SOU 1997:32

Följdlagstiftning till miljöbalken : delbetänkande

Till statsrådet och chefen för Miljödepartementet

Regeringen bemyndigade den 7 april 1993 chefen för Miljö- och natur- resursdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda organisationsförändringar med anledning av ett tidigare förslag till miljöbalk. Med stöd av bemyndigandet förordnades fr.o.m. den 13 april 1993 dåvarande hovrättspresidenten Carl Axel Petri som särskild utredare.

Vid regeringssammanträde den 24 november 1994 beslutades att uppdraget även skulle omfatta att lägga fram ett nytt förslag till miljöbalk.

Vi har antagit namnet Milj öbalksutredningen.

Beträffande sakkunniga, experter och sekreterare hänvisar vi till vårt huvudbetänkande (SOU l996:103) Miljöbalken- En skärpt och samord- nad miljölagstiftning för en hållbar utveckling och delbetänkande (SOU 19962147) Övergångsbestämmelser till miljöbalken. Följande ändringar har dock skett. Som experter har förordnats departementsrådet Erik Casten Carlberg (fr.o.m. den 1 januari 1997), departementssekreteraren Lars-Eric Hult (fr.o.m. den 4 juni 1997), generalsekreteraren Ulrika Rasmuson (fr.o.m. den 14 oktober 1996) och enhetschefen Kitty Victor (fr.o.m. den 24 april 1997). Följande experter har entledigats, Gertrud Berglund (fr.o.m. den 17 juni 1997), Sten Jerdenius och Åsa Wiklund (båda fr.o.m. den 4 juni 1997). Vidare har kammarrättsassessorn Stefan Köhler entledigats den 22 november 1996 som sekreterare. Kammarrättsassessorn Björn Persson förordnades den 13 januari 1997 som sekreterare.

Vi får härmed överlämna delbetänkandet Följdlagstiftning till miljö- balken. '

Vi fortsätter vårt arbete med andra utestående frågor, såsom förordningar.

Stockholm den 17 juli 1997

Carl Axel Petri /Lars Holmgård Per Lagerud Björn Persson

w pau _ Hi 135.313!

' inl-Lilla a'la-ika")

I” I .., _ . , milj» *luH HF. L.,—JJ .m;u.'flj

* ggr-rag- ns.

[m:-h.

. % lår-l "13:13! | .” ”fall:;—

' '" ?7? I".- "» '_'—(# ? .r_"._ .' _

INNEHÅLL Förkortningar ..................................................................................... 9 Sammanfattning ............................................................................... l 1 LAGFÖRSLAG Förslag till Lag om ändring i 1. jordabalken ................................................................................ 13 2. lagen (1902: 71 s.1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar ................................ 1 7 3. lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled ........................ 21 4. kommunalskattelagen (1928:3 70) ............................................. 25

5. lagen ( ] 929:4 05 ) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska

vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 ............................ 31 6. lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder

för vissa kraftanläggningar m.m. .............................................. 45 7. lagen (1 94 7.5 76) om statlig inkomstskatt .................................. 4 7 8. luftfartslagen (195 7:29 7) .......................................................... 51 9. lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för

utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m ..................................... 57 10. lagen (1966:314) om kontinentalsockeln .................................. 67 11. lagen (1970:244) om allmänna vatten— och

avloppsanläggningar ................................................................. 77 12. fastighetsbildningslagen (1970:988) ......................................... 79 13. väglagen (1971:948) ................................................................. 85

14. lagen (1971 :850) med anledning av gränsälvs— överenskommelsen den 16 september 1971 mellan

Sverige och Finland ................................................................... 97 15. lagen (1973.'1150) omförvaltning av samfälligheter ............................................................................ 99 16. lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1 149) och lagen (1973: I 150) om förvaltning av samfälligheter. ....................... 103 1 7. lagen (1976:839) om statens va-nämnd ................................. 107 18. lagen (1976.'997) om vattenförbund ....................................... 109 19. lagen ( ] 977:43 9) om kommunal energiplanering .................. 113 20. lagen (1978:160) om vissa rörledningar ................................ 115 21. skogsvårdslagen (1979.'429) .................................................. 119 22. fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152) .................................... 125

23. lagen (198030?) om skyldighet för utländska

kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ............... 129 24. lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening

från fartyg ................................................................................ 131 25. lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem ........................ 133 26. lagen (1982:188) om preskription av

skattefordringar m.m. .............................................................. 135 27. lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och

avlysning av allmän farled och allmän hamn .......................... 13 7 28. lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ............................. 141 29. lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel ................. 143 30. lagen ( 1 985 : 620) om vissa torvÅ/ndigheter ............................. 145 31. räddningsljänstlagen (19861 102) .......................................... 149 32. plan— och bygglagen (198710) ............................................... 151 33. jaktlagen (1987:259) ............................................................... 1 71 34. strålskyddslagen (1988:220) ................................................... 1 73 35. lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva

varor ........................................................................................ 1 75 36. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. ................................ 179 3 7. prisregleringslagen (1989.'978) ............................................... 181 38. lagen (1990:663) om ersättningsfonder .................................. 183 39. minerallagen (199145) ........................................................... 185 40. kyrkolagen (] 992: 300) ............................................................ 1 93 41. lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon .................... 195 42. fiskelägen (1993: 787) .............................................................. 201 43. lagen (1994:1776) om skatt på energi ..................................... 203 44. lagen (1995:1649) om byggande av järnväg ........................... 205 45. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus ............................... 213 46. vapenlagen ( 1 9966 7) .............................................................. 215 MOTIVERING 1. Inledning ................................................................................... 217

1.1 Allmänt ............................................................................ 217

1.2 Förslaget till miljöbalk. .................................................... 219 1.3 Förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar ................................................................................. 229

2. Plan- och bygglagen (1987: 10) ................................................ 237 2.1 Lagens innehåll ................................................................ 238 2.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 242 2.3 Författningskommentar ................................................... 259

3. Väglagen (1971 :948) ................................................................ 273 3. 1 Lagens innehåll ................................................................ 273 3.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 277 3.3 Författningskommentar ................................................... 283

4. Lagen (1995: 1649) om byggande av järnväg ........................... 293 4.1 Lagens innehåll ................................................................ 293 4.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 296 4.3 Författningskommentar ................................................... 301

5. Luftfartslagen (19571297) ......................................................... 307 5.1 Lagens innehåll ................................................................ 307 5.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 309 5.3 Författningskommentar ................................................... 313

6. Lagen (1983z293) om inrättande, utvidgning och

avlysning av allmän farled och allmän hamn ........................... 319 6. 1 Lagens innehåll ................................................................ 3 19 6.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 321 6.3 Författningskommentar ................................................... 324

7. Lagen (l902:71 s.1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar ................................ 327 7.1 Lagens innehåll ............ 327 7.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 329 7.3 Författningskommentar ................................................... 331 8. Lagen (1978: 160) om vissa rörledningar ................................. 335 8.1 Lagens innehåll ................................................................ 335 8.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 337 8.3 Författningskommentar ................................................... 339 9. Minerallagen (199lz45) ............................................................ 343 9 1 Lagens innehåll ................................................................ 343 9.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 346 9.3 Författningskommentar ................................................... 352

10. Lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter .......................... 359 10.1 Lagens innehåll ............................................................. 359 10.2 Förhållandet till miljöbalken ........................................ 361 10.3 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 362 10.4 Författningskommentar ................................................ 366

11. Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln .............................. 373 11.1 Lagens innehåll ............................................................. 374 11.2 Förhållandet till miljöbalken i

geografiskt hänseende .................................................. 375 11.3 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 376 11.4 Författningskommentar ................................................ 379

12. Lagen (1992: 1 140) om Sveriges ekonomiska zon ................. 387 12.1 Lagens innehåll ............................................................. 397 12.2 Förhållandet till miljöbalken i

geografiskt hänseende .................................................. 389 12.3 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 390 12.4 Författningskommentar ................................................ 392

13. Lagen (19843) om kärnteknisk verksamhet .......................... 397 13.1 Lagens innehåll ............................................................. 397 13.2 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 399 13.3 Författningskommentar ................................................ 401

14. Strålskyddslagen (1988z220) .................................................. 405 14.1 Lagens innehåll ............................................................. 405 14.2 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 407 14.3 Författningskommentar ................................................ 410

15. Lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar ............................................................... 413 15.1 Allmänt ......................................................................... 413 15.2 F örfattningskommentar ................................................ 415 16. Lagen (1977:439) om kommunal energiplanering ................. 417 16.1 Allmänt ......................................................................... 417 16.2 Författningskommentar ................................................ 418 17. Skogsvårdslagen (1979z429) .................................................. 419 17.1 Skogen och skogsnäringen i Sverige ............................ 419 17.2 Lagens innehåll ............................................................. 420

17.3 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 424 17.4 Författningskommentar ................................................ 433 18. Jordabalken ............................................................................. 439 18.1 Behovet av ändringar .................................................... 439 18.2 Naturvårdsavtal ............................................................. 440 18.3 Författningskommentar ................................................ 450 19. Fiskelagen (1993z787) ............................................................ 453 19.1 Allmänt ......................................................................... 453 19.2 F örfattningskommentar ................................................ 454 20. Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor ........................................................................................ 457 20.1 Lagens innehåll ............................................................. 457 20.2 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 458 20.3 Författningskommentar ................................................ 459 21. Kommunalskattelagen (19282370) ......................................... 461 21.1 Allmänt ......................................................................... 461 21.2 Författningskommentar ................................................ 462 22. Lagen (l995:1667) om skatt på naturgrus .............................. 463 22.1 Allmänt ......................................................................... 463 22.2 Författningskommentar ................................................ 464 23. Lagen (1976:997) om vattenförbund ...................................... 467 24. Lagen (1980z307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ................ 469 25. Ekonomiska och andra konsekvenser av förslagen ................ 470 SÄRSKILDA Y l"lRANDEN ....................................................... 473

MILJÖBALKEN ........................................................................... 545

..... Dan-rH-H'dh --.3=+-_--.r.-- ”W&W-HHWQ'WMM 'if-i'- Elihu min...-a.m..h '-'_'=-' ... mwmihm 1151.

1? .: ku VMI." _ 'l '|'|. II"| _ =- %? mergmr-r- 11- -— -—'-— - : ......1... .-n-nllndab-qpi ,18

Qfås "Him—trimtmus. 'm"'"' "W'MW'WH 1351- .Hlunhmåan 3.21

H.- %jLTT'lM'Åuuwr air i'll-Fl "( ... .. mmm wii '1' län. '|'. ”111111.

EEK... ”IM'HHWWHI'WH n...-f.... U_ETEYÅWIJW; .Ql '""tag'f'-l_1'u:"iw.'r"m'"*lzMW" o'u-imnlm 1.91”

33% mma—urlémaintmwdwmq se:-';

lll Fuflntluillu'ilti'lu'lmn-q- Manligt: illan William-salu) maa-lå 115: 12-58831'111Wbr1m5mnw—m Y.- nämn—innefrån" 3 mixen—hattmm..1.».—- WMMWMW åt!-1: £?W1rngr1fw'r'runwm' "'Tmmmqu i 939.

i? Ja i l'11'1'l'...u"il'.,' "'

191... twwwm- ;luteliåttj anagram. 15 tal! ..- .. .... ...-. .—__...-.-.......Jrisml£A it:

11th ":*934- 51.1»- wwqmeammJM'l & ig, 11.1 ] uu". .lp'_._1: -|J| ";-."" fåém.ww..._w_n.amgqlm1hlnm mo 11.111; 3.991) flagg.. .SE.”

Cay... += -—-.w+' __.._,-.-..,. ......_. ...mamlm 1.5.5. w......- . anamma-todettu (Mahdi '" ...Ci 'ta-l. =t'n'1'-l._.".l'i'llél.1--Ir' ”' '."- AL"?

”""1'5'.'r1'lt"T-*-"l='1""

.hnurhl'i'lnutlw'jim f'll- 99:61? [) man.-l &

l.; _"..-.|.un. 1.111] r. '-'..' ' 1. '.!-| 1.1 _ _ . '|'!!- . -| . .. FMC-_.-Maäbmlgihwjainm(”11:11:03913 mm.-hf: oas.... .... ...- .. ....mbmlanäaaml'g—wllh ml MMHHP- alm-a 11.1 alma-151!

['i .i'L. "l1't" ".'l_"|n.-_.' -. .-,.1.

0 %*TMlHM-la v.: mna'iidaamil Sibu-tf. duo Hemma-111111] .. .ES 13. ' ."1.l'._T |"... . . . - . £%'31""Ffrf'ffhm':;"h"*r"1 ...,-..... WW! AQJUWZ ' IDIEF :.."?Jruufn'r—qu-J-l jmuul-u'f-u.wnl-uvrn fm!- |||-"Th Eq Vil-gä 14)—SÖMN "_l-'i '--'. '-..'111"l-1. .. -. l 1 |, .' ['.'-_LL;._.' .1 '. ' .31'1 FT r-_ lgf'u ,_'-_l-ClE' .I'_'l1 _ . 171 brk!!! LT. 1'L.l" 'll ICT-." HL: ' 'F n. -' "' I- ]"1' ? taggat "rn-. lil-ill.. . .. U'] '

Förkortningar

bet. betänkande BoU Bostadsutskottet dir. direktiv

Ds Departementsserien EG Europeiska gemenskapen ha hektar JB jordabalken J oU Jordbruksutskottet MB miljöbalken MKB miljökonsekvensbeslqivning NRL lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. NU Näringsutskottet PBL plan- och bygglagen (1987:10) prop. proposition rskr. riksdagsskrivelse RRV Riksrevisionsverket RÅ Regeringsrättens årsbok SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar TU Trafikutskottet UB utsökningsbalken

Sammanfattning

Den 4 juli 1996 överlämnade vi till regeringen vårt huvudbetänkande (SOU 19962103) Miljöbalken — en skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Förslaget har remissbehandlats och därefter bearbetats i Regeringskansliet. Regeringen beslutade den 3 april 1997 om lagrådsremiss rörande en miljöbalk. Vi har under slutskedet av vårt arbete med iöljdlagstiftning anpassat förslagen till lagrådsremissen.

Enligt lagrådsremissen skall bestämmelserna i 15 lagar arbetas samman i en miljöbalk. Därutöver finns ett stort antal lagar med miljöanknytning. Alla dessa lagar kunde inte arbetas in i miljöbalken om denna skulle få ett rimligt omfång. Många av de utanförliggande lagarna har huvudsakligen andra syften än miljöhänsyn och måste på olika sätt anpassas till balken. I detta betänkande förslår vi sådana följdändringar och utvecklar i samband därmed bl.a. förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar.

Av betänkandet framgår bl.a. att miljöbalken gäller även för verksamheter som omfattas av lagar som inte har arbetats in i balken. Det finns därför sällan något behov av genomgripande ändringar för att åstadkomma att miljöhänsyn tas i behövlig omfattning. Lagarna måste dock ändras på en del punkter för att bli tillräckligt anpassade till balken. Bland våra förslag kan nämnas att tillstånd och liknande godkännanden inte skall få ges för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorrn överträds. Vid överträdelse av en norm skall vidare ett redan meddelat tillstånd kunna omprövas och villkor ändras. Dessutom skall miljöbalkens regler om miljökonsekvensbesknvningar normalt tillämpas när sådana beskrivningar upprättas enligt andra lagar.

iål'mrö Wi Hui) ritad nygamla/i (en; 'öQQI agniliwetu wjllfiil i.1x.1am)lagningm 't daaim na Jhrus 161 årlmyunmmaolbllöl

-"pnll5mlabasllåd15i s.k!" , _täifåmår'l timminäiad 'IÅ. -_ f' .'. 11.351 ii? Malmo mm - , rm rag; Jm häleri ingår! naima - WW” I am ovansida—[tim _|." a'la ild 115129 minus; * & PJ'I'JÖ'IH'IIÄIEIM m= ammar: "5 mitran-sm mm:-t Jarlmsazhav nun ha "in salabä'ihzwö 1533er rluo aavönqmu ' mia Mlaiiawleannäöd tm

1. Förslag till Lag om ändring i jordabalken;

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 Q, 3 kap. 3 &, 7 kap. 3 5 och 9 kap. 33 & jordabalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Fastighet och dess gränser

Har fastighet blivit skild från angränsande vattenområde ge— nom att stranden förskjutits, har fastighetens ägare rätt att nyttja området mellan fastigheten och vattnet under förutsättning att området är av ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av bety— delse. Fastighetens ägare har därvid samma rätt som enligt 2 kap. 6 & vattenlagen (198329!) tillkommer strandägare.

öå

Har fastighet blivit skild från angränsande vattenområde ge- nom att stranden förskjutits, har fastighetens ägare rätt att nyttja området mellan fastigheten och vattnet under förutsättning att området är av ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av bety- delse. Fastighetens ägare har därvid samma rätt som enligt 2 kap. 7 5 lagen (0000) med sär- skilda bestämmelser om vatten- verksamhet tillkommer strand- ägare.

3 kap. Rättsförhållanden mellan grannar

Den som ämnar utföra eller låta utföra grävning eller liknan— de arbete på sin mark skall vidta varje skyddsåtgärd som kan an- ses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark. Be- stämmelser om ersättning för skador till följd av grävning eller liknande arbete finns i miljöskadelagen (] 986.225 ).

Medför skyddsåtgärd uppen- barligen högre kostnad än den skada som åtgärden avser att förebygga, får åtgärden under- låtas. Skadan skall dock ersättas enligt bestämmelserna i miljö— skadelagen. Om det begärs, skall säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för er- sättningen innan arbetet böljar.

35

Den som ärrmar utföra eller låta utföra grävning eller liknan- de arbete på sin mark skall vidta varje skyddsåtgärd som kan an- ses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark. Be- stämmelser om ersättning för skador till följd av grävning eller liknande arbete finns i 32 kap. miljöbalken.

Medför skyddsåtgärd uppen- barligen högre kostnad än den skada som åtgärden avser att förebygga, får åtgärden under- låtas. Skadan skall dock ersättas enligt bestämmelserna i 32 kap. miljöbalken. Om det begärs, skall säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för er- sättningen innan arbetet börjar.

Är byggnad eller annan anläggning som hör till angränsande mark, till följd av vårdslöshet vid uppförandet eller brist i underhållet, av sådan beskaffenhet att särskild skyddsåtgärd är nödvändig för att förebygga skada med anledning av arbete som inte sträcks nedanför vanligt källardjup, skall åtgärden bekostas av den angränsande markens ägare. Om anläggningen hör till en tomträtt, skall åtgärden i stället bekostas av tomträttshavaren.

7 kap. Allmänna bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft.

3å

Av fastighetsägaren åt annan upplåten rätt att avverka skog på fastigheten eller att tillgodogöra sig andra alster av fastigheten eller dennas

naturtillgångar eller att jaga eller fiska på fastigheten är att anse som nyttjanderätt, även om med rättigheten icke är förenad rätt att i övrigt nyttja

fastigheten.

Vad som i denna balk och andra författningar sägs om nyttjanderätt skall tillämpas även när ett avtal har slutits mellan å ena sidan en fastig- hetsägare och å andra sidan staten, en kommun eller en sådan ideell förening som anges i 16 kap. 13 5 miljöbalken och avtalet innebär att fastighets- ägarens rätt att nyttja ett visst område inskränks i avsikt att värna eller utveckla naturvär- den (naturvårdsavtal).

9 kap. J ordbruksarrende

Har jordägaren utgivit er- sättning för markavvattning enligt vattenlagen (1983:29]) eller för byggande av enskild väg enligt lagen (l939:608) om enskilda vägar eller anlägg- ningslagen (1973:1149), får jordägaren uppsäga avtalet, om arrendatorn icke medger skälig höjning av arrendeavgiften. Uppsägning skall ske inom ett år från det företaget fullbor- dades.

1. Denna lag träder i kraft den

339

Har jordägaren utgivit er- sättning för markawattning enligt miljöbalken eller lagen (0000) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet eller för byggande av enskild väg enligt lagen (l939:608) om enskilda vägar eller anlägg- ningslagen (1973:1149), får jordägaren uppsäga avtalet, om arrendatorn icke medger skälig höjning av arrendeavgiften. Uppsägning skall ske inom ett år från det företaget fullbor- dades.

2. Vad som stadgas om naturvårdsavtal i 7 kap. 3 å andra stycket skall inte gälla avtal som har ingåtts före denna lags ikraftträdande.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1902171 s.1), innefattande Vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;

Härigenom föreskrivs att 2 & 2 mom., 3 mom. och 28 & lagen (l902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 & 2mom.

Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt.

Nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl meddelas för ledning som är avsedd för spänning som inte överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med nätkoncession som berörs av ledningen.

Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör en med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får inte meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller med ett annat koncessions- område.

Nätkoncession som avser en utlandsförbindelse får inte meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätt- hålla elförsörjningen i landet.

Nätkoncession får endast beviljas den som från allmän synpunkt är lämp- lig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.

Nätkoncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestäm- melser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession skall lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Nätkoncession får inte över- låtas utan tillstånd av rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndighe- ten. Vid prövning av ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall femte stycket tillämpas.

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljö- balken. Vid koncessionspröv- ningen skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

En miljökonsekvensbeskriv— ning skall ingå i en ansökan om koncession. Vad gäller förfaran— det, kraven på miljökonsekvens— beskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.

Nätkoncession får inte över- låtas utan tillstånd av rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndighe— ten. Vid prövning av ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall femte stycket tillämpas.

2 5 3 mom.

Nätkoncession ges för bestämd tid, längst 40 år.

En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt samt

med de villkor för anlägg— ningens utförande och nyttjan- de som behövs av säkerhetsskäl eller som annars behövs från allmän synpunkt.

En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet för människors hälsa eller om- givningen, främja en hållbar hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Uppkommer genom verk- samhet för vilken nätkon— cession har meddelats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när nätkon- cessionen meddelades eller medverkar den till att en miljö- kvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds, får re- geringen eller, efter rege— ringens bemyndigande, nät- myndigheten föreskriva ytter— ligare eller ändrade villkor för att förebygga eller minska olä— genheterna för framtiden.

En nätkoncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar nätkoncession skall fullgöra skyldigheten enligt 3 5 1 mom. att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för åter- ställning. I fråga om beskafen- heten av säkerheten gäller 2 kap. 25 5 utsökningsbalken. Sä- kerheten skall prövas av rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i

Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är be- lagd med straff enligt brottsbal- ken.

1. Denna lag träder i kraft den

285

det län där verksamheten be- drivs. Staten, kommuner, lands- ting och kommunalförbund be- höver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten enligt fjärde stycket inte är tillräcklig, för regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, nätmyn- digheten besluta om ytterligare säkerhet.

Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är be- lagd med straff enligt brottsbal- ken eller miljöbalken.

2. Ett ärende om prövning av nätkoncession skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled;

Härigenom föreskrivs att 7 och 13 55 lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

76

Om någon i strid mot lag eller givna föreskrifter utför anläggning eller annan anordning i en allmän flottled skall han själv stå för den skada som flottningen orsakar på anordningen. Utför någon anläggning eller anordning i en allmän flottled utan att begära och invänta skyddsbestämrnelser enligt andra stycket, skall han själv stå för den skada som flottningen orsakar under tiden.

Menar någon som utfört eller avser att utföra vattenföretag där en allmän flottled finns, att särskilda anläggningar eller åtgärder till skydd mot skada eller intrång till följd av flottningen bör bekostas av de flottande, får han väcka talan mot flottningsföreningen hos

Menar någon som utfört eller avser att utföra vatten— verksamhet där en allmän flottled finns, att särskilda anläggningar eller åtgärder till skydd mot skada eller intrång till följd av flottningen bör bekostas av de flottande, får han väcka talan mot flottnings—

vattendomstolen rörande be- stämmelser om erforderliga skyddsanordningar. I fråga om en sådan talan gäller be- stämmelserna i vattenlagen (1983z291) om stämningsmål.

föreningen hos miljödomstolen rörande bestämmelser om erforderliga skyddsanordningar. I fråga om en sådan talan gäller fortfarande bestämmelserna i vattenlagen (1983z291) om stämningsmål.

135

Finnes flottningsskada bliva så stadigvarande, att värdet därå kan genom uppskattning på förhand utrönas, skall, om ersättningstagaren påstår det, ersättningen på förhand bestämmas att utgå vare sig i årlig avgift under hela den tid flottning kommer att fortgå eller ock på en gång, allt efter ty skäligt prövas. Ej må, ändå att parterna må vara ense om visst belopp, ersättningen bestämmas till högre belopp än som kan anses skäligt.

Bestämmelserna om betal- ning av ersättning samt läns- styrelsens befattning med ned- satta ersättningsmedel i 16 kap. vattenlagen (19831291) skall tillämpas också i fråga om ersättning för flottningsskada som på förhand har bestämts att utgå på en gång. I beslutet om ersättning skall skiljemännen ange om nedsättning av ersätt— ningsbeloppet skall ske.

Ett beslut varigenom ersättning bestäms på förhand gäller, sedan det har vunnit laga kraft, även mot framtida ägare och innehavare av fastigheter som

berörs av beslutet.

Har genom beslut enligt denna lag eller enligt 9 kap. 3 5 andra stycket vattenlagen (1983z291) eller motsvarande äldre bestämmelser ersättning för skada eller intrång fastställts att utgå med årliga belopp, utgör den omständigheten att beslutet

Bestämmelserna om betal- ning av ersättning samt läns- styrelsens befattning med ned- satta ersättningsmedel i 16 kap. vattenlagen (1983z291) skall fortfarande tillämpas i fråga om ersättning för flottningsskada som på förhand har bestämts att utgå på en gång. I beslutet om ersättning skall skiljemännen ange om nedsättning av ersätt- ningsbeloppet skall ske.

Har genom beslut enligt denna lag eller enligt 9 kap. 3 5 andra stycket vattenlagen (1983 :29 1) eller motsvarande äldre bestämmelser ersättning för skada eller intrång fastställts att utgå med årliga belopp, utgör den omständigheten att beslutet

härom har vunnit laga kraft inte hinder för vattendomstolen att i samband med beslut om nya eller ändrade anordningar eller föreskrifter för flottleden, eller senare efter talan i den ordning som enligt vattenlagen gäller för stämningsmål, meddela sådana ändrade bestämmelser om er- sättningen och sättet för betal- ning som föranleds av de ändrade förhållandena.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Vad som sägs i 7 5 andra stycket om vattenverksamhet, som utförts där en

härom har vunnit laga ld'aft inte hinder för miljödomstolen att i samband med beslut om nya eller ändrade anordningar eller föreskrifter för flottleden, eller senare efter talan i den ordning som enligt vattenlagen gäller för stämningsmål, meddela sådana ändrade bestämmelser om er- sättningen och sättet för betal- ning som föranleds av de ändrade förhållandena.

allmän flottled finns, gäller också vattenföretag.

4. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370);

Härigenom föreskrivs att 20 & kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

zog

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäktemas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt), som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för: Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnads- den skattskyldiges levnads- kostnader och därtill hänförliga kostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad skattskyldig utgifter, såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller där— periodiskt understöd eller där- med jämförlig periodisk utbetal- med jämförlig periodisk utbetal- ning till person i sitt hushåll; ning till person i sitt hushåll;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 5;

Värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksam- het utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld;

ränta enligt 8 kap. 1 & stu- diestödslagen (l973:349), 52, 52 a och 55551agen(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 å och 49 & 4 mom. uppbördslagen (19532272), 5 kap. 12 5 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 13 och 14 55 lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 30 5 tullagen (1987:1065), 60 & fordons- skattelagen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13 55 mervärdes- skattelagen (19942200) och 36 5 lagen (1996le30) om under— hållsstöd samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt uppbördslagen.

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 5;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksam— het utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld;

ränta enligt 8 kap. 1 & stu— diestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 55 lagen (19412416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 å och 49 5 4 mom. uppbördslagen (19532272), 5 kap. 12 5 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 13 och 14 55 lagen (1984:668) om upphörd av socialavgifter från arbetsgivare, 30 & tullagen (1987:1065), 60 & fordons- skattelagen (1988z327) och 16 kap. 12 och 13 åå mervärdes- skattelagen (1994z200) och 36 5 lagen (1996:1030) om under- hållsstöd samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt uppbördslagen;

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);

avgift enligt 10 kap. 7 & utlänningslagen (19891529);

avgift enligt 8 kap. 5 & arbetsmiljölagen (1977: 1 160);

avgift enligt 26 & arbets- tidslagen (l982:673);

avgift enligt 21 & insi- derlagen (1990: 1342);

avgift enligt 22 & tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbe- stämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållan- det mellan arbetsgivare och ar- betstagare, när skadeståndet av- ser annat än ekonomisk skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;

straffavgift enligt 8 kap. 7 5 tredje stycket rättegångsbalken;

belopp för vilket arbetsgiva- re är betalningsskyldig enligt 75 & uppbördslagen (19532272) eller för vilket betalningsskyl- dighet föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);

avgift enligt 10 kap. 7 5 utlänningslagen (1989z529);

avgift enligt 8 kap. 5 & arbetsmiljölagen (1977:l 160);

avgift enligt 26 & arbets- tidslagen (l982:673);

avgift enligt 21 & insi- derlagen (1990: 1342);

avgift enligt 22 & tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;

skadestånd som grundas på lagen (l976z580) om medbe- stämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållan— det mellan arbetsgivare och ar- betstagare, när skadeståndet av— ser annat än ekonomisk skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;

straffavgift enligt 8 kap. 7 & tredje stycket rättegångsbalken;

belopp för vilket arbetsgiva- re är betalningsskyldig enligt 75 & uppbördslagen (1953c272) eller för vilket betalningsskyl- dighet föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag

enligt lagen (1982:1006) om av- drags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragser- sättningar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkerings- avgift;

kontrollavgift enligt lagen (1984:3 1 8) om kontrollavgift vid olovlig parkering;

överförbrulmingsavgift en- ligt ransoneringslagen (19781268);

vattenföroreningsavgift en- ligt lagen (1980:424) om åtgär- der mot vattenförorening från faltyg;

avgift enligt 3 5 lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskaps- lagring av olja och kol eller lagen (1985:635) om försörj- ningsberedskap på naturgasom- rådet;

avgift enligt 18 5 lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elekt— riska anläggningar;

enligt lagen (1982:1006) om av- drags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragser- sättningar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkerings- avgift;

kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering;

överförbrulmingsavgift en- ligt ransoneringslagen (1978 :268);

miljösanktionsavgift enligt 30 kap. miljöbalken;

vattenföroreningsavgift en- ligt lagen (l980:424) om åtgär- der mot förorening från fartyg;

avgift enligt 3 5 lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskaps- lagring av olja och kol eller lagen (1985:635) om försörj- ningsberedskap på naturgasom- rådet;

avgift enligt 18 5 lagen (1902271 5. 1), innefattande vissa bestämmelser om elekt- riska anläggningar;

kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;

avgift enligt 10 kap. 5 5 lagen (1994:1776) om skatt på energi;

ingående skatt enligt mer- värdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag;

avgift enligt 11 kap. 16 5 och 13 kap. 6 a 5 aktiebolagslagen (l975:1385).

Denna lag träder i kraft den

kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;

avgift enligt 10 kap. 5 5 lagen (1994:1776) om skatt på energi;

ingående skatt enligt mer- värdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag;

avgift enligt 11 kap. 16 5 och 13 kap. 6 a 5 aktiebolagslagen (l975:1385).

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-

norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929;

Härigenom föreskrivs att 1-12, 14-15, 17-18 och 20-22 55 lagen (l929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Ansökan i mål, som jämlikt konventionen anhängiggöres vid vattendomstol, skall ingivas i ett exemplar utöver det antal, som

för varje särskilt fall eljest finnes föreskrivet. Skall enligt art. 14 av

konventionen ansökan vara åt-

lå

Föreslagen lydelse

Ansökan i mål eller ärende, som jämlikt konventionen an— hängiggöres vid miljödomstol eller länsstyrelse skall ingivas i ett exemplar utöver det antal, som för varje särskilt fall eljest finnes föreskrivet.

Skall enligt art. 14 av konventionen ansökan vara åt-

följd av förklaring, som avses där, och är sådan förklaring ej bilagd ansökningen, skall den avvisas. Görs ansökan om förordnande avförrättningsman till förrättning enligt 12 kap. vattenlagen (1983.'291), får i fall, som nu nämnts, förord- nande ej meddelas med mindre sådan förklaring föreligger. Vad som nu sagts skall dock icke äga tillämpning i fråga om ansökan av norska staten.

Vad i vattenlagen (1983s291) stadgas om ansökans innehåll skall äga tillämpning jämväl i fråga om företagets verkningar i Norge; dock erfordras ej uppgift å där belägna fastigheter, som beröras av företaget, eller å ägare eller nyttjanderättshavare till sådan fastighet eller å de ersättnings— belopp, som böra utgå till ägare eller annan för skada å egendom iNorge.

I kungörelse, som utfärdas om ansökningen, skall i vad angår företagets verkningar i Norge allenast intagas uppgift å det vattenområde, som där kan

25

komma att röna inverkan av företaget.

Vattendomstolen skall, så snart kungörelse utfärdats om ansökningen, översända ett exemplar av ansökningshand- lingama jämte kungörelsen till utrikesdepartementet för att

35

följd av förklaring, som avses där, och är sådan förklaring ej bilagd ansökningen, skall den avvisas. Vad som nu sagts skall dock icke äga tillämpning i fråga om ansökan av norska staten.

Vad som stadgas om ansökans innehåll skall äga tillämpning jämväl i fråga om företagets verkningar i Norge; dock erfordras ej uppgift å där belägna fastigheter, som beröras av företaget, eller å ägare eller nyttjanderättshavare till sådan fastighet eller å de ersättnings- belopp, som böra utgå till ägare eller annan för skada å egendom iNorge.

Miljödomstolen eller läns- styrelsen skall, så snart kun- görelse utfärdats om ansök- ningen, översända ett exemplar av ansökrringshandlingama jämte kungörelsen till utrikes-

tillställas vederbörande norska myndighet. Sedan den förbe- redande skriftväxlingen avslu- tats, får fortsatt behandling av målet icke äga rum, innan det från utrikesdepartementet kommit underrättelse som avses i 4 eller 55.

Skall frågan behandlas vid

förrättning enligt 12 kap. vattenlagen (] 983.291), skall förrättningsmannen, så snart

sammanträde med sakägarna utsatts, till utrikesdepartementet översända avskrift av ansök- ningshandlingarna jämte upp— gift om tid och plats för sammanträdet. Innan under- rättelse, som nyss nämnts, kommit förrättningsmannen till handa får det ej meddelas slut- ligt utlåtande angående före— taget.

Finner vattendomstolen eller förrättningsmannen med hänsyn till omfattningen och beskaffen— heten av den utredning, som ytterligare behövs, att frågan bör behandlas av kommission, får framställning om detta sändas till utrikesdepartementet, var— efter regeringen meddelar beslut i anledning av framställningen.

Har till utrikesdepartementet inkommit meddelande, att sam- tycke å norsk sida ej erfordras

45

departementet för att tillställas vederbörande norska myndig- het. Sedan den förberedande skriftväxlingen avslutats, får fortsatt behandling av målet eller ärendet icke äga rum, innan det från utrikesdeparte- mentet kommit underrättelse som avsesi4eller5 5.

Finner miljödomstolen eller länsstyrelsen med hänsyn till omfattningen och beskaffen— heten av den utredning, som ytterligare behövs, att frågan bör behandlas av kommission, får framställning om detta sändas till utrikesdepartementet, var— efter regeringen meddelar beslut i anledning av framställningen.

Har till utrikesdepartementet inkommit meddelande, att sam- tycke å norsk sida ej erfordras

eller att samtycke givits utan att därför uppställts villkor, skall underrättelse därom meddelas vattendomstolen eller förrätt- ningsmannen.

Har samtycke vägrats, skall besked därom meddelas vatten— domstolen eller förrättnings- mannen; och varde ansökning- en av vattendomstolen eller förrättningsmannen avslagen.

Om det för samtycke, som givits på norsk sida, uppställts särskilda villkor, ankommer det på regeringen att besluta huru- vida regeringen vill förbehålla sig prövningen av fråga, som avses i andra punkten av art. 20 i konventionen. Sedan den prövning som kan föranledas av detta ägt rum, skall underrättelse om regeringens beslut samt de från norsk sida meddelade villkoren tillställas vattendomstolen eller förrätt— ningsmannen för den vidare prövning, som med iakttagande av nämnda beslut och villkor erfordras för målets avgörande.

Får regeringen enligt första stycket förbehålla sig pröv- ningen av en viss fråga och är företaget av sådan beskaffenhet att på grund av en bestämmelse i vattenlagen ( 1 983.291 ) en fråga angående företaget kunnat

55

eller att samtycke givits utan att därför uppställts villkor, skall underrättelse därom meddelas miljödomstolen eller länsstyrel- sen.

Har samtycke vägrats, skall besked därom meddelas miljö- domstolen eller länsstyrelsen; och varde ansökningen av miljödomstolen eller länsstyrel— sen avslagen.

Om det för samtycke, som givits på norsk sida, uppställts särskilda villkor, ankommer det på regeringen att besluta huru- vida regeringen vill förbehålla sig prövningen av fråga, som avses i andra punkten av art. 20 i konventionen. Sedan den prövning som kan föranledas av detta ägt rum, skall underrättelse om regeringens beslut samt de från norsk sida meddelade villkoren tillställas miljödomstolen eller länssty- relsen för den vidare prövning, som med iakttagande av nämnda beslut och villkor erfordras för målets eller ärendets avgörande.

Får regeringen enligt första stycket förbehålla sig pröv- ningen av en viss fråga och är företaget av sådan beskaffenhet att på grund av en bestämmelse i miljöbalken en fråga angående företaget kunnat prövas av

prövas av regeringen, skall den prövning, som sålunda i sär- skilda hänseenden kan an— komma på regeringen, företas i ett sammanhang.

65

regeringen, skall den prövning, som sålunda i särskilda hän- seenden kan ankomma på regeringen, företas i ett sammanhang.

Stadgandet i art. 7 av konventionen om meddelande av tillstånd för bestämd tid skall icke äga tillämpning i vad angår strömfall eller fast egendom eller intresse här i riket, för vars räkning företaget skall verkställas

Meddelas tillstånd för be- stämd tid, skall i fråga om strömfall eller fast egendom eller intresse, som berörs därav, bestämmelserna i 15 kap. 3 5 vattenlagen (1 983.291 ) om omprövning icke gälla. Tiden för tillståndet får icke sättas längre än till 60 år från det kalenderår, under vilket före- taget enligt därom meddelad bestämmelse skall ha fullbor- dats.

Om kungörelse eller annat meddelande, som enligt vatten- lagen (! 983.291 ) skall införas i ortstidning, rör sakägare i Norge, skall ett exemplar av kungörelsen eller meddelandet översändas till utrikesdeparte— mentet för att jämlikt art. 15 i konventionen tillställas veder- börande norska myndighet.

Vattenlagens bestämmelser om underrättelse samt om delgivning av kungörelse eller

75

Meddelas tillstånd för be- stämd tid, skall i fråga om strömfall eller fast egendom eller intresse, som berörs därav, bestämmelserna i 24 kap. 5 5 miljöbalken om omprövning icke gälla. Tiden för tillståndet får icke sättas längre än till 60 år från det kalenderår, under vilket företaget enligt därom meddelad bestämmelse skall ha full- bordats.

Om kungörelse eller annat meddelande, som skall införas i ortstidning, rör sakägare i Norge, skall ett exemplar av kungörelsen eller meddelandet översändas till utrikesdeparte- mentet för att jämlikt art. 15 i konventionen tillställas veder- börande norska myndighet.

Bestämmelser om under- rättelse samt om delgivning av kungörelse eller annat medde-

annat meddelande skall gälla även vad angår sakägare i Norge.

85

lande skall gälla även vad angår sakägare i Norge.

Förklaring, som avses i art. 14 av konventionen, meddelas av regeringen.

Den som vill erhålla sådan förklaring, har att till vatten- domstolen ingiva ansökan därom. I ansökningen skola så fullständigt som möjligt upp givas företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde som av företaget kan kommer att beröras. Vattendomstolen översänder med eget yttrande ansökningen till utrikesde- partementet.

Då ansökan angående ett företag, vilken ingivits till myndighet i Norge, inkommit till Utrikesdepartementet, skall den jämte tillhörande bilagor sändas till vattendomstolen. Vad som nu sagts skall även gälla i fråga om upplysningar som avses i tredje punkten av art. 15 i konventionen.

Sedan de i första stycket av- sedda handlingarna inkommit till vattendomstolen skall dom- stolen genast utfärda kungörelse om ansökan. Kungörelsen skall

95

Den som vill erhålla sådan förklaring, har att till miljö- domstolen eller länsstyrelsen ingiva ansökan därom. I an- sökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas företagets

beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde, som av företaget kan komma att beröras. Miljödomstolen eller länsstyrelsen översänder med eget yttrande ansökningen till utrikesdepartementet.

Då ansökan angående ett företag, vilken ingivits till myndigheti Norge, inkommit till Utrikesdepartementet, skall den jämte tillhörande bilagor sändas till miljödomstolen eller länsstyrelsen. Vad som nu sagts skall även gälla i fråga om upplysningar som avses i tredje punkten av art. 15 i konven- tionen.

Sedan de i första stycket av- sedda handlingarna inkommit till miljödomstolen eller länssty- relsen skall denna genast utfärda kungörelse om ansökan. Kun-

innehålla dels uppgift om före- tagets beskaffenhet och om- fattning samt de verkningar, som därav kan väntas upp- komma inom svenskt område, dels underrättelse om vad sak- ägare, som vill hos norsk myndighet framställa erinran i anledning av företaget, har att iaktta samt om att erinn'ngar i anledning av ansökan skall inom en viss, i kungörelsen utsatt tid insändas till vattendomstolen. Kungörelsen skall innehålla tillkännagivande att ett exemplar av ansökningshandlingama finns tillgängligt på vatten- domstolens kansli eller på annan lämplig plats som vatten— domstolen bestämmer. Genom vattendomstolens försorg skall kungörelsen så snart det kan ske införas i ortstidning. Ett exem- plar av kungörelsen skall dess- utom sändas till Utrikes departementet, Kammarkolle- giet, Fiskeriverket, länsstyrelsen och andra statliga myndigheter vilkas verksamhet kan beröras av ansökan samt till berörda kommuner.

görelsen skall innehålla dels uppgift om företagets beskaf- fenhet och omfattning samt de verkningar, som därav kan väntas uppkomma inom svenskt om- råde, dels underrättelse om vad sakägare, som vill hos norsk myndighet framställa erinran i anledning av företaget, har att iaktta samt om att erinringar i anledning av ansökan skall inom en viss, i kungörelsen utsatt tid insändas till miljödomstolen eller länsstyrelsen. Kungörelsen skall innehålla tillkännagivande att ett exemplar av ansökningshand- lingama finns tillgängligt på miljödomstolens eller läns- styrelsens kansli eller på annan lämplig plats som miljödomstolen eller länsstyrelsen bestämmer. Genom miljödomstolens eller länsstyrelsens försorg skall kungörelsen så snart det kan ske införas i ortstidning. Ett exemplar av kungörelsen skall dessutom sändas till Utrikesdepartementet, Kammarkollegiet, Fiskeriverket, länsstyrelsen och andra statliga myndigheter vilkas verksamhet kan beröras av ansökan samt till berörda kommuner.

Om det sedan kungörelse utfärdats från myndighet i Norge korrrrner underrättelse om frågans fortsatta behandling där, skall också ett sådant meddelande kungöras på sätt som nu har angetts.

Är företaget av beskaffenhet, att någon menlig inverkan därav här i riket uppenbarligen icke är att motse, erfordras ej kungörelse, som ovan nämnts.

Kan företaget antagas bliva till men för allmänna intressen såsom samfärdsel eller flottning eller fiske av någon betydenhet eller för vattenreglerings— eller torrläggningsföretag, som redan verkställts eller med sannolikhet kan motses, åligger vattendom- stolen att inhämta yttrande från myndighet, som i sådant hän- seende har att bevaka det allmännas rätt, ävensom från styrelse eller syssloman för företag, som av frågan beröres. Yttrande skall avgivas inom den tid för erinringars framställ- ande, som bestämts i kungörel- sen.

Sedan den enligt 9 5 utsatta tiden för erinringars insändande utgått, skall vattendomstolen till regeringen avge yttrande huru- vida enligt art. 12 av konven— tionen samtycke till företaget på svensk sida kan anses erfor- derligt samt huruvida till följd av omfattningen och beskaffen- heten av den utredning, som ytterligare behövs, frågan an- gående företaget bör behandlas av kommission. Om det med hänsyn till utredningens full- ständighet kan ske, bör vatten- domstolen också meddela huru— vida enligt domstolen samtycke bör lämnas och för sådant fall avge förslag till de villkor, som

105

115

Kan företaget antagas bliva till men för allmänna intressen såsom samfärdsel eller flottning eller fiske av någon betydenhet eller för vattenreglerings- eller torrläggningsföretag, som redan verkställts eller med sannolikhet kan motses, åligger miljö- domstolen eller länsstyrelsen att inhämta yttrande från myndig- het, som i sådant hänseende har att bevaka det allmännas rätt, ävensom från styrelse eller syssloman för företag, som av frågan beröres. Yttrande skall avgivas inom den tid för erin- ringars framställande, som be- stämts i kungörelsen.

Sedan den enligt 9 5 utsatta tiden för erinringars insändande utgått, skall miljödomstolen eller länsstyrelsen till regeringen avge yttrande huruvida enligt art. 12 av konventionen sam- tycke till företaget på svensk sida kan anses erforderligt samt huruvida till följd av omfatt- ningen och beskaffenheten av den utredning, som ytterligare

behövs, frågan angående företaget bör behandlas av kommission. Om det med

hänsyn till utredningens full- ständighet kan ske, bör miljö— domstolen eller länsstyrelsen också meddela huruvida enligt denna samtycke bör lämnas och

därför bör uppställas. Yttrandet skall åtföljas av samtliga till ärendet hörande handlingar. Avskrift av regeringens beslut i ärendet skall tillställas vatten- domstolen.

Yttrande som avses i 8 eller 11 5 avges av vattendomstolens ordförande. Om frågans be- skaffenhet påkallar det, skall han samråda med den tekniske ledamoten och nämndemännen. Erfordras särskild undersökning, får ordföranden uppdra åt den tekniske ledamoten att med eller utan biträde av nämndeman verkställa sådan.

Kostnaden för undersökningen och utgifter i anledning av kungörelser och dylikt betalas av statsmedel.

Förklaring som avses i art. 22 av konventionen, meddelas av vattendomstol. Ansökan om sådan förklaring inges till vattendomstolen i tre exemplar. Görs ansökan efter utgången av den i art. 22 stadgade tiden, skall den avvisas av vatten- domstolen.

125

145

för sådant fall avge förslag till de villkor, som därför bör uppställas. Yttrandet skall åt— följas av samtliga till ärendet hörande handlingar. Avskrift av regeringens beslut i ärendet skall tillställas miljödomstolen eller länsstyrelsen.

När miljödomstolen skall yttra sig enligt 8 eller 11 5 avges yttrandet av domstolens ord- förande. Om frågans beskaffen- het påkallar det, skall han sam- råda med miljörådet och de sakkunniga ledamöterna. Erfor- dras särskild undersökning, får ordföranden uppdra åt miljö— rådet att med eller utan biträde av sakkunnig ledamot verkställa sådan.

Förklaring som avses i art. 22 av konventionen, meddelas av miljödomstol eller länssty- relse. Ansökan om sådan för- klaring inges till miljödomstolen eller länsstyrelsen i tre exem- plar. Görs ansökan efter ut- gången av den i art. 22 stadgade tiden, skall den avvisas av miljödomstolen eller länsstyrel- sen.

I samband med förklaring, som nämnts i första stycket, skall också prövning äga rum av fråga som avses i art. 3 mom. 2 eller art. 6 och är av beskaffen- het att besked däri skolat enligt vattenlagen ( ! 983.291 ) tas upp i medgivande till företaget.

Har ansökningshandlingama ej ingivits i föreskrivet antal exemplar eller finner vatten- domstolen flera exemplar vara erforderliga eller innehåller icke handlingarna behövliga upplys- ningar för behandlingen av en fråga, som avses i denna paragraf, får vattendomstolen förelägga sökanden att inom viss tid fullständiga vad som sålunda brister vid äventyr, om det försummas, att ansökningen kan förklaras förfallen.

Angående behandlingen av fråga, som avses i 14 5, skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet beträffande ansök- ningsmål i vattenlagen

(! 983.291).

Ansökan eller ärende, som avses i 8, 9 eller 14 5, tas upp av den vattendomstol, inom vilkens område den inverkan på vattenförhållandena, som det är fråga om, uppkommer.

155

175

I samband med förklaring, som nämnts i första stycket, skall också prövning äga rum av fråga som avses i art. 3 mom. 2 eller art. 6 och är av beskaffen- het att besked däri skolat enligt miljöbalken tas upp i med- givande till företaget.

Har ansökningshandlingama ej ingivits i föreskrivet antal exemplar eller timer miljödom- stolen eller länsstyrelsen flera exemplar vara erforderliga eller innehåller icke handlingarna be- hövliga upplysningar för be— handlingen av en fråga, som avses i denna paragraf, får miljödomstolen eller länsstyrel- sen förelägga sökanden att inom viss tid fullständiga vad som sålunda brister vid äventyr, om det försummas, att ansökningen kan förklaras förfallen.

Angående behandlingen av fråga, som avses i 14 5, skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivit beträffande ansök- ningsmål i miljöbalken.

Ansökan eller ärende, som avses i 8, 9 eller 14 5, tas upp av den miljödomstol eller läns- styrelse, inom vilkens område den inverkan på vattenför- hållandena, som det är fråga om, uppkommer.

Vad som i vattenlagen (! 983.291) stadgas om skyldig— het att ta del i kostnaden för ett företag eller att utge bidrag till detta skall även tillämpas på företag, som enligt konven- tionen verkställs till förmån för strömfall eller fast egendom eller intresse här i riket. Hänsyn skall dock tas endast till nytta, som här uppkommer genom företaget.

185

Vad som stadgas om skyldighet att ta del i kostnaden för ett företag eller att utge bidrag till detta skall även tillämpas på företag, som enligt konventionen verkställs till för- män för strömfall eller fast egendom eller intresse här i riket. Hänsyn skall dock tas endast till nytta, som här uppkommer genom företaget.

Skall till följd av överenskommelse, som avses i art. 10 av konventionen, skyldighet att ta del i ett företag åvila även fast egendom eller intresse i Norge, skall vid tillämpningen av denna paragraf såsom kostnad för företaget anses endast den del därav, som enligt nämnda överenskommelse faller på egendom eller intresse här i riket.

Är med vattenföretag enligt vattenlagen (198329! ) förenad skyldighet för tillståndshavaren att erlägga bygdeavgift, skall vad som sålunda stadgats lända till efterrättelse även i fråga om företag, vartill tillstånd med- delas enligt konventionen. Sådan skyldighet får dock icke åläggas till förmån för intressen utom riket. Vid bestämmande av antalet avgiftsenheter och inpla- cering i avgiftsklass skall hän- syn endast tas till verkningama här i riket.

205

Är med vattenföretag förenad skyldighet för tillstånds- havaren att erlägga bygdeavgift, skall vad som sålunda stadgats lända till efterrättelse även i fråga om företag, vartill tillstånd meddelas enligt konventionen. Sådan skyldighet får dock icke åläggas till förmån för intressen utom riket. Vid bestämmande av antalet avgiftsenheter och inpla- cering i avgiftsklass skall hän- syn endast tas till verkningama här i riket.

Avgift som avses i första stycket får, om det är skäligt med hänsyn till avgiftsskyldighet som ålagts enligt art. 8 av konventionen eller andra omständigheter, sättas lägre än vad som eljest är stadgat eller också helt efterges.

215

Vad i 12 5 är stadgat om yttrande, som där sägs, skall äga tillämpning jämväl i fråga om meddelande av upplysning, varom enligt art. 16 av konven- tionen framställning inkommer till vattendomstolen.

Vill myndighet här i riket inhämta upplysning, som avses i nämnda artikel, skall framställningen därom insändas till utrikesdepartementet för att

Vad i 12 5 är stadgat om yttrande, som där sägs, skall äga tillämpning jämväl i fråga om meddelande av upplysning, varom enligt art. 16 av konven- tionen framställning inkommer till miljödomstolen eller länssty— relsen.

tillställas vederbörande norska myndighet.

Fråga om ställande av säker- het, som avses i art. 11 av konventionen, prövas beträffan- de företag, för vilket ansökan görs här i riket, i samband med tillstånd till företaget samt eljest vid meddelande av samtycke till företaget eller i den ordning, som i 14 och 15 55 är föreskriven för där avsett fall. Angående sådan säkerhet till- lämpas vad som är föreskrivet i 22 kap. 3 5 vattenlagen (198329!)

25

Fråga om ställande av säker- het, som avses i art. 11 av konventionen, prövas beträffan- de företag, för vilket ansökan görs här i riket, i samband med tillstånd till företaget samt eljest vid meddelande av samtycke till företaget eller i den ordning, som i 14 och 15 55 är föreskriven för där avsett fall. Angående sådan säkerhet till- lämpas vad som är föreskrivet i 9 kap. 3 5 lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Mål som före denna lags ikraftträdande har inletts hos en förättningsman skall slutföras av denne. Målet skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser.

3. Mål som före denna lags ikraftträdande har inletts hos en vattendomstol skall därefter handläggas av den miljödomstol som är behörig enligt 20 kap. 8 5 miljöbalken.

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.;

Härigenom föreskrivs att 12 och 13 55 lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Mål om tillstånd enligt vattenlagen (198329!) till an- läggning, som under 2 5 1) eller 2) sägs, eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller ut- vidgning av sådan anläggning får inte avgöras med mindre prövningsmyndighetens utlåt- ande föreligger.

Föreslagen lydelse

125

Mål om tillstånd enligt miljöbalken till anläggning, som under 2 5 1) eller 2) sägs, eller till väsentlig ombyggnad, änd- ring eller utvidgning av sådan anläggning får inte avgöras med mindre prövningsmyndighetens utlåtande föreligger.

Vad i första stycket är stadgat gäller också ärende angående tillstånd enligt 2 5 lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, till utförande av elektrisk ledning som under 2 5 3) i denna lag sägs samt ärende angående koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, dock ej om ärendet avser rörledning för transport av

fjärrvärme. 13 5

Den ökning i byggnads- Den ökning i byggnads— kostrraden, som föranleds av kostnaden, som föranleds av skyddsåtgärder enligt denna lag, skyddsåtgärder enligt denna lag, skall inte tas i beräkning vid den skall inte tas i beräkning vid den prövning som avses i 3 kap. 4 5 prövning som avses i 11 kap. 6 vattenlagen (198329!) 5 miljöbalken.

Vid meddelande av tillstånd som anges i 12 5 första stycket skall beaktas de föreskrifter som prövningsmyndigheten har meddelat i fråga om vattenanläggningens utförande.

Denna lag träder i kraft den

7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt;

Härigenom föreskrivs att 25 5 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 5 2 mom.

Med avyttring av fastighet likställs överföring av mark eller andel i sam— fällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. och uppdelning i lotter ge- nom klyvning enligt 11 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988), om över- föringen eller uppdelningen sker mot ersättning helt eller delvis i pengar, samt avstående av mark genom inlösen enligt 8 kap. samma lag. Har den ersättning i pengar som en skattskyldig erhållit på grund av en överföring en- ligt 5 kap. eller en uppdelning enligt 11 kap. nämnda lag inte överstigit 5 000 kronor, är dock inte någon del av vinsten skattepliktig. Om ersättningen i pengar överstiger 5 000 kronor, skall som skattepliktig inkomst tas upp så stor del av hela realisationsvinsten som ersättningen i pengar, minskad med 5 000 kronor, utgör av det totala vederlaget för överföringen eller uppdel- ningen, minskat med 5 000 kronor, dock att den skattepliktiga inkomsten inte skall tas upp till högre belopp än som motsvarar den del av ersättningen i pengar som överstiger 5 000 kronor.

Avyttring av fastighet anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått engångsersättning på grund av allframtidsupplå- telse. Härmed avses ersättning på grund av sådan inskränkning i förfoganderätt till fastigheten som skett enligt naturvårds— lagen (!964.'822) eller på grund av motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eller på grund av upplåtelse av nytt- janderätt eller servitutsrätt till fastigheten för obegränsad tid. Engångsersättningen är i dessa fall att betrakta som köpe- skilling, varvid så stor del av fastigheten anses avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i förfoganderät— ten eller för upplåtelsen av nytt- janderätten eller servitutsrätten.

Avyttring av fastighet anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått engångsersättning på grund av allframtidsupplå- telse. Härmed avses ersättning på grund av sådan inskränkning i förfoganderätt till fastigheten som skett enligt 3! kap. miljöbalken eller på grund av motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eller på grund av upplåtelse av nytt- janderätt eller servitutsrätt till fastigheten för obegränsad tid. Engångsersättningen är i dessa fall att betrakta som köpe- skilling, varvid så stor del av fastigheten anses avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i förfoganderät- ten eller för upplåtelsen av nytt- janderätten eller servitutsrätten.

Har den skattskyldige i samband med allframtidsupplåtelse fått ersätt- ning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt skall ersättningen, om den skattskyldige yrkar det, anses som engångsersättning på grund av allfram- tidsupplåtelsen. Har den skattskyldige i nu avsett fall fått ersättning för avyttrade skogsprodukter, får 60 procent av ersättningen behandlas som en- gångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse. Vad som sägs i detta stycke gäller dock endast om skatteplikt för ersättningen för avverknings- rätten eller skogsproduktema inträtt under samma beskattningsår som er— sättningen på grund av allframtidsupplåtelsen.

Från det sammanlagda beloppet av den eller de engångsersättningar som den skattskyldige under ett beskattningsår har fått på grund av allframtids- upplåtelse är han berättigad till avdrag med 5 000 kronor, om han inte visar att han haft avdragsgilla omkostnader till samma eller högre belopp. Avdra- get får dock inte överstiga det sammanlagda ersättningsbeloppet för upplå- telsema.

Denna lag träder i kraft den

8. Förslag till Lag om ändring i luftfartslagen

(19571297);

Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen (19572297) dels att 6 kap. 5, 6, 7 och 8 55 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 6 kap. 5 a, 6 a, 6 b och 7 a 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. Flygplatser och markorganisationen i övrigt

55

Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat, tas till mark- förhållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekono- miska förutsättningar att driva flygplatsen.

Avser prövningen inrättandet av en flygplats som skall kunna användas under instrumentväderförhållanden (trafikflygplats), utbyggnad av en flyg- plats till trafikflygplats eller ombyggnad av en trafikflygplats, skall pröv-

ningen omfatta även investeringens lönsamhet och dess inverkan på andra flygplatser i regionen.

Vid tillståndsprövning skall lagen (1987:12) om hushåll- ning med naturresurser m.m. tillämpas.

Tillstånd får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syf— tet med planen eller bestämmel- serna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljö— balken.

Vid tillståndsprövningen skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Tillstånd för inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syf- tet med planen eller bestämmel- serna inte motverkas, fär dock mindre avvikelser göras.

5a5

En miljökonsekvensbeskriv— ning skall ingå i en ansökan om tillstånd.

Innan miljökonsekvensbe— skrivningen upprättas skall den som avser att inge ansökan ha samråd enligt 6 kap. 4 5 första stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser och enskilda samt, i förekommande fall, med Luft- fartsverket.

Vad gäller förfarandet i övrigt, kraven på miljökonse- kvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 4 5 tredje stycket, 5—8

Tillståndet får tidsbegrän— sas. Rätt till inlösen kan för- behållas staten.

5 5 och ! 0-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Innan ansökan om tillstånd prövas skall miljökonsekvens— beskrivningen godkännas av länsstyrelsen. Beslutet får inte överklagas.

Innehållet i miljökonsekvens- beskrivningen och resultatet av samråd och yttranden skall be— aktas vid tillståndsprövningen.

När tillstånd till flygplatsen, förutom enligt detta kapitel, krävs enligt miljöbalken gäller inte andra—femte styckena. Då skall i stället 6 kap. 3 5, 7 5, 9— !2 55 miljöbalken tillämpas.

6 %

När tillståndet meddelas av regeringen, får villkor föreskri— vas av den myndighet rege— ringen bestämmer.

Tillståndet får tidsbegrän- sas. Rätt till inlösen kan för- behållas staten.

6a5

Tillståndsmyndigheten får förena ett tillstånd med ytter- ligare eller ändrade villkor, om det genom verksamheten upp- kommer betydande olägenhet som inte förutsågs när till— ståndet meddelades eller om verksamheten medverkar till att

Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter vill- koren för verksamheten, får regeringen återkalla tillståndet. Detsamma gäller, om det måste antas att tillståndshavaren inte kan firllgöra sina förpliktelser i fråga om anläggningen och dess drift.

75

en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds.

6b5

Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verk- samheten ställer säkerhet för kostnaderna för sin skyldighet enligt 7 a 5 att ta bort anlägg- ningar och vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kom- muner, landsting och kommu- nalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är till— räcklig, får tillståndsmyndig- heten besluta om ytterligare sä- kerhet.

Ifråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 5 ut- sökningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyn- digheten och förvaras av läns- styrelsen i det län där verksam- heten bedrivs.

Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter före- skrifterna för verksamheten, får regeringen återkalla tillståndet. Detsamma gäller, om det måste antas att tillståndshavaren inte kan fullgöra sina förpliktelser i

fråga om anläggningen och dess drift.

Om tillståndet har meddelats av annan myndighet än regeringen får också denna myndighet återkalla tillståndet.

Regeringen får föreskriva att det krävs tillstånd för att inrätta och driva även andra anlägg— ningar för luftfarten än all- männa flygplatser. Frågor om tillstånd och om villkoren för detta prövas av regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer.

85

7a5

Om ett tillstånd upphör att gälla är den som senast har innehaft tillståndet skyldig att i den omfattning det behövs ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställ- ning.

Om skyldigheten att vidta sådana åtgärder inte har be- stämts genom villkor i tillstån— det, skall frågan prövas av rege— ringen eller tillståndsmyndighe— ten isamband med att tillståndet upphör.

Om den som har haft tillstån- det inte iakttar vad som har ålagts honom, får tillståndsmyn- digheten vid vite förelägga ho- nom att fullgöra sina åtaganden. Vitesföreläggandet skall delges.

Regeringen får föreskriva att det krävs tillstånd för att inrätta och driva även andra anlägg- ningar för luftfarten än all- männa flygplatser. Frågor om tillstånd och om villkoren för detta prövas av regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer. Därvid gäller bestäm— melserna i 5-7 a 55.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende om tillstånd till allmän flygplats skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnorrner skall dock tillämpas omedelbart.

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.;

Härigenom föreskrivs att 1-7, 9-12 och 15-19 åå lagen (l962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är Sverige i krig, skall bestämmelserna i denna lag om meddelande av tillstånd till vissa företag i vatten tillämpas.

Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att bestämmelserna i denna lag om meddelande av tillstånd till vissa företag i vatten skall tillämpas.

15

Är Sverige i krig, skall bestämmelserna i denna lag om meddelande av tillstånd till viss vattenverksamhet tillämpas.

Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att bestämmelserna i denna lag om meddelande av tillstånd till viss vattenverksamhet skall tilläm- pas.

Föreskrift enligt andra stycket skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det den utfärdades. Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två månader från det underställningen skedde, upphör föreskriften att gälla.

För bättre utnyttjande av vattenkraft får, efter ansökan hos vattendomstolen enligt 13 kap. vattenlagen (1983:291), tillstånd enligt denna lag läm- nas till tillfällig vattenreglering eller annat vattenföretag, som avsesi ] kap. 3 59 första stycket ] vattenlagen, eller också ändrade bestämmelser meddelas om innehållande eller tappning av vatten, om åtgärden prövas ur allmän synpunkt medföra fördelar, som överväger kostna- derna samt skadorna och olä- genheterna av den.

2å

För bättre utnyttjande av vattenkraft får, efter ansökan hos miljödomstolen enligt miljö— balken tillstånd enligt denna lag lämnas till tillfällig vattenreg- lering eller annan vatten- verksamhet, som avses i 11 kap. 2 5? ] miljöbalken, eller också ändrade bestämmelser meddelas om innehållande eller tappning av vatten, om åtgärden prövas ur allmän synpunkt medföra fördelar, som överväger kost- naderna samt skadorna och olägenheterna av den.

3 5 Bestämmelserna i vatten- Bestämmelserna i miljö- lagen (1983:291) skall tillämpas balken och lagen (0000) med på företag enligt denna lag, om särskilda bestämmelser om inte annat föranleds av bestäm- vattenverksamhet skall tilläm- melsema i det följande. pas på vattenverksamhet enligt denna lag, om inte annat

Tillstånd till företag enligt denna lag skall meddelas för viss tid, högst tre år.

4é

föranleds av bestämmelserna i det följande.

Tillstånd till vattenverksamhet

enligt denna lag skall meddelas för viss tid, högst tre år.

Sedan tiden för tillståndet eller, om nytt tillstånd med- delats, tiden därför gått till ända, skall sökanden vidtaga de åtgärder, som erfordras för att återställa förhållandena i lämpligt skick. Vattendom- stolen har att i samband med tillståndet meddela erfor- derliga bestämmelser härom.

Bestämmelsen i 3 kap. 4 5 vattenlagen (1983.'291) skall inte äga tillämpning i fråga om företag enligt denna lag.

Bestämmelserna i 7 kap. vattenlagen (1983:291) om vattenreglering med tvångs- delaktighet gäller inte regle- ringar, som avses i denna lag. Är det uppenbart, att en reglering är till nytta för annan som tillgodogör vattenkraft, är denne dock skyldig att i den mån så kan anses skäligt bidra till kostnaden för regleringen. I fråga om talan om sådant bidrag tillämpas vattenlagens bestäm- melser om stämningsmål.

I fråga om förvaltningen av ett vattenregleringsföretag med flera deltagare gäller vad som i lagen (1973:1150) om förvalt-

Sedan tiden för tillståndet eller, om nytt tillstånd med- delats, tiden därför gått till ända, skall sökanden vidtaga de åtgärder, som erfordras för att återställa förhållandena i lämpligt skick. Miljödomstolen har att i samband med tillståndet meddela erforderliga bestäm- melser härom.

55

Bestämmelsen i 1] kap. 6 5 miljöbalken skall inte äga tillämpning i fråga om vatten- verksamhet enligt denna lag.

65

Bestämmelserna i 5 kap. lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverk- samhet om vattenreglering med tvångsdelaktighet gäller inte regleringar, som avses i denna lag. Är det uppenbart, att en reglering är till nytta för annan som tillgodogör vattenkraft, är denne dock skyldig att i den mån så kan anses skäligt bidra till kostnaden för regleringen. I fråga om talan om sådant bidrag tillämpas bestämmelserna om stämningsmål i lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

I fråga om förvaltningen av ett vattenregleringsföretag med flera deltagare gäller vad som i lagen (1973:1150) om förvalt-

ning av samfälligheter är stadgat om samfälligheter enligt vattenlagen.

I stället för bestämmelserna i 11 kap. 1 och 2 559 vattenlagen (1983:291) gäller vid tillämp- ning av denna lag i fråga om vattenföretag som där avses bestämmelserna i 11 kap. 3 5? vattenlagen.

Bestämmelserna i 11 kap. 7- 11 595 och 13 kap. 19 59 andra stycket vattenlagen skall inte gälla i &åga om företag enligt denna lag.

Vid meddelande av tillstånd till företag enligt denna lag får vattendomstolen, om det behövs för att undvika dröjsmål med företaget, skjuta upp frågan om de föreskrifter, som erfordras angående ersättning, avgifter eller annat. Därvid tillämpas 13 kap. 49 5 andra — femte styckena vattenlagen( 1 983 :291 ).

Ersättning, som bestämmes i penningar, må fastställas att utgå för år eller del av år, så länge företaget äger bestånd. Har

75

95

105

ning av samfälligheter är stadgat om samfälligheter enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverk— samhet.

I stället för bestämmelserna i 17 kap. 1 &" miljöbalken gäller vid tillämpning av denna lag i fråga om vattenverksamhet som där avses bestämmelserna i 17 kap. 3 59 miljöbalken.

Bestämmelserna i 6 kap. 4-5 395? miljöbalken skall inte gälla i fråga om vattenverksamhet enligt denna lag.

Vid meddelande av tillstånd till vattenverksamhet enligt denna lag får miljödomstolen, om det behövs för att undvika dröjsmål med verksamheten, skjuta upp frågan om de föreskrifter, som erfordras angående ersättning, avgifter eller annat. Därvid tillämpas 22 kap. 23 5 andra - femte stycket miljöbalken.

Ersättning, som bestämmes i penningar, må fastställas att utgå för år eller del av år, så länge verksamheten äger bestånd. Har

tillstånd till företaget tagits i anspråk, skall sådan ersättning utgå för hela den tid därefter, för vilken tillståndet meddelats, om ej vattendomstolen förordnar annorlunda.

När skäl äro därtill, må vattendomstolen höja eller sänka ersättning, som fastställts att utgå för år eller del av år, eller meddela nya eller ändrade be- stämmelser om vidtagande av åtgärder, som kunna erfordras för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

Vattendomstols beslut, vari- genom meddelats bestämmelser om skyldighet att förebygga eller avhjälpa skada eller olä- genhet till följd av ]?iretag enligt denna lag eller att utgiva er- sättning därför, skall, såframt tillståndet till företaget tagits i anspråk, gå i verkställighet som om det vunnit laga kraft, där ej annorlunda förordnas.

Belopp, som i enlighet med vattendomstolens beslut nedsatts hos länsstyrelsen eller guldits i annan ordning, må ej åter— krävas.

llé

tillstånd till företaget tagits i anspråk, skall sådan ersättning utgå för hela den tid därefter, för vilken tillståndet meddelats, om ej miljödomstolen förordnar annorlunda.

När skäl äro därtill, må miljödomstolen höja eller sänka ersättning, som fastställts att utgå för år eller del av år, eller meddela nya eller ändrade be- stämmelser om vidtagande av åtgärder, som kunna erfordras för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

Miljödomstols beslut, vari- genom meddelats bestämmelser om skyldighet att förebygga eller avhjälpa skada eller olä— genhet till följd av vatten- verksamhet enligt denna lag eller att utgiva ersättning därför, skall, såframt tillståndet till verksamheten tagits i anspråk, gå i verkställighet som om det vunnit laga kraft, där ej annorlunda förordnas.

Belopp, som i enlighet med miljödomstolens beslut nedsatts hos länsstyrelsen eller guldits i annan ordning, må ej åter- krävas.

Anspråk på ersättning för skada, förlust eller intrång som inte förutsetts av vattendom— stolen skall, för att få tas upp till prövning, anmälas till vatten- domstolen inom fem år eller den längre tid, högst tolv år, som vattendomstolen kan ha före- skrivit, räknat från det tiden för tillståndet eller, om nytt tillstånd meddelats, tiden därför gått till ända. Efterföljes företag enligt denna lag av företag, vartill tillstånd meddelas enligt vatten- lagen (1983:291 ), får anspråk med anledning av det förra företaget framställas inom den tid, som gäller för det senare företaget enligt 15 kap. 17 & tredje stycket vattenlagen. Anmälan om ersättningsanspråk skall vara skriftlig och den skall ges in till vattendomstolen i två exemplar. Vattendomstolen skall i domen erinra om vad skade— lidande har att iaktta.

Bestämmelserna i 4 kap. 5 59 andra och tredje styckena vattenlagen (] 983.291 ) hindrar inte att ansökan om tillstånd till åtgärder enligt denna lag tas upp till prövning.

125

rss

Anspråk på ersättning för skada, förlust eller intrång som inte förutsetts av miljödom— stolen skall, för att få tas upp till prövning, anmälas till miljödom— stolen inom fem år eller den längre tid, högst tolv år, som miljödomstolen kan ha före- skrivit, räknat från det tiden för tillståndet eller, om nytt tillstånd meddelats, tiden därför gått till ända. Efterföljes vattenverksam- het enligt denna lag av vatten- verksamhet, vartill tillstånd meddelas enligt miljöbalken, får anspråk med anledning av den förra verksamheten framställas inom den tid, som gäller för den senare verksamheten enligt 21 kap. 12 59 tredje stycket miljöbalken. Anmälan om er- sättningsanspråk skall vara

skriftlig och den skall ges in till miljödomstolen i två exemplar. Miljödomstolen skall i domen erinra om vad skadelidande har att iaktta.

Bestämmelserna i 11 kap. 17 38” andra och tredje stycket miljöbalken hindrar inte att ansökan om tillstånd till åtgärder enligt denna lag tas upp till prövning.

I mål enligt denna lag skall ett exemplar av ansölmings- handlingarna jämte kungörelsen av vattendomstolen tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket företaget huvudsakligen skall verkställas.

Vid tillämpning i mål, varom nu är fråga, av bestämmelserna i 13 kap. 29 och 37 5959 vattenlagen (1983:291) får i brådskande fall de i dessa lagrum angivna fristerna be- gränsas. Parterna skall dock beredas skäligt rådrum.

I mål enligt denna lag får på begäran av sökanden vatten- domstolen utan huvudförhand- ling i brådskande fall medge att åtgärder för vattenföretaget vid- tas, innan frågan om sådana åt- gärder slutligen avgörs. Är fråga om åtgärd, som omfattar vidlyftigare arbete, eller är av- sevärt intrång på allmän eller enskild rätt att befara därav, får förordnande meddelas endast om riket är i krig.

När synnerliga skäl före- ligger, får vattendomstolen i mål enligt denna lag medge sökan- den att utan hinder av be- stämmelsen i 4 kap. 1 5 andra stycket vattenlagen (1983:291) påbörja arbete, som där avses.

reg

17g

I mål enligt denna lag skall ett exemplar av ansöknings- handlingama jämte kungörelsen av miljödomstolen tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket vattenverksamheten hu- vudsakligen skall verkställas.

Vid tillämpning i mål, varom nu är fråga, av bestämmelsen i 22 kap. 13 5? miljöbalken får i brådskande fall den i detta lagrum angivna fristen begrän- sas. Parterna skall dock beredas skäligt rådrum.

I mål enligt denna lag får på begäran av sökanden miljö- domstolen utan huvudförhand- ling i brådskande fall medge att åtgärder för vattenföretaget vid- tas, innan frågan om sådana åt- gärder slutligen avgörs. Är fråga om åtgärd, som omfattar vidlyftigare arbete, eller är av- sevärt intrång på allmän eller enskild rätt att befara därav, får förordnande meddelas endast om riket är i krig.

När synnerliga skäl före- ligger, får miljödomstolen i mål enligt denna lag medge sökan- den att utan hinder av be- stämmelsen i 11 kap. 10 _? miljöbalken påbörja arbete, som där avses.

Vattendomstolens beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart, men det kan ändras när förhållandena föranleder det.

Är riket i krig och är med hänsyn till kraftförsörjningen oundgängligen erforderligt att åtgärd, som avses i 2 &, vidtas utan dröjsmål, får regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer förordna att åtgärden får, ändå att den är av beskaffenhet att vattendom- stolens medgivande därtill skall inhämtas, vidtas utan föregåen- de prövning av vattendom— stolen. Vidtar någon åtgärd med stöd av vad nu sagts, skall han ofördröjligen efter dess verk- ställande göra ansökan hos vattendomstolen om godkännan- de av åtgärden.

I fråga om ansökan, som i första stycket sägs, och påföljd för underlåtenhet att göra sådan ansökan gäller vad i vatten- lagen (1983:291) stadgas för fall som avses i 4 kap. 4 59 samma lag.

Säkerhet, som avses i 13 kap. 49 och 50 3959 vattenlagen(1983:291 ), skall i mål, varom är fråga i denna lag, gälla all

185

195

Miljödomstolens beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart, men det kan ändras när förhållandena föranleder det.

Är riket i krig och är med hänsyn till krattförsörjningen oundgängligen erforderligt att åtgärd, som avses i 2 &, vidtas utan dröjsmål, får regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer förordna att åtgärden får, ändå att den är av beskaffenhet att miljödom- stolens medgivande därtill skall inhämtas, vidtas utan föregåen- de prövning av miljödomstolen. Vidtar någon åtgärd med stöd av vad nu sagts, skall han oför- dröjligen efter dess verk- ställande göra ansökan hos miljödomstolen om godkännan- de av åtgärden.

I fråga om ansökan, som i första stycket sägs, och påföljd för underlåtenhet att göra sådan ansökan gäller vad i miljö- balken stadgas för fall som avses i 11 kap. 16 5? samma lag.

Säkerhet, som avses i 23 kap. 23 och 24 5959 miljöbalken, skall i mål, varom är fråga i denna lag, gälla all ersättning,

ersättning, som icke skall erläggas innan meddelat till- stånd tages i anspråk, ävensom kostnader för åtgärd, som vattendomstolen kan ha före- skrivit med stöd av 4 & andra stycket.

Denna lag träder i kraft den

som icke skall erläggas innan meddelat tillstånd tages i an- språk, ävensom kostnader för åtgärd, som miljödomstolen kan ha föreskrivit med stöd av 4 5 andra stycket.

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (l966:3l4) om kontinentalsockeln;

Härigenom föreslqivs i fråga om lagen (1966:314) om kontinental— sockeln

dels att 3, 4, 10, 10 a, 11 och 12 åå skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas åtta nya bestämmelser, 1 a, 1 b, 3 a, 3 b, 4 a, 4 b, 4 c och 5 a åå, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Iaf

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken. Av 10 och 10 a 55 följer att bl.a. denna lag och miljöbalken kan gälla även utanför territorialgränsen.

lb;

Vid utforskning av kontinentalsockeln och utvin- ning av naturtillgångar från den skall bestämmelserna i 2 kap. miljöbalken gälla.

3é

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela tillstånd för annan än staten att genom geofysiska mätningar, borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln och att utvinna naturtillgångar från denna.

Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid.

Regeringen äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första stycket får äga rum utan tillstånd.

] ärenden om tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln skall lagen

(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

3a5

Vid prövning av tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln tillämpas bestämmelserna om hushållning med mark— och vattenområden i 3 och 4 kap. miljöbalken samt bestämmelserna om miljökvali— tetsnormer i 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 & miljöbalken.

En miljökonsekvensbeskriv— ning skall ingå i en ansökan om tillstånd att genom borrning eller sprängning utforska konti-

Vid tillstånd skall fogas de villkor som är påkallade från allmän synpunkt, såsom villkor om företagets ledning, sättet för arbetenas utförande, anlägg— ningar på kontinentalsockeln för arbetena, karta över arbetena, provtagning, rapportering rör— ande verksamheten, användning av produkterna och åtgärder till bevarande av jyndighet eller borrhål, samt de villkor som behövs till skydd för miljön eller till skydd för sjöfarten, fisket eller annat allmänt eller enskilt intresse.

45

nentalsockeln eller att utvinna naturtillgångar från den. Ifråga om förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planerings- underlag gäller 6 kap. miljö- balken.

3175

Vid prövning av tillstånd till täkt av berg, sten, grus, sand, lera eller andra jordarter på kontinentalsockeln skall behovet av materialet vägas mot de skador på djur- och växtlivet och på miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka. Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur— eller växtart som är hotad, sällsynt eller värdefull.

Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka olägenheter för människors hälsa eller skada på omgivning- en, främja en hållbar hushåll- ning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

När tillstånd meddelas, kan bestämmas i vilken omfattning undersökning eller utvinning skall ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall äga bestånd.

Tillstånd kan även förbindas med villkor om statligt del- tagande i verksamheten eller om utgivande till staten av avgifter för tillståndet, beräknade i förhållande till mängden eller värdet av utvunna produkter eller på annat sätt, eller av andel av produkterna eller med annat liknande villkor.

Villkoren kan bland annat avse åtgärder för att förebygga luft- eller vattenföroreningar, skydda djur- och växtlivet, bevara fyndigheter eller borrhål eller skydda sjöfarten eller fisket. De kan avse sättet att leda företaget, utföra arbetet, utforma anläggningar på kan- tinentalsockeln för arbetena eller använda produkterna. Villkoren kan också avse krav på kartor över arbetena, provtagningar och rapportering av verksamheten.

4a5

Tillståndsmyndigheten får förena ett tillstånd med ytter— ligare eller ändrade villkor, om det genom verksamheten upp- kommer betydande olägenheter eller skador som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 59 miljöbalken överträds.

41);

När ett tillstånd meddelas, kan det bestämmas vilken om— fattning en undersökning eller utvinning skall få ha för att den rätt som grundas på tillståndet skall fortsätta att gälla.

Tillstånd kan även förbindas med villkor om att staten skall delta i verksamheten eller om att avgifter skall betalas till staten för tillståndet, beräknade antingen i förhållande till mängden eller värdet av de utvunna produkterna eller av andelar av produkterna eller på något annat sätt eller med något annat liknande villkor.

4cå

Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och för andra åt— gärder för återställning. Staten, kommuner, landsting och kom- munalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är till- räcklig, får tillståndsmyndig— heten besluta om ytterligare säkerhet.

Ifråga om arten av säker- heten gäller 2 kap. 25 5 utsök- ningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs eller som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger 1.

5a5

Om ett tillstånd upphör att gälla är den som senast har innehaft tillståndet skyldig att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställ- ning, om detta inte är obehöv— ligt från allmän eller enskild synpunkt.

Om skyldigheten att vidta sådana åtgärder inte har be— stämts genom villkor i tillstån- det, skall frågan prövas av regeringen eller tillståndsmyn- digheten i samband med att tillståndet upphör.

Om den som har haft tillståndet inte iakttar vad som har ålagts honom, får till- ståndsmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter. Vitesföreläg—

gandet skall delges. 10 & Inom anläggning och Inom anläggning och säkerhetszon utanför territorial- säkerhetszon utanför territorial- gränsen tillämpas svensk lag gränsen tillämpas svensk lag

med undantag av bestämmel- serna i miljöskyddslagen (1969:387), om inte annat följer av 10 a 5, samt i minerallagen (1991245), vattenlagen (1983:291) och lagstiftningen angående jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

lOaé

Gäller ett tillstånd enligt denna lag verksamhet som skall bedrivas utanför territorialgrän- sen, får regeringen, om det finns särskilda skäl, som villkor för tillståndet ange att prövning enligt miljöskyddslagen (1969:387) skall ske hos den myndighet som regeringen be- stämmer. Vad som nu har föreskrivits gäller endast om tillstånd enligt miljöskyddslagen behövs för en motsvarande verksamhet innanför territorial- gränsen.

Miljöskyddslagen skall till— ämpas på en verksamhet som omfattas av villkor enligt första stycket. Regeringen skall ange vilken myndighet som skall utöva tillsyn enligt miljöskydds- lagen över verksamheten.

med undantag av bestämmel- serna i minerallagen (1991:45) och lagstiftningen angående jakt och fiske. Därvid anses anlägg— ningen och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges sjö- territorium.

Gäller ett tillstånd enligt denna lag en verksamhet som skall bedrivas utanför territo— rialgränsen, får regeringen, om det finns särskilda skäl, som villkor för tillståndet ange att tillståndsprövning enligt 9 kap. miljöbalken skall ske hos den myndighet som regeringen be- stämmer. Detta gäller dock endast om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken behövs för en motsvarande verksamhet innan- för territorialgränsen.

Miljöbalken skall tillämpas på en verksamhet som omfattas av villkor enligt första stycket. Regeringen skall ange vilken myndighet som skall utöva till- syn enligt miljöbalken över verksamheten.

115

Den som utan lov utforskar kontinentalsockeln eller utvinner naturtillgångar från denna eller vidtager åtgärd för sådan utforskning eller utvinning dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som 1. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 & första stycket, 2. underlåter att efterkomma vad tillsynsmyndigheten fordrar eller föreskriver med stöd av 8 & andra eller tredje stycket, eller 3. vid fullgörande av uppgifts- skyldighet som är förbunden med tillstånd eller som är före- skriven i eller som ålagts enligt 8 5 andra stycket uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Till samma straff döms den som 1. bryter mot ett villkor som har meddelats med stöd av 4 eller 4 a 59, 2. underlåter att efterkomma vad tillsynsmyndigheten fordrar eller föreskriver med stöd av 8 & andra eller tredje stycket, eller 3. vid fullgörande av uppgifts- skyldighet som är förbunden med tillstånd eller som är före- skriven i eller som ålagts enligt 8 & andra stycket uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Den som överträder förbudet i 6 & att segla in i säkerhetszon eller föreskrift som utfärdats för tryggande av sådan zon dömes till böter.

Har innehavare av tillstånd underlåtit att ställa sig till efterrättelse föreskrift som med- delats med stöd av 4 & första stycket eller vad som åligger honom enligt 9 & eller att efterkomma anfordran eller föreskrift som tillsynsmyndighet meddelat med stöd av 8 5 andra eller tredje stycket, äger till- synsmyndigheten ålägga honom vid vite att fullgöra sina skyl- digheter.

125

Har en innehavare av ett tillstånd låtit bli att följa villkor som har meddelats med stöd av 4 eller 4 a 5 eller vad han är skyldig att göra enligt 9 5 eller att följa en anfordran eller föreskrift som en tillsyns- myndighet har meddelat med stöd av 8 & andra eller tredje stycket, får tillsynsmyndigheten ålägga honom vid vite att fullgöra sina skyldigheter.

Medför underlåtenheten uppenbar fara för allmänt intresse, äger tillsynsmyndigheten förbjuda arbetets fortsatta bedrivande och låta genom polismyndighetens försorg vidtaga rättelse på tillståndshavarens bekostnad.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

3. Den nya lydelsen av 10 a & skall inte tillämpas i fråga om tillstånd som har meddelats i enlighet med ett före ikraftträdandet av denna lag beviljat tillstånd. Har tillstånd meddelats i enlighet med ett efter den 31 december 1992 beviljat tillstånd skall i stället äldre lydelse av 10 a & tillämpas.

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten— och avloppsanläggningar;

Härigenom föreskrivs att 12 a och 30 && lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12aé

När en allmän va-anläggning eller en utvidgning av en sådan planeras skall, om anläggningen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, huvudmannen upprätta en miljökonsekvensbe- skrivning som möjliggör en samlad bedömning av den in— verkan anläggningen har på miljön, hälsan och hushåll- ningen med naturresurserna.

Försummar fastighetsägare att betala avgift som avses i

30%

När en allmän va-anläggning eller en utvidgning av en sådan planeras skall, om anläggningen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, huvudmannen upprätta en miljökonsekvensbe- skrivning. Därvid gäller 6 kap. 3 5 och 5-12 få miljöbalken.

Försummar fastighetsägare att betala avgift som avses i

denna lag eller att i annat hän- seende iakttaga vad som åligger honom och är försummelsen vä- sentlig får huvudmannen stänga av vattentillförseln till fastig- heten, om han ej genom anma- ning har kunnat åstadkomma rättelse och avstängning kan ske utan att sanitär olägenhet upp- kommer. Kostnad för avstäng- ningsåtgärd får påföras fastig- hetsägaren.

Denna lag träder i kraft den

denna lag eller att i annat hän- seende iakttaga vad som åligger honom och är försummelsen vä- sentlig får huvudmannen stänga av vattentillförseln till fastig- heten, om han ej genom anma- ning har kunnat åstadkomma rättelse och avstängning kan ske utan att olägenhet för männi- skors hälsa uppkommer. Kost- nad för avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.

12. Förslag till Lag om ändring i fastighetsbild- ningslagen (1970z988);

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 a &, 7 kap. 2 och 9 55, 9 kap. 1 och 7 55 samt 14 kap. l & fastighetsbildningslagen (1970z988) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. Fastighetsbildningsförrättning

10aé

Om ansökan har gjorts om fastighetsbildning för bebyggel se eller annat ändamål som kräver medgivande enligt natur- vårdslagen (1964.'822) får lant- mäterimyndigheten efter sam- tycke av sökanden begära sådant medgivande.

Om ansökan har gjorts om fastighetsbildning för bebyggel— se eller annat ändamål som kräver medgivande enligt 7 kap. miljöbalken, får lantmäterimyn- digheten efter samtycke av sökanden begära sådant med- givande.

7 kap. Särskilda bestämmelser om servitut och ledningsrätt

25

Servitut som avser skogsfång eller rätt att dra ledning enligt led-

Servitut som kan upplåtas till förmån för ett vattenföretag enligt 8 kap. 1 5 vattenlagen (1983:291) får bildas genom fastighetsreglering endast om tillstånd till företaget har meddelats enligt vattenlagen eller om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom före- tagets inverkan på vattenför- hållandena. Andra servitut som kan upplåtas enligt vattenlagen får inte bildas genom fastig- hetsreglering.

ningsrättslagen (1973:1144) får inte bildas genom fastighetsreglering.

Servitut som kan upplåtas till förmån för vattenverksamhet enligt 28 kap. 4 eller 10 59 miljöbalken får bildas genom fastighetsreglering endast om tillstånd till verksamheten har meddelats enligt miljöbalken eller om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom verk- samhetens inverkan på vatten- förhållandena. Andra servitut till förmån för vattenverksamhet som kan upplåtas enligt miljö— balken eller lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet får inte bildas genom fastighetsreglering.

Servitut, som kan upplåtas efter prövning vid särskild förrättning i andra fall än som anges i första och andra styckena, får bildas genom fastighetsreglering endast om åtgärden sker i samband med en annan fastighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.

Servitut, som har tillkommit till förmån för ett vattenföretag med stöd av 8 kap. 1 5 vattenlagen (1983'291) eller motsvarande äldre bestämmel- ser, får ändras eller upphävas endast om åtgärden inte medför olägenhet av någon betydelse för företaget. Andra servitut

95

Servitut, som har tillkommit till förmån för en vatten- verksamhet med stöd av 28 kap. 4 eller 10 _? miljöbalken eller motsvarande äldre bestäm- melser, får ändras eller upp- hävas endast om åtgärden inte medför olägenhet av någon betydelse för verksamheten.

som har tillkommit med stöd av vattenlagen eller motsvarande äldre lagstiftning får inte ändras eller upphävas genom fastig- hetsreglering.

Andra servitut som har tillkommit med stöd av miljö— balken, lagen (0000) med sär- skilda bestämmelser om vatten- verksamhet eller motsvarande äldre lagstiftning får inte ändras eller upphävas genom fastig- hetsreglering.

Servitut, som har tillkommit enligt lagstiftningen om ägofred eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen (1973:1149) eller motsvarande äldre lagstiftning, får ändras eller upphävas genom fastighetsreglering endast om åtgärden sker i samband med en annan fastighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.

9 kap. Särskilda bestämmelser om gemensamma arbeten

lå

Anläggningsarbete eller liknande åtgärd skall efter beslut av lant- mäterimyndigheten verkställas under förrättningen som ett för sakägarna gemensamt arbete enligt denna lag, om det främjar fastighetsregleringens syfte och arbetet ej lämpligen bör ombesörjas av enskild sakägare.

Beslut enligt första stycket får inte avse företag som skulle väsentligt ändra arten och omfattningen av regleringen eller andra vattenföretag än sådana markavvattningsföretag, för vilka tillståndsplikt före- ligger enbart på grund av 4 kap. 2 5? andra stycket vattenlagen.

Kan till följd av andra stycket företag icke utföras som gemensamt arbete enligt denna lag eller är sådant utförande icke lämpligt, får lantrnäterimyndig— heten förordna om prövning

Beslut enligt första stycket får inte avse verksamhet som skulle väsentligt ändra arten och omfattningen av regleringen eller annan vattenverksamhet än sådana markavvattningar, för vilka tillståndsplikt föreligger enbart på grund av 11 kap. 13 5 första eller andra stycket miljöbalken.

Kan till följd av andra stycket vattenverksamhet icke utföras som gemensamt arbete enligt denna lag eller är sådant utförande icke lämpligt, får lantrnäterimyndigheten förordna

enligt vattenlagen eller anläg- gningslagen.

om prövning enligt miljöbalken och lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverk- samhet eller enligt anläggnings- lagen.

7å

Har anläggning utförts som gemensamt arbete enligt denna lag, får lantrnäterimyndigheten vid samma förrättning pröva fråga om fördelning av kostnader för driften av anläggningen. Fördelningen sker i enlighet med bestämmelserna i anläggningslagen.

Finnes fråga som avses i Finnes fråga som avses i

första stycket böra prövas första stycket böra prövas särskilt enligt vattenlagen eller särskilt enligt miljöbalken lagen anläggningslagen, skall lant- (0000) med särskilda be- mäterimyndigheten förordna om sådan prövning.

Anläggning som utförts som gemensamt arbete enligt denna lag anses inrättad enligt anlägg- ningslagen. Vad som nu sagts gäller ej dike, om fråga om fördelning av kostnader för driften prövats enligt vatten- lagen.

stämmelser om vattenverksam- het eller enligt anläggnings- lagen, skall lantrnäterimyndig— heten förordna om sådan prövning.

Anläggning som utförts som gemensamt arbete enligt denna lag anses inrättad enligt anlägg- ningslagen. Vad som nu sagts gäller ej dike, om fråga om fördelning av kostnader för driften prövats enligt lagen (0000) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet.

Fastighetsbestämning

Om det vid fastighets- bildning uppkommer frågor om fastighetsindelningens beskaff- enhet eller om beståndet eller

lå 14 kap.

Om det vid fastighets- bildning uppkommer frågor om fastighetsindelningens beskaff- enhet eller om beståndet eller

omfånget av ledningsrätt eller av servitut, skall frågan prövas vid fastighetsbestämning, om det behövs för fastighetsbild- ningen. I fråga om servitut som har tillkommit med stöd av vattenlagen (1983.'291) eller motsvarande äldre lagstiftning får en sådan bestämning endast avse servitut enligt 8 kap. 1 59 vattenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser.

På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighets- bestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätt eller av servitut, som tillkommit vid avvittring eller enligt lag- stiftningen om fastighetsbild- ning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller 8 kap. 1 59 vattenlagen eller mot- svarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden. Samma rätt att påkalla fastighetsbestämning tillkommer kommunen såvitt gäller område med detaljplan eller områdesbestämmelser eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan eller sådana bestämmelser.

omfånget av ledningsrätt eller av servitut, skall frågan prövas vid fastighetsbestämning, om det behövs för fastighetsbild- ningen. I fråga om servitut till förmån för vattenverksamhet som har tillkommit med stöd av miljöbalken eller lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet eller motsva- rande äldre lagstiftning får en sådan bestämning endast avse servitut enligt 28 kap. 4 eller 10 55 miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser.

På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighets— bestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätt eller av servitut, som tillkommit vid avvittring eller enligt lag- stiftningen om fastighetsbild- ning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller 28 kap. 4 eller 10 ; miljöbalken eller motsvarande äldre bestäm- melser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden. Samma rätt att påkalla fastig- hetsbestämning tillkommer kommunen såvitt gäller orrrräde med detaljplan eller områdes- bestämmelser eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan eller sådana bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den

13. Förslag till Lag om ändring i väglagen (19711948);

Härigenom föreskrivs i fråga om väglagen (1971 :948) dels att 38 5 skall upphöra att gälla,

dels att 3 a, 15-18, 26, 28, 32, 35, 63 och 74 åå skall ha följande lydelse,

dels ock att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 14 a, 14 b, 14 c och 54 55 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a &

Vid prövning av ärenden Utöver bestämmelserna i enligt denna lag skall lagen denna lag finns bestämmelser (1987:12) om hushållning med rörande miljöpåverkan i miljö- naturresurser m.m. tillämpas. balken.

Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall 3 och 4 kap., 5kap. 350ch 16kap. 55 miljöbalken tillämpas.

14a_$

Planeringsprocessen för byggande av väg skall alltid in- ledas med en förstudie. [förstu- dien skall förutsättningarna för den fortsatta planeringen klar- läggas. Förstudien skall även ange om en vägutredning be- hövs innan en arbetsplan upp— rättas.

Vid utarbetande av förstu— dien skall den som avser att bygga en väg ha samråd enligt 6 kap. 4 3? första stycket miljö- balken med berörda länssty- relser, kommuner och ideella föreningar som enligt sina stad- gar har till ändamål att tillvara- ta naturskyda's— eller miljö- skyddsintressen samt med den allmänhet som kan antas bli berörd.

Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område vägbyggnadsprojektet huvud- sakligen är beläget, enligt 6 kap. 4 5 tredje stycket miljöbalken, besluta om projektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. Vad gäller planer och plane- ringsunderlag skall 6 kap. 11-12 få miljöbalken äga motsvaran- de tillämpning.

14115

En vägutredning skall genomföras när det i förstudien har klarlagts att alternativa

terrängkorridorer behöver stu- deras. Vägutredningen skall ut- göra underlag för val av väg- korridor och trafikteknisk stan- dard. Alternativa terrängkorri— dorer skall jämföras såväl sins- emellan som med alternativet att behålla befintlig väg. En för- bättring av befintlig väg skall också studeras, om inte särskil- da skäl föranleder annat.

En vägutredning skall inne- hålla en miljökonsekvensbe- skrivning och de uppgifter i övrigt som behövs för att kunna utvärdera och välja alternativ.

Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbe- skrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 59, 5-7 55, 8 5 första stycket och 10-12 595 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i vägutredningen.

14c5

Regeringens tillåtlighets— prövning enligt 17 kap. miljö- balken skall ske på grundval av en upprättad vägutredning enligt 14 b 5.

En ansökan om tillåtlighet skall uppjylla kraven i 22 kap. 1

5? första stycket miljöbalken.

155

Vägverket skall handlägga en ansökan om tillåtlighet och sörja för erforderlig utredning samt därefter med eget yttrande överlämna frågan till rege- ringen.

För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan.

I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i an— språk för väganordningar och för genomförandet av vägbygg- nadsföretaget, Planen skall även innehålla en miljökonse- kvensbeskrivning och de upp- gifter som i övrigt behövs för att genomföra företaget.

En miljökonsekvensbeskriv- ning skall innehålla en redovis- ning av de väntade miljöejfek— terna samt förslag till erforder- liga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken.

Vid utarbetande av en ar- betsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och väg- förslagets utformning i övrigt ske med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsentligt in- tresse i saken. Samråd skall all- tid ske med de naturvårdsmyn— digheter som berörs.

165

I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i an- språk för väganordningar och för att genomföra vägbygg- nadsprojektet. Planen skall även innehålla en miljökonse- kvensbeskrivning och de upp- gifter som i övrigt behövs för att genomföra projektet.

Vad gäller kraven på miljö— konsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 7 _8 och 10—12 595? miljöbalken äga motsvaran— de tillämpning.

Vid utarbetande av en ar- betsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och Väg- förslagets utformning i övrigt ske med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsentligt in— tresse i saken. Samråd skall all- tid ske med de miljövårdsmyn- digheter som berörs. I de fall

länsstyrelsen under förstudien har beslutat att vägprojektet kan antas ha betydande miljö- påverkan, skall ett utökat samråd med miljökonsekvens- bedömning ske enligt 6 kap. 5-6 595? miljöbalken, om inte ett sådant samråd har skett enligt 14 b 59.

Förfarandet enligt första stycket får efter omständigheterna förenklas i fråga om en arbetsplan för väg, som är förutsatt i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.

Avser arbetsplan endast om- byggnad av väg, får förfarandet enligt första stycket efter om- ständigheterna förenklas med iakttagande av att ägare till en fastighet, av vilken mark skall tas i anspråk, alltid skall be- redas tillfälle att yttra sig. Detta skall även tillämpas på en ar- betsplan som innefattar endast ändring av planen för ett väg- byggnadsföretag som ännu ej är färdigställt.

En arbetsplan skall ställas ut för granskning.

175

Avser arbetsplan endast om- byggnad av väg, får förfarandet enligt första stycket efter om- ständigheterna förenklas med iakttagande av att ägare till en fastighet, av vilken mark skall tas i anspråk, alltid skall be- redas tillfälle att yttra sig. Detta skall även tillämpas på en ar- betsplan som innefattar endast ändring av planen för ett väg- byggnadsprojekt som ännu inte är färdigställt.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i arbetsplanen.

En arbetsplan skall ställas ut för granskning. Därvid skall 6 kap. 8 _? första stycket miljöbal— ken äga motsvarande tillämp- ning.

En arbetsplan för väg, som är förutsatt i en detaljplan eller 1

Inte heller behöver en arbetsplan som avser endast ombyggnad av väg ställas ut, om inte mark behöver tas i anspråk med vågrätt eller rätt som avses i 35 & eller om ett sådant ianspråktagande skrift- ligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av nyttjanderätt eller servituts- rätt. Under samma förutsätt- ningar kan utställelse underlåtas i fråga om en arbetsplan som innefattar endast ändring av planen för ett vägbyggnads— företag som ännu ej är fär- digställt.

Om en väg som avses i andra eller tredje stycket är en motorväg eller motortrafikled eller annan väg som kan antas medföra en betydande miljöpå- verkan skall väghållningsmyn- digheten införa kungörelse om miljökonsekvensbeskrivningen i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller de ortstidningar som väghållningsmyndigheten be— stämmer. 1 kungörelsen skall anges var beskrivningen hålls tillgänglig och att skriftliga anmärkningar mot miljökonse- kvensbeskrivningen skall läm— nas till väghållningsmyndig— heten inom en viss angiven tid, minst fyra veckor efter det att kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

områdesbestämmelser, behöver inte ställas ut.

Inte heller behöver en arbetsplan som avser endast ombyggnad av väg ställas ut, om inte mark behöver tas i anspråk med vågrätt eller rätt som avses i 35 & eller om ett sådant ianspråktagande skritt- ligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av nyttjanderätt eller servituts- rätt. Under samma förutsätt- ningar kan utställelse underlåtas i fråga om en arbetsplan som innefattar endast ändring av planen för ett vägbyggnads— projekt som ännu inte år får- digställt.

Om en väg som avses i andra eller tredje stycket av länssty— relsen har antagits ha betydan— de miljöpåverkan, skall utställel— se av arbetsplanen ändå ske en- ligt första stycket.

185

Arbetsplan fastställs av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om

I sådana fall då utställelse har underlåtits med stöd av 1 7 _8 tredje stycket behöver fast- ställelse inte ske.

Ett beslut om fastställelse av en arbetsplan är förfallet, om inte inom fem år från utgången av det år, under vilket beslutet vann laga kraft, vägens sträck- ning har blivit i sin helhet tydligt utmärkt på marken och det i arbetsplanen angivna vägbygg— nadsarbetet har påbörjats. Om synnerliga skäl föreligger, kan regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, vägver- ket förlänga tiden, varje gång med högst tre år.

vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan om fastställelse av planen till regeringens prövning.

Innehållet i miljökonse- kvensbeskrivningen samt resul- tatet av samråd och yttranden skall beaktas då arbetsplanen fastställs.

I sådana fall då utställelse har underlåtits med stöd av 1 7 &" tredje stycket behöver fast- ställelse inte ske.

Ett beslut om fastställelse av en arbetsplan är förfallet, om inte inom fem år från utgången av det år, under vilket beslutet vann laga kraft, vägens sträck— ning har blivit i sin helhet tydligt utmärkt på marken och det i arbetsplanen angivna vägbygg- nadsarbetet har påbörjats. Om synnerliga skäl föreligger, kan regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, vägver- ket förlänga tiden, varje gång med högst tre år.

Väg skall hållas i ett för samfärdseln underhåll, reparation och andra åtgärder.

Genom renhållning skall vägområdet hållas i ett sådant skick att skäliga sanitära hän- syn och trevnadshänsyn blir till- godosedda. Detsamma gäller i fråga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats som är vägan- ordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Inom områden med detaljplan gäller detta stycke endast vägområden för motorväg eller motortrafik- led.

265

Ett beslut om fastställelse av en arbetsplan eller om förläng- ning av giltighetstiden skall kun— göras och den ansvariga myn- digheten i det land med vilket samråd hållits enligt 6 kap. 6 5 miljöbalken informeras.

tillfredsställande skick genom

Genom renhållning skall vägområdet hållas i ett sådant skick att olägenheter för män- niskors hälsa förebyggs eller avhjälps och så att skäliga trevnadshänsyn blir tillgodo- sedda. Detsamma gäller i fråga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Inom områden med detaljplan gäller detta stycke endast områden för motorväg eller motortrafikled.

De åtgärder som behövs för sådana ändamål som anges i första och andra styckena räknas till drift av väg. Till drift av väg räknas också serviceåtgär- der och förbättringsåtgärder. Om särskilda skäl föreligger, kan vägverket besluta om inskränkning i skyldigheten att vidta åtgärder för drift av väg. Vägverket meddelar därvid de föreskrifter som behövs.

Behöver för en väganord- ning, vars utförande ingår i drift av väg, tas i anspråk mark utöver den som redan hör till vägen, skall upprättas en

285

Behöver för en väganord- ning, vars utförande ingår i drift av väg, tas i anspråk mark utöver den som redan hör till vägen, skall upprättas en

arbetsplan, vari anges den mark som behöver tas i anspråk. Be— stämmelserna i 13, 14 och 16—20 55 skall därvid tillämpas. Såvitt angår tillämpningen av 16 & tredje stycket. 17 & tredje stycket och 18 å andra stycket skall arbetsplanen anses som en sådan plan som avser endast ombyggnad av väg.

Vägrätt upphör när Vägen drages in. Väghållaren får föra bort vad som anbringats inom vägområdet för vägändamål, om ej länsstyrelsen bestämmer annat med hänsyn till att fråga uppkommit om markens an- vändning som enskild väg.

Vad som ej förts bort inom ett år efter det att vägen dragits in tillfaller fastighetens ägare. Länsstyrelsen kan förlänga tiden, om särskilda skäl före— ligger.

Har i fastställd arbetsplan för vägbyggnadsföretag mark i när- heten av det i arbetsplanen upp- tagna vägområdet avsatts för upplag eller liknande ändamål i

325

355

arbetsplan, vari anges den mark som behöver tas i anspråk. Be- stämmelserna i 13-20 595? skall därvid tillämpas. Såvitt angår tillämpningen av 16 & tredje stycket, 17 & tredje stycket och 18 & tredje stycket skall arbets- planen anses som en sådan plan som avser endast ombyggnad av väg.

Vägrätt upphör när vägen dras in. Väghållaren är skyldig att i den omfattning det behövs ställa i ordning vägområdet och vidta åtgärder för att förebygga att områdets skick vållar stör- ningar och olägenheter i fram- tiden. Väghållaren får föra bort vad som har anbringats inom vägområdet för vägändamål, om inte länsstyrelsen bestämmer annat med hänsyn till att fråga har uppkommit om markens användning som enskild väg.

Vad som inte har förts bort inom ett år efter det att vägen dragits in tillfaller fastighetens ägare. Länsstyrelsen kan för- länga tiden, om särskilda skäl föreligger.

Har i fastställd arbetsplan för vägbyggnadsprojekt mark i när- heten av det i arbetsplanen upp- tagna vägområdet avsatts för upplag eller liknande ändamål i

samband med byggandet av vägen, skall till väghållaren upp- låtas nyttjanderätt till marken för den tid som angivits i planen.

385

Behöver väghållare för drift av väg taga sten, grus, sand eller jord på mark som tillhör annan än staten och kan detta ske utan avsevärd olägenhet, kan länsstyrelsen på fram- ställning av väghållningsmyn- digheten föreskriva att rätt till sådan täkt skall upplåtas. Länsstyrelsen meddelar därvid de föreskrifter som behövs för rättens utövande.

Väghållaren skall ersätta skador till följd av att han har förvärvat rätt 1. att inrätta särskild vinterväg, 2. att nyttja mark i närheten av vägområde för upplag eller lik- nande ändamål i samband med byggande av väg,

3. att anordna tillfällig väg,

4. att intill vägområde sätta upp

635

samband med byggandet av vägen, skall till väghållaren upp- låtas nyttjanderätt till marken för den tid som angivits i planen.

545

Föreskrifter som meddelas med stöd av 43-48 55 får avse åtgärder för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet på människors hälsa eller om- givningen eller andra åtgärder till skydd för miljön.

Väghållare skall ersätta skador till följd av att han har förvärvat rätt 1. att inrätta särskild vinterväg, 2. att nyttja mark i närheten av vägområde för upplag eller lik- nande ändamål i samband med byggande av väg,

3. att anordna tillfällig väg, 4. att intill vägområde sätta upp

snöskärm, 5. till täkt för drift av väg.

snöskärm.

Väghållaren skall också ersätta skador till följd av åtgärder som avses i 34 5, 45 & fjärde stycket eller 53 5 eller till följd av ett föreläggande som har meddelats med stöd av 52 &. För skador som har uppstått till följd av åtgärder som avses i 53 & utgår ersättning endast om skadorna är avsevärda.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om det har avta- lats eller uppenbarligen förutsatts att ersättning inte skall lämnas.

Länsstyrelsens beslut enligt 37, 38, 45-47 &, 48 å andra stycket, 52, 53 5 eller 64 å andra stycket får överklagas hos all- män förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första stycket får överklagas hos regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den

745

Länsstyrelsens beslut enligt 37, 45-47 5, 48 5 andra stycket, 52, 53 5 eller 64 5 andra stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövnings- tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Länsstyrelsens beslut om godkännande av en miljökonse- kvensbeskrivning enligt 14 b och 16 559 får inte överklagas.

Andra beslut av läns- styrelsen enligt denna lag än som avses i första och andra styckena får överklagas hos regeringen.

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om det i ärendet ingår en milj ökonsekvensbeskrivning som har överlämnats till länsstyrelsen för godkännande vid denna lags ikraftträdande. Bestämmelser- na om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

5101wa '.1M1W51-J1 :. "!lE' 111111 Em J'll'i h. . 5..- 5.1.1!"- - 51.111. uu. L-r» .asamwwttmlittMrn'WJ ”'='-”' _ f-1_-nitltäudcrdltuu»uur1:.—-"El" - '- - -1-..-1,.1- '='-"f" "" ”"'-=" " ' raw-mWMa-mmmm Mn-wme'WW" : ”Intim ww Hawn 511151 Uh mtl—15.11.5111. mim 9111le 'R' && & tcE |. .blm 111: stämmning? maa uutisia "11111 .; S?. 1111 köm fram skidliftar.: -'l- Mam rä mr.-robust matrim 31:16:11.er & 1.22 ? nea-.ru mm ”EMÅ

' Bei.- 311"; H'l'l'lifållm'l' Fi? " '." r

adm .ru-Tmin! HIM . hfl Marilyn Isar: på tid?! ' tMmlmmWämhgim agila. mir-M anar-larmad.! _ll_ hm'i MME-MJ? 1351 T:" näms ? 35 & It!-Eh .BE l'E px amg—11 Ma annan...—' ...man 5 bana...: E.! 11 13.1-...... nämns &. 19%? 11131- rlr ' AHS r'nl'l "William 15! 153130! _W.WM'MH1 ifatt” inmnlobegmmtmöt rutin '_Wlåwårhmxsiml- m.m.: -'.'1:1..!11 1.11. nrinl man...-g..... nam-rimmat! 1111 härhemma-1111 91.11.3511 _ __ l,. _m W'WMM närlwrjmml rm ull-md mimi. " m '='" "fn Nasim 1 mm mm: W WMML 'hådlil 131115. gatt-r .."—amanda. ...g. MM WH' Mål.... tar 1"— .. mami-mö smt—115151 211. J...-'... LWR???" ;"1'111 I llll J __ _ III—T "III' 'N'-7.1, .- ' .].l'... w. Måns mtmk .. gumman—' Mim .ru... .m- ' ("ls auf 551535.) 1351qu &%%'!th .1...'.1.|'1." . .'- " MdH-1 ---'1:._'H-_r

mit '1 hum mm. "ah-111.134 ' 41.311.

» Malung-air - 1.

I |__ | | || .. " WWW!!!) EET-U ' us.. '.. *-.'...-'-1.11..un . 111111! :;”—5 '- "fll 511511! ivf-mr hur: 11... hum 5111 111111. _... du har: "131 lib-artrit ut' rr '. titeln nbthrgtrl 5511-30 .1

. ' mm:-tunt ' '.': r'1'1 .. ..F—rt'l 1111111'." .-

""-...i

' .;... blemmmimt' .. ..::. karzg'Hbtklt "kiwi-mmh, Wigan m

WH 11.1-ammar.... smak...-11111 mil” U_l'j'

: - Wenham-um. alumn-MJM'L 111111th 11.305 111.111! WH 1110 en ' imam.-urin.... ! Minin-nam! igang.

nåra]. 1111-11 får" ..1'111'11: 511111. gir. -' :111 mål!]. Wrmrllll 51711

14. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971 :850) med anledning av gränsälvs- överenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och

Finland;

Härigenom föreskrivs att lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Kapitlen 1-9 i gränsälvsöver-

enskommelsen den 16 septem- '

ber 1971 mellan Sverige och Finland skall gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid fogad bilaga utvisar.

Denna lag träder i kraft den

Föreslagen lydelse

Kapitlen 1-9 i gränsälvsöver- enskommelsen den 16 septem- ber 1971 mellan Sverige och Finland skall gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid fogad bilaga utvisar. Vad som sägs om vattenöverdomstolen i 8 kap. art. 15 skall dock avse Miljö— överdomstolen.

mamman.—a sam 1103 "| I" : | - . . [ln 331216? N (028: I TQ 1) 115313! 1 grrhbnii mo 35.1 .: avlämätg vs gninbalrts. barn #1. öl nah nazism WPOJILEHSISVÖ ' i 1130. aghavz nsllam 11"?! radmaiqaa - - mulm . r=_t. , . . | ' " l ' I vinkalna bam (Måttlig!) mg:! 116 Miriam 111me -- silvia nallen; »”?! Humana 1.11 mb naimmmlannwke'tm ! -_ _ 511111] uknnllöl Bri "sin Wim—*I " .."" ' ' || sabla? tagnimä'å 'whm': Wmmnm ...-.. . _ ' Henån 1 31 11511th 41.—m. flåznö'lg i 'E-l' Wigan - __ — ' . äl mk mlmnwelma dmtqzw &! aah aubuumdzm ._ 3.1. sginv? mallan nm uid 1150 53va 1111le [UZI tad ,- .- mo- 1111113' 111.111: »hnaluii ala-mm .mna 111135. 111.111 mma .".» mtl malm-112.351 .3111 1:51. 13111 mammut! .gal ; :: , . rv" hmmm...-mrsa! Mäktiga"! bmw mmm ." mm. mot 5511 daaim :ma'mu '.' ! MXMWIWIW . Judi-111.111; u ...... 'i . | |. .MWÄENÖ . . , ,: , ..... I ' | ' ..

15. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1 150) om förvaltning av samfälligheter;

Härigenom föreskrivs att 1, 3, 20, 21 och 23 åå lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Vid tillämpningen av denna lag skall som samfällighet anses l. samfällighet enligt fastig- hetsbildningslagen (1970:988), 2. annan mark som gemensamt tillhör ägarna av de mantals- satta fastigheterna i en socken, 3. servitut eller annan särskild rättighet som hör till flera fastigheter gemensamt,

4. samfällighet enligt anlägg- ningslagen (1973:1149),

5. samfällighet enligt vatten- lagen (19835291),

15

Föreslagen lydelse

Vid tillämpningen av denna lag skall som samfällighet anses 1. samfällighet enligt fastig- hetsbildningslagen (1970:988), 2. annan mark som gemensamt tillhör ägarna av de mantals- satta fastigheterna i en socken,

3. servitut eller annan särskild rättighet som hör till flera fastigheter gemensamt,

4. samfällighet enligt anlägg— ningslagen (1973:1149),

5. samfällighet enligt lagen (0000) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet,

6. samfällighet enligt lagen (1987: 1 1) om exploateringssam- verkan.

6. samfällighet enligt lagen (198711 1) om exploateringssam— verkan.

Med delägarfastighet förstås i lagen fastighet som har del i samfällighet och med delägare ägaren av delägarfastighet. I fråga om samfällighet enligt första stycket 5 förstås dock med delägarfastighet fastighet som på annat sätt än genom delaktighet omfattas av samfälligheten och med delägare den som deltar i samfälligheten. Beträffande sådan samfällighet skall vidare vad som sägs i lagen om delägarfastighets andelstal i stället gälla delägares andelstal.

3?

Lagens bestämmelser om fastighet äger motsvarande tillämpning på sådan tomträtt, gruva, byggnad, annan anläggning eller naturreservat som har del i samfällighet enligt 1 & första stycket 3, 4 eller 5.

Den som innehar fastighet på grund av testamentariskt förordnande utan att äganderätten tillkommer någon anses vid lagens tillämpning som fastighetens ägare. Som ägare av naturreservat anses den som förvaltar reservatet.

Innehavare av tomträtt i fastighet som har del i samfällighet enligtl & första stycket 1 eller 2 skall vid tillämpningen av denna lag anses som delägare i fastighetsägarens ställe.

I fråga om samfälligheter enligt 1 & första stycket 5 skall lagens bestämmelser om fastig- hetsdomstol i stället gälla vattendomstol. När talan skall föras hos vattendomstol, gäller vattenlagens (I983:291) be- stämmelser om stämningsmål.

I fråga om samfälligheter enligt 1 5 första stycket 5 skall lagens bestämmelser om fastig- hetsdomstol i stället gälla miljödomstol. När talan skall föras hos miljödomstol, gäller bestämmelserna om stämnings— mål i lagen (0000) med sär- skilda bestämmelser om vatten- verksamhet.

zog

Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom att de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första stycket skall, om någon delägare begär det, hållas av lantmäterimyndigheten eller den som myndigheten förordnat därtill. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (1987:11) om exploateringssamverkan lantrnäterimyndigheten eller, om särskild förrätt- ningsman förordnats enligt 4 & anläggningslagen, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som berörs av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om detär av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

I fråga om samfälligheter enligt ] 5 första stycket 5, skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrättnings- man gälla förrättning och för— rättningsman enligt vattenlagen (1983.'291). Om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighets- förening bildas för förvalt- ningen av en bevatmings- eller vattenregleringssamfällighet, får lantrnäterimyndigheten hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfällligheten inte har begärt det.

I fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsföre- ning äger 7 å andra stycket, 8 - 11 åå, 12 5 första stycket första punkten och 14 & motsvarande tillämpning. Hålles sammanträ- det i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1 149), vattenlagen( 1 983 :291 ) eller lagen (1987:11) om exploaterings-

215

Om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vatten- regleringssamfällighet enligt ] _? första stycket 5, får lantmäte- rimyndigheten hålla samman- träde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt det.

I fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsföre- ning äger 7 5 andra stycket, 8 - 11 åå, 12 & första stycket första punkten och 14 & motsvarande tillämpning. Hålles sammanträ- det i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973 : 1 149), eller lagen (1987:11) om exploaterings- samverkan, äger dock i fråga

samverkan, äger dock i fråga om delgivning av kallelse till sammanträdet vad som gäller om delgivning av kallelse till sammanträde vid förrättningen motsvarande tillämpning.

I fråga om klander av beslut vid sammanträdet äger 15 5 motsvarande

tillämpning.

Har fastighetsbildnings-, anläggnings-, eller exploate- ringsbeslut eller tillståndsdom eller tillståndsbeslut enligt vattenlagen (198329!) med- delats, får sammanträde för bildande av samfällighetsföre- ning hållas innan domen eller beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet och annan som enligt domen eller beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning att fastighetsbildnings-, anlägg- nings-, exploaterings- eller till- ståndsbeslutet eller tillstånds— domen vinner laga kraft eller, i fråga om anläggningsbeslut, att förordnande meddelas enligt 27 a & anläggningslagen (1973:1149) eller 13 kap. 50 59 första stycket vattenlagen.

Denna lag träder i kraft den

om delgivning av kallelse till sammanträdet vad som gäller om delgivning av kallelse till sammanträde vid förrättningen motsvarande tillämpning.

235

Har fastighetsbildnings-, anläggnings-, eller exploate- ringsbeslut eller tillståndsdom eller tillståndsbeslut enligt miljöbalken meddelats, får sammanträde för bildande av samfällighetsförening hållas innan domen eller beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet och annan som enligt domen eller beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning att fastighetsbildnings-, anlägg- nings-, exploaterings- eller till- ståndsbeslutet eller tillstånds- domen vinner laga kraft eller, i fråga om anläggningsbeslut, att förordnande meddelas enligt 27 a & anläggningslagen (1973:1149) eller 22 kap. 24 39 första stycket miljöbalken.

16. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter;

Härigenom föreskrivs att 18 och 20-21 55 lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 5

I fråga om sådan samfällighet enligt lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar som icke kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter äger vad som i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter föreskrives om samfällighet enligt anläggningslagen (1973:1149) motsvarande tillämpning.

I fråga om sådana företag I fråga om sådana företag enligt 3, 7 eller 8 kap. vatten- enligt 3, 7 eller 8 kap. vatten- lagen (1918:523) som inte kan lagen (1918:523) som inte kan förvärva rättigheter och ikläda förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt motsva- sig skyldigheter samt motsva- rande företag enligt äldre be- rande företag enligt äldre be-

stämmelser gäller vad som i lagen (1973:1150) om förvalt- ning av samfälligheter före- skrivs om samfälligheter enligt vattenlagen (1983:291).

När en samfällighetsförening som bildats enligt 19 & har registrerats, skall den anses ha övertagit samfällighetens samt- liga tillgångar och förpliktelser. De anläggningar, som förvaltas av samfälligheten, skall vid tillämpningen av lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter jämställas med gemensamhetsanläggningar en- ligt anläggningslagen (1973:1149) eller, såvitt avser företag enligt vattenlagen (1918:523) eller motsvarande äldre bestämmelser, med gemensamma anläggningar i samfälligheter enligt vatten- lagen ( 1 983 .'291 ).

I samband med beslut, som avses i 22 59 andra stycket lagen (1983.'292) om införande av vattenlagen (1983:291) och som rör en samfällighet som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, skall förordnas att samfälligheten skall upp- lösas och att en samfällig-

205

Zlé

stämmelser gäller vad som i lagen (1973:1150) om förvalt- ning av samfälligheter före- skrivs om samfälligheter enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverk— samhet.

När en samfällighetsförening som bildats enligt 19 & har registrerats, skall den anses ha övertagit samfällighetens samt- liga tillgångar och förpliktelser. De anläggningar, som förvaltas av samfälligheten, skall vid tillämpningen av lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter jämställas med gemensamhetsanläggningar en- ligt anläggningslagen (1973:1149) eller, såvitt avser företag enligt vattenlagen (1918:523) eller motsvarande äldre bestämmelser, med gemensamma anläggningar i

samfälligheter enligt lagen (0000) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet.

I samband med beslut, som avses i 11 å andra stycket lagen (0000) om införande av lagen (0000) med särskilda bestäm— melser om vattenverksamhet och som rör en samfällighet som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, skall förordnas att samfälligheten skall upplösas

hetsförening skall bildas för att och att en samfällighetsförening förvalta den nya samfällig— skall bildas för att förvalta den heten. nya samfälligheten.

När en samfällighetsförening som har bildats enligt första stycket har registrerats, skall bestämmelserna i 20 & tillämpas.

Denna lag träder i kraft den

NH en wrullhbheuil'llmm * tål-_ki: artigt 15! & lfn- ;. akill dm iJIH'J 1"- |' ml: manuella—tuna sa.-..- lip tll'll-hlfilr mh implihelta _ "I.-' De nämnar. mm lim.-1111" - av ännu—illghm-zu. äkni] —-'-.1

'. l.. m.m uni-rgr:- är lugn.—— " 'H'JTIGHHUJ 'tm krv—ILTF? _ Barn&Unga-ter barnahus. mm.-

?- gtm-enu-rnhctsmlilgi, mg.-r |.'I" - I'm inl-"www" ” Il'llTårlI-I'J'I eller. dit-lli sval-l. Erman minn kul-mbit.):- nun ”131—:hihi Elf-H "BUU-mu

' lk"! hämtade-rr [TV-:!:.

'J- Ilmum-l rrc-ij l?e—.it, 91:11 tar- I 27 _|]: an.—fru 5151."be J...._;rl . lng) :rm hqémmic m.-

'-=mf!ll.ghf nu. kan 142911! muskler och lPul-t'a gilldigh'm; så.-lll titan-n' '. Milda-54:41 mn upp

Dell ut! Fu w-Lf'iliir:

”Nåf'lliumh FDH- !"

31.-"Elm". duu den mm ha H truly! mining-drf: curl.- ,.i !i'lln1': mh Erguwi-ur. It: aning.—ungar. 'nll'll Ri-waltns u " ”'1'—"'i'" f'1r.1 .'l'all HJ u '.u ...att ur.-: .ru |||, 1:11 ;-.'. när; Jun jig-mihin; ..r : gullig-115: Jmiamu; run.-d -m-lr'1mmmggnmgw m- l-y an Elggrt-ng'lkgc [. .l"'1'.1l1'. er!-., rån't run .. ':. l'.' eniigt i..lurmlam i '.'- 1.' '.'! ."-1_r mammut]. '.'1'1' lif- ...-m el-rJ'. rt. .7 "arneman-.nu Hunting-il | . "Iraj-lull"" [.'[lllrt .ugf'll ”n'-HJ mr.: .|.'i.'.r,lh'd.1 Elfte"

--|h ' av [luft mum-r- . juu!-l..?!

. url-ut:.i |||-ii lluuut. .'m . _l_'- : "1' Randig ur.-|l Ill-:P lli-HW.” ""J-'I -- .- i'i'f' r:.fr '- ' Jaa-at " JMF"! nu " yrk.-Ida Eurim- "."" n 'Nämfin.u11nmm:fom

d"- larma-mmmmmkm .-r' nr.; unghrr f_rh (fritid:: ,. Hu.-.:qda—t-a- .nu lamm—J ' .. .i-nlJ mi.-rim ”ful" und—'ta!-

17. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd;

Härigenom föreskrivs att 20 5 lagen (l976:839) om statens va-nämnd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

zog

Nämndens beslut överklagas Nämndens beslut överklagas hos Svea hovrätt. Målet prövas hos Svea hovrätt. Målet prövas

av hovrätten i dess samman- av hovrätten i dess samman- sättning som vattenöverdomstol. sättning som miljööverdomstol.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett mål som vid ikraftträdandet inte har avgjorts av hovrätten i dess sammansättning som vattenöverdomstol skall därefter handläggas av hovrätten i dess sammansättning som miljööverdomstol.

: rm garam r r _- -(Q£8; ö??!) nagBI _: gunbuä mo gräl ' :- ;humän-m anmäla um

_bmnlu-m' anamn mn (PES: öl.-QI) fraga] & US tm Wifi monaghåli

i .."-_ |- -aaiawi nfmdö'l mum ! . H*:I ' ' _l * &.th nugnlrmö'å & WEW Pl.:.- _ HE ! l , Eham inlagd. ämbnmkld ar-gsbhwb mimi. unburrtåld __._ il'mq MEM mfl wa sor! ésvöxI'BW* .nu-war: sova Mori 8221: i "mättad tm mrmnm saab "r runrmä' va ;

tfn-n men Wie mmm nina antenna

'|.|.' - ' ___—___

_ thWlmbäfugslu-msa I

'megwmtsuu W rm: (rm mmm _: "men M lrnanmbisvömér uma gdidääauamrrma Iwamabuvööilun mna anim-humrarna aaah tummar]

18. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund;

Härigenom föreskrivs att 3, 12, 25, 27, 29, 33 och 34 Gå lagen (l976:997) om vattenförbund skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 %

Den som enligt vattenlagen Den som enligt miljöbalken ( 1 983 .'291 ) eller miljöskydds— eller äldre lag har medgivits rätt lagen (1969:387) eller äldre lag att inverka på vattenbeskaffen- har medgivits rätt att inverka på heten eller i övrigt på vatten- vattenbeskaffenheten eller i förhållandena inom verksam- övrigt på vattenförhållandena hetsområdet skall vara medlemi inom verksamhetsområdet skall förbundet. vara medlem i förbundet.

Den som inverkar på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet utan att det föreligger fall som avses i första stycket skall vara medlem i förbundet, om hans medlemskap är av särskild betydelse för förbundets verksamhet.

Har någon som enligt första eller andra stycket skall vara medlem i förbundet av särskilt skäl motsatt sig medlemskap, får han stå utanför förbundet, om dess verksamhet ej avsevärt försvåras därigenom.

Kommun samt sammanslutning av fiskerättsägare får ingå som medlem i vattenförbund, även om skyldighet icke föreligger enligt första eller andra

stycket. 12 ä

I fråga om förrättning enligt denna lag skall bestämmelserna i 12 kap. vattenlagen (1983z291) gälla i tillämpliga delar, i den mån ej annat följer av vad nedan sägs.

25é

I fråga om talan mot beslut eller åtgärd vid förrättning enligt denna lag gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 13 kap. vattenlagen (1983:291) om förrättningsmål.

I fråga om förrättning enligt denna lag skall bestämmelserna i 12 kap. vattenlagen (1983z29l)

fortfarande gälla i tillämpliga

delar, i den mån ej annat följer av vad nedan sägs. Vad som sägs i 12 kap. vattenlagen om vattendomstol skall gälla miljö domstol.

I fråga om talan mot beslut eller åtgärd vid förrättning enligt denna lag gäller fortfarande i tillämpliga delar bestämmel- serna i 13 kap. vattenlagen (19832291) om förrättningsmål. Vad som sägs i 13 kap. vatten— lagen om vattendomstol respek- tive Vattenöverdomstolen skall gälla miljödomstol respektive Miljööverdomstolen. Vad som sägs om nämndemän respektive vattenrättsråd skall gälla sak— kunniga ledamöter respektive miljöräd.

Kungörelse som avses i 13 kap. 58 & vattenlagen (1983z291) skall jämte avskrift av besvärshandlingama tillställas statens naturvårdsverk och

länsstyrelsen.

Angår besvär fråga som avses i 26 å, skall vattendom- stolen med eget yttrande hän— skjuta frågan till regeringens av- görande.

Sammanträde som avses i 28 å hålles av förrättningsmannen. I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om bildande av samfällighetsförening i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Därvid skall vad som föreskrives om fastighets- domstol i stället gälla vatten- domstol och vad som före- skrives om förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) i stället gälla förrättning enligt denna lag.

I fråga om vattenförbund gäller i övrigt i tillämpliga delar 31 å första stycket, 32-38, 40- 43, 45-47 åå , 48 å första, andra och tredje styckena, 49-51 åå, 52 å första stycket, 53 och 54 åå samt 67 å andra och tredje styckena lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Dock skall vad som föreskrives om fastighetsdomstol i stället gälla vattendomstol. Talerätt som avses i 53 å nämnda lag tillkommer ej innehavare av sär- skild rätt i fastighet.

275

295

335

Angår besvär fråga som avses i 26 å, skall miljödom— stolen med eget yttrande hän- skjuta frågan till regeringens av- görande.

Sammanträde som avses i 28 å hålles av förrättningsmannen. I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om bildande av samfällighetsförening i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Därvid skall vad som föreskrives om fastighets- domstol i stället gälla miljödom— stol och vad som föreskrives om förrättning enligt anläggnings- lagen (1973:1149) i stället gälla förrättning enligt denna lag.

I fråga om vattenförbund gäller i övrigt i tillämpliga delar 31 å första stycket, 32-38, 40- 43, 45-47 åå, 48 å första, andra och tredje styckena, 49-51 åå, 52 å första stycket, 53 och 54 åå samt 67 å andra och tredje styckena lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Dock skall vad som föreskrives om fastighetsdomstol i stället gälla miljödomstol. Talerätt som avses i 53 å nämnda lag till— kommer ej innehavare av sär- skild rätt i fastighet.

34 å

När enligt 29 eller 33 å talan När enligt 29 eller 33 å talan skall föras hos vattendomstol, skall föras hos miljödomstol, gäller i tillämpliga delar bestäm- gäller i tillämpliga delar bestäm- melserna i 13 kap. vattenlagen melserna om stämningsmål i (1983.'291) om stämningsmål. lagen (0000) med särskilda be- stämmelser om vattenverksam- het.

Denna lag träder i kraft den

19. Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering;

Härigenom föreskrivs att 3 å lagen (1977:439) om kommunal energi- planering skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I varje kommun skall det finnas en aktuell plan för till- försel, distribution och använd— ning av energi i kommunen. Till planen skall höra en miljökon— sekvensbeskrivning som möjlig- gör en samlad bedömning av den inverkan den i planen upp- tagna verksamheten har på mil- jön, hälsan och hushållningen med naturresurser.

35

I varje kommun skall det finnas en aktuell plan för till- försel, distribution och använd- ning av energi i kommunen. I en sådan plan skall finnas en ana— lys av vilken inverkan den i pla- nen upptagna verksamheten har på miljön, hälsan och hushåll- ningen med naturresurser.

Planen beslutas av kommunfullmäktige.

Denna lag träder i kraft den

___ ":|

-MWQ Lfmaåi. t armé"

133553. Iwama! rna—' .. »»le

ugälniW' IJ." adm-nail up

'(!955 Juli mm .fr: 'n» lmgamå'

'.l-imam lamrrxmml rim (ata-.fr!!!) nagel

_|:- 45-

I 51,09!) Hata dumma sträv I alla rök unlq [latrin na mma '='-FMV” doo mattan. [satin

nal mimi-mum” man:. va gula _l—nmxi ns uttråkad.: 11qu måtta. - ; . I aah mimmi mim wa w) -— Hammamet: mammi. man

*: utan matar! mmm M

salami .maImöfiI få £

III-'! 33% J' » elit--

.ru-harr.; nu. SIWWHM' '--.-' : ».rnru am:-iraniim b.— . |, '" jr.-H NJ_-_ L.ML'u-f'iudl-IE-

& & 315 nm timmar:!!! .mlebxgl abncdöi sd. 115715 guhamsiq

sul-5115 Mwai/I

Jah Maia mammi utan! l -[!m' rät mlq Hmm na ant-mit *MUM duo mlmdmaib lamm IW! maximum ama vs gain mmm un möh IIuÄ-z- "th Win um WWWMW. nu allmänhet! balsam tva rutig aim multi" 1 mb mm mh MPEG Eq Till (”357de 2028?

MM rim nutid nm .mnmnnhem

.sghiämfidfmmurmi vs estate-Qd maxiq

___—

mamrmwm

20. Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar;

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:]60) om vissa rörledningar dels att 4, 6 och 7 åå skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 & å, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes lämplig att utöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, fårdock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning Utöver bestämmelserna i skall lagen (1987:12) om hus— denna lag finns bestämmelser hållning med naturresurser rörande miljöpåverkan i miljö- m.m. tillämpas. balken.

Vid koncessionsprövningen skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 _å” och 16 kap. 5 (9 miljöbalken

tillämpas.

En miljökonsekvensbeskriv- ning skall ingå i en ansökan om koncession. Vad gäller för- farandet, kraven på miljökon- sekvensbeskrivningar samt pla- ner och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken. Vad som därvid föreskrivs om till— ståndsmyndighet skall gälla re- geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

65

Koncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen

En koncession skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka

eller enskild rätt. skada eller olägenhet på män— niskors hälsa eller omgiv- ningen, främja en hållbar hus- hållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Som villkor för koncession får föreskrivas att staten skall ha rätt att deltaga i verksamheten eller att koncessionshavaren skall utge särskild avgift till staten eller iakttaga annat liknande villkor.

Vidare får som villkor för koncession föreskrivas att ledningen skall vara färdigställd inom viss tid. Regeringen kan förlänga föreskriven tid, om särskilda skäl föreligger. Ansökan härom skall göras före utgången av den föreskrivna tiden.

Uppkommer genom verk- samhet för vilken koncession har meddelats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när koncessionen meddelades, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva villkor som är ägnat att förebygga eller minska olägenheten för fram- tiden.

75

6a5

En koncession får för sin gil- tighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar koncessionen skall full- göra skyldigheten enligt 16 5 att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställ- ning. Staten, kommuner, lands- ting och kommunalförbund be- höver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är till- räcklig, får regeringen eller den myndighet som regeringen be— stämmer besluta om ytterligare säkerhet.

I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och förvaras av länsstyrelsen i det län där verk- samheten bedrivs.

Uppkommer genom verk- samhet för vilken koncession har meddelats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när koncessionen meddelades eller medverkar den till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. ] å" miljöbalken överträds, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva ytterliga—

re eller ändrade villkor för att förebygga eller minska olägen- heten för framtiden.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende om prövning av koncession skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

21. Förslag till Lag om ändring i Skogsvårdslagen (1979 :429) ;

Härigenom föreskrivs i fråga om Skogsvårdslagen (1979z429) dels att 4, 7, 14, 17, 19, 30 och 32 åå skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny bestärmnelse, 27 a å, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4é

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljö- balken. Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns även i plan- och bygg- lagen (1987:10) och lagen (1988.'950) om kulturminnen

m. m.

Denna lag skall inte tilläm- Denna lag skall inte tilläm- pas i den mån den strider mot pas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats föreskrifter som har meddelats

med stöd av naturvårdslagen med stöd av annan lag. ( 1 964 : 822) eller annan lag.

7å

Om det är påkallat från skogsvårdssynpunkt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp villkor för 1. användning av visst slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller utländskt ursprung vid anläggning av skog,

2. handel med sådant material.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter för att främja, garantera och kontrollera äkthet och kvalitet vid framställning och handel med skogsodlingsmaterial.

Med skogsodlingsmaterial avses frön, plantor, sticklingar och andra former av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.

Vid verksamhet enligt denna lag skall även iakttas före- skrifter om förbud mot eller sär— skilda villkor för utsättning av djur— eller växtarter i natur- miljön som har meddelats med stöd av 8 kap. 3 5 miljöbalken.

14 å

Skogsmarkens ägare är skyldig Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be- myndighet som regeringen be- stämmer undenätta Skogsvårdv- stämmer underrätta skogsvårds— styrelsen om styrelsen om 1. avverkning som skall äga rum ]. avverkning som skall äga rum på hans mark, på hans mark, 2. sådan dikning i samband med 2. sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver till- avverkning som inte kräver till- stånd enligt naturvårdslagen stånd enligt 11 kap. miljöbalken, (1964-822), och

3. vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kul- turmiljövårdens intressen i sam- band med avverkning på hans mark.

17å

3. vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kul- turrniljövårdens intressen i sam— band med avverkning på hans mark.

Tillstånd till avverkning i svårföryngrad skog eller skyddsskog får inte ges om av- verkningen medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Avverkningen får dock tillåtas om verksamhetsutövaren vidtar sådana åtgärder att olägen- heterna från annan verksamhet upphör eller minskar så att möj- ligheterna att uppjjzlla miljökva- litetsnormen ökar i inte obetyd— lig utsträckning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för visst eller vissa områden föreskriva att tillstånd till avverkning av svårföryngrad skog inte får ges 1. i fråga om skog på mark som inte i genomsnitt kan producera minst en kubikmeter virke om året per hektar, om det inte finns särskilda skäl,

2. för byggande av skogsbilväg om nyttan av vägen för skogsbruket inte motsvarar kostnaden för den eller om vägen inte kan passas in i en

vägnätsplan.

I fråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett beslut enligt 18 å första eller andra stycket gäller bestämmelserna i 25 5, 26 _å första stycket första meningen, 27 59 första mening- en, 27 a 55", 31 å andra stycket, 32 å, 33 _å första stycket, 34 59, 35 5 första stycket första

195

I fråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett beslut enligt 18 å första eller andra stycket gäller bestämmelsema i 25kap.3åoch31kap.2_å,4_å första stycket, 6 5, 7 _å' första stycket första meningen, 8 5 första meningen, 9, 12 och 13 åå, 15 59 första stycket första

meningen och andra stycket samt 36 å” naturvårdslagen (1964:822).

Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestäm- mer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och kultunniljö- vårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarläm- nande av träd och trädsam- lingar, gödsling, dikning och skogsbilvägars sträckning.

305

meningen och andra stycket, 31 å tredje stycket samt 32 och 33 595 miljöbalken. Vad som i dessa bestämmelser sägs om miljö- domstol skall i stället gälla fas- tighetsdomstol.

27a5

Tillstånd enligt 27 5 får inte ges om avverkningen medver— kar till att en miljökvalitets— norm överträds. Avverkningen får dock tillåtas om verksam— hetsutövaren vidtar sådana åtgärder att olägenheterna från annan verksamhet upphör eller minskar så att möjligheterna att uppjjzlla miljökvalitetsnormen ökar i inte obetydlig utsträck— ning.

Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestäm- mer fär meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljö- vårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarläm- nande av träd och trädsam- lingar, gödsling, skyddsdikning, dikesrensning och skogsbil- vägars sträckning.

För att tillgodose dessa intressen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om förbud mot avverkning och andra skogsbruksåtgärder på skogliga impediment.

Bemyndigandet i första stycket medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

325

Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestäm- mer får föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall finnas miljökonsekvensbeskriv- ningar som gör det möjligt att bedöma vilken inverkan nya metoder för skogens skötsel och nya skogsodlingsmaterial har på miljön. Föreskrifterna får inne- bära att en sådan beskrivning skall upprättas av den som av- ser att använda en ny metod eller ett nytt skogsodlings- material.

1. Denna lag träder i kraft den

Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestäm- mer fär föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall göras en analys av vilken in- verkan nya metoder för skogens skötsel och nya skogsodlings- material har på miljön. Före— skriftema får innebära att en sådan analys skall göras av den som avser att använda en ny metod eller ett nytt skogs- odlingsmaterial.

2. Ärenden som har inletts före denna lags ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna om miljökvali- tetsnormer i 17 och 27 a åå i deras nya lydelse skall dock tillämpas omedelbart.

3. I stället för de bestämmelser som räknas upp i 19 å skall äldre bestämmelser gälla i fråga om rätt till ersättning på grund av ett beslut som har meddelats före denna lags ikraftträdande.

grammar _.ll'H 'er- jwr _ ria. ialla

'_ '. inhämta

22. Förslag till Lag om ändring i fastighets- taxeringslagen (1979: 1 152);

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 å och 4 kap. 7 å fastighetstaxerings- lagen (1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Indelning av byggnader och mark 4 5

Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle uppgå till 50 000 kr.

Tomtrnark

Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kommuni- kationsutrymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad.

Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industri- byggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte

överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om detär uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genomföras. Detsamma skall gälla om det finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.

Täktmark Täktmark

Mark för vilken gäller täkt- Mark för vilken gäller täkt- tillstånd enligt 18 _å naturvårds- tillstånd enligt miljöbalken eller lagen (1964:822) eller vatten— motsvarande äldre bestämmel- lagen (1 983 .'291 ). ser.

Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktrnark.

Åkermark Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas.

Skogsmark

Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Skogsimpediment

Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impediment i anslutning till skogsmark.

Övrig mark

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen.

4 kap. Taxeringsenhet

Består täktmark av skilda markområden skall varje sådant område utgöra en taxeringsen- het. Omfattas områden av samma täktplan enligt natur- vårdslagen (1964:822) skall de dock utgöra en taxeringsenhet.

Denna lag träder i kraft den

75

Består täktrnark av skilda markområden skall varje sådant område utgöra en taxeringsen— het. Omfattas områden av samma täktplan enligt miljöbal— ken eller motsvarande äldre be- stämmelser skall de dock utgöra en taxeringsenhet.

"artär %'99999 99 www : 'un'?! Q'] »..rl mlemwmwk

I'll-'IT-F i'll". |"'. &&aM ...iarwr-aetuawr 9.2.

IHE-Mkiv sa & arri tu.:

midi-inn: 1.1" unit-nimi |... -lr.'-'- "

lM'trl'll. m.m..—"ill:

I år .:

_ " "1irtu- url. '|' ",tn'k. ['å'—'%ÄPM va'-rm p,:r'lz'r till."-' % 0115.th skärma ' rm åkltn'tmO Juri

%#”??wa

.Ihl' |

..:I Hwå ålägga .- * 331510 "' 'isi'al'ai'nrmiiia" "" '

aijie—Irinarriwtnera) m

'.. r n_'— .

3.1." .a-l' 5. I M.:—'i. 5.111! l|l'l'.' när . lh.

tuff.-'n': .1.'.' lrul f'. . " i'll _ _. Fetsmart:

' I I | | .='|._'l'r.-'0||"'1i|'..'l|' '

lll'rnph'lr Tli' |il'|_I"'.

” h" ." 114)! il

'_i-"ildnmt "unt! -:l'._' '

lule-5151. .. _ ,..'_, .5 ip:t-: lbir-'- -r . -.' _...r. ”r:. H—u EIS'llEQ-El'll'lrI-ILILL'ÄIHETL1'llJiL'1.

*.?”

_.rll- -.' 'il'.

|.11Jr.-—— ___—___"—

||.'.' lj.._'1'|'.7._r. in.-_ .'--

.'L'ud-; gum _. L."...Jnr; l||| '.'rl'f ""Q'HT m.m.-nda tär mm. #19 1. '.

":rfl' ,' ' | | .'

._'||._..| .' . -._F LIJI _

Wilmer-9593? eternit... . graywnrw bei! .". .rmrtarl 'mq må att.

.a... ...-.rataatmw... .- tMllttamarrw-r .- .

_ .._.. ' "'I al'ldllul'_ |_" . '|-.1'r mimi ”wali:

m " am" ra......" ...... mm...-......

melsen ml... iMl.;ClrumiEI1.u.1m-rf-... Jkrr'lrgrna under linus 311713 .gglav.:lle1' utmana . _r f.kr-

'H—er_ -" lira tilln- och laj-Elam. ;'_.| ':.rfb'lh'l-

hår.—.m- Mr'l' .'-'n':'1-ea filtar ulri- abfquz- w; Arnrr'jpjjpg %#L._ .» . Haak-91959. www-rim

mmm ww us zm'rgju abå'urro va nubrhrrru minimi”) Jmf Wri- |" www-ö. .. rum...... Muammar-. maritimt;

"'.1 '.'-."lrrg -""t'r' hete

nah-flm! i innbär! 1231 |:an .IHL'LIIB .'lJ r -:..: J'ch firm lr": Er

" .*.l'|.'.lr.'n ...-"h |'|.'||'_'l ull'.” l ”'.-curly; "' rtl't' fl'lf' JE! f'IJ Il_"||"|l-' ill-JE Ill] '. i'. ".. ..1, |'-'.'|t.r.r.r:.l. "I '- !. -_n _".'-_I:I kull '.'fl-CI-Z ml.-' .":95". .- l ' JTS... f.!lt'hullmfzrr _|.':| 'tirr l.|"1

23. Förslag till Lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader;

Härigenom föreskrivs att 2 & lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader skall ha

följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 &

Säkerhet behöver inte ställas Säkerhet behöver inte ställas i i 1. mål som handläggs enligt 1. mål som handläggs enligt lagen (1974:371) om rätte- lagen (1974:371) om rätte- gången i arbetstvister, gången i arbetstvister, 2. mål vid fastighetsdomstol 2. mål vid fastighetsdomstol som inte avser en arrendetvist, som inte avser en arrendetvist, 3. ansökningsmål enligt 13 kap. 3. mål vid miljödomstol enligt 13 åvattenlagen (I983:291), 20 kap. 2 5 första stycket 2

miljöbalken som är ansöknings- mål, 20 kap. 2 5 första stycket 5 miljöbalken som avser ersätt—

ning vid ingripande av det allmänna samt 20 kap. 2 5 första stycket 6 miljöbalken

4. växelmål och checkmål, 4. växelmål och checkmål,

5. mål som har tagits upp efter 5. mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och offentlig stämning, och

6. mål vid förvaltningsdomstol 6. mål vid förval'mingsdomstol eller marlcnadsdomstolen. eller marknadsdomstolen.

Denna lag träder i kraft den

24. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från

fartyg;

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 5 lagen (l980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap. Ansvar m.m.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms 1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en före- skrift som har meddelats med stöd av 3 kap. 7 5, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken, miljöskyddslagen (] 96938 7) eller lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten, 2. en befälhavare som upp— såtligen eller av oaktsamhet

49

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms 1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en före- skrift som har meddelats med stöd av 3 kap. 7 &, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller miljöbalken,

2. en befälhavare som upp- såtligen eller av oaktsamhet

bryter mot en föreslqift som har meddelats med stöd av 4 kap. 2 ä,

3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en före- skrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 3 Q, 5 kap. 1 & eller 7 kap. 3 &,

4. den som uppsåtligen bryter mot 5 kap. 2 & första stycket,

5. fartygets redare eller ägare, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 kap. 9

5.

Denna lag träder i kraft den

bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 2 &,

3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en före- slcrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 3 &, 5 kap. 1 & eller 7 kap. 3 5,

4. den som uppsåtligen bryter mot 5 kap. 2 & första stycket,

5. fartygets redare eller ägare, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 kap. 9

9.

25. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981 : 13 54) om allmänna värmesystem;

Härigenom förskrivs att 31 5 lagen (1981:1354) om allmänna

värmesystem skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Försummar någon fastig- hetsägare att betala avgift som avses i denna lag eller att i annat hänseende iaktta vad som åligger honom och är försum- melsen väsentlig, får huvud- mannen stänga av energitillför- seln till fastigheten, om han inte genom anmaning har kunnat åstadkomma rättelse och av- stängning kan ske utan att sa- nitär olägenhet uppkommer. Kostnad för stängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.

319

Föreslagen lydelse

Försummar någon fastig- hetsägare att betala avgift som avses i denna lag eller att i annat hänseende iaktta vad som åligger honom och är försum- melsen väsentlig, får huvud- mannen stänga av energitillför- seln till fastigheten, om han inte genom anmaning har kunnat åstadkomma rättelse och av- stängning kan ske utan att olä— genhet för människors hälsa uppkommer. Kostnad för stäng- ningsåtgärd får påföras fastig— hetsägaren.

' : 131.151an. fans!..." L...-ir. lr... "...a-w mot en I.: .. .sl. "l ...-.... u.: nrd-ic—hl'l'. nn”. .r vi .Bv' ! H..—..! [lidt-gama. .— 141-Eg & r ). den a- r.! uma-&TIHGÖQFII-l. EUMM Håål» with] .--1 :d lv " Oahu-HIM bl"! mma [lägg nn' cu Ll'l - '..Il' &an 533511 mm lur'gl' (???-mar 1le n...! :"nw.._'1.... .'ssirr'. .Imåzwmä'tnmlr ". 'enu7k_'ip_j HLTrl-fpghl |III ' 4 flm :...".r uppsåtligw hips " .rn '...'-; app-Luken br...-J .. .. miåltqt..:1'.i:.rsrsury.!rrr ."n.-! In.—. Eq bkm-stycka. ; img-515 .'ulam stl.. 131565 muut-| mim: eller Egan. hm umsåtliqm eller i... ... lhill gnällig—n eller av. mkmamhct bryn mot 6 ksp " nu! nu." "L Inter Inn! i. hp- '.'! ' .. " i +! ___, _ ___ _ _'l [halal |. ....J. iår.!!! 'cr' ..mnåmlla _mu .&HISQ!) man! 2- ”. tu sairaala-rät mousshil—l ' | Mais-gl man! Bil [fana Wäfnåv ' " k ' snabb magma-1631 snar...) sbamnw'l'. W T_" ':!M't angår: samsara? utan) trogna tremanna—ro?! .? im fugan listat tm smältan—r! crm lugna stated mi småstad " - Tama im ialla ga! Grubb lasa-ta innuti ! ns 'tsl'la as! mna!) ; mm 1' hav anala! abnaaanäd nm btw ramlar stamnät! " . . 1! dao manad 153395 »mtttif! tå- dao manad magi!!! ! _lllltvitrl "tål. ".giltmaåv malm Jammi 'till Kgilla-21995? malen! » .— " —- vn. agrara munnar mil-Hirignm vs 335311! nunnan _ ' mo .rtal'udgäzrä tm utan " utmana mn anladgnaa'l [lid nlas ] ull artium mag" formal mr?! gumman matlag | .Jag» aslsrrii'r matlista ars dan azlanår mmiöw :( ash nail magnum 491 nr. nam a:la- nad guingum? . | smärtsam ätit. mum .Mquu imam—> san... ; .a Emmalununmquu mm!!!!ui'rimm 161 barnen)! . m att Marma maMadnhan'ianöquä .måmd

26. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar

m.m.;

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag gäller i fråga om preskription av skatt och andra fordringar som det allmänna har rätt till och som drivs in enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Den tillämpas dock inte på ford- ringar enligt vattenlagen (1918:523), vattenlagen (1983:291), rättshjälpslagen (l972z429), studiestödslagen (l973:349), bötesverkställig- hetslagen (1979: 189) eller ford- ringar for vilka särskilda be- stämmelser om preskn'ption

lå

Föreslagen lydelse

Denna lag gäller i fråga om preskription av skatt och andra fordringar som det allmänna har rätt till och som drivs in enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Den tillämpas dock inte på ford- ringar enligt vattenlagen (1918:523), vattenlagen (1983:291), 25 kap. 5 5 miljö- balken, 6 kap. lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, rättshjälpsla- gen (19721429), studiestöds- lagen (l973:349), bötes-

gäller. verkställighetslagen (1979:189) eller fordringar för vilka sär- skilda bestämmelser om pre- skn'ption gäller.

Denna lag träder i kraft den

27. Förslag till Lag om ändring i lagen (l983z293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn;

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn

dels att 1 a och 3 && skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 b och 1 c 55, av

följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 a 5 Vid prövning av ärenden Utöver bestämmelserna i enligt denna lag skall lagen denna lag finns bestämmelser (1987:12) om hushållning med rörande miljöpåverkan i miljö- naturresurser m.m. tillämpas. balken.

Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 &” miljöbalken tillämpas.

11,5

En miljökonsekvensbekriv- ning skall ingå i ett ärende en- ligt denna lag.

Innan miljökonsekvensbe— skrivningen upprättas skall den som avser att inge ansökan en— ligt denna lag ha samråd enligt 6 kap. 4 5,9 första stycket miljö— balken med berörda länsstyrel- ser och enskilda samt, i före— kommande fall, med Sjöfarts- verket.

Vad gäller förfarandet i övrigt, kraven på miljökonse— kvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 59, 4 5? tredje stycket, 5-8 595 och 10-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning. Vad som därvid föreskrivs om länsstyrelse skall gälla den länsstyrelse inom vars område verksamheten huvudsakligen skall bedrivas.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan beslutet om inrättande, utvidgning och av- lysning av allmän farled och allmän hamn fattas. Beslutet får inte överklagas.

[ samband med prövningen av ett ärende enligt denna lag skall miljökonsekvensbeskriv— ningen och resultatet av sam- råd och yttranden beaktas.

Om det är påkallat med hän— syn till det ändamål som en allmän farled skall tillgodose, säkerheten i farleden eller i övrigt med hänsyn till allmän eller enskild rätt, får särskilda föreskrifter meddelas om hur den allmänna farleden skall ord- nas och begagnas.

1. Denna lag träder i kraft den

3å

Icå

Regeringens tillåtlighetspröv— ning enligt 17 kap. miljöbalken skall ske i anslutning till att en allmän farled planeras.

En ansökan om tillåtlighet skall uppfylla kraven i 22 kap. 1 55" första stycket miljöbalken.

Sjöfartsverket skall handlägga en ansökan om tillåtlighet och sörja för erforderlig utredning samt därefter med eget yttrande överlämna frågan till rege- ringen.

Om det är påkallat med hän— syn till det ändamål som en allmän farled skall tillgodose, skyddet för hälsan eller miljön eller hushållningen med natur- resurser, säkerheten i farleden eller i övrigt med hänsyn till all— männa intressen eller enskild rätt, får regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer meddela särskilda föreskrif— ter om hur den allmänna farle- den skall ordnas och begagnas.

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts fore denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

'q. :._"..' F' ':Jr3fi'”?-.'l'-'" :.”. rl damlag

.' ' 'I..- R.J.—lm”:— -.--_.-... . '.!."Jllrtw r '1|."'L" ”lm' ' ' "." '! 1mini rinit—';! .' ' "I ,I' 'l_iuu." Mlad- m..-.. '1'": . lättsmä- . _ . .:].r 't": .r_ [for?-

' =_ |._._r tilt- ' JH: ' 539?

.. ." -' 'It'ilrirln't

mlfmk'mw- . ' "' ' _. it.—" plattar . ...." !.. ; _'rtr i." rlt' .. ' .wtamsmm ' " Inna W ha. uti-stigen ' :?”'"' "MF Wmas. ..ur "" Wulf i'— -WM 7.7 ”ha Mmm—mit! badl- -W 41.-.a..- m ne- lindas &de mu man..." intimt? "lind; Mit-* anr'ämllu mb .Eggagadrhom

;. 'i- t", '1”-" _ J!".L'

L' ' t;_ ':'.'.T f.' i ' ' . ' (_ JP ): . . . in car-'t

. — __ .. tf...

Jr'lLl-l

WW lllie'ttbl!:td£ 31.1 &? _... :.F. == PER" thwrl' M”

28. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet;

Härigenom föreskrivs att 5 b & (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestäm- mer får föreskriva att det i ären- den om tillstånd enligt denna lag skall upprättas en miljö- konsekvensbeskrivning som möjliggör en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inver- kan på miljön och hälsan.

5bå

Föreslagen lydelse

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljö- balken.

Vid tillståndsprövningen skall 5 kap. 3 5 och 16 kap. 55 miljöbalken tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den

En miljökonsekvensbeskriv- ning skall ingå i en ansökan om tillstånd till uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk an- läggning. I övriga ärenden om tillstånd enligt denna lag får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före- skriva att det skall upprättas en sådan beskrivning.

Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbe- skrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.

2. Ett ärende om tillstånd skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

29. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel;

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Skatt (bekämpningsmedelsskatt) skall erläggas till staten enligt denna lag

lå

Föreslagen lydelse

vid omsättning eller ianspråktagande inom landet av bekämpningsmedel.

Med bekämpningsmedel av- ses i denna lag ämnen eller be- redningar som är avsedda att användas till skydd mot egen- domsskada, sanitär olägenhet eller annan jämförbar olägen- het, förorsakad av växter, djur, bakterier eller virus. Som be- kämpningsmedel enligt lagen skall dock inte anses

1. vara, avsedd att användas vid beredning av livsmedel, läkeme-

Med bekämpningsmedel av- ses i denna lag ämnen eller be- redningar som är avsedda för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganis- mer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för männi- skors hälsa eller skada på egen— dom. Som bekämpningsmedel enligt lagen skall dock inte anses 1. vara, avsedd att användas vid beredning av livsmedel, läkeme-

del eller annan jämförbar vara, 2. färger, femissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas för ett annat ändamål än som avses i första meningen, om inte varorna genom en sär- skild benämning eller på något annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel,

3. träskyddsmedel.

Denna lag träder i kraft den

del eller annan jämförbar vara, 2. färger, femissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas för ett annat ändamål än som avses i första meningen, om inte varorna genom en sär- skild benämning eller på något annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel,

3. träskyddsmedel.

30. Förslag till Lag om ändring i lagen (19851620) om vissa torvfyndigheter;

Härigenom föreskrivs att 4, 6-7, 12-14 och 39 55 lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 &

Undersökningskoncession Undersölmingskoncession kan förenas med rätt för inne- får förenas med rätt för inne- havaren att senare få bearbet- havaren att få företräde framför ningskoncession för fyndigheten andra till bearbetningskonces- eller företräde framför andra till sion.

sådan koncession.

6 5 I fråga om verksamhet som Utöver bestämmelserna i avses i denna lag skall även denna lag finns bestämmelser iakttas tillämpliga föreskrifter i rörande miljöpåverkan i miljö- plan- och bygglagen(1987:10), balken. Dessutom skall verk- miljöskyddslagen(I969:387) samhetsutövaren iaktta tillämp- och andra författningar. liga föreskrifter i plan- och

bygglagen(1987:10) och andra författningar.

Av 7 5 framgår att vissa bestämmelser i miljöbalken och i lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vatten- verksamhet skall tillämpas vid koncessionsprövningen.

76

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är lämplig att bedriva verksamheten.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre

avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning Vid koncessionsprövning skall lagen (1987:12) om hus- skall bestämmelserna i 2—4 kap. hållning med naturresurser och 5 kap. 3 5 miljöbalken m.m. tillämpas. tillämpas.

Vid prövning av bearbet- ningskoncession skall därutöver tillämpas bestämmelserna i 6 kap., 12 kap. 2 5 och 16 kap. 5, 13 och 14 595 miljöbalken, bestämmelserna i 1-3 kap. och 7 kap. 22-28 och 30 595 lagen , (0000) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

Bearbetningskoncession får meddelas endast om det görs sannolikt att fyndigheten kan tillgodogöras ekonomiskt.

125

Koncession skall förenas En koncession skall förenas med de villkor som behövs för med de villkor som behövs för

att motverka eller begränsa menlig inverkan på naturmiljön samt för att beakta andra all- männa intressen och enskild rätt.

att motverka eller begränsa menlig inverkan på miljön samt för att skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Meddelas bearbetningskoncession för någon annan än fastighetsägaren i fråga om en fyndighet från vilken denne utvinner torv för sitt husbehov, skall koncessionen, om inte särskilda skäl föranleder annat, förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att på skäliga villkor få torv för sitt husbehov även i fortsättningen.

135

Koncessionshavaren skall, om inte särskilda skäl föran— leder annat, åläggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra allmänna intressen eller enskild rätt skall uppå/Has. Visar sig säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen bestämma att ytterligare säker- het skall ställas.

En koncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att konces- sionshavaren skall fullgöra skyldighet enligt 34 & att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning. Vid ingrepp i naturen av större omfattning skall säkerhet ställas, om det inte finns särskilda skäl till något annat. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är till- räcklig, får länsstyrelsen be- stämma att ytterligare säkerhet skall ställas.

Ifråga om beskaffenhet av säkerheten gäller 2 kap. 25 _? utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av länsstyrelsen och förvaras av denna.

Uppkommer genom verk— samhet för vilken koncession meddelats betydande olägenhet som inte förutsågs när kon— cessionen meddelades, får läns— styrelsen bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller minska olägenheten.

Iakttar en koncessionshavare inte villkor som förenats med koncessionen eller efterkommer han inte vad som begärs med stöd av 35 & eller 36 å andra stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

145

Länsstyrelsen får bestämma de villkor för den fortsatta verk— samheten som behövs för att förebygga eller minska olägen- heten, om det genom verksam- heten uppkommer betydande olägenhet som inte förutsågs när koncessionen meddelades eller om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 59 miljöbalken överträds.

395

Iakttar en koncessionshavare inte villkor som har förenats med koncessionen eller upp- fyller inte koncessionshavaren skyldigheten enligt 34 5 att vidta åtgärder för återställning eller vad som begärs med stöd av 35 & eller 36 å andra stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga koncessionshavaren att fullgöra sina skyldigheter.

Under samma förutsättning får kronofogdemyndigheten på ansökan av länsstyrelsen eller, i fall som nämns i 35 &, myndighet som avses där meddela särskild handräckning för att åstadkomma rättelse på bekostnad av koncessionshavaren. I fråga om sådan handräclming finns bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

31. Förslag till Lag om ändring i räddningstj änstlagen (1986: 1 102);

Härigenom föreskrivs att 28 a & räddningstjänstlagen (1986le02) skall

ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 28 a 5

I 10 & lagen (1984:3) om I 10 5 lagen (1984:3) om kämteknisk verksamhet finns kämteknisk verksamhet finns bestämmelser om skyldighet för bestämmelser om skyldighet för innehavare av kärnteknisk an- innehavare av kärnteknisk an- läggning att vidta de åtgärder läggning att vidta de åtgärder som behövs för att upprätthålla som behövs för att upprätthålla säkerheten vid anläggningen. Av säkerheten vid anläggningen. hälsoskyddslagen (1 982: 1 080) framgår att varje kommun svarar för hälsoskydd inom kommunen som påkallas av utsläpp av radioaktiva ämnen, om inte annat följer av denna lag.

Denna lag träder i kraft den

Hit galaröq [£ 10332?”ij l'if'e'ru'i "'"|r._ 'if—ilj. &(!”an m$£t1.3:hji gäll-1 &%er ).negalfanårtegambbm .. .. ..

m'a |._ ”Häftigt n-Hr |'"|""— _| ""'. .s'gj Off." man: .5.'.j_r": . ata'J-"r'ln—Pn n" Hr). "in .'_—', _'l'f" .'|.n. |'. - " fru ."*" _L "." ." .EFl'CIGTI— "fl)-"'.'"...ll'M läthff'imh. |" |"'|"'. " ' |? "'.—rp '."'.'.—"..—r'"'" lin". "l'fui !?"? den f'dnifla 533151". 11.10.1111 .-" '.? F".*.'lf "I"" !" Jl'ml'fl'."_',.| . Som behöv-. får att Finfo-gum |"|. inr.-. | ....'.'.=ri målad-'|'. .. analenäiunlägmhuan. -'_'-||' |:” .. ..l_.um.'..'|tan '|'-'.- —.'

..3 '-.=" " ! ':u'klål! ”trimmar ..!! |_" (| Män, lr.' 'alftuncnn Huru)! _' |n_'_'._ ] 5? val...-'R';- _

' M _. '.".z

linie (301198?!) mgahanäitagnlnbbå'r & :"BS tm zmalamöl monaghäl—l

lll". ' .1' |:" ' .f' "||?le '.|'1'r .. r". 1.|: " w'gbxää'y'mnö'hsllk hifi tlll'l' " |"'|| luu. ' Lt.-'.' '".l ' ! 'l_'ru':. .nrt |...I' nu. .'| lil Ironi. huru. . ”...i li._-: _llc. .: '— in?» -nu aåäiåä' M | . Ägnö P&M, BIM &? 35'1". Lilla ”' _'| anti. -LIL'tq;.'LJJ-|_1£r,.."lzll..”:Lt'zlm Sth—Jula. GI "'_'11_ l""|.Z".h-h11 '.'Jd '.'". '" &: J-_." _.3. här."”: 5'

än?-img E' amiga".- mn (& ansåg], äg? :I'i .._

;lzimlelmibl å...—lag,". __ ibl' m ”melina... ..... 'mbmmaaad måfå ,,åli'3 m; "agila? "nu Mmm va markdown viii ämm? ' iris :iiitv' a'i'itu » Mitä ab slbiw Ila Mäl_ WilliSiv 315 ananas!”

alla-lir umnö't tvättadu ino—___ län"-W. _, nu” 11513in bärvåg] __"' .. r-"1—-. v'kn'sgh WH "LH? %&

'käaht' it?)!” _____ ijéå "|

mF'JLln r.:LLI'll.....n.r":'['1"r I N." .usr' , km.mm*9lm'.'*wm. ] (få; ,Tr Irrl & '.r|'_ "' ' ' små &??? lHEhll' 19945 . f_ll .J1T|'l,l.'l.'ll..|'|.|. lla". '|' M |" '|l'1c'i'lr'. |_ % "(man vm ml q moi mmoi "P"—___ _ mmm Widmann va qqåluu

orm-Ja vn Willi”, mmm ain't mo

'.. '|'. '. . . I — . — _ — [ Munin r a_r. må... .

?. El! "TR'.|'."'_. '.'"lll lmml'..,"33't—.Tt*_"'—

invalt. lur iiilrrns tmc ler .Tl' 1- -_'|. ' "1' .—..= . 1" 'r 1 tr. ' ' .a... . .ååäåäääätl'

milj-ul. :|._ 'llt'etsriormu _al'Il-l'l .'ni tll—ll r. - . : _.-_' _

32. Förslag till Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10);

Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10) dels att 8 kap. 12 a 5 skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 och 9 åå, 2 kap. 1 5, 4 kap. 1, 5 och 9 åå, 5 kap. 7, 16, 18, 22 och 33 åå, 8 kap. 2, 6, 11, 12 och 18 åå, 12 kap. 1 och 5 åå, 14 kap. 8 & samt 17 kap. 23 & skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Inledande bestämmelser

3å

Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för beslut om användningen av mark- och vattenområden samt om hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras. Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter och enskilda.

Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kom- munen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en begränsad del av kommunen.

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmel- ser antas, om det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses.

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmel- ser antas, om det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses.

Fastighetsplaner får antas för att underlätta genomförandet av detalj-

planer.

För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas.

9é

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljö balken.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 5 miljöbalken skall tillämpas vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag.

Beslut får inte meddelas som medverkar till att en miljö- kvalitetsnorm enligt 5 kap. miljö— balken överträds eller en åtgärds- plan enligt 5 kap. 5 5 miljöbalken motverkas.

Särskilda bestämmelser om tekniska egenskapskrav på byggnader och andra anläggningar samt om byggprodukter finns i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, m.m.

Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt före- liggande behov.

Vid planläggning och i ärenden om bygglov och för- handsbesked skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

15

Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt före- liggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

Vid planläggning och i ärenden om bygglov och för- handsbesked skall bestäm— melserna i 3 och 4 kap. miljö- balken tillämpas.

4 kap. Översiktsplan

I översiktsplanen skall redovisas de allmänna intressen enligt 2 kap. och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Vid redo- visningen av de allmänna intressena skall riksintressen enligt lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m. anges särskilt.

15

I översiktsplanen skall redovisas de allmänna intressen enligt 2 kap. och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Vid redo— visningen skall riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken, områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 å miljöbalken och miljö— kvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken anges särskilt.

Av planen skall framgå l. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden, 2. kommunens syn på hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras, 3. hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksin- tressena enligt lagen om hus- hållning med naturresurser m.m.

Av planen skall framgå 1. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden, 2. kommunens syn på hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras, 3. hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksin- tressena och miljökvalitetsnor— merna och 4. hur kommunen avser att tillgodose skyddet av de områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken.

Översiktsplanens innebörd och konsekvenser skall kunna utläsas utan

svårighet.

Under samrådet skall läns- styrelsen särskilt ta till vara och samordna statens intressen och därvid 1. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. och sådana miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om använd- ningen av mark- och vatten- områden,

2. verka för att riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses och för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas

5å

Under samrådet skall läns- styrelsen särskilt ta till vara och samordna statens intressen och därvid l. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. och sådana miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om använd- ningen av mark- och vatten- områden,

2. ge råd om tillämpningen av miljöbalken och verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses liksom att områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden

på ett lämpligt sätt.

9å

enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken skyddas och för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och

3. informera kommunen om såda- na åtgärdsplaner enligt 5 kap. 5 _? miljöbalken som har upprättats av statliga myndigheter och som berör områden inom kommunen och om miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken som i övrigt berör områden inom kommunen.

Länsstyrelsen skall under utställningstiden avge ett granskningsyttrande över planförslaget.

Av yttrandet skall framgå om 1. förslaget inte tillgodoser riks- intressen enligt lagen (1987:]2) om hushållning med naturre— surser m.m

2. sådana frågor rörande an- vändningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt,

3. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Av yttrandet skall framgå om 1. förslaget inte tillgodoser riks- intressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken eller skyddet av om- råden som förklarats som sär- skilda skyddsområden eller sär- skilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 53 miljöbalken, 2. sådana frågor .rörande an- vändningen av mark— och vattenområden som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt, 3. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser, och 4. förslaget inte står i över- ensstämmelse med en åtgärds- plan enligt 5 kap. 5 5 miljöbalken som har upprättats av en statlig myndighet och berör områden

inom kommunen eller inte heller i övrigt främjar uppfyllandet av miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken.

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser

Utöver vad som enligt 3 & skall redovisas i detaljplanen får i planen meddelas bestämmelser om 1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 € första stycket, 6 & första stycket 2 och 3, andra stycket samt tredje stycket 2, 8 & första och tredje styckena samt 9 & första och andra styckena,

2. den största omfattning i vilken byggande över och under mark- ytan får ske och, om det finns särskilda skål med hänsyn till bostadsförsörjningen eller miljön, även den minsta omfattning i vilken byggandet skall ske,

3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader kan bestäm- mas andelen lägenheter av olika slag och storlek,

4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas varsamhetsbestäm- melser för att precisera kraven i 3 kap. 10 &, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 å och för tomter som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, rivningsförbud

75

Utöver vad som enligt 3 & skall redovisas i detaljplanen får i planen meddelas bestämmelser om 1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 & första stycket, 6 & första stycket 2 och 3 samt andra stycket, 8 & första och tredje styckena samt 9 & första och andra styckena,

2. den största omfattning i vilken byggande över och under mark- ytan får ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsörjningen eller miljön, även den minsta omfattning i vilken byggandet skall ske,

3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader kan bestäm- mas andelen lägenheter av olika slag och storlek,

4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas varsamhetsbestäm- melser för att precisera kraven i 3 kap. 10 %, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 å och för tomter som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, rivningsförbud

för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 samt sådana bestämmelser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av före- skrifter enligt 21 5 lagen (19941847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk, m.m., 5. vegetation samt markytans utformning och höj dläge,

6. användning och utformning av allmänna platser för vilka kom- munen inte skall vara huvudman, varvid får meddelas skydds- bestämmelser för sådana platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljö- mässig eller konstnärlig synpunkt, 7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,

8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att an- vända viss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordna utrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 5 första stycket 6,

9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genast behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen, lO. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar samt trafik- och väganordningar, 11. skyddsanordningar för att motverka, störningar från om- givningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom luft- förorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som prövas en- ligt miljöskyddslagen( ] 9693 87),

för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 samt sådana bestämmelser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av före- skrifter enligt 21 5 lagen (l994z847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk m.m., 5. vegetation samt markytans utformning och höj dläge,

6. användning och utformning av allmänna platser för vilka kom- munen inte skall vara huvudman, varvid får meddelas skydds- bestämmelser för sådana platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljö- mässig eller konstnärlig synpunkt, 7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,

8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att an- vända viss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordna utrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 5 första stycket 6,

9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genast behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen, 10. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar samt trafik- och väganordningar, 11. skyddsanordningar för att motverka störningar från om- givningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller liknande som omfattas av 9 kap. miljöbalken,

12. principerna för fastighets- indelningen och för inrättande av gemensamhetsanläggningar, 13. skydd för sådana allmänna platser för vilka kommunen är huvudman och som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt.

12. principerna för fastighets- indelningen och för inrättande av gemensamhetsanläggningar, 13. skydd för sådana allmänna platser för Vilka kommunen är huvudman och som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, 14. åtgärder som främjar upp-

fyllandet av en miljökvalitetsnorm

enligt 5 kap. miljöbalken eller genomförandet av en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5? miljöbalken.

Bestämmelser om högsta tillåtna värden för störningar enligt första stycket 11 får inte ange högre värden än som följer av i området gällande miljökvali-

tetsnormer enligt 5 kap. miljö- balken.

I detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploate- ringssamverkan enligt 6 kap. 2 &. Om en detaljplan antas efter det att ett exploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan har vunnit laga kraft, skall det anges i planen om den skall genomföras enligt nämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte deltar i samverkan, skall planen innehålla uppgift därom.

Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den. Bestämmelser som närmare reglerar möjligheterna att bedriva handel får meddelas endast om det finns skäl av betydande vikt.

mg

För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med över- siktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (] 98 7:1 2)

För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med över- siktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap.

om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses. Med områdes- bestämmelser får regleras

l. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 & andra stycket, 6 & första stycket 1 och 3 samt andra och tredje styckena, 7 Q, 8 5 andra och tredje styckena samt 9 5 tredje stycket,

2. grunddragen för användningen av mark— och vattenområden för bebyggelse eller för fritidsanlägg— ningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål,

3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter till sådana hus, 4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas varsamhetsbestäm- melser för att precisera kraven i 3 kap. 10 &, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 å och för tomter som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, rivningsförbud för byggnader som avses i 3 kap. 12 & samt sådana bestämmelser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av föresldifter enligt 21 5 lagen (l994z847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk, m.m., 5. användning och utformning av

miljöbalken eller skyddet av ett område som förklarats som ett särskilt skyddsområde eller sär- skilt bevarandeområde enligt 7 kap. 28 3? miljöbalken tillgodoses. Med områdesbestämmelser får regleras

1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 & andra stycket, 6 & första stycket 1 och 3 samt andra och tredje styckena, 7 5, 8 5 andra och tredje styckena samt 9 & tredje stycket,

2. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse eller för fritidsanlägg- ningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål,

3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter till sådana hus, 4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas varsamhetsbestäm- melser för att precisera kraven i 3 kap. 10 5, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 å och för tomter som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, rivningsförbud för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 samt sådana bestämmelser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av föreskrifter enligt 21 & lagen (l994z847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk, m.m., 5. användning och utformning av

allmänna platser, varvid får med- delas skyddsbestämmelser för sådana platser som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt,

6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 & tredje stycket,

7. skyddsanordningar för att motverka störningar från om- givningen,

8. exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 &.

rss

allmänna platser, varvid får med- delas skyddsbestämmelser för sådana platser som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt,

6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 é" tredje stycket,

7. skyddsanordningar för att motverka störningar från om- givningen,

8. exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 5.

Detaljplanen skall grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt

En miljökonsekvensbeskriv- ning enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. skall upprättas, om detalj- planen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser.

Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att

1. ge råd om tillämpningen av 2 och 3 kap. och verka för att

riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med

zzg

En miljökonsekvensbeskriv- ning enligt 6 kap. 3 5 och 7 _? första stycket miljöbalken skall upprättas, om detaljplanen med- ger en användning av mark eller av byggnader eller andra anlägg- ningar som kan antas innebära en betydande miljöpåverkan.

Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att ta tillvara och samordna statens intressen och därvid l. ge råd om tillämpningen av 2 och 3 kap. och miljöbalken samt verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken och

naturresurser m.m. tillgodoses,

2. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt,

3. ta till vara statens intressen.

Bestämmelserna i 19 5 om fastighetsförteckning och be- stämmelserna i 20-31 55 skall tillämpas när områdesbestäm- melser antas, ändras eller upp- hävs.

335

skyddet av ett område som

förklarats som särskilt skydds-

område eller särskilt bevarande- område enligt 7 kap. 28 5 miljö- balken tillgodoses,

2. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och

3. informera kommunen om sådana åtgärdsplaner enligt 5 kap. 5 5 miljöbalken som har upprättats av statliga myndig- heter och som berör områden inom kommunen och om miljö- kvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken som i övrigt berör områden inom kommunen.

Bestämmelserna i 18 5 om miljökonsekvensbeskrivning och i 19 5 om fastighetsförteckning samt bestämmelserna i 20-31 55 skall tillämpas när områdes- bestämmelser antas, ändras eller upphävs.

8 kap. Bygglov, rivningslov och marklov

25

I fråga om andra anläggningar än byggnader krävs bygglov för att 1. anordna nöjesparker, djurparker, idrottsplatser, skidbackar med liftar, kabinbanor, campingplatser, skjutbanor, småbåtshamnar, friluftsbad, motorbanor och golfbanor,

2. anordna upplag eller materialgårdar,

3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tunnelbana eller

gruvdrift,

4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska produkter, som är hälso- och miljöfarliga, och för varor som kan medföra brand eller andra olyckshändelser,

5. uppföra radio- eller telemaster eller tom,

6. uppföra vindkraftverk, om vindturbinens diameter är större än två meter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets höjd över marken eller om kraftverket skall fast monteras på en byggnad,

7. uppföra murar eller plank,

8. anordna parkeringsplatser utomhus,

9. anordna begravningsplatser, 10. väsentligt ändra anläggningar som avses i 1-9.

Bygglov för att inrätta eller uppföra en anläggning enligt första stycket 4 eller 5 eller för att ändra anläggningen krävs inte, om det är fråga om en mindre anläggning avsedd endast för en viss fastighets behov. Bygglov för åtgärder enligt första stycket 8 behövs inte, om det på fastigheten finns endast ett eller två enbostadshus eller ett tvåbostadshus och parkerings- platsen är avsedd uteslutande för fastighetens behov eller om parkerings- platsen anläggs med stöd av väglagen (19712948) eller på mark som i detaljplan har avsatts till gata eller väg.

Enligt 5 5 och 6 5 tredje Enligt 5 5 får kommunen stycket 2 får kommunen besluta besluta om undantag från kravet om undantag från kravet på bygg- på bygglov eller om längre gående lov eller om längre gående krav. I krav. I 10 5 finns särskilda be- 10 5 finns särskilda bestämmelser stämmelser för vissa anläggningar för vissa anläggningar avsedda för avsedda för totalförsvaret. totalförsvaret.

6 %

Kommunen får för ett område som utgör en värdefull miljö bestämma att bygglov krävs för att 1. inom områden som inte omfattas av detaljplan utföra sådana åtgärder som avses i 3 5 första stycket 1, 2. inom områden med detaljplan färga om en- eller tvåbostadshus och komplementbyggnader,

3. underhålla sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som avses i 3 kap. 12 &.

Kommunen får, i områden som utgör en värdefull miljö eller i områden för vilka områdesbestämmelser utfärdats, bestämma att bygglov krävs för att utföra sådana åtgärder som avses i 4 5 andra stycket 1 och 2.

Kommunen får vidare, om det

finns särskilda skäl, bestämma att bygglov krävs för att I . inom områden som inte omfattas av detaljplan uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring, 2. anordna eller väsentligt ändra anläggningar för sådana grund— vattentäkter av avses i 4 kap. 1 a 5 ] vattenlagen( ] 983.291 ).

Kommunen får vidare, om det finns särskilda skäl, bestämma att bygglov krävs för att inom om- råden som inte omfattas av detaljplan uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra ekonomi- byggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring.

Bestämmelser enligt första-tredje styckena skall meddelas genom detaljplan eller områdesbestämmelser.

I fråga om byggnader och andra anläggningar som avses i 10 5 får bestämmelser enligt första och andra styckena samt tredje stycket 2 inte meddelas.

Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan skall bifallas om 1. åtgärden inte strider mot detaljplanen eller den fastig- hetsplan som gäller för området, varvid det förhållandet att genomförandetiden för detalj- planen inte börjat löpa utgör hinder mot att bygglov lämnas,

2. den fastighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken åtgärden skall utföras

115

I fråga om byggnader och andra anläggningar som avses i 10 5 får bestämmelser enligt första och andra styckena inte meddelas.

Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan skall bifallas om 1. åtgärden inte strider mot detaljplanen eller den fastig- hetsplan som gäller för området, varvid det förhållandet att genomförandetiden för detalj- planen inte börjat löpa utgör hinder mot att bygglov lämnas,

2. den fastighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken åtgärden skall utföras

a) stämmer överens med detalj- planen och med den fastighetsplan som gäller för området, eller

b) avviker från dessa planer men avvikelserna godtagits vid en bygglovsprövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 5 första stycket andra meningen fastighetsbild- ningslagen (1970:988), och

3. åtgärden uppfyller kraven i 3 kap. 1,2 och 10-1855.

a) stämmer överens med detalj- planen och med den fastighetsplan som gäller för området, eller

b) avviker från dessa planer men avvikelserna godtagits vid en bygglovsprövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 5 första stycket andra meningen fastighetsbild- ningslagen (1970:988),

3. åtgärden uppfyller kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket, och

4. åtgärden uppbdler kraven i 3 kap. 1, 2 och 10-1855.

Om fastigheten i annat fall än som avses i första stycket 2 b inte stämmer överens med fastighetsplanen och om ansökningen kommer in före utgången av genomförandetiden för detaljplanen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid visa att ansökan om förrättning gjorts för att genomföra den fastighetsindelning, som förutsätts i fastighetsplanen.

Beträffande sådana inre åtgärder i byggnader som anges i 1 5 första stycket 4 och sådana yttre åtgärder på byggnader som anges i 3 5 första stycket 1 skall bygglov lämnas även om förutsättningarna i första stycket 2 inte är uppfyllda.

Även om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda, får bygglov till åtgärder på mark som enligt detaljplanen utgör kvartersmark för allmänt ändamål lämnas endast om ändamålet är närmare angivet i planen.

Om detaljplanen saknar bestämmelser om byggnadens användning och ansökningen avser bostadslägenhet som behövs för bostadsförsörjningen, får bygglov inte lämnas för sådana åtgärder som anges i l 5 första stycket 3.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplanen eller fastighetsplanen, om avvikelserna är förenliga med syftet med planen. I fall som avses i första stycket 2 b och 17 kap. 18 a 5 skall en samlad bedömning göras av de avvikande åtgärder som söks och de som tidigare godtagits.

Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan skall bi- fallas om åtgärden l. uppjyller kraven i 2 kap.,

2. inte skall föregås av detalj- planeläggning på grund av be- stämmelserna i 5 kap. 1 5,

3. inte strider mot områdes- bestämmelser och

4. uppjyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10—1855.

Beträffande en- eller två- bostadshus skall ansökningar om bygglov till kompletterings- åtgärder som anges i 13 5 bifallas, om åtgärden uppfyller kraven i första stycket 4 och inte strider mot sådana områdesbestäm- melser som anges i 5 kap. 16 5 3 eller 4.

125

Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan skall bi- fallas om åtgärden 1. uppjyller kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket,

2. uppfyller kraven i 2 kap.,

3. inte skall föregås av detalj- planeläggning på grund av bestämmelserna i 5 kap. ] 5,

4. inte strider mot områdesbe— stämmelser, och

5. uppjyller kraven i 3 kap. 1, 2 och ]0-18 55.

Beträffande en- eller två— bostadshus skall ansökningar om bygglov till kompletteringsåtgärder som anges i 13 5 bifallas, om åtgärden uppfyller kraven i första stycket 1 och 5 och inte strider mot sådana områdesbestämmelser som anges i 5 kap. 16 5 3 eller 4.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även andra byggnader än en- eller tvåbostadshus, om ansökningen avser sådana åtgärder på byggnader som anges i 3 5 första stycket 1 eller underhållsåtgärder på sådana byggnader som avses i 3 kap. 12 5.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från områdesbestämmelser, om avvikelserna är förenliga med syftet med bestämmelserna. 12 a 5

Ansökan om bygglov för åtgärder som avses i 6 5 tredje

stycket 2 skall bifallas om åt- gärden inte medför risk för skada på befintliga eller i den kommu- nala planeringen redovisade grundvattentäkter. Ansökningar om marklov skall bifallas om den sökta åt- gärden inte

1. strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser,

2. förhindrar eller försvårar det berörda områdets användning för bebyggelse,

3. medför olägenheter för an- vändningen av sådana försvars- anläggningar eller andra anlägg- ningar som avses i 9 5 tredje stycket,

4. i annat fall medför störningar för omgivningen.

185

Ansökningar om marklov skall bifallas om den sökta åt- gärden inte 1. strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser,

2. förhindrar eller försvårar det berörda områdets användning för bebyggelse,

3. medför olägenheter för an- vändningen av sådana försvars- anläggningar eller andra anlägg- ningar som avses i 9 5 tredje stycket,

4. strider mot kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket,

5. i annat fall medför störningar för omgivningen.

Marklov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplan eller områdesbestämmelser, om avvikelserna är förenliga med syftet med planen eller bestämmelserna.

12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m.m.

Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att

1. ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med

15

Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att 1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken eller skyddet av

naturresurser m.m. inte tillgodo- ses,

2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt eller

3. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Beslut om prövning skall fattas inom tre månader från den dag då beslutet kom in till regeringen. Regeringens prövning får avse endast frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

5?

ett område som förklarats som ett särskilt skyddsområde eller sär- skilt bevarandeområde enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken inte till- godoses,

2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt,

3. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser, eller 4. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds eller en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 miljöbalken motverkas.

Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Beslut om prövning skall fattas inom tre månader från den dag då beslutet kom in till regeringen. Regeringens prövning får avse endast frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken eller skyddet av områden som förklarats som särskilda skydds- områden eller särskilda be- varandeområden enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken.

Regeringen får upphäva beslutet i dess helhet eller i en viss del.

14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning

85

Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att 1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har .orts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes, 2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 5 2 eller 3, 3. skyddsbestämmelser meddelas i en detaljplan enligt 5 kap. 7 5 första stycket 4 eller 6 eller i områdesbestämmelser enligt 5 kap. 16 5 4 eller 5, 4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 5 tredje stycket meddelas i områdesbestämmelser, 5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 5 första stycket 2 eller 3.

Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning, om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten. I fall som avses i första stycket 3-5 föreligger rätt till ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastigheten, om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 5 lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 5, 8, 9, 11 och 19 55 naturvårdslagen (1964:822), förbud enligt 20 5 andra stycket och 21 5 andra stycket samma lag och beslut enligt 18 5 Skogsvårdslagen (1979:429) och 19 kap. 2 5

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 5 lagen (19881950) orn kulturminnen m.m., 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22 eller 24 5 miljöbalken, förbud enligt 7 kap. 11 5 andra stycket samma lag och beslut enligt 18 5 Skogsvårdslagen (l979z429), under förutsättning att besluten meddelats inom tio år

vattenlagen (1983.'291), under förutsättning att besluten med- delats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsyns- taganden enligt 30 5 skogsvård- slagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av be- stämmelserna i 15 kap. 4 5 eller motsvarande bestämmelser i lagen om kulturminnen m.m., natur- vårdslagen eller vattenlagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter före- läggande enligt 12 kap. 6 5 beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m..,m är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. 1 fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.

före det senaste beslutet. Dess- utom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 30 5 Skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 4 5 eller motsvarande bestäm- melser i miljöbalken eller lagen om kulturminnen m.m., utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter före- läggande enligt 12 kap. 6 5 beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. I fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.

17 kap. Övergångsbestämmelser

235

För överträdelse som har begåtts före ikraftträdandet skall bestämmelserna i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. tillämpas vid målens prövning i sak. Bestämmelserna i 10 kap. skall dock tillämpas, om de leder till lindrigare påföljd.

Underlåter någon att utföra arbete eller vidta annan åtgärd som åligger honom enligt beslut som har meddelats med stöd av byggnadsstadgan (l959:612), skall bestämmelserna i 10 kap. tillämpas vid målens prövning i sak.

Har någon åsidosatt ett villkor Har någon åsidosatt ett villkor eller en föreskrift som har med- eller en föreskrift som har med- delats med stöd av 136 a 5 bygg- delats med stöd av 136 a 5 bygg- nadslagen (1947:385), skall be- nadslagen (1947:385), skall be- stämmelserna i 4 kap. 6 5 lagen stämmelserna i 29 kap. miljö- (1987.'12) om hushållning med balken tillämpas. naturresurser m.m. tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Beträffande ärenden som har avgjorts av kommunen före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser bestämmelserna om miljökvalitetsnormer och åtgärdsplaner i 1 kap. 9 5 andra och tredje styckena, 5 kap. 7 5 andra stycket, 8 kap. 11, 12 och 18 55 samt 12 kap. 1 5.

3. Utöver beslut och förbud enligt de bestämmelser som räknas upp i 14 kap. 8 5 fjärde stycket skall under de förutsättningar som anges där beaktas även beslut och förbud enligt bestämmelser som har ersatts av de uppräknade bestämmelserna.

33. Förslag till Lag om ändring i jaktlagen (1987z259);

Härigenom föreskrivs att 46 5 jaktlagen (1987z259) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 46 5

Den som obehörigen tar befattning med vilt som han vet eller har skälig anledning anta har dödats eller åtkommits genom jaktbrott, döms för jakthäleri till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om brottet är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år. Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas sådana omständigheter som anges i 44 5 andra stycket 1 och 2.

Till ansvar enligt denna Till ansvar enligt denna paragraf döms inte om gär- paragraf döms inte om gär- ningen är belagd med straff i lagen ningen är belagd med straff i (1994:1818) om åtgärder beträf— miljöbalken. fande djur och växter som tillhör skyddade arter.

Denna lag träder i kraft den

34. Förslag till Lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

Härigenom föreskrivs att 22 a och 27 55 strålskyddslagen (1988:220) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 a 5 Regeringen eller den myndig- Utöver bestämmelserna i het som regeringen bestämmer denna lag finns bestämmelser får föreskriva att det i ärenden rörande miljöpåverkan i miljö- om tillstånd enligt denna lag balken.

skall upprättas en miljökonse- kvensbeskrivning som möjlig- gör en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verk- samhets eller åtgärds inverkan på miljön och hälsan.

Vid tillståndsprövningen skall 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljö- balken tillämpas.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden om tillstånd enligt denna lag skall upprättas en miljökonse- kvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken som möjliggör en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verk- samhets eller åtgärds inverkan på människors hälsa och miljön.

275

Om ett tillstånd har meddelats enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verk- samhet eller under tillståndets giltighetstid, får regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer meddela de ytterligare villkor som behövs med hänsyn till strålskyddet. Om tillståndet avser en kämteknisk anläggning, skall dock villkor som i avsevärd mån kan påverka utformningen av anlägg- ningen eller driften vid denna alltid underställas regeringens prövning.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får föreskriva att det i fråga om villkor som enligt första stycket underställs regeringens prövning skall upprättas en miljökonse- kvensbeskrivning enligt 22 a 5.

1. Denna lag träder i kraft den

som regeringen bestämmer får föreslaiva att det i fråga om Villkor som enligt första stycket underställs regeringens prövning skall upprättas en miljökonse- kvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken.

2. Ett ärende om tillstånd skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omdelbart.

35. Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor;

Härigenom föreskrivs att 1, 4 och 7 55 lagen (19881868) om brandfarliga och explosiva varor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 &

Denna lag gäller hantering och import av brandfarliga och explosiva varor.

Lagens syfte är att hindra att Lagens syfte är att hindra att sådana varor orsakar brand eller sådana varor orsakar brand eller explosion som inte är avsedd samt explosion som inte är avsedd samt att förebygga och begränsa skador att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom på liv, hälsa, miljö eller egendom brand eller explosion vid hantering genom brand eller explosion vid av sådana varor. hantering av sådana varor.

45

Lagen gäller inte sådan transport av brandfarliga eller explosiva varor som omfattas av lagen (1982:821) om transport av farligt gods.

I lagen (1985'426) om kemiska produkter finns bestäm- melser avsedda att förebygga andra skador än sådana som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av brand- farliga eller explosiva varor. Bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att vidta skyddsåtgärder mot skador som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av brandfarliga eller explosiva varor finns i arbetsmiljölagen (197711160). I räddningstjäns- lagen (l986:1102) finns bestäm- melser om skyldighet för ägare eller innehavare av byggnad eller andra anläggningar att vidta olycks- och skadeförebyggande åtgärder vid brand.

I miljöbalken finns bestäm— melser avsedda att förebygga andra skador än sådana som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av brand- farliga eller explosiva varor. Bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att vidta skyddsåtgärder mot skador som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av brandfarliga eller explosiva varor finns i arbetsmiljölagen (1977: 1 160). I räddningstjänst- lagen (l986:1102) finns be- stämmelser om skyldighet för ägare eller innehavare av bygg- nad eller andra anläggningar att vidta olycks- och skadeföre- byggande åtgärder vid brand.

I fråga om sprängning och användning av pyrotelmiska varor finns bestärrrrnelser i 2 kap. 20 5 och 3 kap. 6 och 7 55 ordningslagen

(1993zl617).

Den som hanterar brandfarliga eller explosiva varor skall vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att förhindra brand eller explosion som inte är avsedd och för att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion.

75

Den som hanterar brandfarliga eller explosiva varor skall vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att förhindra brand eller explosion som inte är avsedd och för att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa, miljö eller egendom genom brand eller explosion.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om sådana åtgärder och försiktighetsmått.

Denna lag träder i kraft den

36. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 5 lagen (19882950) om kulturminnen m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap. Fornminnen

Om det behövs en särskild utredning för att ta reda på om en fast fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större mark- område tas i anspråk, skall kostnaden för utredningen betalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t. ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energi- försörjning, större vattenföretag, och mer omfattande byggande

115

Om det behövs en särskild utredning för att ta reda på om en fast fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större mark- område tas i anspråk, skall kostnaden för utredningen betalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t. ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energi- försörjning, större vatten- verksamhet, och mer omfattande

för bostads-, industri- eller byggande för bostads-, industri- handelsändamål. eller handelsändamål.

Beslut om särskild utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall i beslutet ange vem som skall utföra utredningen.

Denna lag träder i kraft den

37

Förslag till

Lag om ändring i prisreglerings-

lagen (1989:978);

Härigenom föreskrivs att 8 5 prisregleringslagen (1989:978) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Om det av någon annan orsak än krig eller krigsfara finns risk för en allvarlig pris- stegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjänster, får regeringen föreskriva att en eller flera av 1. bestämmelsemai 13, 14, 19, 22—26, 28 och 29 55 skall tillämpas på varor och tjänster som tillhandahålls i närings- verksamhet,

2. bestämmelsema i 13, 14 och 19 55 skall tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet hos staten än näringsverk-

81?

Föreslagen lydelse

Om det av någon annan orsak än krig eller krigsfara finns risk för en allvarlig pris- stegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjänster, får regeringen föreskriva att en eller flera av 1. bestämmelsemai 13, 14, 19, 22—26, 28 och 29 55 skall tillämpas på varor och tjänster som tillhandahålls i närings- verksamhet,

2. bestämmelserna i 13, 14 och 19 55 skall tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet hos staten än näringsverk-

samhet,

3. bestämmelserna i 13, 14 och 19 55 skall tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet hos kommunerna än närings- verksamhet enligt förekrifter i

— lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanlägg- ningar,

— renhållningslagen ( ] 9795 96), — lagen (l98lzl354) om allmän- na värmesystem, —räddningstjänstlagen (198611 102),

— plan- och (1987:10).

bygglagen

Denna lag träder i kraft den

samhet,

3. bestämmelserna i 13, 14 och 19 55 skall tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet hos kommunerna än närings- verksamhet enligt föreskrifter i — lagen (l970:244) om allmänna vatten- och avloppsanlägg- ningar, — 27 kap. 4—755 miljöbalken. — lagen (1981:1354) om allmän- na värmesystem, —råddningstjänstlagen (198621 102), — plan- och (1987:10).

bygglagen

38. Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:663) om ersättningsfonder;

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1990:663) om ersättrringsfonder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25

Avdrag för avsättning till ersättningsfond får göras om skattepliktig ersättning erhållits för inventarier, byggnader, markanläggningar, mark eller för djurlager i jordbruk och renskötsel som har skadats genom brand eller annan olyckshändelse.

Sådant avdrag får också göras om skattepliktig ersättning erhållits för inventarier, byggnader och markanläggningar eller för mark i samband med att 1. en fastighet har tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller annars har avyttrats under sådana förhållanden att tvångs- avyttring måste anses vara för handen och det inte skäligen kan antas att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat,

2. en fastighet har avyttrats som ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogs- brukets yttre rationalisering, eller

3. en fastighet har avyttrats till staten därför att fastigheten på grund av flyg- buller inte kan bebos utan påtaglig olägenhet.

Vidare får sådant avdrag göras om den skattskyldige fått engångsersättning för inven- tarier, byggnader och markan- läggningar eller får mark i samband med inskränloring i förfoganderätten till sin fastig- het enligt naturvårdslagen (1964:822) eller för motsva- rande inskränkningar enligt andra författningar.

Vidare får sådant avdrag göras om den skattskyldige fått engångsersättning för inven- tarier, byggnader och markan- läggningar eller får mark i samband med inskränkning i förfoganderätten till sin fastig- het enligt miljöbalken eller för motsvarande inskränlmingar enligt andra författningar.

Avdrag för avsättning till ersättningsfond får inte göras i fråga om byggnader, markanläggningar och mark som utgör omsättningstillgångar i näringsverksamhet.

Denna lag träder i kraft den

39

Förslag till

Lag om ändring i minerallagen

(1991145);

Härigenom föreskrivs i fråga om minerallagen (1991 :45)

dels att 1 kap. 8 5 skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 7 5, 3 kap. 6 5, 4 kap. 2 och 1055, 6 kap. 4 5 samt 8 kap. 1, 2 och 3 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Inledande bestämmelser

Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns i plan- och bygglagen (1987:10), miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen (1964.'822), lagen (1987:12) om hushållning med natur- resurser m.m. och lagen (1988z950) om kulturminnen

m.m.

75

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken. Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns även i plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Bestämmelser om rätt att förvärva och inneha eller på annat sätt ta befattning med kärnämne eller mineral med halt av sådant ämne finns även i lagen (1984:3) om kämteknisk verksamhet. Bestämmelser om rätt i övrigt att bedriva verksamhet med strålning finns i strålskyddslagen (1988:220).

85

Har regeringen enligt 4 kap. lagen (] 987:12) om hushållning med naturresurser m.m. prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åtgärd, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

3 kap. Undersökningsarbete

Undersökningsarbete får inte äga rum inom nationalpark eller område som statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark eller i strid med föreskrifter som har meddelats beträffande natur-

reservat med stöd av natur- vårdslagen( ] 964 : 822).

Undersökningsarbete får inte heller, utan medgivande av läns- styrelsen, äga rum inom 1. befästningsområde och sådant område utanför detta som rege- ringen bestämmer,

2. kyrkogård och annan be- gravningsplats,

3. område som avses i 3 kap. 5 5 lagen (1987:12) om hus— hållning med naturresurser m.m.

65

Undersökningsarbete får inte äga rum inom nationalpark eller område som en statlig myndig- het hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark eller i strid med föreskrifter som har meddelats för natur— eller kulturreservat med stöd av 7 kap. miljöbalken.

Undersökningsarbete får inte heller, utan medgivande av läns- styrelsen, äga rum inom 1. befästningsområde och sådant område utanför detta som rege- ringen bestämmer,

2. kyrkogård och annan be- gravningsplats, 3. område som avses i 4 kap. 5 5 miljöbalken.

Ett medgivande enligt andra stycket 3 får förenas med de villkor som behövs för att förhindra att skada uppkommer på natur- eller kulturvärden.

4kap. Bearbetningskoncession

25

Koncession skall meddelas, om

1. en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit påträffad och

2. fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen.

Koncession för bearbetning av olja eller gasformiga kolväten får beviljas endast den som visar att han är lämplig att bedriva sådan bearbetning.

I ärenden om beviljande av koncession skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas

Om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars tillåtlighet skall prövas enligt flera av de lagar som anges i 1 kap. 2 5 lagen om hushållning med naturresurser m.m., skall 2 och 3 kap. samma lag tillämpas endast vid den prövning som sker i konces- sionsärendet.

I ärenden om beviljande av koncession skall en miljökonse- kvensbeskrivning enligt 5 kap. lagen om hushållning med naturresurser m.m. fogas till an- sökan. Denna beskrivning skall

I ärenden om beviljande av koncession skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Om ett ärende om beviljande av koncession avser en verk- samhet som senare skall prövas även enligt miljöbalken eller andra lagar, skall 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas endast vid den prövning som sker i kon- cessionsärendet.

I ärenden om beviljande av koncession skall en miljökonse- kvensbeskrivning fogas till an- sökan. Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbe- skrivningar samt planer och

även ligga till grund för tillämpningen av 2 och 3 kap. samma lag enligt tredje och jjärde styckena.

planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 7 5 och 9-12 55 miljöbalken tillämpas.

Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om

Pågår inte regelbunden bear- betning eller sådan verksamhet som anges i 9 5 första stycket, får koncessionstiden på ansökan av koncessionshavaren för- längas med högst tio år, om det är motiverat med hänsyn till det allmännas intresse av att mine- raltillgångarna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Vid pröv- ningen skall lagen (] 98 7:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

105

syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Pågår inte regelbunden bear- betning eller sådan verksamhet som anges i 9 5 första stycket, får koncessionstiden på ansökan av koncessionshavaren för- längas med högst tio år, om det är motiverat med hänsyn till det allmännas intresse av att mine- raltillgångama utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Vid pröv- ningen skall 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas.

6 kap. Överlåtelse, frånträdande, återkallelse och ändring av undersökningstillstånd och koncession

Om verksamhet enligt en koncession ger upphov till be- tydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får prövningsmyn- digheten bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller minska olägenheterna. Det— samma gäller arbete enligt undersökningstillstånd för olja, gasformiga kolväten och

45

Om verksamhet enligt en koncession ger upphov till be- tydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades eller om verksam— heten med någon betydelse medverkar till att en miljö kvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds, får pröv- ningsmyndigheten bestämma de villkor för den fortsatta verk- samheten som behövs för att

diamant. förebygga eller minska olägen-

heterna. Vad som sägs om be- tydande olägenheter gäller även arbete enligt undersöknings- tillstånd för olja, gasformiga kolväten och diamant.

I övrigt får villkor i undersölmingstillstånd eller koncession ändras endast i enlighet med tillstånds- eller koncessionshavarens begäran eller med- givande.

Vid prövningen skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas

Vid prövningen skall 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas

8 kap. Prövningsmyndigheter m.m.

lå

Ärenden om beviljande av undersökningstillstånd eller bearbetnings— koncession prövas av bergmästaren i det distrikt där tillstånds- eller kon- cessionsområdet eller huvuddelen därav ligger, om inte annat följer av 2 5.

Bergmästaren får avgöra ärenden om beviljande av undersöknings- tillstånd utan att någon annan än sökanden haft tillfälle att yttra sig.

I ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall bergmästaren, såvitt gäller tillämpningen av lagen

I ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall bergmästaren, såvitt gäller tillämpningen av miljöbalken,

(1987:]2) om hushållning med naturresurser m.m., samråda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsområdet ligger. Länsstyrelsen får därvid besluta om särskild utredning enligt 2 kap. 11 5 lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

samråda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessions- området ligger. Länsstyrelsen får därvid besluta om särskild utredning enligt 2 kap. 11 5 lagen (1988:950) om kultur- minnen m.m.

Ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall hänskjutas till regeringens prö- ning, om 1. bergmästaren bedömer frågan om koncession vara särskilt betydelsefull ur allmän syn- punkt eller 2. bergmästaren vid tillämp- ningen av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit.

Ärenden i

I ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10 5 skall bergmästaren, såvitt gäller tillämpningen av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., sam- råda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsonrrådet ligger.

Ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10 5 skall hänskjutas till regeringens prövning om berg- mästaren vid tillämpningen av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit. Hänskjutande skall också ske av ärenden om

25

35

övrigt om undersökningstillstånd koncession prövas av bergmästaren i det distrikt där tillståndet eller koncessionen har meddelats.

Ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall hänskjutas till regeringens pröv- ning, om 1. bergmästaren bedömer frågan om koncession vara särskilt betydelsefull ur allmän syn- punkt eller 2. bergmästaren vid tillämp- ningen av miljöbalken finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit.

eller bearbetnings-

I ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10 5 skall bergmästaren, såvitt gäller tillämpningen av miljöbalken, samråda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsområdet ligger.

Ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10 5 skall hänskjutas till regeringens prövning om berg- mästaren vid tillämpningen av miljöbalken finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit. Hänskjutande skall också ske av ärenden om återkallelse av undersöknings-

återkallelse av undersöknings- tillstånd eller bearbetningskon- cession av synnerliga skäl enligt 6 kap. 3 5 samt av Övriga ärenden enligt denna paragraf som bergmästaren bedömer vara särskilt betydelsefulla från all- män synpunkt.

1. Denna lag träder i kraft den

tillstånd eller bearbetningskon- cession av synnerliga skäl enligt 6 kap. 3 5 samt av övriga ärenden enligt denna paragraf som bergmästaren bedömer vara särskilt betydelsefulla från all- män synpunkt.

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

3. Bestämmelsen i 3 kap. 6 5 första stycket i dess nya lydelse skall inte tillämpas på undersökrringsarbete för vilket tillstånd har lämnats före denna lags ikraftträdande.

40. Förslag till Lag om ändring i kyrkolagen (1992z300)

Härigenom föreskrivs att 41 kap. 16 5 och 42 kap. 13 5 kyrkolagen (l992z300) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 kap. Förvaltningen av kyrklig jord m.m. 16 5

Egendomsnämnden skall företräda församlingskyrkas fastigheter i ärenden om upplåtelse av följande rättigheter: 1. nyttjanderätt till mark för församlingsändamål, kommunalt behov, bostadsbebyggelse, industri eller något annat liknande ändamål,

2. tomträtt, 3. rätt till annan naturtillgång, 4. servitut.

Detsamma gäller ärenden Detsamma gäller ärenden som rör ledningsrätt eller väg- som rör ledningsrätt eller väg- rätt samt, om regeringen inte rätt samt, om regeringen inte föreskriver att en annan myn- föreskriver att en annan myn- dighet skall företräda den kyrk- dighet skall företräda den kyrk- liga jorden, ärenden som rör liga jorden, ärenden som rör

byggnadsminnen, naturvårds- områden, naturreservat, natur- rninnen eller bestämmelser till skydd för djurlivet.

byggnadsminnen, naturreservat, naturrninnen eller bestämmelser till skydd för djurlivet.

42 kap. Kyrkofonden

Ur kyrkofonden får lån lämnas för 1. åtgärder som syftar till att rationalisera driften av präst- lönefastigheter, 2. förvärv av jordbruksfastighet som prästlönefastighet, om för- värvet syftar till en rationali- sering av det kyrkliga jord- innehavet i stiftet, och 3. kostnader till följd av fastig- hetsbildningsförrättning eller företag enligt lagen (l939:608) om enskilda vägar, anlägg- ningslagen (1973:1149) eller vattenlagen (198329! ) som en prästlönefastighet skall belastas med.

135

Ur kyrkofonden får lån lämnas för 1. åtgärder som syftar till att rationalisera driften av präst- lönefastigheter, 2. förvärv av jordbruksfastighet som prästlönefastighet, om för- värvet syftar till en rationali- sering av det kyrkliga jord- innehavet i stiftet, och 3. kostnader till följd av fastig- hetsbildningsförrättning eller företag enligt lagen (l939:608) om enskilda vägar eller anlägg- ningslagen (1973:1149) eller vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken som en präst- lönefastighet skall belastas med.

Närmare föreskrifter om lån ur kyrkofonden får meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den

41. Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon;

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon

dels att 3, 5, 6, och 16 55 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya bestämmelser, 2 a, 5 a, 7 a och 8 a 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a5

För sådan verksamhet som anges i 5 5 skall bestäm- melserna i 2 kap. miljöbalken

gälla. 3 5 Ytterligare bestämmelser till Bestämmelser till skydd för skydd mot vissa föroreningar i människors hälsa och miljön den marina miljön finns i lagen finns också i miljöbalken och i

(1980:424) om åtgärder mot lagen (1980:424) om åtgärder

vattenförorening från fartyg och mot förorening från fartyg. i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten.

55

Med avseende på andra naturtillgångar i den ekonomiska zonen än som avses i 4 5 krävs tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för 1. utforskning, utvinning och annat utnyttjande av sådana naturtillgångar,

2. uppförande och användning av konstgjorda öar, 3. uppförande och användning i kommersiellt syfte av anläggningar och andra inrättningar.

I ett tillståndsbeslut skall anges den verksamhet som tillståndet avser och de villkor som skall gälla för verksamheten. Ett tillstånd får be- gränsas till viss tid.

Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka olägenhet för människors hälsa eller skada på omgivningen, främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

5a5

T illståndsmyndigheten får förena ett tillstånd med ytter- ligare eller ändrade villkor, om det genom verksamheten upp- kommer betydande olägenheter eller skador som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds.

Vid prövning av tillstånd som avses i 5 5 skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

65

Vid prövning av tillstånd skall bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 och 4 kap. miljöbalken samt bestämmelserna om miljö- kvalitetsnormer i 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

En miljökonsekvensbeskriv- ning skall ingå i en ansökan om tillstånd. Ifråga om förfaran- det, kraven på miljökonsekvens- beskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.

7a5

Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och andra inrätt- ningar samt för andra åtgärder för återställning. Staten, kom- muner, landsting och kommu- nalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är till- räcklig, får tillståndsmyndig— heten besluta om ytterligare säkerhet.

I fråga om arten av säker- heten gäller 2 kap. 25 5 utsök-

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. underlåter att iaktta en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 eller 7 5, 2. bedriver verksamhet i strid mot 5 eller 9 5 eller åsidosätter

165

ningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.

8a5

Om ett tillstånd upphör att gälla är den som senast har innehaft tillståndet skyldig att ta bort anläggningar och andra inrättningar samt vidta andra åtgärder för återställning, om inte detta är obehövligt från allmän eller enskild synpunkt.

Om skyldigheten att vidta sådana åtgärder inte har be- stämts genom villkor i till- ståndet, skall frågan prövas av regeringen eller tillståndsmyn— digheten i samband med att tillståndet upphör.

Om den som har haft tillståndet inte iakttar vad som har ålagts honom, får till- ståndsmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter. Vitesföre- läggandet skall delges.

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. underlåter att iaktta en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 eller 7 5, 2. bedriver verksamhet i strid mot 5 eller 9 5 eller åsidosätter

ett villkor som har meddelats med stöd av 5 eller 9 5, 3. fortsätter att bedriva en verksamhet efter det att tillsyns- myndigheten förbjudit verksam- heten med stöd av 14 5.

ett villkor som har meddelats med stöd av 5, 5 a eller 9 5,

3. fortsätter att bedriva en verksamhet efter det att tillsyns- myndigheten förbjudit verksam- heten med stöd av 14 5.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

42. Förslag till Lag om ändring i fiskelägen (1993 :787);

Härigenom föreskrivs att 3, 20 och 37 55 fiskelagen (1993:787) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 5

Denna lag skall inte Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter om Tome älvs mot föreskrifter om Tome älvs fiskeområde eller föreskrifter frskeområde eller föreskrifter som meddelats med stöd av som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822). miljöbalken.

Om samernas rätt till fiske i vissa delar av landet och om fiskevårds- områden gäller särskilda bestämmelser.

205

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas till naturvårdens intressen. Föreskriftema får dock inte vara så ingripande att fisket avsevärt försvåras.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall finnas miljökonse- kvensbeskrivningar som gör det möjligt att bedöma vilken inver- kan frskemetoder och utsättande av fiskarter har på miljön. Före- skriftema får innebära att en sådan beskrivning skall upprättas av den som avser att använda metoder eller sätta ut fiskarter

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. utan lov fiskar i vatten där annan har enskild fiskerätt, 2. utan någon myndighets tillstånd enligt denna lag fiskar där sådant tillstånd behövs, 3. sätter ut eller placerar ett fiskeredskap eller en anordning i strid med vad som gäller om fiskådra, eller 4. bryter mot jiskeförbud som meddelats för visst område i an- ledning av företag enligt vatten- lagen (1983:291) eller motsva- rande äldre lag döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat följer av 415.

375

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall finnas en analys av vilken inverkan frskemetoder och utsättande av fiskarter har på miljön. Föreskriftema får innebära att en sådan analys skall upprättas av den som avser att använda metoder eller sätta ut fiskarter.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. utan lov fiskar i vatten där annan har enskild fiskerätt, 2. utan någon myndighets tillstånd enligt denna lag fiskar där sådant tillstånd behövs, eller 3. sätter ut eller placerar ett fiskeredskap eller en anordning i strid med vad som gäller om fiskådra

döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat följer av 415.

Iringa fall skall inte dömas till ansvar

Denna lag träder i kraft den

43. Förslag till Lag om ändring i lagen (1994: 1776) om skatt på energi;

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 5 lagen (1994: 1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Energiskatt och koldioxidskatt på bränslen

6 & Kraven för miljöklass 2 och Kraven för miljöklass 2 och 3 för bränslen som beskattas 3 för bränslen som beskattas enligt 1 5 första stycket 1 anges enligt 1 5 första stycket 1 anges i bilagan till lagen (1985:426) ibilagan till miljöbalken. om kemiska produkter.

Denna lag träder i kraft den

44. Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg;

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l995:1649) om byggande av järnväg

dels att 2 kap. 4 5 skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 5 och 2 kap. 1, 2, 3, 7 och 8 55 skall ha följande lydelse,

dels ock att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 8 5 samt 2 kap. 1 a, 1 b och 1 c 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Allmänna bestämmelser

3 5 Vid planläggning av järn- Utöver bestämmelserna i väg och vid prövning av ären- denna lag finns bestämmelser den om byggande av järnväg rörande miljöpåverkan i miljö- skall lagen (1987:12) om hus- balken. hållning med naturresurser m.m. tillämpas. Vid planlägg—

ning, byggande och underhåll av järnväg skall hänsyn tas till både enskilda och allmänna intressen.

Vid planläggning av järn— väg och vid prövning av åren— den om byggande av järnväg skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Vid planläggning, byggande och underhåll av järnväg skall hänsyn tas till både enskilda och allmänna intressen.

85

När den verksamhet som har bedrivits på järnväg upphör, är verksamhetsutövaren skyldig att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning i den utsträckning det behövs för att förebygga störningar och olägenheter i framtiden.

2 kap. Järnvägsplan m.m.

Den som avser att bygga en järnväg skall upprätta en järn- vägsplan. En järnvägsplan be- höver dock inte upprättas för anläggande av industrispår och hamnspår uteslutande på egen fastighet. En järnvägsplan får upprättas för avstängning av plankorsning, även när denna

Den som planerar att bygga en järnväg skall så tidigt som möjligt i planeringsprocessen ha samråd enligt 6 kap. 4 5 första stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser, kommu- ner och ideella föreningar som enligt sina stadgar har till ända— mål att tillvarata naturskydds-

åtgärd inte är att betrakta som eller miljöskyddsintressen samt byggande av järnväg. med den allmänhet som kan antas bli berörd.

1 de delar som planen Efter samrådet skall den medför att mark eller särskild länsstyrelse inom vars område rätt till mark kan komma att tas järnvägsprojektet huvudsakligen i anspråk enligt 4 kap. 1 5 skall är beläget, enligt 6 kap. 4 5 planen utformas så att de för— tredje stycket miljöbalken, be- delar som kan vinnas med den sluta om projektet kan antas ha överväger de olägenheter som betydande miljöpåverkan. Vad planen orsakar enskilda. gäller planer och planeringsun-

derlag skall 6 kap. 11-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

1a5

Den som planerar att bygga en järnväg skall upprätta en järnvägsutredning. 1 järnvägs— utredningen skall finnas redo- visat olika utbyggnadsalterna- tiv, som skall jämföras såväl sinsemellan som med alternati— vet att inte genomföra den aktuella järnvägsutbyggnaden.

En järnvägsutredning skall innehålla en miljökonsekvens- beskrivning och de uppgifter i övrigt som behövs för att kunna utvärdera och välja alternativ.

Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbe- skrivningar samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 5—7 55, 8 5 första stycket och 10—12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsutredningen.

1b5

Regeringens tillåtlighetspröv— ning enligt 17 kap. miljöbalken skall ske på grundval av en upp—

rättad jämvägsutredning enligt 2 kap. 1 a 5.

En ansökan om tillåtlighet skall uppfylla kraven i 22 kap. 1 5 första stycket miljöbalken.

Banverket skall handlägga en ansökan om tillåtlighet och sörja för erforderlig utredning samt därefter med eget yttrande överlämna frågan till rege- ringen.

1c5

Den som avser att bygga en järnväg skall upprätta en järn- vägsplan. En järnvägsplan be- höver dock inte upprättas för anläggande av industrispår och hamnspår uteslutande på egen fastighet. En järnvägsplan får upprättas för avstängning av plankorsning, även när denna åtgärd inte är att betrakta som byggande av järnväg.

1 de delar som planen medför att mark eller särskild rätt till mark kan komma att tas i anspråk enligt 4 kap. 1 5 skall

I järnvägsplanen skall den mark och de särskilda rättighe- ter anges som behöver tas i an- språk för järnvägen och för byggandet av järnvägen. Om mark behöver tas i anspråk med tillfällig nyttjanderätt, skall det av planen framgå vilken mark som avses och under vilken tid den skall nyttjas. Planen skall innehålla en miljökonsekvens- beskrivning enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

25

planen utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda.

I järnvägsplanen skall den mark och de särskilda rättighe- ter anges som behöver tas i an- språk för järnvägen och för byggandet av järnvägen. Om mark behöver tas i anspråk med tillfällig nyttjanderätt, skall det av planen framgå vilken mark som avses och under vilken tid den skall nyttjas. Planen skall innehålla en miljökonsekvens- beskrivning. Vad gäller kraven på miljökonsekvensbeskriv- ningen samt planer och plane- ringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 7 5 och 10-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning. Miljö- konsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länssty- relser innan den tas in i järn- vägsplanen.

De skyddsåtgärder och försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar och andra olägenheter från trafiken eller anläggningen skall anges särskilt i planen. Till planen skall en genomförandebeskrivning fogas. I beskrivningen skall de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighets- rättsliga åtgärder som behövs för ett samordnat och ändamålsenligt genom- förande av planen redovisas.

35

Till järnvägsplanen skall en Till järnvägsplanen skall en

fastighetsförteckning fogas. I fastighetsförteckningen skall, i den mån de berörs av planen,

fastighetsförteckning fogas. I fastighetsförteckningen skall, i den mån de berörs av planen,

redovisas ]. fastigheter och ägare till dessa,

2. mark- och vattenområden som är samfällda för flera fas- tigheter samt ägare till dessa fas- tigheter,

3. innehavare av annan särskild rätt än bostadsrätt och hyresrätt, 4. gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen (1973:1149) och samfälligheter enligt vattenlagen (1983:291) samt ägarna till de fastigheter som deltar i anläggningarna och samfällighetema,

5. vägsamfälligheter och väg- föreningar.

Om en samfällighetsförening enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter förvaltar samfällighet, särskild rätt eller gemensamhetsan-

redovisas l. fastigheter och ägare till dessa,

2. mark- och vattenområden som är samfällda för flera fas- tigheter samt ägare till dessa fas- tigheter,

3. innehavare av annan särskild rätt än bostadsrätt och hyresrätt, 4. gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen (1973:1149) om samfälligheter enligt lagen (0000) med särskil- da bestämmelser om vattenverk- samhet samt ägarna till de fas- tigheter som deltar i anlägg- ningarna och samfällighetema, 5. vägsamfälligheter och väg- föreningar.

läggning, skall föreningen anges i stället för ägare eller innehavare.

45

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsplanen.

Banverket skall ställa ut en järnvägsplan för granskning.

En järnvägsplan som enbart avser ombyggnad av järnväg behöver dock ställas ut endast

75

Banverket skall ställa ut en järnvägsplan för granskning. Därvid skall 6 kap. 8 5 första stycket miljöbalken äga motsva- rande tillämpning.

1. om ombyggnaden bedöms komma att medföra betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser, eller

2. om någon annans mark behöver tas i anspråk eller särskild rättighet behöver upphävas eller begränsas och ett sådant ianspråktagande eller upphävande eller en sådan begränsning inte skriftligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av särskild rätt.

Vad som sägs i andra stycket gäller också i fråga om en järnvägsplan som endast innefattar ändring av planen för ett jämvägsbygge som ännu inte är färdigställt.

Så

En järnvägsplan fastställs av Banverket efter samråd med berörda länsstyrelser. Om Banverket och en länsstyrelse har olika uppfattningar, skall Banverket hänskjuta frågan om att fastställa planen till regeringens prövning. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får Banverket hänskjuta

frågan till regeringens prövning.

Om planen innebär att mark eller särskild rätt kan tas i anspråk enligt 4 kap. 1 5, skall Banverket särskilt pröva om de fördelar som kan vinnas med planen överväger de olägenheter som denna orsakar enskilda. Av beslutet att fastställa planen skall framgå om planen ger rätt till sådant ianspråktagande.

Innehållet i miljökonse- kvensbeskrivningen och resul- tatet av samråd och yttranden skall beaktas då järnvägs- planen fastställs.

Ett beslut om fastställelse av järnvägsplan skall kungöras och den ansvariga myndigheten i det land med vilket samråd hållits enligt 6 kap. 6 5 miljöbalken in- formeras.

1. Denna lag träder i ldaft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om det i ärendet ingår en miljökonsekvensbesloivning som har överlämnats till länsstyrelsen för godkännande vid denna lags ikraftträdande. Bestäm- melserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

45. Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus;

Härigenom föreskrivs att 1 och 4 55 lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 &

Skatt (naturgrusskatt) skall Skatt (naturgrusskatt) skall betalas till staten enligt denna betalas till staten enligt denna lag för brutet naturgrus om ut- lag för brutet naturgrus om ut- vinningen av naturgruset vinningen av naturgruset sker

för annat ändamål än mark- innehavarens husbehov och

1 . kräver tillstånd enligt 18 5 1 . sker med stöd av tillstånd som

naturvårdslagen (1964'822), lämnats enligt 11 kap. miljö- balken eller motsvarande äldre bestämmelser, eller

2. sker med stöd av tillstånd som 2. kräver tillstånd enligt 12 kap.

lämnats enligt vattenlagenmiljöbalken. (1983.'291) och utvinningen sker

för annat ändamål än markinne-

havarens husbehov, eller

3. sker med stöd av rätt till täkt

på annans mark enligt 38 5 väglagen (1971 :948).

Skattskyldig är den som

1. exploaterar en täkt som kräver tillstånd enligt 18 5 naturvårdslagen ( 1 964 : 822),

2. för annat ändamål än markinnehavarens husbehov exploaterar en täkt med tillstånd enligt vattenlagen ( 1 983 .'291 ), eller

3. enligt 38 5 väglagen (1971-948) har fått rätt till täkt på annans mark.

Har föreskrifter om skyldig- het att lämna uppgift om vem som är exploatör av täkten med- delats med stöd av 18 a 5 andra stycket naturvårdslagen, är till- ståndshavaren tillsammans med exploatören skattskyldig för tiden till dess sådan uppgift har lämnats.

Denna lag träder i kraft den

45

Skattskyldig är den som för annat ändamål än markinneha— varens husbehov 1. exploaterar en täkt med tillstånd enligt 11 kap. miljö- balken eller motsvarande äldre bestämmelser, eller 2. exploaterar en täkt som kräver tillstånd enligt 12 kap. miljöbalken.

Har föreskrifter om skyldig- het att lämna uppgift om vem som är exploatör av täkten med- delats med stöd av miljöbalken eller motsvarande äldre bestäm- melser, är tillståndshavaren till- sammans med exploatören skattskyldig för tiden till dess sådan uppgift har lämnats.

46. Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen

(1996:67);

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 5 vapenlagen (1996:67) skall ha

följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Lagens tillämpningsområde

Bestämmelser om ammu- nition som räknas till explosiva varor eller som innehåller gift finns även i lagen (1988z868) om brandfarliga och explosiva varor och i lagen (1985:426 om kemiska produkter.

65

Bestämmelser om ammu- nition som räknas till explosiva varor finns även i lagen

(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

Denna lag träder i kraft den

på |.|_'r-r_..|'L, ”..::—i 'E'J'Jffju ".':.' _, , 'I

,ij ..??F- .]l'l'l'::'.f,", ”i! gslmör'i BF nagslttöqnv i gni'riiaä tuo ge.! (1 d 139?! )

Slmui-gl-jigarrlmmrr.'..1 lh. .._ L: !: .. Hi.-Jr ..är F"'|L- __.'l-._ 'I .'1 ' ".'|. ' ':'U— .. l....' -.r..-

!. fight-'na .1' fl" tiil-.! urr- i-jc- rr-n-i - - HH mc.: m.m mun-... rutigt rti ." hruur'f 'n'-lm .i .? ip mfl.-3- WWF?” '#'-7.3). , hifi-. sil.-n For-um m fanim-

'In-im! lr. dirr "'.!. få" WMI mibhjnl” ]" ', rFi—mi .*n räLr gon. min.-ian-w lurrf'ltlrn' ._'r.-i'._lli'r'l.1r! m' "'_.1'. " ini:

__ .. _ ngt-mm: rn 11.5. nr.-...i Minin-1.2 'llru'lj' nu- .H.-. .

':.11'15- .".ll'l'r Ja» nu J:F-' 'ill'r "made Tb. ! ri lnaqsvéd qrril IMm'aiirilmö'. time H '. '?2' :. af,, w

år".? r"!-

rio-"Merit.. f.... .-".'= - 'r.'.-- Elebrlabnurlöf glimt-" friar-" . saab-tta ..,_-,.._ _ Hm .Mim ewig. _-.,|. NE?—[få 315137? 1 ' . he"! .HL :.huru. -.—:J'1H (in; in: ' " ..m-l'u. T'"! | in:- "tin | umrirmplom'u'h m .! lille-u rum— 1 ' min...-.....» 4.1-iab ... #?dåyarmmw dal-a_i. - -. ...g-...min. : "lik.-år! lull'i*1'illll1'".._ill'll. E.! "i .'-'- ' r'.' '. v'J'tT bl _inil'! l ' " 13.an lumen lli—lim: :*rr' ”'Fl'l'å -. .ll-'J:1Lu-..u-.'ill i nämä—th *L*HIlÄ-l W_ ||u'l_ illa”-”Fl ."|:."|| Tu &? hur ”Milli-II fånga; : .m.. ain't row.! iu till?-EMM! 'lt'rEm ram rawr F 1. - 553515!me mofäöå' 511131] WMRBPH nagel | navn amn'l _. "'"'— — " % Wulf!” ' "maliin” ria.-... attmithumd rrm *. WH?” l: . Vad?—| FIJII 'lrn m'määtgqv' 113351 " WW?

.. _ --nu.ut....—.... Mifune?

1 Inledning

1 . 1 Allmänt

Vi överlämnade den 4 juli 1996 till miljöministern vårt förslag till miljöbalk. Förslaget finns redovisat i betänkandet Miljöbalken - En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling (SOU 1996:103). Förslaget har remissbehandlats och därefter bearbetats i Rege- ringskansliet. Regeringen beslutade den 3 april 1997 om lagrådsremiss om miljöbalk. Regeringens förslag till miljöbalk finns i slutet av detta betänkande.

Vi har efter betänkandet om miljöbalken och ett betänkande med övergångsbestämmelser till miljöbalken (SOU 1996:147) arbetat med förslag till följdlagstiftning till balken. Under slutskedet av arbetet med följdlagstiftningen har vi anpassat förslaget till lagrådsremissen.

Enligt lagrådsremissen skall bestämmelserna i 15 lagar arbetas samman i en milj öbalk. Lagarna är - naturvårdslagen (1964: 822), - miljöskyddslagen (1969z387), - lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten, - lagen (1976: 1054) om svavelhaltigt bränsle, - lagen (l979z425) om skötsel av jordbruksmark, - renhållningslagen (1979z596), - hälsoskyddslagen (1982: 1080), - vattenlagen (1983z291), - lagen (l983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark, - lagen (19851426) om kemiska produkter, - miljöskadelagen (1986:225), - lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,

- lagen (1991:639) om förhandsgranskning av biologiska bekämpnings- medel, — lagen (1994z900) om genetiskt modifierade organismer, och - lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.

Det finns utöver dessa lagar ett stort antal lagar med miljöanknytning. Alla dessa lagar kan inte arbetas in i miljöbalken om denna skall få ett rimligt omfång. Många av lagarna har dessutom huvudsakligen andra syften än miljöhänsyn. Bland de lagar som inte föreslås bli inarbetade i miljöbalken kan nämnas - lagen (1902171 5. l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, - luftfartslagen (1957z297),

- lagen (19662314) om kontinentalsockeln, - väglagen (19712948), - lagen (1978:160) om vissa rörledningar, - Skogsvårdslagen (l979z429), - lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, - lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, - lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, - lagen (l985z620) om vissa torvfyndigheter, - plan- och bygglagen (1987:10), - strålskyddslagen (1988:220), - minerallagen (1991 :45), - lagen (1992:1 140) om Sveriges ekonomiska zon, och - lagen (1995: 1649) om byggande av järnväg.

I detta betänkande övervägs följdändringar i lagar som inte skall arbetas in i miljöbalken. De senast uppräknade lagarna, och ett antal ytterligare lagar, behandlas därför.

En grundläggande tanke i miljöbalken är att samma krav skall ställas på alla verksamheter som riskerar att medföra likartad negativ påverkan på hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Det bör salma betydelse om verksamheten är reglerad i en lag som har arbetats in i miljöbalken eller om den är reglerad i en annan lag. Vi tar i detta betänkande ställning till i vilken utsträckning ändringar behövs för att åstadkomma att samma krav ställs som i miljöbalken. Vi föreslår dessutom ett stort antal följdändringar, bl.a. i hänvisningar till lagar som har arbetats in i miljöbalken.

Det har under arbetets gång framställts önskemål om att vi skall ta upp frågan om lagreglering av skyddsavstånd kring miljöfarlig verksamhet. Det problem som avses är att nya bostäder och annan bebyggelse alltför

ofta tillåts i närheten av befintliga industrier. Vi har dock ansett att frågan inte hör samman med följdlagstiftning till miljöbalken och har därför inte tagit upp den.

1.2. Förslaget till miljöbalk

I följande sammanfattning av lagrådsremissen läggs tonvikten vid de nyheter som föreslås jämfört med gällande rätt.

Miljöbalkens mål

Målet med miljöbalken är att trygga en hållbar utveckling så att nu levande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Naturen skall tillerkännas ett självständigt skyddsvärde och människans rätt att förändra och bruka naturen knytas till ett förvaltaransvar. En lång- siktigt hållbar hushållning med landets samlade mark- och vattenresurser skall förverkligas. För att uppnå målet skall — människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter som orsakas av föroreningar eller annan påverkan, — värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, — den biologiska mångfalden bevaras, — mark, vatten och fysisk miljö i övrigt användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning tryggas, och — återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretsloppssamhälle uppnås.

Miljöbalkens tillämpningsområde

Miljöbalkens tillämpningsområde framgår av balkens regler i sig. Balken skall tillämpas parallellt med annan lag som reglerar sådan verksamhet, åtgärder, anläggningar och produkter som omfattas av miljöbalkens tillämpningsområde men avser andra frågor. I den utsträckning det i någon annan lag finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av balken gäller i stället vad som sägs i den lagen.

Gemensamma regler

Den viktigaste nyheten med miljöbalken är att gemensamma regler skall gälla, oavsett vilken typ av verksamhet eller åtgärd som det är fråga om. Grundtanken är att samma lqav skall ställas på åtgärder som riskerar att medföra likartade skador på hälsa, miljö och hushållning med material, råvaror och energi. Det har inte någon betydelse om åtgärden t.ex. utförs på land eller i vatten eller vidtas av det allmänna eller en enskild. Huvudprincipen är alltså att åtgärdens effekt och inte åtgärdens art avgör vilka krav som skall ställas.

Hänsynsregler

Den grundläggande hänsynsregeln i miljöbalken innebär att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön eller omgivningen i övrigt. Vid yrkesmässig verksamhet skall bästa möjliga teknik användas. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (försiktighetsprincipen). Regeln kompletteras av ett antal hänsynsregler som i många fall kan sägas vara vidareutvecklingar av denna grundläggande bestämmelse.

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning, för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

Vidare gäller att det för verksamheten eller åtgärden skall väljas en plats som är lämplig och där minsta möjliga intrång och olägenhet uppkommer.

Tillämpningen av de allmänna hänsynsreglerna skall leda till en kretsloppsanpassning av samhället. Det gäller bl.a. regeln atthushållnings- och kretsloppsprincipen skall iakttas genom att alla skall hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand skall förnybara energikällor användas.

Vid tillämpningen av principen att vidta försiktighetsmått ingår som en viktig del att även tillämpa produktvalsprincipen. Den innebär att kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan ersättas med mindre farliga sådana skall undvikas. Detta gäller också varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller biotekniska organismer.

Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har medfört skada eller annan olägenhet för miljön ansvarar för att skadan eller olägenheten avhjälps. Detta ansvar kvarstår till dess skadan eller olägenheten har upphört.

Vid tillämpningen av hänsynsreglerna skall en skälighetsavvägning göras. Vid denna bedömning skall nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämföras med kostnaderna för sådana åtgärder.

Det är tänkbart att i vissa situationer oacceptabla skador uppstår trots att hänsynsreglerna följs. I sådana fall träder balkens stoppregel in. Den innebär att om en verksamhet eller en åtgärd kan befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om särskilda skäl föreligger. Möjligheten att medge undantag från regeln är liten. Föreligger risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller risk för avsevärd försämring av miljön får verksamheten inte bedrivas eller åtgärden vidtas. I sådant fall får dock regeringen tillåta den. Detta gäller dock inte om verksamheten eller åtgärden kan befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.

Hushållning med mark och vatten

Bestämmelserna för hushållningen med landets mark- och vattenresurser i den nuvarande naturresurslagen anger för olika lagar gemensamma prövningsgrunder som stöd för en långsiktig och allsidig bedömning av frågor om konkurrens beträffande mark- och vattenresursemas använd- ning. Genom att de skall tillämpas vid prövning av tillståndspliktiga förändringar av mark- och vattenanvändningen utgör bestämmelserna även gemensamma utgångspunkter för den statliga och kommunala samhälls- planeringen. Hushållningsbestämmelserna införs i huvudsak oförändrade i miljöbalken. Härigenom anknyts balken till lagstiftningen för markan- vändning och samhällsbyggande samtidigt som naturresurslagens principer för avvägningar mellan skilda intressen av att använda marken och vattnet integreras i balken. lnfogandet av hushållningsbestämmelserna i balken innebär ingen ändring i sak vad gäller principerna för avvägningen mellan olika intressen och förutsätter att det inbördes sammanhang som finns mellan dessa principer och plan- och bygglagens reglering av den fysiska planeringen bibehålls.

Miljökvalitetsnormer

Bestämmelser om miljökvalitetsnormer införs i miljöbalken. Regeringen får för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för att

avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön föreskriva om sådana normer. Miljökvalitetsnormer är föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller naturen i övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet. Normema får avse bl.a. förekomst i naturen av kemiska produkter eller biotekniska organismer.

Myndigheter och kommuner skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger, prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden, utövar tillsyn eller meddelar före— sldifter. Tillstånd får inte beviljas för verksamheter som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Tillstånd och villkor får omprövas om en verksamhet med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Åtgärdsplaner skall upprättas av regeringen eller andra myndig- heter, om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas. En åtgärdsplan får omfatta all verksamhet som kan påverka de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter.

Miljökonsekvensbeskrivningar

Kraven på miljökonsekvensbeskrivningar utökas och skärps. En ansökan om tillstånd enligt miljöbalken skall vanligtvis innehålla en miljökonse- kvensbeskrivning.

Allmänhetens inflytande stärks. Ett tidigt samråd skall hållas med enskilda som särskilt berörs och länsstyrelsen långt innan en ansökan görs och miljökonsekvensbeskrivningen upprättas. För verksamheter eller åtgärder som kan antas ha betydande miljöpåverkan, vilket länsstyrelsen avgör, skall genomföras ett förfarande för miljökonsekvensbedömning som är ett utvidgat samråd med fler myndigheter och en bredare allmänhet.

Grannländer som kan antas utsättas för betydande miljöpåverkan från en planerad verksamhet eller åtgärd skall informeras och få möjlighet att delta i miljökonsekvensbedömningen.

Miljöbalken innehåller bestämmelser om vilka uppgifter en miljökonse- kvensbeskrivning skall innehålla. Det gäller bl.a. de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar skall undvikas eller avhjälpas och alternativ beträffande lokalisering, om sådana är möjliga, samt konsekvenser av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd.

Områdesskydd

Miljöbalken erbjuder långt gående möjligheter att skydda olika slags geografiska områden. Bestämmelserna är hämtade från naturvårdslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen men har arbetats om. Naturreservat och naturvårdsområden förs samman till en skyddsform som benämns naturreservat. När intrång tillåts i ett naturreservat skall kompensa— tionsåtgärder vidtas. En ny skyddsform införs med namnet kulturreservat. I strandskyddsområden får inte vidtas åtgärder som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- och växtarter. Områden som inte uppfyller miljö- kvalitetsnormer kan förklaras som miljöskyddsområden. Föreskrifter i miljöskyddsområden kan innebära ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut. Interimistiska förbud kan meddelas även vid andra skyddsformer än i dag, nämligen vid kulturreservat och vatten- skyddsområden. Tiderna för interimistiska förbud kortas.

Miljöbalkens generella regler för verksamheter, t.ex. hänsynsreglerna och reglerna om miljökvalitetsnormer, gäller även för verksamhet bestående i att kommersiellt organisera friluftsliv. Detsamma gäller ideella former av organiserat friluftsliv. Av detta följer bl.a. att organisatören skall vidta förebyggande åtgärder och iaktta försiktighet för att förhindra att deltagarna orsakar skada och att anmälningsplikt kan föreskrivas för verksamheten.

Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Reglerna om miljöfarlig verksamhet skall tillämpas på olägenheter för människors hälsa och miljön vid användning av mark, byggnad eller anläggning. När olägenheter från kämtekniska anläggningar prövas enligt reglerna om miljöfarlig verksamhet skall även den joniserande strålningen prövas.

Regeringen får föreskriva om krav på tillstånd eller anmälan för miljöfarlig verksamhet. I de fall en ändring av verksamheten är tillståndspliktig skall en samlad prövning göras av hela verksamheten. Tillsynsmyndigheten har rätt att förelägga en verksamhetsutövare att söka tillstånd även om tillståndsplikt inte föreligger. Om det är mer ändamålsenligt för att förebygga olägenheter kan dock föreskrifter av generell karaktär ersätta den individuella prövningen. I fortsättningen kan inte bara villkor utan även tillstånd omprövas.

Tillstånd för miljöfarlig verksamhet kan i ökad utsträckning meddelas för begränsad tid. Om det finns risk för att grundvattnet förorenas av vissa ämnen skall tidsperioden bestämmas till högst fyra år. Även i andra fall kan det vara lämpligt att tiden begränsas för verksamheter med kraftig

miljöpåverkan, till exempelvis tio år, eftersom det då blir en obligatorisk omprövning i samband med ansökan om nytt tillstånd. Tillstånds- myndigheten får bestämma om tiden i tillståndsbeslutet. Regeringen får även meddela generella föreskrifter om detta.

Prövningen av en miljöfarlig verksamhet skall inte omfatta enbart utsläppen från verksamheten. Också frågor om kemikalieanvändning och om hushållning med råvaror och energi skall prövas utifrån balkens hänsynsregler och omfattas av villkor.

Ett tillstånd skall kunna omfatta olika verksamheter med villkor att dessa gemensamt vidtar åtgärder.

I balken anges särskilda grunder för upphävande av tillstånd och omprövning av villkor.

Genom att hälsoskyddslagen arbetas in i miljöbalken kommer balkens hänsynsregler att gälla även hälsoskyddet. Begreppet sanitär olägenhet ändras till olägenhet för människors hälsa. Införandet av miljökvalitets- normer bör särskilt på sikt stärka och effektivisera hälsoskyddsarbetet.

T äkter

Prövningsplikten för täkter av t.ex. grus och sand utökas genom att husbehovstäkter kan underställas prövningsplikt enligt balken. En täkt som kan befaras skada livsbetingelserna för någon växt- eller djurart som är hotad eller sällsynt skall inte tillåtas. Miljöskydds- och naturvårds- aspekterna samordnas vid prövningen av täkttillstånd.

Kemiska produkter och biotekniska organismer

Reglerna om kemiska produkter och förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel samordnas och får mindre ramlagskaraktär än tidigare samt utökas till att omfatta alla biotekniska organismer. Lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark samordnas med reglerna om kemiska och biologiska bekämpningsmedel. Höga krav ställs på den som tillverkar och saluför kemiska produkter och biotekniska organismer. Bland annat införs en skyldighet att informera om nya uppgifter om skadliga effekter kommer fram.

Krav på märkning vid utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer införs.

Avfall

En definition av avfall som överensstämmer med den definition som gäller inom EU införs i balken. Reglerna om producentansvar utökas i balken

med möjlighet att kräva information om vilka ämnen och material som ingår i en vara som omfattas av producentansvar.

Renhållningslagens bestämmelser om renhållning av bl.a. allmänna platser samt naturvårdslagens regler om skyltning och liknande åtgärder samlas och samordnas i en fristående lag, som skall innehålla en överskådlig reglering om säkerhet och snygghet på allmänna platser eller annars utomhus och om skydd av naturmiljön (landskapsbilden).

Föreskrifter

Miljöbalken ökar möjligheten att utfärda generella föreskrifter till skydd för människors hälsa och miljön. Vid utfärdande av generella föreskrifter skall alltid balkens mål, principer och allmänna hänsynsregler vara vägledande.

Tidigare misskötsel

Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den som tidigare har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter, om inte särskilda omständigheter föranleder annat.

Regeringsprövning

Naturresurslagens och vattenlagens bestämmelser om regeringsprövning av stora verksamheter arbetas samman. Regeringsprövning sker som ett led i den ordinarie tillståndsprövningen. Detta innebär att den förbere- dande handläggningen sker hos miljödomstol eller annan tillståndsmyn— dighet, att tillståndsmyndigheten lämnar över frågorna om verksamhetens tillåtlighet och lokalisering till regeringens bedömning samt att tillstånds- myndigheten, om regeringen har tillåtit verksamheten, därefter meddelar tillstånd med närmare villkor för verksamheten. Vid regeringens prövning gäller samma tillåtlighetskrav som vid annan prövning.

Obligatorisk regeringsprövning införs av nya större vägar, järnvägar, allmänna farleder och flygplatser med stor påverkan på miljön och hushållningen med mark och vatten.

Miljödomstolar

Regionala miljödomstolar inrättas. En milj ööverdomstol inrättas och knyts till Svea hovrätt. De regionala miljödomstolama prövar som första instans mål om mera omfattande miljöfarlig verksamhet, vattenmål och ersätt— ningsmål av olika slag.

Statliga myndigheters beslut enligt miljöbalken får överklagas till de regionala miljödomstolama. Dessa miljödomstolars domar och beslut får överklagas till Miljööverdomstolen. För att Miljööverdomstolen skall överpröva domar och beslut krävs prövningstillstånd.

Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelserna får föra talan och begära omprövning av villkor m.m. för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Kommunerna får företräda sådana intressen inom kommunen. Möjligheterna att ompröva tillståndsbeslut är desamma för miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet.

Länsstyrelserna

Länsstyrelsernas prövning av tillstånd till miljöfarlig verksamhet får fastare former genom att det inrättas en självständig men till länsstyrelsen administrativt knuten prövningsmyndighet som består av en erfaren jurist och en person med erfarenhet av miljöfrågor.

Prövningen av markavvattning

Systemet för tillståndsprövning av markavvattning görs om. Vattenlagens system med förrättningsmän avskaffas. Frågor om tillstånd till markav- vattning kommer enligt huvudregeln att prövas av länsstyrelsen. Läns- styrelsen skall dock lämna över ärendet till miljödomstol, om det uppkommer frågor om ersättning, inlösen, särskild tvångsrätt eller deltagande av även annan som kan ha nytta av markavvattningen än sökanden. När det framställs yrkande om att även annan än sökanden skall delta, skall miljödomstolen förordna en markavvattningssakkunnig. Den sakkunnige skall lämna förslag på en lämplig utformning av markavvattningen.

Sakägare

Miljöbalken skall ha ett enhetligt sakägarbegrepp vad angår rätten att föra talan och att överklaga.

Miljöorganisationers talerätt

Miljöorganisationer ges rätt att överklaga domar och beslut om tillstånd, godkännande och dispens enligt miljöbalken som inte rör försvaret. För att få överklaga skall organisationen ha varit verksam i minst tre år och ha minst 2 000 medlemmar.

Tillsyn

Tillsynsmyndighetema skall utföra tillsyn över verksamhet och åtgärder som omfattas av miljöbalkens regler, dels genom att kontrollera efterlevnanden av balkens bestämmelser och föreskrifter, domar i ansökningsmål och beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse, dels genom rådgivning, information och liknande verksamhet som skapar förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses.

Tillsynen över efterlevnaden av miljöbalken skall utövas av kommunala nämnder, av länsstyrelsen, Naturvårdsverket och de statliga myndigheter i övrigt som regeringen bestämmer samt generalläkaren. En tydlig ansvarsfördelning av tillsynen enligt miljöbalken på lokal, regional och central nivå skall gälla.

Alla kommuner bör vid miljöbalkens ikraftträdande ha ansvar för en tillsyn motsvarande den som gäller i dag enligt hälsoskyddslagen, renhållningslagen, naturvårdslagen, skötsellagen samt beträffande icke tillståndspliktiga anläggningar enligt miljöskyddslagen. Kommunerna bör dessutom som grundprincip ansvara för kemikalietillsynen över återförsäljare och yrkesmässiga användare och dessutom för viss tillsyn över tillverkare och importörer. De kommuner som önskar och har resurser och kompetens ges möjlighet att ta över ytterligare tillsyn från länsstyrelsen eller annan statlig myndighet. Viss tillsyn skall alltid ligga på staten.

Ansvar för tillsyn och drift av samma verksamhet skiljs åt. Principen avser för kommunernas del såväl förvaltningsorganisation som nämnd— organisation.

Länsstyrelserna skall ha en regional samordnande och uppföljande roll.

Avgifter

Gällande lagregler om avgifter arbetas samman. Den som skall betala en avgift blir skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att beräkna avgiften. Producentavgift skall få användas även för att täcka kostnaden för information om avfallshanteringen.

Stray?"

Straffbestämmelsema på miljörättens område samlas och skärps i miljöbalken. Det innebär bl.a. att brottsbalkens bestämmelser om miljöbrott och vållande till miljöstöming överförs till miljöbalken.

Underlåtenhet att vidta skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått vid kemikaliehantering straffsanktioneras.

En bestämmelse om förverkande av egendom som varit föremål för brott, bl.a. avseende kemiska produkter, införs i miljöbalken. Dessutom kan förverkande ske av fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller medförts vid brott.

Miljösanktionsavgifter

Tillsynsmyndighet får besluta om att påföra näringsidkare en särskild milj ösanktionsavgift vid överträdelser av miljöregler och vid överträdelser av tillstånd och villkor som gäller för verksamheten. Avgift skall påföras enligt en taxa som fastställs av regeringen.

Beslutet kan överklagas till miljödomstol. Ett beslut om miljösank- tionsavgift skall vara direkt verkställbart.

Ersättning

Ersättning betalas när beslut om nationalparker, naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområden, vattenskyddsområden samt före- lägganden och förbud enligt den s.k. samrådsparagrafen innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras. Ersättning betalas dock inte för intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen. Ersättning betalas vidare vid vissa undersökningar och vid föreläggande om stängselgenombrott m.m.

Förorenade områden

Ansvariga för att utreda och efterbehandla förorenade mark- och vattenområden är i första hand verksamhetsutövaren och i andra hand vissa fastighetsägare. Fastighetsägares ansvar är subsidiärt till verksam- hetsutövares.

Efterbehandlingsansvaret innebär att den ansvarige i skälig omfattning skall utföra eller bekosta de efterbehandlingsåtgärder som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skador eller olägenheter uppstår för människors hälsa eller miljön. Efterbehandlingsansvaret är inte föremål för preskription enligt preskriptionslagen (1981 : 130).

Allvarligt förorenade mark— och vattenområden får förklaras som miljöriskområden. I samband med förklaringen får länsstyrelsen föreskriva om inskränkningar i markanvändningen eller att vissa åtgärder skall vara förenade med villkor eller föregås av anmälan till tillsynsmyndigheten. En

upplysningsplikt införs för ägare och brukare som upptäcker föroreningar på fastigheten.

M iljöskadejörsäkrin g

Miljöskadeförsäkringssystemet utvidgas till att även omfatta en sanerings- försäkring som täcker fall då den ansvarige är insolvent.

1.3. Förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar

I miljöbalken (MB) finns bestämmelser som skall tillämpas för att undvika att olika slags verksamheter och andra åtgärder innebär negativ påverkan på hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Det förhållandet att en verksamhet eller annan åtgärd är reglerad i miljöbalken hindrar inte att den omfattas även av annan lagstiftning. I 1 kap. 3 & andra stycket MB ges exempel på lagar som gäller parallellt med balken.

Reglerna i miljöbalken skall tillämpas även om en verksamhet eller åtgärd som omfattas av balkens tillämpningsområde också omfattas av annan lagstiftning. Ett väsentligt undantag finns dock från denna regel. Om det i någon lag finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken skall enligt 1 kap. 3 & första stycket MB i stället gälla vad som sägs i den lagen. Regeln i 1 kap. 3 & första stycket MB ger uttryck för den allmänna principen att speciallag går före allmän lag och har införts i klargörande syfte.

Det bör observeras att det bara är bestämmelser i andra lagar som kan gå före balken. Bestämmelser av lägre dignitet, exempelvis i förordningar och myndigheters föreskrifter, kan alltså inte anses som undantag från balken. Sådana bestämmelser får överhuvudtaget inte strida mot balken. Om de ändå gör det kan normprövning ske enligt 11 kap. 14 & regeringsformen. Förhållandet att lägre författningar inte får strida mot högre är naturligtvis inte unikt för miljöbalken utan gäller allmänt.

Vid tolkningen av om en regel i en lag utanför balken utgör undantag från någon eller några bestämmelser i balken kan det däremot bli aktuellt att beakta hur regeln har preciserats i en förordning som knyter an till lagen.

I några fall anges det uttryckligen att en bestämmelse utgör undantag från miljöbalken. Ett exempel på ett sådant uttryckligt undantag finns i 4

kap. 2 & fjärde stycket minerallagen (1991:45). Enligt bestämmelsens nuvarande lydelse skall, om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars tillåtlighet skall prövas enligt flera av de lagar som anges i 1 kap. 2 & naturresurslagen (NRL), 2 och 3 kap. NRL tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessionsärendet. Av avsnitt 9 framgår att vi anser att minerallagens bestämmelse bör finnas kvar. Bestämmelsen måste dock naturligtvis skrivas om när NRL och flera av de lagar som anges i 1 kap. 2 & NRL arbetas in i miljöbalken.

Uttryckliga undantag kan göras även i balken. Exempelvis stadgas i 12 kap. l 5 att tillståndsplikten för täkter inte gäller åtgärder som kräver tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln eller som bearbet- ningskoncession har lämnats för enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

Andra undantag är inte uttryckliga. Som exempel kan nämnas bestämmelsen i 13 & väglagen (l97l:948). Enligt denna skall vid byggande av väg tillses att vägen får ett sådant läge att ändamålet med vägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Av 1 kap. 3 & första stycket MB följer att ytterligare krav på en vägs läge inte kan ställas med stöd av lokaliseringsregeln i miljöbalken. Det är dock naturligt att miljöbalken påverkar tillämpningen av väglagens bestämmelse.

Vidare kan nämnas lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m., som bl.a. reglerar sådant som omfattas av EG:s byggproduktdirektiv. En tillämpning av balkens allmänt hållna hänsyns- regler får inte leda till att de godkända produkterna ändå inte får användas för avsett ändamål.

Det är möjligt att det undantagsvis kan uppstå tveksamhet i frågan om hur en särskild bestämmelse förhåller sig till en generell bestämmelse i miljöbalken. För att utgöra ett undantag från balken bör det normalt krävas att bestämmelsen preciserar vilka slags miljöhänsyn som skall tas eller vilken slags prövning som skall ske, exempelvis en lokaliserings- bedömning. Vi har i vår genomgång av de olika lagarna funnit få bestämmelser som kan anses innebära att bestämmelser i miljöbalken inte skall tillämpas.

Som exempel på en bestämmelse som är så allmänt hållen att den inte utgör ett undantag från miljöbalken kan nämnas 12 & lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Enligt denna skall en allmän va-anläggning utföras och drivas så att den uppfyller de krav som från miljö- och hälsoskyddssynpunkt skall tillgodoses. I lagen preciseras inte vilka dessa krav är. Det är i denna situation naturligt att tillämpa balken för att avgöra hur anläggningen skall utföras och drivas.

Inte heller bestämmelser som säger exempelvis endast att tillbörlig hänsyn skall tas till allmänna och enskilda intressen innebär att balken inte skall tillämpas.

I detta sammanhang bör behandlas frågan om tillståndsdomars och tillståndsbesluts rättskraft. Enligt 24 kap. 1 5 MB gäller i ett antal särskilt uppräknade fall en dom eller ett beslut om tillstånd mot alla. Rättskraften innebär bl.a. att en tillsynsmyndighet normalt inte kan ställa ytterligare krav i de frågor som har prövats i tillståndet.

Rättskraften gäller bara ingripanden enligt balken. Även om ett tillstånd t.ex. innehåller villkor avseende hantering av kemiska produkter (22 kap. 21 5 första stycket 6 MB) skall ingripanden kunna ske enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor mot en hantering som sker i enlighet med det tillstånd som lämnats enligt balken. Naturligtvis hindrar inte heller rättskraften att ingripanden sker enligt räddningstjänst- lagen (1986:1 102).

Inte heller har ett beslut om tillstånd eller liknande godkännande enligt en lag som ligger utanför miljöbalken rättslcraft inom balken. Bestämmelserna i balken kan alltså tillämpas trots att en sak redan har prövats enligt en annan lag, förutsatt naturligtvis att bestämmelserna är tillämpliga. Det är inte fråga om att i den senare prövningen enligt balken återkalla eller ändra det beslut som har fattats med stöd av en annan lag, utan att fatta ett särskilt beslut enligt miljöbalken. När en verksamhet är tillståndspliktig enligt både balken och en annan lag är det till och med förutsatt att två prövningar skall ske. Det finns i sådana situationer inte några förvaltningsrättsliga principer som säger att den prövning som sker först binder den senare prövningen.

Miljöbalken innebär i detta avseende inte någon ändring. Redan i dag gäller i många fall att bestämmelserna i NRL skall tillämpas vid parallella prövningar. En bedömning som har skett i hushållningsfrågan vid en tillståndsprövning är inte bindande vid senare tillståndsprövningar enligt andra lagar. Ett undantag från detta finns dock som redan har nämnts i minerallagen (1991:45).

Av det sagda följer att en tillsynsmyndighet kan ingripa med stöd av 26 kap. 9 & MB och att sakägare kan föra förbudstalan enligt 32 kap. 12 5 MB trots att saken har prövats enligt en annan lag. Den senare möjligheten måste finnas för att inte sakägare skall få sämre ställning än i dag. De andra lagarna har nämligen normalt snävare sakägarbegrepp än miljö- balken. Grundläggande när man tar ställning till i vilken utsträckning ändringar bör ske i lagar utanför balken är att samma krav bör ställas på alla verksamheter som riskerar att medföra likartad negativ påverkan på hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Skillnad bör inte

göras mellan verksamheter och åtgärder reglerade i lagar som har arbetats in i miljöbalken och verksamheter och åtgärder reglerade i andra lagar.

Av den redan kommenterade bestämmelsen i 1 kap. 3 & första stycket MB kan följa att bestämmelser i balken inte skall tillämpas när andra lagar har bestämmelser i samma fråga. Någon dubbelprövning skall alltså inte ske. Man måste här vara särskilt uppmärksam på att lägre miljökrav inte ställs enligt de andra lagarna. I den mån lägre krav trots allt bör ställas skall detta vara sakligt motiverat, exempelvis på grund av verksamhetens art eller miljöhänsynens betydelse i förhållande till andra skyddsvärda intressen som berörs.

En annan omständighet som bör beaktas vid arbetet med följdlagstiftningen är att det kan finnas risk för att miljöhänsynen inte får samma tyngd vid prövningen enligt lagar utanför balken, främst beroende på att den prövande myndigheten har att se miljöintresset som ett av flera konkurrerande intressen. Även detta kan anföras som skäl för att anpassa lagarna till balken.

En metod som vi har övervägt för att åstadkomma att miljöbalkens krav blir gällande även för verksamheter och åtgärder som regleras i andra lagar är att samtliga bestämmelser om hänsyn till miljö, hälsa och hushållning med naturresurser tas bort från de lagar som ligger utanför balken. Härefter blir det inte aktuellt att göra några undantag enligt 1 kap. 3 5 första stycket MB och balken skall alltså i stället tillämpas fullt ut. En svårighet med denna metod är dock att de bestämmelser som berörs ofta har ett vidare syfte än miljöbalken. Bestämmelserna skulle därför ofta behöva finnas kvar men ändras så att de inte föreskriver att hänsyn skall tas till miljö, hälsa och hushållning med naturresurser. Metoden skulle kräva omfattande analyser av ett mycket stort antal bestämmelser. Vi är inte övertygade om att metoden skulle gagna miljön. På grund av detta har vi avstått från att använda denna metod.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en erinran om miljöbalken bör införas i de lagar som har störst miljöanknytning. Det kan annars finnas risk för att miljöbalken glöms bort vid tillämpningen. En lämplig utformning av denna erinran anser vi följande vara.

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund

för myndighetsutövning enligt en annan lag måste detta föreskrivas särskilt.

Vi har övervägt att öka miljöbalkens genomslagskraft genom att föreskriva i olika lagar att balken, eller åtminstone vissa av balkens regler, skall tillämpas vid myndighetsutövning enligt den lagen. Vi har dock funnit att detta generellt sett inte är någon lämplig lösning. Det finns nämligen risk för att miljöprövningen får en undanskymd roll när samtidigt diverse andra hänsyn skall tas. När miljöbalkens bestämmelser redan har tillämpats vid en prövning enligt en annan lag finns det stor risk för att ingripande enligt balken därefter inte anses möjligt. Miljöhänsynen får alltså en starkare ställning om miljöbalksprövningen sker separat och inte integreras med övrig prövning.

Det blir alltså normalt inte fråga om att tillämpa exempelvis hänsynsreglerna i 2 kap. MB vid myndighetsutövning enligt andra lagar. Detta hindrar inte att de principer som ligger till grund för hänsynsreglerna får genomslag vid myndighetsutövningen. Således bör t.ex. försiktighets- principen och kretsloppsprincipen vara vägledande vid all myndighets- utövning. Vidare blir det i många fall naturligt att myndighetsutövning enligt andra lagar sker i ljuset av hänsynsreglerna i miljöbalken. Det är nämligen meningslöst att fatta beslut enligt andra lagar som sedan inte kan verkställas på grund av att en prövning enligt balken leder till ett annat resultat. Om någon formell tillämpning av 2 kap. MB blir det dock inte fråga.

I ett antal fall bör emellertid vissa bestämmelser i miljöbalken tillämpas vid myndighetsutövning enligt andra lagar. I dessa situationer bör normalt hänvisning göras till balken. Man skulle i stället kunna ta in kopior av balkens bestämmelser i de utanförliggande lagarna, men risken för nya tolkningar av bestämmelserna skulle antagligen öka vid ett sådant förfarande.

Detta gäller till att börja med bestämmelserna i 6 kap. MB om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB). Det förhållandet att andra lagar har bestämmelser om MKB innebär inte automatiskt att balkens bestämmelser om MKB skall tillämpas.

Vi har redan i vårt huvudbetänkande (del 1 s. 288 och 297, se också lagrådsremissen s. 260) uttalat att bestämmelserna om MKB i miljöbalken i så stor utsträckning som möjligt bör få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken. Detta bör gälla både regler om förfarandet vid upprättandet av MKB:n och innehållet i en MKB. Det gäller särskilt för verksamheter som omfattas av EG:s MKB-direktiv (85/337/EEG).

I några fall där det redan i dag finns bestämmelser om MKB finner vi dock att balkens regelsystem helt eller delvis inte bör tillämpas. Enligt vår mening bör uttrycket miljökonsekvensbeskrivning så långt som möjligt

förbehållas sådana beskrivningar med tillhörande förfarande som följer balkens regler. I tre lagar föreslår vi därför att uttrycket MKB tas bort från lagtexten. Lagarna är lagen (l977:439) om kommunal energiplanering (avsnitt 16), Skogsvårdslagen (1979z429 — avsnitt 17) och fiskelägen (1993:787 - avsnitt 19). Det uttryck som i stället normalt bör användas är att en analys skall göras av inverkan på miljön. Med miljön avses även människors hälsa och hushållningen med naturresurser. Det förhållandet att ordet MKB tas bort i dessa fall innebär naturligtvis inte att kraven på utredningarna sänks.

I lagen (199321614) om Antarktis väljer vi att behålla uttrycket MKB, trots att vi inte föreslår att miljöbalkens bestämmelser om MKB skall tillämpas. Detta beror på att det följer av det miljöskyddsfördrag som kompletterar Antarktisfördraget att en MKB skall upprättas (se prop. 1992/93:140).

I dag finns i förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskriv- ningar regler om att MKB skall upprättas i ärenden enligt olika särskilt uppräknade lagar. Reglerna stödjer sig på bemyndigandet i 5 kap. 2 & NRL. Vi anser att regelverket blir tydligare om sådana regler i stället tas in i respektive lag. Härigenom minskar behovet av bemyndigandet i 6 kap. 2 5 MB, vilket delvis motsvarar 5 kap. 2 & NRL. Enligt vår mening bör dock bemyndigandet finnas kvar.

Även miljökvalitetsnormer och miljöbalkens bestämmelser om dessa bör beaktas vid tillämpningen av andra lagar. Vi vill understryka vikten av att miljökvalitetsnorrnema får genomslag inom alla sektorer. Normema utgår från förhållanden i den yttre miljön. Exempelvis reagerar en sjös vattenkvalitet på kvävetillförsel oavsett om denna hör samman med avloppsutsläpp, läckage från jordbruk, nedfall från trafik, naturliga läckage från vissa marker, uppsnabbad tillförsel genom att uppströms liggande vattendrag har rätats eller mycket långväga föroreningar som kanske kommer från andra länder. Om inte regler avseende vattenkvaliteten gäller för alla kommer hänsynskraven att vältras över till somliga, medan andra får verka mer eller mindre fritt. Om en verksamhet inte behöver iaktta miljökvalitetsnormerna utan får fritt öka sina utsläpp drabbar detta andra som måste göra motsvarande minskningar. Grundregeln måste därför vara att miljökvalitetsnormer gäller mot alla.

Vidare måste i olika lagar anges att hushållningsbestämmelsema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) skall tillämpas. Av 1 kap. 2 5 MB framgår att kapitlen endast skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i lagen (l902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, luftfartslagen (l957z297), lagen ( 19661314) om kontinental- sockeln, väglagen (1971:948), lagen (1978:160) om vissa rörledningar, lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled

och allmän hamn, lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, plan— och bygglagen (1987:10), minerallagen (1991:45), lagen (1992zll40) om Sveriges ekonomiska zon och lagen (1995: 1649) om byggande av järnväg. Detta är samma lagar som i dag är kopplade till 2 och 3 kap. NRL.

Det föreslås i lagrådsremissen att miljöorganisationer ges rätt att överklaga domar och beslut om bl.a. tillstånd enligt balken. Det skulle leda för långt att redan nu föreslå att miljöorganisationer skall ha rätt att överklaga även beslut enligt lagar som ligger utanför balken. Lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter särbehandlas dock, se avsnitt 10. Framtiden får utvisa om det är lämpligt att införa en rätt att överklaga i även andra lagar.

Det bör observeras att miljöorganisationemas rätt enligt miljöbalken att överklaga beslut inte medför rätt att överklaga enligt andra lagar, även om bestämmelser i balken, exempelvis hushållningsbestämmelsema, har tillämpats.

Vi har i vårt delbetänkande Övergångsbestämmelser till miljöbalken (SOU 1996:147) föreslagit i 6 & lagen om införande av miljöbalken att mål och ärenden som har inletts före balkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre lag, med undantag för reglerna om miljökva- litetsnormer som skall gälla omedelbart. Paragrafen reglerar endast mål och ärenden enligt miljöbalken. Samma ordning bör dock normalt gälla i ärenden enligt de lagar som ligger utanför miljöbalken. Det behöver därför införas särskilda övergångsbestämmelser till respektive lag i frågan. I en del lagar föreslår vi emellertid ändringar av den arten att det saknar betydelse om gammal eller ny lag tillämpas. I dessa fall föreslår vi inte nämnda övergångsbestämmelse.

De lagändringar som vi föreslår bör träda i kraft samtidigt med miljöbalken. När vårt arbete med följdlagstiftningen slutfördes fanns ännu inte någon lagrådsremiss med förslag på ikraftträdandetidpunkt.

Med hänsyn till det vida tillämpningsområde som gäller för miljöbalken kan förutses att behov av följdändringar kommer att uppdagas även framöver. Följdlagstiftningsarbetet kommer således att behöva följas upp. Det är vidare naturligt att de författningar som utfärdas efter miljöbalkens ikraftträdande anpassas till balkens hänsynsregler, om inte särskilda förhållanden medför att andra avvägningar måste göras.

tr.-g...! ...memmmar , ' ..""f'r("l'.i£ till"—' Fränufgg'rd. ! .armamtmmme... ' ' mälhmnhiä'åmfl" -

.1i' . .'r'.n.:lnglr:ll.h;1r$n£bhötwl' ' "' '...uL-Jii nanm: mäta.-.a. .: 'all sger. ...nu (09:28?!) anim-...i.- WE ' '.. .MMBW' .rillul'if'

. '-- mg- ...i..-

än...... ['n-Hum raren

'ö' mig...... mu'nabriäävnfu .. .L t'hh-Elä radm- 'dEFM'HQ' quis: rit-.a 'WAM'

' " .tlfm. 45.15.1354 fi'ibmrä rian »; _' ., _Hnt'"! ... Wim mbit.—it" ' '. ._ # ...... utnämna-månar. ' ' ' " ' thluli Wahl'ibb'H-h ”im. ”#Mbmd' .- -.J | .M'! Malm-ninnuam ut' d ' HMIIEIIuMpu ljun ä?!- .'cl'äläu'öilmndr .. » .nuH-JIIFWMJRC .. iir! m:;aulik'Wrä-Wh ' . wallmmnwimm' animal mat.-riff. miali- (|E... av. "få men...... Ju ._ ”HEIL Mikahn '1'" "me |-'i-:..l.n:.ll.tihul ahah—ii...

'_'- i I '11': '. Zid—"113211?

' ' "åt:. . '._'._. ? ") ?.Z': ' ' ' ”ä' ' ' '— ' -' " '-'_'”:Cl.'7.1".:T . ' ' ' ' '- . '_lCJI'TI'lZ'.

' , ' " _—_-.'.;;..|_.nm..lu

l"- '1'-"'i .-'.rg=r_. .....r H..-..!Lulefi

2 Plan- och bygglagen (1987:10)

Förslag: I plan- och bygglagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Beslut skall inte få meddelas som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds eller en åtgärdsplan motverkas.

Miljökvalitetsnormer skall redovisas i översiktsplaner. Av en sådan plan skall även framgå hur kommunen avser att tillgodose miljökvalitetsnormerna. I en översiktsplan skall också redovisas hur kommunen avser att tillgodose skyddet av de områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 & miljöbalken.

När översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser upprättas skall länsstyrelsen vid samråd med kommunen ge råd om tillämpningen av miljöbalken och informera om miljö- kvalitetsnormer och åtgärdsplaner. Länsstyrelsen skall vid samråden också verka för att områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap 28 & miljöbalken skyddas. Av länsstyrelsens gransk- ningsyttrande över en översiktsplan skall framgå om förslaget inte står i överensstämmelse med miljökvalitetsnormer och åtgärds planer. Vidare skall framgå om förslaget inte tillgodoser skyddet av områden som förklarats som särskilda skydds— eller be- varandeområden enligt 7 kap 28 & miljöbalken.

I en detaljplan skall få meddelas bestämmelser om åtgärder som främjar uppfyllandet av en miljökvalitetsnorm eller genom- förandet av en åtgärdsplan.

I bestämmelser i en detaljplan om högsta tillåtna värden för störningar skall inte högre värden få anges än som följer av gällande miljökvalitetsnormer.

Miljöbalkens bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningars syfte och innehåll skall tillämpas vid milj ökonsekvensbeslo'ivning-

Förslag forts.

ar enligt plan- och bygglagen.

En miljökonsekvensbeslqivning skall upprättas om om- rådesbestämmelser medger en användning av mark, byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande miljöpåverkan.

Kommuners möjlighet att införa bygglovsplikt för enskilda brunnar avskaffas.

Länsstyrelsen skall pröva beslut om detaljplan eller områdes- bestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att en miljökvalitetsnorm överträds, att en åtgärdsplan motverkas eller att skyddet av ett område som förklarats som ett särskilt skydds- område eller särskilt bevarandeområde enligt 7 kap 28 & miljö balken inte tillgodoses.

2.1. Lagens innehåll

Plan- och bygglagen (PBL) trädde i kraft den 1 juli 1987, då den ersatte byggnadslagen (1947:385) och byggnadsstadgan (l959:612). Lagen har sedan ändrats vid flera tillfällen, bl.a. den 1 juli 1995 då prövnings- förfarandet i byggfrågor gjordes om och den 1 januari 1996 då krav ställdes på ökad miljöhänsyn i den fysiska planeringen.

PBL innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer (1 kap. 1 ©). Det är enligt PBL en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten (1 kap. 2 5).

Lokalisering av bebyggelse m.m. Som grundläggande princip för lokalisering av bebyggelse gäller att marken skall vara från allmän synpunkt lämplig för ändamålet (1 kap. 6 5). Vid detaljplaneläggning prövas lämpligheten redan vid planläggningen. Även i

områdesbestämmelser kan en viss lämplighetsbedömning ske. Vid byggande i icke planlagda områden sker lämplighetsbedömningen i samband med prövningen av ansökan om bygglov eller förhandsbesked.

Liksom naturresurslagen (NRL) har PBL en bestämmelse om att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall NRL tillämpas (2 kap. 1 5).

Planläggning och lokalisering av bebyggelse genom bygglov och förhandsbesked skall främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Vid bedöm- ningen skall natur- och kulturvärden beaktas. Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall främjas (2 kap. 2 5).

Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till - de boendes och övrigas hälsa, - jord-, berg- och vattenförhållandena, - möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning och avlopp samt annan samhällsservice, och - möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt buller- störningar (2 kap. 3 ©).

Särskilda krav ställs på bebyggelsemiljöns utformning inom områden med sammanhållen bebyggelse (2 kap. 4 (j).

Krav på byggnader m.m.

Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till natur- och kulturvärdena på platsen (3 kap. 1 &) och så att byggnaderna eller deras användning inte medför betydande olägenheter för omgivningen (3 kap. 2 5). Kraven på byggnader gäller i viss utsträckning även andra anläggningar (3 kap. 14 5). Lagen ställer även krav på tomter och allmänna platser (3 kap. 15-18 åå).

De tekniska kraven på byggnader ställs emellertid främst i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. med tillhörande förordning och föreskrifter. På flera ställen i den lagen ställs krav på miljöhänsyn.

Översiktsplaner

Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för beslut om använd- ningen av mark— och vattenområden samt om hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras. Översiktsplanen ärinte bindande (1 kap. 3 5).

I översiktsplanen skall redovisas de allmänna intressen och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Riksintressen enligt NRL skall anges särskilt. Av planen skall framgå bl.a. hur kommunen avser att tillgodose riksintressena (4 kap. 1 Ö)-

En översiktsplan skall tas fram genom ett visst förfarande. Som en del i detta ingår att kommunen skall samråda med länsstyrelsen (4 kap. 3 5). Länsstyrelsen skall vid samrådet ta till vara statens intressen genom att bl.a. ge råd om miljöfaktorer som bör beaktas och verka för att riksintressen tillgodoses (4 kap. 5 Ö). Planförslaget skall ställas ut (4 kap. 6 5). Länsstyrelsen avger ett granskningsyttrande över förslaget (4 kap. 9 5). Planen antas slutligen av kommunfullmäktige (4 kap. 11 å).

Detaljplaner

Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en begränsad del av kommunen (1 kap. 3 5). Detaljplan skall finnas för ny sammanhållen bebyggelse, ny enstaka byggnad som t.ex. får betydande inverkan på omgivningen och inte prövas genom bygglov samt bebyggelse som skall förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang. Detaljplan skall finnas även för vissa andra anläggningar än byggnader som kräver bygglov (5 kap. 1 ©). Detaljplan får dock upprättas även i andra fall.

Detaljplan behöver inte upprättas i den mån tillräcklig reglering har skett genom områdesbestämmelser (5 kap. 1 & tredje stycket).

I detaljplanen skall anges en genomförandetid på fem till femton år (5 kap. 5 é). Detaljplanen antas enligt huvudregeln av kommunfullmäktige (5 kap. 29 5).

I detaljplanen skall redovisas och till gränserna anges bl.a. allmänna platser och kvartersmark (5 kap. 3 5). I planen får redovisas bestämmelser i ett stort antal frågor, såsom i vad mån olika åtgärder kräver bygglov, var byggnader skall placeras, hur byggnader skall utformas samt hur allmänna platser skall användas och utformas. Av särskilt intresse i detta sammanhang är att planen får innehålla bestämmelser om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl,

högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som prövas enligt miljöskyddslagen (5 kap. 7 ©).

En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall upprättas, om detaljplanen medger en användning av mark, byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser (5 kap. 18 å). Kommunen skall samråda med olika myndigheter (5 kap. 20 5). Det åligger länsstyrelsen att under samrådet verka för att riksintressen enligt NRL tillgodoses (5 kap. 22 å). Planförslaget skall ställas ut (5 kap. 23 5). De nämnda förfarandekraven gäller dock inte vid ett s.k. enkelt planförfarande. Det enklare förfarandet får bara användas vid planer av begränsad betydelse (5 kap. 28 å).

Områdesbestämmelser

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmelser antas, om det behövs för att syftet med över- siktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt NRL tillgodoses (1 kap. 3 ©). Lagen räknar upp vad som får regleras i områdes- bestämmelser (5 kap. 16 å).

Förfarandet vid upprättande av områdesbestämmelser liknar det vid detaljplaner. Något krav på MKB ställs dock inte. Även områdes- bestämmelser antas enligt huvudregeln av kommunfullmäktige (5 kap. 33 å).

Regionplaner

För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas (1 kap. 3 ©). Bestämmelser om regionplaner finns i främst 7 kap.

Bygglov och andra lov

Till byggande och rivning av byggnader samt till schaktning, fyllning, trädfällning och skogsplantering fordras enligt huvudregeln tillstånd i form av bygglov, rivningslov och marklov. Kraven på rivningslov och marklov är dock begränsat till områden med detaljplan eller områdesbestämmelser. Regler finns också om bygganmälan och rivningsanmälan. Förhandsbesked får lämnas beträffande åtgärder som kräver bygglov (1 kap. 4 & och 8 kap.). Ansökningar om bygglov, rivningslov och marklov prövas av byggnads- nämnden (8 kap. 19 å).

Av intresse i detta sammanhang är att kommunen, om det finns särskilda skäl, får bestämma att bygglov krävs för att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för grundvattentäkter som inte kräver tillstånd enligt vatten lagen, dvs. vattentäkt för en en- eller tvåfamiljsfastighets eller jord- bruksfastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning (8 kap. 6 é).

Statlig kontroll

Statens inflytande utövas i första hand genom en dialog med kommunen under planeringsprocessen. Som en sista utväg finns bestämmelser i 12 kap. PBL om statlig kontroll.

Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att ett riksintresse enligt naturresurslagen inte tillgodoses, regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt eller en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser (12 kap. 1 ©). Om det föreligger något sådant förhållande skall länsstyrelsen upphäva beslutet (12 kap. 3 ©).

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller regeringen för ett visst område förordna att 12 kap. 1-3 åå skall tillämpas på beslut att lämna lov eller förhandsbesked ( 12 kap. 4 ©).

Regeringen får pröva beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Prövningen får avse endast frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt naturresurslagen ( 12 kap. 5 ©).

Regeringen får förelägga en kommun att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (planföreläggande) om det behövs för att tillgodose bl.a. riksintressen ( 12 kap. 6 ©).

2.2. Anpassningen till miljöbalken

Grunder

Den planering som regleras i PBL har mycket stor betydelse för vår miljö. Samhällsbyggandet är centralt i strävan att uppnå ett uthålligt samhälle. En riktigt utförd fysisk planering kan medverka till en positiv

samhällsutveckling där hänsyn tas till miljön. En bristfällig planering kan däremot låsa markanvändningen till lösningar som är dåliga för miljön. Det är därför viktigt att de krav som ställs i miljöbalken (MB) i relevanta delar får genomslag i planeringen enligt PBL. Den fysiska planeringen måste nämligen ses som ett led i en samlad politik för en hållbar utveckling (jfr prop. 1994/95:230 s. 30 ff).

En av förutsättningarna för att uppnå miljöbalkens mål om en hållbar utveckling är att den biologiska mångfalden bevaras. Detta kommer att medföra särskilda krav på den fysiska planeringen. Djur- och växtlivet i tätorternas grönområden och i den tätortsnära naturen utgör viktiga värden. Samtidigt har bl.a. exploateringen av grönområden medfört att den biologiska mångfalden i tätorterna har minskat sedan 1960-talet. För att kunna vända denna utveckling krävs att kommunerna i större utsträckning tar naturvårdshänsyn i sin planering.

I avsnitt 1.3 behandlas förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar, bland dem PBL. Det framgår där att balken och de andra lagarna enligt huvudregeln gäller parallellt. Till den del balken skall gälla vid myndighetsutövning enligt en lag utanför balken måste detta anges särskilt i den lagen. I den mån miljöbalkens regler inte skall vara tillämpliga på viss verksamhet som regleras av annan lag måste detta på samma sätt föreskrivas särskilt eller framgå vid en bedömning enligt 1 kap. 3 5 första stycket MB (se nedan).

I det följande måste vi därför ta ställning till vilka bestämmelser som lämpligen bör gälla i respektive fall och därefter bestämma vilken anpassning som kan behövas.

Utgångspunkten bör vara att så långt möjligt följa det huvudspår som lagrådsremissen pekar ut. Detta innebär att myndighetsutövning med stöd av miljöbalken och myndighetsutövning med stöd av andra lagar hålls i sär. Då det från miljösynpunkt är särskilt påkallat skall miljöbalksreglema kopplas in vid myndighetsutövning enligt annan lag. Detta bör dock noggrant övervägas. Det föreligger nämligen stor risk för att ett ingripande enligt miljöbalken inte skulle komma att anses möjligt om en prövning redan skett enligt annan lag enligt vilken balkens regler skall tillämpas.

I detta sammanhang bör också pekas på den nämnda bestämmelsen i 1 kap. 3 & första stycket MB i Vilken sägs att om det i någon annan lag finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken gäller i stället vad som sägs i den lagen. Som exempel på sådana särskilda bestämmelser som skall gälla i stället för balken anges på s. 176 i lagrådsremissen lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m.

Kopplingen är stark mellan 2 och 3 kap. NRL och PBL. Det förhållandet att bestämmelserna i NRL förs in i balken ställer inte krav på

några omfattande ändringar i PBL, eftersom 2 och 3 kap. NRL förs in med endast marginella ändringar.

Som kommer att framgå av det följ ande kräver införandet av miljöbalken inte heller i övrigt någon genomgripande omarbetning av PBL. Nödvändiga ändringar kan ske inom ramen för befintligt regelverk.

Det är främst miljöbalkens bestämmelser om miljökvalitetsnormer som ställer krav på förändringar i PBL.

Lokalisering och annat hänsynstagande

Både i miljöbalken och PBL finns bestämmelser om lokalisering och annat hänsynstagande. Bestämmelserna överlappar delvis varandra. Frågan är vilken betydelse detta har och om det krävs någon förändring i PBL i detta hänseende.

Enligt den s.k. lokaliseringsprincipen i 2 kap. 4 & MB får en verksamhet bedrivas endast på en plats som är lämplig med hänsyn till 1 kap. 1 © (miljöbalkens mål), 3 kap. (grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden) och 4 kap. (särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet). Platsen skall enligt paragrafen väljas så att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Kraven på hänsyn skall enligt 2 kap. 8 & MB gälla i den utsträckning det kan anses rimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämföras med kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om totalförsvarsverksamhet eller om en åtgärd behövs för totalförsvaret skall detta beaktas vid avvägningen. Avvägningen enligt första stycket får inte medföra att en miljö- kvalitetsnorm enligt 5 kap. åsidosätts.

PBL har i 1 kap. 6 &, 2 kap. och 3 kap. särskilda bestämmelser om lokalisering. Dessa ställer specificerade krav som avviker från miljö- balkens lokaliseringsregel.

Lokaliseringsbestämmelsema i PBL skall tillämpas bl.a. vid fram- tagandet av detaljplaner och områdesbestämmelser. Dessa planer har stor betydelse för lokaliseringsbedömningar som skall ske enligt annan lagstiftning, inte minst miljöbalken. Enligt 16 kap. 4 & MB gäller nämligen att tillstånd eller dispens normalt inte får meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser. En verksamhet får alltså inte med stöd av ett tillstånd enligt miljöbalken lokaliseras till en plats som inte stämmer med planen. Indirekt får därför den lokaliseringsbedömning som har skett i planen betydelse vid prövningen enligt balken. Bestämmelsen i 16 kap. 4 &

MB innebär däremot inte att tillstånd eller dispens måste lämnas till en verksamhet som har förutsatts i en detaljplan eller områdesbestämmelser.

De lokaliseringsbedömningar som föregår detaljplaner och områdes- bestämmelser har vidare stor betydelse för möjligheten att skydda ett område enligt 7 kap. MB. Enligt 7 kap. 8 & MB får nämligen ett beslut om bildande eller ändring av naturreservat inte meddelas i strid med detaljplan eller områdesbestämmelser. Motsvarande gäller för vissa andra skydds- former enligt 7 kap. MB.

PBL:s lokaliseringsbestämmelser skall vidare tillämpas när över- siktsplaner utarbetas. Översiktsplaner är inte bindande. Miljöbalken innehåller därför inte någon bestämmelse om bundenhet vid över- siktsplaner motsvarande den som finns i 16 kap. 4 & om detaljplaner och områdesbestämmelser. Trots detta är avsikten att översiktsplaner skall ha betydelse vid bedömningar enligt andra lagar. Planen skall nämligen utgöra ett underlag för beslut om användningen av mark- och vattenområden.

De NRL-anknutna lagarnas materiella anknytning till översiktsplaner är begränsad till aspekter som täcks av NRL, vars bestämmelser skall tillämpas både vid utarbetande av översiktsplan och vid beslut enligt de olika lagarna. Lagama är däremot inte kopplade till lokaliseringsreglema i 2 kap. PBL (jfr Didön, Plan- och bygglagen, 3. 4:5). Den bedömning som har skett i översiktsplanen kommer dock i praktiken ofta att få betydelse vid prövningar enligt andra lagar, även i frågor som inte omfattas av NRL. För detta talar bl.a. att varje myndighet som tillämpar NRL enligt 6 kap. 1 & NRL (6 kap. 12 & MB) skall se till att planer enligt PBL finns tillgängliga. Vidare föreskrivs i 5 5 förordningen (1993:191) om tillämpningen av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. att myndigheten skall ange i sitt beslut om anläggningen eller åtgärden är förenlig med översiktsplanen.

Bestämmelserna om lokalisering i PBL skall slutligen tillämpas vid bygglovprövning och prövning av frågor om förhandsbesked. Vid ställningstagande till byggprojekt m.m. utanför detaljplanelagt område skall en lokaliseringsbedömning motsvarande den som görs vid planläggning göras. I detta sammanhang finns ingen regel i balken motsvarande deni 16 kap. 4 & .

PBL:s lokaliseringsbestämmelser har den 1 januari 1996 ändrats i flera avseenden. Syftet med ändringarna har varit att öka miljöhänsynen i den fysiska planeringen (prop. 1994/95:230).

Enligt 2 kap. 1 & PBL skall mark— och vattenområden användas för det ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Vidare anges att NRL skall tillämpas vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked.

Planläggning skall enligt 2 kap. 2 & första stycket PBL, med beaktande av natur- och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall främjas.

I andra stycket sägs vidare att det som anges i första stycket även skall beaktas i andra ärenden enligt PBL.

Ändringen den 1 januari 1996 innebar att kravet på miljöhänsyn både tydliggjordes och gavs ökad tyngd. Det betonades samtidigt i förarbetena att utvecklingen av en lämplig bebyggelsestruktur skall ske inom ramen för miljömålen. Natur- och kulturmiljön skall enligt förarbetsuttalanden förvaltas så att målet om en hållbar utveckling kan uppnås (prop. 1994/95:230 s. 30).

Enligt 1 kap. 6 & PBL skall mark för att få användas för bebyggelse vara från allmän synpunkt lämplig för ändamålet. Kravet preciseras stegvis i 2 kap. 1-3 åå. Bebyggelse skall enligt 2 kap. 3 & PBL lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa, jord-, berg- och vattenförhållandena, möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp och annan samhällsservice samt möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar och bullerstörningar.

De redovisade bestämmelserna i 2 kap. PBL fick efter lagändringen den 1 januari 1996 sammantaget en väl avvägd lydelse som återspeglar de miljöhänsyn som bör tas vid lokaliseringsbedömningar enligt PBL. Någon förändring i PBL i detta hänseende är således inte påkallad. Däremot krävs, vad gäller hänvisningen till NRL, en konsekvensändring i 2 kap. l & PBL.

En annan fråga är om lokaliseringsreglema i PBL, var för sig eller tillsammans, reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken och därmed skall tillämpas också vid myndighetsutövning enligt balken.

Ovanstående redovisning visar att lokaliseringsbedömningama i PBL och miljöbalken skiljer sig åt i flera avseenden. Regeringen uttalade i propositionen (s. 49) inför nämnda lagändring bl. a. följande avseende syftet med 2 kap. 2 & PBL. ”Bestämmelsen bör så långt möjligt tydliggöra den fysiska planeringens roll och räckvidd i förhållande till miljöpolitiken. Beslut enligt PBL avser framför allt lokalisering, uppförande och utformning av bebyggelse och andra anläggningar samt bebyg- gelserelaterade åtgärder. Planer enligt PBL skall även ligga till grund för beslut om andra anläggningar, t. ex. kommunikationsleder eller industri- anläggningar. Planläggningens primära och långsiktiga syfte att medverka till en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, kommunikationsleder och

andra anläggningar bör därför återspeglas i de inledande bestämmelserna i 2 kap. PBL.”

Prövningen enligt PBL har således ett delvis annat syfte än den som skall ske enligt miljöbalken. Dessutom vet man i planeringsskedet sällan hur den framtida verksamheten kommer att se ut i detalj. I många fall är det inte ens känt vilken typ av verksamhet som kommer att bedrivas.

I miljöbalken ställs krav på att bästa möjliga plats skall väljas. Något motsvarande krav finns inte i PBL.

Miljöbalken innehåller vidare en begränsningsregel i 2 kap. 8 å som saknar motsvarighet i PBL.

Sammantaget gör vi i denna del den bedömningen att några särskilda lagstiftningsåtgärder i anledning av införandet av miljöbalken inte behöver vidtas.

Det bör påpekas att den lokaliseringsbedömning som görs enligt PBL, t.ex. vid detaljplaneläggning eller vid ett beslut om bygglov, inte är bindande vid en efterkommande prövning enligt miljöbalken. Även om ett område i en detaljplan avsatts för industriändamål kan således tillstånd till miljöfarlig verksamhet inom området vägras med stöd av lokaliserings- bestämmelsen i balken.

Vad gäller övriga hänsynsregler ställs i 2 kap. MB krav på kunskap (2 kap. 2 €), försiktighetsmått och bästa möjliga teknik (2 kap. 3 5), hushållning med naturresurser m.m. (2 kap. 5 5), produktval (2 kap. 6 &) och åtgärdande av skada (2 kap. 7 ©). Beträffande samtliga krav gäller ovan nämnda begränsningsregel (2 kap. 8 5). Slutligen finns en stoppregel 'ör verksamheter som ensamma riskerar att försämra det allmänna iälsotillståndet eller väsentligt försämra miljön eller hushållningen med iaturresurser (2 kap. 9 5).

Genom ovan redovisad lagändring tillgodoses enligt vår bedömning iven de miljöhänsyn som kommit till uttryck i dessa hänsynsregler, i den nån dessa miljöhänsyn skall tillgodoses vid prövning enligt PBL. Vad ;om sägs i 2 kap. 2 & PBL - som ju skall tillämpas i alla ärenden enligt agen - om att bl.a. goda miljöförhållanden skall främjas, måste rimligen efter balkens ikraftträdande läsas mot bakgrund av de allmänna mål och tänsynsregler som ställs upp i balken. Skäl att låta balkens hänsynsregler oli direkt tillämpliga vid myndighetsutövning enligt PBL föreligger således inte.

Vi bedömer att det inte finns några bestämmelser om hänsynstagande i PBL som genom bestämmelsen i 1 kap. 3 5 första stycket tar över miljöbalkens hänsynsregler. Några ändringar föreslås inte heller i denna del då detta får anses gagna miljömålen i balken bäst. Hur lex specialis- bedömningen utfaller får dock slutligt avgöras i rättstillämpningen. Vid för miljön ogynnsamt utfall får nya lösningar sökas. I lagrådsremissen anges,

som nämnts, lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnads- verk m.m. som exempel på specialbestämmelser som skall gälla framför balken.

Miljökvalitetsnormer

Miljöbalken innehåller i 5 kap. bestämmelser om miljökvalitetsnormer. Detta är en principiell nyhet i svensk lagstiftning, även om det på några ställen i lagstiftningen, bl.a. i PBL, finns bestämmelser som liknar miljökvalitetsnormer.

Miljökvalitetsnormer är föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller naturen i övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet. Normema får avse bl.a. förekomst i naturen av kemiska produkter eller biotekniska organismer.

Miljökvalitetsnormer omfattar samtliga verksamheter som bidrar till att normen överträds (jfr avsnitt 1.3). Detta gäller oavsett om verksamheten är tillståndspliktig eller inte. Om verksamheten är tillståndspliktig har det inte någon betydelse om tillståndsprövningen sker enligt bestämmelserna i balken eller någon annan lag. Miljökvalitetsnormema riktar sig även till kommuner och myndigheter som enligt 5 kap. 3 & MB skall iaktta dessa när de planerar och planlägger.

Om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas skall enligt 5 kap. 5 5 MB en åtgärdsplan upprättas. Regeringen fattar beslut om upprättande av åtgärdsplan men kan besluta att en eller flera myndigheter eller en kommun skall upprätta sådana planer. En åtgärdsplan får enligt 5 kap. 6 5 MB omfatta all verksamhet som kan påverka förorenings- eller störningsnivåema. I åtgärdsplanen skall anges de åtgärder som skall vidtas för att normen skall vara uppfylld vid en viss tidpunkt, vilka myndigheter och kommuner som skall se till att angivna åtgärder vidtas och när de skall vara genomförda. Åtgärdsplanen skall omprövas vid behov.

Med tanke på samhällsplaneringens betydelse för miljösituationen bör kommunernas planering syfta till att på sikt förbättra miljösituationen inom områden där det finns brister. Detta ansvar åvilar kommunerna oavsett om miljökvalitetsnormer har överträtts eller inte. Översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser har stor betydelse i arbetet med att säkerställa att milj ökvalitetsnormema inte överträds.

De kommunala planerna möjliggör en markanvändning av visst slag och kan förhindra en annan. Planerna garanterar dock inte att det som möjliggörs verkligen kommer till stånd. Planerna kan ange en mark- användning som i princip främjar eller motverkar att en norm uppfylls eller att en åtgärdsplan kan genomföras. Planerna" kan däremot inte

säkerställa att en miljökvalitetsnorm klaras. Planer kan alltså bara vara ett av flera medel att förhindra att normerna överträds.

Det är enligt vår mening nödvändigt att normerna framgår av planerna. Översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser blir härigenom viktiga instrument för att synliggöra normerna. Detta gäller även om miljökvalitetsnormen, vilket normalt kommer att bli fallet, omfattar ett större geografiskt område än planen.

Planering kan alltså ske på ett sådant sätt att miljökvalitetsnormemas uppfyllande försvåras. Viss markanvändning kan uppenbart strida mot en norm eller vara oförenlig med en åtgärdsplan. Detta skulle kunna bli fallet t.ex. när en plan medger att en fabrik eller en väg byggs som typiskt sett orsakar sådana störningar som omfattas av normen. Planer skall därför inte få strida mot miljökvalitetsnormer. Det är naturligt att det i planen redovisas hur den är förenlig med gällande miljökvalitetsnormer och åtgärdsplan.

Enligt vår mening skall varken planer eller andra beslut enligt PBL få strida mot miljökvalitetsnormer. En generell bestämmelse bör därför införas om att beslut inte får medföra att miljökvalitetsnormer överträds. Beslut enligt PBL bör inte heller får medföra att åtgärdsplaner motverkas.

Den nya bestämmelsen kommer att omfatta t.ex. bygglov och andra lov. Till följd av detta bör bestämmelserna i 8 kap. PBL, där förut- sättningarna för att meddela lov anges närmare, kompletteras genom en hänvisning till den nya paragrafen. Vi finner dock att en sådan hänvisning inte behövs beträffande rivningslov, eftersom rivning av byggnader eller delar av byggnader knappast kan strida mot en miljökvalitetsnorm eller medföra att en åtgärdsplan motverkas.

En detaljplan bör enligt vår mening kunna medverka till att miljökvalitetsnormer och åtgärdsplaner kan uppfyllas. Detta kan ske genom att detaljplanen får innehålla bestämmelser om särskilda åtgärder för att uppnå detta syfte.

I avsnittet om statens roll vid planläggningen ges ytterligare förslag på lagändringar till följd av att milj ökvalitetsnormer införs.

PBL innehåller i 5 kap. 7 & första stycket 11 en bestämmelse om att en kommun i en detaljplan får meddela bestämmelser om högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som prövas enligt miljöskyddslagen. Sådana gränsvärden enligt PBL liknar miljökvalitetsnormer enligt miljöbalken. En väsentlig skillnad är dock att milj ökvalitetsnormer föreskrivs för stora områden eller rent av generellt för hela landet i syfte att begränsa miljöbelastningen i Vid mening till vad miljön och människan tål, medan gränsvärden enligt PBL föreskrivs för att garantera en godtagbar stömingsnivå för ett begränsat detaljplanelagt område.

Med stöd av bestämmelsen i PBL kan störningar mot ett planområde regleras. Det råder däremot delade meningar om bestämmelser kan meddelas om störningar från planområdet. Enligt ett regeringsbeslut (M91/3188/9) skall detta vara möjligt. Plan- och byggutredningen har i sitt slutbetänkande Översyn av PBL och va-lagen (SOU 1996:168 5. 509) anfört att det är tveksamt om bestämmelser av sistnämnt slag skall kunna få någon effekt på prövningen enligt miljöskyddslagen. Utredningen föreslår att bestämmelsen ändras så att den omfattar störningar både mot och från planområdet.

Bestämmelsen i 5 kap. 7 & PBL kan sägas komplettera bestämmelserna i 5 kap. MB om miljökvalitetsnormer. De senare kommer inte att utfärdas av kommuner utan av regeringen. Regeringen har visserligen rätt att enligt 5 kap. l & andra stycket MB bemyndiga en annan myndighet att utfärda normer i de fall där EG-direktiv medför att en miljökvalitetsnorm måste finnas. Sådana bemyndiganden kommer dock troligen att lämnas endast till centrala förvaltningsmyndigheter och alltså inte till kommunala myndig- heter.

Det har under remissbehandlingen av vårt huvudbetänkande framförts kritik från flera kommuner mot att kommuner inte får utfärda miljö- kvalitetsnormer. Vi vill därför peka på att en liknande möjlighet ges i nu behandlad bestämmelse.

Gränsvärden enligt PBL får meddelas endast om det finns särskilda skäl för regleringen. Sådana skäl kan enligt förarbetena vara att detaljplanen avser särskilt stömingskänslig verksamhet eller att detaljplaneområdets lokalisering talar för att man på detta sätt bör ange en gränsnivå för den framtida miljöbelastning som i ett visst avseende kan tillåtas för planområdet (prop. 1985/86:l s. 165). Som exempel på verksamheter som i speciella fall kan medföra behov av sådana bestämmelser anges en skola för utvecklingsstörda, ett känsligt laboratorium, viss livsmedelsindustri och liknande verksamheter. Även annan, mer ordinär bebyggelse skulle dock kunna komma i fråga. De särskilda skälen kan också vara knutna till att miljöbelastningen i grannskapet är sådan att en planbestämmelse som säkerställer en acceptabel miljö för framtiden är befogad (a. prop. s. 586).

Det finns enligt vår mening inte någon övervägande fara för att det skall uppkomma konflikter mellan miljökvalitetsnormer enligt balken och stömingsgränser enligt PBL. Som vi redan har påpekat vill vi införa en bestämmelse om att beslut enligt PBL inte får strida mot miljö- kvalitetsnormer. För tydlighets skull bör därutöver en regel införas om att ett gränsvärde enligt PBL aldrig får vara högre än motsvarande värde i en miljökvalitetsnorm. Det bör däremot kunna tillåtas att kommunen ställer hårdare krav än miljökvalitetsnormen,

Vi föreslår att lagtexten i PBL:s bestämmelse om gränsvärden förtydligas i ett avseende. Enligt paragrafens nuvarande lydelse får gränsvärden meddelas om vissa uppräknade störningar som "prövas enligt" miljöskyddslagen. Uttryckssättet kan ge intryck av att regeln bara gäller verksamhet som har tillståndsprövats enligt miljöskyddslagen. Det är enligt vår mening lämpligt att i stället skriva att störningama skall "omfattas av" 9 kap. MB (jfr Didön m.fl., Plan- och bygglagen, 5. 5:54 0.

Enligt 5 kap. 8 & MB får regeringen föreskriva att sådana åtgärds- program skall upprättas som kan krävas till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Åtgärdsprogrammen avses bli av övergripande natur och syfta till att vissa miljömål på sikt skall kunna uppnås. Vi har övervägt om sådana program i vissa avseenden bör ges samma ställning som åtgärdsplaner, till exempel så att staten enligt 12 kap l & PBL skulle ges möjlighet att överpröva en kommuns beslut om antagande av en detaljplan på den grund att beslutet motverkar ett åtgärdsprogram. Med hänsyn till bl.a. åtgärdsprogrammens mera övergripande natur har vi dock inte före- slagit några ändringar i denna del.

M iljökonsekvensbeskri vnin gar

I 6 kap. MB finns bestämmelser om MKB. Kraven på dessa är skärpta jämfört med gällande rätt. De största ändringarna är att förfarandet vid framtagandet av MKB har reglerats utförligtxoch att lagtexten anger vad en MKB skall innehålla.

Även PBL innehåller regler om MKB. Enligt 5 kap. 18 & PBL skall en MKB enligt 5 kap. NRL upprättas, om en detaljplan medger en använd- ning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med natur- resurser.

Vi måste nu ta ställning till i vilken mån balkens bestämmelser om MKB skall tillämpas vid myndighetsutövning enligt PBL. Vi skall därefter bedöma om krav på MKB bör ställas i PBL i flera fall än i dag. Vid denna bedömning kan hänsyn behöva tas till att en MKB enligt miljöbalken i första hand avser ett visst projekt ("projekt-MKB") medan en MKB enligt PBL avser en plan ("plan-MKB"). I de fall där en plan skall upprättas för ett visst projekt, t.ex. en detaljplan som avser endast en industri, saknar dock denna skillnad betydelse.

Miljöbalkens system med MKB är i första hand utformat för verk- samheter som kräver tillstånd. Regeringen skall dock kunna föreskriva att det skall finnas en MKB även i andra fall. Vi har i vårt huvudbetänkande (del 2 s. 69) nämnt som exempel upphävande av strandskydd inom område

med detaljplan eller områdesbestämmelser (jämför också lagrådsremissen s. 623). Även i dessa fall är avsikten att kapitlet om MKB skall tillämpas.

Av 6 kap. 3 & MB framgår MKB:ns syfte. Detta är enligt paragrafen att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, dels ock på annan resurshushållning, och samspelet mellan dessa. Vidare är syftet att möjlig- göra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön. Bestämmelsen bör enligt vår mening gälla även för MKB enligt PBL.

I 6 kap. 4 5 MB ställs krav på att alla som avser att bedriva verksamhet eller vidta någon åtgärd som kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken skall ha ett tidigt samråd med länsstyrelsen. En sådan bestämmelse är naturligtvis inte aktuell att tillämpa vid framtagandet av en plan eftersom ett sådant framtagande inte träffas av bestämmelsen.

I miljöbalken ställs i 6 kap. 4 & krav på samråd med andra än läns- styrelsen. Om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan skall enligt 6 kap. 5 5 ett utökat samråd ske. Enligt PBL behöver en MKB upprättas endast vid betydande miljöpåverkan. Såvitt avser samråd blir det därför närmast aktuellt att ta ställning till om reglerna i 6 kap. 5 & MB skall tillämpas vid MKB enligt PBL.

Samråd skall enligt 6 kap. 5 & MB ske med de statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda. Bestämmelsen skall jämföras med 5 kap. 20 & PBL, där det också ställs krav på samråd. När det program som detaljplanen grundas på utarbetas och när förslaget till detaljplan upprättas, skall kommunen sam- råda med länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten och kommuner som berörs av programmet eller förslaget. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyres- gäster och boende som berörs av programmet eller förslaget samt de myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av programmet eller förslaget skall beredas tillfälle till samråd.

De skillnader som finns beträffande den krets med vilka samråd skall ske är enligt vår mening motiverade. Miljöbalkens regler om samråd skall därför inte tillämpas vid MKB enligt PBL.

Till skillnad från PBL innehåller miljöbalken bestämmelser om vad en MKB skall innehålla. Enligt 6 kap. 7 & MB skall en MKB för en verksamhet som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla beskrivningens syfte som detta beskrivs i 6 kap. 3 &, däribland

1. en beskrivning av verksamheten med uppgifter om lokalisering, utformning och omfattning,

2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, t.ex. hur det skall undvikas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. överträds,

3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och vatten samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra,

4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med en motivering av det alternativ som har valts och en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, och

5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-4.

Enligt vår bedömning bör dessa krav i relevanta delar gälla även för MKB enligt PBL. Med "verksamhet" i den första punkten avses i detta fall den bebyggelse etc. som skall regleras i planen. Åtgärder enligt den andra punkten skall naturligtvis bara beskrivas i den mån sådana är aktuella.

Enligt den fjärde punkten skall alternativa platser redovisas. En detaljplan kan givetvis inte reglera mark utanför planen. Detta hindrar emellertid inte att planen beskriver lokaliseringsaltemativ som är aktuella att jämföra med planens platsval. Det kan t.ex. vara alternativ som en översiktsplan har behandlat, vägverkets lokaliseringsplan i annat läge, en annan detaljplan etc. Detta innebär inte att kommunen i detalj skall utreda lägen i andra kommuner, men väl att ta upp och redovisa alternativa möjligheter.

Det kan i undantagsfall vara svårt att redovisa alla saker som anges i den fjärde punkten. Exempelvis kan det för en detaljplan som reglerar ett stort antal verksamheter vara svårt att redovisa alternativa lokaliseringar för samtliga. Det saknas dock skäl att göra undantag från miljöbalkens krav om att alternativ lokalisering skall redovisas.

När en MKB upprättas i ett mål eller ärende som rör en verksamhet som kan antas ha betydande miljöpåverkan skall detta enligt 6 kap. 8 & MB kungöras. Därefter skall beskrivningen hållas tillgänglig för allmän- heten, som skall beredas tillfälle att yttra sig. PBL innehåller mot- svarigheter till detta förfarande. Enligt 5 kap. 23 & PBL skall planförslaget ställas ut. Under utställningstiden skall planförslaget enligt 5 kap. 26 & PBL åtföljas av MKB:n. Kungörelse skall enligt 5 kap. 24 & PBL ske om utställningen. Dessa bestämmelser behöver enligt vår mening inte anpassas till miljöbalken.

Det ställs i gällande rätt inte något krav på MKB när områdes- bestämmelser upprättas. Det anses trots detta vara lämpligt att MKB upprättas i vissa fall (jfr Didön, Plan- och bygglagen, s. 5:158).

Behovet av MKB vid områdesbestämmelser kan tyckas mindre än vid detaljplan, eftersom områdesbestämmelser inte ger några byggrätter. Områdesbestämmelserna har alltså inte samma rättsverkan. Det finns trots detta enligt vår mening inte någon anledning att göra skillnad mellan detaljplan och områdesbestämmelser när dessa medger en användning av mark, byggnader eller andra anläggningar som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Områdesbestämmelser aktualiseras ofta i samband med exploatering av mer eller mindre orörda områden, och ibland dessutom som alternativ till detaljplan. Krav på MKB bör därför införas vid betydande miljöpåverkan.

Även Plan- och byggutredningen har i sitt slutbetänkande Översyn av PBL och va-lagen (SOU 1996:168 s. 474 f och 607) föreslagit att MKB skall upprättas i vissa fall vid områdesbestämmelser. MKB skall enligt förslaget upprättas när områdesbestämmelser ersätter detaljplan enligt 5 kap. l & tredje stycket PBL i fråga om tillkomsten av ny enstaka byggnad eller annan anläggning som kräver bygglov enligt 8 kap. 2 & PBL och som genom sin användning får betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser.

Vårt förslag skiljer sig från Plan- och byggutredningens genom att vi föreslår att MKB alltid skall upprättas när områdesbestämmelser får en betydande miljöpåverkan och alltså inte bara i det fall som Plan- och byggutredningen beskriver. Det är dock i den situation som Plan- och byggutredningen vill reglera som det i första hand kommer att bli aktuellt med MKB. Exempel på en åtgärd som kan regleras i områdesbestäm- melser och där det kan bli aktuellt att upprätta en MKB är uppförande av vindkraftverk.

Något krav på MKB finns i dag inte heller vid prövning av bygglov eller andra lov. Orsaken till detta är att en åtgärd som har betydande miljöpåverkan skall prövas genom detaljplan och att ett krav på MKB alltså ändå gäller i sådana fall (prop. 1992/93:60 s. 22). Frågan om MKB vid bygglov blir aktuell på nytt när föreskrifter av generell karaktär enligt miljöbalken i viss utsträckning skall kunna ersätta den individuella tillståndsprövningen av miljöfarlig verksamhet (lagrådsremissen, s. 314 ff och huvudbetänkandet del 1 s. 339 ff ). Detta kan innebära att den viktiga frågan om lokalisering endast kommer att prövas i bygglovsärendet.

Vi anser dock att krav på MKB vid bygglov inte skall införas. Det är nämligen enligt vår uppfattning tillräckligt att MKB upprättas i detalj- planeärenden där den planerade verksamheten har en betydande miljö-

påverkan. Det är i sådana fall i detaljplaneärendet och inte i bygg- lovsärendet som lokaliseringen bestäms.

Bygglovsplikt för grundvattentäkter

En kommun kan enligt 8 kap. 6 & PBL införa bygglovsplikt för vissa grundvattentäkter som är undantagna vattenlagens tillståndsplikt, nämligen grundvattentäkter för en en- eller tvåfamiljsfastighets eller jordbruks- fastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning. Inte heller enligt miljöbalkens bestämmelser om vattenföretag kommer sådana täkter att kräva tillstånd (11 kap. 11 5 MB). Däremot föreslås i lagrådsremissen en bestämmelse bland reglerna om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd som ger kommuner möjlighet att föreskriva tillstånds- eller anmälnings- plikt för att inrätta och använda en ny anläggning för grundvattentäkt i områden där det råder eller kan befaras uppkomma knapphet på sött grundvatten (9 kap. 10 5 MB).

Vårt förslag i 9 kap. 10 (j MB byggde på ett förslag som hade lämnats av Grundvattenutredningen (SOU 1994:97). Trots att Grundvatten- utredningen föreslog en möjlighet att införa tillstånds- eller anmälnings- plikt ville den inte avskaffa möjligheten i PBL att införa bygglov (SOU 1995:45 s. 158 f). Utredningen motiverade detta med att PBL:s bestäm- melse underlättar en planmässig hantering av grundvattenfrågorna inom nya områden som planläggs. Därmed skulle på ett tidigt stadium kunna anges Vilka förutsättningar som gäller för vattenförsörjningen inom ett planerat område.

Bestämmelsen i PBL om bygglovsplikt för grundvattenanläggningar har inte använts i någon större omfattning. Regeln infördes i avvaktan på en översyn av reglerna om uttag och fördelning av grundvatten för enskild vattenförsörjning (prop. 1990/91 : 146 s. 53 f). Den skulle således gälla bara provisoriskt. Vi har svårt att finna några skäl för att ha kvar bestämmelsen i PBL när en möjlighet till tillstånds- eller anmälningsplikt införs i balken. Bestämmelsen bör därför avskaffas.

Särskilda skydds— och bevarandeområden

Av 7 kap. 28 % MB följer att regeringen får förklara ett naturområde som särskilt skyddsområde om området enligt rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar är särskilt betydelsefullt för skyddet av sådana fåglar. Vidare anges att ett område som av Europeiska gemenskapernas kommission har utpekats som ett område av intresse för

gemenskapen av regeringen skall förklaras som ett särskilt bevarande- område enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om be- varande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.

I vårt huvudbetänkande föreslogs i 8 kap. 23 & MB att ett område som förklarats som särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde vid tillämpningen av 4 kap. MB (3 kap. MB i lagrådsremissen) skulle anses som ett område av riksintresse. Av framför allt lagtekniska skäl bortföll dock detta i lagrådsremissen. I lagrådsremissens författningskommentar (s 669) anges bl. a. följande. ”Även om denna lösning sakligt sett har fog för sig innebär den lagtekniskt ett avsteg från den normala processen för utpekande av riksintresseområden. Här skall dock anmärkas att de områden som förklaras som särskilda skyddsområden resp. särskilda bevarandeområden ofta är så värdefulla att de också utpekats som områden av riksintresse för naturvården. Detta är viktigt för att områdena skall uppmärksammas i den kommunala planeringen.”

För att ge ökad tyngd åt de särskilda skydds- och bevarandeområdena föreslås att dessa områden, i samband med planläggning enligt PBL, i princip ges samma ställning som naturresurslagens riksintressen. Områdena kommer härvid inte formellt att vara utpekade riksintressen, men i stort ges samma ställning. Kommunerna skall således i över- siktsplanema, på samma sätt som nu gäller för riksintressena, redovisa hur de avser att tillgodose skyddet av de områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 & MB. Vidare utökas möjligheterna att meddela områdesbestämmelser enligt 5 kap 16 &. I nästa avsnitt om statens roll vid planläggningen föreslås ytterligare lagändringar i linje härmed.

Statens roll vid planläggning

Genom PBL har kommunernas ställning stärkts. Tidigare gällde i stor utsträckning att kommunala planer skulle fastställas av länsstyrelsen eller i vissa fall regeringen. Med PBL genomfördes i stället det kommunala planmonopolet. Det är enligt lagen en kommunal angelägenhet att plan- lägga användningen av mark och vatten (1 kap. 2 5).

En grundtanke i det nya systemet är att den statliga efterhands- granskningen i största möjliga utsträckning skall ersättas av en medverkan redan i planeringsskedet. Ett viktigt inslag vid utarbetandet av en plan är att staten, normalt företrädd av länsstyrelsen, vid samråd skall ta tillvara statens intressen.

I viss utsträckning har dock staten fortfarande en möjlighet att tvångsvis kontrollera kommunala planer. Regler om detta ges i 12 kap.

PBL. Länsstyrelsen skall enligt 12 kap. 1 & pröva kommuners beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att ett riksintresse enligt NRL inte tillgodoses, att regleringen av sådana frågor om mark och vatten som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt eller att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Någon motsvarande statlig kontrollmöjlighet finns inte beträffande översiktsplaner. Skälet till detta är att översiktsplaner inte är bindande. Länsstyrelsen har dock enligt 4 kap. 9 & PBL möjlighet att framföra en avvikande mening i ett granskningsyttrande.

De kommunala planerna har stor inverkan på miljön. Det är därför angeläget att miljöbalkens intentioner får genomslag även i den kommunala planläggningen.

Erfarenheterna från PBL:s tillämpning visar att de flesta frågor där det finns motsättningar mellan statliga och kommunala intressen kan lösas under samrådsskedet. Det är med andra ord en utmärkt ordning att det åligger länsstyrelsen att verka för att riksintressen enligt NRL tillgodoses och att även i övrigt statens intressen tas tillvara när en detaljplan eller områdesbestämmelser tas fram. Länsstyrelsens motsvarande uppgift när det gäller översiktsplaner är också värdefull.

Enligt vår mening bör bestämmelserna om länsstyrelsens uppgift under samrådet kompletteras med att länsstyrelsen skall ge råd om tillämpningen av miljöbalken. Det är vidare lämpligt att länsstyrelsen får som uppgift att informera kommunen om sådana åtgärdsplaner enligt 5 kap. 5 5 MB som har upprättats av statliga myndigheter och som berör områden inom kommunen och om miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. MB som i övrigt berör kommunen.

Vidare bör länsstyrelsen verka för att skyddet av de särskilda skydds— och bevarandeområdena enligt 7 kap. 28 & MB tillgodoses.

Länsstyrelsen bör också i ett granskningsyttrande över en översiktsplan kunna uttala sig om planens förenlighet med miljökvalitetsnormer och huruvida den tillgodoser skyddet av nämnda skydds- och bevarande- områden.

Vi anser alltså att de flesta meningsmotsättningar mellan stat och kommun bör kunna lösas i samförstånd. Trots detta bör en bedömning göras av om reglerna om statlig kontroll i 12 kap. PBL kan användas för att se till att balken får genomslag i planläggningen. En viss försiktighet måste dock iakttas. Vi har nämligen knappast mandat att föreslå regler som innebär att det kommunala planmonopolet frångås.

Miljökvalitetsnormer är av central betydelse för miljö- och hälso- skyddet. Det är egentligen endast i sådana normer som man kan sätta en

gräns för vad människors hälsa och miljön får utsättas för. Vi är övertygade om att kommunerna kommer att vara väl medvetna om behovet att iaktta fastställda kvalitetsnormer och angelägna att följa dem. Trots detta bör enligt vår mening en statlig överprövning kunna ske. På detta sätt skapas en garanti för att bestämmelsen i 5 kap. 3 & MB, att kommuner skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger följs.

En statlig överprövningsmöjlighet är särskilt befogad just vad gäller miljökvalitetsnormer. Sådana normer kommer ofta att behöva beaktas över kommungränsema. Den föreslagna ordningen är dessutom logisk i förhållande till vad som redan gäller. Nu kan en kommunal plan över- prövas av länsstyrelsen bl.a. om en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa. Kvalitetsnormer syftar bl.a. till att förebygga störningar som överskrider vad människors hälsa tål och det är på hälsoskyddsområdet som normerna åtminstone till en början kan väntas få störst betydelse.

Vi föreslår att en möjlighet införs till statlig överprövning när det kan befaras att en miljökvalitetsnorm överträds eller att en åtgärdsplan motverkas. Det ligger enligt vår mening närmast till hands att placera denna regel i en ny fjärde punkt i 12 kap. 1 & PBL. Den lagtekniska lösningen kan dock diskuteras. I den tredje punkten finns redan en överprövningsmöjlighet när en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till människors hälsa och det blir härmed en viss överlappning mellan den tredje och den nya fjärde punkten. Överlappningen blir dock inte full- ständig, eftersom den tredje punkten dels förutsätter att det är en bebyg- gelse som blir olämplig för hälsan, dels inte omfattar åtgärder som är olämpliga för miljön. Vi anser det därför befogat att införa en särskild punkt om milj ökvalitetsnormer och åtgärdsplaner.

I enlighet med vad ovan anförts om förstärkningen av skyddet för särskilda skydds- och bevarandeområden enligt 7 kap. 28 5 MB bör staten även i dessa fall ges befogenhet att överpröva. Den bör arbetas in i 12 kap. 1 5 första punkten.

Med de föreslagna bestämmelserna om statlig överprövning kan Sverige på ett tydligare sätt uppfylla EG:s olika milj ökvalitetsdirektiv.

Något som kan uppfattas som en brist i systemet med statlig kontroll är att länsstyrelsens möjlighet är begränsad att fånga upp nationella miljömål och internationella åtaganden. Eventuella ändringar kräver emellertid en djupare analys än som är möjlig inom ramen för arbetet med miljöbalkens följdlagstiftning.

I den mån de nationella miljömålen och de internationella åtagandena har konkretiserats i form av riksintressen finns dock redan nu statlig

kontrollmöjlighet. Kontrollmöjligheten när riksintressen inte tillgodoses har även betydelse för att säkerställa den biologiska mångfalden.

2.3. Författningskommentar

1 kap. Inledande bestämmelser

3 59 Varje kommun ——— myndigheter och enskilda.

Regleringen av --— av kommunen.

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmelser antas, om det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken tillgodoses.

Fastighetsplaner får -—- av detaljplaner. För samordning --- regionplaner antas.

Hänvisningen i paragrafens tredje stycke till NRL har ändrats till 3 eller 4 kap. MB.

9 5 Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 59 miljöbalken skall tillämpas vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag.

Beslut får inte meddelas som medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds eller en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 & miljöbalken motverkas.

Särskilda bestämmelser --- på byggnadsverk, m.m.

I paragrafen har lagts till ett nytt första stycke där det erinras om att miljöbalken gäller parallellt med PBL. Vidare anges att bestämmelsen om hur miljökvalitetsnormer skall beaktas i 5 kap. 3 & MB skall tillämpas. Beslut enligt PBL skall inte få meddelas om det medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. MB överträds eller en åtgärdsplan enligt 5

kap. 5 & MB motverkas. Detta framgår av ett nytt tredje stycke. Tillägget motiveras i avsnitt 2.2.

Paragrafens erinran om lagen om tekniska egenskapskrav på byggnads- verk, m.m. har flyttats till det fjärde stycket.

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, m.m.

] 5 Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas.

I paragrafen har efter mönster i 3 kap. l 5 MB och 2 kap. l & NRL lagts till att företräde skall ges en sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Tillägget innebär inte någon ändring i sak.

En konsekvensändring har dessutom gjorts i anledning av att NRL:s 2 och 3 kap. har arbetats in i balken.

4 kap. Översiktsplan

] 5 I översiktsplanen skall redovisas de allmänna intressen enligt 2 kap. och de miljö— och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Vid redovisningen skall riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, områden som förklarats som särskilda skydds- områden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 59 miljöbalken och miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken anges särskilt.

Av planen skall framgå ]. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden, 2. kommunens syn på hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras, 3. hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena och miljökvalitetsnormerna, och

4. hur kommunen avser att tillgodose skyddet av de områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 &" miljöbalken.

Översiktsplanens innebörd —-— utan svårighet.

I paragrafens första stycke har beträffande riksintressen hänvisningar till naturresurslagen ändrats till 3 eller 4 kap. MB. Motsvarande hänvisning i det andra stycket har av redaktionella skäl tagits bort. Det är dock självldart att även där avses riksintressen enligt 3 och 4 kap. MB.

I paragrafens första stycke har dessutom lagts till att kommunen i översiktsplanen skall redovisa miljökvalitetsnormer som skall beaktas vid beslut om användningen av mark och vatten. Samtliga miljökvalitetsnormer som berör kommunen skall redovisas. Vidare har tillagts att också områden som förklarats som särskilda skydds- eller bevarandeområden enligt 7 kap. 28 & 1V£B skall redovisas.

I det andra stycket har slutligen lagts till att kommunen i översiktsplanen skall redovisa hur den avser att tillgodose miljökvalitetsnonnema och skyddet av de särskilda skydds- och bevarandeområdena. Kommunen skall alltså redovisa sin ambition att tillgodose normerna och skyddet. På vilket sätt normerna skall uppfyllas kommer att framgå tydligare av åtgärdsplaner, när sådana har upprättats.

5 5 Under samrådet skall länsstyrelsen särskilt ta till vara och samordna statens intressen och därvid

]. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. och sådana miljö— och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden,

2. ge råd om tillämpningen av miljöbalken och verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses liksom att områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 59 miljöbalken skyddas och för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och

3. informera kommunen om sådana åtgärdsplaner enligt 5 kap. 5 _? miljöbalken som har upprättats av statliga myndigheter och som berör områden inom kommunen och om miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken som i övrigt berör områden inom kommunen.

Beträffande riksintressen har hänvisningen i den andra punkten till naturresurslagen ändrats till 3 och 4 kap. MB. 1 den andra punkten har vidare lagts till att det åligger länsstyrelsen att ge råd om tillämpningen av miljöbalken och verka för att skyddet av de särskilda skydds- och bevarandeområdena enligt 7 kap. 28 & tillgodoses. Enligt en ny tredje punkt skall länsstyrelsen informera kommunen om åtgärdsplaner som har upprättats av statliga myndigheter och om miljökvalitetsnormer som berör kommunen. Ändringarna motiveras i avsnitt 2.2.

9 & Länsstyrelsen skall --- avge ett granskningsyttrande över planförslaget. Av yttrandet skall framgå om ]. förslaget inte tillgodoser riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken eller skyddet av områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 & miljöbalken,

2. sådana frågor rörande användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt,

3. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser, och

4. förslaget inte står i överensstämmelse med en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 miljöbalken som har upprättats av en statlig myndighet och berör områden inom kommunen eller inte heller i övrigt främjar uppfyllandet av miljö kvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken.

Beträffande riksintressen har hänvisningen till naturresurslagen ändrats till 3 eller 4 kap. MB. I första punkten har också skyddet för de särskilda skydds— och bevarandeområdena enligt 7 kap. 28 & MB arbetats in. Enligt en ny fjärde punkt skall av länsstyrelsens granskningsyttrande framgå om förslaget stämmer med åtgärdsplaner som har upprättats av statliga myndigheter och milj ökvalitetsnormer som berör kommunen. Ändringarna motiveras i avsnitt 2.2.

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser

7 5 Utöver vad som enligt 3 59 skall redovisas i detaljplanen får i planen meddelas bestämmelser om

I . i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 5 första stycket, 6 5 första stycket 2 och 3 samt andra stycket, 8 5 första och tredje styckena samt 9 5 första och andra styckena,

11. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller liknande som omfattas av 9 kap. miljöbalken,

14. åtgärder som främjar uppfyllandet av en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken eller genomförandet av en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 miljö balken.

Bestämmelser om högsta tillåtna värden för störningar enligt första stycket 11 får inte ange högre värden än som följer av i området gällande miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken.

I detaljplan —-- uppgift därom. Planen får -—- betydande vikt.

I nuvarande lydelse av den första punkten hänvisas även till 8 kap. 6 & tredje stycket 2, där det stadgas en möjlighet att införa bygglovsplikt för anlägg- ningar för grundvattentäkter. Denna möjlighet skall enligt vårt förslag tas bort. Till följd av detta har den första punkten ändrats.

Den nuvarande hänvisningen i första stycket punkt 11 till miljö skyddslagen har ersatts med en hänvisning till miljöbalkens kapitel om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Genom användningen av uttrycket "omfattas av" och inte, som i dag, "prövas enligt" förtydligas att regeln inte bara har rättsverkningar vid tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet utan även gäller för verksamhet som inte har prövats enligt 9 kap. MB (jfr Didön m.fl., Plan- och bygglagen, s. 5:54 i).

Punkt 11 kommenteras ytterligare i avsnitt 2.2. Den fjortonde punkten är ny. Enligt denna får detaljplaner innehålla bestämmelser om åtgärder som främjar att åtgärdsplaner genomförs och miljökvalitetsnormer även i övrigt följs. Ändringen motiveras i avsnitt 2.2.

I paragrafen har införts ett nytt andra stycke. Enligt detta får gränsvärden enligt första stycket 11 inte sättas över den nivå som anges i en miljö kvalitetsnorm som samtidigt gäller i området och som avser samma störning. Inget hindrar däremot att kommunen ställer hårdare krav än vad som följer av miljökvalitetsnormen.

Paragrafens tidigare andra och tredje stycken utgör numera tredje och fjärde styckena.

16 5 För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken eller skyddet av ett område som förklarats som ett särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken tillgodoses. Med områdes- bestämmelser får regleras

I paragrafen har beträffande riksintressen hänvisningen till NRL ändrats till 3 eller 4 kap. MB. Vidare har förstärkningen av skyddet för de särskilda skydds- och bevarandeområdena enligt 7 kap. 28 5 MB arbetats in. Motiven härför framgår av avsnitt 2.2.

18 5 Detaljplanen skall --— är onödigt.

En miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. 3 5 och 7 5 första stycket miljöbalken skall upprättas, om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som kan antas innebära en betydande miljöpåverkan.

I sin nuvarande lydelse hänvisar paragrafen till naturresurslagens bestäm- melser om MKB. Paragrafen har ändrats så att hänvisning i stället sker till 6 kap. 3 & och 7 5 första stycket MB. Ändringen motiveras i avsnitt 2.2.

Enligt nuvarande lydelse av 5 kap. 18 & PBL skall en MKB upprättas om detaljplanen medger en användning som innebär "betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser". Detta uttryck har i enlighet med språkbruket i 6 kap. MB ändrats till "betydande miljöpå verkan". Någon saklig ändring är inte avsedd. Vidare har lqavet att an- vändningen "innebär" nämnda påverkan ändrats till att det är tillräckligt att den "kan antas innebära" en sådan påverkan.

22 5 Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att ta till vara och samordna statens intressen och därvid ]. ge råd om tillämpningen av 2 och 3 kap. och miljöbalken samt verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken och skyddet av ett område som förklarats som ett särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 28 5 tillgodoses,

2. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vatten- områden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och

3. informera kommunen om sådana åtgärdsplaner enligt 5 kap. 5 5 miljö balken som har upprättats av statliga myndigheter och som berör områden inom kommunen och om miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken som i övrigt berör områden inom kommunen.

Efter förebild i 4 kap. 5 & PBL har paragrafen disponerats om så att läns- styrelsens roll att ta till vara och samordna statens intressen framgår redan i inledningen. I den första punkten har lagts till att länsstyrelsen skall ge råd om tillämpningen av miljöbalken och verka för att skyddet av de särskilda skydds- och bevarandeområdena enligt 7 kap. 28 & MB tillgodoses. Beträff- ande riksintressen har hänvisningen till NRL ändrats till 3 och 4 kap. MB. Som en ny tredje punkt har lagts till att länsstyrelsen skall informera kom munen om aktuella åtgärdsplaner enligt 5 kap. 5 5 MB och om miljö kvalitetsnormer.

Ändringarna i första och tredje punkten kommenteras ytterligare i avsnitt 2.2.

33 5 Bestämmelserna i 18 5 om miljökonsekvensbeskrivning och i 19 5 om fastighetsförteckning samt bestämmelserna i 20—31 55 skall tillämpas när områdesbestämmelser antas, ändras eller upphävs.

I gällande rätt ställs det inte krav på MKB vid upprättande av områdes- bestämmelser. Ett sådant krav har lagts till i paragrafen genom hänvisningen till 18 5. Detta innebär att en MKB skall upprättas under samma förut— sättningar som vid detaljplaner, nämligen om bestämmelserna medger en användning av mark, byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande miljöpåverkan. Ändringen motiveras i avsnitt 2. 2.

8 kap. Bygglov, rivningslov och marklov

2 5 Ifråga om andra anläggningar än byggnader krävs bygglov för att ]. ---

Bygglov för --- eller väg.

Enligt 5 5 får kommunen besluta om undantag från kravet på bygglov eller om längre gående krav. ] 10 5 finns särskilda bestämmelser för vissa anläggningar avsedda för totalförsvaret.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse erinras i det tredje styckets första mening även om möjligheten i 8 kap. 6 & tredje stycket 2 att införa bygg- lovsplikt för anläggningar för grundvattentäkter. Eftersom vi föreslår att denna möjlighet avskaffas har erinran tagits bort.

6 5 Kommunen får för ett område som utgör en värdefull miljö bestämma att bygglov krävs för att 1. -——

Kommunen får --- 4 5 andra stycket 1 och 2. Kommunen får vidare, om det finns särskilda skäl, bestämma att bygglov krävs för att inom områden som inte omfattas av detaljplan uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring.

Bestämmelser enligt --— eller områdesbestämmelser.

Ifråga om byggnader och andra anläggningar som avses i 10 5 får bestämmelser enligt första och andra styckena inte meddelas.

Enligt tidigare lydelse av paragrafens tredje stycke fick kommunen be stämma att bygglov krävs för att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för sådana grundvattentäkter som avses i 4 kap. 1 a & vattenlagen. Denna möjlighet bör enligt vår mening tas bort, eftersom en motsvarande möjlighet finns i 9 kap. 10 5 MB. Ändringen kommenteras ytterligare i avsnitt 2.2.

Ändringen i paragrafens tredje stycke har föranlett en följdändring i paragrafens femte stycke.

Förutsättningama för att meddela bygglov för anläggningar för grund- vattentäkter har reglerats i 8 kap. 12 a & PBL. Denna paragraf har tagits bort till följd av att möjligheten att införa bygglov avskaffas.

11 5 Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan skall bifallas om ]. åtgärden inte strider mot detaljplanen eller den fastighetsplan som gäller för området, varvid det förhållandet att genomförandetiden för detaljplanen inte börjat löpa utgör hinder mot att bygglov lämnas,

2. den fastighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken åtgärden skall utföras a) stämmer överens med detaljplanen och med den fastighetsplan som gäller för området, eller b) avviker från dessa planer men avvikelserna godtagits vid en bygg— lovsprövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 5 första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen (1970:988), 3. åtgärden uppå/ller kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket, och 4. åtgärden uppjyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10-18 55.

Om fastigheten --— i fastighetsplanen. Beträffande sådana —-— inte är uppfyllda.

Även om —-- i planen.

Om detaljplanen --- 1 5 första stycket 3. Bygglov får --- tidigare godtagits.

I paragrafen räknas upp förutsättningarna för bygglov för åtgärder inom detaljplan. Som en ny tredje punkt i det första stycket har lagts till att kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket måste vara uppfyllda. Enligt nämnda bestämmelse får beslut inte meddelas som medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. MB överträds eller en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 MB motverkas.

Den tidigare tredje punkten i det första stycket har flyttats till den fjärde punkten.

12 5 Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan skall bifallas om åtgärden ]. uppjj/ller kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket,

2. uppfyller kraven i 2 kap.,

3. inte skall föregås av detaljplaneläggning på grund av bestämmelserna i 5 kap. 1 5,

4. inte strider mot områdesbestämmelser, och

5. uppjjiller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10—1855.

Beträffande en— eller tvåbostadshus skall ansökningar om bygglov till kompletteringsåtgärder som anges i 13 5 bifallas, om åtgärden uppfyller kraven i första stycket 1 och 5 och inte strider mot sådana områdes- bestämmelser som anges i 5 kap. 16 5 3 eller 4.

Bestämmelserna i --- 3 kap. 12 5. Bygglov får -—— med bestämmelserna.

I paragrafen räknas upp förutsättningarna för bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan. Som en ny första punkt i det första stycket har lagts till att kraven i 1 kap. 9 & tredje stycket måste vara upp fyllda. Enligt nämnda bestämmelse får beslut inte meddelas som medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. MB överträds eller en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 MB motverkas. Motsvarande tillägg har gjorts i det andra stycket.

Till följd av att en ny första punkt har införts i det första stycket har numreringen av övriga punkter förskjutits.

18 5 Ansökningar om marklov skall bifallas om den sökta åtgärden inte 1. strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser, 2. förhindrar eller försvårar det berörda områdets användning för be- byggelse, 3. medför olägenheter för användningen av sådana försvarsanläggningar eller andra anläggningar som avses i 9 5 tredje stycket, 4. strider mot kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket, 5. i annat fall medför störningar för omgivningen. Marklov får --- eller bestämmelserna.

I paragrafen räknas upp förutsättningarna för marklov. Som en ny fjärde punkt i det första stycket har lagts till att åtgärden inte får strida mot kraven i 1 kap. 9 & tredje stycket. Enligt nämnda bestämmelse får beslut inte med- delas som medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. MB över träds eller en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 MB motverkas.

Paragrafens nuvarande fjärde punkt har till följd av tillägget flyttats till den femte punkten.

12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m.m.

1 5 Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upp häva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att be- slutet innebär att

1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken eller skyddet av ett område som förklarats som ett särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken inte tillgodoses,

2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vatten— områden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt,

3. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser, eller

4. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds eller en åtgärds- plan enligt 5 kap. 5 5 miljöbalken motverkas.

I paragrafen har beträffande riksintressen hänvisningen till NRL ändrats till 3 eller 4 kap. MB. Statens möjligheter att pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser har utökats genom tillägget om skydds- och bevarandeområden i första punkten. Vidare har punkt 4 lagts till, som innebär att länsstyrelsen skall överpröva en plan, om det kan befaras att den beslutade planläggningen skulle leda till att en åtgärdsplan eller miljökvalitetsnormer åsidosätts. Ändringarna motiveras i avsnitt 2.2.

Av 12 kap. 4 5 framgår att paragrafen kan göras tillämplig även på beslut om bygglov och förhandsbesked.

5 5 Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Beslut om prövning skall fattas inom tre månader från den dag då beslutet kom in till regeringen. Regeringens prövning får avse endast

frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljö

balken eller skyddet av områden som förklarats som särskilda skydds-

områden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken. Regeringen får --- viss del.

Den nuvarande hänvisningen i första stycket till NRL har ersatts med en hänvisning till miljöbalkens hushållningskapitel. Vidare har regeringen givits en utökad möjlighet att pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Prövningen får genom tillägget numera också avse huruvida planen tillgodoser skyddet av särskilda skydds- eller bevarandeområden enligt 7 kap. 28 5 MB.

14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning

8 5 Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att 1. ---

Rätt till --— av fastigheten. Medför beslut —-— begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 5 lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22 eller 24 5 miljö balken, förbud enligt 7 kap. 11 5 andra stycket samma lag och beslut enligt 18 5 Skogsvårdslagen (1979'429), under förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 30 5 Skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 4 5 eller motsvarande bestämmelser i miljöbalken eller lagen om kultur- minnen m.m., utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 5 beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. 1 fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kom munen dess kostnader för ersättning eller inlösen.

I paragrafens nuvarande lydelse hänvisas i fjärde och femte stycket till bl.a. dels beslut enligt naturvårdslagen och vattenlagen, dels riksintressen enligt NRL. Dessa hänvisningar har ersatts med hänvisningar till miljöbalken.

17 kap. Övergångsbestämmelser

23 5 För överträdelser --— lindrigare påföljd.

Underlåter någon --- i sak. Har någon åsidosatt ett villkor eller en föreskrift som har meddelats med stöd av 136 a 5 byggnadslagen (1947:385), skall bestämmelserna i 29 kap.

miljöbalken tillämpas.

Den nuvarande hänvisningen i tredje stycket till straffbestämmelsema i 4 kap. 6 & NRL har ersatts med en hänvisning till straffbestämmelsema i miljöbalken. Av 5 5 andra stycket lagen (1964:163) om införande av brotts balken följer dock att straffbestämmelsema i NRL fortfarande skall tillämpas på gärningar som har begåtts före balkens ikraftträdande.

Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den

2. Beträffande ärenden som har avgjorts av kommunen före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser bestämmelserna om miljökvalitetsnormer och åtgärdsplaner i 1 kap. 9 5 andra och tredje styckena, 5 kap. 7 5 andra stycket, 8 kap. 11, 12 och 18 55 samt 12 kap. 1 5.

3. Utöver beslut och förbud enligt de bestämmelser som räknas upp i 14 kap. 8 5 fjärde stycket skall under de förutsättningar som anges där beaktas även beslut och förbud enligt bestämmelser som har ersatts av de uppräknade bestämmelserna.

Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelsema skall äldre rätt tillämpas i ärenden som har avgjorts av kommunen vid ikraftträdandet. Denna ordning har varit den vanliga vid senare års ändringar i PBL. Om kommunen inte har avgjort t.ex. ett planärende eller ett ärende om bygglov vid lagens ikraftträdande skall kommunen alltså övergå till att tillämpa de nya bestämmelserna i det pågående ärendet.

Vi anser dock att förbudet i 1 kap. 9 5 mot beslut som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds eller en åtgärdsplan motverkas skall till- lämpas omedelbart. Detta måste gälla även ett antal bestämmelser som an knyter till detta förbud. Även länsstyrelsens nya prövningsgrund i 12 kap. 1 5 4 bör enligt vår mening tillämpas omedelbart.

Av punkt 3 framgår att även beslut och förbud enligt de bestämmelser i naturvårdslagen och vattenlagen som har ersatts av de uppräknade bestäm- melserna i miljöbalken skall beaktas vid tillämpningen av 14 kap. 8 5 andra och tredje styckena.

3 Väglagen (1971:948)

Förslag: I väglagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Begreppen förstudie och vägutredning införs i väglagen. Regler om miljökonsekvensbeskrivningar införs i väglagen vilka i huvudsak ansluter till de bestämmelser som gäller enligt

miljöbalken.

När Vägrätt upphör och vägen dras in, skall väghållaren vara skyldig att vidta återställningsåtgärder.

Reglerna om täkt i väglagen upphävs. I samband med tillstånd till åtgärder enligt 43-48 55 väglagen skall föreskrifter kunna meddelas till skydd för miljön.

3 . l Lagens innehåll

Väglagen gäller allmänna vägar (1 5). Staten är väghållare för allmänna vägar. En kommun kan vara väghållare inom kommunen (5 5). Väghållning omfattar byggande av Väg och drift av väg. Vid väghållning skall tillbörlig hänsyn tas till bl.a. allmänna intressen, som miljöskydd (4 5). Vägverket handhar väghållningen för statens räkning och har tillsyn över kommunernas väghållning (6 5). Vid prövning av ärenden enligt väglagen skall natur- resurslagen tillämpas (3 a 5).

Ny väg får anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antas få synnerlig betydelse för det allmänna. Omläggning av väg i ny sträckning och ombyggnad av väg får ske, när det är påkallat från allmän synpunkt (10 5).

Frågan om byggande av väg prövas av Vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om Vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan till regeringens prövning. Regeringen kan förordna att frågan om byggande av väg i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen (11 5).

Vid byggande av väg skall tillses att vägen får sådant läge och utförande att ändamålet med vägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (13 5).

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får väg inte byggas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Gäller naturvårdsföreskrifter eller gäller för marks bebyggande eller användning andra särskilda bestämmelser än detaljplan eller områdesbestämmelser, skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock medge undantag härifrån om det finns särskilda skäl (14 5).

För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan. I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i anspråk för väganordningar och för genomförandet av vägbyggnadsföretaget. Planen skall även innehålla en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) och de uppgifter som behövs i övrigt för att genomföra företaget. En MKB skall innehålla en redovisning av de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken (15 5). Om vägen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, skall väghållningsmyndigheten införa kungörelse om MKB:n i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidningar (17 5 fjärde stycket).

Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd ske i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra, som kan ha ett väsentligt intresse i saken, liksom med de naturvårdsmyndigheter som berörs. Detta förfarande får dock efter omständigheterna förenklas i fråga om en arbetsplan för väg, som är förutsatt i en detaljplan eller i områdesbestämmelser, liksom då arbetsplanen enbart avser ombyggnad av väg eller innefattar endast en ändring av planen för ett vägbyggnadsföretag som ännu inte är färdigställt (16 5).

Arbetsplanen skall som huvudregel ställas ut för granslming (17 5). Detta gäller dock inte om vägen är förutsatt i en detaljplan eller i områdesbestämmelser och inte heller då arbetsplanen endast avser ombyggnad av väg, dock under vissa närmare angivna förutsättningar, eller fråga är om ändring i en plan för vägbyggnadsföretag som ännu inte är färdigställt.

Arbetsplan fastställs av Vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om Vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan om

fastställelse av arbetsplanen till regeringens prövning. I vissa undantagsfall behöver fastställelse inte ske (18 5).

En väg får dras in, om den efter tillkomsten av en ny väg eller av något annat skäl inte längre behövs för det allmänna och åtgärden medför endast ringa olägenhet för bygden (25 5).

Vad gäller drift av väg föreskrivs att Väg skall hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra åtgärder samt att vägområdet, genom renhållning, skall hållas i sådant skick att skäliga sanitära hänsyn och trevnadshänsyn blir tillgodosedda (26 5).

När väghållaren tar i anspråk mark för väg med stöd av upprättad och, om fastställelse behövs, fastställd arbetsplan, uppkommer Vägrätt (31 5). Vägrätt innefattar befogenhet för väghållaren att, utan hinder av den rätt som annan kan äga till fastigheten, nyttja mark som behövs för vägen. Även i övrigt får väghållaren, i den mån inskränkning ej gjorts i arbetsplan, i fastighetsägarens ställe bestämma över markens användning under den tid vägrätten består samt tillgodogöra sig alster och andra tillgångar som kan utvinnas ur marken (30 5). Vägrätt har karaktäriserats som en sorts nyttjanderätt, som på obegränsad tid gäller med bästa rätt i fastigheten och därmed står äganderätten mycket nära och som ger väghållaren rätt att helt bestämma över markens användning. Vägrätten upphör när vägen dras in (32 5)-

Under arbetet med vägen behöver ofta väghållaren för olika ändamål utnyttja annan mark än den som enligt arbetsplanen skall tas i anspråk för den färdiga vägen. Utrymme kan behövas exempelvis vid förberedande åtgärder, såsom mätning och stakning, och vid tillfälligt upplag av jord och andra massor. Vidare kan väghållaren behöva utnyttja mark för tillfällig väg och för täkt av sten, grus, sand eller jord. I väglagen finns regler om sådant tillfälligt upplåtande av mark m.m. (34-38 55).

I väglagens ordnings- och säkerhetsföreskrifter (39-53 55) meddelas bestämmelser om bl.a. enskild vägs anslutning till allmän väg och tillåtligheten av olika åtgärder inom och intill ett vägområde. Exempelvis stadgas att skyltar och därmed jämförliga anordningar för reklam, propaganda och liknande ändamål inte utan länsstyrelsens tillstånd får finnas uppsatta utomhus inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde (46 5). I samband med tillstånd till åtgärder kan väghållningsmyndigheten respektive länsstyrelsen meddela föreskrifter.

Har väghållaren erhållit Vägrätt, är fastighetens ägare berättigad att av väghållaren få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av vägens byggande och begagnande. Om det till följd av att en väg dras fram över en fastighet uppkommer synnerligt men för fastigheten eller en del därav, skall väghållaren lösa det område som lider sådant men, om ägaren begär det. Under vissa förutsättningar är väghållaren även berättigad att lösa

ett sådant område. Ersättning skall bestämmas med tillämpning av 4 kap. expropriationslagen (55-56 55). Väghållaren är även ersättningsskyldig för bl.a. skador till följd av tillfällig upplåtelse av mark (63 5).

Vidare finns bestämmelser om bl.a. ansvar, handräckning och överklagande (71-77 55). Därav följer exempelvis att Vägverkets beslut, t.ex. om fastställelse av arbetsplan, överklagas hos regeringen.

Bestämmelserna i väglagen gäller som framgått allmänna vägar. För sådana vägar är staten i allmänhet väghållare. Av stor betydelse vid projekteringen av allmänna vägar är att detta arbete kan ske under hänsynstagande till det planeringsarbete som kommunerna är skyldiga att bedriva enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen (PBL).

För att skapa garantier för att den statliga vägplaneringen inte skall komma i konflikt med kommunernas planering finns bestämmelser om samråds- och informationsskyldighet gentemot bl.a. kommunema, som därutöver givits indirekta möjligheter att förhindra en allmän väg, eftersom tillkomsten av en sådan inte får strida mot fastställda detaljplaner eller områdesbestämmelser (14 5 väglagen). Regeringen får emellertid enligt 12 kap. 6 5 PBL förelägga kommunen att inom viss tid anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (planföreläggande), om det behövs för att tillgodose riksintressen eller om det föreligger brister i planeringen kommuner emellan. Länsstyrelsen kan enligt 12 kap. 1 5 PBL på angivna grunder samt därutöver om hälsa och säkerhet skulle äventyras pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser. Det bör erinras om att vi i avsnitt 2 förslagit ett tillägg i den sistnämnda bestämmelsen med innebörden att sådan prövning skall kunna ske även om det kan befaras att kommunens beslut innebär att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken (MB) överträds eller en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 MB motverkas.

Hänsynen till angränsande kommuner anges i 2 kap. 1 5 PBL som ett viktigt allmänt intresse som skall beaktas vid planläggning. Mellankommunal samordning förutsätts enligt PBL i huvudsak vara en kommunal angelägenhet som normalt antas komma till stånd i tillräcklig omfattning utan annan medverkan från statens sida än den samordning som länsstyrelsen skall verka för under samrådet med kommunerna och granskningen av kommunala översikts- och detaljplaner.

PBL innehåller också vissa bestämmelser om regionplanering (7 kap.). Regeringen ges härigenom möjlighet att utse ett regionplaneorgan för bevakning av regionala frågor och för att anta en regionplan för regionen eller en del av denna. Så får ske om sådana fiågor om användningen av mark och vatten som angår flera kommuner behöver utredas gemensamt eller flera kommuners översiktliga planering behöver samordnas och utrednings- och samordningsverksamheten inte kommer till stånd på annat sätt. Ett

regionplaneorgan får dock inte utses om de berörda kommunema mer allmänt motsätter sig detta.

Enligt 12 kap. 5 5 får regeringen pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Så kan emellertid endast ske för att tillgodose ett riksintresse.

3.2. Anpassningen till miljöbalken

Den verksamhet som regleras i väglagen, såsom byggande av väg och drift av väg, faller inom miljöbalkens tillämpningsområde, vilket får till följd att bl.a. de allmänna hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB, som huvudregel, skall beaktas och tillämpas av verksamhetsutövare enligt väglagen.

Redan idag finns regler av hänsynskaraktär i väglagen. Det är dels bestämmelsen i 4 5 andra stycket, som stadgar att väghållaren skall ta tillbörlig hänsyn till allmänna intressen, såsom miljöhänsyn, dels regeln i 13 5, att vägen skall få sådant läge och utförande att ändamålet med denna vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

Reglerna i miljöbalken skall tillämpas även om en verksamhet eller åtgärd som omfattas av balkens tillämpningsområde också omfattas av annan lagstiftning, exempelvis väglagen. Om det i den enskilda lagen finns bestärmnelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken skall enligt 1 kap. 3 5 första stycket MB i stället gälla vad som sägs i den enskilda lagen.

För att utgöra undantag från balken bör det normalt krävas att bestämmelsen preciserar vilka slags miljöhänsyn som skall tas eller vilken slags prövning som skall ske, exempelvis en lokaliseringsbedömning.

Mot bakgrund av det sagda måste regeln i 4 5 andra stycket väglagen, att hänsyn skall tas till allmänna intressen, sägas vara så allmänt hällen att den inte utgör ett undantag från miljöbalken.

När det däremot gäller 13 5 väglagen framgår klart av bestämmelsen att en lokaliseringsbedömning skall göras. Av 1 kap. 3 5 första stycket MB följer då att ytterligare krav på en vägs läge inte kan ställas med stöd av miljöbalkens hänsynsregel i 2 kap. 4 5 MB.

Bestämmelsen i 13 5 väglagen stadgar också att en väg skall få sådant utförande att ändamålet vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Regeln kan enligt vår bedömning inte anses vara så precis att den utgör ett undantag från exempelvis bestämmelsen i 2 kap. 3 5 MB, att en verksamhetsutövare i vissa avseenden skall vidta försiktighetsmått, och från

produktvalsprincipen i 2 kap. 6 5 MB. De sistnämnda bestämmelserna är i stället sådana att de i högre grad preciserar vilket utförande en Väg skall ha beträffande hänsyn till bl.a. miljön.

Reglerna om hushållning med naturresurser i 2 och 3 kap. naturresurslagen återfinns i 3 och 4 kap. MB. I 1 kap. 2 5 MB finns dessutom en bestämmelse med den innebörden att 3 och 4 kap. MB skall tillämpas bl.a. enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar, exempelvis Väglagen. I 3 a 5 väglagen finns lmytningen till naturresurslagen. Bestäm- melsen skall ändras så att den hänvisar till 3 och 4 kap. MB.

Miljöbalken innehåller vidare den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 5 MB). Myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer även vid tillämpning av väglagen. Dessutom bör 16 kap. 5 5 MB, att tillstånd inte får meddelas för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, ha motsvarande tillämpning vid beslut enligt väglagen.

Av 6 kap. 1 5 MB följer att en MKB skall ingå i ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. Verksamhet enligt väglagen kommer med stor sannolikhet inte att vara tillståndspliktig, varför föreskrifter om MKB, i enlighet med vad som gäller för närvarande, måste finnas i väglagen. Frågan är hur forrnaliserad och omfattande den bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara utformat.

I vårt huvudbetänkande, del 1 s. 291-292, redogör vi för RRst rapport Miljökonsekvensbeskrivningar MKB i praktiken, RRV 199629. Vi har i viss mån kunnat beakta RRst kritik, vilket framgår nedan av förslagen till förändringar i väglagen.

Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler inom väglagens område än de som gäller enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 5 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt väglagen.

Vad avser förfarandet finns i miljöbalken regler om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvensbe- dömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Som tidigare nämndes bör ordningen enligt väglagen i så stor utsträckning som möjligt likna den som gäller enligt miljöbalken.

Förhållandena är dock speciella inom trafikområdet, eftersom trafikverken, däribland Vägverket, kan ha flera uppgifter och roller, såsom beslutsmyndighet, exploatör och granskningsmyndighet.

För att bästa resultat för miljön skall uppnås måste MKB-förfarandet starta i ett tidigt skede och samordnas med övrig, icke lagreglerad, planering av vägar, dvs. förstudie och vägutredning. Det bör understrykas att Väg- verket vid flera tillfällen under vårt arbete med följdlagstiftning påtalat behovet av en översyn av väglagen så att de stadier i vägplaneringen som ligger före arbetsplaneskedet blir lagreglerade. Det skulle, enligt Vägverket, underlätta miljöarbetet på så sätt att MKB-proceduren kunde samordnas på ett mer ändamålsenligt sätt med övrig vägplanering. Vi har i förslagen till viss del försökt att tillgodose Vägverkets önskan genom att införa begreppen förstudie och vägutredning i väglagen. Detta har skett i syfte att på ett tydligare och mer ändamålsenligt sätt klargöra förfarandet med MKB:n. Någon djupare analys av de sedan länge inarbetade begreppen har inte skett från Vår sida.

Med utgångspunkt från miljöbalkens regler anser vi därför att förfarandet skall vara utformat på följande sätt.

Planeringsprocessen vid byggande av väg skall inledas med en förstudie, där förutsättningarna för den fortsatta planeringen skall klarläggas. Så sker även idag, men förfarandet är inte lagreglerat. Under detta skede bör det tidiga samråd som avses i 6 kap. 4 5 första stycket MB äga rum. Samråd skall ske med berörda länsstyrelser, kommuner och miljöorganisationer samt med den allmänhet som kan antas bli berörd, exempelvis markägare och närboende. Det kan ibland vara svårt att redan under förstudien identifiera den allmänhet som kan antas bli berörd av en väg, speciellt om det är håga om en lång vägsträckning med flera och breda terrängkorridorer. Samrådsförfarandet får anpassas till dessa omständigheter och kan då tänkas ske genom utställningar, annonser, inforrnationsmöten eller utskick av informationsmateriel.

Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område vägbyggnadsprojektet huvudsakligen är beläget besluta i frågan om projektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. Beslutet skall inte kunna överklagas (6 kap. 4 5 tredje stycket MB). I förstudien skall anges om en vägutredning behövs innan en arbetsplan upprättas.

En vägutredning skall upprättas när det i förstudien har klarlagts att alternativa terrängkon'idorer behöver studeras. Vägutredningen skall utgöra underlag för val av vägkorridor och trafiktelmisk standard. Alternativa terrängkorridorer skall jämföras såväl sinsemellan som med alternativet att behålla befintlig väg. En förbättring av befintlig väg skall också studeras, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Under vägutredningsskedet skall arbetet med MKB:n fortsätta.

Om länsstyrelsen under förstudien beslutat att vägbyggnadsprojektet kan antas ha betydande miljöpåverkan, skall det under Vägutredningen ske ett utökat samråd med miljökonsekvensbedömning enligt 6 kap. 5-6 55 MB.

När verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, föreskrivs i 6 kap. 8 5 första stycket MB att en MKB skall kungöras. Även på väglagens område bör denna ordning gälla. MKB:n skall därefter hållas tillgänglig för allmänheten, som får tillfälle att yttra sig. Genom detta ges en möjlighet att påverka myndigheter att ta större hänsyn till den enskildes intressen.

När detta skett och eventuell komplettering av MKB:n gjorts, skall den godkännas av samtliga berörda länsstyrelser i enlighet med vad som gäller idag enligt 24 5 andra stycket vägkungörelsen (1971:954). Godkännandet innebär att länsstyrelsen anser att MKB:n utgör ett tillräckligt underlag för en samlad bedömning av den planerade verksamhetens inverkan på exempelvis miljö, hälsa och hushållning med naturresurser. Godkännandet innebär således endast att kvaliteten godkänns. Vi vill understryka att det inte är något ställningstagande till om miljökonsekvensema kan godtas eller om projektet bör genomföras (jfr prop. l995/96:2 s. 51). Länsstyrelsens beslut om godkännande av MKB:n skall inte kunna överklagas, (jfr 6 kap. 9 5 första stycket MB).

Om det under förstudien konstaterats att vägutredning inte behövs, skall vad som nämnts om förfarandet vid vägutredning i stället gälla under arbetsplaneskedet. Kungörandet av MKB:n liksom att den hålls tillgänglig för allmänheten kan dock ske i samband med att arbetsplanen ställs ut för granskning enligt 17 5 väglagen.

En IVJKB bör upprättas under arbetsplaneskedet även i de fall där vägutredning tidigare har genomförts. Det blir då fråga om en fördjupad MKB. Detta beror på att detaljeringsgraden är mycket högre i en arbetsplan. Det skulle dock leda för långt att genomföra förnyade sarnrådsförfaranden. Däremot kan krävas att berörda länsstyrelser godkänner MKB:n innan den tas in i arbetsplanen.

Då en arbetsplan skall fastställas bör en lagstadgad skyldighet finnas att beakta innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden (jfr 6 kap. 9 5 andra stycket MB).

I enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. 8 5 andra stycket MB bör det även införas en bestämmelse om att ett beslut om fastställelse av arbetsplan skall kungöras.

När det gäller kostnaderna bör den som är skyldig att upprätta MKB:n stå för dessa. Så är fallet även enligt miljöbalken (6 kap. 10 5 MB).

Skydd av områden och djur- och växtarter regleras i 7 och 8 kap. MB. Att skyddsföreskrifter skall beaktas vid byggande av väg framgår även av 14 5 andra stycket väglagen.

I miljöbalken har hälsoskyddslagen arbetats in. Begreppet sanitär olägenhet har ändrats till olägenhet för människors hälsa (9 kap. 3 5 MB). Som en följd av detta bör uttrycket sanitära hänsyn i 26 5 väglagen bytas ut.

Av 38 5 väglagen följer att om väghållaren till drift av Väg behöver ta sten, grus, sand eller jord på mark som tillhör annan än staten och detta kan ske utan avsevärd olägenhet, så kan länsstyrelsen på framställning av väghållaren föreskriva att rätt till sådan täkt skall upplåtas. Vidare skall väghållaren enligt 63 5 väglagen ersätta skador till följd av att han förvärvat rätt till täkt för drift av väg.

En följd av miljöbalken är att reglerna om täkt i 12 kap. 1-5 55 MB blir tillämpliga även på den typ av täkt som avses i Väglagen. Enligt vår mening bör bestämmelserna i väglagen upphävas. Motiven för detta framgår av författningskommentaren. Följden blir att väghållaren går miste om sin "tvångsrätt" enligt väglagen att kunna gå in på annans mark och mot markägarens vilja öppna täkt. Sådana tvångsregler finns inte i 12 eller 28 kap. MB.

Inom ett vägområde får skyltar och liknande anordningar inte sättas upp utan tillstånd av väghållningsmyndigheten (43 5 väglagen). Inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde är det i stället länsstyrelsen som meddelar tillstånd (46 5 väglagen).

Bestämmelser om skyltar finns även i förslaget till lag med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. Dock finns en undantagsbestämmelse i 10 5 den lagen som leder till att regeln i 43 5 väglagen inte påverkas av den nya lagstiftningen.

Vad gäller skyltar utanför vägområde men inom ett avstånd av 50 meter därifrån sker enligt nuvarande ordning en dubbelprövning av länsstyrelsen, enligt naturvårdslagen och väglagen. Det kan anmärkas att Vägverket i sitt remissvar rörande Miljöskyddskommitténs förslag till följdlagstiftning (SOU 1994z96) ansåg att dubbelprövningen inte utgjorde något praktiskt problem, eftersom länsstyrelsen är beslutsmyndighet i båda fallen och relativt enkelt kan samordna tillståndsansökningama. Förslaget från vår sida blir att dubbelprövningen behålls och att länsstyrelsen kvarstår som tillståndsmyndighet enligt både väglagen och lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning.

Under vårt utredningsarbete har Vägverket påtalat ett behov av att i samband med att tillstånd till åtgärder inom och intill ett vägområde meddelas kunna besluta om föreskrifter inte bara av hänsyn till vägen och trafiksäkerheten utan även till miljön. De åtgärder som får vidtas efter tillstånd enligt 43-48 55 är sådana att de kan ha en miljöpåverkan. Vi instämmer därför i att väghållningsmyndigheten respektive länsstyrelsen bör ges den föreslagna möjligheten.

En nyhet med miljöbalken är att regeringen skall tillåtlighetspröva motorvägar och motortrafikleder samt andra vägar med minst fyra körfält och en sträckning av minst tio kilometer (17 kap. 1 5 18 MB). Prövningen bör ske i ett tidigt skede i planeringsprocessen innan lokaliseringen blivit alltför läst och stora kostnader lagts ned i projekteringen. Då ges även möjlighet för regeringen att samlat bedöma flera lokaliseringsaltemativ. Det förefaller lämpligt att regeringens prövning sker i samband med Vägutredningen då den lämpligaste vägsträckningen skall läggas fast. Regeringens tillåtlighetsbeslut kommer att omfatta tillåtligheten av anläggningen inom en viss vägkorridor utan att den närmare sträckningen av trafikanläggningen har preciserats. När regeringen har beslutat att tillåta en verksamhet är frågan om tillåtlighet avgjord. Arbetsplanen skall således endast avse vägsträckning inom det område regeringsbeslutet avser. Det bör kunna åligga Vägverket att se till att vägar som är obligatoriskt prövningspliktiga överlämnas till regeringens prövning. Vägverket torde också kunna handlägga ärendena åt regeringen. - Det kan anmärkas att vi i 24 5 lagen om införande av miljöbalken föreslagit att väg som börjat anläggas före den 1 januari 2001 inte behöver prövas enligt bestämmelserna om obligatorisk regeringsprövning. Den föreslagna regeln hindrar inte att regeringen fram till nämnda tidpunkt prövar vägen efter förbehåll.

I väglagen finns bestämmelser som s.k. tillfälligt upplåtande av mark. I 34 5 väglagen stadgas att väghållningsmyndigheten är berättigad att få tillträde till fastighet för att verkställa förberedande åtgärder för byggande av vag.

I 28 kap. 3-4 55 MB stadgas en ordning där verksamhetsutövare kan få tillträde till annans fastighet för att utreda en verksamhets verkningar och för att utföra skadeförebyggande åtgärder. Sistnämnda bestämmelser har tillkommit för att underlätta åtgärder till skydd för miljön, medan reglerna 1 väglagen syftar till att underlätta byggande av väg Även om vissa av de förberedande åtgärderna som vidtas enligt väglagen kan ha ett miljösyfte har bestämmelserna i väglagen och miljöbalken så olika utformning och i huvudsak så olika syften att det inte finns anledning att ändra väglagens bestämmelser i detta avseende.

Väglagen innehåller ett stort antal bestämmelser om ersättningsskyldighet och inlösen (55-70 55). Exempelvis föreskrivs i 61 5 att en vägran av tillstånd till bl.a. bebyggelse inom visst avstånd från vägområde som medför att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras ger rätt till ersättning. Den skada som skall ersättas enligt väglagen har inte sin grund i beslut fattade av miljöhänsyn. Därför bör det inte införas någon bestämmelse i väglagen motsvarande 31 kap. 6 5 MB, som stadgar att ersättningen skall minskas med ett belopp motsvarande vad fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning.

I olika lagar som är anknutna till naturresurslagen finns bestämmelser om återställningsåtgärder. Det är i vissa fall viktigt att anläggningar tas bort och spåren av verksamheten även i övrigt utplånas när verksamheten på en väg har upphört. Tidpunkten kan lämpligen knytas till när vägen dras in och vägrätten därmed upphör. Eftersom verksamhet som faller under väglagen inte kräver tillstånd kan frågan om återställningsåtgärder inte regleras av myndighet vid tillståndsprövningen eller särskilt i samband med att tillståndet upphör. I stället får skyldigheten följa direkt av väglagen. Mot bakgrund av att staten eller kommuner är väghållare finns ingen anledning att införa bestämmelser om skyldighet att ställa säkerhet för kostnader för återställningsåtgärder.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som har inletts före miljöbalkens ilqaftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. En motsvarande ordning bör gälla även enligt väglagen. Frågan är vilken tidpunkt som bör väljas. Enligt vår mening kan det vara lämpligt att äldre bestämmelser får gälla i de fall då en MKB har lämnats in till länsstyrelsen för godkännande enligt 24 5 vägkungörelsen före ändringamas ikraftträdande. - I övrigt ser vi inte något behov av övergångsregler. Följakt- ligen bör skyldigheten att vidta återställningsåtgärder gälla även då vägen tillkommit enligt äldre bestämmelser.

3.3. Författningskommentar

3 a 5 Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler, som huvudregel, också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en sådan erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. väglagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt.

Detta sker i andra stycket. De lagrum som på detta sätt ”kopplas in” är hushållningsreglema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) och bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer samt att ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

14 a 5 Planeringsprocessen för byggande av väg skall alltid inledas med en förstudie. I förstudien skall förutsättningarna för den fortsatta planeringen klarläggas. Förstudien skall även ange om en vägutredning behövs innan en arbetsplan upprättas.

Vid utarbetande av förstudien skall den som avser att bygga en väg ha samråd enligt 6 kap. 4 5 första stycket miljöbalken med berörda länssty- relser, kommuner och ideella föreningar som enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen samt med den allmänhet som kan antas bli berörd.

Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område vägbyggnads— projektet huvudsakligen är beläget, enligt 6 kap. 4 5 tredje stycket miljö- balken, besluta om projektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. Vad gäller planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 11 -12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Paragrafen är ny. Innehållet har kommenterats i avsnitt 3.2. Förstudier är ett väl inarbetat begrepp vid planering och byggande av väg. För att bestämmelserna om MKB i 6 kap. MB skall kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt föreslås att begreppet införs i väglagen. Vad som anförts om samrådet i lagrådsremissen, s. 625 ff, och huvudbetänkandet, del 2 s. 68 ff, äger tillämpning även vid väglagen.

Begreppet vägbyggnadsföretag i väglagen bör enligt vår mening och efter påpekande från Vägverket bytas ut mot vägbyggnadsprojekt. Detta beror på att "företag" ibland av allmänheten har missförståtts och uppfattats som "entreprenör" .

14 b 5 En vägutredning skall genomföras när det i förstudien har klarlagts att alternativa terrängkorridorer behöver studeras. Vägutredningen skall utgöra underlag för val av vägkorridor och trafikteknisk standard. Alterna— tiva terrängkorridorer skall jämföras såväl sinsemellan som med alternativet att behålla befintlig väg. En förbättring av befintlig väg skall också studeras, om inte särskilda skäl föranleder annat.

En vägutredning skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter i övrigt som behövs för att kunna utvärdera och välja alternativ.

Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 5—7 5 5, 8 5 första stycket och 10-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i vägutredningen.

I paragrafen förs begreppet vägutredning in i väglagen. Detta har kommenterats i avsnitt 3.2.

Genom bestämmelsen korrnner väglagens regler om MKB att ansluta till de regler som gäller enligt miljöbalken. Det innebär att kraven på såväl MKB:ns utformning som förfarandet har skärpts. Den närmare motiveringen till miljöbalkens bestämmelser äger tillämpning även på reglerna i väglagen (se lagrådsremissen s. 623 ff och vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff). Det sista stycket motsvarar nuvarande ordning enligt vägkungörelsen när en MKB skall fogas till en arbetsplan.

Enligt paragrafens första stycke skall alternativet att förbättra befintlig Väg studeras, om inte särskilda skäl föranleder annat. Ett sådant skäl kan vara att alternativet leder till orimliga konsekvenser, som att anlägga en ny motorväg i redan befintlig vägsträckning genom ett samhälle där det finns omfattande bebygelse på båda sidor, något som skulle leda till att bebyggelsen får jämnas med marken.

14 c 5 Regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken skall ske på grundval av en upprättad vägutredning enligt 14 b 5.

En ansökan om tillåtlighet skall uppfylla kraven i 22 kap. 1 5 första stycket miljöbalken.

Vägverket skall handlägga en ansökan om tillåtlighet och sörja för erforderlig utredning samt därefter med eget yttrande överlämna frågan till regeringen.

Paragrafen är ny och reglerar vid vilket tillfälle under planeringsprocessen vid byggande av väg som regeringens tillåtlighetsprövning skall ske, vad en sådan ansökan skall innehålla och vilken myndighet som skall handlägga ansökan.

15 5 För byggande --- en arbetsplan. I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i anspråk för väganordningar och för att genomföra vägbyggnadsprojektet. Planen skall

även innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter som i övrigt behövs för att genomföra projektet.

Vad gäller kraven på miljökonsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 7 5 och 10—12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

I paragrafen finns bestämmelser om innehållet i en arbetsplan.

Även när en MKB upprättats i samband med vägutredning enligt 14 b 5 skall en fördjupad MKB finnas i arbetsplanen. Detta beror på att planeringen har kommit mycket längre och att arbetsplanen resulterar i beslut om att ett visst vägaltemativ väljs. Det bör observeras att 6 kap. 7 5 MB, som reglerar innehållet i en MKB, uppställer krav på bl.a. redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, i fall där en verksamhet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

16 5 Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt ske med berörda fastighets- ägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken. Samråd skall alltid ske med de miljövårdsmyndigheter som berörs. 1 de fall länsstyrelsen under förstudien har beslutat att vägprojektet kan antas ha betydande miljöpåverkan, skall ett utökat samråd med miljökonsekvens- bedömning ske enligt 6 kap. 5—6 55 miljöbalken, om inte ett sådant samråd har skett enligt 14 b 5.

Förfarandet enligt --- i områdesbestämmelser.

Avser arbetsplan endast ombyggnad av väg, får förfarandet enligt första stycket efter omständigheterna förenklas med iakttagande av att ägare till en fastighet, av vilken mark skall tas i anspråk, alltid skall beredas tillfälle att yttra sig. Detta skall även tillämpas på en arbetsplan som innefattar endast ändring av planen för ett vägbyggnadsprojekt som ännu inte är färdigställt.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i arbetsplanen.

Paragrafen reglerar samrådsförfarandet under arbetsplaneskedet. I första stycket har ordet naturvårdsmyndigheter bytts ut mot miljövårdsmyn- digheter. Även den MKB som upprättas i arbetsplaneskedet bör godkännas av länsstyrelsen i enlighet med vad som gäller vid vägutredning enligt 14 b 5. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 3.2. I tredje stycket har

begreppet vägbyggnadsföretag ersatts med vägbyggnadsprojekt enligt vad som framkommer i författningskommentaren till 14 a 5.

17 5 En arbetsplan skall ställas ut för granskning. Därvid skall 6 kap. 8 5 första stycket miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

En arbetsplan —-- ställas ut. Inte heller behöver en arbetsplan som avser endast ombyggnad av väg ställas ut, om inte mark behöver tas i anspråk med Vägrätt eller rätt som avses i 35 5 eller om ett sådant ianspråktagande skriftligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitutsrätt. Under samma förutsättningar kan utställelse underlåtas i fråga om en arbetsplan som innefattar endast ändring av planen för ett vägbyggnads— projekt som ännu inte är färdigställt.

Om en väg som avses i andra eller tredje stycket av länsstyrelsen har antagits ha betydande miljöpåverkan, skall utställelse av arbetsplanen ändå ske enligt första stycket.

Paragrafen reglerar förfarandet för utställelse och innebär att en MKB i arbetsplaneskedet skall kungöras i samband med att arbetsplanen ställs ut. Dessutom skall MKB:n hållas tillgänglig för allmänheten, allt enligt 6 kap. 8 5 första stycket MB.

I tredje stycket har begreppet vägbyggnadsföretag ersatts med vägbygg- nadsprojekt i enlighet med vad som framkommer i författningskommentaren till 14 a 5.

I paragrafens andra och tredje stycke stadgas att arbetsplan i vissa fall inte behöver ställas ut. Det bör finnas en bestämmelse av innebörd att det även i sådana fall behövs utställelse av arbetsplan med MKB om läns- styrelsen beslutat att vägbyggnadsprojektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. En sådan regel införs i fjärde stycket.

18 5 Arbetsplan fastställs ——— regeringens prövning.

Innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen samt resultatet av samråd och yttranden skall beaktas då arbetsplanen fastställs.

I sådana --- inte ske. Ett beslut -—- tre år. Ett beslut om fastställelse av en arbetsplan eller om förlängning av giltighetstiden skall kungöras och den ansvariga myndigheten i det land med vilket samråd hållits enligt 6 kap. 6 5 miljöbalken informeras.

Paragrafen reglerar förfarandet för fastställelse av arbetsplaner.

Som andra stycke har införts en regel om att innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden skall beaktas när en arbetsplan fastställs. Av arbetsplanen bör framgå hur detta har skett. I 6 kap. 9 & andra stycket MB finns motsvarande bestämmelse vid prövning enligt miljöbalken. De närmare motiven framgår av lagrådsremissen s. 634 och vårt huvudbetänkande del 2 s. 80 f.

De föreslagna tredje och fjärde styckena motsvarar andra och tredje styckena i nuvarande lydelse.

Ett beslut om fastställelse av arbetsplan bör kungöras. En sådan bestämmelse föreslås i femte stycket. Dessutom skall den myndighet i det land med vilket samråd hållits informeras.

26 5 Väg skall --— andra åtgärder.

Genom renhållning skall vägområdet hållas i ett sådant skick att olägenheter för människors hälsa förebyggs eller avhjälps och så att skäliga trevnadshänsyn blir tillgodosedda. Detsamma gäller ifråga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Inom områden med detalj- plan gäller detta stycke endast områden för motorväg eller motortrafikled. »

De åtgärder ——- som behövs.

I paragrafen har den ändringen gjorts att begreppet sanitära hänsyn i andra stycket bytts ut mot olägenheter för människors hälsa. Ordalydelsen kommer då att ansluta till 9 kap. MB.

28 5 Behöver för en väganordning, vars utförande ingår i drift av väg, tas i anspråk mark utöver den som redan här till vägen, skall upprättas en arbetsplan, vari anges den mark som behöver tas i anspråk. Bestämmelserna i 13—20 55 skall därvid tillämpas. Såvitt angår tillämpningen av 16 5 tredje stycket, 17 5 tredje stycket och 18 5 tredje stycket skall arbetsplanen anses som en sådan plan som avser endast ombyggnad av väg.

Hänvisningen i paragrafen till andra lagrum har utvidgats till att avse även 15 5. Detta innebär att en MKB skall upprättas även i fall som avses i förevarande paragraf. En sådan beskrivning torde alltid vara av värde i

vägärenden. Dessutom har hänvisningen till 18 5 andra stycket ändrats till tredje stycket i samma paragraf.

32 5 Vägrätt upphör när vägen dras in. Väghållaren är skyldig att i den omfattning det behövs ställa i ordning vägområdet och vidta åtgärder för att förebygga att områdets skick vållar störningar och olägenheter i framtiden. Väghållaren får föra bort vad som har anbringats inom vägområdet för vägändamål, om inte länsstyrelsen bestämmer annat med hänsyn till att fråga har uppkommit om markens användning som enskild väg.

Vad som inte har förts bort inom ett år efter det att vägen dragits in tillfaller fastighetens ägare. Länsstyrelsen kan förlänga tiden, om särskilda skäl föreligger.

I första stycket har som andra mening tagits in en bestämmelse om skyldighet för väghållaren att i den omfattning det behövs ställa i ordning vägområdet så att det inte kan uppkomma störningar och olägenheter sedan vägen dragits in. På senare tid har det visat sig att, när vägbanor skall schaktas bort, fyllningen kan bestå av förorenade massor. Kostnaderna för sanering kan bli mycket stora. Ibland kan det tänkas att miljöriskema blir mindre om vägbanan får ligga kvar än om massorna skall flyttas. Detta måste beaktas vid utformningen av återställningsåtgärdema. Det bör framhållas att vissa anläggningar och miljöer kan vara skyddade enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Det kan också inträffa att den enskilde markägaren vill att vägen skall vara kvar. - I övrigt har endast språkliga ändringar gjorts i paragrafen.

35 5 Har i fastställd arbetsplan för vägbyggnadsprojekt mark i närheten av det i arbetsplanen upptagna vägområdet avsatts för upplag eller liknande ändamål i samband med byggandet av vägen, skall till väghållaren upplåtas nyttjanderätt till marken för den tid som angivits i planen.

I paragrafen har begreppet vägbyggnadsföretag ersatts med vägbyggnads- projekt i enlighet med vad som framkommer i författningskormnentaren till 14 a 5.

(38 5) Paragrafen föreslås bli upphävd.

I paragrafen föreskrivs nu att om väghållaren till drift av väg behöver ta sten, grus, sand eller jord på mark som tillhör annan än staten och detta kan ske utan avsevärd olägenhet, så kan länsstyrelsen på framställning av Väghållaren föreskriva att rätt till sådan täkt skall upplåtas. Länsstyrelsen meddelar därvid de föreskrifter som behövs för rättens utövande. I förevarande fall kan det också behövas tillstånd till täktverksamhet enligt miljöbalken. Även frågan om sådant tillstånd prövas av länsstyrelsen.

Vi har erfarit att bestämmelsen praktiskt taget aldrig tillämpas numera. Möjligen var den mer lämpad för äldre förhållanden när vägarna var små. Med nutidens stora belagda vägar, som inte fordrar grusning, och med tanke på att vid vinterväglag saltning, åtminstone i landets södra och mellersta delar, är vanligare än sandning, synes de speciella reglerna om täkter för vägar knappast vara ändamålsenliga. Den bästa lösningen på samordnings- problemet mellan lagarna synes vara att upphäva denna paragraf och anslutande ersättningsregel i 63 & väglagen. Följden blir att väghållaren får förvärva erforderliga massor på marknaden, där miljöbalkens regler är tillämpliga på leverantörernas täktverksamhet.

54 5 Föreskrifter som meddelas med stöd av 43-48 5 5 får avse åtgärder för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet på människors hälsa eller omgivningen eller andra åtgärder till skydd för miljön.

Paragrafen är ny och har motiverats i avsnitt 3.2.

63 5 Väghållaren skall ersätta skador --— 4. att intill vägområde sätta upp snöskärm. Väghållaren skall ——- är avsevärda. Bestämmelserna i -—- skall lämnas.

Ändringen innebär att punkt 5 om ersättning för rätt till täkt för drift av väg upphävs. Jämför 38 5.

74 5 Länsstyrelsens beslut enligt 3 7, 45—47 5, 48 5 andra stycket, 52, 53 5 eller 64 5 andra stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Länsstyrelsens beslut om godkännande av en miljökonsekvensbeskrivning enligt 14 b och 16 55 får inte överklagas.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första och andra styckena får överklagas hos regeringen.

I första stycket har hänvisningen till 38 & tagits bort. I andra stycket föreskrivs att länsstyrelsens beslut om godkännande inte får överklagas. Detta ansluter till nuvarande ordning enligt lagen (1995: 1649) om byggande av järnväg. Det föreslagna tredje stycket motsvarar nuvarande andra stycket, dock att hänvisning till andra stycket tillagts.

Övergångsbestämmelser

]. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om det i ärendet ingår en miljökonsekvensbeskrivning som har överlämnats till länsstyrelsen för godkännande vid denna lags ikraftträdande. Bestäm- melserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 3.2.

4 Lagen (l995:1649) om byggande av järnväg

Förslag: I lagen om byggande av järnväg skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Begreppet järnvägsutredning införs i lagen om byggande av järnväg.

När den verksamhet som har bedrivits på järnväg upphör, skall verksamhetsutövaren vara skyldig att vidta återställningsåtgärder.

Regler om miljökonsekvensbesloivningar införs vilka i huvudsak ansluter till de bestämmelser som gäller enligt miljöbalken.

4.1. Lagens innehåll

Mot bakgrund av bl.a. 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88zTU 20, rskr. 1987/88z297) att en ökad satsning skulle göras på järnvägen som ett miljöanpassat transportmedel, pågår sedan några år tillbaka en utbyggnad av järnväg i Sverige. Före den 1 februari 1996 saknades i lag fastställda krav på samhällelig kontroll, planering och styrning av jämvägsbyggandet. Förfarandet vid byggande av järnväg ansågs ha klara brister vad gällde anknytningen till bl.a. miljölagstiftning (prop. l995/96:2 s. 17 och 31). För att råda bot på de brister som förelåg antog riksdagen lagen om byggande av järnväg (banlagen), som trädde i kraft nämnda dag och som har väglagen som förebild.

Lagen är tillämplig på vad som vanligtvis benämns järnväg men även på tunnelbana och spårväg (1 kap. 1 5). Vid planläggning av järnväg och vid

prövning av ärenden om byggande av järnväg skall naturresurslagen tillämpas. Hänsyn skall tas till bl.a. allmänna intressen. Till dessa räknas exempelvis hushållning med naturresurser, miljöskydd, hälsoskydd, kulturmiljövård och naturvård (prop. 1995/9612 5. 49)(1 kap. 3 5). Vidare skall tillses att järnvägen får sådant läge och utförande att ändamålet med jämvägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (1 kap. 4 5).

Inom område som omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser får en järnväg inte byggas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Gäller skyddsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för användning av bebyggelse, mark eller vatten, får järnväg inte byggas så att syftet med bestämmelserna motverkas. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock medge undantag härifrån om det finns särskilda skäl (1 kap. 5 5).

Den som avser att bygga en järnväg skall som huvudregel upprätta en järnvägsplan, vilken motsvarar väglagens arbetsplan. I järnvägsplanen skall anges bl.a. den mark som behöver tas i anspråk. Planen skall även innehålla en miljökonsekvensbeskrivning (MKB), som skall ha godkänts av berörda länsstyrelser, och de uppgifter som behövs i övrigt för att genomföra planen, en s.k. genomförandebeskrivning (2 kap. 1-4 55).

I princip skall vid utarbetande av en järnvägsplan samråd ske i fråga om järnvägens sträckning och förslaget i övrigt med berörda fastighetsägare, kommuner, länsstyrelser och andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken, såsom trafikutövare, landsting och fastighetsbildningsmyndighet (prop. 1995/962 s. 36). De synpunkter som framförs skall redovisas i en samråds- redogörelse. Banverket skall som huvudregel ställa ut planen för granskning (2 kap. 5-7 55).

En järnvägsplan fastställs av Banverket efter samråd med berörda länsstyrelser. Om Banverket och en länsstyrelse har olika uppfattning, hänskjuts frågan om fastställelse av järnvägsplanen till regeringens prövning (2 kap. 8 5).

Det är att märka att ianspråktagande av mark i enlighet med järnvägsplan inte ger upphov till nyttjanderätt motsvarande väglagens bestämmelser om Vägrätt.

Den som avser att bygga en järnväg kan behöva få tillträde till fastighet för att verkställa exempelvis mätning och stalming eller för ett tillfälligt upplag. Banlagen innehåller därför, liksom väglagen, regler om sådant tillfälligt ianspråktagande av mark. Det finns även bestämmelser om tillåtligheten av olika åtgärder, såsom uppförande av byggnader på jämvägs-

mark (3 kap.).

Mark som enligt fastställd järnvägsplan skall användas för järnväg som tillgodoser ett allmänt transportbehov får lösas in av den som skall bygga järnvägen. Även fastighetsägaren har rätt att påkalla inlösen av fastighet som enligt järnvägsplanen skall användas för sådan järnväg (4 kap. 1-2 55). Vidare finns i lagen bestämmelser om ersättningsskyldighet för skador (4 kap. 3-6 55).

Av lagens regler om överklagande (5 kap.) följer bl.a. att Banverkets beslut, t.ex. om fastställelse av en järnvägsplan, överklagas hos regeringen och att länsstyrelses beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, utom såvitt avser godkännande av MKB, vilket beslut inte får överklagas.

Vad gäller jämvägsbyggandet i kommunal fysisk planering kan följande hämtas ur prop. l995/96:2, s 29 f.

Enligt plan- och bygglagen (PBL) skall varje kommun i en översiktsplan ange grunddragen för hur mark- och vattenområden är avsedda att användas samt för bebyggelseutvecklingen. Planen saknar rättsverkan men förutsätts vara ett viktigt instrument för att kommunen skall kunna omsätta sitt politiska program i riktlinjer för planläggning och utveckling av bebyggelse och andra anordningar, såsom trafikförsörjning och transportsystem. Planen skall utgöra underlag för beslut enligt såväl PBL som andra lagar knutna till naturresurslagen.

Under förutsättning att jämvägsändamålet har tagits upp i kommunens översiktsplan eller att området för järnvägen är av riksintresse enligt natur— resurslagen kan områdesbestämmelser upprättas och antas för att lägga fast en järnvägssträckning. Även om områdesbestämmelser varken ger byggrätt eller rätt att lösa in mark hindras åtgärder som kräver bygglov samt fastighetsbildning i strid mot bestämmelserna. Därigenom kan "konidorer" för vissa bansträckningar säkerställas i avvaktan på upprättande och fastställande av plan för järnvägen.

Jämvägsändamålet kan fastställas genom att kommunen upprättar och antar en detaljplan som får rättsverkan. Detaljplanen får bl.a. reglera placering och utformning av olika anordningar samt eventuella skydds- åtgärder för att motverka störningar på omgivningen. Planen får dock inte göras mer detaljerad än vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet med planen. Åtgärder som kräver lov enligt PBL får inte utföras i strid mot detaljplanen. Vidare finns bestämmelser i ett stort antal lagar om att beslut enligt dessa inte får strida mot detaljplan enligt PBL.

Vid upprättande av översiktsplan, områdesbestämmelser och detaljplan har länsstyrelsen ansvar för att ta tillvara statens intressen. I de fall kommunen inte vill medverka till att säkerställa jämvägsändamålet finns möjlighet för regeringen att förelägga kommunen att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det behövs för att

tillgodose ett riksintresse eller åstadkomma en lämplig kommunal samordning (12 kap. 6 5 PBL).

Genom banlagen har byggandet av järnväg blivit reglerat i särskild lagstiftning, kopplat till naturresurslagen och med nära anknytning till PBL.

4.2. Anpassningen till miljöbalken

Den verksamhet som regleras i banlagen är sådan att den faller inom miljöbalkens tillämpningsområde, vilket får till följd att bl.a. de allmänna hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB, som huvudregel, skall beaktas och tillämpas av verksamhetsutövare enligt banlagen.

Redan idag finns regler av hänsynskaraktär i banlagen. Det är dels bestämmelsen i 1 kap. 3 5, att hänsyn skall tas till allmänna intressen, dels regeln i 1 kap. 4 5, att järnvägen skall få sådant läge och utförande att ändamålet med denna vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

Reglerna i miljöbalken skall tillämpas även om en verksamhet eller åtgärd som omfattas av balkens tillämpningsområde också omfattas av annan lagstiftning, exempelvis banlagen. Om det i den enskilda lagen finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken skall enligt 1 kap. 3 5 första stycket MB i stället gälla vad som sägs i den enskilda lagen.

För att utgöra undantag från balken bör det normalt krävas att bestämmelsen preciserar vilka slags miljöhänsyn som skall tas eller vilken prövning som skall ske, exempelvis en lokaliseringsbedömning.

Mot bakgrund av det sagda måste regeln i 1 kap. 3 5 banlagen, att hänsyn skall tas till allmänna intressen, sägas vara så allmänt hållen att den inte utgör undantag från miljöbalken.

När det däremot gäller 1 kap. 4 5 banlagen framgår klart av bestäm- melsen att en lokaliseringsbedömning skall göras. Av 1 kap. 3 5 första stycket MB följer då att ytterligare krav på en vägs läge inte kan ställas med stöd av miljöbalkens hänsynsregel i 2 kap. 4 5 MB.

Bestämmelsen i 1 kap. 4 5 banlagen stadgar också att vägen skall få sådant utförande att ändamålet vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Regeln kan enligt vår bedömning inte anses vara så precis att den utgör ett undantag från exemelvis bestämmelsen i 2 kap. 3 5 MB, att en verksamhetutövare i vissa avseenden skall vidta försiktighetsmått, och

från produktvalsprincipen i 2 kap. 6 5 MB. De sistnämnda bestämmelserna är i stället sådana att de i högre grad preciserar vilket utförande en väg skall ha beträffande hänsyn till bl.a. miljön.

Reglerna om hushållning med naturresurser i 2 och 3 kap. natur- resurslagen återfinns i 3 och 4 kap. MB. 1 1 kap. 2 5 MB finns dessutom en bestämmelse med den innebörden att 3 och 4 kap. MB skall tillämpas bl.a. enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar, exempelvis banlagen. I 1 kap. 3 5 första punkten banlagen finns knytningen till naturresurslagen. Bestämmelsen skall ändras så att den hänvisar till 3 och 4 kap. MB.

Miljöbalken innehåller vidare den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 5 MB). Myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer även vid tillämpning av banlagen. Dessutom bör 16 kap. 5 5 MB, att tillstånd inte får meddelas för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, ha motsvarande tillämpning vid beslut enligt banlagen.

Av 6 kap. 1 5 MB följer att en MKB skall ingå i ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. Verksamhet enligt banlagen kommer med stor sannolikhet inte att vara tillståndspliktig, varför föreskrifter om MKB, i enlighet med vad som gäller för närvarande, måste finnas i banlagen. Frågan är hur forrnaliserad och omfattande NIKan bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara utformat.

Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler inom banlagens område än de som gäller vid tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 5 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt banlagen.

Vad avser förfarandet finns regler i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvens- bedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Som tidigare nämndes bör ordningen enligt banlagen i så stor utsträckning som möjligt likna den som gäller enligt miljöbalken.

Förhållandena är dock speciella inom trafikområdet, eftersom trafik- verken, däribland Banverket, kan ha flera uppgifter och roller, såsom beslutsmyndighet, exploatör och granskningsmyndighet.

För att bästa resultat för miljön skall uppnås måste MKB—förfarandet starta i ett tidigt skede och samordnas med övrig, icke lagreglerad, planering

av järnvägar, dvs. förstudie och jämvägsutredning. Det bör dock tilläggas att Banverket inte kommit lika långt som Vägverket med utformningen av de delar av planeringsprocessen som ligger före järnvägsplanen, jfr avsnitt 3.2. Till detta kommer att jämvägssystemet skiljer sig från vägsystemet så pass mycket att exempelvis förstudier vid jämvägsplanering kan ha ett helt annat innehåll än motsvarigheten vid byggande av väg. Begreppen förstudie och järnvägsutredning är således inte alls lika inarbetade som motsvarigheterna vid vägplanering. Under vårt utredningsarbete har framkommit ett behov av översyn av banlagen så att de stadier i planeringen som ligger före jämvägsplaneskedet blir lagreglerade. Detta skulle underlätta miljöarbetet på så sätt att MKB-proceduren kunde samordnas på ett mer ändamålsenligt sätt med övrig planering. Efter att ha samrått med Banverket avstår vi dock från att lägga fram något förslag rörande förstudier. Däremot anser vi att begreppet järnvägsutredning bör införas i banlagen. Detta har skett i syfte att på ett tydligare och mer ändamålsenligt sätt klargöra förfarandet med MKB:n. Någon djupare analys av begreppet järnvägsutredning har inte skett från vår sida.

Med utgångspunkt från miljöbalkens regler anser vi därför att förfarandet skall vara utformat på följande sätt.

Den som planerar att bygga en järnväg skall så tidigt som möjligt i planeringsprocessen ha ett sådant tidigt samråd som avses i 6 kap. 4 5 första stycket MB med berörda länsstyrelser, kommuner och miljöorganisationer samt med den allmänhet som kan antas bli berörd, exempelvis markägare och närboende. Det kan ibland vara svårt att i ett tidigt skede identifiera den allmänhet som kan antas bli berörd av en järnväg, speciellt om det är fråga om en lång bansträckning med flera och breda terrängkorridorer. Samrådsförfarandet får anpassas till dessa omständigheter och kan då tänkas ske genom utställningar, annonser, informationsmöten eller utskick av informationsmateriel.

Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område järnvägsprojektet huvudsakligen är beläget besluta i frågan om projektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. Beslutet skall inte kunna överklagas (6 kap. 4 5 tredje stycket MB).

Den som planerar att bygga en järnväg skall alltid upprätta en järnvägsutredning. I en sådan skall finnas redovisat olika utbyggnads- alternativ, som skall jämföras såväl sinsemellan som med alternativet att inte genomföra den aktuella jämvägsutbyggnaden.

Under jämvägsutredningen skall arbetet med MKB:n fortsätta. Om länsstyrelsen beslutat att järnvägsprojektet kan antas ha betydande miljöpåverkan, skall det under jämvägsutredningen ske ett utökat samråd med miljökonsekvensbedömning enligt 6 kap. 5-6 55 MB.

När verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, föreskrivs i 6 kap. 8 5 första stycket MB att en MKB skall kungöras. Även på banlagens område bör denna ordning gälla. MKB:n skall därefter hållas tillgänglig för allmänheten som får tillfälle att yttra sig. Genom detta ges en möjlighet att påverka myndigheter att ta större hänsyn till den enskildes intressen.

När detta skett och eventuell komplettering av MKB:n gjorts, skall den godkännas av samtliga berörda länsstyrelser i enlighet med vad som gäller idag enligt 2 kap. 4 5 banlagen. Godkännandet innebär att länsstyrelsen anser att MKB:n utgör ett tillräckligt underlag för en samlad bedömning av den planerade verksamhetens inverkan på exempelvis miljö, hälsa och hushåll- ning med naturresurser. Godkännandet innebär således endast att kvaliteten godkänns. Vi vill understryka att det inte är något ställningstagande till om miljökonsekvensema kan godtas eller om projektet bör genomföras (jfr prop. 1995/962 s. 51). Länsstyrelsens beslut om godkännande av MKB:n skall inte kunna överklagas. Så är förhållandet redan idag enligt 5 kap. 2 5 banlagen, (jfr 6 kap. 9 5 första stycket MB).

En MKB bör upprättas även under jämvägsplaneskedet. Det blir då fråga om en fördjupad MKB. Detta beror på att detaljeringsgraden är mycket högre i en järnvägsplan. Det skulle dock leda för långt att genomföra förnyade samrådsförfaranden. Däremot kan krävas att berörda länsstyrelser godkänner MKB:n innan den tas in i järnvägsplanen. Kungörandet av MKB:n liksom att den hålls tillgänglig för allmänheten kan ske i samband med att järnvägsplanen ställs ut för granskning enligt 2 kap. 7 5 banlagen.

Då en järnvägsplan skall fastställas bör en lagstadgad skyldighet finnas att beakta innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden (jfr 6 kap. 9 5 andra stycket MB).

I enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. 8 5 andra stycket MB bör det även införas en bestämmelse om att ett beslut om fastställelse av järnvägsplan skall kungöras.

När det gäller kostnaderna bör den som är skyldig att upprätta MKB:n stå för dessa. Så är fallet även enligt miljöbalken (6 kap. 10 5).

Skydd av områden och djur- och växtarter regleras i 7 och 8 kap. NIB. Att skyddsföreskrifter skall beaktas vid byggande av järnväg framgår även av 1 kap. 5 5 andra stycket banlagen.

En nyhet med miljöbalken är att regeringen skall tillåtlighetspröva järnvägar avsedda för fjärrtrafik och anläggande av nytt spår på en sträcka av minst fem kilometer för befintliga järnvägar för fjärrtrafik (17 kap. 1 5 19 MB). Prövningen bör ske i ett tidigt skede i planeringsprocessen innan lokaliseringen blivit alltför låst och stora kostnader lagts ned i projekte- ringen. Då ges även möjlighet för regeringen att samlat bedöma flera lokaliseringsaltemativ om sådana är aktuella. Det förefaller lämpligt att

regeringens prövning sker i samband med jämvägsutredningen då den lämpligaste sträckningen skall läggas fast. Regeringens tillåtlighetsbeslut kommer att omfatta tillåtligheten av anläggningen inom ett visst område utan att den närmare sträckningen har preciserats. När regeringen har beslutat att tillåta en verksamhet är frågan om tillåtlighet avgjord. Jämvägsplanen skall således endast avse sträckning inom det område regeringsbeslutet avser. Det bör kunna åligga Banverket att se till att jänvägar som är obligatoriskt prövningspliktiga överlämnas till regeringens prövning. Banverket torde också kunna handlägga ärendena åt regeringen. - Det kan anmärkas att vi i 24 5 lagen om införande av miljöbalken föreslagit att järnvägar som börjat anläggas före den 1 januari 2001 inte behöver prövas enligt bestämmelserna om obligatorisk regeringsprövning. Den föreslagna regeln hindrar inte att regeringen fram till nämnda tidpunkt prövar järnvägen efter förbehåll.

I 3 kap. banlagen finns bestämmelser om s.k. tillfälligt ianspråktagande av mark. Den som avser att bygga en järnväg kan av länsstyrelsen ges rätt att få tillträde till fastighet för att utföra vissa förberedande åtgärder för byggande av järnväg. Regler om tillträdesrätt finns även i 28 kap. 3-4 55 MB, genom vilka en verksamhetsutövare kan få tillträde till annans fastighet för att utreda en verksamhets verkningar och för att utföra skadeföre- byggande åtgärder. Sistnämnda bestämmelser har tillkommit för att underlätta åtgärder till skydd för miljön medan reglerna i banlagen syftar till att underlätta byggande av järnväg. Även om vissa av de förberedande åtgärderna som vidtas enligt banlagen kan ha ett miljösyfte har bestämmelserna i banlagen och miljöbalken så olika utformning och i huvudsak så olika syften att det inte finns anledning att ändra banlagen i detta avseende.

I olika lagar som är anknutna till naturresurslagen finns bestämmelser om återställningsåtgärder. Det är i vissa fall viktigt, även beträffande järnvägar, att anläggningar tas bort och spåren av verksamheten även i övrigt utplånas när den har upphört. Eftersom verksamhet som faller under exempelvis banlagen inte kräver tillstånd, kan frågan om återställningsåtgärder inte regleras av myndighet vid tillståndsprövningen eller särskilt i samband med att tillståndet upphör. I stället får skyldigheten följa direkt av banlagen. Då det är staten som i de allra flesta fall bygger järnväg och då tillstånd eller lilmande, såsom fastställelse av järnvägsplan, inte kan göras beroende av att säkerhet ställs, ser vi inte tillräckliga skäl att införa bestämmelser om ställande av säkerhet för kostnader för återställningsåtgärder.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. En motsvarande ordning bör gälla även enligt banlagen. Frågan är vilken tidpunkt som bör väljas. Enligt vår mening kan det vara lämpligt att

äldre bestämmelser får gälla i de fall då en MKB har lämnats in till länsstyrelsen för godkännande enligt 2 kap. 4 5 banlagen före ändringamas ikraftträdande. - I övrigt ser vi inte något behov av övergångsregler. Följaktligen bör skyldigheten att vidta återställningsåtgärder gälla även då järnvägen tillkommit enligt äldre bestämmelser.

4.3. Författningskommentar

] kap. Allmänna bestämmelser

3 5 Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Vid planläggning av järnväg och vid prövning av ärenden om byggande av järnväg skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Vid planläggning, byggande och underhåll av järnväg skall hänsyn tas till både enskilda och allmänna intressen.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler, som huvudregel, också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en sådan erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. banlagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt. Detta sker i andra stycket. De lagrum som på detta sätt ”kopplas in” är hushållningsreglema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) och bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer samt att ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

Tredje stycket motsvarar andra meningen i paragrafens nuvarande lydelse.

8 5 När den verksamhet som har bedrivits på järnväg upphör är verksamhetsutövaren skyldig att ta bort anläggningar och vidta andra

åtgärder för återställning i den utsträckning det behövs för att förebygga störningar och olägenheter i framtiden.

Bestämmelsen är ny och reglerar skyldigheten att sedan verksamheten har upphört vidta åtgärder för att de naturliga förhållanden som rubbats skall återställas. De närmare motiven framgår av avsnitt 4.2. Det kan anmärkas att miljöriskema kan tänkas bli mindre om spåranläggningen får ligga kvar än om förorenade massor flyttas. Det bör även framhållas att vissa anläggningar och miljöer kan vara skyddade enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

2 kap. Järnvägsplan m.m.

] 5 Den som planerar att bygga en järnväg skall så tidigt som möjligt i planeringsprocessen ha samråd enligt 6 kap. 4 5 första stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser, kommuner och ideella föreningar som enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsin— tressen samt med den allmänhet som kan antas bli berörd.

Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område järnvägs- projektet huvudsakligen är beläget, enligt 6 kap. 4 5 tredje stycket miljö- balken, besluta om projektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. Vad gäller planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 11-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Paragrafen är ny. Den tidigare bestämmelsen i 2 kap. 1 5 banlagen benämns i fortsättningen 2 kap. 1 c 5.

Innehållet har kommenterats i avsnitt 4.2. Till skillnad rmt vad som föreslås beträffande väglagen, se avsnitt 3.2, införs inget begrepp motsva- rande förstudier. I stället föreskrivs att det så tidigt som möjligt i plane- ringsprocessen skall ske ett tidigt samråd och att länsstyrelsen därefter skall besluta om projektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. Vad som anförts om samrådeti lagrådsremissen, s. 625 ff, och huvudbetänkandet, del 2 s. 68 ff, äger tillämpning även vid banlagen.

] a 5 Den som planerar att bygga en järnväg skall upprätta en järnvägs- utredning. ] järnvägsutredningen skall finnas redovisat olika utbyggnads-

alternativ, som skall jämföras såväl sinsemellan som med alternativet att inte genomföra den aktuella jämvägsutbyggnaden.

En järnvägsutredning skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter i övrigt som behövs för att kunna utvärdera och välja alternativ.

Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 5-7 5 5, 8 5 första stycket och 1 0-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsutredningen.

I paragrafen, som är ny, förs begreppet järnvägsutredning in i banlagen. Detta har kommenteras i avsnitt 4.2.

Genom bestämmelsen kommer banlagens regler om MKB att ansluta till de regler som gäller enligt miljöbalken. Det innebär att kraven på såväl MKB:ns utformning som förfarandet har skärpts. Den närmare motiveringen till miljöbalkens bestämmelser äger tillämpning även på reglerna i banlagen (se lagrådsremissen s 623 ff och vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff).

Det sista stycket i förevarande bestämmelse motsvarar nuvarande ordning enligt 2 kap. 4 5 banlagen. Jämför även 2 kap. 2 5 nedan.

1 b 5 Regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken skall ske på grundval av en upprättad järnvägsutredning enligt 2 kap. 1 a 5.

En ansökan om tillåtlighet skall upphlla kraven i 22 kap. 1 5 första stycket miljöbalken.

Banverket skall handlägga en ansökan om tillåtlighet och sörja för erforderlig utredning samt därefter med eget yttrande överlämna frågan till regeringen.

Paragrafen är ny och reglerar vid vilket tillfälle under planeringsprocessen för byggande av järnväg som regeringens tillåtlighetsprövning skall ske, vad en sådan ansökan skall innehålla och vilken myndighet som skall handlägga ansökan.

] c 5 Den som -—— av järnväg. I de --— orsakar enskilda.

Paragrafen motsvarar den tidigare bestämmelsen i 2 kap. 1 5.

2 5 [järnvägsplanen skall den mark och de särskilda rättigheter anges som behöver tas i anspråk för järnvägen och för byggandet av järnvägen. Om mark behöver tas i anspråk med tillfällig nyttjanderätt, skall det av planen framgå vilken mark som avses och under vilken tid den skall nyttjas. Planen skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Vad gäller kraven på miljö- konsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 7 5 och 10—12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning. Miljökonse- kvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsplanen. De skyddsåtgärder --- planen redovisas.

I första stycket finns bestämmelser om innehållet i en järnvägsplan.

Trots att en MKB upprättats enligt 1 a 5 i samband med järnvägs- utredningen skall en fördjupad MKB finnas i järnvägsplanen. Detta beror på att planeringen har kommit mycket längre och att järnvägsplanen resulterar i beslut om att ett visst jämvägsaltemativ väljs. Det bör observeras att 6 kap. 7 5 MB, som reglerar innehållet i en MKB, uppställer krav på bl.a. redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, i fall där en verksamhet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Även den MKB som upprättas i jämvägsplaneskedet bör godkännas av länsstyrelsen i enlighet med vad som gäller vid järnvägsutredning enligt 2 kap. 1 a 5. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 4.2.

3 5 Till järnvägsplanen skall en fastighetsföreteckning fogas. [fastighets- förteckningen skall, i den mån de berörs av planen, redovisas

4. gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen (1973:1149) och samfälligheter enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vatten- verksamhet samt ägarna till de fastigheter som deltar i anläggningarna eller samfällighetema.

Om en —-— eller innehavare.

I paragrafens första stycke har hänvisningen i fjärde punkten till vattenlagen (1983z291) bytts ut mot lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

(4 5) Paragrafen föreslås bli upphävd.

I paragrafen föreskrivs nu att en MKB skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsplanen. Eftersom vi förelår att motsvarande regler beträffande MKB i järnvägs- utredning respektive jämvägsplan tas in i 2 kap. 1 a och 2 55 kan förevarande bestämmelse upphävas.

7 5 Banverket skall ställa ut en järnvägsplan för granskning. Därvid skall 6 kap. 8 5 första stycket miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

En järnvägsplan --- särskild rätt. Vad som -—— är färdigställt.

Paragrafen reglerar förfarandet för utställelse och innebär att en MKB i jämvägsplaneskedet skall kungöras i samband med att järnvägsplanen ställs ut. Dessutom skall MKB:n hållas tillgänglig för allmänheten, allt enligt 6 kap. 8 5 första stycket MB.

8 5 En järnvägsplan --- regeringens prövning.

Om planen -—- sådant ianspråktagande. Innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden skall beaktas då järnvägsplanen fastställs.

Ett beslut om fastställelse av järnvägsplan skall kungöras och den ansvariga myndigheten i det land med vilket samråd hållits enligt 6 kap. 6 5

miljöbalken informeras.

Som nytt tredje stycke har införts en regel om att innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden skall beaktas när en järnvägsplan fastställs. Av järnvägsplanen bör framgå hur detta har skett. I 6 kap. 9 5 andra stycket MB finns motsvarande bestämmelse vid prövning av tillstånd. De närmare motiven framgår av lagrådsremissen s. 634 och vårt huvudbetänkande del 2 s. 80 f. '

Ett beslut om fastställelse av järnvägsplan bör kungöras. En sådan bestämmelse föreslås i fjärde stycket. Dessutom skall den myndighet i det land med vilket samråd hållits informeras.

Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om det i ärendet ingår en miljökonsekvensbeskrivning som har överlämnats till länsstyrelsen för godkännande vid denna lags ikraftträdande. Bestäm— melserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 4.2.

5 Luftfartslagen (1 957297)

Förslag: I luftfartslagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Regler om miljökonsekvensbeskrivningar införs vilka i huvud- sak ansluter till de bestämmelser som gäller enligt miljöbalken.

I ett tillstånds villkor skall större vikt än i dag läggas vid miljön. Ett tillstånd skall kunna förenas med nya eller ändrade villkor. Ett tillstånd skall kunna göras beroende av att verk- samhetsutövaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning.

Om ett tillstånd upphör, skall tillståndshavaren vara skyldig att vidta återställningsåtgärder.

De krav som uppställs för allmänna flygplatser skall gälla även för andra tillståndspliktiga anläggningar.

5.1. Lagens innehåll

Luftfartslagen innehåller ett stort antal bestämmelser av skiftande karaktär, såsom civilrättsliga, offentligrättsliga och straffrättsliga. Lagen är indelad i två avdelningar, en om civil luftfart som innehåller 14 kapitel och en om militär luftfart och annan luftfart för statsändamål som innehåller ett enda kapitel om tre paragrafer. Den första avdelningen innehåller bl.a. bestäm- melser om flygplanen, såsom om luftvärdighet och miljövärdighet, besätt- ningarna och luftfartscertifikat, ordningen ombord på flygplanen, flygplatser, tillstånd till kommersiell flygtrafik, flygsäkerhet och räddningstjänst, villkoren för flygtransporter och skadeståndsansvar.

Luftfartslagen och luftfartsförordningen (l986:171) ställer krav på att luftfartyg skall vara miljövärdiga då de används vid luftfart. I 3 kap.

luftfartslagen finns bl.a. bestämmelser om luftfartygs miljövärdighet. I 1 5 förskrivs att luftfartyg skall vara luftvärdiga och miljövärdiga då de används vid luftfart. Enligt 1 5 tredje stycket anses ett luftfartyg miljövärdigt, om det är konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd på ett sådant sätt att det inte orsakar skada genom buller eller luftförorening eller genom annan liknande störning.

I princip skall ett luftfartyg vara registrerat för att få användas. En sådan registrering förutsätter att Luftfartsverket utfärdat ett s.k. miljövärdighets- bevis. I ett sådant anges bl.a. att motorema uppfyller vissa krav i fråga om buller och utsläpp av luftföroreningar. Luftfartsverket har utfärdat före- skrifter om de krav som skall ställas. Kravnivåema har utarbetats i inter- nationellt samarbete.

Bestämmelserna i 6 kap. luftfartslagen om flygplatser och markorga- nisationen i övrigt är anknutna till naturresurslagen. Om flygplatser gäller bl.a. följande. Flygplatser och andra anläggningar för luftfarten skall uppfylla säkerhetens krav (1 5). Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om luftvägar och luftrum (2 5). Flygplatser för allmänt bruk, allmänna flygplatser, får inte inrättas eller drivas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer (4 5). Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat, tas till markförhållandena, störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret. Därvid kan anmärkas att flygplatser med instrumentbana över 1 200 meter är tillståndspliktiga även enligt miljöskyddslagen medan övriga flygplatser är anmälningspliktiga. Vid tillståndsprövningen enligt luftfarts- lagen skall naturresurslagen tillämpas (5 5). Villkor kan föreskrivas för tillståndet (6 5), som också under angivna förutsättningar kan återkallas (7 5). Allmänna flygplatser får inte tas i bruk innan de har godkänts. Godkännandet skall förenas med villkor och kan under vissa förutsättningar återkallas (9 5). Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva vilka flygplatser som får användas vid olika slag av luftfart (12 5).

Luftfartslagen anknöts till naturresurslagen under riksdagsbehandlingen av den sistnärrmda lagen efter förslag av Bostadsutskottet (BoU 1986/87:3 s. 14, BoU 1986/87: 4 s. 43). Utskottet ansåg detta väl motiverat bl. a. med hänsyn till att lagen reglerar tillkomsten av anläggningar som har stor påverkan på omgivningen.

Vad beträffar enskilda flygplatser finns inte något krav på tillstånds- prövning i luftfartslagen. I stället räcker det enligt 60 5 luftfartsförordningen med att sådan flygplats anmäls till Luftfartsverket innan den tas i bruk. Luftfartsverket kan då förbjuda att flygplatsen inrättas eller föreskriva villkor för detta. Om en enskild flygplats uppfyller kraven för allmän flygplats, kan

Luftfartsverket godkänna flygplatsen, som då kallas godkänd enskild flygplats (61 5 luftfartsförordningen).

5.2. Anpassningen till miljöbalken

Som framgått finns för närvarande en tillståndsplikt för stora allmänna flygplatser enligt såväl luftfartslagen som miljöskyddslagen. Prövning enligt miljöskyddslagen har skett bl.a. av flygplatserna i Norrköping, Umeå och Sundsvall-Hämösand. Dessutom har regeringen under senare år beslutat om tillåtlighetsprövning enligt naturresurslagen. Här kan nämnas Arlandas tredje rullbana och Mellerudstorps flygplats i Karlstad. Det får förutsättas att de flygplatser som är tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen kommer att vara så även enligt miljöbalken. I utredningen är vi fullt medvetna om att prövningsförfarandena enligt de olika lagarna borde samordnas så att en tydligare ordning skapas i förhållande till vad som gäller idag. Luftfartsverket har också i skrivelser till regeringen i december 1994 och juli 1995 sammanställt de behov av förändringar i luftfartslagstifmingen som uppkommit och även föreslagit att regeringen tillsätter en utredare för att göra en översyn av hela lagstiftningen. Så har också skett (dir. 1996:32). Miljöbalksutredningen ser det inte som sin uppgift att gå djupare in på den samordningsproblematik som föreligger. De problemen får i stället tas upp vid översynen av luftfartslagstiftningen, vilket också framgår av direktiven, i vilka regeringen särskilt framhåller att utredaren bör se över bl.a. samordning av miljö- och naturresurslagstiftning för nya flygplatser.

Den verksamhet som regleras i luftfartslagen är sådan att den faller inom miljöbalkens tillämpningsområde, vilket får till följd att exempelvis de allmänna hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB, som huvudregel, skall beaktas och tillämpas av verksamhetsutövare enligt luftfartslagen.

Redan idag har 6 kap. luftfartslagen, som behandlar flygplatser och markorganisation, en regel av hänsynskaraktär. I 5 5 stadgas nämligen att, vid prövning av tillstånd till allmänna flygplatser, hänsyn skall tas till bl.a. störningar som kan uppkomma för omgivningen.

Reglerna i miljöbalken skall tillämpas även om en verksamhet eller åtgärd som omfattas av balkens tillämpningsområde också omfattas av annan lagstiftning, exempelvis luftfartslagen. Om det i den enskilda lagen finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som

omfattas av miljöbalken skall enligt 1 kap. 3 5 första stycket MB i stället gälla vad som sägs i den enskilda lagen.

För att utgöra undantag från balken bör det normalt krävas att bestämmelsen preciserar vilka slags miljöhänsyn som skall tas eller vilken slags prövning som skall ske, exempelvis en lokaliseringsbedömning.

Mot bakgrund av det sagda måste regeln i 6 kap. 5 5, att hänsyn skall tas till störningar som kan uppkomma för omgivningen, sägas vara så allmänt hållen att den inte utgör ett undantag från miljöbalken.

Reglerna om hushållning med naturresurser i 2 och 3 kap. naturresurslagen återfinns i 3 och 4 kap. MB. 1 1 kap. 2 5 MB finns dessutom en bestämmelse med den innebörden att 3 och 4 kap. MB skall tillämpas bl.a. enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar, exempelvis luftfartslagen. I 6 kap. 5 5 tredje stycket luftfartslagen finns knytningen till naturresurslagen. Bestämmelsen skall ändras så att den hänvisar till 3 och 4 kap. MB.

Miljöbalken innehåller vidare den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 5 MB). Reglerna skall tillämpas vid tillståndsbeslut även enligt luftfartslagen.

Av 6 kap. 1 5 MB följer att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall bifogas en ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. För de flygplatser som kommer att kräva tillstånd enligt miljöbalken blir således den regeln tillämplig. För närvarande stadgar 6 5 förordningen (l99l:738) om miljökonsekvensbeskrivningar en skyldighet att bifoga en MKB till ansökan om tillstånd till allmän flygplats enligt 6 kap. 4 5 luftfartslagen. En MKB skall finnas även fortsättningsvis vid tillståndsprövning enligt luftfartslagen, oavsett om flygplatsen är så stor att den samtidigt kräver tillstånd enligt miljöbalken. Frågan är hur formaliserad och omfattande MKB:n enligt luftfartslagen bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara utformat.

Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler inom luftfartslagens område än som gäller enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 5 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt luftfartslagen.

Vad avser förfarandet finns regler i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvens-

bedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Som tidigare nämndes bör ordningen enligt luftfartslagen i så stor utsträckning som möjligt likna den som gäller enligt miljöbalken.

Förhållandena är dock speciella inom trafikområdet, eftersom trafik- verken, däribland Luftfartsverket, kan ha flera uppgifter och roller, såsom beslutsmyndighet, exploatör och granskningsmyndighet.

Vi vill särskilt understryka att MKB-förfarandet måste starta i ett tidigt skede av planeringsprocessen.

I fall då flygplats skall tillståndsprövas även enligt miljöbalken och bestämmelserna i 6 kap. MB därför blir tillämpliga finns inte skäl att ha samma utförliga regler i luftfartslagen angående förfarandet med MKB som då miljöbalken inte föreskriver tillståndsplikt. Vad som anges nedan om förfarandet gäller där tillståndsplikt inte samtidigt föreligger enligt miljöbalken.

Innan en MKB upprättas skall samråd ske med berörda länsstyrelser och enskilda, exempelvis närboende. Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område verksamheten huvudsakligen skall bedrivas besluta i fråga om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan. För det fall att verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan skall sådant utökat samråd ske som föreskrivs i 6 kap. 5-6 55 MB.

När verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, föreskrivs i 6 kap. 8 5 första stycket MB att en MKB skall kungöras. Även på luftfartslagens område bör denna ordning gälla. MKB:n skall därefter hållas tillgänglig för allmänheten, som får tillfälle att yttra sig. Genom detta ges en möjlighet att påverka myndigheter att ta större hänsyn till den enskildes intressen.

När detta skett och eventuell komplettering av MKB:n gjorts skall den godkännas av samtliga berörda länsstyrelser. Godkännandet innebär att läns- styrelsen anser att MKB:n utgör ett tillräckligt underlag för en samlad bedömning av den planerade verksamhetens inverkan på exempelvis miljö, hälsa och hushållning med naturresurser. Godkännandet innebär således endast att kvaliteten godkänns. Vi vill understryka att det inte är något ställningstagande till om miljökonsekvensema kan godtas eller om projektet bör genomföras (jfr prop. 1995/96:2 s. 51). Länsstyrelsens beslut om godkännande av MKB skall inte kunna överklagas, (jfr 6 kap. 9 5 första stycket MB).

I enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. 8 5 andra stycket MB bör det även införas en bestämmelse om att ett beslut om tillstånd skall kungöras i de fall MKB:n tidigare kungjorts.

I samband med prövningen av tillstånd bör det också finnas en lagstadgad skyldighet att beakta innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden (jfr 6 kap. 9 5 andra stycket MB).

När det gäller kostnaderna bör den som är skyldig att upprätta MKB:n stå för dessa. Så är fallet även enligt miljöbalken (6 kap. 10 5 MB).

Beträffande flygplatser som samtidigt kräver tillstånd enligt miljöbalken bör, förutom vad som nämnts om att kravet på innehållet i MKB:n enligt 7 kap. 7 5 MB skall gälla, 6 kap. 9-10 55 MB äga motsvarande tillämpning, dvs. reglerna om att tillståndsmyndigheten skall pröva om MKB:n uppfyller uppställda krav och beakta innehållet i MKB:n vid prövningen samt om att den som är skyldig att upprätta MKB:n skall stå för kostnaderna.

Skydd av områden och djur- och växtarter regleras i 7 och 8 kap. MB. Sådana bestämmelser skall beaktas vid tillståndsgivning enligt luftfartslagen. För detta behövs ingen hänvisning till miljöbalkens regler.

När tillstånd meddelas, får enligt 6 kap. 6 5 luftfartslagen föreskrivas villkor för tillståndet. Det anges inte närmare i lagtexten vilka typer av villkor som då kan bli aktuella. Vi föreslår att paragrafen ändras så att det framgår tydligt att villkor kan och skall föreskrivas till skydd för bl.a. miljön.

Luftfartslagen saknar bestämmelser om att tillstånd kan förenas med nya eller ändrade villkor. Det är enligt vår mening lämpligt att sådana bestämmelser införs. Hänsyn till tillståndshavaren gör att detta inte bör få ske utan vidare. Som förutsättning bör gälla att det genom verksamheten uppkommit någon betydande olägenhet som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller att verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

En nyhet med miljöbalken är att regeringen skall tillåtlighetspröva flygplatser med en banlängd av minst 2 100 meter (17 kap. 1 5 21 MB). Prövningen bör ske i ett tidigt skede i planeringsprocessen innan lokalise- ringen blivit alltför låst och stora kostnader lagts ned i projekteringen. Då ges även möjlighet för regeringen att samlat bedöma flera lokaliseringsaltemativ om sådana är aktuella. Som anförts kommer de stora flygplatserna med största sannolikhet att vara tillståndspliktiga även enligt miljöbalken. I sådana fall kommer ansökan som vanligt att ges in till den myndighet som har att pröva en sådan ansökan enligt miljöbalkens regler. - Det kan anmärkas att vi i 24 5 lagen om införande av miljöbalken föreslagit att flygplatser som börjat anläggas före den 1 januari 2001 inte behöver prövas enligt bestämmelserna om obligatorisk regeringsprövning. Den föreslagna regeln hindrar inte att regeringen fram till nämnda tidpunkt prövar flygplatsen efter förbehåll.

I 28 kap. 1 5 MB föreslår vi en ordning där myndigheter har rätt att få tillträde till exempelvis fastigheter och anläggningar för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt miljöbalken. Bestämmelser om myndighets tillträdesrätt

finns också i 6 kap. 1 5 fjärde stycket och 2 5 andra stycket luftfartslagen. Det är då fråga om tillsyn mot bakgrund av flygsäkerhet. Som en följd av att reglerna har så olika syften ger miljöbalkens bestämmelser inte anledning till ändring i luftfartslagen.

I olika lagar som är anknutna till naturresurslagen finns bestämmelser om återställningsåtgärder. Det är väl så viktigt att anläggningar tas bort och spåren av verksamheten även i övrigt utplånas när verksamheten har upphört enligt luftfartslagen. Tidpunkten kan lämpligen knytas till när tillståndet upphör. För att öka förutsättningarna för att återställningsåtgärder verkligen vidtas, bör tillståndshavaren kunna åläggas att ställa säkerhet.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. Denna ordning bör gälla även vid ärenden enligt luftfartslagen. Det avgörande blir alltså om ansökan har gjorts den dag ändringarna träder i kraft. En sådan bestämmelse får betydelse särskilt vad gäller MKB. Som vi anför i vårt delbetänkande angående övergångsbestämmelser till miljö- balken, s. 36 f, får den som avser att ge in en ansökan under tiden närmast efter balkens ikraftträdande ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens krav är uppfyllda när ansökan görs. I Vissa speciella situationer får det dock i ett övergångsskede accepteras att samtliga krav inte är uppfyllda. Detta gäller även ärenden enligt luftfartslagen. - I övrigt ser vi inte något behov av övergångsbestämmelser. Följaktligen bör ett tillstånd som har meddelats före ändringamas ikraftträdande kunna förses med ytterligare eller ändrade villkor enligt de nya bestämmelserna och göras beroende av att säkerhet ställs för återställningsåtgärder. Vidare bör återställningsåtgärder kunna krävas även sedan ett äldre tillstånd har upphört.

5.3. Författningskommentar

6 kap. Flygplatser och markorganisationen i övrigt

5 5 Tillstånd får --— driva flygplatsen.

Avser prövningen -—- i regionen. _

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Vid tillståndsprövningen skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas. Tillstånd får --- avvikelser göras.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler, som huvudregel, också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en sådan erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. luftfartslagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt. Detta sker i fjärde stycket. De lagrum som på detta sätt ”kopplas in” är hushållningsreglema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) och bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer samt att ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

5 a 5 En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd.

Innan miljökonsekvensbeskrivningen upprättas skall den som avser att inge ansökan ha samråd enligt 6 kap. 4 5 första stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser och enskilda samt, i förekommande fall, med Luft— fartsverket.

Vad gällerförfarandet i övrigt, kraven på miljökonsekvensbeskrivninng samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 4 5 tredje stycket, 5-8 55 och 10—12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Innan ansökan om tillstånd prövas skall miljökonsekvensbeskrivningen godkännas av länsstyrelsen. Beslutet får inte överklagas.

Innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden skall beaktas vid tillståndsprövningen.

När tillstånd till flygplatsen, förutom enligt detta kapitel, krävs enligt miljöbalken gäller inte andra-femte styckena. Då skall i stället 6 kap. 3 5, 7 5, 9—12 55 miljöbalken tillämpas.

Av 6 5 förordningen (1991 :73 8) om miljökonsekvensbesloivningar följer att en MKB skall bifogas en ansökan om tillstånd enligt 6 kap. 4 5 luftfartslagen. Någon formell skillnad på de fallen där Luftfartsverket självt initierar ärendet och där ansökan kommer från annan, t.ex. en kommun, bör inte finnas.

Genom de bestämmelser som införs i paragrafen kommer luftfartslagens regler om MKB att ansluta till de regler som gäller enligt miljöbalken. Det innebär att kraven på såväl MKB:ns utformning som förfarandet har skärpts. Den närmare motiveringen till miljöbalkens bestämmelser äger tillämpning även på reglerna i luftfartslagen (se lagrådsremissen s. 623 ff och Vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff).

Bestämmelsen i fjärde stycket ansluter till vad som gäller idag enligt vägkungörelsen (1971:954) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Det är enligt vår mening en god ordning att annan myndighet än den som själv är exploatör får godkänna MKB:n.

I femte stycket införs en regel om att innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden skall beaktas i samband med prövning av tillstånds- ärenden. I 6 kap. 9 5 andra stycket MB finns motsvarande bestämmelse vid prövning av tillstånd enligt miljöbalken. De närmare motiven framgår av lagrådsremissen s. 634 och vårt huvudbetänkande del 2 s. 80 f.

Som vi anfört i avsnitt 5.2 kan det inte ställas samma krav beträffande förfarandet vid upprättande av MKB på situationer då tillståndsplikt före— ligger enligt både luftfartslagen och miljöbalken som när detta inte är fallet. Det framgår av sista stycket, som reglerar situationer då tillståndsplikt är föreskriven enligt båda lagarna.

6 5 Ett tillstånd skall förenas med de villkor om hur flygplatsen skall anordnas och begagnas som behövs för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet på människors hälsa eller omgivningen och främja en hållbar hushållning med naturresurser. Dessutom får villkor föreskrivas för att trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

När tillståndet meddelas av regeringen, får villkor föreskrivas av den myndighet regeringen bestämmer.

Tillståndet får --- förbehållas staten.

Första stycket motsvarar delvis första stycket första meningen i nuvarande lydelse. Andra stycket motsvarar första stycket andra meningen i nuvarande lydelse. Tredje stycket överensstämmer med andra stycket i nuvarande lydelse.

Vi föreslår att paragrafen ändras för att tydligare markera att behovet av skydd för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser särskilt skall beaktas vid bedömningen av frågan om villkor.

Förevarande lag syftar emellertid också till att tillgodose flygsäkerheten och i övrigt till en avvägning även gentemot andra allmänna intressen än

miljöintressena liksom gentemot enskilda intressen. Villkor måste kunna meddelas till skydd för flygsäkerheten och andra allmänna intressen än miljöintressen liksom till skydd för enskild rätt.

6 a 5 Tillståndsmyndigheten får förena ett tillstånd med ytterligare eller ändrade villkor, om det genom verksamheten uppkommer betydande olägen— het som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller om verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. ] 5 miljöbalken överträds. -

Paragrafen saknar motsvarighet i lagens nuvarande lydelse. Enligt bestämmelsen får tillståndsmyndigheten ändra de villkor som meddelats i tillståndet och även förena tillståndet med ytterligare villkor. Förutsätt- ningama för detta är att det har uppkommit någon oförutsedd betydande olägenhet eller att verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

6 b 5 Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för sin skyldighet enligt 7 a 5 att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställ- ning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får tillståndsmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.

I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 5 utsök— ningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs.

Skyldighet att ställa säkerhet för återställningsåtgärder bör vara huvudregel vid ingrepp i naturen av beaktansvärd omfattning. I enlighet med vad som föreskrivs i 16 kap. 3 5 MB bör stat och kommun vara befriade från att ställa säkerhet.

7 5 Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter villkoren för verksamheten, får regeringen återkalla tillståndet. Detsamma gäller, om det måste antas att tillståndshavaren inte kan fullgöra sina förpliktelser i fråga om anläggningen och dess drift.

Om tillståndet --- återkalla tillståndet.

I paragrafen har ordet föreskrift ändrats till villkor.

7 a 5 Om ett tillstånd upphör att gälla är den som senast har innehaft tillståndet skyldig att i den omfattning det behövs ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning.

Om skyldigheten att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom villkor i tillståndet, skall frågan prövas av regeringen eller tillståndsmyn- digheten i samband med att tillståndet upphör.

Om den som har haft tillståndet inte iakttar vad som har ålagts honom, får tillståndsmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra sina åtagan- den. Vitesföreläggandet skall delges.

Det bör finnas en möjlighet att föreskriva att naturliga förhållanden som har rubbats av en verksamhet skall återställas när verksamheten upphör. Frågan om återställningsåtgärder kan regleras på olika sätt. Eftersom flygplatser är relativt långlivade anläggningar synes det vara en rimlig ordning att frågan skall prövas av tillståndsmyndigheten i samband med att tillståndet upphör. Detta bör dock inte hindra att skyldigheten kan bestämmas genom villkor i tillståndet.

8 5 Regeringen får föreskriva att det krävs tillstånd för att inrätta och driva även andra anläggningar för luftfarten än allmänna flygplatser. Frågor om tillstånd och om villkoren för detta prövas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Därvid gäller bestämmelserna i 5-7 a 5 5.

Sista meningen är tillagd. De krav som ställs på allmänna flygplatser bör gälla även andra anläggningar, såsom flygfyrar och radioanläggningar.

Övergångsbestämmelser

I . Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende om tillstånd till allmän flygplats skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraft— trädande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 5.2.

6 Lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn

Förslag: I farledslagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Regler om miljökonsekvensbesloivningar införs vilka i huvud- sak ansluter till de bestämmelser som gäller enligt miljöbalken.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får av miljöskäl meddela föreskrifter om hur en allmän farled skall ordnas och begagnas.

6.1. Lagens innehåll

Lagen (l983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (farledslagen) innebär att frågor om sådana åtgärder skall prövas i administrativ ordning. Prövningen handhas i princip av regeringen. Denna ståndpunkt togs i samband med lagens tillkomst efter ett remissyttrande av Sjöfartsverket, som anförde att verket skulle vara innehavare av i vart fall flertalet allmänna farleder, varför det kunde vara inkonsekvent att verket också skulle vara beslutande i sådana frågor och därmed ges befogenhet bl.a. att tillerkänna sig självt de särskilda tvångsrätter som följer med allmänförklaringen av en farled. Beslutanderätten ansågs dock i viss utsträckning kunna delegeras till Sjöfartsverket (prop. 1981/82:130 s. 144).

Regeringen har också delegerat beslutanderätt enligt de materiella bestämmelserna i lagen till verket i förordningen (1983:814) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn. Anläggningar

och åtgärder i vatten som behövs för en allmän farled eller allmän hamn skall prövas av vattendomstol enligt vattenlagen men med rätt för regeringen att pröva tillåtligheten av viktiga företag.

En farled betecknar ett område i vilket man för båtar och skepp. Den kan vara utmärkt men behöver inte vara det. Farled är således ett geografiskt begrepp. Allmän farled är däremot inte ett geografiskt begrepp utan ett rättsligt. Den enda innebörden av att en farled är allmän är att man i vattenlagens mening får rådighet över vattnet, dvs. erforderlig rätt över vattenområdet, för att kunna ansöka hos vattendomstol om att få utföra vattenföretag. Det vanligaste är att farleden först har funnits, därefter har hamnen byggts och slutligen har leden gjorts till allmän farled. Farleder har ofta Sjöfartsverket som innehavare men nyttjas i princip av alla. Betydelsen av att vara innehavare av allmän farled är något oklar.

Hamnar byggs med stöd av reglerna i vattenlagen och plan- och bygglagen. Inrättandet av hamnar är inte Sjöfartsverkets uppgift. Arbetar- skyddsstyrelsen och kommunala myndigheter ansvarar för hur hamnar utnyttjas.

Farledslagen är knuten till naturresurslagen. Anknytningen kom till genom 1991 års miljöpolitiska beslut. Genom beslutet infördes l a 5 i lagen, vari föreslqivs att, vid prövning av ärenden enligt lagen, naturresurslagen skall tillämpas. I prop. 1990/91:90 En god livsmiljö motiverades ändringen med att inrättande och utvidgning av allmänna farleder och allmänna hamnar i vissa fall innebär stora ingrepp i miljön som kan föranleda behov av prövning hos regeringen enligt 4 kap. 2 & naturresurslagen, dvs. fall när regeringen förbehåller sig prövningen enligt lagen (s. 459).

I samband med lagens tillkomst anförde departementschefen att en naturlig utgångspunkt för vad som i framtiden bör omfattas av begreppet allmän farled bör vara aktuella transportpolitiska bedömningar. Vissa farleder kan t.ex. bedömas vara särskilt lämpliga för större handelstonnage med ofta miljöfarlig last medan andra bör trafikeras främst av mindre fartyg, t.ex. fritidsbåtar. Det är givet att kravet på farledsanordningar måste avpassas efter de risker den aktuella trafiken medför och de samhällsintressen den representerar (prop. 1981/82:130 s. 142).

6.2. Anpassningen till miljöbalken

I miljöbalken (MB) finns bestämmelser som skall tillämpas för att undvika att olika slags verksamheter och åtgärder innebär en negativ påverkan på hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall följa de allmänna hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB. Den skyldigheten gäller således bl.a. den som utöver verksamhet på allmän farled och i allmän hamn.

Reglerna om hushållning med naturresurser i 2 och 3 kap. naturresurslagen återfinns i 3 och 4 kap. MB. I 1 kap. 2 5 MB finns dessutom en bestämmelse med den innebörden att 3 och 4 kap. MB skall tillämpas bl.a. enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar, exempelvis farledslagen. I 1 a 5 farledslagen finns knytningen till naturresurslagen. Bestämmelsen skall ändras så att den hänvisar till 3 och 4 kap. MB.

Miljöbalken innehåller vidare den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 5 MB). Myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer även vid tillämpning av farledslagen. Dessutom bör 16 kap. 5 5 MB, att tillstånd inte får meddelas för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, ha motsvarande tillämpning vid beslut enligt farledslagen.

Av 6 kap. 1 5 MB följer att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall bifogas en ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. Av detta följer dock inte "att en MKB skall finnas i ärenden enligt farledslagen. För närvarande stadgar 8 5 förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeslqivningar en skyldighet att bifoga en MKB till ansökan om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled eller allmän hamn. Krav på MKB skall i fortsättningen följa av farledslagen. Frågan är hur formaliserad och omfattande MKB:n bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara utformat.

Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler inom farleds- lagens område än de som gäller enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 5 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt farledslagen.

Vad avser förfarandet finns regler i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvens-

bedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Som tidigare nämndes bör ordningen enligt farledslagen i så stor utsträckning som möjligt likna den som gäller enligt miljöbalken.

Förhållandena är dock speciella inom trafikområdet, eftersom trafikverken, däribland Sjöfartsverket, kan ha flera uppgifter och roller, såsom beslutsmyndighet, exploatör och granskningsmyndighet.

Vi vill särskilt understryka att MKB-proceduren måste starta i ett tidigt skede av planeringsprocessen.

Med utgångspunkt från miljöbalkens regler anser vi att förfarandet skall vara utformat på följande sätt.

Innan en MKB upprättas skall samråd ske med berörda länsstyrelser och enskilda, såsom närboende. Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område verksamheten huvudsakligen skall bedrivas besluta i fråga om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan. För det fall att verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan skall sådant utökat samråd ske som föreskrivs i 6 kap. 5—6 55 MB.

När verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, föreskriver 6 kap. 8 5 första stycket MB att en MKB skall kungöras. Även på farledslagens område bör denna ordning gälla. MKB:n skall därefter hållas tillgänglig för allmänheten, som får tillfälle att yttra sig. Genom detta ges en möjlighet att påverka myndigheter att ta större hänsyn till den enskildes intressen.

När detta skett och eventuell komplettering av MKB:n gjorts, skall den godkännas av samtliga berörda länsstyrelser. Godkännandet innebär att länsstyrelsen anser att MKB:n utgör ett tillräckligt underlag för en samlad bedömning av den planerade verksamhetens inverkan på exempelvis miljö, hälsa och hushållning med naturresurser. Godkännandet innebär således endast att kvaliteten godkänns. Vi vill understryka att det inte är något ställningstagande till om miljökonsekvensema kan godtas eller om projektet bör genomföras (jfr prop. l995/96:2 s. 51). Länsstyrelsens beslut om godkännande av MKB skall inte kunna överklagas, (jfr 6 kap. 9 5 första stycket MB).

I enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. 8 5 andra stycket MB bör det även införas en bestämmelse om att ett beslut om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn skall kungöras i de fall MKB:n tidigare kungjorts.

I samband med prövningen av ärenden enligt farledslagen bör det också finnas en lagstadgad skyldighet att beakta innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden (jfr 6 kap. 9 5 andra stycket MB).

När det gäller kostnaderna bör den som är skyldig att upprätta MKB:n stå för dessa. Så är fallet även enligt miljöbalken (6 kap. 10 5 MB).

Skydd av områden och djur- och växtarter regleras i 7 och 8 kap. MB. Sådana bestämmelser skall beaktas vid prövning av ärenden enligt farledslagen. För detta behövs ingen hänvisning till miljöbalkens regler.

En nyhet med miljöbalken är att regeringen skall tillåtlighetspröva allmänna farleder (17 kap. 1 5 20 MB). Prövningen bör ske i ett tidigt skede i planeringsprocessen innan lokaliseringen blivit alltför läst och stora kostnader lagts ned i projekteringen. Då ges möjlighet för regeringen att samlat bedöma flera lokaliseringsaltemativ om sådana är aktuella. För inrättande av allmänna farleder är ordningen en annan än för byggande av vägar och järnvägar, se avsnitt 3 och 4. Regeringens tillåtlighetsprövning beträffande allmänna farleder torde kunna infogas i planeringsprocessen utan svårigheter. När regeringen har beslutat att tillåta en verksamhet är frågan om tillåtlighet avgjord. Det bör kunna åligga Sjöfartsverket att se till att frågan om allmänna farleder överlämnas till regeringens prövning. Sjöfartsverket torde också kunna handlägga ärendena åt regeringen. - Det kan anmärkas att vi i 24 5 lagen om införande av miljöbalken föreslagit att allmän farled som börjat anläggas före den 1 januari 2001 inte behöver prövas enligt bestämmelserna om obligatorisk regeringsprövning. Den föreslagna regeln hindrar inte att regeringen fram till nämnda tidpunkt prövar den allmänna farleden efter förbehåll.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. Denna ordning bör gälla även vid ärenden om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn. Det avgörande blir alltså om ansökan har gjorts hos Sjöfartsverket den dag ändringarna träder i kraft. En sådan bestämmelse får betydelse särskilt vad gäller MKB. Som vi anför i vårt delbetänkande angående övergångsbestämmelser till miljöbalken, s. 36 f, får den som avser att ge in en ansökan under tiden närmast efter balkens ilqaftträdande ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens lqav är uppfyllda när ansökan görs. I vissa speciella situationer får det dock i ett övergångsskede accepteras att samtliga krav inte är uppfyllda. Detta gäller även ärenden enligt farledslagen.

6.3. Författningskommentar

1 a 5 Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. farledslagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt. Detta sker i andra stycket. De lagrum som på detta sätt ”kopplas in” är hushållningsreglema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) och bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer samt att ny verksamhet som medverkar till att en milj ökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

] b 5 En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i ett ärende enligt denna lag.

Innan miljökonsekvensbeskrivningen upprättas skall den som avser att inge ansökan enligt denna lag ha samråd enligt 6 kap. 4 5 första stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser och enskilda samt, i förekommande fall, med Sjöfartsverket.

Vad gäller förfarandet i övrigt, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 4 5 andra stycket, 5-8 55 och 10-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning. Vad som därvid föreskrivs om länsstyrelse skall gälla den länsstyrelse inom vars område verksamheten huvudsakligen skall bedrivas.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan beslutet om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn fattas. Beslutet får inte överklagas.

I samband med prövningen av ett ärende enligt denna lag skall miljö— konsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden beaktas.

Av 8 5 förordningen (1991 :738) om miljökonsekvensbeskrivningar följer att en MKB skall bifogas en ansökan i ärenden enligt farledslagen. Någon formell skillnad på fall där Sjöfartsverket självt initierar ärendet och där ansökan kommer från andra, exempelvis rederier, bör inte finnas.

Genom de bestämmelser som införs i paragrafen kommer farledslagens regler om MKB att ansluta till de regler som gäller enligt miljöbalken. Det innebär att kraven på såväl MKB:ns utformning som förfarandet har skärpts. Den närmare motiveringen till miljöbalkens bestämmelser äger tillämpning även på reglerna i farledslagen (se lagrådsremissen s. 623 ff och vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff).

Bestämmelsen i fjärde stycket ansluter till vad som gäller idag enligt vägkungörelsen (1971:954) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Det är enligt vår mening en god ordning att annan myndighet än den som själv är exploatör får godkänna MKB:n.

I sista stycket införs en regel om att innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden skall beaktas i samband med prövning av ärenden enligt farledslagen. I 6 kap. 9 5 andra stycket MB finns motsvarande bestämmelse vid prövning av tillstånd. De närmare motiven framgår av lagrådsremissen s. 634 f och vårt huvudbetänkande del 2 s. 80 f.

1 c 5 Regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken skall ske i anslutning till att en allmän farled planeras.

En ansökan om tillåtlighet skall uppjylla kraven i 22 kap. 1 5 första stycket miljöbalken.

Sjöfartsverket skall handlägga en ansökan om tillåtlighet och sörja för erforderlig utredning samt därefter med eget yttrande överlämna frågan till regeringen.

Paragrafen är ny och reglerar främst vad en ansökan om tillåtlighetsprövning till regeringen skall innehålla och vilken myndighet som skall handlägga en sådan ansökan.

3 5 Om det är påkallat med hänsyn till det ändamål som en allmän farled skall tillgodose, skyddet för hälsan eller miljön eller hushållningen med naturresurser, säkerheten i farleden eller i övrigt med hänsyn till allmänna intressen eller enskild rätt, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter om hur den allmänna farleden skall ordnas och begagnas.

Farledslagen innehåller inte några bestämmelser om tillstånd och villkor men däremot bestämmelser om att särskilda föreskrifter får meddelas beträffande farleder. Den ordningen bör behållas. Däremot bör paragrafen ändras så att det framgår tydligt att föreskrifter får meddelas även till skydd för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser.

Övergångsbestämmelser I . Denna lag träder i kraft den 2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om

ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 6.2.

7 Lagen (1902171 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Förslag: I ellagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

I villkor för nätkoncession skall större vikt än i dag läggas vid miljön.

En nätkoncession skall kunna förenas med ytterligare eller ändrade villkor om det genom den verksamhet för vilken nätkoncession har meddelats uppkommer betydande olägenhet som inte förutsågs när nätkoncessionen meddelades eller om verksamheten medverkar till att en milj ökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds.

En nätkoncession skall för sin giltighet kunna göras beroende av att koncessionshavaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning.

7.1. Lagens innehåll

Den lagstiftning inom elområdet som reglerar tillkomsten och driften av starkströmsledningar är lagen (1902171 5. l), innefattande vissa bestäm- melser om elektriska anläggningar (ellagen).

Enligt ellagen får elektriska starkströmsledningar inte dras fram eller begagnas utan tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten (nätkoncession). Regeringen har i 1 5 elförordningen (1994:1250) bemyndigat Närings- och teknikutvecklingsverket att vara

nätrnyndighet och i vissa angivna fall delegerat beslutanderätten till verket. Till en lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen utan också schaktning, skogsavverkning eller liknande åtgärder för att bereda plats för ledningen. En koncession skall avse en linje med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område) (2 5 1 mom. ellagen).

Förutsättningama för koncession behandlas i 2 5 2 mom. Där anges bl.a. att nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt och sökanden är lämplig att utöva nätverksamhet. Med nätverksamhet förstås enligt 1 5 fjärde stycket att ställa starkströmsledningar till förfogande för överföring av ström samt projektering, byggande, underhåll, anslutning av elektriska anläggningar, mätning och annan verksamhet som behövs för att överföra ström på det elektriska nätet. Vidare får nätkoncession inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Dessutom skall vid koncessionsprövningen naturresurs- lagen tillämpas. Vidare gäller den generella föreslqiften i 5 5 förordningen (1993:191) om tillämpning av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. att myndighet vid prövningen skall ange om anlägg- ningen eller åtgärden går att förena med gällande regionplan eller kommunal översiktsplan.

I 2 5 3 mom. finns regler om villkor för nätkoncession. Där föreskrivs bl.a. att nätkoncession ges för bestämd tid och skall förenas med de villkor som behövs dels för att skydda allmänna intressen och enskild rätt dels av säkerhetsskäl eller annars från allmän synpunkt.

Om koncessionshavaren i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter enligt gällande villkor kan koncessionen återkallas (2 5 6 mom. fjärde stycket). Frågor om återkallelse prövas av nätmyndigheten. I samband med att en nätkoncession upphör att gälla är den som senast haft koncessionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta behövs från allmän eller enskild synpunkt. Frågan om skyldighet att vidta sådana åtgärder prövas av nätmyndigheten i samband med att koncessionen upphör (3 5 1 mom.). Om det behövs för att återställningsåtgärdema skall kunna vidtas att annans mark tas i anspråk, får nätmyndigheten besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid (3 5 3 mom.).

Ellagen anknöts till naturresurslagen vid den senare lagens tillkomst Ursprungligen var det meningen att de överväganden som förutsätts enligt naturresurslagen skulle göras först i samband med prövningen av ledningssträckningen och arbetenas utförande. Lagrådet hade emellertid invändningar mot denna lösning och i propositionen knöts naturresurs-

prövningen till frågan om ledningen skulle få komma till stånd eller inte (prop. 1985/86z90 s. 129).

Det kan anmärkas att sedan Ellagstiftningsutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1995:108) Ny ellag föreslagit att 1902 års lag skall upphävas, har regeringen i maj 1997 beslutat om en proposition rörande ny ellag (prop. 1996/97:136). Vi har beslutat att i vårt arbete utgå från nuvarande lag. Enligt vår bedömning kan våra förslag senare anpassas till den nya ellagen.

7.2. Anpassningen till miljöbalken

I miljöbalken (MB) finns bestämmelser som skall tillämpas för att undvika att olika slags verksamheter och åtgärder innebär en negativ påverkan på hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Som framgått skall ellagen tillämpas vid framdragande och begagnande av elektriska starkströmsledningar. Framdragandet av kraftledningar kan medföra stora ingrepp i natur- och kulturmiljö och innebär ofta att värdefull mark tas i anspråk. Även själva begagnandet av ledningarna kan medföra risker. Bl.a. mot denna bakgrund utgör den verksamhet som regleras i ellagen en verksamhet som faller inom miljöbalkens tillämpningsområde. Som en följd av detta har en verksamhetsutövare enligt ellagen att följa bl.a. de hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB.

I sammanhanget bör erinras om dels att miljöbalken inte innehåller något undantag motsvarande 1 5 andra stycket miljöskyddslagen, att reglerna om miljöfarlig verksamhet inte skall tillämpas beträffande elektriska och magnetiska verkningar av en elektrisk anläggning varom särskilda bestämmelser gäller (jfr 1 kap. 3 5 första stycket MB), dels att 32 kap. MB, som behandlar bl.a. skadestånd för vissa miljöskador, inte skall tillämpas på skador som har orsakats genom inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning i fall då särskilda bestämmelser gäller.

Reglerna om hushållning med naturresurser i 2 och 3 kap. naturresurs- lagen återfinns i 3 och 4 kap. MB. I 1 kap. 2 5 MB finns dessutom en bestämmelse med den innebörden att 3 och 4 kap. MB skall tillämpas bl.a. enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar, exempelvis ellagen. I 2 5 2 mom. sjunde stycket ellagen finns knytningen till naturresurslagen. Bestämmelsen skall ändras så att den hänvisar till 3 och 4 kap. MB.

Miljöbalken innehåller vidare den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 5 MB). Det kan vara tveksamt om en verksamhet enligt ellagen kan påverka en miljökvalitetsnorm. Skulle detta ändå ske är det inte lämpligt att samhället genom att ge koncession sanktionerar en verksamhet som medverkar till att en sådan norm överträds. Därför skall miljökvalitetsnormer iakttas vid koncessionsprövning även enligt ellagen. Dessutom bör bestämmelsen i 16 kap. 5 5 MB, att tillstånd inte får meddelas för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, ha motsvarande tillämpning vid beslut om nätkoncession.

Av 6 kap. 1 5 MB följer att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall bifogas en ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. För närvarande stadgar 4 5 förordningen (1991 :73 8) om miljökonsekvensbesloivningar en skyldighet att bifoga en MKB till ansökan om koncession enligt ellagen.

En MKB skall finnas även fortsättningsvis vid koncessionsprövningen. Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler på ellagens område än de som gäller enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 5 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt ellagen.

Vad avser förfarandet finns regler i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvens- bedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Inte heller beträffande förfarandet finns det anledning att ha andra regler vid upprättande av MKB än som följer av miljöbalkens bestämmelser.

Skydd av områden och djur- och växtarter regleras i 7 och 8 kap. MB. Sådana bestämmelser bör tillämpas vid koncessionsprövning enligt ellagen. För detta krävs ingen hänvisning till miljöbalkens bestämmelser.

När nätkoncession meddelas får, enligt 2 5 3 mom. ellagen, de villkor föreskrivas som behövs för att bl.a. skydda allmänna intressen och enskild rätt. I lagtexten anges uttryckligen, som framgick i avsnittet om lagens innehåll, att villkor kan föreskrivas med hänsyn till säkerheten. Vi menar att paragrafen bör ändras så att det tydligt framgår att koncession skall förenas med de villkor som behövs till skydd för bl.a. miljön.

I ellagen saknas bestämmelser om att nätkoncession kan förenas med nya eller ändrade villkor. Det är enligt vår mening lämpligt att en sådan bestämmelse införs. Hänsynen till innehavaren av nätkoncessionen gör att

detta inte bör få ske utan vidare. Som förutsättning bör gälla att det genom verksamheten uppkommit någon betydande olägenhet som inte förutsågs när nätkoncessionen meddelades eller att verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

I 3 5 1-2 mom. ellagen finns bestämmelser om s.k. återställningsåtgärder. Reglerna ligger helt i linje med miljöbalken. Det finns därför ingen anledning att föreslå ändring i dessa. För att öka förutsättningama för att återställningsåtgärder verkligen vidtas, bör möjlighet finnas för prövnings- myndigheten att ålägga koncessionshavaren skyldighet att ställa säkerhet för sådana åtgärder.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. Denna ordning bör gälla även vid ärenden enligt ellagen. Det avgörande blir alltså om ansökan har gjorts den dag ändringarna träder i kraft. En sådan bestämmelse får betydelse särskilt vad gäller MKB. Som vi anför i vårt delbetänkande angående övergångsbestämmelser till miljöbalken, SOU 1996:147 5. 36 f, får den som avser att ge in en ansökan under tiden närmast efter balkens ikraftträdande ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens krav är uppfyllda när ansökan görs. I vissa speciella situationer får det dock i ett övergångsskede accepteras att samtliga krav inte är uppfyllda. Detta gäller även ärenden enligt ellagen. - I övrigt ser vi inte något behov av övergångsbestämmelser. Följaktligen bör en nätkoncession som har meddelats före ändringamas ikraftträdande kunna förses med ytterligare eller ändrade villkor enligt de nya bestämmelserna. Vidare bör en redan meddelad nätkoncession kunna göras beroende av att säkerhet ställs för återställningsåtgärder.

7.3. Författningskommentar

2 5 2 mom. Nätkoncession får --- allmän synpunkt. Nätkoncession för --- av ledningen. Nätkoncession för --- annat koncessionsområde. Nätkoncession som -—— i landet. Nätkoncession får --- begärda området. Nätkoncession får --— avvikelser göras.

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken. Vid koncessionsprövningen skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om koncession. Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.

Nätkoncession får -—— stycket tillämpas.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför mljöbalken att balkens regler också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. ellagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt. Detta sker i sjunde stycket andra meningen. De lagrum som på detta sätt ”kopplas in” är hushållningsreglema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) och bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer samt att ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

Som framgår av åttonde stycket skall, liksom tidigare, en MKB finnas i ansökan om koncession enligt ellagen. En hänvisning sker här till miljöbalkens bestämmelser. De närmare motiven framgår av lagråds- remissen s. 623 ff och vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff.

Det nionde och sista stycket i den föreslagna lydelsen motsvarar det nuvarande åttonde stycket.

2 5 3 mom. Nätkoncession ges --- 40 år.

En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet för människors hälsa eller omgivningen, främja en hållbar hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Uppkommer genom verksamhet för vilken nätkoncession har meddelats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när nätkon- cessionen meddelades eller medverkar den till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten föreskriva ytterligare eller ändrade villkor för att förebygga eller minska olägenheterna för framtiden.

En nätkoncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar nätkoncessionen skall fullgöra skyldigheten enligt 3 5 1 mom. att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för

återställning. Ifråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 5 utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller, ejier regeringens bemyndigande, nätmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten enligt fjärde stycket inte är tillräcklig, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.

Första stycket överensstämmer med nuvarande lydelse.

Andra stycket föreslås ändrat. Skälen för detta har redovisats i avsnitt 7.2. Som framgår av paragrafen syftar ellagen till en avvägning också gentemot andra allmänna intressen än miljöintressena liksom gentemot enskilda intressen. Villkor bör därför, såsom enligt nuvarande lydelse, kunna meddelas till skydd också för andra allmänna intressen än miljöintressena liksom till skydd för enskild rätt. Bland andra allmänna intressen finns anledning att särskilt nämna säkerheten, vilket också framgår såväl av paragrafens nuvarande som dess föreslagna lydelse.

Bestämmelsen i tredje stycket är ny. Regeringen eller nätmyndigheten får möjlighet att ändra de villkor som meddelats vid nätkoncessionen och att förena nätkoncessionen med ytterligare villkor. Förutsättningama för detta är att det uppkommit någon oförutsedd betydande olägenhet eller att verk- samheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. En liknande regel finns idag i 7 5 lagen (1978:160) om vissa rörledningar, se avsnitt 9, och i 24 kap. 5 5 MB.

Fjärde och femte styckena är nya och behandlar ställande av säkerhet för återställningsåtgärder, något som bör vara huvudregel vid ingrepp i naturen av beaktansvärd omfattning. I enlighet med vad som föreskrivs i 18 kap. 2 5 MB bör stat och kommun vara befriade från att ställa säkerhet.

28 5 Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med Strap” enligt brottsbalken eller miljöbalken.

I 27 5 ellagen stadgas att den som bryter mot bl.a. villkor som har meddelats med stöd av 2 5 3 mom. andra stycket kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år, dock att ringa fall undantas från straffbarhet. I förevarande paragraf anges i dess nuvarande lydelse att ansvar inte skall ådömas enligt ellagen då gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.

Som framkommit föreslår vi att 2 5 3 mom. andra stycket ellagen utformas så att det tydligt framgår att villkor kan och skall föreskrivas till skydd för bl.a. miljön. Brott mot sådana villkor kan samtidigt utgöra brott inte bara mot brottsbalken utan också mot miljöbalken, beroende på hur villkoren har utformats. I sådant fall bör brottsbalkens respektive miljöbalkens regler ha företräde framför ellagens. Då brottsbalken och miljöbalken samtidigt straffbelägger en gärning följer av 29 kap. 11 5 andra stycket MB vilken av lagarna som skall tillämpas.

Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende om prövning av nätkoncession skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 7.2.

8 Lagen (1978:160) om vissa rörledningar

Förslag: Irörledningslagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

I villkor för koncession skall större vikt än i dag läggas vid miljön.

En koncession skall kunna förenas med nya eller ändrade villkor om den verksamhet för vilken koncession har meddelats medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds.

En koncession skall kunna göras beroende av att kon- cessionshavaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning.

8.1. Lagens innehåll

Enligt lagen om vissa rörledningar (rörledningslagen) krävs koncession för att dra fram eller begagna en rörledning för transport av fjärrvärme eller av råolja, naturgas eller produkt av råolja eller naturgas eller av annan vätska eller gas som är ägnad att användas som bränsle. Koncession behövs dock inte för ledningar med en längd av högst 20 kilometer, ledningar för distribution till hushåll eller ledningar inom hamn eller industriområde (1 5).

Rörledningslagen omfattar bara stora projekt, varför antalet koncessions- ärenden har varit litet och i huvudsak begränsat till 1980-talet och början av 1990-talet när den svenska naturgasutbyggnaden på västkusten och i Skåne ägde rum. Det har i praktiken främst varit gasledningar som varit aktuella för koncessionsprövning. Rörledningar förläggs i allmänhet under jord. Vid

ledningens början och slut samt vid förgreningar finns terminaler eller stationer. Utefter ledningen kan finnas pumpstationer (för naturgas kompressorstationer) samt linjeventil-, mät- och regelstationer.

Frågan om koncession prövas av regeringen men ansökan ges in till den myndighet som regeringen bestämmer (3 5). I förordningen (1978zl64) om vissa rörledningar har regeringen bemyndigat Närings— och teknikutveck- lingsverket att handlägga ansökningar enligt lagen. Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen dras fram och begagnas och om sökanden är lämplig att utöva den verksamhet som avses med koncessionen. Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdes- bestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Vid koncessionsprövning skall natur- resurslagen tillämpas (4 5). Dessutom gäller den generella föreskriften i 5 5 förordningen (1993zl9l) om tillämpning av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. att myndighet vid prövningen skall ange om anläggningen eller åtgärden går att förena med gällande regionplan eller kommunal översiktsplan. Koncessionsprövningen enligt 3 5 rörlednings- lagen för med sig att rörledningsföretaget kan underkastas en samlad prövning i alla de avseenden där samhällsintressen gör sig gällande. Detta innebär bl.a. att transport- och näringspolitiska, energipolitiska samt miljö-, naturvårds-, försvars— och planpolitiska synpunkter kan beaktas (prop. 1985/86z90 s. 129).

I 5-7 55 finns regler om villkor för koncession. Där föreskrivs bl.a. att koncession skall avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning och gälla viss tid (5 5). Enligt 6 5 skall koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. Vissa särskilda villkor om statligt deltagande, avgifter, färdigställandetid m.m. får också föreskrivas. Under förutsättning att det uppkommit betydande olägenhet, som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får villkor föreskrivas som är ägnade att förebygga och minska olägenheterna för framtiden (7 5).

Om koncessionshavaren åsidosätter gällande villkor kan koncessionen återkallas (15 5). I samband med att koncession upphör att gälla, skall återställningsåtgärder vidtas om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt (16 5). Krävs det för att återställningsåtgärdema skall kunna vidtas att annans mark tas i anspråk, får den myndighet som regeringen bestämmer besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid (18 5). Skulle verksamheten enligt rörledningslagen bedrivas så att uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse uppkommer, kan myndigheten besluta att förbjuda verksamhetens fortsatta bedrivande (20 5).

Rörledningslagen anlcnöts till naturresurslagen vid den senare lagens tillkomst. Ursprungligen var det meningen att de överväganden som förutsätts enligt naturresurslagen skulle göras först i samband med

prövningen av ledningssträckningen och arbetenas utförande. Lagrådet hade emellertid invändningar mot denna lösning och i propositionen knöts naturresursprövningen till frågan om ledningen skulle få komma till stånd eller inte (prop. l985/86:90 s. 131).

8.2. Anpassningen till miljöbalken

I miljöbalken (MB) finns bestämmelser som skall tillämpas för att undvika att olika slags verksamheter och åtgärder innebär negativ påverkan på hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Anläggningsarbeten för framdragande av rörledningar påverkar naturmiljön i vart fall under en tid. Själva begagnandet av rörledningama innefattar en risk för utsläpp av den vätska eller gas som transporteras. Bl.a. mot denna bakgrund utgör den verksamhet som regleras i rörledningslagen en verksamhet som faller inom miljöbalkens tillämpningsområde.

Det nämnda leder till att en verksamhetsutövare enligt rörledningslagen skall följa bl.a. de hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB, exempelvis 2 kap. 3 5, som stadgar att den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall vidta de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller omgivningen i övrigt. Dessa lqav gäller dock enligt 2 kap. 8 5 MB i den utsträckning det kan anses rimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämföras med kostnaderna för sådana åtgärder. I 2 kap. 9 5 MB finns en stoppregel av innebörd, att om en verksamhet eller åtgärd kan befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse även om sådana skyddsåtgärder och försiktighetsmått vidtagits som krävs enligt balken, får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om det finns särskilda skäl. Enligt paragrafens tredje stycke gäller inte detta om regeringen tillåtit verksamheten enligt rörledningslagen. Ett liknande undantag finns för närvarande i miljöskyddslagen. I sammanhanget bör dock erinras om den angivna regeln i 20 5 andra stycket rörledningslagen, att verksamheten kan förbjudas om den bedrivs på sådant sätt att uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse uppkommer.

Reglerna om hushållning med naturresurser i 2 och 3 kap. naturresurslagen återfinns i 3 och 4 kap. MB. I 1 kap. 2 5 MB finns

dessutom en bestämmelse med den innebörden att 3 och 4 kap. MB skall tillämpas bl.a. enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar, exempelvis rörledningslagen. I 4 5 tredje stycket rörledningslagen finns knytrringen till naturresurslagen. Bestämmelsen skall ändras så att den hänvisar till 3 och 4 kap. MB.

Miljöbalken innehåller vidare den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 5 MB). Det kan vara tveksamt om verksamhet enligt rörledningslagen kan påverka en miljökvalitetsnorm. Skulle detta ändå ske är det inte lämpligt att samhället genom att ge koncession sanktionerar en verksamhet som medverkar till att en sådan norm överträds. Därför skall miljökvalitetsnormer iakttas vid koncessionsprövning även enligt rörledningslagen. Dessutom bör bestämmelsen i 16 kap. 5 5 MB, att tillstånd inte får meddelas för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, ha motsvarande tillämpning vid beslut om koncession.

Av 6 kap. 1 5 MB följer att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall bifogas en ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. För närvarande stadgar 5 5 förordningen (1991 :73 8) om miljökonsekvensbeskrivningar en skyldighet att bifoga en MKB till ansökan om koncession enligt rörledningslagen.

En MKB skall finnas även fortsättningsvis vid koncessionsprövningen. Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler på rörlednings- lagens område än vad som gäller enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 5 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt rörledningslagen.

Vad avser förfarandet finns regler i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvens- bedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Inte heller beträffande förfarandet finns det anledning att ha andra regler vid upprättande av MKB än som följer av miljöbalkens bestämmelser.

Skydd av områden och djur- och växtarter regleras i 7 och 8 kap. MB. Sådana bestämmelser bör tillämpas vid koncessionsprövning enligt rörledningslagen. För detta krävs ingen hänvisning till miljöbalkens bestämmelser.

När koncession meddelas får, enligt 6 5 rörledningslagen, de villkor föreskrivas som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt. I lagtexten anges vissa av de villkor som kan komma ifråga, exempelvis

villkor om statligt deltagande. Vi menar att paragrafen bör ändras så att det tydligt framgår att koncessionen skall förenas med de villkor som behövs till skydd för bl.a. miljön.

Rörledningslagen innehåller en bestämmelse i 7 5 om att villkor kan föreskrivas då en oförutsedd betydande olägenhet uppkommit. Det är enligt vår mening ändamålsenligt att den regeln behålls. Den bör dock utökas med en möjlighet att ingripa med nya eller ändrade villkor när verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 MB överträds.

I 16 och 17 55 rörledningslagen finns bestämmelser om s.k. återställ- ningsåtgärder. Reglerna ligger helt i linje med miljöbalken. Det finns därför ingen anledning att föreslå ändring i dessa. För att öka förutsättningarna för att återställningsåtgärder verkligen vidtas, bör möjlighet finnas för prövningsmyndigheten att ålägga koncessionshavaren skyldighet att ställa säkerhet för sådana åtgärder.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. Denna ordning bör gälla även vid ärenden enligt rörledningslagen. Det avgörande blir alltså om ansökan har gjorts den dag ändringarna träder i kraft. En sådan bestämmelse får betydelse särskilt vad gäller MKB. Som vi anför i vårt delbetänkande angående övergångsbestämmelser till miljöbalken, SOU 1996:147 5. 36 f, får den som avser att ge in en ansökan under tiden närmast efter balkens ikraftträdande ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens krav är uppfyllda när ansökan görs. I vissa speciella situationer får det dock i ett övergångsskede accepteras att samtliga krav inte är uppfyllda. Detta gäller även ärenden enligt rörledningslagen. - I övrigt ser vi inte något behov av övergångsbestämmelser. Följaktligen bör en koncession som har meddelats före ändringamas ikraftträdande kunna göras beroende av att säkerhet ställs för återställningsåtgärder. En sådan koncession bör vidare kunna förses med ytterligare eller ändrade villkor.

8.3. Författningskommentar

4 5 Koncession får --— med koncessionen. Koncession får --- avvikelser göras.

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Vid koncessionsprövningen skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om koncession. Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken. Vad som därvid föreskrivs om tillståndsmyndighet skall gälla regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. rörledningslagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt. Detta sker i fjärde stycket. De lagrum som på detta sätt "kopplas in” är hushållningsreglema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) och bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer samt att ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

Som framgår av femte stycket skall, liksom tidigare, en MKB finnas i ansökan om koncession enligt rörledningslagen. En hänvisning sker här till miljöbalkens bestämmelser. De närmare motiven framgår av lagråds— remissen s. 623 ff och vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff. Eftersom regeringen är tillståndsmyndighet enligt rörledningslagen kan det vara naturligt att regeringen får ett bemyndigande att låta den myndighet som normalt handlägger ärendet, dvs. Närings- och tekrrikutvecldingsverket, även handlägga förfarandet med MKB:n fram till dess den är färdigställd och kan bifogas ansökan om koncession.

6 5 En koncession skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet på människors hälsa eller omgiv- ningen, främja en hållbar hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Som villkor -—- liknande villkor. Vidare får -—- föreskrivna tiden.

Första stycket motsvarar delvis första stycket i nuvarande lydelse. Andra och tredje styckena överensstämmer med nuvarande lydelse.

Första stycket föreslås ändrat. Skälen för detta har redovisats i avsnitt 8.2. Rörledningslagen syftar till en avvägning också gentemot andra allmänna intressen än miljöintressena liksom gentemot enskilda intressen, t.ex. ägares och nyttjanderättshavares intressen i förhållande till företagaren. Villkor bör därför, såsom enligt nuvarande lydelse, kunna meddelas till skydd också för andra allmänna intressen än miljöintressena liksom till skydd för enskild rätt. Bland allmänna intressen finns anledning att särskilt nämna säkerheten, dvs. vad som krävs för att förebygga exempelvis brand och explosion.

6 a 5 En koncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs

för att den som innehar koncessionen skall fullgöra skyldigheten enligt 16 5 att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta om ytterligare säkerhet.

I fråga om beskafenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 5 utsök- ningsbalken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och förvaras av länsstyrelsen i det län där verk— samheten bedrivs.

Skyldighet att ställa säkerhet för återställningsåtgärder bör vara huvudregel vid ingrepp i naturen av beaktansvärd omfattning. Säkerheten kan exempelvis bestå i att medel sätts in på ett spärrat bankkonto eller att en bankgaranti ställs. I enlighet med vad som föreskrivs i 16 kap. 3 5 MB bör stat och kommun vara befriade från att ställa säkerhet.

7 5 Uppkommer genom verksamhet för vilken koncession har meddelats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när koncessionen meddelades eller medverkar den till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva ytterligare eller ändrade villkor för att förebygga eller minska olägenheten för framtiden.

I paragrafen har tillagts att ytterligare eller ändrade villkor får föreskrivas om verksamheten medverkar till att en milj ökvalitetsnorm överträds.

Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende om prövning av koncession skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraft— trädande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 8.2.

9 Minerallagen (1991:45)

Förslag: I minerallagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten. Ett medgivande till undersökning i de obrutna fjällområdena skall få förenas med villkor till skydd för natur- och kulturvärden. Koncession skall inte få ges till en ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

Bergmästaren skall kunna bestämma nya villkor om verk- samheten med någon betydelse medverkar till att en miljö kvalitetsnorm överträds.

Bergmästaren skall samråda med länsstyrelsen såvitt avser tillämpningen av miljöbalken. Om bergmästaren och länsstyrelsen har olika uppfattning skall ärendet hänskjutas till regeringen.

9.1. Lagens innehåll

Mineralhanteringen i Sverige kan delas in i olika grenar med avseende på vilka produkter som utvinns och hur de används. Till gruvnäringen räknas vanligen de malmproducerande gruvorna. Övriga mineralgrupper som bildar egna grenar är industrimineral, energimineral, natursten, smyckesten och ballast. Räknat i omsättning dominerar malmgruvoma, följt av ballast industrin och industrimineralsektom.

Den svenska gruvindustrin brukar delas in i jämmalmsgruvor och ickejämmalmsgruvor. Det finns två jämmalmsgruvor i Sverige, nämligen i Kiruna och Malmberget. Båda gruvorna ägs av Luossavaara-Kirunavaara AB (LKAB). Bland ickejämmalmsgruvoma finns två guldmalmsgruvor, tre kopparmalmsgruvor, en blymalmsgruva, en zinkrnalmsgruva samt sju s.k.

komplexmalmsgruvor, dvs. gruvor där malmen innehåller flera av ovan- stående metaller. Antalet gruvor har minskat i Sverige de senaste decenni ema. Under senare år har dock produktionen ökat något. Sverige är ett betydande gruvland och svarar exempelvis för nästan tre fjärdedelar av EU:s jämmalmsproduktion.

Gruvnäringen i Sverige är utförligt beskriven i Gruvkommitténs be tänkande SOU 1996:152 Gruvorna och framtiden.

Minerallagen trädde i kraft den 1 juli 1992, då bl.a. gruvlagen (1974:342) och lagen (19741890) om vissa mineralfyndigheter upphörde att gälla. Den nya lagen innebar att inmutningssystemet i gruvlagen avskaffades och ersattes av ett koncessionssystem, som i och för sig har inmutningsrättsliga inslag. Inmutningssystemet innebar att den som först ansökte om tillstånd att få undersöka ett område fick exklusiv rätt att undersöka. Principen för koncessionssystemet är att rätten att undersöka och bearbeta en fyndighet upplåts efter prövning av en myndighet.

Minerallagen gäller undersökning och bearbetning av fyndigheter av ett antal särskilt uppräknade ämnen. Ämnena har 1 lagen samlingsbeteckningen koncessionsmineral (1 kap. 1 5). Lagen tillämpas inte inom allmänt vatten- område i havet (1 kap. 2 5). Där är i stället lagen (1966:314) om kontinental- sockeln tillämplig. Kontinentalsockellagen behandlas i avsnitt 11.

Det enda energimineral som numera utvinns i Sverige är torv. Torv är inte ett koncessionsmineral enligt minerallagen, utan omfattas i stället av lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter. Torvlagen behandlas i avsnitt 10.

Bestämmelser som berör den verksamhet som regleras i minerallagen finns även i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen (l964z822), lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) samt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (1 kap. 7 5). Dessa lagar gäller parallellt med minerallagen.

Med undersökning avses i minerallagen arbete i syfte att påvisa en fyndighet av ett koncessionsmineral och att utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde, allt under förutsättning att arbetet innebär intrång i markägarens eller annan rättsinnehavares rätt (1 kap. 3 5). Sistnämnda förutsättning antyder att reglerna om undersökning främst avser förhållandet mellan verksamhetsutövare och fastighetsägare eller innehavare av särskild rätt till fastigheten.

Undersökning får enligt huvudregeln utföras endast av den som har undersökningstillstånd (1 kap. 4 5). Sådant tillstånd skall lämnas, om det finns anledning anta att undersökning kan leda till fynd av koncessions mineral och sökanden inte uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd undersökningen. Vid tillstånd att bedriva undersökning beträffande

olja, gasformiga kolväten eller diamant skall dessutom bedömas om sökanden är lämplig (2 kap. 2 5).

Undersökningstillstånd beträffande olja, gasformiga kolväten eller diamant skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt (2 kap. 10 5). I övrigt saknar lagen bestämmelser om villkor i undersökningstillstånd.

Undersökningsarbete skall utföras så att minsta skada och intrång vållas (3 kap. 3 5). Undersölmingsarbete får inte äga rum inom nationalparker eller tilltänkta nationalparker och inte heller i strid med föreskrifter som har meddelats beträffande naturreservat. Undersökningsarbete får inte heller utan medgivande av länsstyrelsen äga rum inom de fjällområden som räknas upp i 3 kap. 5 5 NRL (3 kap. 6 5). Utan medgivande av bergmästaren får undersökrringsarbete inte äga rum inom bl.a. 100 meter från tomt med byggnad där någon är permanent bosatt eller område med detaljplan eller områdesbestämmelser enligt PBL (3 kap. 7 5). Det bör erinras om att 3 kap. 6 och 7 55 minerallagen inte innefattar en uttömmande beskrivning av områden där hinder mot undersökning kan föreligga. Den verksamhet som regleras i lagen måste alltid bedrivas med iakttagande av all övrig lag stiftning (Delin, Minerallagen med kontinentalsockellagen, 1996, s. 78).

Bearbetning får utföras endast av den som har bearbetningskoncession (1 kap. 4 5). Bearbetningskoncession skall meddelas, om en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har påträffats och fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen (4 kap. 2 5).

I ärenden om beviljande av koncession skall NRL tillämpas (4 kap. 2 5). Länsstyrelsens uppfattning i NRL-frågan får normalt inte frångås (jfr 8 kap. 1-2 55). Om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars tillåtlighet skall prövas enligt flera av de NRL-ankrrutna lagarna, skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessions ärendet. I ärenden om beviljande av koncession skall en miljökonsekvens- beskrivning (MKB) fogas till ansökan (4 kap. 2 5).

Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras (4 kap. 2 5).

En koncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som behövs för att natur- tillgångama skall utforskas eller tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt (4 kap. 5 5). Koncessionshavaren skall normalt åläggas att ställa säkerhet för att skyldigheterna att utföra efterarbete skall uppfyllas (4 kap. 6 5). En koncession skall meddelas för 25 år (4 kap. 7 5). Koncessionstiden skall därefter förlängas under vissa i lagen angivna förutsättningar (4 kap. 8-11

åå)—

Bestämmelserna i 3 kap. 6 och 7 åå om hinder mot undersökningsarbete skall tillämpas också på bearbetning (5 kap. 10 å).

Ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession kan återkallas, om tillstånds- eller koncessionshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen eller villkor eller om det annars finns synnerliga skäl (6 kap. 3 5). Om verksamheten enligt en koncession ger upphov till betydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får prövningsmyndigheten bestämma nya eller ändrade villkor (6 kap. 4 ©).

Ärenden om beviljande av undersökningstillstånd eller bearbetnings koncession prövas av bergmästaren (8 kap. 1 ©). Bergmästaren skall hän- skjuta till regeringen mer betydelsefulla ärenden och ärenden där berg- mästaren och länsstyrelsen har olika uppfattning beträffande tillämpningen av NRL (8 kap. 2 ©).

När en bearbetningskoncession har upphört skall koncessionshavaren utföra efterarbete och ta bort anläggningar i den mån detta är motiverat från allmän eller enskild synpunkt (13 kap. 4 G).

9.2. Anpassningen till miljöbalken

Miljöbalken skall tillämpas parallellt med annan lag som reglerar sådan verksamhet, åtgärder, anläggningar och produkter som omfattas av balkens tillämpningsområde men avser andra frågor. I den utsträckning det i någon annan lag finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av balken gäller i stället vad som sägs i den lagen (se även avsnitt 1.3).

Miljöbalken är tillämplig vid bearbetning av mineral. Även vid undersölcningsarbete (prospektering) kan balken vara tillämplig. Exempelvis kan detta vara fallet vid byggande av väg fram till ett undersölmingsområde.

I ett fåtal fall påträffas vid undersökningsarbetena fyndigheter i en sådan omfattning att provbrytning inleds. Vid provbrytning tas ett schakt upp eller, om det redan finns en gruva i närheten, görs en gång från denna. Prov- brytning har typiskt sett en sådan miljöpåverkan att miljöbalken är tillämplig.

Miljöbalken och minerallagen gäller som nämnts parallellt. Det finns i minerallagen enligt dess nuvarande lydelse ett undantag från denna princip, nämligen bestämmelsen i 4 kap. 2 & att 2 och 3 kap. NRL inte skall tillämpas i andra prövningar än koncessionsprövningen. Vi föreslår nedan att denna bestämmelse skall finnas kvar.

Minerallagen syftar i första hand till att reglera förhållandet mellan prospektör och gruvinnehavare å ena sidan och markägare och innehavare av särskild rätt till marken å andra sidan. Endast i mindre omfattning har lagen bestämmelser som syftar till att skydda miljön. Dessa är normalt allmänt hållna. Vid den genomgång av minerallagens bestämmelser som vi gjort har vi inte kunnat finna något annat undantag från huvudregeln om parallellitet än det nyss nämnda.

När minerallagens anpassning till miljöbalken diskuteras måste man ha klart för sig att minerallagen inte i första hand är en miljölag. När prövningen sker enligt minerallagen återstår normalt mycket arbete innan man i detalj kan ange hur verksamheten skall bedrivas. Det är därför svårt att i en koncession meddela exempelvis villkor till skydd för miljön. Av denna anledning bestäms därför väsentliga villkor, bl.a. till skydd för den yttre miljön, med stöd av annan lagstiftning såsom miljöskyddslagen, natur vårdslagen och vattenlagen. Det är därför av avgörande betydelse att - vid den miljöbalksprövning som skall ske av verksamhet som också omfattas av minerallagen - samtliga regler i MB utom 3 och 4 kap. kan tillämpas.

En rätt enligt minerallagen kan beskrivas som en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att bedriva den verksamhet som omfattas av lagen. För gruvdrift och ibland också för undersökningsarbete kommer förutsättningarna alltså att preciseras genom en miljöprövning. Vid en sådan miljöprövning kommer, i enlighet med det sagda, miljöbalken att tillämpas.

Beträffande undersökningsarbete gäller för närvarande enligt 2 kap. 10 å minerallagen att endast undersökningstillstånd beträffande olja, gasformiga kolväten eller diamant skall förenas med villkor för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. Även undersökningsarbete som avser andra mineral än olja, gas eller diamant kan vara förenat med risker för omgivningen. Mot bakgrund av de skärpta krav på miljöhänsyn som kännetecknar miljöbalken kan det diskuteras om undersölmingstillstånd generellt skall kunna förenas med villkor till skydd för miljöintressen.

Det är enligt vår uppfattning främst i två situationer som miljövillkor kan aktualiseras vid undersökning. Den ena är provbrytning efter mineral. Redan i dag skall provbrytning tillståndsprövas av länsstyrelsen enligt miljöskydds lagen (23.01.02 i bilagan till miljöskyddsförordningen, 1989z364). Prov- brytning kommer i fortsättningen att tillståndsprövas enligt miljöbalken. Den andra situationen är byggande av väg fram till undersölmingsområdet. Om en sådan vägbyggnad kommer att väsentligt ändra naturmiljön skall anmälan om samråd göras enligt 12 kap. 6 & MB. Samrådsmyndigheten får därefter meddela förelägganden om miljöhänsyn och i särskilda fall förbud.

Gruvkommittén har föreslagit att länsstyrelsens medgivande enligt 3 kap. 6 & minerallagen att utföra undersökningsarbete inom de fjällområden som räknas upp i 3 kap. 5 & NRL skall förenas med de villkor som är nödvändiga

för att förhindra att påtaglig skada uppkommer för områdets natur- och kulturvärden (SOU 1996:152 5. 115 och 141). Ett sådant tillägg i lagtexten är enligt vår uppfattning motiverat, även om det för oss har uppgetts att det inte förekommer några undersökningar i de obrutna fjällområdena. Även vi föreslår alltså en sådan bestämmelse. Vi anser dock att villkor skall kunna ställas även för att förhindra mindre skador än sådana som kan anses vara "påtagliga".

Med hänsyn till den miljöprövning som skall ske enligt miljöbalken saknas det enligt vår uppfattning skäl att i övrigt föreslå att under- sökningstillstånd skall kunna förenas med villkor till skydd för miljön. Det bör dock påpekas att Gruvkommittén har föreslagit att även bergmästarens medgivande enligt 3 kap. 7 & minerallagen skall kunna förenas med villkor. Vi har uppfattat att detta inte i första hand skall avse villkor till skydd för miljön. Vi tar därför inte ställning till om detta förslag bör genomföras.

Beträffande bearbetning gäller enligt 23.01 i bilagan till miljöskydds förordningen att en gruvanläggning som utgörs av anrikningsverk, sintn'ngs- verk eller annan anläggning för bearbetning av mineralfyndighet skall tillståndsprövas enligt miljöskyddslagen. Tillstånd kan även krävas enligt bestämmelsen om täkt i 18 & naturvårdslagen (jfr prop. 1988/89:92 s. 77 f). Om tillståndsplikt inte föreligger enligt 18 & naturvårdslagen föreligger vanligen samrådsskyldighet enligt 20 & naturvårdslagen. Dessa bestäm- melser säkerställer att miljöprövning görs av bearbetningen. Någon ändring är inte avsedd när miljöbalken införs.

Till detta kommer att PBL innehåller styrinstrument för användningen av mark. Regleringen av markens användning sker genom detaljplan. För begränsade områden kan områdesbestämmelser antas. Enligt 3 kap. 7 & minerallagen krävs bergmästarens medgivande för att utföra undersökningsr arbete inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser. Koncession får enligt 4 kap. 2 & normalt inte strida mot detaljplan eller områdes bestämmelser.

I ett avseende skall dock en miljöprövning ske enligt minerallagen. Enligt lagen skall nämligen hushållningsbestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL tillämpas vid prövningen av bearbetningskoncession. Lagen innehåller på detta område ett särdrag: Om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars tillåtlighet skall prövas enligt även andra NRL-anknutna lagar, skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessionsärendet (4 kap. 2 & fjärde stycket minerallagen).

Propositionen med förslag till minerallag innehöll inte nu diskuterad bestämmelse. I stället föreslogs att det i NRL skulle införas en ny bestämmelse, 1 kap. 2 å andra stycket, av innehåll att om tillåtligheten av ett visst exploateringsföretag eller annat ingrepp i miljön skall prövas enligt

flera av de NRL-anknutna lagarna så skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas endast vid den prövning som äger rum först (prop. 1988/89:92 s. 76 f).

Vid propositionens riksdagsbehandling påpekade Bostadsutskottet i ett yttrande till Näringsutskottet (bet. 1990/912NU7 bil. 5) att det tidigare i propositionen med förslag till NRL hade anförts att, för att en prövning enligt en viss lag skulle anknytas till NRL, det borde krävas att det fanns behov av att göra en bred prövning av verksamhetens ställning i förhållande till andra markanvändningsintressen. Vidare hade framhållits det angelägna i att få till stånd en samordning mellan NRL och de till denna anknutna lagarna. Ett accepterande av den i minerallagspropositionen föreslagna ordningen skulle enligt Bostadsutskottets mening innebära att den efter- strävade samordningen inte kom till stånd på det sätt som avsetts vid tillkomsten av NRL.

Enligt Näringsutskottets mening borde frågan övervägas ytterligare (bet. 1990/911NU7 s. 18). Den föreslagna