Prop. 1966:114

('med förslag till lag om kontinentalsockeln m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1966

1

Nr 114

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

kontinentalsockeln m. m.; given Stockholms slott den 1 april 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att anta härvid fogade förslag till

1) lag om kontinentalsockeln; 2) lag om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314); 3) lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkols- fyndigheter m. m.;

4) lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679); 5) lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vatten­ områden.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

17

Rättighet att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet är beroende på särskilt tillstånd (koncession), som meddelas av Kungl. Maj :t efter ansök- ningsförfarande hos länsstyrelsen (1—4 §§). I koncession skall bl. a. anges gränserna för koncessionsområdet, område för arbete i dagen och årlig arbetsskyldighet. Koncessionsområdet får inte överstiga 1 600 hektar. Kon­ cession är inte begränsad till tiden. Den får ej överlåtas utan Kungl. Maj :ts medgivande (8—10 §§).

Område för arbete i dagen anvisas vid bergmästareförrättning (12 § 1 mom.). Härvid är vissa områden fredade (13 §). Anvisat område skall i allmänhet lösas. Därvid äger expropriationslagens bestämmelser motsvaran­ de tillämpning med den skillnaden att ersättning utgår med ett med 50 % förhöjt belopp (14 § 1 mom.).

I 17 § regleras vissa frågor rörande kollision mellan olika slag av gruv- rätter.

Tvist om ersättning som skall utgå enligt stenkolslagen prövas, om det inte är fråga om jordlösen, av skiljemän. Vill den som fordrar ersättning hellre genast hänvända sig till domstol, står detta honom fritt (19 §).

Jordägaren har rätt att av koncessionsinnehavaren erhålla en årlig av­ gift motsvarande värdet av en sjuttiofemtedel av mineral som utvinns inom koncessionsområdet (22 §).

Koncessionsinnehavare kan frånträda koncessionen genom skriftlig an­ mälan hos länsstyrelsen. Försummas arbetsskyldigheten, kan koncessio­ nen förverkas (31 §).

Även rättighet att för tekniskt utvinnande av salt eftersöka och bearbe­ ta saltfyndighet eller att för utvinnande av olja eller gas genom borrning eftersöka och bearbeta olje- eller gasfyndighet är beroende på tillstånd av Kungl. Maj:t (49 och 51 §§). Enligt en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1964 kan koncession avseende dessa ämnen begränsas till att av­ se endast undersökning av fyndighet och, i samband med sådan begräns­ ning, till att gälla under viss tid som anges i koncessionen (49 och 51 §§). Koncession får inte omfatta område överstigande 10 000 hektar. Vid med­ delande av koncession kan Kungl. Maj :t bestämma i vilken omfattning fyndigheter skall undersökas för att den rätt som grundas på koncessionen skall äga bestånd. Kungl. Maj :t kan meddela ändrade bestämmelser i det­ ta hänseende. Någon möjlighet att meddela motsvarande bestämmelser be­ träffande bearbetning av nu ifrågavarande fyndigheter torde däremot nu­ mera inte föreligga, sedan reglerna om arbetsskyldighet upphävdes i fråga om dessa fyndigheter i samband med angivna lagändring.

Innehavare av undersökningskoncession bar inte obligatoriskt företräde att erhålla bearbetningskoncession för tillgodogörande av fyndighet som han påträffat vid undersökningen. Enligt förarbetena (prop. 1963: 176 s. 33) ligger det dock i sakens natur att innehavare av undersökningskonces­ sion ligger närmast till för att erhålla också bearbetningskoncession, under

2

liihany till riksdagens protokoll IDOG. 1 saml. Nr 114

Kungl. Maj.ts proposition nr llt år 1966

18

förutsättning att han uppfyller lagens villkor, dvs. att han kan utnyttja fyn­ digheten till gagn för orten och det allmänna. Bearbetningskoncession bör således som regel tillfalla undersökningskoncessionens innehavare, om han genomfört eftersöknings- och undersökningsarbetena på ett sätt som ur det allmännas synvinkel framstår som förtjänstfullt och han bedöms äga för­ utsättning att exploatera fyndigheten till gagn för orten och det allmänna. 1 det senare kravet ligger enligt förarbetena att sökanden skall ha nödiga resurser för att utföra det arbete som avses med koncessionen.

Bearbetningskoncession avseende salt, olja eller gas gäller i princip för obegränsad tid. Sådan koncession kan dock återkallas av Kungl. Maj :t, om föreskrift angående undersökningens omfattning åsidosätts eller eljest syn­ nerliga skäl är därtill (49 § fjärde stycket och 52 § andra stycket). Avgiften till jordägaren beräknas på samma sätt som i fråga om stenkol.

Koncessionsinnehavaren är pliktig att upprätta karta över undersök­ ningsarbete och bearbetning av fyndighet inom koncessionsområdet enligt de föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts be­ myndigande, av kommerskollegium. Sveriges geologiska undersökning eller annan myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall på begäran beredas tillfälle att genom geologisk sakkunnig följa koncessionsinnehavarens ar­ bete och taga del av de vetenskapliga resultaten av detsamma.

Bestämmelserna i 1 kap. om överlåtelse av koncession, anvisande av mark för arbete i dagen, fredade områden, frånträdande av koncession, förfarandet vid tvist m. m. är tillämpliga på samtliga mineral som omfattas av lagen.

Prospektering efter olja och gas på annat sätt än genom borrning är i princip fri.

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1966

Uranlagen

Även uranlagen den 2 december 1960 (nr 679) bygger på koncessions- systemet.

Undersökningsarbete får i stor utsträckning utföras utan särskilt till­ stånd. Kan jordägarens medgivande ej utverkas eller vill undersökaren få en skyddad ensamrätt, kan kommerskollegium meddela undersökningstillstånd gällande högst 100 hektar och tre år. För bearbetning erfordras koncession som meddelas av Kung], Maj:t. Kungl. Maj :t äger uppställa sär­ skilda villkor för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt och kan återkalla koncessionen, om villkor ej uppfylls eller eljest synnerliga skäl är därtill.

Liksom stenkolslagen innehåller uranlagen regler om avgäld till jord­ ägaren samt ordningsföreskrifter. 1

1 november 1963 tillsattes en utredning med uppdrag att verkställa en allmän översyn av gruvlagstiftningen, dvs. gruvlagen, stenkolslagen och

19

uranlagen (gruvrättsutredningen). Enligt utredningens direktiv (se 1964 års riksdagsberättelse s. 81) skall bl. a. på gruvlagens område övervägas en övergång från inmutningssystemet till koncessionssystemet eller möjligen till en blandform av båda. Om stenkolslagen sägs i direktiven, att den nu framstår som avsevärt föråldrad och i behov av en omfattande översyn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11) år 1966

Annan lagstiftning m. m.

Rätten till mineral och andra icke levande naturtillgångar i jorden som faller utanför gruvlagstiftningen, t. ex. granit, gnejs, marmor, kalksten, grus och sand, tillkommer enligt svensk rätt jordägaren ensam.

Enligt lag den 5 juni 1953 (nr 379) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde tillkommer rätten till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde kronan. Enligt kungörelse samma dag (nr 380) angående upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde får avtal om sådan upplåtelse träffas av länsstyrelsen. Upplåtelsen, som skall gälla viss tid, högst tio år, skall avse visst område och ange den omfattning i vilken sand, grus eller sten får tas där. För upp­ låtelse skall utgå ersättning, om inte länsstyrelsen med hänsyn till upplå­ telsens ringa omfattning eller annat särskilt skäl finner att vederlag inte skall utgå. Skriftligt avtal skall upprättas och innehålla samtliga villkor. Länsstyrelsen kan också medge att sand-, grus- eller stentäkt under viss tid, högst tio år, får utföras av var och en inom bestämt vattenområde och i an­ given mindre omfattning.

1 fråga om allmänt vattenområde har vidare kammarkollegiet, i enlighet med ett samtidigt med tillkomsten av nyssnämnda lag erhållet uppdrag, i december 1965 avgivit betänkande med förslag till lagstiftning, varigenom äganderätten till allmänt vattenområde förklaras tillkomma kronan. Försla­ get har remissbehandlats.

Bland de naturtillgångar som omfattas av konventionen om kontinental­ sockeln ingår som förut nämnts sådana levande organismer som tillhör s. k. sedentära arter. Fångande av sådana arter på svenskt vattenområde faller delvis under den svenska fiskelagstiftningen. Enligt förarbetena till lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske inbegrips under fiske inte bara fångst av fiskar utan också fångst av sådana skaldjur som kräf­ tor, hummer och blåmusslor. Det lämnades öppet för rättspraxis att un­ der lagens bestämmelser inbegripa även fångandet av andra lägre vatten­ djur, för den händelse dessas tillgodogörande skulle få den ekonomiska betydelse att en sådan tillämpning befinns påkallad. Enligt 1 § fiskeristadgan den 24 september 1954 (nr 607) skall vad som sägs i stadgan om fisk i tillämpliga delar gälla om hummer, kräfta, havskräfta, räka, krabba, nejon­ öga, bläckfisk, ostron, pärlmussla och blåmussla. Av dessa arter torde åt­ minstone ostron och blåmussla klart vara hänförliga till de av konventio­ nen omfattade sedentära arterna.

20

För en mera detaljerad framställning av gällande svensk rätt avseende nu ifrågavarande naturtillgångar torde få hänvisas till betänkandet s. 45 —55.

Kungl. Maj.ts proposition nr Ut år 1966

Allmän motivering

Utredningen

Utredningen anför inledningsvis vissa allmänna synpunkter på en lagstiftning för kontinentalsoekeln.

En intern reglering för den svenska delen av kontinentalsockeln bör en­ ligt utredningen i princip gälla alla slag av naturtillgångar som omfattas av konventionen om kontinentalsockeln.

Enligt sina direktiv utgår utredningen från att staten, i överensstäm­ melse med vad som gäller i ett flertal andra länder, skall äga det bestäm­ mande inflytandet över sockelns naturtillgångar. Beträffande sättet för utövandet av detta inflytande framhåller utredningen, att det inte minst på grund av vårt lands starka beroende av importerat bränsle är ett bety­ dande svenskt intresse att tillvarata möjligheterna att få fram olja och na­ turgas inom svenskt territorium och den svenska delen av kontinentalsoc­ keln. Med hänsyn härtill är det angeläget att undersökningsarbeten bedrivs energiskt och grundligt och att eventuell exploatering sker planmässigt och rationellt. Staten bör ges möjlighet att öva inflytande på sådana frågor som hushållningen med påträffade fyndigheter, tidpunkten för produktionens påbörjande, produktionens omfattning och produkternas vidareförädling och avsättning.

Utredningen framhåller att hinder inte föreligger att realisera en sådan politik i den mån staten själv engagerar sig i prospekterings- och exploa- teringsverksamheten. I vilken utsträckning staten är beredd att göra detta är emellertid ovisst för närvarande. Utredningen anser därför att möjligheter bör skapas att låta enskilda intressenter undersöka och utvinna naturtill­ gångar på sockeln. Detta bör enligt utredningen ske genom att staten får befogenhet att genom tillstånd på vissa villkor upplåta åt enskilda perso­ ner eller företag att under begränsad tid och inom bestämt område under­ söka kontinentalsockeln eller utvinna fyndigheter där.

I detta sammanhang erinrar utredningen om att i vissa länder som lag­ stiftat om kontinentalsockeln detaljerade föreskrifter utfärdats beträffan­ de sådana frågor som giltighetstid för tillstånd, tillståndsområdets storlek, olika typer av undersökningstillstånd, möjlighet till förlängning av tillstånd och företrädesrätt för innehavare av undersökningstillstånd att få exploa­ tera påträffad fyndighet, storleken av utgående avgifter av olika slag m. m. För vårt lands vidkommande anser utredningen det inte vara lämpligt att

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 fr år 1H66

21

nu meddela detaljerade generella bestämmelser om tillståndsgivning och tillståndsvillkor. Som skäl härför anför utredningen bl. a., att erfarenhet av kommersiell utvinning av kolväten inom Sverige saknas i stort sett, att det är ovisst i vilken omfattning intresse kommer att finnas för intensiva undersökningar inom den svenska delen av sockeln och att i lag eller för­ fattning preciserade föreskrifter angående exempelvis tillståndshavares rät­ tigheter och produktionsavgifter i vissa lägen skulle kunna försvåra igång­ sättning av verksamhet och i andra lägen medföra att samhällets ekono­ miska utbyte blir oskäligt lågt. Vid upplåtelse till enskilda bör i princip en­ ligt utredningen i stället de närmare villkoren för såväl prospektering som exploatering i varje särskilt fall anpassas efter förhandenvarande omständig­ heter. Därigenom kan en från fall till fall lämplig avvägning ske mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska intressen. Utredningen anser det lämpligt och naturligt att tillståndsvillkoren därvid fastställs efter för­ handlingar mellan koncessionsgivaren och berörda företag.

Även om en sådan målsättning accepteras, anser utredningen det nöd­ vändigt att söka ange vissa allmänna riktlinjer som bör följas vid tillstånds- givningen. Dessa riktlinjer avser främst vissa kvalifikationer hos den som söker tillstånd, tillståndets innehåll, föreskrifter för alt uppnå ett effekt- tivt utnyttjande av tillståndet och för att skydda motstående allmänna och enskilda intressen samt villkor om statligt deltagande i företaget och skyl­ dighet att erlägga royalty till staten. Till den närmare innebörden av rikt­ linjerna återkommer jag i det följande vid redogörelsen för utredningens lagförslag.

När det gäller en reglering för undersökning och utvinning av naturtill­ gångarna på kontinentalsockeln ställer utredningen i första hand frågan, om inte problemet i princip kan lösas så att gällande gruvlagstiftning ut­ sträcks till att omfatta även kontinentalsockeln utanför territorialgränsen. Den ordning som utredningen funnit lämplig skiljer sig emellertid i väsent­ liga avseenden från såväl gruvlagen som stenkolslagen och uranlagen. Att gruvlagen med sitt automatiskt verkande inmulningssystem inte lämpar sig för förhållandena där ligger enligt utredningen i öppen dag. Även stenkols­ lagen lämnar enligt utredningen ett mycket begränsat utrymme för att till­ godose de synpunkter utredningen anfört på den önskade lagstiftningen. Möjligheterna att vid koncessionsgivning meddela föreskrifter som ger det allmänna inflytande över utnyttjandet av fyndigheterna är sålunda be­ gränsade. Någon motsvarighet till gruvlagens regler om kronoandel finns inte. Bearbetningskoncession avseende salt-, olje- och gasfyndigheter med­ delas för obegränsad lid och torde inte kunna förenas med föreskrifter an­ gående bearbetningen. Utredningen påpekar vidare att stenkolslagen, som innehåller en mängd bestämmelser avsedda att reglera det rättsliga förhål­ landet mellan företagaren och jordägaren, är utformad för att reglera för­ hållanden på land, även om den formellt torde vara tillämplig också på all­

22

mänt vattenområde i havet. Vad utredningen anfört om stenkolslagen gäller enligt utredningen i viss utsträckning även uranlagen. Utredningen kommer till uppfattningen att lagstiftningsfrågan måste lösas på annat sätt än genom en utsträckning av gällande gruvlagars tillämpningsområde.

Utredningen påpekar därefter att om en ny lagstiftning för kontinental­ sockeln utanför territorialgränsen kommer till stånd enligt de av utred­ ningen anförda riktlinjerna, olika system kommer att gälla för undersök­ ning och utvinning av naturtillgångarna på ömse sidor om territorialgrän­ sen. En sådan ordning kan enligt utredningen givetvis medföra olägenheter. Utredningen diskuterar därför närmare frågan, i vad mån behov finns av en samordning av reglerna och vilka åtgärder som kan behöva företas i sådant syfte.

Vad först angår förhållandet till gruvlagen anför utredningen, att det inte torde kunna antas att undersökning eller brytning av inmutningsbara mine­ ral blir aktuell på havsområden inom överskådlig tid annat än möjligen från schakt som drivs från land en kortare sträcka ut under havet. Några sam­ ordningsproblem av omedelbar praktisk betydelse kan därför inte väntas uppkomma i denna del. Utredningen anför vidare, att dess arbete enligt direktiven bör i fråga om området innanför territorialgränsen av hänsyn till gruvrättsutredningens arbete begränsas till att avse andra naturtillgångar än inmutningsbara mineralfyndigheter. Utredningen föreslår därför inte någon principiell ändring av gruvlagens regler.

När det gäller stenkolslagen är läget ett annat. Det aktuella intresset för undersökning och bearbetning av olje- och gasfyndigheter knyter sig i lika mån till områden innanför och utanför territorialgränsen. En enhetlig regle­ ring kan här vinnas på olika vägar. En är att efter erforderliga ändringar göra stenkolslagen tillämplig även utanför territorialgränsen. En annan väg är att tillskapa en ny lag för hela kontinentalsockeln. En tredje väg slutli­ gen är att en ny lag tillskapas för den del av kontinentalsockeln som ligger utanför territorialgränsen och sådana ändringar görs i stenkolslagen att denna åtminstone i fråga om havsområdet bringas i så nära överensstäm­ melse som möjligt med denna nya lag. Efter övervägande av dessa alter­ nativa lösningar anser utredningen, att man i första hand bör undersöka möjligheterna att lösa samordningsfrågan genom en ny lag som är gemen­ sam för kontinentalsockeln på ömse sidor om territorialgränsen. Mot sten­ kolslagens tillämpning anför utredningen, att de ändringar som skulle krävas i lagen för att anpassa den till havsområden och de speciella för­ hållandena på kontinentalsockeln utanför territorialgränsen och för att möj­ liggöra ett bestämmande statligt inflytande över naturtillgångarna skulle bli av så genomgripande natur att de inte bör övervägas i förevarande sam­ manhang. Vidare betonar utredningen, att de allmänna principer som bör gälla för utnyttjandet av naturtillgångarna på kontinentalsockeln är lika relevanta när det gäller området innanför territorialgränsen som utanför.

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 är 1966

23

Även där är det de potentiella olje- och gasfyndigheterna som tilldrar sig det största intresset och skälen för ett bestämmande samhälleligt inflytande kan inte anses mindre starka i fråga om arbeten innanför territorialgrän­ sen än i området utanför. Också de praktiska problemen i samband med tillstånd till undersökning och utvinning är enligt utredningen till övervä­ gande del desamma i båda fallen.

De rättsliga förutsättningarna för en gemensam lagstiftning för hela kontinentalsockeln är enligt utredningen gynnsamma. Stenkolslagen är konstruerad för att reglera förhållanden på land och har med något en­ staka undantag aldrig tillämpats på allmänt vattenområde. När lagen till­ kom, framhölls som ett avgörande motiv att den skulle bereda stenkols- industrien tillgång till de störa sammanhängande markområden som kräv­ des för nya stenkolsanläggningar utan att den skulle vara hänvisad till den ofta omöjliga utvägen att träffa frivilliga uppgörelser med alla be­ rörda jordägare. Detta motiv kan enligt utredningen knappast ha någon relevans i fråga om de vidsträckta havsområden som det allmänna vatten­ området omfattar. Utredningen erinrar om att äganderätten till allmänt vattenområde enligt kammarkollegiets väntade förslag i ämnet skall ut­ tryckligen tillerkännas kronan. En jordägare torde enligt gällande rätt vara oförhindrad att på sitt område eftersöka och tillgodogöra sig sådana mineral som omfattas av stenkolslagen, så länge annan inte fått konces­ sion på området. Mineral som undantas från gruvlagstiftningen anses en­ ligt rådande uppfattning tillkomma jordägaren. Om kammarkollegiets förslag upphöjs till lag och det allmänna vattenområdet i havet undan­ tas från stenkolslagens tillämpningsområde erhålls enligt utredningen ett likvärdigt utgångsläge för en gemensam reglering för hela kontinental­ sockeln i fråga om sådana naturtillgångar som omfattas av stenkolslagen.

För att vinna enhetlighet beträffande alla mineral som omfattas av kon- cessionslagstiftningen anser utredningen det lämpligt att på motsvarande sätt begränsa uranlagens tillämpningsområde. Utredningen framhåller i detta sammanhang, att någon brytning av uranhaltiga mineral på allmänt vattenområde i havet knappast torde vara aktuell inom den närmaste framtiden. På enskilt vattenområde bör de nämnda lagarna enligt utred­ ningens mening äga tillämpning även i fortsättningen, eftersom det allt­ jämt finns behov där av föreskrifter som reglerar förhållandet till jord­ ägaren.

En enhetlig reglering för kontinentalsockeln enligt det anförda kom­ mer att medföra olika regler för land och enskilt vattenområde, å ena sidan, samt havsområdet därutanför å andra sidan. Särskilt anmärknings­ värd menar utredningen den olikhet vara som sammanhänger med det allmännas begränsade möjligheter att bestämma över utnyttjandet av olje- och naturgasfyndigheter på land. Att nu införa samma vidsträckta möj­ ligbeter att ställa villkor vid koncessionsgivning som enligt utredningens

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 1966

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1966

förslag bör finnas för kontinentalsockeln skulle dock kräva omfattande och principiellt omvälvande ändringar i stenkolslagen och i hög grad före­ gripa gruvrättsutredningens arbete. Utredningen har därför stannat för att föreslå en provisorisk ändring i stenkolslagen, som innebär att möjlighet införs att dels tidsbegränsa bearbetningskoncession avseende olje- och gasfyndigheter och dels vid meddelande av sådan koncession före­ skriva skyldighet för koncessionsinnehavaren att erlägga royalty till sta­ ten. Ändringen kan genomföras med formellt obetydliga ingrepp i stenkols­ lagen. Införande av royalty till staten innebär visserligen en principiell ny­ het i lagen, men sådana avgifter tas ut i flertalet oljeproducerande länder och de som söker tillstånd torde i allmänhet vara beredda att erlägga royal­ ty. De föreslagna ändringarna i stenkolslagen får ses som en beredskapsåt- gärd för den händelse utvinning av kolväten skulle bli aktuell innan ny lag­ stiftning på området kommit till stånd.

Beträffande stenkols-, salt-, alunskiffer- och uranfyndigheter anser ut­ redningen att några ändringar inte är påkallade från samordningssyn- punkt. Den olikhet i lagstiftningen som med utredningens förslag kommer att gälla för land och hav blir inte så framträdande i fråga om dessa fyn­ digheter, eftersom brytning i havet knappast torde komma i fråga under överskådlig tid.

Utredningen erinrar om att till de naturtillgångar som omfattas av kontinentalsockelkonventionen också hör sand, grus och sten. Det är enligt utredningen naturligt att en lagstiftning för kontinentalsockeln får omfatta även täkt av sådana ämnen på allmänt vattenområde i havet. Den nya lagstiftningen kommer att i detta hänseende ersätta 1953 års lagstiftning angående upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde.

Med utgångspunkt från nu anförda allmänna synpunkter har utred­ ningen utarbetat dels ett förslag till lag om kontinentalsockeln och dels förslag till vissa ändringar i gruvlagen, stenkolslagen och uranlagen. Ut­ redningens förslag till lag om kontinentalsockeln torde få fogas till stats­ rådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2. Utredningen har vidare upp­ rättat ett utkast till kungörelse med närmare bestämmelser rörande till- lämpningen av lagen om kontinentalsockeln.

Förslaget till lag om kontinentalsockeln innebär i huvudsak följande. I 1 § anges lagens tillämpningsområde. Med kontinentalsockeln förstås i lagen havsbottnen och dennas underlag inom allmänt vattenområde i havet samt i det utanför Sveriges territorialgräns belägna område under vatten över vilket Sverige enligt kontinentalsockelkonventionen utövar suveräna rättigheter, såvitt avser utforskande av bottnen och underlaget samt utvinning av naturtillgångar där. I territoriellt hänseende begränsas sålunda tillämpningsområdet inåt av enskilt vattenområde och utåt av

25

den svenska kontinentalsockelns yttergräns. Gränsen mellan enskilt vat­ ten och allmänt vattenområde bestäms genom lagen den 1 december 1950 (nr 595) om gräns mot allmänt vattenområde.

Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i lagen, i anslutning till art. 2 p. 4 i konventionen, mineraliska och andra icke levande tillgångar på havsbottnen och i dennas underlag samt sådana levande organismer vilka på det stadium där de kan bli föremål för fångst är antingen orörliga på havsbottnen eller därunder eller oförmögna till rörelse annat än i stän­ dig fysisk beröring med havsbottnen eller dennas underlag.

Under begreppet naturtillgångar faller bl. a. vissa djurarter, såsom

ostron och blåmussla, vilka omfattas av lagen om rätt till fiske och av fiskeristadgan. Eftersom det enligt utredningens åsikt inte finns anledning alt ändra rådande ordning beträffande fångst av sådana djurarter inom allmänt vattenområde, föreslår utredningen att lagen inom sådant om­ råde inte skall äga tillämpning på fångst av sådana levande naturtillgångar som omfattas av svensk lagstiftning angående fiske. Utanför territorialgränsen förekommer enligt utredningen praktiskt taget inte något fiske efter sedentära arter. Med hänsyn till kontinentalsockelkonventionens innehåll och den osäkerhet som kan uppkomma, huruvida viss verksamhet är att anse som fiske, anser utredningen att sådant fiske utanför nämnda gräns formellt bör omfattas av lagen. Eftersom det emellertid för när­ varande inte finns något svenskt intresse att ändra nu rådande förhållan­ den i detta avseende förordar utredningen, att sådant fiske tills vi­ dare får bedrivas utan hinder av lagen. Föreskrifter härom bör enligt utred­ ningen meddelas av Kungl. Maj :t i tillämpningsbestämmelser till lagen.

Den verksamhet som omfattas av konventionen beskrivs i denna såsom utforskande av kontinentalsockeln och tillgodogörande av dess naturtill­ gångar. Utredningen påpekar att begreppet utforskande (exploring) har en mycket vidsträckt innebörd och av de stater som antagit en in­ tern lagstiftning för sockeln allmänt ansetts inbegripa sådana under­ sökningar som sker utan omedelbar fysisk beröring med havsbottnen, så­ som flygprospektering samt gravimetriska och seismiska mätningar från fartyg. Enligt utredningens mening bör den svenska kontinentalsockellagen ansluta sig till denna tolkning och sålunda i princip täcka all aktivitet som bedrivs på eller över sockeln med sytte att utforska denna.

Som förut nämnts föreslår utredningen, att lagen inom allmänt vatten­ område i havet inte skall äga tillämpning på sådan undersökning och be­ arbetning av inmulningsbara mineral som avses i gruvlagen. Däremot bör lagen enligt utredningen inbegripa prospektering efter sådana mineral utanför inmutat eller utmålslagt område.

1 fråga om rätten till naturtillgångarna p å kontinen­ tal s o c k e 1 n påpekar utredningen alt ett flertal stater, bland dem Finland, Norge, Storbritannien och Nederländerna, i sin interna lagstift­

Kungl. Maj.ts proposition nr 774 år 1966

26

ning för kontinentalsockeln deklarerat att naturtillgångarna på denna ut­ gör statens egendom. Även i den svenska lagen bör enligt utredningens mening slås fast, att rätten att utforska sockeln och utvinna dess natur­ tillgångar tillkommer staten. Bestämmelse därom föreslås i 2 §.

I fråga om tillståndsgivningen upptar förslaget endast vissa grundläggande regler. Enligt 3 § äger Kungl. Maj:t eller myndighet som Kung], Maj :t bestämmer meddela tillstånd för annan att genom geofysiska mätningar, borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln och att utvinna dess naturtillgångar. Tillstånd skall avse bestämt område och meddelas för viss tid. Paragrafen ger vidare Kungl. Maj :t bemyndigan­ de att föreskriva, att visst slag av verksamhet som avses i paragrafen får företas utan tillstånd. Avsikten är att bestämmelse därom skall inflyta i tillämpningsföreskrifterna till lagen.

Principerna för prövning av tillståndsansökningar regleras ej i förslaget. I detta hänseende anför utredningen vissa riktlinjer. Sålunda bör enligt ut­ redningens mening tillstånd till undersökning eller utvinning lämnas endast företag, som är berett att göra en grundlig, i såväl tekniskt som vetenskap­ ligt avseende väl planerad insats. Sökanden bör kunna dokumentera att han har erforderliga personella, tekniska och ekonomiska resurser för ifråga- kommande arbetsinsatser. Viss hänsyn synes enligt utredningen också kun­ na tas till den omfattning i vilken företaget kan beräknas bidra till landets energiförsörjning och till dess möjligheter till förädling och avsättning av utvunna produkter.

Även utländska företag bör kunna få tillstånd att undersöka och exploa­ tera naturtillgångar på sockeln. Därigenom kan man få möjlighet att ut­ nyttja de ledande utländska oljebolagens stora resurser och erfarenheter på området. En förutsättning bör dock vara att verksamheten skall bedrivas genom svenskt dotterbolag eller här i riket etablerad filial med självständig förvaltning.

I likhet med vad som för närvarande gäller enligt stenkolslagen beträf­ fande salt-, gas- och oljefyndigheter bör enligt utredningen tillstånd kunna meddelas särskilt för undersökning och särskilt för utvinning. Tiden för undersökningstillstånd synes i regel böra begränsas till 3—5 år. Hinder bör inte möta att meddela undersökningstillstånd som gäller endast undersök­ ningar av visst slag, t. ex. översiktliga mätningar från flygplan eller fartyg. Sådant tillstånd behöver inte innefatta ensamrätt till undersökning. In­ begriper undersökningstillstånd borrningar på havsbottnen, bör tillstånds- havaren med hänsyn till de stora investeringar det då kan bli fråga om normalt kunna räkna med att också få utvinningstillstånd beträffande fyndighet som upptäckts vid undersökningen. Huvuddragen av villkoren för utvinning bör kunna anges redan i samband med tillståndet till under- sökningsborrning. Med hänsyn därtill torde det enligt utredningen ofta visa sig mest praktiskt att meddela undersöknings- och utvinningstillstånd

Kungi. Maj. ts proposition nr 11b år 1966

27

i ett sammanhang. Utvinningstillstånd bör enligt utredningen inte beviljas på längre tid än 40 år. Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen bör man enligt utredningen i viss utsträckning räkna med kortare kon- cessionstider. Ibland kan det enligt utredningen befinnas lämpligt att efter norskt och engelskt mönster föreskriva att tillståndsområdet skall succes­ sivt minskas efter visst antal år. Utvinningstillstånd bör i princip innefatta rätt för innehavaren att med uteslutande av andra tillgodogöra sig fyndig­ heter inom tillståndsområdet och bedriva undersökningar där. Beträffande anläggningar på sockeln är det med hänsyn till den inverkan dessa kan ha för sjöfart, fiske och andra allmänna intressen, nödvändigt att i tillståndet eller genom senare beslut tämligen exakt bestämma dessas läge och huvud­ sakliga konstruktion. I fråga om tillstånd som avser konlinentalsockeln utanför territorialgränsen ankommer det enligt utredningen självfallet på Kungl. Maj :t att tillse att de åtgärder som innefattas i tillståndet står i överensstämmelse med kontinentalsockelkonventionen, andra för Sverige bindande konventioner och folkrättslig sedvänja. Det bör sålunda bl. a. iakttas att åtgärderna inte strider mot reglerna om havets eller luftrum­ mets frihet eller på obehörigt sätt hindrar utläggande eller underhåll av kablar eller rörledningar under vattnet eller i vidare mån än som kan anses berättigat länder till intrång i sjöfarten, fisket eller bevarandet av havets biologiska naturtillgångar eller länder till intrång i den oceanografiska grundforskningen eller annan vetenskaplig forskning, vars resultat är av­ sedda att offentliggöras. Tillståndsansökan som görs av kvalificerad institu­ tion och åsyftar uteslutande vetenskapliga undersökningar bör i regel inte vägras. Även innanför territorialgränsen skall givetvis tillämpliga folkrätts­ liga regler iakttas vid tillståndsgivningen.

När det gäller föreskrifter och villkor i samband med tillstånd skiljer ut­ redningen mellan å ena sidan föreskrifter som har till syfte att till gagn för landet främja ett rationellt utforskande och tillvaratagande av natur­ tillgångarna och att skydda motstående intressen och å andra sidan villkor som väsentligen har till ändamål att tillförsäkra staten såsom innehavare av rätten till naturtillgångarna ett rimligt ekonomiskt utbyte vid exploa­ teringen av dessa. Enligt k § kan sålunda vid tillstånd fogas föreskrifter som är påkallade från allmän synpunkt, såsom angående företagets ledning, för arbetena erforderliga anläggningar på kontinentalsockeln, upprättande av karta över arbetena, provtagning, rapportering rörande verksamheten, användningen av produktionen samt åtgärder till bevarande av fyndighet eller borrhål, förebyggande av vattenförorening eller skydd för sjöfarten, fisket och andra allmänna eller enskilda intressen. Vidare kan när tillstånd meddelas bestämmas i vilken omfattning undersökning eller utvinning skall ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall äga bestånd. I det senare hänseendet föreskrivs i samma paragraf att det med tillstånd kan förbindas villkor om statligt deltagande i företaget och om utgivande till staten av

Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 1966

28

avgifter för tillståndet eller på utvinningen eller av andel av produktionen eller annat sådant villkor. När det gäller statligt deltagande syftar utred­ ningen främst på det fallet att staten önskar förbehålla sig rätt att själv eller genom statligt bolag inträda som deltagare i företaget i ett senare skede av verksamheten. I detta fall bör enligt utredningen i tillståndet pre­ ciseras vilka villkor som skall gälla i fråga om delaktighet, kapitalinsatser, vinstfördelning m. m. önskar staten redan från början ta del i företaget, ligger det nära till hands att ett statligt bolag ingår i det aktiebolag eller konsortium för vilket tillstånd beviljas. Avgifter för undersöknings- eller utvinningstillstånd bör enligt utredningen tills vidare bestämmas från fall till fall. Beträffande royalty kan man i betraktande av oljemarknadens in­ ternationella karaktär enligt utredningen kanske utgå från att dess stor­ lek inte bör avvika alltför mycket från vad som är brukligt i jämförbara länder.

Övervakningen av att tillståndsföreskrifter efterlevs skall enligt förslaget tillkomma en tillsynsmyndighet. Om meningsskiljaktigheter uppkommer rö­ rande innebörden och tillämpningen av visst villkor, bör avgörandet som regel tillkomma denna myndighet. Dess beslut skall kunna överklagas. En tvist kan också komma under domstols prövning vid åtal för överträdelse av tillståndsföreskrift. När det gäller royalty och andra avgifter som skall erläggas till staten under tillståndets bestånd anser utredningen det med hänsyn till partsförhållandet naturligt, att tvister angående be­ loppet skall kunna bli föremål för opartisk prövning i annan ordning. Utredningen föreslår därför i 5 § en bestämmelse, att det i tillstånd kan föreskrivas att tvist om beräkningen av avgift eller andel som skall utges till staten skall hänskjutas till avgörande av skiljemän.

Tillstånd enligt lagen bör enligt utredningen kunna återkallas av Kungl. Maj :t eller den myndighet som meddelat tillståndet, om de före­ skrifter och villkor som gäller för tillståndet åsidosätts eller om i övrigt synnerliga skäl är därtill. Bestämmelse härom föreslås i 6 §. Utredningen understryker, att stor varsamhet bör iakttas vid utövandet av denna be­ fogenhet och att återkallelse endast undantagsvis bör ske i annat fall än när tillståndshavare som åsidosatt villkor underlåtit att efterkomma anmaning om rättelse. Enligt föreskrift i utredningens utkast till tillämpningskun- göielse skall, när tillstånd upphör att gälla, borrhål som upptagits inom lillståndsområdet utan ersättning tillfalla staten.

Till skydd för anläggning som inrättas på kontinentalsockeln för utfors­ kande av sockeln eller utvinning av dess naturtillgångar skall enligt 7 § i utredningens förslag i överensstämmelse med vad som sägs i konventionen kunna upprättas en säker hetszon med en utsträckning av högst 500 meter från anläggningen. Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t utser äger bestämma att säkerhetszon skall finnas.

Bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och vill­

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b år 1966

29

kor för tillstånd föreslås i 9 §. Sådan tillsyn skall utövas av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Utredningen föreslår, att uppgiften att vara till­ synsmyndighet tills vidare anförtros kommerskollegium, som med hänsyn till kollegiets egenskap av bergöverstyrelse och verksamhet i övrigt anses bäst lämpat härför. Paragrafen innehåller vissa närmare bestämmelser för tillsynens utövande.

Beträffande frågan om tillämpning av svensk lag på kon­ tinentalsockeln framhåller utredningen till en början att verksam­ het för undersökning eller utvinning av naturtillgångar innanför territori­ algränsen givetvis är underkastad svensk jurisdiktion. Några särregler be­ träffande tillämpning av svensk lagstiftning inom denna del av sockeln föreslås inte, bortsett från de förordade ändringarna i gruvlagstiftningen. Det innebär bl. a., att vattenlagens regler om byggande i vatten är tillämp­ liga i fråga om anläggning innanför territorialgränsen. Prövning av vatten­ domstol krävs sålunda vid sidan av tillstånd enligt kontinentalsockeln, när anläggning kan antas förnärma allmän eller enskild rätt. Även naturvårds­ lagens bestämmelser är tillämpliga.

Frågan om tillämpning av svensk lagstiftning på anläggningar utanför territorialgränsen är enligt utredningen mera komplicerad och diskuteras ingående. De suveräna rättigheter som enligt konventionen tillkommer en strandstat torde enligt utredningen i första hand innefatta befogenhet att meddela föreskrifter, som omedelbart syftar till att reglera undersökning och utvinning av naturtillgångar på sockeln och att skydda motstående intressen samt att ingripa mot dem som utför sådana arbeten utan strand­ statens tillstånd eller i strid mot givna föreskrifter. Hur långt strandstaten därutöver kan sträcka sina anspråk på jurisdiktion över en anläggning el­ ler över verksamhet på sockeln framgår inte alldeles klart av konventio­ nen. Enligt utredningen ligger det närmast till hands att förstå konventio­ nen så att strandstaten har befogenhet att underställa all verksamhet i samband med eftersökande och utvinning av naturtillgångar på sockeln sin jurisdiktion så långt detta erfordras för att bringa verksamheten under strandstatens kontroll. Därunder inbegrips exempelvis reglering som kan fordras för att hindra att på anläggning utövas verksamhet som skadar strandstatens eller dess medborgares intressen eller som verkar stötande på rättsuppfattningen i strandstaten.

Vid bedömningen av behovet att göra svensk lagstiftning tillämplig på kontinentalsockeln är det enligt utredningen lämpligt att skilja mellan den koncentrerade verksamheten på anläggning och inom säkerhetszon samt den merendels av översiktliga mätningar bestående verksamheten på soc­ keln i övrigt. Delvis olika synpunkter gör sig också gällande beträffande förhållanden på anläggning och inom säkerhetszon.

Vad först angår tillämpningen av svensk lag på anläggning avvisar utred­ ningen tanken att likställa sådan med fartyg. Utredningen hänvisar hl. a. till

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

33

relsen för ekonomisk försvarsberedskap, Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt handelskammaren i Karlstad.

Den av utredningen valda lösningen att tillskapa en särskild lag för kontinentalsockeln accepteras i princip av det stora flertalet remissorgan. De remissorgan som intar en avvisande hållning till utredningens förslag påyrkar emellertid att den föreliggande lagstiftningsuppgiften löses genom att gruvlagen, stenkolslagen och uranlagen med vissa ändringar utsträcks till att gälla även på den utanför territorialgränsen liggande delen av kon­ tinentalsockeln.

Sveriges industriförbund anför sålunda, att den närmast till hands lig­ gande lösningen är att tills vidare utsträcka nuvarande gruvrättsliga regel­ system till att gälla även på sockelområdet utanför territorialgränsen med de ändringar som f. n. kan finnas motiverade. Förbundet är inte övertygat av utredningens argument att nackdelar skulle uppkomma till följd av att gruvlagen innefattar vad utredningen kallar »ett automatiskt verkande in- mutningssystem» och att de nödvändiga ändringarna i stenkolslagen skulle bli så genomgripande att de inte kan övervägas i förevarande sammanhang.

Utforskning och utvinning av inmutningsbart mineral på den yttre sockeln torde knappast vara att förvänta under den tid som kan förflyta innan gruv- rättsutredningens arbete hunnit slutföras. Om man beträffande olja och gas i stenkolslagen inför bl. a. regler om tidsbegränsning av bearbetnings- tillstånd och om royalty, skulle enligt förbundets mening en tillfredsstäl­ lande ordning kunna uppnås, förutsatt att allmänna regler om skyddsåt­ gärder, tillämpning av svensk lag etc. samtidigt genomförs. Förbundet före­ slår, att det uppdras åt gruvrättsutredningen att vid sitt fortsatta arbete närmare utreda frågor som sammanhänger med eftersökande och utvinning av inmutningsbara mineral, stenkol och uran på kontinentalsockeln. Sven­ ska gruvföreningen erinrar om att gruvlagen utan komplikationer tillämpats även på vattentäckt område och att staten genom kronoandelsinstitutet har möjlighet att bli hälftendelägare i och påverka nyttjandet av mineralfyn­ dighet. Beträffande stenkolslagen krävs vissa ändringar av praktisk natur med hänsyn till att de tekniska förutsättningarna för att upptäcka och be­ arbeta gas- och oljefyndigheter på större djup förbättrats på ett sätt som inte förutsågs när bestämmelser om sådana fyndigheter infördes i lagen. Föreningen vill därför inte motsätta sig att i samband med en utvidgning av stenkolslagens tillämpningsområde utanför territorialgränsen vissa pro­ visoriska ändringar görs i lagen i syfte att möjliggöra en intensiv undersök­ ning och en planerad, rationell bearbetning samt att ge staten möjligheter att påverka verksamheten så att den på lång sikt ger de resultat som bäst tjänar landets intressen. I detta sammanhang nämner gruvföreningen in­ förande av möjlighet att tidsbegränsa bearbetningskoncession samt rätt för staten att — som en motsvarighet till jordägaravgiften enligt stenkols­ lagen — uppbära royalty vid utvinning utanför gränsen för enskilt vatten.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1966

37

enligt svensk gruvrätt anses vara fri beträffande såväl inmutningsbara mineral som mineral som omfattas av koncessionslagstiftningen, varvid gränsen dragits i enlighet med de objektiva rekvisiten för skadegörelse och åverkan i brottsbalken. Det synes tveksamt om det finns anledning att för kontinentalsockelns vidkommande införa ett mera restriktivt system beträffande prospektering än som i övrigt gäller i riket. Mot förslaget kan enligt gruvrättsutredningen anföras —- förutom att nödvändigheten av ett förbud knappast visats — att det inte synes praktiskt utförbart att trygga efterlevnaden av ett förbud som riktar sig mot flygprospektering över hu­ vud. Oavsett vilken tolkning av konventionen som i detta hänseende kan ha förekommit utomlands föreslår gruvrättsutredningen ett uttalande av innebörd att man i vart fall f. n. inte avser att förändra vad som hittills gällt i fråga om rätten till eftersökande av mineralfyndighet. I samma fråga anmärker Svenska gruvföreningen att, om rätten att utforska kontinental­ sockeln inte får vara fri inom gruvlagens giltighetsområde, man kan fram­ tvinga inmutningar i en omfattning som medför oskäligt och onödigt ar­ bete för såväl inmutare som myndigheter.

Sveriges geologiska undersökning finner det däremot på de skäl som anförts av utredningen erforderligt att all prospektering, även om den ba­ ra skulle innefatta flygmätningar eller seismiska arbeten, görs beroende av särskilt tillstånd i likhet med vad som skett utomlands, bl. a. i våra nor­ diska grannländer.

Statens vatteninspektion fäster uppmärksamheten på att större samhäl­ len och industrier före utläggande av undervattensledningar, genom vilka avloppsvatten leds ut till allmänt vattenområde för att undvika påverkan nära stranden, ofta bedriver en omfattande undersökningsverksamhet bl. a. avseende bottenförhållandena. Bottenundersökningarna utförs förutom av vatteninspektionen av kommersiella undersökningslaboratorier, enskilda konsulter m. fl. Med hänsyn till omfattningen och arten av ifrågavarande undersökningsverksamhet bör enligt inspektionens uppfattning undersök­ ningarna kunna tillåtas ske utan tillstånd eller anmälan.

Stadsförbundet hemställer, att kommuner med hamnar skall äga rätt att utanför hamnområdet utan särskilt tillstånd men efter anmälan utföra grundundersökningar och dylikt för framtida utvidgning av hamn eller för anläggning eller ändring av ledningar.

Vetenskapsakademien uttalar tillfredsställelse över att utredningen i sitt förslag tillförsäkrat svensk vetenskaplig institution rätt att arbeta på kon­ tinentalsockeln enbart efter anmälan till kommerskollegium.

En utvidgning av den föreslagna lagens ämnesområde till att omfatta även förorening genom fast avfall, t. ex. bilvrak och gamla stålwirar på kon­ tinentalsockeln utanför territorialgränsen, förordas av fiskeristyrelsen, som påpekar att sådan förorening bl. a. kan hindra eller försvåra utnyttjandet av sockelns naturtillgångar. Liknande synpunkter anförs av statens vat­

Kungl. Maj.ts proposition nr ili år 1966

39

de synpunkter utredningen anlagt. Om utredningens förslag skulle läggas till grund för regleringen utanför territorialgränsen, har Sveriges industriförbund i flertalet avseenden ingen erinran mot de av utredningen upp­ dragna riktlinjerna för tillståndsgivningen i vad avser olja och natur­ gas. Förbundet utgår från att de i förslaget förutsatta möjligheterna för enskilda intressenter att få tillstånd att efterforska och utvinna naturtill­ gångarna på kontinentalsockeln kommer att realiseras. Även här innebär möjligheten för privat initiativ och företagande en garanti för största möj­ liga effektivitet. Liknande synpunkter framförs av Stockholms handelskam­ mare och Skånes handelskammare. Kooperativa förbundet anser att en gemensam kraftinsats av staten och ifrågakommande svenska företag borde kunna ge möjligheter till ett planmässigt bedrivet arbete, så att utforsk­ ning och utvinning sker effektivt och påträffade fyndigheter utnyttjas på ett ur samhällets synpunkt önskvärt sätt.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser det inte lämp­ ligt att göra tillståndsprövningen beträffande utländskt bolag beroende av om bolaget har dotterbolag eller filial i Sverige. Avgörande hör i främsta rummet vara om företaget är berett att göra en för landet och dess ekono­ mi gagnelig insats och innehar erforderliga resurser härför. Stockholms handelskammare befarar att ett avböjande av utländsk medverkan på det­ ta område skulle kunna få ogynnsamma återverkningar för svensk företag­ samhet i utlandet.

Om statligt deltagande skall ifrågakomma i enskild tillståndshavares fö­ retag, bör detta enligt Svenska petroleuminstitutet klargöras senast i sam­ band med att koncession meddelas. Liknande synpunkter framförs av läns­ styrelsen i Kristianstads län och bergmästarämbetet i norra distriktet.

Petroleuminstitutet framhåller att grunderna för beräkning av royalty- avgifter anges i utländsk lagstiftning och att detta torde medföra en viss stadga i praxis. Institutet förordar att bestämmelser av denna art i allt fall får inflyta i tillämpningsföreskrifter till lagen. Skånes handelskam­ mare accepterar utredningens uppfattning, att royaltyavgiftens storlek ej bör avvika alltför mycket från vad som är brukligt i Europa i övrigt och främst då i närbelägna länder, om önskan att stimulera intresse för pro­ spektering får utgöra riktlinje vid fastställandet av de ekonomiska villko­ ren i övrigt för tillstånd. Kooperativa förbundet yttrar, att den bristande kunskapen om storleken av eventuella fynd i förhållande till erforderliga prospekteringskostnader utgör en uppenbar svårighet vid fastställande av royalty och betonar vikten av att föreskrifter härom föregås av noggranna överväganden i samråd med intressenterna beträffande samtliga ekono­ miska faktorer.

Om tillstånd lämnas till eftersökande eller utvinning på kontinentalsoc­ keln av inmutningsbara mineral eller andra av stenkolslagen omfattade mi­ neral än olja och gas eller av uran bör enligt Sveriges industriförbund vid

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b ur 1966

62

port av olja eller gas från olika utvinningsställen till en uppsamlingsplatt- form eller från plattform till land.

Enligt andra stycket i utredningens förslag kan vidare när tillstånd med­ delas bestämmas, i vilken omfattning undersökning eller utvinning skall ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall äga bestånd.

Bland den andra huvudtypen av tillståndsföreskrifter kommer enligt utredningen främst i fråga villkor om statligt deltagande i företaget eller om utgivande till staten av avgifter för tillståndet eller på utvinningen eller av andel av produktionen. Bestämmelse därom föreslås i tredje stycket av pa­ ragrafen.

Yttrandena. Sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, telestyrelsen, överstyrel­ sen för ekonomisk försvarsberedskap, överbefälhavaren, Sveriges fiskares riksförbund och Sveriges redareförening förutsätter, att de får tillfälle att yttra sig i tillståndsärenden. Liknande krav framförs av Svenska stadsför­ bundet med hänsyn till de intressen som strandkommunerna kan ha att be­ vaka. Förbundet pekar särskilt på behovet av skydd för hamnintresset.

Kammarkollegiet föreslår att dess yttrande skall inhämtas i koncessions­ ärende som berör allmänt vattenområde. När det är fråga om sådant om­ råde bör enligt vattenöverdomstolen yttranden inhämtas även från sådana instanser som kan tänkas bli hörda i ett blivande vattenmål.

Aktiebolagsutredningen utgår från att tillståndsföreskrifter i fråga om aktiebolag kommer att meddelas inom ramen för gällande aktiebolagslag- stiftning och har inte någon erinran mot förslaget såvitt nu är i fråga.

Kommerskollegium anser det böra övervägas att i exemplifieringen i lagen nämna även skydd för arbetstagare. I detta sammanhang framhåller Svenska petroleuminstitutet, att internationellt erkända säkerhetsbestäm­ melser bör tillämpas på undersöknings- och borrningsaggregat samt på per­ sonal som tjänstgör vid anläggningar. Förutsatt att svensk lag såsom ut­ redningen föreslagit skall tillämpas på anläggning anser arbetarskyddsstyrelsen för sin del att det inte är nödvändigt att i tillstånd uppställa vill­ kor rörande arbetarskyddet, eftersom de åtgärder som kan befinnas erfor­ derliga kan uppnås med stöd av arbetarskyddslagen. För att vederbörande företag skall få tillfälle att planera sin verksamhet även från arbetarskydds- synpunkt menar styrelsen att den bör beredas tillfälle att yttra sig i till- ståndsärende.

Vetenskapsakademien hemställer att även naturskyddssynpunkter upp­ märksammas vid tillståndsgivningen.

Enligt överbefälhavaren bör i den svenska lagen återfinnas den viktiga regeln i kontinentalsockelkonventionen, att anläggning som lagts ned eller inte längre används skall avlägsnas helt. Det bör anges att avlägsnandet skall ske genom tillståndshavarens försorg.

I anslutning till utredningens förslag att en tillståndshavare skall kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 i år 1966

beredskap, överbefälhavaren, statens naturvårdsnämnd och arbetarskydds- styrelsen. Är det fråga om att inrätta en anläggning, torde även strand- kommunen böra höras.

Enligt utredningens förslag skall vattenlagen alltjämt tillämpas inom allmänt vattenområde. Detta innebär t. ex. att en anläggning inom sådant område som kan förnärma allmän eller enskild rätt skall prövas även av vattendomstol. Häremot synes intet vara att erinra. Med anledning av vat- tenöverdomstolens förslag att tillåtligheten av anläggning eller åtgärd inte skall prövas enligt 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen vill jag erinra om att vid sådan prövning inte skall beaktas andra skador än sådana som drabbar annan tillhörig egendom. Sådana skador torde ytterst sällan upp­ komma vid anläggning av det slag som det är fråga om här. Skulle detta likväl inträffa, torde en tillåtlighetsbedömning inte vara helt ogörlig. Är det fråga om en anläggning för utvinning, föreligger inga svårigheter. Vid sand-, grus- och stentäkt synes en tillåtlighetsprövning behövlig, när en­ skilda intressen förnärmas. Med hänsyn till det anförda anser jag, att det f. n. inte finns skäl att införa den av vattenöverdomstolen förordade be­ stämmelsen.

Tillstånd att eftersöka eller utvinna olje- eller gasfyndigheter bör som utredningen förordat förknippas med skyldighet för tillståndshavaren att fullgöra vissa minimiprestationer. Det bör inte vara uteslutet att i sam­ band med tillstånd kräva att sökanden skall ställa säkerhet för program­ mets fullföljande. I likhet med vad som för motsvarande fall gäller enligt stenkolslagen och uranlagen synes däremot uraktlåtenhet att efterkomma sådana föreskrifter — i motsats till föreskrifter som avses i första stycket — inte böra föranleda straff. Vilken inverkan force-majeure skall ha får bedömas med hänsyn till föreliggande omständigheter.

Beträffande bestämmelsen i tredje stycket hänvisar jag till den allmänna motiveringen.

Avgifter för tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt synes i princip böra bestämmas efter affärsmässiga grunder. Även samhällsekonomiska syn­ punkter bör dock i särskilda fall kunna få inverka, t. ex. om allmän brist på material av ifrågavarande slag råder på land. Liksom f. n. bör tillstånds- myndigheten ha möjlighet att underlåta att kräva avgift, om den medgiv­ na täkten är av ringa omfattning eller annat särskilt skäl härför föreligger.

Avgifter för tillstånd av olika slag torde lämpligen böra redovisas på samma sätt som inkomster av statens gruvegendom.

Föreskrifter enligt förevarande paragraf kan meddelas inte bara i sam­ band med att tillstånd lämnas utan också — med stöd av 17 § i lagförslaget — genom generella föreskrifter i den tillämpningskungörelse som torde böra utfärdas. I förekommande fall torde i tillståndet kunna hänvisas till sådana föreskrifter.

65

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

5

§.

Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen förordar jag en viss utvidgning av utredningens förslag om möjlighet att hänskjuta tvist till avgörande av skiljemän. För att skapa större möjligheter att få en skilje­ dom verkställd utomlands bör skiljedomsklausulen grundas på avtal. Para­ grafens lydelse bör därför utformas så att det framgår att det inte är fråga om legalt skiljemannaförfarande. Därmed kan också 1929 års lag om skilje­ män bli tillämplig.

6

§.

Paragrafen innehåller regler om frånträdande, överlåtelse och återkallelse av tillstånd.

Utredningens förslag om möjlighet för tillståndshavare att enligt villkor, som föreskrivs i samband med tillstånd, frånträda tillståndet i förtid eller avstå från viss del av det område tillståndet omfattar har inte mött erinran under remissbehandlingen. Jag biträder förslaget i denna del.

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen, att överlåtelse av tillstånd inte får ske utan medgivande av tillståndsmyndigheten är av betydelse med hänsyn till den vikt som vid tillståndsgivningen bör fästas vid sökandens kvalifikationer i olika avseenden. Jag godtar den föreslagna bestämmelsen i sak.

Angående bestämmelsen i tredje stycket hänvisar jag till den allmänna motiveringen. Bestämmelsen innebär att Kungl. Maj :t äger återkalla även tillstånd som meddelats av annan myndighet.

7 §■

Paragrafen innehåller bestämmelser om säkerhetszon.

Utredningen. I lagen bör stadgas generellt förbud mot insegling i säker­ hetszon utan medgivande av anläggningens ägare. Övriga föreskrifter som fordras för att trygga anläggningen bör meddelas vid beslutet om zonens upprättande. Förbudet bör självfallet inte utgöra hinder för tillsynsmyndig­ hetens verksamhet eller andra behöriga myndighetsåtgärder. De föreskrifter som i övrigt fordras för att trygga anläggning bör meddelas vid beslutet om säkerhetszons upprättande.

Yttrandena. Sjölagskommittén förutsätter, att det utan särskild föreskrift skall vara möjligt att avvisa fartyg som överträder förbudet och att få kvar­ stad på fartyget. Luftfartsstgrelsen förmodar, att säkerhetszonen inte har avseende på luftfartyg som befinner sig i luften i närheten av eller över anläggningen. Om det skulle anses nödvändigt med restriktioner även i höjdled, bör en sådan gräns enligt luftfartsstyrelsen inte sättas högre än 300 ä 500 meter över havet.

66

Med hänsyn till de offentliga intressen som gör sig gällande beträffande säkerhetszonen anser justitiekanslern, att det varken är nödvändigt eller önskvärt att i lagen ge anläggningens ägare — kanske ett utländskt före­ tag __fria händer i fråga om insegling i zonen. Det är att föredra att det vid inrättandet av zon meddelas särskilda föreskrifter om inseglingsrätten.

Departementschefen. Konventionens bestämmelser om säkerhetszon får som sjölagskommittén antagit anses innebära, att avvisning och kvarstad kan tillgripas för att skydda zonen. Föreskrifter angående säkerhetszonen torde kunna innefatta reglering även av lufttrafiken i luftrummet ovanför zonen i den utsträckning som krävs för att ge anläggningen och där pågåen­ de verksamhet erforderligt skydd.

Eftersom syftet med säkerhetszon främst är att skydda anläggningen och verksamheten från att störas av främmande fartyg, ankommer det i första hand på tillståndshavaren att avgöra i vad mån sådana fartyg skall tillåtas passera in i zonen. Med hänsyn till att bl. a. ordning och säkerhet på anläggning och inom zon avses bli reglerad enligt svensk lag, måste svenska myndigheter ha möjlighet att oavsett tillståndshavarens önskan spärra tillträdet för vissa fartyg. Vad som skall gälla i dessa avseenden bör framgå av föreskrifterna vid zonens inrättande. Givetvis måste såväl tillsyns­ myndigheten som andra i samband med tillståndet utsedda kontrollorgan liksom också befattningshavare, som på grund av regeln om svensk lags tillämpning behöver besöka anläggningen i tjänsteärende, få passera in på

området.

8

§■

Paragrafen innehåller vissa bestämmelser för det fall att konkurrens uppkommer mellan inmutningsrätt och rätt på grund av tillstånd enligt

den nu föreslagna lagen.

Utredningen. Enligt 3 § 2 mom. uranlagen får undersökningstillstånd eller koncession beträffande inmutat område eller utlagt utmål inte medde­ las annan än inmutaren eller gruvinnehavaren, utan att synnerliga skal föreligger. Anledningen därtill är att uran förekommer i stor utsträckning tillsammans med inmutningsbara mineral och att det inte ansetts praktiskt möjligt att olika rättsinnehavare var för sig bryter inmutningsbart mineral och uran på samma område. Prövningen av ansökan om tillstånd till under­ sökning eller bearbetning av uranfyndighet bör enligt den föreslagna lagen alltid ankomma på Kungl. Maj :t. Utan uttrycklig föreskrift torde det kunna förutsättas, att tillstånd beträffande uranfyndighet inom inmutning eller utmål, där undersökning eller bearbetning av inmutningsbart mineral pågår eller kan väntas komma till stånd inom överskådlig tid, normalt inte kom­ mer att meddelas annan än inmutningsrättens innehavare. Risken att till­

Kungl. Maj.ts proposition nr 1U år 1966

68

äga tillträde till anläggning som nyttjas som flygplats, utan att tillträde först begärts hos annan statlig myndighet.

Departementschefen. Jag biträder utredningens förslag i sak. Om föreskrift meddelats angående arbetarskyddet i samband med tillstånd, kan styrelsen utses att handha tillsynen beträffande berörda föreskrifter. — Att luft- fartsstyrelsen och andra myndigheter som behöver besöka anläggning för sin ämbetsutövning äger tillträde dit torde följa av den föreslagna bestäm­ melsen i 11 § om tillämpning av svensk lag på anläggning utanför territo­ rialgränsen.

Kangl. Maj:ts proposition nr 11b år IDOG

10

§.

Paragrafen ger Sveriges geologiska undersökning eller annan myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer möjlighet till insyn i geologiskt avseende i verksamhet på sockeln.

Utredningen. En föreskrift liknande dem i 50 § 3 mom. andra stycket stenkolslagen och 55 § andra stycket uranlagen bör tas in i kontinental- sockellagen. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen lyder, att Sve­ riges geologiska undersökning eller annan myndighet som Kungl. Maj :t be­ stämmer skall på begäran beredas tillfälle att följa tillståndshavarens arbete och ta del av de geologiska resultaten av det. I den mån det är angeläget från allmän synpunkt att utöver den övervakning som utövas av tillsyns­ myndigheten låta annan expertis följa arbetet och ta del av resultaten, bör enligt utredningen bestämmelser därom tas in i tillämpningskungörelsen eller i tillståndsbeslutet.

Yttrandena. Sveriges geologiska undersökning understryker vikten av att den aktivitet som kan komma till stånd på ifrågavarande område noga följs av det allmänna, bl. a. från geologisk synpunkt, och att förslaget ger äm­ betsverket formella möjligheter till detta. Kommerskollegium vänder sig mot att den föreslagna regeln ger ifrågavarande myndighet en oinskränkt rätt att förskaffa sig insyn i tillståndshavarens samtliga förhållanden, t. ex. även tekniska och ekonomiska. En sådan rätt går längre än den som skulle till­ komma tillsynsmyndigheten. Kollegiet föreslår, att regeln får samma ly­ delse som 55 § andra stycket uranlagen. Sveriges industriförbund betonar, att borrprov och mätresultat som enligt bestämmelsen kan ställas till myn­ digheternas förfogande har högt ekonomiskt värde och är föremål för in­ ternationell handel. Därför bör vid varje tillstånd regleras när och hur sådana prov och resultat kan delges utomstående.

Departementschefen. Det synes rimligt att Sveriges geologiska undersök­ ning får möjlighet att ta del av de geologiska resultaten av arbeten på

71

Departementschefen. Enligt den av utredningen föreslagna regeln skall svensk lag med vissa angivna undantag tillämpas på anläggning och inom säkerhetszon utanför territorialgränsen som om anläggningen och zonen var belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium. Med denna regel har utredningen i första hand velat ange, att anläggningen och zonen skall i jurisdiktionshänseende behandlas som om de var belägna inom svenskt territorium över huvud. Vidare har utredningen velat få en anknytning till den administrativa indelningen i landet och därvid bland olika tänk­ bara alternativ stannat för att hänföra anläggningen och zonen till den kommun och de förvaltningsområden i övrigt som ligger närmast. Det har skett genom förklaringen, att svensk lag skall tillämpas som om anlägg­ ningen och zonen var belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium. Mot denna bestämning har i ett remissyttrande anmärkts, att den ej hindi ar den rätt för främmande fartyg till s. k. oskadlig genomfart som gäller på det yttre territorialvattnet. Detta förhållande behöver emellertid enligt min mening inte medföra några olägenheter, eftersom de på kontinentalsockeln grundade bestämmelserna om säkerhetszon i 7 § i förslaget utgör tillräck­ ligt skydd mot att fartyg seglar in i säkerhetszon. Jag biträder därför i sak utredningens förslag i denna del.

Utredningen föreslår undantag från tillämpningen av svensk lag i fråga om vattenlagen, gruvlagen, lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. och uranlagen. För att förebygga den tolkningen att svensk fastighetsrätt och lagstiftning om rätt till jakt och fiske skulle bli tillämpliga inom säkerhets­ zon föreslår utredningen vidare, att till huvudregeln fogas det förbehållet att vattenområde inom säkerhetszon inte skall anses som allmänt. Emeller­ tid kan en sådan lydelse möjligen inge föreställningen att vattnet skall anses som enskilt i stället för allmänt. För tydlighets skull torde, som också framhållits i ett remissyttrande, böra göras ett uttryckligt undantag för ifrågavarande lagstiftning. Undantaget synes dock som jag redan anfört i den allmänna motiveringen inte behöva omfatta fastighetsrättslig lagstift­ ning. På grund av vad som nu anförts föreslår jag att undantag görs även för lagstiftning angående jakt och fiske.

Därutöver förordar jag en redaktionell jämkning av paragrafen. Beträffande frågan när en anläggning skall anses inrättad ansluter jag mig till vad utredningen anfört.

Som utredningen anfört kan den föreslagna lösningen medföra vissa komplikationer när en anläggning är att betrakta som fartyg enligt sjö­ rätten. En anläggning till vilken särskilt medgivande lämnas enligt den föreslagna lagen torde emellertid med hänsyn till dess syfte, utföran­ de, förankring m. m. i allmänhet inte bli att anse som fartyg. Detta torde bl. a. gälla en flytande borrningsplattform av den typ utredningen nämner. Skulle en anläggning undantagsvis enligt tillståndsgivarens me­ ning vara att anse som fartyg, synes detta böra anges i tillståndsbeslutet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 1U år 1966

73

Tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd skall som förut nämnts enligt utredningens förslag tillkomma kommerskollegium såsom tillsynsmyndighet. Den primära övervakningen av lagens efterlevnad i övriga hänseenden, främst förbudet att utan tillstånd undersöka konti­ nentalsockeln eller utvinna dess naturtillgångar, skall ankomma på tullver­ ket såtillvida att befattningshavare vid tullverkets kustbevakning åläggs viss rapporteringsskyldighet. Detta behandlas i utredningens utkast till tillämp­ ningsföreskrifter. Visitering och andra ingripanden mot företag m. m. bör däremot enligt allmänna regler ankomma på polismyndigheterna.

Utredningen diskuterar behovet av särskilda bestämmelser om handräck­ ning för att hindra undersöknings- eller utvinningsarbeten som eventuellt företas på kontinentalsockeln utan vederbörligt tillstånd. Om fortsatta såda­ na arbeten utförs inom tiden efter det ingripande i samband med förunder­ sökning skett och till dess straff hunnit ådömas, torde detta enligt utred­ ningen inte medföra allvarliga skador från allmän synpunkt. Sedan någon dömts till ansvar lär åtminstone när det gäller person med hemvist i Sverige kunna förutsättas att straffhotet i allmänhet är tillräckligt för att avhålla vederbörande från vidare brottslighet. I det osannolika fallet att en anlägg­ ning inrättats utan tillstånd torde staten — åtminstone sedan anläggningen övergivits — såsom innehavare av rätten att undersöka och utnyttja natur­ tillgångarna på sockeln vara berättigad att avlägsna anläggningen. Har an­ läggningen inrättats eller t. ex. grustäkt påbörjats inom allmänt vattenom­ råde, torde handräckning kunna begäras enligt 191 § utsökningslagen eller, om arbetet rätteligen krävt tillstånd enligt vattenlagen, enligt 13 kap. 8 § sistnämnda lag. Om olovlig prospektering från fartyg eller flygplan eller olovligt inrättande av anläggning innebär kränkning av svenskt territorium eller av Sveriges rättigheter enligt kontinentalsockelkonventionen, kan Kungl. Maj :t besluta om militära åtgärder för att hindra prospekteringen eller avlägsna anläggningen. Med hänsyn till det anförda anser utredningen det ej erforderligt att föreslå särskilda bestämmelser om handräckning.

Yttrandena. Skånes handelskammare och Stockholms handelskammare ifrågasätter om inte straffbestämmelsen fått ett alltför kategoriskt innehåll när det gäller utforskning. Straff synes kunna följa inte bara vid en syste­ matisk vetenskaplig kartläggning av sockelns naturfyndigheter utan också vid enkla mätningar från fartyg eller flyg såsom förberedelse för en ansö­ kan om tillstånd till kvalificerad utforskning eller till undersökning av sjö- sandsförekomster. Enligt handelskamrarnas mening bör rekvisitet utforsk­ ning bli föremål för en klargörande avgränsning i restriktiv riktning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser det tveksamt, om tillsynsmyndig­ hets krav på upplysningar eller iakttagande av dess föreskrifter rörande efterlevnaden av villkor bör straffsanktioneras. I dessa fall synes vitesföre­ lägganden, handräckningsåtgärder och i sista hand återkallelse av tillstånd

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1066

74

utgöra de lämpligaste och effektivaste remedierna. Riksåklagaren anser det böra övervägas att straffbelägga även överträdelser av föreskrifter som med­ delats med stöd av 17 §.

Vidare ifrågasätter riksåklagaren, om inte reglerna om ansvar för olovlig undersökning och utvinning bör kompletteras med föreskrifter om förver­ kande av material och utvunna produkter.

Enligt länsstyrelsen i Kristianstads län bör föreskrifter införas om vites­ föreläggande och handräckning för fall av olovliga anläggningar.

Generaltullstyrelsen har inget att erinra mot förslaget att tullverkets kust­ bevakning skall medverka vid tillsyn över efterlevnaden av lagen men anser det för en meningsfylld medverkan nödvändigt att bevakningspersonalen ges befogenhet att omedelbart ingripa mot överträdelser. I samma riktning ut­ talar sig Statstjänstemännens riksförbund och polismyndigheten i Malmö. Rikspolisstyrelsen föreslår, att förevarande fråga i avvaktan på en utred­ ning i ett sammanhang av samtliga frågor kring övervakningen av havsom­ råden runt vårt land löses så att gränsövervakningskungörelsen den 20 ok­ tober 1944 (nr 728) anges gälla även övervakning av verksamheten på kon­ tinentalsockeln.

Departementschefen. Enligt vad jag anfört i det föregående har uttrycket utforska kontinentalsockeln i lagen en vidsträckt innebörd i överensstäm­ melse med konventionen. Det medför, att den av utredningen föreslagna straffbestämmelsen i första stycket omfattar bl. a. elektriska och magnetiska mätningar från fartyg eller flygplan liksom enklare bottenundersökningar av olika slag. Sådana handlingar har hittills kunnat företas fritt både in­ nanför och utanför territorialgränsen. Jag är på det klara med att det kan ställa sig svårt i vissa fall att skilja mellan straffbara undersökningar från flygplan eller båt och legitima passager. Polisiära ingripanden kan likaså bli svåra att genomföra, bl. a. med hänsyn till risken för konflikt med folk­ rättens regler. Undersökningar av det slag jag nu nämnt har hittills inte heller straffbelagts i den norska eller den brittiska kontinentalsockellag- stiftningen. Jag har övervägt att inskränka kriminaliseringen av olovlig forskningsverksamhet till vissa gärningar som är lätta att konstatera eller ingripa mot eller som innebär påtaglig risk för skada för utomstående in­ tressen, såsom borrning, inrättande av anläggning på sockeln i syfte att ut­ forska denna samt seismiska prov. Det förefaller emellertid vanskligt att här genomföra en begränsning som inte medför att den med straffbestäm­ melsen åsyftade verkan förfelas. Jag vill erinra om att enligt vad jag tidigare anfört undantag från tillståndstvånget föreslås i fråga om viss verksamhet. Det i 15 § föreslagna kravet på särskilt förordnande av Kungl. Maj :t eller den som Kungl. Maj :t bemyndigat därtill för att åtal skall få väckas torde innebära tillräcklig garanti för en varsam och enhetlig tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1966

Jag anser mig därför böra biträda utredningens förslag till första stycke av paragrafen.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna i andra stycket om straff vid överträdelse av tillståndsföreskrifter samt vid underlåtenhet att efter­ komma vad tillsynsmyndighet fordrar eller föreskriver har godtagits av samtliga remissinstanser utom en. De överensstämmer nära med motsva­ rande bestämmelser i atomenergilagen. I likhet med flertalet remissinstanser biträder jag utredningens förslag även i denna del. Bestämmelserna om­ fattar även överträdelser av tillämpningsföreskrifter som meddelats med stöd av 17 § i den föreslagna lagen.

Med hänsyn till att rätten till naturtillgångarna på kontinentalsockeln enligt den föreslagna lagen tillkommer staten torde särskild bestämmelse om förverkande av utvunna produkter inte behövas. Inte heller torde till­ räckliga skäl föreligga för att införa regler om förverkande av material som använts vid olovlig utvinning.

Som jag redan antytt ansluter jag mig till förslaget att åtal för brott en­ ligt paragrafen skall kräva förordnande av Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj :t bemyndigat därtill.

Jag delar utredningens mening att de rättigheter som enligt konventionen tillkommer strandstaten innefattar befogenhet att på kontinentalsockeln företa sådana polisiära ingripanden som fordras för att utreda brott mot reglerna angående rättigheternas utövande. Jag ansluter mig också till vad utredningen anfört angående förundersökning vid misstanke om brott mot dessa regler.

Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter angående övervakningen av efterlevnaden av den föreslagna lagen.

I likhet med utredningen anser jag det icke behövligt att nu meddela sär­ skilda bestämmelser om handräckning för inställande av olovliga undersök­ nings- eller utvinningsarbeten. Till vad utredningen anfört i denna fråga vill jag nämna, att såväl staten som tillståndshavare torde ha möjlighet att väcka civil talan vid domstol mot den som genom olovliga undersöknings- eller utvinningsarbeten inkräktar på statens rättigheter eller tillståndsha- varens rätt.

13 §.

Utredningen. Möjligheten att tillgripa straff är inte alltid tillfyllest för att trygga efterlevnaden av straffsanktionerade tillståndsföreskrifter när en tillståndshavare som bryter mot föreskrifterna visar tredska. För sådant fall hör finnas möjlighet att ge vitesföreläggande. Sådant bör också kunna ges om tillståndshavare vägrar att efterkomma vad tillsynsmyndigheten med stöd av lagen fordrar eller att låta sakkunnig följa arbetet och ta del av resultaten. Bestämmelser av liknande innehåll finns i uranlagen och atom­ energilagen. Utsättandet av vitespåföljd bör ankomma på tillsynsmyndighe­

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1966

75

76

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1966

ten. Med hänsyn till att straff- och vitessanktionerna åtminstone delvis kom­ mer att avse underlåtenhet under olika tidsperioder, torde den kumulering av straff- och vitessanktioner som förslaget innebär inte behöva ge anled­ ning till betänkligheter.

Bedrivs gruvarbete på sådant sätt att uppenbar fara för gruvans bestånd eller annans egendom uppstår, har bergmästaren enligt bestämmelser i 71 § gruvlagen, 37 § stenkolslagen och 50 § uranlagen befogenhet att förbjuda gruvarbetets fortsatta bedrivande. Om polismyndighetens biträde behövs för verkställande av beslutet äger han anlita sådant biträde. Även vid ar­ bete på kontinentalsockeln kan fall tänkas, när ett omedelbart handlande är av nöden. Utredningen föreslår därför att tillsynsmyndigheten skall äga för­ bjuda arbetets fortsatta bedrivande och låta genom polismyndighetens för­ sorg vidta rättelse på tillståndshavarens bekostnad, när underlåtenhet att efterkomma viss föreskrift eller anfordran medför uppenbar fara för all­ männa intressen.

Yttrandena. Med hänsyn till att åtgärd för att åstadkomma rättelse ofta kan bli av sådan art att den bör ankomma på annan myndighet än polis­ myndighet förordar rikspolisstyrelsen den ändringen i utredningens för­ slag att erforderlig rättelse skall företas genom länsstyrelsens i stället för genom polismyndighetens försorg.

Departementschefen. Jag finner inte anledning frångå utredningens för­ slag.

14

Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt för den som utövar tillsyn enligt lagen och om straffansvar för brott mot tystnadsplikten.

Utredningen. Befattningshavare, som utövar tillsyn över kontinental- sockellagens efterlevnad eller i övrigt har att ta befattning med ärende som avses i lagen, kan därunder komma att få kännedom om arbets- eller affärs­ förhållanden som tillståndshavare önskar hålla hemliga. Exempel härpå är undersökningsteknik och försäljningsavtal rörande produktionen. Med hän­ syn därtill bör bestämmelser om tystnadsplikt tas in i lagen. Utredningen har utformat bestämmelserna efter mönster av motsvarande bestämmelser i 1956 års atomenergilag (11 §). Bestämmelserna i 21 och 34 §§ lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar torde kunna bli tillämpliga beträffande vissa handlingar som upprättats i tillstånds- ärende.

Yttrandena. Skånes handelskammare anmärker på uttrycket »om det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse», och önskar en striktare formule­ ring.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

16 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om fullföljd av talan mot vissa be­ slut enligt den föreslagna lagen.

Utredningen. Klagan över bergmästarens beslut i fråga om konkurrens mellan tillstånd och inmutningsrätt bör i analogi med vad som gäller en­ ligt gruvlagstiftningen föras hos kommerskollegium, över annat beslut av myndighet enligt kontinentalsockellagen bör klagan få föras hos Kungl. Maj :t i statsrådet. Bestämmelser i dessa delar föreslås i första och andra styckena av paragrafen. Beslut av tillsynsmyndighet bör gå i verkställig­ het omedelbart, om myndigheten inte förordnar annorlunda. Tillståndsbe- slut bör träda i kraft omedelbart, när det fattas av Kungl. Maj :t, och i annat fall efter besvärstidens utgång.

Yttrandena. Länsstyrelsen i Kristianstads län anför, att enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer även tillståndsbeslut, som meddelats av an­ nan myndighet än Kungl. Maj :t, bör gå i verkställighet omedelbart, om myndigheten inte förordnar annorlunda.

Departementschefen. Även beslut som meddelats av annan myndighet än Kungl. Maj :t och som innefattar meddelande, återkallelse eller överlåtelse av tillstånd, bör lända till efterrättelse genast, om myndigheten inte förord­ nar annorlunda. Med hänsyn härtill bör viss jämkning ske i den av utred­ ningen föreslagna lydelsen av tredje stycket. I övrigt ansluter jag mig till utredningens förslag.

17 §.

Paragrafen innehåller bemyndigande för Kungl. Maj :t att utfärda till- lämpningsföreskrifter till lagen. I

I särskild tillämpningskungörelse torde som utredningen förordat få tas in bl. a. bestämmelser om tillstånd till sand-, grus- och stentäkt samt om undantag från lagens tillståndstvång i enlighet med vad som anförts i det föregående beträffande fiske efter sedentära arter, vetenskapliga undersök­ ningar, prospektering efter inmutningsbara mineral samt vissa andra un­ dersökningar som inte medför ingrepp i naturen av någon betydelse. Vidare kan om det anses lämpligt i kungörelsen meddelas generella föreskrifter för alla eller vissa slag av tillstånd.

Övergångsbestämmelser

Utredningen. Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1966. Vid tillämpningen av den nya lagen måste hänsyn tas till sådana kon­ cessioner eller tillstånd som meddelats enligt äldre lag och som omfattas av stenkols- och uranlagarna. F. n. torde bara finnas en gällande koncession

79

som berör allmänt vattenområde i havet, nämligen en koncession som med­ delats enligt det numera upphävda 9 kap. i stenkolslagen och som avser undersökning av uranfyndigheter inom ett område i Västervikstrakten. Den konkurrenssituation som kan uppkomma om det skulle bli aktuellt att med­ dela tillstånd enligt kontinentalsockellagen beträffande område som omfattas av koncession enligt stenkolslagen eller uranlagen eller av undersöknings- tillstånd enligt sistnämnda lag kan lämpligen lösas efter samma grunder som föreslagits för beviljande av tillstånd enligt kontinentalsockellagen in­ om område som är inmutat enligt gruvlagen. Utredningen föreslår föreskrift härom. Vidare föreslår utredningen en övergångsbestämmelse av innehåll att upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde som skett före lagens ikraftträdande skall gälla utan hinder av nya lagen.

Departementschefen. Den av utredningen omnämnda koncessionen i Väs­ tervikstrakten har numera upphört, övergångsbestämmelser av det inne­ håll utredningen föreslagit torde ändå höra införas med tanke på att nya koncessioner kan tillkomma innan den nya lagen träder i kraft.

Som jag förut anfört förordar jag, att den nya lagen skall träda i stäl­ let för 1953 års lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vat­ tenområde i havet. Nämnda lag bör upphöra att gälla och ersättas med en ny lag som avser endast de större insjöar i vilka 1953 års lag är tillämplig. På upplåtelser av rätt till sand-, grus- eller stentäkt som skett före den 1 juli 1966 inom allmänt vattenområde i havet bör 1953 års lag fortfara att gälla. Med anledning härav torde särskilda övergångsbestämmelser böra in­ föras, både i anslutning till förevarande lag om kontinentalsockeln och vid den nya lagen om rätt till sand-, grus- och stentäkt.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938

(nr 314)

Utredningen. För det fall att inmutning enligt gruvlagen begärs på all­ mänt vattenområde i havet beträffande vilket tillstånd förut sökts eller meddelats enligt den föreslagna kontinentalsockellagen synes en lösning av konkurrensfrågan kunna vinnas genom ett tillägg i bestämmelserna om inmutningshinder i 5 § gruvlagen. Tillägget bör innehålla att även område för vilket tillstånd som nyss sagts sökts eller meddelats skall utgöra in­ mutningshinder, såvida begärd inmutning avser mineral som förekommer i sådant samband med ämne avsett i ansökningen eller tillståndet, att det ej kan tillgodogöras för sig. Därvid bör finnas samma möjlighet för Kungl. Maj :t att ge dispens som i fråga om undersökningstillstånd eller konces­ sion enligt uranlagen. Anledning att utnyttja dispensmöjligheten kan fin­ nas exempelvis i fall då ett undersökningstillstånd enligt kontinentalsockel-

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 i år 1966

80

lagen avser vidsträckta havsområden och det kan antas att inmutning efter visst mineral inom ett begränsat område inte vållar några olägenheter för tillståndshavaren men denne ändå inte vill lämna sitt medgivande till in­ mutningen.

Speciella konkurrensbestämmelser för det fall att verksamhet enligt kon- tinentalsockellagen bedrivs av statlig myndighet utan tillstånd anser ut­ redningen inte vara nödvändiga. Statlig verksamhet på sockeln med direkt syfte på utvinning kan nämligen antas komma att bedrivas genom företag som måste utverka tillstånd i vanlig ordning.

Departementschefen. Jag biträder utredningens förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1966

Förslaget till lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter m. m.

Angående detta förslag får jag hänvisa till den allmänna motiveringen. Tvist om beloppet av royaltyavgift till staten bör som utredningen före­ slagit kunna avgöras genom skilj emannaförfarande enligt 19 § stenkols­ lagen.

Förslaget till lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679)

Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen bör den nya lagen er­ sätta uranlagen inom allmänt vattenområde. Bestämmelse härom bör tas in i uranlagen i en ny paragraf, betecknad 66 §. Vidare synes det erforder­ ligt med en övergångsbestämmelse avseende tillstånd eller koncession som beviljats före den nya lagens ikraftträdande.

Förslaget till lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden

Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen förordar jag, att den föreslagna lagen om kontinentalsockeln skall i fråga om allmänt vat­ tenområde i havet träda i stället för 1953 års lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde. Sistnämnda lag bör med hänsyn härtill upphöra att gälla och en ny lag utfärdas som avser endast allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 114 år 1966

81

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom justitiedeparte­ mentet upprättats förslag till

1) lag om kontinentalsockeln, 2) lag om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), 3) lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.,

4) lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679), 5) lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vatten­ områden.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Hans Rune Persson

82

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

Förslag

till

Lag om kontinentalsockeln

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Med kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och dess under­ lag inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som Konungen bestämmer i enlighet med den i Geneve den 29 april 1958 dagtecknade konventionen om kontinentalsockeln.

Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag mineraliska och andra icke levande naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag samt sådana levande organismer som i det utvecklingsskede då de kunna bli föremål för fångst, äro antingen orörliga på havsbottnen eller därunder eller oförmögna till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen eller dess underlag.

Inom allmänt vattenområde äger denna lag ej tillämpning på sådan un­ dersökning och bearbetning av inmutningsbara mineral som avses i gruv­ lagen den 3 juni 1938 (nr 314) och ej heller på fångst av sådana levande naturtillgångar som omfattas av svensk lagstiftning amgående fiske.

2

§•

Rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar tillkommer staten.

3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela till­ stånd för annan än staten att genom geofysiska mätningar, borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln samt att utvinna naturtillgångar från denna.

Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid. Konungen äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första stycket får äga rum utan tillstånd. 4

4 §•

Vid tillstånd kunna fogas de föreskrifter som äro påkallade från allmän synpunkt, såsom föreskrifter om företagets ledning, sättet för arbetenas ut­ förande, för arbetena erforderliga anläggningar på kontinentalsockeln, karta över arbetena, provtagning, rapportering rörande verksamheten, använd­ ningen av produkterna och åtgärder till bevarande av fyndighet eller borr­ hål samt föreskrifter till förebyggande av vattenförorening eller till skydd för sjöfarten, fisket eller annat allmänt eller enskilt intresse.

• Sida 83
•  Original

83

När tillstånd meddelas, kan bestämmas i vilken omfattning undersökning eller utvinning skall ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall äga bestånd.

Tillstånd kan även förbindas med villkor om statligt deltagande i verk­ samheten och om utgivande till staten av avgifter för tillståndet, beräknade i förhållande till mängden eller värdet av utvunna produkter eller på annat sätt, eller av andel av produkterna eller med annat liknande villkor.

5 §.

I samband med tillstånd kan avtalas att tvist angående tillämpning av annat villkor än sådant som avser tillståndets bestånd eller som vid över­ trädelse kan föranleda ansvar enligt denna lag skall hänskjutas till avgö­ rande av skiljemän.

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b år 1966

6

§•

I samband med tillstånd kan föreskrivas på vilka villkor tillståndshava- ren äger frånträda tillståndet eller avstå från en del av det område detta om­ fattar.

Tillstånd får ej överlåtas utan medgivande av den som meddelat till­ ståndet.

Tillstånd kan återkallas av Konungen eller den myndighet som meddelat tillståndet, om föreskrift eller villkor som gäller för tillståndet åsidosättes eller om andra synnerliga skäl föreligga.

7 §•

Konungen eller myndighet som Konungen utser äger bestämma att till skydd för anläggning för utforskande av kontinentalsockeln eller utvinning av naturtillgångar från denna skall finnas en isäkerhetszon med en utsträck­ ning av högst 500 meter från anläggningens yttersida och meddela de före­ skrifter som fordras för att trygga zonen. I den mån annat ej följer av denna lag eller bestämmelse som med stöd av lagen meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen utser får fartyg icke segla in i säkerhetszon utan medgivande av anläggningens ägare.

8 §•

Beviljas inmutning enligt gruvlagen på område, till vilket rätt föreligger på grund av tillstånd enligt 3 §, eller avser -sådant tillstånd inmutat om­ råde, får arbete för undersökning eller bearbetning, som verkställes på grund av först uppkommen rättighet, icke hindras på grund av rättighet som tillkommit senare. Uppstår tvist om hur de särskilda slagen av arbete skola bedrivas, skall bergmästaren, med iakttagande av föreskrift som en­ ligt 4 § har fogats vid tillståndet, bestämma hur arbetena skola ordnas för att innehavaren av äldre rättighet skall kunna driva sitt arbete ändamåls­ enligt och med minsta förfång för den senare rättsinnehavaren. 9

9 §•

Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd utövas av myndighet som Konungen bestämmer.

Innehavare av tillstånd iskall på anfordran lämna tillsynsmyndigheten de upplysningar och handlingar som fordras för tillsynens utövande. Tillsyns-

• Sida 84
•  Original

84

myndigheten äger meddela bestämmelse för >att trygga efterlevnaden av före­ skrift eller villkor som gäller för tillståndet.

Den som har att taga befattning med tillsyn äger tillträde till anläggning, fartyg eller luftfartyg, där verksamhet som omfattas av tillstånd bedrives, och får göra sig underrättad om förhållande av betydelse för tillämpningen av föreskrift eller villkor som gäller för tillståndet.

10

§.

Sveriges geologiska undersökning eller annan myndighet som Konungen bestämmer skall på begäran beredas tillfälle att följa tillståndshavarens arbete i geologiskt avseende och taga del av de geologiska resultaten av ar­ betet.

11

§■•

Inom anläggning och säkerhetszon som avses i denna lag och som äro be­ lägna utanför territorialgränsen tillämpas svensk lag med undantag av be­ stämmelserna i gruvlagen, lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående sten- kolsfyndigheter m. m., uranlagen den 2 december 1960 (nr 679), vattenla­ gen och lagstiftningen angående jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

Produkter som frambringats utanför territorialgränsen anses utvunna i Sverige.

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

12

§.

Den som utan tillstånd vidtager sådan åtgärd för utforskande av kontinen­ talsockeln eller utvinning av naturtillgångar från denna som avses i denna lag och för vilken föreskrift enligt 3 § tredje stycket icke gäller dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som erhållit tillstånd enligt 3 §, om han 1) bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 § första stycket, 2) underlåter att efterkomma vad tillsynsmyndighet fordrar eller före­ skriver med stöd av 9 § andra eller tredje stycket,

3) vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som är förbunden med tillstån­ det eller som är föreskriven i eller som ålagts enligt 9 § andra stycket upp­ såtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Den som överträder förbudet i 7 § att insegla i säkerhetszon eller före­ skrift som utfärdats för tryggande av sådan zon dömes till böter.

13 §.

Har innehavare av tillstånd underlåtit att ställa sig till efterrättelse före­ skrift som meddelats med stöd av 4 § första stycket eller vad som åligger honom enligt 10 § eller att efterkomma anfordran eller föreskrift som till­ synsmyndighet meddelat med stöd av 9 § andra eller tredje stycket, äger tillsynsmyndigheten vid vite ålägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

Medför underlåtenheten uppenbar fara för allmänt intresse, äger tillsyns­ myndigheten förbjuda arbetets fortsatta bedrivande och låta genom polis­ myndighetens försorg vidtaga rättelse på tillståndshavarens bekostnad.

14 §.

Den som deltager eller deltagit i tillsyn över efterlevnaden av denna lag eller med stöd av lagen meddelade villkor eller föreskrifter eller som anlitats såsom biträde vid tillsynens utövande eller som på annat sätt tagit befait-

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1966

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom förordnas, att 5 § gruvlagen den 3 juni 19381 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

5

Inmutningspunkten må icke vara belägen å, ej heller inmutat område omfatta:

1) område å------- —-------------------9) område, varå koncession förut meddelats för eftersökande och be­ arbetande av stenkol, såvida begärd inmutning avser mineral som ingår i stenkolen och ej kan utvinnas utan stenkolens förbränning, eller av alunskiffer, såvida begärd inmut­ ning avser mineral som förekommer i sådant samband med skiffern att det ej kan tillgodogöras för sig eller utan skada för skifferfyndigheten, ävensom område, varå undersök- ningstillstånd eller koncession enligt uranlagen sökts eller meddelats, så­ vida begärd inmutning avser mine­ ral som förekommer i sådant sam­ band med ämne avsett i nämnda lag, att det ej kan tillgodogöras för sig; dock att hinder mot inmutning ej föreligger om, såvitt angår konces­ sion å stenkol eller alunskiffer, kon- cessionsimnehavarem lämnat medgi­ vande därtill eller, då fråga är om undersökningstillstånd eller konces­ sion enligt uranlagen, sökanden eller innehavaren av undersökningstill­ stånd eller koncession lämnat med­ givande till inmutningen eller Ko­ nungen medgivit undantag från vad nu stadgats.

(Föreslagen lydelse)

§•

Inmutningspunkten må icke vara belägen å, ej heller inmutat område omfatta: — för utvidgningen;

9) område, varå koncession förut meddelats för eftersökande och be­ arbetande av stenkol, såvida begärd inmutning avser mineral som ingår i stenkolen och ej kan utvinnas utan stenkolens förbränning, eller av alun­ skiffer, såvida begärd inmutning av­ ser mineral som förekommer i så­ dant samband med skiffern att det ej kan tillgodogöras för sig eller utan skada för skifferfyndigheten, ävensom område, varå undersök­ ningstillstånd eller koncession enligt uranlagen eller tillstånd enligt la­ gen om kontinentalsockeln sökts eller meddelats, såvida begärd in­ mutning avser mineral som före­ kommer i sådant samband med äm­ ne avsett i uranlagen eller i ansök­ ningen eller tillståndet enligt lagen om kontinentalsockeln, att det ej kan tillgodogöras för sig; dock att hinder mot inmutning ej föreligger om, såvitt angår koncession å sten­ kol eller alunskiffer, koncessionsin- nehavaren lämnat medgivande där­ till eller, då fråga är om undersök­ ningstillstånd eller koncession en­ ligt uranlagen eller tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln, sökan­ den eller innehavaren av tillstånd eller koncession lämnat medgivande

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1963:626.

87

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till inmutningen eller Konungen medgivit undantag från vad nu stad­ gats.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1966

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Förslag

till

Lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter m. m.

Härigenom förordnas, dels att 50 § 1 mom. samt 51, 52 och 57 §§ lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m.1 skola erhålla änd­ rad lydelse på sätt nedan angives, dels att i sagda lag skall införas en ny paragraf, betecknad 48 a §, av nedan angivna innehåll.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

48 a

50

1 mom. Vad i 2—4, 7—25, 32—40, 42—44 och 48 §§ är stadgat angåen­ de stenkolsfyndigheter skall, med de avvikelser som föranledas av be­ stämmelserna i detta kap., äga mot­ svarande tillämpning i fråga om salt- fyndigheter; därvid skall vad i 21 § andra stycket stadgas gälla även i fall då koncession upphört av annan anledning än där sägs.

Är fråga-------------------- -----------------

Denna lag äger icke tillämpning inom område, där lagen den 1966 (nr ) om kontinentalsockeln är tillämplig.

§•

1 mom. Vad i 2—4, 7—25, 32— 40, 42—44, 48 och 48 a §§ är stad­ gat angående stenkolsfyndigheter skall, med de avvikelser som föran­ ledas av bestämmelserna i detta kap., äga motsvarande tillämpning i fråga om saltfyndigheter; därvid skall vad i 21 § andra stycket stadgas gälla även i fall då koncession upphört av annan anledning än där sägs. -----till bergmästaren.

51 §.

Rättighet att för utvinnande av olja eller gas genom borrning efter­ söka och bearbeta olje- eller gasfyn­ dighet är beroende på koncession, som meddelas av Konungen. Kon­ cession må begränsas till att avse al­ lenast undersökning av fyndighet

Rättighet att för utvinnande av olja eller gas genom borrning efter­ söka och bearbeta olje- eller gasfyn­ dighet är beroende på koncession, som meddelas av Konungen. Konces­ sion må begränsas till att gälla un­ der viss tid, som angives i konces-

1 Senaste lydelse, sejbeträffande 50 § 1 mom., 51 § och 52 § SFS 1963:625 samt beträf­ fande 57 § SFS 1947:160.

88

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1966

(Nuvarande lydelse)

och, i samband med dylik begräns­ ning, till att gälla under viss tid, som angives i koncessionen.

Den som

52 §.

Vad i 2—4, 7—25, 32—40, 42—44 och 48 §§ är stadgat angående sten­ kolsfyndigheter skall, med de avvi­ kelser som föranledas av bestäm­ melserna i detta kap., äga motsva­ rande tillämpning i fråga om olje- och gasfyndigheter; därvid skall vad i 21 § andra stycket stadgas gälla även i fall då koncession upphört av annan anledning än där sägs.

Bestämmelserna i

57 §.

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40, 42—44 och 48 §§ är stadgat angåen­ de stenkolsfyndigheter skall, med de avvikelser som föranledas av bestäm­ melserna i detta kap., äga motsva­ rande tillämpning i fråga om alun- skifferfyndigheter.

Konungen äge-----------------------------I fall------- —--------------------------------

(Föreslagen lydelse)

sionen, och till att avse allenast un­ dersökning av fyndighet.

koncessionen gäller.

Vid meddelande av koncession av­ seende bearbetning äger Konungen bestämma att innehavaren skall till staten erlägga årlig avgift beräknad efter mängden eller värdet av utvun­ nen olja eller gas. Uppstår tvist om beloppet av sådan avgift, skall vad i 19 § är stadgat för där avsett fall äga motsvarande tillämpning.

Vad i 2—4, 7—25, 32—40, 42—44, 48 och 48 a §§ är stadgat angående stenkolsfyndigheter skall, med de av­ vikelser som föranledas av bestäm­ melserna i detta kap., äga motsva­ rande tillämpning i fråga om olje- och gasfyndigheter; därvid skall vad i 21 § andra stycket stadgas gälla även i fall då koncession upphört av annan anledning än där sägs.

och gasfyndigheter.

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40, 42—44, 48 och 48 a §§ är stadgat an­ gående stenkolsfyndigheter skall, med de avvikelser som föranledas av bestämmelserna i detta kap., äga motsvarande tillämpning i fråga om alunskifferfyndigheter. - äga tillämpning. — 60 § sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966. Beträffande koncession som beviljats före den nya lagens ikraftträdan­ de och avser allmänt vattenområde i havet gälla äldre bestämmelser.

90

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 1966

Kontinentalsockelutredningens förslag till

Lag om kontinentalsockeln

Härigenom förordnas som följer.

1 §-

Med kontinentalsockeln förstas i denna lag havsbottnen och dennas un­ derlag inom allmänt vattenområde samt i det utanför Sveriges territorial­ gräns belägna område under vatten, över vilket Sverige enligt den i Geneve den 29 april 1958 dagtecknade konventionen om kontinentalsockeln utövar suveräna rättigheter, såvitt avser utforskande av bottnen och underlaget samt utvinning av naturtillgångar därstädes.

Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag mineraliska och andra icke levande tillgångar på havsbottnen och i dennas underlag samt sådana levande organismer, vilka på det stadium, där de kunna bli föremål för fångst, äro antingen orörliga på havsbottnen eller därunder eller oförmögna till rörelse annat än i ständig fysisk beröring med havs­ bottnen eller dennas underlag.

Inom allmänt vattenområde äger denna lag ej tillämpning på sådan un­ dersökning och bearbetning av inmutningsbara mineral som avses i gruv­ lagen och ej heller på fångst av sådana levande naturtillgångar som omfat­ tas av svensk lagstiftning angående fiske.

2

§•

Rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar tillkommer staten.

3 §•

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela till­ stånd för annan att genom geofysiska mätningar, borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln samt att utvinna dess naturtillgångar.

Tillstånd skall avse bestämt område och meddelas för viss tid. Konungen må föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första stycket må företagas utan tillstånd.

4 §•

Vid tillstånd må fogas de föreskrifter som finnas påkallade ur allmän synpunkt, såsom angående företagets ledning, för arbetena erforderliga an­ läggningar på kontinentalsockeln, upprättande av karta över arbetena, prov­ tagning, rapportering rörande verksamheten, användningen av produktio­ nen samt åtgärder till bevarande av fyndighet eller borrhål, förebyggande av vattenförorening eller skydd för sjöfarten, fisket och andra allmänna eller enskilda intressen.

• Sida 91
•  Original

91

När tillstånd meddelas, må bestämmas i vilken omfattning undersökning eller utvinning skall ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall äga bestånd.

Med tillstånd må tillika förbindas villkor om statligt deltagande i före­ taget och om utgivande till staten av avgifter för tillståndet eller på ut­ vinningen eller av andel av produktionen eller annat dylikt villkor.

5 §•

I tillstånd må föreskrivas att tvist om beräkningen av avgift eller andel, som skall utgivas till staten på grund av villkor som avses i 4 § tredje styc­ ket, skall hänskjutas till avgörande av skiljemän.

6

§•

Tillstånd må återkallas av Konungen eller den myndighet som meddelat tillståndet, om föreskrifter eller villkor som gälla för tillståndet åsidosättas eller om eljest synnerliga skäl äro därtill.

I samband med tillstånd må föreskrivas på vilka villkor tillståndshava- ren äger frånträda tillståndet eller avstå från en del av det område detta omfattar.

Tillstånd må ej överlåtas utan medgivande av Konungen eller den myn­ dighet som meddelat tillståndet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

7 §•

Konungen eller myndighet som Konungen utser äger bestämma att till skydd för anläggning för utforskande av kontinentalsockeln eller utvin­ ning av dess naturtillgångar skall finnas en säkerhetszon med en utsträck­ ning av högst 500 meter, räknat från varje punkt på anläggningens ytter­ sida, samt meddela de föreskrifter som erfordras för att trygga zonen. I den mån annat ej följer av denna lag eller bestämmelse som med stöd av lagen meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen utser må far­ tyg icke insegla i säkerhetszon utan medgivande av anläggningens ägare.

8

§•

Beviljas inmutning enligt gruvlagen på område, till vilket rätt föreligger på grund av tillstånd enligt 3 §, eller meddelas sådant tillstånd på inmutat område, må arbete för undersökning och bearbetning, som verkställes på grund av först uppkommen rättighet, icke hindras på grund av rättighet som tillkommit senare. Uppstår tvist om sättet för drivande av de särskilda slagen av arbete, skall bergmästaren, med iakttagande av vad som jämlikt. 4 § föreskrivits i tillståndet, bestämma hur arbetena skola ordnas, så att innehavaren av äldre rättighet kan ändamålsenligt driva sitt arbete med minsta förfång för den senare rättsinnehavaren.

9 §•

Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd utövas av myndighet som Konungen bestämmer.

Tillsynsmyndighet äger att från innehavare av tillstånd erhålla de upp­ lysningar och handlingar som erfordras för tillsynens utövande. Tillsyns­ myndighet må meddela de bestämmelser som finnas erforderliga för att trygga efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillståndet.

Den som har att taga befattning med tillsyn skall äga tillträde till an- , läggning, fartyg eller luftfartyg varå verksamhet som omfattas av tillstånd

• Sida 92
•  Original

92

bedrives samt äga rätt att göra sig underrättad om förhållande av betydelse för tillämpningen av de föreskrifter och villkor som gälla för tillståndet.

10 §.

Sveriges geologiska undersökning eller annan myndighet som Konungen bestämmer skall på begäran beredas tillfälle att följa tillståndshavarens arbete och taga del av de geologiska resultaten av detsamma.

Kungl. Maj.ts proposition nr tik år 1966

11

§•

Beträffande anläggning för utforskande av kontinentalsockeln och ut­ vinning av dess naturtillgångar, vilken inrättats utanför territorialgränsen, och förhållanden på anläggningen samt inom säkerhetszon däromkring skall svensk lag, med undantag av bestämmelserna i vattenlagen, gruvlagen, lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. och uranlagen, äga tillämpning såsom om anläggningen och zonen vore belägna inom närmaste del av Sve­ riges sjöterritorium. Vattenområdet inom säkerhetszon skall icke på grund av vad nu sagts anses som allmänt.

Produkter som frambringats på kontinentalsockeln utanför territorial­ gränsen skola anses utvunna i Sverige.

12

§.

Den som utan tillstånd, när sådant erfordras, utforskar kontinentalsoc­ keln eller utvinner dess naturtillgångar eller inrättar anläggning på sockeln för utforskande av denna eller utvinning av dess naturtillgångar dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, om den som erhållit tillstånd enligt 3 § 1) bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 § första stycket, 2) underlåter att efterkomma vad tillsynsmyndighet fordrar eller före­ skriver med stöd av 9 § andra eller tredje stycket,

3) vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som är förbunden med tillstån­ det eller i fall som avses i 9 § andra stycket uppsåtligen eller av grov oakt­ samhet lämnar oriktig uppgift.

överträder någon förbudet i 7 § att insegla i säkerhetszon eller föreskrif­ ter som utfärdats för tryggande av sådan zon, dömes till böter.

13 §.

Har innehavare av tillstånd underlåtit att ställa sig till eftei rättelse före­ skrifter som avses i 4 § första stycket eller vad som åligger honom enligt 10 § eller att efterkomma anfordran eller föreskrift som tillsynsmyndighet meddelat med stöd av 9 § andra elelr tredje stycket, äger tillsynsmyndig­ heten vid vite ålägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

Medför underlåtenheten uppenbar fara för allmänna intressen, ager till­ synsmyndigheten förbjuda arbetets fortsatta bedrivande ävensom låta ge­ nom polismyndighetens försorg vidtaga rättelse på tillståndshavarens be­ kostnad.

14 §.

Den som har eller haft att utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag eller med stöd av lagen meddelade villkor eller föreskrifter eller som anlitats som biträde vid tillsynsverksamhetens utövande eller som eljest hatt att taga befattning med ärende som avses i lagen, må ej röja eller obehorigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd for honom, och ej heller, om det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande

• Sida 93
•  Original

93

eller affärsförhållande, vilket sålunda blivit honom kunnigt. Bryter någon häremot, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

15 §.

Begår någon brott som avses i 12 eller 14 § utom riket, dömes vid svensk domstol.

Åtal för brott som avses i 12 § må ej väckas utan att förordnande därom meddelats av Konungen eller den Konungen bemyndigat därtill.

Brott som sägs i 14 § må åtalas av åklagare allenast efter angivelse av målsägande.

16 §.

Talan mot bergmästares beslut enligt 8 § föres genom besvär hos kom­ merskollegium.

Mot annat beslut av myndighet enligt denna lag föres talan genom be­ svär hos Konungen.

Beslut av tillsynsmyndighet skall lända till efterrättelse utan hinder av förd talan, om ej annorlunda förordnas.

17 §.

Konungen meddelar de föreskrifter som finnas erforderliga för tillämp­ ningen av denna lag.

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 1966

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966. Meddelas enligt denna lag tillstånd på allmänt vattenområde som om­ fattas av koncession enligt lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. eller uranlagen eller av undersökningstillstånd enligt sistnämnda lag, skall vad i 8 § stadgas för det fall att tillstånd meddelas på område som är inmutat enligt gruvlagen äga motsvarande tillämpning.

Upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde som skett före den 1 juli 1966 skall gälla utan hinder av nya lagen.

• Sida 94
•  Original

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1966

Convention on the Continental Shelf

The States Parties to this Con­ vention

Have agreed as follows:

Article 1

För the purpose of these articles, the term “Continental shelf” is used as referring (a) to the seabed and subsoil of the submarine areas ad- j acent to the coast but outside the area of the territorial sea, to a depth of 200 metres or, beyond that limit, to where the depth of the super jacent waters admits of the exploitation of the natural re- sources of the said areas; (b) to the seabed and subsoil of similar sub­ marine areas adj acent to the coasts of islands.

Artide 2

1. The Coastal State exercises over the Continental shelf sovereign rights for the purpose of exploring it and exploiting its natural resour- ces.

2. The rights referred to in para- graph 1 of this article are exclusive in the sense that if the coastal State does not explore the Continental shelf or exploit its natural resour- ces, no one may undertake these ac- tivities, or make a claim to the Con­ tinental shelf, without the express consent of the coastal State.

3. The rights of the coastal State over the Continental shelf do not depend on occupation, effective or notional, or on any express procla- mation.

4. The natural resources referred to in these articles consist of the mineral and other non-living resour-

Convention sur

le Plateau Continental

Les Etats parties å la présente Convention

Sont convenus des dispositions suivantes :

Artide premier

Aux fins des presents articles, 1’expression « plateau Continental » est utilisée pour désigner : a) le lit de la mer et le sous-sol des régions sous-marines adjacentes aux cötes, mais situées en dehors de la mer territoriale, jusqu’å une prof ondeur de 200 métres ou, au-delå de cette limite, jusqu’au point ou la prof on­ deur des eaux surjacentes permet 1’exploitation des ressources natu- relles desdites régions ; b) le lit de la mer et le sous-sol des régions sous-marines analogues qui sont adjacentes aux cötes des iles.

Artide 2

1. L’Etat riverain excerce des droits souverains sur le plateau Continental aux fins de 1’exploration de celui-ci et de 1’exploitation de ses ressources naturelles.

2. Les droits visés au paragraphe 1 du présent article sont exclusifs en ce sens que, si l’Etat riverain n’explore pas le plateau Continen­ tal ou n’exploite pas ses ressources naturelles, nul ne peut entreprendre de telles activités ni revendiquer de droits sur le plateau Continental sans le consentement exprés de 1’Etat riverain.

3. Les droits de 1’Etat riverain sur le plateau Continental sont indépen- dants de 1’occupation effective ou fictive aussi bien que de toute pro- clamation expresse.

4. Les ressources naturelles visées dans les présents articles compren- nent les ressources minérales et au-

• Sida 95
•  Original

95

(Översättning)

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 1966

Konvention om kontinentalsockeln

De stater som biträda denna kon­ vention

Ha överenskommit som följer:

Artikel 1

I förevarande artiklar förstås med uttrycket kontinentalsockeln a) havsbottnen och dennas underlag i de områden under vatten, vilka gränsa till kusterna men äro be­ lägna utanför territorialvattnet in­ till ett djup av 200 meter, eller, där­ utanför, belägna på sådant vatten­ djup, som medgiver tillgodogörande av naturtillgångar i sagda områ­ den; b) havsbottnen och dennas un­ derlag i de områden under vatten, vilka på motsvarande sätt gränsa till öar.

Artikel 2

1. Strandstaten utövar suveräna rättigheter över kontinentalsockeln för dennas utforskande och tillgo­ dogörandet av dess naturtillgångar.

2. De i stycket 1. av denna artikel avsedda rättigheterna tillkomma ute­ slutande strandstaten i den mening­ en att, därest denna ej utforskar kontinentalsockeln eller tillgodogör sig dess naturtillgångar, icke heller annan äger utöva sådan verksamhet eller göra gällande rättigheter till kontinentalsockeln utan strandsta­ tens uttryckliga medgivande.

3. Strandstatens rättigheter av­ seende kontinentalsockeln äro obe­ roende av effektivt eller symboliskt besittningstagande och av varje ut­ trycklig förklaring.

4. De naturtillgångar vilka avses i dessa artiklar omfatta mineraliska och andra icke levande tillgångar

96

Kung!. Maj. ts proposition nr 11 i år 1966

ees of the seabed and subsoil to- gether with living organisms be- longing to sedentary species, that is to say, organisms which, åt the har- vestable stage, either are immobile on or under the seabed or are unable to move except in constant physical contact with the seabed or the sub­ soil.

Article 3

The rights of the Coastal State over the Continental shelf do not affeet the legal status of the super- jacent waters as high seas, or that of the airspace above those waters.

Artide 4

Subject to its right to take rea- sonable measures for the exploration of the Continental shelf and the ex- ploitation of its natural resources, the coastal State may not impede the laying or maintenance of sub- marine cables or pipe lines on the Continental shelf.

Artide 5

1. The exploration of the Conti­ nental shelf and the exploitation of its natural resources must not re- sult in any unjustifiable interfer- ence with navigation, fishing or the conservation of the living resources of the sea, nor result in any inter- ference with fundamental oceano- graphic or other scientific research carried out with the intention of open publication.

2. Subject to the provisions of para- graphs 1 and 6 of this article, the Coastal State is entitled to construct and maintain or operate on the Con­ tinental shelf installations and other devices necessary for its explora­ tion and the exploitation of its nat­ ural resources, and to establish

tres ressources non vivantes du lit de la mer et du sous-sol, ainsi que les organismes vivants qui appar- tiennent aux espéces sédentaires, c’est-å-dire les organismes qui, au stade oii ils peuvent étre péchés, sont soit immobiles sur le lit de la mer ou au-dessous de ce lit, soit inca- pables de se déplacer si ce n’est en restant constamment en contact phy- sique avec le lit de la mer ou le sous- sol.

Artide 3

Les droits de l’Etat riverain sur le plateau Continental ne portent pas atteinte au régime des eaux surja- centes en tant que haute mer, ni å celui de 1’espace aérien situé au- dessus de ees eaux.

Artide 4

L’Etat riverain ne peut entraver la pose ou 1’entretien de cåbles ou de pipe-lines sous-marins sur le pla­ teau Continental, réserve faite de son droit de prendre des mesures raison- nables pour l’exploration du plateau Continental et 1’exploitation de ses ressources naturelles.

Artide 5

1. L’exploration du plateau Conti­ nental et 1’exploitation de ses res­ sources naturelles ne doivent pas avoir pour ef fet de géner d’une ma- niére injustifiable la navigation, la péche ou la conservation des res­ sources biologiques de la mer, ni de géner les recherches océanographi- ques fondamentales ou les autres recherches scientifiques effectuées avec l’intention d’en publier les ré- sultats.

2. Sous réserve des dispositions des paragraphes 1 et 6 du présent article, l’Etat riverain a le droit de construire et d’entretenir ou de faire fonetionner sur le plateau Continen­ tal les installations et autres dispo- sitifs nécessaires pour 1’exploration de celui-ci et 1’exploitation de ses

• Sida 97
•  Original

97

på havsbottnen och i dennas un­ derlag samt de levande organismer, vilka tillhöra sedentära arter, dvs. organismer, vilka, på det stadium där de kunna bli föremål för fångst, äro antingen orörliga på havsbottnen eller därunder, eller äro oförmögna till rörelse, annat än i ständig fysisk beröring med havsbottnen eller dennas underlag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1966

Artikel 3

Strandstatens rättigheter avseen­ de kontinentalsockeln inverka ej på de rättsregler som gälla för det över­ liggande vattnet såsom fritt hav el­ ler för luftrummet däröver.

Artikel 4

Strandstaten äger ej hindra ut­ läggandet eller underhållet av kab­ lar eller rörledningar under vattnet på kontinentalsockeln i vidare mån än som följer av dess rätt att vid­ taga skäliga åtgärder för utforskan­ det av sockeln samt tillgodogörandet av dennas naturtillgångar.

Artikel 5

1. Utforskandet av kontinental­ sockeln och tillgodogörandet av dess naturtillgångar må ej på ett oberät­ tigat sätt lända till intrång i sjöfar­ ten, i fisket eller i bevarandet av havets biologiska tillgångar och må ej heller lända till intrång i den oceanografiska grundforskningen eller annan vetenskaplig forskning, vars resultat äro avsedda att offent­ liggöras.

2. Med de inskränkningar som följa av styckena 1 och 6 av denna artikel äger strandstaten rätt att på kontinentalsockeln uppföra och un­ derhålla eller driva de anläggningar och andra inrättningar, vilka äro erforderliga för utforskandet av sockeln och tillgodogörandet av dess

• Sida 98
•  Original

98

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

safety zones around such installa­ tions and devices and to take in those zones measures necessary för their protection.

3. The safety zones referred to in paragraph 2 of this article may ex- tend to a distance of 500 metres around the installations and other devices which have been erected, measured from each point of their outer edge. Ships of all nationali- ties must respect these safety zones.

4. Such installations and devices, though under the jurisdiction of the Coastal State, do not possess the status of islands. They have no ter­ ritorial sea of their own, and their presence does not affect the delimi­ tation of the territorial sea of the coastal State.

5. Due notice must be given of the construction of any such in­ stallations, and permanent means for giving warning of their pres­ ence must be maintained. Any in­ stallations which are abandoned or disused must be entirely removed.

6. Neither the installations or de­ vices, nor the safety zones around them, may be established where in- terference may be caused to the use of recognized sea lanes essential to international navigation.

7. The coastal State is obliged to undertake, in the safety zones, all appropriate measures for the pro­ tection of the living resources of the sea from harmful agents.

8. The consent of the coastal State shall be obtained in respect of any research concerning the Continental shelf and undertaken there. Never- theless the coastal State shall not normally withhold its consent if the request is submitted by a quali- fied institution with a view to pure-

ressources naturelles, et d’établir des zones de sécurité autour de ees installations ou dispositifs et de prendre dans ees zones les mesures nécessaires å leur protection.

3. Les zones de sécurité visées au paragraphe 2 du présent article peu- vent s’étendre å une distance du 500 metres autour des installations ou autres dispositifs qui ont été amé- nagés, mesurée å partir de chaque point de leur bord extérieur. Les na- vires de toutes nationalités sont te­ llus de respeeter ees zones de sécu­ rité.

4. Ces installations ou dispositifs, tout en étant soumis å la juridiction de l’Etat riverain, n’ont pas le sta­ tus d’iles. Ils n’ont pas de mer terri- toriale qui leur soit propre, et leur présence n’influe pas sur la délimita- tion de la mer territoriale de l’Etat riverain.

5. Avis doit étre dument donné de la construction de ces installations, et 1’entretien des moyens perma­ nents de signalisation nécessaires doit étre assuré. Toutes les installa­ tions abandonnées ou ne servant plus doivent étre complétement enle- vées.

6. Ni les installations ou disposi­ tifs, ni les zones de sécurité établies autour de ceux-ci ne doivent étre situés dans des parages oii ils peu- vent géner 1’utilisation des routes maritimes réguliéres indispensables ä la navigation internationale.

7. L’Etat riverain est tenu de prendre dans les zones de sécurité toutes les mesures propres å proté- ger les ressources biologiques de la mer contre les agents nuisibles.

8. Le consentement de l’Etat rive­ rain doit étre obtenu pour toutes recherches touchant le plateau Con­ tinental entreprises sur place. Tou- tefois, l’Etat riverain ne refusera normalement pas son consentement lorsque la demande sera présentée par une institution qualifiée, en vue

• Sida 99
•  Original

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b år 1!166

99

naturtillgångar, samt att upprätta säkerhetszoner omkring sagda an­ läggningar eller inrättningar och i dessa zoner vidtaga erforderliga åt­ gärder till deras skydd.

3. De säkerhetszoner, vilka avses i stycket 2 av denna artikel må ha en utsträckning av 500 meter, räk­ nat från varje punkt på yttersidan av de anläggningar eller andra in­ rättningar som uppförts. Fartyg av varje nationalitet ha att respektera sådana säkerhetszoner.

4. Här avsedda anläggningar och inrättningar äro väl underkastade strandstatens jurisdiktion men äro ej att betrakta som öar. De ha inget eget territorialvatten och deras före­ komst inverkar ej på avgränsningen av strandstatens territorialvatten.

5. Inrättandet av här avsedda anläggningar skall vederbörligen kungöras varjämte permanenta an­ ordningar utvisande deras läge sko­ la vidmakthållas. Varje anläggning, vilken nedlagts eller ej längre bru­ kas, skall helt avlägsnas.

6. Varken anläggningar, inrätt­ ningar eller omkring sådana upp­ rättade säkerhetszoner må vara be­ lägna i farvatten, där de kunna lända till intrång i nyttjandet av så­ dana allmänna farleder, som äro oumbärliga för den internationella sjöfarten.

7. Strandstaten åligger att inom säkerhetszon vidtaga alla lämpliga åtgärder för att skydda havets bio­ logiska tillgångar mot skadliga äm­ nen.

8. Strandstatens medgivande skall inhämtas till alla undersökningar berörande kontinentalsockeln som äro avsedda att bedrivas på platsen. Dock bör strandstaten i regel icke vägra sitt medgivande, då ansökan göres av en kvalificerad institution och åsyftar uteslutande vetenskapli-

Kungl. Maj.ts proposition nr Uk år 1966

103

Bestämmelserna i dessa artiklar skola ej inverka på strandstatens rätt att, oavsett vattendjupet, bru­ ka havsbottnens underlag genom anläggande av tunnlar.

Artikel 7

Artikel 8

Denna konvention skall intill den 31 oktober 1958 vara öppen för un­ dertecknande av envar stat, som är medlem i Förenta Nationerna eller i något av dess fackorgan, ävensom varje annan stat, som inbjudes att biträda konventionen av Förenta Nationernas generalförsamling.

Artikel 9

Denna konvention skall ratifice­ ras. Ratifikationsinstrument skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 10

Denna konvention skall vara öp­ pen för anslutning av envar stat, som tillhör någon av de i artikel 8 nämnda kategorierna. Anslutnings­ instrument skall deponeras hos För­ enta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 11

1. Denna konvention skall träda i kraft den trettionde dagen efter den dag då det tjuguandra ratifika­ tions- eller anslutningsinstrumentet deponerats hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

2. För envar stat, som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter deponerandet av det tjugu­ andra ratifikations- eller anslut­ ningsinstrumentet, skall konventio­ nen träda i kraft den trettionde da­ gen efter deponerandet av vederbö­ rande stats ratifikations- eller an­ slutningsinstrument.

105

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

Artikel 12

1. Vid undertecknande, ratifika­ tion eller anslutning äger stat göra förbehåll beträffande andra artiklar i konventionen än artiklarna 1—3.

2. Envar för dragsslutande stat, vilken med tillämpning av nästföre­ gående stycke gjort förbehåll, äger vid varje tidpunkt återtaga dessa genom meddelande härom till För­ enta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 13

1. Efter utgången av en tid av fem åi- från den dag då denna konven­ tion träder i kraft, äger envar för- dragsslutande part när som helst hemställa om översyn av konventio­ nen genom skriftlig framställning till Förenta Nationernas general­ sekreterare.

2. Förenta Nationernas general­ församling skall besluta om de åt­ gärder vartill sådan framställning må föranleda.

Artikel 14

Förenta Nationernas generalsek­ reterare skall till alla Förenta Na­ tionernas medlemsstater samt övriga stater, som avses i artikel 8, lämna meddelande om:

a) undertecknande av konventio­ nen och deponering av ratifikations- eller anslutningsinstrument, jäm­ likt artiklarna 8, 9 och 10;

b) den dag då konventionen jäm­ likt artikel 11 träder i kraft;

c) framställning om översyn jäm­ likt artikel 13;

d) förbehåll avseende konventio­ nen jämlikt artikel 12.

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1966

Artikel 15

Originalet till denna konvention, vars engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter äga lika vitsord, skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare, som skall sända bestyrkta kopior därav till alla stater som avses i artikel 8.

Till bekräftelse härav ha under­ tecknade befullmäktigade ombud, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, under­ skrivit denna konvention.

Som skedde i Geneve den tjugo­ nionde april nittonhundrafemtioåtta.

109

genom det allmänna tillföres egendom, torde i förevarande stadgande böra anges, att där åsyftad rätt tillkommer kronan. Härigenom skulle även bli fullt klart, att icke alla institutioner och förmögenhetsmassor som omfattas av det vidsträcktare begreppet staten — t. ex. riksdagens verk — är avsed­ da. Vid bifall till vad lagrådet sålunda föreslagit bör även i 3 och 4 §§ ordet staten utbytas mot kronan.

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 196(>

5 §•

Enligt 2 § i förslaget skall rätten att utforska kontinentalsockeln och ut­ vinna dess naturtillgångar tillkomma staten. När enskilt företag meddelas tillstånd att utnyttja dessa rättigheter mot det att företaget fullgör vissa villkor, t. ex. att erlägga royalty, måste rättsförhållandet mellan det allmän­ na och företaget anses såsom i huvudsak grundat på ett privaträttsligt av­ tal. En annan sak är, att förhållandet därjämte kan ha åtskilliga offent­ ligrättsliga inslag; som exempel må nämnas en företaget ålagd skyldighet att iakttaga vissa säkerhetsföreskrifter. I den mån rättsförhållandet är att anse som avtalsmässigt reglerat, kommer därav härflytande tvister, i likhet med andra tvister rörande kronans egendom, att vara underkastade dom­ stols prövning. Genom skiljeavtal kan då självfallet också bestämmas, att sådan tvist i stället skall hänskjutas till avgörande av skiljemän, och i en­ lighet härmed utsedda skiljemän är naturligtvis ej att anse som tillsatta på grund av förordnande av myndighet. Vid nu angivna förhållanden är den föreslagna lagregeln onödig och ägnad att föranleda det missförståndet att skiljemannaförfarande och eventuellt även domstolsprövning är uteslu­ ten i fall som ej omfattas av lagregeln. Paragrafen synes alltså böra utgå.

Beträffande innehållet i lagregeln kan för övrigt anmärkas, att ett vill­ kor som »avser tillståndets bestånd» torde kunna syfta på nästan vilket villkor som helst, eftersom praktiskt taget alla villkor kan tänkas ge anled­ ning till att återkalla tillståndet. Meningen torde vara att utsäga, att till skiljemäns avgörande kan hänskjutas alla andra tvister än sådana som an­ går frågan om tillståndet äger bestånd. Vidare kan framhållas, att anled­ ning synes saknas att ej under stadgandets tillämpningsområde medtaga tvister om ersättning på grund av förfarande som kan föranleda ansvar enligt lagen. Att fråga om ansvar ej kan prövas av skiljemän följer av all­ männa regler och behöver ej särskilt nämnas.

Bifall till vad lagrådet i första hand förordat föranleder ändring i fråga om numrering av följande paragrafer och hänvisningar till dessa.

⁸ §.

Med betraktelsesättet att rättsförhållandet mellan innehavaren av till­ stånd enligt 3 § och det allmänna väsentligen grundas på ett privaträtts­ ligt avtal kan sjmas mindre väl förenligt att — såsom innebörden är i före­ varande stadgande — tillståndshavaren har en starkare ställning än kro­

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1966

111

Förslaget till lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna

vattenområden

Ordet staten bör av skäl lagrådet anfört vid 2 § i förslaget till lag om kontinentalsockeln utbytas mot kronan.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Thomas Kr ook