som uppställer villkor för att en medlem ska få utöva sin rösträtt.

Rösträttsvillkor bör inte få förekomma annat än där det finns objektiva och godtagbara skäl för detta. Det är dock inte möjligt att i lagen specificera i vilka fall villkor för utövande av rösträtt kan godtas och hur villkoren ska vara utformade. Av lagen bör därför endast framgå att bestämmelser om villkor för utövandet av rösträtten kan tas in i stadgarna. Villkor som inte är godtagbara kommer med en sådan ordning att kunna angripas med stöd av 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) eller föreningslagens generalklausul.

Hänvisningar till S11-2

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 21.1

11.3. Ombud och biträde

Regeringens förslag: Medlemmarnas rätt att anlita ombud och biträde vid föreningsstämman utökas. En medlem ska som huvudregel ha rätt att anlita ett valfritt ombud. Denna rätt ska kunna begränsas i stadgarna men en medlem ska alltid ha rätt att anlita sin make, sin sambo, en annan medlem eller en ställföreträdare för en annan medlem som ombud.

Ett ombud ska kunna företräda upp till tre medlemmar, om det inte i stadgarna har angetts ett högre eller lägre antal.

En medlem eller ett ombud ska få ha med sig ett valfritt biträde till föreningsstämman. Biträdet ska ha rätt att yttra sig vid stämman.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se delbetänkandet s. 125).

Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anför att det är svårt att förstå varför den ekonomiska föreningens kooperativa karaktär generellt skulle leda till ett större behov av att kunna stänga ute icke-medlemmar från stämman i en ekonomisk förening än i ett aktiebolag. Fakultetsnämnden anser dock att det kan vara lämpligt att ge mindre ekonomiska föreningar möjlighet att begränsa rätten att anlita ombud på

det sätt utredningen föreslår. Detta bör enligt fakultetsnämnden inte gälla större föreningar där behovet av ombud får antas vara lika stort som på aktiebolagsrättens område. Av samma skäl anser fakultetsnämnden att det inte finns skäl att för större föreningar begränsa antalet medlemmar som ett ombud får företräda och att det i sådana föreningar lika väl som i ett aktiebolag kan vara motiverat med en rätt att medföra två biträden till stämman.

Bolagsverket anför att det av utredningens förslag inte tillräckligt tydligt framgår att även juridiska personer kan närvara genom ombud. Sveriges advokatsamfund anser att det inte finns tillräckliga skäl att begränsa möjligheten för flera medlemmar med gemensamma intressen att anlita ett och samma ombud. Advokatsamfundet föreslår därför att ett ombud ska kunna företräda ett obegränsat antal medlemmar, om inte annat anges i stadgarna. Även Bolagsverket anser att en sådan ordning bör övervägas. Hyresgästföreningen Riksförbundet, HSB Riksförbund, Riksbyggen och SBC ek. för. har synpunkter på förslagens tillämplighet på bostadsrättsföreningar, se avsnitt 17.2. Övriga remissinstanser tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag: En medlems rätt att besluta vid föreningsstämman utövas av honom eller henne personligen, genom en legal ställföreträdare eller genom ett ombud (se 7 kap. 2 § föreningslagen). Om inte annat anges i stadgarna, gäller att en medlem som är en juridisk person får företrädas av valfritt ombud medan en fysisk person endast får företrädas av sin make eller sambo eller av en annan medlem.

I föreningslagens förarbeten anfördes att ekonomiska föreningar är demokratiska personsammanslutningar som bygger på att medlemmarna i möjligaste mån deltar i verksamheten. Det ansågs därför inte lämpligt att ge medlemmarna en obegränsad rätt att anlita utomstående ombud vid stämman (se prop. 1986/87:7 s. 118).

En utökad rätt för medlemmarna att anlita ombud skulle emellertid förbättra medlemmarnas möjligheter att delta i beslutsfattandet vid stämman. I många fall är det inte rimligt att en medlem hindras från att utöva sin rätt i föreningen enbart av den orsaken att han eller hon har förhinder att delta vid en stämma och inte kan företrädas av någon av de personkategorier som anges i lagen. Lagens huvudregel framstår mot denna bakgrund som väl strikt. Särskilt gäller detta för stora föreningar och föreningar där medlemskapet utgör ett led i medlemmarnas näringsverksamhet.

Starka skäl talar således för att föreningslagens huvudregel ändras så att utgångspunkten är att en medlem får anlita valfritt ombud. Med hänsyn till den ekonomiska föreningens kooperativa karaktär kan det dock i vissa föreningar finnas ett behov av att kunna utestänga icke-medlemmar från stämman. Det bör därför, till skillnad från vad som gäller enligt aktiebolagslagen (se 7 kap. 3 §), vara möjligt för en ekonomisk förening att i stadgarna begränsa rätten att anlita ombud. En medlem bör dock liksom i dag alltid ha rätt att låta sig företrädas av sin make eller sambo eller av en annan medlem.

I dag får ett ombud inte företräda mer än en medlem, om inte annat anges i stadgarna. Regleringen begränsar medlemmens möjlighet att fritt välja ombud vid stämman. Den skiljer sig också från aktiebolagsrätten, där ett ombud får företräda ett obegränsat antal aktieägare. Enligt regeringen finns det goda skäl för att utöka möjligheten för ombud att företräda fler än en medlem. Med hänsyn till den ekonomiska föreningens

karaktär av personassociation bör det dock som huvudregel inte vara tillåtet för ett ombud att företräda mer än ett fåtal medlemmar. Som utredningen föreslår bör antalet lämpligen bestämmas till tre. De föreningar som vill ha en avvikande reglering bör i sina stadgar kunna höja eller sänka denna gräns.

Övervägande skäl talar enligt regeringens mening mot att, som Fakultetsnämnden vid Uppsala universitet föreslår, ha olika regler för föreningar av olika storlek i aktuellt hänseende. Även stora föreningar bör därmed ha samma möjlighet att i stadgarna ta in regler om rätten att anlita ombud och ett ombuds möjlighet att företräda flera medlemmar.

En medlem har rätt att ta med sig ett biträde till stämman. I likhet med vad som gäller för ombud är den personkrets som kan vara biträde i dag begränsad till en medlems make eller sambo eller en annan medlem, om inte annat anges i stadgarna (se 7 kap. 2 § föreningslagen).

I aktiebolagsrätten gäller att en aktieägare kan ta med sig två valfria biträden till bolagsstämman (se 7 kap. 5 § aktiebolagslagen). Utredningen föreslår inte någon ändring när det gäller antalet biträden en medlem kan ta med sig till föreningsstämman. Däremot föreslås att begränsningen till en viss personkrets ska tas bort och att medlemmen således ska kunna välja vilket biträde han eller hon vill.

Enligt regeringen framstår föreningslagens inskränkning av möjligheten att välja biträde som mindre lämplig. Behovet av biträde kan ofta vara särskilt stort när stämman ska behandla komplicerade ekonomiska eller juridiska frågor. Då är det inte givet att ett lämpligt biträde finns att tillgå inom den personkrets som anvisas i lagen. Precis som en aktieägare som deltar i en bolagsstämma bör en medlem som deltar i en föreningsstämma därför kunna ta med valfritt biträde. Denna rätt bör inte kunna inskränkas i stadgarna. För tydlighets skull bör det, på samma sätt som i aktiebolagslagen, anges i föreningslagen att biträdet har rätt att yttra sig vid stämman.

Hänvisningar till S11-3

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 21.1

11.4. Poströstning tillåts

Regeringens förslag: En ekonomisk förening ska få ange i stadgarna att medlemmarna ska kunna utöva sin rösträtt vid föreningsstämman per post eller att styrelsen inför en stämma får besluta om medlemmarna ska kunna göra detta.

Om poströstning ska vara möjlig, ska det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag anges i kallelsen till föreningsstämman. Till kallelsen ska det bifogas ett formulär för poströstning.

Utredningens bedömning: Utredningen bedömer att det inte bör införas några regler om poströstning (se delbetänkandet s. 132).

Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller har ingen invändning mot den.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se bilaga 7).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: En medlem som vill delta i föreningsstämman men är förhindrad att göra detta på grund av sjukdom eller av annat skäl är i dag hänvisad till att anlita ett ombud. Föreningslagen tillåter inte att en förening låter medlemmarna rösta per post före föreningsstämman.

För aktiebolagens del infördes år 2011, efter det att Föreningslagsutredningens betänkanden överlämnats, en möjlighet att i bolagsordningen ange att aktieägarna före bolagsstämman ska kunna utöva sin rösträtt per post eller att styrelsen inför en bolagsstämma får besluta att aktieägarna ska kunna göra detta (se 7 kap. 4 a § aktiebolagslagen).

Införandet av regler om poströstning i aktiebolagslagen föranleddes av ett EU-rättsligt krav som inte gäller ekonomiska föreningar (se art. 12 i Europaparlamentets och Rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa aktieägares rättigheter i börsnoterade företag). Det kan också antas att behovet av ett system för poströstning är mindre i ekonomiska föreningar än i aktiebolag. I en ekonomisk förening finns normalt inte den spridda ägarstruktur som finns i vissa stora aktiebolag. Dessutom erbjuder fullmäktigsystemet goda möjligheter att hantera beslutsfattandet i stora ekonomiska föreningar.

I förarbetena till nya aktiebolagslagen anfördes att bolagsstämmans funktion som mötes- och diskussionsplats väsentligt skulle kunna minska om merparten av rösterna avgavs genom poströstning (se prop. 2004/05:85 s. 296). Det är givetvis inte uteslutet att liknande problem skulle kunna uppstå i en ekonomisk förening som använder poströstning. Risken för detta bör dock inte överdrivas. Och mot detta ska vägas de fördelar som poströstning kan innebära.

Det är tydligt att medlemmarnas rätt att delta i beslutsfattandet vid föreningsstämman underlättas om en möjlighet till poströstning införs. För medlemmar som är förhindrade att delta personligen och som inte heller har möjlighet att anlita ombud skapar poströstning en möjlighet att ändå utöva sina medlemsrättigheter. Till detta kommer att det är svårt att se någon anledning att ekonomiska föreningar inte ska erbjudas samma möjlighet att underlätta deltagandet vid stämman som erbjuds aktiebolag. Sammantaget anser regeringen att ett system för poströstning bör införas även i föreningslagen. De regler som finns i aktiebolagslagen kan härvid tjäna som förebild.

En ekonomisk förening bör således i stadgarna få ange att medlemmarna alltid kan utöva sin rösträtt per post eller att styrelsen ska anförtros att inför en föreningsstämma ta ställning till om den möjligheten ska erbjudas medlemmarna. Liksom i aktiebolag bör det vid poströstning användas ett formulär som föreningen utformar och håller tillgängligt för medlemmarna.

För att medlemmarna ska få en rimlig möjlighet att sätta sig in i de ärenden som ska behandlas vid föreningsstämman bör dessutom – till skillnad från vad som normalt gäller för en kallelse till föreningsstämma – det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag anges i kallelsen, om poströstning ska få förekomma. Liksom enligt aktiebolagslagen bör den aktuella informationen kunna utelämnas i fråga om förslag som är av mindre betydelse för bolaget (jfr 7 kap. 24 § i den lagen).

Om poströstning används, liksom annars, åligger det föreningsstämmans ordförande att se till att medlemmens identitet och inställning kan

fastställas på ett säkert sätt. (jfr prop. 2009/10:247 s. 47). Det finns inte skäl att införa särskilda regler om den saken.

Hänvisningar till S11-4

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 21.1

11.5. Närvarorätt för utomstående

Regeringens förslag: Det införs en särskild lagregel som ger föreningsstämman rätt att tillåta att utomstående närvarar eller på annat sätt deltar vid föreningsstämman.

Ett beslut om närvarorätt för utomstående ska som huvudregel kräva samtycke från samtliga närvarande röstberättigade på stämman. Motsvarande beslut vid ett fullmäktigemöte ska kunna fattas med absolut majoritet.

Föreningen ska kunna ta in bestämmelser i stadgarna som ger utomstående rätt att närvara vid föreningsstämman.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se delbetänkandet s. 128).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: En föreningsstämma är i princip en sluten sammankomst för medlemmarna i föreningen. Utgångspunkten är att endast medlemmarna, deras ombud och biträden samt eventuella stämmofunktionärer får närvara.

Ibland kan det dock finnas behov av att tillåta utomstående personer att närvara. Det kan exempelvis i enskilda fall vara värdefullt att journalister får möjlighet att närvara vid och rapportera från en föreningsstämma.

Det anses i dag vara möjligt för stämman att besluta om att utomstående ska få vara med vid stämman, även om det saknas en lagregel om detta. De närmare förutsättningarna för ett sådant beslut är dock oklara. Frågan får ökad betydelse om en föreningsstämma arrangeras så att medlemmarna kan delta i denna på distans via en hemdator (jfr avsnitt 11.11). Det kan då saknas praktiska möjligheter att stänga ute utomstående.

Frågan om utomståendes rätt att närvara vid föreningsstämman och förutsättningarna för att besluta om detta bör mot denna bakgrund regleras i lagen. Så har redan skett när det gäller utomståendes rätt att närvara vid en bolagsstämma i ett aktiebolag (se 7 kap.6 och 55 §§aktiebolagslagen).

Varje medlem bör kunna utgå från att överläggningarna vid föreningsstämman sker under förtroliga former, dvs. utan deltagande av utomstående. Ett beslut om att öppna föreningsstämman för en eller flera utomstående bör därför vara giltigt enbart om det biträds av samtliga röstande. Ett beslut att stämman inte längre ska vara öppen för utomstående bör däremot kunna fattas med absolut majoritet. Det bör även vara möjligt att i föreningens stadgar ta in bestämmelser som föreskriver närvarorätt för utomstående utan att stämman behöver besluta om det i varje enskilt fall. Beslut om sådan stadgeändring bör kunna fattas med två tredjedelars majoritet, dvs. enligt vanliga regler för stadgeändring.

Den föreslagna ordningen överensstämmer med vad som gäller i privata aktiebolag (se 7 kap. 6 § aktiebolagslagen).

Om föreningsstämmans befogenheter utövas av fullmäktige, är utgångspunkten i gällande rätt att endast fullmäktige (och eventuella mötesfunktionärer) får delta vid fullmäktigesammanträdet. Enligt utredningen är det dock ganska vanligt att fullmäktige beslutar att medlemmar eller andra ska ha rätt att närvara som åhörare. Som utredningen anför kan en enskild fullmäktig inte anses ha samma intresse av att kunna motsätta sig detta som en medlem vid en vanlig föreningsstämma. Ett beslut om att öppna ett fullmäktigemöte för utomstående bör därför kunna fattas med absolut majoritet.

Hänvisningar till S11-5

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 21.1

11.6. Platsen för stämman

Regeringens förslag: I lagen anges att föreningsstämman ska hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. Det ska dock i stadgarna kunna bestämmas att stämman ska eller kan hållas på en annan angiven ort i

Sverige eller på en annan av styrelsen anvisad ort inom föreningens geografiska verksamhetsområde. Om extraordinära omständigheter kräver det, ska stämman kunna hållas var som helst.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se delbetänkandet s. 129).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: I dag finns det ingen regel i föreningslagen om på vilken plats en föreningsstämma ska hållas. I aktiebolagslagen anges däremot att bolagsstämman ska hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. I bolagsordningen kan dock föreskrivas att bolagsstämman ska eller kan hållas på annan ort i Sverige (se 7 kap. 15 § aktiebolagslagen).

Det framstår som naturligt att en sådan central fråga som platsen för stämman regleras även i föreningslagen. Minoritetsskyddsaspekter talar dessutom för att reglerna på detta område tydliggörs. Föreningslagens regler om platsen för stämman bör därför anpassas till motsvarande regler i aktiebolagslagen.

Huvudregeln bör därmed vara att föreningsstämman hålls på den ort där styrelsen har sitt säte. Det bör dock vara möjligt att i stadgarna bestämma att stämman ska eller kan hållas på en annan angiven ort i Sverige. Dessutom bör det gå att i stadgarna ange att styrelsen har rätt att besluta att stämman ska hållas på en annan ort inom föreningens verksamhetsområde i Sverige. Det sistnämnda är enligt utredningen etablerad praxis i vissa ekonomiska föreningar med stort verksamhetsområde. Precis som i aktiebolag bör stämman kunna hållas var som helst om extraordinära omständigheter, som t.ex. krigsförhållanden, kräver det.

Hänvisningar till S11-6

11.7. Tillgång till kallelse och andra handlingar

Regeringens förslag: Tidsfristerna för kallelse till föreningsstämma förlängs. Kallelse till en ordinarie stämma ska ske tidigast sex veckor och senast fyra veckor före stämman, med möjlighet att bestämma en senare tid i stadgarna, dock inte senare än två veckor före stämman.

Kallelse till en extra stämma ska ske tidigast sex veckor och senast två veckor före stämman. Om en extra stämma ska behandla en fråga om stadgeändring, likvidation eller fusion ska dock reglerna om kallelsefrist vara desamma som för kallelse till ordinarie stämma.

I de fall en särskild kallelse ska utfärdas till en fortsatt föreningsstämma, ska reglerna om tid för kallelse till en extra stämma tillämpas.

Tiden för tillhandahållande av redovisningshandlingar och revisionsberättelse före en ordinarie stämma förlängs till två veckor.

Det tydliggörs att en kallelse ska innehålla uppgift om tid och plats för föreningsstämman. Dessutom klargörs att de kallelseregler som gäller då stämman ska behandla en fråga om fusion med en annan ekonomisk förening även ska tillämpas då fusionen avser en gränsöverskridande fusion med en utländsk juridisk person.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se delbetänkandet s. 122).

Remissinstanserna: Coompanion ifrågasätter, mot bakgrund av organisationens tveksamhet till ett avskaffande av det s.k. tvåstämmokravet, även förslaget till ändring av kallelsetiderna. Övriga remissinstanser tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Tiden för kallelse till föreningsstämman förlängs

En kallelse till en föreningsstämma får enligt 7 kap. 8 § föreningslagen utfärdas tidigast fyra veckor före stämman. Kallelse ska utfärdas senast två veckor före ordinarie stämma och senast en vecka före extra stämma, om inte stadgarna föreskriver längre tid.

Reglerna om kallelsefrister har stor betydelse för medlemmarnas möjlighet att bevaka sina intressen i föreningen. Det är viktigt att medlemmarna får del av kallelse och andra handlingar i så god tid före stämman att de hinner sätta sig in i de ärenden som ska behandlas.

De kallelsefrister som föreskrivs i föreningslagen avviker från de längre frister som gäller enligt aktiebolagslagen. Särskilt mot bakgrund av förslagen i avsnitt 11.10 samt avsnitten 14 och 15.4 att kravet på beslut av två stämmor vid stadgeändring, fusion och likvidation tas bort, framstår föreningslagens kallelsetider som alltför korta.

Tiderna för kallelse till föreningsstämma bör därför anpassas till motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen. Det innebär att kallelse till ordinarie stämma ska ske tidigast sex veckor och senast fyra veckor före en sådan stämma, med möjlighet för föreningarna att bestämma en senare tid i stadgarna, dock inte senare än två veckor före stämman. Kallelse till extra stämma ska ske tidigast sex veckor och senast två veckor före stämman. Om en extra stämma ska behandla en fråga om stadgeändring, frivillig

likvidation eller fusion, bör dock reglerna om kallelsefrist vara desamma som för kallelse till ordinarie stämma. Härigenom stärks medlemmarnas skydd vid dessa särskilt viktiga beslut.

I de fall en fortsatt föreningsstämma ska hållas fyra veckor eller senare räknat från föreningsstämmans första dag, ska det enligt 7 kap. 8 § föreningslagen utfärdas en särskild kallelse till den fortsatta stämman. De kallelsefrister som gäller för en extra stämma bör gälla även för en sådan kallelse.

Längre tid för tillhandahållande av handlingar inför ordinarie stämma

En ekonomisk förening är i dag skyldig att hålla redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen tillgängliga för medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst en vecka före den stämma där årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning ska behandlas. De medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det har dessutom rätt att få handlingarna skickade till sig (se 7 kap. 8 § föreningslagen).

Enligt aktiebolagslagen är den tid under vilken motsvarande handlingar ska hållas tillgängliga före en bolagsstämma två veckor (se 7 kap. 25 § i den lagen samt prop. 2004/05:85 s. 602 och prop. 1997/98:99 s. 110 f. och 241). Det kan inte anses mindre viktigt i en ekonomisk förening än i ett aktiebolag att de som ska delta i stämman har god tid på sig att ta ställning till stämmohandlingarna. Föreningslagens tid för tillhandahållande av redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen bör därför utsträckas till två veckor.

Som en konsekvens av den förlängda tiden bör den tidpunkt vid vilken redovisningshandlingarna ska lämnas till revisorerna ändras från en månad till sex veckor före stämman. Dessutom bör den tidpunkt vid vilken revisorerna senast ska lämna revisionsberättelsen till föreningens styrelse ändras från två till tre veckor före stämman.

Sättet för kallelse

I avsnitt 12 behandlas frågan om elektronisk kommunikation mellan en ekonomisk förening och dess medlemmar. Övervägandena i det avsnittet berör både kallelser till en föreningsstämma och annan information som föreningen ska tillhandahålla medlemmarna.

Utöver det som framgår av avsnitt 12 föreslår regeringen inte några ändringar när det gäller sättet för kallelse i en ekonomisk förening. Det bör dock tydliggöras i lagtexten att en kallelse ska innehålla uppgift om tid och plats för föreningsstämman. Dessutom bör det klargöras att de kallelseregler som gäller då stämman ska behandla en fråga om föreningens uppgående i en annan ekonomisk förening genom fusion även ska tillämpas då fusionen avser en gränsöverskridande fusion med en utländsk juridisk person. Detta gäller både reglerna om kallelsesätt och reglerna om kallelsetid.

11.8. Stämmans öppnande, val av ordförande och upprättande av röstlängd

Regeringens förslag: Det klargörs att föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Om det i stadgarna har bestämts vem som ska öppna föreningsstämman eller vara dess ordförande, ska dock stämman öppnas av honom eller henne.

Vidare tydliggörs det att om val av stämmoordförande ska ske genom omröstning, ska röstlängden upprättas av den som har öppnat stämman.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se delbetänkandet s. 129).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Föreningslagens regler om hur föreningsstämman inleds är relativt kortfattade. Huvudregeln enligt 7 kap. 10 § är att föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Stämmoordföranden utses sedan av stämman. Det är dock möjligt att i stadgarna bestämma vem som ska öppna stämman och vem som ska vara dess ordförande.

Lagtexten är otydlig på flera punkter. Bland annat framgår inte vem som ska upprätta röstlängd om det krävs omröstning redan för att välja stämmoordförande. Enligt regeringens mening bör reglerna om hur föreningsstämman inleds i allt väsentligt anpassas till motsvarande regler i aktiebolagslagen (jfr 7 kap. 27, 29 och 30 §§ i den lagen).

Sammanfattningsvis bör det anges i föreningslagen att stämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Om det i stadgarna har bestämts vem som ska öppna föreningsstämman eller vara dess ordförande, bör stämman dock öppnas av honom eller henne.

Vidare bör det i lagen tydliggöras att om val av stämmoordförande ska ske genom omröstning, ska röstlängden upprättas av den som har öppnat stämman. Detta är enligt föreningslagens förarbeten redan gällande rätt men kommer till skillnad från i aktiebolagslagen inte till uttryck i den nuvarande lagtexten (jfr prop. 1986/87:7 s. 130).

Hänvisningar till S11-8

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 21.1

11.9. Förfarandet när upplysningar inte kan lämnas till medlemmarna

Regeringens förslag: Reglerna ändras när det gäller ställföreträdarnas upplysningsplikt i de fall styrelsen anser att en upplysning inte kan lämnas till medlemmarna utan väsentlig nackdel för föreningen. Den medlem som har begärt upplysningen ska omedelbart underrättas om att upplysningen inte kan lämnas. Om medlemmen begär det, ska styrelsen inom två veckor efter begäran lämna upplysningen till föreningens revisorer. Revisorerna ska avge sitt yttrande till styrelsen inom två veckor efter det att upplysningen har lämnats till dem.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se delbetänkandet s. 129).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Vid föreningsstämman är styrelsen och, i förekommande fall, den verkställande direktören skyldiga att på begäran lämna upplysningar om förhållanden som kan inverka på bedömningen av antingen föreningens årsredovisning och dess ställning i övrigt eller ett ärende som ska behandlas på stämman. Om upplysningarna kan lämnas endast med stöd av uppgifter som inte är tillgängliga vid stämman, ska upplysningarna hållas tillgängliga hos föreningen inom två veckor från stämman (se 7 kap. 11 § föreningslagen).

Om styrelsen finner att det skulle innebära en väsentlig nackdel för föreningen att en upplysning lämnas, ska upplysningen i stället på begäran av en medlem lämnas till föreningens revisorer. Detta ska ske inom två veckor från medlemmens begäran. Revisorerna ska inom en månad från stämman lämna ett skriftligt yttrande till styrelsen. Av yttrandet ska bl.a. framgå om upplysningen borde ha föranlett ändring i revisionsberättelsen och om upplysningen i övrigt ger anledning till erinran. Yttrandet ska hållas tillgängligt för medlemmarna.

Reglerna har sin förebild i den ursprungliga lydelsen av motsvarande regler i 1975 års aktiebolagslag. De reglerna ändrades år 1999 eftersom det hade uppmärksammats att tidsramarna medförde att revisorerna, om styrelsen utnyttjade tidsfristerna fullt ut, endast fick en eller ett par dagar på sig att ta del av materialet och utarbeta ett yttrande (se prop. 1997/98:99 s. 117). Föreningslagens regler har samma brister.

Reglerna bör mot denna bakgrund anpassas till de som numera gäller enligt aktiebolagslagen (se 7 kap. 32 § i den lagen). Det innebär att styrelsen, när den har kommit fram till att en begärd upplysning inte kan lämnas ut, genast ska underrätta den berörda medlemmen om detta. En medlem ska därefter inom två veckor från underrättelsen kunna begära att styrelsen ska lämna upplysningen till föreningens revisorer. Styrelsen ska då lämna upplysningen till revisorerna inom två veckor efter medlemmens begäran. Revisorerna har därefter två veckor på sig att lämna sitt yttrande till styrelsen.

Hänvisningar till S11-9

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 21.1

11.10. Ändring av stadgarna underlättas

Hänvisningar till S11-10

11.10.1. Tvåstämmokravet avskaffas

Regeringens förslag: Det ska inte längre krävas två stämmobeslut för ändring av föreningens stadgar om inte alla medlemmar ställer sig bakom beslutet.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se delbetänkandet s. 159).

Remissinstanserna: Coompanion är tveksamt till om det är lämpligt att ta bort kravet på två stämmobeslut. Organisationen anför att medlemmarna har både en ägarrelation och en affärsrelation till föreningen, vilket motiverar mer långtgående krav för ändring av stadgar i en ekonomisk

förening än för ändring av bolagsordningen i ett aktiebolag. Detta gäller enligt organisationen särskilt vid stadgeändringar som kan påverka medlemmarnas förutsättningar att delta i samhandel med föreningen. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Det är föreningsstämman som beslutar om ändring av en ekonomisk förenings stadgar. Som utgångspunkt gäller i dag att samtliga röstberättigade i föreningen måste stå bakom ett beslut att ändra stadgarna (se 7 kap. 14 § föreningslagen). Det räcker alltså inte att alla som närvarar vid stämman eller alla som deltar i omröstningen röstar för stadgeändringen.

Som ett alternativ till enhällighet kan en stadgeändring komma till stånd genom att beslut fattas på två på varandra följande stämmor. Då krävs att beslutet på den senare stämman biträds av minst två tredjedelar av de röstande. Vid vissa mer ingripande fall av stadgeändring krävs att beslutet på den andra stämman fattas med tre fjärdedelars majoritet eller enhällighet bland de röstande.

Huvudregeln om enhällighet bland samtliga medlemmar medför att det troligen bara är i små föreningar eller i föreningar där stämmans befogenheter har tagits över av fullmäktige som det är möjligt att åstadkomma en stadgeändring genom ett enda beslut. Det normala för de allra flesta föreningar är därför att ett beslut om stadgeändring kräver att två stämmor hålls. Detta innebär att det ofta kan vara kostsamt och omständligt för en förening att genomföra en stadgeändring.

Ett avskaffande av det tvåstämmokrav som i praktiken gäller skulle innebära en påtaglig förenkling för många föreningar och minska de kostnader som stadgeändringar i dag är förenade med. Detta skulle underlätta för föreningarna att anpassa sig efter förändrade villkor.

Stadgarnas betydelse för medlemmarna motiverar i och för sig, som

Coompanion framhåller, att en mer kvalificerad beslutsordning gäller för ändring av stadgar än för många andra stämmobeslut. Enligt regeringen kan tvåstämmokravet dock inte anses ha någon avgörande betydelse för skyddet av den enskilde medlemmen. För medlemmens möjlighet att göra ett klokt ställningstagande är det i stället avgörande att han eller hon får ett gott beslutsunderlag i god tid före stämman. Möjligheten till inflytande för medlemmen beror i högre grad på hur stämman förbereds och genomförs än på om beslutet om stadgeändring fattas vid en eller två stämmor (jfr avsnitt 11.7).

Regeringen anser mot denna bakgrund att övervägande skäl talar för att avskaffa nuvarande ordning med krav på två stämmobeslut. Det bör således bli möjligt att genomföra stadgeändringar genom ett enda stämmobeslut även när samtliga röstberättigade medlemmar inte har ställt sig bakom ändringen. Det kan tilläggas att motsvarande förändring för aktiebolagens del genomfördes redan vid tillkomsten av 1975 års aktiebolagslag (se prop. 1975:103 s. 245 f.).

Den förening som föredrar att frågor om stadgeändring behandlas på två stämmor har möjlighet att ta in bestämmelser om detta i stadgarna (se 7 kap. 14 § andra stycket). Denna möjlighet bör finnas kvar även fortsättningsvis.

Hänvisningar till S11-10-1

11.10.2. Majoritetskrav

Regeringens förslag: För beslut om ändring av stadgarna ska enligt huvudregeln krävas att det har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Det nuvarande kravet på tre fjärdedelars majoritet respektive enhällighet för vissa beslut om stadgeändring behålls.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det vid de beslut om stadgeändring som i dag kräver tre fjärdedelars majoritet i stället ska gälla ett krav på två tredjedelars majoritet (se delbetänkandet s. 162).

Remissinstanserna: Bolagsverket menar att reglerna om hur majoriteten vid en omröstning beräknas bör ändras till att avse två tredjedelar av de på stämman företrädda rösterna, i stället för som i dag två tredjedelar av de röstande. En sådan ändring skulle enligt verket bättre tillgodose medlemmarnas inflytande vid viktiga beslut. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Föreningslagens huvudregel vid beslut enligt det nuvarande tvåstämmoförfarandet är att det krävs att minst två tredjedelar av de röstande röstar för ett beslut om stadgeändring för att det ska bli giltigt. Detta är enligt regeringens mening en lämplig ordning.

Regeringen föreslår att denna huvudregel ska bestå.

I ett par fall krävs enligt föreningslagen i stället tre fjärdedelars majoritet. Det gäller beslut som innebär att en medlems förpliktelse att betala insatser eller avgifter till föreningen ökas och beslut som inskränker en medlems rätt till årsvinst (se 7 kap. 15 § första stycket).

I tre fall krävs att samtliga röstande vid den andra stämman står bakom beslutet om stadgeändring. Det gäller när beslutet innebär att en medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks, när ändringen innebär en inskränkning i en medlems rätt att återfå insatser och när ändringen innebär att en medlems rätt till utträde försvåras. I de två senare fallen gäller kravet på enhällighet dock bara om beslutet omfattar de som var medlemmar när beslutet fattades (se 7 kap. 15 § andra stycket föreningslagen).

Utredningen menar att det inte finns tillräckliga skäl att behålla majoritetskravet på tre fjärdedelar och föreslår att kravet tas bort. I stället ska huvudregeln om två tredjedelars majoritet gälla även i dessa fall. Ingen förändring föreslås när det gäller de fall av stadgeändring som kräver enhällighet.

Enligt regeringens mening är de typer av stadgeändringar som det här är fråga om typiskt sett särskilt ingripande eller ägnade att rubba förutsättningarna för medlemmens deltagande i föreningens verksamhet. Detta bör avspeglas i ett särskilt majoritetskrav. Det har inte heller framkommit annat än att kravet på tre fjärdedelars majoritet fyller sitt syfte att skydda medlemmarna. Detsamma gäller det nuvarande kravet på enhällighet vid vissa beslut. Båda dessa krav bör därför bestå.

Det har enligt regeringen inte framkommit något behov av att, som

Bolagsverket föreslår, ändra beräkningsgrunden för majoritetskravet till att avse två tredjedelar av det antal röster som är företrädda på stämman.

Förslaget riskerar dessutom att på ett oönskat sätt försvaga minoritetsskyddet i föreningar med differentierad rösträtt.

11.11. Föreningsstämma på distans

Regeringens bedömning: Föreningslagen möjliggör redan i dag deltagande på distans och elektronisk omröstning vid föreningsstämman.

Det bör inte införas några särskilda lagregler i dessa frågor.

Det bör inte öppnas någon möjlighet att hålla föreningsstämma online.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (se delbetänkandet s. 143).

Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller har ingen invändning mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Som utredningen anför förutsätter föreningslagen att stämman hålls på en viss plats där stämmoordföranden närvarar och där de medlemmar som så önskar kan infinna sig.

Det finns emellertid inte något i lagen som hindrar att medlemmarna genom att använda modern teknik närvarar vid stämman från en eller flera andra platser, exempelvis via videolänk från en lokal som föreningen har anvisat eller via en medlems egen dator uppkopplad mot internet.

En förutsättning för att distansdeltagande ska vara möjligt är dock att frågor om behörighet att delta vid stämman, fastställande av röstlängd och genomförande av omröstning kan lösas på ett tillfredsställande sätt. Frågan är om lagen bör innehålla regler om detta och i övrigt om hur distansdeltagandet ska organiseras.

Mot att ta in särskilda regler om användandet av kommunikationsteknik vid föreningsstämman talar, som utredningen påpekar, den snabba tekniska utvecklingen. Det är inte möjligt att förutse vilka tekniska hjälpmedel som kan vara aktuella i framtiden. Lagstiftningen bör därför enligt regeringen inte innehålla några närmare regler om hur distansdeltagande ska gå till. Det är också svårt att i detalj reglera hur vissa särskilda frågor ska lösas.

De närmare formerna för deltagande på distans är därför främst en teknisk fråga som inte lämpar sig för lagstiftning. Det bör i stället vara stämmoordföranden, som är den som svarar för ordningen på stämman, som ska pröva om de valda tekniska lösningarna är tillfredsställande (jfr beträffande aktiebolag prop. 2004/05:85 s. 301).

En annan fråga är om föreningslagen bör innehålla bestämmelser om vem som kan besluta om distansdeltagande. I avsaknad av annan reglering torde det vara styrelsen som beslutar om hur stämman ska organiseras, med möjlighet för stämman att ompröva styrelsens arrangemang (jfr nämnda prop. s. 301).

De ekonomiska föreningarna kan redan i dag ta in bestämmelser i stadgarna som tillåter att medlemmarna deltar vid stämman på distans. Vidare kan styrelsen och i sista hand stämman besluta om deltagande på distans. Det saknas mot denna bakgrund anledning att reglera frågan i lag. Som utredningen anför har det även ett värde att frågan löses på samma sätt för de ekonomiska föreningarna som för aktiebolagen. Aktiebolagslagen innehåller inte några bestämmelser av detta slag.

En särskild fråga är vad som bör gälla om det vid stämmotillfället saknas tekniska förutsättningar att genomföra stämman på ett tillfreds-

ställande sätt. Också i detta avseende bör de överväganden som har gjorts i fråga om aktiebolag kunna tjäna till ledning. Det innebär följande.

Om föreningens stadgar innehåller bestämmelser som ger medlemmarna rätt att delta i stämman på distans men detta visar sig inte vara möjligt på grund av tekniska problem, får det anses föreligga hinder mot att genomföra stämman. Denna måste då ställas in. Det är sedan styrelsen som ansvarar för att kalla till en ny stämma som kan hållas på det sätt som är förutsatt i stadgarna (jfr nämnda prop. s. 598).

Av allmänna associationsrättsliga principer följer att omröstning ska ske om en medlem begär det. Som anförs i förarbetena till aktiebolagslagen finns det inte något hinder mot att omröstning sker genom ett elektroniskt förfarande, oavsett om den som deltar i omröstningen gör detta från stämmolokalen eller på distans. De närmare formerna för elektroniska omröstningsförfaranden är dock en teknisk fråga som inte lämpar sig för lagstiftning. Det bör i stället vara föreningsstämman och dess ordförande som i det enskilda fallet prövar om den valda tekniska lösningen innebär att omröstning kan ske på ett säkert sätt (jfr nämnda prop. s. 302 f.).

Det är i dag inte helt klart om gällande rätt medger att en föreningsstämma hålls enbart genom elektronisk uppkoppling mellan medlemmarna, s.k. föreningsstämma online. Utredningen anför att så troligen inte är fallet. Införandet av en uttrycklig bestämmelse om plats för föreningsstämma innebär under alla förhållanden att en föreningsstämma i fortsättningen inte kommer att kunna hållas online, om inte samtliga medlemmar går med på ett sådant förfarande (jfr avsnitt 11.6).

Utredningen har inte föreslagit bestämmelser som möjliggör att stämman hålls enbart online. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det särskilt i en personassociation som en ekonomisk förening är rimligt att medlemmarna har en möjlighet att infinna sig på den plats från vilken stämman leds och lägga fram sin sak utan användning av särskild informationsteknik. Intresset av ett demokratiskt medlemsinflytande talar således mot att tillåta stämmor online. Någon sådan möjlighet bör inte tas in i lagen.

Som utredningen påpekar kommer medlemmarna ändå, om alla är överens om det, med avvikelse från bestämmelsen om plats för stämma, kunna hålla en föreningsstämma online.

Hänvisningar till S11-11

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 11.5

Regeringens förslag: En ekonomisk förening ska i stadgarna kunna bestämma att kallelser och annan information mellan föreningen och medlemmarna ska kunna skickas med e-post eller på annat elektroniskt sätt även i sådana fall där lagen annars kräver att informationen lämnas i sedvanlig skriftlig form. Varje medlem ska kunna avstå från sådan elektronisk kommunikation och fortsätta att erhålla informationen i sedvanlig skriftlig form.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon möjlighet att i stadgarna bestämma att handlingar som enligt föreningslagen ska skic-

kas till de medlemmar som begär det i stället får tillhandahållas enbart genom publicering på föreningens webbplats.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att vissa handlingar som enligt föreningslagen ska skickas till de medlemmar som begär det i stället ska kunna tillhandahållas genom publicering på föreningens webbplats (se delbetänkandet s. 137 och 140).

Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universi-tet anför att en möjlighet att använda elektroniska hjälpmedel kan vara praktisk för föreningsledningen men anser att den inte hör hemma i små föreningar. Fakultetsnämnden pekar bl.a. på att en medlem enligt förslaget ska anses ha samtyckt till användande av elektroniska hjälpmedel om medlemmen inte motsatt sig en förfrågan om detta och anför att det måste finnas ett visst mått av regler till skydd för medlemmarna. Sveriges advokatsamfund menar att förslaget att möjliggöra tillhandahållande av handlingar genom publicering på föreningens webbplats medför en risk för rättsförluster. Reglerna bör enligt Advokatsamfundet utformas så att en medlem som inte kan ta del av innehållet på webbplatsen har rätt att få handlingarna översända med post eller på annat sätt. Alternativt kan reglerna begränsas till de medlemmar som har samtyckt till att handlingar tillhandahålls på webbplatsen. Övriga remissinstanser tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Nuvarande regler om kommunikation mellan förening och medlem

Föreningslagen ger en ekonomisk förening stora möjligheter att själv bestämma hur information ska skickas till medlemmarna. Föreningen kan t.ex. i sina stadgar bestämma att kallelser ska skickas med post eller förmedlas genom annonsering i tidningar, genom publicering på en anslagstavla eller webbplats eller genom översändande via e-post (jfr 2 kap. 2 § första stycket punkten 8 föreningslagen).

I några fall ställer dock föreningslagen krav på att kallelser eller annan information ska vara skriftlig och översändas per post. Det gäller exempelvis för kallelse till en föreningsstämma som ska behandla vissa särskilda slag av stadgeändringar. Motsvarande krav gäller bl.a. också om en ordinarie föreningsstämma ska hållas på en annan tid än som föreskrivs i stadgarna och om en stämma ska ta ställning till ett förslag om likvidation eller fusion (se 7 kap. 8 § andra stycket föreningslagen).

Kravet på skriftlig kallelse per post syftar till att säkerställa att medlemmarna verkligen får kännedom om ärenden av större vikt som ska behandlas på stämman (se prop. 1986/87:7 s. 126). Det överensstämmer nära med vad som gäller enligt aktiebolagslagen i vissa snarlika fall (se 7 kap. 23 § i den lagen). Eftersom reglerna förutsätter att kallelsen skickas per post, finns det sannolikt inte utrymme för att skicka kallelse med epost eller liknande hjälpmedel, om inte medlemmen i det enskilda fallet samtycker till det.

Föreningslagen ställer också krav på att andra slag av handlingar ska sändas till medlemmar som begär det. Det gäller t.ex. förslag till stadge-

ändringar samt redovisningshandlingar och revisionsberättelser som ska behandlas vid en föreningsstämma (se 7 kap. 8 § föreningslagen). I några av dessa bestämmelser uppställs inte något uttryckligt krav på att handlingarna sänds med post och det kan därför hävdas att det i dessa fall finns ett visst utrymme för användande av e-post. Vid bestämmelsernas tillkomst torde det dock ha förutsatts att handlingarna skulle tillhandahållas i sedvanlig skriftlig form och mycket talar för att bestämmelserna har samma innebörd i dag.

Kallelse och annan information per e-post

Det skulle innebära en påtaglig förenkling för föreningarna om kallelser och övriga handlingar kunde skickas elektroniskt även i de fall det finns ett krav på översändande i skriftlig form. En sådan ändring skulle spara tid och pengar för både stora och små föreningar.

Samtidigt måste också, som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet påpekar, beaktas de risker för den enskilde medlemmen som det skulle innebära om kravet på skriftlig kallelse togs bort. De situationer som i dag omfattas av kravet på skriftlig kallelse kännetecknas antingen av att kallelsen kommer oväntat eller av att det stämmobeslut som kan komma att följa typiskt sett får eller kan få betydande konsekvenser för en eller flera medlemmar. I dessa situationer är det viktigt att medlemmen är garanterad information om den stundande stämman. Regeringen delar därför utredningens bedömning att lagen inte bör ändras på ett sådant sätt att medlemmens tillgång till information i praktiken försämras, såvida han eller hon inte godtar en sådan försämring. Särskilt mot bakgrund av den tekniska utvecklingen är det emellertid inte säkert att medlemmens tillgång till information tillgodoses bäst genom att en handling översänds per post.

Utredningen anser att de bestämmelser som gäller för vissa publika aktiebolag enligt 7 kap.6467 §§aktiebolagslagen (jfr prop. 2006/07:65 s. 271 f., 307 f. och 365) utgör en lämplig förebild för hur saken bör regleras i föreningslagen. Enligt dessa bestämmelser får aktiebolaget lämna information till aktieägarna med hjälp av elektroniska hjälpmedel, om bolagsstämman har beslutat om detta och den enskilde aktieägaren inte har motsatt sig att information lämnas på detta sätt. Det är inte nödvändigt att aktieägaren har lämnat ett positivt besked om att han eller hon godtar att informationen lämnas i elektronisk form. I stället räcker det att han eller hon, efter förfrågan, inte invänder mot förfaringssättet inom viss tid.

Inget talar emot att bestämmelserna skulle vara enkla att tillämpa även för en ekonomisk förening. De ger också en enskild medlem en möjlighet att motsätta sig elektroniska förfaranden som han eller hon inte uppfattar som betryggande. En sådan ordning framstår som en lämplig avvägning mellan föreningens intresse av förenkling och medlemmens intresse av att inte riskera att missa kallelsen till stämman. Föreningslagens regler bör alltså utformas på det beskrivna sättet.

Det nu sagda gäller tillhandahållandet av sådana kallelser som enligt föreningslagen måste tillhandahållas i sedvanlig skriftlig form. Samma resonemang kan anföras i fråga om annan information som enligt föreningslagen måste skickas i sedvanlig skriftlig form, t.ex. sådana redovisnings- och revisionshandlingar som en medlem begär att få del av in-

för föreningsstämman. Också sådant material bör alltså få tillhandahållas med elektroniska hjälpmedel, om föreningen har beslutat om det och medlemmen, efter förfrågan från föreningen, inte har motsatt sig att information tillhandahålls på detta sätt.

Information på föreningens webbplats

Förslaget att kallelser och andra handlingar som ska översändas i sedvanlig skriftlig form ska få skickas med elektroniska hjälpmedel ger inte utrymme för att sådana handlingar enbart tillhandahålls genom publicering på t.ex. en webbplats. Informationen ska nämligen skickas till respektive medlem.

Utredningen föreslår att sådana handlingar som en förening endast behöver skicka ut på begäran av en medlem i stället ska kunna tillhandahållas genom publicering på föreningens webbplats. Förslaget omfattar t.ex. redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen, som föreningen inför den ordinarie stämman är skyldig att skicka till de medlemmar som begär det och uppger sin postadress (se 7 kap. 8 § fjärde stycket föreningslagen). Utredningen påpekar att medlemmarna får en personlig kallelse till föreningsstämman, antingen per post eller med elektroniska hjälpmedel, och att handlingarnas existens därför alltid är känd för medlemmarna. Det finns därför enligt utredningen inte någon risk att en intresserad medlem missar att få del av materialet, om det publiceras på en bestämd webbplats. Utredningen föreslår därför att en förening som i enlighet med sina stadgar tillhandahåller materialet på sin webbplats inte ska behöva skicka ut det särskilt till de medlemmar som begär det.

Regeringen konstaterar att det förfarande som utredningen föreslår skulle minska den administrativa bördan för föreningarna. Som Advokatsamfundet anför finns det dock en risk att en medlem som inte har tillgång till den tekniska utrustning som krävs för att ta del av materialet drabbas av rättsförluster. Regeringen är därför inte beredd att avskaffa medlemmarnas ovillkorliga rätt att på begäran få de aktuella handlingarna skickade till sig. Det kan framhållas att även dessa handlingar omfattas av den nya möjligheten till tillhandahållande per e-post och att det givetvis inte finns något hinder mot att de medlemmar som accepterar ett sådant förfarande får del av materialet enbart via publicering på en webbplats.

13. Värdeöverföringar från föreningen

Hänvisningar till S13

13.1. Begreppet värdeöverföring

Regeringens förslag: I föreningslagen införs uttrycket värdeöverföring som benämning på affärshändelser som medför att föreningens förmögenhet minskar och som inte har rent affärsmässig karaktär för föreningen eller är ett naturligt led i föreningens ekonomiska relation med medlemmarna.

Återbetalning av medlemsinsatser och förlagsinsatser ska inte betraktas som en värdeöverföring.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 553).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande reglering

En ekonomisk förening, likaväl som ett aktiebolag, behöver ett visst skydd för att dess kapitalbas inte ska urholkas. Föreningslagen innehåller därför flera bestämmelser av kapitalskyddande karaktär. Dessa bestämmelser är emellertid inte lika utvecklade som aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser. Det sammanhänger bl.a. med att föreningslagen inte uppställer något krav på att en ekonomisk förening ska ha ett visst minsta bundet eget kapital, motsvarande aktiekapitalet i ett aktiebolag.

Föreningens medel får betalas ut till medlemmarna endast enligt bestämmelserna i föreningslagen om överskottsutdelning, återbetalning av medlemsinsatser enligt 4 kap., utbetalning vid nedsättning av medlemsinsatsernas belopp och utskiftning vid föreningens likvidation. Med överskottsutdelning avses gottgörelse och vinstutdelning (se 10 kap. 1 § föreningslagen). Denna reglering brukar betecknas ”utbetalningsförbudet”. Förbudet avser inte bara utbetalning i pengar utan också överföring av annan egendom (se prop. 1986/87:7 s. 194).

Utbetalningsförbudet avser formen för hur medel kan föras över till medlemmarna. Lagen innehåller också bestämmelser som på olika sätt begränsar omfattningen av det belopp som får delas ut till medlemmarna i form av vinstutdelning och gottgörelse. Dessa bestämmelser består av dels s.k. beloppsspärrar, dels en allmän försiktighetsregel (se 10 kap. 2 och 3 §§ föreningslagen). I lagen finns också bestämmelser om överskottsutdelning till annan än medlem, avsättning till reservfond, gåva till allmännyttigt ändamål samt återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar (se 10 kap. 4, 6, 7 och 8 §§ föreningslagen).

Nyheter i 2005 års aktiebolagslag

Genom 2005 års aktiebolag introducerades begreppet värdeöverföring och det tidigare utbetalningsförbudet utmönstrades. Bestämmelserna i aktiebolagslagen om värdeöverföringar har ett vidare tillämpningsområde än vad utbetalningsförbudet i 1975 års aktiebolagslag hade.

Med värdeöverföring avses vissa, i lagen särskilt reglerade, former för förmögenhetsöverföring till ett aktiebolags ägare, t.ex. vinstutdelning och vissa förvärv av egna aktier. Såsom värdeöverföring avses också ”annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget”. Begreppet värdeöverföring innefattar därmed en rad olika typer av förmögenhetsöverföringar till aktieägare och andra. Som värdeöverföring räknas exempelvis att bolaget säljer egendom till underpris, köper egendom till överpris, betalar ut lön eller arvode för tjänster eller arbeten som inte alls eller endast delvis motsvaras av utbetalningen, upptar lån till en högre ränta än marknadsräntan och skriver av fordringar eller låter fordringar preskriberas (se prop. 2004/05:85 s. 748).

Bedömningen av om en värdeöverföring föreligger ska i huvudsak grundas på objektiva kriterier, såsom värdediskrepansens storlek, transaktionens karaktär samt mottagarens relation till och insyn i bolaget. Normala affärshändelser i ett bolag ska inte anses som värdeöverföringar (se prop. 2004/05:85 s. 372).

Det ska tilläggas att vissa slag av särskilda transaktioner, som i och för sig uppfyller kriterierna för en värdeöverföring, inte omfattas av begreppet. Det gäller bl.a. utskiftning i samband med likvidation, något som sammanhänger med att skyddet för aktieägare och borgenärer då tillgodoses genom andra regler (se prop. 2004/05:85 s. 371). Inte heller förmögenhetsöverföringar i samband med fusion och delning utgör värdeöverföring i lagens mening (jfr 17 kap. 1 § aktiebolagslagen).

Värdeöverföring får enligt lagtexten ske endast i vissa i lagen uppräknade former: vinstutdelning, förvärv av egna aktier, minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna och gåva till allmännyttigt ändamål (se 17 kap. 2 § aktiebolagslagen). Lagens regler om formen för värdeöverföringar är emellertid uppställda till aktieägarnas skydd och de kan därför, enligt allmänna associationsrättsliga principer, frångås om samtliga aktieägare samtycker till det (se prop. 2004/05:85 s. 373). Detta medför att en värdeöverföring kan vara giltig även om den inte har skett i någon av de angivna formerna. Så blir t.ex. fallet när ett aktiebolag säljer viss egendom till underpris till bolagets ende aktieägare. Transaktionen utgör då en värdeöverföring, eftersom den inte har enbart affärsmässig karaktär, men den kan ändå vara giltig eftersom bolagets ägare har samtyckt till den. ”Förtäckta vinstutdelningar” kan alltså mycket väl, trots lagens ordalydelse, vara giltiga, förutsatt att de inte står i strid med de borgenärsskyddsregler som gäller för värdeöverföringar (se vidare nedan).

Begreppet värdeöverföring bör införas i föreningslagen

Vissa delar av föreningslagens kapitalskyddsreglering bygger på den reglering som fanns i 1975 års aktiebolagslag. Det gäller bl.a. det s.k. utbetalningsförbudet i 10 kap. föreningslagen. Genom 2005 års aktiebolagslag har den aktiebolagsrättsliga regleringen på detta område fått en annan utformning. Aktiebolagets karaktär av kapitalassociation föranleder behov av särskilda bestämmelser om exempelvis minskning av aktiekapitalet och förvärv av egna aktier, bestämmelser som inte behövs i en ekonomisk förening. För en ekonomisk förening, likaväl som för ett aktiebolag, är det emellertid väsentligt att föreningens kapitalbas inte snabbt kan urholkas.

Starka systematiska skäl talar för en övergång till den systematik och den terminologi som finns i aktiebolagslagen. För förståelsen och tillämpningen av de båda lagarna är det viktigt att de så långt möjligt bygger på en enhetlig begreppsbildning.

En följd av utredningens förslag att införa begreppet värdeöverföring är att det nuvarande begreppet överskottsutdelning utmönstras. Med överskottsutdelning avses gottgörelse och vinstutdelning (se 10 kap. 1 § andra stycket föreningslagen). Lagrådet motsätter sig inte ändringen av terminologi men konstaterar att införandet av begreppet värdeöverföring liksom slopandet av begreppet överskottsutdelning i viss mån försämrar

lagens pedagogiska uttryck för den ekonomiska föreningens särart. Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkt men ser samtidigt, som nämns ovan, fördelar med att ha en likartad begreppsbildning som för aktiebolag. Det finns därför inte tillräckliga skäl att hålla kvar vid begreppet överskottsutdelning. Någon saklig ändring innebär detta inte, utan ekonomiska föreningar kan även fortsättningsvis fördela överskottet efter den omfattning i vilken medlemmarna har deltagit i den kooperativa verksamheten.

En allmän utgångspunkt är vidare att ekonomiska föreningar bör ges likvärdiga verksamhetsvillkor med andra associationsformer. För att den ekonomiska föreningen ska uppfattas som en säker företagsform som kreditgivarna har förtroende för är det angeläget att kapitalskyddet är betryggande. Klara och ändamålsenliga kapitalskyddsregler bidrar till de ekonomiska föreningarnas konkurrenskraft.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att de regler i föreningslagen som begränsar möjligheterna till förmögenhetsöverföringar från föreningen fortsättningsvis ska anknyta till begreppet värdeöverföring.

Den närmare innebörden av begreppet värdeöverföring

Det är naturligt och lämpligt att begreppet värdeöverföring ges i huvudsak samma innebörd som det har i aktiebolagslagen. Redan det förhållandet att aktiebolagslagens värdeöverföringsbegrepp omfattar vissa uppräknade aktiebolagsrättsliga institut utan motsvarighet i föreningslagen gör det dock omöjligt att åstadkomma en identisk definition. Föreningslagens definition bör emellertid naturligen ha samma struktur som definitionen i aktiebolagslagen. Det innebär att begreppet bör innefatta dels ett antal särskilt angivna typer av förmögenhetsöverföringar (bl.a. vinstutdelning), dels vissa andra affärshändelser som medför att föreningens förmögenhet minskar (jfr prop. 2004/05:85 s. 372).

Frågan är då först vilka föreningsrättsliga förmögenhetsöverföringar som generellt bör anses som värdeöverföringar. När man bedömer den frågan måste man göra det med beaktande av värdeöverföringsbegreppets funktion, nämligen att avgränsa de slag av transaktioner som generellt innebär särskilda risker från kapitalskyddssynpunkt. Hit hör vinstutdelning och gottgörelse samt sådan minskning av reservfonden som sker för utbetalning till medlemmarna. Typiskt för samtliga dessa åtgärder är just att de innebär ett utflöde av kapital från föreningen. Däremot bör, i likhet med vad som gäller enligt aktiebolagslagen, begreppet värdeöverföring inte gälla i fråga om utskiftning efter likvidation eller överföring av tillgångar vid fusion. Dessa åtgärder innebär eller kan innebära ett kapitalutflöde från föreningen, men de risker som detta medför bör motverkas genom särskilda bestämmelser inom ramen för regelverket för likvidation respektive fusion.

Därefter återstår frågan vilka övriga affärshändelser som bör omfattas av värdeöverföringsbegreppet. Enligt aktiebolagslagen krävs för att en affärshändelse ska betraktas som en värdeöverföring dels att affärshändelsen innebär att bolagets förmögenhet minskar, dels att den inte har endast affärsmässig karaktär. I huvudsak samma kriterier bör lämpligen gälla när begreppet värdeöverföring definieras i föreningslagen.

Den omständigheten att associationsformen bygger på att det förekommer samhandel mellan föreningen och dess medlemmar ger emellertid anledning att överväga en avvikelse från aktiebolagslagens definition. Vid sådan samhandel är det redan från början förutsett att de transaktioner som genomförs ska vara förmånliga för medlemmarna. Detta talar emot att begreppet värdeöverföring bör omfatta även sådana för medlemmarna i och för sig förmånliga transaktioner som sker inom ramen för föreningens samhandel med medlemmarna. Det nuvarande utbetalningsförbudet anses inte hindra sådana utbetalningar till medlemmarna som sker inom ramen för föreningens vanliga affärsverksamhet, t.ex. när föreningen köper produkter från en medlem.

I praktiken kan emellertid föreningens prispolitik gentemot medlemmarna innefatta vad som enligt aktiebolagslagen skulle utgöra en värdeöverföring, t.ex. genom att varor eller tjänster tillhandahålls till ett pris som understiger det pris som annars gäller på marknaden eller genom att varor tas emot till ett högre pris än det som annars tillämpas. I många föreningar torde en sådan prispolitik uppfattas som den mest naturliga; medlemmarnas ekonomiska intressen gynnas genom själva samhandeln med föreningen och först i andra hand genom eventuell vinstutdelning eller gottgörelse.

Som utredningen konstaterar har det grundläggande syftet med företagande i ekonomisk förening traditionellt varit att främja medlemmarnas ekonomi genom att medlemmarna samhandlar med föreningen. Prissättningen i förhållande till medlemmarna avspeglar detta förhållande. Det finns i och för sig inte något som hindrar att en förening även i förhållande till medlemmarna tar ut ett pris motsvarande marknadspriset för att sedan använda eventuellt överskott till utdelning. Främjandet av medlemmarnas ekonomiska intressen sker då genom vinstutdelningen. Föreningslagens bestämmelser om värdeöverföring bör emellertid utformas så att de inte utgör något onödigt hinder mot att medlemmarnas ekonomiska intressen främjas på traditionellt kooperativt sätt, dvs. genom själva samhandeln med föreningen. De särskilda borgenärsskyddande bestämmelser som ska vara kopplade till begreppet värdeöverföring bör därför inte omfatta transaktioner mellan föreningen och medlemmen som sker inom ramen för normal samhandel.

Sammanfattningsvis bör det grundläggande kriteriet för vad som utgör en värdeöverföring även i föreningslagen vara att det är fråga om en affärshändelse som innebär att föreningens förmögenhet minskar. På samma sätt som i aktiebolagslagen bör transaktioner som har en rent affärsmässig karaktär för föreningen undantas. I enlighet med vad som sägs ovan bör dessutom transaktioner som utgör en naturlig del i föreningens ekonomiska relation med medlemmarna undantas. Regeringen återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden av dessa kriterier.

Återbetalning av medlemsinsatser

En vanligt förekommande situation där medel förs ut ur föreningen är när en medlem lämnar föreningen och då också får tillbaka sin medlemsinsats. Bestämmelser om sådan återbetalning finns i 4 kap. föreningslagen. Medlemmen har rätt att sex månader efter avgången få ut sina inbetalda

eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser. Beloppet får dock inte överstiga vad som belöper på honom eller henne i förhållande till övriga medlemmar av föreningens egna kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången (se 4 kap. 1 § föreningslagen). En avgången medlem har vidare rätt att i samma ordning som övriga medlemmar få ut vad som belöper på honom eller henne av beslutad vinstutdelning.

Det finns också en rätt för en medlem som deltar i föreningen med högre insatsbelopp än vad han eller hon är skyldig att delta med att få ut överskjutande belopp utan att behöva avgå ur föreningen. Insatser som tillgodoförts genom insatsemission omfattas dock inte av denna rätt (se 4 kap. 3 § föreningslagen).

Återbetalning av medlemsinsatser skulle – med den nya ordning för kapitalskyddsreglerna som föreslås ovan – i och för sig kunna betraktas som en form av värdeöverföring. I föreningslagen betraktas i dag återbetalning av medlemsinsatser som en tillåten form av utbetalning (se 10 kap. 1 § föreningslagen).

Borgenärsskyddet är emellertid annorlunda utformat för återbetalning av medlemsinsatser än för t.ex. vinstutdelning eller gottgörelse. Varken beloppsspärren eller försiktighetsregeln är tillämplig vid återbetalning av medlemsinsatser. I stället finns en reglering som syftar till att förvarna borgenärerna om aktuella utbetalningar.

Föreningen ska i medlemsförteckningen anteckna summorna av medlemsinsatsbelopp som efter utgången av det räkenskapsår balansräkningen avser har återbetalats eller högst ska återbetalas enligt 4 kap. 1 och 3 §§ föreningslagen samt tiden för återbetalningarna.

Det finns också en bestämmelse om tidpunkten för en medlems avgång. Avgång sker vid utgången av det räkenskapsår som slutar näst efter en månad eller den längre tid, högst sex månader, som har bestämts i stadgarna, sedan medlemmen har sagt upp sig för utträde eller uteslutits eller någon annan omständighet som föranlett avgången har inträffat (se 3 kap. 5 § föreningslagen). Även denna regel har en borgenärsskyddande funktion.

Det finns slutligen en bestämmelse om att en avgången medlem kan bli skyldig att betala tillbaka vad han eller hon har fått ut från föreningen. Om föreningen försätts i konkurs på en ansökan som har gjorts inom ett år från en medlems avgång, är medlemmen skyldig att betala tillbaka vad han eller hon har fått ut av sina medlemsinsatser i den mån det behövs för att föreningens skulder ska kunna betalas (se 4 kap. 2 § föreningslagen).

Återbetalning av medlemsinsatser följer alltså redan i dag huvudsakligen ett särskilt regelverk. Det finns mot den bakgrunden inte skäl att låta sådan återbetalning följa bestämmelserna om värdeöverföringar.

Ett särskilt fall av återbetalning av medlemsinsats är när föreningen har beslutat om minskning av medlemsinsatsernas belopp – eller med föreningslagens hittillsvarande terminologi, nedsättning av medlemsinsatsernas belopp. Även sådan utbetalning räknas i lagen upp som en tillåten form av utbetalning, och dess aktiebolagsrättsliga motsvarighet – minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna – betraktas som en värdeöverföring (se 10 kap. 1 § föreningslagen och 17 kap. 1 § aktiebolagslagen). För denna form av utbetalning finns en regel av borgenärs-

skyddskaraktär i 7 kap. 14 § föreningslagen. Enligt den bestämmelsen får ett beslut som innebär nedsättning av medlemsinsatsernas belopp eller annan lindring av medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna inte verkställas förrän ett år har förflutit efter registreringen av beslutet.

Det finns inte anledning att behandla denna form av utbetalning på annat sätt än återbetalning av medlemsinsatser i allmänhet, dvs. inte heller utbetalning efter minskning av medlemsinsatsernas belopp bör betraktas som en värdeöverföring. Däremot finns det skäl att i några avseenden förtydliga vad som gäller för denna form av utbetalning. I dag finns inte någon reglering utöver vad som redan har nämnts och det torde i viss utsträckning vara oklart vad som är gällande rätt på området.

Enligt regeringens mening bör utbetalning efter minskning, som utredningen föreslår, behandlas på samma sätt som återbetalning av medlemsinsatser i allmänhet. Detta bör klargöras genom en ny paragraf i 4 kap. föreningslagen. I denna bör den modernare benämningen minskning av medlemsinsatsernas belopp användas.

Återbetalning till förlagsandelsinnehavare

Vid inlösen av förlagsinsatser (se 5 kap. 7 och 8 §§ föreningslagen) går medel ut ur föreningen på motsvarande sätt som vid återbetalning av medlemsinsatser. Det finns skäl att låta även inlösen av förlagsinsats falla utanför tillämpningsområdet för de regler som föreslås om värdeöverföringar. Sådan inlösen följer, på samma sätt som gäller för återbetalning av medlemsinsats, ett särskilt regelverk och det är därför inte lämpligt att tillämpa de föreslagna reglerna om värdeöverföring på inlösen av förlagsinsatser. Det bör mot bakgrund av det sagda föreskrivas i lagen att det för inlösen av förlagsinsats finns särskilda bestämmelser i 5 kap. föreningslagen.

Överföringar till andra än medlemmar

En särskild fråga är om begreppet värdeöverföring bör omfatta överföringar till andra än medlemmar. Föreningslagens utbetalningsförbud avser endast utbetalningar till medlemmar. En transaktion mellan föreningen och tredje man som strider mot föreningsverksamhetens föremål eller syfte kan dock vara ogiltig på annan grund, t.ex. att den innefattar ett kompetensöverskridande (se prop. 1986/87:7 s. 195).

De skyddsintressen som här är aktuella gör sig enligt regeringens mening gällande med samma styrka oavsett om överföringen sker till en medlem eller till någon annan. Begreppet värdeöverföring bör därför – liksom på aktiebolagsrättens område – omfatta även överföringar till andra än medlemmar. Även gottgörelser och vinstutdelning som lämnas till icke-medlemmar bör alltså omfattas av begreppet värdeöverföring. Detsamma gäller andra affärshändelser av ovan angivet slag, som riktar sig till andra än medlemmar. Det kan anmärkas att begreppet affärshändelse i detta sammanhang bör ges en vidsträckt innebörd. Som en följd av detta kommer även gåvor och andra ekonomiska tillskott som en förening lämnar av sociala eller ideella skäl att bedömas som värdeöverföringar.

Lagteknisk lösning

Reglerna om värdeöverföringar bör, i likhet med vad som gäller enligt aktiebolagslagen, samlas i ett nytt kapitel i föreningslagen. Det nya kapitlet bör innehålla en definition av begreppet värdeöverföring och bestämmelser om tillåtna former för värdeöverföringar (se avsnitt 13.2) samt i vilken omfattning värdeöverföringar är tillåtna med hänsyn till borgenärsskyddet (se avsnitt 13.3). Kapitlet bör också innehålla bestämmelser om rättsföljder vid olagliga värdeöverföringar (se avsnitt 13.5).

I ett annat nytt kapitel bör finnas bestämmelser om vinstutdelning, gottgörelse och insatsemission, vilka i allt väsentligt kan föras över oförändrade från nuvarande 10 kap. 2 a, 3, 4 och 5 §§. I kapitlet bör också tas in nya bestämmelser om minskning av reservfonden (se avsnitt 13.4).

När det gäller beslut om vinstutdelning och gottgörelse föreslås nedan ett par smärre ändringar i sak (se avsnitt 13.6).

Hänvisningar till S13-1

13.2. Formerna för värdeöverföringar

Regeringens förslag: Värdeöverföringar ska vara tillåtna i följande former: vinstutdelning, gottgörelse, minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna samt gåva till allmännyttigt ändamål.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 557).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: De bestämmelser i föreningslagen som rör formen för utbetalning innebär att en förenings medel inte får betalas ut till medlemmarna annat än i de situationer som anges i lagen (det s.k. utbetalningsförbudet, se 10 kap. 1 § föreningslagen). Några andra sätt för utbetalning är inte tillåtna. Reglerna syftar främst till att skydda medlemmarna.

En förenings medel får endast betalas ut till medlemmarna i form av

  • överskottsutdelning enligt 10 kap. föreningslagen (s.k. gottgörelse och vinstutdelning),
  • återbetalning av medlemsinsatser enligt 4 kap. föreningslagen,
  • utbetalning vid minskning (nedsättning) av medlemsinsatsernas belopp enligt 7 kap. 14 § föreningslagen, och
  • utskiftning vid föreningens likvidation enligt 11 kap. föreningslagen. En ny reglering bör på motsvarande sätt som i dag tillåta att värdeöverföring sker i form av vinstutdelning och gottgörelse. Som framgår av avsnitt 13.4 föreslås också att medel under vissa förutsättningar ska kunna tillföras medlemmarna genom minskning av reservfonden. Även detta bör därför vara en tillåten form av värdeöverföring. Som framhålls ovan bör återbetalning av medlemsinsats vid avgång ur föreningen och vid minskning av medlemsinsatsernas belopp däremot inte betraktas som en värdeöverföring. Sådana utbetalningar bör således inte behandlas som en tillåten form av värdeöverföring utan regleras fristående från värdeöverföringsbegreppet. Detsamma bör gälla utskiftning av egendom vid föreningens likvidation liksom överföring av tillgångar i samband med

fusion, eftersom enskilda medlemmars skyddsbehov i dessa fall tillgodoses bättre genom särskilda bestämmelser.

Föreningsstämman och, i vissa fall, styrelsen får i dag besluta om gåva till allmännyttiga och därmed jämförliga ändamål (se 10 kap. 8 § föreningslagen). Så bör vara fallet även i fortsättningen. Beslut om en sådan gåva bör, liksom enligt aktiebolagslagen (jfr 17 kap. 2 § i den lagen), vara en tillåten form av värdeöverföring.

Skälet till att värdeöverföringar ska kunna ske enbart i vissa angivna former är, som nämns i avsnitt 13.1, att skydda de enskilda medlemmarna. Det är mot den bakgrunden naturligt att bestämmelsen om detta får åsidosättas om samtliga medlemmar är eniga om det. Detta följer av allmänna principer. Till skillnad från utredningen anser regeringen inte att det bör tas in någon bestämmelse om detta i föreningslagen. Någon bestämmelse av det slaget finns för övrigt inte heller i aktiebolagslagen.

Det finns inte tillräckliga skäl att behålla begreppet överskottsutdelning som gemensam beteckning för vinstutdelning och gottgörelse. Det begreppet bör därför utgå ur lagen.

Hänvisningar till S13-2

13.3. Borgenärsskyddet vid värdeöverföringar

Regeringens förslag: Lagens nuvarande borgenärsskyddsregler – den s.k. beloppsspärren och försiktighetsregeln – anpassas i systematiskt hänseende till motsvarande regler i aktiebolagslagen. De nya reglerna ska gälla för alla slag av värdeöverföringar till medlemmar och andra.

Beloppsspärren ska dock inte gälla vid värdeöverföring i form av gottgörelse.

Den s.k. koncernspärren slopas. Inför ett beslut om vinstutdelning eller gottgörelse ska styrelsen upprätta ett förslag till beslut. Till förslaget ska det bifogas ett motiverat yttrande från styrelsen med ställningstagande till om den föreslagna vinstutdelningen eller gottgörelsen är försvarlig med hänsyn till försiktighetsregeln. Ett sådant yttrande ska även upprättas i samband med att styrelsen, efter bemyndigande, beslutar om gottgörelse.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 558 f.).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande reglering

Bestämmelser om det högsta belopp som en förening får dela ut till sina medlemmar i form av vinstutdelning finns i 10 kap. 2 § föreningslagen, den s.k. beloppsspärren. Vinstutdelningen får inte överstiga vad som i fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret redovisas som föreningens fria egna kapital. Innan vinstutdelning får ske, ska från det fria kapitalet dras av vad som enligt lag eller stadgar ska avsättas till bundet eget kapital, exempelvis reservfonden. Även belopp som enligt

föreningens stadgar ska användas till annat ändamål än vinstutdelning ska dras av (se prop. 1986/87:7 s. 196). I samma paragraf finns även en s.k. koncernspärr, som innebär att vinstutdelning i en moderförening får ske enbart i den utsträckning som det finns fritt eget kapital både enligt moderföreningens balansräkning och enligt koncernbalansräkningen.

Bestämmelser om hur mycket som får delas ut genom gottgörelse finns i 10 kap. 3 § föreningslagen. Gottgörelse får inte lämnas i vidare mån än att föreskriven avsättning till reservfonden kan göras. De nyssnämnda beloppsspärrarna gäller däremot inte.

Förutom dessa begränsningar innehåller föreningslagen en allmän försiktighetsregel som ska tillämpas vid all överskottsutdelning. Utdelning får inte ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till föreningens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed (10 kap. 3 §). Vad som avses med detta är inte alldeles klart.

I föreningslagens förarbeten uttalas beträffande föreningens konsolideringsbehov att en ganska betydande reservering av vinstmedel normalt sett torde vara påkallad för att en förening ska kunna möta försämringar i lönsamheten. Exempelvis kan en nedgång till följd av konkurrens kräva väsentliga nyinvesteringar. När det gäller utdelning i förhållande till likviditet anförs att en bedömning av om utdelningen är godtagbar i relation till föreningens likviditet får ske i det enskilda fallet utifrån föreningens förhållanden och åtaganden. En utdelning får under alla förhållanden inte leda till betalningssvårigheter. Till sådana förhållanden som rör föreningens ställning i övrigt hänförs i förarbetena bl.a. förändringar i föreningens ställning som har inträffat efter räkenskapsårets utgång. Det kan exempelvis vara så att det har blivit svårare att sälja föreningens produkter eller så kan en kredit som föreningen har lämnat ha visat sig innebära en förlust. Sådana situationer sägs kunna leda till att föreningen bör tillämpa viss återhållsamhet med utdelningen (se prop. 1986/87:7 s. 198).

Beloppsspärren och försiktighetsregeln utformas efter mönster från aktiebolagslagen

Även om det finns betydande skillnader mellan föreningsformen och aktiebolagsformen är borgenärernas skyddsintressen i allt väsentligt desamma oavsett med vilken av dessa associationsformer förbindelser ingås. Enligt regeringens mening är det därför naturligt att föreningslagens borgenärsskyddande bestämmelser i väsentliga delar anpassas till vad som gäller enligt aktiebolagslagen. Detta har uppenbara systematiska fördelar och torde dessutom innebära en viss förstärkning av borgenärsskyddet i ekonomiska föreningar.

Beloppsspärren i föreningslagen bör sålunda utformas på samma sätt som beloppsspärren i aktiebolagslagen (se 17 kap. 3 § i den lagen), dvs. i enlighet med den s.k. nettometoden. Detta innebär att en värdeöverföring inte ska få ske om det efter överföringen inte längre finns täckning för föreningens bundna egna kapital. Den prövning som ska göras för att ta ställning till värdeöverföringens tillåtlighet kommer därmed att inriktas på frågan om huruvida den egendom som återstår i föreningen efter överföringen har ett redovisat värde som motsvarar bundet eget kapital.

Tillämpningen av beloppsspärren bör – på samma sätt som enligt aktiebolagslagen – ta sin utgångspunkt i den senast fastställda balansräkningen och vad som där anges om tillgångar, skulder och förpliktelser samt fritt och bundet eget kapital. En ekonomisk förenings – liksom ett aktiebolags – balansräkning fastställs dock först på årsstämman, vanligen några månader efter utgången av det räkenskapsår som balansräkningen avser (balansdagen). Det innebär att det kan ha skett förändringar i det bundna egna kapitalet efter balansdagen, t.ex. genom beslut om insatsemission. Sådana förändringar bör beaktas vid tillämpningen av beloppsspärren. Också detta överensstämmer med vad som gäller enligt aktiebolagslagen.

I aktiebolagslagen finns också en reglering av värdeöverföringar under löpande räkenskapsår (se 17 kap. 4 §). En tillämpning av den bestämmelsen aktualiseras bl.a. när aktieägarna kommer överens om att en värdeöverföring ska ske i någon annan än de i lagen utpekade formerna. En annan situation där den aktualiseras är när vinstutdelning ska ske vid en extra stämma.

I bestämmelsen sägs att under tiden från och med den årsstämma där balansräkningen och resultaträkningen för ett räkenskapsår fastställs fram till nästa årsstämma får värdeöverföringar ske med ett sammanlagt belopp som uppgår till högst det belopp som vid den första årsstämman var tillgängligt för värdeöverföring. Vid beräkning av utrymmet för värdeöverföring ska ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter den senaste årsstämman beaktas. Bestämmelserna innebär att det är tillåtet att utnyttja ett vid en årsstämma konstaterat värdeöverföringsutrymme fram till nästa årsstämma, dock att hänsyn måste tas till förändringar som under året har ägt rum i det bundna egna kapitalet (s.k. efterutdelning). Däremot medger bestämmelsen varken s.k. förskottsutdelning (dvs. utnyttjande av ett överskott som ännu inte har kommit till uttryck i en fastställd balansräkning) eller s.k. interimsutdelning (dvs. utnyttjande av ett under löpande räkenskapsår upparbetat överskott). Motsvarande bör gälla i fråga om värdeöverföring från en ekonomisk förening.

Enligt gällande rätt anses i och för sig utrymmet för att besluta om vinstutdelning på en extra föreningsstämma vara begränsat (se Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar, 3 uppl., s. 253, jfr prop. 1986/87:7 s. 199). Det förutsätts att samtliga medlemmar är ense om att beslutet tas på det sättet samt att borgenärsintresset inte kränks. Utredningen utgår från att vinstutdelning fortsättningsvis ska kunna beslutas på extra stämma under samma förutsättningar som på en ordinarie stämma. I anledning därav föreslår utredningen – utöver den tidigare nämnda beloppsspärren och försiktighetsregeln, vilka är generellt utformade – dels nyss nämnda bestämmelse om värdeöverföring under löpande räkenskapsår, dels bestämmelser om de särskilda upplysningar som ska föreligga inför en stämma på vilken beslut om vinstutdelning ska fattas.

Regeringen anser i likhet med utredningen att det inte finns några bärande skäl mot att en ekonomisk förening, under samma förutsättningar som ett aktiebolag, ska kunna utnyttja ett sparat utdelningsutrymme för utdelning under löpande räkenskapsår, låt vara att det praktiska behovet av en sådan möjlighet sannolikt är mindre för ekonomiska föreningar än för aktiebolag. Regeringen föreslår därför att en ekonomisk förening fortsättningsvis ska kunna fatta majoritetsbeslut om vinstutdelning på extra stämma. Detsamma bör gälla i fråga om beslut om gottgörelse.

Regeringen återkommer nedan till vilka bestämmelser som behövs när det gäller särskilda upplysningar inför stämman.

Värdeöverföring i form av gottgörelse avser en utbetalning till medlemmar av ett överskott som arbetats upp i föreningen men som ännu inte har redovisats i resultat- och balansräkningarna. Med den utformning som regeringen föreslår att beloppsspärren ska ha är det därför inte möjligt att tillämpa denna spärr på gottgörelse. I lagen bör därför anges att beloppsspärren inte ska tillämpas vid värdeöverföringar som sker i form av gottgörelse. Däremot bör försiktighetsregeln (se nedan) tillämpas fullt ut även vid detta slag av förmögenhetsöverföringar. Att inte beloppsspärren men väl försiktighetsregeln gäller vid gottgörelse överensstämmer med gällande rätt.

I dag är försiktighetsregeln i föreningslagen utformad så att en ekonomisk förening inte får dela ut vinst om det med hänsyn till föreningens eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med ”god affärssed”. Den försiktighetsregel som sedan en tid gäller enligt aktiebolagslagen innebär att värdeöverföring får ske endast om den framstår som ”försvarlig”. Formuleringen tydliggör att en viss försiktighet eller aktsamhet alltid måste iakttas vid beslut om värdeöverföringar. Aktiebolagslagens försiktighetsregel innehåller inte någon hänvisning till ”god affärssed”, ett begrepp som på goda grunder har kritiserats för att i detta sammanhang vara alltför oklart till sin innebörd. Regeringen föreslår att försiktighetsregeln framöver utformas på samma sätt i föreningslagen som i aktiebolagslagen.

Den närmare innebörden av försiktighetsregeln behandlas i författningskommentaren.

Beloppsspärren och försiktighetsregeln bör, liksom enligt aktiebolagslagen, gälla kumulativt, dvs. en värdeöverföring bör få ske endast om den är förenlig med både beloppsspärren och försiktighetsregeln. Det innebär att beloppsspärren kommer att utgöra den yttersta gränsen för när värdeöverföringar kan komma i fråga. Därefter får de justeringar nedåt göras som tillämpningen av försiktighetsregeln kan föranleda.

Koncernspärren slopas

Föreningslagen innehåller, som tidigare nämnts, en särskild beloppsspärr på koncernnivå, den s.k. koncernspärren. Denna spärr, som gäller utöver den vanliga beloppsspärren, innebär att en moderförening inte får dela ut mer än vad som enligt en fastställd koncernbalansräkning för det senaste räkenskapsåret redovisats som koncernens fria egna kapital. Vinstutdelning i en moderförening förutsätter därför att det finns fritt eget kapital enligt både balansräkningen för moderföreningen och koncernbalansräkningen. Om koncernbalansräkningen inte utvisar något fritt eget kapital, utgör detta hinder mot utdelning i moderföreningen, oavsett om det enligt moderföreningens egen balansräkning finns ett visst fritt eget kapital i moderföreningen.

1975 års aktiebolagslag innehöll en motsvarande koncernspärr men den överfördes inte till den nu gällande aktiebolagslagen. Skälet var bl.a. att motsvarande borgenärsskydd ansågs ligga inbyggt i den utvidgade försiktighetsregel som togs in i lagen. Av betydelse var också att det inte längre fanns något generellt krav på att moderbolag skulle upprätta

koncernredovisning. Det ansågs också att fastställandet av vad som utgjorde eget kapital i koncernen kunde föranleda ett oproportionerligt omfattande arbete (se prop. 2004/05:85 s. 381).

Det finns inte anledning att se annorlunda på behovet och lämpligheten av en koncernspärr i fråga om ekonomiska föreningar. Om föreningen är moderföring, bör en prövning enligt försiktighetsregeln göras även på koncernnivå. Lagen bör däremot inte längre innehålla någon koncernspärr.

Särskilda upplysningar

I ekonomiska föreningar ska det i förvaltningsberättelsen lämnas förslag till dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust. Om föreningen är moderförening, ska det dessutom lämnas uppgift om belopp som enligt årsredovisningarna för företag inom koncernen ska föras över från fritt eget kapital i koncernen till bundet eget kapital, se 6 kap. 2 § årsredovisningslagen (1995:1554).

Nämnda bestämmelse i årsredovisningslagen gäller även för aktiebolag. För aktiebolagens del är emellertid styrelsens skyldigheter längre gående. Utöver att upprätta ett förslag till vinstutdelning ska den även lämna särskilda upplysningar om motiven för de värdeöverföringar som föreslås och ge viss mer specifik information om vinstutdelningen (se 18 kap.24 §§aktiebolagslagen). Denna ordning infördes genom 2005 års aktiebolagslag. Skälet var att ge effekt åt den utvidgning och konkretisering av försiktighetsregeln som samtidigt genomfördes. Varje beslut om värdeöverföringar borde, enligt vad som uttalas i förarbetena, föregås av en allsidig analys av bolagets värdeöverföringskapacitet. Genom att styrelsen redovisar denna analys utåt förbättras, enligt vad som sägs vidare, förutsättningarna för aktieägarna att fatta välgrundade beslut i frågan om värdeöverföring, liksom förutsättningarna för borgenärer, kontrollerande myndigheter och andra intressenter att i efterhand utreda om bolaget har iakttagit erforderlig försiktighet vid värdeöverföringsbeslutet (se prop. 2004/05:85 s. 388).

Eftersom försiktighetsregeln i föreningslagen nu föreslås bli ändrad efter mönster från aktiebolagslagen (se ovan), bör det även på motsvarande sätt som i aktiebolagslagen tas in bestämmelser om de särskilda upplysningar som styrelsen ska lämna inför ett beslut om värdeöverföring.

I föreningslagen bör det därför föreskrivas en skyldighet för styrelsen att inför ett beslut om vinstutdelning eller gottgörelse upprätta ett förslag till beslut. Bestämmelserna bör utformas med aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser som förebild.

I förslaget ska sålunda anges vilka som ska ha rätt till utdelning och hur rätten till utdelning ska beräknas. Även tidpunkten när utdelningen ska betalas ut ska anges. På motsvarande sätt som i aktiebolagslagen bör föreningsstämman kunna bemyndiga styrelsen att fastställa betalningsdag, och i sådana fall ska detta anges. Slutligen ska det anges om utdelningen ska avse annat än pengar.

Vidare bör det, på motsvarande sätt som i aktiebolagslagen, föreskrivas att det till förslaget ska bifogas ett motiverat yttrande från styrelsen med ställningstagande till om den föreslagna vinstutdelningen eller gott-

görelsen är försvarlig med hänsyn till försiktighetsregeln. Om föreningens tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde, ska det dessutom i yttrandet anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.

Det bör även föreskrivas att ett yttrande från styrelsen ska upprättas i samband med att styrelsen, efter bemyndigande, beslutar om gottgörelse.

Utredningen föreslår vidare, efter förebild i aktiebolagslagen, bestämmelser om det underlag i form av förslag och yttrande som ska presenteras om frågan om vinstutdelning eller gottgörelse ska tas upp på en extra föreningsstämma, (jfr vad som sägs ovan om beslut om vinstutdelning och gottgörelse på extra stämma). Det är enligt regeringens mening lika befogat att ha ett underlag om beslut ska fattas på en extra stämma som på den ordinarie stämman. Bestämmelser om detta bör därför införas i lagen.

På motsvarande sätt som gäller enligt aktiebolagslagen bör vidare förslaget till beslut liksom styrelsens yttrande hållas tillgängligt för medlemmar och innehavare av förlagsandelar en viss tid före den föreningsstämma som avses ta beslut om vinstutdelning eller gottgörelse. Förslagets huvudsakliga innehåll bör tas in i kallelsen. Föreningsstämmans beslut bör innehålla de uppgifter som ska anges i styrelsens förslag till beslut, se ovan. Föreskrifter om detta bör tas in i föreningslagen.

I ett aktiebolag kan inte bara styrelsen utan även enskilda aktieägare lägga fram ett förslag om vinstutdelning (se 18 kap. 2 § aktiebolagslagen). Detta kan vara naturligt i ett aktiebolag, vars huvudsakliga syfte normalt är att generera vinst till aktieägarna. I en ekonomisk förening där vinstutdelningen främst utgör ett komplement till den ekonomiska nytta som medlemmarna tillförs genom samhandeln med föreningen är en sådan ordning inte lika ändamålsenlig. Mot den bakgrunden och då det normalt endast torde vara styrelsen som har en samlad bild av föreningens verksamhet, bör endast styrelsen kunna lägga fram förslag om vinstutdelning till stämman. En medlem kan dock ta initiativ till vinstutdelning genom att väcka frågan i en motion till föreningsstämman, som i sin tur kan ge direktiv till styrelsen att lägga fram ett förslag till beslut om vinstutdelning.

Aktiebolagslagen innehåller inte något krav på särskilda upplysningar när det gäller övriga former av tillåtna värdeöverföringar, dvs. minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna och gåva för allmännyttigt ändamål. Det kan diskuteras om det i vart fall för den förra typen av värdeöverföring vore befogat med ett krav på sådana upplysningar. Av avsnitt 13.4 framgår dock att regeringen, med förebild i aktiebolagslagen, föreslår att det ska krävas ett särskilt tillstånd av Bolagsverket för att en ekonomisk förening ska få minska reservfonden i syfte att betala ut pengar till medlemmarna. Genom det förfarandet får de intressen som de särskilda upplysningarna avser att skydda anses tillgodosedda.

13.4. Reservfonden

Regeringens förslag: Skyldigheten att sätta av en viss del av årets nettovinst till reservfonden tas bort. Frivilliga avsättningar ska dock vara tillåtna även i fortsättningen.

Reservfonden ska kunna användas för täckning av förlust som har uppstått under pågående räkenskapsår. Den ska dessutom, efter särskilt tillstånd från Bolagsverket, få användas för återbetalning till medlemmarna eller för annat ändamål. Om ärendet är tvistigt, ska Bolagsverket överlämna det till allmän domstol för avgörande.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 568).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag

Skyldigheten att avsätta pengar till reservfonden tas bort

En ekonomisk förening är skyldig att avsätta en viss del av sin nettovinst till en reservfond (se 10 kap. 6 § föreningslagen). Reservfonden är bundet eget kapital i föreningen. Syftet med reservfonden är att åstadkomma en successiv konsolidering av föreningen.

Avsättningen ska årligen vara fem procent av den del av nettovinsten som inte går åt för att täcka en balanserad förlust. När nettovinsten beräknas, ska man även ta hänsyn till lämnade gottgörelser. Avsättningsskyldigheten upphör när reservfonden uppgår till 20 procent av insatskapitalet, förutsatt att summan av reservfonden och det inbetalda insatskapitalet då uppgår antingen till minst 40 procent av föreningens nettotillgångar eller till minst samma belopp som föreningens skulder enligt balansräkningen. Om det ett senare år visar sig att villkoren inte längre är uppfyllda, måste föreningen återuppta avsättningarna.

Även vissa andra belopp ska avsättas till reservfonden, nämligen belopp som inte återbetalas av medlemsinsatsen till avgående medlem och belopp som innehavare av förlagsandelar inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats. Vidare kan föreningens stadgar innehålla bestämmelser om att visst belopp ska avsättas till reservfonden. Dessutom kan föreningsstämman besluta om avsättning av medel från det fria egna kapitalet till reservfonden (se 10 kap. 6 § föreningslagen).

Det finns generellt sett ett behov hos ekonomiska föreningar av fortlöpande konsolidering. Insatserna kan vara låga och insatskapitalet är dessutom rörligt i så måtto att medlemmarna som huvudregel har rätt att få tillbaka inbetalade insatser i samband med avgång ur föreningen. Detta bidrar till att borgenärsskyddet i föreningslagen är jämförelsevis svagare än i aktiebolagslagen. Den obligatoriska avsättningen till reservfonden ger ett visst extra borgenärsskydd. Föreningen tvingas spara ett visst belopp, innan vinstutdelning kan ske. Eftersom reservfonden utgör bundet eget kapital, kan föreningen inte använda motsvarande belopp för utbetalning till medlemmarna.

Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller inte någon bestämmelse om att en viss del av årets vinst ska avsättas till reservfonden. I 1975 års aktiebolagslag föreskrevs däremot att sådan avsättning skulle ske till dess att reservfonden uppgick till 20 procent av aktiekapitalet.

Bakgrunden till slopandet av avsättningsskyldigheten i aktiebolagslagen var att de tidigare bestämmelserna ansågs godtyckliga och inte tillgodosåg bolagens verkliga behov av konsolidering. Eftersom aktieägarna själva bestämmer storleken på aktiekapitalet, innebar detta att det i viss mån var möjligt att undgå skyldigheten att göra avsättningar till reservfonden genom att ha ett relativt lågt aktiekapital. Följden av detta kunde bli att ett underkapitaliserat bolag med lågt aktiekapital hade låga krav på reservfondavsättningar, medan ett bolag som hade säkerställt att dess aktiekapital var tillräckligt stort i förhållande till den bedrivna verksamheten tvingades göra onödiga avsättningar till reservfonden (se prop. 2004/05:85 s. 390).

Visserligen är bestämmelserna om avsättning till reservfonden utformade på ett annat sätt i föreningslagen än de motsvarande bestämmelserna i den tidigare aktiebolagslagen. De argument som angavs för att ta bort kravet på avsättning till reservfonden i aktiebolag har därför inte full relevans i fråga om ekonomiska föreningar. Likväl får det anses att också föreningslagens bestämmelser ger ett förhållandevis svagt borgenärsskydd. Sålunda kan medlemmarna undvika avsättningsskyldigheten genom att anpassa föreningens prispolitik så snävt att det i praktiken inte uppkommer något överskott som kan avsättas till reservfonden. Reglerna om obligatorisk avsättning till reservfonden har därför i praktiken kommit att uppfattats som relativt overksamma för att få föreningarna att konsolidera sin ställning.

En viss förbättring av reglerna om avsättning till reservfond skulle kunna åstadkommas om man uppställde ett krav på att avsättningsskyldigheten ska bestå till dess att reservfonden uppgår till ett visst lägsta belopp. På så vis skulle det skapas ett ”minimikapital” i föreningen, även om detta skulle ske successivt och förutsätta att föreningens verksamhet ger överskott. Även en sådan ordning kan dock vara mindre effektiv i ett borgenärsperspektiv, i vart fall om en förening medvetet genom sin prispolitik väljer att inte redovisa något överskott som kan avsättas till reservfonden. Denna lösning har därför samma principiella svaghet som det nuvarande systemet med reservfond.

Det finns vid en samlad bedömning inte tillräckliga skäl att ha kvar föreningslagens krav på avsättning till reservfonden i samband med vinstutdelning. En slopad avsättningsskyldighet innebär också en förenkling av regelverket och en minskning av föreningarnas administrativa börda.

Reservfonden behålls

Frågan är då om ett avskaffande av kravet på avsättning till reservfond också bör föranleda att reservfonden som sådan avskaffas eller, i vart fall, att bestämmelserna om att fonden ska utgöra bundet eget kapital ändras.

Aktiebolagslagen innehåller fortfarande några, relativt perifera, bestämmelser om avsättning till reservfond (se t.ex. 19 kap. 6 § aktiebo-

lagslagen). Bolagsstämman kan också på eget initiativ besluta om att fritt eget kapital ska avsättas till reservfonden.

Enligt regeringens mening finns det starka skäl för att reservfonden, som utredningen också föreslår, bör bestå också i ekonomiska föreningar och även fortsättningsvis räknas till det bundna egna kapitalet. Ett skäl för det är att avsättning till reservfonden fortfarande framstår som en lämplig åtgärd i de övriga situationer, där föreningslagen i dag föreskriver sådan avsättning. Exempelvis är det en ändamålsenlig ordning att belopp som en avgående medlem inte får tillbaka av sin insats och belopp som en förlagsandelsinnehavare inte får ut vid inlösen av förlagsandelen sätts av till en särskild bunden fond och på så sätt går till att stärka föreningens kapitalbas.

Vidare är det enligt regeringens mening önskvärt att det även i fortsättningen ska vara möjligt att i stadgarna ta in bestämmelser om avsättning till reservfonden, t.ex. stadgebestämmelser som motsvarar de bestämmelser som i dag finns i föreningslagen, liksom att föreningsstämman i enskilda fall ska kunna besluta om att fritt eget kapital ska föras över till reservfonden. Särskilt det sistnämnda ger medlemmarna goda möjligheter att genom uppbyggandet av en reservfond skapa ett starkt kapitalskydd i föreningen, något som kan vara av betydelse för att föreningen ska kunna skaffa sig förtroende bland kreditgivare och andra. Dessa två sistnämnda situationer, avsättning enligt stadgebestämmelser och avsättning enligt stämmobeslut, är dock inte av den karaktären att de behöver anges särskilt i lagen. Finns det en stadgebestämmelse om avsättning, ska den givetvis följas. Och att föreningsstämman kan besluta om avsättning till en bunden fond följer av stämmans allmänna befogenhet att disponera över fritt eget kapital. Dessa två situationer nämns inte heller i aktiebolagslagen.

Om lagen utöver vad som nu sagts dessutom innehåller bestämmelser om fondens användning, vilka går ut på att fonden inte kan upplösas enbart genom ett enkelt föreningsbeslut, stärks kapitalskyddet ytterligare (se nästa avsnitt).

Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl talar för att reservfonden som sådan bör finnas kvar.

Enligt gällande regler får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge en förening eller vissa grupper av föreningar undantag, helt eller delvis, från skyldigheten att avsätta belopp till reservfonden (se 10 kap. 6 § femte stycket föreningslagen). Bolagsverket prövar frågan om att ge dispens och beslutet kan överklagas till regeringen. Dispens får medges om det finns synnerliga skäl med hänsyn till arten av föreningsverksamheten och övriga omständigheter.

Det är mycket ovanligt att dispens begärs i frågor som rör reservfonden, det rör sig inte ens om ett fall per år. Om den obligatoriska avsättningen av viss del av föreningens överskott tas bort – såsom det föreslås i denna proposition – blir behovet av dispens än mindre. Det bedöms således inte finnas något praktiskt behov av en regel om dispens från skyldigheten att avsätta medel till reservfonden. Den dispensmöjligheten bör därför tas bort.

Minskning av reservfonden

Det är önskvärt att reservfonden även fortsättningsvis ska kunna användas för förlusttäckning om förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital (se 10 kap. 6 § föreningslagen). Enligt gällande rätt kan detta ske endast i fråga om sådan förlust som framgår av en fastställd balansräkning. En följd av detta är att förluster som har uppkommit under löpande räkenskapsår inte kan täckas med hjälp av reservfonden förrän räkenskapsåret har avslutats och en balansräkning för det året har fastställts. Behov av förlusttäckning kan emellertid ibland uppstå redan innan någon balansräkning har kunnat fastställas. Ett aktiebolag har numera möjlighet att använda sig av reservfondens medel för förlusttäckning även om förlusten ännu inte framgår av en fastställd balansräkning (se 20 kap. 35 § aktiebolagslagen). Motsvarande ordning bör gälla för ekonomiska föreningar.

Det kan någon gång inträffa att en ekonomisk förening har en reservfond som är onödigt stor. Så kan t.ex. vara fallet om föreningen har minskat omfattningen av en tidigare mycket betydande verksamhet. Det bör därför finnas utrymme för att i speciella fall minska reservfonden för annat ändamål än förlusttäckning.

I dag finns, som nämns ovan, en särskild bestämmelse i föreningslagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får bevilja föreningar undantag från lagens bestämmelser om minskning av reservfonden (se 10 kap. 6 § femte stycket föreningslagen). Med stöd av denna dispensregel kan föreningar tillåtas att minska reservfonden för andra ändamål än förlusttäckning. Sådana dispensärenden, som prövas av Bolagsverket och vars beslut överklagas till regeringen, är mycket sällsynta och behovet av dispens kan väntas minska ytterligare om bestämmelserna om reservfonden ändras såsom det föreslås ovan. Det finns därför inte tillräckliga skäl att ha kvar dispensmöjligheten. Även den bör därför upphöra.

Det bör dock, på motsvarande sätt som enligt aktiebolagslagen, finnas utrymme för minskning av reservfonden för återbetalning av medel till medlemmarna eller för annat ändamål, t.ex. avsättning till en fri fond. Det är emellertid viktigt att reservfonden inte kan upplösas i situationer där detta skulle innebära risker för borgenärerna. En sådan minskning bör därför endast kunna ske efter ett särskilt tillståndsförfarande som ger borgenärerna ett tillräckligt gott skydd. Bestämmelserna i 20 kap. aktiebolagslagen om minskning av reservfonden bör här, som utredningen föreslår, kunna användas som förebild.

Det sagda innebär att en förening som vill minska reservfonden för återbetalning till medlemmarna eller för avsättning till fri fond bör vara skyldig att ansöka om tillstånd till detta hos Bolagsverket. Inför en sådan ansökan bör det åligga föreningen att skriftligen underrätta sina kända borgenärer om den planerade minskningen av reservfonden. Borgenärerna ges därmed möjlighet att motsätta sig ansökan. Om en minskning av reservfonden inte riskerar att inkräkta på borgenärernas intressen, framstår emellertid ett sådant underrättelseförfarande som onödigt. Det bör därför vara möjligt att i stället för underrättelsen till borgenärerna inhämta en revisors yttrande över frågan om huruvida minskningen medför någon fara för borgenärerna. Om revisorn uttalar att han eller hon

inte har funnit att det finns någon sådan fara, bör underrättelse till borgenärerna kunna undvaras.

Bolagsverket bör därefter utfärda en kallelse på föreningens borgenärer. Om ingen borgenär motsätter sig minskningen av reservfonden, bör Bolagsverket, utan någon särskild lämplighetsprövning, ge föreningen tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. I annat fall bör frågan överlämnas till domstols prövning. Detta innebär en ny uppgift för domstolarna när det gäller ekonomiska föreningar. Motsvarande uppgift har dock allmän domstol redan i dag när det gäller aktiebolag. För att domstolen ska kunna bifalla ansökan trots att någon borgenär motsätter sig den bör det – på samma sätt som enligt 20 kap. aktiebolagslagen – krävas att föreningen visar att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller att de på annat sätt har betryggande säkerhet för sina fordringar.

Det föreslagna förfarandet överensstämmer i stora drag med det borgenärsskyddsförfarande som tillämpas vid fusion.

Hänvisningar till S13-4

13.5. Återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar

Regeringens förslag: Om en olaglig värdeöverföring har skett ska mottagaren, på motsvarande sätt som i dag, vara skyldig att återbära det olagligen överförda. En förutsättning för återbäringsskyldighet ska vara att föreningen visar att mottagaren insåg eller borde ha insett att värdeöverföringen var olaglig. Om värdeöverföringen har skett i någon annan form än genom vinstutdelning, gottgörelse, minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna eller gåva för allmännyttigt ändamål ska för återbäringsskyldighet krävas att mottagaren insåg eller borde ha insett att transaktionen innefattade en värdeöverföring från föreningen.

Efter förebild i aktiebolagslagen utvidgas vid olaglig värdeöverföring bristtäckningsansvaret till att avse även den som tagit emot egendom från en person som enligt föreningslagen är återbäringsskyldig.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 532, 867 och 869).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Om en utbetalning sker i strid med föreningslagen, är mottagaren skyldig att betala tillbaka det som han eller hon har fått (återbäringsskyldighet). En förutsättning är dock att mottagaren hade skälig anledning att anta att utbetalningen utgjorde en olaglig överskottsutdelning. Om så inte kan ske, kan personer som har medverkat till utbetalningen bli ansvariga för bristen (bristtäckningsansvar).

Bestämmelser om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar finns i 10 kap. 7 § föreningslagen.

Aktiebolagslagen innehåller snarlika, men inte identiska, regler om rättsföljderna vid olagliga värdeöverföringar. När det nu föreslås att värdeöverföringsbegreppet introduceras också i föreningslagen och reglerna om detta utformas efter förebild i aktiebolagslagen är det naturligt att, som utredningen föreslår, också bestämmelserna om rättsföljderna

anpassas till motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen. Det innebär bl.a. att återbäringsskyldigheten blir en påföljd kopplad till olagliga värdeöverföringar och inte som i dag till olagliga utbetalningar. Godtrosregeln ersätts av en regel med innebörd att återbäringsskyldighet inträder endast om föreningen visar att mottagaren insåg eller borde ha insett att värdeöverföringen stod i strid med föreningslagen. Det subjektiva rekvisitet blir gällande även vid värdeöverföring i form av gåva för allmännyttigt ändamål.

I dag är minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna normalt inte tillåten. I avsnitt 13.4 föreslås att den möjligheten öppnas för ekonomiska föreningar med förebild i motsvarande reglering i aktiebolagslagen. Med hänsyn till det förslaget bör det, på motsvarande sätt som i aktiebolagslagen, föreskrivas att reglerna om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar gäller även för den situationen. Det subjektiva rekvisitet bör därvid formuleras på samma sätt som för andra olagliga värdeöverföringar. Vidare bör det subjektiva rekvisitet bli gällande även vid värdeöverföring i form av gåva för allmännyttigt ändamål.

Vid andra värdeöverföringar än de som i lagen anges som tillåtna – dvs. vinstutdelning, gottgörelse, minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna samt gåva för allmännyttigt ändamål – bör det för återbäringsskyldighet krävas att bolaget visar att mottagaren insåg eller borde ha insett att transaktionen innefattade en värdeöverföring från bolaget. Även denna reglering har sin förebild i aktiebolagslagen.

För vissa typer av värdeöverföringar bör, liksom hittills, något subjektivt rekvisit inte gälla, utan för dem bör skyldigheten att återbära gälla oavsett god tro. Det gäller återbetalning av medlemsinsatser enligt 4 kap. föreningslagen och utbetalning vid minskning av medlemsinsatsernas belopp. I dessa fall skulle det enligt regeringens mening alltför mycket äventyra borgenärernas rätt, om en godtroende medlem fick behålla sådana belopp (jfr prop. 1986/87:7 s. 203).

Med det ställningstagande som gjorts ovan i avsnitt 13.1 när det gäller återbetalning av medlemsinsatser – att sådan återbetalning inte ska hänföras till värdeöverföringarna systematiskt sett – uppkommer frågan hur reglerna om bristtäckningsansvar och återbäringsskyldighet ska göras tillämpliga på återbetalningssituationen. I dag gäller enligt 10 kap. 7 § föreningslagen såväl bristtäckningsansvar som återbäringsskyldighet även för återbetalningar av medlemsinsatser. Enligt regeringens uppfattning talar övervägande skäl för att denna ordning bör bestå även med den systematiska omarbetning av bestämmelserna som föreslås här. I likhet med vad utredningen föreslår bör det därför tas in särskilda regler – anpassade på motsvarande sätt som angetts ovan till aktiebolagslagen – om bristtäckningsansvar och återbäringsskyldighet i anslutning till bestämmelserna om återbetalning av medlemsinsatser.

Efter förebild i aktiebolagslagen bör, när det gäller bristtäckningsansvar, den ansvariga personkretsen vidgas till att omfatta även den som har tagit emot egendom från en person som är återbäringsskyldig. En förutsättning för ansvar bör, liksom i aktiebolagslagen, vara att mottagaren tagit emot egendomen med vetskap om att den härrör från en olaglig värdeöverföring.

De nuvarande bestämmelserna om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar omfattar även olaglig inlösen av förlagsinsatser. Med hänsyn till den lagtekniska utformningen av de nya bestämmelser som

föreslås om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar finns det – på motsvarande sätt som nyss omtalats beträffande medlemsinsatser – behov av att även beträffande förlagsinsatser ta in bestämmelser i ämnet.

Hänvisningar till S13-5

13.6. Vissa beslut om gottgörelse och vinstutdelning

Regeringens förslag: I stadgarna ska det kunna bestämmas att styrelsen får besluta om gottgörelse även utan stämmans uppdrag.

Föreningsstämman ska inte kunna besluta om vinstutdelning eller gottgörelse i större utsträckning än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt annat än om det finns en sådan skyldighet enligt stadgarna.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 563 f.).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag

Ökade möjligheter för stämman att delegera beslut om gottgörelse

Beslut om gottgörelse och vinstutdelning fattas enligt gällande rätt av föreningsstämman. För beslut om gottgörelse gäller dock att föreningsstämman kan uppdra åt styrelsen att fatta sådant beslut (10 kap. 5 § föreningslagen).

I många ekonomiska föreningar har utvecklats en praxis där föreningsstämman regelmässigt ger styrelsen bemyndigande att besluta om gottgörelse. Det årliga bemyndigandet till styrelsen har som en följd av detta närmast kommit att uppfattas som en formalitet. Det talar för att det bör finnas en möjlighet att i stadgarna bestämma att beslut om gottgörelse får fattas av styrelsen. På så sätt disponerar medlemmarna även fortsättningsvis över frågan samtidigt som man inte onödigtvis tynger stämmorna med en stående formell behandling av frågan. En sådan ordning är enligt regeringens mening även från principiell utgångspunkt rimlig. Det är styrelsen som ansvarar för och beslutar om föreningens prispolitik gentemot medlemmarna. I vilken utsträckning gottgörelse kan och bör utgå hänger ofta direkt samman med den tillämpade prispolitiken. Väljer styrelsen att sätta priserna så att föreningen får en god vinstmarginal, kan det som regel vara naturligt att de vinster som därigenom upparbetas relativt snart återförs till medlemmarna genom gottgörelse. Är vinstmarginalerna mindre, torde också behovet av att lämna gottgörelse vara avsevärt mindre. Sambandet mellan prispolitik och gottgörelser talar således också för att beslut om gottgörelse mera regelmässigt bör kunna fattas av styrelsen.

I lagen bör därför tas in en regel av innebörd att föreningen i stadgarna ska kunna bestämma att styrelsen får besluta om gottgörelse även utan stämmans uppdrag.

En vetorätt för styrelsen införs

Föreningslagen innehåller inte något förbud för föreningsstämman att besluta om vinstutdelning med ett större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt. Ett sådant förbud finns i aktiebolagslagen (se 18 kap. 1 § aktiebolagslagen). Detta brukar betecknas som styrelsens vetorätt. Denna vetorätt infördes i 1975 års aktiebolagslag med motiveringen att det i allmänhet är styrelsen som bäst kan bedöma hur stor utdelning som är lämplig och som dessutom bättre företräder bolagets långsiktiga intressen. Även i förarbetena till den nuvarande aktiebolagslagen poängteras att ett bolags styrelse ofta har bäst möjlighet att bedöma frågor om värdeöverföringar (se prop. 2004/05:85 s. 403).

De skäl som bär upp regeln i aktiebolagslagen gör sig gällande med samma styrka för ekonomiska föreningars del. Det bör därför införas en motsvarande vetorätt i föreningslagen. Vetorätten bör dock inte vara undantagslös. Om stadgarna innehåller bestämmelser om att föreningen är skyldig att dela ut ett visst belopp eller en viss del av det fria egna kapitalet, bör styrelsen inte kunna förhindra en sådan utdelning. En annan sak är att sådana stadgebestämmelser ändå inte kan tillämpas, om den aktuella utdelningen inte ryms inom de gränser som beloppsspärren och försiktighetsregeln ställer upp.

Vetorätten bör gälla inte bara vinstutdelning utan även, som utredningen föreslår, gottgörelse.

Hänvisningar till S13-6

14. Likvidation

Hänvisningar till S14

Regeringens förslag: Ett beslut om likvidation ska kunna fattas på en enda föreningsstämma med två tredjedelars majoritet bland de röstande.

Om det finns grund för tvångslikvidation, ska beslutet kunna fattas med absolut majoritet.

Kallelsen till den stämma som ska ta ställning till förslaget om likvidation ska ange det huvudsakliga innehållet i förslaget.

Styrelsen ska hålla förslaget tillgängligt för medlemmar och innehavare av förlagsandelar från tidpunkten för kallelsen fram till föreningsstämman. Förslaget ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det. Förslaget ska kunna skickas med elektroniska hjälpmedel.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se delbetänkandet s. 183).

Remissinstanserna: Bostadsrätterna motsätter sig att kraven för beslut om likvidation ändras. Förbundet anför att en ekonomisk förening har tillkommit för att verka under lång tid samt att ett beslut om likvidation kan beröra många personer och ha stor betydelse för deras dagliga liv. Ett sådant beslut bör därför inte kunna genomföras vid ett enda tillfälle. Bolagsverket menar, i likhet med vad verket anför avseende majoritetskravet vid stadgeändring (se avsnitt 11.10), att ett majoritetskrav på två tredjedelar av de röstande är för svagt för ett så ingripande beslut

som ett beslut om likvidation. I stället bör majoritetskravet enligt verket vara två tredjedelar av de på stämman företrädda rösterna. Övriga remissinstanser tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Tvåstämmokravet avskaffas

Ett beslut om likvidation av en ekonomisk förening kan fattas av föreningsstämman (frivillig likvidation) eller av allmän domstol eller Bolagsverket (tvångslikvidation). Ett beslut om frivillig likvidation är enligt 11 kap. 1 § föreningslagen giltigt om samtliga röstberättigade i föreningen står bakom det eller om det har fattats på två på varandra följande stämmor och på den senare stämman har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Regeringen föreslår i avsnitt 11.10 att ett beslut om ändring av stadgarna alltid ska kunna fattas vid en enda föreningsstämma och att ett sådant beslut som huvudregel ska kunna tas med två tredjedelars majoritet. De förenklingsskäl som ligger bakom det förslaget gör sig gällande även för beslut om likvidation. Liksom vid beslut om stadgeändring får det vid beslut om likvidation anses viktigare för medlemmens möjlighet att göra ett klokt ställningstagande att han eller hon får ett gott beslutsunderlag i god tid före stämman än att beslutet om likvidation fattas vid två stämmor.

För aktiebolag gäller att ett beslut om likvidation av bolaget kan fattas med absolut majoritet. Beslutet är alltså giltigt om det har biträtts av aktieägare med mer än hälften av de avgivna rösterna (se 25 kap. 2 § aktiebolagslagen). När aktiebolagslagens krav på kvalificerad majoritet togs bort, anfördes bl.a. att det vore egendomligt om en minoritet skulle ha rätt att tvinga majoriteten att låta bolaget fortsätta verksamheten (se prop. 1975:103 s. 499). Motsvarande resonemang skulle kunna föras även beträffande ekonomiska föreningar. Som utredningen anför finns det dock goda skäl att uppställa ett krav på två tredjedelars majoritet för likvidationsbeslut. En medlem i en ekonomisk förening är i allmänhet mer beroende av föreningens fortlevnad än en aktieägare är av bolagets bestånd. Det bör därför inte vara möjligt att besluta om likvidation annat än om en klar majoritet röstar för förslaget (jfr prop. 1986/87:7 s. 206).

Det har inte framkommit skäl att, som Bolagsverket föreslår, ändra beräkningsgrunden för majoritetskravet till två tredjedelar av de på stämman företrädda rösterna (jfr avsnitt 11.10). Regeringen föreslår således att ett beslut om likvidation ska kunna fattas på en enda föreningsstämma med två tredjedelars majoritet bland de röstande. Det bör vara möjligt att ta in längre gående villkor i föreningens stadgar. Om det finns grund för tvångslikvidation, ska dock beslutet liksom i dag alltid kunna fattas med absolut majoritet.

Stämmokallelse och tillhandahållande av förslaget till beslut

I avsnitt 11.7 föreslår regeringen att tidsfristerna för kallelse till föreningsstämman förlängs, bl.a. till följd av att tvåstämmokravet för beslut om stadgeändring, likvidation och fusion tas bort. I samma avsnitt föreslås också att tiden för tillhandahållande av redovisningshandlingar och

revisionsberättelse inför en ordinarie föreningsstämma förlängs till två veckor före stämman.

Till skillnad från vad som gäller enligt aktiebolagslagen finns det i föreningslagen inga särskilda regler om tillhandahållande av förslaget till beslut om likvidation. Det är enligt regeringen rimligt att sådana regler tas in även i föreningslagen. Reglerna bör utformas på samma sätt som i aktiebolagslagen. Det innebär att kallelsen till den stämma som ska ta ställning till förslaget om likvidation ska ange det huvudsakliga innehållet i förslaget. Vidare ska styrelsen hålla förslaget till beslut om likvidation tillgängligt för medlemmar och innehavare av förlagsandelar från tidpunkten för kallelsen fram till föreningsstämman.

Om en medlem eller innehavare av förlagsandelar begär det ska en kopia av förslaget genast och utan kostnad skickas till honom eller henne. Översändandet bör kunna ske med elektroniska hjälpmedel (jfr avsnitt 12).

De förslagna reglerna om tillhandahållande av likvidationsförslaget medför att kravet på att grunden för likvidationsförslaget anges i kallelsen kan tas bort (jfr 7 kap. 8 § tredje stycket föreningslagen). Medlemmarnas behov av information tillgodoses i stället genom rätten att på begäran få del av hela förslaget.

Hänvisningar till US21

15. Fusion

Hänvisningar till S15

15.1. Tydlighet om de ekonomiska villkoren för fusionen

Regeringens förslag: Om medlemmar i någon av föreningarna ska ha särskilda förmåner i samband med en fusion, ska förmånerna anges i fusionsplanen. Av fusionsplanen ska det också framgå hur sådana förmåner har bestämts.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det i föreningslagen ska införas bestämmelser om att fusionsvederlag kan utgå till medlemmar vars rättigheter minskar i värde genom fusionen. När fusionsvederlag ska utgå, ska detta framgå av fusionsplanen (se slutbetänkandet s. 583).

Remissinstanserna: Bolagsverket menar bl.a. att även ett beslut att inte lämna fusionsvederlag och grunderna för ett sådant beslut bör redovisas i fusionsplanen. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se bilaga 7).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: När en fusion mellan två ekonomiska föreningar har genomförts blir medlemmarna i den överlåtande föreningen medlemmar i den övertagande föreningen (se 12 kap. 1 § föreningslagen). De får då en andel i denna och det nominella värdet av deras

medlemsinsatser förblir detsamma som i den överlåtande föreningen. Det är dock inte säkert att medlemskapet i den övertagande föreningen i praktiken är lika fördelaktigt som medlemskapet i den överlåtande föreningen var. På motsvarande sätt kan det förekomma att den övertagande föreningens ekonomi försämras genom att den överlåtande föreningen går upp i den. I båda fallen kan andelsrätternas faktiska värde minska.

Det kan mot denna bakgrund finnas anledning att kompensera de medlemmar som drabbas ekonomiskt av fusionen. Sådan kompensation kan lämnas på olika sätt. Det förekommer t.ex. att medlemmarna i någon av föreningarna under en period får ett högre pris för varor som säljs till föreningen eller ett lägre pris för varor som köps av föreningen. Kompensation kan också lämnas genom högre återbäringar, efterlikvider och liknande (se Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar, 3 uppl., s. 484).

Utredningen föreslår att ordningen för tilldelning av kompensation i samband med en fusion formaliseras och att begreppet fusionsvederlag introduceras i föreningslagen.

Fusionsvederlag förekommer i dag vid fusion av aktiebolag. Det är benämningen på den ersättning som ska utgå till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen. Mer än hälften av vederlagets sammanlagda värde ska utgöras av aktier i det övertagande bolaget men resterande del kan betalas ut i pengar (se 23 kap. 2 § aktiebolagslagen). Några andra vederlagsformer än aktier och pengar får inte förekomma och det är endast aktieägarna i överlåtande bolag som kan erhålla fusionsvederlag.

Fusionsvederlagets betydelse vid fusion av aktiebolag är kopplad till att det primära vid en sådan fusion är att det övertagande bolaget tar över det överlåtande bolagets tillgångar och skulder. Fusionsvederlaget kan sägas utgöra ersättning för de ekonomiska konsekvenser som det innebär för aktieägarna i överlåtande bolag att bli av med sina aktier i det bolaget.

Vid fusion av ekonomiska föreningar är det i stället medlemsövergången som står i centrum medan överföringen av tillgångar och skulder har mindre betydelse, jfr förarbetena till lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar i prop. 1951:34 s. 188 och Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar, 3 uppl., s. 477. Begreppet fusionsvederlag passar mot denna bakgrund mindre väl vid fusion av ekonomiska föreningar. Det som enligt utredningen ska avses med fusionsvederlag är också delvis något annat än det som avses med det inom aktiebolagsrätten etablerade begreppet. Regeringen är därför inte beredd att förorda att begreppet introduceras i föreningslagen.

Som nämns ovan förekommer det emellertid redan i dag att medlemmar i någon av de deltagande föreningarna kompenseras på ett eller annat sätt för negativa ekonomiska konsekvenser som drabbar dem i samband med fusionen. Regeringen ser inga skäl att begränsa dessa möjligheter. Det är enligt regeringen dock viktigt att ersättning som lämnas i pengar eller genom tilldelning av andra förmåner presenteras på ett tydligt sätt innan beslutet att godkänna fusionsplanen fattas. Därigenom stärks medlemmarnas möjlighet att fatta ett välgrundat beslut. Tydlighet om de ekonomiska villkoren har också betydelse för borgenärsskyddet.

Det bör därför uppställas ett krav på att särskilda förmåner som ska tillkomma medlemmar i någon av föreningarna anges i fusionsplanen.

Dessutom bör det av fusionsplanen också framgå hur sådana förmåner har bestämts.

Kravet att redovisa särskilda förmåner bör omfatta alla förmåner som inte följer av medlemskapet i den övertagande föreningen och som avviker från gängse villkor för medlemmarna. Reglerna bör gälla såväl vid inhemska som vid gränsöverskridande fusioner.

Hänvisningar till S15-1

15.2. Skyddet för borgenärer och rättighetshavare

Regeringens förslag: Även den övertagande föreningens borgenärer ska underrättas om fusionen och ha rätt att motsätta sig att fusionen verkställs, såvida inte revisorerna har funnit att fusionen inte medför någon fara dessa borgenärer.

Innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande förening ska få minst motsvarande rättigheter i den övertagande föreningen. Detta ska dock inte gälla om innehavaren enligt fusionsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av den övertagande föreningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 587 och 589).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Starkare borgenärsskydd

I föreningslagen finns det inga särskilda regler om skydd för den övertagande föreningens borgenärer. Detta trots att de skäl som har motiverat att aktiebolagslagens borgenärsskyddsregler omfattar det övertagande bolagets borgenärer gör sig gällande även i fråga om ekonomiska föreningar (jfr 23 kap.19 och 22 §§aktiebolagslagen). På motsvarande sätt som beträffande ett övertagande aktiebolag vid en aktiebolagsrättslig fusion kan sålunda den övertagande föreningen genom en fusion enligt föreningslagen få en försämrad soliditet och likviditet, vilket kan påverka borgenärernas möjligheter att få betalt.

Det finns enligt regeringen inget skäl att behandla en ekonomisk förenings borgenärer annorlunda än ett aktiebolags borgenärer i samband med en fusion. Det bör därför i föreningslagen tas in regler till skydd även för den övertagande föreningens borgenärer. Reglerna bör gälla såväl vid inhemska som vid gränsöverskridande fusioner. När det gäller bestämmelsernas närmare innebörd och utformning kan aktiebolagslagens regler tjäna som förebild. En övertagande förening bör således, liksom en överlåtande, vara skyldig att underrätta sina borgenärer om fusionen. Sedan Bolagsverket därefter har kallat borgenärerna bör dessa kunna motsätta sig fusionen på samma sätt som en överlåtande förenings borgenärer.

Liksom enligt aktiebolagslagen bör det inte vara nödvändigt att underrätta den övertagande föreningens borgenärer, om en revisor har

uttalat att han eller hon inte har funnit att fusionen innebär någon fara för dessa borgenärer.

Starkare skydd för innehavare av särskilda rättigheter

Enligt 23 kap. 5 § aktiebolagslagen ska innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter, som t.ex. teckningsoptioner och konvertibler, i överlåtande bolag ges minst samma rättigheter i det övertagande bolaget, om de inte enligt fusionsplanen har rätt att få värdepapperen inlösta av det övertagande bolaget.

I ekonomiska föreningar utgörs de särskilda rättighetshavarna främst av innehavare av förlagsandelar. Andra särskilda rättigheter är t.ex. den rätt till styrelserepresentation eller den rätt att utse revisor som innehavaren av ett värdepapper kan vara tillförsäkrad. Även olika slag av vinstandelsrättigheter hör hit.

Av 12 kap. 4 § föreningslagen framgår i och för sig att det i fusionsplanen ska anges vilka rättigheter i den övertagande föreningen som ska tillkomma innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande förening eller vilka åtgärder som ska vidtas till förmån för dem. Det finns dock inget krav på att innehavare av särskilda rättigheter ska ha samma rättigheter i den övertagande föreningen som de hade i den överlåtande.

Det finns enligt regeringen inte anledning att innehavare av särskilda rättigheter i en ekonomisk förening ska ha en mindre skyddad position vid fusion än vad som är fallet i ett aktiebolag. I föreningslagen bör det därför tas in skyddsregler med samma innebörd som motsvarande regler i aktiebolagslagen. Reglerna bör gälla såväl vid inhemska som vid gränsöverskridande fusioner.

Hänvisningar till S15-2

15.3. Revisorsgranskning av fusionsplanen

Regeringens förslag: Bestämmelserna om revisorsgranskning av fusionsplanen utvecklas. Om särskilda förmåner ska ges till medlemmar i någon av föreningarna i samband med fusionen, ska granskningen även omfatta dessa förmåner och hur de har bestämts. Vid absorption ska revisorerna i sitt yttrande ange om de har funnit att fusionen medför fara för att borgenärerna i den övertagande föreningen inte ska få sina fordringar betalda. Revisorsgranskning ska också genomföras vid en inhemsk fusion mellan en ekonomisk förening och ett helägt dotteraktiebolag.

En revisor som granskar fusionsplanen ska vara auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Befattningshavare i en förening som deltar i fusionen ska ge revisorerna tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som revisorerna anser vara nödvändig. De ska också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Revisorerna ska ha samma skyldigheter gentemot varandra.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att föreningslagens bestämmelser om revisorsgranskning i ännu högre utsträckning anpassas till motsvarande bestäm-

melser i aktiebolagslagen, t.ex. när det gäller krav på att revisorn ska uttala sig om de värderingsmetoder som har använts vid fusionen (se slutbetänkandet s. 588).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se bilaga 7).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 12 kap. 5 § föreningslagen ska det till fusionsplanen bl.a. bifogas vissa revisorsyttranden. Jämfört med de regler om revisorsgranskning som gäller vid fusion av aktiebolag (se 23 kap.1113 §§aktiebolagslagen) och vid gränsöverskridande fusioner enligt föreningslagen (se 12 kap. 26–28 §§) är regeln i 12 kap. 5 § dock begränsad.

Utredningens förslag innebär att föreningslagens regler om revisorsgranskning av fusionsplanen i allt väsentligt anpassas till motsvarande regler i aktiebolagslagen. Detta skulle i vissa avseenden innebära skärpta krav. Exempelvis innebär utredningens förslag att revisorn ska yttra sig över de värderingsmetoder som har använts vid värderingen av föreningens tillgångar och skulder.

Enligt regeringens mening har det inte framkommit något praktiskt behov av att generellt skärpa föreningslagens regler på området. Utredningens förslag riskerar att öka den administrativa bördan för föreningarna på ett sätt som enligt regeringens mening inte är motiverat. Förslaget bör därför inte genomföras i sin helhet. På några punkter finns det dock skäl att utveckla revisorsgranskningen i samband med fusion.

I avsnitt 15.1 föreslås bl.a. att det av fusionsplanen ska framgå hur särskilda förmåner som ska tillkomma medlemmar i någon av föreningarna i samband med fusionen har bestämts. På samma sätt som revisorn i samband med fusion mellan aktiebolag ska uttala sig om hur fusionsvederlaget har bestämts är det naturligt att revisorsgranskningen vid en fusion mellan ekonomiska föreningar omfattar sådana förmåner som ska tillkomma medlemmarna. Härigenom säkerställs en kontroll av att sådana förmåner bestämts på ett sakligt och korrekt sätt.

I avsnitt 15.2 föreslås att föreningslagens borgenärsskydd vid fusion utsträcks till att omfatta även borgenärerna i en övertagande förening. I konsekvens härmed bör det, vid absorption, av revisorernas yttrande alltid framgå om revisorerna har funnit att fusionen medför fara för att borgenärerna i den övertagande föreningen inte ska få sina fordringar betalda. Om revisorerna bedömer att fusionen inte medför någon sådan fara, behöver de borgenärerna inte underrättas om fusionen (jfr avsnitt 15.2).

I dag finns inget krav på revisorsgranskning vid fusion mellan en ekonomisk förening och ett av föreningen helägt dotteraktiebolag. Det hänger samman med att nuvarande regler om revisorsgranskning främst är inriktade på att ge medlemmarna ett säkert underlag för sitt beslut i frågan om fusionen ska genomföras. När den borgenärsskyddande aspekten av revisorsgranskningen nu stärks är det enligt regeringen naturligt att låta samma regler gälla även vid fusion med ett helägt dotteraktiebolag (jfr motsvarande regler i 23 kap. 29 § aktiebolagslagen).

I aktiebolagslagen uppställs ett krav på att den som utför granskningen av fusionsplanen ska vara auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Dessutom krävs enligt aktiebolagslagen att företrädare för ett bolag som deltar i fusionen lämnar revisorerna de upplysningar och den hjälp revisorerna begär (se 23 kap. 12 och 13 §§ i den lagen). Även i dessa avseenden bör av hänsyn främst till borgenärernas intressen föreningslagen anpassas efter aktiebolagslagen.

De regler om revisorsgranskning som föreslås i detta avsnitt bör, i de delar de inte redan gör det, gälla även vid gränsöverskridande fusion. Det saknas dock skäl att införa ett krav på revisorsgranskning vid gränsöverskridande fusion mellan en förening och ett helägt dotterbolag. Något motsvarande krav finns inte heller i aktiebolagslagen (se 23 kap. 51 § i den lagen).

Hänvisningar till S15-3

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 21.1

15.4. Stämmoprövning av fusion

Regeringens förslag: Ett beslut att godkänna fusionsplanen ska kunna fattas på en föreningsstämma med två tredjedelars majoritet bland de röstande.

I lagen införs en möjlighet för en minoritet om minst fem procent av de röstberättigade i den övertagande föreningen att begära att fusionsplanen ska underställas stämman i den föreningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se delbetänkandet s. 196 och slutbetänkandet s. 585).

Remissinstanserna: Bolagsverket menar, i likhet med vad verket anför avseende majoritetskravet vid stadgeändring (se avsnitt 11.10), att ett majoritetskrav på två tredjedelar av de röstande är för svagt för ett så ingripande beslut som ett beslut att godkänna en fusionsplan. I stället bör majoritetskravet enligt verket vara två tredjedelar av de på stämman företrädda rösterna. Övriga remissinstanser tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Tvåstämmokravet avskaffas

Fusionsplanen ska enligt 12 kap. 7 § föreningslagen godkännas av föreningsstämman i samtliga överlåtande föreningar. För att beslutet om godkännande av fusionsplanen ska bli giltigt krävs att det biträds av minst nio tiondelar av de röstberättigade eller att det fattas på två på varandra följande stämmor och på den senare stämman biträds av minst två tredjedelar av de röstande (se 12 kap. 9 §).

Länge krävdes att samtliga röstberättigade biträdde beslutet om fusion för att det skulle kunna fattas vid endast en stämma. Kravet på enhällighet ersattes år 1998 med dagens krav på nio tiondelars majoritet. Lättnaden motiverades enligt förarbetena av det behov av omstruktureringar som förelåg inom vissa kooperativa branscher (se prop. 1996/97:163 s. 22). Det finns inte anledning att anta att behovet av omstruktureringar har minskat sedan dess.

Aktiebolagslagens regler om stämmoprövning vid fusion är i de flesta fall mindre stränga än föreningslagens. Beslut om fusion av aktiebolag fattas således vid en enda bolagsstämma och normalt gäller att beslutet är giltigt om det biträds av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman (se 23 kap. 17 § aktiebolagslagen).

Regeringen föreslår i avsnitt 11.10 att ett beslut om ändring av stadgarna alltid ska kunna fattas vid en enda föreningsstämma och att ett sådant beslut som huvudregel ska kunna tas med två tredjedelars majoritet. De förenklingsskäl som ligger bakom det förslaget gör sig gällande även för beslut om fusion. Liksom vid beslut om stadgeändring får det vid beslut om fusion anses viktigare för medlemmens möjlighet att göra ett klokt ställningstagande att han eller hon får ett gott beslutsunderlag i god tid före stämman än att beslutet om fusion fattas vid två stämmor.

Sammanfattningsvis talar övervägande skäl för att föreningslagens regler om stämmoprövning vid fusion förenklas. Ett beslut att godkänna fusionsplanen bör kunna fattas på en enda föreningsstämma med två tredjedelars majoritet. I avsnitt 11.7 föreslår regeringen till följd av bl.a. detta att tidsfristerna för kallelse till föreningsstämman förlängs.

Det har inte framkommit skäl att, som Bolagsverket föreslår, ändra beräkningsgrunden för majoritetskravet till två tredjedelar av de på stämman företrädda rösterna (jfr avsnitt 11.10). Regeringen föreslår således att ett beslut att godkänna en fusionsplan ska kunna fattas med två tredjedelars majoritet bland de röstande.

De föreslagna reglerna bör gälla såväl vid inhemsk som vid gränsöverskridande fusion.

Möjlighet till stämmoprövning även i den övertagande föreningen

Det är i dag inte nödvändigt att föreningsstämman i den övertagande föreningen godkänner fusionsplanen. I stället krävs endast att planen godkänns av föreningens styrelse. Vid fusion enligt aktiebolagslagen och vid gränsöverskridande fusion enligt föreningslagen finns däremot en möjlighet för en minoritet av aktieägarna respektive medlemmarna att framtvinga stämmoprövning av fusionsplanen (se 23 kap. 15 § aktiebolagslagen och 12 kap. 32 § föreningslagen).

I tidigare lagstiftningsärenden har det uttalats att en fusion, från den övertagande föreningens synpunkt, är en affärstransaktion som inte påverkar medlemmarnas rättigheter och status (se prop. 2005/06:150 s. 125 och prop. 2007/08:15 s. 79). Det har därför inte ansetts finnas skäl att uppställa ett lika starkt minoritetsskydd för medlemmar i en övertagande förening som för medlemmar i en överlåtande förening.

Det är i och för sig riktigt att en fusion, för den övertagande föreningen, inte behöver skilja sig från andra affärstransaktioner. Så är emellertid inte alltid fallet. Det kan förekomma fusioner som får stora konsekvenser även för medlemmarna i den övertagande föreningen. Som exempel kan nämnas fall där den överlåtande föreningens ekonomiska ställning är avsevärt sämre än den övertagande föreningens. Detta kan få till följd att det faktiska värdet av andelarna i den övertagande föreningen minskar. Ett annat exempel är att den överlåtande föreningen har en nedsliten produktionsapparat som snart måste bytas ut, med följd att fler

medlemmar utnyttjar den övertagande föreningens produktionskapacitet. Detta kan leda till lägre ersättning för medlemmarnas medverkan i föreningen och till minskade gottgörelser till medlemmarna (jfr SOU 1984:9 s. 271 f.).

Det finns således, också beträffande ekonomiska föreningar, situationer då medlemmarna i en övertagande förening har ett berättigat intresse av att få till stånd en stämmoprövning av en fråga om fusion. Föreningslagen bör därför anpassas till aktiebolagslagen när det gäller möjligheten att påkalla stämmoprövning av fusionsplanen i den övertagande föreningen. Sålunda bör röstberättigade som innehar minst fem procent av det totala antalet röster i den övertagande föreningen ha rätt att påkalla att frågan om godkännande av fusionsplanen prövas av föreningsstämman.

Hänvisningar till S15-4

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 21.1

15.5. Förenklat fusionsförfarande

Regeringens förslag: Vid en fusion där alla medlemmar i samtliga deltagande föreningar har undertecknat fusionsplanen ska det inte krävas att fusionsplanen registreras eller att den underställs föreningsstämmans beslut.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 590).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt reglerna i aktiebolagslagen kan en fusion av privata aktiebolag genomföras på ett förenklat sätt, om alla aktieägare i bolagen har undertecknat fusionsplanen. Då behöver inte fusionsplanen registreras eller godkännas på bolagsstämma (se 23 kap. 14 § andra stycket och 15 § fjärde stycket aktiebolagslagen). Föreningslagen innehåller ingen motsvarighet till aktiebolagslagens regler om ett förenklat fusionsförfarande.

Det förenklade förfarandet enligt aktiebolagslagen har troligen praktisk betydelse främst när de inblandade bolagen har en eller ett fåtal aktieägare. Vid fusion av ekonomiska föreningar rör det sig sällan om föreningar med så få medlemmar. Troligen blir därför nyttan av ett förenklat förfarande mer begränsad för ekonomiska föreningar än för aktiebolag. Enligt regeringen finns det emellertid ingen anledning att inte erbjuda ekonomiska föreningar samma möjlighet att minska administrationen vid en fusion som erbjuds privata aktiebolag.

Det bör därför i föreningslagen införas ett förenklat fusionsförfarande motsvarande det som finns i aktiebolagslagen. Om alla medlemmar i samtliga deltagande föreningar har undertecknat fusionsplanen, ska planen därmed varken behöva registreras eller underställas föreningsstämmans beslut.

Eftersom EU-direktivet om gränsöverskridande fusion (Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar) inte innehåller något förenklat förfarande bör inte förfarandet vara tillgängligt vid gränsöverskridande fusion.

Hänvisningar till S15-5

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 21.1

16. Skadestånd

Regeringens förslag: Tiden inom vilken talan om skadestånd ska väckas mot bl.a. styrelseledamöter förlängs från tre år till fem år.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 964).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Fristen för att väcka talan om skadestånd mot en styrelseledamot eller den verkställande direktören löper enligt nuvarande bestämmelser under tre år från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan fattades eller vidtogs. Fristen är lika lång när det gäller talan mot en revisor, men den räknas då från det att revisionsberättelsen lades fram på föreningsstämman eller yttrande som avses i lagen avgavs. I förarbetena till föreningslagen sägs att motsvarande gäller för väckande av talan mot en granskare (se prop. 1986/87:7 s. 257). Fristerna gäller så länge talan inte grundar sig på brott (se 13 kap. 6 § föreningslagen).

I aktiebolagslagen är fristen i de nämnda fallen fem år (se 29 kap. 13 § aktiebolagslagen). Det är sannolikt mer sällan som det för de ekonomiska föreningarnas del finns behov av att utsträcka fristen för väckande av talan. Systematiska skäl talar emellertid för att ha enhetliga regler för ekonomiska föreningar och aktiebolag. Utredningens förslag att anpassa fristerna i föreningslagen till motsvarande frister i aktiebolagslagen bör därför genomföras.

När det gäller talan mot en revisor bör, som är fallet i aktiebolagslagen, fristen beräknas från utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser och inte, som hittills, från det att revisionsberättelsen lades fram på stämman. En ändring av lagen är därför påkallad i denna del.

I föreningslagen finns inte någon bestämmelse om fristen för att väcka talan mot en granskare. Med förebild i aktiebolagslagen bör en särskild bestämmelse om detta tas in i föreningslagen. Tiden bör räknas från den dag då yttrandet lades fram på stämman (se prop. 1986/87:7 s. 257).

17. Andra kooperativa företagsformer

Det finns ett flertal särskilda former av ekonomiska föreningar, t.ex. sambruksföreningar och bostadsrättsföreningar. Dessa regleras i särskilda lagar. Vissa av lagarna hänvisar i stor utsträckning till föreningslagen, medan andra innehåller en mer självständig reglering. De ändringar som föreslås i föreningslagen aktualiserar behov av följdändringar i dessa lagar. Med hänsyn till att regeringen nu föreslår ändringar i den befintliga föreningslagen och inte lägger fram ett förslag till en helt ny lag, vilket föreslås i Föreningslagsutredningens slutbetänkande (SOU 2010:90),

kommer också följdändringarna i annan lagstiftning i vissa fall att lagtekniskt skilja sig från vad som föreslås i betänkandet.

De ändringar i föreningslagen som föreslås i denna proposition ger också anledning att överväga vissa ändringar i skattelagstiftningen.

Hänvisningar till S17

17.1. Sambruksföreningar

Regeringens förslag: De ändringar som föreslås för ekonomiska föreningar ska i huvudsak gälla även sambruksföreningar. Det införs dock inte någon möjlighet att anta investerande medlemmar i sådana föreningar.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 652).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: En sambruksförening är en särskild form av ekonomisk förening. Den har till ändamål att driva jordbruk eller trädgårdsnäring för medlemmarnas gemensamma räkning. Föreningen får även driva annan verksamhet under förutsättning att den andra verksamheten har samband med föreningens ändamål.

Sambruksföreningar regleras i lagen (1975:417) om sambruksföreningar. Denna lag innehåller vissa föreningsrättsliga bestämmelser men hänvisar i betydande delar till föreningslagen, bl.a. när det gäller frågor om medlemskap, föreningens ledning, föreningsstämma, revision och likvidation.

De ändringar som föreslås i föreningslagen bör få genomslag även i regleringen av sambruksföreningar i de delar där hänvisningar finns till föreningslagen. Därutöver bör det införas en möjlighet för sambruksföreningar att föra medlemsförteckningen med automatiserad behandling samt tas in nya bestämmelser om förande av medlemsförteckning, arkivering och personuppgiftsansvar, motsvarande de bestämmelser som föreslås för föreningslagen. Det bör också införas en möjlighet till elektronisk kommunikation i sambruksföreningar.

I övriga delar finns det inte anledning att göra några förändringar. Exempelvis saknas i sambruksföreningar möjlighet att förlägga verksamheten i dotterföretag, liksom möjlighet att ta in riskkapital genom förlagsinsatser. Inte heller förekommer verkställande direktör i sambruksföreningar.

I likhet med utredningen anser regeringen inte att det bör införas en möjlighet att anta investerande medlemmar i sambruksföreningar. Det bör inte heller införas en möjlighet att handla med överinsatser eller emissionsinsatser.

17.2. Bostadsrättsföreningar

Regeringens förslag: De ändringar som föreslås för ekonomiska föreningar ska i huvudsak gälla även bostadsrättsföreningar.

I bl.a. följande avseenden ska dock inte motsvarande ändringar göras: Investerande medlemmar ska inte kunna antas i en bostadsrättsförening. En verkställande direktör ska, liksom hittills, inte kunna utses i en bostadsrättsförening. Poströstning ska inte vara möjlig vid föreningsstämman. Reglerna om en medlems rätt att anlita ombud eller biträde ändras inte. Det görs inte heller några ändringar av bostadsrättslagens majoritetskrav när det gäller beslut om stadgeändringar, likvidation och godkännande av en fusionsplan. Det införs inte några regler om värdeöverföringar i bostadsrättsföreningar.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att en bostadsrättsförening ska ha möjlighet att utse en verkställande direktör samt att en medlem ska ha rätt att anlita ombud och biträde i samma utsträckning som en medlem i en ekonomisk förening (se slutbetänkandet s. 646).

Remissinstanserna: HSB Riksförbund och Riksbyggen är kritiska till förslaget att som huvudregel tillåta att ett ombud företräder upp till tre medlemmar. Förslaget öppnar enligt dem för att enskilda medlemmar eller utomstående samlar in fullmakter och får ett för stort inflytande i föreningen. Hyresgästföreningen avstyrker både detta förslag och förslaget att vidga kretsen personer från vilken ett ombud eller biträde kan väljas. Enligt föreningen kan förslagen leda till ytterligare problem i samband med beslut om ombildning från hyresrätt till bostadsrätt.

Bostadsrätterna (tidigare SBC) avstyrker att reglerna om ombud och biträde ändras alls. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian görs dock bedömningen att den utvidgade möjligheten till elektronisk kommunikation mellan föreningen och dess medlemmar som föreslås för ekonomiska föreningar inte bör gälla för bostadsrättsföreningar. Enligt promemorians förslag ska vidare föreningslagens regler om poströstning vid föreningsstämman gälla för bostadsrättsföreningar (se bilaga 7).

Remissinstanserna: HSB Riksförbund, Riksbyggen, Bostadsrätterna (tidigare SBC) och Fastighetsägarna Sverige är kritiska till förslaget i promemorian att möjliggöra poströstning vid föreningsstämman i en bostadsrättsförening. De menar bl.a. att ett system med poströster skulle kunna göra beslutsfattandet mer tungrott. Organisationerna menar vidare att de föreslagna reglerna om kommunikation med elektroniska hjälpmedel bör gälla även för bostadsrättsföreningar. Övriga remissinstanser tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag: En bostadsrättsförening är en särskild form av ekonomisk förening. Den har till ändamål att i föreningens hus upplåta lägenheter med bostadsrätt till föreningens medlemmar. Bostadsrätt är den rätt i föreningen som medlemmen har på grund av upplåtelsen.

Lägenheterna kan vara såväl bostadslägenheter som lokaler.

Bostadsrättsföreningar regleras i bostadsrättslagen (1991:614). Bostadsrättslagen innehåller många regler som är specifika för denna föreningsform, t.ex. särskilda regler om upplåtelse av bostadsrätt, bostadsrättshavarens rättigheter och skyldigheter m.m. I vissa delar hänvisar dock lagen till de regler som finns i föreningslagen, såsom när det gäller flertalet frågor om föreningens ledning, föreningsstämma, revision och likvidation.

De ändringar som föreslås i föreningslagen bör i väsentliga delar gälla även för bostadsrättsföreningar. För bostadsrättsföreningar finns dock särskilda bestämmelser om vinstutdelning, varför de nya reglerna om värdeöverföring m.m. i 9 och 10 kap. föreningslagen inte bör bli tillämpliga i bostadsrättsföreningar, med undantag för reglerna om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar. En bostadsrättsförening kan vidare inte förlägga sin verksamhet i ett annat företag, jfr 1 kap. 1 § föreningslagen. Ändringen som föreslås i föreningslagen beträffande verksamhet i dotterföretag bör därför inte få genomslag för bostadsrättsföreningar. Detsamma gäller de ändringar som föreslås beträffande förlagsinsatser, eftersom sådana inte förekommer i bostadsrättsföreningar.

Det finns, som utredningen också kommer fram till, inte skäl att införa en möjlighet att anta investerande medlemmar i bostadsrättsföreningar.

I bostadsrättslagen föreskrivs i dag att bestämmelserna i föreningslagen om verkställande direktör inte gäller för bostadsrättsföreningar (se 9 kap. 12 § punkten 3). Utredningen föreslår att denna bestämmelse ersätts av föreningslagens nya bestämmelse om verkställande direktör, vilken innebär att alla föreningar har en möjlighet, men aldrig en skyldighet, att utse en verkställande direktör. Något egentligt behov av en ändrad reglering för bostadsrättsföreningarnas del har emellertid inte framkommit. Det bör därför inte göras någon ändring i den befintliga bestämmelsen om verkställande direktör i bostadsrättslagen.

Det är givet att ett avskaffande av det s.k. tvåstämmokravet för bl.a. stadgeändringar skulle kunna ha fördelar även för en bostadsrättsförening. Utredningen pekar emellertid på att företrädare för bostadskooperationen är påtagligt skeptiska till att tvåstämmokravet tas bort och någon annan uppfattning har inte redovisats under remissbehandlingen. Redan organisationernas inställning talar enligt regeringen starkt för att tvåstämmokravet bör behållas för bostadsrättsföreningar. Till detta kommer att bostadsrättsföreningar har en särskild karaktär i det att medlemmarna regelmässigt är privatpersoner och att föreningarnas styrelser oftast består av lekmän. Föreningarnas verksamhet är dessutom främst inriktad på att ombesörja medlemmarnas boende och har därför en särskilt stor betydelse för dem.

Regeringen instämmer mot denna bakgrund i utredningens slutsats att det är motiverat att bostadsrättslagen innehåller särskilda mekanismer till skydd för den enskilde. Tvåstämmokravet bör därför behållas för beslut om stadgeändring, likvidation och godkännande av fusionsplan. Det bör också fortsätta att gälla vid beslut som innebär att föreningen ska överlåta ett hus, i vilket det finns lägenheter som är upplåtna med bostadsrätt. Regeringen delar utredningens uppfattning att de nya tidsfristerna för kallelse till en föreningsstämma bör gälla även för bostadsrättsföreningar.

Enligt regeringen talar bostadsrättsföreningarnas särskilda karaktär även för att hittillsvarande regler om en medlems rätt att anlita ombud

eller biträde vid föreningsstämman behålls. Frågor om boendet är av stor personlig betydelse för medlemmarna och det är ofta av vikt att den som uppträder som ombud eller biträde har god kännedom om förhållandena i föreningen. Ett ökat inslag av utomstående ombud eller biträden skulle också riskera att skärpa konfliktnivån i föreningarna. Hittillsvarande regler bör därför behållas. Det kan dock framhållas att den bostadsrättsförening som så önskar är oförhindrad att i stadgarna införa regler som tillåter medlemmar att anlita utomstående ombud eller biträden.

De föreslagna reglerna om poströstning passar enligt regeringens mening mindre bra i en bostadsrättsförening. Regeringen instämmer sålunda i de synpunkter som har framförts av bl.a. HSB Riksförbund. Poströstning bör inte vara möjlig i en bostadsrättsförening.

Även när det gäller den utvidgade möjligheten för en förening att använda sig av elektroniska hjälpmedel i kommunikationen med medlemmarna finns det anledning att överväga om bostadsrättsföreningar bör behandlas på ett annat sätt än andra ekonomiska föreningar. Medlemskapets koppling till boendet medför att det är särskilt viktigt att alla medlemmar har god möjlighet att få del av föreningens utskick i centrala frågor. Bostadsrättsorganisationerna har dock samlat uttryckt önskemål om att möjligheten till elektronisk kommunikation ska omfatta även bostadsrättsföreningar. De föreslagna reglerna innebär dessutom att en medlem alltid har rätt att få utskicken per post. Regeringen anser därför att reglerna om elektronisk kommunikation kan omfatta även bostadsrättsföreningar.

17.3. Kooperativa hyresrättsföreningar

Regeringens förslag: De ändringar som föreslås för ekonomiska föreningar ska i huvudsak gälla även kooperativa hyresrättsföreningar.

I bl.a. följande avseenden ska dock inte motsvarande ändringar göras: Investerande medlemmar ska inte kunna antas i en kooperativ hyresrättsförening. Poströstning ska inte vara möjligt vid föreningsstämman. Reglerna om en medlems rätt att anlita ombud eller biträde ändras inte. Det görs inga ändringar av majoritetskraven när det gäller beslut om stadgeändringar, likvidation och godkännande av en fusionsplan. Det införs inte några regler om värdeöverföringar i kooperativa hyresrättsföreningar.

En kooperativ hyresrättsförening ska kunna återbetala en medlemsinsats med högre belopp än det nominella. Vad som utbetalas till medlemmen ska dock inte få överstiga medlemmens andel av föreningens egna kapital vid tiden för avgången.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att en medlem i en kooperativ hyresrättsförening ska ha rätt att anlita ombud och biträde i samma utsträckning som en medlem i en ekonomisk förening (se slutbetänkandet s. 526 och 650).

Remissinstanserna: SABO anser att möjligheten att återbetala en medlemsinsats med högre belopp än insatsens nominella värde bör begränsas

så att det inte blir tillåtet med högre återbetalning än vad som följer av en uppräkning i enlighet med inflationen. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian görs dock bedömningen att den utvidgade möjligheten till elektronisk kommunikation mellan föreningen och dess medlemmar som föreslås för ekonomiska föreningar inte bör gälla för kooperativa hyresrättsföreningar. Enligt promemorians förslag ska vidare föreningslagens regler om poströstning vid föreningsstämman gälla för kooperativa hyresrättsföreningar (se bilaga 7).

Remissinstanserna: Stockholms kooperativa bostadsförening anser att regler om poströstning riskerar att göra stämman mer komplicerad och stelbent. Föreningen menar vidare att de föreslagna reglerna om kommunikation med elektroniska hjälpmedel bör gälla även för kooperativa hyresrättsföreningar. Övriga remissinstanser tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: En kooperativ hyresrättsförening är en ekonomisk förening som har till ändamål att upplåta bostadslägenheter med hyresrätt till sina medlemmar. Karaktäristiskt för kooperativ hyresrätt är att hyresgästerna är medlemmar i föreningen (se prop. 2001/02:62 s. 37 f.). Upplåtelsen kan avse lägenheter i hus som föreningen äger (ägarmodellen) men den kan också avse lägenheter som föreningen hyr av husets ägare (hyresmodellen).

Föreningsrättsliga bestämmelser om denna föreningsform finns i 2 kap. lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt. I de flesta avseenden hänvisas till bestämmelserna i föreningslagen, exempelvis i frågor om föreningens ledning, föreningsstämma, revision, likvidation och annan upplösning.

De ändringar som föreslås i föreningslagen bör i väsentliga delar gälla även för kooperativa hyresrättsföreningar. För den typen av förening finns dock särskilda bestämmelser om vinstutdelning, varför de nya reglerna om värdeöverföring m.m. i 9 och 10 kap. inte bör bli tillämpliga, med undantag för reglerna om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar. En kooperativ hyresrättsförening kan vidare inte förlägga sin verksamhet i ett annat företag, jfr 1 kap. 1 § föreningslagen. Ändringen som föreslås i föreningslagen beträffande verksamhet i dotterföretag bör därför inte få genomslag för kooperativa hyresrättsföreningar. Detsamma gäller de ändringar som föreslås beträffande förlagsinsatser, eftersom sådana inte förekommer i kooperativa hyresrättsföreningar. Inte heller bör förslaget om investerande medlemmar gälla kooperativa hyresrättsföreningar.

På de grunder som redovisas i avsnitt 17.2 beträffande bostadsrättsföreningar bör inte det s.k. tvåstämmokravet för beslut om stadgeändring, likvidation och godkännande av en fusionsplan ändras för kooperativa hyresrättsföreningar. Detsamma gäller de hittillsvarande reglerna om en medlems rätt att anlita ombud eller biträde vid föreningsstämman. Regler om poströstning bör inte införas.

Även när det gäller den utvidgade möjligheten till elektronisk kommunikation mellan föreningen och medlemmarna bör kooperativa hyresrättsföreningar behandlas på samma sätt som bostadsrättsföreningar. De föreslagna reglerna bör därför omfatta även kooperativa hyresrättsföreningar (jfr avsnitt 17.2).

En medlem som lämnar en kooperativ hyresrättsförening har inte rätt att få tillbaka ett högre belopp än det han eller hon har betalat in som insatser, se 2 kap. 9 § lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt. Utredningen föreslår att denna regel ska ändras och att en kooperativ hyresrättsförening i stadgarna ska kunna bestämma att en avgående medlem ska ha rätt att få ut ett belopp som överstiger det nominella beloppet av hans eller hennes insatser.

I avsnitt 8.1 behandlas utredningens förslag att på motsvarande sätt vidga möjligheten till återbetalning i arbetskooperativa föreningar. Där konstaterar regeringen att det finns beaktansvärda skäl såväl för som mot förslaget men att övervägande skäl talar emot att öppna upp för återbetalning av medlemsinsatser över nominella värden i arbetskooperativ.

Vad gäller kooperativa hyresrättsföreningar menar utredningen att det nuvarande förbudet mot återbetalning med ett högre belopp än det som medlemmen har betalat i insats kan leda till effekter som uppfattas som oskäliga av den som står i begrepp att byta boende. Utredningen pekar på att inflationen kan medföra att en hyresgäst som lämnar föreningen inte kan få tillbaka det faktiska värdet av sin investering. I normalfallet har innehavet av lägenheten inte heller varit förenat med några vinstutdelningar som har kompenserat medlemmen för den faktiska minskningen av insatsens värde. Till detta kommer att en kooperativ hyresrättsförening inte som en arbetskooperativ förening kan använda sig av insatsemissioner för att öka medlemsinsatsernas värde.

Skälen för friare regler om återbetalning är alltså starkare för kooperativa hyresrättsföreningar än för arbetskooperativ och andra ekonomiska föreningar.

När lagen om kooperativ hyresrätt infördes övervägdes särskilt om det skulle vara tillåtet för kooperativa hyresrättsföreningar att räkna upp medlemsinsatserna i samband med återbetalning, t.ex. i förhållande till konsumentprisindex. För en sådan uppräkning talade, enligt vad som uttalades i propositionen, den enskilde medlemmens intresse av att värdesäkra sin insats i tider av inflation. För motsatsen talade föreningens och kvarvarande medlemmars intressen, eftersom en uppräkning skulle innebära en fördyring för föreningen. Det anfördes att om uppräkning inte tillåts, kan kapitalet i stället användas till att hålla hyrorna nere eller till vinstutdelning till kvarvarande medlemmar. Enligt vad som uttalades i propositionen skulle dessutom insatserna sannolikt vara förhållandevis låga, varför risken för att en avträdande medlem drabbas av en kapitalförlust av någon betydelse ansågs liten. Sammantaget ansågs de skäl som talade mot att en uppräkning skulle tillåtas väga tyngre (se prop. 2001/02:62 s. 55 f.).

Till skillnad från vad som antogs när lagen infördes har det visat sig att medlemsinsatserna i kooperativa hyresrättsföreningar i vissa fall har varit förhållandevis höga, något som Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) och Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKB) pekar på i en skrivelse till regeringen (dnr Ju2006/7535/L1). Det är mot denna bakgrund viktigare för föreningarna att kunna skydda medlemmarnas insatser mot inflationen än vad som förutsattes vid lagens tillkomst. En vidgad möjlighet till återbetalning kan dessutom göra den kooperativa hyresrätten populärare som boendeform och även underlätta för före-

ningarna att anskaffa det kapital som behövs i samband med förvärv eller uppförande av föreningens byggnader.

Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl talar för att kooperativa hyresrättsföreningar ska ges möjlighet att betala en avgående medlem ett högre belopp än det nominella värdet av medlemsinsatsen. Det bör krävas att en förening som vill använda sig av denna möjlighet tar in bestämmelser om detta i sina stadgar. En sådan stadgeändring bör med hänsyn till dess potentiellt långtgående ekonomiska konsekvenser kräva enhällighet bland samtliga röstberättigade i föreningen.

För att minska risken för negativa effekter (jfr avsnitt 8.1) bör rätten till återbetalning inte vara obegränsad. Som utredningen föreslår bör det gälla en maximiram för vad som kan betalas ut till en avgående medlem. En återbetalning bör således inte få överstiga summan av medlemmens insatser och hans eller hennes andel i föreningens fria egna kapital. Det fria egna kapitalet bör beräknas enligt den fastställda balansräkning som hänför sig till tiden för avgången, dvs. utifrån bokförda värden. Reservfonden, uppskrivningsfonden och förlagsinsatserna bör inte räknas med. Inom maximiramen bör föreningen vara fri att i sina stadgar reglera vilken modell man vill använda sig av för att beräkna medlemmens andel vid avgång. En förening som vill räkna upp insatserna utifrån t.ex. konsumentprisindex bör alltså kunna göra det, så länge inte maximigränsen överträds.

Utredningen föreslår att en förening som i sina stadgar har bestämmelser om återbetalning av medlemsinsatser utöver nominellt belopp ska anmärka detta i sin årsredovisning som en tilläggsupplysning. Till skillnad från utredningens förslag omfattar regeringens förslag emellertid endast kooperativa hyresrättsföreningar – en begränsad och lätt identifierbar grupp. Enligt regeringens mening tillgodoses därför borgenärernas intresse av att få vetskap om de aktuella stadgebestämmelserna genom möjligheten att genom Bolagsverket ta del av föreningens stadgar. Någon särskild upplysning i årsredovisningen behövs därför inte. Det kan dock framhållas att föreningslagens och årsredovisningslagens regler om hur belopp som ska återbetalas till avgående medlemmar ska synliggöras omfattar också de aktuella beloppen.

17.4. Europakooperativ

Regeringens förslag: De ändringar som föreslås för ekonomiska föreningar ska i huvudsak gälla även europakooperativ.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 655).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Ett europakooperativ är en europeisk associationsform för gränsöverskridande samverkan i form av vad som närmast kan liknas vid en ekonomisk förening. Bestämmelser om europakooperativ finns i rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-för-

ordningen). Förordningen kompletteras av viss svensk lagstiftning, främst lagen (2006:595) om europakooperativ men även i viss utsträckning föreningslagen, till vilken lagen om europakooperativ hänvisar. Nationell lagstiftning om kooperativ, i Sverige i praktiken föreningslagen, fungerar också som supplerande regelverk i delar som inte regleras någon annanstans (se artiklarna 8 och 9 i SCE-förordningen).

Lagen om europakooperativ innehåller hänvisningar till föreningslagen bl.a. när det gäller europakooperativets organisation.

Med hänsyn till utformningen av regelverket för europakooperativ är det motiverat att de ändringar som föreslås i föreningslagen också får genomslag när det gäller europakooperativ. Det sagda föranleder i praktiken en ändring i den bestämmelse i lagen om europakooperativ som reglerar förekomsten av verkställande direktör samt en ny bestämmelse om investerande medlemmar.

Eftersom det beträffande ekonomiska föreningar i allmänhet nu föreslås en möjlighet att anta investerande medlemmar, bör det på motsvarande sätt finnas möjlighet att anta investerande medlemmar i europakooperativ. Den möjlighet som SCE-förordningen ger att tillåta investerande medlemmar bör därför utnyttjas.

Av artikel 14.1 i SCE-förordningen framgår att beslut att anta någon som investerande medlem ska fattas av föreningsstämman eller något annat organ som av stämman eller genom stadgarna har fått befogenhet att fatta ett sådant beslut. Eftersom detta framgår direkt av förordningen och därför utan vidare är tillämpligt på europakooperativ, ska någon motsvarande bestämmelse inte tas in i den svenska lagen.

Som framgår ovan (se avsnitt 6) föreslås inte någon begränsning vad gäller den andel av en ekonomisk förenings medlemmar som kan vara investerande medlemmar (frånsett bestämmelsen om minsta antalet medlemmar i föreningen), och förslaget har också som utgångspunkt att investerande medlemmar ska ha samma rösträtt som andra medlemmar. För investerande medlemmar anges emellertid i artikel 59.3 i SCE-förordningen att dessa aldrig tillsammans får ha mer än 25 procent av det totala antalet röster. Även detta framgår direkt av förordningen och någon bestämmelse av den innebörden ska därför inte tas in i svensk lag.

Av artikel 61.3 i SCE-förordningen följer att ett europakooperativ som tillåter investerande medlemmar i sina stadgar ska ta in ”särskilda villkor om beslutförhet i förhållande till andra medlemmar än investerande medlemmar”. Enligt förordningen har medlemsstaterna rätt att fastställa en miniminivå för sådana villkor. Det finns skäl att för svensk del utnyttja denna möjlighet och uppställa krav på att sådana stadgebestämmelser innefattar minst samma begränsningar i de investerande medlemmarnas inflytande som de begränsningar som gäller för svenska ekonomiska föreningar. Det innebär att europakooperativ som är registrerade i Sverige blir skyldiga att i sina stadgar ta in bestämmelser som säkerställer att beslut på stämman får fattas endast under förutsättning att de investerande medlemmarna där inte kontrollerar mer än en tredjedel av det sammanlagda röstvärdet. Det får överlämnas till europakooperativet att välja hur sådana bestämmelser lämpligen utformas i det enskilda fallet (se vidare författningskommentaren till den föreslagna 1 a § lagen om europakooperativ).

Övriga ändringar i föreningslagen blir, såsom reglerna om europakooperativ är utformade, tillämpliga på europakooperativ med säte i Sverige utan några ändringar i lagen om europakooperativ. Detta gäller även den förlängning som föreslås beträffande fristen för väckande av skadeståndstalan (se prop. 2005/06:150 s. 166).

17.5. Kreditmarknadsföreningar

Regeringens förslag: De ändringar som föreslås för ekonomiska föreningar ska i huvudsak gälla även kreditmarknadsföreningar.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 654 och 989).

Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att frågan om de föreslagna lagändringarnas påverkan på kreditmarknadsföreningarna inte har berörts i tillräcklig utsträckning av utredningen. Finansinspektionen pekar särskilt på att de lämnade förslagen om såväl stadgeändring som likvidation kan påverka tredje mans rätt. Inspektionen understryker att det är viktigt att enskilda personer som är fordringsägare inte får sin rätt försämrad. Bolagsverket ifrågasätter om det är lämpligt att utforma bestämmelsen om minskning av reservfonden efter förebild i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Skälen för regeringens förslag: En kreditmarknadsförening är en ekonomisk förening som har fått tillstånd av Finansinspektionen att bedriva finansieringsrörelse. För en sådan förening gäller bestämmelserna i föreningslagen, om inte annat följer av lagen om bank- och finansieringsrörelse eller är särskilt föreskrivet (se 12 kap. nämnda lag). Lagen om bank- och finansieringsrörelse innehåller emellertid i flera avseenden specialbestämmelser för kreditmarknadsföreningar. Exempelvis kräver lagen att föreningen har en verkställande direktör och att revisorerna är auktoriserade eller godkända revisorer. Därutöver innehåller lagen särskilda bestämmelser om fusion.

De ändringar som föreslås i föreningslagen bör få genomslag även för kreditmarknadsföreningarnas del. Detta innebär bl.a. utökade möjligheter att bedriva verksamheten i dotterföretag liksom att ta in riskkapital genom förlagsinsatser. Vidare blir det möjligt för medlemmar i kreditmarknadsföreningar att överlåta rätten till överinsatser och emissionsinsatser separat.

Enligt regeringens mening innebär inte förslaget att avskaffa det s.k. tvåstämmokravet att medlemmarnas eller fordringsägarnas ställning försämras (jfr avsnitt 11.10). Den slutsatsen är giltig även beträffande kreditmarknadsföreningar. Det finns därför inte skäl att undanta kreditmarknadsföreningar från de nya bestämmelserna om beslut om stadgeändring, likvidation och godkännande av fusionsplan. Detsamma gäller övriga ändringar av bestämmelserna om föreningsstämman.

När det gäller minskning av reservfonden föreslår utredningen att de nya bestämmelserna om detta i ett avseende anpassas till de bestämmelser som avser bankaktiebolag i lagen om bank- och finansieringsrörelse. Utredningens förslag innebär väsentligen att endast domstol – inte även

Bolagsverket – får lämna tillstånd om minskningen ska ske för utbetalning till medlemmar eller annat ändamål samt att Finansinspektionen ska höras före beslut. Bolagsverket ifrågasätter om det inte är lämpligare att anpassa reglerna till föreningslagen, med hänsyn till att bankaktiebolag och kreditmarknadsföreningar är olika associationsformer. Regeringen delar Bolagsverkets synpunkt. Det finns inte tillräckliga skäl att avvika från föreningslagens reglering på denna punkt och införa mer långtgående bestämmelser.

Såsom utredningen har funnit finns det inte skäl att tillåta investerande medlemmar i kreditmarknadsföreningar.

17.6. Ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar

Regeringens förslag: Flera av de ändringar som föreslås för ekonomiska föreningar ska gälla även för ömsesidiga försäkringsbolag. De flesta av de föreslagna ändringarna ska gälla för försäkringsföreningar.

Investerande medlemmar ska dock inte kunna antas i ömsesidiga försäkringsbolag eller försäkringsföreningar.

Utredningens förslag: Utredningen behandlar inte försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se bilaga 7).

Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att den beloppsbegränsning som gäller för tillskjutande av förlagsinsatser från andra än medlemmar bör finnas kvar för ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar. Inspektionen anser vidare att ett beslut i ett ömsesidigt försäkringsbolag att minska reservfonden ska vara registreringspliktigt samt att det för registrering bör krävas tillstånd av Finansinspektionen.

Svensk Försäkring anser att försäkringsföreningar bör ha möjlighet att anta investerande medlemmar. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag

Ömsesidiga försäkringsbolag

Ömsesidiga försäkringsbolag är en självständig associationsform, som regleras i försäkringsrörelselagen. Lagen innehåller i 12 kap. associationsrättsliga regler och där finns hänvisningar till föreningslagen, bl.a. när det gäller bolagets ledning, stämma och revision.

Flertalet av de ändringar som föreslås i föreningslagen bör få genomslag även i försäkringsrörelselagen (jfr förarbetena till försäkringsrörelselagen, där det sägs att försäkringsrörelselagen ska följa föreningslagen om inte starkt vägande skäl talar mot det, se prop. 2009/10:246 s. 319). Det gäller bl.a. ändringarna beträffande styrelsens uppgifter och ansvarsområden (avsnitt 10.1), tillsättande av styrelseledamot (avsnitt 10.2) samt förlagsinsatser (avsnitt 9).

När det gäller förlagsinsatser innebär det sagda bl.a. att det inte längre bör uppställas någon beloppsmässig begränsning i fråga om förlagsinsatser från andra än medlemmar. Regeringen har med anledning av

Finansinspektionens synpunkt övervägt om en sådan ordning skulle medföra risk för att förlagsinsatskapitalet skulle bli alltför dominerande i förhållande till medlemsinsatskapitalet. På motsvarande sätt som för ekonomiska föreningar (se avsnitt 9.1.) görs dock bedömningen att ett avskaffande av begränsningen skulle gynna de ömsesidiga försäkringsbolagens kapitalförsörjning utan att för den skull äventyra delägarnas inflytande i bolaget.

Även huvuddelen av de nya reglerna om stämman bör få genomslag för ömsesidiga försäkringsbolag (avsnitt 11). Detsamma gäller ändringarna i reglerna om fusion (avsnitt 15) och ändringen av tiden för väckande av skadeståndstalan (avsnitt 16). En följdändring av lagteknisk karaktär behöver också göras i bestämmelserna om förlagsinsatskapitalet (avsnitt 9.1). När det gäller ställföreträdarjäv (avsnitt 10.5) och kompetensöverskridande (avsnitt 10.6) innebär de föreslagna ändringarna en anpassning till vad som i sak redan gäller enligt försäkringsrörelselagen. I dessa avseenden behöver därför endast vissa lagtekniska justeringar göras.

De nya reglerna om kommunikation med elektroniska hjälpmedel (avsnitt 12) bör gälla även för ömsesidiga försäkringsbolag.

I vissa delar innehåller försäkringsrörelselagen en självständig reglering, som inte hänvisar till föreningslagen. Detta gäller – såvitt nu är av intresse – reglerna om verkställande direktör (jfr avsnitt 10.4), regeln om styrelsens sammansättning (jfr avsnitt 10.3), reglerna om likvidation (jfr avsnitt 14) och i huvudsak också reglerna om vinstutdelning, förlusttäckning och fördelning av överskott (jfr avsnitt 13, se även prop. 2009/10:246 s. 327). Dessa regler kan i huvudsak kvarstå oförändrade. När det gäller kapitalskyddsreglerna finns det dock skäl att göra vissa ändringar av konsekvenskaraktär. Den försiktighetsregel som finns i försäkringsrörelselagen bör således anpassas till den utvidgade motsvarigheten i föreningslagen. De nya bestämmelserna i föreningslagen om minskning av reservfonden (avsnitt 13.4) bör gälla även för ömsesidiga försäkringsbolag. Ett beslut om minskning av reservfonden i en ekonomisk förening är inte registreringspliktigt, och det finns inte tillräckliga skäl att införa en sådan plikt för ömsesidiga försäkringsbolag. Därmed är det inte heller aktuellt att, som Finansinspektionen är inne på, införa en bestämmelse om att det för registrering krävs tillstånd från Finansinspektionen.

Vidare bör ändringarna i bestämmelserna om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar, som omfattar olagliga utbetalningar till s.k. garanter och innehavare av förlagsandelar (avsnitt 13.5), få genomslag i försäkringsrörelselagen. Även bestämmelsen i nämnda lag om gåvor till allmännyttiga eller jämförliga ändamål bör anpassas till motsvarande bestämmelse i föreningslagen (avsnitt 13.2). I de nämnda fallen bygger regleringen i försäkringsrörelselagen på motsvarande regler i föreningslagen. Däremot finns det inte tillräckliga skäl att införa de särskilda regler om beslutsunderlag inför ett stämmobeslut om vinstutdelning, vilka införs i föreningslagen (jfr 10 kap. 3–9 §§ föreningslagen).

Vidare kan det konstateras att det i försäkringsrörelselagen redan finns en vetorätt för styrelsen när det gäller beslut om vinstutdelning, varför någon anpassning till föreningslagen inte är behövlig i den delen (jfr avsnitt 13.6).

När försäkringsrörelselagen infördes upphävdes den regel om platsen för stämman som fanns i äldre lagstiftning (se prop. 2009/10:246 s. 303). Det saknas skäl att införa sådana bestämmelser nu (jfr avsnitt 11.6).

Försäkringsrörelselagen saknar på vissa områden helt motsvarighet till reglerna i föreningslagen. Det gäller – såvitt nu är av intresse – regler om verksamhet i dotterföretag liksom regler om medlemsförteckning (se prop. 2009/10:246 s. 342). De förslag som avser dessa områden föranleder inga ändringar i försäkringsrörelselagen.

Inte heller är det aktuellt att införa en möjlighet att anta investerande medlemmar (se avsnitt 6) i ömsesidiga försäkringsbolag med hänsyn till att medlemskapet i ett sådant bolag är annorlunda utformat jämfört med medlemskapet i en ekonomisk förening (jfr prop. 2009/10:246 s. 285 f.).

Försäkringsföreningar

En försäkringsförening är en särskild form av förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva försäkringsrörelse i vilken medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringstagare eller som försäkrad. Särskilda associationsrättsliga bestämmelser om försäkringsföreningar finns i 13 kap. försäkringsrörelselagen. Där framgår att föreningslagen gäller för försäkringsföreningar om inte annat följer av försäkringsrörelselagen (se 13 kap. 2 §). I stor utsträckning styrs därför försäkringsföreningar av föreningslagens regler.

De flesta av de ändringar som föreslås i föreningslagen bör gälla även för försäkringsföreningar. Det gäller ändringen beträffande verksamhet i dotterföretag (avsnitt 5), liksom ändrade och nya regler om medlemsförteckning (avsnitt 7). En försäkringsförening bör dock inte heller fortsättningsvis ha någon skyldighet att hålla medlemsförteckningen tillgänglig för var och en som vill ta del av den. När det gäller förlagsinsatskapitalet (avsnitt 9.1) bör den beloppsmässiga begränsningen tas bort på motsvarande sätt som föreslås för de ömsesidiga försäkringsbolagen. Också de nya reglerna om förteckningen över förlagsinsatser bör få genomslag i försäkringsrörelselagen (avsnitt 9.2). När det gäller reglerna om försäkringsföreningens ledning bör – utöver rena konsekvensändringar i bestämmelserna om verkställande direktör, jäv respektive kompetensöverskridande – förslagen som avser tillsättande av styrelseledamot samt styrelsens sammansättning få genomslag i försäkringsrörelselagen. Detsamma gäller ändringarna beträffande styrelsens uppgifter och ansvarsområden och de nya reglerna om föreningsstämma, elektronisk kommunikation, likvidation och fusion (avsnitt 10.1 samt avsnitten 11, 12, 14 och 15). Liksom för ömsesidiga försäkringsbolag bör dock inte reglerna om platsen för föreningsstämman få genomslag för försäkringsföreningar (jfr avsnitt 11.6).

Även ändringen av tiden för väckande av skadeståndstalan bör få genomslag för försäkringsföreningar (avsnitt 16).

För försäkringsföreningar gäller särskilda bestämmelser om utbetalning av föreningens medel till medlemmarna. Medel får delas ut till medlemmarna bara i form av återbäring eller i samband med utskiftning vid föreningens likvidation. Härutöver får vinstutdelning ske till dem som har tillskjutit verksamhetskapital, om det följer av stadgarna. Detta innebär att de flesta bestämmelser i den hittillsvarande lydelsen av 10 kap. föreningslagen om överskottsutdelning och annan användning av föreningens egendom inte är tillämpliga på försäkringsföreningar, såvida det inte rör sig om vinstutdelning. Inte heller är bestämmelserna om utbetalning av föreningens medel genom återbetalning av medlemsinsatser eller vid minskning av medlemsinsatsernas belopp tillämpliga. Däremot gäller föreningslagens bestämmelser om utbetalning av föreningens medel i samband med utskiftning vid föreningens likvidation för försäkringsföreningar.

Mot denna bakgrund finns det behov av några smärre följdändringar i försäkringsrörelselagen när det gäller reglerna om vinstutdelning. Av den allmänna hänvisningen i 13 kap. 2 § försäkringsrörelselagen följer att föreningslagens bestämmelser om vinstutdelning i hittillsvarande 10 kap. 2 samt 3–5 §§ gäller vid sådan vinstutdelning som omtalas strax ovan (jfr 13 kap. 20 § och prop. 2009/10:246 s. 370 och 504). Dessa bestämmelser ersätts genom förslagen i denna proposition med nya bestämmelser i 9 kap. 3 och 4 §§ om högsta tillåtna belopp för värdeöverföringar – dvs. beloppsspärren och försiktighetsregeln – samt värdeöverföringar under löpande räkenskapsår, liksom bestämmelser i 10 kap. 1–9 §§ om vinstutdelning. Dessa nya bestämmelser bör gälla vid vinstutdelning till dem som tillskjutit verksamhetskapital i försäkringsföreningar. Det innebär, utöver vad som nyss har sagts om beloppsspärren och försiktighetsregeln, att styrelsen får en skyldighet att lämna särskilda upplysningar inför ett beslut om vinstutdelning och att styrelsen får vetorätt när det gäller beslut om vinstutdelning (se avsnitt 13.3 och 13.6).

De nya bestämmelserna om minskning av reservfond (avsnitt 13.4) bör gälla även för försäkringsföreningar. Som nämns beträffande ömsesidiga försäkringsbolag bör ett beslut om minskning av reservfonden inte vara registreringspliktigt. Föreningslagens nya bestämmelser om bristtäckningsansvar och återbäringsskyldighet bör också gälla för försäkringsföreningar (avsnitt 13.5).

Ovan konstateras att det inte bör införas en möjlighet för ömsesidiga försäkringsbolag att anta investerande medlemmar. Frågan om det ändå finns skäl att införa en sådan möjlighet för försäkringsföreningar bör övervägas i ett bredare sammanhang, och det föreslås därför inte i detta sammanhang några bestämmelser i försäkringsrörelselagen som möjliggör för sådana föreningar att anta investerande medlemmar.

17.7. Inlåningsverksamhet

Regeringens bedömning: Lagen om inlåningsverksamhet behöver inte ändras med hänsyn till ändringarna i föreningslagen.

Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att effekterna för inlåningsföretag av ändringarna i föreningslagen behöver belysas mer i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Skälen för regeringens förslag: En ekonomisk förening kan bedriva s.k. inlåningsverksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet. Med inlåningsverksamhet menas enligt lagen mottagande från allmänheten av återbetalningspliktiga medel som efter uppsägning är tillgängliga för fordringsägaren inom högst ett år (se 3 §).

En ekonomisk förening som bedriver inlåningsverksamhet benämns spar- och låneförening (sparkassa). En sådan ska ansöka om registrering hos Finansinspektionen.

Enligt 4 § i nämnda lag gäller bestämmelser i andra författningar om aktiebolag och ekonomiska föreningar även för företag som driver inlåningsverksamhet, om inte annat följer av lagen. Det innebär att ändringar i föreningslagen också får genomslag för sparkassornas del.

De ändringar som föreslås i föreningslagen syftar i allt väsentligt till att förbättra förutsättningarna för ekonomiska föreningar att driva sin verksamhet. Den särskilda verksamhet som sparkassorna utför – inlåningsverksamhet – bedöms dock inte påverkas av förslagen på ett sådant sätt som motiverar särbestämmelser i lagen om inlåningsverksamhet. I övrigt hänvisas till de bedömningar som redovisas ovan i avsnitt 17.5 om kreditmarknadsföreningar. Några ändringar i lagen om inlåningsverksamhet bedöms inte behövas.

Hänvisningar till S17-7

18. Skattefrågor

Hänvisningar till S18

18.1. Verksamhet i dotterföretag

Regeringens bedömning: Möjligheten för en ekonomisk förening att bedriva verksamheten i ett dotterföretag utan att detta är helägt av föreningen kräver inte någon ändring av inkomstskattelagens (1999:1229) regler om avdragsrätt för utdelning.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (se slutbetänkandet s. 664 och 667).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen invändning mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 5 föreslås att det införs en möjlighet för en ekonomisk förening att bedriva verksamheten i ett dotterföretag, även om övriga delägare inte är ekonomiska föreningar.

Av inkomstskattelagen framgår att utdelning som en kooperativ förening lämnar av vinsten från den kooperativa verksamheten i form av rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar (med föreningslagens terminologi efterlikvider, återbäringar och liknande) ska dras av (se 39 kap. 22 §). Vinst från annan verksamhet än den kooperativa verksamheten berättigar däremot inte till avdrag. En bedömning av varifrån vinsten härrör behöver alltså göras redan i dag och kommer att

behöva göras också när en förening bedriver sin verksamhet i ett dotterföretag där övriga delägare är t.ex. aktiebolag. En förutsättning för avdragsrätt är därvid enligt praxis att dotterföretaget bedriver en verksamhet som skulle ha räknats till föreningens kooperativa verksamhet om föreningen hade bedrivit den i egen regi. Att dotterföretaget vid sidan därav bedriver s.k. artfrämmande verksamhet bör inte hindra avdrag så länge den kooperativa verksamheten är dotterföretagets huvudsakliga verksamhet. Om föreningens dotterföretag i sin tur har ett eller flera helägda dotterföretag och något av företagen inom denna grupp lämnar koncernbidrag till föreningen, bör verksamhetskravet tillämpas på underkoncernen som en enhet (se rättsfallet RÅ 1999 ref. 29). Avdragsrätten för utdelning som lämnas i förhållande till inbetalade medlemsinsatser bedöms inte påverkas av förslaget om utökade möjligheter till verksamhet i dotterföretag. Någon ändring i inkomstskattelagen är, som utredningen också kommer fram till, därför inte påkallad.

Hänvisningar till S18-1

18.2. Investerande medlemmar

Regeringens förslag: Utdelning som en ekonomisk förening lämnar till investerande medlemmar ska enligt reglerna i inkomstskattelagen få dras av vid inkomstbeskattningen av föreningen. Avdragsrätten gäller dock inte för skattefri utdelning på näringsbetingade andelar.

I inkomstskattelagen införs en förtydligande bestämmelse om att förekomsten av investerande medlemmar i sig inte innebär att föreningen inte tillämpar principen om lika rösträtt.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se slutbetänkandet s. 661).

Remissinstanserna: Skatteverket avstyrker att utdelning till investerande medlemmar ska få dras av. Övriga remissinstanser tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 6 föreslås att ekonomiska föreningar ska kunna anta investerande medlemmar. Utredningen behandlar frågan om huruvida en kooperativ förening bör ha rätt att dra av utdelning till investerande medlemmar. Enligt 39 kap. 23 § inkomstskattelagen gäller som utgångspunkt att utdelning som en kooperativ förening lämnar på medlemsinsatser och förlagsinsatser ska dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser ska utdelning emellertid inte dras av till den del utdelningen enligt 24 kap. 17 § inkomstskattelagen inte ska tas upp av mottagaren därför att andelen är näringsbetingad. Om den del som inte ska tas upp till beskattning hos mottagaren uppgår till högst tio procent av utdelningen, får dock hela utdelningen dras av. Undantaget beträffande utdelning som lämnas på förlagsinsatser innebär att en förening alltid får dra av utdelning som lämnas på förlagsinsatser och att mottagaren ska ta upp utdelningen till beskattning. Detta gäller även om andelen i den kooperativa föreningen utgör en näringsbetingad andel hos mottagaren eftersom utdelning från en kooperativ förening på förlagsinsatser inte anses som utdelning enligt reglerna om skattefria utdelningar i 24 kap.1222 §§inkomstskattelagen (se 24 kap. 12 §).

Som utredningen konstaterar har utdelning som lämnas till investerande medlemmar stora likheter med utdelning som lämnas till innehavare av förlagsandelar. I båda fallen är det fråga om investeringar av kapital i föreningen. Varken investerande medlemmar eller innehavare av förlagsandelar deltar i samhandeln med föreningen och får därmed inte någon ekonomisk fördel i detta hänseende av sitt kapitaltillskott. Inte heller återbetalas mer än nominellt belopp vid avgång ur föreningen respektive vid inlösen av andelen. Enligt regeringens mening har dock utdelning som lämnas till investerande medlemmar större likheter med utdelning som lämnas till vanliga medlemmar än med utdelning till innehavare av förlagsandelar. Som framgår av avsnitt 6 ska investerande medlemmar betala en medlemsinsats och de ska i princip vara jämställda med vanliga medlemmar i fråga om ekonomiska rättigheter, t.ex. rätt till vinstutdelning, och i fråga om förvaltningsrättigheter, t.ex. rätt att närvara och yttra sig på föreningsstämman. Investerande medlemmar har således rösträtt och därmed större insyn och inflytande i föreningen än vad förlagsandelsinnehavarna har. Med hänsyn till detta anser regeringen att utdelning till investerande medlemmar skattemässigt ska behandlas på samma sätt som utdelning på medlemsinsatser. En kooperativ ekonomisk förening ska därför dra av utdelning som föreningen lämnar till en investerande medlem om det inte rör utdelning på näringsbetingad andel som är skattefri enligt 24 kap. 17 § inkomstskattelagen. Något behov av att ändra i 39 kap. 23 § samma lag med hänsyn till detta föreligger inte.

Förslaget om investerande medlemmar föranleder dock en ändring i inkomstskattelagen i ett annat avseende. En ekonomisk förening som är öppen på det sätt som anges i 3 kap. 1 § föreningslagen och som tillämpar lika rösträtt är en s.k. kooperativ förening i skattemässigt hänseende (se 39 kap. 21 § inkomstskattelagen). Förslaget om investerande medlemmar innefattar särskilda bestämmelser om röstviktning vid en föreningsstämma där investerande medlemmar deltar. Utredningen uppmärksammar frågan om dessa bestämmelser kan sägas strida mot nämnda krav på lika rösträtt.

Om de investerande medlemmar som deltar vid en omröstning disponerar över mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet röster som avges vid omröstningen, ska enligt regeringens förslag de investerande medlemmarnas röster sättas ner så att värdet av deras röster motsvarar hälften av övriga röster. En sådan begränsningsregel för rösträtten kan i ett enskilt fall få till följd att en investerande medlems röst inte är lika mycket värd som andra medlemmars röster. Detta är en konsekvens av en i lagen uppställd begränsning. Begränsningen är tvingande och föreningen har således inte någon möjlighet att låta bli att tillämpa begränsningsregeln. Det bakomliggande syftet med de föreslagna bestämmelserna är att investerande medlemmar inte ska kunna förfoga över så stor andel av rösterna i en förening att de kan hindra viktiga beslut i föreningen som de övriga medlemmarna vill få till stånd. Det är, som utredningen framhåller, inte rimligt att bestämmelser som bl.a. syftar till att skydda det kooperativa inslaget i föreningens verksamhet samtidigt skulle medföra att föreningen skatterättsligt skulle anses vara ickekooperativ. Bestämmelserna om röstviktning bör därför inte påverka den skatterättsliga bedömningen av om föreningen tillämpar lika rösträtt. En förening, som inte har stadgebestämmelser om differentierad rösträtt, bör

alltså ha avdragsrätt för lämnad utdelning även om det finns investerande medlemmar i föreningen.

Hänvisningar till S18-2

18.3. Återbetalning av medlemsinsats till högre belopp än nominellt värde

Regeringens förslag: Om en kooperativ hyresrättsförening vid en medlems utträde återbetalar medlemsinsatsen till högre belopp än insatsens nominella värde, ska mellanskillnaden i skattemässigt hänseende betraktas som utdelning till medlemmen. Den avgående medlemmen ska ta upp utdelningen till beskattning. En förening som inte är ett privatbostadsföretag ska ha rätt till avdrag med motsvarande belopp. En andel i en kooperativ hyresrättsförening som är ett privatbostadsföretag ska i fortsättningen utgöra en delägarrätt.

Regeringens bedömning: Utdelningen omfattas av skyldigheten att lämna kontrolluppgift om utdelning på delägarrätter.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att avdrag för utdelningen ska kunna göras även av en förening som är privatbostadsföretag. Utredningen uttalar sig inte om föreningens skyldighet att lämna kontrolluppgift (se slutbetänkandet s. 668).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås dock att den höjda återbetalningen ska betraktas som en kapitalvinst. I promemorian görs inget uttalande om föreningens skyldighet att lämna kontrolluppgift.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att en kontrolluppgiftsskyldighet bör införas för dessa utbetalningar. Verket menar att konsekvenserna annars kan bli stora för den enskilde om han eller hon missar att ta upp en utbetalning till beskattning. Tillväxtverket anför att det är viktigt att reglerna inte leder till större administration för föreningarna. Stockholms kooperativa bostadsförening påpekar att en kontrolluppgiftsskyldighet kan bli betungande för deras del eftersom det kan bli fråga om flera tusen kontrolluppgifter per år. Övriga remissinstanser tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I avsnitt 17.3 föreslås att en kooperativ hyresrättsförening i sina stadgar ska kunna bestämma att en medlem som lämnar föreningen ska kunna få ut ett belopp som överstiger det nominella beloppet av hans eller hennes insats. När en medlem lämnar en sådan förening kan medlemmen således få tillbaka dels det belopp som han eller hon har betalat in i medlemsinsats, dels ett övervärde. Regeringen gör, liksom utredningen, bedömningen att det belopp som medlemmen, utöver betald insats, får del av när medlemmen lämnar föreningen bör betraktas som utdelning till medlemmen.

En kooperativ hyresrättsförening är en ekonomisk förening som har till ändamål att upplåta bostadslägenheter med hyresrätt till sina medlemmar. Upplåtelsen kan avse lägenheter i en fastighet som föreningen äger (ägar-

modellen) eller lägenheter som föreningen hyr av fastighetens ägare (hyresmodellen). En kooperativ hyresrättsförening enligt ägarmodellen är ett privatbostadsföretag enligt 2 kap. 17 § inkomstskattelagen om verksamheten i föreningen till övervägande del består av att åt sina medlemmar tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen. En förening enligt hyresmodellen är inte ett privatbostadsföretag, eftersom föreningen inte äger fastigheten.

Utdelning från ett privatbostadsföretag till medlemmarna ska inte tas upp i sin helhet. Enligt 42 kap. 28 § inkomstskattelagen tas utdelning upp endast till den del den överstiger inbetalade avgifter under beskattningsåret. För kooperativa hyresrättsföreningar som inte är privatbostadsföretag gäller i stället att all utdelning ska tas upp.

Belopp som betalas ut utöver insatsen vid avgång ur en kooperativ hyresrättsförening bör enligt regeringens mening beskattas lika oavsett om den utbetalande hyresrättsföreningen är av ägarmodell eller hyresmodell. Regeringen anser att den utdelning som en medlem får del av när han eller hon lämnar föreningen bör tas upp till beskattning i sin helhet. Utdelning som en kooperativ hyresrättsförening som också är privatbostadsföretag lämnar till en avgående medlem bör därför inte omfattas av begränsningen i 42 kap. 28 § inkomstskattelagen.

Frågan är därefter om den kooperativa hyresrättsföreningen ska ha rätt till avdrag för det belopp som utöver inbetald medlemsinsats återbetalas till medlemmen. Liksom när det gäller insatsemission innebär en återbetalning till högre belopp än det nominella värdet vid avgång ur föreningen att medlemmen får del av ett övervärde i föreningen. Mot bakgrund av att kooperativa föreningar får dra av utdelning som lämnas i förhållande till insatsemitterat kapital anser regeringen att det finns skäl för att även en kooperativ hyresrättsförening ska ha rätt att göra avdrag för belopp som överstiger det nominella beloppet av medlemsinsatsen och som beslutas och betalas ut vid avgång ur föreningen. Avdrag för utdelning regleras som nämns ovan i 39 kap. 23 § inkomstskattelagen. Bestämmelsen omfattar såväl utdelning i förhållande till inbetalda insatser som utdelning i förhållande till insatser som tillgodoförts genom insatsemission (se prop. 2003/04:22 s. 12). Enligt regeringens bedömning omfattar bestämmelsen därför även utdelning i förhållande till ett belopp som utöver inbetald insats betalas ut när en medlem lämnar en kooperativ hyresrättsförening.

En annan fråga i sammanhanget är hur kooperativa hyresrättsföreningar enligt ägarmodellen som också är privatbostadsföretag ska hanteras i detta sammanhang. Privatbostadsföretag ska inte ta upp inkomster och får inte heller dra av utgifter som är fastighetsrelaterade (se 39 kap. 25 § inkomstskattelagen). Om en sådan förening får full avdragsrätt vid återbetalning av medlemsinsatsen till högre belopp än insatsens nominella värde kan det finnas en risk för att vinst som är hänförlig till fastigheten och därmed skattefri dras av mot andra skattepliktiga inkomster. Avdragsrätten bör därför begränsas till att gälla de kooperativa hyresrättsföreningar som inte är privatbostadsföretag.

En andel i en ekonomisk förening är en delägarrätt enligt 48 kap. 2 § första stycket inkomstskattelagen. Av paragrafens tredje stycke framgår dock att en andel i ett privatbostadsföretag inte är en delägarrätt. En andel i ett privatbostadsföretag är i stället en privatbostadsrätt enligt 2 kap.

18 § inkomstskattelagen, om den till andelen knutna bostaden är en privatbostad. Lagstiftningen om kooperativa hyresrätter omfattar bara föreningar där det saknas en fast koppling mellan andelsrätten och nyttjanderätten (se prop. 2001/02:62 s. 45 f.). Detta innebär att en bostad i en kooperativ hyresrättsförening som är ett privatbostadsföretag inte kan vara en privatbostadsrätt. Bestämmelser som rör privatbostadsrätter är därför inte tillämpliga på andelar i en kooperativ hyresrättsförening. En andel i ett privatbostadsföretag, som inte är en privatbostadsrätt, är en näringsbostadsrätt (se 2 kap. 19 § inkomstskattelagen). Det finns inga regler i inkomstskattelagen som uttryckligen tar sikte på kooperativa hyresrättsföreningar. Det kan dock inte ha varit lagstiftarens avsikt att en andel i en kooperativ hyresrättsförening som används för medlemmens eget boende ska betraktas som en näringsbostadsrätt. Regeringen föreslår därför att det i inkomstskattelagen tas in bestämmelser om att en andel i en kooperativ hyresrättsförening inte är en näringsbostadsrätt utan en delägarrätt.

Som framgår ovan kommer det belopp som medlemmen, utöver betald insats, får del av när han eller hon lämnar föreningen att betraktas som en utdelning enligt inkomstskattelagen. Det är enligt regeringens mening lämpligt att det lämnas kontrolluppgift även om en sådan utdelning. Enligt 19 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska kontrolluppgift lämnas till Skatteverket om bl.a. utdelning på delägarrätter. Termen delägarrätt och vad som avses med utdelning har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (3 kap. 2 § skatteförfarandelagen). Den aktuella utdelningen omfattas således av paragrafen.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av den som har tillgodoräknat eller betalat ut utdelningen (19 kap.2 och 3 §§skatteförfarandelagen). I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om tillgodoräknad eller utbetald utdelning (19 kap. 5 § skatteförfarandelagen).

Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift ska senast den 31 januari året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften (34 kap. 3 § skatteförfarandelagen). Även Skatteverket ska underrätta om inkomna kontrolluppgifter (31 kap. 4 § skatteförfarandelagen). Skatteverkets underrättelse sker genom att uppgiften om utdelning anges (förtrycks) i inkomstdeklarationen, se 6 kap. 6 § andra stycket skatteförfarandeförordningen (2011:1261).

18.4. Handel med överinsatser och emissionsinsatser

Regeringens bedömning: Införandet av en uttrycklig möjlighet till överlåtelse av överinsatser och emissionsinsatser kräver inte någon skatterättslig särreglering.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning (se slutbetänkandet s. 671).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har ingen invändning mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 8.2 föreslås att det införs en möjlighet till handel med vissa andelsrättigheter. Som utred-

ningen konstaterar föranleder förslaget inte någon skatterättslig särreglering, utan allmänna regler om beskattning av kapitalvinst får tillämpas.

Hänvisningar till S18-4

19. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Hänvisningar till S19

  • Prop. 2015/16:4: Avsnitt 21.1

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2016.

Om en förenings stadgar vid ikraftträdandet strider mot en bestämmelse i denna lag, ska styrelsen till en föreningsstämma som hålls senast den 30 juni 2018 lägga fram förslag till ändring av stadgarna i överensstämmelse med bestämmelsen.

För beslut som har fattats av föreningsstämman före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla i fråga om bl.a. registrering och verkställighet.

Äldre bestämmelser ska även gälla i vissa andra avseenden, bl.a. i fråga om en värdeöverföring från föreningen, om beräkningen ska grunda sig på en årsredovisning som har upprättats före utgången av juni 2016.

Övergångsbestämmelser motsvarande de som föreslås för ändringarna i föreningslagen ska i förekommande fall också gälla för ändringarna i andra lagar som reglerar särskilda former av ekonomiska föreningar, t.ex. bostadsrättslagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen har dock föreslagit att de nya reglerna träder i kraft den 1 januari 2013 (se slutbetänkandet s. 673).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Bolagsverket betonar vikten av att verket får tillräckligt med tid för anpassning till de nya reglerna.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag med undantag för att tiden för föreningarna att anpassa sina stadgar till de nya bestämmelserna i föreningslagen är kortare (se bilaga 7).

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund och KF anser att föreningarna bör få längre tid på sig att ändra stadgarna och att den nya bestämmelsen om att föreningen ska anteckna tidpunkten för medlems inträde i föreningen inte ska gälla de som redan är medlemmar vid ikraftträdandet.

Skälen för regeringens förslag

Allmänt

Förslagen i denna proposition beräknas kunna bli behandlade av riksdagen i sådan tid att de kan träda i kraft den 1 juli 2016. Då får föreningarna och berörda myndigheter också tid att förbereda sig inför de nya reglerna.

Stadgarna

Äldre stadgebestämmelser som strider mot den nya lagen blir utan verkan i och med ikraftträdandet. Sådana stadgebestämmelser måste alltså ändras. Föreningarna bör få en viss tid på sig för att göra ändringarna. Det bör därför i en övergångsbestämmelse föreskrivas att styrelsen till en föreningsstämma som hålls senast den 30 juni 2018 ska lägga fram förslag om nödvändiga ändringar.

Det kan framhållas att det, även utan en särskild övergångsbestämmelse i frågan, är möjligt för en förening att redan innan de nya lagreglerna träder i kraft besluta om nödvändiga stadgeändringar. En förutsättning är då att beslutet innebär att stadgeändringarna träder i kraft först då lagändringarna gör det.

Medlemsförteckningen

I 3 kap. 6 § föreningslagen föreslås en bestämmelse om att medlemsförteckningen ska innehålla en uppgift om tidpunkten för medlemmens inträde (se avsnitt 7). För att, som Lantbrukarnas Riksförbund och KF påpekar, inte skapa onödig arbetsbelastning för föreningarna bör denna bestämmelse tillämpas endast beträffande medlemmar som träder in i föreningen efter ikraftträdandet.

När det gäller medlemsförteckningen föreslås det vidare att den ska bevaras så länge föreningen består och under minst sju år efter det att föreningen har blivit upplöst. Om medlemsförteckningen förs med automatiserad behandling ska uppgifter som har tagits bort ur förteckning bevaras en viss tid och på visst sätt som anges närmare i lagen (se 3 kap. 8 § tredje stycket föreningslagen). Det följer av allmänna principer att de nya bestämmelserna inte ska tillämpas på uppgifter som har gallrats från förteckningen före lagens ikraftträdande. Detsamma gäller uppgifter som har gallrats från förteckningen över förlagsandelar. Någon särskild övergångsbestämmelse bedöms inte behövas.

Föreningsstämman

Enligt den föreslagna 7 kap. 13 § föreningslagen ska föreningsstämman hållas på den ort där styrelsen har sitt säte. Förslaget ger också utrymme för en stadgebestämmelse som innebär att stämman ska hållas på annan plats. För att de föreningar som i dag har särskilda rutiner för var stämman ska hållas ska få tid på sig att anpassa sina stadgar till de nya reglerna bör det i en övergångsbestämmelse anges att en stämma intill utgången av juni 2017 får hållas på en av styrelsen anvisad plats inom föreningens geografiska verksamhetsområde.

I lagens hittillsvarande lydelse finns bestämmelser om uppskjutande av en stämma i fråga om bl.a. fastställelse av balans- och resultaträkningar och om ansvarsfrihet för styrelseledamöter och den verkställande direktören. Bestämmelserna innebär bl.a. att den fortsatta stämman ska hållas minst en och högst två månader därefter. Enligt motsvarande bestämmelse i förslaget är tidsfristerna något annorlunda (se den föreslagna 7 kap. 12 § andra stycket föreningslagen). Det bör därför i en övergångsbestämmelse klargöras att om beslutet att skjuta upp stämman har fattats före ikraftträdandet, ska de tidsfrister som hittills har gällt tillämpas.

Förslagen innebär på flera punkter att lagens huvudregel ändras samtidigt som föreningen får möjlighet att genom bestämmelser i stadgarna behålla nuvarande reglering eller välja en annan reglering. Det gäller reglerna om ombud, tid för kallelse till en föreningsstämma och majoritetskrav vid beslut om ändring av stadgarna, likvidation eller godkännande av fusionsplan. Det vore olyckligt om en förening som vill fortsätta tillämpa regler som motsvarar det som hittills har gällt enligt lagen skulle tvingas följa de nya lagreglerna under ett mellanskede. Det behövs därför en övergångsbestämmelse om att äldre bestämmelser på angivna punkter gäller intill utgången av juni 2017 för en förening som har bildats före ikraftträdandet.

Registrering

Det kan förekomma att ett föreningsstämmobeslut som har fattats före lagens ikraftträdande vid tidpunkten för ikraftträdandet ännu inte har registrerats hos Bolagsverket. Det kan också hända att ett stämmobeslut visserligen har registrerats men att det ännu inte har verkställts eller att någon vill föra talan mot beslutet. För att det ska vara möjligt att förutse konsekvenserna av ett beslut som har fattats enligt äldre bestämmelser bör det i en övergångsbestämmelse anges att äldre bestämmelser tillämpas i fråga om registrering, verkställande och talan mot beslutet.

När det gäller beslut om att ändra stadgarna, se vad som sägs om detta ovan.

Styrelsen

I avsnitt 10.6 föreslås förändrade regler om ställföreträdarnas kompetensöverskridande. Ändringarna innebär bl.a. att förutsättningarna för rättshandlingarnas giltighet preciseras. Äldre bestämmelser bör i enlighet med allmänna principer gälla för rättshandlingar som har företagits före ikraftträdandet. Någon övergångsreglering om detta behövs inte.

Värdeöverföringar

I avsnitt 13 föreslås förändrade regler för värdeöverföringar från ekonomiska föreningar. De nya bestämmelserna innebär en anpassning till vad som gäller enligt aktiebolagslagen och medför bl.a. att begreppet värdeöverföring införs i föreningslagen och att borgenärsskyddet tillgodoses genom dels en beloppsspärr, dels en allmän försiktighetsregel. Beloppsspärren utgår från storleken av bundet respektive fritt eget kapital enligt den senast fastställda balansräkningen. Det är därför lämpligt att värdeöverföringar som grundar sig på en årsredovisning som har upprättats före utgången av juni 2016, dvs. före bestämmelsernas ikraftträdande, får ske enligt de regler som då gällde för utbetalningar från ekonomiska föreningar. En övergångsbestämmelse bör tas in om detta.

Även bestämmelserna om reservfond får i förslaget en ändrad utformning (se avsnitt 13.4). Förslaget innebär bl.a. att det inte längre ställs något krav på att en viss del av årets nettovinst ska avsättas till reservfonden. Det är naturligt att detta börjar gälla samtidigt som de nya bestämmelserna om värdeöverföringar börjar tillämpas. Äldre bestämmelser om avsättning till reservfond bör därför fortfarande gälla när det

gäller en sådan årsvinst som framträder i en före lagens ikraftträdande upprättad årsredovisning. En övergångsbestämmelse bör tas in om detta.

Ovan har konstaterats att beslut som föreningsstämman har fattat före de nya reglernas ikraftträdande bör få registreras enligt äldre bestämmelser även efter ikraftträdandet. På motsvarande sätt bör det stå föreningarna fritt att efter denna tidpunkt verkställa beslut om värdeöverföringar som har fattats dessförinnan. En förutsättning för detta bör givetvis vara att beslutet är förenligt med de bestämmelser som gällde vid den tidpunkt då det fattades. Om så inte är fallet, bör de rättsföljder som gällde enligt äldre bestämmelser fortsätta att gälla även om beslutet skulle stå i överensstämmelse med de nya bestämmelserna. Det innebär bl.a. att återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar på grund av beslut som har fattats före ikraftträdandet bör kvarstå även därefter. Några särskilda övergångsbestämmelser om detta krävs inte.

Det föreslås även en ändring när det gäller minskning av reservfond. Enligt hittills gällande regler får reservfonden minskas endast för att täcka sådan förlust enligt den fastställda balansräkningen som inte kan täckas av fritt eget kapital. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag från denna bestämmelse. Enligt förslaget införs ytterligare utrymme för att minska reservfonden, nämligen för återbetalning till medlemmarna eller annat ändamål, om myndighet eller i tvistiga fall domstol ger tillstånd till minskningen. Ansökningar om undantag som har gjorts före lagens ikraftträdande bör enligt en övergångsbestämmelse prövas enligt äldre bestämmelser. Detta innebär att undantag får medges om det finns synnerliga skäl med hänsyn till arten av föreningsverksamheten och övriga omständigheter (se 10 kap. 6 § femte stycket i föreningslagens hittillsvarande lydelse).

Fusion

I avsnitt 15 föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om fusion, bl.a. avseende fusionsplanens innehåll och om rätt för minoriteten i en övertagande förening att begära att frågan om fusion tas upp på en föreningsstämma. De nya reglerna medför att förutsättningarna för ett fusionsförfarande delvis förändras. Det är lämpligt att de fusionsförfaranden som pågår vid lagens ikraftträdande får slutföras enligt de regler som gällde före ikraftträdandet. En lämplig brytpunkt utgörs av godkännandet av fusionsplanen. Om en fusionsplan har godkänts före ikraftträdandet bör därför äldre bestämmelser tillämpas på fusionen, även om denna verkställs först efter ikraftträdandet.

Skadestånd

I avsnitt 16 föreslås förlängd frist för väckande av talan om skadestånd. Av allmänna principer följer att äldre bestämmelser gäller om anspråket har uppkommit före lagens ikraftträdande. Någon särskild övergångsbestämmelse om detta behövs inte.

Övriga lagar

I övriga lagar där ändringar görs, bl.a. bostadsrättslagen, lagen om europakooperativ och lagen om bank- och finansieringsrörelse, bör i förekommande fall övergångsbestämmelser tas in som motsvarar de över-

gångsbestämmelser som föreskrivs för föreningslagen. De bedömningar som görs ovan att en särskild övergångsbestämmelse i vissa fall inte är behövlig, beträffande t.ex. ändringarna i skadeståndsreglerna i 13 kap. föreningslagen, har bäring även på de andra lagar där motsvarande ändringar görs, t.ex. lagen om sambruksföreningar.

Flera lagar som reglerar kooperativa föreningsformer innehåller hänvisningar till föreningslagen. Sålunda föreskrivs exempelvis i 9 kap. 12 § bostadsrättslagen att bestämmelserna om en förenings ledning i 6 kap. föreningslagen gäller i fråga om bostadsrättsföreningar, med vissa i paragrafen nämnda undantag. I 12 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse anges att föreskrifterna för ekonomiska föreningar i allmänhet gäller för kreditmarknadsföreningar, om inte något annat följer av lagen eller är särskilt föreskrivet.

Om inte annat föreskrivs innebär den nämnda typen av hänvisning att den vid varje tid gällande lydelsen av bestämmelsen i föreningslagen gäller för t.ex. bostadsrättsföreningar. Om bestämmelsen i föreningslagen ändras, får en sådan ändring genomslag i de lagar där en hänvisning till bestämmelsen finns. Det bör i detta sammanhang erinras om att särskilda övergångsbestämmelser föreslås till ett flertal av de ändringar som nu görs i föreningslagen, samt att i några fall, t.ex. när det gäller ändringen i föreningslagens regler om väckande av talan om skadestånd, särskilda övergångsbestämmelser inte anses behövliga.

Hänvisningar till US31

20. Förslagens konsekvenser

Hänvisningar till S20

Regeringens bedömning: Förslagen förbättrar förutsättningarna för kooperativt företagande och gör det enklare att driva ekonomiska föreningar. Förenklingar i regelverket leder till minskade administrativa kostnader för föreningarna. Föreningsformens ställning stärks.

Förslagen får inte några statsfinansiella konsekvenser.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens (se slutbetänkandet s. 681).

Remissinstanserna: Några remissinstanser pekar på behovet av informations- och utbildningsinsatser avseende de nya reglerna. I övrigt tillstyrker remissinstanserna bedömningen eller har ingen invändning mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för föreningarna

I september 2015 fanns det knappt 15 000 ekonomiska föreningar och cirka 29 500 bostadsrättsföreningar i föreningsregistret. De ekonomiska föreningar som förslagen berör är verksamma inom de flesta branscher och är av varierande storlek. Förslagen berör även bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar. Vidare berörs i viss utsträckning europakooperativ, kreditmarknadsföreningar samt ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar.

Förslagen bedöms på ett övergripande plan förbättra förutsättningarna för kooperativt företagande. De bedöms också kunna bidra väsentligt till att göra det enklare att driva ekonomiska föreningar, bl.a. genom ändrade regler om stadgeändringar, ökade möjligheter att driva verksamheten i dotterbolag liksom ökade möjligheter att ta in riskkapital i form av förlagsinsatser. Lagen blir modernare på ett stort antal punkter samt anpassad i relevanta avseenden till motsvarande regler i aktiebolagslagen. Förslagen innebär en märkbar regelförenkling och bedöms därmed leda till minskade administrativa kostnader för föreningarna. Flera av förslagen bedöms också stärka associationsformens ställning och leda till att ekonomiska föreningar kan drivas på mer likvärdiga villkor som aktiebolag. Sammantaget kan förslagen bidra till att stärka företagens konkurrenskraft och därmed bidra till tillväxt.

Många ekonomiska föreningar är små. Förslagen bedöms inte påverka konkurrensförhållandena mellan små och stora ekonomiska föreningar.

Ett av förslagen innebär att möjligheterna att driva verksamheten i dotterföretag ökar. Reglerna på detta område mjukades upp för ett antal år sedan (se prop. 2005/06:84). Den ändring som föreslås nu bedöms leda till att föreningarna enklare kan organisera sig på det sätt som de finner lämpligt. Föreningarna kan därigenom t.ex. renodla den verksamhet som bedrivs i egen regi. Verksamheten kan bedrivas i former som är mer rationella, vilket leder till att onödiga kostnader inte uppstår. Förslaget bedöms stärka associationsformen.

I avsnitt 6 föreslås att ekonomiska föreningar ska kunna anta s.k. investerande medlemmar, varmed avses medlemmar som endast deltar i föreningen med en medlemsinsats. Genom denna möjlighet utökas föreningarnas möjlighet till effektiv kapitalanskaffning. En sådan förbättrad finansieringsmöjlighet bör kunna ha en positiv inverkan på de finansiella förhållandena i ekonomiska föreningar.

Skyldigheten att föra medlemsförteckning står för en relativt sett stor del av de ekonomiska föreningarnas administrativa kostnader. Förslagen innebär förtydliganden och en viss anpassning till motsvarande regler i aktiebolagslagen. Förslagen bedöms också vara ägande att motverka ekonomisk brottslighet. Några väsentliga materiella ändringar görs däremot inte. Utredningens förslag om att även person- eller organisationsnummer ska antecknas i medlemsförteckningen genomförs inte. Därmed leder förslagen inte till någon ökning av kostnaden för medlemsförteckning. Förslagen torde å andra sidan inte innebära att kostnaden minskar. I avsnitt 7 har betonats den stora roll som medlemsförteckningen spelar och att det i praktiken inte finns något utrymme för regelförenkling.

Det föreslås också att föreningar ska vara skyldiga att bevara medlemsförteckningen på visst sätt. Om förteckningen förs med automatiserad behandling – vilket torde vara fallet i merparten av landets ekonomiska föreningar – kan den regelmässigt bevaras på ett enkelt sätt och till en låg kostnad. Även om medlemsförteckningen förs på annat sätt bedöms kostnaden för att bevara förteckningen kunna hållas på en mycket låg nivå.

Den föreslagna ändringen när det gäller förlagsinsatskapitalet bedöms – i förening med förslaget om investerande medlemmar – underlätta eko-

nomiska föreningars kapitalanskaffning. Därmed gynnas de ekonomiska föreningarnas konkurrenskraft, vilket i sin tur kan bidra till stärkt tillväxt.

I 6 kap. föreningslagen, som innehåller bestämmelser om föreningens ledning, föreslås bl.a. att kravet för vissa föreningar att ha en verkställande direktör tas bort. Förslaget innebär en förenkling för stora ekonomiska föreningar. Den förening som ändå vill ha en verkställande direktör kommer givetvis att vara fri att ha en sådan.

7 kap. om föreningsstämman föreslås få en ny lydelse. Den stora förenklingen där i materiellt hänseende avser avskaffandet av det s.k. tvåstämmokravet för ändring av stadgarna. Tidigare gjorda mätningar av företagens administrativa kostnader har gett vid handen att ekonomiska föreningar kan ha höga kostnader just för genomförande av stadgeändringar. I likhet med utredningen bedömer regeringen att förslaget leder till en avsevärd minskning av kostnaderna för att ändra stadgarna. Den redaktionella omarbetningen av reglerna om stämma gör dessa regler – som har stor praktisk betydelse – mer användarvänliga.

De nya regler om värdeöverföringar m.m. som föreslås – två nya kapitel i lagen – kommer att utgöra en central del i föreningslagen och har den fördelen att regelverket blir likartat med det som gäller för aktiebolag. Kapitalskyddet blir därmed ändamålsenligt och modernt utformat. Genom de nya reglerna stärks också den ekonomiska föreningen som associationsform. Ett par punkter i förslagen förtjänar en närmare kommentar.

Det föreslås att det införs bestämmelser om att styrelsen inför ett beslut om vinstutdelning eller gottgörelse ska upprätta bl.a. ett motiverat yttrande (se avsnitt 13.3). Redan i dag följer det av allmänna principer att styrelsen måste skaffa sig ett underlag inför ställningstagandet till ett beslut om vinstutdelning eller gottgörelse. Förslaget om ett motiverat yttrande innebär en viss formalisering av detta och kan i enskilda föreningar medföra en viss mindre kostnad som föreningen inte har i dag. Å andra sidan kommer detta att innebära att värdeöverföringsbeslut övervägs och förbereds på ett sätt som gagnar både föreningens medlemmar och dess fordringsägare.

Vidare föreslås, som har nämnts ovan, att skyldigheten att göra avsättning till reservfonden avskaffas. Detta innebär en förenkling för föreningarna och leder till att den administrativa bördan minskar. Det föreslagna särskilda tillståndsförfarandet för minskning av befintlig reservfond utgör en ersättning för det dispensförfarande som finns enligt gällande rätt. Kostnaden för en dispensansökan ersätts därigenom av en kostnad för tillståndsförfarandet. För föreningen kan detta innebära vissa ytterligare kostnader, främst kostnader för underrättelse till borgenärerna. Med hänsyn till att frågan om tillstånd till minskning av reservfonden torde uppkomma ytterst sällan blir dock effekten för föreningarna försumbar.

De ändringar som föreslås medför att det inledningsvis kommer att inom föreningarna uppstå ett behov av utbildning och information om de nya reglerna. Detta kommer under en övergångsperiod att medföra vissa merkostnader. Det får förutsättas att de kooperativa organisationerna kommer att bistå sina medlemmar med sådan utbildning och information om det nya regelverket och att föreningarnas egna kostnader för detta därmed kan hållas nere. Kostnaderna för att sätta sig in i den nya lagen

kommer dessutom att uppvägas av att de nya reglerna, när föreningen väl har satt sig in i dessa, kommer att vara enklare att tillämpa.

Konsekvenser för kvinnor och män

Möjligheten att bedriva verksamhet i en ekonomisk förening har betydelse ur ett jämställdhetsperspektiv. Tillgängliga uppgifter tyder på att kvinnor har en mer framskjuten position i kooperativa företag än i andra företag. I ekonomiska föreningar är en jämförelsevis större andel av styrelseledamöterna kvinnor än i aktiebolag och detsamma gäller andelen kvinnor bland de anställda i respektive associationsform. Förslagen kan mot denna bakgrund antas underlätta för kvinnors företagande. De bedöms därför ha en gynnsam effekt på jämställdheten mellan kvinnor och män.

Statsfinansiella konsekvenser

För många föreningar kommer de nya föreslagna reglerna i föreningslagen att innebära ett behov av att genomföra vissa stadgeändringar. Antalet anmälningar om stadgeändringar kan därför komma att öka hos Bolagsverket under en övergångsperiod. Ökningen bedöms dock inte vara större än att den ökade arbetsbördan kan finanserias inom befintliga ramar genom registreringsavgifter.

Förslaget om att slopa kravet i större ekonomiska föreningar att ha verkställande direktör innebär också att den därtill kopplade dispensmöjligheten bortfaller. Ärendetypen är mycket sällan förekommande hos Bolagsverket och ändringen bedöms därför inte ha några finansiella konsekvenser.

Som har nämnts ovan ersätts det nuvarande dispensförfarandet vid minskning av reservfonden med ett tillståndsförfarande. Nuvarande ärenden om dispens från avsättningsskyldigheten försvinner helt. Denna ärendetyp är sällan förekommande. Ansvarig myndighet kommer alltjämt att vara Bolagsverket. Resursmässigt torde det gamla dispensförfarandet och det nya tillståndsförfarandet gå jämnt ut. Regeringen bedömer alltså att det inte kommer att uppstå några merkostnader för verket. Även de allmänna domstolarna kommer med de nya reglerna om minskning av reservfonden i vissa fall att få ta ställning i tillståndsfrågan, på motsvarande sätt som i dag sker enligt aktiebolagslagen. Antalet ärenden i domstol bedöms dock komma att bli mycket litet, och kostnader får därför rymmas inom befintliga anslagsramar.

När det gäller ömsesidiga försäkringsbolag införs motsvarande tillståndsförfarande för minskning av reservfonden som föreslås för vanliga ekonomiska föreningar. Detta innebär att Bolagsverket, liksom i förekommande fall allmän domstol (se ovan), här får en ny uppgift. Antalet ärenden bedöms komma att vara mycket begränsat, varför ökad avgiftsfinansiering för Bolagsverket eller ökade anslag för domstolarna inte är motiverat.

Ändringarna i föreningslagen är så pass omfattande att det kommer att krävas vissa informations- och utbildningsinsatser från Bolagsverkets del. Verkets datasystem kommer att i viss begränsad utsträckning behöva anpassas till de nya reglerna. Den temporära merkostnad som detta handlar om bedöms inte medföra något behov av ökad avgiftsfinansiering.

Hänvisningar till US35

21. Författningskommentar

21.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § En ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet som medlemmarna deltar i

1. som konsumenter eller andra förbrukare,

2. som leverantörer,

3. med egen arbetsinsats,

4. genom att använda föreningens tjänster, eller

5. på annat liknande sätt. Vid bedömningen av om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda ska, utöver föreningens egna medlemmar, även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen beaktas.

Vidare ska en förening anses som en ekonomisk förening, om

1. föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att verka för att de deltar på det sätt som anges i första stycket i ekonomisk verksamhet som en eller flera andra föreningar bedriver,

2. föreningens tillgångar till övervägande del består av andelar i den eller de andra föreningarna, och

3. den eller de andra föreningarna enligt första stycket utgör ekonomiska föreningar.

En ekonomisk förenings verksamhet får bedrivas

1. i ett dotterföretag till föreningen,

2. i ett av föreningen delägt företag, om även övriga delägare är ekonomiska föreningar eller motsvarande utländska juridiska personer med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller

3. i ett helägt dotterföretag till ett sådant företag som avses i 2.

Paragrafen innehåller bestämmelser om begreppet ekonomisk förening. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Sedan tidigare får en ekonomisk förening bedriva hela sin verksamhet i ett av föreningen helägt dotterföretag. Det är också tillåtet att bedriva verksamheten i ett delägt företag, under förutsättning att även övriga delägare är ekonomiska föreningar eller motsvarande utländska juridiska personer. I fjärde stycket punkten 1 tas kravet på att dotterföretaget ska vara helägt bort.

Genom lagändringen öppnas ännu en möjlighet för ekonomiska föreningar att förlägga hela sin verksamhet utanför föreningen men ändå behålla sin status som ekonomisk förening. Kravet är att verksamheten bedrivs i ett dotterföretag. Föreningen ska alltså ha det bestämmande inflytandet över företaget. På så sätt säkerställs att föreningens kooperativa prägel bibehålls även i denna situation. Vad som avses med dotterföretag framgår av 4 §. Dotterföretagets juridiska form och nationalitet är utan betydelse. Det saknar också betydelse vilka de övriga delägarna är. Verksamheten kan t.ex. bedrivas i ett dotteraktiebolag i vilket föreningen innehar 51 procent av rösterna, medan återstoden av rösterna innehas av ett helt fristående aktiebolag. Bestämmelsen hindrar inte

heller att dotterföretaget i sin tur bildar ett dotterföretag och helt eller delvis förlägger föreningens verksamhet där (jfr andra stycket i nämnda paragraf).

Det hittillsvarande femte stycket tas bort. Bestämmelsen, som anger vad som är utmärkande för en ekonomisk förening, fyller endast en upplysande funktion. Det har inte ansetts finnas tillräckliga skäl att ha kvar den.

1 a § I stadgarna för en ekonomisk förening får det bestämmas att det i

föreningen också får finnas medlemmar som inte ska delta i verksamheten på det sätt som anges i 1 § utan endast bidra till den verksamheten med en medlemsinsats (investerande medlemmar).

Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om investerande medlemmar. Övervägandena finns i avsnitt 6. Bestämmelsen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Genom paragrafen skapas det en möjlighet att vid sidan av de vanliga medlemmarna också anta s.k. investerande medlemmar. En investerande medlem deltar inte i föreningens verksamhet på det sätt som anges i 1 § utan bidrar till den kooperativa verksamheten endast genom att betala en medlemsinsats. Storleken på insatsen bestäms av föreningen. Från den investerande medlemmens perspektiv kan syftet med medlemskapet vara av olika slag. Det kan vara fråga om att få avkastning på ett kapital, att få inflytande i föreningen eller att stödja föreningens verksamhet. Det är inte möjligt att samtidigt vara både vanlig medlem och investerande medlem. Det följer av att den investerande medlemmen endast bidrar till föreningens verksamhet med en medlemsinsats.

Däremot är det möjligt för en investerande medlem att efter beslut från styrelsen eller, i förekommande fall, stämman övergå till att vara vanlig medlem (se 3 kap. 1 a § andra stycket).

Stadgebestämmelser om investerande medlemmar kan införas i samband med föreningens bildande eller vid en senare tidpunkt. Beslut om att ta in bestämmelser i stadgarna om investerande medlemmar kan normalt fattas med två tredjedelars majoritet. I stadgarna kan dock tas in bestämmelser om att ett annat majoritetskrav ska gälla (jfr 7 kap. 32 §). Lagen ger inte den som motsätter sig ett beslut om att föreningen ska kunna anta investerande medlemmar någon särskild utträdesrätt, motsvarande den som gäller vid vissa andra slag av stadgeändringar (jfr 7 kap. 48 §).

Vissa bestämmelser om antagandet av investerande medlemmar finns i 3 kap. 1 a §.

De investerande medlemmarnas röstinflytande vid föreningsstämman är begränsat. Bestämmelser om detta finns i 7 kap. 3 §.

8 § En ekonomisk förening får använda elektroniska hjälpmedel för att

skicka kallelser och annan information till en medlem eller någon annan även när det i lagen anges att skriftlig information ska lämnas på något annat sätt, om

1. föreningsstämman har beslutat om det,

2. föreningen har tillförlitliga rutiner för att identifiera mottagaren och tillförlitlig information om hur han eller hon kan nås, och

3. mottagaren efter en förfrågan som har skickats med post har samtyckt till ett sådant förfarande.

En mottagare ska anses ha samtyckt till förfarandet om han eller hon inte har motsatt sig användningen av elektroniska hjälpmedel inom den tid som har angetts i förfrågan enligt första stycket 3. Denna tid ska vara minst två veckor från det att förfrågan skickades. Av förfrågan ska det framgå att framtida information kan komma att lämnas med det eller de angivna slagen av elektroniska hjälpmedel, om inte mottagaren uttryckligen motsätter sig detta.

Den som har samtyckt till att information lämnas med elektroniska hjälpmedel kan när som helst återta sitt samtycke.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om kommunikation med elektroniska hjälpmedel. Övervägandena finns i avsnitt 12.

Av första stycket framgår att en ekonomisk förening får använda elektroniska hjälpmedel för att skicka kallelser och annan information även när det i lagen anges att skriftlig information ska lämnas på något annat sätt. Mottagaren kan vara en medlem eller någon annan.

Det finns flera bestämmelser i föreningslagen som kräver att kallelser eller andra handlingar skickas till mottagarna i sedvanlig skriftlig form per post. I 7 kap. 20 § räknas flera fall upp där en kallelse till en föreningsstämma måste skickas per post till varje medlem vars postadress är känd för föreningen. Vidare har en medlem eller en innehavare av förlagsandelar enligt 7 kap. 22 och 23 §§ rätt att få viss information skickad till sig per post. Denna paragraf gör det möjligt att skicka den aktuella informationen med elektroniska hjälpmedel. Samma möjlighet öppnas också i de fall en annan paragraf hänvisar till någon av de nämnda paragraferna, se t.ex. 8 kap. 17 §.

Med elektroniska hjälpmedel avses alla former av elektronisk utrustning för behandling, lagring och överföring av data via ledningar, optisk teknik, radiovågor eller annan elektromagnetisk teknik. E-post är ett exempel på ett elektroniskt hjälpmedel.

För att elektroniska hjälpmedel ska få användas krävs att föreningen skickar informationen till mottagaren. I detta ligger att informationen ska vara riktad till mottagaren, som är fallet när e-post används. Det är inte tillräckligt att informationen hålls tillgänglig på ett sådant sätt att mottagaren på egen hand måste leta fram den, t.ex. på föreningens webbplats.

De närmare förutsättningarna för att en förening ska få skicka kallelser och annan information med elektroniska hjälpmedel anges i punkterna 1–3.

Av punkten 1 framgår att elektroniska hjälpmedel bara får användas om föreningsstämman har beslutat om det. För beslutet gäller föreningslagens allmänna majoritetskrav. Det innebär att beslutet kan fattas med absolut majoritet, om inte annat anges i stadgarna.

I punkten 2 anges att föreningen måste ha tillförlitliga rutiner för att identifiera mottagarna och tillförlitlig information om hur dessa kan nås. Om föreningen använder sig av e-post, måste den ha tillförlitliga e-postadresser till de personer som får skriftlig information per e-post. Har en mottagare i samband med att han eller hon besvarat en förfrågan enligt tredje punkten uppgett en viss e-postadress, bör föreningen kunna lita på den uppgiften till dess personen har anmält något annat. Föreningen

måste dock ha goda rutiner för att hålla förteckningar över e-postadresser uppdaterade.

Av punkten 3 framgår att föreningen, för att få använda elektroniska hjälpmedel, måste ha tillsänt varje person som förfarandet är avsett att beröra en förfrågan om samtycke. Mottagaren ska dessutom ha samtyckt till förfarandet på det sätt som följer av andra stycket. Förfrågan ska skickas per post i sedvanlig skriftlig form.

I andra stycket anges hur en förfrågan om samtycke ska utformas och i vilka fall mottagaren ska anses ha samtyckt till förfrågan.

En förfrågan ska innehålla uppgift om det eller de elektroniska hjälpmedel som kan komma att användas, t.ex. e-post. Det ska också framgå av förfrågan att framtida information kan komma att lämnas med det eller de angivna slagen av elektroniska hjälpmedel, om inte mottagaren uttryckligen motsätter sig detta inom en viss angiven tid. Denna tid ska vara minst två veckor från det att förfrågan avsändes.

Av stycket framgår vidare att en mottagare ska anses ha samtyckt till förfrågan, om han eller hon inte har motsatt sig förfarandet inom den tid som har angetts. Om mottagaren samtycker, kan föreningen i framtiden använda sig av de aktuella elektroniska hjälpmedlen när den skickar kallelser eller annan information, om övriga förutsättningar för detta är för handen.

Om en mottagare däremot motsätter sig att föreningen använder sig av det angivna förfarandet för att förmedla information till honom eller henne, är föreningen även fortsättningsvis hänvisad till att tillämpa lagens bestämmelser om t.ex. kallelse med post gentemot denna person.

Av tredje stycket framgår att en mottagare alltid kan återkalla ett lämnat samtycke. Detta gäller oavsett om samtycket lämnats uttryckligen eller genom passivitet. När föreningen får kännedom om att samtycket har återkallats, kan den inte längre använda sig av det angivna förfarandet gentemot denna person.

Paragrafen innebär inte någon begränsning i en förenings möjlighet att använda sig av elektronisk kommunikation när varken lagen eller stadgarna hindrar det.

Paragrafen omfattar inte det fallet att det är föreningens stadgar som föreskriver att information ska skickas i pappersform. Vill föreningen i ett sådant fall skicka informationen elektroniskt, måste först stadgarna ändras.

2 kap. Bildandet av en ekonomisk förening

1 § En ekonomisk förening ska ha minst tre medlemmar som inte är investerande medlemmar.

Medlemmarna ska anta stadgar samt välja styrelse och revisorer.

Paragrafen innehåller bl.a. en bestämmelse om det minsta antalet medlemmar som ska ingå i en ekonomisk förening. Övervägandena finns i avsnitt 6.

I första stycket föreskrivs att föreningen, liksom hittills, ska ha minst tre medlemmar. I bestämmelsen läggs till att investerande medlemmar inte ska räknas med vid bedömningen av om detta krav är uppfyllt. Det måste således finnas minst tre medlemmar som avser att delta i före-

ningen på det sätt som anges i 1 kap. 1 §. Vilka som är investerande medlemmar ska framgå av föreningens beslut att anta sådana medlemmar, se 3 kap. 1 a §. Det ska anges i medlemsförteckningen om en medlem är en investerande medlem, se 3 kap. 6 § sista stycket.

2 § Föreningens stadgar ska ange

1. föreningens firma,

2. den ort i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,

3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art, 4. den insats som varje medlem ska delta med i föreningen, hur insatserna ska fullgöras samt i vilken utsträckning en medlem får delta i föreningen med en insats utöver vad han eller hon är skyldig att delta med,

5. för det fall att regelbundna avgifter till föreningen eller avgifter till föreningen som är beroende av särskilda beslut om uttaxering ska förekomma, avgifternas belopp eller de högsta belopp som de får bestämmas till,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av dem ska utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall ska ske,

7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 1 § andra stycket ska finnas, deras befogenhet, hur de ska utses och tiden för deras uppdrag,

8. inom vilken tid och hur en föreningsstämma ska sammankallas samt hur andra meddelanden ska förmedlas till medlemmarna eller fullmäktige,

9. vilka ärenden som ska förekomma på en ordinarie föreningsstämma, 10. vilken tid föreningens räkenskapsår ska omfatta, 11. grunderna för fördelning av föreningens vinst och hur man ska göra med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses, och

12. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insatsemission som avses i 10 kap. 21 § ska förekomma, vad som ska gälla för dessa.

Första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Om föreningen ska ha euro som redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), ska detta anges i stadgarna. I så fall ska det i stadgarna också anges att den insats som varje medlem ska delta med i föreningen ska vara bestämd i euro.

Vid byte av redovisningsvaluta får ändring av uppgift som avses i första stycket 4 om insatsbelopp anstå till den första ordinarie föreningsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad föreningens stadgar ska ange.

I första stycket punkterna 7 och 12 ändras hänvisningarna till bestämmelserna om fullmäktige respektive insatsemission på grund av att bestämmelserna finns i nya paragrafer.

3 kap. Föreningens medlemmar m.m.

1 a § I ett beslut om att anta någon som investerande medlem ska det

anges att medlemmen är en investerande medlem.

En investerande medlem kan efter en ny ansökan antas som en sådan medlem som avses i 1 kap. 1 § första stycket.

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om en investerande medlems medlemskap. Övervägandena finns i avsnitt 6. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Av 1 kap. 1 a § framgår att det i stadgarna kan tas in bestämmelser om att det i föreningen får förekomma s.k. investerande medlemmar, dvs. medlemmar som inte deltar i föreningens verksamhet på annat sätt än genom att betala en medlemsinsats. Om det finns en bestämmelse om detta i stadgarna och det beslutas att en sådan medlem ska antas, ska det av beslutet framgå att det är fråga om en investerande medlem (första stycket). Att medlemmen är en investerande medlem ska också anges i medlemsförteckningen (se 6 §).

En investerande medlem kan inte samtidigt vara vanlig medlem enligt 1 kap. 1 § första stycket (se 1 kap. 1 a §). Om den investerande medlemmen senare vill delta i föreningens verksamhet på samma sätt som vanliga medlemmar, måste han eller hon göra en ny ansökan om medlemskap i föreningen, se andra stycket. Denna ansökan får då prövas enligt de kriterier som tillämpas vid antagandet av nya medlemmar.

3 a § Den del av en medlems andelsrätt som avser insatser som har till-

godoförts medlemmen genom en insatsemission eller insatser utöver vad medlemmen är skyldig att delta med får överlåtas utan samband med överlåtelse av medlemmens hela andel i föreningen. Rätten till insatser som har tillgodoförts medlemmen genom en insatsemission får överlåtas endast till en annan medlem.

Rätten till överlåtelse får begränsas i stadgarna. I stadgarna får det också bestämmas att sådana överlåtelser endast får ske på visst angivet sätt.

Om inte annat har bestämts i stadgarna, får överlåtelsen rättsverkan mot föreningen när styrelsen har underrättats om överlåtelsen.

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om överlåtelse av den del av en medlems andelsrätt som avser insatser som har tillgodoförts medlemmen genom insatsemission (emissionsinsatser) och insatser utöver vad medlemmen är skyldig att delta med (överinsatser). Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Av första stycket framgår att den rätt som emissions- och överinsatser ger – t.ex. rätt till återbetalning vid utträde eller utdelning – får överlåtas separat, dvs. utan samband med överlåtelse av medlemmens hela andel i föreningen. Emissionsinsatser får enligt paragrafen överlåtas bara till en annan medlem. När det gäller överinsatser finns inte någon sådan begränsning, utan sådana får överlåtas även till någon annan.

Rätten att överlåta de aktuella rättigheterna är inte ovillkorlig utan kan begränsas genom bestämmelser i stadgarna. Detta framgår av andra stycket. En sådan begränsning kan innefatta ett absolut förbud mot överlåtelser av rätten till emissionsinsatser och överinsatser. Den kan också ytterligare begränsa den krets till vilken rätten får överlåtas, t.ex. så att överlåtelse får ske enbart till sådana medlemmar som redan har betalat fulla beloppet av vad han eller hon är skyldig att delta med som insats. En överlåtelse som står i strid med en sådan begränsning kan ha vissa verkningar mellan överlåtaren och förvärvaren, men den gäller inte mot föreningen.

Utgångspunkten är att överlåtelse av rätten till emissionsinsatser och överinsatser sker enligt allmänna förmögenhetsrättsliga regler. I stadgarna kan det emellertid bestämmas att överlåtelsen ska ske i viss form, t.ex. i ett av föreningen inrättat handelssystem. Sådana formföreskrifter kan innebära t.ex. att överlåtelsen måste ske i viss tid före vissa återkommande transaktionstidpunkter (avstämningsdagar). I den mån sådana bestämmelser har införts kommer överlåtelser som sker i annan form visserligen att kunna ha verkan mellan parterna men de kan inte åberopas mot föreningen.

Som framgår av tredje stycket får en överlåtelse av rätten till en emissionsinsats eller en överinsats inte rättsverkan mot föreningen förrän föreningens styrelse har underrättats om överlåtelsen. Det innebär bl.a. att föreningen alltid med befriande verkan kan betala ut exempelvis insatsränta med utgångspunkt i vad som är känt om storleken på medlemmarnas insatser. I stadgarna kan tas in bestämmelser om att rättsverkan ska inträda vid en annan tidpunkt, t.ex. vid utgången av löpande räkenskapsår.

Effekten av att rätten till en emissionsinsats eller en överinsats överlåts är att insatsens belopp i fortsättningen ska tillgodoräknas förvärvaren. Beloppet kan därvid komma att avräknas som betalning av den medlemsinsats som förvärvaren är skyldig att delta med men kommer annars att utgöra förvärvarens emissionsinsats respektive överinsats i föreningen. Detta kan i sin tur påverka förvärvarens rätt till insatsränta, hans eller hennes rätt till återbetalning vid avgång ur föreningen samt vad han eller hon har rätt att få ut vid föreningens likvidation.

4 § En medlem har rätt att säga upp sig för utträde ur föreningen. I stadgarna får det bestämmas att en uppsägning ska göras skriftligen och att uppsägningshandlingen ska vara försedd med medlemmens bevittnade namnunderskrift.

I stadgarna får det även bestämmas att uppsägning inte får göras förrän efter viss tid, högst två år, från inträdet. Tiden får utsträckas till högst fem år om Bolagsverket medger det. Bestämmelser i stadgarna om att uppsägning får göras först efter en viss tid gäller inte i fall som avses i 7 kap. 48 § och 12 kap. 20 §.

En medlem får uteslutas ur föreningen på sådan grund som anges i stadgarna. Föreningsstämman ska besluta om uteslutningen, om inte något annat har bestämts i stadgarna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om en medlems rätt till utträde ur föreningen.

Paragrafen är i sak oförändrad. I andra stycket görs en ändring med anledning av att det nya 7 kap. har en annan paragrafnumrering än det hittillsvarande 7 kap.

5 § Avgång ur föreningen sker, utom i fall som avses i 7 kap. 48 § och 12 kap. 20 §, vid utgången av det räkenskapsår som slutar näst efter en månad eller den längre tid, högst sex månader, som har bestämts i stadgarna, sedan medlemmen har sagt upp sig för utträde eller uteslutits eller någon annan omständighet som orsakat avgången har inträffat.

En medlem som har uteslutits ur föreningen förlorar genast sin rätt att delta i överläggningar och beslut om föreningens angelägenheter.

Paragrafen behandlar tidpunkten för avgång ur föreningen.

Ändringen i första stycket är en följd av att det nya 7 kap. har en annan paragrafnumrering än det hittillsvarande 7 kap.

6 § Styrelsen ska föra en medlemsförteckning. Förteckningen ska ha till ändamål att ge föreningen, medlemmarna och andra underlag för att bedöma medlemsförhållandena i föreningen.

Medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om

1. varje medlems namn och postadress samt, i förekommande fall, att medlemmen är en investerande medlem,

2. tidpunkten för medlemmens inträde i föreningen,

3. det antal medlemsinsatser som medlemmen deltar med i föreningen,

4. det sammanlagda beloppet inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser enligt den senast fastställda balansräkningen, och

5. summorna av medlemsinsatsbelopp som efter utgången av det räkenskapsår balansräkningen avser har återbetalats eller högst ska återbetalas enligt 4 kap. 1 och 3 §§ och om tiden för återbetalningarna.

Medlemsförteckningen kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Den kan också föras med automatiserad behandling eller på annat liknande sätt.

Medlemsförteckningen ska hållas tillgänglig hos föreningen för var och en som vill ta del av den. Om förteckningen förs med automatiserad behandling, ska föreningen ge var och en som begär det tillfälle att hos föreningen ta del av en aktuell utskrift eller annan aktuell framställning av förteckningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om föreningens medlemsförteckning. Övervägandena finns i avsnitt 6 och 7.

Första stycket tillförs en bestämmelse om ändamålet med medlemsförteckningen. Ändamålet ska vara att ge föreningen, medlemmarna och andra underlag för att bedöma medlemsförhållandena i föreningen. Det angivna ändamålet får betydelse vid tillämpningen av bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204), jfr den nya bestämmelsen i 3 kap. 9 § föreningslagen. Personuppgifter får sålunda föras in i medlemsförteckningen enbart om det är förenligt med detta ändamål (jfr 9 § första stycket c personuppgiftslagen). De personuppgifter som har förts in i medlemsförteckningen får därefter inte användas för något ändamål som är oförenligt med det i lagen angivna ändamålet.

I den paragraf i aktiebolagslagen (2005:551) som reglerar ändamålet med aktieboken anges ytterligare ett ändamål (”ligga till grund för utövandet av aktieägarnas rättigheter i bolaget”). Något motsvarande ändamål finns inte i förevarande paragraf. Det sammanhänger med att införandet av en ny medlem i medlemsförteckningen inte, till skillnad från vad som gäller för införande av en ny aktieägare i aktieboken, är en förutsättning för att medlemmen ska kunna utöva rättigheter i föreningen.

I andra stycket punkten 1 görs ett tillägg om att det i förekommande fall ska anges att en medlem är en investerande medlem. I punkten 2 finns en ny bestämmelse om att tidpunkten för medlemmens inträde i föreningen ska anges i medlemsförteckningen. Genom att ha denna tidpunkt antecknad i förteckningen blir det tydligt när medlemmen förvärvar de rättigheter och skyldigheter som följer med medlemskapet. Enligt punkten 3, som är ny men som delvis motsvarar hittillsvarande punkten 1, ska i

medlemsförteckningen anges det antal medlemsinsatser som medlemmen deltar med. Med medlemsinsats avses här såväl sådan insats som en vanlig medlem bidrar med som insatser från investerande medlemmar. Punkterna 4 och 5 motsvarar de hittillsvarande punkterna 2 och 3.

I fjärde stycket, som delvis motsvarar hittillsvarande tredje stycket, klargörs hur medlemsförteckningen ska tillhandahållas för det fall att den förs med automatiserad behandling. Föreningen är då skyldig att ge var och en som begär det tillfälle att hos föreningen ta del av en aktuell utskrift eller av en annan aktuell framställning av förteckningen. Kravet på tillhandahållande av ”framställning” är uppfyllt om den som vill se medlemsförteckningen ges tillfälle att ta del av denna på en bildskärm.

Föreskriften i fjärde stycket i paragrafens hittillsvarande lydelse om rätt för medlem att få uppgift om sitt medlemskap finns i 10 §.

7 § Medlemsförteckningen ska upprättas så snart föreningen har bildats.

När en ny medlem har gått in i föreningen, ska uppgifter enligt 6 § andra stycket 1–3 utan dröjsmål antecknas i medlemsförteckningen.

Om en medlem eller någon annan behörig person anmäler att ett förhållande som har angetts i medlemsförteckningen har ändrats, ska ändringen utan dröjsmål antecknas i förteckningen. Vid en medlems avgång ska också tidpunkten för avgången antecknas.

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om upprättande och förande av medlemsförteckningen. Paragrafen har en viss motsvarighet i bestämmelserna om upprättande och förande av aktiebok i 5 kap.8 och 9 §§aktiebolagslagen (2005:551). Övervägandena finns i avsnitt 7.

Enligt paragrafens första stycke ska medlemsförteckningen upprättas så snart föreningen har bildats.

Enligt andra stycket ska medlemsförteckningen fortlöpande kompletteras med uppgift om nya medlemmar. Kompletteringarna ska göras utan dröjsmål. Det innebär att det finns ett visst utrymme för att avvakta med kompletteringen, dock inte mer än några vardagar från den nya medlemmens inträde i föreningen. Det är alltså inte möjligt att uppdatera medlemsförteckningen endast vid vissa återkommande tillfällen.

Tredje stycket innehåller bestämmelser om ändringar i sådana förhållanden som har angetts i medlemsförteckningen. Det kan vara fråga om att en medlem har gått ur föreningen, men det kan också gälla byte av en medlems efternamn eller postadress. Också förändringar av insatsbelopp ska antecknas. Ändringar ska göras efter anmälan av medlemmen eller annan behörig person. Med annan behörig person avses t.ex. den som enligt fullmakt har rätt att företräda medlemmen. Vissa slag av förändringar är sådana att de bör föranleda ändringar i medlemsförteckningen efter anmälan från någon funktionär inom föreningen, t.ex. omräkningar av insatser. Ändringarna ska även i dessa fall göras utan dröjsmål.

Det är inte nödvändigt att i medlemsförteckningen anmärka när en medlem har sagt upp sig för utträde. När medlemmen väl har avgått ur föreningen, ska emellertid tidpunkten för avgången antecknas.

8 § Medlemsförteckningen ska bevaras så länge föreningen består och

under minst sju år efter föreningens upplösning.

Om medlemsförteckningen förs i vanlig läsbar form, ska den bevaras i ursprunglig form. Övergår föreningen till att föra förteckningen med hjälp av automatiserad behandling, ska den gamla förteckningen bevaras under minst sju år därefter.

Om medlemsförteckningen förs med automatiserad behandling, ska uppgifter som har tagits bort ur förteckningen bevaras i minst sju år. Uppgifterna får bevaras i vanlig läsbar form eller i annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas enbart med ett tekniskt hjälpmedel.

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om bevarande av medlemsförteckningen. Liknande bestämmelser finns i 5 kap. 3 § aktiebolagslagen (2005:551). Övervägandena finns i avsnitt 7.

Huvudregeln enligt första stycket är att medlemsförteckningen ska bevaras så länge föreningen består och även en viss tid efter föreningens upplösning. När det gäller bevarande efter föreningens upplösning avviker paragrafen från regleringen i aktiebolagslagen. Enligt aktiebolagslagen ska aktieboken bevaras i tio år efter aktiebolagets upplösning. För ekonomiska föreningar är tiden i stället satt till sju år.

I andra stycket finns en bestämmelse om formen för bevarande i de fall då medlemsförteckningen förs i vanlig läsbar form. Den ska i sådana fall bevaras i sin ursprungliga form, dvs. i vanlig läsbar form. Om föreningen går över till att föra förteckningen i automatiserad form, ska den gamla förteckningen bevaras under minst sju år därefter.

I tredje stycket finns bestämmelser om bevarande i de fall då förteckningen förs med automatiserad behandling. Uppgifter som tas bort ur registret ska då bevaras antingen i vanlig läsbar form eller i form som kan läsas med tekniskt hjälpmedel, t.ex. på en datafil. Borttagna uppgifter ska bevaras i sju år.

9 § I fråga om behandling av personuppgifter i en medlemsförteckning

finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998:204) . Föreningen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som förandet av medlemsförteckningen innebär.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd ska tillämpas på motsvarande sätt vid behandling av personuppgifter i en medlemsförteckning och vid annan behandling av personuppgifter enligt denna lag.

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om personuppgiftsansvar. En motsvarande bestämmelse finns i 5 kap. 4 § aktiebolagslagen (2005:551). Övervägandena finns i avsnitt 7.

I första stycket finns en upplysning om att personuppgiftslagen är tillämplig i fråga om behandling av personuppgifter i medlemsförteckningen. Av 5 § personuppgiftslagen framgår att den lagen är tillämplig på behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad och på behandling av personuppgifter som sker i s.k. manuella register. För att behandling i manuella register ska omfattas av personuppgiftslagen måste dock uppgifterna vara sökbara på fler än ett kriterium. Personuppgiftslagen blir därför normalt tillämplig enbart i fråga om sådana medlemsförteckningar som förs med automatiserad behandling. Stycket innehåller också en bestämmelse om att föreningen är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen vid förandet av medlemsförteck-

ningen. Inom föreningen ligger ansvaret på styrelsen, såsom ansvarig för medlemsförteckningen. Den närmare innebörden av personuppgiftsansvaret framgår av personuppgiftslagen (se t.ex. 9 § i den lagen).

Av andra stycket framgår att bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd ska tillämpas även vid behandling av personuppgifter enligt föreningslagen. De bestämmelser som avses finns i 28 och 48 §§personuppgiftslagen.

10 § Varje medlem har rätt att på begäran och utan kostnad få en skrift-

lig uppgift av föreningen om sitt medlemskap och om de medlemsinsatser som han eller hon har betalat in eller tillgodoförts genom insatsemission.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om rätt för en medlem att få ett medlemsbevis. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Paragrafen motsvarar 6 § fjärde stycket i lagens hittillsvarande lydelse bortsett från att det numera också föreskrivs att föreningen inte får ta betalt för medlemsbeviset.

4 kap. Återbetalning av medlemsinsatser

1 § En medlem som har avgått har rätt att sex månader efter avgången få ut sina inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser. Beloppet får dock inte överstiga vad som avser honom eller henne i förhållande till övriga medlemmar av föreningens eget kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången. Vid beräkningen av föreningens eget kapital ska det bortses från uppskrivningsfonden, reservfonden, kapitalandelsfonden, fonden för utvecklingsutgifter och förlagsinsatserna. I en kreditmarknadsförening får utbetalningar av insatsbelopp dock göras tidigast sex månader efter medlemmens avgång och verkställas bara en gång per kvartal och efter Finansinspektionens tillstånd. Ett insatsbelopp i ett institut för elektroniska pengar får betalas ut bara när det kan ske med hänsyn till bestämmelserna i lagen (2011:755) om elektroniska pengar.

Den som har avgått har vidare rätt att i samma ordning som övriga medlemmar få ut vad som avser honom eller henne av beslutad vinstutdelning.

Går föreningen i likvidation inom sex månader från avgången eller meddelas inom samma tid beslut om att försätta föreningen i konkurs, ska rätten för den som har avgått att få ut medlemsinsatser bedömas enligt grunderna för reglerna om skifte av föreningens tillgångar.

En medlems rätt enligt första–tredje styckena får begränsas i stadgarna. Detta gäller dock inte i sådana fall som avses i 7 kap. 48 § eller 12 kap. 20 §.

I fall som avses i första stycket fjärde meningen ska Finansinspektionen ge tillstånd till utbetalning, om inte kreditmarknadsföreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras.

I paragrafen finns bestämmelser om återbetalning av medlemsinsatser. Ändringen i fjärde stycket är en följd av att det nya 7 kap. har en annan paragrafnumrering än det hittillsvarande 7 kap.

4 § Om föreningsstämman har beslutat om minskning av medlems-

insatsernas belopp, ska 3 § tillämpas också vid återbetalning av den del av tidigare inbetald medlemsinsats som medlemmen inte längre är skyl-

dig att delta med. Vid återbetalning av detta slag krävs dock inte någon uppsägning.

I 7 kap. 51 § anges när ett beslut om minskning av medlemsinsatsernas belopp tidigast får verkställas.

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om återbetalning av medlemsinsatser i samband med minskning av medlemsinsatsernas belopp. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.

En förening kan på olika sätt lindra medlemmarnas insatsskyldighet. Ett sådant sätt är att medlemsinsatsernas belopp sätts ned. För denna typ av utbetalning gäller inte bestämmelserna om värdeöverföringar i 9 kap. utan i stället förevarande paragraf liksom 4 kap. 6 och 7 §§ samt 7 kap. 51 §.

Ett beslut om minskning av medlemsinsatsernas belopp innebär att det belopp som varje medlem är skyldig att delta med sänks, t.ex. 10 000 kronor i stället för 20 000 kronor. I den mån en medlem redan har betalat in ett belopp som överstiger det nya, lägre insatsbeloppet kan han eller hon ha rätt att få tillbaka det överskjutande beloppet. Därvid gäller enligt första stycket bestämmelserna i 4 kap. 3 §. Av den paragrafen följer att rätten till återbetalning inte omfattar genom insatsemission tillgodoförda belopp. Vidare följer på grund av hänvisningen till 4 kap. 1 och 2 §§ att en medlem har rätt att få ut och behålla nedsatt belopp endast under de förutsättningar som gäller för en avgången medlems rätt att få ut och behålla en insats. Det innebär att återbetalningen inte får överstiga vad som belöper på medlemmen i förhållande till övriga medlemmar av föreningens egna kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för återbetalningen samt att rätten till återbetalning kan begränsas i stadgarna.

Vid utbetalning enligt första stycket krävs det inte någon uppsägning från vare sig medlemmens eller föreningens sida.

Enligt 7 kap. 51 § får ett beslut om minskning av medlemsinsatsernas belopp inte verkställas förrän det har gått ett år från registreringen av beslutet. En upplysning om denna bestämmelse finns i andra stycket.

5 § Belopp som en medlem vid avgång ur föreningen inte får tillbaka av

sina medlemsinsatser enligt 1 § ska avsättas till reservfonden.

Paragrafen är ny. Den innehåller en bestämmelse om vad föreningen ska göra med ett sådant belopp som en medlem, som avgår ur föreningen, inte får tillbaka av sina medlemsinsatser enligt 4 kap. 1 §. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 6 § andra stycket punkten 1. Att bestämmelsen numera finns i 4 kap. hänger samman med att skyldigheten att avsätta en del av vinsten till reservfonden tas bort. Övervägandena finns i avsnitt 13.4.

6 § Om en återbetalning som avses i 1, 3 eller 4 § har gjorts i strid med

bestämmelserna om sådan betalning i detta kapitel eller 7 kap. 51 §, ska mottagaren återbära vad han eller hon har tagit emot.

På värdet av den egendom som ska återbäras ska mottagaren betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att återbetalningen gjordes till dess att ränta ska betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § den lagen.

Paragrafen är ny. Den innehåller en bestämmelse om s.k. återbäringsskyldighet när det har skett en olaglig återbetalning av medlemsinsatser från föreningen. Paragrafen överensstämmer i sak med hittills gällande rätt (se 10 kap. 7 § första stycket och prop. 1986/87:7 s. 203). Övervägandena finns i avsnitt 13.5.

Oriktiga värdeöverföringar från en förening till medlemmarna ska som regel bedömas enligt bestämmelserna i 9 kap. 6 och 7 §§ om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar. Återbetalning av medlemsinsatser betraktas emellertid inte som en värdeöverföring, se 9 kap. 1 §. Återbetalningen regleras i stället i 4 kap. Där finns i 1, 3 och 4 §§ bestämmelser om återbetalning av medlemsinsatser i följande situationer: återbetalning vid medlems avgång, återbetalning av s.k. överinsatser samt återbetalning i samband med minskning av medlemsinsatsernas belopp. Och i 7 kap. 51 § finns en bestämmelse om när ett beslut om minskning av medlemsinsatsernas belopp tidigast får verkställas.

Första stycket innebär att en mottagare av en återbetalning av medlemsinsatser från föreningen ska återbära till föreningen vad han eller hon har tagit emot, om det inte har funnits laglig grund för utbetalningen.

Skulle det i och för sig ha förelegat lagliga förutsättningar för återbetalning men mottagaren har tagit emot för mycket, ska det överskjutande beloppet återbäras. Återbäringsskyldigheten är absolut, dvs. den gäller även om mottagaren var i god tro. Föreningens möjlighet att kräva tillbaka beloppet begränsas inte på annat sätt än vad som följer av reglerna om preskription.

I andra stycket finns en räntebestämmelse. Den överensstämmer med gällande rätt.

I 7 § finns bestämmelser om s.k. bristtäckningsansvar som blir tillämpliga om mottagaren inte förmår infria sin återbäringsskyldighet.

7 § Om det uppkommer någon brist vid återbäring enligt 6 §, är de

personer som har medverkat till föreningens beslut om återbetalning ansvariga för denna. Detsamma gäller de som har medverkat till verkställandet av beslutet eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet om återbetalning.

För ansvar enligt första stycket förutsätts, i fråga om styrelseledamöter, verkställande direktör, revisor och särskild granskare, uppsåt eller oaktsamhet och, i fråga om medlemmar och andra, uppsåt eller grov oaktsamhet.

Vid tillämpningen av första och andra styckena gäller 13 kap. 4 §.

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om s.k. bristtäckningsansvar vid olagliga återbetalningar. Paragrafen överensstämmer nära med hittills gällande regler, se hittillsvarande 10 kap. 7 § andra stycket. Den motsvarar också i huvudsak bestämmelserna om bristtäckningsansvar vid olaglig värdeöverföring enligt den nya 9 kap. 7 §. För ytterligare kommentarer hänvisas till kommentaren till den paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 13.5.

5 kap. Förlagsinsatser

1 § En ekonomisk förening kan i stadgarna föreskriva att, utöver det som följer av 2 kap. 2 § första stycket 4, kapital får tillskjutas genom särskilda

insatser (förlagsinsatser) och att sådana insatser får tillskjutas även av andra än medlemmar.

Paragrafen innehåller en grundläggande bestämmelse om förlagsinsatser.

Ändringen av paragrafen innebär att det hittillsvarande andra stycket, som innehåller en beloppsmässig begränsning av möjligheten att låta andra än medlemmar tillskjuta förlagsinsatser, upphävs. En ekonomisk förening har därmed numera möjlighet att utan beloppsbegränsning ta in kapital i form av förlagsinsatser även från andra än medlemmar.

Övervägandena finns i avsnitt 9.1.

6 § Styrelsen ska föra en förteckning över samtliga förlagsinsatser. Förteckningen ska ha till ändamål att ge föreningen, medlemmarna och andra upplysningar om vilka förlagsinsatser som finns i föreningen.

Förteckningen över förlagsinsatser ska innehålla uppgift om

1. storleken på varje insats,

2. tidpunkten för varje insats, och

3. den rätt till utdelning som insatsen medför. I fråga om förteckningen över förlagsinsatser gäller i övrigt följande bestämmelser i 3 kap.:

– 6 § tredje stycket om förteckningens form, – 6 § fjärde stycket om förteckningens offentlighet, – 8 § om arkivering av förteckningen, och – 9 § om personuppgiftsansvar m.m.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förteckning över förlagsinsatser. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

I första stycket är bestämmelsen om ändamålet med förteckningen över förlagsinsatserna ny. För en kommentar till den nya bestämmelsen, se kommentaren till den snarlika bestämmelsen i 3 kap. 6 § första stycket.

Andra stycket motsvarar paragrafens hittillsvarande tredje mening.

Hänvisningen i tredje stycket till 3 kap. 6 § tredje och fjärde styckena om förteckningens form och offentlighet motsvarar i sak paragrafens hittillsvarande andra och fjärde meningar. I stycket görs därutöver vissa andra bestämmelser om medlemsförteckningen tillämpliga på förteckningen över förlagsinsatser. Det gäller bestämmelserna i 3 kap. om arkivering av förteckningen (8 §) och om personuppgiftsansvaret (9 §), se vidare kommentaren till de bestämmelserna.

9 § Belopp som en innehavare av förlagsandelar inte får ut vid inlösen

av en förlagsinsats ska avsättas till reservfonden.

Paragrafen är ny. Den innehåller en bestämmelse om vad föreningen ska göra med ett sådant belopp som en innehavare av förlagsandelar inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats enligt 5 kap. 8 §. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 6 § andra stycket punkten 2. Att bestämmelsen numera finns i 5 kap. hänger samman med att skyldigheten att avsätta en del av vinsten till reservfonden tas bort. Övervägandena finns i avsnitt 13.4.

10 § Bestämmelserna om återbäringsskyldighet och bristtäckningsan-

svar i 4 kap. 6 och 7 §§ tillämpas också vid inlösen av förlagsinsatser, om inlösen har skett i strid med bestämmelserna i detta kapitel.

Paragrafen är ny. Den innehåller en bestämmelse om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar vid inlösen av förlagsinsatser enligt 5 kap. Paragrafen stämmer i sak nära överens med 10 kap. 7 § i lagens hittillsvarande lydelse. Återbäringsskyldigheten och bristtäckningsansvaret kommenteras i anslutning till 9 kap. 6 och 7 §§, se även 4 kap. 6 och 7 §§. Övervägandena finns i avsnitt 13.5.

6 kap. Föreningens ledning

1 § En ekonomisk förening ska ha en styrelse med minst tre ledamöter.

Styrelsen väljs av föreningsstämman, om det inte har bestämts i stadgarna att en eller flera styrelseledamöter ska utses på annat sätt. Styrelsen eller en styrelseledamot får inte ges rätt att utse styrelseledamöter.

En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Uppdragstiden får inte omfatta mer än fyra räkenskapsår och ska bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma där styrelseval förrättas.

Det som sägs i denna lag om styrelseledamöter ska i tillämpliga delar gälla även suppleanter.

Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda och i lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.

Paragrafen innehåller bestämmelser om styrelsens storlek och hur styrelsen ska utses. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

I andra stycket tas det in ett förbud mot att styrelsen eller en styrelseledamot ges rätt att utse styrelseledamöter. Ett motsvarande förbud finns i 8 kap. 8 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551). Förbudet får särskild betydelse om det i stadgarna finns en bestämmelse om att den verkställande direktören ska sitta i styrelsen. I den situationen finns det i och för sig inte något hinder mot att styrelsen – i enlighet med 6 kap. 3 § – utser en verkställande direktör. Stadgebestämmelsen om att den verkställande direktören ska sitta i styrelsen kan emellertid i så fall inte tillämpas annat än om den valde också utses till styrelseledamot av stämman eller annat organ som enligt stadgarna har rätt att utse styrelseledamöter. Till skillnad från vad som anses vara fallet enligt hittillsvarande regler blir alltså den person som utses till verkställande direktör aldrig automatiskt styrelseledamot.

3 § Styrelsen får utse en verkställande direktör att fullgöra de uppgifter som anges i 6 a §.

Det som sägs i denna lag om verkställande direktör ska i tillämpliga delar gälla även en suppleant för honom eller henne (vice verkställande direktör).

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställande direktör. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.

Enligt första stycket får en ekonomisk förening utse en verkställande direktör. Den hittillsvarande skyldigheten för stora föreningar att utse en verkställande direktör upphör. Varje förening får framöver själv bestämma om den ska ha en verkställande direktör eller inte. Frågan kan regleras i stadgarna. Har det i stadgarna bestämts att det ska finnas en verkställande direktör, måste styrelsen givetvis utse en sådan. Styrelsen kan

emellertid utse en verkställande direktör även om stadgarna saknar bestämmelser om detta.

I första stycket finns vidare en hänvisning till bestämmelserna i 6 a § om den verkställande direktörens uppgifter.

När skyldigheten att utse en verkställande direktör slopas tas också möjligheten att ge dispens från skyldigheten bort (se det hittillsvarande tredje stycket, som upphävs).

4 § Den verkställande direktören och minst hälften av styrelseledamöterna ska vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om det finns särskilda skäl, får Bolagsverket i ett enskilt fall besluta om undantag från bosättningskravet. Den som är underårig eller i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud.

Styrelseledamöterna ska vara medlemmar i föreningen, om inte stadgarna tillåter något annat. Den som enligt lag är ställföreträdare för en medlem eller, om en juridisk person är medlem, den som är ledamot av styrelsen för den juridiska personen eller delägare i denna får dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i föreningen, även om stadgarna saknar en bestämmelse om det.

Andra stycket gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda eller lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.

En juridisk person får inte vara styrelseledamot.

Paragrafen innehåller kvalifikationskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

I andra stycket finns en bestämmelse om att styrelseledamöterna också ska vara medlemmar i föreningen, om inte annat har bestämts i stadgarna. Det hittillsvarande kravet på att en sådan stadgebestämmelse ska avse ”särskilt angivna fall” utgår. Genom den nya lydelsen ges utrymme för att i stadgarna ta in också mera allmänt hållna bestämmelser om att även den som inte är medlem i föreningen får utses till styrelseledamot.

6 § Styrelsen svarar för föreningens organisation och förvaltningen av föreningens angelägenheter.

Styrelsen ska fortlöpande bedöma föreningens och, om föreningen är moderförening i en koncern, koncernens ekonomiska situation.

Styrelsen ska se till att föreningens organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och föreningens ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.

Om vissa uppgifter delegeras till en eller flera av styrelsens ledamöter eller till andra, ska styrelsen handla med omsorg och fortlöpande kontrollera om delegationen kan upprätthållas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om styrelsens uppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

I paragrafen tillkommer två nya stycken. Paragrafens hittillsvarande bestämmelser om den verkställande direktörens uppgifter flyttas till en ny 6 a §.

Andra stycket är nytt. Där föreskrivs att styrelsen fortlöpande ska bedöma föreningens ekonomiska situation och, i förekommande fall, kon-

cernens ekonomiska situation. En motsvarande bestämmelse finns i 8 kap. 4 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551).

Skyldigheten enligt andra stycket åvilar styrelsen som kollektiv. Styrelsen kan visserligen i en arbetsordning eller på annat sätt överlämna till en eller flera styrelseledamöter eller till någon annan att göra de återkommande kontroller som bestämmelsen förutsätter. För den slutliga bedömningen ansvarar dock alltid styrelsen som helhet.

Tredje stycket motsvarar delvis det hittillsvarande andra stycket första meningen. Bestämmelsen formuleras på samma sätt som motsvarande bestämmelse i 8 kap. 4 § tredje stycket aktiebolagslagen och får därigenom en något vidare innebörd än enligt hittillsvarande ordning.

Styrelsen har ansvar för att föreningens ekonomiska förhållanden kontrolleras på ett tillfredsställande sätt. Omfattningen av den kontroll som måste göras är beroende av föreningens storlek och övriga förhållanden. I bestämmelsen ligger inte något absolut krav på en särskild internrevision. Såsom påpekas i förarbetena till den motsvarande bestämmelsen i aktiebolagslagen måste det emellertid finnas en lämplig kvalitetssäkringsfunktion, och i synnerhet i större föreningar kan det därför vara nödvändigt att inrätta särskilda funktioner för internrevision. Om internrevision saknas, måste styrelsen se till att en motsvarande kvalitetssäkring sker, i sista hand genom att styrelsens ledamöter själva gör löpande kontroller (se prop. 2004/05:85 s. 311).

Fjärde stycket är nytt. Enligt detta stycke kan styrelsen i viss utsträckning delegera sina uppgifter till en enskild styrelseledamot eller till någon person utanför styrelsen. I förarbetena till aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser uttalas att frågan om i vilken utsträckning en uppgift kan delegeras måste avgöras utifrån uppgiftens karaktär och betydelse. Enbart det förhållandet att lagen föreskriver att styrelsen ska ansvara för och utföra en uppgift behöver därför inte innebära att delegationen inte kan ske. Exempelvis kan styrelsen fullgöra sitt ansvar för medlemsförteckningen genom att delegera handhavandet av förteckningen till en särskild befattningshavare och sedan återkommande kontrollera dennes arbete (jfr prop. 2004/05:85 s. 311 och 617 f.). Vissa uppgifter som åligger styrelsen anses dock över huvud taget inte kunna delegeras. Det gäller t.ex. val av verkställande direktör och firmatecknare.

I den utsträckning styrelsen använder sig av sin delegationsrätt, måste den alltid handla med omsorg. Det innebär att styrelsen måste förvissa sig om att den till vilken delegation sker är lämplig för uppgiften samt att den personen har resurser och organisatoriska förutsättningar att fullgöra den delegerade uppgiften. När delegation har skett, är styrelsen dessutom skyldig att fortlöpande kontrollera att delegationen kan upprätthållas, dvs. att den till vilken delegationen har skett fullgör uppgiften på ett tillfredsställande sätt. I så måtto behåller styrelsen ett ansvar för sådant som har delegerats till någon annan att sköta.

6 a § Den verkställande direktören ska sköta den löpande förvaltningen

enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar.

Den verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet är av ovanligt slag eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för föreningens

verksamhet. I sådana fall ska styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.

Den verkställande direktören ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att föreningens bokföring ska fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen ska skötas på ett betryggande sätt.

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om den verkställande direktörens uppgifter.

Paragrafen motsvarar bestämmelserna om den verkställande direktörens uppgifter i hittillsvarande 6 kap. 6 § men utformas efter förebild av 8 kap. 29 § aktiebolagslagen (2005:551). Någon ändring i sak är inte avsedd.

10 § En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om

1. avtal mellan honom eller henne och föreningen,

2. avtal mellan föreningen och tredje man, om styrelseledamoten har ett väsentligt intresse i frågan som kan strida mot föreningens, eller

3. avtal mellan föreningen och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.

Första stycket 3 gäller inte om föreningens motpart är ett företag i samma koncern eller företagsgrupp av motsvarande slag.

Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.

Det som sägs i första stycket om en styrelseledamot gäller också den verkställande direktören.

Paragrafen innehåller bestämmelser om jäv för styrelseledamöter och den verkställande direktören. Övervägandena finns i avsnitt 10.5. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.

Bestämmelsen i första stycket punkten 3 om s.k. ställföreträdarjäv är ny. En motsvarande reglering finns i 8 kap. 23 § första stycket punkten 3 och 34 § första stycket punkten 3 aktiebolagslagen (2005:551). Bestämmelsen innebär att styrelseledamoten eller den verkställande direktören inte får delta i handläggningen av ett avtal med en annan juridisk person där han eller hon själv är styrelseledamot, verkställande direktör eller särskild firmatecknare. Den är också avsedd att vara tillämplig när styrelseledamoten har rätt att företräda föreningens motpart på grund av fullmakt.

Även bestämmelsen om undantag från ställföreträdarjävet i andra stycket är ny. Bestämmelsen överensstämmer med motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen (se 8 kap. 23 § andra stycket aktiebolagslagen och prop. 1997/98:99 s. 217 f.). Inledningsvis undantas det fall då föreningens motpart ingår i samma koncern som föreningen. Detta undantag motiveras, liksom i aktiebolagslagen, av praktiska skäl. I ett koncernföretags styrelse finns det ofta styrelseledamöter som också tillhör ett annat koncernföretags styrelse. Om dessa ledamöter inte får delta i handläggningen av avtal med andra koncernföretag, riskerar följden att bli att styrelsen på grund av bristande beslutsförhet inte kan fatta något beslut.

Härutöver undantas det fall då föreningens motpart är ett företag i en koncernliknande företagsgrupp, dvs. en sådan grupp av företag som avses i 1 kap. 4 § men där något annat rättssubjekt än en ekonomisk förening utövar det bestämmande inflytandet över de andra företagen. Även i detta fall kan de olika företagens styrelser till viss del bestå av samma

personer. Ett exempel på en sådan företagsgrupp är en koncern enligt 1 kap. 11 § aktiebolagslagen, där den ekonomiska föreningen är dotterföretag till ett aktiebolag.

12 § Den verkställande direktören får alltid företräda föreningen och teckna dess firma när det gäller uppgifter som han eller hon ska sköta enligt 6 a §.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om den verkställande direktörens behörighet att företräda föreningen. Paragrafhänvisningen ändras med hänsyn till att bestämmelserna om den verkställande direktörens uppgifter nu finns i 6 a §. Paragrafen utformas efter mönster av 8 kap. 36 § aktiebolagslagen (2005:551).

13 § Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för föreningen får inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller någon annan medlem.

En ställföreträdare för föreningen får inte heller följa en anvisning av föreningsstämman eller något annat föreningsorgan, om anvisningen inte gäller därför att den strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna.

Paragrafen innehåller generella inskränkningar i ställföreträdarnas kompetens. I andra stycket görs en ändring av rättelsekaraktär. Av bestämmelsen framgår nu att föreningens ställföreträdare inte får följa en anvisning från föreningsstämman eller något annat föreningsorgan om anvisningen strider mot tillämplig lag om årsredovisning. Detta överensstämmer med hur motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen (2005:551) är utformad och med hur bestämmelserna i föreningslagen var utformade innan bestämmelserna om redovisning flyttades till den särskilda lagstiftningen om årsredovisning.

14 § Om styrelsen eller en särskild firmatecknare har företagit en rätts-

handling för föreningen och då har handlat i strid med bestämmelserna i denna lag om föreningsorganens behörighet, gäller rättshandlingen inte mot föreningen. Detsamma är fallet om en verkställande direktör när en rättshandling företogs överskred sin behörighet enligt 6 a § och föreningen visar att motparten insåg eller borde ha insett behörighetsöverskridandet.

En rättshandling gäller inte heller mot föreningen om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet och föreningen visar att motparten insåg eller borde ha insett befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en bestämmelse om föremålet för föreningens verksamhet eller andra bestämmelser som har meddelats i stadgarna eller av ett annat föreningsorgan.

Paragrafen innehåller bestämmelser om föreningsorganens överskridande av sin behörighet och befogenhet. Ändringarna av paragrafen innebär att reglerna anpassas till motsvarande regler om kompetensöverskridande i aktiebolagslagen (2005:551), se 8 kap. 42 § i den lagen. Övervägandena finns i avsnitt 10.6.

Med behörighet avses den beslutskompetens eller rätt att företräda föreningen som lagen ger ett föreningsorgan, dvs. vad organet kan göra med bindande verkan för föreningen. Med befogenhet avses vad organet får göra, sedan hänsyn tagits till såväl de uppdrag och inskränkande föreskrifter som överordnade föreningsorgan har lämnat som till de s.k. legala befogenhetsinskränkningarna som lagen innehåller (t.ex. generalklausulen i 7 kap. 37 §).

I första stycket första meningen behandlas det fallet att styrelsen eller en särskild firmatecknare har företagit en rättshandling och därvid har gått utanför den behörighet som lagen ger styrelsen respektive firmatecknaren. I ett sådant fall gäller rättshandlingen inte mot föreningen. Detta torde överensstämma med gällande rätt men har hittills inte kommit till klart uttryck i föreningslagen. I andra meningen behandlas det fallet att den verkställande direktören har överskridit sin behörighet enligt 6 kap. 6 a §. Om så har skett, blir föreningen bunden av rättshandlingen såvida föreningen inte förmår visa att motparten insåg eller borde ha insett behörighetsöverskridandet. Detta överensstämmer med gällande rätt.

I andra stycket regleras befogenhetsöverskridanden. Vid befogenhetsöverskridanden är huvudregeln att rättshandlingen inte gäller mot föreningen, om föreningen visar att motparten insåg eller borde ha insett att det var fråga om ett befogenhetsöverskridande. Huvudregeln, som är tillämplig när ställföreträdaren har överträtt legala befogenhetsinskränkningar såsom lagens jävsbestämmelser och generalklausulen i 7 kap. 37 §, överensstämmer med gällande rätt.

Andra meningen innehåller två praktiskt betydelsefulla undantag från huvudregeln. Undantagen är nya men stämmer nära överens med vad som gäller för aktiebolag (se 8 kap. 42 § aktiebolagslagen samt prop. 1993/94:196 s. 170 f. och prop. 2004/05:85 s. 631). Det första undantaget är när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en bestämmelse i stadgarna. Det andra är när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en bestämmelse som har meddelats av ett annat föreningsorgan. I båda fallen gäller rättshandlingen mot föreningen även om föreningen lyckas visa att motparten var i ond tro om befogenhetsöverskridandet.

Undantagsreglerna är tillämpliga exempelvis om styrelsen har sålt en fastighet trots att den enligt stadgarna inte får sälja fast egendom utan stämmans medgivande eller trots att stämman har gett styrelsen anvisning om att fastigheten inte får säljas. Föreningen kan då inte på associationsrättslig grund göra gällande att försäljningen inte gäller mot föreningen. En annan sak är att föreningen eventuellt kan angripa försäljningen med stöd av ogiltighetsreglerna i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

7 kap. Föreningsstämma Utövande av medlemmarnas beslutanderätt i föreningen

1 § Föreningsmedlemmarna utövar sin rätt att besluta i föreningens an-

gelägenheter vid föreningsstämman.

I föreningens stadgar får det bestämmas att medlemmarnas beslutanderätt i alla eller vissa angelägenheter ska utövas av särskilt utsedda

representanter (fullmäktige). Bestämmelser om fullmäktige finns i 40– 42 §§.

Det hittillsvarande 7 kap. upphävs och ersätts med ett nytt kapitel. Det nya kapitlet innebär en redaktionell och språklig modernisering av bestämmelserna om föreningsstämma. Därutöver innehåller det nya kapitlet ett antal materiella ändringar som kommenteras närmare i det följande.

I förevarande paragraf finns bl.a. den grundläggande bestämmelsen om att föreningsmedlemmarna utövar sin rätt att besluta i föreningens angelägenheter vid föreningsstämman. Paragrafen överensstämmer i sak med 1 § första och tredje styckena i det hittillsvarande 7 kap. (jfr prop. 1986/87:7 s. 116 f.). Frågan om medlemmarnas beslutanderätt behandlas i avsnitt 11.2.

Av första stycket följer att föreningsstämman består av de vid stämman närvarande medlemmarna i föreningen. Bestämmelsen motsvarar 7 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551).

I uttrycket ”vid föreningsstämman” ligger inte något krav på att medlemmarna är fysiskt närvarande i stämmolokalen. En medlem kan således vara närvarande genom ombud (se 4 §) eller på distans via t.ex. telefon eller videoteknik (se kommentaren till 13 §).

Det uppställs inget krav på att ett visst minimiantal medlemmar ska delta vid stämman. Om stämman är sammankallad på rätt sätt, kan den hållas även om bara någon röstberättigad – och ytterligare någon person som kan fungera som ordförande eller justeringsman – har infunnit sig. I stadgarna kan det dock tas in bestämmelser om att stämman är beslutför enbart om minst ett visst antal medlemmar har infunnit sig.

Rätten att delta i stämman och utöva sin rösträtt tillkommer i princip varje föreningsmedlem. Av 2 och 3 §§ följer dock att dessa rättigheter kan begränsas i vissa fall.

I andra stycket finns en erinran om att det i stadgarna får bestämmas att medlemmarnas beslutanderätt ska överlåtas till fullmäktige. I sådana fall ersätts föreningsstämmans kompetens, i den utsträckning som anges i stadgarna, av fullmäktigemötet. De som har utsetts till fullmäktige fattar beslut i medlemmarnas ställe och för deras räkning. Det är dock inte fråga om något vanligt civilrättsligt fullmaktsförhållande och medlemmarna kan inte ge fullmäktige bindande instruktioner eller påverka hur fullmäktige ska besluta i en viss fråga.

Om en förening vill använda systemet med fullmäktige, ska det enligt 2 kap. 2 § första stycket punkten 7 framgå av stadgarna vilken befogenhet fullmäktige ska ha, hur de ska utses och tiden för deras uppdrag.

I 40–42 §§ finns ytterligare bestämmelser om fullmäktige.

Rätt att delta vid föreningsstämman

2 § En medlem har rätt att närvara, yttra sig och rösta vid förenings-

stämman, om inte något annat anges i denna lag.

I stadgarna får det bestämmas att en medlem som har sagt upp sig för utträde ur föreningen inte har rätt att delta i föreningsstämman.

Av 3 kap. 5 § framgår att en medlem som har uteslutits ur föreningen genast förlorar sin rätt enligt första stycket.

I paragrafen, som saknar motsvarighet i det hittillsvarande 7 kap., finns bestämmelser om medlemmarnas rätt att delta vid föreningsstämman. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Av första stycket framgår att en föreningsmedlem som utgångspunkt har rätt att närvara, yttra sig och rösta vid föreningsstämman. Dessa rättigheter kan inte åsidosättas annat än i de fall som anges i lagen (jfr andra stycket och 3 § samt 3 kap. 5 §).

Av allmänna associationsrättsliga principer följer att även andra personer än medlemmar som utövar någon funktion vid föreningsstämman, t.ex. styrelseledamöter, stämmoordföranden eller protokollföraren, får närvara vid stämman. Frågan om utomståendes närvarorätt behandlas i 8 §.

Genom bestämmelsen i andra stycket ges föreningen rätt att i stadgarna bestämma att en medlem som har sagt upp sig för utträde inte har rätt att delta i föreningsstämman.

I tredje stycket finns en erinran om att en medlem som har uteslutits enligt 3 kap. 5 § genast förlorar rätten att närvara vid stämman.

Medlems rösträtt

3 § Varje medlem har en röst, om inte något annat har bestämts i stad-

garna.

I stadgarna får det bestämmas att en medlem får utöva sin rösträtt bara om vissa angivna villkor är uppfyllda.

Om investerande medlemmar deltar i en omröstning och de förfogar över mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet röster som avges vid omröstningen, ska värdet av deras röster sättas ner så att det sammanlagt uppgår till hälften av det sammanlagda antalet övriga avgivna röster. Om omröstningen gäller ett beslut som kräver stöd av en viss andel av de röstande, ska resultatet av omröstningen räknas om på motsvarande sätt.

Paragrafen behandlar frågor om medlemmarnas rösträtt vid föreningsstämman. Första stycket motsvarar 1 § andra stycket i det hittillsvarande 7 kap. (jfr prop. 1986/87:7 s. 64 f. och 117). Andra och tredje styckena saknar tidigare motsvarighet. Övervägandena finns i avsnitt 6 och 11.2.

Av första stycket framgår att föreningslagens huvudregel är att varje medlem har en röst. Bestämmelsen är dock dispositiv och föreningen kan i stadgarna ta in bestämmelser om skillnader i röstvärde mellan olika medlemmar.

Det finns inga uttryckliga begränsningar i fråga om hur stora skillnader i röstvärde som får förekomma eller på vilka grunder som rösträtten differentieras. Det kan t.ex. vara möjligt att differentiera rösträtten baserat på antalet insatser, på produktionsfaktorer eller på medlemmens omsättning med föreningen. Kriterierna måste dock vara objektiva och ha rimlig grund och får inte innebära ett otillbörligt gynnande av vissa medlemmar på andras bekostnad.

I andra stycket anges att det i stadgarna får bestämmas att en medlem får utöva sin rösträtt bara om vissa villkor är uppfyllda. Avsikten är inte att en medlems rösträtt ska kunna villkoras på ett sådant sätt att medlemmen mer eller mindre permanent kommer att vara fråntagen den rösträtt som följer med medlemskapet. Det bör dock t.ex. vara möjligt att i

stadgarna föreskriva att en medlem som inte har betalat insatser eller avgifter i den omfattning som följer av stadgarna inte ska få utöva sin rösträtt eller att endast den som på viss dag i anslutning till stämman är införd i medlemsförteckningen har rätt att rösta.

Föreningens möjlighet att ställa upp villkor för utövandet av rösträtten begränsas ytterst av att villkoren, om de inte har rimlig grund, kan angripas med stöd av generalklausulen i 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område eller, efter beslut om stadgeändring, med stöd av 37 § i detta kapitel.

En medlem som på grund av ett rösträttsvillkor inte har rätt att utöva sin rösträtt har ändå rätt att närvara vid stämman och yttra sig där.

Tredje stycket första meningen innehåller en bestämmelse som begränsar investerande medlemmars inflytande vid föreningsstämman. Bestämmelsen får betydelse om mer än en tredjedel av de avgivna rösterna härrör från sådana medlemmar. Värdet av de investerande medlemmarnas röster ska då sättas ner, så att det sammanlagda värdet av dessa röster uppgår till hälften av det sammanlagda antalet övriga röster. Bestämmelsen kan exemplifieras enligt följande.

Exempel 1. Vid en föreningsstämma deltar 90 medlemmar. Av dessa är 45 verksamma medlemmar och 45 investerande medlemmar. Alla har lika rösträtt. Samtliga deltar i omröstningarna vid stämman. Av de 90 avgivna rösterna kommer därmed 45 att härröra från investerande medlemmar. Värdet av dessa 45 röster ska då sättas ner till sammanlagt 22,5, vilket innebär att värdet av var och en av de investerande medlemmarnas röster kommer att uppgå till hälften av en vanlig röst.

Exempel 2. Samma förutsättningar gäller som i exempel 1, dock avstår 15 av de investerande medlemmarna från att rösta. Av de 75 avgivna rösterna kommer därmed 30 att härröra från investerande medlemmar och 45 från verksamma medlemmar. Det sammanlagda värdet av de investerande medlemmarnas röster ska även i detta fall sättas ner till 22,5.

Var och en av de röster som härrör från investerande medlemmar kommer därvid att ha ett röstvärde om tre fjärdedelar av en vanlig röst.

Exempel 3. Samma förutsättningar som i exempel 1, dock avstår 15 av de verksamma medlemmarna från att rösta. Av de 75 avgivna rösterna kommer därmed 45 att härröra från investerande medlemmar och 30 från verksamma medlemmar. Det sammanlagda värdet av de investerande medlemmarnas röster ska i detta fall sättas ner till 15. Var och en av de röster som härrör från investerande medlemmar kommer till följd därav att ha ett röstvärde om en tredjedel av en vanlig röst.

Exempel 4. Samma förutsättningar som i exempel 1, dock har enligt stadgarna var och en av de investerande medlemmarna två röster. Vid stämman avges därför 135 röster, varav 90 härrör från investerande medlemmar. Det sammanlagda värdet av de investerande medlemmarnas röster ska, på samma sätt som i exempel 1 och 2, sättas ner till 22,5. Det innebär att var och en av de röster som härrör från investerande medlemmar kommer att ha ett röstvärde om en fjärdedel av en vanlig röst.

I andra meningen behandlas den situationen då ett giltigt beslut förutsätter att en viss andel av de röstande har ställt sig bakom beslutet, t.ex. ett beslut om ändring av stadgarna. Det ska då göras en motsvarande omräkning av röstresultatet. Det kan illustreras med följande exempel.

Exempel 5. Vid en föreningsstämma deltar 90 medlemmar. Av dessa är 30 verksamma medlemmar och 60 investerande medlemmar. Alla tar del i omröstningen. Omröstning sker angående ett förslag till ändring av stadgarna och det fordras därför att två tredjedelar av de röstande ställer sig bakom beslutet. Samtliga investerande medlemmar röstar för förslaget medan förslaget bland de verksamma medlemmarna får stöd av enbart 10 medlemmar. I denna situation ska de 60 investerande medlemmarna anses som om de vore enbart 15 (dvs. hälften av 30). Det innebär att enbart 10 + 15 av sammanlagt 45 röstande ska anses stödja förslaget och att detta därmed faller.

Ombud vid föreningsstämman

4 § En medlem som inte är personligen närvarande vid förenings-

stämman får utöva sin rätt vid stämman genom ombud. En medlem får inte företrädas av fler än ett ombud. Rätten att anlita ombud får begränsas i stadgarna. En medlem har dock alltid rätt att anlita sin make, sin sambo, en annan medlem eller en ställföreträdare för en annan medlem som ombud.

Ombudet ska ha en skriftlig, daterad och av medlemmen undertecknad fullmakt. En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ombud vid föreningsstämman. Den motsvarar delvis 2 § i det hittillsvarande 7 kap. (jfr prop. 1986/87:7 s. 118 f.). Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Enligt första stycket får en medlem som inte är personligen närvarande vid föreningsstämman utöva sin rätt vid föreningsstämman genom ett ombud. Varje medlem får låta sig representeras av högst ett ombud, om medlemmen själv inte närvarar vid stämman. Ombudet har rätt att yttra sig och rösta i samma utsträckning som medlemmen har det.

Föreningen får i stadgarna göra undantag från medlemmarnas rätt att fritt välja ombud. Det är t.ex. möjligt att i stadgarna ange att enbart andra medlemmar får vara ombud eller att ett ombud ska ha vissa kvalifikationer. En medlem har dock oavsett stadgarnas innehåll rätt att låta sig företrädas av sin make, sin sambo eller en annan medlem. I lagtexten tydliggörs att en medlem även kan låta sig företrädas av en ställföreträdare för en annan medlem.

Till skillnad från i hittillsvarande lagtext anges i paragrafen inte uttryckligen att en medlem kan företrädas av sin egen ställföreträdare enligt lag. Avsikten är inte att begränsa möjligheten för en legal ställföreträdare att företräda en medlem som bara kan uppträda genom en ställföreträdare, t.ex. en juridisk person eller en underårig. Denna möjlighet följer dock redan av allmänna principer.

I andra stycket finns bestämmelser om fullmaktens form och giltighetstid. De överensstämmer i sak med hittillsvarande reglering. Kravet på skriftlighet utesluter inte att en medlem använder en elektronisk fullmakt, som enligt 1 kap. 7 § får undertecknas med avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.

5 § Ett ombud får företräda högst tre medlemmar, om inte något annat

har bestämts i stadgarna.

I paragrafen finns en bestämmelse om hur många medlemmar ett ombud får företräda. En motsvarande reglering finns i 2 § andra stycket andra meningen i det hittillsvarande 7 kap. (jfr prop. 1986/87:7 s. 119). Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Av paragrafen framgår att ett ombud som utgångspunkt får företräda upp till tre medlemmar. I stadgarna kan det dock bestämmas att ett ombud får företräda fler eller färre medlemmar.

Poströstning

6 § I stadgarna får det bestämmas att medlemmarna före förenings-

stämman ska kunna utöva sin rösträtt per post eller att styrelsen inför en föreningsstämma får besluta att medlemmarna ska kunna göra det.

Om medlemmarna ska kunna utöva rösträtt vid föreningsstämman genom poströstning, ska det av kallelsen framgå hur de ska gå till väga. Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag ska anges i kallelsen, om förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för föreningen. Till kallelsen ska det bifogas ett formulär för poströstning som, med hänvisning till de framlagda förslagen, ska innehålla två likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja och Nej.

Paragrafen innehåller bestämmelser om poströstning vid en föreningsstämma. Paragrafen utformas efter förebild av 7 kap.4 a och 24 §§aktiebolagslagen (2005:551), jfr prop. 2009/10:247 s. 55 f. Övervägandena finns i avsnitt 11.4.

Enligt första stycket är en förutsättning för att poströstning ska få användas att föreningen tar in bestämmelser om detta i sina stadgar. Sådana bestämmelser kan antingen innebära att medlemmarna har rätt att poströsta vid varje föreningsstämma eller att det överlåts till styrelsen att inför en föreningsstämma besluta om poströstning ska vara möjligt.

Det kan vara lämpligt att det i stadgarna också anges hur poströstningen ska gå till, t.ex. vid vilken tidpunkt poströsten senast ska vara föreningen till handa och om poströsten ska kunna avges elektroniskt, med t.ex. e-post.

Om en röstlängd upprättas ska den som har avgett sin röst per post föras in i röstlängden och anses närvarande vid föreningsstämman, se 26 §.

I andra stycket finns bestämmelser om hur poströstning ska gå till. Föreningen ska i kallelsen informera om hur en medlem som vill poströsta ska gå till väga, i de fall detta ska vara möjligt. Det gäller sådana praktiska förutsättningar som t.ex. när en poströst ska vara föreningen till handa.

Vidare ska det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag anges i kallelsen till föreningsstämman, om förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för föreningen. Det kan t.ex. vara fråga om beslut som visserligen rör föreningen men vars betydelse för medlemmarna, sedd mot bakgrund av föreningens storlek eller verksamhetens omfattning, är liten och som inte heller i någon större utsträckning påverkar styrningen eller organisationen av föreningen. Motsvarande gäller enligt 7 kap. 24 § aktiebolagslagen. Av 20 § och 11 kap. 2 a § följer att kallelsen alltid ska innehålla en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i ett förslag som

avser ändring av stadgarna eller likvidation. Att detsamma gäller det huvudsakliga innehållet i en fusionsplan följer av 12 kap. 8 §.

Till kallelsen ska det bifogas ett formulär för poströstning som ska innehålla hänvisningar till de framlagda förslag till beslut som anges i kallelsen. I anslutning till varje förslag ska det finnas två likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja och Nej.

Det åligger styrelsen att se till att utformningen av formuläret och hanteringen av poströsterna inte gynnar eller missgynnar vissa medlemmar. Som regel bör samtliga ärenden som ska behandlas vid stämman tas upp i formuläret.

Det ankommer på ordföranden vid föreningsstämman att avgöra om medlemmens inställning i de frågor som poströsten avser går att fastställa. I detta ligger att poströsten måste härröra från en viss identifierbar medlem. En medlem som inte har markerat något svarsalternativ i en viss fråga får anses ha avstått från att rösta i den frågan.

Ordföranden måste också försäkra sig om att en medlem som har avgett en poströst inte i stället har valt att vara närvarande vid stämman personligen eller genom ombud. En medlem får i ett sådant fall anses ha frånfallit sin poströst, vilket det kan finnas an