SOU 2010:90
En ny lag om ekonomiska föreningar
Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet
Regeringen beslutade den 29 maj 2008 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Till särskild utredare förordnades hovrättspresidenten Sten Andersson. Övriga medverkande i utredningens arbete anges på nästa sida.
Utredningen, som har antagit namnet Föreningslagsutredningen, lämnade i april 2009 delbetänkandet Enklare beslutsfattande i ekonomiska föreningar (SOU 2009:37).
Sedan utredningen nu behandlat de övriga frågor som omfattas av utredningsuppdraget får den härmed överlämna slutbetänkandet
En ny lag om ekonomiska föreningar (SOU 2010:90).
Sundsvall i december 2010
Sten Andersson
/Anna Dieden
Förteckning över dem som har deltagit i utredningens arbete
Särskild utredare
Hovrättspresidenten Sten Andersson, fr.o.m. den 15 augusti 2008
Parlamentarisk referensgrupp (samtliga fr.o.m. den 25 september 2008)
Jan Andersson (c) Anti Avsan (m) Birgit Erngren Wohlin (kd) Lennart Fremling (fp) Ingrid Landin (mp) Inger Lundgren (v) Fredrik Lundh Sammeli (s)
Experter (om inte annat anges fr.o.m. den 15 augusti 2008)
Rådgivaren Magnus Andersson, Coompanion Kooperativ Utveckling (fr.o.m. den 11 augusti 2009) Kanslirådet Linda Haggren, Finansdepartementet Ämnesrådet Kent Ivarsson, Näringsdepartementet Projektledaren Eva Johansson, Tillväxtverket Ämnesrådet Gabriella Johansson, Finansdepartementet Företagsrådgivaren Eva Källander, Coompanion Kooperativ Utveckling (t.o.m. den 10 augusti 2009) Verkställande direktören Göran Lindblå, OKQ8 ekonomisk förening Språkexperten Katarina Lindqvist, Justitiedepartementet (fr.o.m. den 1 september 2009) Konsulten Anders Mallmén (t.o.m. den 21 april 2009) Kanslirådet Henrik Matz, Justitiedepartementet Bolagsjuristen Johanna Sahlman, Bolagsverket Rådmannen Petra Sjölén Kruse (fr.o.m. den 1 april 2010) Förbundsjuristen Bo Thorstorp, Lantbrukarnas Riksförbund
Sekreterare
Numera rådmannen Petra Sjölén Kruse (fr.o.m. den 1 augusti 2008 t.o.m. den 31 mars 2010) Hovrättsassessorn Anna Dieden (fr.o.m. den 1 mars 2010)
Innehåll
Del 1
Förkortningar..................................................................... 19
Sammanfattning ................................................................ 21
Författningsförslag ............................................................. 33
1 Inledning................................................................. 287
1.1 Utredningens uppdrag........................................................... 287 1.2 Utredningens arbete .............................................................. 287
2 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning........... 289
2.1 Gällande svensk lagstiftning i korthet .................................. 289 2.1.1 Ekonomiska föreningar.............................................. 289 2.1.2 Bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresrättsföreningar ................................................... 291 2.1.3 Sambruksföreningar ................................................... 292 2.1.4 Kreditmarknadsföreningar och medlemsbanker ...... 292 2.1.5 Andra föreningsformer .............................................. 292 2.2 Tidigare lagstiftning om ekonomiska föreningar................. 293
2.3 Företagande i ekonomisk förening....................................... 294 2.3.1 Allmänt om företagande i ekonomisk förening........ 294 2.3.2 Konsumentkooperationen m.m................................. 295 2.3.3 Lant- och skogsbrukskooperationen......................... 302 2.3.4 Bostadskooperationen................................................ 311
7
Innehåll SOU 2010:90
2.3.5 Nyföretagande i ekonomisk förening........................314 2.3.6 Ekonomiska föreningar med viss social inriktning...320
3 Internationell utblick ................................................323
3.1 Internationellt kooperativt samarbete ..................................324 3.1.1 Internationella Kooperativa Alliansen.......................324 3.1.2 ILO:s arbete om kooperativ.......................................326 3.1.3 COPAC – internationell samarbetskommitté om kooperativ....................................................................327 3.2 Kooperativt företagande inom EU........................................327 3.3 Kooperativ lagstiftning i några europeiska länder................329 3.3.1 Finland, Norge och Danmark ....................................329 3.3.2 Storbritannien och Tyskland......................................330 3.3.3 Frankrike och Spanien ................................................330
4 En ny lag om ekonomiska föreningar...........................331 4.1
Inledning.................................................................................331
4.2 Utgångspunkter för lagstiftningen........................................332 4.2.1 IKA:s kooperativa principer.......................................333 4.2.2 Kooperativa principer i svensk rätt............................333 4.3 Överväganden.........................................................................334 4.3.1 Utformningen av lagstiftningen om ekonomiska föreningar ....................................................................334 4.3.2 Översynen av föreningslagen leder till förslag till en ny lag.......................................................................335 4.3.3 Vad ska associationsformen heta?..............................337
5 Ett flexiblare regelverk ..............................................339 5.1
Inledning.................................................................................339
5.2 Gällande rätt ...........................................................................339 5.3 Kategoriindelningen i aktiebolagslagen ................................341
5.4 Vissa internationella jämförelser ...........................................342
8
Innehåll
5.5 Överväganden och förslag..................................................... 343 5.5.1 Allmänna utgångspunkter.......................................... 343 5.5.2 Särskilda regler för olika kategorier av ekonomiska föreningar?............................................. 344 5.5.3 Fler dispositiva bestämmelser.................................... 351
6 Grunddragen hos en ekonomisk förening..................... 353 6.1
Inledning................................................................................. 353
6.2 Föreningslagens definition av ekonomisk förening............. 353 6.2.1 Allmänt om definitionen av ekonomisk förening .... 353 6.2.2 Medlemmarnas deltagande i verksamheten – det kooperativa kravet ...................................................... 354 6.2.3 Ekonomisk verksamhet – verksamhetskravet........... 355 6.2.4 Främjande av medlemmarnas ekonomiska intressen – ändamålskravet......................................... 357 6.2.5 Huvudsaklighetskravet............................................... 358 6.3 Möjligheter att bedriva kooperativ verksamhet i andra juridiska personer................................................................... 359 6.3.1 Verksamhet i dotterbolag........................................... 359 6.3.2 Medlemsfrämjande föreningar................................... 360 6.4 Definitionen av kooperativt företagande i viss utländsk rätt........................................................................................... 362 6.4.1 Nordisk rätt ................................................................ 362 6.4.2 EG-förordningen med stadga för europakooperativ ........................................................ 364 6.4.3 Viss annan europeisk rätt ........................................... 365
6.5 En vidare definition av ekonomisk förening ........................ 366 6.5.1 Förändringar i definitionen av ekonomisk förening? ..................................................................... 366 6.5.2 Investerande medlemmar ........................................... 371 6.5.3 Bör ekonomiska föreningar kunna ha ett i huvudsak allmännyttigt ändamål? ............................. 381 6.6 Utökade möjligheter att bedriva verksamhet i delägda bolag, m.m. – överväganden och förslag............................... 388 6.6.1 Verksamhet i dotterföretag och andra företag.......... 388 6.6.2 Medlemsfrämjande föreningar................................... 395
9
Innehåll SOU 2010:90
6.7 Huvudsaklighetskravet ..........................................................396
7 Bildande av ekonomisk förening, m.m. .......................399
7.1 Inledning.................................................................................399
7.2 Gällande rätt ...........................................................................399 7.3 Aktiebolagsrättslig reglering .................................................400
7.4 Nordiska jämförelser..............................................................401 7.4.1 Finland.........................................................................401 7.4.2 Norge...........................................................................401 7.4.3 Danmark......................................................................402
7.5 Överväganden och förslag .....................................................403 7.5.1 Bör kravet på minsta antal medlemmar sänkas till två? ...............................................................................403 7.5.2 Stiftare av en ekonomisk förening .............................405 7.5.3 Sättet för bildande av ekonomisk förening ...............406 7.5.4 Ombildning av en ideell förening till ekonomisk förening........................................................................409
8 Föreningens medlemmar ...........................................413 8.1
Inledning.................................................................................413
8.2 Antagning av nya medlemmar ...............................................414 8.2.1 Öppenhetsprincipen – en skyldighet att anta nya medlemmar..................................................................414 8.2.2 Undantag från öppenhetsprincipen ...........................415 8.2.3 Tillämpningen av öppenhetsprincipen och möjligheterna till undantag.........................................416
8.3 Internationella jämförelser.....................................................420 8.3.1 Viss nordisk rätt..........................................................420 8.3.2 EU-förordningen om stadga för europakooperativ ........................................................422 8.3.3 Viss annan europeisk rätt ...........................................422 8.4 Överväganden och bedömning..............................................422 8.4.1 Skälen för att behålla en tvingande öppenhetsprincip.........................................................422 8.4.2 Skälen för en flexiblare reglering................................423
10
Innehåll
8.4.3 Bör öppenhetsprincipen göras mer flexibel? ............ 425
8.5 Medlemmarnas rätt att utnyttja föreningen – mottagningspliktens utformning .......................................... 428 8.5.1 Gällande rätt................................................................ 428 8.5.2 Internationella jämförelser......................................... 429 8.5.3 Överväganden och bedömning .................................. 429
8.6 Uteslutning ur föreningen..................................................... 431 8.6.1 Gällande rätt................................................................ 431 8.6.2 Överväganden och bedömning .................................. 432
9 Medlemsförteckningen.............................................. 435
9.1 Inledning................................................................................. 435
9.2 Nuvarande regler om medlemsförteckning.......................... 435 9.3 Aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser .................... 437
9.4 Tillväxtverkets mätningar av administrativa kostnader ....... 438 9.5 Kritik från FATF ................................................................... 438
9.6 Lagstiftning om penningtvätt................................................ 440 9.7 Internationella jämförelser .................................................... 441 9.7.1 Finland......................................................................... 441 9.7.2 Norge........................................................................... 441 9.7.3 Danmark...................................................................... 441 9.8 Överväganden och förslag..................................................... 442 9.8.1 Bör bestämmelserna om medlemsförteckning ändras?......................................................................... 442 9.8.2 Vilka uppgifter bör medlemsförteckningen innehålla?..................................................................... 444 9.8.3 Hur kan kritiken från FATF tillgodoses?................. 446
11
Innehåll SOU 2010:90
10 Föreningens ledning..................................................453 10.1
Inledning.................................................................................453
10.2 Gällande rätt i korthet............................................................453 10.3 Överväganden och förslag .....................................................454 10.3.1 Anpassningar till aktiebolagslagen.............................454 10.3.2 Styrelsens uppgifter och ansvarsområden .................455 10.3.3 Arbetsordning och instruktioner till verkställande direktör .................................................457 10.3.4 Tillsättande av styrelseledamot ..................................457 10.3.5 Icke-medlemmar som styrelseledamöter...................458 10.3.6 Verkställande direktör ................................................459 10.3.7 Ställföreträdarjäv .........................................................461 10.3.8 Tidpunkt för när vissa uppdrag börjar och slutar att gälla.........................................................................462
Del 2
11 Revision och annan granskning ..................................485
11.1 Revision – gällande rätt ..........................................................485 11.1.1 Allmänt om revision och revisorer ............................485 11.1.2 Föreningslagens bestämmelser om revision ..............486 11.1.3 Aktiebolagslagens bestämmelser om revision...........490 11.2 Revision – överväganden och förslag ....................................494 11.2.1 Revisionsplikt och revisors kvalifikationer ...............494 11.2.2 Vilka ekonomiska föreningar bör vara skyldiga att ha en revisor? .........................................................497 11.2.3 Revisors uppdragstid...................................................503 11.2.4 Revisionsberättelsens utformning och innehåll ........504 11.2.5 Revisors tystnads- och anmälningsplikt ....................505 11.3 Allmän och särskild granskning ............................................506 11.3.1 Gällande rätt ................................................................506 11.3.2 Allmän granskning i ekonomiska föreningar ............507 11.3.3 Särskild granskning i ekonomiska föreningar ...........512
12
Innehåll
12 Medlemsinsatserna................................................... 513 12.1
Inledning................................................................................. 513
12.2 Allmänt om kapitalet i ekonomiska föreningar ................... 513 12.3 Närmare om medlemsinsatser............................................... 515
12.4 Insatsemission........................................................................ 515 12.4.1 Gällande rätt................................................................ 515 12.4.2 Överväganden och förslag.......................................... 516 12.5 Återbetalning av medlemsinsatser ........................................ 517 12.5.1 Gällande rätt................................................................ 517 12.5.2 Vilket belopp återbetalas till avgående medlem? ...... 518 12.5.3 Viss utländsk lagstiftning ........................................... 520 12.5.4 Överväganden och förslag.......................................... 522 12.6 Vissa övriga frågor om medlemsinsatser .............................. 529 12.6.1 Några terminologiska frågor...................................... 529 12.6.2 Överlåtelse av medlemsinsatser ................................. 530 12.6.3 Inlösen av överinsatser ............................................... 531 12.6.4 Återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar vid oriktig betalning ................................................... 532
13 Förlagsinsatser......................................................... 535
13.1 Gällande rätt........................................................................... 535 13.2 Överväganden ........................................................................ 537
14 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar......................... 539
14.1 Inledning................................................................................. 539 14.2 Gällande rätt........................................................................... 540 14.2.1 Allmänt om kapitalskyddet i ekonomiska föreningar.................................................................... 540 14.2.2 Närmare om begreppet överskottsutdelning............ 542 14.2.3 Begränsningar av överskottsutdelningen .................. 543 14.2.4 Närmare om reservfonden ......................................... 544
13
Innehåll SOU 2010:90
14.3 Aktiebolagslagens reglering av motsvarande frågor.............545 14.3.1 Värdeöverföringar .......................................................545 14.3.2 Borgenärsskyddet vid värdeöverföring – beloppspärren och försiktighetsregeln ......................547 14.3.3 Särskilda upplysningar – orealiserade vinster ............549 14.3.4 Reservfonden...............................................................550 14.4 Jämförelser med viss nordisk rätt..........................................551 14.4.1 Finland.........................................................................551 14.4.2 Norge...........................................................................551 14.4.3 Danmark......................................................................552 14.5 Överväganden och förslag .....................................................552 14.5.1 Begreppet värdeöverföring .........................................553 14.5.2 Formerna för värdeöverföring ...................................557 14.5.3 Borgenärsskyddet vid värdeöverföringar...................558 14.5.4 Beloppsspärren............................................................560 14.5.5 Försiktighetsregeln .....................................................562 14.5.6 Beslutsordning vid vinstutdelning och gottgörelse...................................................................563 14.5.7 Underlaget för beslut om vinstutdelning m.m..........566 14.5.8 Reservfonden...............................................................568
15 Upplösning av ekonomiska föreningar .........................573
15.1 Inledning.................................................................................573 15.2 Fusion .....................................................................................574 15.2.1 Föreningslagens nuvarande regler om fusion............574 15.2.2 Aktiebolagslagens regler om fusion...........................576 15.2.3 Jämförelser med viss nordisk rätt ..............................579 15.2.4 Överväganden och förslag ..........................................583
15.3 Delning av ekonomisk förening ............................................592 15.3.1 Gällande rätt ................................................................592 15.3.2 Huvuddragen i aktiebolagslagens delningsförfarande ......................................................593 15.3.3 Jämförelser med viss nordisk rätt ..............................594 15.3.4 Överväganden och bedömning ..................................596 15.4 Likvidation..............................................................................598 15.4.1 Våra tidigare överväganden.........................................598 15.4.2 Gällande rätt ................................................................598
14
Innehåll
15.4.3 Aktiebolagslagens regler om likvidation ................... 600 15.4.4 Överväganden och förslag.......................................... 603
16 Vissa frågor om dispens ............................................ 613
16.1 Inledning................................................................................. 613
16.2 Föreningslagens regler om dispens....................................... 613 16.2.1 Dispens från skyldigheten att utse verkställande direktör........................................................................ 614 16.2.2 Dispens från bosättningskravet ................................. 614 16.2.3 Dispens från krav på auktoriserad revisor eller godkänd revisor med revisorsexamen ....................... 614 16.2.4 Dispens avseende kravet på avsättning till reservfonden, m.m...................................................... 616 16.2.5 Övriga dispensärenden ............................................... 617 16.3 Aktiebolagslagens regler om dispens.................................... 617 16.3.1 Dispens från bosättningskravet, m.m........................ 617 16.3.2 Dispens från krav på auktoriserad eller godkänd revisor med examen .................................................... 618 16.4 Överväganden och förslag..................................................... 619 16.4.1 Vilka bestämmelser om dispens i föreningslagen kan komma att avskaffas? .......................................... 619 16.4.2 Vilka dispensbestämmelser bör finnas kvar och hur bör de vara utformade?........................................ 620 16.4.3 Utformningen av aktiebolagslagens dispensbestämmelser .................................................. 623 16.5 Bolagsverkets beslut ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol............................................................... 624
17 Avveckling av lagen om medlemsbanker ..................... 625 17.1
Inledning................................................................................. 625
17.2 Gällande rätt........................................................................... 625 17.3 Överväganden och förslag..................................................... 626 17.3.1 Utformningen av reglerna om medlemsbanker ........ 626 17.3.2 Behovet av särreglering för medlemsbanker ............. 628 17.3.3 Europakooperativ som driver bankrörelse................ 641
15
Innehåll SOU 2010:90
18 Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer ........643 18.1
Inledning.................................................................................643
18.2 Bostadsrättsföreningar...........................................................643 18.2.1 Gällande rätt och våra tidigare överväganden............643 18.2.2 Överväganden och förslag ..........................................646 18.3 Kooperativa hyresrättsföreningar..........................................648 18.3.1 Gällande rätt och våra tidigare överväganden............648 18.3.2 Överväganden och förslag ..........................................650
18.4 Sambruksföreningar ...............................................................652 18.4.1 Allmänt om sambruksföreningar och våra tidigare överväganden .................................................652 18.4.2 Överväganden och förslag ..........................................652
18.5 Kreditmarknadsföreningar.....................................................653 18.5.1 Allmänt om kreditmarknadsföreningar och våra tidigare överväganden .................................................653 18.5.2 Överväganden och förslag ..........................................654
18.6 Europakooperativ...................................................................654 18.6.1 Allmänt om europakooperativ ...................................654 18.6.2 Överväganden och förslag ..........................................655
19 Skatterättsliga konsekvenser ......................................657
19.1 Inledning.................................................................................657
19.2 Beskattning av ekonomiska föreningar och dess medlemmar .............................................................................657 19.3 Skatterättsliga konsekvenser – överväganden och förslag ...660 19.3.1 Utgångspunkter för bedömningen av skatterättsliga konsekvenser.......................................660 19.3.2 Investerande medlemmar ...........................................661 19.3.3 Ekonomiska föreningar med extern verksamhet ......664 19.3.4 Återbetalning av insatsen till högre belopp än nominellt värde............................................................668 19.3.5 Kravet på lika rösträtt .................................................670 19.3.6 Handel med överinsatser och emissionsinsatser.......671
16
Innehåll
20 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ................. 673 20.1
Tidpunkt för ikraftträdande .................................................. 673
20.2 Behovet av övergångsbestämmelser...................................... 673
21 Förslagens konsekvenser ........................................... 681
21.1 Sammanfattande bedömning................................................. 681
21.2 Bakgrund ................................................................................ 681 21.3 Finansiella konsekvenser ....................................................... 682 21.3.1 Statsfinansiella konsekvenser..................................... 682 21.3.2 Finansiella effekter för företagen och enskilda......... 685 21.4 Konsekvenser för företagen .................................................. 688 21.5 Konsekvenser för företagens konkurrensförhållanden ....... 692
21.6 Konsekvenser för små företags villkor ................................. 692 21.7 Övriga konsekvenser ............................................................. 693
22 Författningskommentar ............................................. 695
22.1 Förslaget till lag (2012:000) om ekonomiska föreningar .... 695 22.2 Förslaget till lag om införande av lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.......................................................... 969
22.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:417) om sambruksföreningar ............................................................... 978 22.4 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) .............................................................................. 980
22.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt............................................................... 985 22.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse .............................................. 989
22.7 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)........................................................................... 1003
17
Innehåll SOU 2010:90
18
22.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ..................................................................1005 22.9 Övriga lagar...........................................................................1007
Bilaga
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2008:70...........................................1009
Förkortningar
Dir. Kommittédirektiv Ds. Departementsserien EES Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet
EFTA Europeiska
frihandelssammanslutningen (European Free Trade Association)
EG Europeiska gemenskapen EU Europeiska unionen FATF Financial Action Task Force IKA Internationella Kooperativa
Alliansen
ILO International Labour Organisation NJA Nytt Juridiskt Arkiv avd I NJA II Nytt Juridiskt Arkiv avd II NOU Norges offentlige utredninger NNR Näringslivets Regelnämnd Nutek Verket för näringslivsutveckling (numera Tillväxtverket) Ot.prop. Odelstingsproposisjon
(i Norge)
Prop. Proposition RP Regeringens Proposition
(i Finland)
RÅ Regeringsrättens Årsbok SABO Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag SBC Sveriges BostadsrättsCentrum SCB Statistiska Centralbyrån
19
Förkortningar SOU 2010:90
SFS Svensk författningssamling SKB Stockholms Kooperativa Bostadsförening Skr. Regeringens skrivelse SOU Statens Offentliga Utredningar
20
Sammanfattning
Utredningen har haft regeringens uppdrag att se över lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen). Genom ett delbetänkande, som avlämnades i april 2009, lämnade utredningen förslag som gällde bl.a. frågor om stadgeändringar i ekonomiska föreningar och formerna för föreningsstämma. Utredningen lade också fram förslag som syftade till att minska föreningarnas administrativa kostnader. I detta slutbetänkande redovisar utredningen resultatet av sitt arbete i de övriga frågor som uppdraget har aktualiserat.
I det följande sammanfattas de viktigaste förslagen i slutbetänkandet.
En ny lag om ekonomiska föreningar (avsnitt 4)
Utredningen har funnit att lagstiftaren liksom hittills bör tillhandahålla ett ändamålsenligt regelverk för näringsverksamhet som bedrivs gemensamt och utan personligt ansvar, dvs. sådan verksamhet som i dag ofta bedrivs i form av en ekonomisk förening. Regelverket bör även framöver vara utformat så att det ger goda förutsättningar för att verksamheten drivs enligt vedertagna kooperativa principer men det bör samtidigt ge verksamhetens utövare, dvs. medlemmarna, stort utrymme att själva besluta i vilken utsträckning dessa principer ska få genomslag i verksamheten. Regelverket bör vidare vara enkelt att tillämpa och tillhandahålla lösningar på de olika slag av problem som kan uppkomma i gemensamt bedriven näringsverksamhet. Eftersom det är medlemmarna som känner verksamheten bäst, bör regelverket vidare vara utformat så att det inte onödigtvis hindrar medlemmarna att gemensamt besluta om hur verksamheten ska organiseras och drivas. Begränsningar i medlemmarnas möjligheter att genom stadgebestämmelser eller på annat
21
Sammanfattning SOU 2010:90
sätt överenskomma om verksamhetens organisation och förvaltning bör därför uppställas endast om sådana begränsningar kan motiveras med minoritets- eller borgenärsskyddsintressen, vissa allmänna intressen (såsom brottsbekämpningsintresset och fiskala intressen) eller intresset av att upprätthålla associationsformens status och goda anseende.
Utredningen har mot bl.a. denna bakgrund funnit att det finns ett behov av ett flertal materiella ändringar i regelverket kring ekonomiska föreningar, att det på andra punkter behövs förtydliganden och klarlägganden och att det även bör göras omfattande språkliga och lagtekniska förändringar. De ändringar som bör göras är enligt utredningens bedömning så omfattande att de inte lämpligen kan göras inom ramen för den nuvarande föreningslagen. Utredningen föreslår därför att föreningslagen ersätts med en ny lag om ekonomiska föreningar.
Det lagförslag som utredningen lägger fram har getts i huvudsak samma systematik som 2005 års aktiebolagslag. Även i vissa materiella hänseenden har aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser tjänat som förebild.
Ett flexiblare regelverk (avsnitt 5)
Ekonomiska föreningar verkar under förhållanden som varierar avsevärt, t.ex. i fråga om medlemsantal och verksamhetens omfattning. Mot denna bakgrund har utredningen övervägt om det bör införas särskilda regelverk för vissa kategorier av ekonomiska föreningar. Utredningen har dock besvarat denna fråga nekande. I stället föreslår utredningen att det i större utsträckning än i dag blir möjligt för enskilda ekonomiska föreningar att avvika från lagens bestämmelser genom särskilda stadgebestämmelser. I lagförslaget framhålls också den allmänna principen att de bestämmelser i lagen som är uppställda till medlemmarnas skydd kan åsidosättas om samtliga medlemmar är överens om det.
22
SOU 2010:90 Sammanfattning
Grunddragen hos en ekonomisk förening (avsnitt 6)
I dag gäller ett antal förutsättningar för att en förening ska godtas som en ekonomisk förening.
En första förutsättning är att föreningen ska ha till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Utredningen föreslår ingen ändring i detta avseende. Utredningen har övervägt om det bör vara möjligt att bilda eller driva ekonomiska föreningar som huvudsakligen har ett allmännyttigt eller ideellt syfte men har kommit fram till att detta inte är lämpligt, bl.a. därför att det skulle leda till en otydlighet i gränsdragningen mellan ekonomiska och ideella föreningar. Liksom hittills ska dock ekonomiska föreningar med blandade ändamål godtas under förutsättning att det huvudsakliga syftet är att främja medlemmarnas ekonomiska intressen.
En andra förutsättning för att en förening ska godtas som ekonomisk förening är i dag att föreningen bedriver ekonomisk verksamhet och att denna, som huvudregel, bedrivs i själva föreningen. Utredningen föreslår att kravet på att föreningen bedriver ekonomisk verksamhet ska bestå men att det klargörs att en mindre del av verksamheten kan vara av annat slag. När det gäller frågan var den ekonomiska verksamheten ska bedrivas föreslår utredningen att huvudregeln i fortsättningen ska vara att den ekonomiska verksamheten ska bedrivas i föreningen eller i ett dotterföretag till föreningen. I det senare fallet ska det – till skillnad från i dag – inte tillmätas någon betydelse vem som äger övriga andelar i dotterföretaget. Det ska vidare alltid vara möjligt att bedriva viss mindre del av verksamheten utanför den ekonomiska föreningens koncern. Dessutom föreslår utredningen att det införs en möjlighet att förlägga en större del av verksamhet, dock inte hela, i ett eller flera andra företag som inte är dotterföretag, s.k. extern verksamhet. En förutsättning för detta ska vara att föreningen har träffat avtal med det eller de andra företagen och att avtalet säkerställer att föreningen har ett betydande inflytande över den aktuella verksamheten.
För en ekonomisk förening gäller i dag också ett tredje krav, nämligen att medlemmarna deltar på visst sätt i den ekonomiska verksamheten. I denna del föreslår utredningen att huvudregeln även fortsättningsvis ska vara att alla medlemmar ska ha en avsikt att delta i verksamheten. Att enbart bidra till föreningen med pengar ska därvid inte anses som deltagande. Utredningen föreslår emellertid att en ekonomisk förening ska kunna anta medlemmar som inte har för avsikt att delta i föreningens verksamhet på annat sätt än
23
Sammanfattning SOU 2010:90
genom att betala en medlemsinsats (investerande medlemmar). En förutsättning för att investerande medlemmar ska få antas ska vara att det finns bestämmelser om detta i föreningens stadgar. Investerande medlemmar ska i princip ha samma rösträtt som vanliga medlemmar. Förslaget innehåller dock särskilda bestämmelser om ”röstviktning” som är avsedda att begränsa de investerande medlemmarnas inflytande i föreningen.
Bildande av ekonomisk förening (avsnitt 7)
Utredningen har övervägt om kravet på ett visst lägsta antal medlemmar i en ekonomisk förening bör sänkas från tre till två men har funnit att det även i fortsättningen bör krävas att det finns minst tre medlemmar i föreningen.
Utredningen föreslår att huvuddragen för bildandet av en ekonomisk förening klargörs i lagtexten. I den föreslagna lagtexten klargörs också att de som bildar föreningen måste vara tre fysiska eller juridiska personer och att dessa i samband med bildandet ska gå in i föreningen. De som bildar föreningen – i lagen benämnda stiftare – ska inte få vara underåriga eller i konkurs, ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller vara underkastade näringsförbud.
Föreningens medlemmar (avsnitt 8)
I dag gäller, enligt den s.k. öppenhetsprincipen, att en ekonomisk förening är skyldig att anta nya medlemmar. Principen är dock inte absolut utan en förening kan vägra utomstående inträde i föreningen om det finns särskilda skäl. Utredningen föreslår att huvudregeln även i den nya lagen ska vara att en ekonomisk förening är öppen för nya medlemmar och att föreningen ska kunna vägra medlemskap om det finns särskilda skäl för det. Principen jämkas dock så att föreningen får något större möjligheter att vägra utomstående inträde. Det sker genom införandet av en bestämmelse om att medlemskap kan vägras om antagandet av nya medlemmar skulle innebära företagsekonomiska risker för föreningen. Förslaget innebär vidare att det ska vara möjligt att vägra medlemskap om sökanden inte uppfyller de krav som med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet bör ställas på medlemmarna i föreningen.
24
SOU 2010:90 Sammanfattning
I dag anses medlemmarna i en ekonomisk förening ha en rätt att använda sig av föreningens tjänster. I fråga om producentkooperativ brukar föreningens motsvarande skyldighet benämnas mottagningsplikt. Utredningen har övervägt om denna mottagningsplikt bör jämkas eller komma till tydligare uttryck i lagen men har inte funnit något behov av detta.
Medlemsförteckningen (avsnitt 9)
En ekonomisk förening ska redan i dag föra en medlemsförteckning som ska innehålla vissa i lagen särskilt angivna uppgifter. Det är utredningens uppfattning att denna medlemsförteckning är av central betydelse för föreningens verksamhet. Utredningen föreslår därför förtydliganden och tillägg vad gäller medlemsförteckningens innehåll, däribland bestämmelser om att personnummer för nya medlemmar ska tas in i förteckningen. Utredningen föreslår också bestämmelser om hur förteckningen ska bevaras och bestämmelser om att föreningens revisor eller lekmannarevisor (se avsnitt 11) ska granska att förteckningen förs på rätt sätt
.
Utredningen har också behandlat den kritik som den mellanstatliga organisationen FATF har framfört mot svensk lagstiftning vad gäller möjligheterna att få information om vem som är den verklige förmånstagaren i svenska juridiska personer. Utredningen menar att de föreslagna förändringarna i regelverket kring medlemsförteckningen är ett rimligt sätt att möta denna kritik.
Föreningens ledning (avsnitt 10)
När det gäller bestämmelserna om den ekonomiska föreningens styrelse anpassas dessa genom utredningens förslag i allt väsentligt till motsvarande reglering för privata aktiebolag i aktiebolagslagen. Det innebär bl.a. att det i förslaget klargörs att en ekonomisk förenings styrelse är skyldig att fortlöpande bedöma föreningens ekonomiska situation. I förslaget klargörs även att styrelsen, om den delegerar vissa uppgifter till en eller flera av sina ledamöter eller till andra, ska handla med omsorg och fortlöpande kontrollera om delegationen kan upprätthållas. Förslaget innebär vidare ett förbud mot att styrelsen eller en enskild styrelseledamot utser nya styrelseledamöter.
25
Sammanfattning SOU 2010:90
Utredningen föreslår ingen förändring i den nuvarande bestämmelsen om att styrelsen i en ekonomisk förening ska ha minst tre ledamöter och att dessa som huvudregel ska vara medlemmar i föreningen. Förslaget innebär dock större möjligheter än i dag att i stadgarna bestämma att andra än medlemmar får utses till styrelseledamot.
Genom förslaget tas det nuvarande kravet på att vissa större ekonomiska föreningar ska ha en verkställande direktör bort. Styrelsen i en ekonomisk förening föreslås kunna utse en verkställande direktör med uppgift att sköta den löpande förvaltningen, även om föreningens stadgar inte innehåller något om detta.
Förslaget innebär vidare att det införs bestämmelser om s.k. ställföreträdarjäv, dvs. bestämmelser om att en person som är ställföreträdare i två associationer är jävig när de båda associationerna rättshandlar med varandra.
I dag får ett beslut att utse någon till styrelseledamot, verkställande direktör eller särskild firmatecknare i en ekonomisk förening verkan i och med att beslutet fattas eller från den senare tidpunkt som anges i beslutet. Detsamma gäller beslut att entlediga någon från ett sådant uppdrag. Utredningen föreslår att ändringar i styrelsens sammansättning samt beslut att utse eller entlediga en verkställande direktör eller särskild firmatecknare i stället ska få verkan tidigast vid den tidpunkt då anmälan om ändringen kommer in till Bolagsverket. Detta överensstämmer med vad som numera gäller enligt aktiebolagslagen.
Revision och annan granskning (avsnitt 11)
I dag måste alla ekonomiska föreningar ha minst en revisor och alltså vara föremål för revision. För det stora flertalet ekonomiska föreningar finns dock inte något krav på att revisorn ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor.
Utredningens förslag innebär att begreppet revision renodlas till att avse enbart granskning genom en auktoriserad eller godkänd revisor. I den utsträckning en förening på grund av lag eller föreningens eget beslut utser en revisor ska han eller hon alltså vara en auktoriserad eller godkänd revisor.
Utredningen föreslår samtidigt att revisionsplikten begränsas till att gälla endast vissa större föreningar. Kravet på revisor ska gälla föreningar som uppfyller minst två av följande tre villkor:
26
SOU 2010:90 Sammanfattning
1. medelantalet anställda i föreningen har under de senaste två räken-
skapsåren uppgått till mer än 50,
2. föreningens redovisade balansomslutning har för vart och ett av
de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 25 miljoner kronor och
3. föreningens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av
de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50 miljoner kronor.
Dessutom ges en medlemsminoritet möjlighet att påkalla att det utses en revisor. En förening som inte är skyldig att ha någon revisor ska kunna besluta att det ändå ska finnas en eller flera revisorer i föreningen.
Utredningen föreslår vidare att det i den nya lagen tas in bestämmelser om att ekonomiska föreningar ska kunna bli föremål för allmän granskning som ska genomföras av en eller flera lekmannarevisorer. När det gäller föreningar som inte har någon revisor föreslås huvudregeln vara att det ska finnas en eller flera lekmannarevisorer för allmän granskning av föreningen. Föreningen ska emellertid kunna ”välja bort” den allmänna granskningen genom stadgebestämmelser om detta. Bestämmelserna i förslaget om den allmänna granskningens innehåll har utformats med motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen som förlaga.
Medlemsinsatserna (avsnitt 12)
Enligt utredningens förslag ska medlemmarna liksom i dag erlägga en i stadgarna bestämd medlemsinsats (i utredningens förslag benämnd obligatorisk insats). En avgående medlem ska, liksom hittills, som huvudregel ha rätt att få tillbaka de medlemsinsatser som han eller hon har betalat.
En förening kan i dag också besluta om s.k. insatsemission, vilket innebär att en del av föreningens fria egna kapital tillgodoförs medlemmarna som ”emissionsinsatser”. En avgående medlem har som huvudregel också rätt att få utbetalat de emissionsinsatser som har tillgodoförts honom eller henne. Utredningen föreslår inga förändringar vad gäller möjligheten att göra insatsemissioner men lämnar förslag till klargörande bestämmelser om förfarandet vid ett beslut om insatsemission.
27
Sammanfattning SOU 2010:90
Utredningen har övervägt om det bör vara möjligt att vid en medlems avgång ur föreningen betala medlemmen ett högre belopp än insatsens (inklusive eventuella emissionsinsatsers) nominella värde. Utredningen har dock kommit till slutsatsen att medlemsinsatser som huvudregel ska återbetalas på samma sätt som i dag, dvs. högst till nominellt värde. För arbetskooperativ föreslås dock en möjlighet att, om samtliga röstberättigade medlemmar är ense om det, införa stadgebestämmelser om att avgående medlemmar ska ha rätt att få ut ett högre belopp, dock högst det belopp som motsvarar medlemmens andel i föreningens egna kapital vid tiden för avgången.
Bestämmelserna om utbetalningar till avgående medlemmar i arbetskooperativ föreslås gälla även för kooperativa hyresrättsföreningar.
Redan i dag kan de ekonomiska rättigheter som följer med medlemskapet, andelen, överlåtas. Däremot är det inte alldeles klart i vilken utsträckning delar av de rättigheter som ingår i andelen kan överlåtas separat. Utredningen föreslår bestämmelser som klarlägger i vilken utsträckning så är fallet.
Förlagsinsatser (avsnitt 13)
Enligt den nuvarande föreningslagen kan en ekonomisk förening i stadgarna besluta att medlemmar eller andra får tillskjuta s.k. förlagsinsatser. Utredningen föreslår att regleringen av förlagsinsatser överförs till den nya lagen utan några ändringar i sak. I ett avseende föreslås dock en förändring. I dag gäller den begränsningen att summan av förlagsinsatser från andra än medlemmar inte får överstiga summan av andra då inbetalda medlemsinsatser och emissionsinsatser. Utredningen föreslår att denna lagens begränsning tas bort och att det överlämnas till den enskilda föreningen att avgöra om det ska finnas begränsningar av detta slag.
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar (avsnitt 14)
Föreningslagens bestämmelser om kapitalskydd (borgenärsskydd) uppvisar stora likheter med den reglering som fanns i 1975 års aktiebolagslag. Utredningen föreslår att bestämmelserna nu så långt
28
SOU 2010:90 Sammanfattning
möjligt utformas på samma sätt som de motsvarande bestämmelserna i 2005 års aktiebolagslag.
I linje med detta föreslår utredningen att begreppet värdeöverföring införs i de kapitalskyddsbestämmelser som gäller för ekonomiska föreningar. Med ”värdeöverföring” ska avses affärshändelser som medför att föreningens förmögenhet minskar och som inte har rent affärsmässig karaktär för föreningen eller är ett naturligt led i föreningens ekonomiska relation med medlemmarna. Värdeöverföringar från en ekonomisk förening ska i princip endast kunna ske enligt bestämmelserna om vinstutdelning, gottgörelse, minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna och gåva till allmännyttigt ändamål. Med samtliga medlemmars samtycke ska dock värdeöverföringar kunna ske även på annat sätt.
Lagens borgenärsskyddsregler föreslås gälla för alla slag av värdeöverföringar till medlemmar eller andra. Förslaget innehåller en beloppsspärr som anger den yttersta gränsen för hur stora värdeöverföringar som får ske; för att värdeöverföringar ska få ske ska krävas att det finns full täckning för föreningens bundna egna kapital omedelbart efter värdeöverföringen. Beloppsspärren kompletteras i förslaget av en allmän försiktighetsregel. Enligt denna får en värdeöverföring ske endast om den framstår som försvarlig med hänsyn till de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av föreningens egna kapital samt föreningens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
Utredningen föreslår att styrelsen inför beslut om vinstutdelning och gottgörelse ska upprätta ett yttrande som belyser föreningens möjligheter att göra värdeöverföringar. Utredningen föreslår också att vinstutdelning och gottgörelse inte ska få ske med högre belopp än vad styrelsen föreslår eller godtar.
I dag är en ekonomisk förening skyldig att göra årliga avsättningar av årets vinst till reservfonden. Utredningen föreslår att denna skyldighet tas bort.
Upplösning av ekonomiska föreningar (avsnitt 15)
Eftersom föreningslagens bestämmelser om fusion fick sin nuvarande utformning så sent som år 2008, har utredningens översyn av dessa bestämmelser föranlett endast ett mindre antal förslag till ändringar. Bland dessa märks förslaget att det ska kunna utgå s.k. fusionsvederlag till medlemmar vilkas rättigheter minskar i värde
29
Sammanfattning SOU 2010:90
genom fusionen. Liksom hittills ska fusionsplanen normalt inte behöva godkännas annat än av föreningsstämman i överlåtande föreningar. Förslaget innebär emellertid att en minoritet om minst fem procent av de röstberättigade i den övertagande föreningen ges rätt att begära att fusionsplanen även ska godkännas på föreningsstämman i den föreningen. Det föreslås vidare att borgenärerna i samtliga föreningar som deltar i fusionen – inte bara som i dag överlåtande föreningars borgenärer – ska underrättas om en förestående fusion och ha rätt att motsätta sig att fusionsplanen verkställs. Borgenärerna i den övertagande föreningen ska dock inte involveras om det av ett revisorsyttrande framgår att fusionen inte innebär någon fara för dessa borgenärer. – Om alla medlemmar i samtliga de föreningar som deltar i fusionen har undertecknat fusionsplanen ska ett något förenklat förfarande kunna tillämpas utan vare sig registrering av fusionsplanen eller beslut på föreningsstämma.
Utredningen har inte identifierat något behov av bestämmelser om delning av ekonomiska föreningar i allmänhet. Något förslag till sådana bestämmelser lämnas därför inte.
Utredningen föreslår en viss utvidgning av styrelsens skyldighet att hänskjuta frågan om föreningen ska gå i likvidation till föreningsstämman. Enligt förslaget ska styrelsen göra detta om det p.g.a. inträffade förluster eller av annan orsak finns skäl att anta att föreningens ställning fortgående kommer att försämras så att föreningens skulder och avsättningar inte täcks av tillgångarna, om det annars råder betydande osäkerhet om föreningens ekonomiska möjligheter att fortsätta sin verksamhet och om antalet medlemmar i föreningen under mer än en månad har varit mindre än tre. Bestämmelserna om när Bolagsverket ska besluta att en ekonomisk förening ska gå i likvidation (s.k. tvångslikvidation) kompletteras med regler om att sådant beslut ska fattas om en förening är skyldig att självmant eller på verkets anmaning ge in vissa redovisningshandlingar men inte har gjort detta. Liksom hittills ska, enligt förslaget, en ekonomisk förening kunna tvingas i likvidation om antalet medlemmar i föreningen har gått ner under tre. Dock förlängs den tid som en förening har på sig att återställa medlemsantalet från tre till sex månader.
30
SOU 2010:90 Sammanfattning
Vissa frågor om dispens (avsnitt 16)
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i dag ge dispens från några av de krav som uppställs i föreningslagen. Utredningen har haft i uppdrag att överväga vilka materiella kriterier som bör gälla för sådana dispenser. I utredningens förslag behålls enbart en dispensbestämmelse – undantag från skyldigheten för vissa mycket stora ekonomiska föreningar att ha en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen – och i den delen föreslår utredningen att de materiella förutsättningarna för dispens preciseras. Utredningen föreslår också att beslut av detta slag alltid ska fattas av Bolagsverket och att beslut i ett sådant ärende ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol. – Utredningen föreslår att den motsvarande dispensbestämmelsen i aktiebolagslagen ändras på samma sätt.
Avveckling av lagen om medlemsbanker (avsnitt 17)
En medlemsbank är ett kooperativt företag som uppvisar betydande likheter med ekonomiska föreningar. Bestämmelser om medlemsbanker finns främst i lagen (1995:1570) om medlemsbanker. Enligt utredningens direktiv ska denna lag avvecklas och i stället ska det tas in särskilda bestämmelser om medlemsbanker i lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Utredningen föreslår de författningsändringar som krävs för genomförandet av detta uppdrag. Förslaget innebär att medlemsbanker ska anses som ett särskilt slag av ekonomiska föreningar. Bestämmelserna i den nya föreningslagen ska därför tillämpas på medlemsbankerna i den mån det inte finns särbestämmelser i lagen om bank- och finansieringsrörelse. Vägledande för utredningens bedömning av i vilken utsträckning det behövs sådana särbestämmelser har främst varit den motsvarande regleringen för bankaktiebolag i lagen om bank- och finansieringsrörelse.
31
Sammanfattning SOU 2010:90
32
Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer (avsnitt 18)
Utredningens förslag till ny lag om ekonomiska föreningar får betydelse för lagstiftningen om andra slag av ekonomiska föreningar; bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar, sambruksföreningar och kreditmarknadsföreningar. Gemensamt för dessa föreningsformer är att de regleras i särskilda lagar som dock i varierande utsträckning hänvisar till föreningslagen. En företagsform som står den ekonomiska föreningen nära är europakooperativet, som regleras i en EU-förordning men delvis också av en särskild lag om europakooperativ. Utredningen föreslår flera anpassningar av dessa lagar till bestämmelserna i den föreslagna nya lagen om ekonomiska föreningar.
Ikraftträdande (avsnitt 20)
Utredningen föreslår att den nya lagen om ekonomiska föreningar, liksom de övriga förslag som utredningen lämnar, ska träda i kraft den 1 januari 2013. Som huvudregel ska den nya lagens bestämmelser gälla även befintliga ekonomiska föreningar. I en särskild införandelag tas dock in ett flertal bestämmelser som medför att befintliga föreningar får tillämpa äldre bestämmelser.
Författningsförslag
1 Förslag till lag ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ekonomiska föreningar.
Bestämmelserna avser
- vad en ekonomisk förening är (2 kap.), - bildandet av föreningen (3 kap.), - föreningens stadgar (4 kap.), - medlemmarna i föreningen (5 kap.), - medlemsförteckningen (6 kap.), - föreningsstämman (7 kap.), - föreningens ledning (8 kap.), - revision (9 kap.), - allmän och särskild granskning (10 kap.), - medlemsinsatser (11 kap.), - förlagsinsatser (12 kap.), - värdeöverföringar (13 kap.), - vinstutdelning (14 kap.), - gottgörelse (15 kap.), - reservfonden (16 kap.), - fusion (17 kap.), - likvidation (18 kap.), - upplösning utan föregående likvidation (19 kap.), - registrering (20 kap.), - firma (21 kap.), - skadestånd (22 kap.), - straff och vite (23 kap.), - överklagande (24 kap.).
33
Författningsförslag SOU 2010:90
2 § Sådana bestämmelser i denna lag som är uppställda till medlemmarnas skydd behöver inte tillämpas, om samtliga berörda medlemmar samtycker till det.
Var det finns förklaringar till olika termer
3 § Bestämmelser om betydelsen av följande termer finns i nedan angivna paragrafer:
allmän granskning 10 kap. 1 § andel 4 § i detta kapitel dotterföretag 5 § i detta kapitel bristtäckningsansvar 11 kap. 19 § och 13 kap. 7 § ekonomisk förening med extern verksamhet
2 kap. 6 §
ekonomisk förening med investerande medlemmar
2 kap. 7§
emissionsinsats 11 kap. 2 §
fullmäktige 7 kap. 40 §
fullmäktigemöte 7 kap. 41 § fusion 17 kap. 1 §
förenklad upplösning 19 kap. 2–6 §§ förlagsandel 12 kap. 1 § förlagsandelsbevis 12 kap. 10 §
förlagsinsats 12 kap. 1 §
gottgörelse 13 kap. 1 § gränsöverskridande fusion 17 kap. 30 §
insatsemission 11 kap. 2 § insatsränta 14 kap. 1 § investerande medlemmar 2 kap. 5§ koncern 5 § i detta kapitel lekmannarevisor 10 kap.1 § medlemsavgift 4 kap. 2 §
medlemsbevis 6 kap. 8 § medlemsinsats 4 § i detta kapitel medlemsfrämjande föreningar 2 kap. 5 §
medrevisor 9 kap. 12 §
minoritetsrevisor 9 kap. 11 § moderförening 5 § i detta kapitel obligatorisk insats 4 § i detta kapitel
34
SOU 2010:90 Författningsförslag
stiftare 3 kap. 1 § särskild granskning 10 kap. 21 § vinstutdelning 13 kap. 1 §
återbäringsskyldighet 11 kap. 18 § och 13 kap. 6 § årsstämma 7 kap. 8 § överinsats 4 § i detta kapitel
Begreppen medlemsinsats och andel
4 § Med medlemsinsatser avses i denna lag
1. den eller de insatser som en medlem enligt stadgarna är skyldig att delta med i föreningen (obligatoriska insatser)
2. den eller de insatser som en medlem har tillskjutit utöver vad han eller hon är skyldig att delta med (överinsatser), och
3. sådana insatser som avses i 11 kap. 2 § (emissionsinsatser). Med andel avses de ekonomiska rättigheter som medlemmen har mot föreningen och som grundas på hans eller hennes medlemsinsatser i föreningen.
Begreppen moderförening, dotterföretag och koncern
5 § En ekonomisk förening är moderförening och en annan juridisk person är dotterföretag, om föreningen
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i den juridiska personen,
2. äger andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga andelar,
3. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller
4. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att ensam utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av en föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.
Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföreningen, om ett annat dotterföretag till moderföreningen eller moderföreningen tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans
35
Författningsförslag SOU 2010:90
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i den juridiska personen,
2. äger andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga andelar, eller
3. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Om ett dotterföretag äger andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av en föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderföreningen.
Moderförening och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.
6 § I de fall som avses i 5 § första stycket 1–3 och andra stycket ska sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.
Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de andelar i dotterföretaget som innehas av dotterföretaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma gäller andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess dotterföretags räkning.
7 § Vid tillämpningen av 5 och 6 §§ avses med andelar aktier och andra andelar i juridiska personer.
Begreppet tillämplig lag om årsredovisning
8 § Med tillämplig lag om årsredovisning avses i denna lag årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i fråga om ekonomiska föreningar som helt eller delvis omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, den lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den. I fråga om föreningar som upprättar eller ska upprätta koncernredovisning enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisnings-
36
SOU 2010:90 Författningsförslag
standarder avses även, såvitt gäller koncernredovisningen, de redovisningsstandarder som har antagits med stöd av förordningen.
Undertecknande med elektronisk signatur
9 § En handling enligt denna lag som ska vara undertecknad får, om inte något annat anges, undertecknas med avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
Information med elektroniska hjälpmedel
10 § I de fall det är särskilt föreskrivet i denna lag och under de förutsättningar som anges i 11 § får en ekonomisk förening skicka kallelser eller annan information till medlemmarna med elektroniska hjälpmedel även när det i lagen anges att skriftlig information ska skickas till medlemmarnas postadress.
11 § Föreningen får i de fall som avses i 10 § skicka kallelser och annan information med elektroniska hjälpmedel endast om
1. föreningsstämman har beslutat om det,
2. föreningen har tillförlitliga rutiner för att identifiera mottagarna och tillförlitlig information om hur dessa kan nås, och
3. mottagaren efter en förfrågan som skickats med post har samtyckt till ett sådant förfarande.
En mottagare ska anses ha samtyckt till förfarandet, om han eller hon inte har motsatt sig användningen av elektroniska hjälpmedel inom den tid som har angetts i förfrågan enligt första stycket 3. Denna tid ska vara minst två veckor från det att förfrågan avsändes. Av förfrågan ska det framgå att framtida information kan komma att lämnas med det eller de angivna slagen av elektroniskt hjälpmedel, om inte mottagaren uttryckligen motsätter sig detta.
Den som har samtyckt till att information lämnas med elektroniska hjälpmedel kan när som helst ta tillbaka sitt samtycke.
37
Författningsförslag SOU 2010:90
2 kap. Vad en ekonomisk förening är
Grundläggande krav på en ekonomisk förening
Medlemmar, stadgar och styrelse
1 § En ekonomisk förening ska ha minst tre medlemmar. Var och en av medlemmarna ska vara en fysisk eller en juridisk person.
Föreningen ska också ha stadgar samt en styrelse.
Föreningens ändamål
2 § Föreningen ska ha till huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen.
Vid bedömningen av om förutsättningen enligt första stycket är uppfylld ska, utöver föreningens egna medlemmar, även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen räknas med.
Föreningens verksamhet
3 § Föreningens verksamhet ska huvudsakligen utgöras av ekonomisk verksamhet och bedrivas i föreningen eller i ett dotterföretag till föreningen.
Det kooperativa kravet
4 § Den ekonomiska verksamhet som föreningen bedriver ska kännetecknas av att medlemmarna deltar i verksamheten
1. som konsumenter eller andra slag av förbrukare,
2. som leverantörer,
3. med egen arbetsinsats,
4. genom att använda föreningens tjänster, eller
5. på annat liknande sätt. Vid bedömningen av om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda ska, utöver föreningens egna medlemmar, även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen räknas med.
38
SOU 2010:90 Författningsförslag
Medlemsfrämjande föreningar
5 § Även en förening som inte uppfyller kraven i 2–4 §§ ska anses som en ekonomisk förening, om
1. föreningen har till huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att verka för att de deltar på det sätt som anges i 4 § i ekonomisk verksamhet som en eller flera andra föreningar bedriver,
2. föreningens tillgångar till övervägande del består av andelar i den eller de andra föreningarna, och
3. den eller de andra föreningarna utgör ekonomiska föreningar enligt 2–4 §§.
Ekonomiska föreningar med extern verksamhet
6 § I stadgarna för en ekonomisk förening får det bestämmas att en större del av verksamheten än bestämmelserna i 3 § tillåter, dock inte hela verksamheten, får bedrivas genom ett eller flera andra företag än föreningen själv eller dess dotterföretag. Detta får dock endast ske genom företag med vilka föreningen har träffat avtal som ger föreningen ett betydande inflytande över verksamheten.
Ekonomiska föreningar med investerande medlemmar
7 § I stadgarna för en ekonomisk förening får det bestämmas att det i föreningen får finnas en eller flera medlemmar som inte ska delta i verksamheten på det sätt som anges i 4 § utan endast bidra till föreningens verksamhet med en medlemsinsats (investerande medlemmar).
Investerande medlemmar ska inte räknas med vid tillämpningen av bestämmelser i denna lag om minsta antalet medlemmar i en ekonomisk förening.
Ansvaret för en ekonomisk förenings förpliktelser
8 § För en ekonomisk förenings förpliktelser svarar endast föreningens tillgångar. I tillgångarna inräknas de fordringar på medlemsinsatser, förlagsinsatser och medlemsavgifter som har förfallit till betalning.
39
Författningsförslag SOU 2010:90
Särskilda bestämmelser om vissa icke-kooperativa föreningar
9 § En förening som huvudsakligen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom verksamhet som medlemmarna inte deltar i på det sätt som anges i 4 § kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter eller föra talan inför domstol och myndigheter.
3 kap. Bildandet av föreningen
Hur en ekonomisk förening bildas
1 § En ekonomisk förening bildas av tre eller flera fysiska eller juridiska personer (stiftare) enligt bestämmelserna i 2 §.
Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara stiftare. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
2 § Vid föreningsbildningen ska stiftarna
1. komma överens om att bilda föreningen,
2. upprätta och anta stadgar för föreningen,
3. utse en styrelse för föreningen och, om det enligt lag eller stadgarna ska finnas sådana i föreningen, en eller flera revisorer och lekmannarevisorer, och
4. gå in som medlemmar i föreningen. Åtgärderna enligt första stycket ska dokumenteras i protokoll eller liknande skriftlig handling.
Registrering av föreningen
3 § Föreningen ska anmälas för registrering i föreningsregistret inom sex månader från bildandet.
Om föreningen enligt stadgarna inte ska börja sin verksamhet förrän ett visst villkor har uppfyllts, ska den sexmånadersfrist som anges i första stycket löpa från den tidpunkt då villkoret är uppfyllt. Föreningen får inte registreras före denna tidpunkt.
40
SOU 2010:90 Författningsförslag
4 § Frågan om föreningens bildande faller, om
1. anmälan för registrering inte har gjorts inom den tid som anges i 3 §, eller
2. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering. Om frågan om föreningens bildande har fallit, ska inbetalda medlemsinsatser, förlagsinsatser och medlemsavgifter samt uppkommen avkastning genast betalas tillbaka. Styrelseledamöterna svarar solidariskt för återbetalningen. Vid återbetalningen får avdrag göras för kostnader på grund av åtgärder enligt 6 §.
En ekonomisk förenings förmåga att företa rättshandlingar
5 § Sedan en ekonomisk förening har registrerats i föreningsregistret kan den förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och myndigheter.
Rättshandlingar före föreningens registrering
6 § Innan föreningen har registrerats, kan styrelsen för föreningens räkning föra talan i mål som rör föreningens bildande och vidta andra åtgärder för att kräva in medlemsinsatser, förlagsinsatser och medlemsavgifter.
7 § Uppkommer en förpliktelse genom någon åtgärd som vidtas i föreningens namn före registreringen, svarar de som har beslutat eller deltagit i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. När föreningen har registrerats, övergår ansvaret på föreningen, om förpliktelsen har tillkommit efter det att föreningen bildades.
8 § Om det har slutits avtal för föreningen före registreringen gäller följande. En avtalspart som inte kände till att föreningen inte var registrerad, kan frånträda avtalet till dess att föreningen har registrerats. En avtalspart som kände till att föreningen inte var registrerad kan, om inte annat har avtalats, frånträda avtalet endast om frågan om föreningens bildande har fallit enligt 4 §.
41
Författningsförslag SOU 2010:90
4 kap. Föreningens stadgar
Stadgarnas innehåll
Obligatoriska uppgifter
1 § Föreningens stadgar ska ange
1. föreningens firma,
2. den kommun i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,
3. vilken verksamhet som föreningen ska bedriva,
4. storleken av den obligatoriska insatsen, hur denna ska betalas och i vilken utsträckning en medlem får delta i föreningen med överinsatser,
5. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och, om sådana ska finnas, styrelsesuppleanter samt tiden för deras uppdrag,
6. hur föreningsstämma ska sammankallas,
7. vilka ärenden som ska tas upp på ordinarie stämma,
8. vilken tid som föreningens räkenskapsår ska omfatta,
9. grunderna för användandet av föreningens vinst, och 10. vad som ska göras med föreningens återstående tillgångar när föreningen upplöses.
Uppgifter om medlemsavgifter m.m.
2 § Om det ska förekomma regelbundna avgifter till föreningen eller avgifter till föreningen som är beroende av särskilda avgiftsbeslut (medlemsavgifter), ska stadgarna innehålla uppgift om avgifternas belopp eller de högsta belopp till vilka avgifterna får bestämmas.
Om det ska förekomma inträdesavgifter i föreningen, avsedda att utjämna skillnaden mellan den obligatoriska insatsen och andelens värde, ska också detta anges.
Uppgifter om redovisningsvaluta
3 § Om föreningen ska ha euro som redovisningsvaluta, ska detta anges i stadgarna. I så fall ska stadgarna också innehålla uppgift om att den insats som varje medlem ska delta med i föreningen ska vara bestämd i euro.
42
SOU 2010:90 Författningsförslag
Ändring av stadgarna
Vem som kan besluta om ändring av stadgarna
4 § Ändringar i stadgarna beslutas av föreningsstämman. Bestämmelser om föreningsstämmans beslut finns i 7 kap.
Regeringens tillstånd till ändringar av stadgarna
5 § Om det på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande har tagits in en bestämmelse i stadgarna som innebär att en viss annan bestämmelse i stadgarna inte får ändras utan regeringens tillstånd, får inte heller den förstnämnda bestämmelsen ändras utan att regeringen har gett tillstånd till det.
Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av stadgarna
6 § Ett beslut om ändring av stadgarna ska genast anmälas för registrering i föreningsregistret.
Beslutet får inte verkställas förrän det har registrerats.
Verkställighet av beslut om stadgeändring som innebär lindrad insatsskyldighet
7 § Om ett beslut om ändring av stadgarna innebär att beloppet av den obligatoriska insats med vilken en medlem deltar i föreningen minskas eller att medlemmens skyldighet enligt stadgarna att betala en sådan insats lindras på något annat sätt, får beslutet inte verkställas förrän ett år efter registreringen.
Verkan av beslut om stadgeändring mot medlem som inte har samtyckt till ändringen
8 § Ett beslut om ändring av stadgarna får inte tillämpas mot en medlem som inte har samtyckt till ändringen, om
1. beslutet innebär
a) att medlemmens rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks,
43
Författningsförslag SOU 2010:90
b) att medlemmens rätt att få ut belopp enligt bestämmelserna i 11 kap. inskränks,
c) att medlemmens rätt att gå ur föreningen försvåras,
d) att medlemmens förpliktelser att betala insatser eller avgifter till föreningen ökas, eller
e) att medlemmens rätt till föreningens vinst inskränks, och
2. medlemmen säger upp sig till utträde inom en månad från det att beslutet fattades eller, om beslutet fattades av fullmäktige, från det att medlemmen underrättades om beslutet.
I ett sådant fall får medlemmen, oavsett vad som är bestämt i stadgarna, gå ur föreningen vid det räkenskapsårsskifte som infaller näst efter en månad efter uppsägningen. Vid utträdet har medlemmen de rättigheter som en avgående medlem har enligt 11 kap.
Särskilda bestämmelser vid byte av redovisningsvaluta
9 § Ett beslut om att införa eller ändra en sådan bestämmelse i stadgarna som avses i 3 § (byte av redovisningsvaluta) får verkan från och med det räkenskapsår som börjar efter det att beslutet om ändring av stadgarna har registrerats.
10 § Vid byte av redovisningsvaluta behöver beslut om ändring av stadgarnas uppgifter om insatsbelopp inte fattas förrän vid den första ordinarie föreningsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.
11 § Efter ett beslut om byte av redovisningsvaluta ska styrelsen föreslå nödvändiga följdändringar av stadgarnas föreskrifter om den insats som varje medlem ska delta med i föreningen. Förslaget ska läggas fram senast på den första ordinarie föreningsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.
5 kap. Medlemmarna i föreningen
Rätten till medlemskap
Öppenhetsprincipen
1 § En ekonomisk förening ska vara öppen för nya medlemmar, om inte annat följer av bestämmelserna i 2 eller 3 §.
44
SOU 2010:90 Författningsförslag
Skäl att vägra medlemskap
2 § Om inte annat följer av 4 §, får endast den som kan förväntas komma att delta i föreningens verksamhet på det sätt som anges i 2 kap. 4 § antas till medlem.
3 § Föreningen får vägra medlemskap, om
1. sökanden inte uppfyller de krav som med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet bör ställas på medlemmarna i föreningen,
2. antagandet av nya medlemmar skulle innebära företagsekonomiska risker för föreningen, eller
3. det av annan orsak finns särskilda skäl att vägra medlemskap.
Särskilda bestämmelser om investerande medlemmar
4 § Av 2 kap. 7 § följer att det i stadgarna får bestämmas att föreningen kan anta en eller flera investerande medlemmar. I så fall gäller följande.
1. I ett beslut om att anta någon som investerande medlem ska det anges att medlemmen är en investerande medlem.
2. En investerande medlem kan efter ny ansökan antas som vanlig medlem.
Ansökan om medlemskap
5 § En ansökan om att bli medlem i föreningen ska prövas av styrelsen, om inte annat har bestämts i stadgarna.
I stadgarna får det bestämmas att ansökan ska vara skriftlig och undertecknad av sökanden.
Utträde ur föreningen
6 § En medlem har rätt att säga upp sig till utträde ur föreningen.
I stadgarna får det bestämmas att uppsägning till utträde inte får göras förrän efter viss tid, högst två år, från inträdet. Bestämmelser i stadgarna om att uppsägning får göras först efter en viss tid gäller inte i fall som avses i 4 kap. 8 § och 17 kap. 28 §.
45
Författningsförslag SOU 2010:90
I stadgarna får det även bestämmas att en uppsägning ska vara skriftlig och undertecknad.
Medlemskapets upphörande vid medlems bortgång
7 § Om en medlem avlider, upphör medlemskapet som om uppsägning till utträde hade skett vid tidpunkten för dödsfallet.
Uteslutning ur föreningen
8 § En medlem får uteslutas om han eller hon grovt har åsidosatt sina skyldigheter mot föreningen.
I stadgarna får det bestämmas att en medlem även får uteslutas ur föreningen, om han eller hon
1. inte längre deltar i föreningens verksamhet, eller
2. inte längre uppfyller de krav som med hänsyn till arten och omfattningen av föreningens verksamhet bör ställas på medlemmarna i föreningen.
Beslut om uteslutning fattas av föreningsstämman, om det inte har bestämts något annat i stadgarna.
Medlemsbyte efter bodelning, arv eller testamente
9 § Om inte annat har bestämts i stadgarna, har den som har förvärvat en medlems andel i föreningen genom bodelning, arv eller testamente rätt att gå in i föreningen i medlemmens ställe, om han eller hon
1. uppfyller förutsättningarna för medlemskap enligt 1–4 §§, och
2. ansöker om medlemskap inom de tidsfrister som anges i andra och tredje styckena.
Ansökan enligt första stycket 2 ska vid förvärv av en avliden medlems andel göras inom sex månader efter dödsfallet eller vid den senare tidpunkt då dödsboet upphör att vara medlem i föreningen enligt 11 §.
I andra fall än de som avses i andra stycket ska ansökan göras senast sex månader efter det att andelen vid bodelning har lagts ut på den andra makens lott.
Om, i fall som avses i tredje stycket, den på vilken andelen har lagts ut inte ansöker om medlemskap eller om hans eller hennes
46
SOU 2010:90 Författningsförslag
ansökan avslås, ska medlemmen anses ha sagt upp sig till utträde. Den på vilken andelen i föreningen har lagts ut har de rättigheter och skyldigheter som en avgången medlem har enligt 11 kap. 10–15 §§.
Medlemsbyte efter överlåtelse av andel
10 § Den som har förvärvat en medlems andel genom överlåtelse har rätt att gå in i föreningen i medlemmens ställe, om han eller hon
1. uppfyller förutsättningarna för medlemskap enligt 1–4 §§, och
2. ansöker om medlemskap inom sex månader från överlåtelsen. Om förvärvaren inte ansöker om medlemskap inom föreskriven tid eller om hans eller hennes ansökan avslås, ska medlemmen anses ha sagt upp sig till utträde. Förvärvaren har då de rättigheter och skyldigheter som en avgången medlem har enligt 11 kap. 10–15 §§.
Tidpunkt för avgång ur föreningen efter utträde eller uteslutning
11 § En medlem upphör att vara medlem i föreningen vid det räkenskapsårsskifte som infaller näst efter en månad – eller den längre tid, högst sex månader, som har bestämts i stadgarna – sedan medlemmen har sagt upp sig till utträde eller uteslutits eller någon annan omständighet som föranlett avgången har inträffat.
Om medlemmen har sagt upp sig till utträde enligt 4 kap. 8 § eller 17 kap. 28 §, får han eller hon, oavsett vad som har bestämts i stadgarna, gå ur föreningen vid det räkenskapsårsskifte som infaller näst efter en månad efter uppsägningen.
Av 7 kap. 2 § framgår att en medlem som har uteslutits ur föreningen genast förlorar rätten att närvara vid föreningsstämman och delta i beslut i föreningens angelägenheter.
47
Författningsförslag SOU 2010:90
6 kap. Medlemsförteckningen
Medlemsförteckning
Skyldighet att föra medlemsförteckning
1 § Styrelsen ska föra en medlemsförteckning.
Ändamålet med förteckningen är att ge föreningen, medlemmarna och andra underlag för att bedöma vilka som är medlemmar i föreningen.
Medlemsförteckningens form
2 § Medlemsförteckningen ska föras med automatiserad behandling, i bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsystem.
Medlemsförteckningens innehåll
3 § Medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om
1. varje medlems namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
2. tidpunkten för medlemmens inträde i föreningen,
3. beloppet av den obligatoriska insats som medlemmen är skyldig att delta med,
4. det sammanlagda beloppet av inbetalda och tillgodoförda medlemsinsatser enligt den senast fastställda balansräkningen,
5. summorna av de insatsbelopp som efter utgången av det räkenskapsår som balansräkningen avser har återbetalats eller högst ska återbetalas enligt 11 kap. 11, 16 och 17 §§, och
6. tiden för de återbetalningar som avses i 5. I förekommande fall ska det anges om medlemmen är en investerande medlem enligt bestämmelserna i 2 kap. 7 §.
Upprättande och förande av medlemsförteckningen
4 § Medlemsförteckningen ska upprättas så snart föreningen har bildats.
När en ny medlem har gått in i föreningen, ska uppgifter enligt 3 § första stycket 1–3 utan dröjsmål antecknas i medlemsförteckningen.
48
SOU 2010:90 Författningsförslag
Om en medlem eller någon annan behörig person anmäler att ett förhållande som har angetts i medlemsförteckningen har ändrats, ska ändringen utan dröjsmål antecknas i förteckningen. Vid en medlems avgång, ska också tidpunkten för avgången antecknas.
Medlemsförteckningens offentlighet
5 § Medlemsförteckningen ska hållas tillgänglig hos föreningen för alla som vill ta del av den.
Om medlemsförteckningen förs med automatiserad behandling, ska föreningen ge var och en som begär det tillfälle att hos föreningen ta del av en aktuell utskrift eller annan aktuell framställning av förteckningen.
Arkivering av medlemsförteckningen
6 § Medlemsförteckningen ska bevaras så länge föreningen består och under minst sju år efter föreningens upplösning.
Om medlemsförteckningen förs i vanlig läsbar form, ska den bevaras i sin ursprungliga form. Övergår föreningen till att föra förteckningen med hjälp av automatiserad behandling, ska den gamla förteckningen bevaras under minst tio år därefter.
Om medlemsförteckningen förs med automatiserad behandling, ska uppgifter som har tagits bort ur förteckningen bevaras i minst sju år. Uppgifterna får bevaras i vanlig läsbar form eller i annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas enbart med tekniskt hjälpmedel.
Personuppgiftsansvar m.m.
7 § I fråga om behandling av personuppgifter i en medlemsförteckning som förs med automatiserad behandling finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998:204). Föreningen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som förandet av medlemsförteckningen innebär.
Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter i en medlemsförteckning och vid annan behandling av personuppgifter enligt denna lag.
49
Författningsförslag SOU 2010:90
Medlemsbevis
8 § Varje medlem har rätt att på begäran och utan kostnad få en skriftlig uppgift av föreningen om sitt medlemskap och om de medlemsinsatser som han eller hon har betalt in eller tillgodoförts.
7 kap. Föreningsstämma
Utövande av medlemmarnas beslutanderätt i föreningen
1 § Föreningsmedlemmarna utövar sin rätt att besluta i föreningens angelägenheter vid föreningsstämman.
I föreningens stadgar får det bestämmas att medlemmarnas beslutanderätt vid föreningsstämman i alla eller vissa angelägenheter ska utövas av särskilt utsedda representanter (fullmäktige). Bestämmelser om fullmäktige finns i övrigt i 40–46 §§.
Rätt att delta vid föreningsstämma
2 § En medlem har rätt att närvara, yttra sig och rösta vid föreningsstämman, om inte annat anges i denna lag.
I stadgarna får det bestämmas att en medlem som har sagt upp sig till utträde ur föreningen inte har rätt att delta i föreningsstämman.
En medlem som har uteslutits ur föreningen förlorar omedelbart sin rätt enligt första stycket.
Medlems rösträtt
3 § Varje medlem har en röst, om inte annat har bestämts i stadgarna.
I stadgarna får det bestämmas att en medlem får utöva sin rösträtt bara om vissa angivna villkor är uppfyllda.
Om de investerande medlemmar som deltar i en omröstning disponerar över mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet röster som avges vid omröstningen, ska värdet av deras röster sättas ner så att det sammanlagt uppgår till hälften av det sammanlagda antalet övriga avgivna röster. Om omröstningen gäller ett beslut som kräver stöd av en viss andel av de röstande, ska resultatet av omröstningen jämkas på motsvarande sätt.
50
SOU 2010:90 Författningsförslag
Ombud vid föreningsstämma
4 § En medlem som inte är personligen närvarande vid föreningsstämman får utöva sin rätt vid stämman genom ett ombud. Rätten att anlita ombud får begränsas genom bestämmelser i stadgarna. En medlem har dock alltid rätt att anlita sin make, sin sambo, en annan medlem eller en ställföreträdare för en annan medlem som ombud.
Ombudet ska ha en skriftlig, daterad och av medlemmen undertecknad fullmakt. En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet.
5 § Ett ombud får inte företräda fler än tre medlemmar, om inte annat har bestämts i stadgarna. I stadgarna får det bestämmas att ett ombud får företräda endast en eller två medlemmar.
Biträde vid föreningsstämma
6 § En medlem eller ett ombud får ha med sig ett biträde vid föreningsstämman. Biträdet får yttra sig vid föreningsstämman.
Utomståendes närvaro vid föreningsstämma
7 § Föreningsstämman får besluta att den som inte är medlem ska ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid föreningsstämman. Ett sådant beslut är giltigt endast om det biträds av samtliga röstberättigade medlemmar som är närvarande vid föreningsstämman.
I stadgarna får det bestämmas att den som inte är medlem ska ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid föreningsstämman även om något beslut som anges i första stycket inte fattas.
Ordinarie föreningsstämma
8 § Inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår ska medlemmarna hålla en ordinarie föreningsstämma där styrelsen ska lägga fram årsredovisningen samt, i förekommande fall, revisionsberättelsen och lekmannarevisorns granskningsrapport (årsstämma).
51
Författningsförslag SOU 2010:90
I en moderförening som är skyldig att upprätta koncernredovisning ska styrelsen vid årsstämman även lägga fram koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen.
9 § Vid årsstämman ska beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i moderförening som är skyldig att upprätta koncernredovisning, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,
2. om dispositioner av föreningens vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen,
3. om ansvarsfrihet gentemot föreningen för styrelseledamöterna och den verkställande direktören, och
4. i andra ärenden som föreningsstämman enligt denna lag eller stadgarna ska behandla.
10 § I stadgarna får det bestämmas att medlemmarna varje år ska hålla ytterligare en eller flera ordinarie föreningsstämmor.
Extra föreningsstämma
11 § Om styrelsen anser att det finns skäl att hålla föreningsstämma före nästa ordinarie föreningsstämma, ska den kalla till extra föreningsstämma.
Styrelsen ska även kalla till extra föreningsstämma, om en revisor eller lekmannarevisor i föreningen eller minst en tiondel av samtliga röstberättigade medlemmar i föreningen eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna skriftligen begär att en sådan stämma sammankallas för att behandla ett angivet ärende. Kallelse ska i så fall utfärdas inom två veckor från den dag då en sådan begäran kom in till föreningen.
Fortsatt föreningsstämma
12 § Vid en föreningsstämma får det beslutas att en fortsatt föreningsstämma ska hållas en senare dag.
Ett beslut i en fråga som avses i 9 § 1–3 ska skjutas upp till en fortsatt föreningsstämma, om föreningsstämman beslutar om det eller om minst en tiondel av samtliga röstberättigade medlemmar i föreningen begär det. En sådan föreningsstämma ska hållas minst
52
SOU 2010:90 Författningsförslag
fyra veckor och högst åtta veckor därefter. Beslutet får inte skjutas upp ytterligare.
Platsen för föreningsstämma
13 § Föreningsstämman ska hållas på lämplig plats inom den kommun där styrelsen har sitt säte. I stadgarna får det dock bestämmas att stämman ska eller kan hållas
1. på annan i stadgarna angiven plats i Sverige, eller
2. på annan av styrelsen anvisad plats inom föreningens geografiska verksamhetsområde i Sverige.
Om extraordinära omständigheter kräver det, får föreningsstämman hållas på annan plats än som anges i första stycket.
Medlemmarnas rätt att få ärenden behandlade vid föreningsstämman
14 § En medlem har rätt att få ett ärende behandlat vid en föreningsstämma, om han eller hon begär det på det sätt och inom den tid som har bestämts i stadgarna. Saknar stadgarna sådana bestämmelser, har medlemmen rätt att få ärendet behandlat vid föreningsstämman om han eller hon skriftligen begär det hos styrelsen i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman.
En medlem som har uteslutits ur föreningen har inte rätt att få ärenden behandlade vid stämman även om han eller hon ännu inte har avgått ur föreningen.
Sammankallande av föreningsstämma
15 § Styrelsen kallar till föreningsstämma.
Om en stämma som ska hållas enligt denna lag, enligt stadgarna eller enligt ett stämmobeslut inte sammankallas på föreskrivet sätt, ska Bolagsverket efter ansökan genast kalla till föreningsstämma på sätt som anges i 16–21 §§. En ansökan kan göras av en styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor, en lekmannarevisor eller en röstberättigad. Föreningen ska ersätta sökanden för ansökningsavgift och Bolagsverket för kostnader för kallelse och sådana övriga kostnader för anordnande av stämman som verket har haft.
53
Författningsförslag SOU 2010:90
Om, i fall som avses i andra stycket, kallelse inte kan ske enligt bestämmelserna i 20 §, får Bolagsverket kalla på annat lämpligt sätt.
Tid för kallelse
Ordinarie föreningsstämma
16 § Kallelse till en ordinarie föreningsstämma ska utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före föreningsstämman.
I stadgarna får det bestämmas att kallelse till en ordinarie föreningsstämma får utfärdas senare än vad som anges i första stycket, dock senast två veckor före föreningsstämman.
Extra föreningsstämma
17 § Kallelse till en extra föreningsstämma ska utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före föreningsstämman.
I följande fall ska kallelse till en extra föreningsstämma dock utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före föreningsstämman, nämligen om föreningsstämman ska behandla
1. en fråga om ändring av stadgarna,
2. en fråga om likvidation enligt 18 kap. 1 §,
3. en fråga om förenklad upplösning enligt 19 kap. 2 §, eller
4. en fråga om att föreningen ska gå upp i en annan juridisk person genom fusion.
I stadgarna får det bestämmas att kallelse till sådan föreningsstämma som avses i andra stycket får utfärdas senare än vad som anges där, dock senast två veckor före föreningsstämman.
Fortsatt föreningsstämma
18 § Om en fortsatt föreningsstämma ska hållas fyra veckor eller senare räknat från och med föreningsstämmans första dag, ska det utfärdas en särskild kallelse till den fortsatta föreningsstämman. I så fall ska bestämmelserna i 17 § om tid för kallelse till en extra föreningsstämma tillämpas.
54
SOU 2010:90 Författningsförslag
Kallelse när beslut ska fattas vid två föreningsstämmor
19 § Om det enligt lag eller föreningens stadgar krävs att ett föreningsstämmobeslut fattas vid två föreningsstämmor för att bli giltigt, får kallelse till den andra stämman inte utfärdas innan den första stämman har hållits. I kallelsen till den andra stämman ska styrelsen ange det beslut som den första föreningsstämman har fattat.
Kallelsesätt
20 § Medlemmarna ska kallas till föreningsstämman på det sätt som anges i stadgarna.
Skriftlig kallelse ska dock alltid skickas med post till varje medlem vars postadress är känd för föreningen, om
1. ordinarie föreningsstämma ska hållas på annan tid än som har bestämts i stadgarna,
2. stämman ska behandla en fråga om en ändring av stadgarna som innebär
a. att en medlems förpliktelse att betala insatser eller avgifter till föreningen ökas,
b. att en medlems rätt till föreningens vinst inskränks, c. att en medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks,
d. att en medlems rätt att få ut belopp enligt 11 kap. inskränks och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes, eller
e. att en medlems rätt att gå ur föreningen försvåras och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes, eller
3. stämman ska ta ställning till om föreningen ska a. gå i likvidation, b. upplösas genom förenklad upplösning enligt 19 kap. 2 §, eller c. gå upp i en annan juridisk person genom fusion. I fall som avses i andra stycket får kallelse också ske med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§.
55
Författningsförslag SOU 2010:90
Kallelsens innehåll
21 § Kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för föreningsstämman. I kallelsen ska tydligt anges de ärenden som ska behandlas på föreningsstämman.
Om ett ärende avser ändring av stadgarna, ska det huvudsakliga innehållet i förslaget till ändringen anges i kallelsen.
Tillhandahållande av handlingar inför föreningsstämman
22 § Styrelsen ska hålla redovisningshandlingar eller kopior av dessa handlingar tillgängliga för medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst två veckor närmast före den ordinarie föreningsstämma som avses i 8 §. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos föreningen i den kommun där styrelsen har sitt säte. I förekommande fall ska även revisionsberättelse och granskningsrapport hållas tillgängliga på detta sätt.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. Kopiorna ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Några kopior behöver dock inte skickas, om handlingarna, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängliga på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
Handlingarna ska läggas fram på stämman.
23 § Om föreningsstämman ska ta ställning till ett förslag om ändring av stadgarna, ska det fullständiga förslaget hållas tillgängligt för medlemmarna från tidpunkten för kallelsen fram till föreningsstämman. Förslaget ska hållas tillgängligt hos föreningen i den kommun där styrelsen har sitt säte.
En kopia av förslaget ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till de medlemmar som begär det och uppger sin adress. Kopian ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Någon kopia behöver dock inte skickas, om förslaget, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängligt på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
56
SOU 2010:90 Författningsförslag
Fel i kallelse m.m.
24 § Om en bestämmelse i denna lag eller stadgarna som rör kallelse till föreningsstämma eller tillhandahållande av handlingar inte har följts i något ärende, får föreningsstämman inte besluta i ärendet utan samtycke av alla medlemmar som berörs av felet.
Föreningsstämman får dock även utan sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelse, om ärendet enligt lag eller stadgarna ska tas upp vid föreningsstämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som ska avgöras. Den får också besluta att en extra föreningsstämma ska sammankallas för att behandla ärendet.
Föreningsstämmans öppnande
25 § Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller den som styrelsen har utsett. Om det i stadgarna har bestämts vem som ska öppna föreningsstämman eller vara dess ordförande, öppnas dock föreningsstämman av honom eller henne.
Röstlängd
26 § Om det behövs, ska det vid föreningsstämman upprättas en förteckning över närvarande medlemmar, ombud och biträden (röstlängd). Om medlemmarna har olika rösträtt, ska uppgift om medlemmarnas rösträtt lämnas i röstlängden.
Röstlängden ska upprättas av föreningsstämmans ordförande, om han eller hon har valts av föreningsstämman utan omröstning. I annat fall ska röstlängden upprättas av den som har öppnat föreningsstämman. Röstlängden ska godkännas av föreningsstämman. Den gäller till dess att föreningsstämman har beslutat att ändra den.
Om föreningsstämman skjuts upp till en senare dag än närmast följande vardag, ska en ny röstlängd upprättas om det behövs.
57
Författningsförslag SOU 2010:90
Hur föreningsstämmans ordförande utses
27 § Ordförande vid föreningsstämman ska utses av föreningsstämman, om inte annat har bestämts i stadgarna.
Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt
Vilka upplysningar som ska lämnas
28 § Styrelsen och den verkställande direktören ska, om någon medlem begär det och styrelsen finner att det kan ske utan väsentlig skada för föreningen, på föreningsstämman lämna upplysningar om
1. förhållanden som kan inverka på bedömningen av ett ärende på stämman, och
2. förhållanden som kan inverka på bedömningen av föreningens ekonomiska situation.
Ingår föreningen i en koncern, avser upplysningsplikten även föreningens förhållande till andra koncernföretag. Om föreningen är moderförening avser upplysningsplikten också koncernredovisningen samt sådana förhållanden beträffande dotterföretag som avses i första stycket.
29 § Om en begärd upplysning kan lämnas endast med stöd av uppgifter som inte är tillgängliga vid föreningsstämman, ska upplysningen inom två veckor efter stämman hållas tillgänglig i skriftlig form hos föreningen för medlemmarna samt skickas till varje medlem som har begärt upplysningen.
Upplysningar som kan medföra väsentlig skada för föreningen
30 § Om styrelsen bedömer att en upplysning som har begärts enligt 28 § inte kan lämnas till medlemmarna utan väsentlig skada för föreningen, ska den medlem som har begärt upplysningen omedelbart underrättas om det.
Har föreningen en revisor eller en lekmannarevisor, ska styrelsen lämna upplysningen till honom eller henne, om medlemmen begär det inom två veckor från underrättelsen enligt första stycket. Upplysningen ska lämnas till revisorn eller lekmannarevisorn inom två veckor efter medlemmens begäran om det.
58
SOU 2010:90 Författningsförslag
31 § Om den begärda upplysningen har lämnats till föreningens revisor eller lekmannarevisor, ska han eller hon inom två veckor därefter avge ett skriftligt yttrande till styrelsen. Av yttrandet ska det framgå om den begärda upplysningen enligt revisorns eller lekmannarevisorns mening borde ha föranlett någon ändring i revisionsberättelsen eller granskningsrapporten eller på annat sätt ger anledning till erinran. Om så är fallet, ska ändringen eller erinran anges i yttrandet.
Styrelsen ska hålla revisorns eller lekmannarevisorns yttrande tillgängligt för medlemmarna hos föreningen och skicka en kopia av det till varje medlem som har begärt upplysningen.
Om föreningen inte har någon revisor eller lekmannarevisor, ska styrelsen informera medlemmen om möjligheten att föreslå en revisor eller lekmannarevisor enligt 9 kap. 3 § eller 10 kap. 1 §. Om en revisor eller en lekmannarevisor utses, ska styrelsen omedelbart lämna upplysningen till honom eller henne.
Majoritetskrav vid andra beslut än val
32 § I ärenden som inte avser val utgörs föreningsstämmans beslut av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna.
Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag eller har bestämts i stadgarna. I fråga om vissa beslut får det dock i stadgarna endast tas in strängare villkor än vad som anges i denna lag, nämligen beslut enligt
34 och 35 §§ om ändring av stadgarna, 17 kap. 1 § om fusion, 18 kap. 1 § om likvidation, och 19 kap. 2 § om förenklad upplösning.
Majoritetskrav vid val
33 § Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning, om inte föreningsstämman före valet beslutar annat.
Första stycket gäller inte om annat har bestämts i stadgarna.
59
Författningsförslag SOU 2010:90
Majoritetskrav vid ändring av stadgarna
34 § Ett beslut om ändring av stadgarna är giltigt om det har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande, om inte annat följer av 35 §. Av 32 § framgår att det i stadgarna får tas in strängare villkor.
35 § I följande fall är ett beslut om ändring av stadgarna giltigt endast om det har biträtts av samtliga röstande på föreningsstämman, nämligen om beslutet innebär att
1. en medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks,
2. en medlems rätt att få ut belopp enligt 11 kap. inskränks och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes, eller
3. en medlems rätt att gå ur föreningen försvåras och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes.
Ett beslut om att i stadgarna ta in sådana bestämmelser som avses i 11 kap. 11 § andra stycket är giltigt endast om beslutet biträds av samtliga röstberättigade medlemmar i föreningen.
Av 32 § framgår att det i stadgarna får tas in strängare villkor för att beslutet ska vara giltigt.
Jäv
36 § En medlem får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om
1. talan mot honom eller henne,
2. hans eller hennes befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse gentemot föreningen, eller
3. talan eller befrielse som avses i 1 eller 2 och som gäller någon annan, om medlemmen i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot föreningens.
Bestämmelserna i första stycket om medlem gäller även ombud för medlem.
60
SOU 2010:90 Författningsförslag
Generell inskränkning i föreningsstämmans beslutanderätt
37 § Föreningsstämman får inte fatta beslut som är ägnade att bereda otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller annan medlem.
Stämmoprotokoll
38 § Ordföranden ska se till att det förs protokoll vid föreningsstämman.
I protokollet ska det antecknas dag och plats för föreningsstämman samt vilka beslut som föreningsstämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, ska det antecknas i protokollet vad som har yrkats och hur omröstningen har utfallit. Har en röstlängd upprättats, ska denna tas in i eller läggas som en bilaga till protokollet.
Protokollet ska undertecknas av protokollföraren. Det ska justeras av ordföranden och minst en justeringsman som utses av föreningsstämman.
39 § Senast tre veckor efter stämman ska det justerade protokollet hållas tillgängligt hos föreningen för medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar.
Protokollen ska förvaras på ett betryggande sätt.
Fullmäktige
Fullmäktiges uppgifter
40 § Fullmäktige beslutar i medlemmarnas ställe i den utsträckning som har bestämts i stadgarna.
Om fullmäktige ska förekomma, ska stadgarna innehålla uppgift om
1. i vilken utsträckning som fullmäktige utövar medlemmarnas beslutanderätt, och
2. hur fullmäktige ska utses.
61
Författningsförslag SOU 2010:90
Fullmäktigemöte
41 § Vad som sägs i denna lag om föreningsstämma gäller, om inte annat anges, även en föreningsstämma där medlemmarnas beslutanderätt utövas av fullmäktige (fullmäktigemöte).
Vid ett fullmäktigemöte ska ett beslut enligt 7 § om rätt för den som inte är medlem att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna fattas med tillämpning av 32 § första stycket.
Fullmäktiges mandattid
42 § I stadgarna ska tiden för fullmäktiges uppdrag anges. Tiden för uppdraget får inte vara längre än tre år.
Vem som får utses till fullmäktige
43 § Om inte annat har bestämts i stadgarna, får till fullmäktige utses endast
1. den som är medlem i föreningen,
2. den som enligt lag är ställföreträdare för en medlem, eller
3. om en juridisk person är medlem, den som är ledamot av styrelsen för den juridiska personen eller delägare i denna.
Suppleanter för fullmäktige
44 § För fullmäktige får det utses suppleanter. Bestämmelserna om fullmäktige i 42 och 43 §§ gäller i tillämpliga delar även suppleant.
Övriga bestämmelser om fullmäktige
45 § Vad som sägs om föreningsmedlemmar i 1–39 §§ gäller även fullmäktige. En fullmäktige får dock inte delta i ett fullmäktigemöte genom ombud. Han eller hon får inte heller anlita biträde vid ett sådant möte, om inte annat har bestämts i stadgarna eller beslutas vid mötet.
62
SOU 2010:90 Författningsförslag
Medlemmarnas rättigheter om fullmäktige har utsetts
46 § Om det inte har bestämts något annat i stadgarna, har medlemmar som inte är fullmäktige inte rätt att delta i ett fullmäktigemöte och ska inte heller kallas till ett sådant möte.
Medlemmarna har rätt att
1. få ärenden behandlade på fullmäktigemöten enligt 14 §,
2. ta del av handlingar inför fullmäktigemöten enligt 22 och 23 §§, och
3. ta del av protokoll från fullmäktigemöten enligt 39 § första stycket.
Om det på ett fullmäktigemöte har fattats beslut i frågor som avses i 4 kap. 8 § eller 17 kap. 28 §, ska medlemmarna underrättas om beslutet.
Talan mot föreningsstämmobeslut
47 § Om ett beslut av föreningsstämman inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag eller stadgarna, får en föreningsmedlem, en innehavare av förlagsandelar, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot föreningen vid allmän domstol om att beslutet ska upphävas eller ändras.
48 § Talan enligt 47 § ska väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Talan får väckas senare än vad som sägs i första stycket, när
1. beslutet är sådant att det inte kan fattas ens med alla medlemmarnas samtycke,
2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa medlemmar och något sådant samtycke inte har getts, eller
3. kallelse till föreningsstämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för föreningen i väsentliga delar inte har följts.
I fråga om ett beslut att godkänna en fusionsplan som avser en gränsöverskridande fusion gäller, utöver vad som sägs i första stycket, att talan inte får väckas efter det att Bolagsverket eller allmän domstol genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 17 kap. 23 eller 24 §.
63
Författningsförslag SOU 2010:90
Bestämmelserna i andra stycket ska inte tillämpas i fråga om en sådan fusion.
49 § Om föreningsstämmans beslut upphävs eller ändras genom dom, gäller domen även för de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som inte har fört talan.
Domstolen får ändra föreningsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft.
Styrelsens talan mot föreningen
50 § Om styrelsen vill väcka talan mot föreningen, ska styrelsen sammankalla en föreningsstämma för val av ställföreträdare som ska föra föreningens talan i tvisten. Stämningen ska delges den valde ställföreträdaren.
Skiljeförfarande
51 § En bestämmelse i stadgarna att en tvist mellan föreningen och styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en likvidator, en medlem, en innehavare av förlagsandel eller en röstberättigad som inte är medlem ska avgöras av en eller flera skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal.
Om styrelsen begär skiljeförfarande mot föreningen, ska 50 § tillämpas. Är det fråga om en talan av styrelsen mot föreningsstämmans beslut är rätten till talan inte förlorad enligt 48 §, om styrelsen inom den tid som anges där har kallat till föreningsstämma enligt 50 §.
8 kap. Föreningens ledning
Styrelsen
1 § En ekonomisk förening ska ha en styrelse med tre eller flera ledamöter. Av 4 kap. 1 § framgår att antalet styrelseledamöter eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter ska anges i stadgarna.
2 § Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter i styrelsen finns i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda
64
SOU 2010:90 Författningsförslag
och i lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner. Om inte annat följer av dessa lagar eller föreskrivs i denna lag, ska arbetstagarrepresentanter vid tillämpningen av denna lag jämställas med styrelseledamöter.
När antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter anges i stadgarna, ska arbetstagarrepresentanter som utses enligt lagen om styrelserepresentation för de privatanställda inte räknas med.
Styrelsesuppleanter
3 § För styrelseledamöter får det utses suppleanter. Av 4 kap. 1 § framgår att antalet suppleanter eller lägsta och högsta antalet suppleanter ska anges i stadgarna.
Bestämmelserna i denna lag om styrelseledamöter gäller i tillämpliga delar även suppleanter.
Styrelsens uppgifter
4 § Styrelsen svarar för föreningens organisation och förvaltningen av föreningens angelägenheter.
Styrelsen ska fortlöpande bedöma föreningens och, om föreningen är moderförening i en koncern, koncernens ekonomiska situation.
Styrelsen ska se till att föreningens organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och föreningens ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.
Om vissa uppgifter delegeras till en eller flera av styrelsens ledamöter eller till andra, ska styrelsen handla med omsorg och fortlöpande kontrollera om delegationen kan upprätthållas.
Instruktioner om rapportering till styrelsen
5 § Styrelsen ska meddela skriftliga instruktioner för när och hur sådana uppgifter som behövs för styrelsens bedömning enligt 4 § andra stycket ska samlas in och rapporteras till styrelsen. Instruktioner behöver dock inte meddelas om dessa med hänsyn till föreningens begränsade storlek och verksamhet skulle sakna betydelse för rapporteringen till styrelsen.
65
Författningsförslag SOU 2010:90
Hur styrelsen utses
6 § Styrelsen ska utses av föreningsstämman. I stadgarna får det bestämmas att en eller flera styrelseledamöter ska utses på annat sätt. Styrelsen eller en styrelseledamot får inte ges rätt att utse styrelseledamöter.
Vem som kan vara styrelseledamot
7 § Till styrelseledamot får utses endast
1. den som är medlem i föreningen,
2. den som enligt lag är ställföreträdare för en medlem, eller
3. om en juridisk person är medlem, den som är ledamot av styrelsen för den juridiska personen eller delägare i denna.
I stadgarna får det bestämmas att även annan än den som anges i första stycket får utses till styrelseledamot.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte arbetstagarrepresentanter enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
8 § En juridisk person kan inte vara styrelseledamot.
9 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
10 § Till styrelseledamot får inte utan godtagbara skäl utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som styrelsen enligt denna lag ansvarar för.
Styrelseledamots mandattid
11 § En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som har bestämts i stadgarna. Uppdragstiden ska dock upphöra senast vid slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter det då styrelseledamoten utsågs.
Ändringar i styrelsens sammansättning har verkan först från den tidpunkt då anmälan om ändringen kom in till Bolagsverket eller
66
SOU 2010:90 Författningsförslag
från den senare tidpunkt som anges i det beslut som anmälan grundar sig på.
Styrelseledamots förtida avgång
12 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om styrelseledamoten eller den som har utsett honom eller henne anmäler att uppdraget ska upphöra. Anmälan om avgången ska göras hos styrelsen. Om en styrelseledamot som inte är vald av föreningsstämman vill avgå, ska anmälan också göras hos den som har utsett honom eller henne.
I fråga om verkan av styrelseledamotens avgång gäller 11 § andra stycket.
13 § Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 7 eller 9 § hindrar honom eller henne att vara styrelseledamot och det inte finns någon suppleant som kan träda in i hans eller hennes ställe, ska övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot utses för den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förra styrelseledamoten var en arbetstagarrepresentant. Ska styrelseledamoten väljas av föreningsstämman, behöver någon ny styrelseledamot inte väljas förrän vid nästa årsstämma, om styrelsen är beslutsför med kvarstående ledamöter och suppleanter.
Domstolsbeslut om ersättare för en styrelseledamot
14 § Om en styrelseledamot som enligt stadgarna ska utses på ett annat sätt än genom val av föreningsstämman inte har utsetts, ska allmän domstol på ansökan utse en ersättare. Ansökan får göras av en styrelseledamot, en medlem, en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.
Styrelsens ordförande
15 § En av styrelsens ledamöter ska vara ordförande i styrelsen.
Ordföranden ska leda styrelsens arbete och bevaka att styrelsen fullgör de uppgifter som anges i 4 och 5 §§.
67
Författningsförslag SOU 2010:90
Om inte annat har bestämts i stadgarna eller beslutats av föreningsstämman, väljer styrelsen ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning.
Styrelsens sammanträden
16 § Styrelsens ordförande ska se till att sammanträden hålls när det behövs. Styrelsen ska alltid sammankallas om en styrelseledamot eller den verkställande direktören begär det.
17 § Den verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, om styrelsen inte i ett särskilt fall bestämmer något annat.
18 § Om en styrelseledamot inte kan närvara vid ett sammanträde och det finns en suppleant som ska delta i hans eller hennes ställe, ska denne ges tillfälle till det.
En sådan suppleant för arbetstagarledamot som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda ska alltid få underlag och ges tillfälle att delta i behandlingen av styrelsens ärenden på samma sätt som en styrelseledamot.
Styrelsens beslutförhet
19 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter eller det högre antal som har bestämts i stadgarna är närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför ska styrelseledamöter som är jäviga enligt 21 § anses som inte närvarande.
Beslut får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter har
1. fått tillfälle att delta i ärendets behandling, och
2. fått ett tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.
Majoritetskrav vid styrelsebeslut
20 § Som styrelsens beslut gäller den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för vid sammanträdet. Om det i stadgarna har bestämts särskild röstmajoritet, gäller dock detta. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Är styrelsen inte fulltalig, ska de
68
SOU 2010:90 Författningsförslag
som röstar för beslutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat har bestämts i stadgarna.
Jäv för styrelseledamot
21 § En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan styrelseledamoten och föreningen,
2. avtal mellan föreningen och tredje man, om styrelseledamoten i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot föreningens, eller
3. avtal mellan föreningen och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte om föreningens motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.
Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.
Arvode och annan ersättning till styrelseledamot
22 § Föreningsstämman ska besluta om arvode och annan ersättning för styrelseuppdrag till var och en av styrelseledamöterna.
Styrelseprotokoll
23 § Vid styrelsens sammanträden ska det föras protokoll. I protokollet ska de beslut som styrelsen har fattat antecknas.
Protokollet ska undertecknas av den som har varit protokollförare. Det ska justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet, och av ytterligare en ledamot som styrelsen har utsett.
Styrelseledamöterna och den verkställande direktören har rätt att få en avvikande mening antecknad till protokollet.
24 § Styrelsens protokoll ska föras i nummerföljd och förvaras på ett betryggande sätt.
69
Författningsförslag SOU 2010:90
Verkställande direktör
25 § Styrelsen får utse en verkställande direktör att fullgöra de uppgifter som anges i 27 §.
Vice verkställande direktör
26 § Om föreningen har en verkställande direktör, får styrelsen utse en eller flera vice verkställande direktörer.
Bestämmelserna i denna lag om den verkställande direktören ska i tillämpliga delar gälla även en vice verkställande direktör.
Om styrelsen har utsett flera vice verkställande direktörer, ska den meddela skriftliga instruktioner om i vilken inbördes ordning dessa ska träda in i den verkställande direktörens ställe.
Den verkställande direktörens uppgifter
27 § Den verkställande direktören ska sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar.
Den verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet är av ovanligt slag eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för föreningens verksamhet. I sådana fall ska styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.
Den verkställande direktören ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att föreningens bokföring ska fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen ska skötas på ett betryggande sätt.
Hinder att vara verkställande direktör
28 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara verkställande direktör. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.
70
SOU 2010:90 Författningsförslag
29 § Till verkställande direktör får inte utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som enligt denna lag ankommer på den verkställande direktören.
Verkställande direktörs mandattid
30 § Ett beslut att utse en verkställande direktör i föreningen samt beslut om den verkställande direktörens avgång eller entledigande har verkan från den tidpunkt då anmälan om registrering kom in till
Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som har angetts i beslutet.
Jäv för den verkställande direktören
31 § Den verkställande direktören får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan den verkställande direktören och föreningen,
2. avtal mellan föreningen och tredje man, om den verkställande direktören i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot föreningens, eller
3. avtal mellan föreningen och en juridisk person som den verkställande direktören ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte om föreningens motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.
Med sådana avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.
Styrelsen som föreningens ställföreträdare
32 § Styrelsen företräder föreningen och tecknar dess firma. Handlingar som enligt denna lag ska undertecknas av styrelsen ska skrivas under av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.
71
Författningsförslag SOU 2010:90
Den verkställande direktören som föreningens ställföreträdare
33 § Den verkställande direktören får alltid företräda föreningen och teckna dess firma beträffande uppgifter som han eller hon ska sköta enligt 27 §.
Särskild firmatecknare
34 § Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda föreningen och teckna dess firma (särskild firmatecknare). Bestämmelserna i 28, 29 och 31 §§ ska tillämpas på en firmatecknare som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör.
Styrelsen får när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i första stycket.
I stadgarna får det bestämmas att styrelsen inte får lämna ett sådant bemyndigande som avses i första stycket eller att ett sådant bemyndigande får lämnas endast på vissa villkor.
35 § Ett bemyndigande som avses i 34 § eller en återkallelse av ett sådant bemyndigande har verkan från den tidpunkt då anmälan om bemyndigandet eller återkallelsen kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som har angetts i bemyndigandet eller beslutet om återkallelse.
Inskränkningar i firmateckningsrätt
36 § Styrelsen får besluta att rätten att företräda föreningen och teckna dess firma får utövas endast av två eller flera personer i förening. Någon annan inskränkning i en firmatecknares rätt att teckna föreningens firma får inte registreras.
Särskild delgivningsmottagare
37 § Om föreningen inte har någon behörig ställföreträdare som är bosatt i Sverige, ska styrelsen bemyndiga en person som är bosatt här att på föreningens vägnar ta emot delgivning (särskild delgivningsmottagare). Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till
72
SOU 2010:90 Författningsförslag
någon som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Generella inskränkningar i ställföreträdares kompetens
38 § Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för föreningen får inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller någon annan medlem.
En ställföreträdare för föreningen får inte heller följa en anvisning av föreningsstämman eller något annat föreningsorgan, om anvisningen inte gäller därför att den strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna.
Kompetensöverskridande
39 § Om styrelsen eller en särskild firmatecknare har företagit en rättshandling för föreningen och då har handlat i strid med bestämmelserna i denna lag om föreningsorganens behörighet, gäller rättshandlingen inte mot föreningen. Detsamma är fallet om en verkställande direktör när en rättshandling företogs överskred sin behörighet enligt 27 § och föreningen visar att motparten insåg eller bort inse behörighetsöverskridandet.
En rättshandling gäller inte heller mot föreningen om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet och föreningen visar att motparten insåg eller bort inse befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt
1. en bestämmelse i stadgarna, eller
2. en bestämmelse som har meddelats av ett annat föreningsorgan.
Registrering
40 § Föreningen ska för registrering i föreningsregistret anmäla
1. föreningens postadress,
2. vem som har utsetts till styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör och särskild delgivningsmottagare,
3. av vilka och hur föreningens firma tecknas.
73
Författningsförslag SOU 2010:90
Anmälan ska innehålla uppgift om postadress för de personer som anges i första stycket 2 och 3. Om postadressen avviker från personernas hemvist, ska även hemvistet anges. Anmälan ska vidare innehålla uppgift om de angivna personernas personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda eller lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner, ska detta anges.
Föreningen får för registrering även anmäla vem som har utsetts till styrelseordförande.
Även den som anmälan gäller har rätt att göra anmälan enligt första stycket. Den som har utsetts till en sådan befattning som avses i första stycket 2 har även rätt att anmäla företrädarens avgång.
41 § Anmälan enligt 40 § ska göras första gången när föreningen enligt 3 kap. 3 § anmäls för registrering och därefter genast när ett förhållande som har anmälts eller ska anmälas för registrering har ändrats.
Anmälan om aktieinnehav
42 § När styrelseledamöter och den verkställande direktören tillträder sina uppdrag, ska de till föreningens styrelse anmäla förekommande innehav av aktier i bolag inom samma koncern som föreningen. Förändringar i aktieinnehaven ska anmälas inom en månad.
Anmälda uppgifter ska utan dröjsmål föras in i en särskild förteckning. För förteckningen gäller bestämmelserna i 6 kap. 2, 5, 6 och 7 §§.
Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för innehav av vissa finansiella instrument.
Särskilda bestämmelser för ekonomiska föreningar med värdepapper som är upptagna till handel
Hinder för tidigare revisor att vara befattningshavare i föreningen
43 § I en ekonomisk förening vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad gäller följande.
74
SOU 2010:90 Författningsförslag
Den som har varit revisor i föreningen eller huvudansvarig för revisionen enligt 17 § revisorslagen (2001:883) får inte vara styrelseledamot, verkställande direktör eller ledande befattningshavare av annat slag i föreningen, om det inte har gått minst två år sedan han eller hon lämnade revisionsuppdraget.
Bestämmelserna i andra stycket gäller även den som har varit huvudansvarig för revisionen enligt 17 § revisorslagen (2001:883).
Revisionsutskott
44 § I en ekonomisk förening, vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, gäller följande.
Styrelsen ska ha ett revisionsutskott. Utskottets ledamöter får inte vara anställda av föreningen. Minst en ledamot ska vara oberoende och ha redovisnings- eller revisionskompetens. Föreningen får dock besluta att styrelsen inte ska ha något revisionsutskott, förutsatt att styrelsen
1. fullgör de uppgifter som anges i denna paragraf, och
2. uppfyller det krav som anges i tredje meningen. Revisionsutskottet ska, utan att det påverkar styrelsens ansvar och uppgifter i övrigt,
1. övervaka föreningens finansiella rapportering, med avseende på den finansiella rapporteringen övervaka effektiviteten i föreningens interna kontroll, internrevision och riskhantering,
2. hålla sig informerat om revisionen av årsredovisningen och koncernredovisningen,
3. granska och övervaka revisorns opartiskhet och självständighet och i det sammanhanget särskilt uppmärksamma om revisorn tillhandahåller föreningen andra tjänster än revisionstjänster, och
4. biträda vid upprättandet av förslag till föreningsstämmans beslut om revisorsval.
9 kap. Revision
Skyldighet att ha revisor med hänsyn till föreningens storlek
1 § En ekonomisk förening ska ha minst en revisor, om föreningen uppfyller minst två av följande tre villkor:
1. medelantalet anställda i föreningen har under de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
75
Författningsförslag SOU 2010:90
2. föreningens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 25 miljoner kronor,
3. föreningens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50 miljoner kronor.
En ekonomisk förening ska också ha minst en revisor, om föreningen är moderförening i en koncern och koncernen uppfyller minst två av villkoren i första stycket. Därvid ska fordringar och skulder mellan koncernföretag, liksom internvinster, elimineras. Detsamma gäller för intäkter och kostnader som hänför sig till transaktioner mellan koncernföretag liksom förändring av internvinst.
En förening som vid utgången av ett räkenskapsår har en revisor registrerad i föreningsregistret ska alltid ha en revisor som lämnar en revisionsberättelse för det räkenskapsåret
.
Skyldighet att ha revisor enligt bestämmelser i stadgarna
2 § I stadgarna får det bestämmas att föreningen ska ha en eller flera revisorer även i andra fall än de som avses i 1 §.
Föreningsstämmans rätt och skyldighet att utse revisor även i andra fall
3 § Föreningsstämman får utse en eller flera revisorer, även om föreningen inte är skyldig att ha någon revisor enligt 1 § eller enligt stadgarna.
Föreningsstämman ska utse minst en revisor, om
1. förslag om detta framställs på en föreningsstämma där frågan enligt kallelsen till stämman ska prövas, och
2. förslaget biträds av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller av minst en tredjedel av de på stämman närvarande röstberättigade.
Revisorssuppleanter
4 § För en revisor får det utses en eller flera suppleanter.
Bestämmelserna i denna lag om revisor gäller i tillämpliga delar även suppleant.
76
SOU 2010:90 Författningsförslag
Revisorns uppgifter
5 § Revisorn ska granska den ekonomiska föreningens årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen ska vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.
Om föreningen är moderförening, ska revisorn även granska koncernredovisningen, om en sådan har upprättats, samt koncernföretagens inbördes förhållanden.
6 § Revisorn ska följa föreningsstämmans anvisningar, om de inte strider mot lag, stadgarna eller god revisionssed.
7 § Revisorn ska efter varje räkenskapsår lämna en revisionsberättelse till föreningsstämman. Bestämmelser om berättelsens innehåll och den tidpunkt då den ska lämnas till föreningens styrelse finns i 32–40 §§.
Om föreningen är en moderförening som är skyldig att upprätta koncernredovisning, ska revisorn även lämna en koncernrevisionsberättelse enligt 42 §.
8 § I samband med revisionen ska revisorn till styrelsen och den verkställande direktören framföra de erinringar och de påpekanden som följer av god revisionssed. Bestämmelser om erinringar finns i 43 §.
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
9 § Styrelsen och den verkställande direktören ska ge revisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning som revisorn anser är nödvändig. De ska lämna de upplysningar och den hjälp som revisorn begär.
Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett dotterföretag gentemot en revisor i moderföreningen.
77
Författningsförslag SOU 2010:90
Hur en revisor utses
10 § En revisor väljs av föreningsstämman, om det inte har bestämts i stadgarna att revisor ska utses på annat sätt.
I 11, 12, 29 och 30 §§ finns bestämmelser om att Bolagsverket i vissa fall ska utse en revisor.
Minoritetsrevisor
11 § Om föreningen har en eller flera revisorer, kan en medlem föreslå att en revisor som utses av Bolagsverket ska delta i revisionen tillsammans med övriga revisorer.
Förslaget ska framställas på en föreningsstämma där revisorsval ska ske eller förslaget enligt kallelsen till föreningsstämman ska behandlas. Om förslaget biträds av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller av minst en tredjedel av de på stämman närvarande röstberättigade och någon medlem ansöker om det hos Bolagsverket, ska verket utse en revisor.
Bolagsverket ska ge föreningens styrelse tillfälle att yttra sig, innan den utser revisor.
Beslutet att utse revisor ska avse tiden till och med nästa årsstämma.
Medrevisor
12 § Om föreningen har en eller flera revisorer, får innehavare av förlagsandelar som företräder förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det totalt inbetalda insatskapitalet hos styrelsen i föreningen begära att en medrevisor utses.
I så fall ska styrelsen inom två månader ansöka hos Bolagsverket om att en sådan revisor utses. Om styrelsen försummar detta, får ansökan göras av var och en som innehar en förlagsandel i föreningen.
Bolagsverket ska ge föreningens styrelse tillfälle att yttra sig, innan den utser revisor.
Beslutet att utse revisor ska avse tiden till och med nästa årsstämma.
78
SOU 2010:90 Författningsförslag
Obehörighetsgrunder
13 § Den som är i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara revisor.
Kompetenskrav
14 § En revisor ska ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfattningen av föreningens verksamhet fordras för att fullgöra uppdraget.
15 § Endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor.
Bestämmelser om auktoriserade och godkända revisorer finns i revisorslagen (2001:883).
16 § Minst en revisor ska vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, om föreningen uppfyller minst två av följande villkor:
1. medelantalet anställda i föreningen har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
2. föreningens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,
3. föreningens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor.
17 § Bestämmelserna i 16 § gäller även för moderföreningen i en koncern, om koncernen uppfyller mer än ett av följande villkor:
1. medelantalet anställda i koncernen har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
2. koncernföretagens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,
3. koncernföretagens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor.
79
Författningsförslag SOU 2010:90
Vid tillämpningen av första stycket 2 och 3 ska fordringar och skulder mellan koncernföretag, liksom internvinster, elimineras. Detsamma gäller för intäkter och kostnader som hänför sig till transaktioner mellan koncernföretag, liksom förändring av internvinst.
18 § Om en ekonomisk förening enligt bestämmelserna i 16 § eller 17 § ska ha en auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, får Bolagsverket tillåta att det till revisor i föreningen utses en viss annan godkänd revisor. Bolagsverket får ge sådant tillstånd, om
1. den avsedda revisorn har varit revisor i föreningen under närmast föregående mandatperiod, och
2. det med hänsyn till revisorns kompetens och särskilda erfarenhet av föreningen framstår som olämpligt att utse en annan revisor.
Ett tillstånd som avses i första stycket gäller i högst fem år.
19 § I andra ekonomiska föreningar än de som avses i 16 och 17 §§ ska en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen utses till revisor, om minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det vid den föreningsstämma där revisorsval ska ske.
Jäv
20 § Den kan inte vara revisor som
1. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i föreningen eller dess dotterföretag eller biträder vid föreningens bokföring eller medelsförvaltning eller föreningens kontroll däröver,
2. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till föreningen eller någon som avses i 1,
3. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder föreningen vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller föreningens kontroll däröver,
4. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 1,
5. är besvågrad med en person som avses i 1 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
6. utöver vad som normalt sammanhänger med medlemskap i föreningen, står i låneskuld till denna eller annat företag i samma kon-
80
SOU 2010:90 Författningsförslag
cern eller har en förpliktelse som föreningen eller ett sådant företag har ställt säkerhet för.
I fråga om ekonomiska föreningar som avses i 16 eller 17 § gäller, i stället för bestämmelsen i första stycket 3, att den inte får vara revisor som är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder föreningen vid bokföringen eller medelsförvaltningen eller föreningens kontroll däröver.
Den som enligt första eller andra stycket inte är behörig att vara revisor i en moderförening får inte heller vara revisor i dess dotterföretag.
21 § En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt 20 § inte är behörig att vara revisor. Om föreningen eller dess moderförening har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får revisorn dock vid revisionen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.
Revisionsbolag
22 § Till revisor får även ett registrerat revisionsbolag utses.
Bestämmelser om vem som får vara huvudansvarig för revisionen när ett revisionsbolag utses att vara revisor och om underrättelseskyldighet finns i 17 § revisorslagen (2001:883).
Följande bestämmelser i detta kapitel ska tillämpas på den huvudansvarige:
- 20 och 21 §§ om jäv, - 44 § om närvaro vid föreningsstämma och - 51 och 52 §§ om registrering.
Revisor i dotterföretag
23 § Bland revisorerna i ett dotterföretag bör minst en också vara revisor i moderföreningen.
Revisorns mandattid
24 § Uppdraget som revisor gäller till slutet av den första årsstämma som hålls efter det räkenskapsår då revisorn utsågs.
81
Författningsförslag SOU 2010:90
I stadgarna får det bestämmas att uppdraget som revisor ska gälla för en längre tid än den som anges i första stycket. Uppdraget ska dock upphöra senast vid slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter det då revisorn utsågs.
I de fall som avses i 27 § får en ny revisor utses för den tid som återstår av den tidigare revisorns mandattid.
Avgång i förtid
25 § Ett uppdrag som revisor upphör i förtid, om
1. revisorn anmäler att uppdraget ska upphöra, eller
2. den som har utsett revisorn entledigar honom eller henne på saklig grund och anmäler att uppdraget ska upphöra.
Anmälan ska göras hos styrelsen. Om en revisor som inte är vald på föreningsstämma vill avgå, ska revisorn anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.
26 § En revisor vars uppdrag upphör i förtid ska genast anmäla detta till Bolagsverket för registrering i föreningsregistret och överlämna en kopia av anmälan till föreningens styrelse.
Revisorn ska i anmälan lämna en redogörelse för vad han eller hon har funnit vid den granskning som han eller hon har utfört under den del av löpande räkenskapsår som uppdraget har omfattat. För anmälan gäller vad som föreskrivs i 37 § andra stycket, 38 § 1–4 och 39 § om revisionsberättelse.
27 § Om en revisors uppdrag upphör i förtid och det inte finns någon suppleant, ska styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor utses. Detsamma gäller om bestämmelserna i 13–19 §§ eller bestämmelser i stadgarna hindrar revisorn att vara revisor i föreningen.
28 § Om en revisors uppdrag upphör i förtid, ska revisorn och den som har utsett revisorn underrätta Bolagsverket om skälet för detta.
Bolagsverkets förordnande av revisor
29 § Efter ansökan ska Bolagsverket utse en revisor när
1. föreningen saknar en revisor, trots att det enligt 1 § eller 3 § andra stycket ska finnas en sådan,
82
SOU 2010:90 Författningsförslag
2. föreningen saknar en sådan revisor som ska finnas enligt 15, 16 eller 17 §,
3. revisorn är obehörig enligt 13 eller 20 § och det inte finns någon behörig revisorssuppleant, eller
4. en bestämmelse i stadgarna om att revisor ska finnas, om antalet revisorer eller om revisorns behörighet inte har följts.
En ansökan enligt första stycket kan göras av var och en. Styrelsen är skyldig att göra ansökan enligt första stycket, om det inte snarast möjligt utses en ny revisor genom den som enligt 10 § har rätt att utse revisor.
30 § Om föreningsstämman, trots en begäran enligt 19 §, inte har utsett någon auktoriserad revisor eller någon godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen och en röstberättigad inom en månad från föreningsstämman ansöker om det hos Bolagsverket, ska verket utse en sådan revisor.
31 § Bolagsverket ska ge föreningens styrelse tillfälle att yttra sig innan den beslutar i ett ärende enligt 29 eller 30 §.
Förordnandet ska avse tiden till dess en annan revisor har blivit utsedd på föreskrivet sätt.
Vid förordnande enligt 29 § första stycket 2 ska Bolagsverket entlediga den obehöriga revisorn.
Revisionsberättelsen
32 § Revisionsberättelsen ska lämnas till föreningens styrelse senast tre veckor före årsstämman.
Revisorn ska på årsredovisningen göra en hänvisning till revisionsberättelsen.
33 § Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om
1. föreningens firma och organisationsnummer,
2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser, samt
3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som föreningen har tillämpat.
Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.
83
Författningsförslag SOU 2010:90
34 § I revisionsberättelsen ska det anges vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har tillämpat
.
I förekommande fall ska det i revisionsberättelsen även anges
1. om revisorn i en fråga som behandlas i revisionsberättelsen har en mening som avviker från styrelsens eller annan revisors,
2. om revisionens inriktning eller omfattning är begränsad, eller
3. om revisorn anser sig sakna tillräckligt underlag för att göra något uttalande enligt 35–38 §§.
35 § Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning. I uttalandet ska det särskilt anges
1. om årsredovisningen ger en rättvisande bild av föreningens resultat och ställning, och
2. om förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar.
Om det i årsredovisningen inte har lämnats sådana upplysningar som ska lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, ska revisorn ange detta och, om det är möjligt, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.
36 § Revisionsberättelsen ska innehålla uttalanden om huruvida
1. föreningsstämman bör fastställa balansräkningen och resultaträkningen, och
2. föreningsstämman bör besluta om dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust enligt förslaget i förvaltningsberättelsen.
Om revisorn anser att balansräkningen eller resultaträkningen inte bör fastställas, ska han eller hon anteckna det på årsredovisningen.
37 § Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida styrelseledamöterna och den verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet gentemot föreningen.
Om revisorn vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet, ska det anmärkas i berättelsen. Detsamma gäller om revisorn vid granskningen har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören på något annat sätt har handlat i strid med denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna.
84
SOU 2010:90 Författningsförslag
38 § I revisionsberättelsen ska revisorn anmärka om han eller hon har funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet att
1. göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),
2. anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalningslagen,
3. lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9, 9 a eller 10 § skattebetalningslagen,
4. i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap.1, 1 b och 2 §§skattebetalningslagen, eller
5. föra medlemsförteckning och förteckning över innehavare av förlagsandelar enligt bestämmelserna i 6 och 12 kap.
39 § Utöver vad som följer av 33–38 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att medlemmarna bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, ska revisorn hänvisa till uppgifterna.
40 § Om en tidigare revisor har gjort en anmälan enligt 26 §, ska en kopia av den fogas till revisionsberättelsen. Även kopior av de underrättelser som revisorn och den som har utsett revisorn har lämnat enligt 28 § ska fogas till revisionsberättelsen.
41 § Revisorn ska genast sända en kopia av revisionsberättelsen till
Skatteverket, om revisionsberättelsen innehåller
1. anmärkningar enligt 37 § andra stycket, eller
2. uttalanden om att - årsredovisningen inte har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning,
- sådana upplysningar som ska lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning inte har lämnats,
- styrelseledamöterna eller den verkställande direktören inte bör beviljas ansvarsfrihet gentemot föreningen, eller
- föreningen inte har fullgjort en skyldighet som avses i 38 § 1–3.
Koncernrevisionsberättelsen
42 § I fråga om koncernrevisionsberättelsen gäller
- 32 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen, och
85
Författningsförslag SOU 2010:90
- 33 § första stycket 2 och andra stycket, 34 §, 35 §, 36 § första stycket 1, 39 och 40 §§ om revisionsberättelsens innehåll.
Koncernrevisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om
1. moderföreningens firma och organisationsnummer, och
2. vilket eller vilka normsystem för koncernredovisning som moderföreningen har tillämpat.
På koncernredovisningen ska det göras en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalansräkningen eller koncernresultaträkningen inte bör fastställas, ska också detta antecknas på koncernredovisningen.
Erinringar
43 § Om revisorn har framfört en erinran till styrelsen eller den verkställande direktören, ska den antecknas i ett protokoll eller i en annan handling. Handlingen ska lämnas till styrelsen och föreningen ska förvara den på ett betryggande sätt.
Styrelsen ska ta upp erinran till behandling vid ett sammanträde. Sammanträdet ska hållas inom fyra veckor från det att erinran överlämnades. Om erinran framförs senast i samband med att revisionsberättelsen avlämnas till föreningen, ska ett sammanträde alltid hållas före den föreningsstämma där revisionsberättelsen läggs fram.
Revisorns närvaro vid föreningsstämman
44 § Revisorn har rätt att närvara vid föreningsstämman. Han eller hon är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.
Revisorns tystnadsplikt
45 § Revisorn får inte till en enskild medlem eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana föreningens angelägenheter som revisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för föreningen.
86
SOU 2010:90 Författningsförslag
Åtgärder vid misstanke om brott
46 § En revisor ska vidta de åtgärder som anges i 47 och 48 §§, om han eller hon finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom ramen för föreningens verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt någon av följande bestämmelser:
2. 2, 4, 5 och 10 §§skattebrottslagen (1971:69). En revisor ska även vidta de åtgärder som anges i 47 och 48 §§, om han eller hon finner att någon inom ramen för föreningens verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt 17 kap. 7 § eller 20 kap. 2 §brottsbalken.
Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första eller andra stycket bör föranleda honom eller henne att lämna uppgifter enligt 3 kap. 1 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock åtgärder enligt 47 och 48 §§ inte vidtas.
47 § En revisor som finner att det föreligger en sådan brottsmisstanke som avses i 46 § ska utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sina iakttagelser.
Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om det kan antas att styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder med anledning av underrättelsen eller en underrättelse av annat skäl framstår som meningslös eller stridande mot syftet med underrättelseskyldigheten.
48 § Senast fyra veckor efter det att styrelsen har underrättats enligt 47 § första stycket ska revisorn i en särskild handling till åklagare redogöra för misstanken samt ange de omständigheter som misstanken grundar sig på.
Första stycket gäller inte om
1. den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen har avhjälpts,
2. det misstänkta brottet redan har anmälts till polismyndighet eller åklagare, eller
3. det misstänkta brottet är obetydligt. I de fall som avses i 47 § andra stycket ska revisorn, om anmälan om det misstänkta brottet inte redan har lämnats till polismyndighet
87
Författningsförslag SOU 2010:90
eller åklagare, utan oskäligt dröjsmål lämna en sådan handling som anges i första stycket.
När den handling som anges i första stycket har lämnats, ska revisorn genast pröva om han eller hon ska avgå från sitt uppdrag.
Revisorns upplysningsplikt gentemot föreningsstämman
49 § Revisorn är skyldig att lämna föreningsstämman de upplysningar som stämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för föreningen.
Revisorns upplysningsplikt gentemot medrevisor m.fl.
50 § Revisorn är skyldig att lämna en minoritetsrevisor, en medrevisor, en ny revisor, en lekmannarevisor, en särskild granskare och, om föreningen är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om föreningens angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Revisorn i en ekonomisk förening som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, landstinget eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i.
Registrering
51 § Föreningen ska för registrering i föreningsregistret anmäla vem som har utsetts till revisor.
Anmälan ska innehålla uppgift om revisorns postadress. Om postadressen avviker från revisorns hemvist, ska även hemvistet anges. Anmälan ska vidare innehålla uppgift om revisorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.
Är revisorn ett registrerat revisionsbolag, ska anmälan även innehålla uppgift om bolagets organisationsnummer och om vem som är huvudansvarig för revisionen.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
88
SOU 2010:90 Författningsförslag
52 § Anmälan enligt 51 § ska göras så snart revisor har utsetts och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.
53 § Om Bolagsverket bifaller en ansökan enligt 11, 12, 29 eller 30 §, ska föreningen ersätta sökanden för ansökningsavgiften.
Särskilda bestämmelser för ekonomiska föreningar med värdepapper som är upptagna till handel
Skyldighet att ha revisor
54 § I en ekonomisk förening vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad eller på en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska det alltid finnas en revisor. Denne ska vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen.
Rapportering till föreningens revisionsutskott
55 § Om föreningens överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska revisorn
1. rapportera till revisionsutskottet om viktiga omständigheter som har framkommit vid revisionen, särskilt ifråga om brister i föreningens interna kontroll av den finansiella rapporteringen,
2. om det finns någon omständighet som väsentligt kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet, rådgöra med revisionsutskottet om detta förhållande och vilka åtgärder som har vidtagits,
3. till revisionsutskottet årligen lämna en skriftlig försäkran om sin opartiskhet och självständighet, och
4. för revisionsutskottet årligen redovisa vilka andra tjänster än revisionstjänster som han eller hon har tillhandahållit föreningen.
I fall som avses i 8 kap. 44 § andra stycket fjärde meningen ska revisorn i stället vända sig till styrelsen.
89
Författningsförslag SOU 2010:90
Revisorns mandattid
56 § Uppdraget som revisor för en förening vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad får gälla högst sju år i följd.
Den som har varit revisor i föreningen under sju år enligt första stycket får inte delta i revisionen, om det inte har gått minst två år sedan han eller hon lämnade revisionsuppdraget.
10 kap. Allmän och särskild granskning
Allmän granskning
Vad som avses med allmän granskning
1 § I en ekonomisk förening kan det utses en eller flera lekmannarevisorer att utföra sådan granskning som anges i 4 § (allmän granskning).
Bestämmelserna i denna lag om revisorer är inte tillämpliga på lekmannarevisorer.
När lekmannarevisorer ska utses
2 § Om föreningen saknar revisor, ska föreningen ha minst en lekmannarevisor. Detta gäller dock inte om det i stadgarna har bestämts att föreningen inte ska ha någon lekmannarevisor.
Oavsett vad som har bestämts i stadgarna, ska en förening som saknar revisor utse en lekmannarevisor, om en medlem begär det. I stadgarna får det dock bestämmas att en lekmannarevisor ska utses först om begäran biträds av minst en tiondel av de röstberättigade i föreningen eller av minst en tredjedel av de röstberättigade som är närvarande på den föreningsstämma där frågan behandlas.
Även om det i stadgarna har bestämts att föreningen inte ska ha någon lekmannarevisor, får föreningsstämman besluta att utse en eller flera lekmannarevisorer.
90
SOU 2010:90 Författningsförslag
Suppleant för lekmannarevisor
3 § För en lekmannarevisor får det utses en eller flera suppleanter.
Bestämmelserna i denna lag om lekmannarevisor gäller i tillämpliga delar även suppleant.
Lekmannarevisorns uppgifter
4 § Lekmannarevisorn ska granska föreningens verksamhet för att klarlägga om den sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om föreningens interna kontroll är tillräcklig. Granskningen ska vara så ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning kräver.
5 § Lekmannarevisorn ska följa föreningsstämmans anvisningar, om de inte strider mot lag, stadgarna eller god sed.
6 § Lekmannarevisorn ska efter varje räkenskapsår lämna en granskningsrapport till föreningsstämman. Bestämmelser om rapportens innehåll och den tidpunkt då den ska lämnas till föreningens styrelse finns i 14 §.
Lekmannarevisorn får inte underteckna en sådan revisionsberättelse som avses i 9 kap. 7 §.
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
7 § Styrelsen och den verkställande direktören ska ge lekmannarevisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning lekmannarevisorn anser vara nödvändig. De ska lämna de upplysningar och den hjälp som lekmannarevisorn begär.
Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören, revisorn och lekmannarevisorn i ett dotterföretag gentemot en lekmannarevisor i moderföreningen.
Hur en lekmannarevisor utses
8 § En lekmannarevisor väljs av föreningsstämman, om inte stadgarna innehåller bestämmelser om att lekmannarevisorn ska utses på något annat sätt.
91
Författningsförslag SOU 2010:90
9 § Om det inte har utsetts någon lekmannarevisor i föreningen, trots att det ska finnas en sådan i föreningen enligt 2 §, ska Bolagsverket på ansökan av en medlem eller annan röstberättigad utse en lekmannarevisor.
Bolagsverket ska ge föreningen tillfälle att yttra sig innan den beslutar i ett ärende enligt första stycket.
Förordnandet ska avse tiden till dess en annan lekmannarevisor har blivit utsedd på föreskrivet sätt.
Obehörighetsgrunder
10 § Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara lekmannarevisor.
Jäv
11 § Den kan inte vara lekmannarevisor som
1. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i föreningen eller dess dotterföretag eller biträder vid föreningens bokföring eller medelsförvaltning eller föreningens kontroll däröver,
2. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till föreningen eller någon som avses i 1,
3. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder föreningen vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller föreningens kontroll däröver,
4. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 1,
5. är besvågrad med en person som avses i 1 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
6. står i låneskuld till föreningen eller till företag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant företag har ställt säkerhet för.
I fråga om föreningar som avses i 9 kap. 16 eller 17 § gäller, i stället för bestämmelsen i första stycket 3, att den inte får vara lekmannarevisor som är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder föreningen vid bokföringen eller medelsförvaltningen eller föreningens kontroll däröver.
92
SOU 2010:90 Författningsförslag
Den som enligt första eller andra stycket inte är behörig att vara lekmannarevisor i en moderförening får inte heller vara lekmannarevisor i dess dotterföretag.
12 § En lekmannarevisor får vid granskningen av föreningen inte anlita någon som enligt 11 § inte är behörig att vara lekmannarevisor. Om föreningen eller dess moderbolag har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får lekmannarevisorn dock vid granskningen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god sed.
Avgång
13 § Ett uppdrag som lekmannarevisor upphör, om lekmannarevisorn eller den som har utsett lekmannarevisorn anmäler att uppdraget ska upphöra. Anmälan ska göras hos styrelsen. Om en lekmannarevisor som inte är vald på föreningsstämma vill avgå, ska lekmannarevisorn anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.
Granskningsrapporten
14 § Granskningsrapporten ska lämnas till föreningens styrelse senast tre veckor före årsstämman.
I rapporten ska lekmannarevisorn uttala sig om sådana förhållanden som avses i 4 § och om sådana förhållanden som han eller hon har varit skyldig att granska enligt 5 §. Om lekmannarevisorn finner anledning till anmärkning mot någon styrelseledamot eller mot den verkställande direktören, ska han eller hon upplysa om detta i rapporten och lämna uppgift om anledningen till anmärkningen.
Om föreningen inte har någon revisor, ska lekmannarevisorn i granskningsrapporten även anmärka om han eller hon har funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet att föra medlemsförteckning och förteckning över innehavare av förlagsandelar enligt bestämmelserna i 6 och 12 kap.
Lekmannarevisorn får i granskningsrapporten även lämna andra upplysningar som han eller hon anser att medlemmarna bör få kännedom om.
93
Författningsförslag SOU 2010:90
Lekmannarevisorns närvaro vid föreningsstämma
15 § Lekmannarevisorn har rätt att närvara vid föreningsstämma.
Han eller hon är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.
Lekmannarevisorns tystnadsplikt
16 § Lekmannarevisorn får inte till en enskild medlem eller innehavare av förlagsandelar eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana föreningens angelägenheter som lekmannarevisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för föreningen.
Lekmannarevisorns upplysningsplikt gentemot föreningsstämman
17 § Lekmannarevisorn är skyldig att lämna föreningsstämman de upplysningar som stämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för föreningen.
Lekmannarevisorns upplysningsplikt gentemot revisor m.fl.
18 § Lekmannarevisorn är skyldig att lämna föreningens revisor, en annan lekmannarevisor, en särskild granskare och, om föreningen är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om föreningens angelägenheter.
Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Lekmannarevisorn i en förening som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, landstinget eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i.
94
SOU 2010:90 Författningsförslag
Registrering
19 § Föreningen ska för registrering i föreningsregistret anmäla vem som har utsetts till lekmannarevisor.
Anmälan ska innehålla uppgift om lekmannarevisorns postadress. Om postadressen avviker från lekmannarevisorns hemvist, ska även hemvistet anges. Anmälan ska vidare innehålla uppgift om lekmannarevisorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
20 § Anmälan enligt 19 § ska göras så snart lekmannarevisorn har utsetts och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller ska anmälas för registrering.
Särskild granskning
Särskild granskning efter begäran från medlem
21 § En medlem kan väcka förslag om granskning genom en särskild granskare. En sådan granskning kan avse
1. föreningens förvaltning och räkenskaper under en viss förfluten tid, eller
2. vissa åtgärder eller förhållanden i föreningen.
22 § Ett förslag enligt 21 § ska framställas på ordinarie föreningsstämma eller på den föreningsstämma där ärendet enligt kallelsen till föreningsstämman ska behandlas. Om förslaget biträds av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller minst en tredjedel av de på stämman närvarande röstberättigade, ska Bolagsverket på ansökan av en medlem utse en eller flera särskilda granskare.
Bolagsverket ska ge föreningens styrelse tillfälle att yttra sig, innan den utser en särskild granskare.
Särskild granskning efter begäran från innehavare av förlagsandelar
23 § Innehavare av förlagsandelar som företräder förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det totalt inbetalda insatskapitalet får hos styrelsen i föreningen begära sådan granskning som avses i 21 §. I så fall ska styrelsen inom två månader ansöka hos Bolagsverket om att en eller flera särskilda
95
Författningsförslag SOU 2010:90
granskare utses. Om styrelsen försummar detta, får ansökan göras av var och en som innehar en förlagsandel i föreningen.
Bolagsverket ska ge föreningens styrelse tillfälle att yttra sig, innan den utser en särskild granskare.
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
24 § Följande bestämmelser ska tillämpas på en särskild granskare:
- 7 § om tillhandahållande av upplysningar m.m., - 10 § om obehörighetsgrunder, - 11 och 12 §§ om jäv, - 15 § om närvaro vid föreningsstämma, - 16 § om tystnadsplikt, - 17 och 18 §§ om upplysningsplikt samt - 9 kap. 22 § om revisionsbolag.
Den särskilda granskarens yttrande
25 § Den särskilda granskaren ska lämna ett yttrande över sin granskning. Yttrandet ska hållas tillgängligt för och sändas till medlemmarna på det sätt som anges i 7 kap. 22 § första och andra styckena samt läggas fram på en föreningsstämma. Om den särskilda granskaren har utsetts på begäran av en innehavare av en förlagsandel, ska yttrandet på samma sätt tillhandahållas innehavarna av förlagsandelar.
Samma rätt som en medlem har att ta del av yttrandet har en tidigare medlem som var upptagen i röstlängden för den föreningsstämma där frågan om utseende av särskild granskare behandlades.
11 kap. Medlemsinsatser
Obligatoriska insatser och överinsatser
1 § Vad som i denna lag avses med obligatoriska insatser och överinsatser framgår av 1 kap. 4 §. Av 4 kap. 1 § följer att frågor om obligatoriska insatser och överinsatser ska regleras i stadgarna.
96
SOU 2010:90 Författningsförslag
Emissionsinsatser
2 § I stadgarna får det bestämmas att belopp som enligt 13 kap. 3 och 4 §§ kan bli föremål för värdeöverföring efter särskilt beslut ska tillgodoföras medlemmarna som emissionsinsatser. I så fall ska det i stadgarna också anges vilka villkor som ska gälla för detta. Ett beslut om tillgodoförande (insatsemission) fattas av föreningsstämman.
Förslag och beslut om insatsemission
3 § Om föreningsstämman ska pröva en fråga om insatsemission, ska styrelsen upprätta ett förslag enligt bestämmelserna i 4–6 §§.
4 § I förslaget till insatsemission ska följande anges:
1. det sammanlagda belopp som ska tillgodoföras medlemmarna som emissionsinsatser, och
2. grunderna för fördelningen av beloppet bland medlemmarna. Om stadgarna innehåller bestämmelser om att en medlem vid avgång ur föreningen inte ska ha rätt att få ut hela emissionsinsatsen, ska också detta anges i förslaget.
5 § Om årsredovisningen inte ska behandlas på den föreningsstämma som ska besluta i frågan om insatsemission, ska det i förslaget anges hur stor del av det enligt 13 kap. 3 § disponibla beloppet som finns kvar efter det senaste fattade beslutet om värdeöverföring.
6 § I det fall som avses i 5 § ska det till förslaget också fogas följande handlingar:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, och
2. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av betydelse för föreningens ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i föreningens bundna kapital som har skett efter balansdagen.
Om föreningen har en revisor, ska det till förslaget även fogas
1. en kopia av revisionsberättelsen för det år som årsredovisningen enligt första stycket 1 avser, och
97
Författningsförslag SOU 2010:90
2. ett yttrande över den redogörelse som avses i första stycket 2, undertecknat av revisorn, med uttalande om huruvida föreningsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
7 § Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 § tillgängligt hos föreningen för medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst två veckor närmast före den föreningsstämma där frågan om insatsemission ska prövas. I förekommande fall ska de handlingar som avses i 6 § hållas tillgängliga tillsammans med förslaget.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. Kopiorna ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Kopior behöver dock inte skickas, om handlingarna, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängliga på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
Handlingarna ska läggas fram på föreningsstämman.
8 § Kallelsen till den föreningsstämma som ska pröva förslaget enligt 3 § ska ange förslagets huvudsakliga innehåll.
9 § Beslutet om insatsemission ska innehålla de uppgifter som framgår av 4 §.
Överlåtelse av medlemsinsatser
10 § Obligatoriska insatser får inte överlåtas.
Överinsatser och emissionsinsatser får endast överlåtas till annan medlem. Rätten att överlåta överinsatser och emissionsinsatser får begränsas genom bestämmelser i stadgarna. I stadgarna får det också bestämmas att sådana överlåtelser enbart får ske på visst i stadgarna angivet sätt.
En överlåtelse av överinsatser eller emissionsinsatser har rättsverkan mot föreningen när styrelsen har underrättats om den. Om något annat har bestämts i stadgarna, gäller dock detta.
98
SOU 2010:90 Författningsförslag
Inlösen av andel vid avgång ur föreningen
Hur mycket som kan betalas ut
11 § En medlem som har avgått ur föreningen har rätt att få ut sina inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser.
I stadgarna för en förening som kännetecknas av att medlemmarna är anställda eller på liknande sätt deltar med egen arbetsinsats får det bestämmas att en avgående medlem har rätt att få ut ett belopp som överstiger hans eller hennes medlemsinsatser. I 7 kap. 35 § andra stycket finns särskilda föreskrifter om införandet av sådana stadgebestämmelser.
Det belopp som betalas ut enligt första eller andra stycket får inte överstiga medlemmens andel av föreningens eget kapital. I det sammanhanget ska föreningens eget kapital beräknas enligt den fastställda balansräkning som hänför sig till tiden för avgången, dock att reservfonden, uppskrivningsfonden och förlagsinsatserna inte ska räknas med i föreningens eget kapital.
Vad medlemmen har rätt till enligt första–tredje styckena får inte betalas ut tidigare än sex månader efter medlemmens avgång.
12 § Går föreningen i likvidation inom sex månader från tidpunkten för medlemmens avgång ur föreningen eller meddelas inom samma tid beslut om att försätta föreningen i konkurs, ska den avgångna medlemmens rätt att få ut medlemsinsatser och annat belopp som avses i 11 § bedömas enligt grunderna för reglerna om skifte av föreningens tillgångar.
Begränsande stadgebestämmelser
13 § En medlems rätt enligt 10 och 11 §§ får begränsas genom bestämmelser i stadgarna. Sådana begränsningar gäller dock inte i de fall som avses i 4 kap. 8 § och 17 kap. 28 §.
Skyldighet att efter föreningens konkurs betala tillbaka utbetalt belopp
14 § Om föreningen försätts i konkurs på en ansökan som har gjorts inom ett år från tidpunkten för en medlems avgång, är den avgångne medlemmen skyldig att betala tillbaka det som han eller
99
Författningsförslag SOU 2010:90
hon har fått ut enligt 11 § i den utsträckning det behövs för att föreningens skulder ska kunna betalas.
Avgången medlems rätt till vinstutdelning
15 § En avgången medlem har rätt att i samma utsträckning som övriga medlemmar få ut sin andel av beslutad vinstutdelning.
En medlems rätt enligt första stycket får begränsas genom bestämmelser i stadgarna. Sådana begränsningar gäller dock inte i de fall som avses i 4 kap. 8 § och 17 kap. 28 §.
Särskild inlösen av överinsats
16 § En medlem, som deltar i föreningen med överinsatser har rätt att efter uppsägning få tillbaka dessa utan att avgå ur föreningen.
Ifråga om sådan återbetalning ska följande bestämmelser tillämpas: 11 § första, tredje och fjärde styckena och 12 § om hur stort belopp som får återbetalas,
13 § om begränsande stadgebestämmelser, 14 § om skyldighet att efter föreningens konkurs betala tillbaka utbetalat belopp, och
5 kap. 6 § tredje stycket om sättet för uppsägning. Sexmånadersfristerna enligt 11 och 12 §§ ska vid en uppsägning enligt första stycket räknas från det räkenskapsårsskifte som infaller näst efter en månad från uppsägningen eller den längre tid, högst sex månader från uppsägningen, som har bestämts i stadgarna.
Överinsatser som inte har stöd i stadgarna får återbetalas även efter uppsägning från föreningen.
Inlösen av medlemsinsats efter beslut om minskning av insatsskyldigheten
17 § Om föreningsstämman har beslutat om minskning av medlemmarnas insatsskyldighet, ska bestämmelserna i 16 § tillämpas också vid inlösen av den del av tidigare inbetald medlemsinsats som medlemmen inte längre är skyldig att delta med. Vid inlösen av detta slag krävs dock inte någon uppsägning och utbetalning får ske så snart den tid som anges i 4 kap. 7 § har löpt ut.
100
SOU 2010:90 Författningsförslag
Återbäringsskyldighet vid oriktig betalning enligt 11, 16 eller 17 §
18 § Om föreningen har betalat ut medel i enlighet med 11, 16 eller 17 § men utbetalningen har stått i strid med bestämmelserna om sådan betalning, ska mottagaren betala tillbaka det som han eller hon har tagit emot (återbäringsskyldighet).
Bristtäckningsansvar vid oriktig utbetalning enligt 11, 16 eller
17 §
19 § Om det uppkommer någon brist vid återbetalning enligt 18 §, är de personer som har medverkat till föreningens beslut om utbetalning ansvariga för denna. Detsamma gäller dem som har medverkat till verkställandet av beslutet eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet om utbetalning.
För ansvar enligt första stycket förutsätts, i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och särskild granskare, uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om medlem eller annan, uppsåt eller grov oaktsamhet.
Vid tillämpningen av första och andra styckena gäller 22 kap. 4 och 5 §§.
12 kap. Förlagsinsatser
Allmänt om förlagsinsatser
1 § I stadgarna för en ekonomisk förening får det bestämmas att kapital får tillskjutas genom insatser av särskilt slag (förlagsinsatser). I så fall ska i stadgarna också anges vad som ska gälla för förlagsinsatserna.
Med en förlagsinsats följer en andelsrätt av särskilt slag i föreningen (förlagsandel). Förlagsandelen ger begränsade rättigheter i föreningen. Bestämmelser om dessa rättigheter finns i detta kapitel och i
- 7 kap. 22, 39, 47 och 49 §§, - 9 kap. 12 §, - 10 kap. 23 §, - 11 kap. 7 §,
101
Författningsförslag SOU 2010:90
- 14 kap. 8 §, - 17 kap. 15 och 37 §§, samt - 18 kap. 7, 12, 16, 19, 29 och 30 §§.
Vem som får tillskjuta förlagsinsatser
2 § Förlagsinsatser får tillskjutas av medlemmar. I stadgarna får det bestämmas att även andra än medlemmar får tillskjuta förlagsinsatser.
I stadgarna kan det tas in bestämmelser om begränsningar i fråga om vem som har rätt att tillskjuta förlagsinsatser och genom överlåtelse förvärva den förlagsandel som är förenad med förlagsinsatserna. För redan gjorda insatser får inte införas strängare begränsningar än vad som gällde när insatsen gjordes.
Förvärv av förlagsandelar i strid med sådana stadgebestämmelser som avses i andra stycket är ogiltiga.
Förlagsandelsinnehavares rätt vid föreningens upplösning
3 § Om föreningen upplöses och det vid upplösningen finns överskott, har innehavarna av förlagsandelar rätt att så långt överskottet räcker få förlagsinsatserna inlösta med belopp som motsvarar insatsernas storlek, innan utbetalning sker för andra ändamål. Finns det flera förlagsinsatser och räcker inte överskottet till full betalning av samtliga, ska överskottet fördelas på insatserna i förhållande till deras storlek.
Inlösen av förlagsinsatser
När inlösen kan ske
4 § Den som innehar en förlagsandel har rätt att få förlagsinsatsen inlöst när det har gått fem år eller mera från tillskottet, om han eller hon skriftligen har sagt upp beloppet minst två år i förväg.
Föreningen får lösa in en förlagsinsats när det har gått fem år eller mera från tillskottet, om föreningen skriftligen har sagt upp beloppet minst sex månader i förväg.
I stadgarna kan det bestämmas att det får förekomma förlagsinsatser som ska lösas in vid en viss tidpunkt utan föregående upp-
102
SOU 2010:90 Författningsförslag
sägning, dock tidigast fem år från tillskottet. En sådan bestämmelse får inte avse redan tillskjutna förlagsinsatser.
Hur mycket som ska betalas ut vid inlösen
5 § Inlösen enligt 4 § ska ske till det belopp som utgör insatsens storlek enligt förlagsandelsbeviset. Om en förlagsandel har registrerats hos en central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, ska inlösen i stället ske till det belopp som utgör insatsens storlek enligt registreringen.
Det belopp som betalas ut enligt första stycket får dock inte överstiga den del av föreningens eget kapital som belöper på andelen i förhållande till övriga förlagsinsatser. I det sammanhanget ska föreningens eget kapital beräknas enligt den senast fastställda balansräkningen, dock ska reservfonden och uppskrivningsfonden inte räknas med i föreningens eget kapital.
Skyldighet att efter föreningens konkurs återbetala utbetalt belopp
6 § Om föreningen försätts i konkurs på en ansökan som görs inom ett år efter inlösen, ska bestämmelserna i 11 kap. 14 § om återbetalning tillämpas på förlagsinsatsen. Detta gäller dock inte förlagsinsatser som har kunnat lösas in utan föregående uppsägning.
Förteckning över förlagsinsatser
Skyldighet att föra förteckning över förlagsinsatser
7 § Om förlagsinsatser har tillskjutits föreningen, ska styrelsen föra en förteckning över dessa.
Förteckningen ska ha till ändamål att ge föreningen, medlemmarna och andra underlag för att bedöma vilka förlagsinsatser som finns i föreningen.
103
Författningsförslag SOU 2010:90
Innehållet i förteckningen
8 § Förteckningen över förlagsinsatser ska innehålla uppgift om
1. storleken på varje förlagsinsats,
2. den tidpunkt då insatsen gjordes, och
3. den rätt till utdelning som insatsen medför. Om förlagsandelsbevis har utfärdats, ska detta anges.
Övriga bestämmelser om förteckningen
9 § I fråga om förteckningen över förlagsinsatser gäller i övrigt följande bestämmelser i 6 kap.
2 § om förteckningens form, 5 § om förteckningens offentlighet, 6 § om arkivering av förteckningen, och 7 § om personuppgiftsansvar m.m.
Förlagsandelsbevis
10 § För varje förlagsinsats ska föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis. Beviset ska ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller order och innehålla uppgift om
1. föreningens firma,
2. nummer eller annan beteckning för beviset,
3. insatsens storlek,
4. den rätt till utdelning som insatsen medför,
5. det sätt på vilket utdelning ska utbetalas och inlösen ske,
6. stadgebestämmelser som avses i 2 § andra stycket, och
7. upplysning om vad 2 § tredje stycket innebär. Förlagsandelsbeviset ska undertecknas av föreningen. Styrelseledamöters eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 9 § ska inte tillämpas.
Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument följer att förlagsandelsbevis inte får utfärdas för förlagsandelar som har registrerats enligt den lagen.
104
SOU 2010:90 Författningsförslag
11 § I fråga om förlagsandelsbevis gäller lagen (1936:81) om skuldebrev, om inte annat följer av denna lag.
Vid tillämpningen av lagen om skuldebrev gäller följande. Ett förlagsandelsbevis som har ställts till viss man ska likställas med enkelt skuldebrev och ett förlagsandelsbevis som har ställts till innehavaren eller till viss man eller order ska likställas med löpande skuldebrev. Den som innehar ett förlagsandelsbevis, som har ställts till viss man eller order och som enligt föreningens påskrift på beviset är ägare till förlagsandelen ska likställas med den som enligt 13 § andra stycket lagen om skuldebrev förmodas ha rätt att göra ett skuldebrev gällande. Påskrift på förlagsandelsbeviset ska göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv av den förlagsandel som beviset avser.
Registrering av förlagsandelar
12 § I stadgarna kan det bestämmas att föreningen får registrera förlagsandelar hos en central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument i stället för att utfärda förlagsandelsbevis. Detta gäller dock inte förlagsandelar för vilka det gäller förvärvsbegränsningar enligt 2 § andra stycket första meningen.
Ett beslut som innebär att en förlagsandel inte längre ska vara registrerad hos en central värdepappersförvarare blir giltigt endast om den som har panträtt i förlagsandelen skriftligen har samtyckt till beslutet.
13 kap. Allmänna bestämmelser om värdeöverföringar
Begreppet värdeöverföring
1 § Med värdeöverföring avses i denna lag
1. utbetalning eller annan förmögenhetsöverföring som föreningsstämman har beslutat om i enlighet med bestämmelserna i 14 kap. (vinstutdelning),
2. betalning av efterlikvid, återbäring eller liknande belopp som har beslutats av föreningsstämman eller styrelsen i enlighet med bestämmelserna i 15 kap. och som grundas på rörelsens resultat utan att ha räknats in i det redovisade årsresultatet (gottgörelse),
105
Författningsförslag SOU 2010:90
3. minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna enligt 16 kap. 2 § 2, och
4. annan affärshändelse som medför att föreningens förmögenhet minskar.
En affärshändelse som avses i första stycket 4 utgör dock inte en värdeöverföring om den har rent affärsmässig karaktär för föreningen eller om den är en naturlig del i föreningens ekonomiska relation med medlemmarna.
Detta kapitel gäller inte vid sådan överföring av tillgångar som sker enligt
1. bestämmelserna om inlösen av medlemsinsatser i 11 kap. 11–14, 16 och 17 §§,
2. bestämmelserna om fusion i 17 kap.,
3. bestämmelserna om likvidation i 18 kap., och
4. bestämmelserna om förenklad upplösning i 19 kap. 2 §.
Tillåtna former för värdeöverföringar
2 § Värdeöverföring får ske endast enligt bestämmelserna i denna lag om
1. vinstutdelning,
2. gottgörelse,
3. minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna, och
4. gåva som avses i 5 §. Om samtliga medlemmar är ense om det, får värdeöverföring ske även i andra former än som anges i första stycket.
Skyddet för föreningens bundna egna kapital och försiktighetsregeln
3 § En värdeöverföring får inte äga rum om det efter överföringen inte finns full täckning för föreningens bundna egna kapital. Beräkningen ska grunda sig på den senast fastställda balansräkningen med beaktande av ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter balansdagen.
Även om det inte finns något hinder enligt första stycket får föreningen genomföra en värdeöverföring till medlemmar eller andra endast om den framstår som försvarlig med hänsyn till
106
SOU 2010:90 Författningsförslag
1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, och
2. föreningens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
Om föreningen är en moderförening, ska vid tillämpningen av andra stycket hänsyn tas även till de krav som koncernverksamhetens art, omfattning och risker ställer på koncernens egna kapital samt till koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
Första stycket gäller inte vid värdeöverföring i form av gottgörelse.
Värdeöverföringar under löpande räkenskapsår
4 § Under tiden från och med den årsstämma där resultaträkningen och balansräkningen för ett räkenskapsår har fastställts fram till nästa årsstämma får värdeöverföringar ske med ett sammanlagt belopp som uppgår till högst det belopp som vid den första årsstämman var tillgängligt för värdeöverföring enligt 3 § första stycket.
Vid beräkningen av utrymmet för värdeöverföring ska ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter den senaste årsstämman beaktas.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte värdeöverföringar i form av gottgörelse.
Gåva till allmännyttigt ändamål
5 § Föreningsstämman får besluta om gåva till ett allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, föreningens ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §.
Under de förutsättningar som anges i första stycket får även styrelsen besluta om en sådan gåva, dock endast om gåvan är av liten betydelse med hänsyn till föreningens ställning.
Återbäringsskyldighet vid olaglig värdeöverföring
6 § Om en värdeöverföring som avses i 1 § första stycket 1–3 eller 5 § har skett i strid med bestämmelserna i detta kapitel eller 14– 16 kap., är mottagaren skyldig att återlämna vad han eller hon har
107
Författningsförslag SOU 2010:90
tagit emot, om föreningen visar att han eller hon insåg eller bort inse att värdeöverföringen stod i strid med denna lag (återbäringsskyldighet). Har en värdeöverföring enligt 1 § 4, som inte avser gåva enligt 5 §, skett i strid med detta kapitel, är mottagaren återbäringsskyldig om föreningen visar att han eller hon insåg eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från föreningen.
På värdet av den egendom som ska återbäras ska mottagaren betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att värdeöverföringen ägde rum till dess att ränta ska betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.
Bristtäckningsansvar vid olaglig värdeöverföring
7 § Om det uppkommer någon brist vid återbäring enligt 6 §, är de personer som har medverkat till beslutet om värdeöverföringen ansvariga för bristen (bristtäckningsansvar). Detsamma gäller dem som har medverkat till verkställandet av beslutet eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet om värdeöverföring.
För ansvar enligt första stycket förutsätts, i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och särskild granskare, uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om medlem eller annan, uppsåt eller grov oaktsamhet.
För brist som uppkommer vid återbäringen ansvarar även den som har tagit emot egendom från en person som avses i 6 § första stycket med vetskap om att den härrör från en olaglig värdeöverföring.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första–tredje styckena gäller 22 kap. 4 och 5 §§.
14 kap. Vinstutdelning
Vem som kan få del av föreningens vinst
1 § Vinstutdelning får lämnas till föreningens medlemmar. Vinstutdelningen får beräknas
1. i förhållande till den omfattning i vilken någon har deltagit i föreningens verksamhet eller i övrigt tagit denna i anspråk (vinstutdelning i form av efterlikvid, återbäringar eller liknande), eller
108
SOU 2010:90 Författningsförslag
2. i förhållande till innestående insatser (vinstutdelning i form av insatsränta).
Vinstutdelning som beräknas enligt första stycket 2 får även lämnas till innehavare av förlagsandelar och till avgångna medlemmar.
I stadgarna får det bestämmas att vinstutdelning som beräknas enligt första stycket 1 får lämnas även till andra än medlemmar.
Beslutsordning
2 § Beslut om vinstutdelning fattas av föreningsstämman.
Stämman får inte besluta om utdelning av större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt annat än om det finns en sådan skyldighet enligt stadgarna.
Förslag till beslut om vinstutdelning
3 § Om föreningsstämman ska pröva en fråga om vinstutdelning, ska styrelsen upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4–7 §§.
4 § I förslaget om vinstutdelning ska följande anges:
1. vilka som ska ha rätt till utdelning,
2. hur rätten till utdelning ska beräknas,
3. den tidpunkt då utdelningen ska betalas eller, i förekommande fall, bemyndigande för styrelsen att fastställa betalningsdag, och
4. om utdelningen ska avse annat än pengar, uppgift om arten av den egendom som ska delas ut.
Yttrande från styrelsen
5 § Till förslaget om vinstutdelning ska fogas ett motiverat yttrande från styrelsen om huruvida den föreslagna vinstutdelningen är försvarlig med hänsyn till vad som anges i 13 kap. 3 § andra och tredje styckena. Om tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (1995:1554), ska det i yttrandet också anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.
109
Författningsförslag SOU 2010:90
Kompletterande information
6 § Om årsredovisningen inte ska behandlas på den föreningsstämma som ska pröva förslaget om vinstutdelning, ska det i förslaget anges hur stor del av det enligt 13 kap. 3 § första stycket disponibla beloppet som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring.
7 § I det fall som avses i 6 § ska följande handlingar fogas till förslaget:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, och
2. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i föreningens bundna egna kapital som har skett efter balansdagen.
Om föreningen har en revisor, ska det till förslaget även fogas
1. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser, och
2. ett yttrande över den redogörelse som avses i första stycket 2, undertecknat av föreningens revisor, med uttalande om huruvida föreningsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
8 § Styrelsen ska hålla förslaget om vinstutdelning, tillsammans med handlingar som avses i 5 §, tillgängligt hos föreningen för röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst två veckor närmast före den föreningsstämma där frågan om vinstutdelning ska prövas. I förekommande fall ska även de handlingar som avses i 7 § hållas tillgängliga tillsammans med förslaget.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till de röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. Kopiorna ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Kopior behöver dock inte skickas, om handlingarna, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängliga på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
110
SOU 2010:90 Författningsförslag
Handlingarna ska läggas fram på föreningsstämman.
Kallelsens innehåll
9 § Kallelsen till den föreningsstämma som ska pröva förslaget om vinstutdelning ska ange förslagets huvudsakliga innehåll.
Föreningsstämmans beslut
10 § Beslutet om vinstutdelning ska innehålla de uppgifter som framgår av 4 §.
15 kap. Gottgörelse
Vem gottgörelse kan lämnas till
1 § Gottgörelse får lämnas till föreningens medlemmar.
I stadgarna får bestämmas att gottgörelser får lämnas även till andra än medlemmar.
Beslutsordning
2 § Beslut om gottgörelse fattas av föreningsstämman eller, efter stämmans bemyndigande, av styrelsen. I stadgarna får det bestämmas att styrelsen får besluta om gottgörelse även utan stämmans bemyndigande.
Stämman får inte besluta om gottgörelse med större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt annat än om det finns en sådan skyldighet enligt stadgarna.
3 § Om föreningsstämman ska pröva en fråga om gottgörelse, ska styrelsen upprätta ett förslag till beslut.
Vid upprättandet av förslaget ska bestämmelserna i 14 kap. 4–7 §§ tillämpas. Förslaget ska tillhandahållas medlemmarna på de sätt som anges i 14 kap. 8 §. I fråga om kallelse till den stämma som ska pröva förslaget gäller bestämmelserna i 14 kap. 9 §. Stämmans beslut ska ha det innehåll som anges i 14 kap. 10 §.
111
Författningsförslag SOU 2010:90
4 § Innan styrelsen beslutar om gottgörelse, ska den upprätta ett sådant motiverat yttrande som anges i 14 kap. 5 §.
16 kap. Reservfonden
Avsättning till reservfonden
1 § Till reservfonden ska avsättas det belopp som
1. en medlem vid avgången ur föreningen inte får tillbaka av sina medlemsinsatser,
2. en förlagsandelsinnehavare inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats,
3. enligt stadgarna ska avsättas till reservfonden,
4. enligt beslut av föreningsstämman ska föras över till reservfonden från fritt eget kapital i den senast fastställda balansräkningen.
När reservfonden får minskas
2 § Reservfonden får minskas för
1. täckning av förlust, om det inte finns fritt eget kapital som kan täcka förlusten,
2. återbetalning till medlemmarna eller för annat ändamål, om Bolagsverket eller, i tvistiga fall, allmän domstol med tillämpning av 3–7 §§ ger tillstånd till minskningen.
Beslut om minskning av reservfonden fattas av föreningsstämman.
Förfarandet vid minskning av reservfonden för annat än förlusttäckning
Underrättelse till borgenärerna
3 § Om tillstånd krävs enligt 2 § första stycket 2, ska föreningen skriftligen underrätta sina kända borgenärer om minskningsbeslutet.
Underrättelserna ska innehålla uppgift om att föreningen avser att ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 6 § att motsätta sig att beslutet verkställs.
Borgenärerna behöver inte underrättas om en revisor i ett skriftligt, undertecknat yttrande uttalar att han eller hon inte har funnit
112
SOU 2010:90 Författningsförslag
att minskningen medför någon fara för borgenärerna. Inte heller behöver underrättelse skickas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
En revisor som avses i andra stycket ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av stadgarna, ska revisorn utses av föreningsstämman. Om föreningen har en revisor och annan särskild revisor inte är utsedd, ska han eller hon utföra granskningen.
Ansökan om tillstånd
4 § Föreningen ska, i sådana fall som avses i 2 § första stycket 2, ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom två månader från minskningsbeslutet.
Till ansökan ska det fogas ett intyg från föreningens styrelse eller verkställande direktör om att föreningens kända borgenärer har underrättats enligt 3 § första stycket. Om det finns ett sådant yttrande som avses i 3 § andra stycket, ska i stället yttrandet fogas till ansökan. Om föreningen inte har bifogat vare sig ett sådant intyg eller ett sådant yttrande, ska Bolagsverket förelägga föreningen att avhjälpa bristen. Om föreningen inte gör detta, ska ansökan avvisas.
Kallelse på föreningens borgenärer
5 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot ansökan enligt 4 §, ska verket kalla föreningens borgenärer. Verket ska dock inte kalla borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Kallelsen ska innehålla föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket ska skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket ska vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket.
113
Författningsförslag SOU 2010:90
När Bolagsverket ska lämna tillstånd till minskning av reservfonden
6 § Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 5 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, ska Bolagsverket ge föreningen tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. Motsätter sig någon borgenär ansökan, ska verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte.
När allmän domstol ska lämna tillstånd till minskning av reservfonden
7 § Om ett ärende om tillstånd att få verkställa minskningsbeslut har överlämnats till domstol, ska tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall ska ansökan avslås.
17 kap. Fusion
Fusion mellan ekonomiska föreningar
Vad en fusion innebär
1 § Två eller flera ekonomiska föreningar kan gå samman genom att samtliga tillgångar och skulder i en eller flera av föreningarna övertas av en annan förening (fusion). Vid fusionen upplöses den eller de överlåtande föreningarna utan likvidation och medlemmarna i denna eller dessa föreningar blir medlemmar i den övertagande föreningen.
Fusion kan ske
1. mellan den övertagande föreningen på ena sidan och en eller flera överlåtande föreningar på den andra (absorption), eller
2. mellan två eller flera överlåtande föreningar genom att de bildar en ny, övertagande förening (kombination).
Fusionsvederlag
2 § Vid fusionen kan vederlag lämnas till de medlemmar vars rättigheter minskar i värde genom fusionen. Vederlaget kan bestå av pengar eller av annan egendom.
114
SOU 2010:90 Författningsförslag
De deltagande föreningarnas redovisningsvaluta
3 § Fusion får ske endast om överlåtande och övertagande föreningar har samma redovisningsvaluta.
Fusion när överlåtande förening har gått i likvidation
4 § Fusion får ske även om överlåtande förening har gått i likvidation, under förutsättning att skifte av föreningens tillgångar inte har påbörjats.
Om överlåtande förening har gått i likvidation, ska likvidatorerna, när en fusionsplan har upprättats enligt 6 §, lämna slutredovisning över sin förvaltning. När fusionsplanen har blivit gällande i föreningen, ska slutredovisningen läggas fram på en föreningsstämma. För slutredovisningen och dess granskning gäller i övrigt vad som sägs i 18 kap. 30 §.
Likvidationen ska anses avslutad när anmälan om fusionen har registrerats enligt 25 § eller tillstånd att verkställa en fusionsplan har registrerats enligt 29 § fjärde stycket.
Särskilda rättighetshavares ställning
5 § Innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande förening ska i den övertagande föreningen ha minst motsvarande rättigheter som i den överlåtande föreningen. Detta gäller dock inte om innehavarna enligt fusionsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av den övertagande föreningen.
Upprättande av fusionsplan
6 § Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande förening ska upprätta en gemensam, daterad fusionsplan enligt bestämmelserna i 7–10 §§. Planen ska undertecknas av styrelsen i var och en av föreningarna.
115
Författningsförslag SOU 2010:90
7 § I fusionsplanen ska det för varje förening anges
1. firma, organisationsnummer och den kommun där styrelsen ska ha sitt säte,
2. den planerade tidpunkten för överlåtande förenings upplösning,
3. för det fall att det ska utgå fusionsvederlag, vad som ska gälla för detta, och
4. vilka rättigheter i den övertagande föreningen som ska tillkomma innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande förening eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna.
I fusionsplanen ska även lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna.
8 § Vid kombination ska fusionsplanen även innehålla
1. stadgar för den övertagande föreningen, och
2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och, i förekommande fall, styrelsesuppleant, revisor, revisorssuppleant och lekmannarevisor.
Kompletterande information
9 § Till fusionsplanen ska det fogas en kopia av föreningarnas årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren.
Om fusionsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats, ska det vidare till planen fogas en översiktlig redogörelse för verksamheten och resultatutvecklingen samt för investeringar och förändringar i likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. I redogörelsen ska det också lämnas beloppsuppgifter om nettoomsättningen och resultatet före bokslutsdispositioner och skatt under rapportperioden. Om det finns särskilda skäl, får en ungefärlig beloppsuppgift om resultatet lämnas. Uppgifterna ska avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan fusionsplanen upprättas.
Om det inte finns något särskilt som hindrar det, ska det i redogörelsen enligt andra stycket även lämnas motsvarande uppgifter
116
SOU 2010:90 Författningsförslag
för samma rapportperiod under det närmast föregående räkenskapsåret. Begrepp och termer ska så långt det är möjligt stämma överens med dem som har använts i den senast framlagda årsredovisningen eller, i förekommande fall, koncernredovisningen.
Revisorsgranskning av fusionsplanen
10 § För var och en av de överlåtande föreningarna och, vid absorption, den övertagande föreningen ska fusionsplanen granskas av en eller flera revisorer. Granskningen ska vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. För varje förening ska revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. Av yttrandena ska det framgå vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av föreningarnas tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på var och en av föreningarna. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen ska anmärkas. Om fusionsvederlag ska lämnas, ska i yttrandena anges om detta och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt.
Vid absorption ska det i yttrandena särskilt anges om revisorerna vid sin granskning har funnit att fusionen medför fara för att borgenärerna i den övertagande föreningen inte ska få sina fordringar betalda.
Om samtliga medlemmar i de föreningar som deltar i fusionen har samtyckt till det, får granskningen och yttrandena begränsas till de omständigheter som anges i andra stycket.
Revisorernas yttranden ska fogas till fusionsplanen.
11 § En revisor som avses i 10 § ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat har bestämts i stadgarna, ska revisorn utses av föreningsstämman i respektive förening. Om föreningen har en revisor och annan särskild revisor inte är utsedd, ska denne utföra granskningen.
12 § Styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i en förening som ska delta i fusionen ska ge varje revisor som utför granskning enligt 10 § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne anser vara nödvändig. De ska också lämna de upp-
117
Författningsförslag SOU 2010:90
lysningar och den hjälp som begärs. Samma skyldighet har en revisor som utför granskning enligt 10 § mot övriga sådana revisorer.
Registrering av fusionsplanen
13 § Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen ska den övertagande föreningen eller, vid kombination, den äldsta av de överlåtande föreningarna ge in planen med bifogade handlingar till
Bolagsverket för registrering i föreningsregistret. Uppgift om registreringen ska enligt 20 kap. 4 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, ska det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Första stycket gäller inte vid fusion, där alla medlemmar i samtliga deltagande föreningar har undertecknat fusionsplanen.
När fusionsplanen ska underställas föreningsstämman
14 § Fusionsplanen ska underställas föreningsstämman i samtliga överlåtande föreningar.
Om minst fem procent av de röstberättigade i den övertagande föreningen begär det, ska fusionsplanen även underställas föreningsstämman i den föreningen. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att uppgiften om att fusionsplanen har registrerats har kungjorts enligt 20 kap. 4 §.
Stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts.
Första–tredje styckena gäller inte vid fusion där alla medlemmar i samtliga deltagande föreningar har undertecknat fusionsplanen.
Tillhandahållande av fusionsplanen m.m.
15 § Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt 14 § ska underställas föreningsstämman gäller följande.
Kallelsen till stämman ska innehålla information om det huvudsakliga innehållet i fusionsplanen.
Styrelsen ska hålla fusionsplanen med bifogade handlingar tillgänglig för röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst en månad före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas. Handlingarna ska
118
SOU 2010:90 Författningsförslag
hållas tillgängliga hos föreningen i den kommun där styrelsen har sitt säte.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till de röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. Kopiorna ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Några kopior behöver dock inte skickas, om handlingarna, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängliga på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
Majoritetskrav
16 § Ett föreningsstämmobeslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Av 7 kap. 32 § framgår att det i stadgarna får tas in strängare villkor för att beslutet ska vara giltigt.
17 § Om någon av de stämmor som ska godkänna fusionsplanen inte godkänner planen i dess helhet, faller frågan om fusion.
Underrättelse till överlåtande förenings kända borgenärer
18 § När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar som deltar i fusionen, ska var och en av dem skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna ska innehålla uppgift om att föreningen avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att fusionsplanen verkställs.
Borgenärerna i den övertagande föreningen behöver inte underrättas, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen enligt 10 § har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
119
Författningsförslag SOU 2010:90
Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen
19 § Den övertagande föreningen eller, vid kombination, den äldsta av de överlåtande föreningarna ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har registrerats enligt 13 §, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar ska fogas till ansökan:
1. en kopia av fusionsplanen,
2. intyg från föreningarnas styrelser eller verkställande direktörer om att föreningarnas kända borgenärer har underrättats enligt 18 §, och, i sådana fall som avses i 13 § andra stycket, att samtliga medlemmar har undertecknat fusionsplanen, och
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från en föreningsstämma som avses i 14 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, ska ansökan avvisas.
20 § Bolagsverket ska avslå en ansökan enligt 19 § om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna, eller
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Bolagsverket förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.
21 § Under den tid som Bolagsverkets handläggning av en ansökan enligt 19 § pågår får Skatteverket besluta om att det under en viss tid om högst tolv månader finns hinder mot att verkställa fusionsplanen. Tiden får förlängas, om det finns särskilda skäl. Förlängning får endast ske med tre månader i taget. Så länge Skatte-
120
SOU 2010:90 Författningsförslag
verkets beslut gäller, ska Bolagsverkets handläggning av ansökan enligt 19 § vila.
Skatteverket får besluta enligt första stycket endast om
1. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset,
2. verket har beslutat om revision hos föreningen, och
3. det finns skäl att anta att revisionen skulle försvåras avsevärt av fusionen.
Kallelse på överlåtande förenings borgenärer
22 § Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 19 §, ska verket kalla föreningarnas borgenärer.
Verket ska dock inte kalla
1. borgenärerna i den övertagande föreningen, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen enligt 10 § har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer, och
2. borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).
Kallelsen ska innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket ska skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket ska vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket.
När Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen
23 § Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 22 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, ska Bolagsverket ge föreningarna tillstånd att verkställa fusionsplanen. Motsätter sig någon borgenär ansökan, ska verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i den övertagande föreningen ska ha sitt säte.
121
Författningsförslag SOU 2010:90
När allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen
24 § Om ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplanen har överlämnats till domstol enligt 23 §, ska tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall ska ansökan avslås.
Registrering av fusionen
25 § Styrelsen för den övertagande föreningen ska anmäla fusionen för registrering i föreningsregistret. Vid kombination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter och, i förekommande fall, styrelsesuppleanter i den övertagande föreningen.
Anmälan ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställande av fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, från det att domstolens beslut har vunnit laga kraft.
Bestämmelserna i 42 § tredje stycket ska tillämpas om
1. någon av de föreningar som deltar i fusionen eller något annat företag som genom fusion har gått upp i någon av dessa föreningar tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion,
2. den gränsöverskridande fusionen har registrerats inom tre år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
3. någon av föreningarna fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
Fusionens rättsverkningar
26 § När en anmälan om fusion enligt 25 § registreras, inträder följande rättsverkningar.
1. Överlåtande förenings tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 22 kap. 1–3 §§ som har samband med fusionen övergår till den övertagande föreningen.
2. Överlåtande förening upplöses.
3. Vid kombination: den övertagande föreningen anses bildad.
122
SOU 2010:90 Författningsförslag
4. Medlemmarna i överlåtande förening blir medlemmar i den övertagande föreningen. Trots bestämmelserna i första stycket kan en tiondel av samtliga röstberättigade i en överlåtande förening hos styrelsen påkalla föreningsstämma för att behandla frågan huruvida talan ska väckas enligt 22 kap. 6 §. I så fall ska 7 kap. 15 § andra stycket tillämpas. Om stämman beslutar att väcka talan enligt andra stycket, ska den samtidigt förordna att föreningen ska träda i likvidation. Vid genomförandet av likvidationen ska 18 kap. tillämpas. Likvidatorerna behöver dock inte ansöka om kallelse på okända borgenärer.
Frågan om fusion faller
27 § Bolagsverket ska förklara att frågan om fusion har fallit, om
1. ansökan enligt 19 § om tillstånd att verkställa fusionsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft,
2. anmälan enligt 25 § inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
3. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 25 § eller har vägrat registrering.
Medlems rätt till utträde
28 § En medlem i en överlåtande förening som inte har samtyckt till fusionen får säga upp sig till utträde inom den tid och på de villkor som anges i 4 kap. 8 §.
Fusion mellan en ekonomisk förening och ett helägt dotteraktiebolag
29 § Om en ekonomisk förening äger samtliga aktier i ett dotteraktiebolag, kan föreningens och bolagets styrelser besluta att bolaget ska gå upp i föreningen genom fusion. En sådan fusion får dock inte ske, om dotteraktiebolaget är ett aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning.
I fråga om fusionen gäller 3 § om redovisningsvaluta, 4 § om fusion när överlåtande förening har gått i likvidation,
123
Författningsförslag SOU 2010:90
5 § om särskilda rättighetshavares ställning, 6–8 §§ om upprättande av fusionsplan, 10–12 §§ om revisorsgranskning, 13 § om registrering av fusionsplanen, 14 § andra–fjärde styckena om när fusionsplanen ska underställas föreningsstämman,
15 § om tillhandahållande av fusionsplanen m.m., 16 och 17 §§ om majoritetskrav m.m., 18 § om underrättelse till kända borgenärer, 19–21 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen, 22 § om kallelse på borgenärer, 23 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
24 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen, och
27 § 1 om när frågan om fusion faller. Vid tillämpningen av andra stycket ska vad som sägs i de angivna paragraferna om överlåtande förening i stället avse dotteraktiebolaget. Vad som sägs i 4 § om 18 kap. 30 § ska i stället avse 25 kap. 40 § aktiebolagslagen (2005:551).
Ett tillstånd att verkställa fusionsplanen ska registreras i föreningsregistret. Vid registreringen inträder följande rättsverkningar.
1. Dotteraktiebolagets tillgångar och skulder övergår till föreningen.
2. Dotteraktiebolaget upplöses.
Gränsöverskridande fusioner
Tillämpliga bestämmelser
30 § En svensk ekonomisk förening får delta i en fusion med en motsvarande juridisk person med hemvist i en annan stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige (gränsöverskridande fusion). En juridisk person ska anses ha sådant hemvist, om den har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.
För en gränsöverskridande fusion gäller följande bestämmelser i detta kapitel:
1 § om vad en fusion innebär,
124
SOU 2010:90 Författningsförslag
2 § om fusionsvederlag, 4 § om fusion när överlåtande förening har gått i likvidation, 5 § om särskilda rättighetshavares ställning, 31 och 32 §§ om fusionsplan, 33 § om styrelseredogörelse, 9 § om kompletterande information, 10–12, 34 och 35 §§ om revisorsgranskning, 13 § första stycket och 36 § om registrering av fusionsplanen, 14 § första–tredje styckena om när fusionsplanen ska underställas föreningsstämman,
15 § andra stycket och 37 § om tillhandahållande av fusionsplanen m.m.,
16 § om majoritetskrav, 38 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplan, 18 § om underrättelse till överlåtande förenings kända borgenärer, 19–21 och 39 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen,
22 § om kallelse på överlåtande förenings borgenärer, 23 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
24 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
40 § om utfärdande av fusionsintyg, 41 och 42 §§ om registrering, 26 och 43 §§ om fusionens rättsverkningar, 27 § om när frågan om fusion faller, varvid vad som i den paragrafen sägs om 25 § ska avse 42 §,
28 § om medlems rätt till utträde, och 44 § om särskilt bokslut.
Fusionsplan m.m.
31 § Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i en svensk förening som deltar i fusionen, tillsammans med motsvarande organ i de utländska föreningar som deltar i fusionen, upprätta en fusionsplan. Styrelsen ska underteckna fusionsplanen.
125
Författningsförslag SOU 2010:90
32 § Fusionsplanen enligt 31 § ska innehålla uppgift om
1. de fusionerande föreningarnas form, firma och säte,
2. utbytesförhållanden mellan andelar och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande förening och eventuell kontant betalning,
3. de villkor som ska gälla för tilldelning av andelar och förekommande värdepapper i den övertagande föreningen,
4. den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för sysselsättningen,
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor andelar och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i den övertagande föreningen,
6. från vilken tidpunkt de fusionerande föreningarnas transaktioner bokföringsmässigt ska anses ingå i den övertagande föreningen,
7. vilka rättigheter i den övertagande föreningen som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i överlåtande förening eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
8. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare eller till den som utför granskning enligt 10 § eller 34 § andra stycket,
9. stadgar för den övertagande föreningen, 10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till den övertagande föreningen och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och
11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen.
I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla uppgift om hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i den övertagande föreningen beslutas.
Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla uppgift om den övertagande föreningens form, firma och säte.
33 § Styrelsen i var och en av de föreningar som deltar i fusionen ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna. I redogörelsen ska också anges vilka rättsliga och ekonomiska aspekter som har beaktats vid bestämmandet av villkoren för fusionen. Redogörelsen ska även innehålla uppgift om fusionens sannolika konsekvenser för medlemmar, borgenärer och anställda. Om styrelsen i
126
SOU 2010:90 Författningsförslag
skälig tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
Revisorsgranskning
34 § Vid en gränsöverskridande fusion ska revisorsgranskningen enligt 10 § omfatta även styrelsens redogörelse enligt 33 §.
Bestämmelserna om revisorsgranskning i första stycket och 10– 12 §§ ska inte tillämpas, om Bolagsverket eller en utländsk behörig myndighet i en stat där någon av de deltagande föreningarna har sitt hemvist, efter en gemensam begäran från de fusionerande föreningarna, har utsett eller godkänt en eller flera oberoende sakkunniga att för samtliga föreningars räkning granska fusionsplanen och upprätta en gemensam skriftlig rapport för alla föreningar.
Vad som sägs i 12 § om revisors rätt till upplysningar och biträde gäller även för den som utses att utföra granskning enligt andra stycket.
I fall som avses i andra stycket ska det till fusionsplanen fogas ett yttrande från en eller flera sådana revisorer som anges i 11 § med sådant innehåll som avses i 10 § andra stycket. Ett sådant yttrande ska vid tillämpningen av 18 och 22 §§ anses som ett revisorsyttrande enligt 10 §.
35 § Den som Bolagsverket utser att utföra granskning enligt 34 § andra stycket ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. I fråga om granskningen och innehållet i den rapport som upprättas gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 10 §.
Registrering av fusionsplanen
36 § Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 13 § att ge in fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av den svenska förening som deltar i fusionen. Om flera svenska föreningar deltar, ska skyldigheten fullgöras av den svenska förening som är övertagande förening eller, om den övertagande föreningen inte är en svensk förening, av den äldsta av de överlåtande svenska föreningarna.
127
Författningsförslag SOU 2010:90
Om fusionsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är avfattade på annat språk än svenska, ska sökanden ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
I anmälan om registrering ska lämnas uppgift om
1. form, firma och säte för var och en av de fusionerande föreningarna,
2. de register där föreningarna är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,
3. hur borgenärer och, i förekommande fall, medlemmar ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om detta förfarande kostnadsfritt kan erhållas, och
4. föreningarnas adresser. När registreringen kungörs enligt 20 kap. 4 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.
Tillhandahållande av fusionsplanen
37 § Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i en förening som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 33 § tillgängliga för de röstberättigade, för föreningens medlemmar, för innehavare av förlagsandelar, för arbetstagarorganisationer som företräder arbetstagare hos föreningen och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation. Handlingarna ska, under minst en månad före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga hos föreningen i den kommun där styrelsen ska ha sitt säte.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. Kopiorna ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Kopior behöver dock inte översändas, om handlingarna, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängliga på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
128
SOU 2010:90 Författningsförslag
Villkorat beslut om godkännande av fusionsplanen
38 § Föreningsstämman i en förening som deltar i en gränsöverskridande fusion får villkora beslutet om att godkänna fusionsplanen av att en senare stämma godkänner de former som beslutas för arbetstagarnas medverkan i den övertagande föreningen.
Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen
39 § Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan enligt 19 § göras av den svenska förening som deltar i fusionen. Om flera svenska föreningar deltar, ska ansökan i förekommande fall göras av den svenska förening som är övertagande förening eller, om den övertagande föreningen inte är en svensk förening, av den äldsta av de överlåtande svenska föreningarna.
Utfärdande av fusionsintyg
40 § Vid en gränsöverskridande fusion ska Bolagsverket, när det finns ett lagakraftvunnet beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 23 eller 24 § och den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen i övrigt har fullgjort vad som krävs enligt denna lag, för varje sådan förening utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt. Ett sådant intyg får inte utfärdas om det har väckts talan mot föreningsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte slutligt har avgjorts.
Registrering av fusionen när den övertagande föreningen ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige
41 § Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska en svensk förening som deltar i fusionen inför registreringen av fusionen ge in det fusionsintyg som avses i 40 §, tillsammans med en kopia av fusionsplanen, till den behöriga myndigheten i den staten. Intyget ska ges in inom sex månader från den tidpunkt då det utfärdades.
Efter underrättelse från den behöriga utländska myndigheten om att fusionen har ägt rum, ska Bolagsverket i föreningsregistret
129
Författningsförslag SOU 2010:90
föra in uppgift om att den eller de svenska överlåtande föreningar som deltagit i fusionen har upplösts.
Registrering av fusionen när den övertagande föreningen ska ha sitt hemvist i Sverige
42 § Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i Sverige, ska Bolagsverket registrera den gränsöverskridande fusionen i föreningsregistret. Anmälan för registrering ska göras av styrelsen i den övertagande föreningen inom sex månader från den tidpunkt då intyg enligt 40 § utfärdades. Vid kombination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter och, i förekommande fall, styrelsesuppleanter i den övertagande föreningen.
Bolagsverket får registrera fusionen endast om
1. verket har utfärdat ett intyg enligt 40 § för varje svensk förening som deltar i fusionen,
2. de utländska föreningar som deltar i fusionen har gett in motsvarande intyg från behöriga myndigheter i de stater där de är registrerade, tillsammans med en kopia av fusionsplanen, och
3. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering av fusionen.
Om lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner är tillämplig, får fusionen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. den övertagande föreningens stadgar inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behöriga myndigheter i den eller de stater där överlåtande förening har sitt hemvist om registreringen.
Fusionens rättsverkningar
43 § Vid en gränsöverskridande fusion inträder de rättsverkningar som avses i 26 § vid den tidpunkt som har fastställts i den stat där den övertagande föreningen har sitt hemvist. Om den övertagande
130
SOU 2010:90 Författningsförslag
föreningen har sitt hemvist i Sverige, inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt då fusionen registreras i föreningsregistret enligt 42 §.
Utöver vad som anges i 26 § första stycket gäller att de fusionerande föreningarnas rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan överförs till den övertagande föreningen.
Särskilt bokslut
44 § Om en svensk förening deltar i en gränsöverskridande fusion och den övertagande föreningen har sitt hemvist i en annan stat än
Sverige, ska styrelsen i den svenska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då rättsverkningarna av fusionen inträdde enligt 43 §.
För det särskilda bokslutet gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4–9 och 12 §§bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
Absorption av helägt dotterbolag
45 § Om en svensk ekonomisk förening äger samtliga aktier i en utländsk juridisk person, som motsvarar ett svenskt aktiebolag och har sitt hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får den utländska juridiska personen gå upp i föreningen genom fusion.
46 § Om en utländsk juridisk person, som motsvarar en svensk ekonomisk förening och har sitt hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, äger samtliga aktier i ett svenskt aktiebolag, får bolaget gå upp i den utländska juridiska personen genom fusion.
En sådan fusion får dock inte ske, om bolaget är ett aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning.
47 § Vid en fusion enligt 45 eller 46 § ska de bestämmelser som anges i 30 § tillämpas, dock med följande avvikelser.
1. Fusionsplanen behöver inte innehålla sådana uppgifter som avses i 32 § första stycket 2, 3 och 5.
131
Författningsförslag SOU 2010:90
2. Bestämmelsen om föreningsstämmans prövning av fusionsplanen i 14 § första stycket ska inte tillämpas.
3. I fråga om arten av fusionens rättsverkningar gäller vad som sägs i 29 § fjärde stycket 1 och 2 i stället för vad som sägs i 26 § första stycket 1–4. Vad som sägs om överlåtande förening i detta kapitel ska vid tillämpningen på en fusion enligt 45 eller 46 § gälla bolaget.
18 kap. Likvidation
Frivillig likvidation
Föreningsstämmans beslut om likvidation
1 § Föreningsstämman kan besluta att föreningen ska gå i likvidation.
Majoritetskrav
2 § Ett beslut av föreningsstämman om likvidation är giltigt, om det har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.
Av 7 kap. 32 § framgår att det i stadgarna får tas in strängare villkor för att ett beslut om likvidation ska vara giltigt än vad som sägs i första stycket.
När det finns grund för tvångslikvidation enligt 12 eller 13 §, är ett beslut om likvidation alltid giltigt om det har biträtts av röstberättigade med mer än hälften av de avgivna rösterna.
Styrelsens skyldighet att låta stämman pröva frågan om likvidation
3 § Styrelsen ska genast till föreningsstämman hänskjuta frågan om föreningen ska gå i likvidation, om
1. det på grund av inträffade förluster eller av annan orsak finns skäl att anta att föreningens ställning fortlöpande kommer att försämras så att föreningens skulder och avsättningar inte täcks av tillgångarna,
2. det annars råder betydande osäkerhet om föreningens ekonomiska möjligheter att fortsätta sin verksamhet, eller
132
SOU 2010:90 Författningsförslag
3. antalet medlemmar i föreningen under mer än en månad har varit mindre än tre.
Förslag till beslut
4 § Om föreningsstämman ska pröva en fråga om likvidation, ska styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut.
I förslaget till beslut ska följande uppgifter anges:
1. skälen för att föreningen ska gå i likvidation och vilka alternativ till likvidation som finns,
2. från vilken dag beslutet om likvidation föreslås gälla,
3. den beräknade tidpunkten för skifte,
4. skifteslikvidens beräknade storlek, samt
5. i förekommande fall, vem som föreslås till likvidator. I fall som avses i 3 § 1 eller 2 ska det till förslaget även fogas en redogörelse, undertecknad av styrelsen, där föreningens ekonomiska framtidsutsikter belyses. Om föreningen har en revisor ska det till förslaget även fogas ett yttrande över denna redogörelse, undertecknat av revisorn.
5 § Om frågan om likvidation inte ska behandlas på årsstämman, ska följande handlingar fogas till förslaget enligt 4 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om föreningsstämmans beslut om föreningens vinst eller förlust, och
2. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades.
Om föreningen har en revisor, ska det till förslaget även fogas
1. en kopia av revisionsberättelsen för det år som årsredovisningen enligt första stycket 1 avser, och
2. ett yttrande över den redogörelse som avses i första stycket 2, undertecknat av revisorn, med uttalande om huruvida föreningsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
133
Författningsförslag SOU 2010:90
Kallelsens innehåll
6 § Kallelsen till den föreningsstämma som ska ta ställning till förslaget om likvidation ska ange det huvudsakliga innehållet i förslaget.
Tillhandahållande av förslaget till beslut
7 § Styrelsen ska hålla förslaget till beslut om likvidation tillgängligt för röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar från tidpunkten för kallelsen fram till föreningsstämman. I förekommande fall ska de handlingar som avses i 5 § hållas tillgängliga tillsammans med förslaget.
En kopia av förslaget ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. Kopian ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Någon kopia behöver dock inte skickas, om förslaget, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängligt på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
Handlingarna ska läggas fram på stämman.
Innehållet i föreningsstämmans beslut
8 § Föreningsstämmans beslut om likvidation ska innehålla de uppgifter som framgår av 4 § andra stycket 2 och, i förekommande fall, 5.
Registrering
9 § Föreningsstämman ska vidta åtgärder för att beslutet om likvidation genast anmäls för registrering i föreningsregistret.
Tidpunkt då beslutet om likvidation börjar gälla
10 § Föreningsstämmans beslut om likvidation gäller omedelbart eller från och med den senare dag föreningsstämman bestämmer.
Om det inte i stadgarna har bestämts en senare dag, får dagen inte
134
SOU 2010:90 Författningsförslag
sättas senare än det närmast följande räkenskapsårets första dag. När det finns grund för tvångslikvidation enligt 12 eller 13 §, gäller beslutet alltid omedelbart.
Allmänt om tvångslikvidation
11 § I 12 § finns bestämmelser om att Bolagsverket i vissa fall ska besluta om likvidation. I 13 § samt 19 kap. 1, 10 och 11 §§ finns bestämmelser om att allmän domstol i vissa fall ska besluta om likvidation.
Bolagsverkets och domstolens beslut ska registreras i föreningsregistret.
Tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut
12 § Bolagsverket ska besluta att föreningen ska gå i likvidation, om
1. föreningen inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till Bolagsverket om en sådan behörig styrelse eller särskild delgivningsmottagare som ska finnas enligt denna lag,
2. föreningen enligt 8 kap.3 och 16 §§årsredovisningslagen (1995:1554) är skyldig att självmant ge in årsredovisning och, i förekommande fall, revisionsberättelse, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till Bolagsverket men inte har gjort detta inom elva månader från räkenskapsårets utgång, eller
3. Bolagsverket enligt 8 kap.3 och 16 §§årsredovisningslagen har förelagt föreningen att ge in årsredovisning och, i förekommande fall, revisionsberättelse, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till verket men föreningen inte har gjort det inom tre månader från den förelagda tidens utgång. Beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket. En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en medlem, en innehavare av förlagsandelar eller en borgenär eller, i sådana fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
135
Författningsförslag SOU 2010:90
Tvångslikvidation på grund av allmän domstols beslut
13 § Allmän domstol ska besluta att föreningen ska gå i likvidation, om
1. föreningen enligt bestämmelser i stadgarna är skyldig att gå i likvidation,
2. föreningens verksamhet drivs på ett sätt som uppenbarligen inte motsvarar de förutsättningar under vilken registrering har skett,
3. föreningen har sådant ändamål som avses i 2 kap. 5 § 1 och föreningens tillgångar enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår till övervägande del består av annat än andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna, eller
4. antalet medlemmar i föreningen under mer än sex månader har varit mindre än tre.
Beslut om likvidation enligt första stycket ska dock inte meddelas, om det under ärendets handläggning vid tingsrätten styrks att likvidationsgrunden har upphört.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av tingsrätten på anmälan av Bolagsverket eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en medlem eller en innehavare av en förlagsandel. I fall som avses i första stycket 3 är styrelsen skyldig att inom två veckor från utgången av sexmånadersfristen ansöka om likvidation.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Personligt ansvar
14 § Om styrelsen inte har ansökt om likvidation, när detta krävs enligt 13 § tredje stycket, ansvarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för föreningen under den tid som underlåtenheten består.
Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på föreningens vägnar svarar solidariskt med styrelsens ledamöter för de förpliktelser som därigenom uppkommer för föreningen.
Ansvaret enligt första och andra styckena gäller inte för den som visar att han eller hon inte har varit försumlig.
En medlem som med vetskap om att föreningen är skyldig att gå i likvidation enligt 13 § första stycket 3 deltar i ett beslut att fortsätta föreningens verksamhet ansvarar solidariskt med dem som
136
SOU 2010:90 Författningsförslag
svarar enligt första och andra styckena för de förpliktelser som därefter uppkommer för föreningen.
Ansvar enligt denna paragraf omfattar inte förpliktelser som uppkommer sedan
1. antalet medlemmar i föreningen åter uppgår till minst tre,
2. en ansökan enligt 13 § tredje stycket har gjorts, eller
3. föreningsstämman, Bolagsverket eller domstol har beslutat om likvidation.
Handläggningen av frågor om likvidation
Handläggning hos Bolagsverket
15 § I ett ärende enligt 12 § ska Bolagsverket förelägga föreningen samt medlemmar, innehavare av förlagsandelar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggandet ska delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15–17 §§delgivningslagen (1970:428). Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
Handläggning hos allmän domstol
16 § I ett ärende enligt 13 § ska domstolen förelägga föreningen samt medlemmar, innehavare av förlagsandelar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande till domstolen inom en viss tid. Föreläggandet ska delges föreningen, om det kan ske på annat sätt än enligt 15–17 §§delgivningslagen (1970:428). Domstolen ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes
Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
137
Författningsförslag SOU 2010:90
Beslut om att utse eller entlediga en likvidator
Beslut att utse en likvidator
17 § En domstol ska utse en eller flera likvidatorer när den beslutar om likvidation.
Bolagsverket ska utse en eller flera likvidatorer när
1. verket beslutar om likvidation,
2. verket efter anmälan enligt 8 § har registrerat ett beslut om likvidation, och
3. en förening i likvidation i annat fall saknar en till registret anmäld behörig likvidator.
Ett beslut att utse en likvidator ska registreras.
Kvalifikationskrav för likvidator
18 § Den som utses till likvidator ska vara lämplig för uppdraget.
Den som har ingått i föreningens ledning får utses till likvidator endast om det finns särskilda skäl.
Bestämmelserna om styrelseledamöter i 8 kap. 8–10 §§ gäller även likvidatorer.
Beslut att entlediga en likvidator
19 § Om en likvidator begär att få avgå och visar skäl till det, ska han eller hon entledigas. En likvidator ska också entledigas om han eller hon inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget.
En likvidator entledigas av allmän domstol eller, om likvidatorn har utsetts av Bolagsverket och själv begär att bli entledigad, av Bolagsverket.
En ansökan om att domstol ska besluta om entledigande kan göras av Bolagsverket, likvidatorn, en medlem, en innehavare av förlagsandelar eller någon annan vars rätt är beroende av likvidationen.
Den som entledigar en likvidator ska genast utse en ny. Detta gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan anses nödvändigt att utse en ny likvidator i den entledigades ställe.
138
SOU 2010:90 Författningsförslag
Genomförandet av likvidationen
Likvidatorns ställning
20 § En likvidator träder i styrelsens och den verkställande direktörens ställe och har i uppdrag att genomföra likvidationen. Bestämmelserna om styrelsens och styrelseledamöternas uppgifter och ansvar i denna lag och i tillämplig lag om årsredovisning gäller även i fråga om likvidatorn, om inte annat följer av detta kapitel.
Om föreningsstämman har beslutat att föreningen ska gå i likvidation, företräds föreningen av styrelsen och, i förekommande fall, den verkställande direktören till dess att en likvidator har utsetts.
Revision och annan granskning under likvidationen
21 § Uppdrag att vara revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare upphör inte genom att föreningen går i likvidation. Bestämmelserna i 9 och 10 kap. ska tillämpas under likvidationen.
Revisorn ska i revisionsberättelsen uttala sig om huruvida likvidationen fördröjs i onödan.
Föreningsstämmans ställning under likvidationen
22 § Bestämmelserna om föreningsstämma i denna lag gäller även under likvidationen, om inte annat följer av detta kapitel eller av ändamålet med likvidationen.
Redovisning för tiden innan likvidator utsågs
23 § När föreningen har gått i likvidation och en likvidator har utsetts, ska styrelsen och den verkställande direktören genast redovisa sin förvaltning av föreningens angelägenheter under den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på föreningsstämma. Redovisningen ska upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning. Om föreningen har en revisor, ska redovisningen granskas av honom eller henne enligt bestämmelserna om revision i 9 kap. denna lag. Redovisningen och revisionsberättelsen ska läggas fram på föreningsstämma så snart det kan ske. Bestämmelserna i
139
Författningsförslag SOU 2010:90
7 kap. 9 § 3 och 22 § om stämmans behandling av frågan om ansvarsfrihet och om tillhandahållande av handlingar inför stämman ska tillämpas.
Om den tid som redovisningen ska avse omfattar även föregående räkenskapsår, ska det upprättas en särskild redovisning för det året och, om föreningen är en moderförening som är skyldig att upprätta koncernredovisning, en särskild koncernredovisning.
Kallelse på okända borgenärer
24 § Likvidatorn ska snarast efter det att han eller hon har tillträtt ansöka om kallelse på föreningens okända borgenärer enligt lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer.
Vid kallelsen på föreningens okända borgenärer ska anmälningstiden enligt 5 § första stycket lagen om kallelse på okända borgenärer vara två månader.
Avvecklingen av rörelsen
25 § Så snart det kan ske ska likvidatorn genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla föreningens egendom till pengar, i den utsträckning det behövs för likvidationen, samt betala föreningens skulder. Föreningens rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda ska få skälig tid att skaffa sig ny anställning.
Obestånd
26 § Om föreningen är på obestånd, ska likvidatorn ansöka om att föreningen försätts i konkurs.
Redovisning under likvidationen
27 § Likvidatorn ska för varje räkenskapsår upprätta en årsredovisning, som ska läggas fram på årsstämman. I fråga om stämman och redovisningen ska följande bestämmelser inte tillämpas:
7 kap. 9 § 1 och 2 denna lag,
140
SOU 2010:90 Författningsförslag
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
I balansräkningen får det egna kapitalet tas upp i en post. Balansräkningen ska innehålla uppgift om insatskapitalet, i förekommande fall fördelat på medlemsinsatser och förlagsinsatser.
En tillgång får inte tas upp till högre värde än den beräknas inbringa efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det värde som tas upp i balansräkningen, ska det beräknade beloppet anges särskilt vid tillgångsposten. Om en skuld eller likvidationskostnad kan beräknas kräva ett belopp som väsentligt avviker från vad som har redovisats som skuld, ska det beräknade beloppet anges vid skuldposten.
Bestämmelserna om koncernredovisning och om delårsrapport i tillämplig lag om årsredovisning ska inte tillämpas på föreningar i likvidation.
Skifte
28 § När den anmälningstid som har satts ut i kallelsen på okända borgenärer har löpt ut och alla kända skulder har betalats, ska likvidatorn skifta föreningens återstående tillgångar. Om det råder tvist om en skuld eller om en skuld inte har förfallit till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, ska pengar sättas av till betalning av skulden och återstoden skiftas.
Talan mot skifte
29 § En medlem eller innehavare av förlagsandelar som är missnöjd med skiftet får väcka talan mot föreningen inom tre månader från det att slutredovisning enligt 30 § lades fram på föreningsstämma.
Om skiftet ändras till följd av en talan enligt första stycket, ska den som har tagit emot för mycket betala tillbaka överskjutande del (återbäringsskyldighet). På värdet av den egendom som ska återbäras ska mottagaren betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att egendomen lämnades ut till dess att ränta ska betalas enligt
141
Författningsförslag SOU 2010:90
6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag. Om det uppkommer brist vid återbäringen, är de personer som har medverkat till skiftet ansvariga för denna enligt bestämmelserna i 13 kap. 7 §.
Slutredovisning
30 § När uppdraget som likvidator har fullgjorts, ska likvidatorn så snart som möjligt lämna slutredovisning för förvaltningen genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen ska även innehålla en redogörelse för skiftet. Tillsammans med berättelsen ska likvidatorn lämna redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.
Om föreningen har en revisor, ska förvaltningsberättelsen och redovisningshandlingarna lämnas till honom eller henne. Revisorn ska inom en månad därefter lämna en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.
Därefter ska likvidatorn genast kalla medlemmarna till en föreningsstämma för granskning av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och, i förekommande fall, revisionsberättelsen ska tillhandahållas medlemmar och innehavare av förlagsandelar enligt 7 kap. 22 § första och andra styckena samt läggas fram på stämman.
Föreningsstämman ska fatta beslut angående ansvarsfrihet för likvidatorn. I fråga om beslutet gäller 7 kap. 9 § 3 och 12 § andra stycket.
Föreningens upplösning
31 § När likvidatorn har lagt fram slutredovisningen, är föreningen upplöst. Likvidatorn ska genast anmäla detta för registrering i föreningsregistret. Kopior av de handlingar som anges i 30 § tredje stycket ska bifogas anmälan.
Preskription av rätt till andel i tillgångarna
32 § En medlem eller innehavare av förlagsandelar som inte inom fem år efter det att slutredovisningen lades fram på föreningsstämma anmäler sig för att lyfta vad han eller hon har fått vid skiftet förlorar sin rätt till andel i de skiftade tillgångarna. Med
142
SOU 2010:90 Författningsförslag
tillämpning av 34 § ska kvarvarande tillgångar då skiftas mellan föreningens övriga medlemmar. Om tillgångarna är av obetydligt värde, kan allmän domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgångarna ska tillfalla Allmänna arvsfonden.
Skadeståndstalan
33 § Trots bestämmelserna i 31 § kan en tiondel av de röstberättigade i föreningen hos likvidatorn begära föreningsstämma för behandling av en fråga om talan om skadestånd till föreningen enligt 22 kap. 1–3 §§. I så fall ska bestämmelsen i 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas.
Fortsatt likvidation
34 § Om det framkommer en tillgång för föreningen efter dess upplösning enligt 31 §, om det väcks talan mot föreningen eller om det av annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, ska likvidationen fortsätta.
Likvidatorn ska genast anmäla den fortsatta likvidationen för registrering i föreningsregistret. Kallelse till den första föreningsstämman efter återupptagandet ska ske enligt stadgarna. Dessutom ska skriftlig kallelse skickas till varje medlem vars postadress är införd i medlemsförteckningen eller på annat sätt känd för föreningen.
Om den tillgång som avses i första stycket är av obetydligt värde, kan allmän domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgången i stället ska tillfalla Allmänna arvsfonden.
Upphörande av likvidation
35 § Om föreningen har gått i likvidation på grund av föreningsstämmans beslut eller, i fall som avses i 19 kap. 11 § första stycket, på grund av allmän domstols beslut, kan stämman sedan föreningens revisor har yttrat sig besluta att likvidationen ska upphöra och föreningens verksamhet återupptas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om
1. det finns grund för tvångslikvidation enligt 12 eller 13 §, eller
2. utskiftning har ägt rum.
143
Författningsförslag SOU 2010:90
När föreningsstämman beslutar att likvidationen ska upphöra, ska den samtidigt välja styrelse.
Likvidatorn ska se till att beslutet om att likvidationen ska upphöra och valet av styrelse genast anmäls för registrering i föreningsregistret. Beslutet får inte verkställas förrän det har registrerats.
36 § Om ett likvidationsbeslut som har gått i verkställighet har blivit upphävt genom en domstols dom eller beslut som har vunnit laga kraft, ska likvidatorn genast anmäla detta för registrering i föreningsregistret. Om det upphävda likvidationsbeslutet är sådant som avses i detta kapitel, ska likvidatorn även kalla till föreningsstämma för val av styrelse.
37 § När en likvidation har upphört enligt 35 eller 36 §, ska 30 § tillämpas. Kopior av de handlingar som anges i 30 § tredje stycket ska ges in till Bolagsverket.
19 kap. Upplösning utan föregående likvidation
Upplösning genom föreningens passivitet
1 § Om någon registreringsanmälan som avser föreningen inte har kommit in till Bolagsverket under de tio senaste åren, ska verket undersöka om föreningen har upphört med sin verksamhet. Detta ska ske genom brev till den adress som finns registrerad i föreningsregistret samt genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.
Om det ännu två månader efter kungörandet enligt första stycket inte framgår att föreningen fortfarande består, ska Bolagsverket genast ta bort föreningen ur registret. Föreningen är därmed upplöst.
Om det efter det att föreningen har tagits bort ur föreningsregistret uppkommer behov av någon likvidationsåtgärd, ska allmän domstol på ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart. Kallelse till den första föreningsstämman efter beslutet ska ske enligt stadgarna. Därutöver ska skriftliga kallelser sändas till varje medlem vars postadress är känd för föreningen.
144
SOU 2010:90 Författningsförslag
Förenklad upplösning
2 § Föreningsstämman kan besluta att föreningen ska upplösas utan föregående likvidation.
Ett sådant beslut är giltigt endast om samtliga medlemmar är ense om det samt styrelseledamöterna och, i förekommande fall, den verkställande direktören skriftligen samtycker till beslutet.
3 § I kallelsen till den föreningsstämma som ska ta ställning till ett förslag om förenklad upplösning ska förslaget och skälen för detta anges.
4 § Ett beslut enligt 2 § ska inom två månader från beslutet anmälas till Bolagsverket för registrering.
Beslutet får inte registreras om
1. föreningen är skyldig att gå i likvidation enligt 18 kap. 13 § första stycket 1,
2. föreningen saknar sådan behörig styrelse som ska finnas enligt denna lag,
3. föreningen äger fast egendom eller innehar tomträtt,
4. det med fog kan antas a. att föreningen har obetalda skulder, eller b. att föreningen kommer att åläggas betalningsskyldighet för skatter eller socialavgifter.
5 § Frågan om upplösning enligt 2 § faller, om
1. någon anmälan för registrering inte har skett inom föreskriven tid, eller
2. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit en sådan anmälan eller har vägrat registrering av föreningens beslut.
6 § När föreningens beslut enligt 2 § har registrerats gäller följande:
1. Föreningen är upplöst.
2. De som var medlemmar, styrelseledamöter och verkställande direktör i föreningen vid tidpunkten för beslutet enligt 2 § ansvarar solidariskt för föreningens förpliktelser i den mån inte annat följer av andra stycket.
3. Föreningens tillgångar övergår till medlemmarna.
145
Författningsförslag SOU 2010:90
4. Medlemmarna träder i föreningens ställe in som part i de avtal som föreningen har slutit med tredje man. En medlem, som inte var styrelseledamot eller verkställande direktör vid tidpunkten för stämmans beslut enligt 2 § och inte heller efter denna tidpunkt har varit införd i föreningsregistret som sådan, svarar för föreningens förpliktelser endast i förhållande till sin del i föreningens insatskapital. Vid beräkningen av insatskapitalet ska också obetalda insatser som har förfallit till betalning beaktas.
Upplösning efter konkurs
7 § Om föreningen är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen upplöst när konkursen avslutas.
Särskilda bestämmelser vid konkurs och företagsrekonstruktion
Registrering av beslut om konkurs och företagsrekonstruktion
8 § Beslut om konkurs och beslut om företagsrekonstruktion ska registreras i föreningsregistret.
Företrädare för föreningen i dess egenskap av konkursgäldenär
9 § Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som fanns vid konkursens början. Bestämmelserna i denna lag om avgång, entledigande och nytillsättning gäller dock även under konkursen.
Likvidation efter underskottskonkurs
10 § Om det när en konkurs har avslutats utan överskott finns tillgångar som inte omfattas av konkursen, ska allmän domstol på ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart. Kallelse till den första föreningsstämman efter beslutet ska ske enligt stadgarna. Dessutom ska skriftlig kallelse skickas till varje medlem vars postadress är införd i medlemsförteckningen eller på annat sätt känd för föreningen.
146
SOU 2010:90 Författningsförslag
Bestämmelserna i första stycket gäller också om
1. det efter det att konkursen har avslutats väcks talan mot föreningen, eller
2. det av annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd.
11 § Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig uppgörelse eller om egendomen i konkursboet återställs till föreningen till följd av att ackord har fastställts, ska allmän domstol i samband med att konkursen avslutas besluta att föreningen ska gå i likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart.
Var föreningen i likvidation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsätta enligt 18 kap. 34 §, om konkursen avslutas på det sätt som anges i första stycket.
20 kap. Registrering
Föreningsregistret
1 § Bolagsverket ska föra ett föreningsregister för registrering enligt denna lag eller annan författning.
Av 13 kap. 1 § första stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse framgår att medlemsbanker ska registreras i bankregistret. När det i denna lag hänvisas till föreningsregistret, ska hänvisningen beträffande medlemsbanker avse bankregistret.
Registreringsspråk
2 § En registrering i föreningsregistret ska göras på svenska. Om den förening som registreringen avser begär det, ska registreringen dessutom göras på något annat officiellt språk inom Europeiska unionen eller på norska eller isländska.
Den som begär att en registrering ska göras på något annat språk än svenska ska, om inte Bolagsverket beslutar något annat, ge in en översättning till det språket av de uppgifter eller handlingar som ska registreras. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet.
147
Författningsförslag SOU 2010:90
Handläggning av registreringsärenden
3 § Om den som har gjort en registreringsanmälan inte har följt vad som gäller om anmälan, ska Bolagsverket förelägga honom eller henne att yttra sig i frågan eller vidta rättelse inom viss tid. Detsamma gäller, om verket finner att det beslut som anmäls för registrering eller en handling som bifogas anmälan
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
3. i något viktigare hänseende är otydligt eller vilseledande formulerat, eller
4. enligt denna lag inte får registreras. Om den som har gjort anmälan inte följer ett föreläggande enligt första stycket, ska anmälan skrivas av. En upplysning om detta ska tas in i föreläggandet.
Om det även sedan anmälaren har yttrat sig finns hinder för registrering som anmälaren har haft tillfälle att yttra sig över, ska Bolagsverket vägra registrering. Om det finns skäl för det, får dock verket ge den som har gjort anmälan tillfälle att yttra sig på nytt innan beslut fattas i ärendet.
Trots bestämmelserna i första–tredje styckena får ett föreningsstämmobeslut registreras, om det enligt 7 kap. 48 § första stycket inte längre är möjligt att föra talan mot beslutet.
Kungörande i Post- och Inrikes Tidningar
4 § Bolagsverket ska genast kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som har registrerats i föreningsregistret. Beslut om konkurs eller företagsrekonstruktion ska dock inte kungöras enligt denna lag.
En kungörelse som avser en ändring i ett förhållande som tidigare har förts in i registret ska endast ange ändringens art.
En kungörelse ska avfattas på samma språk som registreringen i föreningsregistret.
Verkan av registrering och kungörande
5 § Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser har förts in i föreningsregistret ska anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det enligt 4 § har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar.
148
SOU 2010:90 Författningsförslag
Detta gäller dock inte beträffande rättshandlingar eller andra åtgärder som har vidtagits före den sextonde dagen efter kungörandet, om tredje man visar att det var omöjligt för honom eller henne att känna till det som har kungjorts.
I fråga om rättshandlingar och andra åtgärder som har vidtagits innan ett sådant kungörande som avses i första stycket har skett, kan föreningen inte åberopa det förhållande som har blivit eller bort bli infört i registret mot någon annan än den som föreningen visar har känt till förhållandet.
6 § Om det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar inte stämmer överens med det som har införts i föreningsregistret, kan föreningen inte åberopa kungörelsens innehåll mot tredje man. Tredje man kan dock åberopa kungörelsens innehåll mot föreningen, om föreningen inte visar att han eller hon kände till vad som har förts in i föreningsregistret.
Om en uppgift har förts in i föreningsregistret och kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar såväl på svenska som i översättning till ett främmande språk och översättningen avviker från den svenska språkversionen, kan föreningen inte åberopa översättningen mot tredje man. Tredje man kan dock åberopa översättningen mot föreningen, om föreningen inte visar att han eller hon kände till den svenska språkversionen.
7 § Om en anmälan om vem som har utsetts till styrelseledamot eller verkställande direktör har förts in i föreningsregistret och kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 4 §, kan föreningen inte mot tredje man åberopa fel eller brister vid beslutet att utse den registrerade personen. Detta gäller dock inte, om föreningen visar att tredje man kände till felet eller bristen.
Avregistrering av obehöriga företrädare
8 § Om en styrelseledamot, verkställande direktör, särskild firmatecknare, annan ställföreträdare för föreningen, revisor eller lekmannarevisor har försatts i konkurs, fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller fått näringsförbud, ska Bolagsverket stryka ställföreträdaren, revisorn eller lekmannarevisorn ur föreningsregistret. Detsamma gäller om godkännandet eller auktorisationen för en revisor har upphört att gälla.
149
Författningsförslag SOU 2010:90
Avregistreringen ska ske omedelbart
1. vid beslut om konkurs,
2. vid beslut om tillfälligt näringsförbud, eller
3. om det i samband med ett beslut att avslå ansökan om fortsatt godkännande eller auktorisation av revisor eller ett beslut att upphäva godkännande eller auktorisation av revisor har bestämts att beslutet ska gälla omedelbart.
I övrigt ska avregistrering ske när beslutet har vunnit laga kraft.
Avregistrering av firma
9 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avregistrering av firma ur föreningsregistret sedan en dom om hävande av firmaregistrering har vunnit laga kraft.
Bemyndiganden m.m.
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.
21 kap. Firma
Firma
1 § En ekonomisk förenings firma ska innehålla orden ”ekonomisk” och ”förening” eller förkortningen ”ek. för.”. I firman får inte ordet ”bolag” eller något annat som betecknar ett bolagsförhållande tas in på ett sådant sätt som kan leda till missförståndet att det är ett bolag som innehar firman. Firman ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i föreningsregistret.
Registreringen av en förenings firma gäller för hela landet. Om föreningens firma ska registreras på två eller flera språk, ska varje lydelse anges i stadgarna.
2 § Endast en ekonomisk förening får använda uttrycket ekonomisk förening eller en förkortning av detta uttryck i sin firma.
150
SOU 2010:90 Författningsförslag
Bifirma
3 § Föreningens styrelse kan anta bifirma. Bestämmelserna i 1 § om firma gäller även bifirma. Uttrycket ekonomisk förening eller någon förkortning av detta får dock inte tas in i en bifirma.
Övriga bestämmelser om firma
4 § För registrering av en ekonomisk förenings firma gäller, utöver vad som framgår av 1 och 3 §§, vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156). I den lagen finns också bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.
Underskrifter
5 § Skriftliga handlingar som utfärdas för en ekonomisk förening ska undertecknas med föreningens firma, om firman inte framgår på något annat sätt.
Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för föreningen har utfärdat en handling utan firmateckning, är de som har undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelser enligt handlingen som för egen skuld. Detta gäller dock inte, om det av handlingens innehåll framgår att den har utfärdats på föreningens vägnar. Det gäller inte heller, om
1. det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för föreningen, och
2. mottagaren av handlingen får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen så snart som möjligt efter det att han eller hon har begärt det eller gjort personlig ansvarighet gällande mot undertecknarna av handlingen.
22 kap. Skadestånd
Styrelseledamots och verkställande direktörs skadeståndsansvar
1 § En styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar föreningen ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas
151
Författningsförslag SOU 2010:90
en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna.
Revisors, lekmannarevisors och särskild granskares skadeståndsansvar
2 § En revisor, en lekmannarevisor och en särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av hans eller hennes medhjälpare. I fall som avses i 9 kap. 46 § och 50 § andra stycket och 10 kap. 18 § denna lag samt 3 kap. 1 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn, lekmannarevisorn eller den särskilda granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller hans eller hennes medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, åligger ersättningsskyldigheten detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen.
Medlems skadeståndsansvar
3 § En medlem ska ersätta skada som han eller hon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar föreningen, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna.
Den som är röstberättigad utan att vara medlem ansvarar enligt samma grunder som en medlem.
Jämkning av skadestånd
4 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 1–3 §§, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.
152
SOU 2010:90 Författningsförslag
Gemensamt skadeståndsansvar
5 § Om flera ska ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt 4 §. Vad någon av dem har betalat i skadestånd får återkrävas av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Talan om skadestånd till föreningen
6 § Talan om skadestånd till föreningen enligt 1–3 §§ får väckas, om majoriteten eller en minoritet bestående av minst en tiondel av de röstberättigade i föreningen, vid en föreningsstämma har biträtt ett förslag om att väcka en skadeståndstalan eller, när det gäller en styrelseledamot eller den verkställande direktören, har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet.
7 § En uppgörelse i fråga om skadeståndsskyldighet till föreningen enligt 1–3 §§ får träffas endast av föreningsstämman och endast under förutsättning att inte minst en tiondel av de röstberättigade i föreningen röstar mot förslaget om uppgörelse.
Om en medlem för skadeståndstalan för bolagets räkning, får en uppgörelse inte träffas utan hans eller hennes samtycke.
8 § Medlemmar som utgör minst en tiondel av samtliga röstberättigade i föreningen får i eget namn föra talan om skadestånd till föreningen enligt 1–3 §§. Om en medlem sedan talan har väckts avstår från talan, kan de övriga ändå fullfölja denna.
Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av föreningen för kostnader som täcks av vad som har kommit föreningen till godo genom rättegången.
Tiden för att väcka talan
9 § Talan för föreningens räkning mot en styrelseledamot eller den verkställande direktören om skadestånd på grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår ska väckas senast ett år från det att årsredovisningen och, i förekommande fall, revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på föreningsstämman.
153
Författningsförslag SOU 2010:90
Hinder mot att väcka talan
10 § Talan enligt 6 eller 8 § får inte väckas, om
1. föreningsstämman har beslutat att bevilja ansvarsfrihet eller att inte föra en skadeståndstalan utan att medlemmar till sådant antal som anges i 6 § har röstat emot det, eller
2. tiden för att väcka talan har gått ut enligt 9 §. Trots bestämmelserna i första stycket får talan väckas, om det i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller på annat sätt inte har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter till föreningsstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundas på.
Att tiden för att väcka talan kan vara begränsad även i sådana fall som avses i andra stycket framgår av 12 §.
11 § Trots bestämmelserna i 6–10 §§ får styrelsen föra en skadeståndstalan som grundas på brott.
12 § Talan för förenings räkning enligt 1–3 §§ får inte väckas mot
1. en styrelseledamot eller den verkställande direktören när det har gått fem år från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärder som talan grundas på fattades eller vidtogs,
2. en revisor när det har gått fem år från utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser,
3. en lekmannarevisor när det har gått fem år från utgången av det räkenskapsår som granskningsrapporten avser,
4. en särskild granskare när det gått fem år från den dag när yttrandet över den särskilda granskningen lades fram på föreningsstämman,
5. en medlem eller röstberättigad när det har gått två år från beslut eller åtgärder som talan grundas på.
Första stycket gäller inte talan som grundas på brott.
Konkursbos rätt att föra talan
13 § Om föreningen har försatts i konkurs efter en ansökan som har gjorts innan den tid som anges i 12 § har gått ut, får konkursboet föra talan enligt 1–3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 6, 7 eller 9 §. Efter utgången av den tid som anges
154
SOU 2010:90 Författningsförslag
i 12 § får en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från edgångssammanträde.
23 kap. Straff och vite
Straff
1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
1. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra medlemsförteckning eller hålla sådan förteckning tillgänglig enligt bestämmelserna i 6 kap.,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 8 kap. 16 § andra meningen, 18 § första stycket och 19 § andra stycket, eller
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 21 kap. 2 §. Till straff som anges i första stycket döms också den som uppsåtligen medverkar till ett beslut att utse en styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör eller vice verkställande direktör i strid med 8 kap. 10 eller 29 §, om åtgärden är ägnad att dölja vem eller vilka som utövar eller har utövat den faktiska ledningen av föreningen. Detsamma gäller den som uppsåtligen åtar sig ett sådant uppdrag i strid med 8 kap. 10 eller 29 §.
Trots vad som sägs i 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt andra stycket dömas ut, om den misstänkte har häktats eller fått del av åtal för brottet inom fem år från brottet.
I fall som avses i 9 kap. 45 § och 10 kap. 16 § ska inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
2 § Den som
1. lämnar osann uppgift i en handling enligt denna lag som upprättas i elektronisk form,
2. i ett ärende enligt denna lag oriktigt intygar att en elektronisk handling överensstämmer med originalet, eller
3. lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen i en försäkran som enligt förordning som ansluter till denna lag lämnas på heder och samvete och som upprättas i elektronisk form,
döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Det som sägs i första stycket gäller också den som begår en sådan gärning som avses i första stycket 3 av grov oaktsamhet.
155
Författningsförslag SOU 2010:90
Om brott som avses i första stycket är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.
Vite
3 § Bolagsverket kan vid vite förelägga den verkställande direktören eller en styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan författning att hos verket göra en behörig anmälan för registrering i föreningsregistret.
Ett föreläggande enligt första stycket får inte meddelas, om underlåtenheten att göra anmälan medför att den fråga som föreningsstämman eller styrelsen har beslutat om faller eller att föreningen blir skyldig att gå i likvidation.
Frågor om utdömande av vite prövas av Bolagsverket.
24 kap. Överklagande
Överklagande av Bolagsverkets beslut
1 § Följande beslut av Bolagsverket överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut att utse eller entlediga en revisor enligt 9 kap. 11 §, 12 § eller 29–31 §§,
2. beslut att utse en lekmannarevisor eller en särskild granskare enligt 10 kap. 9 §, 22 § eller 23 §,
3. beslut i tillståndsärenden enligt 9 kap. 18 §, 16 kap. 2 § första stycket 2 eller 17 kap. 19 §,
4. beslut enligt 17 kap. 27 § att förklara att frågan om fusion har fallit,
5. beslut att vägra utfärda intyg enligt 17 kap. 40 §,
6. beslut enligt 20 kap. 3 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering,
7. beslut att avregistrera en person enligt 20 kap. 8 §,
8. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 23 kap 3 §. Skrivelsen med överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
2 § Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 18 kap. 12, 17 eller 19 § överklagas hos tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte.
156
SOU 2010:90 Författningsförslag
Skrivelsen med överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.
Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Överklagande av Skatteverkets beslut
3 § Skatteverkets beslut enligt 17 kap. 21 § om hinder mot verkställande av fusionsplan får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd
4 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten i mål som avses i 1 och 3 §§.
157
Författningsförslag SOU 2010:90
2 Förslag till lag om införande av lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar
1 § Lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar träder i kraft den 1 januari 2013. Detsamma gäller denna lag utom 11 §, som träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2 § Genom denna lag upphävs
1. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, och
3 § Om det i lag eller någon annan författning förekommer en hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar eller denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
De hänvisningar till lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar och lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som finns i lagen (1972:262) om understödsföreningar ska dock fortsätta att gälla.
4 § För ekonomiska föreningar som har bildats före utgången av år 2012 gäller lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar med nedan angivna undantag.
5 § En förening som vid utgången av år 2012 utgör en ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska även därefter och till utgången av år 2013 anses som en ekonomisk förening, även om den inte uppfyller villkoren i 2 kap.2–7 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
6 § Om två eller flera personer vid utgången av år 2012 delar på ett medlemskap i en förening, får detta förhållande bestå, trots vad som sägs i 2 kap. 1 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
7 § I fråga om registrering av ekonomiska föreningar som har bildats före utgången av år 2012 gäller äldre bestämmelser.
8 § Om en förening har bildats före utgången av år 2012, behöver uppgift om den kommun där styrelsen ska ha sitt säte tas in i
158
SOU 2010:90 Författningsförslag
stadgarna först i samband med att stadgarna ändras i något annat avseende.
9 § Om en förenings stadgar vid utgången av år 2012 inte anger vilken tid som föreningens räkenskapsår ska omfatta, ska kalenderåret vara räkenskapsår.
10 § Om en förenings stadgar efter utgången av år 2012 strider mot någon bestämmelse i lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, ska styrelsen, om inte annat följer av 8 eller 9 §, till föreningsstämma som hålls senast den 31 december 2015 lägga fram förslag till ändring av stadgarna i överensstämmelse med bestämmelsen.
11 § Föreningsstämman får redan före utgången av år 2012 besluta om ändring i stadgarna till överensstämmelse med lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar. I beslutet ska det anges att ändringen gäller från och med den 1 januari 2013.
12 § Äldre bestämmelser om grund för uteslutning av medlemmar gäller intill utgången av år 2013.
13 § Det som sägs i 6 kap. 3 § första stycket 1 lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om angivande av person- eller organisationsnummer eller annat identifieringsnummer för medlem gäller inte om medlemmen har förts in i medlemsförteckningen före utgången av år 2012.
14 § Bestämmelsen i 6 kap. 6 § tredje stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om bevarande av uppgifter som har tagits bort från medlemsförteckningen gäller inte uppgifter som har tagits bort före utgången av år 2012.
15 § Vid registrering och verkställande av ett föreningsstämmobeslut som har fattats före utgången av år 2012 samt vid talan mot ett sådant beslut gäller äldre bestämmelser.
16 § I fråga om föreningar som har bildats före utgången av år 2012 gäller, intill utgången av år 2013, äldre bestämmelser i stället för följande bestämmelser i lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar
- 7 kap. 4 § första stycket och 5 § om ombud, - 7 kap. 16 och 17 §§ om tiden för kallelse till föreningsstämman,
159
Författningsförslag SOU 2010:90
- 7 kap. 34 och 35 §§ om majoritetskrav vid ändring av stadgarna, - 17 kap. 16 § om majoritetskrav vid beslut om godkännande av fusionsplan, och
- 18 kap. 2 § om majoritetskrav vid beslut om likvidation.
17 § Fram till utgången av juni 2014 får föreningsstämma, trots bestämmelserna i 7 kap. 13 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, hållas på en av styrelsen anvisad plats inom föreningens geografiska verksamhetsområde.
18 § Om en anmälan enligt 7 kap. 7 § andra meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar har kommit in till länsstyrelsen före utgången av år 2012, ska Bolagsverket pröva ärendet enligt äldre bestämmelser.
19 § Om en styrelseledamot eller den verkställande direktören vid ingången av år 2013 har sådana aktieinnehav som avses i 8 kap. 42 § första stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, ska han eller hon senast vid utgången av juni 2013 anmäla dessa till styrelsen på det sätt som anges i den nämnda paragrafen.
20 § Om en förening vid utgången av år 2012 har en revisor som inte är auktoriserad eller godkänd revisor, får han eller hon, trots bestämmelsen i 9 kap. 15 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar kvarstå som revisor till utgången av uppdragstiden, dock längst till utgången av år 2013.
21 § Om en förening vid utgången av år 2012 har en revisor som är utsedd för viss tid, får han eller hon, trots bestämmelserna i 9 kap. 24 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar kvarstå som revisor till uppdragstidens utgång.
Om en förening vid utgången av år 2012 har en revisor som är utsedd tills vidare, består uppdraget till utgången av den första ordinarie föreningsstämma som hålls efter den 1 januari 2014.
22 § I fråga om revision som avser räkenskapsår som har inletts före utgången av år 2012 tillämpas 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar i stället för 9 kap.33–40 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar. Revisionsberättelsen ska dock alltid lämnas till styrelsen senast tre veckor före årsstämman.
160
SOU 2010:90 Författningsförslag
23 § Den som inte är auktoriserad eller godkänd revisor men som kvarstår som revisor i föreningen med stöd av 20 § behöver inte vidta de åtgärder som sägs i 9 kap.46–48 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
24 § Om en framställan om utseende av medrevisor eller särskild granskare enligt 8 kap. 2 eller 17 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar eller en anmälan om utseende av behörig revisor enligt 8 kap. 9 § samma lag har kommit in till länsstyrelsen före utgången av år 2012, ska Bolagsverket pröva ärendet enligt äldre bestämmelser.
25 § Uppgifter som har tagits bort från förteckningen över förlagsinsatser före utgången av år 2012 behöver inte bevaras enligt 6 kap. 6 § tredje stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
26 § Uppgift enligt 12 kap. 8 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar behöver inte lämnas i fråga om förlagsinsatser som har förts in i förteckningen över förlagsinsatser före utgången av år 2012.
27 § Äldre bestämmelser gäller i fråga om värdeöverföring från föreningen och avsättning till reservfond, om beräkningen ska grunda sig på en årsredovisning som har upprättats före utgången av år 2012.
28 § Om en förening före utgången av år 2012 har ansökt om undantag från 10 kap. 6 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar för annat ändamål än täckning av förlust, tillämpas 10 kap. 6 § femte stycket samma lag i stället för 16 kap.2–7 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
29 § Om en fusionsplan har godkänts enligt 12 kap. 9 § eller 21 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar före utgången av år 2012, tillämpas äldre bestämmelser på fusionen.
30 § Bestämmelserna i 17 kap. 5 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar tillämpas inte på värdepapper som har getts ut före utgången av år 2012, om det vid utgivandet har angetts vilken rätt som ska tillkomma innehavaren av värdepapperet i händelse av fusion.
161
Författningsförslag SOU 2010:90
31 § I fråga om föreningar som har registrerats enligt lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar eller äldre bestämmelser gäller fortfarande 5 § lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
32 § Bestämmelserna i 33–37 §§ gäller endast ekonomiska föreningar som har registrerats före den 1 januari 1953.
33 § En förening får bestå med oförändrad firma, även om föreningen inte uppfyller villkoren för en ekonomisk förening enligt 2 kap.2–7 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar. Stadgarnas föreskrifter om föreningens ändamål får ändras endast om ändringen medför att föreningen uppfyller de nämnda villkoren.
En ändring av firman till överensstämmelse med 21 kap. 1 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar får registreras endast om föreningen uppfyller de nämnda villkoren.
34 § Om rätten till inträde i en förening enligt en bestämmelse i stadgarna är mera begränsad än som är tillåtet enligt 5 kap.1–3 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, får föreningen fortsätta att tillämpa bestämmelsen, om inte registrering som avses i 33 § andra stycket har skett.
35 § Om en sådan ordinarie föreningsstämma som avses i 7 kap. 8 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar enligt stadgarna får hållas senare än vad som är tillåtet enligt den nämnda paragrafen, får föreningen fortsätta att tillämpa bestämmelsen. Stämman ska dock alltid hållas inom nio månader från utgången av föregående räkenskapsår.
36 § De särskilda bestämmelserna för föreningar med personligt ansvariga medlemmar i lagen (1911:55 s. 1) om ekonomiska föreningar ska fortsätta att tillämpas på föreningar som består den 1 januari 2013 och vilkas medlemmar då har personligt ansvar.
37 § Om en förenings stadgar saknar bestämmelser om vad som ska ske med en förenings återstående tillgångar när den upplöses, tillämpas bestämmelserna om detta i lagen (1911:55 s. 1) om ekonomiska föreningar.
162
SOU 2010:90 Författningsförslag
3 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1975:417 ) om sambruksföreningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975:417) om sambruksföreningar
dels att 5 § ska upphöra att gälla,
dels att 2–4, 5 a, 6, 7, 9 och 12–20 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 15 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
För en sambruksförenings förpliktelser svarar endast föreningens tillgångar. I tillgångarna inräknas insatser och avgifter som har förfallit till betalning, även om de ännu inte har betalts.
För en sambruksförenings förpliktelser svarar endast föreningens tillgångar. I tillgångarna inräknas fordringar på medlemsinsatser och avgifter som har förfallit till betalning.
3 §
För att sambruksförening skall få registreras fordras att föreningen har minst tre medlemmar och att den har antagit stadgar och utsett styrelse och revisorer.
En sambruksförening ska ha minst tre medlemmar. Var och en av medlemmarna ska vara en fysisk eller en juridisk person.
Föreningen ska också ha stadgar samt en styrelse.
Bestämmelserna om bildande m.m. i 3 kap. lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar gäller också i fråga om sambruksföreningar.
4 §2
Sambruksförenings stadgar skall ange
1. föreningens firma,
2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,
En sambruksförenings stadgar ska ange
1. föreningens firma,
2. vilken verksamhet föreningen ska bedriva,
1 Senaste lydelse 1987:671. 2 Senaste lydelse 1987:1253.
163
Författningsförslag SOU 2010:90
3. den ort inom riket där föreningens styrelse skall ha sitt säte,
4. den insats med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen och hur insatserna skall göras,
5. om regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skall förekomma, avgifternas belopp eller det högsta belopp vartill de får bestämmas,
6. antalet styrelseledamöter och revisorer, tiden för deras uppdrag och, om suppleanter skall finnas, motsvarande uppgifter beträffande dem,
7. föreningens räkenskapsår,
8. hur ofta ordinarie föreningsstämma skall hållas och tiden för sådan stämma,
9. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden till medlemmarna skall tillställas dem samt den tid före stämma då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtagna,
10. de värderingsgrunder som skall tillämpas när förening skall inlösa medlems andel,
11. de grunder enligt vilka föreningen skall förfoga över uppkommen vinst och hur det skall förfaras med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning.
3. den kommun i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,
4. storleken av den obligatoriska insatsen och hur denna ska betalas,
5. om regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen ska förekomma, avgifternas belopp eller det högsta belopp vartill de får bestämmas,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och, om sådana ska finnas, suppleanter, samt tiden för deras uppdrag,
7. vilken tid som föreningens räkenskapsår ska omfatta,
8. hur föreningsstämman ska sammankallas,
9. vilka ärenden som ska tas upp på ordinarie stämma,
10. de värderingsgrunder som ska tillämpas när en förening ska lösa in medlems andel,
11. grunderna för användandet av föreningens vinst, och
12. vad som ska göras med föreningens återstående tillgångar när föreningen upplöses.
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
164
SOU 2010:90 Författningsförslag
5 a §3
Bestämmelsen i 1 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar.
Bestämmelsen i 1 kap. 9 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar.
6 §4
Bestämmelserna i 3 kap. 1 § första stycket, 2 och 3 §§ lagen 1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock hänvisningen i 3 kap. 3 § till 4 kap. 1 och 2 §§ avse 9 § denna lag.
Fråga om antagande av medlem prövas av föreningsstämma, om ej annat har bestämts i stadgarna.
Bestämmelserna i 5 kap.1–3, 9 och 10 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar. Vid tillämpningen av bestämmelserna
ska
dock hänvisningarna i
5 kap. 9 och 10 §§ till 11 kap. 10– 15 §§ avse 9 § denna lag.
En fråga om antagande av medlem prövas av föreningsstämman, om inte annat har bestämts i stadgarna.
7 §5
Medlem får uppsäga sig till utträde ur föreningen. I stadgarna kan intagas förbehåll att uppsägning ej får ske förrän viss tid efter inträdet.
Bestämmelserna i 3 kap. 4 § andra stycket och 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar.
Bestämmelserna i 5 kap.6–8 och 11 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar.
9 §6
När medlem har avgått ur föreningen, är föreningen skyldig att sex månader därefter lösa hans andel.
Bestämmelserna i 4 kap. 1 § tredje stycket och 2 § lagen
3 Senaste lydelse 2008:93. 4 Senaste lydelse 1987:671. 5 Senaste lydelse 1987:671. 6 Senaste lydelse 1987:671.
165
Författningsförslag SOU 2010:90
(1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar. Därvid skall vad som sägs där om insats i stället avse lösenbelopp för medlems andel.
Innehåller förenings stadgar inskränkning i avgående medlems rätt enligt första stycket eller 4 kap. 1 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar, skall detta gälla utom i fall som avses i 7 kap. 15 § tredje stycket samma lag.
nomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar. Vad som där sägs om insats ska i stället avse lösenbelopp för medlems andel.
12 §7
Bestämmelserna i 6 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar med följande undantag.
Bestämmelserna om en förenings ledning i 8 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar med följande undantag.
1. Styrelsen består av en eller flera ledamöter.
2. Styrelsen får ej tillsättas i annan ordning än genom val på föreningsstämma.
3. Bestämmelserna om verkställande direktör gäller inte.
2. Styrelsen får inte tillsättas i annan ordning än genom val på föreningsstämma.
Bestämmelserna i första stycket 2 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
13 §8
Bestämmelserna i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar med följande undantag.
Bestämmelserna om föreningsstämma i 7 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar med följande undantag.
7 Senaste lydelse 1987:1253. 8 Senaste lydelse 1987:671.
166
SOU 2010:90 Författningsförslag
1. Avsteg får inte göras i stadgarna från bestämmelsen i 7 kap. 1 § första stycket att varje medlem har en röst.
2. Föreningsstämmans befogenheter får inte överlämnas åt särskilt valda fullmäktige.
1. I stadgarna får inte göras avsteg från bestämmelsen i 7 kap. 3 § första stycket att varje medlem har en röst.
2. Medlemmarnas beslutanderätt i föreningens angelägenheter får inte utövas av särskilt utsedda fullmäktige.
3. Hänvisningen i 7 kap. 15 § till 4 kap. 1 § skall i stället avse 9 § denna lag.
3. Hänvisningarna i 7 kap. 20 § och 35 § till 11 kap. ska i stället avse 9 § denna lag.
14 §9
Bestämmelserna i 8 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar.
Bestämmelserna om revision i 9 kap. och om allmän och särskild granskning i 10 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller även i fråga om sambruksföreningar.
Bestämmelser om bokföring och annan redovisning finns i bokföringslagen (1999:1078) och årsredovisningslagen (1995:1554).
15 §10
Bestämmelserna i 10 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar med följande undantag.
1. Hänvisningen i 10 kap. 1 § första stycket till 4 kap. skall i stället avse bestämmelserna om lösen av andelar i 9 § denna lag.
2. Bestämmelsen i 10 kap. 2 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar gäller inte.
3. Vid tillämpningen av bestämmelserna i 10 kap. 6 § första stycket lagen om ekonomiska föreningar skall bland skulderna ej
Bestämmelserna om värdeöverföring, vinstutdelning och gottgörelse i 13–15 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar. Hänvisningen i 13 kap. 1 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelserna om inlösen av insatser i 11 kap. samma lag ska dock i stället avse bestämmelserna om lösen av andelar i 9 § denna lag.
9 Senaste lydelse 2006:866. 10 Senaste lydelse 1987:671.
167
Författningsförslag SOU 2010:90
inräknas gäld för vilken föreningen har lämnat säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i jordbruksfastighet inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet. Vad som har sagts nu gäller i tillämpliga delar i fråga om annan egendom, vilken enligt bestämmelse som meddelas av regeringen får erbjuda motsvarande säkerhet.
4. Vad som sägs i 10 kap. 6 § fjärde stycket lagen om ekonomiska föreningar beträffande belopp, som har tagits upp under rubriken Avsatt till pensioner, skall gälla även i den mån sådant belopp täcks av kreditförsäkring i svens försäkringsanstalt eller utländsk försäkringsanstalt som har rätt att driva rörelse här i riket.
15 a §
Bestämmelserna om avsättning till och användning av reservfonden i 16 kap. lagen ( 2012:000 ) gäller i fråga om sambruksföreningar.
16 §11
Bestämmelserna i 11 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar. Vad som föreskrivs i 11 kap. 3 § för det fall att antalet föreningsmedlemmar har nedgått under det i 2 kap. 1 § föreskrivna lägsta antalet skall i sambruksföreningar tillämpas, om
Bestämmelserna om likvidation och upplösning i 18 och 19 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar.
Vad som sägs i 18 kap. 13 § första stycket 4 lagen om ekonomiska föreningar gäller för sambruksföreningar om tillräckligt
11 Senaste lydelse 2004:250.
168
SOU 2010:90 Författningsförslag
antalet medlemmar har nedgått under tre och tillräckligt antal medlemmar ej har inträtt inom ett år samt Bolagsverket ej heller funnit särskilda skäl att medge att föreningens verksamhet ändå får fortsätta.
antal medlemmar inte har inträtt inom ett år samt Bolagsverket inte heller har funnit särskilda skäl att medge att föreningens verksamhet ändå får fortsätta.
17 §12
Bestämmelserna i 13 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar.
Bestämmelserna om skadestånd i 22 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar.
18 §13
Sambruksförenings firma skall innehålla ordet ”sambruksförening”.
Sambruksförenings firma får ej innehålla ordet ”bolag” eller annat ord som kan föranleda till antagande att firman innehas av ett bolag.
Firman skall tydligt skilja sig från andra hos Bolagsverket förut registrerade och ännu bestående föreningsfirmor med säte i samma län. För registrering av sambruksförenings firma gäller i övrigt bestämmelserna i firmalagen (1974:156).
Annan än sambruksförening får ej i sin firma eller annars vid beteckning av rörelsen använda ordet ”sambruksförening”.
Bestämmelserna i 14 kap. 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sam-
Sambruksförenings firma ska innehålla ordet ”sambruksförening”.
I firman får inte ordet ”bolag” eller något annat som betecknar ett bolagsförhållande tas in på ett sådant sätt som kan leda till missförståndet att det är ett bolag som innehar firman.
Firman ska tydligt skilja sig från andra hos Bolagsverket förut registrerade och ännu bestående föreningsfirmor med säte i samma län. För registrering av sambruksförenings firma gäller i övrigt bestämmelserna i firmalagen (1974:156).
Endast en sambruksförening får använda ordet ”sambruksförening” i sin firma eller i övrigt vid beteckning av rörelsen.
Bestämmelserna i 21 kap. 5 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sam-
12 Senaste lydelse 1987:671. 13 Senaste lydelse 2004:250.
169
Författningsförslag SOU 2010:90
bruksföreningar. bruksföreningar.
19 §14
Bestämmelserna i 15 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar. Ett beslut om sådan ändring av stadgarna att styrelsens säte skall flyttas från ett län till ett annat får dock inte registreras, om sambruksföreningens firma på grund av bestämmelserna i 18 § tredje stycket denna lag inte får föras in i Bolagsverkets register.
Inskrivning av uppgifter angående sambruksföreningar skall ske i en särskild avdelning av det föreningsregister som avses i 15 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar.
Bestämmelserna om registrering m.m. i 20 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar. Ett beslut om sådan ändring av stadgarna att styrelsens säte ska flyttas från ett län till ett annat får dock inte registreras, om sambruksföreningens firma på grund av bestämmelserna i 18 § tredje stycket denna lag inte får föras in i Bolagsverkets register.
Inskrivning av uppgifter angående sambruksföreningar ska ske i en särskild avdelning av det föreningsregister som avses i 20 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar.
Bolagsverkets beslut enligt 16 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
20 §15
Bestämmelserna i 16 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar. Hänvisningarna i 16 kap. 1 § till 3 kap. 6 § och 14 kap. 3 § ska därvid avse 8 § respektive 18 § fjärde stycket denna lag. Det som föreskrivs om handling eller ärende i 16 kap. 1 a § gäller också handling eller ärende enligt denna lag.
Bestämmelserna om straff och vite i 23 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om sambruksföreningar. Hänvisningarna i 23 kap. 1 § första stycket till 6 kap. och 21 kap. 2 § ska därvid avse 8 § respektive 18 § fjärde stycket denna lag. Det som föreskrivs om handling eller ärende i 23 kap. 2 § gäller också handling eller ärende enligt denna lag.
14 Senaste lydelse 2004:250. 15 Senaste lydelse 2008:93.
170
SOU 2010:90 Författningsförslag
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
171
Författningsförslag SOU 2010:90
4 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)
Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsrättslagen (1991:614)
dels att 9 kap. 3 § ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1, 2 och 9 §§, 6 kap. 4 §, 9 kap. 2, 4–7, 9, 12, 14, 16, 18 a, 26 och 28–31 §§, 10 kap. 1 och 2 §§ samt 11 kap. 6 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 9 kap. 29 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
En bostadsrättsförening är en ekonomisk förening som har till ändamål att i föreningens hus upplåta lägenheter med bostadsrätt. En bostadsrätt skall vara registrerad.
Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas på bostadsrättsföreningar i den utsträckning som anges i 9–10 kap.
En bostadsrättsförening är en ekonomisk förening som har till ändamål att i föreningens hus upplåta lägenheter med bostadsrätt. En bostadsrätt ska vara registrerad.
Lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar tillämpas på bostadsrättsföreningar i den utsträckning som anges i 9 och 10 kap.
2 §16
För registrering av en bostadsrättsförening fordras att föreningen har minst tre medlemmar. Dessutom skall föreningen ha antagit stadgar samt utsett styrelse och minst en revisor.
En bostadsrättsförening ska ha minst tre medlemmar. Var och en av medlemmarna ska vara en fysisk eller en juridisk person.
Föreningen ska också ha stadgar samt en styrelse.
9 §17
16 Senaste lydelse 1993:314. 17 Senaste lydelse 2008:84.
172
SOU 2010:90 Författningsförslag
stadsrättsföreningar. stadsrättsföreningar.
6 kap.
4 §18
Ett avtal om överlåtelse av en bostadsrätt genom köp ska upprättas skriftligen och skrivas under av säljaren och köparen. Köpehandlingen ska innehålla uppgift om den lägenhet som överlåtelsen avser samt om ett pris. Motsvarande gäller vid byte eller gåva. Bestämmelsen i 1 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska inte tillämpas.
Ett avtal om överlåtelse av en bostadsrätt genom köp ska upprättas skriftligen och skrivas under av säljaren och köparen. Köpehandlingen ska innehålla uppgift om den lägenhet som överlåtelsen avser samt om ett pris. Motsvarande gäller vid byte eller gåva. Bestämmelsen i 1 kap. 9 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar ska inte tillämpas.
Om säljaren och köparen vid sidan av köpehandlingen har kommit överens om ett annat pris än det som anges i köpehandlingen, är den överenskommelsen ogiltig. Mellan säljaren och köparen gäller i stället det pris som anges i köpehandlingen. Priset får dock jämkas, om det är oskäligt att det ska vara bindande. Vid denna bedömning ska hänsyn tas till köpehandlingens innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt.
9 kap.
2 §
Bestämmelserna i 2 kap. 3 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om när en ekonomisk förening skall anmälas för registrering och om verkan av att anmälan gjorts för sent gäller i fråga om bostadsrättsföreningar.
Bestämmelserna i 3 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar.
4 §19
För en bostadsrättsförenings förpliktelser svarar endast för-
För en bostadsrättsförenings förpliktelser svarar endast för-
18 Senaste lydelse 2008:84. 19 Senaste lydelse 2003:31.
173
Författningsförslag SOU 2010:90
eningens tillgångar. I tillgångarna inräknas insatser och avgifter som har förfallit till betalning även om de ännu inte har betalats.
eningens tillgångar. I tillgångarna inräknas de fordringar på medlemsinsatser och avgifter som har förfallit till betalning.
5 §
Bostadsrättsföreningens stadgar skall ange
1. föreningens firma,
2. den ort i Sverige där föreningens styrelse skall ha sitt säte,
3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,
4. om upplåtelseavgift, överlåtelseavgift och pantsättningsavgift kan tas ut,
5. de grunder enligt vilka årsavgift, överlåtelseavgift och pantsättningsavgift skall beräknas,
6. i det fall rätten att bestämma ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse skall vara inskränkt, de grunder enligt vilka ersättning skall beräknas,
7. de grunder enligt vilka medel skall avsättas för att säkerställa underhållet av föreningens hus,
8. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det skall ske,
9. inom vilken tid och hur föreningsstämman skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall komma till medlemmarnas kännedom,
Bostadsrättsföreningens stadgar ska ange
1. föreningens firma,
2. den kommun i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,
3. vilken verksamhet föreningen ska bedriva,
4. om upplåtelseavgift, överlåtelseavgift och pantsättningsavgift kan tas ut,
5. de grunder enligt vilka årsavgift, överlåtelseavgift och pantsättningsavgift ska beräknas,
6. i det fall rätten att bestämma ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse ska vara inskränkt, de grunder enligt vilka ersättning ska beräknas,
7. de grunder enligt vilka medel ska avsättas för att säkerställa underhållet av föreningens hus,
8. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och, om sådana ska finnas, styrelsesuppleanter samt tiden för deras uppdrag,
9. hur föreningsstämman ska sammankallas,
174
SOU 2010:90 Författningsförslag
10. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
11. vilken tid föreningens räkenskapsår skall omfatta, samt
12. grunderna för fördelningen av föreningens vinst samt hur man skall förfara med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses.
10. vilka ärenden som ska tas upp på ordinarie stämma,
11. vilken tid som föreningens räkenskapsår ska omfatta,
12. grunderna för användandet av föreningens vinst, och
13. vad som ska göras med föreningens återstående tillgångar när föreningen upplöses.
Bestämmelserna i första stycket 8 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
6 §20
Bostadsrättsföreningens firma skall innehålla ordet ”bostadsrättsförening.
I firman får inte ordet ”bolag” eller något annat ord som betecknar ett bolagsförhållande tas in på så sätt att det kan leda till missförstånd att ett bolag innehar firman.
Firman skall tydligt skilja sig från andra hos Bolagsverket förut registrerade och ännu bestående föreningsfirmor med säte i samma län. För registrering av förenings firma gäller i övrigt bestämmelserna i firmalagen (1974:156).
Bostadsrättsföreningens firma ska innehålla ordet ”bostadsrättsförening.
I firman får inte ordet ”bolag” eller något annat ord som betecknar ett bolagsförhållande tas in på ett sådant sätt att det kan leda till missförståndet att det är ett bolag som innehar firman.
Firman ska tydligt skilja sig från andra hos Bolagsverket förut registrerade och ännu bestående föreningsfirmor med säte i samma län. För registrering av förenings firma gäller i övrigt bestämmelserna i firmalagen (1974:156).
Endast en bostadsrättsförening eller en sammanslutning av bostadsrättsföreningar får använda ordet ”bostadsrätt” eller en sammansättning med detta ord i sin firma eller i övrigt vid beteckning av rörelsen.
7 §
Bestämmelserna om firmateckning i 14 kap. 2 § lagen
Bestämmelserna om firmateckning i 21 kap. 5 § lagen
20 Senaste lydelse 2004:247.
175
Författningsförslag SOU 2010:90
(1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar.
(2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar.
9 §
Medlemsförteckningen skall för varje medlem innehålla uppgift om hans namn och postadress samt om den bostadsrätt som han har.
Styrelsen skall hålla förteckningen tillgänglig för den som vill ta del av den.
Medlemsförteckningen ska för varje medlem innehålla uppgift om hans eller hennes namn, personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer och postadress samt om den bostadsrätt som medlemmen har.
Styrelsen ska hålla förteckningen tillgänglig för den som vill ta del av den.
12 §
Bestämmelserna om en förenings ledning i 6 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar med följande undantag:
1. Av styrelsens ledamöter skall alltid minst två eller, om styrelsen består av mindre än fem ledamöter, minst en väljas på föreningsstämma.
Bestämmelserna om en förenings ledning i 8 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar med följande undantag:
1. Av styrelsens ledamöter ska alltid minst två eller, om styrelsen består av mindre än fem ledamöter, minst en väljas på föreningsstämma.
2. Om inte något annat har bestämts i stadgarna, kan bostadsrättshavarens make eller sambo vara styrelseledamot eller suppleant för styrelseledamot, även om maken eller sambon inte är medlem i föreningen.
3. Bestämmelserna om verkställande direktör gäller inte.
14 §
Bestämmelserna om föreningsstämman i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar
Bestämmelserna om föreningsstämman i 7 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar
176
SOU 2010:90 Författningsförslag
för bostadsrättsföreningar med följande undantag:
för bostadsrättsföreningar med följande undantag:
1. Om flera medlemmar har en bostadsrätt gemensamt har de endast en röst, om inte något annat bestämts i stadgarna.
2. Föreningsstämmans befogenheter får inte överlämnas åt särskilt valda fullmäktige.
3. Bestämmelserna i 23–25 §§ gäller i stället för 7 kap. 14 och 15 §§ lagen om ekonomiska föreningar.
2. Medlemmarnas beslutanderätt i föreningens angelägenheter får inte utövas av särskilt utsedda fullmäktige.
3. Bestämmelserna i 23–25 §§ gäller i stället för 7 kap. 34 och 35 §§ lagen om ekonomiska föreningar.
16 §21
För att ett beslut i en fråga som anges i denna paragraf skall vara giltigt krävs att det har fattats på en föreningsstämma och att följande bestämmelser har iakttagits.
1. Om beslutet innebär ändring av någon insats och medför rubbning av det inbördes förhållandet mellan insatserna, skall samtliga bostadsrättshavare som berörs av ändringen ha gått med på beslutet. Om enighet inte uppnås, blir beslutet ändå giltigt om minst två tredjedelar av de berörda bostadsrättshavarna har gått med på beslutet och det dessutom har godkänts av hyresnämnden. 1 a. Om beslutet innebär en ökning av samtliga insatser utan att förhållandet mellan de inbördes insatserna rubbas, skall alla bostadsrättshavarna ha gått med på beslutet. Om enighet inte
För att ett beslut i en fråga som anges i denna paragraf ska vara giltigt krävs att det har fattats på en föreningsstämma och att följande bestämmelser har iakttagits.
1. Om beslutet innebär ändring av någon insats och medför rubbning av det inbördes förhållandet mellan insatserna, ska samtliga bostadsrättshavare som berörs av ändringen ha gått med på beslutet. Om enighet inte uppnås, blir beslutet ändå giltigt om minst två tredjedelar av de berörda bostadsrättshavarna har gått med på beslutet och det dessutom har godkänts av hyresnämnden. 1 a. Om beslutet innebär en ökning av samtliga insatser utan att förhållandet mellan de inbördes insatserna rubbas, ska alla bostadsrättshavarna ha gått med på beslutet. Om enighet inte
21 Senaste lydelse 2003:31.
177
Författningsförslag SOU 2010:90
uppnås, blir beslutet ändå giltigt om minst två tredjedelar av de röstande har gått med på beslutet och det dessutom har godkänts av hyresnämnden. Hyresnämnden skall godkänna beslutet om detta inte framstår som otillbörligt mot någon bostadsrättshavare.
2. Om beslutet innebär att en lägenhet som upplåtits med bostadsrätt kommer att förändras eller i sin helhet behöva tas i anspråk av föreningen med anledning av en om- eller tillbyggnad, skall bostadsrättshavaren ha gått med på beslutet. Om bostadsrättshavaren inte ger sitt samtycke till ändringen, blir beslutet ändå giltigt om minst två tredjedelar av de röstande har gått med på beslutet och det dessutom har godkänts av hyresnämnden.
uppnås, blir beslutet ändå giltigt om minst två tredjedelar av de röstande har gått med på beslutet och det dessutom har godkänts av hyresnämnden. Hyresnämnden ska godkänna beslutet om detta inte framstår som otillbörligt mot någon bostadsrättshavare.
2. Om beslutet innebär att en lägenhet som upplåtits med bostadsrätt kommer att förändras eller i sin helhet behöva tas i anspråk av föreningen med anledning av en om- eller tillbyggnad, ska bostadsrättshavaren ha gått med på beslutet. Om bostadsrättshavaren inte ger sitt samtycke till ändringen, blir beslutet ändå giltigt om minst två tredjedelar av de röstande har gått med på beslutet och det dessutom har godkänts av hyresnämnden.
3. Om beslutet innebär utvidgning av föreningens verksamhet, skall minst två tredjedelar av de röstande ha gått med på beslutet.
4. Om beslutet innebär överlåtelse av ett hus som tillhör föreningen, i vilket det finns en eller flera lägenheter som är upplåtna med bostadsrätt, skall beslutet ha fattats på det sätt som gäller för beslut om likvidation enligt 11 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Minst två tredjedelar av bostadsrättshavarna i det hus som skall överlåtas skall dock
3. Om beslutet innebär utvidgning av föreningens verksamhet, ska minst två tredjedelar av de röstande ha gått med på beslutet.
4. Om beslutet innebär överlåtelse av ett hus som tillhör föreningen, i vilket det finns en eller flera lägenheter som är upplåtna med bostadsrätt, ska beslutet ha fattats på det sätt som gäller för beslut om likvidation enligt bestämmelserna i 29 a §. Minst två tredjedelar av bostadsrättshavarna i det hus som ska överlåtas ska dock alltid ha gått med på beslutet.
178
SOU 2010:90 Författningsförslag
alltid ha gått med på beslutet.
5. Om det i stadgarna finns ytterligare något villkor för att ett beslut enligt 1–4 skall vara giltigt, gäller även det. Föreningen skall genast underrätta den som har pant i bostadsrätten och som är känd för föreningen om ett beslut enligt första stycket 2 eller 4.
5. Om det i stadgarna finns ytterligare något villkor för att ett beslut enligt 1–4 ska vara giltigt, gäller även det. Föreningen ska genast underrätta den som har pant i bostadsrätten och som är känd för föreningen om ett beslut enligt första stycket 2 eller 4.
18 a §22
Ett beslut om nedsättning av samtliga insatser skall genast anmälas för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän ett år har förflutit efter registreringen.
Ett beslut om minskning av samtliga insatser ska genast anmälas för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän ett år har förflutit efter registreringen.
26 §23
Bestämmelserna i 8 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsföreningar.
Bestämmelserna i 9 och 10 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om revision och om allmän och särskild granskning gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsföreningar med följande avvikelser:
1. Om det är påkallat av särskilda omständigheter, får Bolagsverket utse en auktoriserad eller godkänd revisor att utföra revision av bostadsrättsföreningen. Innan Bolagsverket fattar ett sådant beslut, ska föreningen ges tillfälle att yttra sig.
2. En bostadsrättsförening som inte har någon revisor ska alltid ha minst en lekmannarevisor.
Bestämmelser om bokföring och annan redovisning finns i bokföringslagen (1999:1078) och årsredovisningslagen (1995:1554).
22 Senaste lydelse 2003:31. 23 Senaste lydelse 2006:869.
179
Författningsförslag SOU 2010:90
28 §
Har vinstutdelning beslutats och verkställts i strid med 27 § eller någon bestämmelse i föreningens stadgar, gäller bestämmelserna om återbetalning m.m. i 10 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
Bestämmelserna om vissa gåvor i 10 kap. 8 § nämnda lag gäller i fråga om bostadsrättsföreningar.
Har vinstutdelning beslutats och verkställts i strid med 27 § eller någon bestämmelse i föreningens stadgar, tillämpas bestämmelserna om återbetalning m.m. i 13 kap.6 och 7 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
Bestämmelserna om vissa gåvor i 13 kap. 5 § lagen om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar.
29 §24
Bestämmelserna om likvidation och upplösning i 11 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsföreningar.
Vad som föreskrivs i 11 kap. 3 § lagen om ekonomiska föreningar för det fall antalet föreningsmedlemmar går ned under ett lägsta antal, skall tillämpas i fråga om en bostadsrättsförening, om antalet medlemmar eller antalet bostadsrättshavare går ned under tre. Om flera medlemmar har en bostadsrätt gemensamt skall de härvid räknas endast som en bostadsrättshavare.
Vidare skall vad som i 11 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar sägs om insatskapital i stället gälla insats och upplåtelse-
Bestämmelserna om likvidation och upplösning i 18 och 19 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar. Bestämmelserna i 29 a § gäller dock i stället för 18 kap. 2 § lagen om ekonomiska föreningar.
Vid tillämpningen av 18 kap. 3 § 3 och 13 § första stycket 4 lagen om ekonomiska föreningar ska, om flera medlemmar har en bostadsrätt gemensamt, dessa medlemmar i detta sammanhang räknas endast som en bostadsrättshavare.
Vidare ska vad som sägs i 18 kap. 27 § lagen om ekonomiska föreningar om insatskapital i stället gälla insats och upp-
24 Senaste lydelse 1993:314.
180
SOU 2010:90 Författningsförslag
avgift i bostadsrättsföreningen. låtelseavgift i bostadsrättsför-
eningen.
29 a §
Ett beslut om likvidation är giltigt om det har biträtts av samtliga röstberättigade i föreningen. Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och minst två tredjedelar av de röstande på den senare stämman har gått med på beslutet. I stadgarna får tas in strängare villkor för att beslutet ska vara giltigt. När det finns grund för tvångslikvidation enligt 18 kap. 12 eller 13 § lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar, är dock ett beslut om likvidation alltid giltigt om det har biträtts av mer än hälften av de röstande. Uppkommer i ett sådant fall lika röstetal, har ordföranden utslagsröst.
Om flera medlemmar har en bostadsrätt gemensamt, ska de anses som en röstande, om inte något annat har bestämts i stadgarna.
30 §25
Bestämmelserna om fusion i 12 kap.1–19 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för bostadsrättsföreningar.
Bestämmelserna om fusion i 17 kap.1–27 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller också för bostadsrättsföreningar med följande undantag.
Ett föreningsstämmobeslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller har fattats på två på
25 Senaste lydelse 2008:4.
181
Författningsförslag SOU 2010:90
varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. I stadgarna får tas in strängare villkor för att beslutet ska vara giltigt.
Om flera medlemmar har en bostadsrätt gemensamt, ska de anses som en röstande, om inte något annat har bestämts i stadgarna.
31 §26
Bestämmelserna om registrering m.m. i 15 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar. Ett beslut om sådan ändring av stadgarna att styrelsens säte skall flyttas från ett län till ett annat får dock inte registreras, om bostadsrättsföreningens firma på grund av bestämmelserna i 6 § tredje stycket detta kapitel inte får föras in i Bolagsverkets register.
Bestämmelserna om registrering m.m. i 20 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar. Ett beslut om sådan ändring av stadgarna att styrelsens säte ska flyttas från ett län till ett annat får dock inte registreras, om bostadsrättsföreningens firma på grund av bestämmelserna i 6 § tredje stycket detta kapitel inte får föras in i Bolagsverkets register.
10 kap.
1 §
Bestämmelserna om skadestånd m.m. i 13 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsföreningar.
Bestämmelserna om skadestånd m.m. i 22 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsföreningar.
2 §27
Bestämmelserna om straff och vite i 16 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar utom 1 § andra stycket 1 gäller i tillämp-
Bestämmelserna om straff och vite i 23 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar utom 1 § första stycket 1 tillämpas i
26 Senaste lydelse 2004:247. 27 Senaste lydelse 2008:84.
182
SOU 2010:90 Författningsförslag
liga delar i fråga om bostadsrättsföreningar. Det som föreskrivs om handling eller ärende i 16 kap. 1 a § gäller också handling eller ärende enligt denna lag.
fråga om bostadsrättsföreningar. Det som föreskrivs om handling eller ärende i 23 kap. 2 § samma lag gäller också handling eller ärende enligt denna lag.
11 kap.
6 §
Förbehåll i stadgarna enligt 7 kap. 18 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som inte innehåller någon bestämmelse om rätt för parterna att klandra skiljedomen gäller inte
Förbehåll i stadgarna enligt 7 kap. 51 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar som inte innehåller någon bestämmelse om rätt för parterna att klandra skiljedomen gäller inte
1. i fråga om en bostadsrättshavares rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla lägenheten, eller
2. beträffande fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §. I övrigt gäller förbehållet inte i fråga om tvist med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt denna lag, om man genom förbehållet utsett skiljemän eller meddelat bestämmelser om skiljemännens antal, sättet för deras utseende eller förfarandet vid skiljenämnden. I dessa hänseenden skall lagen (1929:145) om skiljemän tillämpas. Vad som sagts nu hindrar dock inte att föreningen i stadgarna utser hyresnämnden till skiljenämnd eller bestämmer kortare tid för skiljemannaåtgärdens avslutande än den tid om sex månader som anges i nämnda lag.
I övrigt gäller förbehållet inte i fråga om tvist med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt denna lag, om man genom förbehållet utsett skiljemän eller meddelat bestämmelser om skiljemännens antal, sättet för deras utseende eller förfarandet vid skiljenämnden. I dessa hänseenden ska lagen (1999:116) om skiljeförfarande tillämpas. Detta hindrar dock inte att föreningen i stadgarna utser hyresnämnden till skiljenämnd.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
183
Författningsförslag SOU 2010:90
2. Det som sägs i 9 kap. 9 § om angivande av person- eller organisationsnummer eller annat identifieringsnummer för medlem gäller inte om medlemmen har förts in i medlemsförteckningen före utgången av år 2012.
184
SOU 2010:90 Författningsförslag
5 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2002:93 ) om kooperativ hyresrätt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt
dels att 2 kap. 2 § ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 1, 3–5, 9, 10, 14, 15, 17–20, 22–25, 27 och 28 §§ och 6 kap. 1 och 2 §§ samt rubriken närmast före 2 kap. 18 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 3 a och 23 a §§, och närmast före 2 kap. 3 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
6 §28
Bestämmelsen i 1 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.
Bestämmelsen i 1 kap. 9 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.
2 kap.
1 §
En kooperativ hyresrättsförening skall vara registrerad. För registrering krävs att föreningen har minst tre medlemmar, att den har antagit stadgar och att den har utsett en styrelse och minst en revisor.
Bestämmelserna i 2 kap. 3 § lagen ( 1987:667 ) om ekonomiska föreningar om när en ekonomisk förening skall anmälas för registrering och om verkan av att anmälan har gjorts för sent gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
En kooperativ hyresrättsförening ska ha minst tre medlemmar. Var och en av medlemmarna ska vara en fysisk eller en juridisk person.
Föreningen ska också ha stadgar samt en styrelse.
28 Senaste lydelse 2008:85.
185
Författningsförslag SOU 2010:90
2 kap.
3 §
För föreningens förpliktelser svarar endast föreningens tillgångar. I tillgångarna inräknas insatser och avgifter som har förfallit till betalning även om de ännu inte har betalats.
För föreningens förpliktelser svarar endast föreningens tillgångar. I tillgångarna inräknas fordringar på medlemsinsatser och avgifter som har förfallit till betalning.
Bildande av föreningen
3 a §
Bestämmelserna i 3 kap. lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar gäller också i fråga om bildande av kooperativa hyresrättsföreningar.
4 §
Bestämmelserna om stadgar i 2 kap. 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar. Dessutom skall föreningens stadgar ange
1. de grunder som skall gälla för beräkningen av den hyra som kooperativa hyresgäster skall betala, och
2. de grunder som skall gälla för avsättningen av medel för att säkerställa underhållet av hus som föreningen äger.
Bestämmelserna om stadgar i 4 kap. 1 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar. Dessutom ska föreningens stadgar ange
1. de grunder som ska gälla för beräkningen av den hyra som kooperativa hyresgäster ska betala, och
2. de grunder som ska gälla för avsättningen av medel för att säkerställa underhållet av hus som föreningen äger.
5 §
Bestämmelserna om föreningens medlemmar m.m. i 3 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar, om inte annat framgår
Bestämmelserna om föreningens medlemmar och medlemsförteckning i 5 kap.1–3 och 5–11 §§ samt 6 kap.1–5, 7 och 8 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller också
186
SOU 2010:90 Författningsförslag
av denna lag. för kooperativa hyresrättsföreningar, om inte annat framgår av denna lag.
9 §
För återbetalning av medlemsinsatser gäller bestämmelserna i 4 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Om den kooperativa hyresrätten har upphört att gälla före medlemmens avgång, gäller dock i fråga om återbetalning av upplåtelseinsatser andra och tredje styckena i denna paragraf i stället för 4 kap. 1 § första stycket första meningen lagen om ekonomiska föreningar.
För inlösen av medlemsinsatser vid avgång ur föreningen gäller bestämmelserna i 11 kap.11–16 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, med de avvikelser som följer av denna lag.
En kooperativ hyresrättsförening ska därvid anses som en sådan förening som avses i 11 kap. 11 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar. Om den kooperativa hyresrätten har upphört att gälla före medlemmens avgång, gäller dock i fråga om återbetalning av upplåtelseinsatser andra och tredje styckena i denna paragraf i stället för 11 kap. 11 § fjärde stycket lagen om ekonomiska föreningar.
Om den kooperativa hyresrätten har upphört att gälla enligt 12 kap. 10 § jordabalken eller enligt 3 kap. 13 eller 15 § denna lag, har medlemmen rätt att få tillbaka upplåtelseinsatsen inom sex månader från det att hyresrätten upphörde att gälla.
Om den kooperativa hyresrätten i annat fall har upphört att gälla före medlemmens avgång, skall upplåtelseinsatsen betalas tillbaka sex månader efter utgången av det räkenskapsår som slutar näst efter en månad – eller den längre tid, högst sex månader, som anges i stadgarna – från det att hyresrätten sades upp.
Om den kooperativa hyresrätten i annat fall har upphört att gälla före medlemmens avgång, ska upplåtelseinsatsen betalas tillbaka sex månader efter utgången av det räkenskapsår som slutar näst efter en månad – eller den längre tid, högst sex månader, som anges i stadgarna – från uppsägningen.
En avgående medlem har inte rätt att få tillbaka ett högre belopp än det han eller hon har betalat in
187
Författningsförslag SOU 2010:90
till föreningen som insatser.
10 §
Trots bestämmelserna i 4 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar har en kooperativ hyresgäst som överlåter den kooperativa hyresrätten enligt 12 kap. 32, 34, 35, 36 eller 37 § jordabalken rätt att få ut sina medlemsinsatser, när förvärvaren har betalat de insatser som han eller hon är skyldig att delta med.
Bestämmelserna i 12 kap. 65 § jordabalken hindrar inte att den som överlåter en kooperativ hyresrätt anger som villkor att förvärvaren skall betala de insatser som denne är skyldig att betala till föreningen.
Trots bestämmelserna i 11 kap.11–13 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar har en kooperativ hyresgäst som överlåter den kooperativa hyresrätten enligt 12 kap. 32, 34, 35, 36 eller 37 § jordabalken rätt att få ut sina medlemsinsatser, när förvärvaren har betalat de insatser som han eller hon är skyldig att delta med.
Bestämmelserna i 12 kap. 65 § jordabalken hindrar inte att den som överlåter en kooperativ hyresrätt anger som villkor att förvärvaren ska betala de insatser som denne är skyldig att betala till föreningen.
14 §
För åtgärder som föreningen enligt författning är skyldig att vidta får föreningen inte ta ut andra avgifter än sådana som avses i 2 kap. 2 § första stycket 5 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
För åtgärder som föreningen enligt författning är skyldig att vidta får föreningen inte ta ut andra avgifter än sådana som avses i 4 kap. 2 § första stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
15 §
Bestämmelserna om föreningens ledning i 6 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
Av styrelsens ledamöter skall dock alltid minst två eller, om styrelsen består av mindre än
Bestämmelserna om föreningens ledning i 8 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
Av styrelsens ledamöter ska dock alltid minst två eller, om styrelsen består av mindre än
188
SOU 2010:90 Författningsförslag
fem ledamöter, minst en väljas på föreningsstämma.
fem ledamöter, minst en väljas på föreningsstämma.
17 §
Bestämmelserna om föreningsstämma i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar, om inte annat följer av denna lag.
Bestämmelserna om föreningsstämma i 7 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar, om inte annat följer av denna lag.
Beslut om ändring av stadge-
föreskrifter om hyran
Beslut om ändring av stadgarna
18 §
I fråga om beslut att ändra en sådan föreskrift i föreningens stadgar som avses i 4 § 1 gäller, i stället för vad som sägs i 7 kap. 14 § första stycket tredje meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, att beslutet är giltigt om det har fattats på två på varandra följande stämmor och på den senare stämman har biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.
I fråga om beslut att ändra stadgarna i en kooperativ hyresrättsförening gäller följande i stället för vad som sägs i 7 kap.34 och 35 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
Ett beslut om ändring av stadgarna i en kooperativ hyresrättsförening är giltigt om samtliga röstberättigade i föreningen är ense om det. Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och minst två tredjedelar av de röstande på den senare stämman har gått med på beslutet.
Om beslutet avser ändring av en sådan bestämmelse i föreningens stadgar som avses i 4 § 1, fordras dock att minst tre fjärdedelar av de röstande på den senare stämman gått med på beslutet. Om beslutet innebär att en medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks, krävs att samtliga röstan-
189
Författningsförslag SOU 2010:90
de på den senare stämman har gått med på beslutet.
I stadgarna får tas in strängare villkor för att beslutet ska vara giltigt.
19 §
Ett beslut om överlåtelse av ett hus som tillhör föreningen och där det finns en eller flera lägenheter som är upplåtna med kooperativ hyresrätt är giltigt endast om
1. det har fattats på det sätt som enligt 11 kap. 1 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för beslut om likvidation, och
1. det har fattats på det sätt som enligt 23 a § gäller för beslut om likvidation, och
2. hyresgästerna i minst två tredjedelar av de lägenheter i huset som är upplåtna med kooperativ hyresrätt har gått med på beslutet.
Om det i föreningens stadgar finns ytterligare något villkor för att beslutet skall vara giltigt, gäller även det.
Om det i föreningens stadgar finns ytterligare något villkor för att beslutet ska vara giltigt, gäller även det.
20 §
Bestämmelserna om revision och särskild granskning i 8 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
Bestämmelserna i 9 och 10 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om revision och om allmän och särskild granskning gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar med följande avvikelser:
1. Om det är påkallat av särskilda omständigheter, får Bolagsverket utse en auktoriserad eller godkänd revisor att utföra revision av föreningen. Innan Bolagsverket fattar ett sådant beslut, ska föreningen ges tillfälle att yttra sig.
2. En kooperativ hyresrättsförening som inte har någon revisor ska alltid ha minst en lekmannarevisor.
190
SOU 2010:90 Författningsförslag
22 §
Om vinstutdelning har beslutats och verkställts i strid med 21 § eller någon bestämmelse i föreningens stadgar, gäller bestämmelserna om återbetalning m.m. i 10 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
Bestämmelserna om vissa gåvor i 10 kap. 8 § lagen om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
Om vinstutdelning har beslutats och verkställts i strid med 21 § eller någon bestämmelse i föreningens stadgar, gäller bestämmelserna om återbetalning m.m. i 13 kap.6 och 7 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
Bestämmelserna om vissa gåvor i 13 kap. 5 § lagen om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
23 §
Bestämmelserna om likvidation och upplösning i 11 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
Vad som föreskrivs i 11 kap. 3 § lagen om ekonomiska föreningar för det fall föreningens medlemmar går ned under ett lägst antal skall tillämpas på en kooperativ hyresrättsförening, om antalet medlemmar går ned under tre.
Bestämmelserna om likvidation och upplösning i 18 och 19 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar. Bestämmelserna i 23 a § gäller dock i stället för 18 kap. 2 § lagen om ekonomiska föreningar.
23 a §
Ett beslut om likvidation är giltigt om det har biträtts av samtliga röstberättigade i föreningen. Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och minst två tredjedelar av de röstande på den senare stämman har gått med på beslutet. I stadgarna får tas in strängare villkor för att beslutet ska vara giltigt. När det finns
191
Författningsförslag SOU 2010:90
grund för tvångslikvidation enligt 18 kap. 12 och 13 §§ lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar, är dock ett beslut om likvidation alltid giltigt om det har biträtts av mer än hälften av de röstande. Uppkommer i ett sådant fall lika röstetal, har ordföranden utslagsröst.
24 §29
Bestämmelserna om fusion i 12 kap.1–19 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
Bestämmelserna om fusion i 17 kap.1–27 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar med följande undantag.
Ett föreningsstämmobeslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. I stadgarna får tas in strängare villkor för att beslutet ska vara giltigt.
25 §30
Föreningens firma skall innehålla beteckningen ”kooperativ hyresrättsförening”.
I firman får inte ordet ”bolag” eller något annat ord som betecknar ett bolagsförhållande tas in på så sätt att det kan leda till missförståndet att ett bolag innehar firman.
Föreningens firma ska innehålla beteckningen ”kooperativ hyresrättsförening”.
I firman får inte ordet ”bolag” eller något annat ord som betecknar ett bolagsförhållande tas in på ett sådant sätt att det kan leda till missförståndet att det är ett bolag som innehar firman.
29 Senaste lydelse 2008:5. 30 Senaste lydelse 2004:246.
192
SOU 2010:90 Författningsförslag
Firman skall tydligt skilja sig från andra hos Bolagsverket förut registrerade och ännu bestående föreningsfirmor med säte i samma län. För registrering av föreningens firma gäller i övrigt bestämmelserna i firmalagen (1974:156).
Firman ska tydligt skilja sig från andra hos Bolagsverket förut registrerade och ännu bestående föreningsfirmor med säte i samma län. För registrering av föreningens firma gäller i övrigt bestämmelserna i firmalagen (1974:156).
27 §
Bestämmelserna om firmateckning i 14 kap. 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
Bestämmelserna om firmateckning i 21 kap. 5 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
28 §31
Bestämmelserna om registrering m.m. i 15 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna att styrelsens säte skall flyttas från ett län till ett annat får inte registreras, om den kooperativa hyresrättsföreningens firma på grund av bestämmelserna i 25 § tredje stycket inte får föras in i Bolagsverkets register.
Bestämmelserna om registrering m.m. i 20 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna att styrelsens säte ska flyttas från ett län till ett annat får inte registreras, om den kooperativa hyresrättsföreningens firma på grund av bestämmelserna i 25 § tredje stycket inte får föras in i Bolagsverkets register.
6 kap.
1 §
Bestämmelserna om skadestånd m.m. i 13 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.
Bestämmelserna om skadestånd m.m. i 22 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.
31 Senaste lydelse 2004:246.
193
Författningsförslag SOU 2010:90
2 §32
Vad som sägs i 16 kap. 1 § första och tredje styckena, 1 a § och 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar. Det som föreskrivs om handling eller ärende i 16 kap. 1 a § gäller också handling eller ärende enligt denna lag.
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. underlåter att föra medlemsförteckning eller hålla sådan förteckning tillgänglig enligt 3 kap. 6 § lagen om ekonomiska föreningar,
Vad som sägs i 23 kap. 1 § första stycket 2 och fjärde stycket, 2 § och 3 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar. Det som föreskrivs om handling eller ärende i 23 kap. 2 § gäller också handling eller ärende enligt denna lag.
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. underlåter att föra medlemsförteckning eller hålla sådan förteckning tillgänglig enligt 6 kap. lagen om ekonomiska föreningar,
2. tar emot förskott i strid med 2 kap. 12 §, eller
3. använder firma i strid med 2 kap. 26 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
32 Senaste lydelse 2008:85.
194
SOU 2010:90 Författningsförslag
6 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
dels att rubrikerna närmast före 12 kap. 2 och 12 §§ ska utgå,
dels att 12 kap. 2 § ska betecknas 12 kap. 11 a §,
dels att 1 kap. 5 §, 3 kap. 1 och 9 §§, 12 kap. 1, 2, 5, 7–10, 11 a, 12–14, 17, 18, 20 och 29 §§, 13 kap. 1 och 10 §§ och 15 kap. 19 § samt rubriken närmast före 12 kap. 8 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 12 a kap., fem nya paragrafer, 12 kap. 1 a, 11 b – 11 d och 12 a §§ och närmast före 12 kap. 2 § och de nya 12 kap. 11 a, 11 c och 11 d §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §33
I denna lag betyder
1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag,
2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,
3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse,
4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,
5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
7. finansiellt institut : ett företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att
33 Senaste lydelse 2009:361.
195
Författningsförslag SOU 2010:90
a. förvärva eller inneha aktier eller andelar, b. driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller
c. driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10 och 12 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,
8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som avses i denna lag,
10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag, 11. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,
12. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,
13. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsförening,
14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
15. medlemsbank: en ekonomisk förening som avses i lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
15. medlemsbank: en ekonomisk förening som
a. har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva bankverksamhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda bankens tjänster som insättare eller på annat sätt, och
b. har fått tillstånd att driva bankrörelse.
16. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen ( 1987:619 ), 17. startkapital: det kapital som definieras i artikel 57 a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG,
18. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse,
196
SOU 2010:90 Författningsförslag
19. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse, och
20. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag.
Närmare bestämmelser om samfällighetsföreningsregistret och om avgifter för registrering meddelas av regeringen.
3 kap.
1 §
Tillstånd att driva bankrörelse får ges för svenska aktiebolag, sparbanker och medlemsbanker.
Tillstånd att driva bankrörelse får ges för svenska aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker.
Tillstånd att driva finansieringsrörelse får ges för svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Bestämmelser om förutsättningar för utländska företag att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse i Sverige finns i 4 kap.
9 §34
Ett aktiebolag och en ekonomisk förening får ansöka om tillstånd innan företaget registrerats i aktiebolags-, europabolags-, förenings- eller europakooperativsregistret.
Om ett aktiebolag har ansökt om tillstånd inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande, räknas den tid som anges i 2 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) från tillståndsbeslutet. Om en ekonomisk förening har ansökt om tillstånd inom sex månader från beslutet om att bilda föreningen, räknas den tid som anges i 2 kap. 3 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar från tillståndsbeslutet.
Om ett aktiebolag har ansökt om tillstånd inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande, räknas den tid som anges i 2 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) från tillståndsbeslutet. Om en ekonomisk förening har ansökt om tillstånd inom sex månader från beslutet om att bilda föreningen, räknas den tid som anges i 3 kap. 3 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar från tillståndsbeslutet.
34 Senaste lydelse 2006:612.
197
Författningsförslag SOU 2010:90
12 kap.
1 §35
För kreditmarknadsföreningar gäller föreskrifterna för ekonomiska föreningar i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
Det som föreskrivs om Bolagsverket i 12 kap. 13 § lagen om ekonomiska föreningar ska, i fråga om kreditmarknadsföreningar, i stället gälla Finansinspektionen.
För kreditmarknadsföreningar gäller föreskrifterna för ekonomiska föreningar i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
Det som föreskrivs om Bolagsverket i 17 kap. 21 § lagen om ekonomiska föreningar ska, i fråga om kreditmarknadsföreningar, i stället gälla Finansinspektionen.
1 a §
Bestämmelserna i 2 kap. 5 – 7 §§ lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar gäller inte för kreditmarknadsföreningar.
Bildande
2 §
Insatserna i en kreditmarknadsförening skall alltid fullgöras i pengar.
Vid bildandet av en ekonomisk förening som avser att driva finansieringsrörelse ska stiftarna utse en eller flera revisorer.
5 §
Rätten att teckna en kreditmarknadsförenings firma får ut-
Rätten att teckna en kreditmarknadsförenings firma får ut-
35 Senaste lydelse 2009:711.
198
SOU 2010:90 Författningsförslag
övas bara av två eller flera personer i förening om inte annat följer av bestämmelserna i 6 kap. 12 § lagen (1987:667)om ekonomiska föreningar. Ingen annan inskränkning får registreras.
övas bara av två eller flera personer i förening om inte annat följer av bestämmelserna i 8 kap. 33 § lagen (2012:000)om ekonomiska föreningar. Ingen annan inskränkning får registreras.
7 §36
Utöver vad som föreskrivs om upplysningsplikt i 7 kap. 11 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att upplysningar får lämnas bara om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.
Bestämmelserna i 7 kap. 11 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar skall tillämpas också när styrelsen funnit att en upplysning som har begärts enligt 7 kap. 11 § första och andra styckena samma lag inte kan lämnas till medlem utan nämnvärd olägenhet för enskild.
Utöver vad som föreskrivs om upplysningsplikt i 7 kap.28 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller att upplysningar får lämnas bara om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.
Bestämmelserna i 7 kap. 30 och 31 §§ lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas också när styrelsen funnit att en upplysning som har begärts enligt 7 kap. 28 och 29 §§ samma lag inte kan lämnas till medlem utan nämnvärd olägenhet för enskild.
7 a §37
I stället för det som föreskrivs i 7 kap. 17 § femte stycket första meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 17 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen enligt 14–16 §§
I stället för det som föreskrivs i 7 kap. 48 § tredje stycket första meningen lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om att väcka talan gäller följande. Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 48 § första stycket lagen om ekonomiska föreningar får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen enligt 14–16 §§
36 Senaste lydelse 2004:444. 37 Senaste lydelse 2009:711.
199
Författningsförslag SOU 2010:90
detta kapitel. detta kapitel.
Revision Revision
samt allmän och
särskild granskning
8 §
I en kreditmarknadsförening skall minst en revisor väljas av föreningsstämman.
En kreditmarknadsförening ska ha minst en revisor.
I en kreditmarknadsförening ska minst en revisor väljas av föreningsstämman.
9 §
Bara den som auktoriserad eller godkänd revisor får vara revisor i en kreditmarknadsförening.
Minst en revisor som stämman utsett skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som avlagt revisorsexamen.
I en kreditmarknadsförening ska minst en revisor som stämman har utsett vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som avlagt revisorsexamen.
Om föreningsstämman inte har utsett en auktoriserad eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, är bestämmelserna i 9 kap. 30 och 31 §§ lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar tillämpliga.
9 a §38
Vid tillämpningen av 8 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om jäv för revisor skall kreditmarknadsföreningar anses som föreningar som avses i 8 kap. 5 § första eller tredje stycket samma lag.
Vid tillämpningen av 9 kap. 20 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om jäv för revisor ska kreditmarknadsföreningar anses som föreningar som avses i 9 kap. 16 eller 17 § samma lag.
10 §
Utöver vad som föreskrivs om upplysningsplikt i 8 kap. 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska
Utöver vad som föreskrivs om tystnadsplikt och upplysningsplikt i 9 kap. 45 § samt 49 och
38 Senaste lydelse 2006:405.
200
SOU 2010:90 Författningsförslag
föreningar gäller att upplysningar får lämnas bara om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.
50 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller att upplysningar får lämnas bara om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.
Medlemsinsatser
2 § 11 a §
Insatser i en kreditmarknadsförening skall alltid fullgöras i pengar.
Insatser i en kreditmarknadsförening ska alltid fullgöras i pengar.
11 b §
Utbetalningar av insatsbelopp i en kreditmarknadsförening får göras endast om Finansinspektionen har gett tillstånd till utbetalningen. Finansinspektionen ska lämna sådant tillstånd, om bankens förmåga att fullgöra sina förpliktelser inte äventyras.
Reservfonden
11 c §
Reservfonden i en kreditmarknadsförening får minskas för ändamål som avses i 16 kap. 2 § första stycket 2 lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar endast om allmän domstol ger tillstånd till det. I fråga om allmän domstols tillstånd tillämpas 10 kap. 14 § denna lag.
201
Författningsförslag SOU 2010:90
Likvidation och annan upplösning
11 d §
Vid tillämpningen av 18 kap. 12 § lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar ska vad som där sägs i första stycket 2 och 3 om 8 kap. 3 och 16 §§ årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse 8 kap. 5 och 8 §§ lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
12 §
Ansökan om likvidation av en kreditmarknadsförening enligt 11 kap. 3, 4 eller 4 a § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar får också göras av Finansinspektionen.
Ansökan om likvidation av en kreditmarknadsförening enligt 18 kap. 12 § eller 13 § första stycket 4 lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar får också göras av Finansinspektionen.
12 a §
Bestämmelserna i 19 kap. 1 – 6 §§ lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar gäller inte för kreditmarknadsföreningar.
13 §39
Vid fusion med en kreditmarknadsförening tillämpas inte 12 kap.10–12, 14–16 och 35 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. I stället tillämpas 14– 16 §§ detta kapitel. När fusionen avser en kreditmarknadsförening och ett helägt dotteraktiebolag gäller 14–16 §§ i tillämpliga delar.
Vid fusion med en kreditmarknadsförening tillämpas inte 17 kap.18–20, 22–24 och 39 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar. I stället tillämpas 14– 16 §§ detta kapitel. När fusionen avser en kreditmarknadsförening och ett helägt dotteraktiebolag gäller 14–16 §§ i tillämpliga delar.
39 Senaste lydelse 2009:711.
202
SOU 2010:90 Författningsförslag
Det som föreskrivs där om överlåtande förening ska i stället avse dotteraktiebolag.
Det som föreskrivs där om överlåtande förening ska i stället avse dotteraktiebolag.
14 §40
När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar, ska såväl överlåtande som övertagande förening ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska föreningarna dessutom ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 2 § och godkännande av stadgarna enligt 3 kap. 3 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha sitt hemvist i Sverige.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga föreningar och senast två år efter det att registreringen av planen har kungjorts enligt 15 kap. 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har blivit registrerad enligt 17 kap. 13 § första stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att registreringen av planen har kungjorts enligt 20 kap. 4 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
17 §41
I stället för det som föreskrivs i 12 kap. 17 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om tidpunkten för anmälan av fusionen för registrering ska anmälan göras senast två månader från det att Finans-
I stället för det som föreskrivs i 17 kap. 25 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om tidpunkten för anmälan av fusionen för registrering ska anmälan göras senast två månader från det att Finans-
40 Senaste lydelse 2009:711. 41 Senaste lydelse 2009:711.
203
Författningsförslag SOU 2010:90
inspektionens tillstånd att verkställa fusionsplanen har vunnit laga kraft.
inspektionens tillstånd att verkställa fusionsplanen har vunnit laga kraft.
18 §42
I stället för föreskrifterna i 12 kap. 40 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller följande. Det särskilda bokslutet ska innehålla en balansräkning och en resultaträkning. När dessa handlingar upprättas ska bestämmelserna i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tillämpas. Det särskilda bokslutet ska dessutom innehålla vissa tilläggsupplysningar och specifikationer. Därvid gäller 6 kap.5–9 och 12 §§bokföringslagen (1999:1078) i tillämpliga delar. Bokslutet ska undertecknas och ges in till registreringsmyndigheten inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
I stället för bestämmelserna i 17 kap. 44 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller följande. Det särskilda bokslutet ska innehålla en balansräkning och en resultaträkning. När dessa handlingar upprättas ska bestämmelserna i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tillämpas. Det särskilda bokslutet ska dessutom innehålla vissa tilläggsupplysningar och specifikationer. Därvid gäller 6 kap.5–9 och 12 §§bokföringslagen (1999:1078) i tillämpliga delar. Bokslutet ska undertecknas och ges in till registreringsmyndigheten inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
20 §43
Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Vad som i 22 kap. 1–3 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
42 Senaste lydelse 2009:711. 43 Senaste lydelse 2006:1387.
204
SOU 2010:90 Författningsförslag
29 §44
Rätten att teckna firman för ett europakooperativ får utövas bara av två eller flera personer i förening, om inte annat följer av 6 kap. 12 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
Rätten att teckna firman för ett europakooperativ får utövas endast av två eller flera personer i förening, om inte annat följer av 8 kap. 33 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
12 a kap. Särskilda associationsrättsliga bestämmelser för medlemsbanker
Inledande bestämmelser
1 § För medlemsbanker gäller föreskrifterna för ekonomiska föreningar i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
2 § Bestämmelserna i 2 kap.5–7 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller inte för medlemsbanker.
Bildande
3 § Vid bildandet av en ekonomisk förening som avser att driva bankrörelse ska stiftarna utse en eller flera revisorer.
4 § För registrering av en medlemsbank krävs att medlemmarna har betalat in insatserna enligt stadgarna och att banken har ett så stort startkapital som anges i 3 kap. 7 §.
Om teckning av insatser innebär att någon som inte har prövats enligt 3 kap. 2 § första stycket 3 samt andra och tredje styckena kommer att ha ett kvalificerat innehav i banken, får denna inte registreras utan att prövning görs. Om personen inte anses lämplig, får banken inte registreras.
44 Senaste lydelse 2006:612.
205
Författningsförslag SOU 2010:90
En medlemsbanks stadgar
5 § I en medlemsbanks stadgar behöver inte tas in uppgift om grunderna för användandet av medlemsbankens vinst.
Medlemskap
6 § Om en medlemsbank har ett dominerande inflytande över en juridisk person, får den juridiska personen inte vara medlem i banken.
Föreningsstämma
7 § Utöver vad som sägs om styrelsens upplysningsplikt i 7 kap.28 och 29 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller i en medlemsbank att upplysningar bara får lämnas om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.
Bestämmelserna i 7 kap. 30 § lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas även när styrelsen har funnit att en upplysning som har begärts enligt 7 kap. 28 § samma lag inte kan lämnas till medlem utan nämnvärd olägenhet för enskild.
En medlemsbanks ledning
8 § Minst hälften av styrelseledamöterna i en medlemsbank ska vara bosatta inom EES, om inte Finansinspektionen i ett särskilt fall tillåter något annat.
Flertalet av ledamöterna i medlemsbankens styrelse ska vara personer som inte är anställda i banken eller i företag som ingår i en koncern där banken är moderbolag.
9 § I en medlemsbank ska styrelsen utse en verkställande direktör.
Den verkställande direktören får inte vara ordförande i styrelsen.
Den verkställande direktören ska vara bosatt inom EES, om inte Finansinspektionen tillåter något annat i särskilda fall.
10 § Ett bemyndigande att företräda en medlemsbank och att teckna dess firma enligt 8 kap. 34 § första stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar får lämnas endast till två eller flera personer i förening. Ingen annan inskränkning får registreras.
206
SOU 2010:90 Författningsförslag
Minst en av dem som utses till särskild firmatecknare enligt 8 kap. 34 § lagen om ekonomiska föreningar ska vara bosatt inom EES, om inte Finansinspektionen tillåter annat i särskilda fall.
11 § I en medlemsbank ska föreningsstämmans ordförande innan styrelseval förrättas lämna uppgift om vilka uppdrag som den som valet gäller har i andra företag.
Revision, allmän granskning och särskild granskning
12 § En medlemsbank ska ha minst en revisor. Minst en revisor ska väljas av föreningsstämman.
Minst en revisor som föreningsstämman har utsett ska vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen.
Om föreningsstämman inte har utsett en auktoriserad eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, är bestämmelserna i 9 kap.30 och 31 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar tillämpliga.
13 § Vid tillämpningen av 9 kap. 20 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om jäv för revisor ska medlemsbanker anses som föreningar som avses i 9 kap. 16 eller 17 § samma lag.
14 § Utöver vad som föreskrivs om tystnadsplikt och upplysningsplikt gentemot föreningsstämman i 9 kap. 49 § samt 10 kap.17 och 24 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller att upplysningar bara får lämnas om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.
15 § I 13 kap. 10 § finns bestämmelser om revisorers rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen.
Medlemsinsatser och förlagsinsatser
16 § Betalning av medlemsinsatser och förlagsinsatser ska alltid fullgöras i pengar.
17 § Utbetalning av medlemsinsatser från en medlemsbank får göras endast en gång per kvartal och endast om Finansinspektionen har gett tillstånd till utbetalningen. Finansinspektionen ska lämna så-
207
Författningsförslag SOU 2010:90
dant tillstånd, om bankens förmåga att fullgöra sina förpliktelser inte äventyras.
Reservfonden
18 § Reservfonden i en medlemsbank får minskas för ändamål som avses i 16 kap. 2 § första stycket 2 lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar endast om allmän domstol ger tillstånd till det. I fråga om allmän domstols tillstånd tillämpas 10 kap. 14 § denna lag.
Fusion
19 § En medlemsbank får vara överlåtande företag vid en fusion endast om en annan medlemsbank eller en motsvarande juridisk person med hemvist i en annan stat inom EES är övertagande företag.
20 § Vid fusion med en medlemsbank tillämpas inte 17 kap.18–20, 22–24 och 39 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar. I stället tillämpas 21–23 §§ detta kapitel.
Vad som sägs om Bolagsverket i 17 kap. 21 § lagen om ekonomiska föreningar ska i stället avse Finansinspektionen eller regeringen.
I 25 och 26 §§ finns särskilda bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.
21 § När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga företag, ska såväl överlåtande som övertagande företag ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska företag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt ska prövas av regeringen.
Vid fusion genom kombination ska företagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 2 § och godkännande av stadgarna enligt 3 kap. 3 § för det övertagande företaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande företaget ska ha sitt hemvist i Sverige.
Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga företag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 17 kap. 13 § första stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen kungjorts enligt 20 kap. 4 § samma lag.
208
SOU 2010:90 Författningsförslag
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
22 § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska prövas att företagens borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande företagens ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.
23 § En ansökan enligt 21 § ska avslås om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,
3. vid kombination, revisorsyttrandena enligt 17 kap. 10 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar inte utvisar att de överlåtande företagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta,
4. företagens borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 21 § eller de fusionerande företagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, eller
5. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset. Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.
24 § I stället för det som föreskrivs i 17 kap. 25 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om tidpunkten för anmälan av fusionen för registrering ska anmälan göras senast två månader från det att
Finansinspektionens tillstånd att verkställa fusionsplanen har vunnit laga kraft eller regeringen har meddelat ett sådant tillstånd.
209
Författningsförslag SOU 2010:90
25 § Fusion genom absorption av ett helägt dotterbolag får ske även om det i dotterbolaget finns egendom som medlemsbanken inte får förvärva enligt denna lag. Sådan egendom måste avyttras senast ett år från registreringen. Om det finns särskilda skäl, får
Finansinspektionen förlänga denna frist.
26 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag tillämpas inte 17 kap.18–20 och 22–24 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar. I stället gäller vad som sägs i denna paragraf.
Medlemsbanken ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos medlemsbanken och, om fusionsplanen har registrerats enligt 17 kap. 13 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts. Frågor om sådant tillstånd prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen.
I fråga om ett sådant ärende gäller bestämmelserna i 22 och 23 §§ i tillämpliga delar. Vad som sägs om överlåtande företag ska avse dotterbolag och vad som sägs om övertagande företag ska avse medlemsbanken.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om lagakraftvunna beslut som meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 17 kap. 29 § fjärde stycket lagen om ekonomiska föreningar.
27 § I stället för bestämmelserna i 17 kap. 44 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller följande. Det särskilda bokslutet ska innehålla en balansräkning och en resultaträkning. När dessa handlingar upprättas, ska bestämmelserna i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag tillämpas.
Det särskilda bokslutet ska dessutom innehålla vissa tilläggsupplysningar och specifikationer. Därvid gäller 6 kap.5–9 och 12 §§bokföringslagen (1999:1078) i tillämpliga delar. Bokslutet ska undertecknas och ges in till registreringsmyndigheten inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
210
SOU 2010:90 Författningsförslag
Likvidation m.m.
28 § I stället för vad som sägs i 18 kap. 13 § första stycket 2 lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller att allmän domstol ska besluta att en medlemsbank ska gå i likvidation om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats utan att banken i stället har fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finansiell rörelse.
29 § Vid tillämpningen av 18 kap. 12 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar på medlemsbanker ska vad som där sägs i första stycket 2 och 3 om 8 kap.3 och 16 §§årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse 8 kap.5 och 8 §§ lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
30 § Ansökan om likvidation enligt 28 § i detta kapitel samt 18 kap. 12 § eller 13 § första stycket 4 lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar avseende en medlemsbank får också göras av Finansinspektionen.
31 § Utöver vad som sägs om upphörande av likvidation i 18 kap. 35 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller att ett beslut om att en likvidation ska upphöra och medlemsbankens verksamhet återupptas inte får fattas, om medlemsbankens tillstånd att driva bankrörelse har återkallats.
Upplösning utan föregående likvidation
32 § Bestämmelserna i 19 kap.1–6 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar gäller inte för medlemsbanker.
Firma
33 § I fråga om en medlemsbanks firma gäller följande i stället för vad som sägs i 21 kap. 1 § första stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
En medlemsbanks firma ska innehålla ordet ”medlemsbank”. I firman får inte ordet ”bolag” eller något annat som betecknar ett bolagsförhållande tas in på ett sådant sätt som kan leda till missförstånd att det är ett bolag som innehar firman. Firman ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i bankregistret eller föreningsregistret.
211
Författningsförslag SOU 2010:90
34 § Utöver vad som anges i 21 kap. 3 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om antagande av bifirma gäller för medlemsbanker att ordet bank eller medlemsbank bara får användas i bifirma för bankverksamhet.
Skadestånd
35 § Vad som i 22 kap.1–3 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar sägs om ansvar vid överträdelse av där angivna bestämmelser gäller för medlemsbanker också vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Särskilda bestämmelser för europakooperativ som driver bankrörelse
36 § I fråga om skyddet för borgenärer till en medlemsbank, som deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion, ska bestämmelserna i 21–23 §§ om tillstånd att verkställa en fusionsplan tillämpas.
37 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-förordningen), när ett beslut har meddelats enligt 21–23 §§ och beslutet har vunnit laga kraft.
38 § När ett europakooperativ som har tillstånd att driva bankrörelse avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat tillämpas inte 14–20 §§ lagen (2006:595) om europakooperativ. I stället tillämpas 39–42 §§ i detta kapitel. I fråga om skyddet för europakooperativets borgenärer i samband med en flyttning av europakooperativets säte, ska 39 och 41 §§ tillämpas.
39 § Om föreningsstämman med stöd av artikel 7 i SCE-förordningen har beslutat att europakooperativets säte ska flyttas till en annan stat, ska europakooperativet ansöka om tillstånd till flyttningen.
Frågan om sådant tillstånd prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt ska prövas av regeringen.
Ansökan ska ges in inom en månad från föreningsstämmans beslut om flyttning.
212
SOU 2010:90 Författningsförslag
Till ansökan ska följande handlingar fogas:
1. en kopia av protokollet från den föreningsstämma där beslut om flyttning fattades,
2. en kopia av förslaget om flyttning, och
3. en kopia av den redogörelse som avses i artikel 7.3 i SCE- förordningen.
Om europakooperativet inte har fogat de handlingar som anges i tredje stycket till ansökan eller om det finns något annat hinder mot att ta upp ansökan till prövning, ska europakooperativet föreläggas att inom viss tid yttra sig eller avhjälpa bristen. Om europakooperativet inte gör detta, ska ansökan avvisas.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket.
Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
40 § Under den tid som Finansinspektionens eller regeringens handläggning av en ansökan enligt 39 § pågår får Skatteverket besluta om att föreningen under en viss tid om högst tolv månader inte får flytta sitt säte till en annan stat. Tiden får förlängas, om det finns särskilda skäl, men bara med tre månader i taget.
Så länge Skatteverkets beslut gäller, ska Finansinspektionens handläggning av ansökan enligt 39 § vila.
Skatteverket får besluta enligt första stycket bara om
1. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset,
2. verket har beslutat om revision hos europakooperativet, och
3. det finns skäl att anta att revisionen skulle försvåras avsevärt av en flyttning av sätet.
41 § Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. europakooperativets borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till europakooperativets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. europakooperativets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 7.15 i SCEförordningen.
213
Författningsförslag SOU 2010:90
42 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när beslut har meddelats enligt 41 § och beslutet har vunnit laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § lagen (2006:595) om europakooperativ.
43 § I fråga om europakooperativ som har tillstånd att driva bankrörelse och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 37–41 i SCE-förordningen (dualistiskt organiserade europakooperativ) ska vad som sägs om en styrelse eller dess ledamöter i följande bestämmelser i denna lag tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:
1 kap. 12 § om meddelandeförbud, 3 kap. 2 § första stycket 4 om ledningsprövning, 8 kap. 5 § första stycket 1 om avtal om tjänster med eller till förmån för styrelseledamot,
12 a kap. 7 § andra stycket om upplysningsplikt mot stämman 12 a kap. 8 § om styrelsens sammansättning, 12 a kap. 11 § om uppdrag i andra företag, 13 kap. 12 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen och närvara vid sådant sammanträde och delta i överläggningarna, samt
15 kap. 2 § om återkallelse av tillstånd. Av 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ framgår att bestämmelserna i första stycket om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.
44 § Ett europakooperativ som har tillstånd att driva bankrörelse ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall koncernredovisning, i enlighet med de bestämmelser i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag som är tillämpliga på medlemsbanker.
45 § Rätten att teckna firman för ett europakooperativ som har tillstånd att driva bankrörelse får utövas enbart av två eller flera personer i förening, om inte annat följer av 8 kap. 33 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
214
SOU 2010:90 Författningsförslag
13 kap.
1 §45
Registreringsmyndighet för banker och filialer till utländska bankföretag är Bolagsverket. Hos registreringsmyndigheten förs ett bankregister. I detta skrivs de uppgifter in som enligt denna lag, aktiebolagslagen (2005:551), sparbankslagen (1987:619), lagen (1995:1570) om medlemsbanker, lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. eller andra författningar ska anmälas för registrering eller i övrigt ska tas in i registret.
För registrering av kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsföreningar gäller vad som föreskrivs i aktiebolagslagen respektive lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. För registrering av filialer till utländska kreditföretag gäller lagen om utländska filialer m.m.
Registreringsmyndighet för banker och filialer till utländska bankföretag är Bolagsverket. Hos registreringsmyndigheten förs ett bankregister. I detta skrivs de uppgifter in som enligt denna lag, aktiebolagslagen (2005:551), sparbankslagen (1987:619), lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. eller andra författningar ska anmälas för registrering eller i övrigt ska tas in i registret.
För registrering av kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsföreningar gäller vad som föreskrivs i aktiebolagslagen respektive lagen om ekonomiska föreningar. För registrering av filialer till utländska kreditföretag gäller lagen om utländska filialer m.m.
Registreringsmyndigheten ska lämna ut uppgifter och handlingar i bankregistret i elektronisk form, om det begärs.
10§46
En revisor eller en särskild granskare skall omgående rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett kreditinstitut får kännedom om förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar institutets verksam-
En revisor eller en särskild granskare ska omgående rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett kreditinstitut får kännedom om förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar institutets verksam-
45 Senaste lydelse 2007:1465. 46 Senaste lydelse 2005:932.
215
Författningsförslag SOU 2010:90
het,
2. kan påverka institutets fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551), 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 4 a kap.14 och 15 §§sparbankslagen (1987:619) eller 7 a kap.14 och 15 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
het,
2. kan påverka institutets fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551), 9 kap. 37 eller 38 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, eller 4 a kap.14 och 15 §§sparbankslagen (1987:619).
Revisorn och granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag i kreditinstitutets moderföretag eller dotterföretag eller i ett företag som har en likartad förbindelse med institutet.
15 kap.
19 §47
Om ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening inte följer ett föreläggande enligt 18 § första stycket att upphöra med rörelsen, skall rätten, efter ansökan av Finansinspektionen, besluta att företaget skall gå i likvidation. I dessa fall tillämpas bestämmelserna i 25 kap.10, 25, 28–44, 46 och 47 §§aktiebolagslagen (2005:551) samt 11 kap. 5 och 7–16 §§ samt 17 § fjärde och femte styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
Beslut om likvidation skall inte meddelas om det under ärendets
Om ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening inte följer ett föreläggande enligt 18 § första stycket att upphöra med rörelsen, ska rätten, efter ansökan av Finansinspektionen, besluta att företaget ska gå i likvidation. I dessa fall tillämpas bestämmelserna i 25 kap.10, 25, 28–44, 46 och 47 §§aktiebolagslagen (2005:551) samt 18 kap.15, 20–34, 36 och 37 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
Beslut om likvidation ska inte meddelas om det under ärendets
47 Senaste lydelse 2005:932.
216
SOU 2010:90 Författningsförslag
handläggning vid tingsrätten visas att rörelsen har upphört.
handläggning vid tingsrätten visas att rörelsen har upphört.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013, då lagen (1995:1570) om medlemsbanker upphör att gälla.
217
Författningsförslag SOU 2010:90
7 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1967:531 ) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §48
Om en näringsverksamhet går över från en arbetsgivare till en annan och det därvid avtalas att ansvaret för en pensionsutfästelse ska flyttas över på efterträdaren, ska samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensionsfordringen. Tillsynsmyndigheten får medge att samtycke inte behöver inhämtas, om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen. Något samtycke behövs inte vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619).
Om det i lag eller annan författning har meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av en borgenärs rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reglerna i första stycket. En innehavare av en pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 23 kap.19, 22 och 32 §§ samt 24 kap.21 och 24 §§aktiebolagslagen (2005:551) eller enligt 12 kap.10 och 14 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 20 kap. 30 §, minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap. 23 § och minskning av reservfonden enligt 20 kap. 35 § 3 aktiebolagslagen.
Om det i lag eller annan författning har meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande av en borgenärs rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reglerna i första stycket. En innehavare av en pensionsfordran behöver dock inte underrättas eller kallas enligt 23 kap.19, 22 och 32 §§ samt 24 kap.21 och 24 §§aktiebolagslagen (2005:551) eller enligt 17 kap.18 och 22 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, om tillsynsmyndigheten medger det. Detsamma gäller i ärende om vinstutdelning enligt 20 kap. 30 §, minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap. 23 § och minskning av reservfonden enligt 20 kap. 35 § 3 aktiebolagslagenoch i ärende om minskning av reservfonden enligt 16 kap. 2 §
48 Senaste lydelse 2008:2.
218
SOU 2010:90 Författningsförslag
första stycket 2 lagen om ekonomiska föreningar.
Har ansvaret för pensionsutfästelse sålunda överflyttats, anses utfästelsen ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd hos efterträdaren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter överflyttningen är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
219
Författningsförslag SOU 2010:90
8 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1973:1150 ) om samfälligheter
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §49
En samfällighetsförening registreras hos den statliga lantmäterimyndigheten.
Hos den statliga lantmäterimyndigheten ska det föras ett samfällighetsföreningsregister för införing av de uppgifter som enligt denna lag eller någon annan författning ska anmälas för registrering eller annars tas in i registret. I registret ska uppgifterna föras separat för varje län. Uppgifter om en samfällighetsförening ska föras i den del av registret som avser det län där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte. I fråga om registrering i samfällighetsföreningsregistret gäller 15 kap. 4 § första–tredje styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Hänvisningen i den paragrafens tredje stycke ska gälla klandertalan som avses i 23 § första stycket och 53 § andra stycket denna lag. Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna att styrelsens säte ska flyttas från ett län till ett annat får dock inte registreras, om samfällighets-
Hos den statliga lantmäterimyndigheten ska det föras ett samfällighetsföreningsregister för införing av de uppgifter som enligt denna lag eller någon annan författning ska anmälas för registrering eller annars tas in i registret. I registret ska uppgifterna föras separat för varje län. Uppgifter om en samfällighetsförening ska föras i den del av registret som avser det län där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte. I fråga om registrering i samfällighetsföreningsregistret gäller 20 kap. 3 § första stycket 1–3 och andra– fjärde styckena lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar. Hänvisningen i den paragrafens fjärde stycke ska gälla klandertalan som avses i 23 § första stycket och 53 § andra stycket denna lag. Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna att styrelsens säte ska flyttas från ett län till ett annat får dock inte regi-
49 Senaste lydelse 2008:544.
220
SOU 2010:90 Författningsförslag
föreningens firma på grund av bestämmelsen i 29 § första stycket andra meningen denna lag inte får föras in i den delen av samfällighetsföreningsregistret.
streras, om samfällighetsföreningens firma på grund av bestämmelsen i 29 § första stycket andra meningen denna lag inte får föras in i den delen av samfällighetsföreningsregistret.
Närmare bestämmelser om samfällighetsföreningsregistret och om avgifter för registrering meddelas av regeringen.
54 §50
I fråga om skyldighet för styrelseledamot, syssloman enligt denna lag, revisor eller medlem att ersätta skada, som han tillskyndat föreningen, medlem eller tredje man, och om talan om sådan ersättning äger 13 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning. Talan upptages dock av mark- och miljödomstolen.
I fråga om skyldighet för styrelseledamot, syssloman enligt denna lag, revisor eller medlem att ersätta skada, som han har orsakat föreningen, medlem eller tredje man, och om talan om sådan ersättning tillämpas 22 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar. Talan ska dock väckas hos mark- och miljödomstolen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
50 Senaste lydelse 2010:999; träder i kraft 2011-05-02.
221
Författningsförslag SOU 2010:90
9 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1986:436 ) om näringsförbud
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §51
Den som är underkastad näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
3. vara stiftare av ett aktiebolag, en sparbank eller ett försäkringsbolag,
3. vara stiftare av ett aktiebolag, en sparbank, en ekonomisk förening eller ett försäkringsbolag,
4. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, en sparbank, ett försäkringsbolag, en sådan understödsförening som avses i 7 § tredje stycket lagen (1972:262) om understödsföreningar, ett handelsbolag, en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller en ekonomisk förening, en pensionsstiftelse eller en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet eller ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
5. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag, ett försäkringsbolag, ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige eller företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
6. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges vid 4,
7. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
51 Senaste lydelse 2006:602.
222
SOU 2010:90 Författningsförslag
8. äga så många aktier i ett aktiebolag, ett försäkringsaktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent, eller
9. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 4.
Förbudet i första stycket 9 gäller inte i fråga om fullmakt som avses i 10 § andra stycket lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.
Beträffande verkställande direktör och vice verkställande direktör för en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. och föreståndare för en verksamhet enligt samma lag finns bestämmelser om näringsförbud i den lagen.
Näringsförbud utgör inget hinder mot att sådan verksamhet bedrivs som innebär utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller 13 kap. 1 §tryckfrihetsförordningen eller 1 kap. 1 §, 3 kap. 1, 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 §yttrandefrihetsgrundlagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
223
Författningsförslag SOU 2010:90
10 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § och 15 kap. 5 §konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap. 15 §52
Förvaltaren skall snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har kunnat utrönas, och om möjligt ange vid vilken tidpunkt obeståndet kan antas ha inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla
Förvaltaren ska snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har kunnat utrönas, och om möjligt ange vid vilken tidpunkt obeståndet kan antas ha inträtt. Berättelsen ska vidare innehålla
1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,
2. en uppgift om huruvida det har förekommit något sådant förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet,
3. en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) eller lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära olovlig vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning eller att enligt dessa lagar eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utge skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,
3. en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) eller lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära olovlig vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning eller att enligt dessa lagar eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utge skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,
4. en uppgift i förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen att upprätta en kontrollbalansräkning kan antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan utrönas,
52 Senaste lydelse 2005:909.
224
SOU 2010:90 Författningsförslag
5. en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär som är eller under det senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts.
Berättelsen skall snarast och senast sex månader från konkursbeslutet skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det. När det finns särskilda omständigheter får rätten medge anstånd med avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig, skall den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas berättelsen.
Berättelsen ska snarast och senast sex månader från konkursbeslutet skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det. När det finns särskilda omständigheter får rätten medge anstånd med avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig, ska den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas berättelsen.
15 kap.
5 §53
Hos Bolagsverket skall, för de ändamål som anges i 6 §, med hjälp av automatisk databehandling föras ett för hela landet gemensamt register över fysiska personers och dödsbons konkurser.
I handelsregisterlagen (1974:157), aktiebolagslagen (2005:551) och lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om registrering av juridiska personers konkurser.
Hos Bolagsverket ska, för de ändamål som anges i 6 §, med hjälp av automatisk databehandling föras ett för hela landet gemensamt register över fysiska personers och dödsbons konkurser.
I handelsregisterlagen (1974:157), aktiebolagslagen (2005:551) och lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om registrering av juridiska personers konkurser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
53 Senaste lydelse 2005:909.
225
Författningsförslag SOU 2010:90
11 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1987:1245 ) om styrelserepresentation för de privatanställda
Härigenom föreskrivs att 2 och 13 §§ lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §54
Med företag avses i denna lag aktiebolag, bank, hypoteksinstitut, försäkringsbolag och ekonomisk förening samt europakooperativ för vilket lagen gäller enligt 1 b §.
Med koncern avses i denna lag svenska juridiska personer som enligt bestämmelserna i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 1 kap.4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar är moderföretag och dotterföretag i förhållande till varandra eller företag som enligt 9–12 §§ lagen (1996:359) om europeiska företagsråd utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag och de företag över vilka detta inflytande utövas.
Med koncern avses i denna lag svenska juridiska personer som enligt bestämmelserna i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap.
9 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 1 kap. 5–7 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar är moderföretag och dotterföretag i förhållande till varandra eller företag som enligt 9–12 §§ lagen (1996:359) om europeiska företagsråd utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag och de företag över vilka detta inflytande utövas.
13 §55
En av arbetstagarrepresentanterna får närvara och delta i överläggningarna när ett ärende, som senare skall avgöras av styrelsen, förbereds av därtill sär-
En av arbetstagarrepresentanterna får närvara och delta i överläggningarna när ett ärende, som senare ska avgöras av styrelsen, förbereds av därtill sär-
54 Senaste lydelse 2006:479. 55 Senaste lydelse 1998:1502.
226
SOU 2010:90 Författningsförslag
skilt utsedda styrelseledamöter eller befattningshavare i företaget.
Om ett beslut enligt 3 kap. 6 § andra stycket sparbankslagen (1987:619)eller 6 kap. 6 § andra stycket lagen (1995:1570) om medlemsbanker innebär att ett uppdrag ges åt en regionstyrelse eller ett motsvarande organ i en region, har de anställda inom regionen rätt att bestämma att en representant för dem och en suppleant skall omfattas av uppdraget. En sådan representant har motsvarande rätt som avses i första stycket.
Om ett bankaktiebolag har inrättat en regionstyrelse eller motsvarande organ i en region, har de anställda inom regionen rätt att bestämma att en representant för dem och en suppleant skall ha motsvarande rätt som avses i första stycket.
skilt utsedda styrelseledamöter eller befattningshavare i företaget.
Om ett beslut enligt 3 kap. 6 § andra stycket sparbankslagen (1987:619) innebär att ett uppdrag ges åt en regionstyrelse eller ett motsvarande organ i en region, har de anställda inom regionen rätt att bestämma att en representant för dem och en suppleant ska omfattas av uppdraget. En sådan representant har motsvarande rätt som avses i första stycket.
Om ett bankaktiebolag har inrättat en regionstyrelse eller motsvarande organ i en region, har de anställda inom regionen rätt att bestämma att en representant för dem och en suppleant ska ha motsvarande rätt som avses i första stycket.
Om arbetstagarorganisationerna inte enas om annat, utses den representant som avses i första–tredje styckena av den organisation som företräder det största antalet kollektivavtalsbundna arbetstagare vid företaget eller i fråga om moderföretag, inom koncernen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
227
Författningsförslag SOU 2010:90
12 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1991:615 ) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:615) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Beslut av bostadsförening i de frågor som avses i 2 § första stycket 1–3 och 4 § fattas i den ordning som anges i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Bestämmelserna om viss majoritet i 7 kap. 15 § andra stycket sista meningen nämnda lag skall inte gälla sådana beslut och inte heller när föreningsstämma beslutar i annan angelägenhet som rör omregistreringen. Inte heller skall sådana villkor i stadgarna som går längre än vad som föreskrivs i 14 § första stycket och 15 § nämnda kapitel tillämpas.
Beslut av bostadsförening i de frågor som avses i 2 § första stycket 1–3 och 4 § fattas i den ordning som anges i 7 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar. Bestämmelserna om viss majoritet i 7 kap. 35 § första stycket 2 och 3 nämnda lag ska inte gälla sådana beslut och inte heller när föreningsstämma beslutar i annan angelägenhet som rör omregistreringen. Inte heller ska sådana villkor i stadgarna som går längre än vad som föreskrivs i 34 och 35 §§ nämnda kapitel tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
228
SOU 2010:90 Författningsförslag
13 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 §, 5 kap. 15 §, 6 kap. 3 § och 8 kap. 15 §årsredovisningslagen (1995:1554) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
7 §56
I resultaträkningen för en ekonomisk förening skall sådan överskottsutdelning som avses i 10 kap. 1 § andra stycket 1 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tas upp som en särskild kostnadspost.
I resultaträkningen för en ekonomisk förening ska sådan värdeöverföring som avses i 13 kap. 1 § första stycket 2 lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar tas upp som en särskild kostnadspost.
5 kap.
15 §
57
En ekonomisk förenings eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda insatser, uppskrivningsfond, reservfond och kapitalandelsfond.
Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller förlust för räken-
En ekonomisk förenings eget kapital ska delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital ska tas upp inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser samt förlagsinsatser, uppskrivningsfond, reservfond och kapitalandelsfond.
Medlemsinsatser och förlagsinsatser ska redovisas var för sig. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust ska tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller förlust för räken-
56 Senaste lydelse 1999:1112. 57 Senaste lydelse 2004:1173.
229
Författningsförslag SOU 2010:90
skapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
Förändringar i eget kapital jämfört med föregående års balansräkning skall specificeras.
skapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
Förändringar i eget kapital jämfört med föregående års balansräkning ska specificeras.
Vad som sägs i första stycket om insats gäller också upplåtelseavgift i en bostadsrättsförening.
Om det i föreningens stadgar finns sådana bestämmelser som avses i 11 kap. 11 § andra stycket lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar, ska det lämnas upplysning om detta.
6 kap.
3 §58
Ekonomiska föreningar skall i förvaltningsberättelsen även lämna upplysningar om
1. väsentliga förändringar i medlemsantalet,
2. summorna av insatsbelopp som skall återbetalas under nästa räkenskapsår enligt bestämmelserna i 4 kap. 1 och 3 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
3. den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser medför, och
4. summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och skall inlösas under de nästföljande två räkenskapsåren.
Ekonomiska föreningar ska i förvaltningsberättelsen även lämna upplysningar om
1. väsentliga förändringar i medlemsantalet,
2. summorna av insatsbelopp som ska betalas ut under nästa räkenskapsår enligt bestämmelserna i 11 kap.11 och 16 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar,
3. den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser medför, och
4. summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och ska inlösas under de nästföljande två räkenskapsåren.
Vad som sägs i första stycket 2 gäller också lösenbelopp för medlems andel i en sambruksförening enligt lagen (1975:417) om sambruksföreningar.
58 Senaste lydelse 1999:1112.
230
SOU 2010:90 Författningsförslag
8 kap. 15 §59
Om ett företag publicerar sin årsredovisning i ofullständigt skick, skall det av publikationen framgå att den inte är fullständig. Det skall också anges om den fullständiga årsredovisningen har getts in till registreringsmyndigheten.
En årsredovisning får, när den publiceras i ofullständigt skick, inte åtföljas av revisionsberättelsen. Publikationen skall i stället innehålla revisorns uttalande om att den fullständiga årsredovisningen har upprättats enligt lag, liksom uppgift om anmärkningar enligt
1. 9 kap.31, 33 och 34 §§aktiebolagslagen (2005:551),
2. 8 kap. 13 § andra–fjärde styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
3. 28–30 §§revisionslagen (1999:1079), och
4. 4 kap. 11 § andra och tredje styckena stiftelselagen (1994:1220).
Om någon revisionsberättelse inte har lämnats, skall detta förhållande liksom skälen för det anges.
Om ett företag publicerar sin årsredovisning i ofullständigt skick, ska det av publikationen framgå att den inte är fullständig. Det ska också anges om den fullständiga årsredovisningen har getts in till registreringsmyndigheten.
En årsredovisning får, när den publiceras i ofullständigt skick, inte åtföljas av revisionsberättelsen. Publikationen ska i stället innehålla revisorns uttalande om att den fullständiga årsredovisningen har upprättats enligt lag, liksom uppgift om anmärkningar enligt
1. 9 kap.31, 33 och 34 §§aktiebolagslagen (2005:551),
3. 28–30 §§revisionslagen (1999:1079), och
4. 4 kap. 11 § andra och tredje styckena stiftelselagen (1994:1220).
Om någon revisionsberättelse inte har lämnats, ska detta förhållande liksom skälen för det anges.
Trots bestämmelserna i andra stycket får en ofullständig årsredovisning publiceras tillsammans med revisionsberättelsen, om ofullständigheten består i att
1. upplysningar enligt 5 kap. 18 eller 20 § har lämnats utan uppgift om fördelningen mellan kvinnor och män eller utan uppgift om fördelningen mellan olika länder, eller
59 Senaste lydelse 2005:918.
231
Författningsförslag SOU 2010:90
2. uppgift enligt 5 kap. 18 b § inte har lämnats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas första gången för räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2012.
232
SOU 2010:90 Författningsförslag
14 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 § och 8 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
2 §60
Utöver vad som följer av 1 § skall följande upplysningar lämnas i förvaltningsberättelsen:
1. En medlemsbank skall ange summorna av insatsbelopp som skall återbetalas under nästa räkenskapsår enligt 4 kap.1 och 3 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
2. I ett förslag till dispositioner enligt 6 kap. 2 § första meningen årsredovisningslagen (1995:1554)skall styrelsen ange de överväganden som gjorts med hänsyn till tillämpliga bestämmelser om kapitalskydd enligt rörelselagarna för kreditinstitut och värdepappersbolag.
Utöver vad som följer av 1 § ska följande upplysningar lämnas i förvaltningsberättelsen:
1. En medlemsbank ska ange summorna av insatsbelopp som ska återbetalas under nästa räkenskapsår enligt 11 kap.11 och 16 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
2. I ett förslag till dispositioner enligt 6 kap. 2 § första meningen årsredovisningslagen (1995:1554)ska styrelsen ange de överväganden som gjorts med hänsyn till tillämpliga bestämmelser om kapitalskydd enligt rörelselagarna för kreditinstitut och värdepappersbolag.
8 kap.
3 §61
En årsredovisning som publiceras i ofullständigt skick enligt 8 kap. 15 § årsredovisningslagen (1995:1554)skall även innehålla
En årsredovisning som publiceras i ofullständigt skick enligt 8 kap. 15 § årsredovisningslagen (1995:1554)ska även innehålla
60 Senaste lydelse 2003:772. 61 Senaste lydelse 2004:317.
233
Författningsförslag SOU 2010:90
uppgift om anmärkningar enligt 4 a kap.13–15 §§sparbankslagen (1987:619) respektive 7 a kap.13–15 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
uppgift om anmärkningar enligt 4 a kap.13–15 §§sparbankslagen (1987:619) respektive 9 kap.35, 37 och 38 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas första gången för räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2012.
234
SOU 2010:90 Författningsförslag
15 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1995:1571 ) om insättningsgaranti
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §62
Ett institut som omfattas av garantin ska lämna de uppgifter till garantimyndigheten som den behöver för att fastställa institutets avgift och i övrigt för sin verksamhet enligt denna lag. De uppgifter som myndigheten behöver för att fastställa ett instituts avgift ska ha granskats av en revisor som utsetts av institutet i enlighet med 4 a kap. 1 § sparbankslagen (1987:619) respektive 7 a kap. 1 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller, när det gäller bankaktiebolag och värdepappersbolag, 9 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:551).
Ett institut som omfattas av garantin ska lämna de uppgifter till garantimyndigheten som den behöver för att fastställa institutets avgift och i övrigt för sin verksamhet enligt denna lag. De uppgifter som myndigheten behöver för att fastställa ett instituts avgift ska ha granskats av en revisor som utsetts av institutet i enlighet med 4 a kap. 1 § sparbankslagen (1987:619) respektive 12 a kap. 12 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller, när det gäller bankaktiebolag och värdepappersbolag, 9 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:551).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
62 Senaste lydelse 2007:1433.
235
Författningsförslag SOU 2010:90
16 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 8 § ellagen (1997:857) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
8 §63
Ett företag som bedriver nätverksamhet skall betala en förseningsavgift om de handlingar som anges i 7 § inte har kommit in till nätmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Om företaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, skall dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften skall uppgå till 10 000 kr.
Om de handlingar som anges i 7 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt första stycket, skall företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kr.
Om de handlingar som anges
Ett företag som bedriver nätverksamhet ska betala en förseningsavgift om de handlingar som anges i 7 § inte har kommit in till nätmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Om företaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 12 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, ska dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften ska uppgå till 10 000 kr.
Om de handlingar som anges i 7 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften ska uppgå till 10 000 kr.
Om de handlingar som anges
63 Senaste lydelse 2005:923.
236
SOU 2010:90 Författningsförslag
i 7 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt andra stycket, skall företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kr.
i 7 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt andra stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften ska uppgå till 20 000 kr.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
237
Författningsförslag SOU 2010:90
17 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1998:1593 ) om trossamfund
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §
Registreringsmyndigheten skall besluta att trossamfundet skall träda i likvidation om
1. de krav som gäller för registrering enligt 7 § första stycket inte längre är uppfyllda,
2. likvidationsskyldighet föreligger enligt stadgarna, eller
3. samfundet har försatts i konkurs som har avslutats med överskott.
Likvidator förordnas av registreringsmyndigheten. Beslut om likvidation och förordnande av likvidator skall registreras. För likvidation gäller i övrigt 11 kap. 9–11 och 13 §§, 15 § tredje stycket samt 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
Likvidationen är avslutad när likvidatorerna har avgett slutredovisning. Detta förhållande skall genast anmälas för registrering.
Registreringsmyndigheten ska besluta att trossamfundet ska träda i likvidation om
1. de krav som gäller för registrering enligt 7 § första stycket inte längre är uppfyllda,
2. likvidationsskyldighet föreligger enligt stadgarna, eller
3. samfundet har försatts i konkurs som har avslutats med överskott.
Likvidator förordnas av registreringsmyndigheten. Beslut om likvidation och förordnande av likvidator ska registreras. För likvidation gäller i övrigt 18 kap. 23 §, 24 § första stycket, 25 och 26 §§, 28 §, 29 § första stycket, 32 § samt 34 § första och andra styckena lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
Likvidationen är avslutad när likvidatorerna har avgett slutredovisning. Detta förhållande ska genast anmälas för registrering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
238
SOU 2010:90 Författningsförslag
18 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen 1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 37 kap.23 och 26 §§, 39 kap.21, 21 a, 23 och 24 a §§, 40 kap. 5 §, 42 kap.19 och 21 a §§ samt 57 kap. 34 §inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 kap.
23 §64
Bestämmelserna i 21 § gäller inte vid fusion enligt 12 kap.1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 7 kap.1 och 2 §§sparkbankslagen (1987:619), 10 kap.1 och 2 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar).
Bestämmelserna i 21 § gäller inte vid fusion enligt 17 kap. 1 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, 7 kap.1 och 2 §§sparkbankslagen (1987:619) eller rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar).
26 §65
Bestämmelsen i 24 § gäller inte vid fusion enligt 12 kap.1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 10 kap.1 och 2 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar).
Bestämmelsen i 24 § gäller inte vid fusion enligt 17 kap. 1 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar eller rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar).
64 Senaste lydelse 2006:619. 65 Senaste lydelse 2006:619.
239
Författningsförslag SOU 2010:90
39 kap.
21 §66
Med kooperativ förening avses en ekonomisk förening som är öppen på det sätt som anges i 3 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och som tillämpar lika rösträtt. Om en ekonomisk förening bedriver försäljning till personer som inte uppfyller kraven för inträde i föreningen, ska föreningen för att anses som öppen ge dem samma rätt till återbäring på köpta varor som medlemmarna får.
Med kooperativ förening avses en ekonomisk förening som är öppen på det sätt som anges i 5 kap.1–3 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar och som tillämpar lika rösträtt. Om en ekonomisk förening bedriver försäljning till personer som inte uppfyller kraven för inträde i föreningen, ska föreningen för att anses som öppen ge dem samma rätt till återbäring på köpta varor som medlemmarna får.
Att en förening med stöd av 2 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar har antagit investerande medlemmar ska inte anses innebära att föreningen inte tillämpar lika rösträtt.
Kooperativa föreningars centralorganisationer anses som öppna även om de beviljar inträde bara för sådana lokala föreningar som uppfyller centralorganisationens krav på stadgar, skötsel och soliditet och även om bara ett enda företag inom varje område antas som medlem. När det gäller kravet på lika rösträtt anses centralorganisationer som kooperativa även om rösträtten utövas i förhållande till föreningarnas medlemsantal.
66 Senaste lydelse 2007:1419.
240
SOU 2010:90 Författningsförslag
21 a §67
Med medlemsfrämjande förening avses en kooperativ förening som uppfyller kraven i 1 kap. 1 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
Med medlemsfrämjande förening avses en kooperativ förening som uppfyller kraven i 2 kap. 5 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
23 §68
Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) ska dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser gäller detta dock inte till den del utdelningen enligt 24 kap. 17 § inte ska tas upp av mottagaren. Om den del som inte ska tas upp av mottagaren uppgår till högst tio procent av utdelningen, ska dock hela utdelningen dras av. En medlemsfrämjande förening får bara dra av utdelning om föreningen har ett stort antal medlemmar och bara till den del föreningen för samma beskattningsår själv tagit emot utdelning på insatser.
Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till insatser enligt lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar eller rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) ska dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser gäller detta dock inte till den del utdelningen enligt 24 kap. 17 § inte ska tas upp av mottagaren. Om den del som inte ska tas upp av mottagaren uppgår till högst tio procent av utdelningen, ska dock hela utdelningen dras av. En medlemsfrämjande förening får bara dra av utdelning om föreningen har ett stort antal medlemmar och bara till den del föreningen för samma beskattningsår själv tagit emot utdelning på insatser.
Utdelning som lämnas till en sådan medlem som avses i 2 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar ska inte dras av om föreningen är av det slag som sägs i 11 kap. 11 § andra stycket samma lag.
67 Senaste lydelse 2000:494. 68 Senaste lydelse 2007:1419.
241
Författningsförslag SOU 2010:90
Om en ekonomisk förening är centralorganisation för kooperativa föreningar, ska utdelningen på förlagsinsatser dras av även om centralorganisationen inte är kooperativ enligt 21 §.
24 a §69
En kooperativ förening ska dra av en medlemsinsats som tillgodoförts genom insatsemission enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar eller lagen (1995:1570) om medlemsbanker det beskattningsår då medlemsinsatsen betalas ut till en medlem som avgår. Detsamma gäller medlemsinsatser som tillgodoförts genom fondemission enligt rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar).
En kooperativ förening ska dra av en medlemsinsats som tillgodoförts genom insatsemission enligt lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar det beskattningsår då medlemsinsatsen betalas ut till en medlem som avgår. Detsamma gäller medlemsinsatser som tillgodoförts genom fondemission enligt rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar).
40 kap.
5 §70
Ett företag anses i detta kapitel ha bestämmande inflytande över ett annat företag om detta är ett dotterföretag till det förra enligt
- 1 kap. 5 § lagen ( 1995:1570 ) om medlemsbanker,
Ett företag anses i detta kapitel ha bestämmande inflytande över ett annat företag om detta är ett dotterföretag till det förra enligt
69 Senaste lydelse 2007:1419. 70 Senaste lydelse 2005:1142.
242
SOU 2010:90 Författningsförslag
En svensk ideell förening anses ha bestämmande inflytande över ett annat företag om detta är ett dotterföretag till föreningen enligt 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554).
Ett utländskt bolag eller en sådan förvärvare som avses i 11 § anses ha bestämmande inflytande över ett företag om detta skulle ha varit ett dotterföretag till bolaget eller personen, om bolaget eller personen hade varit ett svenskt aktiebolag.
42 kap.
19 §
Vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en svensk ekonomisk förening i samband med att föreningen upplöses behandlas som utdelning, om det inte framgår något annat av 20 eller 21 §.
Vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en svensk ekonomisk förening i samband med att föreningen upplöses eller när medlemmen utträder ur föreningen behandlas som utdelning, om det inte framgår något annat av 20 eller 21 §.
21 a §71
Belopp som överförs till medlemsinsatser vid insatsemission enlig lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar eller lagen (1995:1570) om medlemsbanker ska inte behandlas som utdelning. Detsamma gäller belopp som överförs till medlemsinsatserna vid fondemission enligt rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar).
Belopp som överförs till medlemsinsatser vid insatsemission enlig lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar ska inte behandlas som utdelning. Detsamma gäller belopp som överförs till medlemsinsatserna vid fondemission enligt rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar).
71 Senaste lydelse 2007:1419.
243
Författningsförslag SOU 2010:90
57 kap.
34 §72
Vinstutdelning som lämnas för senare räkenskapsår än som avses i 33 § ska minska kapitalunderlaget till den del utdelat belopp överstiger nettovinsten enligt fastställd balansräkning eller, i förekommande fall, fastställd koncernbalansräkning.
Kapitalunderlaget i ett aktiebolag ska minskas med belopp som motsvarar utbetalningar från bolaget som gjorts i samband med minskning av aktiekapitalet eller reservfonden, om utbetalningen skett efter utgången av det räkenskapsår då underlaget beräknades.
Kapitalunderlaget i en ekonomisk förening ska minskas med belopp som motsvarar utbetalningar enligt 10 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar vid nedsättning av medlemsinsatsernas belopp eller enligt 4 kap. 3 § samma lag vid återbetalning av överskjutande medlemsinsatser. Detta gäller bara om utbetalningen har gjorts efter utgången av det räkenskapsår då underlaget beräknades.
Kapitalunderlaget i en ekonomisk förening ska minskas med belopp som motsvarar utbetalningar vid inlösen av överinsats enligt 11 kap. 16 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar och utbetalningar efter beslut om minskning av insatsskyldigheten enligt 11 kap. 17 § samma lag. Detta gäller bara om utbetalningen har gjorts efter utgången av det räkenskapsår då underlaget beräknades.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas första gången vid 2014 års taxering.
72 Senaste lydelse 2007:1419.
244
SOU 2010:90 Författningsförslag
19 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2001:1227 ) om självdeklarationer och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 25 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
25 §
En ekonomisk förening skall i självdeklarationen ange om den är en ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § första eller tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
En ekonomisk förening ska i självdeklarationen ange om den är en ekonomisk förening enligt 2 kap.2–4 §§ eller 5 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas första gången vid 2013 års taxering.
245
Författningsförslag SOU 2010:90
20 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2002:149 ) om utgivning av elektroniska pengar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar
dels att 6 kap. 7 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 a §
I ett institut för elektroniska pengar får utbetalning enligt 11 kap. 11 , 16 och 17 §§ lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar ske endast när det kan ske med hänsyn till bestämmelserna i denna lag.
6 kap.
7 §73
En revisor skall omgående rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett institut för elektroniska pengar får kännedom om förhållanden som
En revisor ska omgående rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett institut för elektroniska pengar får kännedom om förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar institutets verksamhet,
2. kan påverka institutets fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen
73 Senaste lydelse 2005:929.
246
SOU 2010:90 Författningsförslag
(2005:551) eller 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
Revisorn har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag i ett instituts moderföretag eller ett dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med institutet.
Rapporteringsskyldigheten gäller också en sådan särskild granskare i ett institut för elektroniska pengar som avses i 10 kap. 21 § aktiebolagslagen eller 8 kap. 17 § lagen om ekonomiska föreningar.
Rapporteringsskyldigheten gäller också en sådan särskild granskare i ett institut för elektroniska pengar som avses i 10 kap. 21 § aktiebolagslagen eller 10 kap. 21 eller 23 § lagen om ekonomiska föreningar
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
247
Författningsförslag SOU 2010:90
21 Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 7 § naturgaslagen (2005:403) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
7 §74
Ett naturgasföretag skall betala en förseningsavgift, om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in till tillsynsmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Om företaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, skall dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften skall uppgå till 10 000 kronor.
Om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt första stycket, skall företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kronor.
Om de handlingar som anges
Ett naturgasföretag ska betala en förseningsavgift, om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in till tillsynsmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Om företaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 12 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, ska dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften ska uppgå till 10 000 kronor.
Om de handlingar som anges i 6 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften ska uppgå till 10 000 kronor.
Om de handlingar som anges
74 Senaste lydelse 2005:938.
248
SOU 2010:90 Författningsförslag
i 6 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt andra stycket, skall företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kronor.
i 6 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om förseningsavgift enligt andra stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften ska uppgå till 20 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
249
Författningsförslag SOU 2010:90
22 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 15 § och 31 kap. 1 §aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
15 §
För ett bolag som omfattas av bestämmelserna i 13 § 1 eller 2 eller 14 § får Bolagsverket besluta att bolaget i stället för en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen får utse en viss annan godkänd revisor. Ett sådant beslut gäller i högst fem år.
Om ett bolag enligt 13 § eller 14 § ska ha en auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, får Bolagsverket tillåta att det till revisor i bolaget i stället utses en viss annan godkänd revisor. Bolagsverket får ge sådant tillstånd, om
1. den avsedda revisorn har varit revisor i bolaget under närmast föregående mandatperiod, och
2. det med hänsyn till revisorns kompetens och särskilda erfarenhet av bolaget framstår som olämpligt att utse en annan revisor.
Ett tillstånd som avses i första stycket gäller i högst fem år.
31 kap.
1 §
Bolagsverkets beslut i tillståndsärenden enligt 2 kap. 1 § tredje stycket, 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket samt 9 kap. 15 § får överklagas hos regeringen.
Bolagsverkets beslut i tillståndsärenden enligt 9 kap. 15 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol inom två månader från beslutets dag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
250
SOU 2010:90 Författningsförslag
23 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2006:595 ) om europakooperativ
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:595) om europakooperativ
dels att 1, 5, 7, 8, 12, 21, 22, 25, 26, 31, 34, 36–38 och 40 §§ samt rubriken närmast före 36 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 1 a §, samt en ny rubrik närmast före 1 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser som kompletterar rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (SCE-förordningen). En europeisk kooperativ förening benämns i denna lag ett europakooperativ.
Vad som sägs i denna lag om europakooperativ gäller, om annat inte anges, endast europakooperativ med säte i Sverige.
För europakooperativ som driver bankrörelse eller försäkringsrörelse gäller i stället särskilda bestämmelser i lagen (1995:1570) om medlemsbanker och lagen (1972:262) om understödsföreningar.
För europakooperativ som driver försäkringsrörelse gäller i stället särskilda bestämmelser i lagen (1972:262) om understödsföreningar.
Investerande medlemmar
1 a §
I stadgarna för ett europakooperativ får det bestämmas att det i europakooperativet får finnas en eller flera medlemmar av det slag som avses i 2 kap. 7 § lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar (investerande medlemmar). Av 12 kap. 1 a § och 12 a kap. 2 § lagen ( 2004:297 )
251
Författningsförslag SOU 2010:90
om bank- och finansieringsrörelse framgår att detta inte gäller europakooperativ som bedriver bank- eller finansieringsrörelse.
Sådana stadgebestämmelser som avses i artikel 61.3 i SCE-förordningen ska innehålla minst sådana begränsningar i de investerande medlemmarnas inflytande vid föreningsstämman som anges i 7 kap. 3 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar.
5 §75
Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion, ska bestämmelserna om redovisningsvaluta i 12 kap. 2 § och 21 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar inte tillämpas på den ekonomiska föreningen.
Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion, ska bestämmelserna om redovisningsvaluta i 17 kap. 3 § och 29 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar inte tillämpas på den ekonomiska föreningen.
Första stycket gäller också när europakooperativet ska ha sitt säte i en annan stat än Sverige.
7 §
I fråga om skyddet för en fusionerande förenings borgenärer skall bestämmelserna i 23 kap.20 och 22–24 §§aktiebolagslagen (2005:551) om tillstånd att verkställa en fusionsplan tillämpas. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 21 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
I fråga om skyddet för en fusionerande förenings borgenärer ska bestämmelserna i 23 kap.20 och 22–24 §§aktiebolagslagen (2005:551) om tillstånd att verkställa en fusionsplan tillämpas. När det gäller föreningar som driver bank- eller finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 21 § och 12 a kap. 36 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
75 Senaste lydelse 2008:10.
252
SOU 2010:90 Författningsförslag
8 §76
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCE-förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har vunnit laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCE-förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har vunnit laga kraft. När det gäller föreningar som driver bank- eller finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § och 12 a kap. 37 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
12 §
Vid flyttning av ett europakooperativs säte från Sverige till en annan stat, tillämpas bestämmelserna i 13–20 §§. När det gäller europakooperativ som driver finansieringsrörelse tillämpas 12 kap.24–26 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse i stället för 14–20 §§.
Vid flyttning av ett europakooperativs säte från Sverige till en annan stat, tillämpas bestämmelserna i 13–20 §§. När det gäller europakooperativ som driver bank- eller finansieringsrörelse tillämpas 12 kap. 24–26 §§ och 12 a kap. 39–42 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse i stället för 14– 20 §§.
21 §
I fråga om europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 37–41 i SCE-förordningen (dualistiskt organiserade europakooperativ) gäller följande.
Om inte annat följer av annan författning eller av SCE-förordningen, skall bestämmelserna i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på ledningsorganet eller
Om inte annat följer av annan författning eller av SCE-förordningen, ska bestämmelserna i lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på ledningsorganet eller
76 Senaste lydelse 2009:714.
253
Författningsförslag SOU 2010:90
dess ledamöter.
Vad som sägs om styrelsen eller dess ledamöter i följande bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar skall tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:
6 kap. 1 § fjärde stycket om suppleanter,
6 kap. 2 § om förtida avgång, 6 kap. 4 § första och fjärde styckena om bosättningskrav och obehörighetsgrunder,
6 kap. 4 § andra stycket om krav på medlemskap,
6 kap. 5 § om anmälan av aktieinnehav,
6 kap. 8 § tredje stycket om protokoll,
6 kap. 9 § första stycket om beslutsunderlag och inträde av suppleant,
6 kap. 10 § om jäv, 6 kap. 15 § om registrering, 7 kap. 11 § om upplysningsplikt mot föreningsstämman,
7 kap. 17 § första stycket om klander av föreningsstämmans beslut,
7 kap. 18 § om talan mot föreningen och skiljeförfarande,
8 kap. 7 § om revisorsjäv, 8 kap. 11 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn,
8 kap. 13 § första stycket om revisionsberättelsen,
11 kap. 4 a § om tvångslikvidation,
11 kap. 17 § andra och tredje styckena om styrelseval i samband
dess ledamöter.
Vad som sägs om styrelsen eller dess ledamöter i följande bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:
7 kap. 28–31 §§ om upplysningsplikt mot föreningsstämman,
7 kap. 47 § om talan mot föreningsstämmans beslut,
7 kap. 50 § om talan mot föreningen,
7 kap. 51 § om skiljeförfarande,
8 kap. 3 § andra stycket om styrelsesuppleanter,
8 kap. 4 § fjärde stycket om delegation av arbetsuppgifter,
8 kap. 7 § första och andra styckena om krav på medlemskap,
8 kap. 8–10 §§ om hinder mot att vara styrelseledamot,
8 kap. 11 § andra stycket om ändringar i styrelsens sammansättning,
8 kap. 12 och 13 §§ om förtida avgång,
8 kap. 18 § första stycket om inträde av suppleant,
8 kap. 19 § andra stycket om beslutsunderlag,
8 kap. 21 § om jäv, 8 kap. 23 och 24 §§ om protokoll,
8 kap. 40 och 41 §§ om registrering,
8 kap. 42 § om anmälan om aktieinnehav,
9 kap. 9 § om tillhandahål-
254
SOU 2010:90 Författningsförslag
med upphörande av likvidation,
11 kap. 17 § fjärde stycket om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut,
13 kap. 1 och 4–6 §§ om skadestånd, och
15 kap. 4 a § om avregistrering av ledamot.
När 6 kap. 4 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på europakooperativ, skall bestämmelserna i paragrafens andra stycke inte gälla arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ.
lande av upplysningar till revisorn,
9 kap. 20 § om revisorsjäv, 9 kap. 32 § första stycket om revisionsberättelsen,
9 kap. 47 § om revisorns underrättelse om brottsmisstanke,
18 kap. 12 § första stycket 1 och tredje stycket om tvångslikvidation,
18 kap. 35 § andra och tredje styckena om styrelseval i samband med upphörande av likvidation,
18 kap. 36 § om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut,
20 kap. 8 § om avregistrering av ledamot, och
22 kap. 1 § och 4–13 §§ om skadestånd.
När 8 kap. 7 § första och andra styckena lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på europakooperativ, ska bestämmelserna där inte gälla arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ.
22 §
Tillsynsorganet får besluta att dess medgivande krävs för vissa kategorier av beslut som ledningsorganet eller den verkställande direktören fattar. Tillsynsorganet skall ge in ett sådant beslut till Bolagsverket för registrering. Beslutet gäller från tidpunkten för registreringen.
Tillsynsorganet skall till varje
Tillsynsorganet får besluta att dess medgivande krävs för vissa kategorier av beslut som ledningsorganet eller den verkställande direktören fattar. Tillsynsorganet ska ge in ett sådant beslut till Bolagsverket för registrering. Beslutet gäller från tidpunkten för registreringen.
Tillsynsorganet ska till varje
255
Författningsförslag SOU 2010:90
föreningsstämma som skall pröva frågan om fastställelse av europakooperativets resultat- och balansräkningar avge ett yttrande över årsredovisningen samt ledningsorganets och den verkställande direktörens förvaltning. I fråga om tillhandahållande av detta yttrande skall 7 kap. 8 § fjärde stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas.
föreningsstämma som ska pröva frågan om fastställelse av europakooperativets resultat- och balansräkningar avge ett yttrande över årsredovisningen samt ledningsorganets och den verkställande direktörens förvaltning. I fråga om tillhandahållande av detta yttrande ska 7 kap. 22 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar tillämpas.
25 §
Revisorn skall underrätta tillsynsorganet om erinringar som revisorn framställer till ledningsorganet och den verkställande direktören enligt 8 kap. 14 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
Revisorn ska underrätta tillsynsorganet om erinringar som revisorn framställer till ledningsorganet och den verkställande direktören enligt 9 kap. 43 § första stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
26 §
I fråga om europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 42–44 i SCE-förordningen (monistiskt organiserade europakooperativ) skall, om inte annat följer av annan författning eller av SCE-förordningen, bestämmelserna i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på förvaltningsorganet eller dess ledamöter.
I fråga om europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 42–44 i SCE-förordningen (monistiskt organiserade europakooperativ) ska, om inte annat följer av annan författning eller av SCE-förordningen, bestämmelserna i lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på förvaltningsorganet eller dess ledamöter.
256
SOU 2010:90 Författningsförslag
31 §77
Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar.
När det gäller europakooperativ som ger ut elektroniska pengar, driver finansieringsrörelse eller tillhandahåller betaltjänster tillämpas 2 kap. 9 § sjätte stycket lagen (2002:149) om elektroniska pengar, 12 kap. 28 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse respektive 3 kap. 9 § andra stycket lagen (2010:751) om betaltjänster i stället för första stycket.
Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar.
När det gäller europakooperativ som ger ut elektroniska pengar, driver bank- eller finansieringsrörelse eller tillhandahåller betaltjänster tillämpas 2 kap. 9 § sjätte stycket lagen (2002:149) om elektroniska pengar, 12 kap. 28 § och 12 a kap. 44 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse respektive 3 kap. 9 § andra stycket lagen (2010:751) om betaltjänster i stället för första stycket.
34 §
Ett europakooperativ får i stadgarna ange att lednings- eller förvaltningsorganet kan bemyndiga en person ensam eller flera personer i förening att företräda europakooperativet.
När det gäller europakooperativ som driver finansieringsrörelse tillämpas 12 kap. 29 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse i stället för första stycket.
Ett europakooperativ får i stadgarna ange att lednings- eller förvaltningsorganet kan bemyndiga en person ensam eller flera personer i förening att företräda europakooperativet.
När det gäller europakooperativ som driver bank- eller finansieringsrörelse tillämpas 12 kap. 29 § och 12 a kap. 45 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse i stället för första stycket.
77 Senaste lydelse 2010:762.
257
Författningsförslag SOU 2010:90
Sammankallande av föreningsstämma genom länsstyrelsens försorg
Sammankallande av föreningsstämma genom Bolagsverkets försorg
36 §
Om en föreningsstämma som skall hållas enligt SCE-förordningen, lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, stadgarna eller ett stämmobeslut inte sammankallas på angivet sätt, skall länsstyrelsen i det län där lednings- eller förvaltningsorganet har sitt säte på anmälan av en ledamot i förvaltningsorganet, ledningsorganet eller tillsynsorganet, den verkställande direktören, en revisor eller en föreningsmedlem genast på europakooperativets bekostnad sammankalla stämman.
Om en föreningsstämma som ska hållas enligt SCE-förordningen, lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, stadgarna eller ett stämmobeslut inte sammankallas på angivet sätt, ska
Bolagsverket på ansökan av en ledamot i förvaltningsorganet, ledningsorganet eller tillsynsorganet, den verkställande direktören, en revisor eller en föreningsmedlem genast på europakooperativets bekostnad sammankalla stämman.
Om Bolagsverket bifaller en ansökan enligt första stycket, ska föreningen ersätta sökanden för ansökningsavgiften.
37 §
Om ett europakooperativ inte uppfyller skyldigheten i artikel 6 i SCE-förordningen att ha sitt säte och sitt huvudkontor i samma stat, skall Bolagsverket genom ett särskilt beslut fastställa att europakooperativet inte uppfyller den skyldigheten. När beslutet har vunnit laga kraft, skall verket förelägga europakooperativet att inom viss tid göra rättelse. Därvid skall 11 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar tillämpas. Föreläggandet skall innehålla en erinran om att europakooperativet kommer att
Om ett europakooperativ inte uppfyller skyldigheten i artikel 6 i SCE-förordningen att ha sitt säte och sitt huvudkontor i samma stat, ska Bolagsverket genom ett särskilt beslut fastställa att europakooperativet inte uppfyller den skyldigheten. När beslutet har vunnit laga kraft, ska verket förelägga europakooperativet att inom viss tid göra rättelse. Därvid ska 18 kap. 15 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar tillämpas. Föreläggandet ska innehålla en erinran om att europakooperativet kommer att
258
SOU 2010:90 Författningsförslag
förpliktas att gå i likvidation om europakooperativet inte gör rättelse.
Om europakooperativet inte följer föreläggandet, skall Bolagsverket besluta att europakooperativet skall gå i likvidation. Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos verket.
förpliktas att gå i likvidation om europakooperativet inte gör rättelse.
Om europakooperativet inte följer föreläggandet, ska Bolagsverket besluta att europakooperativet ska gå i likvidation. Beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos verket.
Ett beslut om likvidation enligt andra stycket får inte verkställas förrän det har vunnit laga kraft.
38 §
Bestämmelserna om straff i 16 kap. 1 § första stycket och andra stycket 1 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall tillämpas på europakooperativ.
Bestämmelserna om straff i 23 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på europakooperativ.
40 §78
Bolagsverkets beslut att avskriva en anmälan om registrering eller att vägra registrering får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet. Detsamma gäller verkets beslut i ett tillståndsärende enligt 16 §, verkets beslut om att vägra utfärda intyg enligt 8 eller 20 § samt verkets beslut enligt 39 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionens beslut i ett ärende enligt 6 eller 13 § och Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 16 a § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Länsstyrelsens beslut i ett ärende enligt 36 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 36 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
78 Senaste lydelse 2009:714.
259
Författningsförslag SOU 2010:90
Bolagsverkets beslut i ett ärende enligt 37 § får överklagas hos allmän domstol i den ort där lednings- eller förvaltningsorganet har sitt säte. Ett beslut enligt 37 § första stycket får överklagas inom tre veckor från den dag då europakooperativet fick del av beslutet. Ett beslut enligt 37 § andra stycket får överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet.
Vid överklagande enligt fjärde stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
260
SOU 2010:90 Författningsförslag
24 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 8 §, 16 kap. 4 § och 19 kap. 10 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
8 §
Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget eller föreningen har registrerats. Om en sådan ansökan har gjorts av ett aktiebolag inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande, räknas den i 2 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) föreskrivna tiden från tillståndsbeslutet. Om en sådan ansökan i stället har gjorts av en ekonomisk förening inom sex månader från det att beslut om att bilda föreningen fattats, räknas den i 2 kap. 3 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivna tiden från tillståndsbeslutet.
En ansökan skall innehålla en verksamhetsplan.
Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget eller föreningen har registrerats. Om en sådan ansökan har gjorts av ett aktiebolag inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande, räknas den i 2 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) föreskrivna tiden från tillståndsbeslutet. Om en sådan ansökan i stället har gjorts av en ekonomisk förening inom sex månader från det att beslut om att bilda föreningen fattats, räknas den i 3 kap. 3 § första stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar föreskrivna tiden från tillståndsbeslutet.
En ansökan ska innehålla en verksamhetsplan.
16 kap.
4 §
Emittenten skall så snart som möjligt och senast fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår offentliggöra sin årsredovisning och, i förekommande fall, en koncernredovisning.
Emittenten ska så snart som möjligt och senast fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår offentliggöra sin årsredovisning och, i förekommande fall, en koncernredovisning.
261
Författningsförslag SOU 2010:90
Års- och koncernredovisningar skall vara granskade av emittentens revisor. Revisionsberättelsen skall offentliggöras tillsammans med års- och koncernredovisningen. Bestämmelser om revision finns i 10 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713), 4 a kap. sparbankslagen (1987:619), 8 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 7 a kap. lagen (1995:1570) om medlemsbanker, revisionslagen (1999:1079) och 9 kap. aktiebolagslagen (2005:551).
Års- och koncernredovisningar ska vara granskade av emittentens revisor. Revisionsberättelsen ska offentliggöras tillsammans med års- och koncernredovisningen. Bestämmelser om revision finns i 10 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713), 4 a kap. sparbankslagen (1987:619), revisionslagen (1999:1079), 9 kap. aktiebolagslagen (2005:551) och9 kap. lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
19 kap.
10 §
Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget eller föreningen har registrerats. Om en sådan ansökan har gjorts av ett aktiebolag inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande, räknas den i 2 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) föreskrivna tiden från tillståndsbeslutet. Om en sådan ansökan i stället har gjorts av en ekonomisk förening inom sex månader från det att beslut om att bilda föreningen fattats, räknas den i 2 kap. 3 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivna tiden från tillståndsbeslutet.
Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget eller föreningen har registrerats. Om en sådan ansökan har gjorts av ett aktiebolag inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande, räknas den i 2 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) föreskrivna tiden från tillståndsbeslutet. Om en sådan ansökan i stället har gjorts av en ekonomisk förening inom sex månader från det att beslut om att bilda föreningen fattats, räknas den i 3 kap. 3 § första stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar föreskrivna tiden från tillståndsbeslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
262
SOU 2010:90 Författningsförslag
25 Förslag till lag om ändring i fjärrvärmelagen (2008:263)
Härigenom föreskrivs att 43 § fjärrvärmelagen (2008:263) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
43 §
Uppgifterna om drift- och affärsförhållanden i fjärrvärmeverksamheten samt en bestyrkt kopia av årsrapporten och yttrandet över granskningen av årsrapporten ska ges in till tillsynsmyndigheten. Uppgifterna och handlingarna ska ha kommit in till tillsynsmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång.
Om fjärrvärmeföretaget beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) eller fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, gäller i stället att uppgifterna och handlingarna ska ha kommit in till tillsynsmyndigheten inom nio månader från räkenskapsårets utgång.
Om fjärrvärmeföretaget beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) eller fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 12 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, gäller i stället att uppgifterna och handlingarna ska ha kommit in till tillsynsmyndigheten inom nio månader från räkenskapsårets utgång.
Handlingarna får överföras elektroniskt till tillsynsmyndigheten. Med bestyrkt kopia jämställs elektroniskt original.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
263
Författningsförslag SOU 2010:90
26 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2009:62 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
5 §
En fysisk eller juridisk person som lämnar uppgifter med stöd av 1 § får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt, om den fysiska eller juridiska personen hade anledning att räkna med att uppgiften borde lämnas. Den som lämnar uppgifter med stöd av 7 § får inte heller göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt. Detsamma gäller en styrelseledamot eller en anställd som lämnar uppgifter för den fysiska eller juridiska personens räkning.
I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/ 2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) tillämpas bestämmelsen om styrelseledamot i första stycket på ledamot i tillsynsorganet. Detsamma gäller bestämmelsen om styrelseledamöter i 4 § om meddelandeförbud.
Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ framgår att bestämmelserna i andra stycket ska tillämpas också på ledamöter i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan.
I 29 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551), 13 kap. 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 5 kap. 2 § stiftelselagen (1994:1220) och 37 § revisionslagen (1999:1079) finns särskilda bestämmelser om ansvar för revisorer i aktiebolag, ekonomiska föreningar, stiftelser och vissa andra företag.
I 29 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551), 22 kap. 2 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, 5 kap. 2 § stiftelselagen (1994:1220) och 37 § revisionslagen (1999:1079) finns särskilda bestämmelser om ansvar för revisorer i aktiebolag, ekonomiska föreningar, stiftelser och vissa andra företag.
264
SOU 2010:90 Författningsförslag
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
265
Författningsförslag SOU 2010:90
27 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:751 ) om betaltjänster
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 6 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
6 §
En revisor eller en särskild granskare ska omedelbart rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett betalningsinstitut får kännedom om förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av någon författning som reglerar institutets verksamhet,
2. kan påverka institutets fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
En revisor eller en särskild granskare ska omedelbart rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett betalningsinstitut får kännedom om förhållanden som
1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av någon författning som reglerar institutets verksamhet,
2. kan påverka institutets fortsatta drift negativt, eller
3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 9 kap. 37 eller 38 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
Revisorn och granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag i betalningsinstitutets moderföretag eller dotterföretag eller i ett företag som har en likartad förbindelse med betalningsinstitutet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
266
SOU 2010:90 Författningsförslag
28 Förslag till förordning om ekonomiska föreningar
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning tillämpas på
• ekonomiska föreningar enligt lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar,
• bostadsrättsföreningar enligt bostadsrättslagen (1991:614),
• kooperativa hyresrättsföreningar enligt lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt, och
• sambruksföreningar enligt lagen (1975:417) om sambruksföreningar. Av 2 kap. 19 och 30 §§ framgår att vissa bestämmelser i förordningen inte gäller i fråga om bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar.
2 kap. Anmälan för registrering m.m.
Formen för anmälan
1 § En anmälan för registrering enligt lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, bostadsrättslagen (1991:614), lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt och lagen (1975:417) om sambruksföreningar ska göras skriftligen hos Bolagsverket.
En anmälan enligt första stycket och en ansökan enligt de angivna lagarna som ska handläggas av Bolagsverket får överföras elektroniskt till Bolagsverket enligt föreskrifter som Bolagsverket får meddela.
Undertecknande
2 § En anmälan för registrering ska undertecknas av en styrelseledamot eller av den verkställande direktören. En anmälan av en förening i likvidation ska undertecknas av likvidatorn eller, när flera likvidatorer har utsetts, av en av likvidatorerna.
3 § En anmälan eller ansökan som överförs elektroniskt till Bolagsverket ska vara undertecknad med en elektronisk signatur enligt föreskrifter som Bolagsverket får meddela.
267
Författningsförslag SOU 2010:90
Registrering av en förening
4 § En anmälan för registrering enligt 3 kap. 3 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, 9 kap. 2 § bostadsrättslagen (1991:614), 2 kap. 1 § lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt eller 5 § lagen (1975:417) om sambruksföreningar av en förening ska innehålla uppgift om
1. föreningens postadress,
2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum och postadress beträffande stiftarna samt, om ett handelsbolag är stiftare, varje obegränsat ansvarig bolagsman,
3. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum, postadress och, om postadressen avviker från hemvistet, hemvist för styrelseledamot och, i förekommande fall för
a. styrelsesuppleant, b. verkställande direktör, c. vice verkställande direktör, d. särskild firmatecknare, e. särskild delgivningsmottagare, f. revisor g. revisorssuppleant, h. lekmannarevisor, och i. suppleant för lekmannarevisor,
4. hur föreningens firma tecknas. Om det begärs att uppgift om styrelseordförande ska registreras, ska anmälan även innehålla de uppgifter om denne som anges i första stycket 3.
Är revisorn ett registrerat revisionsbolag, ska dess organisationsnummer anges.
Anmälan ska innehålla en försäkran på heder och samvete att stiftarna och de i första stycket 3 angivna personerna inte är i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken samt att revisorerna uppfyller de i 9 kap. 13–16 §§ lagen om ekonomiska föreningar angivna behörighetskraven och lekmannarevisorerna de i 10 kap. 10 § samma lag angivna behörighetskraven. I fråga om särskilda delgivningsmottagare krävs dock endast en försäkran att den bemyndigade inte har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
5 § Vid en anmälan som avses i 4 § ska följande handlingar ges in:
1. en kopia av den dokumentation som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar,
268
SOU 2010:90 Författningsförslag
2. en kopia av föreningens stadgar,
3. en försäkran på heder och samvete att föreningen har minst så många medlemmar som anges i 2 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar, 1 kap. 2 § bostadsrättslagen (1991:614), 2 kap. 1 § lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt respektive 3 § lagen (1975:417) om sambruksföreningar,
4. en försäkran på heder och samvete att, om föreningen enligt stadgarna inte får börja sin verksamhet förrän ett visst villkor har uppfyllts, detta villkor i fråga är uppfyllt,
5. en försäkran på heder och samvete att uppgifterna i anmälan om val av styrelseledamot, styrelsesuppleant, styrelseordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, särskild delgivningsmottagare och om hur bolagets firma tecknas stämmer överens med de beslut som föreningen har fattat, och
6. en försäkran på heder och samvete att de personer som har utsetts till styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, styrelseordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, särskild delgivningsmottagare, revisor, revisorssuppleanter, lekmannarevisor och suppleanter för lekmannarevisor har åtagit sig uppdragen.
Om den som anmäls som styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör eller firmatecknare inte är folkbokförd i Sverige, ska det vid anmälan ges in en kopia av passhandling eller annan identitetshandling som avser den anmälde. Bolagsverket får kräva in ytterligare handlingar om det behövs för att säkerställa den anmäldes identitet.
Föreningens stadgar
6 § Vid en anmälan för registrering enligt 4 kap. 6 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar av ett beslut om ändring av stadgarna för en ekonomisk förening som avses i den lagen, för en kooperativ hyresrättsförening eller för en sambruksförening eller för registrering enligt 9 kap. 25 § bostadsrättslagen (1991:614) av ett beslut om ändring av stadgarna för en bostadsrättsförening ska följande handlingar ges in:
1. en kopia av föreningsstämmans protokoll, och
2. en kopia av stadgarna i deras nya lydelse. Om fullmäktige i en förening som avses i lagen om ekonomiska föreningar eller en kooperativ hyresrättsförening har beslutat om sådana ändringar i stadgarna som avses i 4 kap. 8 § första stycket 1
269
Författningsförslag SOU 2010:90
lagen om ekonomiska föreningar, ska anmälan om registrering av stadgeändringarna innehålla en försäkran på heder och samvete att underrättelse enligt nämnda paragraf har lämnats.
Vid anmälan för registrering enligt 9 kap. 18 a § bostadsrättslagen av ett beslut om nedsättning av samtliga insatser ska föreningen lämna in en kopia av föreningsstämmans protokoll.
Talan mot föreningsstämmobeslut
7 § Om talan enligt 7 kap. 47 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om att upphäva eller ändra ett sådant föreningsstämmobeslut som ska anmälas för registrering väcks vid allmän domstol, ska domstolen underrätta Bolagsverket, när
1. talan har väckts,
2. det föreligger en dom eller ett slutligt beslut som har vunnit laga kraft, eller
3. det genom beslut under rättegången har bestämts att föreningsstämmobeslutet inte får verkställas.
Föreningens ledning
8 § Vid en anmälan för registrering enligt 8 kap. 40 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar tillämpas 4 § första stycket 1, 3 och 4 samt tredje stycket samma paragraf.
Om anmälan inte endast avser ändring av hemvist eller postadress, ska det till anmälan fogas
1. en kopia av protokoll eller annan handling som bestyrker val eller entledigande av styrelseledamot eller styrelsesuppleant,
2. en försäkran på heder och samvete att uppgifterna i anmälan om val av eller entledigande av styrelseordförande, verkställande direktör, vice verkställande direktör och firmatecknare, om särskild delgivningsmottagare och om hur föreningens firma tecknas stämmer överens med de beslut som anmälan grundar sig på,
3. en försäkran på heder och samvete att de personer som har utsetts till styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare och särskild delgivningsmottagare har åtagit sig uppdragen.
Vid en anmälan enligt andra stycket tillämpas 5 § andra stycket.
270
SOU 2010:90 Författningsförslag
Revisorer
9 § Vid en anmälan för registrering enligt 9 kap. 51 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar tillämpas 4 § första stycket 3, tredje och fjärde styckena samma paragraf samt 5 § första stycket 6.
Om anmälan inte avser endast ändring av hemvist eller postadress, ska det till anmälan fogas en kopia av protokoll eller annan handling som bestyrker val av revisor eller revisorssuppleant.
10 § Om en revisor har anmält enligt 9 kap. 26 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar att hans eller hennes uppdrag har upphört i förtid, ska Bolagsverket sända en kopia av anmälan till Skatteverket.
Lekmannarevisorer
11 § Vid en anmälan för registrering enligt 10 kap. 19 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar tillämpas 4 § första stycket 3, fjärde stycket samma paragraf och 5 § första stycket 6.
Om anmälan inte avser endast ändring av hemvist eller postadress, ska det till anmälan fogas en kopia av protokoll eller annan handling som bestyrker val av lekmannarevisor eller suppleant för lekmannarevisor.
Fusion
12 § Till en ansökan enligt 17 kap. 19 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar ska det fogas en försäkran på heder och samvete från föreningarnas styrelser eller verkställande direktörer om att fusionen inte har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer och att prövning av fusionen inte pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen.
Om fusionsplanen har godkänts av fullmäktige, ska det till ansökan också fogas en försäkran på heder och samvete att underrättelser som avses i 7 kap. 46 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar har lämnats.
I 17 kap. 19 § lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till ansökan.
271
Författningsförslag SOU 2010:90
13 § Om talan har väckts vid allmän domstol mot föreningsstämmans beslut att godkänna en fusionsplan, ska domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Underrättelse ska också lämnas när det föreligger en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft.
14 § Bolagsverket ska underrätta Skatteverket när en ansökan enligt 17 kap. 19 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar har gjorts.
Skatteverket ska underrätta Bolagsverket när Skatteverket har fattat beslut om hinder mot verkställande av en fusionsplan.
15 § Om allmän domstol har beslutat om att lämna tillstånd till verkställande av fusionsplan enligt 17 kap. 24 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, ska domstolen underrätta Bolagsverket om detta. Till underrättelsen ska det fogas en kopia av domstolens beslut.
16 § Vid en anmälan för registrering enligt 17 kap. 25 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar av förening som har bildats i samband med fusion genom kombination tillämpas 4 § första stycket 1, 3 och 4 samt fjärde stycket samma paragraf.
Till anmälan ska det vidare fogas
1. en försäkran på heder och samvete att uppgifterna i anmälan om val av verkställande direktör, vice verkställande direktör och firmatecknare, om särskild delgivningsmottagare och om hur föreningens firma tecknas stämmer överens med de beslut som föreningen har fattat, och
2. en försäkran på heder och samvete att de personer som har utsetts till styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare och särskild delgivningsmottagare har åtagit sig uppdragen.
17 § Vid en anmälan för registrering enligt 17 kap. 42 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar ska följande handlingar ges in:
1. fusionsintyg för de utländska företag som deltar i fusionen från de behöriga myndigheterna i de stater där företagen är registrerade, och
2. kopior av de fusionsplaner som har godkänts av de utländska företagens stämmor.
272
SOU 2010:90 Författningsförslag
I fråga om den förening som bildas genom fusionen ska anmälan innehålla de uppgifter som anges i 16 §.
Till anmälan enligt första stycket ska det vidare fogas
1. en kopia av ett avtal om medverkan enligt 29 § lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner,
2. en kopia av ett beslut enligt 22 § andra stycket lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner,
3. handlingar som visar att förhandlingsperioden enligt 20 § lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner har löpt ut och att 32–40 §§ den lagen ska tillämpas, eller
4. handlingar som visar att lagen om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner inte är tillämplig på föreningen.
18 § Om det efter en överlåtande förenings upplösning görs en anmälan enligt 17 kap. 26 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om att talan om skadestånd till föreningen har väckts enligt 22 kap. 7 § samma lag, ska 4 § första stycket 1, 3 och 4 och fjärde stycket samma paragraf tillämpas. Till anmälan ska det vidare fogas sådana handlingar som avses i 8 § andra stycket och, om föreningen ska ha en revisor, 9 § andra stycket.
19 § Bestämmelserna i 12–18 §§ gäller inte för sambruksföreningar.
Bestämmelserna i 17 § gäller inte heller för bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresrättsföreningar.
Likvidation
20 § Till föreningens anmälan enligt 18 kap. 9 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar ska det fogas en kopia av föreningsstämmans protokoll med likvidationsbeslutet.
21 § När en ansökan om likvidation har kommit in till allmän domstol, ska domstolen genast underrätta Bolagsverket om detta.
Domstolen ska också underrätta Bolagsverket om beslut om likvidation samt beslut om förordnande eller entledigande av likvidator. Till underrättelsen ska det fogas en kopia av domstolens beslut. Underrättelsen ska innehålla uppgift om fullständigt namn, personnummer och postadress för likvidatorn. Om en likvidators postadress avviker från hemvistet, ska även hemvistet anges. Om
273
Författningsförslag SOU 2010:90
det har utsetts en suppleant för likvidatorn, ska motsvarande uppgifter lämnas om denne.
22 § Om högre rätt upphäver ett likvidationsbeslut som inte har verkställts, ska rätten genast underrätta Bolagsverket.
23 § Om föreningens firma under likvidationen ska tecknas av någon annan än likvidatorn eller, när flera likvidatorer har utsetts, firman inte ska tecknas av likvidatorerna gemensamt, ska likvidatorn eller likvidatorerna anmäla detta till Bolagsverket. Detsamma gäller om andra uppgifter i registret ska ändras. Om någon annan än likvidator har utsetts till firmatecknare, tillämpas 4 § första stycket 3 och 4 och fjärde stycket samma paragraf samt 5 § första stycket 5 och 6.
24 § Vid en anmälan för registrering enligt 18 kap. 31 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar att föreningen är upplöst ska följande handlingar ges in:
1. en kopia av föreningsstämmans protokoll, och
2. ett bevis om dagen för utfärdande av kallelsen på okända borgenärer.
I 18 kap. 31 § lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om andra handlingar som ska fogas till anmälan.
25 § Vid en anmälan för registrering enligt 18 kap. 34 § andra stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar att likvidationen ska fortsätta tillämpas 4 § första stycket 1, 3 och 4 och fjärde stycket samma paragraf. Till anmälan ska det vidare fogas sådana handlingar som avses i 8 § andra stycket och, om föreningen ska ha en revisor, 9 § andra stycket.
26 § En anmälan för registrering enligt 18 kap. 35 § tredje stycket lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar av beslut om att likvidationen ska upphöra ska innehålla en försäkran på heder och samvete
1. att det inte finns likvidationsanledning enligt lagen om ekonomiska föreningar eller enligt stadgarna, och
2. att utskiftning inte har ägt rum. Vid anmälan tillämpas 4 § första stycket 1, 3 och 4 och fjärde stycket samma paragraf. Till anmälan ska det vidare fogas
1. en kopia av föreningsstämmans protokoll,
274
SOU 2010:90 Författningsförslag
2. en kopia av revisorns yttrande enligt 18 kap. 35 § första stycket lagen om ekonomiska föreningar,
3. en försäkran på heder och samvete att uppgifterna i anmälan om val av verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, särskild delgivningsmottagare och om hur föreningens firma tecknas stämmer överens med de beslut som bolaget har fattat, och
4. en försäkran på heder och samvete att de personer som har utsetts till styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare och särskild delgivningsmottagare har åtagit sig uppdragen.
27 § Vid en anmälan för registrering enligt 18 kap. 36 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar av att likvidationsbeslut har upphävts ska en kopia av domstolens dom eller beslut med lagakraftbevis ges in.
Förenklad upplösning
28 § Till föreningens anmälan enligt 19 kap. 4 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar ska det fogas
1. en kopia av föreningsstämmans protokoll tillsammans med föreningens medlemsförteckning,
2. ett intyg från Kronofogdemyndigheten att föreningen saknar skuld i myndighetens utsöknings- och indrivningsdatabas,
3. ett intyg från Skatteverket att föreningen inte är betalningsskyldig för skatter eller socialavgifter och att det inte heller med fog kan antas att sådan betalningsskyldighet kommer att beslutas,
4. en försäkran på heder och samvete undertecknad av samtliga styrelseledamöter och, i förekommande fall, verkställande direktör om att alla föreningens skulder, förfallna och ännu inte förfallna, är betalda och
5. en försäkran på heder och samvete att föreningen inte äger fast egendom eller innehar tomträtt.
Konkurs och företagsrekonstruktion
29 § Om en allmän domstol har fattat beslut om konkurs eller företagsrekonstruktion eller om att utse konkursförvaltare eller att
275
Författningsförslag SOU 2010:90
avsluta en konkurs, ska den underrätta Bolagsverket om beslutet. Till underrättelsen ska en kopia av domstolens beslut fogas.
Firma
30 § En bifirma kan anmälas för registrering i anmälan om föreningens registrering eller vid senare tillfälle. Till anmälningshandlingen ska det fogas en kopia av styrelseprotokoll som bestyrker anmälan.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte för bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar.
3 kap. Föreningsregistret
Föreningsregistrets ändamål m.m.
1 § Föreningsregistret ska ge offentlighet åt den information som ingår i registret.
I fråga om personuppgifter ska registret ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter för
1. affärsverksamhet, kreditgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där företagsanknuten information utgör underlag för prövningar eller beslut,
2. förvärv, avyttring eller förvaltning av företag som registreras i föreningsregistret,
3. aktualisering, komplettering eller kontroll av företagsanknuten information som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register,
4. uttag av urval av personuppgifter för direkt marknadsföring, dock med den begränsning som följer av 11 § personuppgiftslagen (1998:204), eller
5. verksamhet för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan författning och
a. som avser föreningar som registreras i föreningsregistret, b. som för att kunna utföras förutsätter tillgång till företags–
anknuten information, eller
c. som avser fullgörande av underrättelseskyldighet.
2 § Bolagsverket är personuppgiftsansvarigt enligt personuppgiftslagen (1998:204) för föreningsregistret.
276
SOU 2010:90 Författningsförslag
3 § Bolagsverket ska se till att det inte uppkommer något otillbörligt intrång i registrerades personliga integritet eller några risker från säkerhetssynpunkt. För dessa syften får verket i enskilda fall ställa upp villkor för behandlingen av personuppgifter.
4 § Bolagsverket får för de ändamål som anges i 1 § medge direktåtkomst till föreningsregistret.
5 § Information som ska lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) behöver inte omfatta uppgift i en handling som har kommit in till Bolagsverket, om den enskilde har tagit del av handlingens innehåll. Om den enskilde begär det, ska dock informationen även omfatta uppgift i en sådan handling.
Om informationen inte innehåller handling som avses i första stycket, ska det av informationen framgå att handlingen behandlas av myndigheten.
6 § Bestämmelserna i 48 § personuppgiftslagen (1998:204) om skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna förordning.
7 § I fråga om rättelse av personuppgifter i föreningsregistret tillämpas 26 § förvaltningslagen (1986:223) i stället för 28 § personuppgiftslagen (1998:204).
Hur föreningsregistret förs
8 § Föreningsregistret förs med hjälp av automatiserad behandling. Registret ska hållas tillgängligt hos Bolagsverket.
9 § I föreningsregistret registreras uppgifter för varje förening.
Registret ska innehålla uppgift om föreningens organisationsnummer.
10 § Handlingar som avser en anmälan eller underrättelse enligt lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, bostadsrättslagen (1991:614), lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt eller lagen (1975:417) om sambruksföreningar ska biläggas föreningsregistret.
Sådana handlingar ska för varje förening sammanföras i akter.
277
Författningsförslag SOU 2010:90
11 § Bolagsverket ska, såvitt gäller företag som står under Finansinspektionens tillsyn, snarast efter det att registrering har skett underrätta inspektionen om de uppgifter som har förts in i eller förts ut ur föreningsregistret så att inspektionen kan fullgöra sin tillsynsfunktion. Underrättelsen får lämnas på medium för automatiserad behandling.
Införingar i föreningsregistret
12 § Införingar i föreningsregistret ska göras i löpande följd för varje förening. Vid varje införing ska det anges diarienummer samt datum för införingen och dess kungörande i Post- och Inrikes Tidningar.
13 § Beslut och andra förhållanden som anmäls för registrering i föreningsregistret ska antecknas i registret så snart som möjligt efter det att anmälan har kommit in till Bolagsverket. Om det framgår att ett beslut ska ha verkan först vid en viss senare tidpunkt, ska dock anteckning i registret ske i så nära anslutning som möjligt till denna tidpunkt.
I ett ärende om registrering av en ekonomisk förening ska beslut meddelas inom två månader efter det att en fullständig anmälan kom in till Bolagsverket. Om det är nödvändigt på grund av utredningen av ärendet, får handläggningstiden vid högst ett tillfälle förlängas med högst två månader. Sökanden ska informeras om skälen för att handläggningstiden förlängs innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut.
I 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden finns bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden när en fullständig anmälan har kommit in och om innehållet i ett sådant bevis.
Ett beslut om att förlänga handläggningstiden får inte överklagas.
14 § När en förening registreras antecknas
1. föreningens organisationsnummer,
2. dagen för föreningens bildande,
3. uppgifter som avses i 4 kap. 1 § 1–3, 6 och 8, 8 kap. 40 § första stycket 2 och 3 samt andra och tredje styckena samma paragraf lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar avseende ekonomiska föreningar och kooperativa hyresrättsföreningar, 9 kap. 5 § 1–3, 9 och 11
278
SOU 2010:90 Författningsförslag
bostadsrättslagen (1991:614) samt 4 § 1–3, 7 och 9 lagen (1975:417) om sambruksföreningar,
4. tiden för ordinarie föreningsstämma, om den anges i stadgarna,
5. föreningens bifirma, om styrelsen har antagit en sådan, och
6. föreningens postadress. Om föreningen ska ha euro som redovisningsvaluta, ska också detta antecknas.
Om föreningen har tillstånd att driva finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, ska även dagen för tillståndet antecknas.
Anges lydelsen av föreningens firma i stadgarna på främmande språk, ska lydelsen antecknas.
I föreningsregistret får även föreningens e-postadress och telefonnummer antecknas.
15 § Om stadgarna innehåller bestämmelser enligt 7 kap. 3 §, 32 § andra stycket eller 51 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar, ska det antecknas i registret.
16 § Beslut om tillstånd till verkställande av en fusionsplan enligt 17 kap.23 och 24 §§ lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar ska antecknas i föreningsregistret.
17 § Anteckning i föreningsregistret ska göras enligt följande:
1. Om en ändring av stadgarna innefattar ett beslut om minskning av insatsernas belopp eller lindring av skyldigheten att betala in insatser till föreningen, ska det antecknas att ett sådant beslut har fattats.
2. Om Bolagsverket enligt 17 kap. 27 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar har förklarat att frågan om fusion har fallit, ska det antecknas när beslutet har vunnit laga kraft.
3. Vid registrering på grund av anmälan enligt 9 kap. 18 a § bostadsrättslagen (1991:614) av ett beslut om minskning av samtliga insatser, ska det antecknas att ett sådant beslut har fattats.
18 § När en förening har registrerats, ska det ingivna exemplaret av stadgarna förses med ett bevis om registreringen och återställas till föreningen.
När en ändring av en förenings stadgar har registrerats, ska stadgarna i deras nya lydelse förses med ett bevis om registreringen och återställas till föreningen.
279
Författningsförslag SOU 2010:90
När en ekonomisk plan för en bostadsrättsförening har registrerats, ska planen förses med bevis om registreringen och återställas till föreningen.
Utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad behandling
19 § Bolagsverket ska lämna ut uppgifter och handlingar i föreningsregistret på medium för automatiserad behandling, om det begärs.
Handlingar enligt 10 § som inte har förts in i föreningsregistret och som inte behöver lämnas ut enligt första stycket får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till myndigheter och, om det är uppenbart att det kan ske utan risk för att enskildas personliga integritet kränks, till enskilda.
Sökning efter uppgifter och handlingar
20 § Vid sökning efter uppgifter som avser en förening som är upplöst får endast organisationsnummer och firma användas som sökbegrepp, om det har förflutit mer än fem år sedan det har registrerats att föreningen är upplöst.
Vid sökning efter uppgifter och handlingar som avses i 10 § får endast uppgifter som avses i 5 kap. 2 § 1 och 2 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt organisationsnummer och firma användas som sökbegrepp.
Kungörelse
21 § I en kungörelse enligt 20 kap. 4 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar ska anges föreningens firma och organisationsnummer samt styrelsens säte eller, om föreningen är i likvidation, den tingsrätt under vilken föreningen hör.
280
SOU 2010:90 Författningsförslag
Registreringsärenden
1 § I ärenden som rör registrering enligt denna förordning ska för registrering och, i förekommande fall, dess kungörande, samt för ärendets handläggning och prövning, avgifter betalas med följande belopp:
1. vid anmälan för registrering av en nybildad förening, 1 400 kronor, eller, om sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk signatur, 1 100 kronor,
2. vid anmälan enligt 18 kap. 9 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar att föreningsstämman beslutat om likvidation, 800 kronor,
3. vid anmälan om fusion enligt 17 kap. 25 eller 42 § lagen om ekonomiska föreningar, 1 000 kronor,
4. vid någon annan anmälan eller då en anteckning i registret annars ska ske, 900 kronor, eller, om sådan anmälan överförs elektroniskt och undertecknas med en elektronisk signatur, 700 kronor.
2 § Om en anmälan enligt 1 § samtidigt omfattar registrering eller registrering av ändring av fler än en firma, bifirma eller firma i dess lydelse på främmande språk, ska en avgift enligt 1 § 4 betalas för varje sådan firma.
Om det begärs att en registrering avfattas på annat språk än svenska, ska det betalas en avgift med 500 kr för varje sådant språk.
Bolagsverket får meddela föreskrifter om avgifter för att tillhandahålla ett fusionsintyg enligt 17 kap. 40 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar på annat språk än svenska.
3 § Avgift ska inte betalas för registrering av
1. ändrad postadress,
2. förhållanden som en likvidator ska anmäla,
3. anmälan från rätten eller konkursförvaltaren, eller
4. en underrättelse från en behörig utländsk myndighet enligt 17 kap. 41 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.
Avgift ska inte heller betalas för registrering av beslut enligt 19 kap. 1 § andra stycket första meningen, 17 kap. 27 § lagen om ekonomiska föreningar eller för registrering av beslut om att avregistrera firma efter en dom om upphävande av firmaregistrering.
281
Författningsförslag SOU 2010:90
Ansökningsärenden
4 § För handläggning och prövning av en ansökan enligt lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar ska avgifter betalas enligt följande:
1. kallelse till föreningsstämma (7 kap. 15 § andra stycket), 1 500 kronor,
2. utseende av medrevisor (9 kap. 11 §), 1 500 kronor,
3. tillstånd att anlita revisor som inte har avlagt revisorsexamen (9 kap. 18 §), 685 kronor,
4. utseende av minoritetsrevisor (9 kap. 12 §), 1 500 kronor,
5. förordnande av revisor (9 kap. 29 och 30 §§), 1 500 kronor,
6. utseende av särskild granskare (10 kap. 22 §), 1 500 kronor,
7. minskning av reservfonden (16 kap. 2 §), 685 kronor,
8. tillstånd till verkställande av fusionsplan (17 kap. 19 §), 1 500 kronor,
9. likvidation enligt 18 kap. 12 §, 475 kronor.
När avgiften ska betalas
5 § En avgift enligt 1, 2 och 4 §§ ska betalas när anmälan eller ansökan ges in. Avgiften återbetalas inte om handläggningen av ett ärende som anmälan eller ansökan avser har påbörjats.
5 kap. Övriga bestämmelser
Uppgift om föreningens organisationsnummer m.m.
1 § Anmälan som ges in för en registrerad förening enligt denna förordning ska innehålla uppgift om föreningens organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
Upprättande av försäkran elektroniskt
2 § En försäkran på heder och samvete enligt denna förordning får undertecknas med elektronisk signatur enligt föreskrifter som Bolagsverket får meddela.
282
SOU 2010:90 Författningsförslag
Ingivning av handlingar som har upprättats elektroniskt
3 § Handlingar som ska fogas till anmälningar och ansökningar och som har upprättats elektroniskt får överföras elektroniskt till
Bolagsverket enligt föreskrifter som Bolagsverket får meddela. Bolagsverket får även meddela föreskrifter om vilka elektroniska signaturer som får användas för att en handling ska få ges in som elektroniskt original.
Bestyrkande av kopior m.m.
4 § Kopior som ska ges in enligt denna förordning ska vara bestyrkta. En elektronisk kopias överensstämmelse med originalet ska vara bestyrkt enligt föreskrifter som Bolagsverket får meddela.
En handling som enligt denna förordning ska ges in i kopia får även ges in i original. Om handlingen har upprättats elektroniskt, ska bestämmelserna i 3 § tillämpas.
Om en handling som har upprättats i pappersform har getts in i både original och kopia, ska originalhandlingen återställas.
Underrättelser
5 § När någon registreras som styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare, särskild delgivningsmottagare, revisor, revisorssuppleant, lekmannarevisor eller suppleant för lekmannarevisor, ska Bolagsverket underrätta den registrerade om åtgärden. När verket tar bort en sådan registrering från registret, ska underrättelse lämnas till den som åtgärden berör.
Om registreringen avser ett revisionsbolag, ska den huvudansvarige revisorn underrättas.
Underrättelsen ska omedelbart efter registreringen eller avförandet av registreringen sändas till den som åtgärden berör på hans eller hennes folkbokföringsadress enligt det statliga person- och adressregistret (SPAR) eller, om en sådan adressuppgift saknas, till den adress som har uppgetts i ärendet.
Bolagsverket ska en gång varje år underrätta den som är registrerad i föreningsregistret som likvidator eller suppleant för likvidator om registreringen. Underrättelsen ska sändas till den adress som har uppgetts i ärendet.
283
Författningsförslag SOU 2010:90
Bolagsverket behöver inte sända ut underrättelser om det är uppenbart att en sådan underrättelse inte fyller något syfte.
6 § Bolagsverket ska genast underrätta föreningen när verket fattar något av följande beslut:
1. beslut i tillståndsärenden enligt 16 kap. 2 § första stycket 2 och 17 kap. 19 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar,
2. beslut enligt 17 kap. 27 § samma lag att förklara att frågan om fusion har fallit,
3. beslut enligt 20 kap. 3 § samma lag att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering,
4. beslut att avregistrera företrädare enligt 20 kap. 8 § samma lag, och
5. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 23 kap. 3 § samma lag.
7 § Bolagsverket ska underrätta den domstol som handlägger ett ärende om tillstånd enligt 16 kap. 2 § första stycket 2 eller 17 kap. 19 § lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar om följande beslut och domar:
1. interimistiska beslut som en annan domstol har meddelat i ett pågående mål om talan mot det föreningsstämmobeslut som ärendet gäller, och
2. lagakraftvunnen dom som innebär att det föreningsstämmobeslut som ärendet gäller har upphävts eller ändrats.
Förhandsgranskning
8 § Bolagsverket ska på begäran förhandsgranska handlingar i samband med föreningsbildning eller ändring av stadgarna. Ersättning för granskningen ska betalas enligt grunder som myndigheten fastställer efter samråd med Ekonomistyrningsverket.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013. Bestämmelserna i 2 kap. 6 § och 3 kap. 14 § träder dock, såvitt gäller ett sådant beslut som avses i 11 § lagen (2012:000) om införande av lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar i kraft den 1 september 2012.
284
SOU 2010:90 Författningsförslag
285
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1987:978) om ekonomiska förordningar.
3. Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om a. registrering av föreningar enligt 2 kap. 3 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, b. registrering av beslut som har fattats med stöd av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, och c. ansökningar och anmälningar som har kommit in till Bolagsverket före den 1 januari 2013, dock inte i fråga om sådana beslut som avses i 1.
1 Inledning
1.1 Utredningens uppdrag
Regeringen tillkallade genom beslut den 29 maj 2008 en särskild utredare för att se över lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen) i syfte att förenkla för ekonomiska föreningar att driva sin verksamhet och att underlätta etablering av nya föreningar. Regeringens direktiv (dir. 2008:70) återges i sin helhet i bilaga 1.
I utredarens uppdrag ingår enligt direktiven bl.a. att se över definitionen av begreppet ”ekonomisk förening”, att överväga om möjligheterna för ekonomiska föreningar att bedriva sin verksamhet i delägda företag bör utvidgas, att se över frågor om kapitalskydd, medlemskap och återbetalning av medlemsinsatser samt att överväga om det finns skäl att skapa ett flexiblare regelverk för vissa ekonomiska föreningar. Enligt direktiven ska utredaren också lämna förslag till andra ändringar av regelverket som innebär förenklingar för föreningarna samt göra en genomgripande språklig och redaktionell översyn av föreningslagen. I uppdraget ingår också att lämna de författningsförslag som övervägandena ger anledning till samt att föreslå de författningsändringar som behövs för att avveckla lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
1.2 Utredningens arbete
Utredningen har antagit namnet Föreningslagsutredningen.
Utredningsarbetet har, i enlighet med direktiven, bedrivits i två faser. I den första fasen har utredningen övervägt frågor om ändring av stadgarna och andra frågor kring föreningsstämman samt olika åtgärder som kan förenkla för de ekonomiska föreningarna och minska deras administrativa börda. Utredningens överväganden i dessa frågor har redovisats i delbetänkandet Enklare beslutsfattande i ekonomiska föreningar, SOU 2009:37, som avlämnades i april 2009.
287
Inledning SOU 2010:90
Under den andra fasen av arbetet – som har innefattat alla övriga frågor som utredningsuppdraget har gett anledning att ta upp – har utredningen hållit elva sammanträden med experterna. Därutöver har det hållits bl.a. två sammanträden med en parlamentarisk referensgrupp som har varit knuten till utredningen samt två sammanträden med företrädare för Riksbyggen, HSB Riksförbund, Sveriges BostadsrättsCentrum (SBC) och Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKB). Sekretariatet har vidare haft kontakt med och inhämtat information från Bolagsverket, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, Statistiska Centralbyrån, Näringslivets Regelnämnd, de danska och finska registreringsmyndigheterna samt det norska Justisdepartementet. Utredaren har vid ett besök i Helsingfors diskuterat frågor kring den motsvarande finska lagstiftningen med företrädare för bl.a. det finska Justitieministeriet.
I arbetet med beräkningen av förslagens påverkan på föreningarnas administrativa kostnader har sekretariatet fått viss hjälp av Tillväxtverket.
Utredningens arbete har bedrivits i nära samråd med berörda experter. Flertalet experter har dock inte medverkat vid framtagandet av de särskilda förslag som gäller bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar, sambruksföreningar, kreditmarknadsföreningar, medlemsbanker och europakooperativ.
När det gäller de stora dragen i de förslag som experterna har varit med om att utarbeta är utredaren och experterna ense. Betänkandet har därför avfattats i vi-form. Inom expertgruppen råder enighet om att de åsiktsskillnader som kvarstår i enstaka frågor hanteras bäst inom ramen för det kommande remissförfarandet.
288
2 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
2.1 Gällande svensk lagstiftning i korthet
2.1.1 Ekonomiska föreningar
Den civilrättsliga regleringen av den ekonomiska föreningen finns i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen). Grundläggande för en ekonomisk förening, sådan denna framträder i föreningslagen, är att den är en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer. Dessa personer är medlemmar i föreningen. Föreningen ska bedriva ekonomisk verksamhet som medlemmarna deltar i. Utmärkande för en ekonomisk förening är dessutom att föreningens ändamål ska vara att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet (se 1 kap. 1 § föreningslagen). Ytterligare karakteristika är att föreningen ska ha stadgar, som reglerar dess verksamhet, en styrelse, som ansvarar för dess förvaltning, och en eller flera revisorer som granskar verksamheten.
Den ekonomiska föreningen är, tillsammans med aktiebolaget, de huvudsakliga associationsformer som svensk lagstiftning erbjuder för möjligheten att bedriva verksamhet utan personligt ansvar för associationens delägare. Den ekonomiska föreningen är, till skillnad från aktiebolaget, en öppen association. Detta innebär att föreningens medlemsantal inte är fastställt på förhand och att det kan variera över tiden utan att föreningens stadgar behöver ändras. I ett aktiebolag är antalet aktier bestämt i bolagsordningen och om antalet aktier ska ökas krävs som huvudregel att bolagsordningen ändras. Ett aktiebolags bolagsordning sätter därmed vissa gränser för antalet delägare i bolaget. Även i handelsbolag krävs ändring av bolagsavtalet då kretsen bolagsmän förändras, eftersom antagandet av en ny delägare kräver samtycke från samtliga bolagsmän. Aktiebolag och handelsbolag anses därför vara slutna associationer.
289
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
En ekonomisk förening brukar dessutom beskrivas som en personassociation, i motsats till aktiebolaget, som betraktas vara en kapitalassociation. Det väsentliga i en personsammanslutning anses vara delägarna/medlemmarna, medan det i en kapitalassociation är kapitalinsatsen och avkastningen på denna som står i fokus. Det bör dock anmärkas att det även för ekonomiska föreningar uppställs krav på att medlemmarna ska bidra med en insats till föreningen och ekonomiska föreningar har därför vissa drag av kapitalassociation.
Huvudsyftet i en ekonomisk förening är inte, till skillnad från vad som gäller för aktiebolag, att ge kapitalavkastning till ägarna. Medlemmarna förutsätts ha ekonomisk nytta av föreningen men denna ekonomiska nytta ligger främst i medlemmarnas rätt att i vid mening utnyttja föreningens tjänster. Vanligen strävar dock även en ekonomisk förening efter att bedriva sin verksamhet så att det uppstår en vinst och i många föreningar är utdelningen av denna till medlemmarna en viktig del i främjandet av medlemmarnas intressen.
Ekonomiska föreningar delas oftast in i tre grupper: konsumentföreningar, producentföreningar och arbetskooperativa föreningar. Avgörande för vilken kategori en enskild förening hör hemma i är hur den kooperativa verksamheten är utformad. En konsumentförening kännetecknas av att medlemmarna deltar i verksamheten som konsumenter eller annars som användare av föreningens varor eller tjänster. I en producentförening deltar medlemmarna genom att leverera råvaror eller andra produkter till föreningen eller genom att köpa in varor eller tjänster från föreningen till sin egen näringsverksamhet. Medlemmarna i en arbetskooperativ förening deltar i verksamheten med sina egna arbetsinsatser. Det ekonomiska främjandet för medlemmarna i de olika kooperativa formerna kan exempelvis bestå i lägre priser på inköpta varor, högre priser för levererade varor respektive möjlighet till försörjning.
En ekonomisk förening måste alltid ha minst tre medlemmar. Medlemskapet är personligt och kan inte överlåtas. Däremot kan de ekonomiska rättigheter som är knutna till själva andelen i föreningen, den s.k. andelsrätten, överlåtas.
Föreningens verksamhet finansieras helt eller delvis genom de medlemsinsatser som medlemmarna är skyldiga att betala. Lagen reglerar dock inte insatsernas storlek. Den enskilda föreningen kan därför genom bestämmelser i stadgarna själv besluta hur stora insatserna ska vara. Lagen reglerar inte heller på vilket sätt insatserna ska betalas. Insatsskyldigheten kan således, beroende på vad som
290
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
föreskrivs i föreningens stadgar, fullgöras i form av kontant betalning men också genom leverans av egendom eller genom egen arbetsinsats. Eftersom lagen inte uppställer något krav på när insatserna ska fullgöras, krävs det inte heller att en ny medlem betalar sin insats när han eller hon träder in i föreningen. En förening kan alltså fritt bestämma när insatsen ska erläggas och tiden för inbetalning kan variera.
En ekonomisk förening får rättskapacitet och blir en juridisk person i och med att den registreras i föreningsregistret. Föreningsregistret förs av Bolagsverket.
2.1.2 Bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresrättsföreningar
En bostadsrättsförening är en särskild form av ekonomisk förening. Den har till ändamål att i föreningens hus upplåta lägenheter med bostadsrätt till föreningens medlemmar. Bostadsrätt är den rätt i föreningen som medlemmen har på grund av upplåtelsen. De lägenheter som upplåts med bostadsrätt kan vara såväl bostadslägenheter som lokaler.
Bostadsrättsföreningar regleras i bostadsrättslagen (1991:614). Lagen innehåller många regler som är specifika för denna föreningsform, exempelvis bestämmelser om upplåtelse av bostadsrätt och om bostadsrättshavarens rättigheter och skyldigheter. I vissa delar hänvisar dock lagen till de föreningsrättsliga regler som finns i föreningslagen, såsom när det gäller flertalet frågor om föreningens ledning, föreningsstämma, revision och likvidation.
En kooperativ hyresrättsförening är en ekonomisk förening som har till ändamål att upplåta bostadslägenheter med hyresrätt till sina medlemmar. Karaktäristiskt för kooperativ hyresrätt är att hyresgästerna är medlemmar i föreningen och att det är föreningen som hyr ut lägenheterna.1 Upplåtelsen kan avse lägenheter i hus som föreningen äger (ägarmodellen) men det kan också vara fråga om lägenheter som föreningen hyr av husets ägare (hyresmodellen). Föreningsrättsliga bestämmelser om kooperativa hyresrättsföreningar finns i 2 kap. lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt. I de flesta avseenden hänvisas till föreningslagens bestämmelser, exempelvis i frågor om föreningens ledning, föreningsstämman, revision, likvidation och annan upplösning av föreningen.
1 Se prop. 2001/02:62 s. 37 f.
291
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
2.1.3 Sambruksföreningar
En sambruksförening har till huvudändamål att driva jordbruk eller trädgårdsnäring för medlemmarnas gemensamma räkning. Föreningen får dessutom driva annan verksamhet under förutsättning att sådan verksamhet har samband med föreningens ändamål.
Sambruksföreningar regleras i lagen (1975:417) om sambruksföreningar. Denna lag innehåller vissa särskilda föreningsrättsliga bestämmelser men hänvisar i betydande delar till föreningslagen. Således ska föreningslagens bestämmelser tillämpas även på sambruksföreningar när det exempelvis gäller frågor om medlemskap, föreningens ledning, föreningsstämma, revision och likvidation.
2.1.4 Kreditmarknadsföreningar och medlemsbanker
En kreditmarknadsförening är en ekonomisk förening som har fått tillstånd av Finansinspektionen att bedriva finansieringsrörelse. För en sådan förening gäller bestämmelserna i föreningslagen, om inte annat följer av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller är särskilt föreskrivet.
I lagen (1995:1570) om medlemsbanker regleras en särskild föreningsform, medlemsbanker. En medlemsbank har till ändamål att främja sina medlemmars ekonomiska intressen genom att driva bankverksamhet där medlemmarna deltar genom att använda bankens tjänster som insättare eller på annat sätt. Lagen hänvisar i vissa avseenden till lagen om bank- och finansieringsrörelse, främst i fråga om sådant som gäller bedrivande av bankrörelse. När det gäller den civilrättsliga regleringen av medlemsbanker innehåller emellertid lagen om medlemsbanker en i princip uttömmande reglering, som dock i de flesta avseenden bygger på föreningslagens bestämmelser.
2.1.5 Andra föreningsformer
Föreningslagens krav på att medlemmarna ska delta i föreningens verksamhet innebär att den ekonomiska föreningen har en tydlig kooperativ karaktär. I svensk rätt finns, utöver de redan nämnda slagen av ekonomiska föreningar, även andra associationer som har en kooperativ karaktär. Det gäller bl.a. understödsföreningar. Dessa, som regleras i lagen (1972:262) om understödsföreningar, är av-
292
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
sedda för inbördes bistånd i form av kapital-, sjuk- eller pensionsförsäkring. Andra former av kooperativa sammanslutningar är arbetslöshetsföreningar enligt lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor och ömsesidiga försäkringsbolag enligt försäkringsrörelselagen (1982:713).
Tabell 2.1 Antal föreningar registrerade hos Bolagsverket
Ekonomiska föreningar
12 750
Bostadsrättsföreningar 26 785 Kooperativa hyresrättsföreningar 97 Sambruksföreningar 11 Kreditmarknadsföreningar 1 Medlemsbanker 2
2.2 Tidigare lagstiftning om ekonomiska föreningar
Sverige har haft lagstiftning om ekonomiska föreningar i mer än 100 år. Sedan den första föreningslagen tillkom, har nya föreningslagar tillkommit vid tre tillfällen, oftast i nära anslutning till tillkomsten av nya aktiebolagslagar.
Sverige fick sin första föreningslag år 1895 genom lagen (1895:66 s. 1) om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet (1895 års föreningslag). Den kooperativa företagsformen hade då funnits i Sverige sedan mitten av 1800-talet. Genom 1895 års föreningslag reglerades typiska kooperativa företag där den verksamhet som bedrevs i föreningen skulle vara accessorisk till medlemmarnas egen ekonomi. Handel med utomstående var förbjuden. Föreningarna kunde bedriva sin verksamhet med begränsat personligt ansvar för medlemmarna (mbpa) eller utan personligt ansvar för medlemmarna (upa).
En ny lag om ekonomiska föreningar tillkom år 1911 med lagen (1911:55) om ekonomiska föreningar (1911 års föreningslag). Den nya lagen innehöll en vid definition av vad som utgjorde en ekonomisk förening. Förutom kooperativ verksamhet kunde en ekonomisk förening användas för såväl rent vinstdrivande verksamhet som näringsverksamhet med ideellt syfte. Lagen innehöll inte något krav på att medlemmarna skulle delta i verksamheten.
2 Per den 31 augusti 2010.
293
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
Genom lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar (1951 års föreningslag) infördes en definition av ekonomisk förening som tydligare skilde den ekonomiska föreningen från aktiebolaget och den ideella föreningen. För första gången uppställdes ett krav på att medlemmarna skulle delta i verksamheten på något sätt, exempelvis som konsumenter, producenter eller arbetstagare. Vidare fastslogs att det var medlemmarnas ekonomiska intressen och inte något annat som skulle främjas genom föreningens verksamhet.
Den nuvarande lagen, lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen), trädde i kraft den 1 januari 1988. Genom övergångsbestämmelser fick föreningar, som hade registrerats enligt 1895 års respektive 1911 års föreningslag, behålla sin status som ekonomisk förening, trots att de inte uppfyller den nuvarande föreningslagens krav på t.ex. ändamål och öppenhet (”upa-föreningar”). Det finns dessutom fortfarande ett antal äldre ekonomiska föreningar där medlemmarna har ett visst begränsat personligt ansvar för föreningens skulder (”mbpa-föreningar”). Vidare finns det ett antal ”ideella” ekonomiska föreningar, som i enlighet med 1911 års föreningslag bedriver näringsverksamhet med ett i huvudsak allmännyttigt intresse, t.ex. ett stort antal folketshusföreningar.
Tabell 2.2 Antal föreningar inregistrerade enligt 1895 års föreningslag eller 1911 års föreningslag
Upa-föreningar 1 218 Mbpa-föreningar 7 Folketshusföreningar
4
484
2.3 Företagande i ekonomisk förening
2.3.1 Allmänt om företagande i ekonomisk förening
År 2008 fanns det enligt Statistiska Centralbyråns Företagsregister 6 646 aktiva ekonomiska föreningar. Av dessa hade cirka en tredjedel uppgift om årlig omsättning registrerad i Företagsregistret. Den sammanlagda omsättningen för dessa föreningar uppgick år 2007 till 107 miljarder kronor. Knappt hälften av de aktiva föreningarna hade en uppgift om antalet anställda i verksamheten. Totalt var 43 500 personer anställda i dessa föreningar.
3 Uppgift från Bolagsverket i februari 2010. 4 Avser föreningar med ”Folkets hus” eller liknande uttryck i firman.
294
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
Företagande i ekonomisk förening förekommer i många olika former. Betydande verksamhet finns inom den s.k. konsumentkooperationen och inom lantbrukskooperationen, som beskrivs närmare i det följande. Att bedriva sin verksamhet i form av ekonomisk förening har även blivit alltmer frekvent bland nystartade företag, vilket även det beskrivs närmare nedan. Den ekonomiska föreningsformen används också av s.k. sociala företag, där inslaget av ekonomisk nytta inte är lika påtagligt som i de mer traditionella ekonomiska föreningarna.
2.3.2 Konsumentkooperationen m.m.
Konsumentkooperationen kännetecknas av att föreningarnas medlemmar som huvudregel deltar i verksamheten som konsumenter. Ekonomiska föreningar inom konsumentkooperationen är i dag framförallt verksamma inom dels detaljhandeln (genom KF ekonomisk förening och övriga konsumentföreningar), dels bil- och drivmedelsbranschen (genom OK ekonomisk förening och övriga OK-föreningar).
De senaste decennierna har präglats av vissa generella trender inom konsumentkooperationen. Såväl inom KF som inom OK har det skett sammanslagningar mellan föreningar. På så sätt har det skapats allt fler stora regionala föreningar, medan de mindre, lokala, har blivit färre. Detta har fått till följd att föreningarna har blivit större organisationer med många medlemmar, något som i sin tur har lett till nya arbetssätt i kontakterna mellan medlemmar och föreningar.
Ökad konkurrens, såväl nationellt som internationellt, har skapat behov av att organisera driften av verksamheten på nya sätt. Detta har medfört att nya strukturer har vuxit fram, exempelvis medlemsfrämjande föreningar och verksamhet i delägda dotterbolag.
En annan utvecklingstendens inom konsumentkooperationen är att medlemskapet i en konsumentförening har fått ändrad karaktär, särskilt mot bakgrund av att andra, konkurrerande, företag har infört kundkort som ger rabatter och bonus på inköp. Medlemsinflytandet i föreningarna har resulterat i tydliga satsningar på miljö och hållbar utveckling inom både KF och OK.
295
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
Dagligvaruhandeln – KF-föreningarna
Det första svenska konsumentkooperativet startades år 1850 genom bildandet av Lagunda och Hagunda Häraders varuanskaffningsbolag. Det var dock först under 1880-talet som konsumentkooperationen fick någon större utbredning i Sverige. Det skedde genom att enskilda personer gick samman i lokala inköpsföreningar för att genom gemensamma inköp åstadkomma lägre priser på inköpta varor. Genom 1895 års föreningslag skapades en rättslig reglering av detta.
Med tillkomsten av ett större antal lokala föreningar följde ett behov av nationell samordning. År 1899 bildades därför Kooperativa Förbundet ekonomisk förening (KF). Förbundet hade inledningsvis som sitt främsta ändamål att främja den kooperativa rörelsens utveckling. Några år efter bildandet utökades förbundets verksamhet till att också bedriva partihandel för inköp till de detaljhandelsdrivande lokalföreningarna. KF kom även att utveckla en omfattande industriverksamhet, både en betydande livsmedelsindustri för produktion till de detaljhandelsdrivande föreningarna och en viss tyngre industri. År 1977 var KF:s industrigrupp den åttonde största industrikoncernen i Sverige.5 Dagligvaruhandeln bedrevs då självständigt av de cirka 170 lokala konsumentföreningarna.
Under 1980- och 1990-talet skedde en omfattande förändring av KF:s och konsumentföreningarnas verksamhet. Systemet med uppdelningen mellan partihandel i KF och detaljhandel i lokala konsumentföreningar visade sig fungera mindre väl i den moderna dagligvaruhandeln. Det medförde att föreningarnas verksamhet i högre grad integrerades med KF. År 1992 bildade KF dotterbolaget Kooperativa Detaljhandelsgruppen AB (KDAB, senare Coop Sverige AB). Konsumentföreningarna Väst, Solidar, Svea, Stockholm och Konsum Norrort beslöt att överlåta driften av detaljhandeln till KF genom att affärsverksamheten placerades i KDAB. Totalt omfattades cirka 60 procent av den kooperativa detaljhandeln av denna nya organisation och detta nya arbetssätt. De fem konsumentföreningarna blev s.k. medlemsfrämjande föreningar, vars verksamhet huvudsakligen är inriktad på medlems- och konsumentfrågor. En följd av det nya arbetssättet blev att KF upphörde med sin partihandel.
5 Konsumentkooperationens utveckling och utbredning under 1900-talet beskrivs utförligt i SOU 1979:62, som även innehåller statistik om dess storlek i mitten på 1970-talet.
296
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
Ytterligare en betydande förändring var när KF under 1990-talet sålde och avvecklade merparten av sin industriverksamhet. Livsmedelsindustrin, som en gång hade varit en konkurrensfördel, blev så småningom mindre lönsam, eftersom den enbart hade konsumentkooperationen som marknad. KF avyttrade därför sitt ägande av livsmedelsindustrin. Det ekonomiska läget i KF tvingade också fram försäljningar av andra, tunga, industrier, såsom exempelvis OK Petroleum AB.
Behovet av att förbättra lönsamheten och att genomföra strukturförändringar har också bidragit till att antalet konsumentföreningar har minskat. Det har skett genom att mera lokala föreningar har slagits samman till större regionföreningar. En annan påtaglig trend är att antalet försäljningsställen har minskat kraftigt. År 1977 fanns det 2 225 försäljningsställen i Sverige. I dag bedrivs dagligvaruhandel i cirka 760 butiker.
Under början av 2000-talet ledde den ökade internationaliseringen till ett nordiskt samarbete inom den konsumentkooperativa detaljhandeln. År 2001 bildades bolaget Coop Norden AB, där KF:s hela dagligvarubaserade detaljhandel kom att ingå. Coop Norden AB ägdes tillsammans av KF, den danska konsumentkooperationen FDB och norska Coop NKL. Bolagets uppgift var att driva dagligvaruhandeln i Sverige och Danmark, att sköta gemensamma inköp och att svara för den gemensamma organisationen. Samarbetet avbröts emellertid efter några år och vid årsskiftet 2007/2008 fördes driften av affärsverksamheten i Sverige tillbaka till Coop Sverige AB. Viss nordisk samverkan finns dock kvar i form av ett renodlat inköpssamarbete.
KF ekonomisk förening kan i dag beskrivas som moderföretag i en koncern som framförallt är verksam inom detaljhandeln. Enligt KF:s stadgar är förbundets uppgift att skapa ekonomisk nytta och samtidigt göra det möjligt för medlemmarna att i sin konsumtion bidra till en hållbar utveckling för människor och miljö.
297
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
Tabell 2.3 Konsumentkooperationens utveckling sedan 1970-talet
1977
2009
Antal medlemmar
1 886 000 3 195 000
Antal konsumentföreningar
170
47
Antal försäljningsställen
8
2 225 863
KF ägs av 47 konsumentföreningar, vilka i sin tur ägs av de drygt 3 miljoner medlemmarna. En del av KF:s verksamhet består av förbunds- och föreningsfrågor och av att ge stöd i olika avseenden till sina medlemsföreningar. I KF ingår även KF Sparkassa, där ca 90 000 medlemmar har konton och som år 2009 hade en inlåning om ca 3,8 miljarder kr. Andra verksamhetsgrenar inom KF drivs i dotterbolag, som exempelvis KF Fastigheter AB och KF Invest AB.
Organisatorisk skiss KF och konsumentföreningarna
3 miljoner
medlemmar
47 konsument-
föreningar
Detaljhandelsdriv-
ande föreningar
Kooperativa
förbundet, KF
Dagligvarugruppen
Coop Butiker och
Stormarknader Coop Inköp och
Kategori Coop Logistik
Coop
MedMera/Marknad
Mediegruppen Akademibokhandeln
Bokus Norstedts Tidningen Vi PAN Vision
Fastighetsgruppen
KF Fastigheter
Investgruppen
KF Invest KF Sparkassa
Löplabbet Läckeby Water
Group
Övriga bolag
Vår Gård Saltsjöbaden
KF Gymnasiet Kronans Droghandel KF Shared Services
6 Källa: SOU 1979:62. 7 Källa: KF verksamhetsberättelse 2009. I konsumentkooperationen omfattas Kooperativa Förbundet och konsumentföreningarna. 8 Inkluderar, förutom dagligvarubutiker, även alla övriga butiker inom detaljhandel. 9 Källa: KF verksamhetsberättelse 2009.
298
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
Detaljhandelsdrivande föreningar
I dag finns det 42 detaljhandelsdrivande konsumentföreningar runt om i Sverige. Dessa svarar gemensamt för cirka 45 procent av den kooperativa detaljhandeln. De har sammanlagt cirka 1 200 000 medlemmar, vilket utgör cirka 40 procent av konsumentkooperationens totala medlemsantal. Några av föreningarna är små, med mellan 300 och 1 000 medlemmar och någon eller något fåtal butiker, medan andra är betydligt större. I uppställningen redovisas de fem största detaljhandelsdrivande föreningarna.
Tabell 2.4 De fem största detaljhandelsdrivande konsumentföreningarna, 2009
Verksamhetsområde
Antal medlemmar
Försäljning
Mdkr
Konsum Nord Jämtland, Västernorrlands och Västerbottens län
263 000
3,8
Konsumentföreningen Göta Småland och Öland
206 000
1,5
Konsum Värmland Värmland 138 000 3,7 Konsumentföreningen Kristianstad-Blekinge
Nordöstra och mellersta Skåne samt Blekinge län
127 000
1
Konsumentföreningen Gävleborg
Gästrikland, Hälsingland och norra Uppland 106 000
1,4
Medlemsfrämjande föreningar
Fem större föreningar har sedan år 1992 integrerat sin affärsverksamhet med KF och utgör s.k. medlemsfrämjande föreningar. De har sammanlagt drygt 1,9 miljoner medlemmar, vilket utgör cirka 60 procent av konsumentkooperationens medlemmar. De fem föreningarna är:
10 Avrundat till tusental. 11 Avser försäljning exklusive mervärdesskatt.
299
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
Tabell 2.5 Medlemsfrämjande föreningar, 2009
Antal medlemmar Konsumentföreningen Stockholm 621 000 Konsumentföreningen Svea 606 000 Konsumentföreningen Väst 356 000 Konsumentföreningen Solidar 346 000 Konsum Norrort 65 000
Bil- och drivmedelskooperationen – OK-föreningarna
Bil- och drivmedelskooperationen består i dag av sju självständiga ekonomiska föreningar, med större eller mindre verksamhetsområden. De har tillsammans cirka 1,3 miljoner medlemmar. Den största föreningen är OK ekonomisk förening, som har hela Götaland, större delen av Svealand samt södra och mellersta Norrland som verksamhetsområde. De övriga sex föreningarna är OK Norrbotten, OK Piteå, OK Västerbotten, OK Örnsköldsvik, OK Värmland och OK Köping.
De tidigaste kooperativen inom bil- och oljebranschen bildades i början av 1900-talet genom att droskägare i bl.a. Stockholm, Göteborg och Malmö gick samman i inköpsföreningar. År 1926 lades grunden till dagens OK-rörelse genom bildandet av ett nationellt inköpsförbund för bensin, oljor, gummi m.m.
Redan på 1960-talet inleddes en diskussion om en sammanslagning av lokala föreningar till regionala OK-föreningar. Denna utveckling ledde år 1994 fram till bildandet av OK ekonomisk förening. Föreningen bildades genom en sammanslagning av OKföreningarna Stockholm-Mälardalen, Örebro-Östergötland, Dala-Gävleborg, Västernorrland och Jämtland. Den nybildade föreningen omfattade mer än 60 procent av bil- och oljekooperationens verksamhet i hela landet.
OK ekonomisk förening inledde ett samarbete med bensinbolaget Kuwait Petroleum International (KPI). KPI är ett multinationellt oljeföretag som ägs av kuwaitiska staten och som arbetar under varumärket Q8. Företagen bildade år 1999 tillsammans bensinbolaget OK-Q8 AB, som ägs av OK ekonomisk förening och KPI med hälften vardera. OK ekonomisk förenings verksamhet med bensinstationer bedrivs således som ett joint venture i det delägda OK-Q8 AB. De övriga OK-föreningarna är inte delägare i OK-Q8
300
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
AB, men deras stationer drivs under varumärket OKQ8 i enlighet med samarbetsavtal mellan föreningarna och OK-Q8 AB.
Tabell 2.6 Oljekooperationens utveckling sedan 1970-talet
1977 2010 Antal medlemmar 801 600 1 300 000 Antal föreningar 28 7 Antal tankställen 390 790 Marknadsandel 16 % 28 %
Närmare om OK ekonomisk förening
OK ekonomisk förening ägs av sina cirka 1,3 miljoner medlemmar. Föreningen har ett stort geografiskt verksamhetsområde från Skåne i söder till Jämtland och Ångermanland i norr.
Bensinstationsverksamheten bedrivs, som nyss nämnts, i det hälftenägda bolaget OK-Q8 AB. Detta bolag har knappt 800 tankställen i Sverige och bensinstationerna drivs antingen i egen regi eller med hjälp av franchiseavtal. Med en marknadsandel om 28,15 procent var OK-Q8 AB år 2009 Sveriges största bensinbolag.
OK ekonomisk förening driver genom dotterbolag även annan affärsverksamhet i form av bilförsäljning, fastigheter och förlagsverksamhet. Föreningen har dessutom investerat i och äger företag som producerar förnyelsebar energi såsom pellets och etanol.
Organisatorisk skiss (förenklad) OK ekonomisk förening
Över 1 miljon medlemmar
OK ek.för.
OK-Q8 AB
Kuwait Petroleum
International
301
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
Diagram 1 Marknadsandelar bensinbranschen 2009
Shell 14%
OKQ8
28%
Statoil (inkl.
Jet) 36%
Övriga
3%
ST1 7% Preem
12%
2.3.3 Lant- och skogsbrukskooperationen
De ekonomiska föreningar som är verksamma inom lant- och skogsbruksnäringarna kännetecknas av att deras medlemmar är med i en förening i egenskap av producent av t.ex. mjölk, kött, spannmål, skog m.m. Medlemmarna är ofta egna företagare. Även inom lant- och skogsbrukskooperationen präglas de senaste decennierna av vissa trender.
En sådan trend är sammanslagningarna av föreningar till större nationella eller internationella företag. Några svenska ekonomiska föreningar har också gått in på den internationella marknaden och bedriver verksamhet i flera länder, t.ex. Lantmännen ek. för. och Södra Skogsägarna ek. för. Andra föreningar har gått samman med nordiska kooperativ, såsom Arla Foods a.m.b.a. Det finns också exempel på motsatt utveckling, där lokala alternativ har etablerat sig på marknaden, som ett svar på konsumenternas efterfrågan på närproducerade livsmedel. Mejeriföretaget Sju gårdar ekonomisk förening är ett sådant exempel.
Ett medlemskap i lant- och skogsbrukskooperationen är ofta kopplat till medlemmens näringsverksamhet och medlemskapet ställer regelmässigt krav på ett högre insatskapital än vad som är fallet vid medlemskap i t.ex. en konsumentförening. En trend inom denna del av kooperationen är att det numera finns krav från medlemmarna på att även insatskapitalet ska ge viss avkastning. Det är
302
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
således inte endast samhandeln med föreningen som ska ge ekonomisk nytta för medlemmarna utan också kapitalinvesteringen i föreningen. Detta märks särskilt i t.ex. Lantmännen ek. för. och Södra Skogsägarna ek. för som för ett tydligt arbete i denna riktning.
Centralorganisationen – LRF
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) är centralorganisation för lantbruks- och skogsbrukskooperationen.
Det har länge funnits centralorganisationer inom lantbrukskooperationen, om än i olika former. År 1917 bildades Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap (SAL) som en nationell sammanslutning för att främja lantbrukets produktion och bevaka jordbruksnäringens intressen. Lantbrukssällskapet blev 1929 även ett samarbetsorgan för lantbrukskooperationen, vilket ledde till ett omfattande arbete med att skapa olika branschorganisationer. Under 1930-talet bildades sex nya riksorganisationer, bl.a. mejeriförbund, ägghandelsförbund, skogsägareförbund och slakteriförbund, som alla var medlemmar i SAL. Parallellt med SAL:s verksamhet bildades år 1929 Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF). Förbundet verkade som en intresseorganisation som genom ideologiska, opinionsmässiga, fackliga och politiska medel försökte påverka bl.a. statens inställning till lantbruket. Genom en sammanslagning år 1971 mellan SAL och RLF bildades en ny organisation som fick namnet Lantbrukarnas Riksförbund – LRF.
LRF kom under framförallt 1990-talet att utveckla affärsverksamhet inom områden som livsmedel, bank och finans, försäkring samt media. Under 2000-talet har dock LRF:s verksamhet renodlats och betydande avyttringar har gjorts av hel- och delägda företag, såsom Föreningssparbanken (numera Swedbank), ägandet i TV 4 samt betydande innehav i livsmedelsindustrin.
I dag är LRF verksamt som en intresse- och företagarorganisation för lantbruks- och skogsbruksnäringarna. LRF har efter ett beslut på förbundsstämman år 2003 som huvuduppdrag bl.a. att fokusera på de politiska förutsättningarna för dessa näringar och att även satsa på opinionsbildning. Under åren har LRF utvecklats till en inflytelserik lobbyorganisation. I LRF:s uppdrag ligger även att bistå med medlemsservice och företagsutveckling.
303
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
LRF:s medlemmar är organiserade i två grenar. Den ena grenen utgörs av de cirka 169 000 enskilda medlemmarna. Medlemmarna ingår i 1 150 lokalavdelningar och 19 regionförbund över hela Sverige. Den andra grenen består av 30 organisationsmedlemmar, varav de flesta är ekonomiska föreningar (t.ex. Milko ek. för., Lantmännen ek. för. och Södra Skogsägarna ek. för.). En enskild lantbrukare är i regel medlem både i LRF och i någon organisation som i sin tur är medlem i LRF.
Organisatorisk skiss LRF
169 000 enskilda medlemmar
1 150 lokalavdelningar
19 regionförbund
30 organisationsmedlemmar
45 fullmäktige
105 fullmäktige
Riksförbundsstämma
Riksförbundsstyrelse
Nedan beskrivs utvecklingen inom fyra av de stora branscherna inom de s.k. gröna näringarna.
Lantmannaföreningarna
De första lantmannaföreningarna bildades under 1880-talet. Deras ursprungliga syfte var att för medlemmarnas räkning köpa in gödsel, foder, utsäde och annat som lantbrukarna behövde. Verksamheten utvidgades emellertid snabbt till att även omfatta uppsamling och
304
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
bbla funktion – att
var
e och organisationen är indelad i 30 distrikt från norr till
sö
män ek. för. Vidare finns det 24 lokala lantmannaföre-
nin
maximera avkastningen på med-
lemmarnas kapital i föreningen.
Organisatorisk skiss Lantmännen
försäljning av lantbrukets produkter, i första hand spannmål och annat som lantbrukaren inte sålde till andra kooperativa föreningar. Lantmännens organisation har behållit denna du
a både inköps- och försäljningsorganisation. Lantmannaorganisationen har under slutet av 1900-talet präglats av flera sammanslagningar av föreningar. Lantmännen ek. för. bildades den 1 januari 2001 genom att ett stort antal regionala lantmannaföreningar fusionerades in i organisationen. Föreningen har i dag cirka 39 000 medlemmar runt om i Sverige. Verksamheten är rikstäckand
der.
Det finns fortfarande en självständig regional lantmannaförening, Kalmar Lant
gar. Lantmännen ek. för. är i dag en stor internationell koncern med verksamhet i ett flertal länder, bl.a. Danmark, Tyskland, Polen och de baltiska länderna. Sverige är dock fortfarande den största marknaden. Lantmännen har två uppdrag; att bidra till lönsamheten på medlemmarnas gårdar och att
305
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
Sverige som är
ningen Svensk Mjölk ek.för. Tillsammans
ölkproduktion. Dessa
g,
förening, ening,
örening
inte alltid upphör i och med att medlemmen slutar leverera mjölk till föreningen. I vissa föreningar utgörs en inte obetydlig del av medlemskretsen av icke aktiva mjölkleverantörer.
Mejerinäringen
De första svenska kooperativa mejerierna, s.k. andelsmejerier, tillkom redan på 1880-talet. År 1939 hade mejerikooperationen i Sverige en marknadsandel om 92 procent. År 1932, då riksorganisationen Svenska Mejeriernas Riksförening bildades, fanns det ungefär 900 mejeriföreningar. Därefter har utvecklingen gått mot sammanslagningar och samarbete, vilket har lett till betydligt färre, men större, föreningar.
Det finns i dag sju kooperativa mejeriföretag i anslutna till branschföre står dessa för över 99 procent av Sveriges mj sju kooperativa mejeriföretag är:
• Arla Foods a.m.b.a.,
• Falköpings Mejerier ekonomisk förenin
sk
• Gefleortens Mejeriförening ekonomi
• Gäsene Mejeriförening ekonomisk för
• Milko ekonomisk förening,
• Norrmejerier ekonomisk förening och
• Skånemejerier ekonomisk förening.
Svensk Mjölk, som även är organisationsmedlem i LRF, har tre huvudsakliga verksamhetsområden: forskning och opinionsbildning samt service och rådgivning till medlemmarna. Mejeriverksamheten bedrivs självständigt i de olika föreningarna.
Även inom mejeribranschen kan vissa trender identifieras. Tydligt är att antalet aktiva medlemmar, dvs. mjölkleverantörer, har minskat påtagligt. Denna utveckling har pågått sedan 1950-talet. År 1998 fanns det i genomsnitt 14 000 mjölkleverantörer i Sverige medan antalet aktiva mjölkbönder år 2008 var drygt 6 500.12 Det ska i sammanhanget noteras att ett medlemskap i en mejerif
12 Se Svensk Mjölk, Statistikuppgifter antal mjölkleverantörer 1934–2008.
306
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
Diagram 2 Antal mjölkleverantörer åren 1934–2008
Antal mjölkleverantörer
0
50000 100000 150000 200000 250000 300000
1934 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 2008
Samtidigt som antalet mjölkleverantörer minskar blir mjölkgårdarna och kobesättningarna större. De största mjölkgårdarna, som levererar mer än 1 000 ton mjölk per år, blir allt fler och svarar för en allt större del av den totala mjölkproduktionen. I takt med detta minskar antalet mjölkleverantörer som levererar mindre än 100 ton mjölk per år. En annan utvecklingstendens är att en allt större andel av mjölkbönderna driver sin verksamhet i form av juridisk person. År 2009 var nästan 13 procent av landets mjölkföretag juridiska personer. De svarade för drygt 23 procent av mjölkleveranserna.
Förutom de sju mejeriföretag som har nämnts ovan finns det vissa mindre mejeriföretag och andra mjölkproducentföretag. Ett exempel är Sju Gårdar ekonomisk förening, som bildades år 2008 och ägs av ett antal mjölkproducenter som har lämnat Arla Foods för att bedriva verksamhet på egen hand. Föreningen säljer medlemmarnas mjölk under varumärket Sju Gårdar men har inte någon egen mejeriverksamhet. Man har i stället löst förädlingen av råvaran genom avtal med andra mejeriföreningar. Detta är därmed ett exempel på en ekonomisk förening, där en stor del av verksamheten
13 Åren 1934–1960 avses antal leverantörer per den 31 december varje år. Från och med 1970 avses antal leverantörer per månad i medeltal.
307
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
a .
T emmar i de kooperativa mejeriföreningarna (avrundat)
3 8
ings mejerier
ejeriförening
rening
Milko 850 Norrmejerier 630
dotterbolag, produktion i 13 länder
och
a såsom
Falköpings Mejerier och Gäsene Mejeriförening. De flesta av dessa bedriver främst försäljning på sin närmarknad, även om de i ökande
rksamma på riks- och exportmarknaden.
liseringen. Det finns i dag inte någon slakteri-
ko bedrivs genom avtal med annan, s.k. extern verksamhet, se vidare
vsnitt 6.6
abell 2.7 Antal medl
Arla Foods
00
Falköp
230
Gefleortens m
120
Gäsene mejerifö
50
Skånemejerier 600
Arla Foods a.m.b.a. är ett stort danskt kooperativt företag med verksamhet i många länder. Det bildades år 2000 genom en fusion mellan det svenska bondekooperativet Arla ekonomisk förening och det danska bondekooperativet MD Foods a.m.b.a. Företaget har cirka 8 000 medlemmar, varav knappt 4 000 är svenska mjölkbönder. Företaget har, genom
bedriver export av mejeriprodukter till stora delar av världen. Företagets huvudmarknader är Danmark, Sverige, Storbritannien, Finland, Tyskland och Polen.
Alla de övriga mejeriföretagen är svenska ekonomiska föreningar. Vissa är regionala mejeriföreningar som vuxit genom sammanslagningar såsom Milko ekonomisk förening. Även Norrmejerier och
Skånemejerier är regionala föreningar. Andra är mer lokal
utsträckning är ve
Slakterinäringen
Inom den bondeägda slakterinäringen har det skett stora förändringar under 2000-talet. Näringen har påverkats påtagligt av den ökade internationa
operation i Sverige som är helägd av svenska bönder. Däremot är den finska respektive danska slakterikooperationen i stor utsträckning verksam i Sverige.
I mitten på 1990-talet bedrevs slakterinäring i fem självständiga ekonomiska föreningar. Vidare fanns centralorganisationen Slakteri-
308
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
oc
cent av aktierna och rösterna i HK Ruokatalo, som i
sam
de LSO andelslag, ägt av
dry
rmedling av de slaktdjur som
Sveriges Djurbönder köper in från sina medlemmar enligt leveransavtal mellan föreningen och de enskilda bönderna. Merparten av dessa avtal löpte ut under år 2009. förbundet ek. för. Den bondeägda slakterinäringen hade då problem med lönsamheten och med krympande marknadsandelar. Vidare var priserna till köttproducenterna låga. I syfte att förbättra verksamheten beslutade fyra av de fem föreningarna om en sammanslagning av respektive företags affärsverksamhet (slakt, styckning
h förädling) i en ny ekonomisk förening. Den 1 januari 1999 startade Swedish Meats ek. för. sin verksamhet. Scan KLS valde att stå utanför samarbetet och fortsatte sin verksamhet på egen hand.
År 2007 inledde Swedish Meats ett samarbete med det finska bolaget HK Ruokatalo, som är noterat på Helsingforsbörsen med det finska bondekooperativet LSO andelslag som huvudägare. Hela Swedish Meats verksamhet (samtliga tillgångar och skulder) överläts till det nybildade dotterbolaget Scan AB. HK Ruokatalo förvärvade sedan samtliga aktier i Scan AB, mot en ersättning i form av egna aktier och kontanter. Därigenom blev Swedish Meats ägare av cirka 12 pro
band med affären bytte namn till HK Scan. Samarbetet gav även Swedish Meats viss styrelserepresentation i såväl HK Scan som Scan AB.
HK Scans huvudägare, med drygt 33 procent av aktierna och 73 procent av rösterna i bolaget, är fortfaran
gt 2 600 finska köttproducenter. HK Scan är en stor internationell livsmedelskoncern med verksamhet i framförallt Sverige, Finland, de baltiska länderna och Polen.
Swedish Meats har under våren 2010 namnändrat till Sveriges Djurbönder. Föreningen har i dag 17 000 medlemmar. Efter överlåtelsen av slakteriverksamheten till HK Scan består Sveriges Djurbönders verksamhet av kreditgivning till de medlemmar som levererar till Scan. Fram till och med år 2009 fanns ett avtal mellan föreningen och Scan AB om fö
309
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
Organisatorisk skiss Sveriges Djurbönder ek. för.
Medlemmarna i KLS Scan ek. för. valde år 2008 att överlåta företaget till det danska bondekooperativet Danish Crown a.m.b.a. genom dotterbolaget Danish Crown Livsmedel AB. Danish Crown är en stor dansk livsmedelskoncern som ägs av cirka 13 500 danska lantbrukare. Företaget bedriver produktion i framförallt Danmark, Tyskland och Polen.
Skogsnäringen
Skogskooperationen i Sverige består av fyra fristående ekonomiska föreningar, som samverkar inom LRF. De har tillsammans mer än 100 000 medlemmar, med en sammanlagd medlemsareal enligt tabell 2.8.
Tabell 2.8 Skogsägarföreningarna, per den 31 december 2009
Antal medlemmar Medlemsareal, 1 000 ha
Södra
51 365
2 346
Mellanskog
31 000
1 723
Norrskog 13 021 915 Norra 15 821 1 214 Totalt 111 207 6 198
310
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
2.3.4 Bostadskooperationen
En bostadsrättsförening är en särskild form av ekonomisk förening. I någon mening kan alla bostadsrättsföreningar sägas tillhöra bostadskooperationen. Ofta används dock uttrycket bostadskooperationen för att beteckna de bostadsrättsföreningar som är medlemmar i någon av de två rikskooperativa organisationerna HSB:s Riksförbund och Svenska Riksbyggen.
HSB
Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening (HSB) är i dag Sveriges största bostadskooperativa organisation, med verksamhet över hela landet. Närmare hälften av landets bostadsrätter ingår i HSB:s organisation och var tionde svensk bor i en HSB-bostad.
Den första HSB-föreningen bildades år 1923 i Stockholm med uppgift att uppföra goda bostäder till medlemmarna till självkostnadspris. HSB Riksförbund bildades år 1924 som en centralorganisation för de lokala HSB-föreningarna. Det för dåtiden unika med HSB-föreningarna var att de förenade sparande och byggande. Det förhållandet att de boende genom sparandet var med och finansierade byggandet bidrog till att föreningarna kunde föra en aktiv bygg- och markpolitik.
Antalet boende respektive sparande medlemmar i HSB-föreningar ökade stadigt under 1900-talet. Inledningsvis ökade även antalet lokala föreningar men under senare delen av 1900-talet vände utvecklingen till det motsatta. Genom sammanslagningar av lokala HSB-föreningar tillkom det större regionala föreningar. I dag finns det 32 regionala HSB-föreningar.
I början av 1990-talet belastades HSB Riksförbund med betydande förluster. Detta skapade en förtroendekris hos bospararna som under våren 1995 gjorde stora uttag från HSB:s sparkassa. Resultatet av krisen blev ett beslut att skilja den affärsdrivande verksamheten från sparkasseverksamheten. Affärsverksamheten lades i bolaget HSB Sverige AB (nu HSB ProjektPartner AB) och verksamheten i HSB Riksförbund renodlades till utrednings-, förenings- och medlemsfrågor. I dag ägs HSB ProjektPartner AB av de regionala HSB-föreningarna och det är också i första hand inom de regionala föreningarna som affärsverksamheten och nybyggnationen äger rum.
311
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
Organisatoriskt kan HSB beskrivas som en federation med självständiga organisationer i tre led. Det första ledet utgörs av de cirka 535 000 medlemmarna, varav övervägande del (cirka 430 000) är bostadsrättsinnehavare. Cirka 105 000 medlemmar är enbart bosparare, utan boende i HSB.
Det andra ledet utgörs av de 32 regionala HSB-föreningarna. HSB-föreningarnas medlemmar är de cirka 3 900 HSB-bostadsrättsföreningarna, bostadsrättsinnehavarna och bospararna. Det är i de regionala föreningarna som den egentliga verksamheten bedrivs, ofta i olika dotterbolag. De regionala föreningarna genomför t.ex. nya byggprojekt och utför fastighetsförvaltning. De beslutar självständigt över sin regionala verksamhet och ansvarar också för information, utbildning och medlemsverksamhet. HSB Stockholm är den största regionala föreningen med cirka 150 000 medlemmar. De regionala föreningarna äger tillsammans HSB ProjektPartner AB, vars vikigaste uppgift är att i partnerskap stödja HSB-föreningarnas byggande av bostäder till medlemmarna. HSB ProjektPartner AB bedriver också verksamhet inom affärsområdena inköp, fastigheter, finans och försäkring och denna verksamhet riktar sig såväl till de regionala HSB-föreningarna som till bostadsrättsföreningar och enskilda medlemmar.
Det tredje ledet är den nationella nivån som utgörs av HSB Riksförbund. De regionala HSB-föreningarna är medlemmar i HSB Riksförbund. Riksförbundets uppgift är att ge stöd åt föreningarna och samordna frågor av gemensam karaktär, såsom bostadslobbying, kommunikation och marknadsföring, utveckling, juridik och IT.
Organisatorisk skiss HSB
312
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
Riksbyggen
Svenska Riksbyggen ekonomisk förening är den andra stora kooperativa bostadsorganisationen.
Svenska Riksbyggen bildades år 1940 som en reaktion på hög arbetslöshet hos byggnadsarbetare i kombination med dålig boendestandard för stora arbetargrupper. Bakom bildandet stod fackförbund inom byggnadsbranschen. Riksbyggen har i dag till uppgift att medverka till bildande av bostadsrättsföreningar för produktion och förvaltning av bostadshus.
Svenska Riksbyggen ek. för. har behållit sin ursprungliga organisation genom åren. Endast juridiska personer kan vara medlemmar i föreningen. Medlemmarna kan delas in i tre olika grupper: intresseföreningar, riksorganisationer och lokalföreningar. De 33 intresseföreningarna – bostadsrättsföreningarnas ägar- och intresseorganisationer – äger tillsammans nästan hälften av andelarna i Svenska Riksbyggen ek. för. Riksorganisationerna utgörs framförallt av olika fackförbund inom LO, däribland Byggnadsarbetareförbundet, Kommunalarbetareförbundet, Målareförbundet och Elektrikerförbundet. Även KF och Folksam äger andelar i Riksbyggen. De 24 lokalföreningarna, som tillsammans äger knappt 6 procent av Svenska Riksbyggen ek. för., har lokala fackliga och andra folkrörelseorganisationer som medlemmar.
Riksbyggen bedriver affärsverksamhet huvudsakligen inom ramen för den rikstäckande ekonomiska föreningen Svenska Riksbyggen ek. för. Därutöver finns det ett tjugotal dotterbolag, vilka framförallt äger fastigheter och exploateringsmark. Affärsverksamheten är huvudsakligen inriktad på nybyggnation och fastighetsförvaltning. Riksbyggen svarar för två–tre procent av antalet nybyggda lägenheter i Sverige. När det gäller fastighetsförvaltning riktar sig verksamheten framförallt mot de egna bostadsrättsföreningarna men man har även andra kommersiella eller offentliga fastighetsägare som kunder. Totalt förvaltar Riksbyggen omkring 172 000 lägenheter i hela Sverige. Föreningen bedriver även annan verksamhet i form av fastighetsägande och finansiell verksamhet.
1990-talets ekonomiska kris påverkade även Riksbyggens verksamhet och som en följd av detta kom bosparandet att organiseras på ett annat sätt än tidigare. År 1993 bildades Riksbyggens Sparkassa ekonomisk förening som en fristående juridisk enhet från Svenska Riksbyggen. Sparkassan lånar inte ut medel till någon verk-
313
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
samhet och inlåningen saknar därför betydelse för finansieringen av Riksbyggens byggande och övrig verksamhet.
Organisatorisk skiss Riksbyggen
2.3.5 Nyföretagande i ekonomisk förening
Under en lång period förekom företagande i ekonomisk förening främst inom de traditionella kooperativa branscherna detalj- och oljehandel samt inom jord- och skogsbruk. Under senare delen av 1900-talet startades få nya ekonomiska föreningar. Denna utveckling vände dock under 1980-talet då kooperativt företagande började uppmärksammas som en företagsform för andra näringar, t.ex. barnomsorg eller service i glesbygd. Åren 1983–1986 tillkom årligen ungefär 50 aktiva företag i form av ekonomiska föreningar. År 1987 började antalet nybildade föreningar stiga ytterligare och under första halvan av 1990-talet tillkom årligen mellan 300 och 350 nya ekonomiska föreningar. Dessa var aktiva i nya branscher och med delvis nya arbetssätt. Arbetskooperativ, där medlemmarna har sin anställning i eller på annat sätt arbetar i den ekonomiska föreningen, är en form som blivit allt vanligare. Coompanion – Kooperativ utveckling Sverige har på utredningens uppdrag undersökt nyföretagandet i ekonomiska föreningar under perioden 1998–2008.
314
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
Nystart, överlevnad och utveckling
Under perioden 1998–2008 registrerades 6 823 nya ekonomiska föreningar hos Bolagsverket. Under samma period registrerades totalt 5 334 föreningar som aktiva. Detta motsvarar 78 procent av de nyregistrerade föreningarna. I november 2008 fanns det ungefär 6 630 aktiva ekonomiska föreningar. Av dessa hade drygt hälften (56 procent) bildats under den aktuella perioden.14
Det är, enligt Coompanions rapport, inte ovanligt att en viss tid passerar från det att en förening registreras hos Bolagsverket till dess att föreningen startar sin verksamhet (enligt de kriterier som SCB tillämpar). En viss eftersläpning förekommer således och i vissa fall startas aldrig någon företagsverksamhet. Dessa faktorer kan förklara skillnaden mellan antalet nyregistrerade och nyaktiverade ekonomiska föreningar under perioden.
Diagram 3 Antal ekonomiska föreningar, inkl. kooperativa hyresrättsföreningar, som årligen har nyregistrerats hos Bolagsverket respektive nyaktiverats i SCB:s företagsregister, perioden 1998–2008
400 450 500 550 600 650 700 750 800
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008
År
A n ta l e k. fö r.
Nyregistrerade Nystartade
I syfte att få en bild av de ekonomiska föreningarnas överlevnad som företag har undersökningen omfattat en jämförelse mellan antalet nyaktiverade företag enligt SCB:s uppgifter under perioden
14 Informationen om antalet nya ekonomiska föreningar grundas på uppgifter om antalet nyregistrerade föreningar hos Bolagsverket respektive antalet nyaktiverade föreningar i Statistiska Centralbyråns (SCB) företagsregister. I SCB:s företagsregister betraktas ett företag som aktivt om det är registrerat för mervärdesskatt och/eller för arbetsgivaravgifter, eller, som i en mervärdesskattebefriad bransch, är F-skatteregistrerat. I statistiken för nyaktiveringar ingår även föreningar som aktiverats på grund av ombildning eller som startat om, efter att verksamheten har varit vilande.
315
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
och det antal företag som alltjämt är aktiva vid periodens utgång. Således har de föreningar som var aktiva år 2008 analyserats utifrån angivet startår. I diagram 4 anges antal år efter start, där 1 år innebär att föreningen startade verksamhet år 2007 och 10 år innebär att föreningen startade år 1998.
Diagram 4 Andel av antalet ekonomiska föreningar som startat under vart och ett av åren 1998–2007 som fortfarande är aktiva år 2008 enligt SCB:s företagsregister
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
1 år 2 år 3 år 4 år 5 år 6 år 7 år 8 år 9 år 10 år
Antal år efter start
Kv o t, %
SCB:s företagsregister innehåller inte några fullständiga uppgifter om de nya ekonomiska föreningarnas utveckling när det gäller omsättning respektive antal anställda, eftersom långt ifrån alla aktiva ekonomiska föreningar har registrerat sådana uppgifter hos SCB.
Även om underlaget inte är fullständigt märks dock en tydlig trend att föreningarna får en ökad omsättning med åren. Av Coompanions rapport framgår sålunda att föreningar som var mellan sex och tio år gamla hade en fördubblad genomsnittlig omsättning jämfört med föreningar som var mellan ett och fem år gamla. Genomsnittlig årsomsättning för år 2007 per enskild förening inom dessa grupper var drygt 1,6 miljoner kronor respektive 3,3 miljoner kronor. Sammanlagt hade cirka 1 200 ekonomiska föreningar med startår under perioden 1998–2007 lämnat uppgift om årlig omsättning till SCB.
Också antalet anställda ökar ju längre tid verksamheten bedrivs. Sammanlagt hade cirka 1 200 ekonomiska föreningar med startår under perioden 1998–2008 lämnat uppgift om minst en anställd i verksamheten. År 2008 hade varje enskild förening i genomsnitt 6,4
316
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
anställda. Sammanlagt var drygt 9 500 anställda i de nystartade föreningarna.
Verksamhet
En tydlig trend är att ekonomiska föreningar har blivit verksamma i allt fler branscher. De ekonomiska föreningar som har startats sedan 1980-talet är till största delen verksamma i branscher där det inte tidigare förekom några ekonomiska föreningar.
Ett område där ekonomiska föreningar sedan en tid tillbaka etablerar sig är barnomsorg. Det har skett i form av såväl personal- som föräldradrivna föreningar. Under åren 2003–2007 startades drygt 150 ekonomiska föreningar i branschen förskoleutbildning/dagbarnvård. Detta var den näst största branschen för nystartade föreningar under den aktuella perioden.15
Den enskilda bransch där nyetableringen har varit störst är fastighets- och uthyrningsverksamhet samt företagstjänster. En dryg tredjedel av de nyetablerade föreningarna tillhör denna bransch. Det rör sig i huvudsak om organisationskonsultverksamhet som drivs av och riktar sig till småföretagare. I en stor del av dessa föreningar utgör medlemmarna enskilda företag, som genom den gemensamma föreningen producerar tjänster för eget behov. Detta är ett alternativ till att varje företag enskilt köper motsvarande tjänster. Under åren 2003–2007 startades 158 ekonomiska föreningar som bedrev verksamhet som organisationskonsulter och 120 föreningar som sysslade med uthyrning och förvaltning av fastigheter.16 Även inom branscherna reklam- och mediebyråverksamhet samt intressebevakning inom branschorganisationer finns många exempel på dylik samverkan mellan enskilda företag.
Under senare tid har den ekonomiska föreningsformen även kommit till användning vid etablering inom kulturinriktade verksamheter av olika slag, bedriven av brukare eller anställd personal. Under åren 2003–2007 bedrev 110 nystartade ekonomiska föreningar verksamhet inom branschen för konstnärlig och kulturell verksamhet samt underhållning.17
Den ekonomiska föreningsformen har också kommit till användning vid samverkan kring infrastruktur i form av bredband, vatten-
15 Se skriften Kooperativt företagande förnyar näringslivet, Coompanion, Fakta om kooperativt företagande, nr 1, 2008, s. 11. 16 Se a.a. 17 Se a.a.
317
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
och elförsörjning (främst vindkraft). Under åren 2003–2007 startades 54 ekonomiska föreningar inom branschen bredband, 35 inom vattenförsörjning och 21 inom branschen generering av elektricitet.18
Även inom områdena för data-, design- och tekniktjänster startas ekonomiska föreningar i större utsträckning än tidigare. Det är på dessa områden dels fråga om tjänster för samverkande företags egna behov, dels medarbetardrivna företag som producerar sådana tjänster för försäljning.
Geografisk spridning
Sett i absoluta tal startas de flesta nya ekonomiska föreningarna i regionerna kring storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är också dessa regioner som i absoluta tal har haft den största ökningen av antalet nystartade ekonomiska föreningar under tioårsperioden 1999–2008, i synnerhet under periodens sista fem år.
Tabell 2.9 Föreningar aktiva 2008 med startår 1998–2008
1999–2003 2004–2008 Stockholms län 236 425 Skåne län 107 217 Västra Götalands län 266 413
Av de ekonomiska föreningar som startades under perioden 1998– 2008 och som fortfarande är aktiva år 2008 finns cirka 43 procent i Götaland, 37 procent i Svealand och 20 procent i Norrland.
18 Se a.a.
318
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
Tabell 2.10 Antal aktiva föreningar år 2008, per län
Norrland Gävleborg 140 Västernorrland 123 Jämtland 120 Västerbotten 189 Norrbotten 166 738
Svealand Värmland 125 Örebro län 84 Västmanland 111 Dalarna 139 Stockholms län 705 Uppsala län 143 Södermanland 75
1 382
Götaland Jönköpings län
90
Kronoberg 69 Kalmar län 76 Gotland 37 Blekinge 48 Skåne län 353 Halland 96 V. Götaland 725 Östergötland 130
1 624
Summa 3 744
Om man ser till antalet ”nya” ekonomiska föreningar ställda i relation till det totala antalet aktiva ekonomiska föreningar blir bilden något annorlunda. Då framstår vissa av Norrlandslänen som ”nykooperativtätast”, t.ex. Norrbotten, Västerbotten och Västernorr-
319
Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning SOU 2010:90
land. I dessa län har 60–70 procent av de aktiva ekonomiska föreningarna startats under åren 1998–2008.
Tabell 2.11
Antal ek. för., aktiva 08 totalt
Antal ek. för., aktiva 08 start 98–08
Andel startade 1998–2008, %
Län 01 Stockholm
1 252
705
56
03 Uppsala
234
143
61
04 Södermanland
120
75
63
05 Östergötland
236
130
55
06 Jönköping
156
90
58
07 Kronoberg
121
69
57
08 Kalmar
155
76
49
09 Gotland
74
37
50
10 Blekinge
111
48
43
12 Skåne
681
353
52
13 Halland
227
96
42
14 Västra Götaland
1 218
725
60
17 Värmland
238
125
53
18 Örebro
157
84
54
19 Västmanland
179
111
62
20 Dalarna
251
139
55
21 Gävleborg
254
140
55
22 Västernorrland
202
123
61
23 Jämtland
260
120
46
24 Västerbotten
282
189
67
25 Norrbotten
238
166
70
TOTALT
6 646
3 744
56
2.3.6 Ekonomiska föreningar med viss social inriktning
En ekonomisk förening ska, som nämnts i avsnitt 2.1.1, ha till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. I de traditionella kooperativa näringarna inom konsument- och lantbrukskooperationen är detta ändamål påtagligt. Medlemmarnas ekonomi främjas genom deltagandet i verksamheten men även genom vinstutdelning. På samma sätt är ändamålskravet uppfyllt i flera av de nybildade ekonomiska föreningarna, t.ex. där småföretagare går samman för att producera vissa tjänster i stället för att köpa dem av
320
SOU 2010:90 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning
321
andra eller i arbetskooperativ där medlemmarna har sin anställning i föreningen.
En del nya ekonomiska föreningar driver dock verksamhet där inslaget av ekonomisk nytta inte är lika tydligt. Verksamheten bedrivs även i syfte att gynna vissa sociala intressen som medlemmarna ställer sig bakom. I vissa fall kan verksamheten också vara av mer allmännyttig karaktär. En ekonomisk förening som bedriver barnomsorg kan t.ex. ha startats i syfte att erbjuda en viss pedagogik eller för att behålla skola och barnomsorg på orten. Ungefär 150 ekonomiska föreningar startades i branschen förskoleutbildning/dagbarnvård under åren 2003–2007. Under samma period startades 30 ekonomiska föreningar i branschen grundskoleutbildning och förskoleklass. Ytterligare ett område där inslaget av ekonomisk nytta är mindre tydligt är verksamheter som är inriktade på att ge stöd och sysselsättning till människor som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Under åren 2003–2007 startades t.ex. 27 ekonomiska föreningar i branschen för öppna sociala insatser för personer med funktionshinder.19
Föreningar med ett socialt syfte kan i vissa fall anses ingå i det s.k. civila samhället. Regeringen har avgränsat det civila samhället till aktörer vars syfte med verksamheten inte är att skapa vinst för medlemmar, ägare eller annan person. Syftet med dessa sammanslutningar är i stället allmännyttigt eller att möta ett behov bland människorna själva, vilket i sig ofta kan betecknas som allmännyttigt.20 Vissa typer av ekonomiska föreningar har ansetts höra till det civila samhället, framförallt sådan nykooperation som drivs i form av ekonomisk förening och som uppstått ur ett behov för brukare och personal att ta hand om och fortsätta sådan verksamhet som tidigare bedrivits av offentlig sektor, t.ex. förskolor.21 Det saknas dock ett gott statistiskt underlag för att ge en mer fullständig bild av i vilken utsträckning ekonomiska föreningar är verksamma inom det civila samhället. Regeringen har därför beslutat att ge i uppdrag åt SCB att ta fram statistik om det civila samhället för att bättre kunna belysa organisationernas verksamhet, omsättning och betydelse för samhällsekonomin.22
19 Det kan tilläggas att det, enligt SCB:s företagsregister, under åren 1998–2008 startades 366 ekonomiska föreningar i branschen utbildning, 442 föreningar i branschen hälso- och sjukvård, sociala tjänster samt veterinärverksamhet och 994 föreningar i branschen andra samhälleliga och personliga tjänster. 20 Se prop. 2009/10:55 s. 9. 21 Se prop. 2009/10:55 s. 15. 22 Se Faktablad En politik för det civila samhället, Integrations- och jämställdhetsdepartementet, december 2009.
3 Internationell utblick
Det finns ingen enhetlig europeisk associationsrätt. Varje land har sina egna företagsformer. Några gemensamma drag finns dock. Alla länder inom Europeiska unionen har sålunda något eller några slag av aktiebolag. Vanligen finns det också någon eller några företagsformer som bygger på kooperativ grund, dvs. ägarna/medlemmarna i associationen förutsätts delta i verksamheten. Ofta finns det också föreningsliknande associationer utan kooperativ karaktär, t.ex. ideella föreningar. Normalt är de olika föreningsformerna lagreglerade men det förekommer också föreningsformer som huvudsakligen regleras av oskriven rätt.
Eftersom varje nationell företagsform har tillkommit i en nationell rättslig kontext, är det inte alltid lätt att jämföra företagsformer från olika länder med varandra. Att göra jämförelser mellan olika nordiska länder innebär vanligen inte några större svårigheter, eftersom associationsrätten i de nordiska länderna har starka gemensamma band. Motsvarande jämförelser med kontinentaleuropeiska associationer är betydligt svårare att göra.
Vi har mot den bakgrunden inte funnit det meningsfullt att göra någon fullständig genomgång av de skilda föreningsformer som finns i olika europeiska länder. I stället har vi fokuserat på de föreningsformer som har ett kooperativt inslag. Detta har varit särskilt naturligt med hänsyn till att den svenska ekonomiska föreningen alltsedan tillkomsten av 1951 års föreningslag har haft en kooperativ karaktär. En fokusering på kooperativa företagsformer underlättar också jämförelser mellan olika länder, eftersom skilda slag av kooperativa företagsformer ofta går tillbaka på gemensamma kooperativa principer.
323
Internationell utblick SOU 2010:90
3.1 Internationellt kooperativt samarbete
På internationell nivå förekommer det sedan lång tid tillbaka, i olika former, samarbete i syfte att främja kooperativt företagande. Däribland märks Internationella Kooperativa Alliansens arbete, liksom den Internationella arbetsorganisationen (International Labour Organisation). Det europarättsliga samarbetet har under senare tid intensifierats, vilket särskilt märkts under 2000-talet, genom tillkomsten av en särskild företagsform för ekonomiska föreningar, s.k. SCEföreningar (beträffande sådana föreningar, se avsnitt 3.2 nedan).
3.1.1 Internationella Kooperativa Alliansen
Internationella Kooperativa Alliansen (IKA) är en internationell, icke-statlig, organisation som tillkom år 1895. Organisationen har till huvuduppgift att arbeta för den kooperativa företagsformens utveckling och utbredning. IKA:s medlemmar utgörs av 237 kooperativa organisationer, som är verksamma i ett nittiotal länder. Tillsammans har dessa medlemsorganisationer fler än 800 miljoner individuella medlemmar och kooperativen sysselsätter uppskattningsvis totalt fler än 100 miljoner människor runt om i världen.1 Svenska medlemmar i IKA är HSB Riksförbund, Riksbyggen ek. för., Kooperativa Förbundet ek. för. och Coompanion Kooperativ Utveckling Sverige ek. för.
Verksamheten i IKA är fördelad på åtta sektorer, däribland en sektor för jordbrukskooperativ (ICAO), en för bankkooperativ (ICBA), en för konsumentkooperativ (CCW), en för bostadskooperativ (ICA Housing) och en som hanterar kooperativ inom hälso- och sjukvård (IHCO).
Vägledande för IKA:s arbete är de kooperativa principer, som ursprungligen bygger på de s.k. Rochdaleprinciperna från år 1844 om hur kooperativ ska organiseras och drivas. Principerna har reviderats flera gånger under 1900-talet. År 1995 antog IKA en definition om vad ett kooperativ är. Enligt den definition av ett kooperativ som IKA ställt upp utgör ett kooperativ en självständig sammanslutning av personer som frivilligt har gått samman för att främja sina gemen-
1 Se rapport från FN:s generalsekreterare till generalförsamling, Cooperatives in social development, A/64/132, från den 13 juli 2009.
324
SOU 2010:90 Internationell utblick
samma ekonomiska, sociala och kulturella behov och intressen genom ett gemensamt ägt och demokratiskt styrt företag.2
I samband med tillkomsten av denna definition antog IKA också sju reviderade kooperativa principer. Dessa principer anges i det följande.
Första principen – frivilligt och öppet medlemskap
Kooperativa föreningar utgör frivilliga organisationer, öppna för alla som kan använda föreningens tjänster och ta på sig medlemskapets ansvar – utan diskriminering avseende kön, social ställning, ras, politisk eller religiös övertygelse.
Andra principen – demokratisk medlemskontroll
Kooperativa föreningar är demokratiska organisationer som styrs av sina medlemmar, vilka aktivt deltar i fastställande av mål och riktlinjer samt i beslutsfattande. Förtroendevalda män och kvinnor är ansvariga inför medlemmarna. Medlemmarna i primärkooperativ har lika rösträtt (en medlem, en röst) och kooperativa föreningar på andra nivåer organiseras också på ett demokratiskt sätt.
Tredje principen – medlemmarnas ekonomiska deltagande
Medlemmarna bidrar på ett rättvist sätt till den kooperativa föreningens kapital och utövar kontroll över det i demokratisk ordning. Åtminstone en del av detta kapital är vanligtvis den kooperativa föreningens gemensamma egendom. Räntan på det insatskapital som utgör villkor för medlemskapet är begränsad, om ränta överhuvudtaget utgår. Medlemmarna fördelar överskottet för några eller alla av följande syften: utveckling av föreningen, skapande av reserver, gottgörelse till medlemmar i förhållande till deras deltagande i föreningen och stödjande av andra aktiviteter som godtas av medlemmarna.
2 På engelska lyder definitionen ”An autonomous association of persons united voluntarily to meet their common economic, social, and cultural needs and aspirations through a jointly owned and democratically controlled enterprise”; vår översättning.
325
Internationell utblick SOU 2010:90
Fjärde principen – självständighet och oberoende
Kooperativa föreningar är fristående organisationer för självhjälp och styrs av medlemmarna. Om de ingår avtal med andra organisationer, inklusive regeringar, eller skaffar externt kapital sker detta på villkor som säkerställer demokratisk medlemskontroll och som bevarar den kooperativa självständigheten.
Femte principen – utbildning, praktik och information
Kooperativa föreningar erbjuder utbildning och praktik till sina medlemmar, förtroendevalda, chefer och anställda så att de effektivt kan bidra till utvecklingen av sina kooperativa föreningar. De informerar allmänheten – särskilt unga och opinionsbildare – om kooperativens särart och fördelar.
Sjätte principen – samarbete mellan kooperativ
Kooperativa föreningar tjänar sina medlemmar mest effektivt och stärker den kooperativa rörelsen genom att samarbeta på lokal, nationell, regional och internationell nivå.
Sjunde principen – samhällshänsyn
Kooperativa föreningar arbetar för en hållbar utveckling av sina lokalsamhällen enligt riktlinjer som har godtagits av medlemmarna.
3.1.2 ILO:s arbete om kooperativ
Den internationella arbetsorganisationen International Labour Organisation, ILO, är FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. ILO har 183 medlemsländer, däribland Sverige. Organisationen bedriver även arbete rörande olika kooperativa ärenden. I en rekommendation från år 2002 behandlar ILO frågor om främjande av kooperativ.3
ILO konstaterar i rekommendationen att arbetet med att främja och stärka den kooperativa identiteten ska bedrivas med utgångs-
3 Se ILO Recommendation 193 on the Promotion of Cooperatives, 2002.
326
SOU 2010:90 Internationell utblick
punkt från internationella kooperativa principer, med vilka avses IKA:s kooperativa principer, se avsnitt 3.1.1. Det uttalas vidare att medlemsstaterna bör anta särskild lagstiftning om kooperativ och att sådan lagstiftning bör ha sin grund i de kooperativa principerna.4 I syfte att främja ett sådant arbete har ILO gett ut en publikation med riktlinjer för nationell kooperativ lagstiftning.5
3.1.3 COPAC – internationell samarbetskommitté om kooperativ
COPAC – Committee for the Promotion and Advancement of Cooperatives – är en internationell samarbetskommitté om kooperationens utveckling. Kommittén har till uppgift att stödja och koordinera kooperativ utveckling genom att företräda kooperationen, koordinera policyfrågor och sprida information om kooperation. Medlemmar i kommittén utgörs av ett antal internationella organisationer, närmare bestämt FN, ILO, IKA, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) samt den internationella jordbruksorganisationen IFAP (International Federation of Agricultural Producers).
3.2 Kooperativt företagande inom EU
Intresset av att kooperativ samverkan kan utövas över gränserna har föranlett en EU-rättsakt. Genom EU-förordningen med stadga för europeiska kooperativa föreningar6 har det sålunda tillkommit en särskild associationsform, benämnd europakooperativ eller SCEförening. I ett europakooperativ kan medlemmar från olika medlemsstater inom EU tillsammans bedriva kooperativ verksamhet och det är således fråga om en ”gränsöverskridande” associationsform. Förordningen har karaktär av ramlag och i många avseenden hänvisar den till lagstiftningen i den medlemsstat där europakooperativet har sitt säte. För svensk del finns bestämmelser som kompletterar
4 Se stadgande 10.1 i ILO Recommendation 193 on the Promotion of Cooperatives, som på engelska lyder ”Member States should adopt specific legislation and regulations on cooperatives, which are guided by the cooperative values and principles set out in Paragraph 3, and revise such legislation and regulations when appropriate”. 5 Se H. Hagen, Guidelines for Cooperative Legislation, 2 uppl., ILO 2005. 6 Rådets förordning nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar).
327
Internationell utblick SOU 2010:90
ngar i
Eu
g kooperativ, ömsesidiga bolag, sammanslutningar
och
änniskor och hade tillsammans ungefär
143 miljoner medlemmar.9bestämmelserna i förordningen i lagen (2006:595) om europakooperativ och förordningen (2006:922) om europakooperativ.
Det huvudsakliga ändamålet med ett europakooperativs verksamhet ska enligt EU-förordningen vara att tillgodose medlemmarnas behov eller främja deras ekonomiska och sociala verksamhet. Detta kan särskilt ske genom att föreningen ingår avtal med sina medlemmar om tillhandahållande av varor eller tjänster eller om utförande av arbete inom ramen för kooperativets verksamhet.
EU-rätten innehåller på det aktiebolagsrättsliga området åtskilliga bolagsrättsliga direktiv som syftar till att harmonisera medlemsstaternas nationella rättsordningar. Medlemsstaterna är skyldiga att införliva de bolagsrättsliga direktiven i sin nationella aktiebolagsrättsliga lagstiftning. På föreningsrättens område finns inte några motsvarande direktiv.7 Inom EU-kommissionen bedrivs dock ett arbete som är inriktat på kooperativt företagande i allmänhet och kommissionen har bl.a. behandlat frågor om kooperativ i ett meddelande från 2004 om främjande av kooperativa föreni
ropa.8Även inom Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (ECOSOC) bedrivs arbete om kooperativ inom ramen för kommitténs arbete med social ekonomi. Den sociala ekonomin anses uppbyggd krin
stiftelser.
Inom EU-25 länderna fanns det år 2005 mer än 240 000 aktiva kooperativa företag. Dessa företag var verksamma inom de flesta branscher och särskilt framträdande inom jordbruk, förmedling av finansiella tjänster, detaljhandel, bostadssektorn och servicesektorn. En annan framträdande grupp företag var arbetskooperativen inom tillverknings- och byggnadsindustrin. Kooperativen sysselsatte under år 2005 drygt 3,7 miljoner m
7 Det har dock relativt nyligen ansetts att det bolagsrättsliga direktivet om gränsöverskridande fusioner är tillämpligt även på ekonomiska föreningar. Detta har föranlett förändringar i 12 kap. föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 64 f.). 8 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Rådet och Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén och Regionkommittén om främjande av kooperativa föreningar i Europa, Bryssel den 23 februari 2004, KOM(2004)18. 9 Se rapporten Den sociala ekonomin i Europeiska Unionen, sammanfattning av rapport utarbetad för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av CIRIEC (International Center of Research and Information on the Public, Social and Cooperative Economy), DI CESE 96/2007 s. 3.
328
SOU 2010:90 Internationell utblick
sku
3.3 Kooperativ lagstiftning i några europeiska länder
3.3.1 Finland, Norge och Danmark
I Finland har det länge funnits lagregler om den finska motsvarigheten till ekonomiska föreningar, s.k. andelslag. Den nu gällande lagen om andelslag är från år 2001.10 Ett andelslag är enligt finsk rätt en associationsform med varierande medlemsantal och utan personligt ansvar för medlemmarna. Andelslagen ska bedriva ekonomisk verksamhet i avsikt att stödja medlemmarnas ekonomi eller näringsutövning. Detta ska åstadkommas genom att medlemmarna nyttjar andelslagets tjänster eller på annat sätt. I ett andelslags stadgar får föreskrivas att andelslagets uppgift kan vara av ideell karaktär.
I Norge saknades länge lagstiftning om motsvarigheten till ekonomiska föreningar, s.k. samvirkeforetak. Den 1 januari 2008 trädde emellertid loven om samvirkeforetak – eller samvirkelova – i kraft.11 Ett samvirkeforetak kan sägas vara en sammanslutning som har till huvudändamål att främja sina medlemmars ekonomiska intressen genom verksamhet i vilken medlemmarna deltar som köpare, leverantörer eller på annat sätt. Associationsformen har således en tydlig kooperativ prägel. Utmärkande är dels att företagets vinst ska stanna kvar i verksamheten eller fördelas mellan medlemmarna på grundval av deras andel i omsättningen, dels att medlemmarna har ett begränsat personligt ansvar för företagets
lder.
I Danmark benämns den kooperativa företagsformen andelsselskab eller andelsforening. Det finns dock ingen fullständig materiell lagstiftning för denna typ av företag. Det har vid två tillfällen – år 1909 och år 1986 – lagts fram förslag till en lag om andelsselskaber. Båda dessa förslag mötte emellertid så kraftig kritik att inget av dem har lett till lagstiftning. I loven om visse erhvervsdrivende virksomheder från år 1995 regleras dock några frågor av relevans för andelsselskaber.12 Av lagen framgår bl.a. att andelsselskaber måste registreras för att få rättskapacitet. Vidare innehåller lagen bestämmelser om bl.a. firma, likvidation, fusion och delning. Därutöver finns det viss rättspraxis på området och frågor om andelsselskab regleras även i s.k. standardstadgar, framtagna av andelsselskabernas organisationer.
Lovbekendtgørelse nr 651 af 15 juni 2006.
10 Lag om andelslag 28.12.2001/1488. 11 Lov 2007.06.29 nr 81: Lov om samvirkeforetak. 12 Lov om visse erhvervsdrivende virksomheder,
329
Internationell utblick SOU 2010:90
de, har de en norma-
tiv effekt och kan på så vis skapa en viss sedvänja.13Även om dessa stadgar inte är rättsligt bindan
13 Se E. Hørlyck, Dansk andelsret, 3 udg., s. 37.
330
SOU 2010:90 Internationell utblick
331
3.3.2 Storbritannien och Tyskland
Även i Storbritannien saknas särskild lagstiftning för den kooperativa företagsformen. Den närmaste motsvarigheten till kooperativ lagstiftning är the Industrial & Provident Societies Act 1965. Flertalet av de brittiska kooperativen är registrerade enligt denna lag och sådana kooperativ har benämningen Industrial & Provident Society (IPS). Kooperativ verksamhet kan också drivas i annan juridisk form, som ett kooperativt bolag i enlighet med the Companies Act 1985 eller som en sammanslutning enligt the Partnership Act.
F14
Tyskland har länge haft lagstiftning om den kooperativa associationsformen. Den nu gällande lagen antogs redan år 1889 men har reviderats flera gånger, senast år 2006. F15F Ett kooperativ utgör enligt tysk lagstiftning en sammanslutning, där medlemsantalet inte är begränsat och vars syfte är att främja den ekonomiska nyttan hos medlemmarna genom gemensam (kooperativ) verksamhet.
3.3.3 Frankrike och Spanien
Den kooperativa företagsformen regleras i Frankrike genom en allmän lag om kooperativa företag från år 1947.
F
16
F
Även denna lag har
ändrats ett flertal gånger. Fransk associationsrätt skiljer mellan ett antal olika former av kooperativa företag och 1947 års lag innehåller regler som är gemensamma för dessa olika kooperativa former. Vid sidan av den allmänna lagen finns flera särskilda lagar som reglerar kooperativ verksamhet inom enskilda sektorer, såsom producent- och arbetskooperativ, konsumentkooperativ och kreditkooperativ. Sedan år 2001 finns även lagstiftning om sociala kooperativ som har till syfte att tjäna allmänna intressen (Société Coopératif d’Intérêt Collectif).
Den spanska lagstiftningen om kooperativ är relativt omfattande. Utmärkande är att det finns, förutom den nationella kooperativa lagen från 1999
F
17
F
, flera regionala lagar, vilka har företräde framför
den nationella lagstiftningen.
F
18
F
I Spanien finns även särskild lagstift-
ning för sociala kooperativ, både på nationell och på regional nivå.
14 Se HM Treasury, Review of the GB cooperative and credit union legislation: a consultation, juni 2007 s. 6 och Rapport från the Higher Council for Co-operation, Co-operative movements in the European Union, DIES/30 januari 2001 s. 129. 15 Gesetz betreffend die Erwerbs- und Wirtschaftsgenossenschaften, antagen den 1 maj 1889. 16 Loi n°47-1775 du 10 septembre 1947 portant statut de la coopération. 17 Ley núm. 27/1999, de 16 de julio, de Cooperativas. 18 Se Rapport från the Higher Council for Co-operation, Co-operative movements in the European
Union, DIES/30 januari 2001 s. 49.
4 En ny lag om ekonomiska föreningar
4.1 Inledning
En grundläggande ambition i vårt arbete har varit att förbättra förutsättningarna för det slag av företagande som i dag sker i den ekonomiska föreningens form. Behovet av förändringar måste ses mot bakgrund av såväl de förändringar som under senare år har skett i näringslivet i stort som förändringarna i det kooperativa företagandet i Sverige. Kooperativt företagande utsätts i dag på ett helt annat sätt än tidigare för konkurrens från företagande i annan form, främst företagande i form av aktiebolag. Såväl lantbrukskooperationen som konsumentkooperationen har genomgått stora förändringar under de senaste decennierna. Nyetableringen av ekonomiska föreningar har tidvis varit betydande. Det har tillkommit nya slag av kooperativ, t.ex. arbetskooperativ av olika slag. Överhuvudtaget har den ekonomiska föreningsformen kommit att användas för nya slag av ekonomisk samverkan. En del av dessa tillkommande verksamheter har utpräglad näringskaraktär medan en del syftar till att lösa människors vardagsbehov. Utvecklingen och användningen av den ekonomiska föreningsformen torde emellertid ha hämmats av att regelverket för ekonomiska föreningar ibland har uppfattats som otillräckligt eller osäkert. Detta kan i sin tur ha lett till att de nya företag som har tillkommit utformats som aktiebolag, trots att det noga taget hade varit mer naturligt att driva dem som ekonomiska föreningar. Det är mot denna bakgrund angeläget att regelverket anpassas efter dagens behov och att lagen om ekonomiska föreningar (föreningslagen) alltså blir föremål för en översyn.
Behovet av en översyn ska också ses mot bakgrund av att föreningslagen nu har varit i kraft i mer än tjugo år. Den beslutades redan år 1987 och grundades då på ett flerårigt utredningsarbete. I viktiga avseenden går den tillbaka på 1951 års föreningslag och i
331
En ny lag om ekonomiska föreningar SOU 2010:90
vissa avseenden t.o.m. på 1911 års föreningslag. Vad gäller lagteknisk utformning har den sin förebild i 1975 års aktiebolagslag. 1975 års aktiebolagslag är emellertid numera ersatt av en ny aktiebolagslag, beslutad år 2005. 2005 års aktiebolagslag är avsevärt mer överskådlig än den tidigare aktiebolagslagen, den innehåller förtydliganden i en rad avseenden och präglas också av en högre grad av flexibilitet. Överskådlighet, tydlighet och flexibilitet är uppenbarligen egenskaper som bör prägla även en framtida lag om ekonomiska föreningar.
Till detta kommer att det under de dryga tjugo år som 1987 års föreningslag har varit i kraft har skett ett relativt stort antal ändringar i lagen. Partiella ändringar i en lag medför med nödvändighet att lagen förlorar i överskådlighet och språklig enhetlighet. I dag ställs också, med all rätt, andra krav på begriplighet och enkelhet i författningsspråk. Vi har därför sett ett behov av en genomgripande språklig och redaktionell översyn av lagen. Inom ramen för vårt arbete har vi också sett det som självklart att rensa bort bestämmelser som innebär onödiga administrativa bördor för föreningarna.
Vi har därför inte begränsat vår översyn till de i utredningsdirektiven särskilt utpekade frågorna utan har valt att utnyttja den möjlighet som direktiven ger oss att se över lagen om ekonomiska föreningar i dess helhet. Detta har också gett oss anledning att överväga om det räcker med en bearbetning av 1987 års föreningslag eller om denna bör ersättas av en helt ny föreningslag.
4.2 Utgångspunkter för lagstiftningen
Den ekonomiska föreningen har vuxit fram som en företagsform för kooperativt företagande. Även om det enligt vår mening inte är självklart att företagsformen ska vara förbehållen kooperativt företagande är det givet att den bör utformas så att den ger bästa möjliga förutsättningar att bedriva företagande av detta slag. När man tar ställning till hur den svenska lagstiftningen om ekonomiska föreningar bör utformas, är det därför viktigt att ha klart för sig vad som avses med kooperativt företagande och vilka kooperativa principer som, nationellt och internationellt, präglar sådant företagande.
332
SOU 2010:90 En ny lag om ekonomiska föreningar
4.2.1 IKA:s kooperativa principer
Den Internationella Kooperativa Alliansen (IKA) har, som berörts i avsnitt 3.1.1, antagit ett antal kooperativa principer.1 Principerna är en del av IKA:s förklaring om den kooperativa identiteten och de ska fungera som riktlinjer för de kooperativa företagen. De kooperativa principerna har erkänts internationellt. FN:s internationella arbetsorganisation (ILO) har uttalat att medlemsstaterna bör anta särskild lagstiftning om kooperativ och att IKA:s kooperativa principer bör vara vägledande för sådan lagstiftning.2
Även EU-kommissionen har gett uttryck för att medlemsstaterna bör utgå från principerna när de utformar nya lagar om kooperativ. Samtidigt påpekar kommissionen att medlemsstaterna måste vara så flexibla att kooperativen kan konkurrera effektivt och på samma villkor som andra företag.3
4.2.2 Kooperativa principer i svensk rätt
Ett utmärkande drag för kooperativt företagande, sådant detta kommer till uttryck i föreningslagen, är att de personer som utnyttjar/verkar i företaget också är de som äger och finansierar det. Således ägs den ekonomiska föreningen av sina brukare. Ytterligare ett utmärkande drag för företagsformen är att ägarna/nyttjarna tillgodogör sig resultatet av företagets verksamhet i förhållande till hur mycket de har deltagit i verksamheten.4
Ett kooperativt företag behöver inte nödvändigtvis ta form av en ekonomisk förening. Det kan också bedriva sin verksamhet i ett aktiebolag eller ett handelsbolag. Associationsformen ekonomisk förening har emellertid utformats för att vara ändamålsenlig för de kooperativa företagen. Som exempel på ”kooperativa drag” i föreningslagen kan nämnas kravet på att medlemmarna ska delta i verksamheten, principen om öppet medlemskap och principen om att varje medlem har en röst.
Den svenska lagstiftaren har tidigare uttryckt att man vid bedömningen av vad som utgör grunden för den kooperativa företagsformen bör ha IKA:s kooperativa principer som utgångspunkt.
1 IKA:s ”Statement on the cooperative identity” antagen vid kongress i Manchester den 23 september 1995. 2 Artikel 10, ILO Recommendation 193 concerning the promotion of cooperatives, 2002. 3 EG-kommissionens meddelande om främjande av kooperativa föreningar i Europa, Bryssel den 23 februari 2004. 4 Se prop. 1996/97:163 s. 21.
333
En ny lag om ekonomiska föreningar SOU 2010:90
Samtidigt har det poängterats att det i första hand är organisationens egna medlemmar som avgör om, och i vilken utsträckning, de kooperativa principerna ska tillämpas i verksamheten. Statens intresse i denna del inskränker sig till de delar som har legal betydelse i t.ex. skatte- eller konkurrenshänseende.5
4.3 Överväganden
4.3.1 Utformningen av lagstiftningen om ekonomiska föreningar
Bedömning: Lagstiftningen om ekonomiska föreningar bör även framöver vara utformad på ett sådant sätt att den skapar goda förutsättningar för kooperativt företagande. Samtidigt bör den i så stor utsträckning som möjligt lämna fritt för en ekonomisk förening att själv besluta i vilken utsträckning de kooperativa principerna ska få genomslag i verksamheten. Större flexibilitet i lagstiftningen bör därför eftersträvas.
Vi har, som inledningsvis har påpekats, haft som grundläggande ambition att det ska finnas så goda förutsättningar som möjligt för det slag av företagande som i dag sker i den ekonomiska föreningens form. Det är enligt vår mening självklart att lagstiftaren ska kunna erbjuda ett ändamålsenligt regelverk för gemensamt bedriven näringsverksamhet utan personligt ansvar och att detta regelverk ska vara enkelt att tillämpa och tillhandahålla lösningar på de olika slag av problem som kan uppkomma i sådan verksamhet. Det är också angeläget att regelverket utformas så att de som driver verksamheten (medlemmarna) har goda möjligheter att genom gemensamma beslut närmare utforma verksamhetens organisation; det är medlemmarna som känner verksamheten bäst och som normalt har de bästa förutsättningarna att bedöma vad som är ett lämpligt sätt att organisera verksamheten. En alltför strikt och undantagslös lagreglering riskerar att inte ta hänsyn till de växlande förhållandena i olika företag. Begränsningar i medlemmarnas möjligheter att genom stadgebestämmelser eller på annat sätt komma överens om avvikande lösningar bör därför uppställas endast om de kan motiveras med något av följande intressen:
5 Se prop. 1996/97:163 s. 19.
334
SOU 2010:90 En ny lag om ekonomiska föreningar
• minoritetsskyddsintressen,
• kapitalskyddsintressen,
• allmänna intressen, såsom brottsbekämpningsintresset och fiskala intressen, samt
• associationsformens status och goda anseende.
Det är mot den angivna bakgrunden naturligt att det även i fortsättningen måste finnas en särskild associationsform, som är utformad för att vara särskilt lämplig för företag som driver kooperativ verksamhet, och att denna associationsform även framdeles ska vara den ekonomiska föreningen. Det är också naturligt att lagreglerna om ekonomiska föreningar utformas så att de ger goda möjligheter för organisationen och dess medlemmar att tillämpa vedertagna kooperativa principer. Samtidigt anser vi att det är viktigt att lagreglerna utformas så flexibelt att den enskilda ekonomiska föreningen och dess medlemmar fritt kan avgöra i vilken utsträckning kooperativa principer ska gälla i verksamheten. I lagstiftningen bör således inte uppställas begränsningar som inte kan motiveras utifrån de intressen som har redovisats ovan. Därmed ges också ekonomiska föreningar goda förutsättningar att på lika villkor konkurrera med verksamhet som bedrivs i andra företagsformer. I linje med detta bör även verksamhet som ligger något vid sidan av traditionell kooperativ verksamhet kunna rymmas i den ekonomiska föreningens form.
4.3.2 Översynen av föreningslagen leder till förslag till en ny lag
Bedömning: Bestämmelserna om ekonomiska föreningar bör tas in i en ny lag. Vid utformningen av den nya lagen bör stor vikt läggas vid behovet av enkelhet, överskådlighet och begriplighet.
Som redan har konstaterats har föreningslagen varit i kraft i drygt tjugo år. Det svenska näringslivet har under dessa år genomgått en rad förändringar och de verksamhetsområden där ekonomiska föreningar verkar har blivit fler och alltmer olikartade. Det finns – såsom vi kommer att redovisa närmare i följande avsnitt – enligt vår mening anledning att göra ett flertal materiella ändringar i lagen. På
335
En ny lag om ekonomiska föreningar SOU 2010:90
andra punkter behöver lagen inte ändras men det finns behov av förtydliganden. Slutligen har vi sett ett behov av omfattande språkliga och lagtekniska förändringar. Sammantaget innebär detta att de ändringar som enligt vår mening bör göras blir så omfattande att det inte är möjligt att göra dem inom ramen för den nuvarande föreningslagen. I stället föreslår vi en ny lag om ekonomiska föreningar.
Vid utformningen av 1987 års föreningslag tjänade 1975 års aktiebolagslag som förebild. Det fanns goda skäl för det. Trots de i och för sig betydande skillnaderna mellan aktiebolaget och den ekonomiska föreningen bygger båda företagsformerna på gemensamma associationsrättsliga principer. I åtskilliga avseenden bör frågor regleras på ett mer eller mindre identiskt sätt. Att de båda lagarna har en överensstämmande systematik underlättar också för tillämparna; det blir enklare att hålla reda på var i respektive lag som en viss fråga är reglerad och lättare att göra jämförelser mellan företagsformerna. Vi har därför funnit lämpligast att ge vårt förslag till ny lag samma systematik som 2005 års aktiebolagslag. I åtskilliga avseenden har vi också valt att – på motsvarande sätt som skedde vid tillkomsten av 1987 års föreningslag – använda bestämmelser i 2005 års aktiebolagslag som förebild för motsvarande bestämmelser i den nya föreningslagen.
Det lagförslag som våra överväganden utmynnar i består av 24 kapitel. För att öka överskådligheten och underlätta läsarens orientering i lagen har regelverket delats upp på ett större antal paragrafer än den nuvarande lagen. Flertalet paragrafer har fått egna paragrafrubriker, avsedda att ytterligare öka överskådligheten. I förhållande till den nuvarande föreningslagen har också gjorts ett stort antal språkliga förändringar, avsedda att underlätta förståelsen av lagreglerna. På en rad punkter har vi dessutom gjort tillägg eller ändringar i lagtexten i syfte att förtydliga innebörden i gällande rätt. Vår strävan har varit att ge lagen en mera handboksmässig karaktär; det ska vara möjligt för föreningens funktionärer, medlemmar och övriga intressenter att direkt av lagen utläsa vad som gäller i olika avseenden.
Detta har medfört att den föreslagna lagen är mer omfångsrik än 1987 års föreningslag. Det kan synas gå stick i stäv med den strävan att minska företagens administrativa bördor som under de sista åren har präglat svenskt lagstiftningsarbete. Enligt vår mening är detta alls inte fallet. Förekomsten av tydliga civilrättsliga lagregler innebär inte i sig någon administrativ börda för företagen. Tvärtom
336
SOU 2010:90 En ny lag om ekonomiska föreningar
har företagen nytta av tydliga civilrättsliga regler som ger svar på de frågor som kan uppkomma inom ramen för företagets verksamhet. Den civilrättsliga lagstiftningen utgör ett hjälpmedel för företagen, inte minst på föreningslagens område. I den mån det saknas regler om medlemmarnas mellanhavanden, föreningens förvaltning eller liknande tvingas föreningen och medlemmarna till en omfattande reglering av motsvarande frågor i stadgarna eller i särskilda avtal. Inte sällan kan detta leda till betydande kostnader och i värsta fall kan avsaknaden av lagregler leda till kostsamma tvister och domstolsprocesser. En civilrättslig avreglering kan också beröva föreningen värdefulla rättsliga och finansiella instrument. Som exempel kan nämnas reglerna om fullmäktige, fusioner och förlagsinsatser. Om dessa regler togs bort, skulle regelmassan minska betydligt men föreningens handlingsförmåga skulle minska. Samtidigt utgör förekomsten av regler av detta slag inte någon belastning för föreningarna; de föreningar som inte ser något behov av att använda de rättsliga instrument som reglerna tillhandahåller, kan bortse från dem.
Det nu sagda hindrar givetvis inte att det på punkt efter punkt måste övervägas om en lagregel har något mervärde och att administrativt betungande regler om möjligt bör tas bort. Jämfört med aktiebolagslagen innebär också vårt förslag på flera punkter en mindre omfattande reglering.
4.3.3 Vad ska associationsformen heta?
Bedömning: Benämningen ekonomisk förening bör behållas.
Beteckningen ekonomisk förening har använts ända sedan 1911 års lag om ekonomiska föreningar. Benämningen är således väl inarbetad och torde vara etablerad som beteckning på associationsformen. Trots detta har det under utredningens gång framkommit synpunkter om att benämningen inte är helt ändamålsenlig utan leder till svårigheter och missuppfattningar vid föreningarnas kontakter med myndigheter, banker och allmänheten. Således har det – huvudsakligen från nykooperationens sida – sagts att ekonomiska föreningar ibland misstas för ideella föreningar och att de stundtals möts av uppfattningen att de inte är ”riktiga företag”.
337
En ny lag om ekonomiska föreningar SOU 2010:90
338
Detta har gett anledning att överväga associationsformens benämning. Finns det anledning att välja en annan benämning än ”ekonomisk förening”? Det bör i så fall vara en benämning som markerar associationens karaktär av företag bättre och tydligare skiljer den från ideella föreningar. Vi har diskuterat två alternativa benämningar, samverkansföretag och kooperativt företag.
I vart fall benämningen samverkansföretag framstår i och för sig som ändamålsenlig. Att ändra den nuvarande benämningen skulle emellertid oundvikligen, i synnerhet inledningsvis, leda till en rad praktiska besvär och kostnader för föreningarna. Firmaändringar, ändrade logotyper, registerförändringar och kostnader för inarbetning av det nya företagsnamnet utgör bara några exempel på detta. Enligt utredningsdirektiven ska en ny benämning på ekonomiska föreningar väljas endast om fördelarna klart överväger nackdelarna som finns härmed. Det är enligt vår uppfattning tydligt att fördelarna av en förändrad benämning inte uppväger de nackdelar en sådan förändring skulle medföra. Benämningen ekonomisk förening bör därför användas även i den nya lagen.
5 Ett flexiblare regelverk
5.1 Inledning
Bestämmelserna i föreningslagen gör, med några få undantag, inte skillnad mellan olika kategorier av ekonomiska föreningar. Här föreligger en olikhet i förhållande till aktiebolagslagen, som skiljer mellan publika och privata aktiebolag (se 1 kap. 2 § aktiebolagslagen). Mot denna bakgrund och i syfte att om möjligt göra lagstiftningen om ekonomiska föreningar mera flexibel har vi fått i uppdrag att överväga om sådana faktorer som föreningens storlek, verksamhetens omfattning eller art eller någon annan faktor kan motivera särskilda regler i vissa avseenden.
Vi har också fått i uppdrag att överväga om det i större utsträckning än i dag bör överlämnas till föreningsmedlemmarna själva att reglera olika frågor i föreningens stadgar.
En utgångspunkt för våra överväganden har varit att föreningslagen även i fortsättningen ska gälla samtliga ekonomiska föreningar, såvitt annat inte anges. En annan utgångspunkt har varit att regelverket inte ska ålägga föreningarna några omotiverade administrativa bördor och att de mindre föreningarnas intressen måste beaktas särskilt.
5.2 Gällande rätt
Om man bortser från bostadsrättsföreningarna, regleras i dag det absoluta flertalet ekonomiska föreningar i föreningslagen. Lagen gör, som tidigare har nämnts, som huvudregel inte skillnad mellan olika kategorier av föreningar.
Det finns dock några lagar som reglerar särskilda former av ekonomiska föreningar. Motivet till detta har varit just den särskilda arten av föreningens verksamhet. Bostadsrättsföreningarna har redan nämnts; de regleras i allt väsentligt i bostadsrättslagen, fastän
339
Ett flexiblare regelverk SOU 2010:90
med åtskilliga hänvisningar till föreningslagen. Andra lagar som avser särskilda slag av ekonomiska föreningar är lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt och lagen (1975:417) om sambruksföreningar. Dessa lagar beskrivs översiktligt i avsnitt 2.1.1
Lagstiftaren har således valt att skapa särskilda lagar för olika former av ekonomiska föreningar, när det har funnits behov av detta, snarare än att införa regler för olika kategorier av föreningar i föreningslagen. I några avseenden innehåller föreningslagen emellertid särregler för föreningar som på något sätt, främst i fråga om storlek, skiljer sig från andra. Det gäller exempelvis vissa regler om föreningens funktionärer.
Ett exempel på detta finns i 6 kap. 3 § föreningslagen. Enligt den paragrafen ska styrelsen utse en verkställande direktör, om antalet anställda i föreningen under vart och ett av de senaste två räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200; i övriga fall avgör medlemmarna själva om en verkställande direktör ska finnas. Vidare gäller enligt 8 kap. 5 § föreningslagen att vissa föreningar ska ha minst en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen. Det gäller föreningar som uppfyller mer än ett av följande villkor: 1. medeltalet anställda i föreningen har under vart och ett av de senaste två räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
2. föreningens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 25 miljoner kronor, och 3. föreningens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50 miljoner kronor. Övriga föreningar kan normalt utse en revisor som saknar särskilda kvalifikationer.
Det är också möjligt för ekonomiska föreningar att i ett viktigt avseende välja en avvikande organisatorisk form än ekonomiska föreningar i allmänhet har. Normalt utgörs föreningens högsta beslutande organ av en föreningsstämma som kan bestå av samtliga medlemmar i föreningen. I stadgarna kan emellertid bestämmas att föreningsstämmans funktion ska utövas av fullmäktige, dvs. ett begränsat antal representanter för medlemmarna. Lagen ger också i några andra mindre avseenden utrymme för stadgebestämmelser som innebär att föreningens organisation ska avvika från lagens regler; lagreglerna kan i dessa delar sägas vara ”dispositiva”.
1 På det finansiella området finns ytterligare en lag som reglerar en särskild form av ekonomisk förening, medlemsbanken. Frågor om medlemsbanker och andra ekonomiska föreningar av finansiell art behandlas dock först i kap. 17.
340
SOU 2010:90 Ett flexiblare regelverk
Även om lagen inte nämner det – annat än på en enstaka punkt – följer det av allmänna associationsrättsliga principer att medlemmarna i föreningen har ett visst utrymme för att avvika från lagens regler om de är ense om det. Så torde generellt vara fallet när det är fråga om lagregler som är uppställda enbart till medlemmarnas skydd, t.ex. regler om att föreningsstämman ska hållas på visst sätt.
5.3 Kategoriindelningen i aktiebolagslagen
Aktiebolagslagen skiljer mellan två kategorier av bolag – privata och publika aktiebolag. Indelningen i två bolagskategorier genomfördes för att underlätta en anpassning av den dåvarande aktiebolagslagen till EG:s bolagsrättsliga direktiv. Om Sverige hade valt att inte införa två bolagskategorier, hade det varit nödvändigt att tillämpa direktivens bestämmelser på samtliga bolag. Detta skulle i många fall ha varit olämpligt.2
Det är aktiebolagets stiftare som bestämmer om bolaget ska vara privat eller publikt. För ett publikt aktiebolag ska det framgå av firman eller av ett tillägg till firman att bolaget tillhör denna kategori (se 3 kap. 11 § aktiebolagslagen). Aktieägarna kan senare besluta om byte av bolagskategori (se 26 kap. samma lag).
Aktiebolagslagens bestämmelser gäller såväl privata som publika aktiebolag om inte annat anges särskilt i lagen. Skillnaderna mellan de två kategorierna märks bl.a. när det gäller formerna för kapitalanskaffning samt aktiekapitalets storlek. Endast publika aktiebolag får vända sig till allmänheten för att skaffa kapital (se 1 kap.7 och 8 §§aktiebolagslagen). Publika aktiebolag ska vidare ha ett aktiekapital som uppgår till minst 500 000 kr. För privata aktiebolag gäller ett kapitalkrav om minst 50 000 kr (se 1 kap.5 och 14 §§aktiebolagslagen). En annan skillnad rör antalet styrelseledamöter. Ett publikt aktiebolag ska ha en styrelse som består av minst tre ledamöter, medan det i ett privat bolag är tillräckligt med en ordinarie styrelseledamot (se 8 kap.1 och 46 §§aktiebolagslagen). Även i övrigt gäller en rad särbestämmelser för publika aktiebolag.
Som regelsystemet för de två bolagskategorierna har utformats torde publika aktiebolag framför allt vara större bolag med stor spridning på aktierna, medan privata aktiebolag företrädesvis torde vara små bolag med ett begränsat antal delägare, där utrymmet för enklare
2 Se prop. 1993/94:196 s. 72–74.
341
Ett flexiblare regelverk SOU 2010:90
regler är större.3 Det bör dock framhållas att också bolag med mycket hög omsättning och mycket stor balansomslutning kan vara privata aktiebolag.
Aktiebolagslagen innehåller också bestämmelser om en särskild form av aktiebolag – aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning (se 32 kap. aktiebolagslagen). Utmärkande för denna aktiebolagsform är, såsom beteckningen antyder, att det finns begränsningar i möjligheterna att dela ut vinst till ägarna. Det är endast privata aktiebolag som kan vara aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning.
5.4 Vissa internationella jämförelser
Den finska lagen om andelslag är som huvudregel tillämplig på alla andelslag (se 1 kap. 1 § lagen om andelslag). Lagen gör inte skillnad på olika kategorier av andelslag, men innehåller särskilda bestämmelser i vissa avseenden. Däribland kan nämnas möjligheten att i stadgarna bestämma att andelsstämmans beslutanderätt ska utövas av ett valt fullmäktige (se 4 kap. 27 § lagen om andelslag). Ett andelslag kan dessutom bestämma att det i andelslaget ska finnas ett förvaltningsråd, som övervakar styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning och som även kan ges vissa befogenheter, däribland rätten att välja verkställande direktör (se 5 kap. 12 och 13 §§). Ett annat exempel finns i 6 kap. 7 § lagen om andelslag, där det anges att ett andelslag endast är skyldigt att upprätta en verksamhetsberättelse om vissa gränsvärden uppnås.
Den norska loven om samvirkeforetak är också generellt tillämplig på alla former av samvirkeforetak och innehåller inte någon uppdelning av samvirkeforetak i olika kategorier. Det finns däremot vissa särbestämmelser för vissa slag av samvirkeforetak, t.ex. beträffande arbetskooperativ, s.k. føderativt samvirke (som närmast motsvarar medlemsfrämjande föreningar) och vissa försäljningsorganisationer inom fiskerinäringen4.
I dansk rätt förekommer en viss uppdelning av andelsselskab i olika kategorier beroende på det ansvar medlemmarna har för selskabets skulder. Den danska lagen (lov om erhvervsdrivende virksomheder) skiljer således mellan å ena sidan andelsselskab där
3 Se prop. 1993/94:196 s. 74. 4 S.k. salsorganisasjonar av fiskarar som är hänförliga under lov 14. desember 1951 nr. 3 om omsetning av råfisk.
342
SOU 2010:90 Ett flexiblare regelverk
medlemmarna inte har något ansvar alls eller endast ett begränsat ansvar för selskabets skulder och å andra sidan andelsselskab där medlemmarna är ansvariga för verksamhetens skulder. Även om lagen drar en skarp skiljelinje mellan dessa båda kategorier finns det andelsselskab som genom stadgebestämmelser utgör ett mellanting mellan kategorierna.5 Det är endast andelsselskab utan, eller med begränsat, personligt ansvar som omfattas av registreringsplikt enligt lagen om erhvervsdrivende virksomheder. Andelsselskab med begränsat ansvar får då beteckningen A.M.B.A. Övriga andelsselskab är inte registreringspliktiga.
I Frankrike finns det, utöver den allmänna lagen om kooperativ (Loi nr 47-1775 du 10 septembre 1947 portant statut de la coopération), särskilda lagar som reglerar kooperativ verksamhet inom olika områden, exempelvis arbets-, konsument-, producent- och kreditkooperativ. Det finns också särskilda bestämmelser om sociala kooperativ.
Även i Tyskland finns, som har nämnts i avsnitt 3.3.2, en allmän lag om kooperativ. Lagen innehåller inte någon uppdelning av kooperativ i olika kategorier. Belgisk rätt innehåller tre olika kategorier av kooperativa associationer: kooperativ med begränsat personligt ansvar för medlemmarna (SCRL), kooperativ med obegränsat personligt ansvar för medlemmarna (SCRIS) och sociala kooperativ (SCP).6
5.5 Överväganden och förslag
5.5.1 Allmänna utgångspunkter
De förhållanden som de ekonomiska föreningarna verkar under kan variera avsevärt. Vissa föreningar har ett stort antal medlemmar och en omfattande verksamhet, medan andra föreningar är små eller mycket små både vad gäller medlemsantal och verksamhetens omfattning. I utredningens direktiv påpekas att detta kan medföra att behovet av reglering varierar mellan skilda slag av föreningar och att utredningen därför ska överväga om det finns skäl att införa särskilda regler för vissa ekonomiska föreningar.
5 Se E. Hørlyck, Dansk andelsret, 3. udg., s. 140 f. 6 Se sammanställningen Summary of Member States’ Laws in respect of Co-operatives, bilaga 1 till EU-kommissionens rapport Consultation paper, Co-operatives in Enterprise Europe, Bryssel 2001.
343
Ett flexiblare regelverk SOU 2010:90
En första fråga att besvara blir då naturligen i vilken utsträckning det finns behov av skilda regler för olika ekonomiska föreningar. Om ett sådant behov visar sig finnas, inställer sig frågan hur behovet ska tillgodoses. Finns det ett behov av en särreglering, skulle denna kunna åstadkommas genom införandet av särskilda, kompletta regelsystem för skilda slag av ekonomiska föreningar. En sådan lösning förutsätter dock att det är möjligt att hitta naturliga gränser mellan de olika slagen av ekonomiska föreningar. Ett annat alternativ är att differentiera lagens regler enbart på de punkter där det finns ett påtagligt behov av detta.
Ett alternativ till en särreglering av det ena eller andra slaget är att göra lagens regler dispositiva i högre utsträckning än i dag. Detta skulle kunna öka den enskilda föreningens möjligheter att utifrån sina förutsättningar reglera vissa frågor i stadgarna på det sätt som passar föreningen bäst. Genom en sådan lösning skapas flexibilitet i lagstiftningen utan att de ekonomiska föreningarna nödvändigtvis måste delas in i olika kategorier.
5.5.2 Särskilda regler för olika kategorier av ekonomiska föreningar?
Bedömning: De ekonomiska föreningarna bör inte delas in i olika kategorier med olika regelverk.
Bör de ekonomiska föreningarna delas in i olika kategorier av ekonomiska föreningar, exempelvis motsvarande indelningen av aktiebolagen i publika och privata aktiebolag, med delvis olika regler? En sådan kategoriindelning skulle kunna vara motiverad om den förmår att fånga upp de skillnader i regleringsbehov som kan föreligga mellan olika föreningar med hänsyn till föreningarnas storlek eller verksamhetens omfattning eller art.
I detta sammanhang kan det vara intressant att granska de överväganden som gjordes i samband med att aktiebolagen delades upp i privata och publika bolag. I förarbetena till dessa lagändringar finns följande uttalande i frågan om vilka faktorer som ska beaktas vid gränsdragningen mellan de olika bolagskategorierna (se prop. 1993/94:196 s. 75):
344
SOU 2010:90 Ett flexiblare regelverk
Det är givetvis viktigt att regelsystemet utformas så att det klart och otvetydigt framgår till vilken kategori det enskilda bolaget tillhör. Det är också väsentligt att bolaget och aktieägarna själva har inflytande över vilket regelsystem som ska gälla för bolaget. Detta medför att det inte är lämpligt att låta gränsdragningen bestämmas av sådana variabla faktorer7 som Sveriges Redovisningskonsulters Förbund har pekat på. I stället bör det överlämnas till bolagen själva att besluta om vilken bolagskategori de vill tillhöra.
Kategoriindelningen i aktiebolagslagen har således inte gjorts utifrån några bestämda egenskaper hos det enskilda bolaget, t.ex. verksamhetens omfattning eller bolagets storlek. Inte heller har verksamhetens art gjorts avgörande. I stället överlämnar lagen till bolaget självt – eller snarare dess stiftare/aktieägare – att välja kategoritillhörighet. Det val som bolaget gör får sedan betydelse i olika hänseenden, t.ex. i fråga om kapitalkrav och möjligheterna till kapitalanskaffning.
Föreningens storlek och verksamhetens omfattning
Som tidigare har nämnts innehåller föreningslagen redan i dag särskilda bestämmelser för ekonomiska föreningar av viss storlek och med verksamhet av viss omfattning.
En ekonomisk förening med fler än 200 anställda ska således ha en verkställande direktör (se 6 kap. 3 § föreningslagen). Bestämmelsen är motiverad av att ekonomiska föreningar som är av särskilt stor betydelse från ekonomisk och social synpunkt, framförallt med tanke på den betydelse de kan ha för arbetsmarknaden, ska vara skyldiga att ha verkställande direktör.8 I avsnitt 10.3.6 föreslår vi emellertid att skyldigheten att utse verkställande direktör avskaffas och ersätts med en reglering som motsvarar aktiebolagslagens bestämmelser för privata bolag, där det är frivilligt att utse verkställande direktör. Det gränsvärde som hittills har bestämt om en ekonomisk förening är skyldig att ha verkställande direktör är därför inte relevant för bedömningen av om ekonomiska föreningar bör delas in i olika kategorier.
Vissa ekonomiska föreningar är skyldiga att ha en särskilt kvalificerad revisor, nämligen en revisor som är auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen. Därvid gäller
7 Däribland hög omsättning, stor balansomslutning och många anställda. 8 Se Ds Ju 1976:11 s. 74 och prop. 1986/87:7 s. 66.
345
Ett flexiblare regelverk SOU 2010:90
vissa särskilda gränsvärden som anknyter till antalet anställda samt till föreningens balansomslutning och nettoomsättning. Dessa gränsvärden har valts för att anpassa svensk lagstiftning till bestämmelser i EU:s revisorsdirektiv. Bestämmelserna är alltså inte utformade specifikt för de ekonomiska föreningarnas förhållanden och det framstår knappast som särskilt ändamålsenligt att lägga dem till grund för en mer generell kategoriindelning av ekonomiska föreningar. Det gäller särskilt som gränsvärdena inte fångar upp sådana skillnader mellan olika föreningar som verksamhetens art och syfte eller antalet medlemmar. Till detta kommer att det är enbart ett fåtal ekonomiska föreningar som hamnar ovanför dessa gränsvärden.
I avsnitt 11.2 föreslår vi förändringar i bestämmelserna om revision av ekonomiska föreningar. Således behöver enligt vårt förslag endast de föreningar som uppfyller minst två av tre gränsvärden vara föremål för revision. Dessa gränsvärden är lägre än de nyss nämnda gränsvärdena. Inte heller dessa gränsvärden tar emellertid hänsyn till föreningarnas specifika verksamhet och syfte, antalet medlemmar m.m. och de framstår alltså inte som särskilt lämpliga att lägga till grund för en mera generell kategoriindelning av de ekonomiska föreningarna.
Vi har också övervägt om det borde gälla särskilda förenklade regler för föreningar med ett fåtal medlemmar, exempelvis föreningar med färre än tio medlemmar. En nackdel med en sådan lösning är att antalet medlemmar i en förening inte alltid är relevant för föreningens storlek. Exempelvis kan en ekonomisk förening som bedriver verksamhet i form av en s.k. bilpool ha ett stort antal medlemmar men bedriva verksamhet som är av liten omfattning. Omvänt kan en ekonomisk förening med ett fåtal medlemmar ha en mycket omfattande verksamhet. Behovet av särskilda regler kan därför inte bestämmas enbart med hänsyn till hur många medlemmar föreningen har. Ytterligare faktorer måste beaktas, exempelvis den årliga omsättningen. Dessutom varierar vanligen antalet medlemmar i en förening under föreningens livslängd; även detta medför att medlemsantalet inte är lämpligt som en särskiljande faktor.
Våra överväganden i dessa frågor utmynnar i slutsatsen att det för de ekonomiska föreningarna inte – lika lite som för aktiebolag – finns några ”naturliga” gränsvärden avseende storlek, omsättning o.d. som lämpligen bör ligga till grund för en generell kategoriindelning av de ekonomiska föreningarna. En förening kan som nämnts vara ”liten” i ett avseende men ha en omfattande verk-
346
SOU 2010:90 Ett flexiblare regelverk
samhet. Vidare blir en uppdelning av föreningar utifrån storlek och omfattning av verksamheten med nödvändighet beroende av variabla faktorer, vilket skulle kunna medföra att en förening kommer att höra till än den ena, än den andra kategorin. Detta skulle inte vara någon lämplig lösning.9 Vi föreslår därför inte någon generell kategoriuppdelning av ekonomiska föreningar utifrån storlek och verksamhetens omfattning.
Verksamhetens art
Föreningslagen uppställer krav på att en ekonomisk förening ska bedriva ekonomisk verksamhet. Medlemmarna bestämmer själva arten av verksamheten och vad de har beslutat ska komma till uttryck i föreningens stadgar. En uppdelning av föreningar utifrån verksamhetens art är därför mer förutsägbar och tydlig än en uppdelning grundad på variabla faktorer. Frågan är dock om en sådan uppdelning är ändamålsenlig i ett regelförenklingsperspektiv.
Traditionellt har ekonomiska föreningar haft sin verksamhet inom lantbruk och dagligvaruhandel, där det har varit brukligt att dela upp föreningarna i producentkooperativ och konsumentkooperativ. Det har hittills inte funnits något behov av att införa olika kategorier av föreningar i föreningslagen utifrån denna uppdelning. Däremot innehåller föreningslagen redan nu vissa bestämmelser som delvis är anpassade efter konsumentföreningarnas och de lantbrukskooperativa föreningarnas särskilda behov. Som exempel kan nämnas att bestämmelserna i 1 kap. 1 § föreningslagen om medlemsfrämjande föreningar framförallt är motiverade av de förändringar som har skett bland konsumentkooperativa föreningar på senare år, se avsnitt 2.3.2. Vidare har möjligheten att skapa individuellt kapital för medlemmarna genom s.k. insatsemission enligt 10 kap. 2 a § föreningslagen främst utnyttjats inom lantbruks- och skogsbrukskooperationen. Det är också efter önskemål från lantbrukskooperationen som det har införts bestämmelser i 5 kap. 4 § föreningslagen som gör det möjligt att registrera förlagsandelar hos en central värdepappersförvarare för att underlätta handeln med sådana andelar.10 Behovet av viss särreglering för dessa två former
9 Jfr det ovan citerade uttalandet i förarbetena till aktiebolagslagen i samband med införandet av bolagskategorierna publika och privata aktiebolag (se prop. 1993/94:196 s. 75). 10 Se prop. 2006/07:112.
347
Ett flexiblare regelverk SOU 2010:90
av ekonomiska föreningar har alltså lösts genom införandet av allmänna regler i föreningslagen.
Vid de kontakter som vi har haft med företrädare för de större organisationerna på området har det inte framkommit något som ger anledning att räkna med något ökat behov av att i lagen mer generellt dela upp föreningar i olika kategorier utifrån föreningens karaktär av producent- eller konsumentkooperativ.
En särskild typ av ekonomisk förening är de s.k. arbetskooperativen. Ett sådant kooperativ kan bedriva verksamhet med många olika inriktningar, exempelvis konsultverksamhet, barnomsorg, vård eller utbildning. Utmärkande för ett arbetskooperativ är att medlemskapet har en särskilt stor betydelse för medlemmens ekonomi, eftersom medlemmen har sin anställning i föreningen och därmed vanligen är helt beroende av föreningen för sin försörjning. Detta skulle i och för sig kunna motivera en särreglering för just dessa ekonomiska föreningar. De särskilda behov som arbetskooperativen har torde emellertid i allt väsentligt kunna tillgodoses genom allmänna regler (jfr ovan om t.ex. medlemsfrämjande föreningar). I ett avseende – i fråga om återbetalning av medlemsinsatser – föreslår vi visserligen särskilda regler för arbetskooperativ (se avsnitt 12.5.4). I övrigt kan vi emellertid inte se att det är motiverat med särregler för arbetskooperativ.
Vi återkommer i avsnitt 17 till behovet av särskilda regler för ekonomiska föreningar som bedriver finansiell verksamhet.
Föreningens ändamål
En typ av föreningar som, kan det hävdas, skulle kunna vara lämpad för särreglering är föreningar som har utpräglade sociala ändamål. En ekonomisk förening ska – som tidigare har redovisats – som huvudregel ha till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Som framgår av avsnitt 2.3.6 förekommer det emellertid att föreningar även har andra ändamål, t.ex. främjandet av medlemmarnas sociala intressen. Dessa föreningar skiljer sig vanligen från andra ekonomiska föreningar på så sätt att strävan att åstadkomma ekonomisk nytta för medlemmarna är av mindre påtaglig betydelse. Det kan hävdas att det skulle vara ändamålsenligt med vissa särskilda regler för föreningar av detta slag (t.ex. regler motsvarande de som gäller för aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning) eller i vart fall att det för föreningar med utpräglade sociala
348
SOU 2010:90 Ett flexiblare regelverk
ändamål borde gälla särskilda bestämmelser om användandet av föreningens överskott. Sådana särregler skulle framför allt ha den betydelsen att de tryggar att föreningen behåller sin ”sociala” karaktär och att överskottet inte ”förskingras” för andra ändamål. Redan gällande lagstiftning ger emellertid ekonomiska föreningar möjlighet att i stadgarna ta in bestämmelser om att föreningens överskott ska återinvesteras i rörelsen eller till viss del användas för annat än medlemmarnas ekonomiska nytta. I och för sig torde medlemmarna, om de är ense, kunna sätta sig över sådana stadgebestämmelser. Likväl framstår behovet av särskilda lagregler för detta slag av föreningar inte som särskilt stort. Enligt vår mening bör det därför inte införas någon särskild kategori av ekonomiska föreningar med utpräglade sociala ändamål.
Det kan tilläggas att behovet av en sådan reglering sannolikt hade varit ett annat om det hade varit möjligt att inom en ekonomisk förenings ramar driva verksamhet där det är gynnandet av ett socialt intresse, i stället för främjandet av medlemmarnas ekonomiska intresse, som är det dominerande ändamålet. Såsom vi återkommer till i avsnitt 6.5 anser vi emellertid att den ekonomiska föreningsformen liksom hittills bör vara förbehållen föreningar vars huvudsakliga syfte är att främja medlemmarnas ekonomiska intresse.
Andra faktorer
Som redan nämnts finns det vissa skillnader mellan föreningar där medlemmarna fattar beslut vid föreningsstämma och föreningar som har valt att tillämpa fullmäktigesystemet. Systemet med fullmäktige används framförallt i större ekonomiska föreningar. Denna omständighet kan synas tala för att användningen av fullmäktige skulle kunna ligga till grund för en avgränsning mellan olika kategorier av ekonomiska föreningar. Det är också medlemmarna själva som väljer om de vill tillämpa fullmäktigesystemet eller inte. En kategoriindelning av detta slag skulle därför, kan det hävdas, bli både tydlig och förutsägbar.
Fullmäktigesystemet är emellertid främst ett sätt att på ett smidigt vis organisera beslutsfattandet i större föreningar. Att en förening tillämpar ett fullmäktigesystem behöver inte innebära att föreningens förhållanden i andra avseenden är sådana att en särreglering av föreningen är motiverad. Det är mot denna bakgrund tveksamt om det är lämpligt att använda förekomsten av fullmäktige för att mera
349
Ett flexiblare regelverk SOU 2010:90
generellt dela upp ekonomiska föreningar i olika kategorier. Vi föreslår därför inte heller en generell kategoriindelning av detta slag.
En kategoriindelning utifrån medlemmarnas beslut?
Som har framgått av avsnitt 5.3 utgår indelningen av aktiebolag i privata och publika aktiebolag från stiftarnas eget beslut. Lagen lämnar således fritt för stiftarna att själva bestämma om bolaget ska tillhöra den ena eller den andra kategorin. Det är också möjligt för aktieägarna att senare besluta om att byta bolagskategori. För stiftarna/aktieägarna kan valet av den ena eller andra kategorin ha fördelar av olika slag. Valet av den privata bolagskategorin innebär att bolaget slipper en del bestämmelser som kan uppfattas som administrativt betungande. Genom att i stället underkasta sig de strängare regler som gäller för publika aktiebolag kan stiftarna/aktieägarna sannolikt öka omvärldens förtroende för bolaget och därigenom stärka dess anseende. Det är tänkbart att det även bland de ekonomiska föreningarna finns de som på liknande sätt skulle vilja underkasta sig ett striktare regelverk för att därigenom öka omvärldens förtroende för föreningen. Är detta tillräcklig anledning att även för de ekonomiska föreningarnas del införa en kategoriindelning som grundar sig på föreningarnas eget val och alltså inte bestäms av sådana faktorer som t.ex. storlek, medlemsantal eller liknande?
För att en sådan kategoriindelning ska vara ändamålsenlig krävs det att lagstiftaren också identifierar de regler som bör skilja sig åt mellan de båda kategorierna. De delar av regelverket som här skulle kunna vara av intresse är bl.a. reglerna om kapitalskydd samt reglerna om föreningens organisation. Man skulle t.ex. kunna tänka sig att det för den ena föreningskategorin, men inte för den andra, uppställdes krav på årliga avsättningar till reservfond eller särskilt strikta begränsningar för värdeöverföringar från föreningen. Man skulle också kunna tänka sig att det för den ena föreningskategorin, men inte för den andra, uppställdes särskilda krav på verkställande direktör eller revisor.
En kategoriindelning av detta slag låter sig enligt vår mening i och för sig väl genomföras. Den skulle emellertid riskera att öka regelverkets komplexitet och minska dess överskådlighet. Den bör därför inte införas annat än om det finns goda skäl för ett sådant system. Enligt vår mening kan de fördelar som en kategori-
350
SOU 2010:90 Ett flexiblare regelverk
indelning utifrån medlemmarnas eget beslut skulle ge lika väl uppnås genom att föreningarna får möjlighet att i sina stadgar skräddarsy de lösningar som passar dem bäst. Det finns därför inte tillräckliga skäl att införa en kategoriindelning av det slag som finns i aktiebolagslagen.
5.5.3 Fler dispositiva bestämmelser
Förslag: Det införs flera nya möjligheter för medlemmarna i ekonomiska föreningar att genom stadgebestämmelser själva reglera olika frågor, däribland regler om investerande medlemmar, revision, externt bedriven verksamhet och utbetalningar i samband med medlems avgång.
Vi föreslår alltså ingen generell särreglering för olika typer av ekonomiska föreningar. Den önskvärda ökade flexibiliteten bör i stället uppnås genom att det – i linje med våra direktiv – införs ett ökat antal dispositiva bestämmelser, bestämmelser som ger den enskilda ekonomiska föreningen ökade möjligheter att organisera sin verksamhet på det sätt som passar den bäst.
Sålunda föreslår vi att ekonomiska föreningar bör ges ökade möjligheter att bestämma över formen för den bedrivna verksamheten. Enligt den nuvarande föreningslagen kan en ekonomisk förening bedriva sin verksamhet i föreningen, i ett helägt dotterföretag eller i ett delägt företag vars övriga delägare är kooperativa associationer (se 1 kap. 1 § fjärde stycket föreningslagen). Av skäl som redovisas närmare i avsnitt 6.6.1 föreslår vi att en ekonomisk förening i sina stadgar ska kunna ta in bestämmelser som medger att den även kan bedriva en stor del av sin verksamhet i andra företag än vad som är tillåtet i dag, t.ex. i ett delägt bolag, vars övriga ägare inte är ekonomiska föreningar, eller i ett helt fristående företag.
Vidare föreslår vi i avsnitt 11 att bestämmelserna om revision i ekonomiska föreningar ska vara dispositiva i mindre och medelstora föreningar. Vi föreslår också regler om ett enklare slag av granskning, s.k. allmän granskning. Härigenom blir det möjligt för merparten av de ekonomiska föreningarna, nämligen de som har en verksamhet som inte överstiger de i lagen angivna gränsvärdena, att
351
Ett flexiblare regelverk SOU 2010:90
352
genom stadgebestämmelser välja den form av granskning av föreningens förhållanden som är anpassad för den enskilda föreningens behov.
Vi föreslår också nya bestämmelser om s.k. investerande medlemmar, se avsnitt 6.5.2. Genom dessa inrättas det en möjlighet för en ekonomisk förening att i stadgarna besluta att också den eller de som inte har för avsikt att delta i föreningens verksamhet kan antas som medlemmar i föreningen.
I avsnitt 8.4.3 föreslår vi också vissa jämkningar i bestämmelserna om medlemsinträde. Vi bedömer att dessa kommer att öka föreningens möjligheter att säga nej till nya medlemmar, om en ökning av medlemsantalet skulle innebära ekonomiska risker för föreningens verksamhet.
I avsnitt 12.5.4 föreslår vi dessutom att vissa slag av föreningar (”arbetskooperativ”) ska kunna införa stadgebestämmelser om att avgående medlemmar ska kunna, med vissa begränsningar, få ut sin andel i föreningens fria egna kapital. En sådan ordning förväntas bl.a. öka medlemmars investeringsvilja i föreningen.
Redan i dag gäller en oskriven princip om ”samtliga medlemmars samtycke”. Innebörden i denna är att sådana bestämmelser i lagen som är uppställda enbart till medlemmarnas skydd får frångås om samtliga berörda medlemmar samtycker till det. Som en följd av detta har i synnerhet medlemmarna i mindre föreningar möjlighet att organisera beslutsfattande m.m. på ett informellt sätt; principen innebär ju att sådana i lagen intagna formaliaregler som är uppställda enbart till medlemmarnas skydd inte behöver iakttas om samtliga berörda medlemmar godtar det. Vi föreslår att principen tas in i lagtexten (se 1 kap. 2 § i förslaget till ny föreningslag). Principen kommer därmed att synliggöras bättre än i dag.
6 Grunddragen hos en ekonomisk förening
6.1 Inledning
I detta avsnitt behandlar vi olika grundläggande frågor kring begreppet ”ekonomisk förening”, i synnerhet vilka villkor som måste vara uppfyllda för att en association ska kunna godtas som en ekonomisk förening.
I utredningsdirektiven omnämns särskilt frågorna om utformningen av det s.k. kooperativa kravet och det s.k. huvudsaklighetskriteriet. Men i uppdraget ingår även att se över lagens krav på att ändamålet med en ekonomisk förenings verksamhet ska vara att främja medlemmarnas ekonomiska intressen och att överväga om definitionen av ekonomisk förening också i övrigt är ändamålsenligt utformad.
Enligt direktiven ska vi även överväga om möjligheterna för ekonomiska föreningar att bedriva kooperativ verksamhet i delägda företag bör utvidgas. Vi ska dessutom ta ställning till om det bör införas en möjlighet för föreningar att ha s.k. investerande medlemmar.
6.2 Föreningslagens definition av ekonomisk förening
6.2.1 Allmänt om definitionen av ekonomisk förening
Av 1 kap. 1 § föreningslagen framgår att en ekonomisk förening är en association som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet. Detta ska ske genom att medlemmarna deltar i verksamheten som konsumenter
353
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
eller andra användare, som leverantörer, med egen arbetsinsats, genom att använda föreningens tjänster, eller på annat liknande sätt.
Utmärkande för den ekonomiska föreningen är således att föreningen ska bedriva ekonomisk verksamhet som medlemmarna på något sätt ska delta i. Föreningens ändamål ska vara att främja medlemmarnas ekonomi. Lagtexten klargör inte om en förening, som uppfyller dessa kriterier, även kan bedriva annan verksamhet. Av förarbeten, doktrin och rättspraxis framgår emellertid att det i detta avseende gäller ett ”huvudsaklighetskriterium”; verksamheten kan ha andra inslag utan att sammanslutningen för den skull förlorar karaktären av ekonomisk förening under förutsättning att associationen huvudsakligen framträder som en ekonomisk förening.
6.2.2 Medlemmarnas deltagande i verksamheten – det kooperativa kravet
Kravet på att medlemmarna ska delta i föreningens verksamhet brukar kallas det kooperativa kravet. Det infördes genom 1951 års föreningslag, i syfte att tydliggöra skillnaden mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar. I förarbetena uttalades då att kravet innebär att medlemmarna på ett positivt sätt ska vara engagerade i verksamheten som sådan. Det sades vidare att medlemmarnas deltagande inte får vara inskränkt till att åtnjuta avkastning på kapital som hade satts in i företaget.1
Det kooperativa kravet innebär således att föreningens medlemmar inte endast ska vara föreningens ägare, utan de förutsätts också delta i föreningens verksamhet. Medlemmarna kan därför sägas ha dubbla roller i föreningen och agerar dels som ägare, dels som nyttjare av föreningens tjänster.
I de konsumentkooperativa föreningarna, exempelvis inom dagligvaruhandeln och oljekooperationen, deltar medlemmarna såsom konsumenter av de varor som föreningarna säljer. I de producentkooperativa föreningarna, dit lantbrukskooperationen traditionellt räknas, agerar medlemmarna genom att leverera råvaror eller andra produkter till föreningarna för försäljning eller förädling. Medlemmarna kan även använda verksamheten för inköp av produkter till sin egen näringsverksamhet. I ett arbetskooperativ, exempelvis en personalägd förskola, deltar medlemmarna med sin arbetsinsats.
1 Se prop. 1951:34 s. 78 f.
354
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
extensivt.
Det är i synnerhet det kooperativa kravet som gör att den ekonomiska föreningen i rättsligt hänseende skiljer sig tydligt från aktiebolaget. Aktiebolagslagen ställer inte något krav på att en aktieägare ska delta i bolagets verksamhet annat än med sin kapitalinsats; föreningslagen, å andra sidan, godtar inte medlemskap som inskränker sig till en kapitalinvestering i verksamheten. Medlemmarna måste ha för avsikt att delta, mer eller mindre frekvent, i föreningens verksamhet. Det åligger styrelsen att vid en presumtiv medlems ansökan ta ställning till om denne kan förväntas delta i föreningsverksamheten. Om så inte bedöms vara fallet, ska medlemskap nekas.
6.2.3 Ekonomisk verksamhet – verksamhetskravet
En ekonomisk förening ska bedriva ekonomisk verksamhet av något slag (det s.k. verksamhetskravet). Därmed avses att verksamheten ska vara kommersiell, industriell, finansiell eller på annat sätt affärsmässigt organiserad.2 Begreppet ekonomisk verksamhet har ungefär samma innebörd som begreppet näringsverksamhet men vissa skillnader mellan begreppen kan urskiljas (se närmare nedan).3I Bolagsverkets registreringspraxis har begreppet ekonomisk verksamhet kommit att tolkas relativt
En förening som har till ändamål att främja sina medlemmars ekonomi men gör detta utan att bedriva ekonomisk verksamhet kan inte registreras som en ekonomisk förening. Den utgör i stället en ideell förening. Så är fallet med exempelvis fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och hyresgästföreningar.
Närmare om begreppet näringsverksamhet
Begreppet näringsverksamhet förekommer inom skilda rättsområden, såsom bl.a. redovisningslagstiftningen, civilrätten och skatterätten.
I den numera upphävda bokföringslagen (1976:125; 1976 års bokföringslag) användes begreppet ”näringsidkare” för att i visst avseende avgränsa kretsen bokföringsskyldiga. Begreppet omfattade varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedrev verksamhet av ekonomisk art. Något krav på att verksamheten skulle bedrivas i vinstsyfte uppställdes inte och begreppet var därför vidare
2 Se SOU 1949:17 s. 73. 3 Se S. Johansson, Nials Svensk associationsrätt i huvuddrag, 9 uppl., s. 41.
355
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
än det skatterättsliga rörelsebegreppet. I den nu gällande bokföringslagen (1999:1078) har ”näringsidkare” i stället innebörden ”den som bedriver näringsverksamhet”. I förarbetena kommenteras detta på följande sätt (se prop. 1998/99:130 del 1 s. 381):
Uttrycket ”näringsverksamhet” är avsett att ha väsentligen den innebörd som motsvarar begreppet ”näringsidkare” i hittills gällande rätt. Begreppet skall fattas i vidsträckt mening, såsom är fallet i t.ex. konsumentköplagen (1990:932). Det innebär att näringsverksamhet skall anses omfatta all verksamhet som är av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig (se prop. 1989/90:89 s. 60). /…/ Verksamhetens omfattning har inte någon avgörande betydelse för bokföringsskyldigheten. En hantverkare som driver sin verksamhet i liten skala blir ändå bokföringsskyldig, om det yrkesmässiga momentet är uppfyllt. Kravet på yrkesmässighet innebär å andra sidan att den som vid sidan av sin egentliga sysselsättning åtar sig smärre hantverkssysslor för annans räkning som regel inte kan anses bedriva näringsverksamhet./…/ Andra omständigheter som kan vägas in i bedömningen av om en person är bokföringsskyldig är omsättningshastigheten på försålda varor eller tjänster och förekomsten av omkostnader i verksamheten. En helhetsbedömning måste alltså ske i det enskilda fallet. Härvid kan ledning ofta hämtas från hur verksamheten bedöms skattemässigt; skall verksamheten beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet är den normalt bokföringspliktig.
Begreppen ”näringsverksamhet” och ”näringsidkare” förekommer också inom civilrätten, bl.a. i konsumentköplagen (1990:932). Även där anses uttrycken omfatta varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betraktas som yrkesmässig. Inte heller civilrättsligt uppställs något krav på att verksamheten ska drivas i vinstsyfte.4
Inom skatterätten används begreppet näringsverksamhet i bl.a. inkomstskattelagen (1999:1229). Av 13 kap. 1 § inkomstskattelagen framgår att med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Rekvisitet ”yrkesmässig” avser att verksamheten ska bedrivas varaktigt och ha vinstsyfte. Kriterierna för näringsverksamhet inom området för inkomstskatt är därför varaktighet, självständighet och vinstsyfte. I fråga om juridiska personer kan det dock ifrågasättas om kravet på vinstsyfte i egentlig mening verkligen upprätthålls i praktiken. Kravet är i vart fall mycket uttunnat.5
4 Se prop. 1989/90:89 s. 60, förarbetena till firmalagen (1974:156)prop. 1974:4 s. 200 och förslaget till ny kommissionslag, prop. 2008/09:88 s. 89. 5 Se SOU 1995:63 s. 128.
356
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
Sammanfattningsvis kan sägas att begreppet näringsverksamhet, såsom det kommer till uttryck i civilrätten och i redovisningslagstiftningen, är ett vidare begrepp än näringsverksamhet på skatterättens område. Det är framförallt kravet på vinstintresse som skiljer begreppen åt. Inom skatterätten finns, i varje fall i formellt hänseende, ett krav på vinstintresse för att fråga ska vara om näringsverksamhet. Civilrättsligt kan en verksamhet vara att anse som näringsverksamhet trots att den bedrivs utan något egentligt vinstsyfte. Gemensamt för de olika begreppen är dock att det ska vara fråga om verksamhet av ekonomisk natur och att den ska vara av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig.
6.2.4 Främjande av medlemmarnas ekonomiska intressen – ändamålskravet
En ekonomisk förening ska ha till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Detta brukar benämnas ändamålskravet. Främjandet ska, som huvudregel, ske genom något slag av samhandel mellan medlemmarna och föreningen.
I konsumentkooperativa föreningar främjas medlemmarnas intressen genom att de får lägre priser på varor. Medlemmarnas ekonomi gynnas i en producentförening genom att medlemmarna får lönsam avsättning för sina produkter och möjlighet att köpa in varor till den egna verksamheten till bra priser. I ett arbetskooperativ erbjuds medlemmarna möjlighet till försörjning, medan en ekonomisk förening som fungerar som samverkansform för företagare kan skapa ekonomisk nytta för medlemmarna i form av lägre kostnader för vissa varor och tjänster. Medlemmarnas ekonomi kan främjas inte bara genom högre inkomster eller lägre kostnader utan även genom att föreningens verksamhet minskar medlemmarnas levnads- eller arbetskostnader. Ett ekonomiskt främjande föreligger också när föreningens verksamhet gör det möjligt för medlemmarna att överhuvudtaget få tag på önskade varor eller tjänster eller att få avsättning för egenproducerade varor eller tjänster.6
En förening förutsätts samhandla med sina medlemmar på företagsekonomiskt sunda villkor. Det finns emellertid inte något civilrättsligt krav på att föreningen i avtalsrelationen med medlemmarna ska göra någon egentlig vinst. I förhållande till tredje man – en icke-medlem som handlar med föreningen – är dock verksam-
6 Se SOU 1984:9 s. 133 f.
357
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
heten vanligtvis inriktad på att bereda föreningen vinst. En konsekvens av att det är medlemmarnas ekonomi som ska främjas är emellertid att föreningen inte har något eget vinstintresse. Efter en nödvändig konsolidering av verksamheten ska föreningen därför i princip dela ut verksamhetens överskott till medlemmarna.7 Sådan vinstutdelning utgör också en del av medlemsnyttan.
Kravet på att föreningens verksamhet ska främja medlemmarnas ekonomiska intressen får till följd att en ekonomisk förening inte kan användas för verksamheter som bedrivs i huvudsak för andra ändamål, exempelvis för att främja ett socialt, kulturellt eller politiskt intresse. Sådan verksamhet får i stället drivas i någon annan associationsform, t.ex. som en ideell förening.
6.2.5 Huvudsaklighetskravet
En ekonomisk förenings verksamhet får ha även icke-kooperativa inslag. Så får det exempelvis förekomma handel med andra än medlemmar. En förening får också, utöver själva grundverksamheten, bedriva viss annan verksamhet, t.ex. kapitalplaceringar. Så är fallet även om den andra verksamheten saknar nödvändigt samband med den kooperativa verksamheten. En ekonomisk förening kan också ha ett blandat syfte, så att syftet inte endast är att främja medlemmarnas ekonomi utan också att exempelvis främja ett ideellt intresse. För att en förening, vars verksamhet eller syfte endast delvis uppfyller föreningslagens krav, ska klassificeras som en ekonomisk förening krävs emellertid att föreningen i huvudsak framträder som en ekonomisk förening.8 Detta krav utgör huvudsaklighetskravet.
Detta huvudsaklighetskrav får betydelse bl.a. vid Bolagsverkets prövning av registreringsansökningar. Om stadgarna är utformade så att huvudsaklighetskriteriet inte är uppfyllt, ska registrering i princip vägras. I förarbetena till den nuvarande föreningslagen har uttalats att huvudsaklighetskravet enligt rådande registreringspraxis, i associationsrättslig mening, torde anses uppfyllt om verksamheten till mer än hälften består av ekonomisk verksamhet.9 Huvudsaklighetskravet gäller även i föreningens fortsatta verksamhet. En ekonomisk förening där den icke-ekonomiska verksamheten blir den klart dominerande verksamheten i föreningen torde sålunda i
7 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 37. 8 Se prop. 1986/87:7 s. 78. 9 Se prop. 1999/2000:88 s. 13.
358
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
princip vara skyldig att gå i likvidation (se 11 kap. 4 § första stycket 2 föreningslagen). Detsamma gäller om verksamheten huvudsakligen kommer att inriktas på tillhandahållande av tjänster till utomstående.
Huvudsaklighetskravet får även betydelse för bedömningen av om en verksamhet som bedrivs i form av en ideell förening egentligen är av sådan art att det i själva verket är fråga om en oregistrerad ekonomisk förening. Eftersom en oregistrerad ekonomisk förening inte har någon rättskapacitet, innebär detta bl.a. att medlemmarna kan vara ansvariga för föreningens skulder.
I praktiken är det svårt att bedöma när huvudsaklighetskravet är uppfyllt. Detta medför i sin tur besvärliga tillämpningssvårigheter och praktiska problem (såsom i det nyss nämnda exemplet med den ideella föreningen som i själva verket är en oregistrerad ekonomisk förening). I NJA 2000 s. 365 har Högsta domstolen konstaterat att det inte är möjligt att dra några fasta gränser för huvudsaklighetskravets tillämpning. Enligt domstolen finns det emellertid ett inte obetydligt utrymme för att inom ramen för en ideell förening med självständig rättskapacitet bedriva sådan verksamhet som avses i 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen, även i sådana fall då det skulle ha varit möjligt att i stället välja den registrerade ekonomiska föreningen som form för verksamheten.
6.3 Möjligheter att bedriva kooperativ verksamhet i andra juridiska personer
Tidigare kännetecknades ekonomiska föreningar regelmässigt av att den kooperativa verksamheten bedrevs i föreningen. På senare år har det, framförallt inom de större kooperativa företagen, vuxit fram behov av att organisera den kooperativa verksamheten i nya strukturer, där bl.a. ägandet och verksamheten skiljs åt i olika juridiska personer. Föreningslagen har i några avseenden anpassats till dessa behov.
6.3.1 Verksamhet i dotterbolag
Redan föreningslagens ursprungliga lydelse medgav att en ekonomisk förening bedrev viss kooperativ verksamhet i ett dotterföretag utan att föreningen för den skull förlorade sin kooperativa karaktär.10
10 Se prop. 1996/97:163 s. 22.
359
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
Sedan dess har möjligheten att bedriva verksamheten i dotterföretag successivt utökats.
År 1998 öppnade lagstiftaren upp för att en ekonomisk förening skulle kunna bedriva hela sin kooperativa verksamhet i ett dotterföretag och samtidigt behålla sin rättsliga status som ekonomisk förening (se 1 kap. 1 § tredje stycket 1 föreningslagen). En förutsättning för detta var att verksamheten bedrevs i ett av moderföreningen helägt dotterföretag. Kravet på att dotterföretaget skulle vara helägt syftade till att ge garantier för att såväl moderföreningen som dess medlemmar hade inflytande över verksamheten och att samtliga vinster som uppkom i dotterföretaget tillfördes moderföreningen.11
Sedan den 1 juli 2006 är det också möjligt för en moderförening att driva verksamheten i ett delägt företag. En förutsättning för detta är dock att även övriga delägare är ekonomiska föreningar eller motsvarande juridiska personer med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES; se 1 kap. 1 § tredje stycket 2 föreningslagen). Förändringen motiverades främst av pågående omorganisationer inom konsumentkooperationen, vilka hade medfört ett behov av att kunna bedriva verksamhet även i delägda företag. För att förändringen inte skulle riskera att urholka föreningarnas kooperativa karaktär begränsades dock kretsen av övriga delägare till andra ekonomiska föreningar. I syfte att underlätta samverkan mellan kooperativa företag inom EU jämställdes i detta hänseende motsvarande utländska personer med hemvist inom EES med ekonomiska föreningar.12
Lagen tillåter också att en ekonomisk förening bedriver sin verksamhet i ett företag som föreningen har ett endast indirekt ägande i, under förutsättning att detta företag är helägt av ett sådant företag som nyss har sagts (se 1 kap. 1 § tredje stycket 3 föreningslagen).
6.3.2 Medlemsfrämjande föreningar
Med anledning av organisationsförändringar inom främst konsumentkooperationen infördes år 2000 bestämmelser om s.k. medlemsfrämjande föreningar (se 1 kap. 1 § tredje stycket föreningslagen).
11 Se prop. 1996/97:163 s. 23. 12 Se prop. 2005/06:84 s. 9 f.
360
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
Ekonomiska föreningar har traditionellt organiserat sig enligt den s.k. originära modellen, som innebär att lokala ekonomiska föreningar (primärföreningar) bedriver affärsverksamhet där de egna medlemmarna deltar. Primärföreningarna äger andelar i en större centralorganisation (en sekundärförening) som sköter vissa övergripande frågor. Inom konsumentkooperationen har primärföreningarna traditionellt bedrivit dagligvaruhandel i butik till sina medlemmar, medan Kooperativa Förbundet (KF) såsom sekundärförening har ansvarat för produktion och inköp av varor och annat stöd till de lokala föreningarna.13
Under 1990-talet påbörjades en omorganisation av konsumentkooperationen i syfte att effektivisera verksamheten och uppnå storskalighets- och samordningsfördelar. Omorganisationen innebar bl.a. att primärföreningarna överförde sin affärsverksamhet till sekundärföreningen. Numera samhandlar primärföreningarnas medlemmar vanligtvis med sekundärföreningen. Ansvaret för medlemsverksamheten och för relationen med medlemmarna finns hos primärföreningarna som därmed främst får karaktären av ”medlemsfrämjande föreningar”. Primärföreningarna och deras medlemmar utövar sitt inflytande över affärsverksamheten via sitt ägande i KF. Denna organisationsmodell brukar kallas fördelningsmodellen.14
De medlemsfrämjande föreningarna uppfyller inte föreningslagens krav på att en ekonomisk förening ska bedriva ekonomisk verksamhet som medlemmarna deltar i; medlemmarna samhandlar ju inte med de föreningar som de är medlemmar i utan endast med sekundärföreningarna. Detta föranledde den inledningsvis nämnda anpassningen av föreningslagen. Denna innebär att en förening, som inte uppfyller de sedvanliga rekvisiten för en ekonomisk förening, ändå ska anses som en ekonomisk förening, om den uppfyller följande tre villkor. Föreningen ska för det första ha till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att verka för att de deltar som exempelvis konsumenter, producenter eller arbetstagare i ekonomisk verksamhet som bedrivs av en eller flera andra ekonomiska föreningar. Föreningen (”primärföreningen”) ska således aktivt främja medlemmarnas samhandel med den eller de andra föreningarna (”sekundärföreningarna”). För det andra ska primärföreningens tillgångar till övervägande del bestå av andelar i den eller de andra sekundärföreningarna. Med rekvisitet ”övervägande del” avses att mer än hälften av primärföreningens till-
13 Se prop. 1999/2000:88 s. 11. 14 Se prop. 1999/2000:88 s. 12.
361
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
gångar ska bestå av andelar i sekundärföreningen.15 Som ett tredje krav gäller att sekundärföreningarna måste vara ekonomiska föreningar, dvs. de måste utgöra föreningar vilkas verksamhet i huvudsak består av samhandel med medlemmarna. En sekundärförening kan därför inte vara en medlemsfrämjande förening.
6.4 Definitionen av kooperativt företagande i viss utländsk rätt
6.4.1 Nordisk rätt
Danmark
Den danska loven om visse erhvervsdrivende virksomheder16 är tillämplig på verksamheter som har till ändamål att främja deltagarnas ekonomiska intressen genom näringsverksamhet (erhvervsdrift). Kravet på att syftet med verksamheten ska vara främjande av ekonomiska intressen genom näringsverksamhet är inspirerat av svensk rätt och har införts i syfte att skilja mellan näringsdrivande och ideella verksamheter.17
Lagen, som även är tillämplig på andra associationer, innehåller följande definition av ett andelsselskab18:
Med ett andelsselskab (andelsforening) förstås i denna lag en verksamhet som omfattas av 2 §, första eller andra styckena, eller 3 §, om ändamålet är att verka för att främja deltagarnas ömsesidiga intressen genom deras deltagande i verksamheten som köpare, leverantörer eller på liknande sätt, och där verksamhetens överskott, bortsett från normal förräntning på insatt kapital, antingen fördelas mellan medlemmarna i förhållande till deras del av verksamhetens omsättning eller stannar kvar i verksamheten.
Utmärkande för ett danskt andelsselskab är således att det ska ha till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom näringsverksamhet och att medlemmarna ska delta i verksamheten. Ett annat utmärkande drag är att överskottet ska fördelas på visst sätt.
15 Se prop. 1999/2000:88 s. 20. 16 Se Lovbekendtgørelse 2006-06-15 nr 651 om visse erhvervsdrivende virksomheder. 17 Se J. Heje Mikkelsen m.fl., Erhvervsdrivende virksomheder – en lovkommentar, 2 udg., s. 29. 18 Se 4 § lov om visse erhvervsdrivende virksomheder.
362
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
Finland
Finsk rätt innehåller följande definition av ett andelslag.
Ett andelslag är en sammanslutning vars medlemsantal och andelskapital inte är bestämda på förhand. Ett andelslag bedriver, i avsikt att stödja medlemmarnas ekonomi eller näringsutövning, ekonomisk verksamhet så att medlemmarna nyttjar andelslagets tjänster eller tjänster som andelslaget tillhandahåller med hjälp av en dottersammanslutning eller på annat sätt. I ett andelslags stadgar kan dock bestämmas att andelslagets uppgift ska vara att gemensamt fullfölja ett i huvudsak ideellt syfte.19
Ett andelslag är en öppen association på det sättet att medlemsantalet inte är fastställt på förhand. Andelslaget ska bedriva kooperativ verksamhet genom att medlemmarna ska använda sig av andelslagets tjänster. Ändamålet med andelslagets verksamhet ska vara att stödja medlemmarnas ekonomi men ett andelslag kan även ha ett i huvudsak ideellt ändamål. Det ideella ändamålet kan t.ex. vara att främja kooperationsidén, antingen inom ett visst verksamhetsområde eller generellt. Andelslagets syfte kan också vara allmännyttigt.20
Det är möjligt att bedriva verksamheten i andelslaget eller i en dottersammanslutning men verksamheten kan även bedrivas ”på annat sätt”. I den finska lagens förarbeten exemplifieras detta med att andelslaget kan tillhandahålla avtalsenliga medlemstjänster. Bestämmelserna om ”på annat sätt” tillkom år 2001 och syftet med nyregleringen var att andelslaget ska kunna tillhandahålla medlemstjänster på det sätt som det anser vara ändamålsenligt. Medlemstjänsterna kan exempelvis tillhandahållas via ett eller flera koncernföretag.21 Det är också möjligt att tjänsterna tillhandahålls av ett helt fristående företag, till vilket den enda kopplingen är ett avtal mellan andelslaget och företaget. En sådan lösning är dock ovanlig i praktiken.
19 Se 1 kap. 2 § lag om andelslag 28.12.2001/1488. 20 Se RP 176/2001 rd s. 33. 21 Se RP 176/2001 rd s. 32.
363
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
Norge
I norsk rätt definieras ett samvirkeforetak på följande sätt.
Med samvirkeforetak avses en sammanslutning som har till huvudsakligt ändamål att främja sina medlemmars ekonomiska intressen genom att de deltar i verksamheten som köpare, leverantörer eller på annat liknande sätt. Dessutom gäller
• att avkastningen, förutom normal förräntning på insatt kapital, antingen stannar kvar i verksamheten eller fördelas bland medlemmarna i förhållande till deras omsättning med samvirkeforetaket, och
• att inte någon av medlemmarna har ett ekonomiskt ansvar för alla samvirkeforetakets skulder, eller för delar av skulderna om delarna tillsammans utgör samtliga skulder.22
Samhandeln med medlemmarna kan också ske i ett företag som samvirkeforetaket äger ensamt eller tillsammans med andra samvirkeforetak (däribland sekundärföreningar), dvs. ett hel- eller delägt dotterföretag. Detsamma gäller om den kooperativa verksamheten bedrivs i ett företag som ägs av ett sekundärsamvirke (sekundärförening).23
6.4.2 EG-förordningen med stadga för europakooperativ
SCE-förordningen innehåller följande beskrivning av ett europakooperativ.
Det huvudsakliga ändamålet med ett europakooperativs verksamhet ska vara att tillgodose medlemmarnas behov och/eller främja deras ekonomiska och sociala verksamhet, särskilt genom att ingå avtal med medlemmarna avseende tillhandahållande av varor eller tjänster eller utförande av arbete inom ramen för den verksamhet europakooperativet bedriver eller låter bedriva. Ett europakooperativ får även ha ändamålet att tillgodose sina medlemmars behov genom att främja deras deltagande i ekonomisk verksamhet, på det sätt som anges ovan, i ett eller flera europakooperativ och/eller nationella kooperativ. Ett europakooperativ får bedriva sin verksamhet genom ett dotterföretag.24
22 Se 1 kap. 1 § 2 Lov 2007-06-29 nr 81: Lov om samvirkeforetak (samvirkelova). 23 Se 1 kap. 1 § 3 samvirkelova. 24 Se artikel 1.3 i Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar).
364
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
Europakooperativets ändamål kan följaktligen vara av både ekonomisk och social karaktär men det är medlemmarnas behov och deras verksamhet som ska främjas. Detta kan särskilt ske genom att medlemmarna deltar på något sätt i verksamheten. Något absolut krav på deltagande uppställs dock inte. Ett europakooperativ kan vara ett s.k. medlemsfrämjande kooperativ och verksamheten får bedrivas i dotterföretag.
SCE-förordningen innehåller även bestämmelser om s.k. stödmedlemmar eller investerande medlemmar. Enligt artikel 14.1 får, om lagstiftningen i den medlemsstat där europakooperativet har sitt säte medger det, i stadgarna för ett europakooperativ föreskrivas att personer som inte räknar med att använda eller producera kooperativets varor och tjänster får antas som investerande medlemmar (stödmedlemmar). Sådana medlemmar har rösträtt och villkoren för rösträtten och för beslutsförheten i kooperativet ska bestämmas närmare av lagstiftningen i den medlemsstat där europakooperativet har sitt säte.
Det står medlemsländerna fritt att välja om man vill tillåta investerande medlemmar i de europakooperativ som faller under respektive medlemsstats lagstiftning. I svensk rätt har möjligheten till investerande medlemmar inte utnyttjats. Som skäl för detta har uttalats att kravet på deltagande i verksamheten utgör en grundbult i den svenska lagstiftningen för ekonomiska föreningar. Att göra avkall på detta krav såvitt gäller europakooperativ har ansetts mindre väl förenlig med den svenska synen på kooperativ verksamhet och skulle även leda till en obalans mellan svenska ekonomiska föreningar och europakooperativ med säte i Sverige.25
6.4.3 Viss annan europeisk rätt
Frankrike
Fransk rätt innehåller en relativt vid definition av ett kooperativt företag och ett kooperativ sägs vara ett bolag vars grundläggande ändamål är något av följande:26
1. att för sina medlemmar minska kostnaden eller försäljningspriset
på varor och tjänster,
25 Se prop. 2005/06:150 s. 149 f. 26 Se artikel 1, Loi nr 47-1775, från den 10 september 1947.
365
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
2. att öka kvaliteten på varor som säljs till medlemmar eller på
varor som medlemmarna producerar och som säljs till konsumenter, eller
3. att, mer brett, möta medlemmarnas behov och främja deras sociala
och ekonomiska intressen och ge dem möjlighet till utbildning.
Lagen föreskriver uttryckligen att ett kooperativ kan vara verksamt inom samtliga branscher.
Tyskland
Även i tysk rätt är definitionen av vad som utgör en ekonomisk förening förhållandevis vid. En ekonomisk förening sägs vara en sammanslutning där medlemsantalet inte är begränsat och vars syfte inriktas på att främja medlemmarnas ekonomi eller deras sociala eller kulturella intressen genom gemensamt bedriven affärsverksamhet.27
6.5 En vidare definition av ekonomisk förening
6.5.1 Förändringar i definitionen av ekonomisk förening?
Bedömning: Även i fortsättningen bör det av lagen framgå att en ekonomisk förening ska bedriva ”ekonomisk verksamhet” och att den ska ”främja” vissa intressen. Förslag: Kravet på att medlemmarna ska delta i verksamheten görs mer flexibelt. Den verksamhet som medlemmarna ska delta i ska i viss utsträckning kunna utgöras av verksamhet som drivs genom ett företag som den ekonomiska föreningen har träffat avtal om detta med.
Tillämpningen av föreningslagens rekvisit för vad som är en ekonomisk förening är inte helt okomplicerad. Det kan vara svårt att i det enskilda fallet fastställa det närmare innehållet i begrepp som ”eko-
27 Se 1 kap. 1 § Gesetz betreffend die Erwerbs- und Wirtschaftsgenossenschaften. ”Gesellschaften von nicht geschlossener Mitgliederzahl, deren Zweck darauf gerichtet ist, den Erwerb oder die Wirtschaft ihrer Mitglieder oder deren soziale oder kulturelle Belange durch gemeinschaftlichen Geschäftsbetrieb zu fördern (Genossenschaften), erwerben die Rechte einer ”eingetragenen Genossenschaft” nach Maßgabe dieses Gesetzes.”
366
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
nomisk verksamhet”, ”främja” och ”delta”. Otydligheterna kan leda till att Bolagsverket nekar registrering av en rörelse som medlemmarna anser utgöra en ekonomisk förening. Tveksamheter kring innebörden av de aktuella kraven kan också leda till att den sammanslutning som medlemmarna anser vara en ideell förening vid en domstolsprövning bedöms uppfylla kriterierna för ekonomisk förening, vilket medför att föreningen saknar rättskapacitet. Det finns därför anledning att närmare granska några av de rekvisit som ställs upp i 1 kap. 1 § i den nuvarande föreningslagen och överväga om de bör förändras.
Ekonomisk verksamhet
En utgångspunkt för våra överväganden har varit att kravet att en ekonomisk förening ska bedriva ekonomisk verksamhet ska behållas och att detta krav även i fortsättningen ska utgöra del av definitionen av en ekonomisk förening. Den närmare innebörden av kravet är emellertid, som redan har påpekats, inte helt klar. Tidigare förarbeten anger endast att verksamheten ska vara kommersiell, industriell, finansiell eller på annat sätt affärsmässigt organiserad.28Vi har därför övervägt om innebörden i kravet kan förtydligas genom att begreppet ”ekonomisk verksamhet” ersätts med begreppet ”näringsverksamhet”.
En fördel med en sådan ordning är att begreppet näringsverksamhet förekommer och är definierat i flera olika sammanhang (se avsnitt 6.2.3), och därför kan synas vara tydligare än begreppet ekonomisk verksamhet. Ytterligare en fördel är att den ekonomiska föreningens karaktär av företag blir tydligare, något som i sin tur troligen skulle vara till fördel för associationsformens anseende och status.
Fördelarna med att ersätta ”ekonomisk verksamhet” med ”näringsverksamhet” ska emellertid inte överskattas. Såsom har framgått av avsnitt 6.2.3 har inte heller begreppet näringsverksamhet någon helt entydig innebörd; så har det t.ex. fått något olika utformning inom skatterätten respektive civilrätten. En förändrad terminologi behöver därför inte leda till ökad tydlighet. Till detta kommer att en sådan ändring sannolikt får till följd att tillämpningsområdet för associationsformen blir mera begränsat än vad som är önskvärt. Sålunda kan den civilrättsliga definitionen av begreppet ”näringsverk-
28 Se SOU 1949:17 s. 73.
367
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
samhet” uppfattas som snävare än ”ekonomisk verksamhet”. Näringsverksamhet i civilrättslig mening förutsätter ju att verksamheten är yrkesmässig, ett kriterium som inte torde vara uppfyllt i en del mindre ekonomiska föreningar. Detta kan medföra att en del av dagens ekonomiska föreningar hamnar utanför kriterierna för vad som utgör en ekonomisk förening. Vi är mot denna bakgrund inte beredda att föreslå att begreppet ”ekonomisk verksamhet” byts ut mot ”näringsverksamhet”.
Det kan dock finnas anledning att i vart fall motivledes förtydliga innebörden i ”ekonomisk verksamhet” något. Enligt vår mening bör ekonomisk verksamhet som utgör näringsverksamhet i redovisningsrättslig eller skatterättslig mening alltid anses som ekonomisk verksamhet i föreningsrättslig bemärkelse. Därutöver bör det föreningsrättsliga begreppet även omfatta viss annan verksamhet, också sådan som inte bedrivs yrkesmässigt. För att det ska vara fråga om ekonomisk verksamhet i denna ”vidare” mening bör det dock krävas att verksamheten är av ekonomisk art, att den är affärsmässigt eller på annat sätt planmässigt organiserad, att den har eller är avsedd att ha viss varaktighet och att den inte är avsedd att i huvudsak tjäna ett ideellt (icke-ekonomiskt) syfte.
Vi har övervägt om det nu sagda även bör komma till direkt uttryck i lagtexten. Vi bedömer dock att en så detaljerad definition skulle riskera att hämma utvecklingen av praxis på ett olyckligt sätt. Begreppet ”ekonomisk verksamhet” bör alltså inte definieras i lagtexten.
Främja
Kravet på att en ekonomisk förenings verksamhet ska främja medlemmarnas ekonomiska intressen kan uppfyllas på flera olika sätt. Kravet på sådant främjande torde i allmänhet få anses vara uppfyllt när föreningens verksamhet är en förutsättning för att medlemmen ska få sälja produkter eller få tillgång till arbete eller till varor och tjänster av viss art eller kvalitet. Medlemmarnas ekonomiska intressen kan givetvis också främjas genom att föreningens verksamhet leder till lägre utgifter eller högre inkomster för medlemmarna eller genom att verksamheten förhindrar att medlemmarna drabbas av utgifter som de annars skulle ha drabbats av.
Den ekonomiska nyttan för en förenings medlemmar ligger främst i deras rätt att i vid bemärkelse använda sig av föreningens tjänster
368
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
(samhandeln). Nyttan kan emellertid också bestå av en rätt att ta del av utdelning av överskott som har genererats inom föreningen. I en del föreningar – bl.a. sådana där det på grund av verksamhetens art går långt mellan de tillfällen då medlemmarna deltar i verksamheten – utgör utdelning på kapitalinsatsen (s.k. insatsränta) i själva verket ett viktigt led i beredandet av medlemsnytta. Enligt vår bedömning är detta väl förenligt med gällande rätt.
Begreppet ”främja” torde alltså redan idag kunna tolkas ganska vidsträckt. Något behov av att i lagtexten ytterligare definiera begreppet finns det enligt vår mening inte. Inte heller finns det något behov av att ge det en mera vidsträckt innebörd än det redan i dag kan anses ha.
Vi återkommer i avsnitt 6.5.3 till frågan om en ekonomisk förening även ska kunna ha annat ändamål än att främja medlemmarnas ekonomi.
Delta
En av våra utgångspunkter har varit att den ekonomiska föreningsformen även framdeles bör vara särskilt avpassad för kooperativ verksamhet. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att det kooperativa kravet ska bestå oförändrat. Vi har övervägt om kravet på medlemmars deltagande i föreningens verksamhet kan göras mer flexibelt eller möjligen inskränkas.
I de nordiska länder som vi har undersökt finns det regelmässigt krav på att medlemmarna deltar i verksamheten. I den finländska lagen om andelslag har detta formulerats som att medlemmarna ska nyttja andelslagets tjänster eller tjänster som andelslaget tillhandahåller genom ett dotterföretag eller på annat sätt. Kontinental rätt är inte lika entydig; fransk rätt innehåller sålunda en vidare definition av kooperativ, utan något uttryckligt krav på deltagande. Inte heller SCE-förordningen uppställer ett absolut krav på deltagande. I såväl fransk rätt som SCE-förordningen finns dock särskilda bestämmelser om s.k. investerande medlemmar, som inte har för avsikt att delta i verksamheten annat än genom kapitaltillskott. Sådana bestämmelser framstår rimligen som överflödiga om lagstiftningen inte hade uppställt en underförstådd huvudregel om medlemmarnas aktiva deltagande i föreningen.
Det kooperativa kravet förstärker den ekonomiska föreningens karaktär av personassociation (om detta begrepp, se avsnitt 2.1.1).
369
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
Om kravet på att medlemmarna på visst sätt ska delta i verksamheten helt tas bort, skulle det vara möjligt att inrätta föreningar där samtliga medlemmar enbart bidrar med kapital utan att engagera sig i verksamheten. Detta skulle enligt vår mening föra alltför långt och dessutom strida mot våra direktiv. Det kooperativa kravet bör därför även i fortsättningen utgå från att medlemmarna, i vart fall som huvudregel, deltar aktivt i verksamheten.
Det kooperativa kravet bör emellertid utformas så att det kan tillämpas på ett flexibelt sätt. Lika lite som i dag bör lagen ställa krav på att alla medlemmar fortlöpande deltar i verksamheten. Det bör vara möjligt att i stadgarna bestämma att medlemmar ska eller får delta på olika sätt. Lagen bör inte uppställa några hinder mot att vissa medlemmar deltar med större arbetsinsatser medan andra, som är mindre aktiva i föreningen, i stället bidrar med en större kapitalinsats. Huvudregeln bör dock även i fortsättningen vara att alla medlemmar ska ha en avsikt att delta aktivt i verksamheten; att enbart bidra med en kapitalinsats bör alltså inte vara tillräckligt. Såsom vi återkommer till i avsnitt 6.5.2 bör emellertid denna huvudregel förenas med en möjlighet för de föreningar som så önskar att anta s.k. investerande medlemmar.
Kravet på att medlemmarna ska delta i föreningens verksamhet bör även i övrigt utformas så att medlemmarnas deltagande kan ske på det sätt som passar den enskilda föreningen bäst. I detta sammanhang är den finska regleringen av intresse. Den tillåter inte bara att deltagandet sker genom att medlemmarna utnyttjar andelslagets tjänster (dvs. deltar i verksamhet som sker i andelslagets direkta regi), utan deltagandet kan också ske genom att medlemmarna utnyttjar tjänster som tillhandahålls på något annat sätt, t.ex. genom ett avtal mellan andelslaget och ett utomstående företag. ”Samhandeln” kan alltså ske med andra aktörer utan att andelslaget för den skull förlorar sin rättsliga status av andelslag. En sådan lösning ökar organisationens flexibilitet och ger den förutsättningar att organisera sin verksamhet på ett ändamålsenligt sätt. En ekonomisk förening kan därigenom se till att medlemmarna får del av de tjänster som föreningen ska tillhandahålla utan att föreningen själv bedriver hela den verksamhet genom vilken tjänsterna tillhandahålls. Föreningar vars verksamhet består i att tillgodose sina medlemmars behov av vissa tjänster kan då välja att i stället för att själva bedriva hela verksamheten sluta avtal med något annat företag som åtar sig att tillhandahålla några av de aktuella tjänsterna. Detta ger också möjlighet att öka kvaliteten på tjänsterna som medlemmarna använder sig
370
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
av. Om en förening saknar viss kompetens, kan den nämligen förlägga sådan verksamhet, som förutsätter denna kompetens, till ett annat företag utan att därigenom riskera att inte längre anses vara en ekonomisk förening.
Vi gör alltså bedömningen att kravet på att medlemmarna ska delta aktivt i föreningens verksamhet bör behållas såsom lagens huvudregel. Kravet bör emellertid utformas så flexibelt att det ger varje enskild förening goda möjligheter att organisera verksamheten på det sätt som passar den bäst. Det innebär bl.a. att det bör vara möjligt att förlägga en del av den kooperativa verksamheten utanför själva föreningen. De närmare förutsättningarna för detta återkommer vi till i avsnitt 6.6.
6.5.2 Investerande medlemmar
Förslag: Ekonomiska föreningar ska kunna anta medlemmar som inte har för avsikt att delta i föreningens verksamhet men som betalar medlemsinsats och har rösträtt, s.k. investerande medlemmar.
Nya regler om investerande medlemmar
Såsom har redovisats i avsnitt 6.5.1 gör vi bedömningen att huvudregeln även i fortsättningen bör vara att en ekonomisk förenings medlemmar ska ha för avsikt att delta i föreningens verksamhet. Det s.k. kooperativa kravet bör alltså bestå. Ett fullständigt upprätthållande av det kooperativa kravet, såsom det är utformat i dag, medför emellertid att det inte är möjligt för ekonomiska föreningar att ha vissa medlemmar som deltar aktivt i verksamheten och andra som endast bidrar med kapital. Vi har fått i uppdrag att överväga om det bör införas en möjlighet för föreningar att ha s.k. investerande medlemmar, dvs. medlemmar som inte har för avsikt att delta i föreningen på annat sätt än med en kapitalinsats (medlemsinsats) men som likväl har rösträtt i föreningen.
Det finns en rad exempel på utländska lagar som tillåter investerande medlemmar. I bl.a. Frankrike, Spanien och Italien tillåter den kooperativa lagstiftningen att ett kooperativ antar medlemmar som inte har för avsikt att använda sig av föreningens tjänster utan som enbart förutsätts bidra med kapital. Också SCE-förordningen
371
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
öppnar en möjlighet för europakooperativ att anta investerande medlemmar.
Det främsta argumentet för en sådan ordning torde vara att den kan underlätta föreningarnas kapitalförsörjning. Kapital kan tillföras från personer som själva inte har behov av eller är beredda att delta i föreningens verksamhet men som ändå är intresserade av att föreningen lever vidare och som vill att deras kapitalinsats ska vara förenad med ett visst mått av insyn och inflytande.
En ordning med investerande medlemmar är inte oproblematisk. Det finns en risk för att de investerande medlemmarnas intresse av verksamheten är av annat slag än de vanliga medlemmarnas; för vissa medlemmar kan fokus t.ex. komma att ligga på kapitalavkastning, medan andra medlemmar har fokus på den omedelbara nytta som verksamheten kan ge dem. Detta kan leda till minskad effektivitet i styrningen av föreningarna. Det finns också en risk för att kapitalintressen kommer i konflikt med verksamhetsintressena och att detta blir till men för de senare. I de länder där det finns lagstiftning om investerande medlemmar innehåller denna därför vanligen begränsningar i investerande medlemmars röstinnehav. Med dessa begränsningar vill man förhindra att kapitalintressena kommer att dominera över ”det kooperativa intresset”.
Frågan är då om det behov av kapitalanskaffning som svenska ekonomiska föreningar kan ha skulle kunna tillgodoses bättre om tänkbara investerare ges möjlighet att bli ”investerande medlemmar” med åtföljande rätt att utöva medlems insyn och inflytande i föreningen. Den frågan har en viss koppling till frågan om kooperativ verksamhet ska kunna bedrivas i delägda företag. Om lagen ger ökade möjligheter att bedriva den kooperativa verksamheten utanför den ekonomiska föreningens ram, kan behovet av kapitalanskaffning i högre grad än i dag tillgodoses genom olika slag av samfinansiering med icke-kooperativa intressen, t.ex. genom tillskapande av gemensamma intresseföretag eller joint ventures. Såsom vi har berört i avsnitt 6.5.1 och återkommer till i avsnitt 6.6 anser vi att det bör införas sådana ökade möjligheter, något som alltså i sig torde vara ägnat att minska behovet av andra kapitalförsörjningsmodeller. Det kan också hävdas att de svenska ekonomiska föreningarnas behov av att finna fristående investerare redan i viss mån tillgodoses genom det befintliga systemet med förlagsinsatser. Också detta talar för att behovet av ett system med investerande medlemmar inte är särskilt stort i Sverige.
372
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
Enligt vår bedömning skulle ett system med investerande medlemmar sannolikt inte heller få någon större generell betydelse för kapitalanskaffningen till svenska ekonomiska föreningar. Möjligheten att bli investerande medlem torde sålunda inte annat än undantagsvis ha förutsättningar att attrahera professionella investerare. I enskilda fall skulle systemet emellertid kunna vara av värde. Under utredningen har t.ex. framkommit att ekonomiska föreningar ofta etableras i glesbygdskommuner som ett sätt att tillhandahålla viss service eller vissa tjänster till kommuninvånarna.29 Att det finns barnomsorg, äldrevård eller bensinstation i en glesbygd kan ha ett mervärde för alla som bor där. Om verksamhet av detta slag bedrivs av en ekonomisk förening, kan även andra boende än de som deltar i föreningens verksamhet ha intresse av att föreningens verksamhet består och därmed också vara beredda att bidra med ett visst kapital till föreningen. Incitamenten för detta torde dessutom öka om den som lämnar ett sådant kapitaltillskott får en medlems insyn och inflytande i föreningen. Av motsvarande anledning skulle en kommun eller en allmännyttig stiftelse kunna ha intresse av att kunna gå in med kapital i en ekonomisk förening, t.ex. inom kultursektorn, trots att kommunen eller stiftelsen själv inte avser att nyttja föreningens tjänster.
På liknande sätt skulle ett system med investerande medlemmar i enskilda fall kunna vara till nytta i föreningar som har ett mer socialt inriktat ändamål med verksamheten; de som själva inte har något direkt behov av att nyttja föreningens tjänster skulle kunna bidra till dess verksamhet genom en kapitalinsats. I bl.a. Italien är det inom den sociala sektorn vanligt med s.k. mångintressentkooperativ, som kännetecknas av att kooperativet ägs av flera olika ägar- och nyttjarkategorier, exempelvis brukare, anställda och stödjande medlemmar.30 I Belgien, Frankrike och Storbritannien finns särskild lagstiftning för mångintressentkooperativ och andra ”hybridföretag” som tar hänsyn till olika intressenters syfte med sitt medlemskap. I dessa länder kan även det offentliga vara delägare i kooperativen.31 Ett införande av svenska regler om investerande medlemmar torde förbättra förutsättningarna för etablering av liknande kooperativ i Sverige.
29 Rapport från Coompanion Kooperativ Utveckling, Kartläggning av nyföretagande i ekonomisk förening, s. 9–11. 30 Se rapport från EMES, European Research Network, Social enterprise in Europe: recent trends and developments, WP no. 08/01, s. 5–6. 31 Rapport från Coompanion Kooperativ Utveckling, Kartläggning av nyföretagande i ekonomisk förening, s. 19.
373
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
Mot denna bakgrund föreslår vi att föreningslagen utformas så att den tillåter att personer som enbart har för avsikt att tillskjuta kapital till föreningen och i övrigt inte avser att delta i verksamheten antas som ”investerande medlemmar” och ges rätt att utöva vissa medlemsrättigheter, däribland rösträtt.
Närmare om utformningen av ett system med investerande medlemmar
När det gäller utformningen av bestämmelserna om investerande medlemmar har vi övervägt två alternativ. Det ena är att införa helt nya regler för investerande medlemmar. Det andra är att vidareutveckla regleringen om förlagsandelar så att innehavare av förlagsandelar även ges rösträtt och andra medlemsrättigheter.
Ett helt nytt regelverk för investerande medlemmar har den fördelen att det jämställer investerande medlemmar med ”vanliga” medlemmar i fråga om medlemsrättigheter. Någon särskild reglering för att de investerande medlemmarna ska få rösträtt, rätt till utdelning m.m. behövs inte. Medlemskapet blir personligt och rösträtten kan inte överlåtas, vilket ger föreningen en god kontroll över vilka som har rätt att delta i beslutsfattandet vid stämman.
Det andra alternativet – att bygga vidare på systemet med förlagsandelar genom att bl.a. ge innehavare av sådana andelar rösträtt – innebär att ett redan väl känt system vidareutvecklas. Inledningsvis kan en sådan ordning innebära en fördel jämfört med införandet av ett system som är nytt för föreningarna och investerarna. Systemet med förlagsandelar kan dessutom tyckas smidigare om en förening vill vända sig till kapitalmarknaden för att skaffa kapital. Förlagsandelar kan ju – till skillnad från medlemskap – överlåtas. Sedan den 1 mars 2008 kan andelarna dessutom registreras i ett avstämningsregister hos en central värdepappersförvarare, vilket ytterligare är ägnat att underlätta handel och gör att andelarna blir mer attraktiva på kapitalmarknaden.32 Det förhållandet att förlagsandelar kan överlåtas innebär emellertid även en betydande nackdel i detta sammanhang. Om förlagsandelen skulle vara förenad med rösträtt i föreningen, kommer denna rösträtt att följa med när förlagsandelen överlåts. Kretsen av dem som skulle kunna utöva inflytande vid en föreningsstämma skulle därmed kunna bli mycket vid och svår att kontrollera för föreningen Ett sådant
32 Se prop. 2006/07:112 s. 20.
374
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
system passar också mindre väl med den ekonomiska föreningens karaktär av personassociation. Vi är mot denna bakgrund inte beredda att förorda en ordning som bygger vidare på systemet med förlagsandelar. I stället bör det införas nya, särskilda regler om investerande medlemmar.
Behovet av begränsningsregler
Finns det då något behov av olika slag av begränsningar som förhindrar att investerande medlemmar får ett alltför stort inflytande över en förenings verksamhet, t.ex. i fråga om hur många röster som de får disponera i föreningen? Vad som talar för detta är framför allt att de investerande medlemmarna kan ha andra intressen än de medlemmar som deltar i verksamheten. Om svaret på denna första fråga är jakande, blir nästa fråga om begränsningarna bör framgå av lagen – såsom tvingande eller möjligen dispositiva bestämmelser – eller om det räcker att föreningarna själv kan införa sådana begränsningar i sina stadgar.
Av intresse i detta sammanhang är IKA:s fjärde princip om självständighet och oberoende, se avsnitt 3.1.1. Principen innebär bl.a. att, om kooperativa föreningar skaffar externt kapital, så ska detta ske på villkor som säkerställer den demokratiska medlemskontrollen och bevarar den kooperativa självständigheten. Flera av de länder som tillåter investerande medlemmar har också infört tvingande begränsningar i sina lagar.
I samband med att systemet med förlagsinsatser introducerades i svensk rätt infördes det också genom uttryckliga lagbestämmelser tvingande begränsningar i fråga om hur stort belopp som får tillskjutas genom förlagsinsatser. Begränsningarna motiverades med att medlemsinflytandet i en förening skulle minska om det externa kapitalet tilläts bli alltför stort i förhållande till medlemmarnas kapitalinsatser.33 Bestämmelserna har därefter ändrats något men det finns fortfarande en begränsning i fråga om hur stora förlagsinsatser som får tillskjutas av andra än medlemmar.34 Vi föreslår i avsnitt 13 att denna begränsning tas bort. De överväganden som låg bakom begränsningarna, såvitt avsåg förlagsandelar, gör sig emellertid i än högre grad gällande i fråga om investerande medlemmar, eftersom dessa ska ha rösträtt och därigenom kommer att ha större
33 Se prop. 1983/84:84 s. 46 f. 34 Se prop. 1996/97:163 s. 28 f.
375
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
möjlighet att påverka verksamheten i en ekonomisk förening än vad innehavare av förlagsandelar har.
De investerande medlemmarnas inflytande bör alltså begränsas. Det kan i och för sig hävdas att det bör överlämnas till medlemmarna själva att avgöra i vilken utsträckning det bör förekomma sådana begränsningar. Vi har därför övervägt om det är tillräckligt att föreningarna har möjlighet att ta in sådana begränsningar i stadgarna. Effekten av att en förening, kanske av misstag, inte inför sådana begränsningar och att det därefter går in ett mycket stort antal investerande medlemmar i föreningen skulle emellertid kunna bli att de aktiva medlemmarnas inflytande blir mycket litet. Detta bör inte kunna komma i fråga. En begränsning av de investerande medlemmarnas inflytande i föreningen framstår mot den bakgrunden som så viktig att den bör tas in i lagen och vara tvingande.
Utformningen av begränsningsreglerna
Begränsningar av investerande medlemmars inflytande i en förening kan utformas på olika sätt. Det kan t.ex. införas begränsningar i fråga om hur stor del av föreningens kapital som får tillskjutas av investerande medlemmar och hur stor andel av rösterna i föreningen som sådana medlemmar får inneha.
I de länder som tillåter investerande medlemmar förekommer framför allt begränsningar i fråga om antalet röster. I fransk rätt får investerande medlemmar som huvudregel inte inneha mer än 35 procent av rösterna i kooperativet. Den franska lagen överlåter därutöver åt kooperativet att i stadgarna införa begränsningar i fråga om investerande medlemmars andel av kapitalet. Den spanska lagstiftningen innehåller begränsningar i fråga om såväl den andel röster som den andel av kapitalet som de investerande medlemmarna får inneha. Det kapital som investerande medlemmar bidrar med får inte uppgå till mer än 45 procent av kooperativets totala kapital. Investerande medlemmar får inte heller inneha mer än 30 procent av rösterna. Italiensk lagstiftning innehåller begränsningar i fråga om andelen röster. Investerande medlemmar får sålunda inneha sammanlagt högst en tredjedel av det totala antalet röster. I italiensk rätt
376
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
finns också begränsningar som avser möjligheterna att lämna utdelning till investerande medlemmar.35
Vi har övervägt, men förkastat, begränsningsregler som tar sikte på hur stor del av föreningens kapital som får tillskjutas av investerande medlemmar. Att de investerande medlemmarna har satsat en stor andel av föreningens kapital är i sig inte negativt för övriga medlemmar. Det finns inte heller något givet förhållande mellan storleken av satsat kapital och graden av inflytande. Det finns därför inte tillräckliga skäl att, av hänsyn till övriga medlemmar, införa begränsningar i fråga om hur stor del av föreningens kapital som investerande medlemmar får tillskjuta.
I gällande rätt finns inte några andra begränsningar i fråga om hur stor utdelning som får lämnas till innehavare av förlagsandelar än de som följer av de allmänna reglerna om vinstutdelning i 10 kap. föreningslagen. En begränsningsregel som tar sikte på utdelningen till investerande medlemmar skulle alltså inte fylla något syfte.
Enligt vår uppfattning bör begränsningarna i investerande medlemmars inflytande i stället knyta direkt an till möjligheten att utöva rösträtt i föreningen. De investerande medlemmarna bör inte kunna förfoga över så stor andel av röstetalet i föreningen att de, ensamma eller tillsammans med andra sådana medlemmar, kan hindra viktiga beslut i föreningen, exempelvis normala beslut om stadgeändring. Ett beslut om stadgeändring fattas som huvudregel med minst två tredjedelars majoritet. Lagen bör därför säkerställa att investerande medlemmar vid en enskild omröstning inte kan förfoga över mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet röster som avges vid en omröstning.
Ett sätt att åstadkomma detta kan synas vara att föreskriva att det inte får antas nya investerande medlemmar om det antal röster som de investerande medlemmarna därefter förfogar över uppgår till mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet röster i föreningen. En sådan ordning skulle emellertid inte ha någon långsiktig inverkan på röstförhållanden. De aktiva respektive de investerande medlemmarnas relativa röststyrka i föreningen skulle kunna förändras genom att ett antal aktiva medlemmar lämnar föreningen. Till detta kommer att, om ett antal aktiva medlemmar uteblir från föreningsstämman, så skulle stämmans beslut ändå kunna dikteras
35 Se EG-kommissionens skrivelse, Draft Consultation Paper, Co-operatives in Enterprise
Europe, Bryssel, 7 december 2001, Annex 1, Summary of Member States’ Laws in respect of
Co-operatives.
377
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
av de investerande medlemmarna. Vi förordar därför inte detta slag av bestämmelser.
I stället bör reglerna utformas som regler om röstviktning i enskilda fall. Det sammanlagda röstvärdet av de röster som de investerande medlemmarna avger bör aldrig få utgöra mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet avgivna röster. Detta kan åstadkommas på följande sätt. Vid varje omröstning kontrolleras hur stor andel av det sammanlagda antalet avgivna röster som härrör från investerande medlemmar. Om mer än en tredjedel av de avgivna rösterna härrör från de investerande medlemmarna, sätts värdet av dessa medlemmars röster ned så att värdet sammanlagt inte uppgår till mer än hälften av det sammanlagda antalet övriga avgivna röster. För varje enskild omröstning görs således en proportionerlig omräkning av de investerande medlemmarnas röster.
Stadgebestämmelser om investerande medlemmar
Enligt 2 kap. 2 § första stycket 12 föreningslagen ska det av stadgarna framgå om förlagsinsatser kan förekomma och vad som i så fall gäller för dessa. På motsvarande sätt bör det få förekomma investerande medlemmar i en ekonomisk förening enbart om det finns bestämmelser om detta i stadgarna. Av stadgarna bör dessutom framgå vad som särskilt ska gälla för investerande medlemmar, t.ex. i fråga om rätt till vinstutdelning.
Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman och enligt gällande rätt krävs för stadgeändring som huvudregel två tredjedelars majoritet. Frågan är om denna majoritetsnivå är lämplig även när det är fråga om att införa stadgebestämmelser om att investerande medlemmar ska kunna förekomma.
En ordning som tillåter att externa investerare får inflytande över verksamheten i en förening kan, som vi redan har berört, i viss utsträckning komma i konflikt med kooperativa principer. Det kan därför i och för sig vara motiverat med ett högre majoritetskrav än två tredjedelars majoritet. Vi har som ett möjligt alternativ övervägt en bestämmelse om att en sådan stadgeändring måste biträdas av samtliga röstande på föreningsstämman. Ett sådant majoritetskrav är dock mycket svårt att uppnå och skulle göra det onödigt svårt för en ekonomisk förening att utnyttja de möjligheter som ett system med investerande medlemmar kan ge. Vi förordar därför inte detta alternativ.
378
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
Vi föreslår i stället att beslut om att införa bestämmelser i stadgarna om investerande medlemmar och beslut om att ändra sådana bestämmelser ska fattas enligt huvudregeln, dvs. det ska vara tillräckligt att beslutet biträds av två tredjedelar av de röstande, om inte stadgarna innehåller strängare majoritetskrav.
En sådan majoritetsregel skulle kunna förenas med en ovillkorlig rätt för de medlemmar som inte samtycker till beslutet att gå ur föreningen. Föreningslagen innehåller redan i dag bestämmelser av minoritetsskyddskaraktär som ger medlemmar som inte samtycker till ett visst beslut en sådan rätt (se 7 kap. 15 § föreningslagen). De situationer som omfattas av utträdesrätten är dock på något sätt kopplade till den enskilde medlemmens rättigheter eller skyldigheter, exempelvis inskränkningar i rätten till årsvinst eller ökad insatsskyldighet. Ett beslut att införa ett system med investerande medlemmar påverkar inte den enskilde lika påtagligt, i synnerhet inte om de investerande medlemmarnas inflytande begränsas på det sätt som vi nyss har föreslagit. Någon särskild utträdesrätt för de medlemmar som inte har samtyckt till beslutet bör alltså inte införas.
En investerande medlems rättigheter och skyldigheter
En särskild fråga är om en investerande medlem i något eller några avseenden bör ha andra rättigheter och skyldigheter än vanliga medlemmar. Det ligger i sakens natur att det i ett avseende kommer att föreligga en skillnad mellan investerande medlemmar och andra medlemmar; en investerande medlem kommer inte att ha någon rätt att använda sig av föreningens tjänster (i annan omfattning än vad som gäller för tredje man). Med undantag för rätten att använda sig av föreningens tjänster bör emellertid, enligt vår mening, investerande medlemmar ha samma ekonomiska rättigheter och samma förvaltningsrättigheter som andra medlemmar.
En fråga som rör investerande medlemmars ekonomiska rättigheter är huruvida dessa medlemmar ska ha rätt att få del i föreningens överskott vid föreningens upplösning. Det är enligt vår mening naturligt att de har en sådan rätt. En anknytande fråga är om investerande medlemmar också bör ha företräde till utbetalning vid föreningens upplösning, liksom är fallet för innehavare av förlagsandelar (se 5 kap. 3 § föreningslagen). Det kan hävdas att en sådan ordning skulle göra det mer attraktivt att på detta sätt investera i en ekonomisk förening. Enligt vår mening bör det också vara möjligt
379
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
för de ekonomiska föreningar som så önskar att i viss utsträckning särbehandla investerande medlemmar på detta sätt. Ekonomiska föreningar torde dock redan i dag ha möjlighet att i stadgarna ta in bestämmelser som ger vissa medlemskategorier företräde till skifteslikvid, så länge det ligger inom de ramar som likhetsprincipen sätter. Det finns därför enligt vår uppfattning inte anledning att reglera frågan i lag.
För att ytterligare locka till sig investerande medlemmar kan det sannolikt någon gång vara ändamålsenligt att ge investerande medlemmar en särskild rätt till insatsränta. Nuvarande lagstiftning torde inte utgöra något hinder mot att bestämmelser om detta tas in i stadgarna och några särskilda lagbestämmelser i saken behövs därför inte. Inte heller i detta avseende finns det därför något behov av någon ytterligare reglering.
Att investerande medlemmar bör ha samma förvaltningsrättigheter som övriga medlemmar innebär bl.a. att de bör ha rätt att närvara vid stämman, yttra sig vid denna och rösta. Liksom andra medlemmar bör de också ha rätt att klandra stämmobeslut och utöva olika slag av minoritetsrättigheter, såsom exempelvis att begära att extra stämma sammankallas. Inte heller detta kräver några särskilda lagregler.
En annan fråga gäller rätten att gå in i en ekonomisk förening som investerande medlem. Som vi redan har konstaterat bör investerande medlemmar endast kunna förekomma i föreningar där det finns stadgebestämmelser om detta. En förening som inte vill ha några investerande medlemmar kan alltså avstå från att ta in bestämmelser om detta i stadgarna. Bestämmelser om att investerande medlemmar ska kunna förekomma i föreningen bör också kunna utformas så att föreningen genom föreningsstämman eller styrelsen kan avgöra i vilken utsträckning investerande medlemmar ska tas in i föreningen. Om det inte tas in några sådana begränsande villkor i stadgarna, bör i och för sig allmänna bestämmelser om rätt till medlemskap gälla. Det innebär bl.a. att den s.k. öppenhetsprincipen bör gälla även i fråga om investerande medlemmar.
Det är naturligt att medlemsförteckningen innehåller uppgift om investerande medlemmar på samma sätt som om vanliga verksamma medlemmar. Såväl de som ingår i medlemskretsen som tredje man har också ett intresse av att det i förteckningen anges vilka som är medlemmar av det ena respektive andra slaget. I förteckningen bör alltså lämnas särskild uppgift om vilka som är investerande medlemmar.
380
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
En annan fråga är vad som bör gälla om en investerande medlem begär att få bli medlem av vanligt slag. Enligt vår mening bör en sådan begäran prövas enligt samma kriterier som en medlemsansökan från någon helt utomstående. Det kan innebära att den investerande medlemmen vägras vanligt medlemskap. Vi har övervägt om den investerande medlemmen i en sådan situation bör ha en särskild utträdesrätt, motsvarande den rätt till omedelbart utträde som en medlem som har motsatt sig vissa slag av stadgeändringar har, men har ansett att det inte finns tillräckliga skäl för detta.
6.5.3 Bör ekonomiska föreningar kunna ha ett i huvudsak allmännyttigt ändamål?
Bedömning: Det bör inte vara möjligt att bilda eller driva en ekonomisk förening som har ett i huvudsak allmännyttigt eller ideellt syfte.
Det finns ekonomiska föreningar vilkas medlemmar uppfattar att den ekonomiska verksamheten i föreningen inte i första hand bedrivs i deras ekonomiska intresse utan att verksamheten snarare har ett socialt eller på annat sätt ideellt intresse. Vi har övervägt om det är en lämplig avgränsning för vad som kan utgöra en ekonomisk förening att verksamheten ska ha till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Utgångspunkten för våra överväganden har varit – såsom utsägs i utredningsdirektiven – att det finns ett behov av ett modernt och enkelt regelverk såväl för stora och små kooperativa företag av traditionellt slag som för sociala företag som bedriver sin näringsverksamhet med sociala mål och i kooperativ form.
Såsom tidigare har konstaterats medger gällande rätt att en ekonomisk förening har andra syften än det grundläggande syftet att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. I doktrinen har sålunda uttalats att det inte bör vara ett registreringshinder att en förening har dubbla syften, på så sätt att verksamheten dels ska gynna föreningsmedlemmars ekonomiska intressen, dels fullfölja ett ideellt syfte.36 Frågan är emellertid om detta är tillräckligt eller om det
36 Se E. Hagbergh och S. Nisell, Lagen om ekonomiska föreningar, 5 uppl., s. 20 och C. Hemström, Organisationernas rättsliga ställning. Om ekonomiska och ideella föreningar, 7 uppl., s. 21.
381
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
även bör vara möjligt för en ekonomisk förening att ha som ensamt, eller i vart fall huvudsakligt, syfte att främja något annat än medlemmarnas ekonomiska intressen.
Social ekonomi och socialt företagande
Under senare år har det vuxit fram nya former av ekonomiska föreningar vid sidan av de traditionella föreningarna inom detaljhandel, lantbruks- och skogsbruksnäringarna och bostadskooperationen. Det har tillkommit kooperativ för barnomsorg och skola, utformade som ”personalkooperativ” eller ”föräldrakooperativ”. Även inom andra områden, såsom vård och äldreomsorg, har det etablerats ekonomiska föreningar. Det finns exempel på vårdcentraler och äldreboenden som drivs i form av ekonomiska föreningar.
Verksamheter av detta slag anses ibland utgöra en del av den sociala ekonomin. Begreppet ”social ekonomi” har definierats som
… organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.37
Ibland beskrivs verksamhet av detta slag som en del av det civila samhället. Detta samhälle kan sägas vara en arena, skild från staten, marknaden och enskilda hushåll, där människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen. Det civila samhällets aktörer anses agera utifrån ett huvudsakligen ideellt syfte. Utmärkande för organisationer som drivs med annat än vinstintresse som verksamhetsändamål är att vinst som genereras i organisationen inte delas ut till medlemmar, ägare eller annan person, utan i stället återinvesteras i rörelsen. Nykooperationen torde som regel ingå i det civila samhället.38
Även begreppet socialt företag kommer ofta till användning. Ett socialt företag kan definieras som ett företag som bedriver näringsverksamhet och som
37 Se rapporten Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt? Slutrapport från Arbetsgruppen om den sociala ekonomin och dess utveckling, Kulturdepartementet 1999. 38 Se prop. 2009/10:55 s. 28.
382
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
• har som övergripande mål att integrera människor som har stora svårigheter att få och/eller behålla ett arbete, i arbetsliv och samhälle,
• skapar delaktighet för medarbetare genom ägande, avtal eller på annat väl dokumenterat sätt,
• i huvudsak återinvesterar sina vinster i den egna verksamheten eller liknande verksamheter, och
• är organisatoriskt fristående från offentlig verksamhet.39
Någon samlad statistik över antalet svenska sociala företag finns inte; antalet torde dock ligga på ungefär 150. Av dessa har knappt hälften valt att organisera sin verksamhet i form av en ekonomisk förening. Många sociala företag bedrivs i stället som ideella föreningar.40
Internationella jämförelser
Finland
Som tidigare nämnts ska ett andelslag ha till syfte att stödja medlemmars ekonomi eller näringsutövning. Till skillnad från svensk rätt säger dock den finska lagstiftningen uttryckligen att det i andelslagets stadgar kan anges att andelslagets uppgift är att fullfölja ett i huvudsak ideellt syfte.41 Denna lagreglering infördes genom 2001 års lag om andelslag och i förarbetena till författningen angavs att sådana syften exempelvis kan bestå i främjande av kooperationsidén eller av något allmännyttigt syfte.42
Finland har även en särskild lagstiftning om sociala företag (se lagen om sociala företag, 30.12.2003/1351). Ett socialt företag definieras där som ett företag med syfte att erbjuda huvudsakligen handikappade och långtidsarbetslösa arbetsmöjligheter. Benämningen socialt företag åsyftar inte någon särskild associationsform utan utgör snarast en beteckning för den verksamhet som organisationen utövar. Endast näringsidkare som är intagna i registret över sociala företag har rätt att använda beteckningen socialt företag. I slutet av år 2007 fanns ungefär 70 sociala företag registrerade.43
39 Se rapporten Programförslag för fler och växande sociala företag, NUTEK, 2008. 40 Se rapporten Sociala företag i Sverige 2008, NUTEK, 2008. 41 Se 1 kap. 1 § andra stycket lagen om andelslag, 28.12.2001/1488. 42 RP 176/2001 rd s. 33. 43 Se rapporten Social enterprise in Europe: recent trends and development, EMES, European Research Network, WP no. 08/01.
383
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
Danmark
Ett andelsselskabs verksamhet ska, enligt dansk lagstiftning, ha till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom näringsverksamhet.44 Genom detta krav avgränsas andelsselskaber gentemot ideella föreningar.
För att det ska vara fråga om en förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen krävs som regel att deltagarna direkt eller indirekt får en ekonomisk fördel genom att vara medlem i föreningen jämfört med att inte vara medlem. En sådan ekonomisk fördel får inte vara av underordnad betydelse. Fördelen kan bestå i överskottsutdelning, utskiftning av medel vid upplösning, bonus, rabatter, m.m.45 Dansk lagstiftning erbjuder således inte någon möjlighet att bedriva verksamhet som har ett huvudsakligen allmännyttigt ändamål i form av andelsselskab.
Norge
Ett samvirkeforetaks huvudändamål ska vara att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Avsikten är dock att begreppet ”främja medlemmarnas ekonomiska intressen” ska ges en vid tolkning. Det är således möjligt för ett samvirkeforetak att ha flera syften utan att det är möjligt att urskilja ett huvudändamål. I förarbetena anges som exempel på detta föräldrakooperativ för barnomsorg eller brukarkooperativ inom vård- och äldreomsorg. I sådana fall bildas kooperativet för att täcka ett behov av tjänsterna till en låg kostnad. Verksamhetens syfte är därför tudelat; täckande av ett viktigt behov och samtidigt en önskan att få behovet uppfyllt till en låg kostnad. Behovstäckningen kan i vissa fall ha företräde framför ekonomiska aspekter men detta hindrar inte att ett sådant kooperativ kan registreras som ett samvirkeforetak. Det finns därför inte något krav på att föreningsmedlemmarnas ekonomiska intressen är huvudskälet till föreningens bildande och fortlevnad.46
44 Se 1 § lov om visse erhvervsdrivende virksomheder. 45 Se J.H. Mikkelsen m.fl., Erhvervsdrivende virksomheder, en lovkommentar, 2 udg., s. 38–39. 46 Se NOU 2002:6 avsnitt 23.4.3.
384
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
Andra europeiska länder
I en rad europeiska länder har det skapats särskilda juridiska företagsformer för verksamhet med sociala syften.
I Italien antogs år 1991 en lag om en särskild juridisk form av sociala kooperativ. Lagen skiljer mellan två typer av sociala kooperativ, dels sådana som bedriver verksamhet inom omsorg, vård och utbildning, dels sådana som skapar arbete och integration för utsatta grupper. Ytterligare en lag om socialt företagande antogs år 2005. Denna lag gäller de flesta företag med sociala ändamål, oberoende av vilken juridisk form som de ges. Även i Storbritannien finns det en särskild juridisk form för företag med ett allmännyttigt syfte, s.k. Community Interest Company. Den lag som reglerar denna har funnits sedan år 2004 och redan efter två år fanns det ungefär ettusen Community Interest Companies. Såväl Portugal som Spanien har lagstiftning om särskilda juridiska former för socialt företagande, med inriktning på integration för utsatta grupper. Den juridiska form som har valts i båda dessa länder är av kooperativ karaktär. I
Frankrike finns sedan år 2002 särskilda bestämmelser om kooperativ med allmännyttiga intressen (société coopérative d’intérêt collectif).
Kännetecknande för denna verksamhetsform är att det är fråga om ett s.k. mångintressentkooperativ (multi-stakeholder cooperative), där medlemskåren består av flera olika kategorier, såsom nyttjare, anställda, frivilliga, lokala eller regionala myndigheter eller stödjande medlemmar.
I några av de länder där lagstiftningen tillhandahåller särskilda juridiska former av företag med sociala ändamål har dessa företagsformer fått gott genomslag. I merparten av länderna väljer dock de flesta företag med sociala ändamål ändå att bedriva sin verksamhet i en traditionell, etablerad juridisk form (däribland föreningar, kooperativ eller bolag).47
Innebär kravet på främjande av ekonomiskt intresse ett problem?
Såsom vi redan har varit inne på finns det i Sverige – liksom i andra länder – en rad exempel på ekonomiska föreningar vilkas verksamhet bedrivs främst för att täcka vissa sociala behov. Andra föreningar har bildats för att skapa en möjlighet att tillhandahålla vissa
47 Se rapporten Social enterprise in Europe: recent trends and development, EMES, European Research Network, WP no 81/01.
385
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
tjänster till sina medlemmar, såsom lokala serviceställen. I de sistnämnda fallen är det centrala syftet med verksamheten någon form av behovstäckning och alltså inte i första hand att sänka medlemmarnas kostnader eller öka deras inkomster. Det finns även exempel på att en ekonomisk förenings verksamhet är inrättad så att de som gynnas av denna huvudsakligen är andra än medlemmar. Det förekommer alltså redan i dag en del ekonomiska föreningar som bedriver verksamhet som inte helt och fullt uppfyller föreningslagens kriterier.
Frågan är då om förekomsten av sådana ekonomiska föreningar som det här är fråga om ger anledning att förändra föreningslagens hittillsvarande ändamålskrav.
Det bör först sägas att, trots vad som nyss har sagts, ekonomiska föreningar av de angivna slagen vanligen ändå torde kunna bedömas som ekonomiska föreningar. Ett skäl till det är att lagen tillåter föreningar med dubbla syften, under förutsättning att det huvudsakliga syftet är att främja medlemmarnas intressen. Ett annat skäl är att en del föreningar vilkas syfte i förstone förefaller vara av ideellt slag vid en närmare granskning visar sig ha ett ekonomiskt syfte. En förening vars verksamhet syftar till att åstadkomma viss behovstäckning för medlemmarna har ofta ett i grunden ekonomiskt inslag; så blir t.ex. fallet om föreningens verksamhet är en förutsättning för att medlemmarna ska kunna bedriva annan verksamhet som är ägnad att främja deras ekonomi. Och ett arbetskooperativ, vars verksamhet är helt inriktad på att ge service, stöd eller hjälp till utomstående, kan likväl vara en ekonomisk förening om verksamheten även producerar ett överskott som är avsett för medlemmarnas löner.
Av det som har framkommit under utredningens gång förefaller det inte heller som att nuvarande lagstiftnings krav på att ekonomiska föreningars verksamhet ska gynna medlemmarnas ekonomiska intressen orsakar några särskilda problem. Föreningar med sådan social verksamhet som nyss har nämnts brukar inte vägras registrering och Bolagsverket godkänner regelmässigt stadgeformuleringar som innebär att den aktuella föreningens ändamål är att främja medlemmarnas ekonomiska och sociala intressen, dvs. föreningar med dubbla syften.
Vi har också haft kontakter med företrädare för organisationer verksamma inom det civila samhället, däribland SERUS, FAMNA och IOGT-NTO. Det har då framkommit att organisationerna inte upplever att det finns ett behov av att ändra föreningslagens ända-
386
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
målsbestämmelse. SERUS har förklarat att en ekonomisk förening även i fortsättningen bör kännetecknas av att verksamheten drivs för att gynna medlemmarnas ekonomiska intressen. SERUS har dock samtidigt poängterat att det bör vara möjligt att etablera föreningar med dubbla verksamhetssyften.
Om även föreningar vars syfte helt eller huvudsakligen är något annat än att gynna medlemmarna ekonomiskt godtas som ekonomiska föreningar, riskerar man att gränsdragningen mot ideella föreningar blir otydlig. En ideell förening kännetecknas oftast av att den har till syfte att gynna ett ideellt intresse – vilket kan vara medlemmarnas ideella eller sociala intressen – men för att främja detta syfte kan den bedriva olika slag av ekonomisk verksamhet. Om lagstiftaren godtar ekonomiska föreningar med huvudsakligen ideella syften, kommer skillnaden mellan ideella föreningar och ekonomiska föreningar till stor del att suddas ut, något som skulle ge upphov till oklarheter kring olika föreningars rättsliga status. Detta är inte önskvärt.
Ytterligare ett tänkbart problem med att godta allmännyttiga ekonomiska föreningar är att detta kan komma att skada associationsformens ”varumärke”. Företrädare för kooperationen har under utredningens gång framhållit vikten av att den ekonomiska föreningen i första hand framträder som en föreningsform för företagande. Tonvikten på företagande framträder tydligast om kravet på att verksamhen ska främja medlemmarnas ekonomiska intressen kvarstår.
Vår bedömning är därför att det krav som uppställs i nuvarande lagstiftning på att föreningens verksamhet ska främja medlemmarnas ekonomiska intresse inte bör ändras. Något hinder mot ekonomiska föreningar med dubbla syften – ett huvudsakligt syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen och ett kompletterande, ideellt syfte – bör dock inte, lika lite som idag, finnas. Det bör sålunda inte finnas något hinder mot att föreningen vid sidan av sådan verksamhet som främjar medlemmarnas ekonomiska intressen även bedriver viss mindre verksamhet med ideellt syfte eller att verksamheten på annat sätt har ett begränsat ideellt inslag. Inte heller i framtiden bör det dock vara möjligt för en ekonomisk förening att enbart eller huvudsakligen bedriva ideell verksamhet.
Det kan tilläggas att vi med detta inte avser att ta ställning till behovet av särskild associationsrättslig lagstiftning för sådana företag som är verksamma inom den sociala ekonomin. För en del sådana företag kan såväl aktiebolagsformen som den ekonomiska
387
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
föreningsformen framstå som främmande, medan den ideella föreningsformen framstår som alltför oreglerad och osäker. Det talar för att det bör finnas någon form av associationsrättslig reglering, avsedd särskilt för sociala företag med utpräglat ideella syften. Denna fråga kräver emellertid överväganden som vi inte har haft möjlighet att göra inom ramen för vårt uppdrag.
6.6 Utökade möjligheter att bedriva verksamhet i delägda bolag, m.m. – överväganden och förslag
6.6.1 Verksamhet i dotterföretag och andra företag
Förslag: En ekonomisk förening ska som huvudregel bedriva den ekonomiska verksamheten i föreningen eller i ett dotterföretag till föreningen.
Den verksamhet i vilken medlemmarna deltar ska dessutom kunna bedrivas i ett eller flera andra företag, med vilka föreningen har träffat avtal som ger föreningen ett betydande inflytande över verksamheten.
Såsom har framgått av redovisningen i avsnitt 6.3 utövas en förenings ekonomiska verksamhet ibland utanför själva föreningen. Den nuvarande lagen medger uttryckligen att verksamheten förläggs i helägda eller delägda företag. När det gäller verksamhet i delägda företag förutsätts dock att övriga delägare är ekonomiska föreningar; en motsvarande samverkan med ett eller flera aktiebolag är alltså inte möjlig.
En ordning där det är möjligt att förlägga en förenings verksamhet i ett annat företag ger tveklöst de ekonomiska föreningarna större flexibilitet vad gäller verksamhetens struktur. Detta kan i sin tur underlätta både omstruktureringar och anskaffande av externt kapital till verksamhet som ekonomiska föreningar vill ha del i. Det är normalt till fördel för medlemmarna. Det är behov av detta slag som har föranlett den nuvarande lagstiftningen om att verksamheten i viss utsträckning får drivas i företag som den ekonomiska föreningen äger andelar i.
Att förlägga verksamheten utanför själva den ekonomiska föreningen är emellertid inte utan problem. Den främsta nackdelen är att medlemmarnas inflytande över verksamheten riskerar att minska.
388
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
Så blir i vart fall fallet om det finns andra betydande ägarintressen i det företag där verksamheten utövas. Verksamheten kan då komma att hämmas av konflikter mellan å ena sidan den ekonomiska föreningens och dess medlemmars intressen och å andra sidan övriga delägande företags intressen. Risken för sådana konflikter blir särskilt påtaglig om övriga delägande företag är vinstsyftande aktiebolag.
Vill man utvidga möjligheterna för ekonomiska föreningar att bedriva sin verksamhet utanför föreningens ramar, kan det ske på flera olika sätt. Ett sätt är att ge upp de nuvarande kraven på att övriga delägare i det företag där verksamheten bedrivs ska vara ekonomiska föreningar. Ett annat sätt är att ge upp kravet på att den ekonomiska föreningen ska vara delägare i det andra företaget. Tar man bort begränsningar av dessa slag, kan det emellertid vara naturligt att av hänsyn till medlemmarna uppställa krav på att den ekonomiska föreningen kan utöva ett visst inflytande över den verksamhet i vilken medlemmarna deltar.
Delägarkretsen
Kravet på att samtliga delägare i det företag där den kooperativa verksamheten drivs ska vara ekonomiska föreningar ger en viss garanti för att de kooperativa intressena inte kommer på undantag. Samtidigt innebär kravet inte att medlemmarna i en av de deltagande ekonomiska föreningarna är tillförsäkrad något starkt inflytande i verksamheten. Om huvuddelen av andelarna i det andra företaget ägs av andra ekonomiska föreningar, kan den enskilda föreningens intressen ändå hamna i kläm, i synnerhet om föreningens verksamhetsändamål skiljer sig från de andra föreningarnas. Lagens krav på att samtliga delägare är ekonomiska föreningar har också nackdelar; så kan det t.ex. uppställa hinder mot en många gånger ändamålsenlig samverkan mellan en ekonomisk förening och ett företag av annan företagstyp, t.ex. ett aktiebolag. Om kravet tas bort, skulle det uppenbarligen öka möjligheterna till sådan samverkan.
389
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
Bestämmande inflytande
I synnerhet om man tar bort kravet på att samtliga delägare i det företag där verksamheten drivs ska vara ekonomiska föreningar är det dock viktigt att den ekonomiska föreningen och dess medlemmar kan utöva ett inflytande över det företag där verksamheten bedrivs. Ett alternativ är att utforma regleringen så att den kooperativa verksamheten får bedrivas enbart i ett företag – aktiebolag eller annat – där den ekonomiska föreningen har ett bestämmande inflytande. Ett sådant inflytande kan i så fall lämpligen definieras så att det motsvarar koncernkriterierna i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), t.ex. så att den eller de ekonomiska föreningarna innehar mer än hälften av rösterna i företaget eller har rätt att utse en majoritet av styrelseledamöterna.
En modell av detta slag torde innebära ett ganska starkt skydd för föreningsmedlemmarna. Om den ekonomiska föreningen har röstmajoritet eller styrelsemajoritet i det företag där verksamheten bedrivs, har medlemmarnas intressen normalt försteg vid eventuella konflikter med andra ägarintressen. Det förhållandet att övriga delägare har vissa minoritetsrättigheter, t.ex. rätt att få viss utdelning på företagets vinst, torde inte innebära något större men för medlemmarna i den ekonomiska föreningen.
Samtidigt ger en modell av detta slag inte alltid den önskvärda flexibiliteten. Det kommer t.ex. normalt inte att vara möjligt att driva verksamheten i ett företag av joint venturekaraktär där den ekonomiska föreningen innehar 50 procent av rösterna och ett aktiebolag de övriga rösterna. Det högt ställda kravet på inflytande minskar utrymmet för omstruktureringar, eftersom det kan vara svårt att finna samarbetspartners som är villiga att vara minoritetsägare. Detta kan i sin tur medföra minskad tillgång till externt kapital.
Ägarintresse alternativt intresseföretag
En mera långtgående modell är att tillåta att ekonomiska föreningar bedriver sin verksamhet i andra juridiska personer där den ekonomiska föreningen har ett ägarintresse av viss storlek, exempelvis 20 procent av kapitalet eller 20 procent av rösterna i det andra företaget. Svensk lagstiftning innehåller redan regler om s.k. intresseföretag (se 1 kap. 5 § årsredovisningslagen). Om ett företag äger andelar i en juridisk person som inte är dotterföretag och utövar ett betydande inflyt-
390
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
ande över den juridiska personens driftsmässiga och finansiella styrning samt ägandet utgör ett led i en varaktig förbindelse mellan företaget och den juridiska personen, anses den juridiska personen som intresseföretag till företaget. Innehar företaget minst 20 procent av rösterna i den juridiska personen, ska den juridiska personen anses vara intresseföretag om inte annat framgår av omständigheterna.
En fördel med denna modell är att den ger större flexibilitet än den förra samtidigt som den normalt leder till att den ekonomiska föreningen har ett visst mått av faktiskt inflytande över det andra företaget. Samtidigt står det klart att ett inflytande som motsvarar 20 procent av röstetalet i det andra företaget inte ger någon som helst garanti för att föreningen verkligen får ett inflytande över verksamheten i det andra företaget. Om övriga röster är samlade på ett fåtal händer, blir det dessa händer som kommer att styra verksamheten. Den ekonomiska föreningen måste då nöja sig med den rätt till insyn och de minoritetsrättigheter som föreningens ägarintresse ger. Vill föreningen vara säker på att få ett mera konkret inflytande över verksamheten, får detta säkras genom ett avtal, där verksamheten i det andra företaget regleras.
Inget ägande – men faktiskt inflytande
Den tredje modellen innebär att det inte uppställs några som helst krav på att den ekonomiska föreningen ska ha ett ägarintresse i det andra företaget. Med den modellen kommer det att vara möjligt att bedriva verksamheten genom ett företag vars enda koppling till den ekonomiska föreningen är något slag av avtal. Som ovan har framgått synes den finska lagen lämna utrymme för detta alternativ.
En fördel med modellen är självfallet att flexibiliteten blir stor; föreningen får maximal möjlighet att, i samverkan med andra företag, bedriva sin verksamhet på det sätt som passar bäst i det enskilda fallet. En särskild fördel med detta är att nya verksamhetsgrenar kan utvecklas utan att föreningen omedelbart behöver göra några egna investeringar. Behovet kan i stället tillgodoses genom att föreningen träffar avtal med någon utomstående om att denne ska bedriva samhandel med föreningens medlemmar. Modellens svagheter sammanhänger bl.a. med svårigheten att formulera avtal som på ett heltäckande sätt reglerar verksamhetsfrågor för lång tid framåt. Det ställer mycket stora krav på innehållet och tydligheten i det
391
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
avtal som reglerar förhållandet mellan föreningen och det andra företaget. Det torde också vara nödvändigt att ett sådant avtal har en förhållandevis lång uppsägningstid som säkerställer att föreningen, om avtalet upphör, har möjlighet att ställa om verksamheten eller hitta en alternativ lösning. I annat fall riskeras verksamhetens och föreningens fortlevnad.
Utredarens överväganden
Huvudregeln bör enligt utredarens bedömning även fortsättningsvis vara att en ekonomisk förenings kooperativa verksamhet bedrivs i själva föreningen. Därtill bör det, liksom i dag, också vara möjligt att bedriva verksamheten genom ett dotterföretag till föreningen. Kravet på att dotterföretaget är helägt eller att övriga delägare är ekonomiska föreningar bör inte längre upprätthållas. Verksamheten bör således alltid kunna bedrivas genom ett företag som utgör dotterföretag till den ekonomiska föreningen. Att den ekonomiska föreningen är moderföretag utgör enligt vår mening en tillräcklig garanti för att den ekonomiska föreningen och dess medlemmar får ett gott inflytande över verksamheten; typiskt för ett moderdotterföretagsförhållande är ju att moderföretaget har ett bestämmande inflytande över verksamheten i dotterföretaget.
I linje med den s.k. huvudsaklighetsprincipen bör det inte heller finnas något hinder mot att den kooperativa verksamheten till en mindre del bedrivs utanför den ekonomiska föreningen eller dess dotterföretag. Enligt vår bedömning bör det vidare finnas ett visst utrymme att bedriva också en något större del av verksamheten utanför den ekonomiska föreningen och dess dotterföretag (något som i det följande benämns extern verksamhet). Om det andra företaget inte är ett dotterföretag – och därmed i allmänhet inte ett företag som den ekonomiska föreningen har ett bestämmande inflytande över – finns det emellertid en risk för att föreningen, och därmed medlemmarna, får ett mindre mått av inflytande över verksamheten om denna bedrivs externt. Frågan om en större del av verksamheten ska kunna bedrivas på detta sätt bör därför alltid underställas medlemmarna. En nödvändig förutsättning för att en större del av verksamheten ska få bedrivas som extern verksamhet bör därför vara att det har tagits in bestämmelser om detta i stadgarna. Ett beslut om att införa en sådan stadgebestämmelse bör kunna fattas med två tredjedelars majoritet.
392
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
Ytterligare en nödvändig förutsättning för att en större del av verksamheten ska få bedrivas som extern verksamhet bör vara att den ekonomiska föreningen är tillförsäkrad ett visst mått av inflytande över denna, så att föreningens och medlemmarnas intressen i verksamheten kan tillvaratas på ett rimligt sätt.
Frågan är då hur ett rimligt mått av inflytande ska garanteras. Några av utredningens experter har förespråkat en ordning som bygger på att det företag där den kooperativa verksamheten utövas alltid ska vara ett intresseföretag till den ekonomiska föreningen i den mening som avses i 1 kap. 5 § årsredovisningslagen eller att det ska ställas ett generellt krav på att den ekonomiska föreningen har en tjugoprocentig ägarandel i det andra företaget. En sådan ordning innebär, kan det hävdas, särskild tydlighet och garanterar också att den ekonomiska föreningen har ett visst mått av inflytande – vanligen också minoritetsrättigheter – i det andra företaget. Ägarintresset måste visserligen alltid kompletteras med ett avtal mellan företagen men även om detta avtal får ett för den ekonomiska föreningen oförmånligt innehåll kan föreningen alltid göra gällande den insyn och det minoritetsinflytande som ägandet ger.
Andra bland experterna har förordat en lösning där den ekonomiska föreningens inflytande över det andra företaget ställs i fokus och där det inte uppställs något särskilt krav på ägarintresse. Denna lösning innebär att föreningen får driva verksamheten genom ett annat företag än ett dotterföretag, om föreningen har träffat avtal med det andra företaget som ger föreningen ett betydande inflytande över verksamheten. Vad som talar för en sådan lösning är den särskilda flexibilitet som den ger. För lösningen talar också att den normalt torde kunna ge ett bättre inflytande över den verksamhet som medlemmarna deltar i än enbart en ägarandel ger. I ett väl utformat avtal kan den ekonomiska föreningen garanteras inflytande över t.ex. sälj- och prisvillkor, servicenivå, produktutveckling m.m.
Utredaren har för sin del funnit att skälen för en lösning av det senare slaget väger över. Lösningen innebär att den ekonomiska föreningen får ett stort mått av flexibilitet att organisera sin verksamhet; associationsformen får i detta hänseende i princip samma möjligheter som aktiebolagsformen. Samtidigt – i och med att lösningen fokuserar på inflytande över verksamheten och inte på ägarandel – torde den normalt leda till att den externa verksamheten organiseras på ett sådant sätt att medlemmarnas intressen tas tillvara. Utredaren föreslår därför att den verksamhet i vilken med-
393
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
lemmarna deltar ska kunna bedrivas externt men att en förutsättning för detta ska vara att föreningen har träffat avtal med det andra företaget som ger föreningen ett betydande inflytande över verksamheten.
Som tidigare har berörts måste de avtal som ligger till grund för sådan extern verksamhet utformas med stor omsorg. Vad som närmare bör krävas av ett sådant avtal bör dock inte lagregleras utan överlämnas till parterna att bestämma. Ett centralt moment i ett sådant avtal bör dock regelmässigt vara att uppsägningstiden är så lång att föreningsstämman efter uppsägning av avtalet har möjlighet att ta ställning till hur verksamheten fortsättningsvis ska bedrivas. Det är naturligt att det i fråga om större ekonomiska föreningar kan behövas en särskilt lång uppsägningstid, eftersom beslutsfattandet i sådana föreningar typiskt sett är mer tidskrävande och större verksamheters omorganisation vanligen också fordrar längre tid. Vi återkommer i författningskommentaren till frågan om vad som i detta sammanhang kan anses som ”betydande inflytande”.
Möjligheten att bedriva den kooperativa verksamheten externt bör vara begränsad i ytterligare ett avseende. Det är enligt utredarens mening knappast önskvärt att hela den kooperativa verksamheten drivs externt. Den externa verksamheten bör vara ett komplement – låt vara ett mycket viktigt sådant – till den verksamhet som drivs i den ekonomiska föreningen och dess dotterföretag. Av lagen bör därför framgå att extern verksamhet kan avse endast en del av den kooperativa verksamheten.
Extern verksamhet och huvudsaklighetskravet
En särskild fråga är hur den nu förordade regleringen förhåller sig till det s.k. huvudsaklighetskravet.
Som vi återkommer till i avsnitt 6.7 anser vi att prövningen av huvudsaklighetskravet bör appliceras på vart och ett av de kriterier som en ekonomisk förening ska uppfylla. En följd av detta är – som vi redan har varit inne på – att det kommer att finnas ett utrymme för att förlägga en mindre del av verksamheten utanför föreningen eller dess dotterföretag utan att iaktta de särskilda bestämmelserna om extern verksamhet. Dessa aktualiseras först om det är aktuellt att förlägga en större del av den kooperativa verksamheten utanför föreningen eller dess dotterföretag. Vi har inte ansett att det finns något behov av att reglera detta särskilt i lagen.
394
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
Av huvudsaklighetskravet följer också att den huvudsakliga delen av föreningens verksamhet ska utgöra s.k. kooperativ verksamhet, dvs. verksamhet som medlemmarna deltar i. Frågan är vad detta innebär när verksamheten bedrivs inte bara i föreningen utan även i dess dotterföretag eller genom något annat företag. Enligt vår mening är det naturligt att i ett sådant fall tillämpa huvudsaklighetskravet på det sättet att den kooperativa verksamheten ska utgöra den huvudsakliga delen av den verksamhet som bedrivs i den ekonomiska föreningen eller, för föreningens räkning, i ett dotterföretag eller ett annat företag. Om föreningen – själv eller genom annat företag – vid sidan av den kooperativa verksamheten bedriver icke-kooperativ verksamhet, t.ex. enbart kapitalförvaltning för medlemmar, måste således denna sidoverksamhet vara en mindre del av den samlade verksamheten som föreningen, själv eller genom annat företag, bedriver. Inte heller denna fråga behöver dock regleras särskilt i den nya lagen.
6.6.2 Medlemsfrämjande föreningar
Förslag: Bestämmelserna om s.k. medlemsfrämjande föreningar överförs utan ändringar i sak till den nya lagen.
En medlemsfrämjande förening av det slag som lagen nu tillåter (se avsnitt 6.3.2) kan sägas utgöra en särskild form av ekonomisk förening med extern verksamhet. Med de föreslagna reglerna om ekonomiska föreningar med extern verksamhet kommer behovet av särskilda bestämmelser om medlemsfrämjande föreningar att minska. Det torde emellertid förekomma medlemsfrämjande föreningar som inte har eller kan skaffa sig ett betydande inflytande över verksamheten i den s.k. sekundärföreningen. Det medför att dessa föreningar inte kommer att kunna använda sig av de föreslagna bestämmelserna om extern verksamhet. Eftersom behovet av särskilda bestämmelser om medlemsfrämjande föreningar i och med detta kvarstår, föreslår vi att de nuvarande bestämmelserna om sådana föreningar överförs till den nya lagen utan några ändringar i sak.
395
Grunddragen hos en ekonomisk förening SOU 2010:90
6.7 Huvudsaklighetskravet
Förslag: Det s.k. huvudsaklighetskravet förtydligas i lagtexten.
Det s.k. huvudsaklighetskravet (se avsnitt 6.2.5) har stor betydelse vid avgränsningen av vad som kan utgöra en ekonomisk förening. I dag kommer kravet inte till uttryck i lagtexten. Redan detta är ägnat att leda till osäkerhet om vad som gäller. Till detta kommer att det inte är helt klart hur kravet ska tillämpas i ett enskilt fall. De uttalanden som har gjorts i tidigare förarbeten talar snarast för att bedömningen av om huvudsaklighetskravet är uppfyllt eller ej ska göras genom en sammanvägd bedömning av den aktuella föreningens förhållanden. I ett propositionsuttalande från 1990-talet sägs sålunda att det avgörande är om föreningen ”i huvudsak framträder som en ekonomisk förening”. Hur man vid en sådan bedömning ska väga in olika faktorer framstår emellertid som oklart. Kan t.ex. det förhållandet att en förening i något avseende inte uppfyller rekvisiten för en ekonomisk förening (t.ex. vad gäller arten av föreningens verksamhet) kompenseras av att föreningen i något annat avseende (t.ex. vad gäller medlemmarnas deltagande i verksamheten) har en mycket tydlig karaktär av ekonomisk förening?
Det är enligt vår mening naturligt att man även i framtiden avgör vad som utgör en ekonomisk förening utifrån något slag av huvudsaklighetskrav. Det är emellertid angeläget att den nya lagen ger bättre besked än den nuvarande om förekomsten av och innebörden av huvudsaklighetskravet.
Det innebär till att börja med att huvudsaklighetskravet bör framgå uttryckligen av lagtexten.
Frågan är sedan hur kravet bör vara utformat. Detta är i sin tur avhängigt av vilken innebörd kravet bör ges. En möjlighet är att – i linje med det ovan nämnda propositionsuttalandet – utforma kravet så att huvudsaklighetsbedömningen ska göras utifrån en samlad bedömning av föreningens förhållanden. En annan möjlighet är att uppställa ett huvudsaklighetskrav i anslutning till vart och ett av de särskilda kriterier som en ekonomisk förening ska uppfylla; bedömningen av om huvudsaklighetskravet är uppfyllt får då göras steg för steg. Det senare alternativet innebär att en ekonomisk förening alltid måste ha till huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen och att det alltid krävs att föreningens verksamhet huvudsakligen är av ekonomisk art. I det senare alternativet
396
SOU 2010:90 Grunddragen hos en ekonomisk förening
397
bör även det s.k. kooperativa kravet innehålla ett ”huvudsaklighetsmoment”, t.ex. så att det i lagen uppställs ett krav på att verksamheten ska kännetecknas av att medlemmarna deltar i verksamheten.
Enligt vår mening innebär det förra alternativet stora tillämpningsproblem. Det kommer i många fall att vara i det närmaste omöjligt att väga samman faktorer av skilda slag och få en entydig bild av om föreningen är en ekonomisk förening eller inte. Som en följd av detta kommer ett huvudsaklighetskrav, utformat på detta sätt, att förlora mycket av sin praktiska betydelse. Inte heller det senare alternativet kommer att vara utan tillämpningsproblem men dessa kommer att vara mindre och det blir lättare att förutse hur t.ex. en domstol skulle komma att bedöma saken.
Vi anser mot den bakgrunden att huvudsaklighetskravet i lagen bör utformas i enlighet med det senare alternativet. Vi återkommer i författningskommentaren till frågor om vilka enskilda faktorer som bör tillmätas vikt när kravet tillämpas.
7 Bildande av ekonomisk förening, m.m.
7.1 Inledning
I föreningslagen uppställs inte några särskilda regler om hur en ekonomisk förening bildas. Det sägs i huvudsak endast att föreningen ska ha stadgar, en styrelse och revisorer och att föreningen ska anmälas för registrering inom sex månader från bildandet. I detta avseende avviker föreningslagen från aktiebolagslagen som innehåller utförliga regler om hur ett aktiebolag bildas. Vi har övervägt om denna skillnad mellan de båda lagarna är motiverad. I och för sig torde en studie av registreringspraxis och doktrin ganska lätt ge besked om vad de som vill bilda en ekonomisk förening måste göra. Med den utgångspunkt som vi har haft – att förutsättningarna för att bedriva företag som ekonomisk förening bör vara så tydliga och enkla som möjligt – har det emellertid uppenbara fördelar om det redan av lagen framgår hur bildandet måste gå till. Våra närmare överväganden i denna del redovisar vi i avsnitten 7.5.2 och 7.5.3.
Vi har även övervägt några frågor där rättsläget är oklart, däribland möjligheterna att ombilda en ideell förening till en ekonomisk förening (se avsnitt 7.5.4).
I avsnitt 7.5.1 behandlar vi bl.a. frågan om medlemsantalet i en ekonomisk förening.
7.2 Gällande rätt
Föreningslagen innehåller, som ovan nämnts, inte några utförliga bestämmelser om hur en ekonomisk förening bildas. Av 2 kap. 1 § första stycket föreningslagen följer att en ekonomisk förening ska ha minst tre medlemmar. Dessa medlemmar kan vara fysiska och juridiska personer. Medlemmarna ska, enligt 2 kap. 1 § andra stycket
399
Bildande av ekonomisk förening, m.m. SOU 2010:90
föreningslagen, anta stadgar samt välja styrelse och revisorer. Stadgarna ska innehålla i vart fall de uppgifter som framgår av lagens 2 kap. 2 §. Föreningen måste anmälas för registrering hos Bolagsverket. Detta måste som huvudregel ske inom sex månader efter det att beslut fattades om att bilda föreningen (se 2 kap. 3 § första stycket föreningslagen). Genom registreringen blir föreningen en självständig juridisk person. Om ingen registreringsanmälan görs eller om registrering vägras, faller föreningsbildningen.
Utöver detta innehåller föreningslagen inga anvisningar om hur man gör för att bilda en ekonomisk förening. Ett vanligt tillvägagångssätt är att de personer som vill bilda en ekonomisk förening samlas till ett konstituerande sammanträde. Vid sammanträdet beslutar de att bilda föreningen och antar stadgar för föreningen. Därefter sker medlemsantagningen, exempelvis genom en teckningslista eller genom att de presumtiva medlemmarna på annat sätt meddelar att de vill träda in i föreningen. Slutligen väljer man styrelseledamöter och revisor eller revisorer. I registreringspraxis godtas emellertid även andra förfaranden, såsom att de som vill bilda föreningen upprättar en överenskommelse om detta, en stiftelseurkund, där även frågor kring stadgar, styrelse och revisorer regleras.
Vid föreningslagens tillkomst bedömdes det att det saknades anledning att formalisera förfarandet med bestämmelser om t.ex. konstituerande sammanträde, teckningslista eller stiftelseurkund.1
7.3 Aktiebolagsrättslig reglering
Aktiebolagslagens bestämmelser om bildande av aktiebolag är betydligt mer utförliga än föreningslagens. De som bildar ett aktiebolag – i lagen benämnda stiftare – måste dessutom uppfylla vissa särskilda kvalifikationskrav (se 2 kap. 1 § och 2 §aktiebolagslagen).
Genomförandet av bolagsbildningen är styrt till en viss form. Ett aktiebolag bildas genom upprättande och undertecknande av en stiftelseurkund med visst innehåll samt teckning och betalning av aktierna i bolaget. Sålunda ska stiftarna upprätta ett utkast till stiftelseurkund som bl.a. ska innehålla uppgift om hur mycket som ska betalas för varje aktie jämte namn och personuppgifter för styrelseledamöter och revisor. Stiftelseurkunden ska också innehålla en bolagsordning. Vidare ska en eller flera bland stiftarna teckna sig
1 Se prop. 1986/87:7 s. 81.
400
SOU 2010:90 Bildande av ekonomisk förening, m.m.
för samtliga aktier i bolaget och aktierna ska betalas i enlighet med närmare bestämmelser i lagen. Stiftarna ska färdigställa, datera och underteckna stiftelseurkunden och därefter anmäla bolaget för registrering hos Bolagsverket. Ett aktiebolag anses bildat när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare. Bolaget blir dock en juridisk person först när det har registrerats och det är också först då som det får rättshandlingsförmåga (se 2 kap.5–10 och 25 §§aktiebolagslagen).
7.4 Nordiska jämförelser
7.4.1 Finland
Den finska lagen om andelslag föreskriver att ett andelslag ska ha minst tre medlemmar. De personer som bildar andelslaget – stiftarna – måste också bli medlemmar i andelslaget. Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inte vara stiftare. Stiftarna ska upprätta en stiftelseurkund som ska dateras och undertecknas. Denna ska bl.a. innehålla andelslagets stadgar, uppgift om stiftarnas namn och person- eller organisationsnummer, uppgift om de andelar i andelslaget som stiftarna får samt namn på styrelseledamöter och revisor. Andelslaget måste sedan registreras hos den finska registreringsmyndigheten för att bli en juridisk person och få rättshandlingsförmåga (se 2 kap. 1, 2 och 4 §§ lagen om andelslag).
7.4.2 Norge
Ett samvirkeforetak kan bildas av minst två personer och måste alltid ha minst två medlemmar. Omyndiga får inte vara stiftare. Vid bildandet av samvirkeforetaket ska stiftarna skriva under och datera en stiftelseurkund. När samtliga stiftare har undertecknat urkunden, har de samtidigt tecknat medlemskap och samvirkeforetaket är därigenom bildat (se 2 kap. 8 § lov om samvirkeforetak).
Stiftelseurkunden ska innehålla samvirkeforetakets stadgar och uppgift om namn, adress och födelsenummer eller organisationsnummer för stiftare och styrelseledamöter (se 2 kap. 9 § 1 och 2 lov om samvirkeforetak). Om stiftarna ska betala en insats, ska stiftelseurkunden även innehålla uppgift om det belopp som varje stiftare ska betala, summan av stiftarnas insatsskyldighet och tidpunkten för betalning av insatsen (se 2 kap. 9 § 3 lov om samvirkeforetak).
401
Bildande av ekonomisk förening, m.m. SOU 2010:90
Ett nybildat samvirkeforetak ska anmälas för registrering hos registreringsmyndigheten inom tre månader från det att stiftelseurkunden undertecknades. I och med registreringen blir samvirkeforetaket en juridisk person och får rättshandlingsförmåga (se 2 kap. 12 och 13 §§ lov om samvirkeforetak).
7.4.3 Danmark
Dansk rätt är relativt formlös när det gäller bildande av ett andelsselskab. De bestämmelser som finns skiljer dock mellan å ena sidan andelsselskab där medlemmarna inte alls, eller endast i begränsad utsträckning, är ansvariga för selskabets skulder och å andra sidan andelsselskab där minst en av medlemmarna är obegränsat ansvarig för selskabets skulder. I det första fallet krävs registrering för att andelsselskabet ska bli en juridisk person. Om däremot någon av medlemmarna är obegränsat personligt och solidariskt ansvarig för skulderna, finns det inte något krav på registrering för att andelsselskabet ska anses bildat och utgöra en egen juridisk person.2
Ett andelsselskab bildas av en eller flera stiftare. Dessa behöver inte träda in som medlemmar i selskabet. Selskabet måste däremot ha minst två medlemmar för att bildandet ska ha rättsverkan. Det finns inte några lagregler om hur bildandet ska gå till. Följande grundläggande krav anses dock gälla3:
• Det ska finnas ett bindande stiftelsebeslut eller stiftelseavtal.
Det uppställs dock inte något formkrav för detta utan det kan i princip vara muntligt.
• Stiftarna ska besluta om stadgar för andelsselskabet. Om det är ett registreringspliktigt andelsselskab, ska stadgarna anmälas för registrering.
• Det ska finnas en styrelse för andelsselskabet.
• Minst två personer, fysiska eller juridiska, ska ha anmält sig som medlemmar i selskabet.
För andelsselskab som är registreringspliktiga gäller dessutom vissa ytterligare krav, bl.a. att selskabet har utsett en revisor och beslutat om räkenskapsår.
2 Se 8 § och 9 § Lov om visse erhvervsdrivende virksomheder och E. Hørlyck, Dansk andelsrätt, 3 udg., s. 39–40. 3 Se E. Hørlyck, Dansk andelsrätt, 3 udg., s. 44.
402
SOU 2010:90 Bildande av ekonomisk förening, m.m.
7.5 Överväganden och förslag
7.5.1 Bör kravet på minsta antal medlemmar sänkas till två?
Förslag: En ekonomisk förening ska liksom i dag ha minst tre medlemmar. Vid beräkningen av om detta minimiantal är uppfyllt ska investerande medlemmar inte räknas med.
Föreningslagens krav på att en ekonomisk förening ska ha ett visst minsta antal medlemmar anses motiverat av föreningens kooperativa karaktär, vilken ju innebär att det är föreningens medlemmar som ska delta i och besluta om verksamheten.
Tidigare gällde att en ekonomisk förening skulle ha minst fem medlemmar. När minimiantalet sänktes till tre, hänvisade lagstiftaren till behov inom nykooperationen, där det i vissa verksamheter innebar praktiska svårigheter att få ihop ett tillräckligt stort medlemsantal. Exempel på sådana verksamheter är kooperativa dag- eller fritidshem samt samverkan mellan olika yrkesutövare, såsom journalister, konsulter eller jordbrukare.4
Som ovan har framgått är det enligt såväl norsk som dansk rätt tillräckligt att medlemsantalet i motsvarande associationsform uppgår till två. Frågan är om det även i en svensk ekonomisk förening bör vara tillräckligt med två medlemmar.
De skäl som talar för detta är i första hand desamma som de som föranledde reduceringen från fem till tre medlemmar, nämligen att det skulle underlätta för nyetablering av företagande i form av ekonomisk förening. I dag är två personer som tillsammans önskar starta företag, t.ex. två makar, hänvisade till associationsformerna aktiebolag och handelsbolag. Om de dessutom vill bedriva verksamheten utan personligt ansvar, är aktiebolaget det enda alternativet. Enligt uppgift från Bolagsverket händer det inte sällan att verket har kontakt med personer som är intresserade av att starta en ekonomisk förening men som överger sina planer när de får reda på att det måste finnas minst tre medlemmar.
Mot en sänkning av minimiantalet medlemmar talar bl.a. att den skulle strida mot ekonomiska föreningars kooperativa karaktär. Att den ekonomiska föreningsformen även ger utrymme för verksamhet som inte har någon mera utpräglad kooperativ prägel ser vi dock i och för sig inte som något egentligt problem; tvärtom har det ett
4 Se prop. 1992/93:144 s. 9.
403
Bildande av ekonomisk förening, m.m. SOU 2010:90
värde att företagsformen kan användas för företagande som bara delvis har kooperativ karaktär. Ett annat argument som framförts mot en sänkning av minimiantalet medlemmar är att det skulle ha negativa verkningar för borgenärerna. Medlemmarna bidrar ju till föreningens ekonomiska välmåga och framgång, dels med sina medlemsinsatser, dels med sin respektive medverkan i föreningen, exempelvis genom leverans eller köp av varor eller genom arbetsinsats. En ekonomisk förening med ett fåtal medlemmar blir, har det sagts, alltför sårbar och har inte den ekonomiska livsduglighet som krävs för ett godtagbart borgenärsskydd.5 Vi instämmer i och för sig i detta men vill tillägga att det från borgenärsskyddssynpunkt sällan torde få någon större betydelse om antalet medlemmar är tre eller två. Ett enligt vår mening tyngre skäl mot en sänkning av kravet på minsta antal medlemmar är den risk för missbruk av associationsformen som en sådan sänkning skulle kunna medföra. Ju färre medlemmar som krävs, desto enklare blir det att använda sig av en ekonomisk förening för mindre seriösa ändamål, t.ex. genom att låta en eller två personer gå in som målvakter i föreningen. Det aktiebolagsrättsliga regelverket innehåller moment som motverkar detta, framför allt kravet på att det ska finnas ett aktiekapital på minst 50 000 kr. Liknande moment finns inte i föreningslagen.
Även om de enskilda skälen mot en sänkning av minimiantalet medlemmar inte är så tunga är de, när de vägs samman, beaktansvärda. Något klart behov av att ändra den nuvarande regleringen har vi inte heller kunnat finna. Vi föreslår därför inte någon förändring i denna del.
Vi har i avsnitt 6.5.2 föreslagit särskilda regler som gör det möjligt för en förening att anta medlemmar som inte har för avsikt att delta i föreningens verksamhet, s.k. investerande medlemmar. En särskild fråga är om någon eller några av de tre medlemmarna, som en ekonomisk förening måste ha, ska kunna vara investerande medlemmar, dvs. om det räcker att föreningen har endast en eller två medlemmar som aktivt deltar i föreningens verksamhet. Det kan hävdas att detta skulle göra associationsformen mera flexibel.
Vi är emellertid inte beredda att förorda en ordning av detta slag. Att tillåta föreningar där det enbart finns en enstaka medlem som deltar aktivt i föreningens verksamhet skulle innebära ett radikalt avsteg från föreningsformens grundkaraktär. En ordning där
5 Se H. Hagen, Guidelines for Cooperative Legislation, 2 uppl., s. 26.
404
SOU 2010:90 Bildande av ekonomisk förening, m.m.
en av de tre medlemmarna kan vara investerande medlem inger mindre betänkligheter. Om man, som vi, anser att det bör finnas ett i lagen angivet minimiantal medlemmar och att detta bör uppgå till tre, är det emellertid mest naturligt att kräva att samtliga dessa är verksamma medlemmar i föreningen. I annat fall skulle den föreslagna ordningen med investerande medlemmar kunna bli ett sätt att kringgå bestämmelserna om lägsta antal medlemmar i en förening. Bestämmelserna skulle enkelt kunna åsidosättas genom att insatserna för investerande medlemmar sattes på en helt obetydlig nivå och någon eller några personer, som i och för sig är helt ointresserade av föreningens verksamhet, därefter vidtalas att gå in som investerande medlemmar. Enligt vår bedömning bör därför, liksom är fallet enligt gällande rätt, en förening ha minst tre medlemmar som har för avsikt att delta aktivt i föreningens verksamhet.
7.5.2 Stiftare av en ekonomisk förening
Förslag: En ekonomisk förening ska bildas av tre eller flera fysiska eller juridiska personer.
Den som är underårig eller i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller näringsförbud ska inte kunna delta i bildandet av en ekonomisk förening.
Såsom vi har redovisat ovan innehåller föreningslagen i dag inte några särskilda kvalifikationskrav för de personer som deltar i bildandet av en ekonomisk förening. I princip innebär detta att personer som är underåriga, har näringsförbud eller står under förvaltarskap kan vara med och bilda en förening. Enligt vår mening är det angeläget att bildandet av en ekonomisk förening föregås av omsorgsfulla överväganden och att de som tar del i bildandet är väl medvetna om vad bildandet får för effekter och inriktade på att föreningen ska användas för seriösa ändamål. Vi föreslår därför att det i lagen uppställs samma kvalifikationskrav på dem som deltar i bildandet av en ekonomisk förening – och som i lagen för tydlighets skull bör benämnas stiftare – som på dem som deltar i bildandet av ett aktiebolag.
Stiftarna bör sålunda – liksom i dag – vara fysiska eller juridiska personer. Det bör inte uppställas något krav på att de är bosatta i visst land eller inom ett visst område eller att de har någon viss
405
Bildande av ekonomisk förening, m.m. SOU 2010:90
nationalitet. Däremot bör det krävas att stiftarna inte är underåriga (dvs. under 18 år) och att de inte har förvaltare, är i konkurs eller har näringsförbud.6
En särskild fråga är hur många som måste delta i bildandet av en ekonomisk förening. I dag synes det oklart om det är tillåtet med viss successiv medlemsanslutning, så att beslutet att bilda föreningen fattas av en eller två personer och att den eller de ytterligare medlemmar som krävs för att föreningen ska registreras går in i föreningen först därefter.7 Det mest naturliga är, enligt vår mening, att det finns minst tre stiftare och att dessa i och med bildandet går in som medlemmar i föreningen, så att föreningen redan från bildandet har så många medlemmar som en ekonomisk förening minst ska ha. Det bör vidare krävas att minst tre av stiftarna har för avsikt att delta i verksamheten, dvs. det bör inte räcka att stiftarna går in i föreningen som investerande medlemmar.
7.5.3 Sättet för bildande av ekonomisk förening
Bedömning: Lagen bör inte innehålla några detaljerade regler om hur en ekonomisk förening bildas. Förslag: I lagen tas in bestämmelser om vissa grundläggande åtgärder som stiftarna av en ekonomisk förening måste vidta för att en ekonomisk förening ska anses bildad.
Som vi inledningsvis har framhållit har det från tydlighets- och förenklingssynpunkt uppenbara fördelar om lagen anger hur bildandet ska gå till. En alltför ingående reglering riskerar emellertid att bli byråkratisk och inflexibel. Den förhållandevis ingående reglering av bildande av aktiebolag som finns i aktiebolagslagen måste också, i vart fall till viss del, sättas i samband med de särskild krav på kapitaltillskott som gäller för aktiebolag. I fråga om ekonomiska föreningar finns inte – och bör, enligt vår mening, inte heller finnas – några särskilda krav på att visst kapital ska vara tillskjutet innan föreningen registreras. Det finns inte heller skäl att uppställa några krav på viss form för den överenskommelse om att bilda föreningen som stiftarna träffar. Det saknas därför anledning att i lagen ta in bestämmelser om t.ex. konstituerande stämma eller om upp-
6 En av utredningens experter har ifrågasatt om ett sådant krav bör uppställas. 7 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 82.
406
SOU 2010:90 Bildande av ekonomisk förening, m.m.
rättande av stiftelseurkund och teckningslista. I dessa avseenden bör stiftarna ha stor frihet att själva bestämma lämpligt förfaringssätt.
Lagen bör dock innehålla bestämmelser om vissa grundläggande moment som måste ingå i föreningsbildningsprocessen. Utom i ett par mindre avseenden innebär våra förslag om detta inga egentliga förändringar i gällande rätt utan utgör snarare ett lagfästande av den praxis som redan gäller.
I lagen bör sålunda föreskrivas att stiftarna ska
• komma överens om att bilda föreningen,
• upprätta och anta stadgar för föreningen,
• gå in som medlemmar i föreningen, och
• utse en styrelse och, om föreningen ska ha revisor, en eller flera revisorer.
Dessa fyra moment bör vara obligatoriska i föreningsbildningen. Det bör inte krävas att åtgärderna vidtas i viss ordning utan avgörande bör vara att samtliga åtgärder blir vidtagna. Föreningen bör anses bildad först när samtliga fyra krav har uppfyllts.
Överenskommelse om att bilda föreningen
Som redan har nämnts måste stiftarna träffa en överenskommelse om att bilda en ekonomisk förening. Det bör inte krävas att överenskommelsen sker i viss form, exempelvis vid ett konstituerande sammanträde eller i en stiftelseurkund som undertecknas av stiftarna. Stiftarna bör fritt kunna bestämma formerna för beslutet att bilda föreningen. Om det råder tveksamhet om huruvida det föreligger en giltig överenskommelse, bör detta prövas enligt allmänna avtalsrättsliga principer. För att så långt möjligt undvika oklarheter om en överenskommelse har träffats bör det dock i lagen tas in en anvisning om att överenskommelsen ska dokumenteras på något sätt, t.ex. i ett protokoll eller ett stiftelseavtal som undertecknas av medlemmarna. Denna handling bör också ges in till Bolagsverket i samband med registrering av föreningen. De närmare krav som bör ställas på en registreringsansökan, liksom vilka handlingar en sådan ansökan ska åtföljas av, framgår av vårt förslag till förordning om ekonomiska föreningar.
407
Bildande av ekonomisk förening, m.m. SOU 2010:90
Anta stadgar för föreningen
Med hänsyn till stadgarnas grundläggande betydelse för en ekonomisk förening är det nödvändigt att stiftarna redan i samband med föreningsbildningen upprättar och antar stadgar för föreningen. Kravet på upprättande av stadgar följer redan av nuvarande föreningslag (se 2 kap. 1 § andra stycket föreningslagen). Vid ansökan om registrering bör stadgarna – på samma sätt som i dag – ges in till Bolagsverket.
Medlemsantagningen
En ekonomisk förening är en personassociation och ska tjäna medlemmarnas intressen. Mot den bakgrunden är det naturligt att det råder identitet mellan föreningens stiftare och dess första medlemmar. I lagen bör därför tas in ett krav på att samtliga stiftare i samband med föreningsbildningen går in som medlemmar i föreningen. Det bör med andra ord inte vara möjligt att vara stiftare utan att själv bli medlem. Det sagda innebär dock givetvis inte att stiftarna inte kan anlita hjälp av personer som inte avser träda in i föreningen, t.ex. utomstående rådgivare.
En följd av att stiftarna ska gå in som medlemmar är, som vi redan har berört, att föreningen redan från tidpunkten för bildandet måste ha tre medlemmar.
Vi föreslår inte något särskilt formkrav för medlemsinträdet. Det väsentliga i sammanhanget är att stiftarna tydligt ger uttryck för sin vilja att vara medlemmar i föreningen. Givetvis bör dock medlemsinträdet, liksom övriga moment i föreningsbildningen, dokumenteras.
Vårt förslag är inte avsett att förhindra att andra än stiftarna blir medlemmar i föreningen i nära anslutning till föreningsbildningen. Finns det personer som önskar vara med i föreningen men inte uppfyller de ovan föreslagna kvalifikationskraven för stiftare, bör föreningens styrelse omedelbart efter föreningens bildande kunna ta ställning till om de ska antas som medlemmar.
408
SOU 2010:90 Bildande av ekonomisk förening, m.m.
Val av styrelse och revisor
Liksom är fallet i dag bör en ekonomisk förening redan från bildandet ha en styrelse. Om stadgarna innehåller bestämmelser om att föreningen ska vara föremål för revision, bör det också redan från början finnas en eller flera revisorer. Stiftarna bör därför vara skyldiga att som ett led i föreningsbildningen utse de personer som ska sitta i föreningens styrelse och, i förekommande fall, den eller de personer som ska vara revisorer. Ofta torde det vara samma personer som har bildat föreningen som också kommer att sitta i dess styrelse.
7.5.4 Ombildning av en ideell förening till ekonomisk förening
Bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser som möjliggör att en ideell förening genom stadgeändring ombildas till en ekonomisk förening.
Ibland kan medlemmarna i en ideell förening vilja omvandla föreningen till en ekonomisk förening. Så kan t.ex. vara fallet om medlemmarna upptäcker att verksamheten är av sådant slag att den måste bedrivas som ekonomisk förening. En sådan omvandling kan alltid ske genom att den ideella föreningens medlemmar beslutar om likvidation av föreningen och att det samtidigt bildas en ny (ekonomisk) förening som övertar den ideella föreningens skulder och tillgångar. Förfarandet är emellertid inte alldeles okomplicerat.
Vi har övervägt om lagen bör innehålla bestämmelser om att en ideell förening ska kunna ombildas till ekonomisk förening enbart genom ett beslut om stadgeändring. Det är osäkert om gällande rätt tillåter detta. I doktrinen har anförts skäl för att ombildning genom stadgeändring borde vara tillåtet, däribland att borgenärsskyddet generellt sett får anses stärkt av en övergång från ideell förening till ekonomisk förening.8 Det finns också exempel från registreringspraxis på att förfarandet har tillåtits. Frågan synes emellertid aldrig ha prövats i domstol. Om en ombildning av detta slag ska kunna genomföras enbart genom stadgeändring, bör det enligt vår mening
8 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 60–62.
409
Bildande av ekonomisk förening, m.m. SOU 2010:90
regleras i lagen, i synnerhet som en ombildning av detta slag ger upphov till ett antal följdfrågor.
För att ett förfarande av detta slag ska vara tillåtet talar framför allt vissa praktiska skäl. Den ideella föreningens medlemmar behöver, om förfarandet godtas, inte gå omvägen över likvidation och nybildning utan kan omedelbart och på ett relativt enkelt sätt fortsätta verksamheten i en annan associationsform. Det skulle vara praktiskt i verksamheter som har drivits i den ideella föreningens form men där det har visat sig att denna organisationsform inte är förenlig med den verksamhet som faktiskt bedrivs.9
Det finns emellertid också skäl mot att tillåta ombildning genom stadgeändring. Ett sådant skäl, av principiell natur, är att de medlemmar som inte deltar i ett beslut om sådan stadgeändring riskerar att bli anslutna till en ny associationsform utan egen aktiv medverkan. Detta stämmer mindre väl överens med vedertagna principer om negativ föreningsfrihet. Den negativa föreningsfriheten, såsom den kommer till uttryck i regeringsformen (jfr 2 kap.2 och 22 §§regeringsformen), är visserligen inte tillämplig här – den gäller rätten för enskilda att i förhållande till det allmänna stå utanför politiska sammanslutningar, trossamfund och vissa andra föreningar av åskådningskaraktär – men den kan ändå ge viss vägledning för vad som är rimligt. Om omvandlingen i stället sker genom nybildning av en ekonomisk förening och likvidation av den ideella föreningen, får alla medlemmar möjlighet att avgöra om de vill vara med i föreningen, såsom den därefter kommer att se ut.
Att tillåta att ideella föreningar ombildar sig till ekonomiska föreningar genom stadgeändring innebär också vissa rättsliga komplikationer. En ideell förening har ingen skyldighet att registrera sig hos Bolagsverket för att bli en juridisk person; den har full rättshandlingsförmåga så snart den har stadgar och en styrelse. Den ekonomiska föreningen förvärvar däremot rättshandlingsförmåga först i och med att den registreras. Bestämmelser om ombildning av ideella föreningar till ekonomiska föreningar måste därför kompletteras med en reglering om vad som ska gälla i fråga om föreningar som har beslutat att övergå från att vara ideella föreningar till ekonomiska föreningar men som ännu inte har registrerat detta beslut. Ett annat problem, av mer praktisk art, gäller de organisationsnummer som bl.a. ekonomiska och ideella föreningar tilldelas. Ideella och ekonomiska föreningar har inte likartade organi-
9 Se RÅ 2005 ref. 8, som gällde ett s.k. föräldrakooperativ för förskole- och fritidsverksamhet som hade valt att organisera verksamheten i en ideell förening.
410
SOU 2010:90 Bildande av ekonomisk förening, m.m.
411
sationsnummer. En ombildning av en ideell förening till en ekonomisk förening förutsätter därför en reglering av hur det gamla organisationsnumret ska ”avvecklas”.
Till detta kommer att det i såväl associationsrättsligt som skatterättsligt hänseende gäller skilda regelverk för ekonomiska föreningar och ideella föreningar. Dessa skillnader medför att det också har vissa fördelar med en viss ”tröghet” i omvandlingsprocessen. Om ombildningen sker genom en kombination av ett likvidationsförfarande och ett nybildningsförfarande, ger det sannolikt bättre garantier för att medlemmarna sätter sig in i de ändrade förutsättningarna för verksamheten.
Vår bedömning är därför att övervägande skäl talar mot att införa några bestämmelser som tillåter att ideella föreningar ombildas till ekonomiska föreningar genom ändring av stadgarna.
8 Föreningens medlemmar
8.1 Inledning
Ekonomiska föreningar präglas av den s.k. öppenhetsprincipen. Principen innebär, såsom den är utformad i lagen, att en förening inte får vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak (se 3 kap. 1 § föreningslagen).
Ett annat grundläggande drag hos en ekonomisk förening är att dess medlemmar förutsätts delta i verksamheten, t.ex. som kunder eller leverantörer. Även om föreningslagen inte innehåller någon uttrycklig reglering av vilken rätt medlemmarna har att utnyttja föreningens verksamhet anses de ha en sådan rätt. En medlem i en producentförening har alltså en rätt att leverera till föreningen. Spegelbilden av denna rätt är en s.k. mottagningsplikt för föreningen, dvs. föreningen har en skyldighet att ta emot medlemmens leveranser.
Det kan hävdas att såväl öppenhetsprincipen som mottagningsplikten kan innebära problem för föreningen. Så kan t.ex. en ökning av medlemsantalet med en åtföljande skyldighet att leverera varor eller ta emot varor från ett större antal personer ställa krav på förändringar av föreningens verksamhet. Vi har mot den bakgrunden fått i uppdrag att överväga om det finns skäl att utöka möjligheterna för föreningar att neka medlemskap i föreningen. En utgångspunkt för vårt arbete har varit att öppenhetsprincipen ska finnas kvar men att det kan finnas skäl för vissa jämkningar av principen, t.ex. i fråga om innebörden i ”särskilda skäl”. Vi har även övervägt mottagningspliktens innehåll och utformning.
413
Föreningens medlemmar SOU 2010:90
8.2 Antagning av nya medlemmar
8.2.1 Öppenhetsprincipen – en skyldighet att anta nya medlemmar
Det brukar sägas att en ekonomisk förening är en öppen association i så måtto att medlemsantalet i föreningen inte är bestämt på förhand och att antalet medlemmar kan variera över tiden, utan att föreningsstadgarna behöver ändras. Öppenhetsprincipen innebär dock något annat och mera, nämligen att en ekonomisk förening är skyldig att anta nya medlemmar om det inte finns särskilda skäl att vägra inträde i föreningen.
Öppenhetsprincipen fick sin nuvarande utformning genom 1951 års föreningslag.1 Äldre föreningsrättslig lagstiftning innehöll en bestämmelse om att en ekonomisk förening när som helst kunde anta nya medlemmar. Denna var emellertid dispositiv och lagen gav utrymme för inskränkande stadgebestämmelser, vilka kunde medföra att en förening i princip var en helt sluten association.2 I såväl 1951 års föreningslag som den nuvarande lagen är öppenhetsprincipen tvingande.
I förarbetena till den nuvarande föreningslagen uttalas att det är en viktig kooperativ princip att ekonomiska föreningar är öppna i så måtto att nya medlemmar har rätt att komma in i föreningen.3Detta markeras redan i 1 kap. 1 § femte stycket föreningslagen, där det sägs att utmärkande för en ekonomisk förening är att den uppfyller vissa villkor i fråga om rätt till medlemskap. Den vikt som lagstiftaren har lagt vid öppenhetsprincipen kommer också till uttryck i skattelagstiftningen. Ekonomiska föreningar som är kooperativa i skatterättslig mening har nämligen viss avdragsrätt för lämnad utdelning. För att anses vara en kooperativ förening som är berättigad till sådan avdragsrätt krävs bl.a. att föreningen antar nya medlemmar i enlighet med öppenhetsprincipen (se närmare avsnitt 19.2).
1 Se prop. 1951:34 s. 101 f. 2 Om äldre rätt se G. Lindén, Förvärv och förlust av medlemskap i ekonomisk förening, s. 47–70. 3 Se prop. 1986/87:7 s. 87.
414
SOU 2010:90 Föreningens medlemmar
.
8.2.2 Undantag från öppenhetsprincipen
Öppenhetsprincipen är inte absolut. En ekonomisk förening kan, under de förutsättningar som anges i 3 kap. 1 § föreningslagen, vägra nya, presumtiva medlemmar inträde i föreningen. För en sådan vägran krävs dock att det finns särskilda skäl med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet, föreningens syfte eller annan orsak. Inom dessa ramar kan en förening ställa upp begränsningar för medlemskap, dels i fråga om antalet medlemmar, dels i fråga om vilka personer som ska kunna bli medlemmar.4
I förarbetena till 1951 års föreningslag uttalades i denna fråga bl.a. följande.
Vissa föreningar äro nämligen av den karaktär att en begränsning av medlemsantalet eller medlemskretsen är nödvändig eller åtminstone berättigad. Detta är exempelvis fallet med bostads- eller bostadsrättsföreningar, mejeriföreningar, hingstföreningar och betesföreningar. En begränsning av medlemskretsen kan även vara betingad t.ex. därav att en förening ämnar utverka statsbidrag för vars erhållande gälla särskilda villkor i fråga om medlemskap e.d. Vidare måste möjlighet att vägra inträde alltid föreligga beträffande personer som kunna förväntas komma att motarbeta föreningens verksamhet eller dess syfte.
Liknande uttalanden finns också i förarbetena till den nuvarande föreningslagen. Där anges bl.a. att det i vissa föreningar kan vara befogat att ställa krav på att medlemmarna tillhör en viss grupp, exempelvis att de är jordbrukare eller skogsägare eller att de innehar viss anställning, exempelvis i arbetskooperativ, eller att de är konsumenter av vissa tjänster, t.ex. barnomsorg, eller bosatta inom ett visst område.5 I dessa fall är det fråga om begränsningar gällande vilka personer som kan bli medlemmar, dvs. begränsningar i medlemskretsen
Begränsningar i antalet medlemmar kan framförallt vara nödvändiga i de fall då en förenings verksamhet inte ger utrymme för samverkan med något större antal personer.6 Som exempel kan nämnas en ekonomisk förening som bedriver barnomsorg. I en sådan förening är det med nödvändighet så att föreningens tillgång till lokaler och personal begränsar antalet medlemmar som kan beviljas inträde.
4 Se prop. 1951:34 s. 102. 5 Se prop. 1986/87:7 s. 87. 6 Se K. Rodhe, Föreningslagen, 1987 års lag om ekonomiska föreningar, 8 uppl., s. 38.
415
Föreningens medlemmar SOU 2010:90
8.2.3 Tillämpningen av öppenhetsprincipen och möjligheterna till undantag
Öppenhetsprincipen får betydelse för dels hur ekonomiska föreningars stadgar kan utformas, dels hur ansökningar om medlemskap ska behandlas i enskilda fall.
En ekonomisk förening får inte utforma sina stadgar så att de kommer i konflikt med öppenhetsprincipen. Det är t.ex. normalt inte möjligt att i stadgarna bestämma att antalet medlemmar i föreningen ska vara högst fem. Vid ansökan om registrering förutsätts Bolagsverket kontrollera att stadgarna inte innehåller några otillåtna begränsningar i detta avseende. Om Bolagsverket gör bedömningen att en förenings stadgar strider mot öppenhetsprincipen, ska registrering vägras.
Öppenhetsprincipen måste också beaktas vid prövningen av varje enskild medlemsansökan. Om föreningen vägrar en sökande medlemskap utan att ha fog för vägran, kan sökanden vända sig till domstol som prövar om föreningen är skyldig att anta honom eller henne som medlem. Domstolen prövar om föreningens beslut att vägra inträde är förenligt med öppenhetsprincipen, dvs. om beslutet att vägra medlemskap kan motiveras med hänsyn till verksamhetens art, omfattning, föreningens syfte eller annan orsak. Vid prövningen är rätten inte bunden av innehållet i stadgarna utan en viss stadgebestämmelse kan lämnas därhän om den, enligt rättens mening, strider mot öppenhetsprincipen. Å andra sidan kan ett föreningens beslut att vägra någon medlemskap vara giltigt även om det inte har stöd i stadgarna. Så länge ett beslut att vägra medlemskap är förenligt med lagens undantagsregler saknar det således betydelse om det finns någon särskild stadgebestämmelse som reglerar villkoren för inträde, eller när sådant inträde kan vägras.7
Domstolspraxis
Det finns få avgöranden i rättspraxis som gäller tillämpningen av föreningslagens öppenhetsprincip. De flesta refererade avgöranden rör bostadsrättsföreningar, där öppenhetsprincipen har en annan utformning jämfört med regleringen i föreningslagen.8 De fall där
7 Se NJA II 1951 s. 41 f. och K. Rodhe, Föreningslagen, 1987 års lag om ekonomiska föreningar, 8 uppl., s. 38. 8 För en beskrivning av regleringen av antagningen av nya medlemmar i bostadsrättsföreningar, se H. Julius m.fl., Bostadsrättslagen. En kommentar, 3 uppl., s. 40–67.
416
SOU 2010:90 Föreningens medlemmar
medlemskap i en bostadsrättsförening har vägrats på grund av brister i sökandens ekonomi kan dock vara av visst intresse.
Frågan om medlemskap i en fackförening (ideell förening) prövades i NJA 1948 s. 513. Högsta domstolen fann att om ett medlemskap var nödvändigt för att den enskilde skulle kunna utöva sitt yrke skulle medlemskap beviljas. Avgörandet har tolkats så att i de fall då en ekonomisk förening har en monopolliknande ställning är föreningen skyldig att anta nya medlemmar, som har nytta av föreningens tjänster, oavsett vad föreningen har bestämt i sina stadgar.9 I sammanhanget är även gällande konkurrensrättsliga bestämmelser av betydelse. En tillämpning av dessa bestämmelser skulle sannolikt leda till samma bedömning som i 1948 års rättsfall. Klart är att medlemskap inte kan vägras om detta skulle stå i strid med konkurrensrätten.
Registreringspraxis
I såväl förarbeten som doktrin har uttalats att registreringsmyndigheten bör vara relativt liberal i sin prövning av vilka stadgebestämmelser som kan tillåtas. Endast i särskilt grova fall kan generellt formulerade inträdesvillkor sägas vara direkt otillåtna, t.ex. stadgar som fixerar ett visst medlemsantal utan att det är motiverat med hänsyn till verksamhetens art, omfattning eller föreningens syfte.10
Av den genomgång av olika typer av registreringsärenden som vi har gjort förefaller det också som att Bolagsverkets tillämpning av öppenhetsprincipen är liberal. Verket vägrar sällan registrering på grund av att stadgarna strider mot öppenhetsprincipen. Dock godtas som regel inte stadgebestämmelser som begränsar medlemskretsen till ett visst bestämt antal medlemmar.11 Prövningen sker emellertid utifrån förhållandena i det enskilda fallet och undantagsvis torde även stadgebegränsningar av detta slag kunna godtas, om det klart framgår att en dylik begränsning är nödvändig.
Det anses normalt strida mot öppenhetsprincipen att i stadgarna föreskriva att endast personer som har tecknat eller förbinder sig att teckna samarbetsavtal med en viss angiven person kan antas som
9 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 124. 10 Se K. Rodhe, Föreningslagen, 1987 års lag om ekonomiska föreningar, 8 uppl., s. 38. 11 Undantag görs för de ekonomiska föreningar som bedriver in- och utlåningsverksamhet, s.k. sparkassor. En sparkassa får högst ha 1 000 medlemmar och får som medlemmar anta endast personer som ingår i en i förväg identifierbar begränsad krets som också ska anges i föreningens stadgar (se 2 kap. 3 § 7 lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse).
417
Föreningens medlemmar SOU 2010:90
medlemmar. Bolagsverket godtar dock stadgebestämmelser om att endast personer som även är medlemmar i en viss annan organisation får antas som medlemmar. Huvudregeln är dock i så fall att också denna organisation måste vara en öppen sammanslutning.
Diskriminerande stadgebestämmelser godtas som regel inte. I några fall har Bolagsverket dock accepterat bestämmelser med krav på visst medborgarskap, eftersom de har ansetts befogade med hänsyn till föreningens verksamhet. Stadgebestämmelser om att medlemmarna ska ha viss trostillhörighet godtas normalt inte.
Ekonomiska föreningars tillämpning av öppenhetsprincipen
Det är svårt att dra några säkra slutsatser om hur ekonomiska föreningar tillämpar öppenhetsprincipen i praktiken. Avsaknaden av rättspraxis som rör vägrat medlemskap kan möjligen tolkas som att föreningarna i stor utsträckning fattar beslut som är förenliga med öppenhetsprincipen och håller sig inom de i lagen angivna undantagen då medlemskap vägras. Det förhållandet att öppenhetsprincipen är en förutsättning för skattelättnader enligt inkomstskattelagen (se 39 kap. 21 § inkomstskattelagen [1999:1229]) bidrar sannolikt till att föreningarna strävar efter att upprätthålla principen.
Naturligtvis har den enskilda föreningens karaktär också betydelse för öppenhetsprincipens tillämpning. Således är det i de konsumentkooperativa föreningarna ofta positivt med en stor medlemskrets, eftersom det är ägnat att medföra ökad handel med föreningen, något som, typiskt sett, är till gagn för föreningen. Inom detaljhandels- och oljekooperationen har öppenhetsprincipen därför fått ett mycket stort genomslag. På senare år har det inte förekommit att någon har nekats medlemskap inom dessa delar av kooperationen.12
Också i de lantbrukskooperativa föreningarna har det länge ansetts positivt med många medlemmar. Även i dessa föreningar har öppenhetsprincipen därför haft, och har ofta fortfarande, stor betydelse. Inom vissa branscher har dock öppenhetsprincipen ansetts medföra problem. Ett exempel på detta är mejeriföreningar, däribland Arla och Milko, där det under början av 1990-talet förekom diskussioner och, i några fall, beslut om att ”stänga” föreningarna för nya medlemmar och i stället införa ett kösystem för blivande medlemmar.
12 Källa: Göran Lindblå, VD i OK ekonomisk förening.
418
SOU 2010:90 Föreningens medlemmar
Diskussionerna var en följd av en då rådande osäkerhet om huruvida föreningarna skulle få avsättning för mjölk från nya medlemmar på grund av förändrade marknadsförhållanden efter Sveriges EUinträde.13 I Arla blev beslutet att inte anta några nya medlemmar mycket omdebatterat, bl.a. på grund av föreningens dominerande ställning på marknaden. Föreningen valde därför efter en kort tid att avskaffa kösystemet. Inte heller Milko ek. för. tillämpar längre något kösystem. Den sistnämnda föreningen har numera stadgebestämmelser som innebär att styrelsen kan vägra medlemskap med hänvisning till företagsekonomiska överväganden.14
Ett nyare exempel på en förening som har gjort inskränkningar i öppenhetsprincipen är Falköpings Mejeri, en mindre mejeriförening med drygt 200 medlemmar. Föreningens uttryckliga praxis sedan ett antal år tillbaka är att anta nya medlemmar endast om föreningen kan få avsättning för de nya medlemmarnas mjölk till bra priser. En förutsättning är således att lönsamheten för redan existerande medlemmar förbättras, eller i vart fall inte försämras. Föreningens stadgar innehåller inte någon bestämmelse som ger stöd för denna praxis. I augusti 2009 beslutade föreningen att avslå sex ansökningar om medlemskap sedan man hade gjort bedömningen att antagandet av nya medlemmar skulle leda till en överproduktion av mjölk och därmed till lägre avräkningspriser för existerande medlemmar. Under år 2008 antogs däremot 14 nya medlemmar. Föreningen tillämpar inte något kösystem för blivande medlemmar.15
I den s.k. nykooperationen upplevs det, enligt uppgift från rådgivningsorganisationen Coompanion, inte som något större problem att upprätthålla öppenhetsprincipen. I en del nystartade kooperativ finns dock en rädsla hos de ursprungliga medlemmarna för att antagande av nya medlemmar kan leda till att de existerande medlemmarna får en minskad kontroll över föreningen och att verksamheten kan komma att ändras om fler medlemmar tillkommer. Även vid rådgivning till personer som står i begrepp att bilda en kooperativ verksamhet förekommer det att dessa personer vänder sig mot den öppna företagsformen. Det kan vara så att gruppen av de personer som ska äga företaget redan är klar och att man inte
13 Se J. Nilsson m.fl., Producentkooperativa principer i pressad konkurrens, Sveriges Lantbruksuniversitet, Rapport 77, 1994, s. 140–141 och 166– 167. 14 I stadgarna för Milko ek.för., antagna den 27 april 2009, anges att styrelsen har rätt att vägra medlemskap om antagandet av ny medlem skulle innebära att ”föreningen inte kan företagsekonomiskt försvarbart avsätta av medlemmarna inlevererad mjölkmängd, eller att ny medlems hämtningskostnad väsentligen överstiger medeltalet för föreningen”. 15 Källa: Thomas Andersson, VD i Falköpings Mejeri ekonomisk förening.
419
Föreningens medlemmar SOU 2010:90
önskar få in flera medlemmar. I sådana fall blir personerna hänvisade till att välja en annan associationsform för verksamheten, trots att denna i övriga avseenden är avsedd att ha kooperativ karaktär.
Det kan tilläggas att det även inom nykooperationen förekommer stadgebestämmelser som på olika sätt begränsar medlemskretsen eller antalet medlemmar. Som exempel kan nämnas stadgar om att nya medlemmar kan antas om det är befogat med hänsyn till omfattningen av föreningens verksamhet. En sådan bestämmelse kan jämföras med lagens krav på att medlemskap får vägras endast om det finns särskilda skäl. Enligt vår bedömning är det långt ifrån klart om en sådan stadgebestämmelse skulle anses godtagbar vid en domstolsprövning.
8.3 Internationella jämförelser
8.3.1 Viss nordisk rätt
Danmark
Eftersom Danmark saknar en fullständig lagstiftning om kooperativa företag, är frågan om antagandet av nya medlemmar i andelsselskab inte reglerad i lag. De flesta andelsselskab är emellertid öppna associationer och tillämpar principen om öppet medlemskap. Någon tvingande öppenhetsprincip finns dock inte i dansk rätt. I stor utsträckning kan därför ett andelsselskab självt besluta om det önskar anta nya medlemmar och på vilka villkor sådan antagning ska ske. Det finns inte heller någon allmän regel om att avslag ska ske på saklig grund. Däremot är det vanligt att ett andelsselskabs stadgar innehåller närmare bestämmelser om villkor för medlemskap.
Av rättspraxis följer dock att ett andelsselskab i vissa fall kan vara skyldigt att ta emot nya medlemmar. Så är särskilt fallet för andelsselskab som har en monopolliknande ställning.
Finland
Lagen om andelslag innehåller inte någon tvingande öppenhetsprincip och ett andelslag har betydligt större möjligheter att vägra medlemskap än vad en svensk ekonomisk förening har.
420
SOU 2010:90 Föreningens medlemmar
Antagande av nya medlemmar regleras i 3 kap. lagen om andelslag. Det är som huvudregel andelslagets styrelse som beslutar om godkännande av en ansökan och styrelsen har rätt att bestämma över förfarandet vid godkännande och villkoren för godkännande. De villkor som ska gälla för medlemskap i ett andelslag kan även regleras i andelslagets stadgar (se 3 kap. 1 § andra stycket lagen om andelslag). Beroende på vilka villkor som uppställs för medlemskap kan ett andelslags öppenhet för nya medlemmar variera kraftigt. Ett andelslag kan därför i det enskilda fallet vara slutet. Men den finska lagen ger också utrymme för stadgebestämmelser som innebär att medlemskap kan vägras endast om det på grund av arten och omfattningen av andelslagets verksamhet eller av någon annan orsak finns skäl att vägra medlemskap. Ett andelslag kan således på frivillig väg, genom särskilda stadgebestämmelser, tillämpa en motsvarighet till den svenska öppenhetsprincipen.
Norge
I Norge har öppenheten ansetts vara en viktig kooperativ princip. Lagen om samvirkeforetak innehåller därför en uttrycklig öppenhetsprincip, som har stora likheter med den svenska. Där sägs att konsumenter, näringsidkare och andra som kan få sina ekonomiska intressen tillvaratagna av ett samvirkeforetak också har rätt att bli medlemmar i foretaket. Medlemskap kan endast vägras om det finns saklig grund för det. Rätten till medlemskap förutsätter dock att sökanden kan få ekonomisk nytta av samvirkeforetaket och i detta kan givetvis sägas ligga en viss begränsning i öppenheten. I exempelvis en mejeriförening är det bara mjölkproducenter som har ekonomisk nytta av företaget och andra personer har därför inte rätt att bli medlemmar.16
Kravet på saklig grund för avslag innebär att det inte är möjligt att ställa upp villkor om viss religion, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung som krav för medlemskap. Däremot är det i en producentförening, där medlemmen ska leverera vissa varor eller tjänster, möjligt att ställa krav på att varorna ska vara av viss kvalitet och eventuellt även viss kvantitet för att medlemskap ska beviljas. Det är också möjligt att ställa krav på bosättning inom visst område. I vissa situationer kan en förening på grund av kapacitetsbrist inte ta emot fler medlemmar, exempelvis i en kooperativt driven
16 Se NOU 2002:6, avsnitt 25.2.1.
421
Föreningens medlemmar SOU 2010:90
förskola. I sådana fall är kapacitetsbrist saklig grund för att vägra medlemskap.17
8.3.2 EU-förordningen om stadga för europakooperativ
I ingressen till EU-förordningen om stadga för europakooperativ uttalas att en europeisk kooperativ förening (SCE-förening) bör drivas i enlighet med principen om att ”inga artificiella spärrar bör finnas för medlemskap”. Förordningen innehåller dock inte några bestämmelser som motsvarar den svenska öppenhetsprincipen.
Det är lednings- eller förvaltningsorganet i SCE-föreningen som fattar beslut om att godkänna en ansökan om medlemskap. Föreningen får ta in villkor för medlemskap i sina stadgar, särskilt i fråga om att medlemmen ska teckna en viss lägsta andel av föreningens kapital eller att medlemmen ska uppfylla vissa villkor rörande föreningens ändamål.
8.3.3 Viss annan europeisk rätt
Frankrike
En grundläggande princip i fransk lagstiftning om kooperativ är att medlemskapet i ett kooperativ är fritt och öppet. Ett kooperativ är skyldigt att som medlemmar anta de som kan ha nytta av kooperativets aktiviteter och som uppfyller de krav för medlemskap som kooperativet har ställt upp i sina stadgar.18
8.4 Överväganden och bedömning
8.4.1 Skälen för att behålla en tvingande öppenhetsprincip
Som skäl för att öppenhetsprincipen borde vara tvingande angavs i förarbetena till 1951 års föreningslag att det för enskilda personer kan finnas ett stort intresse av att delta i föreningens verksamhet och använda sig av dess tjänster. I vissa fall kan det till och med vara en förutsättning för den enskildes försörjningsmöjligheter att
17 Se Ot. prop. 2006-2007 nr 21 s. 100–102. 18 Se artikel 3, Loi nr 47-1775 av den 10 septembre 1947 samt rapport från Du Conseil Supérieur de la Coopération, Le mouvement coopératif en France, Rapport 2007, s. 8.
422
SOU 2010:90 Föreningens medlemmar
han eller hon inte utestängs från medlemskap.19 En sådan situation kan föreligga exempelvis då den ekonomiska föreningen är en producentförening och en näringsidkare för sin verksamhet är beroende av att få leverera sina produkter till föreningen. Öppenhetsprincipen har alltså ansetts viktig, särskilt i fall där föreningen har en monopolliknande ställning. Det argumentet är fortfarande relevant. Det bör dock tilläggas att det inte längre torde ha samma styrka, eftersom de personer som behöver bli medlemmar i en ekonomisk förening för att kunna driva viss näringsverksamhet numera också skyddas av konkurrensrättens regler.
Ytterligare ett argument för att öppenhetsprincipen bör vara tvingande är att principen bidrar till att skilja ekonomiska föreningar från aktiebolag och handelsbolag.20 Principen om akties fria överlåtbarhet innebär visserligen att kretsen av delägare i ett aktiebolag kan vara förhållandevis öppen, men ägarkretsen i ett aktiebolag begränsas naturligen av att antalet aktier är fixerat, vilket medför att kretsen inte utan vidare kan utökas i takt med att presumtiva nya ägare visar intresse för bolaget. Den ekonomiska föreningens öppenhet såvitt avser medlemskretsen är därför ett särdrag, som är specifikt för just denna associationsform. Frågan är dock om det har något värde i sig att det finns ”vattentäta skott” mellan associationsformerna. Det kan i vart fall, enligt vår mening, ifrågasättas om intresset av att skilja ekonomiska föreningar och aktiebolag åt bör tillmätas någon betydelse i detta sammanhang.
Traditionellt har öppenhetsprincipen också ansetts förstärka det kooperativa draget hos de ekonomiska föreningarna. Att öppenhetsprincipen är en viktig kooperativ princip talar obestridligen för att i vart fall de ekonomiska föreningar som så önskar måste ha möjlighet att tillämpa principen. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att öppenhetsprincipen även fortsättningsvis måste vara tvingande (jfr lagstiftarens tidigare uttalanden om att medlemmarna själva ska kunna bestämma i vilken utsträckning principerna ska tillämpas).
8.4.2 Skälen för en flexiblare reglering
Under utredningens gång har från olika håll, däribland från lantbrukskooperationen, framhållits att öppenhetsprincipen, såsom den i dagsläget är utformad, i vissa situationer kan vara svår att förena
19 Se prop. 1951:34 s. 101 f. 20 Se prop. 1951:34 s. 102.
423
Föreningens medlemmar SOU 2010:90
med företagsekonomiska överväganden. Detta gäller bl.a. i producentföreningar, där antagandet av nya medlemmar kan leda till en överproduktion av råvara, vilket kan skapa problem för föreningen i form av kapacitetsbrist. I en sådan situation är det tveksamt om det kan krävas av en förening att den genomför kostnadskrävande nyinvesteringar för att kunna ta mot nya medlemmar.21 Ett sådant krav framstår åtminstone som företagsekonomiskt mycket tveksamt. Vid överproduktion av råvara kan det dessutom vara svårt för föreningen att få avsättning för produkterna till bra priser, vilket kan drabba föreningens befintliga medlemmar. En stor variation i medlemsantal och därmed i produktionsvolym kan också innebära att det blir svårt att planera föreningens verksamhet på ett effektivt sätt.
De stora variationer i medlemskretsen som öppenhetsprincipen kan medföra kan vidare skapa problem vid medlemmarnas styrning av föreningen. I litteraturen har också uttalats farhågor för att om öppenheten i en förening är total kommer medlemmarna i första hand att agera som kunder eller leverantörer, inte som ägare. Medlemmarna kommer då att styras av mera kortsiktiga intressen och kommer inte att vara beredda att förbli medlemmar i svårare tider. Om öppenhetsprincipen ges full tillämpning, kan det leda till passiva och oengagerade ägare.22
Öppenhetsprincipen kan även tvinga föreningen att ta in nya medlemmar som de befintliga medlemmarna har svårigheter att samarbeta med. Här finns en betydande skillnad i förhållande till ideella föreningar, som har stor frihet att vägra en sökande medlemskap.23
Det har också hävdats att öppenhetsprincipen kan försvåra kapitalförsörjningen i en ekonomisk förening. I en öppen förening kan det vara svårt att få medlemmar att bidra med mer kapital än vad de vid en avgång ur föreningen har rätt att få ut ur föreningen, dvs. insats jämte beslutad överskottsutdelning för det närmast avslutade räkenskapsåret. Om föreningen i stället är sluten, kan förekommande övervärden knytas till andelarna i föreningen, vilka då kan värderas till sitt marknadsvärde. Detta antas ge medlemmen ett större incitament att faktiskt satsa kapital i föreningen.24
21 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 123, som ger uttryck för att föreningen inte är skyldig att göra några nyinvesteringar, i vart fall inte i någon större utsträckning. 22 Se J. Nilsson m.fl., Producentkooperativa principer i pressad konkurrens, Sveriges Lantbruksuniversitet, rapport 77, 1994, s. 75. 23 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 125. 24 Se SOU 1996:31 s. 202.
424
SOU 2010:90 Föreningens medlemmar
Upprätthållandet av en tvingande öppenhetsprincip kan således innebära olika slag av begränsningar i möjligheterna att driva ekonomisk verksamhet i form av en ekonomisk förening. I företagsekonomisk forskning förekommer också uppfattningen att kooperativa föreningar sällan kan vara helt öppna och att vad som är en lämplig grad av öppenhet varierar efter omständigheterna i det enskilda fallet.25 Det kan mot den bakgrunden hävdas att medlemskårens sammansättning är en fråga som medlemmarna bör råda över.
8.4.3 Bör öppenhetsprincipen göras mer flexibel?
Förslag: Huvudregeln ska, liksom i dag, vara att en ekonomisk förening ska vara öppen för nya medlemmar men att en ekonomisk förening ska kunna vägra medlemskap om det finns särskilda skäl för det. Föreningen ska dock även kunna vägra medlemskap, om antagandet av nya medlemmar skulle innebära företagsekonomiska risker för föreningen.
I lagen klargörs att endast den som kan förväntas komma att på visst sätt delta i föreningens verksamhet får antas som medlem.
Öppenhetsprincipen är väl etablerad i svensk föreningsrätt. För det stora flertalet ekonomiska föreningar torde ett upprätthållande av principen vara i det närmaste helt självklar.
De förhållanden som ekonomiska föreningar verkar under har emellertid förändrats under senare år. När öppenhetsprincipen gjordes tvingande genom 1951 års föreningslag, var ekonomiska föreningar framförallt verksamma inom konsument- och lantbrukskooperationen, där antagande av nya medlemmar normalt innebar fördelar för såväl föreningen som de existerande medlemmarna. I dag verkar t.ex. delar av lantbrukskooperationen i stället på en i alla avseenden konkurrensutsatt marknad, vilket innebär att särskilda företagsekonomiska överväganden måste göras. Den ekonomiska föreningsformen används dessutom numera i nya branscher med varierande förhållanden och i en del fall kan förhållandena vara sådana att det skulle strida mot själva affärsidén att ta in fler medlemmar. Inte minst mot bakgrund av dessa förändringar måste det konstateras
25 Se J. Nilsson m.fl., Producentkooperativa principer i pressad konkurrens, Sveriges Lantbruksuniversitet, rapport 77, 1994, s. 76.
425
Föreningens medlemmar SOU 2010:90
att en alltför rigid tillämpning av öppenhetsprincipen kan leda till svårigheter att driva näringsverksamhet i den ekonomiska föreningens form. Såsom har framgått av den föregående redogörelsen finns det också flera exempel på att ekonomiska föreningar har funnit sig föranledda att begränsa öppenheten. I forskningen kring ekonomiska föreningar har också påtalats vissa olägenheter med öppenhetsprincipen.
Vår slutsats är att öppenhetsprincipen behöver jämkas. Ett alternativ är att göra principen dispositiv, dvs. göra det möjligt för de föreningar som så önskar att i sina stadgar ta in bestämmelser som avviker från principen. Det skulle göra det möjligt att – såsom redan är fallet i Finland – skapa ekonomiska föreningar som är i huvudsak slutna associationer. Därmed skulle flertalet av de praktiska problem som öppenhetsprincipen ger upphov till kunna elimineras. Från principiell utgångspunkt kan man ha synpunkter av olika slag på en sådan förändring. Å ena sidan kan det hävdas att det är principiellt helt riktigt att överlämna till dem som verkar i föreningen att avgöra vilken grad av slutenhet som föreningen ska ha. Å andra sidan kan det hävdas att en förändring av detta slag innebär en från principiell synpunkt betänklig avvikelse från de kooperativa principer som präglar verksamheten i flertalet ekonomiska föreningar. Inget av dessa principiella argument bör enligt vår mening i och för sig tillmätas någon avgörande vikt, så länge den ekonomiska föreningsformen utformas så att den erbjuder goda förutsättningar för bedrivandet av näringsverksamhet, i synnerhet näringsverksamhet av kooperativt slag.
Vid våra kontakter med de kooperativa organisationerna har vi emellertid mötts av en påtaglig skepsis mot en ordning där öppenhetsprincipen är dispositiv. Denna skepsis synes delvis ha sin grund i principiella betänkligheter mot att göra avkall på traditionella kooperativa principer men även sammanhänga med en oro för de skattemässiga effekterna av en förändring av detta slag. I det senare avseendet har det bl.a. pekats på risken för att Skatteverket skulle komma att ifrågasätta enskilda föreningars kooperativa karaktär och att föreningarna därför skulle drabbas av skattekonsekvenser som inte har varit möjliga att förutse. Det praktiska värdet av att göra öppenhetsprincipen dispositiv har också ansetts vara begränsat, mot bakgrund av att redan gällande rätt synes medge förhållandevis långtgående avsteg från principen och att Bolagsverket i praxis har godtagit de inskränkningar som föreningarna har ansett vara nödvändiga. De problem som ändå har förekommit kan dessutom, har
426
SOU 2010:90 Föreningens medlemmar
det sagts, lösas genom den mera begränsade reform som vi återkommer till i det följande.
Vi lämnar därför inte något förslag om att öppenhetsprincipen ska vara dispositiv.
I stället bör öppenhetsprincipen justeras, så den inte ger upphov till sådana problem som inledningsvis har beskrivits. Vid bedömningen av vilka jämkningar som behöver göras bör det dock först konstateras att redan den nuvarande regleringen ger inte obetydliga möjligheter att hantera de flesta situationer där det vore oförenligt med föreningens bästa att en sökande tilläts gå in i föreningen. Det torde sålunda inte råda något tvivel om att en förening kan vägra sökanden inträde om det står klart att ett ökat antal medlemmar skulle vara direkt skadligt för föreningen. I andra fall är det inte lika klart att medlemskap kan vägras, trots att ett ökat antal medlemmar inte kan antas vara positivt för föreningen. Så är framför allt fallet när en ökning av medlemsantalet innebär en företagsekonomisk osäkerhet utan att det går att säga om ökningen kommer att leda till ekonomiska problem.
Vi föreslår därför att det införs en möjlighet för ekonomiska föreningar att vägra medlemskap om antagandet av nya medlemmar skulle innebära företagsekonomiska risker för föreningen. Med en bestämmelse av detta slag får föreningen en möjlighet att säga nej till nya medlemmar när föreningen känner en befogad osäkerhet om marknadsförutsättningarna för den utökning av verksamheten som ytterligare medlemmar kan medföra. Bestämmelsen kommer också att tydliggöra att föreningen inte är skyldig att ta emot nya medlemmar, om de nya medlemmarna skulle göra det nödvändigt att göra nyinvesteringar av någon betydelse i verksamheten.
Redan i dag torde en förening kunna neka en sökande medlemskap om han eller hon inte har en naturlig anknytning till föreningens verksamhet eller saknar en speciell kompetens som medlemmarna måste ha. Enligt vår mening bör detta dock komma till tydligare uttryck i lagen. Vi föreslår därför att det i lagen tas in en särskild bestämmelse om att medlemskap kan vägras om sökanden inte uppfyller de krav som med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet bör ställas på medlemmarna i föreningen.
427
Föreningens medlemmar SOU 2010:90
8.5 Medlemmarnas rätt att utnyttja föreningen – mottagningspliktens utformning
8.5.1 Gällande rätt
Föreningslagen innehåller inte några bestämmelser om att en förenings medlemmar har rätt att använda sig av föreningens verksamhet. Trots detta anses det finnas en sådan rätt, eftersom syftet med en ekonomisk förening och med medlemskap i en sådan förening är att medlemmarnas ekonomiska intressen ska främjas genom medlemmarnas deltagande i verksamheten.26 Rätten att använda sig av föreningen har mot den bakgrunden beskrivits som en grundrättighet för medlemmarna.27
Av detta följer att medlemmarna i en konsumtionsförening i princip har rätt att handla hos föreningen och att medlemmarna i en producentförening har rätt att leverera sina produkter till föreningen. Medlemmarnas rätt att på detta sätt få leverera varor motsvaras hos en producentförening av en skyldighet att ta emot varorna – en mottagningsplikt.
Den associationsrättsliga likhetsprincipen bör uppmärksammas i detta sammanhang. Principen innebär att en förenings medlemmar ska behandlas lika, bl.a. i fråga om sina rättigheter. En förening får alltså inte särbehandla någon eller några av sina medlemmar om det inte finns sakliga skäl för det. Likhetsprincipen kompletteras av generalklausulerna i 6 kap. 13 § och 7 kap. 16 § föreningslagen. Dessa innebär att styrelsen och stämman inte får vidta rättshandlingar som är ägnade att bereda en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller annan medlem.
26 Se bl.a. C. Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, 7 uppl., s. 99, S. Johansson,
Nials Svensk associationsrätt i huvuddrag, 9 uppl., s. 109, och K. Rodhe, Föreningslagen, 1987 års lag om ekonomiska föreningar, 8 uppl., s. 35. 27 Se G. Lindén, Förvärv och förlust av medlemskap i ekonomisk förening, s. 11.
428
SOU 2010:90 Föreningens medlemmar
8.5.2 Internationella jämförelser
Nordisk rätt
Enligt dansk rätt har alla medlemmar rätt till omsättning med föreningen.
I finsk rätt anses det vara en medlemsrättighet att ta andelslagets tjänster i anspråk, t.ex. genom att leverera mjölk till ett kooperativt mejeri eller få el från ett elektricitetsandelslag.28
I norsk rätt framstår det som mer osäkert om det finns en associationsrättslig rättighet för medlemmarna att utnyttja samvirkeforetaket.29
8.5.3 Överväganden och bedömning
Bedömning: Det finns inte skäl att förändra eller förtydliga vad som gäller för medlemmars rätt till samhandel med en ekonomisk förening. Föreningar har goda möjligheter att själva reglera de svårigheter som eventuellt kan uppstå, exempelvis genom prissättning.
En ekonomisk förening drivs för att medlemmarnas ekonomi ska främjas och främjandet förutsätts i första hand ske genom samhandeln med föreningen. En naturlig följd av detta är att det måste finnas en rätt för medlemmarna att faktiskt samhandla med föreningen. De uttryck denna rätt tar sig inom olika kooperativa områden skiljer sig åt.
Inom producentkooperationen, särskilt lantbrukskooperationen, har medlemmars rätt till samhandel med föreningen kommit till tydligast uttryck. Mottagningsplikten framstår där som absolut. Den traditionella lantbrukskooperationen bygger således i stor utsträckning på att föreningarna har en plikt att ta emot allt som medlemmarna vill leverera. Detta har historiskt gett stordriftsfördelar och varit ekonomiskt försvarbart i en reglerad ekonomi.30På en mer avreglerad marknad, där priset på en levererad vara bygger på efterfrågan, kan mottagningsplikten dock bli problematisk. Frågan är hur en förening ska hantera det förhållande att dess medlemmar
28 Se C. Olsson, Lagen om andelslag, s. 65. 29 Se A. Mørkved, Om andelslag, s. 114–115. 30 Se J. Nilsson, Fakta Jordbruk nr 15 2002, Sveriges Lantbruksuniversitet.
429
Föreningens medlemmar SOU 2010:90
levererar en större kvantitet av en viss vara än vad föreningen har avsättning för.
Det har emellertid från företrädare för lantbrukskooperationen under utredningens gång framhållits att mottagningsplikten i praktiken inte utgör något större problem och att det inte finns något behov av lagregler i frågan. Risken för överproduktion och avsättningsproblem kan, har det sagts, motverkas genom den prissättning som föreningen tillämpar gentemot sina medlemmar. Exempelvis kan medlemmarna få ett visst, högre, pris för den mängd råvara som föreningen beräknas ha avsättning för. Föreningen tar visserligen emot även överskottsproduktion av råvaran men betalar ett lägre pris för dessa leveranser. Därigenom skapas ett ekonomiskt incitament för medlemmar att anpassa sin produktion till föreningens behov.
Enligt vår bedömning bör användningen av en modell med olika prissättning kunna minska problemet med överskottsproduktion. En förutsättning för att detta är ett godtagbart alternativ är dock att prissättningen är förenlig med den tidigare nämnda likhetsprincipen. Avvikelser från likhetsprincipen får enligt praxis göras endast om de är befogade av sakliga skäl.31
Likhetsprincipens förhållande till olika prissättningssystem har diskuterats i doktrinen. Föreningslagen reglerar inte affärsförhållandet mellan en förening och dess medlemmar och lagen besvarar därför inte frågan om föreningen utifrån likhetsprincipen måste betala samtliga medlemmar lika mycket eller om det är möjligt att tillämpa differentierad prissättning. Det har dock hävdats att likhetsprincipen inte hindrar föreningar från att differentiera priset med hänsyn till levererade varors kvalitet och kvantitet. Det skulle också vara möjligt med differentierad prissättning genom att föreningen av varje medlem tar ut de kostnader som medlemmens leverans orsakar, exempelvis kostnad för transport. Ett absolut krav är dock att grunderna för prissättningen är rättvisa.32
Inom lantbrukskooperationen sker prissättningen också ofta med beaktande av principerna om kostnadsbetingad prissättning och pris efter prestation. Det har utvecklats en rad olika system, uppdelade efter bransch. Så är exempelvis prissättningen inom mejerinäringen, skogsnäringen och inom Lantmännens organisation inte
31 Se NJA 1977 s. 393. 32 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 306–308, S. Johansson, Nials svensk associationsrätt, 9 uppl., s. 161 och K. Rodhe, Föreningslagen, 1987 års lag om ekonomiska föreningar, 8 uppl., s. 184.
430
SOU 2010:90 Föreningens medlemmar
uppbyggd på samma sätt. Inom mejeriområdet betalas ett grundpris, baserat på volym, och därutöver tillägg för exempelvis fetthalt och proteinnivå. I syfte att öka mejeriernas benägenhet att eftersträva jämna leveransvolymer under året betalas tillägg och medges avdrag utifrån säsong. Inom skogsnäringen förekommer premier som utgår vid leverans av större kvantiteter, eftersom det är en fördel för verksamheten om större avverkningar görs, i stället för flera mindre avverkningar. Samtliga tillämpade prissättningssystem har emellertid det gemensamt att de strävar efter att behandla lika fall lika.
Inom övriga delar av kooperationen motsvaras medlemmarnas rätt att utnyttja föreningen inte av någon tydlig plikt för föreningen att vara tillgänglig för samhandel. Frågan synes där i praktiken inte ha vållat några större problem. För arbetskooperativ är emellertid situationen något speciell. Det är mycket vanligt att medlemskap i ett arbetskooperativ förutsätter att medlemmarna också är anställda av detta. Därigenom uppkommer dubbla rättsförhållanden mellan medlemmen och kooperativet, nämligen dels en föreningsrättslig relation, dels en arbetsrättslig. Detta dubbla rättsförhållande kan vålla problem vid arbetsbrist. Enligt vår bedömning måste dock den arbetsrättsliga regleringen – med de möjligheter till uppsägning vid arbetsbrist som denna ger – ges företräde i en sådan situation. Det är inte rimligt att rätten till samhandel med föreningen, dvs. i detta fall rätten att få arbeta i föreningen, är så stark att det blir direkt olönsamt för föreningen att ha en medlem anställd. Om det uppstår arbetsbrist, bör detta alltså lösas med hjälp av tillämplig arbetsrättslig lagstiftning och föreningen bör inte ha någon associationsrättslig plikt att behålla medlemmen som anställd. Vi har inte sett något behov av att reglera denna fråga i lagen.
Det finns alltså enligt vår mening inte något behov av lagändringar för att lösa de problem som en tillämpning av principen om mottagningsplikt i och för sig skulle kunna medföra.
8.6 Uteslutning ur föreningen
8.6.1 Gällande rätt
Av 3 kap. 4 § föreningslagen framgår att en medlem i en ekonomisk förening kan uteslutas ur föreningen. Beslut om uteslutning ska fattas av föreningsstämman, om inte annat föreskrivs i stadgarna.
431
Föreningens medlemmar SOU 2010:90
as sida.35
De närmare förutsättningarna för uteslutning anges inte i lagen; det sägs endast att uteslutning kan ske ”på sådan grund som anges i föreningens stadgar”.
Stadgebestämmelser om uteslutning kan vara uttryckta som mer konkreta förutsättningar för uteslutning, exempelvis att en medlem inte har betalat medlemsinsatser eller inte uppfyllt en förpliktelse att leverera till föreningen. Det förekommer emellertid också mer allmänna uttryckssätt, såsom att en medlem kan uteslutas om han eller hon skadar föreningen eller motarbetar dess intressen eller ändamål. Hur precisa stadgebestämmelserna måste vara är oklart; säkert är dock att stadgebestämmelser som innebär att ett beslutande organ helt skönsmässigt får utesluta en medlem inte får förekomma. Det anses dessutom att stadgarna inte får uppta någon uteslutningsgrund som står i strid med öppenhetsprincipen.
Trots lagtextens utformning torde uteslutning i viss utsträckning kunna ske även om det saknas uttryckliga bestämmelser om uteslutning i stadgarna. I förarbetena till föreningslagen uttalas sålunda att uteslutning ändå torde kunna ske om det för medlemskap förutsätts att en medlem ska vara bosatt i visst område eller driva viss verksamhet och medlemmen inte längre uppfyller dessa villkor. I vissa fall kan, sades det vidare, även stadgeföreskrifter som innefattar mera allmänna positiva krav tolkas som en indirekt uteslutningsbestämmelse.33 En medlem anses också kunna uteslutas om han eller hon grovt har brustit i sina skyldigheter mot föreningen.34 I doktrinen har sålunda uttalats att ett klart illojalt beteende är uteslutningsgrundande, även om det inte finns någon direkt uteslutningsgrund i stadgarna, nämligen när stadgarna kan sägas innefatta ett krav på lojalitet från medlemmarn
8.6.2 Överväganden och bedömning
Förslag: Förutsättningarna för uteslutning preciseras i lagen.
En medlem får uteslutas om han eller hon grovt har åsidosatt sina skyldigheter mot föreningen. I föreningens stadgar får dessutom bestämmas att en medlem får uteslutas om han eller hon inte längre deltar i föreningens verksamhet eller inte längre upp-
33 Se prop. 1986/87:7 s. 90. 34 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 142 f. 35 Se C. Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, 7 uppl., s. 107 f.
432
SOU 2010:90 Föreningens medlemmar
433
fyller de krav som med hänsyn till arten och omfattningen av föreningens verksamhet bör ställas på medlemmarna i föreningen.
Enligt vår mening är det för såväl medlemmar som föreningar en fördel om förutsättningarna för uteslutning preciseras i lagen. Därigenom uppnås ökad förutsebarhet för både medlemmarna och föreningen.
De förutsättningar för uteslutning som finns redan enligt gällande rätt bör även i fortsättningen gälla. Således bör det i lagen uttryckligen fastslås att en medlem får uteslutas om han eller hon grovt har åsidosatt sina skyldigheter mot föreningen. Denna grund för uteslutning bör framgå direkt av lagen och inte vara avhängig av att föreningen har tagit in en bestämmelse med detta innehåll i sina stadgar. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden av bestämmelsen.
I en ekonomisk förening är ett av grunddragen att medlemmarna aktivt deltar i föreningens verksamhet (se avsnitt 8.4.3). Det är därför rimligt att en medlem kan uteslutas ut föreningen om han eller hon inte längre deltar i verksamheten. Så torde, i vart fall när medlemskapet förutsätter en samhandel av viss omfattning mellan medlem och förening, vara fallet redan i dag. Vi föreslår mot denna bakgrund att en förening i sina stadgar ska kunna bestämma att medlemmar som inte längre deltar i verksamheten ska kunna uteslutas.
Ett skäl för en förening att neka någon medlemskap, utan att det för den skull kommer i konflikt med öppenhetsprincipen, kan, enligt de överväganden vi har gjort i avsnitt 8.4.3, vara att sökanden inte uppfyller de krav som med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet bör ställas på medlemmarna i föreningen. Det är mot denna bakgrund naturligt att en ekonomisk förening i sina stadgar ska kunna bestämma att en medlem som inte längre uppfyller dessa krav ska kunna uteslutas ur föreningen.
Enligt vår mening bör stadgebestämmelser om att uteslutning kan ske på annan grund inte tillåtas.
9 Medlemsförteckningen
9.1 Inledning
En ekonomisk förenings styrelse ska, enligt 3 kap. 6 § föreningslagen, föra en medlemsförteckning med vissa i lagen närmare angivna uppgifter. Arbetet med att föra medlemsförteckning innebär enligt den mätning av näringslivets administrativa kostnader för associationsrätt (R 2008:02) som Nutek har gjort en jämförelsevis stor kostnad för ekonomiska föreningar. I syfte att minska dessa kostnader har vi övervägt om regelverket kring medlemsförteckningarna är möjligt att förenkla.
Den mellanstatliga organisationen FATF (Financial Action Task Force) arbetar med bekämpandet av penningtvätt och finansiering av terrorism. Organisationen har bl.a. till uppgift att utvärdera lagstiftningen i medlemsländerna. Inom ramen för en sådan utvärdering har FATF framfört synpunkter på svensk rätt i vissa avseenden. Dessa synpunkter rör bl.a. möjligheterna att få information om vem som är den verklige förmånstagaren/huvudmannen (beneficial ownership) i svenska juridiska personer. Vi har övervägt hur FATF:s synpunkter lämpligen kan beaktas såvitt gäller ekonomiska föreningar. En utgångspunkt för bedömningen har varit att tänkbara åtgärder ska vara proportionerliga.
9.2 Nuvarande regler om medlemsförteckning
Bestämmelserna om förande av medlemsförteckning och om innehållet i en sådan förteckning finns i 3 kap. 6 § föreningslagen. Där sägs bl.a. att en medlemsförteckning ska innehålla uppgift om varje medlems namn och postadress samt det antal medlemsinsatser som han eller hon deltar med i föreningen. Det uppställs däremot inte något krav att medlemmens person- eller organisationsnummer an-
435
Medlemsförteckningen SOU 2010:90
ges, även om en sådan skyldighet kan följa av de stadgebestämmelser som gäller i den enskilda föreningen.
Förteckningen ska vidare innehålla uppgift om det sammanlagda beloppet av de medlemsinsatser som har inbetalats eller tillgodoförts genom insatsemission enligt den senast fastställda balansräkningen. Där ska också finnas uppgift om summorna av de medlemsinsatser som, efter utgången av det räkenskapsår som balansräkningen avser, har återbetalats eller högst ska återbetalas enligt 4 kap. 1 och 3 §§ föreningslagen, dvs. återbetalning av insatser till medlemmar som har avgått ur föreningen eller sagt upp sina överinsatser till återbetalning. Även tiden för återbetalningarna ska framgå av förteckningen. De krav som uppställs i dessa hänseenden har ett visst borgenärsskyddande syfte. Borgenärerna kan genom medlemsförteckningen få information om eventuella större förändringar i den del av föreningens egna bundna kapital som utgörs av medlemsinsatser. Förteckningen gör det också möjligt för borgenärer och andra intresserade att få reda på storleken av det medlemsinsatskapital som vid varje tillfälle finns i föreningen.1
Föreningslagen innehåller inte några bestämmelser om vilken verkan det har att en medlem är införd i medlemsförteckningen. Att en person är införd som medlem i medlemsförteckningen utgör inte någon förutsättning för att han eller hon ska anses som medlem och kunna utöva medlems rättigheter. Förteckningen anses dock ha karaktär av bevismedel och kan därför få betydelse om det råder oklarhet om vilka som är röstberättigade i föreningen.2
Medlemsförteckningen kan bestå av ett lösblads- eller kortsystem men den kan också föras med hjälp av automatisk databehandling eller på annat liknande sätt. Anställda, kreditgivare, kunder, myndigheter och massmedia m.fl. anses ha ett befogat intresse av att få tillgång till uppgifterna i förteckningen. Denna ska därför hållas tillgänglig hos föreningen för var och en som vill ta del av den. Om förteckningen förs med datateknik, är kravet på tillgänglighet uppfyllt om den intresserade får del av förteckningen på ett för ögat läsbart sätt, t.ex. via en bildskärm. Någon rätt att – kostnadsfritt eller mot ersättning – få en kopia eller utskrift av förteckningen finns dock inte.
En medlem har rätt att från sin förening få en skriftlig uppgift om att han eller hon är medlem i föreningen och om sina inbetalda och/eller tillgodoförda medlemsinsatser, ett s.k. medlems- och andelsbevis. En sådan handling är endast ett intyg och utgör inte någon
1 Se prop. 1986/87:7 s. 92. 2 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 151.
436
SOU 2010:90 Medlemsförteckningen
förutsättning för att medlemmen ska kunna utnyttja sina rättigheter som medlem.3
Skyldigheten att föra medlemsförteckning och att hålla sådan förteckning tillgänglig är straffsanktionerad (se 16 kap. 1 § andra stycket 1 föreningslagen).
9.3 Aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser
Aktiebolagslagen innehåller bestämmelser om att det i ett aktiebolag ska finnas en aktiebok. Dessa bestämmelser motsvarar i vissa delar föreningslagens bestämmelser om medlemsförteckning. Enligt aktiebolagslagen ska aktieboken innehålla vissa uppgifter om aktier och aktieägare. Aktieboken ska ligga till grund för utövandet av aktieägares rättigheter mot bolaget. Den har också till ändamål att ge bolaget, aktieägare och andra underlag för att bedöma ägarförhållandena i bolaget (se 5 kap. 1 § aktiebolagslagen).
I avstämningsbolag ska aktieboken föras med automatiserad behandling.4 I bolag som inte är avstämningsbolag får boken även föras i bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsystem (se 5 kap. 2 § aktiebolagslagen). Till skillnad från föreningslagen innehåller aktiebolagslagen bestämmelser om arkivering av aktieboken och om ansvar för personuppgifter i aktiebok som förs med automatiserad behandling (se 5 kap.3 och 4 §§aktiebolagslagen).
Aktieboken ska innehålla uppgifter om aktieägarnas namn och postadress, men även uppgifter om personnummer, organisationsnummer eller liknande identifieringsnummer (se 5 kap. 5 § första stycket 2 och 11 § första stycket 1 aktiebolagslagen).
I bolag som inte är avstämningsbolag är det styrelsen som ansvarar för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig enligt aktiebolagslagens bestämmelser (se 5 kap. 7 § aktiebolagslagen). I sådana bolag ska aktieboken upprättas så snart samtliga stiftare har undertecknat stiftelseurkunden. När teckning av aktier har skett, ska uppgift om detta föras in i aktieboken (se 5 kap. 8 § aktiebolagslagen). Om aktier övergår till ny ägare, ska den nya ägaren föras in i aktieboken så snart han eller hon på visst sätt har styrkt sitt förvärv. Anteckning av andra ändrade förhållanden kan föras in i boken efter anmälan av aktieägare eller annan behörig person. Det kan
3 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 154. 4 Ett avstämningsbolag är ett bolag vars aktier, enligt föreskrifter i bolagsordningen, är registrerade i ett avstämningsregister.
437
Medlemsförteckningen SOU 2010:90
t.ex. vara fråga om ändring av aktieägarens postadress (se 5 kap. 9 § aktiebolagslagen).
Aktieboken är offentlig och ska, i bolag som inte är avstämningsbolag, hållas tillgänglig hos bolaget för alla som vill ta del av den. Om aktieboken förs med automatiserad behandling, ska bolaget ge var och en som begär det tillfälle att hos bolaget ta del av en utskrift eller annan aktuell framställning av aktieboken (se 5 kap. 10 § aktiebolagslagen). Den intresserade har dock inte rätt att kräva att bolaget tillhandahåller en papperskopia. Det finns inte heller någon rätt att få en kopia via vanlig post eller e-post.
9.4 Tillväxtverkets mätningar av administrativa kostnader
Nutek (numera Tillväxtverket) konstaterade i den ovannämnda rapporten (R 2008:02) att arbetet med att föra medlemsregister är av central betydelse i en ekonomisk förening, eftersom medlemmarna i en förening också äger föreningen. Enligt rapporten – som baseras på intervjuer med sammanlagt åtta ekonomiska föreningar och avser den beräknade tidsåtgången för olika slag av åtgärder – kostar det emellertid föreningarna årligen totalt drygt 34 miljoner kr (eller i snitt 5 944 kr per förening) att föra medlemsregister. Kostnaden är beräknad utifrån antagandet att samtliga föreningar som utgör relevant population för mätningen – 6 314 föreningar – ändrar sitt medlemsregister i snitt fyra gånger per år. I rapporten framhålls att kostnaden kan variera för enskilda föreningar, bl.a. efter hur stor medlemsrotationen är. I föreningar där medlemmar tillkommer och avgår kontinuerligt under året är kostnaden högre än i föreningar med ett relativt konstant medlemsunderlag.
9.5 Kritik från FATF
Det mellanstatliga organet FATF har 34 medlemmar, fördelade över världen. Organet arbetar med frågor kring bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och dess arbete har haft stort inflytande på internationella regelverk, inte minst EU:s direktiv om penningtvätt.
FATF har antagit 40 rekommendationer om bekämpning av penningtvätt. I rekommendationerna anges hur medlemsländernas
438
SOU 2010:90 Medlemsförteckningen
legala system bör vara inrättade, såväl i straffrättsligt hänseende som beträffande administrativa regler. De rekommendationer som rör verksamhetsutövarnas kundkännedom (finansiella institutioner m.m.) är av central betydelse. Enligt rekommendationerna bör medlemsländernas lagar vara utformade så att verksamhetsutövarna, i olika situationer, kan fastställa vem som är den verklige förmånstagaren/huvudmannen (beneficial owner) och kontrollera dennes identitet (rekommendation 5). Med verklig förmånstagare avses den fysiska person som ytterst äger eller kontrollerar ett visst subjekt, exempelvis en juridisk person. Av särskilt intresse i detta sammanhang är rekommendation 33. Enligt denna rekommendation har medlemsländerna en skyldighet att se till att det finns korrekt och tillräcklig information om vem som är den verklige förmånstagaren för en juridisk person. Informationen ska kunna erhållas i rätt tid.
FATF:s bedömning av om Sverige uppfyller rekommendationerna har redovisats i en rapport från år 2006. I rapporten analyseras svensk lagstiftning angående juridiska personer och möjligheterna att i offentliga register eller på annat sätt få information om den verklige huvudmannen för juridiska personer. Rapporten innehåller även en utvärdering av lagstiftningen om ekonomiska föreningar. Sverige uppfyller enligt FATF:s slutsatser endast delvis rekommendation 33. Följande kritik uttalas:
The law does not require that information on beneficial ownership be collected or made available; the system does not provide adequate access to up-to-date information on beneficial ownership in a timely manner.5
Enligt FATF bör Sverige i detta avseende vidta följande åtgärder:
Sweden should broaden the system to require information on beneficial ownership/control to be supplied to the CRO6 and/or recorded by the legal entity itself to ensure that it is made readily available on a more timely basis, and to require the information to be kept up to date.7
5 FATF Third Mutual Evaluation/Detailed Assessment Report, Sweden, 17 February 2006, s. 140. 6 Swedish Companies Registration Office (Bolagsverket). 7 FATF Third Mutual Evaluation/ Detailed Assessment Report, Sweden, 17 February 2006, s. 139.
439
Medlemsförteckningen SOU 2010:90
enna kontroll.
9.6 Lagstiftning om penningtvätt
Även EU:s tredje penningtvättsdirektiv8 innehåller bestämmelser om kontroll av den verklige huvudmannen. I direktivet finns emellertid inte några bestämmelser som ålägger medlemsstaterna att ha en viss standard på offentliga register m.m. för att det ska vara möjligt att genomföra d
Sverige har ganska nyligen införlivat direktivet genom lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Begreppet verklig huvudman definieras i 1 kap. 5 § 8 penningtvättslagen som en fysisk person för vars räkning någon annan person handlar eller, om kunden är en juridisk person, den som utövar ett bestämmande inflytande9 över kunden. I 2 kap. 2 § samma lag föreskrivs att en verksamhetsutövare i vissa i lagen närmare angivna situationer ska vidta grundläggande åtgärder för att uppnå kundkännedom. Med detta avses bl.a. kontroll av den verklige huvudmannens identitet (se 2 kap. 3 § penningtvättslagen). Lagen lämnar till verksamhetsutövaren att själv avgöra hur identiteten ska kontrolleras.10
I lagens förarbeten diskuterades vilka möjligheter som finns att genom uppgifter i offentliga register kontrollera den verklige huvudmannens identitet. Det konstaterades då att fysiska personers identitet i hög grad kan verifieras genom de offentliga register som finns tillgängliga i Sverige. Uppgifter om vem som i realiteten äger eller kontrollerar en juridisk person kan dock, sades det, i vissa fall vara svårare att verifiera, även om skyldigheten att exempelvis föra aktiebok är till mycket god hjälp. Införandet av penningtvättsdirektivet i svensk rätt ansågs dock inte behöva föranleda några förändringar i associationsrättsliga lagar om offentliga register.11
8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism. 9 Med bestämmande inflytande avses att en fysisk person ytterst, direkt eller indirekt, innehar minst 25 procent plus en aktie eller en rösträttsandel i den juridiska personen, eller på annat sätt kontrollerar förvaltningen av den juridiska personen, t.ex. genom att ha rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i den juridiska personens styrelse, se prop. 2008/09:70, s. 184. 10 Se prop. 2008/09:70 s. 187. 11 Se prop. 2008/09:70 s. 148–150.
440
SOU 2010:90 Medlemsförteckningen
9.7 Internationella jämförelser
9.7.1 Finland
Den finska lagen om andelslag innehåller bestämmelser om medlemsförteckning som i vissa delar motsvarar de svenska reglerna. Enligt 3 kap. 3 § lagen om andelslag ska styrelsen se till att det förs en medlemsförteckning. I denna ska det antecknas varje medlems namn och adress, antalet andelar som medlemmen har samt den dag när medlemskapet började. Medlemsförteckningen ska hållas tillgänglig för medlemmar och borgenärer på andelslagets huvudkontor. Dessa har också rätt att, mot ersättning för kostnaden, få en kopia av förteckningen. För personer som inte är vare sig medlemmar eller borgenärer är rätten att få tillgång till medlemsförteckningen snävare; det krävs att de visar att ”deras fördel” kräver det.
9.7.2 Norge
I den norska lagen föreskrivs att ett samvirkeforetak ska ha ett register över sina medlemmar. Det är styrelsen som ansvarar för att registret upprättas. Registret ska innehålla uppgift om medlemmarnas namn eller företagsnamn (firma), födelsedata eller organisationsnummer och adress. Medlemsregistret är offentligt för alla som vill ta del av det.
9.7.3 Danmark
Dansk rätt saknar lagregler om att ett andelsselskab ska föra förteckning över andelshavarna. I litteraturen har konstaterats att detta kan leda till praktiska problem med att i olika situationer fastställa vilka som verkligen är associationens ägare.12
12 Se E. Hørlyck, Dansk andelsret, 3 udg., s. 251 f.
441
Medlemsförteckningen SOU 2010:90
9.8 Överväganden och förslag
9.8.1 Bör bestämmelserna om medlemsförteckning ändras?
Bedömning: Det bör fortfarande vara obligatoriskt för en ekonomisk förening att föra en medlemsförteckning och ändamålet med förteckningen bör vara oförändrat. Förslag: Det införs nya bestämmelser om upprättande och förande av medlemsförteckning. Föreningens revisor ska granska att förteckningen förs på ett korrekt sätt.
En medlemsförteckning har en central betydelse i en ekonomisk förening. Den ger ett viktigt underlag för att kunna bedöma frågor om vilka som är medlemmar i föreningen och därmed har exempelvis rätt att samhandla med föreningen, rätt till överskottsutdelning och rätt att rösta på stämma. Det är visserligen i dag inte någon förutsättning för att få utöva dessa rättigheter att medlemmen faktiskt är införd i medlemsförteckningen. Förteckningen utgör emellertid ett viktigt bevismedel för att avgöra vilka som är medlemmar. Enligt vår mening spelar medlemsförteckningen en så utomordentligt viktig roll i en förening att det även i fortsättningen måste finnas en ovillkorlig skyldighet att fortlöpande föra en medlemsförteckning.
Företrädare för kooperationen har uppmärksammat att det ibland förekommer allvarliga brister i hanteringen av medlemsförteckningarna. Det är inte ovanligt att förteckningarna inte uppdateras på ett korrekt sätt. Detta kan givetvis försvåra arbetet i föreningen. Framförallt innebär det risker för såväl enskilda medlemmar som utomstående. Frågan är vad som kan göras för att minska dessa problem och att även i övrigt – bl.a. för att möta FATF:s kritik – skapa bättre förutsättningar för att medlemsförteckningarna ger korrekt och fullständig information om vilka som är föreningens medlemmar och förmånstagare.
Vi har med anledning av det bl.a. diskuterat om medlemsförteckningen borde ges större betydelse när det gäller utövandet av medlemmars rättigheter i föreningen. Om exempelvis en medlems rätt att rösta på stämman vore villkorad av att medlemmen är införd i förteckningen, skulle detta sannolikt öka den enskilde medlemmens incitament att se till att förteckningen hålls uppdaterad. Detta skulle samtidigt ge förteckningen en ny rättslig betydelse.
442
SOU 2010:90 Medlemsförteckningen
Den skulle inte längre utgöra enbart ett bevismedel utan införandet av medlemmen i förteckningen skulle vara en nödvändig förutsättning för att medlemmen skulle kunna utöva de rättigheter medlemskapet medför.
Att ge medlemsförteckningarna en sådan status skulle leda till större överensstämmelse med vad som gäller i aktiebolag. En aktieägare får, såsom har framgått ovan, inte utöva de rättigheter som aktierna ger gentemot bolaget förrän han eller hon har förts in i aktieboken (se 4 kap. 37 § aktiebolagslagen). Det är dessutom enbart den som är införd i aktieboken som får rösta på stämman (se 7 kap. 2 § aktiebolagslagen).13 Regleringen i aktiebolagslagen sammanhänger visserligen med att aktier som huvudregel kan överlåtas fritt. I ett aktiebolag finns det därför ett särskilt starkt behov av att kunna slå fast vem som vid varje given tidpunkt kan utöva aktieägares rättigheter. Men med en motsvarande reglering skulle det även i ekonomiska föreningar bli mer otvetydigt vem som vid varje given tidpunkt har de rättigheter som tillkommer en medlem.
Det finns emellertid även nackdelar med en ordning av detta slag. Om styrelsen, trots lagens regler, inte sköter medlemsförteckningen på föreskrivet sätt, blir effekterna för enskilda medlemmar värre än i dag. Inte ens den som lyckas bevisa att han eller hon har blivit antagen som medlem kommer då att kunna utöva de rättigheter som följer med medlemskapet, så länge han eller hon inte är införd i medlemsförteckningen. Problem kan också uppkomma när en medlem överlåter sin andel. En andelsöverlåtelse kommer inte till uttryck i medlemsförteckningen och det går därför inte att av denna utläsa vem som har rätt att utöva de ekonomiska rättigheter som medlemskapet ger. Enligt vår bedömning väger dessa olägenheter tyngre än de fördelar som kan uppnås med ett system motsvarande det som gäller enligt aktiebolagslagen. Vi föreslår därför inte någon förändring av detta slag.
Problemen med brister i medlemsförteckningarna bör i stället mötas med ökad intern kontroll. Det får redan i dag anses åligga revisorn att – som en del av kontrollen av styrelsens förvaltning – granska att medlemsförteckningen sköts på ett korrekt sätt. Det finns emellertid anledning att understryka detta ansvar ytterligare. Vi föreslår därför att det i lagen tas in en särskild bestämmelse om att revisor ska uttala sig om huruvida förteckningen har skötts på ett riktigt sätt. I avsnitt 11 föreslår vi att flertalet ekonomiska föreningar
13 Särskilda regler gäller i avstämningsbolag.
443
Medlemsförteckningen SOU 2010:90
inte ska behöva ha någon revisor men att föreningar som saknar revisor i stället – om inte annat har bestämts i stadgarna – ska ha en s.k. lekmannarevisor. Om föreningen inte har en revisor men väl en lekmannarevisor, bör det ankomma på denne att granska och uttala sig om medlemsförteckningen.
Många gånger beror sannolikt brister i medlemsförteckningarna på okunskap hos styrelsens ledamöter. Vi föreslår därför att lagens bestämmelser om hur medlemsförteckningen ska upprättas och föras förtydligas. I syfte att klargöra innebörden i föreningens ansvar enligt personuppgiftslagen (1998:204) bör det även införas vissa förtydligande bestämmelser om detta.
9.8.2 Vilka uppgifter bör medlemsförteckningen innehålla?
Förslag: Medlemsförteckningen ska liksom i dag innehålla vissa uppgifter om medlemmarna och medlemsinsatserna. I fortsättningen ska även medlemmarnas person- eller organisationsnummer antecknas i förteckningen.
I syfte att minska ekonomiska föreningars administrativa börda har vi övervägt i vilken utsträckning bestämmelserna om medlemsförteckning kan förenklas genom lättnader i regelverket. Utrymmet för mycket långtgående förenklingar – t.ex. av innebörd att vissa föreningar inte ska behöva föra några medlemsförteckningar – framstår dock, mot bakgrund av vad vi har konstaterat om medlemsförteckningarnas stora betydelse, som synnerligen begränsat.
Närmare om uppgifterna om de enskilda medlemmarna
Det är uppenbart att en medlemsförteckning måste innehålla i vart fall uppgift om de enskilda medlemmarnas namn. För att det ska vara möjligt att nå medlemmarna med exempelvis kallelser och annan information bör det också, liksom i dag, krävas att medlemmarnas postadress anges.
Föreningslagen kräver inte att medlemmarnas personnummer eller organisationsnummer framgår av förteckningen. Ett sådant krav finns i aktiebolagslagen. Ett motsvarande krav finns i den norska lagen om samvirkeforetak. Vi har mot den bakgrunden övervägt om ett sådant krav bör införas. Det som talar för detta är inte minst
444
SOU 2010:90 Medlemsförteckningen
den stora betydelse som personnummer och organisationsnummer numera har för att identifiera fysiska och juridiska personer. Såsom vi återkommer till i avsnitt 9.8.3 torde uppgifter om personnummer och organisationsnummer dessutom ha stor betydelse för att få fram uppgifter om föreningens ”verkliga förmånstagare”, något som kan ha betydelse för att möta kritiken från FATF. Det har i och för sig inte varit möjligt att med någon säkerhet klarlägga i vilken utsträckning det i dag är praxis att anteckna personnummer och organisationsnummer i medlemsförteckningarna. Det kan dock antas att så sker hos det alldeles övervägande antalet föreningar, i vart fall inom konsumentkooperationen och producentkooperationen. Det får också antas att tillgången till person- eller organisationsnummer regelmässigt underlättar föreningens egen administration. Att anteckna personnummer eller organisationsnummer torde inte heller innebära något nämnvärt merarbete för en förening. Som en av utredningens experter har påtalat finns det visserligen också omständigheter som talar mot ett krav av detta slag. Det innebär ju att ekonomiska föreningar påförs en ny administrativ uppgift, något som kan synas gå på tvärs med lagstiftarens strävan att minska företagens administrativa bördor. Sannolikt finns det också en hel del ekonomiska föreningar – företrädesvis mindre föreningar med begränsad verksamhet – som hittills inte har använt sig av uppgifter om personnummer och organisationsnummer. Utredarens uppfattning är emellertid att övervägande skäl ändå talar för att införa ett krav av detta slag, särskilt mot bakgrund av person- och organisationsnumrens stora betydelse i dagens samhälle. – Såsom vi återkommer till i avsnitt 20 bör dock kravet på person- eller organisationsnummer inte gälla medlemmar som vid den nya lagens ikraftträdande redan var införda i medlemsförteckningen.
Vi har övervägt om medlemsförteckningen bör innehålla även andra kontaktuppgifter, exempelvis e-postadresser till medlemmarna. För en förening som vill använda e-post vid kallelse till stämma eller för andra utskick är det naturligtvis nödvändigt att ha tillgång till aktuella e-postadresser. Sådana uppgifter behöver dock inte framgå av medlemsförteckningen och enligt vår mening bör det i vart fall inte uppställas något krav på att sådana uppgifter ska framgå av förteckningen. Det bör dock givetvis stå de föreningar, som så önskar, fritt att ta in uppgifter om e-postadresser i medlemsförteckningen. Frågor om detta kan lämpligen regleras i stadgarna.
445
Medlemsförteckningen SOU 2010:90
Närmare om uppgifter om medlemsinsatser
En medlemsförteckning ska, förutom uppgifterna om de enskilda medlemmarna, innehålla uppgifter om medlemsinsatser och återbetalning av sådana. Det framgår inte av Nuteks undersökningar hur stor del av föreningarnas totala tidsåtgång för förandet av medlemsförteckningar som avser dessa moment. De aktuella kraven fyller främst en funktion för tredje man. Uppgifterna innebär, sedda tillsammans, att utomstående alltid kan få reda på storleken av det medlemsinsatskapital som vid varje tillfälle finns i föreningen.14Eftersom det för ekonomiska föreningars vidkommande inte finns något krav på minsta kapital, har bestämmelserna ett värde i ett borgenärsskyddsperspektiv. För aktiebolags del registreras uppgift om aktiekapital hos Bolagsverket och aktiebolagslagen innehåller bestämmelser som ålägger styrelsen att agera på visst sätt när detta registrerade kapital är helt eller till viss del förbrukat (se exempelvis 25 kap. 13 § aktiebolagslagen om tvångslikvidation när viss del av aktiekapitalet är förbrukat). Motsvarande uppgifter om kapital i en ekonomisk förening – främst uppgifter om medlemsinsatser – finns inte hos Bolagsverket. De uppgifter om eget kapital som finns i föreningens årsredovisning ger inte besked om sådana förestående förändringar i medlemsinsatserna som beror på att medlemmar är på väg att gå ur föreningen. Uppgifterna i medlemsförteckningen – där det ju bl.a. anges vilka insatser som ska återbetalas – fyller därför en borgenärsskyddsfunktion. Denna funktion är särskilt viktig, eftersom föreningslagen i övrigt inte innehåller lika strikta borgenärsskyddsregler som aktiebolagslagen. Vi föreslår därför inte någon ändring i denna del.
Vi har inte kunnat identifiera något annat område där förenklingar av bestämmelserna om medlemsförteckning är tänkbara.
9.8.3 Hur kan kritiken från FATF tillgodoses?
Bedömning: Införandet av de nya bestämmelser som vi föreslår om revisorsgranskning av medlemsförteckningen, om arkiveringsskyldighet och om angivande av person- eller organisationsnummer i medlemsförteckningen utgör sammantaget ett rimligt sätt att tillgodose kritiken från FATF.
14 Se prop. 1986/87:7 s. 92.
446
SOU 2010:90 Medlemsförteckningen
Enligt FATF bör Sverige underlätta för verksamhetsutövare att ta reda på vem som är den verklige förmånstagaren/huvudmannen för en juridisk person. En första fråga är då vem som kan anses som verklig förmånstagare i en ekonomisk förening. FATF har gjort följande generella tolkningsuttalande när det gäller begreppet verklig huvudman:
… identifying the natural persons with a controlling interest and identifying the natural persons who comprise the mind and management of the legal person or arrangement.15
Den verklige huvudmannen kan således vara dels en fysisk person som har ett bestämmande inflytande över en juridisk person, dels de fysiska personer som utgör ledningen för en association.
Bolagsverkets register innehåller uppgifter om vilka personer som är styrelseledamöter i en ekonomisk förening och vilka eventuella externa firmatecknare som föreningen har. Genom de krav som föreningslagen uppställer på att styrelseledamöter och den verkställande direktören i en ekonomisk förening anmäls för registrering hos Bolagsverket finns det alltså redan en möjlighet att, via Bolagsverket, snabbt och enkelt få information om vilka personer som utgör den formella ledningen för en ekonomisk förening.
Att identifiera de personer som på annat sätt har ett ”controlling interest” över en förening eller utövar den faktiska ledningen över denna kan vara svårare. Av FATF:s rekommendationer framgår inte vad som avses med ”controlling interest”. Det förefaller emellertid rimligt att ge begreppet samma innebörd som begreppet ”bestämmande inflytande” har i EU:s tredje penningtvättsdirektiv, nämligen en andel av 25 % av ägandet eller rösträtten.16 I det stora flertalet ekonomiska föreningar med fem eller flera medlemmar får därför begreppet bestämmande inflytande i detta avseende mindre betydelse. I dessa föreningar kan knappast någon av medlemmarna sägas ha ett bestämmande inflytande över föreningen, i vart fall inte om man tillämpar den kooperativa principen om en medlem – en röst. Det torde därför främst vara i de medlemsmässigt minsta ekonomiska föreningarna och i föreningar som tillämpar differentierad rösträtt som en medlem kan sägas ha ett bestämmande inflytande över associationen. I normalfallet går det dock utan vidare att av medlemsförteckningen och stadgarna utläsa om enskilda medlemmar i dessa fall har ett ”bestämmande inflytande”.
15 FATF:s Interpretative Note to Recommendation 5. 16 Se SOU 2007:23 s. 107.
447
Medlemsförteckningen SOU 2010:90
Källor för information om verklig huvudman
För att det ska vara möjligt att kontrollera och identifiera om det finns medlemmar som har ett betydande inflytande över en förening krävs det att information om detta tillhandahålls från något håll. Enligt FATF:s förslag till åtgärder ska sådan information komma från Bolagsverket eller från den juridiska personen själv.
Om informationen ska tillhandahållas av Bolagsverket, krävs det bestämmelser som ålägger föreningarna att till verket anmäla vilka som är medlemmar i föreningen och att därefter fortlöpande anmäla förändringar i medlemskretsen. Det skulle ge Bolagsverket möjlighet att för varje ekonomisk förening skapa ett register över föreningarnas medlemmar. I vart fall när medlemmarna är fysiska personer eller andra ekonomiska föreningar skulle det då vanligen vara relativt enkelt att kontrollera vem som är den verklige huvudmannen. Ibland skulle emellertid informationen i registret vara ofullständig. Så skulle bli fallet när det är ett aktiebolag eller en ideell förening som är medlem i en ekonomisk förening. Hos Bolagsverket finns det nämligen inte några uppgifter om vem som är aktieägare i ett aktiebolag eller medlem i en ideell förening. Därtill måste beaktas risken för att en del föreningar inte lämnar Bolagsverket aktuella uppgifter. Risken för detta är uppenbarligen särskilt stor i de fall som en förening används som instrument för ekonomisk brottslighet. Värdet av bestämmelser som ålägger ekonomiska föreningar att lämna uppgifter till Bolagsverket om vilka som är medlemmar i föreningen skulle därför vara ganska begränsat. Dessutom skulle bestämmelser av detta slag lägga en administrativ börda på de ekonomiska föreningarna. Vid en sammanvägd bedömning framstår därför sådana bestämmelser inte som lämpliga.
På samma vis som i dag bör i stället omvärldens behov av information om medlemskretsen i en ekonomisk förening tillgodoses genom bestämmelser som ger var och en rätt att hos föreningen ta del av medlemsförteckningen. Vi har i avsnitt 9.8.2 föreslagit att även medlemmarnas person- och organisationsnummer ska framgå av medlemsförteckningen. Ett sådant krav kommer att förbättra möjligheterna att ytterligare kontrollera vem som är medlem och var han eller hon finns. Med hjälp av organisationsnummer kan den intresserade gå vidare till andra register och därifrån vidare till andra informationskällor. Uppgifter om att ett aktiebolag är medlem ger sålunda möjlighet att via aktiebolagsregistret gå vidare till bolagets aktiebok. På motsvarande sätt kan uppgift om ett handelsbolag
448
SOU 2010:90 Medlemsförteckningen
göra det möjligt att via handelsregistret få uppgift om vilka som är bolagsmän i handelsbolaget.
Det kommer emellertid alltid att finnas situationer då den eller de verkliga förmånstagarna bakom en eller flera medlemmar inte går att utforska. Så kan, som redan har antytts, vara fallet om medlemmen är en ideell förening som inte är beredd att lämna ut uppgifter om sina medlemmar. Situationen kan vara densamma om medlemmen är en utländsk juridisk person som inte förekommer i något svenskt eller utländskt register. Vi har mot den bakgrunden övervägt om det bör införas bestämmelser om att en medlemsförteckning i fråga om medlemmar som är juridiska personer alltid ska ange den juridiska personens ägare alternativt hänvisa till dokument där dessa framgår. En sådan lösning skulle dock bli mycket svåradministrerad och innebära betydande merarbete för föreningarna. Den skulle inte heller utesluta att de personer som förekommer i medlemsförteckningen eller i register till vilka förteckningen hänvisar endast är ”målvakter” och alltså inte de verkliga förmånstagarna. Inte heller bestämmelser av detta slag framstår därför som lämpliga.
Årlig information till Bolagsverket om föreningens ägarförhållanden?
Ytterligare ett alternativ är att ålägga ekonomiska föreningar att en gång per år skicka in kopia av medlemsförteckningen till Bolagsverket. Bolagsverket skulle därigenom kunna tillhandahålla allmänheten information om vilka som är medlemmar i föreningen, låt vara att informationen inte alltid skulle vara aktuell. Ett liknande system för aktiebolag har diskuterats i betänkandet Förenklingar i aktiebolagslagen m.m.17 I det betänkandet ansågs dock att något sådant krav inte borde införas. Skälen för det var dels att det skulle strida mot de förenklingskrav som gällde utredningens arbete, dels integritetsskäl. Vi anser att den bedömningen är relevant även för ekonomiska föreningar. Vi lämnar därför inte något förslag av detta slag.
Kan FATF:s önskemål tillgodoses på annat sätt?
Av det ovan sagda framgår att det redan i dag, i det stora flertalet fall, är möjligt att med hjälp av medlemsförteckningar och föreningsregister utläsa vilka som är de verkliga förmånstagarna bakom en
17 Se SOU 2009:34 s. 192 f.
449
Medlemsförteckningen SOU 2010:90
ekonomisk förening. Det måste emellertid konstateras att det i en del situationer kan möta betydande svårigheter att identifiera förmånstagarna. I synnerhet gäller det om de i medlemsförteckningen antecknade medlemmarna är ideella föreningar, stiftelser eller utländska juridiska personer, vars medlemmar, förmånstagare, delägare etc. inte finns antecknade i offentliga register. Det synes emellertid, enligt vår bedömning, inte möjligt att helt och fullt lösa dessa problem, i vart fall inte om man inte ålägger föreningarna själva att utforska och redovisa relevanta bakgrundsförhållanden, t.ex. delägarkretsen i en juridisk person som är medlem i föreningen. Bestämmelser om att föreningarna är skyldiga att göra detta skulle dock, med all rätt, uppfattas som byråkratiska och oproportionerliga och ligger inte i linje med den förenklingssträvan som kommer till uttryck i våra utredningsdirektiv.
FATF:s kritik måste därför mötas genom mindre långtgående åtgärder.
En sådan åtgärd, föreslagen i avsnitt 9.8.1, är att ålägga revisorn eller lekmannarevisorn att uttala sig särskilt om medlemsförteckningen. Därigenom åstadkommer man en kontrollfunktion som kan bidra till att förteckningen ger en mera korrekt och fullständig information om bl.a. medlemskretsen.
En annan åtgärd är att skärpa kraven på bevarande av medlemsförteckningar. I dag säger lagen ingenting om hur länge uppgifter i förteckningen måste bevaras. Enligt vår mening är det från såväl föreningens som medlemmarnas perspektiv naturligt att ställa vissa krav på att medlemsförteckningen bevaras. Ökade krav på bevarande ökar också möjligheterna att i efterhand göra en extern granskning av medlemskretsen i föreningen och är därför värdefull också från brottsbekämpningssynpunkt. Utgångspunkten bör vara att medlemsförteckningen bevaras så länge föreningen består samt viss tid därefter. Detta överensstämmer med vad som gäller i fråga om bevarande av aktiebok i aktiebolag. Frågan är då hur lång tid efter föreningens upplösning som förteckningen bör bevaras och hur länge uppgifter som har tagits bort från registret (t.ex. uppgifter om avgångna medlemmar) ska bevaras. I aktiebolagslagen uppställs i båda dessa hänseenden en tioårsfrist. Vi anser det dock lämpligare att tidsfristen i båda fallen bör bestämmas till en kortare tid, lämpligen sju år, vilket överensstämmer med vad som har föreslagits beträffande bevarande av räkenskapsinformation.18
18 Se prop. 2009/10:235.
450
SOU 2010:90 Medlemsförteckningen
451
Som vi ovan har påpekat framstår även införandet av en skyldighet att i medlemsförteckningarna redovisa medlemmarnas person- och organisationsnummer som ett rimligt sätt att tillgodose FATF:s önskemål om bättre information om vilka som står bakom föreningen.
10 Föreningens ledning
10.1 Inledning
En ekonomisk förening ska ha ett ledningsorgan, en styrelse, med ansvar för föreningens organisation och förvaltning. Styrelsen kompletteras ibland med en verkställande direktör med ett särskilt ansvar för den löpande förvaltningen. Vi har i vårt delbetänkande, SOU 2009:37, behandlat dels frågan om antalet styrelseledamöter i en förening, dels frågan om styrelseledamöternas och den verkställande direktörens bosättning. Vi återkommer nu till vad som i övrigt bör gälla för styrelsen i en ekonomisk förening och tar även upp vissa frågor som gäller den verkställande direktören.
Styrelsen i en ekonomisk förening måste i dag ha minst tre ledamöter. I vårt delbetänkande redovisade vi uppfattningen att detta borde gälla även i fortsättningen. Vi tillade dock att vi avsåg att återkomma till frågan i slutbetänkandet. Under det fortsatta utredningsarbetet har vi inte funnit anledning att frångå vår tidigare ståndpunkt. Frågan om antalet styrelseledamöter berörs därför inte ytterligare.
10.2 Gällande rätt i korthet
Styrelsen väljs av föreningsstämman, om inte annat har bestämts i stadgarna (se 6 kap. 1 § föreningslagen). Styrelsen ansvarar för föreningens organisation och förvaltning och företräder föreningen i förhållande till tredje man (se 6 kap. 6 och 11 §§ föreningslagen).
En ekonomisk förening kan också ha en verkställande direktör, som utses av styrelsen. Om föreningen är av viss storlek, ska styrelsen utse en verkställande direktör. Således ska en verkställande direktör utses om antalet anställda i föreningen under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200 (se 6 kap. 3 § första stycket föreningslagen). Den verkställande direktören ska sköta
453
Föreningens ledning SOU 2010:90
den löpande förvaltningen av föreningens verksamhet enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Inom ramen för den löpande förvaltningen har den verkställande direktören också rätt att företräda föreningen i förhållande till tredje man (se 6 kap. 6 § första stycket och 12 § föreningslagen).
För styrelseledamöter och den verkställande direktören gäller vissa kvalifikationskrav. De får inte vara omyndiga eller ha förvaltare enligt föräldrabalken. De får inte heller vara i konkurs eller ha näringsförbud (se 6 kap. 4 § första stycket föreningslagen). Vidare gäller, som huvudregel, att styrelseledamöterna måste vara medlemmar i föreningen, om inte stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat (se 6 kap. 4 § andra stycket föreningslagen).
10.3 Överväganden och förslag
10.3.1 Anpassningar till aktiebolagslagen
Förslag: Föreningslagens bestämmelser om styrelse anpassas i allt väsentligt till motsvarande reglering i aktiebolagslagen (2005:551).
Föreningslagens regler om styrelse överensstämmer i väsentliga delar med den motsvarande regleringen i aktiebolagslagen (1975:1385) i dess lydelse före den 1 januari 1999. Redan vid tillkomsten av den nuvarande föreningslagen hade alltså lagstiftaren uppfattningen att styrelsefrågor borde regleras på i huvudsak samma sätt i fråga om ekonomiska föreningar som i fråga om aktiebolag. Föreningslagen innehåller därför bara några enstaka regler – främst bestämmelser om att styrelseledamöterna ska vara medlemmar i föreningen – som avviker från 1975 års aktiebolagslag.
Sedan föreningslagens tillkomst har de aktiebolagslagsrättsliga bestämmelserna om styrelse och verkställande direktör genomgått stora förändringar. Några förändringar utgör anpassningar till EUdirektiv, t.ex. bestämmelserna om vad som gäller vid olika slag av kompetensöverskridande.1 Andra förändringar har gjorts i syfte att förtydliga styrelsens kompetens och skyldigheter.2 Ytterligare förändringar har gjorts för att inskärpa styrelsens ansvar för aktiebolagets förvaltning.3
1 Se prop. 1993/94:196. 2 Se prop. 1997/98:99. 3 Se prop. 2000/01:150.
454
SOU 2010:90 Föreningens ledning
Enligt vår mening bör utgångspunkten vara att de förändringar som i dessa avseenden har skett på aktiebolagsrättens område ska få genomslag även i den nya föreningslagen. Bestämmelserna om ledningen för en ekonomisk förening bör alltså i väsentliga delar ha samma struktur och innehåll som bestämmelserna i 8 kap. aktiebolagslagen. På flera punkter innehåller aktiebolagslagen särskilda bestämmelser för s.k. publika aktiebolag. Förebilden för den nya föreningslagens regler bör emellertid i de flesta avseenden enbart vara aktiebolagslagens bestämmelser om privata aktiebolag. Det främsta skälet till det är att dessa bestämmelser regelmässigt ställer mindre administrativa krav på företaget. Såsom vi återkommer till i det följande bör dock, framförallt av förenklingsskäl, inte heller alla bestämmelser som gäller för privata aktiebolag föras in i den nya föreningslagen.
10.3.2 Styrelsens uppgifter och ansvarsområden
Förslag: I lagen klargörs att styrelsen är skyldig att fortlöpande bedöma föreningens ekonomiska situation.
Styrelsen ska upprätta skriftliga instruktioner för när och hur sådana uppgifter som krävs för denna bedömning ska samlas in och rapporteras till styrelsen. Ett sådant rapporteringssystem ska dock inte behöva inrättas, om det med hänsyn till föreningens begränsade storlek och verksamhet skulle sakna betydelse.
I lagen klargörs vidare att styrelsen, om den delegerar vissa uppgifter till en eller flera av styrelsens ledamöter eller till andra, ska handla med omsorg och fortlöpande kontrollera om delegationen kan upprätthållas.
Föreningslagen innehåller bestämmelser om att styrelsen ska ansvara för föreningens organisation och förvaltningen av dess angelägenheter. Dessa uppgifter är grundläggande för styrelsens funktion i föreningen. Bestämmelserna om detta bör därför föras över till den nya föreningslagen.
I styrelsens ansvar ligger redan i dag att den fortlöpande måste bedöma föreningens ekonomiska situation. Som en följd av detta torde den också vara skyldig att fortlöpande hålla sig underrättad om omständigheter som är av betydelse för bedömningen av den ekonomiska situationen. Några tydliga bestämmelser om detta finns
455
Föreningens ledning SOU 2010:90
dock inte i föreningslagen. En uttrycklig bestämmelse om att styrelsen fortlöpande ska bedöma ett bolags ekonomiska situation finns däremot i aktiebolagslagen (se 8 kap. 4 § andra stycket aktiebolagslagen). En motsvarande bestämmelse bör nu tas in i den nya föreningslagen. I aktiebolagslagen finns också en bestämmelse om att styrelsen ska meddela skriftliga instruktioner för när och hur uppgifter som behövs för styrelsens bedömning av bolagets ekonomiska situation ska samlas in och avrapporteras (se 8 kap. 5 § aktiebolagslagen). Också en sådan bestämmelse – som alltså innebär att styrelsen är skyldig att bygga upp ett ”internt rapporteringssystem” – bör tas in i den nya föreningslagen. Rapporteringssystemets karaktär och omfattning bör dock alltid kunna anpassas till varje styrelses särskilda behov och omfattningen av föreningens verksamhet. Det kan finnas situationer då ett särskilt rapporteringssystem inte fyller något syfte, t.ex. då föreningens verksamhet är mycket liten eller styrelseledamöterna deltar så aktivt i den dagliga verksamheten att de utan vidare har full överblick över verksamheten. Liksom är fallet i aktiebolagslagen bör därför skyldigheten att upprätta ett rapporteringssystem inte vara undantagslös. Skriftliga instruktioner om rapportering m.m. bör sålunda inte behöva upprättas om sådana instruktioner med hänsyn till föreningens begränsade storlek och verksamhet skulle sakna betydelse för rapporteringen till styrelsen.
En styrelse kan delegera vissa av sina arbetsuppgifter till någon av ledamöterna eller till någon annan person. Av allmänna principer följer dock att denna rätt att delegera inte är oinskränkt. Hänsyn måste bl.a. tas till vilket slag av uppgifter det är fråga om och deras betydelse för föreningen. Styrelsen måste också se till att den som uppgiften överlämnas till har kompetens och möjlighet att fullgöra uppgiften. Om delegation sker behåller styrelsen ansvaret för att kontrollera att uppgiften fullgörs på ett riktigt sätt. Bl.a. detta kommer till uttryck i 8 kap. 4 § fjärde stycket aktiebolagslagen, där det sägs att styrelsen vid delegation ska agera med omsorg och att styrelsen är skyldig att fortlöpande kontrollera om delegationen fungerar så väl att den kan upprätthållas. Motsvarande bestämmelser bör nu tas in i den nya föreningslagen.
456
SOU 2010:90 Föreningens ledning
10.3.3 Arbetsordning och instruktioner till verkställande direktör
Bedömning: Det bör inte införas bestämmelser om att styrelsen ska fastställa en arbetsordning för sitt arbete och meddela skriftliga instruktioner till verkställande direktören.
Aktiebolagslagen innehåller bestämmelser om att varje styrelse med fler än en ledamot årligen ska fastställa en arbetsordning för sitt arbete (se 8 kap. 6 § aktiebolagslagen). Arbetsordningen ska bl.a. innehålla bestämmelser om arbetsfördelningen mellan styrelseledamöterna och hur ofta styrelsen ska sammanträda. Syftet med regleringen är att ge stadga åt styrelsearbetet och underlätta bedömningen av enskilda styrelseledamöters ansvar, t.ex. i fråga om skadeståndsskyldighet.4 Vidare finns det bestämmelser om att styrelsen genom skriftliga instruktioner ska ange arbetsfördelningen mellan styrelse och exempelvis verkställande direktör (se 8 kap. 7 § aktiebolagslagen). Denna skyldighet är ett led i styrelsens ansvar för att bolaget har en ändamålsenlig organisation och en tydlig arbetsfördelning mellan olika funktioner i bolaget.
Enligt Tillväxtverkets definition utgör styrelsens uppgifter i dessa avseenden en administrativ börda för aktiebolag. Utredningen om ett enklare aktiebolag har, för att sänka bolagens administrativa kostnader, därför föreslagit att bestämmelserna om arbetsordning och om skriftliga instruktioner för arbetsfördelningen ska tas bort.5 Motsvarande förenklingsskäl kan anföras för att liknande krav inte bör gälla i fråga om ekonomiska föreningar.
Enligt vår bedömning bör det därför inte tas in några bestämmelser om arbetsordning och skriftliga instruktioner i den nya lagen.
10.3.4 Tillsättande av styrelseledamot
Förslag: I lagen tas in ett uttryckligt förbud för styrelsen eller en enskild styrelseledamot att utse styrelseledamöter.
4 Se prop. 1997/98:99 s. 81. 5 Se betänkandet SOU 2009:34, Förenklingar i aktiebolagslagen m.m., s. 216–219.
457
Föreningens ledning SOU 2010:90
Enligt föreningslagen är det som huvudregel föreningsstämman som utser styrelsens ledamöter. I stadgarna får det dock bestämmas att en eller flera ledamöter ska utses på annat sätt, t.ex. så att en kooperativ centralorganisation eller en kommun får utse ledamöter. Detta bör gälla även i fortsättningen.
I detta sammanhang har vi uppmärksammat frågan om det ska vara möjligt att i stadgarna ange att den del av styrelsen som inte ska väljas av stämman (eller annat organ) ska utses av styrelsen själv. I ett tidigare lagstiftningsärende har för aktiebolagens del konstaterats att en sådan ordning inte är lämplig, eftersom den strider mot lagens organisationsmönster och kompetensfördelningen mellan bolagsorganen.6Aktiebolagslagen innehåller därför numera en bestämmelse om att styrelsen eller en styrelseledamot inte får ges rätt att utse styrelseledamöter (se 8 kap. 8 § aktiebolagslagen).
De skäl som för aktiebolagens del talar för att styrelsen inte ska kunna förnya sig själv gör sig med samma styrka gällande när det gäller ekonomiska föreningar. Vi föreslår därför att en motsvarande bestämmelse införs i den nya föreningslagen.
Införandet av en sådan bestämmelse kan få särskild betydelse för den verkställande direktören. Det är inte ovanligt med stadgebestämmelser om att den verkställande direktören ska ingå i styrelsen. Eftersom det är styrelsen som utser den verkställande direktören, innebär detta i praktiken att det är styrelsen själv som utser en styrelseledamot. Stadgebestämmelser som innebär att en verkställande direktör per automatik blir ledamot av styrelsen bör därför, mot bakgrund av den nyss föreslagna bestämmelsen, inte godtas. Det innebär givetvis inte att en verkställande direktör inte ska kunna vara ledamot i styrelsen. Ett sådant ledamotskap bör dock alltid komma till stånd genom att föreningsstämman – eller annat organ som enligt stadgarna har rätt att utse styrelseledamöter – utser den aktuella personen till styrelseledamot.
10.3.5 Icke-medlemmar som styrelseledamöter
Bedömning: En styrelseledamot bör även fortsättningsvis som huvudregel vara medlem i föreningen eller ställföreträdare för medlem.
6 Se prop. 1997/98:99 s. 84 f.
458
SOU 2010:90 Föreningens ledning
Förslag: En förening får i sina stadgar bestämma att även annan än medlem, ställföreträdare för medlem eller viss företrädare för juridisk person som är medlem får utses till styrelseledamot.
Sedan länge har föreningslagstiftningen innehållit ett krav på att styrelseledamöter ska vara medlemmar i föreningen eller ställföreträdare för medlem. Kravet anses sammanhänga med föreningens karaktär av personassociation. Föreningslagen medger dock att det i stadgarna görs undantag från kravet på medlemskap i ”särskilt angivna fall”.
En förenings verksamhet syftar i först hand till att främja medlemmarnas intressen. Detta bör givetvis även genomsyra styrelsens arbete och underlättas vanligen av att styrelseledamöterna också är medlemmar (eller ställföreträdare för medlemmar) i föreningen. Vi föreslår därför inte någon ändring i den nuvarande huvudregeln. Samtidigt är det viktigt att varje förening får möjlighet att säkerställa att styrelseledamöterna har den kompetens och erfarenhet som är nödvändig för att bedriva verksamheten på ett effektivt sätt. Den nuvarande bestämmelsen om att andra än medlemmar får utses till styrelseledamöter endast i ”särskilt angivna fall” medför att det inte är möjligt att i stadgarna ta in mera generella bestämmelser om att icke-medlemmar får utses till styrelseledamöter. Detta medför en onödig inflexibilitet. Vi föreslår därför att begränsningen ”i särskilt angivna fall” tas bort. Därmed kan den förening som så önskar i stadgarna ta in en generell bestämmelse om att till styrelseledamot får utses även icke-medlemmar, en bestämmelse som sedan kan användas när det är påkallat av omständigheterna i det enskilda fallet.
10.3.6 Verkställande direktör
Förslag: Skyldigheten för vissa större ekonomiska föreningar att ha en verkställande direktör avskaffas. Styrelsen ges möjlighet att utse en verkställande direktör även om stadgarna inte innehåller bestämmelser om detta.
Enligt 6 kap. 3 § första stycket föreningslagen ska styrelsen i en ekonomisk förening utse en verkställande direktör om antalet anställda i föreningen under vart och ett av de två senaste räken-
459
Föreningens ledning SOU 2010:90
skapsåren i medeltal har överstigit 200. I fråga om övriga föreningar kan det tas in bestämmelser i stadgarna om att styrelsen ska utse en verkställande direktör.
När dessa bestämmelser infördes motiverades det med att ledningsuppgifterna i många ekonomiska föreningar var så omfattande och komplicerade att styrelsen inte lämpligen kunde sköta såväl övergripande och långsiktiga frågor som den löpande förvaltningen. Det uttalades särskilt att det i vissa föreningar av särskilt stor betydelse från ekonomisk och social synpunkt alltid borde finnas en verkställande direktör. Gränsen för när en ekonomisk förening skulle vara skyldig att ha en verkställande direktör bestämdes till 200 anställda.7
Enligt vår bedömning bör det även i fortsättningen finnas en möjlighet att utse verkställande direktör i en ekonomisk förening. Reglerna om i vilka fall en sådan ska utses bör dock göras mer flexibla och anpassas till vad som enligt aktiebolagslagens regler gäller för privata aktiebolag.
Av 8 kap. 27 § aktiebolagslagen framgår att styrelsen i ett privat aktiebolag får utse en verkställande direktör att bl.a. sköta den löpande förvaltningen i bolaget. Ett privat bolag – oavsett storlek i form av antal anställda, omsättning, balansomslutning m.m. – är alltså aldrig skyldigt att ha en verkställande direktör. För de publika aktiebolagen gäller i stället en generell skyldighet att ha en verkställande direktör (se 8 kap. 50 § aktiebolagslagen). Denna skyldighet har dock inte motiverats med att publika aktiebolag skulle vara särskilt stora – så behöver ju inte heller vara fallet – utan av att publika aktiebolag typiskt sett vänder sig till allmänheten för anskaffning av kapital.
Vi anser att ekonomiska föreningar även i detta hänseende bör jämställas med privata aktiebolag. Det förekommer inte några särskilda omständigheter som ger anledning att, trots detta, behålla särbestämmelse för vissa ekonomiska föreningar. Vi föreslår alltså att kravet på att vissa större ekonomiska föreningar ska ha en verkställande direktör tas bort. Det kan tilläggas att det i flertalet stora ekonomiska föreningar troligen ändå kommer att utses en verkställande direktör för att underlätta det löpande arbetet i föreningen.
Även i övrigt bör förutsättningarna för att utse en verkställande direktör förenklas. I dag kan styrelsen inte utse en verkställande direktör annat än om det finns stadgebestämmelser om detta.8 Enligt
7 Se prop. 1986/87:7 s. 66. 8 Här bortses från de föreningar som enligt lag är skyldiga att ha en verkställande direktör.
460
SOU 2010:90 Föreningens ledning
vår mening är detta krav på stadgereglering onödigt. Normalt bör det vara styrelsens sak att bestämma hur föreningens organisation ska vara uppbyggd. Behovet av att utse en verkställande direktör kan också uppkomma med kort varsel och det kan då vara olägligt att behöva avvakta en stadgeändring. Styrelsen i en ekonomisk förening bör därför kunna utse en verkställande direktör även om det inte finns bestämmelser om detta i stadgarna.
10.3.7 Ställföreträdarjäv
Förslag: En styrelseledamot eller verkställande direktör i en ekonomisk förening ska inte få handlägga frågor om avtal mellan föreningen och tredje man som han eller hon ensam eller tillsammans med någon annan får företräda. Detta ska dock inte gälla om föreningen och tredje man ingår i en koncern eller i en koncernliknande företagsgrupp.
Enligt 6 kap. 10 § föreningslagen får en styrelseledamot eller en verkställande direktör inte handlägga en fråga rörande avtal mellan honom eller henne och föreningen. Han eller hon får inte heller handlägga en fråga om avtal mellan föreningen och tredje man, om företrädaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot föreningens. Så kan exempelvis vara fallet då det är fråga om ett avtal mellan föreningen och en anhörig till en styrelseledamot. Regleringen anses också hindra en styrelseledamot eller en verkställande direktör från att delta i handläggningen av ett avtal mellan föreningen och en annan juridisk person i vilken styrelseledamoten eller den verkställande direktören har ett betydande intresse av ekonomiskt eller annat slag som kan strida mot föreningens. Dessa jävsbestämmelser vilar på goda grunder och bör bestå.
Vi har också övervägt om det bör införas regler om s.k. ställföreträdarjäv. Med ställföreträdarjäv avses att en person som är ställföreträdare i två associationer anses jävig när de båda associationerna rättshandlar med varandra. En person som är styrelseledamot i ett byggbolag och samtidigt sitter i styrelsen för en bostadsrättsförening skulle därigenom vara förhindrad att delta i handläggningen av ett avtal mellan byggbolaget och bostadsrättsföreningen.
Sedan den 1 januari 1999 innehåller aktiebolagslagen bestämmelser om ställföreträdarjäv (se 8 kap. 23 § första stycket 3 aktie-
461
Föreningens ledning SOU 2010:90
bolagslagen). Motivet för detta är att även om ställföreträdaren i dessa fall inte har något identifierbart egenintresse som kan strida mot bolagets så finns det typiskt sett en risk för att han eller hon inte tillvaratar bolagets intresse i den utsträckning som är lämplig.9Någon motsvarande ändring i föreningslagen har dock inte skett.
Enligt vår bedömning gör sig skälen bakom aktiebolagslagens bestämmelser om ställföreträdarjäv gällande även i fråga om ekonomiska föreningar. Vi föreslår därför att motsvarande bestämmelser tas in i den nya föreningslagen. Liksom är fallet i fråga om aktiebolag bör ställföreträdarjäv inte föreligga då föreningen och dess motpart ingår i samma koncern eller i en annan koncernliknande grupp.
10.3.8 Tidpunkt för när vissa uppdrag börjar och slutar att gälla
Förslag: Ändringar i styrelsens sammansättning samt beslut att utse eller entlediga en verkställande direktör eller en särskild firmatecknare ska få verkan tidigast vid den tidpunkt då anmälan om ändringen kommer in till Bolagsverket.
Enligt gällande rätt får ett beslut att utse någon till styrelseledamot i en ekonomisk förening eller att entlediga någon från ett sådant uppdrag verkan från den tidpunkt då beslutet fattas eller från den senare tidpunkt som anges i beslutet. Samma sak gäller för beslut att utse eller entlediga en verkställande direktör eller en särskild firmatecknare. Det är alltså denna tidpunkt som avgör när vederbörandes ansvar och behörighet inträder respektive upphör.
Tidigare gällde detsamma på aktiebolagsrättens område. Numera gäller emellertid bestämmelser av innebörd att ändringar i ett aktiebolags styrelse, liksom utseende respektive entledigande av verkställande direktör och särskild firmatecknare, får verkan tidigast från den tidpunkt då anmälan om ändringen kommit in till Bolagsverket. Som skäl för detta angavs bl.a. att den tidigare gällande ordningen kunde missbrukas av mindre seriösa företagare.10 Således hade det från åklagarväsendet påtalats att det var vanligt att personer som stod registrerade som styrelseledamöter i aktiebolags-
9 Se prop. 1997/98:99 s. 96. 10 Se prop. 2004/05:85 s. 313.
462
SOU 2010:90 Föreningens ledning
463
registret påstod att de i själva verket hade avgått från sin styrelsepost före en viss kritisk tidpunkt, något som kunde medföra att de inte kunde hållas ansvariga för handlingar som hade företagits i bolagets namn. En nyordning av innebörd att förändringar i kretsen av styrelseledamöter får rättsverkan först när förändringen anmäls för registrering ansågs ge fördelar från ett brottsbekämpningsperspektiv. Den skulle, sades det, inte heller innebära några avsevärda svårigheter för seriösa företagare. En person som hade valts till ny styrelseledamot och anmält detta till Bolagsverket kunde träda in i sitt uppdrag utan att behöva avvakta att registrering av de nya uppgifterna sker och skulle således inte vara beroende av verkets handläggningstid. På motsvarande sätt skulle en avgående ledamot genom att omedelbart anmäla sitt entledigande kunna vara säker på att han eller hon omedelbart fritas från det ansvar som uppdraget innebar.11
Sådana oseriösa förfaranden som föranledde regleringen i aktiebolagslagen torde i och för sig vara mindre vanliga i fråga om ekonomiska föreningar men kan ändå förekomma. Också systematiska skäl talar för att regleringen på detta område bör vara densamma i föreningslagen som i aktiebolagslagen. Vi föreslår därför samma reglering som i aktiebolagslagen. I sammanhanget kan nämnas att enligt uppgift från Bolagsverket är frekvensen av ändringsanmälningar lägre för ekonomiska föreningar än för aktiebolag, något som torde sammanhänga med att det finns brister i föreningarnas anmälningsrutiner. Detta kan, med den nu föreslagna ordningen, skapa vissa problem, exempelvis så att en av föreningen företagen rättshandling inte blir giltig därför att en styrelseledamots inträde inte anmälts och han eller hon som en följd av detta inte var behörig att företräda föreningen. Sådana problem får dock antas vara av övergående natur. De föreslagna bestämmelserna torde dessutom ha en handlingsdirigerande effekt och leda till att anmälningsfrekvensen förbättras.
Liksom för aktiebolag bör den avgörande tidpunkten för när en registreringsanmälan får verkan vara den tidpunkt då en anmälan kommer in till Bolagsverket, inte tidpunkten för avsändandet av anmälan. Bolagsverket har redan rutiner för mottagande och diarieföring av registreringsanmälningar avseende aktiebolag. Dessa kan givetvis tillämpas även i fråga om ekonomiska föreningar.
11 Se prop. 2004/05:85 s. 314 f.
Slutbetänkande av Föreningslagsutredningen
Stockholm 2010
En ny lag om ekonomiska föreningar
Del 2
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se
Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)
– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss
Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.
Tryckt av Elanders Sverige AB Stockholm 2010
ISBN 978-91-38-23489-1 ISSN 0375-250X
Innehåll
Del 1
Förkortningar..................................................................... 19
Sammanfattning ................................................................ 21
Författningsförslag ............................................................. 33
1 Inledning................................................................. 287
1.1 Utredningens uppdrag........................................................... 287 1.2 Utredningens arbete .............................................................. 287
2 Ekonomiska föreningar – en allmän beskrivning........... 289
2.1 Gällande svensk lagstiftning i korthet .................................. 289 2.1.1 Ekonomiska föreningar.............................................. 289 2.1.2 Bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresrättsföreningar ................................................... 291 2.1.3 Sambruksföreningar ................................................... 292 2.1.4 Kreditmarknadsföreningar och medlemsbanker ...... 292 2.1.5 Andra föreningsformer .............................................. 292 2.2 Tidigare lagstiftning om ekonomiska föreningar................. 293
2.3 Företagande i ekonomisk förening....................................... 294 2.3.1 Allmänt om företagande i ekonomisk förening........ 294 2.3.2 Konsumentkooperationen m.m................................. 295 2.3.3 Lant- och skogsbrukskooperationen......................... 302 2.3.4 Bostadskooperationen................................................ 311
473
Innehåll SOU 2010:90
2.3.5 Nyföretagande i ekonomisk förening........................314 2.3.6 Ekonomiska föreningar med viss social inriktning...320
3 Internationell utblick ................................................323
3.1 Internationellt kooperativt samarbete ..................................324 3.1.1 Internationella Kooperativa Alliansen.......................324 3.1.2 ILO:s arbete om kooperativ.......................................326 3.1.3 COPAC – internationell samarbetskommitté om kooperativ....................................................................327 3.2 Kooperativt företagande inom EU........................................327 3.3 Kooperativ lagstiftning i några europeiska länder................329 3.3.1 Finland, Norge och Danmark ....................................329 3.3.2 Storbritannien och Tyskland......................................330 3.3.3 Frankrike och Spanien ................................................330
4 En ny lag om ekonomiska föreningar...........................331
4.1 Inledning.................................................................................331
4.2 Utgångspunkter för lagstiftningen........................................332 4.2.1 IKA:s kooperativa principer.......................................333 4.2.2 Kooperativa principer i svensk rätt............................333 4.3 Överväganden.........................................................................334 4.3.1 Utformningen av lagstiftningen om ekonomiska föreningar ....................................................................334 4.3.2 Översynen av föreningslagen leder till förslag till en ny lag.......................................................................335 4.3.3 Vad ska associationsformen heta?..............................337
5 Ett flexiblare regelverk ..............................................339
5.1 Inledning.................................................................................339
5.2 Gällande rätt ...........................................................................339 5.3 Kategoriindelningen i aktiebolagslagen ................................341
5.4 Vissa internationella jämförelser ...........................................342
474
Innehåll
5.5 Överväganden och förslag..................................................... 343 5.5.1 Allmänna utgångspunkter.......................................... 343 5.5.2 Särskilda regler för olika kategorier av ekonomiska föreningar?............................................. 344 5.5.3 Fler dispositiva bestämmelser.................................... 351
6 Grunddragen hos en ekonomisk förening..................... 353
6.1 Inledning................................................................................. 353
6.2 Föreningslagens definition av ekonomisk förening............. 353 6.2.1 Allmänt om definitionen av ekonomisk förening .... 353 6.2.2 Medlemmarnas deltagande i verksamheten – det kooperativa kravet ...................................................... 354 6.2.3 Ekonomisk verksamhet – verksamhetskravet........... 355 6.2.4 Främjande av medlemmarnas ekonomiska intressen – ändamålskravet......................................... 357 6.2.5 Huvudsaklighetskravet............................................... 358 6.3 Möjligheter att bedriva kooperativ verksamhet i andra juridiska personer................................................................... 359 6.3.1 Verksamhet i dotterbolag........................................... 359 6.3.2 Medlemsfrämjande föreningar................................... 360 6.4 Definitionen av kooperativt företagande i viss utländsk rätt........................................................................................... 362 6.4.1 Nordisk rätt ................................................................ 362 6.4.2 EG-förordningen med stadga för europakooperativ ........................................................ 364 6.4.3 Viss annan europeisk rätt ........................................... 365
6.5 En vidare definition av ekonomisk förening ........................ 366 6.5.1 Förändringar i definitionen av ekonomisk förening? ..................................................................... 366 6.5.2 Investerande medlemmar ........................................... 371 6.5.3 Bör ekonomiska föreningar kunna ha ett i huvudsak allmännyttigt ändamål? ............................. 381 6.6 Utökade möjligheter att bedriva verksamhet i delägda bolag, m.m. – överväganden och förslag............................... 388 6.6.1 Verksamhet i dotterföretag och andra företag.......... 388 6.6.2 Medlemsfrämjande föreningar................................... 395
475
Innehåll SOU 2010:90
6.7 Huvudsaklighetskravet ..........................................................396
7 Bildande av ekonomisk förening, m.m. .......................399
7.1 Inledning.................................................................................399
7.2 Gällande rätt ...........................................................................399 7.3 Aktiebolagsrättslig reglering .................................................400
7.4 Nordiska jämförelser..............................................................401 7.4.1 Finland.........................................................................401 7.4.2 Norge...........................................................................401 7.4.3 Danmark......................................................................402
7.5 Överväganden och förslag .....................................................403 7.5.1 Bör kravet på minsta antal medlemmar sänkas till två? ...............................................................................403 7.5.2 Stiftare av en ekonomisk förening .............................405 7.5.3 Sättet för bildande av ekonomisk förening ...............406 7.5.4 Ombildning av en ideell förening till ekonomisk förening........................................................................409
8 Föreningens medlemmar ...........................................413
8.1 Inledning.................................................................................413
8.2 Antagning av nya medlemmar ...............................................414 8.2.1 Öppenhetsprincipen – en skyldighet att anta nya medlemmar..................................................................414 8.2.2 Undantag från öppenhetsprincipen ...........................415 8.2.3 Tillämpningen av öppenhetsprincipen och möjligheterna till undantag.........................................416
8.3 Internationella jämförelser.....................................................420 8.3.1 Viss nordisk rätt..........................................................420 8.3.2 EU-förordningen om stadga för europakooperativ ........................................................422 8.3.3 Viss annan europeisk rätt ...........................................422 8.4 Överväganden och bedömning..............................................422 8.4.1 Skälen för att behålla en tvingande öppenhetsprincip.........................................................422 8.4.2 Skälen för en flexiblare reglering................................423
476
Innehåll
8.4.3 Bör öppenhetsprincipen göras mer flexibel? ............ 425
8.5 Medlemmarnas rätt att utnyttja föreningen – mottagningspliktens utformning .......................................... 428 8.5.1 Gällande rätt................................................................ 428 8.5.2 Internationella jämförelser......................................... 429 8.5.3 Överväganden och bedömning .................................. 429
8.6 Uteslutning ur föreningen..................................................... 431 8.6.1 Gällande rätt................................................................ 431 8.6.2 Överväganden och bedömning .................................. 432
9 Medlemsförteckningen.............................................. 435
9.1 Inledning................................................................................. 435
9.2 Nuvarande regler om medlemsförteckning.......................... 435 9.3 Aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser .................... 437
9.4 Tillväxtverkets mätningar av administrativa kostnader ....... 438 9.5 Kritik från FATF ................................................................... 438
9.6 Lagstiftning om penningtvätt................................................ 440 9.7 Internationella jämförelser .................................................... 441 9.7.1 Finland......................................................................... 441 9.7.2 Norge........................................................................... 441 9.7.3 Danmark...................................................................... 441 9.8 Överväganden och förslag..................................................... 442 9.8.1 Bör bestämmelserna om medlemsförteckning ändras?......................................................................... 442 9.8.2 Vilka uppgifter bör medlemsförteckningen innehålla?..................................................................... 444 9.8.3 Hur kan kritiken från FATF tillgodoses?................. 446
477
Innehåll SOU 2010:90
10 Föreningens ledning..................................................453
10.1 Inledning.................................................................................453
10.2 Gällande rätt i korthet............................................................453 10.3 Överväganden och förslag .....................................................454 10.3.1 Anpassningar till aktiebolagslagen.............................454 10.3.2 Styrelsens uppgifter och ansvarsområden .................455 10.3.3 Arbetsordning och instruktioner till verkställande direktör .................................................457 10.3.4 Tillsättande av styrelseledamot ..................................457 10.3.5 Icke-medlemmar som styrelseledamöter...................458 10.3.6 Verkställande direktör ................................................459 10.3.7 Ställföreträdarjäv .........................................................461 10.3.8 Tidpunkt för när vissa uppdrag börjar och slutar att gälla.........................................................................462
Del 2
11 Revision och annan granskning ..................................485
11.1 Revision – gällande rätt ..........................................................485 11.1.1 Allmänt om revision och revisorer ............................485 11.1.2 Föreningslagens bestämmelser om revision ..............486 11.1.3 Aktiebolagslagens bestämmelser om revision...........490 11.2 Revision – överväganden och förslag ....................................494 11.2.1 Revisionsplikt och revisors kvalifikationer ...............494 11.2.2 Vilka ekonomiska föreningar bör vara skyldiga att ha en revisor? .........................................................497 11.2.3 Revisors uppdragstid...................................................503 11.2.4 Revisionsberättelsens utformning och innehåll ........504 11.2.5 Revisors tystnads- och anmälningsplikt ....................505 11.3 Allmän och särskild granskning ............................................506 11.3.1 Gällande rätt ................................................................506 11.3.2 Allmän granskning i ekonomiska föreningar ............507 11.3.3 Särskild granskning i ekonomiska föreningar ...........512
478
Innehåll
12 Medlemsinsatserna................................................... 513
12.1 Inledning................................................................................. 513
12.2 Allmänt om kapitalet i ekonomiska föreningar ................... 513 12.3 Närmare om medlemsinsatser............................................... 515
12.4 Insatsemission........................................................................ 515 12.4.1 Gällande rätt................................................................ 515 12.4.2 Överväganden och förslag.......................................... 516 12.5 Återbetalning av medlemsinsatser ........................................ 517 12.5.1 Gällande rätt................................................................ 517 12.5.2 Vilket belopp återbetalas till avgående medlem? ...... 518 12.5.3 Viss utländsk lagstiftning ........................................... 520 12.5.4 Överväganden och förslag.......................................... 522 12.6 Vissa övriga frågor om medlemsinsatser .............................. 529 12.6.1 Några terminologiska frågor...................................... 529 12.6.2 Överlåtelse av medlemsinsatser ................................. 530 12.6.3 Inlösen av överinsatser ............................................... 531 12.6.4 Återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar vid oriktig betalning ................................................... 532
13 Förlagsinsatser......................................................... 535
13.1 Gällande rätt........................................................................... 535 13.2 Överväganden ........................................................................ 537
14 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar......................... 539
14.1 Inledning................................................................................. 539 14.2 Gällande rätt........................................................................... 540 14.2.1 Allmänt om kapitalskyddet i ekonomiska föreningar.................................................................... 540 14.2.2 Närmare om begreppet överskottsutdelning............ 542 14.2.3 Begränsningar av överskottsutdelningen .................. 543 14.2.4 Närmare om reservfonden ......................................... 544
479
Innehåll SOU 2010:90
14.3 Aktiebolagslagens reglering av motsvarande frågor.............545 14.3.1 Värdeöverföringar .......................................................545 14.3.2 Borgenärsskyddet vid värdeöverföring – beloppspärren och försiktighetsregeln ......................547 14.3.3 Särskilda upplysningar – orealiserade vinster ............549 14.3.4 Reservfonden...............................................................550 14.4 Jämförelser med viss nordisk rätt..........................................551 14.4.1 Finland.........................................................................551 14.4.2 Norge...........................................................................551 14.4.3 Danmark......................................................................552 14.5 Överväganden och förslag .....................................................552 14.5.1 Begreppet värdeöverföring .........................................553 14.5.2 Formerna för värdeöverföring ...................................557 14.5.3 Borgenärsskyddet vid värdeöverföringar...................558 14.5.4 Beloppsspärren............................................................560 14.5.5 Försiktighetsregeln .....................................................562 14.5.6 Beslutsordning vid vinstutdelning och gottgörelse...................................................................563 14.5.7 Underlaget för beslut om vinstutdelning m.m..........566 14.5.8 Reservfonden...............................................................568
15 Upplösning av ekonomiska föreningar .........................573
15.1 Inledning.................................................................................573 15.2 Fusion .....................................................................................574 15.2.1 Föreningslagens nuvarande regler om fusion............574 15.2.2 Aktiebolagslagens regler om fusion...........................576 15.2.3 Jämförelser med viss nordisk rätt ..............................579 15.2.4 Överväganden och förslag ..........................................583
15.3 Delning av ekonomisk förening ............................................592 15.3.1 Gällande rätt ................................................................592 15.3.2 Huvuddragen i aktiebolagslagens delningsförfarande ......................................................593 15.3.3 Jämförelser med viss nordisk rätt ..............................594 15.3.4 Överväganden och bedömning ..................................596 15.4 Likvidation..............................................................................598 15.4.1 Våra tidigare överväganden.........................................598 15.4.2 Gällande rätt ................................................................598
480
Innehåll
15.4.3 Aktiebolagslagens regler om likvidation ................... 600 15.4.4 Överväganden och förslag.......................................... 603
16 Vissa frågor om dispens ............................................ 613
16.1 Inledning................................................................................. 613
16.2 Föreningslagens regler om dispens....................................... 613 16.2.1 Dispens från skyldigheten att utse verkställande direktör........................................................................ 614 16.2.2 Dispens från bosättningskravet ................................. 614 16.2.3 Dispens från krav på auktoriserad revisor eller godkänd revisor med revisorsexamen ....................... 614 16.2.4 Dispens avseende kravet på avsättning till reservfonden, m.m...................................................... 616 16.2.5 Övriga dispensärenden ............................................... 617 16.3 Aktiebolagslagens regler om dispens.................................... 617 16.3.1 Dispens från bosättningskravet, m.m........................ 617 16.3.2 Dispens från krav på auktoriserad eller godkänd revisor med examen .................................................... 618 16.4 Överväganden och förslag..................................................... 619 16.4.1 Vilka bestämmelser om dispens i föreningslagen kan komma att avskaffas? .......................................... 619 16.4.2 Vilka dispensbestämmelser bör finnas kvar och hur bör de vara utformade?........................................ 620 16.4.3 Utformningen av aktiebolagslagens dispensbestämmelser .................................................. 623 16.5 Bolagsverkets beslut ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol............................................................... 624
17 Avveckling av lagen om medlemsbanker ..................... 625
17.1 Inledning................................................................................. 625
17.2 Gällande rätt........................................................................... 625 17.3 Överväganden och förslag..................................................... 626 17.3.1 Utformningen av reglerna om medlemsbanker ........ 626 17.3.2 Behovet av särreglering för medlemsbanker ............. 628 17.3.3 Europakooperativ som driver bankrörelse................ 641
481
Innehåll SOU 2010:90
18 Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer ........643
18.1 Inledning.................................................................................643
18.2 Bostadsrättsföreningar...........................................................643 18.2.1 Gällande rätt och våra tidigare överväganden............643 18.2.2 Överväganden och förslag ..........................................646 18.3 Kooperativa hyresrättsföreningar..........................................648 18.3.1 Gällande rätt och våra tidigare överväganden............648 18.3.2 Överväganden och förslag ..........................................650
18.4 Sambruksföreningar ...............................................................652 18.4.1 Allmänt om sambruksföreningar och våra tidigare överväganden .................................................652 18.4.2 Överväganden och förslag ..........................................652
18.5 Kreditmarknadsföreningar.....................................................653 18.5.1 Allmänt om kreditmarknadsföreningar och våra tidigare överväganden .................................................653 18.5.2 Överväganden och förslag ..........................................654
18.6 Europakooperativ...................................................................654 18.6.1 Allmänt om europakooperativ ...................................654 18.6.2 Överväganden och förslag ..........................................655
19 Skatterättsliga konsekvenser ......................................657
19.1 Inledning.................................................................................657
19.2 Beskattning av ekonomiska föreningar och dess medlemmar .............................................................................657 19.3 Skatterättsliga konsekvenser – överväganden och förslag ...660 19.3.1 Utgångspunkter för bedömningen av skatterättsliga konsekvenser.......................................660 19.3.2 Investerande medlemmar ...........................................661 19.3.3 Ekonomiska föreningar med extern verksamhet ......664 19.3.4 Återbetalning av insatsen till högre belopp än nominellt värde............................................................668 19.3.5 Kravet på lika rösträtt .................................................670 19.3.6 Handel med överinsatser och emissionsinsatser.......671
482
Innehåll
20 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ................. 673
20.1 Tidpunkt för ikraftträdande .................................................. 673
20.2 Behovet av övergångsbestämmelser...................................... 673
21 Förslagens konsekvenser ........................................... 681
21.1 Sammanfattande bedömning................................................. 681
21.2 Bakgrund ................................................................................ 681 21.3 Finansiella konsekvenser ....................................................... 682 21.3.1 Statsfinansiella konsekvenser..................................... 682 21.3.2 Finansiella effekter för företagen och enskilda......... 685 21.4 Konsekvenser för företagen .................................................. 688 21.5 Konsekvenser för företagens konkurrensförhållanden ....... 692
21.6 Konsekvenser för små företags villkor ................................. 692 21.7 Övriga konsekvenser ............................................................. 693
22 Författningskommentar ............................................. 695
22.1 Förslaget till lag (2012:000) om ekonomiska föreningar .... 695 22.2 Förslaget till lag om införande av lagen (2012:000) om ekonomiska föreningar.......................................................... 969
22.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:417) om sambruksföreningar ............................................................... 978 22.4 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) .............................................................................. 980
22.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt............................................................... 985 22.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse .............................................. 989
22.7 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)........................................................................... 1003
483
Innehåll SOU 2010:90
484
22.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ..................................................................1005 22.9 Övriga lagar...........................................................................1007
Bilaga
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2008:70...........................................1009
11 Revision och annan granskning
11.1 Revision – gällande rätt
11.1.1 Allmänt om revision och revisorer
Alltsedan 1895 års aktiebolagslag och 1895 års föreningslag har det funnits bestämmelser om att det i aktiebolag och ekonomiska föreningar ska finnas revisorer som granskar bolagets eller föreningens förhållanden på visst sätt. Till att börja med torde denna granskning enbart ha skett för aktieägarnas eller medlemmarnas räkning. Så småningom har emellertid kretsen av dem som revisionen ska skydda vidgats. I förarbeten och doktrin har sålunda framhållits att också borgenärer, anställda m.fl. utgör ”revisionens intressenter”.
Inledningsvis ställde lagarna inte heller några särskilda krav på dem som skulle fungera som revisorer i företagen. Revisorn kunde alltså vara en lekman.
Sedan länge finns det emellertid en yrkeskår av s.k. kvalificerade revisorer. De kvalificerade revisorerna sönderfaller i tre grupper:
1. auktoriserade revisorer,
2. godkända revisorer som har avlagt revisorsexamen, och
3. godkända revisorer som inte har avlagt revisorsexamen.
Beslut om auktorisation och godkännande av revisorer meddelas av en särskild myndighet, Revisorsnämnden. För auktorisation eller godkännande krävs att sökanden uppfyller särskilda krav på viss högskoleutbildning och flera års praktisk utbildning och för auktorisation uppställs det därvid särskilt höga krav. Det fordras också att sökanden har avlagt en av Revisorsnämnden anordnad revisorsexamen eller, såvitt gäller den som vill bli auktoriserad revisor, högre revisorsexamen. De revisorer som avses i punkten 3 ovan är sådana som har godkänts enligt äldre bestämmelser vilka inte ställde krav på avläggande av revisorsexamen.
485
Revision och annan granskning SOU 2010:90
Auktoriserade och godkända revisorers verksamhet är i betydande utsträckning reglerad i lag (se revisorslagen, 2001:881). Samtliga auktoriserade eller godkända revisorer står under Revisorsnämndens tillsyn. Det innebär bl.a. att nämnden, genom en särskild tillsynsnämnd, kan besluta om disciplinära åtgärder mot revisorer och i vissa fall även upphäva en auktorisation eller ett godkännande. Revisorsnämnden har inga motsvarande uppgifter eller befogenheter när det gäller den som verkar som revisor i t.ex. en förening utan att vara auktoriserad eller godkänd revisor.
Revision av ekonomiska föreningar kan fortfarande, i flertalet fall, utföras av personer som inte är vare sig auktoriserade eller godkända revisorer (se vidare nedan). I bland annat detta avseende skiljer sig föreningslagens bestämmelser om revision från aktiebolagslagens revisionsbestämmelser.
11.1.2 Föreningslagens bestämmelser om revision
Föreningslagen innehåller bestämmelser om revision som i väsentliga avseenden bygger på de bestämmelser om revision som fanns i 1975 års aktiebolagslag i dess ursprungliga lydelse. Efter de förändringar som har skett på aktiebolagsrättens område skiljer sig emellertid regelverken för revision av ekonomiska föreningar respektive aktiebolag numera åt i flera avseenden.
En generell revisionsplikt
En ekonomisk förening ska alltid ha en revisor (se 8 kap. 1 § föreningslagen). I så måtto gäller en generell revisionsplikt för alla ekonomiska föreningar. När den generella revisionsplikten för aktiebolag inskränktes genom lagändringar som trädde i kraft den 1 november 2010, gjordes ingen motsvarande ändring i föreningslagen.
Kvalifikationskrav
Föreningslagen uppställer inte samma krav på revisorns kvalifikationer som aktiebolagslagen gör. Liksom aktiebolagslagen kräver föreningslagen att revisorn ska ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av föreningens verksamhet fordras för att fullgöra upp-
486
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
draget (se 8 kap. 3 § andra stycket föreningslagen). Däremot finns, som redan har berörts, inget generellt krav på att revisorn ska vara auktoriserad eller godkänd revisor. I det alldeles övervägande antalet fall kan därför en person utan några formella revisorskvalifikationer utses till revisor. I fråga om vissa, mycket stora föreningar föreskrivs det dock i föreningslagen att minst en revisor i föreningen ska vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen.1 Det gäller föreningar som uppfyller minst två av följande tre kriterier:
1. Medelantalet anställda i föreningen har under minst två år uppgått till mer än 50.
2. Föreningens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor.
3. Föreningens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor.2
I andra föreningar ska en auktoriserad eller en godkänd revisor (med eller utan revisorsexamen) utses om minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det vid en föreningsstämma där revisorsval ska ske. Om det är påkallat av särskilda omständigheter, får dessutom länsstyrelsen besluta att revisorn ska vara auktoriserad eller godkänd revisor.
Till revisor kan även utses ett s.k. registrerat revisionsbolag (se 8 kap. 3 § tredje stycket föreningslagen). Om det hos en sammanslutning med ändamål att ha hand om gemensamma uppgifter för föreningar finns ett särskilt revisionsorgan, får sammanslutningen eller, om revisionsorganet är en juridisk person, denna utses till revisor. Den som i så fall har tillsatts som revisor ska utse en för uppdraget lämplig person att förrätta revisionen (se närmare 8 kap. 4 § föreningslagen).
1 Jfr punkterna 1 och 2 i avsnitt 11.1.1. Den tredje gruppen av kvalificerade revisorer, godkända revisorer som inte har avlagt revisorsexamen, omfattas inte av bestämmelsen. 2 Till utgången av oktober 2010 gällde lägre värden; 50 anställda, 25 miljoner i balansomslutning och 50 miljoner i nettoomsättning.
487
Revision och annan granskning SOU 2010:90
Vem som utser revisor
Föreningens revisor eller revisorer ska utses av föreningsstämman, om det inte i stadgarna har bestämts att en eller flera revisorer ska utses på annat sätt. En minoritet av minst en tiondel av de röstberättigade (eller en tredjedel av de på stämman närvarande röstberättigade) kan begära att det utses en s.k. medrevisor. Denne förordnas av länsstyrelsen. Även innehavare av förlagsandelar har vissa möjligheter att få en medrevisor förordnad (se närmare 8 kap. 2 § föreningslagen).
Revisorns uppdragstid
En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Där kan bestämmas att uppdraget ska gälla tills vidare eller för viss tid. Ett tillsvidareuppdrag upphör när ny revisor har utsetts. Om en revisor utses för en bestämd tid, ska uppdragstiden bestämmas så att den upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma där revisorsval ska ske. Ett revisorsuppdrag kan upphöra i förtid, antingen därför att revisorn själv anmäler att uppdraget ska upphöra eller därför att den som har utsett revisorn entledigar honom eller henne. För att en revisor ska entledigas krävs dock att det finns saklig grund för detta. Om ett revisorsuppdrag upphör i förtid, ska detta genast anmälas till Bolagsverket. I anmälan ska revisorn redogöra för iakttagelserna vid den granskning som han eller hon har utfört under den del av löpande räkenskapsår som uppdraget har omfattat. Bolagsverket ska också underrättas om skälet till att revisorsuppdraget upphör i förtid (se 8 kap. 1 § andra stycket och 8 § föreningslagen).
Revisorns uppgifter
Revisorn ska granska föreningens årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Om föreningen är en moderförening i en koncern, ska han eller hon även granska koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt (se 8 kap. 10 § föreningslagen). Styrelsen och den verkställande direktören ska ge revisorn tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne finner behövligt samt lämna de upplysningar och det biträde som begärs (se närmare 8 kap. 11 § föreningslagen).
488
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
Lagstiftaren har inte uttalat hur omfattande granskningen ska vara. Det enda som sägs i lagen är att granskningen ska göras enligt ”god revisionssed”. I förarbetena till 1975 års aktiebolagslag sades bl.a. att en anpassning måste ske efter utvecklingen genom teori och praxis i fråga om revisionsuppdragets innebörd och omfattning. Det konstaterades samtidigt att de auktoriserade revisorernas organisationer i de nordiska länderna avsåg att formulera uttalanden om vad som på olika områden ansågs utgöra god revisionssed. I Sverige tillämpades länge revisionsnormer av detta slag, främst FAR:s rekommendation Revisionsprocessen. Sedermera har den internationella revisorsorganisationen IFAC utarbetat vissa revisionsnormer som gör anspråk på att vara internationellt tillämpbara, International Standards on Auditing (ISA). Det har föranlett FAR att ge ut en ny revisionsstandard, RS Revisionsstandard i Sverige, som baseras på ISA. RS torde, tillsammans med vissa andra uttalanden från FAR normalt ge uttryck för svensk god revisionssed. Innebörden i god revisionssed bestäms därmed av ett förhållandevis komplicerat normsystem, utvecklat för och av en professionell revisorskår, och torde inte påverkas av att revisorerna i ekonomiska föreningar inte alltid har den kompetens som t.ex. auktoriserade eller godkända revisorer har.
Revisionsberättelsen
Revisorns granskning ska utmynna i en årlig revisionsberättelse till föreningsstämman. Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig årsredovisningslag. Om årsredovisningen inte innehåller sådana upplysningar som ska lämnas enligt den tillämpliga årsredovisningslagen, ska revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar. Har revisorn funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har vidtagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet, ska detta anmärkas. Detsamma gäller om en styrelseledamot eller den verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid med tillämplig årsredovisningslag eller mot stadgarna. Revisionsberättelsen ska också innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och den verkställande direktören. Där ska också finnas ett särskilt uttalande om fastställande av balansräkningen och resultaträkningen och om det förslag till disposition av föreningens vinst eller förlust som styrelsen har lämnat. Revisorn ska vidare lämna uppgift
489
Revision och annan granskning SOU 2010:90
om hur föreningen har fullgjort vissa särskilt angivna skyldigheter på skatteområdet. I revisionsberättelsen får också lämnas andra upplysningar som revisorn anser att medlemmarna bör få kännedom om (se 8 kap. 13 § föreningslagen).
Revisorns tystnadsplikt
En revisor har i princip tystnadsplikt. Revisorn får alltså inte obehörigen lämna upplysningar till enskilda medlemmar eller till utomstående om sådana föreningens angelägenheter som han eller hon har fått kännedom om när uppdrag fullgjorts, om det kan vara till nackdel för föreningen. I några avseenden är revisorn emellertid skyldig att lämna upplysningar, t.ex. till ny revisor, till konkursförvaltare och till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål (se 8 kap. 16 § föreningslagen). Föreningslagen saknar dock motsvarighet till de särskilda bestämmelserna i 9 kap.42–44 §§aktiebolagslagen om revisors anmälningsskyldighet vid misstanke om brott.
11.1.3 Aktiebolagslagens bestämmelser om revision
Här ska inte lämnas någon fullständig redogörelse för bestämmelserna om revision i aktiebolagslagen utan endast redovisas de huvudsakliga skillnaderna mellan dessa bestämmelser och bestämmelserna i föreningslagen.
Revisionsplikt
Sedan den 1 november 2010 råder inte längre någon generell revisionsplikt för aktiebolag. Vissa aktiebolag kan välja bort revisionen genom att ta in bestämmelser i bolagsordningen om att bolaget inte ska ha någon revisor. Detta gäller aktiebolag som inte uppfyller mer än ett av följande villkor:
1. Medelantalet anställda i bolaget har under vart och ett av de senaste två räkenskapsåren uppgått till mer än tre.
2. Bolagets redovisade balansomslutning har för de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 1,5 miljoner kronor.
490
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
3. Bolagets redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än tre miljoner kronor (se 9 kap. 1 § aktiebolagslagen).3
Även om bolaget i bolagsordningen har ”valt bort” revisionen, kan bolagsstämman besluta att det ska finnas en revisor. Det sker i så fall genom ett majoritetsbeslut. Minoriteten har ingen möjlighet att framtvinga revision av bolaget.
Beträffande s.k. allmän granskning, som faller utanför begreppet ”revision”, se nedan avsnitt 11.3.
Kvalifikationskrav
Sedan den 1 januari 1999 gäller att samtliga revisorer i ett aktiebolag måste vara auktoriserade eller godkända revisorer. Revisorerna måste alltså tillhöra någon av de tre, i avsnitt 11.1.1 omnämnda, grupperna av yrkesrevisorer.
När det gäller vissa aktiebolag kräver aktiebolagslagen att bolaget har i vart fall en revisor som är auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen (”särskilt kvalificerad revisor”, jfr punkterna 1 och 2 i avsnitt 11.1.1). Det innebär att revisorer som inte har avlagt revisorsexamen inte är behöriga att på egen hand sköta revisionen i dessa bolag. Kravet på att det ska finnas en särskilt kvalificerad revisor gäller
• dels noterade aktiebolag,
• dels aktiebolag som uppfyller mer än ett av följande tre villkor,
1. medelantalet anställda i bolaget har under vart och ett av de
senaste två räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
2. föreningens redovisade balansomslutning har för vart och ett
av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,
3. föreningens redovisade nettoomsättning har för vart och ett
av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor,
• dels moderbolag i koncerner som uppfyller mer än ett av motsvarande tre villkor (se 9 kap.13 och 14 §§aktiebolagslagen).
3 Detta innebär, enligt prop. 2009/10:204, att ca 72 procent av landets aktiebolag har möjlighet att välja bort revisionen.
491
Revision och annan granskning SOU 2010:90
En revisor av detta slag ska också utses, om ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär det vid den bolagsstämma där revisorsval ska ske.
Liksom föreningslagen tillåter aktiebolagslagen att ett registrerat revisionsbolag utses till revisor. Aktiebolagslagen saknar däremot motsvarighet till bestämmelserna i 8 kap. 4 § föreningslagen om revision genom särskilt revisionsorgan. Det finns inte heller någon motsvarighet till bestämmelsen i föreningslagen att länsstyrelsen får utse en auktoriserad eller godkänd revisor, om det är påkallat av särskilda omständigheter.
Vem som utser revisor
Ett aktiebolags revisorer utses av bolagsstämman. I bolagsordningen kan dock bestämmas att en eller flera revisorer ska utses på annat sätt. Till skillnad från vad som är fallet enligt föreningslagen måste dock alltid minst en revisor utses av bolagsstämman (se 9 kap. 8 §). En minoritet bland aktieägarna kan framtvinga utseendet av en s.k. minoritetsrevisor (vad som i föreningslagen benämns medrevisor). Ett förslag om minoritetsrevisor måste, för att få framgång, biträdas av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget eller till minst en tredjedel av de aktier som är företrädda vid den stämma där frågan behandlas. Minoritetsrevisorn utses av länsstyrelsen.
Revisorns uppdragstid
Aktiebolagslagens huvudregel är att en revisors uppdrag gäller i ett år, fram till nästa årsstämma. I bolagsordningen får emellertid bestämmas att uppdraget ska gälla för en längre tid, dock längst till den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter det då revisorn utsågs. Det är inte möjligt att utse någon att vara revisor tills vidare. Också aktiebolagslagen förutsätter att ett revisorsuppdrag kan upphöra i förtid och förutsättningarna för det är desamma som enligt föreningslagen. Aktiebolagslagen innehåller även samma regler som föreningslagen om att en revisor som avgår i förtid ska göra en särskild anmälan om detta till Bolagsverket.
492
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
Revisorns uppgifter
Aktiebolagslagens bestämmelser om revisorns uppgifter överensstämmer i sak med föreningslagens regler. Även aktiebolagslagen hänvisar alltså, vad gäller revisionens innebörd och omfattning, till ”god revisionssed”.
Revisionsberättelsen
Också revisorn i ett aktiebolag ska lämna en revisionsberättelse. Bestämmelserna i aktiebolagslagen om revisionsberättelsens innehåll överensstämmer i väsentliga delar med föreningslagens motsvarande bestämmelser men är något mera ingående. Framför allt ställer aktiebolagslagen ytterligare särskilda krav på revisionsberättelsens avfattning.
Tystnadsplikt
Aktiebolagslagen innehåller en bestämmelse om revisorns tystnadsplikt som nära överensstämmer med föreningslagens motsvarande bestämmelser. Också bestämmelserna om upplysningsplikt gentemot t.ex. medrevisor, konkursförvaltare och förundersökningsledare är i sak desamma. En betydelsefull skillnad finns emellertid; aktiebolagslagen innehåller en särskild skyldighet för revisor att göra anmälan till åklagare vid misstanke om vissa slag av brott. Bestämmelserna om detta, som finns i 9 kap.42–44 §§aktiebolagslagen, innebär i huvudsak följande. Om revisorn i samband med revisionen finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har gjort sig skyldig till vissa slag av brott inom ramen för bolagets verksamhet, måste han eller hon agera på visst sätt. De brott som det är fråga om är väsentliga bedrägeri-, förskingrings-, borgenärs- och skattebrott samt mutbrott och bestickning.4 Det åligger då normalt revisorn att utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sina iakttagelser. Senast fyra veckor från underrättelsen ska han eller hon, som huvudregel, också anmäla brottsmisstanken till åklagare. Huvudregeln gäller dock inte om den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen har avhjälpts; det finns alltså en möjlighet att
4 I fråga om de sistnämnda två brotten måste revisorn agera även när misstanken avser någon annan än en styrelseledamot eller den verkställande direktören.
493
Revision och annan granskning SOU 2010:90
undgå anmälan genom ”rättelse”. Huvudregeln gäller inte heller om det misstänkta brottet inom fyraveckorsfristen anmäls till polis eller åklagare genom annans försorg, t.ex. av styrelsen själv. Huvudregeln gäller slutligen inte heller om det misstänkta brottet är obetydligt, t.ex. bokföringsbrott som ligger nära gränsen för vad som över huvud taget är straffbart. I samband med anmälan till åklagare ska revisorn även pröva om han eller hon ska avgå från sitt uppdrag.
Allmän granskning
Aktiebolagslagens bestämmelse om revision kompletteras av särskilda bestämmelser om allmän granskning, se närmare avsnitt 11.3.
11.2 Revision – överväganden och förslag
11.2.1 Revisionsplikt och revisors kvalifikationer
Förslag: Revisionsplikten för ekonomiska föreningar begränsas
till att gälla vissa större föreningar. En förening som inte är skyldig att ha revisor ska dock ändå kunna besluta om att det ska finnas en revisor i föreningen. Dessutom ska en revisor alltid utses om en medlemsminoritet påkallar det.
En revisor i en ekonomisk förening ska alltid vara auktoriserad eller godkänd revisor.
Bör den generella revisionsplikten behållas?
I dag måste, som ovan har framgått, alla ekonomiska föreningar ha minst en revisor och alltså bli föremål för revision enligt bestämmelserna i föreningslagen. Vid lagens tillkomst överensstämde detta med vad som gällde enligt den dåvarande aktiebolagslagen, låt vara att kraven på revisorernas kvalifikationer var något annorlunda.
Aktiebolagslagen har nu ändrats så att bestämmelserna om revision för det stora flertalet aktiebolag har kommit att bli frivilliga (se ovan). De bolag som väljer att inte ha någon revisor behöver inte heller ha någon annan typ av granskare, t.ex. en lekmannarevisor. Som en följd av detta är bestämmelserna om granskning av ekonomiska föreningar f.n. strängare än bestämmelserna om revision/granskning
494
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
av små aktiebolag. Frågan är då vilka konsekvenser detta bör få för den framtida regleringen av revision eller annan granskning av ekonomiska föreningar.
Det är inte självklart att det bör gälla samma regler om revision/granskning för de båda associationsformerna. Det kan t.ex. hävdas att det i ekonomiska föreningar finns ett annat och större behov av att företaget granskas genom någon utanför styrelsens krets än det gör i t.ex. ett fåmansaktiebolag. Behovet av en borgenärsinriktad granskning bör visserligen i princip vara lika stort eller lika litet i en förening som i ett aktiebolag. Behovet av en granskning till skydd för medlemmarna är däremot, kan det hävdas, större i en förening, i vart fall vid en jämförelse mellan en typisk förening och ett enmansaktiebolag. Det är emellertid enligt vår mening tveksamt om det särskilda behov av granskning som kan finnas i ekonomiska föreningar alltid behöver tillgodoses genom revision. Borgenärsskyddsintresset motiverar, som nyss har antytts, inte att revisionsbestämmelserna är strängare i en ekonomisk förening än i ett aktiebolag. Och medlemmarnas intresse av revision kan i det enskilda fallet vara litet; t.ex. i små föreningar där alla medlemmar sitter i styrelsen eller på annat sätt är väl involverade i föreningens dagliga verksamhet. Enligt vår mening talar därför starka skäl för att det i mindre och medelstora föreningar bör finnas ett betydande utrymme att välja någon annan typ av granskning av föreningens förhållanden än revision eller att rentav – såsom numera är fallet i fråga om aktiebolag – välja att inte ha någon extern granskning alls.
Innehållet i revisionen och revisorns kvalifikationer
Innan vi går in på frågan vilka ekonomiska föreningar som bör omfattas av revisionsplikten, finns det anledning att beröra innehållet i revisionen. Den frågan hänger i sin tur nära samman med frågan om revisorns kvalifikationer. Enligt vår mening måste kraven på revisors kvalifikationer vara sådana att en revisor alltid har den kompetens som krävs för att utföra den revision som lagen föreskriver. Om den granskning som lagen föreskriver är komplicerad, bör det alltså ställas större krav på revisorns kvalifikationer än om lagen enbart föreskriver en schematisk eller på annat sätt enkel granskning. Väljer man att ställa höga krav på revisionen, måste m.a.o. lagens krav på revisorns kvalifikationer sättas på en motsvarande hög nivå. I annat fall finns det en risk för att den revision som lagen
495
Revision och annan granskning SOU 2010:90
kräver inte kommer till stånd. Det finns också en risk för att revisorn drabbas av skadeståndsanspråk därför att han eller hon har fullgjort revisionsuppdraget på ett – i jämförelse med lagens krav – försumligt sätt.
Begreppet ”revision” i aktiebolagslagen syftar i dag på en granskning av relativt komplext slag. Detta beror inte bara på lagens regler utan också på utvecklingen av god revisionssed. Vid tillkomsten av den nuvarande föreningslagen synes lagstiftaren inte ha avsett att begreppet ”revision” skulle ges någon annan innebörd i föreningslagen än begreppet hade i den dåvarande aktiebolagslagen. Enligt vår mening bör innebörden av begreppet ”revision” även framdeles vara densamma i de båda lagarna. Det finns inte heller anledning att ge begreppet ”god revisionssed” i föreningslagen något annat innehåll än det har i aktiebolagsrättsliga sammanhang. Den som är revisor i en ekonomisk förening bör alltså vara skyldig att följa ett regelverk som motsvarar det regelverk som gäller vid revision av aktiebolag. En revision av en ekonomisk förening kommer därmed att ha samma valör som en revision av ett aktiebolag.
Vilka särskilda krav på revisorns kvalifikationer bör detta då föranleda? När det gäller aktiebolag har lagstiftaren ansett att revisorn alltid ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor. Det finns goda skäl för det; det garanterar att revisorn är en person som har genomgått en teoretisk och praktisk utbildning som svarar mot den förhållandevis komplexa granskning som han eller hon enligt god revisionssed är skyldig att utföra. Det förhållandet att en auktoriserad eller godkänd revisor står under Revisorsnämndens tillsyn ger ytterligare en garanti för att han eller hon är kompetent och seriös. Detta talar för att också revisionen av en ekonomisk förening alltid bör utföras av en auktoriserad eller godkänd revisor.
Vi föreslår därför att den nya föreningslagens bestämmelser om revisionens innebörd ges i huvudsak samma innebörd som de motsvarande bestämmelserna i aktiebolagslagen och att det i lagen uppställs samma krav som i aktiebolagslagen på att revisionen ska utföras av en auktoriserad eller godkänd revisor.
Om lagen ges denna innebörd, innebär det att ”revision” i lagens mening enbart kan utföras av en auktoriserad eller godkänd revisor. De föreningar som i dag har en revisor som inte är auktoriserad eller godkänd revisor kommer inte att kunna behålla denne som föreningens revisor utan måste antingen skaffa sig en sådan – vilket kan innebära merkostnader för föreningen – eller avstå från revision i lagens mening. Det kan synas vara ett starkt skäl mot vårt förslag.
496
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
Vi föreslår emellertid nedan att det i lagen – liksom redan har skett i aktiebolagslagen – införs ett ytterligare slag av granskning. Denna granskning bör vara av enklare slag. Som en följd av detta bör den kunna utföras även av personer som inte är auktoriserade eller godkända revisorer. I aktiebolagslagen benämns detta slag av granskning allmän granskning och de som utför granskningen benämns lekmannarevisorer; vi föreslår att motsvarande ska gälla i fråga om ekonomiska föreningar (se närmare avsnitt 11.3). Införandet av bestämmelser om allmän granskning genom lekmannarevisor medför att den som i dag är revisor i en ekonomisk förening, utan att ha de kvalifikationer som vi föreslår att en revisor ska ha, framdeles kommer att kunna granska den ekonomiska föreningen såsom lekmannarevisor. Bestämmelserna om allmän granskning kommer enligt vår bedömning att harmoniera bättre med vad man kan kräva av en granskare som inte är auktoriserad eller godkänd revisor.
Vårt förslag innebär därmed följande. Kravet på revision ska inte längre omfatta alla föreningar, utan främst de största föreningarna. Andra föreningar ska kunna tillämpa bestämmelserna om revision på frivillig basis. När revision sker, ska den vara av i princip samma slag som revision av aktiebolag och utföras av auktoriserade eller godkända revisorer. Vid sidan av revision införs ytterligare ett slag av granskning, allmän granskning. Detta slag av granskning ska vara frivillig och ska därmed kunna användas som ett alternativ eller komplement till revision. De föreningar som inte är skyldiga att ha revision ska också kunna avstå helt från granskning av någondera slaget eller kunna utforma egna granskningsrutiner, t.ex. genom särskilda bestämmelser om detta i stadgarna.
11.2.2 Vilka ekonomiska föreningar bör vara skyldiga att ha en revisor?
Förslag: Följande föreningar ska ha en revisor:
• dels föreningar som uppfyller minst två av följande tre villkor:
− medelantalet anställda i föreningen har under de senaste två räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
− föreningens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 25 miljoner kronor,
497
Revision och annan granskning SOU 2010:90
− föreningens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50 miljoner kronor,
• dels föreningar som är moderföreningar i koncerner som uppfyller minst två av motsvarande tre villkor, och
• dels föreningar vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. En revisor ska också utses om ett förslag om detta biträds av minst en tiondel av de röstberättigade i föreningen eller av minst en tredjedel av de på stämman närvarande röstberättigade.
En revisor ska dessutom utses om det finns bestämmelser om detta i föreningens stadgar.
Bedömning: Den nuvarande bestämmelsen om att länsstyrelsen
kan besluta att det ska utses en auktoriserad eller godkänd revisor bör inte föras över till den nya lagen.
För aktiebolag gäller, som ovan har framgått, att de kan välja bort revisionen om de inte uppfyller mer än ett av följande tre villkor:
• Medelantalet anställda i bolaget har under vart och ett av de senaste två räkenskapsåren uppgått till mer än tre.
• Bolagets redovisade balansomslutning har för de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 1,5 miljoner kronor.
• Bolagets redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än tre miljoner kronor.
Vi har övervägt om samma gränsvärde bör gälla även i fråga om skyldigheten för ekonomiska föreningar att ha revisor.
Det finns utan tvivel goda skäl för det. Omvärldens behov av en fullödig granskning av ekonomiska föreningar är knappast mindre än behovet av granskning av aktiebolag av motsvarande storlek. En motsvarande revisionsplikt kan därför också ha positiv betydelse för den ekonomiska föreningsformens konkurrenskraft. En förhållandevis långtgående revisionsplikt förbättrar också förutsättningarna för skatteuppbörd och brottsbekämpning.
Nackdelen med en sådan lösning är att kravet på revision – som ju, med vårt förslag, alltid ska ske genom auktoriserad eller godkänd revisor – skulle komma att omfatta flera ekonomiska föreningar än som i dag är skyldiga att ha auktoriserad eller godkänd revisor. Det innebär att åtskilliga ekonomiska föreningar som i dag inte har någon
498
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
extra kostnad för en auktoriserad eller godkänd revisor i fortsättningen skulle drabbas av en sådan kostnad. Att applicera aktiebolagslagens gränsvärde på ekonomiska föreningar skulle därmed komma i konflikt med våra utredningsdirektiv att så långt möjligt begränsa företagens administrativa kostnader.
Det kan tilläggas att regeringen i prop. 2009/10:204 En frivillig revision har uttalat att den kommer att utvärdera effekterna av inskränkningen av revisionsplikten på bolagsrättens område, och i samband med detta analysera om fördelarna med att slopa revisionsplikten för ännu flera företag är större än nackdelarna och därvid också överväga att ta ytterligare steg.5 Enligt vår mening bör frågan om en fullständig harmonisering mellan aktiebolagslagens och föreningslagens gränsvärden i det aktuella avseendet anstå till dess dessa överväganden har gjorts.
Frågan är då var gränsvärdet tills vidare bör förläggas. Eftersom revision – med den innebörd som begreppet har i vårt förslag – enligt vår mening har stor positiv betydelse för i vart fall medelstora och större föreningar, för deras borgenärer och för det allmänna, talar goda skäl för att gränsvärdet även på kort sikt bör ligga i närheten av det gränsvärde som numera gäller för aktiebolagens del, t.ex. 10 anställda, 5 miljoner kr i balansomslutning och 10 miljoner kr i nettoomsättning. Vi har emellertid funnit det ligga bäst i linje med våra direktiv att föreslå ett gränsvärde som motsvarar det gränsvärde som hittills har funnits i 8 kap. 5 § föreningslagen (i dess lydelse enligt SFS 2006:868); 50 anställda, 25 miljoner i balansomslutning och 50 miljoner i nettoomsättning. Det är i realiteten detta gränsvärde som hittills – intill utgången av oktober 2010 – har bestämt vilka föreningar som är skyldiga att ha det slag av kvalificerad granskning som revision enligt vårt förslag kommer att utgöra.6
Bestämmelserna i 8 kap. 5 § föreningslagen innebär vidare att det även måste finnas en auktoriserad eller godkänd revisor i föreningar som är moderföreningar i koncerner, om koncernen uppfyller minst två av de tre nyssnämnda delvärdena. Det är naturligt att även en sådan moderförening bör omfattas av vårt förslag om revision.
Redan den nuvarande föreningslagen innehåller vissa särregler som avser den som är revisor i en ekonomisk förening vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Det är
5 Se prop. 2009/10:204. s. 71. 6 Gränsvärdet tar egentligen sikte på när en ekonomisk förening måste ha en särskilt kvalificerad revisor (auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen).
499
Revision och annan granskning SOU 2010:90
rimligt att en sådan förening alltid är föremål för revision. Vi föreslår att det tas in en bestämmelse om detta i lagen.
Som vi redan har varit inne på bör det även i föreningar som inte är skyldiga att ha revisor vara möjligt att utse en revisor. Om föreningsstämman fattar ett beslut om detta, bör lagens regler om revision tillämpas på den granskning som revisorn genomför. Det bör också vara möjligt att i stadgarna ta in bestämmelser om att det ska finnas en eller flera revisorer. Föreningar som har sådana stadgebestämmelser bör givetvis vara skyldiga att utse en revisor och dennes granskning av föreningen bör i så fall följa lagens regler om revision.
Vad som nu har sagts bör emellertid inte utesluta att man i ekonomisk förening, som inte är skyldig att ha revisor enligt lagens bestämmelser, uppdrar åt någon lämplig person – en auktoriserad eller godkänd revisor eller annan person – att utföra en granskning av särskilt slag av föreningen. En sådan granskning kommer, med vårt förslag att kunna ske inom ramen för lagens bestämmelser om allmän granskning eller särskild granskning (se avsnitt 11.3). Men det bör också vara möjligt för föreningen att ge någon – en auktoriserad eller godkänd revisor eller någon annan – i uppdrag att utföra en av föreningen ”skräddarsydd” granskning. Några bestämmelser om detta behöver dock inte tas in i lagen.
Minoritetens rätt till revisor
En särskild fråga är vilket inflytande som en medlemsminoritet bör ha i frågan om revision. Bör en medlemsminoritet av viss storlek kunna framtvinga revision – som med vårt förslag innebär ”granskning genom auktoriserad eller godkänd revisor” – av föreningar som annars inte är revisionspliktiga? Den närmast motsvarande bestämmelsen i gällande rätt finns i 8 kap. 5 § femte stycket föreningslagen. Där sägs att en auktoriserad eller godkänd revisor ska utses, om minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det vid en föreningsstämma där revisorsval ska ske. Enligt vår mening är möjligheten att få till stånd en kvalificerad revision en viktig del av minoritetsskyddet i ekonomiska föreningar. Den möjligheten bör alltså finnas kvar. Liksom i dag bör alltså en revisor utses om minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det. Det finns dock anledning att vidga rätten något. Enligt gällande rätt ska det utses en s.k. medrevisor, om ett förslag om detta får stöd av antingen minst en
500
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
tiondel av samtliga röstberättigade i föreningen eller av minst en tredjedel av de på stämman närvarande röstberättigade (se 8 kap. 2 § första stycket föreningslagen). En sådan medrevisor kommer, med vårt förslag, att kunna utses enbart om föreningen redan har en eller flera revisorer. Det talar för att rätten för en minoritet att påkalla att revisor utses bör utformas så att revisor ska utses inte bara när en tiondel av de röstberättigade står bakom förslaget utan också när förslaget stöds av minst en tredjedel av de röstberättigade som är närvarande på stämman. Vi föreslår att bestämmelserna utformas i enlighet med detta.
Länsstyrelseförordnande av revisor?
En annan fråga är om den nya lagen bör innehålla någon motsvarighet till bestämmelsen i 8 kap. 6 § föreningslagen om att länsstyrelsen, om det är påkallat av särskilda omständigheter, får besluta om att föreningens revisor ska vara auktoriserad eller godkänd revisor. Med den utformning som vårt förslag har – där begreppet ”revision” är förbehållet granskning som sker genom auktoriserad eller godkänd revisor – handlar det närmast om huruvida länsstyrelsen eller annan myndighet ska kunna besluta att en förening, som inte enligt lag är skyldig att ha revisor, trots detta ska utse en revisor. Aktiebolagslagen innehåller, som ovan har nämnts, inte någon sådan bestämmelse.
Det kan synas som att de båda lagarna inte bör skilja sig åt i detta avseende. Samtidigt kan det hävdas att ju högre gränsvärde för revisionsplikten som väljs, desto större är behovet av att en myndighet kan gå in och besluta om att föreningen ska vara föremål för revision. Medlemmarnas intresse av att få till stånd en revision tillgodoses visserligen genom de nyss föreslagna bestämmelserna om att minoriteten ska kunna begära att det utses en revisor. Borgenärernas och det allmännas motsvarande intresse tas emellertid inte tillvara på något annat sätt. Det kan därför hävdas att en bestämmelse motsvarande 8 kap. 6 § föreningslagen borde tas in i den nya lagen, i vart fall så länge gränsvärdet för revision är så förhållandevis högt. Bestämmelser om att en myndighet ska besluta om vad som i grunden är ett företags interna förhållanden bör dock undvikas så länge det inte finns mycket starka skäl för dem. Vi har inte funnit att det finns sådana skäl när det gäller ekonomiska föreningar i allmänhet. Vi åter-
501
Revision och annan granskning SOU 2010:90
kommer i avsnitt 18.2.2 och 18.3.2 till samma fråga, såvitt gäller bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresrättsföreningar.
Revision genom särskilt revisionsorgan?
En annan fråga är om revision ska kunna utföras genom ett särskilt revisionsorgan, tillhandahållet av en sammanslutning med ändamål att ha hand om gemensamma uppgifter för föreningar (se 8 kap. 4 § i den nuvarande föreningslagen). Enligt vår uppfattning bör den frågan besvaras nekande. Vårt förslag utgår från att revision ska utföras av auktoriserade eller godkända revisorer, dvs. personer som har genomgått viss utbildning och som står under Revisorsnämndens tillsyn. Ett sådant revisionsorgan som avses i 8 kap. 4 § föreningslagen torde i och för sig ofta kunna erbjuda en tillfredsställande granskning men denna kommer inte att vara omgärdad av de särskilda garantier som följer av att revisorn är auktoriserad eller godkänd. Såvitt vi kan bedöma har dessutom användandet av sådana revisionsorgan fått minskad betydelse. Revisionsorgan av detta slag bör alltså inte längre kunna användas för revision. Däremot bör sådana organ kunna användas för allmän granskning eller för icke-lagreglerad granskning.
Liksom hittills bör däremot – på samma sätt som i ett aktiebolag (jfr 9 kap. 17 § aktiebolagslagen) – ett s.k. registrerat revisionsbolag kunna utses till revisor.
Krav på särskilt kvalificerad revisor
Som ovan har framgått uppställs det i 8 kap. 5 § föreningslagen ett krav på att det vid revision av de allra största ekonomiska föreningarna ska delta minst en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen.7 Fr.o.m. den 1 november 2010 omfattar bestämmelserna om detta ekonomiska föreningar som uppfyller minst två av följande tre villkor:
7 Jfr punkterna 1 och 2 i avsnitt 11.1.1. Kravet kan alltså inte tillgodoses genom en sådan revisor som avses i punkten 3.
502
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
1. Medelantalet anställda i föreningen har under minst två år uppgått till mer än 50.
2. Föreningens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor.
3. Föreningens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor.
Motsvarande bestämmelser finns i bl.a. 9 kap. 13 § aktiebolagslagen. Frågan är nu om det finns anledning att ändra bestämmelserna, såvitt gäller ekonomiska föreningar, med anledning av de förslag som vi i övrigt lämnar.
Ett regelverk som innehåller två gränsvärden – en nivå, där det inträder en skyldighet att ha kvalificerad revisor, och en annan, högre nivå, där det inträder en skyldighet att ha viss särskilt kvalificerad revisor – framstår i och för sig som krångligt och svåröverskådligt. Skälen bakom bestämmelserna i 8 kap. 5 § föreningslagen – att revisionen av mycket stora företag kräver medverkan av särskilt kvalificerade revisorer – framstår emellertid fortfarande som relevanta. Vi föreslår därför att motsvarande bestämmelser tas in i den nya lagen.
11.2.3 Revisors uppdragstid
Förslag: Uppdragstiden för en revisor i en ekonomisk förening
ska i princip vara ett år. Det ska vara möjligt att i stadgarna bestämma en längre mandattid, dock längst fyra år.
En revisors uppdrag gäller i dag för den tid som anges i stadgarna. Uppdraget kan gälla tills vidare eller för viss tid. Aktiebolagslagen, som nyligen har ändrats i denna del, har en annan utformning. Enligt aktiebolagslagen ska revisionsuppdraget alltid gälla för en viss tid (som ska löpa ut i samband med den årsstämma där val av ny revisor ska ske). Huvudregeln är att revisionsuppdraget löper fram till slutet av den årsstämma som hålls året efter revisorsvalet. I bolagsordningen kan bestämmas annan, längre tid, dock längst fram till den årsstämma som hålls under fjärde året efter revisorsvalet.
503
Revision och annan granskning SOU 2010:90
Enligt vår mening finns det även i detta avseende skäl att överväga en anpassning till aktiebolagslagens reglering.
Det har tidigare varit möjligt att utse en revisor i ett aktiebolag tills vidare. När denna möjlighet togs bort, skedde det med hänvisning till revisorns oberoende; ett i tiden obegränsat revisionsuppdrag kan, sades det, innebära att revisorn och de personer som berörs av hans granskning efter ett tag blir så nära lierade att granskningen blir lidande.8 Vi gör samma bedömning. Intresset av att revisionen utförs av en person som inte har några bindningar till det reviderade företaget är uppenbarligen lika stort oavsett om företaget är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Möjligheten att utse en revisor tills vidare bör därför tas bort.
När det sedan gäller revisorsuppdrag på bestämd tid innehåller aktiebolagslagen en maximitid om i princip fyra år. Skälen för detta är väsentligen desamma som skälen för att inte tillåta tillsvidareuppdrag, dvs. ett mycket långvarigt revisionsuppdrag innebär en risk för att revisor och företag blir så nära lierade att detta går ut över granskningens kvalitet. Vi föreslår därför att fyraårsregeln införs även i föreningslagen.
Föreningslagens nuvarande krav på att uppdragstiden ska anges i stadgarna har den fördelen att det ger föreningen möjlighet att bestämma den mandattid som passar föreningens förhållanden bäst. Den flexibiliteten ger emellertid även aktiebolagslagens reglering. Aktiebolagslagens reglering har dessutom den ytterligare fördelen att det bolag som är nöjt med den ettåriga mandattid som är lagens huvudregel inte behöver tynga bolagsordningen med några särskilda bestämmelser om revisorns uppdragstid. Vi föreslår därför att kravet på att uppdragstiden ska anges i stadgarna inte förs över till den nya lagen. I stället bör den nya lagen innehålla en huvudregel om en i princip ettårig uppdragstid, kompletterad av en möjlighet för föreningen att i sina stadgar bestämma om en längre uppdragstid på upp till fyra år.
11.2.4 Revisionsberättelsens utformning och innehåll
Förslag: Den nya lagens bestämmelser om revisionsberättelsens
utformning och innehåll utformas med aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser som förebild.
8 Se prop. 1997/98:99 s. 140 f.
504
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
Föreningslagens och aktiebolagslagens bestämmelser om revisionsberättelsens utformning och innehåll överensstämmer i väsentliga delar med varandra. Detta är naturligt om – såsom vi förordar – innebörden i revisionen ska vara en och densamma i de båda företagsformerna.
På några punkter finns det skillnader. Exempelvis finns det i 9 kap.29–31 §§aktiebolagslagen krav på att det i revisionsberättelsen lämnas vissa särskilda upplysningar, t.ex. om vilka normsystem för redovisning och revision som har tillämpats. De särskilda bestämmelserna i aktiebolagslagen är i flertalet avseenden föranledda av EU-bestämmelser som inte är tillämpliga på ekonomiska föreningar. Enligt vår mening är det emellertid, från såväl systematisk som saklig synpunkt, lämpligast att lagarna överensstämmer även i dessa delar. Det handlar ju, oavsett vilken lag som tillämpas, om att redovisa resultatet av en i sak likadan granskning.
Den nya lagens bestämmelser om revisionsberättelsens utformning och innehåll bör alltså överensstämma med aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser. Såsom har utvecklats i avsnitt 9.8.1 bör en revisor i en ekonomisk förening även vara skyldig att uttala sig om huruvida medlemsförteckningen har förts på ett korrekt sätt.
11.2.5 Revisors tystnads- och anmälningsplikt
Förslag: För en revisor i en ekonomisk förening ska det gälla
samma regler om anmälningsskyldighet vid misstanke om brott som för en revisor i ett aktiebolag.
Det är naturligt att en revisor i en ekonomisk förening, såsom föreningens förtroendeman, har en tystnadsplikt gentemot utomstående. Den nuvarande bestämmelsen om detta bör därför föras över till den nya lagen. Det är också naturligt att tystnadsplikten är begränsad i de avseenden som framgår av den nuvarande lagen. Så bör en revisor t.ex. vara skyldig att lämna upplysningar till andra revisorer i föreningen, till konkursförvaltare och till förundersökningsledare i brottmål (jfr 8 kap. 16 § föreningslagen). Vi föreslår därför att också dessa bestämmelser förs över till den nya lagen.
Föreningslagen saknar motsvarighet till aktiebolagslagens bestämmelser om anmälningsskyldighet vid misstanke om brott i bolaget. Dessa bestämmelser ställer särskilda krav på revisorn. Han eller
505
Revision och annan granskning SOU 2010:90
hon måste t.ex. ha viss insikt i straffrätt för att kunna bedöma om det föreligger en misstanke om brott. Det är mot den bakgrunden knappast rimligt att ålägga en granskare som inte har särskild kompetens en skyldighet av detta slag. Vårt förslag innebär emellertid att föreningens revisor, när det finns en sådan, alltid ska vara auktoriserad eller godkänd revisor. En sådan revisor måste antas ha den nödvändiga kompetensen och han eller hon har dessutom vanligen erfarenhet av frågor kring anmälningsskyldighet från uppdrag som revisor i aktiebolag. Det kan därför inte råda något tvivel om att en revisor, med de kvalifikationer som vi föreslår att han eller hon ska ha, har förmåga att tillämpa bestämmelserna om anmälningsskyldighet vid misstanke om brott.
Vår bedömning är i och för sig att den ekonomiska föreningen i dag inte är en företagsform som används för ekonomisk brottslighet särskilt ofta. Mot den bakgrunden kan behovet av att införa bestämmelser om anmälningsskyldighet vid misstanke om brott synas vara ganska litet. Det är emellertid viktigt att skyddet mot ekonomisk brottslighet är ett och detsamma i olika företagsformer. I annat fall finns det en risk för att den ekonomiska brottsligheten flyttar över till den företagsform som har det sämsta skyddet. Bestämmelser om anmälningsskyldighet torde inte heller medföra några nämnvärda merkostnader för revisionen.
Mot den bakgrunden anser vi att en revisor i en ekonomisk förening bör ha samma aktivitetsplikt vid misstanke om brott som en revisor i ett aktiebolag. Bestämmelserna om detta bör utformas i enlighet med de motsvarande bestämmelserna i aktiebolagslagen.
11.3 Allmän och särskild granskning
11.3.1 Gällande rätt
I aktiebolagslagen finns det bestämmelser som gör det möjligt att uppdra åt personer att göra en allmän granskning av bolagets verksamhet utöver den lagstadgade revisionen. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1999.9 Lagen innehåller också bestämmelser om särskild granskning av bolagets förvaltning och räkenskaper under viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden i bolaget.
Den allmänna granskningen sker fortlöpande och har i väsentliga avseenden samma karaktär som revisionen. En skillnad är att den är
9 Se prop. 1997/98:99 s. 170–184 och bet. 1997/98:LU26 s. 23–26.
506
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
mindre inriktad på räkenskapsgranskning och mera på verksamhetsgranskning. En annan skillnad är att resultat av granskningen inte alltid görs tillgängligt för tredje man; granskningen är därmed mera inriktad på aktieägarnas än på borgenärernas behov av information. En tredje skillnad är att granskningen utförs av någon som inte behöver ha den formella kompetens som en revisor måste ha. Allmän granskning torde ha särskild betydelse i offentligägda bolag, främst kommunala bolag, där den utgör ett väsentligt inslag i det svenska systemet för insyn och kontroll av offentligt bedriven verksamhet.
Särskild granskning är en åtgärd av mera extraordinär natur, avsedd för granskning av mera avgränsade förhållanden. Särskild granskning torde ha särskild betydelse för skyddet av minoritetsaktieägare.
Föreningslagen innehåller bestämmelser om särskild granskning som i huvudsak överensstämmer med bestämmelserna i aktiebolagslagen. Däremot saknar lagen helt bestämmelser om allmän granskning. Det ska ses mot bakgrund av att lagen inte ställer några krav på att samtliga revisorer i en ekonomisk förening ska vara auktoriserade eller godkända revisorer. Vill man att en ekonomisk förening ska granskas av en viss person som inte är auktoriserad eller godkänd revisor, kan denna person alltså utses till revisor, något som inte är möjligt i ett aktiebolag.
11.3.2 Allmän granskning i ekonomiska föreningar
Förslag: I den nya föreningslagen tas in bestämmelser om att
ekonomiska föreningar ska kunna bli föremål för allmän granskning genom en eller flera lekmannarevisorer. Huruvida allmän granskning ska förekomma ska avgöras i den enskilda föreningen genom majoritetsbeslut på föreningsstämman. I föreningar som saknar revisor ska dock en lekmannarevisor alltid utses, om det inte har bestämts något annat i stadgarna.
Lekmannarevisorn ska granska föreningens verksamhet för att klarlägga om den sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om föreningens interna kontroll är tillräcklig. Granskningen ska vara så ingående som god sed vid detta slag av granskning kräver.
Bestämmelserna om allmän granskning utformas i övrigt på samma sätt som motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen.
507
Revision och annan granskning SOU 2010:90
Bör den nya lagen innehålla bestämmelser om allmän granskning?
Det förslag som vi har lämnat om revision av ekonomiska föreningar innebär att det endast kommer att vara personer med särskilda kvalifikationer, nämligen auktoriserade och godkända revisorer, som kan utföra revision i lagens mening. I flertalet ekonomiska föreningar finns det dock troligen önskemål om att föreningens förhållanden ska bli föremål för något slag av granskning, fastän inte av det mera komplexa slag som revision utgör. Det kan t.ex. vara naturligt att föreningens förhållanden granskas av någon betrodd person inom föreningen eller av någon som är anställd vid en centralorganisation. Det är enligt vår mening självklart att en sådan granskning måste kunna komma till stånd även i framtiden, antingen som ett komplement till revisionen eller – om föreningen inte är skyldig att ha en revisor – som ett alternativ till revision.
I och för sig behöver detta inte lagregleras. En förening har redan i dag möjlighet att genom ett stämmo- eller styrelsebeslut besluta om granskning av det ena eller andra slaget. Arten och omfattningen av granskningen kan i så fall bestämmas genom själva beslutet. Den möjligheten kommer att finnas även med vårt förslag. Det finns emellertid flera omständigheter som talar för att den nya föreningslagen bör innehålla ett regelverk för granskning av detta slag.
För det första kan det för föreningen själv vara en fördel att kunna använda sig av ett färdigt regelverk. Ett beslut om granskning behöver då inte ange något särskilt om t.ex. arten eller redovisningen av granskningen. Vad som ska gälla i fråga om granskningen klarläggs genom lagens regler.
För det andra kan en lagreglering bidra till en viss kvalitetssäkring av granskningen. I aktiebolagslagen finns bl.a. bestämmelser om jäv och bestämmelser om att styrelse och verkställande direktör ska tillhandahålla lekmannarevisorn de upplysningar som denne behöver. Bestämmelser av detta slag kan bidra till att resultatet av granskningen blir mera tillförlitligt.
För det tredje kan en lagreglering bidra till minoritetsskyddet i föreningen. Aktiebolagslagen innehåller i och för sig inga bestämmelser om att en aktieägarminoritet har rätt att kräva att det utses lekmannarevisorer. Det sammanhänger troligen med att det, när bestämmelserna om allmän granskning tillkom, gällde en generell revisionsplikt för aktiebolag. Minoritetsskyddet tillgodosågs genom bestämmelserna om revision, inklusive de särskilda bestämmelserna om minoritetsrevisor. På motsvarande sätt ger den nuvarande för-
508
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
eningslagens bestämmelser om revision ett visst minoritetsskydd. I lagen föreskrivs ju att det alltid ska finnas en ojävig revisor och det finns dessutom en möjlighet för minoriteten att begära att det utses en s.k. medrevisor. Det kan emellertid hävdas att den inskränkning av revisionsplikten som vi föreslår innebär en viss försvagning av minoritetsskyddet. För att balansera detta har vi ovan föreslagit att en medlemsminoritet ska ha rätt att begära att det utses en revisor. I det enskilda fallet kan det dock för såväl föreningen som minoriteten vara mera angeläget att granskningen utförs av någon annan än en auktoriserad eller godkänd revisor. Det talar enligt vår mening för att minoriteten även bör ha möjlighet att begära en granskning, motsvarande allmän granskning av aktiebolag. En sådan lagreglering förutsätter emellertid att lagen även anger innehållet i denna granskning.
Vi föreslår därför att det i den nya lagen tas in bestämmelser om allmän granskning genom lekmannarevisor.
När bör allmän granskning komma till stånd?
Bestämmelserna om allmän granskning bör, som vi redan har antytt, vara dispositiva. Det bör alltså i princip vara den enskilda föreningens egen sak att avgöra om allmän granskning ska ske. En reglering som bygger på denna princip kan dock utformas på olika sätt. Ett alternativ är att allmän granskning ska förekomma endast där det finns ett positivt stämmobeslut om detta. Detta är det alternativ som har störst likheter med aktiebolagslagens regler om allmän granskning. En sådan bestämmelse kan kompletteras med en bestämmelse om att allmän granskning därutöver ska ske när det finns bestämmelser om detta i stadgarna. Denna lösning är enligt vår mening den lämpligaste när det gäller föreningar som har en revisor och därmed redan är föremål för en granskning, dvs. revision. I sådana föreningar torde det endast vara mera undantagsvis som det finns behov av att komplettera revisionen med allmän granskning. Annorlunda förhåller det sig med de föreningar som inte har någon revisor och därmed inte heller någon revision. I dessa föreningar torde det i de flesta fall finnas ett flertal medlemmar som vill ha till stånd något slag av granskning av föreningens förhållanden, fastän inte av det mera komplexa – och vanligen också mera kostnadskrävande – slag som revision utgör. Den naturliga huvudregeln för dessa föreningar är därför att föreningens förhållanden ska granskas av en lekmanna-
509
Revision och annan granskning SOU 2010:90
revisor enligt bestämmelserna om allmän granskning. Vi föreslår att det införs en bestämmelse av denna innebörd men att huvudregeln kompletteras med en möjlighet att i stadgarna besluta om att allmän granskning genom lekmannarevisor inte ska ske.10 Den föreslagna lösningen motsvarar den ”opt out”-lösning som gäller för icke-revisionspliktiga aktiebolag (se 9 kap. 1 § aktiebolagslagen).
Minoritets rätt att få till stånd allmän granskning
Vi har redan varit inne på att bestämmelserna om allmän granskning kan bidra till minoritetsskyddet i en förening och att minoriteten bör ha viss rätt att få till stånd allmän granskning. En sådan rätt bör finnas även om föreningen har tagit in bestämmelser i sina stadgar om att allmän granskning inte ska ske. Frågan är då hur bestämmelserna om detta bör utformas.
Föreningslagens och aktiebolagslagens minoritetsskyddsregler är ofta utformade så att de anknyter till ett gränsvärde om en tiondel av de röstberättigade eller andelarna/aktierna i föreningen eller aktiebolaget. Det gäller t.ex. minoritetens rätt att begära att föreningens revisor ska vara auktoriserad eller godkänd (se 8 kap. 5 § femte stycket föreningslagen). Ibland räcker det att minoriteten kan samla stöd av en tredjedel av de på stämman närvarande röstberättigade (även om dessa inte skulle representera fullt ut en tiondel av det sammanlagda antalet röstberättigade i föreningen). Ett exempel på detta är bestämmelsen om utseende av särskild granskare i 8 kap. 8 § föreningslagen. Det finns goda skäl för att knyta rätten att begära allmän granskning till denna nivå. Det finns emellertid också goda skäl för att gå längre än så och föreskriva att en lekmannarevisor ska utses så snart någon av medlemmarna begär det. Först därigenom är ju den enskilde medlemmen tillförsäkrad samma grad av granskning av föreningen som han eller hon är tillförsäkrad enligt den nuvarande lagen där revision är obligatorisk. Övervägande skäl talar därför enligt vår mening för att varje medlem, som huvudregel, bör ha rätt att påkalla allmän granskning. I synnerhet i mycket stora föreningar kan dock en sådan regel ge den enskilde medlemmen en oproportionerligt stor makt att framtvinga en kostnadskrävande åtgärd (även om det i sådana större föreningar ofta lär finnas en revisor och där-
10 En av utredningens experter har förordat att allmän granskning även i dessa fall ska förutsätta ett positivt beslut av föreningsstämman eller en stadgebestämmelse om att allmän granskning ska ske.
510
SOU 2010:90 Revision och annan granskning
för inte kommer att vara möjligt för en enstaka medlem att kräva att en lekmannarevisor utses). Det bör därför vara möjligt att i stadgarna ta in bestämmelser som begränsar den enskilde medlemmens rätt att begära allmän granskning. Även om det finns sådana stadgebestämmelser bör dock allmän granskning alltid komma till stånd om ett förslag om detta samlar sådan pluralitet som i dag föreskrivs i 8 kap. 8 § föreningslagen.
Innehållet i den allmänna granskningen
När det gäller den allmänna granskningens innehåll anser vi att detta bör överensstämma med vad som gäller för aktiebolag. Det innebär att en lekmannarevisor bör ha till uppgift att granska föreningens verksamhet för att klarlägga att den sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om föreningens interna kontroll är tillräcklig. Han eller hon bör också – på samma sätt som en revisor – normalt vara skyldig att följa föreningsstämmans anvisningar, något som ger stämman möjlighet att begära att särskilda aspekter tas upp i granskningsarbetet. Det är inte möjligt att i lagen närmare ange granskningens innehåll och omfattning utan detta måste överlämnas till praxis och sedvänja. I fråga om innehållet och omfattningen av revision hänvisar den nuvarande lagen till ”god revisionssed”. Detta är inte möjligt när det gäller innehållet och omfattningen av allmän granskning, eftersom begreppet ”god revisionssed” är inriktat på en mera räkenskapsinriktad och komplex granskning än den allmänna granskningen är avsedd att vara. Vi föreslår därför att lagen i denna del inte säger mera än vad som sägs i motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen, nämligen att granskningen ska vara så ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning kräver.
Övriga bestämmelser om allmän granskning
Också i övrigt bör bestämmelserna om allmän granskning utformas i nära anslutning till de motsvarande bestämmelserna i aktiebolagslagen. I lagen bör sålunda bl.a. föreskrivas att en lekmannarevisor ska utses av föreningsstämman, om inte stadgarna innehåller bestämmelser om att lekmannarevisor ska utses på annat sätt (jfr 10 kap. 8 § aktiebolagslagen). Denna bestämmelse behöver dock komplet-
511
Revision och annan granskning SOU 2010:90
512
teras med en bestämmelse om att Bolagsverket ska utse lekmannarevisor om föreningsstämman inte har utsett en lekmannarevisor, trots att den på grund av lag eller stadgar är skyldig att göra det. Vidare bör lagen innehålla bl.a. bestämmelser om jäv, om företagsledningens upplysningsskyldighet gentemot lekmannarevisor och om den granskningsrapport som den allmänna granskningen ska utmynna i (jfr 10 kap.7, 11 och 14 §§aktiebolagslagen).
11.3.3 Särskild granskning i ekonomiska föreningar
Förslag: Den nuvarande föreningslagens bestämmelser om särskild
granskning överförs i huvudsak oförändrade till den nya lagen.
Utredningsarbetet har inte gett oss anledning att ifrågasätta de nuvarande bestämmelserna om särskild granskning av ekonomiska föreningar. Vi föreslår därför att bestämmelserna i huvudsak oförändrade förs över till den nya lagen. Vissa mindre anpassningar till bestämmelserna i aktiebolagslagen, såsom dessa numera är utformade, bör dock göras. Vi återkommer till detta i författningskommentaren.
12 Medlemsinsatserna
12.1 Inledning
Den grundläggande kapitalbildningen i en ekonomisk förening sker genom att var och en av medlemmarna tillskjuter en eller flera medlemsinsatser. Inbetalda medlemsinsatser utgör bundet eget kapital, dvs. motsvarande belopp får inte användas för vinstutdelning utan förutsätts stanna kvar i föreningen så länge medlemmen är kvar i föreningen.
En medlem som avgår ur en ekonomisk förening har rätt att, med vissa begränsningar, få ut medlemsinsatser som han eller hon har betalat in. Det har hävdats att den gällande regleringen kan minska medlemmarnas investeringsvilja, eftersom de vid utträde ur föreningen enbart får tillbaka högst det nominella beloppet av sina insatser och således inte kan få del av värdeökningar som har möjliggjorts genom insatserna eller andra investeringar. Mot denna bakgrund har vi övervägt om det bör vara möjligt att återbetala insatser i ekonomiska föreningar och kooperativa hyresrättsföreningar till högre belopp än insatsernas nominella värde. I anslutning till detta har vi även behandlat vissa andra frågor som gäller medlemsinsatser, såsom överlåtelse av medlemsinsatser och inlösen av s.k. överinsatser.
12.2 Allmänt om kapitalet i ekonomiska föreningar
En ekonomisk förening behöver normalt, liksom de allra flesta andra företag, kapital för att kunna bedriva sin verksamhet. Traditionellt har det ansetts att en ekonomisk förening i stor utsträckning bör vara självfinansierad, främst genom insatser från medlemmarna och fondering av de överskott som uppstår i verksamheten. Självfinansieringsprincipen anses bidra till att förverkliga andra kooperativa
513
Medlemsinsatserna SOU 2010:90
principer såsom principen om självständighet och ekonomiskt oberoende.1
En förenings primära egenkapital härrör från de medlemsinsatser som föreningens medlemmar betalar in. Föreningslagen ställer inte upp något krav på att medlemsinsatserna ska uppgå till något bestämt lägsta belopp, såsom är fallet med aktiekapitalet i ett aktiebolag. Medlemsinsatserna utgör dock, tillsammans med förlagsinsatser, reservfond och eventuell uppskrivningsfond, föreningens bundna egna kapital (se 5 kap. 15 § första stycket årsredovisningslagen [1995:1554]). Den del av föreningens tillgångar som svarar mot medlemsinsatserna kan alltså inte tas i anspråk för vinstutdelning.
En medlem i en ekonomisk förening har en ovillkorlig rätt att lämna föreningen. Som huvudregel har han eller hon då också rätt att få tillbaka sin medlemsinsats. Medlemsinsatserna i en förening utgör därför ett över tiden föränderligt kapital. För att medlemsinsatserna i en förening ska utgöra en stabil kapitalbas krävs att utträdande medlemmar ersätts av nya.
Rätten för en avgående medlem att återfå sin medlemsinsats innefattar inte någon rätt att ta med sig någon del av det överskott som har upparbetats i föreningens verksamhet. Sådant överskott kan i och för sig delas ut till medlemmarna genom vinstutdelning eller gottgörelse men förutsätts i annat fall användas för konsolidering av föreningens verksamhet. Den del av föreningens kapital som kan delas ut kan emellertid i stället föras över till medlemsinsatserna genom s.k. insatsemission (se 10 kap. 2 a § föreningslagen). Det belopp som överförs – och som brukar benämnas emissionsinsats – blir då ”individuellt kapital” i så måtto att en avgående medlem har rätt att ta med sig också de emissionsinsatser som har tillgodoräknats honom eller henne.
Principen om självfinansiering kan ibland vara svår att upprätthålla. En ekonomisk förening kan ha ett större behov av kapital än vad medlemmarna kan tillskjuta genom insatser. Behovet av kapital kan inte heller alltid tillgodoses genom fondering av överskott, i synnerhet som en förening som vill vara säker på att behålla sina medlemmar måste tillämpa en prispolitik som medlemmarna uppfattar som förmånlig. För att tillgodose behovet av kapital kan en förening självfallet ta lån. En hög grad av lånefinansiering är dock inte önskvärd, eftersom det försvagar föreningens soliditet. En alter-
1 Se SOU 1981:60 s. 172–174.
514
SOU 2010:90 Medlemsinsatserna
nativ form för finansiering av en förenings verksamhet är att ge ut förlagsinsatser (se bestämmelserna i 5 kap. föreningslagen). Förlagsinsatser, som behandlas mera utförligt i avsnitt 13, intar en mellanställning mellan medlemsinsatser och lån. Även icke-medlemmar kan inneha förlagsinsatser och på detta sätt kan både medlemmar och externa investerare bidra med kapital till föreningen.
12.3 Närmare om medlemsinsatser
Medlemmarna i en ekonomisk förening måste delta i föreningen med medlemsinsatser. Föreningslagen innehåller dock inte några bestämmelser om medlemsinsatsernas storlek och anger inte heller när eller på vilket sätt som medlemmarna ska fullgöra sin insatsskyldighet. Dessa frågor förutsätts föreningen reglera i sina stadgar (se 2 kap. 2 § 4 föreningslagen). Följden av detta är att insatsernas storlek och art kan variera väsentligt. Medlemsinsatserna brukar vanligen betalas kontant men insatsskyldigheten kan också fullgöras på annat sätt, exempelvis genom leverans av varor eller med arbetsprestationer.2 Tiden för inbetalning av insats kan också variera. Det är således inte alltid som insatserna betalas i samband med medlemmens inträde i föreningen. Det förekommer att medlemmar fullgör sin insatsskyldighet genom att föreningen behåller de efterlikvider, den återbäring eller den vinst som annars skulle ha delats ut till dem; på så vis fullgörs insatsskyldigheten successivt.
En förenings stadgar kan också innehålla bestämmelser om att dess medlemmar får bidra med insatser utöver vad de är skyldiga att delta med, s.k. överinsatser. Överinsatserna räknas till medlemsinsatserna och utgör också bundet eget kapital.
12.4 Insatsemission
12.4.1 Gällande rätt
Medlemsinsatserna är som tidigare har nämnts knutna till enskilda medlemmar på så sätt att en medlem i princip har rätt att vid utträde ur föreningen få tillbaka inbetalda insatser. Medlemmen har dock inte rätt att få ut mer än sina insatser och således inte någon del av föreningens fria egna kapital. Det kan medföra att med-
2 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 93.
515
Medlemsinsatserna SOU 2010:90
lemmarna väljer att dela ut fritt eget kapital i stället för att använda det för konsolidering av föreningens verksamhet. Bestämmelserna om insatsemission tillkom för att ge medlemmarna ett incitament att låta fritt eget kapital stanna kvar i föreningen och därigenom underlätta föreningens självfinansiering.3
12.4.2 Överväganden och förslag
Förslag: I lagen införs klargörande bestämmelser om förfarandet
vid beslut om insatsemission.
Också den nya föreningslagen bör innehålla bestämmelser om insatsemission. Innebörden i dessa bestämmelser bör vara densamma som i dag. Genom ett beslut om insatsemission ska föreningen alltså kunna överföra en del av föreningens fria egna kapital till medlemsinsatserna. Det överförda beloppet kommer därigenom att omvandlas till bundet eget kapital. Vad som har tillgodoförts en medlem såsom ”emissionsinsats” ska denne senare normalt kunna få ut när han eller hon längre fram lämnar föreningen.
Den nuvarande föreningslagen innehåller inga bestämmelser om hur ett beslut om insatsemission kommer till. Ett beslut om insatsemission kan emellertid ha stor betydelse för den enskilda medlemmen. På kort sikt minskar insatsemissionen hans eller hennes möjlighet att få vinstutdelning; i och med att det fria egna kapitalet genom insatsemissionen överförs till bundet eget kapital kan motsvarande belopp inte användas för vinstutdelning. På längre sikt har insatsemissionen motsatt effekt; insatsemissionen medför att medlemmen kan räkna med att få ut ett större belopp vid ett framtida utträde ur föreningen. Mot denna bakgrund är det rimligt att lagen ger tydligt besked om hur ett beslut om insatsemission kommer till stånd.
Av lagen bör sålunda inledningsvis framgå att beslut om insatsemission fattas av föreningsstämman.
Föreningsstämmans beslut bör grundas på visst underlag. Eftersom insatsemissionen innebär en disposition av medel som är tillgängliga för vinstutdelning, är det naturligt att detta underlag är i huvudsak detsamma som underlaget inför ett beslut om vinstutdelning. Inför den stämma som ska besluta om insatsemission bör där-
3 Se prop. 1996/97:163 s. 26 f.
516
SOU 2010:90 Medlemsinsatserna
för styrelsen upprätta ett förslag till beslut. Av förslaget bör bl.a. framgå det sammanlagda belopp som ska tillgodoföras medlemmarna genom emissionen. Det bör också, till medlemmarnas information, anges hur stor del av föreningens kapital som är tillgängligt för vinstutdelning. För att medlemmarna ska kunna bedöma lämpligheten av en insatsemission, jämförd med andra alternativ, bör det bifogas en kopia av den senast fastställda årsredovisningen jämte en redogörelse från styrelsen om händelser som har inträffat efter det att årsredovisningen avlämnades och som är av väsentlig betydelse för att bedöma föreningens ställning. Om föreningen har en revisor, bör också revisionsberättelsen och ett revisorsyttrande över styrelsens redogörelse fogas till förslaget.
Villkoren för insatsemissionen, däribland hur det emitterade beloppet ska fördelas mellan medlemmarna, ska enligt gällande rätt i princip regleras i stadgarna. Så bör det enligt vår mening vara även i framtiden. Vad som kommer att gälla i detta avseende bör emellertid tydliggöras i förslaget till beslut, så att den enskilde medlemmen får en god bild av vad insatsemissionen kommer att innebära för honom eller henne. I stadgarna kan det även tas in begränsningar i medlemmarnas rätt att ta med sig emissionsinsatsen vid framtida avgång ur föreningen. I dessa avseenden kan man t.ex. tänka sig att enbart en del av emissionsinsatsen ska betalas ut eller att insatsen ska betalas ut med viss fördröjning. I den mån sådana begränsningar förekommer bör förslaget innehålla en erinran om dessa. Detta bör klargöras i lagen.
I lagen bör också tydliggöras att förslaget om insatsemission, tillsammans med de därtill fogade handlingarna, ska tillhandahållas medlemmarna inför den stämma som ska besluta i frågan. Reglerna bör i detta avseende utformas på samma vis som bestämmelserna om tillhandahållande av redovisningshandlingar inför årsstämman.
12.5 Återbetalning av medlemsinsatser
12.5.1 Gällande rätt
En medlem som går ur en ekonomisk förening har som huvudregel rätt att sex månader efter avgången få ut sina inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser (se 4 kap. 1 § första stycket föreningslagen). Han eller hon har dock inte någon rätt att få ut ett högre belopp än vad som belöper på honom eller henne i
517
Medlemsinsatserna SOU 2010:90
förhållande till övriga medlemmar av föreningens egna kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången. Vid beräkningen av det egna kapitalet ska bortses från reservfond, uppskrivningsfond och förlagsinsatser. Medlemmen har dessutom rätt att efter avgång få ut sin andel av beslutad vinstutdelning från det närmast föregående året, tillsammans med vad som eventuellt innestår från tidigare år (se 4 kap. 1 § andra stycket föreningslagen).
Bestämmelserna om rätt till återbetalning av medlemsinsats och andel i vinst är dispositiva. Det står därför en förening fritt att i stadgarna inskränka eller helt frånta sina medlemmar denna rätt.4Beträffande föreningens möjlighet att besluta att avgående medlemmar ska få tillbaka mer än det nominella värdet av medlemsinsatserna, se nästa avsnitt.
En medlem som har överinsatser i föreningen har rätt att få dessa återbetalda även om han eller hon inte går ur föreningen (”partiellt utträde”, se 4 kap. 3 § föreningslagen). Rätten att få tillbaka överinsatser följer samma principer som gäller för en avgången medlems rätt att få ut medlemsinsatser.
12.5.2 Vilket belopp återbetalas till avgående medlem?
Som huvudregel gäller, som tidigare har redovisats, att medlemsinsatser återbetalas till sitt nominella värde, dvs. motsvarande det belopp som den avgående medlemmen har betalat in eller tillgodoförts genom insatsemission. Det är inte alldeles klart om föreningslagen tillåter att en förening betalar ut ett högre belopp än det som en gång betalades in till föreningen. I doktrinen har det framhållits att en betald medlemsinsats inte ger upphov till någon fordringsrätt mot föreningen och därmed inte heller rätt till ränta.5 Det har vidare uttalats att det är ovisst om en stadgebestämmelse om att en medlem ska få ut ett större belopp än den inbetalda insatsen är giltig. En sådan stadgebestämmelse torde i vart fall inte ge medlemmar rätt att få ut mer än medlemsinsatsens belopp och medlemmens andel i det fria egna kapitalet.6 Enligt vår mening måste det antas att tillämpningen av en sådan stadgebestämmelse under
4 En medlem har dock en ovillkorlig rätt att gå ur föreningen och få tillbaka hela sin medlemsinsats när han eller hon inte har samtyckt till beslut om stadgeändringar i vissa frågor eller till beslut om fusion (se 7 kap. 15 § tredje stycket samt 12 kap. 20 § föreningslagen). 5 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 90 f. 6 Se a.a. s. 157 och K. Rodhe, Föreningslagen, 1987 års lag om ekonomiska föreningar, 8 uppl., s. 109.
518
SOU 2010:90 Medlemsinsatserna
men har
be
l som talade mot att
en uppräkning skulle ske ansågs väga tyngre.8alla förhållanden inte får leda till att föreningens bundna egna kapital tas i anspråk utom såvitt avser den del som utgör den avgångne medlemmens medlemsinsats.
En jämförelse kan göras med lagstiftningen avseende vissa särskilda former av ekonomiska föreningar.
Av 9 § lagen (1975:417) om sambruksföreningar följer att när en medlem har avgått ur en sambruksförening är föreningen skyldig att lösa medlemmens andel. Föreningens stadgar ska därför innehålla bestämmelser om de värderingsgrunder som ska gälla när föreningen ska lösa in en medlems andel (se 4 § 10 lagen om sambruksföreningar). Bestämmelsen om skyldighet för en förening att lösa in andelen infördes genom den nuvarande lagen om sambruksföreningar. Tidigare gällde att föreningen hade möjlighet, men inte skyldighet, till inlösen av andel. Motivet till den nya regleringen var att underlätta personväxlingar i sambruksföreningar.7 En sambruksförening kan i stadgarna införa bestämmelser som begränsar medlemmens rätt att få sin andel inlöst. Genom att föreningen ska lösa medlemmens andel till andelens värde kan betalning komma att ske med högre belopp än vad medlem
talat i insats.
Lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt innehåller en bestämmelse om att en avgående medlem inte har rätt att få tillbaka ett högre belopp än det som han eller hon har betalat in till föreningen som insats (se 2 kap. 9 § fjärde stycket lagen om kooperativ hyresrätt). Vid lagens tillkomst diskuterades om man borde tillåta stadgebestämmelser som föreskrev någon form av indexuppräkning av insatserna, t.ex. i förhållande till konsumentprisindex. För en sådan uppräkning talade den enskilde medlemmens intresse av att värdesäkra sin insats i tider av inflation. För motsatsen talade, enligt vad som uttalades i propositionen, föreningens och kvarvarande medlemmars intressen, eftersom en uppräkning skulle innebära en fördyring för föreningen. Om uppräkning inte tillåts, kan, sades det, kapitalet i stället användas till att hålla hyrorna nere eller till vinstutdelning till kvarvarande medlemmar. De skä
7 Se prop. 1975:70 s. 46. 8 Se prop. 2001/02:62 s. 55 f.
519
Medlemsinsatserna SOU 2010:90
12.5.3 Viss utländsk lagstiftning
Finland
En medlem i ett finskt andelslag har rätt att få tillbaka sin insats när medlemskapet upphört (se 10 kap. 1 § lagen om andelslag). Ett andelslag har inte någon möjlighet att inskränka denna rätt genom stadgebestämmelser men andelslaget kan fördröja tiden för återbetalning.
Återbetalning får inte ske med högre belopp än det som en medlem har betalat till andelslaget, dvs. med nominellt belopp. I stadgarna kan dock bestämmas att medlemmen även har rätt till exempelvis andelslagets överskott.9
Det finska justitiedepartementet har enligt uppgift för avsikt att se över lagen om andelslag. I samband härmed kommer möjligen bestämmelserna om återbetalning av medlemmars insatser att övervägas och man kommer då att ta ställning till om dessa ska kunna återbetalas till annat än nominellt värde.
Norge
I den norska lagen är huvudregeln att en avgående medlem endast har rätt att få tillbaka inbetald medlemsinsats till nominellt värde. Medlemsinsatsen kan återbetalas med ränta men bara om samvirkeforetakets stadgar föreskriver att insatsen ska förräntas. Den ränta som i sådana fall kan utgå är dock begränsad på visst sätt (se 30 § samvirkelova). Föreningen kan inskränka rätten till återbetalning av medlemsinsatsen genom bestämmelser i stadgarna (se 22 § samvirkelova).
Genom bestämmelser om s.k. medlemskapitalkonto kan dock medlemmar ges del av föreningens värdetillväxt. Bestämmelserna, som har stora likheter med de svenska reglerna om emissionsinsatser, möjliggör att utdelningsbara medel förs över till särskilda medlemskonton i stället för att betalas ut till medlemmarna. En avgående medlem har rätt att få med sig vad som innestår på hans eller hennes konto. Bestämmelserna om medlemskapitalkonton har ansetts medföra att det inte finns något större behov av regler som ger medlem rätt till andel av samvirkeforetakets nettoförmögenhet.10
9 Se RP 176/2001 rd s. 128. 10 Se Ot.prop. nr 21 2006–2007 s. 104.
520
SOU 2010:90 Medlemsinsatserna
Utbetalning av medlems andel i nettoförmögenheten är således inte tillåtet, dock med ett undantag. Lagen tillåter att arbetskooperativ, s.k. arbeidssamvirke, i sina stadgar tar in bestämmelser om att avgående medlemmar har rätt att få sin andel av kooperativets nettoförmögenhet. Undantagsbestämmelsen anses motiverad av tre skäl.11
• Bestämmelsen anses främja entreprenörskap och sysselsättning och kan bidra till att öka antalet arbetskooperativ.
• Denna typ av kooperativ har en mer stängd och privat karaktär än andra samvirkeforetak, vilket anses minska risken för spekulation.
• Medlemmarna i ett arbetskooperativ bidrar ofta med ett högre insatskapital än medlemmar i andra kooperativ. Deras investeringsvilja bör ökas om de också får del av företagets förmögenhet vid utträde.
Danmark
Det är inte alldeles klart om en avgående andelshavare har rätt att få ut, utöver sin insats, någon del av andelsselskabets förmögenhet. Utgångspunkten synes vara att frågan får avgöras i det enskilda fallet, varvid tolkningen av selskabets stadgar får stor betydelse.12
Det är vanligt att stadgarna för danska andelsselskab innehåller uttryckliga bestämmelser om att avgående andelshavare inte har rätt till andel av andelsselskabets nettoförmögenhet. Det förekommer numera endast undantagsvis stadgebestämmelser om att en utträdande andelshavare har rätt till sådan andel. Om så ändå är fallet, anses det att beräkningen av andelens värde bör ske på visst särskilt sätt; tillgångarna ska värderas till realisationsvärdet vid en eventuell likvidation och s.k. eventualförpliktelser ska beaktas.13
För att på en och samma gång tillgodose andelshavarnas intresse av att få del av selskabets förmögenhet och selskabets behov av konsolidering har vissa andelsselskab infört system med s.k. andelshavarkonton. Systemet innebär att selskabet löpande överför överskott till varje enskild andelshavare, varvid överskottet blir andels-
11 Se Ot.prop. nr 21 2006–2007 s. 104 f. 12 Se E. Hørlyck, Dansk andelsret, 3 udg., s. 65–67. 13 Se E. Hørlyck, Dansk andelsret, 3 udg., s. 118.
521
Medlemsinsatserna SOU 2010:90
havarens individuella del av selskabets kapital.14 Om selskabets stadgar innehåller bestämmelser om andelskonton, anses detta motsatsvis innebära att andelshavarna inte har någon rätt till andel i selskabets nettoförmögenhet.15
12.5.4 Överväganden och förslag
Bör det vara möjligt att återbetala medlemsinsats med ett högre belopp än insatsens nominella värde?
Förslag: Som huvudregel ska återbetalning av medlemsinsatser
inte kunna ske till högre belopp än medlemsinsatsernas nominella värde.
Ett arbetskooperativ ska emellertid, om samtliga röstberättigade medlemmar är ense om det, kunna införa stadgebestämmelser om att en avgående medlem har rätt att få ut ett belopp som överstiger det nominella beloppet av hans eller hennes insatser. Vad som utbetalas till medlemmen ska dock inte få överstiga medlemmens andel av föreningens egna kapital vid tiden för avgången. Vid beräkningen av det egna kapitalet ska reservfonden, uppskrivningsfonden och förlagsinsatserna inte räknas med.
Som tidigare har angetts kan föreningslagens nuvarande bestämmelser om återbetalning av medlemsinsatser ha en viss hämmande effekt på medlemmarnas investeringsvilja. Det förhållandet att en avgående medlem inte har någon möjlighet att få del av värdetillväxten i föreningen medför också att medlemmarna saknar egentligt incitament att låta överskott från föreningens verksamhet stanna kvar i föreningen; det är mera fördelaktigt att löpande ta ut föreningens hela överskott genom vinstutdelning. Detta är ägnat att minska föreningens möjligheter till självfinansiering och konsolidering. Om ekonomiska föreningar hade möjlighet att lösa in avgående medlemmars andelar till belopp som överstiger det nominella värdet av insatserna, skulle de avgående medlemmarna regelmässigt kunna få del av föreningens förmögenhetstillväxt, något som borde öka såväl medlemmarnas investeringsvilja som deras benägenhet att låta verksamhetens överskott stanna i föreningen. Att en avgående medlem kan få med sig en del av det överskott som
14 Också detta system har likheter de svenska reglerna kring insatsemission. 15 Se E. Hørlyck, Dansk andelsret, 3 udg., s. 65–67.
522
SOU 2010:90 Medlemsinsatserna
han eller hon har varit med om att bygga upp inom föreningen torde indirekt även underlätta förändringar i medlemskretsen.
Mot en ordning där avgående medlemmar har rätt att ta med sig mer än det nominella värdet av sina insatser talar främst det förhållandet att en ekonomisk förening har behov av en stabil kapitalbas. Om många medlemmar lämnar föreningen samtidigt med krav på att få ut hela sin andel i föreningens förmögenhet, kan det bli fråga om mycket påtagliga ekonomiska påfrestningar för föreningen. Även i andra fall kan konsekvenserna för föreningen bli kännbara, särskilt om värdetillväxten i föreningen har varit god och föreningen som en följd av detta måste betala ut stora belopp till de avgående medlemmarna, belopp som föreningen hade behövt för konsolidering och utveckling. En rätt för avgående medlemmar att ta med sig belopp som överstiger det nominella värdet av deras insatser kan även leda till spekulationer. En person kan gå in i en förening när det råder ”goda tider” för att därefter relativt snabbt lämna föreningen och kräva att få ut sin andel av föreningens förmögenhet utan att han eller hon i någon egentlig utsträckning har bidragit till att skapa denna förmögenhet. Det bör dock tilläggas att sådana risker kan neutraliseras, t.ex. genom stadgebestämmelser om att en avgående medlem har rätt till högre belopp än det nominella värdet först ett visst antal år efter det att han eller hon blev medlem i föreningen.
Vad som också talar mot införandet av bestämmelser om återbetalning av medlemsinsatser utöver nominellt belopp är att medlemmarnas intresse av att få del av övervärdena i en förening i vart fall delvis kan tillgodoses redan genom bestämmelserna om insatsemission. Om en förening genom insatsemission kontinuerligt överför fritt eget kapital till medlemsinsatserna, ökar det individuella ägandet i föreningen och en avgående medlem kommer att kunna få ut ett större belopp än vad han eller hon har betalat in som insats. Har möjligheterna till insatsemission utnyttjats maximalt kommer den avgående medlemmen att få ut hela sin andel av föreningens fria egna kapital. Det kan dock hävdas att förekomsten av bestämmelser om insatsemission inte alltid kan tillgodose den enskilde medlemmens intresse av att få del av värdetillväxten. Han eller hon kan inte vara säker på att föreningsstämman löpande kommer att besluta om insatsemission i den omfattning som han eller hon anser vara rimlig. Bestämmelser som ger medlemmen rätt att få ut mer än det nominella värdet av sina insatser när han eller hon avgår
523
Medlemsinsatserna SOU 2010:90
ur föreningen kan därför ha ett mervärde, bl.a. genom ökad förutsebarhet.
Vår bedömning är att ett system som ger utrymme för återbetalningar av insatser till mer än nominellt värde har såväl fördelar som nackdelar. I vissa föreningar kan fördelarna dominera och i andra väger nackdelarna över. Systemet innebär vissa risker för föreningen och dess borgenärer men dessa kan till viss del neutraliseras genom lag- eller stadgebestämmelser som drar upp strikta ramar för hur mycket som kan återbetalas. Behovet av att kunna återbetala medlemsinsatser utöver nominellt belopp torde också växla beroende på typen av förening. I Norge har det ansetts finnas ett beaktansvärt behov av bestämmelser av detta slag i fråga om arbetskooperativ. De diskussioner som vi har haft med företrädare för den svenska kooperationen tyder på att det också i Sverige är just arbetskooperativen som skulle kunna ha nytta av bestämmelser om återbetalning av medlemsinsatser utöver nominellt belopp. Från Coompanion Kooperativ Utveckling har det sålunda uttryckts ett önskemål som avser just arbetskooperativ. Man har i det sammanhanget hänvisat till att medlemmarna i arbetskooperativ är särskilt beroende av föreningen för sin försörjning. Man har även påtalat att det finns en tendens att medlemmar i arbetskooperativ ger företräde för lön eller ersättning till sig själva framför konsolidering och investeringar för framtiden. Bestämmelser som ger en avgående medlem rätt till andel i föreningens nettotillgångar skulle, har det sagts, göra arbetskooperativ till en mera attraktiv form av ekonomisk förening. – Däremot har varken konsumentkooperationen eller lantbrukskooperationen visat något intresse för sådana bestämmelser.
Vår slutsats är att huvudregeln i den nya föreningslagen bör vara att medlemsinsatser får återbetalas högst till det nominella beloppet. När det gäller arbetskooperativ bör det emellertid finnas ett utrymme för föreningen att vid medlems avgång betala ut mer än vad medlemmens inbetalda insats uppgår till. Det bör sedan överlämnas till den enskilda föreningen att avgöra om denna möjlighet ska finnas i just den föreningen.
När det gäller den närmare utformningen av de särskilda regler som bör gälla för arbetskooperativ är det mest långtgående alternativet att tillåta att en medlem får ut sin andel av föreningens verkliga värde, det s.k. substansvärdet. Substansvärdet kan ofta ligga betydligt över de i föreningen bokförda värdena. Coompanion Kooperativ Utveckling har argumenterat för en lösning av detta
524
SOU 2010:90 Medlemsinsatserna
slag. Enligt vår mening talar dock borgenärsskyddsintressena mycket starkt mot en sådan lösning. Ett så långtgående alternativ skulle sannolikt skada förtroendet för företagsformen bland kreditgivare och andra borgenärer.
I lagen bör det därför anges en maximigräns för vad som kan betalas ut till den avgående medlemmen. Denna gräns bör vara summan av medlemmen tillkommande medlemsinsatser samt medlemmens andel i föreningens fria egna kapital, varvid föreningens eget kapital bör beräknas enligt den fastställda balansräkning som hänför sig till tiden för avgången, dvs. utifrån bokförda värden. Reservfonden, uppskrivningsfonden och förlagsinsatserna bör inte räknas med i föreningens eget kapital. Inom denna ram bör föreningen vara fri att i sina stadgar reglera vilken modell man vill använda sig av för att beräkna medlemmens andel vid avgång.
En ordning av det slag som vi nu föreslår innebär, även om den begränsas till att gälla för arbetskooperativ, ett långtgående avsteg från vad som hittills torde ha uppfattats som gällande rätt, att en avgående medlem endast har rätt att få ut det nominella beloppet av sina inbetalda medlemsinsatser jämte emissionsinsatser. Införandet av stadgebestämmelse av det aktuella slaget kan innebära en stor förändring för den enskilda föreningen och påverka förutsättningarna för verksamheten avsevärt. Vi anser därför att den allmänna huvudregeln för stadgeändringar – två tredjedelars majoritet – inte är tillräcklig. I stället bör det uppställas ett absolut krav på enighet, dvs. ett beslut om stadgeändring som tillåter återbetalning till belopp som överstiger nominellt värde bör vara giltigt endast om det biträds av samtliga röstberättigade. Därigenom minskar också risken för att bestämmelserna missbrukas av en medlemsgruppering.
Det är angeläget att förekomsten av stadgebestämmelser om att medlemsinsatser kan återbetalas utöver nominellt belopp är synbar för föreningens borgenärer. Enligt vår mening räcker det inte med den möjlighet som borgenärerna har att genom Bolagsverket ta del av föreningens stadgar. Vi föreslår därför att det i årsredovisningslagen tas in en bestämmelse om att förekomsten av stadgebestämmelser av detta slag ska anmärkas i årsredovisningen såsom en tilläggsupplysning.
525
Medlemsinsatserna SOU 2010:90
Bör förslaget om återbetalning till annat än nominellt belopp även gälla för kooperativa hyresrättsföreningar?
Förslag: Bestämmelsen i lagen om kooperativ hyresrätt om att
en avgående medlem inte har rätt att få tillbaka högre belopp än vad han eller hon har betalat som insats upphävs. I stället ska föreningslagens bestämmelser om återbetalning av medlemsinsats i arbetskooperativ tillämpas även i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.
Som vi tidigare har redovisat är det enligt lagen om kooperativ hyresrätt uttryckligen förbjudet att till en avgående medlem betala tillbaka ett högre belopp än det han eller hon har betalat in till föreningen som insatser (se 2 kap. 9 § fjärde stycket lagen om kooperativ hyresrätt). Denna reglering utgör ett medvetet ställningstagande från lagstiftarens sida. Samtidigt är det tydligt att den nuvarande regleringen just i kooperativa hyresrättsföreningar kan leda till effekter som uppfattas som oskäliga av den som står i begrepp att byta boende. Penningvärdets fall medför vanligen att den kooperativa hyresgästen inte kan få tillbaka det faktiska värdet av sin investering. I normalfallet har innehavet av lägenheten inte heller varit förenat med några vinstutdelningar som har kunnat kompensera honom eller henne för den faktiska minskningen av insatsens värde. Lagen om kooperativ hyresrätt ger inte heller någon möjlighet att besluta om insatsemissioner.
I en skrivelse från Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) och SKB till Justitiedepartementet i frågan har poängterats att det i förarbetena till lagen om kooperativ hyresrätt förutsätts relativt låga insatsnivåer men att det i praktiken har visat sig att det i vissa fall är nödvändigt med högre insatser.16 Det framhålls att det är viktigt att gynna medlemmarnas intressen genom att skydda insatser mot den värdeminskning som uppstår vid inflation och att detta är särskilt önskvärt i en situation då insatskapital blir allt viktigare för att möjliggöra nyproduktion. Det föreslås därför att det ska vara möjligt för föreningarna att återbetala en insats som motsvarar högst det reella värde som har inbetalats. SKB har till utredningen bekräftat behovet av bestämmelser som ger utrymme för värdesäkring av insatsen.
16 Se Ju2006/7535/L1.
526
SOU 2010:90 Medlemsinsatserna
Enligt vår mening har de skäl som SABO och SKB angett i den nyssnämnda skrivelsen avsevärd tyngd. Också kooperativa hyresrättsföreningar bör därför ges möjlighet att betala en avgående medlem ett högre belopp än det nominella värdet av medlemsinsatsen.
Den modell som ofta diskuteras för kooperativa hyresrättsföreningar är en indexuppräkning av insatsen. En sådan ordning är inte lika ekonomiskt riskabel – vare sig för föreningen eller för borgenärskollektivet – som en utbetalning av en andel av föreningens nettoförmögenhet kan vara. Det går att tydligt beräkna omfattningen av det belopp som ska utbetalas till avgående medlem och det kommer dessutom vanligen inte att bli fråga om några större belopp (annat än i tider av mycket hög inflation). Föreningen torde normalt kunna bygga upp de reserver som fordras för att klara sådana utbetalningar, exempelvis genom att avsätta visst belopp av årets resultat till detta ändamål. En framtida reglering bör utformas så att de kooperativa hyresrättsföreningar som så önskar kan tillämpa en modell av detta slag.
Vi har övervägt om en sådan modell uttryckligen bör pekas ut i en ny reglering för kooperativa hyresrättsföreningar. Inte minst systematiska skäl talar dock för att samma regler bör gälla för kooperativa hyresrättsföreningar som för arbetskooperativ, dvs. det bör finnas en allmän möjlighet för en kooperativ hyresrättsförening att i sina stadgar ta in bestämmelser om att en avgående medlem har rätt att få ut högre belopp än det nominella värdet av insatsen. En sådan reglering gör det möjligt att i stadgarna reglera att indexuppräkning av insatser ska ske men det blir också möjligt att ”skräddarsy” stadgebestämmelserna utifrån förhållandena i en enskild förening.
För arbetskooperativ har föreslagits att det i lagen ska anges en maximiram för vad som kan betalas till en avgående medlem. Betalningen ska inte få överstiga summan av medlemmens insatser och hans eller hennes andel i föreningens fria egna kapital. Det är naturligt att denna begränsning gäller även för kooperativa hyresrättsföreningar. Även för kooperativa hyresrättsföreningar bör ett beslut om ändring av stadgarna som innebär att en avgående medlem kan få tillbaka mer än vad han eller hon har betalat in vara giltigt endast om det har biträtts av samtliga röstberättigade i föreningen. Ett så ingripande majoritetskrav som enighet bland samtliga röstberättigade kan vara svårt att uppfylla i mycket stora föreningar. I sådana föreningar har dock medlemmarnas beslutanderätt ofta – såsom är fallet i SKB – överlämnats till fullmäktige. En stadgeändring av det
527
Medlemsinsatserna SOU 2010:90
aktuella slaget bör då vara giltig om samtliga fullmäktige har ställt sig bakom beslutet.
Återbetalning av insats till investerande medlem
Bedömning: Föreningslagens regler om återbetalning av medlems-
insatser bör gälla även de medlemsinsatser som en investerande medlem har erlagt.
Vi har i avsnitt 6.5.2 föreslagit att en ekonomisk förening ska kunna anta s.k. investerande medlemmar. Vi har också gjort bedömningen att det inte bör råda några begränsningar i fråga om hur stor andel av föreningens kapital som investerande medlemmar får tillskjuta. Investerande medlemmar kommer, med vårt förslag, att ha samma rätt att säga upp sig till utträde som vanliga medlemmar. De ska då också, om inte annat framgår av stadgarna, ha rätt att få sin insats återbetald.
Det kan hävdas att en rätt för investerande medlemmar att vid utträde få ut innestående insatser kan innebära vissa särskilda risker för föreningen och dess borgenärer. Eftersom investerande medlemmar inte kommer att ha någon direkt anknytning till föreningens verksamhet, kan de vara mera benägna än andra medlemmar att lämna föreningen i svåra tider. Om ett stort antal investerande medlemmar säger upp sig till utträde samtidigt, riskerar föreningen att relativt snabbt dräneras på kapital. Motsvarande risk, såvitt gäller innehavare av förlagsandelar, har medfört att det i föreningslagen har tagits in särskilda regler om tiden för återbetalning av förlagsinsatser.
Enligt vår mening bör dock bestämmelserna om återbetalning av insatser till investerande medlemmar vara desamma som för återbetalning av insatser till ”vanliga” medlemmar. En sådan ordning synes dessutom bäst förenlig med den s.k. likhetsprincipen. Följaktligen bör också en avgående investerande medlem ha rätt att få tillbaka sin insats. Rätten bör dock kunna begränsas på samma sätt som gäller för vanliga medlemmars insatser. Det bör t.ex. kunna tas in begränsande bestämmelser i stadgarna, däribland bestämmelser om att medlemsinsatserna kan återbetalas först med viss fördröjning. Sådana bestämmelser kan skydda föreningen mot effekterna av att många medlemmar avgår på en och samma gång. Det ut-
528
SOU 2010:90 Medlemsinsatserna
betalda beloppet bör – på samma vis som gäller i fråga om vanliga medlemmars insatser – inte få överstiga vad som belöper på honom eller henne i förhållande till övriga medlemmar av föreningens egna kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången (se 4 kap. 1 § första stycket föreningslagen).
12.6 Vissa övriga frågor om medlemsinsatser
12.6.1 Några terminologiska frågor
Förslag: I lagen tas in en beskrivning av vad som utgör medlems-
insatser.
Föreningslagen innehåller inte någon definition av begreppet medlemsinsats. I linje med vår strävan att göra regleringen mera överskådlig och lättillgänglig har vi funnit att ett klarläggande i lagtexten av vad som utgör medlemsinsatser i en förening kan vara av värde.
I en ekonomisk förening kan det förekomma medlemsinsatser av tre slag.
För det första förekommer det sådana medlemsinsatser som en medlem är skyldig att delta med. Dessa insatser betalas vanligtvis, men inte alltid, in när medlemmen går in i föreningen. Lagen innehåller inte någon benämning för detta slag av medlemsinsatser, något som medför att det kan vara svårt att särskilja dem från andra slag av insatser. Vi anser därför att en sådan benämning bör införas och har stannat för obligatorisk insats.
Belopp som en medlem har betalat in utöver vad han eller hon är skyldig att bidra med brukar betecknas överinsatser. En överinsats kan också uppkomma utan att medlemmen aktivt har betalat in något belopp. Så blir fallet om insatsskyldigheten har sänkts så att det belopp som redan har betalats in har kommit att överstiga vad medlemmen är skyldig att bidra med. Begreppet överinsats förekommer redan i den nuvarande föreningslagen. Det bör användas även i den nya lagen och definieras som ”den eller de insatser som en medlem har tillskjutit utöver vad han eller hon är skyldig att delta med”.
Det tredje slaget av medlemsinsatser är sådana som tillgodoförs medlemmar genom en insatsemission. De bör i den nya lagen betecknas emissionsinsatser.
529
Medlemsinsatserna SOU 2010:90
12.6.2 Överlåtelse av medlemsinsatser
Förslag: I lagen klargörs att obligatoriska insatser inte får över-
låtas separat. Överinsatser och emissionsinsatser ska däremot kunna överlåtas separat men då endast till en annan medlem.
En medlem i en ekonomisk förening har en andel eller andelsrätt i föreningen. Med uttrycket andel avses de ekonomiska rättigheter som medlemmen har mot föreningen och som grundas på medlemmens medlemsinsatser i föreningen. En sådan andel kan, till skillnad från vad som gäller beträffande medlemskapet i föreningen, överlåtas eller på annat sätt övergå på annan, låt vara att lagen inte tillåter att en splittring av medlemskap och andel blir bestående (se 3 kap. 2 och 3 §§ föreningslagen). Bland de ekonomiska rättigheter som ingår i andelsrätten märks bl.a. rätten att vid avgång ur föreningen få tillbaka medlemsinsatserna samt rätten till s.k. insatsränta, dvs. vinstutdelning beräknad i förhållande till medlemsinsatsernas storlek.
En särskild fråga är om det är möjligt att – med verkan mot föreningen – överlåta de olika rättigheter som ingår i andelsrätten separat. Lagen reglerar inte frågan. Enligt vår mening är det emellertid normalt inte möjligt att överlåta de rättigheter som ingår i andelsrätten annat än genom överlåtelse av hela andelsrätten. Exempelvis går det inte att, med verkan mot föreningen, överlåta rätten till återbetalning av insatsen och samtidigt behålla rätten till insatsränta. Inte heller torde det vara möjligt att överlåta rätten till återbetalning av den obligatoriska insatsen (om detta begrepp, se föregående avsnitt) men behålla andelsrätten i övrigt; ett sådant förfarande skulle leda till en besvärande oklarhet om vem som egentligen är innehavare av andelen. I vad mån överinsatser och emissionsinsatser kan överlåtas separat är mindre tydligt. Klart är dock att separata överlåtelser av överinsatser och emissionsinsatser inte ger upphov till samma oklarheter som överlåtelser av de obligatoriska insatserna, i vart fall inte om överlåtelserna sker till andra medlemmar i föreningen. En medlem som överlåter en överinsats eller en emissionsinsats kommer ju även därefter att inneha en andel i föreningen, kopplad till den obligatoriska insatsen; effekten av överlåtelsen blir bara att storleken av denna andel minskar. Och för förvärvaren innebär förvärvet – under förutsättning att han eller hon redan är medlem i föreningen – inte annat än att hans eller
530
SOU 2010:90 Medlemsinsatserna
hennes andel blir större än tidigare. Att överinsatser och emissionsinsatser kan överlåtas medlemmar emellan kan för övrigt vara fördelaktigt för föreningarna, eftersom det är ägnat att minska kapitalutflödet vid medlemmars avgång. Inom lantbrukskooperationen förekommer redan system för överlåtelser av överinsatser och emissionsinsatser.
Vi föreslår mot denna bakgrund att det införs bestämmelser som klargör att obligatoriska insatser inte får överlåtas separat. Vi föreslår också att det i lagen öppnas en uttrycklig möjlighet att överlåta överinsatser och emissionsinsatser till andra medlemmar. En av utredningens experter har förordat att överinsatser ska kunna överlåtas även till andra än medlemmar. Utredaren har dock bedömt att det praktiska behovet av detta är litet och att överlåtelser av detta slag dessutom skulle leda till en besvärande oklarhet om förvärvarens ställning i förhållande till föreningen. – Eftersom överlåtelser av överinsatser och emissionsinsatser kan innebära administrativa problem för föreningarna, bör det vara möjligt att begränsa möjligheten till sådana överlåtelser genom stadgebestämmelser. I stadgarna bör det också kunna bestämmas att överlåtelser enbart får ske på visst särskilt angivet sätt.
Av allmänna principer torde följa att en överlåtelse av en överinsats eller en emissionsinsats gäller mot föreningen först sedan föreningen har underrättats om överlåtelsen. Även detta bör för tydlighets skull framgå av lagen. Det bör vara möjligt för föreningen att i sina stadgar ställa ytterligare krav i detta hänseende, t.ex. så att verkan inträder först ett antal dagar efter det att föreningen har underrättats om överlåtelsen. Därmed får föreningen tillfälle att anpassa utbetalningar av insatsränta m.m. till den förändring i andelarnas storlek som överlåtelsen har inneburit.
12.6.3 Inlösen av överinsatser
Förslag: I lagen klargörs att föreningen får återbetala sådana över-
insatser som inte har stöd i stadgarna till medlemmen även om denne inte har sagt upp överinsatsen till betalning.
Överinsatser uppstår, som tidigare har nämnts, då den insats som en medlem har betalat in till sin förening överstiger vad medlemmen är skyldig att bidra med som obligatorisk insats. Det överskjutande
531
Medlemsinsatserna SOU 2010:90
beloppet utgör då överinsats. Medlemmen har rätt att efter uppsägning få tillbaka sina överinsatser. Så är fallet även om han i övrigt behåller sitt medlemskap i föreningen. Däremot innehåller lagen ingenting om att föreningen kan säga upp överinsatser och betala ut dem till medlemmen.
Överinsatser får emellertid förekomma endast om det finns stöd för detta i stadgarna. Det kan uppkomma överinsatser, trots att föreningens stadgar inte tillåter detta. Så blir bl.a. fallet om insatsskyldigheten är bestämd i förhållande till medlemmens omsättning med föreningen och sätts ned till ett belopp som understiger vad medlemmen har betalat in som obligatorisk insats. Det är i gällande rätt oklart hur en sådan överinsats ska behandlas. Övervägande skäl talar dock för att den bör återbetalas till medlemmen. En sådan återbetalning bör – bl.a. av borgenärsskyddsskäl – följa i huvudsak samma regler som andra återbetalningar av medlemsinsatser. Det innebär bl.a. att den bör föregås av en uppsägning viss tid före utbetalningen. I lagen bör tas in en bestämmelse om att inte bara medlemmen utan också föreningen i denna situation får säga upp överinsatsen till återbetalning.
12.6.4 Återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar vid oriktig betalning
Förslag: Om en förening i samband med en medlems avgång ur
föreningen har gjort en utbetalning till medlemmen men denna betalning har stått i strid med lagens eller stadgarnas bestämmelser om sådan betalning, ska medlemmen betala tillbaka det som har utbetalats för mycket. Detsamma ska gälla ifråga om utbetalning i samband med inlösen av överinsats eller inlösen av medlemsinsats efter beslut om minskning av insatsskyldigheten. Den som har medverkat till beslutet om eller verkställandet av utbetalningen ska ansvara för det belopp som mottagaren inte kan återbära.
Huvudprincipen i föreningslagen är att oriktiga betalningsströmmar från föreningen ska gå åter. Detta kommer till uttryck i det s.k. utbetalningsförbudet i 10 kap. 1 § föreningslagen och därtill anknytande bestämmelser om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar i 10 kap. 7 § samma lag. I avsnitt 14 föreslår vi att delvis överens-
532
SOU 2010:90 Medlemsinsatserna
533
stämmande bestämmelser ska gälla vid olovlig s.k. värdeöverföring från föreningen.
Bestämmelserna om värdeöverföring kommer dock inte att vara tillämpliga vid återbetalningar av medlemsinsatser och liknande utbetalningar. I lagen bör därför tas in särskilda regler om vad som ska gälla om återbetalningsskyldighet m.m. vid oriktiga utbetalningar av detta slag.
Frågan är då vilket materiellt innehåll dessa bestämmelser ska ha. Innebörden av gällande rätt är att oriktiga utbetalningar ska betalas tillbaka av mottagaren och att det, i den utsträckning så inte sker, föreligger ett s.k. bristtäckningsansvar för dem som har medverkat till beslutet om eller verkställandet av utbetalningen (se 10 kap. 7 § föreningslagen). Vid olovlig överskottsutdelning har mottagaren ett visst godtrosskydd men detta anses inte gälla vid utbetalning i samband med inlösen av medlemsinsatser.17 Enligt vår mening bör de nya bestämmelserna ha motsvarande innebörd. Det innebär att det även i fortsättningen bör gälla en ovillkorlig återbetalningsskyldighet (”återbäringsskyldighet”) för mottagaren och att den som har medverkat till beslutet om eller verkställandet av utbetalningen bör ansvara för det belopp som mottagaren inte kan återbära (”bristtäckningsansvar”).
17 Se prop. 1986/87:7 s. 203.
13 Förlagsinsatser
13.1 Gällande rätt
Bestämmelserna om förlagsinsatser tillkom genom lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 1984. Syftet var att göra det möjligt för ekonomiska föreningar att ta till sig riskbärande egenkapital även från andra än medlemmar.
Förlagsinsatser utgör ett slag av särskilda kapitalinsatser. De räknas till det bundna egna kapitalet och intar en mellanställning mellan medlemskapital och främmande kapital. De är inte förenade med någon rösträtt men medför en viss insyn i föreningen och rätt att föra talan mot föreningsstämmans beslut. De rättigheter som följer med förlagsinsatsen brukar sammanfattas under beteckningen förlagsandel.
Om förlagsinsatser ska kunna tillskjutas, måste detta regleras i stadgarna.
Innehavaren av förlagsandelen kan begära att föreningen löser in insatsen, dock tidigast fem år från tillskottet. Normalt måste uppsägning ske två år i förväg (se 5 kap. 7 § föreningslagen). Inlösen sker till insatsens nominella belopp. Beloppet får dock inte överstiga vad som av föreningens egna kapital, utan anlitande av reservfond eller uppskrivningsfond, belöper på andelen i förhållande till övriga förlagsinsatser. Om föreningen försätts i konkurs på en ansökan som görs inom ett år efter inlösen, är den som har fått tillbaka en förlagsinsats normalt skyldig att återbetala beloppet till föreningen för att konkursborgenärerna ska få betalt (se 5 kap. 8 § andra stycket föreningslagen).
Det ekonomiska värdet av förlagsandelen ligger i den rätt till avkastning som andelen kan ge. Avkastning på förlagsinsatser betraktas som utdelning, inte som ränta. Det är föreningsstämman som beslutar om utdelning. En förutsättning för att utdelning ska få ske är att det finns fritt eget kapital som är tillgängligt för utdelning.
535
Förlagsinsatser SOU 2010:90
Förlagsinsatser får tillskjutas av medlemmar men även – om stadgarna tillåter det – av andra. När bestämmelserna om förlagsinsatser tillkom, ansågs det att andelen förlagsinsatskapital i en ekonomisk förening borde vara begränsad. Syftet var att hindra att en alltför stor del av föreningens insatskapital härrörde från utomstående. De ursprungliga bestämmelserna innebar därför att förlagsinsatser fick tillskjutas med högst ett så stort belopp att summan av gjorda förlagsinsatser efter tillskottet uppgick till högst det belopp som svarar mot summan av andra då inbetalda insatser än förlagsinsatser.1 Sedermera har denna begränsningsregel jämkats. Numera gäller att förlagsinsatser från andra än medlemmar får tillskjutas med högst ett så stort belopp att summan av sådana insatser efter tillskottet uppgår till högst summan av andra då inbetalda samt genom insatsemission tillgodoförda insatser än förlagsinsatser (se 5 kap. 1 § andra stycket föreningslagen).2 I stadgarna kan tas in ytterligare begränsningar i fråga om vem som får tillskjuta förlagsinsatser (jfr 5 kap. 2 § föreningslagen).
Förlagsandelar kan normalt överlåtas. I stadgarna kan det dock tas in begränsningar i rätten att överlåta förlagsandelar (se 5 kap. 2 § föreningslagen).
Som huvudregel ska det för varje förlagsinsats utfärdas ett förlagsandelsbevis, ställt till viss man, till innehavaren eller till viss man eller order (se 5 kap. 4 och 5 §§ föreningslagen). Efter lagändringar, som trädde i kraft den 1 mars 2008, är det numera också möjligt att registrera förlagsandelar hos en central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
Styrelsen ska föra en förteckning över samtliga förlagsinsatser.
1 Se NJA II 1984 s. 90. 2 Jfr prop. 1996/97:163 s. 27 f.
536
SOU 2010:90 Förlagsinsatser
13.2 Överväganden
Förslag: Den nuvarande begränsningen i icke-medlemmars möj-
lighet att tillskjuta förlagsinsatser tas bort.
Allmänt
Under utredningsarbetet har inte framkommit annat än att regelverket kring förlagsinsatser redan i dag har en i huvudsak tillfredsställande utformning. Förutom på en punkt, som redovisas nedan, föreslår vi därför inte några sakliga ändringar av betydelse. Vårt förslag innebär däremot en redaktionell omarbetning av bestämmelserna, bl.a. tydligare bestämmelser om den förteckning som ska föras över förlagsinsatserna. I den delen föreslår vi också uttryckliga bestämmelser om bevarande av denna förteckning, motsvarande de bestämmelser som vi har föreslagit om bevarande av medlemsförteckningen. I dessa delar hänvisar vi till lagförslaget och författningskommentaren.
Icke-medlemmars rätt att tillskjuta förlagsinsatser
Såsom ovan har redovisats förutsätter gällande rätt att förekomsten av förlagsinsatser regleras i stadgarna. Den enskilda föreningen bestämmer därmed själv om förlagsinsatser ska få förekomma, om det ska förekomma några begränsningar i rätten att tillskjuta förlagsinsatser och om förlagsandelar ska kunna överlåtas. Enligt vår mening bör föreningarna ha denna frihet även i framtiden.
I ett avseende uppställer dock föreningslagen en begränsning i föreningarnas möjligheter att tillåta tillskott av förlagsinsatser. I dag gäller nämligen att summan av förlagsinsatser från andra än medlemmar inte får överstiga summan av andra då inbetalda medlemsinsatser och emissionsinsatser (se 5 kap. 1 § föreningslagen). Lagstiftaren har därmed velat förhindra att en alltför stor del av föreningens egna kapital utgörs av kapital från andra än medlemmarna.
Enligt vår mening kan denna lagens begränsning ifrågasättas. Bestämmelserna om förlagsinsatser utgör ett värdefullt instrument för ekonomiska föreningar att skaffa kapital. Det är angeläget att detta instrument är så flexibelt att det kan användas i den omfattning som den enskilda föreningen anser sig behöva det. Visserligen
537
Förlagsinsatser SOU 2010:90
538
kan ett mycket omfattande tillskott av förlagsinsatser från andra än medlemmar innebära intressekonflikter; det kan få till följd att en stor del av föreningens eget kapital härrör från personer som inte kan antas ha samma intresse för föreningen som medlemmarna själva. Problemet synes emellertid begränsat, eftersom innehavare av förlagsandelar inte har rösträtt i föreningen. I händelse av en intressekonflikt finns det visserligen en risk för att innehavarna av förlagsandelar begär att få sina insatser inlösta, något som – om ickemedlemmarnas insatser är betydande – kan leda till en omfattande kapitalflykt från föreningen. Med hänsyn till de långa uppsägningstider som gäller för förlagsinsatser torde dock den risk som detta innebär för föreningen vara liten.
Det kan tilläggas att en ekonomisk förening som behöver skaffa kapital men till följd av den nuvarande regleringen inte kan erhålla tillskott i form av förlagsinsatser kan vara hänvisad till att ta upp lån, något som från medlemmarnas perspektiv inte behöver vara ett bättre alternativ.
I alla händelser framstår, enligt vår mening, riskerna med att ickemedlemmar tillskjuter förlagsinsatser inte som större än att det bör kunna överlämnas till föreningarna själva att bestämma i vilken utsträckning sådana förlagsinsatser ska kunna förekomma. Vi föreslår därför att den nuvarande begränsningsregeln tas bort. Inget hindrar givetvis att en ekonomisk förening tar in en motsvarande begränsningsregel i sina stadgar.
14 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
14.1 Inledning
Det brukar sägas att en ekonomisk förening är en personassociation, medan ett aktiebolag är en kapitalassociation. Det hindrar givetvis inte att en ekonomisk förening, likaväl som ett aktiebolag, behöver en viss kapitalbas och att denna behöver ett visst skydd för att inte förflyktigas. Föreningslagen innehåller därför flera bestämmelser av kapitalskyddande karaktär. Dessa bestämmelser är emellertid mindre omfattande än aktiebolagslagens motsvarande bestämmelser. Det sammanhänger bl.a. med att lagen inte uppställer något krav på att en ekonomisk förening ska ha ett visst minsta bundet eget kapital, motsvarande aktiekapitalet i ett aktiebolag.
För att den ekonomiska föreningsformen ska uppfattas som en säker företagsform som kreditgivarna har förtroende för är det angeläget att kapitalskyddet är betryggande. Vi har därför sett över regleringen av kapitalskyddet i ekonomiska föreningar, framförallt bestämmelserna om vinstutdelning och annan användning av föreningens egendom.
Vissa delar av föreningslagens kapitalskyddsreglering bygger på den reglering som fanns i 1975 års aktiebolagslag. Det gäller bl.a. det s.k. utbetalningsförbudet i 10 kap. föreningslagen. Genom 2005 års aktiebolagslag har den aktiebolagsrättsliga regleringen på detta område fått en annan utformning. Det har mot den bakgrunden varit naturligt att också överväga om den nya föreningslagen bör anpassas till de nya reglerna på aktiebolagsrättens område.
539
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
14.2 Gällande rätt
14.2.1 Allmänt om kapitalskyddet i ekonomiska föreningar
Föreningslagen innehåller vissa bestämmelser om skydd för en ekonomisk förenings kapital. Av central betydelse bland dessa är bestämmelserna om i vilka former och i vilken omfattning som föreningens tillgångar kan överföras till medlemmarna eller andra.
I 10 kap. föreningslagen finns bestämmelser om överskottsutdelning och annan användning av föreningens egendom. En del av dessa bestämmelser reglerar formen för hur medel kan föras över till medlemmarna, exempelvis genom utdelning av överskott. Dessa syftar i första hand till att skydda medlemmarna och torde därför, i enlighet med allmänna associationsrättsliga principer, kunna frångås om samtliga medlemmar samtycker till det. Andra bestämmelser uppställer begränsningar i omfattningen av utbetalningarna. Dessa bestämmelser syftar i första hand till att skydda föreningens borgenärer och är därför tvingande. De kan således inte frångås ens om samtliga medlemmar lämnar sitt samtycke.1
De bestämmelser i föreningslagen som rör formen för utbetalning innebär att en förenings medel inte får betalas ut till medlemmarna annat än i de situationer som anges i lagen (det s.k. utbetalningsförbudet, se 10 kap. 1 § föreningslagen). Några andra sätt för utbetalning är inte tillåtna. En förenings medel får således endast betalas ut till medlemmarna i form av
• överskottsutdelning enligt 10 kap. föreningslagen (s.k. gottgörelse och vinstutdelning),
• återbetalning av medlemsinsatser enligt 4 kap. föreningslagen,
• utbetalning vid nedsättning av medlemsinsatsernas belopp enligt 7 kap. 14 § fjärde stycket föreningslagen, och
• utskiftning vid föreningens likvidation enligt 11 kap. föreningslagen.
Lagen innehåller vidare bestämmelser som på olika sätt begränsar omfattningen av det belopp som får delas ut till medlemmarna i form av vinstutdelning och gottgörelse. Dessa bestämmelser består i dels s.k. beloppsspärrar, dels en allmän försiktighetsregel (se 10 kap. 2 och 3 §§ föreningslagen).
1 Se, beträffande aktiebolag, prop. 2004/05:85 s. 369 f.
540
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
Trots ordalydelsen i 10 kap. 1 § föreningslagen omfattar utbetalningsförbudet inte enbart utbetalning i pengar utan också överföring av annan egendom.2 Förbudet omfattar alltså även överföring av sakvärden från en förening till dess medlemmar. Det kan också bli tillämpligt när en förening avstår från en fordran mot en medlem eller påtar sig en betalningsförpliktelse gentemot denne. Däremot omfattar förbudet inte utbetalningar och liknande mot vederlag när dessa sker inom ramen för föreningens affärsverksamhet.3
Föreningslagens utbetalningsförbud avser endast utbetalningar till medlemmar. Lagen reglerar alltså inte gränserna för förmögenhetsöverföringar till tredje man. En sådan överföring kan dock strida mot verksamhetens art eller föreningens ändamål och därför vara otillåten. Vidare anses gällande rätt innebära att en förmögenhetsöverföring till tredje man inte får ta i anspråk andra medel än sådana som föreningen kan dela ut som vinst eller i form av gottgörelse på grund av rörelsens resultat.4
Om utbetalning sker i strid med de nämnda bestämmelserna eller med föreningslagen i övrigt, är mottagaren som huvudregel skyldig att betala tillbaka det som han eller hon har fått (”återbäringsskyldighet”, se 10 kap. 7 § första stycket föreningslagen). Om så inte kan ske, kan personer som har medverkat till utbetalningen bli betalningsansvariga för bristen (”bristtäckningsansvar”, se 10 kap. 7 § andra stycket föreningslagen).
Ett annat moment i kapitalskyddsreglerna är bestämmelserna om reservfond. En ekonomisk förening är skyldig att varje år avsätta en viss del av sin vinst till reservfonden. Reservfonden utgör bundet kapital i föreningen och dess medel får i princip användas endast till att täcka förlust enligt fastställd balansräkning (se 10 kap. 6 § föreningslagen).
Kapitalskyddsbestämmelserna i 10 kap. kompletteras av bestämmelsen i 11 kap. 2 § föreningslagen som ålägger styrelsen att ta upp frågan om likvidation av föreningen vid föreningsstämma om föreningens ekonomiska ställning har försämrats på visst i lagen angivet sätt. Lagen innehåller dock inte någon motsvarighet till aktiebolagslagens bestämmelser om tvångslikvidation vid kapitalbrist (jfr 25 kap. 13 § ff. aktiebolagslagen).
2 Se prop. 1986/87:7 s. 194. 3 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 391 och K. Rodhe,
Föreningslagen, 1987 års lag om ekonomiska föreningar, 8 uppl., s. 84. 4 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 391 f.
541
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
14.2.2 Närmare om begreppet överskottsutdelning
Som redovisats i avsnitt 6 är den ekonomiska föreningens primära syfte inte att generera överskott som delas ut till ägarna. Ändamålet är i stället att gynna föreningsmedlemmarnas ekonomi genom i första hand den samhandel som äger rum mellan föreningen och medlemmarna. Om det uppstår ett mycket stort överskott från denna verksamhet, kan detta vara ett tecken på att föreningen har tillämpat en alltför hög prispolitik i förhållande till sina medlemmar. Ofta kan det ändå vara naturligt att verksamheten bedrivs så att överskott uppstår. Föreningen kan dessutom handla även med icke-medlemmar och prissättningen kan då vara en annan, för föreningen mer fördelaktig än den som tillämpas i förhållande till medlemmarna. Vidare måste föreningen i samhandeln med medlemmarna ha vissa säkerhetsmarginaler gällande priset, något som normalt leder till att ett överskott ackumuleras i föreningen. Det naturliga är att den del av det uppkomna överskottet som inte behövs för föreningens konsolidering eller för särskilda, i stadgarna angivna ändamål, delas ut till medlemmarna.
Föreningslagen erbjuder i dag två former för utdelning av överskott till medlemmarna, gottgörelse och vinstutdelning. Den huvudsakliga skillnaden mellan de två har att göra med hur överskotten behandlas i föreningens balansräkning.
Överskottsutdelning i form av gottgörelse innebär att medlemmarna gottskrivs det överskott som har uppkommit i samhandeln med dem. Beloppet tas upp som skuld till medlemmarna, vilket medför att det inte uppstår någon vinst i balansräkningen eller att vinsten minskas.5 Vid gottgörelse kan överskottet endast betalas ut till medlemmarna i form av efterlikvider (i producentföreningar), återbäring (i konsumentföreningar) eller liknande (exempelvis lönetillägg i arbetskooperativ). Överskottet ska då fördelas mellan föreningens medlemmar i förhållande till den omfattning i vilken respektive medlem har deltagit i verksamheten (se 10 kap. 4 § första stycket föreningslagen). Det innebär att gottgörelse definitionsmässigt alltid utgör något som tillgodoförs medlemmar (och eventuellt andra) på grund av rörelsens resultat.
I begreppet gottgörelse ingår inte affärsmässiga utbetalningar, som inte grundar sig på rörelsens resultat. Gottgörelser får anses grunda sig på rörelsens resultat då styrelsen granskar föreningens ställning viss tid efter det att den tidigare preliminära ersättningen
5 Se prop. 1986/87:7 s. 195.
542
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
fastställdes och då bedömer att föreningens ställning medger att ytterligare ersättning för prestationen betalas. Det innebär att exempelvis bonus eller pristillägg för kommande leveranser faller utanför begreppet gottgörelse. Det finns inte någon begränsning i tiden för när gottgörelse kan utgå. Därför kan gottgörelser i princip beslutas och betalas såväl under som efter ett räkenskapsår (beslut måste dock tas senast i samband med den på räkenskapsåret följande stämman). Beslut om gottgörelse fattas vanligen av styrelsen, efter bemyndigande från stämman.
Vid vinstutdelning tas överskottet i stället upp i balansräkningen som vinst, vilken därefter, efter särskilt stämmobeslut, delas ut till föreningens medlemmar. När vinstutdelningen sker på detta sätt, kan överskottet delas ut i form av kapitalavkastning på medlemsinsatserna (s.k. insatsränta) eller i form av efterlikvid eller återbäring. I det senare fallet bestäms utdelningen till den enskilde medlemmen av i vilken omfattning han eller hon har deltagit i föreningens verksamhet.
14.2.3 Begränsningar av överskottsutdelningen
Bestämmelser om det högsta belopp som en förening får dela ut till sina medlemmar i form av vinstutdelning finns i 10 kap. 2 § föreningslagen, den s.k beloppsspärren. Vinstutdelning får enligt denna paragraf inte överstiga vad som i fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret redovisas som föreningens fria egna kapital. Innan vinstutdelning får ske, ska från det fria kapitalet dras av vad som enligt lag eller stadgar ska avsättas till bundet eget kapital, exempelvis reservfonden. Även belopp som enligt föreningens stadgar ska användas till annat ändamål än vinstutdelning ska dras av.6 I samma paragraf finns även en s.k. koncernbeloppsspärr, som innebär att vinstutdelning i en moderförening får ske enbart i den utsträckning som det finns fritt eget kapital både enligt moderföreningens balansräkning och enligt koncernbalansräkningen.
Bestämmelser om hur mycket som får delas ut genom gottgörelse finns i 10 kap. 3 § första stycket föreningslagen. Gottgörelse får inte lämnas i vidare mån än att föreskriven avsättning till reservfonden kan göras. Detta innebär att det tillgängliga överskottet får användas till gottgörelser i obegränsad utsträckning under förutsätt-
6 Se prop. 1986/87:7 s. 196.
543
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
ning att den obligatoriska avsättningen till reservfonden kan göras.7De nyssnämnda beloppsspärrarna gäller däremot inte.
Förutom dessa begränsningar innehåller föreningslagen en allmän försiktighetsregel som ska tillämpas vid all överskottsutdelning. Enligt 10 kap. 3 § andra stycket föreningslagen får utdelning inte ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till föreningens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed. Vad som avses med detta är inte alldeles klart. I föreningslagens förarbeten uttalas beträffande föreningens konsolideringsbehov att en ganska betydande reservering av vinstmedel normalt sett torde vara påkallad för att en förening ska kunna möta försämringar i lönsamheten. Exempelvis kan en nedgång till följd av konkurrens kräva väsentliga nyinvesteringar. Vad avser utdelning i förhållande till likviditet får en bedömning av om utdelningen är godtagbar i relation till föreningens likviditet ske i det enskilda fallet utifrån föreningens förhållanden och åtaganden. En utdelning får under alla förhållanden inte leda till betalningssvårigheter. Till sådana förhållanden som rör föreningens ställning i övrigt hör bl.a. förändringar i föreningens ställning som har inträffat efter räkenskapsårets utgång. Det kan exempelvis vara så att det har blivit svårare att sälja föreningens produkter eller en kredit som föreningen har lämnat kan ha visat sig innebära en förlust. Sådana situationer kan leda till att föreningen bör tillämpa viss återhållsamhet med utdelningen.8
14.2.4 Närmare om reservfonden
Enligt 10 kap. 6 § första stycket föreningslagen är en ekonomisk förening skyldig att avsätta en viss del av sin nettovinst till reservfonden. Avsättningen ska årligen vara fem procent av den del av nettovinsten som inte går åt för att täcka en balanserad förlust. När nettovinsten beräknas, ska man även ta hänsyn till lämnade gottgörelser.
Avsättningsskyldigheten upphör när reservfonden uppgår till 20 procent av insatskapitalet, förutsatt att summan av reservfonden och det inbetalda insatskapitalet då uppgår antingen till minst 40 procent av föreningens nettotillgångar eller till minst samma belopp
7 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 406 ff. 8 Se prop. 1986/87:7 s. 198 och A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 408.
544
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
som föreningens skulder enligt balansräkningen. Om det ett senare år visar sig att villkoren inte längre är uppfyllda, måste föreningen återuppta avsättningarna.
Bestämmelserna om obligatorisk avsättning till reservfonden infördes genom 1951 års föreningslag. Syftet var att åstadkomma en successiv konsolidering av föreningen.
Även vissa andra belopp ska avsättas till reservfonden, nämligen belopp som inte återbetalas av medlemsinsatsen till avgående medlem och belopp som innehavare av förlagsandelar inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats. Vidare kan föreningens stadgar innehålla bestämmelser om att visst belopp ska avsättas till reservfonden. Dessutom kan föreningsstämman besluta om avsättning av medel från det fria egna kapitalet till reservfonden (se 10 kap. 6 § andra stycket föreningslagen).
Reservfonden är bundet eget kapital i föreningen. Fonden får sättas ned endast för att täcka sådan förlust som inte kan täckas av föreningens fria egna kapital (se 10 kap. 6 § tredje stycket föreningslagen). Medel i reservfonden kan således i princip inte betalas ut till medlemmar annat än i samband med likvidation av föreningen. Möjligheterna att använda reservfonden för förlusttäckning begränsas också av att den förlust som ska täckas måste framgå av en fastställd balansräkning. Det är alltså inte möjligt att omedelbart utnyttja reservfonden för att täcka en under löpande räkenskapsår uppkommen förlust.
Bolagsverket kan ge dispens från bestämmelserna om avsättning till och användning av reservfonden. För att sådan dispens ska ges krävs att det finns synnerliga skäl med hänsyn till arten av föreningens verksamhet och övriga omständigheter (se 10 kap. 6 § femte stycket föreningslagen).
14.3 Aktiebolagslagens reglering av motsvarande frågor
14.3.1 Värdeöverföringar
Den aktiebolagslag som gällde när föreningslagen kom till, aktiebolagslagen (1975:1385), innehöll ett förbud mot utbetalningar av bolagets medel som i mycket liknade utbetalningsförbudet i föreningslagen. Genom aktiebolagslagen (2005:551) ersattes detta ut-
545
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
betalningsförbud med bestämmelser om värdeöverföring från bolaget.
Med begreppet värdeöverföring avses vissa, i lagen särskilt reglerade, former för förmögenhetsöverföring till ett aktiebolags ägare, t.ex. vinstutdelning och vissa förvärv av egna aktier. Såsom värdeöverföring avses också ”annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget”. Begreppet värdeöverföring innefattar därmed en rad olika typer av förmögenhetsöverföringar till aktieägare och andra. Som värdeöverföring räknas exempelvis att bolaget säljer egendom till underpris, köper egendom till överpris, betalar ut lön eller arvode för tjänster eller arbeten som inte alls eller endast delvis motsvaras av utbetalningen, upptar lån till en högre ränta än marknadsräntan och skriver av fordringar eller låter fordringar preskriberas.9
Bedömningen av om en värdeöverföring föreligger ska i huvudsak grundas på objektiva kriterier, såsom värdediskrepansens storlek, transaktionens karaktär samt mottagarens relation till och insyn i bolaget. Normala affärshändelser i ett bolag ska dock inte anses som värdeöverföringar.10
Det ska tilläggas att vissa slag av särskilda transaktioner, som i och för sig uppfyller kriterierna för en värdeöverföring, inte omfattas av begreppet. Det gäller bl.a. utskiftning i samband med likvidation av begreppet värdeöverföring, något som sammanhänger med att skyddet för aktieägare och borgenärer i det sammanhanget tillgodoses genom andra regler.11 Inte heller förmögenhetsöverföringar i samband med fusion och delning utgör värdeöverföring i lagens mening (jfr 17 kap. 1 § andra stycket aktiebolagslagen).
Värdeöverföring får, enligt lagtexten, ske endast i vissa, i lagen uppräknade former; vinstutdelning, förvärv av egna aktier, minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna och gåva till allmännyttigt ändamål (se 17 kap. 2 § aktiebolagslagen). Lagens regler om formen för värdeöverföringar är emellertid uppställda till aktieägarnas skydd och de kan därför, enligt allmänna associationsrättliga principer, frångås om samtliga aktieägare samtycker till det.12 Detta medför att en värdeöverföring kan vara giltig även om den inte har skett i någon av de angivna formerna. Så blir t.ex. fallet när ett aktiebolag säljer viss egendom till underpris till
9 Se prop. 2004/05:85 s. 748. 10 Se prop. 2004/05:85 s. 372. 11 Se prop. 2004/05:85 s. 371. 12 Se prop. 2004/05:85 s. 373.
546
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
bolagets ende aktieägare; transaktionen utgör en värdeöverföring, eftersom den inte har enbart affärsmässig karaktär, men den är ändå giltig eftersom bolagets ägare är med på den. S.k. ”förtäckta vinstutdelningar” kan alltså mycket väl, trots lagens ordalydelse, vara giltiga.
14.3.2 Borgenärsskyddet vid värdeöverföring – beloppspärren och försiktighetsregeln
Aktiebolagslagen innehåller dessutom bestämmelser som begränsar omfattningen av de värdeöverföringar som ett aktiebolag kan göra. Dessa bestämmelser, som finns i 17 kap.3 och 4 §§aktiebolagslagen, är uppställda till skydd för bolagets borgenärer. Bestämmelserna är därför tvingande och kan inte frångås ens om samtliga aktieägare samtycker till det.
Borgenärsskyddsreglerna gäller alla typer av transaktioner som utgör värdeöverföringar i lagens mening, oavsett om bolagets medkontrahent är en aktieägare eller någon annan. Regleringen tar sin utgångspunkt i en beloppsspärr som anger den yttersta gränsen för hur stora värdeöverföringar som får beslutas. Beloppsspärren kompletteras med en allmän försiktighetsregel.
Beloppsspärren innebär att en värdeöverföring får ske endast om det finns full täckning för det bundna egna kapitalet omedelbart efter värdeöverföringen (se 17 kap. 3 § första stycket aktiebolagslagen). Den prövning som ska göras av om en värdeöverföring är möjlig ska inriktas på om den egendom som återstår i bolaget efter överföringen har ett redovisat värde som motsvarar bolagets bundna egna kapital. Detta brukar betecknas som nettometoden. En alternativ reglering hade kunnat bygga på den s.k. bruttometoden. Bruttometoden innebär att värdet av den överförda egendomen inte får överstiga beloppet av fritt eget kapital. Med den sistnämnda metoden inriktas prövningen på frågan om det verkliga värdet av den överförda egendomen ligger inom ramen för redovisat fritt eget kapital.13För aktiebolagens del valdes nettometoden med motiveringen att denna metod var väl etablerad i rättspraxis,14 att den inte medförde några praktiska svårigheter, att den tillgodosåg skyddet för det bundna
13 Se prop. 2004/05:85 s. 378. 14 Se NJA 1995 s. 742.
547
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
egna kapitalet och dessutom i vissa avseende erbjöd större flexibilitet än bruttometoden.15
I 1975 års aktiebolagslag fanns också en särskild beloppsspärr på koncernnivå. Den innebar, något förenklat, att utdelningen i ett moderbolag inte fick överstiga det fria egna kapitalet i koncernen. Denna beloppsspärr utmönstrades dock i samband med tillkomsten av den nuvarande aktiebolagslagen. Med den utformning som den generella beloppsspärren fick i den nya lagen och med den nya försiktighetsregel som infördes i lagen ansågs behovet av en särskild koncernspärr minska. Ytterligare ett skäl till att koncernspärren togs bort var att den ansågs tvinga bolagen att lägga ned oproportionerligt mycket arbete på att bestämma det bundna egna kapitalet i koncernen.16
Den nya försiktighetsregeln i 17 kap. 3 § andra stycket aktiebolagslagen innebär att en värdeöverföring får genomföras endast om den framstår som försvarlig med hänsyn till
1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på
storleken av det egna kapitalet, samt
2. bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
Försiktighetsregeln i aktiebolagslagen är således något mera precist utformad än försiktighetsregeln i föreningslagen. Kriterierna ”konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt” ger uttryck för att bolaget måste ha en sund ekonomi för att en vinstutdelning ska få genomföras. Vad som utgör en sund ekonomi varierar dock, t.ex. beroende på bransch. I lagtexten markeras därför särskilt att prövningen ska ske utifrån verksamhetens art, omfattning och risker. Vidare får värdeöverföringen ske endast om den är försvarlig. Detta uttryck har ersatt det tidigare uttrycket ”god affärssed” som ansågs oklart.17
Försiktighetsregeln ska tillämpas även på koncernnivå. Om det bolag som står i begrepp att genomföra en värdeöverföring är ett moderbolag, ska alltså hänsyn tas även till de krav som koncernverksamhetens art, omfattning och risker ställer på koncernens egna kapital och till koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt (se 17 kap. 3 § tredje stycket aktiebolagslagen).
15 Se prop. 2004/05:85 s. 379 f. 16 Se prop. 2004/05:85 s. 381. 17 Se prop. 2004/05:85 s. 383 f.
548
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
14.3.3 Särskilda upplysningar – orealiserade vinster
Genom 2005 års aktiebolagslag skärptes också kraven på beslutsunderlag inför beslut om vinstutdelning. Enligt 18 kap. 4 § aktiebolagslagen ska det till ett förslag om vinstutdelning fogas ett yttrande från styrelsen. Styrelsen ska uttala sig om den föreslagna vinstutdelningen är försvarlig med hänsyn till försiktighetsprincipen. I förarbetena sägs bl.a. att det beror av omständigheterna i det enskilda fallet hur utförligt yttrandet behöver vara. Ett yttrande i ett litet eller medelstort företag bör innehålla en allmän beskrivning av bolagets ekonomiska situation och en redogörelse för centrala nyckeltal. Relationen mellan eget och främmande kapital (dvs. bolagets soliditet) bör redovisas och soliditeten ställas i relation till förhållandena inom den bransch där företaget är aktivt.18
Huvudregeln för värdering av tillgångar i svensk redovisningslagstiftning är att dessa ska värderas med iakttagande av rimlig försiktighet (försiktighetsprincipen). Eventuella värdeökningar hos tillgångar, s.k. orealiserade vinster, ska inte tas in i vare sig resultaträkningen eller balansräkningen. En värdeökning hos en tillgång påverkar därför det egna kapitalet först sedan tillgången har avyttrats till sitt högre värde, dvs. som en ”realiserad vinst”. Genom förändringar i årsredovisningslagen är det dock numera möjligt att värdera vissa slag av tillgångar till deras verkliga värden (se främst bestämmelserna om värdering av vissa finansiella instrument i 4 kap.14 a– 14 d §§årsredovisningslagen). På detta sätt kan det uppkomma ”orealiserade vinster” som ökar utrymmet för vinstutdelning.19Aktiebolagslagen innehåller inte några särskilda begränsningar vad gäller möjligheterna att dela ut sådana vinster. Däremot uppställer lagen krav på viss ytterligare information i det nyss nämnda yttrandet från styrelsen. Om bolagets tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde, ska det sålunda i yttrandet anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats. Genom denna reglering har lagstiftaren velat säkerställa att det sker en prövning av om en redovisad värdeökning är tillräckligt säker för att motivera en värdeöverföring från bolaget.20
18 Se prop. 2004/05:85 s. 763. 19 Se prop. 2004/05:24 s. 128. 20 Se prop. 2004/05:85 s. 389.
549
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
14.3.4 Reservfonden
Aktiebolagslagen innehåller inte någon bestämmelse om att viss del av årets vinst ska avsättas till reservfonden. I 1975 års aktiebolagslag föreskrevs däremot att sådan avsättning skulle ske till dess att reservfonden uppgick till 20 procent av aktiekapitalet (se bl.a. 12 kap. 4 § aktiebolagslagen [1975:1385]).
Eftersom aktieägarna själva bestämmer storleken på aktiekapitalet, innebar detta att det i viss mån var möjligt att undgå skyldigheten att göra avsättningar till reservfonden genom att ha ett relativt lågt aktiekapital. Följden av detta blev att ett underkapitaliserat bolag med lågt aktiekapital hade låga krav på reservfondsavsättningar, medan ett bolag som hade säkerställt att dess aktiekapital var tillräckligt stort i förhållande till den bedrivna verksamheten tvingandes göra onödiga avsättningar till reservfonden. Under förarbetena till 2005 års aktiebolagslag ansågs det därför att bestämmelser av detta slag var godtyckliga och inte tillgodosåg bolagens verkliga behov av konsolidering. Kravet på avsättning till reservfonden avskaffades därför.21
Aktiebolagslagen innehåller dock fortfarande vissa smärre bestämmelser om avsättning till reservfond (se t.ex. 19 kap. 6 § aktiebolagslagen). Bolagsstämman kan också på eget initiativ besluta om att fritt eget kapital ska avsättas till reservfonden. Lagen innehåller därför vissa bestämmelser om användning av befintlig reservfond. Enligt 20 kap. 35 § aktiebolagslagen får reservfonden minskas för att täcka förlust, om det inte finns fritt eget kapital som motsvarar förlusten. En skillnad jämfört med regleringen i föreningslagen är att aktiebolagslagen medger att minskning sker för att täcka såväl förlust som framgår av fastställd balansräkning som sådan förlust som har uppstått efter den balansdag som är relevant för den senast fastställda balansräkningen. Reservfonden får också användas för andra ändamål, bl.a. för återbetalning till aktieägare. I så fall krävs det emellertid tillstånd från Bolagsverket.
21 Se prop. 2004/05:85 s. 390.
550
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
14.4 Jämförelser med viss nordisk rätt
14.4.1 Finland
Den finska lagen om andelslag innehåller ett ”utbetalningsförbud” som liknar det som finns i den svenska föreningslagen. Andelslagets medel får delas ut till medlemmarna enligt lagens bestämmelser som
• utdelning av överskott,
• återbetalning av insats till medlemmarna,
• återbetalning av tilläggs- och placeringsinsats,
• utbetalning av medel i samband med nedsättning av medlemsinsatserna och vissa fonder,
• förvärv av egna placeringsandelar, och
• utbetalning i samband med upplösning, fusion, delning, ombildning till aktiebolag eller avregistrering.
Utbetalningsförbudet omfattar endast medlemmarna och avser alltså inte utbetalningar till tredje man.
Ett andelslags överskott får delas ut till medlemmarna i form av insatsränta eller i förhållande till den omfattning som medlemmarna har deltagit i verksamheten eller på annat sätt. Det belopp som kan delas ut är begränsat på visst sätt, bl.a. genom en särskild koncernbeloppsspärr. Lagen föreskriver dessutom obligatorisk avsättning till reservfonden med fem procent av överskottet i andelslaget. Skyldigheten att göra avsättningar fortlöper fram till dess att reservfonden uppgår till minst en hundradel av andelslagets balansomslutning. Avsättning måste dock alltid göras till dess fonden uppgår till minst 2 500 euro.
14.4.2 Norge
Enligt 25 § samvirkelova ska ett samvirkeforetak alltid ha ett egenkapital som är försvarligt sett utifrån risken med och omfånget av foretakets verksamhet.
Ett överskott i ett samvirkeforetak kan användas till efterbetalning till medlemmarna (motsvarande gottgörelse i svensk rätt), avsättning till en efterbetalningsfond (kollektivt kapital), avsättning till medlemskapitalkonton (individuellt kapital, närmast motsvarande emissionsinsatser i svensk rätt) eller ränta på insats eller medlems-
551
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
kapitalkonto (dock med visst tak på räntan). Hur överskottet i ett enskilt samvirkeforetak ska användas ska regleras i foretakets stadgar. Utdelning får ske endast om det är förenligt med kravet på att foretaket ska ha ett försvarligt egenkapital.
Samvirkelova innehåller inte någon bestämmelse om obligatorisk avsättning till reservfond eller liknande. I lagens förarbeten sägs uttryckligen att någon sådan skyldighet inte bör införas.22
14.4.3 Danmark
Frågor kring användningen av det överskott som uppkommer i ett andelsselskabs verksamhet är inte lagreglerade. I avsaknad av lagstiftning på området behandlas användningen av överskott i stället i andelsselskabens stadgar. Det är vanligt att överskott fördelas i förhållande till andelshavarnas samhandel med andelsselskabet.
Även om det saknas lagregler i frågan är det dock en associationsrättslig princip att ägares krav på utdelning får ge vika för borgenärernas krav på betalning. Detta har betydelse för hur mycket av selskabets medel som kan betalas ut till ägarna. För att en sådan utbetalning ska vara tillåten krävs det därför att det finns tillgångar i selskabet som täcker förekommande skulder.23
Det är i dansk rätt inte ovanligt med andelsselskab där andelshavarna på något sätt är personligt ansvariga för selskabets skulder. I en sådan association krävs inte lika strängt kapitalskydd, eftersom borgenärerna, i vart fall subsidiärt, kan vända sig mot andelshavarna för betalning.24
14.5 Överväganden och förslag
Som ovan har framgått har aktiebolagslagens kapitalskyddsregler en annan utformning än de motsvarande reglerna i föreningslagen. Aktiebolagslagens regler är betydligt mer utförliga. Detta är naturligt med hänsyn till att aktiebolaget är en kapitalassociation med krav på att bolaget ska ha ett visst aktiekapital. Det ställer krav på särskilda bestämmelser om exempelvis minskning av aktiekapitalet och förvärv av egna aktier, bestämmelser som inte behövs i en ekonomisk
22 Se Ot.prop. nr. 21 2006–2007. 23 Se E. Hørlyck, Dansk andelsret, 3 udg., s 138. 24 Se E. Hørlyck, Dansk andelsret, 3 udg., s. 140 f.
552
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
förening. För en ekonomisk förening, likaväl som för ett aktiebolag, är det emellertid väsentligt att föreningens kapitalbas inte snabbt kan förflyktigas. Det talar starkt för att det, liksom i dag, bör finnas begränsningar i möjligheterna att betala ut föreningens medel. Enligt vår bedömning talar dessutom starka systematiska skäl för att föreningslagens bestämmelser om detta bör anpassas till de motsvarande bestämmelserna i aktiebolagslagen, i den utsträckning inte den ekonomiska föreningens särskilda karaktär talar för en avvikande reglering.
14.5.1 Begreppet värdeöverföring
Förslag: I lagen införs begreppet ”värdeöverföring” som benäm-
ning på affärshändelser som medför att föreningens förmögenhet minskar och som inte har rent affärsmässig karaktär för föreningen eller är ett naturligt led i föreningens ekonomiska relation med medlemmarna.
”Utbetalningsförbudet” i 1975 års aktiebolagslag har, som tidigare konstaterats, numera ersatts av en reglering om värdeöverföringar från aktiebolag. Bestämmelserna om värdeöverföringar har ett vidare tillämpningsområde än utbetalningsförbudet i 1975 års lag hade. Utbetalningsförbudet i föreningslagen – som är utformat med utbetalningsförbudet i 1975 års lag som förebild – omfattar enligt sin ordalydelse endast utbetalningar i pengar. Såsom redan har konstaterats överensstämmer detta inte med den innebörd som förbudet har getts i förarbeten och doktrin. Redan denna brist på överensstämmelse mellan lagens uttryckssätt och utbetalningsförbudets verkliga innebörd talar för att utbetalningsförbudet nu bör utmönstras även från lagstiftningen om ekonomiska föreningar. Framför allt är det emellertid starka systematiska skäl som talar för en övergång till den systematik och den terminologi som finns i aktiebolagslagen. För förståelsen och tillämpningen av de båda lagarna är det nämligen viktigt att de bygger på en så långt möjligt enhetlig begreppsbildning. Vi föreslår därför att de regler i den nya lagen som begränsar möjligheterna till förmögenhetsöverföringar från föreningen ska anknyta till begreppet ”värdeöverföring”.
Det är naturligt att begreppet ”värdeöverföring” därvid bör ges i huvudsak samma innebörd som det har i aktiebolagslagen. Redan det
553
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
förhållandet att aktiebolagslagens värdeöverföringsbegrepp omfattar vissa uppräknade aktiebolagsrättsliga institut utan motsvarighet i föreningslagen gör det dock omöjligt att åstadkomma en identisk definition. Den nya föreningslagens definition bör emellertid naturligen ha samma struktur som definitionen i aktiebolagslagen. Det innebär att begreppet värdeöverföring bör innefatta dels ett antal i den nya föreningslagen särskilt angivna typer av förmögenhetsöverföringar (bl.a. vinstutdelning), dels vissa andra affärshändelser som medför att föreningens förmögenhet minskar.25
Frågan är då först vilka föreningsrättsliga förmögenhetsöverföringar som generellt bör anses som värdeöverföringar. När man bedömer den frågan måste man göra det med beaktande av värdeöverföringsbegreppets funktion, nämligen att avgränsa de slag av transaktioner som generellt innebär särskilda risker från kapitalskyddssynpunkt. Hit hör vinstutdelning och gottgörelse samt sådan minskning av reservfonden som sker för utbetalning till medlemmarna. Typiskt för samtliga dessa åtgärder är just att de innebär ett utflöde av kapital från föreningen. Detsamma gäller i och för sig utbetalning av medlemsinsatser m.m. i samband med att en medlem lämnar föreningen. Vi föreslår dock att det ska gälla särskilda borgenärsskyddande bestämmelser vid sådana utbetalningar. Det finns därför inte något behov av att låta utbetalningar av sistnämnda slag omfattas av begreppet värdeöverföring. Detsamma kan sägas i fråga om utskiftning efter likvidation och fusion; åtgärden innebär respektive kan innebära ett kapitalutflöde från föreningen men de risker som detta medför bör motverkas genom särskilda bestämmelser inom ramen för regelverket för likvidation respektive fusion. Av de åtgärder som är särskilt reglerade i lagen bör därför endast vinstutdelning och gottgörelse samt minskning av reservfonden för utbetalning till medlemmarna generellt anses som värdeöverföring.
Därefter återstår frågan vilka övriga ”affärshändelser” som bör omfattas av värdeöverföringsbegreppet. Enligt aktiebolagslagen omfattar begreppet affärshändelser som uppfyller två kriterier: 1. den innebär att bolagets förmögenhet minskar och 2. den har inte endast affärsmässig karaktär. I huvudsak samma kriterier bör lämpligen gälla när begreppet värdeöverföring definieras i föreningslagen. Ett särdrag hos ekonomiska föreningar ger emellertid anledning att i ett avseende överväga en avvikelse från aktiebolagslagens definition:
25 Jfr prop. 2004/05:85 s. 372.
554
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
Den ekonomiska föreningsformen bygger på att det förekommer samhandel mellan föreningen och dess medlemmar. Vid sådan samhandel är det redan från början förutsatt att de transaktioner som genomförs ska vara förmånliga för medlemmarna. Det är därför inte givet att begreppet ”värdeöverföring” bör omfatta även sådana i och för sig förmånliga transaktioner som sker inom ramen för föreningens samhandel med medlemmarna. Det nuvarande utbetalningsförbudet anses inte hindra sådana utbetalningar till medlemmarna som sker inom ramen för föreningens vanliga affärsverksamhet, t.ex. när föreningen köper produkter från en medlem. I doktrinen har rentav uttalats att utbetalningsförbudet omfattar endast sådana utbetalningar till medlemmarna för vilka föreningen inte får vederlag i någon form. Det presumeras således att det i medlemmarnas samhandel med föreningen råder jämvikt mellan prestation och ersättning.26
I praktiken kan emellertid föreningens prispolitik gentemot medlemmarna innefatta vad som enligt aktiebolagslagen utgör värdeöverföring, t.ex. genom att varor eller tjänster tillhandahålls till ett pris som understiger det pris som annars gäller på marknaden eller genom att varor tas emot till ett högre pris än det som annars tillämpas. I många föreningar torde en sådan prispolitik uppfattas som den mest naturliga; medlemmarnas ekonomiska intressen gynnas genom själva samhandeln med föreningen och först i andra hand genom eventuell vinstutdelning eller gottgörelse. Frågan är om sådana förmånliga transaktioner bör omfattas av begreppet värdeöverföring.
Ett alternativ är att inte bedöma försäljning till underpris som värdeöverföring så länge priset inte understiger föreningens självkostnadspris. En sådan transaktion innebär ju inte någon förmögenhetsförlust för föreningen. Därmed finns det inte heller något intresse av att skydda föreningens borgenärer mot transaktionen. Detta innebär i sin tur att det inte finns något behov av att låta transaktionen omfattas av de borgenärsskyddande bestämmelser som ska gälla för värdeöverföringar.
Ett annat alternativ är att, på samma sätt som i aktiebolagslagen, bedöma varje avvikelse från marknadspriset som en värdeöverföring (om den inte är affärsmässigt betingad). För detta alternativ talar att en försäljning som sker till ett pris som ligger under marknadspriset men över föreningens självkostnadspris visserligen inte innebär någon förmögenhetsförlust för föreningen men ändå att föreningen går miste om en vinst. Med detta synsätt består värdeöverföringen i
26 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 388 och K. Rodhe, Föreningslagen, 1987 års lag om ekonomiska föreningar, 8 uppl., s. 83 f.
555
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
att föreningen avstår från möjligheten att göra en vinst på samhandeln med medlemmen.27
Vi kan för vår del konstatera att det grundläggande syftet med företagande i ekonomisk förening traditionellt har varit att främja medlemmarnas ekonomi genom att medlemmarna samhandlar med föreningen. Prissättningen i förhållande till medlemmarna avspeglar detta förhållande. Det finns i och för sig inte något som hindrar att en förening även i förhållande till medlemmarna tar ut ett pris motsvarande marknadspriset för att sedan använda eventuellt överskott till utdelning. Främjandet av medlemmarnas ekonomiska intressen sker då genom vinstutdelningen. Föreningslagens civilrättsliga bestämmelser om värdeöverföring bör emellertid enligt vår mening utformas så att de inte utgör något onödigt hinder mot att medlemmarnas ekonomiska intressen främjas på traditionellt kooperativt sätt, dvs. genom själva samhandeln med föreningen. De särskilda borgenärsskyddande bestämmelser som enligt vårt förslag ska vara kopplade till begreppet värdeöverföring bör därför inte gälla när föreningen säljer till ett pris som motsvarar föreningens självkostnadspris. Motsvarande bör gälla när ett producentkooperativ köper in produkter från sina medlemmar. Begreppet värdeöverföring bör med andra ord inte omfatta transaktioner mellan föreningen och medlemmen som sker inom ramen för normal samhandel.
Mot denna bakgrund bör det grundläggande kriteriet för vad som utgör en värdeöverföring även i föreningslagen vara att det är fråga om en affärshändelse som innebär att föreningens förmögenhet minskar. På samma sätt som i aktiebolagslagen bör transaktioner som har en rent affärsmässig karaktär för föreningen undantas. I enlighet med vad som nyss har sagts bör dessutom transaktioner som utgör en naturlig del i föreningens ekonomiska relation med medlemmarna undantas. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden av dessa kriterier.
Ytterligare en fråga är om begreppet värdeöverföring bör omfatta överföringar till andra än medlemmar. Enligt vår mening bör denna fråga – liksom på aktiebolagsrättens område – besvaras jakande. De skyddsintressen som här är aktuella gör sig gällande med samma styrka, oavsett om överföringen sker till en medlem eller till någon annan. Även gottgörelser och vinstutdelning som lämnas till icke-
27 Ett liknande synsätt har föranlett uttagsbeskattning av en förenings medlemmar vid försäljning av el till självkostnadspris. Det har enligt det skatterättsliga regelverket inte ansetts finnas några affärsmässiga skäl för föreningen att tillämpa en prissättning som innebär att medlemmarna köper el till självkostnadspris som understiger marknadspriset. Se Regeringsrättens dom den 29 juni 2010 i mål 8208-09 och Skatteutskottets yttrande 2008/09:SkU11y s. 3–5.
556
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
medlemmar bör alltså omfattas av begreppet värdeöverföring. Detsamma gäller andra affärshändelser av ovan angivet slag, som riktar sig till andra än medlemmar. Det kan i detta sammanhang anmärkas att begreppet ”affärshändelse” i detta sammanhang bör ges en vidsträckt innebörd. Som en följd av detta bör även gåvor och andra ekonomiska tillskott som en förening lämnar av sociala eller ideella skäl bedömas som värdeöverföringar.
14.5.2 Formerna för värdeöverföring
Förslag: Som huvudregel ska värdeöverföringar från en ekono-
misk förening kunna ske endast enligt bestämmelserna om vinstutdelning, gottgörelse, minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna och gåva till allmännyttigt ändamål. Om samtliga medlemmar är eniga, ska dock en värdeöverföring även kunna ske i andra former.
Det nuvarande utbetalningsförbudet innebär att utbetalningar endast får ske i vissa, i lagen angivna, former. Det bakomliggande syftet med detta är att skydda de enskilda medlemmarna i föreningen. Lagens formregler förutsätts nämligen innehålla förfaranderegler som förhindrar att enskilda medlemmars rätt träds för när. I aktiebolagslagen föreskrivs också, av motsvarande skäl, att värdeöverföringar får ske enbart i vissa angivna former.28 Behovet av att skydda medlemmarna mot omotiverade värdeöverföringar kvarstår. Den nya föreningslagen bör därför, på samma sätt som aktiebolagslagen, innehålla en bestämmelse om att värdeöverföringar får ske enbart i vissa utpekade former.
I dag får utbetalning till medlemmar ske genom överskottsutdelning (gottgörelse och vinstutdelning), återbetalning av medlemsinsatser, utbetalning vid nedsättning av medlemsinsatsernas belopp och utskiftning vid föreningens likvidation. Det är naturligt att en ny reglering på motsvarande sätt tillåter att värdeöverföring sker genom vinstutdelning och gottgörelse. Vårt förslag innebär också att medel – under vissa förutsättningar – ska kunna tillföras medlemmarna genom minskning av reservfonden. Även detta bör därför vara en tillåten form för värdeöverföring. Däremot bör lagen inte uppta återbetalning av medlemsinsatser, utbetalning efter minskning
28 Jfr prop. 2004/05:85 s. 372 f.
557
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
av medlemsinsatsernas belopp eller utskiftning vid föreningens likvidation som tillåtna former för värdeöverföring. Skälet till detta är att de enskilda medlemmarnas skyddsbehov i dessa fall tillgodoses genom de bestämmelser som vi har behandlat i avsnitt 12.5.
Redan den nuvarande föreningslagen tillåter att föreningsstämman och, i vissa fall, styrelsen, beslutar om gåva till allmännnyttiga och därmed jämförliga ändamål (se 10 kap. 8 § föreningslagen). Det är naturligt att så ska vara fallet även i fortsättningen och att beslut om en sådan gåva, liksom enligt aktiebolagslagen (jfr 17 kap. 2 § den lagen) ska vara en tillåten form för värdeöverföring.
Skälet till att värdeöverföringar ska kunna ske enbart i vissa angivna former är, som ovan har nämnts, att skydda de enskilda medlemmarna. Det är mot den bakgrunden naturligt att bestämmelsen om detta får åsidosättas om samtliga medlemmar är eniga om det. Detta följer i och för sig av allmänna principer och i aktiebolagslagen har det därför inte tagits in någon uttrycklig bestämmelse om sådant åsidosättande. Enligt vår mening ligger det emellertid ett betydande värde i att principen framgår av lagtexten. Vi föreslår därför att det i lagen tas in en uttrycklig bestämmelse om att värdeöverföring får ske även i andra former, om samtliga medlemmar är ense om det.
14.5.3 Borgenärsskyddet vid värdeöverföringar
Förslag: Lagens borgenärsskyddsregler ska gälla för alla slag av
värdeöverföringar till medlemmar och andra. Regleringen ska ta sin utgångspunkt i en beloppsspärr som anger den yttersta gränsen för hur stora värdeöverföringar som får beslutas. Beloppsspärren – som inte ska gälla vid värdeöverföring i form av gottgörelse – kompletteras med en allmän försiktighetsregel.
Det är från borgenärsskyddssynpunkt naturligt att lagen uppställer vissa begränsningar för hur stora värdeöverföringar som ska kunna ske från föreningen. Borgenärerna bör kunna förlita sig på att medlemmarna inte tar ut inbetalat insatskapital annat än i samband med en medlems avgång ur en förening. De bör också kunna förlita sig på att medel som har avsatts till bundna fonder, såsom reservfonden, inte delas ut till medlemmar eller andra. Och det bör givet-
558
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
vis inte komma i fråga att medlemmarna tar ut medel som behövs för att föreningen ska kunna fortleva och betala sina skulder.
Redan den nuvarande föreningslagen innehåller vissa bestämmelser om hur stora belopp som får tas ut ur föreningen. Enligt vår mening bör dessa bestämmelser nu i allt väsentligt anpassas till vad som gäller enligt aktiebolagslagen. Detta har uppenbara systematiska fördelar och torde dessutom innebära en viss förstärkning av borgenärsskyddet i ekonomiska föreningar.
Vi föreslår därför en beloppsspärr, utformad utifrån den s.k. nettometoden (se följande avsnitt). Beloppsspärren bör kompletteras av en försiktighetsregel av samma slag som för aktiebolag. Beloppsspärren och försiktighetsregeln bör, liksom enligt aktiebolagslagen, gälla kumulativt, dvs. en värdeöverföring bör få ske endast om den är förenlig med både beloppsspärren och försiktighetsregeln. Det innebär att beloppsspärren kommer att utgöra den yttersta gränsen för när värdeöverföringar kan komma i fråga. Därefter får de justeringar nedåt göras som tillämpningen av försiktighetsregeln kan föranleda.
I den nuvarande föreningslagen uppställs också en beloppsspärr på koncernnivå. På aktiebolagsrättens område har denna tagits bort. Det har skett med hänvisning till bl.a. att den nya förstärkta försiktighetsregeln minskade behovet av en särskild koncernspärr. Det påpekades också att tillämpningen av bestämmelsen gav upphov till mycket arbete för de berörda företagen. Det anmärktes vidare att det numera endast är i de större koncernerna som särskilda koncernredovisningar måste upprättas.29 Av motsvarande skäl bör koncernspärren utmönstras även från lagstiftningen om ekonomiska föreningar. Det hindrar inte att koncernens kapitalbehov bör beaktas i samband med värdeöverföringar. Detta kan emellertid ske inom ramen för tillämpningen av försiktighetsregeln.
Värdeöverföring i form av gottgörelse avser en utbetalning till medlemmar av ett överskott som arbetats upp i föreningen men som ännu inte har redovisats i resultat- och balansräkningarna. Med den utformning som vi föreslår att beloppsspärren ska ha (se avsnitt 14.5.4) är det därför inte möjligt att tillämpa denna spärr på gottgörelse. I lagen bör därför anges att beloppsspärren inte ska tillämpas vid värdeöverföringar som sker i form av gottgörelse. Däremot bör försiktighetsregeln tillämpas fullt ut även vid detta slag av förmögenhetsöverföringar.
29 Se prop. 2004/05:85 s. 381.
559
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
14.5.4 Beloppsspärren
Nettometoden
Förslag: Värdeöverföringar till medlemmar eller andra ska få ske
endast om det finns full täckning för det bundna egna kapitalet omedelbart efter värdeöverföringen.
Som nyss angetts bör beloppsspärren i föreningslagen utformas på samma sätt som beloppsspärren i aktiebolagslagen (se 17 kap. 3 § i den lagen), dvs. i enlighet med den s.k. nettometoden. Detta innebär att en värdeöverföring inte ska få ske om det efter överföringen inte längre finns täckning för föreningens bundna egna kapital. Den prövning som ska göras för att ta ställning till värdeöverföringens tillåtlighet kommer i så fall att inriktas på frågan om den egendom som återstår i föreningen efter överföringen har ett redovisat värde som motsvarar bundet eget kapital.
Tillämpningen av beloppsspärren bör – på samma sätt som enligt aktiebolagslagen – ta sin utgångspunkt i den senast fastställda balansräkningen och vad som där anges om tillgångar, skulder och förpliktelser samt fritt och bundet eget kapital. En ekonomisk förenings balansräkning fastställs dock först på årsstämman, vanligen några månader efter utgången av det räkenskapsår som balansräkningen avser (balansdagen). Det innebär att det kan ha skett förändringar i det bundna egna kapitalet efter balansdagen, t.ex. genom beslut om insatsemission. Sådana förändringar bör beaktas vid tillämpningen av beloppsspärren. Också detta överensstämmer med vad som gäller enligt aktiebolagslagen.
Som vi återkommer till i avsnitt 14.5.6 föreslår vi att vinstutdelning ska kunna ske på extra stämma. Bland annat i den situationen aktualiseras frågan hur beloppsspärren ska tillämpas när en värdeöverföring sker under löpande räkenskapsår. Den frågan uppkommer naturligtvis också om medlemmarna kommer överens om att en värdeöverföring ska ske i någon annan än de i lagen utpekade formerna.
I 17 kap. 4 § aktiebolagslagen finns en reglering av denna fråga. Där sägs att under tiden från och med den årsstämma där balansräkningen och resultaträkningen för ett räkenskapsår fastställs fram till nästa årsstämma får värdeöverföringar ske med ett sammanlagt belopp som uppgår till högst det belopp som vid den första årsstämman var tillgängligt för värdeöverföring. Vid beräkning av utrymmet
560
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
för värdeöverföring ska ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter den senaste årsstämman beaktas. Bestämmelserna kan sägas innebära att det är tillåtet att utnyttja ett vid en årsstämma konstaterat värdeöverföringsutrymme fram till nästa årsstämma, dock att hänsyn måste tas till förändringar som under året har ägt rum i det bundna egna kapitalet. Däremot medger bestämmelsen varken s.k. förskottsutdelning (dvs. utnyttjande av ett överskott från ett tidigare räkenskapsår som ännu inte har kommit till uttryck i en fastställd balansräkning) eller s.k. interimsutdelning (dvs. utnyttjande av ett under löpande räkenskapsår upparbetat överskott). Motsvarande bör gälla i fråga om värdeöverföring från en ekonomisk förening.
En värdeöverföring kan bestå i en överföring av ett visst belopp i pengar men det kan även vara fråga om överföring av annan egendom, s.k. sakvärdesutdelning. I det senare fallet kan den överförda egendomen ha ett verkligt värde som är högre än det bokförda värdet. Värdeöverföringen kan då ge upphov till en skatteskuld hos föreningen. Sådana latenta skatteförpliktelser bör beaktas när utrymmet för värdeöverföringen bestäms. Vi föreslår dock inte någon särskild lagregel om detta utan de latenta skatteförpliktelserna bör, liksom vid tillämpningen av aktiebolagslagen, ske inom ramen för försiktighetsregeln (se avsnitt 14.5.5). Även utdelning av s.k. orealiserade vinster bör prövas mot försiktighetsregeln.
Koncernspärren
Bedömning: Den s.k. koncernspärren bör inte överföras till den
nya lagen.
Föreningslagen innehåller, som tidigare nämnts, en särskild beloppsspärr på koncernnivå, den s.k. koncernspärren. Denna spärr, som gäller utöver den vanliga beloppspärren, innebär att en moderförening inte får dela ut mer än vad som enligt en fastställd koncernbalansräkning för det senaste räkenskapsåret redovisats som koncernens fria egna kapital. Vinstutdelning i en moderförening förutsätter därför att det finns fritt eget kapital enligt både balansräkningen för moderföreningen och koncernbalansräkningen. Om koncernbalansräkningen inte utvisar något fritt eget kapital, utgör detta hinder för utdelning i moderföreningen, oavsett om det enligt moder-
561
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
föreningens egen balansräkning finns ett visst fritt eget kapital i moderföreningen.
1975 års aktiebolagslag innehöll en motsvarande koncernspärr men den överfördes inte till den nu gällande aktiebolagslagen. Skälet var bl.a. att motsvarande borgenärsskydd kunde ges inom ramen för den utvidgade försiktighetsregel som togs in i lagen. Av betydelse var också att det inte längre fanns något generellt krav på att moderbolag skulle upprätta koncernredovisning. Det ansågs också att fastställandet av vad som utgjorde eget kapital i koncernen kunde föranleda ett oproportionerligt omfattande arbete.
Enligt vår mening finns det inte anledning att se annorlunda på behovet och lämpligheten av en koncernspärr i fråga om ekonomiska föreningar. Såsom framgår av följande avsnitt föreslår vi att försiktighetsregeln i föreningslagen utformas på samma sätt som i aktiebolagslagen och att denna försiktighetsregel ska tillämpas även på koncernnivå. Vi föreslår därför att den nya föreningslagen inte ska innehålla någon koncernspärr och att koncernförhållandena i stället ska beaktas inom ramen för försiktighetsregeln.
14.5.5 Försiktighetsregeln
Förslag: En värdeöverföring ska få genomföras endast om den
framstår som försvarlig med hänsyn till
1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer
på storleken av det egna kapitalet, samt
2. föreningens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i
övrigt.
Om föreningen är moderförening, ska motsvarande prövning göras även på koncernnivå.
I dag får en ekonomisk förening inte dela ut vinst om det med hänsyn till föreningens eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med ”god affärssed”. Den utvidgade försiktighetsregeln i aktiebolagslagen innebär att värdeöverföring får ske endast om den framstår som ”försvarlig”. Formuleringen tydliggör att en viss försiktighet eller aktsamhet alltid måste iakttas vid beslut om värdeöverföringar. Vi föreslår att försiktighetsregeln utformas på samma sätt i den nya föreningslagen.
562
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
Det innebär att prövningen av värdeöverföringsutrymmet även i fortsättningen bör göras med hänsyn till föreningens behov av konsolidering, dess likviditet och dess ställning i övrigt. Med konsolidering avses en förstärkning av föreningens ekonomiska ställning. Denna kan mätas bl.a. genom förhållandet mellan eget och främmande kapital (skulder). Ju större andel av föreningens tillgångar som har finansierats med eget kapital, desto bättre soliditet har föreningen. En förbättring av soliditeten innebär följaktligen en konsolidering av föreningen. Begreppet likviditet hänför sig till föreningens kortfristiga betalningsförmåga. Vinstutdelning eller annan värdeöverföring får inte ske om det kan befaras att föreningen därigenom hamnar i en likviditetskris och inte kan sköta sina löpande utbetalningar. Att föreningens ställning i övrigt ska beaktas innebär att hänsyn ska tas till varje händelse som kan påverka föreningens finansiella ställning. Såväl händelser som har inträffat före som de som har inträffat efter räkenskapsårets slut omfattas, t.ex. vikande försäljning, betydande ny konkurrens, en kraftig försvagning i konjunkturen eller att flera nyckelpersoner har lämnat föreningen.
De nu angivna kriterierna ger uttryck för att föreningen måste ha en sund ekonomi för att vinstutdelning eller annan värdeöverföring ska få ske. Vad som i detta avseende bör krävas måste bedömas med hänsyn till förhållandena i den enskilda föreningen. Ett eget kapital som framstår som tillräckligt för en förening med viss inriktning på sin verksamhet kan vara alldeles otillräckligt för en förening som är verksam i en annan bransch. Det är mot den bakgrunden naturligt att det – liksom i aktiebolagslagen – i lagen anges att man vid bedömningen av om en värdeöverföring är försvarlig särskilt ska beakta de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av föreningens egna kapital.
14.5.6 Beslutsordning vid vinstutdelning och gottgörelse
Förslag: Beslut om vinstutdelning och gottgörelse ska fattas av
föreningsstämman. Föreningsstämman ska även kunna bemyndiga styrelsen att besluta om gottgörelse. I stadgarna ska kunna bestämmas att styrelsen får besluta om gottgörelse även utan stämmans bemyndigande.
Föreningsstämman ska inte kunna besluta om vinstutdelning eller gottgörelse i större utsträckning än vad styrelsen har före-
563
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
slagit eller godkänt annat än om det finns en sådan skyldighet enligt stadgarna.
Beslut om vinstutdelning ska kunna fattas vid såväl ordinarie som extra föreningsstämma. Vid extra föreningsstämma ska dock endast kunna beslutas om s.k. efterutdelning.
Vem ska kunna fatta beslut om vinstutdelning och gottgörelse?
Beslut om gottgörelse och vinstutdelning fattas enligt gällande rätt av föreningsstämman, se 10 kap. 5 § föreningslagen. För beslut om gottgörelse gäller dock att föreningsstämman kan uppdra åt styrelsen att fatta sådant beslut. Detta framstår i huvudsak som en lämplig ordning. I många ekonomiska föreningar har emellertid utvecklats en praxis där föreningsstämman regelmässigt ger styrelsen bemyndigande att besluta om gottgörelse. Det årliga bemyndigandet till styrelsen har som en följd av detta närmast kommit att uppfattas som en onödig formalitet. Det talar för att det bör finnas en möjlighet att i stadgarna bestämma att beslut om gottgörelse ska fattas av styrelsen. En sådan ordning är även från principiell utgångspunkt rimlig. Det är styrelsen som ansvarar för och beslutar om föreningens prispolitik gentemot medlemmarna. I vilken utsträckning gottgörelse kan och bör utgå hänger ofta direkt samman med den tillämpade prispolitiken. Väljer styrelsen att sätta priserna så att föreningen får en god vinstmarginal, kan det som regel vara naturligt att de vinster som därigenom upparbetas relativt snart återförs till medlemmarna genom gottgörelse. Är vinstmarginalerna mindre, torde också behovet av att lämna gottgörelse vara avsevärt mindre. Sambandet mellan prispolitik och gottgörelser talar således för att beslut om gottgörelse mera regelmässigt bör kunna fattas av styrelsen.
En vetorätt för styrelsen?
Enligt 18 kap. 1 § aktiebolagslagen får bolagsstämman som huvudregel inte besluta om vinstutdelning av större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt. Detta brukar betecknas som ”styrelsens vetorätt”. Denna vetorätt infördes i 1975 års aktiebolagslag med motiveringen att det i allmänhet är styrelsen som bäst kan bedöma hur stor utdelning som är lämplig och som dessutom bättre företräder bolagets långsiktiga intressen. Även i förarbetena till den nu-
564
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
ng.
varande aktiebolagslagen poängteras att ett bolags styrelse ofta har bäst möjlighet att bedöma frågor om värdeöverföringar.30 Dessa skäl gör sig enligt vår mening gällande med samma styrka för ekonomiska föreningars del. Vi föreslår därför att det införs en motsvarande vetorätt i föreningslagen. Vetorätten bör dock inte vara undantagslös. Om stadgarna innehåller bestämmelser om att föreningen är skyldig att dela ut ett visst belopp eller en viss del av det fria egna kapitalet, bör styrelsen inte kunna förhindra en sådan utdelning. En annan sak är att sådana stadgebestämmelser ändå inte kan tillämpas, om den aktuella utdelningen inte ryms inom de gränser som beloppsspärren och försiktighetsregeln ställer upp.
Beslut om vinstutdelning på extra stämma?
Huvudprincipen i föreningslagen är att vinstutdelning enbart kan beslutas på ordinarie föreningsstämma (jfr 7 kap. 4 § andra stycket 2 föreningslagen). Det anses visserligen att det finns ett visst utrymme att besluta om vinstutdelning även på extra föreningsstämma. En förutsättning för det är dock att samtliga medlemmar är ense om att beslutet tas på detta sätt. En annan förutsättning är att borgenärsintresset inte kränks.31 Det senare blir uppenbarligen svårare att bedöma vid en extra stämma, eftersom det då inte finns någon ”färsk” årsredovisning som kan läggas till grund för en bedömning av utrymmet för vinstutdelni
Rättsläget var tidigare detsamma på aktiebolagsrättens område. Genom den nya aktiebolagslagen har det emellertid blivit möjligt att fatta majoritetsbeslut om vinstutdelning på extra bolagsstämma.32 Det har i det sammanhanget införts dels kompletterande borgenärsskyddande bestämmelser, dels bestämmelser som syftar till att säkerställa att aktieägarna får ett fullgott beslutsunderlag.
Enligt vår mening bör ekonomiska föreningar ha samma möjligheter som aktiebolag att besluta om vinstutdelning på extra stämma. Detta kräver – precis som på aktiebolagslagens område – att det införs särskilda bestämmelser till borgenärernas och medlemmarnas skydd. Borgenärsintresset kan tillgodoses dels genom den allmänna beloppsspärren och försiktighetsregeln, dels genom den särskilda bestämmelse, motsvarande 17 kap. 4 § aktiebolagslagen, som vi har
30 Se prop. 2004/05:85 s. 403. 31 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 253 med hänvisningar. 32 Se prop. 2004/05:85 s. 400–403.
565
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
föreslagit i avsnitt 14.5.4. Vi återkommer i avsnitt 14.5.7 till frågan om vilket särskilt underlag som medlemmarna ska tillhandahållas när en fråga om vinstutdelning ska behandlas på extra stämma.
14.5.7 Underlaget för beslut om vinstutdelning m.m.
Förslag: Inför ett beslut om vinstutdelning eller gottgörelse, ska
styrelsen upprätta ett förslag till beslut. Till förslaget ska fogas ett motiverat yttrande från styrelsen med ställningstagande till om den föreslagna vinstutdelningen eller gottgörelsen är försvarlig med hänsyn till försiktighetsregeln. Om tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde i den balansräkning som ligger till grund för förslaget, ska i yttrandet även anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats. Ett sådant yttrande ska även upprättas i samband med att styrelsen, efter bemyndigande, beslutar om gottgörelse.
Vid vinstutdelning enligt aktiebolagslagen ska styrelsen eller, om förslaget till vinstutdelning har väckts av annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut (se 18 kap. 2 § aktiebolagslagen). Aktiebolagslagen innehåller också ytterligare bestämmelser om den information som ska tillhandahållas aktieägarna innan beslut fattas. Även i ekonomiska föreningar bör det givetvis tillhandahållas ett underlag innan föreningsstämman beslutar om vinstutdelning. Vi bedömer att det är värdefullt om lagen ger uttryckligt besked om vilket underlag som ska tillhandahållas. På samma sätt som i aktiebolag bör detta underlag innefatta ett förslag till beslut. I ett aktiebolag kan inte bara styrelsen utan även enskilda aktieägare lägga fram ett sådant förslag. Detta kan vara naturligt i ett aktiebolag vars huvudsakliga syfte normalt är att generera vinst till aktieägarna. I en ekonomisk förening där vinstutdelningen främst utgör ett komplement till den ekonomiska nytta som medlemmarna tillförs genom samhandeln med föreningen är aktiebolagslagens reglering på denna punkt inte lika ändamålsenlig. Mot den bakgrunden och då det normalt endast torde vara styrelsen som har en samlad bild av föreningens verksamhet bör enligt vår mening endast styrelsen kunna lägga fram förslag om vinstutdelning till stämman. En medlem bör dock givetvis ändå kunna ta initiativ till vinstutdelning genom att väcka frågan genom
566
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
en motion till föreningsstämman, som i sin tur kan ge direktiv till styrelsen att lägga fram ett förslag till beslut om vinstutdelning.
För att kunna tjäna som beslutsunderlag bör förslaget till beslut vara så preciserat att det kan läggas till grund för beslut. De uppgifter som ska finnas med bör i stort vara desamma som enligt aktiebolagslagen (se 18 kap. 3 § aktiebolagslagen). I aktiebolag lämnas vinstutdelning med ett belopp på varje aktie. För ekonomiska föreningar gäller emellertid att vinstutdelning kan ske i olika former (exempelvis som efterlikvid eller återbäring) och förslaget bör därför innehålla detaljerade uppgifter om hur rätten till utdelning ska beräknas.
Vid vinstutdelning enligt aktiebolagslagen är styrelsen skyldig att upprätta ett särskilt motiverat yttrande om huruvida den föreslagna utdelningen är försvarlig (se 18 kap. 4 § aktiebolagslagen). Om föreningens tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde, ska det dessutom i yttrandet anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats. Enligt vår mening bör reglerna i föreningslagen avseende vinstutdelning och gottgörelse utformas på samma sätt som i 18 kap. 4 § aktiebolagslagen.
Såsom vi har varit inne på i avsnitt 14.5.6 uppkommer det ett särskilt behov av underlag om en fråga om vinstutdelning ska tas upp på extra stämma. Det behovet bör kunna tillgodoses genom bestämmelser av samma slag som finns i aktiebolagslagen. Aktiebolagslagens bestämmelser om beslutsunderlag inför beslut om vinstutdelning på extra stämma innebär bl.a. följande. I förslaget till beslut om vinstutdelning ska det bl.a. anges hur stor del av det enligt den senast fastställda balansräkningen disponibla beloppet som finns kvar efter det senaste beslutet om värdeöverföring. Till förslaget ska fogas dels vissa handlingar som lades fram på den ordinarie stämman, däribland årsredovisningen, dels en redogörelse från styrelsen över händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om förändringar i bolagets bundna egna kapital under denna tid. Om bolaget har en revisor, ska denne yttra sig över redogörelsen (se 18 kap.5 och 6 §§aktiebolagslagen). Vi föreslår att bestämmelser av motsvarande slag införs i den nya föreningslagen.
567
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
14.5.8 Reservfonden
Bedömning: I lagen bör inte tas in några regler om att en viss
del av årets nettovinst ska avsättas till reservfonden.
Förslag: Reservfonden ska kunna användas för täckning av för-
lust som har uppstått under pågående räkenskapsår. Den ska dessutom, efter särskilt tillstånd, få användas för återbetalning till medlemmarna eller för annat ändamål.
En ekonomisk förening behöver inte ha något visst lägsta eget kapital, motsvarande aktiekapitalet i ett aktiebolag. Visserligen måste medlemmarna bidra med insatser och inbetalda insatser räknas som bundet kapital. Insatserna kan emellertid vara låga och insatskapitalet är dessutom ”rörligt” i så måtto att medlemmarna som huvudregel har rätt att få tillbaka inbetalade insatser i samband med avgång ur föreningen. Detta bidrar till att borgenärsskyddet i föreningslagen är svagare än i aktiebolagslagen.
Föreningslagens nuvarande bestämmelser om obligatorisk avsättning till reservfonden ger dock, kan det hävdas, ett visst extra borgenärsskydd. En förening tvingas ”spara” ett visst belopp, innan vinstutdelning kan ske. Eftersom reservfonden utgör bundet eget kapital, kan föreningen inte använda motsvarande belopp för utbetalning till medlemmarna. Detta talar för att bestämmelserna om obligatorisk avsättning till reservfonden har en praktisk funktion och bör bestå.
Mot detta ska vägas de skäl som låg till grund för avskaffandet av kravet på avsättning till reservfonden för aktiebolag. Visserligen är bestämmelserna om avsättning till reservfonden utformade på ett annat sätt i föreningslagen än de motsvarande bestämmelserna i den tidigare aktiebolagslagen och de argument som angavs för att ta bort kravet på avsättning till reservfonden i aktiebolag har därför inte full relevans i fråga om ekonomiska föreningar. Likväl får det anses att också föreningslagens bestämmelser ger ett förhållandevis svagt borgenärsskydd. Sålunda kan medlemmarna undvika avsättningsskyldigheten genom att anpassa föreningens prispolitik så snävt att det i praktiken inte uppkommer något överskott som kan avsättas till reservfonden. I doktrinen har reglerna om obligatorisk avsättning till reservfonden därför uppfattats som relativt overksamma för att få föreningarna att konsolidera sin ställning.33
33 Se K. Rodhe, Föreningslagen, 1987 års lag om ekonomiska föreningar, 8 uppl., s. 85 och A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 388.
568
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
En viss förbättring av reglerna om avsättning till reservfond skulle kunna åstadkommas om man, såsom i den finska lagen, uppställde ett krav på att avsättningsskyldigheten ska bestå till dess att reservfonden uppgår till ett visst lägsta belopp. På så vis skulle det skapas ett ”minimikapital” i föreningen, även om detta skulle ske successivt och förutsätta att föreningens verksamhet ger överskott. Även en sådan ordning kan dock vara mindre effektiv i ett borgenärsperspektiv, i vart fall om en förening medvetet, genom sin prispolitik, väljer att inte redovisa något överskott som kan avsättas till reservfonden. Denna lösning har därför samma principiella svaghet som det nuvarande systemet med reservfond.
Enligt vår bedömning talar detta för att också föreningslagens krav på avsättning till reservfonden bör tas bort. En sådan förändring innebär också en förenkling av regelverket och en minskning av föreningarnas administrativa börda. Vi föreslår därför att det i den nya föreningslagen inte tas in några bestämmelser om avsättning till reservfonden i samband med vinstutdelning.
Den fråga som därefter infinner sig är om ett avskaffande av kravet på avsättning till reservfond också bör föranleda att reservfonden som sådan avskaffas eller, i vart fall, att bestämmelserna om att fonden ska utgöra bundet eget kapital ändras. Vi anser dock att det även i fortsättningen bör finnas bestämmelser om en reservfond och att denna fond liksom hittills bör räknas till bundet eget kapital. Ett skäl för det är att avsättning till reservfonden fortfarande framstår som en lämplig åtgärd i de övriga situationer, där föreningslagen i dag föreskriver sådan avsättning. Vi föreslår därför att belopp som en avgående medlem inte får tillbaka av sin insats och belopp som en förlagsandelsinnehavare inte får ut vid inlösen av förlagsandelen även i fortsättningen ska avsättas till reservfonden. Vidare bör det även i framtiden vara möjligt att i stadgarna ta in bestämmelser om avsättning till reservfonden, t.ex. stadgebestämmelser som motsvarar de bestämmelser som i dag finns i föreningslagen. Det bör även vara möjligt för föreningsstämman att i enskilda fall besluta om att fritt eget kapital ska föras över till reservfonden. Särskilt det sista ger medlemmarna särskilda möjligheter att genom uppbyggandet av en betydande reservfond skapa ett starkt kapitalskydd i föreningen, något som kan vara av stor betydelse för att föreningen ska kunna skaffa sig förtroende bland kreditgivare och andra. Om lagen dessutom innehåller bestämmelser om fondens användning, så att fonden inte kan upplösas enbart genom ett enkelt föreningsbeslut, stärks kapitalskyddet ytterligare.
569
Kapitalskydd i ekonomiska föreningar SOU 2010:90
Vi föreslår således att reservfonden ska finnas kvar och att användningen av fondens medel, liksom i dag, ska regleras i lag.
Det är naturligt att fonden, liksom i dag, ska kunna användas för förlusttäckning (jfr 10 kap. 6 § tredje stycket föreningslagen). I dag kan detta ske endast i fråga om sådan förlust som framgår av en fastställd balansräkning. En följd av detta är att förluster som har uppkommit under löpande räkenskapsår inte kan täckas med hjälp av reservfonden förrän räkenskapsåret har avslutats och en balansräkning för det året har fastställts. Behov av förlusttäckning kan emellertid ibland uppstå redan innan någon balansräkning har kunnat fastställas. Ett aktiebolag har numera möjlighet att använda sig av reservfondens medel för förlusttäckning även om förlusten ännu inte framgår av en fastställd balansräkning (se 20 kap. 36 § aktiebolagslagen). Motsvarande ordning bör gälla för ekonomiska föreningar.
Det kan någon gång inträffa att en ekonomisk förening har en reservfond som är onödigt stor. Så kan t.ex. vara fallet om föreningen har minskat omfattningen av en tidigare mycket betydande verksamhet. Det bör därför finnas ett utrymme för att i speciella fall minska reservfonden för annat ändamål än förlusttäckning. I dag kan detta ske efter särskild dispens från Bolagsverket. Såsom vi återkommer till i avsnitt 16 anser vi att denna dispensbestämmelse bör avskaffas. Det är emellertid viktigt att reservfonden inte kan upplösas i situationer där detta skulle innebära risker för borgenärerna. Vi föreslår därför att det i och för sig ska finnas utrymme för minskning av reservfonden för t.ex. återbetalning av medel till medlemmarna eller för avsättning till fri fond men att en sådan minskning ska kunna ske endast efter ett särskilt tillståndsförfarande som ger borgenärerna ett gott skydd.
Frågan är då hur ett sådant tillståndsförfarande bör utformas. Enligt vår mening bör bestämmelserna i 20 kap. aktiebolagslagen om minskning av reservfonden användas som förebild. Det innebär att en förening som vill minska reservfonden för återbetalning till medlemmarna eller för avsättning till fri fond bör vara skyldig att ansöka om tillstånd till detta hos Bolagsverket. Inför en sådan ansökan bör det åligga föreningen att skriftligen underrätta sina kända borgenärer om den planerade minskningen av reservfonden. Borgenärerna ges därmed möjlighet att motsätta sig ansökan. Om en minskning av reservfonden inte riskerar att inkräkta på borgenärernas intressen, framstår emellertid ett sådant underrättelseförfarande som onödigt. Det bör därför vara möjligt att i stället för underrättelsen till borgenärerna inhämta en revisors yttrande över frågan
570
SOU 2010:90 Kapitalskydd i ekonomiska föreningar
571
om minskningen medför någon fara för borgenärerna. Om revisorn uttalar att han eller hon inte har funnit att det finns någon sådan fara, bör underrättelse till borgenärerna kunna underlåtas. Bolagsverket bör därefter utfärda en kallelse på föreningens borgenärer. Om ingen borgenär motsätter sig minskningen av reservfonden, bör Bolagsverket, utan någon särskild lämplighetsprövning, ge föreningen tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. I annat fall bör frågan överlämnas till domstols prövning. För att domstolen ska kunna bifalla ansökan, trots att någon borgenär motsätter sig den, bör det – på samma vis som enligt 20 kap. aktiebolagslagen – krävas att föreningen visar att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller att de på annat sätt har betryggande säkerhet för sina fordringar. Det föreslagna förfarandet överensstämmer i stora drag med det borgenärsskyddsförfarande som tillämpas vid fusion.
15 Upplösning av ekonomiska föreningar
15.1 Inledning
En ekonomisk förening kan upplösas genom bl.a. fusion och likvidation. Bestämmelserna om fusion i föreningslagen har ganska nyligen ändrats (se prop. 2007/08:15 Gränsöverskridande fusioner, m.m. och SFS 2008:3). Syftet med ändringarna var att anpassa bestämmelserna till EU:s direktiv om gränsöverskridande fusioner1 men även att göra vissa anpassningar till aktiebolagslagens fusionsbestämmelser. I lagstiftningsarbetet konstaterades dock att mer genomgripande förändringar borde anstå till den översyn av föreningslagen som vi nu genomför.2 Vi har därför övervägt frågan vilka ytterligare förändringar som bör göras i bestämmelserna om fusion mellan ekonomiska föreningar.
Aktiebolagslagen innehåller bestämmelser om delning av ett aktiebolag. Några motsvarande bestämmelser finns inte för ekonomiska föreningar. Om en ekonomisk förening behöver dela upp sin verksamhet i två eller flera delar, måste detta därför ske på annat sätt. Vi har mot denna bakgrund övervägt om det bör införas bestämmelser om delning i föreningslagen.
I vårt delbetänkande har vi föreslagit bestämmelser om hur en ekonomisk förening ska kunna upplösas genom ett förenklat förfarande. I allt väsentligt har våra överväganden om ett förenklat förfarande för upplösning godtagits under remissbehandlingen och vi återkommer därför inte till denna fråga. I vårt delbetänkande föreslog vi också en del ändringar i bestämmelserna om likvidation. I slutbetänkandet har vi gjort en samlad översyn av föreningslagens likvidationsbestämmelser.
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar. 2 Se prop. 2007/08:15 s. 72.
573
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
15.2 Fusion
15.2.1 Föreningslagens nuvarande regler om fusion
De närmare bestämmelserna om fusion finns i 12 kap. föreningslagen. Fusion innebär att en eller flera ekonomiska föreningar går samman genom att samtliga tillgångar och skulder i en eller flera av föreningarna övertas av en annan förening. Vid fusionen upplöses den eller de överlåtande föreningarna utan likvidation och upphör att existera. Medlemmarna i en överlåtande förening blir genom fusionsförfarandet medlemmar i den övertagande föreningen (se 12 kap. 1 § föreningslagen). En fusion kan ske på två sätt; genom kombination eller absorption. Kombination innebär att två eller flera överlåtande föreningar förenas i en helt ny, övertagande förening. Absorption innebär att en eller flera överlåtande föreningar blir del av (”absorberas”) i en befintlig, övertagande, förening.
Föreningslagens bestämmelser om fusion fick sin nuvarande utformning år 2008, i samband med tillkomsten av de särskilda reglerna för gränsöverskridande fusioner, dvs. fusioner mellan föreningar från olika länder. I det sammanhanget skedde en viss, dock inte fullständig, anpassning till aktiebolagslagens bestämmelser om fusion.
Förfarandet vid fusion är noga reglerat i lagen. En central beståndsdel i förfarandet är upprättandet av en fusionsplan, som är första steget i genomförandet av en fusion. Fusionsplanen, som ska vara gemensam för de föreningar som deltar i fusionen, ska upprättas av styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande föreningar (se 12 kap. 4 § föreningslagen). Planen ska ha ett visst i lagen närmare angivet innehåll. Uppgift ska lämnas bl.a. om
• varje förenings namn, organisationsnummer och säte,
• den planerade tidpunkten för överlåtande förenings upplösning och
• vilka rättigheter i den övertagande föreningen som ska tillkomma innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande förening eller vilka åtgärder i övrigt som ska vidtas till förmån för dessa innehavare.
I planen ska också finnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av om fusionen är lämplig för föreningarna. Om fusionen sker genom kombination, ska planen även innehålla stadgar för den övertagande förening, som tillkommer
574
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
genom fusionsförfarandet, och vissa uppgifter om blivande funktionärer i denna förening.
Till planen ska dessutom fogas viss kompletterande information, däribland en kopia av de inblandade föreningarnas årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren (se 12 kap. 5 § föreningslagen). Om fusionsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsåret för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats, ska det även bifogas en översiktlig redogörelse för vissa i lagen närmare angivna förhållanden avseende föreningens ekonomiska utveckling under denna period. Även vissa yttranden från föreningarnas revisorer ska fogas till planen.
Nästa steg i förfarandet är att fusionsplanen ges in till Bolagsverket för registrering. Detta ska ske inom en månad från det att planen upprättades. Bolagsverket ska kungöra uppgiften att fusionsplanen har registrerats (se 12 kap. 6 § föreningslagen).
Sedan kungörelse har skett ska fusionsplanen godkännas av föreningsstämman i samtliga överlåtande föreningar (se 12 kap. 7 § föreningslagen). En sådan stämma får hållas tidigast en månad efter det att uppgiften om fusionsplanens registrering har kungjorts. För att föreningsstämmans beslut om godkännande ska vara giltigt krävs att beslutet biträds av minst nio tiondelar av de röstberättigade eller att det fattas på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman biträds av minst två tredjedelar av de röstande (se 12 kap. 9 § föreningslagen).
Om fusionsplanen godkänns och blir gällande i de föreningar som deltar i fusionen, ska överlåtande föreningars kända borgenärer underrättas om den planerade fusionen (se 12 kap. 10 § föreningslagen). Därefter ska den övertagande föreningen, eller vid kombination, den äldsta av de överlåtande föreningarna, ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. En sådan ansökan ska göras hos Bolagsverket. Ansökan ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar och senast två år efter det att uppgiften om att planen har registrerats har kungjorts (se 12 kap. 11 § föreningslagen).
Bolagsverket ska avslå ansökan, om fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller om den till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna. Ansökan ska också avslås, om det föreligger vissa konkurrensrättsliga hinder mot fusionen (se 12 kap. 12 § föreningslagen).
Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot ansökan, ska verket utfärda kallelse på överlåtande förenings borge-
575
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
närer (se 12 kap. 14 § föreningslagen). Verket ska skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar och skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket. Motsätter sig inte någon borgenär fusionen, ska Bolagsverket ge tillstånd till fusionen. Om någon borgenär motsätter sig fusionen, ska Bolagsverket i stället överlämna ärendet till allmän domstol (se 12 kap. 15 § föreningslagen). Domstolen ska lämna tillstånd till fusionen, om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall ska ansökan avslås (se 12 kap. 16 § föreningslagen).
Slutligen ska fusionen, om tillstånd att verkställa fusionsplanen har meddelats, registreras hos Bolagsverket. Ansvaret för att göra registreringsanmälan åvilar styrelsen i den övertagande föreningen. Anmälan ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd lämnades, eller från allmän domstols lagakraftvunna beslut om tillstånd (se 12 kap. 17 § föreningslagen).
I och med registreringen inträder fusionens samtliga rättsverkningar (se 12 kap. 18 § föreningslagen). Det innebär att den överlåtande föreningen i och med registreringen upplöses och att dess tillgångar och skulder övergår på den övertagande föreningen. Vid kombination anses den övertagande föreningen bildad genom registreringen. Vidare blir medlemmarna i den överlåtande föreningen i stället medlemmar i den övertagande föreningen.
15.2.2 Aktiebolagslagens regler om fusion
Fusionsförfarandet enligt aktiebolagslagen har stora likheter med det förfarande som gäller enligt föreningslagen. Några betydelsefulla skillnader finns dock. Dessa redovisas i det följande.
Förändringar i ägarkretsen och fusionsvederlag
Vid en fusion mellan ekonomiska föreningar blir medlemmarna i överlåtande föreningar alltid medlemmar i övertagande föreningar. Det sker alltså inte någon förändring i ägarkretsen och det utgår därför i princip inte heller någon ersättning för fusionen (s.k. fusionsvederlag) till medlemmarna i den överlåtande föreningen. Detta hindrar dock inte att det i praktiken kan förekomma att vissa be-
576
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
lopp utväxlas, i syfte att utjämna skillnader i värde som kan finnas mellan andelar i överlåtande respektive övertagande förening.
Förhållandena är annorlunda vid en fusion mellan aktiebolag. I aktiebolagslagen anges att fusionsvederlag ska utgå till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen. Vederlaget ska bestå av aktier i det övertagande bolaget eller av pengar. Mer än hälften av vederlagets sammanlagda värde ska dock utgöras av aktier (se 23 kap. 2 § aktiebolagslagen). Anledningen till detta är att en minoritetsaktieägare i ett överlåtande bolag inte genom ett bolagsstämmobeslut om fusion helt ska kunna berövas sin ställning av aktieägare. Bestämmelsen ska förstås på så sätt att samtliga aktieägare har rätt till ett fusionsvederlag som till mer än hälften består av aktier i det övertagande bolaget.3 I de fall fusionsvederlaget delvis består av kontanter sker i så måtto en förändring i delägarkretsen att ägarna i det överlåtande bolaget kan få ett mindre ägande i det övertagande bolaget än vad de hade i det överlåtande bolaget.
Ägarnas godkännande av fusionsplanen
Föreningslagens krav på att föreningsstämman i överlåtande förening ska godkänna fusionsplanen motsvaras för aktiebolagens del av ett krav på att bolagsstämman i de överlåtande bolagen ska godkänna fusionsplanen. I aktiebolagslagen finns dessutom en bestämmelse om stämmoprövning i det övertagande bolaget. Bestämmelsen innebär att aktieägare som innehar minst fem procent av aktierna i det övertagande bolaget har rätt att påkalla att frågan om godkännande av fusionsplanen prövas av stämman (se 23 kap. 15 § andra stycket aktiebolagslagen). Denna minoritetsskyddsregel är föranledd av en bestämmelse i EU:s tredje bolagsrättsliga direktiv.4 Direktivet är inte tillämpligt på ekonomiska föreningar.
Borgenärsskydd
För fusion mellan aktiebolag gäller enligt 23 kap. 19 § aktiebolagslagen att samtliga bolag som deltar i fusionen ska underrätta sina kända borgenärer om fusionen. Även borgenärerna i övertagande bolag ska således, i motsats till vad som gäller enligt föreningslagen,
3 Se prop. 2007/08:155 s. 28. 4 Artikel 8 i Rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978.
577
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
underrättas. Vidare ska Bolagsverket, när ansökan om tillstånd att verkställa fusionen har gjorts, kalla även övertagande bolags borgenärer (se 23 kap. 22 § aktiebolagslagen). Någon sådan underrättelse eller kallelse är dock inte nödvändig om revisorerna i yttrande över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för borgenärerna (se 23 kap. 19 § andra stycket och 22 § första stycket 1 aktiebolagslagen).
Om borgenärerna i det övertagande bolaget omfattas av kallelseförfarandet har de dock samma rätt att motsätta sig fusionen som borgenärerna i det överlåtande bolaget har. Denna rätt har motiverats med att fusionen kan få negativa konsekvenser även för det övertagande bolagets borgenärer, eftersom detta bolag genom att överta skulder från de överlåtande bolagen kan få en försämrad soliditet och likviditet.5
Revisorsgranskning
Enligt aktiebolagslagen ska en fusionsplan granskas av revisorer som de deltagande bolagen har utsett (se 23 kap. 11 § aktiebolagslagen). Revisorerna ska bl.a. yttra sig i frågan om fusionsvederlaget och grunderna för vederlagets fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. De ska också göra vissa andra uttalanden, bl.a. om värderingen av bolagens tillgångar och skulder. Vid absorption ska revisorerna särskilt ange om de har funnit att fusionen inte innebär någon fara för övertagande bolags borgenärer. Även kravet på revisorsgranskning har sitt ursprung i EU:s tredje bolagsrättsliga direktiv.6
Skydd för innehavare av särskilda rättigheter
Aktiebolagslagen innehåller bestämmelser till skydd för innehavare av särskilda rättigheter i överlåtande bolag (se 23 kap. 5 § föreningslagen). Också denna reglering är föranledd av det tredje bolagsrättsliga direktivet.7 Innehavare av teckningsoptioner, konvertibler eller andra värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande bolag ska ges minst samma rättigheter i det övertagande bolaget. Syftet med
5 Se S. Andersson, S. Johansson, R. Skog m.fl., Aktiebolagslagen. En kommentar, Del III, s. 23:38. 6 Se artikel 10 i Rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978. 7 Se artikel 15 i Rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978.
578
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
bestämmelsen är att säkerställa att innehavarna av sådana rättigheter i överlåtande bolag inte ska göra några rättsförluster i samband med en fusion, eftersom dessa rättigheter inte utan vidare kan åberopas mot det övertagande bolaget. Enligt bestämmelsen ska innehavarna efter fusionen ha minst motsvarande rättigheter i det övertagande bolaget, såvida de inte enligt fusionsplanen har fått rätt att få värdepapperen inlösta av det övertagande bolaget.
Med begreppet särskilda rättigheter avses framförallt konverterings- eller optionsrätt till nya aktier men även till skuldebrev hörande rätt till andel i vinst, rätt till styrelserepresentation och rätt att utse revisor i bolaget.8
Förenklat förfarande för fusion
Om samtliga deltagande bolag i en fusion är privata aktiebolag, kan fusionen genomföras på ett förenklat sätt. Det ställs då inte något krav på att fusionsplanen registreras eller att den godkänns på bolagsstämma, under förutsättning att samtliga aktieägare har undertecknat fusionsplanen (se 23 kap. 14 § andra stycket och 15 § fjärde stycket aktiebolagslagen). Bolagen kan i stället direkt ta nästa steg i förfarandet, nämligen underrättelserna till borgenärerna om fusionen.
15.2.3 Jämförelser med viss nordisk rätt
Finsk rätt
I den finska lagen om andelslag finns bestämmelser om fusion som i stor utsträckning motsvarar bestämmelserna i den svenska föreningslagen. Det finns dock en del skillnader som är intressanta för våra överväganden om utformningen av föreningslagens fusionsregler.
Fusionsvederlag
Enligt finsk rätt kan det utgå fusionsvederlag i samband med fusionen. I lagen om andelslag anges att det överlåtande andelslagets medlemmar som fusionsvederlag får andelar i det övertagande andelslaget. Fusionsvederlaget kan också bestå av pengar, annan egendom eller åtaganden (se 16 kap. 1 § lagen om andelslag). Sådan annan
8 Se SOU 1992:83 s. 168 och 338 f. samt prop. 1993/94:196 s. 179.
579
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
egendom kan vara s.k. tilläggsandelar eller placeringsandelar i andelslaget.9 Som en konsekvens av att fusionsvederlag ska utgå är även bestämmelserna om fusionsplanens innehåll utförligare än de svenska reglerna om fusionsplanen.
Ägarnas beslut om fusion
Ett beslut om fusion fattas i överlåtande andelslag av andelsstämman. Om det är fråga om fusion mellan mor- och dotterföretag (s.k. dottersammanslutningsfusion) kan dock styrelsen i det överlåtande företaget besluta om fusionen.
När det gäller det övertagande andelslaget är det som huvudregel tillräckligt att beslutet fattas av styrelsen i andelslaget. För andra beslut än beslut om dottersammanslutningsfusion gäller dock att beslutet ska fattas av andelsstämman, om det begärs av medlemmar med minst fem procent av samtliga medlemmars sammanlagda röstetal eller det mindre röstetal som anges i stadgarna.
Borgenärsskyddsbestämmelser
Ett överlåtande andelslags borgenärer har rätt att motsätta sig en fusion vid ett förfarande som innefattar kallelse på andelslagets borgenärer. Lagen innehåller dessutom bestämmelser som ger visst skydd för borgenärerna i ett övertagande andelslag. Om det av det revisorsyttrande som ska fogas till fusionsplanen framgår att fusionen kan äventyra betalningar till det övertagande andelslagets borgenärer, ska även dessa borgenärer omfattas av kallelseförfarandet (se 16 kap. 6 § lagen om andelslag).
Registermyndigheten ska registrera fusionen om ingen borgenär har motsatt sig den eller om borgenärerna enligt en domstols dom har fått betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar (se 16 kap. 15 § lagen om andelslag). Om en borgenär har motsatt sig fusionen, ska registermyndigheten underrätta andelslaget om detta. Frågan om fusion förfaller om inte andelslaget inom en månad visar att det har väckt talan för fastställelse av att borgenären har fått betalning eller betryggande säkerhet för sin fordran eller om inte andelslaget och borgenären gemensamt begär att behandlingen av ärendet hos registermyndigheten ska skjutas upp.
9 Se RP 176/2001 rd s. 162.
580
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
Revisorsgranskning
Styrelserna i de andelslag som deltar i fusionen ska utse en eller flera revisorer med uppgift att till varje andelslag som deltar i fusionen avge ett yttrande över fusionsplanen. I yttrandet ska bedömas om fusionsplanen ger riktiga och tillräckliga uppgifter om grunderna för bestämmande av fusionsvederlaget och om fördelningen av vederlaget. I yttrandet till det övertagande andelslaget ska dessutom utredas om fusionen kan äventyra betalningen av andelslagets skulder (se 16 kap. 4 § lagen om andelslag).
Ingen registrering av fusionsplanen
Den finska lagen kräver inte att fusionsplanen ska registreras och kungöras innan den kan prövas på andelsstämman. Skälet för detta uppges i lagens förarbeten vara att registreringen inte är nödvändig för att informera delägarna, eftersom dessa får information genom den kallelse som ska skickas ut en månad före andelsstämman. Vidare anges att det krav på registrering som återfinns i den finska aktiebolagslagen är föranlett av bestämmelser i EU:s tredje bolagsdirektiv (fusionsdirektivet), vilket inte är tillämpligt för andelslag.10
Norsk rätt
Fusionsvederlag
Varje medlem i det övertagande samvirkeforetaket ska genom fusionen bli medlem i det övertagande samvirkeforetaket. Därutöver kan fusionsvederlag utgå och det ska i så fall som huvudregel fördelas mellan medlemmarna baserat på deras omsättning med foretaket. Fusionsvederlaget till medlemmarna i det överlåtande foretaket får dock inte stå i missförhållande till de värden som det överlåtande samvirkeforetaket har tillfört det övertagande samvirkeforetaket genom fusionen (se 8 kap. 106 § samvirkelova).
10 Se RP 176/2001 rd s. 162.
581
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
Ägarnas beslut om fusion
Beslut om fusion ska fattas av årsmötet i varje deltagande samvirkeforetak (se 8 kap. 103 § samvirkelova). Det är alltså inte ens i det övertagande samvirkeforetaket tillräckligt att beslutet fattas av styrelsen.
Borgenärsskyddsbestämmelser
Varje samvirkeforetak som deltar i fusionen ska anmäla beslut om fusionen till registreringsmyndigheten. Myndigheten kungör beslutet och underrättar borgenärerna i respektive foretak om att de kan motsätta sig fusionen inom viss tid. Regleringen skyddar också det övertagande samvirkeforetakets borgenärer.
Dansk rätt
Den danska lagen om erhvervsdrivende virksomheder innehåller bl.a. bestämmelser om fusion mellan andelsselskab (se 6 a kap. 21 a § i den lagen). Genom fusionen blir medlemmarna i det överlåtande andelsselskabet medlemmar i det övertagande selskabet. Beslut om fusion fattas i det överlåtande andelsselskabet av generalförsamlingen med de majoritetsregler som gäller för beslut om stadgeändring. I det övertagande andelsselskabet fattas beslutet som huvudregel av selskabets högsta ledningsorgan.
När det gäller de närmare detaljerna vid ett fusionsförfarande hänvisar den danska lagen till bestämmelserna i 15 kap. aktieselskabsloven. Dessa ska tillämpas analogt med nödvändiga anpassningar till förhållanden som är speciella för andelsselskab. Fusionsreglerna innebär i korthet att det ska upprättas en fusionsplan med visst innehåll och att planen ska ges in till registreringsmyndigheten för offentliggörande. Det ska också lämnas en förklaring från revisorerna att borgenärerna i samtliga involverade selskaber får antas vara tillräckligt säkrade efter fusionen.11
11 Se J. Mikkelsen, Erhvervsdrivende virksomheder – en lovkommentar, 2 udg., s. 187.
582
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
15.2.4 Överväganden och förslag
Förändringar i ägarkretsen och fusionsvederlag
Bedömning: Medlemmarna i den eller de överlåtande förening-
arna bör även i fortsättningen bli medlemmar i den övertagande föreningen.
Förslag: I lagen införs bestämmelser om att fusionsvederlag kan
utgå till de medlemmar vars rättigheter minskar i värde genom fusionen. I de fall fusionsvederlag ska utgå ska detta framgå av fusionsplanen.
Föreningslagen bygger, som tidigare har nämnts, på principen att det vid fusion inte sker någon förändring i medlemskretsen. I stället blir medlemmarna i den överlåtande föreningen utan vidare medlemmar i den övertagande föreningen. Syftet med en fusion mellan ekonomiska föreningar är i första hand att föra över den överlåtande föreningens medlemmar till den övertagande föreningen och först i andra hand att föra över den överlåtande föreningens tillgångar.12
En första fråga är om detta bör gälla även i fortsättningen. Minoritetsskyddsaspekter talar starkt för att medlemmarna i en överlåtande förening bör bli medlemmar i den övertagande föreningen. För medlemmen kan medlemskapet ha en avsevärd ekonomisk betydelse och ett mistat medlemskap skulle kunna innebära kännbara ekonomiska förluster. Dessutom skulle ett fusionsbeslut som innebär att några, men inte alla, medlemmar i en överlåtande förening blir medlemmar i den övertagande föreningen komma i konflikt med likhetsprincipen. Av dessa skäl bör lagen även i fortsättningen undantagslöst kräva att samtliga medlemmar i den överlåtande föreningen genom fusionen blir medlemmar i den övertagande föreningen.
En annan fråga är om föreningslagen bör tillåta att det lämnas fusionsvederlag från någon av de föreningar som deltar i fusionen till medlemmarna i någon av de andra deltagande föreningarna. Det är givet att den som genom fusion blir medlem i en förening, i vilken han eller hon dittills inte har varit medlem, i och med fusionen förvärvar en andel i denna förening, en andel som regelmässigt betingar ett visst ekonomiskt värde. Men bör det även vara möjligt
12 Se prop. 1951:34 s. 188.
583
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
att vid fusionen bestämma att något slag av särskild ekonomisk kompensation ska betalas från någon av de berörda föreningarna till en eller flera grupper av medlemmar? Det förekommer redan att ersättning lämnas till medlemmarna i någon av föreningarna för att utjämna förmögenhetsförhållanden, exempelvis så att dessa medlemmar under en viss period får ett högre och förmånligare avräkningspris för levererade produkter. Ett sådant tillvägagångssätt torde inte stå i strid med gällande rätt. Behovet av att utge någon form av ”tilläggsvederlag” torde främst göra sig gällande i de fall där värdet av en andel i den övertagande föreningen understiger värdet av en andel i en överlåtande förening. Det är enligt vår mening rimligt att medlemmarna i en överlåtande förening i detta läge kan kompenseras för den förmögenhetsminskning som fusionen innebär för dem. Det är emellertid inte endast medlemmarna i den överlåtande föreningen som kan hamna i ett sämre läge efter en fusion. Även värdet av en andelsrätt i en övertagande förening kan minska genom en fusion. Exempelvis kan en förening som genom absorption tillförs en annan förenings samtliga tillgångar och skulder hamna i ett mer ansträngt ekonomiskt läge, vilket kan inverka negativt på värdet av en andelsrätt i föreningen. Även i denna situation kan därför en kompensation vara berättigad. Det praktiska behovet av sådana ”utjämningsmekanismer” talar starkt för att föreningslagen bör ge utrymme till fusionsvederlag. En sådan ordning överensstämmer för övrigt med den finska respektive den norska lagen.
Det bör därför införas bestämmelser om att fusionsvederlag kan lämnas. Fusionsvederlag bör kunna lämnas i pengar. Redan i dag ges, som nyss anförts, kompensation även i annan form. Det saknas anledning att inskränka möjligheterna till sådan kompensation. Även annan förmögenhetsöverföring bör därför vara möjlig, t.ex. genom att medlemmarna i övertagande förening ges ett högre avräkningspris under viss period eller tillgodoförs förlagsandelar i den övertagande föreningen.
Det ligger i sakens natur att ett sådant fusionsvederlag i princip inte bör vara större än att värdet av medlemmens andel efter fusionen tillsammans med ett eventuellt utgående fusionsvederlag motsvarar värdet av hans eller hennes andel före fusionen. Vederlag bör givetvis inte kunna användas för att gynna vissa medlemmar på andras bekostnad. I den norska lagen kommer detta till uttryck i en särskild bestämmelse. Enligt vår mening följer detta dock redan av likhetsprincipen och behöver inte utsägas särskilt i lagen.
584
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
Våra överväganden i denna del medför att fusionsplanen även för ekonomiska föreningar bör innehålla uppgifter om vad som ska gälla för fusionsvederlag, om ett sådant ska betalas (jfr 23 kap. 7 § 2 och 3 aktiebolagslagen). Vidare bör – när fusionsvederlag ska betalas – revisorerna även uttala sig i fråga om detta och om grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt (jfr 23 kap. 11 § aktiebolagslagen), se vidare nedan.
Ägarnas godkännande av fusionsplanen
Förslag: I lagen införs en möjlighet för en minoritet om minst
fem procent av de röstberättigade i den övertagande föreningen att begära att fusionsplanen ska underställas föreningsstämman i den föreningen.
Som redan nämnts är det i dag inte nödvändigt att föreningsstämman i den övertagande föreningen godkänner fusionsplanen. I en övertagande förening krävs endast att planen godkänns av föreningens styrelse.
Frågan om fusionsplanen ska underställas föreningsstämman även i den övertagande föreningen behandlades i det lagstiftningsarbete som föregick den nuvarande föreningslagen. Kooperationsutredningen lade då ett förslag om att fusionsplanen skulle godkännas även av föreningsstämman i den övertagande föreningen. Syftet med förslaget var att ge den föreningens medlemmar möjlighet att förhindra en betungande sammanslagning med en förening som var underlägsen på tillgångssidan.13 Kooperationsutredningen menade att en fusion mellan två föreningar kunde bli väl så ingripande i medlemmarnas möjligheter att få sina ekonomiska intressen tillgodosedda i den övertagande föreningen som i den överlåtande föreningen. Som exempel nämndes situationen att om den överlåtande föreningen hade en nedsliten produktionsapparat, som snart måste utrangeras, skulle fusionen innebära att ett större antal medlemmar utnyttjade den övertagande föreningens produktionskapacitet. Detta kunde medföra att den övertagande föreningens effektivitet, åtminstone kortsiktigt, sjönk, med risk för att en medlem fick lägre
13 Se SOU 1984:9 s. 271.
585
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
ersättning för sin medverkan i föreningen och att föreningens gottgörelser till medlemmarna påverkades negativt.14
Kooperationsutredningens förslag genomfördes inte. I förarbetena till den nuvarande föreningslagen sades att en fusion, från den övertagande föreningens synpunkt, är en affärstransaktion bland andra.15I senare lagstiftningsärenden har liknande bedömning gjorts, varvid har framhållits att en fusion inte i lika hög grad påverkar medlemmarnas rättigheter och status i en övertagande förening jämfört med en överlåtande förening.16
Det kan inte förnekas att en fusion ibland, för den övertagande föreningen, utgör enbart en affärstransaktion bland andra. I det enskilda fallet kan emellertid en fusion få mycket betydande konsekvenser även för medlemmarna i övertagande förening och det är därför inte orimligt att de har ett mera direkt inflytande över beslutet än de har i dag. Vårt förslag om fusionsvederlag innebär dessutom att en övertagande förening i samband med en fusion kan bli tvungen att betala ut medel till medlemmarna i den andra föreningen. Även detta talar för att medlemmarna i den övertagande föreningen bör ha större inflytande över fusionen. En sådan möjlighet finns också i såväl norsk som finsk föreningsrättslig lag och i aktiebolagslagen. Det berättigade intresset av att kunna utöva inflytande på fusionsbeslutet är dock betydligt mindre i den övertagande föreningen än i en överlåtande förening. Det bör därför inte finnas något generellt krav på ett stämmobeslut i den övertagande föreningen. För föreningsstämmans beslut i frågan bör i stället krävas att detta initieras av en viss andel bland föreningens röstberättigade. Motsvarande reglering i aktiebolagslagen är väl ägnad att överföras till föreningslagen.
Enligt vår mening bör alltså föreningslagen anpassas till vad som gäller enligt aktiebolagslagen i fråga om ägarnas godkännande av fusionsplanen. Detta innebär att röstberättigade som innehar minst fem procent av det totala antalet röster i övertagande bolag bör ha rätt att påkalla att frågan om godkännande av fusionsplanen prövas av föreningsstämman.
14 Se SOU 1984:9 s. 272 f. 15 Se prop. 1986/87:7 s. 231. 16 Se prop. 2005/06:150 s. 125 och prop. 2007/08:15 s. 79. I prop. 2005/06:150 s. 125 konstaterades att det finns anledning att se olika på minoritetsskyddet för medlemmar i en övertagande förening jämfört med medlemmar i en överlåtande förening. Det skyddsintresse som gör sig gällande för medlemmar i en övertagande förening sades vara svagare än för medlemmarna i överlåtande förening. Även i prop. 2007/08:15 s. 79 framhölls att en fusion inte kan anses vara lika ingripande för den övertagande föreningens medlemmar som för medlemmarna i en överlåtande förening.
586
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
Borgenärsskyddet
Förslag: Borgenärerna i samtliga föreningar som deltar i fusionen
ska underrättas om en förestående fusion. Även övertagande förenings borgenärer ska ha rätt att motsätta sig att fusionsplanen verkställs. Om revisorerna i yttrande över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för den övertagande föreningens borgenärer, ska dock dessa borgenärer inte behöva underrättas.
Enligt gällande rätt finns det, som tidigare har konstaterats, inga särskilda bestämmelser om skydd för den övertagande föreningens borgenärer. Dessa borgenärer ska således inte underrättas om fusionen och de har inte heller rätt att motsätta sig dess genomförande. Inte heller ska revisorna vid sin granskning uttala sig om eventuella risker för den övertagande föreningens borgenärer.
Frågan om borgenärsskyddsreglerna i föreningslagen bör ges ett vidare tillämpningsområde har diskuterats i tidigare förarbeten.17Det har då uttalats att frågan om bestämmelserna även ska skydda borgenärerna i övertagande förening bör ses mot bakgrund av de borgenärsskyddsbestämmelser som föreningslagen i övrigt innehåller. Vi har behandlat frågan om borgenärsskydd vid värdeöverföringar från en förening i avsnitt 14. Värdeöverföringar i samband med fusion omfattas dock inte av de föreslagna bestämmelserna.
De skäl som har angetts för att låta aktiebolagslagens borgenärsskyddsregler gälla även övertagande bolags borgenärer gör sig emellertid gällande även i fråga om ekonomiska föreningar. Således kan en övertagande förening genom övertagandet av de överlåtande föreningarnas skulder få en försämrad soliditet och likviditet, vilket kan påverka borgenärernas möjligheter att få betalning för sina fordringar. Behovet av borgenärsskyddsregler blir dessutom ännu större om det, som vi föreslagit, införs en möjlighet att som ett led i fusionen betala ut medel från den ena eller andra föreningen såsom fusionsvederlag. Exempelvis bör ett fusionsvederlag som ska betalas till medlemmarna i en överlåtande förening inte få försämra möjligheterna för den övertagande föreningens borgenärer att få betalt; i vart fall bör detta inte accepteras utan att dessa borgenärer får en möjlighet att invända mot fusionen.
17 Se prop. 2007/08:15 s. 74.
587
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
Föreningslagens regler bör därför innefatta ett visst skydd även för den övertagande föreningens borgenärer. En anpassning till vad som gäller för aktiebolag bör därför ske också i detta avseende. Utformningen av borgenärsskyddsreglerna i aktiebolagslagen framstår som väl lämpade även för ekonomiska föreningar. Regelverket bör därför utformas på följande sätt. En övertagande förening ska – precis som en överlåtande förening – underrätta sina borgenärer om fusionen. Bolagsverket ska kalla dessa borgenärer i samband med kallelseförfarandet. Borgenärerna ska ha rätt att motsätta sig fusionen. Någon skyldighet att underrätta en övertagande förenings borgenärer ska dock inte finnas om en revisor har uttalat att han eller hon inte har funnit att fusionen innebär någon fara för denna förenings borgenärer (jfr 23 kap.19 och 22 §§aktiebolagslagen). I så fall ska dessa borgenärer inte heller ha rätt att motsätta sig fusionen.
Revisorsgranskning
Förslag: Revisorsgranskningen av fusionsplanen ska även inne-
fatta en granskning av fusionsvederlaget och att grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. En revisor som granskar fusionsplanen ska vara auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
Mot bakgrund av våra förslag om att fusionsvederlag ska kunna utgå och om ökat borgenärsskydd bör revisorsgranskningen av fusionsplanen vara mer omfattande än vad som är fallet i dag.
Som tidigare har nämnts anser vi att revisorsyttrandet, i de fall då fusionsvederlag ska utgå, bör innefatta även ett uttalande om detta och om huruvida grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt. I yttrandet bör då också – på motsvarande sätt som är föreskrivet i 23 kap. 11 § första stycket aktiebolagslagen – anges vilka värderingsmetoder som har använts vid värderingen av föreningens tillgångar och skulder.
Vidare bör det vid en fusion genom absorption av yttrandet framgå om revisorn har funnit att fusionen medför fara för att borgenärerna i den övertagande föreningen inte ska få sina fordringar betalda (jfr 23 kap. 11 § andra stycket 1 aktiebolagslagen).
588
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
I aktiebolagslagen uppställs ett krav på att den revisor som granskar fusionsplanen ska vara auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Även i detta avseende bör föreningslagen anpassas efter aktiebolagslagen. Detta ligger väl i linje med vad vi har föreslagit om revision i ekonomiska föreningar (se avsnitt 11).
Skyddet för innehavare av särskilda rättigheter
Förslag: Det införs en rätt för innehavare av värdepapper med
särskilda rättigheter i överlåtande förening att få minst motsvarande rättigheter i den övertagande föreningen. Detta ska dock inte gälla om innehavaren enligt fusionsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av den övertagande föreningen.
Aktiebolagslagens bestämmelser om skydd för särskilda rättighetshavare har, som ovan nämnts, sitt ursprung i det tredje bolagsrättsliga direktivet. Detta direktiv är inte tillämpligt på ekonomiska föreningar. EU-rätten nödvändiggör alltså i och för sig inte att det införs en motsvarande bestämmelse i föreningslagen.
I ekonomiska föreningar utgörs de särskilda rättighetshavarna främst av innehavare av förlagsandelar. I föreningslagen sägs att det i fusionsplanen ska anges vilka rättigheter i den övertagande föreningen som ska tillkomma innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande förening eller vilka åtgärder som ska vidtas till förmån för innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter. Detta innebär dock inte utan vidare att innehavare av förlagsandelar efter fusionen har samma rättigheter i den övertagande föreningen som de hade i den överlåtande föreningen. Enligt vår mening finns det emellertid inget rimligt skäl att ge innehavare av särskilda rättigheter i en ekonomisk förening en mindre skyddad position än vad som är fallet i ett aktiebolag. Det bör därför i den nya föreningslagen tas in bestämmelser om att innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande förening ska ges minst motsvarande rättigheter i den övertagande föreningen. Bestämmelserna bör ges samma utformning som de motsvarande bestämmelserna i aktiebolagslagen.
589
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
Förenklat förfarande för fusion
Förslag: Vid fusion där alla medlemmar i samtliga deltagande
föreningar har undertecknat fusionsplanen ska det inte krävas vare sig att fusionsplanen registreras eller att den underställs föreningsstämmans beslut.
Det förenklade fusionsförfarande som aktiebolagslagen erbjuder och som har beskrivits ovan (se avsnitt 15.2.2), torde ha praktisk betydelse främst när de inblandade bolagen har en eller ett fåtal ägare. Så är vanligtvis inte fallet vid fusion mellan ekonomiska föreningar. Det har därför tidigare ansetts att nyttan av motsvarande bestämmelser om förenklat fusionsförfarande i föreningslagen är begränsad.18 Vi har i och för sig förståelse för denna synpunkt. Vid merparten av alla fusioner torde det vara lämpligast att fusionsplanen behandlas på föreningsstämman med de krav på visst kallelseförfarande som uppställs i lagen. Det kan dock förekomma fusioner mellan ekonomiska föreningar där ett förfarande av det slag som aktiebolagslagen tillåter skulle innebära en inte obetydlig förenkling; så blir i synnerhet fallet när det är fråga om fusioner mellan föreningar med få medlemmar. Med rätt utformning kan ett sådant förfarande bara ge fördelar för de berörda föreningarna och medlemmarna. Enligt vår mening bör därför även föreningslagen innehålla bestämmelser om ett förenklat fusionsförfarande.
De moment som, vid ett förenklat fusionsförfarande enligt aktiebolagslagen, får underlåtas är dels registreringen och kungörandet av fusionsplanen före bolagsstämmans beslut, dels bolagsstämmans behandling av fusionsplanen. Syftet med kravet på att fusionsplanen ska registreras och kungöras före bolagsstämmans beslut är att minoritetsaktieägare i det övertagande bolaget ska ges möjlighet att begära stämmoprövning av fusionsplanen.19 Om samtliga aktieägare har undertecknat fusionsplanen, finns det emellertid inget minoritetsintresse att skydda; samtliga aktieägare har ju redan genom sitt undertecknande av fusionsplanen ställt sig bakom den föreslagna fusionsplanen.
Enligt den nuvarande föreningslagen ska fusionsplanen underställas föreningsstämman i den eller de överlåtande föreningarna. Ett förenklat förfarande bör utformas så att ett sådant under-
18 Se Ds 2006:22 s. 92. 19 Se S. Andersson, S. Johansson, R. Skog, Aktiebolagslagen. En kommentar, Del III, s. 23:30.
590
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
ställande inte ska krävas om samtliga medlemmar i den eller de överlåtande föreningarna har undertecknat fusionsplanen. Vi har ovan föreslagit att en minoritet av de röstberättigade i den övertagande föreningen ska kunna påkalla stämmoprövning även i den föreningen. Det är naturligt att detta inte bör gälla om också samtliga medlemmar i den övertagande föreningen redan har undertecknat fusionsplanen.
Klandertalan
Bedömning: I föreningslagen bör inte tas in någon motsvarig-
het till aktiebolagslagens särskilda frist för klander av bolagsstämmobeslut om fusion.
Ett bolags- eller föreningsstämmobeslut ska normalt klandras inom tre månader från beslutet. I vissa angivna fall, då beslutet är behäftat med särskilt svåra brister – beslutet är en nullitet – kan klandertalan väckas även efter tremånadersfristens utgång. I aktiebolagslagen finns emellertid, som ovan har nämnts, en särskild bestämmelse som inskränker tiden för klandertalan mot bolagsstämmobeslut om fusion till sex månader från beslutet även i de s.k. nullitetsfallen. Aktiebolagslagens bestämmelse är föranledd av det tredje bolagsrättsliga direktivet. Detta direktiv är inte tillämpligt på ekonomiska föreningar. Det saknas enligt vår mening anledning att införa motsvarande bestämmelse i föreningslagen.
Fusion mellan olika associationsformer
Bedömning: Det bör inte införas några ytterligare möjligheter
att genomföra en fusion mellan en ekonomisk förening och ett företag av en annan associationsform.
I dag är det inte möjligt att genomföra en fusion mellan företag av olika associationsformer. Det enda undantaget är fusion mellan en moderförening och dess helägda dotteraktiebolag. För sådan fusion finns särskilda bestämmelser i 12 kap. föreningslagen, bestämmelser som enligt vår mening bör föras över till den nya föreningslagen. Bolagsverket har under vårt arbete upplyst att verket ibland får frågor om det är möjligt att fusionera olika associationsformer med
591
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
varandra, exempelvis så att en ekonomisk förening genom fusion går upp i ett aktiebolag.
Det kan finnas situationer då ett sådant förfarande skulle fylla ett både praktiskt och legitimt behov. Frågan om fusion mellan företag av olika associationsform rör dock principiella associationsrättsliga frågor som inte lämpligen bör behandlas inom ramen för ett uppdrag som enbart gäller lagstiftningen om ekonomiska föreningar.
15.3 Delning av ekonomisk förening
15.3.1 Gällande rätt
Såsom redan har nämnts innehåller föreningslagen inte några bestämmelser om delning av ekonomiska föreningar. Någon motsvarighet till aktiebolagslagens delningsinstitut finns således inte. I de fall då en ekonomisk förening vill dela upp sin verksamhet får detta ske med användande av befintliga regler i föreningslagen. Vill föreningen t.ex. upphöra med en del av sin verksamhet och föra över denna till en eller flera andra föreningar kan detta ske genom beslut på föreningsstämman att föreningen inte längre ska driva denna verksamhet. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan ett sådant beslut också förutsätta ett särskilt beslut om stadgeändring. Det går emellertid inte att inom ramen för ett sådant förfarande besluta om bildandet av en ny förening. Inte heller går det att inom ramen för förfarandet bestämma vilka som ska vara kvar som medlemmar i den gamla föreningen och vilka som eventuellt enbart ska vara medlemmar i en nybildad förening.
Om medlemmarna i stället vill föra över föreningens hela verksamhet till två eller flera andra befintliga föreningar, kan de besluta att föreningen ska gå i likvidation. De tillgångar som utskiftas till medlemmarna i samband med likvidationen kan sedan användas som insats i de andra föreningarna.
592
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
15.3.2 Huvuddragen i aktiebolagslagens delningsförfarande
Aktiebolagslagens regler om delning finns i 24 kap. Reglerna går tillbaka på EU:s sjätte bolagsdirektiv20 och påminner i stora delar om reglerna om fusion i 23 kap. aktiebolagslagen. Av 24 kap. 1 § aktiebolagslagen framgår att ett aktiebolag kan delas genom att bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget. Lagen erbjuder två sätt att genomföra en delning. Det ena alternativet innebär att det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag. Det överlåtande bolaget upplöses då utan likvidation. Det andra alternativet innebär att en del av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses. Det eller de bolag som övertar tillgångar och skulder kan vara redan bildade bolag eller bolag som bildas genom delningen.
Den ersättning som ska betalas till aktieägarna i det överlåtande bolaget – delningsvederlaget – kan bestå av aktier i det eller de övertagande bolagen men kan även delvis utgöras av pengar (se 24 kap. 2 § aktiebolagslagen).
Delningsförfarandet inleds med att styrelserna för det överlåtande och det eller de övertagande bolagen upprättar en gemensam delningsplan. Om delningen innebär att ett eller flera av de övertagande bolagen ska bildas i samband med delningen, utgör delningsplanen stiftelseurkund för dessa bolag. Planen ska innehålla bl.a. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som ska överföras, med uppgift om verkligt värde. Av planen ska även framgå vilket delningsvederlag som ska lämnas. Delningsplanen ska granskas av en revisor (se 24 kap.7, 8 och 13 §§aktiebolagslagen).
Planen ska sedan ges in till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Uppgift om registreringen ska kungöras. Delningsplanen ska alltid underställas bolagsstämman i det överlåtande bolaget. Dessutom finns det en möjlighet för en aktieägarminoritet i ett övertagande bolag att begära att planen underställs även bolagsstämman i det bolaget. Ett beslut om godkännande av delningsplanen är giltigt om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman (se 24 kap.16–19 §§aktiebolagslagen).
20 ”Fissionsdirektivet”, se Rådets sjätte direktiv 82/891/EEG av den 17 december 1982 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om delning av aktiebolag.
593
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
När delningsplanen har blivit gällande i samtliga bolag, ska dessa underrätta sina kända borgenärer om delningsbeslutet. Det överlåtande bolaget ska därefter ansöka om tillstånd att verkställa delningsplanen. Ansökan görs hos Bolagsverket som utfärdar kallelse på bolagens borgenärer. Om ingen borgenär motsätter sig ansökan, ska Bolagsverket ge bolagen tillstånd att verkställa delningsplanen. I annat fall ska ärendet överlämnas till allmän domstols prövning. Om tillstånd till verkställande av delningsplanen meddelas, ska delningen registreras i aktiebolagsregistret (se 24 kap.20–27 §§aktiebolagslagen).
När en anmälan om delning har registrerats, inträder de rättsverkningar som anges i 24 kap. 28 § aktiebolagslagen; överlåtande bolags tillgångar och skulder förs över till det eller de övertagande bolagen, aktieägarna i det överlåtande bolaget blir aktieägare i övertagande bolag, överlåtande bolag, som ska upplösas genom delningen, anses upplöst och övertagande bolag, som ska bildas genom delningen, anses bildade.
Tabell 15.1 Antal ärenden hos Bolagsverket om delning av aktiebolag
År Totalt inkomna ärenden Avslutade ärenden 2010
21
22 13
2009 188 144 2008 88 81 2007 61 57 2006 27 27
15.3.3 Jämförelser med viss nordisk rätt
Finsk rätt
I den finska lagen om andelslag finns bestämmelser om delning som har flera grunddrag gemensamt med den svenska aktiebolagslagens bestämmelser om delning.
Således kan ett andelslag delas så att dess tillgångar och skulder helt eller delvis övergår till ett eller flera andelslag och det ursprungliga andelslagets medlemmar som delningsvederlag får andelar i det övertagande andelslaget. Delningsvederlaget får också bestå av pengar, annan egendom och åtaganden (se 17 kap. 1 § lagen om andelslag). Delningen kan verkställas antingen genom att det överlåtande (med
21 Per den 23 september 2010.
594
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
den terminologi som används i lagen om andelslag det ”ursprungliga”) andelslagets alla tillgångar och skulder övergår till två eller flera övertagande andelslag och det ursprungliga andelslaget upplöses, s.k. total delning, eller genom att en del av det ursprungliga andelslagets tillgångar och skulder övergår till ett eller flera övertagande andelslag, s.k. partiell delning. Delningen kan vidare ske genom överlåtelse till ett verksamt andelslag eller till ett andelslag som bildas i samband med delningen.
De deltagande andelslagens styrelser ska upprätta en delningsplan som ska revisorsgranskas. Planen ska anmälas för registrering och registermyndigheten ska utfärda kallelse på borgenärer. En sådan kallelse kan ersättas av ett särskilt förfarande om företagssanering i enlighet med lagen om företagssanering (se 17 kap. 8 § lagen om andelslag).
Beslut om delning fattas i det ursprungliga andelslaget av andelsstämman, medan beslutet i det övertagande andelslaget som huvudregel fattas av styrelsen. En medlemsminoritet i ett övertagande andelslag kan emellertid begära att beslutet även i detta andelslag ska fattas av andelsstämman. Sedan dessa beslut har fattats ska anmälan om verkställande av delningen göras till registermyndigheten. Om ingen borgenär har motsatt sig delningen, eller om borgenärerna enligt en domstols dom har fått betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar, ska registermyndigheten registrera delningen. I annat fall måste det andelslag vars borgenärer motsätter sig ansökan väcka en separat talan mot borgenärerna, med yrkande om fastställelse av att borgenärerna har fått betalning eller betryggande säkerhet för sin fordran.
Norsk rätt
Även den norska lagen om samvirkeforetak innehåller bestämmelser om delning (fisjon). Bestämmelserna påminner i stort om de finska reglerna och anger således (se 9 kap. 119 § lov om samvirkeforetak) att delning av ett samvirkeforetak kan ske genom att tillgångar och skulder överförs från en överlåtande förening (overdragande foretak) till en eller flera övertagande föreningar (overtakande foretak) och alla eller några av medlemmarna i det overdragande foretaket får medlemskap i ett eller flera av de overtakande foretaken. Delningen kan innebära antingen att det overdragande foretaket upphör att existera eller att det, när inte samtliga tillgångar och skulder överlåts, kan
595
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
fortleva. De overtakande foretaken kan vara tidigare existerande eller foretak som bildas genom delningen.
Beslutet om delning fattas av föreningsstämman (årsmötet). Delningsvederlag kan utgå. Styrelsen i det samvirkeforetak som ska delas ska upprätta en delningsplan. Om overtakande foretak är en befintlig förening, ska en gemensam delningsplan upprättas av föreningarnas styrelser. Registrering och kungörelse av delningsbeslutet ska ske, liksom kallelse på foretakens borgenärer. Om någon borgenär motsatt sig delningen, kan ärendet prövas av domstol.
Dansk rätt
Lagen om erhvervsdrivende virksomheder innehåller bestämmelser som möjliggör delning (spaltning), se 6 a kap. 21 b § i den lagen. Lagen anger att medlemmarna med den majoritet som krävs för stadgeändring kan fatta beslut om delning av en verksamhet för vilken begränsat ansvar gäller (jfr avsnitt 5.4 om uppdelningen av danska andelsselskab utifrån vilket ansvar för selskabets förpliktelser som medlemmarna har). Delningen kan genomföras på så sätt att verksamhetens samtliga tillgångar och skulder överförs till flera befintliga eller nybildade verksamheter mot att vederlag utges till den överförande föreningens medlemmar. Delning kan även ske genom att delar av tillgångarna och skulderna överförs till en eller flera andra, befintliga eller nybildade, selskab. Lagen ställer inte något krav på borgenärernas samtycke. Om ett av de deltagande selskabens borgenärer inte får sina intressen fullt tillgodosedda, svarar emellertid övriga deltagande verksamheter solidariskt för förpliktelserna gentemot borgenären (med vissa begränsningar).
15.3.4 Överväganden och bedömning
Bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om del-
ning av ekonomiska föreningar.
I Finland, Norge och Danmark, som samtliga är länder vars lagstiftning på det associationsrättsliga området ligger nära motsvarande svenska regler, finns bestämmelser om delning av ekonomiska föreningar. Motsvarande bestämmelser finns även i den svenska aktiebolagslagen. Vid införandet av regler om delning av aktiebolag an-
596
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
gavs i förarbetena att regler av sådant slag i många fall kan vara ändamålsenliga och utgöra ett naturligt komplement till fusionsreglerna. Det framhölls även att det finns särskilda regler av detta slag i flertalet andra europeiska länder, däribland Danmark, Norge och Finland.22 Det kan synas som att detta talar för att även den nya svenska föreningslagen bör innehålla bestämmelser om delning. Sådana särskilda bestämmelser skulle, kan det hävdas, bl.a. kunna förenkla vid olika omstruktureringar av ekonomiska föreningar.
Det har emellertid visat sig svårt att konkretisera det praktiska behovet av sådana särskilda regler. Vid de kontakter med olika företrädare för den svenska kooperationen som vi har haft har det inte i något fall, med det undantag vi återkommer till nedan, framkommit att bestämmelser om delning efterfrågas. Det har tvärtom, från såväl producent-, konsument- som nykooperationen, framhållits att befintliga bestämmelser i föreningslagen väl räcker till för att åstadkomma önskvärda förändringar. Vi har därför inte funnit att det finns något behov av att i den nya föreningslagen ta in bestämmelser om delning. Vi lämnar alltså inget förslag till bestämmelser om detta.
Det bör emellertid tilläggas att önskemål om delning inte sällan uppkommer i fråga om bostadsrättsföreningar. Vid våra kontakter med företrädare för centrala bostadsrättsorganisationer har det framgått att bostadsrättsföreningar ofta efterfrågar ett delningsförfarande. Exempelvis kan behov av delning uppkomma då en bostadsrättsförening består av dels fristående hus, dels flerfamiljshus och medlemmarna i den ena respektive andra typen av bostadsrättslägenhet har motstående intressen. Samarbetssvårigheter inom en förening kan också utgöra grund för önskemål om delning. Delning av bostadsrättsföreningar aktualiserar emellertid flera frågor av särskilt slag, några av dem av snarast fastighetsrättslig natur. Det har inte varit möjligt för oss att på den tid som har stått till vårt förfogande överväga dessa. Det kan emellertid finnas anledning för lagstiftaren att i annat sammanhang ta ställning till om bostadsrättslagen bör kompletteras med bestämmelser om delning.
22 Se prop. 2004/05:85 s. 483 f.
597
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
15.4 Likvidation
15.4.1 Våra tidigare överväganden
Vi har i delbetänkandet (SOU 2009:37) föreslagit förändringar i föreningslagens likvidationsbestämmelser, i syfte att förenkla förfarandet och minska föreningens administrativa bördor. Vårt förslag innehåller dels regler för att underlätta det nuvarande likvidationsförfarandet, dels regler om ett förenklat avvecklingsförfarande utan likvidation.
I detta betänkande tar vi inte upp de frågor som vi har behandlat i delbetänkandet. I det följande redovisar vi i stället de överväganden som vi har gjort i samband med översynen av övriga befintliga bestämmelser om likvidation.23
15.4.2 Gällande rätt
I en ekonomisk förening fattas beslut om likvidation av föreningsstämman. Till skillnad från aktiebolagslagen innehåller föreningslagen inte några särskilda bestämmelser om hur ett förslag till beslut om likvidation ska läggas fram för stämman eller vad ett sådant förslag ska innehålla. De bestämmelser som gäller för utformande av förslag till föreningsstämmans beslut i allmänhet ska därför tillämpas. För att ett beslut om likvidation ska vara giltigt krävs dock att samtliga röstberättigade har förenat sig om beslutet eller att detta har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. En förenings stadgar får innehålla strängare villkor (se 11 kap. 1 § föreningslagen).24 För beslut om tvångslikvidation (mer om detta begrepp i följande stycke) gäller att ett sådant beslut alltid kan fattas med enkel majoritet.
Förutom de bestämmelser som finns om likvidation på grund av föreningsstämmans beslut (”frivillig likvidation”) innehåller föreningslagen även bestämmelser om s.k. tvångslikvidation, dels efter beslut av Bolagsverket, dels efter beslut av allmän domstol. Sålunda föreskrivs i 11 kap. 3 § föreningslagen att om antalet föreningsmedlemmar går ned under tre ska styrelsen hänskjuta frågan om likvidation till föreningsstämman. Om inte det lägsta medlemsantalet återställs och
23 För en internationell jämförelse, se vårt delbetänkande SOU 2009:37 s. 179 ff. 24 I SOU 2009:37 har vi föreslagit ändringar i de nu angivna bestämmelserna.
598
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
stämman inte heller fattar beslut om likvidation, ska styrelsen hos rätten ansöka om att föreningen försätts i likvidation.25 Rätten ska besluta om likvidation om inte det lägsta medlemsantalet återställs under handläggningen vid tingsrätten. Därutöver ska, enligt 11 kap. 4 § föreningslagen, rätten besluta att en förening ska gå i likvidation om
• föreningen enligt stadgarna är skyldig att gå i likvidation,
• föreningens verksamhet drivs på ett sätt som uppenbarligen inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering har skett, eller
• fråga är om en medlemsfrämjande förening och föreningens tillgångar till övervägande del består av annat än andelar i andra ekonomiska föreningar.
Ytterligare bestämmelser om tvångslikvidation finns i 11 kap. 4 a § föreningslagen. Där sägs att Bolagsverket ska besluta om likvidation om föreningen inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan om vissa föreningsfunktionärer.
Enligt 11 kap. 2 § föreningslagen ska styrelsen genast till föreningsstämman hänskjuta frågan om föreningen ska gå i likvidation, om det på grund av inträffade förluster eller av annan orsak finns anledning att anta att föreningens ställning fortgående kommer att försämras så att föreningens skulder inte täcks av tillgångarna. Någon skyldighet för stämman att besluta att föreningen ska gå i likvidation finns dock inte och varken domstol eller Bolagsverket kan därför besluta om tvångslikvidation enbart på grund av föreningens ekonomiska situation. Föreningslagen innehåller således inte något krav motsvarande det som gäller för aktiebolag (se avsnitt 15.4.3) att ett bolag är likvidationspliktigt om viss del av aktiekapitalet har gått förlorad. Detta har i tidigare lagstiftningsärenden motiverats med att insatskapitalet i en ekonomisk förening i princip varierar och att det därför är svårt och utan mening med en generell regel om tvångslikvidation vid konstaterad förlust av hela eller delar av det inbetalda medlemskapitalet.26 I föreningslagen uppställs inte heller något krav på att en s.k. kontrollbalansräkning ska upprättas som underlag för styrelsens
25 Om det i lagen angivna handlingsmönstret inte följs, kan bl.a. styrelsens ledamöter bli personligen ansvariga för föreningens förpliktelser, se 11 kap. 3 § fjärde stycket föreningslagen. 26 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 440 och SOU 1949:17 s. 135.
599
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
t i
för
ett är föreningen upplöst (se 11 kap. 14 och 15 §§ fören-
ingslagen).
15.4.3 Aktiebolagslagens regler om likvidation
lik fortsatta agerande (jfr bestämmelserna om kontrollbalansräkning i 25 kap.13 och 14 §§aktiebolagslagen). Det har dock hävdats att en sådan ändå torde vara behövlig för att, när bestämmelserna i 11 kap. 2 § föreningslagen aktualiseras, fastställa det ekonomiska läge
eningen.27Beslut om likvidation ska registreras. Samtidigt med registreringen ska det förordnas en eller flera likvidatorer. När allmän domstol har beslutat om likvidation åligger det domstolen att förordna en likvidator. Bolagsverket ska förordna likvidator dels när verket har beslutat om likvidation, dels vid frivillig likvidation. Efter förordnandet träder likvidatorn in i styrelsens och den verkställande direktörens ställe. Likvidatorn ska avveckla föreningen. Ett viktigt led i denna avveckling är kallelsen på föreningens okända borgenärer (se 11 kap. 10 § föreningslagen); genom kallelsen bereds borgenärerna tillfälle att anmäla sina anspråk på föreningen. Så snart det kan ske ska likvidatorn förvandla föreningens egendom till pengar, vanligtvis genom försäljning på offentlig auktion. När tiden för kallelse på okända borgenärer har passerat, ska han eller hon skifta föreningens behållna tillgångar och, när uppdraget även i övrigt är fullgjort, avge slutredovisning för sin förvaltning. Denna slutredovisning ska granskas av revisor och därefter läggas fram på föreningsstämman. Så snart detta har sk
I aktiebolag fattas beslut om frivillig likvidation av bolagsstämman. Inför sådana beslut ska styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut. Förslaget ska innehålla bl.a. skälen för att bolaget ska gå i likvidation men även närmare detaljer om från vilken tidpunkt beslutet föreslås gälla och den beräknade skifteslikvidens storlek. Om likvidationsfrågan inte ska behandlas på årsstämman, måste dessutom vissa handlingar, däribland årsredovisning och revisionsberättelse, fogas till förslaget (se 25 kap.3 och 4 §§aktiebolagslagen). Bolagsstämmans beslut om
vidation ska genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret.
Ett beslut att ett bolag ska gå i likvidation kan även för aktiebolagens del komma i fråga efter beslut av Bolagsverket eller allmän domstol. Således innehåller 25 kap. 11 § aktiebolagslagen regler om
27 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 441.
600
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
är skyldigt att gå i
lik
i 1975 års aktiebolagslag som trädde i kraft den
1 j
g och att vissa justeringar får göras av det
eg
ollstämman, ska styrelsen upprätta en ny kontroll-
balansräkning. när Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation. En sådan skyldighet inträder om bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till Bolagsverket om behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor. Bolagsverket ska dessutom besluta om likvidation om bolaget inte gett in årsredovisning och revisionsberättelse och, i förekommande fall, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse inom elva månader från räkenskapsårets utgång. Allmän domstol ska besluta om likvidation om bolaget enligt bolagsordningen
vidation (se 25 kap. 12 § aktiebolagslagen).
Till skillnad från föreningslagen innehåller aktiebolagslagen, som ovan har berörts, utförliga regler om tvångslikvidation på grund av kapitalbrist. Dessa bestämmelser utgör ett principiellt betydelsefullt – om än kontroversiellt – moment i lagens kapitalskyddsbestämmelser. Bestämmelserna fick huvudsakligen sin nuvarande form genom ändringar
anuari 2002.28
Bestämmelserna, som finns i 25 kap.13–20 §§aktiebolagslagen, ålägger bolagets styrelse att upprätta och låta en revisor granska en kontrollbalansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet eller när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken har visat sig att bolaget saknar tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen. Utformningen av en kontrollbalansräkning preciseras närmare i lagen. Det sägs dock att den ska upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisnin
na kapitalets storlek.
Styrelsens fortsatta agerande i likvidationsfrågan är beroende av vad kontrollbalansräkningen utvisar. Om den utvisar att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, ska styrelsen snarast möjligt kalla till bolagsstämma för prövning av likvidationsfrågan (den första kontrollstämman). Om den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid denna stämma inte visar att det egna kapitalet vid tiden för stämman uppgick till minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte beslutat om likvidation, ska stämman inom åtta månader från den första kontrollstämman på nytt pröva likvidationsfrågan (den andra kontrollstämman). Inför den andra kontr
28 Se SOU 1999:36 och prop. 2000/01:150.
601
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
Om bolaget inte håller någon andra kontrollstämma inom rätt tid eller om den andra kontrollbalansräkningen inte har revisorsgranskats, ska allmän domstol besluta att bolaget ska gå i likvidation. Samma sak gäller om den andra kontrollbalansräkningen inte visar att det egna kapitalet vid tiden för den andra kontrollstämman var återställt och bolagsstämman inte beslutat om likvidation. Det åligger styrelsen att ansöka om likvidation hos tingsrätten.
Om styrelsen inte följer detta handlingsmönster, blir styrelseledamöterna under vissa förutsättningar personligen ansvariga för bolagets därefter uppkommande förpliktelser. Om styrelsen inte har upprättat och låtit revisor granska kontrollbalansräkning eller inte kallat till en första kontrollstämma, när detta krävs, svarar styrelsens ledamöter sålunda solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består. Samma sak gäller om styrelsen inte har ansökt om likvidation hos tingsrätten när det finns en skyldighet att göra det. Ett personligt ansvar föreligger även för den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på bolagets vägnar. Den som visar att han eller hon inte har varit försumlig kan dock undgå ansvar. – Även en aktieägare kan ådra sig ett personligt betalningsansvar. Så är fallet om han eller hon med vetskap om att bolaget är skyldigt att gå i likvidation på grund av kapitalbrist deltar i ett beslut att fortsätta bolagets verksamhet.
Tvångslikvidation kan i ett aktiebolag även aktualiseras vid s.k. majoritetsmissbruk. Enligt 25 kap. 21 § aktiebolagslagen kan allmän domstol på talan av en aktieägarminoritet besluta att bolaget ska gå i likvidation om en aktieägare genom att missbruka sitt inflytande i bolaget uppsåtligen har medverkat till en överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. För att bolaget ska tvingas gå i likvidation krävs dock att det finns särskilda skäl till det på grund av missbrukets långvarighet eller någon annan anledning. I stället för ett beslut om likvidation kan under vissa förutsättningar bolaget åläggas att lösa in de aktier som ägs av den eller de aktieägare som har väckt frågan om likvidation.
Handläggningen av likvidationsfrågan följer i stort sett samma mönster enligt aktiebolagslagen som enligt föreningslagen.
602
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
15.4.4 Överväganden och förslag
Styrelsens skyldighet att låta stämman pröva frågan om likvidation
Förslag: Styrelsen ska genast till föreningsstämman hänskjuta
frågan om föreningen ska gå i likvidation, om
1. det på grund av inträffade förluster eller av annan orsak finns
skäl att anta att föreningens ställning fortgående kommer att försämras så att föreningens skulder och avsättningar inte täcks av tillgångarna,
2. det annars råder betydande osäkerhet om föreningens ekono-
miska möjligheter att fortsätta sin verksamhet, eller
3. antalet medlemmar i föreningen under mer än en månad har
varit mindre än tre.
Den nuvarande föreningslagen innehåller, vad gäller kapitalbrist, endast en insufficiensregel (se avsnitt 15.4.2); vid misstanke om insufficiens (eller framtida insufficiens) är styrelsen skyldig att hänskjuta frågan om föreningen ska gå i likvidation till stämman. I övrigt saknar emellertid föreningslagen motsvarigheter till aktiebolagslagens utförliga bestämmelser om vad som gäller då en viss del av aktiekapitalet gått förlorad. Exempelvis finns inte någon skyldighet för föreningen att vid allvarlig kapitalbrist gå i likvidation. Inte heller har de styrelseledamöter som underlåter att se till att likvidationsfrågan hänskjuts till föreningsstämman något personligt ansvar motsvarande det personliga ansvar som styrelseledamöter i aktiebolag kan drabbas av. På sin höjd kan styrelseledamöter som inte har hänskjutit likvidationsfrågan till stämman bli skadeståndsskyldiga enligt föreningslagens allmänna regler om skadestånd.
Att driva en verksamhet vidare, trots stora kapitalförluster, är typiskt sett ekonomiskt ofördelaktigt och riskfyllt för både medlemmar och fordringsägare. Det är därför viktigt att regelverket är utformat så att det motverkar att förlustverksamhet drivs vidare utan eftertanke. Det kan därför hävdas att borgenärsintresset starkt talar för en betydande skärpning av de bestämmelser som i dag finns om hur en ekonomisk förening ska agera vid kapitalförlust, t.ex. genom att det införs bestämmelser motsvarande de bestämmelser som finns i 25 kap. aktiebolagslagen om tvångslikvidation och personligt ansvar vid kapitalbrist.
603
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
En fördel med aktiebolagslagens bestämmelser är att styrelsens handlingsplikt är mycket tydlig. Det detaljerade regelverket i 25 kap.13–20 §§aktiebolagslagen tillhandahåller ett klart handlingsmönster för styrelsen. Genom kravet på upprättande av en kontrollbalansräkning klarläggs bolagets ekonomiska ställning, vilket är en stor fördel vid de fortsatta överväganden som styrelsen och bolagsstämman måste göra. Likaså innebär det personliga ansvaret som är kopplat till styrelsens underlåtenhet att agera ett starkt påtryckningsmedel på styrelsen. Även om det finns inslag i aktiebolagslagens regelverk på detta område som kan diskuteras torde bestämmelser av detta slag ha en klart positiv betydelse för borgenärsskyddet.
Aktiebolagslagens bestämmelser går inte utan vidare att överföra till föreningslagen. I ett aktiebolag finns det ett registrerat aktiekapital, preciserat till ett visst belopp. Bolagets skyldighet att agera vid kapitalbrist bestäms genom en jämförelse mellan det faktiska egna kapitalet och det registrerade aktiekapitalet; om det faktiska egna kapitalet inte uppgår till minst hälften av det registrerade aktiekapitalet måste bolaget agera på visst sätt. För ekonomiska föreningar finns inget krav på att insatskapitalet ska vara av viss storlek; insatskapitalet i en ekonomisk förening kan i princip variera. Det finns alltså inget ”referensvärde” att mäta det egna kapitalet mot. Detta behöver i och för sig inte hindra att man tar in bestämmelser liknande de aktiebolagsrättsliga i föreningslagen. Bestämmelser om likvidationsskyldighet måste dock då i stället knytas till förekomsten av ett negativt eget kapital.
Den aktiebolagsrättsliga modellen ställer emellertid långtgående krav på styrelsen och bestämmelserna kan därför upplevas som betungande. En grundläggande strävan i vårt arbete har varit att inte utan mycket goda skäl lägga ytterligare administrativa bördor på föreningarna. Vinsterna med att införa bestämmelser av det slag som finns i aktiebolagslagen framstår inte som så stora att de står i proportion till de nya administrativa bördor som de skulle ge upphov till. Vår slutsats är därför att bestämmelser om kontrollbalansräkning, likvidationsskyldighet och personligt ansvar, motsvarande de som finns i aktiebolagslagen, inte bör tas in i föreningslagen.
Det är emellertid viktigt att medlemmarna i en ekonomisk förening som befinner sig i ekonomiska svårigheter får tillfälle att ta ställning till om föreningens verksamhet bör fortsätta. Den nuvarande bestämmelsen om skyldighet för styrelsen att i vissa situationer av detta slag kalla till stämma bör därför bestå och utvecklas. Liksom
604
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
i dag bör styrelsen vara skyldig att hänskjuta frågan om likvidation till stämman när det på grund av inträffade förluster eller av annan orsak finns skäl att anta att föreningens ställning fortgående kommer att försämras så att föreningens skulder och avsättningar inte täcks av tillgångarna. Styrelsen bör enligt vår mening ha samma skyldighet att hänskjuta frågan om likvidation till stämman om det annars råder betydande osäkerhet om föreningens ekonomiska möjligheter att fortsätta sin verksamhet. Vi bedömer att en sådan förändring också kan bidra till att förtydliga styrelsens ansvar för att uppmärksamma stämman på föreningens eventuella ekonomiska svårigheter.
En särskild fråga är vilket underlag som ska krävas när styrelsen respektive stämman tar ställning till föreningens ekonomiska ställning och framtidsutsikter. Som tidigare nämnts ställer aktiebolagslagen krav på en särskild kontrollbalansräkning. Vid upprättandet av en kontrollbalansräkning kan särskilda redovisningsregler tillämpas (se 25 kap. 14 § aktiebolagslagen). Det innebär att det egna kapitalet i kontrollbalansräkningen kan beräknas till ett högre värde än om vanliga redovisningsprinciper hade tillämpats. De särskilda redovisningsreglerna gör det möjligt att beakta förekommande övervärden i bolaget, något som kan vara av stor betydelse när det framräknade egna kapitalet ska jämföras med det registrerade aktiekapitalet. Med de bestämmelser som vi föreslår för ekonomiska föreningar kommer fokus emellertid inte att ligga på den exakta storleken av det egna kapitalet. Det centrala i bedömningen kommer att vara en prognos om i vilken utsträckning en ekonomisk negativ trend kommer att bestå, förvärras eller brytas. För en sådan bedömning har förekomsten av övervärden i föreningen inte lika stor betydelse. Bedömningen av föreningens ekonomiska framtidsutsikter bör därför enligt vår mening normalt kunna grundas på en värdering av föreningens tillgångar utförd enligt årsredovisningslagen, kompletterad med en analys av vilka förändringar i föreningens resultat som är att förvänta. Vi föreslår därför inte några bestämmelser om att det alltid måste upprättas en kontrollbalansräkning som underlag för styrelsens bedömning av föreningens ställning. Än mindre föreslår vi några avvikande redovisningsbestämmelser. Om styrelsen hänskjuter frågan om likvidation till stämman, är det emellertid rimligt att stämman bl.a. får uppgift om de förändringar i föreningens situation som har skett efter den senaste balansdagen. Vi återkommer till detta under nästa rubrik.
Liksom i dag bör styrelsen också vara skyldig att hänskjuta frågan om likvidation till stämman om antalet medlemmar är mindre än
605
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
tre. Enligt gällande rätt ska styrelsen göra detta ”snarast möjligt” sedan medlemsantalet har kommit att understiga tre. Det kan förekomma situationer då en förening endast mycket tillfälligt har färre än tre medlemmar och det kan antas att medlemsantalet kommer att återgå till en högre nivå inom mycket kort tid. Styrelsen bör därför ha en viss kortare tid till sitt förfogande innan den blir skyldig att kalla till stämma. Vi föreslår därför att styrelsen ska hänskjuta likvidationsfrågan till stämman om antalet medlemmar i föreningen under mer än en månad har varit mindre än tre. Efter utgången av denna frist bör styrelsen vara skyldig att agera genast.
Förslag till beslut om likvidation
Förslag: Det införs uttryckliga regler om skyldighet för styrelsen
eller, om förslag om likvidation väcks av någon annan, förslagsställaren att upprätta ett förslag till beslut som ska läggas fram för föreningsstämman. I lagen preciseras vilket innehåll förslaget ska ha.
Om styrelsen har hänskjutit frågan om likvidation till stämman på grund av föreningens ekonomiska förhållanden, ska till förslaget fogas en redogörelse, där föreningens ekonomiska framtidsutsikter belyses. Om föreningen har en revisor, ska det även bifogas ett yttrande från revisorn över styrelsens redogörelse.
I den nya lagen införs också bestämmelser om att vissa redovisningshandlingar ska fogas till förslaget.
Föreningslagen innehåller, som har nämnts i avsnitt 15.4.2, inte några särskilda regler om vad ett förslag till beslut om likvidation ska innehålla. Aktiebolagslagen innehåller däremot utförliga regler om det underlag som ska läggas fram inför ett sådant beslut. Det är enligt vår mening i styrelsens och medlemmarnas intresse att även föreningslagen innehåller mera precisa regler om det material som styrelsen ska tillhandahålla medlemmarna. Vi föreslår därför att det införs bestämmelser om upprättande av förslag till beslut och vad ett sådant förslag ska innehålla. Sådana bestämmelser kan lämpligen utformas med aktiebolagslagens bestämmelser som förlaga. Således bör förslaget till beslut ange skälen för att föreningen ska gå i likvidation, vilka alternativ till likvidation som finns, från vilken dag beslutet om likvidation föreslås gälla, den beräknade tidpunkten för
606
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
skifte, skifteslikvidens beräknade storlek och vem som föreslås till likvidator, om det finns ett sådant namnförslag.
Normalt är det styrelsen som sitter på den kompetens och information som krävs för att fatta ett välgrundat beslut. Det är naturligt att styrelsens kunskaper förmedlas till stämman. Detta kan lämpligen åstadkommas genom att styrelsen i samband med att den lämnar förslag till beslut också lämnar en redogörelse för föreningens ekonomiska framtidsutsikter. Om föreningen har en revisor, bör även hans eller hennes kompetens tas till vara. Till beslutsförslaget bör därför också fogas ett yttrande från revisorn över den redogörelse som styrelsen har avgett.
En fråga om likvidation på grund av befarad kapitalbrist ska, som vi har varit inne på ovan, genast hänskjutas till föreningsstämman. Detta innebär vanligen att frågan om likvidation inte kan vänta till dess att föreningen håller årsstämma. Vid årsstämman läggs årsredovisningen fram. För att säkerställa att medlemmarna får motsvarande information när frågan om likvidation tas upp på en annan stämma än årsstämma bör till förslaget till beslut fogas en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna. Styrelsen bör även, för att täcka upp den tidsperiod som har gått sedan årsredovisningen tillkom, lämna en redogörelse över händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning som har inträffat sedan årsredovisningen lämnades. Om föreningen har en revisor, bör han eller hon uttala sig om denna redogörelse och detta uttalande bör i så fall fogas till förslaget till beslut. Föreningslagens bestämmelser om detta bör lämpligen utformas med motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen som förlaga.
Tvångslikvidation efter beslut av Bolagsverket
Förslag: Bolagsverket ska besluta att en ekonomisk förening ska
gå i likvidation, om föreningen är skyldig att självmant ge in årsredovisning och, i förekommande fall, revisionsberättelse, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till Bolagsverket men inte har gjort detta inom elva månader från räkenskapsårets utgång.
Vidare ska Bolagsverket besluta att en förening ska gå i likvidation, om verket har förelagt föreningen att ge in årsredovisning och, i förekommande fall, revisionsberättelse, koncern-
607
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
redovisning och koncernrevisionsberättelse till verket men föreningen inte har gjort detta inom tre månader från den förelagda tidens utgång.
Redan enligt gällande rätt ska Bolagsverket besluta att en förening ska gå i likvidation om föreningen inte har anmält vissa föreningsfunktionärer för registrering, främst styrelseledamöter, verkställande direktör och särskilda delgivningsmottagare. Som en konsekvens av att det, enligt vårt förslag, inte längre ska uppställas något krav på att en ekonomisk förening ska ha en verkställande direktör (se avsnitt 10.3.6) bortfaller behovet av att kunna besluta om tvångslikvidation när uppgift om verkställande direktör saknas. Däremot bör den nya lagen, liksom den nuvarande, innehålla bestämmelser om att Bolagsverket ska besluta om likvidation, för det fall att föreningen inte har anmält styrelseledamöter eller, när en sådan krävs, en särskild delgivningsmottagare.
I aktiebolagslagen finns bestämmelser om att Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation om bolaget inte har gett in redovisnings- och revisionshandlingar till verket inom elva månader från räkenskapsårets utgång (se 25 kap. 11 § första stycket 2 aktiebolagslagen). Föreningslagen innehåller ingen motsvarighet till dessa bestämmelser. Det är endast ett mycket begränsat antal ekonomiska föreningar som är skyldiga att ge in sådana handlingar till Bolagsverket. Så är endast fallet beträffande föreningar som enligt 1 kap. 3 § årsredovisningslagen utgör större företag samt föreningar som är moderföretag i koncerner vilka, enligt samma paragraf, utgör större koncerner. Det kan emellertid förekomma att även dessa föreningar underlåter att ge in redovisnings- och revisionshandlingar till Bolagsverket. Behovet av ett effektivt påtryckningsmedel är i princip inte mindre än för aktiebolag av motsvarande slag. En bestämmelse motsvarande den som finns i aktiebolagslagen bör därför införas. – I sammanhanget kan anmärkas att årsredovisningslagen ger Bolagsverket ett särskilt påtryckningsmedel mot aktiebolag som inte ger in redovisningshandlingar i tid, nämligen bestämmelserna om förseningsavgifter i 8 kap. 5–11 § årsredovisningslagen. Vi har övervägt men inte funnit tillräcklig anledning att föreslå att dessa bestämmelser ska tillämpas även på ekonomiska föreningar.
Ekonomiska föreningar, som inte är skyldiga att självmant ge in redovisningshandlingar till verket, kan genom särskilt föreläggande från Bolagsverket åläggas att ändå göra detta (se 8 kap. 3 § årsredo-
608
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
visningslagen). Enligt uppgift från Bolagsverket förekommer det relativt frekvent att verket meddelar ett sådant föreläggande och att föreningen sedan inte följer detta. Underlåtenheten att följa föreläggandet torde ibland bero på att föreningen över huvud taget inte har upprättat någon årsredovisning Det är mot den bakgrunden viktigt att ett föreläggande av detta slag kan förenas med ett effektivt påtryckningsmedel. Den möjlighet som redan gällande lag ger att förena ett sådant föreläggande med vite (se 8 kap. 13 § årsredovisningslagen) synes inte tillräckligt effektiv. Bolagsverket bör därför ha möjlighet att besluta om likvidation av föreningen, om denna trots föreläggande inte ger in redovisningshandlingar till verket. Det framstår som rimligt att föreningen ges en tid om tre månader för att följa föreläggandet. Vi föreslår att det i lagen tas in bestämmelser av denna innebörd.
Tvångslikvidation efter beslut av allmän domstol
Förslag: Den tid som en förening har på sig att, när antalet med-
lemmar i föreningen har gått ned under tre, återställa medlemsantalet till minst tre förlängs från tre till sex månader.
Om styrelsen har tagit upp frågan om att föreningen ska gå i likvidation på grund av att antalet medlemmar i föreningen understiger tre och stämman inte beslutar om likvidation, är styrelsen skyldig att, om medlemsantalet efter tre månader fortfarande är mindre än tre ansöka hos rätten om likvidation. Om styrelsen inte gör detta blir ledamöterna solidariskt betalningsansvariga för de av föreningens förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsskyldigheten inträtt (se 11 kap. 3 § första och fjärde styckena föreningslagen).
Kravet på att en ekonomisk förening ska ha minst tre medlemmar är enligt vår mening av grundläggande betydelse och bör behållas (se avsnitt 7.5.1). Det bör därför inte vara möjligt att på sikt driva en näringsverksamhet vidare såsom ekonomisk förening, om antalet medlemmar är mindre än tre; i så fall bör någon annan företagsform väljas, t.ex. handelsbolaget. Om antalet medlemmar i en ekonomisk förening under en längre tid förblir lägre än tre, bör föreningen därför, liksom i dag, vara skyldig att gå i likvidation. Det är emellertid inte rimligt att likvidera en näringsverksamhet,
609
Upplösning av ekonomiska föreningar SOU 2010:90
som kanske i sig är framgångsrik och har förutsättningar att attrahera nya medlemmar, enbart därför att antalet medlemmar tillfälligt har gått ner under tre. De tre månader som föreningen i dag har på sig innan ansökan om likvidation måste göras framstår därför som något kort. En viss förlängning av tiden torde inte heller ha någon nämnvärd betydelse för borgenärsskyddet. Tidsfristen bör därför förlängas till sex månader. Det är också rimligt att styrelsen efter denna sexmånadersfrist har passerats har en viss kortare tid på sig att ge in ansökan till domstol. En tid om två veckor framstår som skälig för styrelsen att gemensamt kunna fatta beslut om och ge in ansökan om likvidation till domstol. Bestämmelserna bör därför ändras på så sätt att allmän domstol ska besluta att en förening ska gå i likvidation om antalet medlemmar i föreningen under mer än sex månader har varit mindre än tre. Styrelsen ska inom två veckor från utgången av sexmånadersfristen ansöka hos rätten om likvidation.
Vi återkommer i författningskommentaren till bestämmelserna om personligt betalningsansvar för styrelseledamöter m.fl. vid underlåtenhet att ansöka om likvidation m.m. när antalet medlemmar understiger tre.
I detta sammanhang har vi övervägt om prövningen av frågan om likvidation vid alltför lågt medlemsantal bör flyttas över från allmän domstol till Bolagsverket. Enligt vår mening kan emellertid prövningen i detta slag av ärenden innefatta bevisvärderingsfrågor och andra bedömningsfrågor som lämpligen bör göras av allmän domstol. Vi anser därför att den nuvarande ordningen bör behållas.
Det kan i sammanhanget anmärkas att en förening under vissa förutsättningar kan undgå tvångslikvidation genom att i stället på frivillig basis besluta om förenklad upplösning. De närmare förutsättningarna för en sådan avveckling av föreningen har behandlats i vårt delbetänkande.29 Om en förening hotas av tvångslikvidation på grund av att medlemsantalet understiger tre och de kvarvarande medlemmarna är ense om att föreningen bör avvecklas, torde de vanligen kunna genomföra avvecklingen genom en förenklad upplösning i stället för likvidation. Detta sätt att avveckla föreningen är i de flesta fall att föredra, eftersom det normalt är mindre kostsamt.
Föreningslagen innehåller också en bestämmelse om att en ekonomisk förening är skyldig att gå i likvidation om dess verksamhet drivs på ett sätt som uppenbarligen inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering skedde. Denna bestämmelse – som
29 Se SOU 2009:37 s. 187 f.
610
SOU 2010:90 Upplösning av ekonomiska föreningar
611
bl.a. innebär att en ekonomisk förening vars verksamhet inte längre är kooperativ kan tvingas i likvidation – bör föras över till den nya lagen. Detsamma gäller den tvångslikvidationsbestämmelse som särskilt tar sikte på s.k. medlemsfrämjande föreningar (jfr 11 kap. 4 § första stycket 2 och 3 i den nuvarande föreningslagen).
En särskild fråga är om de föreslagna nya bestämmelserna om ekonomiska föreningar med investerande medlemmar respektive ekonomiska föreningar med extern verksamhet ger anledning till kompletteringar av bestämmelserna om tvångslikvidation. Enligt vår bedömning är så inte fallet. En förening som vill utnyttja bestämmelserna om investerande medlemmar respektive bestämmelserna om extern verksamhet måste ta in bestämmelser om detta i sina stadgar. Detta skapar inte något behov av nya likvidationsbestämmelser. Lagen bör i och för sig tillhandahålla en sanktion mot föreningar som tar in investerande medlemmar eller bedriver sin huvudsakliga verksamhet externt utan stöd av stadgebestämmelser. I så fall kan man emellertid tillämpa den ovan nämnda bestämmelsen om att en förening är skyldig att gå i likvidation om dess verksamhet drivs på ett sätt som uppenbarligen inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering skedde.
16 Vissa frågor om dispens
16.1 Inledning
I föreningslagen finns en rad bestämmelser om att ”regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer” får besluta om dispens från lagens bestämmelser i olika avseenden. Regeringen har genom 26 § förordningen (1987:978) om ekonomiska föreningar överlämnat till Bolagsverket att fatta beslut av detta slag. Enligt 15 kap. 6 § första stycket föreningslagen får Bolagsverkets beslut i ärenden av detta slag överklagas till regeringen. Lagrådet förespråkade år 2007, i samband med tillkomsten av bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner, att uppgiften att pröva överklaganden i dessa ärenden flyttas över till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen sade sig inte ha någon annan uppfattning men ansåg att det fanns anledning att närmare precisera de materiella kriterierna för dispens.1
Vi har mot denna bakgrund fått i uppdrag att överväga dels vilka materiella kriterier som bör gälla för de olika slagen av dispens, dels vilka författningsändringar som krävs för att föra över överprövningen av dispensärenden till allmän förvaltningsdomstol. Vårt uppdrag gäller även de motsvarande bestämmelserna om dispens i aktiebolagslagen (2005:551).
16.2 Föreningslagens regler om dispens
Enligt 15 kap. 6 § första stycket föreningslagen får en myndighets beslut i tillståndsärenden enligt 6 kap. 3 och 4 §§, 8 kap. 3–5 §§ och 10 kap. 6 § femte stycket överklagas till regeringen. Dessa tillståndsärenden – som alltså prövas av Bolagsverket – avser följande situationer.
1 Se prop. 2007/08:15 s. 120 f.
613
Vissa frågor om dispens SOU 2010:90
16.2.1 Dispens från skyldigheten att utse verkställande direktör
Enligt 6 kap. 3 § föreningslagen är en förening skyldig att utse en verkställande direktör om antalet anställda i föreningen under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock, om det finns särskilda skäl, ge dispens från denna skyldighet. Detta dispenskrav berörs här endast kortfattat, eftersom vi i detta betänkande föreslår att skyldigheten att ha verkställande direktör ska avskaffas (se avsnitt 10.3.6).
16.2.2 Dispens från bosättningskravet
I 6 kap. 4 § föreningslagen föreskrivs att den verkställande direktören och minst halva antalet styrelseledamöter i en ekonomisk förening ska vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i särskilda fall tillåta annat, t.ex. att fler än hälften av styrelseledamöterna är bosatta utanför EES. Vidare uppställs det i 8 kap. 3 § första stycket föreningslagen ett krav på att revisorer som inte är auktoriserade eller godkända som huvudregel ska vara bosatta inom EES. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock i särskilda fall tillåta annat.
Också dessa dispenskrav berörs här endast kortfattat, eftersom vi i vårt delbetänkande har föreslagit att det i fortsättningen inte ska finnas några bosättningskrav av de angivna slagen i föreningslagen.
16.2.3 Dispens från krav på auktoriserad revisor eller godkänd revisor med revisorsexamen
En ekonomisk förening ska enligt gällande rätt alltid ha minst en revisor (se 8 kap. 1 § föreningslagen). Det är dock endast vissa större ekonomiska föreningar som måste ha en kvalificerad revisor, dvs. en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen. Det gäller de ekonomiska föreningar som uppfyller mer än ett av vissa villkor avseende antal anställda, balansomslutning och nettoomsättning (se 8 kap. 5 § första och tredje styckena föreningslagen).
614
SOU 2010:90 Vissa frågor om dispens
Enligt 8 kap. 5 § andra stycket föreningslagen kan emellertid regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tillåta att en ekonomisk förening, som enligt lag måste ha en auktoriserad revisor eller godkänd revisor med revisorsexamen, i stället utser annan godkänd revisor till revisor i föreningen. Ett sådant beslut gäller i högst fem år. Denna dispensmöjlighet har i förarbetena motiverats på följande sätt.2
Reglerna i första stycket kan medföra att en godkänd revisor som under en följd av år har anlitats av en förening blir obehörig, om föreningen expanderar så att gränsvärdena i första stycket överskrids. Denna effekt kan vara mindre lämplig, om revisorn har en sådan erfarenhet och ett sådant kunnande i revisionsfrågor att han i och för sig måste anses kapabel att handha revisionen även i fortsättningen. Mot denna bakgrund föreskrivs i andra stycket att en förening som enligt första stycket är skyldig att ha en auktoriserad revisor kan få tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i stället anlita en godkänd revisor.
Enligt uppgift från Bolagsverket förekommer det endast sällan att ekonomiska föreningar begär dispens enligt denna bestämmelse. Under den senaste femårsperioden har det inte kommit in något sådant ärende till Bolagsverket. I de fall där dispens har begärts har Bolagsverket prövat hur revisorn dittills har skött sitt uppdrag och vilka kvalifikationer som han eller hon i övrigt har, inklusive en kontroll av vilka andra uppdrag revisorn har och en kontroll med Revisorsnämnden och FARSRS (numera Far). Bolagsverket har även använt annan tillgänglig information, exempelvis uppgifter från lokala samarbetsorganisationer för revisorer. Den aktuella revisorn har beretts tillfälle att yttra sig över verkets beslutsunderlag.
Om en kooperativ centralorganisation tillhandahåller revisorstjänster till sina medlemsföreningar, kan också organisationen utses till revisorsorgan i medlemsföreningen (se 8 kap. 4 § första stycket föreningslagen). Efter tillstånd från regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, enligt 8 kap. 4 § andra stycket föreningslagen, en sådan organisation eller juridisk person utses till revisorsorgan även i de större ekonomiska föreningar som måste ha en auktoriserad revisor eller godkänd revisor med revisorsexamen, även om det innebär att revisionen därmed inte kommer att förrättas av någon sådan revisor. Ett sådant tillstånd får dock ges
2 Se prop. 1986/87:7 s. 152.
615
Vissa frågor om dispens SOU 2010:90
enbart om det finns särskilda skäl. I förarbetena har skälen för denna dispensmöjlighet angetts på följande sätt.3
Som tidigare nämnts innebar 1980 års ändringar i FL bl.a. att det skall finnas auktoriserad revisor i större föreningar. Detta krav skulle emellertid kunna medföra vissa komplikationer i fråga om möjligheten att utse revisionsorgan inom kooperationen till revisor. För att undgå svårigheter härvidlag infördes därför samtidigt en dispensmöjlighet när det gäller kravet att den huvudansvarige i ett revisionsorgan skall vara auktoriserad revisor. /…/ Det bör understrykas att revisionsorganets och den huvudansvariges kvalifikationer och kompetens måste prövas noga i varje enskilt fall och att dispensmöjligheten inte heller får utnyttjas så att internrevisorer anlitas för extern revision.
Enligt Bolagsverket är det inte ovanligt att föreningar inom konsumentkooperationen och bostadsrättskooperationen begär tillstånd enligt 8 kap. 4 § andra stycket föreningslagen. Bolagsverket meddelar regelmässigt tillstånd.
Tabell 16.1 Antal ärenden hos Bolagsverket enligt 8 kap. 4 § föreningslagen
Årtal Ärenden enligt 8 kap. 4 § föreningslagen 2005 1 2006 21 2007 11 2008 20 2009 0
16.2.4 Dispens avseende kravet på avsättning till reservfonden, m.m.
I 10 kap. 6 § första och andra styckena föreningslagen finns bestämmelser om obligatorisk avsättning till reservfonden i vissa fall. Vidare finns det i tredje stycket av samma paragraf bestämmelser om att reservfondens medel endast får användas för förlusttäckning. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan dock ge dispens, helt eller delvis, om det finns synnerliga skäl med hänsyn till arten av föreningsverksamheten och övriga omständigheter.
Det är, enligt Bolagsverket, ganska ovanligt att dispens begärs i frågor som rör reservfonden. Under den senaste femårsperioden har
3 Se prop. 1986/87:7 s. 150 f.
616
SOU 2010:90 Vissa frågor om dispens
endast en ansökan om dispens kommit in till verket. Ansökan avsåg tillstånd att minska reservfonden för utbetalning till medlemmarna. Ansökan beviljades.4
16.2.5 Övriga dispensärenden
Föreningslagen innehåller även några andra liknande dispensbestämmelser. Till dessa är dock inte knutna några bestämmelser om överklagande av Bolagsverkets beslut. Av allmänna principer torde dock följa att även beslut i dessa ärenden – i vart fall beslut att inte ge dispens – kan överklagas till regeringen.
Enligt 3 kap. 4 § andra stycket föreningslagen får det sålunda i stadgarna bestämmas att en medlem inte får säga upp sig till utträde förrän efter viss tid, högst två år, från inträdet. Tidsfristen för uppsägning kan förlängas till fem år, om registreringsmyndigheten (Bolagsverket) medger det.
Vidare gäller ett visst bosättningskrav för firmatecknare enligt 6 kap. 11 § andra stycket föreningslagen. Bolagsverket kan medge dispens från kravet på bosättning inom EES om det finns särskilda skäl.
16.3 Aktiebolagslagens regler om dispens
Också aktiebolagslagen innehåller bestämmelser om att Bolagsverket kan meddela olika slag av tillståndsbeslut. Enligt 31 kap. 1 § aktiebolagslagen får Bolagsverkets beslut i tillståndsärenden enligt 2 kap. 1 § tredje stycket, 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket samt 9 kap. 15 § samma lag överklagas till regeringen.
16.3.1 Dispens från bosättningskravet, m.m.
I 2 kap. 1 § aktiebolagslagen uppställs vissa krav på de personer som bildar ett aktiebolag (stiftare), bl.a. krav på bosättning inom EES. Bolagsverket kan ge dispens från dessa krav. Lagen innehåller vidare krav på att vissa bolagsfunktionärer ska vara bosatta inom EES. Kraven avser styrelseledamöter, verkställande direktör och firmatecknare (se 8 kap. 9, 30 och 37 §§). Bolagsverket kan även
4 Bolagsverkets beslut den 7 december 2009 i ärende nr AD 32-1728/2009.
617
Vissa frågor om dispens SOU 2010:90
här ge dispens. Dessa dispenskrav berörs här endast kortfattat, eftersom Utredningen om ett enklare aktiebolag i SOU 2009:34 har föreslagit att bosättningskraven ska tas bort (se avsnitt 16.4.1).
16.3.2 Dispens från krav på auktoriserad eller godkänd revisor med examen
Bestämmelserna i 8 kap. 5 § föreningslagen om att det i vissa fall måste finnas minst en auktoriserad revisor eller godkänd revisor med revisorsexamen har en viss motsvarighet i 9 kap.13 och 14 §§aktiebolagslagen. Enligt dessa paragrafer ska vissa större aktiebolag ha en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen. Bolagsverket kan emellertid enligt 9 kap. 15 § aktiebolagslagen besluta att bolaget i stället får utse viss annan godkänd revisor. Ett sådant tillstånd gäller i högst fem år.
Skälen för att ge tillstånd i dessa fall är desamma som för tillstånd enligt 8 kap. 5 § föreningslagen. Bolagsverket gör vid sin prövning en särskild kontroll av den godkände revisorns erfarenhet och av hur han eller hon har skött sitt uppdrag. Prövningen sker på samma sätt som i fråga om ekonomiska föreningar (se avsnitt 16.2.3). Det kontrolleras också i vilken utsträckning som de bolag där revisorn har varit verksam har avgett årsredovisning i tid.
Tabell 16.2 Antal ärenden hos Bolagsverket enligt 9 kap. 15 §
År Ärenden enligt 9 kap. 15 § ABL 2005 21 2006 21 2007 13 2008 28 2009 14
618
SOU 2010:90 Vissa frågor om dispens
ra förslag i
dessa avseenden.
Dispens avseende kravet på avsättning till reservfonden, m.m.
16.4 Överväganden och förslag
16.4.1 Vilka bestämmelser om dispens i föreningslagen kan komma att avskaffas?
Vi har dels i detta betänkande, dels i vårt delbetänkande lagt fram förslag som innebär att en del dispensbestämmelser ska avskaffas.
Dispens från skyldigheten att utse verkställande direktör
Vi har i avsnitt 10.3.6 föreslagit att kravet på att vissa större föreningar ska utse en verkställande direktör ska avskaffas. Därmed kommer det inte heller att behövas några dispensbestämmelser i denna del.
Dispens från bosättningskravet
I dag måste bl.a. styrelseledamöter, verkställande direktör samt revisorer som inte är auktoriserade eller godkända vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vi har i delbetänkandet Enklare beslutsfattande i ekonomiska föreningar föreslagit att dessa bosättningskrav ska avskaffas.5 På motsvarande sätt har Utredningen om ett enklare aktiebolag föreslagit att bosättningskraven i aktiebolagslagen avskaffas såvitt gäller stiftare, styrelseledamöter, verkställande direktör och firmatecknare.6 Om dessa förslag genomförs, fordras det inte heller några anknytande dispensbestämmelser. Vi lägger därför inte fram någ
I avsnitt 14.5.8 har vi föreslagit att skyldigheten att avsätta viss del av föreningens överskott till reservfonden ska avskaffas. Som en följd av detta kommer det inte heller att behövas några motsvarande regler om dispens. Också vårt förslag innehåller emellertid vissa bestämmelser om hur reservfonden får användas. Det aktualiserar bl.a. frågan om reservfonden får användas för annat än förlusttäck-
5 Se SOU 2009:37 s. 212 f. 6 Se SOU 2009:34 s. 226 f.
619
Vissa frågor om dispens SOU 2010:90
rande bör vara möjligt att ge dispens från dessa
bestämmelser.
16.4.2 melser bör finnas kvar och hur bör
de vara utformade?
vet på auktoriserad revisor eller godkänd revisor med
revisorsexamen ning, något som i dag kan ske endast efter dispens från Bolagsverket. Vi återkommer i avsnitt 16.4.2 till frågan i vilken utsträckning det fortfa
Vilka dispensbestäm
Dispens från kra
Förslag: Bolagsverket ska även i fortsättningen kunna tillåta att
en ekonomisk förening, som enligt lagen ska ha en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, i stället får utse en viss annan godkänd revisor. Ett sådant beslut ska endast kunna avse den som redan är revisor i bolaget. Tillstånd ska ges om det i det enskilda fallet framstår som olämpligt att byta revisor och den föreslagna revisorn har den kompetens och särskilda erfarenhet som krävs för att fullgöra uppdraget.
Vi har i avsnitt 11 föreslagit långtgående förändringar i bestämmelserna om revision av ekonomiska föreningar. Således ska, enligt vårt förslag, en ekonomisk förening vara skyldig att ha en revisor endast om föreningen är av viss storlek, såvitt gäller antal anställda, redovisad balansomslutning och redovisad nettoomsättning. Om en revisor utses, ska han eller hon dock alltid vara auktoriserad eller godkänd revisor. Som en följd av detta föreslår vi också att den särskilda möjlighet som 8 kap. 4 § föreningslagen i dag ger att utse en centralorganisation till revisor tas bort. De förändringar som vi har föreslagit får konsekvenser även för bestämmelserna om i vilka situatio
sin betydelse. Någon sådan dispens-
bes
a fallet
om föreningen uppfyller minst två av följande tre kriterier;
ner Bolagsverket kan meddela dispens.
En följd av att möjligheten att utse en centralorganisation till revisor tas bort är givetvis att den särskilda dispensbestämmelsen i 8 kap. 4 § föreningslagen förlorar
tämmelse föreslås alltså inte. I avsnitt 11.2.2 (under rubriken ”Krav på särskilt kvalificerad revisor”) har vi också föreslagit att det ska finnas minst en ”särskilt kvalificerad” revisor i föreningen, dvs. en auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen. Så ska var
620
SOU 2010:90 Vissa frågor om dispens
1. medeltalet anställda i föreningen har under vart och ett av de två
senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
2. föreningens redovisade balansomslutning har för vart och ett av
de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor, och
3. föreningens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av
de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor.
Detta förslag motsvarar i sak bestämmelserna i 8 kap. 5 § i den nuvarande föreningslagen (jfr de snarlika bestämmelserna i 9 kap.13 och 14 §§aktiebolagslagen). Som har framgått av avsnitt 16.2.3 kan Bolagsverket i dag medge att det, i stället för en auktoriserad eller godkänd revisor med revisorsexamen, utses en annan godkänd revisor för en tid av högst fem år. Syftet med denna bestämmelse är främst att lösa det problem som kan uppkomma när en expanderande förening som hittills har haft en godkänd revisor, som saknar revisorsexamen men har god kännedom om föreningens förhållanden, enligt lag är skyldig att anlita en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor med revisorsexamen. Enligt vår mening bör den nuvarande dispensmöjligheten finnas kvar. Bolagsverkets beslut bör emellertid i fortsättningen överklagas till allmän förvaltningsdomstol i stället för till regeringen (se avsnitt 16.5). För att ge förutsättningar för en sådan domstolsprövning bör kriterierna för när dispens kan ges klarläggas i lagtexten. Kriterierna bör i huvudsak motsvara det som hittills har uttryckts i lagens förarbeten. Dispens bör sålunda kunna ges endast om beslutet rör en godkänd revisor som redan är revisor i föreningen och det med hänsyn till hans eller hennes kompetens och särskilda erfarenhet av föreningen framstår som olämpligt att utse en annan revisor.
Dispens från bestämmelserna om reservfonden
Bedömning: Det bör inte finnas någon möjlighet att få dispens
från bestämmelserna om på vilket sätt reservfonden får tas i anspråk.
621
Vissa frågor om dispens SOU 2010:90
Vi har i avsnitt 14.5.8 föreslagit att kravet på obligatorisk avsättning till reservfonden av viss del av föreningens överskott ska avskaffas. Behovet av dispens från detta krav faller därmed bort. Enligt vårt förslag ska dock avsättning fortfarande ske i vissa fall, med det belopp som
• medlem vid avgång ur föreningen inte får tillbaka av sina medlemsinsatser,
• förlagsandelsinnehavare inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats, och
• enligt stadgarna ska avsättas till reservfonden.
Frågan är då om det finns något behov av att kunna ge dispens från dessa bestämmelser. Vi har inte kunnat se något sådant behov.
Enligt den nuvarande föreningslagen får reservfonden användas enbart för förlusttäckning. Lagen medger dock att dispens ges från denna bestämmelse. Som ovan har nämnts har det också någon gång förekommit att en ekonomisk förening har fått tillstånd att sätta ned reservfonden för utbetalning till medlemmarna. Det synes alltså finnas ett visst praktiskt behov av att i enstaka situationer kunna frångå bestämmelsen, t.ex. när en förening vill dra ner avsevärt på verksamheten och det därför inte längre framstår som rimligt att ett stort kapital är bundet i reservfonden. Vi är emellertid inte övertygade om att en dispensbestämmelse av nuvarande slag är det bästa sättet att nå flexibilitet och borgenärsskydd som måste eftersträvas. Vi föreslår därför att den nuvarande dispensbestämmelsen avskaffas och att – som vi redan har varit inne på i avsnitt 14.5.8 – borgenärsskyddet i stället upprätthålls genom bestämmelser motsvarande de som finns i 20 kap. 35 § aktiebolagslagen om minskning av reservfonden.
Dispens avseende tiden för uppsägning
Bedömning: Den nuvarande möjligheten att med Bolagsverkets
medgivande i stadgarna bestämma att en medlem får säga upp sig till utträde först efter fem år bör inte föras över till den nya lagen.
622
SOU 2010:90 Vissa frågor om dispens
slag.
En medlem har i princip rätt att när som helst säga upp sig till utträde ur en ekonomisk förening. Enligt 3 kap. 4 § föreningslagen får emellertid en ekonomisk förening i sina stadgar bestämma att en medlem får säga upp sig till utträde först viss tid, högst två år, från inträdet. Tvåårsfristen får, med Bolagsverkets medgivande, förlängas till fem år. Bestämmelsen om att Bolagsverket kan förlänga fristen går tillbaka på 1911 års föreningslag. Ett skäl till bestämmelsen har varit att en fri utträdesrätt kan innebära en fara för föreningar med större anläggningar, där en plötslig nedgång av medlemsantalet inte är önskvärd. Möjligheten till stadgebestämmelse om längre bundenhet till föreningen torde främst vara aktuell för centralorganisationer för andra ekonomiska föreningar.7 Möjligheten har emellertid inte kommit till användning vid mer än något enstaka tillfälle under de senaste femton åren och synes alltså numera ha mycket liten praktiskt betydelse. Vi föreslår att den tas bort. En sådan lagändring påverkar inte giltigheten av redan meddelade dispensbeslut av detta
16.4.3 Utformningen av aktiebolagslagens dispensbestämmelser
Förslag: I lagen preciseras förutsättningarna för tillstånd att i
aktiebolag, som ska ha en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, utse annan godkänd revisor till revisor. Tillstånd ska ges om beslutet avser den som redan är revisor i bolaget och det i det enskilda fallet framstår som olämpligt att byta revisor samt han eller hon har den kompetens och särskilda erfarenhet som krävs för att fullgöra uppdraget.
Som framgått av avsnitt 16.3.2 innehåller aktiebolagslagen en motsvarighet till föreningslagens bestämmelse att Bolagsverket i vissa fall kan meddela dispens från kravet på att vissa större associationer ska ha en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen. För aktiebolagens del begärs sådan dispens i genomsnitt i ungefär tjugo ärenden årligen. De skäl som har redovisats i avsnitt 16.4.2 i fråga om dispens från kravet på auktoriserad revisor eller godkänd revisor med revisorsexamen i ekonomiska föreningar gör sig gällande med samma styrka för aktiebolag. Vi före-
7 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 139.
623
Vissa frågor om dispens SOU 2010:90
624
slår därför att dispens ska ges om 1. beslutet rör en godkänd revisor som redan är revisor i förening, 2. det i det enskilda fallet framstår som olämpligt att byta revisor, och 3. revisorn har den särskilda kompetens och erfarenhet som krävs för uppdraget.
16.5 Bolagsverkets beslut ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol
Förslag: Bolagsverkets beslut i ärenden som avser dispens från
kravet på auktoriserad revisor m.m. ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från beslutets dag.
I enlighet med utredningens direktiv föreslår vi att överprövningen av Bolagsverkets beslut flyttas från regeringen till allmän förvaltningsdomstol.
En särskild fråga i detta sammanhang är vilken överklagandetid som ska gälla. Någon särskild tidsfrist för överklagande till regeringen anges inte i vare sig föreningslagen eller aktiebolagslagen. Därmed är det förvaltningslagens (1986:223) allmänna bestämmelser om tid för överklagande som ska tillämpas. Enligt 23 § andra stycket förvaltningslagen ska ett överklagande ha kommit in tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Bolagsverkets beslut i registreringsärenden och vissa andra tillståndsärenden ska däremot överklagas inom två månader från beslutets dag (se 15 kap. 6 § andra stycket föreningslagen och 31 kap. 2 § aktiebolagslagen).
Enligt vår bedömning bör överklagandetiden i de nu aktuella ärendena anpassas till vad som gäller i registreringsärenden och vissa andra tillståndsärenden hos Bolagsverket. Tidsfristen för att överklaga verkets beslut i en fråga om dispens bör därför vara två månader från beslutets dag.
17 Avveckling av lagen om medlemsbanker
17.1 Inledning
I lagen (1995:1570) om medlemsbanker finns bestämmelser om en särskild associationsform, medlemsbanker. En medlemsbank är ett kooperativt företag som uppvisar betydande likheter med en ekonomisk förening. Lagen om medlemsbanker innehåller en i princip uttömmande civilrättslig reglering av medlemsbanker, en reglering som dock i flera avseenden bygger på föreningslagens bestämmelser.
De senaste årens lagstiftningsarbete när det gäller finansiella företag har varit inriktat på att samla särskilda associationsrättsliga bestämmelser i lagen om bank- och finansieringsrörelse men i övrigt låta den allmänna associationsrättsliga lagstiftningen vara tillämplig på finansiella företag. Så har exempelvis skett med bankaktiebolag och kreditmarknadsföreningar.
Vi har fått i uppdrag att lägga fram förslag om en avveckling av lagen om medlemsbanker och att lämna förslag till särskilda associationsrättsliga bestämmelser om medlemsbanker i lagen om bank- och finansieringsrörelse. I anslutning därtill ska vi även lämna de övriga författningsförslag som är nödvändiga om lagen om medlemsbanker upphävs.
17.2 Gällande rätt
Finansiell verksamhet i föreningsform har lång tradition i landet. Föreningsbanker har sina rötter i jordbrukskassorna som startades av jordbrukare år 1915, med syftet att genom samverkan skapa en egen kreditinstitution som jämnade ut sparandeöverskott och kreditbehov inom jordbruksrörelsen. I början bedrevs verksamheten i ekonomiska föreningar och vände sig enbart till lantbrukare men år 1969
625
Avveckling av lagen om medlemsbanker SOU 2010:90
öppnades möjligheter för jordbrukskassor att vända sig till andra kundgrupper.1
Av 1 kap. 2 § lagen om medlemsbanker framgår att en medlemsbank är en ekonomisk förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva bankverksamhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda bankens tjänster som insättare eller på annat sätt. Lagen innehåller bestämmelser om hur en medlemsbank bildas och om dess organisation. Dessutom finns det associationsrättsliga bestämmelser om exempelvis återbetalning av medlemsinsatser, om revision, om fusion och om likvidation. Bestämmelser som rör tillstånd att driva bankrörelse och om den rörelse som en medlemsbank får driva samt andra bestämmelser som är gemensamma för bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker finns i lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Lagen om medlemsbanker innehåller dessutom särskilda bestämmelser om sådana europakooperativ enligt SCE-förordningen2 som har beviljats tillstånd att driva bankrörelse.
17.3 Överväganden och förslag
17.3.1 Utformningen av reglerna om medlemsbanker
Bedömning: Medlemsbanker bör i associationsrättsligt hänseen-
de regleras av bestämmelserna i den föreslagna nya föreningslagen. När det är motiverat med särregler för medlemsbanker, bör dessa tas in i lagen om bank- och finansieringsrörelse. Vägledande för bedömningen av när särbestämmelser ska ställas upp bör huvudsakligen vara den motsvarande regleringen för bankaktiebolag i lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Ett bankaktiebolag är ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse. Vissa bestämmelser om bankaktiebolag finns sedan den 1 juli 2004 i 10 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse. I associationsrättsligt hänseende regleras emellertid bankaktiebolagen av aktiebolagslagen – till vilken lagen om bank- och finansieringsrörelse hänvisar – kompletterad av ett mindre antal särbestämmelser i lagen om bank- och finansieringsrörelse. Utgångspunkten för de
1 Se prop. 1995/96:74 s. 108 f. 2 Rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar.
626
SOU 2010:90 Avveckling av lagen om medlemsbanker
överväganden som gjordes när denna reglering tillkom var att aktiebolagslagens bestämmelser var tillräckliga för att skydda aktietecknare, aktieägare och borgenärer i allmänhet. Motiven för att ändå i vissa avseenden ha särskilda associationsrättsliga bestämmelser var av olika slag. Till en del motiverades särbestämmelserna av bankaktiebolagens särställning, dvs. deras betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet och det faktum att de står under Finansinspektionens tillsyn.3
De associationsrättsliga reglerna för medlemsbanker överensstämmer i de flesta avseenden med föreningslagens bestämmelser. Detta är också naturligt. Medlemsbanker är i grunden kooperativa företag av samma slag som ekonomiska föreningar i allmänhet och principerna för den associationsrättsliga regleringen bör då också vara desamma. Likheterna mellan medlembankerna och ekonomiska föreningar i allmänhet är av samma slag som likheterna mellan bankaktiebolag och vanliga aktiebolag. Det framstår mot den bakgrunden som lämpligt att applicera den lagtekniska lösning som har valts för bankaktiebolagen – dvs. att aktiebolagslagen utgör grunden för regleringen och att de nödvändiga särbestämmelserna tas in i lagen om bank- och finansieringsrörelse – även på medlemsbanker. Föreningslagen bör alltså utgöra utgångspunkten för regleringen av medlemsbanker. Det kan ske genom att det i lagen om bank- och finansieringsrörelse tas in en bestämmelse om att föreningslagen ska tillämpas på ekonomiska föreningar som driver bankrörelse, om inte annat är särskilt föreskrivet. Den särreglering i avgränsade frågor som krävs – i de flesta fall i syfte att trygga den finansiella stabiliteten – bör sedan väsentligen tas in i lagen om bank- och finansieringsrörelse.
När det sedan gäller frågan vilka särbestämmelser som behövs är det naturligt att utgå från de överväganden som gjordes i samband med att regleringen av bankaktiebolagen anpassades till aktiebolagslagen.4 De avvägningar som då gjordes framstår i allt väsentligt som helt relevanta även i detta sammanhang. Vi har t.ex. inte funnit anledning att generellt lagreglera medlemsbanker mera ingående än bankaktiebolag. Mot denna bakgrund bör regleringen av bankaktiebolagen tjäna som utgångspunkt vid bedömningen av behovet av särbestämmelser för medlemsbanker.
3 Se prop. 1997/98:166 s. 1. 4 Se främst prop. 1997/98:166.
627
Avveckling av lagen om medlemsbanker SOU 2010:90
17.3.2 Behovet av särreglering för medlemsbanker
Bildande
Förslag: Den nya föreningslagens bestämmelser om bildande av
en ekonomisk förening och om innehållet i föreningens stadgar ska tillämpas även på medlemsbanker.
För att en medlemsbank ska få bildas och kunna registreras ska det dessutom krävas att de särskilda förutsättningar för tillstånd som uppställs i 3 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse är uppfyllda. Det nuvarande kravet på att en medlemsbank ska anmälas för registrering inom fyra månader från det att den fick tillstånd att driva bankrörelse utmönstras.
En medlemsbank definieras i dag som en ekonomisk förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva bankverksamhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda bankens tjänster som insättare eller på annat sätt. Så bör det vara även i fortsättningen. Vad som är speciellt med en medlemsbank är dock att den ska driva bankverksamhet, dvs. tillståndspliktig verksamhet. Den kan alltså inte starta sin verksamhet förrän sådant tillstånd har meddelats. En förutsättning för att en ekonomisk förening av det angivna slaget ska anses som en medlemsbank bör därför vara att den har fått tillstånd att driva bankrörelse (jfr definitionen av bankaktiebolag ”aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse”).
Detta får betydelse för hur bestämmelserna om bildande av medlemsbanker bör utformas. De grundläggande kraven för bildande av en ekonomisk förening som vi har föreslagit framstår som ändamålsenliga även i fråga om medlemsbanker; minst tre personer bör således träffa en överenskommelse om att bilda föreningen (medlemsbanken), utforma stadgar, utse en styrelse och gå in i föreningen som medlemmar. För att den därigenom bildade ekonomiska föreningen ska utgöra en medlemsbank bör emellertid dessutom krävas att den har fått tillstånd att driva bankrörelse. Detta följer dock redan av den ovan föreslagna definitionen av medlemsbank och kräver ingen ytterligare lagreglering.
Givetvis bör förekomsten av ett tillstånd att driva bankrörelse vara en förutsättning för att medlemsbanken ska kunna registreras som sådan. Även detta följer utan vidare av den föreslagna definitionen av medlemsbank.
628
SOU 2010:90 Avveckling av lagen om medlemsbanker
I 2 kap. 5 § andra stycket lagen om medlemsbanker finns ett särskilt villkor för registrering av en medlemsbank, nämligen att banken har ett sådant startkapital som sägs i 3 kap. 7 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Bestämmelsen framstår som onödig, eftersom existensen av detta startkapital också är en förutsättning för att tillstånd att bedriva bankrörelse ska kunna meddelas. Vi föreslår alltså inte någon bestämmelse av det aktuella slaget.
Enligt 2 kap. 5 § lagen om medlemsbanker ska en nybildad medlemsbank anmälas för registrering senast fyra månader från det att den fick tillstånd att driva bankrörelse. Någon motsvarande bestämmelse finns inte för bankaktiebolag. Enligt vår mening bör i stället den sexmånadersfrist, räknad från bildandet av föreningen, som vi har föreslagit i fråga om ekonomiska föreningar i allmänhet, gälla. Det kan tilläggas att denna sexmånadersfrist enligt en särskild bestämmelse i 3 kap. 9 § lagen om bank- och finansieringsrörelse ska räknas från det att föreningen fick tillstånd att bedriva bankrörelse.
Stadgar
Förslag: En medlemsbanks stadgar ska inte behöva innehålla upp-
gift om användningen av medlemsbankens vinst.
Bestämmelserna i lagen om medlemsbanker om innehållet i medlemsbankens stadgar överensstämmer i allt väsentligt med föreningslagens motsvarande bestämmelser. Två avvikande bestämmelser finns dock; medlemsbankens stadgar ska innehålla uppgift om de rörelsegrenar som banken avser att bedriva och uppgift om villkoren för medlemskap i banken.
Den förstnämnda bestämmelsen motsvarar närmast vad som sägs i föreningslagen om att stadgarna ska ange verksamhetens art. Vi har föreslagit en bestämmelse om att stadgarna i en ekonomisk förening ska ange vilken verksamhet som föreningen ska bedriva. Den bestämmelsen framstår som tillräcklig även för medlemsbanker. Det kan tilläggas att regleringen för bankaktiebolag inte innehåller någon bestämmelse av det slag som i dag finns i lagen om medlemsbanker.
Vårt förslag till ny föreningslag innehåller inget krav på att stadgarna ska innehålla uppgift om villkoren för medlemskap. Enligt vår mening finns det inte heller tillräcklig anledning att i detta avse-
629
Avveckling av lagen om medlemsbanker SOU 2010:90
ende ställa andra krav på stadgarna för en medlemsbank än på stadgarna för en vanlig ekonomisk förening. Vi föreslår därför inte heller i denna del någon särbestämmelse för medlemsbanker. Det kan tilläggas att en medlemsbank som inom öppenhetsprincipens ramar vill uppställa särskilda villkor för medlemskap i banken givetvis ändå kan göra detta.
En annan skillnad mellan föreningslagen och lagen om medlemsbanker är att stadgarna för en medlemsbank inte behöver innehålla något om hur vinsten ska fördelas. Detta har motiverats med att banken inte borde bindas upp vid bestämmelser om vinstutdelning.5Vi gör ingen annan bedömning. I detta avseende bör därför lagen om bank- och finansieringsrörelse innehålla en särbestämmelse av angivet slag.
Medlemskap
Förslag: Den nya föreningslagens bestämmelser om medlemskap
i en ekonomisk förening ska gälla även för medlemsbanker. Det ska dock inte vara möjligt att anta s.k. investerande medlemmar.
En juridisk person som en medlemsbank har ett dominerande inflytande i ska liksom hittills inte kunna vara medlem i banken.
En medlemsbanks verksamhet består i att banken i medlemmarnas intresse driver bankverksamhet som medlemmarna deltar i genom att använda bankens tjänster som insättare eller på annat sätt. I avsnitt 6.5.2 har föreslagits att ekonomiska föreningar ska kunna anta medlemmar som inte har för avsikt att delta i föreningens verksamhet men som betalar medlemsinsats och har rösträtt, s.k. investerande medlemmar. Vi bedömer dock att dessa bestämmelser inte kommer att vara av någon praktisk betydelse för medlemsbanker och lämnar därför inte något förslag om att medlemsbanker ska kunna anta investerande medlemmar.
Enligt 3 kap. 1 § andra stycket lagen om medlemsbanker får en juridisk person som en medlemsbank har ett dominerande inflytande i inte vara medlem i banken. Motsvarande reglering saknas i och för sig för bankaktiebolag. Ett borttagande av bestämmelsen skulle emellertid kunna öppna för kringgåenden av det kooperativa krav som gäller för alla ekonomiska föreningar. Vi föreslår därför att en
5 Se prop. 1995/96:74 s. 150.
630
SOU 2010:90 Avveckling av lagen om medlemsbanker
motsvarande särbestämmelse tas in i lagen om bank- och finansieringsrörelse.
I övrigt torde de bestämmelser om medlemskap som enligt den föreslagna nya föreningslagen ska gälla för ekonomiska föreningar i allmänhet vara väl lämpade också för medlemsbanker.
Extern verksamhet
Förslag och bedömning: En medlemsbanks ekonomiska verk-
samhet ska huvudsakligen bedrivas i medlemsbanken eller dess dotterföretag. Vårt förslag om att ekonomiska föreningar ska kunna bedriva extern verksamhet (se avsnitt 6.6.1) bör inte gälla för medlemsbanker.
Vi har i avsnitt 6.6.1 föreslagit att den ekonomiska verksamhet som en ekonomisk förening bedriver huvudsakligen ska utövas i föreningen eller i dess dotterföretag. Den föreslagna regleringen får bl.a. till följd att den kooperativa samhandeln kan komma att utövas mellan å ena sidan medlemmen och å andra sidan ett dotterbolag till föreningen eller, i mindre utsträckning, ett annat företag. Vi har inte funnit anledning att föreslå någon annan reglering i fråga om medlemsbanker. Om medlemmarnas deltagande i den kooperativa verksamheten sker genom att de sätter in respektive lånar pengar från ett annat företag, som genom ägande eller avtal är knutet till medlemsbanken, förutsätter detta dock uppenbarligen att också detta andra företag har de tillstånd som krävs enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse.
En särskild fråga är om medlemsbanker även ska kunna tillämpa de föreslagna bestämmelserna om extern verksamhet, så att en större del av den kooperativa verksamheten ska kunna bedrivas utanför medlemsbanken eller dess dotterföretag. Det är vanskligt att bedöma om det finns något behov av detta; behovet torde i vart fall inte vara stort. En omfattande extern verksamhet torde försvåra Finansinspektionens tillsyn. Vi föreslår därför att de särskilda bestämmelserna om extern verksamhet inte ska gälla för medlemsbanker.
631
Avveckling av lagen om medlemsbanker SOU 2010:90
Föreningsstämma
Förslag: Den nya föreningslagens bestämmelser om förenings-
stämma ska gälla även för medlemsbanker. Liksom hittills ska styrelsen och den verkställande direktören få lämna upplysningar till medlem endast om det kan göras utan nämndvärd olägenhet för enskild.
I allt väsentligt bör de bestämmelser om föreningsstämman som framgår av vårt förslag till ny lag om ekonomiska föreningar kunna tillämpas även på medlemsbanker. Så bör exempelvis bestämmelserna om utomståendes rätt att närvara vid föreningsstämma gälla även för medlemsbanker. För en sådan närvarorätt krävs enligt huvudregeln att föreningsstämman beslutar om detta. I de fall då sekretesshänsyn gör det nödvändigt att stänga utomstående ute har stämman således möjlighet att avslå en begäran från utomstående att vara med vid stämman.
Lagen om medlemsbanker innehåller en särskild begränsning i styrelsens och verkställande direktörens möjligheter att lämna ut uppgifter till medlemmarna. Uppgifter får sålunda lämnas ut endast om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild. Den verksamhet som en medlemsbank bedriver är av sådant slag att det är rimligt att behålla denna bestämmelse. En särreglering med denna innebörd bör därför tas in i lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Medlemsbankens ledning
Förslag: Kravet på antalet styrelseledamöter i en medlemsbank
anpassas till vad som gäller för ekonomiska föreningar i allmänhet. En medlemsbanks styrelse ska således ha minst tre ledamöter. Liksom hittills ska minst hälften av ledamöterna i en medlemsbank vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Flertalet ledamöter ska vara personer som inte är anställda i banken eller i företag som ingår i en koncern där banken är moderbolag.
Enligt 6 kap. 1 § lagen om medlemsbanker ska en medlemsbank ha en styrelse med minst fem ledamöter. Detsamma gällde tidigare även för bankaktiebolag. Regleringen för bankaktiebolag har emellertid i
632
SOU 2010:90 Avveckling av lagen om medlemsbanker
detta avseende anpassats till vad som gäller för aktiebolag i allmänhet. Några skäl till att det minsta antalet styrelseledamöter i ett bankaktiebolag borde bestämmas till fem hade, menade man, inte framkommit och intresset av enhetlighet talade för att samma regler borde gälla för såväl större aktiebolag som bankaktiebolag.6 Vi har inte funnit anledning att göra någon annan bedömning och föreslår därför att minsta antalet styrelseledamöter i en medlemsbank ska vara detsamma som i en ekonomisk förening i allmänhet, dvs. tre.
I dag gäller att minst hälften av styrelseledamöterna i en medlemsbank ska vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, det s.k. bosättningskravet (se 6 kap. 3 § lagen om medlemsbanker). Vi har i fråga om ekonomiska föreningar i allmänhet föreslagit att bosättningskravet ska tas bort. När det gäller medlemsbanker gör sig emellertid särskilda hänsyn gällande, sammanhängande med bankväsendets betydelse för den finansiella stabiliteten och den tillsyn som till följd av detta måste kunna utövas över bankerna. Bosättningskravet bör därför finnas kvar, såvitt gäller medlemsbanker. En bestämmelse om detta bör tas in i lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Av 6 kap. 3 § fjärde stycket lagen om medlemsbanker framgår att av en medlemsbanks styrelseledamöter får högst en för varje påbörjat femtal vara anställd i medlemsbanken (”femtalsregeln”). Vid denna beräkning tas inte hänsyn till arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen om styrelserepresentanter för de privatanställda. Även i detta avseende har det tidigare gällt motsvarande bestämmelser för bankaktiebolag. Syftet har varit att stärka styrelsens oberoende i förhållande till anställda i ledande positioner. För bankaktiebolagen har denna reglering numera ersatts av en bestämmelse om att flertalet av styrelsens ledamöter ska vara personer som inte är anställda i banken eller i företag som ingår i en koncern där banken är moderbolag. Vid tillkomsten av denna bestämmelse framhölls bl.a. att femtalsregeln innebar en alltför kraftig begränsning av andelen anställda i styrelsen.7 Enligt vår mening kan det i och för sig finnas anledning att ställa särskilda krav på sammansättningen av en medlemsbanks styrelse. Det finns emellertid inte skäl att i detta avseende gå längre än vad som är fallet i fråga om bankaktiebolag. Den s.k. femtalsregeln bör därför ersättas med en bestämmelse om att flertalet styrelseledamöter i en medlemsbank ska vara personer som
6 Se prop. 1997/98:166 s. 110 f. 7 Se prop. 1997/98:166 s. 110 f.
633
Avveckling av lagen om medlemsbanker SOU 2010:90
inte är anställda i banken eller i företag som ingår i en koncern där banken är moderföretag.
Vårt förslag till ny föreningslag innebär bl.a. att det aldrig är obligatoriskt att ha en verkställande direktör i en ekonomisk förening. Den motsvarande regleringen för bankaktiebolag ansluter till vad som enligt aktiebolagslagen gäller för publika aktiebolag. Det innebär att ett bankaktiebolag alltid ska ha en verkställande direktör. Det finns också ett uttryckligt förbud för den verkställande direktören att vara styrelseordförande (se 10 kap. 6 § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Vi anser att detsamma bör gälla för medlemsbanker.
I 6 kap. 4 § lagen om medlemsbanker finns några bestämmelser som avviker både från den nuvarande föreningslagen och från vad som gäller för bankaktiebolag. Bestämmelserna ger utrymme för att utse flera verkställande direktörer i en och samma medlemsbank och tillåter även att det utses ställföreträdare för en verkställande direktör. I 6 kap. 6 § samma lag finns dessutom särskilda bestämmelser om s.k. delegater, dvs. personer som ensamma eller tillsammans med annan har fått i uppdrag av styrelsen att vidta sådana åtgärder som det annars är styrelsens uppgift att vidta. Sådan delegation får även ske till särskilda ledningsorgan för visst område eller för ett eller flera bankkontor. Motsvarande bestämmelser gällde tidigare även för bankaktiebolag men har numera tagits bort.8 Något skäl att behålla bestämmelser av detta slag just för medlemsbanker har inte framkommit. De bör därför inte finnas med i det nya regelverket.
Revision och allmän granskning
Förslag: Den nya föreningslagens bestämmelser om revision och
allmän granskning ska tillämpas även på medlemsbanker. För en medlemsbank ska emellertid gälla att den alltid ska ha minst en revisor och att minst en revisor som föreningsstämman har utsett ska vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen.
Vi har i avsnitt 11.2.1 föreslagit att revisionsplikten för ekonomiska föreningar ska begränsas till att gälla vissa större föreningar och att den som utses till revisor alltid ska vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor. För merparten av de ekonomiska föreningarna kom-
8 Se prop. 1997/98:166 s. 112–115.
634
SOU 2010:90 Avveckling av lagen om medlemsbanker
mer det därmed inte att vara obligatoriskt med granskning genom en kvalificerad revisor. Den särskilda arten av en medlemsbanks verksamhet gör det emellertid naturligt att medlemsbanker alltid blir föremål för kvalificerad granskning och att denna granskning utförs under medverkan av revisorer som är särskilt kvalificerade. Vi föreslår därför att det i lagen om bank- och finansieringsrörelse tas in särbestämmelser om att en medlemsbank alltid ska vara föremål för revision genom en auktoriserad eller godkänd revisor och att minst en revisor som föreningsstämman har utsett ska vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen. Detta överensstämmer med gällande rätt.
De övriga bestämmelserna om revision i den föreslagna nya föreningslagen – om granskningens innehåll, revisionsberättelsens innehåll, tystnadsplikt och uppgiftsskyldighet m.m. – bör gälla även i fråga om medlemsbanker. Bestämmelserna kommer att kompletteras av de särskilda bestämmelser om revision av banker som redan finns i lagen om bank- och finansieringsrörelse, t.ex. om Finansinspektionens möjlighet att utse ytterligare revisorer och om revisorers rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen (se 13 kap. 9 och 10 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse).
Lagen om medlemsbanker innehåller bestämmelser om allmän granskning genom lekmannarevisor (se 7 b kap. lagen om medlemsbanker). Dessa överensstämmer i allt väsentligt med de bestämmelser om allmän granskning som vi har föreslagit ska tas in i den nya föreningslagen. Den nya föreningslagens bestämmelser i detta avseende bör därför gälla även för medlemsbanker. Vårt förslag till ny föreningslag innebär att det i vissa fall, när föreningen saknar revisor, måste utses en lekmannarevisor. I en medlemsbank kommer dock bestämmelserna om lekmannarevisor aldrig att vara obligatoriska, eftersom det alltid ska finnas en revisor.
Medlemsinsatser och förlagsinsatser
Förslag: Föreningslagens bestämmelser om medlemsinsatser och
förlagsinsatser ska tillämpas även på medlemsbanker. Medlemsinsatser och förlagsinsatser ska dock alltid betalas i pengar. Vissa särbestämmelser ska gälla vid återbetalning av medlemsinsatser.
635
Avveckling av lagen om medlemsbanker SOU 2010:90
Betalning av medlemsinsatser i en ekonomisk förening kan fullgöras i pengar men även på annat sätt. För medlemsbanker gäller däremot att medlemsinsatser – liksom förlagsinsatser – alltid ska betalas i pengar (se 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 § lagen om medlemsbanker). Detta ska bl.a. ses mot bakgrund av verksamhetens art och bestämmelsen i 3 kap. 7 § lagen om bank- och finansieringsrörelse om att en medlemsbank ska ha ett startkapital om minst fem miljoner euro vid tidpunkten för beslut om tillstånd. Det är naturligt att detta krav på betalning i pengar förs över till den nya regleringen.
Bestämmelserna om återbetalning av medlemsinsatser i 4 kap. 1 § lagen om medlemsbanker skiljer sig i ett par avseenden från de motsvarande bestämmelserna i 4 kap. 1 § i den nuvarande föreningslagen. Utbetalning får sålunda verkställas endast en gång per kvartal och endast efter Finansinspektionens tillstånd. Inspektionen ska ge tillstånd till utbetalning om inte bankens förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. Också bestämmelserna om hur det belopp som kan återbetalas ska bestämmas skiljer sig något från föreningslagens bestämmelser. Vi bedömer att dessa särbestämmelser bör finnas kvar.
Fusion
Förslag: I lagen om bank- och finansieringsrörelse tas in särskilda
bestämmelser om fusioner som avser medlemsbanker. Bestämmelserna utformas med motsvarande reglering för bankaktiebolag som förlaga.
Bestämmelserna om fusion i 10 kap. lagen om medlemsbanker överensstämde tidigare till stora delar med föreningslagens motsvarande bestämmelser. De omfattande förändringar i föreningslagens fusionsbestämmelser som trädde i kraft den 15 februari 20089 åtföljdes emellertid inte av några förändringar i lagen om medlemsbanker. Såväl till innehåll som till struktur avviker därför bestämmelserna om fusion i lagen om medlemsbanker betydligt från regleringen i föreningslagen.
Våra förslag till bestämmelser om fusion mellan ekonomiska föreningar i allmänhet överensstämmer nära med aktiebolagslagens bestämmelser om fusion. Det är därför av intresse att se hur bestäm-
9 Se prop. 2007/08:15.
636
SOU 2010:90 Avveckling av lagen om medlemsbanker
melserna om fusion mellan bankaktiebolag förhåller sig till de sistnämnda bestämmelserna. Av 10 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse följer att fusioner som avser bankaktiebolag i väsentliga avseenden följer aktiebolagslagen. Några skillnader finns dock. Framför allt innehåller 10 kap. 18–22 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse bestämmelser som ersätter aktiebolagslagens bestämmelser om tillstånd till verkställande av fusionsplan. Bestämmelserna innebär bl.a. att tillståndsfrågan prövas av Finansinspektionen eller regeringen, inte av Bolagsverket. För tillstånd krävs bl.a. att bolagets borgenärer har tillförsäkrats en betryggande säkerhet och att fusionen är förenlig med insättares och andra fordringsägares intressen. Förfarandet innefattar dock ingen möjlighet för borgenärerna att motsätta sig fusionen och få frågan prövad i domstol. Att regleringen utformats på ett i förhållande till aktiebolagslagen avvikande sätt beror på att det förfarande som föreskrivs i den lagen inte har ansetts praktiskt genomförbart på bankområdet.10 För bankaktiebolagen gäller också något avvikande bestämmelser i fråga om fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag (se 10 kap. 24 och 25 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse).
Vi föreslår mot denna bakgrund att den nya föreningslagens bestämmelser om fusion ska tillämpas även på medlemsbanker, dock att det bör införas vissa särskilda bestämmelser om tillstånd till verkställande av fusion och om fusion av helägt dotterbolag. Dessa särskilda bestämmelser bör utformas med de bestämmelser som gäller för bankaktiebolag som förebild.
I den nuvarande föreningslagen finns en omfattande reglering av s.k. gränsöverskridande fusioner. Bestämmelserna går tillbaka på ett EU-direktiv.11 Det torde i och för sig inte vara nödvändigt att genomföra direktivets bestämmelser på medlemsbanker. Direktivet har emellertid genomförts i fråga om andra finansiella företag som drivs såsom ekonomiska föreningar och regeringen har uttalat att det bör införas bestämmelser om gränsöverskridande fusioner även i fråga om medlemsbanker.12 Vi har ingen annan uppfattning. Vår bedömning är att bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner i vårt förslag till ny föreningslag låter sig tillämpas även på medlemsbanker och att det därför inte krävs några särbestämmelser i detta avseende.
10 Se 1994/95:70 s. 135 f. 11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar; EUT L 310, 25.11.2005, s. 1, Celex 32005L0056. 12 Se prop. 2008/09:180 s. 58 f.
637
Avveckling av lagen om medlemsbanker SOU 2010:90
Likvidation
Bedömning och förslag: Föreningslagens bestämmelser om lik-
vidation ska i huvudsak gälla även för medlemsbanker, dock inte bestämmelsen om att en ekonomisk förening är skyldig att gå i likvidation om verksamheten drivs under förutsättningar som uppenbarligen inte motsvarar dem under vilka registrering skedde. I stället ska en medlemsbank vara skyldig att gå i likvidation om dess tillstånd att driva bankrörelse har återkallats utan att den har fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finansiell rörelse.
Bestämmelserna om likvidation i lagen om medlemsbanker överensstämmer i allt väsentligt med bestämmelserna i den nuvarande föreningslagen. Bestämmelserna om när företaget är skyldigt att gå i likvidation är dock något annorlunda utformade. Å ena sidan saknar lagen om medlemsbanker bestämmelser dels om att banken ska gå i likvidation om den drivs på ett sätt som uppenbarligen inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering har skett, dels om att banken ska gå i likvidation om den enligt bestämmelser i stadgarna är skyldig att gå i likvidation (jfr 11 kap. 4 § första stycket 1 och 2 föreningslagen). Å andra sidan är en medlemsbank skyldig att gå i likvidation i tre situationer som inte nämns i föreningslagen,
dels om medlemsbankens rörelse inte har öppnats inom ett år från dess bildande, dels om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats utan att banken i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig finansiell rörelse, och dels om medlemsbanken efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation (se 9 kap. 4 § lagen om medlemsbanker).
Enligt vår mening bör bestämmelserna om när en medlemsbank är skyldig att gå i likvidation i princip vara desamma som för ekonomiska föreningar i allmänhet. Dock är det naturligt att det även i fortsättningen finns en särskild bestämmelse om att medlemsbanken ska gå i likvidation om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats. Detta överensstämmer med vad som gäller för bankaktiebolag (se 10 kap. 31 § lagen om bank- och finansieringsrörelse). När det däremot gäller bestämmelsen om att en medlemsbank ska gå i likvidation om dess rörelse inte har öppnats inom ett år från bildandet kan det konstateras att det tidigare gällde en likadan bestämmelse för bankaktiebolag men att den har upphävts. Vi föreslår att bestämmelsen utmönstras även såvitt gäller medlemsbanker. Detsamma gäller
638
SOU 2010:90 Avveckling av lagen om medlemsbanker
bestämmelsen om att medlemsbanken är skyldig att gå i likvidation efter s.k. överskottskonkurs; här bör i stället gälla vad som föreskrivs i såväl den nuvarande föreningslagen som vårt förslag till ny föreningslag, nämligen att rätten i samband med beslutet att avsluta konkursen självmant ska besluta att föreningen ska gå i likvidation (se 11 kap. 19 § i den nuvarande föreningslagen).
Som ovan har nämnts innehåller föreningslagen, men inte lagen om medlemsbanker, en likvidationsbestämmelse som anknyter till likvidationsskyldighet enligt stadgarna. Den motsvarande bestämmelsen i aktiebolagslagen gäller även för bankaktiebolag.13 Vi har inte kunnat finna något skäl för att en sådan bestämmelse inte ska gälla även för medlemsbanker. Behovet av en särskild bestämmelse om att en medlemsbank ska gå i likvidation när dess verksamhet inte drivs på ett sätt som motsvarar de förutsättningar under vilka registrering skedde synes däremot mycket begränsat. I denna situation torde i stället den naturliga sanktionen vara att tillståndet att bedriva bankrörelse återkallas, vilket i sin tur kan leda till att banken blir skyldig att gå i likvidation. Denna bestämmelse bör därför – liksom i dag – inte gälla för medlemsbanker.
Vi har föreslagit att ekonomiska föreningar, liksom aktiebolag, ska vara skyldiga att gå i likvidation om års- eller koncernredovisningar inte ges in i tid. En motsvarande bestämmelse gäller redan för bankaktiebolag. Det är naturligt att detsamma gäller även för medlemsbanker.
När det gäller regleringen av frågor om likvidation i övrigt bedömer vi att de bestämmelser som vi har föreslagit ska gälla för ekonomiska föreningar även bör tillämpas på medlemsbanker.
Upplösning utan föregående likvidation
Förslag: Föreningslagens regler om upplösning utan föregående
likvidation ska inte gälla för medlemsbanker.
Vårt förslag innebär att en ekonomisk förening ska kunna upphöra utan föregående likvidation, dels vid långvarig passivitet (jfr 11 kap. 18 § i den nuvarande föreningslagen), dels genom ett förenklat förfarande. Med hänsyn till arten av den verksamhet som en medlems-
13 Om skälen för det, se prop. 1997/98:166 s. 152.
639
Avveckling av lagen om medlemsbanker SOU 2010:90
bank driver är det inte lämpligt att bestämmelserna om upplösning utan föregående likvidation gäller för medlemsbanker.
Tillståndsprövning
Förslag: Frågor om dispens från de s.k. bosättningskraven ska i
fortsättningen alltid prövas av Finansinspektionen. Finansinspektionens beslut ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
I lagen om medlemsbanker finns flera bestämmelser om att Finansinspektionen ska pröva skilda frågor, t.ex. frågor om dispens från bosättningskraven (se bl.a. 6 kap. 3 § lagen om medlemsbanker) eller frågor om verkställande av fusionsavtal (se 19 kap. 5 § samma lag). Särskilda överklagandebestämmelser saknas, varav torde följa att inspektionens beslut, i den mån det kan överklagas, ska överklagas till regeringen. Enligt de nämnda bestämmelserna ska emellertid ett ärende i vissa fall prövas av regeringen redan i första instans, nämligen om det är av principiell betydelse eller synnerlig vikt (eller, såvitt gäller ärende om verkställande av fusionsavtal, särskild vikt).
Enligt våra utredningsdirektiv ska vi lämna förslag som innebär att förvaltningsbeslut enligt associationsrättslig lagstiftning i fortsättningen ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det talar för att också beslut av de nämnda slagen i fortsättningen bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I så fall bör emellertid också den nuvarande ordningen där vissa beslut av de aktuella slagen prövas direkt av regeringen frångås; alla beslut borde i första instans prövas av Finansinspektionen och överklagande alltid handläggas av allmän förvaltningsdomstol.
När det gäller dispens från bosättningskraven anser vi att det är denna lösning som bör väljas. I praktiken torde det inte förekomma att ett sådant dispensärende är av den vikt och betydelse att det finns skäl att låta regeringen pröva ärendet. När det gäller dispens från motsvarande bosättningskrav för styrelseledamöter m.fl. i bankaktiebolag gäller dessutom redan att ärendena alltid ska prövas av Finansinspektionen.
Den prövning som ska göras i ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplan torde däremot ha ett visst näringsrättsligt inslag. Ärendetypen har därför stora likheter med flera andra ärendetyper – av mera renodlat näringsrättslig natur – som regleras i lagen
640
SOU 2010:90 Avveckling av lagen om medlemsbanker
om bank- och finansieringsrörelse och för vilka gäller att ärendet ska överlämnas till regeringen om det är av principiell betydelse eller särskild vikt (se t.ex. 1 kap. 8 §, 3 kap. 8 § och 4 kap. 5 §). Vi är mot den bakgrunden inte beredda att föreslå några förändringar i denna del.
17.3.3 Europakooperativ som driver bankrörelse
Förslag: Lagen om europakooperativ görs tillämplig även på
europakooperativ som driver bankrörelse. I lagen om bank- och finansieringsrörelse införs bestämmelser som för detta slag av europakooperativ kompletterar bestämmelserna i SCE-förordningen och lagen om europakooperativ. Bestämmelserna utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser för europakooperativ som driver finansieringsrörelse i 12 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Bestämmelser om europakooperativ finns i rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-förordningen). Dessa bestämmelser kompletteras, såvitt gäller europakooperativ i allmänhet, av lagen (2006:595) om europakooperativ. Ytterligare kompletterande bestämmelser finns, såvitt gäller europakooperativ som bedriver finansieringsrörelse, i 12 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse. Den lagtekniska uppbyggnaden av regleringen är komplicerad. Sålunda innehåller förordningen i vissa fall direkta hänvisningar till den nationella lag som tilllämpas på kooperativa föreningar. Så är fallet t.ex. när det gäller regler om avveckling och likvidation (artikel 72). Vidare innehåller förordningen en generell hänvisning till den på kooperativa föreningar tillämpliga nationella rätten beträffande sådana frågor som inte regleras i förordningen eller i andra EG-regler om europakooperativ (artikel 8). Detta innebär att stora delar av föreningslagen är tillämplig på europakooperativ med säte i Sverige (t.ex. bestämmelserna om förlagsandelar). Förordningen hänvisar även i vissa fall till den nationella lag som är tillämplig på publika aktiebolag. Det gäller exempelvis i fråga om regler om registrering av europakooperativ (artikel 11). Det innebär att aktiebolagslagens registreringsbestämmelser kommer att vara tillämpliga på europakooperativ med säte i Sverige. Till detta kommer att innebörden av de kompletterande
641
Avveckling av lagen om medlemsbanker SOU 2010:90
642
bestämmelserna i lagen om europakooperativ i en del fall bestäms genom hänvisningar till bestämmelser i föreningslagen.
När det gäller medlemsbanker är den lagtekniska regleringen något annorlunda. Här kompletteras SCE-förordningen inte av lagen om europakooperativ utan av särskilda bestämmelser i 1 a kap. lagen om medlemsbanker. Dessa är i allt väsentligt parallella med bestämmelserna i lagen om europakooperativ men deras innebörd bestäms till viss del genom hänvisningar till lagens bestämmelser om medlemsbanker. En annan skillnad är att SCE-förordningens hänvisningar till nationella bestämmelser om kooperativ här måste tolkas som hänvisningar till de allmänna bestämmelserna om medlemsbanker.
Lagstiftaren har alltså, när det gäller europakooperativ som bedriver bankrörelse, valt att införa kompletterande bestämmelser i lagen om medlemsbanker i stället för att låta dessa europakooperativ omfattas av lagen om europakooperativ. Detta ska ses mot bakgrund av att lagen om medlemsbanker innehåller en i princip fullständig associationsrättslig reglering av den motsvarande svenska associationsformen, medlemsbankerna, en reglering som formellt är helt åtskild från den som gäller för ekonomiska föreningar i allmänhet. Vårt förslag innebär att medlemsbankerna i framtiden kommer att utgöra ekonomiska föreningar och att den huvudsakliga associationsrättsliga regleringen av dessa ska finnas i den nya föreningslagen. Mot den bakgrunden är det naturligt att europakooperativ som bedriver bankrörelse i framtiden regleras på samma sätt som andra svenska europakooperativ, dvs. SCE-förordningens bestämmelser bör kompletteras av lagen om europakooperativ. De särbestämmelser som behövs på grund av europakooperativens finansiella särart bör – på samma sätt som är fallet i fråga om europakooperativ som driver finansieringsrörelse – tas in i lagen om bank- och finansieringsrörelse. Dessa bör lämpligen utformas med den lagens bestämmelser om europakooperativ som driver finansieringsrörelse som förebild.
18 Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer
18.1 Inledning
I avsnitt 2.1 har vissa särskilda former av ekonomiska föreningar redovisats. Gemensamt för dessa föreningsformer är att de regleras genom särskilda lagar men att dessa särskilda lagar också hänvisar till föreningslagen. De föreningsformer som åsyftas är bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar, sambruksföreningar, kreditmarknadsföreningar och medlemsbanker. Den sistnämnda föreningsformen har behandlats i avsnitt 17 och kommer inte att beröras närmare i detta avsnitt. En företagsform som nära ansluter till den ekonomiska föreningen är europakooperativet. Europakooperativ regleras av rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-förordningen). Förordningen kompletteras av lagen (2006:595) om europakooperativ.
Vi har övervägt om de förändringar som vi har föreslagit för föreningar i allmänhet bör få genomslag även för de särskilda föreningsformerna. Våra överväganden redovisas i det följande.
18.2 Bostadsrättsföreningar
18.2.1 Gällande rätt och våra tidigare överväganden
Bostadsrättslagens föreningsrättsliga bestämmelser finns huvudsakligen i 9 kap. Där regleras bl.a. frågor om stadgar, ledningsfunktioner, beslutsfattande och revision. I vårt delbetänkande, SOU 2009:37, föreslog vi att beslut om stadgeändringar och om likvidation, liksom hittills, ska fattas på två stämmor, om inte samtliga röstberättigade medlemmar i föreningen är ense om beslutet. Vi föreslog också att
643
Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer SOU 2010:90
ett beslut om godkännande av fusionsplan även i fortsättningen ska fattas på två stämmor, om beslutet inte biträds av minst nio tiondelar av de röstberättigade. Övriga förändringar som föreslogs i delbetänkandet borde, ansåg vi, få genomslag även för bostadsrättsföreningar. Vi har inte omprövat dessa ställningstaganden.
Bildande, registrering, stadgar och medlemsförteckning
Ett grundläggande krav för registrering av en bostadsrättsförening är att föreningen har minst tre medlemmar, att den har antagit stadgar och att det har utsetts styrelse och minst en revisor (se 1 kap. 2 § bostadsrättslagen). Av central betydelse i inledningsskedet för en bostadsrättsförening är även upprättandet av en ekonomisk plan, som innehåller upplysningar av betydelse för en bedömning av föreningens verksamhet. I bostadsrättslagen uppställs detaljerade regler för upprättandet och utformningen av den ekonomiska planen. I övrigt innehåller bostadsrättslagen inte, lika lite som föreningslagen, några särskilda bestämmelser om hur en bostadsrättsförening bildas.
Bostadsrättslagen innehåller också vissa bestämmelser om vad som ska finnas i en bostadsrättsförenings stadgar. Dessa bestämmelser finns i 9 kap. 5 § bostadsrättslagen och är i stort sett likalydande med bestämmelserna i 2 kap. 2 § föreningslagen, dock med kompletterande bestämmelser som är motiverade av den verksamhet en bostadsrättsförening bedriver. Exempelvis ska stadgarna innehålla uppgift om huruvida upplåtelseavgift, överlåtelseavgift och pantsättningsavgift kan tas ut, liksom uppgift om de grunder enligt vilka medel ska avsättas för att säkerställa underhållet av föreningens hus.
En bostadsrättsförening ska anmälas för registrering hos Bolagsverket. Därvid gäller bestämmelserna i föreningslagen om när registreringsanmälan ska göras och om verkan av att anmälan har gjorts för sent. Även bestämmelserna om verkan av registrering följer föreningslagen.
En bostadsrättsförenings styrelse ska föra en förteckning över föreningens medlemmar och över de lägenheter som är upplåtna med bostadsrätt. Av förteckningen ska för varje medlem framgå namn, postadress och uppgift om den bostadsrätt som medlemmen har.
644
SOU 2010:90 Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer
Bostadsrättsföreningens ledning
Till följd av en hänvisning i 9 kap. 12 § bostadsrättslagen är föreningslagens bestämmelser om en förenings ledning (styrelse m.m.) tillämpliga även på bostadsrättsföreningar. Bostadsrättslagen innehåller dock särregler om hur styrelseledamöterna ska väljas och om vem som kan vara styrelseledamot eller styrelsesuppleant. Dessutom anges att föreningslagens bestämmelser om verkställande direktör inte ska tillämpas på bostadsrättsföreningar.
Revision
Av 9 kap. 26 § bostadsrättslagen framgår att bestämmelserna i 8 kap. föreningslagen ska tillämpas även för bostadsrättsföreningar. Hänvisningen till 8 kap. föreningslagen innebär att det i en bostadsrättsförening ska finnas minst en revisor. Det finns inte – lika lite som i föreningslagen – något krav på att den som är revisor ska vara auktoriserad eller godkänd revisor; enda undantaget är de bostadsrättsföreningar som faller under bestämmelsen i 8 kap. 5 § föreningslagen om ”större företag”. Med de gränsvärden som gäller i dag är det osäkert om det finns någon bostadsrättsförening som är skyldig att ha auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen.1
Likvidation och fusion
Enligt 9 kap.29 och 30 §§bostadsrättslagen gäller bestämmelserna i föreningslagen om likvidation och fusion i tillämpliga delar även för bostadsrättsföreningar. Bostadsrättslagen innehåller dock inte någon hänvisning vare sig till föreningslagens bestämmelser om fusion mellan en ekonomisk förening och dess dotterbolag eller till föreningslagens bestämmelser om gränsöverskridande fusioner. Såsom konstaterades i delbetänkandet kommer därför – om bostadsrättslagen inte ändras – de förändringar som vi föreslår på detta område att få genomslag även för bostadsrättsföreningar.
1 Se H. Julius, B. Nilsson Hjorth, I. Uggla, Bostadsrättslagen. En kommentar, 4 uppl., s. 377.
645
Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer SOU 2010:90
18.2.2 Överväganden och förslag
Bedömningar och förslag: Bestämmelserna om föreningens bil-
dande, registrering m.m. i förslaget till ny föreningslag ska gälla även bostadsrättsföreningar.
Det bör inte införas någon möjlighet för bostadsrättsföreningar att ha investerande medlemmar eller s.k. extern verksamhet. Bostadsrättslagen bör inte längre innehålla något undantag från vad som annars gäller om verkställande direktör i en ekonomisk förening.
Bestämmelser om revision och om allmän och särskild granskning i förslaget till ny föreningslag ska gälla även i fråga om bostadsrättsföreningar. Om en bostadsrättsförening inte har någon revisor, ska föreningen dock inte kunna avstå från att ha en lekmannarevisor. Om det finns särskilda skäl, ska Bolagsverket kunna utse en revisor (dvs. en auktoriserad revisor eller godkänd revisor).
Bestämmelserna om likvidation och fusion i förslaget till ny föreningslag ska, med de undantag som vi föreslagit i delbetänkandet, tillämpas också i fråga om bostadsrättsföreningar.
Bostadsrättsföreningar är en form av ekonomisk förening som i många avseenden står ekonomiska föreningar i allmänhet nära. Det talar för att flertalet av de förändringar som vi föreslår i detta betänkande bör kunna tillämpas även i fråga om bostadsrättsföreningar. Det förhållandet att verksamheten främst är inriktad på att ombesörja medlemmarnas boende kan dock motivera vissa särregler. Dessutom bör man beakta att medlemmarna i en bostadsrättsförening normalt är privatpersoner och att dess styrelse oftast består av de boende i föreningen, vanligen lekmän.
Vi har i avsnitt 7.5.2 föreslagit att det i den nya föreningslagen ska ställas vissa krav på de personer som bildar en ekonomisk förening (i förslaget benämnda ”stiftare”). Stiftarna får inte vara underåriga, ha förvaltare enligt föräldrabalken, vara i konkurs eller underkastade näringsförbud. Det är rimligt att ställa motsvarande krav på de personer som bildar en bostadsrättsförening. Vårt förslag om bildande av ekonomiska föreningar bör således tillämpas också på bostadsrättsföreningar.
646
SOU 2010:90 Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer
I avsnitt 9.8.2 har vi föreslagit att medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om bl.a. personnummer. Detta krav bör lämpligen ställas även på en bostadsrättsförenings medlemsförteckning.
Vi har också föreslagit vissa ändringar i fråga om innehållet i en ekonomisk förenings stadgar. Enligt vår mening bör bestämmelserna om bostadsrättsföreningars stadgar även i fortsättningen i allt väsentligt följa vad som gäller för ekonomiska föreningar i allmänhet. 9 kap. 5 § bostadsrättslagen bör därför utformas med den nya föreningslagen som förebild. Särbestämmelser om bostadsrättsföreningars stadgar som har sin grund i föreningarnas särart bör dock behållas.
I avsnitt 10 har vi föreslagit vissa förändringar i bestämmelserna om styrelse och verkställande direktör. Vad vi har föreslagit lämpar sig väl även för bostadsrättsföreningar. I dag innehåller bostadsrättslagen en bestämmelse om att föreningslagens bestämmelser om verkställande direktör inte gäller för bostadsrättsföreningar. Det innebär bl.a. att en bostadsrättsförening aldrig är skyldig att ha en verkställande direktör. Vi föreslår att föreningslagens nuvarande krav på att vissa större ekonomiska föreningar ska ha en verkställande direktör tas bort (se avsnitt 10.3.6). Det finns mot den bakgrunden inte någon anledning att behålla det aktuella undantaget i bostadsrättslagen. Detta bör alltså tas bort.
I avsnitt 11.2.1 har vi föreslagit att revisionsplikten för ekonomiska föreningar begränsas till att gälla vissa större föreningar och att den som utses som revisor i en förening alltid ska vara auktoriserad eller godkänd revisor. Eftersom 9 kap. 26 § bostadsrättslagen innehåller en allmän hänvisning till föreningslagens bestämmelser om revision, blir dessa nya bestämmelser tillämpliga även på bostadsrättsföreningar, såvida inte bostadsrättslagen ändras. De skäl som vi har redovisat för att revision endast ska kunna utföras av en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor är relevanta även för bostadsrättsföreningar. Också i bostadsrättsföreningar bör därför benämningen ”revision” vara förbehållen sådan granskning som utförs av en auktoriserad eller godkänd revisor. Enligt vårt förslag till ny föreningslag ska det inte gälla någon revisionsplikt för föreningar som inte uppnår vissa i lagen preciserade gränsvärden. Så bör vara fallet även för bostadsrättsföreningar. För ekonomiska föreningar i allmänhet föreslår vi att en förening som saknar revisor som huvudregel ska ha en lekmannarevisor som utför s.k. allmän granskning. Men vi föreslår också att föreningen genom bestämmelser i stadgarna ska kunna ”välja bort” den allmänna granskningen. Enligt vår
647
Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer SOU 2010:90
mening gör sig dock särskilda hänsyn gällande när det är fråga om bostadsrättsföreningar. Verksamheten i sådana föreningar rör medlemmarnas boende och det är därför, av bostadssociala skäl, särskilt viktigt att eventuella brister i föreningarnas förvaltning uppmärksammas och åtgärdas. Enligt vår mening bör därför en bostadsrättsförening som saknar revisor alltid ha i vart fall en lekmannarevisor; någon möjlighet att välja bort den allmänna granskningen bör alltså inte finnas. I lagen bör dessutom införas en särskild bestämmelse som gör det möjligt för Bolagsverket att besluta att en bostadsrättsförening ska ha en revisor, dvs. en bestämmelse som motsvarar den som finns i 8 kap. 5 § i den nuvarande föreningslagen.
I övrigt bör det som vi har föreslagit om revision, allmän granskning och särskild granskning i ekonomiska föreningar gälla även bostadsrättsföreningar.
De förslag som vi har lagt fram beträffande fusion respektive likvidation i ekonomiska föreningar (se avsnitten 15.2.4 och 15.4.4) bör gälla även ifråga om bostadsrättsföreningar. När det gäller frågor om fusion och likvidation bör bostadsrättslagen därför även i fortsättningen hänvisa till föreningslagen, dock med undantag för de särbestämmelser som vi har föreslagit i vårt delbetänkande.
Vi har även föreslagit bestämmelser om att ekonomiska föreningar ska få anta investerande medlemmar och kunna bedriva sin verksamhet externt (se avsnitten 6.5.2 respektive 6.6.1). För en bostadsrättsförening framstår behovet av sådana bestämmelser som ytterst begränsat. Inte heller de bestämmelser om s.k. extern verksamhet som vi har föreslagit ska tas in i den nya föreningslagen synes fylla något syfte för bostadsrättsföreningar. Dessa bestämmelser bör därför inte gälla för bostadsrättsföreningar.
18.3 Kooperativa hyresrättsföreningar
18.3.1 Gällande rätt och våra tidigare överväganden
Föreningsrättsliga bestämmelser för kooperativa hyresrättsföreningar finns i 2 kap. lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt. I kapitlet hänvisas i stor utsträckning till föreningslagens bestämmelser.
Vi föreslog i vårt delbetänkande att beslut om stadgeändringar och om likvidation, liksom hittills, ska fattas på två stämmor, om inte samtliga röstberättigade medlemmar i föreningen är ense om beslutet. Vidare föreslog vi att ett beslut om godkännande av fusions-
648
SOU 2010:90 Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer
plan, liksom i dag, ska fattas på två stämmor, men med möjlighet att fatta beslutet på en enda stämma om det biträds av minst nio tiondelar av de röstberättigade. I övrigt ansåg vi att de förändringar som föreslogs i föreningslagen borde tillämpas även på kooperativa hyresrättsföreningar. Vi har inte omprövat dessa ställningstaganden.
Bildande, registrering, stadgar och medlemsförteckning
För registrering av en kooperativ hyresrättsförening krävs att den har minst tre medlemmar, att den har antagit stadgar samt att den har utsett en styrelse och minst en revisor (se 2 kap. 1 § lagen om kooperativ hyresrätt). Vad gäller regleringen av när en kooperativ hyresrättsförening ska anmälas för registrering och verkan av att anmälan sker för sent hänvisar lagen om kooperativ hyresrätt till föreningslagen. Detsamma gäller regleringen av vad en kooperativ hyresrättsförenings stadgar ska innehålla och olika frågor om föreningens medlemmar, däribland vad som ska gälla för medlemsförteckning.
Revision
Av 2 kap. 20 § lagen om kooperativ hyresrätt framgår att bestämmelserna om revision och särskild granskning i 8 kap. föreningslagen gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
Likvidation och fusion
Bestämmelserna om likvidation och fusion i föreningslagen är, genom hänvisningar i 2 kap. 23 § respektive 24 § lagen om kooperativ hyresrätt, tillämpliga även för kooperativa hyresrättsföreningar. Lagen om kooperativ hyresrätt innehåller dock ingen hänvisning till föreningslagens bestämmelser om fusion mellan en ekonomisk förening och dess dotterbolag eller till bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner.
649
Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer SOU 2010:90
18.3.2 Överväganden och förslag
Förslag och bedömningar: Bestämmelserna om bildande av en
ekonomisk förening i den nya föreningslagen ska tillämpas även vid bildande av kooperativa hyresrättsföreningar.
I lagen om kooperativ hyresrätt bör inte införas bestämmelser som möjliggör investerande medlemmar eller s.k. extern verksamhet.
Föreningslagens bestämmelser om revision och allmän och särskild granskning ska gälla även kooperativa hyresrättsföreningar. En kooperativ hyresrättsförening som inte har en revisor ska dock inte kunna avstå från att ha en lekmannarevisor. Bolagsverket ska kunna besluta att föreningen ska ha en revisor, dvs. en auktoriserad revisor eller godkänd revisor.
Bestämmelserna i den nya föreningslagen om likvidation och fusion ska, med de undantag som vi har föreslagit i delbetänkandet, tillämpas också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.
Som nämnts ovan följer lagstiftningen för kooperativa hyresrättsföreningar i stora delar vad som gäller för ekonomiska föreningar i allmänhet. Så bör det enligt vår mening vara även i framtiden. Vår utgångspunkt är därför att de förändringar som vårt förslag till ny föreningslag innebär bör få genomslag även i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar. Det förhållandet att verksamheten i en kooperativ hyresrättsförening är inriktad på medlemmarnas boende kan dock, precis som för bostadsrättsföreningar, motivera särregler för kooperativa hyresrättsföreningar.
Även när det gäller kooperativa hyresrättsföreningar framstår det som rimligt att kräva att de personer som bildar en förening uppfyller de krav som i föreningslagen ställs på stiftare. Även i övrigt bör bestämmelserna om bildande av ekonomiska föreningar gälla även för kooperativa hyresrättsföreningar.
Vi bedömer att vårt förslag om vad stadgarna för en ekonomisk förening ska innehålla passar bra även för kooperativa hyresrättsföreningar. Även i fortsättningen bör därför lagen om kooperativ hyresrätt, vad gäller innehållet i stadgarna, hänvisa till bestämmelserna om stadgar i föreningslagen. De särskilda krav på stadgarnas innehåll som i dag uppställs i 2 kap. 4 § lagen om kooperativ hyresrätt – om grunderna för beräkningen av hyra respektive avsättningen av medel för underhåll – bör givetvis gälla även i fortsättningen.
650
SOU 2010:90 Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer
Genom hänvisningen i 2 kap. 5 § lagen om kooperativ hyresrätt är föreningslagens bestämmelser om medlemsförteckningen och dess innehåll tillämpliga även på kooperativa hyresrättsföreningar. De förändringar som vi har föreslagit i dessa bestämmelser – bl.a. om innehållet i förteckningen och om hur den ska bevaras – bör få genomslag även på kooperativa hyresrättsföreningar.
De nya reglerna om revision och allmän granskning av ekonomiska föreningar som vi har föreslagit blir, om lagen om kooperativ hyresrätt inte ändras, tillämpliga även på kooperativa hyresrättsföreningar. I avsnitt 18.2.2 har vi föreslagit att i huvudsak samma bestämmelser ska gälla för bostadsrättsföreningar, dock att en bostadsrättsförening alltid ska ha antingen en revisor eller en lekmannarevisor och att Bolagsverket ska kunna besluta att en förening ska ha en revisor. Skälen för detta gör sig gällande även i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar. Den reglering som vi har föreslagit i fråga om revision och allmän granskning av bostadsrättsföreningar bör därför gälla även kooperativa hyresrättsföreningar.
Vi bedömer att våra förslag om fusioner mellan ekonomiska föreningar och om likvidation av ekonomiska föreningar (se avsnitten 15.2.4 och 15.4.4) är väl ägnade att tillämpas även i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar. Med undantag för de särbestämmelser om förfarandet vid beslut om fusion och likvidation som vi har föreslagit i delbetänkandet bör därför de föreslagna bestämmelserna om fusion och likvidation i den nya föreningslagen gälla även kooperativa hyresrättsföreningar. Liksom hittills bör lagen om kooperativ hyresrätt inte hänvisa till föreningslagens bestämmelser om fusion mellan moderförening och dotterbolag eller till bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner.
Inte heller när det gäller kooperativa hyresrättsföreningar har det framkommit något behov av bestämmelser om investerande medlemmar eller extern verksamhet. Bestämmelserna om detta i den nya föreningslagen bör därför inte gälla kooperativa hyresrättsföreningar.
651
Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer SOU 2010:90
18.4 Sambruksföreningar
18.4.1 Allmänt om sambruksföreningar och våra tidigare överväganden
En sambruksförening har till huvudändamål att driva jordbruk eller trädgårdsnäring för medlemmarnas gemensamma räkning. Föreningen kan dock även driva annan verksamhet, under förutsättning att denna verksamhet har ett samband med föreningens ändamål.
Bestämmelser om sambruksföreningar finns i lagen (1975:417) om sambruksföreningar. I mycket hänvisar lagen till föreningslagen, även om den dessutom innehåller vissa särskilda bestämmelser. Likheterna mellan sambruksföreningar och ekonomiska föreningar som bedriver näringsverksamhet är stora. I vårt delbetänkande föreslog vi därför inte några avvikande bestämmelser för sambruksföreningar.
18.4.2 Överväganden och förslag
Förslag: Sambruksföreningar ska i huvudsak följa bestämmel-
serna i den nya föreningslagen.
Bedömning: Bestämmelserna om extern verksamhet och om in-
vesterande medlemmar bör inte tillämpas på sambruksföreningar.
Såsom vi konstaterade redan i delbetänkandet framstår skillnaderna mellan en sambruksförening och en ekonomisk förening i allmänhet inte som så stora att det finns anledning att i högre grad än i dag särbehandla sambruksföreningar. Utgångspunkten bör därför vara att de förändringar som vi föreslår i fråga om föreningar i allmänhet bör få genomslag även på sambruksföreningar. Sålunda gör sig de överväganden som ligger bakom våra förslag om revision och allmän granskning av ekonomiska föreningar gällande även när det gäller sambruksföreningar. I dessa avseenden bör därför samma regler gälla för sambruksföreningar som för ekonomiska föreningar i allmänhet.
De förändringar som tidigare har gjorts i föreningslagen i syfte att förbättra ekonomiska föreningars möjligheter att bedriva sin verksamhet på samma villkor som andra företag och öka förutsättningarna för kapitalanskaffning har inte gjorts tillämpliga på sam-
652
SOU 2010:90 Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer
bruksföreningar.2 En följd av det är bl.a. att det i dag inte kan förekomma förlagsinsatser i en sambruksförening. Inte heller kan en sambruksförening bedriva sin verksamhet annat än i föreningen själv; verksamheten kan alltså inte förläggas till ett annat hel- eller delägt företag. Vi har inte funnit anledning att ompröva de ställningstaganden som har gjorts i dessa avseenden. I dag finns endast ett fåtal sambruksföreningar. Deras behov av att kunna förlägga sin verksamhet utanför föreningen framstår i alla händelser som begränsat. Våra förslag om s.k. extern verksamhet bör därför inte gälla sambruksföreningar. Vi gör samma bedömning när det gäller bestämmelserna om s.k. investerande medlemmar i den nya föreningslagen.
I de avseenden där lagen om sambruksföreningar i dag hänvisar till föreningslagen bör däremot bestämmelserna i den nya föreningslagen tillämpas i motsvarande utsträckning på sambruksföreningar.
18.5 Kreditmarknadsföreningar
18.5.1 Allmänt om kreditmarknadsföreningar och våra tidigare överväganden
En kreditmarknadsförening är en förening som har fått Finansinspektionens tillstånd att bedriva finansieringsrörelse. Associationsrättsliga bestämmelser om kreditmarknadsföreningar finns i 12 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Av 12 kap. 1 § framgår att bestämmelserna om ekonomiska föreningar i allmänhet gäller även för kreditmarknadsföreningar, om inte något annat anges i lagen eller är särskilt föreskrivet. Lagen innehåller emellertid i flera avseenden specialbestämmelser för kreditmarknadsföreningar. Exempelvis kräver lagen att föreningen har en verkställande direktör och att revisorerna är auktoriserade eller godkända revisorer. Därutöver innehåller lagen särskilda bestämmelser om fusion.
I vårt delbetänkande fann vi att det saknades skäl att inte låta de då lämnade förslagen om formerna för föreningsstämman, om ändring av stadgarna och om likvidation och annan upplösning av föreningarna få genomslag även för kreditmarknadsföreningar. Vi har inte omprövat dessa ställningstaganden.
2 Se prop. 1996/97:163.
653
Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer SOU 2010:90
18.5.2 Överväganden och förslag
Förslag: Den nya föreningslagens bestämmelser ska i huvudsak
tillämpas även på kreditmarknadsföreningar. I den utsträckning avvikande bestämmelser bedöms nödvändiga tas dessa in i 12 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Bedömning: Den nya föreningslagen ger inte anledning att
införa några ytterligare särbestämmelser för kreditmarknadsföreningar.
Mot bakgrund av att kreditmarknadsföreningar bedriver tillståndspliktig verksamhet, kringgärdad av särskilda bestämmelser, är det naturligt att den nuvarande särregleringen i 12 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse får bestå. Så bör det exempelvis även i fortsättningen finnas ett generellt krav på revision, utförd av auktoriserade eller godkända revisorer. Vårt förslag till ny föreningslag ger däremot inte anledning att införa några ytterligare särbestämmelser för kreditmarknadsföreningar. Det medför att de förändringar som den nya föreningslagen innebär i allt väsentligt bör få genomslag även på kreditmarknadsföreningar. 12 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse bör alltså liksom hittills innehålla en hänvisning till föreningslagen.
18.6 Europakooperativ
18.6.1 Allmänt om europakooperativ
Bestämmelser om europakooperativ finns i rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-förordningen). Dessa kompletteras av viss svensk lagstiftning, främst lagen (2006:595) om europakooperativ. Regelverkets uppbyggnad har beskrivits i avsnitt 17.3.2.
654
SOU 2010:90 Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer
18.6.2 Överväganden och förslag
Förslag: I lagen om europakooperativ införs en möjlighet för
europakooperativ med säte i Sverige att anta investerande medlemmar.
Kravet på att ledamöterna i ett europakooperativs tillsynsorgan ska ha viss bosättning tas bort.
Lagen om europakooperativ innehåller inte någon generell hänvisning till föreningslagens bestämmelser. I stället innehåller lagen, tillsammans med SCE-förordningen, de bestämmelser som har bedömts vara nödvändiga för europakooperativ. Lagen hänvisar alltså i vissa särskilt preciserade avseenden till föreningslagen. Enligt vår bedömning bör denna ordning bestå. Hänvisningarna till den nuvarande föreningslagen bör alltså bytas ut mot hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen.
Enligt artikel 14.1 i SCE-förordningen får ett europakooperativ anta personer som inte räknar med att använda eller producera europakooperativets varor och tjänster som investerande medlemmar (eller stödmedlemmar). En förutsättning för detta är att lagstiftningen i den medlemsstat där europakooperativet har sitt säte medger det och att europakooperativets stadgar anger att kooperativet får ha investerande medlemmar. Vid tillkomsten av lagen om europakooperativ övervägdes om man borde tillåta investerande medlemmar i europakooperativ med säte i Sverige. Någon sådan möjlighet infördes dock inte.3 Detta motiverades bl.a. med att kravet på deltagande i en ekonomisk förenings verksamhet är grundläggande i svensk lagstiftning om ekonomiska föreningar. Ett avsteg från denna princip skulle, sades det, vara mindre väl förenligt med den svenska synen på kooperativ verksamhet och även leda till en obalans mellan europakooperativ med säte i Sverige och nationella ekonomiska föreningar.
Vi har i avsnitt 6.5.2 föreslagit att en ekonomisk förening ska kunna anta investerande medlemmar, bl.a. därför att det kan innebära ökade möjligheter för kapitalanskaffning till föreningarna. Skälen för vårt förslag gör sig gällande med samma styrka ifråga om europakooperativ. Enligt vår mening bör därför den möjlighet som SCE-förordningen ger att tillåta investerande medlemmar i europakooperativ utnyttjas.
3 Se prop. 2005/06:150 s. 149 f.
655
Annan lagstiftning om kooperativa företagsformer SOU 2010:90
656
Av artikel 14.1 i SCE-förordningen framgår att beslut att anta någon som investerande medlem ska fattas av föreningsstämman eller något annat organ som av stämman eller genom stadgarna har fått befogenhet att fatta ett sådant beslut. Eftersom denna bestämmelse framgår direkt av förordningen och därför utan vidare är tillämplig på europakooperativ, ska någon motsvarande bestämmelse inte tas in i den svenska lagen.
I vårt förslag finns inte någon begränsning vad gäller den andel av en ekonomisk förenings medlemmar som kan vara investerande medlemmar (frånsett bestämmelsen om att antalet medlemmar som deltar i föreningens verksamhet aldrig kan vara färre än tre) och förslaget har också som utgångspunkt att investerande medlemmar ska ha samma rösträtt som andra medlemmar. För investerande medlemmar anges emellertid i artikel 59.3 i SCE-förordningen att investerande medlemmar aldrig tillsammans får ha mer än 25 procent av det totala antalet röster. Även denna bestämmelse framgår direkt av förordningen och ska därför inte tas in i svensk lag.
Vi har i avsnitt 6.5.2 föreslagit särskilda bestämmelser om ”röstviktning” i en förening där investerande medlemmar deltar i röstningsförfarandet. Dessa bestämmelser, som innebär en begränsning av det inflytande som investerande medlemmar kan ha i en ekonomisk förening, bör gälla även för europakooperativ. Av artikel 61.3 i SCEförordningen följer att ett europakooperativ som tillåter investerande medlemmar i sina stadgar ska ta in ”särskilda villkor om beslutförhet i förhållande till andra medlemmar än investerande medlemmar”. Enligt förordningen har medlemsstaterna rätt att fastställa en miniminivå för sådana villkor. De bestämmelser om ”röstviktning” som vi har föreslagit för ekonomiska föreningar får anses som sådana villkor som avses i förordningen. I lagen om europakooperativ bör därför föreskrivas att sådana stadgebestämmelser som avses i 61.3 i SCE-förordningen inte får ge investerande medlemmar större inflytande än vad som följer av den aktuella bestämmelsen i föreningslagen.
19 Skatterättsliga konsekvenser
19.1 Inledning
En del av de förslag som vi lämnar kan få betydelse för tillämpningen av reglerna om inkomstbeskattning. Det gäller förslagen att en förening kan anta s.k. investerande medlemmar, att en förening kan driva sin huvudsakliga ekonomiska verksamhet i ett externt företag och att medlemsinsatser kan återbetalas med högre belopp än det nominella värdet.
Utgångspunkten för våra förslag är att det nuvarande skatteuttaget från ekonomiska föreningar ska vara oförändrat. Vid analysen av skattekonsekvenserna av våra förslag har vi också beaktat att den befintliga skattemässiga relationen, och därmed också konkurrenssituationen, mellan ekonomiska föreningar och aktiebolag inte ska påverkas av de förslag som vi lämnar.
19.2 Beskattning av ekonomiska föreningar och dess medlemmar
En ekonomisk förening är ett särskilt skattesubjekt. Det är således föreningen och inte dess ägare som är skattskyldig för föreningens inkomster. Beskattning av en ekonomisk förening sker enbart i inkomstslaget näringsverksamhet (se 1 kap. 3 § andra stycket inkomstskattelagen [1999:1229]).
I princip beskattas en ekonomisk förening enligt samma regler som ett aktiebolag. För båda associationsformerna gäller den s.k. dubbelbeskattningsprincipen. Det innebär att vinst som uppkommer i företagets verksamhet först beskattas hos associationen och att ägarna därefter beskattas för den utdelning som de får från sitt företag. För ekonomiska föreningar finns dock, till skillnad från vad som gäller för aktiebolag, särskilda bestämmelser som i
657
Skatterättsliga konsekvenser SOU 2010:90
hög grad mildrar effekten av dubbelbeskattningen, nämligen bestämmelser om avdragsrätt för lämnad utdelning. Den skattemässiga särbehandlingen har ansetts motiverad av föreningarnas kooperativa särart.
De aktuella skattebestämmelserna utgår från begreppet kooperativ förening. Av 39 kap. 21 § första stycket inkomstskattelagen framgår att med kooperativ förening avses en ekonomisk förening som är öppen på det sätt som anges i 3 kap. 1 § föreningslagen och som tillämpar lika rösträtt. För att vara kooperativ i skatterättslig mening ska en förening alltså dels vara en ekonomisk förening i föreningslagens mening, dels anta nya medlemmar i enlighet med öppenhetsprincipen, dels tillämpa principen om lika rösträtt. Att föreningen måste vara en ekonomisk förening innebär att den måste uppfylla de krav som uppställs i 1 kap. 1 § föreningslagen, dvs. det kooperativa kravet, verksamhetskravet och ändamålskravet.1En förening som är registrerad som ekonomisk förening i enlighet med den nuvarande föreningslagen eller 1951 års föreningslag anses dock i skattehänseende alltid vara kooperativ. För föreningar som registrerades enligt 1911 års föreningslag är utgångspunkten den motsatta. Den sistnämnda lagen innehöll nämligen inte något kooperativt krav. Vissa särskilda bestämmelser – som inte kommer att beröras i det följande – gäller för kooperativa föreningars centralorganisationer (se 39 kap. 21 § andra stycket inkomstskattelagen).
En kooperativ förening får enligt 39 kap. 22 § inkomstskattelagen göra avdrag för den utdelning som den lämnar av vinsten av den kooperativa verksamheten i form av rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar (med föreningslagens terminologi återbäring och efterlikvid). Framförallt i konsumentkooperativa föreningar begränsas dock avdragsrätten på visst sätt. Avdrag får nämligen inte göras till den del utdelningen innebär att den skattskyldiges levnadskostnader minskar (se 42 kap. 14 § inkomstskattelagen). Detta sammanhänger med att föreningsmedlemmarna inte är skattskyldiga för sådan utdelning. För de föreningar som har fler än enstaka sådana medlemmar medges som huvudregel avdrag endast för kooperativ utdelning upp till ett visst ”tak”, nämligen 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av medlemmarnas omsättning med föreningen (se 39 kap. 22 § andra stycket
1 För en närmare beskrivning av dessa kriterier se avsnitt 6.
658
SOU 2010:90 Skatterättsliga konsekvenser
Bestämmelsen i 39 kap. 22 § inkomstskattelagen medför således att en kooperativ förening som dels har vinst i den kooperativa verksamheten, dels har lämnat s.k. kooperativ utdelning i form av återbäring eller efterlikvid får göra avdrag för denna utdelning. Avdrag får göras även om den vinst som föreningen delar ut inte kommer från föreningens egen verksamhet utan från ett dotterbolag som föreningen äger.2 Avdragsrätt föreligger oavsett om utdelningen utgår som gottgörelse eller som vinstutdelning enligt fastställd balansräkning.3
Av 39 kap. 23 § inkomstskattelagen följer vidare att en kooperativ ekonomisk förening har avdragsrätt för utdelning som har lämnats i förhållande till inbetalda medlemsinsatser och förlagsinsatser, s.k. insatsränta. Denna avdragsrätt har föreningen även om vinsten som delas ut kommer från icke-kooperativ verksamhet. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser finns dock en begränsning. För sådana insatser gäller avdragsrätten inte till den del mottagaren av utdelningen inte är skattskyldig för utdelningen enligt bestämmelserna i 24 kap. 17 § inkomstskattelagen, dvs. om det är fråga om utdelning på s.k. näringsbetingad andel som innehas av ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Om den del som inte ska tas upp till beskattning hos mottagaren uppgår till högst tio procent av utdelningen, får dock hela utdelningen dras av.
Medlemmarna är som huvudregel skattskyldiga för den utdelning som föreningen lämnar, dock med det nyss angivna undantaget att en medlem inte är skattskyldig för sådan s.k. kooperativ utdelning (återbäring och efterlikvid) som enbart innebär en minskning av medlemmens levnadskostnader. Utdelning på en andel i ekonomisk förening beskattas som huvudregel som intäkt av kapital men om andelen betingas av medlemmens näringsverksamhet beskattas medlemmen i stället i inkomstslaget närningsverksamhet. Som redan har berörts är dock utdelning till svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening på s.k. näringsbetingad andel undantagen från beskattning (se 24 kap.12-20 §§inkomstskattelagen).
2 Se RÅ 1999 ref. 29. 3 Se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 416.
659
Skatterättsliga konsekvenser SOU 2010:90
19.3 Skatterättsliga konsekvenser – överväganden och förslag
19.3.1 Utgångspunkter för bedömningen av skatterättsliga konsekvenser
Avdragsrätten för kooperativa ekonomiska föreningar innebär att dessa åtnjuter en lättnad i beskattningshänseende i förhållande till aktiebolag. Denna skatterättsliga särbehandling av kooperativa föreningar har funnits sedan år 1910. Genom den reglering som då infördes inskränktes avdragsrätten till sådana föreningar som inte hade utsträckt sin verksamhet utanför kretsen av medlemmar. Den nuvarande regleringen tillkom år 1920 då avdragsrätten utvidgades till att även omfatta föreningar som handlade med andra än sina medlemmar. Samtidigt infördes krav på öppenhet och lika rösträtt.4Det är den kooperativa företagsformens speciella villkor såvitt avser finansiell uppbyggnad och sätt att fördela överskottet som har ansetts motivera en skatterättslig särbehandling.5 Således innebär kravet på att medlemmarna ska delta i verksamheten att det inte är möjligt för en ekonomisk förening, till skillnad mot vad som gäller för aktiebolag, att ha ägare som enbart vill bidra med kapital till verksamheten. Detta försvårar anskaffningen av riskkapital till föreningen. Vidare är det primära syftet för en ekonomisk förening inte att generera avkastning på investerat kapital, utan att bedriva verksamhet på sådant sätt att ägarnas ekonomiska intressen gynnas genom att de deltar i verksamheten.6
Den kooperativa företagsformen har i flera europeiska länder skattelättnader i olika hänseenden. Så är fallet i bl.a. Italien, Spanien, Frankrike och Norge. Detta har lett till en diskussion om tillåtligheten av skattelättnader till kooperativ och om dessa eventuellt skulle kunna utgöra otillåtet statsstöd enligt EU-rätten.
EU-kommissionen har i meddelande om främjande av kooperativa föreningar i Europa gjort följande allmänna uttalande om skatteförmåner för kooperativ:
Några medlemsstater (t.ex. Belgien, Italien och Portugal) anser att de begränsningar som gäller för kooperativt kapital berättigar till särbehandling i taxeringshänseende: exempelvis leder det förhållandet att kooperativens aktier inte är noterade och därför inte allmänt tillgäng-
4 Se prop. 1996/97:163 s. 35 f. 5 Se prop. 1996/97:163 s. 35. 6 Enligt tidigare lagstiftning var möjligheten till kapitalavkastning t.o.m. begränsad till viss procentsats.
660
SOU 2010:90 Skatterättsliga konsekvenser
liga för köp till att det nästan är omöjligt att realisera en kapitalvinst, medan det förhållandet att aktierna återlöses till parivärde (de har inget spekulationsvärde) och att all utdelning (avkastning) normalt är begränsad kan avskräcka potentiella nya medlemmar. Dessutom bör nämnas att det ofta råder stränga krav på avsättningar för kooperativ. Särbehandling i taxeringshänseende kan välkomnas, men som vid all reglering av kooperativ bör man här följa principen om att skydd och förmåner som erbjuds en viss slags organisation bör stå i proportion till rättsliga begränsningar, socialt mervärde eller begränsningar som är inneboende i den organisationsformen och de bör inte leda till illojal konkurrens. Dessutom bör sådana ”förmåner” inte göra det möjligt för oseriösa aktörer att missbruka den kooperativa formen för att undgå krav på uppgiftslämning och bolagsförvaltning. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att när de överväger lämplig och proportionerlig beskattning av kooperativens egna kapital och reserver se till att bestämmelserna inte snedvrider konkurrensen.7
Vid EU-domstolen pågår för närvarande mål om de italienska skattereglerna för kooperativ.8 Frågan om otillåtet statsstöd har även uppkommit i Norge. EFTA:s övervakningsorgan har prövat om vissa regler om skattelättnader för samvirkeforetak utgör otillåtet statsstöd och har funnit att så är fallet.9
Det ingår inte i vårt uppdrag att analysera i vilken utsträckning de nuvarande svenska skattereglerna för ekonomiska föreningar är förenliga med reglerna om statsstöd. Givetvis bör vi dock inte lägga förslag som står i konflikt med reglerna om statsstöd.
19.3.2 Investerande medlemmar
Förslag: Utdelning som en ekonomisk förening lämnar till
investerande medlemmar ska få dras av vid inkomstbeskattningen av föreningen. Detta ska dock inte gälla arbetskooperativ.
7 Se EU-kommissionens meddelande till Europaparlamentet, Rådet, Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén och Regionkommittén, KOM (2004) 18, Bryssel den 23 februari 2004, s. 13.8 Se Mål nr C-78/08, C-79/08 och C-80/08. Förhandsavgörande har begärts bl.a. i fråga om de italienska bestämmelserna om skattelättnader för produktions- och arbetskooperativ kan anses utgöra statligt stöd. Generaladvokaten har föreslagit att begäran om förhandsavgörande ska avvisas alternativt att den tolkningsfråga som kan tas upp till sakprövning ska besvaras med att den nationella skatteregleringen inte kan betraktas som statligt stöd. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Niilo Jääskinen, föredraget den 8 juli 2010, i de förenade målen C-78/08-C-80/08.9 Se beslut av EFTA:s övervakningsorgan den 23 juli 2009 i mål nr 63768, beslutsnr 341/09/COL.
661
Skatterättsliga konsekvenser SOU 2010:90
Vi har i avsnitt 6.5.2 föreslagit särskilda regler som tillåter ekonomiska föreningar att anta medlemmar som inte har för avsikt att delta i föreningens verksamhet men som betalar medlemsinsats och därigenom endast bidrar till föreningen med en kapitalinsats. En konsekvens av detta förslag är att det är nödvändigt att ta ställning till om utdelning på kapitalinsatsen till dessa medlemmar ska omfattas av bestämmelserna om avdragsrätt i 39 kap. 23 § inkomstskattelagen.
Avdragsrätten för utdelning på medlemsinsatser och förlagsinsatser infördes år 1985.10 Då fanns särskilda skatteregler om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier, genom det s.k. Annellavdraget.11 Denna avdragsrätt innebar en påtaglig lindring av dubbelbeskattningen för de aktiebolag som berördes av reglerna. När avdragsrätten för insatsränta för ekonomiska föreningar infördes, konstaterades att det mot bakgrund av de genomförda lättnaderna i dubbelbeskattningen av aktiebolag var befogat att lindra dubbelbeskattningen även inom den kooperativa sektorn.12 Som tidigare har nämnts finns det numera inte någon avdragsrätt för aktiebolag såvitt avser utdelning till aktieägare.
Utdelning till investerande medlemmar har stora likheter med den utdelning som lämnas till förlagsandelsinnehavare. I båda fallen är det fråga om investeringar av kapital i föreningen; skillnaden är främst att den investerande medlemmen har större insyn och inflytande i föreningen än innehavaren av en förlagsandel har. När ekonomiska föreningars avdragsrätt för utdelning till förlagsandelsinnehavare infördes, motiverades det på följande sätt:
För att sådana insatser skall kunna bli attraktiva placeringsobjekt torde krävas att innehavaren får en marknadsmässig avkastning på satsat kapital. Innehavaren kan nämligen inte, som vid satsning av medel i aktier, nöja sig med en låg direktavkastning i avvaktan på att insatsens värde skall stiga. Insatt kapital kommer ju att återbetalas i nominellt belopp. En hög utdelning på förlagsinsatser förutsätter emellertid att utdelat belopp inte träffas av dubbelbeskattning.13
Vi har inte anledning att ta ställning till om denna avdragsrätt för utdelning till förlagsandelsinnehavare fortfarande är motiverad. Så länge denna avdragsrätt finns är det emellertid svårt att argumentera för att utdelning till investerande medlemmar ska behandlas på
10 Se prop. 1983/84:84 och SFS 1984:190. 11 Se prop. 1981/82:191 och SFS 1982:336. 12 Se prop. 1983/84:84 s. 170. 13 Se prop. 1983/84:84 s. 170.
662
SOU 2010:90 Skatterättsliga konsekvenser
ett skattemässigt annorlunda sätt. De skäl för en avdragsrätt som redovisades i de citerade lagförarbetena gör sig med minst samma styrka gällande i fråga om utdelning till investerande medlemmar.
Vi föreslår därför att utdelning till investerande medlemmar skattemässigt ska behandlas på samma sätt som utdelning på medlemsinsatser och förlagsinsatser; sådan utdelning ska således dras av i den ekonomiska föreningen.
I ett avseende kan det dock finnas skäl att se annorlunda på saken. Vi har i avsnitt 12.5.4 föreslagit att arbetskooperativ ska kunna anta stadgebestämmelser som gör det möjligt för medlemmarna att vid avgång ur föreningen ta med sig en del av föreningens fria egna kapital. Förslaget omfattar också investerande medlemmar i dessa föreningar. Den insats som återbetalas till en investerande medlem kan således komma att återbetalas till ett högre värde än det nominella beloppet. Möjligheten att vid avgång ur föreningen ta med sig en sådan värdestegring kan göra det mer attraktivt att investera i föreningen och behovet av att löpande erhålla en marknadsmässig avkastning på insatsen kan därför sägas vara mindre än när det gäller förlagsandelar. Det är i stället rimligt att en investerande medlem i en sådan förening måste nöja sig med en låg direktavkastning i avvaktan på att han eller hon senare får ta del av eventuella upparbetade vinstmedel. Det är mot denna bakgrund naturligt att föreningar som enligt sina stadgar medger återbetalning av insatser till mer än nominellt belopp inte bör ha sådan avdragsrätt för utdelning till investerande medlemmar som sägs i 39 kap. 23 § inkomstskattelagen. Detsamma bör emellertid gälla även andra föreningar som kan införa sådana stadgebestämmelser, dvs. samtliga arbetskooperativ; i annat fall skulle en sådan förening först kunna utnyttja inkomstskattelagens avdragsrätt under en följd av år och därefter ändra sina stadgar så att investerande medlemmar vid avgången ur föreningen får del av föreningens värdestegring. Utdelning till investerande medlemmar i alla arbetskooperativ bör alltså undantas från avdragsrätten i 39 kap. 23 § inkomstskattelagen.
663
Skatterättsliga konsekvenser SOU 2010:90
19.3.3 Ekonomiska föreningar med extern verksamhet
Ökade möjligheter till extern verksamhet
Redan i dag har en ekonomisk förening möjlighet att förlägga sin kooperativa verksamhet till ett helägt dotterföretag eller till andra delägda företag där samtliga övriga delägare är ekonomiska föreningar. Vi har i avsnitt 6.6.1 föreslagit att en ekonomisk förening alltid ska kunna driva ekonomisk verksamhet i ett eller flera hel- eller delägda dotterföretag, varvid något krav på att övriga delägare i dotterföretagen ska vara ekonomiska föreningar inte längre ska uppställas. Vårt förslag innebär också att en ekonomisk förening alltid kommer att kunna bedriva en mindre del av sin verksamhet utanför föreningen eller dess dotterföretag. Vi har vidare föreslagit att en ekonomisk förening i sina stadgar ska kunna bestämma att också en större del av den ekonomiska verksamheten ska bedrivas genom ett eller flera andra företag, s.k. extern verksamhet. En förutsättning för detta ska dock vara att föreningen har träffat avtal med det eller de andra företagen och att dessa avtal ger föreningen ett betydande inflytande över verksamheten.
Frågan är då vilken betydelse detta får i beskattningshänseende.
Avdragsrätt för s.k. kooperativ utdelning
Bedömning: Kooperativ utdelning som lämnas av vinsten från
externt bedriven verksamhet dras av enbart i den utsträckning den kommer från kooperativ verksamhet.
Såsom vi redan har nämnt (se avsnitt 19.2) är det vid utdelning i form av efterlikvid, återbäring och liknande (kooperativ utdelning) endast vinst på den kooperativa verksamheten som kan dras av (se 39 kap. 22 § inkomstskattelagen).
En förening som driver sin ekonomiska verksamhet i ett helägt dotterföretag eller i ett delägt dotterföretag där övriga delägare är ekonomiska föreningar kan, genom att utöva sitt ägarinflytande i dotterföretaget, låta kooperativa målsättningar prägla dotterföretagets verksamhet. Den kooperativa karaktären i en förenings verksamhet påverkas därför inte av att verksamheten förläggs till ett sådant dotterföretag.
664
SOU 2010:90 Skatterättsliga konsekvenser
Situationen kan emellertid vara en annan om verksamheten förläggs till ett delägt företag vars övriga ägare inte är ekonomiska föreningar utan exempelvis aktiebolag. Sannolikt ställer dessa övriga ägare andra krav på företaget. För dem väger sannolikt önskemålet om kapitalavkastning tyngre än intresset av att främja samhandeln med den ekonomiska föreningens medlemmar. Detsamma blir fallet om verksamheten förläggs till ett helt externt företag. Frågan är om karaktären av den kooperativa verksamheten, när denna förläggs externt, förändras på ett sådant sätt att det bör få skattemässiga konsekvenser.
Innebörden av begreppet ”den kooperativa verksamheten” har utvecklats i ett tidigare lagstiftningsärende.14 Med kooperativ verksamhet avses den verksamhet som påverkar de samhandelsbetingelser som det kooperativa företaget kan erbjuda sina medlemmar. Verksamheten kan bestå av exempelvis mottagande av medlemmarnas produkter, av förädling och vidareförsäljning av de mottagna produkterna och av tillhandahållandet av förnödenheter och tjänster för medlemmarnas produktion. Detta utgör den s.k. basverksamheten. Även inköp som görs från andra än medlemmarna av produkter som är nödvändiga för föreningens verksamhet kan räknas hit. Medlemmarnas produkter bör dock utgöra en väsentlig del av de produkter som säljs. Därutöver kan verksamhet som syftar till utveckling av nya produkter och samordning av olika verksamheter med basverksamheten anses utgöra kooperativ verksamhet. I de fall då sidoverksamheten är relaterad till basverksamheten utgör den kooperativ verksamhet (s.k. relaterad sidoverksamhet). I en förening kan dock även finnas s.k. artfrämmande affärsverksamhet som inte utgör kooperativ verksamhet. Det hindrar inte att föreningen kan behålla sin status som kooperativ förening. En förutsättning för detta är emellertid att basverksamheten, oavsett vilken typ av verksamhet som bedrivs, tillsammans med den relaterade sidoverksamheten utgör den huvudsakliga verksamheten.
Frågor om vilken innebörd begreppet ”kooperativ verksamhet” har skatterättsligt har prövats i RÅ 1999 ref. 29. Regeringsrätten fastslog i målet att begreppet kooperativ verksamhet vid inkomsttaxeringen bör ges ett innehåll som i allt väsentligt motsvarar den civilrättsliga avgränsningen och alltså omfattar inte endast den kooperativa basverksamheten utan i princip också relaterad sidoverksamhet. I målet prövades frågan om vilken betydelse det hade
14 Se prop. 1996/97:163 s. 22.
665
Skatterättsliga konsekvenser SOU 2010:90
för avdragsrätten för lämnad utdelning i föreningen att ett överskott hade uppkommit i verksamhet som bedrivits i helägda dotter- och dotterdotterbolag till föreningen. Regeringsrätten fann att avdrag fick ske även om den vinst som föreningen delade ut inte kom från föreningens egen verksamhet utan från dotterbolag som föreningen ägde. Förutsättningarna för avdragsrätten i en sådan situation uttrycktes enligt följande.
En förutsättning för detta bör dock vara att dotterföretaget bedriver en verksamhet som skulle ha räknats till föreningens kooperativa verksamhet om föreningen hade bedrivit den i egen regi. Att dotterföretaget vid sidan därav bedriver s.k. artfrämmande verksamhet bör inte hindra avdrag så länge den kooperativa verksamheten är dotterföretagets huvudsakliga verksamhet. Om föreningens dotterförtag i sin tur har ett eller flera helägda dotterföretag och något av företagen inom denna grupp lämnar koncernbidrag till föreningen, bör det nu berörda verksamhetskravet tillämpas på underkoncernen som en enhet.
Slutsatsen av Regeringsrättens avgörande är att avdragsrätt kan föreligga även om den kooperativa verksamheten bedrivs i ett dotter- eller dotterdotterföretag men att det förutsätter att dotterföretaget huvudsakligen bedriver s.k. kooperativ basverksamhet och s.k. relaterad sidoverksamhet. Om dotterföretaget däremot i hög grad bedriver s.k. artfrämmande verksamhet, går avdragsrätten förlorad, dvs. om ett dotterföretags verksamhet enbart till en mindre del utgörs av samhandel med den ekonomiska föreningens medlemmar (och därmed förknippad verksamhet), kan föreningen inte medges avdragsrätt vid inkomstbeskattningen. Detsamma torde gälla om dotterföretaget har flera olika verksamhetsgrenar och samhandeln med medlemmarna enbart utgör en mindre verksamhetsgren.
Avgörande för frågan om en ekonomisk förening har rätt att göra avdrag för lämnad utdelning, när föreningens vinst har uppkommit i verksamhet som bedrivs utanför föreningen är således i dag om vinsten härrör från kooperativ verksamhet och därmed sammanhängande sidoverksamhet. Det är således inte tillräckligt att fastställa om föreningens verksamhet helt eller huvudsakligen är kooperativ utan också nödvändigt att bedöma om den aktuella vinsten ska anses härröra från den kooperativa verksamheten eller inte. Det är naturligt att denna princip tillämpas även i fråga om vinst som uppkommer i extern verksamhet av det slag som vi nu föreslår ska vara möjlig. I och för sig torde det i fråga om sådan extern verksamhet bli ännu svårare att bedöma om en viss vinst kommer från kooperativ verksamhet eller inte. Ett sätt att undvika gränsdrag-
666
SOU 2010:90 Skatterättsliga konsekvenser
ningsproblem skulle vara att tillåta avdrag för kooperativ utdelning från extern verksamhet, oavsett om utdelningen hade sin grund i den kooperativa verksamheten eller inte. En sådan lösning skulle emellertid innebära att det nuvarande skatteuttaget från kooperativa föreningar minskade, vilket inte är vare sig önskvärt eller i enlighet med våra direktiv. Dessutom skulle det inte överensstämma med de grundläggande tankegångar som har lagts fast i praxis, nämligen att avdragsrätt medges endast under de förutsättningar som hade gällt om verksamheten bedrivits i den ekonomiska föreningen själv. För att en ekonomisk förening som har valt att förlägga del av sin verksamhet externt ska ha rätt till avdrag för utdelning till sina medlemmar i form av s.k. kooperativ utdelning bör därför krävas att den vinst som delas ut kommer från kooperativ verksamhet eller därmed sammanhängande sidoverksamhet i det externa företaget.
Vi bedömer att detta inte kräver någon ändring i lydelsen av 39 kap. 22 § inkomstskattelagen.
Avdragsrätt för utdelning som lämnas i förhållande till insatser
Bedömning: Utdelning som en kooperativ förening lämnar i för-
hållande till insatser ska dras av även om vinsten har sin grund i extern verksamhet.
Den nuvarande avdragsrätten för utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till insatser är inte begränsad till utdelning av överskott som kommer från den kooperativa verksamheten (se avsnitt 19.2 samt 39 kap. 23 § inkomstskattelagen). Det innebär också att utdelning i förhållande till insatser ska dras av oavsett om vinsten har uppkommit i föreningen eller i ett hel- eller delägt företag. Eftersom det i dag inte ställs något krav på att vinsten ska ha uppkommit i den kooperativa verksamheten, bör avdragsrätten för utdelningen gälla även om den kooperativa föreningens verksamhet bedrivs genom ett delägt företag vars övriga delägare inte är ekonomiska föreningar.
Det finns i princip inte anledning att se annorlunda på verksamhet som genom avtal bedrivs i ett företag där en förening inte har något, eller endast ett begränsat, ägarintresse. Det är i och för sig angeläget att den föreslagna regleringen inte kan användas för
667
Skatterättsliga konsekvenser SOU 2010:90
att kringgå de bestämmelser som i övrigt gäller för beskattning av företag. En förutsättning för att föreningen ska kunna erhålla utdelning från det andra företaget är emellertid att föreningen äger andelar i det externa företaget. Vid helt extern verksamhet, dvs. där föreningen inte också har någon del i ägandet av det externa företaget, kan det därför inte bli fråga om utdelning. Det medför att föreningens medlemmar inte kan få del av det externa företagets överskott genom utdelning. Som en följd av detta kommer det inte att vara möjligt att uppnå de skattefördelar som en kooperativ förening åtnjuter genom att låta en kooperativ förening endast utgöra ett mellanled mellan det företag där verksamheten bedrivs och föreningens medlemmar. Det kan i sammanhanget nämnas att om det externa företaget av någon anledning skulle vilja föra över obeskattade värden till en kooperativ förening, t.ex. för att det finns en intressegemenskap (exempelvis så att företaget ägs av medlemmarna) mellan föreningen och det externa företaget, kan en sådan transaktion få skattemässiga följder. Således kan det externa företaget, om det t.ex. överlåter en tillgång till underpris till föreningen, bli uttagsbeskattat enligt 22 kap. inkomstskattelagen för mellanskillnaden mellan det skattemässiga värdet och marknadsvärdet. Däremot skulle det kunna uppkomma vinst i föreningen på grund av ett marknadsmässigt ingånget avtal mellan föreningen och det externa företaget om att föreningen t.ex. ska verka för att medlemmarna ska handla med det externa företaget. Även sådan vinst kommer att kunna delas ut.
I den mån vinst som har sin grund i ett externt företag kommer medlemmarna till del såsom utdelning från föreningen bör detta hanteras på samma sätt som om vinsten ursprungligen hade uppkommit i föreningen. Det bör därför inte införas någon begränsning av avdragsrätten i dessa fall.
19.3.4 Återbetalning av insatsen till högre belopp än nominellt värde
Förslag: Om en medlemsinsats vid medlems utträde återbetalas
till högre belopp än nominellt värde, ska mellanskillnaden anses utgöra utdelning till medlemmen. Föreningen ska ha rätt till avdrag med motsvarande belopp.
668
SOU 2010:90 Skatterättsliga konsekvenser
Vi har i avsnitt 12.5.4 föreslagit att ett arbetskooperativ i sina stadgar ska kunna bestämma att en avgående medlem kan få rätt att få ut ett belopp som överstiger det nominella beloppet av hans eller hennes insatser. Om en förening har sådana stadgebestämmelser, får en avgående medlem således tillbaka dels det belopp som han eller hon har betalat in i medlemsinsats, dels ett övervärde. Detta väcker frågan hur en återbetalning till ett högre belopp än nominellt värde ska behandlas skatterättsligt.
Enligt gällande rätt torde en medlemsinsats inte återbetalas med mer än nominellt värde och i regel medför därför en återbetalning inte någon beskattning. Om medlemmen dessutom har tillgodoförts medlemsinsatser genom insatsemission, ska även dessa medel återbetalas när medlemmen lämnar föreningen. Föreningen får då göra avdrag för det emitterade kapital som återbetalas till den avgående medlemmen (se 39 kap. 24 a § inkomstskattelagen). En medlem som avgår ur en förening anses skatterättsligt ha avyttrat sin andel (se 44 kap. 5 § inkomstskattelagen) och den eventuella kapitalvinst som uppstår vid utträde ur föreningen beskattas hos medlemmen. Eftersom en medlem som har tillgodoförts en emissionsinsats inte har haft någon anskaffningskostnad för denna, utgör hela den emissionsinsats som utbetalas till honom eller henne skattepliktig intäkt.15 I ett producentkooperativ sker beskattningen i inkomstslaget näringsverksamhet, medan det i ett konsumentkooperativ blir fråga om beskattning av kapital. För arbetskooperativ kan det dessutom bli tal om beskattning i inkomstslaget tjänst, under förutsättning att föreningen är ett fåmansföretag och andelarna är kvalificerade enligt bestämmelserna i 56 och 57 kap. inkomstskattelagen.
Ett belopp som tillförs en medlem genom insatsemission och ett belopp som utbetalas till avgående medlem utöver det nominella beloppet skiljer sig väsentligen åt endast i fråga om vid vilken tidpunkt det tillgodoräknas medlemmen. Syftet med en återbetalning till högre belopp än det nominella värdet är detsamma som syftet med en insatsemission, dvs. att ge medlemmen del av ett övervärde i föreningen. Sådan återbetalning av medlemsinsatser som överstiger det nominella beloppet bör därför skattemässigt behandlas likvärdigt med belopp som tillförs en medlem genom insatsemission. Således bör föreningen ha rätt till avdrag för det belopp som utbetalas utöver det nominella värdet och medlemmen bör
15 Se prop. 2003/04:22 s. 9.
669
Skatterättsliga konsekvenser SOU 2010:90
beskattas för den kapitalvinst som uppkommer. I inkomstskattelagen bör det därför införas en reglering av innebörd att en återbetalning av medlemsinsats utöver det nominella beloppet ska vara att anse som en utdelning.
19.3.5 Kravet på lika rösträtt
Förslag: I inkomstskattelagen införs en förtydligande bestäm-
melse om att förekomsten av investerande medlemmar i sig inte innebär att föreningen inte tillämpar principen om lika rösträtt.
En förutsättning för att en ekonomisk förening ska betraktas som en kooperativ förening i skatterättsligt mening är, som har redovisats i avsnitt 19.2, förutom att den är öppen att den tillämpar principen om lika rösträtt (se 39 kap. 21 § inkomstskattelagen). Denna princip innebär att varje medlem ska ha lika stort inflytande, oberoende av vilken kapitalinsats som medlemmen gjort. Principen om lika rösträtt är även huvudregeln inom civilrätten, även om det är möjligt att införa en differentierad rösträtt genom bestämmelser i stadgarna.
Vi har i avsnitt 6.5.2 föreslagit att en förening ska få anta s.k. investerande medlemmar. Enligt förslaget ska det vid föreningsstämman, där investerande medlemmar deltar, gälla särskilda bestämmelser om ”röstviktning”. En fråga som då uppkommer är om dessa bestämmelser kan sägas strida mot principen om lika rösträtt på så sätt att det kan få skattemässiga konsekvenser.
Enligt vårt förslag ska, om de investerande medlemmar som deltar vid en omröstning disponerar över mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet röster som avges vid omröstningen, de investerande medlemmarnas röster sättas ned så att värdet av deras röster motsvarar hälften av övriga röster. En sådan begränsningsregel för rösträtten kan i ett enskilt fall få till följd att en investerande medlems röst inte är lika mycket värd som andra medlemmars röster. Detta är en konsekvens av en i lagen uppställd begränsning. Begränsningen är tvingande och föreningen har således inte någon möjlighet att inte tillämpa begränsningsregeln. Det bakomliggande syftet med de föreslagna bestämmelserna är att investerande medlemmar inte ska kunna förfoga över så stor andel av rösterna i en förening att de kan hindra viktiga beslut i före-
670
SOU 2010:90 Skatterättsliga konsekvenser
ningen som de mera aktiva medlemmarna vill få till stånd. Det är inte rimligt att bestämmelser som bl.a. syftar till att skydda det kooperativa inslaget i föreningens verksamhet samtidigt skulle medföra att föreningen skatterättsligt skulle anses vara icke-kooperativ. Bestämmelserna om röstviktning bör därför inte påverka den skatterättsliga bedömningen av om föreningen tillämpar principen om lika rösträtt. En förening, som inte har stadgebestämmelser om differentierad rösträtt eller på annat sätt tillämpar differentierad rösträtt, bör alltså ha avdragsrätt för lämnad utdelning även om det finns investerande medlemmar i föreningen till sådant antal att röstviktningsbestämmelserna skulle kunna komma att tillämpas. En förtydligande bestämmelse med denna innebörd bör tas in i inkomstskattelagen.
19.3.6 Handel med överinsatser och emissionsinsatser
Bedömning: Införandet av en uttrycklig möjlighet till över-
låtelse av överinsatser och emissionsinsatser från en medlem till en annan medlem föranleder inte någon skatterättslig särreglering.
I avsnitt 12.6.2 har vi föreslagit klargörande bestämmelser av innebörd att överinsatser och emissionsinsatser kan överlåtas från en medlem till en annan. Detta kan exempelvis ske på så sätt att medlemmen A säljer en emissionsinsats, som tillkommer honom eller henne, till medlemmen B. Försäljningen utlöser beskattning på så sätt att medlemmen A beskattas för den vinst han eller hon har gjort i samband med försäljningen. Eftersom det inte finns någon anskaffningskostnad för emissionsinsatsen, har medlemmen A inte något anskaffningsvärde att dra av. Om andelen är värd 100 kr och säljs för 95 kr, ska därför vinsten 95 kr beskattas. Detta följer av gällande rätt. Transaktionen mellan medlemmarna involverar inte någon utbetalning från föreningens sida och någon motsvarande avdragsrätt för föreningen föreligger därför inte. Om medlemmen B i ett senare skede lämnar föreningen, betalas emissionsinsatsen ut till honom eller henne. Han eller hon får då tillgodoräkna sig ett anskaffningsvärde motsvarande det belopp som har betalats för emissionsinsatsen (95 kr) och beskattas för eventuellt överskott (100-95=5 kr). Vid utbetalningen får före-
671
Skatterättsliga konsekvenser SOU 2010:90
672
ningen göra avdrag för hela det utdelade beloppet (100 kr).
Det samlade skattemässiga utfallet av transaktionerna är således detsamma som om emissionsinsatsen inte hade överlåtits utan stannat kvar i den ursprunglige medlemmens ägo fram till dess att han eller hon lämnade föreningen. Detsamma gäller vid en överlåtelse av en överinsats. De föreslagna bestämmelserna om överlåtelse av överinsatser och emissionsinsatser skapar därigenom inte något behov av någon särskild skattemässig reglering.
20 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
20.1 Tidpunkt för ikraftträdande
Innan en ny lagstiftning kan träda i kraft, ska slutbetänkandet remissbehandlas och beredas i Regeringskansliet. Vidare ska en lagrådsremiss utarbetas, beslutas och föredras i Lagrådet, varefter en proposition ska sammanställas och beslutas. Slutligen ska sedvanlig riksdagsbehandling ske. Med hänsyn till detta torde en ny föreningslag kunna träda i kraft tidigast den 1 januari 2013. I våra förslag har vi därför angett den 1 januari 2013 som ikraftträdandetidpunkt. Det utesluter givetvis inte att regering och riksdag behandlar särskilt avgränsade frågor med förtur och genomför förslagen i dessa delar redan under år 2011 eller 2012.
För att föreningarna ska ha möjlighet att utnyttja de nya bestämmelserna så tidigt som möjligt föreslår vi att beslut om anpassning av stadgarna till de nya bestämmelserna ska kunna fattas redan hösten 2012. Sådana ändringar i stadgarna ska dock inte träda i kraft förrän den 1 januari 2013.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser bör tas in i en särskild lag om införande av den nya lagen om ekonomiska föreningar (i det följande ”promulgationslagen”).
20.2 Behovet av övergångsbestämmelser
Vi har i vårt delbetänkande (se SOU 2009:37) behandlat behovet av övergångsbestämmelser i vissa frågor rörande stadgar, plats för föreningsstämma, ombud, beslutsfattande på föreningsstämman, tid för kallelse samt handläggning hos länsstyrelse och kronofogdemyndighet. Dessa frågor kommer inte att beröras ytterligare i det följande.
673
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2010:90
Grundläggande krav på en ekonomisk förening
Våra förslag innebär att det som enligt den nuvarande föreningslagen är en ekonomisk förening även efter den nya lagens ikraftträdande kommer att utgöra en ekonomisk förening. Det är emellertid tänkbart att några föreningar kommer att behöva genomföra vissa stadgeändringar för att uppfylla den nya lagens krav. Så kan t.ex. vara fallet med de föreningar som i dag bedriver sin verksamhet externt i ett företag som inte är dotterföretag men där övriga delägare är ekonomiska föreningar. I gällande rätt uppställs det inte några krav på viss storlek av ägarandelen i det externa företaget och inte heller något krav på visst inflytande i företaget. Vad vi har föreslagit i avsnitt 6.6.1 kan i vissa föreningar komma att medföra ett behov av att omorganisera verksamheten eller sluta avtal, eller modifiera befintliga avtal, med företag där verksamheten i dag bedrivs. Det är rimligt att de föreningar som kommer att behöva förändra sin organisation eller sitt sätt att bedriva verksamheten ges tillräckligt med tid för detta. För att möjliggöra sådana förändringar bör föreningar som vid utgången av år 2012 utgör en ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § i den nuvarande föreningslagen även därefter vara att bedöma som ekonomiska föreningar, oavsett om de uppfyller kraven i den nya lagen. Detta bör gälla under ett år från ikraftträdandet av den nya lagen.
Registrering av nybildade föreningar
I avsnitten 7.5.2 och 7.5.3 har vi lämnat förslag om bestämmelser om bildande av en ekonomisk förening. Däribland märks särskilt krav på att en ekonomisk förening ska bildas av tre eller flera personer och att dessa inte får vara underåriga, i konkurs, ställda under förvaltare eller underkastade näringsförbud. Att dessa krav är uppfyllda utgör en förutsättning för att föreningen kan registreras i Bolagsverkets föreningsregister. De nya bestämmelserna bör dock inte ges retroaktiv verkan. Om en förening har bildats före lagens ikraftträdande, bör därför frågor som berör registrering av föreningen även efter ikraftträdandet avgöras enligt de regler som gällde vid föreningens bildande, dvs. enligt den nuvarande föreningslagen. En övergångsbestämmelse av denna innebörd bör därför införas i promulgationslagen.
674
SOU 2010:90 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Ändring av stadgarna
Av allmänna principer följer att stadgebestämmelser som inte står i överensstämmelse med föreningslagen inte kan tillämpas. I och med den nya lagens ikraftträdande kan därför en del stadgebestämmelser förlora sin verkan. Det är mot den bakgrunden viktigt att nödvändiga stadgeändringar genomförs utan någon längre fördröjning. I promulgationslagen bör tas in en bestämmelse om att styrelsen senast den 1 januari 2016 ska lägga fram förslag till de ändringar av stadgarna som krävs för att bringa lagen i överensstämmelse med den nya föreningslagen.
Vi föreslår att det i en förenings stadgar ska finnas uppgift om den kommun där föreningens styrelse ska ha sitt säte. I gällande rätt krävs i stället uppgift om den ort där sätet ska vara. I vissa fall kan detta nödvändiggöra en ändring av stadgarna. En sådan ändring bör dock kunna anstå till dess föreningen genomför även någon annan ändring av stadgarna.
I såväl gällande rätt som vårt förslag till ny föreningslag uppställs ett krav att en förenings stadgar ska innehålla uppgift om vilken tid som föreningens räkenskapsår ska omfatta. En särskild övergångsbestämmelse till den nuvarande föreningslagen medför emellertid att det i en del äldre föreningars stadgar saknas uppgift om räkenskapsår. För dessa föreningar gäller då utan vidare att det är kalenderåret som är räkenskapsår. En motsvarande övergångsbestämmelse bör tas in i promulgationslagen.
Enligt vårt förslag får det i en förenings stadgar bestämmas att en medlem får uteslutas om han eller hon inte längre deltar i föreningens verksamhet eller inte längre uppfyller de krav som med hänsyn till arten och omfattningen av föreningens verksamhet bör ställas på medlemmarna i föreningen. Föreningarna bör ges viss tid att anpassa sina stadgar till detta. I promulgationslagen bör därför anges att nu gällande regler om uteslutning ska gälla till utgången av år 2013.
Medlemsförteckning
Vi har i avsnitt 9.8.2 föreslagit att en förenings medlemsförteckning, förutom de uppgifter som krävs i dag, ska innehålla uppgift om medlemmarnas personnummer eller motsvarande identifieringsnummer. För de enstaka föreningar som inte har som rutin att anteckna personnummer i medlemsförteckningen kan ett sådant krav, om det
675
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2010:90
ska tillämpas även i fråga om befintliga medlemmar, medföra ett inte obetydligt besvär. Skyldigheten att anteckna personnummer i medlemsförteckningen bör därför gälla endast i fråga om medlemmar som går in i föreningen efter lagens ikraftträdande. En bestämmelse om detta bör tas in i promulgationslagen.
I avsnitt 9.8.3 har vi föreslagit att medlemsförteckningen ska bevaras så länge föreningen består och under minst sju år efter det att föreningen har upplösts. Det är naturligt att dessa bestämmelser ska gälla även föreningar som har bildats före lagens ikraftträdande. Det är emellertid inte rimligt att de nya bestämmelserna ska tillämpas även på uppgifter som har gallrats från förteckningen före lagens ikraftträdande. Detta bör klargöras i promulgationslagen.
Registrering och verkställande av föreningsstämmobeslut
Det är tänkbart att föreningsstämmobeslut som har fattats före lagens ikraftträdande vid tidpunkten för ikraftträdandet ännu inte har registrerats hos Bolagsverket. Det kan även tänkas att ett sådant beslut visserligen har registrerats men att det ännu inte har verkställts eller att någon vill föra talan mot beslutet. För att det ska vara möjligt att förutse konsekvenserna av beslut, fattade enligt äldre bestämmelser, bör de bestämmelser som gällde då beslutet fattades tillämpas i frågor som rör registrering, verkställande och talan mot beslutet. I promulgationslagen bör därför anges att äldre bestämmelser ska tillämpas vid registrering och verkställande av beslutet.
Revision
Vi har i avsnitt 11 föreslagit relativt omfattande förändringar i reglerna om revision i ekonomiska föreningar. En av de viktigaste förändringarna är att en revisor i ekonomisk förening ska vara auktoriserad eller godkänd revisor. I dag kan även lekman vara revisor i en förening. För att föreningarna ska ges möjlighet att anpassa sig till de nya bestämmelserna bör en relativt väl tilltagen övergångstid gälla. Enligt vår bedömning utgör ett år en lämplig tid för att genomföra nödvändiga förändringar på revisionsområdet. Om en förening har en revisor som inte är auktoriserad eller godkänd, bör han eller hon därför trots detta få vara kvar under ett år från lagens ikraftträdande, dvs. fram till utgången av år 2013. Om en sådan revisors
676
SOU 2010:90 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
uppdragstid upphör dessförinnan, dvs. i tiden mellan ikraftträdandet och utgången av år 2013, bör dock hans eller hennes uppdrag inte kunna förnyas.
Vidare har vi föreslagit en begränsning av revisorns mandattid, på så sätt att han eller hon inte längre ska kunna utses som revisor tills vidare. Förslaget innehåller dessutom en begränsning av hur lång tid en tidsbestämd mandattid kan omfatta. Således kan ett uppdrag enligt förslaget inte omfatta längre tid än fram till slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter det då revisorn utsågs. Även i dessa avseenden är det nödvändigt att föreningarna ges tid att anpassa sig efter de nya reglerna. En revisor som enligt de nu gällande bestämmelserna har utsetts på viss tid bör, även om denna tid innebär att han eller hon kvarstår som revisor längre än till och med det fjärde räkenskapsåret från förordnandet, få kvarstå som revisor under hela uppdragstiden (förutsatt att han eller hon har de kvalifikationer som den nya lagen förutsätter). För revisor som utsetts tills vidare bör övergångstiden vara generöst tilltagen. Vi föreslår därför att revisorns uppdrag i dessa fall bör bestå till utgången av den första ordinarie föreningsstämma som hålls efter den 1 januari 2014.
Förlagsinsatser
I den nuvarande föreningslagen finns inte något krav på att förteckningen över förlagsinsatser ska innehålla uppgift om huruvida förlagsandelsbevis har utfärdats. Vårt förslag innebär att det införs ett sådant krav. För att detta inte ska leda till någon administrativ börda för föreningarna bör dock kravet enbart omfatta förlagsinsatser som redan har förts in i förteckningen.
Värdeöverföringar och avsättning till reservfond
Vi har i avsnitt 14.5 föreslagit förändrade regler för värdeöverföringar från ekonomiska föreningar. De nya bestämmelserna innebär en anpassning till vad som gäller enligt aktiebolagslagen och medför bl.a. att begreppet ”värdeöverföring” införs i föreningslagen och att borgenärsskyddet tillgodoses genom dels en beloppsspärr, dels en allmän försiktighetsregel. Beloppsspärren utgår från storleken av bundet respektive fritt eget kapital enligt den senast fastställda balansräkningen. Det är därför lämpligt att värdeöverföringar som grundar
677
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2010:90
sig på en årsredovisning som har upprättats före utgången av år 2012, dvs. före den nya lagens ikraftträdande, får ske enligt de regler som då gällde för utbetalningar från ekonomiska föreningar.
Även bestämmelserna om reservfond har i vårt förslag fått en ändrad utformning. Bl.a. innebär förslaget att det inte längre uppställs något krav på att en viss del av årets nettovinst ska avsättas till reservfonden. Det är naturligt att detta börjar gälla samtidigt med att de nya bestämmelserna om värdeöverföringar börjar tillämpas. Äldre bestämmelser om avsättning till reservfond bör därför fortfarande gälla när det gäller en sådan årsvinst som framträder i en före lagens ikraftträdande upprättad årsredovisning.
Fusion
Av avsnitt 15.2.4 framgår att vi har föreslagit en del förändringar i de nu gällande reglerna om fusion i ekonomisk förening. Däribland märks särskilt bestämmelser att fusionsvederlag kan utgå till de medlemmar vars rättigheter minskar i värde genom fusionen och att även medlemmarna i en övertagande förening kan begära att frågan om godkännande av fusionsplanen prövas på föreningsstämma. De nya reglerna medför alltså att förutsättningarna för ett fusionsförfarande delvis förändras. Det är enligt vår mening lämpligt att de fusionsförfaranden som pågår vid den nya lagens ikraftträdande får slutföras enligt de regler som gällde vid utgången av år 2012. En lämplig brytpunkt utgörs av godkännandet av fusionsplanen; i de fall då en fusionsplan har godkänts före utgången av år 2012 bör därför äldre bestämmelser tillämpas på fusionen, även om denna sedan verkställs först efter det att den nya lagen har trätt i kraft.
Äldre föreningar
I svensk rätt har det tidigare, förutom den nu gällande föreningslagen, funnits tre lagar om ekonomiska föreningar. Den första lagen var lagen (1895:66 s. 1) om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet. Enligt den lagen kunde det finnas såväl föreningar där medlemmarna hade ett begränsat personligt ansvar för föreningens förpliktelser (mbpa) som föreningar där medlemmarna inte hade något personligt ansvar (upa). År 1911 kom lagen (1911:55) om eko-
678
SOU 2010:90 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
679
Den nuvarande föreningslagen trädde i kraft den 1 januari 1988. Genom övergångsbestämmelser fick föreningar som hade registrerats enligt 1895 eller 1911 års föreningslagar behålla sin status som ekonomiska föreningar, även om de inte uppfyllde alla krav den nuvarande föreningslagen uppställer. Bestämmelserna fick betydelse för äldre föreningar vars stadgar fortfarande innehåller bestämmelser om t.ex. ett visst begränsat personligt ansvar för medlemmarna eller bestämmelser som gör föreningarna till i princip slutna associationer. De fick också betydelse för ett antal ekonomiska föreningar som bedrev näringsverksamhet med ett i huvudsak allmännyttigt intresse. Det finns i och för sig goda skäl för att överväga ett upphävande av äldre särbestämmelser av detta slag. Vi har emellertid inte haft möjlighet att utvärdera vilka effekter detta skulle få. Vi föreslår därför att promulgationslagen till den nya föreningslagen innehåller övergångsbestämmelser av samma slag som promulgationslagen till 1987 års lag, dvs. bestämmelser som tillåter att bl.a. mbpaföreningar lever vidare.
1 För en utförligare redogörelse för lagstiftningen gällande ekonomiska föreningar, se avsnitt 2.
21 Förslagens konsekvenser
21.1 Sammanfattande bedömning
Vi bedömer att förslaget till ny föreningslag på flera sätt är ägnat att förbättra förutsättningarna för att starta och driva företag i form av ekonomisk förening. Enligt vår mening torde den föreslagna lagen – genom t.ex. bestämmelser om investerande medlemmar och extern verksamhet och en jämkad öppenhetsprincip – leda till ökad flexibilitet och därmed bättre möjligheter för den enskilda föreningen att organisera sin verksamhet på ett optimalt sätt. Tillnärmningen till aktiebolagslagens regler kommer på sikt att förbättra den ekonomiska föreningsformens möjligheter att konkurrera med aktiebolagsformen. Vi tror också att lagens ökade tydlighet och mera ”handboksmässiga” utformning kommer att förenkla för tillämparna och minska de ekonomiska föreningarnas behov av att anlita extern juridisk expertis. Till detta kommer den avreglering som sker i vissa avseenden, t.ex. avskaffandet av kravet på avsättning till reservfond. Inledningsvis kommer lagen visserligen att ge upphov till en del anpassningskostnader, t.ex. för stadgeändringar, men dessa kommer att vara av övergångskaraktär. Sammantaget bör därför lagen leda till minskade kostnader för de ekonomiska föreningarna. – De statsfinansiella konsekvenserna bedöms som försumbara.
21.2 Bakgrund
Enligt 14–15 a §§kommittéförordningen (1998:1474) ska en utredning i vissa närmare angivna hänseenden redovisa konsekvenserna av sina förslag.
Vi har i vårt delbetänkande (SOU 2009:37) redovisat konsekvenserna av de förslag som vi har lämnat där. När det gäller de förslag i slutbetänkandet som överensstämmer med vad vi har föreslagit i del-
681
Förslagens konsekvenser SOU 2010:90
betänkandet hänvisar vi därför till konsekvensredovisningen i delbetänkandet.
De övriga konsekvenser som vi bedömer att våra förslag kommer att få redovisas i det följande. Det bör redan här framhållas att det är svårt att göra några mera säkra antaganden om hur de ekonomiska föreningarna kommer att utnyttja det regelverk som vi föreslår. Som en följd av detta har det som regel också varit svårt att kvantifiera konsekvenserna av förslagen i siffror.
21.3 Finansiella konsekvenser
21.3.1 Statsfinansiella konsekvenser
En ny lag om ekonomiska föreningar
I åtskilliga avseenden överensstämmer vårt förslag till ny lag om ekonomiska föreningar med den nuvarande men förslaget innehåller också en hel del nyheter och innebär också att regelverket får en ny struktur. Den nya lagen kommer därför inledningsvis att medföra ett behov av utbildningsinsatser hos den myndighet som är central för ekonomiska föreningars verksamhet, Bolagsverket. Verket kommer att behöva dels utbilda den egna personalen i de nya reglerna, dels omarbeta det informationsmaterial som verket i dag tillhandahåller föreningar och allmänhet. Verket har uppskattat tidsåtgång och kostnader för detta arbete till motsvarande ett års arbete för en anställd. I detta ingår framtagande av informationsmaterial och blanketter, intern och extern utbildning samt anpassning av verkets datasystem.
Vår strävan har varit att den föreslagna lagen ska vara överskådlig och begriplig. Detta bör öka de enskilda föreningarnas möjligheter att på egen hand, utan att vända sig till Bolagsverket eller annan, ta reda på vad som gäller. Behovet av att skaffa information från Bolagsverkets handläggare bör därför på sikt minska. Ett förenklat regelverk bör även vara till fördel för den personal som tilllämpar lagen hos Bolagsverket. På sikt bör därför de initiala kostnaderna för utbildning och information väl täckas inom Bolagsverkets kostnadsramar.
En del av de föreslagna reglerna, exempelvis inskränkningen i revisionsplikten, kommer inledningsvis att innebära en ökad ärendemängd hos Bolagsverket, eftersom många föreningar kommer att genomföra stadgeändringar som måste anmälas för registrering. Bolagsverkets verksamhet är avgiftsfinansierad och den ökade mängden
682
SOU 2010:90 Förslagens konsekvenser
ärenden torde därför ge upphov till ökade intäkter i motsvarande utsträckning.
Tvångslikvidation
I avsnitt 15.4.4 har vi föreslagit två nya bestämmelser om tvångslikvidation. Sålunda ska Bolagsverket besluta om likvidation om en förening som är skyldig att till verket självmant ge in vissa redovisningshandlingar inte har gjort detta inom viss tid. Vidare ska Bolagsverket besluta om likvidation om en förening efter föreläggande att ge in årsredovisning och vissa andra redovisningshandlingar inte har gjort detta inom viss tid från föreläggandet. Genom de föreslagna bestämmelserna får Bolagsverket ett effektivt påtryckningsmedel i ärenden om ingivande av redovisningshandlingar. Detta bör enligt vår mening underlätta verkets hantering av den aktuella typen av ärenden och vara positivt för dess verksamhet. Det måste antas att det inte annat än rent undantagsvis kommer att bli aktuellt med något likvidationsbeslut, eftersom hotet om ett sådant vanligen torde vara tillräckligt för att föreningen ska ge in de handlingar som saknas. Bolagsverket har bedömt att de nya bestämmelserna inte kommer att medföra några särskilda merkostnader för verket.
Reservfond
Vårt förslag innebär att skyldigheten att i samband med överskottsutdelning göra avsättning till reservfonden avskaffas (se avsnitt 14.5.8) och att möjligheten till dispens från bestämmelserna om användningen av reservfonden tas bort. I fortsättningen kommer det därför inte att förekomma några dispensärenden som avser avsättning till eller användning av reservfonden. Vårt förslag innebär att det i stället införs en möjlighet att få tillstånd från Bolagsverket eller allmän domstol att minska reservfonden för annat ändamål än skuldtäckning. Resursmässigt torde det gamla dispensförfarandet och det nya tillståndsförfarandet gå jämnt ut. Vi bedömer alltså att det inte kommer att uppstå några merkostnader för verket. I den mån så ändå sker kan kostnaderna finansieras genom avgifter i tillståndsärendena. Beträffande reservfonden – se avsnitt 21.3.
683
Förslagens konsekvenser SOU 2010:90
Ändrade regler om dispens
Vi har i avsnitt 10.3.6 föreslagit att kravet på att vissa större ekonomiska föreningar ska utse en verkställande direktör ska avskaffas. Vi har också – i vårt delbetänkande (se SOU 2009:37 s. 212 f.) – föreslagit ett avskaffande av kravet på att bl.a. styrelseledamöter och verkställande direktör ska vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Därmed bortfaller också de dispensärenden hos Bolagsverket som anknyter till dessa bestämmelser. Även om antalet sådana ärenden i dag är litet kommer detta att innebära en viss minskning av Bolagsverkets ärendemängd.
Det enda slag av dispensärende som enligt vårt förslag kommer att finnas kvar är dispens från skyldigheten att ha en särskilt kvalificerad revisor (se 9 kap. 18 § i förslaget till ny föreningslag). Vi föreslår att beslut i sådana ärenden i fortsättningen ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Bolagsverket har uppgett att verket årligen fattar något enstaka beslut i ärenden av detta slag och att inget beslut hittills har överklagats. Ett överförande av överprövningen av dessa ärenden från regeringen till allmän förvaltningsdomstol torde därför ha en endast helt försumbar inverkan på domstolsväsendet. Det behöver inte tillskjutas några ytterligare medel till domstolarna.
Nya regler om revision
Våra förslag om revision av ekonomiska föreningar innebär genomgripande förändringar bl.a. på det sättet att det uppställs krav på revisor endast för vissa större ekonomiska föreningar (se avsnitt 11.2.1). Kravet att ha revisor föreslås gälla enbart för föreningar som uppfyller minst två av de tre villkor (medelantal anställda 50, redovisad balansomslutning 25 miljoner kronor och redovisad nettoomsättning 50 miljoner kronor). För övriga föreningar kommer det att vara frivilligt att ha revisor. Enligt vårt förslag kan endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor vara revisor i en förening. Förslaget innebär också att en förening kan utse en s.k. lekmannarevisor att utföra s.k. allmän granskning, att en förening som saknar revisor som huvudregel måste ha en lekmannarevisor men att också en sådan förening kan ”välja bort” den allmänna granskningen genom bestämmelser i stadgarna.
Med vårt förslag kommer det för det absoluta flertalet föreningar att vara frivilligt med revision. Föreningarnas kostnad för revision
684
SOU 2010:90 Förslagens konsekvenser
och särskild granskning uppgår enligt Nuteks (numera Tillväxtverket) beräkningar av näringslivets administrativa kostnader för associationsrätt (R 2008:02) till ungefär 349 miljoner kronor årligen, vilket motsvarar ungefär 55 000 kronor per förening. Ett avskaffande av revisionsplikten kan därför innebära stora besparingar för en förening (se mer om detta i avsnitt 21.4) men det är även tänkbart att det kan uppstå statsfinansiella konsekvenser. Således kan det tänkas att en förenings deklaration, i avsaknad av revisor, kan komma att innehålla fler felaktigheter, vilket i sin tur skulle kunna medföra ett felaktigt skatteuttag och minskade skatteintäkter. I samband med avskaffandet av den absoluta revisionsplikten för aktiebolag gjordes vissa antaganden om hur stora skatteintäkter som staten genom den reformen skulle gå miste om.1 Det är dock enligt vår mening inte möjligt att göra några direkta jämförelser med aktiebolag. För aktiebolag gäller sedan länge att revision enbart kan utföras av en auktoriserad eller godkänd revisor, dvs. av en person som har särskild kompetens och står under särskild tillsyn. I den nuvarande föreningslagen uppställs det inte några särskilda krav på revisorns kvalifikationer annat än i fråga om vissa större ekonomiska föreningar. Förekomsten av en revisor är därför inte på samma sätt som i ett aktiebolag en garanti för att föreningen lämnar riktiga uppgifter om sina intäkter. Ett borttagande av revisionsplikten i de föreningar som i dag inte behöver ha kvalificerad revisor torde därför inte utan vidare öka risken för skattefel. Till bilden hör att åtskilliga ekonomiska föreningar som med vårt förslag inte kommer att vara tvungna att anlita en auktoriserad eller godkänd revisor ändå kommer att göra det på frivillig basis. Mot denna bakgrund är det inte möjligt att göra några närmare uppskattningar av de statsfinansiella effekterna av ett genomförande av våra förslag om revision. Vi bedömer dock att de kommer att bli helt försumbara, eftersom de föreningar som kommer att välja bort revisionen företrädesvis torde vara de som i dag inte är föremål för någon kvalificerad revision.
21.3.2 Finansiella effekter för företagen och enskilda
En ny, flexiblare och enklare lagstiftning
Förslaget till ny lag om ekonomiska föreningar överlämnar i större utsträckning än den nuvarande lagen till föreningarna att genom
1 Se prop. 2009/10:204 s. 102 f.
685
Förslagens konsekvenser SOU 2010:90
stadgebestämmelser utforma sin verksamhet på ett sätt som är anpassat till den enskilda föreningens förhållanden. Genom denna möjlighet att skräddarsy sin organisation bör föreningarna kunna minska sina kostnader. Det flexiblare regelverk som föreslås bör därför få positiva konsekvenser för föreningarnas finanser.
Tillkomsten av en ny lag medför att det inledningsvis kommer att inom föreningarna uppstå ett behov av utbildning och information om de nya reglerna. Detta kommer under en övergångstid att medföra vissa merkostnader. Det får förutsättas att de kooperativa organisationerna kommer att bistå sina medlemmar med sådan utbildning och information, att även Bolagsverket kommer att tillhandahålla information om det nya regelverket och att föreningarnas egna kostnader för detta därmed kan hållas nere. Kostnaderna för att sätta sig in i den nya lagen kommer dessutom att uppvägas av att de nya reglerna, när föreningen väl har satt sig in i dessa, kommer att vara enklare att tillämpa.
Vi har vid utarbetandet av vårt förslag till ny föreningslag lagt vikt vid att lagen ska vara ett modernt och enkelt regelverk som så långt möjligt ska kunna läsas och förstås av föreningsfunktionärer och medlemmar. Den ökade ”användarvänlighet” och ”handbokskaraktär” som vi har haft ambitionen att ge lagen bör medföra att föreningarnas behov av att anlita konsulter o.d. minskar. Också detta bör på sikt leda till minskade kostnader.
Den ökade möjligheten att reglera föreningens förhållanden i stadgarna kan medföra att borgenärer och andra som samhandlar med en förening får ett något ökat behov av att kunna ta del av föreningens stadgar. Detta kan innebära vissa merkostnader men dessa är sannolikt endast av marginellt slag.
För många föreningar kommer en ny lag om ekonomiska föreningar att innebära ett behov av att genomföra stadgeändringar. Kostnaderna för föreningsstämma och registrering av stadgeändringar har av Nutek beräknats vara den mest kostsamma aktiviteten i en ekonomisk förening. Enligt Nuteks tidigare nämnda rapport (R 2008:02) kostar föreningsstämman årligen 9 383 kronor per förening, varav registrering av beslut att ändra stadgarna uppgår till 4 520 kronor. För genomförandet av de stadgeändringar som kan bli aktuella har dock föreslagits en övergångstid som medför att det inte i något fall lär vara så brådskande med beslut om stadgeändring att ärendet inte kan hanteras på en ordinarie stämma som ändå måste hållas (årsstämman). Även om den stämma som behandlar frågan om stadgeändring kan komma att bli mer omfångsrik än en vanlig ordinarie
686
SOU 2010:90 Förslagens konsekvenser
stämma bör därför stämmobehandlingen av stadgeändringarna inte föranleda någon nämnvärd merkostnad. Så kommer exempelvis kostnaderna för kallelse till stämman och för upprättande av röstlängd rimligen att vara desamma. Sammantaget bedömer vi att förfarandet för stadgeändring inte kommer att ge upphov till några större merkostnader för föreningarna.
Jämkning av öppenhetsprincipen
Vi har i avsnitt 8.4.3 föreslagit att en ekonomisk förening ska kunna vägra medlemskap i föreningen om antagandet av nya medlemmar skulle innebära särskilda företagsekonomiska risker för föreningen. Redan gällande rätt ger en förening möjlighet att neka en sökande inträde om ett ökat medlemsantal skulle vara direkt skadligt för föreningen. Genom vårt förslag utökas dock föreningens möjlighet att neka medlemskap till att även omfatta situationer då det föreligger en affärsmässig risk för att ytterligare medlemmar får negativa konsekvenser för föreningen utan att föreningen kan visa eller göra antagligt att en utökning av medlemskretsen skulle medföra skada. Den föreslagna jämkningen av öppenhetsprincipen bedöms kunna ha en positiv effekt för en förenings finansiella förhållanden.
Jämkningen av öppenhetsprincipen kan försvåra för en enskild sökande att bli medlem i en förening. Särskilt i fråga om producentföreningar kan detta någon gång medföra svårigheter för enskilda som utan medlemskap kan få minskade avsättningsmöjligheter för sina produkter. Det skulle kunna medföra negativa finansiella konsekvenser för dessa personer. Det bör dock noteras att konkurrensrättsliga principer i detta sammanhang har företräde framför associationsrättsliga, vilket bör begränsa eventuella risker för enskilda med den nya utformningen av öppenhetsprincipen.
Extern verksamhet
I avsnitt 6.6.1 har vi föreslagit att en ekonomisk förening ska kunna bedriva en del av verksamheten genom ett eller flera andra företag. Förslaget innebär en möjlighet för en förening att genom en avtalslösning förlägga delar av sin verksamhet i ett annat företag. Föreningen kan därigenom dels renodla den verksamhet som bedrivs i egen regi, dels undvika kostnader för investeringar som annars hade varit
687
Förslagens konsekvenser SOU 2010:90
nödvändiga. Möjligheten till sådan s.k. extern verksamhet bör därför kunna få positiv effekt på föreningarnas finansiella förhållanden.
Investerande medlemmar
Genom förslaget att en ekonomisk förening tillåts att anta medlemmar som inte har för avsikt att delta i föreningens verksamhet, s.k. investerande medlemmar (se avsnitt 6.5.2), utökas föreningarnas möjligheter till effektiv kapitalanskaffning. En sådan förbättrad finansieringsmöjlighet bör kunna ha en positiv inverkan på de finansiella förhållandena i ekonomiska föreningar.
Reservfonden
Vårt förslag att avskaffa skyldigheten att göra avsättning till reservfonden i samband med överskottsutdelning (se avsnitt 14.5.8) bör få positiva effekter för föreningarnas del. Förslaget innebär en förenkling av regelverket och minskar föreningarnas administrativa börda.
Det särskilda tillståndsförfarande för minskning av befintlig reservfond som vi har föreslagit utgör ett alternativ till det dispensförfarande som enligt gällande rätt är nödvändigt. Kostnaderna för en dispensansökan ersätts därigenom av kostnader för tillståndsförfarandet. För föreningen kan detta innefatta vissa ytterligare kostnader, främst kostnader för underrättelse till borgenärerna. Med hänsyn till att frågan om tillstånd till minskning av reservfonden torde uppkomma så utomordentligt sällan torde dock kostnadseffekterna totalt sett vara mycket begränsade.
21.4 Konsekvenser för företagen
Konsekvenser för föreningarnas administrativa börda
Skyldigheten att föra medlemsförteckning står för en stor del av ekonomiska föreningars administrativa kostnader. Således uppgår kostnaden för detta enligt Nuteks undersökning till 34 374 005 kronor, vilket motsvarar en årlig kostnad per förening om ungefär 5 440 kronor. Det har därför varit eftersträvansvärt att sänka denna kostnad och därigenom minska den administrativa bördan för föreningarna. Vår genomgång av bestämmelserna om medlemsförteckning har
688
SOU 2010:90 Förslagens konsekvenser
emellertid (se avsnitt 9) utmynnat i slutsatsen att det inte finns något egentligt utrymme att förenkla dessa bestämmelser. Vi föreslår också en bestämmelse om att medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om medlemmarnas person- eller organisationsnummer, något som kan innebära en viss mindre ökning av föreningens administrativa arbete. Ekonomiska föreningar bedriver emellertid näringsverksamhet gentemot medlemmarna och det får förutsättas att de inom ramen för samhandeln med medlemmarna regelmässigt har behov av medlemmarnas personnummer. Om föreningen lämnar utdelning till medlemmarna, är den dessutom skyldig att lämna kontrolluppgift till Skatteverket, något som naturligtvis medför att föreningen måste ha tillgång till medlemmarnas personnummer. Merkostnaderna för ett generellt krav på angivande av personnummer får därför antas vara ganska begränsade. Till detta kommer att vi, såsom framgår av avsnitt 20, föreslår att kravet på angivande av personnummer enbart bör gälla i fråga om medlemmar som går in i föreningen efter den nya lagens ikraftträdande.
Vi har även föreslagit att föreningar ska vara skyldiga att bevara medlemsförteckningarna på visst sätt. Om medlemsförteckningen förs med automatiserad behandling – vilket torde vara fallet i merparten av landets ekonomiska föreningar – kan den regelmässigt bevaras på ett enkelt sätt och till en låg kostnad. Även om medlemsförteckningen förs på annat sätt torde kostnaden för att bevara medlemsförteckningen kunna hållas på en mycket låg nivå.
Vissa förändringar beträffande föreningens ledning
Vi har i avsnitt 10.3.8 föreslagit att ändringar i styrelsens sammansättning samt beslut att utse eller entlediga en verkställande direktör eller en särskild firmatecknare ska få verkan tidigast vid den tidpunkt då anmälan om ändringen kommer in till Bolagsverket. Förslaget innebär att föreningarna kan behöva organisera sina rutiner så att ändringsanmälningar kan ges in till Bolagsverket snabbt. Detta kan kräva att föreningen måste se över vissa administrativa rutiner men torde i övrigt inte innebära någon egentlig merkostnad.
I vårt förslag klargörs också att styrelsen är skyldig att fortlöpande bedöma föreningens ekonomiska situation och att styrelsen ska upprätta skriftliga instruktioner för när och hur sådana uppgifter som krävs för denna bedömning ska samlas in och rapporteras. Uppbyggnaden av ett sådant rapporteringssystem kan medföra vissa
689
Förslagens konsekvenser SOU 2010:90
ökade administrativa kostnader. Styrelsens skyldighet att fortlöpande bedöma föreningens ekonomiska situation är dock inte ny, utan anses gälla även enligt nuvarande föreningslagen, låt vara att den inte kommer till uttryck i lagen. Redan i dag bör därför ekonomiska föreningars styrelse ha ett system för att kunna följa verksamheten och utvärdera den ekonomiska situationen i föreningen. Att närmare strukturera detta system bör därför inte innebära någon större merkostnad. I föreningar som är så små att styrelsen kan ha överblick över föreningens verksamhet även utan ett rapporteringssystem, exempelvis föreningar där samtliga medlemmar är styrelsemedlemmar, skulle dock skyldigheten att upprätta ett rapporteringssystem vara onödigt betungande. Föreningar där ett rapporteringssystem med hänsyn till föreningens begränsade storlek och verksamhet skulle sakna betydelse har därför undantagits från bestämmelsens tillämpningsområde.
Nya regler om revision
Som nämnts i avsnitt 21.3.1 kan förslaget att det i det stora flertalet ekonomiska föreningar ska vara frivilligt med revision innebära avsevärda besparingar för föreningarna. I Nuteks beräkningar har den nuvarande revisionsplikten bedömts kosta en ekonomisk förening 55 000 kronor årligen.2 Såsom vårt förslag är utformat kommer flertalet föreningar att kunna avstå från revision och allmän granskning och därmed också spara in på kostnaderna. Många ekonomiska föreningar som i dag anlitar en auktoriserad eller godkänd revisor kommer dock sannolikt att göra det även i fortsättningen på frivillig basis, medan en stor del av de föreningar som i dag har överlämnat revisionen till någon som inte är kvalificerad revisor kan antas komma att utnyttja bestämmelserna om allmän granskning. För dessa föreningar kommer förslaget därför inte att innebära någon större kostnadsminskning.
2 Nuteks beräkningar synes dock bygga på premissen att alla ekonomiska föreningar anlitar en auktoriserad eller godkänd revisor, något som i praktiken inte är fallet.
690
SOU 2010:90 Förslagens konsekvenser
Värdeöverföringar
Vi föreslår (se avsnitt 14.5.7) att det införs bestämmelser om att styrelsen inför ett beslut om vinstutdelning eller gottgörelse ska upprätta bl.a. ett motiverat yttrande. Redan i dag följer det av allmänna principer att styrelsen måste skaffa sig ett underlag inför ställningstagandet till ett beslut om vinstutdelning eller gottgörelse. Förslaget om motiverat yttrande innebär en viss formalisering av detta och kan därför i enskilda föreningar medföra en viss mindre kostnad som föreningen inte har i dag.
Likvidation
Bestämmelserna om likvidation har i vårt förslag fått en delvis ny utformning jämfört med den nuvarande föreningslagen. Således har vi föreslagit (se avsnitt 15.4.4) en utvidgning av styrelsens skyldighet att vid ekonomiska svårigheter hänskjuta frågan om likvidation till stämman. Delvis är det ett förtydligande i förhållande till vad som gäller i dag men i viss utsträckning innebär det också en ökad aktivitetsplikt för styrelsen. Att likvidationsfrågan hänskjuts till stämman minskar emellertid risken för att föreningen fortsätter att bedriva ekonomiskt ofördelaktig verksamhet, något som är till gagn såväl för föreningen som för dess medlemmar och borgenärer. Även om kravet att underställa stämman en fråga om likvidation kan innebära merkostnader för en extra stämma – enligt Nutek beräknade till ungefär 850 kronor – bör detta uppvägas av förslagets fördelar.
Vårt förslag innebär också att det införs uttryckliga och utförliga regler om underlag inför beslut i likvidationsfrågan. Styrelsen åläggs att lämna en redogörelse för föreningens ekonomiska framtidsutsikter och att tillhandahålla vissa redovisningshandlingar. Det är vår uppfattning att styrelsens uppgiftsskyldighet i detta avseende i realiteten enbart utgör ett förtydligande av vad som redan i dag – enligt allmänna associationsrättsliga principer – krävs för att en styrelse ska ha uppfyllt sina skyldigheter gentemot föreningen och stämman. Någon betungande merkostnad torde det i alla händelser inte vara fråga om.
Vårt förslag innebär vidare en förlängning av den tidsfrist som löper innan en förening kan tvingas i likvidation på grund av alltför litet medlemsantal. Den tid som en förening har på sig att återställa medlemsantalet förlängs från tre till sex månader. Detta bör förbättra
691
Förslagens konsekvenser SOU 2010:90
mindre ekonomiska föreningars möjlighet till fortlevnad i de fall då den enda likvidationsgrunden är ett – tillfälligt – alltför lågt medlemsantal.
21.5 Konsekvenser för företagens konkurrensförhållanden
Vi har i flera avseenden, däribland när det gäller bestämmelserna om vinstutdelning och annan användning av en förenings egendom, föreslagit regler som innebär att regelverket för de ekonomiska föreningarna anpassas till vad som gäller för aktiebolag. Detta bör, liksom är fallet med en del av de förslag som lämnades i delbetänkandet (se SOU 2009:37 s. 238), kunna bidra till stärkt konkurrenskraft för ekonomiska föreningar.
Genom förslagen att en förening ska kunna ha investerande medlemmar eller förlägga delar av sin verksamhet externt ökar företagens konkurrenskraft ytterligare. Ekonomiska föreningar får i huvudsak samma möjligheter som aktiebolag att bedriva sin verksamhet i de ”skräddarsydda” strukturer som passar dem bäst.
Vi har inte kunnat identifiera något område där de lämnade förslagen kan få negativ inverkan för de ekonomiska föreningarnas konkurrensförhållanden. Inte heller bör konkurrensförhållandena mellan stora och små ekonomiska föreningar påverkas av våra förslag.
21.6 Konsekvenser för små företags villkor
Våra förslag är, med undantag för vissa specialregler avseende revision, tillämpliga på alla ekonomiska föreningar oavsett storlek.3Det samlade regelverket är relativt omfattande. Ingen ekonomisk förening är emellertid skyldig att tillämpa alla de bestämmelser som lagen innehåller. I stor utsträckning kan mindre föreningar välja bort moment som upplevs som betungande och besvärliga, t.ex. revision. I flera avseenden kan föreningen avvika från lagens bestämmelser genom särskilda stadgebestämmelser. Åtskilliga delar av regelverket är dessutom sådana att de normalt inte aktualiseras i små föreningar, t.ex. reglerna om förlagsinsatser. Sammantaget
3 Här bortses från de särskilda bestämmelser som föreslås för särskilda slag av ekonomiska föreningar, t.ex. medlemsbanker.
692
SOU 2010:90 Förslagens konsekvenser
693
be
ade fusionsförfarandet
torde därför särskilt väl lämpa sig för mindre föreningar och kan för dessa föreningar således innebära en fördel.
s leder till att uppgifterna i föreningsregistret stäm-
mer bättre överens med de verkliga förhållandena, dvs. till en bättre registerkvalitet.
er för jämställdheten mellan
kvinnor och män eller för de åtaganden Sverige har i anledning av anslutningen till Europeiska unionen.
dömer vi att förslaget är väl ägnat även för verksamhet som bedrivs av små föreningar.
Vi har i avsnitt 15.2.4 föreslagit ett förenklat fusionsförfarande. För ett sådant enklare sätt att genomföra en fusion krävs att alla medlemmar i samtliga deltagande föreningar har undertecknat fusionsplanen. Detta krav lär vara svårare att genomföra ju större de inblandade föreningarna är. Det förenkl
21.7 Övriga konsekvenser
Brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet
Vi har föreslagit att ändringar i sammansättningen av en förenings styrelse samt beslut att utse eller entlediga en verkställande direktör eller en särskild firmatecknare ska få verkan tidigast vid den tidpunkt då anmälan om ändringen kommer in till Bolagsverket (se avsnitt 10.3.8). När motsvarande bestämmelser infördes i aktiebolagslagen, skedde det för att förhindra vissa slag av missbruk.4 På samma sätt torde bestämmelserna kunna förebygga missbruk inom ramen för den ekonomiska föreningsformen. Förslaget att beslut av de aktuella slagen inte får verkan förrän ändringsanmälan har kommit in till Bolagsverket torde dessutom öka anmälningsfrekvensen. En ökad anmälningsfrekven
Övrigt
Våra förslag kan inte antas ha någon direkt påverkan på kommunalt självstyre, på sysselsättningen i olika delar av landet eller på möjligheterna att nå integrationspolitiska mål. Inte heller bedömer vi att våra förslag kommer att få konsekvens
4 Se prop. 2004/05:85 s. 313.
22 Författningskommentar
22.1 Förslaget till lag ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens innehåll
1 kap. 1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om ekonomiska föreningar. Bestämmelserna avser
- vad en ekonomisk förening är (2 kap.), - bildandet av föreningen (3 kap.), - föreningens stadgar (4 kap.), - medlemmarna i föreningen (5 kap.), - medlemsförteckningen (6 kap.), - föreningsstämman (7 kap.), - föreningens ledning (8 kap.), - revision (9 kap.), - allmän och särskild granskning (10 kap.), - medlemsinsatser (11 kap.), - förlagsinsatser (12 kap.), - värdeöverföringar (13 kap.), - vinstutdelning (14 kap.), - gottgörelse (15 kap.), - reservfonden (16 kap.), - fusion (17 kap.), - likvidation (18 kap.), - upplösning utan föregående likvidation (19 kap.), - registrering (20 kap.), - firma (21 kap.), - skadestånd (22 kap.), - straff och vite (23 kap.), - överklagande (24 kap.).
Paragrafen innehåller en beskrivning av lagens innehåll. Denna beskrivning tjänar också som innehållsförteckning till lagen.
695
Författningskommentar SOU 2010:90
1 kap. 2 §
Sådana bestämmelser i denna lag som är uppställda till medlemmarnas skydd behöver inte tillämpas, om samtliga berörda medlemmar samtycker till det.
Av 1 kap. 2 § framgår att bestämmelser som är uppställda till medlemmarnas skydd kan frångås om samtliga berörda medlemmar samtycker till det. Det är här fråga om en allmän associationsrättslig princip som hittills bara har kommit till uttryck i 7 kap. 17 § i den nuvarande föreningslagen.
Lagen ger inte något besked om vilka bestämmelser som ”är uppställda till medlemmarnas skydd”. I allmänhet rör det sig dock om olika slag av förfaranderegler som syftar till att tillförsäkra medlemmarna inflytande över beslutsprocessen i föreningen, t.ex. bestämmelserna om föreningsstämma i 7 kap. samt de bestämmelser om olika slag av beslutsförslag och om tillhandahållande av dessa som finns på olika ställen i lagen (t.ex. i samband med beslut om likvidation i 18 kap. 4–7 §§). Även bestämmelserna om medlems- och styrelsejäv är av detta slag (se 7 kap. 36 § och 8 kap. 21 §) liksom bestämmelserna om olika slag av minoritetsrättigheter. Detsamma gäller i princip vad som sägs i 13 kap. 2 § om i vilka former som värdeöverföringar får ske; i den delen har det ansetts så viktigt att principen kommer till tydligt uttryck att den har upprepats i lagtexten (se 13 kap. 2 § andra stycket). Bestämmelserna i 13 kap. 3 och 4 §§ om hur stora värdeöverföringar som får ske är typfall på sådana bestämmelser som inte omfattas av 1 kap. 2 §. Det gör inte heller lagens övriga bestämmelser som helt eller delvis syftar till att skydda borgenärer, t.ex. bestämmelserna om revision. Bland lagens förfarandebestämmelser finns några som också har ett borgenärsskyddande syfte, däribland bestämmelserna i 14 kap. 5 § om att styrelsen ska upprätta ett särskilt yttrande inför ett beslut om vinstutdelning, och dessa kan därför inte frångås ens om samtliga medlemmar samtycker till det. En annan typ av bestämmelser som inte enbart har medlemsskyddande syfte är lagens bestämmelser om hur beslut ska dokumenteras och utformas, däribland bestämmelserna om stämmo- och styrelseprotokoll i 7 kap. 38 § och 8 kap. 23 §.
Bestämmelser som enbart har medlemsskyddande syfte får frångås om ”samtliga berörda medlemmar” samtycker till det. Det vanliga torde vara att samtliga medlemmar är berörda av tillämpningen av den aktuella bestämmelsen och att samtycke till en avvikelse från bestämmelsen därför måste inhämtas från alla med-
696
SOU 2010:90 Författningskommentar
lemmar. I andra fall får avvikelsen ingen betydelse för annat än vissa medlemmar och då behöver enbart dessa samtycka. Detsamma gäller om det bara är fråga om att avvika från lagens bestämmelser i förhållande till en eller några enstaka medlemmar. Ett typfall på detta är när lagen säger att vissa handlingar ska tillhandahållas medlemmarna inför ett beslut och detta inte sker beträffande några enstaka medlemmar. I så fall behövs givetvis samtycke endast från dessa.
Någon särskild form för samtycke är inte föreskriven. Också ett muntligt samtycke kan alltså vara relevant. Den som påstår att samtycke har lämnats får dock vara beredd att styrka påståendet.
Paragrafen torde kunna tillämpas analogiskt när föreningsstämmans beslutsbefogenheter har överlämnats till fullmäktige.
Var det finns förklaringar till olika termer
1 kap. 3 §
Bestämmelser om betydelsen av följande termer finns i nedan angivna paragrafer: allmän granskning 10 kap. 1 § andel 4 § i detta kapitel dotterföretag 5 § i detta kapitel bristtäckningsansvar 11 kap. 19 § och 13 kap. 7 § ekonomisk förening med extern verksamhet
2 kap. 6 §
ekonomisk förening med investerande medlemmar
2 kap. 7§
emissionsinsats 11 kap. 2 § fullmäktige 7 kap. 40 § fullmäktigemöte 7 kap. 41 § fusion 17 kap. 1 § förenklad upplösning 19 kap. 2–6 §§ förlagsandel 12 kap. 1 § förlagsandelsbevis 12 kap. 10 § förlagsinsats 12 kap. 1 § gottgörelse 13 kap. 1 § gränsöverskridande fusion 17 kap. 30 § insatsemission 11 kap. 2 § insatsränta 14 kap. 1 § investerande medlemmar 2 kap. 5§ koncern 5 § i detta kapitel lekmannarevisor 10 kap.1 § medlemsavgift 4 kap. 2 § medlemsbevis 6 kap. 8 § medlemsinsats 4 § i detta kapitel medlemsfrämjande föreningar 2 kap. 5 §
697
Författningskommentar SOU 2010:90
medrevisor 9 kap. 12 § minoritetsrevisor 9 kap. 11 § moderförening 5 § i detta kapitel obligatorisk insats 4 § i detta kapitel stiftare 3 kap. 1 § särskild granskning 10 kap. 21 § vinstutdelning 13 kap. 1 § återbäringsskyldighet 11 kap. 18 § och 13 kap. 6 § årsstämma 7 kap. 8 § överinsats 4 § i detta kapitel
Paragrafen innehåller information om var det finns definitioner eller förklaringar till olika termer som används i lagen.
Begreppen medlemsinsats och andel
1 kap. 4 §
Med medlemsinsatser avses i denna lag
1. den eller de insatser som en medlem enligt stadgarna är skyldig att delta med i föreningen (obligatoriska insatser),
2. den eller de insatser som en medlem har tillskjutit utöver vad han eller hon är skyldig att delta med (överinsatser), och
3. sådana insatser som avses i 11 kap. 2 § (emissionsinsatser). Med andel avses de ekonomiska rättigheter som medlemmen har mot föreningen och som grundas på hans eller hennes medlemsinsatser i föreningen.
Paragrafens första stycke, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, innehåller en beskrivning av vad som utgör medlemsinsatser. Begreppet har dock inte fått någon generell definition; vad som utgör en medlemsinsats framgår i stället genom beskrivningar av de tre slag av medlemsinsatser som kan förekomma: obligatoriska insatser, överinsatser och emissionsinsatser.
Rent allmänt kan sägas att medlemsinsatser är det eller de kapitalbelopp som medlemmarna deltar med i föreningen i sin egenskap av medlemmar. Medlemsinsatserna uppkommer vanligen genom att ett belopp betalas in eller genom att egendom, motsvarande insatsens värde, tillskjuts. Det är också möjligt att betala insatser genom tillhandahållande av tjänster som har ett ekonomiskt värde för föreningen. Betalning kan också ske genom kvittning/avräkning av en medlems fordran på föreningen. I samtliga dessa fall uppkommer insatsen genom en åtgärd som är till ekonomisk nytta för föreningen. En typ av insatser, emissionsinsatser, uppkommer i stället genom att medlemmarna tillgodoförs en del av föreningens befint-
698
SOU 2010:90 Författningskommentar
liga fria egna kapital. Gemensamt för alla slag av medlemsinsatser är att de utgör bundet eget kapital. Till den del föreningens eget kapital utgörs av medlemsinsatser kan det därför inte användas för vinstutdelning och liknande värdeöverföring. Däremot kan medlemsinsatser normalt betalas ut till en avgående medlem; huvudregeln är rentav att en medlems medlemsinsatser ska betalas ut till en avgående medlem (se närmare 11 kap. 11 § och följande paragrafer).
Den obligatoriska insatsen är den insats som medlemmen är skyldig att delta med. Storleken av den obligatoriska insatsen ska vara bestämd i föreningens stadgar (se 4 kap. 1 §). Lagen uppställer inte något krav på att den obligatoriska insatsen ska ha viss storlek men det är inte möjligt att bestämma den till noll. I stadgarna kan bestämmas att en ny medlem ska betala sin obligatoriska insats först med viss fördröjning. Det innebär att beloppet av den obligatoriska insats som en medlem faktiskt har erlagt kan understiga beloppet av den obligatoriska insatsen enligt stadgarna.
I den utsträckning en medlem har tillskjutit medlemsinsatser till föreningen utöver vad han eller hon enligt stadgarna är skyldig att delta med utgör mellanskillnaden överinsatser. Sådana överinsatser kan ha uppkommit genom att medlemmen medvetet har tillskjutit ett högre belopp än vad som är nödvändigt. Men överinsatser kan också vara ”ofrivilliga”: De kan t.ex. ha uppkommit genom att medlemmens insatsskyldighet har förändrats så att den obligatoriska insatsen har kommit att understiga vad som tidigare har betalats in såsom obligatorisk insats.
Vad som avses med emissionsinsatser behandlas i 11 kap. 2 §.
Förlagsinsatser – som behandlas närmare i 12 kap. – utgör inte medlemsinsatser.
I andra stycket definieras begreppet andel som de ekonomiska rättigheter som medlemmen har mot föreningen och som grundas på medlemmens medlemsinsatser i föreningen. Andelen (ibland benämnd ”andelsrätten”) uppkommer genom att medlemmen betalar eller tillgodoförs medlemsinsatser i föreningen. Bland de ekonomiska rättigheter som andelen ger kan främst nämnas rätten till vinstutdelning i form av s.k. insatsränta (jfr 14 kap. 1 § första stycket 2 ), rätten till andel i föreningens behållna tillgångar vid föreningens upplösning, rätten till utbetalning av medlemsinsatser m.m. i samband med medlems utträde ur föreningen (jfr 11 kap. 11 §), rätten till återbetalning av överinsatser (jfr 11 kap. 16 §) och rätten till andel i belopp som frigörs från reservfonden (jfr 16 kap.). I de nu nämnda fallen bestäms omfattningen av de ekonomiska rättigheter
699
Författningskommentar SOU 2010:90
som medlemmen har av storleken på hans eller hennes andel; ju större andel, desto större insatsränta etc. En medlems rätt till återbäring eller efterlikvid i samband med vinstutdelning eller gottgörelse (jfr 14 kap. 1 § första stycket 1 och 13 kap. 1 § första stycket 2) ingår däremot inte i andelsrätten; vid överlåtelse av andelen följer alltså inte rätten till återbäring och efterlikvid med. – Vilka ekonomiska rättigheter som följer med andelen bestäms i stor utsträckning av innehållet i föreningens stadgar. I stadgarna kan sålunda tas in olika slag av bestämmelser som begränsar medlemmens ekonomiska rättigheter, t.ex. hans eller hennes rätt att få tillbaka medlemsinsatser i samband med föreningens upplösning.
Såsom framgår av lagtexten utgör andelen en rätt som tillkommer en medlem. Andelen kan visserligen övergå på annan genom familjerättsliga fång eller genom överlåtelse och i så fall övergår också de ekonomiska rättigheter som ingår i andelen från medlemmen till den nya andelshavaren. Av 5 kap. 9 och 10 §§ följer emellertid att en sådan splittring av medlemskap och andelsrätt inte kan bli bestående; antingen måste den nya andelshavaren gå in i föreningen i medlemmens ställe eller måste föreningen lösa in andelsrätten. Såsom framgår av 11 kap. 10 § kan andelsrätten i viss utsträckning förändras genom överlåtelse av emissions- eller överinsats.
Begreppen moderförening, dotterföretag och koncern
1 kap. 5 §
En ekonomisk förening är moderförening och en annan juridisk person är dotterföretag, om föreningen
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i den juridiska personen,
2. äger andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga andelar,
3. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller
4. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att ensam utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av en föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.
Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföreningen, om ett annat dotterföretag till moderföreningen eller moderföreningen tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans
700
SOU 2010:90 Författningskommentar
1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i den juridiska personen,
2. äger andelar i den juridiska personen och på grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna för samtliga andelar, eller
3. äger andelar i den juridiska personen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Om ett dotterföretag äger andelar i en juridisk person och på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av en föreskrift i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även denna dotterföretag till moderföreningen.
Moderförening och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Med koncernföretag avses i denna lag företag i samma koncern.
Paragrafen överensstämmer med 1 kap. 4 § i den nuvarande föreningslagen. I betänkandet Försenad årsredovisning och bokföringsbrott, m.m. (SOU 2009:46) har föreslagits en ny koncerndefinition. Utredningen har inte velat föregripa genomförandet av det förslaget. Om koncerndefinitionen i årsredovisningslagen och aktiebolagslagen ändras, är det emellertid naturligt att en motsvarande ändring görs i föreningslagen.
1 kap. 6 §
I de fall som avses i 5 § första stycket 1–3 och andra stycket ska sådana rättigheter som tillkommer någon som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk persons räkning anses tillkomma den personen.
Vid bestämmandet av antalet röster i ett dotterföretag beaktas inte de andelar i dotterföretaget som innehas av dotterföretaget självt eller av dess dotterföretag. Detsamma gäller andelar som innehas av den som handlar i eget namn men för dotterföretagets eller dess dotterföretags räkning.
Paragrafen överensstämmer med 1 kap. 5 § i den nuvarande föreningslagen.
1 kap. 7 §
Vid tillämpningen av 5 och 6 §§ avses med andelar aktier och andra andelar i juridiska personer.
Paragrafen överensstämmer med 1 kap. 6 § i den nuvarande föreningslagen.
701
Författningskommentar SOU 2010:90
Begreppet tillämplig lag om årsredovisning
1 kap. 8 §
Med tillämplig lag om årsredovisning avses i denna lag årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i fråga om ekonomiska föreningar som helt eller delvis omfattas av lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, den lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den. I fråga om föreningar som upprättar eller ska upprätta koncernredovisning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder avses även, såvitt gäller koncernredovisningen, de redovisningsstandarder som har antagits med stöd av förordningen.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, innehåller en definition av uttrycket ”tillämplig lag om årsredovisning”. En motsvarande definition finns i 1 kap. 12 a § aktiebolagslagen (2005:551).
Uttrycket ”tillämplig lag om årsredovisning”, som används i bl.a. 9 kap. 35 § och 22 kap. 1 §, syftar i första hand på årsredovisningslagen (1995:1554) eller, ifråga om föreningar som ska tillämpa lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL), den lagen. När det gäller föreningar som ska tillämpa ÅRKL innefattar uttrycket också de föreskrifter som Finansinspektionen har meddelat med stöd av den lagen. Av årsredovisningslagen och ÅRKL följer en skyldighet att iaktta god redovisningssed. Det innebär att också de normer som har utvecklats inom ramen för god redovisningssed ingår i begreppet ”tillämplig lag om årsredovisning”.
Av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder följer att företag vars värdepapper är noterade på en reglerad marknad är skyldiga att vid upprättandet av koncernredovisning följa vissa internationella redovisningsstandarder som kommissionen har antagit, främst International Financial Reporting Standards (IFRS). Även andra företag får tillämpa dessa redovisningsstandarder (se 7 kap. 33 § årsredovisningslagen och 7 kap. 8 § ÅRKL). Också de av kommissionen antagna redovisningsstandarderna utgör då ”tillämplig lag om årsredovisning”.
702
SOU 2010:90 Författningskommentar
Undertecknande med elektronisk signatur
1 kap. 9 §
En handling enligt denna lag som ska vara undertecknad får, om inte något annat anges, undertecknas med avancerad elektronisk signatur enligt lagen ( 2000:832 ) om kvalificerade elektroniska signaturer.
Paragrafen överensstämmer med 1 kap. 7 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:45 s. 82). Av orden ”om inte något annat anges” framgår att bestämmelsen inte är undantagslös. Ett sådant undantag finns i 12 kap. 10 §.
Information med elektroniska hjälpmedel
1 kap. 10 §
I de fall det är särskilt föreskrivet i denna lag och under de förutsättningar som anges i 11 § får en ekonomisk förening skicka kallelser eller annan information till medlemmarna med elektroniska hjälpmedel även när det i lagen anges att skriftlig information ska skickas till medlemmarnas postadress.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, överensstämmer med utredningens förslag i SOU 2009:37 (jfr s. 241 f. i det betänkandet).
1 kap. 11 §
Föreningen får i de fall som avses i 10 § skicka kallelser och annan information med elektroniska hjälpmedel endast om
1. föreningsstämman har beslutat om det,
2. föreningen har tillförlitliga rutiner för att identifiera mottagarna och tillförlitlig information om hur dessa kan nås, och
3. mottagaren efter en förfrågan som skickats med post har samtyckt till ett sådant förfarande.
En mottagare ska anses ha samtyckt till förfarandet, om han eller hon inte har motsatt sig användningen av elektroniska hjälpmedel inom den tid som har angetts i förfrågan enligt första stycket 3. Denna tid ska vara minst två veckor från det att förfrågan avsändes. Av förfrågan ska det framgå att framtida information kan komma att lämnas med det eller de angivna slagen av elektroniskt hjälpmedel, om inte mottagaren uttryckligen motsätter sig detta.
Den som har samtyckt till att information lämnas med elektroniska hjälpmedel kan när som helst ta tillbaka sitt samtycke.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, överensstämmer med utredningens förslag i SOU 2009:37 (se s. 242–244 i det betänkandet).
703
Författningskommentar SOU 2010:90
2 kap. Vad en ekonomisk förening är
Grundläggande krav på en ekonomisk förening
Medlemmar, stadgar och styrelse
2 kap. 1 §
En ekonomisk förening ska ha minst tre medlemmar. Var och en av medlemmarna ska vara en fysisk eller en juridisk person.
Föreningen ska också ha stadgar samt en styrelse.
I paragrafen anges vissa grundläggande villkor för att en association ska vara att anse som ekonomisk förening. Ytterligare villkor anges i de följande paragraferna.
Av första stycket framgår att en ekonomisk förening ska ha minst tre verksamma medlemmar. Detta överensstämmer i sak med gällande rätt (se 2 kap. 1 § i den nuvarande föreningslagen). Kravet på minst tre medlemmar gäller redan från föreningens bildande (se 3 kap. 1 §) och föreningen kan inte registreras om inte kravet är uppfyllt. I 18 kap. 3 och 13 §§ finns bestämmelser om att styrelsen är skyldig att kalla till föreningsstämma om antalet medlemmar minskar till mindre än tre och att föreningen är skyldig att gå i likvidation om nedgången blir bestående. – Såsom framgår av 2 kap. 7 § kan det i en ekonomisk förening förekomma s.k. investerande medlemmar. Av 2 kap. 7 § andra stycket följer att sådana medlemmar inte ska räknas med vid tillämpningen av den här paragrafen. Det innebär att en ekonomisk förening måste ha minst tre medlemmar som avser att delta i verksamheten på det sätt som anges i 2 kap. 4 §.
Inget hindrar att det i stadgarna bestäms att minimiantalet medlemmar ska vara högre än tre och att föreningen ska gå i likvidation om antalet medlemmar understiger det angivna minimiantalet medlemmar.
Lagen uppställer i övrigt inga andra krav på medlemmarna än att de ska vara fysiska eller juridiska personer. Medlemmarna kan alltså ha sitt hemvist såväl inom som utom Sverige. Lagen hindrar inte heller att personer utan egen rättshandlingsförmåga, t.ex. underåriga, antas som medlemmar. I lagtexten har dock markerats att ett medlemskap alltid måste vara knutet till en fysisk eller juridisk person; två eller flera personer kan alltså inte dela på ett medlemskap. Medlemskapet uppkommer antingen vid föreningens bildande genom att stiftarna inträder som medlemmar i föreningen (se 3 kap. 1 §) eller genom att medlemskap beviljas efter ansökan till föreningen
704
SOU 2010:90 Författningskommentar
(se 5 kap. 5, 9 och 10 §§). Medlemskap kan dessutom förvärvas genom fusion; medlemmarna i den eller de överlåtande föreningarna blir då medlemmar i den övertagande föreningen (se 17 kap. 1 §).
Enligt andra stycket måste föreningen dessutom ha stadgar. Också detta överensstämmer med gällande rätt. Bestämmelser om vad stadgarna minst ska innehålla finns i 4 kap. Vidare måste föreningen ha en styrelse. Antalet styrelseledamöter ska anges i stadgarna (se 4 kap. 1 §).
Också kraven på stadgar och styrelse måste vara uppfyllda för att föreningen ska kunna registreras. Om villkoren längre fram inte är uppfyllda, kan föreningen tvingas i likvidation (se 18 kap. 12 §).
I den motsvarande paragrafen i den nuvarande föreningslagen uppställs också ett krav på att en ekonomisk förening ska ha en revisor. Lagförslaget innebär att det generella kravet på att det ska finnas en eller flera revisorer tas bort. Den här paragrafen innehåller därför ingen bestämmelse om revisor. Bestämmelser om i vilka fall en ekonomisk förening även i fortsättningen behöver ha revisor finns i 9 kap. Att föreningen har en revisor utgör dock inte i något fall en förutsättning för att föreningen ska kunna registreras (särskilda bestämmelser gäller dock för kreditmarknadsföreningar och medlemsbanker, se lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse).
Föreningens ändamål
2 kap. 2 §
Föreningen ska ha till huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen.
Vid bedömningen av om förutsättningen enligt första stycket är uppfylld ska, utöver föreningens egna medlemmar, även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen räknas med.
Paragrafen, som närmast motsvarar 1 kap. 1 § i den nuvarande föreningslagen, anger, tillsammans med 2 kap. 3 och 4 §§, de grundläggande kännetecknen för en ekonomisk förening. Den anger därmed också vissa villkor, utöver de som anges i 2 kap. 1 §, som måste vara uppfyllda för att en förening ska kunna registreras som en ekonomisk förening. Det förhållandet att föreningen inte längre uppfyller något eller några av villkoren innebär inte att föreningen förlorar sin status av ekonomisk förening. Den kan emellertid komma att tvångslikvideras enligt bestämmelserna i 18 kap.
705
Författningskommentar SOU 2010:90
Av paragrafens första stycke framgår att en ekonomisk förening ska ha till huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen.
Föreningens verksamhet måste således vara inriktad på att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Om syftet med föreningens verksamhet enbart är att främja ideella syften, kan den inte registreras som ekonomisk förening. Det gäller även om det inom föreningen upparbetas ett ekonomisk överskott som används för den ideella verksamheten. Således kan exempelvis en idrottsförening av sedvanligt slag inte registreras som ekonomisk förening (däremot kan en sammanslutning av idrottsföreningar, avsedd att främja idrottsföreningarnas ekonomiska intressen, vara att anse som en ekonomisk förening).
”Ekonomiskt intresse” är dock avsett att tolkas i vid bemärkelse. Kravet på främjande av medlemmarnas ekonomiska intresse är uppfyllt om avsikten är att föreningen ska erbjuda medlemmen viss verksamhet på ett för medlemmen ekonomiskt fördelaktigt sätt, t.ex. för att tillförsäkra medlemmen högre intäkter eller lägre kostnader i den egna verksamheten. Kravet är vidare uppfyllt om föreningens verksamhet är en förutsättning för att medlemmarna överhuvudtaget ska kunna bedriva egen verksamhet på ett ekonomiskt rimligt sätt. Kravet är också uppfyllt om medlemmarna avser att genom föreningen gemensamt bedriva en ekonomisk verksamhet i akt och mening att skapa ett överskott, som är avsett att delas ut bland medlemmarna eller komma dem till del på annat sätt.
Av lagtexten följer också att det är medlemmarnas ekonomiska intressen som ska främjas. Om föreningen drivs i syfte att främja tredje mans intresse, kan den alltså inte registreras som ekonomisk förening. Som exempel kan nämnas en förening som drivs enbart i syfte att lämna stöd till hjälpbehövande icke-medlemmar. Även en förening vars verksamhet handlar om att hjälpa utomstående kan dock vara en ekonomisk förening, om också medlemmarna själva har ett ekonomiskt utbyte av verksamheten, t.ex. genom att ta ut lön för sitt arbete i föreningen.
Det kan förekomma att det finns flera syften med en förenings verksamhet. En del av verksamheten kan vara inriktad på att tillgodose ekonomiska intressen, en annan på att främja ideella syften. Verksamheten kan bedrivas, så att den främjar såväl medlemmarnas som tredje mans intressen; det sistnämnda torde vara särskilt vanligt i en konsumentkooperativ förening. I så fall måste det, enligt första stycket, göras en bedömning av vad som är föreningens
706
SOU 2010:90 Författningskommentar
huvudsakliga ändamål. Om det dominerande syftet med verksamheten är att främja medlemmarnas ekonomiska intressen, är rekvisitet i paragrafen för handen. Vad som är det dominerande syftet i verksamheten får i sin tur bedömas med utgångspunkt i föreningens resultat- och balansräkningar. Om merparten av föreningens omsättning och balansomslutning avser verksamhet som är inriktad på medlemmarnas ekonomiska intressen, är det normalt naturligt att se främjandet av medlemmarnas ekonomiska intressen som föreningens huvudsakliga ändamål. Bedömningen av detta bör göras på några års sikt. Betydelse måste dock också tillmätas det sätt på vilket medlemmarna deltar i föreningen; om medlemmarnas engagemang och deltagande i föreningen framför allt avser fullföljandet av vissa ideella syften, kan detta därför någon gång vara ett skäl att bedöma föreningen som en icke-ekonomisk förening, trots att omsättningen i föreningen till mer än hälften avser sådant som är ägnat att ge medlemmarna en ekonomisk nytta. – I en del föreningar med blandade ändamål är det inte möjligt att med någon säkerhet bedöma det huvudsakliga ändamålet. I sådana fall bör föreningens egen uppfattning om vad som är det huvudsakliga ändamålet gälla.
Paragrafens andra stycke – som behandlar s.k. sekundärföreningar (jfr avsnitt 6.3.2) – överensstämmer med 1 kap. 1 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen.
Föreningens verksamhet
2 kap. 3 §
Föreningens verksamhet ska huvudsakligen utgöras av ekonomisk verksamhet och bedrivas i föreningen eller i ett dotterföretag till föreningen.
Av paragrafen framgår att föreningens verksamhet huvudsakligen ska utgöras av ekonomisk verksamhet och bedrivas i föreningen eller i föreningens dotterföretag.
Begreppet ”ekonomisk verksamhet” har diskuterats i avsnitt 6.2.3. Där har konstaterats att begreppet omfattar all sådan verksamhet som i skatterättslig eller redovisningsrättslig mening utgör ”näringsverksamhet”, dvs. verksamhet som är av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig. Där har också konstaterats att begreppet är avsett att omfatta även annan verksamhet som är av ekonomisk art under förutsättning att den har viss varaktighet och är av affärsmässig karaktär eller i vart fall planmässigt organiserad. Som exempel på verksamhet som däri-
707
Författningskommentar SOU 2010:90
genom faller in under begreppet ekonomisk verksamhet kan nämnas förskoleverksamhet, som ett antal föräldrar anordnar för sina barn (jfr NJA 1998 s. 293), verksamhet som består i att några personer köper in och brukar en eller flera bilar för privat bruk (”bilpoolverksamhet”) och verksamhet som består i att flera personer gemensamt förvaltar ett utrymme för förvaring av medlemmarnas egendom (jfr NJA 1998 s. 717). Det förhållandet att verksamhetens intäkter till stor del härrör från stat, kommun, EU eller från offentliga eller privata fonder utesluter inte att verksamheten anses som ekonomisk verksamhet. Så kan t.ex. mycket väl ett EU-finansierat projekt utgöra ekonomisk verksamhet och – om övriga i paragrafen angivna förutsättningar är för handen – drivas som en ekonomisk förening. Detsamma gäller projekt som finansieras genom t.ex. olika slag av investeringsfonder, strukturfonder eller regionala utvecklingsfonder. Verksamheter som sådana fonder är inriktade på torde inte sällan vara väl ägnade att drivas som ekonomiska föreningar samtidigt som de i ett uppstartsskede kan ha ett påtagligt behov av finansiering.
Det torde inte vara ovanligt att det i en förening drivs såväl viss ekonomisk verksamhet som viss annan verksamhet, t.ex. opinionsbildning, facklig verksamhet, idrottsverksamhet m.m. Bedömningen av om en sådan förening uppfyller kravet på ”ekonomisk verksamhet” ska göras utifrån vad som är den huvudsakliga verksamheten inom föreningen. Också frågan om vilken typ av verksamhet som är den dominerande i föreningen får bedömas med utgångspunkt i föreningens resultat- och balansräkningar. Om merparten av föreningens nettoomsättning och balansomslutning avser ekonomisk verksamhet, är det således normalt naturligt att se den ekonomiska verksamheten som föreningens dominerande verksamhet. Även här bör bedömningen göras på några års sikt. Vad som är föreningens huvudsakliga verksamhet kan dock ibland vara svårt att bedöma. I sådana tveksamma fall bör föreningens egen uppfattning om verksamhetens karaktär gälla. Graden av ekonomisk verksamhet respektive annan verksamhet kan också växla över tiden. Att inslaget av ekonomisk verksamhet under en tid är mindre betydande bör emellertid inte hindra att föreningen drivs vidare som ekonomisk förening under förutsättning att avsikten är att den ekonomiska verksamheten på längre sikt ska vara den som dominerar.
Liksom hittills är lagens utgångspunkt att verksamheten ska drivas i föreningens egen regi. Förslaget innebär dock att föreningen alltid kan välja att i stället bedriva verksamheten eller delar av verksamheten i ett eller flera dotterföretag. Vad som avses med
708
SOU 2010:90 Författningskommentar
dotterföretag framgår av 1 kap. 5–7 §§. Dotterföretagets juridiska form och nationalitet är utan betydelse Det behöver inte heller vara ett helägt dotterföretag. Det saknar också betydelse vilka de övriga delägarna är. Verksamheten kan exempelvis bedrivas i ett dotteraktiebolag i vilket föreningen innehar 51 procent av rösterna medan återstoden av rösterna innehas av ett helt fristående aktiebolag.
Av bestämmelsen följer motsatsvis att den samlade verksamheten inte får bedrivas i ett fristående företag som inte utgör dotterföretag till föreningen. Det gäller även om föreningen i och för sig har ett i praktiken bestämmande inflytande över det andra företaget och även om övriga delägare är närstående ekonomiska föreningar. Det huvudsaklighetskriterium som bestämmelsen innehåller gäller dock också i detta hänseende. Det innebär att föreningen är oförhindrad att bedriva en del av verksamheten utanför föreningen och föreningens dotterföretag, under förutsättning att den dominerande delen av verksamheten äger rum i själva föreningen eller i dess dotterföretag. Vad som i det sammanhanget är ”den dominerande delen av verksamheten” får i första hand mätas genom en jämförelse mellan å ena sidan nettoomsättningen i den verksamhet som drivs i föreningen och dess dotterföretag och å andra sidan nettoomsättningen i den samlade verksamhet som föreningen, själv eller genom annan juridisk person, bedriver. – Såsom framgår av 2 kap. 6 § kan föreningen dessutom i stadgarna ta in bestämmelser om att en större del av verksamheten ska kunna bedrivas genom ett eller flera andra företag; i så fall gäller över huvud taget inte några begränsningar ifråga om var verksamheten ska bedrivas (se vidare kommentaren till den paragrafen).
Det kooperativa kravet
2 kap. 4 §
Den ekonomiska verksamhet som föreningen bedriver ska kännetecknas av att medlemmarna deltar i verksamheten
1. som konsumenter eller andra slag av förbrukare,
2. som leverantörer,
3. med egen arbetsinsats,
4. genom att använda föreningens tjänster, eller
5. på annat liknande sätt. Vid bedömningen av om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda ska, utöver föreningens egna medlemmar, även medlemmarna i en annan ekonomisk förening som är medlem i den förstnämnda föreningen räknas med.
709
Författningskommentar SOU 2010:90
Paragrafens första stycke innehåller det s.k. kooperativa kravet, dvs. kravet på att medlemmarna ska delta i verksamheten på visst sätt. Det överensstämmer i sak med gällande rätt. Enligt förslaget ska föreningens verksamhet ”kännetecknas” av att medlemmarna deltar i verksamheten. I detta ligger att verksamheten ska vara inriktad på att medlemmarna ska delta i verksamheten och att de som deltar i verksamheten huvudsakligen utgörs av medlemmar. Det utesluter inte att föreningen tillåter eller t.o.m. uppmuntrar andra att delta. Det utesluter inte heller att en mindre del av föreningens verksamhet helt eller delvis är sådan i vilken medlemmarna över huvud taget inte deltar.
Begreppet delta är avsett att ha en vid innebörd. En medlem kan anses delta i föreningen även om han eller hon endast då och då utnyttjar föreningens tjänster. Den som inte medverkar på något annat sätt än genom att betala en insats kan dock inte anses delta. Såsom framgår av 2 kap. 7 § kan emellertid föreningen i stadgarna bestämma att det i föreningen även får finnas s.k. investerande medlemmar, dvs. medlemmar som inte deltar i verksamheten utan bidrar enbart genom en medlemsinsats.
Den i bestämmelsen förutsatta kopplingen mellan medlemmarna och verksamheten föreligger även i fråga om sådan verksamhet som i sig inte innefattar samhandel med medlemmarna men utgör en nödvändig betingelse för denna. Så kan t.ex. inköp från andra än medlemmar av sådana produkter som är nödvändiga för föreningens verksamhet vara att anse som kooperativ verksamhet. Detsamma gäller inköp som ingår i förädling eller vidareförsäljning av produkter som medlemmarna har levererat. Också verksamhet som syftar till utveckling av nya produkter, avsedda att tillhandahållas medlemmarna eller avsedda att tillverkas av varor som medlemmarna har levererat, kan uppfylla kravet på kooperativ verksamhet (se även prop. 1996/97:163 s. 22).
Paragrafens andra stycke – som behandlar s.k. sekundärföreningar (jfr avsnitt 6.3.2) – överensstämmer med 1 kap. 1 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen.
710
SOU 2010:90 Författningskommentar
Medlemsfrämjande föreningar
2 kap. 5 §
Även en förening som inte uppfyller kraven i 2–4 §§ ska anses som en ekonomisk förening, om
1. föreningen har till huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att verka för att de deltar på det sätt som anges i 4 § i ekonomisk verksamhet som en eller flera andra föreningar bedriver,
2. föreningens tillgångar till övervägande del består av andelar i den eller de andra föreningarna, och
3. den eller de andra föreningarna utgör ekonomiska föreningar enligt 2–4 §§.
Paragrafen, som i sak motsvarar 1 kap. 1 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen, innehåller bestämmelser om s.k. medlemsfrämjande föreningar (”primärföreningar”; jfr avsnitten 6.3.2 och 6.6.2).
Ekonomiska föreningar med extern verksamhet
2 kap. 6 §
I stadgarna för en ekonomisk förening får det bestämmas att en större del av verksamheten än bestämmelserna i 3 § tillåter, dock inte hela verksamheten, får bedrivas genom ett eller flera andra företag än föreningen själv eller dess dotterföretag. Detta får dock endast ske genom företag med vilka föreningen har träffat avtal som ger föreningen ett betydande inflytande över verksamheten.
Såsom framgår av 2 kap. 3 § utgår lagen från att den ekonomiska verksamhet som föreningen bedriver – och som medlemmarna förutsätts delta i – ska, i vart fall huvudsakligen, bedrivas inom föreningen eller i ett dotterföretag till föreningen. Den här paragrafen ger möjlighet att förlägga en större del av verksamheten till ett eller flera andra företag. Detta förutsätter dock att bestämmelser om detta tas in i stadgarna. I sådana stadgebestämmelser behöver inte preciseras hur och var verksamheten ska bedrivas. Stadgebestämmelserna måste emellertid på ett tydligt sätt ge uttryck för att verksamheten kan komma att bedrivas utanför föreningens eller dess dotterföretags ramar.
Beslut om att ta in sådana bestämmelser i stadgarna kan normalt fattas med två tredjedelars majoritet. I stadgarna kan dock bestämmas att ett annat, strängare majoritetskrav ska gälla (jfr 7 kap. 32 §). Den som har motsatt sig ett beslut om att i stadgarna ta in bestämmelser om att verksamheten ska kunna bedrivas i andra företag har
711
Författningskommentar SOU 2010:90
inte någon särskild rätt att gå ur föreningen, motsvarande den som gäller vid vissa andra slag av stadgeändringar.
I praktiken torde det företag där verksamheten bedrivs med stöd av sådana stadgebestämmelser ofta komma att bli ett företag i vilket den ekonomiska föreningen har något slag av ägarintresse och därmed också kan utöva någon form av ägarinflytande. Det är emellertid också möjligt att förlägga verksamheten till ett företag som den ekonomiska föreningen inte har något som helst ägarintresse i. I båda fallen förutsätter arrangemanget något slag av avtal mellan föreningen och det andra företaget. Ett exempel är att en producentkooperativ förening tecknar avtal med ett annat företag om att det andra företaget ska köpa produkter från föreningens medlemmar.
Paragrafen ställer särskilda krav på sådana avtal. Avtalet måste tillförsäkra föreningen ett betydande inflytande över den verksamhet i vilken medlemmarna ska delta. Det behöver inte vara fråga om något generellt bestämmande inflytande. När det gäller sådant som har påtaglig betydelse för medlemmarna och deras deltagande, måste emellertid föreningen vara tillförsäkrad ett stort inflytande. Det innebär exempelvis att när det gäller medlemmarnas rätt till ”samhandel” med det aktuella företaget ska denna inte kunna inskränkas utan föreningens medgivande. Inte heller grunderna för de pris- och leveransvillkor som ska tillämpas gentemot medlemmarna eller graden av service gentemot medlemmarna ska kunna ändras utan föreningens samtycke. I andra frågor som gäller verksamheten men som inte har någon direkt betydelse för medlemmarna behöver graden av inflytande inte vara lika påtaglig, t.ex. i frågor om arbetsmiljö och arbetsvillkor för företagets anställda. Även sådana frågor kan dock, beroende på föreningens art och särskilda syften, vara av det slag att föreningen måste tillförsäkras ett betydande inflytande över dem. Över huvud taget måste föreningen vara garanterad det inflytande som krävs för att verksamheten ska stå i överensstämmelse med de särskilda bestämmelser om verksamheten som kan finnas i föreningens stadgar. En nödvändig förutsättning för att inflytande ska kunna utövas är givetvis att föreningen eller någon av föreningen utsedd person också har en rimlig insyn i företagets förhållanden. Avtalet måste därför tillförsäkra föreningen sådan insyn. Ofta torde det också vara lämpligt att föreningen också har rätt att få till stånd något slag av granskning av företagets förhållanden, t.ex. genom att föreningen har rätt att utse en revisor i det andra företaget.
712
SOU 2010:90 Författningskommentar
Det ligger i sakens natur att avtalen måste utformas så att de tryggar att verksamheten långsiktigt kan drivas på det avsedda sättet. En tumregel kan vara att ett avtal har en så lång uppsägningstid att föreningen, om avtalet sägs upp, har möjlighet att diskutera alternativa verksamhetsformer vid en föreningsstämma och därefter även genomföra stämmans beslut utan att den kooperativa verksamheten behöver avbrytas. Detta innebär att avtalet i normalfallet inte bör ha en kortare uppsägningstid än sex månader och att det ibland – i synnerhet om verksamheten grundas på ett enda sådant avtal – kan vara nödvändigt med en ännu längre uppsägningstid.
Ekonomiska föreningar med investerande medlemmar
2 kap. 7 §
I stadgarna för en ekonomisk förening får det bestämmas att det i föreningen får finnas en eller flera medlemmar som inte ska delta i verksamheten på det sätt som anges i 4 § utan endast bidra till föreningens verksamhet med en medlemsinsats (investerande medlemmar).
Investerande medlemmar ska inte räknas med vid tillämpningen av bestämmelser i denna lag om minsta antalet medlemmar i en ekonomisk förening.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ekonomiska föreningar med investerande medlemmar.
Lagens utgångspunkt är att medlemmarna ska delta i verksamheten. Med ”delta” avses inte att enbart investera pengar i verksamheten i syfte att få avkastning på kapital; deltagandet måste ske på det sätt som anges i 2 kap. 4 § (”det kooperativa kravet”). En förening som inte bygger på förutsättningen att medlemmarna ska delta i verksamheten på detta sätt kan inte registreras som ekonomisk förening. Den som inte kan förväntas komma att delta i föreningens verksamhet på det sätt som lagen förutsätter får, såsom framgår av 5 kap. 2 §, över huvud taget inte antas som medlem i föreningen.
Första stycket innebär emellertid att det skapas en möjlighet för vad som i paragrafens rubrik benämns ekonomiska föreningar med investerande medlemmar. En sådan förening skiljer sig från andra ekonomiska föreningar i ett enda avseende; i föreningen kan tas in medlemmar som inte har någon avsikt att delta i föreningens verksamhet på det sätt som anges i 2 kap. 4 § utan endast avser att bidra till verksamheten genom att betala en medlemsinsats. Från den investerande medlemmens perspektiv kan syftet med medlemskapet
713
Författningskommentar SOU 2010:90
vara av olika slag; det kan vara fråga om att få avkastning på ett kapital, att erhålla inflytande i föreningen eller att stödja föreningens verksamhet. Vad som gäller för den investerande medlemmen behandlas ytterligare i författningskommentaren till 5 kap. 4 §.
Eftersom antagandet av investerande medlemmar i någon mån strider mot de kooperativa principer som torde vara naturliga att tillämpa för de flesta ekonomiska föreningar, har det ansetts att sådana medlemmar ska få förekomma endast om stadgarna innehåller bestämmelser om detta. Sådana bestämmelser – som kan tas in i stadgarna i samband med föreningens bildande eller vid en senare tidpunkt – kan uppställa olika slag av begränsande villkor för antagandet av investerande medlemmar, t.ex. att de investerande medlemmarna bara får utgöra en viss andel av det totala antalet medlemmar. Beslut om att ta in bestämmelser om investerande medlemmar i stadgarna kan normalt fattas med två tredjedelars majoritet. I stadgarna kan dock tas in bestämmelser om att ett annat majoritetskrav ska gälla (jfr 7 kap. 32 §). Lagen ger inte den som motsätter sig ett beslut om att föreningen ska kunna anta investerande medlemmar någon särskild utträdesrätt, motsvarande den som gäller vid vissa andra slag av stadgeändringar (jfr 4 kap. 8 §).
I paragrafens andra stycke har klargjorts att investerande medlemmar inte ska räknas med vid tillämpningen av lagens bestämmelser om minsta antal medlemmar. När det i 2 kap. 1 § sägs att en ekonomisk förening ska ha minst tre medlemmar, innebär det alltså att det måste finnas minst tre medlemmar som avser att delta i föreningen på det sätt som anges i 2 kap. 4. Den frågan har behandlats i avsnitt 7.5.1. Vidare aktualiseras bestämmelserna i 18 kap. 3 § 3 om skyldighet att kalla till stämma och bestämmelserna om tvångslikvidation i 18 kap. 13 § första stycket 3 i fall antalet ”verksamma” medlemmar har gått ner till en eller två, oavsett om det i föreningen även finns flera investerande medlemmar. Motiven för detta har redovisats i avsnitt 15.4.4.
Ansvaret för en ekonomisk förenings förpliktelser
2 kap. 8 §
För en ekonomisk förenings förpliktelser svarar endast föreningens tillgångar. I tillgångarna inräknas de fordringar på medlemsinsatser, förlagsinsatser och medlemsavgifter som har förfallit till betalning.
714
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen motsvarar i sak 1 kap. 3 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 80). I den nuvarande lagen har dock andra meningen en annan lydelse: ”I tillgångarna inräknas insatser och avgifter som har förfallit till betalning, även om de ännu inte har betalats.” Bestämmelsen har formulerats om för att innebörden ska bli tydligare. Någon ändring i sak är inte avsedd. Med ”medlemsavgifter” avses avgifter som medlemmarna enligt stadgarna ska betala till föreningen, antingen regelbundet återkommande avgifter eller avgifter som är beroende av särskilda avgiftsbeslut (jfr 4 kap. 2 § första stycket).
I rättspraxis finns exempel på s.k. ansvarsgenombrott, dvs. aktieägare eller medlemmar har under särpräglade förhållanden gjorts personligen ansvariga för bolagets respektive föreningens förpliktelser. Det är inte avsett att den nya lagtexten ska stänga möjligheterna till ansvarsgenombrott. Liksom hittills får det emellertid förutsättas att ansvarsgenombrott kan komma i fråga endast i mycket speciella fall som präglas av att medlemmarna har agerat illojalt mot föreningens borgenärer.
Särskilda bestämmelser om vissa icke-kooperativa föreningar
2 kap. 9 §
En förening som huvudsakligen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom verksamhet som medlemmarna inte deltar i på det sätt som anges i 4 § kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter eller föra talan inför domstol och myndigheter.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 kap. 2 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen. Den behandlar s.k. icke-kooperativa ekonomiska föreningar. Med detta avses en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen men där avsikten inte är att detta ska ske på det sätt som avses i 2 kap. 4 §. En sådan förening utgör inte en ekonomisk förening och kan inte registreras. Av paragrafen framgår att den över huvud taget inte kan förvärva rättskapacitet. Det innebär att den inte heller kan verka som en icke-registrerad ideell förening.
715
Författningskommentar SOU 2010:90
3 kap. Bildandet av föreningen
Hur en ekonomisk förening bildas
3 kap. 1 §
En ekonomisk förening bildas av tre eller flera fysiska eller juridiska personer (stiftare) enligt bestämmelserna i 2 §.
Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara stiftare. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen ( 1986:436 ) om näringsförbud.
Paragrafen innehåller, tillsammans med 3 kap. 2 §, vissa grundläggande bestämmelser om hur en ekonomisk förening bildas. Bestämmelser av liknande slag finns i 2 kap. 1 § i den nuvarande föreningslagen.
Av första stycket framgår att en ekonomisk förening bildas av tre eller flera fysiska eller juridiska personer. Dessa betecknas i lagen som stiftare. Såsom framgår av 3 kap. 2 § måste dessa i samband med föreningens bildande träda in som medlemmar i föreningen. Det är alltså inte möjligt att delta i en föreningsbildning som stiftare utan att samtidigt gå in i föreningen. Detta medför också att föreningen redan från bildandet måste ha tre medlemmar; en eller två personer kan inte bilda en ekonomisk förening och först senare, före registreringen av föreningsbildningen, komplettera med ytterligare en eller två medlemmar. Frågan har berörts i avsnitt 7.5.2 och 7.5.3.
Stiftarna kan vara såväl fysiska som juridiska personer. Några särskilda krav på hemvist eller medborgarskap uppställs inte. Det kan alltså även vara fråga om personer som är bosatta i – eller medborgare i – en utländsk stat (i eller utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet). Det kan även vara fråga om utländska juridiska personer.
I andra stycket har klargjorts att den som är underårig, i konkurs eller har förvaltare inte kan vara stiftare. Denna fråga har behandlats i avsnitt 7.5.2. Av 6 § lagen om näringsförbud följer att inte heller den som har näringsförbud kan vara stiftare.
3 kap. 2 §
Vid föreningsbildningen ska stiftarna
1. komma överens om att bilda föreningen,
2. upprätta och anta stadgar för föreningen,
3. utse en styrelse för föreningen och, om det enligt lag eller stadgarna ska finnas sådana i föreningen, en eller flera revisorer och lekmannarevisorer, och
4. gå in som medlemmar i föreningen. Åtgärderna enligt första stycket ska dokumenteras i protokoll eller liknande skriftlig handling.
716
SOU 2010:90 Författningskommentar
I tidigare lagstiftningsarbete om ekonomiska föreningar har det ansetts att förfarandet vid föreningsbildningen inte bör formaliseras genom exempelvis bestämmelser om konstituerande sammanträden, stiftelseurkund och teckningslista. Förslaget i detta betänkande bygger på samma uppfattning. Det har dock ansetts att vissa grundläggande krav måste vara uppfyllda för att en förening ska anses bildad och att dessa krav bör framgå av lagen.
I första stycket anges fyra obligatoriska moment i föreningsbildningen. I vilken ordning som åtgärderna vidtas saknar betydelse; den naturliga ordningen torde vara att alla momenten, eller i vart fall de två första, vidtas på en och samma gång. Avgörande är att samtliga åtgärder blir vidtagna. Först när så är fallet är föreningen bildad.
Det första momentet är att de som vill bilda föreningen – i lagtexten benämnda stiftare – kommer överens om att bilda en förening. För överenskommelsen gäller inte några särskilda formkrav, t.ex. att den ska träffas vid något slag av konstituerande sammanträde eller komma till uttryck i en formlig stiftelseurkund som samtliga stiftare undertecknar. Allmänna avtalsrättsliga principer får tillämpas vid bedömningen av om en överenskommelse kan anses träffad. Såsom framgår av paragrafens andra stycke ska dock överenskommelsen dokumenteras.
Det andra momentet är att stiftarna färdigställer och antar stadgar för föreningen. Stadgarna ska innehålla i vart fall de uppgifter som anges i 4 kap. 1 §.
Det tredje momentet är att stiftarna utser de personer som ska sitta i föreningens styrelse. Om föreningen enligt sina stadgar ska ha en eller flera revisorer eller en eller flera lekmannarevisorer, ska också dessa utses. Undantagsvis kan det dock följa av särskilda lagbestämmelser att en revisor måste utses redan i samband med bildandet av föreningen (se t.ex. 12 kap. 2 § och 12 a kap. 3 § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Det ligger i sakens natur att de angivna personerna måste vara vidtalade att fullgöra dessa funktioner.
Det fjärde momentet är att stiftarna går in som medlemmar i föreningen. Lagen reglerar inte formen för medlemsinträdet. Det väsentliga är att stiftarna tydligt ger uttryck för sin vilja att vara medlemmar i föreningen.
Samtliga stiftare måste delta i föreningsbildningen. En pågående föreningsbildning behöver emellertid inte bli utan verkan därför att någon av stiftarna hoppar av sedan ett eller flera moment har vidtagits. Om fyra personer kommer överens om att bilda föreningen men en av dessa sedan bestämmer sig för att inte delta i denna,
717
Författningskommentar SOU 2010:90
exempelvis därför att han eller hon är oense med de övriga om stadgarnas innehåll, kan de tre övriga slutföra bildandet av föreningen.
Den dokumentation av föreningsbildningen som föreskrivs i andra stycket kan utformas på olika sätt, beroende på omständigheterna. Finns det ett stort antal stiftare som har kommit överens om att bilda föreningen vid ett formligt sammanträde, kan det vara naturligt att dokumentationen sker i form av ett protokoll som undertecknas av protokollföraren och justeras av mötesordföranden och ytterligare någon person. Är antalet stiftare mindre, kan en mera naturlig ordning vara att man gemensamt upprättar en stiftelseurkund som undertecknas av samtliga stiftare. – Kravet på dokumentation är inte avsett att vara ett formaliekrav utan en ordningsföreskrift. Kan det på annat sätt styrkas att de åtgärder som anges i paragrafens första stycke har kommit till stånd, är föreningsbildningen alltså likväl giltig.
När samtliga i paragrafen angivna åtgärder har vidtagits är föreningen bildad och styrelseledamöterna och, i förekommande fall, revisorerna och lekmannarevisorerna inträder i sina funktioner. Styrelsen kan – såsom framgår av 3 kap. 6 § – kräva in insatser och avgifter. För att föreningen ska bli bestående, krävs dock att föreningen registreras i föreningsregistret. Om anmälan om registrering inte görs i föreskriven tid eller om registrering vägras, faller frågan om föreningens bildande (se 3 kap. 4 §). Fram till dess att registrering sker, saknar föreningen rättskapacitet (se 3 kap. 5 §, motsatsvis).
Registrering av föreningen
3 kap. 3 §
Föreningen ska anmälas för registrering i föreningsregistret inom sex månader från bildandet.
Om föreningen enligt stadgarna inte ska börja sin verksamhet förrän ett visst villkor har uppfyllts, ska den sexmånadersfrist som anges i första stycket löpa från den tidpunkt då villkoret är uppfyllt. Föreningen får inte registreras före denna tidpunkt.
Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 2 kap. 3 § första och andra styckena i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 84 och 85). Avsikten är att bestämmelser om vilka handlingar som ska ges in i samband med registreringsanmälan ska tas in i förordning. I underlaget för registreringen bör bl.a. den doku-
718
SOU 2010:90 Författningskommentar
mentation som avses i 3 kap. 2 § andra stycket ingå. Bolagsverkets granskning av att de i 3 kap. 2 § angivna förutsättningarna föreligger och att stadgarna står i överensstämmelse med lagen kan då grundas på denna dokumentation. Bolagsverket ska också kontrollera att de som har bildat föreningen har varit kapabla att göra detta. Stiftarnas ålder får kontrolleras genom intyg från föreningens styrelse.
Såsom framgår av andra stycket är det – liksom enligt den nuvarande föreningslagen – möjligt att i samband med föreningsbildningen bestämma att föreningen ska börja sin verksamhet först sedan ett visst villkor har uppfyllts. Registreringsanmälan behöver då inte göras förrän det angivna villkoret är uppfyllt. Detta förutsätter dock att den aktuella bestämmelsen har tagits in i stadgarna. Om ett motsvarande beslut har fattats såsom vanligt stämmobeslut, påverkar det däremot inte den tidpunkt då registreringsanmälan måste göras.
3 kap. 4 §
Frågan om föreningens bildande faller, om
1. anmälan för registrering inte har gjorts inom den tid som anges i 3 §, eller
2. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering. Om frågan om föreningens bildande har fallit, ska inbetalda medlemsinsatser, förlagsinsatser och medlemsavgifter samt uppkommen avkastning genast betalas tillbaka. Styrelseledamöterna svarar solidariskt för återbetalningen. Vid återbetalningen får avdrag göras för kostnader på grund av åtgärder enligt 6 §.
Paragrafen överensstämmer i sak med 2 kap. 3 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen. I andra stycket första meningen har tydliggjorts att bestämmelsen tar sikte på medlemsinsatser, förlagsinsatser och medlemsavgifter. I andra meningen har klargjorts att styrelseledamöternas betalningsansvar är solidariskt. Någon ändring i förhållande till gällande rätt är inte avsedd (se prop. 1986/87:7 s. 85).
En ekonomisk förenings förmåga att företa rättshandlingar
3 kap. 5 §
Sedan en ekonomisk förening har registrerats i föreningsregistret kan den förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och myndigheter.
719
Författningskommentar SOU 2010:90
Paragrafen överensstämmer i sak med 1 kap. 2 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 79 och 80). Av paragrafen följer motsatsvis att den ekonomiska föreningen saknar rättskapacitet före registreringen, dock att – såsom framgår av 3 kap. 6 § – styrelsen har behörighet att föra talan i mål om föreningens bildande och vidta andra åtgärder för att kräva in medlemsinsatser, förlagsinsatser och medlemsavgifter.
Rättshandlingar före föreningens registrering
3 kap. 6 §
Innan föreningen har registrerats, kan styrelsen för föreningens räkning föra talan i mål som rör föreningens bildande och vidta andra åtgärder för att kräva in medlemsinsatser, förlagsinsatser och medlemsavgifter.
Paragrafen överensstämmer i sak med 2 kap. 4 § första stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/86:7 s. 86). Uttrycket ”utfästa insatser och avgifter” har i förtydligande syfte bytts ut mot ”medlemsinsatser, förlagsinsatser och medlemsavgifter”.
3 kap. 7 §
Uppkommer en förpliktelse genom någon åtgärd som vidtas i föreningens namn före registreringen, svarar de som har beslutat eller deltagit i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. När föreningen har registrerats, övergår ansvaret på föreningen, om förpliktelsen har tillkommit efter det att föreningen bildades.
Paragrafen överensstämmer i sak med 2 kap. 4 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 86).
3 kap. 8 §
Om det har slutits avtal för föreningen före registreringen gäller följande. En avtalspart som inte kände till att föreningen inte var registrerad, kan frånträda avtalet till dess att föreningen har registrerats. En avtalspart som kände till att föreningen inte var registrerad kan, om inte annat har avtalats, frånträda avtalet endast om frågan om föreningens bildande har fallit enligt 4 §.
Paragrafen – som har utformats på samma sätt som den motsvarande bestämmelsen i 2 kap. 27 § aktiebolagslagen – överensstämmer i sak med 2 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 86).
720
SOU 2010:90 Författningskommentar
4 kap. Föreningens stadgar
Stadgarnas innehåll
Obligatoriska uppgifter
4 kap. 1 §
Föreningens stadgar ska ange
1. föreningens firma,
2. den kommun i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,
3. vilken verksamhet som föreningen ska bedriva,
4. storleken av den obligatoriska insatsen, hur denna ska betalas och i vilken utsträckning en medlem får delta i föreningen med överinsatser,
5. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och, om sådana ska finnas, styrelsesuppleanter samt tiden för deras uppdrag,
6. hur föreningsstämma ska sammankallas,
7. vilka ärenden som ska tas upp på ordinarie stämma,
8. vilken tid som föreningens räkenskapsår ska omfatta,
9. grunderna för användandet av föreningens vinst, och 10. vad som ska göras med föreningens återstående tillgångar när föreningen upplöses.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad föreningens stadgar ska innehålla. De här angivna uppgifterna är obligatoriska. Paragrafens bestämmelser kompletteras av bestämmelserna i 4 kap. 2 och 3 §§ som ställer krav på viss stadgereglering när det i föreningen ska förekomma s.k. medlemsavgifter och när föreningen ska ha euro som redovisningsvaluta.
Föreningen är oförhindrad att i stadgarna ta in bestämmelser av andra slag än de som anges i de nu nämnda paragraferna. I den mån en viss fråga regleras i lagen får dock frågan inte regleras på ett avvikande sätt i stadgarna annat än om det uttryckligen medges i lagen.
I punkten 1 i denna paragraf anges att stadgarna ska innehålla uppgift om föreningens firma. Detta överensstämmer med gällande rätt. Firman måste vara förenlig med bestämmelserna om firma i 21 kap. och firmalagen (1974:156).
Enligt punkten 2 ska stadgarna ange den kommun där styrelsen ska ha sitt säte. Här har ordet ”ort” ersatts med ”kommun”.
I punkten 3 föreskrivs att stadgarna ska ange vilken verksamhet föreningen ska bedriva, t.ex. ”försäljning av livsmedel och liknande produkter till medlemmarna” (jfr 3 kap. 1 § aktiebolagslagen där samma sak uttrycks på annat sätt, nämligen ”föremålet för föreningens verksamhet, angivet till sin art”). Om föreningen ska bedriva flera olika verksamheter, ska samtliga anges. En verksamhet bör
721
Författningskommentar SOU 2010:90
anges på ett sådant sätt att det framgår hur medlemmarna ska delta i denna. – Vad stadgarna innehåller i detta hänseende sätter gränser för vilken verksamhet som kan bedrivas i föreningen. Om föreningen vill förändra sin verksamhet, kan detta – beroende på hur stadgarna är utformade – förutsätta ändringar i stadgarna. Mindre verksamhetsförändringar som är en följd av ändrade ekonomiska eller tekniska förhållanden men som inte förändrar verksamhetens karaktär torde dock normalt kunna göras utan att stadgarna först ändras.
Enligt den nuvarande föreningslagen ska stadgarna även innehålla uppgift om ”ändamålet med föreningens verksamhet”. Eftersom ändamålet med en ekonomisk förening (”främja medlemmarnas ekonomiska intressen”) redan framgår av lagen (se 2 kap. 2 §) har det inte ansetts nödvändigt att överföra detta krav till den nya lagen. Ingenting hindrar dock att ändamålet snävas in genom bestämmelser i stadgarna, t.ex. så att där anges att medlemmarnas ekonomiska intressen ska främjas genom en för medlemmarna förmånlig prissättning på de produkter som föreningen tillhandahåller.
I punkten 4 föreskrivs att stadgarna ska innehålla uppgifter om den insats som varje medlem ska betala (dvs. den obligatoriska insatsen, se 1 kap. 4 §). I stadgarna kan bestämmas att olika medlemmar eller medlemsgrupper ska delta med olika insatser. Det är naturligt att insatsens storlek anges med visst belopp i kronor. Lagtexten är emellertid inte avsedd att förhindra att medlemmarnas insatsskyldighet uttrycks på annat sätt, t.ex. i procent av medlemmens avräkningsvärde i kronor, under förutsättning att insatsens storlek, mätt i kronor (eller, om föreningen har euro som redovisningsvaluta, euro), kan räknas fram. I fråga om det närmare sättet för betalningen kan det i stadgarna överlämnas till styrelsen att bestämma detta, t.ex. att framtida amorteringar enligt styrelsens bestämmande erläggs genom att medlemmens avräkningslikvid tas i anspråk. Stadgebestämmelser som helt överlåter till styrelsen att bestämma sättet för betalningen av insatserna kan emellertid inte anses vara tillräckligt preciserade.
Det är inte nödvändigt att reglera frågan om tidpunkten för betalning av den obligatoriska insatsen i stadgarna. Detta kan likaväl regleras genom beslut av styrelsen. När det gäller valet av tidpunkt lämnar lagen föreningen stor frihet. Det kan bestämmas att insatsen i sin helhet ska betalas när medlemmen går med i föreningen. Det är också möjligt att bestämma att insatsen, helt eller delvis, ska betalas vid en framtida tidpunkt, t.ex. genom årliga amorteringar eller genom ianspråktagande av medlemmens framtida avräk-
722
SOU 2010:90 Författningskommentar
ningslikvid eller återbäring. I ett arbetskooperativ kan det t.ex. bestämmas att viss, i kronor bestämd del av medlemmens lön ska stanna kvar i föreningen såsom amortering på medlemmens insats.
Om det ska kunna förekomma överinsatser (se 1 kap. 4 §) i föreningen, måste också detta anges i stadgarna. En sådan stadgebestämmelse kan – men behöver inte – precisera hur stora överinsatser som ska få förekomma.
Av punkten 5 följer att stadgarna ska innehålla uppgift om antalet styrelseledamöter. Alternativt kan anges ett visst spann inom vilket stämman själv får bestämma hur många ledamöter som ska utses. Av 8 kap. 2 § andra stycket framgår att man vid beräkningen av hur många styrelseledamöter som ska utses inte ska räkna med sådana styrelseledamöter som är arbetstagarrepresentanter enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda. I stadgarna ska också anges för hur lång tid styrelseledamöternas uppdrag ska gälla (jfr 8 kap. 11 §).
Om det ska finnas styrelsesuppleanter, ska motsvarande uppgifter lämnas om dessa.
Enligt den nuvarande föreningslagen ska det i stadgarna också anges antalet revisorer samt tiden för revisorernas uppdrag. Någon bestämmelse av detta slag har inte tagits in i förslaget. Detta sammanhänger med att, enligt förslaget, en ekonomisk förening behöver ha revisor endast i vissa, i förslagets 9 kap. särskilt angivna, fall. Det har mot den bakgrunden ansetts att det bör överlämnas till föreningen själv att avgöra i vilken utsträckning frågor om revision och revisorer bör regleras i stadgarna. – För det fall föreningen har en revisor och hans eller hennes mandattid inte anges i stadgarna, gäller vad som anges i 9 kap. 24 § om uppdragstidens längd.
Enligt punkten 6 ska det i stadgarna anges hur kallelse till stämma ska ske (jfr 7 kap. 20 §), t.ex. genom sedvanlig post eller genom annonsering. Såsom framgår av 7 kap. 20 § kräver lagen att det i vissa fall skickas ut skriftliga kallelser. Det kravet kan inte sättas åt sidan genom stadgebestämmelser. Lagen medger däremot att det i dessa fall tillämpas något slag av elektroniskt kallelseförfarande enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Om stadgarna ställer krav på skriftlig kallelse i dessa fall, kan dock dessa bestämmelser inte tillämpas.
Enligt den nuvarande föreningslagen ska det i stadgarna även anges inom vilken tid föreningsstämman ska sammankallas. Mot bakgrund av att det i 7 kap. 16–19 §§ anges inom vilka tidsfrister kallelse ska ske har det inte ansetts nödvändigt att ta in motsvar-
723
Författningskommentar SOU 2010:90
ande krav i den föreslagna nya lagen. Ingenting hindrar dock att frågan ändå regleras i stadgarna, antingen genom att lagens tidsfrister upprepas eller genom att tiden för kallelse preciseras. – I den nuvarande lagen finns också ett krav på att det i stadgarna anges hur andra meddelanden till medlemmar och fullmäktige än kallelser ska skickas. Det har inte ansetts nödvändigt att överföra denna bestämmelse – som numera saknar motsvarighet i aktiebolagslagen – till den föreslagna nya lagen. Givetvis är föreningen ändå oförhindrad att i stadgarna reglera hur meddelanden till medlemmar och fullmäktige ska skickas.
Enligt punkten 7 ska det i stadgarna också anges vilka ärenden som ska förekomma på ordinarie stämma. Detta överensstämmer med gällande rätt.
Punkten 8 – om tiden för föreningens räkenskapsår – överensstämmer med gällande rätt.
I punkten 9 anges att i stadgarna ska anges grunderna för användandet av föreningens vinst. I stadgarna ska således anges efter vilka principer en i balansräkningen konstaterad vinst ska användas. Även om detta inte uttryckligen anges i stadgarna får utgångspunkten för stadgarnas bestämmelser anses vara att vinsten ska fördelas mellan medlemmarna. Det finns emellertid inget hinder mot att i stadgarna bestämma att vinsten, helt eller delvis, ska komma andra än medlemmarna till del, under förutsättning att det huvudsakliga syftet med föreningens verksamhet fortfarande är att främja medlemmarnas ekonomiska intressen (se även kommentaren till 14 kap. 1 §). Det finns inte heller något som hindrar att det i stadgarna bestäms att vinsten regelmässigt ska användas för att konsolidera verksamheten. – Om vinsten ska tillkomma medlemmarna, måste det bl.a. anges om s.k. insatsränta ska förekomma och efter vilka grunder utdelning i övrigt ska beräknas. Det sagda innebär ingen förändring i förhållande till vad som har gällt hittills.
Enligt punkten 10 ska det i stadgarna också anges vad som ska göras med föreningens återstående tillgångar när föreningen upplöses. Det vanliga torde vara att tillgångarna ska fördelas mellan de vid upplösningen befintliga medlemmarna. Principerna för denna fördelning måste i så fall finnas angiven i stadgarna, dvs. om fördelningen exempelvis ska ske i förhållande till medlemmarnas andelar, till medlemmarnas deltagande i föreningens omsättning eller till någon annan faktor. Det är också möjligt att i stadgarna bestämma att återstående tillgångar ska tillfalla någon eller några andra än medlemmar.
724
SOU 2010:90 Författningskommentar
Uppgifter om medlemsavgifter m.m.
4 kap. 2 §
Om det ska förekomma regelbundna avgifter till föreningen eller avgifter till föreningen som är beroende av särskilda avgiftsbeslut (medlemsavgifter), ska stadgarna innehålla uppgift om avgifternas belopp eller de högsta belopp till vilka avgifterna får bestämmas.
Om det ska förekomma inträdesavgifter i föreningen, avsedda att utjämna skillnaden mellan den obligatoriska insatsen och andelens värde, ska också detta anges.
Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med den bestämmelse som finns i 2 kap. 2 § första stycket 5 i den nuvarande föreningslagen. Den innebär att eventuella medlemsavgifter ska regleras i stadgarna. Med medlemsavgifter avses avgifter som utan vidare följer med medlemskapet i föreningen och som antingen ska betalas regelbundet i enlighet med bestämmelserna i stadgarna eller tas ut efter särskilda stämmobeslut.
Andra stycket saknar tidigare motsvarighet. Den avser s.k. inträdesavgifter. Sådana kan tas ut av en ny medlem för att utjämna skillnaden mellan å ena sidan den insats som han eller hon måste betala och det ekonomiska värdet av andelen (jfr NJA II 1951 s. 42). Om sådana avgifter ska tas ut, måste det finnas bestämmelser om detta i stadgarna. Inträdesavgifternas storlek behöver dock inte preciseras i stadgarna.
Paragrafen omfattar inte s.k. serviceavgifter, dvs. avgifter som betalas för varor och tjänster som föreningen tillhandahåller enligt avtal med medlemmarna. Den omfattar inte heller olika slag av administrativa avgifter som tas ut av den som ansöker om medlemskap. Det hindrar inte att det i stadgarna tas in olika typer av ”prislistor” där avgifter av dessa slag regleras. Att storleken av serviceavgifter och administrativa avgifter regleras i stadgarna medför dock inte att avgifterna blir att anse som medlemsavgifter eller inträdesavgifter i lagens bemärkelse.
Uppgifter om redovisningsvaluta
4 kap. 3 §
Om föreningen ska ha euro som redovisningsvaluta, ska detta anges i stadgarna. I så fall ska stadgarna också innehålla uppgift om att den insats som varje medlem ska delta med i föreningen ska vara bestämd i euro.
725
Författningskommentar SOU 2010:90
Paragrafen överensstämmer i sak med 2 kap. 2 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1999/2000:23 s. 97 f. och 227).
Ändring av stadgarna
Vem som kan besluta om ändring av stadgarna
4 kap. 4 §
Ändringar i stadgarna beslutas av föreningsstämman. Bestämmelser om föreningsstämmans beslut finns i 7 kap.
I den nuvarande föreningslagen finns bestämmelserna om ändring av stadgarna i 7 kap. I förslaget har – efter förebild av regleringen i aktiebolagslagen – sådana bestämmelser om ändring av stadgarna som inte omedelbart avser förfarandet vid föreningsstämman i stället tagits in i samma kapitel som bestämmelserna om stadgarnas innehåll. Förebilden till den här paragrafen finns i 3 kap. 4 § aktiebolagslagen.
Regeringens tillstånd till ändringar av stadgarna
4 kap. 5 §
Om det på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande har tagits in en bestämmelse i stadgarna som innebär att en viss annan bestämmelse i stadgarna inte får ändras utan regeringens tillstånd, får inte heller den förstnämnda bestämmelsen ändras utan att regeringen har gett tillstånd till det.
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 14 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen men har getts en något annorlunda redaktionell utformning.
Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av stadgarna
4 kap. 6 §
Ett beslut om ändring av stadgarna ska genast anmälas för registrering i föreningsregistret.
Beslutet får inte verkställas förrän det har registrerats.
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 14 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen.
726
SOU 2010:90 Författningskommentar
Bestämmelsen om att ett beslut om ändring av stadgarna inte får verkställas förrän det har registrerats har en direkt motsvarighet i 3 kap. 5 § aktiebolagslagen. Innebörden i den bestämmelsen och dess tidigare, likalydande motsvarigheter har tidigare inte varit alldeles klar. Numera synes dock klart att verkställighetshinder föreligger endast beträffande åtgärder som har en i princip definitiv karaktär, t.ex. att färdigställa och fastställa en årsredovisning. Däremot hindrar bestämmelsen inte att styrelsen före registreringen vidtar åtgärder och fattar beslut av förberedande karaktär, såsom t.ex. kan vara fallet om föreningen har beslutat om att ändra den i stadgarna angivna verksamheten. Bestämmelsen hindrar inte heller att föreningsstämman fattar beslut av mera definitiv karaktär som är beroende av en samtidigt eller tidigare beslutad stadgeändring under förutsättning att besluten, uttryckligen eller underförstått, är villkorade av att stadgeändringen registreras. Detta ger stämman möjlighet att vid ett och samma tillfälle besluta om dels en utvidgning av verksamheten, dels ett förvärv av en rörelse som är beroende av denna stadgeändring. I det sistnämnda fallet måste dock givetvis de avtal som träffas utformas så att föreningen blir bunden av dem tidigast i samband med registreringen av beslutet om stadgeändring.
Verkställighet av beslut om stadgeändring som innebär lindrad insatsskyldighet
4 kap. 7 §
Om ett beslut om ändring av stadgarna innebär att beloppet av den obligatoriska insats med vilken en medlem deltar i föreningen minskas eller att medlemmens skyldighet enligt stadgarna att betala en sådan insats lindras på något annat sätt, får beslutet inte verkställas förrän ett år efter registreringen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 14 § femte stycket i den nuvarande föreningslagen. Den innebär att beslut om ”lindrad insatsskyldighet” får verkställas först med viss fördröjning, nämligen ett år från det att beslutet registrerades. Paragrafen är i första hand tillämplig på beslut som innebär att det i stadgarna bestämda insatsbeloppet (dvs. den obligatoriska insatsen) justeras nedåt. Ett sådant beslut ger medlemmen rätt att, med de begränsningar som framgår av 11 kap. 17 §, begära återbetalning av överskjutande redan inbetalda insatser. Beslutet innebär dessutom att föreningen inte längre kan kräva in ännu obetalda insatsbelopp, i den mån de över-
727
Författningskommentar SOU 2010:90
stiger det nya, lägre insatsbeloppet. I båda fallen får beslutet börja tillämpas först ett år från det att beslutet registrerades.
En annan typ av beslut som paragrafen är tillämplig på är beslut att ändra stadgarna så att kraven på amortering av ännu obetalda obligatoriska insatser lindras, t.ex. i fråga om amorteringstakten.
Verkan av beslut om stadgeändring mot medlem som inte har samtyckt till ändringen
4 kap. 8 §
Ett beslut om ändring av stadgarna får inte tillämpas mot en medlem som inte har samtyckt till ändringen, om
1. beslutet innebär
a) att medlemmens rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks,
b) att medlemmens rätt att få ut belopp enligt bestämmelserna i 11 kap. inskränks,
c) att medlemmens rätt att gå ur föreningen försvåras,
d) att medlemmens förpliktelser att betala insatser eller avgifter till föreningen ökas, eller
e) att medlemmens rätt till föreningens vinst inskränks, och
2. medlemmen säger upp sig till utträde inom en månad från det att beslutet fattades eller, om beslutet fattades av fullmäktige, från det att medlemmen underrättades om beslutet.
I ett sådant fall får medlemmen, oavsett vad som är bestämt i stadgarna, gå ur föreningen vid det räkenskapsårsskifte som infaller näst efter en månad efter uppsägningen. Vid utträdet har medlemmen de rättigheter som en avgående medlem har enligt 11 kap.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 15 § tredje stycket första meningen i den nuvarande föreningslagen och har utformats i huvudsak i enlighet med utredningens förslag i SOU 2009:37 (se 7 kap. 52 § i förslaget till ändring i lagen om ekonomiska föreningar). En saklig ändring har skett i punkten 1 b i första stycket. Den motsvarande bestämmelsen i den nuvarande lagen är tillämplig när medlemmens rätt att få ut ”insats” inskränks. Ordet ”insats” har bytts ut mot ”belopp”. Därmed följer att paragrafens bestämmelser om utträdesrätt är tillämpliga även vid stadgeändring som innebär en inskränkning i den rätt som en medlem i ett arbetskooperativ kan ha enligt stadgarna att i samband med utträde få ut viss del av föreningens fria egna kapital (jfr 11 kap. 11 § andra stycket). I punkten 1 e har – i förtydligande syfte – ordet ”årsvinst” bytts ut mot ”föreningens vinst”.
728
SOU 2010:90 Författningskommentar
Särskilda bestämmelser vid byte av redovisningsvaluta
4 kap. 9 §
Ett beslut om att införa eller ändra en sådan bestämmelse i stadgarna som avses i 3 § (byte av redovisningsvaluta) får verkan från och med det räkenskapsår som börjar efter det att beslutet om ändring av stadgarna har registrerats.
Paragrafen motsvarar den bestämmelse som finns i 7 kap. 14 § sjätte stycket första meningen i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1999/2000:23 s. 227 f.). Den har utformats i enlighet med det förslag som har lämnats i SOU 2009:37 (se s. 290 i det betänkandet).
4 kap. 10 §
Vid byte av redovisningsvaluta behöver beslut om ändring av stadgarnas uppgifter om insatsbelopp inte fattas förrän vid den första ordinarie föreningsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.
Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 2 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1999/2000:23 s. 227 f.).
4 kap. 11 §
Efter ett beslut om byte av redovisningsvaluta ska styrelsen föreslå nödvändiga följdändringar av stadgarnas föreskrifter om den insats som varje medlem ska delta med i föreningen. Förslaget ska läggas fram senast på den första ordinarie föreningsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 14 § sjätte stycket tredje meningen i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1999/2000:23 s. 228).
5 kap. Medlemmarna i föreningen
Rätten till medlemskap
Öppenhetsprincipen
5 kap. 1 §
En ekonomisk förening ska vara öppen för nya medlemmar, om inte annat följer av bestämmelserna i 2 eller 3 §.
Paragrafen behandlar, tillsammans med följande paragrafer, rätten till medlemskap i föreningen. Frågan har behandlats i avsnitt 8.4.
729
Författningskommentar SOU 2010:90
Huvudregeln är att var och en har rätt att gå in i föreningen (”öppenhetsprincipen”). Huvudregeln begränsas på två sätt. För det första får den som inte kan förväntas att delta i föreningens verksamhet inte antas som medlem i föreningen (se vidare 5 kap. 2 §).
För det andra får föreningen även vägra medlemskap i vissa ytterligare, i 5 kap. 3 § angivna, fall. Föreligger inte någon av dessa vägransgrunder, är föreningen i princip skyldig att bevilja medlemskap.
I stadgarna får det inte tas in vägransgrunder som inte är förenliga med öppenhetsprincipen, såsom den kommer till uttryck i lagen. Om så ändå sker utan att Bolagsverket uppmärksammar det vid registreringen av stadgarna, kan den som vägras medlemskap vända sig till domstol som då har möjlighet att lämna stadgebestämmelserna utan avseende.
Det bör tilläggas att öppenhetsprincipen inte utesluter att rätten till medlemskap är villkorad av att sökanden lämnar – utöver själva insatsen – något slag av vederlag till föreningen, motsvarande värdet av att vara med i föreningen. I tidigare lagförarbeten har sålunda uttalats att öppenhetsprincipen inte innebär att någon kan tränga sig in i en ekonomisk förening utan att betala ett i stadgarna bestämt skäligt vederlag för det ekonomiska värde som medlemskapet representerar, t.ex. en inträdesavgift (se NJA II 1951 s. 42). Förslaget är inte avsett att ha någon annan innebörd. Inte heller är förslaget avsett att förhindra att föreningen ställer som villkor för medlemskap att sökanden betalar en administrativ avgift motsvarande föreningens kostnader för att pröva ansökan. Som exempel på sådana kostnader kan nämnas en producentförenings kostnader för att undersöka om sökanden uppfyller de krav som kan ställas på en leverantör till föreningen.
Skäl att vägra medlemskap
5 kap. 2 §
Om inte annat följer av 4 §, får endast den som kan förväntas komma att delta i föreningens verksamhet på det sätt som anges i 2 kap. 4 § antas till medlem.
Av denna paragraf framgår att till medlem i en ekonomisk förening får antas endast den som kan förväntas komma att delta i föreningens verksamhet på det sätt som anges i 2 kap. 4 §. Frågan har behandlats i avsnitt 8.4.3.
730
SOU 2010:90 Författningskommentar
Såsom framgår av 5 kap. 4 § kan föreningen i stadgarna ta in bestämmelser om att det även ska finnas s.k. investerande medlemmar. I övrigt är bestämmelsen i 5 kap. 2 § tvingande och medger inte undantag i enskilda fall.
Vad som avses med ”delta” har berörts i kommentaren till 2 kap. 4 §.
5 kap. 3 §
Föreningen får vägra medlemskap, om
1. sökanden inte uppfyller de krav som med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet bör ställas på medlemmarna i föreningen,
2. antagandet av nya medlemmar skulle innebära företagsekonomiska risker för föreningen, eller
3. det av annan orsak finns särskilda skäl att vägra medlemskap.
I 5 kap. 3 § anges ytterligare några fall då en utomstående inte har rätt att bli medlem i föreningen. Till skillnad från bestämmelsen i 5 kap. 2 § är den fakultativ; den ger alltså föreningen en möjlighet, men inte en skyldighet, att vägra en sökande medlemskap. Bestämmelserna överensstämmer i väsentliga delar med gällande rätt, där de i dag kommer till uttryck i 3 kap. 1 § i den nuvarande föreningslagen. I ett par avseenden utgör de emellertid ett förtydligande respektive en utvidgning av gällande rätt. Motiven till bestämmelserna har behandlats i avsnitt 8.4.3.
De begränsningar i öppenhetsprincipen som paragrafen behandlar kan göras gällande även om stadgarna saknar särskilda begränsande bestämmelser. Det hindrar inte att stadgarnas innehåll kan få betydelse. Bedömningen av om det finns skäl att vägra medlemskap måste nämligen ibland göras med utgångspunkt i vad stadgarna anger om föreningens verksamhet och om hur den ska bedrivas.
I punkten 1 anges att medlemskap kan vägras om sökanden inte uppfyller de krav som med hänsyn till arten och omfattningen av föreningens verksamhet bör ställas på en medlem i föreningen. Så blir exempelvis fallet när en förening riktar sig enbart mot en speciell yrkesgrupp eller enbart avser viss verksamhet. Föreningen kan då vägra medlemskap till den som inte tillhör den aktuella yrkesgruppen eller berörs av den aktuella verksamheten. Så blir också fallet om föreningen bedriver verksamhet enbart på en viss ort eller i en viss region. Föreningen kan i den situationen vägra den som inte verkar på den orten eller i den regionen medlemskap. En annan situation där det normalt finns tillräckliga skäl att vägra medlemskap är när föreningen har ett speciellt syfte som förutsätter särskild kompe-
731
Författningskommentar SOU 2010:90
tens eller erfarenhet som sökanden saknar. Föreningen kan då vägra den som saknar denna kompetens eller erfarenhet medlemskap. Punkten 1 blir också tillämplig när någon ansöker om medlemskap i ett arbetskooperativ, trots att han eller hon inte är anställd i kooperativet.
Enligt punkten 2 kan medlemskap vägras om antagandet av nya medlemmar skulle innebära företagsekonomiska risker för föreningen. Så är fallet i fråga om ett producentkooperativ som inte kan antas få avsättning för de ytterligare produkter som en eller flera nya medlemmar skulle komma att leverera. Så är också fallet om antagandet av nya medlemmar skulle göra det nödvändigt att göra nya investeringar vilka från företagsekonomisk synpunkt inte framstår som motiverade. Föreningen behöver inte visa att en utökning av medlemskretsen verkligen skulle vara företagsekonomiskt skadlig utan det räcker att den kan visa att utökningen skulle kunna vara företagsekonomiskt oförmånlig för föreningen.
Enligt punkten 3 kan medlemskap vägras om det av annan orsak finns särskilda skäl för att vägra sökanden medlemskap. Ett exempel på detta är att det kan förväntas att den som ansöker om medlemskap kommer att motarbeta föreningens verksamhet.
I enstaka undantagsfall torde en tillämpning av paragrafen kunna komma i konflikt med konkurrensrättsliga regler. Så kan vara fallet om medlemskap i föreningen är en förutsättning för att bedriva viss verksamhet på en ort. I så fall tar de konkurrensrättsliga reglerna över.
Särskilda bestämmelser om investerande medlemmar
5 kap. 4 §
Av 2 kap. 7 § följer att det i stadgarna får bestämmas att föreningen kan anta en eller flera investerande medlemmar. I så fall gäller följande.
1. I ett beslut om att anta någon som investerande medlem ska det anges att medlemmen är en investerande medlem.
2. En investerande medlem kan efter ny ansökan antas som vanlig medlem.
Såsom framgår av 2 kap. 7 § kan det i stadgarna tas in bestämmelser om att det i föreningen får förekomma s.k. investerande medlemmar, dvs. medlemmar som inte deltar i föreningens verksamhet på annat sätt än genom att betala en medlemsinsats. Det har ansetts att det är viktigt att det redan från början klargörs om den som går med i föreningen ska vara en medlem som deltar i föreningen på vanligt
732
SOU 2010:90 Författningskommentar
sätt eller om han eller hon ska vara en investerande medlem; han eller hon kan inte samtidigt vara både det ena och det andra. Det sammanhänger främst med att de investerande medlemmarnas inflytande i föreningen är begränsat på visst sätt (se 7 kap. 3 § tredje stycket). Det kan också finnas stadgebestämmelser som på annat sätt särreglerar investerande medlemmars rättigheter och skyldigheter. Såsom framgår av denna paragraf, punkten 1, ska det därför i ett beslut om medlemskap anges om det är fråga om en investerande medlem. Om medlemmen är en investerande medlem, ska också detta anges i medlemsförteckningen (se 6 kap. 3 § andra stycket).
Om den investerande medlemmen senare vill delta i föreningens verksamhet på samma sätt som vanliga medlemmar, måste han eller hon göra en ny ansökan om medlemskap i föreningen (se punkten 2). Denna får då prövas enligt de kriterier som tillämpas vid antagandet av nya medlemmar.
Ansökan om medlemskap
5 kap. 5 §
En ansökan om att bli medlem i föreningen ska prövas av styrelsen, om inte annat har bestämts i stadgarna.
I stadgarna får det bestämmas att ansökan ska vara skriftlig och undertecknad av sökanden.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 3 kap. 1 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen. Den nuvarande möjligheten att i stadgarna bestämma att en ansökan om medlemskap ska vara bevittnad har dock tagits bort, eftersom den har ansetts otidsenlig. I stället har – i förtydligande syfte – tagits in en bestämmelse om att det i stadgarna kan krävas att ansökan är undertecknad; föreningen behöver i så fall inte acceptera att ansökan görs via e-post. Några andra formkrav än krav på skriftlig, undertecknad ansökan kan inte uppställas i stadgarna. Detta utgör dock inte hinder mot att i stadgarna ta in bestämmelser om att sökanden i anslutning till ansökan ska försäkra att han eller hon ämnar följa föreningens stadgar eller beslut eller att han eller hon ska lämna uppgifter som är av betydelse för medlemskapet, t.ex. om vad han eller hon kan tänkas leverera till föreningen.
I praxis finns exempel på att medlemskap i en ekonomisk förening har ansetts uppkomma genom konkludent handlande, dvs.
733
Författningskommentar SOU 2010:90
genom att föreningen agerar som om medlemskap hade beviljats (se NJA 1939 s. 92). Så kan vara fallet om föreningen under lång tid har accepterat att en person uppträder som medlem i föreningen. Förslaget är inte avsett att utesluta att medlemskap även i framtiden uppkommer på detta sätt. De närmare förutsättningarna för detta är emellertid en fråga för rättspraxis.
Utträde ur föreningen
5 kap. 6 §
En medlem har rätt att säga upp sig till utträde ur föreningen.
I stadgarna får det bestämmas att uppsägning till utträde inte får göras förrän efter viss tid, högst två år, från inträdet. Bestämmelser i stadgarna om att uppsägning får göras först efter en viss tid gäller inte i fall som avses i 4 kap. 8 § och 17 kap.28 §.
I stadgarna får det även bestämmas att en uppsägning ska vara skriftlig och undertecknad.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 3 kap. 4 § första och andra styckena i den nuvarande föreningslagen.
Av paragrafens första stycke framgår att medlemmen har rätt att säga upp sig till utträde ur föreningen. Rätten att säga upp sig till utträde ur föreningen kan dock – såsom framgår av andra stycket – i stadgarna begränsas på så sätt att uppsägning får ske först efter viss tid, dock högst två år. Detta överensstämmer med gällande rätt. Enligt den nuvarande föreningslagen får, med Bolagsverkets medgivande, tvåårsfristen förlängas till fem år. Eftersom denna möjlighet att förlänga uppsägningstiden inte har kommit till användning vid mer än något enstaka tillfälle under de senaste 15 åren och därför torde ha mycket begränsad praktisk betydelse, har den inte tagits med i lagförslaget.
Bestämmelser i stadgarna som begränsar rätten till utträde gäller inte i två i paragrafen angivna fall, nämligen när medlemmen säger upp sig sedan han eller hon har motsatt sig en stadgeändring av visst slag eller ett beslut om fusion (se 4 kap. 8 § och 17 kap. 28 § i förslaget). Detta överensstämmer med den nuvarande föreningslagen.
Den möjlighet som den nuvarande föreningslagen ger att i stadgarna bestämma att en uppsägning till utträde ska vara bevittnad har tagits bort. I stället har det, i förtydligande syfte, tillagts en möjlighet att i stadgarna föreskriva att uppsägningen ska vara undertecknad (jfr föregående paragraf).
734
SOU 2010:90 Författningskommentar
Medlemskapets upphörande vid medlems bortgång
5 kap. 7 §
Om en medlem avlider, upphör medlemskapet som om uppsägning till utträde hade skett vid tidpunkten för dödsfallet.
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, reglerar vad som gäller om en medlem avlider. Utgångspunkten är att ett medlemskap är personligt och därför inte övergår på den avlidnes arvingar eller testamentstagare. Medlemskapet utsläcks dock inte omedelbart. I stället ska bestämmelserna om uppsägningstid tillämpas, som om uppsägning hade skett i samband med dödsfallet. Medlemmens dödsbo inträder under uppsägningstiden som ett slag av provisorisk medlem och har till dess den avlidne medlemmen ska anses ha avgått ur föreningen samma rättigheter och skyldigheter som den avlidne medlemmen skulle ha haft. Därefter upphör medlemskapet slutgiltigt och medlemmens insatser ska – som huvudregel – återbetalas till dödsboet enligt bestämmelserna i 11 kap.
Såsom framgår av 5 kap. 9 § kan emellertid en avliden medlems andel övergå på annan genom arv, testamente eller bodelning. I så fall har den på vilken andelen har övergått normalt rätt att ansöka om inträde i föreningen i den avlidne medlemmens ställe (”medlemsbyte”), se närmare 5 kap. 9 §. Om ansökan beviljas, övergår den avlidne medlemmens alla rättigheter och skyldigheter på den nya medlemmen.
Uteslutning ur föreningen
5 kap. 8 §
En medlem får uteslutas om han eller hon grovt har åsidosatt sina skyldigheter mot föreningen.
I stadgarna får det bestämmas att en medlem även får uteslutas ur föreningen, om han eller hon
1. inte längre deltar i föreningens verksamhet, eller
2. inte längre uppfyller de krav som med hänsyn till arten och omfattningen av föreningens verksamhet bör ställas på medlemmarna i föreningen.
Beslut om uteslutning fattas av föreningsstämman, om det inte har bestämts något annat i stadgarna.
Paragrafen, som reglerar förutsättningarna för uteslutning av medlemmar ur föreningen, motsvarar närmast 3 kap. 4 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen. Förslaget innebär dock att förut-
735
Författningskommentar SOU 2010:90
sättningarna för uteslutning har preciserats. I huvudsak torde dock den föreslagna regleringen överensstämma med gällande rätt. Frågan har behandlats i avsnitt 8.6..
Enligt första stycket får en medlem uteslutas om han eller hon grovt har åsidosatt sina skyldigheter mot föreningen. Så är fallet oavsett om stadgarna innehåller bestämmelser om uteslutning på denna grund. Vad som är ett grovt åsidosättande måste avgöras genom en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Om en medlem har uppträtt grovt illojalt mot föreningen – t.ex. genom att avslöja viktiga företagshemligheter till en konkurrent – kan en enstaka händelse motivera en uteslutning. I andra fall kan en enstaka händelse inte anses vara uteslutningsgrundande men om händelsen upprepas kan den motivera en uteslutning. Så kan t.ex. vara fallet om en medlem, trots flera uppmaningar, konsekvent vägrar att följa tekniska föreskrifter som är av betydelse för föreningens verksamhet.
Av andra stycket framgår att en medlem även får uteslutas i ett par andra fall. I dess fall krävs dock att stadgarna innehåller bestämmelser om att uteslutning får ske på den eller de angivna grunderna.
För det första får det i stadgarna bestämmas att en medlem får uteslutas om han eller hon inte längre deltar i föreningens verksamhet. Denna möjlighet är inte avsedd att kunna utnyttjas annat än när medlemmen sedan en längre tid har upphört att samhandla med föreningen och det inte finns några indikationer på att han eller hon under överskådlig tid kommer att återuppta sitt deltagande i föreningen. För det andra får det i stadgarna bestämmas att en medlem får uteslutas om han eller hon inte längre uppfyller de krav som med hänsyn till arten och omfattningen av föreningens verksamhet bör ställas på medlemmarna i föreningen. Beträffande innebörden i begreppet ”uppfyller de krav som…..”, se författningskommentaren till 5 kap. 3 §. Det är givet att denna uteslutningsgrund bör tillämpas med försiktighet.
Bestämmelsen i tredje stycket överensstämmer med gällande rätt. Huvudregeln är alltså att beslut om uteslutning ska fattas av föreningsstämman men att det får bestämmas annat i stadgarna, t.ex. att frågor om uteslutning ska prövas av styrelsen. I så fall kan det i stadgarna också tas in bestämmelser om att ett styrelsebeslut om uteslutning kan överklagas till föreningsstämman.
I dag anses en utesluten medlem kunna angripa uteslutningsbeslutet genom att väcka talan vid domstol. Förslaget är inte avsett att ändra på detta. Någon särskild frist inom vilken en sådan talan
736
SOU 2010:90 Författningskommentar
måste väckas uppställs inte i förslaget. Rätten till domstolsprövning kommer, liksom i dag, att kunna inskränkas genom skiljeavtal. Ifråga om ett sådant avtal gäller dock att det kan prövas och eventuellt åsidosättas enligt 36 § avtalslagen.
Medlemsbyte efter bodelning, arv eller testamente
5 kap. 9 §
Om inte annat har bestämts i stadgarna, har den som har förvärvat en medlems andel i föreningen genom bodelning, arv eller testamente rätt att gå in i föreningen i medlemmens ställe, om han eller hon
1. uppfyller förutsättningarna för medlemskap enligt 1–4 §§, och
2. ansöker om medlemskap inom de tidsfrister som anges i andra och tredje styckena.
Ansökan enligt första stycket 2 ska vid förvärv av en avliden medlems andel göras inom sex månader efter dödsfallet eller vid den senare tidpunkt då dödsboet upphör att vara medlem i föreningen enligt 11 §.
I andra fall än de som avses i andra stycket ska ansökan göras senast sex månader efter det att andelen vid bodelning har lagts ut på den andra makens lott.
Om, i fall som avses i tredje stycket, den på vilken andelen har lagts ut inte ansöker om medlemskap eller om hans eller hennes ansökan avslås, ska medlemmen anses ha sagt upp sig till utträde. Den på vilken andelen i föreningen har lagts ut har de rättigheter och skyldigheter som en avgången medlem har enligt 11 kap. 10–15 §§.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 3 kap. 2 § i den nuvarande föreningslagen. Den reglerar vad som gäller om medlemskap för det fall att en andel i föreningen har övergått på annan genom ett familjerättsligt fång. Övergången kan vara en följd av att medlemmen har avlidit och att andelen därefter övergått på annan genom arv, testamente eller bodelning. Den kan också vara en följd av att andelen vid bodelning under bestående äktenskap eller efter äktenskapsskillnad läggs ut på medlemmens make. Den kan slutligen vara en följd av att andelen, vid bodelning efter medlemmens bortgång, har lagts ut på efterlevande make och därefter övergått till annan genom arv eller testamente.
Lagens utgångspunkt är att den på vilken andelen har övergått i dessa fall har möjlighet att gå in i föreningen i den dittillsvarande medlemmens ställe. Föreningen får dock – såsom framgår av inledningen i första stycket – i sina stadgar bestämma att en sådan möjlighet till ”medlemsbyte” överhuvudtaget inte ska finnas. Även om det inte finns några sådana stadgebestämmelser måste två förut-
737
Författningskommentar SOU 2010:90
sättningar vara uppfyllda för att innehavaren av andelen ska kunna göra gällande rätten till ”medlemsbyte”: För det första ska han eller hon vara kvalificerad för medlemskap enligt bestämmelserna i 5 kap. 1–4 §§. Det innebär t.ex. att föreningen kan säga nej till medlemsbyte om det finns sådana skäl att vägra medlemskap som sägs i 5 kap. 3 §. I detta avseende torde förslaget innebära en viss förändring i förhållande till gällande rätt; i dag torde nämligen medlemskap i denna situation kunna vägras enbart om föreningen kan åberopa i stadgarna intagna kvalifikationskrav för medlemskap. För det andra måste innehavaren av andelen ansöka om medlemskap inom viss tid, närmare angiven i andra och tredje styckena. I den nuvarande lagen används uttrycket ”anmälan” i stället för ”ansökan”; det har emellertid ansetts att ”ansökan” är ett mera adekvat uttryck, eftersom andelsinnehavarens begäran ska prövas på samma sätt som en vanlig ansökan om inträde i föreningen.
Såsom framgår av andra stycket gäller en särskild tidsfrist för ansökan, när andelen härrör från en avliden medlems andel. I så fall ska ansökan göras inom sex månader efter dödsfallet eller vid den senare tidpunkt då dödsboet avgår ur föreningen enligt 5 kap. 11 §. I annat fall ska ansökan göras inom sex månader från det att andelen lades ut på den andra makens lott (se tredje stycket). Detta överensstämmer med gällande rätt.
Om ansökan inte görs inom föreskriven tid eller om ansökan inte beviljas, kommer naturligtvis inte något medlemsbyte till stånd. Om den aktuella andelen härrör från en avliden medlem, följer i så fall redan av 5 kap. 7 § att medlemskapet upphör som om uppsägning hade skett. När uppsägningstiden har gått ut, blir bestämmelserna om återbetalning av insatser m.m. i 11 kap. utan vidare tillämpliga. Återbetalning ska i så fall göras till innehavaren av andelen. Övriga fall, dvs. när andelen inte härrör från en avliden medlem – såsom är fallet om andelen i samband med äktenskapsskillnad har övergått till medlemmens make – regleras i fjärde stycket. I så fall ska medlemmen anses ha sagt upp sig till utträde och den på vilken andelen har lagts ut har samma rätt till utbetalning av insatser m.m. som en avgången medlem har. Vad gäller upphörande av medlemskap och rätt till utbetalning kommer därvid samma ordning att gälla i samtliga fall som regleras i paragrafen.
Effekten av medlemsbytet är att den på vilken andelen har övergått blir medlem på samma villkor som den tidigare medlemmen. Han eller hon behöver inte betala någon ny insats. Om stadgarna innehåller bestämmelser om särskilda inträdesavgifter (jfr 4 kap. 2 §
738
SOU 2010:90 Författningskommentar
första stycket samt kommentaren till 5 kap. 1 §), kan den nya medlemmen inte heller avkrävas någon sådan. Administrativa avgifter för prövning av ansökan om medlemskap kan dock tas ut.
Medlemsbyte efter överlåtelse av andel
5 kap. 10 §
Den som har förvärvat en medlems andel genom överlåtelse har rätt att gå in i föreningen i medlemmens ställe, om han eller hon
1. uppfyller förutsättningarna för medlemskap enligt 1–4 §§, och
2. ansöker om medlemskap inom sex månader från överlåtelsen. Om förvärvaren inte ansöker om medlemskap inom föreskriven tid eller om hans eller hennes ansökan avslås, ska medlemmen anses ha sagt upp sig till utträde. Förvärvaren har då de rättigheter och skyldigheter som en avgången medlem har enligt 11 kap. 10–15 §§.
Paragrafen överensstämmer i sak med 3 kap. 3 § i den nuvarande föreningslagen. I lagtexten har tydliggjorts att innehavaren av andelen har rätt att gå in i föreningen i medlemmens ställe enbart om han uppfyller förutsättningarna för medlemskap i 5 kap. 1–4 §§. I sak torde detta dock inte innebära någon förändring.
Beträffande effekterna av medlemsbytet, se kommentaren till 5 kap. 9 §.
Tidpunkt för avgång ur föreningen efter utträde eller uteslutning
5 kap. 11 §
En medlem upphör att vara medlem i föreningen vid det räkenskapsårsskifte som infaller näst efter en månad – eller den längre tid, högst sex månader, som har bestämts i stadgarna – sedan medlemmen har sagt upp sig till utträde eller uteslutits eller någon annan omständighet som föranlett avgången har inträffat.
Om medlemmen har sagt upp sig till utträde enligt 4 kap. 8 § eller 17 kap. 28 §, får han eller hon, oavsett vad som har bestämts i stadgarna, gå ur föreningen vid det räkenskapsårsskifte som infaller näst efter en månad efter uppsägningen.
Av 7 kap. 2 § framgår att en medlem som har uteslutits ur föreningen genast förlorar rätten att närvara vid föreningsstämman och delta i beslut i föreningens angelägenheter.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 3 kap. 5 § i den nuvarande föreningslagen.
739
Författningskommentar SOU 2010:90
I andra stycket anges två situationer då medlemmen har en ovillkorlig rätt att gå ur föreningen vid det räkenskapsårsskifte som infaller näst efter en månad efter uppsägningen. Så är – i enlighet med hittills gällande rätt – fallet vid vissa slag av stadgeändringar (se 4 kap. 8 § första stycket 2) och vid beslut om fusion (se 17 kap. 28 §), om den utträdande medlemmen har motsatt sig besluten.
I den motsvarande paragrafen i den nuvarande lagen finns en materiell bestämmelse om att en medlem som har uteslutits ur föreningen omedelbart förlorar sin rätt att delta i överläggningar och beslut. I förslaget har denna bestämmelse placerats i 7 kap. 2 §. I denna paragrafs tredje stycke har endast tagits in en erinran om detta.
6 kap. Medlemsförteckningen
Medlemsförteckning
Skyldighet att föra medlemsförteckning
6 kap. 1 §
Styrelsen ska föra en medlemsförteckning.
Ändamålet med förteckningen är att ge föreningen, medlemmarna och andra underlag för att bedöma vilka som är medlemmar i föreningen.
Paragrafen innehåller vissa allmänna bestämmelser om medlemsförteckningen.
Av paragrafens första stycke framgår att det är styrelsen som ansvarar för att det förs en medlemsförteckning. Detta ansvar är straffsanktionerat (se 23 kap. 1 §). Det är givetvis inte nödvändigt att alla styrelseledamöter medverkar till varje åtgärd som avser medlemsförteckningen. Det räcker att styrelsen uppdrar åt någon – inom eller utanför styrelsekretsen – att sköta medlemsförteckningen på föreskrivet sätt och sedan återkommande kontrollerar att uppdraget fullgörs. Förandet av medlemsförteckningen utgör en del av föreningens förvaltning. För att understryka vikten av att denna uppgift fullgörs och kontrolleras har det i lagen tagits in en särskild bestämmelse om att, i förekommande fall, föreningens revisor eller lekmannarevisor ska kontrollera att styrelsen fullgör sitt ansvar i denna del på ett tillfredsställande sätt (se 9 kap. 38 § 5 och 10 kap. 14 § tredje stycket). – Om föreningen går i likvidation, övergår styrelsens ansvar för medlemsförteckningen på likvidatorn (jfr 18 kap. 20 §).
740
SOU 2010:90 Författningskommentar
Skyldigheten att föra en medlemsförteckning innefattar också en skyldighet att bevara förteckningen jämte sådana äldre uppgifter som avses i 6 kap. 6 § andra och tredje styckena.
I paragrafens andra stycke anges ändamålet med medlemsförteckningen, nämligen ”att ge föreningen, medlemmarna och andra underlag för att bedöma vilka som är medlemmar i föreningen”. Det angivna ändamålet får betydelse vid tillämpningen av bestämmelserna i lagen (1998:204) om behandling av personuppgifter (personuppgiftslagen; jfr 6 kap. 7 §). Personuppgifter får sålunda tillföras medlemsförteckningen enbart om det är förenligt med detta ändamål (jfr 9 § första stycket c personuppgiftslagen). De personuppgifter som har tillförts medlemsförteckningen får därefter inte användas för något ändamål som är oförenligt med det i lagen angivna ändamålet.
I den paragraf i aktiebolagslagen som reglerar ändamålet med aktieboken anges ytterligare ett ändamål (”ligga till grund för utövandet av aktieägarnas rättigheter i bolaget”). Något motsvarande ändamål har inte tagits med i förslaget. Det sammanhänger med att införandet av en ny medlem i medlemsförteckningen inte, till skillnad från vad som gäller för införande av ny aktieägare i aktieboken, är en förutsättning för att medlemmen ska kunna utöva rättigheter i föreningen.
Medlemsförteckningens form
6 kap. 2 §
Medlemsförteckningen ska föras med automatiserad behandling, i bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsystem.
Paragrafen överensstämmer i sak med 3 kap. 6 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 91 f.).
Medlemsförteckningens innehåll
6 kap. 3 §
Medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om
1. varje medlems namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,
2. tidpunkten för medlemmens inträde i föreningen,
3. beloppet av den obligatoriska insats som medlemmen är skyldig att delta med,
741
Författningskommentar SOU 2010:90
4. det sammanlagda beloppet av inbetalda och tillgodoförda medlemsinsatser enligt den senast fastställda balansräkningen,
5. summorna av de insatsbelopp som efter utgången av det räkenskapsår som balansräkningen avser har återbetalats eller högst ska återbetalas enligt 11 kap. 11, 16 och 17 §§, och
6. tiden för de återbetalningar som avses i 5. I förekommande fall ska det anges om medlemmen är en investerande medlem enligt bestämmelserna i 2 kap. 7 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad medlemsförteckningen ska innehålla. Det finns ingenting som hindrar att det i medlemsförteckningen tas in andra relevanta uppgifter, t.ex. om uppsägningsdag, avgångsdag och överlåtelse av andelar. Införandet av sådana ytterligare uppgifter måste dock vara förenligt med det i 6 kap. 1 § angivna ändamålet med medlemsförteckningen (jfr kommentaren till 6 kap. 1 §).
Bestämmelserna i paragrafens första stycke överensstämmer nära med de bestämmelser som finns i 3 kap. 6 § första stycket i den nuvarande föreningslagen. I punkten 1 har dock tillfogats ett krav på att medlemmens personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer ska anges. Den frågan har behandlats i avsnitt 9.8.2. Med ”annat identifieringsnummer” avses t.ex. födelsedatum för den som saknar svenskt personnummer. Punkten 2 – som innebär att det i förteckningen ska anges när medlemmen trädde in i föreningen – är ny och syftar till att klargöra när medlemmen förvärvar de rättigheter och skyldigheter som följer med medlemskapet. I den nuvarande lagen sägs att medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om ”det antal medlemsinsatser med vilket [medlemmen] deltar i föreningen”. Innebörden i detta har ansetts oklar och i punkten 3 i förslaget sägs därför i stället att medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om ”beloppet av den obligatoriska insats som medlemmen är skyldig att delta med”, dvs. medlemmens insatsskyldighet, bestämd i en monetär enhet (beträffande begreppet obligatorisk insats, se 1 kap. 4 §). I vilken utsträckning den enskilda medlemmen har fullgjort denna insatsskyldighet behöver inte anges; detta får antas framgå av föreningens räkenskapsmaterial. Däremot måste, enligt punkten 4, medlemsförteckningen innehålla uppgift om det sammanlagda beloppet av inbetalda och tillgodoförda medlemsinsatser enligt den senast fastställda balansräkningen (beträffande begreppet medlemsinsatser, se 1 kap. 4 §). Lämpligen bör det därvid göras en uppdelning på dels erlagda obligatoriska insatser, dels överinsatser, dels emissions-
742
SOU 2010:90 Författningskommentar
insatser. Vidare ska medlemsförteckningen, enligt punkten 5, innehålla uppgift om summorna av de medlemsinsatser som har återbetalats eller ska återbetalas enligt 11 kap. 11, 16 eller 17 § efter utgången av det räkenskapsår som den senast fastställda balansräkningen hänför sig till. Också tidpunkten för sådana återbetalningar ska, enligt punkten 6, anges.
Av andra stycket framgår att det i medlemsförteckningen ska anges om en medlem är en investerande medlem. Frågan har behandlats i avsnitt 6.5.2.
Upprättande och förande av medlemsförteckningen
6 kap. 4 §
Medlemsförteckningen ska upprättas så snart föreningen har bildats.
När en ny medlem har gått in i föreningen, ska uppgifter enligt 3 § första stycket 1–3 utan dröjsmål antecknas i medlemsförteckningen.
Om en medlem eller någon annan behörig person anmäler att ett förhållande som har angetts i medlemsförteckningen har ändrats, ska ändringen utan dröjsmål antecknas i förteckningen. Vid en medlems avgång, ska också tidpunkten för avgången antecknas.
Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, innehåller bestämmelser om upprättande och förande av medlemsförteckningen. Den har viss motsvarighet i bestämmelserna om upprättande och förande av aktiebok i 5 kap.8 och 9 §§aktiebolagslagen.
Enligt paragrafens första stycke ska medlemsförteckningen upprättas så snart föreningen har bildats, dvs. när alla åtgärder som anges i 3 kap. 2 § har vidtagits.
Enligt andra stycket ska medlemsförteckningen fortlöpande kompletteras med uppgift om nya medlemmar. Kompletteringarna ska göras ”utan dröjsmål”. Det innebär att det finns ett visst utrymme för att avvakta med kompletteringen, dock inte mer än några vardagar från den nya medlemmens inträde i föreningen. Det är alltså inte möjligt att uppdatera medlemsförteckningen endast vid vissa återkommande tillfällen.
Tredje stycket innehåller bestämmelser om ändringar i sådana förhållanden som har angetts i medlemsförteckningen. Det kan vara fråga om att en medlem har gått ur föreningen men det kan också gälla byte av en medlems efternamn eller postadress. Också förändringar i insatsbelopp måste antecknas. Ändringar ska göras efter an-
743
Författningskommentar SOU 2010:90
mälan av medlemmen eller annan behörig person. Med annan behörig person avses i första hand företrädare för medlemmen. Vissa slag av förändringar är emellertid sådana att de bör föranleda ändringar i medlemsförteckningen redan efter anmälan från någon funktionär inom föreningen, t.ex. omräkningar av insatser. Ändringarna ska även i dessa fall göras ”utan dröjsmål” (se föregående stycke).
Det är inte nödvändigt att i medlemsförteckningen anmärka när en medlem har sagt upp sig till utträde. När medlemmen väl har avgått ur föreningen, ska emellertid tidpunkten för avgången antecknas.
Medlemsförteckningens offentlighet
6 kap. 5 §
Medlemsförteckningen ska hållas tillgänglig hos föreningen för alla som vill ta del av den.
Om medlemsförteckningen förs med automatiserad behandling, ska föreningen ge var och en som begär det tillfälle att hos föreningen ta del av en aktuell utskrift eller annan aktuell framställning av förteckningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om medlemsförteckningens offentlighet.
I första stycket, som i sak överensstämmer med 3 kap. 6 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen, föreskrivs att medlemsförteckningen ska hållas tillgänglig hos föreningen för alla som vill ta del av den, dvs. förteckningen ska vara offentlig. Att medlemsförteckningen ska hållas tillgänglig ”hos föreningen” innebär att den normalt ska finnas tillgänglig i föreningens lokaler i den kommun där föreningens styrelse ska ha sitt säte. Om föreningens huvudkontor ligger på annan plats i Sverige och denna är minst lika tillgänglig för den stora allmänheten som sätesorten, kan det emellertid räcka att förteckningen hålls tillgänglig där.
I andra stycket har klargjorts hur medlemsförteckningen ska tillhandahållas för det fall att den förs med automatiserad behandling. Föreningen är då skyldig att ge var och en som begär det tillfälle att hos föreningen ta del av en aktuell utskrift eller av annan aktuell framställning av förteckningen. Kravet på tillhandahållande av ”framställning” är uppfyllt om den som vill se medlemsförteckningen ges tillfälle att ta del av denna på en bildskärm. Föreningen avgör själv om den vill låta den som vill se medlemsförteckningen ta del av den
744
SOU 2010:90 Författningskommentar
på detta sätt eller på något annat sätt (t.ex. genom att tillhandahålla en utskrift). Tillhandahållandet ska ske avgiftsfritt. En förening som erbjuder den som vill ta del av medlemsförteckningen att göra detta på en bildskärm kan dock, om den som en serviceåtgärd även tillhandahåller sökanden en utskrift, ta betalt för denna service.
Kravet på att framställningen eller utskriften ska vara ”aktuell” innebär att den ska avse medlemsförteckningen sådan den ser ut då begäran om att få ta del av den görs. Gamla förteckningar (se 6 kap. 6 § andra stycket) och borttagna uppgifter (se tredje stycket i samma paragraf) behöver inte tillhandahållas.
Bestämmelserna om tillhandahållande av medlemsförteckningen är straffsanktionerade (se 23 kap. 1 §).
Arkivering av medlemsförteckningen
6 kap. 6 §
Medlemsförteckningen ska bevaras så länge föreningen består och under minst sju år efter föreningens upplösning.
Om medlemsförteckningen förs i vanlig läsbar form, ska den bevaras i sin ursprungliga form. Övergår föreningen till att föra förteckningen med hjälp av automatiserad behandling, ska den gamla förteckningen bevaras under minst tio år därefter.
Om medlemsförteckningen förs med automatiserad behandling, ska uppgifter som har tagits bort ur förteckningen bevaras i minst sju år. Uppgifterna får bevaras i vanlig läsbar form eller i annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas enbart med tekniskt hjälpmedel.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, innehåller bestämmelser om bevarande av medlemsförteckningen. Liknande bestämmelser finns i 5 kap. 3 § aktiebolagslagen. Huvudregeln är att medlemsförteckningen ska bevaras så länge föreningen består och även viss tid efter föreningens upplösning. Om medlemsförteckningen förs med automatiserad behandling, gäller detsamma de uppgifter som tas bort ur förteckningen (t.ex. uppgifter om avgångna medlemmar). När det gäller bevarande efter föreningens upplösning avviker dock förslaget från regleringen i aktiebolagslagen. Enligt aktiebolagslagen ska medlemsförteckningen bevaras i tio år efter aktiebolagets upplösning. Det har ansetts att ett sådant krav i praktiken kan vara svårt att upprätthålla, i synnerhet i föreningar som upplöses genom s.k. förenklad upplösning. Förslaget innebär därför att medlemsförteckningen inte behöver bevaras i mer än sju år efter föreningens upplösning. Av liknande
745
Författningskommentar SOU 2010:90
skäl har bevarandetiden för uppgifter som har tagits bort från datorbaserade medlemsförteckningar satts till sju år från borttagandet. Frågorna har behandlats i avsnitt 9.8.3.
Personuppgiftsansvar m.m.
6 kap. 7 §
I fråga om behandling av personuppgifter i en medlemsförteckning som förs med automatiserad behandling finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998:204) . Föreningen är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som förandet av medlemsförteckningen innebär.
Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter i en medlemsförteckning och vid annan behandling av personuppgifter enligt denna lag.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Motsvarande bestämmelser finns i 5 kap. 4 § aktiebolagslagen.
I första stycket har tagits in en upplysning om att personuppgiftslagen är tillämplig när medlemsförteckningen förs med automatiserad behandling. Stycket innehåller också en bestämmelse om vem som är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen vid förandet av medlemsförteckningen.
Av andra stycket framgår att bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd gäller även vid behandling av personuppgifter enligt föreningslagen. De bestämmelser som avses finns i 28 och 48 §§personuppgiftslagen.
Medlemsbevis
6 kap. 8 §
Varje medlem har rätt att på begäran och utan kostnad få en skriftlig uppgift av föreningen om sitt medlemskap och om de medlemsinsatser som han eller hon har betalt in eller tillgodoförts.
Paragrafen överensstämmer i sak med 3 kap. 6 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen. I lagtexten klargörs att föreningen inte kan ta ut någon avgift för utfärdandet av ett sådant bevis. Förslaget är inte avsett att ändra på medlemsbevisets rättsliga status. Detta utgör sålunda endast en bevishandling och är inte någon bärare av rättigheter.
746
SOU 2010:90 Författningskommentar
7 kap. Föreningsstämma
Utövande av medlemmarnas beslutanderätt i föreningen
7 kap. 1 §
Föreningsmedlemmarna utövar sin rätt att besluta i föreningens angelägenheter vid föreningsstämman.
I föreningens stadgar får det bestämmas att medlemmarnas beslutanderätt vid föreningsstämman i alla eller vissa angelägenheter ska utövas av särskilt utsedda representanter (fullmäktige). Bestämmelser om fullmäktige finns i övrigt i 40–46 §§.
Paragrafen överensstämmer i sak med utredningens förslag i SOU 2009:37 (se 7 kap. 1 § i det betänkandet).
Rätt att delta vid föreningsstämma
7 kap. 2 §
En medlem har rätt att närvara, yttra sig och rösta vid föreningsstämman, om inte annat anges i denna lag.
I stadgarna får det bestämmas att en medlem som har sagt upp sig till utträde ur föreningen inte har rätt att delta i föreningsstämman.
En medlem som har uteslutits ur föreningen förlorar omedelbart sin rätt enligt första stycket.
Paragrafen överensstämmer med utredningens förslag i SOU 2009:37 (se 7 kap. 2 § föreningslagen i det betänkandet).
Utredningen har övervägt om lagen även bör innehålla en reglering av styrelseledamöters rätt att närvara och yttra sig på föreningsstämman. Bland annat mot bakgrund av att frågan inte är reglerad i aktiebolagslagen har utredningen dock avstått från att föreslå en sådan reglering. Såsom utredningen har uttalat i SOU 2009:37 (s. 254) följer det av allmänna associationsrättsliga principer att personer som utövar någon funktion på stämman, däribland styrelseledamöter, har rätt att närvara. Med denna närvarorätt följer också en rätt att yttra sig (se S. Johansson, Bolagsrätt, 1990, s. 251 ff, med hänvisning till E. Werlauff, Generalforsamling og beslutning. En aktieretlig studie i generalforsamlingsbeslutningers indhold, tilblivelse og anfægtelse, 1983).
747
Författningskommentar SOU 2010:90
Medlems rösträtt
7 kap. 3 §
Varje medlem har en röst, om inte annat har bestämts i stadgarna.
I stadgarna får det bestämmas att en medlem får utöva sin rösträtt bara om vissa angivna villkor är uppfyllda.
Om de investerande medlemmar som deltar i en omröstning disponerar över mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet röster som avges vid omröstningen, ska värdet av deras röster sättas ner så att det sammanlagt uppgår till hälften av det sammanlagda antalet övriga avgivna röster. Om omröstningen gäller ett beslut som kräver stöd av en viss andel av de röstande, ska resultatet av omröstningen jämkas på motsvarande sätt.
Paragrafens första och andra stycken motsvarar 7 kap. 3 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Utredningen har i avsnitt 9.8.1 diskuterat om det bör vara en förutsättning för att en medlem ska kunna rösta att han eller hon är införd i medlemsförteckningen men har kommit till slutsatsen att någon bestämmelse av denna innebörd inte bör tas in i lagen. Förslaget är emellertid inte avsett att uppställa några hinder mot att föreningen i sina stadgar bestämmer – med stöd av andra stycket i denna paragraf – att endast den som på viss dag, i nära anslutning till stämman, är införd i medlemsförteckningen har rätt att rösta. Förslaget är inte heller avsett att hindra att föreningen i sina stadgar tar in bestämmelser om att den som vill närvara och rösta vid stämman ska ha anmält sig viss tid i förväg. Bestämmelser av detta slag kan ibland ha ett stort praktiskt värde för att styrelsen ska kunna upprätta förslag till röstlängd m.m.
Tredje stycket innehåller en bestämmelse som syftar till att begränsa de investerande medlemmarnas inflytande vid föreningsstämman. De närmare övervägandena bakom bestämmelsen har redovisats i avsnitt 6.5.2. Bestämmelsen får betydelse om mer än en tredjedel av de avgivna rösterna härrör från investerande medlemmar.
Värdet av de investerande medlemmarnas röster ska då sättas ner, så att det sammanlagda värdet av dessa röster uppgår till hälften av det sammanlagda antalet övriga röster. Bestämmelsen kan exemplifieras enligt följande.
Ex. 1. Vid en föreningsstämma deltar 90 medlemmar. Av dessa är 45 verksamma medlemmar och 45 investerande medlemmar. Alla har lika rösträtt. Samtliga deltar i omröstningarna vid stämman. Av de 90 avgivna rösterna kommer därmed 45 att härröra från investerande medlemmar. Värdet av dessa 45 röster ska då sättas ner till
748
SOU 2010:90 Författningskommentar
sammanlagt 22,5, vilket innebär att värdet av var och en av de investerande medlemmarnas röster kommer att uppgå till 1/2.
Ex. 2. Samma förutsättningar gäller som i ex. 1, dock avstår 15 av de investerande medlemmarna från att rösta. Av de 75 avgivna rösterna kommer därmed 30 att härröra från investerande medlemmar och 45 från verksamma medlemmar. Det sammanlagda värdet av de investerande medlemmarnas röster ska även i detta fall sättas ned till 22,5. Var och en av de röster som härrör från investerande medlemmar kommer därvid att ha ett röstvärde om ¾.
Ex 3. Samma förutsättningar som i ex. 1, dock avstår 15 av de verksamma medlemmarna från att rösta. Av de 75 avgivna rösterna kommer därmed 45 att härröra från investerande medlemmar och 30 från verksamma medlemmar. Det sammanlagda värdet av de investerande medlemmarnas röster ska i detta fall sättas ned till 15.
Var och en av de röster som härrör från investerande medlemmar kommer till följd därav att ha ett röstvärde om 1/3.
Ex. 4. Samma förutsättningar som i ex. 1, dock har enligt stadgarna var och en av de investerande medlemmarna två röster. Vid stämman avges därför 135 röster, varav 90 härrör från investerande medlemmar.
Det sammanlagda värdet av de investerande medlemmarnas röster ska, på samma sätt som i exempel 1 och 2, sättas ner till 22,5. Det innebär att var och en av de röster som härrör från investerande medlemmar kommer att ha ett röstvärde om ¼.
I andra meningen behandlas den situationen då ett giltigt beslut förutsätter att viss andel av de röstande har ställt sig bakom beslutet, t.ex. ett beslut om ändring av stadgarna. Det ska då göras en motsvarande jämkning av röstresultatet. Det kan illustreras med följande exempel.
Ex. 5. Vid en föreningsstämma deltar 90 medlemmar. Av dessa är 30 verksamma medlemmar och 60 investerande medlemmar. Alla tar del i omröstningen. Omröstning sker angående ett förslag till ändring av stadgarna och det fordras därför att två tredjedelar av de röstande ställer sig bakom beslutet. Samtliga investerande medlemmar röstar för förslaget medan förslaget bland de verksamma medlemmarna får stöd enbart av 10 medlemmar. I denna situation ska de 60 investerande medlemmarna anses som vore de enbart 15 (dvs. hälften av 30). Det innebär att enbart 10+15 av sammanlagt 45 röstande ska anses stöda förslaget och att detta därmed faller.
749
Författningskommentar SOU 2010:90
Ombud vid föreningsstämma
7 kap. 4 §
En medlem som inte är personligen närvarande vid föreningsstämman får utöva sin rätt vid stämman genom ett ombud. Rätten att anlita ombud får begränsas genom bestämmelser i stadgarna. En medlem har dock alltid rätt att anlita sin make, sin sambo, en annan medlem eller en ställföreträdare för en annan medlem som ombud.
Ombudet ska ha en skriftlig, daterad och av medlemmen undertecknad fullmakt. En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 4 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
7 kap. 5 §
Ett ombud får inte företräda fler än tre medlemmar, om inte annat har bestämts i stadgarna. I stadgarna får det bestämmas att ett ombud får företräda endast en eller två medlemmar.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 5 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Biträde vid föreningsstämma
7 kap. 6 §
En medlem eller ett ombud får ha med sig ett biträde vid föreningsstämman. Biträdet får yttra sig vid föreningsstämman.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 6 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Utomståendes närvaro vid föreningsstämma
7 kap. 7 §
Föreningsstämman får besluta att den som inte är medlem ska ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid föreningsstämman. Ett sådant beslut är giltigt endast om det biträds av samtliga röstberättigade medlemmar som är närvarande vid föreningsstämman.
I stadgarna får det bestämmas att den som inte är medlem ska ha rätt att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna vid föreningsstämman även om något beslut som anges i första stycket inte fattas.
750
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 7 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Ordinarie föreningsstämma
7 kap. 8 §
Inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår ska medlemmarna hålla en ordinarie föreningsstämma där styrelsen ska lägga fram årsredovisningen samt, i förekommande fall, revisionsberättelsen och lekmannarevisorns granskningsrapport (årsstämma).
I en moderförening som är skyldig att upprätta koncernredovisning ska styrelsen vid årsstämman även lägga fram koncernredovisningen och koncernrevisionsberättelsen.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 4 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
7 kap. 9 §
Vid årsstämman ska beslut fattas
1. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i moderförening som är skyldig att upprätta koncernredovisning, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,
2. om dispositioner av föreningens vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen,
3. om ansvarsfrihet gentemot föreningen för styrelseledamöterna och den verkställande direktören, och
4. i andra ärenden som föreningsstämman enligt denna lag eller stadgarna ska behandla.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 9 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
7 kap. 10 §
I stadgarna får det bestämmas att medlemmarna varje år ska hålla ytterligare en eller flera ordinarie föreningsstämmor.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 10 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
751
Författningskommentar SOU 2010:90
Extra föreningsstämma
7 kap. 11 §
Om styrelsen anser att det finns skäl att hålla föreningsstämma före nästa ordinarie föreningsstämma, ska den kalla till extra föreningsstämma.
Styrelsen ska även kalla till extra föreningsstämma, om en revisor eller lekmannarevisor i föreningen eller minst en tiondel av samtliga röstberättigade medlemmar i föreningen eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna skriftligen begär att en sådan stämma sammankallas för att behandla ett angivet ärende. Kallelse ska i så fall utfärdas inom två veckor från den dag då en sådan begäran kom in till föreningen.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 11 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37. I andra stycket har dock gjorts det tillägget att också en lekmannarevisor i föreningen har rätt att kräva att extra föreningsstämma sammankallas.
Fortsatt föreningsstämma
7 kap. 12 §
Vid en föreningsstämma får det beslutas att en fortsatt föreningsstämma ska hållas en senare dag.
Ett beslut i en fråga som avses i 9 § 1–3 ska skjutas upp till en fortsatt föreningsstämma, om föreningsstämman beslutar om det eller om minst en tiondel av samtliga röstberättigade medlemmar i föreningen begär det. En sådan föreningsstämma ska hållas minst fyra veckor och högst åtta veckor därefter. Beslutet får inte skjutas upp ytterligare.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 12 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Platsen för föreningsstämma
7 kap. 13 §
Föreningsstämman ska hållas på lämplig plats inom den kommun där styrelsen har sitt säte. I stadgarna får det dock bestämmas att stämman ska eller kan hållas
1. på annan i stadgarna angiven plats i Sverige, eller
2. på annan av styrelsen anvisad plats inom föreningens geografiska verksamhetsområde i Sverige.
Om extraordinära omständigheter kräver det, får föreningsstämman hållas på annan plats än som anges i första stycket.
752
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 13 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Medlemmarnas rätt att få ärenden behandlade vid föreningsstämman
7 kap. 14 §
En medlem har rätt att få ett ärende behandlat vid en föreningsstämma, om han eller hon begär det på det sätt och inom den tid som har bestämts i stadgarna. Saknar stadgarna sådana bestämmelser, har medlemmen rätt att få ärendet behandlat vid föreningsstämman om han eller hon skriftligen begär det hos styrelsen i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman.
En medlem som har uteslutits ur föreningen har inte rätt att få ärenden behandlade vid stämman även om han eller hon ännu inte har avgått ur föreningen.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 14 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Sammankallande av föreningsstämma
7 kap. 15 §
Styrelsen kallar till föreningsstämma.
Om en stämma som ska hållas enligt denna lag, enligt stadgarna eller enligt ett stämmobeslut inte sammankallas på föreskrivet sätt, ska Bolagsverket efter ansökan genast kalla till föreningsstämma på sätt som anges i 16– 21 §§. En ansökan kan göras av en styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor, en lekmannarevisor eller en röstberättigad. Föreningen ska ersätta sökanden för ansökningsavgift och Bolagsverket för kostnader för kallelse och sådana övriga kostnader för anordnande av stämman som verket har haft.
Om, i fall som avses i andra stycket, kallelse inte kan ske enligt bestämmelserna i 20 §, får Bolagsverket kalla på annat lämpligt sätt.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 15 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37. Med anledning av synpunkter som har lämnats under remissbehandlingen har det dock i andra stycket tredje meningen tydliggjorts vilka kostnader som föreningen kan bli skyldig att ersätta i ett ansökningsärende hos Bolagsverket. Med ”övriga kostnader för anordnande av stämman” avses bl.a. hyra av lokal samt kostnader för personal som måste anlitas i anslutning till stämmotillfället. Ytterligare en nyhet är att även en lekmanna-
753
Författningskommentar SOU 2010:90
revisor i föreningen har getts rätt att göra ansökan hos Bolagsverket.
Tid för kallelse
Ordinarie föreningsstämma
7 kap. 16 §
Kallelse till en ordinarie föreningsstämma ska utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före föreningsstämman.
I stadgarna får det bestämmas att kallelse till en ordinarie föreningsstämma får utfärdas senare än vad som anges i första stycket, dock senast två veckor före föreningsstämman.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 16 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Extra föreningsstämma
7 kap. 17 §
Kallelse till en extra föreningsstämma ska utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före föreningsstämman.
I följande fall ska kallelse till en extra föreningsstämma dock utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före föreningsstämman, nämligen om föreningsstämman ska behandla
1. en fråga om ändring av stadgarna,
2. en fråga om likvidation enligt 18 kap. 1 §,
3. en fråga om förenklad upplösning enligt 19 kap. 2 §, eller
4. en fråga om att föreningen ska gå upp i en annan juridisk person genom fusion.
I stadgarna får det bestämmas att kallelse till sådan föreningsstämma som avses i andra stycket får utfärdas senare än vad som anges där, dock senast två veckor före föreningsstämman.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 17 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37, dock har – i överensstämmelse med den terminologi som används i detta betänkande – i andra stycket 3 begreppet ”upplösning utan föregående likvidation” bytts ut mot ”förenklad upplösning”.
754
SOU 2010:90 Författningskommentar
Fortsatt föreningsstämma
7 kap. 18 §
Om en fortsatt föreningsstämma ska hållas fyra veckor eller senare räknat från och med föreningsstämmans första dag, ska det utfärdas en särskild kallelse till den fortsatta föreningsstämman. I så fall ska bestämmelserna i 17 § om tid för kallelse till en extra föreningsstämma tillämpas.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 18 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Kallelse när beslut ska fattas vid två föreningsstämmor
7 kap. 19 §
Om det enligt lag eller föreningens stadgar krävs att ett föreningsstämmobeslut fattas vid två föreningsstämmor för att bli giltigt, får kallelse till den andra stämman inte utfärdas innan den första stämman har hållits. I kallelsen till den andra stämman ska styrelsen ange det beslut som den första föreningsstämman har fattat.
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 19 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Kallelsesätt
7 kap. 20 §
Medlemmarna ska kallas till föreningsstämman på det sätt som anges i stadgarna.
Skriftlig kallelse ska dock alltid skickas med post till varje medlem vars postadress är känd för föreningen, om
1. ordinarie föreningsstämma ska hållas på annan tid än som har bestämts i stadgarna,
2. stämman ska behandla en fråga om en ändring av stadgarna som innebär
a. att en medlems förpliktelse att betala insatser eller avgifter till föreningen ökas,
b. att en medlems rätt till föreningens vinst inskränks, c. att en medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks,
d. att en medlems rätt att få ut belopp enligt 11 kap. inskränks och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes, eller
755
Författningskommentar SOU 2010:90
e. att en medlems rätt att gå ur föreningen försvåras och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes, eller
3. stämman ska ta ställning till om föreningen ska a. gå i likvidation, b. upplösas genom förenklad upplösning enligt 19 kap. 2 §, eller c. gå upp i en annan juridisk person genom fusion. I fall som avses i andra stycket får kallelse också ske med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 20 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37. Tre justeringar har dock skett. I andra stycket 2 b har ”årsvinst” bytts ut mot ”föreningens vinst”. Någon ändring i sak är inte avsedd. I punkten 2 c har ”rätt att få ut insats” bytts ut mot ”rätt att få ut belopp enligt 11 kap.”. Därmed markeras att bestämmelsen är tillämplig även när föreningsstämman ska behandla en fråga om att inskränka den rätt som en medlem i ett arbetskooperativ kan ha enligt stadgarna att vid utträde ur föreningen få ut viss del av föreningens fria egna kapital (jfr 11 kap. 11 § andra stycket). Vidare har i andra stycket 3 b – på samma sätt som i 7 kap. 17 § – begreppet ”förenklad upplösning” ersatt ”upplösning utan föregående likvidation”.
Hittills har frågan om fusion bara behövt behandlas av föreningsstämman i den överlåtande föreningen. Utredningen föreslår i detta betänkande att en fråga om fusion i vissa fall ska behandlas även på föreningsstämman i den övertagande föreningen (se 17 kap. 14 §). Utredningen har mot denna bakgrund övervägt om det särskilda kravet på skriftlig kallelse bör gälla även vid kallelse till stämman i den övertagande föreningen. För medlemmarna i den övertagande föreningen får emellertid fusionen i allmänhet mindre långtgående effekter än för medlemmarna i den överlåtande föreningen. Förslaget innebär därför att paragrafens krav på skriftlig kallelse enbart gäller i fråga om den överlåtande föreningen.
Kallelsens innehåll
7 kap. 21 §
Kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för föreningsstämman. I kallelsen ska tydligt anges de ärenden som ska behandlas på föreningsstämman.
Om ett ärende avser ändring av stadgarna, ska det huvudsakliga innehållet i förslaget till ändringen anges i kallelsen.
756
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 21 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
I SOU 2009:37 innehöll paragrafen även en bestämmelse om att en kallelse till stämma som ska behandla en fråga om att föreningen ska gå i likvidation, upplösas genom förenklad upplösning eller gå upp i en annan förening genom fusion ska innehålla uppgift om förslaget och om grunderna för detta. I utredningens slutliga förslag har dessa bestämmelser i stället tagits in i 18 kap. 6 §, 19 kap. 3 § och 17 kap. 15 §.
Tillhandahållande av handlingar inför föreningsstämman
7 kap. 22 §
Styrelsen ska hålla redovisningshandlingar eller kopior av dessa handlingar tillgängliga för medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst två veckor närmast före den ordinarie föreningsstämma som avses i 8 §. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos föreningen i den kommun där styrelsen har sitt säte. I förekommande fall ska även revisionsberättelse och granskningsrapport hållas tillgängliga på detta sätt.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. Kopiorna ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Några kopior behöver dock inte skickas, om handlingarna, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängliga på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
Handlingarna ska läggas fram på stämman.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 22 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37. Eftersom utredningen föreslår att det inte ska vara obligatoriskt för alla ekonomiska föreningar att ha en revisor, har dock lagtexten i första stycket justerats så att det framgår att revisionsberättelsen bara behöver hållas tillgänglig ”i förekommande fall”. Av den justerade lagtexten framgår även att också lekmannarevisors granskningsrapport, där det finns en sådan, ska tillhandahållas medlemmar och innehavare av förlagsandelar på samma sätt som en revisionsberättelse. I tredje stycket har för tydlighets skull lagts till en bestämmelse om att handlingarna ska läggas fram på stämman. Det innebär att handlingarna ska finnas tillgängliga för medlemmarna vid stämman. Det fordras dock inte att handlingarna föredras. Det förekommer i dag att stämman fattar ett formligt beslut om att handlingarna ska anses i behörig ordning
757
Författningskommentar SOU 2010:90
framlagda på stämman. Även om detta kan vara ett praktiskt förfaringssätt uppställs inte något krav på detta i lagen.
7 kap. 23 §
Om föreningsstämman ska ta ställning till ett förslag om ändring av stadgarna, ska det fullständiga förslaget hållas tillgängligt för medlemmarna från tidpunkten för kallelsen fram till föreningsstämman. Förslaget ska hållas tillgängligt hos föreningen i den kommun där styrelsen har sitt säte.
En kopia av förslaget ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till de medlemmar som begär det och uppger sin adress. Kopian ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Någon kopia behöver dock inte skickas, om förslaget, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängligt på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 23 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Fel i kallelse m.m.
7 kap. 24 §
Om en bestämmelse i denna lag eller stadgarna som rör kallelse till föreningsstämma eller tillhandahållande av handlingar inte har följts i något ärende, får föreningsstämman inte besluta i ärendet utan samtycke av alla medlemmar som berörs av felet.
Föreningsstämman får dock även utan sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelse, om ärendet enligt lag eller stadgarna ska tas upp vid föreningsstämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som ska avgöras. Den får också besluta att en extra föreningsstämma ska sammankallas för att behandla ärendet.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 24 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Föreningsstämmans öppnande
7 kap. 25 §
Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller den som styrelsen har utsett. Om det i stadgarna har bestämts vem som ska öppna föreningsstämman eller vara dess ordförande, öppnas dock föreningsstämman av honom eller henne.
758
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 25 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Röstlängd
7 kap. 26 §
Om det behövs, ska det vid föreningsstämman upprättas en förteckning över närvarande medlemmar, ombud och biträden (röstlängd). Om medlemmarna har olika rösträtt, ska uppgift om medlemmarnas rösträtt lämnas i röstlängden.
Röstlängden ska upprättas av föreningsstämmans ordförande, om han eller hon har valts av föreningsstämman utan omröstning. I annat fall ska röstlängden upprättas av den som har öppnat föreningsstämman. Röstlängden ska godkännas av föreningsstämman. Den gäller till dess att föreningsstämman har beslutat att ändra den.
Om föreningsstämman skjuts upp till en senare dag än närmast följande vardag, ska en ny röstlängd upprättas om det behövs.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 26 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Hur föreningsstämmans ordförande utses
7 kap. 27 §
Ordförande vid föreningsstämman ska utses av föreningsstämman, om inte annat har bestämts i stadgarna.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 27 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Styrelsens och den verkställande direktörens upplysningsplikt
Vilka upplysningar som ska lämnas
7 kap. 28 §
Styrelsen och den verkställande direktören ska, om någon medlem begär det och styrelsen finner att det kan ske utan väsentlig skada för föreningen, på föreningsstämman lämna upplysningar om
1. förhållanden som kan inverka på bedömningen av ett ärende på stämman, och
2. förhållanden som kan inverka på bedömningen av föreningens ekonomiska situation.
Ingår föreningen i en koncern, avser upplysningsplikten även föreningens förhållande till andra koncernföretag. Om föreningen är moderförening avser
759
Författningskommentar SOU 2010:90
upplysningsplikten också koncernredovisningen samt sådana förhållanden beträffande dotterföretag som avses i första stycket.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 28 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
7 kap. 29 §
Om en begärd upplysning kan lämnas endast med stöd av uppgifter som inte är tillgängliga vid föreningsstämman, ska upplysningen inom två veckor efter stämman hållas tillgänglig i skriftlig form hos föreningen för medlemmarna samt skickas till varje medlem som har begärt upplysningen.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 29 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Upplysningar som kan medföra väsentlig skada för föreningen
7 kap. 30 §
Om styrelsen bedömer att en upplysning som har begärts enligt 28 § inte kan lämnas till medlemmarna utan väsentlig skada för föreningen, ska den medlem som har begärt upplysningen omedelbart underrättas om det.
Har föreningen en revisor eller en lekmannarevisor, ska styrelsen lämna upplysningen till honom eller henne, om medlemmen begär det inom två veckor från underrättelsen enligt första stycket. Upplysningen ska lämnas till revisorn eller lekmannarevisorn inom två veckor efter medlemmens begäran om det.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 30 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37. I första stycket har ordet ”finner” bytts ut mot ”bedömer”. Någon ändring i sak är inte avsedd. Andra stycket har fått en något annorlunda utformning på grund av utredningens förslag om revision och allmän granskning (se avsnitt 11.2 och 11.3). Om föreningen har en revisor eller en lekmannarevisor, ska, på medlemmens begäran, den efterfrågade upplysningen lämnas till någon av dem. Finns det både en revisor och en lekmannarevisor i föreningen, är det den medlem som har begärt ut upplysningen som avgör om styrelsen ska lämna upplysningen till den ene eller den andre. Om föreningen inte har vare sig revisor eller lekmannarevisor, är styrelsen inte skyldig att lämna upplysningen vidare. I den situationen är dock – såsom framgår av 7 kap. 31 § tredje stycket – styrelsen skyldig att informera medlemmen om minoritetens rätt att begära att Bolagsverket utser en revisor eller lekmannarevisor.
760
SOU 2010:90 Författningskommentar
7 kap. 31 §
Om den begärda upplysningen har lämnats till föreningens revisor eller lekmannarevisor, ska han eller hon inom två veckor därefter avge ett skriftligt yttrande till styrelsen. Av yttrandet ska det framgå om den begärda upplysningen enligt revisorns eller lekmannarevisorns mening borde ha föranlett någon ändring i revisionsberättelsen eller granskningsrapporten eller på annat sätt ger anledning till erinran. Om så är fallet, ska ändringen eller erinran anges i yttrandet.
Styrelsen ska hålla revisorns eller lekmannarevisorns yttrande tillgängligt för medlemmarna hos föreningen och skicka en kopia av det till varje medlem som har begärt upplysningen.
Om föreningen inte har någon revisor eller lekmannarevisor, ska styrelsen informera medlemmen om möjligheten att föreslå en revisor eller lekmannarevisor enligt 9 kap. 3 § eller 10 kap. 1 §. Om en revisor eller en lekmannarevisor utses, ska styrelsen omedelbart lämna upplysningen till honom eller henne.
Paragrafens första och andra stycken överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 31 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37. En följd av förslaget i 7 kap. 30 § att den begärda upplysningen i vissa fall ska lämnas till föreningens lekmannarevisor är att det i så fall är denne som ska avge ett skriftligt yttrande till styrelsen. I ett sådant yttrande ska lekmannarevisorn uttala sig om den begärda upplysningen skulle ha föranlett att granskningsrapporten fått något annat innehåll.
Bestämmelserna i tredje stycket överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 34 § tredje stycket aktiebolagslagen (se prop. 2009/10:204 s. 81 och 109). En skillnad föreligger dock. Den sammanhänger med att förslaget inte ger den enskilde medlemmen någon absolut rätt att kräva att det utses en revisor i föreningen. Han eller hon kan visserligen initiera frågan om utseende av revisor inför en föreningsstämma men stämman behöver inte utse någon revisor annat än om förslaget biträds av minst en tiondel av de röstberättigade (se 9 kap. 3 § andra stycket). Däremot har den enskilde medlemmen normalt möjlighet att begära att det utses en lekmannarevisor (se 10 kap. 1 § andra stycket). Styrelsen är skyldig att erinra den medlem som har begärt upplysningen om båda dessa möjligheter. Frågan har berörts i avsnitten 11.2.2 och 11.3.2.
761
Författningskommentar SOU 2010:90
Majoritetskrav vid andra beslut än val
7 kap. 32 §
I ärenden som inte avser val utgörs föreningsstämmans beslut av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag eller har bestämts i stadgarna. I fråga om vissa beslut får det dock i stadgarna endast tas in strängare villkor än vad som anges i denna lag, nämligen beslut enligt
34 och 35 §§ om ändring av stadgarna, 17 kap. 1 § om fusion, 18 kap. 1 § om likvidation, och 19 kap. 2 § om förenklad upplösning.
Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 7 kap. 32 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37. I andra stycket har dock uttrycket ”villkor som går längre” bytts ut mot ”strängare villkor” och ”upplösning utan föregående likvidation” mot ”förenklad upplösning”. Med ”strängare villkor” avses såväl krav på högre majoritet än två tredjedelars majoritet som andra tillkommande krav, t.ex. krav på att beslutet ska fattas på två stämmor. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Majoritetskrav vid val
7 kap. 33 §
Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning, om inte föreningsstämman före valet beslutar annat.
Första stycket gäller inte om annat har bestämts i stadgarna.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 33 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Majoritetskrav vid ändring av stadgarna
7 kap. 34 §
Ett beslut om ändring av stadgarna är giltigt om det har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande, om inte annat följer av 35 §. Av 32 § framgår att det i stadgarna får tas in strängare villkor.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 34 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37, dock att uttrycket ”villkor som går
762
SOU 2010:90 Författningskommentar
längre” har bytts ut mot ”strängare villkor” (jfr kommentaren till 7 kap. 32 §). Ingen ändring i sak är avsedd.
7 kap. 35 §
I följande fall är ett beslut om ändring av stadgarna giltigt endast om det har biträtts av samtliga röstande på föreningsstämman, nämligen om beslutet innebär att
1. en medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränks,
2. en medlems rätt att få ut belopp enligt 11 kap. inskränks och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes, eller
3. en medlems rätt att gå ur föreningen försvåras och denna ändring ska gälla även för dem som var medlemmar i föreningen när frågan avgjordes.
Ett beslut om att i stadgarna ta in sådana bestämmelser som avses i 11 kap. 11 § andra stycket är giltigt endast om beslutet biträds av samtliga röstberättigade medlemmar i föreningen.
Av 32 § framgår att det i stadgarna får tas in strängare villkor för att beslutet ska vara giltigt.
Paragrafens första och tredje stycken överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 35 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37. I första stycket 2 har dock ”rätt att få ut insats” ändrats till ”rätt att få ut belopp”. Därmed markeras att paragrafen aktualiseras också när fråga är om att inskränka den rätt som medlemmarna i arbetskooperativ kan ha enligt stadgarna att vid utträde få ut en del av föreningens fria egna kapital (jfr 11 kap. 11 § andra stycket). I tredje stycket har ”villkor som går längre” bytts ut mot ”strängare villkor”. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Det andra stycket är nytt. Det innebär att ett beslut om att i stadgarna ta in bestämmelser om att utträdande medlem ska kunna få med sig mer av föreningens förmögenhet än vad som motsvarar hans eller hennes insatser kräver samtliga röstberättigade medlemmars samtycke. Motivet till denna bestämmelse har redovisats i avsnitt 12.5.4.
Jäv
7 kap. 36 §
En medlem får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om
1. talan mot honom eller henne,
2. hans eller hennes befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse gentemot föreningen, eller
763
Författningskommentar SOU 2010:90
3. talan eller befrielse som avses i 1 eller 2 och som gäller någon annan, om medlemmen i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot föreningens.
Bestämmelserna i första stycket om medlem gäller även ombud för medlem.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 36 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Generell inskränkning i föreningsstämmans beslutanderätt
7 kap. 37 §
Föreningsstämman får inte fatta beslut som är ägnade att bereda otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller annan medlem.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 37 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Stämmoprotokoll
7 kap. 38 §
Ordföranden ska se till att det förs protokoll vid föreningsstämman.
I protokollet ska det antecknas dag och plats för föreningsstämman samt vilka beslut som föreningsstämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, ska det antecknas i protokollet vad som har yrkats och hur omröstningen har utfallit. Har en röstlängd upprättats, ska denna tas in i eller läggas som en bilaga till protokollet.
Protokollet ska undertecknas av protokollföraren. Det ska justeras av ordföranden och minst en justeringsman som utses av föreningsstämman.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 38 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
7 kap. 39 §
Senast tre veckor efter stämman ska det justerade protokollet hållas tillgängligt hos föreningen för medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar.
Protokollen ska förvaras på ett betryggande sätt.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 39 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
764
SOU 2010:90 Författningskommentar
Fullmäktige
Fullmäktiges uppgifter
7 kap. 40 §
Fullmäktige beslutar i medlemmarnas ställe i den utsträckning som har bestämts i stadgarna.
Om fullmäktige ska förekomma, ska stadgarna innehålla uppgift om
1. i vilken utsträckning som fullmäktige utövar medlemmarnas beslutanderätt, och
2. hur fullmäktige ska utses.
Paragrafen överensstämmer i sak med 2 kap. 2 § första stycket 7 och 7 kap. 40 § i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Fullmäktigemöte
7 kap. 41 §
Vad som sägs i denna lag om föreningsstämma gäller, om inte annat anges, även en föreningsstämma där medlemmarnas beslutanderätt utövas av fullmäktige (fullmäktigemöte).
Vid ett fullmäktigemöte ska ett beslut enligt 7 § om rätt för den som inte är medlem att närvara eller på annat sätt följa förhandlingarna fattas med tillämpning av 32 § första stycket.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 41 § i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Fullmäktiges mandattid
7 kap. 42 §
I stadgarna ska tiden för fullmäktiges uppdrag anges. Tiden för uppdraget får inte vara längre än tre år.
Bestämmelserna i paragrafen motsvarar bestämmelser som i utredningens förslag i SOU 2009:37 tagits in i 2 kap. 2 § första stycket 7 och 7 kap. 42 §.
765
Författningskommentar SOU 2010:90
Vem som får utses till fullmäktige
7 kap. 43 §
Om inte annat har bestämts i stadgarna, får till fullmäktige utses endast
1. den som är medlem i föreningen,
2. den som enligt lag är ställföreträdare för en medlem, eller
3. om en juridisk person är medlem, den som är ledamot av styrelsen för den juridiska personen eller delägare i denna.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 43 § i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Suppleanter för fullmäktige
7 kap. 44 §
För fullmäktige får det utses suppleanter. Bestämmelserna om fullmäktige i 42 och 43 §§ gäller i tillämpliga delar även suppleant.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 44 § i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Övriga bestämmelser om fullmäktige
7 kap. 45 §
Vad som sägs om föreningsmedlemmar i 1–39 §§ gäller även fullmäktige. En fullmäktige får dock inte delta i ett fullmäktigemöte genom ombud. Han eller hon får inte heller anlita biträde vid ett sådant möte, om inte annat har bestämts i stadgarna eller beslutas vid mötet.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 45 § i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Medlemmarnas rättigheter om fullmäktige har utsetts
7 kap. 46 §
Om det inte har bestämts något annat i stadgarna, har medlemmar som inte är fullmäktige inte rätt att delta i ett fullmäktigemöte och ska inte heller kallas till ett sådant möte.
Medlemmarna har rätt att
1. få ärenden behandlade på fullmäktigemöten enligt 14 §,
2. ta del av handlingar inför fullmäktigemöten enligt 22 och 23 §§, och
3. ta del av protokoll från fullmäktigemöten enligt 39 § första stycket.
766
SOU 2010:90 Författningskommentar
Om det på ett fullmäktigemöte har fattats beslut i frågor som avses i 4 kap. 8 § eller 17 kap. 28 §, ska medlemmarna underrättas om beslutet.
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 46 § i utredningens förslag i SOU 2009:37. I tredje stycket har dock de avslutande orden ”på det sätt som har bestämts i stadgarna” fått utgå. Det sammanhänger med att det i lagförslaget inte finns något krav på att stadgarna ska reglera formerna för underrättelser till medlemmarna (jfr författningskommentaren till 4 kap. 1 § 6).
Talan mot föreningsstämmobeslut
7 kap. 47 §
Om ett beslut av föreningsstämman inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag eller stadgarna, får en föreningsmedlem, en innehavare av förlagsandelar, styrelsen, en styrelseledamot eller den verkställande direktören föra talan mot föreningen vid allmän domstol om att beslutet ska upphävas eller ändras.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 47 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
7 kap. 48 §
Talan enligt 47 § ska väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten att föra talan förlorad.
Talan får väckas senare än vad som sägs i första stycket, när
1. beslutet är sådant att det inte kan fattas ens med alla medlemmarnas samtycke,
2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa medlemmar och något sådant samtycke inte har getts, eller
3. kallelse till föreningsstämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för föreningen i väsentliga delar inte har följts.
I fråga om ett beslut att godkänna en fusionsplan som avser en gränsöverskridande fusion gäller, utöver vad som sägs i första stycket, att talan inte får väckas efter det att Bolagsverket eller allmän domstol genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 17 kap. 23 eller 24 §. Bestämmelserna i andra stycket ska inte tillämpas i fråga om en sådan fusion.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 48 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
767
Författningskommentar SOU 2010:90
7 kap. 49 §
Om föreningsstämmans beslut upphävs eller ändras genom dom, gäller domen även för de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som inte har fört talan.
Domstolen får ändra föreningsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 49 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Styrelsens talan mot föreningen
7 kap. 50 §
Om styrelsen vill väcka talan mot föreningen, ska styrelsen sammankalla en föreningsstämma för val av ställföreträdare som ska föra föreningens talan i tvisten. Stämningen ska delges den valde ställföreträdaren.
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 50 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
Skiljeförfarande
7 kap. 51 §
En bestämmelse i stadgarna att en tvist mellan föreningen och styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en likvidator, en medlem, en innehavare av förlagsandel eller en röstberättigad som inte är medlem ska avgöras av en eller flera skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal.
Om styrelsen begär skiljeförfarande mot föreningen, ska 50 § tillämpas. Är det fråga om en talan av styrelsen mot föreningsstämmans beslut är rätten till talan inte förlorad enligt 48 §, om styrelsen inom den tid som anges där har kallat till föreningsstämma enligt 50 §.
Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 51 § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37.
8 kap. Föreningens ledning
Styrelsen
8 kap. 1 §
En ekonomisk förening ska ha en styrelse med tre eller flera ledamöter. Av 4 kap. 1 § framgår att antalet styrelseledamöter eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter ska anges i stadgarna.
768
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 1 § första stycket i den nuvarande föreningslagen. Frågan om antalet styrelseledamöter har behandlats i utredningens delbetänkande (se SOU 2009:37 s. 208 f.).
8 kap. 2 §
Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter i styrelsen finns i lagen ( 1987:1245 ) om styrelserepresentation för de privatanställda och i lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner. Om inte annat följer av dessa lagar eller föreskrivs i denna lag, ska arbetstagarrepresentanter vid tillämpningen av denna lag jämställas med styrelseledamöter.
När antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter anges i stadgarna, ska arbetstagarrepresentanter som utses enligt lagen om styrelserepresentation för de privatanställda inte räknas med.
Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 6 kap. 1 § femte stycket i den nuvarande föreningslagen. I den andra meningen har – liksom i den motsvarande bestämmelsen i aktiebolagslagen – markerats att arbetstagarrepresentanter ska jämställas med vanliga styrelseledamöter, om inte annat följer av lag.
Enligt gällande rätt ska bestämmelserna i stadgarna om antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter inte gälla arbetstagarrepresentanter. Dessa ska alltså inte räknas in i det antal som anges i stadgarna. Bestämmelsen om detta – vilken i den nuvarande föreningslagen är placerad i 2 kap. 2 § andra stycket – tas nu in i andra stycket av denna paragraf.
Styrelsesuppleanter
8 kap. 3 §
För styrelseledamöter får det utses suppleanter. Av 4 kap. 1 § framgår att antalet suppleanter eller lägsta och högsta antalet suppleanter ska anges i stadgarna.
Bestämmelserna i denna lag om styrelseledamöter gäller i tillämpliga delar även suppleanter.
I paragrafen har klargjorts att det får utses suppleanter till styrelsen. Såsom framgår av paragrafens andra stycke – som motsvarar 6 kap. 1 § tredje stycke i den nuvarande föreningslagen – gäller lagens bestämmelser om styrelseledamöter även styrelsesuppleanter.
769
Författningskommentar SOU 2010:90
Styrelsens uppgifter
8 kap. 4 §
Styrelsen svarar för föreningens organisation och förvaltningen av föreningens angelägenheter.
Styrelsen ska fortlöpande bedöma föreningens och, om föreningen är moderförening i en koncern, koncernens ekonomiska situation.
Styrelsen ska se till att föreningens organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och föreningens ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt.
Om vissa uppgifter delegeras till en eller flera av styrelsens ledamöter eller till andra, ska styrelsen handla med omsorg och fortlöpande kontrollera om delegationen kan upprätthållas.
Första stycket
Paragrafens första stycke – som motsvarar 6 kap. 6 § första stycket första meningen i den nuvarande föreningslagen – anger styrelsens grundläggande ansvar för föreningens organisation och förvaltning. En motsvarande bestämmelse finns i 8 kap. 4 § första stycket aktiebolagslagen. Den föreslagna bestämmelsen är avsedd att ha samma innebörd som bestämmelsen i aktiebolagslagen. En annan sak är att den praktiska innebörden i styrelsens ansvar kan skifta något med hänsyn till föreningens (eller bolagets) omfattning och förhållanden.
I förarbetena till aktiebolagslagen betonas att styrelsen har en allmän skyldighet att se till att bolagets organisation är ändamålsenlig och att detta innebär bl.a. att organisationen måste rymma rutiner och funktioner som är kvalitetssäkrande. Det handlar om att se till att det finns goda handläggningsrutiner, ett gott urval av medarbetare och en fortlöpande kommunikation mellan medarbetarna (se prop. 1997/98:99 s. 205). Det är naturligt att samma ansvar läggs på styrelsen i en ekonomisk förening.
I begreppet ”förvaltningen av föreningens angelägenheter” ligger i princip alla uppgifter där stämman inte är exklusiv beslutsfattare. Begreppet innefattar allt från långsiktiga beslut om föreningens framtida policy och inriktning till åtgärder för löpande drift och förvaltning. I ansvaret för förvaltningen ligger också ett ansvar för bokföring och annan redovisning och för medelsförvaltning.
770
SOU 2010:90 Författningskommentar
Andra stycket
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke saknar direkt motsvarighet i den nuvarande föreningslagen men torde inte avvika från rådande syn på styrelsens ansvar. En motsvarande bestämmelse finns i 8 kap. 4 § andra stycket aktiebolagslagen.
Enligt bestämmelsen åligger det styrelsen att fortlöpande bedöma föreningens och, om föreningen är moderförening i en koncern, koncernens ekonomiska situation. Denna skyldighet åvilar styrelsen som kollektiv. Styrelsen kan i en arbetsordning eller på annat sätt överlämna till en eller flera styrelseledamöter eller till någon annan att göra de återkommande kontroller som bestämmelsen förutsätter. För den slutliga bedömningen ansvarar dock alltid styrelsen som helhet.
Tredje stycket
Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke överensstämmer nära med den bestämmelse som finns i 6 kap. 6 § andra stycket första meningen i den nuvarande föreningslagen. Den har emellertid formulerats på samma sätt som bestämmelsen i 8 kap. 4 § tredje stycket aktiebolagslagen och har därigenom fått en något vidare innebörd än den nuvarande bestämmelsen.
Bestämmelsen innebär att styrelsen har ett ansvar för att föreningens förhållanden kontrolleras på ett tillfredsställande sätt. Omfattningen av den kontroll som måste göras är naturligen beroende av föreningens omfattning och övriga förhållanden. I bestämmelsen ligger inte något absolut krav på en särskild internrevisionsfunktion. Såsom påpekas i förarbetena till den motsvarande bestämmelsen i aktiebolagslagen måste det emellertid alltid finnas lämpliga kvalitetssäkringsfunktioner och i synnerhet i större företag kan det därför vara nödvändigt att inrätta särskilda funktioner för internrevision. Om internrevision saknas, måste styrelsen se till att en motsvarande kvalitetssäkring sker på annat sätt, i sista hand genom att styrelsens ledamöter själva gör löpande kontroller (se prop. 2004/05:85 s. 311).
771
Författningskommentar SOU 2010:90
Fjärde stycket
Styrelsen kan i viss utsträckning delegera sina uppgifter till någon enskild styrelseledamot eller till någon person utanför styrelsen. I förarbetena till aktiebolagslagens bestämmelser om styrelse har uttalats att frågan om i vilken utsträckning en uppgift kan delegeras måste avgöras utifrån uppgiftens karaktär och betydelse. Enbart det förhållandet att lagen föreskriver att styrelsen ska ansvara för och utföra en uppgift behöver därför inte innebära att delegation inte kan ske. Exempelvis kan styrelsen fullgöra sitt ansvar för aktieboken genom att delegera handhavandet av aktieboken till en särskild befattningshavare och sedan återkommande kontrollera dennes arbete (se prop. 2004/05:85 s. 311 och 617 f.). Vissa uppgifter som åligger styrelsen kan dock över huvud taget inte delegeras; det gäller t.ex. val av verkställande direktör och firmatecknare. Utredningens förslag bygger på samma uppfattning om styrelsens delegationsrätt.
I den utsträckning styrelsen använder sig av sin delegationsrätt, måste den emellertid alltid ”handla med omsorg”. Det innebär att styrelsen måste förvissa sig om att den till vilken delegation sker är lämplig för uppgiften. När delegation har skett, är styrelsen dessutom skyldig att fortlöpande kontrollera att ”delegationen kan upprätthållas”, dvs. att den till vilken delegation har skett fullgör uppgiften på ett tillfredsställande sätt. I så måtto behåller styrelsen ett ansvar för sådant som har delegerats till annan att sköta.
Instruktioner om rapportering till styrelsen
8 kap. 5 §
Styrelsen ska meddela skriftliga instruktioner för när och hur sådana uppgifter som behövs för styrelsens bedömning enligt 4 § andra stycket ska samlas in och rapporteras till styrelsen. Instruktioner behöver dock inte meddelas om dessa med hänsyn till föreningens begränsade storlek och verksamhet skulle sakna betydelse för rapporteringen till styrelsen.
Paragrafen, som överensstämmer med 8 kap. 5 § aktiebolagslagen, saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen.
Kravet i första meningen på att styrelsen ska meddela skriftliga instruktioner om uppgiftsinsamling och rapportering ansluter till bestämmelsen i 8 kap. 4 § andra stycket att styrelsen fortlöpande ska bedöma föreningens ekonomiska situation. Genom förekomsten av skriftliga instruktioner av detta slag blir det lättare för styrelsen
772
SOU 2010:90 Författningskommentar
att leva upp till sitt ansvar enligt den bestämmelsen. Det är styrelsen som avgör vad som ska rapporteras och hur ofta detta ska ske. Finns det en verkställande direktör i föreningen, är det naturligt att rapporteringsskyldigheten läggs på honom eller henne. Det finns dock inget som hindrar att styrelsen lägger skyldigheten på någon annan.
Såsom framgår av andra meningen krävs dock inga instruktioner av detta slag om det med hänsyn till föreningens begränsade storlek och verksamhet skulle sakna betydelse för rapporteringen till styrelsen. Så kan vara fallet om föreningen enbart har ett fåtal anställda eller om föreningens verksamhet annars är liten.
I aktiebolagslagen finns också bestämmelser om att styrelsen årligen ska fastställa en arbetsordning. I SOU 2009:34, Förenklingar i aktiebolagslagen m.m., har föreslagits att dessa bestämmelser ska upphävas. Det har mot denna bakgrund inte ansetts nödvändigt att ta in några motsvarande bestämmelser i föreningslagen.
Hur styrelsen utses
8 kap. 6 §
Styrelsen ska utses av föreningsstämman. I stadgarna får det bestämmas att en eller flera styrelseledamöter ska utses på annat sätt. Styrelsen eller en styrelseledamot får inte ges rätt att utse styrelseledamöter.
Paragrafen, som delvis motsvarar 6 kap. 1 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen, innehåller bestämmelser om hur styrelsen utses.
Förslaget innebär – liksom gällande rätt – att styrelseledamöterna ska utses genom val på föreningsstämman men att det i stadgarna får bestämmas att en eller flera styrelseledamöter ska utses på annat sätt. Det innebär att exempelvis en huvudförening, ett offentligt organ eller en viss kategori av medlemmar kan ges rätt att utse någon, några eller samtliga styrelseledamöter.
I tredje meningen finns ett uttryckligt förbud mot att ge styrelsen eller en enskild styrelseledamot rätt att utse styrelseledamöter. Ett motsvarande förbud finns redan i 8 kap. 8 § första stycket tredje meningen aktiebolagslagen. Frågan har behandlats i avsnitt 10.3.4. Förbudet får särskild betydelse om det i stadgarna finns en bestämmelse om att den verkställande direktören ska sitta i styrelsen. I den situationen finns det i och för sig inte något hinder mot att styrelsen – i enlighet med 8 kap. 25 § – utser en verkställande direktör. Stadgebestämmelsen om att den verkställande direktören ska
773
Författningskommentar SOU 2010:90
sitta i styrelsen kan emellertid i så fall inte tillämpas annat än om den valde också utses till styrelseledamot av stämman eller annat organ som enligt stadgarna har rätt att utse styrelseledamöter. Till skillnad från vad som torde vara fallet enligt den nuvarande föreningslagen blir alltså den person som utses till verkställande direktör inte automatiskt att anse som styrelseledamot.
I tidigare förarbeten har det ansetts att det skulle strida mot grunderna för ansvarsfördelningen mellan föreningsorganen om styrelsen utsågs av den verkställande direktören eller revisorerna. Samma synsätt ligger till grund för detta förslag. Det har dock inte ansetts nödvändigt att reglera frågan särskilt i lagtexten.
Vem som kan vara styrelseledamot
8 kap. 7 §
Till styrelseledamot får utses endast
1. den som är medlem i föreningen,
2. den som enligt lag är ställföreträdare för en medlem, eller
3. om en juridisk person är medlem, den som är ledamot av styrelsen för den juridiska personen eller delägare i denna.
I stadgarna får det bestämmas att även annan än den som anges i första stycket får utses till styrelseledamot.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte arbetstagarrepresentanter enligt lagen ( 1987:1245 ) om styrelserepresentation för de privatanställda.
Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 6 kap. 4 § andra och tredje styckena i den nuvarande föreningslagen. Bestämmelsen i andra stycket – att det i stadgarna får bestämmas att annan än den som avses i första stycket får utses till styrelseledamot – innebär dock en viss avvikelse från gällande rätt. I den nuvarande lagtexten sägs att en sådan stadgebestämmelse ska avse ”särskilt angivna fall” (jfr NJA II 1951 s. 75). Den föreslagna lagtexten är avsedd att ge utrymme för att i stadgarna ta in också mera allmänt hållna bestämmelser om att även den som inte är medlem i föreningen får utses till styrelseledamot. Syftet med detta är att åstadkomma en för föreningarna mera flexibel reglering. Frågan har behandlats i avsnitt 10.3.5.
8 kap. 8 §
En juridisk person kan inte vara styrelseledamot.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 4 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen.
774
SOU 2010:90 Författningskommentar
8 kap. 9 §
Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen ( 1986:436 ) om näringsförbud.
Paragrafen överensstämmer delvis med 6 kap. 4 § första stycket i den nuvarande föreningslagen.
Enligt gällande rätt måste minst hälften av styrelsens ledamöter vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. På skäl som utredningen har redovisat i SOU 2009:37 s. 210 f. har någon motsvarande bestämmelse inte tagits med i förslaget.
8 kap. 10 §
Till styrelseledamot får inte utan godtagbara skäl utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som styrelsen enligt denna lag ansvarar för.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. En motsvarande bestämmelse finns i 8 kap. 12 § aktiebolagslagen (se prop. 2000/01:150 s. 83 och 185 f.). Den bestämmelsen syftar till att motverka användningen av s.k. målvakter i bolag. Behovet av en sådan bestämmelse torde i och för sig vara avsevärt mindre för ekonomiska föreningar än för aktiebolag. Samtidigt är det emellertid naturligt att den princip som bestämmelsen i aktiebolagslagen ger uttryck för gäller även i ekonomiska föreningar. Det har därför ansetts att en bestämmelse av detta slag bör tas in även i föreningslagen.
Styrelseledamots mandattid
8 kap. 11 §
En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som har bestämts i stadgarna. Uppdragstiden ska dock upphöra senast vid slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter det då styrelseledamoten utsågs.
Ändringar i styrelsens sammansättning har verkan först från den tidpunkt då anmälan om ändringen kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som anges i det beslut som anmälan grundar sig på.
Paragrafens första stycke motsvarar 6 kap. 1 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 101 f.). Liksom tidigare gäller att mandattiden ska vara bestämd i stadgarna (jfr 4 kap. 1 § 5) och att den inte får överstiga fyra räkenskapsår.
775
Författningskommentar SOU 2010:90
Bestämmelsen i andra stycket saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. En förebild finns i 8 kap. 13 § första stycket andra meningen aktiebolagslagen. Innebörden i bestämmelsen är att ändringar i styrelsens sammansättning får verkan tidigast när registreringsanmälan angående ändringen kommer in till Bolagsverket. Bestämmelsen, som tar sikte på såväl upphörande av styrelseuppdrag som inledandet av styrelseuppdrag, är avsedd att tillämpas på samma sätt som den motsvarande bestämmelsen i aktiebolagslagen (se prop. 2004/05:85 s. 312 och 621). Frågan har behandlats i avsnitt 10.3.8.
Styrelseledamots förtida avgång
8 kap. 12 §
Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om styrelseledamoten eller den som har utsett honom eller henne anmäler att uppdraget ska upphöra. Anmälan om avgången ska göras hos styrelsen. Om en styrelseledamot som inte är vald av föreningsstämman vill avgå, ska anmälan också göras hos den som har utsett honom eller henne.
I fråga om verkan av styrelseledamotens avgång gäller 11 § andra stycket.
Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 6 kap. 2 § första stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 103). I andra stycket finns en hänvisning till bestämmelsen i 8 kap. 11 § andra stycket om när ändringar i styrelsens sammansättning får verkan. Innebörden i detta är att en avgående styrelseledamot behåller sin behörighet och sitt ansvar till dess att hans eller hennes avgång anmäls till Bolagsverket för registrering.
8 kap. 13 §
Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 7 eller 9 § hindrar honom eller henne att vara styrelseledamot och det inte finns någon suppleant som kan träda in i hans eller hennes ställe, ska övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot utses för den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förra styrelseledamoten var en arbetstagarrepresentant. Ska styrelseledamoten väljas av föreningsstämman, behöver någon ny styrelseledamot inte väljas förrän vid nästa årsstämma, om styrelsen är beslutsför med kvarstående ledamöter och suppleanter.
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 2 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 103).
776
SOU 2010:90 Författningskommentar
Domstolsbeslut om ersättare för en styrelseledamot
8 kap. 14 §
Om en styrelseledamot som enligt stadgarna ska utses på ett annat sätt än genom val av föreningsstämman inte har utsetts, ska allmän domstol på ansökan utse en ersättare. Ansökan får göras av en styrelseledamot, en medlem, en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 2 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 104).
Styrelsens ordförande
8 kap. 15 §
En av styrelsens ledamöter ska vara ordförande i styrelsen. Ordföranden ska leda styrelsens arbete och bevaka att styrelsen fullgör de uppgifter som anges i 4 och 5 §§.
Om inte annat har bestämts i stadgarna eller beslutats av föreningsstämman, väljer styrelsen ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning.
Enligt första stycket första meningen ska en av styrelsens ledamöter vara ordförande i styrelsen. Det överensstämmer med vad som redan gäller enligt 6 kap. 8 § första stycket första meningen i den nuvarande föreningslagen. Bestämmelsen i andra meningen saknar tidigare motsvarighet och markerar det särskilda ansvar som en styrelseordförande har för styrelsens arbete. Redan hittills torde dock allmänt anses att ordföranden har ett längre gående ansvar än vanliga styrelseledamöter (se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 210). I förarbetena till den motsvarande bestämmelsen i aktiebolagslagen framhålls att styrelsens ordförande bör fungera som en länk mellan styrelsen och den övriga företagsledningen. Han eller hon anses också ha ett ansvar för att de övriga styrelseledamöterna även mellan styrelsesammanträdena får upplysningar om bolagets förhållanden och verksamhetens gång samt ett särskilt ansvar för att styrelsens beslut verkställs på ett lämpligt sätt. Detsamma bör gälla ifråga om styrelseordföranden i en ekonomisk förening.
Till styrelseordförande kan vem som helst av styrelsens ledamöter utses. Till skillnad från vad som är fallet i den nuvarande föreningslagen – men i överensstämmelse med vad som gäller för privata aktiebolag – har det alltså inte uppställts något formellt
777
Författningskommentar SOU 2010:90
hinder att utse en styrelseledamot som samtidigt är verkställande direktör att vara styrelseordförande. En annan sak är att det regelmässigt är mindre lämpligt att den verkställande direktören samtidigt är styrelseordförande, eftersom det i praktiken kan minska styrelsens möjligheter att utöva den kontroll över den verkställande direktörens förvaltning som styrelsen ska utöva.
Andra stycket innehåller bestämmelser om val av styrelseordförande. De överensstämmer med de bestämmelser som finns i 6 kap. 8 § första stycket andra och tredje meningarna i den nuvarande föreningslagen.
Styrelsens sammanträden
8 kap. 16 §
Styrelsens ordförande ska se till att sammanträden hålls när det behövs. Styrelsen ska alltid sammankallas om en styrelseledamot eller den verkställande direktören begär det.
Paragrafen överensstämmer med 6 kap. 8 § andra stycket första och andra meningarna i den nuvarande föreningslagen.
8 kap. 17 §
Den verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, om styrelsen inte i ett särskilt fall bestämmer något annat.
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 8 § andra stycket tredje meningen i den nuvarande föreningslagen.
8 kap. 18 §
Om en styrelseledamot inte kan närvara vid ett sammanträde och det finns en suppleant som ska delta i hans eller hennes ställe, ska denne ges tillfälle till det.
En sådan suppleant för arbetstagarledamot som har utsetts enligt lagen ( 1987:1245 ) om styrelserepresentation för de privatanställda ska alltid få underlag och ges tillfälle att delta i behandlingen av styrelsens ärenden på samma sätt som en styrelseledamot.
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 9 § första stycket tredje och fjärde meningarna i den nuvarande föreningslagen.
778
SOU 2010:90 Författningskommentar
Styrelsens beslutförhet
8 kap. 19 §
Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelseledamöter eller det högre antal som har bestämts i stadgarna är närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför ska styrelseledamöter som är jäviga enligt 21 § anses som inte närvarande.
Beslut får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter har
1. fått tillfälle att delta i ärendets behandling, och
2. fått ett tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.
Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 6 kap. 9 § första stycket första och andra meningarna i den nuvarande föreningslagen. Bestämmelsen i första stycket andra meningen om att jäviga styrelseledamöter ska anses som inte närvarande är dock ny, men en motsvarande bestämmelse finns i 8 kap. 21 § aktiebolagslagen.
Majoritetskrav vid styrelsebeslut
8 kap. 20 §
Som styrelsens beslut gäller den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för vid sammanträdet. Om det i stadgarna har bestämts särskild röstmajoritet, gäller dock detta. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Är styrelsen inte fulltalig, ska de som röstar för beslutet dock utgöra mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat har bestämts i stadgarna.
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 9 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen.
Jäv för styrelseledamot
8 kap. 21 §
En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan styrelseledamoten och föreningen,
2. avtal mellan föreningen och tredje man, om styrelseledamoten i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot föreningens, eller
3. avtal mellan föreningen och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte om föreningens motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.
Med avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.
779
Författningskommentar SOU 2010:90
Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 6 kap. 10 § i den nuvarande föreningslagen. Bestämmelsen i första stycket 3 om s.k. ställföreträdarjäv är dock ny men motsvarar vad som gäller enligt 8 kap. 23 § aktiebolagslagen. Bestämmelsen innebär att styrelseledamoten inte får delta i handläggningen av ett avtal med en annan juridisk person där han eller hon själv är styrelseledamot, verkställande direktör eller särskild firmatecknare. Den får även anses tillämplig när styrelseledamoten äger företräda föreningens motpart på grund av fullmakt. Undantagen från bestämmelsen i andra stycket är desamma som i aktiebolagslagen. Frågan har behandlats i avsnitt 10.3.7.
Arvode och annan ersättning till styrelseledamot
8 kap. 22 §
Föreningsstämman ska besluta om arvode och annan ersättning för styrelseuppdrag till var och en av styrelseledamöterna.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Den princip som den ger uttryck för torde dock redan i dag vara allmänt tillämpad. En likadan bestämmelse finns i 8 kap. 23 a § aktiebolagslagen.
Beslut ska fattas om ersättning till var och en av styrelseledamöterna. Stämman kan alltså inte nöja sig med att besluta om en klumpsumma. Detta innebär inte att arvodet behöver avse enskilda namngivna personer. Beslutet kan i stället, om stämman anser det vara lämpligt, ta sikte på vissa funktioner inom styrelsen. Det finns därmed inte något hinder mot att stämman bestämmer arvodet innan den väljer styrelseledamöter. Stämman kan också bestämma att t.ex. en ledamot med särskild kompetens ska ha högre ersättning än övriga ledamöter. Det finns inte heller något som hindrar att stämman beslutar att arvodet ska vara rörligt, t.ex. en viss ersättning per timme eller per sammanträde. Beslutet måste emellertid vara sådant att det tydligt framgår hur arvodet ska räknas ut.
Paragrafen behandlar endast ersättning för ”styrelseuppdrag”. Det kan förekomma att en styrelseledamot utför arbete för föreningens räkning vid sidan av styrelsearbetet. Arvoden och ersättningar för sådant arbete, ofta benämnda konsultarvode, behöver inte beslutas av stämman. Däremot ska den typen av arvoden och ersättningar redovisas i årsredovisningen (se 5 kap. 20 § årsredovisningslagen).
780
SOU 2010:90 Författningskommentar
Styrelseprotokoll
8 kap. 23 §
Vid styrelsens sammanträden ska det föras protokoll. I protokollet ska de beslut som styrelsen har fattat antecknas.
Protokollet ska undertecknas av den som har varit protokollförare. Det ska justeras av ordföranden, om denne inte har fört protokollet, och av ytterligare en ledamot som styrelsen har utsett.
Styrelseledamöterna och den verkställande direktören har rätt att få en avvikande mening antecknad till protokollet.
Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 6 kap. 8 § tredje stycket första och andra meningarna i den nuvarande föreningslagen. I förslaget markeras att styrelseprotokollet ska vara ett beslutsprotokoll. Det behöver alltså inte innehålla annat än de beslut som har fattats vid styrelsesammanträdet (jfr 8 kap. 24 § aktiebolagslagen).
8 kap. 24 §
Styrelsens protokoll ska föras i nummerföljd och förvaras på ett betryggande sätt.
Paragrafen överensstämmer med 6 kap. 8 § tredje stycket tredje meningen i den nuvarande föreningslagen.
Verkställande direktör
8 kap. 25 §
Styrelsen får utse en verkställande direktör att fullgöra de uppgifter som anges i 27 §.
Enligt 6 kap. 3 § i den nuvarande föreningslagen måste det i en ekonomisk förening, där medelantalet anställda under de senaste två räkenskapsåren har överstigit 200, finnas en verkställande direktör. Enligt samma paragraf kan det i föreningens stadgar föreskrivas att styrelsen även i andra fall ska utse en verkställande direktör.
Förslaget innebär att det inte för något slag av ekonomisk förening uppställs något krav på att det ska finnas en verkställande direktör. En verkställande direktör får emellertid alltid utses. Frågan kan regleras i stadgarna. Har det i stadgarna bestämts att det ska finnas en verkställande direktör, måste styrelsen givetvis utse en sådan. Styrelsen kan emellertid utse en verkställande direktör även
781
Författningskommentar SOU 2010:90
om stadgarna saknar bestämmelser om detta. Frågan har behandlats i avsnitt 10.3.6.
Vice verkställande direktör
8 kap. 26 §
Om föreningen har en verkställande direktör, får styrelsen utse en eller flera vice verkställande direktörer.
Bestämmelserna i denna lag om den verkställande direktören ska i tillämpliga delar gälla även en vice verkställande direktör.
Om styrelsen har utsett flera vice verkställande direktörer, ska den meddela skriftliga instruktioner om i vilken inbördes ordning dessa ska träda in i den verkställande direktörens ställe.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om vice verkställande direktör, har viss motsvarighet i 6 kap. 3 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen.
Enligt första stycket får styrelsen utse en eller flera vice verkställande direktörer. Finns det bestämmelser om att vice verkställande direktör ska utses i stadgarna, ska dessa givetvis följas. Styrelsen kan emellertid utse vice verkställande direktörer även om stadgarna inte reglerar frågan.
Enligt andra stycket gäller lagens bestämmelser om verkställande direktör även vice verkställande direktör. Det innebär bl.a. att den som enligt 8 kap. 28 och 29 §§ inte kan utses till verkställande direktör inte heller kan utses till vice verkställande direktör.
En vice verkställande direktör är endast suppleant för den verkställande direktören. Det är först när den verkställande direktören får förfall som den vice verkställande direktören får några befogenheter.
Har styrelsen utsett flera vice verkställande direktörer måste den, enligt tredje stycket, meddela skriftliga instruktioner om i vilken inbördes ordning dessa ska träda in i den verkställande direktörens ställning. Det är inte möjligt att vid den verkställande direktörens förfall fördela hans eller hennes uppgifter på flera vice verkställande direktörer.
782
SOU 2010:90 Författningskommentar
Den verkställande direktörens uppgifter
8 kap. 27 §
Den verkställande direktören ska sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar.
Den verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet är av ovanligt slag eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för föreningens verksamhet. I sådana fall ska styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.
Den verkställande direktören ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att föreningens bokföring ska fullgöras i överensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen ska skötas på ett betryggande sätt.
Paragrafen motsvarar – utan några ändringar i sak – 6 kap. 6 § första stycket andra–fjärde meningarna och andra stycket andra meningen i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 108).
Hinder att vara verkställande direktör
8 kap. 28 §
Den som är underårig eller i konkurs eller som har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara verkställande direktör. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen ( 1986:436 ) om näringsförbud.
Paragrafen överensstämmer i sak med bestämmelser som i dag finns i 6 kap. 4 § i den nuvarande föreningslagen.
I den motsvarande paragrafen i den nuvarande föreningslagen finns också en bestämmelse om att den verkställande direktören måste vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. På skäl som utredningen har redovisat i SOU 2009:37 har någon motsvarande bestämmelse inte tagits in i förslaget.
8 kap. 29 §
Till verkställande direktör får inte utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som enligt denna lag ankommer på den verkställande direktören.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, överensstämmer med 8 kap. 32 § aktiebolagslagen. Jfr kommentaren till 8 kap. 10 §.
783
Författningskommentar SOU 2010:90
Verkställande direktörs mandattid
8 kap. 30 §
Ett beslut att utse en verkställande direktör i föreningen samt beslut om den verkställande direktörens avgång eller entledigande har verkan från den tidpunkt då anmälan om registrering kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som har angetts i beslutet.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, innehåller bestämmelser om när ett beslut att utse en verkställande direktör respektive ett beslut om den verkställande direktörens avgång eller entledigande får verkan. Jfr den motsvarande bestämmelsen om verkan av ändringar i styrelsens sammansättning i 8 kap. 11 § andra stycket samt den överensstämmande bestämmelsen om mandattiden för verkställande direktör i aktiebolag (se 8 kap. 33 § aktiebolagslagen).
Jäv för den verkställande direktören
8 kap. 31 §
Den verkställande direktören får inte handlägga en fråga om
1. avtal mellan den verkställande direktören och föreningen,
2. avtal mellan föreningen och tredje man, om den verkställande direktören i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot föreningens, eller
3. avtal mellan föreningen och en juridisk person som den verkställande direktören ensam eller tillsammans med någon annan får företräda.
Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte om föreningens motpart är ett företag i samma koncern eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.
Med sådana avtal som avses i första stycket jämställs rättegång eller annan talan.
Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med de bestämmelser som finns i 6 kap. 10 § i den nuvarande föreningslagen. Bestämmelsen om s.k. ställföreträdarjäv i första stycket 3 är dock ny men överensstämmer med vad som gäller enligt 8 kap. 34 § aktiebolagslagen (jfr även 8 kap. 21 § i förslaget). Frågan om ställföreträdarjäv har behandlats i avsnitt 10.3.7.
784
SOU 2010:90 Författningskommentar
Styrelsen som föreningens ställföreträdare
8 kap. 32 §
Styrelsen företräder föreningen och tecknar dess firma. Handlingar som enligt denna lag ska undertecknas av styrelsen ska skrivas under av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.
Bestämmelserna i paragrafen överensstämmer i sak med de bestämmelser som finns i 6 kap. 11 § första stycket och 9 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen.
Den verkställande direktören som föreningens ställföreträdare
8 kap. 33 §
Den verkställande direktören får alltid företräda föreningen och teckna dess firma beträffande uppgifter som han eller hon ska sköta enligt 27 §.
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 12 § i den nuvarande föreningslagen.
Särskild firmatecknare
8 kap. 34 §
Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda föreningen och teckna dess firma (särskild firmatecknare). Bestämmelserna i 28, 29 och 31 §§ ska tillämpas på en firmatecknare som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör.
Styrelsen får när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i första stycket.
I stadgarna får det bestämmas att styrelsen inte får lämna ett sådant bemyndigande som avses i första stycket eller att ett sådant bemyndigande får lämnas endast på vissa villkor.
Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 6 kap. 11 § andra stycket första och tredje meningarna och tredje stycket i den nuvarande föreningslagen. I paragrafens tredje stycke klargörs – efter förebild från den motsvarande bestämmelsen i 8 kap. 37 § aktiebolagslagen – att det i stadgarna kan tas in såväl förbud mot att lämna bemyndiganden att teckna firma som bestämmelser om att bemyndigande kan lämnas endast på vissa villkor.
Enligt gällande rätt måste minst en särskild firmatecknare vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. På skäl
785
Författningskommentar SOU 2010:90
som utredningen har redovisat i SOU 2009:37 har någon motsvarande bestämmelse inte tagits in i förslaget.
8 kap. 35 §
Ett bemyndigande som avses i 34 § eller en återkallelse av ett sådant bemyndigande har verkan från den tidpunkt då anmälan om bemyndigandet eller återkallelsen kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som har angetts i bemyndigandet eller beslutet om återkallelse.
Av paragrafen framgår att ett bemyndigande som firmatecknare eller en återkallelse av ett sådant bemyndigande får verkan först när anmälan om bemyndigandet eller återkallelsen kommer in till Bolagsverket. Detta överensstämmer med vad som föreslås gälla i fråga om val eller entledigande av styrelseledamot (se 8 kap. 11 § andra stycket) och vad som redan gäller enligt aktiebolagslagen (se 8 kap. 38 § den lagen).
Inskränkningar i firmateckningsrätt
8 kap. 36 §
Styrelsen får besluta att rätten att företräda föreningen och teckna dess firma får utövas endast av två eller flera personer i förening. Någon annan inskränkning i en firmatecknares rätt att teckna föreningens firma får inte registreras.
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 11 § andra stycket fjärde meningen i den nuvarande föreningslagen.
Särskild delgivningsmottagare
8 kap. 37 §
Om föreningen inte har någon behörig ställföreträdare som är bosatt i Sverige, ska styrelsen bemyndiga en person som är bosatt här att på föreningens vägnar ta emot delgivning (särskild delgivningsmottagare). Ett sådant bemyndigande får inte lämnas till någon som är underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken .
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 11 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen.
786
SOU 2010:90 Författningskommentar
Generella inskränkningar i ställföreträdares kompetens
8 kap. 38 §
Styrelsen eller någon annan ställföreträdare för föreningen får inte företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller någon annan medlem.
En ställföreträdare för föreningen får inte heller följa en anvisning av föreningsstämman eller något annat föreningsorgan, om anvisningen inte gäller därför att den strider mot denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna.
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 13 § i den nuvarande föreningslagen.
Kompetensöverskridande
8 kap. 39 §
Om styrelsen eller en särskild firmatecknare har företagit en rättshandling för föreningen och då har handlat i strid med bestämmelserna i denna lag om föreningsorganens behörighet, gäller rättshandlingen inte mot föreningen. Detsamma är fallet om en verkställande direktör när en rättshandling företogs överskred sin behörighet enligt 27 § och föreningen visar att motparten insåg eller bort inse behörighetsöverskridandet.
En rättshandling gäller inte heller mot föreningen om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet och föreningen visar att motparten insåg eller bort inse befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt
1. en bestämmelse i stadgarna, eller
2. en bestämmelse som har meddelats av ett annat föreningsorgan.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 14 § i den nuvarande föreningslagen. Den har emellertid anpassats till den motsvarande paragrafen i aktiebolagslagen (se 8 kap. 42 § i den lagen). Detta har också inneburit vissa sakliga ändringar.
I paragrafen regleras vad som gäller när någon av föreningens företrädare har överskridit sin ”behörighet” respektive ”befogenhet”. Med behörighet avses den beslutskompetens eller rätt att företräda föreningen som lagen ger ett föreningsorgan, dvs. vad organet kan göra med bindande verkan. Med befogenhet avses vad organet får göra, sedan hänsyn tagits såväl till de uppdrag och inskränkande föreskrifter som överordnade föreningsorgan har lämnat som till de
787
Författningskommentar SOU 2010:90
s.k. legala befogenhetsinskränkningar som lagen innehåller (t.ex. generalklausulen i 8 kap. 38 §).
I första stycket fastslås först att, om styrelsen eller en särskild firmatecknare har företagit en rättshandling och därvid har gått utanför den behörighet som lagen ger styrelsen respektive firmatecknaren, så gäller rättshandlingen inte mot föreningen. Detta torde överensstämma med gällande rätt men har hittills inte kommit till klart uttryck i föreningslagen. I andra meningen behandlas det fallet att den verkställande direktören har överskridit sin behörighet enligt 8 kap. 27 §. Om en verkställande direktör företar en rättshandling med överskridande av sin behörighet, blir föreningen bli bunden av rättshandlingen, dock inte om den visar att motparten insåg eller bort inse behörighetsöverskridandet. Detta överensstämmer helt med gällande rätt.
I andra stycket regleras befogenhetsöverskridanden. Vid befogenhetsöverskridanden är huvudregeln att rättshandlingen inte gäller mot föreningen, om föreningen visar att motparten insåg eller bort inse att det var fråga om ett befogenhetsöverskridande. Huvudregeln – som är tillämplig när ställföreträdaren har överträtt legala befogenhetsinskränkningar såsom lagens jävsbestämmelser och generalklausulen i 8 kap. 38 § första stycket – överensstämmer med gällande rätt. Andra meningen innehåller två praktiskt betydelsefulla undantag från huvudregeln. Undantagen är nya men överensstämmer med vad som sedan år 1995 gäller för aktiebolag. Det första undantaget är när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en bestämmelse i stadgarna, det andra när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en bestämmelse som har meddelats av ett annat föreningsorgan. I båda fallen gäller rättshandlingen mot föreningen även om föreningen lyckas visa att motparten var i ond tro om befogenhetsöverskridandet. Undantagsreglerna är exempelvis tillämpliga om styrelsen har sålt en fastighet trots att den enligt stadgarna inte får sälja fast egendom utan stämmans medgivande eller trots att stämman har gett styrelsen anvisning om att fastigheten inte får säljas. Föreningen kan då inte på associationsrättslig grund göra gällande att försäljningen inte gäller mot föreningen (en annan sak är om föreningen eventuellt kan angripa försäljningen med stöd av avtalslagens ogiltighetsregler).
788
SOU 2010:90 Författningskommentar
Registrering
8 kap. 40 §
Föreningen ska för registrering i föreningsregistret anmäla
1. föreningens postadress,
2. vem som har utsetts till styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör och särskild delgivningsmottagare,
3. av vilka och hur föreningens firma tecknas. Anmälan ska innehålla uppgift om postadress för de personer som anges i första stycket 2 och 3. Om postadressen avviker från personernas hemvist, ska även hemvistet anges. Anmälan ska vidare innehålla uppgift om de angivna personernas personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Om en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant har utsetts enligt lagen ( 1987:1245 ) om styrelserepresentation för de privatanställda eller lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner, ska detta anges.
Föreningen får för registrering även anmäla vem som har utsetts till styrelseordförande.
Även den som anmälan gäller har rätt att göra anmälan enligt första stycket. Den som har utsetts till en sådan befattning som avses i första stycket 2 har även rätt att anmäla företrädarens avgång.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 6 kap. 15 § första och tredje styckena i den nuvarande föreningslagen. Den har emellertid getts en ny redaktionell utformning efter förebild av den motsvarande bestämmelsen i 8 kap. 43 § aktiebolagslagen. En skillnad i förhållande till aktiebolagslagen är att paragrafen inte uppställer något krav på att styrelseordföranden anmäls för registrering. Värdet av en sådan bestämmelse har inte ansetts stå i proportion till den administrativa börda som den skulle innebära. I stället har det i tredje stycket tagits in en bestämmelse om att föreningen får anmäla vem som har utsetts till styrelseordförande. Om så sker, blir föreningen – enligt 8 kap. 41 § – skyldig att därefter anmäla ändringar på styrelseordförandeposten.
8 kap. 41 §
Anmälan enligt 40 § ska göras första gången när föreningen enligt 3 kap. 3 § anmäls för registrering och därefter genast när ett förhållande som har anmälts eller ska anmälas för registrering har ändrats.
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 15 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen. Den har utformats efter förebild av 8 kap. 44 § aktiebolagslagen.
789
Författningskommentar SOU 2010:90
Anmälan om aktieinnehav
8 kap. 42 §
När styrelseledamöter och den verkställande direktören tillträder sina uppdrag, ska de till föreningens styrelse anmäla förekommande innehav av aktier i bolag inom samma koncern som föreningen. Förändringar i aktieinnehaven ska anmälas inom en månad. Anmälda uppgifter ska utan dröjsmål föras in i en särskild förteckning. För förteckningen gäller bestämmelserna i 6 kap. 2, 5, 6 och 7 §§.
Första stycket gäller inte, om anmälningsskyldighet föreligger enligt lagen ( 2000:1087 ) om anmälningsskyldighet för innehav av vissa finansiella instrument.
Paragrafen motsvarar närmast 6 kap. 5 § i den nuvarande föreningslagen. Enligt den bestämmelsen ska tillträdande styrelseledamöter och verkställande direktör ”för införing i aktiebok” anmäla sina innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som föreningen. Bestämmelsen syftar bl.a. till att allmänheten ska få insyn i företagsledningens aktieinnehav i koncernen. Uppgifterna om aktieinnehav i exempelvis ett dotterbolag blir offentligt tillgängliga genom att de kommer till synes i aktieboken för detta bolag (se, beträffande den bestämmelse i 1975 års aktiebolagslag som har utgjort förebild för bestämmelsen i den nuvarande föreningslagen, prop. 1975:103 s. 373 och SOU 1971:15 s. 207, även Rodhe i SvJT 1977 s. 556). Bestämmelsen har i förslaget utformats på ett annat sätt som har bedömts tillgodose det aktuella informationsbehovet bättre. Enligt förslaget ska uppgifter om aktieinnehav inte tas in i aktiebok utan föras in i en av föreningen förd förteckning. I fråga om denna förteckning gäller några av förslagets bestämmelser rörande medlemsförteckningen, nämligen bestämmelserna i 6 kap. 2 § om förteckningens form, bestämmelserna i 6 kap. 5 § om förteckningens offentlighet, bestämmelserna i 6 kap. 6 § om arkivering och bestämmelserna i 6 kap. 7 § om personuppgiftsansvar.
Andra stycket överensstämmer med 6 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen.
790
SOU 2010:90 Författningskommentar
Särskilda bestämmelser för ekonomiska föreningar med värdepapper som är upptagna till handel
Hinder för tidigare revisor att vara befattningshavare i föreningen
8 kap. 43 §
I en ekonomisk förening vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad gäller följande.
Den som har varit revisor i föreningen eller huvudansvarig för revisionen enligt 17 § revisorslagen (2001:883) får inte vara styrelseledamot, verkställande direktör eller ledande befattningshavare av annat slag i föreningen, om det inte har gått minst två år sedan han eller hon lämnade revisionsuppdraget.
Bestämmelserna i andra stycket gäller även den som har varit huvudansvarig för revisionen enligt 17 § revisorslagen (2001:883) .
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 4 a § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2008/09:135 s. 157, 158 och 167).
Revisionsutskott
8 kap. 44 §
I en ekonomisk förening, vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, gäller följande.
Styrelsen ska ha ett revisionsutskott. Utskottets ledamöter får inte vara anställda av föreningen. Minst en ledamot ska vara oberoende och ha redovisnings- eller revisionskompetens. Föreningen får dock besluta att styrelsen inte ska ha något revisionsutskott, förutsatt att styrelsen
1. fullgör de uppgifter som anges i denna paragraf, och
2. uppfyller det krav som anges i tredje meningen. Revisionsutskottet ska, utan att det påverkar styrelsens ansvar och uppgifter i övrigt,
1. övervaka föreningens finansiella rapportering, med avseende på den finansiella rapporteringen övervaka effektiviteten i föreningens interna kontroll, internrevision och riskhantering,
2. hålla sig informerat om revisionen av årsredovisningen och koncernredovisningen,
3. granska och övervaka revisorns opartiskhet och självständighet och i det sammanhanget särskilt uppmärksamma om revisorn tillhandahåller föreningen andra tjänster än revisionstjänster, och
4. biträda vid upprättandet av förslag till föreningsstämmans beslut om revisorsval.
Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 7 och 7 a §§ i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2008/09:135 s. 155–157 och 164).
791
Författningskommentar SOU 2010:90
9 kap. Revision
Skyldighet att ha revisor med hänsyn till föreningens storlek
9 kap. 1 §
En ekonomisk förening ska ha minst en revisor, om föreningen uppfyller minst två av följande tre villkor:
1. medelantalet anställda i föreningen har under de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
2. föreningens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 25 miljoner kronor,
3. föreningens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50 miljoner kronor.
En ekonomisk förening ska också ha minst en revisor, om föreningen är moderförening i en koncern och koncernen uppfyller minst två av villkoren i första stycket. Därvid ska fordringar och skulder mellan koncernföretag, liksom internvinster, elimineras. Detsamma gäller för intäkter och kostnader som hänför sig till transaktioner mellan koncernföretag liksom förändring av internvinst.
En förening som vid utgången av ett räkenskapsår har en revisor registrerad i föreningsregistret ska alltid ha en revisor som lämnar en revisionsberättelse för det räkenskapsåret.
Förslaget innebär att endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor i en ekonomisk förening (se 9 kap. 15 §). Med ”revision” avses därför, i förslaget, enbart sådan granskning som en sådan revisor utför. Liksom hittills kan föreningen även utse personer som inte är auktoriserade eller godkända revisorer att granska föreningens förhållanden. Efter förebild av regleringen i aktiebolagslagen benämns emellertid sådana granskare inte ”revisorer” utan ”lekmannarevisorer”. Den granskning som lekmannarevisorer ska utföra regleras i 10 kap. och benämns i förslaget ”allmän granskning”. I vilken utsträckning sådan ”allmän granskning” ska förekomma regleras i 10 kap.
I denna paragraf regleras när en ekonomisk förening måste ha en revisor (och därmed också när den måste vara föremål för revision). När så är fallet bestäms av ett gränsvärde, som i sin tur består av tre delvärden. Gränsvärdet överensstämmer med det gränsvärde som intill utgången av oktober 2010 avgjorde när en ekonomisk förening måste ha en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen (se prop. 2005/06:116 s. 115 f.). Om en förening överskrider minst två av de tre delvärdena, ska föreningen alltid ha en revisor (se första stycket). Om föreningen är moderförening i en koncern, ska gränsvärdet även tillämpas på koncern-
792
SOU 2010:90 Författningskommentar
nivå; moderföreningen är då skyldig att ha en revisor, om koncernen överskrider minst två av de tre delvärdena (se andra stycket).
De föreningar som omfattas av paragrafen måste utse minst en revisor. Föreningen kan alltså välja att ha flera revisorer. Bestämmelser om detta kan tas in i stadgarna. En sådan stadgebestämmelse kan ange ett bestämt antal revisorer. Men den kan också ange ett visst spann, t.ex. ”mellan två och fyra revisorer”. Inom detta spann kan sedan stämman utse det antal revisorer som den anser vara lämpligt. Innehåller stadgarna inte några bestämmelser om att det ska finnas två eller flera revisorer, kan föreningsstämman ändå utse två eller flera revisorer.
Såsom bestämmelserna i första och andra styckena är utformade kan skyldigheten att ha revisor växla från ett räkenskapsår till ett annat. Så kan t.ex. skyldigheten falla bort om antalet anställda i föreningen har minskat från en balansdag till nästa. Vidare kan en förening som under en viss tid frivilligt har valt att ha revisor enligt bestämmelserna i 9 kap. 2 och 3 §§ besluta att det inte längre ska finnas någon revisor i föreningen. Det har dock ansetts att om det finns en revisor i föreningen vid utgången av ett räkenskapsår bör det också finnas en revisor som granskar redovisning m.m. för det räkenskapsåret. Detta har föranlett bestämmelsen i tredje stycket, en bestämmelse som har en direkt motsvarighet i 9 kap. 1 § femte stycket aktiebolagslagen (jfr prop. 2009/10:204 s. 111 f.). Innebörden i bestämmelsen är att, om det vid utgången av ett visst räkenskapsår finns en viss revisor registrerad i föreningsregistret men denne avgår eller entledigas innan någon revisionsberättelse har färdigställts, så måste föreningen utse en ny revisor som kan upprätta en revisionsberättelse för det gångna räkenskapsåret. Detta gäller oavsett vad som har bestämts i föreningens stadgar angående revision.
I den mån en förening inte är skyldig att ha revisor enligt 9 kap. 1 § och inte heller tillämpar de bestämmelser om frivillig revision som finns i 9 kap. 2 och 3 §§ kommer föreningen inte att bli föremål för revisorsgranskning i lagens mening. En revisionsliknande granskning kan dock åstadkommas genom att det i föreningen utses en eller flera lekmannarevisorer att utföra allmän granskning enligt bestämmelserna i 10 kap. Utgångspunkten i lagen är rentav att en lekmannarevisor ska utses, om föreningen inte har någon revisor (se närmare kommentaren till 10 kap. 1 §).
793
Författningskommentar SOU 2010:90
Skyldighet att ha revisor enligt bestämmelser i stadgarna
9 kap. 2 §
I stadgarna får det bestämmas att föreningen ska ha en eller flera revisorer även i andra fall än de som avses i 1 §.
Av paragrafen framgår att en ekonomisk förening i sina stadgar kan bestämma att föreningen ska ha en eller flera revisorer, trots att den inte är skyldig att ha en revisor enligt bestämmelserna i 9 kap. 1 §. Med revisor avses här endast auktoriserad eller godkänd revisor (se 9 kap. 15 §). En sådan stadgebestämmelse får också till följd att föreningen ska vara föremål för revision enligt lagens bestämmelser.
Att en revisor kan utses även om föreningen inte är skyldig att ha en revisor enligt 9 kap. 1 § och även om stadgarna saknar bestämmelser om revisor framgår av 9 kap. 3 §.
Föreningsstämmans rätt och skyldighet att utse revisor även i andra fall
9 kap. 3 §
Föreningsstämman får utse en eller flera revisorer, även om föreningen inte är skyldig att ha någon revisor enligt 1 § eller enligt stadgarna.
Föreningsstämman ska utse minst en revisor, om
1. förslag om detta framställs på en föreningsstämma där frågan enligt kallelsen till stämman ska prövas, och
2. förslaget biträds av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller av minst en tredjedel av de på stämman närvarande röstberättigade.
I paragrafens första stycke har klargjorts att föreningsstämman kan utse en eller flera revisorer även om föreningen inte är skyldig att ha revisor enligt 9 kap. 1 § och även om stadgarna inte innehåller några bestämmelser om revisorer eller revision. Denna möjlighet har föreningsstämman även om det i stadgarna anges att föreningen inte ska ha några revisorer. – Med begreppet ”revisor” avses i paragrafen endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor (se 9 kap. 15 §).
Enligt paragrafens andra stycke är föreningsstämman skyldig att utse minst en revisor, om ett förslag om detta stöds av en medlemsminoritet av viss storlek. Skälen för detta har redovisats i avsnitt 11.2.2.
En revisor måste sålunda utses, om ett förslag om utseende av revisor tas upp i kallelsen till en föreningsstämma och förslaget vid
794
SOU 2010:90 Författningskommentar
stämman biträds av minst en tiondel av samtliga röstberättigade i föreningen eller av minst en tredjedel av de röstberättigade på stämman. I praktiken innebär detta att en minoritet av denna storlek har möjlighet att framtvinga revision av föreningen. Bestämmelsen har ingen direkt motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, vilket givetvis beror på att det enligt den lagen ska finnas revisorer i samtliga ekonomiska föreningar. Den överensstämmer emellertid nära med bestämmelsen i 8 kap. 5 § femte stycket i den nuvarande föreningslagen, där det sägs att till revisor ska utses en auktoriserad eller godkänd revisor, om minst en tiondel av de röstberättigade begär detta. I stora föreningar kan det vara svårt att nå upp till detta krav på en tiondel av samtliga röstberättigade. Den nya bestämmelsen har därför utformats så att revisor ska utses även om en tredjedel av samtliga röstberättigade på stämman biträder förslaget. Därmed kommer majoritetskraven för detta slag av beslut att överensstämma med vad som redan enligt den nuvarande föreningslagen gäller för beslut om utseende av minoritetsrevisor (jfr 8 kap. 2 § första stycket i den lagen samt 9 kap. 11 § i förslaget).
Förslaget måste framställas på en föreningsstämma där frågan om utseende av revisor ska behandlas. Vägrar styrelsen att självmant sätta upp ärendet på dagordningen till nästkommande föreningsstämma, kan minoriteten genom utnyttjande av sin initiativrätt enligt 7 kap. 14 § få frågan uppförd på dagordningen. Det är också möjligt för en medlemsminoritet att med stöd av 7 kap. 11 § andra stycket få till stånd en extrastämma för utseende av revisor. Förslaget måste vid den aktuella stämman biträdas antingen av minst en tiondel av ”samtliga röstberättigade”, dvs. av minst en tiondel av såväl närvarande som icke närvarande medlemmar, eller av minst en tredjedel av de på stämman närvarande röstberättigade. I den mån medlemmar har olika rösträtt ska detta inte beaktas.
Vinner förslaget om att utse revisor tillräckligt stöd, är det i första hand stämman som ska utse revisor. Vem som utses avgörs enligt de bestämmelser som gäller om val på föreningsstämma (se 7 kap. 33 §) och minoriteten kan alltså inte påfordra att dess kandidat utses. Om stämman inte utser någon behörig revisor, trots att en tillräckligt stor andel av de röstberättigade begär det, kan emellertid minoriteten vända sig till Bolagsverket. Det blir då Bolagsverket som utser revisor (se 9 kap. 29 §).
Utredningen har övervägt om en innehavare av förlagsandelar bör ha en liknande rätt att kräva att det utses en revisor. Utred-
795
Författningskommentar SOU 2010:90
ningen lämnar dock inte något förslag om detta. Frågan har behandlats i avsnitt 11.2.2.
Revisorssuppleanter
9 kap. 4 §
För en revisor får det utses en eller flera suppleanter.
Bestämmelserna i denna lag om revisor gäller i tillämpliga delar även suppleant.
Paragrafen motsvarar i sak bestämmelserna i 8 kap. 1 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen.
Revisorns uppgifter
9 kap. 5 §
Revisorn ska granska den ekonomiska föreningens årsredovisning och bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen ska vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.
Om föreningen är moderförening, ska revisorn även granska koncernredovisningen, om en sådan har upprättats, samt koncernföretagens inbördes förhållanden.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 10 § första och andra styckena i den nuvarande föreningslagen men har anpassats till den utformning som motsvarande bestämmelser numera har i aktiebolagslagen.
9 kap. 6 §
Revisorn ska följa föreningsstämmans anvisningar, om de inte strider mot lag, stadgarna eller god revisionssed.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 10 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen men har utformats efter mönster av den motsvarande bestämmelsen i 9 kap. 4 § aktiebolagslagen.
9 kap. 7 §
Revisorn ska efter varje räkenskapsår lämna en revisionsberättelse till föreningsstämman. Bestämmelser om berättelsens innehåll och den tidpunkt då den ska lämnas till föreningens styrelse finns i 32–40 §§.
Om föreningen är en moderförening som är skyldig att upprätta koncernredovisning, ska revisorn även lämna en koncernrevisionsberättelse enligt 42 §.
796
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen – som har 9 kap. 5 § aktiebolagslagen som förebild – innehåller allmänna bestämmelser om revisorns skyldighet att avlämna en revisionsberättelse för föreningen och, i förekommande fall, en koncernrevisionsberättelse. Närmare bestämmelser om vad dessa revisionsberättelser ska innehålla finns i 9 kap. 32–40 och 42 §§.
9 kap. 8 §
I samband med revisionen ska revisorn till styrelsen och den verkställande direktören framföra de erinringar och de påpekanden som följer av god revisionssed. Bestämmelser om erinringar finns i 43 §.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Motsvarande bestämmelser finns dock i 9 kap. 6 § aktiebolagslagen.
Av god revisionssed, dvs. de normer som gäller för utförande av revision, följer att en revisor kan vara skyldig att framföra synpunkter på vad han eller hon har iakttagit vid revisionen även om iakttagelserna inte är av det allvarliga slag att de bör föranleda anmärkningar i revisionsberättelsen. Såsom framgår av den här paragrafen kan sådana synpunkter framföras som erinringar eller som påpekanden. Erinringar – som ska framställas skriftligen (se 9 kap. 43§) – bör användas för att lämna synpunkter på förhållandevis allvarliga omständigheter som gäller föreningens internkontroll, redovisning och förvaltning. Påpekanden – som kan vara såväl skriftliga som muntliga – kan användas för att lämna synpunkter på förhållanden som är av mindre allvarligt slag.
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
9 kap. 9 §
Styrelsen och den verkställande direktören ska ge revisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning som revisorn anser är nödvändig. De ska lämna de upplysningar och den hjälp som revisorn begär.
Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i ett dotterföretag gentemot en revisor i moderföreningen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 11 § i den nuvarande föreningslagen.
797
Författningskommentar SOU 2010:90
Hur en revisor utses
9 kap. 10 §
En revisor väljs av föreningsstämman, om det inte har bestämts i stadgarna att revisor ska utses på annat sätt.
I 11, 12, 29 och 30 §§ finns bestämmelser om att Bolagsverket i vissa fall ska utse en revisor.
Enligt paragrafens första stycke väljs en revisor av föreningsstämman, om det inte i stadgarna har bestämts att revisor ska utses på annat sätt. Detta överensstämmer i sak med 8 kap. 1 § första stycket andra meningen i den nuvarande föreningslagen. Det har inte ansetts finnas skäl att – såsom i aktiebolagslagen – föreskriva att minst en revisor ska utses av stämman. Lagen ger alltså utrymme för att i stadgarna bestämma att föreningens samtliga revisorer ska utses av ett utomstående organ, t.ex. en centralorganisation eller en kommun.
I vissa fall kan revisor utses av Bolagsverket. I 9 kap. 11 och 12 §§ finns sålunda bestämmelser om att Bolagsverket i vissa fall ska utse kompletterande revisorer, s.k. minoritetsrevisorer respektive medrevisorer. Bolagsverket är också, enligt 9 kap. 29 och 30 §§, skyldigt att utse revisor i vissa fall där föreningen saknar sådan behörig revisor som föreningen enligt lag eller stadgar ska ha. I andra stycket har tagits in en påminnelse om dessa bestämmelser.
Minoritetsrevisor
9 kap. 11 §
Om föreningen har en eller flera revisorer, kan en medlem föreslå att en revisor som utses av Bolagsverket ska delta i revisionen tillsammans med övriga revisorer.
Förslaget ska framställas på en föreningsstämma där revisorsval ska ske eller förslaget enligt kallelsen till föreningsstämman ska behandlas. Om förslaget biträds av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller av minst en tredjedel av de på stämman närvarande röstberättigade och någon medlem ansöker om det hos Bolagsverket, ska verket utse en revisor.
Bolagsverket ska ge föreningens styrelse tillfälle att yttra sig, innan den utser revisor.
Beslutet att utse revisor ska avse tiden till och med nästa årsstämma.
Paragrafen, som överensstämmer nära med 8 kap. 2 § i den nuvarande föreningslagen, ger en medlemsminoritet rätt att få en s.k. minoritetsrevisor (i den nuvarande föreningslagen benämnd medrevisor) utsedd. En minoritetsrevisor ska delta i revisionen tillsammans med
798
SOU 2010:90 Författningskommentar
den eller de revisorer som har utsetts enligt 9 kap. 10 §. Hans eller hennes uppgifter skiljer sig inte från de uppgifter som den ordinarie revisorn har.
En grundläggande förutsättning för att bestämmelsen ska kunna tillämpas är att det finns en eller flera på vanligt sätt utsedda revisorer i föreningen. Om så inte är fallet, kan en medlemsminoritet enligt 9 kap. 3 § andra stycket begära att föreningsstämman utser en revisor. Om det trots detta inte väljs någon revisor, kan Bolagsverket utse en revisor enligt bestämmelserna i 9 kap. 29 §. Det blir emellertid då inte fråga om någon minoritetsrevisor.
Ytterligare förutsättningar för att minoritetsrevisor ska kunna utses anges i andra stycket. En sådan förutsättning är att det finns en tillräckligt stor medlemsgrupp bakom förslaget; antingen minst en tiondel av de röstberättigade i föreningen eller minst en tredjedel av de på stämma närvarande röstberättigade. Förslaget överensstämmer i denna del med den nuvarande föreningslagen.
Därutöver krävs att frågan har behandlats på en föreningsstämma. Genom stämmoförfarandet klargörs om den medlemsgrupp som står bakom förslaget är tillräckligt stor. Även i denna del överensstämmer förslaget med gällande rätt.
Om en tillräckligt stor medlemsgrupp står bakom förslaget, är styrelsen enligt gällande rätt skyldig att göra ansökan hos länsstyrelsen om att minoritetsrevisor utses. Om styrelsen inte gör detta inom en vecka, kan en medlem vända sig till länsstyrelsen i saken. Förslaget innebär – i överensstämmelse med vad utredningen har föreslagit redan i sitt delbetänkande SOU 2009:37 (se särskilt avsnitt 9 i det betänkandet) – att ansökan inte ska göras hos länsstyrelsen utan till Bolagsverket. Förslaget innebär också att en medlem kan ansöka om att minoritetsrevisor utses så snart föreningsstämman har behandlat frågan, dvs. medlemmen behöver inte avvakta att styrelsen agerar. I det sistnämnda avseendet överensstämmer förslaget med den motsvarande regleringen i aktiebolagslagen (se 9 kap. 9 § aktiebolagslagen).
Det är Bolagsverket som utser den person som ska vara minoritetsrevisor. På aktiebolagsrättens område anses dock sedan länge att den person som minoriteten föreslår ska förordnas, om han eller hon är lämplig och särskilda skäl inte talar mot det. Avsikten är att samma synsätt ska tillämpas vid utseende av minoritetsrevisor i ekonomiska föreningar. Bland annat för att styrelsen i den ekonomiska föreningen ska få möjlighet att framföra eventuella erinringar mot den föreslagna personen åligger det dock – såsom framgår av
799
Författningskommentar SOU 2010:90
tredje stycket – Bolagsverket att ge styrelsen tillfälle att yttra sig över ansökan.
Bestämmelsen i fjärde stycket om att uppdraget som minoritetsrevisor gäller till nästa årsstämma överensstämmer i sak med gällande rätt.
Medrevisor
9 kap. 12 §
Om föreningen har en eller flera revisorer, får innehavare av förlagsandelar som företräder förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det totalt inbetalda insatskapitalet hos styrelsen i föreningen begära att en medrevisor utses. I så fall ska styrelsen inom två månader ansöka hos Bolagsverket om att en sådan revisor utses. Om styrelsen försummar detta, får ansökan göras av var och en som innehar en förlagsandel i föreningen.
Bolagsverket ska ge föreningens styrelse tillfälle att yttra sig, innan den utser revisor.
Beslutet att utse revisor ska avse tiden till och med nästa årsstämma.
Paragrafen motsvarar 8 kap. 2 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen. Den avviker såtillvida från gällande rätt att beslut om medrevisor enligt förslaget ska fattas av Bolagsverket och inte, som i dag, av länsstyrelsen. Detta överensstämmer med utredningens förslag i SOU 2009:37. I lagtexten har också klargjorts att medrevisorns uppdrag alltid gäller fram till och med nästa årsstämma.
Det bör tilläggas att bestämmelserna i paragrafen blir tillämpliga endast om det redan finns en eller flera revisorer i föreningen. Om så inte är fallet, har förlagsandelsinnehavarna ingen möjlighet att tvinga fram en revision (om detta, se avsnitt 11.2.2). Däremot kan de – om de representerar en tiondel av det sammanlagda inbetalda insatskapitalet – begära särskild granskning (se 10 kap. 23 §)
Obehörighetsgrunder
9 kap. 13 §
Den som är i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara revisor.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 8 kap. 3 § första stycket tredje meningen i den nuvarande föreningslagen. Liksom hittills
800
SOU 2010:90 Författningskommentar
kan alltså den som är i konkurs, har fått näringsförbud eller har förvaltare inte vara revisor. Enligt den nuvarande föreningslagen kan inte heller den som är underårig vara revisor. Sistnämnda bestämmelse har ansetts sakna praktisk betydelse med hänsyn till att det enligt förslaget endast är den som är auktoriserad eller godkänd revisor som kan utses till revisor. Den har därför inte tagits med i förslaget.
Kompetenskrav
9 kap. 14 §
En revisor ska ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfattningen av föreningens verksamhet fordras för att fullgöra uppdraget.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 3 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 149). Den torde i och för sig – i och med förslaget att endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan utses till revisor – i framtiden få mindre betydelse än tidigare. Den utgör emellertid en anvisning om att den som enbart har erfarenhet av verksamhet som är av visst slag eller av viss omfattning inte utan vidare kan vara revisor i en förening vars verksamhet är av helt annat slag och omfång.
9 kap. 15 §
Endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan vara revisor.
Bestämmelser om auktoriserade och godkända revisorer finns i revisorslagen (2001:883) .
Förslaget innebär att endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor kan utses till revisor i en ekonomisk förening. Motiven till detta har behandlats i avsnitt 11.2.1. Vill föreningen ha till stånd en revisionsliknande granskning genom någon eller några som inte är auktoriserade eller godkända revisorer, erbjuder 10 kap. i stället institutet allmän granskning genom lekmannarevisor.
9 kap. 16 §
Minst en revisor ska vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, om föreningen uppfyller minst två av följande villkor:
1. medelantalet anställda i föreningen har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
801
Författningskommentar SOU 2010:90
2. föreningens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,
3. föreningens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor.
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 5 § första stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2009/10:103 s. 75 och 122). En likadan bestämmelse finns i 9 kap. 13 § aktiebolagslagen. Den reglerar, tillsammans med 17–19 §§, när föreningen måste ha en revisor av särskilt kvalificerat slag. Så är fallet när föreningen överskrider minst två av de i paragrafen angivna gränsvärdena.
I svensk rätt finns två slag av kvalificerade revisorer, auktoriserade och godkända revisorer. De godkända revisorerna kan i sin tur delas in i två kategorier, godkända revisorer som har avlagt revisorsexamen och andra godkända revisorer (se avsnitt 11.1.1). Bland revisorerna i de föreningar som omfattas av denna paragraf måste det finnas minst en revisor som är antingen auktoriserad revisor eller godkänd revisor med avlagd revisorsexamen. Det är inte tillräckligt med en godkänd revisor som inte har avlagt revisorsexamen.
9 kap. 17 §
Bestämmelserna i 16 § gäller även för moderföreningen i en koncern, om koncernen uppfyller mer än ett av följande villkor:
1. medelantalet anställda i koncernen har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,
2. koncernföretagens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,
3. koncernföretagens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor.
Vid tillämpningen av första stycket 2 och 3 ska fordringar och skulder mellan koncernföretag, liksom internvinster, elimineras. Detsamma gäller för intäkter och kostnader som hänför sig till transaktioner mellan koncernföretag, liksom förändring av internvinst.
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 5 § tredje och fjärde styckena i den nuvarande föreningslagen.
9 kap. 18 §
Om en ekonomisk förening enligt bestämmelserna i 16 § eller 17 § ska ha en auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen, får Bolagsverket tillåta att det till revisor i föreningen utses en viss annan godkänd revisor. Bolagsverket får ge sådant tillstånd, om
1. den avsedda revisorn har varit revisor i föreningen under närmast föregående mandatperiod, och
802
SOU 2010:90 Författningskommentar
2. det med hänsyn till revisorns kompetens och särskilda erfarenhet av föreningen framstår som olämpligt att utse en annan revisor.
Ett tillstånd som avses i första stycket gäller i högst fem år.
Paragrafen överensstämmer nära med 8 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen. I den nya lagtexten har dock preciserats vilken myndighet – Bolagsverket – som kan fatta beslut av det slag som avses i paragrafen. Det har också klargjorts under vilka förutsättningar ett sådant beslut kan fattas. Den frågan har behandlats i avsnitt 16.4.2.
9 kap. 19 §
I andra ekonomiska föreningar än de som avses i 16 och 17 §§ ska en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen utses till revisor, om minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det vid den föreningsstämma där revisorsval ska ske.
Paragrafen ger en medlemsminoritet rätt att kräva att den som utses till revisor enligt 9 kap. 1, 2 eller 3 §§ ska vara en särskilt kvalificerad revisor – dvs. antingen auktoriserad revisor eller godkänd med revisorsexamen – även när detta inte krävs enligt 9 kap. 16 eller 17 §. En motsvarande bestämmelse finns i 9 kap. 16 § aktiebolagslagen.
Jäv
9 kap. 20 §
Den kan inte vara revisor som
1. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i föreningen eller dess dotterföretag eller biträder vid föreningens bokföring eller medelsförvaltning eller föreningens kontroll däröver,
2. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till föreningen eller någon som avses i 1,
3. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder föreningen vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller föreningens kontroll däröver,
4. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 1,
5. är besvågrad med en person som avses i 1 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
6. utöver vad som normalt sammanhänger med medlemskap i föreningen, står i låneskuld till denna eller annat företag i samma koncern eller har en förpliktelse som föreningen eller ett sådant företag har ställt säkerhet för.
803
Författningskommentar SOU 2010:90
I fråga om ekonomiska föreningar som avses i 16 eller 17 § gäller, i stället för bestämmelsen i första stycket 3, att den inte får vara revisor som är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder föreningen vid bokföringen eller medelsförvaltningen eller föreningens kontroll däröver.
Den som enligt första eller andra stycket inte är behörig att vara revisor i en moderförening får inte heller vara revisor i dess dotterföretag.
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 7 § första – tredje styckena i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 154 och 155 samt prop. 2005/06:97 s. 30 och 40).
9 kap. 21 §
En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt 20 § inte är behörig att vara revisor. Om föreningen eller dess moderförening har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får revisorn dock vid revisionen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 6 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen.
Revisionsbolag
9 kap. 22 §
Till revisor får även ett registrerat revisionsbolag utses.
Bestämmelser om vem som får vara huvudansvarig för revisionen när ett revisionsbolag utses att vara revisor och om underrättelseskyldighet finns i 17 § revisorslagen (2001:883) .
Följande bestämmelser i detta kapitel ska tillämpas på den huvudansvarige: - 20 och 21 §§ om jäv, - 44 § om närvaro vid föreningsstämma och - 51 och 52 §§ om registrering.
Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 3 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen men har getts samma utformning som den motsvarande bestämmelsen i 9 kap. 19 § aktiebolagslagen.
Revisor i dotterföretag
9 kap. 23 §
Bland revisorerna i ett dotterföretag bör minst en också vara revisor i moderföreningen.
804
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 3 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen.
Revisorns mandattid
9 kap. 24 §
Uppdraget som revisor gäller till slutet av den första årsstämma som hålls efter det räkenskapsår då revisorn utsågs.
I stadgarna får det bestämmas att uppdraget som revisor ska gälla för en längre tid än den som anges i första stycket. Uppdraget ska dock upphöra senast vid slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter det då revisorn utsågs.
I de fall som avses i 27 § får en ny revisor utses för den tid som återstår av den tidigare revisorns mandattid.
Enligt 8 kap. 1 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen gäller en revisors uppdrag för den tid som anges i stadgarna. I stadgarna måste alltså anges att uppdraget ska gälla tills vidare eller för viss, kortare eller längre, tid. Om uppdraget ska gälla för viss bestämd tid, ska uppdragstiden bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma vid vilken revisorsval ska ske.
Förslaget innebär att frågan om revisors uppdragstid inte behöver regleras i stadgarna. I stället anges i den här paragrafens första stycke en huvudregel som innebär att uppdraget gäller fram till slutet av den årsstämma som hålls efter det år då revisorn utsågs. Medlemmarna har dock – såsom framgår av andra stycket – möjlighet att i stadgarna ta in bestämmelser om att uppdragstiden ska vara längre än vad som följer av huvudregeln, dock inte längre än fyra år. Det är inte möjligt med stadgebestämmelser om att revisorns uppdrag ska gälla tills vidare. Motiven till den valda lösningen – som överensstämmer med 9 kap. 21 § aktiebolagslagen – har redovisats i avsnitt 11.2.3.
Om en revisor avgår eller entledigas i förtid och det inte finns någon suppleant som kan träda in i stället, ska en ny revisor utses (se 9 kap. 27 §). I så fall får – såsom framgår av tredje stycket – den nye revisorn utses för en tid som återstår av den avgångne revisorns mandattid.
805
Författningskommentar SOU 2010:90
Avgång i förtid
9 kap. 25 §
Ett uppdrag som revisor upphör i förtid, om
1. revisorn anmäler att uppdraget ska upphöra, eller
2. den som har utsett revisorn entledigar honom eller henne på saklig grund och anmäler att uppdraget ska upphöra.
Anmälan ska göras hos styrelsen. Om en revisor som inte är vald på föreningsstämma vill avgå, ska revisorn anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 8 § andra och tredje styckena i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 155 f. och prop. 2008/09:135 s. 105 f., 161 f. och 165).
9 kap. 26 §
En revisor vars uppdrag upphör i förtid ska genast anmäla detta till Bolagsverket för registrering i föreningsregistret och överlämna en kopia av anmälan till föreningens styrelse.
Revisorn ska i anmälan lämna en redogörelse för vad han eller hon har funnit vid den granskning som han eller hon har utfört under den del av löpande räkenskapsår som uppdraget har omfattat. För anmälan gäller vad som föreskrivs i 37 § andra stycket, 38 § 1–4 och 39 § om revisionsberättelse.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 8 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen. Den nuvarande bestämmelsen om att Bolagsverket ska skicka en avskrift av anmälan till Skatteverket har flyttats till förordningen om ekonomiska föreningar.
9 kap. 27 §
Om en revisors uppdrag upphör i förtid och det inte finns någon suppleant, ska styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor utses. Detsamma gäller om bestämmelserna i 13–19 §§ eller bestämmelser i stadgarna hindrar revisorn att vara revisor i föreningen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 8 § femte stycket i den nuvarande föreningslagen.
9 kap. 28 §
Om en revisors uppdrag upphör i förtid, ska revisorn och den som har utsett revisorn underrätta Bolagsverket om skälet för detta.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 8 § sjunde stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2008/09:135 s. 110, 162 och 165).
806
SOU 2010:90 Författningskommentar
Bolagsverkets förordnande av revisor
9 kap. 29 §
Efter ansökan ska Bolagsverket utse en revisor när
1. föreningen saknar en revisor, trots att det enligt 1 § eller 3 § andra stycket ska finnas en sådan,
2. föreningen saknar en sådan revisor som ska finnas enligt 15, 16 eller 17 §,
3. revisorn är obehörig enligt 13 eller 20 § och det inte finns någon behörig revisorssuppleant, eller
4. en bestämmelse i stadgarna om att revisor ska finnas, om antalet revisorer eller om revisorns behörighet inte har följts.
En ansökan enligt första stycket kan göras av var och en. Styrelsen är skyldig att göra ansökan enligt första stycket, om det inte snarast möjligt utses en ny revisor genom den som enligt 10 § har rätt att utse revisor.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 8 kap. 9 § första och andra styckena i den nuvarande föreningslagen. En nyhet är att uppgiften att utse revisor flyttats över från länsstyrelsen till Bolagsverket, i enlighet med utredningens förslag i SOU 2009:37. En annan nyhet är – enligt första stycket 1 – att Bolagsverket kan utse en revisor, när en revisor inte har utsetts trots att föreningen enligt lagen är skyldig att göra detta. Bestämmelsen torde få särskild betydelse när en förening är skyldig att ha revisor, därför att en tillräckligt stor medlemsminoritet har begärt detta enligt 9 kap. 3 § andra stycket.
9 kap. 30 §
Om föreningsstämman, trots en begäran enligt 19 §, inte har utsett någon auktoriserad revisor eller någon godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen och en röstberättigad inom en månad från föreningsstämman ansöker om det hos Bolagsverket, ska verket utse en sådan revisor.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 9 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen, dock att – i enlighet med utredningens förslag i SOU 2009:37 – uppgiften att utse revisor har flyttats över från länsstyrelsen till Bolagsverket.
9 kap. 31 §
Bolagsverket ska ge föreningens styrelse tillfälle att yttra sig innan den beslutar i ett ärende enligt 29 eller 30 §.
Förordnandet ska avse tiden till dess en annan revisor har blivit utsedd på föreskrivet sätt.
Vid förordnande enligt 29 § första stycket 2 ska Bolagsverket entlediga den obehöriga revisorn.
807
Författningskommentar SOU 2010:90
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 9 § fjärde stycket i den nuvarande lagen. ”Länsstyrelsen” har dock bytts ut mot ”Bolagsverket” (jfr kommentarerna till 29 och 30 §§).
Revisionsberättelsen
9 kap. 32 §
Revisionsberättelsen ska lämnas till föreningens styrelse senast tre veckor före årsstämman.
Revisorn ska på årsredovisningen göra en hänvisning till revisionsberättelsen.
Enligt 8 kap. 13 § första stycket i den nuvarande föreningslagen ska revisionsberättelsen lämnas till styrelsen senast två veckor före den ordinarie stämman. I förslaget har denna frist i stället satts till tre veckor före stämman (se första stycket). Detta överensstämmer med regleringen i 9 kap. 28 § aktiebolagslagen. Därmed blir det också i praktiken möjligt för styrelsen att fullgöra vad som sägs i 7 kap. 22 § i förslaget om att bl.a. revisionshandlingarna ska hållas tillgängliga för medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst två veckor före stämman.
Andra stycket överensstämmer med gällande rätt (se 8 kap. 12 § första meningen i den nuvarande föreningslagen).
9 kap. 33 §
Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om
1. föreningens firma och organisationsnummer,
2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser, samt
3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som föreningen har tillämpat. Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.
Paragrafen innehåller vissa grundläggande krav på revisionsberättelsens utformning. Några motsvarande krav finns inte i den nuvarande föreningslagen. Däremot finns bestämmelser av detta slag i 9 kap. 29 § aktiebolagslagen. Aktiebolagslagens bestämmelser är föranledda av ett EG-direktiv (det s.k. fjärde bolagsrättsliga direktivet). Detta direktiv är i och för sig inte tillämpligt på ekonomiska föreningar. Utredningen har emellertid ansett att det har ett betydande värde att revisionsberättelser för de båda associationsformerna aktiebolag och ekonomiska föreningar är utformade på ett likartat sätt och att
808
SOU 2010:90 Författningskommentar
bestämmelser motsvarande 9 kap. 29 § aktiebolagslagen därför bör tas in även i den nya föreningslagen.
9 kap. 34 §
I revisionsberättelsen ska det anges vilket eller vilka normsystem för revision som revisorn har tillämpat.
I förekommande fall ska det i revisionsberättelsen även anges
1. om revisorn i en fråga som behandlas i revisionsberättelsen har en mening som avviker från styrelsens eller annan revisors,
2. om revisionens inriktning eller omfattning är begränsad, eller
3. om revisorn anser sig sakna tillräckligt underlag för att göra något uttalande enligt 35–38 §§.
Paragrafen innehåller ytterligare grundläggande bestämmelser om revisionsberättelsen innehåll. Bestämmelser av detta slag finns inte i den nuvarande föreningslagen men däremot i 9 kap. 30 § aktiebolagslagen.
9 kap. 35 §
Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning. I uttalandet ska det särskilt anges
1. om årsredovisningen ger en rättvisande bild av föreningens resultat och ställning, och
2. om förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar. Om det i årsredovisningen inte har lämnats sådana upplysningar som ska lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, ska revisorn ange detta och, om det är möjligt, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.
Paragrafen reglerar vad revisorn ska uttala sig om i fråga om årsredovisningen. Första stycket första meningen överensstämmer i sak med 8 kap. 13 § andra stycket första meningen i den nuvarande föreningslagen. Bestämmelserna i första stycket andra meningen saknar däremot tidigare motsvarighet i föreningslagen. Motsvarande bestämmelser finns däremot i 9 kap. 31 § aktiebolagslagen.
Bestämmelsen i andra stycket överensstämmer med 8 kap. 13 § andra stycket andra meningen i den nuvarande föreningslagen.
9 kap. 36 §
Revisionsberättelsen ska innehålla uttalanden om huruvida
1. föreningsstämman bör fastställa balansräkningen och resultaträkningen, och
2. föreningsstämman bör besluta om dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust enligt förslaget i förvaltningsberättelsen.
809
Författningskommentar SOU 2010:90
Om revisorn anser att balansräkningen eller resultaträkningen inte bör fastställas, ska han eller hon anteckna det på årsredovisningen.
Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 8 kap. 13 § femte stycket i den nuvarande föreningslagen, medan andra stycket i sak överensstämmer med 8 kap. 12 § andra meningen.
9 kap. 37 §
Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida styrelseledamöterna och den verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet gentemot föreningen.
Om revisorn vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet, ska det anmärkas i berättelsen. Detsamma gäller om revisorn vid granskningen har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören på något annat sätt har handlat i strid med denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna.
Paragrafen motsvarar i sak de bestämmelser som finns i 8 kap. 13 § tredje stycket första och andra meningarna i den nuvarande föreningslagen.
9 kap. 38 §
I revisionsberättelsen ska revisorn anmärka om han eller hon har funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet att
1. göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483) ,
2. anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalningslagen ,
3. lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9, 9 a eller 10 § skattebetalningslagen ,
4. i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap. 1 , 1 b och 2 §§ skattebetalningslagen , eller
5. föra medlemsförteckning och förteckning över innehavare av förlagsandelar enligt bestämmelserna i 6 och 12 kap.
Punkterna 1–4 överensstämmer i sak med 8 kap. 13 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen. Punkten 5 saknar tidigare motsvarighet. Enligt denna punkt ska revisorn särskilt anmärka om han eller hon har funnit att medlemsförteckningen och förteckningen över innehavare av förlagsandelar inte har förts på ett korrekt och fullständigt sätt. Motiven till detta har redovisats i avsnitt 9.8.1.
810
SOU 2010:90 Författningskommentar
9 kap. 39 §
Utöver vad som följer av 33–38 §§ får en revisor i revisionsberättelsen lämna sådana upplysningar som han eller hon anser att medlemmarna bör få kännedom om. Om årsredovisningen innehåller uppgifter som har betydelse för upplysningarna, ska revisorn hänvisa till uppgifterna.
Paragrafen överensstämmer nära med 8 kap. 13 § tredje stycket tredje meningen i den nuvarande föreningslagen men har anpassats till de motsvarande bestämmelserna i 9 kap. 35 § aktiebolagslagen.
9 kap. 40 §
Om en tidigare revisor har gjort en anmälan enligt 26 §, ska en kopia av den fogas till revisionsberättelsen. Även kopior av de underrättelser som revisorn och den som har utsett revisorn har lämnat enligt 28 § ska fogas till revisionsberättelsen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 13 § sjunde stycket i den nuvarande föreningslagen.
9 kap. 41 §
Revisorn ska genast sända en kopia av revisionsberättelsen till Skatteverket, om revisionsberättelsen innehåller
1. anmärkningar enligt 37 § andra stycket, eller
2. uttalanden om att - årsredovisningen inte har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning,
- sådana upplysningar som ska lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning inte har lämnats,
- styrelseledamöterna eller den verkställande direktören inte bör beviljas ansvarsfrihet gentemot föreningen, eller
- föreningen inte har fullgjort en skyldighet som avses i 38 § 1–3.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 13 a § i den nuvarande föreningslagen.
Koncernrevisionsberättelsen
9 kap. 42 §
I fråga om koncernrevisionsberättelsen gäller
- 32 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen, och
- 33 § första stycket 2 och andra stycket, 34 §, 35 §, 36 § första stycket 1, 39 och 40 §§ om revisionsberättelsens innehåll.
Koncernrevisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om
1. moderföreningens firma och organisationsnummer, och
811
Författningskommentar SOU 2010:90
2. vilket eller vilka normsystem för koncernredovisning som moderföreningen har tillämpat.
På koncernredovisningen ska det göras en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalansräkningen eller koncernresultaträkningen inte bör fastställas, ska också detta antecknas på koncernredovisningen.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 13 § sjätte stycket i den nuvarande föreningslagen.
Erinringar
9 kap. 43 §
Om revisorn har framfört en erinran till styrelsen eller den verkställande direktören, ska den antecknas i ett protokoll eller i en annan handling. Handlingen ska lämnas till styrelsen och föreningen ska förvara den på ett betryggande sätt.
Styrelsen ska ta upp erinran till behandling vid ett sammanträde. Sammanträdet ska hållas inom fyra veckor från det att erinran överlämnades. Om erinran framförs senast i samband med att revisionsberättelsen avlämnas till föreningen, ska ett sammanträde alltid hållas före den föreningsstämma där revisionsberättelsen läggs fram.
Paragrafen innehåller bestämmelser om s.k. erinringar. Första stycket motsvarar i sak 8 kap. 14 § i den nuvarande föreningslagen. Andra stycket saknar tidigare motsvarighet. Liknande bestämmelser finns dock i 9 kap. 39 § andra stycket aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 151).
Revisorns närvaro vid föreningsstämman
9 kap. 44 §
Revisorn har rätt att närvara vid föreningsstämman. Han eller hon är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 15 § i den nuvarande föreningslagen.
812
SOU 2010:90 Författningskommentar
Revisorns tystnadsplikt
9 kap. 45 §
Revisorn får inte till en enskild medlem eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana föreningens angelägenheter som revisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för föreningen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 16 § första stycket i den nuvarande föreningslagen. Ordet ”nackdel” i den nuvarande lagtexten har i förslaget bytts ut till ”skada”. Detta överensstämmer med hur den motsvarande bestämmelsen i 9 kap. 41 § aktiebolagslagen är formulerad. Ingen ändring i sak är avsedd.
Åtgärder vid misstanke om brott
9 kap. 46 §
En revisor ska vidta de åtgärder som anges i 47 och 48 §§, om han eller hon finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören inom ramen för föreningens verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt någon av följande bestämmelser:
1. 9 kap. 1 , 3 , 6 a och 9 §§ , 10 kap. 1 , 3 , 4 och 5 §§ samt 11 kap. 1 , 2 , 4 och 5 §§ brottsbalken , och
2. 2 , 4 , 5 och 10 §§ skattebrottslagen (1971:69) . En revisor ska även vidta de åtgärder som anges i 47 och 48 §§, om han eller hon finner att någon inom ramen för föreningens verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt 17 kap. 7 § eller 20 kap. 2 § brottsbalken .
Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första eller andra stycket bör föranleda honom eller henne att lämna uppgifter enligt 3 kap. 1 § lagen ( 2009:62 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock åtgärder enligt 47 och 48 §§ inte vidtas.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Tillsammans med de två följande paragraferna innehåller den bestämmelser om revisors anmälningsskyldighet vid misstanke om brott. Dessa bestämmelser har utformats på samma sätt som 9 kap.42–44 §§aktiebolagslagen (se prop. 1997/98:99 s. 152 f. och 270, prop. 2004/05:85 s. 325 f. samt prop. 2009/10:204 s. 59 f. och 115 f.). Motiven till att bestämmelser av detta slag har tagits in i förslaget har redovisats i avsnitt 11.2.5.
813
Författningskommentar SOU 2010:90
9 kap. 47 §
En revisor som finner att det föreligger en sådan brottsmisstanke som avses i 46 § ska utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om sina iakttagelser.
Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om det kan antas att styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder med anledning av underrättelsen eller en underrättelse av annat skäl framstår som meningslös eller stridande mot syftet med underrättelseskyldigheten.
Se kommentaren till föregående paragraf.
9 kap. 48 §
Senast fyra veckor efter det att styrelsen har underrättats enligt 47 § första stycket ska revisorn i en särskild handling till åklagare redogöra för misstanken samt ange de omständigheter som misstanken grundar sig på.
Första stycket gäller inte om
1. den ekonomiska skadan av det misstänkta brottet har ersatts och övriga menliga verkningar av gärningen har avhjälpts,
2. det misstänkta brottet redan har anmälts till polismyndighet eller åklagare, eller
3. det misstänkta brottet är obetydligt. I de fall som avses i 47 § andra stycket ska revisorn, om anmälan om det misstänkta brottet inte redan har lämnats till polismyndighet eller åklagare, utan oskäligt dröjsmål lämna en sådan handling som anges i första stycket.
När den handling som anges i första stycket har lämnats, ska revisorn genast pröva om han eller hon ska avgå från sitt uppdrag.
Se kommentaren till 9 kap. 46 §. Andra stycket har getts samma lydelse som 9 kap. 44 § andra stycket aktiebolagslagen har sedan den 1 november 2010 (se prop. 2009/10:204 s. 61 och 116).
Revisorns upplysningsplikt gentemot föreningsstämman
9 kap. 49 §
Revisorn är skyldig att lämna föreningsstämman de upplysningar som stämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för föreningen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 16 § andra stycket 1 i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 169). Uttrycket ”väsentlig nackdel” har bytts ut mot ”väsentlig skada”. Ingen ändring i sak är avsedd.
814
SOU 2010:90 Författningskommentar
Revisorns upplysningsplikt gentemot medrevisor m.fl.
9 kap. 50 §
Revisorn är skyldig att lämna en minoritetsrevisor, en medrevisor, en ny revisor, en lekmannarevisor, en särskild granskare och, om föreningen är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om föreningens angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Revisorn i en ekonomisk förening som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, landstinget eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i.
Paragrafens första och andra stycken motsvarar 8 kap. 16 § andra stycket 2 och 3 i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s.169 f.). Den personkrets som revisorn är skyldig att lämna upplysningar till enligt första stycket har utvidgats till att avse även lekmannarevisorn. Detta överensstämmer med den motsvarande regleringen i 9 kap. 46 § första stycket aktiebolagslagen.
Tredje stycket motsvarar 8 kap. 16 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen.
Registrering
9 kap. 51 §
Föreningen ska för registrering i föreningsregistret anmäla vem som har utsetts till revisor.
Anmälan ska innehålla uppgift om revisorns postadress. Om postadressen avviker från revisorns hemvist, ska även hemvistet anges. Anmälan ska vidare innehålla uppgift om revisorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.
Är revisorn ett registrerat revisionsbolag, ska anmälan även innehålla uppgift om bolagets organisationsnummer och om vem som är huvudansvarig för revisionen.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av revisor. Liknande bestämmelser finns i 8 kap. 18 § första, andra och fjärde styckena i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2005/06:116 s. 120 f.). De föreslagna bestämmelserna skiljer sig dock i ett avseende från de nuvarande. Enligt gällande rätt behöver endast eko-
815
Författningskommentar SOU 2010:90
nomiska föreningar som är skyldiga att ha en auktoriserad eller godkänd revisor anmäla denne för registrering. Förslaget innebär att alla ekonomiska föreningar som har en revisor – vare sig detta beror på att lagen kräver det eller på föreningens eget val – ska anmäla revisorn för registrering. Detta överensstämmer med vad som gäller för aktiebolag.
9 kap. 52 §
Anmälan enligt 51 § ska göras så snart revisor har utsetts och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller ska anmälas för registrering.
Paragrafen anger när anmälan om registrering av revisor ska göras. En motsvarande bestämmelse finns i 8 kap. 18 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen.
9 kap. 53 §
Om Bolagsverket bifaller en ansökan enligt 11, 12, 29 eller 30 §, ska föreningen ersätta sökanden för ansökningsavgiften.
Paragrafen motsvarar i sak bestämmelser som utredningen föreslog i SOU 2009:37 (se 15 kap. 8 § i förslaget till ändring i föreningslagen, även s. 204 f. och 303 i det betänkandet).
Särskilda bestämmelser för ekonomiska föreningar med värdepapper som är upptagna till handel
Skyldighet att ha revisor
9 kap. 54 §
I en ekonomisk förening vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad eller på en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska det alltid finnas en revisor. Denne ska vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen.
Av paragrafen framgår att föreningar med ”noterade värdepapper” alltid är skyldiga att ha en revisor och att denne måste vara antingen auktoriserad revisor eller godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen. Bestämmelsen saknar tidigare motsvarighet. Motiven till bestämmelsen har redovisats i avsnitt 11.2.2.
816
SOU 2010:90 Författningskommentar
Bestämmelsen gäller för ekonomiska föreningar vilkas överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Vad som avses med ”reglerad marknad” framgår av 1 kap. 5 § 20 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. En ”reglerad marknad” är per definition belägen inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Motsvarande marknadsplatser utanför EES ska emellertid i detta sammanhang jämställas med reglerade marknader.
Rapportering till föreningens revisionsutskott
9 kap. 55 §
Om föreningens överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska revisorn
1. rapportera till revisionsutskottet om viktiga omständigheter som har framkommit vid revisionen, särskilt ifråga om brister i föreningens interna kontroll av den finansiella rapporteringen,
2. om det finns någon omständighet som väsentligt kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet, rådgöra med revisionsutskottet om detta förhållande och vilka åtgärder som har vidtagits,
3. till revisionsutskottet årligen lämna en skriftlig försäkran om sin opartiskhet och självständighet, och
4. för revisionsutskottet årligen redovisa vilka andra tjänster än revisionstjänster som han eller hon har tillhandahållit föreningen.
I fall som avses i 8 kap. 44 § andra stycket fjärde meningen ska revisorn i stället vända sig till styrelsen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 10 a och 10 b §§ i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2008/09:135 s. 158–160 och 166).
Revisorns mandattid
9 kap. 56 §
Uppdraget som revisor för en förening vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad får gälla högst sju år i följd.
Den som har varit revisor i föreningen under sju år enligt första stycket får inte delta i revisionen, om det inte har gått minst två år sedan han eller hon lämnade revisionsuppdraget.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 8 a § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2008/09:135 s. 160, 161 och 165).
817
Författningskommentar SOU 2010:90
10 kap. Allmän och särskild granskning
Allmän granskning
Vad som avses med allmän granskning
10 kap. 1 §
I en ekonomisk förening kan det utses en eller flera lekmannarevisorer att utföra sådan granskning som anges i 4 § (allmän granskning).
Bestämmelserna i denna lag om revisorer är inte tillämpliga på lekmannarevisorer.
Av paragrafens första stycke framgår att det i en ekonomisk förening kan utses en eller flera lekmannarevisorer med uppgift att utföra allmän granskning av föreningen. Syftet med bestämmelserna om allmän granskning och lekmannarevisorer har behandlats i avsnitt 11.3.2. Vad som ska granskas vid en allmän granskning anges i allmänna termer i 10 kap. 4 §.
I andra stycket har klargjorts att lagens bestämmelser om revisorer inte är tillämpliga på lekmannarevisorer.
När lekmannarevisorer ska utses
10 kap. 2 §
Om föreningen saknar revisor, ska föreningen ha minst en lekmannarevisor. Detta gäller dock inte om det i stadgarna har bestämts att föreningen inte ska ha någon lekmannarevisor.
Oavsett vad som har bestämts i stadgarna, ska en förening som saknar revisor utse en lekmannarevisor, om en medlem begär det. I stadgarna får det dock bestämmas att en lekmannarevisor ska utses först om begäran biträds av minst en tiondel av de röstberättigade i föreningen eller av minst en tredjedel av de röstberättigade som är närvarande på den föreningsstämma där frågan behandlas.
Även om det i stadgarna har bestämts att föreningen inte ska ha någon lekmannarevisor, får föreningsstämman besluta att utse en eller flera lekmannarevisorer.
Det är i princip föreningen själv som avgör om det ska finnas lekmannarevisorer.
Detta gäller helt och fullt om det finns en revisor i föreningen. Det är i så fall inte nödvändigt att även utse en lekmannarevisor (jfr orden ”kan utses” i 10 kap. 1 §). Inte heller har en medlemsminoritet någon rätt att kräva att en lekmannarevisor utses. Föreningsstämman kan dock alltid besluta att en lekmannarevisor ska utses
818
SOU 2010:90 Författningskommentar
och det sker i så fall med absolut majoritet. Det är också möjligt att i stadgarna ta in bestämmelser om att det ska finnas en eller flera lekmannarevisorer.
Om det inte finns någon revisor i föreningen, är utgångspunkten den motsatta; det ska i så fall finnas minst en lekmannarevisor i föreningen, om det inte har bestämts något annat i stadgarna (se första stycket i förevarande paragraf). Även i denna situation kan alltså föreningen avstå från att ha lekmannarevisor men det krävs ett beslut om stadgeändring. Liksom flertalet andra beslut om stadgeändring fattas ett sådant beslut med två tredjedelars majoritet. Skälen för den valda lösningen har redovisats i avsnitt 11.3.2.
Även om stadgarna innehåller bestämmelser om att det inte ska finnas någon lekmannarevisor i föreningen, är föreningsstämman ändå i en särskild situation skyldig att utse en lekmannarevisor (se andra stycket). Så är, som huvudregel, fallet om det inte finns någon revisor i föreningen och en medlem i föreningen begär att det ska utses en lekmannarevisor. Någon gång kan det dock – i synnerhet i föreningar som har ett stort antal medlemmar men vars förhållanden är okomplicerade – vara mindre lämpligt att varje enskild medlem kan tvinga fram en granskning genom en lekmannarevisor med de kostnader som detta kan innebära. I lagförslaget har det därför öppnats en möjlighet att i stadgarna begränsa den enskilda medlemmens rätt att begära att en lekmannarevisor utses. Om det i en förening som saknar revisor framställs ett förslag om att utse en lekmannarevisor och detta förslag får stöd av minst en tiondel av de röstberättigade medlemmarna eller minst en tredjedel av de närvarande röstberättigade medlemmarna, ska en lekmannarevisor dock alltid utses. – Motiven till den valda lösningen har behandlats i avsnitt 11.3.2.
Såsom framgår av tredje stycket utgör en stadgebestämmelse om att föreningen inte ska ha någon lekmannarevisor inte hinder mot att föreningsstämman likväl utser en eller flera lekmannarevisorer. Detta gäller oavsett om föreningen har eller saknar revisor.
Suppleant för lekmannarevisor
10 kap. 3 §
För en lekmannarevisor får det utses en eller flera suppleanter. Bestämmelserna i denna lag om lekmannarevisor gäller i tillämpliga delar även suppleant.
819
Författningskommentar SOU 2010:90
Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna om suppleanter för revisorer (se 9 kap. 4 §).
Lekmannarevisorns uppgifter
10 kap. 4 §
Lekmannarevisorn ska granska föreningens verksamhet för att klarlägga om den sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om föreningens interna kontroll är tillräcklig. Granskningen ska vara så ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning kräver.
Paragrafen anger omfattningen och inriktningen av den granskning som en lekmannarevisor ska göra. Avsikten är att lekmannarevisorns uppdrag i huvudsak ska överensstämma med det uppdrag som i dag utförs av de revisorer som inte är kvalificerade revisorer. Granskningen ska i stor utsträckning inriktas på att verksamheten är ändamålsenligt anordnad och drivs i medlemmarnas intressen men kan, om så anses lämpligt, även omfatta det slag av räkenskapsgranskning som traditionellt förknippas med revision.
Till lekmannarevisorns uppdrag hör först och främst att kontrollera att föreningens verksamhet sköts på ett ändamålsenligt sätt. Lekmannarevisorn ska alltså kontrollera att verksamheten håller sig inom de ramar som stadgarna anger och att den står i överensstämmelse med de närmare syften för verksamheten som kan ha angetts i stadgarna. Givetvis bör han eller hon i det sammanhanget också beakta om verksamheten på ett rationellt och effektivt sätt fullföljer det angivna ändamålet och de angivna syftena.
Lekmannarevisorn ska också se till att verksamheten bedrivs på ett från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. Lagen kräver inte att han eller hon uttalar sig om den ekonomiska redovisningen. I stadgarna kan dock bestämmas att lekmannarevisorn ska yttra sig även angående denna. Också föreningsstämman kan besluta att lekmannarevisorn ska yttra sig över års- och koncernredovisningarna. Det står också lekmannarevisorn fritt att utvidga sin granskning till den ekonomiska redovisningen. Han eller hon bör under alla förhållanden alltid ha återkommande kontakter med styrelsen och, i förekommande fall, revisorn angående föreningens ekonomiska förhållanden. Granskningen måste vara så ingående att han eller hon kan bedöma om föreningens resurser används på ett rimligt sätt.
820
SOU 2010:90 Författningskommentar
Till lekmannarevisorns uppgifter hör också att kontrollera att det finns en tillräcklig intern kontroll inom föreningen, framför allt att det finns fungerande kontrollrutiner av grundläggande slag.
Granskningen ska vara så ingående och omfattande som god sed på detta område kräver. Innebörden i god sed preciseras inte i lagen. Avsikten är att granskningen ska kunna ha växlande omfattning och innebörd beroende på den enskilda föreningens förhållanden. I en stor förening med många medlemmar och hög omsättning måste högre krav ställas på granskningen än i en liten förening med ett fåtal medlemmar som själva kan antas ha god insyn i föreningens förhållanden. Förekomsten av en revisor i föreningen kan också medföra att lekmannarevisorns granskning av föreningens ekonomiska förhållanden kan göras mindre ingående. Granskningen måste också anpassas efter den praxis som kan växa fram på detta område. Vid utvecklandet av denna praxis torde de kooperativa centralorganisationerna kunna fylla en viktig uppgift.
Det är givet att lekmannarevisorn måste fördjupa sin granskning om det finns omständigheter som tyder på missförhållanden inom föreningen. Finns det t.ex. omständigheter som antyder att den ekonomiska förvaltningen är otillfredsställande, måste lekmannarevisorn undersöka detta närmare. I en sådan situation kan det vara nödvändigt att han eller hon samråder med föreningens revisor, om det finns en sådan, eller anlitar biträde av någon med särskild ekonomisk kompetens.
10 kap. 5 §
Lekmannarevisorn ska följa föreningsstämmans anvisningar, om de inte strider mot lag, stadgarna eller god sed.
Såsom framgår av denna paragraf kan lekmannarevisorns uppdrag enligt 10 kap. 4 § fyllas ut genom direktiv från föreningsstämman (jfr den motsvarande bestämmelsen i 9 kap. 6 § om stämmans möjlighet att ge anvisningar till revisor). Stämman kan ge sådana direktiv så länge de inte står i strid med lag, stadgarna eller god sed. Bestämmelsen ger stämman ganska vida ramar att ge lekmannarevisorn särskilda anvisningar. Anvisningarna får dock inte vara så ensidigt inriktade på vissa medlemmars intressen att de kommer i konflikt med likhetsprincipen (jfr 7 kap. 37 §).
821
Författningskommentar SOU 2010:90
10 kap. 6 §
Lekmannarevisorn ska efter varje räkenskapsår lämna en granskningsrapport till föreningsstämman. Bestämmelser om rapportens innehåll och den tidpunkt då den ska lämnas till föreningens styrelse finns i 14 §.
Lekmannarevisorn får inte underteckna en sådan revisionsberättelse som avses i 9 kap. 7 §.
Av paragrafens första stycke framgår att lekmannarevisorn varje år ska lägga fram en granskningsrapport till stämman. I rapporten ska han eller hon redovisa resultatet av sin granskning.
För lekmannarevisorer i aktiebolag gäller att de inte får underteckna revisionsberättelsen. Ett sådant undertecknande har nämligen inte ansetts förenligt med bestämmelserna i EG:s revisorsdirektiv (se prop. 1997/98:99 s. 178). Det har ansetts att detsamma bör gälla för lekmannarevisorer i ekonomiska föreningar. Detta kommer till uttryck i andra stycket. Därmed tydliggörs skillnaden mellan de båda slagen av granskare. Ingenting hindrar givetvis en lekmannarevisor från att delge föreningens revisor sina kunskaper och bedömningar och på det sättet påverka innehållet i revisionsberättelsen.
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
10 kap. 7 §
Styrelsen och den verkställande direktören ska ge lekmannarevisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning lekmannarevisorn anser vara nödvändig. De ska lämna de upplysningar och den hjälp som lekmannarevisorn begär.
Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören, revisorn och lekmannarevisorn i ett dotterföretag gentemot en lekmannarevisor i moderföreningen.
Paragrafen ålägger styrelsen och den verkställande direktören att biträda lekmannarevisorn med de upplysningar och den hjälp som lekmannarevisorn begär och att även i övrigt ge lekmannarevisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning som lekmannarevisorn anser vara nödvändig. Bestämmelserna om detta överensstämmer med bestämmelserna i 9 kap. 9 § om revisorns rätt till upplysningar m.m. (jfr även 10 kap. 7 § aktiebolagslagen, såvitt gäller upplysningar till lekmannarevisor i aktiebolag).
822
SOU 2010:90 Författningskommentar
Hur en lekmannarevisor utses
10 kap. 8 §
En lekmannarevisor väljs av föreningsstämman, om inte stadgarna innehåller bestämmelser om att lekmannarevisorn ska utses på något annat sätt.
Paragrafen anger hur lekmannarevisorer utses. Huvudregeln är att lekmannarevisorer utses av stämman. Det är dock möjligt att i stadgarna bestämma att en eller flera lekmannarevisorer ska utses på annat sätt (t.ex. av en kooperativ centralorganisation).
Lagen innehåller inga bestämmelser om en lekmannarevisors mandattid. Bestämmelser om detta kan dock tas in i stadgarna. Om så inte har skett, bör den som utser en lekmannarevisor i beslutet ange för hur lång tid uppdraget gäller. Anges inte någon sådan tid, gäller uppdraget tills vidare.
Oavsett vem som utser lekmannarevisorn har denne, såsom föreningens syssloman, rätt till ersättning från föreningen.
10 kap. 9 §
Om det inte har utsetts någon lekmannarevisor i föreningen, trots att det ska finnas en sådan i föreningen enligt 2 §, ska Bolagsverket på ansökan av en medlem eller annan röstberättigad utse en lekmannarevisor.
Bolagsverket ska ge föreningen tillfälle att yttra sig innan den beslutar i ett ärende enligt första stycket.
Förordnandet ska avse tiden till dess en annan lekmannarevisor har blivit utsedd på föreskrivet sätt.
Av 10 kap. 2 § framgår att en ekonomisk förening i vissa fall är skyldig att ha en lekmannarevisor. Så är fallet om föreningen saknar revisor och stadgarna saknar bestämmelser om att lekmannarevisor inte ska finnas. Så är också fallet om föreningen inte har någon revisor och en medlem eller en medlemsminoritet begär att det ska utses en lekmannarevisor. I normala fall ankommer det då på föreningsstämman att utse revisor. Om stämman underlåter att göra detta, kan enskilda medlemmar eller andra röstberättigade ansöka hos Bolagsverket om att verket utser en lekmannarevisor. Om det enligt stadgarna är något annat organ som ska utse lekmannarevisor (jfr 10 kap. 8 §), kan frågan väckas hos Bolagsverket utan att dessförinnan ha tagits upp på föreningsstämma. Bolagsverket ska kontrollera att de i paragrafen angivna förutsättningarna föreligger och, om så är fallet, bevilja ansökan. Verket ska under ärendets handläggning ge föreningen tillfälle att yttra sig i ärendet, något som
823
Författningskommentar SOU 2010:90
framför allt torde ha betydelse vad gäller valet av den person som verket utser till lekmannarevisor.
Den lekmannarevisor som Bolagsverket utser är inte någon ”minoritetsrepresentant” utan ska granska föreningen under beaktande av samtliga medlemmars intresse. Uppdraget löper tills vidare men upphör alltid om det utses en annan lekmannarevisor enligt 10 kap. 8 §, dvs. normalt genom val på föreningsstämman.
Obehörighetsgrunder
10 kap. 10 §
Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara lekmannarevisor.
Paragrafen innehåller allmänna behörighetskrav för den som utses till lekmannarevisor. Kraven överensstämmer med de som ställs på revisorer i 9 kap. 13 §. Dessutom får den som utses inte vara underårig, dvs. under 18 år.
I lagförslaget har inte upptagits någon särskild bestämmelse om att registrerade revisionsbolag eller andra organ ska kunna utses till lekmannarevisorer. Givetvis finns dock inte något hinder mot att en eller flera personer som är anställda i ett revisionsföretag eller liknande företag (t.ex. en sammanslutning med uppgift att ha hand om gemensamma uppgifter för föreningar) utses till lekmannarevisor.
Jäv
10 kap. 11 §
Den kan inte vara lekmannarevisor som
1. är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i föreningen eller dess dotterföretag eller biträder vid föreningens bokföring eller medelsförvaltning eller föreningens kontroll däröver,
2. är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till föreningen eller någon som avses i 1,
3. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder föreningen vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller föreningens kontroll däröver,
4. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 1,
5. är besvågrad med en person som avses i 1 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
824
SOU 2010:90 Författningskommentar
6. står i låneskuld till föreningen eller till företag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant företag har ställt säkerhet för.
I fråga om föreningar som avses i 9 kap. 16 eller 17 § gäller, i stället för bestämmelsen i första stycket 3, att den inte får vara lekmannarevisor som är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder föreningen vid bokföringen eller medelsförvaltningen eller föreningens kontroll däröver.
Den som enligt första eller andra stycket inte är behörig att vara lekmannarevisor i en moderförening får inte heller vara lekmannarevisor i dess dotterföretag.
Förslagets bestämmelser om jäv för lekmannarevisorer överensstämmer med de bestämmelser som föreslås i fråga om jäv för revisorer (jfr 9 kap. 20 §).
10 kap. 12 §
En lekmannarevisor får vid granskningen av föreningen inte anlita någon som enligt 11 § inte är behörig att vara lekmannarevisor. Om föreningen eller dess moderbolag har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får lekmannarevisorn dock vid granskningen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god sed.
Om en lekmannarevisor anlitar biträde när han eller hon utför sitt uppdrag, gäller enligt förslaget samma slag av jävsbegränsningar som när en revisor anlitar biträde vid revisionen (jfr 9 kap. 21 §).
Avgång
10 kap. 13 §
Ett uppdrag som lekmannarevisor upphör, om lekmannarevisorn eller den som har utsett lekmannarevisorn anmäler att uppdraget ska upphöra. Anmälan ska göras hos styrelsen. Om en lekmannarevisor som inte är vald på föreningsstämma vill avgå, ska lekmannarevisorn anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.
Ett uppdrag som lekmannarevisor kan avbrytas när som helst, om lekmannarevisorn själv eller den som har utsett honom eller henne begär det. Detta överensstämmer nära med vad som gäller i fråga om upphörande av revisorsuppdrag. För en revisor gäller dock att denne kan entledigas endast om det finns ”saklig grund” för det. Det har inte ansetts nödvändigt att uppställa någon motsvarande begränsning vid entledigande av lekmannarevisor.
825
Författningskommentar SOU 2010:90
Granskningsrapporten
10 kap. 14 §
Granskningsrapporten ska lämnas till föreningens styrelse senast tre veckor före årsstämman.
I rapporten ska lekmannarevisorn uttala sig om sådana förhållanden som avses i 4 § och om sådana förhållanden som han eller hon har varit skyldig att granska enligt 5 §. Om lekmannarevisorn finner anledning till anmärkning mot någon styrelseledamot eller mot den verkställande direktören, ska han eller hon upplysa om detta i rapporten och lämna uppgift om anledningen till anmärkningen.
Om föreningen inte har någon revisor, ska lekmannarevisorn i granskningsrapporten även anmärka om han eller hon har funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet att föra medlemsförteckning och förteckning över innehavare av förlagsandelar enligt bestämmelserna i 6 och 12 kap.
Lekmannarevisorn får i granskningsrapporten även lämna andra upplysningar som han eller hon anser att medlemmarna bör få kännedom om.
Lekmannarevisorns granskning ska komma till uttryck i en granskningsrapport. Denna ska enligt första stycket avges senast tre veckor före årsstämman. Detta överensstämmer med vad som föreslås gälla i fråga om avlämnande av revisionsberättelse. I stadgarna kan föreskrivas att granskningsrapporten ska avlämnas ännu tidigare.
Av andra stycket följer att lekmannarevisorn i granskningsrapporten ska uttala sig om huruvida föreningens verksamhet sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om föreningens interna kontroll är tillräcklig. Har lekmannarevisorn fått särskilda stämmodirektiv som det åligger honom eller henne att följa, ska granskningsrapporten även innefatta ett uttalande om vad hans eller hennes granskning i dessa avseenden har utvisat. Om det finns anledning att i något relevant avseende rikta anmärkning mot en styrelseledamot eller mot den verkställande direktören, ska också detta anges i rapporten. I så fall ska givetvis också anledningen till anmärkningen anges.
I tredje stycket finns en bestämmelse som ger en lekmannarevisor möjlighet att i granskningsrapporten lämna de upplysningar som han eller hon önskar låta medlemmarna få kännedom om. Detta motsvarar vad som föreslås gälla för revisorer (jfr 9 kap. 39 § i förslaget). Det ligger i sakens natur att upplysningarna måste ligga inom ramen för lekmannarevisorns uppdrag enligt lagen eller stämmans direktiv. När rätten att lämna upplysningar utnyttjas, måste lekmannarevisorn ta hänsyn till den tystnadsplikt som han eller hon har enligt 10 kap. 16 §.
826
SOU 2010:90 Författningskommentar
Om lekmannarevisorn vid granskningen har upptäckt något förhållande som det finns anledning att anmärka på, bör han eller hon – lika lite som en revisor – ha möjlighet att med hänvisning till tystnadsplikten underlåta att redovisa anmärkningen i granskningsrapporten. Däremot bör anmärkningar i granskningsrapporten utformas på ett sådant sätt att föreningen drabbas av minsta möjliga skada. Så bör t.ex. affärshemligheter så långt möjligt inte avslöjas.
Av 7 kap. 22 § framgår att granskningsrapporten ska hållas tillgänglig för medlemmarna under minst två veckor före årsstämman.
Lekmannarevisorns närvaro vid föreningsstämma
10 kap. 15 §
Lekmannarevisorn har rätt att närvara vid föreningsstämma. Han eller hon är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.
Av paragrafen följer att en lekmannarevisor har samma rätt och skyldighet att närvara vid föreningsstämman som en revisor (jfr 9 kap. 44 §).
Lekmannarevisorns tystnadsplikt
10 kap. 16 §
Lekmannarevisorn får inte till en enskild medlem eller innehavare av förlagsandelar eller till någon utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana föreningens angelägenheter som lekmannarevisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för föreningen.
En lekmannarevisor har samma insyn i föreningen som en revisor. Det har därför ansetts naturligt att ålägga lekmannarevisorn samma tystnadsplikt som en revisor har (jfr 9 kap. 45 §). Också undantagen från denna tystnadsplikt (se 10 kap. 17 och 18 §§) är desamma som för revisorer, dock att lekmannarevisorn inte omfattas av bestämmelserna om revisorers anmälningsskyldighet vid misstanke om brott.
827
Författningskommentar SOU 2010:90
Lekmannarevisorns upplysningsplikt gentemot föreningsstämman
10 kap. 17 §
Lekmannarevisorn är skyldig att lämna föreningsstämman de upplysningar som stämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för föreningen.
Paragrafen ålägger en lekmannarevisor samma upplysningsskyldighet gentemot föreningsstämman som en revisor har (jfr 9 kap. 49 §).
Lekmannarevisorns upplysningsplikt gentemot revisor m.fl.
10 kap. 18 §
Lekmannarevisorn är skyldig att lämna föreningens revisor, en annan lekmannarevisor, en särskild granskare och, om föreningen är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om föreningens angelägenheter.
Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Lekmannarevisorn i en förening som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, landstinget eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i.
En grundförutsättning för samarbetet mellan en lekmannarevisor och en revisor är att det inte råder någon tystnadsplikt mellan de båda. I första stycket har därför tagits in en bestämmelse som ålägger lekmannarevisorn att lämna upplysningar till revisorn. Denna upplysningsskyldighet gäller inte enbart vid granskningsarbete som sker i direkt anslutning till upprättandet av granskningsrapporten. Det får tvärtom förutsättas att lekmannarevisorn och revisorn fortlöpande lämnar varandra upplysningar om föreningens angelägenheter. Med bestämmelsen följer också en rätt för lekmannarevisorn att på eget initiativ lämna revisorn de upplysningar som denne kan antas behöva.
På motsvarande sätt är en lekmannarevisor skyldig att lämna andra lekmannarevisorer i föreningen, särskilda granskare och, om föreningen har försatts i konkurs, konkursförvaltaren behövliga upplysningar. Bestämmelserna om detta motsvarar vad som enligt 9 kap. 50 § föreslås gälla för revisorer.
828
SOU 2010:90 Författningskommentar
Den upplysningsskyldighet som lekmannarevisorn har enligt andra och tredje styckena överensstämmer med vad som gäller för en revisor.
Registrering
10 kap. 19 §
Föreningen ska för registrering i föreningsregistret anmäla vem som har utsetts till lekmannarevisor.
Anmälan ska innehålla uppgift om lekmannarevisorns postadress. Om postadressen avviker från lekmannarevisorns hemvist, ska även hemvistet anges. Anmälan ska vidare innehålla uppgift om lekmannarevisorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.
Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.
Av paragrafen framgår att en lekmannarevisor ska anmälas för registrering. Bestämmelserna om detta överensstämmer i huvudsak med vad som föreslås gälla i fråga om registrering av revisor (se 9 kap. 51 § i förslaget).
10 kap. 20 §
Anmälan enligt 19 § ska göras så snart lekmannarevisorn har utsetts och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller ska anmälas för registrering.
Paragrafen innehåller bestämmelser om när en sådan registreringsanmälan som avses i 10 kap. 19 § ska göras. De överensstämmer med vad som föreslås i fråga om registrering av revisor (se 9 kap. 52 § i förslaget).
Särskild granskning
Särskild granskning efter begäran från medlem
10 kap. 21 §
En medlem kan väcka förslag om granskning genom en särskild granskare. En sådan granskning kan avse
1. föreningens förvaltning och räkenskaper under en viss förfluten tid, eller
2. vissa åtgärder eller förhållanden i föreningen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 17 § första stycket i den nuvarande föreningslagen. Begreppet ”granskare” har dock bytts ut mot ”särskild granskare” för att tydliggöra skillnaden gentemot
829
Författningskommentar SOU 2010:90
dels sådan granskning som sker inom ramen för revision, dels allmän granskning.
10 kap. 22 §
Ett förslag enligt 21 § ska framställas på ordinarie föreningsstämma eller på den föreningsstämma där ärendet enligt kallelsen till föreningsstämman ska behandlas. Om förslaget biträds av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller minst en tredjedel av de på stämman närvarande röstberättigade, ska Bolagsverket på ansökan av en medlem utse en eller flera särskilda granskare.
Bolagsverket ska ge föreningens styrelse tillfälle att yttra sig, innan den utser en särskild granskare.
Paragrafen överensstämmer till stora delar med 8 kap. 17 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen. I överensstämmelse med vad utredningen har föreslagit i SOU 2009:37 innebär dock förslaget att särskild granskare ska utses av Bolagsverket, inte – såsom i dag – av länsstyrelsen. Enligt gällande rätt åligger det styrelsen att inom en vecka vända sig till länsstyrelsen med begäran om att granskare utses; först om så inte sker kan en medlem själv agera. Förslaget innebär att en medlem omedelbart efter stämman kan vända sig till Bolagsverket med en ansökan om att särskild granskare ska utses. Medlemmen behöver alltså inte avvakta att styrelsen agerar.
Särskild granskning efter begäran från innehavare av förlagsandelar
10 kap. 23 §
Innehavare av förlagsandelar som företräder förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det totalt inbetalda insatskapitalet får hos styrelsen i föreningen begära sådan granskning som avses i 21 §. I så fall ska styrelsen inom två månader ansöka hos Bolagsverket om att en eller flera särskilda granskare utses. Om styrelsen försummar detta, får ansökan göras av var och en som innehar en förlagsandel i föreningen.
Bolagsverket ska ge föreningens styrelse tillfälle att yttra sig, innan den utser en särskild granskare.
Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 17 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen med den skillnaden att den särskilda granskaren ska utses av Bolagsverket i stället för länsstyrelsen (jfr utredningens förslag i SOU 2009:37).
830
SOU 2010:90 Författningskommentar
Tillhandahållande av upplysningar m.m.
10 kap. 24 §
Följande bestämmelser ska tillämpas på en särskild granskare:
- 7 § om tillhandahållande av upplysningar m.m., - 10 § om obehörighetsgrunder, - 11 och 12 §§ om jäv, - 15 § om närvaro vid föreningsstämma, - 16 § om tystnadsplikt, - 17 och 18 §§ om upplysningsplikt samt - 9 kap. 22 § om revisionsbolag.
I paragrafen hänvisas till ett antal bestämmelser om lekmannarevisor respektive revisor som ska tillämpas även på en särskild granskare. I sak innebär förslaget i denna del ingen förändring i förhållande till gällande rätt. Bestämmelser om särskild granskares skadeståndsansvar finns i förslaget i 22 kap.
Den särskilda granskarens yttrande
10 kap. 25 §
Den särskilda granskaren ska lämna ett yttrande över sin granskning. Yttrandet ska hållas tillgängligt för och sändas till medlemmarna på det sätt som anges i 7 kap. 22 § första och andra styckena samt läggas fram på en föreningsstämma. Om den särskilda granskaren har utsetts på begäran av en innehavare av en förlagsandel, ska yttrandet på samma sätt tillhandahållas innehavarna av förlagsandelar.
Samma rätt som en medlem har att ta del av yttrandet har en tidigare medlem som var upptagen i röstlängden för den föreningsstämma där frågan om utseende av särskild granskare behandlades.
Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 8 kap. 17 § femte stycket i den nuvarande föreningslagen.
Bestämmelsen i andra stycket saknar tidigare motsvarighet i föreningslagen. Den överensstämmer däremot med 10 kap. 23 § andra stycket aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 s. 185).
831
Författningskommentar SOU 2010:90
11 kap. Medlemsinsatser
Obligatoriska insatser och överinsatser
11 kap. 1 §
Vad som i denna lag avses med obligatoriska insatser och överinsatser framgår av 1 kap. 4 §. Av 4 kap. 1 § följer att frågor om obligatoriska insatser och överinsatser ska regleras i stadgarna.
Såsom framgår av 1 kap. 4 § kan det i en ekonomisk förening finnas tre slag av medlemsinsatser. Obligatoriska insatser är sådana insatser som en medlem är skyldig att bidra med. Sådana insatser är också obligatoriska i den meningen att föreningen inte kan avstå från att avkräva medlemmarna detta slag av insatser. Överinsatser är sådana medlemsinsatser som medlemmen har tillskjutit men som överstiger beloppet av vad han eller hon är skyldig att delta med. Såsom har berörts i kommentaren till 1 kap. 4 § kan överinsatsen uppkomma såväl genom att medlemmen frivilligt betalar mer än han eller hon är skyldig att tillskjuta som genom en minskning/omräkning av den obligatoriska insatsen. Stadgarna ska – såsom framgår av 4 kap. 1 § – innehålla olika slag av bestämmelser angående de obligatoriska insatserna. Om överinsatser ska få förekomma, måste också detta anges i stadgarna. Av stadgarna ska då också framgå i vilken utsträckning överinsatser får förekomma. I den här paragrafen erinras om bestämmelserna i 1 kap. 4 § och 4 kap. 1 §. – Det tredje slaget av medlemsinsatser, emissionsinsatser, regleras i 11 kap. 2 §.
Emissionsinsatser
11 kap. 2 §
I stadgarna får det bestämmas att belopp som enligt 13 kap. 3 och 4 §§ kan bli föremål för värdeöverföring efter särskilt beslut ska tillgodoföras medlemmarna som emissionsinsatser. I så fall ska det i stadgarna också anges vilka villkor som ska gälla för detta. Ett beslut om tillgodoförande (insatsemission) fattas av föreningsstämman.
Paragrafen innehåller bestämmelser om s.k. insatsemission.
Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 2 kap. 2 § första stycket 12 och 10 kap. 2 a § i den nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1996/97:163 s. 26 och 27). Förslaget innebär således att den möjlighet som den nuvarande lagen ger att genom insatsemission överföra fritt eget kapital till insatskapitalet ska bestå oförändrad.
832
SOU 2010:90 Författningskommentar
Liksom hittills tillgodoförs det överförda beloppet medlemmarna såsom en medlemsinsats av särskilt slag. Detta slag av insatser – i den nuvarande föreningslagen benämnd ”genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser” – benämns i lagen ”emissionsinsats”.
En första förutsättning för insatsemission är, liksom i gällande rätt, att det i stadgarna finns bestämmelser om att insatsemission kan ske. I den mån sådana bestämmelser inte har tagits in i stadgarna redan vid föreningens bildande krävs det därför ett beslut om stadgeändring. I stadgarna ska anges vilka villkor som ska gälla för insatsemissionen. En fråga som i det sammanhanget måste regleras är grunderna för fördelningen av de belopp som ska kunna tillgodoföras medlemmarna. Även andra frågor kan behöva regleras, t.ex. i vilken utsträckning och på vilket sätt en medlem ska ha rätt till ”återbetalning” av sin emissionsinsats vid hans eller hennes avgång ur föreningen (se prop. 1996/97:163 s. 46). Beslutet om stadgeändring kan ske enligt allmänna regler om stadgeändring, dvs. det krävs enligt förslaget som huvudregel två tredjedelars majoritet (se 7 kap. 34 §). Om de föreslagna villkoren innebär att en medlem kommer att tillgodoföras ett högre eller lägre belopp än vad han eller hon skulle ha erhållit för det fall att tillgängliga medel i stället hade delats ut genom vinstutdelning, kan stadgeändringen dock strida mot likhetsprincipen och beslutet om stadgeändring kräver i så fall enhällighet bland de röstande.
Beslutet om insatsemission ska fattas av föreningsstämman. Det har hittills ansetts att beslutet – liksom beslut om vinstutdelning – kan fattas enbart på ordinarie stämma. Eftersom förslaget innebär att beslut om vinstutdelning kan fattas även på extra stämma, har det ansetts att det framdeles bör vara möjligt att fatta också beslut om insatsemission på extra stämma. Det förfarande som ska tillämpas vid beslutet om insatsemission regleras i 11 kap. 3–9 §§.
Insatsemission kan bara ske med så stort belopp som skulle ha kunnat bli föremål för vinstutdelning. De värdeöverföringsbegränsningar som anges i 13 kap. 3 och 4 §§ ska alltså tillämpas.
Förslag och beslut om insatsemission
11 kap. 3 §
Om föreningsstämman ska pröva en fråga om insatsemission, ska styrelsen upprätta ett förslag enligt bestämmelserna i 4–6 §§.
833
Författningskommentar SOU 2010:90
I denna och följande paragrafer anges vad som ska föregå ett beslut om insatsemission och vad ett sådant beslut ska innehålla. Bestämmelserna har inte någon motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. De har utformats på i huvudsak samma sätt som bestämmelserna om förslag och beslut om vinstutdelning (se 14 kap. 3, 4 och 6–10 §§), dock utan bestämmelser som ger styrelsen vetorätt eller ålägger styrelsen att upprätta ett motiverat yttrande (jfr 14 kap. 2 § andra stycket och 5 §). Bestämmelserna är av sådan karaktär att de får frångås om samtliga medlemmar samtycker till det.
Såsom framgår av denna paragraf ska ett beslut om insatsemission föregås av ett särskilt upprättat förslag. Av de följande paragraferna framgår vad förslaget ska innehålla och hur det ska tillhandahållas medlemmarna inför den stämma som ska ta ställning till det. Förslaget ska upprättas av styrelsen. Stämman kan alltså inte besluta om insatsemission på grundval av ett förslag från enskilda medlemmar eller medlemsgrupper. Den kan emellertid, på förslag från medlemmar, besluta om instruktioner till styrelsen om att denna ska upprätta ett förslag till insatsemission.
11 kap. 4 §
I förslaget till insatsemission ska följande anges:
1. det sammanlagda belopp som ska tillgodoföras medlemmarna som emissionsinsatser, och
2. grunderna för fördelningen av beloppet bland medlemmarna. Om stadgarna innehåller bestämmelser om att en medlem vid avgång ur föreningen inte ska ha rätt att få ut hela emissionsinsatsen, ska också detta anges i förslaget.
I paragrafen regleras vad ett förslag om insatsemission ska innehålla. Förslaget ska framför allt ange det sammanlagda belopp som ska tillgodoföras medlemmarna som emissionsinsatser. Därutöver ska förslaget ange grunderna för fördelningen av beloppet bland medlemmarna. I det senare avseendet är förutsättningarna ofta på förhand givna, eftersom stadgarna normalt torde innehålla bestämmelser om grunderna för fördelningen av beloppen. Likväl måste i förslaget lyftas fram vad som kommer att gälla i detta avseende. Givetvis är styrelsen också oförhindrad att lämna förslag som, inom stadgarnas mera allmänna ramar, preciserar vad som ska gälla. En sådan precisering kan rentav vara nödvändig att göra, eftersom grunderna måste anges så exakt att det redan på förhand kan göras en ungefärlig beräkning av vad som kommer att tillgodoräknas den enskilde medlemmen.
834
SOU 2010:90 Författningskommentar
I stadgarna kan det finnas bestämmelser som begränsar medlemmarnas rätt att vid avgång ur föreningen få ut emissionsinsatser eller delar av emissionsinsatser. Finns det sådana stadgebestämmelser, ska förslaget informera om dessa. Det är däremot inte möjligt att i förslaget ta in begränsningar av detta slag som inte har stöd i stadgarna.
11 kap. 5 §
Om årsredovisningen inte ska behandlas på den föreningsstämma som ska besluta i frågan om insatsemission, ska det i förslaget anges hur stor del av det enligt 13 kap. 3 § disponibla beloppet som finns kvar efter det senaste fattade beslutet om värdeöverföring.
Såsom framgår av 11 kap. 2 § kan insatsemission endast ske med så stort belopp som finns tillgängligt för vinstutdelning. Såväl den s.k. beloppsspärren som den s.k. försiktighetsregeln i 13 kap. 3 § ska därför tillämpas. Vid bestämmandet av vad som är tillgängligt för insatsemission måste hänsyn också, enligt 13 kap. 3 §, tas till redan genomförda värdeöverföringar eller till sådana förändringar i föreningens bundna egna kapital som har skett efter den senaste årsstämman.
Om insatsemissionen ska beslutas vid årsstämman, kan utrymmet för insatsemissioner bedömas på grundval av den årsredovisning som där läggs fram. Ska beslutet om insatsemission fattas vid någon annan stämma, fordras att det tas fram ytterligare material. I 11 kap. 5 § föreskrivs därför att det i ett sådant fall i förslaget ska anges hur mycket av det enligt 13 kap. 3 § disponibla beloppet som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring (jfr 14 kap. 6 §).
11 kap. 6 §
I det fall som avses i 5 § ska det till förslaget också fogas följande handlingar:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, och
2. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av betydelse för föreningens ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i föreningens bundna kapital som har skett efter balansdagen.
Om föreningen har en revisor, ska det till förslaget även fogas
1. en kopia av revisionsberättelsen för det år som årsredovisningen enligt första stycket 1 avser, och
2. ett yttrande över den redogörelse som avses i första stycket 2, undertecknat av revisorn, med uttalande om huruvida föreningsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
835
Författningskommentar SOU 2010:90
Paragrafen, som bara är tillämplig om förslaget om insatsemission ska behandlas på extra föreningsstämma, ställer krav på att visst ytterligare material i så fall ska fogas till förslaget (jfr de överensstämmande bestämmelserna 14 kap. 7 §).
11 kap. 7 §
Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 § tillgängligt hos föreningen för medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst två veckor närmast före den föreningsstämma där frågan om insatsemission ska prövas. I förekommande fall ska de handlingar som avses i 6 § hållas tillgängliga tillsammans med förslaget.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. Kopiorna ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Kopior behöver dock inte skickas, om handlingarna, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängliga på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
Handlingarna ska läggas fram på föreningsstämman.
Paragrafen saknar motsvarighet i nuvarande föreningslagen. Den överensstämmer med vad som föreslås i fråga om tillhandahållande av förslag om vinstutdelning (se 14 kap. 8 §).
11 kap. 8 §
Kallelsen till den föreningsstämma som ska pröva förslaget enligt 3 § ska ange förslagets huvudsakliga innehåll.
Paragrafen har inte någon motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Den klargör att kallelsen till en stämma som ska pröva en fråga om insatsemission alltid ska ange förslagets huvudsakliga innehåll (jfr 14 kap. 9 §).
11 kap. 9 §
Beslutet om insatsemission ska innehålla de uppgifter som framgår av 4 §.
Av paragrafen framgår att beslutet om insatsemission ska innehålla
dels uppgift om det sammanlagda belopp som ska tillgodoföras medlemmarna genom insatsemissionen, dels uppgift om grunderna för fördelningen av beloppet och dels uppgift om vad som ska gälla i fråga om emissionsinsatsen vid en medlems avgång. Uppgifterna måste vara så exakta att de direkt kan läggas till grund för verkställighet av beslutet.
836
SOU 2010:90 Författningskommentar
Överlåtelse av medlemsinsatser
11 kap. 10 §
Obligatoriska insatser får inte överlåtas.
Överinsatser och emissionsinsatser får endast överlåtas till annan medlem. Rätten att överlåta överinsatser och emissionsinsatser får begränsas genom bestämmelser i stadgarna. I stadgarna får det också bestämmas att sådana överlåtelser enbart får ske på visst i stadgarna angivet sätt.
En överlåtelse av överinsatser eller emissionsinsatser har rättsverkan mot föreningen när styrelsen har underrättats om den. Om något annat har bestämts i stadgarna, gäller dock detta.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, behandlar överlåtelse av medlemsinsatser. Frågan har behandlats i avsnitt 12.6.2.
Såsom indirekt framgår av 5 kap. kan en medlem inte överlåta sitt medlemskap på annan. Däremot kan hans eller hennes andel i föreningen (om detta begrepp, se 1 kap. 4 § andra stycket) överlåtas eller på annat sätt övergå på annan. Bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ tryggar emellertid att medlemskap och andel inte förblir splittrat på olika personer.
I denna paragraf behandlas en särskild form av övergång av ekonomiska rättigheter, nämligen överlåtelse av medlemsinsatser mellan medlemmar. Sådan överlåtelse kan enbart ske i begränsad utsträckning. I första stycket har för tydlighets skull tagits in ett förbud mot överlåtelse av obligatoriska insatser. Den rätt som den obligatoriska insatsen ger – t.ex. rätt till återbetalning av insatsbeloppet vid avgång ur föreningen och rätt till insatsränta – kan alltså inte övergå på annan annat än i samband med en övergång av hela andelsrätten. Av andra stycket framgår att det däremot finns ett utrymme för överlåtelse av överinsatser och emissionsinsatser i föreningen (om dessa begrepp, se 1 kap. 4 § första stycket och 11 kap. 2 §) men att sådana överlåtelser enbart kan ske till andra medlemmar i föreningen. Rätten att överlåta överinsatser och emissionsinsatser till andra medlemmar är dessutom inte ovillkorlig utan kan begränsas genom bestämmelser i stadgarna. En sådan begränsning kan innefatta ett absolut förbud mot överlåtelser av överinsatser och emissionsinsatser. Den kan också ytterligare begränsa den krets till vilken insatserna får överlåtas, t.ex. så att överlåtelse får ske enbart till sådana medlemmar som redan har betalat fulla beloppet av sina obligatoriska insatser. En överlåtelse som står i strid med en sådan be-
837
Författningskommentar SOU 2010:90
gränsning kan ha vissa obligationsrättsliga verkningar men den gäller inte mot föreningen.
Utgångspunkten i förslaget är att överlåtelse av överinsatser och emissionsinsatser sker enligt allmänna förmögenhetsrättsliga regler. I stadgarna kan emellertid bestämmas att överlåtelsen ska ske i viss form, t.ex. i ett av föreningen inrättat handelssystem. Sådana formföreskrifter kan innebära t.ex. att överlåtelsen måste ske i viss tid före vissa återkommande transaktionstidpunkter (”avstämningsdagar”). I den mån sådana bestämmelser har införts kommer överlåtelser som sker i annan form visserligen att kunna ha viss verkan mellan parterna men de kan inte åberopas mot föreningen.
Såsom framgår av tredje stycket får en överlåtelse av överinsatser och emissionsinsatser inte rättsverkan mot föreningen förrän föreningen genom sin styrelse har underrättats om överlåtelsen. Det innebär bl.a. att föreningen alltid med befriande verkan kan betala ut insatsränta o.d. med utgångspunkt i vad som är känt om storleken av medlemmarnas insatser. I stadgarna kan tas in bestämmelser om att rättsverkan ska inträda vid en annan tidpunkt, t.ex. vid utgången av löpande räkenskapsår.
Effekten av att en överinsats eller emissionsinsats överlåts är att insatsens belopp i fortsättningen ska tillgodräknas förvärvaren. Beloppet kan därvid komma att avräknas som betalning av förvärvarens obligatoriska insats men kommer annars att utgöra förvärvarens överinsats respektive emissionsinsats i föreningen. Detta kan i sin tur påverka förvärvarens rätt till insatsränta, hans eller hennes rätt till återbetalning vid avgång ur föreningen samt vad han eller hon har rätt att få ut vid föreningens likvidation.
Inlösen av andel vid avgång ur föreningen
Hur mycket som kan betalas ut
11 kap. 11 §
En medlem som har avgått ur föreningen har rätt att få ut sina inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser.
I stadgarna för en förening som kännetecknas av att medlemmarna är anställda eller på liknande sätt deltar med egen arbetsinsats får det bestämmas att en avgående medlem har rätt att få ut ett belopp som överstiger hans eller hennes medlemsinsatser. I 7 kap. 35 § andra stycket finns särskilda föreskrifter om införandet av sådana stadgebestämmelser.
Det belopp som betalas ut enligt första eller andra stycket får inte överstiga medlemmens andel av föreningens eget kapital. I det sammanhanget ska fören-
838
SOU 2010:90 Författningskommentar
ingens eget kapital beräknas enligt den fastställda balansräkning som hänför sig till tiden för avgången, dock att reservfonden, uppskrivningsfonden och förlagsinsatserna inte ska räknas med i föreningens eget kapital.
Vad medlemmen har rätt till enligt första–tredje styckena får inte betalas ut tidigare än sex månader efter medlemmens avgång.
Paragrafen behandlar, tillsammans med de följande, återbetalning av medlemsinsatser och andra utbetalningar i anslutning till en medlems avgång ur föreningen. Bestämmelser av liknande slag finns i 4 kap. 1 § första stycket i den nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1986/87:7 s. 94). Frågan har behandlats i avsnitt 12.5.4.
Huvudregeln, som kommer till uttryck i första stycket första meningen, innebär att en avgången medlem har rätt att få ut dels vad han eller hon har betalat in som obligatorisk insats, dels vad han eller hon har tillgodoförts genom insatsemission (emissionsinsats),
dels förekommande överinsats. Har medlemmen betalat in 5 000 kr som obligatorisk insats, betalat en överinsats om 5 000 kr och senare tillgodoförts sammanlagt 5 000 kr genom insatsemission uppgår alltså, enligt huvudregeln, det belopp som han eller hon har rätt att få ut till 15 000 kr. Detta gäller även om medlemmens andel i föreningen har representerat ett högre värde; föreningen äger alltså inte – utom i det särskilda fall som avses i andra stycket – betala ut något av detta övervärde till den avgående medlemmen (se dock nedan om utbetalning med samtliga medlemmars samtycke). Rätten till utbetalning begränsas dessutom genom bestämmelserna i tredje stycket och kan även begränsas genom bestämmelser i stadgarna (se 11 kap. 13 §).
Av andra stycket framgår att det i stadgarna för vissa slag av föreningar kan bestämmas att en avgången medlem har rätt att få ut ett högre belopp än vad som följer av första stycket. Bestämmelsen om detta saknar tidigare motsvarighet i nuvarande föreningslagen. Skälen för bestämmelsen har redovisats i avsnitt 12.5.4. Det har överlämnats till föreningarna att själv bestämma vilken beräkningsgrund som därvid ska tillämpas. Ett tänkbart alternativ är att i stadgarna bestämma att en avgående medlem har rätt att få tillbaka ett belopp som motsvarar hans eller hennes andel i föreningens eget kapital, ett annat att föreskriva att medlemmen har rätt att få tillbaka de inbetalda och emitterade medlemsinsatserna, uppräknade på visst sätt, t.ex. genom ett index. Även andra för medlemmen förmånliga beräkningsgrunder kan tillämpas. Också i dessa fall begränsas dock rätten till återbetalning genom bestämmelserna i tredje stycket.
839
Författningskommentar SOU 2010:90
Såsom redan har konstaterats kan andra stycket tillämpas enbart i vissa slag av föreningar, nämligen föreningar ”som kännetecknas av att medlemmarna är anställda eller på liknande sätt deltar med egen arbetsinsats”. Med detta avses s.k. arbetskooperativ, där det finns ett anställningsavtal eller liknande avtal, t.ex. konsultavtal, mellan föreningen och de enskilda medlemmarna. Skälet till denna begränsning har redovisats i avsnitt 12.5.4. Det är inte nödvändigt att samtliga medlemmar står i anställningsförhållande eller motsvarande till föreningen. Det kan således finnas medlemmar som deltar i föreningen på annat sätt och det kan även finnas investerande medlemmar. Föreningen ska emellertid ”kännetecknas” av att medlemmarna är anställda eller på motsvarande sätt knutna till föreningen, dvs. normalt ska flertalet medlemmar delta på detta sätt. – I lagtexten har även tagits in en erinran om det mycket stränga pluralitetskrav som enligt 7 kap. 35 § andra stycket gäller för införandet av stadgebestämmelser av det aktuella slaget; beslutet måste biträdas av samtliga röstberättigade.
Såsom framgår av tredje stycket är medlemmen inte garanterad att få tillbaka hela det belopp som framräknas enligt första respektive andra stycket. Det framräknade beloppet ska sålunda alltid ställas i relation till medlemmens andel i föreningens sammanlagda eget kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången. Vid beräkningen av eget kapital ska man bortse från belopp som ingår i reservfonden, uppskrivningsfonden och förlagsinsatserna.
Hur denna bestämmelse slår kan illustreras med två exempel, där det första avser det fallet att frågan om utbetalning inte är särreglerad i stadgarna och det andra avser ett fall där medlemmen enligt stadgarna ska ha rätt att få ut mer än enbart sina insatser.
Exempel 1. Det sammanlagda insatskapitalet (inbetalda medlemsinsatser samt emissionsinsatser) i föreningen uppgår till 300 000 kr.
Den avgående medlemmen har betalat 5 000 kr i obligatorisk insats och 5 000 kr i överinsats och har tillgodoförts 5 000 kr genom insatsemission; medlemmens andel i insatskapitalet uppgår alltså till fem procent. Vid en beräkning enligt paragrafens första stycke uppgår det belopp som han eller hon har rätt att få ut till 15 000 kr. Föreningens eget kapital enligt den aktuella balansräkningen uppgår emellertid till endast 120 000 kr, varav 20 000 kr avser reservfond, uppskrivningsfond och förlagsinsatser. Begränsningsregeln i tredje stycket får därför till följd att medlemmen inte kan få ut mer än fem procent av (120 000 ./. 20 000 =) 100 000 kr, dvs. 5 000 kr.
840
SOU 2010:90 Författningskommentar
Exempel 2. Det sammanlagda insatskapitalet i föreningen uppgår till 200 000 kr. Den avgående medlemmen har betalat 10 000 kr i obligatorisk insats och överinsats (emissionsinsatser förekommer inte) och hans eller hon andel i insatskapitalet uppgår därför även i detta fall till fem procent. Enligt föreningens stadgar har en avgående medlem rätt att få ut ett belopp som motsvarar inbetald medlemsinsats, uppräknat enligt ett visst index. En sådan indexuppräkning leder i den aktuella medlemmens fall till att det belopp som han eller hon enligt stadgarna ska få ut uppgår till 30 000 kr.
Föreningens eget kapital uppgår emellertid – sedan uppskrivningsfonden, reservfonden och förlagsinsatserna har räknats bort – endast till 500 000 kr. Som en följd av detta har den avgående medlemmen inte rätt att få tillbaka mer än fem procent av 500 000 kr, dvs. 25 000 kr.
Bestämmelsen i första stycket är uppställd i medlemmarnas intresse. Oavsett vad som har bestämts i stadgarna, kan därför, med samtliga berörda medlemmars samtycke, återbetalning ske med högre belopp än vad som följer av första stycket. Bestämmelserna i tredje stycket syftar däremot primärt till att skydda föreningens borgenärer och de kan därför inte frångås ens om samtliga medlemmar samtycker till det. Om återbetalning likväl sker till högre belopp än vad som följer av det tredje stycket, inträder återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar enligt bestämmelserna i 11 kap. 18 och 19 §§.
Såsom framgår av 11 kap. 13 § får medlemmens rätt till återbetalning också begränsas genom bestämmelser i stadgarna.
I paragrafens fjärde stycke regleras tidpunkten för återbetalning. Där sägs att det belopp som den avgående medlemmen har rätt att få ut inte får betalas ut tidigare än sex månader efter avgången (beträffande tidpunkten för avgången, se 5 kap. 11 §). Lagen medger alltså inte att beloppet betalas ut tidigare. Bestämmelsen är uppställd till bl.a. borgenärernas skydd och kan därför inte åsidosättas ens om samtliga medlemmar går med på det. Däremot är det möjligt att förlänga tiden för återbetalning genom bestämmelser i stadgarna, se 11 kap. 13 §.
11 kap. 12 §
Går föreningen i likvidation inom sex månader från tidpunkten för medlemmens avgång ur föreningen eller meddelas inom samma tid beslut om att försätta föreningen i konkurs, ska den avgångna medlemmens rätt att få ut medlemsinsatser och annat belopp som avses i 11 § bedömas enligt grunderna för reglerna om skifte av föreningens tillgångar.
841
Författningskommentar SOU 2010:90
Paragrafen överensstämmer i sak med 4 kap. 1 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1986/87:7 s. 94).
Begränsande stadgebestämmelser
11 kap. 13 §
En medlems rätt enligt 10 och 11 §§ får begränsas genom bestämmelser i stadgarna. Sådana begränsningar gäller dock inte i de fall som avses i 4 kap. 8 § och 17 kap. 28 §.
Paragrafen överensstämmer i sak med 4 kap. 1 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1986/87:7 s. 95). De begränsningar som kan uppställas i stadgarna kan avse såväl storleken av det belopp som ska återbetalas som tidpunkten för återbetalning. Paragrafen ger utrymme för mycket långtgående begränsningar, även begränsningar som innebär att någon rätt till återbetalning av insatser över huvud taget inte ska föreligga. Oskäliga begränsningar kan dock jämkas enligt 36 § avtalslagen. – Av 7 kap. 35 § följer att det vid införandet av sådana stadgebestämmelser som avses i denna paragraf gäller särskilda pluralitetskrav.
Såsom framgår av lagtexten gäller stadgebegränsningar av det aktuella slaget inte i de fall som avses i 4 kap. 8 § och 17 kap. 28 §, dvs. när en medlem går ur föreningen därför att han eller hon har motsatt sig vissa slag av ingripande stadgeändringar eller därför att han eller hon har motsatt sig en fusion. Detta överensstämmer med gällande rätt. Den avgående medlemmen har i dessa båda situationer rätt att få ut hela det belopp som tillkommer honom eller henne enligt 11 kap. 11 §. Det gäller även det belopp som en avgående medlem kan vara tillförsäkrad enligt sådana stadgebestämmelser som avses i 11 kap. 11 § andra stycket. Begränsningar som i själva verket utgör en del av sådana – för den avgående medlemmen förmånliga – stadgebestämmelser kan dock alltid åberopas mot den avgående medlemmen. Om det t.ex. i stadgarna har bestämts att en avgående medlem har rätt att få ut sin andel i föreningens fria egna kapital men att det belopp som utbetalas inte får överstiga ett visst genom indexuppräkning framräknat belopp, gäller således den sistnämnda begränsningen alltid gentemot den avgående medlemmen.
842
SOU 2010:90 Författningskommentar
Skyldighet att efter föreningens konkurs betala tillbaka utbetalt belopp
11 kap. 14 §
Om föreningen försätts i konkurs på en ansökan som har gjorts inom ett år från tidpunkten för en medlems avgång, är den avgångne medlemmen skyldig att betala tillbaka det som han eller hon har fått ut enligt 11 § i den utsträckning det behövs för att föreningens skulder ska kunna betalas.
Paragrafen överensstämmer i sak med 4 kap. 2 § i den nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1986/87:7 s. 95). Den innebär att en medlem som har fått en betalning enligt bestämmelserna i 11 kap. 11 § kan bli skyldig att betala tillbaka det utbetalda beloppet, om föreningen försätts i konkurs efter ansökan som har gjorts inom ett år från medlemmens avgång och en återbetalning är nödvändig för att föreningens skulder ska betalas. Lagtexten har utformats så att en medlem i ett arbetskooperativ kan bli skyldig att betala tillbaka, utöver återbetalda medlemsinsatser, det ytterligare belopp som han eller hon kan ha mottagit enligt bestämmelser i stadgarna (jfr 11 kap. 11 § andra stycket).
Avgången medlems rätt till vinstutdelning
11 kap. 15 §
En avgången medlem har rätt att i samma utsträckning som övriga medlemmar få ut sin andel av beslutad vinstutdelning.
En medlems rätt enligt första stycket får begränsas genom bestämmelser i stadgarna. Sådana begränsningar gäller dock inte i de fall som avses i 4 kap. 8 § och 17 kap. 28 §.
Paragrafens första stycke överensstämmer i huvudsak med 4 kap. 1 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1986/87:7 s. 94). Innebörden av första stycket är att en medlem som avgår vid utgången av ett visst räkenskapsår har rätt att få del av den vinstutdelning som beslutas på grundval av resultat- och balansräkningarna för det räkenskapsåret (och tidigare räkenskapsår). Uttrycket ”i samma utsträckning” ersätter ”i samma ordning” i den nuvarande lagen utan att någon ändring i sak är avsedd. Såsom framgår av andra stycket kan rätten till sådan vinstutdelning begränsas genom bestämmelser i stadgarna men i två särskilt angivna situationer – samma som i 11 kap. 13 § – gäller sådana begränsningar inte mot den avgående medlemmen.
843
Författningskommentar SOU 2010:90
Särskild inlösen av överinsats
11 kap. 16 §
En medlem, som deltar i föreningen med överinsatser har rätt att efter uppsägning få tillbaka dessa utan att avgå ur föreningen.
Ifråga om sådan återbetalning ska följande bestämmelser tillämpas: 11 § första, tredje och fjärde styckena och 12 § om hur stort belopp som får återbetalas,
13 § om begränsande stadgebestämmelser, 14 § om skyldighet att efter föreningens konkurs betala tillbaka utbetalat belopp, och
5 kap. 6 § tredje stycket om sättet för uppsägning. Sexmånadersfristerna enligt 11 och 12 §§ ska vid en uppsägning enligt första stycket räknas från det räkenskapsårsskifte som infaller näst efter en månad från uppsägningen eller den längre tid, högst sex månader från uppsägningen, som har bestämts i stadgarna.
Överinsatser som inte har stöd i stadgarna får återbetalas även efter uppsägning från föreningen.
Paragrafen behandlar återbetalning av överinsats utan samband med medlems avgång ur föreningen. Första–tredje styckena överensstämmer i väsentliga delar med 4 kap. 3 § i den nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1986/87:7 s. 95 och prop. 1996/97:163 s. 44). Det bör noteras att andra stycket inte hänvisar till bestämmelsen i 11 kap. 11 § andra stycket om att en medlem enligt stadgarna kan ha rätt att få ut även högre belopp än inbetalad insats. Det är alltså inte möjligt att i samband med återbetalning av överinsats, som sker utan samband med medlemmens avgång ur föreningen, även tillgodoräkna medlemmen hans eller hennes del av föreningens fria egna kapital.
Bestämmelsen i fjärde stycket saknar tidigare motsvarighet. Den behandlar den situationen då den insats som medlemmen har erlagt överstiger hans eller hennes obligatoriska insats (dvs. den insats som han eller hon är skyldig att delta med) och stadgarna samtidigt inte ger något motsvarande utrymme för överinsatser. Så kan bli fallet när storleken av medlemmens obligatoriska insats är beroende av den omfattning i vilken han eller hon deltar i föreningen. Efter insatsomräkning kan det då visa sig att den inbetalda insatsen överstiger den obligatoriska insatsen. Om stadgarna ger utrymme för överinsatser, övergår mellanskillnaden till att vara överinsatser. I annat fall är det normalt naturligt att mellanskillnaden betalas tillbaka till medlemmen. Bestämmelsen i fjärde stycket möjliggör att sådan återbetalning sker, oavsett om medlemmen själv har sagt upp beloppet till återbetalning eller inte. Övriga bestämmelser i para-
844
SOU 2010:90 Författningskommentar
grafen – däribland hänvisningarna till betalningsbegränsningarna i 11 kap. 11 § – gäller dock även vid återbetalning av detta slag.
Inlösen av medlemsinsats efter beslut om minskning av insatsskyldigheten
11 kap. 17 §
Om föreningsstämman har beslutat om minskning av medlemmarnas insatsskyldighet, ska bestämmelserna i 16 § tillämpas också vid inlösen av den del av tidigare inbetald medlemsinsats som medlemmen inte längre är skyldig att delta med. Vid inlösen av detta slag krävs dock inte någon uppsägning och utbetalning får ske så snart den tid som anges i 4 kap. 7 § har löpt ut.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, reglerar en särskild situation som kan uppkomma när föreningsstämman har fattat beslut om lindrad insatsskyldighet. Ett sådant beslut kan innebära att beloppet av den medlemsinsats som medlemmarna ska delta med (dvs. den obligatoriska insatsen) sätts till ett lägre belopp än tidigare, t.ex. 10 000 kr i stället för tidigare 20 000 kr. I den mån en medlem redan har betalat in ett belopp som överstiger det nya, lägre insatsbeloppet kan han eller hon ha rätt att få tillbaka det överskjutande beloppet. Därvid gäller i flertalet avseenden bestämmelserna i 11 kap. 16 §. Det innebär bl.a. att rätten till återbetalning inte omfattar genom insatsemission tillgodoförda belopp, att återbetalningen inte heller får avse någon del av föreningens fria egna kapital och att rätten till återbetalning kan begränsas i stadgarna. En skillnad är dock att det inte krävs någon uppsägning från medlemmens eller föreningens sida. Som en följd av detta gäller inte heller bestämmelsen i 11 kap. 16 § tredje stycket om att återbetalning får ske tidigast sex månader efter räkenskapsårsskifte. Tidpunkten för möjlig återbetalning bestäms i stället av 4 kap. 7 §. Där sägs att ett beslut om lindrad insatsskyldighet inte får verkställas förrän det har gått ett år från registreringen av beslutet. Det innebär att återbetalning enligt förevarande paragraf får ske tidigast ett år efter det att minskningsbeslutet registrerades.
845
Författningskommentar SOU 2010:90
Återbäringsskyldighet vid oriktig betalning enligt 11, 16 eller 17 §
11 kap. 18 §
Om föreningen har betalat ut medel i enlighet med 11, 16 eller 17 § men utbetalningen har stått i strid med bestämmelserna om sådan betalning, ska mottagaren betala tillbaka det som han eller hon har tagit emot (återbäringsskyldighet).
Paragrafen behandlar mottagarens skyldighet att betala tillbaka vad han eller hon oriktigt har tagit emot enligt 11 kap. 11, 16 eller 17 §. Den överensstämmer med vad som redan hittills har ansetts gälla.
Oriktiga värdeöverföringar från en förening till medlemmarna ska som regel bedömas enligt bestämmelserna i 13 kap. 6 och 7 §§. Betalningar enligt 11 kap. 11, 16 och 17 §§ omfattas emellertid inte av bestämmelserna i 13 kap. När föreningen har betalat ut medel under hänvisning till bestämmelserna i 11 kap. 11, 16 eller 17 § gäller därför 11 kap. 18 § och följande paragrafer i stället för 13 kap. 6 och 7 §§.
Bestämmelsen i denna paragraf innebär att om det inte har funnits grund för utbetalningen ska mottagaren betala tillbaka vad han eller hon har tagit emot. Denna återbetalningsskyldighet betecknas i paragrafen – liksom i annan associationsrättslig lagstiftning – ”återbäringsskyldighet”. Har mottagaren uppburit för mycket, ska det överskjutande beloppet återbäras. Återbäringsskyldigheten är absolut, dvs. den gäller även om mottagaren var i god tro. Föreningens möjlighet att kräva tillbaka beloppet begränsas inte på annat sätt än vad som följer av reglerna om preskription. Motiven till bestämmelserna har redovisats i avsnitt 12.6.4.
Bristtäckningsansvar vid oriktig utbetalning enligt 11, 16 eller
17 §
11 kap. 19 §
Om det uppkommer någon brist vid återbetalning enligt 18 §, är de personer som har medverkat till föreningens beslut om utbetalning ansvariga för denna. Detsamma gäller dem som har medverkat till verkställandet av beslutet eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet om utbetalning.
För ansvar enligt första stycket förutsätts, i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och särskild granskare, uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om medlem eller annan, uppsåt eller grov oaktsamhet.
Vid tillämpningen av första och andra styckena gäller 22 kap. 4 och 5 §§.
846
SOU 2010:90 Författningskommentar
Av paragrafen framgår att vad som oriktigt har utbetalats enligt 11 kap. 11, 16 eller 17 § men inte har kunnat återfås enligt 18 § kan utkrävas av dem som har medverkat till beslutet om utbetalning eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet. Bestämmelserna om detta motsvarar i huvudsak bestämmelserna om bristtäckningsansvar vid olaglig värdeöverföring (se 13 kap. 7 §).
12 kap. Förlagsinsatser
Allmänt om förlagsinsatser
12 kap. 1 §
I stadgarna för en ekonomisk förening får det bestämmas att kapital får tillskjutas genom insatser av särskilt slag (förlagsinsatser). I så fall ska i stadgarna också anges vad som ska gälla för förlagsinsatserna.
Med en förlagsinsats följer en andelsrätt av särskilt slag i föreningen (förlagsandel). Förlagsandelen ger begränsade rättigheter i föreningen. Bestämmelser om dessa rättigheter finns i detta kapitel och i
- 7 kap. 22, 39, 47 och 49 §§, - 9 kap. 12 §, - 10 kap. 23 §, - 11 kap. 7 §, - 14 kap. 8 §, - 17 kap. 15 och 37 §§, samt - 18 kap. 7, 12, 16, 19, 29 och 30 §§.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 kap. 1 § första stycket i den nuvarande föreningslagen. Frågor om förlagsinsatser har behandlats i avsnitt 13.
Förlagsinsatser utgör insatser av särskilt slag, som i flera avseenden skiljer sig från medlemsinsatser. Vad som tillskjuts såsom förlagsinsatser utgör i och för sig, liksom medlemsinsatser, eget kapital – inte främmande kapital – och ska redovisas som bundet eget kapital (se 5 kap. 14 § årsredovisningslagen). I linje med detta utgör avkastning på förlagsinsatser inte ränta utan utdelning. Såsom har tydliggjorts i andra stycket ger förlagsinsatserna inte upphov till samma andelsrätt som en medlemsinsats. Andelsrätten är av särskilt slag och benämns förlagsandel. Vilka ekonomiska rättigheter som ingår i andelsrätten framgår delvis av bestämmelserna i detta kapitel (se särskilt 12 kap. 3–5 §§); till detta kommer att innehavarna av förlagsandelar normalt – i enlighet med stadgarna – har rätt att få del av föreningens vinstutdelning. Sammantaget har innehavarna av
847
Författningskommentar SOU 2010:90
förlagsandelar väl så starka ekonomiska rättigheter som medlemmarna har. De förvaltningsrättigheter som följer med förlagsandelen är däremot mycket begränsade. Innehavarna av förlagsandelar har inte rätt att närvara eller rösta vid stämma eller rätt till styrelserepresentation. Däremot har de vissa insynsrättigheter – till exempel rätt att få del av vissa förslag inför föreningsstämman – och även rätt att föra talan mot stämmobeslut (se de paragrafer som räknas upp i andra stycket).
En förutsättning för att föreningen ska kunna ta emot förlagsinsatser är att det finns bestämmelser om detta i stadgarna. Sådana stadgebestämmelser kan, men behöver inte, innehålla begränsningar i fråga om summan av de förlagsinsatser som får tillskjutas, vilka som får tillskjuta förlagsinsatser och hur mycket enskilda personer får tillskjuta som förlagsinsats. För att andra än medlemmar ska kunna tillskjuta förlagsinsatser krävs uttryckliga stadgebestämmelser om just detta. Inom de ramar som stadgarna anger bestämmer styrelsen i vilken utsträckning föreningen ska ta emot förlagsinsatser.
Vem som får tillskjuta förlagsinsatser
12 kap. 2 §
Förlagsinsatser får tillskjutas av medlemmar. I stadgarna får det bestämmas att även andra än medlemmar får tillskjuta förlagsinsatser.
I stadgarna kan det tas in bestämmelser om begränsningar i fråga om vem som har rätt att tillskjuta förlagsinsatser och genom överlåtelse förvärva den förlagsandel som är förenad med förlagsinsatserna. För redan gjorda insatser får inte införas strängare begränsningar än vad som gällde när insatsen gjordes.
Förvärv av förlagsandelar i strid med sådana stadgebestämmelser som avses i andra stycket är ogiltiga.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 kap. 1 § andra stycket och 2 § i den nuvarande föreningslagen. Såsom framgår av första stycket är huvudregeln att förlagsinsatser kan tillskjutas endast av medlemmar. I den mån föreningen önskar att ge även andra än medlemmar möjlighet att tillskjuta förlagsinsatser måste detta anges uttryckligen i stadgarna. I stadgarna kan det tas in mera detaljerade bestämmelser om vilka som får tillskjuta förlagsinsatser. Där kan också tas in bestämmelser om vem eller vilka förlagsandelar får överlåtas till (se andra stycket). Inom de ramar som stadgarna uppställer avgör styrelsen från vilka föreningen ska ta emot förlagsinsatser.
848
SOU 2010:90 Författningskommentar
Vid tillskott av förlagsinsatser från andra än medlemmar gäller, enligt den nuvarande föreningslagen, den allmänna begränsningen att summan av sådana förlagsinsatser efter tillskottet inte får överstiga summan av inbetalda medlemsinsatser och emissionsinsatser. Denna begränsning har inte överförts till förslaget. Skälen för det har redovisats i avsnitt 13.2.
Förlagsandelsinnehavares rätt vid föreningens upplösning
12 kap. 3 §
Om föreningen upplöses och det vid upplösningen finns överskott, har innehavarna av förlagsandelar rätt att så långt överskottet räcker få förlagsinsatserna inlösta med belopp som motsvarar insatsernas storlek, innan utbetalning sker för andra ändamål. Finns det flera förlagsinsatser och räcker inte överskottet till full betalning av samtliga, ska överskottet fördelas på insatserna i förhållande till deras storlek.
Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 3 § i den nuvarande föreningslagen.
Innebörden i paragrafen är att vid föreningens upplösning har innehavare av förlagsandelar alltid rätt att av föreningens behållna överskott få ut ett belopp som motsvarar den tillskjutna förlagsinsatsen. Deras rätt till betalning går därvid före såväl medlemmarnas rätt till betalning enligt 11 kap. 11 § som den rätt till föreningens överskott som andra i stadgarna utpekade mottagare kan ha. Det är inte möjligt att i stadgarna begränsa denna förlagsandelsinnehavarnas rätt till återbetalning.
Av paragrafen följer också att förlagsandelsinnehavarna har lika rätt sinsemellan. Om överskottet inte räcker till alla, ska det fördelas mellan dem i proportion till förlagsinsatsernas storlek. Inte heller denna bestämmelse kan frångås genom bestämmelser i stadgarna.
Det bör tilläggas att det inte heller är möjligt att i stadgarna bestämma att innehavare av förlagsandelar vid föreningens upplösning ska erhålla ett belopp som överstiger förlagsinsatsernas belopp.
849
Författningskommentar SOU 2010:90
Inlösen av förlagsinsatser
När inlösen kan ske
12 kap. 4 §
Den som innehar en förlagsandel har rätt att få förlagsinsatsen inlöst när det har gått fem år eller mera från tillskottet, om han eller hon skriftligen har sagt upp beloppet minst två år i förväg.
Föreningen får lösa in en förlagsinsats när det har gått fem år eller mera från tillskottet, om föreningen skriftligen har sagt upp beloppet minst sex månader i förväg.
I stadgarna kan det bestämmas att det får förekomma förlagsinsatser som ska lösas in vid en viss tidpunkt utan föregående uppsägning, dock tidigast fem år från tillskottet. En sådan bestämmelse får inte avse redan tillskjutna förlagsinsatser.
Paragrafen, som behandlar inlösen av förlagsinsatser, överensstämmer med 5 kap. 7 § i den nuvarande föreningslagen.
Hur mycket som ska betalas ut vid inlösen
12 kap. 5 §
Inlösen enligt 4 § ska ske till det belopp som utgör insatsens storlek enligt förlagsandelsbeviset. Om en förlagsandel har registrerats hos en central värdepappersförvarare enligt lagen ( 1998:1479 ) om kontoföring av finansiella instrument, ska inlösen i stället ske till det belopp som utgör insatsens storlek enligt registreringen.
Det belopp som betalas ut enligt första stycket får dock inte överstiga den del av föreningens eget kapital som belöper på andelen i förhållande till övriga förlagsinsatser. I det sammanhanget ska föreningens eget kapital beräknas enligt den senast fastställda balansräkningen, dock ska reservfonden och uppskrivningsfonden inte räknas med i föreningens eget kapital.
Paragrafen reglerar vilket belopp som ska betalas ut till innehavaren av förlagsandelen när förlagsinsatsen löses in. Bestämmelserna om detta överensstämmer i sak med 5 kap. 8 § första stycket i den nuvarande föreningslagen.
Skyldighet att efter föreningens konkurs återbetala utbetalt belopp
12 kap. 6 §
Om föreningen försätts i konkurs på en ansökan som görs inom ett år efter inlösen, ska bestämmelserna i 11 kap. 14 § om återbetalning tillämpas på för-
850
SOU 2010:90 Författningskommentar
lagsinsatsen. Detta gäller dock inte förlagsinsatser som har kunnat lösas in utan föregående uppsägning.
Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 8 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen.
Förteckning över förlagsinsatser
Skyldighet att föra förteckning över förlagsinsatser
12 kap. 7 §
Om förlagsinsatser har tillskjutits föreningen, ska styrelsen föra en förteckning över dessa.
Förteckningen ska ha till ändamål att ge föreningen, medlemmarna och andra underlag för att bedöma vilka förlagsinsatser som finns i föreningen.
Paragrafens första stycke, som i sak överensstämmer med 5 kap. 6 § första meningen i den nuvarande föreningslagen, ålägger föreningens styrelse att föra en förteckning över tillskjutna förlagsinsatser. Det är naturligt att styrelsen uppdrar åt någon befattningshavare i föreningen att utföra denna uppgift. Även om ett sådant uppdrag lämnas har emellertid styrelsen det yttersta ansvaret för att förteckningen över förlagsinsatser förs på ett korrekt sätt.
Paragrafens andra stycke, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, anger ändamålet med förteckningen (jfr den liknande bestämmelsen i 6 kap. 1 § i förslaget).
Innehållet i förteckningen
12 kap. 8 §
Förteckningen över förlagsinsatser ska innehålla uppgift om
1. storleken på varje förlagsinsats,
2. den tidpunkt då insatsen gjordes, och
3. den rätt till utdelning som insatsen medför. Om förlagsandelsbevis har utfärdats, ska detta anges.
I paragrafen anges vad förteckningen över förlagsinsatser ska innehålla. Bestämmelserna om detta i första stycket överensstämmer i sak med 5 kap. 6 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen. I andra stycket har tillkommit ett krav på att förteckningen också innehåller uppgift om förlagsandelsbevis, för det fall att ett sådant har utfärdats.
851
Författningskommentar SOU 2010:90
Övriga bestämmelser om förteckningen
12 kap. 9 §
I fråga om förteckningen över förlagsinsatser gäller i övrigt följande bestämmelser i 6 kap.
2 § om förteckningens form, 5 § om förteckningens offentlighet, 6 § om arkivering av förteckningen, och 7 § om personuppgiftsansvar m.m.
Paragrafen innehåller vissa övriga bestämmelser om förteckningen över förlagsinsatser. Av hänvisningen till 6 kap. 2 § följer att förteckningen ska föras med automatiserad behandling, i bunden bok eller i ett betryggande lösblads- eller kortsystem. Detta överensstämmer i huvudsak med den bestämmelse som finns i 5 kap. 6 § andra meningen i den nuvarande föreningslagen. Av hänvisningen till 6 kap. 5 § framgår att förteckningen ska hållas tillgänglig hos föreningen för alla som vill ta del av den. Hänvisningen till 6 kap. 6 § innebär bl.a. att förteckningen ska bevaras så länge föreningen består och under minst sju år efter föreningens upplösning. Inaktuella uppgifter – t.ex. uppgifter om redan inlösta förlagsinsatser – kan i och för sig strykas eller, om förteckningen förs med automatiserad behandling, tas bort. Strukna och borttagna uppgifter måste dock bevaras i sju år. Hänvisningen till 6 kap. 7 §, slutligen, innebär att föreningen är personuppgiftsansvarig för förteckningen och att personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse och skadestånd är tillämplig på den.
Förlagsandelsbevis
12 kap. 10 §
För varje förlagsinsats ska föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis. Beviset ska ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller order och innehålla uppgift om
1. föreningens firma,
2. nummer eller annan beteckning för beviset,
3. insatsens storlek,
4. den rätt till utdelning som insatsen medför,
5. det sätt på vilket utdelning ska utbetalas och inlösen ske,
6. stadgebestämmelser som avses i 2 § andra stycket, och
7. upplysning om vad 2 § tredje stycket innebär. Förlagsandelsbeviset ska undertecknas av föreningen. Styrelseledamöters eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 9 § ska inte tillämpas.
852
SOU 2010:90 Författningskommentar
Av 4 kap. 5 § lagen ( 1998:1479 ) om kontoföring av finansiella instrument följer att förlagsandelsbevis inte får utfärdas för förlagsandelar som har registrerats enligt den lagen.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om förlagsandelsbevis, överensstämmer i sak med 5 kap. 4 § första, andra och fjärde styckena i den nuvarande föreningslagen.
12 kap. 11 §
I fråga om förlagsandelsbevis gäller lagen ( 1936:81 ) om skuldebrev, om inte annat följer av denna lag.
Vid tillämpningen av lagen om skuldebrev gäller följande. Ett förlagsandelsbevis som har ställts till viss man ska likställas med enkelt skuldebrev och ett förlagsandelsbevis som har ställts till innehavaren eller till viss man eller order ska likställas med löpande skuldebrev. Den som innehar ett förlagsandelsbevis, som har ställts till viss man eller order och som enligt föreningens påskrift på beviset är ägare till förlagsandelen ska likställas med den som enligt 13 § andra stycket lagen om skuldebrev förmodas ha rätt att göra ett skuldebrev gällande. Påskrift på förlagsandelsbeviset ska göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv av den förlagsandel som beviset avser.
Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 5 § i den nuvarande föreningslagen.
Registrering av förlagsandelar
12 kap. 12 §
I stadgarna kan det bestämmas att föreningen får registrera förlagsandelar hos en central värdepappersförvarare enligt lagen ( 1998:1479 ) om kontoföring av finansiella instrument i stället för att utfärda förlagsandelsbevis. Detta gäller dock inte förlagsandelar för vilka det gäller förvärvsbegränsningar enligt 2 § andra stycket första meningen.
Ett beslut som innebär att en förlagsandel inte längre ska vara registrerad hos en central värdepappersförvarare blir giltigt endast om den som har panträtt i förlagsandelen skriftligen har samtyckt till beslutet.
Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 4 § tredje och femte styckena i den nuvarande föreningslagen.
853
Författningskommentar SOU 2010:90
13 kap. Allmänna bestämmelser om värdeöverföringar
Begreppet värdeöverföring
13 kap. 1 §
Med värdeöverföring avses i denna lag
1. utbetalning eller annan förmögenhetsöverföring som föreningsstämman har beslutat om i enlighet med bestämmelserna i 14 kap. (vinstutdelning),
2. betalning av efterlikvid, återbäring eller liknande belopp som har beslutats av föreningsstämman eller styrelsen i enlighet med bestämmelserna i 15 kap. och som grundas på rörelsens resultat utan att ha räknats in i det redovisade årsresultatet (gottgörelse),
3. minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna enligt 16 kap. 2 § 2, och
4. annan affärshändelse som medför att föreningens förmögenhet minskar. En affärshändelse som avses i första stycket 4 utgör dock inte en värdeöverföring om den har rent affärsmässig karaktär för föreningen eller om den är en naturlig del i föreningens ekonomiska relation med medlemmarna.
Detta kapitel gäller inte vid sådan överföring av tillgångar som sker enligt
1. bestämmelserna om inlösen av medlemsinsatser i 11 kap. 11–14, 16 och 17 §§,
2. bestämmelserna om fusion i 17 kap.,
3. bestämmelserna om likvidation i 18 kap., och
4. bestämmelserna om förenklad upplösning i 19 kap. 2 §.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, innehåller en definition av begreppet värdeöverföring. En motsvarande bestämmelse finns i 17 kap. 1 § aktiebolagslagen. Definitionen får betydelse för i vilka fall en transaktion som föreningen deltar i träffas av de värdeöverföringsbegränsningar som finns i lagen samt när rättsföljderna för olaga värdeöverföring kan göras gällande. Frågor kring definitionen har behandlats i avsnitt 14.5.1. Såsom där har konstaterats får sådana transaktioner som faller under begreppet värdeöverföring ske enbart i vissa former och i viss omfattning. Belopp som har frånhänts föreningen genom olagliga värdeöverföringar kan återkrävas enligt bestämmelserna om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar (se 13 kap. 6 och 7 §§). Bestämmelserna om värdeöverföring skyddar därigenom såväl medlemmar som borgenärer mot att föreningen avhänds tillgångar på ett okontrollerat sätt.
854
SOU 2010:90 Författningskommentar
Första stycket
En första grupp av transaktioner som enligt förslaget utgör värdeöverföringar är sådana som är särskilt reglerade i föreningslagen och som föreningen öppet redovisar som föreningsrättsliga transaktioner, nämligen vinstutdelning, gottgörelse och utbetalning vid minskning av reservfonden (se första stycket 1–3). Typiskt för dessa transaktioner är att de innefattar något slag av utbetalning till, i första hand, medlemmar. Alla i lagen reglerade utbetalningar eller liknande till medlemmar eller andra utgör dock inte värdeöverföringar. Detta kommer till uttryck i andra stycket (se nedan).
Med ”vinstutdelning” avses en utbetalning eller annan förmögenhetsöverföring som föreningsstämman har beslutat om enligt bestämmelserna i 14 kap. Vinstutdelning innebär alltid ett ianspråktagande av det överskott som framträder i balansräkningen och kan aldrig ske förrän balansräkningen har fastställts. Såsom framgår av 14 kap. 1 § kan vinstutdelning beräknas antingen i förhållande till den omfattning i vilken någon har deltagit i föreningens verksamhet eller i övrigt tagit denna i anspråk – i praktiken kommer den då att utgå i form av efterlikvid, återbäring, lönetillägg eller liknande – eller såsom en ”ränta” på insatsen (insatsränta). För att utgöra en vinstutdelning i lagens mening ska den ha getts formen av en vinstutdelning (se vidare kommentaren till 14 kap. 2 §).
Med ”gottgörelse” avses utbetalningar av sådant överskott i föreningens verksamhet som ännu inte har räknats in i föreningens redovisade resultat. Överskott av detta slag kan gottskrivas medlemmarna, varvid beloppet av gottskrivningen redovisas som en skuld i föreningens balansräkning. På så sätt kommer beloppet inte att räknas in i det redovisade årsresultatet. Om överskottet i stället redovisas i föreningens resultat och därmed kommer att påverka posten Årets vinst i balansräkningen, kan det inte längre överföras till medlemmarna i form av gottgörelse.
Utbetalningar i form av gottgörelse har karaktären av prisjustering i efterhand och beräknas alltid i förhållande till den omfattning i vilken någon har deltagit i föreningens verksamhet eller i övrigt tagit denna i anspråk. Det utgår därför alltid i form av pristillägg (efterlikvid), återbäring på gjorda köp eller motsvarande. Även för utbetalningar av detta slag gäller att de måste ha getts formen av gottgörelse för att i detta sammanhang anses som sådan; mera formlöst utbetalade ”efterlikvider” får i stället bedömas enligt punkten 4. Detsamma gäller betalningar eller rabatter som sker i
855
Författningskommentar SOU 2010:90
omedelbart samband med föreningens samhandel med medlemmar och andra.
Av punkten 3 framgår att också minskning av reservfonden för utbetalning till medlemmarna utgör en form av värdeöverföring (se 16 kap. 2 § 2).
Såsom framgår av punkten 4 innefattar begreppet ”värdeöverföring även andra affärshändelser som medför att föreningens förmögenhet, direkt eller indirekt, minskar och som inte har rent affärsmässig karaktär för föreningen. Ibland används begreppet ”förtäckt vinstutdelning” för att beskriva sådana transaktioner. Med affärshändelse avses alla förändringar i storleken och sammansättningen av föreningens förmögenhet som beror på föreningens ekonomiska relationer med omvärlden (inklusive medlemmarna). Det kan exempelvis vara fråga om in- och utbetalningar, uppkomsten av fordringar eller skulder samt egna tillskott till eller uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat (jfr 1 kap. 2 § första stycket 6 bokföringslagen [1999:1078]).
För att en affärshändelse ska vara att anse som en värdeöverföring enligt punkten 4 förutsätts först och främst att den får till följd att föreningens förmögenhet minskar. Frågan om transaktionen utgör en förmögenhetsminskning får avgöras enligt allmänna principer. Vilka effekter den får på föreningens redovisning har ingen avgörande betydelse. Om föreningen säljer egendom till ett pris som motsvarar bokfört värde, kan detta ändå mycket väl utgöra en värdeöverföring, om egendomens marknadsvärde överstiger det bokförda värdet.
Till begreppet värdeöverföring blir därmed att hänföra sådant som att föreningen säljer egendom till underpris, köper egendom till överpris, betalar ut lön eller arvode för tjänster eller arbeten som inte alls eller endast delvis motsvaras av utbetalningen, skriver av fordringar eller låter fordringar preskriberas m.m. Det spelar inte någon roll hur affärshändelsen har betecknats.
Andra stycket
En affärshändelse som medför att föreningens förmögenhet minskar ska dock – som redan har framgått – inte anses som en värdeöverföring om den har rent affärsmässig karaktär för föreningen. Den ska inte heller anses som en värdeöverföring om den utgör en naturlig del i föreningens ekonomiska relation med medlemmarna.
856
SOU 2010:90 Författningskommentar
”Rent affärsmässig karaktär”. Frågan om en viss transaktion har rent affärsmässig karaktär för föreningen får i det enskilda fallet avgöras främst med hänsyn till utåt iakttagbara omständigheter kring händelsen. Här har skillnaden mellan parternas prestationer (värdediskrepansen) särskild betydelse. Det förhållandet att transaktionen är oförmånlig för föreningen och förmånlig för motparten medför dock inte i och för sig att den är att betrakta som en värdeöverföring. En ”dålig affär” är sålunda inte någon värdeöverföring i paragrafens mening. Av stor betydelse är också om transaktionen framstår som förenlig med den verksamhet som föreningen normalt bedriver. Utgör den ett normalt led i verksamheten, får den i de flesta fall anses ha en rent affärsmässig karaktär.
”En naturlig del i föreningens ekonomiska relation med medlemmarna”. Typiskt för många ekonomiska föreningar är att ”samhandeln” mellan medlemmarna och föreningen sker på villkor som är förmånliga för medlemmarna. Detta är helt legitimt; syftet med verksamheten är ju att främja medlemmarnas ekonomi och detta främjande sker ofta i första hand genom att föreningen tillämpar en förmånlig prispolitik gentemot medlemmarna. Det är därför naturligt att en ekonomisk förening ibland tillhandahåller medlemmarna en produkt till ett pris som understiger det pris som annars gäller på marknaden. Det skulle i och för sig kunna hävdas att en sådan transaktion innebär att föreningens förmögenhet minskas, eftersom föreningen avstår från att utnyttja det fulla marknadsvärdet av den tillhandahållna produkten. Vid tillämpningen av bestämmelserna om värdeöverföring i aktiebolagslagen anses också försäljning till ”underpris” regelmässigt som en värdeöverföring. I den mån motsvarande transaktion sker mellan en ekonomisk förening och en av dess medlemmar måste man emellertid också bedöma om den ”utgör ett naturligt led i föreningens ekonomiska relation med medlemmarna”. Om rekvisitet är uppfyllt, är transaktionen inte att anse som en värdeöverföring. En viss värdediskrepans mellan marknadsvärdet av föreningens prestation och värdet av medlemmens prestation kan alltså vara tillåten utan att transaktionen blir att anse som en värdeöverföring. För att en försäljning som sker till ett pris som understiger marknadspriset ska anses utgöra en naturlig del av föreningens verksamhet måste den dock stå i överensstämmelse med en av föreningen generellt tillämpad och långsiktig prispolitik. Denna prispolitik måste vara sådan att den ger föreningen förutsättningar att överleva långsiktigt. Medvetna förlustaffärer som inte
857
Författningskommentar SOU 2010:90
är affärsmässigt motiverade faller därför regelmässigt in under begreppet värdeöverföring.
Följande exempel kan belysa skillnaden mellan begreppet värdeöverföring såsom det kommer till uttryck i föreningslagen respektive i aktiebolagslagen. En ekonomisk förening säljer vissa produkter till medlemmarna till ett pris som motsvarar föreningens egen kostnad men understiger det pris som andra aktörer på marknaden tar ut för produkten. Försäljningen innebär då inte någon förlust för föreningen men föreningen gör inte heller någon vinst. Eftersom syftet med föreningens verksamhet är att gynna medlemmarnas ekonomi genom själva samhandeln, innebär försäljningen inte någon värdeöverföring. Transaktionen är i stället att se som en naturlig del i föreningens ekonomiska relation med medlemmarna. Skulle försäljningen i stället ske till ett pris som understiger föreningens självkostnadspris, är det däremot normalt fråga om en värdeöverföring. Detta ska jämföras med vad som gäller för aktiebolag; där betraktas normalt varje sådan transaktion med aktieägarna som sker på annat än marknadsmässiga villkor som en värdeöverföring.
Om det är fråga om en transaktion som beslutas av föreningsstämman eller av medlemmarna samfällt, prövas frågan om denna utgör en värdeöverföring med hänsyn till förhållandena vid beslutet. I andra fall blir tidpunkten för styrelsebeslutet eller, när sådant saknas, den tidpunkt då föreningen förband sig till transaktionen avgörande. Senare inträffade förändringar i prestationernas värde bör inte medföra att en vid besluts- eller avtalstillfället klanderfri transaktion anses omfattad av bestämmelsen.
I vad mån en transaktion mellan föreningen och medlemmen utlöser beskattning får avgöras enligt skatterättsliga principer. Att en transaktion är en naturlig del i föreningens ekonomiska relation till medlemmarna behöver alltså inte innebära att den inte uttagsbeskattas (jfr Regeringsrättens avgörande den 29 juni 2010 i mål 8208-09).
Tredje stycket
I tredje stycket klargörs att återbetalning av medlemsinsatser till avgående medlemmar, återbetalning av överinsats samt överföring av tillgångar som sker i enlighet med bestämmelserna om fusion, likvidation och annan upplösning av föreningen inte omfattas av bestämmelserna om värdeöverföring i 13 kap. Vid återbetalning av medlemsinsats till en avgången medlem gäller sålunda inte den s.k.
858
SOU 2010:90 Författningskommentar
beloppsspärren och den s.k. försiktighetsregeln i 13 kap. 3 § och inte heller reglerna om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar i 13 kap. 6 och 7 §§. I stället innehåller 11 kap. särskilda bestämmelser, uppställda till borgenärerna skydd (se särskilt 11 kap. 11 § tredje stycket samt 18 och 19 §§).
Tillåtna former för värdeöverföringar
13 kap. 2 §
Värdeöverföring får ske endast enligt bestämmelserna i denna lag om
1. vinstutdelning,
2. gottgörelse,
3. minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna, och
4. gåva som avses i 5 §. Om samtliga medlemmar är ense om det, får värdeöverföring ske även i andra former än som anges i första stycket.
I paragrafen regleras på vilka sätt en värdeöverföring får ske.
I första stycket, som närmast motsvarar 10 kap. 1 § första stycket i den nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1986/87:7 s. 194–196), anges i vilka former värdeöverföring från föreningen får ske. Gemensamt är att formerna för värdeöverföring regleras på annan plats i lagen. Vinstutdelning (punkten 1) regleras i 14 kap., gottgörelse (punkten 2) regleras i 15 kap. och minskning av reservfonden för återbetalning till medlemmarna (punkten 3) i 16 kap. Punkten 4 innehåller en erinran om bestämmelserna i 13 kap. 5 § om gåva till allmännyttigt ändamål.
I andra stycket, som saknar motsvarighet i nuvarande föreningslagen, har det tagits in en påminnelse om vad som får anses vara gällande rätt, nämligen att om samtliga medlemmar är överens om det får beslut om värdeöverföring ske i annan form (s.k. förtäckt vinstutdelning). Detta följer av den grundläggande associationsrättsliga principen att regler som är uppställda uteslutande till medlemmarnas skydd kan sättas åt sidan med samtliga medlemmars samtycke (jfr 1 kap. 2 §). Reglerna om formerna för medlemmarnas beslut om värdeöverföring är av sådan art. Regler som är uppställda till skydd för borgenärerna får däremot aldrig åsidosättas. Även en förtäckt vinstutdelning måste alltså ske med beaktande av bestämmelserna om omfattningen av värdeöverföringar i 13 kap. 3 och 4 §§.
859
Författningskommentar SOU 2010:90
Skyddet för föreningens bundna egna kapital och försiktighetsregeln
13 kap. 3 §
En värdeöverföring får inte äga rum om det efter överföringen inte finns full täckning för föreningens bundna egna kapital. Beräkningen ska grunda sig på den senast fastställda balansräkningen med beaktande av ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter balansdagen.
Även om det inte finns något hinder enligt första stycket får föreningen genomföra en värdeöverföring till medlemmar eller andra endast om den framstår som försvarlig med hänsyn till
1. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, och
2. föreningens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. Om föreningen är en moderförening, ska vid tillämpningen av andra stycket hänsyn tas även till de krav som koncernverksamhetens art, omfattning och risker ställer på koncernens egna kapital samt till koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.
Första stycket gäller inte vid värdeöverföring i form av gottgörelse.
Paragrafen, som närmast motsvarar 10 kap. 2 § och 3 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1986/87:7 s. 196–198), innehåller de begränsningar mot värdeöverföringar som har uppställts till borgenärernas skydd (jfr avsnitt 14.5.3). Bestämmelserna kan inte sättas åt sidan ens med samtliga medlemmars samtycke. De omfattar alla slag av transaktioner som är att anse som värdeöverföringar (om detta begrepp, se 13 kap. 1 §) från föreningen till medlem eller annan, oavsett hur värdeöverföringen har betecknats och oavsett om transaktionen beslutas vid föreningsstämma, informellt av medlemmarna samfällt, av styrelsen eller på något annat sätt. Motsvarande bestämmelser finns i 17 kap. 3 § aktiebolagslagen.
I första stycket finns den s.k. beloppsspärren. Den har behandlats i avsnitt 14.5.4. Bestämmelsen innebär att föreningen inte får genomföra en värdeöverföring om det inte skulle finnas full täckning för det bundna egna kapitalet omedelbart efter överföringen. Beloppsspärren är dock, som framgår av tredje stycket, inte tillämplig då värdeöverföringen sker i form av gottgörelse. Detta hänger samman med vad som är typiskt för gottgörelse, nämligen att det avser ett i föreningen upparbetat överskott som ännu inte har redovisats i resultat- och balansräkningarna. Det är därför i praktiken inte möjligt att tillämpa beloppsspärren på gottgörelse.
Beloppsspärren innebär att det bokförda värdet på de tillgångar som finns kvar i föreningen efter värdeöverföringen måste uppgå
860
SOU 2010:90 Författningskommentar
minst till det bokförda värdet på skulder, avsättningar och bundet eget kapital. Till grund för beräkningen ska ligga föreningens senast fastställda balansräkning. Det innebär att beloppsspärren ska fastställas med utgångspunkt i vad som vid beslutstidpunkten är känt om förhållanden på balansdagen för den senaste balansräkningen (jfr Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap. Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl., s. 73). Om frågan om värdeöverföring ska behandlas vid en stämma som också ska fastställa balansräkningen, förutsätts att stämman först prövar frågan om fastställelse och därefter bedömer – med ledning av balansräkningen i fastställt skick – om det finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter överföringen.
Som framgår av tredje meningen ska hänsyn också tas till ändringar som har skett i det bundna egna kapitalets storlek mellan balansdagen för den styrande balansräkningen och tidpunkten för beslutet om värdeöverföring. Följande exempel kan illustrera saken. På balansdagen den 31 december finns ett värdeöverföringsutrymme om 200 000 kr (sammanlagt eget kapital 400 000 kr, därav 200 000 kr bundet eget kapital bestående av medlemsinsatser om 100 000 kr och reservfond om 100 000 kr). Därefter fattas på en extra föreningsstämma beslut om insatsemission innebärande att 100 000 kr av det fria egna kapitalet förs till medlemsinsatserna. Vid den därpå följande årsstämman får – förutsatt att några andra förändringar inte har skett – högst 100 000 kr tas i anspråk för värdeöverföring, trots att utrymmet enligt den på stämman fastställda balansräkningen är 200 000 kr.
Om värdeöverföringen sker genom utdelning i annat än pengar (s.k. sakvärdesutdelning), ska den utdelade tillgångens bokförda värde, minskat med eventuellt vederlag, ligga till grund för prövningen mot beloppsspärren (den s.k. nettometoden). Värdeöverföringen är alltså tillåten om det bundna egna kapitalet är intakt efter det att tillgångens bokförda värde har tagits bort från balansräkningen och eventuellt vederlag har lagts till.
Följande exempel kan belysa hur beloppsspärren ska tillämpas vid en sakvärdesutdelning. I en förening som har ett bundet eget kapital om 100 000 kr och som saknar fritt eget kapital önskar föreningens medlemmar förvärva en tillgång till ett pris som motsvarar det bokförda värdet om 50 000 kr. Tillgångens uppskattade marknadsvärde är 100 000 kr. Att denna värdeöverföring inte strider mot beloppsspärren följer av att föreningens bundna egna kapital lämnas opåverkat av transaktionen. Om föreningen i stället hade
861
Författningskommentar SOU 2010:90
haft en ansamlad förlust om 20 000 kr, skulle det inte varit möjligt att avyttra tillgången till bokfört värde, eftersom det bundna egna kapitalet alltjämt skulle uppvisa en brist om 20 000 kr. Medlemmen måste i detta fall betala minst 70 000 kr (bokfört värde samt ansamlad förlust) för tillgången för att det ska finnas full täckning för det bundna egna kapitalet efter värdeöverföringen.
Till skillnad från 10 kap. 2 § i den nuvarande föreningslagen innehåller lagförslaget inte något krav på att en värdeöverföring från en moderförening även ska rymmas inom det belopp som redovisas som fritt eget kapital i koncernredovisningen (den s.k. koncernspärren). Det innebär att utgångspunkten för bedömningen av vilket utrymme som finns för värdeöverföringar är en och densamma för alla moderföreningar, nämligen moderföreningens egen balansräkning. Därutöver måste emellertid en moderförening – liksom enligt gällande rätt – vid tillämpningen av försiktighetsregeln beakta koncernens förhållanden (se tredje stycket).
Andra stycket innehåller den s.k. försiktighetsregeln. Innebörden av regeln är att en värdeöverföring, oavsett vad en tillämpning av beloppsspärren leder till för resultat, får ske endast om den framstår som försvarlig. Det betyder att det belopp som medlemmarna faktiskt har rätt att disponera över kan vara mindre – men aldrig större – än det belopp som framkommer vid en tillämpning av beloppsspärren. Hur mycket kapital som till följd av försiktighetsregeln måste behållas i föreningen får bedömas mot bakgrund av förhållandena i det enskilda fallet och de särskilda omständigheter som föreningen verkar under. Här ska, som framgår av punkten 1, beaktas de krav på eget kapital som verksamhetens art, omfattning och risker ger upphov till. Särskild försiktighet bör alltså iakttas när det gäller utdelning från en förening med konjunkturberoende eller på annat sätt riskfylld verksamhet. En annan faktor av betydelse utgör storleken av det bundna egna kapitalet, sedd i relation till verksamhetens storlek. En förening med litet bundet eget kapital har, typiskt sett, större behov av att behålla fritt eget kapital i föreningen. Och ju mera omfattande föreningens verksamhet är, desto större kan behovet av en ”marginal”, i form av ett större eget kapital, vara.
Vid försvarlighetsbedömningen ska vidare hänsyn tas till föreningens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt (punkten 2).
Kravet på att föreningens konsolideringsbehov ska beaktas inför ett beslut om värdeöverföring innebär att det ska göras en allsidig
862
SOU 2010:90 Författningskommentar
bedömning av föreningens ekonomiska ställning och dess möjligheter att på sikt infria sina åtaganden. Den ekonomiska ställningen kan beskrivas med hjälp av olika nyckeltal bland vilka i första hand relationen mellan eget och främmande kapital (skulder) här är av intresse. Ju större andel av en förenings tillgångar som har finansierats med eget kapital, desto bättre soliditet anses föreningen ha. Den optimala relationen mellan eget kapital och skulder varierar mellan olika branscher liksom mellan företag av olika storlek och ålder. Det är därför inte möjligt att fastställa en för alla föreningar och vid varje tidpunkt lämplig soliditet. Vid tillämpningen av försiktighetsregeln på den enskilda föreningen är det inte i första hand den soliditet som räknas fram genom uppgifter i redovisningen som är av intresse. Avgörande för föreningens förmåga att kunna ta risker och tåla förluster är föreningens verkliga ekonomiska ställning, dvs. efter beaktande av dolda och obeskattade reserver. Därutöver måste även andra faktorer som påverkar föreningens behov av konsolidering beaktas. Det gäller framförallt omständigheter som kan påverka föreningens framtida soliditet, såsom räntabiliteten på det egna kapitalet, resultatprognoser och orderingång.
Försiktighetsregeln fordrar även att hänsyn tas till föreningens likviditet dvs. dess kortfristiga betalningsförmåga. Värdeöverföringar får alltså inte företas med så stora belopp att föreningen i något nämnvärt avseende försämrar sin förmåga att fullgöra sina förpliktelser gentemot t.ex. medlemmar, anställda, leverantörer och långivare under en viss period. Likviditeten mäts genom att man tar hänsyn till å ena sidan likvida medel vid periodens början jämte inbetalningar under perioden fram till en viss tidpunkt och å andra sidan anspråken på utbetalningar under samma period. Värdeöverföringar får inte ske annat än om det av en sådan beräkning framgår att föreningen under hela perioden har ett överskott, inklusive en viss likviditetsreserv, för att klara oväntade händelser och tillfälliga variationer i betalningsströmmarna.
En situation då försiktighetsregeln är av särskild betydelse är när den föreslagna värdeöverföringen ger upphov till en latent skatteskuld för föreningen. I sådana fall får värdeöverföringen inte genomföras om den skulle äventyra föreningens möjligheter att infria skatteskulden.
Vidare ska hänsyn tas till föreningens ställning i övrigt. Det innebär att man vid bedömningen måste ta hänsyn till alla kända förhållanden som kan ha betydelse för föreningens ekonomiska ställ-
863
Författningskommentar SOU 2010:90
ning och som inte har beaktats inom ramen för bedömningen av föreningens konsolideringsbehov och likviditet. Bland de förhållanden som måste beaktas märks sådana händelser och omständigheter som föreningen är skyldig att lämna uppgift om i förvaltningsberättelsen (jfr 6 kap. 1 § årsredovisningslagen). Även händelser och omständigheter som är hänförliga till en tidpunkt efter det aktuella räkenskapsårets utgång ska beaktas.
Av tredje stycket följer att man vid tillämpningen av försiktighetsregeln i föreningar som är moderbolag i en koncern ska ta hänsyn också till förhållandena i koncernen. Således ska även koncernverksamhetens art, omfattning och risker beaktas, liksom koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. En tumregel kan vara att moderföreningen aldrig bör företa större värdeöverföringar än vad som hade varit möjligt om koncernens samlade verksamhet hade bedrivits av moderföreningen själv. Om moderföreningen har upprättat en koncernredovisning, utgör denna givetvis ett viktigt underlag för bedömningen av koncernens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. Har moderföreningen inte upprättat någon koncernredovisning, torde det normalt vara nödvändigt att upprätta en enklare sammanställning över koncernens förhållanden för att skapa en bild av koncernens ställning (jfr prop. 1995/96:10 del II s. 131).
I fjärde stycket finns den ovan nämnda bestämmelsen om att beloppsspärren inte behöver tillämpas vid värdeöverföring som sker i form av gottgörelse.
Värdeöverföringar under löpande räkenskapsår
13 kap. 4 §
Under tiden från och med den årsstämma där resultaträkningen och balansräkningen för ett räkenskapsår har fastställts fram till nästa årsstämma får värdeöverföringar ske med ett sammanlagt belopp som uppgår till högst det belopp som vid den första årsstämman var tillgängligt för värdeöverföring enligt 3 § första stycket. Vid beräkningen av utrymmet för värdeöverföring ska ändringar i det bundna egna kapitalet som har skett efter den senaste årsstämman beaktas.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte värdeöverföringar i form av gottgörelse.
I paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, regleras utrymmet för värdeöverföringar efter årsstämman
864
SOU 2010:90 Författningskommentar
(jfr avsnitten 14.5.4 och 14.5.6). Motsvarande bestämmelse finns i 17 kap. 4 § aktiebolagslagen.
Bestämmelserna i första stycket avser alla former av transaktioner som faller in under begreppet värdeöverföring i 13 kap. 1 §. Såsom framgår av andra stycket undantas dock värdeöverföringar som sker i form av gottgörelse. Innebörden i bestämmelserna är att utrymmet för värdeöverföring efter årsstämman ska prövas med utgångspunkt i det belopp som var tillgängligt för värdeöverföring enligt den balansräkning som fastställdes vid årsstämman. Det är alltså, med undantag för värdeöverföring genom gottgörelse, inte tillåtet att ta i anspråk sådan överskott som har upparbetats under löpande verksamhetsår (s.k. interimsutdelning). Det är inte heller tillåtet att ta i anspråk överskott från ett avslutat räkenskapsår innan det föreligger en fastställd balansräkning (s.k. förskottsutdelning). Däremot får en eller flera värdeöverföringar genomföras i efterskott under förutsättning att beslutet eller besluten fattas senast dagen före den årsstämma som har att fastställa årsredovisningen för nästa räkenskapsår.
I stycket anges hur stora sammanlagda värdeöverföringar som högst kan beslutas under perioden från och med en årsstämma till dagen före den nästföljande årsstämman. Under den angivna perioden får summan av värdeöverföringarna inte överstiga det utdelningsbara beloppet enligt den senast fastställda balansräkningen. Beräkningen av vad som är utdelningsbart ska ske enligt samma principer som de som gäller vid en tillämpning av beloppsspärren i 13 kap. 3 §. Sålunda ska det, efter det att samtliga under räkenskapsåret vidtagna värdeöverföringar har lagts samman, finnas full täckning för det bundna egna kapitalet enligt den senaste balansräkningen. Om det har skett några förändringar i det bundna egna kapitalet mellan balansdagen och tidpunkten för det aktuella värdeöverföringsbeslutet, ska dessa beaktas. Om det bundna egna kapitalet i balansräkningen har angetts till 200 000 kr men föreningen genom insatsemission har ökat det bundna egna kapitalet till 300 000 kr, ska det sammanlagda värdeöverföringsutrymmet således bestämmas med beaktande av att det bundna egna kapitalet uppgår till 300 000 kr. Har hela utrymmet för värdeöverföring ”förbrukats” genom beslut vid årsstämman, finns det i praktiken inget ytterligare utrymme för värdeöverföringar. Finns det efter årsstämman ett återstående utrymme men tas detta i anspråk genom beslut som fattas vid en senare stämma, får ytterligare värdeöverföring ske först i samband med nästa årsstämma. Eftersom försiktighetsregeln i 13 kap. 3 § andra
865
Författningskommentar SOU 2010:90
stycket måste beaktas vid alla värdeöverföringar, oavsett när de har beslutats, kan utrymmet för värdeöverföring vara lägre än det belopp som kan räknas fram enligt 13 kap. 4 §.
Såsom framgår av andra stycket hindrar bestämmelserna i första stycket inte att det efter årsstämman sker värdeöverföringar i form av gottgörelse. Det sammanhänger med att beloppsspärren inte är tillämplig vid värdeöverföring i form av gottgörelse. Däremot är också värdeöverföringar i form av gottgörelse som sker under löpande räkenskapsår underkastade den allmänna försiktighetsregeln i 13 kap. 3 § andra stycket. – Det bör i sammanhanget noteras att när överskottet för ett visst räkenskapsår har räknats in i en fastställd balansräkning kan detta överskott inte längre betalas ut i form av gottgörelse; detta följer av definitionen av gottgörelse i 13 kap. 1 §. Det innebär att sedan balansräkningen för år 1 har fastställts vid den efterföljande årsstämman kan det fria egna kapital som då eventuellt kvarstår i föreningen inte utnyttjas för gottgörelse. Efter den årsstämma som hålls under år 2 kan föreningen därför bara betala ut gottgörelse som motsvarar sådant överskott som har upparbetats efter utgången av år 1.
Gåva till allmännyttigt ändamål
13 kap. 5 §
Föreningsstämman får besluta om gåva till ett allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, föreningens ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §.
Under de förutsättningar som anges i första stycket får även styrelsen besluta om en sådan gåva, dock endast om gåvan är av liten betydelse med hänsyn till föreningens ställning.
Paragrafen innehåller ett undantag från huvudregeln om att verksamheten i föreningen ska drivas för att gynna medlemmarnas ekonomiska intressen. Undantaget – som har sin motsvarighet i 10 kap. 8 § i den nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1986/87:7 s. 203) – omfattar gåvor till allmännyttigt eller därmed jämförbart ändamål. Gåvan ska vara skälig med hänsyn till omständigheterna och får inte stå i strid med borgenärsskyddsreglerna i 13 kap. 3 §.
Beslutanderätten i fråga om gåvor av detta slag ligger primärt hos föreningsstämman. När det gäller gåvor som med hänsyn till föreningens ställning är av liten betydelse, har emellertid – såsom framgår av andra stycket – även styrelsen rätt att fatta beslut. Ut-
866
SOU 2010:90 Författningskommentar
trycket ”liten betydelse” är inte avsett att ha annan betydelse än ”ringa” i den nuvarande lagen.
Återbäringsskyldighet vid olaglig värdeöverföring
13 kap. 6 §
Om en värdeöverföring som avses i 1 § första stycket 1–3 eller 5 § har skett i strid med bestämmelserna i detta kapitel eller 14–16 kap., är mottagaren skyldig att återlämna vad han eller hon har tagit emot, om föreningen visar att han eller hon insåg eller bort inse att värdeöverföringen stod i strid med denna lag (återbäringsskyldighet). Har en värdeöverföring enligt 1 § 4, som inte avser gåva enligt 5 §, skett i strid med detta kapitel, är mottagaren återbäringsskyldig om föreningen visar att han eller hon insåg eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från föreningen.
På värdet av den egendom som ska återbäras ska mottagaren betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att värdeöverföringen ägde rum till dess att ränta ska betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.
Paragrafen motsvarar närmast 10 kap. 7 § första stycket i den nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1986/87:7 s. 202 och 203). Den innehåller, tillsammans med 7 §, en reglering av rättsföljderna vid olaglig värdeöverföring.
Paragrafen kan tillämpas om en värdeöverföring står i strid med 13–16 kap. Den är tillämplig oberoende av om den bestämmelse som har överträtts är uppställd i borgenärernas eller i medlemmarnas intresse. I det senare fallet aktualiseras den emellertid inte om samtliga medlemmar har varit överens om att åsidosätta bestämmelsen. I sådana fall föreligger nämligen inte någon överträdelse av lagen i den bemärkelse som avses här (jfr kommentaren till 13 kap. 2 §).
Beslut om vinstutdelning vid årsstämma förutsätter att föreningen har upprättat resultaträkning och balansräkning som har fastställts av föreningsstämman. Skulle så inte vara fallet, står beslutet i strid med bestämmelserna i 14 kap. Detsamma gäller om stämman har beslutat om värdeöverföring på grundval av en i något väsentligt hänseende felaktig resultat- eller balansräkning. Bestämmelserna omfattar däremot inte handlande i strid med likhetsprincipen eller handlande som utgör ett sådant behörighetsöverskridande som regleras i 8 kap. 39 §. I de fallen ska i stället de rättsföljder som i allmänhet gäller beträffande sådana överträdelser inträda. Det innebär t.ex. att ett beslut att ”rikta” vinstutdelning till en viss krets av medlemmar över huvud taget inte är giltigt. Ett sådant beslut får
867
Författningskommentar SOU 2010:90
således inte verkställas. Om så ändå har skett, ska ”utdelningen” betalas tillbaka till föreningen oberoende av mottagarens goda eller onda tro.
Av första stycket framgår att rättsföljden av en olaglig värdeöverföring är s.k. återbäringsskyldighet, dvs. en skyldighet att återbetala erhållet belopp eller, om värdeöverföringen har avsett sakvärden, lämna tillbaka det som har erhållits. Detta gäller oavsett om värdeöverföringen har skett till medlemmarna eller till någon utomstående. Vad som ska återbäras blir beroende av värdeöverföringens storlek och den regel som har överträtts. Har t.ex. regler om beslutsunderlag åsidosatts, ska i princip hela det utdelade beloppet återbäras. Om en värdeöverföring i stället har skett i strid med 3 §, behöver medlemmarna återbära endast vad som motsvarar skillnaden mellan värdet av det som har mottagits och det värde som lovligen hade kunnat delas ut. Mottagaren ska alltså återbära det olagligen överförda till föreningen. Är det fråga om ett odelbart sakvärde kan det uppkomma problem. Ett sätt att lösa dessa är att mottagaren återlämnar egendomen mot erhållande av kompensation avseende den giltiga delen av värdeöverföringen (jfr S. Lindskog i SvJT 1992 s. 98, se dock J. Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag, 4 uppl. s. 114).
Om den egendom som har överförts vid en sakvärdesutdelning har förstörts eller överlåtits vidare, bortfaller inte ansvaret i sig. Mottagaren har då i stället att i enlighet med allmänna principer om obehörig vinst till föreningen betala ett belopp som motsvarar det olagligen överförda värdet.
Om en formenligt beslutad vinstutdelning har skett i strid med föreningslagen, blir mottagaren enligt första stycket första meningen återbäringspliktig endast om föreningen visar att han eller hon har varit i ond tro, dvs. insåg eller bort inse att värdeöverföringen stod i strid med föreningslagen.
Även vid en icke formenlig värdeöverföring har mottagaren ett godtrosskydd. Godtrosregeln innebär i detta fall dock endast att mottagaren av värdeöverföringen undgår återbäringsskyldighet, om han eller hon varken insett eller bort inse att transaktionen innefattade en värdeöverföring från föreningen. Huruvida mottagaren också har insett eller bort inse att värdeöverföringen var olaglig spelar däremot inte någon roll. Godtrosregelns utformning innebär exempelvis att den som har köpt en föreningen tillhörig bil till underpris utan att ha insett eller bort inse att bilen såldes till underpris inte behöver lämna tillbaka bilen. Det ligger emellertid i sakens
868
SOU 2010:90 Författningskommentar
natur att det sällan finns något utrymme för god tro om mottagaren är en medlem som tar aktiv del i föreningens skötsel. Står det klart att mottagaren var medveten om att bilen såldes till underpris, saknar det betydelse om han eller hon har svävat i villfarelsen att värdeöverföringen var tillåten.
Det följer av styrelsens ansvar för förvaltningen av föreningens angelägenheter att det är styrelsen som för föreningens talan om återbäringsskyldighet. Vid likvidation kan talan föras av likvidator. Om föreningen har försatts i konkurs, kan konkursförvaltaren föra talan om återbäringsskyldighet för konkursboets räkning.
I andra stycket har upptagits en räntebestämmelse. Den överensstämmer i sak med gällande rätt.
Bristtäckningsansvar vid olaglig värdeöverföring
13 kap. 7 §
Om det uppkommer någon brist vid återbäring enligt 6 §, är de personer som har medverkat till beslutet om värdeöverföringen ansvariga för bristen (bristtäckningsansvar). Detsamma gäller dem som har medverkat till verkställandet av beslutet eller till upprättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet om värdeöverföring.
För ansvar enligt första stycket förutsätts, i fråga om styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och särskild granskare, uppsåt eller oaktsamhet, och, i fråga om medlem eller annan, uppsåt eller grov oaktsamhet.
För brist som uppkommer vid återbäringen ansvarar även den som har tagit emot egendom från en person som avses i 6 § första stycket med vetskap om att den härrör från en olaglig värdeöverföring.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första–tredje styckena gäller 22 kap. 4 och 5 §§.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att ersätta den brist som kan uppkomma i samband med återbäring enligt 13 kap. 6 §. Paragrafen motsvaras delvis av 10 kap. 7 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1986/87:7 s. 203).
Av första stycket framgår att s.k. bristtäckningsansvar kan aktualiseras i vissa fall av medverkan till en olovlig värdeöverföring. Det gäller för det första då en person har medverkat till beslutet om en olaglig värdeöverföring. Som exempel kan nämnas ledamöterna i en styrelse som har föreslagit stämman att den ska besluta om en olaglig värdeöverföring eller en medlem som har röstat för ett sådant beslut. För det andra gäller ansvaret den som har medverkat till verkställandet av beslutet. Som exempel kan nämnas en styrelseleda-
869
Författningskommentar SOU 2010:90
mot eller en verkställande direktör som har verkställt en utbetalning eller ingått ett avtal som innebär en olaglig värdeöverföring. För det tredje kan ansvaret drabba den som har medverkat till upprättande eller fastställande av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet om värdeöverföring. En styrelseledamot eller en verkställande direktör som har undertecknat en oriktig balansräkning och en revisor som har tillstyrkt den kan bli ansvariga på dessa grunder. Inte i något av fallen krävs det att den medverkande själv har erhållit något av det som olagligen överförts.
Medverkansansvaret kan även gälla utomstående, t.ex. en medlemmen närstående person som genom rådgivning eller faktisk hjälp medverkar till att den olagliga värdeöverföringen har kunnat komma till stånd.
Av andra stycket framgår att de subjektiva rekvisiten skiljer sig åt mellan de olika kategorierna av medverkande. När det gäller styrelseledamöter, verkställande direktör och revisor krävs uppsåt eller oaktsamhet för att ansvaret ska inträda. För medlemmar och andra gäller ett krav på uppsåt eller grov oaktsamhet. Att ansvar för den senare gruppen av medverkande inträder först vid uppsåt eller vårdslöshet av kvalificerat slag innebär att en utomstående rådgivare, t.ex. en bank eller advokatbyrå som bistår vid en värdeöverföringstransaktion, inte har någon långtgående undersökningsplikt beträffande transaktionens laglighet. Om rådgivaren likväl har fått klart för sig att transaktionen inkräktar på det bundna egna kapitalet eller strider mot försiktighetsregeln eller om han eller hon har haft påtaglig anledning att misstänka att så är fallet, kan medverkansansvar dock komma i fråga. Kravet på uppsåt är uppfyllt när den aktuella personen har haft vetskap om de faktiska förhållanden som innebär att beslutet innefattade en olaglig värdeöverföring. Av allmänna principer följer däremot att okunskap om lagens innehåll saknar betydelse för bedömning av uppsåtsfrågan. En annan sak är att den medverkande kan gå fri från ansvar om han eller hon har gjort en rättslig felbedömning av innebörden i en viss transaktion och denna felbedömning framstår som ursäktlig.
Bestämmelsen i tredje stycket saknar tidigare motsvarighet. En motsvarande bestämmelse finns dock i 17 kap. 7 § tredje stycket aktiebolagslagen (se prop. 2004/05:85 s. 757–759). Den innebär att bristtäckningsansvar även i vissa fall kan åläggas den som utan att själv ha medverkat till värdeöverföringen har tagit emot den olovligen överförda egendomen. Såsom framgår av 6 § kan den som har tagit emot en olaglig värdeöverföring bli återbäringsskyldig. Bestäm-
870
SOU 2010:90 Författningskommentar
melserna om återbäringsskyldighet avser mottagande i första led. Bestämmelsen i 7 § tredje stycket är tillämplig vid mottagande i senare led. Ett exempel på ett sådant mottagande i senare led som kan utlösa bristtäckningsansvar är när en bank tillgodogör sig ett belopp, som härrör från en olaglig värdeföring och som har överförts till en medlems konto, genom att amortera ned en kredit som medlemmen har i banken (jfr NJA 1997 s. 418). Om pengar som sätts in på ett bankkonto inte kommer den kontoförande banken till del, riskerar banken däremot inte något bristtäckningsansvar, eftersom banken i ett sådant fall inte kan anses vara mottagare av egendomen.
En förutsättning för bristtäckningsansvar enligt tredje stycket är att egendomen har tagits emot från en sådan person som avses i 13 kap. 6 § första stycket. Vad som avses är en person för vilken de objektiva kriterierna för återbäringsskyldighet föreligger. Något krav på att den personen rent faktiskt är återbäringsskyldig uppställs däremot inte. Bristtäckningsansvar kan alltså inträda även om mottagaren i första led har varit i god tro och därför inte är återbäringsskyldig enligt 13 kap. 6 §.
För att ansvar ska inträda enligt tredje stycket krävs vidare att mottagaren har haft vetskap om att det är fråga om en olaglig värdeöverföring. Att mottagaren borde ha förstått att det rörde sig om en olovlig värdeöverföring räcker alltså inte. Vetskapen ska avse dels det förhållandet att det har skett en olaglig värdeöverföring, dels den omständigheten att just den mottagna egendomen härrör från den olagliga värdeöverföringen.
En allmän förutsättning för att bristtäckningsansvar enligt första eller tredje stycket ska kunna göras gällande är att det står klart att beloppet inte kan återkrävas av den i 6 § angivne mottagaren av egendomen, antingen därför att denne inte har varit i sådan ond tro som sägs där eller därför att han eller hon saknar tillgångar.
Av hänvisningen till 22 kap. 4 och 5 §§ i fjärde stycket framgår att flera bristtäckningsansvariga ansvarar solidariskt samt att bristtäckningsansvaret kan jämkas. Vad den bristtäckningsansvarige tvingas betala kan han eller hon regressvis återkräva av den som är återbäringsskyldig enligt 13 kap. 6 §. I den utsträckning även andra är bristtäckningsansvariga kan han eller hon av var och en av dem återkräva vad de slutligen bör bära av ersättningsskyldigheten mot föreningen. Preskription inträder enligt allmänna bestämmelser. Beviljad ansvarsfrihet påverkar inte ansvaret.
871
Författningskommentar SOU 2010:90
Talan om bristtäckningsskyldighet kan föras av dem som är berättigade att föra talan om återbäring enligt 13 kap. 6 § (jfr kommentaren till den paragrafen).
14 kap. Vinstutdelning
Vem som kan få del av föreningens vinst
14 kap. 1 §
Vinstutdelning får lämnas till föreningens medlemmar. Vinstutdelningen får beräknas
1. i förhållande till den omfattning i vilken någon har deltagit i föreningens verksamhet eller i övrigt tagit denna i anspråk (vinstutdelning i form av efterlikvid, återbäringar eller liknande), eller
2. i förhållande till innestående insatser (vinstutdelning i form av insatsränta).
Vinstutdelning som beräknas enligt första stycket 2 får även lämnas till innehavare av förlagsandelar och till avgångna medlemmar.
I stadgarna får det bestämmas att vinstutdelning som beräknas enligt första stycket 1 får lämnas även till andra än medlemmar.
Paragrafen behandlar utdelning av föreningens överskott i form av vinstutdelning och motsvarar till viss del bestämmelsen i 10 kap. 1 § andra stycket 2 i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 195).
I första stycket anges att det i första hand är föreningens medlemmar som kan få del av föreningens överskott i form av vinstutdelning. Vinstutdelning sker alltid från det redovisade årsresultatet. Den kan beräknas på olika sätt. Av punkten 1 framgår att vinstutdelning kan beräknas i förhållande till medlemmens samhandel med föreningen. Vinstutdelning som beräknas på detta sätt brukar benämnas efterlikvid i producentkooperativ och återbäring inom konsumentkooperationen. Vinstutdelning i ett arbetskooperativ kan utgå i form av lönetillägg. Enligt punkten 2 kan vinstutdelning beräknas i förhållande till medlemmarnas innestående insatser i föreningen. Med begreppet insats avses såväl inbetalda medlemsinsatser, emissionsinsatser som förlagsinsatser. Vinstutdelning som beräknas på detta sätt brukar benämnas insatsränta. Av 4 kap. 1 § 9 framgår att grunderna för fördelning av föreningens vinst ska anges i föreningens stadgar. Inom de allmänna ramar som förevarande paragraf ger ska det i sådana stadgebestämmelser preciseras närmare hur rätten till vinstutdelning ska beräknas. Ingenting hindrar att
872
SOU 2010:90 Författningskommentar
rätten till vinstutdelning därvid beräknas på olika sätt för olika medlemmar, t.ex. att det med äldre insatser, överinsatser eller insatser som investerande medlemmar har erlagt ska följa en högre eller lägre insatsränta. Det är också möjligt att föreskriva t.ex. att vinstutdelning med utgångspunkt i medlemmens samhandel med föreningen ska ske först sedan medlemmarna har tillgodoräknats viss i stadgarna angiven insatsränta. Stadgebestämmelser av detta slag får dock inte innebära att det görs omotiverade skillnader mellan olika medlemmar.
Av andra stycket framgår att vinstutdelning i form av insatsränta även får lämnas till innehavare av förlagsandelar och till avgångna medlemmar. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 4 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 199). Vinstutdelning till innehavare av förlagsandelar och avgångna medlemmar kan beslutas även om stadgarna saknar bestämmelser om detta. Särskilt när det gäller innehavare av förlagsandelar är det dock lämpligt att frågan regleras i stadgarna. I stadgarna och villkoren för utgivna förlagsinsatser bör sålunda lämnas en beskrivning av den rätt till utdelning som innehavare av förlagsandelar har, t.ex. att utdelning är avsedd att utgå med en viss procentsats på insatsbeloppet. Stadgarna bör också innehålla bestämmelser om den företrädesrätt till utdelning som innehavare av förlagsandelar eventuellt bör ha framför medlemmar. Det bör dock understrykas att oavsett vad stadgarna innehåller i dessa avseenden fordras ett särskilt stämmobeslut om utdelning för att utbetalningar till innehavarna av förlagsandelar ska kunna ske. Ett sådant utdelningsbeslut får – liksom andra utdelningsbeslut – fattas endast i den utsträckning föreningen har fritt eget kapital tillgängligt och utdelningen är förenlig med försiktighetsregeln (se 13 kap. 3 och 4 §§). Det kan tilläggas att innehavare av förlagsandelar inte kan erhålla avkastning på sina insatser annat än i form av utdelning. Det är således inte möjligt att avtala om sedvanlig ränta på insatsbeloppet. – När det gäller tidigare medlemmar följer det av 11 kap. 15 § att dessa har rätt att få del i den vinstutdelning som avser det sista räkenskapsåret intill deras avgång ur föreningen (en rätt som dock normalt kan begränsas genom bestämmelser i stadgarna). I stadgarna kan vara bestämt att avgångna medlemmar har rätt att återfå sin insats först med något eller några års fördröjning. Det kan då vara naturligt att, med stöd av 14 kap. 1 §, dela ut insatsränta till dessa medlemmar för den tid under vilken insatserna fortfarande är innestående i föreningen.
873
Författningskommentar SOU 2010:90
Någon ovillkorlig rätt att få sådan insatsränta på kvarstående insatser har de avgångna medlemmarna dock inte.
Den ekonomiska föreningens verksamhet med inriktning på samhandel med medlemmarna hindrar inte att den handlar även med icke-medlemmar. Föreningen har enligt tredje stycket en rätt, men inte en skyldighet, att lämna vinstutdelning även till sådana icke-medlemmar. Vinstutdelningen beräknas då naturligen i förhållande till deras deltagande i verksamheten och utgår därför som efterlikvid, återbäring eller liknande. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 4 § första stycket i nuvarande föreningslagen. En nyhet är dock att det har tydliggjorts att det krävs stadgebestämmelser för att det ska vara möjligt att lämna vinstutdelning till icke-medlemmar. Detta torde överensstämma med gällande rätt (se A. Mallmén, Lagen om ekonomiska föreningar. En kommentar, 3 uppl., s. 409).
Beslutsordning
14 kap. 2 §
Beslut om vinstutdelning fattas av föreningsstämman.
Stämman får inte besluta om utdelning av större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt annat än om det finns en sådan skyldighet enligt stadgarna.
Paragrafen behandlar frågan om ordningen för beslut om vinstutdelning och motsvarar till viss del 10 kap. 5 § i nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 199).
Enligt första stycket är det alltid föreningsstämman, såsom föreningens högsta beslutande organ, som fattar beslut om vinstutdelning. Denna rätt kan stämman varken i ett enskilt fall eller genom föreskrift i stadgarna delegera till styrelsen eller annan. I föreningar som tillämpar ett fullmäktigesystem torde regelmässigt beslut om vinstutdelning fattas på fullmäktigemöte (se 7 kap. 1 och 40 §§).
Föreningsstämmans beslut om vinstutdelning fattas med enkel majoritet. I stadgarna kan anges ett högre eller lägre majoritetskrav. Där kan också anges särskilda förutsättningar för att stämmans beslut ska vara giltigt, t.ex. att beslutet måste godkännas av ett utomstående organ.
Bestämmelsen i andra stycket saknar motsvarighet i nuvarande föreningslagen. En liknande bestämmelse finns dock i 18 kap. 1 § andra stycket aktiebolagslagen. Den aktualiseras om medlemmarna vid stämman vill genomdriva en högre vinstutdelning än vad styr-
874
SOU 2010:90 Författningskommentar
elsen har föreslagit. Styrelsen har då möjlighet att inlägga sitt veto mot den högre vinstutdelningen. Detta gäller dock inte om det av föreningens stadgar följer en skyldighet att dela ut ett visst belopp. Det kan t.ex. vara fråga om en föreskrift i stadgarna om att en viss procentandel av föreningens vinst ska delas ut. I sådana fall har stadgarnas reglering företräde framför styrelsens veto (under förutsättning att den utdelning som medlemmarna vill ha till stånd är förenlig med bestämmelserna i 13 kap. 3 och 4 §§).
Om inte annat beslutas, ska vinstutdelningen utbetalas i pengar. Föreningsstämman kan emellertid besluta att utdelningen ska ske i annat än pengar, sakvärdesutdelning. Den kan också bestämma att medlemmarna ska ges möjlighet att välja mellan utdelning i pengar eller annan av stämman bestämd egendom. Däremot är det inte möjligt att genom majoritetsbeslut besluta att vissa medlemmar ska ha utdelning i pengar och andra i sakvärden, eftersom ett sådant beslut skulle strida mot likhetsprincipen.
Om samtliga medlemmar är överens, kan de sätta sig över lagens regler om formerna för värdeöverföring (se 13 kap. 2 § andra stycket). Ett av medlemmarna fattat samfällt men formlöst beslut om värdeöverföring kan alltså i och för sig vara giltigt. Det utgör emellertid då inte ett beslut om vinstutdelning utan är snarare en ”förtäckt utdelning” (jfr 13 kap. 1 § första stycket 4). Skillnaden får betydelse i fråga om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar; det är sålunda generellt sett lättare att återkräva olagliga värdeöverföringar från den som inte kan åberopa ett formellt vinstutdelningsbeslut (se 13 kap. 6 och 7 §§). Med hänsyn till de risker som formlösa värdeöverföringsbeslut är förenade med bör denna typ av beslut undvikas.
Om beslutet har getts formen av ett stämmobeslut, ska dess laglighet emellertid prövas enligt bestämmelserna i detta kapitel. Ett beslut om vinstutdelning som inte har tillkommit i enlighet med dessa bestämmelser utgör i princip en olaglig värdeöverföring. Flertalet av bestämmelserna i 14 kap. syftar emellertid endast till att skydda föreningens medlemmar. Det innebär att bestämmelserna får åsidosättas om samtliga medlemmar är överens om det. Detta gäller t.ex. bestämmelserna i 14 kap. 3 § om att beslutet måste föregås av ett särskilt upprättat förslag. Ett par bestämmelser i 14 kap. syftar emellertid till att skydda borgenärerna. Det gäller dels bestämmelsen i 14 kap. 2 § om styrelsens vetorätt, dels bestämmelserna i 14 kap. 5 § om att styrelsen ska upprätta ett motiverat yttrande.
875
Författningskommentar SOU 2010:90
Dessa bestämmelser kan alltså inte åsidosättas ens om samtliga medlemmar skulle godta detta.
Förslag till beslut om vinstutdelning
14 kap. 3 §
Om föreningsstämman ska pröva en fråga om vinstutdelning, ska styrelsen upprätta ett förslag till beslut enligt bestämmelserna i 4–7 §§.
Paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet i nuvarande föreningslagen, innehåller tillsammans med de följande paragraferna bestämmelser om det beslutsunderlag som ska finnas inför ett beslut om vinstutdelning. En motsvarande bestämmelse finns i 18 kap. 2 § aktiebolagslagen.
Den stämma som fastställer resultat- och balansräkningarna (årsstämman) ska samtidigt besluta om dispositioner avseende föreningens vinst eller förlust. Beslutet ska föregås av ett förslag som styrelsen har lämnat i förvaltningsberättelsen (se 6 kap. 2 § årsredovisningslagen). Om det föreslås att vinsten ska disponeras genom vinstutdelning, ska det enligt förevarande paragraf tas fram ett förslag till beslut med mera ingående upplysningar än vad som behöver anges i förvaltningsberättelsen. Normalt kan frågan om vinstutdelning inte tas upp på stämman annat än om ett motsvarande förslag har lagts fram och tillhandahållits före stämman. Förslaget ska upprättas av styrelsen. Det är alltså – till skillnad från vad som är fallet enligt aktiebolagslagen – inte möjligt att pröva en fråga om vinstutdelning på grundval av ett förslag som har upprättats utanför styrelsen. Om styrelsen inte upprättar något förslag, kan dock stämman besluta om instruktioner för styrelsen att upprätta ett sådant förslag.
Om förslaget är avsett att behandlas på årsstämman, bör förslaget kunna infogas i förvaltningsberättelsen.
14 kap. 4 §
I förslaget om vinstutdelning ska följande anges:
1. vilka som ska ha rätt till utdelning,
2. hur rätten till utdelning ska beräknas,
3. den tidpunkt då utdelningen ska betalas eller, i förekommande fall, bemyndigande för styrelsen att fastställa betalningsdag, och
4. om utdelningen ska avse annat än pengar, uppgift om arten av den egendom som ska delas ut.
876
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen anger vilka uppgifter som ska finnas med i ett förslag till beslut om vinstutdelning. Till förslaget ska också fogas ett särskilt yttrande från styrelsen (se 14 kap. 5 §). Om frågan om vinstutdelning ska behandlas på annan stämma än den som ska ta ställning till årsredovisningen, ska det vidare, enligt 14 kap. 6 och 7 §§, lämnas vissa ytterligare uppgifter i förslaget.
Av punkten 1 framgår att i förslaget ska anges vilka som ska ha rätt till utdelning. Detta kan i första hand vara fråga om medlemmar, men vinstutdelning får även ske till t.ex. innehavare av förlagsandelar och icke-medlemmar som har handlat med föreningen (se 14 kap. 1 §).
Enligt punkten 2 ska förslaget även innehålla uppgift om hur rätten till utdelning ska beräknas. Beräkningsgrunderna kan vara olika beroende på vilka som vinstutdelningen ska lämnas till. Vinstutdelning som lämnas till medlemmar kan exempelvis beräknas både i form av efterlikvid, återbäring eller liknande och i form av insatsränta. Naturligtvis kan båda dessa beräkningsgrunder tillämpas vid ett och samma tillfälle. Vinstutdelning till icke-medlemmar får ske endast i form av återbäring, efterlikvid eller liknande (beträffande utdelning till avgångna medlemmar, se dock författningskommentaren till 14 kap. 1 § andra stycket). När det gäller innehavare av förlagsandelar ska vinstutdelning ske i form av insatsränta (se 14 kap. 1 §).
Enligt punkten 3 ska förslaget även innehålla uppgift om förfallodag för vinstutdelningen. Med förfallodag avses den dag då beloppet ska utbetalas alternativt hållas tillgängligt på konto för lyftning. Det är tillåtet att delegera beslutanderätten i denna fråga till styrelsen. Om ett sådant bemyndigande föreslås, ska detta anges i förslaget.
I förekommande fall ska enligt punkten 4 även anges om utdelningen ska betalas i annat än pengar (s.k. sakvärdesutdelning). I så fall ska också anges arten av den egendom som ska delas ut.
Yttrande från styrelsen
14 kap. 5 §
Till förslaget om vinstutdelning ska fogas ett motiverat yttrande från styrelsen om huruvida den föreslagna vinstutdelningen är försvarlig med hänsyn till vad som anges i 13 kap. 3 § andra och tredje styckena. Om tillgångar eller skulder har värderats till verkligt värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisnings-
877
Författningskommentar SOU 2010:90
lagen ( 1995:1554 ), ska det i yttrandet också anges hur stor del av det egna kapitalet som beror på att en sådan värdering har tillämpats.
Paragrafen reglerar det yttrande som styrelsen ska foga till förslaget om vinstutdelning.
I yttrandet ska styrelsen redogöra för hur den föreslagna dispositionen förhåller sig till försiktighetsregeln (se 13 kap. 3 § andra och tredje styckena). Yttrandet ska vara motiverat. Det räcker alltså inte med att styrelsen uttalar att förslaget är eller inte är förenligt med denna regel. Också de närmare övervägandena bakom styrelsens bedömning ska redovisas (se närmare kommentaren till 13 kap. 3 §). Om föreningen ingår in en koncern, ska motsvarande bedömning göras även på koncernnivå.
Syftet med bestämmelsen är att styrelsen ska ställa den föreslaga utdelningen i relation till dels de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken på det egna kapitalet, dels föreningens konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt. Hur utförligt och detaljerat yttrandet ska vara får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
I en liten eller medelstor förening med enkla ekonomiska förhållanden kan analysen ofta begränsas till en allmän beskrivning av föreningens ekonomiska situation och en redogörelse för centrala nyckeltal, varvid relationen mellan eget och främmande kapital (soliditet) ofta är av särskild betydelse. Den konstaterade soliditeten bör ställas i relation till förhållandena inom den bransch där föreningen verkar. Yttrandet bör också ge läsaren besked om huruvida föreningen kan anta komma att fullgöra sina förpliktelser på kort och lång sikt samt hur den föreslagna värdeöverföringen påverkar föreningens förmåga att göra eventuellt nödvändiga investeringar. Om redovisade nyckeltal är betryggande och det inte finns några särskilda förhållanden som ger anledning till oro, kan yttrandet vara relativt kortfattat. Förekommer det å andra sidan omständigheter som ger anledning till tveksamhet om föreningens vinstutdelningsutrymme, bör styrelsen, om den anser att det ändå finns utrymme för värdeöverföringar, noggrant redovisa skälen för detta.
Frågan om förekomsten av ”orealiserade vinster” (se avsnitt 14.5.4) är av särskild betydelse i detta sammanhang och det ligger i sakens natur att särskild försiktighet bör iakttas när det gäller utdelning av sådana. I andra meningen har därför tagits in en särskild bestämmelse om att styrelsen, i de fall balansräkningen innefattar oreali-
878
SOU 2010:90 Författningskommentar
serade vinster, ska ange hur stor del av det egna kapitalet som beror på att tillgångar och skulder har upptagits till marknadsvärdet på balansdagen. Bestämmelsen har dock begränsats till de fall då tillgångar eller skulder har värderats med tillämpning av 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (värdering av finansiella instrument). Styrelsen ska i så fall redovisa hur mycket större eller mindre det egna kapitalet hade varit om de poster som har värderats enligt denna paragraf i stället hade värderats med utgångspunkt i anskaffningsvärdet (jfr 4 kap.3–5 §§årsredovisningslagen) eller, såvitt gäller omsättningstillgångar, enligt lägsta värdets princip (jfr 4 kap. 9 § årsredovisningslagen).
Om frågan om vinstutdelning ska prövas på föreningens årsstämma, kan styrelsens yttrande tas in i förvaltningsberättelsen.
Kompletterande information
14 kap. 6 §
Om årsredovisningen inte ska behandlas på den föreningsstämma som ska pröva förslaget om vinstutdelning, ska det i förslaget anges hur stor del av det enligt 13 kap. 3 § första stycket disponibla beloppet som finns kvar efter det senast fattade beslutet om värdeöverföring.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Den och den närmast följande paragrafen innehåller bestämmelser om det särskilda beslutsunderlag som ska tillhandahållas när fråga om vinstutdelning ska prövas på annan föreningsstämma än årsstämman. Vid en sådan stämma kan endast beslutas om s.k. efterutdelning, dvs. utdelning av vad som återstår av det belopp som redovisades som fritt eget kapital i den senast fastställda balansräkningen.
Även i dessa fall ska förslaget till beslut innehålla de uppgifter som anges i 4 §. Av förslaget ska dessutom, enligt den här paragrafen, framgå hur mycket av det i den senast fastställda balansräkningen konstaterade egna fria kapitalet som fortfarande står till föreningsstämmans förfogande. En motsvarande bestämmelse finns i 18 kap. 5 § aktiebolagslagen.
14 kap. 7 §
I det fall som avses i 6 § ska följande handlingar fogas till förslaget:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, och
879
Författningskommentar SOU 2010:90
2. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades med uppgift om värdeöverföringar som har beslutats under samma tid och om förändringar i föreningens bundna egna kapital som har skett efter balansdagen.
Om föreningen har en revisor, ska det till förslaget även fogas
1. en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser, och
2. ett yttrande över den redogörelse som avses i första stycket 2, undertecknat av föreningens revisor, med uttalande om huruvida föreningsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
Paragrafen reglerar vilka handlingar som ska ligga till grund för ett beslut om vinstutdelning som inte fattas på den stämma som ska ta ställning till resultat- och balansräkningarna. Syftet med bestämmelserna är att säkerställa att medlemmarna har ett lika fullgott och aktuellt underlag för sitt beslut som om frågan hade prövats på en årsstämma. Sålunda ska den årsredovisning som lades fram vid den senaste årsstämman finnas tillgänglig (punkten 1). Därutöver ska styrelsen upprätta en redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning, vilka har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades (punkten 2). I redogörelsen ska styrelsen vidare särskilt uppmärksamma värdeöverföringar som har beslutats vid eller efter den senaste årsstämman. Styrelsen ska också lämna uppgift om förändringar i föreningens bundna egna kapital som har skett efter balansdagen. Det kan t.ex. vara fråga om förändringar som beror på att medlemsinsatser inbetalats eller återbetalats eller beslut om att medel ska avsättas till reservfond. Om det har förekommit betydande förluster i föreningens verksamhet sedan den senaste årsstämman, bör även detta uppmärksammas. Visserligen påverkar sådana förluster inte den beräkning av utrymmet för värdeöverföring som ska göras enligt 13 kap. 3 § första stycket. En negativ resultatutveckling kan dock vara av betydelse vid tillämpningen av försiktighetsregeln (se 13 kap. 3 § andra stycket).
Om föreningen har en revisor, ska till förslaget även fogas revisionsberättelsen för det räkenskapsår som den bifogade årsredovisningen avser (se andra stycket 1). Revisorn ska dessutom granska styrelsens redogörelse och avge ett yttrande över den (se andra stycket 2). I ett sådant yttrande bör han eller hon uttala sig om huruvida han eller hon anser att styrelsens redogörelse är rättvisande. Yttrandet ska innehålla ett uttalande om huruvida föreningsstämman bör besluta i enlighet med förslaget. Revisorn bör alltså uttala sig om förslaget på samma sätt som han eller hon inför årsstämman
880
SOU 2010:90 Författningskommentar
uttalar sig om ett i förvaltningsberättelsen lämnat förslag till vinstdisposition. – I lagen uppställs inte något motsvarande krav på granskning i den situationen att föreningen saknar revisor. Ingenting hindrar dock att det i stadgarna tas in bestämmelser om att styrelsens redogörelse ändå ska bli föremål för granskning, t.ex. genom en särskilt anlitad revisor eller genom föreningens lekmannarevisor.
Tillhandahållande av förslag till beslut m.m.
14 kap. 8 §
Styrelsen ska hålla förslaget om vinstutdelning, tillsammans med handlingar som avses i 5 §, tillgängligt hos föreningen för röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst två veckor närmast före den föreningsstämma där frågan om vinstutdelning ska prövas. I förekommande fall ska även de handlingar som avses i 7 § hållas tillgängliga tillsammans med förslaget.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till de röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. Kopiorna ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Kopior behöver dock inte skickas, om handlingarna, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängliga på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
Handlingarna ska läggas fram på föreningsstämman.
Paragrafen saknar motsvarighet i nuvarande föreningslagen.
Enligt första stycket ska styrelsen hålla beslutsförslaget och övrigt underlag tillgängliga för medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar under viss tid före stämman. En motsvarande bestämmelse finns i 18 kap. 7 § aktiebolagslagen.
Av andra stycket framgår att styrelsen på begäran ska skicka kopior av beslutsunderlaget till de medlemmar som begär det. Det har klargjorts att styrelsen inte får ta ut någon avgift för detta. Handlingarna kan skickas med vanlig post. De kan också skickas med elektroniska hjälpmedel, t.ex. med e-post, under förutsättning att föreningen tillämpar det förfarande som framgår av 1 kap. 10 och 11 §§. Föreningen kan också i stadgarna bestämma att handlingarna ska hållas tillgängliga på föreningens webbplats. Om detta är fallet, är föreningen inte skyldig att skicka några kopior.
I tredje stycket erinras om att beslutsunderlaget också ska läggas fram på stämman. Det innebär att materialet ska finnas tillgängligt
881
Författningskommentar SOU 2010:90
vid stämman. Det kan i så fall räcka att stämmans ordförande formlöst hänvisar till materialet.
Kallelsens innehåll
14 kap. 9 §
Kallelsen till den föreningsstämma som ska pröva förslaget om vinstutdelning ska ange förslagets huvudsakliga innehåll.
Paragrafen har inte någon direkt motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Den klargör att kallelsen till en stämma som ska pröva en fråga om vinstutdelning alltid ska ange förslagets huvudsakliga innehåll. En motsvarande bestämmelse finns i 18 kap. 8 § aktiebolagslagen.
Föreningsstämmans beslut
14 kap. 10 §
Beslutet om vinstutdelning ska innehålla de uppgifter som framgår av 4 §.
Paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, reglerar innehållet i ett beslut om vinstutdelning. En motsvarande bestämmelse finns i 18 kap. 8 § aktiebolagslagen.
Av hänvisningen till 14 kap. 4 § följer att beslutet om vinstutdelning ska ange dels vilka som är berättigade till utdelning, dels hur utdelningen ska beräknas, och dels förfallodagen för utdelningen. Om styrelsen ska ha möjlighet att precisera förfallodagen, ska också detta framgå av beslutet. Om styrelsen ska ha rätt att besluta om förfallodag, ska beslutet innehålla ett bemyndigande för styrelsen om detta. Om utdelningen ska ske i annan egendom än pengar, måste också detta framgå av beslutet och den aktuella egendomen preciseras.
882
SOU 2010:90 Författningskommentar
15 kap. Gottgörelse
Vem gottgörelse kan lämnas till
15 kap. 1 §
Gottgörelse får lämnas till föreningens medlemmar.
I stadgarna får bestämmas att gottgörelser får lämnas även till andra än medlemmar.
Paragrafen behandlar utdelning av föreningens överskott i form av gottgörelse och motsvarar till viss del bestämmelserna i 10 kap. 1 § andra stycket 1 och 4 § första stycket i nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 195, 198 och 199).
I första stycket anges att det i första hand är föreningens medlemmar som kan få del av föreningens överskott i form av gottgörelse. Begreppet gottgörelse definieras i 13 kap. 1 § första stycket 2.
En ekonomisk förening kan bedriva handel även med icke-medlemmar. Såsom framgår av andra stycket kan gottgörelse även betalas till icke-medlemmar som föreningen har haft samhandel med. Det förutsätter dock att föreningens stadgar innehåller bestämmelser om detta.
Beslutsordning
15 kap. 2 §
Beslut om gottgörelse fattas av föreningsstämman eller, efter stämmans bemyndigande, av styrelsen. I stadgarna får det bestämmas att styrelsen får besluta om gottgörelse även utan stämmans bemyndigande.
Stämman får inte besluta om gottgörelse med större belopp än vad styrelsen har föreslagit eller godkänt annat än om det finns en sådan skyldighet enligt stadgarna.
Paragrafen, som delvis motsvarar 10 kap. 5 § i nuvarande föreningslagen (prop. 1986/87:7 s. 199), reglerar beslutsordningen för beslut om gottgörelse.
Rätten att besluta om gottgörelse ligger inom föreningsstämmans kompetensområde (se första stycket). Stämman kan dock bemyndiga styrelsen att besluta om gottgörelse. Därmed blir det i praktiken möjligt att besluta om gottgörelse under löpande räkenskapsår utan att kalla till extra stämma. Några särskilda formkrav för ett sådant beslut om sådant bemyndigande har inte uppställts i lagförslaget. Stämman kan när som helst återta bemyndigandet. En nyhet i för-
883
Författningskommentar SOU 2010:90
slaget är att det i stadgarna får bestämmas att styrelsen även utan särskilt bemyndigande får besluta om gottgörelse. Frågan har behandlats i avsnitt 14.5.6.
Såsom framgår av 13 kap. 1 § första stycket 2 avses med gottgörelse endast vad som tillgodoförs medlemmarna på grund av rörelsens resultat. Bestämmelserna om gottgörelse omfattar därför inte andra slag av transaktioner, t.ex. normala affärsmässiga betalningar eller rabatter som utgår i omedelbar anslutning till samhandeln med medlemmarna och andra. Företagsledningen kan därför besluta om sådana transaktioner utan att det fordras något särskilt bemyndigande från stämman.
Andra stycket saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Bestämmelsen innebär att styrelsen kan inlägga sitt veto mot ett stämmobeslut om gottgörelse; beslutet kan alltså inte lagligen verkställas om styrelsen motsätter sig det. Styrelsen har motsvarande vetorätt i fråga om stämmans beslut om vinstutdelning, se kommentaren till 14 kap. 2 § andra stycket samt avsnitt 14.5.6.
15 kap. 3 §
Om föreningsstämman ska pröva en fråga om gottgörelse, ska styrelsen upprätta ett förslag till beslut.
Vid upprättandet av förslaget ska bestämmelserna i 14 kap. 4–7 §§ tillämpas. Förslaget ska tillhandahållas medlemmarna på de sätt som anges i 14 kap. 8 §. I fråga om kallelse till den stämma som ska pröva förslaget gäller bestämmelserna i 14 kap. 9 §. Stämmans beslut ska ha det innehåll som anges i 14 kap. 10 §.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, reglerar förfarandet i de fall – i praktiken troligen av undantagskaraktär – när föreningsstämman själv fattar beslut om gottgörelse. Det har ansetts att detta förfarande bör vara detsamma som vid beslut om vinstutdelning. Paragrafen innehåller därför endast hänvisningar till bestämmelserna om förfarandet vid vinstutdelning.
15 kap. 4 §
Innan styrelsen beslutar om gottgörelse, ska den upprätta ett sådant motiverat yttrande som anges i 14 kap. 5 §.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, innehåller en bestämmelse om att styrelsen inför ett beslut om gottgörelse ska upprätta ett sådant yttrande som avses i 14 kap.
884
SOU 2010:90 Författningskommentar
5 §. Syftet med detta är att styrelsen ska dokumentera de överväganden som har gjorts vad gäller gottgörelsens förenlighet med försiktighetsregeln. I övrigt kan hänvisas till vad som har sagts i författningskommentaren till 14 kap. 5 §.
16 kap. Reservfonden
Avsättning till reservfonden
16 kap. 1 §
Till reservfonden ska avsättas det belopp som
1. en medlem vid avgången ur föreningen inte får tillbaka av sina medlemsinsatser,
2. en förlagsandelsinnehavare inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats,
3. enligt stadgarna ska avsättas till reservfonden,
4. enligt beslut av föreningsstämman ska föras över till reservfonden från fritt eget kapital i den senast fastställda balansräkningen.
Paragrafen motsvarar 10 kap. 6 § andra stycket i nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 201). Frågan om skyldigheten att avsätta medel till reservfonden har behandlats i avsnitt 14.5.8.
Enligt punkten 1 ska till reservfonden alltid avsättas belopp som motsvarar vad en medlem vid avgången ur föreningen inte återfår av sina medlemsinsatser. Detta blir fallet dels när föreningen genom bestämmelser i stadgarna har helt eller delvis begränsat medlemmarnas rätt till återbetalning av medlemsinsatser, dels när bestämmelserna i 11 kap. 11 § tredje stycket förhindrar att den avgående medlemmen får hela den erlagda insatsen återbetalad. Med begreppet medlemsinsats avses detsamma som i 1 kap. 4 §, dvs. såväl obligatoriska insatser, överinsatser som emissionsinsatser. Det bör noteras att punkten inte är tillämplig när en medlem begär att få ut en överinsats enligt 11 kap. 16 § – dvs. utan samband med avgång ur föreningen – men till följd av bestämmelserna i 11 kap. 11 § tredje stycket inte kan få ut hela beloppet. Återstoden förblir i den situationen en överinsats som medlemmen möjligen kan göra gällande när föreningens ekonomiska situation har förbättrats.
Motsvarande avsättningsskyldighet föreligger, enligt punkten 2, om en förlagsandel inlöses och förlagsandelsinnehavaren därvid – till följd av bestämmelserna i 12 kap. 5 § – inte får ut det fulla nominella värdet av förlagsinsatsen.
Förslaget innehåller – till skillnad från den nuvarande föreningslagen – ingen skyldighet för föreningen att avsätta viss del av årets
885
Författningskommentar SOU 2010:90
överskott till reservfonden. En förening som önskar konsolidera sin verksamhet har dock även enligt förslaget möjlighet att på frivillig väg avsätta medel från fritt eget kapital till reservfonden. Enligt punkten 3 kan föreningens stadgar innehålla bestämmelser om sådan avsättningsskyldighet. Så kan föreningens stadgar t.ex. innehålla bestämmelser om att vissa avgifter till föreningen ska avsättas till reservfonden. Ingenting hindrar givetvis föreningen från att i föreningen ta in stadgebestämmelser motsvarande de bestämmelser om obligatorisk avsättning till reservfonden som finns i 10 kap. 6 § i den nuvarande föreningslagen. Vidare kan föreningsstämman enligt punkten 4 besluta att visst belopp ska föras över till reservfonden från fritt eget kapital enligt den senaste fastställda balansräkningen. En avsättning får i samtliga fall till följd att reservfonden – och därmed föreningens bundna egna kapital – ökar, vilket i sin tur medför att föreningens framtida utrymme för värdeöverföringar minskar.
När reservfonden får minskas
16 kap. 2 §
Reservfonden får minskas för
1. täckning av förlust, om det inte finns fritt eget kapital som kan täcka förlusten,
2. återbetalning till medlemmarna eller för annat ändamål, om Bolagsverket eller, i tvistiga fall, allmän domstol med tillämpning av 3–7 §§ ger tillstånd till minskningen.
Beslut om minskning av reservfonden fattas av föreningsstämman.
Paragrafen, som delvis motsvarar 10 kap. 6 § tredje och femte styckena i nuvarande föreningslagen (jfr prop. 1986/87:7 s. 201 och 202), innehåller bestämmelser om minskning av reservfonden. Begreppet ”minskning” har ersatt det tidigare begreppet ”nedsättning” (jfr den motsvarande terminologin i 20 kap. 35 § aktiebolagslagen). Någon ändring i sak är inte avsedd.
Reservfonden utgör bundet eget kapital (se 5 kap. 15 § årsredovisningslagen). Att avsättning har skett till reservfonden får därför till effekt att motsvarande belopp inte får användas för värdeöverföring eller för återbetalning av medlemsinsatser. Posten ”Reservfond” utgör därför, enkelt uttryckt, en viss säkerhet för föreningens borgenärer och ska i princip inte minska så länge föreningen består. Om föreningen går med förlust, kan det emellertid inträffa att
886
SOU 2010:90 Författningskommentar
föreningens eget kapital förbrukas så att det inte längre finns täckning för föreningens bundna egna kapital. I den situationen får, enligt första stycket 1, reservfonden minskas så att föreningens bundna egna kapital kommer att svara mot de nettovärden som faktiskt finns i föreningen. En nyhet är att det enligt förslaget inte – såsom i den nuvarande lagen – krävs att förlusten framgår av fastställd balansräkning. Reservfonden kan alltså minskas även för att täcka förlust som har uppkommit under löpande räkenskapsår.
En annan nyhet i förslaget är att reservfonden även får minskas för återbetalning till medlemmarna eller för annat ändamål (t.ex. avsättning till fri fond). En sådan åtgärd kan skada borgenärernas intressen. En förutsättning för att reservfonden ska få minskas för ändamål av dessa slag är därför att Bolagsverket eller allmän domstol ger tillstånd till åtgärden. Bestämmelser om detta i 16 kap. 3– 7 §§ har utformats efter förebild av aktiebolagslagens bestämmelser om minskning av reservfonden (jfr 20 kap. 35 § 3 aktiebolagslagen; jfr även bestämmelserna om tillstånd för att verkställa fusionsplan i 17 kap. 18–24 §§ i förslaget).
Av andra stycket framgår att det är föreningsstämman som beslutar om minskning av reservfonden. Detta överensstämmer med gällande rätt. Vid föreningsstämmans beslut gäller 7 kap. 32 §. Detta innebär att som föreningsstämmans beslut gäller den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna, om det inte har tagits in avvikande bestämmelser i stadgarna.
Förfarandet vid minskning av reservfonden för annat än förlusttäckning
Underrättelse till borgenärerna
16 kap. 3 §
Om tillstånd krävs enligt 2 § första stycket 2, ska föreningen skriftligen underrätta sina kända borgenärer om minskningsbeslutet. Underrättelserna ska innehålla uppgift om att föreningen avser att ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet samt uppgift om borgenärernas rätt enligt 6 § att motsätta sig att beslutet verkställs.
Borgenärerna behöver inte underrättas om en revisor i ett skriftligt, undertecknat yttrande uttalar att han eller hon inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna. Inte heller behöver underrättelse skickas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497) .
887
Författningskommentar SOU 2010:90
En revisor som avses i andra stycket ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat framgår av stadgarna, ska revisorn utses av föreningsstämman. Om föreningen har en revisor och annan särskild revisor inte är utsedd, ska han eller hon utföra granskningen.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Den utgör en del av det regelverk som syftar till att förhindra att en minskning av reservfonden för annat ändamål än förlusttäckning skadar borgenärerna.
Enligt första stycket – som har utformats efter förebild av 20 kap. 24 § aktiebolagslagen – ska föreningen underrätta sina borgenärer om en förestående minskning av reservfonden av detta slag. En sådan underrättelse ska innehålla uppgift om att borgenärerna har rätt att motsätta sig minskningen. Underrättelsen förutsätts ge borgenärerna möjlighet att uppmärksamma det åtföljande tillståndsförfarande som regleras i 16 kap. 4–7 §§.
Av andra stycket – som också har förebild i 20 kap. 24 § aktiebolagslagen – framgår att några underrättelser inte behöver skickas, om en revisor skriftligen har uttalat att han eller hon inte har funnit att minskningen medför någon fara för borgenärerna. Det behöver inte heller skickas några underrättelser till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497). Av 23 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. framgår att underrättelse inte heller behöver skickas till pensionsborgenärer som avses i den paragrafen, om tillsynsmyndigheten medger det.
Ett revisorsyttrande av det slag som avses i paragrafen måste lämnas av en auktoriserad eller godkänd revisor. Har föreningen en revisor, är det i princip denne som ska lämna yttrandet. Föreningen kan dock utse annan auktoriserad eller godkänd revisor. Saknar föreningen revisor måste en särskild revisor utses. Om inte annat anges i stadgarna, är det föreningsstämman som ska utse revisor.
Ansökan om tillstånd
16 kap. 4 §
Föreningen ska, i sådana fall som avses i 2 § första stycket 2, ansöka om tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom två månader från minskningsbeslutet.
Till ansökan ska det fogas ett intyg från föreningens styrelse eller verkställande direktör om att föreningens kända borgenärer har underrättats en-
888
SOU 2010:90 Författningskommentar
ligt 3 § första stycket. Om det finns ett sådant yttrande som avses i 3 § andra stycket, ska i stället yttrandet fogas till ansökan. Om föreningen inte har bifogat vare sig ett sådant intyg eller ett sådant yttrande, ska Bolagsverket förelägga föreningen att avhjälpa bristen. Om föreningen inte gör detta, ska ansökan avvisas.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Den innehåller – tillsammans med de följande paragraferna – bestämmelser om sådant tillstånd till att verkställa ett beslut om minskning som krävs när minskning sker för annat ändamål än förlusttäckning. Den har utformats efter förebild av bestämmelserna i 20 kap. 25 § aktiebolagslagen. Tiden för ansökan har dock satts till två månader från minskningsbeslutet och inte – som i aktiebolagslagen – till två månader från registreringen av beslutet.
Kallelse på föreningens borgenärer
16 kap. 5 §
Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot ansökan enligt 4 §, ska verket kalla föreningens borgenärer. Verket ska dock inte kalla borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497) .
Kallelsen ska innehålla föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket ska skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket ska vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket.
Av paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, framgår att Bolagsverket i ett ärende om tillstånd att verkställa beslut om minskning av reservfonden ska utfärda en kallelse på föreningens borgenärer. Bestämmelserna om detta har utformats efter mönster av bestämmelserna i 20 kap. 26 § aktiebolagslagen. Kallelsen ska enbart komma till uttryck i en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Därutöver ska Skatteverket underrättas. Kallelsen utgör utgångspunkt för en frist inom vilken borgenärerna har möjlighet att motsätta sig ansökan om tillstånd att verkställa minskningen. Kallelsen ska inte omfatta borgenärer, vilkas anspråk enbart avser en fordran på lön eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen; sådana borgenärer saknar rätt att motsätta sig minskningen av reservfonden (se även 23 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.).
889
Författningskommentar SOU 2010:90
När Bolagsverket ska lämna tillstånd till minskning av reservfonden
16 kap. 6 §
Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 5 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, ska Bolagsverket ge föreningen tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. Motsätter sig någon borgenär ansökan, ska verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte.
Paragrafen anger när Bolagsverket – efter att ha utfärdat kallelse på borgenärerna – ska ge det sökta tillståndet att verkställa minskningen av reservfonden. Tillstånd ska ges om ingen av de borgenärer som har omfattats av kallelsen (jfr kommentaren till föregående paragraf) motsätter sig ansökan. Så är fallet om borgenärerna inte hör av sig eller om de visserligen hör av sig men inte framför några invändningar mot ansökan. Om någon borgenär motsätter sig ansökan, måste Bolagsverket däremot lämna ärendet vidare till allmän domstol. Med ”motsätter sig” avses här även att borgenären motsätter sig minskningen i allmänna ordalag – med eller utan angivande av skäl – eller ställer villkor för att godkänna minskningen.
När allmän domstol ska lämna tillstånd till minskning av reservfonden
16 kap. 7 §
Om ett ärende om tillstånd att få verkställa minskningsbeslut har överlämnats till domstol, ska tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall ska ansökan avslås.
Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar en domstol, till vilken ett tillståndsärende har överlämnats enligt 16 kap. 6 §, ska ge tillstånd till verkställandet av ett beslut om minskning av reservfonden. Bestämmelserna har utformats med 20 kap. 28 § aktiebolagslagen som förebild. I 17 kap. 24 § i förslaget finns en likadan bestämmelse, såvitt gäller verkställande av fusionsplan, vilken går tillbaka på gällande rätt (se prop. 2008/09:15 s. 136 och prop. 1993/94:196 s. 193).
890
SOU 2010:90 Författningskommentar
17 kap. Fusion
Fusion mellan ekonomiska föreningar
Vad en fusion innebär
17 kap. 1 §
Två eller flera ekonomiska föreningar kan gå samman genom att samtliga tillgångar och skulder i en eller flera av föreningarna övertas av en annan förening (fusion). Vid fusionen upplöses den eller de överlåtande föreningarna utan likvidation och medlemmarna i denna eller dessa föreningar blir medlemmar i den övertagande föreningen.
Fusion kan ske
1. mellan den övertagande föreningen på ena sidan och en eller flera överlåtande föreningar på den andra (absorption), eller
2. mellan två eller flera överlåtande föreningar genom att de bildar en ny, övertagande förening (kombination).
Paragrafen motsvarar 12 kap. 1 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 127 samt, ifråga om äldre rätt, prop. 1986/87:7 s. 231 f.). Huvudprinciperna för en fusion mellan ekonomiska föreningar är alltså enligt förslaget desamma som i dag:
1. Tillgångar och skulder i en eller flera föreningar övergår på en annan förening.
2. Den eller de överlåtande föreningarna upplöses utan likvidation.
3. Medlemmarna i den eller de överlåtande föreningarna blir medlemmar i den övertagande föreningen.
4. Den övertagande föreningen kan vara en befintlig förening (fusionen benämns då ”absorption”) eller en förening som bildas i och med fusionen (”kombination”).
Fusionsvederlag
17 kap. 2 §
Vid fusionen kan vederlag lämnas till de medlemmar vars rättigheter minskar i värde genom fusionen. Vederlaget kan bestå av pengar eller av annan egendom.
Paragrafen behandlar s.k. fusionsvederlag. Frågan har behandlats i avsnitt 15.2.4
Vid vanlig fusion mellan aktiebolag ska det alltid utgå fusionsvederlag till aktieägarna i överlåtande bolag. Det sammanhänger med
891
Författningskommentar SOU 2010:90
att dessa aktieägare – vars aktier i överlåtande bolag ju genom fusionen förlorar allt värde – inte utan vidare blir delägare i det övertagande bolaget. De måste därför kompenseras för förlusten av sina aktier i det överlåtande bolaget. Vid fusion mellan ekonomiska föreningar uppkommer inte samma behov av kompensation till medlemmarna i en överlåtande förening. Deras medlemskap i den föreningen kommer i och för sig genom fusionen att förlora allt värde, eftersom fusionen innebär att föreningen upplöses, men genom fusionen blir de automatiskt medlemmar i den överlåtande föreningen och det nominella värdet av deras insatser förblir där detsamma som det i den överlåtande föreningen.
Det är emellertid inte säkert att medlemskapet i den övertagande föreningen i praktiken är lika ekonomiskt fördelaktigt som medlemskapet i den överlåtande föreningen. Om den övertagande föreningen har en sämre ekonomi än den överlåtande föreningen, kan detta få till följd att andelsrättens faktiska värde vid en överlåtelse minskar. Mindre värdeminskningar av detta slag torde medlemmen normalt få acceptera, eftersom det vanligen kan antas att en fusion har sådana synergieffekter att den ändå på sikt är till fördel för samtliga medlemmar som berörs av den. Om värdeskillnaden är mera påtaglig, är det emellertid rimligt att den utjämnas genom att den övertagande föreningen lämnar medlemmarna i den överlåtande föreningen särskild ersättning, fusionsvederlag.
Även om de föreningar som deltar i fusionen har en likartad ekonomi kan det i enskilda fall finnas anledning att betala fusionsvederlag till medlemmarna i en överlåtande förening. Så är fallet om dessa medlemmar har haft stadgeenliga rättigheter i den överlåtande föreningen som de kommer att sakna i den övertagande föreningen, t.ex. rätt att vid utträde erhålla en andel i föreningens fria egna kapital. En bedömning måste här göras från fall till fall.
Fusionsvederlag kan utgå även till medlemmar i den övertagande föreningen. En situation där det är naturligt att så sker är när den övertagande föreningen före fusionen har haft en bättre ekonomi än den har efter det att de överlåtande föreningarna har gått upp i föreningen. Om värdet av medlemmens andel till följd av detta kan antas komma att påverkas negativt, kan detta motivera att medlemmen kompenseras genom ett fusionsvederlag.
Fusionsvederlaget ska betalas av den ena föreningen till medlemmarna i den andra. Det finns i och för sig ingenting som hindrar att medlemmarna i den berörda föreningen kommer överens om att motsvarande ersättning i stället ska betalas av medlemmarna i någon
892
SOU 2010:90 Författningskommentar
eller några av föreningarna men sådan ersättning utgör inte fusionsvederlag i lagförslagets mening.
Enligt den föreslagna lagtexten ”kan” fusionsvederlag utgå. Ordvalet markerar att föreningarna har ett visst utrymme att själva bestämma om fusionsvederlag ska utgå. Ett fusionsbeslut som får till följd att vissa medlemmars rättigheter påtagligt minskar utan att dessa medlemmar kompenseras för detta torde emellertid strida mot likhetsprincipen och kan därför angripas genom klandertalan.
I den föreslagna lagtexten har även klargjorts att fusionsvederlaget kan bestå av, utöver pengar, ”annan egendom”, dvs. av alla olika slag av lös eller fast egendom. Fusionsvederlag i form av pengar kan lämnas genom att medlemmen tillgodoräknas motsvarande belopp vid samhandeln med föreningen, t.ex. genom att han eller hon ges ett högre avräkningspris under viss period. Ett åtagande från föreningens sida att utföra arbete eller tillhandahålla en tjänst kan däremot inte utgöra fusionsvederlag. Det ligger i sakens natur att värdet av fusionsvederlaget ska motsvara den uppskattade minskningen av medlemmens rättigheter.
De deltagande föreningarnas redovisningsvaluta
17 kap. 3 §
Fusion får ske endast om överlåtande och övertagande föreningar har samma redovisningsvaluta.
Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 2 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1999/2000:23 s. 95 f. och 228 och prop. 2007/08:15 s. 127).
Fusion när överlåtande förening har gått i likvidation
17 kap. 4 §
Fusion får ske även om överlåtande förening har gått i likvidation, under förutsättning att skifte av föreningens tillgångar inte har påbörjats.
Om överlåtande förening har gått i likvidation, ska likvidatorerna, när en fusionsplan har upprättats enligt 6 §, lämna slutredovisning över sin förvaltning. När fusionsplanen har blivit gällande i föreningen, ska slutredovisningen läggas fram på en föreningsstämma. För slutredovisningen och dess granskning gäller i övrigt vad som sägs i 18 kap. 30 §.
Likvidationen ska anses avslutad när anmälan om fusionen har registrerats enligt 25 § eller tillstånd att verkställa en fusionsplan har registrerats enligt 29 § fjärde stycket.
893
Författningskommentar SOU 2010:90
Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 3 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 127).
Särskilda rättighetshavares ställning
17 kap. 5 §
Innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande förening ska i den övertagande föreningen ha minst motsvarande rättigheter som i den överlåtande föreningen. Detta gäller dock inte om innehavarna enligt fusionsplanen har rätt att få sina värdepapper inlösta av den övertagande föreningen.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. En motsvarande bestämmelse finns i 23 kap. 5 § aktiebolagslagen. Frågan har behandlats i avsnitt 15.2.4.
Såsom framgår av 17 kap. 1 § innebär fusionen bl.a. att överlåtande förenings förpliktelser övergår på den övertagande föreningen. Den som har en fordran på en överlåtande förening kan alltså efter fusionen kräva den övertagande föreningen på betalning. Av 17 kap. 1 § följer emellertid inte någon rätt för innehavaren av ett värdepapper som är förenat med en särskild rätt i den överlåtande föreningen att efter fusionen utöva motsvarande rätt i den övertagande föreningen.
Syftet med den här paragrafen är att säkerställa att innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter inte gör några rättsförluster genom fusionen. Enligt paragrafen ska innehavare av sådana värdepapper ha minst motsvarande rättigheter i den övertagande föreningen. Med ”särskilda rättigheter” avses andra rättigheter än rena penningfordringar. Ett exempel på sådana särskilda rättigheter är de rättigheter som följer med förlagsandelar i föreningen. Andra särskilda rättigheter är den rätt till styrelserepresentation eller den rätt att utse revisor i föreningen som innehavaren av ett värdepapper kan vara tillförsäkrad. Även olika slag av vinstandelsrättigheter hör hit. Rättigheter som är knutna till medlemskapet i föreningen faller däremot utanför paragrafens tillämpningsområde.
Om det i skuldebrevet eller motsvarande handling finns bestämmelser om innehavarens rätt vid fusion, ska dessa tillämpas, oavsett om detta innebär att rättighetsinnehavarens ställning i den övertagande föreningen blir sämre än den var i den överlåtande föreningen. I andra fall är den överlåtande föreningen skyldig att reglera situationen på ett sätt som är godtagbart för innehavaren av värde-
894
SOU 2010:90 Författningskommentar
papperet. Denne har i princip rätt att få samma slag av rättigheter i den övertagande föreningen som han eller hon har haft i den överlåtande föreningen och kan även kräva att rättigheterna, så långt möjligt, har samma värde och omfattning. Det står emellertid den överlåtande föreningen och rättighetsinnehavarna fritt att träffa avvikande överenskommelser i saken, t.ex. att rättighetsinnehavarna ska få sina rättigheter inlösta.
Redan i fusionsplanen ska anges hur den överlåtande föreningen avser att tillgodose innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter. Vad som anges i fusionsplanen är emellertid inte avgörande för värdepappersinnehavarnas rätt utan särskilda överenskommelser måste träffas med dem. Kommer parterna inte överens, får frågan i sista hand prövas av domstol.
Upprättande av fusionsplan
17 kap. 6 §
Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande förening ska upprätta en gemensam, daterad fusionsplan enligt bestämmelserna i 7–10 §§. Planen ska undertecknas av styrelsen i var och en av föreningarna.
Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 4 § första stycket i den nuvarande föreningslagen. En motsvarande bestämmelse finns i 23 kap. 6 § aktiebolagslagen. I den paragrafen finns också en bestämmelse om att, vid fusion genom kombination, fusionsplanen utgör stiftelseurkund för det övertagande bolaget. Den sistnämnda bestämmelsen saknar motsvarighet i förslaget. Det sammanhänger med att det i förslagets bestämmelser om bildande av ekonomiska föreningar inte finns något krav på upprättande av en särskild stiftelseurkund.
17 kap. 7 §
I fusionsplanen ska det för varje förening anges
1. firma, organisationsnummer och den kommun där styrelsen ska ha sitt säte,
2. den planerade tidpunkten för överlåtande förenings upplösning,
3. för det fall att det ska utgå fusionsvederlag, vad som ska gälla för detta, och
4. vilka rättigheter i den övertagande föreningen som ska tillkomma innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i överlåtande förening eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna.
I fusionsplanen ska även lämnas en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna.
895
Författningskommentar SOU 2010:90
Paragrafen överensstämmer i väsentliga delar med 12 kap. 4 § andra och tredje styckena i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 128 f.). Punkten 3 i första stycket saknar dock tidigare motsvarighet. Den bestämmelsen blir tillämplig om det vid fusionen ska utgå något slag av fusionsvederlag. Fusionsplanen ska i så fall ange vad som ska gälla ifråga om detta, t.ex. arten av vederlaget, när det ska betalas och hur det har beräknats.
17 kap. 8 §
Vid kombination ska fusionsplanen även innehålla
1. stadgar för den övertagande föreningen, och
2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och, i förekommande fall, styrelsesuppleant, revisor, revisorssuppleant och lekmannarevisor.
Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 4 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop.2007/08:15 s. 128 f., se även, beträffande den motsvarande bestämmelsen i aktiebolagslagen, prop. 2004/05:85 s. 836).
Kompletterande information
17 kap. 9 §
Till fusionsplanen ska det fogas en kopia av föreningarnas årsredovisningar för de senaste tre räkenskapsåren.
Om fusionsplanen har upprättats senare än sex månader efter utgången av det senaste räkenskapsår för vilket årsredovisning och revisionsberättelse har lämnats, ska det vidare till planen fogas en översiktlig redogörelse för verksamheten och resultatutvecklingen samt för investeringar och förändringar i likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. I redogörelsen ska det också lämnas beloppsuppgifter om nettoomsättningen och resultatet före bokslutsdispositioner och skatt under rapportperioden. Om det finns särskilda skäl, får en ungefärlig beloppsuppgift om resultatet lämnas. Uppgifterna ska avse tiden från utgången av nämnda räkenskapsår till en dag som infaller tidigast tre månader innan fusionsplanen upprättas.
Om det inte finns något särskilt som hindrar det, ska det i redogörelsen enligt andra stycket även lämnas motsvarande uppgifter för samma rapportperiod under det närmast föregående räkenskapsåret. Begrepp och termer ska så långt det är möjligt stämma överens med dem som har använts i den senast framlagda årsredovisningen eller, i förekommande fall, koncernredovisningen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 5 § första – tredje styckena i den nuvarande föreningslagen som i sin tur går tillbaka på motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen (se prop. 2007/08:15
896
SOU 2010:90 Författningskommentar
s. 129 f., se även, beträffande den motsvarande bestämmelsen i aktiebolagslagen, prop. 1993/94:196 s. 181 f., prop. 1995/96:10 del 2 s. 302 och prop. 2004/05:85 s. 836 f.).
Revisorsgranskning av fusionsplanen
17 kap. 10 §
För var och en av de överlåtande föreningarna och, vid absorption, den övertagande föreningen ska fusionsplanen granskas av en eller flera revisorer. Granskningen ska vara så omfattande och ingående som god revisionssed kräver. För varje förening ska revisorn eller revisorerna upprätta ett yttrande över granskningen. Av yttrandena ska det framgå vilken eller vilka metoder som har använts vid värderingen av föreningarnas tillgångar och skulder, resultatet av de tillämpade värderingsmetoderna samt deras lämplighet och vilken vikt som har tillmätts dem vid den samlade bedömningen av värdet på var och en av föreningarna. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen ska anmärkas. Om fusionsvederlag ska lämnas, ska i yttrandena anges om detta och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt.
Vid absorption ska det i yttrandena särskilt anges om revisorerna vid sin granskning har funnit att fusionen medför fara för att borgenärerna i den övertagande föreningen inte ska få sina fordringar betalda.
Om samtliga medlemmar i de föreningar som deltar i fusionen har samtyckt till det, får granskningen och yttrandena begränsas till de omständigheter som anges i andra stycket.
Revisorernas yttranden ska fogas till fusionsplanen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om revisorsgranskning av fusionsplanen. Bestämmelser av motsvarande slag finns i 12 kap. 5 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen. Förslaget innebär dock en viss utvidgning av revisorsgranskningen och den förtydligar också vad granskningen ska avse. Nära överensstämmande bestämmelser finns i 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (vid fusion mellan aktiebolag ska dock fusionsvederlag alltid utgå och i bestämmelserna om revisorsgranskning inför fusion mellan aktiebolag har därför frågor om fusionsvederlaget en mera framträdande plats; den här paragrafen har därför i den delen formulerats något annorlunda).
17 kap. 11 §
En revisor som avses i 10 § ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Om inte annat har bestämts i stadgarna, ska revisorn utses av föreningsstämman i respektive förening. Om föreningen har en revisor och annan särskild revisor inte är utsedd, ska denne utföra granskningen.
897
Författningskommentar SOU 2010:90
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om den eller de revisorer som ska göra granskningen enligt 17 kap. 10 §, saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Den överensstämmer nära med 23 kap. 12 § aktiebolagslagen. Av paragrafen följer att revisorn måste vara auktoriserad eller godkänd revisor. Om föreningen har en revisor – vilken då enligt 9 kap. 15 § ska vara auktoriserad eller godkänd revisor – ska granskningen utföras av denne, om inte annat beslutas. Saknar föreningen revisor, måste en särskild revisor utses. Som huvudregel är det föreningsstämman som utser en sådan särskild revisor. I stadgarna kan dock bestämmas att revisorn ska utses på annat sätt.
17 kap. 12 §
Styrelsen, den verkställande direktören och revisorn i en förening som ska delta i fusionen ska ge varje revisor som utför granskning enligt 10 § tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som denne anser vara nödvändig. De ska också lämna de upplysningar och den hjälp som begärs. Samma skyldighet har en revisor som utför granskning enligt 10 § mot övriga sådana revisorer.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen men överensstämmer med 23 kap. 13 § aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 184 f. och prop. 2000/01:87 s. 21). Enligt paragrafen är föreningens styrelse, verkställande direktör och ordinarie revisor skyldig att ge den revisor som har i uppdrag att granska fusionsplanen den hjälp och information som denne begär. Denne är i sin tur skyldig att ge hjälp och information till de övriga revisorer som deltar i granskningen av fusionsplanen.
Registrering av fusionsplanen
17 kap. 13 §
Inom en månad från upprättandet av fusionsplanen ska den övertagande föreningen eller, vid kombination, den äldsta av de överlåtande föreningarna ge in planen med bifogade handlingar till Bolagsverket för registrering i föreningsregistret. Uppgift om registreringen ska enligt 20 kap. 4 § kungöras. Om planen inte kungörs i sin helhet, ska det i kungörelsen lämnas uppgift om var den hålls tillgänglig.
Första stycket gäller inte vid fusion, där alla medlemmar i samtliga deltagande föreningar har undertecknat fusionsplanen.
898
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafens första stycke överensstämmer med 12 kap. 6 § i den nuvarande föreningslagen (beträffande förarbetena till dessa bestämmelser, se prop. 2007/08:15 s. 130).
Genom det andra stycket, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, införs en möjlighet till ett förenklat fusionsförfarande när samtliga medlemmar i de fusionerande föreningarna har undertecknat fusionsplanen. Det är då inte nödvändigt att ge in fusionsplanen till Bolagsverket för registrering enligt bestämmelserna i paragrafens första stycke. Såsom framgår av 17 kap. 14 § fjärde stycket behöver fusionsplanen inte heller underställas föreningsstämman. Nästa led i fusionsförfarandet blir i stället underrättelserna till borgenärerna (se 17 kap. 18 §) och ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen (se 17 kap. 19 §). Det förenklade fusionsförfarandet har berörts i avsnitt 15.2.4.
När fusionsplanen ska underställas föreningsstämman
17 kap. 14 §
Fusionsplanen ska underställas föreningsstämman i samtliga överlåtande föreningar.
Om minst fem procent av de röstberättigade i den övertagande föreningen begär det, ska fusionsplanen även underställas föreningsstämman i den föreningen. En sådan begäran ska göras inom två veckor från det att uppgiften om att fusionsplanen har registrerats har kungjorts enligt 20 kap. 4 §.
Stämman får hållas tidigast en månad efter det att uppgift om fusionsplanens registrering har kungjorts.
Första–tredje styckena gäller inte vid fusion där alla medlemmar i samtliga deltagande föreningar har undertecknat fusionsplanen.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om föreningsstämmans behandling av en fråga om fusion, motsvarar närmast 12 kap. 7 § i den nuvarande föreningslagen. Enligt hittills gällande rätt räcker det alltid att frågan om fusion tas upp på överlåtande förenings stämma; i övertagande förening anses fusionen närmast som en affärstransaktion som styrelsen kan besluta om. Detta är också huvudregeln i förslaget (se första stycket). Såsom framgår av andra stycket har emellertid en medlemsminoritet i den övertagande förening rätt att begära att frågan prövas också på stämman i den övertagande föreningen. Dessa medlemmar måste utgöra minst fem procent av de röstberättigade i föreningen och begäran ska framställas inom två veckor från det att kungörelse om att fusionsplanen
899
Författningskommentar SOU 2010:90
registrerats har utfärdats. En motsvarande bestämmelse finns i 23 kap. 15 § aktiebolagslagen.
Bestämmelsen i tredje stycket överensstämmer med gällande rätt. Av fjärde stycket framgår att frågan om fusion över huvud taget inte behöver behandlas på föreningsstämma i någon av de föreningar som deltar i fusionen, om samtliga medlemmar har undertecknat fusionsplanen.
Tillhandahållande av fusionsplanen m.m.
17 kap. 15 §
Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt 14 § ska underställas föreningsstämman gäller följande.
Kallelsen till stämman ska innehålla information om det huvudsakliga innehållet i fusionsplanen.
Styrelsen ska hålla fusionsplanen med bifogade handlingar tillgänglig för röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar under minst en månad före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos föreningen i den kommun där styrelsen har sitt säte.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till de röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. Kopiorna ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Några kopior behöver dock inte skickas, om handlingarna, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängliga på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om tillhandahållande av handlingar inför den stämma som ska behandla frågan om fusion, överensstämmer i väsentliga delar med 12 kap. 8 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 131).
Andra stycket saknar dock direkt motsvarighet i den nuvarande lagen. Den närmaste motsvarigheten finns i 7 kap. 8 § tredje stycket i den lagen, där det sägs att förslaget om fusion och grunderna för detta ska anges i kallelsen.
Fjärde stycket innehåller en viss förändring vad gäller föreningens skyldighet att skicka ut kopior av handlingarna till röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det. I lagtexten har klargjorts att kopiorna kan översändas enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§, dvs. skickas med elektroniska hjälpmedel som stämman har beslutat om och som medlemmen inte har invänt mot. I lagtexten har också klargjorts att
900
SOU 2010:90 Författningskommentar
kopior inte behöver översändas om handlingarna hålls tillgängliga på föreningens webbplats i enlighet med bestämmelser i föreningens stadgar. De föreslagna bestämmelserna överensstämmer med utredningens förslag om tillhandahållande av handlingar inför årsstämma (se 7 kap. 22 § i förslaget).
Majoritetskrav
17 kap. 16 §
Ett föreningsstämmobeslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Av 7 kap. 32 § framgår att det i stadgarna får tas in strängare villkor för att beslutet ska vara giltigt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilken majoritet som krävs för att fusionsplanen ska godkännas. Förslaget överensstämmer i sak med det förslag som utredningen lämnat i SOU 2009:37 och innebär att det normalt räcker med en majoritet av två tredjedelar av de röstande. På skäl som utredningen har angett i SOU 2009:37 har utredningen ansett att dagens krav på nio tiondelars majoritet alternativt beslut på två stämmor inte bör bestå. Föreningen kan dock i sina stadgar ta in ”strängare villkor”, t.ex. bestämmelser om att beslut om fusion måste fattas med en ännu mer kvalificerad majoritet eller att beslutet måste tas på flera stämmor.
17 kap. 17 §
Om någon av de stämmor som ska godkänna fusionsplanen inte godkänner planen i dess helhet, faller frågan om fusion.
Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 9 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen.
Underrättelse till överlåtande förenings kända borgenärer
17 kap. 18 §
När fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar som deltar i fusionen, ska var och en av dem skriftligen underrätta sina kända borgenärer om beslutet. Underrättelserna ska innehålla uppgift om att föreningen avser att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen samt uppgift om borgenärernas rätt att motsätta sig att fusionsplanen verkställs.
Borgenärerna i den övertagande föreningen behöver inte underrättas, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen enligt 10 § har uttalat att de inte
901
Författningskommentar SOU 2010:90
har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Inte heller behöver underrättelse sändas till borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497) .
Paragrafen motsvarar 12 kap. 10 § i den nuvarande föreningslagen som i sin tur går tillbaka på 23 kap. 19 § aktiebolagslagen (se prop. 2007/08:15 s. 132 samt, såvitt gäller den motsvarande bestämmelsen i aktiebolagslagen, prop. 1993/94:196 s. 99 f. och 189 och prop. 2004/05:85 s. 841).
Kravet på underrättelse till borgenärerna i första stycket – som i dag gäller enbart i förhållande till överlåtande föreningars borgenärer – har utvidgats till att gälla även i förhållande till övertagande föreningars borgenärer. Såsom framgår av andra stycket är emellertid skyldigheten att underrätta övertagande förenings borgenärer inte absolut; dessa borgenärer behöver inte underrättas om revisorerna i sitt yttrande enligt 17 kap. 10 § har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Skälen för den valda lösningen har redovisats i avsnitt 15.2.4.
Förslaget innebär vidare – i överensstämmelse med gällande rätt – att underrättelser inte behöver skickas till borgenärer vars anspråk avser fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti. Det kan tilläggas att det av 23 § andra stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse följer att underrättelse inte heller behöver skickas till innehavare av pensionsfordran, om tillsynsmyndigheten medger det.
Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen
17 kap. 19 §
Den övertagande föreningen eller, vid kombination, den äldsta av de överlåtande föreningarna ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen. Ansökan ska göras hos Bolagsverket. Den ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har registrerats enligt 13 §, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
Följande handlingar ska fogas till ansökan:
1. en kopia av fusionsplanen,
2. intyg från föreningarnas styrelser eller verkställande direktörer om att föreningarnas kända borgenärer har underrättats enligt 18 §, och, i sådana fall som avses i 13 § andra stycket, att samtliga medlemmar har undertecknat fusionsplanen, och
902
SOU 2010:90 Författningskommentar
3. i förekommande fall, en kopia av protokollet från en föreningsstämma som avses i 14 §.
Om sökanden inte har bifogat de handlingar som anges i andra stycket, ska Bolagsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Om sökanden inte gör detta, ska ansökan avvisas.
Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 12 kap. 11 § i den nuvarande föreningslagen som i sin tur går tillbaka på 23 kap. 20 § aktiebolagslagen (se prop. 2007/08:15 samt, såvitt gäller bestämmelserna i aktiebolagslagen, prop. 1993/94:196 s. 189 f. och prop. 2004/05:85 s. 841 f.).
En viss justering har skett i paragrafens första stycke. Enligt gällande rätt måste fusionsplanen alltid registreras i föreningsregistret innan ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen kan göras. Detta är också huvudregeln enligt lagförslaget. För att en sådan registrering inte ska bli bestående, trots att föreningarna kanske har avbrutit fusionsförfarandet, innehåller förslaget – liksom gällande rätt – en bestämmelse om att ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen måste ges in inom två år från registreringen. Utredningens förslag innebär emellertid att det inte är nödvändigt att registrera fusionsplanen om samtliga medlemmar har undertecknat fusionsplanen (se 17 kap. 13 § andra stycket). I lagtexten har markerats att tvåårsfristen inte gäller i den situationen.
17 kap. 20 §
Bolagsverket ska avslå en ansökan enligt 19 § om
1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna, eller
2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen.
Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Bolagsverket förklara tillståndsfrågan vilande under högst sex månader.
Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 12 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 133). Den paragrafen går i sin tur tillbaka på 23 kap. 21 § aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 190 f. och prop. 2004/05:85 s. 842 f.).
903
Författningskommentar SOU 2010:90
17 kap. 21 §
Under den tid som Bolagsverkets handläggning av en ansökan enligt 19 § pågår får Skatteverket besluta om att det under en viss tid om högst tolv månader finns hinder mot att verkställa fusionsplanen. Tiden får förlängas, om det finns särskilda skäl. Förlängning får endast ske med tre månader i taget. Så länge Skatteverkets beslut gäller, ska Bolagsverkets handläggning av ansökan enligt 19 § vila.
Skatteverket får besluta enligt första stycket endast om
1. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset,
2. verket har beslutat om revision hos föreningen, och
3. det finns skäl att anta att revisionen skulle försvåras avsevärt av fusionen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 13 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 112 f. och 133 f.).
Kallelse på överlåtande förenings borgenärer
17 kap. 22 §
Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot en ansökan enligt 19 §, ska verket kalla föreningarnas borgenärer. Verket ska dock inte kalla
1. borgenärerna i den övertagande föreningen, om revisorerna i yttrande över fusionsplanen enligt 10 § har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer, och
2. borgenärer, vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497) .
Kallelsen ska innehålla ett föreläggande för den som vill motsätta sig ansökan att senast viss dag skriftligen anmäla detta. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att han eller hon annars anses ha medgett ansökan.
Bolagsverket ska skyndsamt kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Verket ska vidare skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Skatteverket.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 14 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2008/09:15 s. 135). Den paragrafen går i sin tur i väsentliga delar tillbaka på 23 kap. 22 § aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 191 f. och prop. 2004/05:85 s. 843). I ett avseende avviker den föreslagna paragrafen från gällande rätt. Den nuvarande lagen ställer över huvud taget inte några krav på kallelse av övertagande förenings borgenärer. Huvudregeln i förslaget är däremot att också dessa borgenärer ska kallas (se första stycket). Enligt andra stycket 1 behöver de dock inte kallas om revisorerna i sitt yttrande över fusionsplanen har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer. Skälen till den valda lösningen har redovisats i avsnitt 15.2.4.
904
SOU 2010:90 Författningskommentar
När Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen
17 kap. 23 §
Om inte någon av de borgenärer som har blivit kallade enligt 22 § motsätter sig ansökan inom förelagd tid, ska Bolagsverket ge föreningarna tillstånd att verkställa fusionsplanen. Motsätter sig någon borgenär ansökan, ska verket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i den övertagande föreningen ska ha sitt säte.
Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 15 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2008/09:15 s. 135 f.). Den paragrafen går i sin tur tillbaka på 23 kap. 23 § aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 192 och prop. 2004/05:85 s. 843).
När allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen
17 kap. 24 §
Om ett ärende om tillstånd till verkställande av fusionsplanen har överlämnats till domstol enligt 23 §, ska tillstånd lämnas om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall ska ansökan avslås.
Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 16 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2008/09:15 s. 136). Den paragrafen överensstämmer i sin tur med 23 kap. 24 § aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 193 och prop. 2004/05:85 s. 193).
Registrering av fusionen
17 kap. 25 §
Styrelsen för den övertagande föreningen ska anmäla fusionen för registrering i föreningsregistret. Vid kombination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter och, i förekommande fall, styrelsesuppleanter i den övertagande föreningen.
Anmälan ska göras senast två månader från Bolagsverkets tillstånd till verkställande av fusionsplanen eller, när tillstånd lämnas av allmän domstol, från det att domstolens beslut har vunnit laga kraft.
Bestämmelserna i 42 § tredje stycket ska tillämpas om
1. någon av de föreningar som deltar i fusionen eller något annat företag som genom fusion har gått upp i någon av dessa föreningar tidigare har deltagit i en gränsöverskridande fusion,
905
Författningskommentar SOU 2010:90
2. den gränsöverskridande fusionen har registrerats inom tre år före anmälan för registrering enligt första stycket, och
3. någon av föreningarna fortfarande omfattas av ett system för arbetstagares medverkan enligt lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 17 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2008/09:15 s. 136 f.).
Fusionens rättsverkningar
17 kap. 26 §
När en anmälan om fusion enligt 25 § registreras, inträder följande rättsverkningar.
1. Överlåtande förenings tillgångar och skulder med undantag för skadeståndsanspråk enligt 22 kap. 1–3 §§ som har samband med fusionen övergår till den övertagande föreningen.
2. Överlåtande förening upplöses.
3. Vid kombination: den övertagande föreningen anses bildad.
4. Medlemmarna i överlåtande förening blir medlemmar i den övertagande föreningen. Trots bestämmelserna i första stycket kan en tiondel av samtliga röstberättigade i en överlåtande förening hos styrelsen påkalla föreningsstämma för att behandla frågan huruvida talan ska väckas enligt 22 kap. 6 §. I så fall ska 7 kap. 15 § andra stycket tillämpas. Om stämman beslutar att väcka talan enligt andra stycket, ska den samtidigt förordna att föreningen ska träda i likvidation. Vid genomförandet av likvidationen ska 18 kap. tillämpas. Likvidatorerna behöver dock inte ansöka om kallelse på okända borgenärer.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 18 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2008/09:15 s. 137). Motsvarande bestämmelser finns i 23 kap. 26 § aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 194 f. och prop. 2004/05:85 s. 844 f.)
Frågan om fusion faller
17 kap. 27 §
Bolagsverket ska förklara att frågan om fusion har fallit, om
1. ansökan enligt 19 § om tillstånd att verkställa fusionsplanen inte har gjorts inom föreskriven tid eller sådan ansökan har avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft,
2. anmälan enligt 25 § inte har gjorts inom föreskriven tid, eller
906
SOU 2010:90 Författningskommentar
3. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om registrering enligt 25 § eller har vägrat registrering.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 19 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2008/09:15 s. 138). En motsvarande bestämmelse finns i 23 kap. 27 § aktiebolagslagen (jfr prop. 1993/94:196 s. 195 och prop. 2004/05:85 s. 845).
Medlems rätt till utträde
17 kap. 28 §
En medlem i en överlåtande förening som inte har samtyckt till fusionen får säga upp sig till utträde inom den tid och på de villkor som anges i 4 kap. 8 §.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 20 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 237 och prop. 2008/09:15 s. 138).
Fusion mellan en ekonomisk förening och ett helägt dotteraktiebolag
17 kap. 29 §
Om en ekonomisk förening äger samtliga aktier i ett dotteraktiebolag, kan föreningens och bolagets styrelser besluta att bolaget ska gå upp i föreningen genom fusion. En sådan fusion får dock inte ske, om dotteraktiebolaget är ett aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning.
I fråga om fusionen gäller 3 § om redovisningsvaluta, 4 § om fusion när överlåtande förening har gått i likvidation, 5 § om särskilda rättighetshavares ställning, 6–8 §§ om upprättande av fusionsplan, 10–12 §§ om revisorsgranskning, 13 § om registrering av fusionsplanen, 14 § andra–fjärde styckena om när fusionsplanen ska underställas föreningsstämman,
15 § om tillhandahållande av fusionsplanen m.m., 16 och 17 §§ om majoritetskrav m.m., 18 § om underrättelse till kända borgenärer, 19–21 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen, 22 § om kallelse på borgenärer, 23 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen, 24 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen, och
907
Författningskommentar SOU 2010:90
27 § 1 om när frågan om fusion faller. Vid tillämpningen av andra stycket ska vad som sägs i de angivna paragraferna om överlåtande förening i stället avse dotteraktiebolaget. Vad som sägs i 4 § om 18 kap. 30 § ska i stället avse 25 kap. 40 § aktiebolagslagen (2005:551) .
Ett tillstånd att verkställa fusionsplanen ska registreras i föreningsregistret. Vid registreringen inträder följande rättsverkningar.
1. Dotteraktiebolagets tillgångar och skulder övergår till föreningen.
2. Dotteraktiebolaget upplöses.
Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 12 kap. 21 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 138 f.). I första stycket anges vilka bestämmelser, tillämpliga vid fusion mellan ekonomiska föreningar, som även ska tillämpas vid fusion mellan en ekonomisk förening och dess dotteraktiebolag. I förslaget har några bestämmelser tillkommit.
För det första hänvisar paragrafen även till den nya bestämmelsen om särskilda rättighetshavares ställning (se 17 kap. 5 §).
För det andra har i paragrafen tagits in hänvisningar till kapitlets bestämmelser om revisorsgranskning (se 17 kap. 10–12 §§). De bestämmelser om revisorsgranskning som finns i den nuvarande föreningslagen är främst inriktade på att skydda medlemmarna. Mot den bakgrunden har det hittills ansetts att någon revisorsgranskning inte behöver ske vid fusion mellan en ekonomisk förening och dess dotteraktiebolag. De nu föreslagna bestämmelserna om revisorsgranskning har emellertid också ett borgenärsskyddssyfte och det har därför ansetts naturligt att de tillämpas även vid fusion av detta slag. Regleringen kommer därmed att i sak överensstämma med vad som gäller om revisorsgranskning vid fusion mellan ett aktiebolag och dess dotteraktiebolag.
För det tredje har det i paragrafen även tagits in vissa hänvisningar till bestämmelserna om föreningsstämmans godkännande av fusionen. Varken i gällande rätt eller enligt förslaget fordras något stämmobeslut i dotteraktiebolaget; ett sådant stämmobeslut tjänar inget syfte eftersom det här enbart är fråga om helägda dotterbolag.
I gällande rätt fordras inte heller något stämmobeslut i moderföreningen. Det sammanhänger med att en fusion, från den övertagande föreningens perspektiv, hittills har ansetts som en affärshändelse som styrelsen kan besluta om. Enligt förslaget måste emellertid frågan om fusion behandlas på den övertagande föreningens stämma om en viss andel av medlemmarna begär det (se 17 kap. 14 § andra stycket). Det har ansetts naturligt att detta bör
908
SOU 2010:90 Författningskommentar
gälla även när en moderförening fusionerar med ett helägt aktiebolag (jfr den i sak motsvarande bestämmelsen i 23 kap. 31 § aktiebolagslagen).
Gränsöverskridande fusioner
Tillämpliga bestämmelser
17 kap. 30 §
En svensk ekonomisk förening får delta i en fusion med en motsvarande juridisk person med hemvist i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige (gränsöverskridande fusion). En juridisk person ska anses ha sådant hemvist, om den har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.
För en gränsöverskridande fusion gäller följande bestämmelser i detta kapitel: 1 § om vad en fusion innebär, 2 § om fusionsvederlag, 4 § om fusion när överlåtande förening har gått i likvidation, 5 § om särskilda rättighetshavares ställning, 31 och 32 §§ om fusionsplan, 33 § om styrelseredogörelse, 9 § om kompletterande information, 10–12, 34 och 35 §§ om revisorsgranskning, 13 § första stycket och 36 § om registrering av fusionsplanen, 14 § första–tredje styckena om när fusionsplanen ska underställas föreningsstämman,
15 § andra stycket och 37 § om tillhandahållande av fusionsplanen m.m., 16 § om majoritetskrav, 38 § om villkorat beslut om godkännande av fusionsplan, 18 § om underrättelse till överlåtande förenings kända borgenärer, 19–21 och 39 §§ om ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen, 22 § om kallelse på överlåtande förenings borgenärer, 23 § om när Bolagsverket ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
24 § om när allmän domstol ska lämna tillstånd till verkställande av fusionsplanen,
40 § om utfärdande av fusionsintyg, 41 och 42 §§ om registrering, 26 och 43 §§ om fusionens rättsverkningar, 27 § om när frågan om fusion faller, varvid vad som i den paragrafen sägs om 25 § ska avse 42 §,
28 § om medlems rätt till utträde, och 44 § om särskilt bokslut.
909
Författningskommentar SOU 2010:90
17 kap. 30–44 §§ innehåller bestämmelser om gränsöverskridande fusioner där en eller flera ekonomiska föreningar deltar. Bestämmelserna överensstämmer i väsentliga delar med motsvarande bestämmelser i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15).
Med ”gränsöverskridande fusion” avses en fusion mellan en svensk juridisk person och en motsvarande juridisk person med hemvist i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det associationsrättsliga regelverket för sådana fusioner utgörs dels av vissa bestämmelser som är gemensamma för inhemska och gränsöverskridande fusioner och som pekas ut i den här paragrafen (17 kap. 1 §, 2 §, 4 §, 5 §, 9–12 §§, 13 § första stycket, 14 § första– tredje styckena, 15 § andra stycket, 16 § och 18–28 §§), dels av ett antal särskilda bestämmelser som gäller endast vid gränsöverskridande fusioner (31–44 §§). Dessa bestämmelser räknas upp i förevarande paragraf. I sak är det fråga om samma bestämmelser som omnämns i 12 kap. 22 § i den nuvarande föreningslagen. Till följd av de förändringar som har föreslagits i fråga om inhemska fusioner har några av de särskilda bestämmelserna för gränsöverskridande fusioner kunnat utmönstras och i stället har det i denna paragraf tagits in ytterligare hänvisningar till bestämmelserna om inhemska fusioner (se hänvisningarna till 17 kap. 10–12 och 14 §§).
Fusionsplan m.m.
17 kap. 31 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i en svensk förening som deltar i fusionen, tillsammans med motsvarande organ i de utländska föreningar som deltar i fusionen, upprätta en fusionsplan. Styrelsen ska underteckna fusionsplanen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 23 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 142 f.).
17 kap. 32 §
Fusionsplanen enligt 31 § ska innehålla uppgift om
1. de fusionerande föreningarnas form, firma och säte,
2. utbytesförhållanden mellan andelar och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande förening och eventuell kontant betalning,
3. de villkor som ska gälla för tilldelning av andelar och förekommande värdepapper i den övertagande föreningen,
4. den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för sysselsättningen,
910
SOU 2010:90 Författningskommentar
5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor andelar och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i den övertagande föreningen,
6. från vilken tidpunkt de fusionerande föreningarnas transaktioner bokföringsmässigt ska anses ingå i den övertagande föreningen,
7. vilka rättigheter i den övertagande föreningen som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i överlåtande förening eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,
8. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare eller till den som utför granskning enligt 10 § eller 34 § andra stycket,
9. stadgar för den övertagande föreningen, 10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till den övertagande föreningen och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och
11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen.
I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla uppgift om hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i den övertagande föreningen beslutas.
Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla uppgift om den övertagande föreningens form, firma och säte.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 24 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 142 f.).
17 kap. 33 §
Styrelsen i var och en av de föreningar som deltar i fusionen ska upprätta en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna. I redogörelsen ska också anges vilka rättsliga och ekonomiska aspekter som har beaktats vid bestämmandet av villkoren för fusionen. Redogörelsen ska även innehålla uppgift om fusionens sannolika konsekvenser för medlemmar, borgenärer och anställda. Om styrelsen i skälig tid får ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, ska detta yttrande fogas till redogörelsen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 25 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 146 f.).
Revisorsgranskning
17 kap. 34 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska revisorsgranskningen enligt 10 § omfatta även styrelsens redogörelse enligt 33 §.
Bestämmelserna om revisorsgranskning i första stycket och 10–12 §§ ska inte tillämpas, om Bolagsverket eller en utländsk behörig myndighet i en stat där någon av de deltagande föreningarna har sitt hemvist, efter en gemensam
911
Författningskommentar SOU 2010:90
begäran från de fusionerande föreningarna, har utsett eller godkänt en eller flera oberoende sakkunniga att för samtliga föreningars räkning granska fusionsplanen och upprätta en gemensam skriftlig rapport för alla föreningar.
Vad som sägs i 12 § om revisors rätt till upplysningar och biträde gäller även för den som utses att utföra granskning enligt andra stycket.
I fall som avses i andra stycket ska det till fusionsplanen fogas ett yttrande från en eller flera sådana revisorer som anges i 11 § med sådant innehåll som avses i 10 § andra stycket. Ett sådant yttrande ska vid tillämpningen av 18 och 22 §§ anses som ett revisorsyttrande enligt 10 §.
I 12 kap. 26–30 §§ i den nuvarande föreningslagen finns uttömmande bestämmelser om revisorsgranskning vid gränsöverskridande fusioner. De tre första av dessa paragrafer innehåller bestämmelser som enligt utredningens förslag ska gälla redan vid inhemska fusioner och som därför har tagits in i 17 kap. 10–12 §§. Att dessa bestämmelser ska tillämpas även vid gränsöverskridande fusioner framgår i förslaget av de i 17 kap. 30 § intagna hänvisningarna till 17 kap. 10–12 §§. Bestämmelserna i 12 kap. 29 och 30 §§ i den nuvarande föreningslagen återfinns i förslaget i 17 kap. 34 och 35 §§.
Av första stycket i 17 kap. 34 § framgår att revisorsgranskningen vid en gränsöverskridande fusion ska omfatta även styrelsens redogörelse enligt 17 kap. 33 §. Detta överensstämmer med gällande rätt (se prop. 2007/08:15 s. 178 f.).
Enligt andra stycket behöver någon revisorsgranskning enligt 17 kap. 10 § inte ske om det har utsetts en oberoende sakkunnig att för samtliga föreningars räkning granska fusionsplanen. Också detta överensstämmer med gällande rätt (se prop. 2007/08:15 s. 150). Såsom framgår av fjärde stycket krävs det dock även i detta fall en viss borgenärsskyddsinriktad revisorsgranskning (se nedan). Enligt den motsvarande paragrafen i den nuvarande föreningslagen behöver någon revisorsgranskning inte heller ske om samtliga medlemmar i de föreningar som deltar i fusionen har samtyckt till det. Denna undantagsbestämmelse finns i förslaget med redan i 17 kap. 10 § och omfattas därför av hänvisningen till den paragrafen i 17 kap. 30 §. Den har därför inte tagits med i förevarande paragraf.
Av tredje stycket följer att en sådan oberoende sakkunnig som avses i andra stycket har samma rätt till hjälp och information från styrelse m.fl. som en revisor. Detta överensstämmer med gällande rätt (se prop. 2007/08:15 s. 178 f.).
Bestämmelsen i fjärde stycket saknar tidigare motsvarighet i föreningslagen. Den anknyter till bestämmelsen i andra stycket om granskning genom en gemensam oberoende sakkunnig i stället för
912
SOU 2010:90 Författningskommentar
vanlig revisorsgranskning. Innebörden är att det ska förekomma en begränsad och borgenärsskyddsinriktad revisorsgranskning även i dessa fall. Denna begränsade granskning ska utmynna i ett yttrande där revisorerna uttalar sig om huruvida fusionen enligt deras uppfattning medför fara för att borgenärerna i den övertagande föreningen inte ska få sina fordringar betalda. Detta får betydelse för om dessa borgenärer behöver underrättas om fusionen enligt 17 kap. 18 § och kallas enligt 17 kap. 22 §. – En motsvarande bestämmelse finns i 23 kap. 40 § fjärde stycket aktiebolagslagen.
17 kap. 35 §
Den som Bolagsverket utser att utföra granskning enligt 34 § andra stycket ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. I fråga om granskningen och innehållet i den rapport som upprättas gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 10 §.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 30 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 179).
Registrering av fusionsplanen
17 kap. 36 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 13 § att ge in fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av den svenska förening som deltar i fusionen. Om flera svenska föreningar deltar, ska skyldigheten fullgöras av den svenska förening som är övertagande förening eller, om den övertagande föreningen inte är en svensk förening, av den äldsta av de överlåtande svenska föreningarna.
Om fusionsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är avfattade på annat språk än svenska, ska sökanden ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.
I anmälan om registrering ska lämnas uppgift om
1. form, firma och säte för var och en av de fusionerande föreningarna,
2. de register där föreningarna är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,
3. hur borgenärer och, i förekommande fall, medlemmar ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om detta förfarande kostnadsfritt kan erhållas, och
4. föreningarnas adresser. När registreringen kungörs enligt 20 kap. 4 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.
913
Författningskommentar SOU 2010:90
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 31 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 86 f. och 180).
Tillhandahållande av fusionsplanen
17 kap. 37 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i en förening som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 33 § tillgängliga för de röstberättigade, för föreningens medlemmar, för innehavare av förlagsandelar, för arbetstagarorganisationer som företräder arbetstagare hos föreningen och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation. Handlingarna ska, under minst en månad före den föreningsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga hos föreningen i den kommun där styrelsen ska ha sitt säte.
Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. Kopiorna ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Kopior behöver dock inte översändas, om handlingarna, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängliga på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 33 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 152 f.). Den har dock kompletterats med bestämmelser som ger föreningen viss möjlighet att tillhandahålla handlingarna med elektroniska hjälpmedel eller genom offentliggörande på föreningens webbplats (jfr utredningens förslag i SOU 2009:37 s. 301).
Villkorat beslut om godkännande av fusionsplanen
17 kap. 38 §
Föreningsstämman i en förening som deltar i en gränsöverskridande fusion får villkora beslutet om att godkänna fusionsplanen av att en senare stämma godkänner de former som beslutas för arbetstagarnas medverkan i den övertagande föreningen.
Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 34 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 153).
914
SOU 2010:90 Författningskommentar
Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen
17 kap. 39 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan enligt 19 § göras av den svenska förening som deltar i fusionen. Om flera svenska föreningar deltar, ska ansökan i förekommande fall göras av den svenska förening som är övertagande förening eller, om den övertagande föreningen inte är en svensk förening, av den äldsta av de överlåtande svenska föreningarna.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 35 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 154).
Utfärdande av fusionsintyg
17 kap. 40 §
Vid en gränsöverskridande fusion ska Bolagsverket, när det finns ett lagakraftvunnet beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplanen enligt 23 eller 24 § och den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen i övrigt har fullgjort vad som krävs enligt denna lag, för varje sådan förening utfärda ett intyg om att den del av förfarandet som regleras av svensk lag har skett på föreskrivet sätt. Ett sådant intyg får inte utfärdas om det har väckts talan mot föreningsstämmans beslut att godkänna fusionsplanen och målet inte slutligt har avgjorts.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 36 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 100–102 och 154 f.).
Registrering av fusionen när den övertagande föreningen ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige
17 kap. 41 §
Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska en svensk förening som deltar i fusionen inför registreringen av fusionen ge in det fusionsintyg som avses i 40 §, tillsammans med en kopia av fusionsplanen, till den behöriga myndigheten i den staten. Intyget ska ges in inom sex månader från den tidpunkt då det utfärdades.
Efter underrättelse från den behöriga utländska myndigheten om att fusionen har ägt rum, ska Bolagsverket i föreningsregistret föra in uppgift om att den eller de svenska överlåtande föreningar som deltagit i fusionen har upplösts.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 37 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 155–157).
915
Författningskommentar SOU 2010:90
Registrering av fusionen när den övertagande föreningen ska ha sitt hemvist i Sverige
17 kap. 42 §
Om den övertagande föreningen har eller, vid kombination, ska ha sitt hemvist i Sverige, ska Bolagsverket registrera den gränsöverskridande fusionen i föreningsregistret. Anmälan för registrering ska göras av styrelsen i den övertagande föreningen inom sex månader från den tidpunkt då intyg enligt 40 § utfärdades. Vid kombination ska styrelsen även för registrering anmäla vilka som har utsetts till styrelseledamöter och, i förekommande fall, styrelsesuppleanter i den övertagande föreningen.
Bolagsverket får registrera fusionen endast om
1. verket har utfärdat ett intyg enligt 40 § för varje svensk förening som deltar i fusionen,
2. de utländska föreningar som deltar i fusionen har gett in motsvarande intyg från behöriga myndigheter i de stater där de är registrerade, tillsammans med en kopia av fusionsplanen, och
3. det inte heller i övrigt finns något hinder mot registrering av fusionen. Om lagen ( 2008:9 ) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner är tillämplig, får fusionen registreras endast om
1. avtal har träffats eller beslut har fattats om medverkan enligt den lagen eller förhandlingsperioden har löpt ut utan att sådant avtal har träffats eller beslut har fattats, och
2. den övertagande föreningens stadgar inte strider mot den ordning för medverkan som ska gälla till följd av lagen.
Bolagsverket ska utan dröjsmål underrätta behöriga myndigheter i den eller de stater där överlåtande förening har sitt hemvist om registreringen.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 38 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 157–159).
Fusionens rättsverkningar
17 kap. 43 §
Vid en gränsöverskridande fusion inträder de rättsverkningar som avses i 26 § vid den tidpunkt som har fastställts i den stat där den övertagande föreningen har sitt hemvist. Om den övertagande föreningen har sitt hemvist i Sverige, inträder rättsverkningarna vid den tidpunkt då fusionen registreras i föreningsregistret enligt 42 §.
Utöver vad som anges i 26 § första stycket gäller att de fusionerande föreningarnas rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som föreligger vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan överförs till den övertagande föreningen.
Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 39 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 159 f.).
916
SOU 2010:90 Författningskommentar
Särskilt bokslut
17 kap. 44 §
Om en svensk förening deltar i en gränsöverskridande fusion och den övertagande föreningen har sitt hemvist i en annan stat än Sverige, ska styrelsen i den svenska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då rättsverkningarna av fusionen inträdde enligt 43 §.
För det särskilda bokslutet gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4 – 9 och 12 §§ bokföringslagen (1999:1078) . Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 kap. 40 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 160).
Absorption av helägt dotterbolag
17 kap. 45 §
Om en svensk ekonomisk förening äger samtliga aktier i en utländsk juridisk person, som motsvarar ett svenskt aktiebolag och har sitt hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får den utländska juridiska personen gå upp i föreningen genom fusion.
Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 41 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 108 f. och 160 f.).
17 kap. 46 §
Om en utländsk juridisk person, som motsvarar en svensk ekonomisk förening och har sitt hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, äger samtliga aktier i ett svenskt aktiebolag, får bolaget gå upp i den utländska juridiska personen genom fusion. En sådan fusion får dock inte ske, om bolaget är ett aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning.
Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 42 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 108 f. och 161).
17 kap. 47 §
Vid en fusion enligt 45 eller 46 § ska de bestämmelser som anges i 30 § tillämpas, dock med följande avvikelser.
1.Fusionsplanen behöver inte innehålla sådana uppgifter som avses i 32 § första stycket 2, 3 och 5.
2. Bestämmelsen om föreningsstämmans prövning av fusionsplanen i 14 § första stycket ska inte tillämpas.
3. I fråga om arten av fusionens rättsverkningar gäller vad som sägs i 29 § fjärde stycket 1 och 2 i stället för vad som sägs i 26 § första stycket 1–4.
917
Författningskommentar SOU 2010:90
Vad som sägs om överlåtande förening i detta kapitel ska vid tillämpningen på en fusion enligt 45 eller 46 § gälla bolaget.
Paragrafen överensstämmer i väsentliga delar med 12 kap. 43 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:15 s. 161 f.). Innebörden är att vid sådana fusioner som avses i 17 kap. 45 och 46 §§ (dvs. gränsöverskridande fusioner mellan å ena sidan en ekonomisk förening eller motsvarande och å andra sidan ett helägt dotterbolag) ska de i 17 kap. 30 § angivna bestämmelserna tillämpas, med vissa särskilt angivna undantag.
I ett par avseenden har bestämmelserna justerats. Enligt gällande rätt ska bestämmelserna om godkännande av fusionsplanen på föreningsstämma inte tillämpas vid fusioner av detta slag. Förslaget har samma innebörd, såvitt gäller dotterbolaget (se undantaget i första stycket 2, jämfört med andra stycket). I förslaget görs däremot inte något undantag från bestämmelserna i 17 kap. 14 § andra stycket. Det innebär att frågan om godkännande av fusionsplanen måste prövas på föreningsstämman om minst fem procent av de röstberättigade i föreningen begär det. Detta överensstämmer med vad som har föreslagits ifråga om inhemska fusioner av motsvarande slag (jfr kommentaren till 17 kap. 29 §).
I dag gäller inte heller bestämmelserna om revisorsgranskning i 12 kap. 26–30 §§ i den nuvarande lagen vid fusioner av detta slag. Något motsvarande undantag görs inte i förslaget. Det innebär att bestämmelserna om revisorsgranskning i 17 kap. 10–12, 34 och 35 §§ ska tillämpas.
18 kap. Likvidation
Frivillig likvidation
Föreningsstämmans beslut om likvidation
18 kap. 1 §
Föreningsstämman kan besluta att föreningen ska gå i likvidation.
I paragrafen, som motsvarar 11 kap. 1 § första stycket i den nuvarande föreningslagen, slås fast att föreningsstämman kan besluta om att föreningen ska gå i likvidation. En motsvarande bestämmelse finns i 25 kap. 1 § aktiebolagslagen.
918
SOU 2010:90 Författningskommentar
Tillsammans med 18 kap. 2–10 §§ reglerar paragrafen sättet för s.k. frivillig likvidation. Av 18 kap. 11 § framgår att Bolagsverket och allmän domstol i vissa fall kan besluta om att föreningen ska gå i likvidation, s.k. tvångslikvidation. Föreningsstämman kan besluta om likvidation även när det finns grund för tvångslikvidation. Såsom framgår av 18 kap. 2 § tredje stycket och 10 § gäller dock i så fall delvis avvikande bestämmelser.
Majoritetskrav
18 kap. 2 §
Ett beslut av föreningsstämman om likvidation är giltigt, om det har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.
Av 7 kap. 32 § framgår att det i stadgarna får tas in strängare villkor för att ett beslut om likvidation ska vara giltigt än vad som sägs i första stycket.
När det finns grund för tvångslikvidation enligt 12 eller 13 §, är ett beslut om likvidation alltid giltigt om det har biträtts av röstberättigade med mer än hälften av de avgivna rösterna.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den majoritet som krävs för beslut om likvidation. I den nuvarande föreningslagen finns bestämmelser om detta i 11 kap. 1 § andra och tredje styckena. Utredningen har i SOU 2009:37 föreslagit vissa ändringar i dessa bestämmelser, främst att beslut om likvidation ska kunna fattas på en enda stämma även om inte samtliga röstar för beslutet. Förevarande förslag överensstämmer i sak med förslaget i SOU 2009:37.
Huvudregeln, som finns i första stycket, är att ett beslut om likvidation är giltigt, om det har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Såsom framgår av uttrycket ”de röstande” är det inte antalet röster som är avgörande utan om minst två tredjedelar av de röstberättigade som har utnyttjat sin rösträtt har biträtt beslutet.
Andra stycket innehåller en erinran om att det i stadgarna får uppställas strängare villkor för beslut om likvidation. Det kan t.ex. vara fråga om att beslutet kräver högre majoritet eller att frågan om likvidation måste behandlas på två stämmor.
Såsom framgår av tredje stycket gäller det nu sagda inte om det finns grund för tvångslikvidation. I så fall kan beslutet alltid fattas med enkel majoritet, dvs. det räcker att beslutet biträds av mer än hälften av de avgivna rösterna. De särskilda, strängare villkor för beslut om likvidation som stadgarna eventuellt innehåller – vare sig
919
Författningskommentar SOU 2010:90
det är fråga om särskilda majoritetskrav, krav på beslut om två stämmor eller något annat – får då vika.
Styrelsens skyldighet att låta stämman pröva frågan om likvidation
18 kap. 3 §
Styrelsen ska genast till föreningsstämman hänskjuta frågan om föreningen ska gå i likvidation, om
1. det på grund av inträffade förluster eller av annan orsak finns skäl att anta att föreningens ställning fortlöpande kommer att försämras så att föreningens skulder och avsättningar inte täcks av tillgångarna,
2. det annars råder betydande osäkerhet om föreningens ekonomiska möjligheter att fortsätta sin verksamhet, eller
3. antalet medlemmar i föreningen under mer än en månad har varit mindre än tre.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att styrelsen i vissa situationer är skyldig att hänskjuta frågan om likvidation till föreningsstämman.
Punkterna 1 och 2
I den nuvarande föreningslagen finns en bestämmelse om att styrelsen är skyldig att kalla till föreningsstämma om det finns risk för att föreningens eget kapital kommer att förbrukas. Däremot innehåller lagen inte några bestämmelser om tvångslikvidation vid kapitalbrist, motsvarande de bestämmelser som finns i 25 kap.13–20 §§aktiebolagslagen. Inte heller förevarande förslag innehåller några sådana bestämmelser. Utredningen har emellertid ansett att det även i framtiden är viktigt att frågan om likvidation tas upp till behandling på föreningsstämman om föreningen har eller synes ha allvarliga ekonomiska problem och att det därför finns anledning att i en ny lag ytterligare betona styrelsens ansvar i detta hänseende.
Enligt punkten 1, som delvis motsvarar 11 kap. 2 § i den nuvarande föreningslagen, ska styrelsen kalla till föreningsstämma, ”om det på grund av inträffade förluster eller av annan orsak finns skäl att anta att föreningens ställning fortlöpande kommer att försämras så att föreningens skulder och avsättningar inte täcks av tillgångarna.” I den föreslagna lagtexten har därmed klargjorts att en jämförelse ska göras mellan å ena sidan föreningens skulder och avsättningar och å andra sidan föreningens tillgångar. Det är givet att skyldigheten att kalla till stämma föreligger också om föreningens
920
SOU 2010:90 Författningskommentar
prekära ekonomiska situation konstateras först sedan föreningens eget kapital redan är förbrukat. Den sammankallade stämman ska pröva frågan om föreningen ska gå i likvidation.
En särskild fråga är hur man vid bedömningen av föreningens ekonomiska situation ska värdera föreningens tillgångar. Enligt aktiebolagslagens bestämmelser om tvångslikvidation får man vid upprättandet av en kontrollbalansräkning ta upp vissa tillgångar till högre värden än vad som följer av årsredovisningslagen. Utredningen har övervägt om motsvarande särskilda värderingsregler bör gälla i detta sammanhang men har kommit till slutsatsen att sedvanliga redovisningsregler bör tillämpas. Det bör understrykas att frågan om värdering inte har samma omedelbara betydelse här som vid tillämpningen av aktiebolagslagens regler, eftersom bedömningen i första hand handlar om en prognos om föreningens ekonomiska utveckling; finns det anledning att räkna med en fortgående negativ utveckling av allvarligt slag, torde denna på sikt leda till att föreningens eget kapital förbrukas, oavsett om tillgångarna värderas enligt årsredovisningslagen eller enligt de principer som gäller vid upprättande av en kontrollbalansräkning enligt aktiebolagslagen.
Bestämmelsen i punkten 2 är en nyhet. Enligt denna ska styrelsen hänskjuta frågan om likvidation till stämman också när det av andra skäl finns anledning att ifrågasätta föreningens möjligheter att fortleva ekonomiskt. Så kan vara fallet om det visserligen kan antas att föreningen under överskådlig tid kommer att ha ett positivt eget kapital men föreningens verksamhet förutsätter en likviditet som föreningen inte har. I en sådan situation ska enligt förslaget stämman kallas in för att ta ställning till om föreningen ska gå i likvidation.
En situation då förhållandena ofta torde vara så som sägs i förevarande paragraf är när föreningen vid en verkställighet enligt utsökningsbalken har befunnits sakna tillgångar (jfr 25 kap. 13 § 2 aktiebolagslagen). I sådana situationer får styrelsen anses vara skyldig att kontrollera föreningens ställning särskilt noga, t.ex. genom att upprätta en särskild balansräkning och ställa den i relation till vad som är känt om föreningens framtidsutsikter.
I styrelsens ansvar för verksamheten ligger att styrelsen fortlöpande måste hålla sig underrättad om föreningens ekonomiska förhållanden. Styrelsens skyldighet att agera enligt paragrafen kan därmed inträda när som helst under räkenskapsåret, t.ex. på grund av information som styrelsen har erhållit om inträffade förluster eller likviditetsproblem. Styrelsen måste, när den får sådan infor-
921
Författningskommentar SOU 2010:90
mation, omedelbart bedöma om den mottagna informationen ger anledning att anta att föreningens eget kapital håller på att förbrukas eller det av andra skäl finns anledning att anta att föreningen på sikt saknar ekonomiska möjligheter att fortsätta sin verksamhet. Det räcker således normalt inte att dessa slag av bedömningar görs sedan föreningens eget kapital redan har blivit förbrukat eller föreningen har kommit in i en akut kris. Å andra sidan kan det givetvis vara så att styrelsen, sedan den har fått möjlighet att komplettera sitt underlag och diskutera informationen, kommer fram till att de farhågor som man inledningsvis hade var ogrundade. I så fall behöver frågan om likvidation inte hänskjutas till stämman.
Om det även sedan kompletterande information har inhämtats och diskuterats – vilket normalt inte bör få ta mer än ett par, tre veckor – finns skäl att anta att förhållandena är sådana som sägs i punkten 1 eller 2 åligger det styrelsen att kalla till stämma ”genast”. Kallelsen får alltså inte dröja längre än vad som krävs för att praktiska kallelseåtgärder ska kunna vidtas. Ett par veckors fördröjning kan dock godtas, om det därmed blir möjligt att ta upp likvidationsfrågan på en ordinarie stämma.
Att styrelsen är skyldig att ta upp frågan om likvidation på föreningsstämman innebär inte att styrelsen också måste rekommendera stämman att föreningen ska gå i likvidation. Det är ju möjligt att styrelsen bedömer att föreningens ekonomiska svårigheter går att lösa, t.ex. genom tillskott från medlemmarna. Styrelsen måste emellertid under alla förhållanden tillhandahålla stämman ett förslag till beslut om likvidation som stämman kan ta ställning till. Av 18 kap. 4 och 5 §§ följer vidare att, när en fråga om likvidation ska tas upp vid stämma, medlemmarna har rätt till visst ytterligare beslutsunderlag. Det gäller även när likvidationsfrågan har hänskjutits till stämman enligt 18 kap. 3 §. Såsom framgår av 18 kap. 4 § tredje stycket ska styrelsen därvid också lämna ett särskilt yttrande där frågor om föreningens ekonomiska möjligheter till fortlevnad belyses (se närmare kommentaren till den bestämmelsen). Förslaget innehåller inte något krav, motsvarande det som finns i 25 kap. aktiebolagslagen, på att styrelsen ska upprätta en s.k. kontrollbalansräkning. Ofta kan det vara tillräckligt att stämman har tillgång till föreningens årsredovisning och de kompletteringar till denna som anges i 18 kap. 5 §. Lika ofta kan emellertid framtagandet av en ny balansräkning vara en nödvändig förutsättning för att styrelsen och stämman ska kunna göra en riktig bedömning av föreningens ekonomiska situation. Balansräkningen bör, om den är avsedd att
922
SOU 2010:90 Författningskommentar
ligga till grund för stämmans ställningstagande, lämpligen avse föreningens förhållanden vid tiden för kallelse till föreningsstämma. Under alla förhållanden åligger det alltid styrelsen att ta fram det material som i det enskilda fallet krävs för att rätt bedöma föreningens ekonomiska läge.
Enligt aktiebolagslagen blir ledamöterna i en styrelse som underlåter att upprätta kontrollbalansräkning eller att kalla till stämma för behandling av kontrollbalansräkningen normalt personligen betalningsansvariga för bolagets därefter uppkommande förpliktelser. Detsamma gäller aktieägare som med vetskap om att bolaget är skyldigt att gå i likvidation på grund av kapitalbrist deltar i ett beslut att fortsätta bolagets verksamhet. Förevarande förslag innehåller inte några motsvarande bestämmelser. Om styrelsen underlåter att i de aktuella situationerna hänskjuta frågan om likvidation till stämman, torde dock styrelseledamöterna i speciella fall kunna bli skadeståndsskyldiga enligt bestämmelserna i 22 kap. Även ansvar för gäldenärsbrott kan komma i fråga.
Punkten 3
Av punkten 3 framgår att styrelsen även är skyldig att hänskjuta frågan om likvidation till stämman om antalet medlemmar i föreningen har gått ner under det i lagen föreskrivna minimiantalet, dvs. om det finns färre än tre medlemmar (varvid investerande medlemmar inte ska räknas). Så är fallet redan enligt gällande rätt (se 11 kap. 3 § i den nuvarande föreningslagen). Förslaget skiljer sig dock i det avseendet från gällande rätt att styrelsen inte behöver agera förrän minimiantalet medlemmar har underskridits under en månad. Därefter måste emellertid hänskjutandet ske ”genast”, dvs. kallelse till en stämma där frågan om likvidation ska behandlas ska genast skickas ut. Styrelsen måste därvid tillhandahålla medlemmarna ett förslag om att föreningen ska gå i likvidation – även om styrelsen inte behöver ställa sig bakom förslaget – samt visst ytterligare underlag (se 18 kap. 4 och 5 §§).
Föreningsstämman kan besluta att föreningens verksamhet ska fortsätta även om det vid stämmotillfället inte har tillkommit några nya medlemmar. Såsom framgår av 18 kap. 13 § gäller detta dock enbart under sex månader från det att antalet medlemmar kom att understiga tre. Inom två veckor från sexmånadersfristens utgång är styrelsen skyldig att hos domstol ansöka om att föreningen ska gå i likvidation. Gör den inte det, kan styrelsens ledamöter bli person-
923
Författningskommentar SOU 2010:90
ligen betalningsansvariga för föreningens därefter uppkommande förpliktelser (se 18 kap. 14 §). Även medlemmar som deltar i beslut att efter sexmånadersfristens utgång driva verksamheten vidare kan drabbas av sådant betalningsansvar.
Förslag till beslut
18 kap. 4 §
Om föreningsstämman ska pröva en fråga om likvidation, ska styrelsen eller, om förslaget väcks av någon annan, förslagsställaren upprätta ett förslag till beslut.
I förslaget till beslut ska följande uppgifter anges:
1. skälen för att föreningen ska gå i likvidation och vilka alternativ till likvidation som finns,
2. från vilken dag beslutet om likvidation föreslås gälla,
3. den beräknade tidpunkten för skifte,
4. skifteslikvidens beräknade storlek, samt
5. i förekommande fall, vem som föreslås till likvidator. I fall som avses i 3 § 1 eller 2 ska det till förslaget även fogas en redogörelse, undertecknad av styrelsen, där föreningens ekonomiska framtidsutsikter belyses. Om föreningen har en revisor ska det till förslaget även fogas ett yttrande över denna redogörelse, undertecknat av revisorn.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen.
Första och andra styckena överensstämmer i sak med 25 kap. 3 § aktiebolagslagen.
Normalt torde förslaget om likvidation läggas fram av styrelsen. Förslaget medger emellertid att frågan om likvidation prövas på grundval av ett förslag som en eller flera medlemmar lägger fram. Kraven på förslagets innehåll är desamma oavsett vem som lägger fram det. I viss utsträckning får det anses åligga styrelsen att biträda förslagsställaren med material, t.ex. med en sådan styrelseredogörelse som avses i tredje stycket. Om det ändå inte är möjligt eller ändamålsenligt för en medlem att själv ta fram allt material som behövs, kan han eller hon på stämma väcka förslag om att det ska upprättas ett förslag om likvidation genom styrelsens försorg.
Enligt andra stycket 1 ska förslaget innehålla information om skälen för att föreningen ska gå i likvidation, t.ex. att de ekonomiska förutsättningarna för att driva verksamheten vidare inte längre är förhanden. Förslaget ska även ange vilka alternativ till likvidation som finns. Om skälet för förslaget är att föreningen inte har tillräckligt kapital för att driva föreningen vidare, kan det exem-
924
SOU 2010:90 Författningskommentar
pelvis finnas anledning att informera om möjligheterna för föreningen att skaffa nödvändigt kapital externt. – Enligt andra stycket 2 ska förslaget också ange den dag då föreningen föreslås gå i likvidation. Normalt torde det mest naturliga vara att föreningen går i likvidation i samband med beslutet om likvidation. Såsom framgår av 18 kap. 10 § finns det emellertid ett visst utrymme att bestämma en senare tidpunkt då beslutet ska börja gälla. – Av första stycket 3 och 4 framgår att förslaget ska ange den beräknade tidpunkten för skifte och skifteslikvidens beräknade storlek. Det är givet att det långt ifrån alltid är möjligt att med någon grad av precision förutse tidpunkten för skifte respektive skifteslikvidens storlek. Strävan bör vara att göra en så realistisk beräkning som möjligt och ge medlemmarna bästa möjliga underlag inför beslutet i likvidationsfrågan. Det måste emellertid accepteras att beräkningarna då och då enbart har karaktären av grova uppskattningar. – Förslaget kan också, enligt andra stycket 5, innehålla uppgift om vem som föreslås till likvidator. Det är i och för sig inte föreningsstämman, utan Bolagsverket, som utser likvidator. Men inget hindrar att föreningsstämman, i samband med beslutet om likvidator, också fattar ett beslut om vem den vill rekommendera Bolagsverket att utse.
Tredje stycket är tillämpligt om stämman har hänskjutit frågan om likvidation till stämman enligt 18 kap. 3 § 1 eller 2. I så fall ska till förslaget även fogas en redogörelse från styrelsen där föreningens ekonomiska framtidsutsikter belyses. Det handlar här om en mera ingående bedömning av föreningens framtidsutsikter än den som ska lämnas i en årsredovisning. Det är naturligt att särskild uppmärksamhet ägnas åt de förhållanden som har gett styrelsen anledning att hänskjuta likvidationsfrågan till stämman. Har föreningen en revisor, ska denne yttra sig över redogörelsen.
Samtliga bestämmelser i paragrafen är enbart uppställda till medlemmarnas skydd. Det innebär att bestämmelserna får frångås, om samtliga berörda medlemmar går med på det.
18 kap. 5 §
Om frågan om likvidation inte ska behandlas på årsstämman, ska följande handlingar fogas till förslaget enligt 4 §:
1. en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om föreningsstämmans beslut om föreningens vinst eller förlust, och
2. en redogörelse, undertecknad av styrelsen, för händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen lämnades.
925
Författningskommentar SOU 2010:90
Om föreningen har en revisor, ska det till förslaget även fogas
1. en kopia av revisionsberättelsen för det år som årsredovisningen enligt första stycket 1 avser, och
2. ett yttrande över den redogörelse som avses i första stycket 2, undertecknat av revisorn, med uttalande om huruvida föreningsstämman bör besluta i enlighet med förslaget.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Den överensstämmer i sak med 25 kap. 4 § aktiebolagslagen. När frågan om likvidation behandlas vid årsstämman, tillgodoses medlemmarnas behov av beslutsunderlag av dels den årsredovisning som presenteras vid stämman, dels den information som ska ingå i förslaget (se 4 § andra och tredje styckena). Bestämmelserna i 5 § syftar till att ge medlemmarna ett motsvarande underlag när frågan om likvidation tas upp på annan stämma än årsstämman. Med samtliga medlemmars samtycke kan styrelsen avstå från att ta fram materialet.
Kallelsens innehåll
18 kap. 6 §
Kallelsen till den föreningsstämma som ska ta ställning till förslaget om likvidation ska ange det huvudsakliga innehållet i förslaget.
Paragrafen överensstämmer i sak nära med en bestämmelse som finns i 7 kap. 8 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen. Till skillnad från den nuvarande bestämmelsen – men i likhet med den motsvarande paragrafen i aktiebolagslagen – innehåller den dock inget krav på att kallelsen ska innehålla uppgift om ”grunderna för förslaget”. Det har ansetts att medlemmarnas behov av information tillgodoses lika väl genom den möjlighet som 18 kap. 4 och 7 §§ ger dem att ta del av det fullständiga förslaget, inklusive dess uppgifter om skälen för förslaget.
Tillhandahållande av förslaget till beslut
18 kap. 7 §
Styrelsen ska hålla förslaget till beslut om likvidation tillgängligt för röstberättigade, medlemmar och innehavare av förlagsandelar från tidpunkten för kallelsen fram till föreningsstämman. I förekommande fall ska de handlingar som avses i 5 § hållas tillgängliga tillsammans med förslaget.
926
SOU 2010:90 Författningskommentar
En kopia av förslaget ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas till de medlemmar och innehavare av förlagsandelar som begär det och uppger sin adress. Kopian ska skickas med post eller med elektroniska hjälpmedel enligt bestämmelserna i 1 kap. 10 och 11 §§. Någon kopia behöver dock inte skickas, om förslaget, i enlighet med vad som har bestämts i stadgarna, hålls tillgängligt på föreningens webbplats fram till föreningsstämman.
Handlingarna ska läggas fram på stämman.
Paragrafen motsvarar närmast de bestämmelser om tillhandahållande av material inför föreningsstämman som finns i 7 kap. 8 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen. Bestämmelserna har i förslaget – efter förebild av 25 kap. 6 § aktiebolagslagen – placerats i likvidationskapitlet. De har också anpassats till de förslag om tillhandahållande av material inför stämman som utredningen har lämnat i SOU 2009:37.
Innehållet i föreningsstämmans beslut
18 kap. 8 §
Föreningsstämmans beslut om likvidation ska innehålla de uppgifter som framgår av 4 § andra stycket 2 och, i förekommande fall, 5.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, reglerar vad föreningsstämmans beslut om likvidation ska innehålla. En motsvarande bestämmelse finns i 25 kap. 7 § aktiebolagslagen.
Det bör anmärkas att det inte är föreningsstämman som beslutar om likvidator. Stämman lämnar i den delen endast ett förslag och det slutliga beslutet fattas av Bolagsverket (se 18 kap. 17 § andra stycket 2).
Registrering
18 kap. 9 §
Föreningsstämman ska vidta åtgärder för att beslutet om likvidation genast anmäls för registrering i föreningsregistret.
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 1 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen (jfr även 25 kap. 8 § aktiebolagslagen).
927
Författningskommentar SOU 2010:90
Tidpunkt då beslutet om likvidation börjar gälla
18 kap. 10 §
Föreningsstämmans beslut om likvidation gäller omedelbart eller från och med den senare dag föreningsstämman bestämmer. Om det inte i stadgarna har bestämts en senare dag, får dagen inte sättas senare än det närmast följande räkenskapsårets första dag. När det finns grund för tvångslikvidation enligt 12 eller 13 §, gäller beslutet alltid omedelbart.
Paragrafen motsvarar närmast 11 kap. 1 § andra stycket tredje meningen och andra stycket tredje meningen i den nuvarande föreningslagen. Bestämmelsen i andra meningen är ny och har sin förebild i 25 kap. 9 § andra meningen aktiebolagslagen.
Allmänt om tvångslikvidation
18 kap. 11 §
I 12 § finns bestämmelser om att Bolagsverket i vissa fall ska besluta om likvidation. I 13 § samt 19 kap. 1, 10 och 11 §§ finns bestämmelser om att allmän domstol i vissa fall ska besluta om likvidation.
Bolagsverkets och domstolens beslut ska registreras i föreningsregistret.
Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om s.k. tvångslikvidation (jfr 25 kap. 10 § aktiebolagslagen).
Tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut
18 kap. 12 §
Bolagsverket ska besluta att föreningen ska gå i likvidation, om
1. föreningen inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till Bolagsverket om en sådan behörig styrelse eller särskild delgivningsmottagare som ska finnas enligt denna lag,
2. föreningen enligt 8 kap. 3 och 16 §§ årsredovisningslagen (1995:1554) är skyldig att självmant ge in årsredovisning och, i förekommande fall, revisionsberättelse, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till Bolagsverket men inte har gjort detta inom elva månader från räkenskapsårets utgång, eller
3. Bolagsverket enligt 8 kap. 3 och 16 §§ årsredovisningslagen har förelagt föreningen att ge in årsredovisning och, i förekommande fall, revisionsberättelse, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till verket men föreningen inte har gjort det inom tre månader från den förelagda tidens utgång. Beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket.
928
SOU 2010:90 Författningskommentar
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en medlem, en innehavare av förlagsandelar eller en borgenär eller, i sådana fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Paragrafen innehåller bestämmelser om när Bolagsverket kan besluta om att en ekonomisk förening ska gå i likvidation.
Punkten 1 motsvarar i väsentliga delar 11 kap. 4 a § första stycket i den nuvarande föreningslagen. Den nuvarande bestämmelsen innebär dock att en förening kan tvingas i likvidation också när den saknar en sådan verkställande direktör som den enligt lagen ska ha. Eftersom förslaget inte innehåller något krav på att en ekonomisk förening ska ha en verkställande direktör, har det i förslaget inte heller tagits med någon däremot svarande bestämmelse om tvångslikvidation.
Punkten 2 saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen.
Den innebär att föreningar som är skyldiga att självmant ge in sina års- och koncernredovisningar till Bolagsverket men inte gör det inom elva månader från räkenskapsårets utgång kan bli skyldiga att gå i likvidation. En motsvarande bestämmelse finns i 25 kap. 11 § första stycket 2 aktiebolagslagen.
Flertalet ekonomiska föreningar är inte skyldiga att självmant ge in sina redovisnings- och revisionshandlingar till Bolagsverket. Bolagsverket kan emellertid förelägga föreningen att ge handlingarna till verket (se 8 kap. 3 § första stycket 3 och 16 § årsredovisningslagen). Så ska ske om någon begär det. Av punkten 3 framgår att också en förening som har fått ett sådant föreläggande från Bolagsverket men ännu tre månader efter den förelagda tidens utgång inte har följt föreläggandet kan tvingas gå i likvidation.
Skälen för de nya bestämmelserna i punkterna 2 och 3 har redovisats i avsnitt 15.4.4.
Tvångslikvidation på grund av allmän domstols beslut
18 kap. 13 §
Allmän domstol ska besluta att föreningen ska gå i likvidation, om
1. föreningen enligt bestämmelser i stadgarna är skyldig att gå i likvidation,
2. föreningens verksamhet drivs på ett sätt som uppenbarligen inte motsvarar de förutsättningar under vilken registrering har skett,
929
Författningskommentar SOU 2010:90
3. föreningen har sådant ändamål som avses i 2 kap. 5 § 1 och föreningens tillgångar enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår till övervägande del består av annat än andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna, eller
4. antalet medlemmar i föreningen under mer än sex månader har varit mindre än tre.
Beslut om likvidation enligt första stycket ska dock inte meddelas, om det under ärendets handläggning vid tingsrätten styrks att likvidationsgrunden har upphört.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av tingsrätten på anmälan av Bolagsverket eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en medlem eller en innehavare av en förlagsandel. I fall som avses i första stycket 3 är styrelsen skyldig att inom två veckor från utgången av sexmånadersfristen ansöka om likvidation.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Paragrafen innehåller bestämmelser om när allmän domstol kan besluta att en ekonomisk förening ska gå i likvidation.
Punkterna 1–3 i första stycket överensstämmer med 11 kap. 4 § första stycket 1–3 i den nuvarande föreningslagen.
Punkten 4 är ny men motsvarar delvis 11 kap. 3 § i den nuvarande föreningslagen. Enligt den sistnämnda paragrafen är styrelsen skyldig att ta upp frågan om likvidation på föreningsstämma, om antalet medlemmar i föreningar har gått ned under tre.
Om stämman inte beslutar om likvidation och om antalet medlemmar inte inom tre månader åter når upp till tre, ska styrelsen ansöka hos rätten om att föreningen ska gå i likvidation. Rätten ska besluta om likvidation, om det inte under ärendets handläggning i första instans styrks att det föreskrivna medlemsantalet har uppnåtts. Om styrelsen inte fullgör sina skyldigheter i dessa hänseenden, blir dess ledamöter som huvudregel solidariskt ansvariga för de föreningens förpliktelser som uppkommer därefter. Gällande rätts bestämmelser om hur styrelsen i den angivna situationen ska agera och om personligt betalningsansvar för styrelsens ledamöter har i huvudsak överförts till förslaget (se denna punkt samt följande paragraf). I denna punkt anges därför att föreningen i denna situation kan tvingas gå i likvidation. Den tid som föreningen har på sig att återställa medlemsantalet innan likvidationsskyldighet inträder har dock, av skäl som har redovisats i avsnitt 15.4.4, förlängts från tre till sex månader. Bestämmelser om styrelsens skyldighet att agera finns i 18 kap. 3 § och i tredje stycket i denna paragraf. Bestämmelser om personligt betalningsansvar för bl.a. styrelsens ledamöter finns i 18 kap. 14 §.
930
SOU 2010:90 Författningskommentar
Andra stycket har sin motsvarighet i 11 kap. 4 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen.
Tredje stycket motsvarar i huvudsak bestämmelser som i dag finns i 11 kap. 3 § första stycket och 4 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen. Förslaget innebär alltså att, om föreningen är likvidationspliktig därför att antalet medlemmar understiger tre, så är styrelsen skyldig att hos rätten ansöka om likvidation. En nyhet är dock att denna styrelsens skyldighet inträder först två veckor från det att likvidationsskyldighet inträdde. Därmed ges styrelsen viss tid för upprättande av likvidationsansökan. Om styrelsen underlåter att ansöka om likvidation, kan styrelseledamöterna bli personligen betalningsansvariga för föreningens därefter uppkommande förpliktelser (se 18 kap. 14 §).
I stadgarna kan vara bestämt att föreningen ska gå i likvidation också när medlemsantalet understiger en viss högre nivå, t.ex. tio. Också om en sådan högre miniminivå underskrids utan att föreningsstämman fattar beslut om likvidation, kan föreningen förpliktas gå i likvidation genom domstols beslut. Det sker emellertid i så fall inte enligt första stycket 3 utan enligt första stycket 1 (”föreningen enligt stadgarna är skyldig att gå i likvidation”). Det innebär att styrelsen i denna situation inte har någon särskild skyldighet att ansöka om likvidation och att dess underlåtenhet att göra detta inte kan föranleda personligt betalningsansvar enligt 18 kap. 14 §.
Fjärde stycket överensstämmer med 11 kap. 4 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen.
Personligt ansvar
18 kap. 14 §
Om styrelsen inte har ansökt om likvidation, när detta krävs enligt 13 § tredje stycket, ansvarar styrelsens ledamöter solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för föreningen under den tid som underlåtenheten består.
Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på föreningens vägnar svarar solidariskt med styrelsens ledamöter för de förpliktelser som därigenom uppkommer för föreningen.
Ansvaret enligt första och andra styckena gäller inte för den som visar att han eller hon inte har varit försumlig.
En medlem som med vetskap om att föreningen är skyldig att gå i likvidation enligt 13 § första stycket 3 deltar i ett beslut att fortsätta föreningens verksamhet ansvarar solidariskt med dem som svarar enligt första och andra styckena för de förpliktelser som därefter uppkommer för föreningen.
931
Författningskommentar SOU 2010:90
Ansvar enligt denna paragraf omfattar inte förpliktelser som uppkommer sedan
1. antalet medlemmar i föreningen åter uppgår till minst tre,
2. en ansökan enligt 13 § tredje stycket har gjorts, eller
3. föreningsstämman, Bolagsverket eller domstol har beslutat om likvidation.
Paragrafen anknyter till bestämmelserna i 18 kap. 13 § om att föreningen, under vissa förhållanden, är likvidationsskyldig, när medlemsantalet i föreningen understiger tre. Om styrelsen underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 18 kap. 13 § tredje stycket att göra likvidationsansökan hos domstol, blir, som huvudregel, styrelsens ledamöter personligen ansvariga för de föreningens förpliktelser som uppkommer så länge underlåtenheten består. På samma sätt blir medlemmar som deltar i beslut att driva föreningens verksamhet vidare, trots att föreningen är skyldig att gå i likvidation, personligen betalningsskyldiga för föreningens därefter uppkommande förpliktelser. Detta överensstämmer delvis med nu gällande bestämmelser i 11 kap. 3 § i den nuvarande föreningslagen. Förslaget avviker dock i ett avseende från gällande rätt; förslaget saknar således motsvarighet till den nuvarande lagens bestämmelse om att styrelseledamöterna även kan bli personligen betalningsskyldiga i fall de, sedan medlemsantalet har kommit att understiga tre, underlåter att kalla till föreningsstämma (jfr 18 kap. 3 §). Lagförslaget innebär därutöver på några punkter att innebörden i bestämmelserna förtydligas.
Av paragrafens första stycke framgår att styrelseledamöternas personliga ansvar aktualiseras när den i 18 kap. 13 § angivna sexmånadersfristen har gått ut, utan att medlemsantalet har återställts till minst tre. Om styrelsen då försummar den skyldighet som den har enligt 18 kap. 13 § tredje stycket att inom två veckor ansöka om likvidation, inträder en ”ansvarsperiod”. Ansvarsperioden löper till dess att medlemsantalet är återställt, till dess ansökan om likvidation enligt 18 kap. 13 § tredje stycket sker eller till dess Bolagsverket, domstol eller föreningsstämman beslutar om att föreningen ska gå i likvidation. Styrelseledamöterna ansvarar som huvudregel för alla förpliktelser som uppkommer under ansvarsperioden. Ansvaret för dessa förpliktelser består även sedan ansvarsperioden har upphört. Det förhållandet att styrelseledamoten avgår under ansvarsperioden påverkar inte hans eller hennes ansvar för de förpliktelser som redan har uppkommit.
Av andra stycket framgår att samma ansvar som styrelseledamöter har enligt första stycket har även andra ”som med vetskap
932
SOU 2010:90 Författningskommentar
om styrelsens underlåtenhet handlar på föreningens vägnar”. Med ”handlar på föreningens vägnar” avses såväl att vederbörande företräder föreningen utåt i samband med att den rättshandling som ger upphov till förpliktelsen företas som att han eller hon deltar i föreningens beslut att företa rättshandlingen. Bestämmelsen torde främst få betydelse när föreningens verkställande direktör fortsätter att rättshandla på föreningens vägnar. Den kan dock även bli aktuell i andra fall, t.ex. på en styrelseledamot som inte kan hållas ansvarig enligt första stycket – t.ex. därför att han eller hon har reserverat sig mot ett beslut att inte ansöka om likvidation, där detta har krävts enligt 18 kap. 13 § – men sedan ändå deltar i beslut som ger upphov till ytterligare förpliktelser för föreningen. Även andra företrädare för föreningen kan komma att omfattas av ansvarsregeln, t.ex. en särskild firmatecknare eller en anställd med ställningsfullmakt. En företrädare som har haft en underordnad ställning i föreningen torde dock regelmässigt undgå ansvar, antingen därför att han eller hon har saknat vetskap om styrelsens underlåtenhet eller därför att han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter inte kan anses försumlig (jfr tredje stycket). – Ansvaret enligt andra stycket är inte knutet till en viss ansvarsperiod utan avser endast de förpliktelser som uppkommer för föreningen genom företrädarens handlande.
Såsom framgår av tredje stycket är ansvaret enligt första och andra styckena utformat som ett exculperingsansvar. Ansvar ska således inte åläggas om den aktuella personen visar att han eller hon inte har varit försumlig. Omständigheter som kan medföra att en person inte ska anses försumlig är att han eller hon inte har känt till eller bort känna till att antalet medlemmar har gått ner under det i lagen föreskrivna lägsta antalet eller att han eller hon visserligen har känt till detta men har reserverat sig mot ett styrelsebeslut att inte ansöka om likvidation enligt 18 kap. 13 §. Även omständigheter som utgör laga förfall, t.ex. sjukdom, torde någon gång kunna föranleda att en person inte anses som försumlig. En faktor av betydelse vid bedömningen av om en person har varit försumlig är företrädarens roll i föreningen. Sålunda torde högre krav normalt kunna ställas på en styrelseordförande än på andra styrelseledamöter. När det gäller personer som inte är styrelseledamöter eller verkställande direktör bör kraven sättas lägre. Den som enbart har en underordnad befattning i föreningen och har blivit ålagd att rättshandla på föreningens vägnar kan normalt inte anses försumlig, inte ens om han eller hon
933
Författningskommentar SOU 2010:90
har varit medveten om att styrelsen har försummat sina skyldigheter enligt första stycket.
Fjärde stycket innehåller en bestämmelse om personligt ansvar för föreningens medlemmar. Medlemmarna blir personligen ansvariga om de deltar i ett beslut att fortsätta föreningens verksamhet trots att föreningen enligt 18 kap. 13 § första stycket 3 är skyldig att gå i likvidation. Det aktuella beslutet kan vara ett uttryckligt stämmobeslut att fortsätta verksamheten men även andra beslut – såväl formella stämmobeslut som andra medlemmarna emellan fattade beslut – som i praktiken innebär att verksamheten drivs vidare kan utlösa betalningsansvar. För att ansvar ska komma i fråga krävs emellertid att medlemmen känner till att föreningen är skyldig att gå i likvidation, dvs. att antalet medlemmar i föreningen i minst sex månader har understigit tre. En medlem som kände till detta kan dock inte undgå ansvar med hänvisning till att han eller hon inte kände till att föreningen som en följd därav var likvidationsskyldig. – För att medlemmen ska anses ha deltagit i beslutet krävs att han eller hon var närvarande när beslutet fattades och därvid röstade för beslutet.
Medlemmarnas ansvar anknyter, liksom styrelseledamöternas, till en ansvarsperiod. Ansvarsperioden inleds i och med att medlemmen – med vetskap om att föreningen är likvidationsskyldig enligt 18 kap. 13 § första stycket 3 – deltar i det aktuella beslutet. Den löper därefter till den tidpunkt som anges i femte stycket. Ansvaret omfattar alla förpliktelser som uppkommer under ansvarsperioden, inte endast sådana som är en direkt följd av det beslut som medlemmen har deltagit i.
I femte stycket klargörs när ansvarsperioden upphör. Bestämmelsen i punkten 1 om att ansvarsperioden upphör när antalet medlemmar åter uppgår till minst tre saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen men torde ändå överensstämma med gällande rätt. Bestämmelsen i punkten 2 motsvarar vad som redan i dag föreskrivs i 11 kap. 3 § i den nuvarande föreningslagen. Ansvarsperiod avbryts i detta fall oavsett vem det är som gör ansökan om likvidation (under förutsättning att vederbörande är behörig sökande). Även bestämmelsen i punkten 3 överensstämmer med gällande rätt.
934
SOU 2010:90 Författningskommentar
Handläggningen av frågor om likvidation
Handläggning hos Bolagsverket
18 kap. 15 §
I ett ärende enligt 12 § ska Bolagsverket förelägga föreningen samt medlemmar, innehavare av förlagsandelar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggandet ska delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 15 – 17 §§ delgivningslagen (1970:428) . Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 11 kap. 6 § i den nuvarande föreningslagen. Den har dock anpassats till de motsvarande bestämmelserna i 25 kap. 24 § aktiebolagslagen, vilket innebär att den i sista meningen angivna fristen – som idag är två till fyra månader – har kortats till ”minst en månad”.
Handläggning hos allmän domstol
18 kap. 16 §
I ett ärende enligt 13 § ska domstolen förelägga föreningen samt medlemmar, innehavare av förlagsandelar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande till domstolen inom en viss tid. Föreläggandet ska delges föreningen, om det kan ske på annat sätt än enligt 15 – 17 §§ delgivningslagen (1970:428) . Domstolen ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 11 kap. 5 § i den nuvarande föreningslagen. Enligt den paragrafen ska domstolen kungöra föreläggandet ”minst två och högst fyra månader före inställelsedagen”. Detta har – efter förebild av den motsvarande bestämmelsen i 25 kap. 25 § aktiebolagslagen – ändrats till ”minst en månad före utgången av den utsatta tiden”.
935
Författningskommentar SOU 2010:90
Beslut om att utse eller entlediga en likvidator
Beslut att utse en likvidator
18 kap. 17 §
En domstol ska utse en eller flera likvidatorer när den beslutar om likvidation.
Bolagsverket ska utse en eller flera likvidatorer när
1. verket beslutar om likvidation,
2. verket efter anmälan enligt 8 § har registrerat ett beslut om likvidation, och
3. en förening i likvidation i annat fall saknar en till registret anmäld behörig likvidator.
Ett beslut att utse en likvidator ska registreras.
I paragrafen har samlats bestämmelser om förordnande av och registrering av likvidator. Förslaget innebär att det alltid är Bolagsverket eller allmän domstol som utser likvidator, låt vara att det vid frivillig likvidation kan ske efter förslag från föreningen. Detta överensstämmer i sak med 11 kap. 6 b § första – tredje styckena i den nuvarande föreningslagen.
Kvalifikationskrav för likvidator
18 kap. 18 §
Den som utses till likvidator ska vara lämplig för uppdraget. Den som har ingått i föreningens ledning får utses till likvidator endast om det finns särskilda skäl.
Bestämmelserna om styrelseledamöter i 8 kap. 8–10 §§ gäller även likvidatorer.
Paragrafens första stycke, som uppställer vissa kvalifikationskrav på den som förordnas som likvidator, överensstämmer i sak med 11 kap. 6 b § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2002/03:147 s. 48). En delvis överensstämmande bestämmelse finns i 25 kap. 28 § fjärde stycket aktiebolagslagen (se prop. 2000/01:150 s. 107).
I första meningen uppställs ett allmänt lämplighetskrav. Omständigheterna i det enskilda fallet avgör vilken erfarenhet och kompetens som krävs. Om det är fråga om komplicerade förhållanden och större föreningar är det naturligt att kräva hög kompetens och lång erfarenhet av liknande uppdrag. Vid tvångslikvidation kan det ofta finnas särskild anledning att utse en advokat. Något
936
SOU 2010:90 Författningskommentar
allmänt krav på viss kompetens, t.ex. att likvidatorn ska vara jurist eller advokat, uppställs dock inte.
Av andra meningen framgår att den som har ingått i föreningens ledning inte får utses till likvidator annat än om det finns särskilda skäl. Till dem som normalt diskvalificeras genom denna bestämmelse hör främst styrelseledamöter. Även andra med ledande befattningar i föreningen kan emellertid vara uteslutna som likvidator.
I andra stycket har klargjorts att bestämmelserna om vem som kan vara styrelseledamot i en ekonomisk förening (jfr 8 kap. 8–10 §§) gäller även i fråga om likvidator. Det sagda har hittills framgått av 11 kap. 7 § första stycket i den nuvarande föreningslagen. Det bör noteras att paragrafen inte hänvisar till 8 kap. 7 §. Detta innebär att lagens krav på att styrelseledamöter normalt ska vara medlemmar (eller ställföreträdare för medlemmar) i föreningen inte gäller för likvidatorer. Så är inte heller fallet i gällande rätt.
Beslut att entlediga en likvidator
18 kap. 19 §
Om en likvidator begär att få avgå och visar skäl till det, ska han eller hon entledigas. En likvidator ska också entledigas om han eller hon inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget.
En likvidator entledigas av allmän domstol eller, om likvidatorn har utsetts av Bolagsverket och själv begär att bli entledigad, av Bolagsverket.
En ansökan om att domstol ska besluta om entledigande kan göras av Bolagsverket, likvidatorn, en medlem, en innehavare av förlagsandelar eller någon annan vars rätt är beroende av likvidationen.
Den som entledigar en likvidator ska genast utse en ny. Detta gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan anses nödvändigt att utse en ny likvidator i den entledigades ställe.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om entledigande av likvidatorer, motsvarar 11 kap. 6 c § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2002/03:147 s. 49). Likadana bestämmelser finns i 25 kap. 29 § aktiebolagslagen (se prop. 2000/01:150 s. 107 och 108).
937
Författningskommentar SOU 2010:90
Genomförandet av likvidationen
Likvidatorns ställning
18 kap. 20 §
En likvidator träder i styrelsens och den verkställande direktörens ställe och har i uppdrag att genomföra likvidationen. Bestämmelserna om styrelsens och styrelseledamöternas uppgifter och ansvar i denna lag och i tillämplig lag om årsredovisning gäller även i fråga om likvidatorn, om inte annat följer av detta kapitel.
Om föreningsstämman har beslutat att föreningen ska gå i likvidation, företräds föreningen av styrelsen och, i förekommande fall, den verkställande direktören till dess att en likvidator har utsetts.
Paragrafen innehåller bestämmelser om likvidatorns funktioner. Bestämmelserna i första stycket överensstämmer nära med 11 kap. 7 § första stycket fjärde meningen och fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen. Bestämmelserna innebär bl.a. att tidigare utsedd styrelse och VD i och med likvidationen förlorar sina faktiska funktioner i föreningen. Det kan dock dröja viss tid mellan likvidationsbeslutet och det beslut genom vilket likvidator utses. I andra stycket, som saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen, har klargjorts att styrelse och VD behåller sin behörighet att företräda föreningen fram till dess att likvidator har utsetts (jfr 25 kap. 30 § aktiebolagslagen).
Revision och annan granskning under likvidationen
18 kap. 21 §
Uppdrag att vara revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare upphör inte genom att föreningen går i likvidation. Bestämmelserna i 9 och 10 kap. ska tillämpas under likvidationen.
Revisorn ska i revisionsberättelsen uttala sig om huruvida likvidationen fördröjs i onödan.
Paragrafen reglerar revisors och, i viss utsträckning, lekmannarevisors och särskild granskares ställning efter likvidationsbeslutet. Den överensstämmer, vad gäller revisor, i sak med bestämmelserna i 11 kap. 7 § femte stycket i den nuvarande föreningslagen. Förslaget innebär att också uppdrag som lekmannarevisor eller särskild granskare består efter likvidationsbeslutet. Detta överensstämmer med vad som numera gäller enligt 25 kap. 31 § aktiebolagslagen.
938
SOU 2010:90 Författningskommentar
Föreningsstämmans ställning under likvidationen
18 kap. 22 §
Bestämmelserna om föreningsstämma i denna lag gäller även under likvidationen, om inte annat följer av detta kapitel eller av ändamålet med likvidationen.
Paragrafen reglerar föreningsstämmans ställning efter likvidationsbeslutet. En liknande bestämmelse finns i 11 kap. 8 § i den nuvarande föreningslagen.
Utgångspunkten är att föreningsstämman behåller sin ställning och sina funktioner. Det innebär bl.a. att stämman ska fortsätta att sammankallas i enlighet med lagens och stadgarnas bestämmelser. Stämman kan också fortsätta fatta beslut i föreningens angelägenheter. Huvudregeln modifieras dels av vissa uttryckliga undantagsregler (se 18 kap. 27 §), dels genom det i paragrafen intagna förbudet att handla i strid mot ändamålet med likvidationen. Det sistnämnda förbudet kommer inte till uttryck i den nuvarande föreningslagen men torde ändå utgöra gällande rätt. Förbudet innebär bl.a. att stämman inte kan besluta om vinstutdelning.
Redovisning för tiden innan likvidator utsågs
18 kap. 23 §
När föreningen har gått i likvidation och en likvidator har utsetts, ska styrelsen och den verkställande direktören genast redovisa sin förvaltning av föreningens angelägenheter under den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har lagts fram på föreningsstämma. Redovisningen ska upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning. Om föreningen har en revisor, ska redovisningen granskas av honom eller henne enligt bestämmelserna om revision i 9 kap. denna lag. Redovisningen och revisionsberättelsen ska läggas fram på föreningsstämma så snart det kan ske. Bestämmelserna i 7 kap. 9 § 3 och 22 § om stämmans behandling av frågan om ansvarsfrihet och om tillhandahållande av handlingar inför stämman ska tillämpas.
Om den tid som redovisningen ska avse omfattar även föregående räkenskapsår, ska det upprättas en särskild redovisning för det året och, om föreningen är en moderförening som är skyldig att upprätta koncernredovisning, en särskild koncernredovisning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den redovisning som efter likvidationsbeslutet ska upprättas för tiden fram till dess likvidator utsågs. Bestämmelserna överensstämmer i sak med de bestämmelser som finns i 11 kap. 9 § i den nuvarande föreningslagen. I första
939
Författningskommentar SOU 2010:90
stycket femte meningen har klargjorts att redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen ska ligga till grund för ett stämmobeslut angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och den verkställande direktören och att handlingarna inför stämman ska tillhandahållas medlemmar m.fl. på samma sätt som allmänt gäller om tillhandahållande av redovisningshandlingar och revisionsberättelse inför årsstämma. Detta torde överensstämma med hur gällande bestämmelser tillämpas i dag.
Det bör understrykas att kravet på redovisning i förevarande paragraf inte gäller i stället för bestämmelserna om årsredovisning i årsredovisningslagen och ÅRKL. Paragrafens syfte är endast att skapa dels ett underlag för beslut om ansvarsfrihet för styrelsen, dels en ingående balans för den redovisning som likvidatorn sedermera ska upprätta. Föreningen måste alltså fortlöpande upprätta sedvanliga årsredovisningar (vad gäller tiden efter likvidationstidpunkten dock med de inskränkningar som följer av 18 kap. 27 §).
Kallelse på okända borgenärer
18 kap. 24 §
Likvidatorn ska snarast efter det att han eller hon har tillträtt ansöka om kallelse på föreningens okända borgenärer enligt lagen ( 1981:131 ) om kallelse på okända borgenärer.
Vid kallelsen på föreningens okända borgenärer ska anmälningstiden enligt 5 § första stycket lagen om kallelse på okända borgenärer vara två månader.
Paragrafen, som motsvarar 11 kap. 10 § i den nuvarande föreningslagen, behandlar kallelse på föreningens okända borgenärer. Den har utformats i enlighet med utredningens förslag i SOU 2009:37, vilket bl.a. innebär att den tid inom vilken borgenärer ska ha rätt att anmäla sig har kortats till två månader.
Avvecklingen av rörelsen
18 kap. 25 §
Så snart det kan ske ska likvidatorn genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla föreningens egendom till pengar, i den utsträckning det behövs för likvidationen, samt betala föreningens skulder. Föreningens rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda ska få skälig tid att skaffa sig ny anställning.
940
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen, som i sak överensstämmer med 11 kap. 11 § första stycket i den nuvarande föreningslagen, reglerar likvidatorns avveckling av föreningens rörelse.
I 11 kap. 11 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen finns några bestämmelser som enbart är tillämpliga om föreningen har försatts i likvidation därför att föreningens verksamhet drivs på ett sätt som uppenbarligen inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering har skett. Så gäller t.ex. att likvidatorn i denna situation inte får sälja föreningens egendom på annat sätt än genom försäljning på offentlig auktion utan särskilt tillstånd av föreningsstämman. Dessa bestämmelser har inte överförts till förslaget. Det hindrar inte att en likvidator kan ha anledning att avvakta med irreversibla likvidationsåtgärder, om det på grund av särskilda omständigheter finns anledning att anta att ett likvidationsbeslut kommer att undanröjas.
Obestånd
18 kap. 26 §
Om föreningen är på obestånd, ska likvidatorn ansöka om att föreningen försätts i konkurs.
Paragrafen motsvarar 11 kap. 15 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen. Enligt den nuvarande bestämmelsen uppställs ytterligare en förutsättning för att likvidatorn ska ansöka om konkurs, nämligen att föreningen ”inte kan betala likvidationskostnaderna”. Det har emellertid ansetts att om föreningen är på obestånd så är konkurslagens regler om avveckling att föredra framför ett likvidationsförfarande, oavsett om det finns medel för att betala likvidationskostnader. Förslaget överensstämmer med hur den motsvarande bestämmelsen i 25 kap. 36 § aktiebolagslagen är utformad.
Redovisning under likvidationen
18 kap. 27 §
Likvidatorn ska för varje räkenskapsår upprätta en årsredovisning, som ska läggas fram på årsstämman. I fråga om stämman och redovisningen ska följande bestämmelser inte tillämpas:
7 kap. 9 § 1 och 2 denna lag, 2 kap. 1 § andra stycket , 5 kap. 18 – 25 §§ , 6 kap. 2 och 5 §§ årsredovisningslagen (1995:1554) , samt
941
Författningskommentar SOU 2010:90
5 kap. 2 § 3 och 6 kap. 3 § lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.
I balansräkningen får det egna kapitalet tas upp i en post. Balansräkningen ska innehålla uppgift om insatskapitalet, i förekommande fall fördelat på medlemsinsatser och förlagsinsatser.
En tillgång får inte tas upp till högre värde än den beräknas inbringa efter avdrag för försäljningskostnaderna. Om en tillgång kan beräknas inbringa ett väsentligt högre belopp än det värde som tas upp i balansräkningen, ska det beräknade beloppet anges särskilt vid tillgångsposten. Om en skuld eller likvidationskostnad kan beräknas kräva ett belopp som väsentligt avviker från vad som har redovisats som skuld, ska det beräknade beloppet anges vid skuldposten.
Bestämmelserna om koncernredovisning och om delårsrapport i tillämplig lag om årsredovisning ska inte tillämpas på föreningar i likvidation.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den årsredovisning som likvidatorn ska upprätta för varje år som likvidationen fortsätter. Den överensstämmer nära med 11 kap. 12 § i den nuvarande föreningslagen men har i några avseenden anpassats till utformningen av den motsvarande paragrafen i aktiebolagslagen (25 kap. 37 §).
Första–tredje styckena överensstämmer i sak med gällande rätt. I fjärde stycket klargörs att en förening i likvidation inte behöver upprätta koncernredovisning eller delårsrapport. Detta innebär ingen ändring i sak.
Skifte
18 kap. 28 §
När den anmälningstid som har satts ut i kallelsen på okända borgenärer har löpt ut och alla kända skulder har betalats, ska likvidatorn skifta föreningens återstående tillgångar. Om det råder tvist om en skuld eller om en skuld inte har förfallit till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, ska pengar sättas av till betalning av skulden och återstoden skiftas.
Paragrafen motsvarar – med endast redaktionella skillnader – 11 kap. 13 § första stycket i den nuvarande föreningslagen.
Talan mot skifte
18 kap. 29 §
En medlem eller innehavare av förlagsandelar som är missnöjd med skiftet får väcka talan mot föreningen inom tre månader från det att slutredovisning enligt 30 § lades fram på föreningsstämma.
942
SOU 2010:90 Författningskommentar
Om skiftet ändras till följd av en talan enligt första stycket, ska den som har tagit emot för mycket betala tillbaka överskjutande del (återbäringsskyldighet). På värdet av den egendom som ska återbäras ska mottagaren betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att egendomen lämnades ut till dess att ränta ska betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag. Om det uppkommer brist vid återbäringen, är de personer som har medverkat till skiftet ansvariga för denna enligt bestämmelserna i 13 kap. 7 §.
Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 11 kap. 13 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen.
Bestämmelserna i andra stycket – om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar efter det att skifte har ändrats – saknar direkt motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Av 10 kap. 7 § i den nuvarande lagen torde emellertid följa att återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar kan föreligga i denna situation. Förslagets motsvarigheter till den paragrafen, 13 kap. 6 och 7 §§, är dock inte tillämpliga vid likvidation och i den här paragrafen har därför tagits in särskilda bestämmelser om återbäringsskyldighet och bristtäckningsansvar efter ändrat skifte (jfr 25 kap. 39 § andra stycket aktiebolagslagen).
Slutredovisning
18 kap. 30 §
När uppdraget som likvidator har fullgjorts, ska likvidatorn så snart som möjligt lämna slutredovisning för förvaltningen genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen ska även innehålla en redogörelse för skiftet. Tillsammans med berättelsen ska likvidatorn lämna redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.
Om föreningen har en revisor, ska förvaltningsberättelsen och redovisningshandlingarna lämnas till honom eller henne. Revisorn ska inom en månad därefter lämna en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.
Därefter ska likvidatorn genast kalla medlemmarna till en föreningsstämma för granskning av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och, i förekommande fall, revisionsberättelsen ska tillhandahållas medlemmar och innehavare av förlagsandelar enligt 7 kap. 22 § första och andra styckena samt läggas fram på stämman.
Föreningsstämman ska fatta beslut angående ansvarsfrihet för likvidatorn. I fråga om beslutet gäller 7 kap. 9 § 3 och 12 § andra stycket.
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 14 § i den nuvarande föreningslagen. Vissa, närmast redaktionella, ändringar har dock gjorts
943
Författningskommentar SOU 2010:90
som en följd av att ekonomiska föreningar enligt förslaget inte alltid måste ha en revisor och slutredovisningen därmed inte alltid kommer att revisorsgranskas.
Föreningens upplösning
18 kap. 31 §
När likvidatorn har lagt fram slutredovisningen, är föreningen upplöst. Likvidatorn ska genast anmäla detta för registrering i föreningsregistret. Kopior av de handlingar som anges i 30 § tredje stycket ska bifogas anmälan.
Paragrafens första och andra meningar överensstämmer i sak med 11 kap. 15 § första stycket i den nuvarande föreningslagen. Den tredje meningen har sin förebild i motsvarande reglering i 25 kap. 41 § aktiebolagslagen.
Preskription av rätt till andel i tillgångarna
18 kap. 32 §
En medlem eller innehavare av förlagsandelar som inte inom fem år efter det att slutredovisningen lades fram på föreningsstämma anmäler sig för att lyfta vad han eller hon har fått vid skiftet förlorar sin rätt till andel i de skiftade tillgångarna. Med tillämpning av 34 § ska kvarvarande tillgångar då skiftas mellan föreningens övriga medlemmar. Om tillgångarna är av obetydligt värde, kan allmän domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgångarna ska tillfalla Allmänna arvsfonden.
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 13 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen men har i redaktionellt avseende anpassats till den motsvarande bestämmelsen i 25 kap. 42 § aktiebolagslagen.
Skadeståndstalan
18 kap. 33 §
Trots bestämmelserna i 31 § kan en tiondel av de röstberättigade i föreningen hos likvidatorn begära föreningsstämma för behandling av en fråga om talan om skadestånd till föreningen enligt 22 kap. 1–3 §§. I så fall ska bestämmelsen i 7 kap. 17 § andra stycket tillämpas.
944
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 15 § andra stycket föreningslagen.
Fortsatt likvidation
18 kap. 34 §
Om det framkommer en tillgång för föreningen efter dess upplösning enligt 31 §, om det väcks talan mot föreningen eller om det av annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, ska likvidationen fortsätta.
Likvidatorn ska genast anmäla den fortsatta likvidationen för registrering i föreningsregistret. Kallelse till den första föreningsstämman efter återupptagandet ska ske enligt stadgarna. Dessutom ska skriftlig kallelse skickas till varje medlem vars postadress är införd i medlemsförteckningen eller på annat sätt känd för föreningen.
Om den tillgång som avses i första stycket är av obetydligt värde, kan allmän domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgången i stället ska tillfalla Allmänna arvsfonden.
Paragrafens första och andra stycken överensstämmer i sak med 11 kap. 16 § i den nuvarande föreningslagen. I tredje stycket har – efter förebild av 25 kap. 44 § tredje stycket aktiebolagslagen – införts en möjlighet att, när de kvarstående tillgångarna har ett endast obetydligt värde besluta att dessa ska tillfalla Allmänna arvsfonden. I så fall behöver någon ytterligare likvidation inte ske. Bestämmelsen är, liksom den liknande bestämmelsen i 18 kap. 32 §, avsedd för sådana fall där värdet av de kvarstående tillgångarna kan antas inte vara mycket större än kostnaderna för ett fortsatt likvidationsförfarande.
Upphörande av likvidation
18 kap. 35 §
Om föreningen har gått i likvidation på grund av föreningsstämmans beslut eller, i fall som avses i 19 kap. 11 § första stycket, på grund av allmän domstols beslut, kan stämman sedan föreningens revisor har yttrat sig besluta att likvidationen ska upphöra och föreningens verksamhet återupptas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om
1. det finns grund för tvångslikvidation enligt 12 eller 13 §, eller
2. utskiftning har ägt rum. När föreningsstämman beslutar att likvidationen ska upphöra, ska den samtidigt välja styrelse.
945
Författningskommentar SOU 2010:90
Likvidatorn ska se till att beslutet om att likvidationen ska upphöra och valet av styrelse genast anmäls för registrering i föreningsregistret. Beslutet får inte verkställas förrän det har registrerats.
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 17 §§ första–tredje styckena i den nuvarande föreningslagen.
I den nuvarande föreningslagen sägs att beslut om att likvidationen ska upphöra inte får fattas om det finns anledning till likvidation ”på grund av…. stadgarna”. Den föreslagna lagtexten har fått en annan utformning (med förebild i 25 kap. 45 § aktiebolagslagen). Någon ändring i sak är dock inte avsedd; om det finns grund för likvidation enligt stadgarna, finns det nämligen också grund för tvångslikvidation enligt 18 kap. 13 §.
18 kap. 36 §
Om ett likvidationsbeslut som har gått i verkställighet har blivit upphävt genom en domstols dom eller beslut som har vunnit laga kraft, ska likvidatorn genast anmäla detta för registrering i föreningsregistret. Om det upphävda likvidationsbeslutet är sådant som avses i detta kapitel, ska likvidatorn även kalla till föreningsstämma för val av styrelse.
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 17 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2002/03:147 s. 50).
18 kap. 37 §
När en likvidation har upphört enligt 35 eller 36 §, ska 30 § tillämpas. Kopior av de handlingar som anges i 30 § tredje stycket ska ges in till Bolagsverket.
Paragrafen motsvarar 11 kap. 17 § femte stycket i den nuvarande föreningslagen. Den innebär att när en likvidation har upphört på grund av stämmobeslut enligt 18 kap. 35 § eller på grund av domstolsavgörande ska likvidatorn avge en slutredovisning enligt bestämmelserna i 18 kap. 30 §. I andra meningen har – liksom i den motsvarande paragrafen i aktiebolagslagen (25 kap. 47 §) – föreskrivits att de i 18 kap. 30 § tredje stycket angivna handlingarna, dvs. förvaltningsberättelse, redovisningshandlingar och revisionsberättelse, ska ges in till Bolagsverket.
946
SOU 2010:90 Författningskommentar
19 kap. Upplösning utan föregående likvidation
Upplösning genom föreningens passivitet
19 kap. 1 §
Om någon registreringsanmälan som avser föreningen inte har kommit in till Bolagsverket under de tio senaste åren, ska verket undersöka om föreningen har upphört med sin verksamhet. Detta ska ske genom brev till den adress som finns registrerad i föreningsregistret samt genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.
Om det ännu två månader efter kungörandet enligt första stycket inte framgår att föreningen fortfarande består, ska Bolagsverket genast ta bort föreningen ur registret. Föreningen är därmed upplöst.
Om det efter det att föreningen har tagits bort ur föreningsregistret uppkommer behov av någon likvidationsåtgärd, ska allmän domstol på ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart. Kallelse till den första föreningsstämman efter beslutet ska ske enligt stadgarna. Därutöver ska skriftliga kallelser sändas till varje medlem vars postadress är känd för föreningen.
Paragrafen, som behandlar avregistrering av föreningar som kan antas inte längre bedriva någon verksamhet, överensstämmer i sak med 11 kap. 18 § i den nuvarande föreningslagen.
Förenklad upplösning
19 kap. 2 §
Föreningsstämman kan besluta att föreningen ska upplösas utan föregående likvidation.
Ett sådant beslut är giltigt endast om samtliga medlemmar är ense om det samt styrelseledamöterna och, i förekommande fall, den verkställande direktören skriftligen samtycker till beslutet.
Paragrafen reglerar tillsammans med 19 kap. 3–6 §§ s.k. förenklad upplösning, dvs. en upplösning av föreningen som sker utan föregående likvidation men efter ett särskilt beslut i föreningen. Den överensstämmer i huvudsak med 11 kap. 18 a § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37 (se det betänkandet s. 296). Utredningen har, med anledning av en remissynpunkt tillfogat ett krav på att styrelseledamöternas och den verkställande direktörens samtycke enligt andra stycket ska vara skriftligt.
947
Författningskommentar SOU 2010:90
19 kap. 3 §
I kallelsen till den föreningsstämma som ska ta ställning till ett förslag om förenklad upplösning ska förslaget och skälen för detta anges.
Medan lagförslaget innehåller förhållandevis detaljerade bestämmelser om vad ett förslag till beslut om likvidation ska innehålla, innehåller det ingenting om hur ett förslag om förenklad upplösning ska vara utformat. Av 19 kap. 2 § följer dock att frågan om förenklad upplösning måste tas upp på en föreningsstämma. I 7 kap. 20 § ställs särskilda krav på kallelsen till denna stämma. I denna paragraf anges dessutom att förslaget och skälen för detta ska anges i kallelsen. I utredningens delbetänkande 2009:37 fanns en motsvarande bestämmelse i 7 kap. 21 §.
19 kap. 4 §
Ett beslut enligt 2 § ska inom två månader från beslutet anmälas till Bolagsverket för registrering.
Beslutet får inte registreras om
1. föreningen är skyldig att gå i likvidation enligt 18 kap. 13 § första stycket 1,
2. föreningen saknar sådan behörig styrelse som ska finnas enligt denna lag,
3. föreningen äger fast egendom eller innehar tomträtt,
4. det med fog kan antas a. att föreningen har obetalda skulder, eller b. att föreningen kommer att åläggas betalningsskyldighet för skatter eller socialavgifter.
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 18 b § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37 (se det betänkandet s. 296 f.).
19 kap. 5 §
Frågan om upplösning enligt 2 § faller, om
1. någon anmälan för registrering inte har skett inom föreskriven tid, eller
2. Bolagsverket genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit en sådan anmälan eller har vägrat registrering av föreningens beslut.
Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 18 c § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37 (se det betänkandet s. 298).
19 kap. 6 §
När föreningens beslut enligt 2 § har registrerats gäller följande:
1. Föreningen är upplöst.
2. De som var medlemmar, styrelseledamöter och verkställande direktör i föreningen vid tidpunkten för beslutet enligt 2 § ansvarar solidariskt för föreningens förpliktelser i den mån inte annat följer av andra stycket.
3. Föreningens tillgångar övergår till medlemmarna.
948
SOU 2010:90 Författningskommentar
4. Medlemmarna träder i föreningens ställe in som part i de avtal som föreningen har slutit med tredje man. En medlem, som inte var styrelseledamot eller verkställande direktör vid tidpunkten för stämmans beslut enligt 2 § och inte heller efter denna tidpunkt har varit införd i föreningsregistret som sådan, svarar för föreningens förpliktelser endast i förhållande till sin del i föreningens insatskapital. Vid beräkningen av insatskapitalet ska också obetalda insatser som har förfallit till betalning beaktas.
Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 18 d § föreningslagen i utredningens förslag i SOU 2009:37 (se s. 298 f. i det betänkandet).
Upplösning efter konkurs
19 kap. 7 §
Om föreningen är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen upplöst när konkursen avslutas.
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 19 § första stycket i den nuvarande föreningslagen.
Särskilda bestämmelser vid konkurs och företagsrekonstruktion
Registrering av beslut om konkurs och företagsrekonstruktion
19 kap. 8 §
Beslut om konkurs och beslut om företagsrekonstruktion ska registreras i föreningsregistret.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att beslut om konkurs eller företagsrekonstruktion ska registreras. Detta kommer i dag till uttryck i 11 kap. 20 § första stycket i den nuvarande föreningslagen. I den paragrafen finns också bestämmelser om tingsrättens skyldighet att underrätta Bolagsverket i vissa fall. Enligt utredningen bör de sistnämnda bestämmelserna tas in i förordning.
949
Författningskommentar SOU 2010:90
Företrädare för föreningen i dess egenskap av konkursgäldenär
19 kap. 9 §
Under konkursen företräds föreningen som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som fanns vid konkursens början. Bestämmelserna i denna lag om avgång, entledigande och nytillsättning gäller dock även under konkursen.
Bestämmelserna i paragrafen överensstämmer med bestämmelser som finns i 11 kap. 20 § andra stycket föreningslagen.
Likvidation efter underskottskonkurs
19 kap. 10 §
Om det när en konkurs har avslutats utan överskott finns tillgångar som inte omfattas av konkursen, ska allmän domstol på ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart. Kallelse till den första föreningsstämman efter beslutet ska ske enligt stadgarna. Dessutom ska skriftlig kallelse skickas till varje medlem vars postadress är införd i medlemsförteckningen eller på annat sätt känd för föreningen.
Bestämmelserna i första stycket gäller också om
1. det efter det att konkursen har avslutats väcks talan mot föreningen, eller
2. det av annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd.
Paragrafen motsvarar delvis bestämmelser som finns i 11 kap. 19 § i den nuvarande föreningslagen. I sak överensstämmande bestämmelser finns i 25 kap. 50 § andra–fjärde meningarna aktiebolagslagen. Gemensamt för de situationer som behandlas i paragrafen är att föreningen har försatts i konkurs och att det vid konkursens avslutande inte finns något konkursboet tillkommande överskott.
Föreningen kan emellertid ha tillgångar som inte omfattas av konkursen. Så kan t.ex. vara fallet om föreningen vinner en rättegång som konkursboet har valt att inte gå in i. Denna situation behandlas i första stycket. Allmän domstol ska då, efter ansökan av den som berörs, besluta om likvidation. Domstolen ska också utse en likvidator (se 18 kap. 17 §). Likvidatorn ska i sin tur kalla till föreningsstämma. För den fortsatta likvidationen gäller bestämmelserna i 18 kap.
Bestämmelserna i första stycket gäller – enligt andra stycket – också när det efter det att konkursen har avslutats väcks talan mot föreningen och när det av annat skäl finns behov av någon likvidationsåtgärd (jfr 18 kap. 34 §).
950
SOU 2010:90 Författningskommentar
19 kap. 11 §
Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig uppgörelse eller om egendomen i konkursboet återställs till föreningen till följd av att ackord har fastställts, ska allmän domstol i samband med att konkursen avslutas besluta att föreningen ska gå i likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart.
Var föreningen i likvidation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsätta enligt 18 kap. 34 §, om konkursen avslutas på det sätt som anges i första stycket.
Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 19 § andra och tredje styckena i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2002/03:147 s. 51 f.).
20 kap. Registrering
Föreningsregistret
20 kap. 1 §
Bolagsverket ska föra ett föreningsregister för registrering enligt denna lag eller annan författning.
Av 13 kap. 1 § första stycket lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse framgår att medlemsbanker ska registreras i bankregistret. När det i denna lag hänvisas till föreningsregistret, ska hänvisningen beträffande medlemsbanker avse bankregistret.
I paragrafens första stycke anges att Bolagsverket ska föra ett föreningsregister. Enligt den nuvarande föreningslagen ska det föras ett föreningsregister för varje län. Det ska ses mot bakgrund av att det tidigare var de olika länsstyrelserna som förde föreningsregister. Förslaget innebär att föreningar i olika län ska registreras i ett och samma register.
Närmare bestämmelser om registret och om registrering meddelas i förordning. Utredningen har upprättat ett förslag till en ny förordning om ekonomiska föreningar.
Utredningsförslaget innebär att medlemsbanker i fortsättningen ska anses som ett särskilt slag av ekonomiska föreningar, som följer bestämmelserna i föreningslagen om inte annat anges i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. I andra stycket har tagits in en erinran om att det i lagen om bank- och finansieringsrörelse föreskrivs att banker – och därmed också medlemsbanker – ska registreras i bankregistret.
951
Författningskommentar SOU 2010:90
Registreringsspråk
20 kap. 2 §
En registrering i föreningsregistret ska göras på svenska. Om den förening som registreringen avser begär det, ska registreringen dessutom göras på något annat officiellt språk inom Europeiska unionen eller på norska eller isländska.
Den som begär att en registrering ska göras på något annat språk än svenska ska, om inte Bolagsverket beslutar något annat, ge in en översättning till det språket av de uppgifter eller handlingar som ska registreras. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet.
Paragrafen, som reglerar vilket språk som ska användas i registret saknar tidigare motsvarighet. En motsvarande bestämmelse finns i 27 kap. 1 a § aktiebolagslagen (se prop. 2005/06:135 s. 45 f. och 52 f.) och det har ansetts att den möjlighet som den paragrafen ger att göra registreringen på, utöver svenska, annat språk bör stå öppen även för ekonomiska föreningar.
Handläggning av registreringsärenden
20 kap. 3 §
Om den som har gjort en registreringsanmälan inte har följt vad som gäller om anmälan, ska Bolagsverket förelägga honom eller henne att yttra sig i frågan eller vidta rättelse inom viss tid. Detsamma gäller, om verket finner att det beslut som anmäls för registrering eller en handling som bifogas anmälan
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
3. i något viktigare hänseende är otydligt eller vilseledande formulerat, eller
4. enligt denna lag inte får registreras. Om den som har gjort anmälan inte följer ett föreläggande enligt första stycket, ska anmälan skrivas av. En upplysning om detta ska tas in i föreläggandet.
Om det även sedan anmälaren har yttrat sig finns hinder för registrering som anmälaren har haft tillfälle att yttra sig över, ska Bolagsverket vägra registrering. Om det finns skäl för det, får dock verket ge den som har gjort anmälan tillfälle att yttra sig på nytt innan beslut fattas i ärendet.
Trots bestämmelserna i första–tredje styckena får ett föreningsstämmobeslut registreras, om det enligt 7 kap. 48 § första stycket inte längre är möjligt att föra talan mot beslutet.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 kap. 4 § i den nuvarande föreningslagen. Bestämmelsen i den paragrafens sista stycke om att registreringsmyndigheten ska skicka en underrättelse till föreningen
952
SOU 2010:90 Författningskommentar
bör enligt utredningen tas in i förordning. Förslaget motsvarar vad som gäller vid registrering av aktiebolag (se 27 kap. 2 § aktiebolagslagen).
Kungörande i Post- och Inrikes Tidningar
20 kap. 4 §
Bolagsverket ska genast kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som har registrerats i föreningsregistret. Beslut om konkurs eller företagsrekonstruktion ska dock inte kungöras enligt denna lag.
En kungörelse som avser en ändring i ett förhållande som tidigare har förts in i registret ska endast ange ändringens art.
En kungörelse ska avfattas på samma språk som registreringen i föreningsregistret.
Paragrafens första och andra stycken överensstämmer i sak med 15 kap. 2 § i den nuvarande föreningslagen.
Det tredje stycket överensstämmer med 27 kap. 3 § aktiebolagslagen (se prop. 2005/06:135 s. 53 f.).
Verkan av registrering och kungörande
20 kap. 5 §
Det som enligt denna lag eller särskilda bestämmelser har förts in i föreningsregistret ska anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det enligt 4 § har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Detta gäller dock inte beträffande rättshandlingar eller andra åtgärder som har vidtagits före den sextonde dagen efter kungörandet, om tredje man visar att det var omöjligt för honom eller henne att känna till det som har kungjorts.
I fråga om rättshandlingar och andra åtgärder som har vidtagits innan ett sådant kungörande som avses i första stycket har skett, kan föreningen inte åberopa det förhållande som har blivit eller bort bli infört i registret mot någon annan än den som föreningen visar har känt till förhållandet.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om publicitetsverkan av registrering och kungörelse, motsvarar närmast 15 kap. 3 § i den nuvarande föreningslagen. De föreslagna bestämmelserna har emellertid utformats i enlighet med 27 kap. 4 § aktiebolagslagen, vilket innebär att de i sak och omfattning avviker från de nuvarande bestämmelserna.
953
Författningskommentar SOU 2010:90
Första stycket
Enligt gällande rätt presumeras det som enligt föreningslagen eller andra bestämmelser har förts in i föreningsregistret ha kommit till tredje mans kännedom om det har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, s.k. positiv publicitetsverkan. Presumtionen kan dock motbevisas; tredje man anses sålunda inte ha kännedom om det registrerade förhållandet om det ”av omständigheterna framgår att han varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts”.
Också den föreslagna bestämmelsen innebär en presumtion för att vad som har registrerats och kungjorts har kommit till tredje mans kännedom. Denna presumtion är dock starkare än presumtionen enligt gällande rätt. Fr.o.m. den sextonde dagen från kungörelsen anses tredje man alltid ha kännedom om det registrerade förhållandet; presumtionen kan då över huvud taget inte motbevisas. Fram t.o.m. den femtonde dagen från kungörelsen kan presumtionen brytas men det förutsätter då att tredje man visar att det var omöjligt för honom eller henne att känna till det kungjorda förhållandet. Detta rekvisit torde inte vara uppfyllt annat än rent undantagsvis, t.ex. om den webbplats där Post- och Inrikes Tidningar publiceras inte fungerar.
Andra stycket
I den nuvarande föreningslagen finns ingen uttrycklig bestämmelse om s.k. negativ publicitetsverkan, dvs. vilken betydelse det har för tredje mans goda tro att ett förhållande, som hade bort registreras och kungöras, inte blivit registrerat och/eller kungjort framgår alltså inte av lagen. Det anses emellertid att ett förhållande som inte har blivit kungjort inte kan åberopas mot annan än den som kan visas likväl ha känt till förhållandet. En bestämmelse med denna innebörd har nu tagits in i andra stycket. Så länge ett visst förhållande som ska registreras i föreningsregistret ännu inte har kungjorts enligt lagens regler ska alltså tredje man presumeras vara okunnig om förhållandet. Denna presumtion bryts först om det visas att tredje man faktiskt ägde vetskap om det aktuella förhållandet.
20 kap. 6 §
Om det som har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar inte stämmer överens med det som har införts i föreningsregistret, kan föreningen inte åberopa kungörelsens innehåll mot tredje man. Tredje man kan dock åberopa kun-
954
SOU 2010:90 Författningskommentar
görelsens innehåll mot föreningen, om föreningen inte visar att han eller hon kände till vad som har förts in i föreningsregistret.
Om en uppgift har förts in i föreningsregistret och kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar såväl på svenska som i översättning till ett främmande språk och översättningen avviker från den svenska språkversionen, kan föreningen inte åberopa översättningen mot tredje man. Tredje man kan dock åberopa översättningen mot föreningen, om föreningen inte visar att han eller hon kände till den svenska språkversionen.
Paragrafen reglerar vad som gäller om registrering och kungörelse inte stämmer överens. Den överensstämmer med 27 kap. 4 a § aktiebolagslagen (beträffande förarbetena till den paragrafen, se prop. 1993/94:196 s. 207 samt 2005/06:135 s. 45, 46 och 54 f.). I den nuvarande föreningslagen finns inte några bestämmelser av detta slag. Utredningen har emellertid ansett att regleringen i denna del bör vara densamma för ekonomiska föreningar som för aktiebolag.
20 kap. 7 §
Om en anmälan om vem som har utsetts till styrelseledamot eller verkställande direktör har förts in i föreningsregistret och kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar enligt 4 §, kan föreningen inte mot tredje man åberopa fel eller brister vid beslutet att utse den registrerade personen. Detta gäller dock inte, om föreningen visar att tredje man kände till felet eller bristen.
Om det har förekommit något fel eller någon brist i samband med utseendet av en styrelseledamot eller den verkställande direktören, är – enligt allmänna principer – den som har utsetts inte behörig att företräda föreningen. Om den utsedda personen, trots felet eller bristen, har registrerats i föreningsregistret, har emellertid en utomstående som rättshandlar med föreningen befogad anledning att förvänta sig att den registrerade ställföreträdaren verkligen har behörighet att binda föreningen. Vad som då gäller har hittills inte reglerats i föreningslagen. De bestämmelser i frågan som enligt förslaget tas in i förevarande paragraf överensstämmer med 27 kap. 5 § aktiebolagslagen.
Innebörden i paragrafen är att rättshandlingar som har företagits av den som är registrerad som styrelseledamot eller verkställande direktör gäller gentemot föreningen, oavsett om det har förekommit fel eller brister vid beslutet att utse den registrerade personen. Undantag från denna huvudregel gäller endast om föreningen visar att den som åberopar rättshandlingen kände till – dvs. hade faktisk vetskap – om felet eller bristen.
955
Författningskommentar SOU 2010:90
Avregistrering av obehöriga företrädare
20 kap. 8 §
Om en styrelseledamot, verkställande direktör, särskild firmatecknare, annan ställföreträdare för föreningen, revisor eller lekmannarevisor har försatts i konkurs, fått förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller fått näringsförbud, ska Bolagsverket stryka ställföreträdaren, revisorn eller lekmannarevisorn ur föreningsregistret. Detsamma gäller om godkännandet eller auktorisationen för en revisor har upphört att gälla.
Avregistreringen ska ske omedelbart
1. vid beslut om konkurs,
2. vid beslut om tillfälligt näringsförbud, eller
3. om det i samband med ett beslut att avslå ansökan om fortsatt godkännande eller auktorisation av revisor eller ett beslut att upphäva godkännande eller auktorisation av revisor har bestämts att beslutet ska gälla omedelbart.
I övrigt ska avregistrering ske när beslutet har vunnit laga kraft.
Paragrafen saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen.
Första stycket innebär att Bolagsverket i vissa särskilt angivna fall självmant ska avregistrera personer som har förlorat behörigheten att upprätthålla de funktioner i föreningen som de dittills har innehaft. Det gäller styrelseledamöter, den verkställande direktören, särskilda firmatecknare och andra ställföreträdare för föreningen, vilka har försatts i konkurs, fått förvaltare eller fått näringsförbud.
Det gäller vidare revisorer som har försatts i konkurs, fått förvaltare eller näringsförbud eller vars auktorisation eller godkännande som revisor har upphävts. Det gäller slutligen lekmannarevisorer som har försatts i konkurs eller ställts under förvaltare eller fått näringsförbud.
Som huvudregel ska avregistreringen ske först när det beslut som föranleder avregistreringen har vunnit laga kraft. I vissa, i andra stycket särskilt angivna fall ska dock avregistreringen ske omedelbart.
Avregistrering av firma
20 kap. 9 §
I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avregistrering av firma ur föreningsregistret sedan en dom om hävande av firmaregistrering har vunnit laga kraft.
956
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen innehåller, i likhet med 15 kap. 5 § i den nuvarande föreningslagen, en erinran om de bestämmelser om avregistrering av firma som finns i firmalagen (1974:156).
Bemyndiganden m.m.
20 kap. 10 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.
Paragrafens första stycke innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter i registreringsärenden. En motsvarande bestämmelse finns i 15 kap. 1 § andra stycket tredje meningen i den nuvarande föreningslagen.
I andra stycket har tagits in en erinran om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden. Det är här fråga om sådana s.k. verkställighetsföreskrifter som avses i 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen.
21 kap. Firma
Firma
21 kap. 1 §
En ekonomisk förenings firma ska innehålla orden ”ekonomisk” och ”förening” eller förkortningen ”ek. för.”. I firman får inte ordet ”bolag” eller något annat som betecknar ett bolagsförhållande tas in på ett sådant sätt som kan leda till missförståndet att det är ett bolag som innehar firman. Firman ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i föreningsregistret.
Registreringen av en förenings firma gäller för hela landet. Om föreningens firma ska registreras på två eller flera språk, ska varje lydelse anges i stadgarna.
Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om en ekonomisk förenings firma. Den överensstämmer i sak med 14 kap. 1 § första stycket första – fjärde meningarna samt andra stycket i den nuvarande föreningslagen.
957
Författningskommentar SOU 2010:90
I 28 kap. 5 § aktiebolagslagen finns en bestämmelse om att aktiebolags brev, fakturor, orderblanketter och webbplatser ska ange bolagets firma, den ort där styrelsen har sitt säte samt bolagets organisationsnummer. Bestämmelsen är föranledd av ett EU-direktiv som enbart är tillämpligt på aktiebolag. Det har inte ansetts att det finns tillräckliga skäl för att ålägga även ekonomiska föreningar en skyldighet av detta slag.
21 kap. 2 §
Endast en ekonomisk förening får använda uttrycket ekonomisk förening eller en förkortning av detta uttryck i sin firma.
Paragrafen överensstämmer med 14 kap. 3 § första stycket i den nuvarande föreningslagen.
Bifirma
21 kap. 3 §
Föreningens styrelse kan anta bifirma. Bestämmelserna i 1 § om firma gäller även bifirma. Uttrycket ekonomisk förening eller någon förkortning av detta får dock inte tas in i en bifirma.
Paragrafen överensstämmer med 14 kap. 1 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 258 f.).
Övriga bestämmelser om firma
21 kap. 4 §
För registrering av en ekonomisk förenings firma gäller, utöver vad som framgår av 1 och 3 §§, vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156) . I den lagen finns också bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.
Efter förebild av 28 kap. 4 § aktiebolagslagen har i denna paragraf tagits in en erinran om bestämmelserna om firma i firmalagen (1974:156).
958
SOU 2010:90 Författningskommentar
Underskrifter
21 kap. 5 §
Skriftliga handlingar som utfärdas för en ekonomisk förening ska undertecknas med föreningens firma, om firman inte framgår på något annat sätt.
Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för föreningen har utfärdat en handling utan firmateckning, är de som har undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelser enligt handlingen som för egen skuld. Detta gäller dock inte, om det av handlingens innehåll framgår att den har utfärdats på föreningens vägnar. Det gäller inte heller, om
1. det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för föreningen, och
2. mottagaren av handlingen får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen så snart som möjligt efter det att han eller hon har begärt det eller gjort personlig ansvarighet gällande mot undertecknarna av handlingen.
Paragrafen, som i sak överensstämmer med 14 kap. 2 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 259), har utformats efter förebild av 28 kap. 6 § aktiebolagslagen.
22 kap. Skadestånd
Styrelseledamots och verkställande direktörs skadeståndsansvar
22 kap. 1 §
En styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar föreningen ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna.
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 1 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 250 f.). Motsvarande bestämmelser finns i 29 kap. 1 § första stycket aktiebolagslagen. Den paragrafen reglerar dock även stiftares skadeståndsansvar. Det har inte ansetts att det finns behov av några särskilda regler om skadestånd för stiftare i föreningslagen. I den mån en stiftares agerande i samband med bildandet av en ekonomisk förening vållar annan skada får frågan om skadeståndsskyldighet bedömas enligt allmänna skadeståndsprinciper.
959
Författningskommentar SOU 2010:90
Revisors, lekmannarevisors och särskild granskares skadeståndsansvar
22 kap. 2 §
En revisor, en lekmannarevisor och en särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av hans eller hennes medhjälpare. I fall som avses i 9 kap. 46 § och 50 § andra stycket och 10 kap. 18 § denna lag samt 3 kap. 1 § lagen ( 2009:62 ) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn, lekmannarevisorn eller den särskilda granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller hans eller hennes medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, åligger ersättningsskyldigheten detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 13 kap. 2 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 251, även prop. 2009/10:204 s. 65 och 122).
I paragrafen har även – efter förebild av regleringen i aktiebolagslagen – tagits in bestämmelser om lekmannarevisors skadeståndsskyldighet. Frågan har behandlats i avsnitt 11.3.2. Kriterierna för skadeståndsskyldighet har utformats på samma sätt för de tre kategorier av granskare som avses i paragrafen; revisorer, lekmannarevisorer och särskilda granskare.
Eftersom bestämmelserna i 8 kap. 4 § i den nuvarande föreningslagen om revision genom särskilt revisionsorgan inte har överförts till lagförslaget, har inte heller den särskilda skadeståndsregel som anknyter till dessa bestämmelser (se 13 kap. 2 § andra stycket andra meningen i den nuvarande lagen) tagits med i förslaget.
Medlems skadeståndsansvar
22 kap. 3 §
En medlem ska ersätta skada som han eller hon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar föreningen, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna.
Den som är röstberättigad utan att vara medlem ansvarar enligt samma grunder som en medlem.
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 3 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 251 f.).
960
SOU 2010:90 Författningskommentar
Jämkning av skadestånd
22 kap. 4 §
Om någon är ersättningsskyldig enligt 1–3 §§, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 4 § första stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 252). En likadan bestämmelse finns i 29 kap. 5 § aktiebolagslagen.
Gemensamt skadeståndsansvar
22 kap. 5 §
Om flera ska ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt 4 §. Vad någon av dem har betalat i skadestånd får återkrävas av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 4 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 252 f.). Motsvarande bestämmelser finns i 29 kap. 6 § aktiebolagslagen.
Talan om skadestånd till föreningen
22 kap. 6 §
Talan om skadestånd till föreningen enligt 1–3 §§ får väckas, om majoriteten eller en minoritet bestående av minst en tiondel av de röstberättigade i föreningen, vid en föreningsstämma har biträtt ett förslag om att väcka en skadeståndstalan eller, när det gäller en styrelseledamot eller den verkställande direktören, har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet.
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 5 § första stycket första meningen i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 253 f.). En motsvarande bestämmelse finns i 29 kap. 7 § aktiebolagslagen.
22 kap. 7 §
En uppgörelse i fråga om skadeståndsskyldighet till föreningen enligt 1–3 §§ får träffas endast av föreningsstämman och endast under förutsättning att inte minst en tiondel av de röstberättigade i föreningen röstar mot förslaget om uppgörelse.
961
Författningskommentar SOU 2010:90
Om en medlem för skadeståndstalan för bolagets räkning, får en uppgörelse inte träffas utan hans eller hennes samtycke.
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 5 § första stycket andra och tredje meningarna i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 254). Motsvarande bestämmelser finns i 29 kap. 8 § aktiebolagslagen.
22 kap. 8 §
Medlemmar som utgör minst en tiondel av samtliga röstberättigade i föreningen får i eget namn föra talan om skadestånd till föreningen enligt 1–3 §§. Om en medlem sedan talan har väckts avstår från talan, kan de övriga ändå fullfölja denna.
Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av föreningen för kostnader som täcks av vad som har kommit föreningen till godo genom rättegången.
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 5 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 254 f.). Överensstämmande bestämmelser finns i 29 kap. 9 § aktiebolagslagen.
Tiden för att väcka talan
22 kap. 9 §
Talan för föreningens räkning mot en styrelseledamot eller den verkställande direktören om skadestånd på grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår ska väckas senast ett år från det att årsredovisningen och, i förekommande fall, revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på föreningsstämman.
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 5 § tredje stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 255). En likadan bestämmelse finns i 29 kap. 10 § aktiebolagslagen.
Hinder mot att väcka talan
22 kap. 10 §
Talan enligt 6 eller 8 § får inte väckas, om
1. föreningsstämman har beslutat att bevilja ansvarsfrihet eller att inte föra en skadeståndstalan utan att medlemmar till sådant antal som anges i 6 § har röstat emot det, eller
2. tiden för att väcka talan har gått ut enligt 9 §.
962
SOU 2010:90 Författningskommentar
Trots bestämmelserna i första stycket får talan väckas, om det i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller på annat sätt inte har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter till föreningsstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundas på.
Att tiden för att väcka talan kan vara begränsad även i sådana fall som avses i andra stycket framgår av 12 §.
Paragrafens första och andra stycken överensstämmer i sak med 13 kap. 5 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 255 f.) men har i redaktionellt hänseende anpassats till den motsvarande bestämmelsen i 29 kap. 11 § aktiebolagslagen.
I tredje stycket har det tagits in en erinran om att den särskilda möjlighet att föra skadeståndstalan som anges i andra stycket begränsas av preskriptionsfristerna i 22 kap. 12 §.
22 kap. 11 §
Trots bestämmelserna i 6–10 §§ får styrelsen föra en skadeståndstalan som grundas på brott.
Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 5 § femte stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 256). En likadan bestämmelse finns i 29 kap. 12 § aktiebolagslagen.
22 kap. 12 §
Talan för förenings räkning enligt 1–3 §§ får inte väckas mot
1. en styrelseledamot eller den verkställande direktören när det har gått fem år från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärder som talan grundas på fattades eller vidtogs,
2. en revisor när det har gått fem år från utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser,
3. en lekmannarevisor när det har gått fem år från utgången av det räkenskapsår som granskningsrapporten avser,
4. en särskild granskare när det gått fem år från den dag när yttrandet över den särskilda granskningen lades fram på föreningsstämman,
5. en medlem eller röstberättigad när det har gått två år från beslut eller åtgärder som talan grundas på.
Första stycket gäller inte talan som grundas på brott.
Paragrafen innehåller vissa yttersta frister inom vilken skadeståndstalan måste föras (jfr dock 22 kap. 13 § beträffande talan som förs av konkursboet). Den överensstämmer nära med bestämmelserna i 13 kap. 6 § första stycket i den nuvarande föreningslagen.
Förslaget avviker dock på ett par punkter från gällande rätt.
963
Författningskommentar SOU 2010:90
De angivna fristerna har ändrats. Fristen för att väcka talan mot styrelseledamot eller den verkställande direktören löper i dag under tre år från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan fattades. Denna frist har i förslaget – efter förebild av regleringen i aktiebolagslagen – förlängts till fem år (se första stycket 1). Fristen för att väcka talan mot revisor är i dag tre år från det att revisionsberättelsen lades fram. Enligt förslaget ska fristen i stället vara fem år men löpa redan från utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser (se första stycket 2).
I paragrafen har också lagts in särskilda frister i fråga om talan mot lekmannarevisor och särskild granskare. I fråga om talan mot lekmannarevisor har denna frist bestämts till fem år från utgången av det räkenskapsår som lekmannarevisorns granskningsrapport avser (se första stycket 3). Den motsvarande fristen för talan mot en särskild granskare har satts till fem år från den stämma där den särskilda granskarens rapport lades fram (se första stycket 4). Den valda lösningen överensstämmer med regleringen i aktiebolagslagen.
Liksom i dag gäller inte de särskilda talefristerna vid talan som grundas på brott (se andra stycket).
Konkursbos rätt att föra talan
22 kap. 13 §
Om föreningen har försatts i konkurs efter en ansökan som har gjorts innan den tid som anges i 12 § har gått ut, får konkursboet föra talan enligt 1–3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 6, 7 eller 9 §. Efter utgången av den tid som anges i 12 § får en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från edgångssammanträde.
Bestämmelserna i paragrafen överensstämmer med de bestämmelser som finns i 13 kap. 6 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 257) och 29 kap. 14 § aktiebolagslagen.
964
SOU 2010:90 Författningskommentar
23 kap. Straff och vite
Straff
23 kap. 1 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
1. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra medlemsförteckning eller hålla sådan förteckning tillgänglig enligt bestämmelserna i 6 kap.,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 8 kap. 16 § andra meningen, 18 § första stycket och 19 § andra stycket, eller
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 21 kap. 2 §. Till straff som anges i första stycket döms också den som uppsåtligen medverkar till ett beslut att utse en styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör eller vice verkställande direktör i strid med 8 kap. 10 eller 29 §, om åtgärden är ägnad att dölja vem eller vilka som utövar eller har utövat den faktiska ledningen av föreningen. Detsamma gäller den som uppsåtligen åtar sig ett sådant uppdrag i strid med 8 kap. 10 eller 29 §.
Trots vad som sägs i 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt andra stycket dömas ut, om den misstänkte har häktats eller fått del av åtal för brottet inom fem år från brottet.
I fall som avses i 9 kap. 45 § och 10 kap. 16 § ska inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken .
Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för den som överträder vissa i lagen angivna handlingsregler eller förbud.
I första stycket 1 straffbeläggs uppsåtlig eller oaktsam underlåtenhet att föra och tillhandahålla medlemsförteckning enligt bestämmelserna i 6 kap. Detta överensstämmer med gällande rätt (se 16 kap. 1 § andra stycket 1 i den nuvarande föreningslagen). Straffskalan har dock modifierats så att den överensstämmer med vad som gäller enligt aktiebolagslagen vid underlåtenhet att föra och tillhandahålla aktiebok. Eftersom det är styrelsen som ansvarar för medlemsförteckningen, är det styrelsens ledamöter – och, i förekommande fall, suppleanter som har trätt in i styrelsen – som kan straffas. Är föreningen i likvidation, bärs straffansvaret av likvidatorn.
Utredningen har övervägt om motsvarande straffansvar bör gälla vid underlåtenhet att föra förteckning över förlagsinsatser men har inte funnit tillräckliga skäl för att föreslå detta.
965
Författningskommentar SOU 2010:90
I första stycket 2 straffbeläggs vissa regler om styrelsens arbete. Det gäller
• bestämmelsen i 8 kap. 16 § andra meningen att styrelsesammanträde ska sammankallas när en styrelseledamot eller den verkställande direktören begär det,
• bestämmelsen i 8 kap. 18 § första stycket att suppleant ska beredas tillfälle att träda in när ordinarie ledamot har förfall, och
• bestämmelsen i 8 kap. 19 § andra stycket att styrelsen inte får fatta beslut i ett ärende om inte såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter har getts tillfälle att delta i ärendets behandling och fått ett tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.
Också detta överensstämmer med gällande rätt (se 16 kap. 1 § första stycket i den nuvarande föreningslagen).
Enligt 21 kap. 2 § i förslaget får endast en ekonomisk förening använda benämningen ekonomisk förening eller en förkortning av denna benämning. Denna bestämmelse sanktioneras genom straffbestämmelsen i första stycket 3. En liknande straffbestämmelse finns i dag i 16 kap. 1 § andra stycket i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 270).
Bestämmelserna i andra och tredje stycket saknar motsvarighet i den nuvarande föreningslagen. Av bestämmelserna följer att straff ska utdömas också vid uppsåtliga överträdelser av ”målvaktsbestämmelserna” i 8 kap. 10 och 29 §§. Motsvarande straffbestämmelser finns i 30 kap. 1 § andra och tredje styckena aktiebolagslagen.
I 20 kap. 3 § brottsbalken finns bestämmelser om brott mot tystnadsplikt. Bestämmelserna är tillämpliga bl.a. på den som har tystnadsplikt enligt lag eller annan författning. I 9 kap. 45 § finns en bestämmelse om tystnadsplikt för revisorer och i 10 kap. 16 § en bestämmelse om tystnadsplikt för lekmannarevisorer. Av fjärde stycket i förevarande paragraf följer att bestämmelserna i 20 kap. 3 § brottsbalken inte ska tillämpas om någon bryter mot tystnadsplikten enligt de angivna paragraferna. Detta överensstämmer, såvitt gäller revisorer, med den nuvarande föreningslagen (se 16 kap. 1 § tredje stycket i den lagen) och, vad gäller såväl revisorer som lekmannarevisorer, med aktiebolagslagen.
966
SOU 2010:90 Författningskommentar
23 kap. 2 §
Den som
1. lämnar osann uppgift i en handling enligt denna lag som upprättas i elektronisk form,
2. i ett ärende enligt denna lag oriktigt intygar att en elektronisk handling överensstämmer med originalet, eller
3. lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen i en försäkran som enligt förordning som ansluter till denna lag lämnas på heder och samvete och som upprättas i elektronisk form,
döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Det som sägs i första stycket gäller också den som begår en sådan gärning som avses i första stycket 3 av grov oaktsamhet.
Om brott som avses i första stycket är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.
Paragrafen överensstämmer med 16 kap. 1 a § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 2007/08:45 s. 85 och 86).
Vite
23 kap. 3 §
Bolagsverket kan vid vite förelägga den verkställande direktören eller en styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan författning att hos verket göra en behörig anmälan för registrering i föreningsregistret.
Ett föreläggande enligt första stycket får inte meddelas, om underlåtenheten att göra anmälan medför att den fråga som föreningsstämman eller styrelsen har beslutat om faller eller att föreningen blir skyldig att gå i likvidation.
Frågor om utdömande av vite prövas av Bolagsverket.
Paragrafen överensstämmer i sak med 16 kap. 2 § i den nuvarande föreningslagen (se prop. 1986/87:7 s. 270 f.).
24 kap. Överklagande
Överklagande av Bolagsverkets beslut
24 kap. 1 §
Följande beslut av Bolagsverket överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:
1. beslut att utse eller entlediga en revisor enligt 9 kap. 11 §, 12 § eller 29– 31 §§,
2. beslut att utse en lekmannarevisor eller en särskild granskare enligt 10 kap. 9 §, 22 § eller 23 §,
967
Författningskommentar SOU 2010:90
3. beslut i tillståndsärenden enligt 9 kap. 18 §, 16 kap. 2 § första stycket 2 eller 17 kap. 19 §,
4. beslut enligt 17 kap. 27 § att förklara att frågan om fusion har fallit,
5. beslut att vägra utfärda intyg enligt 17 kap. 40 §,
6. beslut enligt 20 kap. 3 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering,
7. beslut att avregistrera en person enligt 20 kap. 8 §,
8. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 23 kap 3 §. Skrivelsen med överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur vissa slag av beslut, som Bolagsverket har fattat, ska överklagas. För samtliga här uppräknade typer av beslut gäller att de kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det innebär att besluten ska överklagas till Förvaltningsrätten i Härnösand (se 14 § andra stycket lagen, 1971:289, om allmänna förvaltningsdomstolar). Detta överensstämmer i huvudsak med gällande rätt (se 15 kap. 6 och 7 §§ i den nuvarande föreningslagen). Bestämmelsen om överklagande av beslut att utse lekmannarevisor är dock helt ny och beslut om dispens i fråga om revisor – i förslaget 9 kap. 18 § – överklagas i dag till regeringen. Bakgrunden till att även det sistnämnda slaget av beslut ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol har redovisats i avsnitt 16.5.
Närmare bestämmelser om överklagande av dessa slag av beslut finns i 22–25 §§förvaltningslagen (1986:223). I andra stycket finns dock en särbestämmelse enligt vilken besluten kan överklagas inom två månader, räknat från Bolagsverkets beslut. Detta gäller redan i dag ifråga om sådana beslut som överklagas från Bolagsverket till förvaltningsdomstol. När det gäller beslut enligt första stycket 1 och 2 samt beslut i tillståndsärende enligt 9 kap. 18 § – som i dag meddelas av länsstyrelsen och överklagas inom tre veckor från delfåendet av beslutet – innebär förslaget dock en förändrad överklagandefrist. Frågan har behandlats i avsnitt 16.5.
24 kap. 2 §
Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 18 kap. 12, 17 eller 19 § överklagas hos tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte.
Skrivelsen med överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.
Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen ( 1996:242 ) om domstolsärenden.
968
SOU 2010:90 Författningskommentar
Paragrafen behandlar överklagande av Bolagsverkets beslut i likvidationsärenden. Förslaget innebär att sådana beslut liksom hittills (se 15 kap. 7 § i den nuvarande föreningslagen) ska överklagas till allmän domstol.
Överklagande av Skatteverkets beslut
24 kap. 3 §
Skatteverkets beslut enligt 17 kap. 21 § om hinder mot verkställande av fusionsplan får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Paragrafen, som behandlar överklagande av Skatteverkets beslut enligt 16 kap. 21 § om hinder mot verkställande av fusionsplan, överensstämmer i sak med 15 kap. 6 § tredje stycket andra meningen i den nuvarande föreningslagen.
Prövningstillstånd
24 kap. 4 §
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten i mål som avses i 1 och 3 §§.
Paragrafen, som överensstämmer med 16 kap. 6 § fjärde stycket i den nuvarande föreningslagen, innebär att det fordras prövningstillstånd för att en klagande ska få till stånd en fullständig omprövning i kammarrätten av sådana beslut enligt föreningslagen som redan har prövats av förvaltningsrätten.
22.2 Förslaget till lag om införande av lagen ( 2012:000 ) om ekonomiska föreningar
1 §
Den nya lagen om ekonomiska föreningar föreslås träda i kraft den 1 januari 2013. Skälen för det har redovisats i avsnitt 20.1. Såsom följer av 11 § ska emellertid de föreningar som så önskar kunna besluta om anpassningar av sina stadgar redan från en tidigare tidpunkt under hösten 2012.
969
Författningskommentar SOU 2010:90
2 §
Vid ikraftträdandet, den 1 januari 2013, upphör 1987 års föreningslag jämte lagen om införande av den lagen att gälla. Av denna lag följer dock att äldre bestämmelser i flera avseenden ska tillämpas även efter den nya föreningslagens ikraftträdande.
3 §
Hänvisningar till 1987 års föreningslag förekommer i ett betydande antal lagar. Detta betänkande innehåller lagförslag som innebär att dessa hänvisningar ersätts av hänvisningar till den nya föreningslagen. Det kan emellertid inte uteslutas att någon hänvisning till 1987 års föreningslag därvid inte kommer att beaktas. I den här paragrafens första stycke har därför tagits in en s.k. trolleribestämmelse som innebär att hänvisningar till bestämmelser i 1987 års föreningslag eller äldre föreningslagar ska läsas som hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen.
Andra stycket innehåller ett undantag från vad som sägs i första stycket. Det innebär att de hänvisningar som finns i lagen (1972:262) om understödsföreningar till 1951 års föreningslag och 1987 års föreningslag ska fortsätta att gälla.
4 §
I paragrafen klargörs att som huvudregel ska den nya föreningslagen tillämpas även på föreningar som har bildats före utgången av år 2012.
5 §
Efter den nya föreningslagens ikraftträdande är det den lagens bestämmelser som avgör om en förening är att anse som en ekonomisk förening. Normalt kräver den nya lagen inte mer än den gamla. En förening som hittills har utgjort en ekonomisk förening kommer alltså att vara det även efter den nya lagens ikraftträdande. Undantagsvis kan det emellertid förekomma att en förening som utgör en ekonomisk förening enligt bestämmelserna i 1987 års lag inte uppfyller kriterierna för vad som är en ekonomisk förening enligt den nya lagen. Så är fallet med en ekonomisk förening som driver sin huvudsakliga verksamhet i ett delägt företag som inte är föreningens dotterföretag. För att en sådan förening ska utgöra en ekonomisk förening även enligt den nya föreningslagen måste föreningen antingen införa stadgebestämmelser om att verksamheten får drivas externt (jfr 2 kap. 6 § i förslaget till ny föreningslag) eller
970
SOU 2010:90 Författningskommentar
ändra verksamhetsstrukturen. Genom den här övergångsbestämmelsen får föreningen ett år på sig för detta.
6 §
I dag är det inte alldeles klart om två eller flera personer kan dela på ett medlemskap. I praktiken förekommer detta dock i en del föreningar. 2 kap. 1 § i den föreslagna nya föreningslagen är avsedd att klargöra att sådana delade medlemskap inte får förekomma; där sägs att en medlem ska vara en fysisk eller juridisk person. Det har ansetts att giltigheten av eventuella befintliga medlemskap, uppdelade på två eller flera personer, inte bör få påverkas av den nya bestämmelsen. Av denna paragraf framgår därför att om två eller flera personer vid den nya lagens ikraftträdande delar på ett medlemskap, får detta förhållande bestå. Ytterligare delade medlemskap får dock inte förekomma. Inte heller kan någon av de personer som ingår i ett befintligt delat medlemskap bytas ut mot någon annan.
7 §
Utgångspunkten i den nya lagen är att fr.o.m. ingången av år 2013 ska frågor om nyregistrering av ekonomiska föreningar avgöras enligt de nya bestämmelserna. I ärendet om registrering ska Bolagsverket alltså bl.a. förvissa sig om att de förutsättningar som anges i 3 kap. 1 § i den nya föreningslagen för bildande av en förening är uppfyllda. Om det har bildats en ekonomisk förening före utgången av år 2012 och det efter ingången av år 2013 uppkommer fråga om registrering av denna förening, ska emellertid Bolagsverket i registreringsärendet tillämpa äldre bestämmelser. Den nybildade föreningen kan då registreras även om nybildningen inte har gått till på det sätt som anges i 3 kap. 1 och 2 §§ i den nya föreningslagen.
8 §
Även föreningar som har bildats före den nya föreningslagens ikraftträdande måste som huvudregel ha stadgar som står i överensstämmelse med den nya lagens bestämmelser om vad stadgarna ska innehålla. Det innebär att där ska anges bl.a. ”den kommun där styrelsen ska ha sitt säte” (i stället för som i dag ”den ort där….”). Ofta behöver den uppgift om ”ort” som hittills har funnits i stadgarna inte ändras. Om det hittills har föreskrivits att styrelsen ska ha sitt säte i Kalmar, kommer detta även framdeles att vara tillfyllest. I andra fall – när den angivna orten inte också är beteckningen på den kommun där orten är belägen – måste emellertid stadgarna ändras.
971
Författningskommentar SOU 2010:90
Såsom framgår av denna paragraf kan dock en sådan ändring anstå till dess föreningen av annan anledning ändrar sina stadgar.
9 §
Enlig 4 kap. 1 § i den föreslagna föreningslagen ska stadgarna bl.a. innehålla uppgift om föreningens räkenskapsår. I vissa äldre föreningars stadgar saknas denna uppgift. Dessa föreningar behöver inte komplettera sina stadgar. I stället gäller, enligt denna paragraf, att föreningen har kalenderåret som räkenskapsår. Inget hindrar att föreningen i stadgarna tar in bestämmelser om annat räkenskapsår som står i överensstämmelse med bestämmelserna i 3 kap. bokföringslagen (1999:1078).
10 §
Också äldre föreningar måste – med de undantag som denna lag innehåller – ha stadgar som står i överensstämmelse med den nya lagen. Om stadgarna står i strid med den nya lagen, måste alltså stadgarna ändras. Såsom framgår av denna paragraf får dock dessa stadgeändringar anstå till utgången av år 2015, dvs. i tre år. Inom dessa tre år måste emellertid styrelsen lägga fram förslag till stadgeändringar som stämman kan besluta om. Såsom framgår av 11 § har föreningen också möjlighet att besluta om stadgeändringar redan före lagens ikraftträdande.
11 §
Paragrafen ger föreningarna en möjlighet att redan före den nya lagens ikraftträdande besluta om de ändringar i stadgarna som föranleds av den nya lagen. På så sätt kan de föreningar som så önskar säkerställa att stadgarna från början står i överensstämmelse med den nya lagen. Paragrafen tar sikte inte bara på sådana ändringar som föreningarna är skyldiga att göra utan även ändringar eller tillägg som innebär att en förening utnyttjar de nya möjligheter som lagen ger.
Ett sådant beslut om ändring i stadgarna som fattas med stöd av denna paragraf ska ha verkan fr.o.m. tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande. Detta ska framgå av beslutet.
Bestämmelsen är avsedd att kunna tillämpas från den tidpunkt som regeringen föreskriver, jfr 1 §.
972
SOU 2010:90 Författningskommentar
12 §
Den nya föreningslagens bestämmelser om grund för uteslutning avviker något från motsvarande bestämmelser i 1987 års föreningslag. De nya bestämmelserna kan ge föreningarna anledning att se över vad som står i stadgarna angående uteslutning. Det har mot den bakgrunden ansetts att äldre bestämmelser om uteslutning bör gälla till utgången av år 2013. Därigenom får föreningen tid för eventuella stadgeändringar.
13 §
I den nya föreningslagen föreskrivs att medlemsförteckningen ska innehålla uppgift om medlemmarnas personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer. Av denna paragraf framgår att detta krav inte gäller i fråga om medlemmar som har förts in i medlemsförteckningen före utgången av år 2012. Äldre införingar i medlemsförteckningen behöver alltså inte kompletteras med personnummer m.m.
14 §
I 6 kap. 6 § i den nya föreningslagen har det tagits in bestämmelser om att medlemsförteckningar ska bevaras så länge föreningen består och under minst sju år efter föreningens upplösning. Detta gäller även föreningar som har bildats före lagens ikraftträdande. Om föreningen har upplösts innan lagen har trätt i kraft, är bestämmelserna dock inte tillämpliga; någon särskild bestämmelse om detta har inte ansetts nödvändig.
I den nya lagen uppställs också ett krav på att uppgifter som har tagits bort från en ADB-baserad medlemsförteckning ska bevaras i minst sju år. Såsom framgår av denna paragraf gäller detta inte uppgifter som har tagits bort före lagens ikraftträdande.
15 §
Enligt paragrafen ska ett beslut som föreningsstämman har fattat före den nya lagens ikraftträdande registreras och verkställas enligt äldre lag. Äldre bestämmelser gäller också i fråga om talan mot sådana beslut.
Det sagda innebär bl.a. att frågan om beslutet varit förenligt med bestämmelser i lag ska bedömas enligt de bestämmelser som gällde när beslutet fattades.
De äldre bestämmelser som avses är bestämmelserna i 1987 års föreningslag.
973
Författningskommentar SOU 2010:90
16 §
Paragrafen motsvarar punkten 4 i övergångsbestämmelserna till förslaget till ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar i SOU 2009:37 (se s. 304 och 305 i det betänkandet).
17 §
Paragrafen motsvarar punkten 5 i övergångsbestämmelserna till förslaget till ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar i SOU 2009:37 (se s. 305 i det betänkandet).
18 §
Om föreningsstämma inte sammankallas i föreskriven ordning, ska länsstyrelsen enligt 7 kap. 7 § i den nuvarande föreningslagen efter anmälan sammankalla en stämma. Enligt utredningsförslaget ska ärenden av detta slag i stället prövas av Bolagsverket efter ansökan. I förevarande paragraf regleras vad som gäller i fråga om ärenden som kommit in före den nya föreningslagens ikraftträdande men som då ännu inte avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut. Prövningen ska då ske enligt äldre bestämmelser. Det innebär att frågan om huruvida stämma ska sammankallas ska prövas enligt 1987 års föreningslag. När det gäller handläggande myndighet, gäller däremot den nya ordningen, dvs. det är Bolagsverket som ska pröva ärendet (se SOU 2009:37 s. 227).
19 §
Enligt hittills gällande bestämmelser ska en nytillträdd styrelseledamot eller verkställande direktör anmäla sina aktieinnehav i andra koncernbolag för införing i aktieboken i respektive bolag. 8 kap. 42 § första stycket nya föreningslagen innebär att dessa uppgifter i stället ska antecknas i en särskild förteckning. Denna paragraf reglerar vad som gäller i fråga om sådana uppgifter som har antecknats i aktiebok enligt äldre bestämmelser och som fortfarande är aktuella. Sådana uppgifter ska efter den nya lagens ikraftträdande anmälas på nytt, denna gång för införing i den särskilda förteckningen. Denna anmälan behöver dock inte göras omedelbart utan kan anstå till utgången av juni 2013.
20 §
För att underlätta föreningarnas anpassning till de nya bestämmelserna om revision har revisorer som inte är auktoriserade eller godkända revisorer getts möjlighet att fortsätta att verka som revisorer
974
SOU 2010:90 Författningskommentar
under den tid som uppdraget gäller, dock längst till utgången av år 2013.
21 §
I gällande rätt finns ingen begränsning i fråga om revisors mandattid. Förslaget innebär att mandattiden måste löpa ut senast vid utgången av den föreningsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter det då revisorn utsågs. Av första stycket följer att den som vid ikraftträdandet av den nya lagen redan är utsedd till revisor på viss tid kan sitta kvar som revisor till mandattidens slut, oavsett om mandattiden överstiger fyra år.
Gällande rätt tillåter att revisionsuppdrag löper tills vidare. Utredningsförslaget innebär att det inte längre är möjligt med tillsvidareuppdrag. I andra stycket regleras vad som gäller i fråga om tillsvidareuppdrag som har tillkommit före ikraftträdandet av den nya lagen. Ett sådant uppdrag gäller till den första ordinarie föreningsstämman under år 2014, då nytt revisorsval måste ske.
22 §
Utredningsförslaget innebär vissa ändringar i bestämmelserna om revisionsberättelsens utformning och innehåll. Såsom framgår av denna paragraf ska dock äldre bestämmelser tillämpas på räkenskapsår som har inletts före den nya föreningslagens ikraftträdande.
23 §
Av paragrafen följer att den som inte är kvalificerad revisor men som övergångsvis kan vara kvar i föreningen enligt 20 § i denna lag inte behöver vidta de åtgärder vid misstanke om brott i föreningen som revisorer annars är skyldiga att vidta.
24 §
I 8 kap.2, 9 och 17 §§ lagen (1987:667) finns bestämmelser om att länsstyrelsen i vissa fall ska utse revisorer och särskilda granskare. Utredningens förslag innebär att dessa frågor flyttas över till Bolagsverket. Av denna paragraf följer att ärenden av detta slag som har kommit före den nya lagens ikraftträdande i sak ska prövas enligt 1987 års föreningslag. När det däremot gäller handläggande myndighet gäller motsvarande nya bestämmelser, dvs. det är Bolagsverket som ska pröva ärendet (se SOU 2009:37 s. 227).
975
Författningskommentar SOU 2010:90
25 §
Av 12 kap. 9 § i förslaget till ny föreningslag – och dess hänvisning till 6 kap. 6 § samma lag – följer att uppgifter som har tagits bort från en ADB-baserad förteckning över förlagsandelar ska bevaras i minst sju år. Det har ansetts att detta inte bör gälla uppgifter som har tagits bort före den nya lagens ikraftträdande. Detta kommer till uttryck i förevarande paragraf (jfr 14 §).
26 §
Enligt 12 kap. 8 § andra stycket i förslaget till ny föreningslag föreskrivs, i fråga om förteckningen över förlagsinsatser, att där ska anges om förlagsandelsbevis har utfärdats. Det har ansetts att detta inte bör gälla förlagsinsatser som redan har förts in i förteckningen när den nya föreningslagen träder i kraft.
27 §
Paragrafen blir tillämplig på värdeöverföringar som beslutas eller, såvitt gäller s.k. förtäckt vinstutdelning, genomförs efter den nya lagens ikraftträdande på grundval av en årsredovisning som har upprättats dessförinnan. I sådana fall ska de bestämmelser som gällde vid den tidpunkt då årsredovisningen upprättades tillämpas. Motiven för detta har behandlats i avsnitt 20.
Paragrafen innebär vidare att äldre bestämmelser om avsättning till reservfond ska tillämpas i fråga om sådant resultat som redovisas i en före utgången av år 2012 upprättad årsredovisning. I så fall gäller också bestämmelsen i 10 kap. 6 § andra stycket i 1987 års föreningslag om undantag från kravet på avsättning till reservfond, dvs. Bolagsverket kan meddela dispens från detta krav.
28 §
Enligt 1987 års föreningslag får reservfonden inte minskas för annat ändamål än täckande av förlust, dock kan Bolagsverket ge dispens att använda reservfonden även för annat. I den nya föreningslagen finns i stället en generell möjlighet att använda reservfonden för t.ex. utbetalning till medlemmarna under förutsättning att Bolagsverket eller allmän domstol ger tillstånd till detta. I den här paragrafen har klargjorts att en ansökan om dispens som har gjorts före utgången av år 2012 ska prövas enligt äldre bestämmelser.
976
SOU 2010:90 Författningskommentar
29 §
Den nya föreningslagen innehåller vissa ändringar i bestämmelserna om fusion. Bl.a. införs bestämmelser om fusionsvederlag och om rätt för minoriteten i övertagande förening att begära att frågan om fusion tas upp på föreningsstämma. I denna paragraf klargörs att äldre bestämmelser ska tillämpas på fusionen, om fusionsplanen har godkänts före utgången av år 2012. Det innebär bl.a. att om stämman i den överlåtande föreningen i december 2012 har godkänt en fusionsplan kan inte minoriteten i den övertagande föreningen därefter begära att frågan även ska behandlas på stämman i den övertagande föreningen. – Att giltigheten av ett stämmobeslut om fusion, fattat före utgången av år 2012, ska bedömas enligt äldre bestämmelser följer av 16 §.
30 §
Bestämmelsen i 17 kap. 5 § i den nya föreningslagen avser att skydda innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i en överlåtande förening. Det kan förekomma att det vid utgivandet av ett sådant värdepapper – varmed i detta sammanhang avses bl.a. förlagsandelar – har angetts vilken rätt som innehavaren ska ha i händelse av fusion. Det har ansetts att i så fall bör dessa villkor gälla i stället för vad som anges i den nya bestämmelsen. En motsvarande övergångsbestämmelse gällde när den motsvarande bestämmelsen i aktiebolagslagen kom till (se prop. 1993/94:196 s. 221 f.).
31 §
Enligt 1951 års föreningslag var ensamrätten till en ekonomisk förenings firma på grund av registrering i princip begränsad till det län där föreningen var registrerad. Genom 5 § lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, kom skyddsområdet för en firma att utsträckas till hela landet. Detta kunde leda till att flera förväxlingsbara firmor kom att gälla i ett och samma län. Det infördes därför i andra stycket av samma paragraf en särskild bestämmelse om att allmän domstol efter yrkande kunde föreskriva att någon av firmorna eller båda fick användas endast på särskilt sätt, t.ex. med tillfogande av ortsangivelse.
Av förevarande paragraf framgår att dessa bestämmelser ska fortsätta att gälla.
977
Författningskommentar SOU 2010:90
32 §
I 33–37 §§ har tagits in särskilda övergångsbestämmelser för föreningar som har registrerats före ikraftträdandet av 1951 års föreningslag. Bestämmelserna överensstämmer i sak med 14, 15 och 17–19 §§ i införandelagen till 1987 års föreningslag.
33 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 14 § i införandelagen till 1987 års föreningslag (jfr prop. 1986/87:7 s. 277 f.).
34 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 15 § i införandelagen till 1987 års föreningslag (jfr prop. 1986/87:7 s. 278).
35 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 17 § i införandelagen till 1987 års föreningslag (jfr prop. 1986/87:7 s. 279).
36 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 18 § i införandelagen till 1987 års föreningslag (jfr prop. 1986/87:7 s. 279).
37 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 19 § i införandelagen till 1987 års föreningslag (jfr prop. 1986/87:7 s. 279 f.).
22.3 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1975:417 ) om sambruksföreningar
2 §
Paragrafen har formulerats om, med 2 kap. 8 § i förslaget till ny föreningslag som förebild, för att innebörden ska bli tydligare. Någon ändring i sak är inte avsedd.
3 §
Bestämmelserna i första och andra styckena innebär en anpassning till 2 kap. 1 § i förslaget till ny föreningslag.
Av tredje stycket följer att bestämmelserna i 3 kap. i förslaget till ny föreningslag om bildande av föreningen m.m. – däribland reg-
978
SOU 2010:90 Författningskommentar
lerna om hur bildandet går till, vilka som kan delta i bildandet samt registrering – i sin helhet är tillämpliga på sambruksföreningar.
4 §
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om vad som ska anges i en sambruksförenings stadgar, har anpassats till vad som föreslås gälla för ekonomiska föreningar i allmänhet enligt 4 kap. 1 § i förslaget till ny föreningslag. Det för sambruksföreningar speciella kravet i första stycket 10 på angivande av de värderingsgrunder som ska tillämpas vid inlösen av andel har dock bibehållits. – Paragrafen har också justerats språkligt.
7 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om utträde. Dessa har ändrats så att de helt och hållet hänvisar till bestämmelser i förslaget till ny föreningslag.
9 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om inlösen av avgången medlems andel. Sådan inlösen ska ske enligt i stadgarna angivna värderingsgrunder. Det innebär att de begränsningar som upptas i 11 kap. 11 § i förslaget till ny föreningslag inte gäller vid detta slag av inlösen. Däremot ska 11 kap. 12–14 §§ samma lag tillämpas. Lagtexten har förenklats, bl.a. genom ytterligare hänvisningar till förslaget om ny föreningslag, men någon ändring i sak är inte avsedd.
12 §
Paragrafen innehåller en hänvisning till bestämmelserna om föreningens lydelse i 8 kap. i förslaget till ny föreningslag. Föreningslagens bestämmelser om verkställande direktör har hittills inte gällt för sambruksföreningar. Detta undantag har tagits bort. Eftersom förslaget till ny föreningslag inte i något fall kräver att det finns en verkställande direktör i föreningen, innebär det dock inte något krav på att en verkställande direktör ska finnas.
14 §
Ändringarna i paragrafens första stycke innebär att samma regler om revision, allmän granskning och särskild granskning kommer att gälla för sambruksföreningar som för ekonomiska föreningar i allmänhet. Frågan har behandlats i avsnitt 18.4.2.
979
Författningskommentar SOU 2010:90
15 §
Paragrafen har hittills hänvisat till bestämmelserna om överskottsutdelning i 10 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Den nya lydelsen innebär att paragrafen i stället hänvisar till de motsvarande bestämmelserna i förslaget till ny föreningslag.
15 a §
Paragrafen är ny. Den har behandlats i 18.4.2. Förslaget innebär att en sambruksförening är skyldig att göra avsättningar till reservfonden i samma utsträckning som ekonomiska föreningar i allmänhet. Det kommer inte längre att finas någon skyldighet att varje år avsätta viss del av årets vinst till reservfonden. Förslaget innebär också att bestämmelserna i förslaget till ny föreningslag om hur reservfonden får användas gäller även för sambruksföreningar.
Övriga ändringar
De ändringar som har gjorts i 5 a, 6, 13 och 16–20 §§ utgör anpassningar till vad som föreslås gälla enligt förslaget till ny föreningslag. Paragraferna har även justerats språkligt.
22.4 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)
1 kap. 2 §
Paragrafen har anpassats till vad som sägs i 2 kap. 1 § i förslaget till ny föreningslag. Beträffande det tidigare kravet på att en bostadsrättsförening ska ha en revisor, se kommentaren till 9 kap. 26 §.
9 kap. 2 §
Ändringen i paragrafen innebär att bestämmelserna om bildande av en ekonomisk förening i 3 kap. i förslaget till ny föreningslag kommer att gälla även för bildande av en bostadsrättsförening, däribland bestämmelserna om vem som kan delta i bildandet och hur bildandet ska gå till samt bestämmelserna om registrering. Den som deltar vid bildandet av en bostadsrättsförening såsom stiftare får således inte vara underårig, i konkurs, ställd under förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller underkastad näringsförbud. En annan förändring är att det inte längre kommer att vara möjligt att på annat sätt än genom en stadgebestämmelse besluta att en bostadsrättsförening ska börja sin verksamhet först sedan ett visst villkor har uppfyllts.
980
SOU 2010:90 Författningskommentar
Ändringen innebär också att övriga bestämmelser i 3 kap. i förslaget till ny föreningslag blir tillämpliga på bostadsrättsföreningar, däribland bestämmelserna i 3 kap. 5–8 §§ om att föreningen får rättskapacitet i och med registreringen och om verkan av rättshandlingar som har företagits före registreringen. Som en följd av detta upphävs de liknande bestämmelserna i 9 kap. 3 § bostadsrättslagen.
9 kap. 4 §
Paragrafen har justerats så att den överensstämmer med 2 kap. 8 § i förslaget till ny föreningslag. Någon ändring i sak är inte avsedd.
9 kap. 5 §
Paragrafen har justerats med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna om stadgar i 4 kap. 1 § i förslaget till ny föreningslag. Ändringarna har behandlats i avsnitt 18.2.2. Enligt punkten 3 ska stadgarna ange den verksamhet som föreningen ska bedriva. Det tidigare kravet på att föreningens ändamål med verksamheten ska anges har således tagits bort. Ändamålet med en bostadsrättsförening anges i 1 kap. 1 § första stycket bostadsrättslagen och det har inte ansetts nödvändigt att upprepa detta i stadgarna. Beträffande övriga ändringar, se författningskommentaren till 4 kap. 1 § i förslaget till ny föreningslag.
9 kap. 6 §
Paragrafen har justerats språkligt i syfte att göra den tydligare. Förändringarna har skett med 21 kap. 1 och 2 §§ i förslaget till ny föreningslag som förlaga.
9 kap. 9 §
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att det för medlemsförteckningen i en bostadsrättsförening kommer att gälla detsamma som för en medlemsförteckning i en vanlig ekonomisk förening, nämligen att förteckningen ska innehålla uppgift om medlemmarnas personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer.
9 kap. 12 §
Paragrafen har anpassats till kapitelnumreringen i förslaget till ny föreningslag. Därutöver har punkten 3 – om att bestämmelserna i föreningslagen om verkställande direktör inte gäller – tagits bort. Frågan har behandlats i avsnitt 18.2.2. Om en bostadsrättsförening undantagsvis, trots att det inte krävs, utser en verkställande direktör,
981
Författningskommentar SOU 2010:90
kommer denne att omfattas av bestämmelserna om verkställande direktörs behörighet m.m. i förslaget till ny föreningslag.
9 kap. 14 §
Paragrafen överensstämmer med utredningens förslag i SOU 2009:37.
9 kap. 16 §
Paragrafen överensstämmer med utredningens förslag i SOU 2009:37.
9 kap. 18 a §
Paragrafen har justerats språkligt. Någon ändring i sak är inte avsedd.
9 kap. 26 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om revision och om allmän och särskild granskning i bostadsrättsföreningar. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 18.2.2.
Enligt första stycket ska bestämmelserna om revision i förslaget till ny föreningslag tillämpas även i fråga om bostadsrättsföreningar. Det innebär att en bostadsrättsförening normalt inte är skyldig att utse någon revisor men att en revisor måste utses dels om föreningen når upp till de gränsvärden som anges i 9 kap. 1 § föreningslagen,
dels om det finns bestämmelser om revision i föreningens stadgar och dels om en medlemsminoritet begär det med stöd av 9 kap. 3 § andra stycket i förslaget till ny föreningslag. Det innebär vidare att, om en revisor väl utses, ska denne uppfylla de särskilda kompetenskrav som uppställs i föreningslagen. Till revisor kan således utses endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor.
Enligt punkten 1 kan Bolagsverket, om det är påkallat av särskilda omständigheter, besluta att föreningen ska ha en revisor. Bestämmelsen motsvarar den bestämmelse som hittills har funnits om att länsstyrelsen får besluta att en auktoriserad eller godkänd revisor ska delta i revisionen. Frågan har berörts i avsnitt 18.2.2. Bestämmelsen torde inte aktualiseras annat än i undantagsfall, t.ex. när en enskild medlem som inte själv kan utöva minoritetsrättigheter i föreningen eller en borgenär eller en hyresgäst kan göra antagligt att förvaltningen av föreningens medel missköts. När Bolagsverket bedömer behovet av att utse en revisor, bör det beaktas om föreningens lekmannarevisor kan göra den nödvändiga granskningen; om så är fallet, bör någon revisor normalt inte utses.
982
SOU 2010:90 Författningskommentar
Av paragrafen framgår vidare att även bestämmelserna om allmän granskning i förslaget till ny föreningslag ska tillämpas i fråga om bostadsrättsföreningar. Till skillnad från vad som gäller för ekonomiska föreningar i allmänhet ska dock, enligt punkten 2, en bostadsrättsförening som inte har någon revisor alltid ha en lekmannarevisor. Den möjlighet som ekonomiska föreningar i allmänhet har att i stadgarna besluta att det inte ska finnas någon lekmannarevisor gäller alltså inte för bostadsrättsföreningar. Skälen för detta har redovisats i avsnitt 18.2.2.
9 kap. 29 §
Paragrafen har anpassats till förslaget till ny föreningslag. I övrigt överensstämmer den med utredningens förslag i SOU 2009:37.
9 kap. 29 a §
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med utredningens förslag i SOU 2009:37. I första stycket har dock uttrycket ”villkor som går längre” bytts ut mot ”strängare villkor”. Någon ändring i sak är inte avsedd (jfr kommentaren till 7 kap. 32 § i förslaget till ny föreningslag). Vidare har, i det nya andra stycket, tydliggjorts att den princip som kommer till uttryck i 14 § 1 – att flera medlemmar som innehar en bostadsrätt gemensamt endast har en röst, om inte annat har bestämts i stadgarna – gäller även vid likvidation, dvs. de ska i detta sammanhang anses som en röstande, om inte något annat har bestämts i stadgarna.
9 kap. 30 §
Paragrafens första och andra stycken överensstämmer i sak med utredningens förslag i SOU 2009:37. I andra stycket har dock uttrycket ”villkor som går längre” bytts ut mot ”strängare villkor”. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Genom hänvisningen till bestämmelserna om fusion i förslaget till ny föreningslag blir även de nya bestämmelserna om fusion tillämpliga på bostadsrättsföreningar. Liksom hittills ska dock bestämmelserna om absorption av helägt dotterbolag och bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner inte tillämpas.
I ett nytt tredje stycke har tagits in en ny bestämmelse av samma slag som 9 kap. 29 a § andra stycket.
983
Författningskommentar SOU 2010:90
9 kap. 31 §
Ändringen i paragrafens första mening utgör enbart en anpassning till kapitelnumreringen i förslaget till ny föreningslag.
10 kap. 1 §
Ändringen i paragrafen utgör enbart en anpassning till kapitelnumreringen i förslaget till ny föreningslag. Såsom bestämmelserna i det förslaget har utformats kommer den som är lekmannarevisor i en bostadsrättsförening att bära ett skadeståndsansvar som motsvarar vad som gäller för revisor. Också de övriga nyheter som förekommer i 22 kap. i förslaget till ny föreningslag får givetvis genomslag även i bostadsrättsföreningar.
10 kap. 2 §
Ändringarna i paragrafen utgör enbart anpassningar till tillkomsten av och paragrafnumreringen i förslaget till ny föreningslag. Genom paragrafens hänvisning till den föreslagna nya föreningslagen blir även de förändringar som föreslås i straffskalorna i 23 kap. 1 § i förslaget till ny föreningslag tillämpliga på bostadsrättsföreningar.
11 kap. 6 §
Paragrafen har anpassats till förslaget till ny föreningslag. Vidare har hänvisningen i andra stycket till den numera upphävda 1929 års skiljemannalag ersatts av en hänvisning till lagen (1999:116) om skiljeförfarande. I sista meningen har även en hänvisning till en i den upphävda skiljemannalagen angiven sexmånadersfrist fått utgå; någon motsvarande frist finns inte i lagen om skiljeförfarande.
Övriga ändringar
Ändringarna i 1 kap. 1 och 9 §§, 6 kap. 4 §, 9 kap. 7 och 28 §§ är föranledda av att lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreslås bli ersatt av en ny lag om ekonomiska föreningar. Några ändringar i sak är inte avsedda.
984
SOU 2010:90 Författningskommentar
22.5 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 2002:93 ) om kooperativ hyresrätt
1 kap. 6 §
Ändringen i paragrafen är enbart en konsekvens av att 1987 års föreningslag genom förslaget ersätts av en ny föreningslag.
2 kap. 1 §
Paragrafens första stycke har anpassats till vad som föreslås gälla enligt 2 kap. 1 § i förslaget till ny föreningslag. Beträffande det tidigare kravet på revisor, se kommentaren till 2 kap. 20 §.
De bestämmelser om registrering m.m. som hittills har funnits i paragrafens andra stycke har fått utgå. Dessa frågor regleras nu genom hänvisningen i 2 kap. 3 a § till förslaget om ny föreningslag.
2 kap. 3 §
Paragrafen har anpassats till utformningen av 2 kap. 8 § i förslaget till ny föreningslag. Någon ändring i sak är inte avsedd.
2 kap. 3 a
Av paragrafen, som är ny, framgår att bestämmelserna i 3 kap. i förslaget till ny föreningslag om bildande av föreningen m.m. i sin helhet ska tillämpas vid bildandet av kooperativa hyresrättsföreningar. Bland dessa kan särskilt nämnas bestämmelserna om hur bildandet ska gå till, vilka som kan delta i bildandet och om registrering. Av hänvisningen till 3 kap. föreningslagen följer också att en kooperativ hyresrättsförening förvärvar rättskapacitet i samband med registreringen. De bestämmelser som hittills har funnits i 2 kap. 1 § första stycket och 2 § med i huvudsak samma innebörd har därmed kunnat utmönstras.
2 kap. 4 §
Ändringarna i paragrafens första mening är föranledd av att 1987 års föreningslag föreslås bli ersatt med en ny föreningslag. Bestämmelserna i den nya lagen om vad stadgarna ska innehålla avviker på några punkter från den tidigare lagen, se kommentaren till 4 kap. 1 § föreningslagen. Dessa förändringar får genomslag även i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.
985
Författningskommentar SOU 2010:90
2 kap. 5 §
Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 18.3.2, är föranledda av att 1987 års föreningslag föreslås bli ersatt med en ny föreningslag. De bestämmelser i den nya lagen till vilka paragrafen hänvisar innebär på några punkter förändringar i förhållande till vad som hittills har gällt (se vidare kommentarerna till de aktuella paragraferna). Dessa förändringar får genomslag även i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.
2 kap. 9 §
Paragrafen behandlar återbetalning av insatser. Ändringarna i paragrafen är dels föranledda av att 1987 års föreningslag föreslås bli ersatt av en ny föreningslag, dels av de nyheter som den nya lagen innehåller i fråga om återbetalning av medlemsinsatser. I 11 kap. 11 § andra stycket i förslaget till ny föreningslag finns en bestämmelse som ger möjlighet att återbetala medlemsinsatser till ett högre belopp än det nominella värdet av insatserna. Av förevarande paragraf följer att denna bestämmelse kan tillämpas även i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar (jfr första stycket andra meningen). Frågan har behandlats i avsnitt 12.5.4. När det gäller tillämpningen av den aktuella bestämmelsen kan hänvisas till författningskommentaren till 11 kap. 11 § i förslaget till ny föreningslag. Det bör här noteras att återbetalning utöver nominellt belopp alltid förutsätter att bestämmelser om detta har tagits in i stadgarna och att beslut om detta kräver att samtliga röstberättigade har ställt sig bakom beslutet (se 7 kap. 35 § andra stycket i förslaget till ny föreningslag som omfattas av hänvisningen i 2 kap. 17 § denna lag). Av förslaget till ny föreningslag följer att det, om sådana stadgebestämmelser saknas, inte är möjligt att återbetala mer än högst det nominella värdet av insatsen. Den särskilda bestämmelsen, som hittills har funnits i fjärde stycket av förevarande paragraf, om att en avgående medlem inte har rätt att få tillbaka högre belopp än vad han eller hon har betalat in, har därför fått utgå.
2 kap. 10 §
Ändringarna i paragrafen utgör anpassningar till paragrafnumreringen i förslaget till ny föreningslag.
986
SOU 2010:90 Författningskommentar
2 kap. 18 §
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med utredningens förslag i SOU 2009:37. I två avseenden har dock paragrafen fått en annan utformning. Av första stycket framgår således att vissa delar av 7 kap. 35 § i förslaget till ny föreningslag ska tillämpas även på kooperativa hyresrättsföreningar. Det gäller föreskriften i 7 kap. 35 § andra stycket att beslut att i stadgarna ta in bestämmelse om återbetalning av insatser utöver nominellt belopp kräver samtliga röstberättigades samtycke. Vidare har i andra stycket uttrycket ”villkor som går längre” bytts ut mot ”strängare villkor” (jfr kommentaren till 7 kap. 32 § i förslaget till ny föreningslag).
2 kap. 19 §
Paragrafen överensstämmer med utredningens förslag i SOU 2009:37.
2 kap. 20 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om revision och särskild och allmän granskning i kooperativa hyresrättsföreningar. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 18.3.2.
Enligt första stycket ska bestämmelserna om revision i förslaget till ny föreningslag tillämpas även i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar. Det innebär att en sådan förening normalt inte är skyldig att utse någon revisor men att en revisor måste utses dels om föreningen når upp till de gränsvärden som anges i 9 kap. 1 § föreningslagen, dels om det finns bestämmelser om revision i föreningens stadgar och dels om en medlemsminoritet begär det med stöd av 9 kap. 3 § andra stycket föreningslagen. Det innebär vidare att, om en revisor utses, denne ska uppfylla de särskilda kompetenskrav som uppställs i föreningslagen. Till revisor kan således endast utses den som är auktoriserad eller godkänd revisor. Det bör understrykas att föreningen alltid har möjlighet att frivilligt, genom vanligt majoritetsbeslut, utse en revisor.
Såsom framgår av första stycket 1 kan också Bolagsverket utse en revisor. Bestämmelsen motsvarar den bestämmelse som hittills har funnits i 1987 års föreningslag om att länsstyrelsen får besluta att en auktoriserad eller godkänd revisor ska delta i revisionen. Frågan har berörts i avsnitt 18.3.2. Jfr även kommentaren till 9 kap. 26 § bostadsrättslagen.
Av paragrafen framgår att även bestämmelserna om allmän granskning i förslaget till ny föreningslag ska tillämpas på kooperativa hyresrättsföreningar. Till skillnad från vad som gäller för ekonomiska
987
Författningskommentar SOU 2010:90
föreningar i allmänhet – men i likhet med vad som föreslås gälla för bostadsrättsföreningar – ska dock en kooperativ hyresrättsförening som inte har någon revisor alltid ha en lekmannarevisor (se punkten 2). Den möjlighet som andra ekonomiska föreningar har att i stadgarna bestämma att det inte ska finnas någon lekmannarevisor gäller alltså inte för kooperativa hyresrättsföreningar. Skälen för detta har redovisats i avsnitt 18.3.2.
2 kap. 23 §
Ändringen är föranledd av att 1987 års föreningslag föreslås bli ersatt av en ny lag. I övrigt överensstämmer paragrafen med utredningens förslag i SOU 2009:37.
2 kap. 23 a §
Paragrafen överensstämmer i sak med utredningens förslag i SOU 2009:37. I tredje meningen har dock, i klargörande syfte, uttrycket ”villkor som går längre” bytts ut mot ”strängare villkor”.
2 kap. 24 §
Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med utredningens förslag i SOU 2009:37. Vissa jämkningar har dock skett med anledning av att 1987 års föreningslag föreslås bli ersatt med en ny föreningslag. De förändringar som förslaget till ny föreningslag innehåller i fråga om fusion får genomslag även i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.
2 kap. 25 §
Paragrafen har justerats språkligt i syfte att göra bestämmelsen tydligare. Förändringarna har skett med 21 kap. 1 och 2 §§ i förslaget till ny föreningslag som förlaga.
6 kap. 1 §
Ändringen är av samma slag som ändringen i 2 kap. 28 §. De mindre förändringar i frågor om skadeståndsansvar som den föreslagna nya föreningslagen innehåller i förhållande till 1987 års lag får genomslag även i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.
Övriga ändringar
Ändringarna i 2 kap. 14, 15, 17, 22, 27 och 28 §§ samt 6 kap. 2 § är föranledda av att lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ersätts av en ny lag. Några ändringar i sak är inte avsedda.
988
SOU 2010:90 Författningskommentar
22.6 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse
1 kap. 5 §
Paragrafen innehåller definitioner av olika begrepp i lagen om bank- och finansieringsrörelse. I punkten 15 har definitionen av medlemsbank formulerats om. Definitionen innebär att en ekonomisk förening med det i lagen angivna ändamålet förvärvar egenskapen av medlemsbank först sedan den har fått tillstånd att bedriva bankrörelse. Frågan har berörts i avsnitt 17.3.2.
3 kap. 1 §
I paragrafens första stycke anges vilka associationsformer som får bedriva bankrörelse. De föreslagna ändringarna innebär att medlemsbanker kommer att utgöra ett särskilt slag av ekonomisk förening på samma sätt som bankaktiebolag är ett särskilt slag av aktiebolag. Med anledning av det har uttrycket ”medlemsbanker” bytts ut mot ”ekonomiska föreningar”.
3 kap. 9 §
Ändringen i paragrafens tredje stycke är en följd av att 1987 års föreningslag ersätts med en ny föreningslag.
12 kap. 1 a §
Av paragrafen följer att föreningslagens bestämmelser om medlemsfrämjande föreningar, föreningar med investerande medlemmar och föreningar med extern verksamhet inte gäller i fråga om kreditmarknadsföreningar. Skälen för det har redovisats i avsnitt 18.5.2.
12 kap. 2 §
Den nuvarande 12 kap. 2 § har getts ny beteckning, 12 kap. 11 a §.
Den nya 12 kap. 2 § ska ses mot bakgrund av att det i förslaget till ny föreningslag inte finns något krav på att det i samband med bildandet av föreningen utses en revisor. Detta sammanhänger i sin tur med att det inte finns något generellt krav på att ekonomiska föreningar ska ha revisor. Ett sådant krav finns dock i fråga om kreditmarknadsföreningar (se 12 kap. 8 § denna lag). Det har därför ansetts naturligt att revisorn utses omedelbart i samband med bildandet. En bestämmelse om detta har tagits in i förevarande paragraf.
989
Författningskommentar SOU 2010:90
12 kap. 8 §
I paragrafen har klargjorts att en kreditmarknadsförening, liksom är fallet enligt gällande rätt, ska ha minst en revisor.
12 kap. 9 §
I paragrafen har hittills funnits en bestämmelse om att endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor får vara revisor i en kreditmarknadsförening. Eftersom detta följer redan av förslaget till ny föreningslag har denna bestämmelse fått utgå.
I det nya andra stycket har klargjorts vad som gäller om föreningsstämman inte utser en sådan revisor som den är skyldig att utse enligt första stycket. Det ankommer då på Bolagsverket att på ansökan utse en behörig revisor.
12 kap. 11 a §
Paragrafen har tidigare betecknats 12 kap. 2 §.
12 kap. 11 b §
Paragrafen innehåller en särbestämmelse för kreditmarknadsföreningar som hittills har funnits i 4 kap. 1 § i den nuvarande föreningslagen. I den paragrafen har också föreskrivits att utbetalningar av medlemsinsatser från kreditmarknadsföreningar får göras tidigast sex månader efter medlemmens avgång. I förslaget till ny föreningslag gäller detta för alla ekonomiska föreningar och någon särbestämmelse behövs därför inte.
12 kap. 11 c §
Förslaget till ny föreningslag innehåller bestämmelser om att reservfonden får minskas för bl.a. utbetalning till medlemmarna efter tillstånd från Bolagsverket eller allmän domstol. Bestämmelserna är utformade med bestämmelserna om minskning av reservfonden i aktiebolag som förebild. De motsvarande bestämmelserna om minskning av ett bankaktiebolags reservfond är annorlunda utformade. Det har ansetts att dessa, i stället för föreningslagens regler, bör gälla när det är fråga om minskning av en kreditmarknadsförenings reservfond för ändamål som avses i 16 kap. 2 § första stycket 2 i förslaget till ny föreningslag (utbetalning till medlemmar m.m.). I förevarande paragraf har därför tagits in en hänvisning till 10 kap. 14 § där dessa bestämmelser finns.
990
SOU 2010:90 Författningskommentar
12 kap. 11 d §
I paragrafen har klargjorts att det när fråga uppkommer om likvidation av en kreditmarknadsförening som inte har gett in års- eller koncernredovisning på föreskrivet sätt (jfr 18 kap. 12 § i förslaget till ny föreningslag) är bestämmelserna i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag som ska tillämpas, inte årsredovisningslagens bestämmelser.
12 kap. 12 a §
Av paragrafen framgår att bestämmelser i förslaget till ny föreningslag om upplösning genom föreningens passivitet (se 19 kap. 1 § föreningslagen) och om förenklad upplösning (se 19 kap. 2–6 §§ samma lag) inte ska tillämpas på kreditmarknadsföreningar.
12 kap. 14 §
Ändringarna i paragrafen är väsentligen föranledda av att 1987 års föreningslag föreslås bli ersatt av en ny föreningslag.
12 a kap. 1 §
Hela 12 a kap. är nytt. Det innehåller dels associationsrättsliga bestämmelser för medlemsbanker, dels bestämmelser som kompletterar SCE-förordningen och lagen om europakooperativ såvitt gäller europakooperativ som driver bankrörelse.
Innebörden i 12 a kap. 1 § är att bestämmelserna i förslaget till ny föreningslag, som huvudregel, ska tillämpas även på ekonomiska föreningar som har fått tillstånd att bedriva bankrörelse, dvs. medlemsbanker (se avsnitt 17.3.1). Om det finns avvikande eller kompletterande bestämmelser i denna lag eller i annan författning, ska dock dessa bestämmelser tillämpas. Det gäller också när en i och för sig tillämplig bestämmelse i den föreslagna nya föreningslagen hänvisar till en annan bestämmelse i föreningslagen; om denna senare bestämmelse har ersatts eller kompletterats av särbestämmelser i denna lag eller annan författning, ska också dessa särbestämmelser tillämpas.
12 a kap. 2 §
Av paragrafen följer att föreningslagens bestämmelser om medlemsfrämjande föreningar, föreningar med investerande medlemmar och föreningar med extern verksamhet inte gäller i fråga om medlemsbanker (jfr avsnitt 17.3.2).
991
Författningskommentar SOU 2010:90
12 a kap. 3 §
Enligt 3 kap. 2 § i förslaget till ny föreningslag ska stiftarna i samband med bildandet av en ekonomisk förening bl.a. utse en styrelse. Däremot finns det inget krav på att stiftarna även ska utse revisorer. Detta sammanhänger med att det inte finns något generellt krav på att ekonomiska föreningar ska ha revisorer. Ett sådant krav finns dock i fråga om medlemsbanker (se 12 a kap. 12 § denna lag). Det har ansetts naturligt att revisorn utses omedelbart i samband med bildandet. En bestämmelse om detta har tagits in i förevarande paragraf.
12 a kap. 4 §
Paragrafen kompletterar, såvitt gäller medlemsbanker, bestämmelserna om registrering i förslaget till ny föreningslag. Den överensstämmer i huvudsak med 2 kap. 5 § andra och tredje styckena lagen om medlemsbanker.
12 a kap. 5 §
Bestämmelserna om stadgar i 4 kap. i förslaget till ny föreningslag är avsedda att tillämpas även på medlemsbanker. Bestämmelserna kompletteras av förevarande bestämmelse. Motiven till denna har behandlats i avsnitt 17.3.2.
12 a kap. 6 §
Av 12 a kap. 1 § följer att också bestämmelserna om medlemmar i 5 kap. i förslaget till ny föreningslag ska tillämpas på medlemsbanker. En kompletterande bestämmelse har tagits in i förevarande paragraf. Den motsvarar 3 kap. 1 § andra stycket lagen om medlemsbanker.
12 a kap. 7 §
I 7 kap. 28–31 §§ i förslaget till ny föreningslag finns bestämmelser om styrelsens upplysningsskyldighet gentemot stämman och medlemmarna. Av 12 a kap. 1 § följer att dessa paragrafer är tillämpliga även i fråga om medlemsbanker. De kompletteras emellertid av bestämmelserna i förevarande paragraf. Innebörden i regleringen är i huvudsak densamma som i 7 kap. 11 § lagen om medlemsbanker.
992
SOU 2010:90 Författningskommentar
12 a kap. 8 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om en medlemsbanks styrelse, vilka kompletterar bestämmelserna i förslaget till ny föreningslag.
I betänkandet föreslås att det s.k. bosättningskravet för styrelsen ska tas bort, såvitt gäller ekonomiska föreningar i allmänhet. På skäl som har redovisats i avsnitt 17.3.2 har det dock ansetts att kravet bör finnas kvar i fråga om medlemsbanker. Kravet kommer till uttryck i paragrafens första stycke. Liksom hittills kan det i enskilda fall lämnas dispens från kravet. I dag är det normalt Finansinspektionen som beslutar i frågor om dispens men om ärendet är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt, ska beslutet fattas av regeringen. Förslaget innebär att beslut i dispensärenden alltid ska fattas av Finansinspektionen.
I andra stycket finns en bestämmelse som begränsar antalet anställda i styrelsen. En liknande bestämmelse finns i dag i 6 kap. 3 § fjärde stycket lagen om medlemsbanker. Bestämmelsen har nu getts samma utformning som den motsvarande bestämmelsen för bankaktiebolag (se 10 kap. 5 § första stycket andra meningen).
12 a kap. 9 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om den verkställande direktören. Dessa kompletterar de bestämmelser som finns i förslaget till ny föreningslag.
Enligt förslaget till ny föreningslag är det inte obligatoriskt att utse en verkställande direktör i en ekonomisk förening. Av skäl som har redovisats i avsnitt 17.3.2 har det dock ansetts att medlemsbanker – liksom i dag – alltid ska ha en verkställande direktör. Detta kommer till uttryck i första stycket. Där finns också en bestämmelse om att den verkställande direktören inte får vara ordförande i styrelsen. Detta överensstämmer med vad som gäller för bankaktiebolag (se 10 kap. 6 §).
Av andra stycket framgår att den verkställande direktören alltid måste vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Detta överensstämmer med gällande rätt. Liksom hittills kan det i enskilda fall lämnas dispens från detta krav. Jfr även kommentaren till 12 a kap. 8 §.
993
Författningskommentar SOU 2010:90
12 a kap. 10 §
Paragrafen kompletterar bestämmelserna om särskilda firmatecknare i förslaget till ny föreningslag.
I första stycket finns en motsvarighet till vad som gäller för bankaktiebolag, nämligen att särskild firmateckningsrätt endast får ges till två eller flera personer i förening (jfr 10 kap. 7 §).
I förslaget till nya föreningslag finns inget s.k. bosättningskrav för särskilda firmatecknare. Av skäl som har redovisats i avsnitt 17.3.2 har det emellertid ansetts att bosättningskravet bör behållas såvitt gäller funktionärer i medlemsbanker.
12 a kap. 11 §
Paragrafen, som saknar motsvarighet i lagen om medlemsbanker, kompletterar bestämmelserna om val av styrelse i förslaget till ny föreningslag (jfr 8 kap. 6 § föreningslagen). En motsvarande bestämmelse finns, såvitt gäller bankaktiebolag, i 10 kap. 8 §.
12 a kap. 12 §
Förslaget till ny föreningslag innehåller inget generellt krav på att en ekonomisk förening ska ha en revisor. Såsom redovisat i avsnitt 17.3.2 har det emellertid ansetts att medlemsbanker alltid bör ha en revisor och att minst en revisor i medlemsbanken alltid, oavsett medlemsbankens storlek, ska vara en särskilt kvalificerad revisor, dvs. en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som har avlagt revisorsexamen. En bestämmelse om detta har tagits in i första stycket. Av 13 kap. 9 § framgår att Finansinspektionen har möjlighet att förordna ytterligare revisorer.
Bestämmelsen i andra stycket motsvarar vad som enligt 10 kap. 9 § gäller för bankaktiebolag.
I det tredje stycket har klargjorts vad som gäller om stämman inte utser en sådan revisor som den är skyldig att utse enligt första stycket. Bolagsverket ska då på ansökan utse en behörig revisor.
12 a kap. 13 §
I paragrafen klargörs att den strängare bestämmelse om byråjäv som finns i 9 kap. 20 § tredje stycket i förslaget till ny föreningslag gäller för samtliga medlemsbanker. Detta överensstämmer med vad som gäller för bankaktiebolag och kreditmarknadsföreningar.
994
SOU 2010:90 Författningskommentar
12 a kap. 14 §
Paragrafen kompletterar, såvitt gäller medlemsbanker, vad som i förslaget till ny föreningslag sägs om revisors, lekmannarevisors och särskild granskares upplysningsplikt gentemot föreningsstämman. I sak torde vad som sägs i paragrafen överensstämma med gällande rätt (se 9 kap. 21 och 23 §§ lagen om medlemsbanker).
12 a kap. 15 §
Paragrafen innehåller en erinran om revisorers rapporteringsskyldighet gentemot Finansinspektionen. En motsvarande bestämmelse för bankaktiebolag finns i 10 kap. 11 §.
12 a kap. 16 §
Paragrafen kompletterar bestämmelserna om medlemsinsatser och förlagsinsatser i förslaget till ny föreningslag. I den lagen sägs ingenting om hur en insats ska tillskjutas; det är alltså möjligt att betala den exempelvis genom tillskjutande av viss egendom. Av förevarande paragraf framgår att medlemsinsatser och förlagsinsatser i en medlemsbank alltid ska betalas i pengar. Detta överensstämmer med gällande rätt (se 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 § tredje stycket lagen om medlemsbanker).
12 a kap. 17 §
I 11 kap. 11 § i förslaget till ny föreningslag finns bestämmelser om hur mycket som kan återbetalas av en medlemsinsats vid en medlems avgång. Den paragrafen gäller även medlemsbanker. Den ska emellertid läsas tillsammans med de kompletterande bestämmelserna i förevarande paragraf. Dessa överensstämmer med gällande rätt (se 4 kap. 1 § lagen om medlemsbanker).
I lagen om medlemsbanker finns också en bestämmelse om att ”fonden för orealiserade vinster” ska räknas bort när det belopp som kan återbetalas till medlemmen räknas fram. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits in i förslaget. Det sammanhänger med att tidigare bestämmelser om avsättning till en fond för orealiserade vinster sedan några år är avskaffade.1
1 Se prop. 2002/03:121 s. 57 f.
995
Författningskommentar SOU 2010:90
12 a kap. 18 §
Paragrafen kompletterar de bestämmelser om avsättning till och minskning av reservfonden som finns i förslaget till ny föreningslag. Det sistnämnda förslaget innebär att reservfonden kan minskas för avsättning till fri fond eller för utbetalning till medlemmarna, dock endast efter tillstånd från Bolagsverket eller, i sista hand, allmän domstol. Motsvarande bestämmelser om minskning av reservfonden i ett bankaktiebolag innebär också att reservfonden får minskas för det angivna ändamålet men att frågan om tillstånd till detta alltid ska prövas av allmän domstol. I 10 kap. 14 § finns särskilda regler om förfarandet när sådant tillstånd söks. Det har ansetts att dessa bestämmelser bör tillämpas när fråga uppkommer om att minska en medlemsbanks reservfond för de angivna ändamålen. En bestämmelse om detta har tagits in i förevarande paragraf.
12 a kap. 19 §
Paragrafen innehåller, tillsammans med följande paragrafer, bestämmelser som kompletterar och delvis ersätter bestämmelserna om fusion i förslaget till ny föreningslag.
Bestämmelsen i denna paragraf klargör att en medlemsbank kan delta i en fusion som överlåtande företag endast om det övertagande företaget är en medlemsbank eller en motsvarande juridisk person med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. En medlemsbank kan således inte gå upp i en vanlig ekonomisk förening. En motsvarande bestämmelse finns i 10 kap. 18 §, såvitt gäller bankaktiebolag.
12 a kap. 20 §
Bestämmelserna om verkställande av fusionsplan och registrering av fusion i förslaget till ny föreningslag överensstämmer med motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen. I fråga om bankaktiebolag gäller emellertid en delvis annorlunda reglering (se 10 kap. 19–23 §§), som bl.a. innebär att det är Finansinspektionen, inte Bolagsverket, som prövar frågor om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Det har ansetts att det är bestämmelser av det slaget, i stället för föreningslagens bestämmelser, som bör tillämpas vid fusion mellan medlemsbanker. 12 a kap. 21–23 §§ innehåller därför bestämmelser som ska tillämpas i stället för 17 kap. 18–20, 22–24 och 39 §§ föreningslagen.
996
SOU 2010:90 Författningskommentar
12 a kap. 21 §
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan, överensstämmer med motsvarande reglering för bankaktiebolag (se 10 kap. 20 §). Ansökan ska göras hos Finansinspektionen. Liksom hittills ska dock inspektionen överlämna ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt till regeringen (se avsnitt 17.3.2).
12 a kap. 22 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur skyddet för borgenärer och insättare ska tillgodoses i ett ärende om verkställande av en fusionsplan som gäller en medlemsbank. En likadan bestämmelse, avseende bankaktiebolag, finns i 10 kap. 21 §.
12 a kap. 23 §
Paragrafen anger under vilka förutsättningar som en medlemsbanks ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska avslås. I 10 kap. 19 § finns överensstämmande bestämmelser för bankaktiebolag.
12 a kap. 24 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av en fusion mellan medlemsbanker. Den kompletterar bestämmelserna om fusion i förslaget till ny föreningslag. En likadan bestämmelse för bankaktiebolag finns i 10 kap. 23 §.
12 a kap. 25 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 8 § fjärde stycket lagen om medlemsbanker (se även, beträffande bankaktiebolag, 10 kap. 24 § denna lag).
12 a kap. 26 §
Paragrafen innehåller bestämmelser som kompletterar och delvis ersätter vad som sägs om fusion mellan en ekonomisk förening och dess helägda dotterbolag i 17 kap. 29 § i förslaget till ny föreningslag. Den nämnda paragrafen innehåller hänvisningar till ett flertal andra paragrafer i föreningslagen. Bland dessa finns 17 kap. 18–20 och 22–24 §§. Av förevarande paragraf framgår att dessa paragrafer inte ska tillämpas vid en fusion mellan en medlemsbank och dess helägda dotterbolag. I stället gäller vissa i paragrafen angivna särbestämmelser. Dessa särbestämmelser överensstämmer i sak med vad
997
Författningskommentar SOU 2010:90
som gäller vid fusion mellan ett bankaktiebolag och dess helägda dotterbolag (se 10 kap. 25 § denna lag).
12 a kap. 27 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om ett sådant särskilt bokslut som ska upprättas, om en svensk ekonomisk förening deltar i en gränsöverskridande fusion och den övertagande föreningen har sitt hemvist utanför Sverige. Grundläggande bestämmelser om detta finns i 17 kap. 44 § i förslaget till ny föreningslag. Förevarande paragraf innehåller bestämmelser som kompletterar och delvis ersätter dessa bestämmelser (beträffande den motsvarande bestämmelsen för kreditmarknadsföreningar i 12 kap. 18 §, se prop. 2008/09:180 s. 99 f.).
12 a kap. 28 §
Bestämmelserna om likvidation i förslaget till ny föreningslag gäller i huvudsak även för medlemsbanker. Av denna paragraf framgår dock att 18 kap. 13 § första stycket 2 föreningslagen inte ska tillämpas på medlemsbanker. Det innebär att en medlemsbank inte kan tvingas i likvidation på den grund att föreningens verksamhet drivs på ett sätt som inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering skedde. I stället gäller att medlemsbanken är skyldig att gå i likvidation om dess tillstånd att driva bankrörelse har återkallats utan att den har fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig rörelse. Detta överensstämmer med 9 kap. 4 § första stycket 2 lagen om medlemsbanker.
En följd av att den nya föreningslagen som huvudregel är tillämplig på medlemsbanker är att det har tillkommit två nya likvidationsgrunder. Den ena innebär att allmän domstol kan besluta om att medlemsbanken ska gå i likvidation om skyldighet till detta föreligger enligt stadgarna (se 18 kap. 13 § första stycket 1 i förslaget till ny föreningslag). Den andra innebär att Bolagsverket kan besluta om likvidation ifall medlemsbanken inte har gett in års- och koncernredovisningar i tid (se 18 kap. 12 § första stycket 2 och 3 i förslaget till ny föreningslag).
12 a kap. 29 §
Av hänvisningen till föreningslagen i 12 a kap. 1 § följer att en medlemsbank, liksom ekonomiska föreningar av vanligt slag, kan tvingas i likvidation om den inte ger in sin årsredovisning till Bolagsverket på sätt som anges i 18 kap. 12 § första stycket 2 och 3 föreningslagen. Den sistnämnda bestämmelsen hänvisar emellertid till de be-
998
SOU 2010:90 Författningskommentar
stämmelser om ingivande av års- och koncernredovisningar som finns i årsredovisningslagen (1995:1554), medan medlemsbanker faller in under lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. I förevarande paragraf har klargjorts att frågan om likvidationsskyldighet ska prövas mot den sistnämnda lagens bestämmelser om ingivande av redovisningshandlingar.
12 a kap. 30 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om likvidation vilka kompletterar bestämmelserna om likvidation i förslaget till ny föreningslag.
I förslaget till ny föreningslag finns bestämmelser om vem som kan göra en ansökan hos allmän domstol eller hos Bolagsverket om att en ekonomisk förening ska gå i likvidation (se 18 kap. 12 § tredje stycket och 13 § tredje stycket i den lagen). Av förevarande paragraf följer att i vissa fall kan även Finansinspektionen göra en sådan ansökan. Den föreslagna regleringen överensstämmer med gällande rätt och med motsvarande bestämmelser för bankaktiebolag (se 10 kap. 33 § denna lag).
12 a kap. 31 §
Paragrafen kompletterar bestämmelsen i 18 kap. 35 § i förslaget till ny föreningslag. I den paragrafen sägs att föreningsstämman i vissa fall kan besluta att en pågående likvidation ska upphöra. Redan i föreningslagen uppställs dock vissa begränsningar, bl.a. att det inte finns grund för tvångslikvidation av föreningen. Ytterligare en begränsning framgår, såvitt gäller medlemsbanker, av förevarande paragraf; beslut om att likvidationen ska upphöra får inte fattas om tillståndet att bedriva bankrörelse har återkallats. Detta överensstämmer med gällande rätt.
Bestämmelser, motsvarande 18 kap. 35 § i förslaget till ny föreningslag, har hittills funnits i 9 kap. 18 § lagen om medlemsbanker. I den paragrafen har det uppställts ytterligare en förutsättning för att beslut om att likvidationen ska upphöra ska få fattas, nämligen att Finansinspektionen lämnar sitt tillstånd till detta. Någon sådan bestämmelse finns inte med i förslaget, lika lite som det finns i regelverket för bankaktiebolag.
12 a kap. 32 §
Av paragrafen framgår att bestämmelserna i förslaget till ny föreningslag om upplösning genom föreningens passivitet (se 19 kap. 1 § föreningslagen) och om förenklad upplösning (se 19 kap. 2–6 §§
999
Författningskommentar SOU 2010:90
samma lag) inte ska tillämpas på medlemsbanker. Frågan har berörts i avsnitt 17.3.2.
12 a kap. 33 §
Paragrafen kompletterar bestämmelserna om firma i förslaget till ny föreningslag. Skillnaden gentemot förslaget till föreningslag är att firman ska innehålla ordet ”medlemsbank” i stället för ”ekonomisk förening”.
12 a kap. 34 §
I 21 kap. 3 § i förslaget till ny föreningslag finns bestämmelser om bifirma som kommer att vara tillämpliga även på medlemsbanker. Bestämmelserna kompletteras, såvitt gäller medlemsbanker, av förevarande paragraf. Denna överensstämmer i sak med 12 kap. 3 § lagen om medlemsbanker.
12 a kap. 35 §
I fråga om skadestånd ska 22 kap. 1–3 §§ i förslaget till ny föreningslag tillämpas även på medlemsbanker. Av detta följer bl.a. att en styrelseledamot, verkställande direktör och revisor ansvarar – förutom för skada som han eller hon har vållat föreningen vid fullgörandet av uppdraget – för skada som har tillfogats en medlem eller tredje man genom överträdelse av föreningslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller stadgarna. Det innebär också att en medlem ansvarar för skada som han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet har tillfogat föreningen, en medlem eller annan genom att medverka till överträdelse av föreningslagen, tillämplig lag om årsredovisning och stadgarna. De nämnda paragraferna kompletteras av förevarande paragraf som innebär att styrelseledamöter, verkställande direktör, revisor och medlemmar ansvarar på motsvarande sätt även vid överträdelse av lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Detta överensstämmer med vad som gäller för bankaktiebolag (se 10 kap. 37 §).
12 a kap. 36 §
Genom upphävandet av lagen om medlemsbanker kommer bestämmelserna i lagen om europakooperativ att bli tillämpliga på sådana europakooperativ som driver bankrörelse. 12 a kap. 36–45 §§ denna lag innehåller dock några särbestämmelser för detta slag av europakooperativ. Dessa överensstämmer i väsentliga avseenden med be-
1000
SOU 2010:90 Författningskommentar
stämmelserna om europakooperativ som driver finansieringsrörelse i 12 kap. Skälen till den valda lagstiftningstekniken har redovisats i avsnitt 17.3.3.
12 a kap. 36 § motsvarar 1 a kap. 7 § lagen om medlemsbanker.
12 a kap. 37 §
Paragrafen motsvarar 1 a kap. 8 § lagen om medlemsbanker.
12 a kap. 38 §
I 14–20 §§ lagen om europakooperativ finns bestämmelser om skyddet för borgenärer m.fl. när ett europakooperativ avser att flytta sitt säte från Sverige. Förfarandet motsvarar väsentligen det som gäller vid fusion. Såsom framgår av denna paragraf ska de nämnda paragraferna inte tillämpas när ett europakooperativ som driver bankrörelse avser att flytta sitt säte. I stället gäller särskilda bestämmelser i 39–42 §§. Motsvarande bestämmelser gäller när ett europakooperativ som driver finansieringsrörelse vill flytta sitt säte från Sverige.
12 a kap. 39 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 a kap. 14 § lagen om medlemsbanker. Liksom i den motsvarande bestämmelsen för europabolag som bedriver bankrörelse (se 10 kap. 40 §) har dock föreskrivits att ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt ska prövas av regeringen.
12 a kap. 40 §
Paragrafen ska tillämpas när ett europakooperativ som har tillstånd att driva bankrörelse avser att flytta sitt säte från Sverige. Den innebär att Skatteverket under de angivna förutsättningarna får besluta att det under viss tid föreligger hinder mot en sådan flyttning. En motsvarande möjlighet för Skatteverket att motsätta sig flyttning finns för europakooperativ i allmänhet (se 16 a § lagen om europakooperativ, prop. 2005/06:150 s. 109 f. och prop. 2007/08:15 s. 112 f.) respektive kreditmarknadsföreningar (se 12 kap. 24 a § denna lag, jfr prop. 2008/09:180 s. 101).
12 a kap. 41 §
Paragrafen motsvarar 1 a kap. 15 § lagen om medlemsbanker.
1001
Författningskommentar SOU 2010:90
12 a kap. 42 §
Paragrafen motsvarar 1 a kap. 16 § lagen om medlemsbanker. Hänvisningen i den paragrafen till Skatteverket har dock tagits bort, eftersom Skatteverket inte längre omfattas av 13 § lagen om europakooperativ.
12 a kap. 43 §
Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 1 a kap. 17 § fjärde stycket lagen om medlemsbanker men hänvisar till ytterligare tre paragrafer, nämligen 12 a kap. 7, 8 och 11 §§. Detta överensstämmer med den motsvarande regleringen för kreditmarknadsföreningar i 12 kap. (jfr prop. 2005/06:150 s. 252 f.).
Andra stycket innehåller, liksom den motsvarande paragrafen i 12 kap., en erinran om vad som gäller enligt bestämmelserna i lagen (2006:595) om europakooperativ.
12 a kap. 44 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 a kap. 27 § lagen om medlemsbanker.
12 a kap. 45 §
Paragrafen, som innebär en viss särreglering i förhållande till 34 § lagen (2006:595) om europakooperativ, saknar motsvarighet i lagen om medlemsbanker men överensstämmer med vad som gäller för kreditmarknadsföreningar (se 12 kap. 29 §).
13 kap. 1 §
Ändringen i paragrafens första stycke är en följd av att lagen om medlemsbanker upphör att gälla.
13 kap. 10 §
I paragrafens första stycke har hänvisningarna till vissa paragrafer i 1987 års föreningslag ersatts av hänvisningar till motsvarande bestämmelser i förslaget till ny föreningslag. Vidare har hänvisningen till lagen om medlemsbanker fått utgå, eftersom lagen upphör att gälla.
Övriga ändringar
Ändringarna i 12 kap. 1, 5, 7, 7 a, 9 a, 10, 12, 13, 17, 18, 20 och 29 §§ samt 15 kap. 19 § är föranledda av att lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ersätts av en ny föreningslag. Några ändringar i sak är inte avsedda.
1002
SOU 2010:90 Författningskommentar
22.7 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
37 kap. 23 §
Ändringen i paragrafen är föranledd av att 1987 års föreningslag föreslås bli ersatt av en ny lag om ekonomiska föreningar och att lagen (1995:1570) om medlemsbanker upphör att gälla. Fusioner i medlemsbanker kommer i fortsättningen väsentligen att regleras genom bestämmelserna om fusion i den nya föreningslagen.
37 kap. 26 §
Ändringen i paragrafen är en följd av att 1987 års föreningslag föreslås bli ersatt av en ny lag om ekonomiska föreningar och att lagen om medlemsbanker upphör att gälla (se kommentaren till 37 kap. 23 §).
39 kap. 21 §
Paragrafen innehåller en definition av det skatterättsliga begreppet kooperativt företag.
Ändringen i paragrafens första stycke är föranledd av att 1987 års föreningslag genom utredningens förslag ersätts av en ny lag om ekonomiska föreningar.
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke är ny. Genom den föreslagna nya föreningslagen införs en möjlighet för ekonomiska föreningar att anta s.k. investerande medlemmar, dvs. medlemmar som inte deltar i föreningens verksamhet annat än med en medlemsinsats. För sådana medlemmar gäller vid föreningsstämman särskilda röstningsregler på så sätt att om investerande medlemmar som deltar vid en omröstning disponerar över mer än en tredjedel av det sammanlagda antalet röster som avges vid omröstningen, sätts värdet av deras röster ned så att värdet av deras röster motsvarar hälften av övriga röster. I ett enskilt fall kan detta få till följd att en investerande medlems röst inte är lika mycket värd som andra medlemmars röster. Genom bestämmelsen i andra stycket klargörs att den särskilda röstviktningsregeln inte ska anses påverka den skatterättsliga bedömningen av om föreningen tillämpar principen om lika rösträtt. Frågan har behandlats i avsnitt 19.3.5.
39 kap. 21 a §
Paragrafen innehåller en definition av vad som i inkomstskattelagens mening är en medlemsfrämjande förening. Ändringen är en
1003
Författningskommentar SOU 2010:90
konsekvens av att 1987 års föreningslag föreslås bli ersatt av en ny föreningslag.
39 kap. 23 §
Ändringen i paragrafens första stycke beror på att 1987 års föreningslag genom utredningens förslag ersätts av en ny lag, att lagen om medlemsbanker upphör att gälla och att utdelning som en medlemsbank lämnar som en följd av detta i fortsättningen kommer att lämnas enligt föreningslagens bestämmelser.
Paragrafens andra stycke är nytt. Genom bestämmelsen slås fast att utdelning som i ett arbetskooperativ (jfr 11 kap. 11 § andra stycket i förslaget till ny föreningslag) lämnas till en investerande medlem inte ska dras av. Detta gäller oberoende av om arbetskooperativet har utnyttjat möjligheten att genom stadgebestämmelser införa en rätt för avgående medlem att vid utträde ur föreningen få sin medlemsinsats återbetald till ett högre belopp än det nominella värdet. Frågan har behandlats i avsnitt 19.3.4.
39 kap. 24 a §
Paragrafen innehåller bestämmelser om avdrag avseende belopp som tillgodoförts genom insatsemission. I paragrafen har hittills hänvisats till bl.a. lagen om medlemsbanker. Ändringen sammanhänger med utredningens förslag att 1987 års föreningslag ska ersättas av en ny föreningslag, att lagen om medlemsbanker ska upphöra att gälla och att den civilrättsliga regleringen av insatsemissioner i medlemsbanker som en följd därav kommer att finnas i den nya föreningslagen.
40 kap. 5 §
Ändringen i paragrafen är föranledd av att 1987 års föreningslag föreslås bli ersatt av en ny föreningslag. Paragrafen har hittills hänvisat till lagen om medlemsbanker. Eftersom denna lag föreslås bli upphävd, har denna hänvisning fått utgå. Medlemsbanker kommer i fortsättningen att omfattas av den koncerndefinition som finns i den nya föreningslagen.
42 kap. 19 §
I paragrafen har klargjorts att belopp, som betalas ut till en medlem när han eller hon går ur föreningen och som överstiger den inbetalda insatsen, ska anses som utdelning. Om ett arbetskooperativ, med stöd av 11 kap. 11 § andra stycket i förslaget till ny föreningslag, betalar
1004
SOU 2010:90 Författningskommentar
ut ett belopp som överstiger insatsens nominella belopp till en avgående medlem ska alltså det överskjutande beloppet i skattemässig mening behandlas som utdelning. En följd av detta är att detta överskjutande belopp också ska dras av vid beskattning av föreningen. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 19.3.4.
42 kap. 21 a §
Ändringen i paragrafen är föranledd av att 1987 års föreningslag föreslås bli ersatt av en ny lag. Paragrafen innehåller inte längre någon uttrycklig reglering av vad som gäller för medlemsbanker. Det beror på att medlemsbanker i detta avseende omfattas av bestämmelserna om ekonomiska föreningar. Någon ändring i sak är inte avsedd.
57 kap. 34 §
Ändringarna i paragrafen är föranledda av att 1987 års föreningslag föreslås bli ersatt av en ny föreningslag. Någon ändring i sak är inte avsedd.
22.8 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 2006:595 ) om europakooperativ
1 §
Ändringen i paragrafens tredje stycke är en följd av att de särskilda bestämmelserna om europakooperativ som bedriver bankrörelse i 1 a kap. lagen om medlemsbanker upphör att gälla. Som en följd av detta kommer lagen om europakooperativ att vara tillämplig även på europakooperativ av detta slag. Vissa ytterligare bestämmelser, föranledda av företagens finansiella särart, tas in i 12 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse.
1 a §
Paragrafen är ny och har behandlats i avsnitt 18.6.2. Genom bestämmelsen i första stycket utnyttjas den möjlighet som artikel 14.1 i SCEförordningen ger medlemsstaterna att tillåta att europakooperativ antar s.k. investerande medlemmar, dvs. medlemmar som inte avser att delta i ett europakooperativs verksamhet på annat sätt än genom en kapitalinsats. I paragrafen hänvisas till den definition av investerande medlemmar som finns i 2 kap. 7 § i förslaget till ny föreningslag och som är avsedd att ha samma innebörd som begreppet har i SCE-förordningen.
1005
Författningskommentar SOU 2010:90
Bestämmelserna i paragrafen kompletteras på olika sätt av de regler som uppställs i SCE-förordningen. Detta innebär bl.a. att en medlemsansökan från någon som vill bli investerande medlem ska prövas av föreningsstämman eller något annat organ som av föreningsstämman eller genom stadgarna har fått befogenhet att pröva ansökan (se artikel 14.1 i SCE-förordningen). Vidare anges i artikel 59.3 i förordningen att investerande medlemmar i ett europakooperativ inte tillsammans får ha mer än 25 procent av det totala antalet röster i europakooperativet. Dessutom ska det, enligt 61.3 i SCEförordningen, i stadgarna för europakooperativ som tillåter investerande medlemmar också anges vilka särskilda villkor för beslutsförhet som gäller i förhållande till andra medlemmar än investerande medlemmar. Förordningen tillåter att medlemsstaterna bestämmer en miniminivå för sådana villkor. Den möjligheten har utnyttjats genom bestämmelsen i andra stycket. Där sägs att stadgarna – om de tillåter investerande medlemmar – ska innehålla minst sådana begränsningar i de investerande medlemmarnas inflytande vid föreningsstämman som anges i 7 kap. 3 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar. Det står ett europakooperativ fritt att i stadgarna ta in bestämmelser som ytterligare begränsar de investerande medlemmarnas inflytande i förhållande till övriga medlemmar.
7 §
Paragrafen innehåller sedan tidigare en erinran om de särbestämmelser som gäller för europakooperativ som bedriver finansieringsrörelse (se 12 kap. 21 § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Detta lagförslag innebär att också europakooperativ som bedriver bankrörelse kommer att omfattas av lagen om europakooperativ. För sådana europakooperativ finns motsvarande särbestämmelser i 12 a kap. 35 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Förevarande paragraf har kompletteras med en erinran om denna paragraf.
8 §
Ändringarna i paragrafen är av samma slag som ändringarna i 7 §.
12 §
Ändringarna i paragrafen är av samma slag som ändringarna i 7 §.
1006
SOU 2010:90 Författningskommentar
1007
21 §
Bakgrunden till ändringarna i paragrafen finns beskriven i avsnitt 18.6.2. I SOU 2009:37 har föreslagits att det bosättningskrav som uppställs i den nuvarande föreningslagen ska upphöra. I paragrafens nya lydelse finns därför ingen hänvisning till några bestämmelser om bosättning. Övriga ändringar i paragrafen utgör i huvudsak anpassningar till paragrafnumreringen i förslaget till ny föreningslag.
31 §
Ändringarna i paragrafens andra stycke är av samma slag som ändringen i 7 §.
34 §
Ändringarna i paragrafens andra stycke är av samma slag som ändringen i 7 §.
Övriga ändringar
Ändringarna i 5, 22, 25, 26, 37 och 38 §§ utgör anpassningar till de förändringar som följer av förslaget till ny föreningslag.
De förändringar som föreslås i 36 § och 40 §§ överensstämmer i sak med utredningens förslag i SOU 2009:37.
22.9 Övriga lagar
De ändringar som föreslås i övriga lagar utgör i huvudsak konsekvensändringar som är föranledda av förslaget till en ny lag om ekonomiska föreningar och upphävandet av lagen om medlemsbanker.
Den föreslagna ändringen i 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud – att den som har näringsförbud inte får vara stiftare vid bildandet av en ekonomisk förening – har behandlats i avsnitt 7.5.2.
Den nya bestämmelsen i 3 kap. 2 a § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar motsvarar den bestämmelse som i den nuvarande föreningslagen (1987:667) finns i 4 kap. 1 § första stycket femte meningen. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Skälen till ändringen i 9 kap. 15 § aktiebolagslagen (2005:551) har behandlats i avsnitt 16.4.3. Ändringen i 31 kap. 1 § aktiebolagslagen beror på förslaget att Bolagsverkets beslut i dispensärenden ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol (se avsnitt 16.5).
Bilaga 1
Kommittédirektiv
En modernare lag om ekonomiska föreningar Dir. 2008:70
Beslut vid regeringssammanträde den 29 maj 2008
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare ska se över lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen) i syfte att förenkla för ekonomiska föreningar att driva sin verksamhet och att underlätta etablering av nya föreningar. Utredaren ska bl.a.
• se över definitionen av begreppet ”ekonomisk förening”, särskilt det kooperativa kravet,
• överväga om möjligheterna för ekonomiska föreningar att bedriva sin verksamhet i delägda företag bör utvidgas,
• överväga om det finns skäl att skapa ett flexiblare regelverk genom särskilda regler för vissa ekonomiska föreningar,
• se över frågor om medlemskap, återbetalning av insats, stadgeändring, användandet av modern teknik vid föreningsstämma, kapitalskydd och omvandling av ekonomiska föreningar genom fusion och delning,
• lämna förslag till andra ändringar av regelverket som innebär förenklingar för de ekonomiska föreningarna, samt
• göra en genomgripande språklig och redaktionell översyn av föreningslagen.
Utredaren ska lämna de författningsförslag som övervägandena ger anledning till.
I uppdraget ingår vidare att föreslå de författningsändringar som behövs för att avveckla lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
1009
Bilaga 1 SOU 2010:90
Utredaren ska i ett delbetänkande senast den 1 april 2009 redovisa resultatet av sina överväganden om ändring av stadgarna, föreningsstämman och andra förenklingsåtgärder som avser administrativa bördor. Övriga delar av uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2010. Om utredaren finner det lämpligt, får den del av uppdraget som gäller föreningslagen redovisas i ett delbetänkande.
Behovet av en översyn
Ett viktigt inslag i regeringens politik är att stärka företagens konkurrenskraft och skapa förutsättningar för fler jobb och växande företag. Möjligheterna till företagande och ökat nyföretagande ska vara goda. Oavsett i vilken juridisk form ett företag bedrivs ska det mötas av gynnsamma regler och ett gott företagsklimat. Regelverket för företagen ska vara enkelt. Regeringen har som målsättning att de administrativa kostnaderna för företagen på grund av de statliga regelverken ska minska med 25 procent till år 2010.
För att bidra till ett bättre företagsklimat och underlätta för företagen har tre utredningar redan tillsatts på det associationsrättsliga området. Utredningen om revisorer och revision har i ett delbetänkande föreslagit de lagändringar som krävs för att ta bort revisionsplikten för de små företagen (se SOU 2008:32) och Utredningen om enklare redovisningsregler ska föreslå förenklingar av redovisningsreglerna (se dir. 2007:78). Utredningen om ett enklare aktiebolag har i ett delbetänkande föreslagit att kravet på lägsta tillåtna aktiekapital för privata aktiebolag ska sänkas (se SOU 2008:49). I ett slutbetänkande ska utredningen lämna förslag till andra ändringar av aktiebolagslagen (2005:551) och aktiebolagsförordningen (2005:559) som innebär förenklingar för aktiebolagen (se dir. 2007:132).
Som ett led i arbetet med att identifiera förenklingsmöjligheter har Verket för näringslivsutveckling (Nutek) på regeringens uppdrag mätt näringslivets administrativa kostnader på en rad områden. Mätningarna omfattar bl.a. regelverket på det associationsrättsliga området (se Nuteks rapport R 2008:02).
En betydande del av företagandet i Sverige sker i ekonomiska föreningar. Bestämmelser om ekonomiska föreningar finns framför allt i föreningslagen. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1988. Utmärkande för en ekonomisk förening är att den genom ekonomisk verksamhet ska främja sina medlemmars ekonomiska intressen och
1010
Bilaga 1
att medlemmarna ska delta i verksamheten som konsumenter, leverantörer eller på annat sätt. Kravet på deltagande i verksamheten ger den ekonomiska föreningen en kooperativ prägel. Den kooperativa prägeln markeras ytterligare genom att medlemskapet i princip ska vara öppet, genom att varje medlem som huvudregel ska ha en röst samt genom att utdelning av överskott i huvudsak ska ske i proportion till varje medlems deltagande i verksamheten.
De verksamhetsgrenar av den svenska kooperationen som är mest omfattande är konsumentkooperationen inom dagligvaruhandeln, lantbrukskooperationen, oljekooperationen och bostadskooperationen. Arbetskooperationen, dvs. en kooperation som har det gemensamma arbetet som grund, är en kooperativ form som under en längre tid har rönt ett ökat intresse.
Med sitt starka inslag av aktiv medverkan från medlemmarna ger det kooperativt arbetande företaget de människor som så önskar möjlighet att engagera sig i driften av verksamheten i en annan omfattning än det många gånger kan bli fråga om för aktieägarna i ett aktiebolag med spritt ägande. Särskilt gäller detta givetvis de mindre, lokalt verkande kooperativen. Härigenom är de ekonomiska föreningarna också en viktig associationsform inom den allt mer uppmärksammade sektor som kallas för den sociala ekonomin, dvs. sådan verksamhet som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn (se prop. 2007/08:1, utg.omr. 17, s. 134).
Förutsättningarna för den verksamhet som bedrivs i ekonomiska föreningar har under senare år förändrats väsentligt.
De större kooperativa företagen står i dag inför behov av omstruktureringar och anpassningar till marknadens krav, såväl nationellt som internationellt. Samarbetsprojekt mellan ekonomiska föreningar och andra företag i syfte att öka konkurrenskraften och uppnå större effektivitet ställer krav på en modern och flexibel lagstiftning.
Det har på senare år också växt fram ett stort intresse för att använda föreningsformen för företag med nya inriktningar, som inte traditionellt har bedrivits i form av ekonomisk förening, t.ex. tillverkning, energiförsörjning och företagstjänster. Intresset för att driva vård- och omsorgsverksamhet i kooperativa former ökar starkt. Föreningsformen används i dag också av sociala företag, dvs. kooperativa företag vars näringsverksamhet bedrivs i syfte att skapa arbete för de människor som står längst bort från arbetsmarknaden.
1011
Bilaga 1 SOU 2010:90
Överhuvudtaget har det kooperativa företagandet ökat under senare år och den ekonomiska föreningen är i dag den företagsform som växer snabbast relativt sett.
Mot bakgrund av den kooperativa företagsformens växande betydelse är det särskilt angeläget att regelverket för de ekonomiska föreningarna är anpassat till dagens behov. Det är också viktigt att de ekonomiska föreningarna ges samma förutsättningar att verka som andra företagsformer. Det ökar möjligheterna att ta till vara den potential till nyföretagande som finns. Kvinnor, unga och invandrare har resurser som företagare som inte alltid tas till vara. Den ekonomiska föreningen torde i det här sammanhanget vara en attraktiv företagsform. Ett modernt och väl fungerande regelverk kan därmed bidra till att öka jämställdheten i samhället och till ökad integration.
Även internationellt finns det ett stort intresse för kooperativt företagande. Inom EU skapades för några år sedan en helt ny företagsform, s.k. europakooperativ. Finland har sedan några år tillbaka en ny lagstiftning på området medan Norge helt nyligen har antagit en ny lag i ämnet. Med den ökade rörligheten över gränserna är det viktigt att det svenska regelverket för ekonomiska föreningar är modernt och konkurrensmässigt.
Föreningslagen har nu varit i kraft i snart 20 år. Den har visserligen ändrats vid ett flertal tillfällen. Lagändringarna har gjorts bl.a. i syfte att stärka de kooperativa företagens ställning och ge dem likvärdiga arbetsvillkor med andra företag (se prop. 1996/97:163, prop. 1999/2000:88, prop. 2005/06:84 och prop. 2006/07:112). De förhållanden som de ekonomiska föreningarna verkar under har dock nu genomgått så stora förändringar att en större, samlad, översyn av föreningslagen är påkallad. Behovet av en sådan understryks av de förändringar som har skett inom associationsrätten i övrigt. Föreningslagen är i tekniskt avseende uppbyggd efter förebild i 1975 års aktiebolagslag. Denna lag är numera upphävd och ersatt av en ny, avsevärt mer överskådlig och flexibel, aktiebolagslag (aktiebolagslagen [2005:551]).
Mot denna bakgrund framstår det som naturligt att nu göra en samlad översyn av föreningslagen. Det finns också ett starkt önskemål från den samlade kooperationen om en sådan översyn.
1012
Bilaga 1
Uppdrag
Allmänt
Utredaren ska se över de frågor som anges nedan. I den mån det bedöms motiverat och utredningstiden medger det får utredaren ta upp även andra frågor som avser föreningslagens innehåll och utformning.
En utgångspunkt för översynen ska vara att ett modernt och enkelt regelverk behövs för såväl de stora kooperativa företagen som de småskaliga kooperativen och de sociala företagen, vars näringsverksamhet bedrivs med sociala mål och i kooperativ form.
De ärenden med anknytning till föreningslagen som finns i Justitiedepartementet och som kommer in till departementet under utredningstiden kommer i den mån det bedöms lämpligt och efter samråd med utredaren att överlämnas till denne.
Utredaren ska lägga fram förslag till de författningsändringar som han eller hon anser vara befogade.
Utredaren ska särskilt beakta de administrativa konsekvenserna för näringslivet och utforma förslagen så att företagens administrativa kostnader minskar så långt det är möjligt utan att andra viktiga intressen som t.ex. borgenärsskyddet, skattekontrollen och bekämpandet av ekonomisk brottslighet eftersätts.
Ändamålet och verksamheten
En ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar som konsumenter eller andra förbrukare, som leverantörer, med egen arbetsinsats, genom att begagna föreningens tjänster eller på annat liknande sätt (se 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen). Kravet på att medlemmarna ska delta i föreningens verksamhet brukar betecknas ”det kooperativa kravet”.
Definitionen av ekonomisk förening är central för lagstiftningen och bör vara utformad på ett ändamålsenligt och klart sätt. En fråga som kan uppkomma är om en förening ska betraktas som en ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § första stycket föreningslagen, trots att föreningens verksamhet eller syfte endast till viss del är av den natur som avses i stycket. För att en sådan förening ska betraktas som en ekonomisk förening anses det i dag krävas bl.a. att föreningen i huvudsak framträder som en förening där med-
1013
Bilaga 1 SOU 2010:90
lemmarna deltar i verksamheten på sätt som anges i paragrafens första stycke (se prop. 1986/87:7 s. 78 med hänvisning till äldre förarbeten), det s.k. huvudsaklighetsrekvisitet. I rättspraxis har uttalats att det i praktiken inte går att dra några fasta gränser för huvudsaklighetsrekvisitets tillämpning (se NJA 2000 s. 365). Huvudsaklighetsrekvisitet har kritiserats för att vara otydligt och det har sagts att rekvisitet bidrar till att försvåra omstruktureringar.
Det har vidare uppgetts att det förekommer ekonomiska föreningar där medlemmarna själva uppfattar att den ekonomiska verksamheten inte i första hand bedrivs i deras ekonomiska intresse, utan egentligen i ett närmast socialt eller på annat sätt ideellt intresse. Frågan uppkommer då om det innebär en lämplig avgränsning att ändamålet med verksamheten ska vara medlemmarnas ”ekonomiska” intressen.
Det kooperativa kravet har nyligen varit föremål för överväganden i samband med tillkomsten av lagen (2006:595) om europakooperativ. EG-förordningen om europakooperativ ger utrymme för att ett europakooperativ har s.k. investerande medlemmar, dvs. personer som inte räknar med att delta i verksamheten men som betalar medlemsinsats och har rösträtt på föreningsstämman (jfr prop. 2005/06:150 s. 149 f.). Möjligheten att ha investerande medlemmar utnyttjades dock inte av Sverige (se a. st.). Frågan om det kooperativa kravets utformning bör nu med hänsyn till utvecklingen inom det kooperativa företagandet behandlas i ett bredare perspektiv.
Det kooperativa kravet i föreningslagen är av grundläggande betydelse för den ekonomiska föreningen och ska behållas. Utredaren ska emellertid mot den ovan angivna bakgrunden överväga utformningen av det kooperativa kravet. Bör kravet lättas upp eller göras mer flexibelt? Utredaren ska i det sammanhanget överväga om det, för att underlätta kapitalanskaffningen i ekonomiska föreningar, bör införas en möjlighet att ha investerande medlemmar. Om en sådan ändring föreslås, ska utredaren även överväga om det bör göras motsvarande ändring för europakooperativ med säte i Sverige. Utredaren ska vidare överväga om definitionen av ekonomisk förening i övrigt är ändamålsenligt utformad. Huvudsaklighetsrekvisitet liksom kravet på att föreningen ska tillgodose medlemmarnas ”ekonomiska intresse” ska därvid ägnas särskild uppmärksamhet.
1014
Bilaga 1
Kooperativ verksamhet i delägda företag
I 1 kap. 1 § tredje stycket föreningslagen finns bestämmelser om kooperativ verksamhet i hel- och delägda företag. Möjligheten för en ekonomisk förening att bedriva kooperativ verksamhet i ett helägt dotterföretag infördes år 1998 (se prop. 1996/97:163). År 2006 infördes en möjlighet att bedriva kooperativ verksamhet även i ett delägt företag (se prop. 2005/06:84). Ett krav är dock att även övriga delägare är ekonomiska föreningar eller motsvarande utländska juridiska personer med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Som skäl för detta krav anfördes i förarbetena att verksamhetens kooperativa karaktär i annat fall riskerade att urholkas (se prop. 2005/06:84 s. 11).
Det har från kooperationens sida framförts önskemål om att lagstiftaren nu ska gå ett steg längre och alltså tillåta delägare som inte själva är ekonomiska föreningar. Det har uttalats att den nuvarande regleringen kan hindra önskvärda omstruktureringar inom kooperationen.
Utredaren ska mot den här bakgrunden överväga om kravet på att övriga delägare ska vara ekonomiska föreningar kan avskaffas eller mjukas upp utan att de kooperativa företagens särart träds för när.
Ett flexiblare regelverk
Bestämmelserna i föreningslagen gör, med några undantag, inte skillnad mellan olika kategorier av föreningar. Här föreligger en olikhet i förhållande till aktiebolagslagen, som skiljer på publika och privata aktiebolag (se 1 kap. 2 § aktiebolagslagen). Skillnaderna märks bl.a. när det gäller kapitalanskaffning och aktiekapitalets storlek.
Även om ekonomiska föreningar inte har delats in i olika kategorier finns det i föreningslagen särregler för föreningar som uppfyller vissa villkor. Det gäller t.ex. krav på att ha en verkställande direktör, som ska utses om antalet anställda i föreningen under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200 (se 6 kap. 3 § föreningslagen, jfr 8 kap. 5 § angående revisorer).
De förhållanden som ekonomiska föreningar verkar under kan variera avsevärt. Vissa föreningar har ett stort antal medlemmar och
1015
Bilaga 1 SOU 2010:90
en omfattande verksamhet, medan andra föreningar är små. Behovet av reglering kan därför variera mellan skilda slag av föreningar.
De förhållanden som ligger till grund för uppdelningen mellan publika och privata aktiebolag gör sig emellertid inte gällande på samma sätt för ekonomiska föreningar. Den ekonomiska föreningen har mer karaktären av personassociation än en kapitalassociation och vänder sig inte på samma sätt till allmänheten för att skaffa kapital. Däremot kan det finnas andra faktorer som skulle kunna motivera särskilda regler i vissa hänseenden.
Mot den här bakgrunden och i syfte att göra lagstiftningen mer flexibel för ekonomiska föreningar ska utredaren överväga om sådana faktorer som föreningens storlek, verksamhetens omfattning, dess art eller någon annan faktor kan motivera särskilda regler i vissa avseenden.
En annan fråga är om det i större utsträckning än i dag bör överlämnas till medlemmarna att själva reglera olika frågor i stadgarna. Fullmäktigesystemet är ett exempel på en fråga som i dag kan regleras i stadgarna. Finns det andra regler i föreningslagen som bör göras dispositiva?
En utgångspunkt för övervägandena ska vara att den grundläggande systematiken i föreningslagen, dvs. att lagen gäller samtliga ekonomiska föreningar såvitt annat inte anges, ska bibehållas. En annan utgångspunkt ska vara att regelverket inte ska lägga några omotiverade administrativa bördor på föreningar. Särskilt de mindre föreningarnas intressen ska beaktas.
Medlemskapet
För en ekonomisk förening gäller den s.k. öppenhetsprincipen. En ekonomisk förening får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak (se 3 kap. 1 § föreningslagen).
Medlemmarna förutsätts delta i föreningens verksamhet. Föreningslagen innehåller visserligen inte någon direkt reglering av rätten att nyttja föreningen. Det anses emellertid att en sådan rätt i princip föreligger och att föreningen därför har en s.k. mottagningsplikt. I t.ex. en producentförening innebär detta en rätt för medlemmarna att leverera till föreningen och en motsvarande skyldighet för föreningen att ta emot leveransen. Mottagningsplikten
1016
Bilaga 1
går också tillbaka på principen att föreningens medlemmar ska behandlas lika.
Det har påpekats att det ibland kan vara svårt att hålla en rimlig balans mellan å ena sidan medlemmarnas leveranser – som kan variera avsevärt över tid utan att föreningen kan påverka det – och å andra sida föreningens kapacitet och befintliga avsättningsmöjligheter. Man har därför menat att det kan finnas skäl att se över möjligheterna för en förening att kunna vägra någon inträde som medlem (jfr prop. 1996/97:163 s. 34, där regeringen gjorde bedömningen att det skulle föra för långt att göra ingrepp i öppenheten). Problem av detta slag aktualiserar också mottagningspliktens utformning.
Utredaren ska mot den här bakgrunden överväga om det finns skäl att utöka möjligheterna för föreningar att neka medlemskap. Utredaren ska särskilt undersöka hur kravet på särskilda skäl i 3 kap. 1 § första stycket föreningslagen tillämpas och överväga om kravet bör ändras eller förtydligas. Utredaren ska i det här sammanhanget även överväga om den s.k. mottagningsplikten är ändamålsenligt utformad.
En utgångspunkt för övervägandena ska vara att den ekonomiska föreningen även i fortsättningen som huvudregel ska vara en öppen associationsform.
Inom ramen för regeringens regelförenklingsarbete har förandet av medlemsförteckning uppmärksammats. Styrelsen ska föra en medlemsförteckning (se 3 kap. 6 § föreningslagen). Denna ska innehålla ett flertal uppgifter, bl.a. om varje medlems namn och postadress och det antal medlemsinsatser med vilket han eller hon deltar i föreningen. Medlemsförteckningen ska hållas tillgänglig hos föreningen för var och en som vill ta del av den. Enligt Nuteks mätning av näringslivets administrativa kostnader för associationsrätt (R 2008:02) innebär arbetet med att föra medlemsförteckningen en jämförelsevis stor kostnad för ekonomiska föreningar. Utredaren ska mot den bakgrunden undersöka om regelverket kring medlemsförteckningen går att förenkla.
Återbetalning av medlemsinsats
En medlem som har avgått ur föreningen har rätt att sex månader efter avgången få ut sina inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser. Beloppet får dock inte överstiga vad
1017
Bilaga 1 SOU 2010:90
som belöper på honom eller henne i förhållande till övriga medlemmar av föreningens egna kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången (se 4 kap. 1 § föreningslagen).
Det har påpekats att den gällande ordningen inte är helt ändamålsenlig. I t.ex. arbetskooperativ kan investeringar få stå tillbaka för större löneuttag eller arvoden, eftersom medlemmarna inte kan räkna med att få del av den värdetillväxt som eventuella investeringar kan medföra. I producentkooperativ, där det kan finnas behov av omfattande investeringar, kan det ibland vara svårt att dra till sig insatskapital i önskvärd omfattning. Ett sätt att öka förutsättningarna för att insatskapitalet blir kvar i föreningen under lång tid och dessutom öka insatsens attraktivitet skulle kunna vara att göra det möjligt för föreningen att lösa medlemmarnas andelar vid avgång ur föreningen till ett värde som är högre än insatsens nominella värde (jfr 4 § 10 lagen [1975:417] om sambruksföreningar, där en sådan ordning gäller, och 2 kap. 9 § lagen [2002:93] om kooperativ hyresrätt, där en sådan ordning inte gäller, och de överväganden som gjordes i anslutning till införandet av den senare bestämmelsen, se prop. 2001/02:62 s. 55 f.). Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) och Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKB) har i en skrivelse begärt att reglerna om återbetalning av medlemsinsats i kooperativa hyresrättsföreningar ändras i denna riktning (dnr Ju2006/7535/L1).
Utredaren ska mot den här bakgrunden överväga om det bör vara möjligt att återbetala insatser i ekonomiska föreningar och kooperativa hyresrättsföreningar till annat än nominellt värde och vilka förutsättningarna för detta i så fall bör vara.
Ändring av stadgarna
Ett beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Det är giltigt, om samtliga röstberättigade i föreningen har förenat sig om det. Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande eller den större majoritet som krävs i vissa särskilda fall (se 7 kap. 14 § föreningslagen).
I aktiebolag räcker det med ett stämmobeslut för att få till stånd en ändring av stadgarna, förutsatt att beslutet har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de
1018
Bilaga 1
aktier som är företrädda på stämman (se 7 kap. 42 § aktiebolagslagen).
I förarbetena till den nuvarande föreningslagen framhöll regeringen att anknytningen mellan föreningen och dess medlemmar ofta är av starkt personlig karaktär och att beslut om ändring av stadgarna kan ha ingripande betydelse för medlemmarna. Därför bibehölls kravet på två stämmobeslut för ändring av stadgarna för det fall att inte alla medlemmar har biträtt ändringsförslaget på den första stämman (se prop. 1986/87:7 s. 137 f.).
Det kan samtidigt anföras bl.a. effektivitetsskäl för en ordning som innebär att stadgarna kan ändras med endast ett beslut. Utredaren ska därför överväga om det i ekonomiska föreningar eller i vissa slag av sådana föreningar bör vara möjligt att ändra stadgarna genom endast ett stämmobeslut, fattat med kvalificerad majoritet.
Ett beslut om ändring av stadgarna ska genast anmälas för registrering (se 7 kap. 14 § fjärde stycket föreningslagen). Bolagsverket är registreringsmyndighet. Enligt Nuteks mätning (se ovan) innebär förfarandet vid registrering av stadgeändringar hos Bolagsverket en jämförelsevis stor kostnad för ekonomiska föreningar. Utredaren ska mot den bakgrunden undersöka om registreringsförfarandet går att förenkla.
Föreningsstämman
Vid införandet av den nya aktiebolagslagen diskuterades bl.a. användandet av modern teknik vid bolagsstämma (se prop. 2004/05:85, s. 291 ff.). Frågor som togs upp var bl.a. aktieägarnas möjligheter att delta i en bolagsstämma utan att vara personligen närvarande på stämman, möjligheten att delta i stämman på distans och elektronisk omröstning. I vissa avseenden föreslogs nya regler. I stort kunde emellertid konstateras att gällande bestämmelser inte lade hinder i vägen för användandet av modern teknik och att befintliga regler därför kunde föras över till den nya aktiebolagslagen.
Utredaren ska göra en motsvarande översyn av möjligheterna att använda modern teknik vid en föreningsstämma och överväga behovet av ändrade regler. Utredaren ska därvid analysera möjligheten att hålla föreningsstämma/fullmäktigemöte på flera platser, som knyts samman med tekniska lösningar, och även överväga om
1019
Bilaga 1 SOU 2010:90
medlemmarnas möjligheter att delta i beslutsfattandet på föreningsstämman behöver förbättras på något annat sätt.
Utredaren ska även i övrigt undersöka om reglerna om föreningsstämma kan förenklas och göras mindre betungande för föreningarna, utan att medlemmarnas berättigade intressen eftersätts.
Överskottsutdelning och annan användning av föreningens egendom
Värdeöverföringar
Bestämmelserna i föreningslagen om skydd för föreningens egna kapital är inte lika omfattande som aktiebolagslagens bestämmelser. I 10 kap. finns dock vissa bestämmelser om användningen av föreningens egendom.
I 10 kap. 1 § sägs att föreningens medel får betalas ut till medlemmarna endast i form av överskottsutdelning, återbetalning av medlemsinsatser, utbetalning vid nedsättning av medlemsinsatsernas belopp och utskiftning vid föreningens likvidation. Bestämmelsen är formulerad som ett ”utbetalningsförbud” och hade en motsvarighet i 1975 års aktiebolagslag. I 2005 års aktiebolagslag är det centrala emellertid inte om det har skett en utbetalning av pengar eller inte, utan om det har skett en värdeöverföring. Reglerna i den nya aktiebolagslagen som begränsar möjligheterna till förmögenhetsöverföring från bolaget knyter alltså an till begreppet ”värdeöverföring”.
Utredaren ska mot den här bakgrunden överväga om det finns anledning att ändra föreningslagens bestämmelser om utbetalning. En särskild fråga i det sammanhanget är vilken tillläggsinformation om s.k. orealiserade vinster som bör tas fram inför beslut om olika slag av värdeöverföringar (jfr prop. 2004/05:24 s. 129).
Reservfonden
I 10 kap. 6 § första stycket föreningslagen finns bestämmelser om avsättning till reservfond. Till reservfonden ska normalt avsättas minst fem procent av den del av föreningens nettovinst för året som inte går åt för att täcka en balanserad förlust. Vid avsättning till reservfonden ska till nettovinsten räknas även gottgörelser. Uppgår reservfonden till minst 20 procent av det inbetalda insatskapitalet behöver någon avsättning till reservfond inte ske, om
1020
Bilaga 1
summan av reservfonden och det inbetalda insatskapitalet uppgår antingen till minst 40 procent av nettovärdet på föreningens tillgångar eller till minst samma belopp som föreningens skulder och avsättningar enligt balansräkningen. Syftet med dessa bestämmelser är att tvångsvis skapa en successiv konsolidering av föreningarna. I 10 kap. 6 § andra stycket föreningslagen anges också vissa andra fall där avsättning ska ske till reservfonden.
Också 1975 års aktiebolagslag innehöll bestämmelser om reservfond. Dessa var dock något annorlunda utformade än motsvarande bestämmelser i föreningslagen. Kravet på avsättning till reservfond i aktiebolag är numera borttaget. Som skäl anfördes i förarbetena till 2005 års aktiebolagslag att en grundläggande svaghet i regelverket var att kravet på avsättning är beroende av aktiekapitalets storlek och att skyldigheten att göra avsättningar upphör när reservfonden – tillsammans med eventuell överkursfond – uppgår till 20 procent av aktiekapitalet. Eftersom aktieägarna själva bestämmer storleken på aktiekapitalet, var det i viss mån möjligt att undgå skyldigheten att göra avsättningar till reservfonden. Mot bakgrund av hur godtyckligt bestämmelserna kunde slå ansågs de inte tillgodose bolagens konsolideringsbehov på ett ändamålsenligt sätt (se prop. 2004/05:85 s. 390).
Även i ekonomiska föreningar är det medlemmarna som bestämmer storleken på insatskapitalet (jfr 7 kap. 14 § femte stycket föreningslagen). Det finns inte någon minimigräns för insatskapitalet. De skäl som åberopades i förarbetena till 2005 års aktiebolagslag kan därför – även om förhållandena inte är helt jämförbara – ha viss bärkraft även när det gäller ekonomiska föreningar.
Utredaren ska mot den här bakgrunden överväga om kravet på avsättning till reservfonden bör avskaffas även för de ekonomiska föreningarnas del.
Försiktighetsregeln
I såväl föreningslagen som aktiebolagslagen finns en s.k. försiktighetsregel, som utgör ett viktigt inslag i borgenärsskyddet. Regeln har dock numera, efter reformeringen av aktiebolagsrätten, olika utformning i de båda lagarna. Överskottsutdelning får i en ekonomisk förening inte ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till föreningens eller koncernens konsolideringsbehov, lik-
1021
Bilaga 1 SOU 2010:90
viditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed (se 10 kap. 3 § andra stycket föreningslagen). Ett aktiebolag får genomföra en värdeöverföring till aktieägare eller annan endast om den framstår som försvarlig med hänsyn till de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet, och bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt (se 17 kap. 3 § andra stycket aktiebolagslagen).
Utredaren ska mot den här bakgrunden överväga om den aktuella bestämmelsen i föreningslagen bör anpassas till regleringen i aktiebolagslagen.
Omvandling av föreningar
Fusion
Bestämmelserna om fusion i föreningslagen har nyligen varit föremål för ändringar (se prop. 2007/08:15, bet. 2007/08:CU4, SFS 2008:3). Ändringarna, som trädde i kraft den 15 februari 2008, har skett dels för att genomföra EG:s direktiv om gränsöverskridande fusioner, dels för att anpassa föreningslagens bestämmelser om fusion till aktiebolagslagens motsvarande regler. I propositionen sades att anpassningen av föreningslagens fusionsregler till aktiebolagslagens fusionsregler i detta sammanhang bör ske med viss försiktighet. Mer ingripande förändringar i sak borde, enligt propositionen, anstå till den nu aktuella översynen av föreningslagen (se a.a. s. 72).
Utredaren ska mot den här bakgrunden analysera vilka ytterligare förändringar som bör göras i föreningslagens fusionsbestämmelser.
Delning av föreningar
I den nya aktiebolagslagen har införts bestämmelser om delning av aktiebolag. Delning kan ske genom att ett bolags samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation. Delning kan också ske genom att en del av ett bolags tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses.
Föreningslagen innehåller inte några särskilda bestämmelser om delning av en ekonomisk förening. Vill man dela upp en förening i
1022
Bilaga 1
två eller flera, måste det därför ske med hjälp av befintliga regler i föreningslagen, framför allt reglerna om likvidation.
Utredaren ska mot den här bakgrunden överväga om det bör införas särskilda bestämmelser i föreningslagen om delning av föreningar.
Tekniska anpassningar till aktiebolagslagen
Den nuvarande föreningslagen är, som redan har nämnts, uppbyggd efter förebild i 1975 års aktiebolagslag. Det kan finnas anledning att, även i andra avseenden än de som har tagits upp ovan, göra tekniska anpassningar i föreningslagen till det som numera gäller enligt 2005 års aktiebolagslag. Som exempel kan nämnas bestämmelserna om föreningens ledning (se 6 kap. föreningslagen), där ett flertal bestämmelser kan behöva anpassas till bestämmelserna i 8 kap. aktiebolagslagen om bolagets ledning.
Utredaren ska mot den här bakgrunden analysera vilka tekniska anpassningar till aktiebolagslagen som bör göras i föreningslagen.
Andra förenklingsåtgärder
Administrativa bördor
Regeringen har redan vidtagit vissa åtgärder för att underlätta för ekonomiska föreningar. Den 1 mars 2008 trädde nya regler i kraft om registrering av förlagsandelar. Ändringarna innebär att förlagsandelsbevis i skriftlig form inte ska behöva utfärdas vid kapitaltillskott i form av förlagsinsatser, om förlagsandelarna i stället registreras i ett avstämningsregister hos en central värdepappersförvarare (se prop. 2006/07:112, bet. 2007/08:CU2, rskr. 2007/08:28). Och sedan den 1 april 2008 är det möjligt för ekonomiska föreningar att ge in registreringsanmälningar, ansökningar och årsredovisningshandlingar till registreringsmyndigheten på elektronisk väg (se prop. 2007/08:45, bet. 2007/08:CU17, rskr. 2007/08:138).
Som nämnts ovan har regeringen som målsättning att företagens administrativa kostnader på grund av de statliga regelverken ska minska med 25 procent till år 2010 (se prop. 2006/07:1, utg.omr. 24, s. 27).
Utredaren ska mot den här bakgrunden undersöka även andra tänkbara åtgärder för att underlätta för företagande i ekonomiska
1023
Bilaga 1 SOU 2010:90
föreningar än de som har behandlats ovan. Innehållet i Nuteks rapport om näringslivets administrativa kostnader till följd av regelverket på det associationsrättsliga området (R 2008:02) ska därvid särskilt beaktas. Utredaren får ta upp alla frågor om förenkling av föreningslagen som aktualiseras under utredningsarbetet i den utsträckning som det finns utrymme för det under utredningstiden. De förslag som utredaren lägger fram ska vara utformade så att de ekonomiska föreningarnas administrativa börda minskas så långt det är möjligt utan att andra viktiga intressen som t.ex. borgenärsskyddet, skattekontrollen och bekämpandet av ekonomisk brottslighet eftersätts.
En språklig och redaktionell översyn av föreningslagen
Det har under årens lopp gjorts ett relativt stort antal ändringar i föreningslagen. Utredaren ska därför göra en genomgripande språklig och redaktionell översyn av lagen. Inriktningen på arbetet ska vara att göra regelverket mer överskådligt och lättillgängligt så att det tillgodoser de krav som bör kunna ställas på en modern lagstiftning. Enhetlighet och förutsebarhet i tillämpningen ska befrämjas och eventuella oklarheter i regelverket undanröjas.
Särskilda frågor för utredaren att ta ställning till är om benämningen ekonomisk förening bör behållas eller om en ny beteckning bör väljas och om bestämmelserna om ekonomiska föreningar bör överföras till en ny lag (jfr prop. 1986/87:7 s. 61 f.).
En ny beteckning på ekonomiska föreningar bör väljas endast om utredaren finner att en sådan lösning har fördelar som klart överväger de nackdelar som finns med en sådan ändring.
Kritik från FATF
Den internationella organisationen FATF (Financial Action Task Force) arbetar med bekämpandet av penningtvätt och finansiering av terrorism. En av FATF:s arbetsuppgifter är att utvärdera medlemsländernas lagstiftning. I det sammanhanget har uppmärksammats en fråga om s.k. verklig förmånstagare/huvudman (beneficial ownership) med anknytning till bl.a. föreningslagen. Med verklig förmånstagare/huvudman avses den fysiska person som ytterst äger eller kontrollerar något visst subjekt, t.ex. en medlem i en ekono-
1024
Bilaga 1
misk förening. Även den fysiska person för vars räkning en transaktion eller en verksamhet utförs kan betecknas som verklig förmånstagare/huvudman (jfr SOU 2007:23 s. 107). FATF har gjort gällande att det inte går att på ett effektivt sätt ta reda på vem som är verklig förmånstagare/huvudman till svenska juridiska personer.
Utredaren ska mot den här bakgrunden överväga hur FATF:s synpunkter lämpligen kan tas om hand såvitt gäller ekonomiska föreningar. De åtgärder som föreslås ska vara proportionerliga.
Vissa frågor om dispens
I samband med införandet av de nya reglerna om gränsöverskridande fusioner väckte Lagrådet en fråga om överklagande av vissa dispensbeslut enligt föreningslagen. Av 15 kap. 6 § föreningslagen följer att Bolagsverkets beslut i dispensärenden ska överklagas till regeringen. Ärendena gäller bl.a. dispens från skyldighet att utse verkställande direktör och dispens från krav på att verkställande direktör och halva antalet styrelseledamöter ska vara bosatta inom EES. Enligt Lagrådet är ärendena inte av den karaktären att en överprövning av ett politiskt organ är motiverad. Lagrådet förespråkade därför att uppgiften att pröva överklaganden i ärendena flyttas över till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen instämde i Lagrådets uppfattning. Innan uppgiften att pröva överklaganden av detta slag flyttas över till domstol kunde det enligt regeringen emellertid finnas anledning att precisera de materiella kriterierna för dispens. Eftersom detta krävde ytterligare överväganden, kunde något förslag inte lämnas i frågan (se prop. 2007/08:15 s. 120 f.).
Utredaren ska mot den här bakgrunden överväga vilka de materiella kriterierna för dispens bör vara och föreslå de författningsändringar som krävs för en överflyttning av prövningen till allmän förvaltningsdomstol.
Bestämmelser av samma slag finns även i 31 kap. 1 § aktiebolagslagen. Utredarens uppdrag omfattar även dessa bestämmelser.
Närliggande lagstiftning
Det finns ett antal lagar som reglerar särskilda former av ekonomiska föreningar. Dessa lagar innehåller hänvisningar till föreningslagen. Så är fallet med bl.a. bostadsrättslagen (1991:614), lagen om
1025
Bilaga 1 SOU 2010:90
En annan närliggande lag är lagen (2006:595) om europakooperativ. Den lagen innehåller bestämmelser som kompletterar rådets förordning (EG) nr 1453/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar).
I 12 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse finns särskilda associationsrättsliga bestämmelser för kreditmarknadsföreningar.
Utredaren ska analysera vilka konsekvenser föreslagna ändringar i föreningslagen kan få för de nämnda lagarna och för andra författningar, bl.a. inom skatteområdet, som innehåller hänvisningar till föreningslagen eller som i övrigt berör ekonomiska föreningar. Om översynen ger vid handen att det finns behov av konsekvensändringar, ska utredaren lägga fram förslag till sådana.
Vissa av frågorna i uppdraget har betydelse för tillämpningen av inkomstskattereglerna. Förändringar i t.ex. öppenhetsprincipen kan få betydelse för vilka föreningar som kan betraktas som s.k. kooperativa föreningar i inkomstskattelagens mening (se 39 kap. 21 § inkomstskattelagen [1999:1229]). Kooperativa föreningar har i vissa avseenden särskilda skatteregler, bl.a. får lämnad utdelning som huvudregel dras av. Utredaren ska mot den här bakgrunden redovisa konsekvenserna av lämnade förslag och vid behov även lämna de förslag till förändringar i inkomstbeskattningen som behövs för att det nuvarande skatteuttaget från denna sektor, inklusive beskattningen av föreningarnas medlemmar, ska vara oförändrat. Utredaren ska särskilt beakta att den befintliga skattemässiga relationen, och därmed även konkurrenssituationen, mellan å ena sidan ekonomiska föreningar och å andra sidan aktiebolag inte påverkas.
I lagen (1995:1570) om medlemsbanker finns ett i princip heltäckande associationsrättsligt regelverk för ekonomiska föreningar som driver bankverksamhet, s.k. medlemsbanker. De senaste årens lagstiftningsarbete när det gäller finansiella företag har varit inriktat på att samla särskilda associationsrättsliga bestämmelser i lagen om bank- och finansieringsrörelse, och i övrigt låta den allmänna associationsrättsliga lagstiftningen vara tillämplig på dessa företag. Så har, som har påpekats ovan, gjorts med kreditmarknadsföreningarna. Det finns skäl att ha samma ordning för medlemsbankerna. Utredaren ska därför lägga fram förslag om avveckling av lagen om medlemsbanker och förslag till särskilda associationsrättsliga bestämmelser om medlemsbanker i lagen om bank- och finansierings-
1026
Bilaga 1
rörelse. Utredaren ska även föreslå de övriga författningsändringar som är nödvändiga med anledning av att lagen om medlemsbanker upphävs.
Arbetets bedrivande och redovisning av uppdraget
Till stöd för utredarens arbete med förslagen ska inrättas en referensgrupp med representanter för riksdagspartierna.
Utredaren ska samråda med berörda organisationer och myndigheter. När det gäller redovisning av förslagets konsekvenser för företagen, ska samråd ske med Näringslivets Regelnämnd NNR.
Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta det pågående arbetet i Justitiedepartementet med att ta bort revisionsplikten för små företag, det arbete som bedrivs av Utredningen om enklare redovisningsregler (dir. 2007:78) och det arbete som bedrivs av Utredningen om ett enklare aktiebolag (dir. 2007:132). Också det arbete som bedrivs av den sakkunniga person som fått i uppdrag att överväga vissa frågor om aktieägares rättigheter, m.m. ska uppmärksammas och beaktas.
Utredaren ska också hålla sig informerad om det pågående arbetet inom Regeringskansliet med en ny associationsrätt för försäkringsföretag (se SOU 2006:55).
Utredaren ska i sitt arbete beakta Nuteks redovisning av företagens administrativa kostnader på associationsrättens område.
Utredaren ska göra de internationella jämförelser som anses befogade. Regleringen i andra nordiska länder bör ges en särskild belysning och beaktas i arbetet.
Utredaren ska redovisa konsekvenserna för näringslivet och det allmänna av de förslag som läggs fram. Vid bedömningen av förslagens påverkan på företagens administrativa kostnader ska utredaren ta hjälp av Nutek. Om förslagen kan bedömas medföra ökade kostnader eller minskade intäkter för det allmänna, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras.
Utredaren ska redovisa vilka konsekvenser som de förslag som lämnas har i ett jämställdhetsperspektiv, särskilt i fråga om kvinnors företagande (jfr prop. 2006/07:1, utg.omr. 24, s. 26).
1027
Bilaga 1 SOU 2010:90
1028
Utredaren ska i ett delbetänkande senast den 1 april 2009 redovisa resultatet av sina överväganden i anslutning till avsnitten ovan om
-
ändring av stadgarna,
-
föreningsstämman, och
-
andra förenklingsåtgärder i den del som avser administrativa bördor.
Övriga delar av uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2010. Om utredaren finner det lämpligt, får den del av uppdraget som gäller föreningslagen redovisas i ett delbetänkande.
(Justitiedepartementet)