SOU 1997:32

Följdlagstiftning till miljöbalken : delbetänkande

Till statsrådet och chefen för Miljödepartementet

Regeringen bemyndigade den 7 april 1993 chefen för Miljö- och natur- resursdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda organisationsförändringar med anledning av ett tidigare förslag till miljöbalk. Med stöd av bemyndigandet förordnades fr.o.m. den 13 april 1993 dåvarande hovrättspresidenten Carl Axel Petri som särskild utredare.

Vid regeringssammanträde den 24 november 1994 beslutades att uppdraget även skulle omfatta att lägga fram ett nytt förslag till miljöbalk.

Vi har antagit namnet Milj öbalksutredningen.

Beträffande sakkunniga, experter och sekreterare hänvisar vi till vårt huvudbetänkande (SOU l996:103) Miljöbalken- En skärpt och samord- nad miljölagstiftning för en hållbar utveckling och delbetänkande (SOU 19962147) Övergångsbestämmelser till miljöbalken. Följande ändringar har dock skett. Som experter har förordnats departementsrådet Erik Casten Carlberg (fr.o.m. den 1 januari 1997), departementssekreteraren Lars-Eric Hult (fr.o.m. den 4 juni 1997), generalsekreteraren Ulrika Rasmuson (fr.o.m. den 14 oktober 1996) och enhetschefen Kitty Victor (fr.o.m. den 24 april 1997). Följande experter har entledigats, Gertrud Berglund (fr.o.m. den 17 juni 1997), Sten Jerdenius och Åsa Wiklund (båda fr.o.m. den 4 juni 1997). Vidare har kammarrättsassessorn Stefan Köhler entledigats den 22 november 1996 som sekreterare. Kammarrättsassessorn Björn Persson förordnades den 13 januari 1997 som sekreterare.

Vi får härmed överlämna delbetänkandet Följdlagstiftning till miljö- balken. '

Vi fortsätter vårt arbete med andra utestående frågor, såsom förordningar.

Stockholm den 17 juli 1997

Carl Axel Petri /Lars Holmgård Per Lagerud Björn Persson

w pau _ Hi 135.313!

' inl-Lilla a'la-ika")

I” I .., _ . , milj» *luH HF. L.,—JJ .m;u.'flj

* ggr-rag- ns.

[m:-h.

. % lår-l "13:13! | .” ”fall:;—

' '" ?7? I".- "» '_'—(# ? .r_"._ .' _

INNEHÅLL Förkortningar ..................................................................................... 9 Sammanfattning ............................................................................... l 1 LAGFÖRSLAG Förslag till Lag om ändring i 1. jordabalken ................................................................................ 13 2. lagen (1902: 71 s.1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar ................................ 1 7 3. lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled ........................ 21 4. kommunalskattelagen (1928:3 70) ............................................. 25

5. lagen ( ] 929:4 05 ) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska

vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 ............................ 31 6. lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder

för vissa kraftanläggningar m.m. .............................................. 45 7. lagen (1 94 7.5 76) om statlig inkomstskatt .................................. 4 7 8. luftfartslagen (195 7:29 7) .......................................................... 51 9. lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för

utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m ..................................... 57 10. lagen (1966:314) om kontinentalsockeln .................................. 67 11. lagen (1970:244) om allmänna vatten— och

avloppsanläggningar ................................................................. 77 12. fastighetsbildningslagen (1970:988) ......................................... 79 13. väglagen (1971:948) ................................................................. 85

14. lagen (1971 :850) med anledning av gränsälvs— överenskommelsen den 16 september 1971 mellan

Sverige och Finland ................................................................... 97 15. lagen (1973.'1150) omförvaltning av samfälligheter ............................................................................ 99 16. lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1 149) och lagen (1973: I 150) om förvaltning av samfälligheter. ....................... 103 1 7. lagen (1976:839) om statens va-nämnd ................................. 107 18. lagen (1976.'997) om vattenförbund ....................................... 109 19. lagen ( ] 977:43 9) om kommunal energiplanering .................. 113 20. lagen (1978:160) om vissa rörledningar ................................ 115 21. skogsvårdslagen (1979.'429) .................................................. 119 22. fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152) .................................... 125

23. lagen (198030?) om skyldighet för utländska

kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ............... 129 24. lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening

från fartyg ................................................................................ 131 25. lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem ........................ 133 26. lagen (1982:188) om preskription av

skattefordringar m.m. .............................................................. 135 27. lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och

avlysning av allmän farled och allmän hamn .......................... 13 7 28. lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ............................. 141 29. lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel ................. 143 30. lagen ( 1 985 : 620) om vissa torvÅ/ndigheter ............................. 145 31. räddningsljänstlagen (19861 102) .......................................... 149 32. plan— och bygglagen (198710) ............................................... 151 33. jaktlagen (1987:259) ............................................................... 1 71 34. strålskyddslagen (1988:220) ................................................... 1 73 35. lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva

varor ........................................................................................ 1 75 36. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. ................................ 179 3 7. prisregleringslagen (1989.'978) ............................................... 181 38. lagen (1990:663) om ersättningsfonder .................................. 183 39. minerallagen (199145) ........................................................... 185 40. kyrkolagen (] 992: 300) ............................................................ 1 93 41. lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon .................... 195 42. fiskelägen (1993: 787) .............................................................. 201 43. lagen (1994:1776) om skatt på energi ..................................... 203 44. lagen (1995:1649) om byggande av järnväg ........................... 205 45. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus ............................... 213 46. vapenlagen ( 1 9966 7) .............................................................. 215 MOTIVERING 1. Inledning ................................................................................... 217

1.1 Allmänt ............................................................................ 217

1.2 Förslaget till miljöbalk. .................................................... 219 1.3 Förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar ................................................................................. 229

2. Plan- och bygglagen (1987: 10) ................................................ 237 2.1 Lagens innehåll ................................................................ 238 2.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 242 2.3 Författningskommentar ................................................... 259

3. Väglagen (1971 :948) ................................................................ 273 3. 1 Lagens innehåll ................................................................ 273 3.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 277 3.3 Författningskommentar ................................................... 283

4. Lagen (1995: 1649) om byggande av järnväg ........................... 293 4.1 Lagens innehåll ................................................................ 293 4.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 296 4.3 Författningskommentar ................................................... 301

5. Luftfartslagen (19571297) ......................................................... 307 5.1 Lagens innehåll ................................................................ 307 5.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 309 5.3 Författningskommentar ................................................... 313

6. Lagen (1983z293) om inrättande, utvidgning och

avlysning av allmän farled och allmän hamn ........................... 319 6. 1 Lagens innehåll ................................................................ 3 19 6.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 321 6.3 Författningskommentar ................................................... 324

7. Lagen (l902:71 s.1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar ................................ 327 7.1 Lagens innehåll ............ 327 7.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 329 7.3 Författningskommentar ................................................... 331 8. Lagen (1978: 160) om vissa rörledningar ................................. 335 8.1 Lagens innehåll ................................................................ 335 8.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 337 8.3 Författningskommentar ................................................... 339 9. Minerallagen (199lz45) ............................................................ 343 9 1 Lagens innehåll ................................................................ 343 9.2 Anpassningen till miljöbalken ......................................... 346 9.3 Författningskommentar ................................................... 352

10. Lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter .......................... 359 10.1 Lagens innehåll ............................................................. 359 10.2 Förhållandet till miljöbalken ........................................ 361 10.3 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 362 10.4 Författningskommentar ................................................ 366

11. Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln .............................. 373 11.1 Lagens innehåll ............................................................. 374 11.2 Förhållandet till miljöbalken i

geografiskt hänseende .................................................. 375 11.3 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 376 11.4 Författningskommentar ................................................ 379

12. Lagen (1992: 1 140) om Sveriges ekonomiska zon ................. 387 12.1 Lagens innehåll ............................................................. 397 12.2 Förhållandet till miljöbalken i

geografiskt hänseende .................................................. 389 12.3 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 390 12.4 Författningskommentar ................................................ 392

13. Lagen (19843) om kärnteknisk verksamhet .......................... 397 13.1 Lagens innehåll ............................................................. 397 13.2 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 399 13.3 Författningskommentar ................................................ 401

14. Strålskyddslagen (1988z220) .................................................. 405 14.1 Lagens innehåll ............................................................. 405 14.2 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 407 14.3 Författningskommentar ................................................ 410

15. Lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar ............................................................... 413 15.1 Allmänt ......................................................................... 413 15.2 F örfattningskommentar ................................................ 415 16. Lagen (1977:439) om kommunal energiplanering ................. 417 16.1 Allmänt ......................................................................... 417 16.2 Författningskommentar ................................................ 418 17. Skogsvårdslagen (1979z429) .................................................. 419 17.1 Skogen och skogsnäringen i Sverige ............................ 419 17.2 Lagens innehåll ............................................................. 420

17.3 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 424 17.4 Författningskommentar ................................................ 433 18. Jordabalken ............................................................................. 439 18.1 Behovet av ändringar .................................................... 439 18.2 Naturvårdsavtal ............................................................. 440 18.3 Författningskommentar ................................................ 450 19. Fiskelagen (1993z787) ............................................................ 453 19.1 Allmänt ......................................................................... 453 19.2 F örfattningskommentar ................................................ 454 20. Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor ........................................................................................ 457 20.1 Lagens innehåll ............................................................. 457 20.2 Anpassningen till miljöbalken ...................................... 458 20.3 Författningskommentar ................................................ 459 21. Kommunalskattelagen (19282370) ......................................... 461 21.1 Allmänt ......................................................................... 461 21.2 Författningskommentar ................................................ 462 22. Lagen (l995:1667) om skatt på naturgrus .............................. 463 22.1 Allmänt ......................................................................... 463 22.2 Författningskommentar ................................................ 464 23. Lagen (1976:997) om vattenförbund ...................................... 467 24. Lagen (1980z307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ................ 469 25. Ekonomiska och andra konsekvenser av förslagen ................ 470 SÄRSKILDA Y l"lRANDEN ....................................................... 473

MILJÖBALKEN ........................................................................... 545

..... Dan-rH-H'dh --.3=+-_--.r.-- ”W&W-HHWQ'WMM 'if-i'- Elihu min...-a.m..h '-'_'=-' ... mwmihm 1151.

1? .: ku VMI." _ 'l '|'|. II"| _ =- %? mergmr-r- 11- -— -—'-— - : ......1... .-n-nllndab-qpi ,18

Qfås "Him—trimtmus. 'm"'"' "W'MW'WH 1351- .Hlunhmåan 3.21

H.- %jLTT'lM'Åuuwr air i'll-Fl "( ... .. mmm wii '1' län. '|'. ”111111.

EEK... ”IM'HHWWHI'WH n...-f.... U_ETEYÅWIJW; .Ql '""tag'f'-l_1'u:"iw.'r"m'"*lzMW" o'u-imnlm 1.91”

33% mma—urlémaintmwdwmq se:-';

lll Fuflntluillu'ilti'lu'lmn-q- Manligt: illan William-salu) maa-lå 115: 12-58831'111Wbr1m5mnw—m Y.- nämn—innefrån" 3 mixen—hattmm..1.».—- WMMWMW åt!-1: £?W1rngr1fw'r'runwm' "'Tmmmqu i 939.

i? Ja i l'11'1'l'...u"il'.,' "'

191... twwwm- ;luteliåttj anagram. 15 tal! ..- .. .... ...-. .—__...-.-.......Jrisml£A it:

11th ":*934- 51.1»- wwqmeammJM'l & ig, 11.1 ] uu". .lp'_._1: -|J| ";-."" fåém.ww..._w_n.amgqlm1hlnm mo 11.111; 3.991) flagg.. .SE.”

Cay... += -—-.w+' __.._,-.-..,. ......_. ...mamlm 1.5.5. w......- . anamma-todettu (Mahdi '" ...Ci 'ta-l. =t'n'1'-l._.".l'i'llél.1--Ir' ”' '."- AL"?

”""1'5'.'r1'lt"T-*-"l='1""

.hnurhl'i'lnutlw'jim f'll- 99:61? [) man.-l &

l.; _"..-.|.un. 1.111] r. '-'..' ' 1. '.!-| 1.1 _ _ . '|'!!- . -| . .. FMC-_.-Maäbmlgihwjainm(”11:11:03913 mm.-hf: oas.... .... ...- .. ....mbmlanäaaml'g—wllh ml MMHHP- alm-a 11.1 alma-151!

['i .i'L. "l1't" ".'l_"|n.-_.' -. .-,.1.

0 %*TMlHM-la v.: mna'iidaamil Sibu-tf. duo Hemma-111111] .. .ES 13. ' ."1.l'._T |"... . . . - . £%'31""Ffrf'ffhm':;"h"*r"1 ...,-..... WW! AQJUWZ ' IDIEF :.."?Jruufn'r—qu-J-l jmuul-u'f-u.wnl-uvrn fm!- |||-"Th Eq Vil-gä 14)—SÖMN "_l-'i '--'. '-..'111"l-1. .. -. l 1 |, .' ['.'-_LL;._.' .1 '. ' .31'1 FT r-_ lgf'u ,_'-_l-ClE' .I'_'l1 _ . 171 brk!!! LT. 1'L.l" 'll ICT-." HL: ' 'F n. -' "' I- ]"1' ? taggat "rn-. lil-ill.. . .. U'] '

Förkortningar

bet. betänkande BoU Bostadsutskottet dir. direktiv

Ds Departementsserien EG Europeiska gemenskapen ha hektar JB jordabalken J oU Jordbruksutskottet MB miljöbalken MKB miljökonsekvensbeslqivning NRL lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. NU Näringsutskottet PBL plan- och bygglagen (1987:10) prop. proposition rskr. riksdagsskrivelse RRV Riksrevisionsverket RÅ Regeringsrättens årsbok SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar TU Trafikutskottet UB utsökningsbalken

Sammanfattning

Den 4 juli 1996 överlämnade vi till regeringen vårt huvudbetänkande (SOU 19962103) Miljöbalken — en skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Förslaget har remissbehandlats och därefter bearbetats i Regeringskansliet. Regeringen beslutade den 3 april 1997 om lagrådsremiss rörande en miljöbalk. Vi har under slutskedet av vårt arbete med iöljdlagstiftning anpassat förslagen till lagrådsremissen.

Enligt lagrådsremissen skall bestämmelserna i 15 lagar arbetas samman i en miljöbalk. Därutöver finns ett stort antal lagar med miljöanknytning. Alla dessa lagar kunde inte arbetas in i miljöbalken om denna skulle få ett rimligt omfång. Många av de utanförliggande lagarna har huvudsakligen andra syften än miljöhänsyn och måste på olika sätt anpassas till balken. I detta betänkande förslår vi sådana följdändringar och utvecklar i samband därmed bl.a. förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar.

Av betänkandet framgår bl.a. att miljöbalken gäller även för verksamheter som omfattas av lagar som inte har arbetats in i balken. Det finns därför sällan något behov av genomgripande ändringar för att åstadkomma att miljöhänsyn tas i behövlig omfattning. Lagarna måste dock ändras på en del punkter för att bli tillräckligt anpassade till balken. Bland våra förslag kan nämnas att tillstånd och liknande godkännanden inte skall få ges för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorrn överträds. Vid överträdelse av en norm skall vidare ett redan meddelat tillstånd kunna omprövas och villkor ändras. Dessutom skall miljöbalkens regler om miljökonsekvensbesknvningar normalt tillämpas när sådana beskrivningar upprättas enligt andra lagar.

iål'mrö Wi Hui) ritad nygamla/i (en; 'öQQI agniliwetu wjllfiil i.1x.1am)lagningm 't daaim na Jhrus 161 årlmyunmmaolbllöl

-"pnll5mlabasllåd15i s.k!" , _täifåmår'l timminäiad 'IÅ. -_ f' .'. 11.351 ii? Malmo mm - , rm rag; Jm häleri ingår! naima - WW” I am ovansida—[tim _|." a'la ild 115129 minus; * & PJ'I'JÖ'IH'IIÄIEIM m= ammar: "5 mitran-sm mm:-t Jarlmsazhav nun ha "in salabä'ihzwö 1533er rluo aavönqmu ' mia Mlaiiawleannäöd tm

1. Förslag till Lag om ändring i jordabalken;

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 Q, 3 kap. 3 &, 7 kap. 3 5 och 9 kap. 33 & jordabalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Fastighet och dess gränser

Har fastighet blivit skild från angränsande vattenområde ge— nom att stranden förskjutits, har fastighetens ägare rätt att nyttja området mellan fastigheten och vattnet under förutsättning att området är av ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av bety— delse. Fastighetens ägare har därvid samma rätt som enligt 2 kap. 6 & vattenlagen (198329!) tillkommer strandägare.

öå

Har fastighet blivit skild från angränsande vattenområde ge- nom att stranden förskjutits, har fastighetens ägare rätt att nyttja området mellan fastigheten och vattnet under förutsättning att området är av ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av bety- delse. Fastighetens ägare har därvid samma rätt som enligt 2 kap. 7 5 lagen (0000) med sär- skilda bestämmelser om vatten- verksamhet tillkommer strand- ägare.

3 kap. Rättsförhållanden mellan grannar

Den som ämnar utföra eller låta utföra grävning eller liknan— de arbete på sin mark skall vidta varje skyddsåtgärd som kan an- ses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark. Be- stämmelser om ersättning för skador till följd av grävning eller liknande arbete finns i miljöskadelagen (] 986.225 ).

Medför skyddsåtgärd uppen- barligen högre kostnad än den skada som åtgärden avser att förebygga, får åtgärden under- låtas. Skadan skall dock ersättas enligt bestämmelserna i miljö— skadelagen. Om det begärs, skall säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för er- sättningen innan arbetet böljar.

35

Den som ärrmar utföra eller låta utföra grävning eller liknan- de arbete på sin mark skall vidta varje skyddsåtgärd som kan an- ses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark. Be- stämmelser om ersättning för skador till följd av grävning eller liknande arbete finns i 32 kap. miljöbalken.

Medför skyddsåtgärd uppen- barligen högre kostnad än den skada som åtgärden avser att förebygga, får åtgärden under- låtas. Skadan skall dock ersättas enligt bestämmelserna i 32 kap. miljöbalken. Om det begärs, skall säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för er- sättningen innan arbetet börjar.

Är byggnad eller annan anläggning som hör till angränsande mark, till följd av vårdslöshet vid uppförandet eller brist i underhållet, av sådan beskaffenhet att särskild skyddsåtgärd är nödvändig för att förebygga skada med anledning av arbete som inte sträcks nedanför vanligt källardjup, skall åtgärden bekostas av den angränsande markens ägare. Om anläggningen hör till en tomträtt, skall åtgärden i stället bekostas av tomträttshavaren.

7 kap. Allmänna bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft.

3å

Av fastighetsägaren åt annan upplåten rätt att avverka skog på fastigheten eller att tillgodogöra sig andra alster av fastigheten eller dennas

naturtillgångar eller att jaga eller fiska på fastigheten är att anse som nyttjanderätt, även om med rättigheten icke är förenad rätt att i övrigt nyttja

fastigheten.

Vad som i denna balk och andra författningar sägs om nyttjanderätt skall tillämpas även när ett avtal har slutits mellan å ena sidan en fastig- hetsägare och å andra sidan staten, en kommun eller en sådan ideell förening som anges i 16 kap. 13 5 miljöbalken och avtalet innebär att fastighets- ägarens rätt att nyttja ett visst område inskränks i avsikt att värna eller utveckla naturvär- den (naturvårdsavtal).

9 kap. J ordbruksarrende

Har jordägaren utgivit er- sättning för markavvattning enligt vattenlagen (1983:29]) eller för byggande av enskild väg enligt lagen (l939:608) om enskilda vägar eller anlägg- ningslagen (1973:1149), får jordägaren uppsäga avtalet, om arrendatorn icke medger skälig höjning av arrendeavgiften. Uppsägning skall ske inom ett år från det företaget fullbor- dades.

1. Denna lag träder i kraft den

339

Har jordägaren utgivit er- sättning för markawattning enligt miljöbalken eller lagen (0000) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet eller för byggande av enskild väg enligt lagen (l939:608) om enskilda vägar eller anlägg- ningslagen (1973:1149), får jordägaren uppsäga avtalet, om arrendatorn icke medger skälig höjning av arrendeavgiften. Uppsägning skall ske inom ett år från det företaget fullbor- dades.

2. Vad som stadgas om naturvårdsavtal i 7 kap. 3 å andra stycket skall inte gälla avtal som har ingåtts före denna lags ikraftträdande.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1902171 s.1), innefattande Vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;

Härigenom föreskrivs att 2 & 2 mom., 3 mom. och 28 & lagen (l902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 & 2mom.

Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt.

Nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl meddelas för ledning som är avsedd för spänning som inte överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med nätkoncession som berörs av ledningen.

Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör en med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får inte meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller med ett annat koncessions- område.

Nätkoncession som avser en utlandsförbindelse får inte meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätt- hålla elförsörjningen i landet.

Nätkoncession får endast beviljas den som från allmän synpunkt är lämp- lig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.

Nätkoncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestäm- melser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession skall lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Nätkoncession får inte över- låtas utan tillstånd av rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndighe- ten. Vid prövning av ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall femte stycket tillämpas.

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljö- balken. Vid koncessionspröv- ningen skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

En miljökonsekvensbeskriv— ning skall ingå i en ansökan om koncession. Vad gäller förfaran— det, kraven på miljökonsekvens— beskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.

Nätkoncession får inte över- låtas utan tillstånd av rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndighe— ten. Vid prövning av ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall femte stycket tillämpas.

2 5 3 mom.

Nätkoncession ges för bestämd tid, längst 40 år.

En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt samt

med de villkor för anlägg— ningens utförande och nyttjan- de som behövs av säkerhetsskäl eller som annars behövs från allmän synpunkt.

En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet för människors hälsa eller om- givningen, främja en hållbar hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Uppkommer genom verk- samhet för vilken nätkon— cession har meddelats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när nätkon- cessionen meddelades eller medverkar den till att en miljö- kvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds, får re- geringen eller, efter rege— ringens bemyndigande, nät- myndigheten föreskriva ytter— ligare eller ändrade villkor för att förebygga eller minska olä— genheterna för framtiden.

En nätkoncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar nätkoncession skall fullgöra skyldigheten enligt 3 5 1 mom. att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för åter- ställning. I fråga om beskafen- heten av säkerheten gäller 2 kap. 25 5 utsökningsbalken. Sä- kerheten skall prövas av rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i

Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är be- lagd med straff enligt brottsbal- ken.

1. Denna lag träder i kraft den

285

det län där verksamheten be- drivs. Staten, kommuner, lands- ting och kommunalförbund be- höver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten enligt fjärde stycket inte är tillräcklig, för regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, nätmyn- digheten besluta om ytterligare säkerhet.

Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är be- lagd med straff enligt brottsbal- ken eller miljöbalken.

2. Ett ärende om prövning av nätkoncession skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled;

Härigenom föreskrivs att 7 och 13 55 lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

76

Om någon i strid mot lag eller givna föreskrifter utför anläggning eller annan anordning i en allmän flottled skall han själv stå för den skada som flottningen orsakar på anordningen. Utför någon anläggning eller anordning i en allmän flottled utan att begära och invänta skyddsbestämrnelser enligt andra stycket, skall han själv stå för den skada som flottningen orsakar under tiden.

Menar någon som utfört eller avser att utföra vattenföretag där en allmän flottled finns, att särskilda anläggningar eller åtgärder till skydd mot skada eller intrång till följd av flottningen bör bekostas av de flottande, får han väcka talan mot flottningsföreningen hos

Menar någon som utfört eller avser att utföra vatten— verksamhet där en allmän flottled finns, att särskilda anläggningar eller åtgärder till skydd mot skada eller intrång till följd av flottningen bör bekostas av de flottande, får han väcka talan mot flottnings—

vattendomstolen rörande be- stämmelser om erforderliga skyddsanordningar. I fråga om en sådan talan gäller be- stämmelserna i vattenlagen (1983z291) om stämningsmål.

föreningen hos miljödomstolen rörande bestämmelser om erforderliga skyddsanordningar. I fråga om en sådan talan gäller fortfarande bestämmelserna i vattenlagen (1983z291) om stämningsmål.

135

Finnes flottningsskada bliva så stadigvarande, att värdet därå kan genom uppskattning på förhand utrönas, skall, om ersättningstagaren påstår det, ersättningen på förhand bestämmas att utgå vare sig i årlig avgift under hela den tid flottning kommer att fortgå eller ock på en gång, allt efter ty skäligt prövas. Ej må, ändå att parterna må vara ense om visst belopp, ersättningen bestämmas till högre belopp än som kan anses skäligt.

Bestämmelserna om betal- ning av ersättning samt läns- styrelsens befattning med ned- satta ersättningsmedel i 16 kap. vattenlagen (19831291) skall tillämpas också i fråga om ersättning för flottningsskada som på förhand har bestämts att utgå på en gång. I beslutet om ersättning skall skiljemännen ange om nedsättning av ersätt— ningsbeloppet skall ske.

Ett beslut varigenom ersättning bestäms på förhand gäller, sedan det har vunnit laga kraft, även mot framtida ägare och innehavare av fastigheter som

berörs av beslutet.

Har genom beslut enligt denna lag eller enligt 9 kap. 3 5 andra stycket vattenlagen (1983z291) eller motsvarande äldre bestämmelser ersättning för skada eller intrång fastställts att utgå med årliga belopp, utgör den omständigheten att beslutet

Bestämmelserna om betal- ning av ersättning samt läns- styrelsens befattning med ned- satta ersättningsmedel i 16 kap. vattenlagen (1983z291) skall fortfarande tillämpas i fråga om ersättning för flottningsskada som på förhand har bestämts att utgå på en gång. I beslutet om ersättning skall skiljemännen ange om nedsättning av ersätt- ningsbeloppet skall ske.

Har genom beslut enligt denna lag eller enligt 9 kap. 3 5 andra stycket vattenlagen (1983 :29 1) eller motsvarande äldre bestämmelser ersättning för skada eller intrång fastställts att utgå med årliga belopp, utgör den omständigheten att beslutet

härom har vunnit laga kraft inte hinder för vattendomstolen att i samband med beslut om nya eller ändrade anordningar eller föreskrifter för flottleden, eller senare efter talan i den ordning som enligt vattenlagen gäller för stämningsmål, meddela sådana ändrade bestämmelser om er- sättningen och sättet för betal- ning som föranleds av de ändrade förhållandena.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Vad som sägs i 7 5 andra stycket om vattenverksamhet, som utförts där en

härom har vunnit laga ld'aft inte hinder för miljödomstolen att i samband med beslut om nya eller ändrade anordningar eller föreskrifter för flottleden, eller senare efter talan i den ordning som enligt vattenlagen gäller för stämningsmål, meddela sådana ändrade bestämmelser om er- sättningen och sättet för betal- ning som föranleds av de ändrade förhållandena.

allmän flottled finns, gäller också vattenföretag.

4. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370);

Härigenom föreskrivs att 20 & kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

zog

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäktemas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt), som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för: Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnads- den skattskyldiges levnads- kostnader och därtill hänförliga kostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad skattskyldig utgifter, såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller där— periodiskt understöd eller där- med jämförlig periodisk utbetal- med jämförlig periodisk utbetal- ning till person i sitt hushåll; ning till person i sitt hushåll;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 5;

Värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksam- het utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld;

ränta enligt 8 kap. 1 & stu- diestödslagen (l973:349), 52, 52 a och 55551agen(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 å och 49 & 4 mom. uppbördslagen (19532272), 5 kap. 12 5 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 13 och 14 55 lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 30 5 tullagen (1987:1065), 60 & fordons- skattelagen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13 55 mervärdes- skattelagen (19942200) och 36 5 lagen (1996le30) om under— hållsstöd samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt uppbördslagen.

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 5;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksam— het utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld;

ränta enligt 8 kap. 1 & stu— diestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 55 lagen (19412416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 å och 49 5 4 mom. uppbördslagen (19532272), 5 kap. 12 5 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 13 och 14 55 lagen (1984:668) om upphörd av socialavgifter från arbetsgivare, 30 & tullagen (1987:1065), 60 & fordons- skattelagen (1988z327) och 16 kap. 12 och 13 åå mervärdes- skattelagen (1994z200) och 36 5 lagen (1996:1030) om under- hållsstöd samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt uppbördslagen;

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);

avgift enligt 10 kap. 7 & utlänningslagen (19891529);

avgift enligt 8 kap. 5 & arbetsmiljölagen (1977: 1 160);

avgift enligt 26 & arbets- tidslagen (l982:673);

avgift enligt 21 & insi- derlagen (1990: 1342);

avgift enligt 22 & tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbe- stämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållan- det mellan arbetsgivare och ar- betstagare, när skadeståndet av- ser annat än ekonomisk skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;

straffavgift enligt 8 kap. 7 5 tredje stycket rättegångsbalken;

belopp för vilket arbetsgiva- re är betalningsskyldig enligt 75 & uppbördslagen (19532272) eller för vilket betalningsskyl- dighet föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);

avgift enligt 10 kap. 7 5 utlänningslagen (1989z529);

avgift enligt 8 kap. 5 & arbetsmiljölagen (1977:l 160);

avgift enligt 26 & arbets- tidslagen (l982:673);

avgift enligt 21 & insi- derlagen (1990: 1342);

avgift enligt 22 & tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;

skadestånd som grundas på lagen (l976z580) om medbe- stämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållan— det mellan arbetsgivare och ar- betstagare, när skadeståndet av— ser annat än ekonomisk skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;

straffavgift enligt 8 kap. 7 & tredje stycket rättegångsbalken;

belopp för vilket arbetsgiva- re är betalningsskyldig enligt 75 & uppbördslagen (1953c272) eller för vilket betalningsskyl- dighet föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag

enligt lagen (1982:1006) om av- drags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragser- sättningar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkerings- avgift;

kontrollavgift enligt lagen (1984:3 1 8) om kontrollavgift vid olovlig parkering;

överförbrulmingsavgift en- ligt ransoneringslagen (19781268);

vattenföroreningsavgift en- ligt lagen (1980:424) om åtgär- der mot vattenförorening från faltyg;

avgift enligt 3 5 lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskaps- lagring av olja och kol eller lagen (1985:635) om försörj- ningsberedskap på naturgasom- rådet;

avgift enligt 18 5 lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elekt— riska anläggningar;

enligt lagen (1982:1006) om av- drags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragser- sättningar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkerings- avgift;

kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering;

överförbrulmingsavgift en- ligt ransoneringslagen (1978 :268);

miljösanktionsavgift enligt 30 kap. miljöbalken;

vattenföroreningsavgift en- ligt lagen (l980:424) om åtgär- der mot förorening från fartyg;

avgift enligt 3 5 lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskaps- lagring av olja och kol eller lagen (1985:635) om försörj- ningsberedskap på naturgasom- rådet;

avgift enligt 18 5 lagen (1902271 5. 1), innefattande vissa bestämmelser om elekt- riska anläggningar;

kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;

avgift enligt 10 kap. 5 5 lagen (1994:1776) om skatt på energi;

ingående skatt enligt mer- värdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag;

avgift enligt 11 kap. 16 5 och 13 kap. 6 a 5 aktiebolagslagen (l975:1385).

Denna lag träder i kraft den

kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;

avgift enligt 10 kap. 5 5 lagen (1994:1776) om skatt på energi;

ingående skatt enligt mer- värdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag;

avgift enligt 11 kap. 16 5 och 13 kap. 6 a 5 aktiebolagslagen (l975:1385).

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-

norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929;

Härigenom föreskrivs att 1-12, 14-15, 17-18 och 20-22 55 lagen (l929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Ansökan i mål, som jämlikt konventionen anhängiggöres vid vattendomstol, skall ingivas i ett exemplar utöver det antal, som

för varje särskilt fall eljest finnes föreskrivet. Skall enligt art. 14 av

konventionen ansökan vara åt-

lå

Föreslagen lydelse

Ansökan i mål eller ärende, som jämlikt konventionen an— hängiggöres vid miljödomstol eller länsstyrelse skall ingivas i ett exemplar utöver det antal, som för varje särskilt fall eljest finnes föreskrivet.

Skall enligt art. 14 av konventionen ansökan vara åt-

följd av förklaring, som avses där, och är sådan förklaring ej bilagd ansökningen, skall den avvisas. Görs ansökan om förordnande avförrättningsman till förrättning enligt 12 kap. vattenlagen (1983.'291), får i fall, som nu nämnts, förord- nande ej meddelas med mindre sådan förklaring föreligger. Vad som nu sagts skall dock icke äga tillämpning i fråga om ansökan av norska staten.

Vad i vattenlagen (1983s291) stadgas om ansökans innehåll skall äga tillämpning jämväl i fråga om företagets verkningar i Norge; dock erfordras ej uppgift å där belägna fastigheter, som beröras av företaget, eller å ägare eller nyttjanderättshavare till sådan fastighet eller å de ersättnings— belopp, som böra utgå till ägare eller annan för skada å egendom iNorge.

I kungörelse, som utfärdas om ansökningen, skall i vad angår företagets verkningar i Norge allenast intagas uppgift å det vattenområde, som där kan

25

komma att röna inverkan av företaget.

Vattendomstolen skall, så snart kungörelse utfärdats om ansökningen, översända ett exemplar av ansökningshand- lingama jämte kungörelsen till utrikesdepartementet för att

35

följd av förklaring, som avses där, och är sådan förklaring ej bilagd ansökningen, skall den avvisas. Vad som nu sagts skall dock icke äga tillämpning i fråga om ansökan av norska staten.

Vad som stadgas om ansökans innehåll skall äga tillämpning jämväl i fråga om företagets verkningar i Norge; dock erfordras ej uppgift å där belägna fastigheter, som beröras av företaget, eller å ägare eller nyttjanderättshavare till sådan fastighet eller å de ersättnings- belopp, som böra utgå till ägare eller annan för skada å egendom iNorge.

Miljödomstolen eller läns- styrelsen skall, så snart kun- görelse utfärdats om ansök- ningen, översända ett exemplar av ansökrringshandlingama jämte kungörelsen till utrikes-

tillställas vederbörande norska myndighet. Sedan den förbe- redande skriftväxlingen avslu- tats, får fortsatt behandling av målet icke äga rum, innan det från utrikesdepartementet kommit underrättelse som avses i 4 eller 55.

Skall frågan behandlas vid

förrättning enligt 12 kap. vattenlagen (] 983.291), skall förrättningsmannen, så snart

sammanträde med sakägarna utsatts, till utrikesdepartementet översända avskrift av ansök- ningshandlingarna jämte upp— gift om tid och plats för sammanträdet. Innan under- rättelse, som nyss nämnts, kommit förrättningsmannen till handa får det ej meddelas slut- ligt utlåtande angående före— taget.

Finner vattendomstolen eller förrättningsmannen med hänsyn till omfattningen och beskaffen— heten av den utredning, som ytterligare behövs, att frågan bör behandlas av kommission, får framställning om detta sändas till utrikesdepartementet, var— efter regeringen meddelar beslut i anledning av framställningen.

Har till utrikesdepartementet inkommit meddelande, att sam- tycke å norsk sida ej erfordras

45

departementet för att tillställas vederbörande norska myndig- het. Sedan den förberedande skriftväxlingen avslutats, får fortsatt behandling av målet eller ärendet icke äga rum, innan det från utrikesdeparte- mentet kommit underrättelse som avsesi4eller5 5.

Finner miljödomstolen eller länsstyrelsen med hänsyn till omfattningen och beskaffen— heten av den utredning, som ytterligare behövs, att frågan bör behandlas av kommission, får framställning om detta sändas till utrikesdepartementet, var— efter regeringen meddelar beslut i anledning av framställningen.

Har till utrikesdepartementet inkommit meddelande, att sam- tycke å norsk sida ej erfordras

eller att samtycke givits utan att därför uppställts villkor, skall underrättelse därom meddelas vattendomstolen eller förrätt- ningsmannen.

Har samtycke vägrats, skall besked därom meddelas vatten— domstolen eller förrättnings- mannen; och varde ansökning- en av vattendomstolen eller förrättningsmannen avslagen.

Om det för samtycke, som givits på norsk sida, uppställts särskilda villkor, ankommer det på regeringen att besluta huru- vida regeringen vill förbehålla sig prövningen av fråga, som avses i andra punkten av art. 20 i konventionen. Sedan den prövning som kan föranledas av detta ägt rum, skall underrättelse om regeringens beslut samt de från norsk sida meddelade villkoren tillställas vattendomstolen eller förrätt— ningsmannen för den vidare prövning, som med iakttagande av nämnda beslut och villkor erfordras för målets avgörande.

Får regeringen enligt första stycket förbehålla sig pröv- ningen av en viss fråga och är företaget av sådan beskaffenhet att på grund av en bestämmelse i vattenlagen ( 1 983.291 ) en fråga angående företaget kunnat

55

eller att samtycke givits utan att därför uppställts villkor, skall underrättelse därom meddelas miljödomstolen eller länsstyrel- sen.

Har samtycke vägrats, skall besked därom meddelas miljö- domstolen eller länsstyrelsen; och varde ansökningen av miljödomstolen eller länsstyrel— sen avslagen.

Om det för samtycke, som givits på norsk sida, uppställts särskilda villkor, ankommer det på regeringen att besluta huru- vida regeringen vill förbehålla sig prövningen av fråga, som avses i andra punkten av art. 20 i konventionen. Sedan den prövning som kan föranledas av detta ägt rum, skall underrättelse om regeringens beslut samt de från norsk sida meddelade villkoren tillställas miljödomstolen eller länssty- relsen för den vidare prövning, som med iakttagande av nämnda beslut och villkor erfordras för målets eller ärendets avgörande.

Får regeringen enligt första stycket förbehålla sig pröv- ningen av en viss fråga och är företaget av sådan beskaffenhet att på grund av en bestämmelse i miljöbalken en fråga angående företaget kunnat prövas av

prövas av regeringen, skall den prövning, som sålunda i sär- skilda hänseenden kan an— komma på regeringen, företas i ett sammanhang.

65

regeringen, skall den prövning, som sålunda i särskilda hän- seenden kan ankomma på regeringen, företas i ett sammanhang.

Stadgandet i art. 7 av konventionen om meddelande av tillstånd för bestämd tid skall icke äga tillämpning i vad angår strömfall eller fast egendom eller intresse här i riket, för vars räkning företaget skall verkställas

Meddelas tillstånd för be- stämd tid, skall i fråga om strömfall eller fast egendom eller intresse, som berörs därav, bestämmelserna i 15 kap. 3 5 vattenlagen (1 983.291 ) om omprövning icke gälla. Tiden för tillståndet får icke sättas längre än till 60 år från det kalenderår, under vilket före- taget enligt därom meddelad bestämmelse skall ha fullbor- dats.

Om kungörelse eller annat meddelande, som enligt vatten- lagen (! 983.291 ) skall införas i ortstidning, rör sakägare i Norge, skall ett exemplar av kungörelsen eller meddelandet översändas till utrikesdeparte— mentet för att jämlikt art. 15 i konventionen tillställas veder- börande norska myndighet.

Vattenlagens bestämmelser om underrättelse samt om delgivning av kungörelse eller

75

Meddelas tillstånd för be- stämd tid, skall i fråga om strömfall eller fast egendom eller intresse, som berörs därav, bestämmelserna i 24 kap. 5 5 miljöbalken om omprövning icke gälla. Tiden för tillståndet får icke sättas längre än till 60 år från det kalenderår, under vilket företaget enligt därom meddelad bestämmelse skall ha full- bordats.

Om kungörelse eller annat meddelande, som skall införas i ortstidning, rör sakägare i Norge, skall ett exemplar av kungörelsen eller meddelandet översändas till utrikesdeparte- mentet för att jämlikt art. 15 i konventionen tillställas veder- börande norska myndighet.

Bestämmelser om under- rättelse samt om delgivning av kungörelse eller annat medde-

annat meddelande skall gälla även vad angår sakägare i Norge.

85

lande skall gälla även vad angår sakägare i Norge.

Förklaring, som avses i art. 14 av konventionen, meddelas av regeringen.

Den som vill erhålla sådan förklaring, har att till vatten- domstolen ingiva ansökan därom. I ansökningen skola så fullständigt som möjligt upp givas företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde som av företaget kan kommer att beröras. Vattendomstolen översänder med eget yttrande ansökningen till utrikesde- partementet.

Då ansökan angående ett företag, vilken ingivits till myndighet i Norge, inkommit till Utrikesdepartementet, skall den jämte tillhörande bilagor sändas till vattendomstolen. Vad som nu sagts skall även gälla i fråga om upplysningar som avses i tredje punkten av art. 15 i konventionen.

Sedan de i första stycket av- sedda handlingarna inkommit till vattendomstolen skall dom- stolen genast utfärda kungörelse om ansökan. Kungörelsen skall

95

Den som vill erhålla sådan förklaring, har att till miljö- domstolen eller länsstyrelsen ingiva ansökan därom. I an- sökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas företagets

beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde, som av företaget kan komma att beröras. Miljödomstolen eller länsstyrelsen översänder med eget yttrande ansökningen till utrikesdepartementet.

Då ansökan angående ett företag, vilken ingivits till myndigheti Norge, inkommit till Utrikesdepartementet, skall den jämte tillhörande bilagor sändas till miljödomstolen eller länsstyrelsen. Vad som nu sagts skall även gälla i fråga om upplysningar som avses i tredje punkten av art. 15 i konven- tionen.

Sedan de i första stycket av- sedda handlingarna inkommit till miljödomstolen eller länssty- relsen skall denna genast utfärda kungörelse om ansökan. Kun-

innehålla dels uppgift om före- tagets beskaffenhet och om- fattning samt de verkningar, som därav kan väntas upp- komma inom svenskt område, dels underrättelse om vad sak- ägare, som vill hos norsk myndighet framställa erinran i anledning av företaget, har att iaktta samt om att erinn'ngar i anledning av ansökan skall inom en viss, i kungörelsen utsatt tid insändas till vattendomstolen. Kungörelsen skall innehålla tillkännagivande att ett exemplar av ansökningshandlingama finns tillgängligt på vatten- domstolens kansli eller på annan lämplig plats som vatten— domstolen bestämmer. Genom vattendomstolens försorg skall kungörelsen så snart det kan ske införas i ortstidning. Ett exem- plar av kungörelsen skall dess- utom sändas till Utrikes departementet, Kammarkolle- giet, Fiskeriverket, länsstyrelsen och andra statliga myndigheter vilkas verksamhet kan beröras av ansökan samt till berörda kommuner.

görelsen skall innehålla dels uppgift om företagets beskaf- fenhet och omfattning samt de verkningar, som därav kan väntas uppkomma inom svenskt om- råde, dels underrättelse om vad sakägare, som vill hos norsk myndighet framställa erinran i anledning av företaget, har att iaktta samt om att erinringar i anledning av ansökan skall inom en viss, i kungörelsen utsatt tid insändas till miljödomstolen eller länsstyrelsen. Kungörelsen skall innehålla tillkännagivande att ett exemplar av ansökningshand- lingama finns tillgängligt på miljödomstolens eller läns- styrelsens kansli eller på annan lämplig plats som miljödomstolen eller länsstyrelsen bestämmer. Genom miljödomstolens eller länsstyrelsens försorg skall kungörelsen så snart det kan ske införas i ortstidning. Ett exemplar av kungörelsen skall dessutom sändas till Utrikesdepartementet, Kammarkollegiet, Fiskeriverket, länsstyrelsen och andra statliga myndigheter vilkas verksamhet kan beröras av ansökan samt till berörda kommuner.

Om det sedan kungörelse utfärdats från myndighet i Norge korrrrner underrättelse om frågans fortsatta behandling där, skall också ett sådant meddelande kungöras på sätt som nu har angetts.

Är företaget av beskaffenhet, att någon menlig inverkan därav här i riket uppenbarligen icke är att motse, erfordras ej kungörelse, som ovan nämnts.

Kan företaget antagas bliva till men för allmänna intressen såsom samfärdsel eller flottning eller fiske av någon betydenhet eller för vattenreglerings— eller torrläggningsföretag, som redan verkställts eller med sannolikhet kan motses, åligger vattendom- stolen att inhämta yttrande från myndighet, som i sådant hän- seende har att bevaka det allmännas rätt, ävensom från styrelse eller syssloman för företag, som av frågan beröres. Yttrande skall avgivas inom den tid för erinringars framställ- ande, som bestämts i kungörel- sen.

Sedan den enligt 9 5 utsatta tiden för erinringars insändande utgått, skall vattendomstolen till regeringen avge yttrande huru- vida enligt art. 12 av konven— tionen samtycke till företaget på svensk sida kan anses erfor- derligt samt huruvida till följd av omfattningen och beskaffen- heten av den utredning, som ytterligare behövs, frågan an- gående företaget bör behandlas av kommission. Om det med hänsyn till utredningens full- ständighet kan ske, bör vatten- domstolen också meddela huru— vida enligt domstolen samtycke bör lämnas och för sådant fall avge förslag till de villkor, som

105

115

Kan företaget antagas bliva till men för allmänna intressen såsom samfärdsel eller flottning eller fiske av någon betydenhet eller för vattenreglerings- eller torrläggningsföretag, som redan verkställts eller med sannolikhet kan motses, åligger miljö- domstolen eller länsstyrelsen att inhämta yttrande från myndig- het, som i sådant hänseende har att bevaka det allmännas rätt, ävensom från styrelse eller syssloman för företag, som av frågan beröres. Yttrande skall avgivas inom den tid för erin- ringars framställande, som be- stämts i kungörelsen.

Sedan den enligt 9 5 utsatta tiden för erinringars insändande utgått, skall miljödomstolen eller länsstyrelsen till regeringen avge yttrande huruvida enligt art. 12 av konventionen sam- tycke till företaget på svensk sida kan anses erforderligt samt huruvida till följd av omfatt- ningen och beskaffenheten av den utredning, som ytterligare

behövs, frågan angående företaget bör behandlas av kommission. Om det med

hänsyn till utredningens full- ständighet kan ske, bör miljö— domstolen eller länsstyrelsen också meddela huruvida enligt denna samtycke bör lämnas och

därför bör uppställas. Yttrandet skall åtföljas av samtliga till ärendet hörande handlingar. Avskrift av regeringens beslut i ärendet skall tillställas vatten- domstolen.

Yttrande som avses i 8 eller 11 5 avges av vattendomstolens ordförande. Om frågans be- skaffenhet påkallar det, skall han samråda med den tekniske ledamoten och nämndemännen. Erfordras särskild undersökning, får ordföranden uppdra åt den tekniske ledamoten att med eller utan biträde av nämndeman verkställa sådan.

Kostnaden för undersökningen och utgifter i anledning av kungörelser och dylikt betalas av statsmedel.

Förklaring som avses i art. 22 av konventionen, meddelas av vattendomstol. Ansökan om sådan förklaring inges till vattendomstolen i tre exemplar. Görs ansökan efter utgången av den i art. 22 stadgade tiden, skall den avvisas av vatten- domstolen.

125

145

för sådant fall avge förslag till de villkor, som därför bör uppställas. Yttrandet skall åt— följas av samtliga till ärendet hörande handlingar. Avskrift av regeringens beslut i ärendet skall tillställas miljödomstolen eller länsstyrelsen.

När miljödomstolen skall yttra sig enligt 8 eller 11 5 avges yttrandet av domstolens ord- förande. Om frågans beskaffen- het påkallar det, skall han sam- råda med miljörådet och de sakkunniga ledamöterna. Erfor- dras särskild undersökning, får ordföranden uppdra åt miljö— rådet att med eller utan biträde av sakkunnig ledamot verkställa sådan.

Förklaring som avses i art. 22 av konventionen, meddelas av miljödomstol eller länssty- relse. Ansökan om sådan för- klaring inges till miljödomstolen eller länsstyrelsen i tre exem- plar. Görs ansökan efter ut- gången av den i art. 22 stadgade tiden, skall den avvisas av miljödomstolen eller länsstyrel- sen.

I samband med förklaring, som nämnts i första stycket, skall också prövning äga rum av fråga som avses i art. 3 mom. 2 eller art. 6 och är av beskaffen- het att besked däri skolat enligt vattenlagen ( ! 983.291 ) tas upp i medgivande till företaget.

Har ansökningshandlingama ej ingivits i föreskrivet antal exemplar eller finner vatten- domstolen flera exemplar vara erforderliga eller innehåller icke handlingarna behövliga upplys- ningar för behandlingen av en fråga, som avses i denna paragraf, får vattendomstolen förelägga sökanden att inom viss tid fullständiga vad som sålunda brister vid äventyr, om det försummas, att ansökningen kan förklaras förfallen.

Angående behandlingen av fråga, som avses i 14 5, skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet beträffande ansök- ningsmål i vattenlagen

(! 983.291).

Ansökan eller ärende, som avses i 8, 9 eller 14 5, tas upp av den vattendomstol, inom vilkens område den inverkan på vattenförhållandena, som det är fråga om, uppkommer.

155

175

I samband med förklaring, som nämnts i första stycket, skall också prövning äga rum av fråga som avses i art. 3 mom. 2 eller art. 6 och är av beskaffen- het att besked däri skolat enligt miljöbalken tas upp i med- givande till företaget.

Har ansökningshandlingama ej ingivits i föreskrivet antal exemplar eller timer miljödom- stolen eller länsstyrelsen flera exemplar vara erforderliga eller innehåller icke handlingarna be- hövliga upplysningar för be— handlingen av en fråga, som avses i denna paragraf, får miljödomstolen eller länsstyrel- sen förelägga sökanden att inom viss tid fullständiga vad som sålunda brister vid äventyr, om det försummas, att ansökningen kan förklaras förfallen.

Angående behandlingen av fråga, som avses i 14 5, skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivit beträffande ansök- ningsmål i miljöbalken.

Ansökan eller ärende, som avses i 8, 9 eller 14 5, tas upp av den miljödomstol eller läns- styrelse, inom vilkens område den inverkan på vattenför- hållandena, som det är fråga om, uppkommer.

Vad som i vattenlagen (! 983.291) stadgas om skyldig— het att ta del i kostnaden för ett företag eller att utge bidrag till detta skall även tillämpas på företag, som enligt konven- tionen verkställs till förmån för strömfall eller fast egendom eller intresse här i riket. Hänsyn skall dock tas endast till nytta, som här uppkommer genom företaget.

185

Vad som stadgas om skyldighet att ta del i kostnaden för ett företag eller att utge bidrag till detta skall även tillämpas på företag, som enligt konventionen verkställs till för- män för strömfall eller fast egendom eller intresse här i riket. Hänsyn skall dock tas endast till nytta, som här uppkommer genom företaget.

Skall till följd av överenskommelse, som avses i art. 10 av konventionen, skyldighet att ta del i ett företag åvila även fast egendom eller intresse i Norge, skall vid tillämpningen av denna paragraf såsom kostnad för företaget anses endast den del därav, som enligt nämnda överenskommelse faller på egendom eller intresse här i riket.

Är med vattenföretag enligt vattenlagen (198329! ) förenad skyldighet för tillståndshavaren att erlägga bygdeavgift, skall vad som sålunda stadgats lända till efterrättelse även i fråga om företag, vartill tillstånd med- delas enligt konventionen. Sådan skyldighet får dock icke åläggas till förmån för intressen utom riket. Vid bestämmande av antalet avgiftsenheter och inpla- cering i avgiftsklass skall hän- syn endast tas till verkningama här i riket.

205

Är med vattenföretag förenad skyldighet för tillstånds- havaren att erlägga bygdeavgift, skall vad som sålunda stadgats lända till efterrättelse även i fråga om företag, vartill tillstånd meddelas enligt konventionen. Sådan skyldighet får dock icke åläggas till förmån för intressen utom riket. Vid bestämmande av antalet avgiftsenheter och inpla- cering i avgiftsklass skall hän- syn endast tas till verkningama här i riket.

Avgift som avses i första stycket får, om det är skäligt med hänsyn till avgiftsskyldighet som ålagts enligt art. 8 av konventionen eller andra omständigheter, sättas lägre än vad som eljest är stadgat eller också helt efterges.

215

Vad i 12 5 är stadgat om yttrande, som där sägs, skall äga tillämpning jämväl i fråga om meddelande av upplysning, varom enligt art. 16 av konven- tionen framställning inkommer till vattendomstolen.

Vill myndighet här i riket inhämta upplysning, som avses i nämnda artikel, skall framställningen därom insändas till utrikesdepartementet för att

Vad i 12 5 är stadgat om yttrande, som där sägs, skall äga tillämpning jämväl i fråga om meddelande av upplysning, varom enligt art. 16 av konven- tionen framställning inkommer till miljödomstolen eller länssty— relsen.

tillställas vederbörande norska myndighet.

Fråga om ställande av säker- het, som avses i art. 11 av konventionen, prövas beträffan- de företag, för vilket ansökan görs här i riket, i samband med tillstånd till företaget samt eljest vid meddelande av samtycke till företaget eller i den ordning, som i 14 och 15 55 är föreskriven för där avsett fall. Angående sådan säkerhet till- lämpas vad som är föreskrivet i 22 kap. 3 5 vattenlagen (198329!)

25

Fråga om ställande av säker- het, som avses i art. 11 av konventionen, prövas beträffan- de företag, för vilket ansökan görs här i riket, i samband med tillstånd till företaget samt eljest vid meddelande av samtycke till företaget eller i den ordning, som i 14 och 15 55 är föreskriven för där avsett fall. Angående sådan säkerhet till- lämpas vad som är föreskrivet i 9 kap. 3 5 lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Mål som före denna lags ikraftträdande har inletts hos en förättningsman skall slutföras av denne. Målet skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser.

3. Mål som före denna lags ikraftträdande har inletts hos en vattendomstol skall därefter handläggas av den miljödomstol som är behörig enligt 20 kap. 8 5 miljöbalken.

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.;

Härigenom föreskrivs att 12 och 13 55 lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Mål om tillstånd enligt vattenlagen (198329!) till an- läggning, som under 2 5 1) eller 2) sägs, eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller ut- vidgning av sådan anläggning får inte avgöras med mindre prövningsmyndighetens utlåt- ande föreligger.

Föreslagen lydelse

125

Mål om tillstånd enligt miljöbalken till anläggning, som under 2 5 1) eller 2) sägs, eller till väsentlig ombyggnad, änd- ring eller utvidgning av sådan anläggning får inte avgöras med mindre prövningsmyndighetens utlåtande föreligger.

Vad i första stycket är stadgat gäller också ärende angående tillstånd enligt 2 5 lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, till utförande av elektrisk ledning som under 2 5 3) i denna lag sägs samt ärende angående koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, dock ej om ärendet avser rörledning för transport av

fjärrvärme. 13 5

Den ökning i byggnads- Den ökning i byggnads— kostrraden, som föranleds av kostnaden, som föranleds av skyddsåtgärder enligt denna lag, skyddsåtgärder enligt denna lag, skall inte tas i beräkning vid den skall inte tas i beräkning vid den prövning som avses i 3 kap. 4 5 prövning som avses i 11 kap. 6 vattenlagen (198329!) 5 miljöbalken.

Vid meddelande av tillstånd som anges i 12 5 första stycket skall beaktas de föreskrifter som prövningsmyndigheten har meddelat i fråga om vattenanläggningens utförande.

Denna lag träder i kraft den

7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt;

Härigenom föreskrivs att 25 5 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 5 2 mom.

Med avyttring av fastighet likställs överföring av mark eller andel i sam— fällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. och uppdelning i lotter ge- nom klyvning enligt 11 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988), om över- föringen eller uppdelningen sker mot ersättning helt eller delvis i pengar, samt avstående av mark genom inlösen enligt 8 kap. samma lag. Har den ersättning i pengar som en skattskyldig erhållit på grund av en överföring en- ligt 5 kap. eller en uppdelning enligt 11 kap. nämnda lag inte överstigit 5 000 kronor, är dock inte någon del av vinsten skattepliktig. Om ersättningen i pengar överstiger 5 000 kronor, skall som skattepliktig inkomst tas upp så stor del av hela realisationsvinsten som ersättningen i pengar, minskad med 5 000 kronor, utgör av det totala vederlaget för överföringen eller uppdel- ningen, minskat med 5 000 kronor, dock att den skattepliktiga inkomsten inte skall tas upp till högre belopp än som motsvarar den del av ersättningen i pengar som överstiger 5 000 kronor.

Avyttring av fastighet anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått engångsersättning på grund av allframtidsupplå- telse. Härmed avses ersättning på grund av sådan inskränkning i förfoganderätt till fastigheten som skett enligt naturvårds— lagen (!964.'822) eller på grund av motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eller på grund av upplåtelse av nytt- janderätt eller servitutsrätt till fastigheten för obegränsad tid. Engångsersättningen är i dessa fall att betrakta som köpe- skilling, varvid så stor del av fastigheten anses avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i förfoganderät— ten eller för upplåtelsen av nytt- janderätten eller servitutsrätten.

Avyttring av fastighet anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått engångsersättning på grund av allframtidsupplå- telse. Härmed avses ersättning på grund av sådan inskränkning i förfoganderätt till fastigheten som skett enligt 3! kap. miljöbalken eller på grund av motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eller på grund av upplåtelse av nytt- janderätt eller servitutsrätt till fastigheten för obegränsad tid. Engångsersättningen är i dessa fall att betrakta som köpe- skilling, varvid så stor del av fastigheten anses avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i förfoganderät- ten eller för upplåtelsen av nytt- janderätten eller servitutsrätten.

Har den skattskyldige i samband med allframtidsupplåtelse fått ersätt- ning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt skall ersättningen, om den skattskyldige yrkar det, anses som engångsersättning på grund av allfram- tidsupplåtelsen. Har den skattskyldige i nu avsett fall fått ersättning för avyttrade skogsprodukter, får 60 procent av ersättningen behandlas som en- gångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse. Vad som sägs i detta stycke gäller dock endast om skatteplikt för ersättningen för avverknings- rätten eller skogsproduktema inträtt under samma beskattningsår som er— sättningen på grund av allframtidsupplåtelsen.

Från det sammanlagda beloppet av den eller de engångsersättningar som den skattskyldige under ett beskattningsår har fått på grund av allframtids- upplåtelse är han berättigad till avdrag med 5 000 kronor, om han inte visar att han haft avdragsgilla omkostnader till samma eller högre belopp. Avdra- get får dock inte överstiga det sammanlagda ersättningsbeloppet för upplå- telsema.

Denna lag träder i kraft den

8. Förslag till Lag om ändring i luftfartslagen

(19571297);

Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen (19572297) dels att 6 kap. 5, 6, 7 och 8 55 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 6 kap. 5 a, 6 a, 6 b och 7 a 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. Flygplatser och markorganisationen i övrigt

55

Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat, tas till mark- förhållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekono- miska förutsättningar att driva flygplatsen.

Avser prövningen inrättandet av en flygplats som skall kunna användas under instrumentväderförhållanden (trafikflygplats), utbyggnad av en flyg- plats till trafikflygplats eller ombyggnad av en trafikflygplats, skall pröv-

ningen omfatta även investeringens lönsamhet och dess inverkan på andra flygplatser i regionen.

Vid tillståndsprövning skall lagen (1987:12) om hushåll- ning med naturresurser m.m. tillämpas.

Tillstånd får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syf— tet med planen eller bestämmel- serna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljö— balken.

Vid tillståndsprövningen skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Tillstånd för inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syf- tet med planen eller bestämmel- serna inte motverkas, fär dock mindre avvikelser göras.

5a5

En miljökonsekvensbeskriv— ning skall ingå i en ansökan om tillstånd.

Innan miljökonsekvensbe— skrivningen upprättas skall den som avser att inge ansökan ha samråd enligt 6 kap. 4 5 första stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser och enskilda samt, i förekommande fall, med Luft- fartsverket.

Vad gäller förfarandet i övrigt, kraven på miljökonse- kvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 4 5 tredje stycket, 5—8

Tillståndet får tidsbegrän— sas. Rätt till inlösen kan för- behållas staten.

5 5 och ! 0-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Innan ansökan om tillstånd prövas skall miljökonsekvens— beskrivningen godkännas av länsstyrelsen. Beslutet får inte överklagas.

Innehållet i miljökonsekvens- beskrivningen och resultatet av samråd och yttranden skall be— aktas vid tillståndsprövningen.

När tillstånd till flygplatsen, förutom enligt detta kapitel, krävs enligt miljöbalken gäller inte andra—femte styckena. Då skall i stället 6 kap. 3 5, 7 5, 9— !2 55 miljöbalken tillämpas.

6 %

När tillståndet meddelas av regeringen, får villkor föreskri— vas av den myndighet rege— ringen bestämmer.

Tillståndet får tidsbegrän- sas. Rätt till inlösen kan för- behållas staten.

6a5

Tillståndsmyndigheten får förena ett tillstånd med ytter- ligare eller ändrade villkor, om det genom verksamheten upp- kommer betydande olägenhet som inte förutsågs när till— ståndet meddelades eller om verksamheten medverkar till att

Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter vill- koren för verksamheten, får regeringen återkalla tillståndet. Detsamma gäller, om det måste antas att tillståndshavaren inte kan firllgöra sina förpliktelser i fråga om anläggningen och dess drift.

75

en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds.

6b5

Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verk- samheten ställer säkerhet för kostnaderna för sin skyldighet enligt 7 a 5 att ta bort anlägg- ningar och vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kom- muner, landsting och kommu- nalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är till— räcklig, får tillståndsmyndig- heten besluta om ytterligare sä- kerhet.

Ifråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 5 ut- sökningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyn- digheten och förvaras av läns- styrelsen i det län där verksam- heten bedrivs.

Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter före- skrifterna för verksamheten, får regeringen återkalla tillståndet. Detsamma gäller, om det måste antas att tillståndshavaren inte kan fullgöra sina förpliktelser i

fråga om anläggningen och dess drift.

Om tillståndet har meddelats av annan myndighet än regeringen får också denna myndighet återkalla tillståndet.

Regeringen får föreskriva att det krävs tillstånd för att inrätta och driva även andra anlägg— ningar för luftfarten än all- männa flygplatser. Frågor om tillstånd och om villkoren för detta prövas av regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer.

85

7a5

Om ett tillstånd upphör att gälla är den som senast har innehaft tillståndet skyldig att i den omfattning det behövs ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställ- ning.

Om skyldigheten att vidta sådana åtgärder inte har be- stämts genom villkor i tillstån— det, skall frågan prövas av rege— ringen eller tillståndsmyndighe— ten isamband med att tillståndet upphör.

Om den som har haft tillstån- det inte iakttar vad som har ålagts honom, får tillståndsmyn- digheten vid vite förelägga ho- nom att fullgöra sina åtaganden. Vitesföreläggandet skall delges.

Regeringen får föreskriva att det krävs tillstånd för att inrätta och driva även andra anlägg- ningar för luftfarten än all- männa flygplatser. Frågor om tillstånd och om villkoren för detta prövas av regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer. Därvid gäller bestäm— melserna i 5-7 a 55.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende om tillstånd till allmän flygplats skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnorrner skall dock tillämpas omedelbart.

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.;

Härigenom föreskrivs att 1-7, 9-12 och 15-19 åå lagen (l962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är Sverige i krig, skall bestämmelserna i denna lag om meddelande av tillstånd till vissa företag i vatten tillämpas.

Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att bestämmelserna i denna lag om meddelande av tillstånd till vissa företag i vatten skall tillämpas.

15

Är Sverige i krig, skall bestämmelserna i denna lag om meddelande av tillstånd till viss vattenverksamhet tillämpas.

Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att bestämmelserna i denna lag om meddelande av tillstånd till viss vattenverksamhet skall tilläm- pas.

Föreskrift enligt andra stycket skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det den utfärdades. Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två månader från det underställningen skedde, upphör föreskriften att gälla.

För bättre utnyttjande av vattenkraft får, efter ansökan hos vattendomstolen enligt 13 kap. vattenlagen (1983:291), tillstånd enligt denna lag läm- nas till tillfällig vattenreglering eller annat vattenföretag, som avsesi ] kap. 3 59 första stycket ] vattenlagen, eller också ändrade bestämmelser meddelas om innehållande eller tappning av vatten, om åtgärden prövas ur allmän synpunkt medföra fördelar, som överväger kostna- derna samt skadorna och olä- genheterna av den.

2å

För bättre utnyttjande av vattenkraft får, efter ansökan hos miljödomstolen enligt miljö— balken tillstånd enligt denna lag lämnas till tillfällig vattenreg- lering eller annan vatten- verksamhet, som avses i 11 kap. 2 5? ] miljöbalken, eller också ändrade bestämmelser meddelas om innehållande eller tappning av vatten, om åtgärden prövas ur allmän synpunkt medföra fördelar, som överväger kost- naderna samt skadorna och olägenheterna av den.

3 5 Bestämmelserna i vatten- Bestämmelserna i miljö- lagen (1983:291) skall tillämpas balken och lagen (0000) med på företag enligt denna lag, om särskilda bestämmelser om inte annat föranleds av bestäm- vattenverksamhet skall tilläm- melsema i det följande. pas på vattenverksamhet enligt denna lag, om inte annat

Tillstånd till företag enligt denna lag skall meddelas för viss tid, högst tre år.

4é

föranleds av bestämmelserna i det följande.

Tillstånd till vattenverksamhet

enligt denna lag skall meddelas för viss tid, högst tre år.

Sedan tiden för tillståndet eller, om nytt tillstånd med- delats, tiden därför gått till ända, skall sökanden vidtaga de åtgärder, som erfordras för att återställa förhållandena i lämpligt skick. Vattendom- stolen har att i samband med tillståndet meddela erfor- derliga bestämmelser härom.

Bestämmelsen i 3 kap. 4 5 vattenlagen (1983.'291) skall inte äga tillämpning i fråga om företag enligt denna lag.

Bestämmelserna i 7 kap. vattenlagen (1983:291) om vattenreglering med tvångs- delaktighet gäller inte regle- ringar, som avses i denna lag. Är det uppenbart, att en reglering är till nytta för annan som tillgodogör vattenkraft, är denne dock skyldig att i den mån så kan anses skäligt bidra till kostnaden för regleringen. I fråga om talan om sådant bidrag tillämpas vattenlagens bestäm- melser om stämningsmål.

I fråga om förvaltningen av ett vattenregleringsföretag med flera deltagare gäller vad som i lagen (1973:1150) om förvalt-

Sedan tiden för tillståndet eller, om nytt tillstånd med- delats, tiden därför gått till ända, skall sökanden vidtaga de åtgärder, som erfordras för att återställa förhållandena i lämpligt skick. Miljödomstolen har att i samband med tillståndet meddela erforderliga bestäm- melser härom.

55

Bestämmelsen i 1] kap. 6 5 miljöbalken skall inte äga tillämpning i fråga om vatten- verksamhet enligt denna lag.

65

Bestämmelserna i 5 kap. lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverk- samhet om vattenreglering med tvångsdelaktighet gäller inte regleringar, som avses i denna lag. Är det uppenbart, att en reglering är till nytta för annan som tillgodogör vattenkraft, är denne dock skyldig att i den mån så kan anses skäligt bidra till kostnaden för regleringen. I fråga om talan om sådant bidrag tillämpas bestämmelserna om stämningsmål i lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

I fråga om förvaltningen av ett vattenregleringsföretag med flera deltagare gäller vad som i lagen (1973:1150) om förvalt-

ning av samfälligheter är stadgat om samfälligheter enligt vattenlagen.

I stället för bestämmelserna i 11 kap. 1 och 2 559 vattenlagen (1983:291) gäller vid tillämp- ning av denna lag i fråga om vattenföretag som där avses bestämmelserna i 11 kap. 3 5? vattenlagen.

Bestämmelserna i 11 kap. 7- 11 595 och 13 kap. 19 59 andra stycket vattenlagen skall inte gälla i &åga om företag enligt denna lag.

Vid meddelande av tillstånd till företag enligt denna lag får vattendomstolen, om det behövs för att undvika dröjsmål med företaget, skjuta upp frågan om de föreskrifter, som erfordras angående ersättning, avgifter eller annat. Därvid tillämpas 13 kap. 49 5 andra — femte styckena vattenlagen( 1 983 :291 ).

Ersättning, som bestämmes i penningar, må fastställas att utgå för år eller del av år, så länge företaget äger bestånd. Har

75

95

105

ning av samfälligheter är stadgat om samfälligheter enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverk— samhet.

I stället för bestämmelserna i 17 kap. 1 &" miljöbalken gäller vid tillämpning av denna lag i fråga om vattenverksamhet som där avses bestämmelserna i 17 kap. 3 59 miljöbalken.

Bestämmelserna i 6 kap. 4-5 395? miljöbalken skall inte gälla i fråga om vattenverksamhet enligt denna lag.

Vid meddelande av tillstånd till vattenverksamhet enligt denna lag får miljödomstolen, om det behövs för att undvika dröjsmål med verksamheten, skjuta upp frågan om de föreskrifter, som erfordras angående ersättning, avgifter eller annat. Därvid tillämpas 22 kap. 23 5 andra - femte stycket miljöbalken.

Ersättning, som bestämmes i penningar, må fastställas att utgå för år eller del av år, så länge verksamheten äger bestånd. Har

tillstånd till företaget tagits i anspråk, skall sådan ersättning utgå för hela den tid därefter, för vilken tillståndet meddelats, om ej vattendomstolen förordnar annorlunda.

När skäl äro därtill, må vattendomstolen höja eller sänka ersättning, som fastställts att utgå för år eller del av år, eller meddela nya eller ändrade be- stämmelser om vidtagande av åtgärder, som kunna erfordras för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

Vattendomstols beslut, vari- genom meddelats bestämmelser om skyldighet att förebygga eller avhjälpa skada eller olä- genhet till följd av ]?iretag enligt denna lag eller att utgiva er- sättning därför, skall, såframt tillståndet till företaget tagits i anspråk, gå i verkställighet som om det vunnit laga kraft, där ej annorlunda förordnas.

Belopp, som i enlighet med vattendomstolens beslut nedsatts hos länsstyrelsen eller guldits i annan ordning, må ej åter— krävas.

llé

tillstånd till företaget tagits i anspråk, skall sådan ersättning utgå för hela den tid därefter, för vilken tillståndet meddelats, om ej miljödomstolen förordnar annorlunda.

När skäl äro därtill, må miljödomstolen höja eller sänka ersättning, som fastställts att utgå för år eller del av år, eller meddela nya eller ändrade be- stämmelser om vidtagande av åtgärder, som kunna erfordras för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

Miljödomstols beslut, vari- genom meddelats bestämmelser om skyldighet att förebygga eller avhjälpa skada eller olä— genhet till följd av vatten- verksamhet enligt denna lag eller att utgiva ersättning därför, skall, såframt tillståndet till verksamheten tagits i anspråk, gå i verkställighet som om det vunnit laga kraft, där ej annorlunda förordnas.

Belopp, som i enlighet med miljödomstolens beslut nedsatts hos länsstyrelsen eller guldits i annan ordning, må ej åter- krävas.

Anspråk på ersättning för skada, förlust eller intrång som inte förutsetts av vattendom— stolen skall, för att få tas upp till prövning, anmälas till vatten- domstolen inom fem år eller den längre tid, högst tolv år, som vattendomstolen kan ha före- skrivit, räknat från det tiden för tillståndet eller, om nytt tillstånd meddelats, tiden därför gått till ända. Efterföljes företag enligt denna lag av företag, vartill tillstånd meddelas enligt vatten- lagen (1983:291 ), får anspråk med anledning av det förra företaget framställas inom den tid, som gäller för det senare företaget enligt 15 kap. 17 & tredje stycket vattenlagen. Anmälan om ersättningsanspråk skall vara skriftlig och den skall ges in till vattendomstolen i två exemplar. Vattendomstolen skall i domen erinra om vad skade— lidande har att iaktta.

Bestämmelserna i 4 kap. 5 59 andra och tredje styckena vattenlagen (] 983.291 ) hindrar inte att ansökan om tillstånd till åtgärder enligt denna lag tas upp till prövning.

125

rss

Anspråk på ersättning för skada, förlust eller intrång som inte förutsetts av miljödom— stolen skall, för att få tas upp till prövning, anmälas till miljödom— stolen inom fem år eller den längre tid, högst tolv år, som miljödomstolen kan ha före- skrivit, räknat från det tiden för tillståndet eller, om nytt tillstånd meddelats, tiden därför gått till ända. Efterföljes vattenverksam- het enligt denna lag av vatten- verksamhet, vartill tillstånd meddelas enligt miljöbalken, får anspråk med anledning av den förra verksamheten framställas inom den tid, som gäller för den senare verksamheten enligt 21 kap. 12 59 tredje stycket miljöbalken. Anmälan om er- sättningsanspråk skall vara

skriftlig och den skall ges in till miljödomstolen i två exemplar. Miljödomstolen skall i domen erinra om vad skadelidande har att iaktta.

Bestämmelserna i 11 kap. 17 38” andra och tredje stycket miljöbalken hindrar inte att ansökan om tillstånd till åtgärder enligt denna lag tas upp till prövning.

I mål enligt denna lag skall ett exemplar av ansölmings- handlingarna jämte kungörelsen av vattendomstolen tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket företaget huvudsakligen skall verkställas.

Vid tillämpning i mål, varom nu är fråga, av bestämmelserna i 13 kap. 29 och 37 5959 vattenlagen (1983:291) får i brådskande fall de i dessa lagrum angivna fristerna be- gränsas. Parterna skall dock beredas skäligt rådrum.

I mål enligt denna lag får på begäran av sökanden vatten- domstolen utan huvudförhand- ling i brådskande fall medge att åtgärder för vattenföretaget vid- tas, innan frågan om sådana åt- gärder slutligen avgörs. Är fråga om åtgärd, som omfattar vidlyftigare arbete, eller är av- sevärt intrång på allmän eller enskild rätt att befara därav, får förordnande meddelas endast om riket är i krig.

När synnerliga skäl före- ligger, får vattendomstolen i mål enligt denna lag medge sökan- den att utan hinder av be- stämmelsen i 4 kap. 1 5 andra stycket vattenlagen (1983:291) påbörja arbete, som där avses.

reg

17g

I mål enligt denna lag skall ett exemplar av ansöknings- handlingama jämte kungörelsen av miljödomstolen tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket vattenverksamheten hu- vudsakligen skall verkställas.

Vid tillämpning i mål, varom nu är fråga, av bestämmelsen i 22 kap. 13 5? miljöbalken får i brådskande fall den i detta lagrum angivna fristen begrän- sas. Parterna skall dock beredas skäligt rådrum.

I mål enligt denna lag får på begäran av sökanden miljö- domstolen utan huvudförhand- ling i brådskande fall medge att åtgärder för vattenföretaget vid- tas, innan frågan om sådana åt- gärder slutligen avgörs. Är fråga om åtgärd, som omfattar vidlyftigare arbete, eller är av- sevärt intrång på allmän eller enskild rätt att befara därav, får förordnande meddelas endast om riket är i krig.

När synnerliga skäl före- ligger, får miljödomstolen i mål enligt denna lag medge sökan- den att utan hinder av be- stämmelsen i 11 kap. 10 _? miljöbalken påbörja arbete, som där avses.

Vattendomstolens beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart, men det kan ändras när förhållandena föranleder det.

Är riket i krig och är med hänsyn till kraftförsörjningen oundgängligen erforderligt att åtgärd, som avses i 2 &, vidtas utan dröjsmål, får regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer förordna att åtgärden får, ändå att den är av beskaffenhet att vattendom- stolens medgivande därtill skall inhämtas, vidtas utan föregåen- de prövning av vattendom— stolen. Vidtar någon åtgärd med stöd av vad nu sagts, skall han ofördröjligen efter dess verk- ställande göra ansökan hos vattendomstolen om godkännan- de av åtgärden.

I fråga om ansökan, som i första stycket sägs, och påföljd för underlåtenhet att göra sådan ansökan gäller vad i vatten- lagen (1983:291) stadgas för fall som avses i 4 kap. 4 59 samma lag.

Säkerhet, som avses i 13 kap. 49 och 50 3959 vattenlagen(1983:291 ), skall i mål, varom är fråga i denna lag, gälla all

185

195

Miljödomstolens beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart, men det kan ändras när förhållandena föranleder det.

Är riket i krig och är med hänsyn till krattförsörjningen oundgängligen erforderligt att åtgärd, som avses i 2 &, vidtas utan dröjsmål, får regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer förordna att åtgärden får, ändå att den är av beskaffenhet att miljödom- stolens medgivande därtill skall inhämtas, vidtas utan föregåen- de prövning av miljödomstolen. Vidtar någon åtgärd med stöd av vad nu sagts, skall han oför- dröjligen efter dess verk- ställande göra ansökan hos miljödomstolen om godkännan- de av åtgärden.

I fråga om ansökan, som i första stycket sägs, och påföljd för underlåtenhet att göra sådan ansökan gäller vad i miljö- balken stadgas för fall som avses i 11 kap. 16 5? samma lag.

Säkerhet, som avses i 23 kap. 23 och 24 5959 miljöbalken, skall i mål, varom är fråga i denna lag, gälla all ersättning,

ersättning, som icke skall erläggas innan meddelat till- stånd tages i anspråk, ävensom kostnader för åtgärd, som vattendomstolen kan ha före- skrivit med stöd av 4 & andra stycket.

Denna lag träder i kraft den

som icke skall erläggas innan meddelat tillstånd tages i an- språk, ävensom kostnader för åtgärd, som miljödomstolen kan ha föreskrivit med stöd av 4 5 andra stycket.

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (l966:3l4) om kontinentalsockeln;

Härigenom föreslqivs i fråga om lagen (1966:314) om kontinental— sockeln

dels att 3, 4, 10, 10 a, 11 och 12 åå skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas åtta nya bestämmelser, 1 a, 1 b, 3 a, 3 b, 4 a, 4 b, 4 c och 5 a åå, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Iaf

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken. Av 10 och 10 a 55 följer att bl.a. denna lag och miljöbalken kan gälla även utanför territorialgränsen.

lb;

Vid utforskning av kontinentalsockeln och utvin- ning av naturtillgångar från den skall bestämmelserna i 2 kap. miljöbalken gälla.

3é

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela tillstånd för annan än staten att genom geofysiska mätningar, borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln och att utvinna naturtillgångar från denna.

Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid.

Regeringen äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första stycket får äga rum utan tillstånd.

] ärenden om tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln skall lagen

(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

3a5

Vid prövning av tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln tillämpas bestämmelserna om hushållning med mark— och vattenområden i 3 och 4 kap. miljöbalken samt bestämmelserna om miljökvali— tetsnormer i 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 & miljöbalken.

En miljökonsekvensbeskriv— ning skall ingå i en ansökan om tillstånd att genom borrning eller sprängning utforska konti-

Vid tillstånd skall fogas de villkor som är påkallade från allmän synpunkt, såsom villkor om företagets ledning, sättet för arbetenas utförande, anlägg— ningar på kontinentalsockeln för arbetena, karta över arbetena, provtagning, rapportering rör— ande verksamheten, användning av produkterna och åtgärder till bevarande av jyndighet eller borrhål, samt de villkor som behövs till skydd för miljön eller till skydd för sjöfarten, fisket eller annat allmänt eller enskilt intresse.

45

nentalsockeln eller att utvinna naturtillgångar från den. Ifråga om förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planerings- underlag gäller 6 kap. miljö- balken.

3175

Vid prövning av tillstånd till täkt av berg, sten, grus, sand, lera eller andra jordarter på kontinentalsockeln skall behovet av materialet vägas mot de skador på djur- och växtlivet och på miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka. Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur— eller växtart som är hotad, sällsynt eller värdefull.

Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka olägenheter för människors hälsa eller skada på omgivning- en, främja en hållbar hushåll- ning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

När tillstånd meddelas, kan bestämmas i vilken omfattning undersökning eller utvinning skall ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall äga bestånd.

Tillstånd kan även förbindas med villkor om statligt del- tagande i verksamheten eller om utgivande till staten av avgifter för tillståndet, beräknade i förhållande till mängden eller värdet av utvunna produkter eller på annat sätt, eller av andel av produkterna eller med annat liknande villkor.

Villkoren kan bland annat avse åtgärder för att förebygga luft- eller vattenföroreningar, skydda djur- och växtlivet, bevara fyndigheter eller borrhål eller skydda sjöfarten eller fisket. De kan avse sättet att leda företaget, utföra arbetet, utforma anläggningar på kan- tinentalsockeln för arbetena eller använda produkterna. Villkoren kan också avse krav på kartor över arbetena, provtagningar och rapportering av verksamheten.

4a5

Tillståndsmyndigheten får förena ett tillstånd med ytter— ligare eller ändrade villkor, om det genom verksamheten upp- kommer betydande olägenheter eller skador som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 59 miljöbalken överträds.

41);

När ett tillstånd meddelas, kan det bestämmas vilken om— fattning en undersökning eller utvinning skall få ha för att den rätt som grundas på tillståndet skall fortsätta att gälla.

Tillstånd kan även förbindas med villkor om att staten skall delta i verksamheten eller om att avgifter skall betalas till staten för tillståndet, beräknade antingen i förhållande till mängden eller värdet av de utvunna produkterna eller av andelar av produkterna eller på något annat sätt eller med något annat liknande villkor.

4cå

Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och för andra åt— gärder för återställning. Staten, kommuner, landsting och kom- munalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är till- räcklig, får tillståndsmyndig— heten besluta om ytterligare säkerhet.

Ifråga om arten av säker- heten gäller 2 kap. 25 5 utsök- ningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs eller som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger 1.

5a5

Om ett tillstånd upphör att gälla är den som senast har innehaft tillståndet skyldig att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställ- ning, om detta inte är obehöv— ligt från allmän eller enskild synpunkt.

Om skyldigheten att vidta sådana åtgärder inte har be— stämts genom villkor i tillstån- det, skall frågan prövas av regeringen eller tillståndsmyn- digheten i samband med att tillståndet upphör.

Om den som har haft tillståndet inte iakttar vad som har ålagts honom, får till- ståndsmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter. Vitesföreläg—

gandet skall delges. 10 & Inom anläggning och Inom anläggning och säkerhetszon utanför territorial- säkerhetszon utanför territorial- gränsen tillämpas svensk lag gränsen tillämpas svensk lag

med undantag av bestämmel- serna i miljöskyddslagen (1969:387), om inte annat följer av 10 a 5, samt i minerallagen (1991245), vattenlagen (1983:291) och lagstiftningen angående jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

lOaé

Gäller ett tillstånd enligt denna lag verksamhet som skall bedrivas utanför territorialgrän- sen, får regeringen, om det finns särskilda skäl, som villkor för tillståndet ange att prövning enligt miljöskyddslagen (1969:387) skall ske hos den myndighet som regeringen be- stämmer. Vad som nu har föreskrivits gäller endast om tillstånd enligt miljöskyddslagen behövs för en motsvarande verksamhet innanför territorial- gränsen.

Miljöskyddslagen skall till— ämpas på en verksamhet som omfattas av villkor enligt första stycket. Regeringen skall ange vilken myndighet som skall utöva tillsyn enligt miljöskydds- lagen över verksamheten.

med undantag av bestämmel- serna i minerallagen (1991:45) och lagstiftningen angående jakt och fiske. Därvid anses anlägg— ningen och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges sjö- territorium.

Gäller ett tillstånd enligt denna lag en verksamhet som skall bedrivas utanför territo— rialgränsen, får regeringen, om det finns särskilda skäl, som villkor för tillståndet ange att tillståndsprövning enligt 9 kap. miljöbalken skall ske hos den myndighet som regeringen be- stämmer. Detta gäller dock endast om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken behövs för en motsvarande verksamhet innan- för territorialgränsen.

Miljöbalken skall tillämpas på en verksamhet som omfattas av villkor enligt första stycket. Regeringen skall ange vilken myndighet som skall utöva till- syn enligt miljöbalken över verksamheten.

115

Den som utan lov utforskar kontinentalsockeln eller utvinner naturtillgångar från denna eller vidtager åtgärd för sådan utforskning eller utvinning dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som 1. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 & första stycket, 2. underlåter att efterkomma vad tillsynsmyndigheten fordrar eller föreskriver med stöd av 8 & andra eller tredje stycket, eller 3. vid fullgörande av uppgifts- skyldighet som är förbunden med tillstånd eller som är före- skriven i eller som ålagts enligt 8 5 andra stycket uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Till samma straff döms den som 1. bryter mot ett villkor som har meddelats med stöd av 4 eller 4 a 59, 2. underlåter att efterkomma vad tillsynsmyndigheten fordrar eller föreskriver med stöd av 8 & andra eller tredje stycket, eller 3. vid fullgörande av uppgifts- skyldighet som är förbunden med tillstånd eller som är före- skriven i eller som ålagts enligt 8 & andra stycket uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Den som överträder förbudet i 6 & att segla in i säkerhetszon eller föreskrift som utfärdats för tryggande av sådan zon dömes till böter.

Har innehavare av tillstånd underlåtit att ställa sig till efterrättelse föreskrift som med- delats med stöd av 4 & första stycket eller vad som åligger honom enligt 9 & eller att efterkomma anfordran eller föreskrift som tillsynsmyndighet meddelat med stöd av 8 5 andra eller tredje stycket, äger till- synsmyndigheten ålägga honom vid vite att fullgöra sina skyl- digheter.

125

Har en innehavare av ett tillstånd låtit bli att följa villkor som har meddelats med stöd av 4 eller 4 a 5 eller vad han är skyldig att göra enligt 9 5 eller att följa en anfordran eller föreskrift som en tillsyns- myndighet har meddelat med stöd av 8 & andra eller tredje stycket, får tillsynsmyndigheten ålägga honom vid vite att fullgöra sina skyldigheter.

Medför underlåtenheten uppenbar fara för allmänt intresse, äger tillsynsmyndigheten förbjuda arbetets fortsatta bedrivande och låta genom polismyndighetens försorg vidtaga rättelse på tillståndshavarens bekostnad.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

3. Den nya lydelsen av 10 a & skall inte tillämpas i fråga om tillstånd som har meddelats i enlighet med ett före ikraftträdandet av denna lag beviljat tillstånd. Har tillstånd meddelats i enlighet med ett efter den 31 december 1992 beviljat tillstånd skall i stället äldre lydelse av 10 a & tillämpas.

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten— och avloppsanläggningar;

Härigenom föreskrivs att 12 a och 30 && lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12aé

När en allmän va-anläggning eller en utvidgning av en sådan planeras skall, om anläggningen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, huvudmannen upprätta en miljökonsekvensbe- skrivning som möjliggör en samlad bedömning av den in— verkan anläggningen har på miljön, hälsan och hushåll- ningen med naturresurserna.

Försummar fastighetsägare att betala avgift som avses i

30%

När en allmän va-anläggning eller en utvidgning av en sådan planeras skall, om anläggningen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, huvudmannen upprätta en miljökonsekvensbe- skrivning. Därvid gäller 6 kap. 3 5 och 5-12 få miljöbalken.

Försummar fastighetsägare att betala avgift som avses i

denna lag eller att i annat hän- seende iakttaga vad som åligger honom och är försummelsen vä- sentlig får huvudmannen stänga av vattentillförseln till fastig- heten, om han ej genom anma- ning har kunnat åstadkomma rättelse och avstängning kan ske utan att sanitär olägenhet upp- kommer. Kostnad för avstäng- ningsåtgärd får påföras fastig- hetsägaren.

Denna lag träder i kraft den

denna lag eller att i annat hän- seende iakttaga vad som åligger honom och är försummelsen vä- sentlig får huvudmannen stänga av vattentillförseln till fastig- heten, om han ej genom anma- ning har kunnat åstadkomma rättelse och avstängning kan ske utan att olägenhet för männi- skors hälsa uppkommer. Kost- nad för avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.

12. Förslag till Lag om ändring i fastighetsbild- ningslagen (1970z988);

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 a &, 7 kap. 2 och 9 55, 9 kap. 1 och 7 55 samt 14 kap. l & fastighetsbildningslagen (1970z988) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. Fastighetsbildningsförrättning

10aé

Om ansökan har gjorts om fastighetsbildning för bebyggel se eller annat ändamål som kräver medgivande enligt natur- vårdslagen (1964.'822) får lant- mäterimyndigheten efter sam- tycke av sökanden begära sådant medgivande.

Om ansökan har gjorts om fastighetsbildning för bebyggel— se eller annat ändamål som kräver medgivande enligt 7 kap. miljöbalken, får lantmäterimyn- digheten efter samtycke av sökanden begära sådant med- givande.

7 kap. Särskilda bestämmelser om servitut och ledningsrätt

25

Servitut som avser skogsfång eller rätt att dra ledning enligt led-

Servitut som kan upplåtas till förmån för ett vattenföretag enligt 8 kap. 1 5 vattenlagen (1983:291) får bildas genom fastighetsreglering endast om tillstånd till företaget har meddelats enligt vattenlagen eller om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom före- tagets inverkan på vattenför- hållandena. Andra servitut som kan upplåtas enligt vattenlagen får inte bildas genom fastig- hetsreglering.

ningsrättslagen (1973:1144) får inte bildas genom fastighetsreglering.

Servitut som kan upplåtas till förmån för vattenverksamhet enligt 28 kap. 4 eller 10 59 miljöbalken får bildas genom fastighetsreglering endast om tillstånd till verksamheten har meddelats enligt miljöbalken eller om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom verk- samhetens inverkan på vatten- förhållandena. Andra servitut till förmån för vattenverksamhet som kan upplåtas enligt miljö— balken eller lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet får inte bildas genom fastighetsreglering.

Servitut, som kan upplåtas efter prövning vid särskild förrättning i andra fall än som anges i första och andra styckena, får bildas genom fastighetsreglering endast om åtgärden sker i samband med en annan fastighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.

Servitut, som har tillkommit till förmån för ett vattenföretag med stöd av 8 kap. 1 5 vattenlagen (1983'291) eller motsvarande äldre bestämmel- ser, får ändras eller upphävas endast om åtgärden inte medför olägenhet av någon betydelse för företaget. Andra servitut

95

Servitut, som har tillkommit till förmån för en vatten- verksamhet med stöd av 28 kap. 4 eller 10 _? miljöbalken eller motsvarande äldre bestäm- melser, får ändras eller upp- hävas endast om åtgärden inte medför olägenhet av någon betydelse för verksamheten.

som har tillkommit med stöd av vattenlagen eller motsvarande äldre lagstiftning får inte ändras eller upphävas genom fastig- hetsreglering.

Andra servitut som har tillkommit med stöd av miljö— balken, lagen (0000) med sär- skilda bestämmelser om vatten- verksamhet eller motsvarande äldre lagstiftning får inte ändras eller upphävas genom fastig- hetsreglering.

Servitut, som har tillkommit enligt lagstiftningen om ägofred eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen (1973:1149) eller motsvarande äldre lagstiftning, får ändras eller upphävas genom fastighetsreglering endast om åtgärden sker i samband med en annan fastighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.

9 kap. Särskilda bestämmelser om gemensamma arbeten

lå

Anläggningsarbete eller liknande åtgärd skall efter beslut av lant- mäterimyndigheten verkställas under förrättningen som ett för sakägarna gemensamt arbete enligt denna lag, om det främjar fastighetsregleringens syfte och arbetet ej lämpligen bör ombesörjas av enskild sakägare.

Beslut enligt första stycket får inte avse företag som skulle väsentligt ändra arten och omfattningen av regleringen eller andra vattenföretag än sådana markavvattningsföretag, för vilka tillståndsplikt före- ligger enbart på grund av 4 kap. 2 5? andra stycket vattenlagen.

Kan till följd av andra stycket företag icke utföras som gemensamt arbete enligt denna lag eller är sådant utförande icke lämpligt, får lantrnäterimyndig— heten förordna om prövning

Beslut enligt första stycket får inte avse verksamhet som skulle väsentligt ändra arten och omfattningen av regleringen eller annan vattenverksamhet än sådana markavvattningar, för vilka tillståndsplikt föreligger enbart på grund av 11 kap. 13 5 första eller andra stycket miljöbalken.

Kan till följd av andra stycket vattenverksamhet icke utföras som gemensamt arbete enligt denna lag eller är sådant utförande icke lämpligt, får lantrnäterimyndigheten förordna

enligt vattenlagen eller anläg- gningslagen.

om prövning enligt miljöbalken och lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverk- samhet eller enligt anläggnings- lagen.

7å

Har anläggning utförts som gemensamt arbete enligt denna lag, får lantrnäterimyndigheten vid samma förrättning pröva fråga om fördelning av kostnader för driften av anläggningen. Fördelningen sker i enlighet med bestämmelserna i anläggningslagen.

Finnes fråga som avses i Finnes fråga som avses i

första stycket böra prövas första stycket böra prövas särskilt enligt vattenlagen eller särskilt enligt miljöbalken lagen anläggningslagen, skall lant- (0000) med särskilda be- mäterimyndigheten förordna om sådan prövning.

Anläggning som utförts som gemensamt arbete enligt denna lag anses inrättad enligt anlägg- ningslagen. Vad som nu sagts gäller ej dike, om fråga om fördelning av kostnader för driften prövats enligt vatten- lagen.

stämmelser om vattenverksam- het eller enligt anläggnings- lagen, skall lantrnäterimyndig— heten förordna om sådan prövning.

Anläggning som utförts som gemensamt arbete enligt denna lag anses inrättad enligt anlägg- ningslagen. Vad som nu sagts gäller ej dike, om fråga om fördelning av kostnader för driften prövats enligt lagen (0000) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet.

Fastighetsbestämning

Om det vid fastighets- bildning uppkommer frågor om fastighetsindelningens beskaff- enhet eller om beståndet eller

lå 14 kap.

Om det vid fastighets- bildning uppkommer frågor om fastighetsindelningens beskaff- enhet eller om beståndet eller

omfånget av ledningsrätt eller av servitut, skall frågan prövas vid fastighetsbestämning, om det behövs för fastighetsbild- ningen. I fråga om servitut som har tillkommit med stöd av vattenlagen (1983.'291) eller motsvarande äldre lagstiftning får en sådan bestämning endast avse servitut enligt 8 kap. 1 59 vattenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser.

På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighets- bestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätt eller av servitut, som tillkommit vid avvittring eller enligt lag- stiftningen om fastighetsbild- ning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller 8 kap. 1 59 vattenlagen eller mot- svarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden. Samma rätt att påkalla fastighetsbestämning tillkommer kommunen såvitt gäller område med detaljplan eller områdesbestämmelser eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan eller sådana bestämmelser.

omfånget av ledningsrätt eller av servitut, skall frågan prövas vid fastighetsbestämning, om det behövs för fastighetsbild- ningen. I fråga om servitut till förmån för vattenverksamhet som har tillkommit med stöd av miljöbalken eller lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet eller motsva- rande äldre lagstiftning får en sådan bestämning endast avse servitut enligt 28 kap. 4 eller 10 55 miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser.

På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighets— bestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätt eller av servitut, som tillkommit vid avvittring eller enligt lag- stiftningen om fastighetsbild- ning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller 28 kap. 4 eller 10 ; miljöbalken eller motsvarande äldre bestäm- melser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden. Samma rätt att påkalla fastig- hetsbestämning tillkommer kommunen såvitt gäller orrrräde med detaljplan eller områdes- bestämmelser eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan eller sådana bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den

13. Förslag till Lag om ändring i väglagen (19711948);

Härigenom föreskrivs i fråga om väglagen (1971 :948) dels att 38 5 skall upphöra att gälla,

dels att 3 a, 15-18, 26, 28, 32, 35, 63 och 74 åå skall ha följande lydelse,

dels ock att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 14 a, 14 b, 14 c och 54 55 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a &

Vid prövning av ärenden Utöver bestämmelserna i enligt denna lag skall lagen denna lag finns bestämmelser (1987:12) om hushållning med rörande miljöpåverkan i miljö- naturresurser m.m. tillämpas. balken.

Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall 3 och 4 kap., 5kap. 350ch 16kap. 55 miljöbalken tillämpas.

14a_$

Planeringsprocessen för byggande av väg skall alltid in- ledas med en förstudie. [förstu- dien skall förutsättningarna för den fortsatta planeringen klar- läggas. Förstudien skall även ange om en vägutredning be- hövs innan en arbetsplan upp— rättas.

Vid utarbetande av förstu— dien skall den som avser att bygga en väg ha samråd enligt 6 kap. 4 3? första stycket miljö- balken med berörda länssty- relser, kommuner och ideella föreningar som enligt sina stad- gar har till ändamål att tillvara- ta naturskyda's— eller miljö- skyddsintressen samt med den allmänhet som kan antas bli berörd.

Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område vägbyggnadsprojektet huvud- sakligen är beläget, enligt 6 kap. 4 5 tredje stycket miljöbalken, besluta om projektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. Vad gäller planer och plane- ringsunderlag skall 6 kap. 11-12 få miljöbalken äga motsvaran- de tillämpning.

14115

En vägutredning skall genomföras när det i förstudien har klarlagts att alternativa

terrängkorridorer behöver stu- deras. Vägutredningen skall ut- göra underlag för val av väg- korridor och trafikteknisk stan- dard. Alternativa terrängkorri— dorer skall jämföras såväl sins- emellan som med alternativet att behålla befintlig väg. En för- bättring av befintlig väg skall också studeras, om inte särskil- da skäl föranleder annat.

En vägutredning skall inne- hålla en miljökonsekvensbe- skrivning och de uppgifter i övrigt som behövs för att kunna utvärdera och välja alternativ.

Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbe- skrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 59, 5-7 55, 8 5 första stycket och 10-12 595 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i vägutredningen.

14c5

Regeringens tillåtlighets— prövning enligt 17 kap. miljö- balken skall ske på grundval av en upprättad vägutredning enligt 14 b 5.

En ansökan om tillåtlighet skall uppjylla kraven i 22 kap. 1

5? första stycket miljöbalken.

155

Vägverket skall handlägga en ansökan om tillåtlighet och sörja för erforderlig utredning samt därefter med eget yttrande överlämna frågan till rege- ringen.

För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan.

I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i an— språk för väganordningar och för genomförandet av vägbygg- nadsföretaget, Planen skall även innehålla en miljökonse- kvensbeskrivning och de upp- gifter som i övrigt behövs för att genomföra företaget.

En miljökonsekvensbeskriv- ning skall innehålla en redovis- ning av de väntade miljöejfek— terna samt förslag till erforder- liga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken.

Vid utarbetande av en ar- betsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och väg- förslagets utformning i övrigt ske med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsentligt in- tresse i saken. Samråd skall all- tid ske med de naturvårdsmyn— digheter som berörs.

165

I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i an- språk för väganordningar och för att genomföra vägbygg- nadsprojektet. Planen skall även innehålla en miljökonse- kvensbeskrivning och de upp- gifter som i övrigt behövs för att genomföra projektet.

Vad gäller kraven på miljö— konsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 7 _8 och 10—12 595? miljöbalken äga motsvaran— de tillämpning.

Vid utarbetande av en ar- betsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och Väg- förslagets utformning i övrigt ske med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsentligt in— tresse i saken. Samråd skall all- tid ske med de miljövårdsmyn- digheter som berörs. I de fall

länsstyrelsen under förstudien har beslutat att vägprojektet kan antas ha betydande miljö- påverkan, skall ett utökat samråd med miljökonsekvens- bedömning ske enligt 6 kap. 5-6 595? miljöbalken, om inte ett sådant samråd har skett enligt 14 b 59.

Förfarandet enligt första stycket får efter omständigheterna förenklas i fråga om en arbetsplan för väg, som är förutsatt i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.

Avser arbetsplan endast om- byggnad av väg, får förfarandet enligt första stycket efter om- ständigheterna förenklas med iakttagande av att ägare till en fastighet, av vilken mark skall tas i anspråk, alltid skall be- redas tillfälle att yttra sig. Detta skall även tillämpas på en ar- betsplan som innefattar endast ändring av planen för ett väg- byggnadsföretag som ännu ej är färdigställt.

En arbetsplan skall ställas ut för granskning.

175

Avser arbetsplan endast om- byggnad av väg, får förfarandet enligt första stycket efter om- ständigheterna förenklas med iakttagande av att ägare till en fastighet, av vilken mark skall tas i anspråk, alltid skall be- redas tillfälle att yttra sig. Detta skall även tillämpas på en ar- betsplan som innefattar endast ändring av planen för ett väg- byggnadsprojekt som ännu inte är färdigställt.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i arbetsplanen.

En arbetsplan skall ställas ut för granskning. Därvid skall 6 kap. 8 _? första stycket miljöbal— ken äga motsvarande tillämp- ning.

En arbetsplan för väg, som är förutsatt i en detaljplan eller 1

Inte heller behöver en arbetsplan som avser endast ombyggnad av väg ställas ut, om inte mark behöver tas i anspråk med vågrätt eller rätt som avses i 35 & eller om ett sådant ianspråktagande skrift- ligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av nyttjanderätt eller servituts- rätt. Under samma förutsätt- ningar kan utställelse underlåtas i fråga om en arbetsplan som innefattar endast ändring av planen för ett vägbyggnads— företag som ännu ej är fär- digställt.

Om en väg som avses i andra eller tredje stycket är en motorväg eller motortrafikled eller annan väg som kan antas medföra en betydande miljöpå- verkan skall väghållningsmyn- digheten införa kungörelse om miljökonsekvensbeskrivningen i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller de ortstidningar som väghållningsmyndigheten be— stämmer. 1 kungörelsen skall anges var beskrivningen hålls tillgänglig och att skriftliga anmärkningar mot miljökonse- kvensbeskrivningen skall läm— nas till väghållningsmyndig— heten inom en viss angiven tid, minst fyra veckor efter det att kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

områdesbestämmelser, behöver inte ställas ut.

Inte heller behöver en arbetsplan som avser endast ombyggnad av väg ställas ut, om inte mark behöver tas i anspråk med vågrätt eller rätt som avses i 35 & eller om ett sådant ianspråktagande skritt- ligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av nyttjanderätt eller servituts- rätt. Under samma förutsätt- ningar kan utställelse underlåtas i fråga om en arbetsplan som innefattar endast ändring av planen för ett vägbyggnads— projekt som ännu inte år får- digställt.

Om en väg som avses i andra eller tredje stycket av länssty— relsen har antagits ha betydan— de miljöpåverkan, skall utställel— se av arbetsplanen ändå ske en- ligt första stycket.

185

Arbetsplan fastställs av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om

I sådana fall då utställelse har underlåtits med stöd av 1 7 _8 tredje stycket behöver fast- ställelse inte ske.

Ett beslut om fastställelse av en arbetsplan är förfallet, om inte inom fem år från utgången av det år, under vilket beslutet vann laga kraft, vägens sträck- ning har blivit i sin helhet tydligt utmärkt på marken och det i arbetsplanen angivna vägbygg— nadsarbetet har påbörjats. Om synnerliga skäl föreligger, kan regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, vägver- ket förlänga tiden, varje gång med högst tre år.

vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan om fastställelse av planen till regeringens prövning.

Innehållet i miljökonse- kvensbeskrivningen samt resul- tatet av samråd och yttranden skall beaktas då arbetsplanen fastställs.

I sådana fall då utställelse har underlåtits med stöd av 1 7 &" tredje stycket behöver fast- ställelse inte ske.

Ett beslut om fastställelse av en arbetsplan är förfallet, om inte inom fem år från utgången av det år, under vilket beslutet vann laga kraft, vägens sträck— ning har blivit i sin helhet tydligt utmärkt på marken och det i arbetsplanen angivna vägbygg- nadsarbetet har påbörjats. Om synnerliga skäl föreligger, kan regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, vägver- ket förlänga tiden, varje gång med högst tre år.

Väg skall hållas i ett för samfärdseln underhåll, reparation och andra åtgärder.

Genom renhållning skall vägområdet hållas i ett sådant skick att skäliga sanitära hän- syn och trevnadshänsyn blir till- godosedda. Detsamma gäller i fråga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats som är vägan- ordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Inom områden med detaljplan gäller detta stycke endast vägområden för motorväg eller motortrafik- led.

265

Ett beslut om fastställelse av en arbetsplan eller om förläng- ning av giltighetstiden skall kun— göras och den ansvariga myn- digheten i det land med vilket samråd hållits enligt 6 kap. 6 5 miljöbalken informeras.

tillfredsställande skick genom

Genom renhållning skall vägområdet hållas i ett sådant skick att olägenheter för män- niskors hälsa förebyggs eller avhjälps och så att skäliga trevnadshänsyn blir tillgodo- sedda. Detsamma gäller i fråga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Inom områden med detaljplan gäller detta stycke endast områden för motorväg eller motortrafikled.

De åtgärder som behövs för sådana ändamål som anges i första och andra styckena räknas till drift av väg. Till drift av väg räknas också serviceåtgär- der och förbättringsåtgärder. Om särskilda skäl föreligger, kan vägverket besluta om inskränkning i skyldigheten att vidta åtgärder för drift av väg. Vägverket meddelar därvid de föreskrifter som behövs.

Behöver för en väganord- ning, vars utförande ingår i drift av väg, tas i anspråk mark utöver den som redan hör till vägen, skall upprättas en

285

Behöver för en väganord- ning, vars utförande ingår i drift av väg, tas i anspråk mark utöver den som redan hör till vägen, skall upprättas en

arbetsplan, vari anges den mark som behöver tas i anspråk. Be— stämmelserna i 13, 14 och 16—20 55 skall därvid tillämpas. Såvitt angår tillämpningen av 16 & tredje stycket. 17 & tredje stycket och 18 å andra stycket skall arbetsplanen anses som en sådan plan som avser endast ombyggnad av väg.

Vägrätt upphör när Vägen drages in. Väghållaren får föra bort vad som anbringats inom vägområdet för vägändamål, om ej länsstyrelsen bestämmer annat med hänsyn till att fråga uppkommit om markens an- vändning som enskild väg.

Vad som ej förts bort inom ett år efter det att vägen dragits in tillfaller fastighetens ägare. Länsstyrelsen kan förlänga tiden, om särskilda skäl före— ligger.

Har i fastställd arbetsplan för vägbyggnadsföretag mark i när- heten av det i arbetsplanen upp- tagna vägområdet avsatts för upplag eller liknande ändamål i

325

355

arbetsplan, vari anges den mark som behöver tas i anspråk. Be- stämmelserna i 13-20 595? skall därvid tillämpas. Såvitt angår tillämpningen av 16 & tredje stycket, 17 & tredje stycket och 18 & tredje stycket skall arbets- planen anses som en sådan plan som avser endast ombyggnad av väg.

Vägrätt upphör när vägen dras in. Väghållaren är skyldig att i den omfattning det behövs ställa i ordning vägområdet och vidta åtgärder för att förebygga att områdets skick vållar stör- ningar och olägenheter i fram- tiden. Väghållaren får föra bort vad som har anbringats inom vägområdet för vägändamål, om inte länsstyrelsen bestämmer annat med hänsyn till att fråga har uppkommit om markens användning som enskild väg.

Vad som inte har förts bort inom ett år efter det att vägen dragits in tillfaller fastighetens ägare. Länsstyrelsen kan för- länga tiden, om särskilda skäl föreligger.

Har i fastställd arbetsplan för vägbyggnadsprojekt mark i när- heten av det i arbetsplanen upp- tagna vägområdet avsatts för upplag eller liknande ändamål i

samband med byggandet av vägen, skall till väghållaren upp- låtas nyttjanderätt till marken för den tid som angivits i planen.

385

Behöver väghållare för drift av väg taga sten, grus, sand eller jord på mark som tillhör annan än staten och kan detta ske utan avsevärd olägenhet, kan länsstyrelsen på fram- ställning av väghållningsmyn- digheten föreskriva att rätt till sådan täkt skall upplåtas. Länsstyrelsen meddelar därvid de föreskrifter som behövs för rättens utövande.

Väghållaren skall ersätta skador till följd av att han har förvärvat rätt 1. att inrätta särskild vinterväg, 2. att nyttja mark i närheten av vägområde för upplag eller lik- nande ändamål i samband med byggande av väg,

3. att anordna tillfällig väg,

4. att intill vägområde sätta upp

635

samband med byggandet av vägen, skall till väghållaren upp- låtas nyttjanderätt till marken för den tid som angivits i planen.

545

Föreskrifter som meddelas med stöd av 43-48 55 får avse åtgärder för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet på människors hälsa eller om- givningen eller andra åtgärder till skydd för miljön.

Väghållare skall ersätta skador till följd av att han har förvärvat rätt 1. att inrätta särskild vinterväg, 2. att nyttja mark i närheten av vägområde för upplag eller lik- nande ändamål i samband med byggande av väg,

3. att anordna tillfällig väg, 4. att intill vägområde sätta upp

snöskärm, 5. till täkt för drift av väg.

snöskärm.

Väghållaren skall också ersätta skador till följd av åtgärder som avses i 34 5, 45 & fjärde stycket eller 53 5 eller till följd av ett föreläggande som har meddelats med stöd av 52 &. För skador som har uppstått till följd av åtgärder som avses i 53 & utgår ersättning endast om skadorna är avsevärda.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om det har avta- lats eller uppenbarligen förutsatts att ersättning inte skall lämnas.

Länsstyrelsens beslut enligt 37, 38, 45-47 &, 48 å andra stycket, 52, 53 5 eller 64 å andra stycket får överklagas hos all- män förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första stycket får överklagas hos regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den

745

Länsstyrelsens beslut enligt 37, 45-47 5, 48 5 andra stycket, 52, 53 5 eller 64 5 andra stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövnings- tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Länsstyrelsens beslut om godkännande av en miljökonse- kvensbeskrivning enligt 14 b och 16 559 får inte överklagas.

Andra beslut av läns- styrelsen enligt denna lag än som avses i första och andra styckena får överklagas hos regeringen.

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om det i ärendet ingår en milj ökonsekvensbeskrivning som har överlämnats till länsstyrelsen för godkännande vid denna lags ikraftträdande. Bestämmelser- na om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

5101wa '.1M1W51-J1 :. "!lE' 111111 Em J'll'i h. . 5..- 5.1.1!"- - 51.111. uu. L-r» .asamwwttmlittMrn'WJ ”'='-”' _ f-1_-nitltäudcrdltuu»uur1:.—-"El" - '- - -1-..-1,.1- '='-"f" "" ”"'-=" " ' raw-mWMa-mmmm Mn-wme'WW" : ”Intim ww Hawn 511151 Uh mtl—15.11.5111. mim 9111le 'R' && & tcE |. .blm 111: stämmning? maa uutisia "11111 .; S?. 1111 köm fram skidliftar.: -'l- Mam rä mr.-robust matrim 31:16:11.er & 1.22 ? nea-.ru mm ”EMÅ

' Bei.- 311"; H'l'l'lifållm'l' Fi? " '." r

adm .ru-Tmin! HIM . hfl Marilyn Isar: på tid?! ' tMmlmmWämhgim agila. mir-M anar-larmad.! _ll_ hm'i MME-MJ? 1351 T:" näms ? 35 & It!-Eh .BE l'E px amg—11 Ma annan...—' ...man 5 bana...: E.! 11 13.1-...... nämns &. 19%? 11131- rlr ' AHS r'nl'l "William 15! 153130! _W.WM'MH1 ifatt” inmnlobegmmtmöt rutin '_Wlåwårhmxsiml- m.m.: -'.'1:1..!11 1.11. nrinl man...-g..... nam-rimmat! 1111 härhemma-1111 91.11.3511 _ __ l,. _m W'WMM närlwrjmml rm ull-md mimi. " m '='" "fn Nasim 1 mm mm: W WMML 'hådlil 131115. gatt-r .."—amanda. ...g. MM WH' Mål.... tar 1"— .. mami-mö smt—115151 211. J...-'... LWR???" ;"1'111 I llll J __ _ III—T "III' 'N'-7.1, .- ' .].l'... w. Måns mtmk .. gumman—' Mim .ru... .m- ' ("ls auf 551535.) 1351qu &%%'!th .1...'.1.|'1." . .'- " MdH-1 ---'1:._'H-_r

mit '1 hum mm. "ah-111.134 ' 41.311.

» Malung-air - 1.

I |__ | | || .. " WWW!!!) EET-U ' us.. '.. *-.'...-'-1.11..un . 111111! :;”—5 '- "fll 511511! ivf-mr hur: 11... hum 5111 111111. _... du har: "131 lib-artrit ut' rr '. titeln nbthrgtrl 5511-30 .1

. ' mm:-tunt ' '.': r'1'1 .. ..F—rt'l 1111111'." .-

""-...i

' .;... blemmmimt' .. ..::. karzg'Hbtklt "kiwi-mmh, Wigan m

WH 11.1-ammar.... smak...-11111 mil” U_l'j'

: - Wenham-um. alumn-MJM'L 111111th 11.305 111.111! WH 1110 en ' imam.-urin.... ! Minin-nam! igang.

nåra]. 1111-11 får" ..1'111'11: 511111. gir. -' :111 mål!]. Wrmrllll 51711

14. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971 :850) med anledning av gränsälvs- överenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och

Finland;

Härigenom föreskrivs att lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Kapitlen 1-9 i gränsälvsöver-

enskommelsen den 16 septem- '

ber 1971 mellan Sverige och Finland skall gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid fogad bilaga utvisar.

Denna lag träder i kraft den

Föreslagen lydelse

Kapitlen 1-9 i gränsälvsöver- enskommelsen den 16 septem- ber 1971 mellan Sverige och Finland skall gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid fogad bilaga utvisar. Vad som sägs om vattenöverdomstolen i 8 kap. art. 15 skall dock avse Miljö— överdomstolen.

mamman.—a sam 1103 "| I" : | - . . [ln 331216? N (028: I TQ 1) 115313! 1 grrhbnii mo 35.1 .: avlämätg vs gninbalrts. barn #1. öl nah nazism WPOJILEHSISVÖ ' i 1130. aghavz nsllam 11"?! radmaiqaa - - mulm . r=_t. , . . | ' " l ' I vinkalna bam (Måttlig!) mg:! 116 Miriam 111me -- silvia nallen; »”?! Humana 1.11 mb naimmmlannwke'tm ! -_ _ 511111] uknnllöl Bri "sin Wim—*I " .."" ' ' || sabla? tagnimä'å 'whm': Wmmnm ...-.. . _ ' Henån 1 31 11511th 41.—m. flåznö'lg i 'E-l' Wigan - __ — ' . äl mk mlmnwelma dmtqzw &! aah aubuumdzm ._ 3.1. sginv? mallan nm uid 1150 53va 1111le [UZI tad ,- .- mo- 1111113' 111.111: »hnaluii ala-mm .mna 111135. 111.111 mma .".» mtl malm-112.351 .3111 1:51. 13111 mammut! .gal ; :: , . rv" hmmm...-mrsa! Mäktiga"! bmw mmm ." mm. mot 5511 daaim :ma'mu '.' ! MXMWIWIW . Judi-111.111; u ...... 'i . | |. .MWÄENÖ . . , ,: , ..... I ' | ' ..

15. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1 150) om förvaltning av samfälligheter;

Härigenom föreskrivs att 1, 3, 20, 21 och 23 åå lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Vid tillämpningen av denna lag skall som samfällighet anses l. samfällighet enligt fastig- hetsbildningslagen (1970:988), 2. annan mark som gemensamt tillhör ägarna av de mantals- satta fastigheterna i en socken, 3. servitut eller annan särskild rättighet som hör till flera fastigheter gemensamt,

4. samfällighet enligt anlägg- ningslagen (1973:1149),

5. samfällighet enligt vatten- lagen (19835291),

15

Föreslagen lydelse

Vid tillämpningen av denna lag skall som samfällighet anses 1. samfällighet enligt fastig- hetsbildningslagen (1970:988), 2. annan mark som gemensamt tillhör ägarna av de mantals- satta fastigheterna i en socken,

3. servitut eller annan särskild rättighet som hör till flera fastigheter gemensamt,

4. samfällighet enligt anlägg— ningslagen (1973:1149),

5. samfällighet enligt lagen (0000) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet,

6. samfällighet enligt lagen (1987: 1 1) om exploateringssam- verkan.

6. samfällighet enligt lagen (198711 1) om exploateringssam— verkan.

Med delägarfastighet förstås i lagen fastighet som har del i samfällighet och med delägare ägaren av delägarfastighet. I fråga om samfällighet enligt första stycket 5 förstås dock med delägarfastighet fastighet som på annat sätt än genom delaktighet omfattas av samfälligheten och med delägare den som deltar i samfälligheten. Beträffande sådan samfällighet skall vidare vad som sägs i lagen om delägarfastighets andelstal i stället gälla delägares andelstal.

3?

Lagens bestämmelser om fastighet äger motsvarande tillämpning på sådan tomträtt, gruva, byggnad, annan anläggning eller naturreservat som har del i samfällighet enligt 1 & första stycket 3, 4 eller 5.

Den som innehar fastighet på grund av testamentariskt förordnande utan att äganderätten tillkommer någon anses vid lagens tillämpning som fastighetens ägare. Som ägare av naturreservat anses den som förvaltar reservatet.

Innehavare av tomträtt i fastighet som har del i samfällighet enligtl & första stycket 1 eller 2 skall vid tillämpningen av denna lag anses som delägare i fastighetsägarens ställe.

I fråga om samfälligheter enligt 1 & första stycket 5 skall lagens bestämmelser om fastig- hetsdomstol i stället gälla vattendomstol. När talan skall föras hos vattendomstol, gäller vattenlagens (I983:291) be- stämmelser om stämningsmål.

I fråga om samfälligheter enligt 1 5 första stycket 5 skall lagens bestämmelser om fastig- hetsdomstol i stället gälla miljödomstol. När talan skall föras hos miljödomstol, gäller bestämmelserna om stämnings— mål i lagen (0000) med sär- skilda bestämmelser om vatten- verksamhet.

zog

Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom att de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första stycket skall, om någon delägare begär det, hållas av lantmäterimyndigheten eller den som myndigheten förordnat därtill. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (1987:11) om exploateringssamverkan lantrnäterimyndigheten eller, om särskild förrätt- ningsman förordnats enligt 4 & anläggningslagen, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som berörs av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om detär av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

I fråga om samfälligheter enligt ] 5 första stycket 5, skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrättnings- man gälla förrättning och för— rättningsman enligt vattenlagen (1983.'291). Om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighets- förening bildas för förvalt- ningen av en bevatmings- eller vattenregleringssamfällighet, får lantrnäterimyndigheten hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfällligheten inte har begärt det.

I fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsföre- ning äger 7 å andra stycket, 8 - 11 åå, 12 5 första stycket första punkten och 14 & motsvarande tillämpning. Hålles sammanträ- det i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1 149), vattenlagen( 1 983 :291 ) eller lagen (1987:11) om exploaterings-

215

Om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vatten- regleringssamfällighet enligt ] _? första stycket 5, får lantmäte- rimyndigheten hålla samman- träde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt det.

I fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsföre- ning äger 7 5 andra stycket, 8 - 11 åå, 12 & första stycket första punkten och 14 & motsvarande tillämpning. Hålles sammanträ- det i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973 : 1 149), eller lagen (1987:11) om exploaterings- samverkan, äger dock i fråga

samverkan, äger dock i fråga om delgivning av kallelse till sammanträdet vad som gäller om delgivning av kallelse till sammanträde vid förrättningen motsvarande tillämpning.

I fråga om klander av beslut vid sammanträdet äger 15 5 motsvarande

tillämpning.

Har fastighetsbildnings-, anläggnings-, eller exploate- ringsbeslut eller tillståndsdom eller tillståndsbeslut enligt vattenlagen (198329!) med- delats, får sammanträde för bildande av samfällighetsföre- ning hållas innan domen eller beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet och annan som enligt domen eller beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning att fastighetsbildnings-, anlägg- nings-, exploaterings- eller till- ståndsbeslutet eller tillstånds— domen vinner laga kraft eller, i fråga om anläggningsbeslut, att förordnande meddelas enligt 27 a & anläggningslagen (1973:1149) eller 13 kap. 50 59 första stycket vattenlagen.

Denna lag träder i kraft den

om delgivning av kallelse till sammanträdet vad som gäller om delgivning av kallelse till sammanträde vid förrättningen motsvarande tillämpning.

235

Har fastighetsbildnings-, anläggnings-, eller exploate- ringsbeslut eller tillståndsdom eller tillståndsbeslut enligt miljöbalken meddelats, får sammanträde för bildande av samfällighetsförening hållas innan domen eller beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet och annan som enligt domen eller beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning att fastighetsbildnings-, anlägg- nings-, exploaterings- eller till- ståndsbeslutet eller tillstånds- domen vinner laga kraft eller, i fråga om anläggningsbeslut, att förordnande meddelas enligt 27 a & anläggningslagen (1973:1149) eller 22 kap. 24 39 första stycket miljöbalken.

16. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter;

Härigenom föreskrivs att 18 och 20-21 55 lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 5

I fråga om sådan samfällighet enligt lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar som icke kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter äger vad som i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter föreskrives om samfällighet enligt anläggningslagen (1973:1149) motsvarande tillämpning.

I fråga om sådana företag I fråga om sådana företag enligt 3, 7 eller 8 kap. vatten- enligt 3, 7 eller 8 kap. vatten- lagen (1918:523) som inte kan lagen (1918:523) som inte kan förvärva rättigheter och ikläda förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt motsva- sig skyldigheter samt motsva- rande företag enligt äldre be- rande företag enligt äldre be-

stämmelser gäller vad som i lagen (1973:1150) om förvalt- ning av samfälligheter före- skrivs om samfälligheter enligt vattenlagen (1983:291).

När en samfällighetsförening som bildats enligt 19 & har registrerats, skall den anses ha övertagit samfällighetens samt- liga tillgångar och förpliktelser. De anläggningar, som förvaltas av samfälligheten, skall vid tillämpningen av lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter jämställas med gemensamhetsanläggningar en- ligt anläggningslagen (1973:1149) eller, såvitt avser företag enligt vattenlagen (1918:523) eller motsvarande äldre bestämmelser, med gemensamma anläggningar i samfälligheter enligt vatten- lagen ( 1 983 .'291 ).

I samband med beslut, som avses i 22 59 andra stycket lagen (1983.'292) om införande av vattenlagen (1983:291) och som rör en samfällighet som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, skall förordnas att samfälligheten skall upp- lösas och att en samfällig-

205

Zlé

stämmelser gäller vad som i lagen (1973:1150) om förvalt- ning av samfälligheter före- skrivs om samfälligheter enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverk— samhet.

När en samfällighetsförening som bildats enligt 19 & har registrerats, skall den anses ha övertagit samfällighetens samt- liga tillgångar och förpliktelser. De anläggningar, som förvaltas av samfälligheten, skall vid tillämpningen av lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter jämställas med gemensamhetsanläggningar en- ligt anläggningslagen (1973:1149) eller, såvitt avser företag enligt vattenlagen (1918:523) eller motsvarande äldre bestämmelser, med gemensamma anläggningar i

samfälligheter enligt lagen (0000) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet.

I samband med beslut, som avses i 11 å andra stycket lagen (0000) om införande av lagen (0000) med särskilda bestäm— melser om vattenverksamhet och som rör en samfällighet som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, skall förordnas att samfälligheten skall upplösas

hetsförening skall bildas för att och att en samfällighetsförening förvalta den nya samfällig— skall bildas för att förvalta den heten. nya samfälligheten.

När en samfällighetsförening som har bildats enligt första stycket har registrerats, skall bestämmelserna i 20 & tillämpas.

Denna lag träder i kraft den

NH en wrullhbheuil'llmm * tål-_ki: artigt 15! & lfn- ;. akill dm iJIH'J 1"- |' ml: manuella—tuna sa.-..- lip tll'll-hlfilr mh implihelta _ "I.-' De nämnar. mm lim.-1111" - av ännu—illghm-zu. äkni] —-'-.1

'. l.. m.m uni-rgr:- är lugn.—— " 'H'JTIGHHUJ 'tm krv—ILTF? _ Barn&Unga-ter barnahus. mm.-

?- gtm-enu-rnhctsmlilgi, mg.-r |.'I" - I'm inl-"www" ” Il'llTårlI-I'J'I eller. dit-lli sval-l. Erman minn kul-mbit.):- nun ”131—:hihi Elf-H "BUU-mu

' lk"! hämtade-rr [TV-:!:.

'J- Ilmum-l rrc-ij l?e—.it, 91:11 tar- I 27 _|]: an.—fru 5151."be J...._;rl . lng) :rm hqémmic m.-

'-=mf!ll.ghf nu. kan 142911! muskler och lPul-t'a gilldigh'm; så.-lll titan-n' '. Milda-54:41 mn upp

Dell ut! Fu w-Lf'iliir:

”Nåf'lliumh FDH- !"

31.-"Elm". duu den mm ha H truly! mining-drf: curl.- ,.i !i'lln1': mh Erguwi-ur. It: aning.—ungar. 'nll'll Ri-waltns u " ”'1'—"'i'" f'1r.1 .'l'all HJ u '.u ...att ur.-: .ru |||, 1:11 ;-.'. när; Jun jig-mihin; ..r : gullig-115: Jmiamu; run.-d -m-lr'1mmmggnmgw m- l-y an Elggrt-ng'lkgc [. .l"'1'.1l1'. er!-., rån't run .. ':. l'.' eniigt i..lurmlam i '.'- 1.' '.'! ."-1_r mammut]. '.'1'1' lif- ...-m el-rJ'. rt. .7 "arneman-.nu Hunting-il | . "Iraj-lull"" [.'[lllrt .ugf'll ”n'-HJ mr.: .|.'i.'.r,lh'd.1 Elfte"

--|h ' av [luft mum-r- . juu!-l..?!

. url-ut:.i |||-ii lluuut. .'m . _l_'- : "1' Randig ur.-|l Ill-:P lli-HW.” ""J-'I -- .- i'i'f' r:.fr '- ' Jaa-at " JMF"! nu " yrk.-Ida Eurim- "."" n 'Nämfin.u11nmm:fom

d"- larma-mmmmmkm .-r' nr.; unghrr f_rh (fritid:: ,. Hu.-.:qda—t-a- .nu lamm—J ' .. .i-nlJ mi.-rim ”ful" und—'ta!-

17. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd;

Härigenom föreskrivs att 20 5 lagen (l976:839) om statens va-nämnd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

zog

Nämndens beslut överklagas Nämndens beslut överklagas hos Svea hovrätt. Målet prövas hos Svea hovrätt. Målet prövas

av hovrätten i dess samman- av hovrätten i dess samman- sättning som vattenöverdomstol. sättning som miljööverdomstol.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett mål som vid ikraftträdandet inte har avgjorts av hovrätten i dess sammansättning som vattenöverdomstol skall därefter handläggas av hovrätten i dess sammansättning som miljööverdomstol.

: rm garam r r _- -(Q£8; ö??!) nagBI _: gunbuä mo gräl ' :- ;humän-m anmäla um

_bmnlu-m' anamn mn (PES: öl.-QI) fraga] & US tm Wifi monaghåli

i .."-_ |- -aaiawi nfmdö'l mum ! . H*:I ' ' _l * &.th nugnlrmö'å & WEW Pl.:.- _ HE ! l , Eham inlagd. ämbnmkld ar-gsbhwb mimi. unburrtåld __._ il'mq MEM mfl wa sor! ésvöxI'BW* .nu-war: sova Mori 8221: i "mättad tm mrmnm saab "r runrmä' va ;

tfn-n men Wie mmm nina antenna

'|.|.' - ' ___—___

_ thWlmbäfugslu-msa I

'megwmtsuu W rm: (rm mmm _: "men M lrnanmbisvömér uma gdidääauamrrma Iwamabuvööilun mna anim-humrarna aaah tummar]

18. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund;

Härigenom föreskrivs att 3, 12, 25, 27, 29, 33 och 34 Gå lagen (l976:997) om vattenförbund skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 %

Den som enligt vattenlagen Den som enligt miljöbalken ( 1 983 .'291 ) eller miljöskydds— eller äldre lag har medgivits rätt lagen (1969:387) eller äldre lag att inverka på vattenbeskaffen- har medgivits rätt att inverka på heten eller i övrigt på vatten- vattenbeskaffenheten eller i förhållandena inom verksam- övrigt på vattenförhållandena hetsområdet skall vara medlemi inom verksamhetsområdet skall förbundet. vara medlem i förbundet.

Den som inverkar på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet utan att det föreligger fall som avses i första stycket skall vara medlem i förbundet, om hans medlemskap är av särskild betydelse för förbundets verksamhet.

Har någon som enligt första eller andra stycket skall vara medlem i förbundet av särskilt skäl motsatt sig medlemskap, får han stå utanför förbundet, om dess verksamhet ej avsevärt försvåras därigenom.

Kommun samt sammanslutning av fiskerättsägare får ingå som medlem i vattenförbund, även om skyldighet icke föreligger enligt första eller andra

stycket. 12 ä

I fråga om förrättning enligt denna lag skall bestämmelserna i 12 kap. vattenlagen (1983z291) gälla i tillämpliga delar, i den mån ej annat följer av vad nedan sägs.

25é

I fråga om talan mot beslut eller åtgärd vid förrättning enligt denna lag gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 13 kap. vattenlagen (1983:291) om förrättningsmål.

I fråga om förrättning enligt denna lag skall bestämmelserna i 12 kap. vattenlagen (1983z29l)

fortfarande gälla i tillämpliga

delar, i den mån ej annat följer av vad nedan sägs. Vad som sägs i 12 kap. vattenlagen om vattendomstol skall gälla miljö domstol.

I fråga om talan mot beslut eller åtgärd vid förrättning enligt denna lag gäller fortfarande i tillämpliga delar bestämmel- serna i 13 kap. vattenlagen (19832291) om förrättningsmål. Vad som sägs i 13 kap. vatten— lagen om vattendomstol respek- tive Vattenöverdomstolen skall gälla miljödomstol respektive Miljööverdomstolen. Vad som sägs om nämndemän respektive vattenrättsråd skall gälla sak— kunniga ledamöter respektive miljöräd.

Kungörelse som avses i 13 kap. 58 & vattenlagen (1983z291) skall jämte avskrift av besvärshandlingama tillställas statens naturvårdsverk och

länsstyrelsen.

Angår besvär fråga som avses i 26 å, skall vattendom- stolen med eget yttrande hän— skjuta frågan till regeringens av- görande.

Sammanträde som avses i 28 å hålles av förrättningsmannen. I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om bildande av samfällighetsförening i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Därvid skall vad som föreskrives om fastighets- domstol i stället gälla vatten- domstol och vad som före- skrives om förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) i stället gälla förrättning enligt denna lag.

I fråga om vattenförbund gäller i övrigt i tillämpliga delar 31 å första stycket, 32-38, 40- 43, 45-47 åå , 48 å första, andra och tredje styckena, 49-51 åå, 52 å första stycket, 53 och 54 åå samt 67 å andra och tredje styckena lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Dock skall vad som föreskrives om fastighetsdomstol i stället gälla vattendomstol. Talerätt som avses i 53 å nämnda lag tillkommer ej innehavare av sär- skild rätt i fastighet.

275

295

335

Angår besvär fråga som avses i 26 å, skall miljödom— stolen med eget yttrande hän- skjuta frågan till regeringens av- görande.

Sammanträde som avses i 28 å hålles av förrättningsmannen. I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om bildande av samfällighetsförening i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Därvid skall vad som föreskrives om fastighets- domstol i stället gälla miljödom— stol och vad som föreskrives om förrättning enligt anläggnings- lagen (1973:1149) i stället gälla förrättning enligt denna lag.

I fråga om vattenförbund gäller i övrigt i tillämpliga delar 31 å första stycket, 32-38, 40- 43, 45-47 åå, 48 å första, andra och tredje styckena, 49-51 åå, 52 å första stycket, 53 och 54 åå samt 67 å andra och tredje styckena lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Dock skall vad som föreskrives om fastighetsdomstol i stället gälla miljödomstol. Talerätt som avses i 53 å nämnda lag till— kommer ej innehavare av sär- skild rätt i fastighet.

34 å

När enligt 29 eller 33 å talan När enligt 29 eller 33 å talan skall föras hos vattendomstol, skall föras hos miljödomstol, gäller i tillämpliga delar bestäm- gäller i tillämpliga delar bestäm- melserna i 13 kap. vattenlagen melserna om stämningsmål i (1983.'291) om stämningsmål. lagen (0000) med särskilda be- stämmelser om vattenverksam- het.

Denna lag träder i kraft den

19. Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering;

Härigenom föreskrivs att 3 å lagen (1977:439) om kommunal energi- planering skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I varje kommun skall det finnas en aktuell plan för till- försel, distribution och använd— ning av energi i kommunen. Till planen skall höra en miljökon— sekvensbeskrivning som möjlig- gör en samlad bedömning av den inverkan den i planen upp- tagna verksamheten har på mil- jön, hälsan och hushållningen med naturresurser.

35

I varje kommun skall det finnas en aktuell plan för till- försel, distribution och använd- ning av energi i kommunen. I en sådan plan skall finnas en ana— lys av vilken inverkan den i pla- nen upptagna verksamheten har på miljön, hälsan och hushåll- ningen med naturresurser.

Planen beslutas av kommunfullmäktige.

Denna lag träder i kraft den

___ ":|

-MWQ Lfmaåi. t armé"

133553. Iwama! rna—' .. »»le

ugälniW' IJ." adm-nail up

'(!955 Juli mm .fr: 'n» lmgamå'

'.l-imam lamrrxmml rim (ata-.fr!!!) nagel

_|:- 45-

I 51,09!) Hata dumma sträv I alla rök unlq [latrin na mma '='-FMV” doo mattan. [satin

nal mimi-mum” man:. va gula _l—nmxi ns uttråkad.: 11qu måtta. - ; . I aah mimmi mim wa w) -— Hammamet: mammi. man

*: utan matar! mmm M

salami .maImöfiI få £

III-'! 33% J' » elit--

.ru-harr.; nu. SIWWHM' '--.-' : ».rnru am:-iraniim b.— . |, '" jr.-H NJ_-_ L.ML'u-f'iudl-IE-

& & 315 nm timmar:!!! .mlebxgl abncdöi sd. 115715 guhamsiq

sul-5115 Mwai/I

Jah Maia mammi utan! l -[!m' rät mlq Hmm na ant-mit *MUM duo mlmdmaib lamm IW! maximum ama vs gain mmm un möh IIuÄ-z- "th Win um WWWMW. nu allmänhet! balsam tva rutig aim multi" 1 mb mm mh MPEG Eq Till (”357de 2028?

MM rim nutid nm .mnmnnhem

.sghiämfidfmmurmi vs estate-Qd maxiq

___—

mamrmwm

20. Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar;

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:]60) om vissa rörledningar dels att 4, 6 och 7 åå skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 & å, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes lämplig att utöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, fårdock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning Utöver bestämmelserna i skall lagen (1987:12) om hus— denna lag finns bestämmelser hållning med naturresurser rörande miljöpåverkan i miljö- m.m. tillämpas. balken.

Vid koncessionsprövningen skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 _å” och 16 kap. 5 (9 miljöbalken

tillämpas.

En miljökonsekvensbeskriv- ning skall ingå i en ansökan om koncession. Vad gäller för- farandet, kraven på miljökon- sekvensbeskrivningar samt pla- ner och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken. Vad som därvid föreskrivs om till— ståndsmyndighet skall gälla re- geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

65

Koncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen

En koncession skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka

eller enskild rätt. skada eller olägenhet på män— niskors hälsa eller omgiv- ningen, främja en hållbar hus- hållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Som villkor för koncession får föreskrivas att staten skall ha rätt att deltaga i verksamheten eller att koncessionshavaren skall utge särskild avgift till staten eller iakttaga annat liknande villkor.

Vidare får som villkor för koncession föreskrivas att ledningen skall vara färdigställd inom viss tid. Regeringen kan förlänga föreskriven tid, om särskilda skäl föreligger. Ansökan härom skall göras före utgången av den föreskrivna tiden.

Uppkommer genom verk- samhet för vilken koncession har meddelats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när koncessionen meddelades, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva villkor som är ägnat att förebygga eller minska olägenheten för fram- tiden.

75

6a5

En koncession får för sin gil- tighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar koncessionen skall full- göra skyldigheten enligt 16 5 att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställ- ning. Staten, kommuner, lands- ting och kommunalförbund be- höver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är till- räcklig, får regeringen eller den myndighet som regeringen be— stämmer besluta om ytterligare säkerhet.

I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och förvaras av länsstyrelsen i det län där verk- samheten bedrivs.

Uppkommer genom verk- samhet för vilken koncession har meddelats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när koncessionen meddelades eller medverkar den till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. ] å" miljöbalken överträds, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva ytterliga—

re eller ändrade villkor för att förebygga eller minska olägen- heten för framtiden.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende om prövning av koncession skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

21. Förslag till Lag om ändring i Skogsvårdslagen (1979 :429) ;

Härigenom föreskrivs i fråga om Skogsvårdslagen (1979z429) dels att 4, 7, 14, 17, 19, 30 och 32 åå skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny bestärmnelse, 27 a å, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4é

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljö- balken. Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns även i plan- och bygg- lagen (1987:10) och lagen (1988.'950) om kulturminnen

m. m.

Denna lag skall inte tilläm- Denna lag skall inte tilläm- pas i den mån den strider mot pas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats föreskrifter som har meddelats

med stöd av naturvårdslagen med stöd av annan lag. ( 1 964 : 822) eller annan lag.

7å

Om det är påkallat från skogsvårdssynpunkt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp villkor för 1. användning av visst slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller utländskt ursprung vid anläggning av skog,

2. handel med sådant material.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter för att främja, garantera och kontrollera äkthet och kvalitet vid framställning och handel med skogsodlingsmaterial.

Med skogsodlingsmaterial avses frön, plantor, sticklingar och andra former av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.

Vid verksamhet enligt denna lag skall även iakttas före- skrifter om förbud mot eller sär— skilda villkor för utsättning av djur— eller växtarter i natur- miljön som har meddelats med stöd av 8 kap. 3 5 miljöbalken.

14 å

Skogsmarkens ägare är skyldig Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be- myndighet som regeringen be- stämmer undenätta Skogsvårdv- stämmer underrätta skogsvårds— styrelsen om styrelsen om 1. avverkning som skall äga rum ]. avverkning som skall äga rum på hans mark, på hans mark, 2. sådan dikning i samband med 2. sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver till- avverkning som inte kräver till- stånd enligt naturvårdslagen stånd enligt 11 kap. miljöbalken, (1964-822), och

3. vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kul- turmiljövårdens intressen i sam- band med avverkning på hans mark.

17å

3. vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kul- turrniljövårdens intressen i sam— band med avverkning på hans mark.

Tillstånd till avverkning i svårföryngrad skog eller skyddsskog får inte ges om av- verkningen medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Avverkningen får dock tillåtas om verksamhetsutövaren vidtar sådana åtgärder att olägen- heterna från annan verksamhet upphör eller minskar så att möj- ligheterna att uppjjzlla miljökva- litetsnormen ökar i inte obetyd— lig utsträckning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för visst eller vissa områden föreskriva att tillstånd till avverkning av svårföryngrad skog inte får ges 1. i fråga om skog på mark som inte i genomsnitt kan producera minst en kubikmeter virke om året per hektar, om det inte finns särskilda skäl,

2. för byggande av skogsbilväg om nyttan av vägen för skogsbruket inte motsvarar kostnaden för den eller om vägen inte kan passas in i en

vägnätsplan.

I fråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett beslut enligt 18 å första eller andra stycket gäller bestämmelserna i 25 5, 26 _å första stycket första meningen, 27 59 första mening- en, 27 a 55", 31 å andra stycket, 32 å, 33 _å första stycket, 34 59, 35 5 första stycket första

195

I fråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett beslut enligt 18 å första eller andra stycket gäller bestämmelsema i 25kap.3åoch31kap.2_å,4_å första stycket, 6 5, 7 _å' första stycket första meningen, 8 5 första meningen, 9, 12 och 13 åå, 15 59 första stycket första

meningen och andra stycket samt 36 å” naturvårdslagen (1964:822).

Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestäm- mer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och kultunniljö- vårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarläm- nande av träd och trädsam- lingar, gödsling, dikning och skogsbilvägars sträckning.

305

meningen och andra stycket, 31 å tredje stycket samt 32 och 33 595 miljöbalken. Vad som i dessa bestämmelser sägs om miljö- domstol skall i stället gälla fas- tighetsdomstol.

27a5

Tillstånd enligt 27 5 får inte ges om avverkningen medver— kar till att en miljökvalitets— norm överträds. Avverkningen får dock tillåtas om verksam— hetsutövaren vidtar sådana åtgärder att olägenheterna från annan verksamhet upphör eller minskar så att möjligheterna att uppjjzlla miljökvalitetsnormen ökar i inte obetydlig utsträck— ning.

Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestäm- mer fär meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljö- vårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarläm- nande av träd och trädsam- lingar, gödsling, skyddsdikning, dikesrensning och skogsbil- vägars sträckning.

För att tillgodose dessa intressen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om förbud mot avverkning och andra skogsbruksåtgärder på skogliga impediment.

Bemyndigandet i första stycket medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

325

Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestäm- mer får föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall finnas miljökonsekvensbeskriv- ningar som gör det möjligt att bedöma vilken inverkan nya metoder för skogens skötsel och nya skogsodlingsmaterial har på miljön. Föreskrifterna får inne- bära att en sådan beskrivning skall upprättas av den som av- ser att använda en ny metod eller ett nytt skogsodlings- material.

1. Denna lag träder i kraft den

Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestäm- mer fär föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall göras en analys av vilken in- verkan nya metoder för skogens skötsel och nya skogsodlings- material har på miljön. Före— skriftema får innebära att en sådan analys skall göras av den som avser att använda en ny metod eller ett nytt skogs- odlingsmaterial.

2. Ärenden som har inletts före denna lags ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna om miljökvali- tetsnormer i 17 och 27 a åå i deras nya lydelse skall dock tillämpas omedelbart.

3. I stället för de bestämmelser som räknas upp i 19 å skall äldre bestämmelser gälla i fråga om rätt till ersättning på grund av ett beslut som har meddelats före denna lags ikraftträdande.

grammar _.ll'H 'er- jwr _ ria. ialla

'_ '. inhämta

22. Förslag till Lag om ändring i fastighets- taxeringslagen (1979: 1 152);

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 å och 4 kap. 7 å fastighetstaxerings- lagen (1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Indelning av byggnader och mark 4 5

Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle uppgå till 50 000 kr.

Tomtrnark

Mark som upptas av småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kommuni- kationsutrymme m.m., som ligger i anslutning till sådan byggnad.

Mark till fastighet, som är bebyggd med småhus, hyreshus, industri- byggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte

överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om detär uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genomföras. Detsamma skall gälla om det finns giltigt bygglov eller tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.

Täktmark Täktmark

Mark för vilken gäller täkt- Mark för vilken gäller täkt- tillstånd enligt 18 _å naturvårds- tillstånd enligt miljöbalken eller lagen (1964:822) eller vatten— motsvarande äldre bestämmel- lagen (1 983 .'291 ). ser.

Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täktrnark.

Åkermark Mark som används eller lämpligen kan användas till växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Betesmark Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas.

Skogsmark

Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Skogsimpediment

Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impediment i anslutning till skogsmark.

Övrig mark

Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda ägoslagen.

4 kap. Taxeringsenhet

Består täktmark av skilda markområden skall varje sådant område utgöra en taxeringsen- het. Omfattas områden av samma täktplan enligt natur- vårdslagen (1964:822) skall de dock utgöra en taxeringsenhet.

Denna lag träder i kraft den

75

Består täktrnark av skilda markområden skall varje sådant område utgöra en taxeringsen— het. Omfattas områden av samma täktplan enligt miljöbal— ken eller motsvarande äldre be- stämmelser skall de dock utgöra en taxeringsenhet.

"artär %'99999 99 www : 'un'?! Q'] »..rl mlemwmwk

I'll-'IT-F i'll". |"'. &&aM ...iarwr-aetuawr 9.2.

IHE-Mkiv sa & arri tu.:

midi-inn: 1.1" unit-nimi |... -lr.'-'- "

lM'trl'll. m.m..—"ill:

I år .:

_ " "1irtu- url. '|' ",tn'k. ['å'—'%ÄPM va'-rm p,:r'lz'r till."-' % 0115.th skärma ' rm åkltn'tmO Juri

%#”??wa

.Ihl' |

..:I Hwå ålägga .- * 331510 "' 'isi'al'ai'nrmiiia" "" '

aijie—Irinarriwtnera) m

'.. r n_'— .

3.1." .a-l' 5. I M.:—'i. 5.111! l|l'l'.' när . lh.

tuff.-'n': .1.'.' lrul f'. . " i'll _ _. Fetsmart:

' I I | | .='|._'l'r.-'0||"'1i|'..'l|' '

lll'rnph'lr Tli' |il'|_I"'.

” h" ." 114)! il

'_i-"ildnmt "unt! -:l'._' '

lule-5151. .. _ ,..'_, .5 ip:t-: lbir-'- -r . -.' _...r. ”r:. H—u EIS'llEQ-El'll'lrI-ILILL'ÄIHETL1'llJiL'1.

*.?”

_.rll- -.' 'il'.

|.11Jr.-—— ___—___"—

||.'.' lj.._'1'|'.7._r. in.-_ .'--

.'L'ud-; gum _. L."...Jnr; l||| '.'rl'f ""Q'HT m.m.-nda tär mm. #19 1. '.

":rfl' ,' ' | | .'

._'||._..| .' . -._F LIJI _

Wilmer-9593? eternit... . graywnrw bei! .". .rmrtarl 'mq må att.

.a... ...-.rataatmw... .- tMllttamarrw-r .- .

_ .._.. ' "'I al'ldllul'_ |_" . '|-.1'r mimi ”wali:

m " am" ra......" ...... mm...-......

melsen ml... iMl.;ClrumiEI1.u.1m-rf-... Jkrr'lrgrna under linus 311713 .gglav.:lle1' utmana . _r f.kr-

'H—er_ -" lira tilln- och laj-Elam. ;'_.| ':.rfb'lh'l-

hår.—.m- Mr'l' .'-'n':'1-ea filtar ulri- abfquz- w; Arnrr'jpjjpg %#L._ .» . Haak-91959. www-rim

mmm ww us zm'rgju abå'urro va nubrhrrru minimi”) Jmf Wri- |" www-ö. .. rum...... Muammar-. maritimt;

"'.1 '.'-."lrrg -""t'r' hete

nah-flm! i innbär! 1231 |:an .IHL'LIIB .'lJ r -:..: J'ch firm lr": Er

" .*.l'|.'.lr.'n ...-"h |'|.'||'_'l ull'.” l ”'.-curly; "' rtl't' fl'lf' JE! f'IJ Il_"||"|l-' ill-JE Ill] '. i'. ".. ..1, |'-'.'|t.r.r.r:.l. "I '- !. -_n _".'-_I:I kull '.'fl-CI-Z ml.-' .":95". .- l ' JTS... f.!lt'hullmfzrr _|.':| 'tirr l.|"1

23. Förslag till Lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader;

Härigenom föreskrivs att 2 & lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader skall ha

följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 &

Säkerhet behöver inte ställas Säkerhet behöver inte ställas i i 1. mål som handläggs enligt 1. mål som handläggs enligt lagen (1974:371) om rätte- lagen (1974:371) om rätte- gången i arbetstvister, gången i arbetstvister, 2. mål vid fastighetsdomstol 2. mål vid fastighetsdomstol som inte avser en arrendetvist, som inte avser en arrendetvist, 3. ansökningsmål enligt 13 kap. 3. mål vid miljödomstol enligt 13 åvattenlagen (I983:291), 20 kap. 2 5 första stycket 2

miljöbalken som är ansöknings- mål, 20 kap. 2 5 första stycket 5 miljöbalken som avser ersätt—

ning vid ingripande av det allmänna samt 20 kap. 2 5 första stycket 6 miljöbalken

4. växelmål och checkmål, 4. växelmål och checkmål,

5. mål som har tagits upp efter 5. mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och offentlig stämning, och

6. mål vid förvaltningsdomstol 6. mål vid förval'mingsdomstol eller marlcnadsdomstolen. eller marknadsdomstolen.

Denna lag träder i kraft den

24. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från

fartyg;

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 5 lagen (l980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap. Ansvar m.m.

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms 1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en före- skrift som har meddelats med stöd av 3 kap. 7 5, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken, miljöskyddslagen (] 96938 7) eller lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten, 2. en befälhavare som upp— såtligen eller av oaktsamhet

49

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms 1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en före- skrift som har meddelats med stöd av 3 kap. 7 &, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller miljöbalken,

2. en befälhavare som upp- såtligen eller av oaktsamhet

bryter mot en föreslqift som har meddelats med stöd av 4 kap. 2 ä,

3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en före- skrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 3 Q, 5 kap. 1 & eller 7 kap. 3 &,

4. den som uppsåtligen bryter mot 5 kap. 2 & första stycket,

5. fartygets redare eller ägare, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 kap. 9

5.

Denna lag träder i kraft den

bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 2 &,

3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en före- slcrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 3 &, 5 kap. 1 & eller 7 kap. 3 5,

4. den som uppsåtligen bryter mot 5 kap. 2 & första stycket,

5. fartygets redare eller ägare, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 kap. 9

9.

25. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981 : 13 54) om allmänna värmesystem;

Härigenom förskrivs att 31 5 lagen (1981:1354) om allmänna

värmesystem skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Försummar någon fastig- hetsägare att betala avgift som avses i denna lag eller att i annat hänseende iaktta vad som åligger honom och är försum- melsen väsentlig, får huvud- mannen stänga av energitillför- seln till fastigheten, om han inte genom anmaning har kunnat åstadkomma rättelse och av- stängning kan ske utan att sa- nitär olägenhet uppkommer. Kostnad för stängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.

319

Föreslagen lydelse

Försummar någon fastig- hetsägare att betala avgift som avses i denna lag eller att i annat hänseende iaktta vad som åligger honom och är försum- melsen väsentlig, får huvud- mannen stänga av energitillför- seln till fastigheten, om han inte genom anmaning har kunnat åstadkomma rättelse och av- stängning kan ske utan att olä— genhet för människors hälsa uppkommer. Kostnad för stäng- ningsåtgärd får påföras fastig— hetsägaren.

' : 131.151an. fans!..." L...-ir. lr... "...a-w mot en I.: .. .sl. "l ...-.... u.: nrd-ic—hl'l'. nn”. .r vi .Bv' ! H..—..! [lidt-gama. .— 141-Eg & r ). den a- r.! uma-&TIHGÖQFII-l. EUMM Håål» with] .--1 :d lv " Oahu-HIM bl"! mma [lägg nn' cu Ll'l - '..Il' &an 533511 mm lur'gl' (???-mar 1le n...! :"nw.._'1.... .'ssirr'. .Imåzwmä'tnmlr ". 'enu7k_'ip_j HLTrl-fpghl |III ' 4 flm :...".r uppsåtligw hips " .rn '...'-; app-Luken br...-J .. .. miåltqt..:1'.i:.rsrsury.!rrr ."n.-! In.—. Eq bkm-stycka. ; img-515 .'ulam stl.. 131565 muut-| mim: eller Egan. hm umsåtliqm eller i... ... lhill gnällig—n eller av. mkmamhct bryn mot 6 ksp " nu! nu." "L Inter Inn! i. hp- '.'! ' .. " i +! ___, _ ___ _ _'l [halal |. ....J. iår.!!! 'cr' ..mnåmlla _mu .&HISQ!) man! 2- ”. tu sairaala-rät mousshil—l ' | Mais-gl man! Bil [fana Wäfnåv ' " k ' snabb magma-1631 snar...) sbamnw'l'. W T_" ':!M't angår: samsara? utan) trogna tremanna—ro?! .? im fugan listat tm smältan—r! crm lugna stated mi småstad " - Tama im ialla ga! Grubb lasa-ta innuti ! ns 'tsl'la as! mna!) ; mm 1' hav anala! abnaaanäd nm btw ramlar stamnät! " . . 1! dao manad 153395 »mtttif! tå- dao manad magi!!! ! _lllltvitrl "tål. ".giltmaåv malm Jammi 'till Kgilla-21995? malen! » .— " —- vn. agrara munnar mil-Hirignm vs 335311! nunnan _ ' mo .rtal'udgäzrä tm utan " utmana mn anladgnaa'l [lid nlas ] ull artium mag" formal mr?! gumman matlag | .Jag» aslsrrii'r matlista ars dan azlanår mmiöw :( ash nail magnum 491 nr. nam a:la- nad guingum? . | smärtsam ätit. mum .Mquu imam—> san... ; .a Emmalununmquu mm!!!!ui'rimm 161 barnen)! . m att Marma maMadnhan'ianöquä .måmd

26. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar

m.m.;

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag gäller i fråga om preskription av skatt och andra fordringar som det allmänna har rätt till och som drivs in enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Den tillämpas dock inte på ford- ringar enligt vattenlagen (1918:523), vattenlagen (1983:291), rättshjälpslagen (l972z429), studiestödslagen (l973:349), bötesverkställig- hetslagen (1979: 189) eller ford- ringar for vilka särskilda be- stämmelser om preskn'ption

lå

Föreslagen lydelse

Denna lag gäller i fråga om preskription av skatt och andra fordringar som det allmänna har rätt till och som drivs in enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Den tillämpas dock inte på ford- ringar enligt vattenlagen (1918:523), vattenlagen (1983:291), 25 kap. 5 5 miljö- balken, 6 kap. lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, rättshjälpsla- gen (19721429), studiestöds- lagen (l973:349), bötes-

gäller. verkställighetslagen (1979:189) eller fordringar för vilka sär- skilda bestämmelser om pre- skn'ption gäller.

Denna lag träder i kraft den

27. Förslag till Lag om ändring i lagen (l983z293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn;

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn

dels att 1 a och 3 && skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 b och 1 c 55, av

följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 a 5 Vid prövning av ärenden Utöver bestämmelserna i enligt denna lag skall lagen denna lag finns bestämmelser (1987:12) om hushållning med rörande miljöpåverkan i miljö- naturresurser m.m. tillämpas. balken.

Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 &” miljöbalken tillämpas.

11,5

En miljökonsekvensbekriv- ning skall ingå i ett ärende en- ligt denna lag.

Innan miljökonsekvensbe— skrivningen upprättas skall den som avser att inge ansökan en— ligt denna lag ha samråd enligt 6 kap. 4 5,9 första stycket miljö— balken med berörda länsstyrel- ser och enskilda samt, i före— kommande fall, med Sjöfarts- verket.

Vad gäller förfarandet i övrigt, kraven på miljökonse— kvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 59, 4 5? tredje stycket, 5-8 595 och 10-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning. Vad som därvid föreskrivs om länsstyrelse skall gälla den länsstyrelse inom vars område verksamheten huvudsakligen skall bedrivas.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan beslutet om inrättande, utvidgning och av- lysning av allmän farled och allmän hamn fattas. Beslutet får inte överklagas.

[ samband med prövningen av ett ärende enligt denna lag skall miljökonsekvensbeskriv— ningen och resultatet av sam- råd och yttranden beaktas.

Om det är påkallat med hän— syn till det ändamål som en allmän farled skall tillgodose, säkerheten i farleden eller i övrigt med hänsyn till allmän eller enskild rätt, får särskilda föreskrifter meddelas om hur den allmänna farleden skall ord- nas och begagnas.

1. Denna lag träder i kraft den

3å

Icå

Regeringens tillåtlighetspröv— ning enligt 17 kap. miljöbalken skall ske i anslutning till att en allmän farled planeras.

En ansökan om tillåtlighet skall uppfylla kraven i 22 kap. 1 55" första stycket miljöbalken.

Sjöfartsverket skall handlägga en ansökan om tillåtlighet och sörja för erforderlig utredning samt därefter med eget yttrande överlämna frågan till rege- ringen.

Om det är påkallat med hän— syn till det ändamål som en allmän farled skall tillgodose, skyddet för hälsan eller miljön eller hushållningen med natur- resurser, säkerheten i farleden eller i övrigt med hänsyn till all— männa intressen eller enskild rätt, får regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer meddela särskilda föreskrif— ter om hur den allmänna farle- den skall ordnas och begagnas.

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts fore denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

'q. :._"..' F' ':Jr3fi'”?-.'l'-'" :.”. rl damlag

.' ' 'I..- R.J.—lm”:— -.--_.-... . '.!."Jllrtw r '1|."'L" ”lm' ' ' "." '! 1mini rinit—';! .' ' "I ,I' 'l_iuu." Mlad- m..-.. '1'": . lättsmä- . _ . .:].r 't": .r_ [for?-

' =_ |._._r tilt- ' JH: ' 539?

.. ." -' 'It'ilrirln't

mlfmk'mw- . ' "' ' _. it.—" plattar . ...." !.. ; _'rtr i." rlt' .. ' .wtamsmm ' " Inna W ha. uti-stigen ' :?”'"' "MF Wmas. ..ur "" Wulf i'— -WM 7.7 ”ha Mmm—mit! badl- -W 41.-.a..- m ne- lindas &de mu man..." intimt? "lind; Mit-* anr'ämllu mb .Eggagadrhom

;. 'i- t", '1”-" _ J!".L'

L' ' t;_ ':'.'.T f.' i ' ' . ' (_ JP ): . . . in car-'t

. — __ .. tf...

Jr'lLl-l

WW lllie'ttbl!:td£ 31.1 &? _... :.F. == PER" thwrl' M”

28. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet;

Härigenom föreskrivs att 5 b & (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestäm- mer får föreskriva att det i ären- den om tillstånd enligt denna lag skall upprättas en miljö- konsekvensbeskrivning som möjliggör en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inver- kan på miljön och hälsan.

5bå

Föreslagen lydelse

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljö- balken.

Vid tillståndsprövningen skall 5 kap. 3 5 och 16 kap. 55 miljöbalken tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den

En miljökonsekvensbeskriv- ning skall ingå i en ansökan om tillstånd till uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk an- läggning. I övriga ärenden om tillstånd enligt denna lag får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före- skriva att det skall upprättas en sådan beskrivning.

Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbe- skrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.

2. Ett ärende om tillstånd skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

29. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel;

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Skatt (bekämpningsmedelsskatt) skall erläggas till staten enligt denna lag

lå

Föreslagen lydelse

vid omsättning eller ianspråktagande inom landet av bekämpningsmedel.

Med bekämpningsmedel av- ses i denna lag ämnen eller be- redningar som är avsedda att användas till skydd mot egen- domsskada, sanitär olägenhet eller annan jämförbar olägen- het, förorsakad av växter, djur, bakterier eller virus. Som be- kämpningsmedel enligt lagen skall dock inte anses

1. vara, avsedd att användas vid beredning av livsmedel, läkeme-

Med bekämpningsmedel av- ses i denna lag ämnen eller be- redningar som är avsedda för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganis- mer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för männi- skors hälsa eller skada på egen— dom. Som bekämpningsmedel enligt lagen skall dock inte anses 1. vara, avsedd att användas vid beredning av livsmedel, läkeme-

del eller annan jämförbar vara, 2. färger, femissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas för ett annat ändamål än som avses i första meningen, om inte varorna genom en sär- skild benämning eller på något annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel,

3. träskyddsmedel.

Denna lag träder i kraft den

del eller annan jämförbar vara, 2. färger, femissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas för ett annat ändamål än som avses i första meningen, om inte varorna genom en sär- skild benämning eller på något annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel,

3. träskyddsmedel.

30. Förslag till Lag om ändring i lagen (19851620) om vissa torvfyndigheter;

Härigenom föreskrivs att 4, 6-7, 12-14 och 39 55 lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 &

Undersökningskoncession Undersölmingskoncession kan förenas med rätt för inne- får förenas med rätt för inne- havaren att senare få bearbet- havaren att få företräde framför ningskoncession för fyndigheten andra till bearbetningskonces- eller företräde framför andra till sion.

sådan koncession.

6 5 I fråga om verksamhet som Utöver bestämmelserna i avses i denna lag skall även denna lag finns bestämmelser iakttas tillämpliga föreskrifter i rörande miljöpåverkan i miljö- plan- och bygglagen(1987:10), balken. Dessutom skall verk- miljöskyddslagen(I969:387) samhetsutövaren iaktta tillämp- och andra författningar. liga föreskrifter i plan- och

bygglagen(1987:10) och andra författningar.

Av 7 5 framgår att vissa bestämmelser i miljöbalken och i lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vatten- verksamhet skall tillämpas vid koncessionsprövningen.

76

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är lämplig att bedriva verksamheten.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre

avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning Vid koncessionsprövning skall lagen (1987:12) om hus- skall bestämmelserna i 2—4 kap. hållning med naturresurser och 5 kap. 3 5 miljöbalken m.m. tillämpas. tillämpas.

Vid prövning av bearbet- ningskoncession skall därutöver tillämpas bestämmelserna i 6 kap., 12 kap. 2 5 och 16 kap. 5, 13 och 14 595 miljöbalken, bestämmelserna i 1-3 kap. och 7 kap. 22-28 och 30 595 lagen , (0000) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

Bearbetningskoncession får meddelas endast om det görs sannolikt att fyndigheten kan tillgodogöras ekonomiskt.

125

Koncession skall förenas En koncession skall förenas med de villkor som behövs för med de villkor som behövs för

att motverka eller begränsa menlig inverkan på naturmiljön samt för att beakta andra all- männa intressen och enskild rätt.

att motverka eller begränsa menlig inverkan på miljön samt för att skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Meddelas bearbetningskoncession för någon annan än fastighetsägaren i fråga om en fyndighet från vilken denne utvinner torv för sitt husbehov, skall koncessionen, om inte särskilda skäl föranleder annat, förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att på skäliga villkor få torv för sitt husbehov även i fortsättningen.

135

Koncessionshavaren skall, om inte särskilda skäl föran— leder annat, åläggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra allmänna intressen eller enskild rätt skall uppå/Has. Visar sig säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen bestämma att ytterligare säker- het skall ställas.

En koncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att konces- sionshavaren skall fullgöra skyldighet enligt 34 & att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning. Vid ingrepp i naturen av större omfattning skall säkerhet ställas, om det inte finns särskilda skäl till något annat. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är till- räcklig, får länsstyrelsen be- stämma att ytterligare säkerhet skall ställas.

Ifråga om beskaffenhet av säkerheten gäller 2 kap. 25 _? utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av länsstyrelsen och förvaras av denna.

Uppkommer genom verk— samhet för vilken koncession meddelats betydande olägenhet som inte förutsågs när kon— cessionen meddelades, får läns— styrelsen bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller minska olägenheten.

Iakttar en koncessionshavare inte villkor som förenats med koncessionen eller efterkommer han inte vad som begärs med stöd av 35 & eller 36 å andra stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

145

Länsstyrelsen får bestämma de villkor för den fortsatta verk— samheten som behövs för att förebygga eller minska olägen- heten, om det genom verksam- heten uppkommer betydande olägenhet som inte förutsågs när koncessionen meddelades eller om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 59 miljöbalken överträds.

395

Iakttar en koncessionshavare inte villkor som har förenats med koncessionen eller upp- fyller inte koncessionshavaren skyldigheten enligt 34 5 att vidta åtgärder för återställning eller vad som begärs med stöd av 35 & eller 36 å andra stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga koncessionshavaren att fullgöra sina skyldigheter.

Under samma förutsättning får kronofogdemyndigheten på ansökan av länsstyrelsen eller, i fall som nämns i 35 &, myndighet som avses där meddela särskild handräckning för att åstadkomma rättelse på bekostnad av koncessionshavaren. I fråga om sådan handräclming finns bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

31. Förslag till Lag om ändring i räddningstj änstlagen (1986: 1 102);

Härigenom föreskrivs att 28 a & räddningstjänstlagen (1986le02) skall

ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 28 a 5

I 10 & lagen (1984:3) om I 10 5 lagen (1984:3) om kämteknisk verksamhet finns kämteknisk verksamhet finns bestämmelser om skyldighet för bestämmelser om skyldighet för innehavare av kärnteknisk an- innehavare av kärnteknisk an- läggning att vidta de åtgärder läggning att vidta de åtgärder som behövs för att upprätthålla som behövs för att upprätthålla säkerheten vid anläggningen. Av säkerheten vid anläggningen. hälsoskyddslagen (1 982: 1 080) framgår att varje kommun svarar för hälsoskydd inom kommunen som påkallas av utsläpp av radioaktiva ämnen, om inte annat följer av denna lag.

Denna lag träder i kraft den

Hit galaröq [£ 10332?”ij l'if'e'ru'i "'"|r._ 'if—ilj. &(!”an m$£t1.3:hji gäll-1 &%er ).negalfanårtegambbm .. .. ..

m'a |._ ”Häftigt n-Hr |'"|""— _| ""'. .s'gj Off." man: .5.'.j_r": . ata'J-"r'ln—Pn n" Hr). "in .'_—', _'l'f" .'|.n. |'. - " fru ."*" _L "." ." .EFl'CIGTI— "fl)-"'.'"...ll'M läthff'imh. |" |"'|"'. " ' |? "'.—rp '."'.'.—"..—r'"'" lin". "l'fui !?"? den f'dnifla 533151". 11.10.1111 .-" '.? F".*.'lf "I"" !" Jl'ml'fl'."_',.| . Som behöv-. får att Finfo-gum |"|. inr.-. | ....'.'.=ri målad-'|'. .. analenäiunlägmhuan. -'_'-||' |:” .. ..l_.um.'..'|tan '|'-'.- —.'

..3 '-.=" " ! ':u'klål! ”trimmar ..!! |_" (| Män, lr.' 'alftuncnn Huru)! _' |n_'_'._ ] 5? val...-'R';- _

' M _. '.".z

linie (301198?!) mgahanäitagnlnbbå'r & :"BS tm zmalamöl monaghäl—l

lll". ' .1' |:" ' .f' "||?le '.|'1'r .. r". 1.|: " w'gbxää'y'mnö'hsllk hifi tlll'l' " |"'|| luu. ' Lt.-'.' '".l ' ! 'l_'ru':. .nrt |...I' nu. .'| lil Ironi. huru. . ”...i li._-: _llc. .: '— in?» -nu aåäiåä' M | . Ägnö P&M, BIM &? 35'1". Lilla ”' _'| anti. -LIL'tq;.'LJJ-|_1£r,.."lzll..”:Lt'zlm Sth—Jula. GI "'_'11_ l""|.Z".h-h11 '.'Jd '.'". '" &: J-_." _.3. här."”: 5'

än?-img E' amiga".- mn (& ansåg], äg? :I'i .._

;lzimlelmibl å...—lag,". __ ibl' m ”melina... ..... 'mbmmaaad måfå ,,åli'3 m; "agila? "nu Mmm va markdown viii ämm? ' iris :iiitv' a'i'itu » Mitä ab slbiw Ila Mäl_ WilliSiv 315 ananas!”

alla-lir umnö't tvättadu ino—___ län"-W. _, nu” 11513in bärvåg] __"' .. r-"1—-. v'kn'sgh WH "LH? %&

'käaht' it?)!” _____ ijéå "|

mF'JLln r.:LLI'll.....n.r":'['1"r I N." .usr' , km.mm*9lm'.'*wm. ] (få; ,Tr Irrl & '.r|'_ "' ' ' små &??? lHEhll' 19945 . f_ll .J1T|'l,l.'l.'ll..|'|.|. lla". '|' M |" '|l'1c'i'lr'. |_ % "(man vm ml q moi mmoi "P"—___ _ mmm Widmann va qqåluu

orm-Ja vn Willi”, mmm ain't mo

'.. '|'. '. . . I — . — _ — [ Munin r a_r. må... .

?. El! "TR'.|'."'_. '.'"lll lmml'..,"33't—.Tt*_"'—

invalt. lur iiilrrns tmc ler .Tl' 1- -_'|. ' "1' .—..= . 1" 'r 1 tr. ' ' .a... . .ååäåäääätl'

milj-ul. :|._ 'llt'etsriormu _al'Il-l'l .'ni tll—ll r. - . : _.-_' _

32. Förslag till Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10);

Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10) dels att 8 kap. 12 a 5 skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 och 9 åå, 2 kap. 1 5, 4 kap. 1, 5 och 9 åå, 5 kap. 7, 16, 18, 22 och 33 åå, 8 kap. 2, 6, 11, 12 och 18 åå, 12 kap. 1 och 5 åå, 14 kap. 8 & samt 17 kap. 23 & skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Inledande bestämmelser

3å

Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för beslut om användningen av mark- och vattenområden samt om hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras. Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter och enskilda.

Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kom- munen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en begränsad del av kommunen.

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmel- ser antas, om det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses.

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmel- ser antas, om det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses.

Fastighetsplaner får antas för att underlätta genomförandet av detalj-

planer.

För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas.

9é

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljö balken.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 5 miljöbalken skall tillämpas vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag.

Beslut får inte meddelas som medverkar till att en miljö- kvalitetsnorm enligt 5 kap. miljö— balken överträds eller en åtgärds- plan enligt 5 kap. 5 5 miljöbalken motverkas.

Särskilda bestämmelser om tekniska egenskapskrav på byggnader och andra anläggningar samt om byggprodukter finns i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, m.m.

Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt före- liggande behov.

Vid planläggning och i ärenden om bygglov och för- handsbesked skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

15

Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt före- liggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

Vid planläggning och i ärenden om bygglov och för- handsbesked skall bestäm— melserna i 3 och 4 kap. miljö- balken tillämpas.

4 kap. Översiktsplan

I översiktsplanen skall redovisas de allmänna intressen enligt 2 kap. och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Vid redo- visningen av de allmänna intressena skall riksintressen enligt lagen (1987:12) om hus- hållning med naturresurser m.m. anges särskilt.

15

I översiktsplanen skall redovisas de allmänna intressen enligt 2 kap. och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Vid redo— visningen skall riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken, områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 å miljöbalken och miljö— kvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken anges särskilt.

Av planen skall framgå l. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden, 2. kommunens syn på hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras, 3. hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksin- tressena enligt lagen om hus- hållning med naturresurser m.m.

Av planen skall framgå 1. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden, 2. kommunens syn på hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras, 3. hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksin- tressena och miljökvalitetsnor— merna och 4. hur kommunen avser att tillgodose skyddet av de områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken.

Översiktsplanens innebörd och konsekvenser skall kunna utläsas utan

svårighet.

Under samrådet skall läns- styrelsen särskilt ta till vara och samordna statens intressen och därvid 1. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. och sådana miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om använd- ningen av mark- och vatten- områden,

2. verka för att riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses och för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas

5å

Under samrådet skall läns- styrelsen särskilt ta till vara och samordna statens intressen och därvid l. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. och sådana miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om använd- ningen av mark- och vatten- områden,

2. ge råd om tillämpningen av miljöbalken och verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses liksom att områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden

på ett lämpligt sätt.

9å

enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken skyddas och för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och

3. informera kommunen om såda- na åtgärdsplaner enligt 5 kap. 5 _? miljöbalken som har upprättats av statliga myndigheter och som berör områden inom kommunen och om miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken som i övrigt berör områden inom kommunen.

Länsstyrelsen skall under utställningstiden avge ett granskningsyttrande över planförslaget.

Av yttrandet skall framgå om 1. förslaget inte tillgodoser riks- intressen enligt lagen (1987:]2) om hushållning med naturre— surser m.m

2. sådana frågor rörande an- vändningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt,

3. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Av yttrandet skall framgå om 1. förslaget inte tillgodoser riks- intressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken eller skyddet av om- råden som förklarats som sär- skilda skyddsområden eller sär- skilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 53 miljöbalken, 2. sådana frågor .rörande an- vändningen av mark— och vattenområden som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt, 3. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser, och 4. förslaget inte står i över- ensstämmelse med en åtgärds- plan enligt 5 kap. 5 5 miljöbalken som har upprättats av en statlig myndighet och berör områden

inom kommunen eller inte heller i övrigt främjar uppfyllandet av miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken.

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser

Utöver vad som enligt 3 & skall redovisas i detaljplanen får i planen meddelas bestämmelser om 1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 € första stycket, 6 & första stycket 2 och 3, andra stycket samt tredje stycket 2, 8 & första och tredje styckena samt 9 & första och andra styckena,

2. den största omfattning i vilken byggande över och under mark- ytan får ske och, om det finns särskilda skål med hänsyn till bostadsförsörjningen eller miljön, även den minsta omfattning i vilken byggandet skall ske,

3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader kan bestäm- mas andelen lägenheter av olika slag och storlek,

4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas varsamhetsbestäm- melser för att precisera kraven i 3 kap. 10 &, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 å och för tomter som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, rivningsförbud

75

Utöver vad som enligt 3 & skall redovisas i detaljplanen får i planen meddelas bestämmelser om 1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 & första stycket, 6 & första stycket 2 och 3 samt andra stycket, 8 & första och tredje styckena samt 9 & första och andra styckena,

2. den största omfattning i vilken byggande över och under mark- ytan får ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsörjningen eller miljön, även den minsta omfattning i vilken byggandet skall ske,

3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader kan bestäm- mas andelen lägenheter av olika slag och storlek,

4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas varsamhetsbestäm- melser för att precisera kraven i 3 kap. 10 %, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 å och för tomter som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, rivningsförbud

för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 samt sådana bestämmelser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av före- skrifter enligt 21 5 lagen (19941847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk, m.m., 5. vegetation samt markytans utformning och höj dläge,

6. användning och utformning av allmänna platser för vilka kom- munen inte skall vara huvudman, varvid får meddelas skydds- bestämmelser för sådana platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljö- mässig eller konstnärlig synpunkt, 7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,

8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att an- vända viss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordna utrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 5 första stycket 6,

9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genast behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen, lO. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar samt trafik- och väganordningar, 11. skyddsanordningar för att motverka, störningar från om- givningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom luft- förorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som prövas en- ligt miljöskyddslagen( ] 9693 87),

för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 samt sådana bestämmelser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av före- skrifter enligt 21 5 lagen (l994z847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk m.m., 5. vegetation samt markytans utformning och höj dläge,

6. användning och utformning av allmänna platser för vilka kom- munen inte skall vara huvudman, varvid får meddelas skydds- bestämmelser för sådana platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljö- mässig eller konstnärlig synpunkt, 7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,

8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att an- vända viss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordna utrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 5 första stycket 6,

9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genast behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen, 10. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar samt trafik- och väganordningar, 11. skyddsanordningar för att motverka störningar från om- givningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller liknande som omfattas av 9 kap. miljöbalken,

12. principerna för fastighets- indelningen och för inrättande av gemensamhetsanläggningar, 13. skydd för sådana allmänna platser för vilka kommunen är huvudman och som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt.

12. principerna för fastighets- indelningen och för inrättande av gemensamhetsanläggningar, 13. skydd för sådana allmänna platser för Vilka kommunen är huvudman och som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, 14. åtgärder som främjar upp-

fyllandet av en miljökvalitetsnorm

enligt 5 kap. miljöbalken eller genomförandet av en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5? miljöbalken.

Bestämmelser om högsta tillåtna värden för störningar enligt första stycket 11 får inte ange högre värden än som följer av i området gällande miljökvali-

tetsnormer enligt 5 kap. miljö- balken.

I detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploate- ringssamverkan enligt 6 kap. 2 &. Om en detaljplan antas efter det att ett exploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan har vunnit laga kraft, skall det anges i planen om den skall genomföras enligt nämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte deltar i samverkan, skall planen innehålla uppgift därom.

Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den. Bestämmelser som närmare reglerar möjligheterna att bedriva handel får meddelas endast om det finns skäl av betydande vikt.

mg

För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med över- siktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (] 98 7:1 2)

För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med över- siktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap.

om hushållning med naturresurser m.m. tillgodoses. Med områdes- bestämmelser får regleras

l. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 & andra stycket, 6 & första stycket 1 och 3 samt andra och tredje styckena, 7 Q, 8 5 andra och tredje styckena samt 9 5 tredje stycket,

2. grunddragen för användningen av mark— och vattenområden för bebyggelse eller för fritidsanlägg— ningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål,

3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter till sådana hus, 4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas varsamhetsbestäm- melser för att precisera kraven i 3 kap. 10 &, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 å och för tomter som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, rivningsförbud för byggnader som avses i 3 kap. 12 & samt sådana bestämmelser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av föresldifter enligt 21 5 lagen (l994z847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk, m.m., 5. användning och utformning av

miljöbalken eller skyddet av ett område som förklarats som ett särskilt skyddsområde eller sär- skilt bevarandeområde enligt 7 kap. 28 3? miljöbalken tillgodoses. Med områdesbestämmelser får regleras

1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 & andra stycket, 6 & första stycket 1 och 3 samt andra och tredje styckena, 7 5, 8 5 andra och tredje styckena samt 9 & tredje stycket,

2. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse eller för fritidsanlägg- ningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål,

3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter till sådana hus, 4. placering, utformning och utförande av byggnader, andra anläggningar och tomter, varvid får meddelas varsamhetsbestäm- melser för att precisera kraven i 3 kap. 10 5, skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 å och för tomter som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt, rivningsförbud för byggnader som avses i 3 kap. 12 5 samt sådana bestämmelser i fråga om andra ändringar av byggnader än tillbyggnader som får utfärdas med stöd av föreskrifter enligt 21 & lagen (l994z847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk, m.m., 5. användning och utformning av

allmänna platser, varvid får med- delas skyddsbestämmelser för sådana platser som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt,

6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 & tredje stycket,

7. skyddsanordningar för att motverka störningar från om- givningen,

8. exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 &.

rss

allmänna platser, varvid får med- delas skyddsbestämmelser för sådana platser som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konst- närlig synpunkt,

6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 é" tredje stycket,

7. skyddsanordningar för att motverka störningar från om- givningen,

8. exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 5.

Detaljplanen skall grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt

En miljökonsekvensbeskriv- ning enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. skall upprättas, om detalj- planen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser.

Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att

1. ge råd om tillämpningen av 2 och 3 kap. och verka för att

riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med

zzg

En miljökonsekvensbeskriv- ning enligt 6 kap. 3 5 och 7 _? första stycket miljöbalken skall upprättas, om detaljplanen med- ger en användning av mark eller av byggnader eller andra anlägg- ningar som kan antas innebära en betydande miljöpåverkan.

Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att ta tillvara och samordna statens intressen och därvid l. ge råd om tillämpningen av 2 och 3 kap. och miljöbalken samt verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken och

naturresurser m.m. tillgodoses,

2. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt,

3. ta till vara statens intressen.

Bestämmelserna i 19 5 om fastighetsförteckning och be- stämmelserna i 20-31 55 skall tillämpas när områdesbestäm- melser antas, ändras eller upp- hävs.

335

skyddet av ett område som

förklarats som särskilt skydds-

område eller särskilt bevarande- område enligt 7 kap. 28 5 miljö- balken tillgodoses,

2. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och

3. informera kommunen om sådana åtgärdsplaner enligt 5 kap. 5 5 miljöbalken som har upprättats av statliga myndig- heter och som berör områden inom kommunen och om miljö- kvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken som i övrigt berör områden inom kommunen.

Bestämmelserna i 18 5 om miljökonsekvensbeskrivning och i 19 5 om fastighetsförteckning samt bestämmelserna i 20-31 55 skall tillämpas när områdes- bestämmelser antas, ändras eller upphävs.

8 kap. Bygglov, rivningslov och marklov

25

I fråga om andra anläggningar än byggnader krävs bygglov för att 1. anordna nöjesparker, djurparker, idrottsplatser, skidbackar med liftar, kabinbanor, campingplatser, skjutbanor, småbåtshamnar, friluftsbad, motorbanor och golfbanor,

2. anordna upplag eller materialgårdar,

3. anordna tunnlar eller bergrum som inte är avsedda för tunnelbana eller

gruvdrift,

4. inrätta fasta cisterner eller andra fasta anläggningar för kemiska produkter, som är hälso- och miljöfarliga, och för varor som kan medföra brand eller andra olyckshändelser,

5. uppföra radio- eller telemaster eller tom,

6. uppföra vindkraftverk, om vindturbinens diameter är större än två meter eller om kraftverket placeras på ett avstånd från gränsen som är mindre än kraftverkets höjd över marken eller om kraftverket skall fast monteras på en byggnad,

7. uppföra murar eller plank,

8. anordna parkeringsplatser utomhus,

9. anordna begravningsplatser, 10. väsentligt ändra anläggningar som avses i 1-9.

Bygglov för att inrätta eller uppföra en anläggning enligt första stycket 4 eller 5 eller för att ändra anläggningen krävs inte, om det är fråga om en mindre anläggning avsedd endast för en viss fastighets behov. Bygglov för åtgärder enligt första stycket 8 behövs inte, om det på fastigheten finns endast ett eller två enbostadshus eller ett tvåbostadshus och parkerings- platsen är avsedd uteslutande för fastighetens behov eller om parkerings- platsen anläggs med stöd av väglagen (19712948) eller på mark som i detaljplan har avsatts till gata eller väg.

Enligt 5 5 och 6 5 tredje Enligt 5 5 får kommunen stycket 2 får kommunen besluta besluta om undantag från kravet om undantag från kravet på bygg- på bygglov eller om längre gående lov eller om längre gående krav. I krav. I 10 5 finns särskilda be- 10 5 finns särskilda bestämmelser stämmelser för vissa anläggningar för vissa anläggningar avsedda för avsedda för totalförsvaret. totalförsvaret.

6 %

Kommunen får för ett område som utgör en värdefull miljö bestämma att bygglov krävs för att 1. inom områden som inte omfattas av detaljplan utföra sådana åtgärder som avses i 3 5 första stycket 1, 2. inom områden med detaljplan färga om en- eller tvåbostadshus och komplementbyggnader,

3. underhålla sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som avses i 3 kap. 12 &.

Kommunen får, i områden som utgör en värdefull miljö eller i områden för vilka områdesbestämmelser utfärdats, bestämma att bygglov krävs för att utföra sådana åtgärder som avses i 4 5 andra stycket 1 och 2.

Kommunen får vidare, om det

finns särskilda skäl, bestämma att bygglov krävs för att I . inom områden som inte omfattas av detaljplan uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring, 2. anordna eller väsentligt ändra anläggningar för sådana grund— vattentäkter av avses i 4 kap. 1 a 5 ] vattenlagen( ] 983.291 ).

Kommunen får vidare, om det finns särskilda skäl, bestämma att bygglov krävs för att inom om- råden som inte omfattas av detaljplan uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra ekonomi- byggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring.

Bestämmelser enligt första-tredje styckena skall meddelas genom detaljplan eller områdesbestämmelser.

I fråga om byggnader och andra anläggningar som avses i 10 5 får bestämmelser enligt första och andra styckena samt tredje stycket 2 inte meddelas.

Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan skall bifallas om 1. åtgärden inte strider mot detaljplanen eller den fastig- hetsplan som gäller för området, varvid det förhållandet att genomförandetiden för detalj- planen inte börjat löpa utgör hinder mot att bygglov lämnas,

2. den fastighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken åtgärden skall utföras

115

I fråga om byggnader och andra anläggningar som avses i 10 5 får bestämmelser enligt första och andra styckena inte meddelas.

Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan skall bifallas om 1. åtgärden inte strider mot detaljplanen eller den fastig- hetsplan som gäller för området, varvid det förhållandet att genomförandetiden för detalj- planen inte börjat löpa utgör hinder mot att bygglov lämnas,

2. den fastighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken åtgärden skall utföras

a) stämmer överens med detalj- planen och med den fastighetsplan som gäller för området, eller

b) avviker från dessa planer men avvikelserna godtagits vid en bygglovsprövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 5 första stycket andra meningen fastighetsbild- ningslagen (1970:988), och

3. åtgärden uppfyller kraven i 3 kap. 1,2 och 10-1855.

a) stämmer överens med detalj- planen och med den fastighetsplan som gäller för området, eller

b) avviker från dessa planer men avvikelserna godtagits vid en bygglovsprövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 5 första stycket andra meningen fastighetsbild- ningslagen (1970:988),

3. åtgärden uppfyller kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket, och

4. åtgärden uppbdler kraven i 3 kap. 1, 2 och 10-1855.

Om fastigheten i annat fall än som avses i första stycket 2 b inte stämmer överens med fastighetsplanen och om ansökningen kommer in före utgången av genomförandetiden för detaljplanen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid visa att ansökan om förrättning gjorts för att genomföra den fastighetsindelning, som förutsätts i fastighetsplanen.

Beträffande sådana inre åtgärder i byggnader som anges i 1 5 första stycket 4 och sådana yttre åtgärder på byggnader som anges i 3 5 första stycket 1 skall bygglov lämnas även om förutsättningarna i första stycket 2 inte är uppfyllda.

Även om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda, får bygglov till åtgärder på mark som enligt detaljplanen utgör kvartersmark för allmänt ändamål lämnas endast om ändamålet är närmare angivet i planen.

Om detaljplanen saknar bestämmelser om byggnadens användning och ansökningen avser bostadslägenhet som behövs för bostadsförsörjningen, får bygglov inte lämnas för sådana åtgärder som anges i l 5 första stycket 3.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplanen eller fastighetsplanen, om avvikelserna är förenliga med syftet med planen. I fall som avses i första stycket 2 b och 17 kap. 18 a 5 skall en samlad bedömning göras av de avvikande åtgärder som söks och de som tidigare godtagits.

Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan skall bi- fallas om åtgärden l. uppjyller kraven i 2 kap.,

2. inte skall föregås av detalj- planeläggning på grund av be- stämmelserna i 5 kap. 1 5,

3. inte strider mot områdes- bestämmelser och

4. uppjyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10—1855.

Beträffande en- eller två- bostadshus skall ansökningar om bygglov till kompletterings- åtgärder som anges i 13 5 bifallas, om åtgärden uppfyller kraven i första stycket 4 och inte strider mot sådana områdesbestäm- melser som anges i 5 kap. 16 5 3 eller 4.

125

Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan skall bi- fallas om åtgärden 1. uppjyller kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket,

2. uppfyller kraven i 2 kap.,

3. inte skall föregås av detalj- planeläggning på grund av bestämmelserna i 5 kap. ] 5,

4. inte strider mot områdesbe— stämmelser, och

5. uppjyller kraven i 3 kap. 1, 2 och ]0-18 55.

Beträffande en- eller två— bostadshus skall ansökningar om bygglov till kompletteringsåtgärder som anges i 13 5 bifallas, om åtgärden uppfyller kraven i första stycket 1 och 5 och inte strider mot sådana områdesbestämmelser som anges i 5 kap. 16 5 3 eller 4.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även andra byggnader än en- eller tvåbostadshus, om ansökningen avser sådana åtgärder på byggnader som anges i 3 5 första stycket 1 eller underhållsåtgärder på sådana byggnader som avses i 3 kap. 12 5.

Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från områdesbestämmelser, om avvikelserna är förenliga med syftet med bestämmelserna. 12 a 5

Ansökan om bygglov för åtgärder som avses i 6 5 tredje

stycket 2 skall bifallas om åt- gärden inte medför risk för skada på befintliga eller i den kommu- nala planeringen redovisade grundvattentäkter. Ansökningar om marklov skall bifallas om den sökta åt- gärden inte

1. strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser,

2. förhindrar eller försvårar det berörda områdets användning för bebyggelse,

3. medför olägenheter för an- vändningen av sådana försvars- anläggningar eller andra anlägg- ningar som avses i 9 5 tredje stycket,

4. i annat fall medför störningar för omgivningen.

185

Ansökningar om marklov skall bifallas om den sökta åt- gärden inte 1. strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser,

2. förhindrar eller försvårar det berörda områdets användning för bebyggelse,

3. medför olägenheter för an- vändningen av sådana försvars- anläggningar eller andra anlägg- ningar som avses i 9 5 tredje stycket,

4. strider mot kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket,

5. i annat fall medför störningar för omgivningen.

Marklov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från detaljplan eller områdesbestämmelser, om avvikelserna är förenliga med syftet med planen eller bestämmelserna.

12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m.m.

Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att

1. ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med

15

Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att 1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken eller skyddet av

naturresurser m.m. inte tillgodo- ses,

2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt eller

3. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Beslut om prövning skall fattas inom tre månader från den dag då beslutet kom in till regeringen. Regeringens prövning får avse endast frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

5?

ett område som förklarats som ett särskilt skyddsområde eller sär- skilt bevarandeområde enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken inte till- godoses,

2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt,

3. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser, eller 4. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds eller en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 miljöbalken motverkas.

Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Beslut om prövning skall fattas inom tre månader från den dag då beslutet kom in till regeringen. Regeringens prövning får avse endast frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken eller skyddet av områden som förklarats som särskilda skydds- områden eller särskilda be- varandeområden enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken.

Regeringen får upphäva beslutet i dess helhet eller i en viss del.

14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning

85

Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att 1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse förstörd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har .orts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes, 2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 5 2 eller 3, 3. skyddsbestämmelser meddelas i en detaljplan enligt 5 kap. 7 5 första stycket 4 eller 6 eller i områdesbestämmelser enligt 5 kap. 16 5 4 eller 5, 4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 5 tredje stycket meddelas i områdesbestämmelser, 5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 5 första stycket 2 eller 3.

Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om byggnaden förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning, om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten. I fall som avses i första stycket 3-5 föreligger rätt till ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastigheten, om ägaren begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 5 lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 5, 8, 9, 11 och 19 55 naturvårdslagen (1964:822), förbud enligt 20 5 andra stycket och 21 5 andra stycket samma lag och beslut enligt 18 5 Skogsvårdslagen (1979:429) och 19 kap. 2 5

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 5 lagen (19881950) orn kulturminnen m.m., 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22 eller 24 5 miljöbalken, förbud enligt 7 kap. 11 5 andra stycket samma lag och beslut enligt 18 5 Skogsvårdslagen (l979z429), under förutsättning att besluten meddelats inom tio år

vattenlagen (1983.'291), under förutsättning att besluten med- delats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsyns- taganden enligt 30 5 skogsvård- slagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av be- stämmelserna i 15 kap. 4 5 eller motsvarande bestämmelser i lagen om kulturminnen m.m., natur- vårdslagen eller vattenlagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter före- läggande enligt 12 kap. 6 5 beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m..,m är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. 1 fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.

före det senaste beslutet. Dess- utom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 30 5 Skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 4 5 eller motsvarande bestäm- melser i miljöbalken eller lagen om kulturminnen m.m., utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter före- läggande enligt 12 kap. 6 5 beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. I fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.

17 kap. Övergångsbestämmelser

235

För överträdelse som har begåtts före ikraftträdandet skall bestämmelserna i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. tillämpas vid målens prövning i sak. Bestämmelserna i 10 kap. skall dock tillämpas, om de leder till lindrigare påföljd.

Underlåter någon att utföra arbete eller vidta annan åtgärd som åligger honom enligt beslut som har meddelats med stöd av byggnadsstadgan (l959:612), skall bestämmelserna i 10 kap. tillämpas vid målens prövning i sak.

Har någon åsidosatt ett villkor Har någon åsidosatt ett villkor eller en föreskrift som har med- eller en föreskrift som har med- delats med stöd av 136 a 5 bygg- delats med stöd av 136 a 5 bygg- nadslagen (1947:385), skall be- nadslagen (1947:385), skall be- stämmelserna i 4 kap. 6 5 lagen stämmelserna i 29 kap. miljö- (1987.'12) om hushållning med balken tillämpas. naturresurser m.m. tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Beträffande ärenden som har avgjorts av kommunen före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser bestämmelserna om miljökvalitetsnormer och åtgärdsplaner i 1 kap. 9 5 andra och tredje styckena, 5 kap. 7 5 andra stycket, 8 kap. 11, 12 och 18 55 samt 12 kap. 1 5.

3. Utöver beslut och förbud enligt de bestämmelser som räknas upp i 14 kap. 8 5 fjärde stycket skall under de förutsättningar som anges där beaktas även beslut och förbud enligt bestämmelser som har ersatts av de uppräknade bestämmelserna.

33. Förslag till Lag om ändring i jaktlagen (1987z259);

Härigenom föreskrivs att 46 5 jaktlagen (1987z259) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 46 5

Den som obehörigen tar befattning med vilt som han vet eller har skälig anledning anta har dödats eller åtkommits genom jaktbrott, döms för jakthäleri till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om brottet är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år. Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas sådana omständigheter som anges i 44 5 andra stycket 1 och 2.

Till ansvar enligt denna Till ansvar enligt denna paragraf döms inte om gär- paragraf döms inte om gär- ningen är belagd med straff i lagen ningen är belagd med straff i (1994:1818) om åtgärder beträf— miljöbalken. fande djur och växter som tillhör skyddade arter.

Denna lag träder i kraft den

34. Förslag till Lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

Härigenom föreskrivs att 22 a och 27 55 strålskyddslagen (1988:220) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 a 5 Regeringen eller den myndig- Utöver bestämmelserna i het som regeringen bestämmer denna lag finns bestämmelser får föreskriva att det i ärenden rörande miljöpåverkan i miljö- om tillstånd enligt denna lag balken.

skall upprättas en miljökonse- kvensbeskrivning som möjlig- gör en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verk- samhets eller åtgärds inverkan på miljön och hälsan.

Vid tillståndsprövningen skall 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljö- balken tillämpas.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden om tillstånd enligt denna lag skall upprättas en miljökonse- kvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken som möjliggör en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verk- samhets eller åtgärds inverkan på människors hälsa och miljön.

275

Om ett tillstånd har meddelats enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verk- samhet eller under tillståndets giltighetstid, får regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer meddela de ytterligare villkor som behövs med hänsyn till strålskyddet. Om tillståndet avser en kämteknisk anläggning, skall dock villkor som i avsevärd mån kan påverka utformningen av anlägg- ningen eller driften vid denna alltid underställas regeringens prövning.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får föreskriva att det i fråga om villkor som enligt första stycket underställs regeringens prövning skall upprättas en miljökonse- kvensbeskrivning enligt 22 a 5.

1. Denna lag träder i kraft den

som regeringen bestämmer får föreslaiva att det i fråga om Villkor som enligt första stycket underställs regeringens prövning skall upprättas en miljökonse- kvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken.

2. Ett ärende om tillstånd skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omdelbart.

35. Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor;

Härigenom föreskrivs att 1, 4 och 7 55 lagen (19881868) om brandfarliga och explosiva varor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 &

Denna lag gäller hantering och import av brandfarliga och explosiva varor.

Lagens syfte är att hindra att Lagens syfte är att hindra att sådana varor orsakar brand eller sådana varor orsakar brand eller explosion som inte är avsedd samt explosion som inte är avsedd samt att förebygga och begränsa skador att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom på liv, hälsa, miljö eller egendom brand eller explosion vid hantering genom brand eller explosion vid av sådana varor. hantering av sådana varor.

45

Lagen gäller inte sådan transport av brandfarliga eller explosiva varor som omfattas av lagen (1982:821) om transport av farligt gods.

I lagen (1985'426) om kemiska produkter finns bestäm- melser avsedda att förebygga andra skador än sådana som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av brand- farliga eller explosiva varor. Bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att vidta skyddsåtgärder mot skador som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av brandfarliga eller explosiva varor finns i arbetsmiljölagen (197711160). I räddningstjäns- lagen (l986:1102) finns bestäm- melser om skyldighet för ägare eller innehavare av byggnad eller andra anläggningar att vidta olycks- och skadeförebyggande åtgärder vid brand.

I miljöbalken finns bestäm— melser avsedda att förebygga andra skador än sådana som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av brand- farliga eller explosiva varor. Bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att vidta skyddsåtgärder mot skador som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av brandfarliga eller explosiva varor finns i arbetsmiljölagen (1977: 1 160). I räddningstjänst- lagen (l986:1102) finns be- stämmelser om skyldighet för ägare eller innehavare av bygg- nad eller andra anläggningar att vidta olycks- och skadeföre- byggande åtgärder vid brand.

I fråga om sprängning och användning av pyrotelmiska varor finns bestärrrrnelser i 2 kap. 20 5 och 3 kap. 6 och 7 55 ordningslagen

(1993zl617).

Den som hanterar brandfarliga eller explosiva varor skall vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att förhindra brand eller explosion som inte är avsedd och för att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion.

75

Den som hanterar brandfarliga eller explosiva varor skall vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att förhindra brand eller explosion som inte är avsedd och för att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa, miljö eller egendom genom brand eller explosion.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om sådana åtgärder och försiktighetsmått.

Denna lag träder i kraft den

36. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 5 lagen (19882950) om kulturminnen m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap. Fornminnen

Om det behövs en särskild utredning för att ta reda på om en fast fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större mark- område tas i anspråk, skall kostnaden för utredningen betalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t. ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energi- försörjning, större vattenföretag, och mer omfattande byggande

115

Om det behövs en särskild utredning för att ta reda på om en fast fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större mark- område tas i anspråk, skall kostnaden för utredningen betalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t. ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energi- försörjning, större vatten- verksamhet, och mer omfattande

för bostads-, industri- eller byggande för bostads-, industri- handelsändamål. eller handelsändamål.

Beslut om särskild utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall i beslutet ange vem som skall utföra utredningen.

Denna lag träder i kraft den

37

Förslag till

Lag om ändring i prisreglerings-

lagen (1989:978);

Härigenom föreskrivs att 8 5 prisregleringslagen (1989:978) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Om det av någon annan orsak än krig eller krigsfara finns risk för en allvarlig pris- stegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjänster, får regeringen föreskriva att en eller flera av 1. bestämmelsemai 13, 14, 19, 22—26, 28 och 29 55 skall tillämpas på varor och tjänster som tillhandahålls i närings- verksamhet,

2. bestämmelsema i 13, 14 och 19 55 skall tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet hos staten än näringsverk-

81?

Föreslagen lydelse

Om det av någon annan orsak än krig eller krigsfara finns risk för en allvarlig pris- stegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjänster, får regeringen föreskriva att en eller flera av 1. bestämmelsemai 13, 14, 19, 22—26, 28 och 29 55 skall tillämpas på varor och tjänster som tillhandahålls i närings- verksamhet,

2. bestämmelserna i 13, 14 och 19 55 skall tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet hos staten än näringsverk-

samhet,

3. bestämmelserna i 13, 14 och 19 55 skall tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet hos kommunerna än närings- verksamhet enligt förekrifter i

— lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanlägg- ningar,

— renhållningslagen ( ] 9795 96), — lagen (l98lzl354) om allmän- na värmesystem, —räddningstjänstlagen (198611 102),

— plan- och (1987:10).

bygglagen

Denna lag träder i kraft den

samhet,

3. bestämmelserna i 13, 14 och 19 55 skall tillämpas på avgifter som tas ut i annan verksamhet hos kommunerna än närings- verksamhet enligt föreskrifter i — lagen (l970:244) om allmänna vatten- och avloppsanlägg- ningar, — 27 kap. 4—755 miljöbalken. — lagen (1981:1354) om allmän- na värmesystem, —råddningstjänstlagen (198621 102), — plan- och (1987:10).

bygglagen

38. Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:663) om ersättningsfonder;

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1990:663) om ersättrringsfonder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25

Avdrag för avsättning till ersättningsfond får göras om skattepliktig ersättning erhållits för inventarier, byggnader, markanläggningar, mark eller för djurlager i jordbruk och renskötsel som har skadats genom brand eller annan olyckshändelse.

Sådant avdrag får också göras om skattepliktig ersättning erhållits för inventarier, byggnader och markanläggningar eller för mark i samband med att 1. en fastighet har tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller annars har avyttrats under sådana förhållanden att tvångs- avyttring måste anses vara för handen och det inte skäligen kan antas att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat,

2. en fastighet har avyttrats som ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogs- brukets yttre rationalisering, eller

3. en fastighet har avyttrats till staten därför att fastigheten på grund av flyg- buller inte kan bebos utan påtaglig olägenhet.

Vidare får sådant avdrag göras om den skattskyldige fått engångsersättning för inven- tarier, byggnader och markan- läggningar eller får mark i samband med inskränloring i förfoganderätten till sin fastig- het enligt naturvårdslagen (1964:822) eller för motsva- rande inskränkningar enligt andra författningar.

Vidare får sådant avdrag göras om den skattskyldige fått engångsersättning för inven- tarier, byggnader och markan- läggningar eller får mark i samband med inskränkning i förfoganderätten till sin fastig- het enligt miljöbalken eller för motsvarande inskränlmingar enligt andra författningar.

Avdrag för avsättning till ersättningsfond får inte göras i fråga om byggnader, markanläggningar och mark som utgör omsättningstillgångar i näringsverksamhet.

Denna lag träder i kraft den

39

Förslag till

Lag om ändring i minerallagen

(1991145);

Härigenom föreskrivs i fråga om minerallagen (1991 :45)

dels att 1 kap. 8 5 skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 7 5, 3 kap. 6 5, 4 kap. 2 och 1055, 6 kap. 4 5 samt 8 kap. 1, 2 och 3 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Inledande bestämmelser

Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns i plan- och bygglagen (1987:10), miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen (1964.'822), lagen (1987:12) om hushållning med natur- resurser m.m. och lagen (1988z950) om kulturminnen

m.m.

75

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken. Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns även i plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Bestämmelser om rätt att förvärva och inneha eller på annat sätt ta befattning med kärnämne eller mineral med halt av sådant ämne finns även i lagen (1984:3) om kämteknisk verksamhet. Bestämmelser om rätt i övrigt att bedriva verksamhet med strålning finns i strålskyddslagen (1988:220).

85

Har regeringen enligt 4 kap. lagen (] 987:12) om hushållning med naturresurser m.m. prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åtgärd, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

3 kap. Undersökningsarbete

Undersökningsarbete får inte äga rum inom nationalpark eller område som statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark eller i strid med föreskrifter som har meddelats beträffande natur-

reservat med stöd av natur- vårdslagen( ] 964 : 822).

Undersökningsarbete får inte heller, utan medgivande av läns- styrelsen, äga rum inom 1. befästningsområde och sådant område utanför detta som rege- ringen bestämmer,

2. kyrkogård och annan be- gravningsplats,

3. område som avses i 3 kap. 5 5 lagen (1987:12) om hus— hållning med naturresurser m.m.

65

Undersökningsarbete får inte äga rum inom nationalpark eller område som en statlig myndig- het hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark eller i strid med föreskrifter som har meddelats för natur— eller kulturreservat med stöd av 7 kap. miljöbalken.

Undersökningsarbete får inte heller, utan medgivande av läns- styrelsen, äga rum inom 1. befästningsområde och sådant område utanför detta som rege- ringen bestämmer,

2. kyrkogård och annan be- gravningsplats, 3. område som avses i 4 kap. 5 5 miljöbalken.

Ett medgivande enligt andra stycket 3 får förenas med de villkor som behövs för att förhindra att skada uppkommer på natur- eller kulturvärden.

4kap. Bearbetningskoncession

25

Koncession skall meddelas, om

1. en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit påträffad och

2. fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen.

Koncession för bearbetning av olja eller gasformiga kolväten får beviljas endast den som visar att han är lämplig att bedriva sådan bearbetning.

I ärenden om beviljande av koncession skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas

Om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars tillåtlighet skall prövas enligt flera av de lagar som anges i 1 kap. 2 5 lagen om hushållning med naturresurser m.m., skall 2 och 3 kap. samma lag tillämpas endast vid den prövning som sker i konces- sionsärendet.

I ärenden om beviljande av koncession skall en miljökonse- kvensbeskrivning enligt 5 kap. lagen om hushållning med naturresurser m.m. fogas till an- sökan. Denna beskrivning skall

I ärenden om beviljande av koncession skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Om ett ärende om beviljande av koncession avser en verk- samhet som senare skall prövas även enligt miljöbalken eller andra lagar, skall 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas endast vid den prövning som sker i kon- cessionsärendet.

I ärenden om beviljande av koncession skall en miljökonse- kvensbeskrivning fogas till an- sökan. Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbe- skrivningar samt planer och

även ligga till grund för tillämpningen av 2 och 3 kap. samma lag enligt tredje och jjärde styckena.

planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 7 5 och 9-12 55 miljöbalken tillämpas.

Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om

Pågår inte regelbunden bear- betning eller sådan verksamhet som anges i 9 5 första stycket, får koncessionstiden på ansökan av koncessionshavaren för- längas med högst tio år, om det är motiverat med hänsyn till det allmännas intresse av att mine- raltillgångarna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Vid pröv- ningen skall lagen (] 98 7:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

105

syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Pågår inte regelbunden bear- betning eller sådan verksamhet som anges i 9 5 första stycket, får koncessionstiden på ansökan av koncessionshavaren för- längas med högst tio år, om det är motiverat med hänsyn till det allmännas intresse av att mine- raltillgångama utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Vid pröv- ningen skall 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas.

6 kap. Överlåtelse, frånträdande, återkallelse och ändring av undersökningstillstånd och koncession

Om verksamhet enligt en koncession ger upphov till be- tydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får prövningsmyn- digheten bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller minska olägenheterna. Det— samma gäller arbete enligt undersökningstillstånd för olja, gasformiga kolväten och

45

Om verksamhet enligt en koncession ger upphov till be- tydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades eller om verksam— heten med någon betydelse medverkar till att en miljö kvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds, får pröv- ningsmyndigheten bestämma de villkor för den fortsatta verk- samheten som behövs för att

diamant. förebygga eller minska olägen-

heterna. Vad som sägs om be- tydande olägenheter gäller även arbete enligt undersöknings- tillstånd för olja, gasformiga kolväten och diamant.

I övrigt får villkor i undersölmingstillstånd eller koncession ändras endast i enlighet med tillstånds- eller koncessionshavarens begäran eller med- givande.

Vid prövningen skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas

Vid prövningen skall 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas

8 kap. Prövningsmyndigheter m.m.

lå

Ärenden om beviljande av undersökningstillstånd eller bearbetnings— koncession prövas av bergmästaren i det distrikt där tillstånds- eller kon- cessionsområdet eller huvuddelen därav ligger, om inte annat följer av 2 5.

Bergmästaren får avgöra ärenden om beviljande av undersöknings- tillstånd utan att någon annan än sökanden haft tillfälle att yttra sig.

I ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall bergmästaren, såvitt gäller tillämpningen av lagen

I ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall bergmästaren, såvitt gäller tillämpningen av miljöbalken,

(1987:]2) om hushållning med naturresurser m.m., samråda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsområdet ligger. Länsstyrelsen får därvid besluta om särskild utredning enligt 2 kap. 11 5 lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

samråda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessions- området ligger. Länsstyrelsen får därvid besluta om särskild utredning enligt 2 kap. 11 5 lagen (1988:950) om kultur- minnen m.m.

Ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall hänskjutas till regeringens prö- ning, om 1. bergmästaren bedömer frågan om koncession vara särskilt betydelsefull ur allmän syn- punkt eller 2. bergmästaren vid tillämp- ningen av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit.

Ärenden i

I ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10 5 skall bergmästaren, såvitt gäller tillämpningen av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., sam- råda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsonrrådet ligger.

Ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10 5 skall hänskjutas till regeringens prövning om berg- mästaren vid tillämpningen av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit. Hänskjutande skall också ske av ärenden om

25

35

övrigt om undersökningstillstånd koncession prövas av bergmästaren i det distrikt där tillståndet eller koncessionen har meddelats.

Ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall hänskjutas till regeringens pröv- ning, om 1. bergmästaren bedömer frågan om koncession vara särskilt betydelsefull ur allmän syn- punkt eller 2. bergmästaren vid tillämp- ningen av miljöbalken finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit.

eller bearbetnings-

I ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10 5 skall bergmästaren, såvitt gäller tillämpningen av miljöbalken, samråda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsområdet ligger.

Ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10 5 skall hänskjutas till regeringens prövning om berg- mästaren vid tillämpningen av miljöbalken finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit. Hänskjutande skall också ske av ärenden om återkallelse av undersöknings-

återkallelse av undersöknings- tillstånd eller bearbetningskon- cession av synnerliga skäl enligt 6 kap. 3 5 samt av Övriga ärenden enligt denna paragraf som bergmästaren bedömer vara särskilt betydelsefulla från all- män synpunkt.

1. Denna lag träder i kraft den

tillstånd eller bearbetningskon- cession av synnerliga skäl enligt 6 kap. 3 5 samt av övriga ärenden enligt denna paragraf som bergmästaren bedömer vara särskilt betydelsefulla från all- män synpunkt.

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

3. Bestämmelsen i 3 kap. 6 5 första stycket i dess nya lydelse skall inte tillämpas på undersökrringsarbete för vilket tillstånd har lämnats före denna lags ikraftträdande.

40. Förslag till Lag om ändring i kyrkolagen (1992z300)

Härigenom föreskrivs att 41 kap. 16 5 och 42 kap. 13 5 kyrkolagen (l992z300) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 kap. Förvaltningen av kyrklig jord m.m. 16 5

Egendomsnämnden skall företräda församlingskyrkas fastigheter i ärenden om upplåtelse av följande rättigheter: 1. nyttjanderätt till mark för församlingsändamål, kommunalt behov, bostadsbebyggelse, industri eller något annat liknande ändamål,

2. tomträtt, 3. rätt till annan naturtillgång, 4. servitut.

Detsamma gäller ärenden Detsamma gäller ärenden som rör ledningsrätt eller väg- som rör ledningsrätt eller väg- rätt samt, om regeringen inte rätt samt, om regeringen inte föreskriver att en annan myn- föreskriver att en annan myn- dighet skall företräda den kyrk- dighet skall företräda den kyrk- liga jorden, ärenden som rör liga jorden, ärenden som rör

byggnadsminnen, naturvårds- områden, naturreservat, natur- rninnen eller bestämmelser till skydd för djurlivet.

byggnadsminnen, naturreservat, naturrninnen eller bestämmelser till skydd för djurlivet.

42 kap. Kyrkofonden

Ur kyrkofonden får lån lämnas för 1. åtgärder som syftar till att rationalisera driften av präst- lönefastigheter, 2. förvärv av jordbruksfastighet som prästlönefastighet, om för- värvet syftar till en rationali- sering av det kyrkliga jord- innehavet i stiftet, och 3. kostnader till följd av fastig- hetsbildningsförrättning eller företag enligt lagen (l939:608) om enskilda vägar, anlägg- ningslagen (1973:1149) eller vattenlagen (198329! ) som en prästlönefastighet skall belastas med.

135

Ur kyrkofonden får lån lämnas för 1. åtgärder som syftar till att rationalisera driften av präst- lönefastigheter, 2. förvärv av jordbruksfastighet som prästlönefastighet, om för- värvet syftar till en rationali- sering av det kyrkliga jord- innehavet i stiftet, och 3. kostnader till följd av fastig- hetsbildningsförrättning eller företag enligt lagen (l939:608) om enskilda vägar eller anlägg- ningslagen (1973:1149) eller vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken som en präst- lönefastighet skall belastas med.

Närmare föreskrifter om lån ur kyrkofonden får meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den

41. Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon;

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon

dels att 3, 5, 6, och 16 55 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya bestämmelser, 2 a, 5 a, 7 a och 8 a 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a5

För sådan verksamhet som anges i 5 5 skall bestäm- melserna i 2 kap. miljöbalken

gälla. 3 5 Ytterligare bestämmelser till Bestämmelser till skydd för skydd mot vissa föroreningar i människors hälsa och miljön den marina miljön finns i lagen finns också i miljöbalken och i

(1980:424) om åtgärder mot lagen (1980:424) om åtgärder

vattenförorening från fartyg och mot förorening från fartyg. i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten.

55

Med avseende på andra naturtillgångar i den ekonomiska zonen än som avses i 4 5 krävs tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för 1. utforskning, utvinning och annat utnyttjande av sådana naturtillgångar,

2. uppförande och användning av konstgjorda öar, 3. uppförande och användning i kommersiellt syfte av anläggningar och andra inrättningar.

I ett tillståndsbeslut skall anges den verksamhet som tillståndet avser och de villkor som skall gälla för verksamheten. Ett tillstånd får be- gränsas till viss tid.

Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka olägenhet för människors hälsa eller skada på omgivningen, främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

5a5

T illståndsmyndigheten får förena ett tillstånd med ytter- ligare eller ändrade villkor, om det genom verksamheten upp- kommer betydande olägenheter eller skador som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds.

Vid prövning av tillstånd som avses i 5 5 skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

65

Vid prövning av tillstånd skall bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 och 4 kap. miljöbalken samt bestämmelserna om miljö- kvalitetsnormer i 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

En miljökonsekvensbeskriv- ning skall ingå i en ansökan om tillstånd. Ifråga om förfaran- det, kraven på miljökonsekvens- beskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.

7a5

Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och andra inrätt- ningar samt för andra åtgärder för återställning. Staten, kom- muner, landsting och kommu- nalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är till- räcklig, får tillståndsmyndig— heten besluta om ytterligare säkerhet.

I fråga om arten av säker- heten gäller 2 kap. 25 5 utsök-

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. underlåter att iaktta en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 eller 7 5, 2. bedriver verksamhet i strid mot 5 eller 9 5 eller åsidosätter

165

ningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.

8a5

Om ett tillstånd upphör att gälla är den som senast har innehaft tillståndet skyldig att ta bort anläggningar och andra inrättningar samt vidta andra åtgärder för återställning, om inte detta är obehövligt från allmän eller enskild synpunkt.

Om skyldigheten att vidta sådana åtgärder inte har be- stämts genom villkor i till- ståndet, skall frågan prövas av regeringen eller tillståndsmyn— digheten i samband med att tillståndet upphör.

Om den som har haft tillståndet inte iakttar vad som har ålagts honom, får till- ståndsmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter. Vitesföre- läggandet skall delges.

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. underlåter att iaktta en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 eller 7 5, 2. bedriver verksamhet i strid mot 5 eller 9 5 eller åsidosätter

ett villkor som har meddelats med stöd av 5 eller 9 5, 3. fortsätter att bedriva en verksamhet efter det att tillsyns- myndigheten förbjudit verksam- heten med stöd av 14 5.

ett villkor som har meddelats med stöd av 5, 5 a eller 9 5,

3. fortsätter att bedriva en verksamhet efter det att tillsyns- myndigheten förbjudit verksam- heten med stöd av 14 5.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

42. Förslag till Lag om ändring i fiskelägen (1993 :787);

Härigenom föreskrivs att 3, 20 och 37 55 fiskelagen (1993:787) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 5

Denna lag skall inte Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter om Tome älvs mot föreskrifter om Tome älvs fiskeområde eller föreskrifter frskeområde eller föreskrifter som meddelats med stöd av som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822). miljöbalken.

Om samernas rätt till fiske i vissa delar av landet och om fiskevårds- områden gäller särskilda bestämmelser.

205

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas till naturvårdens intressen. Föreskriftema får dock inte vara så ingripande att fisket avsevärt försvåras.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall finnas miljökonse- kvensbeskrivningar som gör det möjligt att bedöma vilken inver- kan frskemetoder och utsättande av fiskarter har på miljön. Före- skriftema får innebära att en sådan beskrivning skall upprättas av den som avser att använda metoder eller sätta ut fiskarter

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. utan lov fiskar i vatten där annan har enskild fiskerätt, 2. utan någon myndighets tillstånd enligt denna lag fiskar där sådant tillstånd behövs, 3. sätter ut eller placerar ett fiskeredskap eller en anordning i strid med vad som gäller om fiskådra, eller 4. bryter mot jiskeförbud som meddelats för visst område i an- ledning av företag enligt vatten- lagen (1983:291) eller motsva- rande äldre lag döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat följer av 415.

375

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall finnas en analys av vilken inverkan frskemetoder och utsättande av fiskarter har på miljön. Föreskriftema får innebära att en sådan analys skall upprättas av den som avser att använda metoder eller sätta ut fiskarter.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. utan lov fiskar i vatten där annan har enskild fiskerätt, 2. utan någon myndighets tillstånd enligt denna lag fiskar där sådant tillstånd behövs, eller 3. sätter ut eller placerar ett fiskeredskap eller en anordning i strid med vad som gäller om fiskådra

döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat följer av 415.

Iringa fall skall inte dömas till ansvar

Denna lag träder i kraft den

43. Förslag till Lag om ändring i lagen (1994: 1776) om skatt på energi;

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 5 lagen (1994: 1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Energiskatt och koldioxidskatt på bränslen

6 & Kraven för miljöklass 2 och Kraven för miljöklass 2 och 3 för bränslen som beskattas 3 för bränslen som beskattas enligt 1 5 första stycket 1 anges enligt 1 5 första stycket 1 anges i bilagan till lagen (1985:426) ibilagan till miljöbalken. om kemiska produkter.

Denna lag träder i kraft den

44. Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg;

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l995:1649) om byggande av järnväg

dels att 2 kap. 4 5 skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 5 och 2 kap. 1, 2, 3, 7 och 8 55 skall ha följande lydelse,

dels ock att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 8 5 samt 2 kap. 1 a, 1 b och 1 c 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Allmänna bestämmelser

3 5 Vid planläggning av järn- Utöver bestämmelserna i väg och vid prövning av ären- denna lag finns bestämmelser den om byggande av järnväg rörande miljöpåverkan i miljö- skall lagen (1987:12) om hus- balken. hållning med naturresurser m.m. tillämpas. Vid planlägg—

ning, byggande och underhåll av järnväg skall hänsyn tas till både enskilda och allmänna intressen.

Vid planläggning av järn— väg och vid prövning av åren— den om byggande av järnväg skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Vid planläggning, byggande och underhåll av järnväg skall hänsyn tas till både enskilda och allmänna intressen.

85

När den verksamhet som har bedrivits på järnväg upphör, är verksamhetsutövaren skyldig att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning i den utsträckning det behövs för att förebygga störningar och olägenheter i framtiden.

2 kap. Järnvägsplan m.m.

Den som avser att bygga en järnväg skall upprätta en järn- vägsplan. En järnvägsplan be- höver dock inte upprättas för anläggande av industrispår och hamnspår uteslutande på egen fastighet. En järnvägsplan får upprättas för avstängning av plankorsning, även när denna

Den som planerar att bygga en järnväg skall så tidigt som möjligt i planeringsprocessen ha samråd enligt 6 kap. 4 5 första stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser, kommu- ner och ideella föreningar som enligt sina stadgar har till ända— mål att tillvarata naturskydds-

åtgärd inte är att betrakta som eller miljöskyddsintressen samt byggande av järnväg. med den allmänhet som kan antas bli berörd.

1 de delar som planen Efter samrådet skall den medför att mark eller särskild länsstyrelse inom vars område rätt till mark kan komma att tas järnvägsprojektet huvudsakligen i anspråk enligt 4 kap. 1 5 skall är beläget, enligt 6 kap. 4 5 planen utformas så att de för— tredje stycket miljöbalken, be- delar som kan vinnas med den sluta om projektet kan antas ha överväger de olägenheter som betydande miljöpåverkan. Vad planen orsakar enskilda. gäller planer och planeringsun-

derlag skall 6 kap. 11-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

1a5

Den som planerar att bygga en järnväg skall upprätta en järnvägsutredning. 1 järnvägs— utredningen skall finnas redo- visat olika utbyggnadsalterna- tiv, som skall jämföras såväl sinsemellan som med alternati— vet att inte genomföra den aktuella järnvägsutbyggnaden.

En järnvägsutredning skall innehålla en miljökonsekvens- beskrivning och de uppgifter i övrigt som behövs för att kunna utvärdera och välja alternativ.

Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbe- skrivningar samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 5—7 55, 8 5 första stycket och 10—12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsutredningen.

1b5

Regeringens tillåtlighetspröv— ning enligt 17 kap. miljöbalken skall ske på grundval av en upp—

rättad jämvägsutredning enligt 2 kap. 1 a 5.

En ansökan om tillåtlighet skall uppfylla kraven i 22 kap. 1 5 första stycket miljöbalken.

Banverket skall handlägga en ansökan om tillåtlighet och sörja för erforderlig utredning samt därefter med eget yttrande överlämna frågan till rege- ringen.

1c5

Den som avser att bygga en järnväg skall upprätta en järn- vägsplan. En järnvägsplan be- höver dock inte upprättas för anläggande av industrispår och hamnspår uteslutande på egen fastighet. En järnvägsplan får upprättas för avstängning av plankorsning, även när denna åtgärd inte är att betrakta som byggande av järnväg.

1 de delar som planen medför att mark eller särskild rätt till mark kan komma att tas i anspråk enligt 4 kap. 1 5 skall

I järnvägsplanen skall den mark och de särskilda rättighe- ter anges som behöver tas i an- språk för järnvägen och för byggandet av järnvägen. Om mark behöver tas i anspråk med tillfällig nyttjanderätt, skall det av planen framgå vilken mark som avses och under vilken tid den skall nyttjas. Planen skall innehålla en miljökonsekvens- beskrivning enligt 5 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

25

planen utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda.

I järnvägsplanen skall den mark och de särskilda rättighe- ter anges som behöver tas i an- språk för järnvägen och för byggandet av järnvägen. Om mark behöver tas i anspråk med tillfällig nyttjanderätt, skall det av planen framgå vilken mark som avses och under vilken tid den skall nyttjas. Planen skall innehålla en miljökonsekvens- beskrivning. Vad gäller kraven på miljökonsekvensbeskriv- ningen samt planer och plane- ringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 7 5 och 10-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning. Miljö- konsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länssty- relser innan den tas in i järn- vägsplanen.

De skyddsåtgärder och försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar och andra olägenheter från trafiken eller anläggningen skall anges särskilt i planen. Till planen skall en genomförandebeskrivning fogas. I beskrivningen skall de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighets- rättsliga åtgärder som behövs för ett samordnat och ändamålsenligt genom- förande av planen redovisas.

35

Till järnvägsplanen skall en Till järnvägsplanen skall en

fastighetsförteckning fogas. I fastighetsförteckningen skall, i den mån de berörs av planen,

fastighetsförteckning fogas. I fastighetsförteckningen skall, i den mån de berörs av planen,

redovisas ]. fastigheter och ägare till dessa,

2. mark- och vattenområden som är samfällda för flera fas- tigheter samt ägare till dessa fas- tigheter,

3. innehavare av annan särskild rätt än bostadsrätt och hyresrätt, 4. gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen (1973:1149) och samfälligheter enligt vattenlagen (1983:291) samt ägarna till de fastigheter som deltar i anläggningarna och samfällighetema,

5. vägsamfälligheter och väg- föreningar.

Om en samfällighetsförening enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter förvaltar samfällighet, särskild rätt eller gemensamhetsan-

redovisas l. fastigheter och ägare till dessa,

2. mark- och vattenområden som är samfällda för flera fas- tigheter samt ägare till dessa fas- tigheter,

3. innehavare av annan särskild rätt än bostadsrätt och hyresrätt, 4. gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen (1973:1149) om samfälligheter enligt lagen (0000) med särskil- da bestämmelser om vattenverk- samhet samt ägarna till de fas- tigheter som deltar i anlägg- ningarna och samfällighetema, 5. vägsamfälligheter och väg- föreningar.

läggning, skall föreningen anges i stället för ägare eller innehavare.

45

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsplanen.

Banverket skall ställa ut en järnvägsplan för granskning.

En järnvägsplan som enbart avser ombyggnad av järnväg behöver dock ställas ut endast

75

Banverket skall ställa ut en järnvägsplan för granskning. Därvid skall 6 kap. 8 5 första stycket miljöbalken äga motsva- rande tillämpning.

1. om ombyggnaden bedöms komma att medföra betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser, eller

2. om någon annans mark behöver tas i anspråk eller särskild rättighet behöver upphävas eller begränsas och ett sådant ianspråktagande eller upphävande eller en sådan begränsning inte skriftligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av särskild rätt.

Vad som sägs i andra stycket gäller också i fråga om en järnvägsplan som endast innefattar ändring av planen för ett jämvägsbygge som ännu inte är färdigställt.

Så

En järnvägsplan fastställs av Banverket efter samråd med berörda länsstyrelser. Om Banverket och en länsstyrelse har olika uppfattningar, skall Banverket hänskjuta frågan om att fastställa planen till regeringens prövning. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får Banverket hänskjuta

frågan till regeringens prövning.

Om planen innebär att mark eller särskild rätt kan tas i anspråk enligt 4 kap. 1 5, skall Banverket särskilt pröva om de fördelar som kan vinnas med planen överväger de olägenheter som denna orsakar enskilda. Av beslutet att fastställa planen skall framgå om planen ger rätt till sådant ianspråktagande.

Innehållet i miljökonse- kvensbeskrivningen och resul- tatet av samråd och yttranden skall beaktas då järnvägs- planen fastställs.

Ett beslut om fastställelse av järnvägsplan skall kungöras och den ansvariga myndigheten i det land med vilket samråd hållits enligt 6 kap. 6 5 miljöbalken in- formeras.

1. Denna lag träder i ldaft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om det i ärendet ingår en miljökonsekvensbesloivning som har överlämnats till länsstyrelsen för godkännande vid denna lags ikraftträdande. Bestäm- melserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

45. Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus;

Härigenom föreskrivs att 1 och 4 55 lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 &

Skatt (naturgrusskatt) skall Skatt (naturgrusskatt) skall betalas till staten enligt denna betalas till staten enligt denna lag för brutet naturgrus om ut- lag för brutet naturgrus om ut- vinningen av naturgruset vinningen av naturgruset sker

för annat ändamål än mark- innehavarens husbehov och

1 . kräver tillstånd enligt 18 5 1 . sker med stöd av tillstånd som

naturvårdslagen (1964'822), lämnats enligt 11 kap. miljö- balken eller motsvarande äldre bestämmelser, eller

2. sker med stöd av tillstånd som 2. kräver tillstånd enligt 12 kap.

lämnats enligt vattenlagenmiljöbalken. (1983.'291) och utvinningen sker

för annat ändamål än markinne-

havarens husbehov, eller

3. sker med stöd av rätt till täkt

på annans mark enligt 38 5 väglagen (1971 :948).

Skattskyldig är den som

1. exploaterar en täkt som kräver tillstånd enligt 18 5 naturvårdslagen ( 1 964 : 822),

2. för annat ändamål än markinnehavarens husbehov exploaterar en täkt med tillstånd enligt vattenlagen ( 1 983 .'291 ), eller

3. enligt 38 5 väglagen (1971-948) har fått rätt till täkt på annans mark.

Har föreskrifter om skyldig- het att lämna uppgift om vem som är exploatör av täkten med- delats med stöd av 18 a 5 andra stycket naturvårdslagen, är till- ståndshavaren tillsammans med exploatören skattskyldig för tiden till dess sådan uppgift har lämnats.

Denna lag träder i kraft den

45

Skattskyldig är den som för annat ändamål än markinneha— varens husbehov 1. exploaterar en täkt med tillstånd enligt 11 kap. miljö- balken eller motsvarande äldre bestämmelser, eller 2. exploaterar en täkt som kräver tillstånd enligt 12 kap. miljöbalken.

Har föreskrifter om skyldig- het att lämna uppgift om vem som är exploatör av täkten med- delats med stöd av miljöbalken eller motsvarande äldre bestäm- melser, är tillståndshavaren till- sammans med exploatören skattskyldig för tiden till dess sådan uppgift har lämnats.

46. Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen

(1996:67);

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 5 vapenlagen (1996:67) skall ha

följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Lagens tillämpningsområde

Bestämmelser om ammu- nition som räknas till explosiva varor eller som innehåller gift finns även i lagen (1988z868) om brandfarliga och explosiva varor och i lagen (1985:426 om kemiska produkter.

65

Bestämmelser om ammu- nition som räknas till explosiva varor finns även i lagen

(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

Denna lag träder i kraft den

på |.|_'r-r_..|'L, ”..::—i 'E'J'Jffju ".':.' _, , 'I

,ij ..??F- .]l'l'l'::'.f,", ”i! gslmör'i BF nagslttöqnv i gni'riiaä tuo ge.! (1 d 139?! )

Slmui-gl-jigarrlmmrr.'..1 lh. .._ L: !: .. Hi.-Jr ..är F"'|L- __.'l-._ 'I .'1 ' ".'|. ' ':'U— .. l....' -.r..-

!. fight-'na .1' fl" tiil-.! urr- i-jc- rr-n-i - - HH mc.: m.m mun-... rutigt rti ." hruur'f 'n'-lm .i .? ip mfl.-3- WWF?” '#'-7.3). , hifi-. sil.-n For-um m fanim-

'In-im! lr. dirr "'.!. få" WMI mibhjnl” ]" ', rFi—mi .*n räLr gon. min.-ian-w lurrf'ltlrn' ._'r.-i'._lli'r'l.1r! m' "'_.1'. " ini:

__ .. _ ngt-mm: rn 11.5. nr.-...i Minin-1.2 'llru'lj' nu- .H.-. .

':.11'15- .".ll'l'r Ja» nu J:F-' 'ill'r "made Tb. ! ri lnaqsvéd qrril IMm'aiirilmö'. time H '. '?2' :. af,, w

år".? r"!-

rio-"Merit.. f.... .-".'= - 'r.'.-- Elebrlabnurlöf glimt-" friar-" . saab-tta ..,_-,.._ _ Hm .Mim ewig. _-.,|. NE?—[få 315137? 1 ' . he"! .HL :.huru. -.—:J'1H (in; in: ' " ..m-l'u. T'"! | in:- "tin | umrirmplom'u'h m .! lille-u rum— 1 ' min...-.....» 4.1-iab ... #?dåyarmmw dal-a_i. - -. ...g-...min. : "lik.-år! lull'i*1'illll1'".._ill'll. E.! "i .'-'- ' r'.' '. v'J'tT bl _inil'! l ' " 13.an lumen lli—lim: :*rr' ”'Fl'l'å -. .ll-'J:1Lu-..u-.'ill i nämä—th *L*HIlÄ-l W_ ||u'l_ illa”-”Fl ."|:."|| Tu &? hur ”Milli-II fånga; : .m.. ain't row.! iu till?-EMM! 'lt'rEm ram rawr F 1. - 553515!me mofäöå' 511131] WMRBPH nagel | navn amn'l _. "'"'— — " % Wulf!” ' "maliin” ria.-... attmithumd rrm *. WH?” l: . Vad?—| FIJII 'lrn m'määtgqv' 113351 " WW?

.. _ --nu.ut....—.... Mifune?

1 Inledning

1 . 1 Allmänt

Vi överlämnade den 4 juli 1996 till miljöministern vårt förslag till miljöbalk. Förslaget finns redovisat i betänkandet Miljöbalken - En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling (SOU 1996:103). Förslaget har remissbehandlats och därefter bearbetats i Rege- ringskansliet. Regeringen beslutade den 3 april 1997 om lagrådsremiss om miljöbalk. Regeringens förslag till miljöbalk finns i slutet av detta betänkande.

Vi har efter betänkandet om miljöbalken och ett betänkande med övergångsbestämmelser till miljöbalken (SOU 1996:147) arbetat med förslag till följdlagstiftning till balken. Under slutskedet av arbetet med följdlagstiftningen har vi anpassat förslaget till lagrådsremissen.

Enligt lagrådsremissen skall bestämmelserna i 15 lagar arbetas samman i en milj öbalk. Lagarna är - naturvårdslagen (1964: 822), - miljöskyddslagen (1969z387), - lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten, - lagen (1976: 1054) om svavelhaltigt bränsle, - lagen (l979z425) om skötsel av jordbruksmark, - renhållningslagen (1979z596), - hälsoskyddslagen (1982: 1080), - vattenlagen (1983z291), - lagen (l983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark, - lagen (19851426) om kemiska produkter, - miljöskadelagen (1986:225), - lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,

- lagen (1991:639) om förhandsgranskning av biologiska bekämpnings- medel, — lagen (1994z900) om genetiskt modifierade organismer, och - lagen (1994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.

Det finns utöver dessa lagar ett stort antal lagar med miljöanknytning. Alla dessa lagar kan inte arbetas in i miljöbalken om denna skall få ett rimligt omfång. Många av lagarna har dessutom huvudsakligen andra syften än miljöhänsyn. Bland de lagar som inte föreslås bli inarbetade i miljöbalken kan nämnas - lagen (1902171 5. l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, - luftfartslagen (1957z297),

- lagen (19662314) om kontinentalsockeln, - väglagen (19712948), - lagen (1978:160) om vissa rörledningar, - Skogsvårdslagen (l979z429), - lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, - lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, - lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, - lagen (l985z620) om vissa torvfyndigheter, - plan- och bygglagen (1987:10), - strålskyddslagen (1988:220), - minerallagen (1991 :45), - lagen (1992:1 140) om Sveriges ekonomiska zon, och - lagen (1995: 1649) om byggande av järnväg.

I detta betänkande övervägs följdändringar i lagar som inte skall arbetas in i miljöbalken. De senast uppräknade lagarna, och ett antal ytterligare lagar, behandlas därför.

En grundläggande tanke i miljöbalken är att samma krav skall ställas på alla verksamheter som riskerar att medföra likartad negativ påverkan på hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Det bör salma betydelse om verksamheten är reglerad i en lag som har arbetats in i miljöbalken eller om den är reglerad i en annan lag. Vi tar i detta betänkande ställning till i vilken utsträckning ändringar behövs för att åstadkomma att samma krav ställs som i miljöbalken. Vi föreslår dessutom ett stort antal följdändringar, bl.a. i hänvisningar till lagar som har arbetats in i miljöbalken.

Det har under arbetets gång framställts önskemål om att vi skall ta upp frågan om lagreglering av skyddsavstånd kring miljöfarlig verksamhet. Det problem som avses är att nya bostäder och annan bebyggelse alltför

ofta tillåts i närheten av befintliga industrier. Vi har dock ansett att frågan inte hör samman med följdlagstiftning till miljöbalken och har därför inte tagit upp den.

1.2. Förslaget till miljöbalk

I följande sammanfattning av lagrådsremissen läggs tonvikten vid de nyheter som föreslås jämfört med gällande rätt.

Miljöbalkens mål

Målet med miljöbalken är att trygga en hållbar utveckling så att nu levande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Naturen skall tillerkännas ett självständigt skyddsvärde och människans rätt att förändra och bruka naturen knytas till ett förvaltaransvar. En lång- siktigt hållbar hushållning med landets samlade mark- och vattenresurser skall förverkligas. För att uppnå målet skall — människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter som orsakas av föroreningar eller annan påverkan, — värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, — den biologiska mångfalden bevaras, — mark, vatten och fysisk miljö i övrigt användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning tryggas, och — återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretsloppssamhälle uppnås.

Miljöbalkens tillämpningsområde

Miljöbalkens tillämpningsområde framgår av balkens regler i sig. Balken skall tillämpas parallellt med annan lag som reglerar sådan verksamhet, åtgärder, anläggningar och produkter som omfattas av miljöbalkens tillämpningsområde men avser andra frågor. I den utsträckning det i någon annan lag finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av balken gäller i stället vad som sägs i den lagen.

Gemensamma regler

Den viktigaste nyheten med miljöbalken är att gemensamma regler skall gälla, oavsett vilken typ av verksamhet eller åtgärd som det är fråga om. Grundtanken är att samma lqav skall ställas på åtgärder som riskerar att medföra likartade skador på hälsa, miljö och hushållning med material, råvaror och energi. Det har inte någon betydelse om åtgärden t.ex. utförs på land eller i vatten eller vidtas av det allmänna eller en enskild. Huvudprincipen är alltså att åtgärdens effekt och inte åtgärdens art avgör vilka krav som skall ställas.

Hänsynsregler

Den grundläggande hänsynsregeln i miljöbalken innebär att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön eller omgivningen i övrigt. Vid yrkesmässig verksamhet skall bästa möjliga teknik användas. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (försiktighetsprincipen). Regeln kompletteras av ett antal hänsynsregler som i många fall kan sägas vara vidareutvecklingar av denna grundläggande bestämmelse.

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning, för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

Vidare gäller att det för verksamheten eller åtgärden skall väljas en plats som är lämplig och där minsta möjliga intrång och olägenhet uppkommer.

Tillämpningen av de allmänna hänsynsreglerna skall leda till en kretsloppsanpassning av samhället. Det gäller bl.a. regeln atthushållnings- och kretsloppsprincipen skall iakttas genom att alla skall hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand skall förnybara energikällor användas.

Vid tillämpningen av principen att vidta försiktighetsmått ingår som en viktig del att även tillämpa produktvalsprincipen. Den innebär att kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan ersättas med mindre farliga sådana skall undvikas. Detta gäller också varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller biotekniska organismer.

Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har medfört skada eller annan olägenhet för miljön ansvarar för att skadan eller olägenheten avhjälps. Detta ansvar kvarstår till dess skadan eller olägenheten har upphört.

Vid tillämpningen av hänsynsreglerna skall en skälighetsavvägning göras. Vid denna bedömning skall nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämföras med kostnaderna för sådana åtgärder.

Det är tänkbart att i vissa situationer oacceptabla skador uppstår trots att hänsynsreglerna följs. I sådana fall träder balkens stoppregel in. Den innebär att om en verksamhet eller en åtgärd kan befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om särskilda skäl föreligger. Möjligheten att medge undantag från regeln är liten. Föreligger risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller risk för avsevärd försämring av miljön får verksamheten inte bedrivas eller åtgärden vidtas. I sådant fall får dock regeringen tillåta den. Detta gäller dock inte om verksamheten eller åtgärden kan befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.

Hushållning med mark och vatten

Bestämmelserna för hushållningen med landets mark- och vattenresurser i den nuvarande naturresurslagen anger för olika lagar gemensamma prövningsgrunder som stöd för en långsiktig och allsidig bedömning av frågor om konkurrens beträffande mark- och vattenresursemas använd- ning. Genom att de skall tillämpas vid prövning av tillståndspliktiga förändringar av mark- och vattenanvändningen utgör bestämmelserna även gemensamma utgångspunkter för den statliga och kommunala samhälls- planeringen. Hushållningsbestämmelserna införs i huvudsak oförändrade i miljöbalken. Härigenom anknyts balken till lagstiftningen för markan- vändning och samhällsbyggande samtidigt som naturresurslagens principer för avvägningar mellan skilda intressen av att använda marken och vattnet integreras i balken. lnfogandet av hushållningsbestämmelserna i balken innebär ingen ändring i sak vad gäller principerna för avvägningen mellan olika intressen och förutsätter att det inbördes sammanhang som finns mellan dessa principer och plan- och bygglagens reglering av den fysiska planeringen bibehålls.

Miljökvalitetsnormer

Bestämmelser om miljökvalitetsnormer införs i miljöbalken. Regeringen får för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för att

avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön föreskriva om sådana normer. Miljökvalitetsnormer är föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller naturen i övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet. Normema får avse bl.a. förekomst i naturen av kemiska produkter eller biotekniska organismer.

Myndigheter och kommuner skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger, prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden, utövar tillsyn eller meddelar före— sldifter. Tillstånd får inte beviljas för verksamheter som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Tillstånd och villkor får omprövas om en verksamhet med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Åtgärdsplaner skall upprättas av regeringen eller andra myndig- heter, om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas. En åtgärdsplan får omfatta all verksamhet som kan påverka de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter.

Miljökonsekvensbeskrivningar

Kraven på miljökonsekvensbeskrivningar utökas och skärps. En ansökan om tillstånd enligt miljöbalken skall vanligtvis innehålla en miljökonse- kvensbeskrivning.

Allmänhetens inflytande stärks. Ett tidigt samråd skall hållas med enskilda som särskilt berörs och länsstyrelsen långt innan en ansökan görs och miljökonsekvensbeskrivningen upprättas. För verksamheter eller åtgärder som kan antas ha betydande miljöpåverkan, vilket länsstyrelsen avgör, skall genomföras ett förfarande för miljökonsekvensbedömning som är ett utvidgat samråd med fler myndigheter och en bredare allmänhet.

Grannländer som kan antas utsättas för betydande miljöpåverkan från en planerad verksamhet eller åtgärd skall informeras och få möjlighet att delta i miljökonsekvensbedömningen.

Miljöbalken innehåller bestämmelser om vilka uppgifter en miljökonse- kvensbeskrivning skall innehålla. Det gäller bl.a. de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar skall undvikas eller avhjälpas och alternativ beträffande lokalisering, om sådana är möjliga, samt konsekvenser av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd.

Områdesskydd

Miljöbalken erbjuder långt gående möjligheter att skydda olika slags geografiska områden. Bestämmelserna är hämtade från naturvårdslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen men har arbetats om. Naturreservat och naturvårdsområden förs samman till en skyddsform som benämns naturreservat. När intrång tillåts i ett naturreservat skall kompensa— tionsåtgärder vidtas. En ny skyddsform införs med namnet kulturreservat. I strandskyddsområden får inte vidtas åtgärder som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- och växtarter. Områden som inte uppfyller miljö- kvalitetsnormer kan förklaras som miljöskyddsområden. Föreskrifter i miljöskyddsområden kan innebära ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut. Interimistiska förbud kan meddelas även vid andra skyddsformer än i dag, nämligen vid kulturreservat och vatten- skyddsområden. Tiderna för interimistiska förbud kortas.

Miljöbalkens generella regler för verksamheter, t.ex. hänsynsreglerna och reglerna om miljökvalitetsnormer, gäller även för verksamhet bestående i att kommersiellt organisera friluftsliv. Detsamma gäller ideella former av organiserat friluftsliv. Av detta följer bl.a. att organisatören skall vidta förebyggande åtgärder och iaktta försiktighet för att förhindra att deltagarna orsakar skada och att anmälningsplikt kan föreskrivas för verksamheten.

Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Reglerna om miljöfarlig verksamhet skall tillämpas på olägenheter för människors hälsa och miljön vid användning av mark, byggnad eller anläggning. När olägenheter från kämtekniska anläggningar prövas enligt reglerna om miljöfarlig verksamhet skall även den joniserande strålningen prövas.

Regeringen får föreskriva om krav på tillstånd eller anmälan för miljöfarlig verksamhet. I de fall en ändring av verksamheten är tillståndspliktig skall en samlad prövning göras av hela verksamheten. Tillsynsmyndigheten har rätt att förelägga en verksamhetsutövare att söka tillstånd även om tillståndsplikt inte föreligger. Om det är mer ändamålsenligt för att förebygga olägenheter kan dock föreskrifter av generell karaktär ersätta den individuella prövningen. I fortsättningen kan inte bara villkor utan även tillstånd omprövas.

Tillstånd för miljöfarlig verksamhet kan i ökad utsträckning meddelas för begränsad tid. Om det finns risk för att grundvattnet förorenas av vissa ämnen skall tidsperioden bestämmas till högst fyra år. Även i andra fall kan det vara lämpligt att tiden begränsas för verksamheter med kraftig

miljöpåverkan, till exempelvis tio år, eftersom det då blir en obligatorisk omprövning i samband med ansökan om nytt tillstånd. Tillstånds- myndigheten får bestämma om tiden i tillståndsbeslutet. Regeringen får även meddela generella föreskrifter om detta.

Prövningen av en miljöfarlig verksamhet skall inte omfatta enbart utsläppen från verksamheten. Också frågor om kemikalieanvändning och om hushållning med råvaror och energi skall prövas utifrån balkens hänsynsregler och omfattas av villkor.

Ett tillstånd skall kunna omfatta olika verksamheter med villkor att dessa gemensamt vidtar åtgärder.

I balken anges särskilda grunder för upphävande av tillstånd och omprövning av villkor.

Genom att hälsoskyddslagen arbetas in i miljöbalken kommer balkens hänsynsregler att gälla även hälsoskyddet. Begreppet sanitär olägenhet ändras till olägenhet för människors hälsa. Införandet av miljökvalitets- normer bör särskilt på sikt stärka och effektivisera hälsoskyddsarbetet.

T äkter

Prövningsplikten för täkter av t.ex. grus och sand utökas genom att husbehovstäkter kan underställas prövningsplikt enligt balken. En täkt som kan befaras skada livsbetingelserna för någon växt- eller djurart som är hotad eller sällsynt skall inte tillåtas. Miljöskydds- och naturvårds- aspekterna samordnas vid prövningen av täkttillstånd.

Kemiska produkter och biotekniska organismer

Reglerna om kemiska produkter och förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel samordnas och får mindre ramlagskaraktär än tidigare samt utökas till att omfatta alla biotekniska organismer. Lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark samordnas med reglerna om kemiska och biologiska bekämpningsmedel. Höga krav ställs på den som tillverkar och saluför kemiska produkter och biotekniska organismer. Bland annat införs en skyldighet att informera om nya uppgifter om skadliga effekter kommer fram.

Krav på märkning vid utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer införs.

Avfall

En definition av avfall som överensstämmer med den definition som gäller inom EU införs i balken. Reglerna om producentansvar utökas i balken

med möjlighet att kräva information om vilka ämnen och material som ingår i en vara som omfattas av producentansvar.

Renhållningslagens bestämmelser om renhållning av bl.a. allmänna platser samt naturvårdslagens regler om skyltning och liknande åtgärder samlas och samordnas i en fristående lag, som skall innehålla en överskådlig reglering om säkerhet och snygghet på allmänna platser eller annars utomhus och om skydd av naturmiljön (landskapsbilden).

Föreskrifter

Miljöbalken ökar möjligheten att utfärda generella föreskrifter till skydd för människors hälsa och miljön. Vid utfärdande av generella föreskrifter skall alltid balkens mål, principer och allmänna hänsynsregler vara vägledande.

Tidigare misskötsel

Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den som tidigare har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter, om inte särskilda omständigheter föranleder annat.

Regeringsprövning

Naturresurslagens och vattenlagens bestämmelser om regeringsprövning av stora verksamheter arbetas samman. Regeringsprövning sker som ett led i den ordinarie tillståndsprövningen. Detta innebär att den förbere- dande handläggningen sker hos miljödomstol eller annan tillståndsmyn— dighet, att tillståndsmyndigheten lämnar över frågorna om verksamhetens tillåtlighet och lokalisering till regeringens bedömning samt att tillstånds- myndigheten, om regeringen har tillåtit verksamheten, därefter meddelar tillstånd med närmare villkor för verksamheten. Vid regeringens prövning gäller samma tillåtlighetskrav som vid annan prövning.

Obligatorisk regeringsprövning införs av nya större vägar, järnvägar, allmänna farleder och flygplatser med stor påverkan på miljön och hushållningen med mark och vatten.

Miljödomstolar

Regionala miljödomstolar inrättas. En milj ööverdomstol inrättas och knyts till Svea hovrätt. De regionala miljödomstolama prövar som första instans mål om mera omfattande miljöfarlig verksamhet, vattenmål och ersätt— ningsmål av olika slag.

Statliga myndigheters beslut enligt miljöbalken får överklagas till de regionala miljödomstolama. Dessa miljödomstolars domar och beslut får överklagas till Miljööverdomstolen. För att Miljööverdomstolen skall överpröva domar och beslut krävs prövningstillstånd.

Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelserna får föra talan och begära omprövning av villkor m.m. för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Kommunerna får företräda sådana intressen inom kommunen. Möjligheterna att ompröva tillståndsbeslut är desamma för miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet.

Länsstyrelserna

Länsstyrelsernas prövning av tillstånd till miljöfarlig verksamhet får fastare former genom att det inrättas en självständig men till länsstyrelsen administrativt knuten prövningsmyndighet som består av en erfaren jurist och en person med erfarenhet av miljöfrågor.

Prövningen av markavvattning

Systemet för tillståndsprövning av markavvattning görs om. Vattenlagens system med förrättningsmän avskaffas. Frågor om tillstånd till markav- vattning kommer enligt huvudregeln att prövas av länsstyrelsen. Läns- styrelsen skall dock lämna över ärendet till miljödomstol, om det uppkommer frågor om ersättning, inlösen, särskild tvångsrätt eller deltagande av även annan som kan ha nytta av markavvattningen än sökanden. När det framställs yrkande om att även annan än sökanden skall delta, skall miljödomstolen förordna en markavvattningssakkunnig. Den sakkunnige skall lämna förslag på en lämplig utformning av markavvattningen.

Sakägare

Miljöbalken skall ha ett enhetligt sakägarbegrepp vad angår rätten att föra talan och att överklaga.

Miljöorganisationers talerätt

Miljöorganisationer ges rätt att överklaga domar och beslut om tillstånd, godkännande och dispens enligt miljöbalken som inte rör försvaret. För att få överklaga skall organisationen ha varit verksam i minst tre år och ha minst 2 000 medlemmar.

Tillsyn

Tillsynsmyndighetema skall utföra tillsyn över verksamhet och åtgärder som omfattas av miljöbalkens regler, dels genom att kontrollera efterlevnanden av balkens bestämmelser och föreskrifter, domar i ansökningsmål och beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse, dels genom rådgivning, information och liknande verksamhet som skapar förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses.

Tillsynen över efterlevnaden av miljöbalken skall utövas av kommunala nämnder, av länsstyrelsen, Naturvårdsverket och de statliga myndigheter i övrigt som regeringen bestämmer samt generalläkaren. En tydlig ansvarsfördelning av tillsynen enligt miljöbalken på lokal, regional och central nivå skall gälla.

Alla kommuner bör vid miljöbalkens ikraftträdande ha ansvar för en tillsyn motsvarande den som gäller i dag enligt hälsoskyddslagen, renhållningslagen, naturvårdslagen, skötsellagen samt beträffande icke tillståndspliktiga anläggningar enligt miljöskyddslagen. Kommunerna bör dessutom som grundprincip ansvara för kemikalietillsynen över återförsäljare och yrkesmässiga användare och dessutom för viss tillsyn över tillverkare och importörer. De kommuner som önskar och har resurser och kompetens ges möjlighet att ta över ytterligare tillsyn från länsstyrelsen eller annan statlig myndighet. Viss tillsyn skall alltid ligga på staten.

Ansvar för tillsyn och drift av samma verksamhet skiljs åt. Principen avser för kommunernas del såväl förvaltningsorganisation som nämnd— organisation.

Länsstyrelserna skall ha en regional samordnande och uppföljande roll.

Avgifter

Gällande lagregler om avgifter arbetas samman. Den som skall betala en avgift blir skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att beräkna avgiften. Producentavgift skall få användas även för att täcka kostnaden för information om avfallshanteringen.

Stray?"

Straffbestämmelsema på miljörättens område samlas och skärps i miljöbalken. Det innebär bl.a. att brottsbalkens bestämmelser om miljöbrott och vållande till miljöstöming överförs till miljöbalken.

Underlåtenhet att vidta skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått vid kemikaliehantering straffsanktioneras.

En bestämmelse om förverkande av egendom som varit föremål för brott, bl.a. avseende kemiska produkter, införs i miljöbalken. Dessutom kan förverkande ske av fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller medförts vid brott.

Miljösanktionsavgifter

Tillsynsmyndighet får besluta om att påföra näringsidkare en särskild milj ösanktionsavgift vid överträdelser av miljöregler och vid överträdelser av tillstånd och villkor som gäller för verksamheten. Avgift skall påföras enligt en taxa som fastställs av regeringen.

Beslutet kan överklagas till miljödomstol. Ett beslut om miljösank- tionsavgift skall vara direkt verkställbart.

Ersättning

Ersättning betalas när beslut om nationalparker, naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområden, vattenskyddsområden samt före- lägganden och förbud enligt den s.k. samrådsparagrafen innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras. Ersättning betalas dock inte för intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen. Ersättning betalas vidare vid vissa undersökningar och vid föreläggande om stängselgenombrott m.m.

Förorenade områden

Ansvariga för att utreda och efterbehandla förorenade mark- och vattenområden är i första hand verksamhetsutövaren och i andra hand vissa fastighetsägare. Fastighetsägares ansvar är subsidiärt till verksam- hetsutövares.

Efterbehandlingsansvaret innebär att den ansvarige i skälig omfattning skall utföra eller bekosta de efterbehandlingsåtgärder som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skador eller olägenheter uppstår för människors hälsa eller miljön. Efterbehandlingsansvaret är inte föremål för preskription enligt preskriptionslagen (1981 : 130).

Allvarligt förorenade mark— och vattenområden får förklaras som miljöriskområden. I samband med förklaringen får länsstyrelsen föreskriva om inskränkningar i markanvändningen eller att vissa åtgärder skall vara förenade med villkor eller föregås av anmälan till tillsynsmyndigheten. En

upplysningsplikt införs för ägare och brukare som upptäcker föroreningar på fastigheten.

M iljöskadejörsäkrin g

Miljöskadeförsäkringssystemet utvidgas till att även omfatta en sanerings- försäkring som täcker fall då den ansvarige är insolvent.

1.3. Förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar

I miljöbalken (MB) finns bestämmelser som skall tillämpas för att undvika att olika slags verksamheter och andra åtgärder innebär negativ påverkan på hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Det förhållandet att en verksamhet eller annan åtgärd är reglerad i miljöbalken hindrar inte att den omfattas även av annan lagstiftning. I 1 kap. 3 & andra stycket MB ges exempel på lagar som gäller parallellt med balken.

Reglerna i miljöbalken skall tillämpas även om en verksamhet eller åtgärd som omfattas av balkens tillämpningsområde också omfattas av annan lagstiftning. Ett väsentligt undantag finns dock från denna regel. Om det i någon lag finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken skall enligt 1 kap. 3 & första stycket MB i stället gälla vad som sägs i den lagen. Regeln i 1 kap. 3 & första stycket MB ger uttryck för den allmänna principen att speciallag går före allmän lag och har införts i klargörande syfte.

Det bör observeras att det bara är bestämmelser i andra lagar som kan gå före balken. Bestämmelser av lägre dignitet, exempelvis i förordningar och myndigheters föreskrifter, kan alltså inte anses som undantag från balken. Sådana bestämmelser får överhuvudtaget inte strida mot balken. Om de ändå gör det kan normprövning ske enligt 11 kap. 14 & regeringsformen. Förhållandet att lägre författningar inte får strida mot högre är naturligtvis inte unikt för miljöbalken utan gäller allmänt.

Vid tolkningen av om en regel i en lag utanför balken utgör undantag från någon eller några bestämmelser i balken kan det däremot bli aktuellt att beakta hur regeln har preciserats i en förordning som knyter an till lagen.

I några fall anges det uttryckligen att en bestämmelse utgör undantag från miljöbalken. Ett exempel på ett sådant uttryckligt undantag finns i 4

kap. 2 & fjärde stycket minerallagen (1991:45). Enligt bestämmelsens nuvarande lydelse skall, om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars tillåtlighet skall prövas enligt flera av de lagar som anges i 1 kap. 2 & naturresurslagen (NRL), 2 och 3 kap. NRL tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessionsärendet. Av avsnitt 9 framgår att vi anser att minerallagens bestämmelse bör finnas kvar. Bestämmelsen måste dock naturligtvis skrivas om när NRL och flera av de lagar som anges i 1 kap. 2 & NRL arbetas in i miljöbalken.

Uttryckliga undantag kan göras även i balken. Exempelvis stadgas i 12 kap. l 5 att tillståndsplikten för täkter inte gäller åtgärder som kräver tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln eller som bearbet- ningskoncession har lämnats för enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

Andra undantag är inte uttryckliga. Som exempel kan nämnas bestämmelsen i 13 & väglagen (l97l:948). Enligt denna skall vid byggande av väg tillses att vägen får ett sådant läge att ändamålet med vägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Av 1 kap. 3 & första stycket MB följer att ytterligare krav på en vägs läge inte kan ställas med stöd av lokaliseringsregeln i miljöbalken. Det är dock naturligt att miljöbalken påverkar tillämpningen av väglagens bestämmelse.

Vidare kan nämnas lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m., som bl.a. reglerar sådant som omfattas av EG:s byggproduktdirektiv. En tillämpning av balkens allmänt hållna hänsyns- regler får inte leda till att de godkända produkterna ändå inte får användas för avsett ändamål.

Det är möjligt att det undantagsvis kan uppstå tveksamhet i frågan om hur en särskild bestämmelse förhåller sig till en generell bestämmelse i miljöbalken. För att utgöra ett undantag från balken bör det normalt krävas att bestämmelsen preciserar vilka slags miljöhänsyn som skall tas eller vilken slags prövning som skall ske, exempelvis en lokaliserings- bedömning. Vi har i vår genomgång av de olika lagarna funnit få bestämmelser som kan anses innebära att bestämmelser i miljöbalken inte skall tillämpas.

Som exempel på en bestämmelse som är så allmänt hållen att den inte utgör ett undantag från miljöbalken kan nämnas 12 & lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Enligt denna skall en allmän va-anläggning utföras och drivas så att den uppfyller de krav som från miljö- och hälsoskyddssynpunkt skall tillgodoses. I lagen preciseras inte vilka dessa krav är. Det är i denna situation naturligt att tillämpa balken för att avgöra hur anläggningen skall utföras och drivas.

Inte heller bestämmelser som säger exempelvis endast att tillbörlig hänsyn skall tas till allmänna och enskilda intressen innebär att balken inte skall tillämpas.

I detta sammanhang bör behandlas frågan om tillståndsdomars och tillståndsbesluts rättskraft. Enligt 24 kap. 1 5 MB gäller i ett antal särskilt uppräknade fall en dom eller ett beslut om tillstånd mot alla. Rättskraften innebär bl.a. att en tillsynsmyndighet normalt inte kan ställa ytterligare krav i de frågor som har prövats i tillståndet.

Rättskraften gäller bara ingripanden enligt balken. Även om ett tillstånd t.ex. innehåller villkor avseende hantering av kemiska produkter (22 kap. 21 5 första stycket 6 MB) skall ingripanden kunna ske enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor mot en hantering som sker i enlighet med det tillstånd som lämnats enligt balken. Naturligtvis hindrar inte heller rättskraften att ingripanden sker enligt räddningstjänst- lagen (1986:1 102).

Inte heller har ett beslut om tillstånd eller liknande godkännande enligt en lag som ligger utanför miljöbalken rättslcraft inom balken. Bestämmelserna i balken kan alltså tillämpas trots att en sak redan har prövats enligt en annan lag, förutsatt naturligtvis att bestämmelserna är tillämpliga. Det är inte fråga om att i den senare prövningen enligt balken återkalla eller ändra det beslut som har fattats med stöd av en annan lag, utan att fatta ett särskilt beslut enligt miljöbalken. När en verksamhet är tillståndspliktig enligt både balken och en annan lag är det till och med förutsatt att två prövningar skall ske. Det finns i sådana situationer inte några förvaltningsrättsliga principer som säger att den prövning som sker först binder den senare prövningen.

Miljöbalken innebär i detta avseende inte någon ändring. Redan i dag gäller i många fall att bestämmelserna i NRL skall tillämpas vid parallella prövningar. En bedömning som har skett i hushållningsfrågan vid en tillståndsprövning är inte bindande vid senare tillståndsprövningar enligt andra lagar. Ett undantag från detta finns dock som redan har nämnts i minerallagen (1991:45).

Av det sagda följer att en tillsynsmyndighet kan ingripa med stöd av 26 kap. 9 & MB och att sakägare kan föra förbudstalan enligt 32 kap. 12 5 MB trots att saken har prövats enligt en annan lag. Den senare möjligheten måste finnas för att inte sakägare skall få sämre ställning än i dag. De andra lagarna har nämligen normalt snävare sakägarbegrepp än miljö- balken. Grundläggande när man tar ställning till i vilken utsträckning ändringar bör ske i lagar utanför balken är att samma krav bör ställas på alla verksamheter som riskerar att medföra likartad negativ påverkan på hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Skillnad bör inte

göras mellan verksamheter och åtgärder reglerade i lagar som har arbetats in i miljöbalken och verksamheter och åtgärder reglerade i andra lagar.

Av den redan kommenterade bestämmelsen i 1 kap. 3 & första stycket MB kan följa att bestämmelser i balken inte skall tillämpas när andra lagar har bestämmelser i samma fråga. Någon dubbelprövning skall alltså inte ske. Man måste här vara särskilt uppmärksam på att lägre miljökrav inte ställs enligt de andra lagarna. I den mån lägre krav trots allt bör ställas skall detta vara sakligt motiverat, exempelvis på grund av verksamhetens art eller miljöhänsynens betydelse i förhållande till andra skyddsvärda intressen som berörs.

En annan omständighet som bör beaktas vid arbetet med följdlagstiftningen är att det kan finnas risk för att miljöhänsynen inte får samma tyngd vid prövningen enligt lagar utanför balken, främst beroende på att den prövande myndigheten har att se miljöintresset som ett av flera konkurrerande intressen. Även detta kan anföras som skäl för att anpassa lagarna till balken.

En metod som vi har övervägt för att åstadkomma att miljöbalkens krav blir gällande även för verksamheter och åtgärder som regleras i andra lagar är att samtliga bestämmelser om hänsyn till miljö, hälsa och hushållning med naturresurser tas bort från de lagar som ligger utanför balken. Härefter blir det inte aktuellt att göra några undantag enligt 1 kap. 3 5 första stycket MB och balken skall alltså i stället tillämpas fullt ut. En svårighet med denna metod är dock att de bestämmelser som berörs ofta har ett vidare syfte än miljöbalken. Bestämmelserna skulle därför ofta behöva finnas kvar men ändras så att de inte föreskriver att hänsyn skall tas till miljö, hälsa och hushållning med naturresurser. Metoden skulle kräva omfattande analyser av ett mycket stort antal bestämmelser. Vi är inte övertygade om att metoden skulle gagna miljön. På grund av detta har vi avstått från att använda denna metod.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en erinran om miljöbalken bör införas i de lagar som har störst miljöanknytning. Det kan annars finnas risk för att miljöbalken glöms bort vid tillämpningen. En lämplig utformning av denna erinran anser vi följande vara.

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund

för myndighetsutövning enligt en annan lag måste detta föreskrivas särskilt.

Vi har övervägt att öka miljöbalkens genomslagskraft genom att föreskriva i olika lagar att balken, eller åtminstone vissa av balkens regler, skall tillämpas vid myndighetsutövning enligt den lagen. Vi har dock funnit att detta generellt sett inte är någon lämplig lösning. Det finns nämligen risk för att miljöprövningen får en undanskymd roll när samtidigt diverse andra hänsyn skall tas. När miljöbalkens bestämmelser redan har tillämpats vid en prövning enligt en annan lag finns det stor risk för att ingripande enligt balken därefter inte anses möjligt. Miljöhänsynen får alltså en starkare ställning om miljöbalksprövningen sker separat och inte integreras med övrig prövning.

Det blir alltså normalt inte fråga om att tillämpa exempelvis hänsynsreglerna i 2 kap. MB vid myndighetsutövning enligt andra lagar. Detta hindrar inte att de principer som ligger till grund för hänsynsreglerna får genomslag vid myndighetsutövningen. Således bör t.ex. försiktighets- principen och kretsloppsprincipen vara vägledande vid all myndighets- utövning. Vidare blir det i många fall naturligt att myndighetsutövning enligt andra lagar sker i ljuset av hänsynsreglerna i miljöbalken. Det är nämligen meningslöst att fatta beslut enligt andra lagar som sedan inte kan verkställas på grund av att en prövning enligt balken leder till ett annat resultat. Om någon formell tillämpning av 2 kap. MB blir det dock inte fråga.

I ett antal fall bör emellertid vissa bestämmelser i miljöbalken tillämpas vid myndighetsutövning enligt andra lagar. I dessa situationer bör normalt hänvisning göras till balken. Man skulle i stället kunna ta in kopior av balkens bestämmelser i de utanförliggande lagarna, men risken för nya tolkningar av bestämmelserna skulle antagligen öka vid ett sådant förfarande.

Detta gäller till att börja med bestämmelserna i 6 kap. MB om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB). Det förhållandet att andra lagar har bestämmelser om MKB innebär inte automatiskt att balkens bestämmelser om MKB skall tillämpas.

Vi har redan i vårt huvudbetänkande (del 1 s. 288 och 297, se också lagrådsremissen s. 260) uttalat att bestämmelserna om MKB i miljöbalken i så stor utsträckning som möjligt bör få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken. Detta bör gälla både regler om förfarandet vid upprättandet av MKB:n och innehållet i en MKB. Det gäller särskilt för verksamheter som omfattas av EG:s MKB-direktiv (85/337/EEG).

I några fall där det redan i dag finns bestämmelser om MKB finner vi dock att balkens regelsystem helt eller delvis inte bör tillämpas. Enligt vår mening bör uttrycket miljökonsekvensbeskrivning så långt som möjligt

förbehållas sådana beskrivningar med tillhörande förfarande som följer balkens regler. I tre lagar föreslår vi därför att uttrycket MKB tas bort från lagtexten. Lagarna är lagen (l977:439) om kommunal energiplanering (avsnitt 16), Skogsvårdslagen (1979z429 — avsnitt 17) och fiskelägen (1993:787 - avsnitt 19). Det uttryck som i stället normalt bör användas är att en analys skall göras av inverkan på miljön. Med miljön avses även människors hälsa och hushållningen med naturresurser. Det förhållandet att ordet MKB tas bort i dessa fall innebär naturligtvis inte att kraven på utredningarna sänks.

I lagen (199321614) om Antarktis väljer vi att behålla uttrycket MKB, trots att vi inte föreslår att miljöbalkens bestämmelser om MKB skall tillämpas. Detta beror på att det följer av det miljöskyddsfördrag som kompletterar Antarktisfördraget att en MKB skall upprättas (se prop. 1992/93:140).

I dag finns i förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskriv- ningar regler om att MKB skall upprättas i ärenden enligt olika särskilt uppräknade lagar. Reglerna stödjer sig på bemyndigandet i 5 kap. 2 & NRL. Vi anser att regelverket blir tydligare om sådana regler i stället tas in i respektive lag. Härigenom minskar behovet av bemyndigandet i 6 kap. 2 5 MB, vilket delvis motsvarar 5 kap. 2 & NRL. Enligt vår mening bör dock bemyndigandet finnas kvar.

Även miljökvalitetsnormer och miljöbalkens bestämmelser om dessa bör beaktas vid tillämpningen av andra lagar. Vi vill understryka vikten av att miljökvalitetsnorrnema får genomslag inom alla sektorer. Normema utgår från förhållanden i den yttre miljön. Exempelvis reagerar en sjös vattenkvalitet på kvävetillförsel oavsett om denna hör samman med avloppsutsläpp, läckage från jordbruk, nedfall från trafik, naturliga läckage från vissa marker, uppsnabbad tillförsel genom att uppströms liggande vattendrag har rätats eller mycket långväga föroreningar som kanske kommer från andra länder. Om inte regler avseende vattenkvaliteten gäller för alla kommer hänsynskraven att vältras över till somliga, medan andra får verka mer eller mindre fritt. Om en verksamhet inte behöver iaktta miljökvalitetsnormerna utan får fritt öka sina utsläpp drabbar detta andra som måste göra motsvarande minskningar. Grundregeln måste därför vara att miljökvalitetsnormer gäller mot alla.

Vidare måste i olika lagar anges att hushållningsbestämmelsema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) skall tillämpas. Av 1 kap. 2 5 MB framgår att kapitlen endast skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i lagen (l902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, luftfartslagen (l957z297), lagen ( 19661314) om kontinental- sockeln, väglagen (1971:948), lagen (1978:160) om vissa rörledningar, lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled

och allmän hamn, lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, plan— och bygglagen (1987:10), minerallagen (1991:45), lagen (1992zll40) om Sveriges ekonomiska zon och lagen (1995: 1649) om byggande av järnväg. Detta är samma lagar som i dag är kopplade till 2 och 3 kap. NRL.

Det föreslås i lagrådsremissen att miljöorganisationer ges rätt att överklaga domar och beslut om bl.a. tillstånd enligt balken. Det skulle leda för långt att redan nu föreslå att miljöorganisationer skall ha rätt att överklaga även beslut enligt lagar som ligger utanför balken. Lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter särbehandlas dock, se avsnitt 10. Framtiden får utvisa om det är lämpligt att införa en rätt att överklaga i även andra lagar.

Det bör observeras att miljöorganisationemas rätt enligt miljöbalken att överklaga beslut inte medför rätt att överklaga enligt andra lagar, även om bestämmelser i balken, exempelvis hushållningsbestämmelsema, har tillämpats.

Vi har i vårt delbetänkande Övergångsbestämmelser till miljöbalken (SOU 1996:147) föreslagit i 6 & lagen om införande av miljöbalken att mål och ärenden som har inletts före balkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre lag, med undantag för reglerna om miljökva- litetsnormer som skall gälla omedelbart. Paragrafen reglerar endast mål och ärenden enligt miljöbalken. Samma ordning bör dock normalt gälla i ärenden enligt de lagar som ligger utanför miljöbalken. Det behöver därför införas särskilda övergångsbestämmelser till respektive lag i frågan. I en del lagar föreslår vi emellertid ändringar av den arten att det saknar betydelse om gammal eller ny lag tillämpas. I dessa fall föreslår vi inte nämnda övergångsbestämmelse.

De lagändringar som vi föreslår bör träda i kraft samtidigt med miljöbalken. När vårt arbete med följdlagstiftningen slutfördes fanns ännu inte någon lagrådsremiss med förslag på ikraftträdandetidpunkt.

Med hänsyn till det vida tillämpningsområde som gäller för miljöbalken kan förutses att behov av följdändringar kommer att uppdagas även framöver. Följdlagstiftningsarbetet kommer således att behöva följas upp. Det är vidare naturligt att de författningar som utfärdas efter miljöbalkens ikraftträdande anpassas till balkens hänsynsregler, om inte särskilda förhållanden medför att andra avvägningar måste göras.

tr.-g...! ...memmmar , ' ..""f'r("l'.i£ till"—' Fränufgg'rd. ! .armamtmmme... ' ' mälhmnhiä'åmfl" -

.1i' . .'r'.n.:lnglr:ll.h;1r$n£bhötwl' ' "' '...uL-Jii nanm: mäta.-.a. .: 'all sger. ...nu (09:28?!) anim-...i.- WE ' '.. .MMBW' .rillul'if'

. '-- mg- ...i..-

än...... ['n-Hum raren

'ö' mig...... mu'nabriäävnfu .. .L t'hh-Elä radm- 'dEFM'HQ' quis: rit-.a 'WAM'

' " .tlfm. 45.15.1354 fi'ibmrä rian »; _' ., _Hnt'"! ... Wim mbit.—it" ' '. ._ # ...... utnämna-månar. ' ' ' " ' thluli Wahl'ibb'H-h ”im. ”#Mbmd' .- -.J | .M'! Malm-ninnuam ut' d ' HMIIEIIuMpu ljun ä?!- .'cl'äläu'öilmndr .. » .nuH-JIIFWMJRC .. iir! m:;aulik'Wrä-Wh ' . wallmmnwimm' animal mat.-riff. miali- (|E... av. "få men...... Ju ._ ”HEIL Mikahn '1'" "me |-'i-:..l.n:.ll.tihul ahah—ii...

'_'- i I '11': '. Zid—"113211?

' ' "åt:. . '._'._. ? ") ?.Z': ' ' ' ”ä' ' ' '— ' -' " '-'_'”:Cl.'7.1".:T . ' ' ' ' '- . '_lCJI'TI'lZ'.

' , ' " _—_-.'.;;..|_.nm..lu

l"- '1'-"'i .-'.rg=r_. .....r H..-..!Lulefi

2 Plan- och bygglagen (1987:10)

Förslag: I plan- och bygglagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Beslut skall inte få meddelas som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds eller en åtgärdsplan motverkas.

Miljökvalitetsnormer skall redovisas i översiktsplaner. Av en sådan plan skall även framgå hur kommunen avser att tillgodose miljökvalitetsnormerna. I en översiktsplan skall också redovisas hur kommunen avser att tillgodose skyddet av de områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 & miljöbalken.

När översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser upprättas skall länsstyrelsen vid samråd med kommunen ge råd om tillämpningen av miljöbalken och informera om miljö- kvalitetsnormer och åtgärdsplaner. Länsstyrelsen skall vid samråden också verka för att områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap 28 & miljöbalken skyddas. Av länsstyrelsens gransk- ningsyttrande över en översiktsplan skall framgå om förslaget inte står i överensstämmelse med miljökvalitetsnormer och åtgärds planer. Vidare skall framgå om förslaget inte tillgodoser skyddet av områden som förklarats som särskilda skydds— eller be- varandeområden enligt 7 kap 28 & miljöbalken.

I en detaljplan skall få meddelas bestämmelser om åtgärder som främjar uppfyllandet av en miljökvalitetsnorm eller genom- förandet av en åtgärdsplan.

I bestämmelser i en detaljplan om högsta tillåtna värden för störningar skall inte högre värden få anges än som följer av gällande miljökvalitetsnormer.

Miljöbalkens bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningars syfte och innehåll skall tillämpas vid milj ökonsekvensbeslo'ivning-

Förslag forts.

ar enligt plan- och bygglagen.

En miljökonsekvensbeslqivning skall upprättas om om- rådesbestämmelser medger en användning av mark, byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande miljöpåverkan.

Kommuners möjlighet att införa bygglovsplikt för enskilda brunnar avskaffas.

Länsstyrelsen skall pröva beslut om detaljplan eller områdes- bestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att en miljökvalitetsnorm överträds, att en åtgärdsplan motverkas eller att skyddet av ett område som förklarats som ett särskilt skydds- område eller särskilt bevarandeområde enligt 7 kap 28 & miljö balken inte tillgodoses.

2.1. Lagens innehåll

Plan- och bygglagen (PBL) trädde i kraft den 1 juli 1987, då den ersatte byggnadslagen (1947:385) och byggnadsstadgan (l959:612). Lagen har sedan ändrats vid flera tillfällen, bl.a. den 1 juli 1995 då prövnings- förfarandet i byggfrågor gjordes om och den 1 januari 1996 då krav ställdes på ökad miljöhänsyn i den fysiska planeringen.

PBL innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer (1 kap. 1 ©). Det är enligt PBL en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten (1 kap. 2 5).

Lokalisering av bebyggelse m.m. Som grundläggande princip för lokalisering av bebyggelse gäller att marken skall vara från allmän synpunkt lämplig för ändamålet (1 kap. 6 5). Vid detaljplaneläggning prövas lämpligheten redan vid planläggningen. Även i

områdesbestämmelser kan en viss lämplighetsbedömning ske. Vid byggande i icke planlagda områden sker lämplighetsbedömningen i samband med prövningen av ansökan om bygglov eller förhandsbesked.

Liksom naturresurslagen (NRL) har PBL en bestämmelse om att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall NRL tillämpas (2 kap. 1 5).

Planläggning och lokalisering av bebyggelse genom bygglov och förhandsbesked skall främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Vid bedöm- ningen skall natur- och kulturvärden beaktas. Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall främjas (2 kap. 2 5).

Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till - de boendes och övrigas hälsa, - jord-, berg- och vattenförhållandena, - möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning och avlopp samt annan samhällsservice, och - möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt buller- störningar (2 kap. 3 ©).

Särskilda krav ställs på bebyggelsemiljöns utformning inom områden med sammanhållen bebyggelse (2 kap. 4 (j).

Krav på byggnader m.m.

Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till natur- och kulturvärdena på platsen (3 kap. 1 &) och så att byggnaderna eller deras användning inte medför betydande olägenheter för omgivningen (3 kap. 2 5). Kraven på byggnader gäller i viss utsträckning även andra anläggningar (3 kap. 14 5). Lagen ställer även krav på tomter och allmänna platser (3 kap. 15-18 åå).

De tekniska kraven på byggnader ställs emellertid främst i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. med tillhörande förordning och föreskrifter. På flera ställen i den lagen ställs krav på miljöhänsyn.

Översiktsplaner

Varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för beslut om använd- ningen av mark— och vattenområden samt om hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras. Översiktsplanen ärinte bindande (1 kap. 3 5).

I översiktsplanen skall redovisas de allmänna intressen och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Riksintressen enligt NRL skall anges särskilt. Av planen skall framgå bl.a. hur kommunen avser att tillgodose riksintressena (4 kap. 1 Ö)-

En översiktsplan skall tas fram genom ett visst förfarande. Som en del i detta ingår att kommunen skall samråda med länsstyrelsen (4 kap. 3 5). Länsstyrelsen skall vid samrådet ta till vara statens intressen genom att bl.a. ge råd om miljöfaktorer som bör beaktas och verka för att riksintressen tillgodoses (4 kap. 5 Ö). Planförslaget skall ställas ut (4 kap. 6 5). Länsstyrelsen avger ett granskningsyttrande över förslaget (4 kap. 9 5). Planen antas slutligen av kommunfullmäktige (4 kap. 11 å).

Detaljplaner

Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en begränsad del av kommunen (1 kap. 3 5). Detaljplan skall finnas för ny sammanhållen bebyggelse, ny enstaka byggnad som t.ex. får betydande inverkan på omgivningen och inte prövas genom bygglov samt bebyggelse som skall förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang. Detaljplan skall finnas även för vissa andra anläggningar än byggnader som kräver bygglov (5 kap. 1 ©). Detaljplan får dock upprättas även i andra fall.

Detaljplan behöver inte upprättas i den mån tillräcklig reglering har skett genom områdesbestämmelser (5 kap. 1 & tredje stycket).

I detaljplanen skall anges en genomförandetid på fem till femton år (5 kap. 5 é). Detaljplanen antas enligt huvudregeln av kommunfullmäktige (5 kap. 29 5).

I detaljplanen skall redovisas och till gränserna anges bl.a. allmänna platser och kvartersmark (5 kap. 3 5). I planen får redovisas bestämmelser i ett stort antal frågor, såsom i vad mån olika åtgärder kräver bygglov, var byggnader skall placeras, hur byggnader skall utformas samt hur allmänna platser skall användas och utformas. Av särskilt intresse i detta sammanhang är att planen får innehålla bestämmelser om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl,

högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som prövas enligt miljöskyddslagen (5 kap. 7 ©).

En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall upprättas, om detaljplanen medger en användning av mark, byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser (5 kap. 18 å). Kommunen skall samråda med olika myndigheter (5 kap. 20 5). Det åligger länsstyrelsen att under samrådet verka för att riksintressen enligt NRL tillgodoses (5 kap. 22 å). Planförslaget skall ställas ut (5 kap. 23 5). De nämnda förfarandekraven gäller dock inte vid ett s.k. enkelt planförfarande. Det enklare förfarandet får bara användas vid planer av begränsad betydelse (5 kap. 28 å).

Områdesbestämmelser

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmelser antas, om det behövs för att syftet med över- siktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt NRL tillgodoses (1 kap. 3 ©). Lagen räknar upp vad som får regleras i områdes- bestämmelser (5 kap. 16 å).

Förfarandet vid upprättande av områdesbestämmelser liknar det vid detaljplaner. Något krav på MKB ställs dock inte. Även områdes- bestämmelser antas enligt huvudregeln av kommunfullmäktige (5 kap. 33 å).

Regionplaner

För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner antas (1 kap. 3 ©). Bestämmelser om regionplaner finns i främst 7 kap.

Bygglov och andra lov

Till byggande och rivning av byggnader samt till schaktning, fyllning, trädfällning och skogsplantering fordras enligt huvudregeln tillstånd i form av bygglov, rivningslov och marklov. Kraven på rivningslov och marklov är dock begränsat till områden med detaljplan eller områdesbestämmelser. Regler finns också om bygganmälan och rivningsanmälan. Förhandsbesked får lämnas beträffande åtgärder som kräver bygglov (1 kap. 4 & och 8 kap.). Ansökningar om bygglov, rivningslov och marklov prövas av byggnads- nämnden (8 kap. 19 å).

Av intresse i detta sammanhang är att kommunen, om det finns särskilda skäl, får bestämma att bygglov krävs för att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för grundvattentäkter som inte kräver tillstånd enligt vatten lagen, dvs. vattentäkt för en en- eller tvåfamiljsfastighets eller jord- bruksfastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning (8 kap. 6 é).

Statlig kontroll

Statens inflytande utövas i första hand genom en dialog med kommunen under planeringsprocessen. Som en sista utväg finns bestämmelser i 12 kap. PBL om statlig kontroll.

Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att ett riksintresse enligt naturresurslagen inte tillgodoses, regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt eller en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser (12 kap. 1 ©). Om det föreligger något sådant förhållande skall länsstyrelsen upphäva beslutet (12 kap. 3 ©).

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller regeringen för ett visst område förordna att 12 kap. 1-3 åå skall tillämpas på beslut att lämna lov eller förhandsbesked ( 12 kap. 4 ©).

Regeringen får pröva beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Prövningen får avse endast frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt naturresurslagen ( 12 kap. 5 ©).

Regeringen får förelägga en kommun att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (planföreläggande) om det behövs för att tillgodose bl.a. riksintressen ( 12 kap. 6 ©).

2.2. Anpassningen till miljöbalken

Grunder

Den planering som regleras i PBL har mycket stor betydelse för vår miljö. Samhällsbyggandet är centralt i strävan att uppnå ett uthålligt samhälle. En riktigt utförd fysisk planering kan medverka till en positiv

samhällsutveckling där hänsyn tas till miljön. En bristfällig planering kan däremot låsa markanvändningen till lösningar som är dåliga för miljön. Det är därför viktigt att de krav som ställs i miljöbalken (MB) i relevanta delar får genomslag i planeringen enligt PBL. Den fysiska planeringen måste nämligen ses som ett led i en samlad politik för en hållbar utveckling (jfr prop. 1994/95:230 s. 30 ff).

En av förutsättningarna för att uppnå miljöbalkens mål om en hållbar utveckling är att den biologiska mångfalden bevaras. Detta kommer att medföra särskilda krav på den fysiska planeringen. Djur- och växtlivet i tätorternas grönområden och i den tätortsnära naturen utgör viktiga värden. Samtidigt har bl.a. exploateringen av grönområden medfört att den biologiska mångfalden i tätorterna har minskat sedan 1960-talet. För att kunna vända denna utveckling krävs att kommunerna i större utsträckning tar naturvårdshänsyn i sin planering.

I avsnitt 1.3 behandlas förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar, bland dem PBL. Det framgår där att balken och de andra lagarna enligt huvudregeln gäller parallellt. Till den del balken skall gälla vid myndighetsutövning enligt en lag utanför balken måste detta anges särskilt i den lagen. I den mån miljöbalkens regler inte skall vara tillämpliga på viss verksamhet som regleras av annan lag måste detta på samma sätt föreskrivas särskilt eller framgå vid en bedömning enligt 1 kap. 3 5 första stycket MB (se nedan).

I det följande måste vi därför ta ställning till vilka bestämmelser som lämpligen bör gälla i respektive fall och därefter bestämma vilken anpassning som kan behövas.

Utgångspunkten bör vara att så långt möjligt följa det huvudspår som lagrådsremissen pekar ut. Detta innebär att myndighetsutövning med stöd av miljöbalken och myndighetsutövning med stöd av andra lagar hålls i sär. Då det från miljösynpunkt är särskilt påkallat skall miljöbalksreglema kopplas in vid myndighetsutövning enligt annan lag. Detta bör dock noggrant övervägas. Det föreligger nämligen stor risk för att ett ingripande enligt miljöbalken inte skulle komma att anses möjligt om en prövning redan skett enligt annan lag enligt vilken balkens regler skall tillämpas.

I detta sammanhang bör också pekas på den nämnda bestämmelsen i 1 kap. 3 & första stycket MB i Vilken sägs att om det i någon annan lag finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken gäller i stället vad som sägs i den lagen. Som exempel på sådana särskilda bestämmelser som skall gälla i stället för balken anges på s. 176 i lagrådsremissen lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m.

Kopplingen är stark mellan 2 och 3 kap. NRL och PBL. Det förhållandet att bestämmelserna i NRL förs in i balken ställer inte krav på

några omfattande ändringar i PBL, eftersom 2 och 3 kap. NRL förs in med endast marginella ändringar.

Som kommer att framgå av det följ ande kräver införandet av miljöbalken inte heller i övrigt någon genomgripande omarbetning av PBL. Nödvändiga ändringar kan ske inom ramen för befintligt regelverk.

Det är främst miljöbalkens bestämmelser om miljökvalitetsnormer som ställer krav på förändringar i PBL.

Lokalisering och annat hänsynstagande

Både i miljöbalken och PBL finns bestämmelser om lokalisering och annat hänsynstagande. Bestämmelserna överlappar delvis varandra. Frågan är vilken betydelse detta har och om det krävs någon förändring i PBL i detta hänseende.

Enligt den s.k. lokaliseringsprincipen i 2 kap. 4 & MB får en verksamhet bedrivas endast på en plats som är lämplig med hänsyn till 1 kap. 1 © (miljöbalkens mål), 3 kap. (grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden) och 4 kap. (särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet). Platsen skall enligt paragrafen väljas så att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Kraven på hänsyn skall enligt 2 kap. 8 & MB gälla i den utsträckning det kan anses rimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämföras med kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om totalförsvarsverksamhet eller om en åtgärd behövs för totalförsvaret skall detta beaktas vid avvägningen. Avvägningen enligt första stycket får inte medföra att en miljö- kvalitetsnorm enligt 5 kap. åsidosätts.

PBL har i 1 kap. 6 &, 2 kap. och 3 kap. särskilda bestämmelser om lokalisering. Dessa ställer specificerade krav som avviker från miljö- balkens lokaliseringsregel.

Lokaliseringsbestämmelsema i PBL skall tillämpas bl.a. vid fram- tagandet av detaljplaner och områdesbestämmelser. Dessa planer har stor betydelse för lokaliseringsbedömningar som skall ske enligt annan lagstiftning, inte minst miljöbalken. Enligt 16 kap. 4 & MB gäller nämligen att tillstånd eller dispens normalt inte får meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser. En verksamhet får alltså inte med stöd av ett tillstånd enligt miljöbalken lokaliseras till en plats som inte stämmer med planen. Indirekt får därför den lokaliseringsbedömning som har skett i planen betydelse vid prövningen enligt balken. Bestämmelsen i 16 kap. 4 &

MB innebär däremot inte att tillstånd eller dispens måste lämnas till en verksamhet som har förutsatts i en detaljplan eller områdesbestämmelser.

De lokaliseringsbedömningar som föregår detaljplaner och områdes- bestämmelser har vidare stor betydelse för möjligheten att skydda ett område enligt 7 kap. MB. Enligt 7 kap. 8 & MB får nämligen ett beslut om bildande eller ändring av naturreservat inte meddelas i strid med detaljplan eller områdesbestämmelser. Motsvarande gäller för vissa andra skydds- former enligt 7 kap. MB.

PBL:s lokaliseringsbestämmelser skall vidare tillämpas när över- siktsplaner utarbetas. Översiktsplaner är inte bindande. Miljöbalken innehåller därför inte någon bestämmelse om bundenhet vid över- siktsplaner motsvarande den som finns i 16 kap. 4 & om detaljplaner och områdesbestämmelser. Trots detta är avsikten att översiktsplaner skall ha betydelse vid bedömningar enligt andra lagar. Planen skall nämligen utgöra ett underlag för beslut om användningen av mark- och vattenområden.

De NRL-anknutna lagarnas materiella anknytning till översiktsplaner är begränsad till aspekter som täcks av NRL, vars bestämmelser skall tillämpas både vid utarbetande av översiktsplan och vid beslut enligt de olika lagarna. Lagama är däremot inte kopplade till lokaliseringsreglema i 2 kap. PBL (jfr Didön, Plan- och bygglagen, 3. 4:5). Den bedömning som har skett i översiktsplanen kommer dock i praktiken ofta att få betydelse vid prövningar enligt andra lagar, även i frågor som inte omfattas av NRL. För detta talar bl.a. att varje myndighet som tillämpar NRL enligt 6 kap. 1 & NRL (6 kap. 12 & MB) skall se till att planer enligt PBL finns tillgängliga. Vidare föreskrivs i 5 5 förordningen (1993:191) om tillämpningen av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. att myndigheten skall ange i sitt beslut om anläggningen eller åtgärden är förenlig med översiktsplanen.

Bestämmelserna om lokalisering i PBL skall slutligen tillämpas vid bygglovprövning och prövning av frågor om förhandsbesked. Vid ställningstagande till byggprojekt m.m. utanför detaljplanelagt område skall en lokaliseringsbedömning motsvarande den som görs vid planläggning göras. I detta sammanhang finns ingen regel i balken motsvarande deni 16 kap. 4 & .

PBL:s lokaliseringsbestämmelser har den 1 januari 1996 ändrats i flera avseenden. Syftet med ändringarna har varit att öka miljöhänsynen i den fysiska planeringen (prop. 1994/95:230).

Enligt 2 kap. 1 & PBL skall mark— och vattenområden användas för det ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Vidare anges att NRL skall tillämpas vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked.

Planläggning skall enligt 2 kap. 2 & första stycket PBL, med beaktande av natur- och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall främjas.

I andra stycket sägs vidare att det som anges i första stycket även skall beaktas i andra ärenden enligt PBL.

Ändringen den 1 januari 1996 innebar att kravet på miljöhänsyn både tydliggjordes och gavs ökad tyngd. Det betonades samtidigt i förarbetena att utvecklingen av en lämplig bebyggelsestruktur skall ske inom ramen för miljömålen. Natur- och kulturmiljön skall enligt förarbetsuttalanden förvaltas så att målet om en hållbar utveckling kan uppnås (prop. 1994/95:230 s. 30).

Enligt 1 kap. 6 & PBL skall mark för att få användas för bebyggelse vara från allmän synpunkt lämplig för ändamålet. Kravet preciseras stegvis i 2 kap. 1-3 åå. Bebyggelse skall enligt 2 kap. 3 & PBL lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa, jord-, berg- och vattenförhållandena, möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp och annan samhällsservice samt möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar och bullerstörningar.

De redovisade bestämmelserna i 2 kap. PBL fick efter lagändringen den 1 januari 1996 sammantaget en väl avvägd lydelse som återspeglar de miljöhänsyn som bör tas vid lokaliseringsbedömningar enligt PBL. Någon förändring i PBL i detta hänseende är således inte påkallad. Däremot krävs, vad gäller hänvisningen till NRL, en konsekvensändring i 2 kap. l & PBL.

En annan fråga är om lokaliseringsreglema i PBL, var för sig eller tillsammans, reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken och därmed skall tillämpas också vid myndighetsutövning enligt balken.

Ovanstående redovisning visar att lokaliseringsbedömningama i PBL och miljöbalken skiljer sig åt i flera avseenden. Regeringen uttalade i propositionen (s. 49) inför nämnda lagändring bl. a. följande avseende syftet med 2 kap. 2 & PBL. ”Bestämmelsen bör så långt möjligt tydliggöra den fysiska planeringens roll och räckvidd i förhållande till miljöpolitiken. Beslut enligt PBL avser framför allt lokalisering, uppförande och utformning av bebyggelse och andra anläggningar samt bebyg- gelserelaterade åtgärder. Planer enligt PBL skall även ligga till grund för beslut om andra anläggningar, t. ex. kommunikationsleder eller industri- anläggningar. Planläggningens primära och långsiktiga syfte att medverka till en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, kommunikationsleder och

andra anläggningar bör därför återspeglas i de inledande bestämmelserna i 2 kap. PBL.”

Prövningen enligt PBL har således ett delvis annat syfte än den som skall ske enligt miljöbalken. Dessutom vet man i planeringsskedet sällan hur den framtida verksamheten kommer att se ut i detalj. I många fall är det inte ens känt vilken typ av verksamhet som kommer att bedrivas.

I miljöbalken ställs krav på att bästa möjliga plats skall väljas. Något motsvarande krav finns inte i PBL.

Miljöbalken innehåller vidare en begränsningsregel i 2 kap. 8 å som saknar motsvarighet i PBL.

Sammantaget gör vi i denna del den bedömningen att några särskilda lagstiftningsåtgärder i anledning av införandet av miljöbalken inte behöver vidtas.

Det bör påpekas att den lokaliseringsbedömning som görs enligt PBL, t.ex. vid detaljplaneläggning eller vid ett beslut om bygglov, inte är bindande vid en efterkommande prövning enligt miljöbalken. Även om ett område i en detaljplan avsatts för industriändamål kan således tillstånd till miljöfarlig verksamhet inom området vägras med stöd av lokaliserings- bestämmelsen i balken.

Vad gäller övriga hänsynsregler ställs i 2 kap. MB krav på kunskap (2 kap. 2 €), försiktighetsmått och bästa möjliga teknik (2 kap. 3 5), hushållning med naturresurser m.m. (2 kap. 5 5), produktval (2 kap. 6 &) och åtgärdande av skada (2 kap. 7 ©). Beträffande samtliga krav gäller ovan nämnda begränsningsregel (2 kap. 8 5). Slutligen finns en stoppregel 'ör verksamheter som ensamma riskerar att försämra det allmänna iälsotillståndet eller väsentligt försämra miljön eller hushållningen med iaturresurser (2 kap. 9 5).

Genom ovan redovisad lagändring tillgodoses enligt vår bedömning iven de miljöhänsyn som kommit till uttryck i dessa hänsynsregler, i den nån dessa miljöhänsyn skall tillgodoses vid prövning enligt PBL. Vad ;om sägs i 2 kap. 2 & PBL - som ju skall tillämpas i alla ärenden enligt agen - om att bl.a. goda miljöförhållanden skall främjas, måste rimligen efter balkens ikraftträdande läsas mot bakgrund av de allmänna mål och tänsynsregler som ställs upp i balken. Skäl att låta balkens hänsynsregler oli direkt tillämpliga vid myndighetsutövning enligt PBL föreligger således inte.

Vi bedömer att det inte finns några bestämmelser om hänsynstagande i PBL som genom bestämmelsen i 1 kap. 3 5 första stycket tar över miljöbalkens hänsynsregler. Några ändringar föreslås inte heller i denna del då detta får anses gagna miljömålen i balken bäst. Hur lex specialis- bedömningen utfaller får dock slutligt avgöras i rättstillämpningen. Vid för miljön ogynnsamt utfall får nya lösningar sökas. I lagrådsremissen anges,

som nämnts, lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnads- verk m.m. som exempel på specialbestämmelser som skall gälla framför balken.

Miljökvalitetsnormer

Miljöbalken innehåller i 5 kap. bestämmelser om miljökvalitetsnormer. Detta är en principiell nyhet i svensk lagstiftning, även om det på några ställen i lagstiftningen, bl.a. i PBL, finns bestämmelser som liknar miljökvalitetsnormer.

Miljökvalitetsnormer är föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller naturen i övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet. Normema får avse bl.a. förekomst i naturen av kemiska produkter eller biotekniska organismer.

Miljökvalitetsnormer omfattar samtliga verksamheter som bidrar till att normen överträds (jfr avsnitt 1.3). Detta gäller oavsett om verksamheten är tillståndspliktig eller inte. Om verksamheten är tillståndspliktig har det inte någon betydelse om tillståndsprövningen sker enligt bestämmelserna i balken eller någon annan lag. Miljökvalitetsnormema riktar sig även till kommuner och myndigheter som enligt 5 kap. 3 & MB skall iaktta dessa när de planerar och planlägger.

Om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas skall enligt 5 kap. 5 5 MB en åtgärdsplan upprättas. Regeringen fattar beslut om upprättande av åtgärdsplan men kan besluta att en eller flera myndigheter eller en kommun skall upprätta sådana planer. En åtgärdsplan får enligt 5 kap. 6 5 MB omfatta all verksamhet som kan påverka förorenings- eller störningsnivåema. I åtgärdsplanen skall anges de åtgärder som skall vidtas för att normen skall vara uppfylld vid en viss tidpunkt, vilka myndigheter och kommuner som skall se till att angivna åtgärder vidtas och när de skall vara genomförda. Åtgärdsplanen skall omprövas vid behov.

Med tanke på samhällsplaneringens betydelse för miljösituationen bör kommunernas planering syfta till att på sikt förbättra miljösituationen inom områden där det finns brister. Detta ansvar åvilar kommunerna oavsett om miljökvalitetsnormer har överträtts eller inte. Översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser har stor betydelse i arbetet med att säkerställa att milj ökvalitetsnormema inte överträds.

De kommunala planerna möjliggör en markanvändning av visst slag och kan förhindra en annan. Planerna garanterar dock inte att det som möjliggörs verkligen kommer till stånd. Planerna kan ange en mark- användning som i princip främjar eller motverkar att en norm uppfylls eller att en åtgärdsplan kan genomföras. Planerna" kan däremot inte

säkerställa att en miljökvalitetsnorm klaras. Planer kan alltså bara vara ett av flera medel att förhindra att normerna överträds.

Det är enligt vår mening nödvändigt att normerna framgår av planerna. Översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser blir härigenom viktiga instrument för att synliggöra normerna. Detta gäller även om miljökvalitetsnormen, vilket normalt kommer att bli fallet, omfattar ett större geografiskt område än planen.

Planering kan alltså ske på ett sådant sätt att miljökvalitetsnormemas uppfyllande försvåras. Viss markanvändning kan uppenbart strida mot en norm eller vara oförenlig med en åtgärdsplan. Detta skulle kunna bli fallet t.ex. när en plan medger att en fabrik eller en väg byggs som typiskt sett orsakar sådana störningar som omfattas av normen. Planer skall därför inte få strida mot miljökvalitetsnormer. Det är naturligt att det i planen redovisas hur den är förenlig med gällande miljökvalitetsnormer och åtgärdsplan.

Enligt vår mening skall varken planer eller andra beslut enligt PBL få strida mot miljökvalitetsnormer. En generell bestämmelse bör därför införas om att beslut inte får medföra att miljökvalitetsnormer överträds. Beslut enligt PBL bör inte heller får medföra att åtgärdsplaner motverkas.

Den nya bestämmelsen kommer att omfatta t.ex. bygglov och andra lov. Till följd av detta bör bestämmelserna i 8 kap. PBL, där förut- sättningarna för att meddela lov anges närmare, kompletteras genom en hänvisning till den nya paragrafen. Vi finner dock att en sådan hänvisning inte behövs beträffande rivningslov, eftersom rivning av byggnader eller delar av byggnader knappast kan strida mot en miljökvalitetsnorm eller medföra att en åtgärdsplan motverkas.

En detaljplan bör enligt vår mening kunna medverka till att miljökvalitetsnormer och åtgärdsplaner kan uppfyllas. Detta kan ske genom att detaljplanen får innehålla bestämmelser om särskilda åtgärder för att uppnå detta syfte.

I avsnittet om statens roll vid planläggningen ges ytterligare förslag på lagändringar till följd av att milj ökvalitetsnormer införs.

PBL innehåller i 5 kap. 7 & första stycket 11 en bestämmelse om att en kommun i en detaljplan får meddela bestämmelser om högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som prövas enligt miljöskyddslagen. Sådana gränsvärden enligt PBL liknar miljökvalitetsnormer enligt miljöbalken. En väsentlig skillnad är dock att milj ökvalitetsnormer föreskrivs för stora områden eller rent av generellt för hela landet i syfte att begränsa miljöbelastningen i Vid mening till vad miljön och människan tål, medan gränsvärden enligt PBL föreskrivs för att garantera en godtagbar stömingsnivå för ett begränsat detaljplanelagt område.

Med stöd av bestämmelsen i PBL kan störningar mot ett planområde regleras. Det råder däremot delade meningar om bestämmelser kan meddelas om störningar från planområdet. Enligt ett regeringsbeslut (M91/3188/9) skall detta vara möjligt. Plan- och byggutredningen har i sitt slutbetänkande Översyn av PBL och va-lagen (SOU 1996:168 5. 509) anfört att det är tveksamt om bestämmelser av sistnämnt slag skall kunna få någon effekt på prövningen enligt miljöskyddslagen. Utredningen föreslår att bestämmelsen ändras så att den omfattar störningar både mot och från planområdet.

Bestämmelsen i 5 kap. 7 & PBL kan sägas komplettera bestämmelserna i 5 kap. MB om miljökvalitetsnormer. De senare kommer inte att utfärdas av kommuner utan av regeringen. Regeringen har visserligen rätt att enligt 5 kap. l & andra stycket MB bemyndiga en annan myndighet att utfärda normer i de fall där EG-direktiv medför att en miljökvalitetsnorm måste finnas. Sådana bemyndiganden kommer dock troligen att lämnas endast till centrala förvaltningsmyndigheter och alltså inte till kommunala myndig- heter.

Det har under remissbehandlingen av vårt huvudbetänkande framförts kritik från flera kommuner mot att kommuner inte får utfärda miljö- kvalitetsnormer. Vi vill därför peka på att en liknande möjlighet ges i nu behandlad bestämmelse.

Gränsvärden enligt PBL får meddelas endast om det finns särskilda skäl för regleringen. Sådana skäl kan enligt förarbetena vara att detaljplanen avser särskilt stömingskänslig verksamhet eller att detaljplaneområdets lokalisering talar för att man på detta sätt bör ange en gränsnivå för den framtida miljöbelastning som i ett visst avseende kan tillåtas för planområdet (prop. 1985/86:l s. 165). Som exempel på verksamheter som i speciella fall kan medföra behov av sådana bestämmelser anges en skola för utvecklingsstörda, ett känsligt laboratorium, viss livsmedelsindustri och liknande verksamheter. Även annan, mer ordinär bebyggelse skulle dock kunna komma i fråga. De särskilda skälen kan också vara knutna till att miljöbelastningen i grannskapet är sådan att en planbestämmelse som säkerställer en acceptabel miljö för framtiden är befogad (a. prop. s. 586).

Det finns enligt vår mening inte någon övervägande fara för att det skall uppkomma konflikter mellan miljökvalitetsnormer enligt balken och stömingsgränser enligt PBL. Som vi redan har påpekat vill vi införa en bestämmelse om att beslut enligt PBL inte får strida mot miljö- kvalitetsnormer. För tydlighets skull bör därutöver en regel införas om att ett gränsvärde enligt PBL aldrig får vara högre än motsvarande värde i en miljökvalitetsnorm. Det bör däremot kunna tillåtas att kommunen ställer hårdare krav än miljökvalitetsnormen,

Vi föreslår att lagtexten i PBL:s bestämmelse om gränsvärden förtydligas i ett avseende. Enligt paragrafens nuvarande lydelse får gränsvärden meddelas om vissa uppräknade störningar som "prövas enligt" miljöskyddslagen. Uttryckssättet kan ge intryck av att regeln bara gäller verksamhet som har tillståndsprövats enligt miljöskyddslagen. Det är enligt vår mening lämpligt att i stället skriva att störningama skall "omfattas av" 9 kap. MB (jfr Didön m.fl., Plan- och bygglagen, 5. 5:54 0.

Enligt 5 kap. 8 & MB får regeringen föreskriva att sådana åtgärds- program skall upprättas som kan krävas till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Åtgärdsprogrammen avses bli av övergripande natur och syfta till att vissa miljömål på sikt skall kunna uppnås. Vi har övervägt om sådana program i vissa avseenden bör ges samma ställning som åtgärdsplaner, till exempel så att staten enligt 12 kap l & PBL skulle ges möjlighet att överpröva en kommuns beslut om antagande av en detaljplan på den grund att beslutet motverkar ett åtgärdsprogram. Med hänsyn till bl.a. åtgärdsprogrammens mera övergripande natur har vi dock inte före- slagit några ändringar i denna del.

M iljökonsekvensbeskri vnin gar

I 6 kap. MB finns bestämmelser om MKB. Kraven på dessa är skärpta jämfört med gällande rätt. De största ändringarna är att förfarandet vid framtagandet av MKB har reglerats utförligtxoch att lagtexten anger vad en MKB skall innehålla.

Även PBL innehåller regler om MKB. Enligt 5 kap. 18 & PBL skall en MKB enligt 5 kap. NRL upprättas, om en detaljplan medger en använd- ning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med natur- resurser.

Vi måste nu ta ställning till i vilken mån balkens bestämmelser om MKB skall tillämpas vid myndighetsutövning enligt PBL. Vi skall därefter bedöma om krav på MKB bör ställas i PBL i flera fall än i dag. Vid denna bedömning kan hänsyn behöva tas till att en MKB enligt miljöbalken i första hand avser ett visst projekt ("projekt-MKB") medan en MKB enligt PBL avser en plan ("plan-MKB"). I de fall där en plan skall upprättas för ett visst projekt, t.ex. en detaljplan som avser endast en industri, saknar dock denna skillnad betydelse.

Miljöbalkens system med MKB är i första hand utformat för verk- samheter som kräver tillstånd. Regeringen skall dock kunna föreskriva att det skall finnas en MKB även i andra fall. Vi har i vårt huvudbetänkande (del 2 s. 69) nämnt som exempel upphävande av strandskydd inom område

med detaljplan eller områdesbestämmelser (jämför också lagrådsremissen s. 623). Även i dessa fall är avsikten att kapitlet om MKB skall tillämpas.

Av 6 kap. 3 & MB framgår MKB:ns syfte. Detta är enligt paragrafen att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, dels ock på annan resurshushållning, och samspelet mellan dessa. Vidare är syftet att möjlig- göra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön. Bestämmelsen bör enligt vår mening gälla även för MKB enligt PBL.

I 6 kap. 4 5 MB ställs krav på att alla som avser att bedriva verksamhet eller vidta någon åtgärd som kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken skall ha ett tidigt samråd med länsstyrelsen. En sådan bestämmelse är naturligtvis inte aktuell att tillämpa vid framtagandet av en plan eftersom ett sådant framtagande inte träffas av bestämmelsen.

I miljöbalken ställs i 6 kap. 4 & krav på samråd med andra än läns- styrelsen. Om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan skall enligt 6 kap. 5 5 ett utökat samråd ske. Enligt PBL behöver en MKB upprättas endast vid betydande miljöpåverkan. Såvitt avser samråd blir det därför närmast aktuellt att ta ställning till om reglerna i 6 kap. 5 & MB skall tillämpas vid MKB enligt PBL.

Samråd skall enligt 6 kap. 5 & MB ske med de statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda. Bestämmelsen skall jämföras med 5 kap. 20 & PBL, där det också ställs krav på samråd. När det program som detaljplanen grundas på utarbetas och när förslaget till detaljplan upprättas, skall kommunen sam- råda med länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten och kommuner som berörs av programmet eller förslaget. Sakägare och de bostadsrättshavare, hyres- gäster och boende som berörs av programmet eller förslaget samt de myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av programmet eller förslaget skall beredas tillfälle till samråd.

De skillnader som finns beträffande den krets med vilka samråd skall ske är enligt vår mening motiverade. Miljöbalkens regler om samråd skall därför inte tillämpas vid MKB enligt PBL.

Till skillnad från PBL innehåller miljöbalken bestämmelser om vad en MKB skall innehålla. Enligt 6 kap. 7 & MB skall en MKB för en verksamhet som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla beskrivningens syfte som detta beskrivs i 6 kap. 3 &, däribland

1. en beskrivning av verksamheten med uppgifter om lokalisering, utformning och omfattning,

2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, t.ex. hur det skall undvikas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. överträds,

3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och vatten samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra,

4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med en motivering av det alternativ som har valts och en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, och

5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-4.

Enligt vår bedömning bör dessa krav i relevanta delar gälla även för MKB enligt PBL. Med "verksamhet" i den första punkten avses i detta fall den bebyggelse etc. som skall regleras i planen. Åtgärder enligt den andra punkten skall naturligtvis bara beskrivas i den mån sådana är aktuella.

Enligt den fjärde punkten skall alternativa platser redovisas. En detaljplan kan givetvis inte reglera mark utanför planen. Detta hindrar emellertid inte att planen beskriver lokaliseringsaltemativ som är aktuella att jämföra med planens platsval. Det kan t.ex. vara alternativ som en översiktsplan har behandlat, vägverkets lokaliseringsplan i annat läge, en annan detaljplan etc. Detta innebär inte att kommunen i detalj skall utreda lägen i andra kommuner, men väl att ta upp och redovisa alternativa möjligheter.

Det kan i undantagsfall vara svårt att redovisa alla saker som anges i den fjärde punkten. Exempelvis kan det för en detaljplan som reglerar ett stort antal verksamheter vara svårt att redovisa alternativa lokaliseringar för samtliga. Det saknas dock skäl att göra undantag från miljöbalkens krav om att alternativ lokalisering skall redovisas.

När en MKB upprättas i ett mål eller ärende som rör en verksamhet som kan antas ha betydande miljöpåverkan skall detta enligt 6 kap. 8 & MB kungöras. Därefter skall beskrivningen hållas tillgänglig för allmän- heten, som skall beredas tillfälle att yttra sig. PBL innehåller mot- svarigheter till detta förfarande. Enligt 5 kap. 23 & PBL skall planförslaget ställas ut. Under utställningstiden skall planförslaget enligt 5 kap. 26 & PBL åtföljas av MKB:n. Kungörelse skall enligt 5 kap. 24 & PBL ske om utställningen. Dessa bestämmelser behöver enligt vår mening inte anpassas till miljöbalken.

Det ställs i gällande rätt inte något krav på MKB när områdes- bestämmelser upprättas. Det anses trots detta vara lämpligt att MKB upprättas i vissa fall (jfr Didön, Plan- och bygglagen, s. 5:158).

Behovet av MKB vid områdesbestämmelser kan tyckas mindre än vid detaljplan, eftersom områdesbestämmelser inte ger några byggrätter. Områdesbestämmelserna har alltså inte samma rättsverkan. Det finns trots detta enligt vår mening inte någon anledning att göra skillnad mellan detaljplan och områdesbestämmelser när dessa medger en användning av mark, byggnader eller andra anläggningar som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Områdesbestämmelser aktualiseras ofta i samband med exploatering av mer eller mindre orörda områden, och ibland dessutom som alternativ till detaljplan. Krav på MKB bör därför införas vid betydande miljöpåverkan.

Även Plan- och byggutredningen har i sitt slutbetänkande Översyn av PBL och va-lagen (SOU 1996:168 s. 474 f och 607) föreslagit att MKB skall upprättas i vissa fall vid områdesbestämmelser. MKB skall enligt förslaget upprättas när områdesbestämmelser ersätter detaljplan enligt 5 kap. l & tredje stycket PBL i fråga om tillkomsten av ny enstaka byggnad eller annan anläggning som kräver bygglov enligt 8 kap. 2 & PBL och som genom sin användning får betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser.

Vårt förslag skiljer sig från Plan- och byggutredningens genom att vi föreslår att MKB alltid skall upprättas när områdesbestämmelser får en betydande miljöpåverkan och alltså inte bara i det fall som Plan- och byggutredningen beskriver. Det är dock i den situation som Plan- och byggutredningen vill reglera som det i första hand kommer att bli aktuellt med MKB. Exempel på en åtgärd som kan regleras i områdesbestäm- melser och där det kan bli aktuellt att upprätta en MKB är uppförande av vindkraftverk.

Något krav på MKB finns i dag inte heller vid prövning av bygglov eller andra lov. Orsaken till detta är att en åtgärd som har betydande miljöpåverkan skall prövas genom detaljplan och att ett krav på MKB alltså ändå gäller i sådana fall (prop. 1992/93:60 s. 22). Frågan om MKB vid bygglov blir aktuell på nytt när föreskrifter av generell karaktär enligt miljöbalken i viss utsträckning skall kunna ersätta den individuella tillståndsprövningen av miljöfarlig verksamhet (lagrådsremissen, s. 314 ff och huvudbetänkandet del 1 s. 339 ff ). Detta kan innebära att den viktiga frågan om lokalisering endast kommer att prövas i bygglovsärendet.

Vi anser dock att krav på MKB vid bygglov inte skall införas. Det är nämligen enligt vår uppfattning tillräckligt att MKB upprättas i detalj- planeärenden där den planerade verksamheten har en betydande miljö-

påverkan. Det är i sådana fall i detaljplaneärendet och inte i bygg- lovsärendet som lokaliseringen bestäms.

Bygglovsplikt för grundvattentäkter

En kommun kan enligt 8 kap. 6 & PBL införa bygglovsplikt för vissa grundvattentäkter som är undantagna vattenlagens tillståndsplikt, nämligen grundvattentäkter för en en- eller tvåfamiljsfastighets eller jordbruks- fastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning. Inte heller enligt miljöbalkens bestämmelser om vattenföretag kommer sådana täkter att kräva tillstånd (11 kap. 11 5 MB). Däremot föreslås i lagrådsremissen en bestämmelse bland reglerna om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd som ger kommuner möjlighet att föreskriva tillstånds- eller anmälnings- plikt för att inrätta och använda en ny anläggning för grundvattentäkt i områden där det råder eller kan befaras uppkomma knapphet på sött grundvatten (9 kap. 10 5 MB).

Vårt förslag i 9 kap. 10 (j MB byggde på ett förslag som hade lämnats av Grundvattenutredningen (SOU 1994:97). Trots att Grundvatten- utredningen föreslog en möjlighet att införa tillstånds- eller anmälnings- plikt ville den inte avskaffa möjligheten i PBL att införa bygglov (SOU 1995:45 s. 158 f). Utredningen motiverade detta med att PBL:s bestäm- melse underlättar en planmässig hantering av grundvattenfrågorna inom nya områden som planläggs. Därmed skulle på ett tidigt stadium kunna anges Vilka förutsättningar som gäller för vattenförsörjningen inom ett planerat område.

Bestämmelsen i PBL om bygglovsplikt för grundvattenanläggningar har inte använts i någon större omfattning. Regeln infördes i avvaktan på en översyn av reglerna om uttag och fördelning av grundvatten för enskild vattenförsörjning (prop. 1990/91 : 146 s. 53 f). Den skulle således gälla bara provisoriskt. Vi har svårt att finna några skäl för att ha kvar bestämmelsen i PBL när en möjlighet till tillstånds- eller anmälningsplikt införs i balken. Bestämmelsen bör därför avskaffas.

Särskilda skydds— och bevarandeområden

Av 7 kap. 28 % MB följer att regeringen får förklara ett naturområde som särskilt skyddsområde om området enligt rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar är särskilt betydelsefullt för skyddet av sådana fåglar. Vidare anges att ett område som av Europeiska gemenskapernas kommission har utpekats som ett område av intresse för

gemenskapen av regeringen skall förklaras som ett särskilt bevarande- område enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om be- varande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.

I vårt huvudbetänkande föreslogs i 8 kap. 23 & MB att ett område som förklarats som särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde vid tillämpningen av 4 kap. MB (3 kap. MB i lagrådsremissen) skulle anses som ett område av riksintresse. Av framför allt lagtekniska skäl bortföll dock detta i lagrådsremissen. I lagrådsremissens författningskommentar (s 669) anges bl. a. följande. ”Även om denna lösning sakligt sett har fog för sig innebär den lagtekniskt ett avsteg från den normala processen för utpekande av riksintresseområden. Här skall dock anmärkas att de områden som förklaras som särskilda skyddsområden resp. särskilda bevarandeområden ofta är så värdefulla att de också utpekats som områden av riksintresse för naturvården. Detta är viktigt för att områdena skall uppmärksammas i den kommunala planeringen.”

För att ge ökad tyngd åt de särskilda skydds- och bevarandeområdena föreslås att dessa områden, i samband med planläggning enligt PBL, i princip ges samma ställning som naturresurslagens riksintressen. Områdena kommer härvid inte formellt att vara utpekade riksintressen, men i stort ges samma ställning. Kommunerna skall således i över- siktsplanema, på samma sätt som nu gäller för riksintressena, redovisa hur de avser att tillgodose skyddet av de områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 & MB. Vidare utökas möjligheterna att meddela områdesbestämmelser enligt 5 kap 16 &. I nästa avsnitt om statens roll vid planläggningen föreslås ytterligare lagändringar i linje härmed.

Statens roll vid planläggning

Genom PBL har kommunernas ställning stärkts. Tidigare gällde i stor utsträckning att kommunala planer skulle fastställas av länsstyrelsen eller i vissa fall regeringen. Med PBL genomfördes i stället det kommunala planmonopolet. Det är enligt lagen en kommunal angelägenhet att plan- lägga användningen av mark och vatten (1 kap. 2 5).

En grundtanke i det nya systemet är att den statliga efterhands- granskningen i största möjliga utsträckning skall ersättas av en medverkan redan i planeringsskedet. Ett viktigt inslag vid utarbetandet av en plan är att staten, normalt företrädd av länsstyrelsen, vid samråd skall ta tillvara statens intressen.

I viss utsträckning har dock staten fortfarande en möjlighet att tvångsvis kontrollera kommunala planer. Regler om detta ges i 12 kap.

PBL. Länsstyrelsen skall enligt 12 kap. 1 & pröva kommuners beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att ett riksintresse enligt NRL inte tillgodoses, att regleringen av sådana frågor om mark och vatten som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt eller att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Någon motsvarande statlig kontrollmöjlighet finns inte beträffande översiktsplaner. Skälet till detta är att översiktsplaner inte är bindande. Länsstyrelsen har dock enligt 4 kap. 9 & PBL möjlighet att framföra en avvikande mening i ett granskningsyttrande.

De kommunala planerna har stor inverkan på miljön. Det är därför angeläget att miljöbalkens intentioner får genomslag även i den kommunala planläggningen.

Erfarenheterna från PBL:s tillämpning visar att de flesta frågor där det finns motsättningar mellan statliga och kommunala intressen kan lösas under samrådsskedet. Det är med andra ord en utmärkt ordning att det åligger länsstyrelsen att verka för att riksintressen enligt NRL tillgodoses och att även i övrigt statens intressen tas tillvara när en detaljplan eller områdesbestämmelser tas fram. Länsstyrelsens motsvarande uppgift när det gäller översiktsplaner är också värdefull.

Enligt vår mening bör bestämmelserna om länsstyrelsens uppgift under samrådet kompletteras med att länsstyrelsen skall ge råd om tillämpningen av miljöbalken. Det är vidare lämpligt att länsstyrelsen får som uppgift att informera kommunen om sådana åtgärdsplaner enligt 5 kap. 5 5 MB som har upprättats av statliga myndigheter och som berör områden inom kommunen och om miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. MB som i övrigt berör kommunen.

Vidare bör länsstyrelsen verka för att skyddet av de särskilda skydds— och bevarandeområdena enligt 7 kap. 28 & MB tillgodoses.

Länsstyrelsen bör också i ett granskningsyttrande över en översiktsplan kunna uttala sig om planens förenlighet med miljökvalitetsnormer och huruvida den tillgodoser skyddet av nämnda skydds- och bevarande- områden.

Vi anser alltså att de flesta meningsmotsättningar mellan stat och kommun bör kunna lösas i samförstånd. Trots detta bör en bedömning göras av om reglerna om statlig kontroll i 12 kap. PBL kan användas för att se till att balken får genomslag i planläggningen. En viss försiktighet måste dock iakttas. Vi har nämligen knappast mandat att föreslå regler som innebär att det kommunala planmonopolet frångås.

Miljökvalitetsnormer är av central betydelse för miljö- och hälso- skyddet. Det är egentligen endast i sådana normer som man kan sätta en

gräns för vad människors hälsa och miljön får utsättas för. Vi är övertygade om att kommunerna kommer att vara väl medvetna om behovet att iaktta fastställda kvalitetsnormer och angelägna att följa dem. Trots detta bör enligt vår mening en statlig överprövning kunna ske. På detta sätt skapas en garanti för att bestämmelsen i 5 kap. 3 & MB, att kommuner skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger följs.

En statlig överprövningsmöjlighet är särskilt befogad just vad gäller miljökvalitetsnormer. Sådana normer kommer ofta att behöva beaktas över kommungränsema. Den föreslagna ordningen är dessutom logisk i förhållande till vad som redan gäller. Nu kan en kommunal plan över- prövas av länsstyrelsen bl.a. om en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa. Kvalitetsnormer syftar bl.a. till att förebygga störningar som överskrider vad människors hälsa tål och det är på hälsoskyddsområdet som normerna åtminstone till en början kan väntas få störst betydelse.

Vi föreslår att en möjlighet införs till statlig överprövning när det kan befaras att en miljökvalitetsnorm överträds eller att en åtgärdsplan motverkas. Det ligger enligt vår mening närmast till hands att placera denna regel i en ny fjärde punkt i 12 kap. 1 & PBL. Den lagtekniska lösningen kan dock diskuteras. I den tredje punkten finns redan en överprövningsmöjlighet när en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till människors hälsa och det blir härmed en viss överlappning mellan den tredje och den nya fjärde punkten. Överlappningen blir dock inte full- ständig, eftersom den tredje punkten dels förutsätter att det är en bebyg- gelse som blir olämplig för hälsan, dels inte omfattar åtgärder som är olämpliga för miljön. Vi anser det därför befogat att införa en särskild punkt om milj ökvalitetsnormer och åtgärdsplaner.

I enlighet med vad ovan anförts om förstärkningen av skyddet för särskilda skydds- och bevarandeområden enligt 7 kap. 28 5 MB bör staten även i dessa fall ges befogenhet att överpröva. Den bör arbetas in i 12 kap. 1 5 första punkten.

Med de föreslagna bestämmelserna om statlig överprövning kan Sverige på ett tydligare sätt uppfylla EG:s olika milj ökvalitetsdirektiv.

Något som kan uppfattas som en brist i systemet med statlig kontroll är att länsstyrelsens möjlighet är begränsad att fånga upp nationella miljömål och internationella åtaganden. Eventuella ändringar kräver emellertid en djupare analys än som är möjlig inom ramen för arbetet med miljöbalkens följdlagstiftning.

I den mån de nationella miljömålen och de internationella åtagandena har konkretiserats i form av riksintressen finns dock redan nu statlig

kontrollmöjlighet. Kontrollmöjligheten när riksintressen inte tillgodoses har även betydelse för att säkerställa den biologiska mångfalden.

2.3. Författningskommentar

1 kap. Inledande bestämmelser

3 59 Varje kommun ——— myndigheter och enskilda.

Regleringen av --— av kommunen.

För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmelser antas, om det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken tillgodoses.

Fastighetsplaner får -—- av detaljplaner. För samordning --- regionplaner antas.

Hänvisningen i paragrafens tredje stycke till NRL har ändrats till 3 eller 4 kap. MB.

9 5 Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 59 miljöbalken skall tillämpas vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag.

Beslut får inte meddelas som medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds eller en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 & miljöbalken motverkas.

Särskilda bestämmelser --- på byggnadsverk, m.m.

I paragrafen har lagts till ett nytt första stycke där det erinras om att miljöbalken gäller parallellt med PBL. Vidare anges att bestämmelsen om hur miljökvalitetsnormer skall beaktas i 5 kap. 3 & MB skall tillämpas. Beslut enligt PBL skall inte få meddelas om det medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. MB överträds eller en åtgärdsplan enligt 5

kap. 5 & MB motverkas. Detta framgår av ett nytt tredje stycke. Tillägget motiveras i avsnitt 2.2.

Paragrafens erinran om lagen om tekniska egenskapskrav på byggnads- verk, m.m. har flyttats till det fjärde stycket.

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, m.m.

] 5 Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas.

I paragrafen har efter mönster i 3 kap. l 5 MB och 2 kap. l & NRL lagts till att företräde skall ges en sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Tillägget innebär inte någon ändring i sak.

En konsekvensändring har dessutom gjorts i anledning av att NRL:s 2 och 3 kap. har arbetats in i balken.

4 kap. Översiktsplan

] 5 I översiktsplanen skall redovisas de allmänna intressen enligt 2 kap. och de miljö— och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Vid redovisningen skall riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, områden som förklarats som särskilda skydds- områden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 59 miljöbalken och miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken anges särskilt.

Av planen skall framgå ]. grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden, 2. kommunens syn på hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras, 3. hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena och miljökvalitetsnormerna, och

4. hur kommunen avser att tillgodose skyddet av de områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 &" miljöbalken.

Översiktsplanens innebörd —-— utan svårighet.

I paragrafens första stycke har beträffande riksintressen hänvisningar till naturresurslagen ändrats till 3 eller 4 kap. MB. Motsvarande hänvisning i det andra stycket har av redaktionella skäl tagits bort. Det är dock självldart att även där avses riksintressen enligt 3 och 4 kap. MB.

I paragrafens första stycke har dessutom lagts till att kommunen i översiktsplanen skall redovisa miljökvalitetsnormer som skall beaktas vid beslut om användningen av mark och vatten. Samtliga miljökvalitetsnormer som berör kommunen skall redovisas. Vidare har tillagts att också områden som förklarats som särskilda skydds- eller bevarandeområden enligt 7 kap. 28 & 1V£B skall redovisas.

I det andra stycket har slutligen lagts till att kommunen i översiktsplanen skall redovisa hur den avser att tillgodose miljökvalitetsnonnema och skyddet av de särskilda skydds- och bevarandeområdena. Kommunen skall alltså redovisa sin ambition att tillgodose normerna och skyddet. På vilket sätt normerna skall uppfyllas kommer att framgå tydligare av åtgärdsplaner, när sådana har upprättats.

5 5 Under samrådet skall länsstyrelsen särskilt ta till vara och samordna statens intressen och därvid

]. tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana allmänna intressen enligt 2 kap. och sådana miljö— och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden,

2. ge råd om tillämpningen av miljöbalken och verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses liksom att områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 59 miljöbalken skyddas och för att sådana frågor om användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och

3. informera kommunen om sådana åtgärdsplaner enligt 5 kap. 5 _? miljöbalken som har upprättats av statliga myndigheter och som berör områden inom kommunen och om miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken som i övrigt berör områden inom kommunen.

Beträffande riksintressen har hänvisningen i den andra punkten till naturresurslagen ändrats till 3 och 4 kap. MB. 1 den andra punkten har vidare lagts till att det åligger länsstyrelsen att ge råd om tillämpningen av miljöbalken och verka för att skyddet av de särskilda skydds- och bevarandeområdena enligt 7 kap. 28 & tillgodoses. Enligt en ny tredje punkt skall länsstyrelsen informera kommunen om åtgärdsplaner som har upprättats av statliga myndigheter och om miljökvalitetsnormer som berör kommunen. Ändringarna motiveras i avsnitt 2.2.

9 & Länsstyrelsen skall --- avge ett granskningsyttrande över planförslaget. Av yttrandet skall framgå om ]. förslaget inte tillgodoser riksintressen enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken eller skyddet av områden som förklarats som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 & miljöbalken,

2. sådana frågor rörande användningen av mark- och vattenområden som angår två eller flera kommuner inte samordnas på ett lämpligt sätt,

3. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser, och

4. förslaget inte står i överensstämmelse med en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 miljöbalken som har upprättats av en statlig myndighet och berör områden inom kommunen eller inte heller i övrigt främjar uppfyllandet av miljö kvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken.

Beträffande riksintressen har hänvisningen till naturresurslagen ändrats till 3 eller 4 kap. MB. I första punkten har också skyddet för de särskilda skydds— och bevarandeområdena enligt 7 kap. 28 & MB arbetats in. Enligt en ny fjärde punkt skall av länsstyrelsens granskningsyttrande framgå om förslaget stämmer med åtgärdsplaner som har upprättats av statliga myndigheter och milj ökvalitetsnormer som berör kommunen. Ändringarna motiveras i avsnitt 2.2.

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser

7 5 Utöver vad som enligt 3 59 skall redovisas i detaljplanen får i planen meddelas bestämmelser om

I . i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 5 första stycket, 6 5 första stycket 2 och 3 samt andra stycket, 8 5 första och tredje styckena samt 9 5 första och andra styckena,

11. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller liknande som omfattas av 9 kap. miljöbalken,

14. åtgärder som främjar uppfyllandet av en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken eller genomförandet av en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 miljö balken.

Bestämmelser om högsta tillåtna värden för störningar enligt första stycket 11 får inte ange högre värden än som följer av i området gällande miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken.

I detaljplan —-- uppgift därom. Planen får -—- betydande vikt.

I nuvarande lydelse av den första punkten hänvisas även till 8 kap. 6 & tredje stycket 2, där det stadgas en möjlighet att införa bygglovsplikt för anlägg- ningar för grundvattentäkter. Denna möjlighet skall enligt vårt förslag tas bort. Till följd av detta har den första punkten ändrats.

Den nuvarande hänvisningen i första stycket punkt 11 till miljö skyddslagen har ersatts med en hänvisning till miljöbalkens kapitel om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Genom användningen av uttrycket "omfattas av" och inte, som i dag, "prövas enligt" förtydligas att regeln inte bara har rättsverkningar vid tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet utan även gäller för verksamhet som inte har prövats enligt 9 kap. MB (jfr Didön m.fl., Plan- och bygglagen, s. 5:54 i).

Punkt 11 kommenteras ytterligare i avsnitt 2.2. Den fjortonde punkten är ny. Enligt denna får detaljplaner innehålla bestämmelser om åtgärder som främjar att åtgärdsplaner genomförs och miljökvalitetsnormer även i övrigt följs. Ändringen motiveras i avsnitt 2.2.

I paragrafen har införts ett nytt andra stycke. Enligt detta får gränsvärden enligt första stycket 11 inte sättas över den nivå som anges i en miljö kvalitetsnorm som samtidigt gäller i området och som avser samma störning. Inget hindrar däremot att kommunen ställer hårdare krav än vad som följer av miljökvalitetsnormen.

Paragrafens tidigare andra och tredje stycken utgör numera tredje och fjärde styckena.

16 5 För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås eller att ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken eller skyddet av ett område som förklarats som ett särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken tillgodoses. Med områdes- bestämmelser får regleras

I paragrafen har beträffande riksintressen hänvisningen till NRL ändrats till 3 eller 4 kap. MB. Vidare har förstärkningen av skyddet för de särskilda skydds- och bevarandeområdena enligt 7 kap. 28 5 MB arbetats in. Motiven härför framgår av avsnitt 2.2.

18 5 Detaljplanen skall --— är onödigt.

En miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. 3 5 och 7 5 första stycket miljöbalken skall upprättas, om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som kan antas innebära en betydande miljöpåverkan.

I sin nuvarande lydelse hänvisar paragrafen till naturresurslagens bestäm- melser om MKB. Paragrafen har ändrats så att hänvisning i stället sker till 6 kap. 3 & och 7 5 första stycket MB. Ändringen motiveras i avsnitt 2.2.

Enligt nuvarande lydelse av 5 kap. 18 & PBL skall en MKB upprättas om detaljplanen medger en användning som innebär "betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser". Detta uttryck har i enlighet med språkbruket i 6 kap. MB ändrats till "betydande miljöpå verkan". Någon saklig ändring är inte avsedd. Vidare har lqavet att an- vändningen "innebär" nämnda påverkan ändrats till att det är tillräckligt att den "kan antas innebära" en sådan påverkan.

22 5 Under samrådet åligger det länsstyrelsen särskilt att ta till vara och samordna statens intressen och därvid ]. ge råd om tillämpningen av 2 och 3 kap. och miljöbalken samt verka för att riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken och skyddet av ett område som förklarats som ett särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 28 5 tillgodoses,

2. verka för att sådana frågor om användningen av mark- och vatten- områden som angår två eller flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt, och

3. informera kommunen om sådana åtgärdsplaner enligt 5 kap. 5 5 miljö balken som har upprättats av statliga myndigheter och som berör områden inom kommunen och om miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken som i övrigt berör områden inom kommunen.

Efter förebild i 4 kap. 5 & PBL har paragrafen disponerats om så att läns- styrelsens roll att ta till vara och samordna statens intressen framgår redan i inledningen. I den första punkten har lagts till att länsstyrelsen skall ge råd om tillämpningen av miljöbalken och verka för att skyddet av de särskilda skydds- och bevarandeområdena enligt 7 kap. 28 & MB tillgodoses. Beträff- ande riksintressen har hänvisningen till NRL ändrats till 3 och 4 kap. MB. Som en ny tredje punkt har lagts till att länsstyrelsen skall informera kom munen om aktuella åtgärdsplaner enligt 5 kap. 5 5 MB och om miljö kvalitetsnormer.

Ändringarna i första och tredje punkten kommenteras ytterligare i avsnitt 2.2.

33 5 Bestämmelserna i 18 5 om miljökonsekvensbeskrivning och i 19 5 om fastighetsförteckning samt bestämmelserna i 20—31 55 skall tillämpas när områdesbestämmelser antas, ändras eller upphävs.

I gällande rätt ställs det inte krav på MKB vid upprättande av områdes- bestämmelser. Ett sådant krav har lagts till i paragrafen genom hänvisningen till 18 5. Detta innebär att en MKB skall upprättas under samma förut— sättningar som vid detaljplaner, nämligen om bestämmelserna medger en användning av mark, byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande miljöpåverkan. Ändringen motiveras i avsnitt 2. 2.

8 kap. Bygglov, rivningslov och marklov

2 5 Ifråga om andra anläggningar än byggnader krävs bygglov för att ]. ---

Bygglov för --- eller väg.

Enligt 5 5 får kommunen besluta om undantag från kravet på bygglov eller om längre gående krav. ] 10 5 finns särskilda bestämmelser för vissa anläggningar avsedda för totalförsvaret.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse erinras i det tredje styckets första mening även om möjligheten i 8 kap. 6 & tredje stycket 2 att införa bygg- lovsplikt för anläggningar för grundvattentäkter. Eftersom vi föreslår att denna möjlighet avskaffas har erinran tagits bort.

6 5 Kommunen får för ett område som utgör en värdefull miljö bestämma att bygglov krävs för att 1. -——

Kommunen får --- 4 5 andra stycket 1 och 2. Kommunen får vidare, om det finns särskilda skäl, bestämma att bygglov krävs för att inom områden som inte omfattas av detaljplan uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring.

Bestämmelser enligt --— eller områdesbestämmelser.

Ifråga om byggnader och andra anläggningar som avses i 10 5 får bestämmelser enligt första och andra styckena inte meddelas.

Enligt tidigare lydelse av paragrafens tredje stycke fick kommunen be stämma att bygglov krävs för att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för sådana grundvattentäkter som avses i 4 kap. 1 a & vattenlagen. Denna möjlighet bör enligt vår mening tas bort, eftersom en motsvarande möjlighet finns i 9 kap. 10 5 MB. Ändringen kommenteras ytterligare i avsnitt 2.2.

Ändringen i paragrafens tredje stycke har föranlett en följdändring i paragrafens femte stycke.

Förutsättningama för att meddela bygglov för anläggningar för grund- vattentäkter har reglerats i 8 kap. 12 a & PBL. Denna paragraf har tagits bort till följd av att möjligheten att införa bygglov avskaffas.

11 5 Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan skall bifallas om ]. åtgärden inte strider mot detaljplanen eller den fastighetsplan som gäller för området, varvid det förhållandet att genomförandetiden för detaljplanen inte börjat löpa utgör hinder mot att bygglov lämnas,

2. den fastighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken åtgärden skall utföras a) stämmer överens med detaljplanen och med den fastighetsplan som gäller för området, eller b) avviker från dessa planer men avvikelserna godtagits vid en bygg— lovsprövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap. 2 5 första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen (1970:988), 3. åtgärden uppå/ller kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket, och 4. åtgärden uppjyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10-18 55.

Om fastigheten --— i fastighetsplanen. Beträffande sådana —-— inte är uppfyllda.

Även om —-- i planen.

Om detaljplanen --- 1 5 första stycket 3. Bygglov får --- tidigare godtagits.

I paragrafen räknas upp förutsättningarna för bygglov för åtgärder inom detaljplan. Som en ny tredje punkt i det första stycket har lagts till att kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket måste vara uppfyllda. Enligt nämnda bestämmelse får beslut inte meddelas som medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. MB överträds eller en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 MB motverkas.

Den tidigare tredje punkten i det första stycket har flyttats till den fjärde punkten.

12 5 Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan skall bifallas om åtgärden ]. uppjj/ller kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket,

2. uppfyller kraven i 2 kap.,

3. inte skall föregås av detaljplaneläggning på grund av bestämmelserna i 5 kap. 1 5,

4. inte strider mot områdesbestämmelser, och

5. uppjjiller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10—1855.

Beträffande en— eller tvåbostadshus skall ansökningar om bygglov till kompletteringsåtgärder som anges i 13 5 bifallas, om åtgärden uppfyller kraven i första stycket 1 och 5 och inte strider mot sådana områdes- bestämmelser som anges i 5 kap. 16 5 3 eller 4.

Bestämmelserna i --- 3 kap. 12 5. Bygglov får -—— med bestämmelserna.

I paragrafen räknas upp förutsättningarna för bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas av detaljplan. Som en ny första punkt i det första stycket har lagts till att kraven i 1 kap. 9 & tredje stycket måste vara upp fyllda. Enligt nämnda bestämmelse får beslut inte meddelas som medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. MB överträds eller en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 MB motverkas. Motsvarande tillägg har gjorts i det andra stycket.

Till följd av att en ny första punkt har införts i det första stycket har numreringen av övriga punkter förskjutits.

18 5 Ansökningar om marklov skall bifallas om den sökta åtgärden inte 1. strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser, 2. förhindrar eller försvårar det berörda områdets användning för be- byggelse, 3. medför olägenheter för användningen av sådana försvarsanläggningar eller andra anläggningar som avses i 9 5 tredje stycket, 4. strider mot kraven i 1 kap. 9 5 tredje stycket, 5. i annat fall medför störningar för omgivningen. Marklov får --- eller bestämmelserna.

I paragrafen räknas upp förutsättningarna för marklov. Som en ny fjärde punkt i det första stycket har lagts till att åtgärden inte får strida mot kraven i 1 kap. 9 & tredje stycket. Enligt nämnda bestämmelse får beslut inte med- delas som medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. MB över träds eller en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 MB motverkas.

Paragrafens nuvarande fjärde punkt har till följd av tillägget flyttats till den femte punkten.

12 kap. Statlig kontroll beträffande områden av riksintresse m.m.

1 5 Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upp häva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att be- slutet innebär att

1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken eller skyddet av ett område som förklarats som ett särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken inte tillgodoses,

2. regleringen av sådana frågor om användningen av mark- och vatten— områden som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt,

3. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser, eller

4. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds eller en åtgärds- plan enligt 5 kap. 5 5 miljöbalken motverkas.

I paragrafen har beträffande riksintressen hänvisningen till NRL ändrats till 3 eller 4 kap. MB. Statens möjligheter att pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser har utökats genom tillägget om skydds- och bevarandeområden i första punkten. Vidare har punkt 4 lagts till, som innebär att länsstyrelsen skall överpröva en plan, om det kan befaras att den beslutade planläggningen skulle leda till att en åtgärdsplan eller miljökvalitetsnormer åsidosätts. Ändringarna motiveras i avsnitt 2.2.

Av 12 kap. 4 5 framgår att paragrafen kan göras tillämplig även på beslut om bygglov och förhandsbesked.

5 5 Regeringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Beslut om prövning skall fattas inom tre månader från den dag då beslutet kom in till regeringen. Regeringens prövning får avse endast

frågan huruvida planen tillgodoser riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljö

balken eller skyddet av områden som förklarats som särskilda skydds-

områden eller särskilda bevarandeområden enligt 7 kap. 28 5 miljöbalken. Regeringen får --- viss del.

Den nuvarande hänvisningen i första stycket till NRL har ersatts med en hänvisning till miljöbalkens hushållningskapitel. Vidare har regeringen givits en utökad möjlighet att pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Prövningen får genom tillägget numera också avse huruvida planen tillgodoser skyddet av särskilda skydds- eller bevarandeområden enligt 7 kap. 28 5 MB.

14 kap. Skyldighet att lösa mark och utge ersättning

8 5 Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att 1. ---

Rätt till --— av fastigheten. Medför beslut —-— begär det.

Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 5 lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22 eller 24 5 miljö balken, förbud enligt 7 kap. 11 5 andra stycket samma lag och beslut enligt 18 5 Skogsvårdslagen (1979'429), under förutsättning att besluten meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 30 5 Skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 15 kap. 4 5 eller motsvarande bestämmelser i miljöbalken eller lagen om kultur- minnen m.m., utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 5 beslutat om rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken, är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. 1 fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kom munen dess kostnader för ersättning eller inlösen.

I paragrafens nuvarande lydelse hänvisas i fjärde och femte stycket till bl.a. dels beslut enligt naturvårdslagen och vattenlagen, dels riksintressen enligt NRL. Dessa hänvisningar har ersatts med hänvisningar till miljöbalken.

17 kap. Övergångsbestämmelser

23 5 För överträdelser --— lindrigare påföljd.

Underlåter någon --- i sak. Har någon åsidosatt ett villkor eller en föreskrift som har meddelats med stöd av 136 a 5 byggnadslagen (1947:385), skall bestämmelserna i 29 kap.

miljöbalken tillämpas.

Den nuvarande hänvisningen i tredje stycket till straffbestämmelsema i 4 kap. 6 & NRL har ersatts med en hänvisning till straffbestämmelsema i miljöbalken. Av 5 5 andra stycket lagen (1964:163) om införande av brotts balken följer dock att straffbestämmelsema i NRL fortfarande skall tillämpas på gärningar som har begåtts före balkens ikraftträdande.

Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den

2. Beträffande ärenden som har avgjorts av kommunen före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas utom såvitt avser bestämmelserna om miljökvalitetsnormer och åtgärdsplaner i 1 kap. 9 5 andra och tredje styckena, 5 kap. 7 5 andra stycket, 8 kap. 11, 12 och 18 55 samt 12 kap. 1 5.

3. Utöver beslut och förbud enligt de bestämmelser som räknas upp i 14 kap. 8 5 fjärde stycket skall under de förutsättningar som anges där beaktas även beslut och förbud enligt bestämmelser som har ersatts av de uppräknade bestämmelserna.

Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelsema skall äldre rätt tillämpas i ärenden som har avgjorts av kommunen vid ikraftträdandet. Denna ordning har varit den vanliga vid senare års ändringar i PBL. Om kommunen inte har avgjort t.ex. ett planärende eller ett ärende om bygglov vid lagens ikraftträdande skall kommunen alltså övergå till att tillämpa de nya bestämmelserna i det pågående ärendet.

Vi anser dock att förbudet i 1 kap. 9 5 mot beslut som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds eller en åtgärdsplan motverkas skall till- lämpas omedelbart. Detta måste gälla även ett antal bestämmelser som an knyter till detta förbud. Även länsstyrelsens nya prövningsgrund i 12 kap. 1 5 4 bör enligt vår mening tillämpas omedelbart.

Av punkt 3 framgår att även beslut och förbud enligt de bestämmelser i naturvårdslagen och vattenlagen som har ersatts av de uppräknade bestäm- melserna i miljöbalken skall beaktas vid tillämpningen av 14 kap. 8 5 andra och tredje styckena.

3 Väglagen (1971:948)

Förslag: I väglagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Begreppen förstudie och vägutredning införs i väglagen. Regler om miljökonsekvensbeskrivningar införs i väglagen vilka i huvudsak ansluter till de bestämmelser som gäller enligt

miljöbalken.

När Vägrätt upphör och vägen dras in, skall väghållaren vara skyldig att vidta återställningsåtgärder.

Reglerna om täkt i väglagen upphävs. I samband med tillstånd till åtgärder enligt 43-48 55 väglagen skall föreskrifter kunna meddelas till skydd för miljön.

3 . l Lagens innehåll

Väglagen gäller allmänna vägar (1 5). Staten är väghållare för allmänna vägar. En kommun kan vara väghållare inom kommunen (5 5). Väghållning omfattar byggande av Väg och drift av väg. Vid väghållning skall tillbörlig hänsyn tas till bl.a. allmänna intressen, som miljöskydd (4 5). Vägverket handhar väghållningen för statens räkning och har tillsyn över kommunernas väghållning (6 5). Vid prövning av ärenden enligt väglagen skall natur- resurslagen tillämpas (3 a 5).

Ny väg får anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antas få synnerlig betydelse för det allmänna. Omläggning av väg i ny sträckning och ombyggnad av väg får ske, när det är påkallat från allmän synpunkt (10 5).

Frågan om byggande av väg prövas av Vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om Vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan till regeringens prövning. Regeringen kan förordna att frågan om byggande av väg i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen (11 5).

Vid byggande av väg skall tillses att vägen får sådant läge och utförande att ändamålet med vägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (13 5).

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får väg inte byggas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Gäller naturvårdsföreskrifter eller gäller för marks bebyggande eller användning andra särskilda bestämmelser än detaljplan eller områdesbestämmelser, skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock medge undantag härifrån om det finns särskilda skäl (14 5).

För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan. I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i anspråk för väganordningar och för genomförandet av vägbyggnadsföretaget. Planen skall även innehålla en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) och de uppgifter som behövs i övrigt för att genomföra företaget. En MKB skall innehålla en redovisning av de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken (15 5). Om vägen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, skall väghållningsmyndigheten införa kungörelse om MKB:n i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidningar (17 5 fjärde stycket).

Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd ske i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra, som kan ha ett väsentligt intresse i saken, liksom med de naturvårdsmyndigheter som berörs. Detta förfarande får dock efter omständigheterna förenklas i fråga om en arbetsplan för väg, som är förutsatt i en detaljplan eller i områdesbestämmelser, liksom då arbetsplanen enbart avser ombyggnad av väg eller innefattar endast en ändring av planen för ett vägbyggnadsföretag som ännu inte är färdigställt (16 5).

Arbetsplanen skall som huvudregel ställas ut för granslming (17 5). Detta gäller dock inte om vägen är förutsatt i en detaljplan eller i områdesbestämmelser och inte heller då arbetsplanen endast avser ombyggnad av väg, dock under vissa närmare angivna förutsättningar, eller fråga är om ändring i en plan för vägbyggnadsföretag som ännu inte är färdigställt.

Arbetsplan fastställs av Vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om Vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan om

fastställelse av arbetsplanen till regeringens prövning. I vissa undantagsfall behöver fastställelse inte ske (18 5).

En väg får dras in, om den efter tillkomsten av en ny väg eller av något annat skäl inte längre behövs för det allmänna och åtgärden medför endast ringa olägenhet för bygden (25 5).

Vad gäller drift av väg föreskrivs att Väg skall hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra åtgärder samt att vägområdet, genom renhållning, skall hållas i sådant skick att skäliga sanitära hänsyn och trevnadshänsyn blir tillgodosedda (26 5).

När väghållaren tar i anspråk mark för väg med stöd av upprättad och, om fastställelse behövs, fastställd arbetsplan, uppkommer Vägrätt (31 5). Vägrätt innefattar befogenhet för väghållaren att, utan hinder av den rätt som annan kan äga till fastigheten, nyttja mark som behövs för vägen. Även i övrigt får väghållaren, i den mån inskränkning ej gjorts i arbetsplan, i fastighetsägarens ställe bestämma över markens användning under den tid vägrätten består samt tillgodogöra sig alster och andra tillgångar som kan utvinnas ur marken (30 5). Vägrätt har karaktäriserats som en sorts nyttjanderätt, som på obegränsad tid gäller med bästa rätt i fastigheten och därmed står äganderätten mycket nära och som ger väghållaren rätt att helt bestämma över markens användning. Vägrätten upphör när vägen dras in (32 5)-

Under arbetet med vägen behöver ofta väghållaren för olika ändamål utnyttja annan mark än den som enligt arbetsplanen skall tas i anspråk för den färdiga vägen. Utrymme kan behövas exempelvis vid förberedande åtgärder, såsom mätning och stakning, och vid tillfälligt upplag av jord och andra massor. Vidare kan väghållaren behöva utnyttja mark för tillfällig väg och för täkt av sten, grus, sand eller jord. I väglagen finns regler om sådant tillfälligt upplåtande av mark m.m. (34-38 55).

I väglagens ordnings- och säkerhetsföreskrifter (39-53 55) meddelas bestämmelser om bl.a. enskild vägs anslutning till allmän väg och tillåtligheten av olika åtgärder inom och intill ett vägområde. Exempelvis stadgas att skyltar och därmed jämförliga anordningar för reklam, propaganda och liknande ändamål inte utan länsstyrelsens tillstånd får finnas uppsatta utomhus inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde (46 5). I samband med tillstånd till åtgärder kan väghållningsmyndigheten respektive länsstyrelsen meddela föreskrifter.

Har väghållaren erhållit Vägrätt, är fastighetens ägare berättigad att av väghållaren få intrångsersättning och ersättning för annan skada till följd av vägens byggande och begagnande. Om det till följd av att en väg dras fram över en fastighet uppkommer synnerligt men för fastigheten eller en del därav, skall väghållaren lösa det område som lider sådant men, om ägaren begär det. Under vissa förutsättningar är väghållaren även berättigad att lösa

ett sådant område. Ersättning skall bestämmas med tillämpning av 4 kap. expropriationslagen (55-56 55). Väghållaren är även ersättningsskyldig för bl.a. skador till följd av tillfällig upplåtelse av mark (63 5).

Vidare finns bestämmelser om bl.a. ansvar, handräckning och överklagande (71-77 55). Därav följer exempelvis att Vägverkets beslut, t.ex. om fastställelse av arbetsplan, överklagas hos regeringen.

Bestämmelserna i väglagen gäller som framgått allmänna vägar. För sådana vägar är staten i allmänhet väghållare. Av stor betydelse vid projekteringen av allmänna vägar är att detta arbete kan ske under hänsynstagande till det planeringsarbete som kommunerna är skyldiga att bedriva enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen (PBL).

För att skapa garantier för att den statliga vägplaneringen inte skall komma i konflikt med kommunernas planering finns bestämmelser om samråds- och informationsskyldighet gentemot bl.a. kommunema, som därutöver givits indirekta möjligheter att förhindra en allmän väg, eftersom tillkomsten av en sådan inte får strida mot fastställda detaljplaner eller områdesbestämmelser (14 5 väglagen). Regeringen får emellertid enligt 12 kap. 6 5 PBL förelägga kommunen att inom viss tid anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (planföreläggande), om det behövs för att tillgodose riksintressen eller om det föreligger brister i planeringen kommuner emellan. Länsstyrelsen kan enligt 12 kap. 1 5 PBL på angivna grunder samt därutöver om hälsa och säkerhet skulle äventyras pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser. Det bör erinras om att vi i avsnitt 2 förslagit ett tillägg i den sistnämnda bestämmelsen med innebörden att sådan prövning skall kunna ske även om det kan befaras att kommunens beslut innebär att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken (MB) överträds eller en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 5 MB motverkas.

Hänsynen till angränsande kommuner anges i 2 kap. 1 5 PBL som ett viktigt allmänt intresse som skall beaktas vid planläggning. Mellankommunal samordning förutsätts enligt PBL i huvudsak vara en kommunal angelägenhet som normalt antas komma till stånd i tillräcklig omfattning utan annan medverkan från statens sida än den samordning som länsstyrelsen skall verka för under samrådet med kommunerna och granskningen av kommunala översikts- och detaljplaner.

PBL innehåller också vissa bestämmelser om regionplanering (7 kap.). Regeringen ges härigenom möjlighet att utse ett regionplaneorgan för bevakning av regionala frågor och för att anta en regionplan för regionen eller en del av denna. Så får ske om sådana fiågor om användningen av mark och vatten som angår flera kommuner behöver utredas gemensamt eller flera kommuners översiktliga planering behöver samordnas och utrednings- och samordningsverksamheten inte kommer till stånd på annat sätt. Ett

regionplaneorgan får dock inte utses om de berörda kommunema mer allmänt motsätter sig detta.

Enligt 12 kap. 5 5 får regeringen pröva ett beslut att anta, ändra eller upphäva en regionplan. Så kan emellertid endast ske för att tillgodose ett riksintresse.

3.2. Anpassningen till miljöbalken

Den verksamhet som regleras i väglagen, såsom byggande av väg och drift av väg, faller inom miljöbalkens tillämpningsområde, vilket får till följd att bl.a. de allmänna hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB, som huvudregel, skall beaktas och tillämpas av verksamhetsutövare enligt väglagen.

Redan idag finns regler av hänsynskaraktär i väglagen. Det är dels bestämmelsen i 4 5 andra stycket, som stadgar att väghållaren skall ta tillbörlig hänsyn till allmänna intressen, såsom miljöhänsyn, dels regeln i 13 5, att vägen skall få sådant läge och utförande att ändamålet med denna vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

Reglerna i miljöbalken skall tillämpas även om en verksamhet eller åtgärd som omfattas av balkens tillämpningsområde också omfattas av annan lagstiftning, exempelvis väglagen. Om det i den enskilda lagen finns bestärmnelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken skall enligt 1 kap. 3 5 första stycket MB i stället gälla vad som sägs i den enskilda lagen.

För att utgöra undantag från balken bör det normalt krävas att bestämmelsen preciserar vilka slags miljöhänsyn som skall tas eller vilken slags prövning som skall ske, exempelvis en lokaliseringsbedömning.

Mot bakgrund av det sagda måste regeln i 4 5 andra stycket väglagen, att hänsyn skall tas till allmänna intressen, sägas vara så allmänt hällen att den inte utgör ett undantag från miljöbalken.

När det däremot gäller 13 5 väglagen framgår klart av bestämmelsen att en lokaliseringsbedömning skall göras. Av 1 kap. 3 5 första stycket MB följer då att ytterligare krav på en vägs läge inte kan ställas med stöd av miljöbalkens hänsynsregel i 2 kap. 4 5 MB.

Bestämmelsen i 13 5 väglagen stadgar också att en väg skall få sådant utförande att ändamålet vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Regeln kan enligt vår bedömning inte anses vara så precis att den utgör ett undantag från exempelvis bestämmelsen i 2 kap. 3 5 MB, att en verksamhetsutövare i vissa avseenden skall vidta försiktighetsmått, och från

produktvalsprincipen i 2 kap. 6 5 MB. De sistnämnda bestämmelserna är i stället sådana att de i högre grad preciserar vilket utförande en Väg skall ha beträffande hänsyn till bl.a. miljön.

Reglerna om hushållning med naturresurser i 2 och 3 kap. naturresurslagen återfinns i 3 och 4 kap. MB. I 1 kap. 2 5 MB finns dessutom en bestämmelse med den innebörden att 3 och 4 kap. MB skall tillämpas bl.a. enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar, exempelvis Väglagen. I 3 a 5 väglagen finns lmytningen till naturresurslagen. Bestäm- melsen skall ändras så att den hänvisar till 3 och 4 kap. MB.

Miljöbalken innehåller vidare den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 5 MB). Myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer även vid tillämpning av väglagen. Dessutom bör 16 kap. 5 5 MB, att tillstånd inte får meddelas för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, ha motsvarande tillämpning vid beslut enligt väglagen.

Av 6 kap. 1 5 MB följer att en MKB skall ingå i ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. Verksamhet enligt väglagen kommer med stor sannolikhet inte att vara tillståndspliktig, varför föreskrifter om MKB, i enlighet med vad som gäller för närvarande, måste finnas i väglagen. Frågan är hur forrnaliserad och omfattande den bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara utformat.

I vårt huvudbetänkande, del 1 s. 291-292, redogör vi för RRst rapport Miljökonsekvensbeskrivningar MKB i praktiken, RRV 199629. Vi har i viss mån kunnat beakta RRst kritik, vilket framgår nedan av förslagen till förändringar i väglagen.

Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler inom väglagens område än de som gäller enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 5 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt väglagen.

Vad avser förfarandet finns i miljöbalken regler om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvensbe- dömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Som tidigare nämndes bör ordningen enligt väglagen i så stor utsträckning som möjligt likna den som gäller enligt miljöbalken.

Förhållandena är dock speciella inom trafikområdet, eftersom trafikverken, däribland Vägverket, kan ha flera uppgifter och roller, såsom beslutsmyndighet, exploatör och granskningsmyndighet.

För att bästa resultat för miljön skall uppnås måste MKB-förfarandet starta i ett tidigt skede och samordnas med övrig, icke lagreglerad, planering av vägar, dvs. förstudie och vägutredning. Det bör understrykas att Väg- verket vid flera tillfällen under vårt arbete med följdlagstiftning påtalat behovet av en översyn av väglagen så att de stadier i vägplaneringen som ligger före arbetsplaneskedet blir lagreglerade. Det skulle, enligt Vägverket, underlätta miljöarbetet på så sätt att MKB-proceduren kunde samordnas på ett mer ändamålsenligt sätt med övrig vägplanering. Vi har i förslagen till viss del försökt att tillgodose Vägverkets önskan genom att införa begreppen förstudie och vägutredning i väglagen. Detta har skett i syfte att på ett tydligare och mer ändamålsenligt sätt klargöra förfarandet med MKB:n. Någon djupare analys av de sedan länge inarbetade begreppen har inte skett från Vår sida.

Med utgångspunkt från miljöbalkens regler anser vi därför att förfarandet skall vara utformat på följande sätt.

Planeringsprocessen vid byggande av väg skall inledas med en förstudie, där förutsättningarna för den fortsatta planeringen skall klarläggas. Så sker även idag, men förfarandet är inte lagreglerat. Under detta skede bör det tidiga samråd som avses i 6 kap. 4 5 första stycket MB äga rum. Samråd skall ske med berörda länsstyrelser, kommuner och miljöorganisationer samt med den allmänhet som kan antas bli berörd, exempelvis markägare och närboende. Det kan ibland vara svårt att redan under förstudien identifiera den allmänhet som kan antas bli berörd av en väg, speciellt om det är håga om en lång vägsträckning med flera och breda terrängkorridorer. Samrådsförfarandet får anpassas till dessa omständigheter och kan då tänkas ske genom utställningar, annonser, inforrnationsmöten eller utskick av informationsmateriel.

Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område vägbyggnadsprojektet huvudsakligen är beläget besluta i frågan om projektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. Beslutet skall inte kunna överklagas (6 kap. 4 5 tredje stycket MB). I förstudien skall anges om en vägutredning behövs innan en arbetsplan upprättas.

En vägutredning skall upprättas när det i förstudien har klarlagts att alternativa terrängkon'idorer behöver studeras. Vägutredningen skall utgöra underlag för val av vägkorridor och trafiktelmisk standard. Alternativa terrängkorridorer skall jämföras såväl sinsemellan som med alternativet att behålla befintlig väg. En förbättring av befintlig väg skall också studeras, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Under vägutredningsskedet skall arbetet med MKB:n fortsätta.

Om länsstyrelsen under förstudien beslutat att vägbyggnadsprojektet kan antas ha betydande miljöpåverkan, skall det under Vägutredningen ske ett utökat samråd med miljökonsekvensbedömning enligt 6 kap. 5-6 55 MB.

När verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, föreskrivs i 6 kap. 8 5 första stycket MB att en MKB skall kungöras. Även på väglagens område bör denna ordning gälla. MKB:n skall därefter hållas tillgänglig för allmänheten, som får tillfälle att yttra sig. Genom detta ges en möjlighet att påverka myndigheter att ta större hänsyn till den enskildes intressen.

När detta skett och eventuell komplettering av MKB:n gjorts, skall den godkännas av samtliga berörda länsstyrelser i enlighet med vad som gäller idag enligt 24 5 andra stycket vägkungörelsen (1971:954). Godkännandet innebär att länsstyrelsen anser att MKB:n utgör ett tillräckligt underlag för en samlad bedömning av den planerade verksamhetens inverkan på exempelvis miljö, hälsa och hushållning med naturresurser. Godkännandet innebär således endast att kvaliteten godkänns. Vi vill understryka att det inte är något ställningstagande till om miljökonsekvensema kan godtas eller om projektet bör genomföras (jfr prop. l995/96:2 s. 51). Länsstyrelsens beslut om godkännande av MKB:n skall inte kunna överklagas, (jfr 6 kap. 9 5 första stycket MB).

Om det under förstudien konstaterats att vägutredning inte behövs, skall vad som nämnts om förfarandet vid vägutredning i stället gälla under arbetsplaneskedet. Kungörandet av MKB:n liksom att den hålls tillgänglig för allmänheten kan dock ske i samband med att arbetsplanen ställs ut för granskning enligt 17 5 väglagen.

En IVJKB bör upprättas under arbetsplaneskedet även i de fall där vägutredning tidigare har genomförts. Det blir då fråga om en fördjupad MKB. Detta beror på att detaljeringsgraden är mycket högre i en arbetsplan. Det skulle dock leda för långt att genomföra förnyade sarnrådsförfaranden. Däremot kan krävas att berörda länsstyrelser godkänner MKB:n innan den tas in i arbetsplanen.

Då en arbetsplan skall fastställas bör en lagstadgad skyldighet finnas att beakta innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden (jfr 6 kap. 9 5 andra stycket MB).

I enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. 8 5 andra stycket MB bör det även införas en bestämmelse om att ett beslut om fastställelse av arbetsplan skall kungöras.

När det gäller kostnaderna bör den som är skyldig att upprätta MKB:n stå för dessa. Så är fallet även enligt miljöbalken (6 kap. 10 5 MB).

Skydd av områden och djur- och växtarter regleras i 7 och 8 kap. MB. Att skyddsföreskrifter skall beaktas vid byggande av väg framgår även av 14 5 andra stycket väglagen.

I miljöbalken har hälsoskyddslagen arbetats in. Begreppet sanitär olägenhet har ändrats till olägenhet för människors hälsa (9 kap. 3 5 MB). Som en följd av detta bör uttrycket sanitära hänsyn i 26 5 väglagen bytas ut.

Av 38 5 väglagen följer att om väghållaren till drift av Väg behöver ta sten, grus, sand eller jord på mark som tillhör annan än staten och detta kan ske utan avsevärd olägenhet, så kan länsstyrelsen på framställning av väghållaren föreskriva att rätt till sådan täkt skall upplåtas. Vidare skall väghållaren enligt 63 5 väglagen ersätta skador till följd av att han förvärvat rätt till täkt för drift av väg.

En följd av miljöbalken är att reglerna om täkt i 12 kap. 1-5 55 MB blir tillämpliga även på den typ av täkt som avses i Väglagen. Enligt vår mening bör bestämmelserna i väglagen upphävas. Motiven för detta framgår av författningskommentaren. Följden blir att väghållaren går miste om sin "tvångsrätt" enligt väglagen att kunna gå in på annans mark och mot markägarens vilja öppna täkt. Sådana tvångsregler finns inte i 12 eller 28 kap. MB.

Inom ett vägområde får skyltar och liknande anordningar inte sättas upp utan tillstånd av väghållningsmyndigheten (43 5 väglagen). Inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde är det i stället länsstyrelsen som meddelar tillstånd (46 5 väglagen).

Bestämmelser om skyltar finns även i förslaget till lag med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning. Dock finns en undantagsbestämmelse i 10 5 den lagen som leder till att regeln i 43 5 väglagen inte påverkas av den nya lagstiftningen.

Vad gäller skyltar utanför vägområde men inom ett avstånd av 50 meter därifrån sker enligt nuvarande ordning en dubbelprövning av länsstyrelsen, enligt naturvårdslagen och väglagen. Det kan anmärkas att Vägverket i sitt remissvar rörande Miljöskyddskommitténs förslag till följdlagstiftning (SOU 1994z96) ansåg att dubbelprövningen inte utgjorde något praktiskt problem, eftersom länsstyrelsen är beslutsmyndighet i båda fallen och relativt enkelt kan samordna tillståndsansökningama. Förslaget från vår sida blir att dubbelprövningen behålls och att länsstyrelsen kvarstår som tillståndsmyndighet enligt både väglagen och lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning.

Under vårt utredningsarbete har Vägverket påtalat ett behov av att i samband med att tillstånd till åtgärder inom och intill ett vägområde meddelas kunna besluta om föreskrifter inte bara av hänsyn till vägen och trafiksäkerheten utan även till miljön. De åtgärder som får vidtas efter tillstånd enligt 43-48 55 är sådana att de kan ha en miljöpåverkan. Vi instämmer därför i att väghållningsmyndigheten respektive länsstyrelsen bör ges den föreslagna möjligheten.

En nyhet med miljöbalken är att regeringen skall tillåtlighetspröva motorvägar och motortrafikleder samt andra vägar med minst fyra körfält och en sträckning av minst tio kilometer (17 kap. 1 5 18 MB). Prövningen bör ske i ett tidigt skede i planeringsprocessen innan lokaliseringen blivit alltför läst och stora kostnader lagts ned i projekteringen. Då ges även möjlighet för regeringen att samlat bedöma flera lokaliseringsaltemativ. Det förefaller lämpligt att regeringens prövning sker i samband med Vägutredningen då den lämpligaste vägsträckningen skall läggas fast. Regeringens tillåtlighetsbeslut kommer att omfatta tillåtligheten av anläggningen inom en viss vägkorridor utan att den närmare sträckningen av trafikanläggningen har preciserats. När regeringen har beslutat att tillåta en verksamhet är frågan om tillåtlighet avgjord. Arbetsplanen skall således endast avse vägsträckning inom det område regeringsbeslutet avser. Det bör kunna åligga Vägverket att se till att vägar som är obligatoriskt prövningspliktiga överlämnas till regeringens prövning. Vägverket torde också kunna handlägga ärendena åt regeringen. - Det kan anmärkas att vi i 24 5 lagen om införande av miljöbalken föreslagit att väg som börjat anläggas före den 1 januari 2001 inte behöver prövas enligt bestämmelserna om obligatorisk regeringsprövning. Den föreslagna regeln hindrar inte att regeringen fram till nämnda tidpunkt prövar vägen efter förbehåll.

I väglagen finns bestämmelser som s.k. tillfälligt upplåtande av mark. I 34 5 väglagen stadgas att väghållningsmyndigheten är berättigad att få tillträde till fastighet för att verkställa förberedande åtgärder för byggande av vag.

I 28 kap. 3-4 55 MB stadgas en ordning där verksamhetsutövare kan få tillträde till annans fastighet för att utreda en verksamhets verkningar och för att utföra skadeförebyggande åtgärder. Sistnämnda bestämmelser har tillkommit för att underlätta åtgärder till skydd för miljön, medan reglerna 1 väglagen syftar till att underlätta byggande av väg Även om vissa av de förberedande åtgärderna som vidtas enligt väglagen kan ha ett miljösyfte har bestämmelserna i väglagen och miljöbalken så olika utformning och i huvudsak så olika syften att det inte finns anledning att ändra väglagens bestämmelser i detta avseende.

Väglagen innehåller ett stort antal bestämmelser om ersättningsskyldighet och inlösen (55-70 55). Exempelvis föreskrivs i 61 5 att en vägran av tillstånd till bl.a. bebyggelse inom visst avstånd från vägområde som medför att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras ger rätt till ersättning. Den skada som skall ersättas enligt väglagen har inte sin grund i beslut fattade av miljöhänsyn. Därför bör det inte införas någon bestämmelse i väglagen motsvarande 31 kap. 6 5 MB, som stadgar att ersättningen skall minskas med ett belopp motsvarande vad fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning.

I olika lagar som är anknutna till naturresurslagen finns bestämmelser om återställningsåtgärder. Det är i vissa fall viktigt att anläggningar tas bort och spåren av verksamheten även i övrigt utplånas när verksamheten på en väg har upphört. Tidpunkten kan lämpligen knytas till när vägen dras in och vägrätten därmed upphör. Eftersom verksamhet som faller under väglagen inte kräver tillstånd kan frågan om återställningsåtgärder inte regleras av myndighet vid tillståndsprövningen eller särskilt i samband med att tillståndet upphör. I stället får skyldigheten följa direkt av väglagen. Mot bakgrund av att staten eller kommuner är väghållare finns ingen anledning att införa bestämmelser om skyldighet att ställa säkerhet för kostnader för återställningsåtgärder.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som har inletts före miljöbalkens ilqaftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. En motsvarande ordning bör gälla även enligt väglagen. Frågan är vilken tidpunkt som bör väljas. Enligt vår mening kan det vara lämpligt att äldre bestämmelser får gälla i de fall då en MKB har lämnats in till länsstyrelsen för godkännande enligt 24 5 vägkungörelsen före ändringamas ikraftträdande. - I övrigt ser vi inte något behov av övergångsregler. Följakt- ligen bör skyldigheten att vidta återställningsåtgärder gälla även då vägen tillkommit enligt äldre bestämmelser.

3.3. Författningskommentar

3 a 5 Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler, som huvudregel, också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en sådan erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. väglagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt.

Detta sker i andra stycket. De lagrum som på detta sätt ”kopplas in” är hushållningsreglema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) och bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer samt att ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

14 a 5 Planeringsprocessen för byggande av väg skall alltid inledas med en förstudie. I förstudien skall förutsättningarna för den fortsatta planeringen klarläggas. Förstudien skall även ange om en vägutredning behövs innan en arbetsplan upprättas.

Vid utarbetande av förstudien skall den som avser att bygga en väg ha samråd enligt 6 kap. 4 5 första stycket miljöbalken med berörda länssty- relser, kommuner och ideella föreningar som enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen samt med den allmänhet som kan antas bli berörd.

Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område vägbyggnads— projektet huvudsakligen är beläget, enligt 6 kap. 4 5 tredje stycket miljö- balken, besluta om projektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. Vad gäller planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 11 -12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Paragrafen är ny. Innehållet har kommenterats i avsnitt 3.2. Förstudier är ett väl inarbetat begrepp vid planering och byggande av väg. För att bestämmelserna om MKB i 6 kap. MB skall kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt föreslås att begreppet införs i väglagen. Vad som anförts om samrådet i lagrådsremissen, s. 625 ff, och huvudbetänkandet, del 2 s. 68 ff, äger tillämpning även vid väglagen.

Begreppet vägbyggnadsföretag i väglagen bör enligt vår mening och efter påpekande från Vägverket bytas ut mot vägbyggnadsprojekt. Detta beror på att "företag" ibland av allmänheten har missförståtts och uppfattats som "entreprenör" .

14 b 5 En vägutredning skall genomföras när det i förstudien har klarlagts att alternativa terrängkorridorer behöver studeras. Vägutredningen skall utgöra underlag för val av vägkorridor och trafikteknisk standard. Alterna— tiva terrängkorridorer skall jämföras såväl sinsemellan som med alternativet att behålla befintlig väg. En förbättring av befintlig väg skall också studeras, om inte särskilda skäl föranleder annat.

En vägutredning skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter i övrigt som behövs för att kunna utvärdera och välja alternativ.

Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 5—7 5 5, 8 5 första stycket och 10-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i vägutredningen.

I paragrafen förs begreppet vägutredning in i väglagen. Detta har kommenterats i avsnitt 3.2.

Genom bestämmelsen korrnner väglagens regler om MKB att ansluta till de regler som gäller enligt miljöbalken. Det innebär att kraven på såväl MKB:ns utformning som förfarandet har skärpts. Den närmare motiveringen till miljöbalkens bestämmelser äger tillämpning även på reglerna i väglagen (se lagrådsremissen s. 623 ff och vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff). Det sista stycket motsvarar nuvarande ordning enligt vägkungörelsen när en MKB skall fogas till en arbetsplan.

Enligt paragrafens första stycke skall alternativet att förbättra befintlig Väg studeras, om inte särskilda skäl föranleder annat. Ett sådant skäl kan vara att alternativet leder till orimliga konsekvenser, som att anlägga en ny motorväg i redan befintlig vägsträckning genom ett samhälle där det finns omfattande bebygelse på båda sidor, något som skulle leda till att bebyggelsen får jämnas med marken.

14 c 5 Regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken skall ske på grundval av en upprättad vägutredning enligt 14 b 5.

En ansökan om tillåtlighet skall uppfylla kraven i 22 kap. 1 5 första stycket miljöbalken.

Vägverket skall handlägga en ansökan om tillåtlighet och sörja för erforderlig utredning samt därefter med eget yttrande överlämna frågan till regeringen.

Paragrafen är ny och reglerar vid vilket tillfälle under planeringsprocessen vid byggande av väg som regeringens tillåtlighetsprövning skall ske, vad en sådan ansökan skall innehålla och vilken myndighet som skall handlägga ansökan.

15 5 För byggande --- en arbetsplan. I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i anspråk för väganordningar och för att genomföra vägbyggnadsprojektet. Planen skall

även innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter som i övrigt behövs för att genomföra projektet.

Vad gäller kraven på miljökonsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 7 5 och 10—12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

I paragrafen finns bestämmelser om innehållet i en arbetsplan.

Även när en MKB upprättats i samband med vägutredning enligt 14 b 5 skall en fördjupad MKB finnas i arbetsplanen. Detta beror på att planeringen har kommit mycket längre och att arbetsplanen resulterar i beslut om att ett visst vägaltemativ väljs. Det bör observeras att 6 kap. 7 5 MB, som reglerar innehållet i en MKB, uppställer krav på bl.a. redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, i fall där en verksamhet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

16 5 Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt ske med berörda fastighets- ägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken. Samråd skall alltid ske med de miljövårdsmyndigheter som berörs. 1 de fall länsstyrelsen under förstudien har beslutat att vägprojektet kan antas ha betydande miljöpåverkan, skall ett utökat samråd med miljökonsekvens- bedömning ske enligt 6 kap. 5—6 55 miljöbalken, om inte ett sådant samråd har skett enligt 14 b 5.

Förfarandet enligt --- i områdesbestämmelser.

Avser arbetsplan endast ombyggnad av väg, får förfarandet enligt första stycket efter omständigheterna förenklas med iakttagande av att ägare till en fastighet, av vilken mark skall tas i anspråk, alltid skall beredas tillfälle att yttra sig. Detta skall även tillämpas på en arbetsplan som innefattar endast ändring av planen för ett vägbyggnadsprojekt som ännu inte är färdigställt.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i arbetsplanen.

Paragrafen reglerar samrådsförfarandet under arbetsplaneskedet. I första stycket har ordet naturvårdsmyndigheter bytts ut mot miljövårdsmyn- digheter. Även den MKB som upprättas i arbetsplaneskedet bör godkännas av länsstyrelsen i enlighet med vad som gäller vid vägutredning enligt 14 b 5. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 3.2. I tredje stycket har

begreppet vägbyggnadsföretag ersatts med vägbyggnadsprojekt enligt vad som framkommer i författningskommentaren till 14 a 5.

17 5 En arbetsplan skall ställas ut för granskning. Därvid skall 6 kap. 8 5 första stycket miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

En arbetsplan —-- ställas ut. Inte heller behöver en arbetsplan som avser endast ombyggnad av väg ställas ut, om inte mark behöver tas i anspråk med Vägrätt eller rätt som avses i 35 5 eller om ett sådant ianspråktagande skriftligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitutsrätt. Under samma förutsättningar kan utställelse underlåtas i fråga om en arbetsplan som innefattar endast ändring av planen för ett vägbyggnads— projekt som ännu inte är färdigställt.

Om en väg som avses i andra eller tredje stycket av länsstyrelsen har antagits ha betydande miljöpåverkan, skall utställelse av arbetsplanen ändå ske enligt första stycket.

Paragrafen reglerar förfarandet för utställelse och innebär att en MKB i arbetsplaneskedet skall kungöras i samband med att arbetsplanen ställs ut. Dessutom skall MKB:n hållas tillgänglig för allmänheten, allt enligt 6 kap. 8 5 första stycket MB.

I tredje stycket har begreppet vägbyggnadsföretag ersatts med vägbygg- nadsprojekt i enlighet med vad som framkommer i författningskommentaren till 14 a 5.

I paragrafens andra och tredje stycke stadgas att arbetsplan i vissa fall inte behöver ställas ut. Det bör finnas en bestämmelse av innebörd att det även i sådana fall behövs utställelse av arbetsplan med MKB om läns- styrelsen beslutat att vägbyggnadsprojektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. En sådan regel införs i fjärde stycket.

18 5 Arbetsplan fastställs ——— regeringens prövning.

Innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen samt resultatet av samråd och yttranden skall beaktas då arbetsplanen fastställs.

I sådana --- inte ske. Ett beslut -—- tre år. Ett beslut om fastställelse av en arbetsplan eller om förlängning av giltighetstiden skall kungöras och den ansvariga myndigheten i det land med vilket samråd hållits enligt 6 kap. 6 5 miljöbalken informeras.

Paragrafen reglerar förfarandet för fastställelse av arbetsplaner.

Som andra stycke har införts en regel om att innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden skall beaktas när en arbetsplan fastställs. Av arbetsplanen bör framgå hur detta har skett. I 6 kap. 9 & andra stycket MB finns motsvarande bestämmelse vid prövning enligt miljöbalken. De närmare motiven framgår av lagrådsremissen s. 634 och vårt huvudbetänkande del 2 s. 80 f.

De föreslagna tredje och fjärde styckena motsvarar andra och tredje styckena i nuvarande lydelse.

Ett beslut om fastställelse av arbetsplan bör kungöras. En sådan bestämmelse föreslås i femte stycket. Dessutom skall den myndighet i det land med vilket samråd hållits informeras.

26 5 Väg skall --— andra åtgärder.

Genom renhållning skall vägområdet hållas i ett sådant skick att olägenheter för människors hälsa förebyggs eller avhjälps och så att skäliga trevnadshänsyn blir tillgodosedda. Detsamma gäller ifråga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Inom områden med detalj- plan gäller detta stycke endast områden för motorväg eller motortrafikled. »

De åtgärder ——- som behövs.

I paragrafen har den ändringen gjorts att begreppet sanitära hänsyn i andra stycket bytts ut mot olägenheter för människors hälsa. Ordalydelsen kommer då att ansluta till 9 kap. MB.

28 5 Behöver för en väganordning, vars utförande ingår i drift av väg, tas i anspråk mark utöver den som redan här till vägen, skall upprättas en arbetsplan, vari anges den mark som behöver tas i anspråk. Bestämmelserna i 13—20 55 skall därvid tillämpas. Såvitt angår tillämpningen av 16 5 tredje stycket, 17 5 tredje stycket och 18 5 tredje stycket skall arbetsplanen anses som en sådan plan som avser endast ombyggnad av väg.

Hänvisningen i paragrafen till andra lagrum har utvidgats till att avse även 15 5. Detta innebär att en MKB skall upprättas även i fall som avses i förevarande paragraf. En sådan beskrivning torde alltid vara av värde i

vägärenden. Dessutom har hänvisningen till 18 5 andra stycket ändrats till tredje stycket i samma paragraf.

32 5 Vägrätt upphör när vägen dras in. Väghållaren är skyldig att i den omfattning det behövs ställa i ordning vägområdet och vidta åtgärder för att förebygga att områdets skick vållar störningar och olägenheter i framtiden. Väghållaren får föra bort vad som har anbringats inom vägområdet för vägändamål, om inte länsstyrelsen bestämmer annat med hänsyn till att fråga har uppkommit om markens användning som enskild väg.

Vad som inte har förts bort inom ett år efter det att vägen dragits in tillfaller fastighetens ägare. Länsstyrelsen kan förlänga tiden, om särskilda skäl föreligger.

I första stycket har som andra mening tagits in en bestämmelse om skyldighet för väghållaren att i den omfattning det behövs ställa i ordning vägområdet så att det inte kan uppkomma störningar och olägenheter sedan vägen dragits in. På senare tid har det visat sig att, när vägbanor skall schaktas bort, fyllningen kan bestå av förorenade massor. Kostnaderna för sanering kan bli mycket stora. Ibland kan det tänkas att miljöriskema blir mindre om vägbanan får ligga kvar än om massorna skall flyttas. Detta måste beaktas vid utformningen av återställningsåtgärdema. Det bör framhållas att vissa anläggningar och miljöer kan vara skyddade enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Det kan också inträffa att den enskilde markägaren vill att vägen skall vara kvar. - I övrigt har endast språkliga ändringar gjorts i paragrafen.

35 5 Har i fastställd arbetsplan för vägbyggnadsprojekt mark i närheten av det i arbetsplanen upptagna vägområdet avsatts för upplag eller liknande ändamål i samband med byggandet av vägen, skall till väghållaren upplåtas nyttjanderätt till marken för den tid som angivits i planen.

I paragrafen har begreppet vägbyggnadsföretag ersatts med vägbyggnads- projekt i enlighet med vad som framkommer i författningskormnentaren till 14 a 5.

(38 5) Paragrafen föreslås bli upphävd.

I paragrafen föreskrivs nu att om väghållaren till drift av väg behöver ta sten, grus, sand eller jord på mark som tillhör annan än staten och detta kan ske utan avsevärd olägenhet, så kan länsstyrelsen på framställning av Väghållaren föreskriva att rätt till sådan täkt skall upplåtas. Länsstyrelsen meddelar därvid de föreskrifter som behövs för rättens utövande. I förevarande fall kan det också behövas tillstånd till täktverksamhet enligt miljöbalken. Även frågan om sådant tillstånd prövas av länsstyrelsen.

Vi har erfarit att bestämmelsen praktiskt taget aldrig tillämpas numera. Möjligen var den mer lämpad för äldre förhållanden när vägarna var små. Med nutidens stora belagda vägar, som inte fordrar grusning, och med tanke på att vid vinterväglag saltning, åtminstone i landets södra och mellersta delar, är vanligare än sandning, synes de speciella reglerna om täkter för vägar knappast vara ändamålsenliga. Den bästa lösningen på samordnings- problemet mellan lagarna synes vara att upphäva denna paragraf och anslutande ersättningsregel i 63 & väglagen. Följden blir att väghållaren får förvärva erforderliga massor på marknaden, där miljöbalkens regler är tillämpliga på leverantörernas täktverksamhet.

54 5 Föreskrifter som meddelas med stöd av 43-48 5 5 får avse åtgärder för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet på människors hälsa eller omgivningen eller andra åtgärder till skydd för miljön.

Paragrafen är ny och har motiverats i avsnitt 3.2.

63 5 Väghållaren skall ersätta skador --— 4. att intill vägområde sätta upp snöskärm. Väghållaren skall ——- är avsevärda. Bestämmelserna i -—- skall lämnas.

Ändringen innebär att punkt 5 om ersättning för rätt till täkt för drift av väg upphävs. Jämför 38 5.

74 5 Länsstyrelsens beslut enligt 3 7, 45—47 5, 48 5 andra stycket, 52, 53 5 eller 64 5 andra stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Länsstyrelsens beslut om godkännande av en miljökonsekvensbeskrivning enligt 14 b och 16 55 får inte överklagas.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första och andra styckena får överklagas hos regeringen.

I första stycket har hänvisningen till 38 & tagits bort. I andra stycket föreskrivs att länsstyrelsens beslut om godkännande inte får överklagas. Detta ansluter till nuvarande ordning enligt lagen (1995: 1649) om byggande av järnväg. Det föreslagna tredje stycket motsvarar nuvarande andra stycket, dock att hänvisning till andra stycket tillagts.

Övergångsbestämmelser

]. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om det i ärendet ingår en miljökonsekvensbeskrivning som har överlämnats till länsstyrelsen för godkännande vid denna lags ikraftträdande. Bestäm- melserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 3.2.

4 Lagen (l995:1649) om byggande av järnväg

Förslag: I lagen om byggande av järnväg skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Begreppet järnvägsutredning införs i lagen om byggande av järnväg.

När den verksamhet som har bedrivits på järnväg upphör, skall verksamhetsutövaren vara skyldig att vidta återställningsåtgärder.

Regler om miljökonsekvensbesloivningar införs vilka i huvudsak ansluter till de bestämmelser som gäller enligt miljöbalken.

4.1. Lagens innehåll

Mot bakgrund av bl.a. 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88zTU 20, rskr. 1987/88z297) att en ökad satsning skulle göras på järnvägen som ett miljöanpassat transportmedel, pågår sedan några år tillbaka en utbyggnad av järnväg i Sverige. Före den 1 februari 1996 saknades i lag fastställda krav på samhällelig kontroll, planering och styrning av jämvägsbyggandet. Förfarandet vid byggande av järnväg ansågs ha klara brister vad gällde anknytningen till bl.a. miljölagstiftning (prop. l995/96:2 s. 17 och 31). För att råda bot på de brister som förelåg antog riksdagen lagen om byggande av järnväg (banlagen), som trädde i kraft nämnda dag och som har väglagen som förebild.

Lagen är tillämplig på vad som vanligtvis benämns järnväg men även på tunnelbana och spårväg (1 kap. 1 5). Vid planläggning av järnväg och vid

prövning av ärenden om byggande av järnväg skall naturresurslagen tillämpas. Hänsyn skall tas till bl.a. allmänna intressen. Till dessa räknas exempelvis hushållning med naturresurser, miljöskydd, hälsoskydd, kulturmiljövård och naturvård (prop. 1995/9612 5. 49)(1 kap. 3 5). Vidare skall tillses att järnvägen får sådant läge och utförande att ändamålet med jämvägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (1 kap. 4 5).

Inom område som omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser får en järnväg inte byggas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Gäller skyddsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för användning av bebyggelse, mark eller vatten, får järnväg inte byggas så att syftet med bestämmelserna motverkas. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock medge undantag härifrån om det finns särskilda skäl (1 kap. 5 5).

Den som avser att bygga en järnväg skall som huvudregel upprätta en järnvägsplan, vilken motsvarar väglagens arbetsplan. I järnvägsplanen skall anges bl.a. den mark som behöver tas i anspråk. Planen skall även innehålla en miljökonsekvensbeskrivning (MKB), som skall ha godkänts av berörda länsstyrelser, och de uppgifter som behövs i övrigt för att genomföra planen, en s.k. genomförandebeskrivning (2 kap. 1-4 55).

I princip skall vid utarbetande av en järnvägsplan samråd ske i fråga om järnvägens sträckning och förslaget i övrigt med berörda fastighetsägare, kommuner, länsstyrelser och andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken, såsom trafikutövare, landsting och fastighetsbildningsmyndighet (prop. 1995/962 s. 36). De synpunkter som framförs skall redovisas i en samråds- redogörelse. Banverket skall som huvudregel ställa ut planen för granskning (2 kap. 5-7 55).

En järnvägsplan fastställs av Banverket efter samråd med berörda länsstyrelser. Om Banverket och en länsstyrelse har olika uppfattning, hänskjuts frågan om fastställelse av järnvägsplanen till regeringens prövning (2 kap. 8 5).

Det är att märka att ianspråktagande av mark i enlighet med järnvägsplan inte ger upphov till nyttjanderätt motsvarande väglagens bestämmelser om Vägrätt.

Den som avser att bygga en järnväg kan behöva få tillträde till fastighet för att verkställa exempelvis mätning och stalming eller för ett tillfälligt upplag. Banlagen innehåller därför, liksom väglagen, regler om sådant tillfälligt ianspråktagande av mark. Det finns även bestämmelser om tillåtligheten av olika åtgärder, såsom uppförande av byggnader på jämvägs-

mark (3 kap.).

Mark som enligt fastställd järnvägsplan skall användas för järnväg som tillgodoser ett allmänt transportbehov får lösas in av den som skall bygga järnvägen. Även fastighetsägaren har rätt att påkalla inlösen av fastighet som enligt järnvägsplanen skall användas för sådan järnväg (4 kap. 1-2 55). Vidare finns i lagen bestämmelser om ersättningsskyldighet för skador (4 kap. 3-6 55).

Av lagens regler om överklagande (5 kap.) följer bl.a. att Banverkets beslut, t.ex. om fastställelse av en järnvägsplan, överklagas hos regeringen och att länsstyrelses beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, utom såvitt avser godkännande av MKB, vilket beslut inte får överklagas.

Vad gäller jämvägsbyggandet i kommunal fysisk planering kan följande hämtas ur prop. l995/96:2, s 29 f.

Enligt plan- och bygglagen (PBL) skall varje kommun i en översiktsplan ange grunddragen för hur mark- och vattenområden är avsedda att användas samt för bebyggelseutvecklingen. Planen saknar rättsverkan men förutsätts vara ett viktigt instrument för att kommunen skall kunna omsätta sitt politiska program i riktlinjer för planläggning och utveckling av bebyggelse och andra anordningar, såsom trafikförsörjning och transportsystem. Planen skall utgöra underlag för beslut enligt såväl PBL som andra lagar knutna till naturresurslagen.

Under förutsättning att jämvägsändamålet har tagits upp i kommunens översiktsplan eller att området för järnvägen är av riksintresse enligt natur— resurslagen kan områdesbestämmelser upprättas och antas för att lägga fast en järnvägssträckning. Även om områdesbestämmelser varken ger byggrätt eller rätt att lösa in mark hindras åtgärder som kräver bygglov samt fastighetsbildning i strid mot bestämmelserna. Därigenom kan "konidorer" för vissa bansträckningar säkerställas i avvaktan på upprättande och fastställande av plan för järnvägen.

Jämvägsändamålet kan fastställas genom att kommunen upprättar och antar en detaljplan som får rättsverkan. Detaljplanen får bl.a. reglera placering och utformning av olika anordningar samt eventuella skydds- åtgärder för att motverka störningar på omgivningen. Planen får dock inte göras mer detaljerad än vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet med planen. Åtgärder som kräver lov enligt PBL får inte utföras i strid mot detaljplanen. Vidare finns bestämmelser i ett stort antal lagar om att beslut enligt dessa inte får strida mot detaljplan enligt PBL.

Vid upprättande av översiktsplan, områdesbestämmelser och detaljplan har länsstyrelsen ansvar för att ta tillvara statens intressen. I de fall kommunen inte vill medverka till att säkerställa jämvägsändamålet finns möjlighet för regeringen att förelägga kommunen att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det behövs för att

tillgodose ett riksintresse eller åstadkomma en lämplig kommunal samordning (12 kap. 6 5 PBL).

Genom banlagen har byggandet av järnväg blivit reglerat i särskild lagstiftning, kopplat till naturresurslagen och med nära anknytning till PBL.

4.2. Anpassningen till miljöbalken

Den verksamhet som regleras i banlagen är sådan att den faller inom miljöbalkens tillämpningsområde, vilket får till följd att bl.a. de allmänna hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB, som huvudregel, skall beaktas och tillämpas av verksamhetsutövare enligt banlagen.

Redan idag finns regler av hänsynskaraktär i banlagen. Det är dels bestämmelsen i 1 kap. 3 5, att hänsyn skall tas till allmänna intressen, dels regeln i 1 kap. 4 5, att järnvägen skall få sådant läge och utförande att ändamålet med denna vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

Reglerna i miljöbalken skall tillämpas även om en verksamhet eller åtgärd som omfattas av balkens tillämpningsområde också omfattas av annan lagstiftning, exempelvis banlagen. Om det i den enskilda lagen finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken skall enligt 1 kap. 3 5 första stycket MB i stället gälla vad som sägs i den enskilda lagen.

För att utgöra undantag från balken bör det normalt krävas att bestämmelsen preciserar vilka slags miljöhänsyn som skall tas eller vilken prövning som skall ske, exempelvis en lokaliseringsbedömning.

Mot bakgrund av det sagda måste regeln i 1 kap. 3 5 banlagen, att hänsyn skall tas till allmänna intressen, sägas vara så allmänt hållen att den inte utgör undantag från miljöbalken.

När det däremot gäller 1 kap. 4 5 banlagen framgår klart av bestäm- melsen att en lokaliseringsbedömning skall göras. Av 1 kap. 3 5 första stycket MB följer då att ytterligare krav på en vägs läge inte kan ställas med stöd av miljöbalkens hänsynsregel i 2 kap. 4 5 MB.

Bestämmelsen i 1 kap. 4 5 banlagen stadgar också att vägen skall få sådant utförande att ändamålet vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Regeln kan enligt vår bedömning inte anses vara så precis att den utgör ett undantag från exemelvis bestämmelsen i 2 kap. 3 5 MB, att en verksamhetutövare i vissa avseenden skall vidta försiktighetsmått, och

från produktvalsprincipen i 2 kap. 6 5 MB. De sistnämnda bestämmelserna är i stället sådana att de i högre grad preciserar vilket utförande en väg skall ha beträffande hänsyn till bl.a. miljön.

Reglerna om hushållning med naturresurser i 2 och 3 kap. natur- resurslagen återfinns i 3 och 4 kap. MB. 1 1 kap. 2 5 MB finns dessutom en bestämmelse med den innebörden att 3 och 4 kap. MB skall tillämpas bl.a. enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar, exempelvis banlagen. I 1 kap. 3 5 första punkten banlagen finns knytningen till naturresurslagen. Bestämmelsen skall ändras så att den hänvisar till 3 och 4 kap. MB.

Miljöbalken innehåller vidare den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 5 MB). Myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer även vid tillämpning av banlagen. Dessutom bör 16 kap. 5 5 MB, att tillstånd inte får meddelas för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, ha motsvarande tillämpning vid beslut enligt banlagen.

Av 6 kap. 1 5 MB följer att en MKB skall ingå i ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. Verksamhet enligt banlagen kommer med stor sannolikhet inte att vara tillståndspliktig, varför föreskrifter om MKB, i enlighet med vad som gäller för närvarande, måste finnas i banlagen. Frågan är hur forrnaliserad och omfattande NIKan bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara utformat.

Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler inom banlagens område än de som gäller vid tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 5 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt banlagen.

Vad avser förfarandet finns regler i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvens- bedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Som tidigare nämndes bör ordningen enligt banlagen i så stor utsträckning som möjligt likna den som gäller enligt miljöbalken.

Förhållandena är dock speciella inom trafikområdet, eftersom trafik- verken, däribland Banverket, kan ha flera uppgifter och roller, såsom beslutsmyndighet, exploatör och granskningsmyndighet.

För att bästa resultat för miljön skall uppnås måste MKB—förfarandet starta i ett tidigt skede och samordnas med övrig, icke lagreglerad, planering

av järnvägar, dvs. förstudie och jämvägsutredning. Det bör dock tilläggas att Banverket inte kommit lika långt som Vägverket med utformningen av de delar av planeringsprocessen som ligger före järnvägsplanen, jfr avsnitt 3.2. Till detta kommer att jämvägssystemet skiljer sig från vägsystemet så pass mycket att exempelvis förstudier vid jämvägsplanering kan ha ett helt annat innehåll än motsvarigheten vid byggande av väg. Begreppen förstudie och järnvägsutredning är således inte alls lika inarbetade som motsvarigheterna vid vägplanering. Under vårt utredningsarbete har framkommit ett behov av översyn av banlagen så att de stadier i planeringen som ligger före jämvägsplaneskedet blir lagreglerade. Detta skulle underlätta miljöarbetet på så sätt att MKB-proceduren kunde samordnas på ett mer ändamålsenligt sätt med övrig planering. Efter att ha samrått med Banverket avstår vi dock från att lägga fram något förslag rörande förstudier. Däremot anser vi att begreppet järnvägsutredning bör införas i banlagen. Detta har skett i syfte att på ett tydligare och mer ändamålsenligt sätt klargöra förfarandet med MKB:n. Någon djupare analys av begreppet järnvägsutredning har inte skett från vår sida.

Med utgångspunkt från miljöbalkens regler anser vi därför att förfarandet skall vara utformat på följande sätt.

Den som planerar att bygga en järnväg skall så tidigt som möjligt i planeringsprocessen ha ett sådant tidigt samråd som avses i 6 kap. 4 5 första stycket MB med berörda länsstyrelser, kommuner och miljöorganisationer samt med den allmänhet som kan antas bli berörd, exempelvis markägare och närboende. Det kan ibland vara svårt att i ett tidigt skede identifiera den allmänhet som kan antas bli berörd av en järnväg, speciellt om det är fråga om en lång bansträckning med flera och breda terrängkorridorer. Samrådsförfarandet får anpassas till dessa omständigheter och kan då tänkas ske genom utställningar, annonser, informationsmöten eller utskick av informationsmateriel.

Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område järnvägsprojektet huvudsakligen är beläget besluta i frågan om projektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. Beslutet skall inte kunna överklagas (6 kap. 4 5 tredje stycket MB).

Den som planerar att bygga en järnväg skall alltid upprätta en järnvägsutredning. I en sådan skall finnas redovisat olika utbyggnads- alternativ, som skall jämföras såväl sinsemellan som med alternativet att inte genomföra den aktuella jämvägsutbyggnaden.

Under jämvägsutredningen skall arbetet med MKB:n fortsätta. Om länsstyrelsen beslutat att järnvägsprojektet kan antas ha betydande miljöpåverkan, skall det under jämvägsutredningen ske ett utökat samråd med miljökonsekvensbedömning enligt 6 kap. 5-6 55 MB.

När verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, föreskrivs i 6 kap. 8 5 första stycket MB att en MKB skall kungöras. Även på banlagens område bör denna ordning gälla. MKB:n skall därefter hållas tillgänglig för allmänheten som får tillfälle att yttra sig. Genom detta ges en möjlighet att påverka myndigheter att ta större hänsyn till den enskildes intressen.

När detta skett och eventuell komplettering av MKB:n gjorts, skall den godkännas av samtliga berörda länsstyrelser i enlighet med vad som gäller idag enligt 2 kap. 4 5 banlagen. Godkännandet innebär att länsstyrelsen anser att MKB:n utgör ett tillräckligt underlag för en samlad bedömning av den planerade verksamhetens inverkan på exempelvis miljö, hälsa och hushåll- ning med naturresurser. Godkännandet innebär således endast att kvaliteten godkänns. Vi vill understryka att det inte är något ställningstagande till om miljökonsekvensema kan godtas eller om projektet bör genomföras (jfr prop. 1995/962 s. 51). Länsstyrelsens beslut om godkännande av MKB:n skall inte kunna överklagas. Så är förhållandet redan idag enligt 5 kap. 2 5 banlagen, (jfr 6 kap. 9 5 första stycket MB).

En MKB bör upprättas även under jämvägsplaneskedet. Det blir då fråga om en fördjupad MKB. Detta beror på att detaljeringsgraden är mycket högre i en järnvägsplan. Det skulle dock leda för långt att genomföra förnyade samrådsförfaranden. Däremot kan krävas att berörda länsstyrelser godkänner MKB:n innan den tas in i järnvägsplanen. Kungörandet av MKB:n liksom att den hålls tillgänglig för allmänheten kan ske i samband med att järnvägsplanen ställs ut för granskning enligt 2 kap. 7 5 banlagen.

Då en järnvägsplan skall fastställas bör en lagstadgad skyldighet finnas att beakta innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden (jfr 6 kap. 9 5 andra stycket MB).

I enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. 8 5 andra stycket MB bör det även införas en bestämmelse om att ett beslut om fastställelse av järnvägsplan skall kungöras.

När det gäller kostnaderna bör den som är skyldig att upprätta MKB:n stå för dessa. Så är fallet även enligt miljöbalken (6 kap. 10 5).

Skydd av områden och djur- och växtarter regleras i 7 och 8 kap. NIB. Att skyddsföreskrifter skall beaktas vid byggande av järnväg framgår även av 1 kap. 5 5 andra stycket banlagen.

En nyhet med miljöbalken är att regeringen skall tillåtlighetspröva järnvägar avsedda för fjärrtrafik och anläggande av nytt spår på en sträcka av minst fem kilometer för befintliga järnvägar för fjärrtrafik (17 kap. 1 5 19 MB). Prövningen bör ske i ett tidigt skede i planeringsprocessen innan lokaliseringen blivit alltför låst och stora kostnader lagts ned i projekte- ringen. Då ges även möjlighet för regeringen att samlat bedöma flera lokaliseringsaltemativ om sådana är aktuella. Det förefaller lämpligt att

regeringens prövning sker i samband med jämvägsutredningen då den lämpligaste sträckningen skall läggas fast. Regeringens tillåtlighetsbeslut kommer att omfatta tillåtligheten av anläggningen inom ett visst område utan att den närmare sträckningen har preciserats. När regeringen har beslutat att tillåta en verksamhet är frågan om tillåtlighet avgjord. Jämvägsplanen skall således endast avse sträckning inom det område regeringsbeslutet avser. Det bör kunna åligga Banverket att se till att jänvägar som är obligatoriskt prövningspliktiga överlämnas till regeringens prövning. Banverket torde också kunna handlägga ärendena åt regeringen. - Det kan anmärkas att vi i 24 5 lagen om införande av miljöbalken föreslagit att järnvägar som börjat anläggas före den 1 januari 2001 inte behöver prövas enligt bestämmelserna om obligatorisk regeringsprövning. Den föreslagna regeln hindrar inte att regeringen fram till nämnda tidpunkt prövar järnvägen efter förbehåll.

I 3 kap. banlagen finns bestämmelser om s.k. tillfälligt ianspråktagande av mark. Den som avser att bygga en järnväg kan av länsstyrelsen ges rätt att få tillträde till fastighet för att utföra vissa förberedande åtgärder för byggande av järnväg. Regler om tillträdesrätt finns även i 28 kap. 3-4 55 MB, genom vilka en verksamhetsutövare kan få tillträde till annans fastighet för att utreda en verksamhets verkningar och för att utföra skadeföre- byggande åtgärder. Sistnämnda bestämmelser har tillkommit för att underlätta åtgärder till skydd för miljön medan reglerna i banlagen syftar till att underlätta byggande av järnväg. Även om vissa av de förberedande åtgärderna som vidtas enligt banlagen kan ha ett miljösyfte har bestämmelserna i banlagen och miljöbalken så olika utformning och i huvudsak så olika syften att det inte finns anledning att ändra banlagen i detta avseende.

I olika lagar som är anknutna till naturresurslagen finns bestämmelser om återställningsåtgärder. Det är i vissa fall viktigt, även beträffande järnvägar, att anläggningar tas bort och spåren av verksamheten även i övrigt utplånas när den har upphört. Eftersom verksamhet som faller under exempelvis banlagen inte kräver tillstånd, kan frågan om återställningsåtgärder inte regleras av myndighet vid tillståndsprövningen eller särskilt i samband med att tillståndet upphör. I stället får skyldigheten följa direkt av banlagen. Då det är staten som i de allra flesta fall bygger järnväg och då tillstånd eller lilmande, såsom fastställelse av järnvägsplan, inte kan göras beroende av att säkerhet ställs, ser vi inte tillräckliga skäl att införa bestämmelser om ställande av säkerhet för kostnader för återställningsåtgärder.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. En motsvarande ordning bör gälla även enligt banlagen. Frågan är vilken tidpunkt som bör väljas. Enligt vår mening kan det vara lämpligt att

äldre bestämmelser får gälla i de fall då en MKB har lämnats in till länsstyrelsen för godkännande enligt 2 kap. 4 5 banlagen före ändringamas ikraftträdande. - I övrigt ser vi inte något behov av övergångsregler. Följaktligen bör skyldigheten att vidta återställningsåtgärder gälla även då järnvägen tillkommit enligt äldre bestämmelser.

4.3. Författningskommentar

] kap. Allmänna bestämmelser

3 5 Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Vid planläggning av järnväg och vid prövning av ärenden om byggande av järnväg skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Vid planläggning, byggande och underhåll av järnväg skall hänsyn tas till både enskilda och allmänna intressen.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler, som huvudregel, också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en sådan erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. banlagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt. Detta sker i andra stycket. De lagrum som på detta sätt ”kopplas in” är hushållningsreglema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) och bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer samt att ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

Tredje stycket motsvarar andra meningen i paragrafens nuvarande lydelse.

8 5 När den verksamhet som har bedrivits på järnväg upphör är verksamhetsutövaren skyldig att ta bort anläggningar och vidta andra

åtgärder för återställning i den utsträckning det behövs för att förebygga störningar och olägenheter i framtiden.

Bestämmelsen är ny och reglerar skyldigheten att sedan verksamheten har upphört vidta åtgärder för att de naturliga förhållanden som rubbats skall återställas. De närmare motiven framgår av avsnitt 4.2. Det kan anmärkas att miljöriskema kan tänkas bli mindre om spåranläggningen får ligga kvar än om förorenade massor flyttas. Det bör även framhållas att vissa anläggningar och miljöer kan vara skyddade enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

2 kap. Järnvägsplan m.m.

] 5 Den som planerar att bygga en järnväg skall så tidigt som möjligt i planeringsprocessen ha samråd enligt 6 kap. 4 5 första stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser, kommuner och ideella föreningar som enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsin— tressen samt med den allmänhet som kan antas bli berörd.

Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område järnvägs- projektet huvudsakligen är beläget, enligt 6 kap. 4 5 tredje stycket miljö- balken, besluta om projektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. Vad gäller planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 11-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Paragrafen är ny. Den tidigare bestämmelsen i 2 kap. 1 5 banlagen benämns i fortsättningen 2 kap. 1 c 5.

Innehållet har kommenterats i avsnitt 4.2. Till skillnad rmt vad som föreslås beträffande väglagen, se avsnitt 3.2, införs inget begrepp motsva- rande förstudier. I stället föreskrivs att det så tidigt som möjligt i plane- ringsprocessen skall ske ett tidigt samråd och att länsstyrelsen därefter skall besluta om projektet kan antas ha betydande miljöpåverkan. Vad som anförts om samrådeti lagrådsremissen, s. 625 ff, och huvudbetänkandet, del 2 s. 68 ff, äger tillämpning även vid banlagen.

] a 5 Den som planerar att bygga en järnväg skall upprätta en järnvägs- utredning. ] järnvägsutredningen skall finnas redovisat olika utbyggnads-

alternativ, som skall jämföras såväl sinsemellan som med alternativet att inte genomföra den aktuella jämvägsutbyggnaden.

En järnvägsutredning skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och de uppgifter i övrigt som behövs för att kunna utvärdera och välja alternativ.

Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 5-7 5 5, 8 5 första stycket och 1 0-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsutredningen.

I paragrafen, som är ny, förs begreppet järnvägsutredning in i banlagen. Detta har kommenteras i avsnitt 4.2.

Genom bestämmelsen kommer banlagens regler om MKB att ansluta till de regler som gäller enligt miljöbalken. Det innebär att kraven på såväl MKB:ns utformning som förfarandet har skärpts. Den närmare motiveringen till miljöbalkens bestämmelser äger tillämpning även på reglerna i banlagen (se lagrådsremissen s 623 ff och vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff).

Det sista stycket i förevarande bestämmelse motsvarar nuvarande ordning enligt 2 kap. 4 5 banlagen. Jämför även 2 kap. 2 5 nedan.

1 b 5 Regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken skall ske på grundval av en upprättad järnvägsutredning enligt 2 kap. 1 a 5.

En ansökan om tillåtlighet skall upphlla kraven i 22 kap. 1 5 första stycket miljöbalken.

Banverket skall handlägga en ansökan om tillåtlighet och sörja för erforderlig utredning samt därefter med eget yttrande överlämna frågan till regeringen.

Paragrafen är ny och reglerar vid vilket tillfälle under planeringsprocessen för byggande av järnväg som regeringens tillåtlighetsprövning skall ske, vad en sådan ansökan skall innehålla och vilken myndighet som skall handlägga ansökan.

] c 5 Den som -—— av järnväg. I de --— orsakar enskilda.

Paragrafen motsvarar den tidigare bestämmelsen i 2 kap. 1 5.

2 5 [järnvägsplanen skall den mark och de särskilda rättigheter anges som behöver tas i anspråk för järnvägen och för byggandet av järnvägen. Om mark behöver tas i anspråk med tillfällig nyttjanderätt, skall det av planen framgå vilken mark som avses och under vilken tid den skall nyttjas. Planen skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Vad gäller kraven på miljö- konsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 7 5 och 10—12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning. Miljökonse- kvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsplanen. De skyddsåtgärder --- planen redovisas.

I första stycket finns bestämmelser om innehållet i en järnvägsplan.

Trots att en MKB upprättats enligt 1 a 5 i samband med järnvägs- utredningen skall en fördjupad MKB finnas i järnvägsplanen. Detta beror på att planeringen har kommit mycket längre och att järnvägsplanen resulterar i beslut om att ett visst jämvägsaltemativ väljs. Det bör observeras att 6 kap. 7 5 MB, som reglerar innehållet i en MKB, uppställer krav på bl.a. redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, i fall där en verksamhet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Även den MKB som upprättas i jämvägsplaneskedet bör godkännas av länsstyrelsen i enlighet med vad som gäller vid järnvägsutredning enligt 2 kap. 1 a 5. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 4.2.

3 5 Till järnvägsplanen skall en fastighetsföreteckning fogas. [fastighets- förteckningen skall, i den mån de berörs av planen, redovisas

4. gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen (1973:1149) och samfälligheter enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vatten- verksamhet samt ägarna till de fastigheter som deltar i anläggningarna eller samfällighetema.

Om en —-— eller innehavare.

I paragrafens första stycke har hänvisningen i fjärde punkten till vattenlagen (1983z291) bytts ut mot lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

(4 5) Paragrafen föreslås bli upphävd.

I paragrafen föreskrivs nu att en MKB skall godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsplanen. Eftersom vi förelår att motsvarande regler beträffande MKB i järnvägs- utredning respektive jämvägsplan tas in i 2 kap. 1 a och 2 55 kan förevarande bestämmelse upphävas.

7 5 Banverket skall ställa ut en järnvägsplan för granskning. Därvid skall 6 kap. 8 5 första stycket miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

En järnvägsplan --- särskild rätt. Vad som -—— är färdigställt.

Paragrafen reglerar förfarandet för utställelse och innebär att en MKB i jämvägsplaneskedet skall kungöras i samband med att järnvägsplanen ställs ut. Dessutom skall MKB:n hållas tillgänglig för allmänheten, allt enligt 6 kap. 8 5 första stycket MB.

8 5 En järnvägsplan --- regeringens prövning.

Om planen -—- sådant ianspråktagande. Innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden skall beaktas då järnvägsplanen fastställs.

Ett beslut om fastställelse av järnvägsplan skall kungöras och den ansvariga myndigheten i det land med vilket samråd hållits enligt 6 kap. 6 5

miljöbalken informeras.

Som nytt tredje stycke har införts en regel om att innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden skall beaktas när en järnvägsplan fastställs. Av järnvägsplanen bör framgå hur detta har skett. I 6 kap. 9 5 andra stycket MB finns motsvarande bestämmelse vid prövning av tillstånd. De närmare motiven framgår av lagrådsremissen s. 634 och vårt huvudbetänkande del 2 s. 80 f. '

Ett beslut om fastställelse av järnvägsplan bör kungöras. En sådan bestämmelse föreslås i fjärde stycket. Dessutom skall den myndighet i det land med vilket samråd hållits informeras.

Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om det i ärendet ingår en miljökonsekvensbeskrivning som har överlämnats till länsstyrelsen för godkännande vid denna lags ikraftträdande. Bestäm— melserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 4.2.

5 Luftfartslagen (1 957297)

Förslag: I luftfartslagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Regler om miljökonsekvensbeskrivningar införs vilka i huvud- sak ansluter till de bestämmelser som gäller enligt miljöbalken.

I ett tillstånds villkor skall större vikt än i dag läggas vid miljön. Ett tillstånd skall kunna förenas med nya eller ändrade villkor. Ett tillstånd skall kunna göras beroende av att verk- samhetsutövaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning.

Om ett tillstånd upphör, skall tillståndshavaren vara skyldig att vidta återställningsåtgärder.

De krav som uppställs för allmänna flygplatser skall gälla även för andra tillståndspliktiga anläggningar.

5.1. Lagens innehåll

Luftfartslagen innehåller ett stort antal bestämmelser av skiftande karaktär, såsom civilrättsliga, offentligrättsliga och straffrättsliga. Lagen är indelad i två avdelningar, en om civil luftfart som innehåller 14 kapitel och en om militär luftfart och annan luftfart för statsändamål som innehåller ett enda kapitel om tre paragrafer. Den första avdelningen innehåller bl.a. bestäm- melser om flygplanen, såsom om luftvärdighet och miljövärdighet, besätt- ningarna och luftfartscertifikat, ordningen ombord på flygplanen, flygplatser, tillstånd till kommersiell flygtrafik, flygsäkerhet och räddningstjänst, villkoren för flygtransporter och skadeståndsansvar.

Luftfartslagen och luftfartsförordningen (l986:171) ställer krav på att luftfartyg skall vara miljövärdiga då de används vid luftfart. I 3 kap.

luftfartslagen finns bl.a. bestämmelser om luftfartygs miljövärdighet. I 1 5 förskrivs att luftfartyg skall vara luftvärdiga och miljövärdiga då de används vid luftfart. Enligt 1 5 tredje stycket anses ett luftfartyg miljövärdigt, om det är konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd på ett sådant sätt att det inte orsakar skada genom buller eller luftförorening eller genom annan liknande störning.

I princip skall ett luftfartyg vara registrerat för att få användas. En sådan registrering förutsätter att Luftfartsverket utfärdat ett s.k. miljövärdighets- bevis. I ett sådant anges bl.a. att motorema uppfyller vissa krav i fråga om buller och utsläpp av luftföroreningar. Luftfartsverket har utfärdat före- skrifter om de krav som skall ställas. Kravnivåema har utarbetats i inter- nationellt samarbete.

Bestämmelserna i 6 kap. luftfartslagen om flygplatser och markorga- nisationen i övrigt är anknutna till naturresurslagen. Om flygplatser gäller bl.a. följande. Flygplatser och andra anläggningar för luftfarten skall uppfylla säkerhetens krav (1 5). Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om luftvägar och luftrum (2 5). Flygplatser för allmänt bruk, allmänna flygplatser, får inte inrättas eller drivas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer (4 5). Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat, tas till markförhållandena, störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret. Därvid kan anmärkas att flygplatser med instrumentbana över 1 200 meter är tillståndspliktiga även enligt miljöskyddslagen medan övriga flygplatser är anmälningspliktiga. Vid tillståndsprövningen enligt luftfarts- lagen skall naturresurslagen tillämpas (5 5). Villkor kan föreskrivas för tillståndet (6 5), som också under angivna förutsättningar kan återkallas (7 5). Allmänna flygplatser får inte tas i bruk innan de har godkänts. Godkännandet skall förenas med villkor och kan under vissa förutsättningar återkallas (9 5). Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva vilka flygplatser som får användas vid olika slag av luftfart (12 5).

Luftfartslagen anknöts till naturresurslagen under riksdagsbehandlingen av den sistnärrmda lagen efter förslag av Bostadsutskottet (BoU 1986/87:3 s. 14, BoU 1986/87: 4 s. 43). Utskottet ansåg detta väl motiverat bl. a. med hänsyn till att lagen reglerar tillkomsten av anläggningar som har stor påverkan på omgivningen.

Vad beträffar enskilda flygplatser finns inte något krav på tillstånds- prövning i luftfartslagen. I stället räcker det enligt 60 5 luftfartsförordningen med att sådan flygplats anmäls till Luftfartsverket innan den tas i bruk. Luftfartsverket kan då förbjuda att flygplatsen inrättas eller föreskriva villkor för detta. Om en enskild flygplats uppfyller kraven för allmän flygplats, kan

Luftfartsverket godkänna flygplatsen, som då kallas godkänd enskild flygplats (61 5 luftfartsförordningen).

5.2. Anpassningen till miljöbalken

Som framgått finns för närvarande en tillståndsplikt för stora allmänna flygplatser enligt såväl luftfartslagen som miljöskyddslagen. Prövning enligt miljöskyddslagen har skett bl.a. av flygplatserna i Norrköping, Umeå och Sundsvall-Hämösand. Dessutom har regeringen under senare år beslutat om tillåtlighetsprövning enligt naturresurslagen. Här kan nämnas Arlandas tredje rullbana och Mellerudstorps flygplats i Karlstad. Det får förutsättas att de flygplatser som är tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen kommer att vara så även enligt miljöbalken. I utredningen är vi fullt medvetna om att prövningsförfarandena enligt de olika lagarna borde samordnas så att en tydligare ordning skapas i förhållande till vad som gäller idag. Luftfartsverket har också i skrivelser till regeringen i december 1994 och juli 1995 sammanställt de behov av förändringar i luftfartslagstifmingen som uppkommit och även föreslagit att regeringen tillsätter en utredare för att göra en översyn av hela lagstiftningen. Så har också skett (dir. 1996:32). Miljöbalksutredningen ser det inte som sin uppgift att gå djupare in på den samordningsproblematik som föreligger. De problemen får i stället tas upp vid översynen av luftfartslagstiftningen, vilket också framgår av direktiven, i vilka regeringen särskilt framhåller att utredaren bör se över bl.a. samordning av miljö- och naturresurslagstiftning för nya flygplatser.

Den verksamhet som regleras i luftfartslagen är sådan att den faller inom miljöbalkens tillämpningsområde, vilket får till följd att exempelvis de allmänna hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB, som huvudregel, skall beaktas och tillämpas av verksamhetsutövare enligt luftfartslagen.

Redan idag har 6 kap. luftfartslagen, som behandlar flygplatser och markorganisation, en regel av hänsynskaraktär. I 5 5 stadgas nämligen att, vid prövning av tillstånd till allmänna flygplatser, hänsyn skall tas till bl.a. störningar som kan uppkomma för omgivningen.

Reglerna i miljöbalken skall tillämpas även om en verksamhet eller åtgärd som omfattas av balkens tillämpningsområde också omfattas av annan lagstiftning, exempelvis luftfartslagen. Om det i den enskilda lagen finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som

omfattas av miljöbalken skall enligt 1 kap. 3 5 första stycket MB i stället gälla vad som sägs i den enskilda lagen.

För att utgöra undantag från balken bör det normalt krävas att bestämmelsen preciserar vilka slags miljöhänsyn som skall tas eller vilken slags prövning som skall ske, exempelvis en lokaliseringsbedömning.

Mot bakgrund av det sagda måste regeln i 6 kap. 5 5, att hänsyn skall tas till störningar som kan uppkomma för omgivningen, sägas vara så allmänt hållen att den inte utgör ett undantag från miljöbalken.

Reglerna om hushållning med naturresurser i 2 och 3 kap. naturresurslagen återfinns i 3 och 4 kap. MB. 1 1 kap. 2 5 MB finns dessutom en bestämmelse med den innebörden att 3 och 4 kap. MB skall tillämpas bl.a. enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar, exempelvis luftfartslagen. I 6 kap. 5 5 tredje stycket luftfartslagen finns knytningen till naturresurslagen. Bestämmelsen skall ändras så att den hänvisar till 3 och 4 kap. MB.

Miljöbalken innehåller vidare den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 5 MB). Reglerna skall tillämpas vid tillståndsbeslut även enligt luftfartslagen.

Av 6 kap. 1 5 MB följer att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall bifogas en ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. För de flygplatser som kommer att kräva tillstånd enligt miljöbalken blir således den regeln tillämplig. För närvarande stadgar 6 5 förordningen (l99l:738) om miljökonsekvensbeskrivningar en skyldighet att bifoga en MKB till ansökan om tillstånd till allmän flygplats enligt 6 kap. 4 5 luftfartslagen. En MKB skall finnas även fortsättningsvis vid tillståndsprövning enligt luftfartslagen, oavsett om flygplatsen är så stor att den samtidigt kräver tillstånd enligt miljöbalken. Frågan är hur formaliserad och omfattande MKB:n enligt luftfartslagen bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara utformat.

Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler inom luftfartslagens område än som gäller enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 5 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt luftfartslagen.

Vad avser förfarandet finns regler i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvens-

bedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Som tidigare nämndes bör ordningen enligt luftfartslagen i så stor utsträckning som möjligt likna den som gäller enligt miljöbalken.

Förhållandena är dock speciella inom trafikområdet, eftersom trafik- verken, däribland Luftfartsverket, kan ha flera uppgifter och roller, såsom beslutsmyndighet, exploatör och granskningsmyndighet.

Vi vill särskilt understryka att MKB-förfarandet måste starta i ett tidigt skede av planeringsprocessen.

I fall då flygplats skall tillståndsprövas även enligt miljöbalken och bestämmelserna i 6 kap. MB därför blir tillämpliga finns inte skäl att ha samma utförliga regler i luftfartslagen angående förfarandet med MKB som då miljöbalken inte föreskriver tillståndsplikt. Vad som anges nedan om förfarandet gäller där tillståndsplikt inte samtidigt föreligger enligt miljöbalken.

Innan en MKB upprättas skall samråd ske med berörda länsstyrelser och enskilda, exempelvis närboende. Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område verksamheten huvudsakligen skall bedrivas besluta i fråga om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan. För det fall att verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan skall sådant utökat samråd ske som föreskrivs i 6 kap. 5-6 55 MB.

När verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, föreskrivs i 6 kap. 8 5 första stycket MB att en MKB skall kungöras. Även på luftfartslagens område bör denna ordning gälla. MKB:n skall därefter hållas tillgänglig för allmänheten, som får tillfälle att yttra sig. Genom detta ges en möjlighet att påverka myndigheter att ta större hänsyn till den enskildes intressen.

När detta skett och eventuell komplettering av MKB:n gjorts skall den godkännas av samtliga berörda länsstyrelser. Godkännandet innebär att läns- styrelsen anser att MKB:n utgör ett tillräckligt underlag för en samlad bedömning av den planerade verksamhetens inverkan på exempelvis miljö, hälsa och hushållning med naturresurser. Godkännandet innebär således endast att kvaliteten godkänns. Vi vill understryka att det inte är något ställningstagande till om miljökonsekvensema kan godtas eller om projektet bör genomföras (jfr prop. 1995/96:2 s. 51). Länsstyrelsens beslut om godkännande av MKB skall inte kunna överklagas, (jfr 6 kap. 9 5 första stycket MB).

I enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. 8 5 andra stycket MB bör det även införas en bestämmelse om att ett beslut om tillstånd skall kungöras i de fall MKB:n tidigare kungjorts.

I samband med prövningen av tillstånd bör det också finnas en lagstadgad skyldighet att beakta innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden (jfr 6 kap. 9 5 andra stycket MB).

När det gäller kostnaderna bör den som är skyldig att upprätta MKB:n stå för dessa. Så är fallet även enligt miljöbalken (6 kap. 10 5 MB).

Beträffande flygplatser som samtidigt kräver tillstånd enligt miljöbalken bör, förutom vad som nämnts om att kravet på innehållet i MKB:n enligt 7 kap. 7 5 MB skall gälla, 6 kap. 9-10 55 MB äga motsvarande tillämpning, dvs. reglerna om att tillståndsmyndigheten skall pröva om MKB:n uppfyller uppställda krav och beakta innehållet i MKB:n vid prövningen samt om att den som är skyldig att upprätta MKB:n skall stå för kostnaderna.

Skydd av områden och djur- och växtarter regleras i 7 och 8 kap. MB. Sådana bestämmelser skall beaktas vid tillståndsgivning enligt luftfartslagen. För detta behövs ingen hänvisning till miljöbalkens regler.

När tillstånd meddelas, får enligt 6 kap. 6 5 luftfartslagen föreskrivas villkor för tillståndet. Det anges inte närmare i lagtexten vilka typer av villkor som då kan bli aktuella. Vi föreslår att paragrafen ändras så att det framgår tydligt att villkor kan och skall föreskrivas till skydd för bl.a. miljön.

Luftfartslagen saknar bestämmelser om att tillstånd kan förenas med nya eller ändrade villkor. Det är enligt vår mening lämpligt att sådana bestämmelser införs. Hänsyn till tillståndshavaren gör att detta inte bör få ske utan vidare. Som förutsättning bör gälla att det genom verksamheten uppkommit någon betydande olägenhet som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller att verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

En nyhet med miljöbalken är att regeringen skall tillåtlighetspröva flygplatser med en banlängd av minst 2 100 meter (17 kap. 1 5 21 MB). Prövningen bör ske i ett tidigt skede i planeringsprocessen innan lokalise- ringen blivit alltför låst och stora kostnader lagts ned i projekteringen. Då ges även möjlighet för regeringen att samlat bedöma flera lokaliseringsaltemativ om sådana är aktuella. Som anförts kommer de stora flygplatserna med största sannolikhet att vara tillståndspliktiga även enligt miljöbalken. I sådana fall kommer ansökan som vanligt att ges in till den myndighet som har att pröva en sådan ansökan enligt miljöbalkens regler. - Det kan anmärkas att vi i 24 5 lagen om införande av miljöbalken föreslagit att flygplatser som börjat anläggas före den 1 januari 2001 inte behöver prövas enligt bestämmelserna om obligatorisk regeringsprövning. Den föreslagna regeln hindrar inte att regeringen fram till nämnda tidpunkt prövar flygplatsen efter förbehåll.

I 28 kap. 1 5 MB föreslår vi en ordning där myndigheter har rätt att få tillträde till exempelvis fastigheter och anläggningar för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt miljöbalken. Bestämmelser om myndighets tillträdesrätt

finns också i 6 kap. 1 5 fjärde stycket och 2 5 andra stycket luftfartslagen. Det är då fråga om tillsyn mot bakgrund av flygsäkerhet. Som en följd av att reglerna har så olika syften ger miljöbalkens bestämmelser inte anledning till ändring i luftfartslagen.

I olika lagar som är anknutna till naturresurslagen finns bestämmelser om återställningsåtgärder. Det är väl så viktigt att anläggningar tas bort och spåren av verksamheten även i övrigt utplånas när verksamheten har upphört enligt luftfartslagen. Tidpunkten kan lämpligen knytas till när tillståndet upphör. För att öka förutsättningarna för att återställningsåtgärder verkligen vidtas, bör tillståndshavaren kunna åläggas att ställa säkerhet.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. Denna ordning bör gälla även vid ärenden enligt luftfartslagen. Det avgörande blir alltså om ansökan har gjorts den dag ändringarna träder i kraft. En sådan bestämmelse får betydelse särskilt vad gäller MKB. Som vi anför i vårt delbetänkande angående övergångsbestämmelser till miljö- balken, s. 36 f, får den som avser att ge in en ansökan under tiden närmast efter balkens ikraftträdande ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens krav är uppfyllda när ansökan görs. I Vissa speciella situationer får det dock i ett övergångsskede accepteras att samtliga krav inte är uppfyllda. Detta gäller även ärenden enligt luftfartslagen. - I övrigt ser vi inte något behov av övergångsbestämmelser. Följaktligen bör ett tillstånd som har meddelats före ändringamas ikraftträdande kunna förses med ytterligare eller ändrade villkor enligt de nya bestämmelserna och göras beroende av att säkerhet ställs för återställningsåtgärder. Vidare bör återställningsåtgärder kunna krävas även sedan ett äldre tillstånd har upphört.

5.3. Författningskommentar

6 kap. Flygplatser och markorganisationen i övrigt

5 5 Tillstånd får --— driva flygplatsen.

Avser prövningen -—- i regionen. _

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Vid tillståndsprövningen skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas. Tillstånd får --- avvikelser göras.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler, som huvudregel, också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en sådan erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. luftfartslagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt. Detta sker i fjärde stycket. De lagrum som på detta sätt ”kopplas in” är hushållningsreglema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) och bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer samt att ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

5 a 5 En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd.

Innan miljökonsekvensbeskrivningen upprättas skall den som avser att inge ansökan ha samråd enligt 6 kap. 4 5 första stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser och enskilda samt, i förekommande fall, med Luft— fartsverket.

Vad gällerförfarandet i övrigt, kraven på miljökonsekvensbeskrivninng samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 4 5 tredje stycket, 5-8 55 och 10—12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning.

Innan ansökan om tillstånd prövas skall miljökonsekvensbeskrivningen godkännas av länsstyrelsen. Beslutet får inte överklagas.

Innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden skall beaktas vid tillståndsprövningen.

När tillstånd till flygplatsen, förutom enligt detta kapitel, krävs enligt miljöbalken gäller inte andra-femte styckena. Då skall i stället 6 kap. 3 5, 7 5, 9—12 55 miljöbalken tillämpas.

Av 6 5 förordningen (1991 :73 8) om miljökonsekvensbesloivningar följer att en MKB skall bifogas en ansökan om tillstånd enligt 6 kap. 4 5 luftfartslagen. Någon formell skillnad på de fallen där Luftfartsverket självt initierar ärendet och där ansökan kommer från annan, t.ex. en kommun, bör inte finnas.

Genom de bestämmelser som införs i paragrafen kommer luftfartslagens regler om MKB att ansluta till de regler som gäller enligt miljöbalken. Det innebär att kraven på såväl MKB:ns utformning som förfarandet har skärpts. Den närmare motiveringen till miljöbalkens bestämmelser äger tillämpning även på reglerna i luftfartslagen (se lagrådsremissen s. 623 ff och Vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff).

Bestämmelsen i fjärde stycket ansluter till vad som gäller idag enligt vägkungörelsen (1971:954) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Det är enligt vår mening en god ordning att annan myndighet än den som själv är exploatör får godkänna MKB:n.

I femte stycket införs en regel om att innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden skall beaktas i samband med prövning av tillstånds- ärenden. I 6 kap. 9 5 andra stycket MB finns motsvarande bestämmelse vid prövning av tillstånd enligt miljöbalken. De närmare motiven framgår av lagrådsremissen s. 634 och vårt huvudbetänkande del 2 s. 80 f.

Som vi anfört i avsnitt 5.2 kan det inte ställas samma krav beträffande förfarandet vid upprättande av MKB på situationer då tillståndsplikt före— ligger enligt både luftfartslagen och miljöbalken som när detta inte är fallet. Det framgår av sista stycket, som reglerar situationer då tillståndsplikt är föreskriven enligt båda lagarna.

6 5 Ett tillstånd skall förenas med de villkor om hur flygplatsen skall anordnas och begagnas som behövs för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet på människors hälsa eller omgivningen och främja en hållbar hushållning med naturresurser. Dessutom får villkor föreskrivas för att trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

När tillståndet meddelas av regeringen, får villkor föreskrivas av den myndighet regeringen bestämmer.

Tillståndet får --- förbehållas staten.

Första stycket motsvarar delvis första stycket första meningen i nuvarande lydelse. Andra stycket motsvarar första stycket andra meningen i nuvarande lydelse. Tredje stycket överensstämmer med andra stycket i nuvarande lydelse.

Vi föreslår att paragrafen ändras för att tydligare markera att behovet av skydd för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser särskilt skall beaktas vid bedömningen av frågan om villkor.

Förevarande lag syftar emellertid också till att tillgodose flygsäkerheten och i övrigt till en avvägning även gentemot andra allmänna intressen än

miljöintressena liksom gentemot enskilda intressen. Villkor måste kunna meddelas till skydd för flygsäkerheten och andra allmänna intressen än miljöintressen liksom till skydd för enskild rätt.

6 a 5 Tillståndsmyndigheten får förena ett tillstånd med ytterligare eller ändrade villkor, om det genom verksamheten uppkommer betydande olägen— het som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller om verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. ] 5 miljöbalken överträds. -

Paragrafen saknar motsvarighet i lagens nuvarande lydelse. Enligt bestämmelsen får tillståndsmyndigheten ändra de villkor som meddelats i tillståndet och även förena tillståndet med ytterligare villkor. Förutsätt- ningama för detta är att det har uppkommit någon oförutsedd betydande olägenhet eller att verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

6 b 5 Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för sin skyldighet enligt 7 a 5 att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställ- ning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får tillståndsmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.

I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 5 utsök— ningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs.

Skyldighet att ställa säkerhet för återställningsåtgärder bör vara huvudregel vid ingrepp i naturen av beaktansvärd omfattning. I enlighet med vad som föreskrivs i 16 kap. 3 5 MB bör stat och kommun vara befriade från att ställa säkerhet.

7 5 Om en tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter villkoren för verksamheten, får regeringen återkalla tillståndet. Detsamma gäller, om det måste antas att tillståndshavaren inte kan fullgöra sina förpliktelser i fråga om anläggningen och dess drift.

Om tillståndet --- återkalla tillståndet.

I paragrafen har ordet föreskrift ändrats till villkor.

7 a 5 Om ett tillstånd upphör att gälla är den som senast har innehaft tillståndet skyldig att i den omfattning det behövs ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning.

Om skyldigheten att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom villkor i tillståndet, skall frågan prövas av regeringen eller tillståndsmyn- digheten i samband med att tillståndet upphör.

Om den som har haft tillståndet inte iakttar vad som har ålagts honom, får tillståndsmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra sina åtagan- den. Vitesföreläggandet skall delges.

Det bör finnas en möjlighet att föreskriva att naturliga förhållanden som har rubbats av en verksamhet skall återställas när verksamheten upphör. Frågan om återställningsåtgärder kan regleras på olika sätt. Eftersom flygplatser är relativt långlivade anläggningar synes det vara en rimlig ordning att frågan skall prövas av tillståndsmyndigheten i samband med att tillståndet upphör. Detta bör dock inte hindra att skyldigheten kan bestämmas genom villkor i tillståndet.

8 5 Regeringen får föreskriva att det krävs tillstånd för att inrätta och driva även andra anläggningar för luftfarten än allmänna flygplatser. Frågor om tillstånd och om villkoren för detta prövas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Därvid gäller bestämmelserna i 5-7 a 5 5.

Sista meningen är tillagd. De krav som ställs på allmänna flygplatser bör gälla även andra anläggningar, såsom flygfyrar och radioanläggningar.

Övergångsbestämmelser

I . Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende om tillstånd till allmän flygplats skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraft— trädande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 5.2.

6 Lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn

Förslag: I farledslagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Regler om miljökonsekvensbesloivningar införs vilka i huvud- sak ansluter till de bestämmelser som gäller enligt miljöbalken.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får av miljöskäl meddela föreskrifter om hur en allmän farled skall ordnas och begagnas.

6.1. Lagens innehåll

Lagen (l983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (farledslagen) innebär att frågor om sådana åtgärder skall prövas i administrativ ordning. Prövningen handhas i princip av regeringen. Denna ståndpunkt togs i samband med lagens tillkomst efter ett remissyttrande av Sjöfartsverket, som anförde att verket skulle vara innehavare av i vart fall flertalet allmänna farleder, varför det kunde vara inkonsekvent att verket också skulle vara beslutande i sådana frågor och därmed ges befogenhet bl.a. att tillerkänna sig självt de särskilda tvångsrätter som följer med allmänförklaringen av en farled. Beslutanderätten ansågs dock i viss utsträckning kunna delegeras till Sjöfartsverket (prop. 1981/82:130 s. 144).

Regeringen har också delegerat beslutanderätt enligt de materiella bestämmelserna i lagen till verket i förordningen (1983:814) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn. Anläggningar

och åtgärder i vatten som behövs för en allmän farled eller allmän hamn skall prövas av vattendomstol enligt vattenlagen men med rätt för regeringen att pröva tillåtligheten av viktiga företag.

En farled betecknar ett område i vilket man för båtar och skepp. Den kan vara utmärkt men behöver inte vara det. Farled är således ett geografiskt begrepp. Allmän farled är däremot inte ett geografiskt begrepp utan ett rättsligt. Den enda innebörden av att en farled är allmän är att man i vattenlagens mening får rådighet över vattnet, dvs. erforderlig rätt över vattenområdet, för att kunna ansöka hos vattendomstol om att få utföra vattenföretag. Det vanligaste är att farleden först har funnits, därefter har hamnen byggts och slutligen har leden gjorts till allmän farled. Farleder har ofta Sjöfartsverket som innehavare men nyttjas i princip av alla. Betydelsen av att vara innehavare av allmän farled är något oklar.

Hamnar byggs med stöd av reglerna i vattenlagen och plan- och bygglagen. Inrättandet av hamnar är inte Sjöfartsverkets uppgift. Arbetar- skyddsstyrelsen och kommunala myndigheter ansvarar för hur hamnar utnyttjas.

Farledslagen är knuten till naturresurslagen. Anknytningen kom till genom 1991 års miljöpolitiska beslut. Genom beslutet infördes l a 5 i lagen, vari föreslqivs att, vid prövning av ärenden enligt lagen, naturresurslagen skall tillämpas. I prop. 1990/91:90 En god livsmiljö motiverades ändringen med att inrättande och utvidgning av allmänna farleder och allmänna hamnar i vissa fall innebär stora ingrepp i miljön som kan föranleda behov av prövning hos regeringen enligt 4 kap. 2 & naturresurslagen, dvs. fall när regeringen förbehåller sig prövningen enligt lagen (s. 459).

I samband med lagens tillkomst anförde departementschefen att en naturlig utgångspunkt för vad som i framtiden bör omfattas av begreppet allmän farled bör vara aktuella transportpolitiska bedömningar. Vissa farleder kan t.ex. bedömas vara särskilt lämpliga för större handelstonnage med ofta miljöfarlig last medan andra bör trafikeras främst av mindre fartyg, t.ex. fritidsbåtar. Det är givet att kravet på farledsanordningar måste avpassas efter de risker den aktuella trafiken medför och de samhällsintressen den representerar (prop. 1981/82:130 s. 142).

6.2. Anpassningen till miljöbalken

I miljöbalken (MB) finns bestämmelser som skall tillämpas för att undvika att olika slags verksamheter och åtgärder innebär en negativ påverkan på hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall följa de allmänna hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB. Den skyldigheten gäller således bl.a. den som utöver verksamhet på allmän farled och i allmän hamn.

Reglerna om hushållning med naturresurser i 2 och 3 kap. naturresurslagen återfinns i 3 och 4 kap. MB. I 1 kap. 2 5 MB finns dessutom en bestämmelse med den innebörden att 3 och 4 kap. MB skall tillämpas bl.a. enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar, exempelvis farledslagen. I 1 a 5 farledslagen finns knytningen till naturresurslagen. Bestämmelsen skall ändras så att den hänvisar till 3 och 4 kap. MB.

Miljöbalken innehåller vidare den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 5 MB). Myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer även vid tillämpning av farledslagen. Dessutom bör 16 kap. 5 5 MB, att tillstånd inte får meddelas för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, ha motsvarande tillämpning vid beslut enligt farledslagen.

Av 6 kap. 1 5 MB följer att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall bifogas en ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. Av detta följer dock inte "att en MKB skall finnas i ärenden enligt farledslagen. För närvarande stadgar 8 5 förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeslqivningar en skyldighet att bifoga en MKB till ansökan om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled eller allmän hamn. Krav på MKB skall i fortsättningen följa av farledslagen. Frågan är hur formaliserad och omfattande MKB:n bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara utformat.

Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler inom farleds- lagens område än de som gäller enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 5 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt farledslagen.

Vad avser förfarandet finns regler i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvens-

bedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Som tidigare nämndes bör ordningen enligt farledslagen i så stor utsträckning som möjligt likna den som gäller enligt miljöbalken.

Förhållandena är dock speciella inom trafikområdet, eftersom trafikverken, däribland Sjöfartsverket, kan ha flera uppgifter och roller, såsom beslutsmyndighet, exploatör och granskningsmyndighet.

Vi vill särskilt understryka att MKB-proceduren måste starta i ett tidigt skede av planeringsprocessen.

Med utgångspunkt från miljöbalkens regler anser vi att förfarandet skall vara utformat på följande sätt.

Innan en MKB upprättas skall samråd ske med berörda länsstyrelser och enskilda, såsom närboende. Efter samrådet skall den länsstyrelse inom vars område verksamheten huvudsakligen skall bedrivas besluta i fråga om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan. För det fall att verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan skall sådant utökat samråd ske som föreskrivs i 6 kap. 5—6 55 MB.

När verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, föreskriver 6 kap. 8 5 första stycket MB att en MKB skall kungöras. Även på farledslagens område bör denna ordning gälla. MKB:n skall därefter hållas tillgänglig för allmänheten, som får tillfälle att yttra sig. Genom detta ges en möjlighet att påverka myndigheter att ta större hänsyn till den enskildes intressen.

När detta skett och eventuell komplettering av MKB:n gjorts, skall den godkännas av samtliga berörda länsstyrelser. Godkännandet innebär att länsstyrelsen anser att MKB:n utgör ett tillräckligt underlag för en samlad bedömning av den planerade verksamhetens inverkan på exempelvis miljö, hälsa och hushållning med naturresurser. Godkännandet innebär således endast att kvaliteten godkänns. Vi vill understryka att det inte är något ställningstagande till om miljökonsekvensema kan godtas eller om projektet bör genomföras (jfr prop. l995/96:2 s. 51). Länsstyrelsens beslut om godkännande av MKB skall inte kunna överklagas, (jfr 6 kap. 9 5 första stycket MB).

I enlighet med vad som föreskrivs i 6 kap. 8 5 andra stycket MB bör det även införas en bestämmelse om att ett beslut om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn skall kungöras i de fall MKB:n tidigare kungjorts.

I samband med prövningen av ärenden enligt farledslagen bör det också finnas en lagstadgad skyldighet att beakta innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden (jfr 6 kap. 9 5 andra stycket MB).

När det gäller kostnaderna bör den som är skyldig att upprätta MKB:n stå för dessa. Så är fallet även enligt miljöbalken (6 kap. 10 5 MB).

Skydd av områden och djur- och växtarter regleras i 7 och 8 kap. MB. Sådana bestämmelser skall beaktas vid prövning av ärenden enligt farledslagen. För detta behövs ingen hänvisning till miljöbalkens regler.

En nyhet med miljöbalken är att regeringen skall tillåtlighetspröva allmänna farleder (17 kap. 1 5 20 MB). Prövningen bör ske i ett tidigt skede i planeringsprocessen innan lokaliseringen blivit alltför läst och stora kostnader lagts ned i projekteringen. Då ges möjlighet för regeringen att samlat bedöma flera lokaliseringsaltemativ om sådana är aktuella. För inrättande av allmänna farleder är ordningen en annan än för byggande av vägar och järnvägar, se avsnitt 3 och 4. Regeringens tillåtlighetsprövning beträffande allmänna farleder torde kunna infogas i planeringsprocessen utan svårigheter. När regeringen har beslutat att tillåta en verksamhet är frågan om tillåtlighet avgjord. Det bör kunna åligga Sjöfartsverket att se till att frågan om allmänna farleder överlämnas till regeringens prövning. Sjöfartsverket torde också kunna handlägga ärendena åt regeringen. - Det kan anmärkas att vi i 24 5 lagen om införande av miljöbalken föreslagit att allmän farled som börjat anläggas före den 1 januari 2001 inte behöver prövas enligt bestämmelserna om obligatorisk regeringsprövning. Den föreslagna regeln hindrar inte att regeringen fram till nämnda tidpunkt prövar den allmänna farleden efter förbehåll.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. Denna ordning bör gälla även vid ärenden om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn. Det avgörande blir alltså om ansökan har gjorts hos Sjöfartsverket den dag ändringarna träder i kraft. En sådan bestämmelse får betydelse särskilt vad gäller MKB. Som vi anför i vårt delbetänkande angående övergångsbestämmelser till miljöbalken, s. 36 f, får den som avser att ge in en ansökan under tiden närmast efter balkens ilqaftträdande ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens lqav är uppfyllda när ansökan görs. I vissa speciella situationer får det dock i ett övergångsskede accepteras att samtliga krav inte är uppfyllda. Detta gäller även ärenden enligt farledslagen.

6.3. Författningskommentar

1 a 5 Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. farledslagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt. Detta sker i andra stycket. De lagrum som på detta sätt ”kopplas in” är hushållningsreglema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) och bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer samt att ny verksamhet som medverkar till att en milj ökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

] b 5 En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i ett ärende enligt denna lag.

Innan miljökonsekvensbeskrivningen upprättas skall den som avser att inge ansökan enligt denna lag ha samråd enligt 6 kap. 4 5 första stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser och enskilda samt, i förekommande fall, med Sjöfartsverket.

Vad gäller förfarandet i övrigt, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 5, 4 5 andra stycket, 5-8 55 och 10-12 55 miljöbalken äga motsvarande tillämpning. Vad som därvid föreskrivs om länsstyrelse skall gälla den länsstyrelse inom vars område verksamheten huvudsakligen skall bedrivas.

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda länsstyrelser innan beslutet om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn fattas. Beslutet får inte överklagas.

I samband med prövningen av ett ärende enligt denna lag skall miljö— konsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden beaktas.

Av 8 5 förordningen (1991 :738) om miljökonsekvensbeskrivningar följer att en MKB skall bifogas en ansökan i ärenden enligt farledslagen. Någon formell skillnad på fall där Sjöfartsverket självt initierar ärendet och där ansökan kommer från andra, exempelvis rederier, bör inte finnas.

Genom de bestämmelser som införs i paragrafen kommer farledslagens regler om MKB att ansluta till de regler som gäller enligt miljöbalken. Det innebär att kraven på såväl MKB:ns utformning som förfarandet har skärpts. Den närmare motiveringen till miljöbalkens bestämmelser äger tillämpning även på reglerna i farledslagen (se lagrådsremissen s. 623 ff och vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff).

Bestämmelsen i fjärde stycket ansluter till vad som gäller idag enligt vägkungörelsen (1971:954) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Det är enligt vår mening en god ordning att annan myndighet än den som själv är exploatör får godkänna MKB:n.

I sista stycket införs en regel om att innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden skall beaktas i samband med prövning av ärenden enligt farledslagen. I 6 kap. 9 5 andra stycket MB finns motsvarande bestämmelse vid prövning av tillstånd. De närmare motiven framgår av lagrådsremissen s. 634 f och vårt huvudbetänkande del 2 s. 80 f.

1 c 5 Regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken skall ske i anslutning till att en allmän farled planeras.

En ansökan om tillåtlighet skall uppjylla kraven i 22 kap. 1 5 första stycket miljöbalken.

Sjöfartsverket skall handlägga en ansökan om tillåtlighet och sörja för erforderlig utredning samt därefter med eget yttrande överlämna frågan till regeringen.

Paragrafen är ny och reglerar främst vad en ansökan om tillåtlighetsprövning till regeringen skall innehålla och vilken myndighet som skall handlägga en sådan ansökan.

3 5 Om det är påkallat med hänsyn till det ändamål som en allmän farled skall tillgodose, skyddet för hälsan eller miljön eller hushållningen med naturresurser, säkerheten i farleden eller i övrigt med hänsyn till allmänna intressen eller enskild rätt, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter om hur den allmänna farleden skall ordnas och begagnas.

Farledslagen innehåller inte några bestämmelser om tillstånd och villkor men däremot bestämmelser om att särskilda föreskrifter får meddelas beträffande farleder. Den ordningen bör behållas. Däremot bör paragrafen ändras så att det framgår tydligt att föreskrifter får meddelas även till skydd för hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser.

Övergångsbestämmelser I . Denna lag träder i kraft den 2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om

ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 6.2.

7 Lagen (1902171 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Förslag: I ellagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

I villkor för nätkoncession skall större vikt än i dag läggas vid miljön.

En nätkoncession skall kunna förenas med ytterligare eller ändrade villkor om det genom den verksamhet för vilken nätkoncession har meddelats uppkommer betydande olägenhet som inte förutsågs när nätkoncessionen meddelades eller om verksamheten medverkar till att en milj ökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds.

En nätkoncession skall för sin giltighet kunna göras beroende av att koncessionshavaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning.

7.1. Lagens innehåll

Den lagstiftning inom elområdet som reglerar tillkomsten och driften av starkströmsledningar är lagen (1902171 5. l), innefattande vissa bestäm- melser om elektriska anläggningar (ellagen).

Enligt ellagen får elektriska starkströmsledningar inte dras fram eller begagnas utan tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten (nätkoncession). Regeringen har i 1 5 elförordningen (1994:1250) bemyndigat Närings- och teknikutvecklingsverket att vara

nätrnyndighet och i vissa angivna fall delegerat beslutanderätten till verket. Till en lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen utan också schaktning, skogsavverkning eller liknande åtgärder för att bereda plats för ledningen. En koncession skall avse en linje med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område) (2 5 1 mom. ellagen).

Förutsättningama för koncession behandlas i 2 5 2 mom. Där anges bl.a. att nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt och sökanden är lämplig att utöva nätverksamhet. Med nätverksamhet förstås enligt 1 5 fjärde stycket att ställa starkströmsledningar till förfogande för överföring av ström samt projektering, byggande, underhåll, anslutning av elektriska anläggningar, mätning och annan verksamhet som behövs för att överföra ström på det elektriska nätet. Vidare får nätkoncession inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Dessutom skall vid koncessionsprövningen naturresurs- lagen tillämpas. Vidare gäller den generella föreslqiften i 5 5 förordningen (1993:191) om tillämpning av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. att myndighet vid prövningen skall ange om anlägg- ningen eller åtgärden går att förena med gällande regionplan eller kommunal översiktsplan.

I 2 5 3 mom. finns regler om villkor för nätkoncession. Där föreskrivs bl.a. att nätkoncession ges för bestämd tid och skall förenas med de villkor som behövs dels för att skydda allmänna intressen och enskild rätt dels av säkerhetsskäl eller annars från allmän synpunkt.

Om koncessionshavaren i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter enligt gällande villkor kan koncessionen återkallas (2 5 6 mom. fjärde stycket). Frågor om återkallelse prövas av nätmyndigheten. I samband med att en nätkoncession upphör att gälla är den som senast haft koncessionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta behövs från allmän eller enskild synpunkt. Frågan om skyldighet att vidta sådana åtgärder prövas av nätmyndigheten i samband med att koncessionen upphör (3 5 1 mom.). Om det behövs för att återställningsåtgärdema skall kunna vidtas att annans mark tas i anspråk, får nätmyndigheten besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid (3 5 3 mom.).

Ellagen anknöts till naturresurslagen vid den senare lagens tillkomst Ursprungligen var det meningen att de överväganden som förutsätts enligt naturresurslagen skulle göras först i samband med prövningen av ledningssträckningen och arbetenas utförande. Lagrådet hade emellertid invändningar mot denna lösning och i propositionen knöts naturresurs-

prövningen till frågan om ledningen skulle få komma till stånd eller inte (prop. 1985/86z90 s. 129).

Det kan anmärkas att sedan Ellagstiftningsutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1995:108) Ny ellag föreslagit att 1902 års lag skall upphävas, har regeringen i maj 1997 beslutat om en proposition rörande ny ellag (prop. 1996/97:136). Vi har beslutat att i vårt arbete utgå från nuvarande lag. Enligt vår bedömning kan våra förslag senare anpassas till den nya ellagen.

7.2. Anpassningen till miljöbalken

I miljöbalken (MB) finns bestämmelser som skall tillämpas för att undvika att olika slags verksamheter och åtgärder innebär en negativ påverkan på hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Som framgått skall ellagen tillämpas vid framdragande och begagnande av elektriska starkströmsledningar. Framdragandet av kraftledningar kan medföra stora ingrepp i natur- och kulturmiljö och innebär ofta att värdefull mark tas i anspråk. Även själva begagnandet av ledningarna kan medföra risker. Bl.a. mot denna bakgrund utgör den verksamhet som regleras i ellagen en verksamhet som faller inom miljöbalkens tillämpningsområde. Som en följd av detta har en verksamhetsutövare enligt ellagen att följa bl.a. de hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB.

I sammanhanget bör erinras om dels att miljöbalken inte innehåller något undantag motsvarande 1 5 andra stycket miljöskyddslagen, att reglerna om miljöfarlig verksamhet inte skall tillämpas beträffande elektriska och magnetiska verkningar av en elektrisk anläggning varom särskilda bestämmelser gäller (jfr 1 kap. 3 5 första stycket MB), dels att 32 kap. MB, som behandlar bl.a. skadestånd för vissa miljöskador, inte skall tillämpas på skador som har orsakats genom inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning i fall då särskilda bestämmelser gäller.

Reglerna om hushållning med naturresurser i 2 och 3 kap. naturresurs- lagen återfinns i 3 och 4 kap. MB. I 1 kap. 2 5 MB finns dessutom en bestämmelse med den innebörden att 3 och 4 kap. MB skall tillämpas bl.a. enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar, exempelvis ellagen. I 2 5 2 mom. sjunde stycket ellagen finns knytningen till naturresurslagen. Bestämmelsen skall ändras så att den hänvisar till 3 och 4 kap. MB.

Miljöbalken innehåller vidare den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 5 MB). Det kan vara tveksamt om en verksamhet enligt ellagen kan påverka en miljökvalitetsnorm. Skulle detta ändå ske är det inte lämpligt att samhället genom att ge koncession sanktionerar en verksamhet som medverkar till att en sådan norm överträds. Därför skall miljökvalitetsnormer iakttas vid koncessionsprövning även enligt ellagen. Dessutom bör bestämmelsen i 16 kap. 5 5 MB, att tillstånd inte får meddelas för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, ha motsvarande tillämpning vid beslut om nätkoncession.

Av 6 kap. 1 5 MB följer att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall bifogas en ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. För närvarande stadgar 4 5 förordningen (1991 :73 8) om miljökonsekvensbesloivningar en skyldighet att bifoga en MKB till ansökan om koncession enligt ellagen.

En MKB skall finnas även fortsättningsvis vid koncessionsprövningen. Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler på ellagens område än de som gäller enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 5 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt ellagen.

Vad avser förfarandet finns regler i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvens- bedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Inte heller beträffande förfarandet finns det anledning att ha andra regler vid upprättande av MKB än som följer av miljöbalkens bestämmelser.

Skydd av områden och djur- och växtarter regleras i 7 och 8 kap. MB. Sådana bestämmelser bör tillämpas vid koncessionsprövning enligt ellagen. För detta krävs ingen hänvisning till miljöbalkens bestämmelser.

När nätkoncession meddelas får, enligt 2 5 3 mom. ellagen, de villkor föreskrivas som behövs för att bl.a. skydda allmänna intressen och enskild rätt. I lagtexten anges uttryckligen, som framgick i avsnittet om lagens innehåll, att villkor kan föreskrivas med hänsyn till säkerheten. Vi menar att paragrafen bör ändras så att det tydligt framgår att koncession skall förenas med de villkor som behövs till skydd för bl.a. miljön.

I ellagen saknas bestämmelser om att nätkoncession kan förenas med nya eller ändrade villkor. Det är enligt vår mening lämpligt att en sådan bestämmelse införs. Hänsynen till innehavaren av nätkoncessionen gör att

detta inte bör få ske utan vidare. Som förutsättning bör gälla att det genom verksamheten uppkommit någon betydande olägenhet som inte förutsågs när nätkoncessionen meddelades eller att verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

I 3 5 1-2 mom. ellagen finns bestämmelser om s.k. återställningsåtgärder. Reglerna ligger helt i linje med miljöbalken. Det finns därför ingen anledning att föreslå ändring i dessa. För att öka förutsättningama för att återställningsåtgärder verkligen vidtas, bör möjlighet finnas för prövnings- myndigheten att ålägga koncessionshavaren skyldighet att ställa säkerhet för sådana åtgärder.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. Denna ordning bör gälla även vid ärenden enligt ellagen. Det avgörande blir alltså om ansökan har gjorts den dag ändringarna träder i kraft. En sådan bestämmelse får betydelse särskilt vad gäller MKB. Som vi anför i vårt delbetänkande angående övergångsbestämmelser till miljöbalken, SOU 1996:147 5. 36 f, får den som avser att ge in en ansökan under tiden närmast efter balkens ikraftträdande ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens krav är uppfyllda när ansökan görs. I vissa speciella situationer får det dock i ett övergångsskede accepteras att samtliga krav inte är uppfyllda. Detta gäller även ärenden enligt ellagen. - I övrigt ser vi inte något behov av övergångsbestämmelser. Följaktligen bör en nätkoncession som har meddelats före ändringamas ikraftträdande kunna förses med ytterligare eller ändrade villkor enligt de nya bestämmelserna. Vidare bör en redan meddelad nätkoncession kunna göras beroende av att säkerhet ställs för återställningsåtgärder.

7.3. Författningskommentar

2 5 2 mom. Nätkoncession får --- allmän synpunkt. Nätkoncession för --- av ledningen. Nätkoncession för --- annat koncessionsområde. Nätkoncession som -—— i landet. Nätkoncession får --- begärda området. Nätkoncession får --— avvikelser göras.

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken. Vid koncessionsprövningen skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om koncession. Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.

Nätkoncession får -—— stycket tillämpas.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför mljöbalken att balkens regler också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. ellagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt. Detta sker i sjunde stycket andra meningen. De lagrum som på detta sätt ”kopplas in” är hushållningsreglema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) och bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer samt att ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

Som framgår av åttonde stycket skall, liksom tidigare, en MKB finnas i ansökan om koncession enligt ellagen. En hänvisning sker här till miljöbalkens bestämmelser. De närmare motiven framgår av lagråds- remissen s. 623 ff och vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff.

Det nionde och sista stycket i den föreslagna lydelsen motsvarar det nuvarande åttonde stycket.

2 5 3 mom. Nätkoncession ges --- 40 år.

En nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet för människors hälsa eller omgivningen, främja en hållbar hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Uppkommer genom verksamhet för vilken nätkoncession har meddelats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när nätkon- cessionen meddelades eller medverkar den till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten föreskriva ytterligare eller ändrade villkor för att förebygga eller minska olägenheterna för framtiden.

En nätkoncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar nätkoncessionen skall fullgöra skyldigheten enligt 3 5 1 mom. att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för

återställning. Ifråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 5 utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller, ejier regeringens bemyndigande, nätmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten enligt fjärde stycket inte är tillräcklig, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.

Första stycket överensstämmer med nuvarande lydelse.

Andra stycket föreslås ändrat. Skälen för detta har redovisats i avsnitt 7.2. Som framgår av paragrafen syftar ellagen till en avvägning också gentemot andra allmänna intressen än miljöintressena liksom gentemot enskilda intressen. Villkor bör därför, såsom enligt nuvarande lydelse, kunna meddelas till skydd också för andra allmänna intressen än miljöintressena liksom till skydd för enskild rätt. Bland andra allmänna intressen finns anledning att särskilt nämna säkerheten, vilket också framgår såväl av paragrafens nuvarande som dess föreslagna lydelse.

Bestämmelsen i tredje stycket är ny. Regeringen eller nätmyndigheten får möjlighet att ändra de villkor som meddelats vid nätkoncessionen och att förena nätkoncessionen med ytterligare villkor. Förutsättningama för detta är att det uppkommit någon oförutsedd betydande olägenhet eller att verk- samheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. En liknande regel finns idag i 7 5 lagen (1978:160) om vissa rörledningar, se avsnitt 9, och i 24 kap. 5 5 MB.

Fjärde och femte styckena är nya och behandlar ställande av säkerhet för återställningsåtgärder, något som bör vara huvudregel vid ingrepp i naturen av beaktansvärd omfattning. I enlighet med vad som föreskrivs i 18 kap. 2 5 MB bör stat och kommun vara befriade från att ställa säkerhet.

28 5 Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med Strap” enligt brottsbalken eller miljöbalken.

I 27 5 ellagen stadgas att den som bryter mot bl.a. villkor som har meddelats med stöd av 2 5 3 mom. andra stycket kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år, dock att ringa fall undantas från straffbarhet. I förevarande paragraf anges i dess nuvarande lydelse att ansvar inte skall ådömas enligt ellagen då gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.

Som framkommit föreslår vi att 2 5 3 mom. andra stycket ellagen utformas så att det tydligt framgår att villkor kan och skall föreskrivas till skydd för bl.a. miljön. Brott mot sådana villkor kan samtidigt utgöra brott inte bara mot brottsbalken utan också mot miljöbalken, beroende på hur villkoren har utformats. I sådant fall bör brottsbalkens respektive miljöbalkens regler ha företräde framför ellagens. Då brottsbalken och miljöbalken samtidigt straffbelägger en gärning följer av 29 kap. 11 5 andra stycket MB vilken av lagarna som skall tillämpas.

Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende om prövning av nätkoncession skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 7.2.

8 Lagen (1978:160) om vissa rörledningar

Förslag: Irörledningslagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

I villkor för koncession skall större vikt än i dag läggas vid miljön.

En koncession skall kunna förenas med nya eller ändrade villkor om den verksamhet för vilken koncession har meddelats medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds.

En koncession skall kunna göras beroende av att kon- cessionshavaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning.

8.1. Lagens innehåll

Enligt lagen om vissa rörledningar (rörledningslagen) krävs koncession för att dra fram eller begagna en rörledning för transport av fjärrvärme eller av råolja, naturgas eller produkt av råolja eller naturgas eller av annan vätska eller gas som är ägnad att användas som bränsle. Koncession behövs dock inte för ledningar med en längd av högst 20 kilometer, ledningar för distribution till hushåll eller ledningar inom hamn eller industriområde (1 5).

Rörledningslagen omfattar bara stora projekt, varför antalet koncessions- ärenden har varit litet och i huvudsak begränsat till 1980-talet och början av 1990-talet när den svenska naturgasutbyggnaden på västkusten och i Skåne ägde rum. Det har i praktiken främst varit gasledningar som varit aktuella för koncessionsprövning. Rörledningar förläggs i allmänhet under jord. Vid

ledningens början och slut samt vid förgreningar finns terminaler eller stationer. Utefter ledningen kan finnas pumpstationer (för naturgas kompressorstationer) samt linjeventil-, mät- och regelstationer.

Frågan om koncession prövas av regeringen men ansökan ges in till den myndighet som regeringen bestämmer (3 5). I förordningen (1978zl64) om vissa rörledningar har regeringen bemyndigat Närings— och teknikutveck- lingsverket att handlägga ansökningar enligt lagen. Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen dras fram och begagnas och om sökanden är lämplig att utöva den verksamhet som avses med koncessionen. Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdes- bestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Vid koncessionsprövning skall natur- resurslagen tillämpas (4 5). Dessutom gäller den generella föreskriften i 5 5 förordningen (1993zl9l) om tillämpning av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. att myndighet vid prövningen skall ange om anläggningen eller åtgärden går att förena med gällande regionplan eller kommunal översiktsplan. Koncessionsprövningen enligt 3 5 rörlednings- lagen för med sig att rörledningsföretaget kan underkastas en samlad prövning i alla de avseenden där samhällsintressen gör sig gällande. Detta innebär bl.a. att transport- och näringspolitiska, energipolitiska samt miljö-, naturvårds-, försvars— och planpolitiska synpunkter kan beaktas (prop. 1985/86z90 s. 129).

I 5-7 55 finns regler om villkor för koncession. Där föreskrivs bl.a. att koncession skall avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning och gälla viss tid (5 5). Enligt 6 5 skall koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. Vissa särskilda villkor om statligt deltagande, avgifter, färdigställandetid m.m. får också föreskrivas. Under förutsättning att det uppkommit betydande olägenhet, som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får villkor föreskrivas som är ägnade att förebygga och minska olägenheterna för framtiden (7 5).

Om koncessionshavaren åsidosätter gällande villkor kan koncessionen återkallas (15 5). I samband med att koncession upphör att gälla, skall återställningsåtgärder vidtas om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt (16 5). Krävs det för att återställningsåtgärdema skall kunna vidtas att annans mark tas i anspråk, får den myndighet som regeringen bestämmer besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid (18 5). Skulle verksamheten enligt rörledningslagen bedrivas så att uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse uppkommer, kan myndigheten besluta att förbjuda verksamhetens fortsatta bedrivande (20 5).

Rörledningslagen anlcnöts till naturresurslagen vid den senare lagens tillkomst. Ursprungligen var det meningen att de överväganden som förutsätts enligt naturresurslagen skulle göras först i samband med

prövningen av ledningssträckningen och arbetenas utförande. Lagrådet hade emellertid invändningar mot denna lösning och i propositionen knöts naturresursprövningen till frågan om ledningen skulle få komma till stånd eller inte (prop. l985/86:90 s. 131).

8.2. Anpassningen till miljöbalken

I miljöbalken (MB) finns bestämmelser som skall tillämpas för att undvika att olika slags verksamheter och åtgärder innebär negativ påverkan på hälsan, miljön och hushållningen med naturresurser. Anläggningsarbeten för framdragande av rörledningar påverkar naturmiljön i vart fall under en tid. Själva begagnandet av rörledningama innefattar en risk för utsläpp av den vätska eller gas som transporteras. Bl.a. mot denna bakgrund utgör den verksamhet som regleras i rörledningslagen en verksamhet som faller inom miljöbalkens tillämpningsområde.

Det nämnda leder till att en verksamhetsutövare enligt rörledningslagen skall följa bl.a. de hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB, exempelvis 2 kap. 3 5, som stadgar att den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall vidta de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller omgivningen i övrigt. Dessa lqav gäller dock enligt 2 kap. 8 5 MB i den utsträckning det kan anses rimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämföras med kostnaderna för sådana åtgärder. I 2 kap. 9 5 MB finns en stoppregel av innebörd, att om en verksamhet eller åtgärd kan befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse även om sådana skyddsåtgärder och försiktighetsmått vidtagits som krävs enligt balken, får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om det finns särskilda skäl. Enligt paragrafens tredje stycke gäller inte detta om regeringen tillåtit verksamheten enligt rörledningslagen. Ett liknande undantag finns för närvarande i miljöskyddslagen. I sammanhanget bör dock erinras om den angivna regeln i 20 5 andra stycket rörledningslagen, att verksamheten kan förbjudas om den bedrivs på sådant sätt att uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse uppkommer.

Reglerna om hushållning med naturresurser i 2 och 3 kap. naturresurslagen återfinns i 3 och 4 kap. MB. I 1 kap. 2 5 MB finns

dessutom en bestämmelse med den innebörden att 3 och 4 kap. MB skall tillämpas bl.a. enligt vad som är föreskrivet i vissa angivna lagar, exempelvis rörledningslagen. I 4 5 tredje stycket rörledningslagen finns knytrringen till naturresurslagen. Bestämmelsen skall ändras så att den hänvisar till 3 och 4 kap. MB.

Miljöbalken innehåller vidare den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 5 MB). Det kan vara tveksamt om verksamhet enligt rörledningslagen kan påverka en miljökvalitetsnorm. Skulle detta ändå ske är det inte lämpligt att samhället genom att ge koncession sanktionerar en verksamhet som medverkar till att en sådan norm överträds. Därför skall miljökvalitetsnormer iakttas vid koncessionsprövning även enligt rörledningslagen. Dessutom bör bestämmelsen i 16 kap. 5 5 MB, att tillstånd inte får meddelas för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, ha motsvarande tillämpning vid beslut om koncession.

Av 6 kap. 1 5 MB följer att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) skall bifogas en ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken. För närvarande stadgar 5 5 förordningen (1991 :73 8) om miljökonsekvensbeskrivningar en skyldighet att bifoga en MKB till ansökan om koncession enligt rörledningslagen.

En MKB skall finnas även fortsättningsvis vid koncessionsprövningen. Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler på rörlednings- lagens område än vad som gäller enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 5 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt rörledningslagen.

Vad avser förfarandet finns regler i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvens- bedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Inte heller beträffande förfarandet finns det anledning att ha andra regler vid upprättande av MKB än som följer av miljöbalkens bestämmelser.

Skydd av områden och djur- och växtarter regleras i 7 och 8 kap. MB. Sådana bestämmelser bör tillämpas vid koncessionsprövning enligt rörledningslagen. För detta krävs ingen hänvisning till miljöbalkens bestämmelser.

När koncession meddelas får, enligt 6 5 rörledningslagen, de villkor föreskrivas som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt. I lagtexten anges vissa av de villkor som kan komma ifråga, exempelvis

villkor om statligt deltagande. Vi menar att paragrafen bör ändras så att det tydligt framgår att koncessionen skall förenas med de villkor som behövs till skydd för bl.a. miljön.

Rörledningslagen innehåller en bestämmelse i 7 5 om att villkor kan föreskrivas då en oförutsedd betydande olägenhet uppkommit. Det är enligt vår mening ändamålsenligt att den regeln behålls. Den bör dock utökas med en möjlighet att ingripa med nya eller ändrade villkor när verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 MB överträds.

I 16 och 17 55 rörledningslagen finns bestämmelser om s.k. återställ- ningsåtgärder. Reglerna ligger helt i linje med miljöbalken. Det finns därför ingen anledning att föreslå ändring i dessa. För att öka förutsättningarna för att återställningsåtgärder verkligen vidtas, bör möjlighet finnas för prövningsmyndigheten att ålägga koncessionshavaren skyldighet att ställa säkerhet för sådana åtgärder.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. Denna ordning bör gälla även vid ärenden enligt rörledningslagen. Det avgörande blir alltså om ansökan har gjorts den dag ändringarna träder i kraft. En sådan bestämmelse får betydelse särskilt vad gäller MKB. Som vi anför i vårt delbetänkande angående övergångsbestämmelser till miljöbalken, SOU 1996:147 5. 36 f, får den som avser att ge in en ansökan under tiden närmast efter balkens ikraftträdande ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens krav är uppfyllda när ansökan görs. I vissa speciella situationer får det dock i ett övergångsskede accepteras att samtliga krav inte är uppfyllda. Detta gäller även ärenden enligt rörledningslagen. - I övrigt ser vi inte något behov av övergångsbestämmelser. Följaktligen bör en koncession som har meddelats före ändringamas ikraftträdande kunna göras beroende av att säkerhet ställs för återställningsåtgärder. En sådan koncession bör vidare kunna förses med ytterligare eller ändrade villkor.

8.3. Författningskommentar

4 5 Koncession får --— med koncessionen. Koncession får --- avvikelser göras.

Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Vid koncessionsprövningen skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om koncession. Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken. Vad som därvid föreskrivs om tillståndsmyndighet skall gälla regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. rörledningslagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt. Detta sker i fjärde stycket. De lagrum som på detta sätt "kopplas in” är hushållningsreglema i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL) och bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer samt att ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

Som framgår av femte stycket skall, liksom tidigare, en MKB finnas i ansökan om koncession enligt rörledningslagen. En hänvisning sker här till miljöbalkens bestämmelser. De närmare motiven framgår av lagråds— remissen s. 623 ff och vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff. Eftersom regeringen är tillståndsmyndighet enligt rörledningslagen kan det vara naturligt att regeringen får ett bemyndigande att låta den myndighet som normalt handlägger ärendet, dvs. Närings- och tekrrikutvecldingsverket, även handlägga förfarandet med MKB:n fram till dess den är färdigställd och kan bifogas ansökan om koncession.

6 5 En koncession skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet på människors hälsa eller omgiv- ningen, främja en hållbar hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Som villkor -—- liknande villkor. Vidare får -—- föreskrivna tiden.

Första stycket motsvarar delvis första stycket i nuvarande lydelse. Andra och tredje styckena överensstämmer med nuvarande lydelse.

Första stycket föreslås ändrat. Skälen för detta har redovisats i avsnitt 8.2. Rörledningslagen syftar till en avvägning också gentemot andra allmänna intressen än miljöintressena liksom gentemot enskilda intressen, t.ex. ägares och nyttjanderättshavares intressen i förhållande till företagaren. Villkor bör därför, såsom enligt nuvarande lydelse, kunna meddelas till skydd också för andra allmänna intressen än miljöintressena liksom till skydd för enskild rätt. Bland allmänna intressen finns anledning att särskilt nämna säkerheten, dvs. vad som krävs för att förebygga exempelvis brand och explosion.

6 a 5 En koncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs

för att den som innehar koncessionen skall fullgöra skyldigheten enligt 16 5 att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta om ytterligare säkerhet.

I fråga om beskafenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 5 utsök- ningsbalken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och förvaras av länsstyrelsen i det län där verk— samheten bedrivs.

Skyldighet att ställa säkerhet för återställningsåtgärder bör vara huvudregel vid ingrepp i naturen av beaktansvärd omfattning. Säkerheten kan exempelvis bestå i att medel sätts in på ett spärrat bankkonto eller att en bankgaranti ställs. I enlighet med vad som föreskrivs i 16 kap. 3 5 MB bör stat och kommun vara befriade från att ställa säkerhet.

7 5 Uppkommer genom verksamhet för vilken koncession har meddelats enligt denna lag betydande olägenhet som icke förutsågs när koncessionen meddelades eller medverkar den till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva ytterligare eller ändrade villkor för att förebygga eller minska olägenheten för framtiden.

I paragrafen har tillagts att ytterligare eller ändrade villkor får föreskrivas om verksamheten medverkar till att en milj ökvalitetsnorm överträds.

Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende om prövning av koncession skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraft— trädande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 8.2.

9 Minerallagen (1991:45)

Förslag: I minerallagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten. Ett medgivande till undersökning i de obrutna fjällområdena skall få förenas med villkor till skydd för natur- och kulturvärden. Koncession skall inte få ges till en ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

Bergmästaren skall kunna bestämma nya villkor om verk- samheten med någon betydelse medverkar till att en miljö kvalitetsnorm överträds.

Bergmästaren skall samråda med länsstyrelsen såvitt avser tillämpningen av miljöbalken. Om bergmästaren och länsstyrelsen har olika uppfattning skall ärendet hänskjutas till regeringen.

9.1. Lagens innehåll

Mineralhanteringen i Sverige kan delas in i olika grenar med avseende på vilka produkter som utvinns och hur de används. Till gruvnäringen räknas vanligen de malmproducerande gruvorna. Övriga mineralgrupper som bildar egna grenar är industrimineral, energimineral, natursten, smyckesten och ballast. Räknat i omsättning dominerar malmgruvoma, följt av ballast industrin och industrimineralsektom.

Den svenska gruvindustrin brukar delas in i jämmalmsgruvor och ickejämmalmsgruvor. Det finns två jämmalmsgruvor i Sverige, nämligen i Kiruna och Malmberget. Båda gruvorna ägs av Luossavaara-Kirunavaara AB (LKAB). Bland ickejämmalmsgruvoma finns två guldmalmsgruvor, tre kopparmalmsgruvor, en blymalmsgruva, en zinkrnalmsgruva samt sju s.k.

komplexmalmsgruvor, dvs. gruvor där malmen innehåller flera av ovan- stående metaller. Antalet gruvor har minskat i Sverige de senaste decenni ema. Under senare år har dock produktionen ökat något. Sverige är ett betydande gruvland och svarar exempelvis för nästan tre fjärdedelar av EU:s jämmalmsproduktion.

Gruvnäringen i Sverige är utförligt beskriven i Gruvkommitténs be tänkande SOU 1996:152 Gruvorna och framtiden.

Minerallagen trädde i kraft den 1 juli 1992, då bl.a. gruvlagen (1974:342) och lagen (19741890) om vissa mineralfyndigheter upphörde att gälla. Den nya lagen innebar att inmutningssystemet i gruvlagen avskaffades och ersattes av ett koncessionssystem, som i och för sig har inmutningsrättsliga inslag. Inmutningssystemet innebar att den som först ansökte om tillstånd att få undersöka ett område fick exklusiv rätt att undersöka. Principen för koncessionssystemet är att rätten att undersöka och bearbeta en fyndighet upplåts efter prövning av en myndighet.

Minerallagen gäller undersökning och bearbetning av fyndigheter av ett antal särskilt uppräknade ämnen. Ämnena har 1 lagen samlingsbeteckningen koncessionsmineral (1 kap. 1 5). Lagen tillämpas inte inom allmänt vatten- område i havet (1 kap. 2 5). Där är i stället lagen (1966:314) om kontinental- sockeln tillämplig. Kontinentalsockellagen behandlas i avsnitt 11.

Det enda energimineral som numera utvinns i Sverige är torv. Torv är inte ett koncessionsmineral enligt minerallagen, utan omfattas i stället av lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter. Torvlagen behandlas i avsnitt 10.

Bestämmelser som berör den verksamhet som regleras i minerallagen finns även i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen (l964z822), lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) samt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (1 kap. 7 5). Dessa lagar gäller parallellt med minerallagen.

Med undersökning avses i minerallagen arbete i syfte att påvisa en fyndighet av ett koncessionsmineral och att utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde, allt under förutsättning att arbetet innebär intrång i markägarens eller annan rättsinnehavares rätt (1 kap. 3 5). Sistnämnda förutsättning antyder att reglerna om undersökning främst avser förhållandet mellan verksamhetsutövare och fastighetsägare eller innehavare av särskild rätt till fastigheten.

Undersökning får enligt huvudregeln utföras endast av den som har undersökningstillstånd (1 kap. 4 5). Sådant tillstånd skall lämnas, om det finns anledning anta att undersökning kan leda till fynd av koncessions mineral och sökanden inte uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd undersökningen. Vid tillstånd att bedriva undersökning beträffande

olja, gasformiga kolväten eller diamant skall dessutom bedömas om sökanden är lämplig (2 kap. 2 5).

Undersökningstillstånd beträffande olja, gasformiga kolväten eller diamant skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt (2 kap. 10 5). I övrigt saknar lagen bestämmelser om villkor i undersökningstillstånd.

Undersökningsarbete skall utföras så att minsta skada och intrång vållas (3 kap. 3 5). Undersölmingsarbete får inte äga rum inom nationalparker eller tilltänkta nationalparker och inte heller i strid med föreskrifter som har meddelats beträffande naturreservat. Undersökningsarbete får inte heller utan medgivande av länsstyrelsen äga rum inom de fjällområden som räknas upp i 3 kap. 5 5 NRL (3 kap. 6 5). Utan medgivande av bergmästaren får undersökrringsarbete inte äga rum inom bl.a. 100 meter från tomt med byggnad där någon är permanent bosatt eller område med detaljplan eller områdesbestämmelser enligt PBL (3 kap. 7 5). Det bör erinras om att 3 kap. 6 och 7 55 minerallagen inte innefattar en uttömmande beskrivning av områden där hinder mot undersökning kan föreligga. Den verksamhet som regleras i lagen måste alltid bedrivas med iakttagande av all övrig lag stiftning (Delin, Minerallagen med kontinentalsockellagen, 1996, s. 78).

Bearbetning får utföras endast av den som har bearbetningskoncession (1 kap. 4 5). Bearbetningskoncession skall meddelas, om en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har påträffats och fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen (4 kap. 2 5).

I ärenden om beviljande av koncession skall NRL tillämpas (4 kap. 2 5). Länsstyrelsens uppfattning i NRL-frågan får normalt inte frångås (jfr 8 kap. 1-2 55). Om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars tillåtlighet skall prövas enligt flera av de NRL-ankrrutna lagarna, skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessions ärendet. I ärenden om beviljande av koncession skall en miljökonsekvens- beskrivning (MKB) fogas till ansökan (4 kap. 2 5).

Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras (4 kap. 2 5).

En koncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som behövs för att natur- tillgångama skall utforskas eller tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt (4 kap. 5 5). Koncessionshavaren skall normalt åläggas att ställa säkerhet för att skyldigheterna att utföra efterarbete skall uppfyllas (4 kap. 6 5). En koncession skall meddelas för 25 år (4 kap. 7 5). Koncessionstiden skall därefter förlängas under vissa i lagen angivna förutsättningar (4 kap. 8-11

åå)—

Bestämmelserna i 3 kap. 6 och 7 åå om hinder mot undersökningsarbete skall tillämpas också på bearbetning (5 kap. 10 å).

Ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession kan återkallas, om tillstånds- eller koncessionshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen eller villkor eller om det annars finns synnerliga skäl (6 kap. 3 5). Om verksamheten enligt en koncession ger upphov till betydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får prövningsmyndigheten bestämma nya eller ändrade villkor (6 kap. 4 ©).

Ärenden om beviljande av undersökningstillstånd eller bearbetnings koncession prövas av bergmästaren (8 kap. 1 ©). Bergmästaren skall hän- skjuta till regeringen mer betydelsefulla ärenden och ärenden där berg- mästaren och länsstyrelsen har olika uppfattning beträffande tillämpningen av NRL (8 kap. 2 ©).

När en bearbetningskoncession har upphört skall koncessionshavaren utföra efterarbete och ta bort anläggningar i den mån detta är motiverat från allmän eller enskild synpunkt (13 kap. 4 G).

9.2. Anpassningen till miljöbalken

Miljöbalken skall tillämpas parallellt med annan lag som reglerar sådan verksamhet, åtgärder, anläggningar och produkter som omfattas av balkens tillämpningsområde men avser andra frågor. I den utsträckning det i någon annan lag finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av balken gäller i stället vad som sägs i den lagen (se även avsnitt 1.3).

Miljöbalken är tillämplig vid bearbetning av mineral. Även vid undersölcningsarbete (prospektering) kan balken vara tillämplig. Exempelvis kan detta vara fallet vid byggande av väg fram till ett undersölmingsområde.

I ett fåtal fall påträffas vid undersökningsarbetena fyndigheter i en sådan omfattning att provbrytning inleds. Vid provbrytning tas ett schakt upp eller, om det redan finns en gruva i närheten, görs en gång från denna. Prov- brytning har typiskt sett en sådan miljöpåverkan att miljöbalken är tillämplig.

Miljöbalken och minerallagen gäller som nämnts parallellt. Det finns i minerallagen enligt dess nuvarande lydelse ett undantag från denna princip, nämligen bestämmelsen i 4 kap. 2 & att 2 och 3 kap. NRL inte skall tillämpas i andra prövningar än koncessionsprövningen. Vi föreslår nedan att denna bestämmelse skall finnas kvar.

Minerallagen syftar i första hand till att reglera förhållandet mellan prospektör och gruvinnehavare å ena sidan och markägare och innehavare av särskild rätt till marken å andra sidan. Endast i mindre omfattning har lagen bestämmelser som syftar till att skydda miljön. Dessa är normalt allmänt hållna. Vid den genomgång av minerallagens bestämmelser som vi gjort har vi inte kunnat finna något annat undantag från huvudregeln om parallellitet än det nyss nämnda.

När minerallagens anpassning till miljöbalken diskuteras måste man ha klart för sig att minerallagen inte i första hand är en miljölag. När prövningen sker enligt minerallagen återstår normalt mycket arbete innan man i detalj kan ange hur verksamheten skall bedrivas. Det är därför svårt att i en koncession meddela exempelvis villkor till skydd för miljön. Av denna anledning bestäms därför väsentliga villkor, bl.a. till skydd för den yttre miljön, med stöd av annan lagstiftning såsom miljöskyddslagen, natur vårdslagen och vattenlagen. Det är därför av avgörande betydelse att - vid den miljöbalksprövning som skall ske av verksamhet som också omfattas av minerallagen - samtliga regler i MB utom 3 och 4 kap. kan tillämpas.

En rätt enligt minerallagen kan beskrivas som en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att bedriva den verksamhet som omfattas av lagen. För gruvdrift och ibland också för undersökningsarbete kommer förutsättningarna alltså att preciseras genom en miljöprövning. Vid en sådan miljöprövning kommer, i enlighet med det sagda, miljöbalken att tillämpas.

Beträffande undersökningsarbete gäller för närvarande enligt 2 kap. 10 å minerallagen att endast undersökningstillstånd beträffande olja, gasformiga kolväten eller diamant skall förenas med villkor för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. Även undersökningsarbete som avser andra mineral än olja, gas eller diamant kan vara förenat med risker för omgivningen. Mot bakgrund av de skärpta krav på miljöhänsyn som kännetecknar miljöbalken kan det diskuteras om undersölmingstillstånd generellt skall kunna förenas med villkor till skydd för miljöintressen.

Det är enligt vår uppfattning främst i två situationer som miljövillkor kan aktualiseras vid undersökning. Den ena är provbrytning efter mineral. Redan i dag skall provbrytning tillståndsprövas av länsstyrelsen enligt miljöskydds lagen (23.01.02 i bilagan till miljöskyddsförordningen, 1989z364). Prov- brytning kommer i fortsättningen att tillståndsprövas enligt miljöbalken. Den andra situationen är byggande av väg fram till undersölmingsområdet. Om en sådan vägbyggnad kommer att väsentligt ändra naturmiljön skall anmälan om samråd göras enligt 12 kap. 6 & MB. Samrådsmyndigheten får därefter meddela förelägganden om miljöhänsyn och i särskilda fall förbud.

Gruvkommittén har föreslagit att länsstyrelsens medgivande enligt 3 kap. 6 & minerallagen att utföra undersökningsarbete inom de fjällområden som räknas upp i 3 kap. 5 & NRL skall förenas med de villkor som är nödvändiga

för att förhindra att påtaglig skada uppkommer för områdets natur- och kulturvärden (SOU 1996:152 5. 115 och 141). Ett sådant tillägg i lagtexten är enligt vår uppfattning motiverat, även om det för oss har uppgetts att det inte förekommer några undersökningar i de obrutna fjällområdena. Även vi föreslår alltså en sådan bestämmelse. Vi anser dock att villkor skall kunna ställas även för att förhindra mindre skador än sådana som kan anses vara "påtagliga".

Med hänsyn till den miljöprövning som skall ske enligt miljöbalken saknas det enligt vår uppfattning skäl att i övrigt föreslå att under- sökningstillstånd skall kunna förenas med villkor till skydd för miljön. Det bör dock påpekas att Gruvkommittén har föreslagit att även bergmästarens medgivande enligt 3 kap. 7 & minerallagen skall kunna förenas med villkor. Vi har uppfattat att detta inte i första hand skall avse villkor till skydd för miljön. Vi tar därför inte ställning till om detta förslag bör genomföras.

Beträffande bearbetning gäller enligt 23.01 i bilagan till miljöskydds förordningen att en gruvanläggning som utgörs av anrikningsverk, sintn'ngs- verk eller annan anläggning för bearbetning av mineralfyndighet skall tillståndsprövas enligt miljöskyddslagen. Tillstånd kan även krävas enligt bestämmelsen om täkt i 18 & naturvårdslagen (jfr prop. 1988/89:92 s. 77 f). Om tillståndsplikt inte föreligger enligt 18 & naturvårdslagen föreligger vanligen samrådsskyldighet enligt 20 & naturvårdslagen. Dessa bestäm- melser säkerställer att miljöprövning görs av bearbetningen. Någon ändring är inte avsedd när miljöbalken införs.

Till detta kommer att PBL innehåller styrinstrument för användningen av mark. Regleringen av markens användning sker genom detaljplan. För begränsade områden kan områdesbestämmelser antas. Enligt 3 kap. 7 & minerallagen krävs bergmästarens medgivande för att utföra undersökningsr arbete inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser. Koncession får enligt 4 kap. 2 & normalt inte strida mot detaljplan eller områdes bestämmelser.

I ett avseende skall dock en miljöprövning ske enligt minerallagen. Enligt lagen skall nämligen hushållningsbestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL tillämpas vid prövningen av bearbetningskoncession. Lagen innehåller på detta område ett särdrag: Om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars tillåtlighet skall prövas enligt även andra NRL-anknutna lagar, skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessionsärendet (4 kap. 2 & fjärde stycket minerallagen).

Propositionen med förslag till minerallag innehöll inte nu diskuterad bestämmelse. I stället föreslogs att det i NRL skulle införas en ny bestämmelse, 1 kap. 2 å andra stycket, av innehåll att om tillåtligheten av ett visst exploateringsföretag eller annat ingrepp i miljön skall prövas enligt

flera av de NRL-anknutna lagarna så skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas endast vid den prövning som äger rum först (prop. 1988/89:92 s. 76 f).

Vid propositionens riksdagsbehandling påpekade Bostadsutskottet i ett yttrande till Näringsutskottet (bet. 1990/912NU7 bil. 5) att det tidigare i propositionen med förslag till NRL hade anförts att, för att en prövning enligt en viss lag skulle anknytas till NRL, det borde krävas att det fanns behov av att göra en bred prövning av verksamhetens ställning i förhållande till andra markanvändningsintressen. Vidare hade framhållits det angelägna i att få till stånd en samordning mellan NRL och de till denna anknutna lagarna. Ett accepterande av den i minerallagspropositionen föreslagna ordningen skulle enligt Bostadsutskottets mening innebära att den efter- strävade samordningen inte kom till stånd på det sätt som avsetts vid tillkomsten av NRL.

Enligt Näringsutskottets mening borde frågan övervägas ytterligare (bet. 1990/911NU7 s. 18). Den föreslagna ändringen genomfördes därför inte i NRL. Näringsutskottet uttalade dock samtidigt att utskottet, såvitt gäller exploateringsföretag på mineralområdet, fann den föreslagna bestämmelsen lämplig. Riksdagen ställde sig bakom Näringsutskottets uttalande (rskr. 67).

Med anledning av riksdagens beslut lade regeringen fram en ny proposition med förslag i ämnet (prop. 1991/92:161). På grundval av denna intogs nämnda bestämmelse i 4 kap. 2 & minerallagen. Regeln är sålunda nu begränsad till att avse förhållandet mellan minerallagen och övriga NRL— anknutna lagar. I propositionen betonades vikten av att avvägningen i koncessionsärendet är allsidig och övergripande. Vidare betonades att ett ordentligt beslutsunderlag måste finnas och att miljöaspekterna får en grundlig belysning och beaktas i beslutet.

Miljöskyddskommittén föreslog i sitt slutbetänkande Följdlagstiftning till miljöbalken (SOU 1994:96) att bestämmelsen skulle få följande utformning.

Om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars tillåtlighet skall prövas enligt flera av de lagar som anges i 2 kap. 1 _? miljöbalken, skall 3 och 4 kap. samma balk tillämpas endast vid den prövning som sker i mineralärendet.

I dåvarande miljöbalksförslag gjordes i 2 kap. 1 & liksom i NRL en uppräkning av lagar som skulle knytas till hushållningsbestämmelsema, vilka var intagna i 3 och 4 kap. Den föreslagna utformningen av minerallagens bestämmelse innebar den ändringen jämfört med gällande lydelse att den inte omfattade de lagar som föreslogs ingå i balken,

exempelvis miljöskyddslagen och naturvårdslagen. Troligen var ändringen inte avsedd (jfr SOU 1994:96 s. 431).

Vid remissbehandlingen av Miljöskyddskommitténs slutbetänkande ansåg Naturvårdsverket att bestämmelsen borde upphävas.

Vi konstaterar att det främst är prövningar enligt miljöskyddslagen, naturvårdslagen, vattenlagen och PBL som kan bli aktuella sedan bearbetningskoncession har meddelats. De tre första lagarna kormner att ersättas av miljöbalken. Det kan diskuteras om det är lämpligt att behålla den ordning som nu gäller också då miljöbalken införs.

Gruv- och mineralindustn'n i Sverige är en samhällsekonomiskt viktig basnäring. Denna skulle allvarligt hotas om bestämmelsen togs bort. Det är nämligen tveksamt om prospektering överhuvudtaget kommer att ske om den som får bearbetningskoncession riskerar att inte kunna utnyttja koncessionen därför att det vid den (ofta flera år senare) följande miljö prövningen beslutas att marken bör användas för något annat ändamål. Farhågoma grundas på att prospektering är mycket kostnadskrävande, bedrivs under lång tid och sällan leder till att fyndigheter upptäcks i en sådan omfattning att de kan utvinnas. Att undersöka en fyndighet fram till dess att den är klar att bearbeta kostar i regel tiotals miljoner kronor. Resultaten av verksamheten ligger långt fram i tiden, ofta upp mot tio år. Endast omkring en procent av proj ekteringsinsatsema leder till bearbetning.

Enligt vår uppfattning talar mineralhanteringens särdrag för att bestäm melsen bör finnas kvar. Den behöver dock anpassas språkligt.

Det är viktigt att det sker en förutsättningslös "NRL-prövning" i koncessionsärendet. Länsstyrelsen har en viktig roll att se till att marken får den användning som den är mest lämpad för. Redan enligt nuvarande bestämmelser har länsstyrelsen i uppgift att bevaka att frågan om bästa markanvändning blir allsidigt belyst i ärendet om bearbetningskoncession. Vi föreslår att bergmästaren skall samråda med länsstyrelsen om tillämpningen av miljöbalken. Om bergmästaren och länsstyrelsen har olika uppfattning skall ärendet hänskjutas till regeringen.

Miljöbalken innehåller den bestämmelsen att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger, prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden och dispenser, utövar tillsyn och meddelar före- skrifter (5 kap. 3 & MB). Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer måste gälla all verksamhet som bidrar till att normerna överträds, jfi' avsnitt 1.3. Miljökvalitetsnormer skall därför iakttas även vid koncessionsprövning enligt minerallagen. Dessutom bör bestämmelsen i 16 kap. 5 5 MB, om att tillstånd inte får meddelas för en ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, ha motsvarande tillämpning vid prövning av bearbetningskoncession.

Miljökvalitetsnorrnema skall slutligen kunna ligga till grund för nya eller ändrade villkor för koncessionen.

Av 6 kap. 1 & MB följer att en MKB skall bifogas en ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Regeln blir tillämplig för anläggningar för utvinning av mineralfyndigheter, vilka i dag kräver tillstånd enligt miljö skyddslagen och naturvårdslagen och i framtiden kommer att göra det enligt balken.

En MKB skall enligt 4 kap. 2 & femte stycket minerallagen även finnas i ärenden om beviljande av koncession. Frågan är hur formaliserad och omfattande MKB:n enligt minerallagen bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara utformat. Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller syftet med en MKB anges detta i 6 kap. 3 G MB och bör rimligen gälla också en MKB i samband med prövning enligt minerallagen. Vidare bör balkens regler om vad en MKB skall innehålla i 6 kap. 7 5 MB tillämpas. De krav som ställs upp där är obligatoriska för verksamheter som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Anläggningar för bearbet- ning av mineralfyndigheter kan ofta antas ha en sådan effekt. För verksamheter som inte kan antas ha en betydande miljöpåverkan skall kraven vara uppfyllda i den utsträckning det behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att möjliggöra syftet med MKB:n.

Som tidigare har sagts avser prövningen enligt minerallagen i första hand att reglera förhållandet mellan prospektör och gruvinnehavare å ena sidan och markägare och innehavare av särskild rätt till marken å andra sidan. Vi anser det trots allt vara värdefullt att även en MKB enligt minerallagen innehåller samtliga uppgifter av betydelse för en miljöprövning. Detta kommer knappast att medföra några olägenheter för sökanden, eftersom uppgifterna ändå måste redovisas i den MKB som skall upprättas i tillståndsärendet enligt miljöbalken.

Vad avser förfarandet finns bestämmelser i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljö konsekvensbedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader. Eftersom anläggningar för bearbetning av mineralfyndigheter skall tillståndsprövas även enligt balken finns det inte skäl att ha samma utförliga regler i minerallagen angående förfarandet vid MKB. Det är tillräckligt att reglerna i 6 kap. 9-10 && MB tillämpas, dvs. bestämmelserna om att tillstånds myndigheten skall pröva om MKB:n uppfyller uppställda krav och beakta innehållet i MKB:n vid prövningen samt om att den som är skyldig att upprätta MKB:n skall stå för kostnaderna. Slutligen bör 6 kap 11 och 12 åå om planer och planeringsunderlag tillämpas.

Vi har i 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslagit att ärenden som har inletts före balkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre lag. Reglerna om miljökvalitetsnormer skall dock enligt förslaget tillämpas omedelbart. Denna ordning bör gälla även i ärenden enligt minerallagen. Det avgörande blir alltså om ansökan har gjorts den dag som ändringarna träder i kraft. En sådan bestämmelse får betydelse särskilt vad gäller MKB. Som vi anför i vårt delbetänkande Övergångsbestämmelser till miljöbalken (SOU 1996:147 s. 36 f) får den som avser att ge in en ansökan under tiden närmast efter balkens ikraftträdande ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens krav är uppfyllda när ansökan görs. I vissa speciella situationer får det dock i ett övergångsskede accepteras att samtliga krav inte är uppfyllda. Detta gäller även ärenden enligt minerallagen.

Vidare bör en övergångsbestämmelse införas om att inskränkningen i 3 kap. 6 5 första stycket av möjligheten att utföra undersökningsarbete i vissa skyddade områden inte bör gälla undersökningsarbete för vilket tillstånd har lämnats vid lagens ikraftträdande.

I övrigt ser vi inte något behov av övergångsbestämmelser. Följaktligen bör miljökvalitetsnormer kunna ligga till grund för nya eller ändrade villkor i koncessioner som har meddelats före lagändringamas ikraftträdande.

9.3. F örfattningskommentar

1 kap. Inledande bestämmelser

7 5 Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken. Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns även i plan— och bygglagen (1987:10) och lagen ( 1 98895 0) om kulturminnen m.m.

Bestämmelser om --- strålskyddslagen (1988:220).

I paragrafens första stycke hänvisas i dag till bl.a. miljöskyddslagen, naturvårdslagen och NRL. Dessa hänvisningar har ersatts av en erinran om att miljöbalken gäller. I avsnitt 9.2 behandlas förhållandet mellan minerallagen och miljöbalken. Det bör observeras att miljöbalken gäller vid undersökning som påverkar miljön och vid bearbetning.

(8 5) Paragrafen föreslås bli upphävd.

I huvudbetänkandet föreslogs en bestämmelse i 19 kap 11 å - delvis efter mönster från 2 & andra stycket miljöskyddslagen - av innebörd att en tillståndsmyndighet är bunden av regeringens beslut om tillåtlighet, lokalisering och eventuella villkor. Bestämmelsen har inte tagits med i lagrådsremissen då den ansetts överflödig (en sådan bundenhet anses följa av allmänna rättsprinciper). I konsekvens härmed bör förevarande paragraf bortfalla.

3 kap. Undersökningsarbete

6 _? Undersökningsarbete får inte äga rum inom nationalpark eller område som en statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark eller i strid med föreskrifter som har meddelats för natur- eller kulturreservat med stöd av 7 kap. miljöbalken.

Undersökningsarbete får inte heller, utan medgivande av länsstyrelsen, äga rum inom 3. område som avses i 4 kap. 5 59 miljöbalken.

Ett medgivande enligt andra stycket 3 får förenas med de villkor som behövs för att förhindra att skada uppkommer på natur- eller kulturvärden.

Hänvisningen i paragrafens första stycke till naturvårdslagen har ändrats till att avse 7 kap. MB. Ett tillägg har dessutom gjorts att undersökningsarbete inte får äga rum i strid med föreskrifter för den nya skyddsforrnen kulturreservat. Detta innebär i praktiken inte någon skillnad mot i dag, eftersom det skydd som skall uppnås med kulturreservat redan nu kan uppnås genom skyddsinstitutet naturreservat (jfr lagrådsremissen s. 302 ff och huvudbetänkandet, del 1, s. 316 f). Det bör däremot observeras att miljöbalkens beteckning naturreservat omfattar även områden som tidigare har kallats naturvårdsområde (lagrådsremissen s. 289 ff och huvudbetänkandet, del 1, s. 314 f). Undersökningsarbete får därför i fortsättningen äga rum på färre ställen än tidigare.

I paragrafens andra stycke punkt 3 har en hänvisning till 3 kap. 5 & NRL ändrats till 4 kap. 5 & MB. Bestämmelsen avser de s.k. obrutna fjällområdena.

Paragrafens tredje stycke är nytt. Ett liknande tillägg har tidigare föreslagits av Gruvkommittén (SOU 1996:152 3. 115 och 141) i betänkandet Gruvorna och framtiden. Bakgrunden till förslaget är att det har rätt tveksamhet om länsstyrelsen kan villkora sitt medgivande eller inte. Det bör därför anges i lagtexten att villkor får lämnas. Exempel på villkor är att arbeten skall ske vintertid när marken är frusen.

4kap. Bearbetningskoncession

2 59 Koncession skall -—— begärda koncessionen.

Koncession för --- sådan bearbetning. I ärenden om beviljande av koncession skall 3 och 4 kap., 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 &" miljöbalken tillämpas.

Om ett ärende om beviljande av koncession avser en verksamhet som senare skall prövas även enligt miljöbalken eller andra lagar, skall 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessionsärendet.

I ärenden om beviljande av koncession skall en miljökonsekvensbeskrivning fogas till ansökan Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 59, 7 59 och 9— 12 5958 miljöbalken tillämpas.

Koncession får inte ——— avvikelser göras.

Enligt paragrafens nuvarande tredje stycke skall NRL tillämpas i ärenden om beviljande av koncession. En konsekvensändring bör göras i anledning av att 2 och 3 kap. NRL förs in i miljöbalken. Vidare bör bestämmelsen i 5 kap. 3 & om hur miljökvalitetsnormer skall beaktas kopplas in. I tredje stycket bör slutligen anges att 16 kap 5 & MB skall tillämpas vilket innebär att bearbetningskoncession inte får meddelas om bearbetningen medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Koncession skall dock kunna ges om verksamhetsutövaren vidtar sådana åtgärder att olägenheterna från någon annan verksamhet upphör eller minskar så att möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnorrnen därigenom ökar i inte obetydlig utsträckning. De åtgärder som vidtas i behöver inte nödvändigtvis avse mineralutvinning.

I 4 kap. 2 & fjärde stycket i nu gällande lydelse föreskrivs att om ett ärende om beviljande av bearbetningskoncession avser ett företag vars

tillåtlighet skall prövas enligt flera av de NRL-anknutna lagarna, så skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessionsärendet. I avsnitt 9.2 motiveras varför bestämmelsen finns kvar.

Bestämmelsen hindrar bara att hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. MB tillämpas vid prövningar enligt andra lagar. Om verksamheten skall prövas på nytt enligt minerallagen, t.ex. när det är aktuellt att förlänga koncessionen eller ändra villkoren, skall däremot balkens hushållningsbestämmelser tillämpas på nytt.

Bestämmelsen hindrar vidare bara att hushållningsbestämmelserna tillämpas vid prövningar enligt andra lagar som sker efter koncessionsprövningen. Det normala är att koncessionsprövningen sker först. Om undantagsvis en annan prövning sker före koncessionsprövningen skall hushållningsbestämmelsema tillämpas såväl vid den prövningen som vid koncessionsprövningen.

Enligt nuvarande lydelse av paragrafens femte stycke skall i ärenden om beviljande av koncession en MKB enligt 5 kap. NRL fogas till ansökan. Beskrivningen skall enligt paragrafen även ligga till grund för tillämpningen av 2 och 3 kap. NRL. Bestämmelsen har flyttats till det femte stycket och ändrats till att hänvisa till vissa bestämmelser i miljöbalken. Motiveringen till detta ges i avsnitt 9.2.

10 5 Pågår inte regelbunden bearbetning eller sådan verksamhet som anges i 9 5 första stycket, får koncessionstiden på ansökan av koncessionshavaren förlängas med högst tio år, om det är motiverat med hänsyn till det allmännas intresse av att mineraltillgångarna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

Vid prövningen skall 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas.

En konsekvensändring har gjorts till följd av att 2 och 3 kap. NRL har förts in i miljöbalken.

6 kap. Överlåtelse, frånträdande, återkallelse och ändring av undersökningstillstånd och koncession

4 _? Om verksamhet enligt en koncession ger upphov till betydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades eller om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken överträds, får prövningsmyndigheten bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller

minska olägenheterna. Vad som sägs om betydande olägenheter gäller även arbete enligt undersökningstillstånd för olja, gasformiga kolväten och diamant.

I övrigt —-- eller medgivande.

Vid prövningen skall 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas.

I det första stycket har lagts till att villkor i en koncession kan bestämmas om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

Enligt paragrafens nuvarande tredje stycke skall NRL tillämpas vid bestämmandet av nya eller ändrade villkor. Bestämmelserna i NRL har arbetats in i miljöbalken. En konsekvensändring i anledning härav har .orts.

8 kap. Prövningsmyndigheter m.m.

] 5 Ärenden om --- av 2 é".

Bergmästarenfär ——— yttra sig. I ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall bergmästaren, såvitt gäller tillämpningen av miljöbalken, samråda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsområdet ligger. Länsstyrelsen får därvid besluta om särskild utredning enligt 2 kap. 1] 59 lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Enligt nuvarande lydelse av paragrafens tredje stycke skall bergmästaren samråda med länsstyrelsen såvitt avser tillämpningen av NRL.

Det är viktigt att länsstyrelsen vid samrådet bevakar att mineralutvinning utgör den bästa markanvändningen enligt bestämmelserna i 3 och 4 kap. MB (f.d. 2 och 3 kap. NRL). Detta är viktigt eftersom nämnda bestämmelser i miljöbalken inte skall tillämpas vid efterkommande prövningar. Vid den efterkommande miljöprövningen enligt balken kan alltså inte mineralutvinningen nekas med motiveringen att marken bör användas för något annat ändamål. »

2 ; Ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall hänslg'utas till regeringens prövning, om ]. bergmästaren bedömer frågan om koncession vara särskilt betydelsefull ur allmän synpunkt eller

2. bergmästaren vid tillämpningen av miljöbalken finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit.

Den andra punkten har ändrats från att hänvisa till NRL till att hänvisa till miljöbalken. Hänskjutande skall ske bl.a. när bergmästaren och länsstyrelsen har olika uppfattning i frågan om mineralutvinning utgör den bästa markanvändningen enligt 3 och 4 kap. MB. Det blir då regeringen som får avgöra om bearbetning skall tillåtas.

3 ; Ärenden i övrigt —-— har meddelats.

[ ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10 55" skall bergmästaren, såvitt gäller tillämpningen av miljöbalken, samråda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsområdet ligger.

Ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap. 10 5 skall hänskjutas till regeringens prövning om bergmästaren vid tillämpningen av miljöbalken finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit. Hänskjutande skall också ske av ärenden om återkallelse av undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession av synnerliga skäl enligt 6 kap. 3 5 samt av övriga ärenden enligt denna paragraf som bergmästaren bedömer vara särskilt betydelsefulla från allmän synpunkt.

Hänvisningar i det andra och tredje stycket till NRL har ersatts av hänvisningar till miljöbalken.

Övergångsbestämmelser I . Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

3. Bestämmelsen i 3 kap. 6 5 första stycket i dess nya lydelse skall inte tillämpas på undersökningsarbete för vilket tillstånd har lämnats före denna lags ikraftträdande.

Punkt 2 i övergångsbestämmelsema kommenteras i avsnitt 9.2.

Enligt punkt 3 skall den nya lydelsen av 3 kap. 6 & första stycket inte tillämpas på undersökningsarbete för vilket tillstånd har lämnats när lagändringen träder i kraft. Detta har betydelse för eventuella undersökningsarbeten som pågår i naturvårdsområden.

10 Lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter

Förslag: I lagen om vissa torvfyndigheter skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Vid prövning av bearbetningskoncession skall, utöver lagen om vissa torvfyndigheter ett antal bestämmelser i balken och i lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet om bl.a. miljökonsekvensbeskrivningar, miljöorganisationers talerätt och markavvattningssakkunniga tillämpas.

Undersölmingskoncession skall inte längre kunna förenas med rätt för innehavaren att senare få bearbetningskoncession.

Länsstyrelsen skall kunna bestämma nya villkor om verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

En koncession skall kunna göras beroende av att verksamhetsutövaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning.

Om en verksamhetsutövare inte uppfyller sin skyldighet att vidta återställningsåtgärder skall länsstyrelsen få meddela vitesföreläggande och kronofogdemyndigheten särskild handräckning.

10.1. Lagens innehåll

Torv är en organisk jordart som bildas av främst nedbrutna döda växtdelar. Omkring 15 % av Sveriges landareal består av torvrnark. Sverige ligger på sjätte plats i världen vad gäller torvmarksareal.

Torv skördas i Sverige för dels odling (odlingstorv eller torvmull), dels användning som bränsle (energitorv). Torvbruk bedrivs i dag i Sverige på omkring 13 000 ha, vilket endast motsvarar ca 0,2 % av den totala torvmarksarealen. I ett längre perspektiv kan dock en större andel komma att tas i anspråk, bl.a. beroende på ett ökande behov av odlingstorv på olika håll i Europa. Volyrnmässigt dominerar i Sverige utvinningen för energiändamål. I större skala tas energitorv på ungefär 150 platser runt om i landet.

Innan torv kan utvinnas ur en mosse måste mossen beredas. Detta innebär att all vegetation på mossens yta tas bort och att mossen dikas ut. Den största påverkan på naturen sker genom dessa förberedande åtgärder. Även den därefter följande torvbrytningen påverkar emellertid miljön. Då täktverksamheten avslutats måste torvmossen efterbehandlas. Efterbehand- lingen syftar till att antingen skapa en våt eller en torr miljö på den utbrutna mossen.

Torvutvinningens påverkan på miljön har nyligen beskrivits ingåendei Naturvårdsverkets rapport 4596 Torvbruk - Miljö.

Lagen om vissa torvfyndigheter (torvlagen) reglerar utvinning av energitorv. Lagen tillkom för att förenkla tillståndsprövningen av undersölming och bearbetning av energitorv (prop. 1984/85:120 s. 3). Bestämmelser om bearbetning av energitorv fanns tidigare i lagen (1984:890) om Vissa mineralfyndigheter.

Undersökning och bearbetning av energitorv är inte bara underkastad bestämmelserna i torvlagen. Även föreskrifter i plan- och bygglagen, miljöskyddslagen och andra författningar skall iakttas (6 5 torvlagen).

För undersölming och bearbetning av fyndigheter av torv för att utvinna energi fordras enligt torvlagen koncession (1 ©). Koncession kan lämnas som undersökningskoncession eller bearbetningskoncession (2 ©). En fastighetsägare har dock rätt att göra undersökningar utan koncession. Fastighetsägaren får också utan koncession tillgodogöra sig torv för att utvinna energi för husbehov (3 5). Frågor om koncession prövas av länsstyrelsen (5 Ö).

Undersölmingskoncession kan förenas med en rätt för innehavaren att senare få bearbetningskoncession för fyndigheten eller företräde framför andra till sådan koncession (4 5).

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från allmän synpunkt är lämplig att bedriva verksamheten. Bearbetningskoncession får dessutom meddelas endast om det görs sannolikt att fyndigheten kan tillgodogöras ekonomiskt. Naturresurslagen skall tillämpas vid tillståndsprövningen (7 ©).

Koncessionen skall tidsbegränsas (11 &) samt förenas med de villkor som behövs för att motverka eller begränsa menlig inverkan på naturmiljön och för att beakta andra allmänna intressen och enskild rätt (12 å).

Koncessionshavaren skall normalt åläggas att ställa säkerhet för att villkoren uppfylls (13 Ö).

Om det uppkommer betydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades får länsstyrelsen bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs (14 5). Koncessionen får återkallas av länsstyrelsen, om koncessionshavaren åsidosätter villkor eller om synnerliga skäl föreligger (17 å).

Undersökningsarbete får omfatta endast sådana åtgärder som behövs för att vinna närmare kännedom om torvfyndighetens storlek, beskaffenhet och utvinningsbarhet. Åtgärderna skall utföras så att minsta skada och intrång vållas (20 5). Någon motsvarande hänsynsregel finns inte för bearbetning.

När en koncession upphör skall koncessionshavaren ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta är motiverat från allmän eller enskild synpunkt. Skyldigheten att vidta sådana åtgärder skall faställas i villkor i koncessionen eller prövas av länsstyrelsen i samband med att koncessionen upphör (34 5).

10.2. Förhållandet till miljöbalken

I fråga om den verksamhet som avses i torvlagen skall enligt 6 & även iakttas tillämpliga föreskrifter i plan- och bygglagen, miljöskyddslagen och andra författningar. I andra författningar kan dock föreskrivas att dessa inte skall tillämpas på verksamhet som omfattas av torvlagen.

Miljöbalken skall tillämpas parallellt med annan lag som reglerar sådan verksamhet, åtgärder, anläggningar och produkter som omfattas av balkens tillämpningsområde men avser andra frågor. I den utsträckning det i någon annan lag finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av balken gäller i stället vad som sägs i den lagen (se även avsnitt 1.3).

Bearbetning av torv utgör sådan verksamhet som kan omfattas av både miljöbalken och torvlagen. Vad gäller myndighetsutövning blir härvid huvudregeln att den skall ske med stöd av respektive lag. Om miljöbalkens bestämmelser skall bli tillämpliga vid myndighetsutövning enligt torvlagen krävs att detta särskilt anges i den lagen. Balkens bestämmelser skall inte tillämpas vid myndighetsutövning enligt balken, dels om det särskilt anges i den, dels om det finns bestämmelser i annan lag som i särskilda avseenden reglerar viss fråga som omfattas av balken.

Ett viktigt inslag i bearbetning av torv är dränering av den mark där torven finns. Miljöbalken innehåller omfattande regler om markavvattning. Tillstånd enligt balken behövs dock enligt 11 kap. 13 & inte för markavvattning i samband med torvtäkt om koncession har lämnats enligt torvlagen.

I 12 kap. MB finns bestämmelser om täkt av bl. a. torv. Tillstånd enligt balken behövs inte heller för täkt av torv för vilken bearbetningskoncession lämnats enligt torvlagen (12 kap. 1 ©).

10.3. Anpassningen till miljöbalken

Torvlagen syftar i första hand till att reglera förhållandet mellan å ena sidan den som undersöker och bearbetar en torvfyndighet och å andra sidan markägare och innehavare av särskild rätt till marken. Bara i mindre omfattning finns i lagen bestämmelser som har ett annat syfte. Exempel på regler av det senare slaget är de som kan betecknas som hindersbestämmelser och reglerna om intresseavvägning enligt naturresurslagen. Hit hör också bestämmelser som gör det möjligt att ställa villkor till skydd för motstående intressen.

Vid en koncessionsprövning i dag enligt torvlagen skall tillses att reglema i just den lagen är uppfyllda. Enligt ett uttryckligt stadgande i 7 & skall dessutom naturresurslagen tillämpas. Trots att verksamhetsutövaren enligt 6 & skall iaktta tillämpliga föreskrifter i bl.a. miljöskyddslagen kan inte länsstyrelsen lägga denna lag till grund för prövningen. En annan sak är att koncessionen enligt 12 & skall förenas med de villkor som behövs för att motverka eller begränsa menlig inverkan på naturmiljön.

Enligt miljöbalken behövs inte tillstånd till markavvattning i samband med torvtäkt om koncession har lämnats enligt torvlagen. Inte heller behövs tillstånd till täkt av torv för vilken bearbetningskoncession har lämnats. Eftersom den verksamhet som bedrivs enligt torvlagen, i vart fall i de delar som kräver bearbetningskoncession, ofta påverkar miljön är det viktigt att nödvändiga miljöhänsyn tas vid koncessionsprövningen.

Enligt nu gällande lydelse av bilagan till miljöskyddsförordningen skall tillstånd enligt miljöskyddslagen sökas för torvtäkt med en produktion överstigande 25 000 kubikmeter per år (29.01). För annan täkt för vilken krävs tillstånd enligt l & torvlagen skall anmälan göras till den kommunala nämnden (29.02). Prövningen enligt miljöskyddslagen rör främst störningar på omgivningen i form av t.ex. damm och buller.

Vi har i Vårt huvudbetänkande (del 1 s. 377) anfört att det i miljöbalken inte längre finns något behov av den dubbelprövning av täkt som i dag sker enligt naturvårdslagen och miljöskyddslagen. Regeringen delar denna uppfattning, jfr lagrådsremissen s. 356. Täktens samtliga effekter på omgivningen bör i stället prövas vid ett tillfälle. Eftersom det redan av miljöbalken (12 kap. 1 &) framgår att tillstånd krävs för täkt måste därför bilagan till den nuvarande miljöskyddsförordningen ändras så att den inte längre omfattar täkter. Bestämmelsen i 12 kap. l & tredje stycket MB att tillstånd inte krävs för täkt av torv för vilken bearbetningskoncession har lämnats enligt torvlagen kommer därefter att innebära att någon tillståndsprövning med stöd av miljöbalken överhuvudtaget inte kommer att ske för sådana täkter. Vi kommer i ett senare betänkande att lägga förslag om de förordningsändringar som är motiverade av miljöbalken.

Före torvlagens tillkomst prövades verksamheten enligt både naturvårdslagen och dåvarande minerallag. Dubbelprövningen avskaffades för att systemet skulle bli enklare och smidigare (prop. 1984/85:120 s. 328). Att nu dessutom avskaffa den prövning som i dag sker enligt miljöskyddslagen är ett ytterligare steg i denna riktning. Detta får inte innebära att mindre miljöhänsyn tas.

Relevanta bestämmelser, som skulle ha tillämpats vid en tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken, måste därför göras tillämpliga (”kopplas in”) vid myndighetsutövning enligt torvlagen.

När dubbelprövningen i naturvårdslagen och minerallagen av utvinning av energitorv avskaffades anfördes att den hänsyn som tidigare skulle tas enligt naturvårdslagen fortsättningsvis skulle tas enligt den nya torvlagen (prop. 1984/85:120 s. 328 f). När miljöbalken införs stärks miljökraven på täkter. Detta kommer genom nämnda ”inkoppling” att gälla även täkter som koncessionsprövas enligt torvlagen.

Det är framför allt den verksamhet som kräver bearbetningskoncession som har miljöpåverkan. I denna verksamhet ingår bl.a. markavvattning och torvtäkt. Mindre ofta innebär undersökningsarbete någon nämnbar miljöpåverkan. Detta kan bli aktuellt bl.a. då en väg byggs inom eller till undersökningsområdet eller då torv måste utvinnas i samband med undersökning.

Genom befintliga bestämmelser (framförallt i 12 å ) och de”inkopplade” milj öbalksbestämmelsema kommer nödvändiga villkor att kunna meddelas.

Utöver de bestämmelser som behandlas nedan bör miljöbalkens allmänna hänsynsregler kopplas in.

Enligt vår mening bör miljöbalkens sakägarbegrepp tillämpas i ärenden enligt torvlagen. Detta är nödvändigt för att rätten att överldaga miljöbeslut angående torvtäkter inte skall inskränkas när tillståndsprövningen enligt

miljöskyddslagen avskaffas. I dag har nämligen miljöskyddslagen ett bredare sakägarbegrepp än torvlagen. Vi har i vårt huvudbetänkande anfört att miljöskyddslagens sakägarbegrepp bör gälla i miljöbalken (del 1 s. 511 f). Regeringen har i lagrådsremissen (s. 463) funnit att det enhetliga sakägarbegreppet bör begränsas till den processuella sidan.

Det har inte varit möjligt att i miljöbalkens lagtext precisera vem som är sakägare. I stället har i 16 kap. 13 5 MB valts samma uttryck som i 22 & förvaltningslagen (1986:223), nämligen "den som beslutet angår, om det har gått honom emot". Det kan tyckas onödigt att i torvlagen införa en hänvisning till 16 kap. 13 & MB, när denna paragraf har samma lydelse som motsvarande paragraf i förvaltningslagen. Om inte hänvisningen finns skall ju den likalydande bestämmelsen i förvaltningslagen tillämpas. Syftet med att trots detta hänvisa till miljöbalken är att visa att balkens sakägarbegrepp skall gälla. Motivuttalanden om balkens sakägarbegrepp samt rättspraxis beträffande denna bör härefter vara vägledande.

Vi anser vidare att miljöorganisationer bör få överklaga beslut om bearbetningskoncession. Detta är motiverat mot bakgrund av att en sådan rätt skulle ha förelegat vid en miljöprövning enligt miljöskyddslagen, om denna prövning inte hade avskaffats.

Ytterligare ett antal bestämmelser i miljöbalken anser vi skall tillämpas vid bearbetningskoncession. Bestärmnelsema finns i 6 kap. (miljökonsekvensbeskrivningar, planer och annat beslutsunderlag), 12 kap. 2 & (vägning av behovet mot skador på djur- och växtliv samt miljön i övrigt) och 16 kap. 5 & (tillstånd när en miljökvalitetsnorm har överträtts).

Vi anser att om markavvattningsförbud enligt 11 kap. 14 & MB har meddelats så bör koncession ges endast om det finns särskilda skäl. Någon särskild reglering i denna del föreslås dock inte.

Vidare bör vissa bestämmelser i den i lagrådsremissen föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet tillämpas vid prövningen av bearbetningskoncession. Detta bör anges särskilt i torvlagen. De bestämmelser som vi vill koppla in finns i 1 kap. (inledande bestämmelser), 2 kap. (rådighet övre vatten m.m.), 3 kap. (markavvattningssamfälligheter) samt 7 kap. 22-28 och 30 åå (markavvattningssaldcunniga).

Vi anser däremot inte att 7 kap. 20 5 lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall tillämpas vid koncessionsprövningen. Enligt denna skall länsstyrelsen i tre situationer överlämna ärenden till miljödomstolen. De angivna situationerna är att det framställs yrkande om (1) att även någon annan än sökanden skall delta i markavvattningen, (2) särskild tvångsrätt enligt 28 kap. 10 & MB och (3) ersättning enligt 31 kap. 16 & eller inlösen enligt 31 kap. 17 5 MB. Torvlagen har egna bestämmelser om tvångsrätt och ersättning som alltjämt bör gälla. Frågor om ersättning skall enligt dessa bestämmelser prövas av fastighetsdomstol.

Vad gäller (1) har vi i vårt huvudbetänkande (del 1 s. 496 ) - som i denna del överensstämmer med lagrådsremissen (s. 450 f) - ansett det vara mindre lämpligt att länsstyrelsen prövar frågor om flera personers deltagande i markavvattning när det råder oenighet mellan dessa. När sådana frågor uppkommer skall ärendet därför lämnas över till miljödomstol. Det kan tyckas saknas skäl att se annorlunda på saken när markavvattningen innebär att en torvmosse skall dräneras inför framtida brytning av energitorv. Trots detta anser vi att något överlämnande inte bör ske i dessa situationer. Ett överlämnande skulle innebära att miljödomstolen fick överta hela koncessionsprövningen enligt torvlagen och alltså frågor i en lagstiftning som den annars aldrig tillämpar. Detta skulle ske i endast enstaka fall, varför domstolen inte skulle få någon bredare erfarenhet av lagen. Vi stannar därför för lösningen att ge länsstyrelsen större befogenheter vid prövningen av markavvattning i ärenden enligt torvlagen än i andra markavvattrringsärenden.

Länsstyrelsens handläggning underlättas om den får möjlighet att tillkalla markavvattningssakkunniga (jfr lagrådsremissen s. 453 och huvudbetänkandet, del 1, s. 496 ff ). En sådan möjlighet bör därför införas.

Enligt 4 & torvlagen får undersölmingskoncession förenas med rätt för innehavaren att senare få bearbetningskoncession för fyndigheten eller företräde framför annan till sådan koncession. Paragrafen bör ses över, eftersom den innebär att den miljöprövning som skall ske vid prövningen av bearbetningskoncession inte får leda till att koncession vägras i de fallen där undersölmingskoncessionen har förenats med rätt till bearbetningskoncession. Enligt vår mening bör paragrafen ändras så att den endast medger rätt att förena undersökningskoncession med rätt för innehavaren att få företräde framför annan till bearbetningskoncession. I praktiken är det för övrigt just en sådan rätt som beviljas (jfr prop. 1984/85:120 s. 327). Det bör nämnas att någon liknande bestämmelse inte finns i den med torvlagen besläktade minerallagen (1991:45).

Som framgår av författningskommentaren föreslår vi några ytterligare ändringar i torvlagen. För att miljökvalitetsnormer skall få genomslag även på detta område bör länsstyrelsen kunna bestämma nya villkor om verksamheten medverkar till att en milj ökvalitetsnorm överträds.

Torvlagen innehåller redan i dag bestämmelser om återställningsåtgärder sedan verksamheten har upphört. Reglerna bör kompletteras med att koncessionen skall kunna göras beroende av att verksamhetsutövaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning. Om verksamhetsutövaren inte iakttar sin skyldighet att vidta återställningsåtgärder bör länsstyrelsen få meddela vitesföreläggande. Vidare bör kronofogdemyndigheten kunna meddela särskild handräckning.

Vi har i 6 9 lagen om införande av miljöbalken föreslagit att ärenden som har inletts före balkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre lag. Reglerna om miljökvalitetsnormer skall dock enligt förslaget tillämpas omedelbart. Denna ordning bör gälla även i ärenden enligt torvlagen. Det avgörande blir alltså om ansökan har gjorts den dag som ändringarna träder i kraft. En sådan bestämmelse får betydelse bl.a. vad gäller MKB. Som vi anför i vårt delbetänkande Övergångsbestämmelser till miljöbalken (SOU 1996:147 5. 36 f) får den som avser att ge in en ansökan under tiden närmast efter balkens ikraftträdande ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens krav är uppfyllda när ansökan görs. I vissa speciella situationer får det dock i ett övergångsskede accepteras att samtliga krav inte är uppfyllda. Detta gäller även ärenden enligt torvlagen.

I övrigt ser vi inte något behov av övergångsbestämmelser. Följaktligen bör miljökvalitetsnormer kunna ligga till grund för nya eller ändrade villkor i koncessioner som har meddelats före lagändringamas ikraftträdande.

1 0.4 Författningskommentar

4 5 Undersökningskoncession får förenas med rätt för innehavaren att få företräde framför andra till bearbetningskoncession.

Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse kan undersökningskoncession även förenas med rätt för innehavaren att senare få bearbetningskoncession. Denna möjlighet har tagits bort för att inte den miljöprövning som skall ske i samband med bearbetningskoncession skall föregripas.

6 _? Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken. Dessutom skall verksamhetsutövaren iaktta tillämpliga föreskrifter i plan- och bygglagen (1987:10) och andra författningar.

Av 7 59 framgår att vissa bestämmelser i miljöbalken och i lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall tillämpas vid kon-

cessionsprövning.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall i fråga om verksamhet enligt torvlagen även iakttas tillämpliga föreskrifter i plan- och bygglagen, miljöskyddslagen och andra författningar.

Den verksamhet som regleras i torvlagen kan också omfattas av miljöbalken. En erinran härom föreslås därför i första meningen.

Vi föreslår vidare att erinran om att verksamhetsutövaren skall iaktta tillämpliga föreskrifter i plan- och bygglagen och andra författningar står kvar. Det är i och för sig självklart att andra författningar kan gälla men det ligger ett värde i att peka på detta. Exempel på andra författningar som kan gälla är lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. samt föreskrifter meddelade enligt den lagen om bl. a. fornminnen.

I andra stycket hänvisas till de inkopplingar av miljöbalken och lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet som gjorts i 7 5.

7 _? Koncession får --— bedriva verksamheten.

Koncession får —-- avvikelser göras. Vid koncessionsprövning skall bestämmelserna i 24 kap. och 5 kap. 3 & miljöbalken tillämpas.

Vid prövning av bearbetningskoncession skall därutöver tillämpas bestämmelserna i 6 kap., 12 kap. 2 5 och 16 kap. 5, 13 och 14 55 miljöbalken, bestämmelserna i 1—3 kap. och 7 kap. 22-28 och 30 åå lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

Bearbetningskoncession får -—— tillgodogöras ekonomiskt.

I paragrafens nuvarande tredje stycke anges att naturresurslagen skall tillämpas vid koncessionsprövningen. Det är framför allt bestämmelserna i 2 och 3 kap. naturresurslagen som är av intresse. Dessa har flutit in i balkens 3 och 4 kap. En konsekvensändring görs i anledning härav. Dessutom kopplas i samma stycke balkens allmänna hänsynsregler i 2 kap. och bestämmelsen i 5 kap. 3 & om hur miljökvalitetsnormer skall beaktas in. Nämnda bestämmelser skall tillämpas både vid bearbetningskoncession och vid undersökningskoncession. Anledningen till inkopplingen är dubbelprövningens avskaffande som redovisats ovan i avsnitt 10.3.

Enligt 2 kap. 4 & MB får en verksamhet bedrivas endast på en plats som är lämplig med hänsyn till miljöbalkens mål, de grundläggande

bestämmelserna för hushållning med mark- och vattenområden (f.d. 2 kap. NRL) och de särskilda bestämmelserna för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet (f.d. 3 kap. NRL). Platsen skall väljas så att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Tillämpningen av miljöbalkens lokaliseringsregel leder till att torvtäkt i första hand bör kunna komma i fråga på mark som redan är påverkad av t. ex. dikning eller uppodling eller kommer att påverkas av annan framtida exploatering än torvtäkten. En förutsättning bör vara att marken saknar speciella skyddsvärden. Naturvårdsverkets våtrnarksinventering får betydelse vid denna bedömning.

Enligt 2 kap. 3 & MB gäller att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall vidta de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön eller omgivningen i övrigt. Vid yrkesmässig verksamhet skall bästa möjliga teknik användas. Försiktighetsmåtten skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Försiktighetsmått vid torvbruk kommer i första hand att avse sedimentationsfrågor, åtgärder mot försurning och utlakning av metaller, hydrologiska hänsynstaganden, hänsyn till allmänna, hotade och sällsynta arter, särskilda faunahänsyn vid dikesgrävning samt hänsyn till allmänheten (jfr Naturvårdsverkets rapport 4596 Torvbruk-Miljö).

Enligt den föreslagna lydelsen av fjärde stycket skall vid prövningen av bearbetningskoncession tillämpas miljöbalkens bestämmelser om - miljökonsekvensbeskrivningar, planer och annat beslutsunderlag (6 kap.) - vägning av behovet av materialet mot befarade skador på djur— och växtliv och miljön i övrigt samt hinder mot tillstånd till täkter som kan befaras försämra livsbetingelserna för en djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande (12 kap. 2 5),

- att tillstånd inte får meddelas för nya verksamheter som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds (16 kap. 5 5),

- sakägares rätt att överklaga (16 kap. 13 5), och - miljöorganisationers rätt att överklaga (16 kap. 14 å).

Dessutom skall lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet tillämpas i följande hänseenden - de inledande bestämmelserna (1 kap.), - bestämmelserna om rådighet över vatten m.m. (2 kap.), — bestämmelserna om markavvattningssamfälligheter (3 kap.), och - bestämmelser om markavvattningssakkunnig (7 kap. 22-28 åå och 30 å).

Även föreskrifter meddelade med stöd av de nämnda bestämmelserna i miljöbalken och lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall tillämpas.

Ändringarna i paragrafen kommenteras ytterligare i avsnitt 10.3.

12 &" En koncession skall förenas med de villkor som behövs för att motverka eller begränsa menlig inverkan på miljön samt för att skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Meddelas bearbetningskoncession -—- i fortsättningen.

Paragrafen har ändrats i det första stycket. Enligt nuvarande lydelse skall villkor meddelas bl.a. för att motverka eller begränsa menlig inverkan på naturmiljön. Detta uttryck har ersatts av det vidare uttrycket miljön.

13 5 En koncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att koncessionshavaren skall fullgöra skyldigheten enligt 34 5 att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning. Vid ingrepp i naturen av större omfattning skall säkerhet ställas, om det inte finns särskilda skäl till något annat. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får länsstyrelsen bestämma att ytterligare säkerhet skall ställas.

I fråga om beskaffenhet av säkerheten gäller 2 kap. 25 _? utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av länsstyrelsen och förvaras av denna.

Enligt nuvarande lydelse av paragrafen skall koncessionshavaren, om inte särskilda skäl föranleder annat, åläggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas. Om säkerheten Visar sig otillräcklig får länsstyrelsen bestämma att ytterligare säkerhet skall ställas.

Villkor enligt 12 & kan förmodas vara av sådan art att det ofta är svårt att åsätta dem ett ekonomiskt värde. När en koncessionshavare inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskrivna villkor kan koncessionen återkallas med stöd av 17 &. En sådan påföljd torde vara ett effektivare påtryckningsmedel än en risk att inte få tillbaka en ställd säkerhet. Vi föreslår därför att skyldigheten att ställa säkerhet för villkor får utgå och att det i stället införs en möjlighet att ställa krav på säkerhet för fullgörande av återställningsåtgärder.

14 5 Länsstyrelsen får bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller minska olägenheten, om det genom verksamheten uppkommer betydande olägenhet som inte förutsågs när koncessionen meddelades eller om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds.

Paragrafen motsvarar delvis 14 å i lagens nuvarande lydelse.

Enligt nu gällande lydelse av paragrafen får länsstyrelsen bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller minska olägenheten, om det genom den verksamhet för vilken koncession har meddelats uppkommer betydande olägenhet som inte förutsågs när koncessionen meddelades. I paragrafen har lagts till att villkor får bestämmas även när verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

39 _? Iakttar en koncessionshavare inte villkor som har förenats med koncessionen eller uppjfvller inte koncessionshavaren skyldigheten enligt 34 5 att vidta åtgärder för återställning eller vad som begärs med stöd av 35 5 eller 36 59 andra stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga koncessionshavaren att fullgöra sina skyldigheter.

Under samma förutsättning får kronofogdemyndigheten på ansökan av länsstyrelsen eller, i fall som nämns i 35 5, myndighet som avses där meddela särskild handräckning för att åstadkomma rättelse på bekostnad av koncessionshavaren. Ifråga om sådan handräckning finns bestämmelser i lagen (1990: 746) om betalningsföreläggande och handräckning.

Paragrafen föreslås ändrad så att koncessionshavarens skyldighet enligt 34 & att vidta återställningsåtgärder kommer att omfattas både av bestämmelserna i första stycket om rätt för länsstyrelsen att förelägga vite och bestämmelserna i andra stycket om särskild handräckning av kronofogdemyndigheten för att åstadkomma rättelse på bekostnad av koncessionshavaren.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Punkt 2 i övergångsbestämmelsema kommenteras i avsnitt 10.3.

11 Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

Förslag: I lagen om kontinentalsockeln skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Miljöbalken skall tillämpas inom anläggningar och säkerhets- zoner utanför territorialgränsen.

Miljöbalkens allmänna hänsynsregler skall gälla vid ut- forskning av kontinentalsockeln och utvinning av naturtillgångar från den.

När milj ökonsekvensbeskrivningar upprättas skall miljöbalkens - regler tillämpas.

Vid prövning av en ansökan om täkt skall behovet av materialet vägas mot de skador som uppkommer. Tillstånd skall inte få lämnas om det kan befaras att livsbetingelserna försämras för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller värdefull.

Vid tillståndsprövning skall hänsyn tas till miljö kvalitetsnormer.

I ett tillstånds villkor skall större vikt än i dag läggas vid miljön. Ett tillstånd skall kunna förenas med nya eller ändrade villkor. Ett tillstånd skall kunna göras beroende av att verksamhets- utövaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning.

Om ett tillstånd upphör skall tillståndshavaren vara skyldig att vidta återställningsåtgärder.

1 1.1 Lagens innehåll

Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln (kontinentalsockellagen) grundade sig ursprungligen på den år 1958 i Geneve antagna konventionen om kontinentalsockeln. Reglerna i konventionen ingår numera också som en del av 1982 års havsrättskonvention. Havsrättskonventionen trädde i kraft den 16 november 1994 och ratificerades av Sverige den 25 juli 1996.

I fortsättningen hänvisas endast till artiklar i havsrättskonventionen. Dessa har dock vanligen motsvarigheter i konventionen om kontinental- sockeln.

Även 1974 års konvention om skydd av Östersjöns marina miljö och den ännu ej ikraftträdda konventionen från 1992 i samma ämne har bestämmelser som handlar om utvinning av kontinentalsockelns natur- tillgångar. Konventionema ger inte staterna någon generell jurisdiktion utanför territorialhavet. Staterna skall däremot enligt artikel 4 i respektive konvention genomföra bestämmelserna inom sitt territorialhav och, såvitt avser 1992 års konvention, sina inre vatten.

Enligt artikel 77 i havsrättskonventionen utövar kuststatema suveräna rättigheter över kontinentalsockeln i syfte att utforska den och utvinna dess naturtillgångar.

Med kontinentalsockeln brukar avses den långsamt sluttande del av havsbottnen som är belägen mellan stranden och den branta sluttningen ned mot de stora havsdjupen. I kontinentalsockellagen definieras kontinental- sockeln som havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer i enlighet med 1958 års konvention (l ä).

Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses mineraliska och andra icke levande naturtillgångar samt vissa i huvudsak orörliga levande organismer (1 &) Intresset för naturtillgångar på kontinentalsockeln är bl.a. knutet till olja, naturgas och sand. På den svenska delen av kontinentalsockeln pågår för närvarande endast utvinning av sand.

Enligt kontinentalsockellagen har staten ensamrätt att utforska kontinentalsockeln och att utvinna dess naturtillgångar (2 ©). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan dock ge andra än staten tillstånd till utforskning och utvinning. Sådana tillstånd skall tidsbegränsas. Regeringen har vidare möjlighet att föreskriva att vissa slag av verksamheter får bedrivas utan tillstånd. I tillståndsärenden skall naturresurslagen tillämpas (3 å)-

Ett tillstånd skall förenas med villkor till skydd för bl.a. miljön (4 ©). I samband med tillståndet kan bestämmas på vilka villkor tillståndshavaren får

frånträda tillståndet. Tillståndet kan under vissa förutsättningar återkallas (5 5)-

Till skydd för anläggningar för utforskning eller utvinning kan regeringen eller den myndighet som regeringen utser bestämma en säkerhetszon med en utsträckning av högst 500 meter från en anläggnings yttersida (6 ©).

På den del av kontinentalsockeln som ligger på svenskt territorium gäller naturligtvis svensk lag. Svensk lag tillämpas även inom anläggningar och säkerhetszoner utanför territorialgränsen. Undantag gäller dock för bestämmelserna i miljöskyddslagen, minerallagen, vattenlagen samt jakt- och fiskelagstiftningen (10 å). Regeringen får trots undantagen bestämma som villkor för ett tillstånd att prövning enligt miljöskyddslagen skall ske. Därefter gäller miljöskyddslagen för verksamheten (10 a å).

Förutom forslming och utvinning av naturtillgångar på kontinental- sockeln behandlar lagen utläggande av undervattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln utanför territorialgränsen. För detta krävs tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Ett tillstånd skall förenas med villkor som behövs för att t.ex. förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar från rörledningar (15 a ä).

1 1.2 Förhållandet till miljöbalken i geografiskt hänseende

Miljöbalken (MB) är enligt grundläggande rättsliga principer tillämplig på svenskt territorium (lagrådsremissen s. 577 och huvudbetänkandet, del 2, s. 14). I enstaka fall kan tillämpningsområdet sträcka sig även utanför svenskt territorium. Detta kan bli följden av bl.a. 10 och 10 a 55 kontinental- sockellagen, beroende på hur dessa paragrafer utformas.

Kontinentalsockellagen är tillämplig på dels den del av kontinental sockeln som ligger inom allmänt vattenområde, dvs. på svensk territorium, dels den del av sockeln utanför Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer i enlighet med konventionen om kontinentalsockeln.

På svenskt territorium gäller alltså miljöbalken och kontinentalsockel lagen parallellt. Utanför det svenska territoriet gäller däremot normalt bara kontinentalsockellagen. Lagarna kan dock gälla parallellt även utanför territorialgränsen inom anläggningar och säkerhetszoner (10 och 10 a && kontinentalsockellagen). Vi skall i nästa avsnitt bedöma om detta är lämpligt.

Även när lagarna inte gäller parallellt och det alltså inte kan uppkomma några kollisioner mellan reglerna kan det naturligtvis finnas anledning att anpassa reglerna i kontinentalsockellagen till balken. Även detta kommer att behandlas i nästa avsnitt.

1 1.3 Anpassningen till miljöbalken

En kuststat utövar enligt artikel 77 i havsrättskonventionen suveräna rättigheter över kontinentalsockeln i syfte att utforska den och utvinna dess naturtillgångar. Av detta följer att staten kan sätta upp regler för hur utforskning och utvinning skall gå till. Trots detta innehåller inte kontinental sockellagen någon hänsynsregel för utforskning och utvinning.

Enligt vår mening bör de grundläggande krav som framgår av 1 kap. 1 & jämfört med 2 kap. miljöbalken gälla även när utforskning och utvinning sker utanför den svenska territorialgränsen. I kontinentalsockellagen bör därför föreskrivas att balkens allmänna hänsynsregler skall gälla även vid denna verksamhet. En sådan regel har stöd i artikel 77 i havsrättskonventionen.

Kontinentalsockellagen reglerar inte bara utforskning och utvinning på kontinentalsockeln utan också utläggande av undervattenskablar och rör- ledningar på kontinentalsockeln utanför territorialgränsen (15 a 5). Det är enligt vår uppfattning tveksamt om det finns stöd i artikel 79 eller någon annan artikel i havsrättskonventionen för att ha hänsynsregler som t. ex. den i 2 kap. 3 5 MB även för denna verksamhet. Vi föreslår därför inte någon ändring av reglerna om kablar och rörledningar.

Som har påpekats 1 avsnitt 11. 1 har även 1974 och 1992 års konventioner om skydd av Östersjöns marina miljö bestämmelser om verksamhet på kontinentalsockeln. Konventionema ger inte staterna någon jurisdiktion utanför territorialhavet (jfr artikel 4 i respektive konvention). Såvitt avser svenskt tenitorialhav och svenskt inre vatten uppfyller enligt vår uppfattning miljöbalken konventionemas krav.

Miljöbalkens bestämmelser om miljökvalitetsnormer bör gälla all verksamhet som bidrar till att normerna överträds. Detta gäller även utforskning och utvinning på kontinentalsockeln och detta oavsett om verksamheten bedrivs inom miljöbalkens geografiska tillämpningsområde eller inte.

Miljöbalkens regler om miljökonsekvensbeslaivningar (MKB) skall kunna användas även vid sådana beskrivningar enligt andra lagar (jfr avsnitt 1.3). Detta bör gälla även i de fall där enligt 7 5 förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar sådana beskrivningar skall upprättas i ärenden enligt kontinentalsockellagen, dvs. i ärenden om tillstånd att genom borrning eller sprängning utforska kontinentalsockeln eller att utvinna naturtillgångar från denna. Bestämmelsen i förordningen om miljö konsekvensbeskrivningar bör enligt vår mening föras över till kontinental- sockellagen.

Täkt på kontinentalsockeln, exempelvis i form av sandsugning, är en verksamhet som omfattas av kontinentalsockellagen. Särskilda bestämmelser om täkter finns dessutom i 12 kap. MB. Åtgärder som kräver tillstånd enligt kontinentalsockellagen behöver dock enligt 12 kap. l & tredje stycket MB inte tillstånd enligt balken.

Vid prövning av en ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till täkt skall enligt 12 kap. 2 & behovet av materialet vägas mot de skador på djur- och växtlivet och på miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka. Tillstånd får enligt bestämmelsen aldrig lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller värdefull. Enligt vår mening bör motsvarande förutsättning gälla vid tillståndsprövningen av täkt enligt kontinentalsockellagen.

Enligt 4 & kontinentalsockellagen skall vid tillståndet fogas de villkor som är påkallade från allmän synpunkt. Ett antal exempel räknas upp i lagtexten, bl.a. villkor som behövs till skydd för miljön. De ändringar som vi föreslår i kontinentalsockellagen syftar till att större hänsyn skall tas till miljön. Det är då naturligt att detta markeras genom att villkor till skydd för miljön får större plats. Paragrafen föreslås därför få ett ändrat innehåll.

Kontinentalsockellagen saknar bestämmelser om att tillstånd kan förenas med nya eller ändrade villkor. Det är enligt vår mening lämpligt att en sådan bestämmelse införs. Hänsyn till tillståndshavaren gör att detta inte bör få ske utan vidare. Som förutsättning bör gälla att det genom verksamheten har uppkommit någon betydande olägenhet som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller att verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

I olika lagar som är knutna till naturresurslagen finns bestämmelser om återställningsåtgärder. Så är fallet exempelvis i minerallagen. Det är väl så viktigt att anläggningar tas bort och att spåren av verksamheten även i övrigt utplånas när verksamheten har berört kontinentalsockeln. Detta får särskild betydelse eftersom tillstånd enligt lagen skall tidsbegränsas. Av artikel 60 och 80 i havsrättskonventionen följer dessutom en skyldighet att ta bort anläggningar och konstruktioner som är övergivna eller inte längre används.

Även kontinentalsockellagen bör därför innehålla en bestämmelse om återställningsåtgärder.

Frågan om återställningsåtgärder kan regleras antingen i form av villkor i tillståndet eller särskilt i samband med att tillståndet upphör.

Efter förebild i miljöbalken bör i kontinentalsockellagen samtidigt införas en bestämmelse om att verksamhetsutövaren i tillståndet kan åläggas att ställa säkerhet för kostnaderna för återställningsåtgärder.

En kuststat har enligt havsrättskonventionen rätt att uppföra, underhålla och driva de anläggningar som fordras för utforskning av kontinentalsockeln och utvinning av dess tillgångar. Kuststaten får vidare upprätta säkerhets zoner kring anläggningarna. Anläggningarna är enligt konventionen underkastade strandstatens jurisdiktion. Det sägs däremot inte uttryckligen att zonerna är underkastade strandstatemas jurisdiktion men däremot att erforderliga åtgärder får vidtas i zonerna för anläggningamas skydd. Avsikten torde i första hand vara att den stat som i ldaft av konventionen gett tillstånd till anläggningen och verksamheten skall ha makt att upprätthålla ordning och säkerhet på anläggningen. Den bedömningen gjordes emellertid vid kontinentalsockellagens tillkomst att regeln (som även finns i konventionen om kontinentalsockeln) också inbegriper befogenhet för strandstaten att tillämpa annan nationell lagstiftning på anläggningen (prop. 1966:114 s. 54). Av intresse i sammanhanget är dessutom att det enligt artikel 194 åligger staterna att inom säkerhetszonen vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det inte uppkommer skada.

Enligt 10 & kontinentalsockellagen i dess ursprungliga lydelse skulle bl.a. vattenlagen (1918:523) inte tillämpas inom anläggningar och säkerhetszoner utanför territorialgränsen. Motiveringen var att de allmänna intressen som kan beröras genom en anläggnings inverkan på vattenförhållandena i tillräcklig mån kunde tillgodoses vid tillståndsgivningen enligt kontinental sockellagen (prop. 1966:114 5. 55). I lagens nuvarande lydelse görs undantag för bl.a. miljöskyddslagen (1969:387) och vattenlagen (1983z291).

När miljöskyddslagen och vattenlagen arbetas in i miljöbalken måste 10 & kontinentalsockellagen ses över. Det är enligt vår mening inte lämpligt att generellt föreskriva att miljöbalken inte skall tillämpas inom anläggningar och säkerhetszoner utanför territorialgränsen. Ett sådant undantag skulle vara Vidare än i dag, eftersom balken innehåller regler även på andra områden än de som nu omfattas av miljöskyddslagen och vattenlagen. Det ligger i stället nära till hands att endast undanta balkens kapitel om miljöfarlig verksamhet (9 kap.) och vattenverksamhet (11 kap.). Vi ifrågasätter dock om det finns några skäl för att undanta delar av balken. Av intresse är att något motsvarande undantag inte görs i den senare tillkomna ekozonslagen, vilken har en liknande bestämmelse (se avsnitt 12). Vid ekozonslagens införande uttalades att erfarenheterna skulle få visa om

undantag trots allt borde införas även i denna lag (prop. 1992/93:54 s. 55). Såvitt vi har erfarit har något behov av detta inte visat sig.

Genom att hela balken görs tillämplig kan Sverige mer kraftfullt uppfylla kravet i artikel 194 i havsrättskonventionen att inom säkerhetszonen vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att inte föroreningar uppkommer.

I 10 & kontinentalsockellagen undantas också minerallagen och jakt- och fiskelagstiftningen. Det är möjligt att inte heller dessa lagar bör undantas. Det ligger dock inte i vårt uppdrag att föreslå sådana ändringar. Vi stannar därför för att föreslå att miljöbalken skall gälla inom anläggningar och säkerhetszoner utanför den svenska territorialgränsen.

Ändringarna i kontinentalsockellagen bör enligt vår mening träda i kraft samtidigt med miljöbalken. På samma sätt som vi tidigare har föreslagit i 6 & lagen om införande av miljöbalken (se SOU 1996:147) anser vi att äldre rätt skall tillämpas i ärenden som har inletts före lagändringama. En tidigare övergångsbestämmelse till 10 a & bör samtidigt upprepas, fast i något modifierad form. I övrigt finner vi inte något behov av övergångs- bestämmelser. Följaktligen bör tillstånd som har meddelats före ändringamas ikraftträdande kunna förses med nya villkor enligt de nya bestämmelserna. Slutligen bör återställningsåtgärder kunna krävas sedan ett äldre tillstånd har upphört.

1 1.4 Författningskommentar

1 a _? Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken. Av 10 och 10 a 5 59 följer att bl.a. denna lag och miljöbalken kan gälla även utanför territorialgränsen.

Miljöbalken är normalt tillämplig på den verksamhet som regleras i kontinentalsockellagen och som bedrivs på svenskt territorium (jfr avsnitt 11.2). Paragrafen erinrar om detta. Den innehåller även en erinran om att bestämmelser i kontinentalsockellagen och miljöbalken kan göra balken och lagen tillämpliga utanför svenskt territorium. I miljöbalken finns sådana bestämmelser beträffande dumpning i 15 kap. 25-27 55.

1 b 3? Vid utforskning av kontinentalsockeln och utvinning av natur- tillgångar från den skall bestämmelserna i 2 kap. miljöbalken gälla.

I paragrafen fastslås att miljöbalkens hänsynsregler skall gälla för sådan utforskning av kontinentalsockeln och utvinning av naturtillgångar från den som lagen avser. I lagens nuvarande lydelse finns ingen motsvarande bestämmelse. Anledningen till att den införs anges i avsnitt 11.3.

3 a 5? Vid prövning av tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinental sockeln tillämpas bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 och 4 kap. miljöbalken samt bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i 5 kap. 3 58 och 16 kap. 5 & miljöbalken.

En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd att genom borrning eller sprängning utforska kontinentalsockeln eller att utvinna naturtillgångar från den. I fråga om förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.

Paragrafens första stycke motsvarar delvis 3 & fjärde stycket kontinental- sockellagen, där det sägs att naturresurslagen skall tillämpas i ärenden om tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln. Natur- resurslagens grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelser har utan ändring i sak förts in i 3 och 4 kap. MB och skall tillämpas även i fortsättningen vid prövning av tillstånd till sådan verksamhet.

Dessutom skall enligt paragrafen bestämmelsen i miljöbalken om hur miljökvalitetsnormer skall beaktas i 5 kap. 3 & och stadgandet om att tillstånd inte får meddelas för nya verksamheter som medverkar till att en sådan norm överträds i 16 kap. 5 & tillämpas.

Paragrafens andra stycke motsvarar delvis 7 5 förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar. Det tillägget har gjorts att det är en MKB enligt balkens bestämmelser som skall upprättas.

Ett för svensk del aktuellt exempel på utvinning av naturtillgångar från kontinentalsockeln är täkt av sand. När tillstånd söks till sandsugning skall alltså miljöbalkens bestämmelser om MKB gälla.

3 b 53 Vid prövning av tillstånd till täkt av berg, sten, grus, sand, lera eller andra jordarter på kontinentalsockeln behovet av materialet vägas mot de skador på djur— och växtlivet och på miljön i övrigt som täkten kan befaras

orsaka. Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur— eller växtart som är hotad, sällsynt eller värdefull.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagens nuvarande lydelse. Den har dock en motsvarigheti 12 kap. 2 5 första stycket i miljöbalken. Av 12 kap. 1 & tredje stycket MB framgår att tillstånd inte behövs enligt balken för åtgärder som kräver tillstånd enligt kontinentalsockellagen.

Vid prövning av en ansökan om tillstånd till täkt skall en intresseavvägning göras. Paragrafen visar hur denna skall ske. Stor tyngd skall läggas vid att bevara den biologiska mångfalden.

4 5 Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka olägenheter för människors hälsa eller skada på om- givningen, främja en hållbar hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Villkoren kan bland annat avse åtgärder för att förebygga luft- eller vattenföroreningar, skydda djur- och växtlivet, bevara fyndigheter eller borrhål eller skydda sjöfarten eller fisket. De kan avse sättet att leda företaget, utföra arbetet, utforma anläggningar på kontinentalsockeln för arbetena eller använda produkterna. Villkoren kan också avse krav på kartor över arbetena, provtagningar och rapportering av verksamheten.

Paragrafen motsvarar delvis 4 & första stycket kontinentalsockellagen. Större vikt läggs emellertid vid villkor till skydd för miljön.

4 a 5 T illståndsmyndigheten får förena ett tillstånd med ytterligare eller ändrade villkor, om det genom verksamheten uppkommer betydande olägenheter eller skador som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitets- norm enligt 5 kap. 1 59 miljöbalken överträds.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagens nuvarande lydelse.

Enligt paragrafen får tillståndsmyndigheten ändra de villkor som har meddelats. Den får också förena tillståndet med ytterligare villkor. Förutsättningama för detta är att det har uppkommit någon oförutsedd

betydande olägenhet eller skada eller att verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

4 b 58 När ett tillstånd meddelas, kan det bestämmas vilken omfattning en undersökning eller utvinning skall få ha för att den rätt som grundas på tillståndet skall fortsätta att gälla.

Tillstånd kan även förbindas med villkor om att staten skall delta i verksamheten eller om att avgifter skall betalas till staten för tillståndet, beräknade antingen i förhållande till mängden eller värdet av de utvunna produkterna eller av andelar av produkterna eller på något annat sätt eller med något annat liknande villkor.

Paragrafen motsvarar 4 å andra och tredje stycket i lagens nuvarande lydelse. Några språkliga ändringar har dock gjorts.

4 c 35 Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och för andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får tillståndsmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.

I fråga om arten av säkerheten gäller 2 kap. 25 5 utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av läns- styrelsen i det län där verksamheten bedrivs eller som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.

Det är i fråga om ingrepp på kontinentalsockeln i samma mån som när det gäller ingrepp i naturen eller miljön i övrigt motiverat att säkerhet ställs för uppfyllandet av skyldigheten att vidta återställningsåtgärder. Detta gäller särskilt som tillståndet enligt 3 & andra stycket skall tidsbegränsas. Det ankommer på tillståndsmyndigheten att avgöra om säkerhet skall ställas eller inte. I fråga om ingrepp på kontinentalsockeln av beaktansvärd omfattning bör säkerhet ställas, om inte särskilda skäl talar mot detta.

5 a _? Om ett tillstånd upphör att gälla är den som senast har innehaft tillståndet skyldig att ta bort anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om inte detta är obehövligt från allmän eller enskild synpunkt.

Om skyldigheten att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom villkor i tillståndet, skall frågan prövas av regeringen eller tillstånds myndigheten isamband med att tillståndet upphör.

Om den som har haft tillståndet inte iakttar vad som har ålagts honom, får tillståndsmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldig heter. Vitesföreläggandet skall delges.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagens nuvarande lydelse. En kort motivering till att införa paragrafen ges i avsnitt 11.3.

10 59 Inom anläggning och säkerhetszon utanför territorialgränsen tillämpas svensk lag med undantag av bestämmelserna i minerallagen(1991:45) och lagstiftningen angående jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

I nuvarande lydelse av 10 & undantas även miljöskyddslagen (1969:387) och vattenlagen (19832291). Dessa undantag har tagits bort. Skälen till detta finns i avsnitt 11.3.

10 a 58" Gäller ett tillstånd enligt denna lag en verksamhet som skall bedrivas utanför territorialgränsen, får regeringen, om det finns särskilda skäl, som villkor för tillståndet ange att tillståndsprövning enligt 9 kap. miljöbalken skall ske hos den myndighet som regeringen bestämmer. Detta gäller dock endast om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken behövs för en motsvarande verksamhet innanför territorialgränsen.

Miljöbalken skall tillämpas på en verksamhet som omfattas av villkor enligt första stycket. Regeringen skall ange vilken myndighet som skall utöva tillsyn enligt miljöbalken över verksamheten.

I paragrafen har nödvändiga följdändringar gjorts till följd av att miljöskyddslagen förs in i miljöbalken.

Vi har föreslagit att 10 & ändras så att miljöbalken i vissa fall skall tillämpas även utanför territorialgränsen, nämligen inom anläggningar och säkerhetszoner som har tillkommit med stöd av kontinentalsockellagen. Detta innebär bl.a. att tillståndsplikten enligt 9 kap. MB omfattar även miljöfarlig verksamhet inom anläggningarna och säkerhetszonerna. Behovet

av att låta regeringen föreskriva enligt 10 a & att tillståndsprövning skall ske enligt 9 kap. MB har därmed minskat. Ett sådant behov kan dock frrmas vid verksamhet som bedrivs utanför anläggningarna och säkerhetszonema. Paragrafen behöver därför finnas kvar.

11 5 Den som --— böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms den som I . bryter mot ett villkor som har meddelats med stöd av 4 eller 4 a 5, 2. ---

Den som --- till böter.

Som en följd av att 4 5 har ändrats har hänvisningen till denna paragraf i den första punkten i paragrafens andra stycke ändrats. Ordet föreskrift har samtidigt bytts ut mot villkor. Det har dessutom lagts till en hänvisning till 4 a &. Härigenom kan även brott mot nya och ändrade villkor medföra straff.

12 5 Har en innehavare av ett tillstånd låtit bli att följa villkor som har meddelats med stöd av 4 eller 4 a 5? eller vad han är skyldig att göra enligt 9 &" eller att följa en anfordran eller föreskrift som en tillsynsmyndighet har meddelat med stöd av 8 5 andra eller tredje stycket, får tillsynsmyndigheten ålägga honom vid vite att fullgöra sina skyldigheter.

Medför underlåtenheten -—- tillståndshavarens bekostnad.

Som en följd av att 4 & har ändrats har i det första stycket en ändring gjorts i hänvisningen till denna paragraf. Ordet föreskrift har samtidigt ändrats till villkor. Dessutom har lagts till att även brott mot villkor meddelade enligt 4 a 5 kan medföra krav på rättelse. Slutligen har paragrafen redigerats språkligt.

Övergångsbestämmelser

] . Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Enligt bestämmelsen skall både äldre processuell och materiell rätt tillämpas i de ärenden som pågår när lagändringama träder i kraft. Detta innebär bl.a. att de nya bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar inte skall tillämpas. Undantag görs för bestämmelserna om milj ökvalitetsnormer, vilka alltså skall tillämpas omedelbart.

Skälen för att införa bestämmelsen är desamma som för att införa en motsvarande bestämmelse i 6 5 lagen om införande av miljöbalken. Vi hänvisar därför till vårt betänkande om övergångsbestämmelser (SOU 1996:147 5. 36 foch 58 ff).

3. Den nya lydelsen av 10 a 59 skall inte tillämpas i fråga om tillstånd som har meddelats i enlighet med ett före ikraftträdandet av denna lag beviljat tillstånd. Har tillstånd meddelats i enlighet med ett efter den 31 december 1992 beviljat tillstånd skall i stället äldre lydelse av 10 a &" tillämpas.

Övergångsbestämmelsen motsvarar den övergångsbestämmelse som infördes i samband med att 10 a & trädde i kraft den 1 januari 1993. Den innebär att om ett tillstånd har beviljats enligt 3 & kontinentalsockellagen före den dag då miljöbalken träder i kraft kan inte ett senare beviljat tillstånd, som bygger på det gamla tillståndet, innehålla villkor som grundas på bestämmelsen i 10 a &. Har det första tillståndet beviljats under den tid som äldre lydelse av 10 a & har gällt skall dock den äldre lydelsen kunna tillämpas.

HMIMW rånat: EMÅ-M tas mm.—emm stam va' lt'l ...man-war. nålar—Ömsint! tatt—l amb—annt— anslut.- mt "dams 11. arm—t' un: Mmmmcawmwm Hamr—

l.l-..|:l;[.:.1l..|1 E'TLI'IIWIFF Jm.

_._—-

.fi [lj—DW inn-" - fitill'l't'li'irfttgi'n |!" ".'I '. " .r. 'rl'H'

e.tqmallhltäh HatWamåiaOLH—åuw Tilll] ubåt! flm Innala—rumäner! tgilnä

...i-fm mer—Mr mr.] intagningar-stf. arga, droit min-its eb . "mkt atm ugniavmlaadamrv-lmiö [Lai mu mantimmar! inga ab tm utv .ämmrmatrrmm 3.1.9.th in aina amma anguilla nattsömn namn"-u 'tlmlz Azul: mmäarötmmammb duschrum aräm'rnnrmralåntz 'N mikdörlim VE mmm mo |?) u ': Mamma aktivismen] mamman —Tll'5* uma-Im mål tamd— HIS—"| punltlcn i framrutan-. T.: " GHT-t' ”maljiwtjåM-L— 11 5.3-j....ilgj' nå't-_q "(nn—|! allt;: ',Lr— |— 5.- ].wc: rh. ' r-Ht tr.] m b..-t' 151155le mot. 'thrm "(QMS Miit %'tkåiä iiTv'lT lik %%WWTMFIL ”inriktad gul annah m rammbmiiwntl 5173qu ham isågihs % zmlelrbam xml "Mod: 'T&' nätt ÖÖM-3 Hum Mg-lna'ä nuisWanöT—fht två?: 15.11.1113 '"'f

mamma-ww Iamamiwmmmm'mt ' ' ."l'lll' nn Eufr— " ._,=, .'J _1'4 -l-t ., " 'i hur!!!!» dia.." Gläd 11 .J" 3. tutulr' '.'"- " __. h .'r'w . ..u'jlu'jua

MÅL” litar. 'ojlffii'tfåw'i _.f'. ".'_. . i.". "-

mna Whimåiö n.s' +W.- mattematik;—mö rat! £.QQt bannat I mtb flm! [ ehm % 11 Ol' mi bam inn-derma [ mtnälm' 5161 nagellmlaoalrzlmmmä & £ tgilns Haglund "md Eminem! tta mo tra autumn man .bnåtall'rt tntlivad msn-m m ':th nazi fixat hattar! inritadöllrm lib gel) mh

år; man q IWMJ— mmm ' mms-seem "r.—rr" sz. W” mlste-mm tätrmsaummr mm" man".; ir'm matat-Miaa? "”

—s.nm'mbl-" tänt; tur '.'tläiä 'na a- i.» dt maniska i'rb'ii' " åhDåHijOWRLJ'" rural—L:]- . _.J ..!!—:.. . 111? 3...r|t.r| 'L'WMIEL

Wigan—.'_ t.f.—su. "ll natur

!. Dnm.: ltr.. tr '._.'Ls r.". .'|? .J— _

12 Lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon

Förslag: I lagen om Sveriges ekonomiska zon skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Miljöbalkens hänsynsregler skall gälla för tillståndspliktig verk- samhet.

En ansökan om tillstånd skall innehålla en miljökonsekvens beskrivning. När miljökonsekvensbeslq'ivningen upprättas skall miljöbalkens regler tillämpas.

Vid tillståndsprövningen skall hänsyn tas till miljökvalitets normer.

Ett tillstånd skall kunna förenas med nya eller ändrade villkor. Ett tillstånd skall kunna göras beroende av att verksamhets utövaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning.

Om ett tillstånd upphör skall tillståndshavaren vara skyldig att vidta återställningsåtgärder.

12.1. Lagens innehåll

Genom lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon (ekozonslagen) har Sveriges möjlighet stärkts att reglera förhållandena i våra omgivande hav utanför territorialgränsen. Lagen skyddar bl.a. mot störande ingrepp i den marina miljön. I dess 6 & har den knutits till naturresurslagen (NRL).

Lagen grundar sig på 1982 års havsrättskonvention, som innehåller regler om ekonomiska zoner i del V. Enligt artikel 57 i konventionen får en ekonomisk zon inte sträcka sig längre ut än 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas. Havsrättskonventionen

trädde i kraft den 16 november 1994 och ratificerades av Sverige den 25 juli 1996.

Sveriges ekonomiska zon omfattar det havsområde utanför territorial- gränsen som regeringen föreskriver. Zonen får inte utsträckas över en avgränsningslinje som överenskommits med en annan stat eller, i avsaknad av en sådan överenskommelse, över mittlinjen i förhållande till den andra staten (1 5).

Lagen innehåller en hänsynsregel. Enligt denna skall den som färdas i den ekonomiska zonen eller som bedriver forskning eller annan verksamhet i zonen vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för att undvika skada på den marina miljön (2 5). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter för att skydda och bevara den marina miljön. Bestämmelser till skydd mot föroreningar i den marina miljön finns dessutom i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten.

Ekozonslagen har särskilda bestämmelser om utnyttjande av natur- tillgångar i den ekonomiska zonen. I fråga om fiske i den ekonomiska zonen gäller dock i stället fiskelagen (1993:787). I fråga om rätten att i zonen utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar gäller i stället lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Vi behandlar dessa lagar i avsnitt 19 respektive 11.

För utforskning, utvinning och annat utnyttjande av de naturtillgångar som lagen omfattar krävs tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd krävs vidare för att uppföra och använda konstgjorda öar samt för att i kommersiellt syfte uppföra och använda anläggningar och andra inrättningar. Ett tillstånd får förenas med villkor (5 é)-

Till skydd för en konstgjord ö, anläggning eller annan inrättning får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om en säkerhetszon med en utsträckning av högst 500 meter från öns eller inrättningens yttersida (7 €).

Marinvetenskaplig forskning får inte utan tillstånd bedrivas i den ekonomiska zonen av utländska medborgare. I föreskrifter kan dock meddelas generella undantag från tillståndsplikten (9 ©).

12.2. Förhållandet till miljöbalken i geografiskt hänseende

Enligt grundläggande principer är tillämpningsområdet för miljöbalken i geografiskt hänseende i huvudsak begränsat till svenskt territorium (lagrådsremissen s. 577 och huvudbetänkandet, del 2, s. 14). Undantag från detta gäller enligt bl.a. reglerna om dumpning. Enligt 15 kap. 25 & miljöbalken (MB) får nämligen avfall inte dumpas inom bl.a. Sveriges ekonomiska zon. Tillämpningsområdet kan i enstaka fall sträcka sig utanför den svenska tenitorialgränsen även enligt bestämmelser i annan lagstiftning. Ett exempel på att balkens geografiska tillämpningsområde utvidgas av annan lag är 15 & ekozonslagen. Där anges att svensk lag tillämpas på en konstgjord ö, anläggning eller annan inrättning på samma sätt som om inrättningen var belägen inom riket.

Ekozonslagen omfattar bara områden utanför svenskt territorium. Endast i vissa undantagsfall gäller alltså lagen parallellt med miljöbalken.

Hänsynsregeln i ekozonslagen (2 &) gäller till skydd för den marina miljön. Enligt vår mening är den inte så utformad att, på de platser där ekozonslagen och miljöbalken gäller samtidigt, 1 kap. 3 5 första stycket MB medför att miljöbalkens hänsynsregler inte blir tillämpliga. Miljöbalkens bestämmelser kan ju dessutom tillämpas till skydd för annat än den marina miljön, t. ex. människors hälsa eller luftföroreningar.

I särskilda situationer kommer det att krävas tillstånd enligt både ekozonslagen och miljöbalken. Detta kan vara fallet vid användning av konstgjorda öar och användning i kommersiellt syfte av anläggningar och andra inrättningar. Denna användning kräver tillstånd enligt 5 & ekozonslagen. Tillståndsplikt kan även föreligga enligt reglerna i 9 kap. MB om miljöfarlig verksamhet och reglerna i 11 kap. om vattenverksamhet. Det är i sådana fall naturligt att påverkan på den marina miljön bedöms i första hand i tillståndsärendet enligt ekozonslagen.

12.3. Anpassningen till miljöbalken

Av 15 & ekozonslagen följer att miljöbalken gäller på konstgjorda öar, anläggningar eller andra inrättningar som har kommit till med stöd av ekozonslagen. Därmed kommer bl. a. hänsynsreglerna i 2 kap. MB att bli tillämpliga vid användandet av en sådan inrättning. Miljöbalken skall däremot inte tillämpas vid uppförandet av inrättningen. Svensk lag gäller nämligen enligt ekozonslagens bestämmelse först när inrättningen har tillkommit. Miljöbalken är inte heller tillämplig vid sådan utforskning, utvinning och annat utnyttjande av naturtillgångar som med stöd av ekozonslagen sker på andra platser än konstgjorda öar, anläggningar eller andra inrättningar.

Artikel 56 i havsrättskonventionen ger ramen för kuststatens rättigheter i den ekonomiska zonen. I denna zon har kuststaten suveräna rättigheter till utforskning och utvinning av naturtillgångama på havsbottnen och därunder samt i överliggande vatten. Även i fråga om andra verksamheter som rör ekonomisk exploatering och utforskning av zonen, t.ex. när det gäller framställning av energi från vatten, strömmar och vindar, har kuststaten denna suveräna rätt. Kuststatens rättigheter kombineras med en skyldighet att bevara och förvalta naturtillgångama. Kuststatens jurisdiktion omfattar vid sidan av dessa ensamrättigheter också uppförandet och användningen av konstgjorda öar, anläggningar och andra inrättningar, bedrivande av marinvetenskaplig forskning samt skyddet av den marina miljön och andra rättigheter och skyldigheter inom ramen för vad som anges i konventionen. Kuststaten skall vid utövandet av sina rättigheter enligt konventionen ta vederbörlig hänsyn till andra staters intressen.

Enligt artikel 60 i havsrättskonventionen har kuststaten exklusiv rätt att reglera uppförandet, driften och användningen av konstgjorda öar, anläggningar och andra inrättningar. Svensk lag får därför ange förutsättningarna för att inrättningama skall få uppföras. På samma sätt får svensk lag ställa krav på utforskning, utvinning och annat utnyttjande av de naturtillgångar som lagen är tillämplig på.

Enligt 5 & ekozonslagen krävs tillstånd för utforskning, utvinning och annat utnyttjande av naturtillgångar, uppförande och användning av konstgjorda öar samt uppförande och användning i kommersiellt syfte av anläggningar och andra inrättningar. I ett tillståndsbeslut skall anges den verksamhet som tillståndet avser och de villkor som skall gälla för verksamheten. Enligt 2 & samma lag skall den som färdas i den ekonomiska zonen eller som bedriver forskning eller annan verksamhet i

zonen vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för att undvika skada på den marina miljön. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för att skydda och bevara den marina miljön. Några närmare föreskrifter om skyddet för den marina miljön har inte meddelats. Enligt 6 & ekozonslagen skall NRL tillämpas vid tillståndsprövningen.

De hänsynsregler som träffar utforskning, utvinning och annat utnyttjande av naturtillgångar - som med stöd av ekozonslagen sker på andra platser än konstgjorda öar, anläggningar eller andra inrättningar - är således förhållandevis knapphändiga. Samma sak gäller beträffande uppförandeskedet för öar, anläggningar och inrättningar som anges i 5 5. Det är enligt vår mening lämpligt att en komplettering sker. Denna måste göras så att den inte kommer i konflikt med folkrättsliga grundsatser. I detta sammanhang kan pekas på 10 & ekozonslagen i vilken anges att lagen samt de föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen inte skall innefatta någon inskränkning av de enligt folkrätten gällande rättigheterna till fri sjöfart i den ekonomiska zonen och till överflygning av zonen och inte heller av några andra rättigheter som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.

Kompletteringen bör mot den givna bakgrunden kunna ske genom att miljöbalkens allmänna hänsynsregler (2 kap.) görs tillämpliga på sådan verksamhet. Dessa regler kommer härmed delvis att innefatta vad som redan är reglerat i 2 & ekozonslagen. Denna paragraf kommer dock inte att bli helt ersatt av miljöbalksbestämmelsema eftersom den omfattar även andra åtgärder än de som sägs i 5 &. Bestämmelserna bör därför finnas vid sidan av varandra.

Miljöbalkens bestämmelser om miljökvalitetsnormer bör gälla all verksamhet som bidrar till att normerna överträds. Eftersom Sverige har möjlighet att ställa krav på tillstånd för viss verksamhet i den ekonomiska zonen bör de svenska miljökvalitetsnormema iakttas vid tillståndsgivningen. Det har ingen betydelse att de områden där miljökvaliteten skall uppnås ligger på svenskt territorium och att den verksamhet som regleras i ekozonslagen bedrivs utanför svenskt territorium.

Det finns i dag inte något krav på miljökonsekvensbeslqivning (MKB) i tillståndsärenden enligt ekozonslagen. Vi anser att ett sådant krav skall införas. I vårt huvudbetänkande har vi uttalat att bestämmelserna om MKB i miljöbalken i så stor utsträckning som möjligt bör få tillämpning även på MKB i lagar utanför balken. Detta bör vara fallet även i tillståndsärenden enligt ekozonslagen.

Enligt 5 & ekozonslagen får tillstånd förenas med villkor. Det anges inte vad villkoren får avse. Detta medför inte några problem för sådan verksamhet som enligt 15 & träffas av miljöbalkens bestämmelser. Med

tanke på att villkor avseende övrig verksamhet skall spegla den utvidgade prövning som föreslås är det lämpligt att lagen förtydligas på denna punkt.

Tillstånd enligt ekozonslagen kan återkallas enligt 8 &. Det finns däremot inte någon bestämmelse om att tillståndet kan förenas med nya Villkor eller att meddelade villkor kan ändras. Enligt vår mening bör en sådan bestämmelse införas. Hänsyn till tillståndshavaren gör att detta inte bör få ske utan vidare. Som förutsättning bör gälla att det genom verksamheten har uppkommit någon betydande olägenhet som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller att verksamheten med någon betydelse medverkar till att en milj ökvalitetsnorm överträds.

I flera lagar som liksom ekozonslagen är knutna till NRL finns bestämmelser om återställningsåtgärder. Så är exempelvis fallet i mineral lagen. Det är Väl så viktigt att anläggningar tas bort och att spåren av verksamheten även i övrigt utplånas när verksamheten har bedrivits i Sveriges ekonomiska zon. En sådan skyldighet följer också av havsrättskonventionen. Enligt artikel 60 skall alla anläggningar och konstruktioner som är övergivna eller inte längre används avlägsnas. Även ekozonslagen bör därför innehålla en bestämmelse om återställningsåtgärder. Frågan om återställningsåtgärder skall kunna regleras antingen i form av villkor i tillståndet eller särskilt i samband med att tillståndet upphör.

Efter förebild i miljöbalken bör i ekozonslagen samtidigt införas en bestämmelse om att verksamhetsutövaren i tillståndet kan åläggas att ställa säkerhet för kostnaderna för återställningsåtgärder.

Ändringarna i ekozonslagen bör enligt vår mening träda i kraft samtidigt med miljöbalken. På samma sätt som vi tidigare har föreslagit i 6 5 lagen om införande av miljöbalken anser vi att äldre rätt skall tillämpas i ärenden som har inletts före lagändringama. I övrigt finner vi inte något behov av övergångsbestämmelser. De nya bestämmelserna blir med andra ord

omedelbart tillämpliga även på tillstånd som har meddelats före ändringamas ikraftträdande.

12.4. Författningskommentar

2 a 5 För sådan verksamhet som anges i 5 59 skall bestämmelserna i 2 kap. miljöbalken gälla.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagens nuvarande lydelse. Anledningen till att den införs anges i avsnitt 12.3.

Bestämmelsen gäller för verksamhet som utforskning, utvinning och annat utnyttjande av de naturtillgångar som lagen avser, uppförande av konstgjorda öar samt uppförande i kommersiellt syfte av anläggningar och andra inrättningar. De inkopplade miljöbalksbestämmelsema skall normalt ligga till grund för villkor i tillståndet.

3 _? Bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön finns också i miljöbalken och i lagen ( ] 980.424) om åtgärder mot förorening från fartyg.

Paragrafen erinrar i nuvarande lydelse om att ytterligare bestämmelser till skydd mot vissa föroreningar i den marina miljön finns i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten. Den senare lagen skall enligt lagrådsremissen (s. 401) ingå i miljöbalken. Hänvisningen till dumpningslagen bör därför ändras. Bestämmelsen bör samtidigt få en mer generell lydelse, eftersom balken inte bara innehåller regler till skydd mot föroreningar i den marina miljön.

Lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg har från och med den 1 juli 1996 fått en ny rubrik, där ordet ”vattenförorening ersatts med ordet ”förorening”, se SFS 1996:527. Hänvisningen i ekozonslagen skall därför ändras.

5 5 Med avseende på ——— andra inrättningar.

I ett tillståndsbeslut skall anges den verksamhet som tillståndet avser och de villkor som skall gälla för verksamheten. Ett tillstånd får begränsas till viss tid.

Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka olägenhet för människors hälsa eller skada på omgivningen, främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser, trygga säkerheten samt skydda andra allmänna intressen och enskild rätt.

Frågan om villkor för tillstånd föreslås bli behandlad i ett nytt tredje stycke. Stor vikt bör läggas vid miljöintressen. Villkoren bör dock bygga på en avvägning också med beaktande av andra allmänna intressen än miljöintressen. Även enskilda intressen bör beaktas. Bland andra allmänna intressen finns det anledning att särskilt nämna säkerheten, t.ex. för sjöfarten.

5 a 5 Tillståndsmyndigheten får förena ett tillstånd med ytterligare eller ändrade villkor, om det genom verksamheten uppkommer betydande olägenheter eller skador som inte förutsågs när tillståndet meddelades eller om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 1 5 miljöbalken överträds.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagens nu gällande lydelse.

Enligt paragrafen får tillståndsmyndigheten ändra de villkor som har meddelats i tillståndet. Den får också förena tillståndet med ytterligare villkor. Förutsättningama för detta är att det har uppkommit någon oförutsedd betydande olägenhet eller skada eller att verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

6 5 Vid prövning av tillstånd skall bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 och 4 kap. miljöbalken samt bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd. I fråga om förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall NRL tillämpas vid prövning av tillstånd enligt ekozonslagen. Denna lags grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelser har utan ändring i sak förts in i 3 och 4 kap. MB och skall tillämpas även i fortsättningen i tillståndsärenden enligt ekozonslagen.

Dessutom skall enligt paragrafen bestämmelsen i miljöbalken om hur miljökvalitetsnormer skall beaktas i 5 kap. 3 i) och stadgandet om att tillstånd inte får meddelas för nya verksamheter som leder till att en sådan norm överträdsi 16 kap. 5 & tillämpas.

En miljökonsekvensbesloivning enligt miljöbalken skall enligt paragrafens andra stycke fogas till tillståndsansökan.

7 a 5 Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och andra inrättningar samt för andra åtgärder för åter- ställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, för tillståndsmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.

Ifråga om arten av säkerheten gäller 2 kap. 25 35 utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av läns- styrelsen i det län som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagens nu gällande lydelse.

Det är i fråga om ingrepp i den ekonomiska zonen i samma mån som när det gäller ingrepp i naturen eller miljön i övrigt motiverat att säkerhet ställs för uppfyllandet av skyldigheten att vidta återställningsåtgärder. Detta gäller särskilt när tillståndet tidsbegränsas enligt 5 5 andra stycket. Det ankommer på tillståndsmyndigheten att avgöra om säkerhet skall ställas eller inte. I fråga om ingrepp i den ekonomiska zonen av beaktansvärd omfattning bör säkerhet ställas, om inte särskilda skäl talar mot detta.

8 a _? Om ett tillstånd upphör att gälla är den som senast har innehaft tillståndet skyldig att ta bort anläggningar och andra inrättningar samt vidta andra åtgärder för återställning, om inte detta är obehövligt från allmän eller enskild synpunkt.

Om skyldigheten att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom villkor i tillståndet, skall frågan prövas av regeringen eller tillstånds myndigheten i samband med att tillståndet upphör.

Om den som har haft tillståndet inte iakttar vad som har ålagts honom, får tillståndsmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldig heter. Vitesföreläggandet skall delges.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagens nuvarande lydelse. En kort motivering till att införa paragrafen ges i avsnitt 12.3.

16 5 Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1 . underlåter att iaktta en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 eller 7 59,

2. bedriver verksamhet i strid mot 5 eller 9 59 eller åsidosätter ett villkor som har meddelats med stöd av 5, 5 a eller 9 5,

3. fortsätter att bedriva en verksamhet efter det att tillsynsmyndigheten förbjudit verksamheten med stöd av 14 å.

I paragrafens andra punkt har lagts till att även brott mot nya eller ändrade villkor meddelade med stöd av 5 a & kan medföra straff.

Övergångsbestämmelser

I . Denna lag träder i kraft den

2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Enligt bestämmelsen skall både äldre processuell och materiell rätt tillämpas i de ärenden som pågår när lagändringama träder i kraft. Detta innebär bl.a. att de nya bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar inte skall tillämpas. Undantag görs för bestämmelserna om milj ökvalitetsnormer, vilka alltså skall tillämpas omedelbart.

Skälen för att införa bestämmelsen är desamma som för att införa en motsvarande bestämmelse i 6 5 lagen om införande av miljöbalken. Vi hänvisar därför till vårt betänkande om övergångsbestämmelser (SOU 1996:147 s. 36 foch 58 ff).

13 Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Förslag: I kämtekniklagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Regler om miljökonsekvensbesldivningar införs vilka ansluter till de bestämmelser som gäller enligt miljöbalken.

13.1. Lagens innehåll

Lagen om kärnteknisk verksamhet (kämtekniklagen) innehåller grund— läggande bestämmelser om säkerheten i samband med kärnteknisk verk- samhet, varmed avses såväl driften av kämtekniska anläggningar, t.ex. kämlqaftsreaktorer och anläggningar för slutförvaring av kärnämne, som all hantering av kärnämnen och kärnavfall (1-2 åå). Huvudsyftet med lagen är att så långt som möjligt eliminera olycksrisker i samband med kämteknisk verksamhet. Däri ingår också det fysiska skyddet av kämtelmiska anlägg- ningar mot intrång från obehöriga, skadegörelse etc. I kämtekniklagen och förordningen (1984:14) om kämteknisk verksamhet (kämtelmikförord— ningen) finns även de bestämmelser som krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om icke-spridning av kåmvapen.

Strålskyddslagen (1988:220) med den tillhörande strålskyddsförord— ningen (1988:293) tillämpas parallellt med kämtekniklagen. Strålskydds- lagen har ett vidare tillämpningsområde än kämtekniklagen och syftar till att skydda människor, djur och miljö från skadliga verkningar av såväl joniserande som icke-j oniserande strålning. I fråga om kämtelmisk verksam- het skall strålskyddsreglema garantera att den strålning som normalt

förekommer vid en verksamhet avgränsas så att skadliga effekter inte uppkommer.

Som nämndes är kämtekniklagen till sin karaktär en säkerhetslag som är speciellt inriktad på att tillgodose lqaven på säkerhet vid verksamhet på kärnenergiområdet. Den kärntekniska verksamhetens inverkan på människors hälsa och miljön utgör också en väsentlig del av säkerhetspröv- ningen. Kämtekniklagen innehåller därför en hel del regler om hur den kämtekniska verksamheten skall bedrivas och säkerheten upprätthållas.

För kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (5 5). Regeringen har i kärnteknik- förordningen bemyndigat Statens kärnkraftsinspektion (SKI), som är tillsynsmyndighet enligt kämtekniklagen, att pröva vissa frågor om tillstånd till kämteknisk verksamhet. SKI fullgör också kontrolluppgifter i anslutning till Sveriges åtaganden om icke-spridning av kåmvapen. Det kan även nämnas att Statens strålskyddsinstitut (SSI), som är tillsynsmyndighet enligt strålskyddslagen, handlägger vissa tillståndsärenden enligt kämtekniklagen, bl.a. frågan om tillstånd till anläggningar för markdeponering av lågaktivt kärnavfall som inte härrör från kommersiell uranbrytning (19 & kämteknikförordningen). Det sistnämnda fallet är det enda undantaget från huvudregeln att regeringen prövar tillstånd till uppförande av kämtekniska anläggningar.

Tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor får inte meddelas (5 a 5). Det är även förbjudet att vidta förberedande åtgärder i syfte att i landet uppföra en kämkraftsreaktor. Förbudet omfattar t.ex. att utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader och beställa utrustning (6 5). Inom det kämtekniska området blir det därför i framtiden närmast fråga om att uppföra anläggningar för hantering och förvaring av kärnavfall samt anläggningar för hantering av slutförvaring av använt kärnbränsle. I det sammanhanget kan nämnas att en kärnteknisk anläggning prövas enligt ett flertal lagar. För anläggningar som enligt kämtekniklagen skall prövas av regeringen gäller att en särskild tillåtlighetsprövning skall ske enligt 4 kap. naturresurslagen. I anslutning till prövningen enligt kämtekniklagen sker en prövning enligt strålskyddslagen av de villkor som skall gälla från strålskyddssynpunkt. Tillstånd lqävs även enligt miljöskyddslagen, plan- och bygglagen och i vissa fall vattenlagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att det i ärenden om tillstånd enligt kämtelmiklagen skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som möjliggör en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön och hälsan (5 b 5). Bestämmelsen infördes bl.a. mot bakgrund av att allmänheten och de närboende skulle beredas insyn i beslutsprocessen och få möjlighet att framföra sina synpunkter. Ytterligare steg i den riktningen

föreslogs i promemorian Ökat inflytande för allmänheten vid prövning av tillstånd enligt kämtekniklagen (Ds 1996:22). Förslaget har remiss- behandlats. Därefter har regeringen överlämnat promemorian till oss.

Ett tillstånd enligt kämtekniklagen får begränsas till att avse viss tid (7 &) och förenas med sådana Villkor som behövs med hänsyn till säkerheten (8 ©). I lagen finns även regler om återkallelse av tillstånd (15 9).

13 .2 Anpassningen till miljöbalken

Den verksamhet som regleras i kämtekniklagen faller inom miljöbalkens (MB) tillämpningsområde. Kämtekniklagen reglerar verksamhet där stränga säkerhetskrav måste upprätthållas för att minimera risken för miljöstör— ningar. Det som gör kämtekniklagen speciell är den osedvanliga räckvidden av skador på miljön som kan bli följden av en allvarlig olycka i en kärnteknisk anläggning.

Som en följd av att miljöbalken gäller för verksamhet enligt kämtekniklagen har en verksamhetsutövare, som huvudregel, att beakta och tillämpa de hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB. Eftersom kämtekniklagen är en säkerhetslag innehåller den ett antal bestämmelser som kan sägas vara av hänsynskaraktär.

Reglerna i miljöbalken skall tillämpas även om en verksamhet eller åtgärd som omfattas av balkens tillämpningsområde också omfattas av annan lagstiftning, exempelvis kämtekniklagen. Om det i den enskilda lagen finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken skall enligt 1 kap. 3 & första stycket MB i stället gälla vad som sägs i den enskilda lagen.

För att utgöra undantag från balken bör det normalt krävas att bestämmelsen preciserar vilka slags miljöhänsyn som skall tas eller vilken slags prövning som skall ske, exempelvis en lokaliseringsbedömning.

Kärntekniklagen är till sin karaktär en säkerhetslag, där den kärntekniska verksamhetens inverkan på hälsa och miljö utgör en väsentlig del i säkerhetsprövningen. Därför finns i lagen regler om bl.a. vilka skyldigheter den som bedriver kämteknisk verksamhet har (3-4 åå, 10-14 åå). Bestämmelserna behandlar bl.a. försiktighetsmått.

I lagrådsremissen (s. 176) anges lagen (l994z847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. som exempel påen lag vars bestämmelser skall gälla i stället för balken (se även avsnitt 1.3). Enligt vår

bedömning är även kämtekniklagens bestämmelser utformade på sådant sätt att ytterligare krav på verksamheten inte kan ställas med stöd av motsvarande bestämmelser bland miljöbalkens mer allmänt hållna hänsyns- regler.

Miljöbalken innehåller en bestämmelse om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 & MB). Miljökvalitetsnormer skall iakttas av myndigheter även vid tillstånds- prövning enligt kärntekniklagen. Dessutom bör 16 kap. 5 5 MB, att tillstånd inte får meddelas för ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitets- norm överträds, ha motsvarande tillämpning vid beslut enligt kämteknik- lagen.

Enligt bilagan till miljöskyddsförordningen (l989r364) krävs idag tillstånd av Koncessionsnämnden till miljöfarlig verksamhet i form av kärnlaaftverk eller annan kärnteknisk anläggning. Tillståndsplikt i dessa fall kommer säkerligen att finnas även enligt miljöbalken. Av 6 kap. 1 5 MB följer att en MKB skall ingå i en ansökan om tillstånd eller tillåtlighet enligt miljöbalken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. När ansökan om sådant tillstånd ges in till miljödomstol kommer således ansökan att innehålla en MKB upprättad enligt miljöbalkens regler. Detta förhållande hindrar givetvis inte att krav på MKB även uppställs vid tillståndsprövningen enligt kämtekniklagen och görs både obligatoriskt och generellt vad gäller uppförande, innehav eller drift av kämtekniska anläggningar, vilket vi föreslår. I avsnitt 14.2 redogörs närmare för hur prövningsförfarandet för kämtekniska anläggningar kommer att vara utformat i fortsättningen. Vad gäller övrig kämteknisk verksamhet, dvs. olika former av hantering av kärnämne och kärnavfall, ser vi inte behov av ändringar i nuvarande ordning. Således får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att det i ärenden om tillstånd skall upprättas en MKB.

Den MKB som upprättas enligt kämtekniklagen kommer på ett mer utförligt sätt än de beskrivningar som upprättas enligt andra bestämmelser att behandla kämsäkerhets- och strålskyddsaspekter. Frågan är hur forrnaliserad och omfattande MKB:n bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara utformat.

Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning på MKB i lagar utanför balken.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 & MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler på kämtekniklagens område än de som gäller enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 75 MB skall därför tillämpas även på MKB enligt kämtekniklagen.

Vad avser förfarandet finns regler i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvens- bedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Inte heller beträffande förfarandet finns det anledning att ha andra regler vid upprättande av MKB enligt kämtekniklagen än som följer av miljö- balkens bestämmelser.

Som en följd av de föreslagna bestämmelserna rörande MKB kommer allmänheten och de närboende att beredas större insyn i beslutsprocessen och få möjlighet att framföra sina synpunkter i ökad utsträckning.

Som anfördes tidigare föreskrivs i naturresurslagen att anläggningar för kämteknisk verksamhet som prövas av regeringen enligt kämtekniklagen inte får utföras utan tillstånd av regeringen (4 kap. 1 é). Förhållandet är detsamma med anläggningar för att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för framställning av kärnbränsle. Det kan anmärkas att stadgandet överförts oförändrat till 17 kap. 1 g 6 MB, dvs. reglerna om regeringens tillåtlighetsprövning.

I 6 & lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. Denna ordning bör gälla även vid ärenden enligt kämtekniklagen. Det avgörande blir alltså om ansökan har gjorts den dag ändringarna träder i kraft. En sådan bestämmelse får betydelse särskilt vad gäller MKB. Som vi anför i vårt delbetänkande Övergångsbestämmelser till miljöbalken (SOU 1996:147 5. 36 f) får den som avser att ge in en ansökan under tiden närmast efter balkens ilqaftträdande ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens krav är uppfyllda när ansökan görs. I vissa speciella situationer får det dock i ett övergångsskede accepteras att samtliga krav inte är uppfyllda. Detta gäller även ärenden enligt kämtekniklagen.

1 3 .3 Författningskommentar

5 b & Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Vid tillståndsprövningen skall 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 ; miljöbalken tillämpas.

En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd till uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk anläggning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i andra ärenden om tillstånd enligt denna lag skall upprättas en miljökonsekvens- beskrivning.

Vad gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler, som huvudregel, också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en sådan erinran om miljöbalkens bör införas i bl.a. kärnteknik- 1agen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt. Detta sker i andra stycket. De lagrum som på detta sätt ”kopplas in” är bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta milj ökvalitetsnormer och att ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

I tredje stycket har införts ett krav på att MKB skall finnas i ärenden om tillstånd till uppförande, innehav eller drift av kämtelmisk anläggning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i andra ärenden om tillstånd enligt kämtekniklagen föreskriva att det skall upprättas en MKB. Förutom vad gäller sådana ärenden där ett obligatoriskt krav på MKB nu föreslås motsvarar bemyndigandet nuvarande 5 b & kärnteknik- lagen.

En generell hänvisning sker i fjärde stycket till miljöbalkens bestämmelser om MKB. De närmare motiven framgår av lagrådsremissen s.

623 ff och vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff.

Övergångsbestämmelser ]. Denna lag träder i kraft den 2. Ett ärende om tillstånd skall handläggas och bedömas enligt äldre

bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 13.2.

14 Strålskyddslagen (1988 :220)

Förslag: I strålskyddslagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten.

Regler om miljökonsekvensbeskrivningar införs vilka ansluter till de bestämmelser som gäller enligt miljöbalken.

14.1. Lagens innehåll

Syftet med strålskyddslagen är att skydda människor, djur och miljö mot skadlig verkan av strålning (l ä). Lagen gäller såväl joniserande som icke- joniserande strålning. Till den förra kategorin hör exempelvis gamma-, röntgen- och partikelstrålning och till den senare optisk strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa elektriska och magnetiska fält och ultraljud (2 é). Lagens tillämpningsområde omfattar även strålning från naturliga strålkällor.

Strålskyddslagen med den tillhörande strålskyddsförordningen (1988:293) tillämpas parallellt med lagen (1984:3) om kämteknisk verksamhet (kämtekniklagen) men har ett vidare tillämpningsområde. Detta framkommer bl.a. av att strålskyddslagen reglerar allmänt vad som kallas verksamhet med strålning. Därmed avses bl.a. befattning med radioaktiva ämnen men även användning av eller därmed jämförlig befattning med tekniska anordningar som kan alstra såväl joniserande som icke-joniserande strålning (5 5). Som exempel på tekniska anordningar kan nämnas röntgenapparater, solarier, TV-apparater, elektronmikroskop och mikrovågsugnar. Således reglerar strålskyddslagen vitt skilda typer av allmänt förekommande verksamheter med strålning som inte i nämnvärd mån kan störa den yttre miljön.

Till skillnad mot kämtekniklagen bygger strålskyddslagen på att lagens bestämmelser fylls ut med myndighetsföreskrifter. Statens strålskydds- institut (SSI) har meddelat sådana föreskrifter om bl.a. hantering av radio- aktivt avfall från kärntekniska anläggningar. Lagen innehåller också en bestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva undantag från lagen eller vissa bestämmelser i denna om det kan ske utan att syftet med lagen åsidosätts (3 5). Paragrafen ger en möjlighet att bestämma en nedre gräns för strålskyddslagens tillämpningsområde. Från strålskyddssynpunkt harmlösa mängder av radioaktivitet och tekniska anordningar som avger svag joniserande strålning kan helt undantas från lagens tillämpningsområde, s.k. friklass- ning. Friklassning innebär att sådant material i fortsättningen kan hanteras utan hinder av strålskyddslagens betämmelser.

Mot bakgrund av att strålskyddslagen är en säkerhetslag finns en hel del bestämmelser som reglerar allmänna skyldigheter för den som bedriver verksamhet med strålning (6-14 åå), bl.a. skall de åtgärder vidtas och de försiktighetsmått iakttas som behövs för att hindra eller motverka skada på människor, djur eller miljö (6 5).

För olika former av befattning med radioaktivt ämne och teknisk anordning som kan eller är avsedd att sända ut joniserande strålning krävs tillstånd enligt strålskyddslagen. Tillståndsplikten omfattar även att från landet utföra radioaktivt avfall (20 å). Tillstånd behövs inte enligt strålskyddslagen för verksamhet enligt kämtekniklagen (23 5). Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen har i strålskyddsförordningen bemyndigat SSI att pröva tillståndsfrågor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden om tillstånd enligt strålskyddslagen skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som möjliggör en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön och hälsan (22 a 5).

Ett tillstånd enligt strålskyddslagen får begränsas till att avse viss tid (24 å) och förenas med sådana villkor som behövs med hänsyn till strålskyddet (26 å). I lagen finns även regler om återkallelse av tillstånd

(28 å).

14.2. Anpassningen till miljöbalken

Den verksamhet som regleras i strålskyddslagen, dvs. olika former av befattning med radioaktiva ämnen och tekniska anordningar som kan alstra strålning, är sådan att den faller inom miljöbalkens (MB) tillämpnings- område, även om många av de förekommande verksamheterna med strålning i allmänhet inte stör den yttre miljön.

Som en följd av att miljöbalken gäller för verksamhet enligt strål- skyddslagen har en verksamhetsutövare enligt sistnämnda lag, som huvudregel, att beakta och tillämpa de hänsynsregler som finns upptagna i 2 kap. MB.

Eftersom strålskyddslagen har till syfte att skydda mot strålning innehåller den ett antal bestämmelser som kan sägas vara av hänsyns- karaktär.

Reglerna i miljöbalken skall tillämpas även om en verksamhet eller åtgärd som omfattas av balkens tillämpningsområde också omfattas av annan lagstiftning, exempelvis strålskyddslagen. Om det i den enskilda lagen finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken skall enligt 1 kap. 3 & första stycket MB i stället gälla vad som sägs i den enskilda lagen.

För att utgöra undantag från balken bör det normalt krävas att bestämmelsen preciserar vilka slags miljöhänsyn som skall tas eller vilken slags prövning som skall ske, exempelvis en lokaliseringsbedömning.

Strålskyddslagen har till syfte att skydda människor, djur och miljö mot skadlig verkan av strålning. Därför finns ett flertal regler av hänsynskaraktär som bl.a. reglerar vilka skyldigheter den som bedriver verksamhet med strålning har (6-14 åå). Bestämmelserna behandlar bl.a. försiktighetsmått, utbildning, skyddsanordningar, märkning och hantering.

I lagrådsremissen (s. 176) anges bl.a. lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. som exempel på en lag vars bestämmelser skall gälla i stället för balken (se även avsnitt 1.3). Enligt vår bedömning är även strålskyddslagens bestämmelser utformade på sådant sätt att ytterligare krav på verksamheten ur strålskyddssynpunkt inte kan ställas med stöd av motsvarande bestämmelser bland miljöbalkens mer allmänt hållna hänsynsregler.

Miljöbalken innehåller en bestämmelse om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer när de planerar och planlägger samt prövar tillåtlig- het, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden (5 kap. 3 & MB). Miljökvalitetsnormer skall iakttas av myndigheter även vid tillståndsprövning enligt strålskyddslagen. Dessutom bör bestämmelsen i 16 kap. 5 & MB, att tillstånd inte får meddelas för ny verksamhet som

medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, ha motsvarande tillämpning vid beslut enligt strålskyddslagen.

Vi föreslog i vårt huvudbetänkande att miljöbalken skulle innehålla en bestämmelse innebärande att balkens regler om miljöfarlig verksamhet och skadestånd för vissa miljöskador inte skulle vara tillämpliga i fråga om joniserande strålning. Undantagen var överförda från 1 5 andra stycket miljöskyddslagen (1969:387) och 2 & miljöskadelagen (1986:225). Miljö- balkens övriga bestämmelser skulle dock vara tillämpliga på joniserande strålning.

I lagrådsremissen har undantaget beträffande skadestånd för miljöskador behållits i 32 kap. 2 9 MB. Numera skall dock reglerna om miljöfarlig verksamhet även tillämpas på joniserande strålning. I balkens definition av miljöfarlig verksamhet anges att användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa och miljön samt för omgivningen i övrigt genom generering av joniserande strålning är miljöfarlig verksamhet. Vidare anges att alla utsläpp som innebär sådan olägenhet omfattas, vilket då även omfattar utsläpp av radioaktiva ämnen.

För kämtekniska anläggningar krävs idag tillstånd enligt miljöskyddslagen, eftersom sådana anläggningar är upptagna på miljö- skyddsförordningens A-lista och alltså prövas av Koncessionsnämnden. Eftersom undantaget för joniserande strålning finns i den lagen prövas inte utsläppet av radioaktiva ämnen och joniserande strålning vid den pröv- ningen utan endast övriga utsläpp och störningar, såsom kylvattenutsläpp och buller. Villkor för den joniserande strålningen fastställs i tillståndet enligt kämtekniklagen med stöd av strålskyddslagen. Med den utformning som miljöbalken får skall i fortsättningen alla utsläpp och störningar från kämtekniska anläggningar prövas av den regionala miljödomstolen, även utsläppet av radioaktiva ämnen och frågor om joniserande strålning.

Därmed kommer kämtekniska anläggningar att prövas på följande sätt. Till att börja med prövar regeringen tillåtligheten enligt 17 kap. MB, dvs. motsvarigheten till nuvarande 4 kap. NRL. Efter att regeringen har avgjort tillåtlighetsfrågan sker, om den bifallit ansökan om tillåtlighet, en säkerhetsprövning enligt kämtekniklagen och även då är regeringen normalt tillståndsmyndighet om beslutanderätten inte delegeras till Statens Kämkraftsinspektion. Slutligen krävs tillstånd enligt miljöbalken och då prövas alla utsläpp och störningar från anläggningen. Då är den regionala miljödomstolen prövningsmyndighet i första instans.

Som framgick i avsnittet om lagens innehåll får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att det skall upprättas en MKB i ärenden om tillstånd enligt strålskyddslagen. Vi ser inte behov av några ändringar i nuvarande ordning. Det beror på att den absoluta

merparten av all tillståndsprövning enligt strålskyddslagen avser verksamheter som inte påverkar den yttre miljön, som t.ex. röntgen- diagnostik av olika slag, analysröntgen av svetsskarvar, användning av sollampor, rökdetektorer etc. Frågan blir i stället, när regeringen eller annan myndighet föreskrivit att en MKB skall finnas i tillståndsärendet, hur formaliserad och omfattande MKB:n bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara utformat.

Vad först gäller innehållet i en MKB gör miljöbalken skillnad på om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan eller inte (6 kap. 7 5 MB). Det saknas enligt vår mening skäl att ha andra regler på strålskyddslagens område än som gäller enligt miljöbalken. Bestämmelsen i 6 kap. 7 & MB skall därför tillämpas även på MKB enligt strålskydds- lagen.

Vad avser förfarandet finns regler i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan, utökat samråd med miljökonsekvens- bedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB vid prövning och kostnader.

Inte heller beträffande förfarandet finns det anledning att ha andra regler vid upprättande av MKB enligt strålskyddslagen än som följer av miljöbalkens bestämmelser. Som en följd av de föreslagna reglerna rörande MKB kommer allmänheten att beredas större insyn i besluts- processen och få möjlighet att framföra sina synpunkter i ökad utsträckning.

I 6 5 lagen om införande av miljöbalken föreslår vi att ärenden som inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, men att reglerna om miljökvalitetsnormer skall tillämpas omedelbart. Denna ordning bör gälla även vid ärenden enligt strålskyddslagen. Det avgörande blir alltså om ansökan har gjorts den dag ändringarna träder i kraft. En sådan bestämmelse får betydelse särskilt vad gäller MKB. Som vi anför i vårt delbetänkande Övergångsbestämmelser till miljöbalken (SOU 1996:147 5. 36 f) får den som avser att ge in en ansökan under tiden närmast efter balkens ikraftträdande ha en sådan framförhållning att denne ser till att balkens krav är uppfyllda när ansökan görs. I vissa speciella situationer får det dock i ett övergångsskede accepteras att samtliga krav inte är uppfyllda. Detta gäller även ärenden enligt strålskyddslagen.

14.3. Författningskommentar

22 a 5 Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken.

Vid tillståndsprövningen skall 5 kap. 3 5 och 16 kap. 5 5 miljöbalken tillämpas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att det i ärenden om tillstånd enligt denna lag skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken som möjliggör en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på människors hälsa och miljön.

Det behöver inte anges särskilt i lagar utanför miljöbalken att balkens regler, som huvudregel, också gäller verksamheten eller åtgärden i fråga. Trots detta anser vi att en sådan erinran om miljöbalken bör införas i bl.a. strålskyddslagen. Se även avsnitt 1.3.

En myndighetsutövning enligt en lag regleras normalt bara i just den aktuella lagen. I den mån miljöbalkens regler skall läggas till rättslig grund för myndighetsutövning enligt en annan lag måste det föreskrivas särskilt. Detta sker i andra stycket. De lagrum som på detta sätt kopplas in är bestämmelserna om att myndigheter skall iaktta miljökvalitetsnormer och att en ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds inte får tillåtas.

I tredje stycket, som i huvudsak motsvarar bestämmelsens tidigare innehåll, har införts en hänvisning till 6 kap. MB. De närmare motiven framgår av lagrådsremissen s. 623 ff och vårt huvudbetänkande del 2 s. 68 ff.

27 5 Om ett --- regeringens prövning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att det i fråga om villkor som enligt första stycket underställs

regeringens prövning skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken.

I bestämmelsens andra stycke har en hänvisning till 6 kap. MB införts. De närmare motiven framgår av lagrådsremissen s. 623 ff och vårt huvud- betänkande del 2 s. 68 ff.

Övergångsbestämmelser ]. Denna lag träder i kraft den 2. Ett ärende om tillstånd skall handläggas och bedömas enligt äldre

bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart.

Övergångsbestämmelsema har kommenterats i avsnitt 14.2.

l *_I | _ | Imi mf

'r _ 'i i'll-Iij

| ' i _'u'l

" ."_ hihliia DF

;- | .» 1.1.

15 Lagen (l970:244) om allmänna vatten— och avloppsanläggningar

Förslag: Flertalet av miljöbalkens bestämmelser om miljökonse- kvensbeskrivningar skall tillämpas på sådana beskrivningar upprättade enligt lagen om allmänna vatten- och avlopps- anläggningar.

l 5. 1 Allmänt

Enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen) har en sådan anläggning till ändamål att bereda bostadshus eller annan bebyggelse vattenförsörjning och avlopp. Anläggningen drivs av en kommun men kan också drivas av annan. Den som driver en allmän va-anläggning är anläggningens huvudman (1 och 31 55).

En allmän va-anläggnings verksamhetsområde är det område, inom vilket vattenförsörjning och avlopp har ordnats eller skall ordnas genom anläggningen (4 5). Huvudmannen är skyldig att låta ägare av fastighet inom verksamhetsområdet bruka anläggningen, om fastigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt behovet ej med större fördel kan tillgodoses på annat sätt (8 5). Huvudmannen har rätt att ta ut avgifter av fastighetsägare (9-11 55).

När det gäller själva anläggningen skall den utföras och drivas så att den uppfyller de krav som från miljö- och hälsoskyddssynpunkt skall tillgodoses. Den får inte inrättas i strid mot detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser för markens bebyggande eller så att ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas får dock mindre avvikelser göras (12 5).

Att utföra och driva en allmän va-anläggning medför normalt en sådan risk för miljöpåverkan att åtgärderna faller under miljöbalkens (MB) tillämpningsområde. Om det i någon lag finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken gäller i stället vad som sägs i den lagen (1 kap. 3 5 första stycket MB). För att utgöra undantag från balken måste det normalt krävas att bestämmelsen preciserar vilken slags prövning som skall ske, exempelvis en lokaliseringsbedömning.

Bestämmelsen i 12 5 va-lagen, att anläggningen skall utföras och drivas så att den uppfyller de ldav som från miljö- och hälsoskyddssynpunkt skall tillgodoses är generellt utformad och preciserar inte vilka krav det är fråga om. Regeln utgör därför inget undantag från miljöbalkens bestämmelser (jfr avsnitt 1.3). Detta gäller även stadgandet i 21 5. att en allmän va—anläggning skall brukas så att det inte uppstår svårigheter för huvudmannen att uppfylla kraven från miljö- och hälsoskyddssynpunkt.

När en allmän va—anläggning eller en utvidgning av en sådan planeras skall, om anläggningen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, huvudmannen upprätta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som möjliggör en samlad bedömning av den inverkan anläggningen har på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser (12 a 5).

Den nämnda bestämmelsen trädde i kraft 1994. Flera remissinstanser var tveksamma till att i va-lagen införa bestämmelser om MKB. I prop. 1992/93:60 s. 24 anges som huvudsakliga skäl till att införa krav på MKB i va-lagen att den prövning av va-anläggningar som sker enligt miljöskydds- lagen inte avser ledningen som sådan utan tar sikte på utsläppen från denna och att Sverige måste uppfylla EG—direktivets krav om MKB vid anläggning av vattenledningar över långa avstånd (85/337/EEG). Kravet på MKB kunde i enlighet med direktivet dock begränsas till att omfatta anläggningar som kunde ha en betydande miljöpåverkan.

Miljöbalken innehåller i 6 kap. bestämmelser om MKB. Sådana skall enligt huvudregeln ingå i ansökningar om tillstånd enligt balken. Regeringen får också föreskriva att MKB skall finnas i andra fall, t.ex. i anmälningsärenden.

Förfarandet med MKB finns utförligt reglerat i balken. Beskrivningen skall föregås av ett tidigt samråd med länsstyrelsen och särskilt berörda enskilda. Länsstyrelsen skall efter samrådet besluta om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan. Om så anses vara fallet skall ett förfarande med miljökonsekvensbedömning genomföras. Vid ett sådant förfarande sker utökat samråd. Därefter upprättas MKB:n. Innehållet i denna är särskilt reglerat. Kungörelse skall ske av att MKB:n har upprättats. Den myndighet som skall pröva en ansökan skall slutligen godkänna MKB:n och beakta innehållet vid prövningen.

Även fortsättningsvis bör det uppställas krav på MKB i va-lagen när betydande miljöpåverkan kan antas föreligga. Vi ser inte tillräckliga skäl att utöka kravet till att omfatta andra fall.

Bestämmelserna om MKB i miljöbalken bör i så stor utsträckning som möjligt få tillämpning på MKB i lagar utanför balken. När bestämmelserna i va-lagen utformas måste man dock hålla i minnet att va-lagen huvudsakligen reglerar förhållandet mellan anläggningens huvudman och brukarna och att va-lagen inte innehåller några regler om krav på tillstånd.

Enligt vår bedömning bör va-lagen hänvisa till miljöbalkens regler om innehållet i en MKB. Beträffande förfarandet i samband med upprättandet av MKB:n bör va-lagen hänvisa till bestämmelserna om samråd med miljökonsekvensbedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle att yttra sig, godkännande, beaktande av MKB:n vid prövningen, kostnader samt planer och planeringsunderlag.

Det kan anmärkas att Plan- och byggutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1996:168) Översyn av PBL och va-lagen har föreslagit bl.a. att va- lagen skall ersättas av en lag om vattenförsörjning och avlopp. Betänkandet överlämnades till regeringen i november 1996. Vi har beslutat att i vårt betänkande angående följdlagstiftning utgå från nu gällande regler. Våra förslag kan senare anpassas till eventuell ny lagstiftning.

1 5 .2 Författningskommentar

12 a 5 När en allmän va-anläggning eller en utvidgning av en sådan planeras skall, om anläggningen kan antas medföra en betydande miljö- påverkan, huvudmannen upprätta en miljökonsekvensbeskrivning. Därvid gäller 6 kap. 3 5 och 5-12 55 miljöbalken.

Liksom tidigare skall huvudmannen upprätta en MKB när anläggningen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Ändringen i paragrafen innebär att vissa av miljöbalkens bestämmelser om MKB blir tillämpliga på MKB upprättade enligt va—lagen.

Innan MKB:n upprättas skall huvudmannen ha ett samråd med de statliga myndigheter, kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda. Som framgår av 6 kap. 5 5 MB skall samrådet avse lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt innehåll och utformning av

MKB:n. En hänvisning görs också till miljöbalkens bestämmelse om samråd med annat land, något som i praktiken knappast torde bli aktuellt.

Vidare skall MKB:n, enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 8 5 MB, kungöras och hållas tillgänglig för allmänheten. Dessutom skall ett beslut enligt va- lagen kungöras och myndigheter i andra länder eventuellt informeras.

Genom hänvisningen till 6 kap. 9 5 MB har huvudmannen en skyldighet att beakta innehållet i MKB:n och resultatet av samråd och yttranden.

Av 6 kap. 10 5 MB följ er att det är huvudmannen som skall stå för kostnaderna för MKB:n.

30 5 Försummar fastighetsägare att betala avgift som avses i denna lag eller att i annat hänseende iakttaga vad som åligger honom och ärförsummelsen väsentlig får huvudmannen stänga av vattentillförseln till fastigheten, om han ej genom anmaning har kunnat åstadkomma rättelse och avstängning kan ske utan att olägenhet för människors hälsa uppkommer. Kostnad för avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.

I miljöbalken har begreppet sanitär olägenhet ändrats till olägenhet för människors hälsa (9 kap. 3 5 MB). Som en följd av detta har även motsvarande uttryck i 30 & va-lagen ändrats.

16 Lagen (1977:439) om kommunal energiplanering

Förslag: Begreppet miljökonsekvensbeskrivning i lagen om kommunal energiplanering ersätts med begreppet analys.

1 6. 1 Allmänt

Enligt lagen om kommunal energiplanering skall varje kommun i sin planering främja hushållningen med energi och verka för en säker och tillräcklig energitillförsel (] 5). Vidare skall kommunen i sin planering undersöka förutsättningarna för att genom samverkan med andra kommuner eller betydande intressenter på energiområdet, såsom processindustrier och kraftföretag, gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln (2 5). Dessutom är den som bedriver verksamhet i vilken används en större mängd energi liksom den som producerar eller distribuerar energi skyldig att lämna kommunen de uppgifter som behövs för planeringen (4 5).

I 3 & stadgas en skyldighet för varje kommun att ha en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning av energi i kommunen. Till planen skall höra en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som möjliggör en samlad bedömning av den inverkan den i planen upptagna verksamheten har på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.

Miljöbalken innehåller i 6 kap. bestämmelser om MKB. Sådana skall enligt huvudregeln ingå i ansökningar om tillstånd enligt balken. Regeringen får också föreskriva att MKB skall finnas i andra fall, t.ex. i anmälningsärenden.

Förfarandet med MKB finns utförligt reglerat i balken. Beskrivningen skall föregås av ett tidigt samråd med länsstyrelsen och särskilt berörda enskilda. Länsstyrelsen skall efter samrådet besluta om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan. Om så anses vara fallet skall ett förfarande med miljökonsekvensbedömning genomföras. Vid ett sådant förfarande sker utökat samråd. Därefter upprättas MKB:n. Innehållet i denna är särskilt reglerat. Kungörelse skall ske av att MKB:n har upprättats. Den myndighet som skall pröva en ansökan skall slutligen godkänna MKB:n och beakta innehållet vid prövningen.

Lagen om kommunal energiplanering ställer inte samma krav på MKB, vare sig beträffande antalet fall där en sådan skall upprättas, förfarandet vid upprättandet eller beskrivningens innehåll.

Det saknas enligt vår mening skäl att tillämpa bestämmelserna i 6 kap. MB på MKB enligt lagen om kommunal energiplanering. För att begreppsförvining inte skall uppstå anser vi att begreppet MKB bör användas endast när MKB:n upprättas enligt miljöbalkens regler. Det begrepp som i stället bör användas i lagen om kommunal energiplanering är analys.

16.2. Författningskommentar

3 5 I varje kommun skall det finnas en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning av energi i kommunen. ] en sådan plan skall finnas en analys av vilken inverkan den i planen upptagna verksamheten har på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.

Planen --- kommunfullmäktige.

I paragrafens första stycke har begreppet miljökonsekvensbeskrivning ersatts med begreppet analys. Motiven för detta framgår av avsnitt 16.1.

17 Skogsvårdslagen (19791429)

Förslagzl Skogsvårdslagen skall upplysas, att det utöver reglerna i den lagen finns regler i miljöbalken som kan vara tillämpliga på verksamheten. Tillstånd skall inte få ges till en avverkning som medverkar till att e miljökvalitetsnorm överträds. Begreppet miljökonsekvensbeskrivning i Skogsvårdslagen ersätts med begreppet analys. Ersättning skall inte betalas för intrång upp till den s.k. kvalifikations- gränsen.

17.1. Skogen och skogsnäringen i Sverige

Sveriges landareal består till nästan 60 % av skogsmark. Detta gör Sverige till ett av de mest beskogade länderna i världen. Skogen i Sverige består till 85 % av barrträd. Mindre än 2 % är bok, ek och andra ädellövträd. Tillväxten i de svenska skogarna ligger på nivån 95 miljoner kubikmeter om året och avverkningen uppgår till 70 miljoner kubikmeter.

Fördelningen mellan barr- och lövskog har alltsedan de svenska skogarna började mätas upp genom riksskogstaxeringen på 1920-talet varit i stort sett oförändrad. Under samma tid har dock det totala virkesförrådet fram till i dag ökat från 1,7 till 2,8 miljarder kubikmeter.

Omkring hälften av den svenska skogsmarken är privatskogar ägda av fysiska personer. Ägandet är spritt på ett stort antal personer och medelarealen för privatskogar är ca 45 ha. Andelen privatägd skog är störst i södra Sverige. Eftersom tillväxten är större i södra än i norra Sverige står de privata skogarna för drygt 60 % av avverkningen.

Knappt 40 % av svensk skog ägs av aktiebolag, som i allmänhet också äger förädlingsindustrier. Drygt 10 % av skogsmarken tillhör staten, kommuner, landsting, kyrkan m.fl.

Ett skogsbestånd röjs och gallras normalt flera gånger under en produktionscykel. Slutavverkning sker efter 35-160 är, beroende på bl.a. trädslag, tillväxttakt och efterfrågan. Vid gallring får man i första hand massaved och vid slutavverkning i första hand sågtimmer. Under en produktionscykel hämtas lika stor volym massaved som sågtimmer från ett bestånd. Sågtimret ger dock bättre betalt.

Sågverksindustrin och massaindustrin är ungefär lika stora vad gäller avsättningen av svensk skogsråvara. Antalet sågar är stort men flertalet är förhållandevis små. Trots detta är det ett litet antal sågar som står för de stora volymerna. Om hänsyn tas till att biprodukter från sågarna används i massaindustrin, förbrukar denna industri den största volymen råvara. Den stora förbrukaren av svensk massa år pappersindustrin. Tidningspapper står för 25 % av totalvolymen. Biprodukter från Sågverksindustrin, avverkningsrester och dålig massaved används som biobränsle.

Skogsnäringen är av utomordentligt stor ekonomisk betydelse för landet. Så ger t.ex. ingen annan exportsektor så stor nettoexportinkomst som skogen.

17.2. Lagens innehåll

Skogsvårdslagen (19791429) trädde i kraft den 1 januari 1980 och ersatte Skogsvårdslagen (19482237). Lagens förarbeten finns huvudsakligen i betänkandet Skog för framtid (SOU 1978:6-7), propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken m.m. och Jordbruksutskottets betänkande 1978/79:JOU30 med anledning av propositionen.

Lagen har ändrats flera gånger. Omfattande ändringar trädde i kraft den 1 januari 1994 då miljömålet för skogsbruket jämställdes med produktions- målet. Samtidigt genomfördes en betydande avreglering. Förarbetena till dessa ändringar finns i betänkandena Skogspolitiken inför 2000-talet (SOU 1992:76) och Den framtida skogsvårdsorganisationen (SOU 1992:111), propositionen 1992/93:226 om en ny skogspolitik och Jordbruksutskottets betänkande 1992/93zJoU15 En ny skogspolitik.

Enligt skogsvårdslagens portalparagraf är skogen en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras. Vid skötseln av skog skall hänsyn tas

till även andra allmänna intressen (l 5). Bestämmelsen ger uttryck för de två målen för skogsbruket, nämligen produktionsmålet och miljömålet.

De båda målen beskrivs i förarbetena enligt följande (prop. 1992/93:226 s. 27 och 32).

Miljömålet: Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma iskogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmilj'övärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas.

Produktionsmålet: Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge handlingsfrihet ifråga om användningen av vad skogen producerar.

De två målen skall nås genom skogsägamas egna insatser och genom samverkan mellan olika skogspolitiska medel. Skogsvårdslagstiftningen och annan lagstiftning är ett av dessa medel. Inget av de olika medlen är ensamt tillräckligt för att målen skall nås. Skogsvårdslagstiftningen skall ange ramarna och de grundläggande kraven för hur skogsbruket skall bedrivas. Då Skogsvårdslagen är en minimilag är ofta åtgärder utöver föreskrifternas krav motiverade.

Även andra författningar än Skogsvårdslagen med underliggande föreskrifter skall medverka till att miljömålen i skogsbruket uppnås. I första hand gäller detta ett antal bestämmelser som kommer att ingå i miljöbalken. Av intresse är bl.a. reglerna om naturreservat, biotopskydds- områden och annat områdesskydd i 7 kap., om markavvattning i 11 kap. och om samråd i 12 kap. 6 5.

Sektorsansvaret har fått ett starkt genomslag innebärande bl.a. att alltmer tillsyn och annan lagtillämpning hos myndigheter rörande skogsbruk ligger på Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsema.

I Skogsvårdslagen preciseras inte lagens tillämpningsområde. Indirekt framgår dock delvis tillämpningsområdet av lagens definition av skogsmark. Skogsmarksbegreppet avgränsar skogsvårdslagens tillämp- ningsområde när det gäller bestämmelserna om anläggning av ny skog och om avverkning. Lagens bestämmelser om skogsskydd (29 5) och om naturvårdshänsyn (30 5) är däremot inte på samma sätt knutna till Skogsmarksbegreppet. Naturvårdsföreskrifter enligt 30 5 kan förutom skogsmark knytas till skogliga impediment.

Med skogsmark avses till att börja med mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Anknytningen till virkesproduktion gör att som skogsmark inte

räknas mark som används för t.ex. julgransodling eller energiskogsodling. Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per ha (2 5). Lagen hindrar emellertid inte att skogsmark tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion (3 5).

Mark som ligger helt eller delvis outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion (2 5). Exempel på sådana marker kan vara flora- eller faunalokaler med hög artrikedom eller raritet (prop. 1992/93:226 s. 50).

Vidare räknas som skogsmark vissa marker som inte behöver uppfylla kravet på lämplighet. Det gäller marker där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ner (2 5).

Skogsvårdslagen skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen eller annan lag (4 5). Beträffande föreskrifter som har utfärdats med stöd av naturvårds- lagen ansågs vid lagens tillkomst gränsdragningen framför allt vara aktuell när det gäller skötselföreskrifter för naturreservat (prop. 1978/79:110 s. 62). Numera kan även föreskrifter om biotopskydd inskränka skogsvårdslagens tillämpning.

Lagen ställer krav på att ny skog anläggs på skogsmark (5 5). Vid anläggningen skall de föryngringsåtgärder vidtas som kan behövas för att trygga återväxten av en skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt. Närmare föreskrifter kan meddelas om föryngringsmetod, markberedning, sådd, plantering, vård av plantskog och andra åtgärder i nämnda syfte (6 5). Sådana föreskrifter har meddelats av regeringen i skogsvårdsförordningen (1993: 1096) och av Skogsstyrelsen.

Om det är påkallat från skogsvårdssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller ställa upp villkor för användning av visst slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller utländskt ursprung vid anläggandet av skog (7 5). Sådana bestämmelser finns i skogsvårdsförordningen ochi Skogsstyrelsens föreskrifter.

Avverkning på skogsmark skall vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller främja skogens utveckling. Föreskrifter får meddelas om att trädbestånd under en viss ålder inte får avverkas (10 5). Skogsstyrelsen har meddelat sådana föreskrifter. Föreskrifter får vidare innebära att högst en viss andel av en brukningsenhets skogsmarksareal får avverkas under en viss period, s.k. ransoneringsregler (11 5). Sådana föreskrifter har meddelats av regeringen och Skogsstyrelsen.

Skogsmarkens ägare är skyldig att anmäla till skogsvårdsstyrelsen avverkning som skall äga rum på marken, sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver tillstånd enligt naturvårdslagen (s.k.

skyddsdikning) samt vad som skall göras för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i samband med avverkning (s.k. hänsyns— redovisning - 14 5). Anmälan skall enligt Skogsstyrelsens föreskrifter göras minst sex veckor innan arbetena utförs.

Skog som är svår att föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot sand- eller jordflykt eller för att förhindra att fjällgränsen flyttas ner skall avsättas som svårföryngrad skog eller skyddsskog. Delar av den svårföryngrade skogen skall anses utgöra fjällnära skog (15 5). I svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inte ske utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd. I ansökan om tillstånd skall sökanden göra en hänsynsredovisning, dvs. redovisa vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens eller kulturmiljövårdens intressen. I samband med att tillstånd ges kan skogsvårdsstyrelsen besluta om åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten (16 5). För visst eller vissa områden av svårföryngrad skog får tillstånd till avverkning inte ges (17 5).

Tillstånd till avverkning i fjällnära skog får inte ges om avverlmingen är oförenlig med intressen som år av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. När tillstånd ges skall skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen, såsom i fråga om hyggets storlek och förläggning samt tillåten avverkningsform (18 5).

I ädellövskog får det inte, såvida inte särskilda skäl föreligger, vidtas några åtgärder som leder till att beståndet upphör att vara sådan skog. Efter avverkning skall ny ädellövskog anläggas (25 5). Avverkning av ädellövskog kräver tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. Ansökan om tillstånd skall innehålla en hänsynsredovisning. Skogsvårdsstyrelsen får i samband med tillståndet besluta om det sätt på vilket avverkningen och anläggningen av ny skog skall genomföras (27 5).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av träd och trädsamlingar, gödsling, dilming och skogsbilvägars sträckning. Föreskriftema får inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Föreskrifter får vidare meddelas om förbud mot avverkning och andra skogsbruksåtgärder på skogliga impediment. I de senare fallen gäller inte begränsningen om avsevärt försvårande av pågående markanvändning (30 5). Föreskrifter har med stöd av paragrafen meddelats av Skogsstyrelsen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt Skogsvårdslagen skall finnas

miljökonsekvensbeskrivningar som gör det möjligt att bedöma vilken inverkan nya metoder för skogens skötsel och nya skogsodlingsmaterial har på miljön (32 5).

Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen enligt Skogsvårdslagen. Skogsvårdsstyrelsen utövar den närmare tillsynen inom länet (33 5). En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen eller föreskrifter skall efterlevas. Normalt måste före- lägganden och förbud föregås av rådgivning. Detta gäller dock inte när det behövs för att bevara natur- eller kulturmiljövården (35 5).

Om en avverkning föranleder förhållandevis dyra återväxtåtgärder i större omfattning, får skogsvårdsstyrelsen i samband med avverkningen besluta att säkerhet skall ställas för fullgörandet av åtgärderna. Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd (36 5).

17.3. Anpassningen till miljöbalken

Allmänt om anpassningen

Enligt våra direktiv (dir. 1994: 134) bör det övervägas om Skogsvårdslagen bör infogas i balken eller på annat sätt samordnas med balken. Det sägs att utredaren bör undersöka om lagstiftningsåtgärder behövs för att se till att skogsbruket tar hänsyn till aktsamhetsreglema, miljökvalitetsnormema och miljökonsekvensbedömningama.

Vi fann i vårt huvudbetänkande (del 1 s. 217) att Skogsvårdslagen inte skulle arbetas in i miljöbalken. Motiveringen till detta var att lagen innehåller många bestämmelser som reglerar näringen och att nyligen omfattande ändringar har gjorts och ett miljömål införts. Vi fann inte heller skäl att föra över de miljöbestämmelser som finns i lagen till balken.

Flera remissinstanser ansåg att Skogsvårdslagen skulle arbetas in i balken eller i vart fall knytas nära till balken. Inte heller i lagrådsremissen gjordes dock bedömningen att Skogsvårdslagen skulle arbetas in i balken (s. 173).

Starka skäl talar enligt vår uppfattning för en stark knytning mellan Skogsvårdslagen och balken. Detta är i linje med vad som anges i direktiven och med vad som har framkommit vid remissbehandlingen.

Skogsbruk innefattar ett antal åtgärder som omfattas av miljöbalken (MB), bl.a. avverkning och nyanläggning av skog. Balken gäller dock enligt 1 kap. 3 5 MB inte i den utsträckning det i Skogsvårdslagen finns

bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av balken. Eftersom de flesta materiella reglerna finns i skogsvårdsförord- ningen och Skogsstyrelsens föreskrifter och alltså inte i Skogsvårdslagen, innehåller Skogsvårdslagen få undantag från balken. Exempel på ett sådant undantag är kravet i 5 5 på att ny skog anläggs på skogsmark. I strid mot den bestämmelsen kan inte en bedömning göras enligt balken att ny skog inte skall anläggas. I övrigt finns dock få undantag. Några omfattande ändringar behövs därför inte i Skogsvårdslagen.

När man diskuterar skogsvårdslagens anpassning till miljöbalken måste man ha klart för sig att den biologiska mångfalden och miljön i övrigt i våra skogar utöver Skogsvårdslagen också skyddas med andra medel. Särskilt betydelsefull kommer miljöbalken att vara. Även andra medel än lagstiftning spelar en viktig roll. Eftersom vår uppgift är att anpassa Skogsvårdslagen till miljöbalken kommer vi inte att diskutera dessa andra medel.

Man måste vidare vara medveten om att Skogsvårdslagen till stor del innehåller bemyndiganden. Regler på detaljnivå meddelas i författningar av lägre dignitet. Detta innebär att en skärpning av miljökraven endast i liten utsträckning behöver ske genom ändringar av lagen. Det ligger inte inom vårt uppdrag att föreslå ändringar i skogsvårdsförordningen eller i Skogsstyrelsens föreskrifter.

Skogsstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att i januari 1998 redovisa resultatet av en utvärdering av skogspolitiken. Delredovisningar har skett den 1 april 1996 och den 31 december 1996. Skogsstyrelsens utvärdering har alltså pågått parallellt med vårt arbete. Vi har därför samrått med Skogsstyrelsen. Dessutom har Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen regeringens uppdrag att i samråd fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter på den biologiska mångfalden.

Rent allmänt kan om utvärderingen sägas att det är svårt att redan nu uttala sig om vilka effekter de lagändringar kommer att få som genom- fördes den 1 januari 1994. Detta beror på att endast en liten andel av arealen årligen berörs av skogsbruksåtgärder. På de tre år som har gått har därför endast mindre områden berörts av ändringarna. Bedömningen försvåras ytterligare av att de miljöeffekter som uppstår på mark där aktiva åtgärder har vidtagits de senaste åren kan bero på äldre tiders brukande.

Vi har funnit det motiverat och lämpligt, att trots pågående utvärdering av skogspolitikens effekter, föreslå ändringar i Skogsvårdslagen för att anpassa denna till miljöbalken. I det fortsatta arbetet inom Regerings- kansliet kan det bli aktuellt att samordna våra förslag med andra som läggs fram.

Miljömålet

Sedan den 1 januari 1994 jämställs miljömålet och produktionsmålet i skogspolitiken. Såvitt gäller miljömålet kan noteras att det i lagtexten (] 5 Skogsvårdslagen) uttrycks endast med att den biologiska mångfalden skall behållas. Detta återspeglar den syn som har funnits och fortfarande finns på skogsbrukets miljörisker. Av stor betydelse för den biologiska mångfalden är bl.a. vilka avverkningsmetoder som används och i vilken utsträckning monokultur förekommer. Ett av huvudproblemen är den pågående avverkningen av äldre naturskogar i framför allt Norrland.

Med biologisk mångfald avses variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung. Begreppet biologisk mångfald innefattar landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår. Såväl mångfald inom arter, mellan arter som av ekosystem omfattas.

Upprätthållandet av den biologisk mångfalden är enligt vår mening det viktigaste miljömålet, men också andra miljömål bör gälla i skogsbruket. I förarbetena har getts uttryck för ett bredare miljömål (se avsnitt 17.2). F örarbetsuttalandet har stöd i lagtexten, eftersom hänsyn skall tas "även till andra allmänna intressen". Som exempel på sådana intressen nämns i förarbetena rennäringens och kulturmiljövårdens intressen samt rekreations- och friluftsintressen (prop. 1992/93:226 s. 49). Enligt vår mening kan till detta läggas sådana miljöintressen som inte i första hand avser upprätthållandet av en biologisk mångfald, exempelvis undvikande av näringsläckage till vattendrag.

Skogsvårdslagen innehåller också regler med vilka andra delar av miljön än den biologiska mångfalden kan skyddas. Exempelvis kan med stöd av 30 5 föreskrifter meddelas om hänsyn till intressen som inte i första hand har samband med den biologiska mångfalden.

En lags mål skall naturligtvis formuleras på ett sådant sätt att det korrekt återspeglar vad man vill uppnå med lagen. Vi finner med hänsyn till portalparagrafens hänvisning till allmänna intressen och lagens faktiska innehåll att det inte finns något akut behov av att ändra målparagrafen. Den pågående utvärderingen av skogspolitiken får visa om en sådan ändring ändå bör ske.

Miljöbalkens hänsynsregler Som framgår av inledningen till detta avsnitt skall miljöbalken tillämpas

vid skogsbruk. Detta gäller även balkens allmänna hänsynsregler. Två av dessa bör uppmärksammas särskilt.

Först skall kommenteras lokaliseringsbestämmelsen i 2 kap. 4 5 MB. Enligt denna skall för verksamheter och åtgärder väljas en sådan plats som är lämplig med hänsyn till 1 kap. 1 5 (miljöbalkens mål), 3 kap. (grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden) och 4 kap. (särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet). Platsen skall enligt paragrafen väljas så att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.

Hänvisningama till hushållningsbestämmelsema i 3 och 4 kap. MB saknar betydelse i detta sammanhang, eftersom de inte skall tillämpas på typiska åtgärder inom skogsbruket (jfr 1 kap. 2 5 MB - här bortses från några åtgärder som är tillståndspliktiga enligt balken och kan ske som led i skogsbruk, exempelvis markavvattning och täkter som skall användas vid byggande av skogsbilvägar).

Skogsbruk är en pågående verksamhet. Skogsbruket på en brukningsenhet utvecklas genom att skogen, som regel beståndsvis, genom röjningar och upprepade gallringar drivs fram mot en föryngringsav- verkning där merparten av skörden tas ut och ny skog anläggs igen som så småningom röjs osv. Vid diskussioner om innebörden av uttrycket pågående markanvändning brukar åtgärder som avverkning och markberedning normalt räknas som led i en pågående markanvändning (se t.ex. bet. BoU 1986/87:l s. 146 - för en längre diskussion, se Westerlund, Naturvård och pågående markanvändning, 1980, s. 189 ff).

Det förhållandet att skogsbruk är en pågående verksamhet hindrar inte att lokaliseringsbestämmelsen i miljöbalken tillämpas. Bestämmelsen gäller nämligen även vid pågående verksamheter. Som exempel nämns i lagrådsremissen att regeln skall kunna tillämpas vid omprövning av tillstånd till befintliga verksamheter, varvid krav kan ställas på omlokalisering (s. 588). Den kan även t.ex. ligga till grund för ett ingripande av en tillsynsmyndighet enligt 26 kap. 9 5 MB mot en icke tillståndsprövad verksamhet.

Det saknas enligt vår mening skäl att undanta miljöbalkens lokaliseringsparagraf vid skogsbruk. Av stor betydelse blir dock den i paragrafen gjorda begränsningen att ändamålet skall kunna uppnås. I lagrådsremissen ges som exempel att om verksamheten avser avverkning av ett moget skogsparti kan inte detta ändamål vinnas genom att avverkning sker av ett annat skogsparti (s. 589). Någon annan plats kan därför inte bedömas vara lämpligare för avverkningen. Enligt vår mening bör detsamma gälla även annan avverkning och återväxtåtgärder.

Som exempel på åtgärder inom skogsbruket där 2 kap. 4 5 MB kan innebära att en viss lokalisering anses olämplig kan nämnas placering av virkesupplag, skogsbilvägar och dikens mynningar.

Vad gäller förhållandet mellan Skogsvårdslagen och de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken skall även diskuteras den s.k. stoppregeln i 2 kap. 9 5 MB. Enligt denna får en verksamhet eller åtgärd som kan befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön bedrivas eller vidtas endast om det finns särskilda skäl. En verksamhet eller åtgärd får enligt paragrafen inte bedrivas eller vidtas om den medför risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller för en avsevärd försämring av miljön. Bestämmelsen är avsedd att användas i allvarliga situationer, där balkens andra hänsynsregler inte räcker till.

Ett exempel från skogsbruket där stoppregeln skulle kunna tillämpas är att en Skogsmaskin läcker bränsle i ett område som används som grundvattentäkt. Detta är dock inte en situation som omfattas av bestämmelserna i Skogsvårdslagen.

En situation som bör kommenteras i detta sammanhang är att en avverkning hotar en utrotningshotad djur- eller växtart. I dag gäller i sådana situationer att det allmänna har möjlighet att stoppa verksamheten genom reglerna om naturreservat och biotopskydd. Möjligheten till snabbt ingripande genom ett interimistiskt beslut om naturreservat är särskilt värdefull. Vidare finns möjligheten att meddela förbud enligt den s.k. samrådsparagrafen i naturvårdslagen. Lagen ger rätt till ersättning i den mån sådana inslqänkningar innebär att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras.

Miljöbalkens hänsynsregler skall i princip följas utan att någon ersättningssituation blir utlöst. Detta hänger samman med att det är underförstått i uttrycket pågående markanvändning att det skall vara fråga om en lagenlig markanvändning (lagrådsremissen s. 532). Den som måste avstå från en åtgärd på grund av balkens stoppregel skall därför inte ha rätt till ersättning.

Det förhållandet att förutsättningarna är uppfyllda för att använda skyddsformema naturreservat eller biotopskyddsområde innebär naturligtvis inte automatiskt att förutsättningarna samtidigt är uppfyllda för att tillämpa stoppregeln mot en verksamhet som hotar det tilltänkta skyddet. I den mån stoppregeln ändå är tillämplig skall en myndighet inte kunna kringgå reglerna om ersättning genom att åberopa stoppregeln. Stoppregeln skall nämligen inte användas för att bedriva skyddsverk- samhet. Liksom tidigare skall ersättning betalas vid bildande av ett naturreservat eller biotopskyddsområde när pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras.

I brådskande fall bör dock stoppregeln kunna användas för att stoppa t.ex. en avverkning, förutsatt att avverkningen ensam riskerar att medföra en väsentlig försämring på miljön. Stoppet skall hävas när risken är borta.

I många fall kommer hotet att upphöra utan att några åtgärder vidtas. Situationen kan t.ex. ändras genom väderomslag eller för att en häckning upphör. I andra fall kan åtgärder vidtas som gör att hotet försvinner. Om sådana åtgärder inte kommer till stånd eller inte är tillräckliga är inte avsikten att stoppregeln skall ersätta skyddsformema naturreservat och biotopskydd.

Miljökvalitetsnormer

Miljöbalken innehåller i 5 kap. bestämmelser om miljökvalitetsnormer. Detta är föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller naturen i övrigt inom ett visst geografiskt område eller hela landet. Normema anger de förorenings- eller stömingsnivåer som inte får överskridas eller underskridas efter en viss tidpunkt, exempelvis förekomst i mark eller vatten av kemiska produkter.

Myndigheter och kommuner skall enligt 5 kap. 3 5 MB iaktta miljökvalitetsnormema när de planerar och planlägger, prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden, utövar tillsyn och meddelar föreskrifter.

Miljökvalitetsnormer skall gälla för all verksamhet som medverkar till att en norm överträds. Det saknar betydelse om verksamheten kräver tillstånd eller inte. Även åtgärder inom skogsbruket, vilka med några få undantag får ske utan tillstånd, omfattas alltså av normerna. På grund av gödsling och urlakning kan skogsbruk antas få betydelse för miljökvalitetsnormer om bl.a. kväve. Däremot används inte längre särskilt mycket kemikalier i skogsbruket.

Reglerna i 5 kap. kompletteras av bestämmelser om att tillstånd inte får meddelas för nya verksamheter som medverkar till att en miljökvalitets- norm överträds (16 kap. 5 5 MB). De kompletteras också av bestämmelser om att tillstånd eller villkoren för ett tillstånd får omprövas, om verksamheten medverkar till att en milj ökvalitetsnorm överträds (24 kap. 5 5 2). De bestämmelser som anknyter till tillstånd avser endast fall där tillstånd meddelas enligt miljöbalken (jfr rubriken till fjärde avdelningen: "Prövningen av mål och ärenden enligt denna balk"). Om man vill att samma bedömning skall göras vid tillståndsprövning enligt andra lagar måste särskilda bestämmelser införas om detta.

Avverlming är inte en åtgärd som kommer att kräva tillstånd enligt miljöbalken. Avverkning är normalt inte heller tillståndspliktigt enligt Skogsvårdslagen. Tillstånd enligt Skogsvårdslagen fordras dock för avverkning av svårföryngrad skog och skyddsskog (16 5) samt ädel- lövskog (27 5).

Risken för att en avverkning skall påverka en miljökvalitetsnorm är knappast större vid de avverkningar som tillståndsprövas än vid de som endast är anmälningspliktiga. Det kan därför tyckas vara omotiverat att införa särskilda regler om hänsyn till miljökvalitesnormer vid tillståndsprövningen. Det är dock inte lämpligt att samhället genom att ge tillstånd ger sken av att sanktionera en verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Vi anser därför att det med förebild i 16 kap. 5 5 MB bör införas bestämmelser om att tillstånd inte får meddelas för avverkningar som medverkar till att miljökvalitetsnormer överträds.

Ett tillstånd till avverkning avser en åtgärd som normalt utförs under en kort tidsperiod. Avverkningen är alltså inte någon under lång tid pågående verksamhet. Av naturliga skäl finns det därför inte några regler i Skogsvårdslagen om omprövning av tillstånd eller av villkoren för ett tillstånd. Det finns enligt vår mening inte anledning att införa någon regel motsvarande 24 kap. 5 5 2 MB om att tillstånd eller villkoren får omprövas vid en oacceptabel påverkan på en miljökvalitetsnorm.

Miljökonsekvensbeskrivningar

Miljöbalken innehåller i 6 kap. bestämmelser om miljökonsekvensbeskriv- ningar (MKB). Sådana skall enligt huvudregeln ingå i ansökningar om tillstånd enligt balken. Regeringen får föreskriva att MKB skall finnas i även andra fall.

Förfarandet vid MKB finns utförligt reglerat i balken. Beskrivningen skall föregås av ett tidigt samråd med länsstyrelsen och särskilt berörda enskilda. Länsstyrelsen skall efter samrådet besluta om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Om så anses vara fallet skall ett förfarande med miljökonsekvensbedömning genomföras. Vid ett sådant förfarande sker ett utökat samråd. Därefter upprättas MKB:n. Innehållet i denna är särskilt reglerat. Kungörelse skall normalt ske av att MKB:n har upprättats. Tillståndsmyndigheten skall slutligen godkänna MKB:n och beakta innehållet vid tillståndsprövningen.

Skogsvårdslagen ställer inte samma krav på MKB, vare sig beträffande antalet fall där en sådan skall upprättas, förfarandet vid upprättandet eller beskrivningens innehåll.

Enligt 32 5 Skogsvårdslagen gäller att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt lagen skall finnas MKB som gör det möjligt att bedöma vilken inverkan nya metoder för skogens skötsel och nya skogsodlingsmaterial har på miljön. Det finns däremot inte någon möjlighet att ställa krav på MKB i andra situationer, exempelvis generellt vid avverkningar eller särskilt vid avverkning av fjällnära skogar.

Det saknas enligt vår uppfattning skäl att tillämpa bestämmelserna i 6 kap. MB på MKB vid nya metoder för skogsskötsel och nya skogsodlingsmaterial.

Vid bedömningen av om krav på MKB skall ställas i ytterligare fall i Skogsvårdslagen måste MKB-kravet vid samråd enligt miljöbalken beaktas. Enligt 12 kap. 6 5 MB (f.n. 20 5 naturvårdslagen) skall verksamheter och åtgärder som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt balken och som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön anmälas för samråd. Föreskrifter får enligt paragrafen meddelas om att anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av verksamheter som kan medföra skada på naturmiljön. I den utsträckning det behövs skall en anmälan för samråd vara åtföljd av en MKB (25 5 naturvårdsförordningen). Vi anser att detta bör gälla även sedan balken har trätt i kraft.

Vidare bör något sägas om s.k. hänsynsredovisningar enligt Skogsvårdslagen. Skogsmarkens ägare är enligt 14 5 Skogsvårdslagen skyldig att underrätta skogsvårdsstyrelsen om vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i samband med att anmälningspliktig avverkning skall ske på hans mark. Liknande bestämmelser för tillståndspliktig avverkning finns i 16 och 27 55. Årligen görs 40 000 — 50 000 hänsynsredovisningar. Mörkertalet är enligt Skogsstyrelsens uppfattning mycket lågt.

Skogsstyrelsen har fastställt blanketter för hänsynsredovisningen. På dessa skall redovisas vilka 1. skogliga impediment som finns och vilken hänsyn som skall tas till dessa,

2. hänsynskrävande biotoper och värdefulla kulturmiljöer som finns och vilken hänsyn som skall tas till dessa,

3. växt- och häckningsplatser för hotade, sällsynta eller hänsynskrävande växt- och djurarter och vilka tjäderspelplatser som finns samt vilken hänsyn som skall tas till dessa,

4. skyddszonskrävande områden som avverkningsområdet gränsar mot, vilka skyddszoner som skall lämnas och vilka åtgärder som skall utföras i skyddszonerna,

5. träd, trädsamlingar och döda träd som skall lämnas kvar,

6. skador på mark och i vatten som skall förhindras eller begränsas, samt

7. övriga hänsyn som skall tas i samband med avverkningen.

Av betydelse för bedömningen av frågan om krav på MKB skall ställas i ytterligare fall är slutligen att skogsvårdsstyrelsen innan tillstånd ges till avverkning i de områden av den fjällnära skogen där naturvärdena inte är fullständigt kända men antas vara höga kan genomföra en särskild inventering för att klarlägga naturvärdena (19 5 skogsvårdsförordningen).

Redan i dag kan alltså MKB krävas för skogsbruksåtgärder som väsentligt kan ändra naturmiljön. Vidare gäller att behovet av MKB i stor utsträckning tillgodoses av hänsynsredovisningama och - åtminstone vad gäller fjällnära skog - skogsvårdsstyrelsemas egna inventeringar. Med hänsyn till detta och till det mycket stora antalet fall där den omfattande MKB-proceduren skulle behöva genomföras om krav på MKB gällde generellt vid t.ex. avverkningar bör enligt vår mening inget ytterligare krav på MKB ställas i Skogsvårdslagen.

Uttrycket "miljökonsekvensbeskrivning" bör enligt vår uppfattning endast användas på den beskrivning med tillhörande förfarande som upprättas enligt balkens regler eller enligt bestämmelser som i allt väsentligt liknar balkens regler. Vi föreslår därför en redaktionell ändring i 32 5 Skogsvårdslagen innebärande att ordet "miljökonsekvensbeskrivning" tas bort. Det är tillräckligt att det av paragrafen framgår att en analys skall göras av vilken inverkan metoderna och materialet har på miljön. Någon saklig ändring är inte avsedd. Liksom tidigare skall alltså gälla bl.a. att även inverkan på hushållningen med naturresurser skall redovisas.

Ersättning

Skogsvårdslagen innehåller i 19 5 en bestämmelse om ersättning till den som inte får tillstånd till avverkning av fjällnära skog eller som åläggs i ett sådant tillstånd att ta hänsyn till naturvårdens eller kulturmiljövårdens intressen. Hänvisning sker till ersättningsbestämmelserna i naturvårds- lagen. Detta innebär att ersättning skall betalas i den utsträckning som det inskränkande beslutet innebär att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras.

I lagrådsremissen föreslås (s. 527 ff) liksom i vårt betänkande att naturvårdslagens regler ändras så att från ersättningen dras av ett belopp motsvarande den s.k. kvalifikationsgränsen, dvs. ett belopp som motsvarar ersättning upp till nivån "avsevärt försvåras". Förslaget är inte nytt utan har tidigare förts fram av en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda vissa frågor rörande intrångsersättning (Ds l991:87), av Skogspolitiska kommittén (SOU 1992:76) och av Miljöskyddskommittén (SOU 1993:27). Avräkningen har fått stöd i olika remissbehandlingar och i propositionen om en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226 s. 44). Jordbruksutskottet delade regeringens uppfattning i den nämnda propositionen och framhöll att de lagtekniska förändringarna fick behandlas i ett senare sammanhang (1992/93zJoU15 s. 27 f).

Förslaget har ännu inte genomförts. När det nu föreslås en regel om avräkning i miljöbalken bör enligt vår mening en motsvarande avrälming ske när ersättning skall betalas enligt Skogsvårdslagen.

Övergångsbestämmelser

Enligt 6 5 i vårt förslag till lag om införande av miljöbalken skall ärenden som har inletts före balkens ikraftträdande handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser. Reglerna om miljökvalitetsnormer skall dock tillämpas omedelbart. Vi har i avsnitt 1.3 anfört att denna ordning normalt bör gälla även i ärenden enligt de lagar som ligger utanför balken.

Ärenden enligt Skogsvårdslagen blir sällan gamla. Under ett övergångsskede kommer dock ärenden som har inletts före lagänd- ringamas ikraftträdande att tillämpas efter denna tidpunkt. En övergångs- bestämmelse bör därför införas även i Skogsvårdslagen.

Enligt 35 5 i vårt förslag till lag om införande av miljöbalken skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om rätt till ersättning på grund av beslut som har meddelats före balkens ikraftträdande. Detta innebär att avdrag på ersättning med ett belopp som motsvarar kvalifikationsgränsen inte skall ske när beslutet har meddelats före balkens ikraftträdande. En motsvarande övergångsbestämmelse bör knytas till ändringen i 19 5 Skogsvårdslagen.

17.4. Författningskommentar

4 5 Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken. Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns även i plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av annan lag.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall Skogsvårdslagen inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen eller annan lag. Motsvarande erinran finns i paragrafens andra stycke.

Som ett nytt första stycke föreslås, liksom i många andra lagar som vi behandlar, att en erinran skall införas om att miljöbalken gäller. I paragrafen bör samtidigt upplysas om att bestämmelser som berör verksamheten även finns i plan- och bygglagen och kulturrninneslagen.

Åtgärder inom skogsbruket får inte strida mot 7 kap. 11 5 andra stycket MB. Enligt nämnda bestämmelse får inom ett biotopskyddsområde inte bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Regeringen har dock möjlighet att i vissa fall meddela föreskrifter om att dispens kan medges för sådan verksamhet eller sådana åtgärder. Om en sådan dispens meddelas för en åtgärd inom skogsbruket får naturligtvis åtgärden utföras.

Förbudet i 7 kap. 16 5 MB mot åtgärder inom strandskyddsområde saknar däremot normalt intresse. Förbudet gäller nämligen enligt 7 kap. 17 5 MB inte åtgärder som behövs för skogsbruket och som inte tillgodoser bostadsändamål.

Föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 eller 8 kap. MB skall alltid iakttas. Detta gäller i första hand föreskrifter för naturreservat (7 kap. 5 5) men även föreskrifter för miljöskyddsområden (7 kap. 20 5) och föreskrifter om förbud mot att skada djur- eller växtarter (8 kap. 1—2 55) kan få betydelse.

Åtgärder inom skogsbruket får inte heller strida mot kulturminneslagen eller föreskrifter som har meddelats enligt den lagen. I 2 kap. kultur- minneslagen finns bestämmelser om fornminnen. Det är enligt 2 kap. 6 5 förbjudet att ändra eller skada en fast fornlämning. Med stöd av 2 kap. 9 5 får länsstyrelsen meddela föreskrifter till skydd för en fast fornlämning. Även föreskrifter för byggnadsminnesförklaring enligt 3 kap. kultur— minneslagen kan ibland komma att omfatta skogsmark. Detta kan vara fallet t.ex. när en kanal eller ett industriminne i glesbygd är förklarat som byggnadsminne.

Med stöd av övergångsbestämmelsema till miljöbalken (SOU 1996:147) och kulturminneslagen kan föreskrifter meddelade med stöd av bl.a. naturvårdslagen, lagen (1942:350) om fornminnen och lagen (1960:690) om byggnadsminnen gälla. Även sådana föreskrifter skall alltså iakttas i skogsbruket.

7 5 Om det --— sådant material.

Regeringen eller --- med skogsodlingsmaterial. Med skogsodlingsmaterial avses ——- anläggning av skog. Vid verksamhet enligt denna lag skall även iakttas föreskrifter om förbud mot eller särskilda villkor för utsättning av djur- eller växtarter i naturmiljön som har meddelats med stöd av 8 kap. 3 5 miljöbalken.

I paragrafen har ett fjärde stycke lagts till. I detta hänvisas till miljöbalkens bestämmelse om utsättning.

Bestämmelserna i 7 5 skogsvårdslagen och 8 kap. 3 5 MB har delvis olika syften. Regeln i skogsvårdslagen avser att skydda skogsvårds- synpunkter. Med detta avsågs ursprungligen produktionssynpunkter men sedan miljömålet har införts i skogsvårdslagen har paragrafens syfte förskjutits till att avse även miljösynpunkter. Regeln i balken avser att skydda djur- och växtarter samt naturmiljön. Syftet med bestämmelsen i skogsvårdslagen är med andra ord bredare.

Skogsvårdslagens bestämmelse avser endast användning av skogsodlingsmaterial vid anläggning av skog. Bestämmelsen i balken avser djur- och växtarter överhuvudtaget. Av 8 kap. 3 5 andra stycket MB följer att balkens bestämmelse inte gäller inom de områden som är särskilt reglerade i andra lagar. Med stöd av miljöbalken får alltså inte meddelas föreskrifter som avser användning av skogsodlingsmaterial vid anläggning av skog.

I den utsträckning som en föreskrift meddelad med stöd av 8 kap. 3 5 MB trots detta får betydelse vid skogsbruk skall den tillämpas vid denna verksamhet. En erinran om detta har därför införts i skogsvårdslagen.

14 5 Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om

1. avverkning som skall äga rum på hans mark,

2. sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken, och

3. vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljö— vårdens intressen i samband med avverkning på hans mark.

Enligt paragrafens andra punkt skall s.k. skyddsdikning anmälas till skogsvårdsstyrelsen. En hänvisning i denna punkt till naturvårdslagen har ändrats till miljöbalken.

] 7 5 Tillstånd till avverkning i svårföryngrad skog eller skyddsskog får inte ges om avverkningen medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Avverkningen får dock tillåtas om verksamhetsutövaren vidtar sådana åtgärder att olägenheterna från annan verksamhet upphör eller minskar så att möjligheterna att uppjylla miljökvalitetsnormen ökar i inte obetydlig utsträckning.

Regeringen eller den myndighet --— en vägnätsplan.

Paragrafens första stycke är nytt. Det kommenteras i avsnitt 17.3. Det nuvarande första stycket föreslås bli flyttat till det andra stycket.

19 5 Ifråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett beslut enligt 18 5 första eller andra stycket gäller bestämmelserna i 25 kap. 3 5 och 31 kap. 2 5, 4 5 första stycket, 6 5, 7 5 första stycket första meningen, 8 5 första meningen, 9, 12 och 13 55, 15 5 första stycket första meningen och andra stycket, 31 5 tredje stycket samt 32 och 33 55 miljöbalken. Vad som i dessa bestämmelser sägs om miljödomstol skall i stället gälla fastighetsdomstol.

Paragrafen ger rätt till ersättning när avverkning av fjällnära skog hindras eller försvåras genom beslut enligt 18 5 skogsvårdslagen. Ett antal hänvis- ningar till naturvårdslagen har ändrats till motsvarande bestämmelser i miljöbalken.

Hänvisning sker dessutom till den nya tröskelregeln i 31 kap. 6 5 MB, som innebär att ersättningen skall minskas med ett belopp som motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning. Enligt gällande rätt betalas ersättning för hela den skada som fastighetsägaren lider när den s.k. kvalifikationsgränsen är överskriden, dvs. när pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. När däremot en inskränkning inte är så ingripande att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras utgår inte någon ersättning. Enligt 31 kap. 6 5 MB skall avdrag göras för ett belopp som motsvarar ersättning för skada upp till kvalifikationsgränsen. Skälen för detta redovisas i vårt huvudbetänkande (del 1 s. 620 f) och i lagrådsremissen (s. 527 ff).

AV paragrafen framgår att det även i fortsättningen är fastighetsdom- stolen som prövar om ersättning skall utgå enligt skogsvårdslagen.

27 a 5 Tillstånd enligt 27 5 får inte ges om avverkningen medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Avverkningen får dock tillåtas om verksamhetsutövaren vidtar sådana åtgärder att olägenheterna från annan verksamhet upphör eller minskar så att möjligheterna att uppå/lla miljökvalitetsnormen ökar i inte obetydlig utsträckning.

Paragrafen är ny. Den motiveras i avsnitt 17.3.

30 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av träd och trädsamlingar, gödsling, skyddsdikning, dikesrensning och skogsbilvägars sträckning.

För att --- skogliga impediment. Bemyndigandet i —-- avsevärt försvåras.

I paragrafen har ordet dikning ersatts av uttrycken skyddsdikning och dikesrensning. Anledningen är att föreskrifter endast bör meddelas för dikningsföretag som inte häver tillstånd enligt miljöbalken. Med skyddsdikning avses dikning som utförs efter skogsavverkning för att hindra att grundvattnet stiger. Sådan dikning omfattas inte av definitionen av markavvattning (huvudbetänkandet, del 2, s. 135 f och lagrådsremissen s. 700) och är därför inte tillståndspliktigt enligt miljöbalken. Inte heller dikesrensning kräver tillstånd enligt miljöbalken (11 kap. 15 5 MB).

32 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall göras en analys av vilken inverkan nya metoder för skogens skötsel och nya skogsodlingsmaterial har på miljön. Föreskrifterna får innebära att en sådan analys skall göras av den som avser att använda en ny metod eller ett nytt skogsodlings- material.

1 paragrafen har ordet miljökonsekvensbeskrivning ersatts med uttrycket analys. Motiven för detta framgår av avsnitt 1.3 och 17.3.

Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den

2. Ärenden som har inletts före denna lags ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna om miljökvali— tetsnormer i 17 och 27 a 55 i deras nya lydelse skall dock tillämpas omedelbart.

3. I stället för de bestämmelser som räknas upp i 19 5 skall äldre bestämmelser gälla i fråga om rätt till ersättning på grund av ett beslut som har meddelats före denna lags ikraftträdande.

Övergångsbestämmelsema kommenteras i avsnitt 17.3.

l 8 Jordabalken

Förslag: Jordabalkens och andra författningars bestämmelser om nytt- janderätt skall tillämpas på den rätt som uppkommer för stat, kommu eller en miljöorganisation när fastighetsägaren i ett naturvårdsavtal avstå från att bruka sin fastighet i särskilt angivna hänseenden.

18.1. Behovet av ändringar

I jordabalken (IB) finns bestämmelser om rättsförhållanden rörande fast egendom (1-18 kap.) och om inskrivningsväsendet (19-24 kap.). Av särskilt intresse i vårt arbete är bestämmelserna i 3 kap. om rättsförhållandet mellan grannar, eftersom dessa regler delvis avser samma frågor som miljöbalken. Grundläggande är 3 kap. 1 5, där det stadgas att var och en vid nyttjandet av sin eller annans fasta egendom skall ta skälig hänsyn till omgivningen. Vi föreslår att bestämmelserna i 3 kap. JB skall finnas kvar oförändrade. Några hänvisningar till miljöskadelagen måste dock ändras till att avse motsvarande bestämmelser i miljöbalken.

Även det förhållandet att vattenlagen arbetas in i miljöbalken ställer krav på följdändringar i jordabalken.

I övrigt anser vi att ändringar bör övervägas i jordabalken för att ge den rätt som följer av ett s.k. naturvårdsavtal sakrättsligt skydd. Denna fråga behandlas i återstoden av detta avsnitt.

1 8.2 Naturvårdsavtal

Bakgrund

Inom skogsbrukssektom används s.k. naturvårdsavtal som komplement till naturreservat, biotopskydd, generell hänsyn och andra åtgärder för att uppnå skogspolitikens miljömål. Detta sker huvudsakligen i sådana fall där en anpassad skötsel gynnar naturvärdena. Avtalen sluts mellan markägare och framför allt staten och har till syfte att bevara och utveckla ett områdes naturvärden. Det förekommer även att avtal sluts mellan markägare och andra parter, främst kommuner eller Naturskyddsföreningen. Några lag- regler finns inte som särskilt avser naturvårdsavtal.

Ett naturvårdsavtal innebär att en fastighetsägare åtar sig att mot ersättning från motparten helt eller delvis avstå från sin rätt att bruka ett område av sin mark. Eftersom avtalen hittills främst har kommit till användning i skogen är det i de allra flesta fallen avverkning och annat tillvaratagande av virke som markägaren förklarar sig helt eller delvis avstå från. I vissa fall får markägarens motpart genom avtalet en rätt att vidta närmare preciserade åtgärder i avsikt att bibehålla eller höja naturvärdena. Det kan t.ex. vara fråga om att på konstlad väg skapa högstubbar, dvs. kapa träd några meter upp på stammen, eller utföra särskilt anpassad röjning eller gallring. Avkastning som kan uppkomma tillfaller alltid markägaren.

De första naturvårdsavtalen med staten som part ingicks under våren 1994. Till och med den 31 december 1996 hade omkring 190 sådana avtal upprättats. Av de 144 naturvårdsavtal som ingicks före den 1 juli 1996 avsåg enligt Skogsstyrelsens statistik 33 lövbränneliknande successionsmarker (7,7 ha - 5 400 kr), 24 naturskogsartad barrskog (17,3 ha - 3 800 kr), 27 naturskogsartad lövskog (6,6 ha - 7 800 kr), 24 ädellövskog (8,8 ha — 5 200 kr), 10 kulturrnarker, hagar och skogsbeten (5,7 ha - 6 300 kr), 11 kantzoner, korridorer, bäckar och raviner (4,5 ha -7 400 kr), 6 anlagda brandfält (6,7 ha - 4 500 kr), samt 9 boplatser, Spelplatser och växtplatser (2,2 ha - 13 100 kr).

Siffrorna inom parantes avser genomsnittlig areal och genomsnittlig ersättning per ha. Siffroma för naturskogsartad barrskog påverkas av ett avtal för Njakafjäll i Västerbottens län som omfattar 322 ha. Om detta avtal räknas bort blir siffrorna för naturskogsartad barrskog 4,1 ha och 8 300 kr.

Statistiken antyder att det finns goda möjligheter att erhålla hög naturvårdsnytta för de medel som satsas. Naturvårdsavtal omfattar i genomsnitt 8,5 ha och ersättningen uppgår i snitt till 5 400 kr per ha. Detta kan jämföras med biotopskyddet i naturvårdslagen, vilket såvitt avser skogsbiotoper i genomsnitt omfattar 2,3 ha med en genomsnittlig ersätt- ning med 35 300 kr per ha. Det skall dock observeras att de objekt som blir föremål för biotopskydd är av delvis annan karaktär än de som hanteras med avtal, varför jämförelsen inte är helt relevant. En annan väsentlig skillnad är att biotopskydd avsätts för all framtid medan naturvårdsavtalen är tidsbegränsade.

Erfarenheterna från hittillsvarande tillämpning är goda. Naturvårds— avtalen avseende skog har befunnits ge den största nyttan, vad avser bevarandet av den biologiska mångfalden, om avtalen kan tecknas för långa tidsperioder, gärna upp mot 50 år. Inom virkesproduktionen fattas ofta beslut som medför effekter i skogen i ett hundraårigt perspektiv. Det är därför rimligt om naturvårdsavtalen kan gälla under långa tidsperioder. Härigenom kan de bidra till ett långsiktigt perspektiv även på miljösidan. Det är även av vikt med hänsyn till instrumentets trovärdighet att engagemang, tid och pengar inte läggs ner på alltför kortsiktiga förhållanden.

Här är emellertid att märka att fastigheter vanligen överlåts med kortare mellanrum än de långa tidsperioder som avtalen bör omfatta. Ett natur- vårdsavtal blir inte automatiskt gällande mot en ny ägare av fastigheten. Inte ens om denne vid köpet hade vetskap om avtalet blir detta gällande.

Det är framför allt frågan om avtalens bestånd vid fastighetsöverlåtelse som har uppmärksammats. Även avtalens företrädesrätt gentemot nyttjan- derätter och servitut är av intresse att reglera liksom frågan hur avtalen skall stå sig mot fastighetsägarens borgenärer. Vad händer t.ex. om fastighetsägaren upplåter rätt åt någon att avverka skog på fastigheten eller om fastigheten är intecknad och försäljs exekutivt? En annan fråga som behöver regleras är vad som händer om det område som avtalet avser berörs av fastighetsbildningsåtgärder.

Olika lösningar har diskuterats på frågan hur Skyddets bestånd skall säkerställas. Någon helt tillfredsställande lösning har inte hittats. Denna osäkerhet har enligt så gott som samtliga berörda vi har talat med lett till att naturvårdsavtal inte har slutits i önskvärd omfattning. Vi har mött ett stort intresse av att frågan blir löst.

Sakrättsligt skydd

Det är angeläget att arbetet med naturvårdsavtal fortgår. Vi lägger därför fram överväganden om hur det skydd som avtalet syftar till skall kunna

bestå när fastigheten övergår till en ny ägare och hur den rätt som avtalet ger även i övrigt skall uppnå sakrättsligt skydd.

Först kan konstateras att det inte är möjligt att utforma avtalet på ett sådant sätt att framtida fastighetsägare, vilka ju inte är avtalsparter, blir bundna. Förpliktande tredjemansavtal godtas nämligen inte i svensk rätt. Det är inte heller möjligt att genom villkor i avtalet ge avtalsrättighetema företräde framför andra rättigheter.

Man kan dock fråga sig om inte problemet med att avtalet inte består vid överlåtelse kan lösas genom att avtalet konstrueras på ett sådant sätt att markägaren får incitament att endast överlåta fastigheten till en person som är beredd att antingen träda in i avtalet eller sluta ett eget avtal. Detta skulle kunna åstadkommas genom att bestämmelser tas in i avtalet om att ersättningen helt eller delvis skall återbetalas om avtalet på grund av omständigheter på markägarens sida inte består hela avtalstiden. Ett alternativ skulle kunna vara att markägaren blir skyldig att utge vite vid en sådan händelse. Om avtalet trots detta upphör i förtid skulle markägarens motpart på detta sätt få en viss kompensation. Detta skulle visserligen inte skydda naturvärdena på platsen men kunna ge medel till skydd av andra platser.

Lösningar av nu behandlat slag har diskuterats tidigare. Man har emellertid funnit att få markägare är beredda att ingå avtal med sådana bestämmelser. Dessutom blir inte andra sakrättliga problem lösta, t.ex. frågorna om företrädesrätt gentemot nyttjanderätter och servitut eller hur avtalen skall stå sig mot fastighetsägarens borgenärer. Vi finner därför att andra vägar måste sökas för att säkra avtalens bestånd.

En bättre lösning är enligt vår mening att ge naturvårdsavtalen sakrätts- ligt skydd, dvs. att skydda rättigheterna enligt avtalet mot tredje man.

Det finns olika sätt att åstadkomma sakrättsligt skydd. När det gäller lös egendom är huvudregeln att besittning ger ett sådant skydd. Förhållandena är dock annorlunda vid fast egendom, där det kan vara svårt att konstatera att någon har besittning. Det vanligaste sättet inom fastighetsrätten att uppnå sakrättsligt skydd är genom ett förfarande med inskrivning i ett offentligt register, inskrivningsregistret.

Genom att ta del av inskrivningsregistret skall en spekulant på en fastighet kunna få en bild av vilka rättigheter av olika slag som belastar fastigheten. Köparen kan normalt inte ursäkta sig med att han saknade vetskap om förhållanden som finns införda i inskrivningsregistret.

Sakrättsligt skydd för naturvårdsavtal skulle alltså kunna åstadkommas genom regler om inskrivning. Ett enkelt men ganska drastiskt alternativt sätt att lösa frågan om giltighet efter fastighetsöverlåtelse skulle kunna vara att lagstifta om att naturvårdsavtal automatiskt skall gälla mot även nya ägare av de fastigheter som avtalen avser; jfr bestämmelsen om rätt till

elektrisk kraft i 7 kap. 11 5 andra stycket JB. En sådan lösning skulle möjligen kunna accepteras om köparen på andra sätt än genom att förlita sig till säljarens uppgifter hade möjlighet att bilda sig en uppfattning om vilka skyldigheter som belastar fastigheten. Det är dock i de allra flesta fall inte möjligt att vid en besiktning av fastigheten konstatera förhållanden som visar eller ens antyder att det finns ett naturvårdsavtal. Det är vidare för mycket begärt att säljaren kontaktar olika myndigheter för att höra efter om dessa har slutit några avtal avseende fastigheten. Det är dessutom möjligt att naturvårdsavtal har slutits utan någon myndighets medverkan. Inte heller i övrigt skulle köparen ha en rimlig chans att konstatera eventuella naturvårdsavtal. Lösningen kan därför inte accepteras.

Innan vi föreslår regler om hur naturvårdsavtal skall uppnå sakrättsligt skydd måste vi naturligtvis bedöma om redan befintliga regler går att använda på naturvårdsavtal. Reglerna i jordabalken om nyttjanderätt och servitut är av särskilt intresse.

Allmänna bestämmelser om nyttjanderätt finns i 7 kap. JB. Någon definition ges inte av begreppet nyttjanderätt men däremot nämns som exempel i 7 kap. 1 5 arrende, hyra och tomträtt. Särskilda bestämmelser om dessa former av nyttjanderätter finns i 8-13 kap. JB. Av 7 kap. 3 5 JB framgår att av fastighetsägaren åt annan upplåten rätt att avverka skog på fastigheten eller att tillgodogöra sig andra alster av fastigheten eller dennas naturtillgångar eller att jaga eller fiska på fastigheten är att anse som nyttjanderätt.

Ett naturvårdsavtal innehåller vanligen olika rättigheter och förplik- telser. Ofta ingår moment som kan vara att anse som nyttjanderätt, framför allt att markägarens motpart har rätt att på marken utföra naturvårdande åtgärder. Det har vid klassificeringen som nyttjanderätt antagligen inte någon betydelse att det typiska naturvårdsavtalet inte ger markägarens motpart rätt att tillgodogöra sig eventuell avkastning. Sålunda skulle man kunna tillämpa reglerna om arrende, närmare bestämt lägenhetsarrende, på den del av avtalet som ger rätt att bruka marken. Man bör då lägga märke till att lagen ställer vissa krav på ett arrendeavtal, bl.a. att upplåtelse sker på längst 50 år (7 kap. 5 5 JB).

Den viktigaste rätten i ett naturvårdsavtal är dock sällan att få utföra åtgärder på marken. Väsentligast är i stället fastighetsägarens förpliktelse att avstå från att bruka marken. De avtal som hittills har slutits innehåller normalt bestämmelser om att fastighetsägaren avstår från att avverka skog eller på annat sätt ta vara på dess virke. Ett sådant negativt element kan aldrig rubriceras som en nyttjanderätt (se Westerlind, Kommentar till Jordabalken 7 kap., 1984, s. 63). Exempelvis kan inte den begränsning i fastighetsägarens rätt att förfoga över fastighetens skogstillgång som avsågs i lagen (1930:202) om begränsning av rätten att avverka skog å

intecknad fastighet anses utgöra nyttjanderätt (a.a. s. 17 och SOU 1960:25 s. 279).

Det kan dock noteras att ett nyttjanderättsavtal typiskt sett innehåller en underförstådd skyldighet för upplåtaren att avstå från att förfoga över det som upplåtelsen avser. Skillnaden är därför kanske inte trots allt så stor.

Frågan om sakrättsligt skydd blir inte löst genom reglerna om inskrivning av nyttjanderätt, eftersom det inte i första hand är beträffande "nyttjanderättsdelen" i naturvårdsavtalet som behov finns att skapa detta skydd. De aktiva åtgärderna i nyttjanderättsdelen utförs ofta i avtalstidens begynnelse. Ibland har till och med dessa åtgärder redan vidtagits när naturvårdsavtalet sluts. Det är inte alla naturvårdsavtal som innehåller någon nyttjanderättsdel.

Vi har upplysts om att några av de slutna naturvårdsavtalen har skrivits in. Härmed är dock inte frågan om sakrättsligt skydd löst, eftersom inskrivningen rimligen endast kan ge sakrättsligt skydd åt den nyttjanderätt som följer av avtalet.

Fastighetsägarens underlåtenhetsförpliktelse, t.ex. att inte avverka eller i övrigt tillgodogöra sig virket, liknar snarare ett servitutsvillkor. Negativa servitut godtas nämligen i svensk rätt. Ett naturvårdsavtal är trots detta inte något servitut. Ett servitut reglerar nämligen ett förhållande mellan två fastigheter - den tjänande och den härskande. Den rätt som markägarens motpart har i ett naturvårdsavtal är inte knutet till något fastighetsinnehav.

Bestämmelser om att inskrivning får ske finns i även andra lagar än jordabalken. I åtminstone två lagar finns bestämmelser om att avtal får antecknas i inskrivningsregistret. Lagarna är lagen (l987z232) om sambors gemensamma hem och lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter. Dessa bestämmelser kan naturligtvis inte användas för att skriva in naturvårdsavtal.

Några befintliga bestämmelser finns sammanfattningsvis inte som ger den rätt som följer av underlåtenheten i ett naturvårdsavtal sakrättsligt skydd. Vi föreslår därför att sådana bestämmelser införs.

Valet står mellan att tillskapa ett nytt system för sakrättsligt skydd för just naturvårdsavtal eller att använda sig av befintliga regler genom att jämställa den rätt som följer av naturvårdsavtalet med någon rätt som redan har ett sådant skydd. Om det senare är möjligt är detta enligt vår mening att föredra, eftersom man härigenom kan få ett färdigt system där en stor del av de frågor som kan dyka upp redan är lösta.

Som nyss har konstaterats är markägarens negativa förpliktelse i ett naturvårdsavtal inte en nyttjanderätt för markägarens motpart. Detta hindrar dock inte att den rätt som avtalet ger jämställs med nyttjanderätt vid tillämpningen av jordabalken och eventuellt också annan lagstiftning. För att avgöra om detta är lämpligt måste befintliga bestämmelser om

nyttjanderätt studeras för att bedöma om de kan tillämpas på naturvårds- avtal.

Det finns ett mycket stort antal bestämmelser som berör nyttjanderätt. Det är inte möjligt att här redovisa alla bestämmelser. Framställningen koncentreras därför till centrala bestämmelser. Det är naturligt att börja med jordabalken.

Ett nyttj anderättsavtal är enligt 7 kap. 5 5 JB inte bindande längre än 50 år. Bestämmelsen får stor betydelse för naturvårdsavtal. Naturvårdsavtal har nämligen befunnits ge den största nyttan om de avser lång tid. En avtalstid på 50 år är dock så lång att den kan accepteras. De avtal som hittills har ingåtts har för övrigt såvitt vi har erfarit inte överstigit 50 år.

Sker upplåtelsen inom detaljplan är avtalet enligt 7 kap. 5 5 JB bindande i högst 25 år. Bestämmelsen saknar antagligen betydelse vid den typ av naturvårdsavtal som ingås i dag, eftersom sådana avtal knappast kommer att omfatta detaljplanelagda områden. Det kan dock inte uteslutas att framtida naturvårdsavtal avseende annat än skogsbiotoper i enstaka fall kan bli upprättade inom områden som omfattas av detaljplan. Såvitt kan bedömas i dag kommer dock detta att bli fallet så pass sällan att det saknas anledning att överväga undantag från 25-årsgränsen.

Enligt 7 kap. 5 5 JB gäller vidare att upplåtelse av nyttjanderätt för någons livstid gäller utan begränsning till viss tid. Bestämmelsen torde bara ta sikte på nyttj anderättshavarens livstid. Bestämmelsen saknar därför betydelse i detta sammanhang.

En nyttjanderätt som har upplåtits genom en skriftlig handling får enligt 7 kap. 10 5 JB skrivas in. Härigenom blir frågan om ett naturvårdsavtal får skrivas in löst.

Om en fastighet som besväras av nyttjanderätt överlåts, åligger det enligt 7 kap. 11 5 JB överlåtaren att göra förbehåll om upplåtelsen, om inte rättigheten är inskriven. Ett sådant förbehåll medför enligt paragrafen att upplåtelsen gäller mot den nye fastighetsägaren. Vi har tidigare pekat på att en fastighetsägare kan förväntas vara negativ till att ingå avtal med villkor som inskränker hans möjlighet att överlåta fastigheten till vem som helst. Även en lagreglerad skyldighet att göra förbehåll skulle möjligen kunna tänkas inskränka möjligheterna att överlåta fastigheten och därmed viljan att ingå avtal. Bestämmelsen gäller dock bara när inskrivning inte har skett. Eftersom det kan förväntas att de flesta naturvårdsavtal kommer att skrivas in skapar bestämmelsen knappast några bekymmer.

Har beträffande en skriftlig upplåtelse, som skall gälla mot ny ägare av fastigheten, träffats överenskommelse om förlängning av upplåtelsetiden eller om ändring eller tillägg i upplåtelseavtalet och är detta anmärkt på fastighetsägarens exemplar av upplåtelsehandlingen, gäller enligt 7 kap. 12

5 JB överenskommelsen mot den nye ägaren. Detta är enligt vår mening en utmärkt ordning för naturvårdsavtalens del. I annat fall än som avses i 7 kap. 11-13 55 JB gäller upplåtelsen enligt 7 kap. 14 5 JB mot den till vilken fastigheten överlåtits endast om upplåtelsen enligt 17 kap. äger företräde framför överlåtelsen på grund av inskrivning eller den nye ägaren vid överlåtelsen ägde eller bort äga kännedom om upplåtelsen. Det vanliga torde som sagt bli att naturvårdsavtalen skrivs in. Bestämmelsen får därför stor betydelse. Vi återkommer strax till bestämmelserna i 17 kap. JB. Enligt 7 kap. 15 5 JB är ett förbehåll som strider mot bestämmelserna i 7 kap. 11-14 55 om rättighetens bestånd mot ny ägare av fastigheten utan verkan. Det är lämpligt att bestämmelsen gäller även naturvårdsavtal. Efter en exekutiv försäljning av en fastighet gäller enligt 7 kap. 16 5 JB en upplåtelse av nyttjanderätt mot den nye ägaren endast om försäljningen har skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt 12 kap. utsökningsbalken (UB) eller rättigheten enligt samma kapitel är skyddad utan förbehåll. I denna framställning kan endast några av bestämmelserna i 12 kap. UB beröras. Av intresse är till att börja med 12 kap. 33 5 UB, där det anges att en nyttjanderätt är skyddad utan särskilt förbehåll, om rättigheten har bättre rätt än exekutionsfordringen. I paragrafen stadgas vidare att en nyttjanderätt skall förbehållas, om det saknas anledning anta att rättigheten belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Vidare är 12 kap. 39 5 UB av intresse. Enligt denna skall när sakägarförteckningen upptar en rättighet som inte är skyddad enligt 12 kap. 33 5 utan särskilt förbehåll och inte heller har förbehållits enligt nämnda paragraf, fastigheten först ropas ut utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med ett sådant förbehåll. Om det vid det senare utropet uppnås ett bud som täcker fordringar med bättre rätt än rättigheten eller som, utan att täcka dem, är lika högt eller högre än budet vid det föregående utropet, har budet vid det senare utropet företräde. Slutligen är av intresse regeln om underhandsförsäljning i 12 kap. 58 5 UB. Enligt denna skall en rättighet som grundas på en skriftlig handling förbehållas vid försäljningen. I 7 kap. 17 5 första stycket JB stadgas att om en fastighet överlåts och en upplåtelse av nyttjanderätt skall gälla mot den nye ägaren, är denne berättigad att uppbära vederlag för rättigheten i den mån vederlaget förfaller till betalning efter det att han tillträtt fastigheten. Vederlaget för naturvårdsavtal betalas nästan alltid som ett engångsbelopp vid avtalets ingående. Bestämmelsen kommer i dessa fall att sakna betydelse för naturvårdsavtalens del. Den nye ägaren har enligt 7 kap. 17 5 andra stycket JB att uppfylla tidigare ägares åligganden i den mån de skall fullgöras efter det att han har

tillträtt fastigheten. Härmed kommer att avses även markägarens negativa förpliktelser i ett naturvårdsavtal, exempelvis att inte avverka skog. Till denna bestämmelse hör en regel om skadestånd i 7 kap. 20 5 JB. Överlåtaren är enligt sistnämnda bestämmelse skyldig att ersätta rättighetshavaren dennes skada, om den nye ägaren bryter mot 7 kap. 17 5 andra stycket JB. En svårbedömd fråga för naturvårdsavtalens del blir vilken skada som fastighetsägarens motpart kan anses lida när den nye ägaren bryter mot underlåtenhetsförpliktelsen.

I 7 kap. 22-24 55 JB finns bestämmelser om den inbördes ställningen mellan rättigheter som inte är inskrivna. Som har påpekats kan det förväntas att naturvårdsavtalen skrivs in. Bestämmelserna får därför inte någon större betydelse.

Om en fastighet frångår innehavaren efter klander, följer det av 6 kap. 8 5 och 7 kap. 25 5 JB att en upplåtelse av nyttjanderätt som har skett efter det att fastigheten kom ur rätte ägarens hand är utan verkan. Detta bör gälla även naturvårdsavtal.

Om en fastighet som besväras av nyttjanderätt delas, gäller rättigheten enligt 7 kap. 27 5 JB i var och en av de nya fastigheterna. Om rättighetens utövning är begränsad till ett visst område, upphör rättigheten dock att besvära fastigheter som inte omfattar någon del av området. Det senare kommer ofta att bli fallet vid naturvårdsavtal. En liknande bestämmelse för fastighetsreglering finns i 7 kap. 29 5 JB. Det är lämpligt att bestämmel- serna gäller även naturvårdsavtal.

Av intresse i 7 kap. 29 5 JB är också att nyttjanderätt upphör i mark som genom fastighetsreglering frångår den fastighet i vilken rättigheten upplåtits såvida inte annat förordnas av lantmäterimyndigheten. Detta kan lämpligen gälla även naturvårdsavtal.

Av 17 kap. 1 5 JB framgår att om fast egendom har överlåtits eller nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft har upplåtits till flera var för sig, har det förvärv för vilket inskrivning söks först företräde. Bestämmelsen får stor betydelse för naturvårdsavtal, eftersom dessa kan förväntas bli inskrivna.

En upplåtelse av nyttjanderätt har dock enligt 17 kap. 3 5 JB inte på grund av inskrivningen företräde framför tidigare överlåtelse eller upplåtelse, om rättighetshavaren vid upplåtelsen kände till eller borde ha känt till denna. Detta bör gälla även naturvårdsavtal. Det innebär att ett naturvårdsavtal om att t.ex. skog inte skall avverkas inte kan göras gällande om markägarens motpart kände till eller borde ha känt till att markägaren har upplåtit rätt att avverka samma skog åt annan.

I 18 kap. JB finns bestämmelser om bl.a. godtrosförvärv på grund av inskrivning. Bestämmelserna reglerar förhållanden som sällan kan befaras

beröra naturvårdsavtal. Vi kan dock inte se några hinder mot att de gäller även för naturvårdsavtal.

Bestämmelser om inskrivning av nyttjanderätt finns i 23 kap. JB. Av 23 kap. 1 5 framgår att bägge parter får söka inskrivning. Den handling på vilken rättigheten grundas skall ges in. Detta bör gälla även för natur- vårdsavtal.

Vi kan vid genomgången av jordabalkens bestämmelser om nyttjande- rätt inte finna några hinder mot att tillämpa dessa på den rätt som följer av ett naturvårdsavtal. Vi finner det därför lämpligt att tillämpa reglerna.

Frågan är nu om det bara är jordabalkens regler om nyttjanderätt som skall tillämpas eller om det är även bestämmelser i andra författningar. Vi har redan sett att vissa bestämmelser om nyttjanderätt måste tillämpas tillsammans med jordabalkens regler. Detta gäller ett antal bestämmelser om nyttjanderätt i 12 kap. UB, till vilka hänvisas i 7 kap. 16 5 JB. Detsamma gäller vissa bestämmelser i fastighetsbildningslagen (1970:988). I 7 kap. 29 5 JB hänvisas sålunda till denna lags bestämmelser om rätt för fastighetsbildningsmyndigheten att bestämma ett nytt område för utövning av nyttjanderätt. Sådana bestämmelser finns i 5 kap. 33 5 fastighetsbildningslagen.

Nära samband med jordabalken har även 1 kap. 3 5 expropriationslagen (1972:719), om vilken erinras i 7 kap. 26 5 JB. I nämnda bestämmelse stadgas att nyttjanderätter normalt skall upphöra när en fastighet exproprieras med äganderätt. Rättigheten kan dock lämnas orubbad på grund av förordnande i expropriationstillståndet eller överenskommelse som fastställs av domstolen. Nyttjanderätter som tillkommer staten upphör dock inte. Vi kan inte se någon anledning till att den rätt som följer av ett naturvårdsavtal inte skall jämställas med nyttjanderätt vid tillämpningen av denna paragraf.

I detta sammanhang bör nämnas en annan bestämmelse i expro- priationslagen. Enligt 1 kap. 1 5 får en fastighet som tillhör annan än staten tas i anspråk genom expropriation med bl.a. nyttjanderätt. Det kommer trots detta inte bli möjligt att tillskapa den negativa förpliktelsen i ett naturvårdsavtal genom expropriation. Detta beror på att det enligt vårt förslag är den rätt som uppkommer när ett naturvårdsavtal har slutits som skall jämställas med nyttjanderätt. Ett naturvårdsavtal kan inte tillskapas genom expropriation.

Vi har även studerat ett stort antal bestämmelser i andra författningar som berör nyttjanderätt. Av utrymmesskäl redovisas inte dessa bestämmel— ser här. Vår slutsats är att den lämpligaste ordningen är att den rätt som följer av ett naturvårdsavtal jämställs med nyttjanderätt vid tillämpningen av även andra författningar än jordabalken. Eftersom bestämmelser som berör nyttjanderätt finns i ett stort antal författningar men de centrala

bestämmelserna är införda i 7 kap. JB är det lämpligt att ett sådant stadgande förs in i endast jordabalken.

Det återstår att bedöma hur en sådan bestämmelse skall se ut. En avgränsning måste ske av den rätt som jämställs med nyttjanderätt. Avgränsningen får inte vara så detaljerad att den binder framtida naturvårdsavtal till ett visst utseende. Avsikten med lagstiftningen är nämligen inte att reglera hur avtalen skall se ut, utan att ge dessa sakrättsligt skydd. Avgränsningen får dock inte vara så allmänt hållen att den täcker in även andra avtalsformer än sådana som det finns behov av att ge sakrättsligt skydd. Det får inte tillskapas en väg att föra in tveksamma avtalskonstruktioner i det sakrättsliga systemet.

För att undvika tveksamma avtalskonstruktioner föreslår vi att bestäm- melsen skall avse endast avtal där stat, kommun eller en miljöorganisation är motpart till markägaren. Som kriterier för att utgöra en miljöorganisation bör lämpligen användas de förutsättningar som ger en sådan organisation rätt att överklaga. Dessa förutsättningar anges i 16 kap. 13 5 miljöbalken och innebär att det skall vara en ideell förening som enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen, att föreningen skall ha bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år samt att föreningen skall ha lägst 2 000 medlemmar.

Hittills har naturvårdsavtal använts för att skydda skogliga biotoper, främst från avverkning. I framtiden är det tänkbart att naturvårdsavtal kommer att slutas för att skydda även annat än skog, exempelvis ängs- och hagmark. Reglerna bör därför få en mer generell utformning.

Det är bara den rätt som följer av markägarens negativa förpliktelse som behöver jämställas med nyttjanderätt. Den ofta förekommande rätten för markägarens motpart att utföra åtgärder i området är redan en nyttjanderätt och är alltså redan sakrättsligt skyddad.

Den negativa förpliktelsen kan enligt vår mening lämpligen beskrivas med uttrycket att "fastighetsägarens rätt att nyttja ett visst område inskränks". Härmed kan avses underlåtenhet att avverka eller på annat sätt ta tillvara virke och även andra negativa förpliktelser. Exempel på en annan förpliktelse är att avstå från att anlägga skog på tidigare inte skogsbevuxen mark. I uttrycket innefattas vidare att fastighetsägaren åtar sig att sköta sin mark på endast ett visst angivet sätt, t.ex. genom att avstå från arbetsföretag eller skötselmetoder som annars skulle ha kommit i fråga.

Det bör av lagtexten framgå att ett naturvårdsavtal skall ha slutits. Vidare bör anges att underlåtenheten måste ske i avsikt att värna eller utveckla naturvärden.

En underförstådd förutsättning som inte behöver anges i lagtexten är att avtalen måste vara förenliga med lag. Om ett avtal sluts i strid mot lag (ett

s.k. pactum turpe) är detta ogiltigt redan enligt allmänna avtalsrättsliga principer.

Till bestämmelsen bör knytas en övergångsbestämmelse avseende naturvårdsavtal som har ingåtts före den nya bestämmelsens ikraft- trädande. Det är enligt vår uppfattning inte lämpligt att låta den nya bestämmelsen avse även dessa avtal. I många fall har visserligen avtalsparterna velat ge avtalet sakrättsligt skydd men detta har inte alltid varit fallet. Ett alternativ som vi har övervägt är att ange att den nya bestämmelsen skall tillämpas på avtal slutna före ikraftträdandet i fall där det klart framgår av avtalet att parterna har velat att rättsförhållandena skall sakrättsligt skyddas. Ett problem är dock att det ofta framgår att parterna har avsett att avtalet skall bestå efter en fastighetsöverlåtelse men att någon avsikt beträffande andra sakrättsliga verkningar inte framgår. I ett sådant fall kan knappast alla sakrättsliga verkningar gälla. En möjlighet är att ange att just verkan mot ny ägare av fastigheten skall gälla. Det är dock tveksamt om det är lämpligt att på detta sätt bryta ut en sakrättslig verkan. Vi har därför stannat för att regeln endast skall gälla avtal slutna efter lagändringens ikraftträdande. För att uppnå sakrättsligt skydd har parterna i de äldre avtalen naturligtvis möjlighet att sluta nya avtal.

1 8 .3 Författningskommentar

1 kap. Fastighet och dess gränser

6 5Har fastighet blivit skild från angränsande vattenområde genom att stranden förskjutits, har fastighetens ägare rätt att nyttja området mellan fastigheten och vattnet under förutsättning att området är av ringa omfattning och att dess ägare icke lider skada eller olägenhet av betydelse. Fastighetens ägare har därvid samma rätt som enligt 2 kap. 7 5 lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet tillkommer strandägare.

I paragrafen har en hänvisning till 2 kap. 6 5 vattenlagen ändrats till 2 kap. 7 5 lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

3 kap. Rättsförhållanden mellan grannar

3 åDen som ämnar utföra eller låta utföra grävning eller liknande arbete på sin mark skall vidta varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark. Bestämmelser om ersättning för skador till följd av grävning eller liknande arbete finns i 32 kap. miljöbalken.

Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den skada som åtgärden avser att förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skall dock ersättas enligt bestämmelserna i 32 kap. miljöbalken. Om det begärs, skall säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för ersättningen innan arbetet börjar.

Är byggnad --- av tomträttshavaren.

I paragrafen har ett par hänvisningar till miljöskadelagen ändrats till 32 kap. miljöbalken.

7 kap. Allmänna bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft

3 åAv fastighetsägaren -—- nyttja fastigheten.

Vad som i denna balk och andra författningar sägs om nyttjanderätt skall tillämpas även när ett avtal har slutits mellan å ena sidan en fastighetsägare och å andra sidan staten, en kommun eller en sådan ideell förening som anges i 16 kap. 13 59 miljöbalken och avtalet innebär att fastighetsägarens rätt att nyttja ett visst område inskränks i avsikt att värna eller utveckla naturvärden (naturvårdsavtal).

Paragrafens andra stycke är nytt. Bestämmelsen kommenteras utförligt i avsnitt 18.2.

9 kap. Jordbruksarrende

33 &" Har jordägaren utgivit ersättning för markavvattning enligt miljöbalken eller lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet eller för byggande av enskild väg enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller anläggningslagen (1973:1149), får jordägaren uppsäga avtalet, om arrendatorn icke medger skälig höjning

av arrendeavgiften. Uppsägning skall ske inom ett år från det företaget fullbordades.

I paragrafen har en hänvisning till vattenlagen ändrats till miljöbalken och lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den

2. Vad som stadgas om naturvårdsavtal i 7 kap. 3 5 andra stycket skall inte gälla avtal som har ingåtts före denna lags ikraftträdande.

19 Fiskelagen (1993 1787)

Förslag: Bestämmelsen i fiskelagen i vilken straffbeläggs brott mot fiskeförbud som har meddelats för visst område i anledning av företag enligt vattenlagen (l983z291) eller äldre lag upphävs. Motsvarande bestämmelse finns numera i miljöbalken.

Begreppet miljökonsekvensbeskrivning i fiskelagen ersätts med begreppet analys.

19.1. Allmänt

I 8 kap. 4 5 vattenlagen finns en regel om att förbud mot fiske inom ett visst område får meddelas i samband med beslut om anordningar för att främja fisket eller för att förebygga skador på fisket. Bestämmelsen är inte straffsanktionerad i vattenlagen (se hänvisning i 21 kap. 1 & fjärde stycket vattenlagen). I stället följer av 37 & fiskelagen att den som bryter mot ett sådant fiskeförbud eller förbud som meddelats enligt äldre lag, kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Regeln i 8 kap. 4 & vattenlagen finns i miljöbalken i 28 kap. 13 5. I miljöbalken har dessutom införts en anslutande straffbestämmelse i 29 kap. 9 5 9. I anledning härav kan regeln i 37 & fiskelagen upphävas. En följd av detta blir att 45 och 47 åå fiskelagen, som behandlar förverkande och beslag, inte längre blir tillämpliga vid förevarande brottslighet. I stället skall miljöbalkens bestämmelse om förverkande i 29 kap. 12 & användas.

I 20 å andra stycket fiskelagen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att det i ärenden enligt fiskelagen skall finnas miljökonsekvensbeslqivningar (MKB) som gör det möjligt att bedöma vilken inverkan fiskemetoder och utsättande av fiskarter har på miljön. Föreskriftema får innebära att en sådan

beskrivning skall upprättas av den som avser att använda metoder eller sätta ut fiskarter. Regeringen har utnyttjat sitt bemyndigande och i 2 kap. 12 5 förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen delegerat beslutanderätten till Fiskeriverket och länsstyrelsen.

Miljöbalken innehåller i 6 kap. bestämmelser om MKB. Sådana skall enligt huvudregeln ingå i ansökningar om tillstånd enligt balken. Regeringen får föreskriva att MKB skall finnas även i andra fall, t.ex. i amnälningsärenden.

Förfarandet med MKB finns utförligt reglerat i balken. Beskrivningen skall föregås av ett tidigt samråd med länsstyrelsen och särskilt berörda enskilda. Länsstyrelsen skall efter samrådet besluta om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan. Om så anses vara fallet skall ett förfarande med miljökonsekvensbedömning genomföras. Vid ett sådant förfarande sker utökat samråd. Därefter upprättas MKB:n. Innehållet i denna är särskilt reglerat. Kungörelse skall ske av att MKB:n har upprättats. Den myndighet som skall pröva en ansökan skall slutligen godkänna MKB:n och beakta innehållet vid prövningen.

Fiskelagen ställer inte samma krav på MKB, vare sig beträffande antalet fall där en sådan skall upprättas, förfarandet vid upprättandet eller beskrivningens innehåll. Enligt 20 & fiskelagen kan krav på MKB ställas enbart när det gäller att bedöma vilken inverkan fiskemetoder och utsättande av fiskarter har på miljön. Någon möjlighet att ställa krav på MKB i andra situationer finns inte.

Det saknas enligt vår mening skäl att tillämpa bestämmelserna i 6 kap. MB på MKB enligt fiskelagen. Vi kan inte heller se att det finns skäl att utöka MKB-kravet till andra fall. För att begreppsförvim'ng inte skall uppstå anser vi att begreppet MKB bör användas endast när MKB:n upprättas enligt miljöbalkens regler. Det begrepp som i stället bör användas i fiskelagen är analys.

19.2. Författningskommentar

3 & Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter om Torne älvs fiskeområde eller föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken.

Om samernas —-- särskilda bestämmelser.

I paragrafens första stycke stadgades tidigare att fiskelagen inte skulle tillämpas i den mån den stred mot föreskrifter om Torne älvs fiskeområde eller föreskrifter som meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964z822). Miljöbalkens bestämmelser i 7 och 8 kap. om skydd av områden och djur- och växtarter gäller utan hänvisning i enskilda lagar. Däremot skall en hänvisning ske till föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken.

20 5 Regeringen eller —-- avsevärt försvåras.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall finnas en analys av vilken inverkan fiskemetoder och utsättande av fiskarter har på miljön. Föreskrifterna får innebära att sådan analys skall upprättas av den som avser att använda metoder eller sätta ut fiskarter.

I paragrafens andra stycke har begreppet milj ökonsekvensbeskrivning ersatts med begreppet analys. Motiven för detta framgår av föregående avsnitt.

3 7 5 Den som med uppsåt eller av oaktsamhet -—-

2. utan någon myndighets tillstånd enligt denna lag fiskar där sådant tillstånd behövs, eller

3. sätter ut eller placerar ett fiskeredskap eller en anordning i strid med vad som gäller omfiskådra

döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat följer av 41 5.

Iringa —-- till ansvar.

I paragrafens första stycke har den fjärde punkten, i vilken straffbelades brott mot fiskeförbud som meddelats för visst område i anledning av företag enligt vattenlagen eller motsvarande äldre lag upphävts. De närmare motiven för detta framgår av föregående avsnitt.

I::"E|-_|'_i|.|'||_|i|':3i.' " |..Hv'r.|l-||.. ' -_|. | . '. .— —' -.:'|;l. m. 'nJrr 11.1 "if-""| &" [:?—l'iil' R' 'm" |'_1' ' '- ' ul: f_n| | 711 '.|'". "1

| ||_J.|

|' "åååh 'klotikim 5111;in asiiåqbeta Sint le "friinöi" "audi "' "1113- "' .i . man"; | 'Wfåij." imnuri”: 53.33' giftiga—' ' | _U- 41 ' . ,i|r'","_-r|- lim.; $% 12% ' |E": millar—|Em ämm kan äta; |||. Et... .i'ais ::Iii ”Piff”? 11”me ”|" WWW-.. ä'fEFW'åaa filial lit—rgr L-i' r" ".'lll: l-t ' ' - " || "

. '|'-— -' - I'm”

" ' | " gum—äämmiiimgt -,.'a|.'|||.| _u' ._i.1_i.' 1 [L mi _t tagg-jam WWE? w _'AL i'm-LA?

Wd'grh UJEI'I nah 3:56. .; - _-.1._ m_n - _ n och Enhninauitl - |||—er. n._ '

[U.leuii'. '|. " aiiiiL—r J'LLH' ' " " ' " ' ' ,JLö [r]. "H"".l- Wifi-Tält".

hilåbdähååa __lim'i ' iafl tfn etiinnåiha'ihumr ååh? ”gräs "' t's' "mir |iiwftw'" .avi' "'" 'lld' ut .|'. =|ii| 44. .'_...w. **.”EWFÄ Plain llande

'.|' Vihanti |'_. "-' | .nu .'| | Wii.-1 mania avi'-ist..- matiga itä—. '...'..tr'itt www ”ini Hm igt!” www Vaughan iiingåttfm _'1' 11.41 _.,|' ..|. 'ta-' | 'i-u'iis Fellini-ESR Ätlig?”

MMWGE Kit ' 'tis ämm 'ta Witt 15111 tu

iil'

1.11 "| Li ||le Winn mål.! ,, tiil—un iåtlåg |||g|=ååh|| anmäl—dé tt|i|

'il.|i.a.ä||"'1:1.1|

"m

i'll i; ..inli'L_'-t ]

*i" li'u .iwmutt'ri ..- sami

m Memmie maliin naima ati-im tidnin! ai (ta Banff anala-iam] Mid Min im sWiliiW % rinna birdiö'tsnlzfl torn & nattinatt: mmm af.! .mäftqqp gp! ahh: ehuru-mum mils melamin-:

MEWVBWM

.:;j PCIH'J tag .' 'T.||f fru? "" = ',. . '-. f.— J|T mur |r'rC. "" ._fl. | r|.'| | FJ'TIE' ii'tlsji'ilmnfhi 1" ." ' ' . ' ' . '”" ai d'.. .r.'.-..' Fiji .'|—. L 1 .i. mHt'Jhan-n

Hh|4qmmrtg__wfqh _ ' r- —l.| || |'_-

20 Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor

Förslag: Lagens syfte utvidgas till att omfatta även förebyggande och begränsande av skador på miljön.

20.1. Lagens innehåll

Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor innehåller bestämmelser om hantering och import av sådana varor. Lagens syfte är att hindra att varorna orsakar brand eller explosion som inte är avsedd samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor (1 5).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka varor som skall anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor (2 5).

Byggnader och andra anläggningar där brandfarliga eller explosiva varor hanteras samt anordningar för hantering av sådana varor skall vara inrättade så att de är betryggande från brand- och explosionssynpunkt och förlagda på tillräckligt avstånd från omgivningen. Detta gäller också områden med sådana byggnader, anläggningar och anordningar (6 5).

Den som hanterar brandfarliga eller explosiva varor skall vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att förhindra brand eller explosion och för att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom (7 5). Lagen ställer särskilda krav på kompetens (8 5), utredning om risker (9 5) och varuinformation (10 5).

Tillstånd lcrävs för att hantera eller importera explosiva varor och för att yrkesmässigt eller i större mängd hantera brandfarliga varor (11 å).

Hantering eller import av brandfarliga eller explosiva varor kan helt förbjudas (12 5).

20.2. Anpassningen till miljöbalken

I miljöbalken finns i 14 kap. särskilda bestämmelser om kemiska produkter. I den utsträckning kemiska produkter är brandfarliga eller explosiva kan de omfattas också av lagen om brandfarliga och explosiva varor. I fråga om sådana produkter skall enligt gällande rätt, 3 & andra stycket lagen om kemiska produkter (LKP), inte reglerna i den lagen tillämpas när hälso- eller miljöskador på grund av brand eller explosion skall förebyggas.

Syftet med lagen om brandfarliga och explosiva varor är enligt 1 & att hindra att sådana varor orsakar brand eller explosion samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor. Förebyggande och begränsande av miljöskador räknas däremot inte upp bland lagens syften, trots att inte heller LKP skall tillämpas i sådana fall. Visserligen räknas skador på egendom upp men detta ärinte liktydigt med skador på miljön.

Det finns alltså en ”lucka” mellan bestämmelsen i LKP och nuvarande lydelse av lagen om brandfarliga och explosiva varor. Mot bakgrund av bestämmelsernas utformning (förarbetena kan inte anses klargörande) får det dock antas att lagstiftarens avsikt varit att lagen om brandfarliga och explosiva varor skall tillämpas på de fall som enligt det sagda ”faller mellan stolama”. Oavsett hur det förhåller sig härmed är det vår mening att den ordningen är mest ändamålsenlig.

I samband med att lagen om kemiska produkter nu arbetats in i miljöbalken har nämnda stycke i 3 & LKP fallit bort. Det blir härvid den princip som kommer till uttryck i 1 kap. 3 & första stycket som bestämmer vilken lagstiftning som skall tillämpas när miljöskador på grund av brand eller explosion skall förebyggas. Utan förändringar i lagen om brandfarliga och explosiva varor skulle härvid miljöbalken bli tillämplig i sådana situationer. Vi föreslår därför att syftet med lagen ändras till att också uttryckligen omfatta förebyggande och begränsande av skador på miljön. Detta innebär att miljöbalken - liksom tidigare LKP - reglerar exempelvis de miljörisker från brandfarliga och explosiva varor som gäller vattenförorening t.ex. genom utflöde av petroleumprodukter medan lagen

om brandfarliga och explosiva varor tar sikte på brand- och explosionsrisker som kan finnas för berörda personer eller berörd omgivning. Genom tillägget kommer bl. a. kraven på kompetens och utredning av risker att omfatta även varornas miljöfarlighet utifrån de aspekter som lagens syfte pekar ut. Andra konsekvenser blir att tillståndsmyndighetemas prövning kommer att omfatta även miljöriskema i denna del och att tillsynsmyndighetema skall bevaka miljöaspekter utifrån samma utgångspunkter.

Införandet av miljöbalken föranleder enligt vår uppfattning inte några ytterligare ändringar i lagen om brandfarliga och explosiva varor bortsett från rena följdändringar.

20.3. Författningskommentar

] &" Denna lag -—- explosiva varor.

Lagens syfte är att hindra att sådana varor orsakar brand eller explosion som inte är avsedd samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa, miljö eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor.

I det andra stycket har lagts till att lagen syftar till att förebygga och begränsa skador på milj ön. Ändringen kommenteras i avsnitt 20.2.

4 5 Lagen gäller inte --— farligt gods.

I miljöbalken finns bestämmelser avsedda att förebygga andra skador än sådana som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av brandfarliga eller explosiva varor. Bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att vidta skyddsåtgärder mot skador som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av brandfarliga eller explosiva varor finns i arbetsmiljölagen (1977.'1160). I räddningstjänstlagen (1986:] 102) finns bestämmelser om skyldighet för ägare eller innehavare av byggnad eller andra anläggningar att vidta olycks— och skadeförebyggande åtgärder vid brand.

Ifråga --- ordningslagen(1993:161 7).

I paragrafens andra stycke har en hänvisning till lagen om kemiska produkter ändrats till miljöbalken.

7 59 Den som hanterar brandfarliga eller explosiva varor skall vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att förhindra brand eller explosion som inte är avsedd och för att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa, miljö eller egendom genom brand eller explosion.

Regeringen eller --- och försiktighetsmått.

Vi har i 1 & föreslagit att lagens syfte utvidgas till att även omfatta förebyggande och begränsande av skador på miljön. Som en följd av detta föreslår vi att även hänsynsregeln i 7 & ändras.

21 Kommunalskattelagen (1928z370)

Förslag: Vid beräkning av inkomst i skattehänseende skall avdrag inte få göras för miljösanktionsavgift.

2 1 . 1 Allmänt

I 20 & kommunalskattelagen (1928z370) meddelas bestämmelser om avdrag för omkostnader för intäktemas förvärvande och bibehållande. I paragrafen uppräknas kostnader för vilka avdrag inte får göras, såsom vissa sanktionsavgifter. Miljöskyddsavgift enligt miljöskyddslagen (1969:387) räknas emellertid inte upp bland de kostnader för vilka avdrag inte får göras. Miljöskyddsavgiftens främsta syfte är att eliminera uppkommen ekonomisk fördel av överträdelse av vissa miljöregler. För påförande av miljösanktions— avgift enligt miljöbalken (MB) krävs inte att överträdelsen har lett till ekonomisk fördel. Syftet med avgiften är i stället att öka den allmänna noggrannheten vid bedrivande av näringsverksamhet. Med den konstruktion av miljösanktionsavgift som föreslås enligt miljöbalken framstår avgihen bl.a. som ett komplement till straff. I konsekvens härmed och i överensstämmelse med vad som gäller om andra sanktionsavgifter bör kostnadema för miljösanktionsavgift inte få dras av vid taxeringen. Detta kräver en uttrycklig bestämmelse i 20 & kommunalskattelagen om att avdrag inte får göras för sådan avgift.

2 1 .2 Författningskommentar

20 5 Vid beräkning -—— under beskattningsåret. Avdrag får inte göras för: -—— miljösanktionsavgij? enligt 30 kap. miljöbalken; vattenföroreningsavgift enligt lagen ( ] 980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg; —--

I andra stycket föreslås en ny punkt. Enligt denna skall avdrag inte få göras för miljösanktionsavgift enligt 30 kap. MB. Den nya bestämmelsen föreslås bli placerad mellan de nuvarande punkterna om överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268) och vattenföroreningsavgift enligt lagen ( 1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Även i sistnämnda punkt föreslås en ändring, eftersom ordet "vattenförorening" i lagens rubrik har ersatts med "förorening", se SFS 1996:527.

22 Lagen (1995: 1667) om skatt på naturgrus

Förslag: Husbehovstäkter skall inte heller i fortsättningen omfattas av skatteplikt enligt lagen om skatt på naturgrus.

22.1. Allmänt

Enligt lagen om skatt på naturgrus skall naturgrusskatt betalas till staten för brutet naturgrus bl.a. om utvinningen kräver tillstånd enligt 18 & naturvårdslagen (19641822). I bestämmelsen stadgas att tillståndsplikt endast gäller täkt för annat ändamål än markinnehavarens husbehov. Det avgörande för om husbehovstäkt föreligger är om det material som bryts används inom fastigheten för dess eget behov och inte avyttras (jfr RÅ 1993 ref. 4).

Enligt nuvarande ordning finns således ingen tillståndsplikt för husbehovstäkter. Den enda reglering i lag som direkt gäller sådana täkter återfinns i 20 & naturvårdslagen. Om arbetsföretag, som inte omfattas av tillståndstvång, kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall samråd enligt bestämmelsen ske med länsstyrelsen innan företaget utförs.

I prop. 1995/96:87 s. 29 f gjordes den bedömningen att husbehovstäkter för närvarande inte skulle omfattas av naturgrusskatten. De skäl som anfördes var främst att flertalet husbehovstäkter är av så ringa omfattning att en generell beskattning inte ansågs motiverad och att beskattnings— myndighetens hantering av husbehovstäkter skulle bli mycket kostsam i förhållande till skatteintäkterna. I propositionen uttalade dock regeringen att den ville avvakta den lagstiftning som vårt arbete kan leda fram till beträffande tillståndsplikt för husbehovstäkter innan slutlig ställning tas till beskattning av sådana täkter.

Bestämmelserna i naturvårdslagen är inarbetade i miljöbalken. Miljöbalken innehåller ingen generell tillståndsplikt för husbehovstäkter. Däremot föreskrivs i 12 kap. l å andra stycket MB att husbehovstäkter skall kunna underställas prövningsplikt. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får enligt paragrafen föreskriva tillståndsplikt om åtgärderna kan antas motverka hushållningen av de aktuella naturresurserna eller medföra en icke obetydlig skada på miljön. Vi avser att i ett senare betänkande återkomma med förordningsförslag där detta är motiverat med anledning av miljöbalken.

Enligt vår bedömning finns det inte tillräckliga skäl för oss att föreslå skatteplikt för husbehovstäkter, ens när sådana kräver tillstånd enligt miljöbalken.

22.2. Författningskommentar

I 5 Skatt (naturgrusskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för brutet

naturgrus om utvinningen av naturgruset sker för annat ändamål än mark- innehavarens husbehov och I . sker med stöd av tillstånd som lämnats enligt 11 kap. miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser, eller 2. kräver tillstånd enligt 12 kap. miljöbalken.

4 5 Skattskyldig är den som för annat ändamål än markinnehavarens husbehov ]. exploaterar en täkt med tillstånd enligt 1 I kap. miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser, eller

2. exploaterar en täkt som kräver tillstånd enligt 12 kap. miljöbalken.

Har föreskrifter om skyldighet att lämna uppgift om vem som är exploatör av täkten meddelats med stöd av miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser, är tillståndshavaren tillsammans med exploatören skattskyldig för tiden till dess sådan uppgift har lämnats.

De ändringar som föreslås i paragraferna innebär att husbehovstäkter inte heller i fortsättningen kommer att omfattas av lagen om skatt på naturgrus. Vidare har hänvisningarna till bestämmelsen om täkt i 38 & väglagen utgått, eftersom den paragrafen upphävs enligt vårt förslag till ändring i väglagen, se avsnitt 3.

23 Lagen (l976:997) om vattenförbund

Förslag: Vattenlagens bestämmelser om förrättning och förrätt- ningsmål skall fortfarande tillämpas vid förrättning och talan mot beslut eller åtgärd vid förrättning enligt lagen om vattenförbund.

Enligt lagen (1976:997) om vattenförbund kan en sammanslutning (vattenförbund) bildas med uppgift att genom rensning, reglering eller andra vattenvårdande åtgärder främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i ett vattendrag, en sjö eller något annat vattenområde. Frågor om bildande av vattenförbund prövas vid förrättning (1 5)-

I fråga om förrättning skall bestämmelserna i 12 kap. vattenlagen (1983z29l) tillämpas, i den män inte annat följer av lagen om vattenförbund (12 5). I fråga om talan mot beslut eller åtgärd vid förrättning gäller bestämmelserna i 13 kap. vattenlagen om förrättningsmål (25 5).

I lagrådsremissen föreslås att vattenlagen arbetas in i miljöbalken. Vattenlagens bestämmelser om förrättning och förrättningsmål skall enligt förslaget inte få någon motsvarighet i miljöbalken, utan i stället ersättas av en möjlighet för miljödomstolen att utse en markavvattningssakkunnig (s. 446).

Införandet av miljöbalken föranleder inte någon ändring av systemet med förrättning enligt lagen om vattenförbund. Ett problem är dock att lagen hänvisar till vattenlagens bestämmelser om förrättning och förrättningsmål. Vi har att välja mellan att ersätta dessa hänvisningar med ett stort antal nya bestämmelser i lagen om vattenförbund eller låta hänvisningarna stå kvar trots att vattenlagen upphävs. Den senare lösningen är enligt vår mening att föredra.

mo ('Wtåtöfgl) nagel ES bnudiö'tnanav

.______..._......_._._________ ..

åtånöl rian gainnttwit mu iszlammitmd amgalnattsv ranta-|D?! Iom asiat doo garment?! blr augusti:) Mm? [laula Rumania luwdiöimtm-r mo nagel mulna gnnmnnöl bn! [mmm ”tells tulead

_._-.. ___—___...

gianmunsmmsa mi mr.! Lmurhöinanav mn (renaste!) nagel fälll'LII B'fbt'lli 'Dllå gniwlgc—i .:;niriarr-St mama tiv amp bam .iablid (b»wdw'lnaimv) Iittuqrwa hitlåt?» rella uiiwllr nått H;! utmåfl 151 i'tägrå abriab'mvn-himv mmm tr,—gått "Ulli: i::L». nu .Qit'il'iituilrl : 119 i Juntti. f 75 ulnwLITvmu tgilmaltkmabnå gammla hiv aa» ö'iq lmu-hälauliav 'if. ali-rmbl'rr'l mo 3031?!" ahånricnuxlav .(Q ll nagalmmw qui .? i smaalamm-maud Hentz gnu-rimmat inn ugéfl ] beati-”immer nu; mig 11 vs man !FJLHE atm mim Imi) | ,mqmsllis (195189!) 'iallåg animen—löt biv mmm iulie iulvod tom nslsr mo sgåil I .(å El) 39 25) 'énmguinnänh'i mo Högsäters-r Jimi El " mnaalmnmiåtwci .naålsdölllrn i ni zalsrha nagalrntwv tu: sålt—nell nazalmviabthijnl l Jgilrra llmlJ Iårnagnismttriö'l (iso gninn'riitöi mo waimtzinltmd magnlrwnsv vs amam millii? | mau ,mäladöilim [ nrlgtmvatom nngän al nm: iegslmöi .a) gimmllwgmrrttswaitmm nu aan: "a nelnmmoböilim Mt tadailiöm ma .(otxt bam tamstaw. va gubben angår. aim iahalrmt? m:]lvföilim vr; labnartilnl nagel m; tool.- is mald-'är; n:! .hmidröirmmw mn nagel ruttna gimmltrm'i .låmagnirmänöl imo gnitmli nöt n:o melammittwd magen-mim ll'ri man/nått wa linne nota 119 barn mynna—mm &";th 1133an nu trailern alltå; nr. ml iV inval åt?. .sznagninai'mätl stål ialla bimd'iö'luanuv tuo nagel i mlammätead ms samm iåv tgilns n: någainaöl emma nan wärquu magmatisk! m: akon .B'Lbou'it

24 Lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader

Förslag: Utländska kärande skall inte behöva ställa säkerhet för rättegångskostnader i milj öskademål.

Om en utländsk medborgare som inte är bosatt i Sverige eller en utländsk juridisk person vill väcka talan vid svensk domstol mot en svensk medborgare eller en svensk juridisk person, skall på svarandens yrkande käranden ställa säkerhet för de rättegångskostnader som han kan bli skyldig att betala. Bestämmelser om detta finns i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader.

Lagen ses för närvarande över till följd av Sveriges medlemsskap i Europeiska unionen. Vi föreslår trots detta nödvändiga följdändringar på grund av miljöbalkens införande.

Säkerhet behöver enligt 2 & i lagen inte ställas i mål vid fastighetsdomstol som inte avser arrendetvister. Av detta följer att säkerhet inte behöver ställas i sådana mål enligt miljöskadelagen(1986:225) som handläggs vid fastighetsdomstol, dvs. främst talan om ersättning för skada på fastighet eller på byggnad eller annan anläggning på annans mark (se 12 å miljöskade- lagen). För sådana miljöskademål som handläggs vid tingsrätt görs däremot inte något undantag från kravet på säkerhet.

I lagrådsremissen föreslås i 20 kap. 2 5 6 miljöbalken att samtliga miljöskademål skall handläggas vid miljödomstol. Det saknas enligt vår uppfattning anledning att i frågan om säkerhet skall ställas göra skillnad mellan de mål som tidigare handlades vid fastighetsdomstol och de som handlades vid tingsrätt. Vi föreslår att samtliga utländska kärande i miljöskademål befrias från denna skyldighet.

Av vårt förslag i 19 & lagen om införande av miljöbalken (SOU 1996:147 s.14) framgår att miljöskademål som före balkens ikraftträdande har inletts hos en tingsrätt skall slutföras av denna. Det behövs därför inte någon

övergångsbestämmelse till följd av att kravet på säkerhet för rättegångskostnader tas bort.

Enligt lagen om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader behöver säkerhet inte heller ställas i ansökningsmål enligt 13 kap. 13 & vattenlagen. Hänvisningen till vattenlagen måste ändras till följd av att lagen arbetas in i miljöbalken.

24.1. Författningskommentar

2 5 Säkerhet behöver inte ställas i I . mål som handläggs enligt lagen (] 974.'3 71) om rättegången i arbetstvister,

2. mål vid fastighetsdomstol som inte avser en arrendetvist,

3. mål vid miljödomstol enligt 20 kap. 2 5 första stycket 2 miljöbalken som är ansökningsmål, 20 kap. 2 39 första stycket 5 miljöbalken som avser ersättning vid ingripande av det allmänna samt 20 kap. 2 5 första stycket 6 miljöbalken,

4. växelmål och checkmål,

5. mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och

6. mål vid förvaltningsdomstol eller marknadsdomstolen.

Paragrafen föreslås ändrad så att utländska käranden inte skall behöva ställa säkerhet för rättegångskostnader i miljöskademål. Vidare har hänvisningen till 13 kap. 13 & vattenlagen ändrats till relevanta bestämmelser i miljöbalken.

25 Ekonomiska och andra konsekvenser av förslagen

Skyddet av miljön är i dag en av de mest angelägna samhällsuppgifterna. Miljöbalken syftar till att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling i samhället och innebär en skärpt och samordnad miljölagstiftning. De mål som anges i miljöbalken präglar även våra förslag till ändringar i de utanförliggande lagarna.

Det är naturligt att en skärpt miljölagstiftning på kort sikt kan innebära ökade kostnader, såväl för det allmänna som för enskilda. Så kan förhållandet vara med förslagen att miljöbalkens regler om miljökonsekvensbeslq'ivningar skall få genomslag även på beskrivningar enligt andra lagar och att återställningsåtgärder skall vidtas sedan en verksamhet har upphört. Även om de ekonomiska konsekvenserna av våra förslag kan vara svåra att beräkna isolerade från miljöbalksförslaget, är vår uppfattning dock att ökningen av kostnaderna kommer att bli marginell. För det allmänna bör kostnadsökningen kunna tas inom befintliga ramar.

Det kan även nämnas att vissa av förslagen minskar statens utgifter respektive ökar inkomsterna. Det rör begränsningen av ersättningsrätten upp till den s.k. kvalifikationsgränsen enligt 19 & skogsvårdslagen (1979:429) och förbudet enligt kommunalskattelagen (1928z370) att göra avdrag för miljösanktionsavgifter. Till detta kommer att avsikten med skärpningama framför allt är att åstadkomma en bättre miljö, vilket sparar kostnader i framtiden. Den samordning av miljölagstiftningen som föreslagits är även i sig kostnadsbesparande.

Några förslag får som konsekvens att vissa myndigheters uppgifter flyttas till andra myndigheter. Detta är fallet t.ex. med ändringen i lagen om brandfarliga och explosiva varor. Sådana överflyttningar kommer varken att medföra kostnadsökningar eller besparingar för det allmänna.

Våra förslag är till sin karaktär sådana att de inte får några konsekvenser vad gäller regionalpolitik, jämställdhetspolitik och brottslighet respektive brottsförebyggande arbete (dir. 1992z50, 1994:124 och 1996149).

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Richard Almgren och Allert Alverborg

De frågor vi finner anledning att ta upp i detta särskilda yttrande är dels frågan om skyddsavstånd i anslutning till miljöstörande verksamheter, dels frågan om miljöbalkens förhållande till sektorslagstiftning i allmänhet och skogsvårdslagen i synnerhet. Vi vill i övrigt med instämmande hänvisa till det särskilda yttrande som avgivits av experten i utredningen, advokat Owe Björk.

Frågan om skyddsavstånd uppmärksammades redan på l960-talet då man på allvar började gripa sig an angelägna miljöproblem. Avståndet var ofta alldeles för kort mellan olika typer av miljöstörande verksamhet och intilliggande bebyggelse. Från 1970- och 80-talen finns ett flertal exempel på bostadsbebyggelse som lokaliserats på ett mycket olämpligt sätt med hänsyn till närheten till industri och annan liknande verksamhet, vars effekter i fråga om såväl utsläpp, lukt som buller var väl kända. Ofta tillkom bostadsbebyggelsen långt efter det att industriverksamheten fanns på plats.

I den första utgåvan av Naturvårdsverkets, dåvarande Planverkets och Socialstyrelsens rapport "Plats för arbete” (Naturvårdsverket medd 4/1982) konstaterades lakoniskt att "ett vanligt problem är nämligen att nya bostäder läggs alltför nära stora gamla industrier". Någon metod att verkligen komma tillrätta med problemet föreslogs dock inte. Regeringen uttalade i propositionen 1990/91:90 En god livsmiljö, att "skyddsavstånd generellt bör tillmätas stor betydelse i den fysiska planeringen och i miljöskyddsarbetet. De riktlinjer för skyddsavstånd som anges i nämnda rapport bör normalt följas vid planläggning enligt plan- och bygglagen och vid prövning enligt miljöskyddslagen". Boverket, Naturvårdsverket, Räddningsverket och Socialstyrelsen utarbetade därefter skriften Bättre plats för arbete (Boverkets allmänna råd 199515). När Miljöskyddskommittén startade sitt arbete med att ta fram en ny miljöbalk utgick såväl näringslivet som myndigheterna från att problemet skulle tas upp till behandling och förhoppningsvis också lösas i det sammanhanget. Så blev dock inte fallet.

I samband med Miljöbalksutredningens arbete med "anpassning" av anslutande lagstiftning till miljöbalken har experter i utredningen åter fäst uppmärksamheten på frågan och begärt att denna skall behandlas, lämpligen i samband med anpassningen av plan- och bygglagen. Det förefaller ju minst sagt märkligt om man vid planläggning av bebyggelse skall beakta i stort sett alla faktorer av betydelse ur miljösynpunkt utom att det alldeles i närheten finns en industrianläggning eller annan verksamhet, som kan medföra vissa risker för milj östömingar.

Den nuvarande ordningen och det sätt varpå regleringen har tillämpats är djupt otillfredsställande. Den skapar onödiga konflikter mellan å ena sidan de boendes berättigade krav på en god närmiljö och å andra sidan verksamhetsutövamas berättigade intresse att få driva sin verksamhet på rimligt förutsebara villkor. Oberoende av om konflikten löses genom att de boende tvingas att acceptera stömingama eller genom att verksamheten tvingas till kostnadskrävande åtgärder man inte kunnat förutse och planera för, ger det ofta oacceptabla konsekvenser.

Det nuvarande systemet har visat sig inte kunna hantera denna potentiella konflikt mellan bostadsplanering och befintliga verksamheter och frågan kräver därför enligt vår mening en reglering. Utredningen har emellertid inte behandlat frågan, vilket vi anser vara en betydande brist. Det finns enligt vår mening förutsättningar att förbättra situationen utan att behöva tillgripa särskilt ingripande förändringar. Detta framgår av de förslag som Owe Björk har lagt fram under utredningsarbetet och vilka synes väl avvägda och rimliga.

Vi anser att dessa förslag är värda att övervägas ytterligare i den fortsatta beredningen och vi föreslår därför följande tillägg i plan- och bygglagen:

2 kap. 3 & Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till

3a. behovet av skyddsavstånd till annan, för annat ändamål än boende, planreglerad verksamhet

4 kap. 9 & Länsstyrelsen skall...över planförslaget. Av yttrandet skall framgå om

3. bebyggelsen blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser och skyddsavstånd till annan planreglerad verksamhet, och

5 kap. 7 & Utöver vad som enligt 3 & skall redovisas i detaljplanen får i planen meddelas bestämmelser om

11. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar från verksamhet inom eller utom planområdet genom luftförorening, buller, skakningar, ljus...

12 kap. 1 & _ Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att

3. en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser och skyddsavstånd till annan planreglerad verksamhet, eller...

I Miljöbalksutredningens betänkande ingick frågan om balkens avgränsning och förhållande till sektorslagstiftningen som en väsentlig del. Utredningen stannade för att låta viktiga sektorslagar ligga utanför balken. Skogsvårdslagen utgjorde ett uppmärksammat exempel. Utredningen konstaterade att skogsvårdslagen innehåller många direkt näringsrelaterade bestämmelser, att omfattande ändringar nyligen gjorts och att ett miljömål införts. Vi tolkade utredningens förslag så att skogsvårdslagen skulle få behålla sin ställning som fristående skötsellag. Vi kunde mot denna bakgrund instämma i utredningens överväganden och förslag i huvudbetänkandet såvitt avser bl.a. skogsvårdslagens ställning.

Någon ändring har inte skett i lagrådsremissen när det gäller vilka lagar som skall ligga utanför balken. Däremot har skrivningarna i lagtext och kommentarer om förhållandet mellan balken och sektorslagama ändrats - något som krävt ytterligare arbete med följ dlagstiftningen.

Enligt 1 kap. 3 & i lagrådsremissens förslag till miljöbalk skall regler i annan lag som reglerar en fråga i särskilda avseenden gälla i stället för miljöbalkens regler. De tidigare skrivningama om att bestämmelser i andra lagar endast skall ses som komplement till balkens regler och olika formuleringar med innebörden att balken har en överordnad ställning i förhållande till annan lagstiftning har utgått. Den vedertagna tolkningsprincipen att speciallag går före allmän lag erkänns därmed också i detta sammanhang. Vi hälsar detta med tillfredsställelse, men noterar samtidigt en tydlig strävan att minimera genomslaget av de ändringar som gjorts. Detta sker genom olika uttalanden i motiven.

Motivtexterna innehåller flera inslag som syftar till att inskränka betydelsen av principen ”lex specialis” och i praktiken ge balken en överordnad roll. Detta skapar en fortsatt oklarhet om vad som gäller juridiskt och om vilka intentioner samhället har i fråga om viktiga sektorer i näringslivet vilka regleras av speciallagar. Inte minst anmärkningsvärt är uttalandet i avsnitt 1.3 om att det i princip bara är bestämmelser i själva lagtexten som kan gå före balken. Uppföljning i förordningar och i myndigheters föreskrifter skall enligt förslaget inte uppfattas som undantag från balken. Vi anser att detta innebär en mycket tveksam juridisk tillämpning. Syftet förefaller främst vara att komma runt det faktum att det finns hänsynsregler i andra författningar som skulle kunna ta över balkens hänsynsregler.

Skogsvårdslagen ger uttryck för samhällets krav på såväl en god skogsproduktion som hänsyn till miljön och andra intressen. Produktionsmålet och miljömålet har jämställts i den nya skogspolitiken. Miljöhänsynen markeras i portalparagrafen och 30 & skogsvårdslagen innehåller bemyndiganden att meddela föreskrifter om den hänsyn till naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen som skall tas vid skötseln av skog. Skogsvårdlagstiftningen har fått egna hänsynsregler och hänsynskraven när det gäller miljön är mer uttalade än inom de flesta andra lagområden. Miljöbalkens hänsynsregler kommer emellertid enligt utredningens förslag gälla för skogsbruket, eftersom Skogsvårdslagstift- ningens hänsynsregler är preciserade i föreskrifter istället för direkt i lagtexten.

Vi anser att miljöbalkens hänsynsregler är dåligt anpassade till skogsbrukets situation som areell näring. De är allmänt hållna och kan tolkas på olika sätt. Hänsynsreglemas tillämpning i skogsbruket kommer i tydlig konflikt med skyddet för pågående markanvändning och grundlagsskyddet för ägande- och ersättningsrätten. Skyddet för pågående

markanvändning i skogsbruket är väsentligt av flera skäl. Produktionen är långsiktig. Det måste finnas trygghet för investeringar såväl i skogsbruket som i de efterföljande industrileden. Kraven på ianspråktagande av mark för naturvård, friluftsliv och andra ändamål är liksom kraven på hänsyn till olika intressen mycket omfattande och ersättningsrätten är viktig för att upprätthålla balansen mellan produktionsintresset och andra markanvändningsintressen och därigenom säkra en god resurshushållning.

De allmänna hänsynsreglerna och principerna i balken skall enligt förslaget vara rättsligt bindande och tillämpas genom föreskrifter samt ligga till grund för tillståndsgivning. Någon rätt till ersättning skall inte finnas vid myndighetsingripanden i syfte att tillse att hänsynskraven följs. Begreppet ”olaglig markanvändning” tilldelas en särskild betydelse i sammanhanget och förslaget utgår från att rätt till ersättning enligt 2 kap. 18 & regeringsformen inte föreligger om myndigheterna ingriper mot sådan markanvändning. En sådan ordning kan synas självklar. Vad som utgör ”otillåten” resp. ”tillåten” markanvändning framgår emellertid inte klart i lagtexten utan kommer att definieras bl.a. genom myndigheternas tolkningar av de synnerligen vaga hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken.

Hänsynsreglema i balken i kombination med begreppet olaglig markanvändning och tolkningen av grundlagsskyddet kommer således att innebära att olika myndigheter efter eget skön kan ingripa med restriktioner i den löpande skogsskötseln utan att ersättningkrav riskeras. Möjligheter skapas att med hänvisning till miljömotiv styra skogsbruket vid sidan av skogsvårdslagen och genomdriva inskränkningar i skogsbruket som går längre än vad som anges av ersättningsgränsen ”avsevärt försvårande av pågående markanvändning”, dvs den gräns som utgör grunden för hänsynskrav enligt skogsvårdslagen och för ersättning i samband med samråd och områdesskydd enligt balken. Genom att två olika juridiska ansatser blir möjliga kan markägaren inte längre förutse i vilken utsträckning ersättning kan utgå för en ekonomisk skada. Ett otydligt och komplicerat rättsläge uppstår.

Vi kan inte godta en lagstiftning som inte tillgodoser rättssäkerhets- synpunkter, som kommer i konflikt med grundlagsskyddet för ägande- och ersättningsrätten och som medför att man i praktiken inte upprätthåller principen "lex specialis". Vi föreslår därför att skogsvårdslagstiftningens hänsynsregler får styra miljöhänsynen i den löpande skogsskötseln. Att dessa hänsynsregler preciseras i föreskrifter bör inte få vara avgörande. Det skall observeras att denna lösning inte innebär att skogsvårdsområdet i sin helhet undantas från miljöbalkens tillämpning. Naturvårdslagen, som

skall ingå i balken, reglerar i dag viktiga områden som berör skogsbruket. Miljöbalken blir tillämplig i fråga om bl.a. områdesskydd, skydd för växt- och djurarter, markavvattning, kemikaliehantering m.m.

Ovan har vi föreslagit att den precisering av skogsvårdslagens hänsyns- krav som görs i skogsvårdsförordningen och myndighetsföreskrifter också skall kunna utgöra grund för undantag från miljöbalkens regler. Denna princip menar vi bör gälla allmänt och tillämpas även för andra speciallagar. Hur regleringen författningstekniskt har fördelats mellan förekn'fter av olika dignitet bör således inte vara avgörande för gränsdragningen mellan miljöbalken och respektive speciallag.

Särskilt yttrande av Owe Björk

l. Behovet av en lagreglering av skyddsavstånd

I betänkandets inledning redovisas önskemål som jag m.fl. framställt om ändringar i plan- och bygglagen i syfte att lagreglera behovet av skydds- avstånd kring miljöfarlig verksamhet. Jag har till utredningen presenterat konkreta lagförslag, men utredningen har ansett att denna fråga inte hör samman med följdlagstiftning till miljöbalken och har därför inte tagit upp den.

Jag kan inte dela utredningens uppfattning. Målet med miljöbalken är bl.a. att tillförsäkra nu levande och kommande generationer en hälsosam och god miljö. Om man genom dålig planläggning tillåter bostadsbebyggelse alltför nära befintliga industrier eller andra miljöfarliga verksamheter kan detta i strid mot miljöbalkens mål skapa dåliga boendemiljöer och samtidigt onödiga konflikter mellan boende och miljöfarlig verksamhet. Lagstiftningsåtgärder med syftet att undvika sådan planläggning hör enligt min mening i högsta grad samman med en följdlagstiftning till miljöbalken. Utredningen borde därför ha tagit tillfället i akt att tillgodose det sedan länge påtalade behovet av att lagreglera denna fråga, vilken belysts i flera utredningar av Boverket och Naturvårdsverket under benämningarna "Plats för arbete" och "Bättre plats för arbete".

2. T illämpligheten av miljöbalkens markhushållningsbestämmelser och bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar vad gäller nätkon— cession för område enligt ny ellag

När det gäller förslaget till ändringar i lagen (190271 5. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar har utredningen uppmärksammat att det nu föreligger en proposition om ny ellag (prop. 1996/97:136), grundad på Ellagstiftningsutredningens slutbetänkande Ny ellag (SOU 19951108). 1 förslaget till följdlagstiftning har utredningen likväl ansett sig böra utgå från nuvarande ellag och uttalat att utredningens förslag senare kan anpassas till den nya ellagen.

Utredningens utgångspunkt kan i och för sig anses rimlig, men det hade varit på sin plats att erinra om vad ellagspropositionen innehåller om prövningsförfarandet vid ansökan om nätkoncession. När det gäller nätkoncession för område ställs inte krav på tillämpning av naturresurslagen. Det bör då, när det gäller en följdlagstiftning med anledning av miljöbalken, innebära att 3 och 4 kap. miljöbalken inte skall tillämpas och att något krav på miljökonsekvensbeskrivning inte skall ställas vid prövning av nätkoncession för område. Detta borde ha klarlagts i författningskommentaren till förslaget till ändring av 2 ä 2 mom. av nu gällande ellag.

3. Miljökvalitetsnormers genomslag i lagar utanför miljöbalken

Mot miljöbalkens miljökvalitetsnormer har allvarlig kritik framförts vid remissbehandlingen av balkförslaget. Denna kritik anser jag befogad. Starka betänkligheter kan anföras mot förfarandet att i lag binda

långtgående rättsverkningar till normer om vars innehåll och omfattning man inte vet mycket när lagen antas.

I vad mån det i praktiken kan komma att föreskrivas miljökvalitetsnormer som får betydelse för el- och kämteknikanläggningar eller eljest för verksamheter som skall bedömas enligt strålskyddslagen är svårt att avgöra. I det avsnitt som behandlar 1902 års ellag har utredningen själv uttalat som tveksamt om en verksamhet enligt ellagen i praktiken kan påverka en miljökvalitetsnorm. Att bestämmelser nu likväl föreslås som ger normer genomslag i nämnda lagar visar dock att utredningen räknar med att tillämpliga normer kan komma att föreskrivas. Det förhållandet att man inte vet den rättsliga konsekvensen av en lagreglering väcker starka betänk- ligheter. Det föreslagna systemet med tvingande miljökvalitetsnormer bör därför inte genomföras, i vart fall inte med tillämplighet på verksamheter enligt ellagen, kämtekniklagen och strålskyddslagen. Därför bör författningstilläggen om tillämpning av 5 kap. 3 & och 16 kap. 5 & miljöbalken i de nämnda tre lagarna utgå liksom förslaget i 2 & 3 mom.

tredje stycket ellagen om en särskild omprövningsgrund av hänsyn till en miljökvalitetsnorm.

Särskilt yttrande av Fredrik Bonde

Jag kan inte instämma i Miljöbalksutredningens förslag om anpassning av skogsvårdslagen till miljöbalken.

Miljöbalkens generella bestämmelser

I skogsvårdslagen (l979z429) har nyligen genomförts omfattande förändringar som trädde i kraft den 1 januari 1994. En av de mera framträdande ändringarna var att miljömålet i skogsbruket jämställdes med produktionsmålet. Vidare genomfördes en betydande avreglering. De ifrågavarande ändringarna grundade sig på den av riksdagen år 1993 beslutade skogspolitiken. Det skogspolitiska beslutet föregicks av ett omfattande arbete inom bl.a. den parlamentariskt sammansatta skogspoli- tiska kommittén. Härvid ägnades frågan om avvägningen mellan sam- hällets krav om god produktion och hänsynstagandet till miljön ingående uppmärksamhet.

Det av Miljöbalksutredningen framlagda förslaget, om att utan urskiljning göra miljöbalkens generella bestämmelser tillämpliga på de verksamheter som regleras av skogsvårdslagen, rubbar i ett slag den jämvikt mellan produktionsmålet och miljömålet som fastlades i det skogspolitiska beslutet.

Den nya skogspolitiken har gällt i drygt tre år. För att efter så kort tid ändra innehållet i den av våra folkvalda fastlagda skogspolitiken på det genomgripande sätt som enmansutredare Carl'Axel Petri föreslår fordras därför starka skäl. Min uppfattning är att utredningen inte anfört några sådana skäl. Hittills har inte framkommit annat än att skogspolitiken fungerar väl. Ett omfattande och engagerat arbete pågår för att förverkliga miljömålet. Skogsskötseln utvecklas i ekologisk riktning och hänsynen till miljön och den biologiska mångfalden ökar starkt. Härtill kommer att Skogsstyrelsen av regeringen fått i uppdrag att i januari 1998 redovisa resultatet av en utvärdering av skogspolitiken. Redan i denna belysning anser jag att utredningen har saknat fog för att utan begränsningar göra

miljöbalkens generella bestämmelser tillämpliga på det område som regleras av skogsvårdslagen, varvid jag i första hand åsyftar hänsynsreglerna i 3 kapitlet och reglerna i 6 kapitlet om miljökvalitets- normer.

Närmare om hänsynsreglerna

Det finns emellertid även andra invändningar av principiell art att rikta mot förslaget. Skogsbruk är en pågående verksamhet. Förslaget att låta hänsynsreglerna gälla på det skogliga området innebär att tillsynsmyn— digheterna med stöd av nämnda regler kan inskränka pågående verksamhet i skogsbruket. Härvid gäller inte någon spärr utan inskränkningar får ske även om de innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Inskränkningarna kan gå så långt att ett tillämnat skogligt arbetsföretag, exempelvis en avverkning, förbjuds. Detta möjliggörs bl.a. genom att miljöbalkens försiktighetsprincip och stoppregel görs tillämpliga på skogsbruk. Eftersom det till hänsynsreglerna inte är knuten någon ersättningsrätt, är min huvudinvändning mot att göra hänsynsreglerna tillämpliga på de verksamheter som regleras av skogsvårdslagen att förslaget står i strid med grundlagsskyddet för äganderätten i 2 kap. 18 & regeringsformen. Enligt denna regel har nämligen den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras rätt till ersättning för förlusten. Det gäller oavsett syftet med inskränkningen.

Det är även befogat att ifrågasätta hänsynsreglerna utifrån den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Denna konvention är numera upphöjd till svensk lag. Vid tillämpningen av konventionen i Europadomstolen på bl.a. frågor om inslqänkningar i den enskildes rätt att utnyttja egendom med hänsyn till allmänna intressen ställer domstolen krav på att avvägningen mellan intressena skall vara rimlig eller proportionerlig. I miljöbalken saknas en grundläggande avvägningsregel där det föreskrivs att vid prövning av frågor enligt balken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av bemyndiganden i balken både allmänna och enskilda intressen skall beaktas och att därvid avvägningen mellan intressena skall vara rimlig eller proportionerlig.

Mot att göra miljöbalkens hänsynsregler tillämpliga på skogsbruk talar även andra skäl. I skogsvårdslagen finns redan hänsyns— och aktsamhetsregler som är anpassade till skogbrukets förhållanden. Dessa har i flera avseenden ett innehåll som är mera konkret än innehållet i balkens hänsynsregler och därmed gör dess inverkan på Skogsskötseln mera

förutsägbart. Det har under utredningsarbetets gång inte heller framkommit något som ens antyder att dessa skogsvårdslagsregler inte skulle tillgodose de aktsamhetskrav från miljösynpunkt som måste ställas vid skogsskötsel

Närmare om miljökvalitetsnormer

Beträffande miljökvalitetsnormer måste enligt mitt förmenande stor försiktighet iakttagas innan bestämmelser härom görs tillämpliga på areell verksamhet i allmänhet och skogsbruk i synnerhet. Orsaken härtill är att erfarenheterna av normer avseende miljökvalitet på jord- och skogsbrukets område inte är stora i vårt land.

T illsynsfrågor

I förslaget berörs inte närmare om vilken eller vilka myndigheter som skall ha tillsynsansvaret enligt miljöbalken. Det är viktigt att redan nu framhålla att det tillsynsansvar som idag åvilar skogsvårdsmyndigheterna både enligt skogsvårdslagen och naturvårdslagen får gälla även sedan miljöbalken trätt i kraft. Ges tillsyn till flera myndigheter visar erfarenheten att olika kulturer utvecklas som leder till ökad byråkrati. I enlighet med sektormyndighetsansvaret och de principer som riksdagen fastställde i det skogspolitiska beslutet och därefter i beslutet om en strategi för biologisk mångfald, måste enligt min mening tillsynen vad gäller skogliga åtgärder utövas av skogsvårdsorganisationen.

Sammanfattning

Jag kan sålunda inte ställa mig bakom förslaget att miljöbalkens hänsynsregler görs tillämpliga på de verksamheter som regleras av skogsvårdslagen. Vad gäller miljökvalitetsnormer på skogsbrukets område måste stor försiktighet iakttas beträffande sjösättande av ett omfattande regelverk härom, eftersom erfarenheterna av sådana normer inte är stora i Sverige. Tillsynsansvaret för skogliga åtgärder får inte delas upp mellan olika myndigheter utan måste ligga hos skogsvårdsorganisationen.

Särskilt yttrande av Hans Ekelund

1. Skogsmarken är aldrig värdelös

I mitt särskilda yttrande över miljöbalkens (MB) huvudbetänkande utvecklade jag under rubriken "En långsiktigt hållbar utveckling byggd på ekologisk grund" min uppfattning att miljöbalksförslaget inte uppfattade och behandlade vare sig den långsiktiga hushållningen med eller beroendet av naturresurserna på sätt som står i överensstämmelse med principerna i Rio-deklarationen. Denna invändning kvarstår nu, när förslaget om skogsvårdslagens (SVL) anknytning till MB, presenteras.

Genom regeringens ställningstagande i flera olika sammanhang; regeringsförklaringens inriktning mot ett ekologiskt kretsloppssamhälle, energipolitikens inriktning mot en starkt ökad tillförsel av biobränsle och flera aktiviteter för att genom FoU-insatser förbättra tillvaratagandet av skogsresurserna, bekräftas skogsråvarans fördelar ur ett miljöperspektiv. Sett i ett globalt långsiktigt perspektiv har förnybara råvaror som framställs i en areell biologisk produktion uppenbara miljöfördelar jämfört med andra råvaror både i frågan om industriellt och energimässigt nyttjande. Detta beaktas överhuvud taget inte i betänkandet. Där framhävs istället de miljömässiga risker som är förenade med skogarnas nyttoanvändning. Trots att MB i sin målformulering slår fast att "mark, vatten och fysisk miljö i övrigt ska användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning med naturresurser och energi tryggas" godtar utredaren att skogsmark på samma sätt som jordbruksmark alltid, utan någon prövning, kommer sist i en konkurrenssituation. I regeringens skrivelse 1996/97:50 "På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle” beskrivs den rådande situationen på följande sätt: "Något skydd för skogsmarken som produktionsresurs finns inte. ........... Intressen som önskar exploatera skogsmark för annan användning än skogsbruk har alltså företräde framför den långsiktiga, hållbara utvecklingen. " Detta förhållande strider, menar jag, både mot inriktningen att genom hushållning uppnå ett ekologiskt kretsloppssamhälle och mot centrala miljömål för skog, mark och vatten.

Likaväl som vi i Sverige på ett aktivt och framgångsrikt sätt slår vakt om den biologiska mångfalden och därmed uppfyller internationellt gjorda åtaganden borde vi också slå vakt om skogsmarken som en framtida produktionsresurs och därmed långsiktigt kunna bidra till världens

försörjning med fiberråvara. Vi vet att artutrotningen kräver motåtgärder men vi vet också att jordens skogar minskar med 15 milj. hektar varje år. Skogsmarken kan inte längre betraktas som en fri oändlig resurs som är utan värde i en konkurrenssituation.

2. Skogsvårdslagen är en del i en skogspolitisk helhet

Enligt utredningsförslaget ska SVL kvarstå som en egen lag där också nuvarande miljöbestämmelser kvarstår. Som motiv för detta anges att lagen innehåller många bestämmelser som reglerar näringen, att det nyligen gjorts omfattande ändringar och att ett miljömål införts i SVL. Jag ger mitt fulla stöd till detta ställningstagande och vill i sammanhanget som motiv till en fortsatt självständig SVL också hänvisa till vad som sägs i ovan nämnda regeringsskrivelse där det särskilt markeras att skogspoli- tiken utgör en helhet som uttryckligen bygger på principerna om brukande, bevarande och hållbar utveckling av skogarna.

3. Miljöbalkens hänsynsregler, tillämpning vid skogsbruk

Avsnitt 1.3 i delbetänkandet behandlar förhållandet mellan MB och andra lagar. Trots att flera textsidor använts för att beskriva kopplingen mellan MB och annan speciallagstiftning kvarstår en stor osäkerhet om vad som egentligen gäller i olika situationer. Vissa förutsägbara situationer behandlas i förarbetena men att styra tillämpningen i denna viktiga fråga med motivuttalanden måste anses vara ett tveksamt sätt både av praktiska och principiella skäl. Jag vill i mitt yttrande visa en väg ut ur detta, att i överensstämmelse med vad som sägs i författningskommentaren till 1 kap. 3 & MB i lagrådsremissen (sid. 579), i speciallagen (i detta fall SVL) ange de fall när MB inte ska tillämpas. De aktuella lagrummen behandlas och motiveras i det följande. Författningstekniskt kan frågan behandlas genom ett tillägg till 4 & SVL med följande lydelse:

2 kap. 3-5 och 9 55 och 6 kap. miljöbalken ska dock inte tillämpas på verksamhet enligt denna lag.

3.1 Lokaliseringsregeln

I betänkandet sägs att det förhållandet att skogsbruk är en pågående verksamhet inte hindrar att MB:s lokaliseringsbestämmelse tillämpas. Som exempel på åtgärder där bestämmelsen kan bli aktuell anges placering av virkesupplag, skogsbilvägar och dikens mynningar. I fråga om dessa exempel finns inget att invända utom att dessa situationer redan idag hanteras genom antingen samrådsförfarande enligt naturvårdslagen (NVL)

eller hänsynsregler i SVL. Det finns dock andra skogliga åtgärder som är mer intressant att diskutera i sammanhanget. Hit hör följande åtgärder som jag menar inte fysiskt kan omlokaliseras, dvs. flyttas till annan plats. Röjning i ett visst skogsbestånd, beståndsvårdande gallring i ett annat bestånd, avverkning av fröträd i ett bestånd där tillfredsställande plantskog infunnit sig och skörd i form av föryngringsavverkning åter i ett annat bestånd. Ett försök att omlokalisera dessa åtgärder innebär dels att den pågående markanvändningen bryts och dels att frågan om åtgärdens utförande återigen kommer att aktualiseras trots att den har "omlokaliserats". Vidare skulle möjligheten att använda omlokaliserings- instrumentet i dessa fall p.g.a. det samtidiga från grundlagssynpunkt ifrågasatta bortfallet av ersättningsrätten undandra förutsägbarheten som i en näring med så utpräglad långsiktig karaktär som skogsbruket är av grundläggande betydelse för investeringsvilj an.

I regeringens lagrådsremiss sägs i fråga om lokaliseringsregeln att den inte är tillämplig vid avverkning av ett moget skogsparti. I detta delbetänkande utvecklas detta att gälla även annan avverkning och återväxtåtgärder. Dessa uttalanden grundas så vitt jag kan förstå på ovan nämnda faktum att åtgärderna inte kan fysiskt förflyttas till annan plats. Därmed menar jag att det också borde vara följdriktigt att i SVL göra undantag för tillämpningen av 2 kap. 4 & MB.

Det är av flera skäl viktigt att stoppregelns användning i skogsbruket klaras ut i förarbetena. Det som sägs om detta i den relativt långa texten i betänkandet visar på de problem som uppstår vid dess tillämpning i situationer där beslut med samma verkan kan fattas med stöd av andra lagrum. Betänkandet har inte på ett tillfredsställande sätt klargjort läget utan skapar istället osäkerhet om rättsläget. Ett första intryck är att stoppregeln ska användas men ändå inte användas. Jag kan för min del inte se en enda situation där inte redan befintlig lag kan användas i samma situation som stoppregeln. (Reservatsbeslut, interimistiskt reservatsbeslut, biotopskyddsbeslut, beslut om begränsning eller förbud mot arbetsföretag i samband med samråd enligt NVL, vägrat tillstånd till avverkning i fjällnära skog enligt SVL och beslut om begränsning eller förbud mot åtgärden enligt SVL:s hänsynsregler). I samtliga dessa fall får, oberoende av hur högt miljövärdet är i det aktuella skogspartiet, begränsningar inte beslutas som innebär att pågående markanvändning inom berörd del avsevärt försvåras. Blir så fallet utlöses, i enlighet med grundlagen, en ersättningssituation. Om stoppregeln används för dessa objekt blir

situationen i ersättningshänseende helt annorlunda. Ingen ersättning ska då enligt lagförslaget utgå. Det framstår som svårbegripligt och ologiskt att ett beslut - som till sin faktiska verkan är identiskt med ett annat beslut - enbart p.g.a. att en viss bestämmelse åberopas kan få denna effekt. Utredaren har inte utvecklat och motiverat denna skillnad på ett godtagbart sätt. Beslut som har identiskt lika innebörd och därmed samma faktiska effekt på pågående markanvändning bör rimligen ha samma juridiska och ekonomiska verkan oberoende av åberopat lagrum. Med nu lagt förslag kommer olikheten att bli påtaglig.

Det har varit svårt att beskriva exempel där stoppregeln är tillämplig i skogsbruket. Det i betänkandet anförda exemplet om en Skogsmaskin som läcker bränsle i ett område som används som en grundvattentäkt är tveksamt. Det är högst sannolikt att traktorn för länge sedan har flyttats när ett beslut enligt stoppregeln har fattats. Det är t.o.m. troligt att maskinen i fråga redan är på annan plats när skadan upptäcks.

Jag uppfattar svårigheten att finna bra exempel på stoppregelns typiska användning i skogsbruket som ett tecken främst på att situationerna redan omfattas av andra befintliga lagrum. Mot bakgrund av vad jag här anfört anser jag att det inte är befogat att låta stoppregeln gälla för verksamhet som regleras enligt SVL. Ett undantag därom skulle också undanröja den osäkerhet som följer av den parallellitet som blir följden av utredningens förslag.

Väsentliga delar i miljöbalkens grundläggande hänsynsregel täcks av SVL:s hänsynsregel. På grund av att, citat från delbetänkandet "de flesta materiella reglerna finns i skogsvårdsförordningen och Skogsstyrelsens föreskrifter innehåller S VL få undantag från balken ”. Jag vill då först säga att detta uttalande måste bygga på en missuppfattning om SVL:s samlade innehåll. Redan i 1 & SVL stadgas att skogen ska skötas så att den biologiska mångfalden behålls och att hänsyn ska tas till andra allmänna intressen. I 306 SVL bemyndigas regeringen och Skogsstyrelsen att ge konkret innehåll åt detta stadgande. Utredarens snäva tolkning av SVL kommer att leda till en frekvent dubbelprövning enligt både MB och SVL. Något som, citat från betänkandet "inte skall ske". En utväg ur detta som också tillgodoser de formella kraven i 1 kap. 3 5 MB är att ange SVL:s hänsynskrav i dess 30 5. Detta görs lämpligen i samband med de överväganden som blir aktuella med anledning av pågående utvärdering av

skogspolitiken. För att uppnå full tydlighet bör i SVL göras undantag för 2 kap. 3 5 MB på verksamhet enligt SVL.

3.4 Hänsynsregel om hushållning med naturresurser

Det bör inte råda något tvekan om att SVL i flera olika paragrafer ställer krav om långsiktig hushållning med naturresursen skog med sådan tydlighet och styrka att 2 kap. 5 6 MB därför kopplas ur för verksamhet som regleras i SVL. Även här bör för tydlighets skull ett undantag anges i SVL.

4. Miljökonsevensbeskrivningar (MKB)

Efter att ha redovisat sina skäl drar utredaren slutsatsen att utöver vad som idag gäller inga ytterligare krav bör ställas på MKB i SVL. De befintliga kraven i SVL bör enligt betänkandet ändras till att avse en "analys". Det förefaller därför följdriktigt att, också i detta avseende för tydlighetens skull, föra in ett undantag för 6 kap. MB i SVL.

5. Miljökvalitetnormer (MKN)

Utredaren föreslår att i 17 å och nya 27 a & SVL tas in ett moment där en prövning ska göras med innebörden att en MKN inte får överskridas i samband med tillståndsgivning. Motiveringen för förslaget är svag och ganska långsökt och tillkommen mer av principiella än praktiska skäl. Jag föreslår att förslaget utmönstras. Det kommer ändå inte att ha någon betydelse i praktiken.

6. Tillsyn - ambitioner och verklighet

När MB införs inträder en helt ny situation inorn miljörättens område. Det är inte möjligt att i förväg avgöra vilka resurser som kommer att krävas i tillämpningen. Det förhållandet att MB kommer att gälla parallellt med andra lagar talar dock för ökade resurskrav. Detta blir alldeles tydligt om tillsynen av MB och annan samtidigt gällande lag ska handhas av olika myndigheter. Med starkt nedskurna personalresurser inom både statsför- valtning och kommuner gäller det att söka det tillsynsansvar som ger de ekonomiskt och kompetensmässigt bästa lösningarna. Jag förordar, när det gäller det skogliga området, att den sektorsansvarsprincip som grundlas genom 1991 års miljöpolitiska beslut och som sedan på ett tydligt sätt följdes upp genom 1993 års skogspolitiska beslut får vara vägledande även för MB:s tillämpning. Skogsvårdsstyrelsema har genom kraftfulla utbildningssatsningar hög kompetens inom miljöområdet, samtidigt ger

den lokalt uppbyggda organisationen resursmässigt fördelaktiga lösningar på tillsynen.

I ett långt avsnitt i betänkandet behandlas parallellitetsproblemet. Jag kan inte undanhålla den ganska självklara reflexionen att om två olika lagar gäller för samma sak är det en lag för mycket.

7. Naturvårdsavtalen legitimerar frivilligheten

Trots att naturvårdsavtal tillämpats bara i ett par år är erfarenheterna goda. Både skogsvårdsstyrelsen - som är den statliga organisation som hittills arbetat med detta - och skogsägare och skogliga organisationer ser dessa avtal som ett viktigt instrument i naturvårdsarbetet.

Utredarens initiativ att lägga förslag om det som hittills upplevts som ett problem - giltighet mot ny markägare - är därför mycket positivt. Förutom att förslaget, om det genomförs, kommer att klara ut en viktig rättslig fråga kommer det sannolikt också få till följd att verksamheten med frivilligt ingångna naturvårdsavtal ökar.

Vad som kan ifrågasättas i utredningsförslaget är om den föreslagna bestämmelsen ska äga tillämpning även på avtal som ingåtts mellan fastighetsägare och ideell förening. Naturvårdsavtalen kommer att uppfattas som ett medel att fullfölja skogspolitiken och bör då vara förbehållna myndigheter. De ideella organisationerna kan ifråga om dessa avtal spela en viktigare roll som pådrivare, idégivare och oberoende granskare av verksamhetens kvalitet än som avtalspart.

8. Genomförandefrågor

Utredaren konstaterar att gällande skogspolitik varit i kraft endast sedan 1 januari 1994 och att, även om utvärderingar pågår, någon större erfarenhet ännu inte kommit fram. Skogspolitikens båda jämställda mål för produktion och miljö anser utredaren inte finns skäl att ändra i. Samtidigt som förslag läggs om ändringar i SVL sägs i betänkandet att det kan bli aktuellt att samordna dessa förslag med andra överväganden. Det som åsyftas torde vara resultaten av de utvärderingar som ska redovisas senast 15 januari 1998. Jag menar att en sådan samlad bedömning är nödvändig. Av den inledningsvis åberopade regeringsskrivelsen framgår att skogspolitiken fortfarande anses utgöra en helhet och att det finns starka skäl för detta.

Utredarens nyssnämnda uttalande om en samordning av överväganden om miljöbalkens koppling till skogsvårdslagen med överväganden om behovet av justeringar i skogspolitiken bör få genomslag. Att nu genomföra förändringar som inte beaktar skogspolitikens helhet i fråga om bl.a. en lämplig medelssammansättning innebär att avsteg görs från tidigare ställningstaganden från statsmakternas sida om en samlad utvärdering.

Särskilt yttrande av Ann-Sofie Eriksson

I skrivningarna om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar anser jag att naturresursfrågomas ställning försvagas i förhållande till idag. Detta gäller exempelvis kopplingen till väglagen. Enligt bestämmelserna i väglagen skall vid byggande av väg tillses att vägen får ett sådant läge att ändamålet med vägen vinns med minst intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Av 1 kap. 3 & MB följer att ytterligare krav på vägens läge inte kan ställas med stöd av miljöbalken.

Denna lagtekniska lösning tar bort kommunernas möjligheter att behandla vägar som en naturresurs i översiktsplanen. Jag anser att det är en oacceptabel försvagning av naturresursfrågoma och planmonopolet.

Utredningen framför att en erinran om miljöbalkens bestämmelser rörande miljöpåverkan bör införas i de lagar som har störst miljöanknytning. Jag anser att erinran bör förtydligas så att det gäller miljöpåverkan och hushållning med naturresurser.

Följdlagstiftningen utgår från den uppläggning av miljökvalitetsnormer (MKN) och utformning av åtgärdsprogram för MKN som lades fram i miljöbalksbetänkandet. Jag bygger därför min kritik mot MKN- bestämmelsema på vad Kommunförbundet tidigare anförde i yttrande över förslaget till miljöbalken.

Miljökvalitetsnormer kan redovisas i översiktsplanen men däremot inte åtgärdsprogram

Miljökvalitetsnormen och sättet att uppfylla normen måste i viss utsträckning kunna anpassas till lokala förhållanden. Detta är en

förutsättning för att den ska kunna hanteras i kommunens planering. På så sätt kan hanteringen av MKN likställas med hanteringen av andra allmänna intressen enligt PBL.

Själva MKN kan redovisas i översiktsplanen på samma sätt som andra all- männa intressen. Ett av länsstyrelsen framtaget och fastställt åtgärdsprogram är däremot inget son naturligt hör hemma i kommunens översiktsplan. Planen uttrycker kommunens politiska viljeinriktning och den är heller inte bindande. Den föreslagna lösningen är enligt min mening ett intrång i planmonopolet.

Jag anser inte att kopplingen mellan miljöbalken och PBL fungerar om någon annan än kommunen kan fatta beslutet om åtgärdsprogram. Kommunen kan använda den fysiska planeringen som en del av åtgärdsprogrammet för att uppfylla MKN.

I samband med införandet av plan- och bygglagen 1987 gavs kommunerna det fulla ansvaret för planeringen av mark och vatten och för den fysiska miljön i övrigt. Även i de fall det finns riksintressen är det kommunen som i sina planer, efter samråd med länsstyrelsen, svarar för den närmare avgränsningen av riksintressen. Jag ser ingen anledning att i miljöbalken införa en ordning som minskar det demokratiska inflytandet på lokal nivå och frångår uppgiftsfördelningen mellan olika samhällsorgan.

Utformningen av MKB för detaljplaner bör inte detaljregleras

Det finns enligt min uppfattning ingen anledning att tillämpa miljöbalkens detaljerade innehållsregler vid upprättande av MKB för detaljplaner. Detaljplaner kan röra vitt skilda verksamheter, ha mycket olika omfattning och genomföras av flera olika huvudmän. Åtgärder som har stor miljöpåverkan kommer förmodligen att kräva andra tillståndsbeslut än PBL-beslut. En precisering av innehållet i MKB:n bör därför i första hand kopplas till dessa andra tillståndsbeslut.

I betänkandet föreslås att MKB ska upprättas för områdesbestämmelser om användning av marken medför betydande miljöpåverkan. MKB-krav knutet till områdesbestämmelser är enligt min uppfattning tveksamt eftersom områdesbestämmelser inte ger någon byggrätt. Jag anser att detta istället bör lösas på det sätt som föreslås i plan- och byggutredningens slutbetänkande, nämligen att detaljplanekravet skärps ytterligare så att det blir obligatoriskt med detaljplan för alla byggnader och anläggningar som medger markanvändning med betydande miljöpåverkan.

Miljökvalitetsnormer ska inte vara en ny överprövningsgrund

Enligt min åsikt kan en plans överensstämmelse med MKN behandlas i den granslming som görs av hälsa och säkerhet. Länsstyrelsen kan här ta upp i vilken utsträckning kommunens åtgärder är tillräckliga eller inte för att uppfylla miljökvalitetsnormen. Det är därför inte nödvändigt att göra MKN till en ny överprövningsgrund.

Lagstiftningen ska inte inbjuda till sektorsplanering

Jag anser att det i texterna till sektorslagstiftningen inom trafikområdet bör tydliggöras att avvägningen mellan olika mark- och vattenanspråk preciseras i kommunens i fysiska planering. I de PBL-anknutna planeringsinstrumenten ges möjligheter till breda avvägningar mellan olika allmänna och enskilda intressen. De övergripande hushållningsfrågoma inom trafikområdet bör därför kopplas till PBL:s systern. I dagsläget när ldaven på helhetssyn och ekonomisk återhållsamhet är särskilt stora måste sektorsintressena inordnas i en planering som tar hänsyn till alla intressen. Även strävan mot en uthållig samhällsutveckling ställer nya krav på samordning.

Miljöbalkens genomslag i PBL-beslut

I en ny lydelse av 1 kap. 9 5 i PBL föreslås att miljöbalken ska få genomslag inom hela PBL-området, även på beslut om bygglov och förhandsbesked. Kravet preciseras också genom ett tillägg till 8 kap. 11 &. Denna koppling är enligt min uppfattning varken nödvändig eller lämplig. Det är fullt tillräckligt att ha dessa bestämmelser kopplade till planer.

Särskilt yttrande av Sven Nyberg

Mina synpunkter på följ dlagstiftningen till miljöbalksförslaget (MB) begränsar sig till de frågor som rör skogsvårdslagen (SVL).

Inledningsvis vill jag understryka vikten av att SVL kvarstår som egen lag, vilket är logiskt med hänsyn till att den framförallt reglerar verksamhetsfrågor inom skogsnäringen samtidigt som den klargör de krav som gäller för ett miljöanpassat och uthålligt skogsbruk. Med hänsyn till

det behov som finns av att integrera miljöhänsynen med verksamhetens bedrivande som finns inom skogsbruket underlättar även en iiistående lag tillämpningen av det miljöpolitiska sektorsansvaret inom området.

När det gäller skogsvårdslagens förhållande till miljöbalken är det rimligt att det finns en allmänt uttalad koppling till balkens hänsynsregler, men i de fall man riskerar en osäkerhet i lagtillämpningen bör det tydligare framgå att tillämpningen av balken avgränsas. Nedan anges några fall där sådan avgränsning bör ske enligt min uppfattning.

Tillämpningsområdet för balkens lokaliseringsbestämmelse (2 kap. 4 5 MB) gentemot SVL har i utredningsarbetet varit en omdiskuterad fråga och föreslås nu bli begränsat till frågor som skogsbilvägar, placering av virkesupplag m.m. Frågor som avverkning och röjning blir enligt lagrådsremissen inte föremål för tillämpning enligt MB. Eftersom de kvarvarande frågorna redan regleras i annan lagstiftning bör för tydlig- hetens skull ett generellt undantag för MBs lokaliseringsregel göras i SVL.

Motsvarande generella undantag bör även göras för den s k stoppregeln i balken (2 kap. 9 & MB). Motiven i förslaget till betänkande för att göra stoppregeln tillämplig i skogsbruket är vaga. Den oklarhet som skapas kring vilken lag som gäller och därmed hur rätten till ersättning kan påverkas i samband med att ”pågående markanvändning” måste avbrytas medför osäkerhet och kan ge negativa effekter för kontinuiteten i verksamheten. Även här täcks behoven av skyddsåtgärder av befintlig lag.

Även när det gäller tillämpning av hänsynsreglerna om allmän försiktighet (2 kap. 3é MB) och hushållning med naturresurser (2 kap. 5 & MB) bör undantag göras i SVL eftersom motsvarande bestämmelser redan återfinns i denna lag. Allmänt gäller att i den utsträckning pågående utvärdering av skogspolitiken påvisar någon reell brist i SVL när det gäller att tillgodose innebörden i MBs hänsynsregler, är det mer ändamålsenligt att göra erforderliga preciseringar i SVL än att riskera dubbel lagtillämpning.

En fråga som till stor del försummats i den aktuella debatten kring miljölagstiftningen och skogsbruket gäller det svenska skogsbrukets roll för en miljö- och resursmässigt hållbar försörjning sedd i ett globalt perspektiv. Vår debatt tenderar att förbise behovet av att utveckla skogen som förnybar resurs vilket också kan medföra att vi får en lagtillämpning som inte tillgodoser de ambitioner som uttrycktes i samband med FNs miljö- och utvecklingskonferens i Rio vad gäller brukande, bevarande och hållbar utveckling av skogen. Betydelsen av att utveckla former för ett

hållbart nyttjande av en förnybar resurs behöver generellt sett återspeglas i lagstiftningen och lagtillämpningen.

Särskilt yttrande av Mats Olsson

I lagrådsremissen om miljöbalk (MBL) läggs de gemensamma miljöpolitiska riktlinjema fast. För att vi på sikt skall få ett miljöanpassat och hållbart samhälle krävs att dessa riktlinjer får genomslag inom alla de områden och alla de verksamheter som på olika sätt påverkar miljön. Jag anser därför att det är viktigt att tydligt markera att det åligger sektorsmyndighetema att utöva det fulla miljöansvaret vid prövning och tillsyn i de fall de har att tillämpa regler som kan påverka människors hälsa, miljön och resurshushållningen.

En viktig förändring i lagrådsremissen om miljöbalken i förhållande till miljöbalksutredningens förslag är 1 kap. 3 &. Denna innebär att om det i en annan lag finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som i och för sig omfattas av miljöbalkens regler så skall balkens regler inte tillämpas i detta avseende.

Utredningen har valt att i de flesta lagar föreskriva att miljöbalkens regler om bl. a. miljökonsekvensbeskrivningar och miljökvalitetsnormer skall tillämpas vid prövning enligt dessa lagar. Då det gäller miljöbalkens hänsynsregler i 2 kap. har utredningen med några undantag valt att inte överföra dessa till speciallagama. Man har i stället lämnat de eventuella hänsynsregler som finns i respektive lagar i stort sett intakta.

Den valda lösningen att miljöbalkens allmänna hänsynsregler inte skall tillämpas vid prövning enligt vissa för miljön viktiga lagar samtidigt som flera lagar också innehåller vissa vagare och mindre kraftfulla miljökrav kan komma att leda till en oklarhet om vad som gäller vid tillämpningen av regler som berör miljön, framför allt mot bakgrund av regeln i 1 kap. 3 5.

Prövningsmyndigheten kommer som regel inte, varken vid tillstånds- prövning eller tillsyn enligt speciallagama, att kunna föreskriva om verksamhetsutövarens miljökompetens, behövliga försiktighetsmått, verk- samhetens lokalisering, hushållning med energi och material eller utbyte av farliga kemiska och biokemiska produkter.

Alternativet till den konstruktion som utredningen valt är att i dessa speciallagar ta in en regel om att de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. MBL skall tillämpas. Detta skulle kunna göras på motsvarande sätt som det föreslqivits i speciallagama att bestämmelserna i 3 och 4 kap. MBL skall tillämpas. Dessa regler skulle på så sätt bli en del av respektive lag och därmed jämställda med övriga hänsynsregler i dessa lagar. Den oklarhet som möjligen då kan uppstå i den praktiska tillämpningen av respektive lag får vägas mot det ytterligare genomslag för miljöaspekterna man härmed kan åstadkomma.

Jag anser således att möjligheten bör övervägas och från juridisk-teknisk synpunkt närmare analyseras, att göra ett tillägg i plan- och bygglagen, Väglagen, lagen om byggande av järnväg, luftfartslagen, farledslagen, ellagen, rörledningslagen, minerallagen och skogsvårdslagen med innebörden att de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. MBL skall gälla vid tillämpningen av dessa lagar på motsvarande sätt som skett i torvlagen, kontinentalsockellagen och lagen om ekonomisk zon.

Särskilt yttrande av Stajjfan Westerlund

Summering: Utredningen har på ett osystematiskt sätt föreslagit ändringar i olika lagar i påstått syfte att samordna miljöbalken och annan lag (miljösamordning av den svenska rättsordningen). Utred- ningen har utgått från flera felaktiga föreställningar om förhållandet mellan olika lagar och deras lägre författningar. Utredningen har inte åstadkommit att sektorslagar ställer minst samma krav som miljöbalken på miljöhänsyn och misslyckandet beror på flera saker, varav lagstiftningstekniken är en viktig sådan. Det finns betydande risk för att det blir ännu rörigare och oklarare i framtiden än nu när det gäller frågan om vilka regler som gäller när och för vem, om utredningens förslag skulle gå igenom och förutsatt att miljöbalken blir ungefär som i den lagrådsremiss som upprättades våren 1997.

Om ändå utredningens förslag i sina huvuddrag skulle följas, är det nödvändigt att ta bort ytterligare fyra lagar från miljöbalken och i stället ge dem samma ställning och ungefärliga lydelse som de har idag. De fyra lagarna är miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och naturvårdslagen.

Statsministern måste se till att regeringskansliet miljösamordnas och att kompetensutveckling sker inom kansliet. Som det är nu, är

regeringskansliet den effektivaste bromsklossen för svenskt genomförande av den miljöpolitik, som behövs till följd av Rio- konferensen, EU:s miljöpolitik och EG-miljöreglema samt andra internationella åtaganden.

1 inledning

"Omsider, sedan vi ytterligare flera gånger blivit ombedda därom och oss på mångfaldigt sätt ådagalades den tunga och olägenhet, som man hade med den gamla lagen, gåvo vi vårt bifall till denna bön. Men för att omsorgsfullt skulle göras det, som evärdligt skall förbliva, bjödo vi herr Birger lagman att han jämte de kunnigaste ifrån vart folkland skulle lägga sig vinn om att fastställa både vad gammal lag har varit och så vad som i ny lag borde stadgas och sammanfogas. Han utförde vårt uppdrag med tillbörlig skyndsamhet och utsåg till sin hjälp en nämnd på tolv män Sedan dessa alla hade noggrant övervägt, granskat gammal lag och formulerat, sammansatt och översett ny lag, kungjorde de den på tinget, i deras åhörande, som saken angick. " (Ur stadfästelsebrevet till Upplandslagen.)1

Det var då det. Det enda av de kriterier, som kan utläsas ur ovanstående, som uppfylls av Miljöbalksutredningen i stort och detta delbetänkande i synnerhet är ordet 'skyndsamhet', ett ord som numera borde föregås av ordet 'otillbörlig'.

Föreliggande betänkande har ett synnerligen begränsat värde. För det första utgår det från lagrådsremissens miljöbalkstext, trots att vi inte vet vad i den som överlever lagrådets granskning. Vidare saknar också detta betänkande egentlig analys av vad miljöpolitik och hållbar utveckling kräver i form av lagstiftning. Denna brist har färgat av sig på lagkonstruk- tionerna.

När så lagrådsremissen kom, hade det inträffat som flera av oss ansåg sannolikt, nämligen så stora ändringar i förhållande till huvudbetänkandet, att resultatet av flera månaders utredningsarbete på följdlagstiftning hösten och vintern 1996/97 måste överges. Utredningsmannen, i stället för att hederligt informera Miljödepartementet om att förutsättningarna för fortsatt miljöbalksarbete inom givna tidsramar inte längre förelåg, valde då att —- utan avseende på experternas synpunkter — på extremt kort tid låta snickra

* Hämtat från Holmbäck - Wessén: Svenska landskapslagar tolkade och förklarade

för nutidens svenskar, första serien: Östgötalagen och Upplandslagen. Hugo Gebers Förlag. Uppsala 1933.

ihop ett nytt betänkande som utgår från att detär miljöbalken som viker för andra miljöregler, om inte annat bestäms.

Resultatet härav är ett utredningsarbete i moll samt föreliggande betänkande.

Meningsmotsättningarna runt miljöbalken kan vara svåra att förstå om man inte dagligen har att fundera över miljölagstiftning och hur sådan fungerar. Motsättningarna kan i stort sett delas in i följande grupper:

A. Olika uppfattningar om vad som ska gå in under sådana miljökrav, som miljöbalken återspeglar (ska några sektorer ligga utanför etc) — harrnoniseringsfrågan.

B. Olika uppfattningar om vilka grundläggande miljökrav som svensk miljölagstiftning bör innehålla — den miljöpolitiska frågan.

C. Olika uppfattningar om själva lagstiftningstekniken, om hur man gör regler klara och tydliga etc — den lagstiftningstekniska frågan.

D. Olika uppfattningar om huruvida Sverige som minimum ska efterleva EG:s miljöregler — EG-anpassningsfrågan.

Detta betänkande handlar främst om A men aktualiserar också C och D. B däremot var föremål för huvudbetänkandet (och nu lagrådsremissen). Alla fyra frågorna borde ha behandlats redan i huvudbetänkandet, eftersom de hör så intimt samman med varandra och med frågan om en samlad miljölagstiftning (i form av en nriljöbalk). Att huvudbetänkandet inte löste A innebar i och för sig att utredningen misslyckades med sin uppgift redan vid huvudbetänkandet, och att frågan om förhållandet mellan miljöbalken och annan lag i stället kom att avgöras genom ett hundslagsmål inom regeringskansliet, som slutade i att Miljödepartementet förlorade genom att miljöbalken ska bli en B-lag, en subsidiär lag; en lag vars miljöregler bara gäller när inte annan lag innehåller miljöregler.

Konflikten om lagstiftningstekniken (B) var även den aktuell redan i huvudbetänkandet men är lika akut nu. Denna konflikt är i princip inte politisk utan juridisk-teknisk, men hur konflikten löses får ändå den största betydelse ur både miljösynpunkt och andra synpunkter.

Konflikten om EG-reglemas införlivande i svensk rätt har bl.a samband med frågan om lagstiftningstelmiken, men avser mycket mer. Antingen är utredningen och Miljödepartementet okunniga om även det mest elementära på detta juridiska område, eller så deltar de i ett förseningsspel som går ut på att Sverige in i det längsta ska försöka undvika att uppfylla

EG:s minimikrav och genomslaget av dessa avseende biotopskydd, vattenkvalitetsnormer, luftkvalitetsnormer, grundvattenskydd och mycket annat.

Detta för mig till ett känsligt ämne, som dock måste kommenteras här. Om en rättsvetenskapsman deltar i en utredning och utan reservation ställer sig bakom förslaget, kan det uppfattas som att han ställer sig som ett slags garant för att förslaget från rättsvetenskapliga synpunkter är hållbart. Jag är därför tvungen att antingen skriva detta särskilda yttrande eller lämna mitt uppdrag. Det måste dock finnas någon anledning till att jag har förordnats som sakkunnig. Därför blir det ett särskilt yttrande (som dessvärre är ganska omfattande). Eftersom betänkandet skrivits utan djupare eftertanke måste jag gå in relativt noggrant på ett antal frågor av särskild betydelse för hur en miljöbalk ska anpassas till rättsordningen i övrigt — eller om det nu är tvärtom

Läget är känsligt också därför att just okunnighet är något, som det strider mot god ton att påpeka. Ämbetsmän kan inofficiellt utan att rodna medge att de agerar som de gör, även om de vet att det är helt fel, därför att de är anställda för att göra så. Det är för dem helt i sin ordning — ja, både ursäktande och hedrande. Men att de skulle vara okunniga — att ens antyda sådant vore en svår skymf. Som sakkunnig, inte helt utan erfarenhet i undervisning och examination av just kunskaper, måste jag dock försöka förklara för både uppdragsgivare och remissinstanser vad jag tror vara de verkliga förhållandena bakom betänkandet, och vilka problem som kan uppstå — även när en del av dessa förhållanden och problem har samband med okunskap. Allt annat vore oprofessionellt.

2 Översikt

Det grundläggande skälet till yttrandet och dess omfattning redovisas i avsnitt 3-5. Där behandlas bl.a problemen i utredningsarbetet.

Frågor om författningars förhållande till varandra och andra lagstiftningsfrågor av betydelse för detta betänkande behandlas i avsnitt 6- 10.

Betydelsen av att regler och regelsystem är klara behandlas i avsnitt 11. Frågan om graden av realism' l utredningsarbetet och betänkandet berörs med hjälp av Puh i avsnitt 12 och fortsätter i avsnitt 13, som också behandlar den grundläggande frågan om betänkandets miljökonsekvenser.

Ett förslag till hur regelsystemet skulle kunna utformas finns i avsnitt 14. Därefter ges i avsnitt 15 ett förslag till hur man provisoriskt skulle ordna upp prövningsansvar och tillsynsansvar mellan myndigheter m.m i avvaktan på en bättre analys.

Regeringskansliets bristande miljösamordning tas upp i avsnitt 16. Avsnitt 17 utgör en avslutning på yttrandet, som i avsnitt 18 följs av ett test som kan göras av remissinstanser och andra angående huruvida rättsläget skulle bli klart och tydligt genom betänkandet, givet lagrådsremissen, när det gäller frågan om vilka regler som är tillämpliga i vissa slags fall.

Om utredningsarbetet och betänkandets kvalitet

För att förstå både detta särskilda yttrande och utredningsförslaget, måste utredningsarbetet lyftas fram. Det har fungerat synnerligen illa och en verklig huvudfråga, nämligen en miljöbalks förhållande till annan lag, har skjutits upp ända tills nu. Utredningens lagstiftningsteknik har lett till paragrafer och lagkonstruktioner, som medför stora oklarheter som tillämpare inte kommer att kunna hantera utan omfattande förseningar, och utredningen har medvetet bestämt sig för att bortse från de tendenser som har blivit mycket tydliga i svensk rättstillämpning, nämligen att förvaltningsdomstolar lägger huvudvikten vid lagtext och inte vid förarbeten.

3 Utredningsarbetet

Jag vill först utveckla min kritik mot det sätt på vilket utredningen har bedrivits. Dess uppdrag skulle ha varit svårt även om den hade haft fullt stöd från hela regeringskansliet och de centrala myndigheterna, och även om utredningen hade haft tillgång till flera för arbetet adekvat utbildade personer. Svårigheterna hör sanrrnan med de komplexa frågor som ska regleras och med lagstiftningsteknik som sådan.

Möjligen kan det förhållandet att jag anlitats som sakkunnig tas som intäkt för att jag bör tillföra kunskaper till utredningen. I vart fall har jag uppfattat min uppgift på det sättet. Problemet som då har uppstått är inte bara att utredningen har svårt att acceptera kunskapsskillnader. En anda har utvecklats innebärande att det inte bör nämnas att det finns mer relevanta kunskaper att hämta än vad utredningen besitter, samtidigt som aktuella personer inte ens mellan skål och vägg är särskilt benägna att ta till sig ytterligare kunskaper. I synnerhet utredningsmannen har därtill saknat förmåga att skilja mellan vad som är värderande åsikter och vad som är fakta och teoretiska slutledningar.

Miljöbalksutredningen har aldrig satt sig in i vad gällande rätt är. Den har heller inte haft ens rimliga insikter om miljöproblemen och om hur problemen har varit i den rättsliga miljökontrollen. Det har varit en

enmansutredning med ett sekretariat som med något undantag saknat relevant modern miljörättsutbildning. Utredaren själv saknar sådan utbildning och har inte kompenserat detta genom att läsa den svenska och internationella litteraturen på området. Runt utredaren har funnits en svårskönjbar skara departementsindivider med till synes främsta uppgift att förhindra att sådana sektorer, som faller under fackdepartementen, förs in under miljöbalkens regler. Därtill har utredningen haft en större mängd experter, varav flertalet har ägnat sig åt att försöka hindra att de verksamheter eller intressen, som de företräder, förs in under miljöbalkens regler. Eller så har de begränsat sina insatser till att försöka se till att deras myndigheters roller inte begränsas. Utredningen har vidare, som framgår av inledningen till detta betänkande, haft tre sakkunniga. Två av dem är rättschefer på respektive Miljödepartementet och Justitiedepartementet och har på senare tid knappt deltagit i utredningsarbetet.

Utredningens utgångspunkt var att ta ett antal lagar och försöka skriva samman dem i en balk. En naturlig utgångspunkt hade i stället varit vad en inriktning på hållbar utveckling eller annan miljöpolitik egentligen kräver av ett lagsystem. Den har heller inte annat än bitvis och delt beaktat utländska erfarenheter och lösningar. Den har inte systematiskt samlat erfarenheter angående hur olika lagar och regler har fungerat i praktiken och saknar därmed i många hänseenden systematiska kunskaper om det, som den föreslår regler för. Vad gäller teori och metod för lagstiftnings utformning har, såvitt jag förstår, utredningen över huvud taget inte intresserat sig för det som kan finnas skrivet och prövat i dessa hänseenden; i stället har utredningen gått in för vad den har uppfattat som sedvanlig svensk lagstiftningsteknik, med korta paragrafer som ofta är obegripliga för den som inte har läst relevanta förarbeten. Utredningen har inte ens anammat en genomtänkt syn på hur regelsystem byggs upp.

4 Hur blev det så här?

Inriktningen på en miljöbalk har bl.a utgått från att den svenska lagstiftningen varit — och år — mycket splittrad vad gäller sådana regler som rör miljön, samt att detta är ett problem som måste åtgärdas. Vi kan kalla detta miljösamordning av lagstiftningen. Men inte nog härmed, svensk lag har därtill ofta olika regler för en och samma sak.

Ett enda exempel på det sistnämnda må här nämnas.2 Anta att något ska prövas enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, plan- och bygglagen,

2 Se vidare Michanek 1985.

naturresurslagen, kämtekniklagen och strålskyddslagen (t.ex ett slutförvar för reaktoravfall likt det som nu finns vid Forsmark), samt att en avgörande fråga rör lokaliseringen, platsvalet. Här säger miljöskyddslagen att sådan plats ska väljas, där ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Vattenlagen säger däremot att man inte ska välja en plats som strider mot allmänna planeringsförutsåttningar eller mot vissa planer, heller inte en plats som motverkar syftet med vissa områden skyddade enligt naturvårdslagen. Plan- och bygglagen (PBL) säger däremot att man får välja vilken plats som helst, dock förutsatt att platsen i och för sig är lämplig för ändamålet. Naturresurslagen har ingen egentlig lokaliseringsregel alls. Kämtekniklagen saknar lokaliseringsregler och detta har tidigare av Kämkraftsinspektionen tolkats på det sättet, att den saknar befogenhet att kräva ens en utredning om vilken plats, som vore den bästa ur säkerhets- och strålskyddssynpunkt. Också strålskyddslagen saknar en lokaliseringsregel och detta har medfört att Strålskyddsinstitutet och regeringen en gång tillät ett marklager för lågaktivt avfall uppe på stranden till Östersjön med motiveringen att lagret borde ligga så nära vattnet som möjligt, så att den radioaktivitet som läckte ut sprids så fort som möjligt i recipienten. Detta trots att Östersjökonventionen innebär att staterna ska minimera tillförseln av radioaktiva ämnen till Östersjön.

Det jag nu har beskrivit är ingen satir. Det är så här svensk rätt är. Går vi sedan till andra materiella regler än lokaliseringsregler (nämligen regler om aktsamhet, om försiktighetsmått, om förbud m.m) framträder en liknande bild.

Denna röra är som redan nämnts en av huvudanledningama till att ett nriljöbalksarbete inleddes. Den är närmare beskriven av Michanek 1985.3 Den blir i stort sett bestående även om Miljöbalksutredningens förslag skulle genomföras.

En annan bakgrund för ett miljölagstiftningsarbete måste rimligen vara behovet att anpassa svensk rätt till en hållbar utveckling och till olika internationella överenskommelser, särskilt sådana som har folkrättslig verkan. Låt oss kalla detta miljömålsanpassning.

Till detta kommer, med särskild rättslig tyngd, en anpassning av svensk rätt så att den inte på ett otillåtet sätt avviker från EG-rätten. Det kan vi kalla EG—rättslig anpassning.

Det jag hittills har nämnt borde ha analyserats noggrant och lagts till grund för miljöbalksförslaget redan i huvudbetänkandet. Så skedde inte. I Miljöbalksutredningens betänkande SOU 1996:103 med förslag till miljöbalk (kallas i fortsättningen huvudbetänkandet) sköts frågan upp

3 Michanek: Den svenska miljörättens uppbyggnad. Iustus förlag 1985.

angående förhållandet mellan balken och annan lag. Samtidigt gav betänkandet uttryck för motstridiga synsätt på detta. Beträffande skogen ansåg exempelvis utredningen att alla miljöregler som gällde för skogen skulle finnas i skogvårdslagen (SOU 1996:103 del 1 s 216 f och 379), vilket givetvis var illa genomtänkt (se mitt särskilda yttrande SOU 1996:103 del 2 s 549 f). Förslaget blev bl.a därför mycket oklart vad gäller frågan om på vad miljöbalken skulle vara tillämplig (tillämpningsområdet). I praktiken sköts den frågan över till utredningens fortsatta arbete, vars resultat alltså utgörs av här föreliggande betänkande.

Huvudbetänkandet knöt miljöbalkens tillämplighetsornråde till ett gemensamt verksamhetsbegrepp. Enligt utredningen, som utvecklade detta i sin allmänna motivering, inbegreps i "verksamhet" också tillståndsprövning och planläggning. Lagförslaget i huvudbetänkandet riktade sina aktsamhetsregler till alla som utövar verksamhet utan att göra någon skillnad mellan om verksamheten innebär det som Miljöskyddskommittén 1993 kallade utövande av miljöpåverkan eller myndighetsutövning.

Detta var en omöjlig konstruktion. Men i stället för att lösa problemet genom en bättre och väl avgränsande begreppsbildning, som kunde användas för att bestämma miljöbalkens tillämpningsområde, tog lagrådsremissen helt enkelt bort detta slags begrepp från miljöbalkstexten. Det finns med andra ord ingen egentlig regel i miljöbalken som talar om vad den gäller för. Jämför detta med miljöskyddslagen. Den gäller för miljöfarlig verksamhet. Så snart något passar in på definitionen för miljöfarlig verksamhet, gäller miljöskyddslagen även om även annan lag gäller för samma sak. Enda egentliga undantagen är de som lagstiftarna uttryckligen har bestämt.

Genom lagrådsremissens teknik förlorade man det slags plattform, utifrån vilken miljöbalkens funktion och tillämplighet kunde bestämmas. När väl detta skett, var det antagligen inte svårare än att ta karameller från ett barn att få Miljödepartementet att gå med på vad som kan förefalla vara bara en liten mening i 1 kap 3 &; dessvärre dock den mening som i ett slag förvandlade miljöbalken från en miljölag till en reservlag, vars regler träder tillbaka så snart någon annan lag reglerar samma sak.

5 Utredningsarbetets inverkan på resultatet

Rent praktisk började utredningen på ett tidigt arbetsstadium bearbeta lag efter lag, i stället för att först arbeta ut ett angreppssätt och en teori. Därefter har utredningen varit mest intresserad av att få fram ett förslag "som går igenom", och knappt alls intresserat sig för ett ändamålsenligt

förslag. Tankegången bakom detta har, såvitt jag förstår, varit att det är bättre för miljön med ett dåligt förslag som går igenom, än ett bra förslag som inte går igenom.

Det nämnda är ett tankeväckande dilemma som man inte kan vifta undan utan vidare. Först måste emellertid dilemmats art klargöras.

Huvudsakligen förefaller det bygga på utredningens uppfattningar om vad olika fackdepartement kan tänkas acceptera (kanske också vissa andra organ och intressekonstellationer såsom Kommunförbundet). Särskilt tydliga har frontlinjerna i utredningsarbetet varit i förhållande till dem som föreställer sig ha ett intresse av att "värna" plan- och bygglagen och dagens planeringskultur, samt i förhållande till skogsbruket.

Detta utgör en del av dilemmat. Till detta kommer att utredningen har hållit fast vid en ineffektiv lagstiftningsteknik och därmed själv försvårat en modernisering av lagstiftningen. Många förslag på nödvändiga eller i vart fall ändamålsenliga förbättringar i lagstiftningsteknik m.m har bemötts (i den mån de över huvud taget har kommenterats) utifrån en attityd fångad i det bekanta uttrycket " så brukar man inte göra".

Men utredningen har aldrig tagit reda på konsekvenserna av det "man brukar göra". I vissa hänseenden har sådana konsekvenser nu blivit så tydliga, att ingen efterforskning krävs. Dit hör Regeringsrättens idéer om att lagar främst ska tillämpas utifrån ordalydelsen i författningstexten, en konst som Regeringsrätten redan drivit till för kort tid sedan oanade nivåer i det riksbekanta målet rörande nationalsstadsparken och Norra Länken i Stockholm. Dit hör också Regeringsrättens sent vaknade intresse för vad den uppfattar vara rättsgrundsatser och principer (låt vara att rättens tolkning i vissa fall kan diskuteras) och dessas förhållande till vad lagstiftarna "egentligen" avsett med sina lagar. Just detta känner till och med Miljöbalksutredningen till. Men den möter problemet genom att utarbeta sina förslag utifrån synsättet att det är domstolarna som numera " gör fel".

Jaha. Men om de nu fortsätter att "göra fel" (d.v.s fortsätter att tillämpa lag som den är skriven). Är det inte att driva karaktärsfastheten längre än vad som är alltigenom lyckosamt, om man fortsätter att konstruera lag utifrån tanken att lagtexten saknar förstahandsbetydelse?

Mer kunskaper än utredningens krävs också när det gäller minirnikraven för EG-rättslig implementering. Inte minst måste man beakta EG- domstolens domar. Intressant är här att det som faktiskt skrivs ganska tydligt i förarbetena till den svenska anslutningslagen (som jag berört ovan och som i sin tur är elementär kunskap inom EG—rätten) angående lagstiftningstekniken när en EG—regel är berörd, helt negligeras av Miljöbalksutredningen. Jag tog upp motsvarande i mitt särskilda yttrande 1996 angående miljöbalksförslaget, och jag konstaterar att utredningens

syn på lagstiftningstekniken är helt densamma som före det att landet blev medlem i EU. Det faktum att Justitiedepartementet medverkat i utredningsarbetet gör detta förhållande än mer egendomligt.

Och så dilemmat — är en dålig miljöbalk bättre än ingen förändring alls. Som framgår av inledningen, och som utvecklas i slutet av detta yttrande, vore det till nackdel för miljön om det som står i lagrådsremissen och det förslag som finns i detta betänkande blir lagstiftning, såvida inte de centrala miljölagama läggs utanför miljöbalken. Visst behövs en samlad miljölagstiftning. Men detär inte vad som nu har föreslagits.

II Förhållandet mellan en miljöbalk och andra författ- ningar — huvudfrågan

Eftersom utredningen inte tänkt igenom de grundläggande frågorna, utvecklar jag dem här. Jag tror det blir lättare för remissinstanser och andra att utvärdera betänkandet om dessa blir belysta. Först tar jag upp grundläggande lagstiftningsmetodiska frågor, sedan ramlagstiftning, regelsystem och så det som är kämfrägan, nämligen speciallagstiftning och miljön, varefter jag beskriver hur lagar kan ha olika huvudsyften men ändå beröra samma sak, vilket för den skull inte gör att en lag är speciallag i förhållande till en annan. Detta kan för många tyckas en smula svårt och den som inte betvivlar slutsatserna, kan lugnt hoppa över dessa avsnitt. Slutsatserna är följande: 1. En lag som har till huvudsyfte att reglera annat än bara miljön (som t.ex skogsvårdslagen, minerallagen, väglagen, luftfartslagen och plan- och bygglagen) kan inte automatiskt betraktas som en speciallag i miljöhänseende. 2. En lag som har till huvudsyfte att reglera miljön kan lika gärna se som speciallag ur miljösynpunkt i förhållande till en lag som har andra eller fler syften. 3. Lagstiftaren kan i vilket fall bestämma att en miljöbalk ska gälla fullt ut vid sidan av annan lag samt gå före vid en annars olöslig normkonflikt.

6 Grundläggande lagstiftningsmetodik — en bakgrund i och för miljösamordning av lagar

Jag måste börja med några elementära förutsättningar som egentligen borde ha beaktats mycket bättre av utredningen och borde ha utgjort en del av grunden för dess arbete.

Lagbestämmelser på miljöområdet kan delas in i ett mindre antal huvudtyper utgående från deras primära funktioner.

En sådan huvudkategori är tillämpningsreglema eller reglerna om när en lag är tillämplig. De utsäger när, och på vad, och under vilka förutsätt- ningar, övriga regler i lagen ska tillämpas.4 Särskilda frågor av den största betydelse för miljöområdet rör adressatema för de regler, som finns i en lag. Här har det trasslat till sig något alldeles otroligt i miljöbalksarbetet (såsom i frågan huruvida en regel gäller för myndigheter, för enskilda, eller både/och).

En annan huvudkategori är sådana materiella regler som bestämmer, eller ringar in, det materiella rättsläget (vad får jag göra och inte göra i den fysiska verkligheten, vilka eller hur långt gående försiktighetsmått måste jag vidta för att över huvud taget få genomföra ett projekt, var går den tillåtna gränsen för miljöpåverkan när jag vill göra något, etc). Miljöskyddslagens term för detta är tillåtlighetsregler; synonymt används bl.a sådana termer som (materiella) kravregler, aktsamhets— och förbudsregler etc.

En tredje huvudkategori innehåller oerhört mycket som har det gemensamt att dess thnktion är att bidra till genomdrivandet av de nyssnämnda materiella reglerna. Särskilt viktiga sådana funktioner är förprövningen (tillståndsprövning, koncessionsprövning, sådan planläggning som har rättsverkan etc), tillsynen (att se till, och genomdriva, att olika regler efterlevs), sanktionerna (här finns många typer) och mycket annat. Olika förfaranderegler har här stor om än mera indirekt betydelse, inkluderande regler om talerätt m.m. Även ersättningsregler kan föras hit, i synnerhet regler om avgifter och skadestånd, men också regler om vem som ska bära kostnaden för vad.

Miljöbalksförslaget har regler som hör till samtliga dessa kategorier. Sådana regler finns även i många s.k sektorslagar såsom skogsvårdslagen, plan— och bygglagen, kämtekniklagen och andra. Betydelsefullt för detta betänkande är dels hur respektive lagars regler av respektive typ förhåller sig till miljöbalken och till miljömålen, dels huruvida lösningarna är klara, enkla och effektiva eller tvärtom skapar osäkerheter i tillämpningen med därav följande förseningar och andra nackdelar.

Allt detta reser synnerligen viktiga samordningsproblem, vars lösande var anförtrott Miljöbalksutredningen, ,em där utredningen misslyckades och där dess fiasko har manifesterats i och med detta betänkande.

”* Westerlund: Miljörättsliga grundfrågor (1987) s 30 ff.

7 Ramlagstiftning och den teknikens betydelse i dessa sammanhang

Ett lands rättsordning är normalt ordnad så, att grundlagen är överordnad varefter följer en lagnivå, en central förordningsnivå och en nivå för verksföreskrifter och/eller regionala eller lokala föreskrifter. Grundlagen ger närmare regler om detta. Regeringsformens huvudregel är att bl.a sådant som gäller enskilda ska regleras i lag, men i en sådan lag kan regeringen (och myndighet som regeringen bestämmer) bemyndigas att utfärda ytterligare föreskrifter. För vissa frågor får regeringen utfärda bestämmelser utan att detta har gått via Riksdagens lagstiftning (kallas regeringens restkompetens).

Termen ramlagstiftning står för flera saker som kan vara ganska diffust avgränsade i förhållande till varandra. Den kanske mest renodlade ramlagstiftningen är den där lagstiftaren lägger ut en ram inom vilken regeringen och/eller centrala myndigheter får utfärda mera detaljerade föreskrifter i form av förordningar och verksföreskrifter. I extrema fall är ramlagen utan någon form av precisering och får då i praktiken karaktären av ett slags fullmaktslagstiftning. Lagrådet har tidigare kritiserat sådant.5 Av dess kritik kan man sluta sig till att även en ramlag, som får betydelse först sedan ett bemyndigande utnyttjats, måste ha någon rimlig form av substans.

En annan vanlig, men mindre renodlad form av vad många kallar ramlagstiftning är den, där lagen ställer upp materiella krav på t.ex försiktighet, platsval, substitution etc, som emellertid kräver en omfattande tolkning och tillpassning till de enskilda fallens eller beslutstidpunktemas faktiska omständigheter, samtidigt som det även är möjligt att precisera sådana materiella regler genom förordningar och verksföreskrifter. Äldre exempel är hälsovårdsstadgomas regler om sanitär olägenhet, som då betecknades som standardregler (en term som tyvärr inte används så ofta nu). Mera sentida exempel är 4-6 åå miljöskyddslagen och 5 5 lagen om kemiska produkter. Kännetecknande för denna kategori är att redan lagens regler som sådana har, och ska ha, en rättslig effekt; d.v.s att de gäller och ska efterlevas av envar, även om inga kompletterande föreskrifter har utfärdats (har alltså omedelbar betydelse för det materiella rättsläget även för enskilda). Detta har varit en viktiga faktor bakom miljöskyddslagens tidigare relativt höga effektivitet. Här kan man säga att lagen lägger ramar, inom vilka tillämpama ska hålla sig, samt inom vilka regeringen och i förekommande fall centrala myndigheter får utfärda ytterligare föreskrifter.

5 Lagrådets yttrande 25 okt 1985 över lagrådsremiss 10 okt 1985 om bilavgaslag; jordbruksdepartementets dnr 1797/85.

Denna kategori materiella regler kan om ramarna är vida slå mycket olika vid olika tillfällen och i olika beslut, (risk alltså för mycket olika tolkningar). Därför har det utvecklats tekniker med hjälpregler som ska inte bara hjälpa, utan rentav styra, hur de som tillämpar reglerna hanterar utrymmet innanför ramarna. Immissionssakkunniga (SOU 1966:65) visste vad de gjorde, när de utvecklade det som sedan blivit 5 & miljöskyddslagen. De utrustade den centrala tillåtlighetsregeln med hjälpregler, samt strävade efter att ändamålsövervägandena gjordes tydliga. Det sistnämnda ansåg sakkunniga skulle göras i motiven.6 Hjälpreglema däremot kom in i själva lagtexten och handlar om det som vi idag betecknar som tekniskt möjligt, ekonomiskt möjligt (eller rimligt) samt miljömässigt motiverat. I 5 & miljöskyddslagen blev sedan dessa hjälpregler utformade som relativt allmänt hållen lagtext (2 och 3 styckena) kombinerad med relativt tydliga men omfattande förarbetsuttalanden.

Med andra ord har lagstiftaren här lagt ut ramar, men därtill angett hur man ska orientera besluten innanför dessa ramar.7 Därigenom ökas rättssäkerheten, eftersom utrymmet för fritt skön (för att inte säga godtycke) minskas. I Sverige har tekniken i princip använts åtminstone sedan 1969 i miljöskyddslagen.8 Miljöbalksförslagets 2 kapitel skulle utgöra en motsvarighet till detta (låt vara att det blev sämre än förebilden). När man säger att miljöbalkens miljökrav ska slå igenom också utanför miljöbalken, menar man alltså bl.a men inte uteslutande dess 2 kapitel.

Därför är minst två komponenter viktiga för hur en lags materiella regler fungerar, nämligen

' hur ramarna som sådana bestäms och uttrycks ' hur handlandet innanför ramarna bestäms och uttrycks.

När nu en miljöbalk och annan lag ska samordnas, måste ovanstående beaktas. Eftersom miljöbalkens aktsamhetsregler har ett visst innehåll,

6 SOU 1966:65 s 200 f, Westerlund: Miljöskyddslagen En analytisk lagkommentar (Göteborg 1990) s 133.

7 Westerlund: Miljöfarlig verksamhet 1975, s 87 ff.

8 En annan effekt av denna teknik är naturligtvis att lagstiftarna ökar kontrollen av hur en lag tillämpas, om lagstiftarna utöver ramar även ger så tydliga regler som möjligt för hur man ska besluta innanför ramarna.

finns det ingen rimlig anledning att någon annan lag ska ha miljöregler med lägre ambitionsnivå, heller inte aktsamhetsregler där minirniramama bestäms och uttrycks annorlunda. Inte heller bör handlandet innanför ramarna bestämmas eller uttryckas på annat sätt än i miljöbalken. Vi kan fånga upp detta i följande tes:

Varje avvikelse i en speciallag från miljöbalkens materiella bestämmelsers utformning medför risk för att ett beslut enligt speciallagen blir ett annat än det skulle ha blivit om miljöbalken direkttillämpades.

Det betyder att om miljöbalken och en speciallag använder olika regelteknik, eller olika Språkbruk, i sina materiella regler, är sannolikheten stor för att de också tillämpas olika.

Av detta följer naturligtvis i sin tur följande tes:

En speciallags materiella bestämmelser ska avvika från miljöbalkens utformning av motsvarande materiella bestämmelser om, och endast om, det är meningen att miljöbalkens krav och ambitionsnivå inte ska slå igenom inom sektorn.

Det betyder att om inte miljöregler tas bort från speciallagen (varvid miljöbalkens regler gäller) så måste speciallagen använda exakt samma regler som miljöbalken, såvida inte meningen är att sektorn ska undantas helt eller delvis från den miljöpolitik, som miljöbalken syftar till och ska uttrycka. Om man däremot har ett uttryckssätt i miljöbalken, och ett annat uttryckssätt i en annan lag, kommer med allra största sannolikhet olika praxis att utformas, vilket i sin tur innebär att det blir olika miljökrav, inte samma.

Observera att det jag nu behandlar gäller minimikrav. Att det kan finnas behov av att gå längre med krav, respektive att precisera dem i vissa riktningar för vissa sektorer etc, är en annan sak (kallas i avsnitt 14 nedan komplementregler) .

8 Regelsystem och normkonflikter

En lag är en del i ett större system, nämligen landets lagsystem eller rättsordning. På lagnivån finns många lagar. 1734 års lag bygger på balkar, och sedan har alltfler lagar kommit utanför balkarna. Regeringsformen säger inget om hur lagar förhåller sig till varandra, men säger däremot att lag endast kan ändras genom lag. När två eller flera

författningar förefaller vara i konflikt med varandra, måste konflikten lösas. Och när särskilda bestämmelser för sådana norrnkonflikter inte finns, måste man undersöka huruvida det finns odiskutabla principer för hur man löser kollisionema (observera ordet 'odiskutabla'). En sådan princip, som har spelat en framträdande roll i utredningsarbetet, är lex specialis- principen, alltså att speciallag tar över allmän lag. En annan princip har varit att senare lag tar över tidigare lag (lex posterior).

Utredningens analys av detta har varit ytlig för att inte säga obefintlig. För att sådana principer över huvud taget ska aktualiseras måste det föreligga en namnkonflikt som annars vore olöslig. Troligen har utredningen och lagrådsremissen begått det elementära misstaget att förväxla sektorskonflikter och norrnkonflikter och sedan — i stället för att se vad som utgör en norrnkonflikt — utgått från ' fackdepartementens revir ' vissa (men inte alla) centrala myndigheters ansvarsområden, samt ' strukturen hos den befintliga lagstiftningen

Jag ska försöka förklara på följande sätt. Anta att det finns en lag om bilar som stadgar att alla bilar ska vara svarta, samt att det samtidigt finns en annan lag som säger att alla taxibilar måste vara gula. Det är en riktig norrnkonflikt. Den kan inte lösas utan att den ena lagens bestämmelser går före den andra. Här måste alltså någon av de två principerna tillämpas för att ett rättsligt ställningstagande om en viss taxibils färg ska kunna göras.

Anta nu att en lag om bilar säger att alla bilar i trafik måste framföras försiktigt, och en annan lag kallad brottsbalken säger att den som uppsåtligen dödar en annan människa ska dömas för mord. Här föreligger ingen olöslig norrnkonflikt. Mord kan begås på ett icke obetydligt antal sätt, varav användning av bil är endast ett. Att det finns en lag för bilar och deras användning kan inte vara en anledning till att betrakta denna lag som speciallag i förhållande till brottsbalken. Det är således inte så att den som med bil uppsåtligen kör över sin granne, backar tillbaka över honom och sedan upprepar manövern ett antal gånger tills grannen säkert har dött, slipper undan mordåtal bara därför att det finns en speciallag för hur just bilar ska användas. I stället innebär det materiella rättsläget för bilföraren dels att han ska köra försiktigt, dels att han inte medvetet får ta livet av någon bestämd annan människa (vare sig med bilen eller på annat sätt). En lag utgår från att förhindra bl.a mord, en annan utgår från att reglera framförandet av bilar.

Vad skiljer exemplen från varandra? Jo, i taxibilsfallet finns en gemensam faktor som regleras, nämligen bilars färg. Billagens tillämp- ningsområde täcker samtliga bilar, medan taxibillagens tillämpningsområde helt och hållet ligger innanför billagens tillämpningsområde, därför att den

täcker en del av alla de bilar som faller under billagen och därtill ger en regel om just bilarnas färg.

I döda—grannen-fallet täcker de två lagarnas tillämpningsområde bara delvis varandra. Detta är en av skillnaderna. En annan är att brottsbalkens tillämpningsområde utgår från en ejfekt eller en risk för sådan (människas död) kopplad till uppsåt eller (beträffande vållande till annans död) vårdslöshet, medan trafiklagstiftnings tillämpningsområde utgår från ett handlande (framförande av fordon).

Annorlunda uttryckt: Om en lag säger A och en annan lag om exakt samma sak säger icke-A, föreligger en olöslig norrnkonflikt. Om däremot en lag säger A om en sak och en annan säger B om samma sak, kan beslutet bli AB. Och om en lag säger A och en annan lag säger AA, kan beslutet bli AA men inte A och inte B och inte AB.

På det svenska miljörättsliga området har det vanliga varit följande: Om två lagar antingen har delvis olika tillämpningsområde eller delvis olika utgångspunkter, så gäller bådas regler fullt ut så länge en viss situation inte bjuder på en olöslig normkonflikt. Ett miljörättsligt exempel på fall med en speciallag som går före allmän lag fanns under den tid, när en ädellöv- skogslag gällde samtidigt med en skogsvårdslag. I de hänseenden som ädellövskogslagen reglerade, gick denna lag före skogsvårdslagens motsvarande bestämmelser (och måste så göra för att det inte skulle uppkomma en olöslig normkonflikt).9 Skogsvårdslagen gällde alltså för all skogsmark, och ådellövskogslagen gällde för en del av denna skogsmark, men inte för någon mark som inte täcktes av skogsvårdslagen.

I en kortfattad promemoria (drygt en sida) från Justitiedepartementets granskningsenhet ställd till Miljöbalksutredningen maj 1997 omnämns dessa problem utan egentlig analys. Utredningsmannen ställde sig för sin del vid ett utredningssammanträde 29 maj 1997 bakom uppfattningen att rättsvetenskapen, juridiken och den svenska konstitutionen helt enkelt inte medger att den demokratiskt valda Riksdagen bestämmer att en miljölag ska tillämpas, även om ett handlande, eller en verksamhetsforrn, eller en näring, blir föremål för annan lagstiftning.

Anta att utredningsmannen här skulle ha rätt. I så fall skulle rättsveten- skapen, juridiken och/eller svensk grundlag vara så outvecklade, att de förhindrar Sverige att genomföra en miljöpolitik för att klara en hållbar utveckling.

Men grundlagen säger inte att Riksdagen år förhindrad att utfärda lagar som effektivt syftar till att skydda miljön och till att reglera hanteringen av naturresurser. Jag har letat, men där står inget i den vägen.

9 Michanek: Den svenska miljörättens uppbyggnad (1985) s 13.

Jag har vidare letat efter grundlagsbestämmelser som definierar vad som menas med allmän lag och speciallag men inget hittat.

Inte heller har jag funnit grundlagsbestämmelser om att en senare lag måste ta över tidigare lag, och att därför Riksdagen skulle vara förhindrad att bestämma att en tidigare lag ska gälla ända till den lagen ändras. Det är Riksdagen som bestämmer hur det ska vara. Endast om Riksdagen inte har gjort detta, och därtill en olöslig normkonflikt sedan uppkommer, är det dags att tillämpa någon av de två principerna (om speciallags företräde eller om senare lags företräde).

Däremot har det varit lätt att dra slutsatsen att dessa s.k derogationsreg- ler, alltså principerna om hur man ska göra vid normkollisioner, är till för att ge en vägledning i de fall där inte lagstiftarna har gett denna vägledning. Med andra ord tyder allt på att dessa principer inte är några rättighetsregler, utan regler för att hantera ett annars ohanterligt läge. Alltså är de till endast för situationer, där Riksdagen inte har stadgat om förhållandet normerna emellan.

Detta rörde de två principerna vid fall av annars olösliga norrnkonflikter. Det har dock egentligen ingen större betydelse när det gäller en miljöbalk och dess funktion i en nationell rättsordning. Idag gäller exempelvis vissa för miljövärden centrala lagar såsom miljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter, hälsoskyddslagen och naturvårdslagen även för sådant som faller under annan lag (s.k sektorslagar etc) om inte annat uttryckligen har bestämts. Vi kan tala om bl.a en hälsoskyddslagssfär, en miljöskyddslagssfår, en kemikalielagssfår och en naturvårdslagssfär. De överlappar varandra men täcker inte varandra helt.

Hälsoskyddslagssfären bestäms av inverkan, och risk för inverkan, på människors hälsa till följd av omständigheter i den yttre omgivningen, oavsett om hälsoriskerna följer av luftkvalitet, vattenkvalitet, buller, strålning eller annat liknande. Det saknar betydelse huruvida inverkan härrör från ett diskotek, en motorväg, en flygplats eller en kraftledning. Lagens primära ändamål är att ge regler syftande till att skydda hälsan.

Miljöskyddslagssfären bestäms av något annorlunda faktorer, nämligen användning av mark, byggnad eller anläggning som kan inverka på miljön eller hälsan genom avloppsvatten, olika former av föroreningar eller andra immissioner. Här har lagstiftarna medvetet begränsat tillämpningsområdet till fasta störningskällor och till ett vitt spektrum av stömingsforrner men uteslutit bl.a joniserande strålning. Miljöskyddslagen är idag tveklöst tillämplig på vägar, flygplatser, järnvägar, jordbruk, skogsbruk, gruvor och mineralbryming, utsläpp av av10ppsvatten från såväl industri och flygplatser som från hushåll och kommuner etc.

Kemikalielagssfaren bestäms av ytterligare andra faktorer. Här är det hantering och import av kemiska produkter som har varit lagstiftarnas regleringsmål. LKP är tveklöst tillämplig idag på skogsbruk, jordbruk, hushåll, alla slags industrier, vägar, järnvägar, kärnkraftverk, gruvor och mineralbrytning etc. Lika tveklöst är LKP tillämplig parallellt med miljö- skyddslagen. Till följd av denna lagstiftningsteknik ansågs det nödvändigt att särskilt ange vad som skulle undantas från LKP (nämligen livsmedel, fodermedel etc).

9 S.k speciallagstiftning och miljön En del lagars huvudsyfte är miljöskydd, andras huvudsyften något annat

Hur går då dessa sfärer m.m ihop med synsätt rörande speciallagstiftning? Är miljöskyddslagen speciallagstiftning i förhållande till väglagen, eller tvärtom?

Frågan är egentligen fel ställd. Går vi tillbaka i miljöråttshistorien, ser vi att det finns ett antal koncessionsnämndsbeslut som rör vägar och gator (dessutom finns äldre skadeståndsdomar enligt miljöskyddslagen) som bygger på en tillämpning av miljöskyddslagen. Motsvarande gäller flygplatser. Den enda avgränsning mellan miljöskyddslagen och väglagen respektive luftfartslagen har varit 6 % 3 stycket miljöskyddslagen (förbud enligt 6 5 1 stycket kan inte utfärdas för bl.a väg har som har prövats i särskild ordning) samt ett mycket diskutabelt avgörande av Högsta domstolen rörande förhållandet mellan 4 & miljöskyddslagen och 13 & väglagen (som nämns också längre fram).

Är detta märkligt? Nej, givetvis inte, eftersom miljöskyddslagens primära syfte är miljöskydd, medan väglagens och luftfartslagens primära syften varit att ge regler för vissa slags kommunikationssystem, och väglagen därutöver är en expropriativ lag.

Ur miljösynpunkt har då miljöskyddslagen möjligen kunnat sägas vara speciallag i förhållande till väglagen och luftfartslagen, medan ur kommunikationssynpunkt väglagen och luftfartslagen är speciallag i förhållande till miljöskyddslagen (vilket också kan förklara 6 5 3 st miljöskyddslagen). Se figuren nedan. Men den terminologin har inte använts i svensk miljörättsvetenskap för dessa relationer, och detta beror på att det förefaller onödigt att diskutera vad som är allmän lag och speciallag i sådana sammanhang, där ingen olöslig normkonflikt uppkommer. Det är bara i andra sammanhang, när en lags syften ligger helt och hållet innanför ramarna för den andra lagens syften, samtidigt som normerna inte är förenliga, som sådant har betydelse (så som i exemplet med

skogsvårdslagen och ädellövskogslagen, och i det påhittade exemplet med en lag om bilar och en annan lag om taxibilar).

| Infrastruktur

Vägrätt Väghållning

[Stör— Immissioner | Ining Miljöskydd |

|__—j_! Naturvård |

| Resurshushållning | |Implem. av EG—regler |

|_4'

Figuren visar att väglagen reglerar en form av markanvändning, som bl.a kan ge sådana effekter för vilka miljölagama har tillskapats. Väglagen reglerar även frågor om infrastruktur, vågrätt och väghållning. Det gör inte miljölagama. Dessa reglerar å andra sidan frågor om miljön och naturen m.m. oavsett huruvida dessa påverkas av vägar eller av annat. Den gemensamma faktorn är störningar i vid mening där vägen är källan, miljön den mottagande.

Därmed måste vi gå tillbaka till syftena med miljöbalken. Ett sådant måste antas vara att bidra till genomförandet av svensk miljöpolitik. Men ett annat syfte är att åstadkomma en miljösamordning av lagstiftningen.

Vad som egentligen är svensk miljöpolitik har länge varit otydligt och år nu osäkrare än någonsin, eftersom regeringskansliet inte har någon enhetlig sådan (inte ens den officiella svenska miljöpolitiken spelar där någon tydlig roll) utan flertalet fackdepartement försöker hindra att miljölagstiftning ska gälla inom deras områden. Jag återkommer därtill i avsnitt 16 nedan. Men som jag redan påpekat, borde ett minimum vara de målsättningar som låg bakom miljöskyddslagen och lagen om hälso— och miljöfarliga varor, samt det som har stöd i Rio-dokumenten, samt EU:s miljöpolitik och det som åsyftas genom EG—miljöreglerna, kunna antas ingå i svensk miljöpolitik. Ytterst skulle detta gälla en hållbar utveckling, något som i sin tur kräver ett ekologiskt hållbart samhälle. 10

") Jfr mitt yttrande i SOU 1996:103 5 527.

Men förutsättningarna för ekologisk hållbarhet är ytterst beroende av vad som händer i den yttre miljön, av tillståndet i miljön, och av tillgången på naturresurser.

Detta är helt avgörande för att man ska kunna förstå miljölagstiftning. Om ett av miljömålen är att bevara biologisk mångfald (per definition), är det ofrånkomligt att biologisk mångfald är en och sannna sak, oavsett om hoten skulle komma från järnvägar, flygplatser, mineralbrytning, kärnkraftverk, byggande av sommarstugor vid stränder, bilkörning eller annat. Det är precis samma sak som med hälsan — hälsoeffekterna återfinns i ena änden av ett skeende, där den andra änden hyser de handlingar som kan ge hälsoeffekter.

Detta är inget nytt. Det återfinns i miljöråttslig litteratur.11 Det är egentligen trivialt. Men det saknas i Miljöbalksutredningens tänkande, och det saknas också i de tidvis ganska märkliga diskussioner och promemorior, som har utvecklats under den tid som arbetet på en miljöbalk har pågått. Hade tänkandet funnits där, skulle förhållandet mellan miljöbalken och annan lag bli helt annorlunda än vad som nu föreslås.

I en promemoria maj 1997 som uppges härröra från Miljöbalks- utredningen och Miljödepartementet utan diarienummer (och avsedd för att övertyga bl.a riksdagsmän om att lagrådsremissen är bra) behandlas problematiken som om det vore omöjligt att utfärda en miljölag som skulle gälla, även om annan lag senare utfärdades. Detta beror på att promemorian beskriver fel problematik. Ingen har föreslagit att en miljöbalk ska vara omöjlig att upphäva. Ingen. Vad som däremot har föreslagits är att man i en miljöbalk ska samla sådana regler som bestämmer miljökraven, eller åtminstone ställer upp minimikrav med avseende på miljön, oavsett om det som orsakar en miljöpåverkan därutöver faller under annan lag eller inte.

Så är det med bl.a miljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter, hälsoskyddslagen, strålskyddslagen och naturvårdslagen idag.

Lagar kan ha olika huvudsyften även om de kan förefalla reglera samma slags verksamhet eller företeelse

Eftersom Miljöbalksutredningen skulle ha sysslat med en miljöanpassning av svensk rätt, borde den ha satt in sitt arbete i ett miljöperspektiv. Den skulle i så fall ha funnit att det går bra att systematisera ett lands rättsregler i miljöhänseende. Det gör man genom att kombinera reglers syften med deras miljökonsekvenser, men ändå så gott det går sortera dem utifrån

” T.ex Westerlund: Miljörättsligt perspektiv. I Miljörättslig tidskrift 1993:1.

miljökontrollsyfte. Miljökontrollen placeras då i ett centrum. Utanför detta läggs ett antal kretsar.'2 Centrum återspeglar då det mest centrala av miljörelaterad lagstiftning såsom bl.a miljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter, hälsoskyddslagen, naturvårdslagen, strålskyddslagen m.fl. De har varit tänkta att gälla även för sådant som faller under andra lagar. De har ju (lite förenklat beskrivet) ett mycket tydligt och direkt tillämpnings— område som rör, eller riktas in på, framför allt den yttre fysiska miljön, men även människans fysiska miljö, riskerna för människors hälsa (omgiv- ningshygien, miljömedicin m.m) samt delvis även säkerhet.

I kretsen därutanför kan vi placera sådana lagar som rör vattenlagen, skogsvårdslagen, lagen om skötsel av jordbruksmark, plan— och bygglagen, naturresurslagen, gruvlagen, minerallagen, lagen om vissa torvfyndigheter. De har bl.a det gemensamt, att de rör naturresurser med fundamental betydelse för förutsättningarna för hållbar utveckling, samtidigt som där reglerade verksamheter och åtgärder typiskt sett ger sådana miljöeffekter som egentligen hör hemma i den innersta cirkeln.

I en tredje ännu mera perifer krets kan vi placera bl.a väglagen, ellagen, expropriationslagen, rörledningslagen, luftfartslagen, järnvägslagen och anläggningslagen. Flertalet av dessa har mycket att göra med infrastruktur. Bortsett från expropriationslagen har dessa lagar också det gemensamt att de reglerar sådant som (åtminstone typiskt sett) ger sådana miljöeffekter, som egentligen kan regleras inom den innersta cirkeln.

I en fjärde krets kan vi placera bl.a sådana lagar som kommunallagen, förvaltningslagen, rättegångsbalken etc; alltså lagar med helt andra primära syften än att påverka miljöförutsättningarna för en hållbar utveckling men vilkas tillämpning ändå kan medföra (direkt eller indirekt) miljökonsekven- ser.

I den femte kretsen kan vi placera författningar som åtminstone tidvis men mycket indirekt vid sitt genomförande kan ge återverkan med avseende på det övergripande målet (alltså bl.a miljökonsekvenser).

Svensk miljörättsforskning avseende olika regler har i huvudsak begränsats till de tre inre kretsarna. Huvudorsaken är att denna forskning vanligen har haft åtminstone en av följande två utgångspunkter: antingen lagars miljöskyddssyften, eller typiska vanligt förekommande mer eller mindre direkta miljöeffekter av vissa slags verksamheter och åtgärder. Och dessa tre kretsar innehåller i huvudsak lagar som reglerar åtgärder och verksamheter som typiskt sett kan påverka miljön direkt. Samtidigt skiljer sig miljökontrollcentrum från de två utanför liggande cirklarna i det att

” Westerlund i Miljörättslig tidskrift 1993:1.

miljökontrollen där är det primära, inte den allsidiga regleringen av olika slags verksamheter.

En väglag har sålunda till huvudsyfte att åstadkomma vägnät och bakomliggande syfte att åstadkomma en infrastruktur för kommunikationer. En skogsvärdslag har till huvudsyfte att åstadkomma effektiv skogsråvaruproduktion. En luftfartslag har ett huvudsyfte som liknar väglagens. Ingen av dessa har till huvudsyfte att reglera miljön. Att miljöregler ändå finns i dessa lagar är bl.a en konsekvens av att landet har saknat en miljöbalk och att det har varit "vanligt" att man klämmer in miljöregler lite här och var. Men detta är också ett problem som miljöbalksarbetet är till för att lösa — inte underkasta sig.

En miljöbalk har däremot till huvudsyfte att skydda miljön och att åstadkomma sådan hushållning med naturresurser som hör samman med en hållbar utveckling. Den kan därmed lika gärna sägas vara speciallag ur miljösynpunkt i förhållande till sektorslagama.

Samtidigt visar dessa exempel att det gamla tänkandet i allmän lag och speciallag sällan är särskilt adekvat när det gäller miljöområdet.

10 Förhållandet mellan lagar och andra lagars tillämpningsföreskrifter Kan man korsa en lag med en annan lags förordning?

En regel i t.ex en verksamhetslag (såsom väglagen, skogsvårdslagen, luftfartslagen) som rör miljön eller hälsoskyddet är alltså inte automatiskt och obevekligt en specialregel i förhållande till miljöbalkens miljöregler. Det är lagstiftaren som bestämmer hur det ska vara. Det är därför inget som hindrar (bortsett kanske från miljöpolitiken och EG-regler) att lagstiftaren bestämmer om undantag från miljöbalken. Svensk miljölagstiftning har ett antal exempel på detta. Många använder i sammanhanget uttrycket 'urkopplingsregler'. Det är alltså lagstiftaren som bestämmer om detta, inte något hinder i grundlagen och inte några generella rättsprinciper.

I lagrådsremissens 1 kap 3 & l stycke sägs ganska oklart att en miljöregel i annan lag går före miljöbalkens motsvarande miljöregler. Juridiskt sett hade man kunnat göra tvärtom. Så som lagrådsremissen skrivits, ska lagstiftarna bestämma för vilka slags fall det ska finnas andra miljöregler än miljöbalkens. Det är just detta som Miljöbalksutredningen nu ska föreslå.

Utredningen har därvid först tänkt fel, och sedan inte rättat till detta ordentligt. Utredningen utgick nämligen från antagandet att det visserligen är så att en 'speciallag' tar över miljöbalken, men att miljöbalken däremot

skulle ta över speciallagens tillämpningsföreskrifter (alltså förordningar och verksföreskrifter under speciallagen)! Enligt inte helt smickrande, men dessvärre synnerligen trovärdiga, rykten ska vidare en ansvarig jurist på Miljödepartementet i sammanhanget ha gett uttryck för uppfattningen att detta bl.a betyder att regeringen respektive sektorsmyndigheten är skyldig att tillämpa miljöbalken när den utfärdar tillämpningsföreskrifter till speciallagen. D.v.s miljöbalken skulle tydligen gälla före speciallagen i samband med att tillämpningsföreskrifter utfärdas!

Det kan vara riktigt att miljöbalken tar över en specialförordning som har utfärdats under en lag, vars miljöregler går före miljöbalkens, om — men endast om — det gäller sådant i specialförordningen, som uteslutande bygger på regeringens restkompetens (alltså inte bygger på speciallagen). I övrigt är det stolligt. När regeringen ska utfärda en förordning under en ramlag, är förordningen i dessa delar inget annat än närmare föreskrifter om sådant som redan är reglerat i ramlagen. Så om ramlagen är en speciallag och tar över miljöbalken, är naturligtvis ramlagens tillämpningsföreskrifter på samma sätt regler som hör till speciallagen och därför tar över miljöbalken.

Frågan är om jag förolämpar läsarna av detta särskilda yttrande genom att utveckla detta med några exempel, men jag tar risken.

Anta att det finns en miljöbalk och en speciallag. Då gäller, enligt det av utredningen accepterade resonemanget, speciallagen före miljöbalken.

Anta att det därefter utfärdas en tillämpningsföreskrift (förordning) till speciallagen. Då gäller emellertid enligt utredningens något oklara skrivning inte förordningen, utan miljöbalken, för det som förordningen reglerar, om förordningen och miljöbalken inte är förenliga.

Märkligt. Det skulle alltså också betyda att den myndighet som utfärdar sin specialförordning, och därmed "förlorar mark" till miljöbalken, kan återvinna "sina" reglers företräde helt enkelt genom att upphäva "sin" förordning. För då är vi ju åter i att speciallagen gäller före miljöbalken. Eller hur?

Det blir svårhanterligt rent teoretiskt om en lag skulle ta över en annan lags tillämpningsföreskrifter, men inte den andra lagens egna bestäm- melser. Observera här att även miljöbalken ska kunna preciseras med tillämpningsföreskrifter. Anta då att det skulle komma en förordning under miljöbalken som så att säga utvecklar en aktsamhetsregel rörande sådant, som även berörs av t.ex skogsvårdsförordningen. Anta att aktsamhetsregeln i själva miljöbalken miljöförordningen förutan är mycket allmänt hållen, men att skogsvårdsförordningen för skogens del är relativt precis. Inte skulle väl, ens med tolkningen att miljöbalken går före skogsvårdsförordningen, miljöbalkens förordning i ett sådant fall ta över? Men skulle då verkligen miljöbalken ta över?

Vi kan tänka oss tre slags relationer mellan lagar och förordningar m.m. Den första är en horisontell (lag bredvid lag, förordning bredvid förordning etc). Den andra är vertikal (lag över förordning över verksföreskrift). Lagrådsrernissen har bestämt det horisontella förhållandet och därvid gjort miljöbalken till subsidiär (dess miljöbestämmelser viker för miljöbestämmelser i annan lag). Att en förordning inte får strida mot " sin egen" lag eller mot grundlag är också helt klart.

Återstår den tredje relationen — den diagonala. Här tror jag utredningen tänkte fel. Den handlar om huruvida i det fall att en lag går före en annan, den subsidiära lagen trots detta går före den första lagens tillämpningsföre— skrifter.

Tanken att tillämpningsföreskrifter under en "speciallag" skulle vika för vad som står allmänt bestämt i annan lag riskerar ge huvudvärk, en risk som tilltar inför den i så fall i och för sig logiska konklusionen att skogsbruket skulle ha en säkrare ställning gentemot miljöbalken, om det inte utfärdades tillämpningsföreskrifter till skogsvårdslagen.

Där utredningens kunnande inte räcker till, stannar också förslagen

En i sitt elände egentligen ganska roande problembeskrivning bjuder utredningen på, när den skriver följande beträffande den tänkbara metoden att åstadkomma harmoni i regelsystemet genom att ta bort rniljö- och naturresursregler från all annan lag (jag är nu tvungen att citera, eftersom vi inte har tillgång till sidnumrering att hänvisa till):

"En svårighet med denna metod är dock att de bestämmelser som berörs ofta har ett vidare (sic!) syfte än miljöbalken. Bestämmelserna skulle därför ofta behöva finnas kvar men ändras så att de inte föreskriver att hänsyn skall tas till miljö, hälsa och hushållning med naturresurser. Metoden skulle kräva omfattande analyser av ett mycket stort antal bestämmelser (Läs: skulle kräva omfattande kunskaper på området — min kommentar). Vi är inte övertygade om att metoden skulle gagna miljön. På grund av detta har vi avstått från att använda denna metod. "

Detta är ett sällsynt exempel på utredningsmannens (även om han använder pluralformen "vi") inriktning på hushållning, även om det endast är sanningen som är föremålet härför. Miljöbalkshaveriet beror i särskild grad på att många intressen inom kanslihuset — och på andra håll — motarbetar varje försök att föra in samma miljöregler för "deras"

verksamheter som dem som finns i en miljöbalk. Det är troligen huvudorsaken till utredningens val. Inget annat.

Citatet är också ett i och för sig uppiggande exempel på en sådan motsägelse, var undvikande är ett huvudmål i juristutbildningen. Endast några sidor tidigare har nämligen utredningen låtsats göra en stor poäng av att lagrådsremissen innebär att det endast är bestämmelser "i särskilda avseenden" som går före miljöbalkens motsvarande regler. Men en bestäm- melse som har ett "vidare syfte" (där miljön bara är en mindre del) kan inte gärna samtidigt vara en bestämmelse "i särskilda hänseenden" rörande sådant som redan bestäms i miljöbalken.13 Möjligen kan utredningen här ursäktas med att lagrådsremissen, samt teorin i regeringskansli och i Miljöbalksutredningen, har en så oklar begreppsbildning att de med miljöbalksarbetet närmast sysselsatta inte ens själva har en uppfattning om vad lagrådsremissens 1 kap 3 5 1 stycke egentligen betyder.

11 Betydelsen av klarhet och reda

Det borde egentligen vara självklart, men jag tar ändå upp det, nämligen att en viktig kvalitet hos en lag, och dess funktion i rättsordningen och i verkligheten, är klarhet och reda. Miljöregler ställer särskilt långt gående krav på detta. De ska nämligen inte bara tillämpas av domstolar och vissa myndigheter med speciellt väl utbildade beslutsfattare. De ska också hanteras av kommunala myndigheter som inte alltid kan ha samma juridiska expertis, som domstolar och centrala myndigheter (jag säger inte att alla de sistnämnda har det). Men inte ens detta är nog. Miljöreglema ska efterlevas av gemene man även i de fall att ingen myndighet har varit i kontakt med dem. Och polis och åklagare ska sedan kunna ta ställning till huruvida ett visst handlande innebär brott mot någon straffbestämmelse i någon lag. Detta fungerar helt enkelt inte, om inte klarhet och reda råder. Därför utvecklar jag lite om detta i det följande.

'3 Visserligen kan en regel som gäller för en massa saker, varav miljön är en, innehålla något som bestämmer något i särskilda hänseenden avseende miljön. I så fall är det bara att renodla och rensa bort detta. Eller också är en regel som gäller för en massa saker, varav miljön blott är en, en regel som inte kan anses reglera något i bestämt hänseende på miljöområdet och därmed skulle miljöbalken gå före.

Om oklarhetema i stort

Dagens splittrade lagstiftning göra att många miljöproblem förblir olösta därför att myndigheter är osäkra om ' vilka bestämmelser de har att tillämpa ' vad olika bestämmelser innebär. För den enskilde och företagen är det också svårt, och många ,miljörisker förblir som de är, därför att enskilda och företag är osäkra om ' vilka materiella bestämmelser som de måste iaktta ' vad dessa bestämmelser innebär.

För enskilda och företag tillkommer också en annan betydande osäkerhet, om de inte kan lita på att meddelade myndighetsbeslut täcker alla de miljökrav som de har att uppfylla.

För enskilda och företag som utsätts för verkningar av andras skadliga verksamhet medför oklarhetema att de utsätts för skador och risker, som lagen egentligen skulle ha gjort olagliga, men som det blir svårt att få något gjort emot, därför att tillsynsmyndighet enligt en lag kan vara osäker om huruvida den har rätt, och skyldighet, att ingripa mot en verksamhet som har prövats enligt annan lag. Inom miljörätten är det mycket väl känt att sådana slags problem synnerligen ofta uppstår i praktiken. Exempel är plan— och bygglagen i förhållande till flera andra lagar, kämtekniklagen med strålskyddslagen i förhållande till annan lag, väglagen i förhållande till miljöskyddslagen, och många andra sammanhang.

Lagkonstruktioner bör också vara rimligt informativa för såväl direkta som indirekta adressater. Det är exempelvis ägnat att förvirra att i en och samma lag skriva på följande sätt:

I . Utöver bestämmelserna i denna lag finns bestämmelser om miljöpåverkan i miljöbalken.

2. Vid tillståndsprövningen skall bestämmelserna i kap miljöbalken tillämpas.

3. En koncession skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka skada eller olägenhet på människors hälsa eller omgivningen, främja en hållbar utveckling med naturresurser. ..

Första punkten är otydlig eftersom det finns bestämmelser också i brottsbalken, jordabalken och så vidare, och hur ska någon av lagtexten kunna dra vettiga slutsatser av detta som är formulerat som en information?

Jo, kanske någon säger, här anges att miljöbalken gäller för rörledningar. Bra, tänker man tills man kommer till andra punkten som i så fall bultar in budskapet att även om hela miljöbalken gäller, så ska därutöver gälla också den och den delen av miljöbalken.

Visst, kanske någon säger, men det behövs särskilda preciseringar för att ange att en viss regel i miljöbalken som är skriven lite snävt ska ha motsvarande tillämpning i en prövning som sker enligt rörledningslagens procedurer. Bra, tänker man tills man kommer till den tredje punkten som förefaller ställa upp icke helt likartat uttryckta kriterier för vad som ska föreskrivas i ett tillstånd om sådant som också miljöbalken reglerar. Betyder detta att för rörledningar som inte utsätts för tillsyn enligt miljöbalkens regler det ska gälla andra kriterier vad gäller förenligheten med miljöbalken, än för rörledningar som även tillsynsbedöms enligt miljöbalken?

Då säger någon kanske att detta kan man förstå om man läser förarbetena eller med andra ord (och blott en smula överdrivet): lagtexten är egentligen inte till för att läsas.

En sådan (hypotetisk) invändning kan man suga på ganska länge efter att ha tagit del av Regeringsrättens senaste attityd till lagtextens betydelse.

Oklart också om när miljöbalken kan tillämpas

En grundläggande oklarhet som kommer att ge problem följer av den skillnad som görs mellan miljöbalk och speciallag utgående från lagrådsremissens 1 kap 3 5 första stycke. Betydelsen av att miljöbalkens regler viker för bestämmelser i annan lag kommer att skapa osäkerhet. Utredningen har visserligen tänkt sig att lägre krav inte ska ställas på något än vad som motsvarar miljöbalkens ambitionsnivå, men det blir inte som utredningen tänkt.

Kanske föreställer sig utredningen att det kan finnas vissa miljökrav i en lag (bestämmelser i särskilda hänseenden) och ytterligare miljökrav i miljöbalken. Utredningen menar ju också att enskilda ska kunna föra förbudstalan enligt 32 kap 12 & miljöbalken(!) trots att "saken" har prövats enligt annan lag. Men utredningen struntar i erfarenheterna från HD:s hantering av miljöskyddslagens tillämpning på vägdragning.”

Utredningen har föreslagit bl.a följande lagtext: "Utöver bestämmel— serna i denna lag finns bestämmelser rörande miljöpåverkan i miljöbalken" samt kompletterat detta med ett oklart motivuttalande. Enligt utredningen

" Närnnt tidigare, se Michanek i Miljörättslig tidskrift 1994:1.

ska lagtexten hindra att "miljöbalken glöms bort vid tillämpningen". Men utredningen menar samtidigt att den myndighet som utövar myndighet enligt en annan lag inte ska tillämpa miljöbalken, såvida inte en miljöbalkstillämpning föreskrivs särskilt.

Utredningen tänder ett ljus

Vad menar då utredningen med ordet "tillämpningen" i det första ledet?

Jo, skriver utredningen, den har övervägt att "öka miljöbalkens genom— slagskraft" genom att föreskriva att vissa bestämmelser i denna ska tillämpas av myndigheter men, fortsätter utredningen (om det nu inte blev något fel i departementets ordbehandlingssystem), detta kunde innebära en "risk för att miljöprövningen får en undanskymd roll när samtidigt diverse andra hänsyn skall tas... Miljöhänsynen får alltså en starkare ställning om miljöbalksprövningen sker separat och inte integreras med övrig prövning."

Därefter undrar jag om inte ytterligare ett redigeringsfel kan ha inträffat, ty några rader längre ner återfinns följande text: "Detta hindrar inte att de principer som ligger till grund för hänsynsreglerna får genomslag vid myndighetsutövningen... (v)idare blir det i många fall naturligt (sic!) att myndighetsutövning enligt andra lagar sker i ljuset av hänsynsreglerna i miljöbalken (min kursivering). Det är nämligen meningslöst (min kursivering) att fatta beslut enligt andra lagar som sedan inte kan verkställas på grund av att en prövning enligt balken leder till ett annat resultat. Om någon formell (min kursivering) tillämpning av 2 kap. MB blir det dock inte fråga. "

Här finns ansatser till innovationer av betydelse för svensk rätt. Sådant ljus, som tydligen kan utstråla från i och för sig inte tillämpliga regler, är såvitt jag vet en för svenskt vidkommande ny typ av rättskälla. Detta ljus ska tydligen närmast jämställas med rättsliga principer. Av utredningens skrivning kan man sluta sig till att detta slags ljus som rättskälla är en självständig sådan, eftersom ljuset kan inverka på rättstillämpningen utan någon "formell" tillämpning av de regler, från vilka ljuset utstrålar. 2 kap miljöbalken skulle därmed i dessa fall sakna rättsverkan men inte ljusverkan.

Vi kanske rentav kan införa begreppet rättslig strålning? Jag är inte alldeles säker på att domstolarna kommer att uppfatta regeringsformen 1:1 och 1:9 som att vissa slags ljusförhållanden får läggas till grund för ett s.k betungande beslut. Och om då inte domstolarna ser ljuset i sådant ljus, som enligt utredningen är rätt ljus, medan

förvaltningsmyndigheter å sin sida kanske tror på det ljus som utredningen här tänder, faller långa och djupa skuggor över svensk miljövård.

Utredningen fortsätter sedan direkt med att överväga att för vissa situationer antingen hänvisa till balken, eller ta in "kopior av balkens bestämmelser i de utanför liggande lagarna". Men, fortsätter utredningen (och här citerar jag återigen direkt, denna gång för att man annars kunde tro att jag sökte att överdrivet svärta ner utredningen): "risken för nya tolkningar (sic!) av bestämmelserna skulle antagligen öka vid ett sådant förfarande " .

Det är i och för sig riktigt att risken för olika tolkningar inte är helt obetydlig när det gäller miljöbalkens regler. I själva verket är den överhängande. Under hela utredningsarbetet har detta varit en fråga där utredningsmannen och jag har haft olika uppfattning. Jag har hävdat att regler bör vara så klara som möjligt, han har hävdat motsatsen (jfr SOU 1996:103 del 2 s 531 f) samt upphöjt oklarheten i lagtext till vad som vid ett ytligt påseende kan uppfattas som närmast konstnärliga, kanske postmo— demistiska, höjder. En av de få riktiga slutsatser han sedan har dragit av denna sin lagstiftningsteknik är antagligen den nyss citerade om "risken för nya tolkningar", en risk som han dock bemöter med att utesluta miljöbal- kens regler från respektive myndighets prövning.

Jag delar alltså i och för sig utredningsmannens uppfattning om kvaliteten på hans miljöbalksregler, men däremot inte hans slutsatser därav. Till att börja med torde det vara en mycket liten andel av alla de åtgärder och verksamheter, som prövas enligt sektorslagstiftning, som därtill kommer att underkastas en myndighetsprövning enligt miljöbalken, bortsett från de verksamheter som blir obligatoriskt prövningspliktiga enligt miljöbalken. I teorin ska tillsynsbedömningar kanske kunna göras enligt miljöbalken, men det kommer knappast att ske. Se exempelvis, bara för ett exempel, på hur ofta miljötillsynsmyndigheter i verkligheten har gripit in mot något som faller under skogsvårdslagen, eller något som har prövats i vattendom enligt vattenlagen. (För den som mera självständigt vill pröva huruvida förslaget skapar en rimlig klarhet har jag i avslutningen av detta yttrande därtill ställt upp ett litet test.)

12 Miljörätten enligt Puh

Sagan och verkligheten är människans följeslagare, men också betydelsen av skillnaderna dem emellan. Vi finner mer moderna uttryck för motsatserna när vi talar om virtuell verklighet och den yttre verkligheten. Min besvikelse i mycket unga år var stor när någon talade om att Nalle Puh inte handlade om fantasidjur utan om leksaksdjur. En saga skulle vara

en saga och inte fuska med verkligheten. Först då kunde den rena sagovärlden återerövras.

Uppgörelsen med Puh var kanske ett smärtsamt steg på väg mot den realism utan vilken man inte tar med sig tillräckligt med bränsle för att nå sitt resmål.

I doktorandutbildningen i miljörätt har sagan om kejsarens nya kläder tillagts en stor betydelse. Vi kanske också bör granska förhållandet till Nalle Puh. Såvitt jag kan se kan det vara av tre slag. Först kommer det barnsliga — leksaksdjuren pratar och vi kan prata med dem. Här finns ingen gräns mellan fantasi och verklighet. Senare kommer för en del av oss besvikelsen — det är ju inte på riktigt, men heller ingen helt äkta fantasi. Det tredje är det mogna, som kanske många av oss fortfarande väntar på att få uppleva. Puh som filosofi, som livet.

När en miljölagsutredning tillsätts, kan dess förhållande till Puh vara något att finna ut. Står utredarna kvar på det första stadiet där naturen är samarbetsvillig, domarna förnuftiga och lagarna talar för sig själva? Eller har de nått det realistiska stadiet där människor, händelser i den yttre verkligheten och naturlagarna är som de är? Eller har de till och med uppnått det tredje stadiet, där miljöpolitik och annan politik har en mening — eller om det nu är meningen med livet som har en betydelse för miljöpolitiken och annan politik — varför vi talar om hållbar utveckling?

Följande avsnitt handlar om en del av miljökonsekvensema av betänkan- det och miljöbalksarbetet. Samt av att utredningens förhållande till Puh kanske inte har utvecklats bortom det första stadiet. Jag utvecklar detta i det följande.

13 Miljökonsekvenser av förslaget

Allmänt

Utredningen har aldrig försökt bedöma miljökonsekvensema av sina förslag. I stället har utredningsmannen, och dessvärre även sekretariatet, befunnit sig i ett slags virtuell verklighet, som det heter numera.

I denna skenvärld rättar sig tydligen domstolar, myndigheter, företag och enskilda efter vad en utredningsman har tänkt, samt efter sunt förnuft, och inte efter hur lagtexterna skrivs och hur regelsystemet utformas. I samma icke-värld anpassar sig naturen efter vad som är politiskt realistiskt (läs: vad fackdepartementen vill hålla utanför miljöpolitiken, vad kommunerna själva vill bestämma om och vad näringslivet vill fortsätta att göra), och vill naturen inte så göra, må den och framtida generationer väl skylla sig själva.

Ett särskilt avgränsningsproblem har inställt sig för utredningsmannen, såtillvida att EG-rätten spökar även i den rättsliga virtuella verklighet med, och i, vilken han har verkat. I huvudbetänkandet "löste" han det problemet genom att ta in en paragraf som informerar om att det finns EG—regler. EG-domstolens praxis när det gäller implementering av EG-regler har dock inte tillmätts någon betydelse av utredningsmannen.

I samma virtuella verklighet spelar förseningar i en rättsregels genomslag ingen roll. Där är det heller ingen skillnad mellan 0,0001 % och 99% vad gäller en rättsregels efterlevnadsgrad. Tre, fyra års väntan på det första prejudikat, som klarlägger en liten delfråga bland alla andra av utredningsmannen olösta delfrågor som hör samman med en rättsregel, hör i den virtuella verkligheten helt enkelt till spelet.

Till en del beror naturligtvis denna sammanblandning av virtuell och yttre verklighet på begränsad utbildning och begränsade insikter som inte har kompenserats genom en rimlig öppenhet för andras kunskaper (hos sekretariat, sakkunniga, experter och för den del lite elementär litteratur). Det mesta av gårdagens och dagens juristutbildning centreras egentligen kring ett slags skenvärld. Men miljörättsornrådet är ett område som avviker härifrån.

Till realia som utredningen bortser från hör sådana tidsförluster i genomförande av miljöpolitik, som följer av illa strukturerad och/eller oklar miljölagstiftning. Jag har påpekat i mitt särskilda yttrande i huvudbetänkandet (SOU 1997:103 del 2 s 531 f) bl.a att oklarhet i lagstiftning vanligen tolkas till dens fördel, vars handlingsfrihet kan komma att begränsas; detta betyder en tolkning till systematisk nackdel för miljön.

Utredningen har heller inte analyserat de problem som hör samman med att en prövning begränsas till vissa miljöeffekter och inte samtliga, när den skriver att dubbelprövning inte ska ske (jfr föregående avsnitt). Typiskt för miljöområdet år dock att varje avvikelse från helhetsbedömningar kan leda till fel resultat med särskild nackdel för miljön.15 Miljökonsekvens— beskrivningar är viktiga, men inte tillräckliga, förutsättningar för helhetsbedömningar. En annan nödvändig del är att samtliga miljöeffekter ställs mot en verksamhets nytta och ekonomi etc. Denna nödvändiga funktion missades helt när lagrådsremissen gav miljöbalken en underordnad roll. Ett sätt att korrigera detta hade varit att detta delbetänkande hade anpassat andra lags materiella regler till miljöbalken och gjort detta på ett klart sätt, men utredningen har inte ens gjort detta.

Ett för detta delbetänkande framträdande problem är vad som händer om det uppstår osäkerhet vad gäller vilken regel som gäller i visst fall, och

” Westerlund: Miljörättsliga grundfrågor (1987) kap 24.

vilken myndighet som ska tillämpa regeln, och vad relevanta regler ger i form av materiellt rättsläge för den, som kan komma att påverka miljön, samt huruvida viss myndighet ska tillämpa regler på ett sådant sätt att vissa men inte alla miljöaspekter ska beaktas.

Inget av dessa problem har lösts i betänkandet, i flera hänseenden däremot förvärrats.

Oklarheten har vidare en förstahandsbetydelse ur miljösynpunkt. Oklarheter medför nämligen typiskt sett förseningar. Och eftersom legalitetstänkandet innebär att oklarheter vanligen är till miljöförstörarens fördel, uppstår därmed negativa miljökonsekvenser.

Att inte utredningen lyckas förstå detta kan bero på att miljökon- sekvenser av regler och regelsystem inte platsar i dess virtuella verklighet. Och det är här vi kommer till kunskapsproblemet, och därmed också metodproblemen för utredningen. Miljörätten har i sig — som rättsvetenskapsgren och som rättsområde — den yttre verkligheten som en rättsligt och metodrnässig relevant faktor. Detta faktum måste återverka på hur inte bara en s.k miljölag utformas, utan hur en rättsordning anpassas. Låt mig beskriva detta lite mera konkret.

Anta att ett miljöpolitiskt mål sätts upp innebärande 50 % minskning av kvävebelastning på kustvattnen vid viss tidpunkt jämfört med ingångsvärdet ett bestämt antal år tidigare. Anta vidare att det är meningen att målet ska nås.

Detta mål relaterar till förhållanden som ska föreligga i den yttre, fysiska verkligheten vid en viss tidpunkt. Varje kväveutsläpp som kan nå kustvattnen kan påverka kvävehalterna där. Men kväveutsläpp kan inte mot utsläpparens vilja minskas utan stöd av lag. Och inte bara det. Lagstödet måste vara tydligt och klart samt därtill genomdrivbart genom myndighetsbeslut, så snart som frivillig efterlevnad inte sker.

Anta att en central komponent i miljöreglema är oklar, och att det tar tre år innan ett prejudikat kommer. Därmed kan i princip genomdrivandet av miljöreglema ha skjutits upp tre år. Anta att vi har tre centrala oklara komponenter, och att de dyker upp "i kedja", alltså efter varandra, och att det tar tre år för varje innan det kommer ett prejudikat. Då skulle genomdrivandet ha skjutits upp nio år.l6

16 Den som vill ha ett mera handfast exempel på långsamt genomslag av en viktig regel kan ta del av hur begreppet avsevärt försvårande av pågående markanvändning, som skulle utgöra drivkraften i naturvården m.m efter den s.k fysiska riksplaneringen i början av 1970-talet, egentligen aldrig blev föremål för någon ordentligt prejudikatsbildning helt enkelt därför att myndigheterna i allmänhet inte ville — under rådande rättsoklarheter - driva fall. Se Westerlund:

För utredningsmannen är detta inget problem. Det hör till "spelet" att det krävs prejudikat m.m. Men nio år av alltför stora utsläpp medför miljökonsekvenser.

Grundformel för miljökonsekvenser av författningar Hör följer två formler som lär vara svåra att förkasta:

' Om en lagregels tillämpning innebär att en viss verksamhet av viss storleksordning får släppa ut X föroreningsenheter per dygn, medför lagregeln typiskt sett bl.a en miljöpåverkan som följer av antalet verksamheter gånger verksamheternas storlek gånger tiden för verksamheten.

0 Om en lagregel om högsta utsläpp inte efterlevs i ett visst fall, ökas miljöpåverkan med den utläppsdel som är olaglig gånger tiden. Om icke—tillämpningen av regeln beror på oklarhet i lagstiftning, och/eller oklarhet vad gäller vilken myndighet som ska genomdriva regeln i visst fall, kan nu omtalade miljöpåverkan hänföras till oklarhetema som sådana.

Anta, återigen endast för illustrationens skull, att en viss bransch år 0 sammanlagt släpper ut 100.000 ton av en luftförorening, och att en ny lag ska åstadkomma att utsläppen går ner till 50.000 ton från och med år 3, därför att detta är vad som krävs utifrån en beräknad kritisk belastnings— gräns. Vid slutet av är 2 timer man att ingen verksamhet har minskat sina utsläpp, därför att det är oklart i lagen hur kraven ska fördelas. Eftersom kravet på minskning i vart fall inte gäller före år 3, har lagändringen i praktiken gett en rätt att fortsätta med tidigare utsläpp år 1 och 2. Detta är en miljöpåverkan av lagen. Om det sedan är oklart hur kraven ska genomdrivas, och varje företagare överklagar myndighetsbesluten, och det

Naturvård och pågående markanvändning (Liber 1980) och Michanek: Energirätt (Iustus Förlag 1990) s 160 ff. I samband med ändringar i naturvårdslagen, när PBL och naturresurslagen skulle genomföras, ansågs att det fanns betydande oklarheter som hörde samman med begreppet. Alltså betraktade man inte den rättsvetenskapliga litteraturens bidrag som upplysande (och det må vara hänt), utan man ansåg rimligtvis att bristen på ordentliga prejudikat rörande sådant som föreföll oklart var orsaken. Det var omkring femton år efter införandet av reglerna!

första prejudikatet kommer först i slutet av år 5, så kan oklarheten i sig ha orsakat ett utsläpp av upp till 150.000 ton. Lagen, plus oklarheten, har därmed orsakat en miljöpåverkan under de fem första åren av upp till 500.000 ton, medan målet för samma period var sammanlagt 350.000 ton, samtidigt som man kanske tänkt sig att belastningsgränsen överskreds om utsläppen översteg sammanlagt 250.000 ton. Oklarheten ensam står då för 150.000 ton.

I nämnda typfall var målet relaterat till ett sammanlagt utsläpp, vilket i och för sig är en faktor i den yttre verkligheten, om än direkt kopplad till handlandet hos olika aktörer. Om målet däremot hade gått ännu längre, nämligen till att inte ha en total miljöpåverkan som överskred en belastningsgräns, är det än tydligare relaterat till den yttre verkligheten. Och om målet skulle gå ännu längre ut i miljön, nämligen till att en viss fiskart skulle överleva och reproducera sig i stor skala och uthålligt i ett vattenområde, så är rättsreglemas koppling till den yttre verkligheten än tydligare.

När den yttre verkligheten blir en rättsligt relevant faktor, kan man inte avgränsa lagstiftningsfrågor till vare sig vad som är en virtuell verklighet, eller till vad som är politiskt önskat i andra hänseenden. I den yttre verkligheten talar inte djuren med oss. De inte ens kompromissar med oss.

Miljöbalksutredningen har däremot kopplat bort bedömningarna från all annan verklighet än departements— och myndighetsreviren. Utredningen har inte fullföljt sina egna tidigare idéer om att miljöbalken ska slå igenom överallt där miljöpåverkan eller påverkan på naturresurser kan uppkomma. Utredningen har samtidigt i vissa fall konserverat, i andra fall utvecklat, en gränsdragning mellan å ena sidan miljölagstiftning (miljöbalken) och å andra sidan annan lag, och gjort detta på sätt som kommer att skapa mänga osäkerheter.

14 Hur förhållandet mellan en miljöbalk och annan lag kunde ordnas

Detta för oss över till frågan vilken lagteknisk modell som kan behövas. Svaret måste sökas med utgångspunkt i inriktningen på en hållbar utveckling och på effektivitet, samt rättssäkerhet i en vid betydelse. Den första delfråga som detta föranleder är vilka regler som kan tänkas ha ett så nära samband med inriktningen på hållbar utveckling, att de kan behandlas som "sektorsövergripande" (basregler). Det förslag som här läggs fram har förkastats av utredningen (även om den under arbetet på huvudbetänkandet påstod att det var så här den då arbetade) Se figur nästa sida.

1 PRINCIPER

lillatmninqsvigledanda pnncnpal

2 BASREGLER

()ll'ausyn OBE? OSubsluulion OFlulsval OBH OUlslzppsheuii'nsmnuai OBelasuuuusgiansel Omodlmsuul Olckeloisanuinq OHalsoutansui OMll|dkulilelsgtänsm

3 KOMPLEMEN'I'RHGLER

llmeu'adusvts i balken, alla" lvl i annan Iaql

Valtenlotulau Byggande Vågat M|l|olnil|u verksamhet Snålnmu Gentehuk Ylleill dl. ___" ll

[j [] [j [1 D D D

4. TILLÄMPNINGSFÖRESKRIFTER

[j [] C] D D Cl D [] [___] [] D D D D

Konstruktionen utgår från tanken att ingen samhällssektor i längden kan ligga utanför inriktningen på en hållbar utveckling. Den tanken har fullt stöd 1 Brundtlandkomrnissionens rapport.

Av detta följer rimligtvis att alla samhällssektorer måste föras innanför sådana rättsliga ramar, som inte strider mot detta slags utveckling. ” Detta leder i sin tur till ganska tydliga principer för hur ett regelsystem bör utformas. Där är hållbar utveckling det överordnade målet. Under detta byggs ett basregelsystem upp (lämpligt att lägga just i miljöbalken), som vid behov kompletteras med ytterligare (men inte motverkande) regler — komplementregler. Komplementregler kan tas in i förordningar och föreskrifter eller i särskild lag. Av det sistnämnda följer att komplementregler mycket väl kan tas in i sådan särskild lag som också reglerar andra frågor än miljörelaterade sådana.

Utredningen har som nämnts tidigare egentligen inte på allvar utgått från att hållbar utveckling är det övergripande målet och att svensk rätt måste anpassas härtill på ett ändamålsenligt sätt.

Även om begreppet hållbar utveckling är föremål för diskussioner, är det närmast ofrånkomligt att hållbar utveckling måste vara hållbar. Ohållbar utveckling är inte hållbar. Detta är inget skämt från min sida, utan ett enkelt uttryckssätt för att gestalta behovet av ramar för olika åtgärder. Sådana ramar kan i någon mån ytterligare preciseras genom regler om vad man får göra och inte för göra. Oavsett om det gäller ett kärnkraftverk, en torvbrytning eller utsättande av gentekniskt modifierad organismer, så bör dessa verksamheter uppfylla grundkraven för en hållbar utveckling. Därmed och så långt kan dessa verksamheter ha en gemensam regelbas.

I miljöbalksförslaget utgör aktsamhetsreglema och, i vissa hänseenden, också de regler som idag finns i 2 och 3 kap naturresurslagen samt kvalitetsnorrnerna utan tvekan sådana basregler. Vidare hör rimligtvis dit sådana regler som har fått sin form genom förordnanden av olika skyddsområden etc (ett naturreservats föreskrifter gäller alltså även om något även skulle vara reglerat i annan lag).

Grundmodellen för detta är enkel och återfinns i schemat. Basregelnivå är nivå 2. Grundantagandet, som också tidigare har varit Miljöbalksutredningens, bör vara att allt, som direkt eller indirekt via något

" Inriktningen på hållbar utveckling kan ta sig flera uttryck. Det starkaste är en aktiv inriktning mot handlande som leder till en sådan utveckling. Det mindre starka är en passiv inriktning som i vart fall hindrar handlande sommotverkar en sådan utveckling. Detta avsnitt begränsas till det sistnämnda.

fysiskt kan inverka på miljön eller naturresurser eller andra yttre förutsättningar för hållbar utveckling, ska ha gemensamma basregler.

Ett konsekvent förslag utifrån nyssnämnda grundantagande borde vara att ingen lag utöver miljöbalken ska ha regler rörande sådant som ligger på basregelnivån, med undantag för regler med "kravtillskott", alltså ytterligare (inte färre eller lägre) krav, som då är av ren komplementkaraktär.

Men, invänder många, en heldel åtgärder m.m kräver ju ofta längre gående regler än basreglerna.

Det är riktigt. Basreglerna utgör därför golvet, inte taket. Lägre krav än dessa ska inte föreskrivas annat än om det finns synnerligen starka, väl analyserade skäl. Därvid ska i första hand undersökas huruvida behovet av lägre krav i själva verket bör tillgodoses genom en utveckling av basreglema (se nedan om platsvalsregler inom jord- och skogsbruk). För olika verksamheter krävs ofta olika ytterligare regler, som i schemat kallas komplementregler. Utredningens arbete i detta betänkande borde egentligen ha begränsat sig (även enligt dess egen grundtanke) till komplementregelnivån med det enda undantaget att utredningen också borde eliminera diskrepanser på basregelnivån.

Så har dock inte utredningen arbetat. I vissa lagar föreslår den regler om miljökvalitetsnormers rättsverkan, trots att detta hör till basregelnivån. Och i t.ex minerallagen bestäms om rättsverkningar av naturreservat m.m (trots att naturreservatets rättsverkan hör hemma i miljöbalken; innebär då detta att undersökningsarbete får utföras inom t.ex naturvårdsområde, även om föreskrifterna för ett sådant förbjuder detta?). I andra lagar föreslår utredningen att den lagens formulering kan bestå trots att den rör något som ligger på basregelnivån, utan att regeln har samma utformning som motsvarande regel i miljöbalken. Det skapar bl.a besvärande oklarheter.

I ett hänseende har utredningen lyckats ganska väl, nämligen när det gäller att lägga MKB på en basregelsnivå i miljöbalken. Helt genomfördes inte ens detta. Sålunda blev det tokigt i förslaget till ändringar i väglagen.

Exemplet skogsbruket och hållbar utveckling

Ett tydligt exempel på samordningsproblem hör samman med skogsvårdsla- gen. Det må vara att skogspolitiken nyligen har fastställts av riksdagen. Men antingen ska skogspolitiken föras in under inriktningen på hållbar utveckling, eller så ska skogspolitiken ligga utanför. Om den ska ligga innanför ramen för hållbar utveckling, måste dess rättsliga uttryckssätt anpassas till uttryckssätten för denna inriktning. Skogsmark utgör mer än hälften av landets yta. Ett land kan inte med anspråk på trovärdighet hävda

att det riktar in sig på hållbar utveckling, om över hälften av dess areal undantas härifrån.

Utredningen har å ena sidan haft fruktsannna sammanträden om just skogsbruket men å andra sidan i stort sett helt undvikit bedörrmingar av hur problemen egentligen är när det gäller skogsbruket. Något är fel med den svenska hanteringen av frågor om skogsbruk och miljön. Sålunda finns ett arbete gjort av Riksdagens revisorer som helt enkelt inte har offentliggjorts, trots att där också ingår en vetenskaplig rapport avgiven av en forskare (Eckerberg). Rapporten visar att skogsbruket inte är tillräckligt väl anpassat till miljömålen. Alla vi som beaktar frågan om skogsbruket och miljön här rapporten, men för utredningen är den en icke-rapport,18 därför att det från centralt håll har bestämts att locket ska läggas på. Samtidigt finns starka vetenskapliga indikationer på att vanliga hänsynsregler och en stor handlingsfrihet för skogsbruket inte räcker för att klara den biologiska mångfalden. Under många år har därtill de skogliga myndigheterna släpat efter i rollen som tillsynsmyndigheter vad gäller naturvårdshänsyn. I det senare fallet har i många delar av landet, men också centralt, förbättringar kommit. Men tillräckligt bra kan det antagligen inte bli utan en mycket klar reglering som är kopplad till hållbar utveckling (inte bara uthålligt skogsbruk) och delmålet biologisk mångfald.

Det förhållandet ensamt visar att omfattande skärpningar måste ske. Mot den bakgrunden måste alla oklarheter minimeras vad gäller skogsbrukets förhållande till miljömålen. Det har dock inte varit Miljöbalksutredningens arbetsinriktning.

Några kanske, skulle invända att det aldrig varit meningen annat än att skogsbruket ska vara undantaget från sådana miljökrav och uthållighetskrav, som finns i miljöbalken. Nåväl, i så fall är det bara att använda samma grundläggande uttryckssätt för att skogsbruket ska innefattas i inriktningen mot en hållbar utveckling, som används för allt annat som ingår i samma inriktning. Det saknas en relevant analys som visar att de skogspolitiska målen är anpassade härtill. I verkligheten (alltså den som utredningen inte intresserat sig särskilt mycket för) avverkas fortfarande 1997 sådana skogsområden som har stor betydelse för biologisk mångfald. Då är något fel.

Andra skulle då kanske invända att skogsbruket har många speciella förutsättningar och omständigheter som behöver återspeglas, och visst är det så. Men detta är uteslutande en fråga att hantera på komplementregelnivån.

” Och inte nog härmed -— den verklighet som rapporten avser att belysa finns heller inte.

Platsvalsreglemas plats i regelsystemet

En annan fråga som hör till basregelnivån är platsvalsreglema. Deras kärna i miljöbalksförslaget är att för verksamhet ska väljas sådan plats, att ändamålet med verksamheten kan nås med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

Det hör till den grundläggande miljörätten att uppmärksamma skillnaden mellan subjektiv och objektiv bedömning. Subjektiv bedömning utgår från vad exploatören själv vill och kan göra. Objektiv bedömning utgår i stället från vad det är som ska uppnås oavsett av vem, och hur, detta uppnås; Immissionssakkunniga utvecklade detta i sitt betänkande 1966. Platsvalsregeln i miljöbalksförslaget skulle avse en objektiv platsbedömning, om förslaget återspeglar miljöskyddslagens motsvarighet. Emellertid kommer sådana bedömningar i en särskild dager när det gäller areella näringar. Här kan jag medge att det delvis är en smaksak huruvida detta ska återspeglas på basregelnivån eller på komplementregelnivån — båda lösningarna förefaller godtagbara, även om jag med skärpa skulle rekommendera basregelnivån. Om vi antar att en regel verkligen ska återspeglas i lagtext, kan en sådan utveckling (eller modifiering) av platsvalsregeln för vissa areella näringar ges följande utformning:

Bedömningen [av plats enligt första stycket] skall för åkerbruk, skogsbruk och andra för trakten normala areella näringar på företagarens egen mark ske med beaktande av företagarens förutsättningar och kostnader för att välja alternativ.

Platsvalsfrågan och plan- och bygglagen

Platsvalsfrågan har visat sig särskilt kontroversiell när det gäller plan- och bygglagen. När det gäller PBL ska inte platsvalsbestämmelsen i miljöbalken tillämpas vid myndighetsutövning enligt PBL.

Man måste här betänka att idén med en miljöbalk bl.a är att minimera disharrnonier i regelsystemet. Vad utredningen tvärtemot föreslår är att kommunfullmäktige inte ska tillämpa balkens platsvalsregler i detaljplaneläggningen, samt att byggnadsnämnden (eller motsvarande) inte ska tillämpa balkens platsvalsregler vid bygglovsprövning och marklovsprövning (det är mycket vanligt med en sammanslagen miljö— och byggnämnd. . .).

Jag vet att utredningen här har haft problem. En del av detta hör sarrunan med en oklar uppfattning om PBL:s förhållande till svensk miljöpolitik och internationella åtaganden. En annan del hör antagligen samman med taktiska hänsyn till ganska offensiva insatser från bl.a inrikesdepartementshåll i dess strävan att hålla PBL, kommunernas planering liksom planeringskulturen i stort utanför de nationella och internationella miljösträvandena.

Det finns till att börja med anledning att skilja mellan planläggning och bygglovsprövning. Jag börjar med planläggningen och främst då detaljplanerna, som ju är det rättsligt relevanta instrumentet för reglering av bebyggelsen inom kommunen.

Idag (samma blir det enligt utredningens förslag) gäller bl.a följande. En detaljplan som medger viss typ av bebyggelse ger därmed en rätt vad gäller PBL-kriterier att också bygga enligt planen. Däremot ger den inte en direkt rätt att utnyttja planen på ett sätt som strider mot annan lag inklusive (idag) miljöskyddslagen. Om detta vore hela sanningen, finns inga helt avgörande problem med att undanta beslut om detaljplan från miljöbalkens platsvalsre— gel. Problemet hör samman med bl.a den påföljande bygglovsprövningen, och då särskilt 8 kap 11 ä 1 punkten PBL. Där föreslår utredningen ingen egentlig ändring i huvudregeln jämfört med idag. Rättsläget skulle därmed vara att ansökningar om bygglov för åtgärder inom detaljplan skall bifallas, om åtgärden inte strider mot detaljplan. Med andra ord lägger PBL grunden för en kedja, där detaljplan leder till rätt till bygglov. (Se sedan också 8 kap 12 & samt 18 & PBL).

Visserligen förefaller utredningen hävda att detta ändå inte innebär någon rätt att bygga, om miljöbalkens platsvalsregel lägger hinder i vägen. Men ett sådant argument innebär ju att utredningen medvetet konserverar, för att inte säga riskerar förstärka, just sådana interna regelsystem- motsättningar, som utredningen har haft till uppgift att minska och helst eliminera. Anta exempelvis att några personer som inte är gränsgrannar till planområdet, men som kommer att påverkas i miljöbalkshänseende om bygglovet utnyttjas, skulle vilja överklaga. Såvitt jag förstår av förslaget kan de inte göra detta enligt PBL. Men det föreligger inget beslut enligt miljöbalken. Det som i realiteten med vissa anspråk på rimlighet då kvarstår är att dessa sakägare enligt miljöbalken ber den kommunala rniljömyndigheten att gripa in och hindra byggandet, samt överklagar miljömyndighetens beslut att inte göra detta. Vem tror att byggprojektet står still under den tiden, eller att det bedöms förutsättningslöst efter att det har kommit till stånd? I synnerhet i de fall att byggnadsnämnd och miljö- nämnd är en och samma nämnd, lär det kunna bli spännande. Å ena sidan

är byggnadsnämnden då skyldig att ge bygglov, och å andra sidan ska den gripa in med miljöbalken som underlag. Ack ja.19

Men problemen är inte begränsade till detta. Gränsgrannar kan överklaga bygglov, men så som förslaget är skrivet ska de inte kunna åberopa att det som bygglovet avser strider mot miljöbalken. Därmed åstadkoms precis det som miljöbalksarbetet var avsett att förhindra, nämligen att existensen av disharmoniska regler leder till åtgärder som kan strida mot miljöpolitiken. En kärnfråga för utredningsuppdraget är ju huruvida de nya reglerna ska underlätta, vara neutrala eller försvåra förutsättningarna för att genomdriva miljöpolitiken.

Anta att man skulle vilja lösa PBL—frågan genom att göra envar som är sakägare enligt miljöbalken till sakägare även enligt PBL (och även att ge miljöorganisationer talerätt på samma grundvalar). Det är ändå meningslöst eftersom dessa då inte torde få åberopa sådant, som hör samman med förenligheten med miljöbalken.

15 Kanske en provisorisk modell vad gäller myndigheter

En modern lagstiftning måste reglera dels vilka materiella bestämmelser som ska gälla för den, som genom en verksamhet eller ett fysiskt handlande kan komma att påverka miljön, dels vad som ska prövas av respektive myndighet.

Vad gäller det som ska gälla för envar, kan följande metoder övervägas innan en bättre utredning görs än den föreliggande.

Den enklaste metoden A förefaller då vara att i varje lags materiella bestämmelser, som kan beröra hälsa eller miljö etc, stoppa in texten: "Utöver vad som följer av miljöbalken skall, där inte annat särskilt sägs,

'9 Sedan kan vi spekulera vidare i hur det skulle hanteras av domstolsjurister, givet den av utredningen avsedda lagstiftningstekniken. När det gäller själva uppförandet av byggnaden kanske domstolsjuristerna skulle tycka sig f1nna att det inte orsakar några avgörande negativ miljökonsekvenser. Sådana uppstår ju först vid användningen. Alltså kan inte byggandet stoppas. När byggnaden sedan är uppförd, och frågan om användningen prövas (anta detta) skulle det inte förvåna om domstolsjuristerna lyfter fram proportionalitetsprincipen och drar slutsatsen att det vore oproportionerligt betungande för innehavaren att inte fåanvända anläggningen när den för dyra pengar har byggts.

Den näst enklaste metoden B är att göra just det som utredningen påstod vara alltför svårt, nämligen att ta bort alla materiella (obs!) regler som rör miljöpåverkan i annan lag. Därmed skulle miljöbalken bli tillämplig. Problemet med detta är att komplementregler kan behövas i speciallagen. Då får man ändå använda metoden A.

Vad gäller regler om vilka myndigheter som ska göra vad, kan följande metoder övervägas.

Tillståndsgivning:

Alternativ ] : Där prövningen innefattar mycket mer än bara miljön och där den för åtgärden eller verksamhetstypen speciella lagen har annat än miljön som huvudsyfte, görs prövningen enligt den lagen av specialmyndighet. Sådana prövningar ger ingen tryggad ställning gentemot miljökrav från miljömyndigheter. Sakägare enligt miljöbalken behöver inte överklaga ett tillståndsbeslut utan kan få igång en snabb miljöprövning genom att begära att miljötillsynsmyndighet antingen förbjuder verksamhetens inledande eller utövande, eller utfärdar på miljöbalken grundade villkor för verksamheten. Möjlighet till frivillig tillståndsprövning enligt miljöbalken ska då finnas. Det ska framgå av beslutet att det är ett beslut enligt sektorslagen men inte enligt miljöbalken. Beslutet får inte utnyttjas i strid mot områdesföreskrifter etc.

Alternativ 2: I fall som nämns i föregående alternativ ingår i tillståndspröv— ningen enligt sektorslagen även en miljöprövning grundad på miljöbalkens regler. Sakägare kan överklaga tillståndsbeslut till miljödomstol, om överklagandet avser någon miljöfråga. Det ska framgå av tillståndsbeslutet enligt vilka lagar (varav miljöbalken är en) tillståndsbeslutet har meddelats. Beslutet kan därmed inte strida mot områdesföreskrifter etc.

Alternativ 3: Alternativ 1 till vilket läggs en särskild tillståndsprövning enligt miljöbalkens ordning (varvid prövningen enligt verksamhetslagen inte inkluderar någon miljöprövning). För respektive tillståndsprövning ska det framgå enligt vilka lagar de har utförts. Beslutet kan därmed inte få strida mot områdesföreskrifter etc.

Tillsyn

Allt som rör miljö faller under miljötillsynsmyndigheternas kompetens, om inte annat bestäms uttryckligt i viss lag. Tillsynsbeslut som berör

miljöfrågor överklagas på det sätt som miljöbalken föreskriver. Tillsynskompetensen knyts alltså på samma sätt som miljöbalken till möjligheten av miljöpåverkan och miljöeffekter, inte till vilket slags verksamhet eller åtgärd som är i fråga.

Några exempel in concrete

Luftfartslagen: Alternativ A3 med undantag från småflygplatser där Al blir aktuellt.

Kontinentalsockellagen: Alternativ A2.

Va-lagen: Alternativ Al, eller (för större verksamheter) A3. Fastighetsbildningslagen: Alternativ Al.

Anläggningslagen: Alternativ Al.

Väglagen: Alternativ A3 med undantag för medelstora och små vägar där Al blir aktuellt.

Rörledningslagen: Alternativ A3.

Skogsvårdslagen: Alternativ A2.

Farledslagen: Alternativ Al.

Kärntekniklagen: Alternativ A3.

Torvlagen: Alternativ A3.

Plan- och bygglagen: Alternativ A3 för större projekt och A1 i övrigt, uppdelning av kommunala myndigheter så att bygglovsmyndighet och miljömyndighet blir olika organ — annars överflyttning av miljötillsyn till länsstyrelsen.

Strålskyddslagen: Alternativ A3 (större anläggningar), annars A2.

Lagen om brandfarliga och explosiva varor: Alternativ A1 och (ibland) A3.

Minerallagen: Alternativ A2 (undersökningsarbete och mindre verksamheter) respektive A3 (bearbemingskoncession).

Lagen om Sveriges ekonomiska zon: Alternativ A2.

Järnvägslagen: Alternativ A3 med undantag för obetydliga åtgärder där Al blir aktuellt.

16 Regeringskansliet, miljölagstiftningen och miljöpolitikens genomförande

Miljöbalksarbetet skulle syfta till att både miljösamordna lagstiftningen och höja svensk miljölagstiftning till den nivå, som är ändamålsenlig för att uppfylla dagens miljömål. Att detta syfte inte uppnås genom den miljöbalkstext som nu föreligger som lagrådsremiss jämte föreliggande betänkande, har påpekat flera gånger tidigare. Ingen egentlig miljösamordning åstadkoms genom förslagen utöver närmandet av vattenlagen till miljölagama (men kanske spräckande av vattenlagstiftning till följd av oklara förhållanden till s.k sektorslagar). Miljömålen nämns visserligen i lagstiftningssammanhanget, men de regler som ska gälla återspeglar i stort sett inte målen. En orsak, som ensam kan ha varit avgörande för detta, är att regeringskansliet har motarbetat snart sagt varje försök till miljösamordning och miljörättsreform. Jag har inte hört att detta skulle ha skett på order av statsministern. Troligen är han inte ens informerad om miljöbalkshaveriet s orsaker utan — om han alls är upplyst i frågan — lämnad i tron att endast någon akademiker vill gå "ännu längre" och därför bråkar. Så länge ingen miljösamordning sker inom regeringskansliet, kommer modern miljöpolitik att förbli ogenomförd i landet. Erfarenheterna från miljöbalksarbetet visar att endast regeringschefen nu kan åstadkomma denna nödvändiga, om än inte tillräckliga förändring.

17 Avslutning

Om betänkandet i huvudsak följs, måste ytterligare fyra lagar lyftas bort från miljöbalken. De är miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och naturvårdslagen. I dag har dessa lagar vidsträckta tillämpningsområden som emellertid skulle begränsas eller bli mycket oklart genom utredningens förslag jämte lagrådsremissens text. Tre av dessa lagar har haft stor betydelse för den relativa framgången för miljöskyddet och naturvården under vissa perioder. Orsaken till detta är

enkel: De har i huvudsak behandlats som just miljölagar och därför sällan betraktats som lagar som träder tillbaka för andra lagar annat än när det har funnits tydliga urkopplingsregler.

I frågor där en eller flera av dessa lagar har trätt tillbaka, har å andra sidan tydliga glapp och missförhållanden uppkommit. Detta gäller bl.a miljöskyddslagens gränsdragning gentemot inverkningar och risker från kraftledningar, miljöskyddslagens gränsdragning vad gäller vissa delfrågor gentemot vägar och flygplatser, rättstillämpning och rättsläge när det gäller kärntekniska anläggningar och strålning i förhållande till miljöskyddslagen och strålskyddslagen, samt rättsläget när det gäller naturvård och skogsbruk. I ingen av dessa " gränskonflikter" har utfallet blivit lika bra för miljöskyddet och drabbade enskilda, som när respektive centrala miljölag gällt och tillämpas fullt ut.

Redan detta är tillräckliga argument för påstående att en miljöbalk, konstruerad på det sätt som lagrådsremissen innebär och förutsatt en reglering i annan lag på det sätt som detta betänkande föreslår, skulle vara till ren nackdel ur miljösynpunkt, såvida inte miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och naturvårdslagen fortsatte att vara särskilda lagar för miljön som gäller fullt ut, även när något faller under luftfartslagen, väglagen eller annan lag vars huvudsyfte inte är miljöskydd.

18 Ett litet test

Till slut överlämnar jag här till läsarna av detta betänkande en liten sällskapslek som tillika är ett test på huruvida betänkandet och miljöbalksförslaget skapar en rimlig klarhet för dem, som har att efterleva och tillämpa olika regler. Den som haft lite svårt, eller känt motvilja, när det gäller att följa min text ovan kan själv pröva huruvida utredningsförslaget leder till klarhet eller inte. Jag har gett tjugo frågor. Plocka gärna bort de åtta svåraste. Då blir det tolv kvar.

Reglerna är enkla men de förutsätter att man svarar just på den fråga som ställs. Varje fråga har fyra svarsalternativ. Ett klart ja ger 3 poäng, ett oklart svar ger 2 poäng medan svaret vet ej ger 1 poäng och svaret klart nej ger 0 poäng.

Om det skulle bli klarhet och reda med betänkandets förslag borde, åtminstone om man ger sig lite tid, alla frågorna kunna besvaras med ett klart ja. I vår lilla lek skulle detta ge 36 poäng för tolv frågor. Men även en mycket bra lagstiftning kan medföra att några av svaren stannar på att det är 'oklart'. Om alla tolv svar innebure att det skulle vara ett 'oklart' rättsläge skulle det ge 24 poäng. Så låga poäng indikerar ett mycket

otillfredsställande förhållande när det gäller klarhet och reda och därav följande effektivitet.

Observera att följande frågor egentligen bara handlar om vilka regler som är tillämpliga. Testet hade också kunnat täcka frågan vad reglerna i så fall innebär i de olika fallen, men så långt ville jag inte gå. Min uppgift här är nämligen bara att ge ett underlag för huruvida betänkandet kan tillstyrkas eller inte.

Den som på tolv frågor får 32 poäng eller mer kan med gott samvete tillstyrka betänkandets förslag vad gäller klarhet. En annan fråga att ta ställning till är naturligtvis huruvida reglernas innehåll kan tillstyrkas.

1. Från en väg läcker vagsalt ut i en liten bäck Klan Okla” Vä Klan ne där en genetiskt intressant öringstam finns. Ja i

Kan du se huruvida detta faller under D D Eel D väglagen, miljöbalken eller både/och?

2. Vid en civil flygplats störs ett antal Klart Oklart V?! Kl?" människor varje natt av jetflyg. e] ”ej Luftfartsverket hävdar att det inte går att göra De D D D något åt detta, därför att det inte finns

möjligheter att leda in- och utflygningar någon

annan väg. Kan du se huruvida detta faller under luftfartslagen eller miljöbalken?

3. En dragning av en kraftledning, för vilken maj" Oklart Vet Klä" ellagstiftningen gäller, ska göras genom bl.a nej ett område som är häckningsbiotop för en Da D De [] fågel som återfinns på fågelskyddsdirektivets bilaga 1, varvid biotopen delvis förstörs. Kan du finna ut vilka regler som då ska tillämpas?

4. En detaljplan utvisar att ett område får Klan Oklart Vet Klan användas för industriändamål. För en mindre Ja nej industri som inte är tillståndspliktig enligt den D D lå D förordning, som ligger under miljöbalken

(motsvarande dagens miljöskyddsförordning),

söks bygglov. Eftersom detta stämmer med detaljplanen, skall bygglov ges. Så sker också i bygg- och miljönämnden. En granne överklagar bygglovet, men begär samtidigt att bygg- och miljönämnden ska stoppa industribygget därför att det strider mot miljöbalkens regler om platsval. Kan du finna ut vilka regler som då ska tillämpas?

5. En skogsägare avverkar skog på ett sådant Klan Oklart Vet Klä" sätt, att maskinerna trycker upp jord så att 'a "el en bäck däms och tar sig delvis nytt lopp tills |] B De D den efter 150 meter återfinner sitt

ursprungliga lopp. Dämningen innebär bl.a att fisk inte kan vandra upp till en lekplats strax ovanför avverkningen. Kan du fmna ut vilken reglering som då ska tillämpas i valet mellan skogsvårdslagen och miljöbalken?

6. Kan du fmna ut vilken myndighet som iKIart Oklart Vet Klart det föregående fallet ska gripa in mot Ja "91 skogsägaren för att åstadkomma rättelse? D D De D 7. Kan du finna ut huruvida skogsägaren Klart Oklart Vet Km eller entreprenören i det föregående fallet la ei nej begick något lagbrott och 1 så fall mot vilken

lag., El |] [I El

8. Vid byggande av järnväg krävs en Klart Oklart Vet Klart tryckbank på ett ställe och den måste gå 13 "el

några meter ut i en sjö just där en lekplats D D De B

för asp kan påverkas negativt. Denna fisk är listad som hotad enligt habitatdirektivet. Kan du finna ut inte bara vilka regler som är tillämpliga vid beslutet huruvida järnvägen får byggas på detta sätt, utan också hur direktivet kommer in i bilden?

9. En större skogsavverkning ska ske på en Kl?" om" Vet Klan sluttning ner mot en mycket oligotrof (näringsfattig) sjö och det kan förväntas att |] B De D kvävetillskottet till sjön under åtminstone några år blir kraftigt förhöjt på grund av urlakning från avverkningsområdet. Kan du finna ut vilka regler som är tillämpliga på detta?

10. En s.k skyddsdikning på ett större skogsavverkningsomrädet visar sig leda till betydligt snabbare avrinning från området till en bäck som i sin tur går ut i en liten å. Vid två tillfällen efter skyddsdikningen har det regnat mer än 50 Klar; Ok'a" Vet få" millimeter på ett dygn och vid båda

tillfällena har än stigit så pass, att två Da D De D fastigheters källare svämmat över. Detta har

aldrig tidigare hänt vid så stora regn. Kan du finna ut vilka regler som är tillämpliga för att pröva huruvida markägaren ska åläggas att ändra avrinningen från sitt skyddsdikade skogsområde så, att risken för sådana översvämningar minimeras?

11. Två familjer bor 50 meter från en Klart Oklart Vet Klart högspänningsledning Ena familjens treåriga ia "el dotter utvecklar leukemi och dör året

därefter. Båda familjerna försöker då flytta D D De D

därifrån men inga köpare till fastigheterna står att finna. Helst vill familjerna bo kvar, men de kräver att ledningarna antingen flyttas eller grävs ner och på andra sätt utrustas med skyddsanordningar. Kan du finna ut vilka regler som då är tillämpliga?

12. Ett lager för högaktivt kärnavfall i en Kl?" Okla'l V?! Klart inlandskommun beslutas. Frågan Ja 91 ne]

hamn. Det finns två vägar att välja mellan. Den ena är i betydligt bättre skick än den andra men går genom mer tättbefolkade områden. Kan du finna ut vilka regler som är tillämpliga på valet av transportväg?

13. Avstyckning för ändamålet småbåtshamn Klart Oklart Vet man (s.k marina) meddelas för en fastighet därför ja ne]

att den uppfyller 3 kap 1 5 D D De D

fastighetsbildningslagen. Miljö— och byggnämnden har lämnat positivt

förhandsbesked. Grannar menar att marinan hamnar på en ovanligt dålig plats ur störnings— och vattenföroreningssynpunkt, i sistnämnda hänseendet därför att marinan kommer att ligga i en vik i vars mynning det finns en tröskel som gör att vattenomsättningen i viken blir mycket dålig. Länsstyrelsen anser att placeringen blir klart olämplig men fastighetsbildningen har inte överklagats. Kan du finna ut vilka regler som slutligen är avgörande för lokaliseringen i ett fall som detta?

14. Vid en ledningsrättsförrättning bestäms Klä" Oklart Vet Klart att en avloppsledning ingående i en mindre Ja ne] allmän va—anläggning ska dras en meter från [:| [] De D en privat brunn, som ligger på annans mark. Beslutet om va-anläggningen och va—området som sådant har i detta fall tagits av kommunfullmäktige. Brunnsägaren behandlas av förrättningsmannen som icke sakägare och förrättningen har vunnit laga kraft. Ledningen är en tryckledning och skarvas. Vid det därpå följande ledningsarbetet sprängs intill brunnen. Kan du se vilka regler som gäller för brunnsskyddet?

15. En gammal enskild väg kommer att Klan Oklart VTt Klan användas för ett äldre sommarstugeområde Ja "ej

som i praktiken har övergått till att bli |] |] De D föremål för permanentboende, och vidare

förväntas s.k förtätning. Förrättning sker. Vägen går tre meter från den gamle bondens sovrumsfönster. Förrätt- ningsmannen enligt anläggningslagen anser att det blir alltför dyrt att lägga om vägen för att skydda bonden, och det blir en vägsamfällighet med breddad och permanentad väg. Bonden överklagar men förlorar. Kan du se vilka regler som därefter gäller för vägens läge och användning i förhållande till bondens bostad?

16. En större rörledning (faller under Klar; Oklaff Vet man rörledningslagen) kommer att gå genom en "el

bergsrygg som skiljer ett av traktens mycket JDa |] B D

få extremrikkärr från en något lägre liggande skogsmark. Genomgången av bergsryggen innebär att våtmarken dräneras mot skogsmarken och det är möjligt, men inte säkert, att våtmarken förändras helt. Koncession för rörledningen har redan getts därför att MKB:n inte alls tog upp denna konsekvens. En annan dragning medför många miljoner i merkostnad. Av säkerhetsskäl vill man inte ha ledningen ovan mark. Kan du se vilka regler som gäller i detta fall?

17. Ett naturvårdsområde ägt av enskilda Klart Oklart Vet Klart utsätts för svårartat angrepp av en insekt som ja nej går på tallar. Skogsvårdsstyrelsen anser det helt nödvändigt att flygbespruta hela D D De D

området, dels för att skydda tallskogen där, dels för att hindra spridning till utanför liggande områden. Inne i naturvårdsområdet ligger en gård och gräns i gräns med området

ytterligare en, som båda uteslutande ägnar sig åt ekologisk odling. Kan du se vilka regler som gäller i detta fall?

18 En ny farled planeras genom Klart Oklart Vet Klart skärgården. För en sådan krävs bl. a att vissa la "el

grund och ett skär sprängs bort. På skäret D D De D

häckar skräntärna (lista 1 i fågel— skyddsdirektivet). Det är helt klart att det finns en alternativ sträckning som inte kostar mer för det allmänna vad gäller inrättande och underhåll av farled m.m men som kan medföra något längre körsträcka för vissa rederier. Om dessa sänker farten med tre knop blir det sammanlagda föroreningsutsläppet till luft inte större genom den längre sträckan. Kan du se vilka regler som gäller för lokaliseringen i detta fall?

19. En anläggning för omhändertagande av Han Ok'a" V]?t Kl?" vissa slag av radioaktivt avfall som inte Ja nej

härrör från kärnteknisk verksamhet planeras [I D [5 D

att byggas intill anläggningar för ett återvinningsföretag. I praktiken innebär detta en utvidgning av den pågående återvinningsverksamheten till att även omfatta radioaktivt material. Stora samordningsvinster är att vänta genom denna samlokalisering. Kan du se vilka regler som gäller för dels lokaliseringen, dels skyddsåtgärder i detta fall?

20. En kommun har detaljplanelagt ett KI?" Oklart V?t KI?" industriområde. Alla industrier där har ia ne]

tillstånd sedan miljöskyddslagens tid. [| B De D

Därefter detaljplanelägger kommunen området intill för bostadsbebyggelse (bostadsrätt). Människorna flyttar in. Efter ett år börjar några klaga Över allergiska besvär. Det visar sig inte bara att en av industrierna släpper ut ett ämne som är känt för att kunna orsaka dessa slags besvär, utan även att industrin inte utnyttjar sitt tillstånd fullt ut. Den kommer nu att öka sin produktion med 40 %, vilket ryms inom redan givet tillstånd. Det särskilt intressanta är att produktionen från början byggde på en annan kemikalie än den som orsakar allergierna. Det tidigare alternativet var carcinogent. Länsstyrelsen hade "godkänt" kemikaliebytet. Kan du se vilka regler som gäller i detta fall?

manx./lamm. mmm—111311: mugg". bkm-11:11" 115111! 11119. u:. muslim!!! nu en u1l1.t5111'..'--111 1'11 in .”111- 11 . mé'u'IKIMJ1j'Eiilugnma'ralggi'flliv ;. ait-nån 1.1—11.115, 11l'1 .1. .1 it.-1- r'.;-1 .. i ';i w.....1b1'1111111m1111111111wmavmnq 551115] Yu» 11.1 BI 'l11r:l' ""f1'11' '; 11111 '.11- 11115' 'MMBRW muta 115 101.11511153335 ', _ hjj—ama" m1mmmmm'l , " 1511111111:11_.5-.1'11nm ' 51th 1.'..l'- _|, Hull.; 1 www.umu.- 1.1-lnI [Flt LQEI' 521—'n l.!t'iDJiEEEIBil' ”1 m M lin 'i'-":|" ”al'åullmQ—Hm'l ' .i]|_.1,e-.j111'11__,.1.—.1"1..1111 armmmrwwuum MM1W ' * - mu Mind 111111! blir Mmm; tabl 1511 19111

lit-111 l11'11'111jk11-11 l'1-'r ii.-31511 : : Ft. f-1'11.'.r Iörn 11:1111d.—11:uiil'11-!1:11' ' .'| '; ännu?. .memnnnmmwmua .:: ,,,. ..—P.mwmmm1wmww— Enigma: &. WT! :mmmmmmmmw _|. 1.5.1 ..1| 1111 :111 1:12]le Elli-Ef Mumlm *ME*—_EåålEd—lnäid . 11.51.1551 5.11. ,.—.1.......1._—..' MWMMMLWWMQE " W &?mmmwt. massain- 11515- %me - mMMMlWHW mn! .luitamm tvåsiwlbm am.-.m.... "I: 11.35 % WEM uma 191351 Still? 3.105 mill ämm 511095 15 1551-111 11:- 41.11.1153] 115511 .numfzn55l: Mwi:%IMM' ' " -thi1'11llt*llJ|,1_..u.; Ell": 11.1"1 11? l' — —' ' 'We-wwfår -..man ämm'QilmaW' '.'.d Maritim & 111.115. MQ fil-Maui all.". Mmm...—11111 ha? ;”; MTG—Ej tj.—Ju":— mamman. 1.11... 13.15.1111: 'inlichår .it! 1. 11.1. rcnn 1ir.11ii:mmm1l'1 ”Wanqumrå 11%]? 11 "I—' L.m_.i_l-,c1', ..lL'"!J'l1.Jri..:n QW- "IB ”Bull" 'mif 1 imam.—153155! 311115. 151111! Lamm? mw- namnen? _ _ _,11'1-1 -——?', .. MW'WMrmmMMN—m Waititi: 1' , i...-r: 11 m.m ..... me...-11.11.1515: 111.151 mnmmwu' Jm mmm: man 411 111111 Wi n'mmign'mm 51111 11.11.5111 WWMQWMW .1' (111 1.511 Wahman. MMMirkWMtåmvmä Jmnmmwmm 1 :mla'äiab

- hänämmlfhhihlg .....111. "f"; 11 .,.1..1..1 1 1 3131 ' 1: _ | . (”141.311 11'1'. .: ling-nablwläg | " ' 1:21 Billdal-.: t11'1r1', 1' :..1' 11 ._""r'_ 1'11 m'a-r. mne1 '. 111-#111111'51111 Ligg-n' '1' F... 1,,-;.'1- 711.11'. sul 115.511...

Förslaget till miljöbalk

FÖRSTA AVDELNINGEN Övergripande bestämmelser 1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde

1 & Målet med miljöbalken är att trygga en hållbar utveckling så att nu levande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. I en hållbar utveckling ingår att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är knuten till ett törvaltaransvar.

För att uppnå miljöbalkens mål skall

1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,

2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,

3. den biologiska mångfalden bevaras,

4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt användas så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och

5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

2 & Bestämmelserna i 3 och 4 kap. skall tillämpas vid prövning av frågor enligt 7 kap., tillståndsprövning av sådan verksamhet som är tillståndspliktig enligt 9, 11 och 12 kap. och vid regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. samt enligt vad som är föreskrivet i lagen (1902z71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, luftfartslagen(19571297), lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, väglagen (1971:948), lagen (1978:160) om vissa rörledningar, lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, plan- och bygglagen (1987:10), minerallagen (1991:45), lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon och lagen (1995: 1649) om byggande av järnväg.

3 & Om det i någon annan lag finns bestämmelser som i särskilda avseenden reglerar en fråga som omfattas av miljöbalken, gäller i stället vad som sägs i den lagen.

Utöver bestämmelserna i miljöbalken gäller, i fråga om verksamhet som kan orsaka olägenheter för människors hälsa, miljön eller andra intressen som

skyddas enligt miljöbalkens bestämmelser, vad som föreskrivs i lagen (l902:7l s. 1), innefattande vissa bestämmesler om elektriska anläggningar, luftfartslagen (l957:297), lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, väglagen (1971:948), lagen (19781160) om vissa rörledningar, skogsvårdslagen (1979z429), lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, plan- och bygglagen (1987:10), minerallagen (1991:45), lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, lagen (1995:1649) om byggande av järnväg och andra lagar.

I fråga om arbetsmiljön gäller de särskilda bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1 160).

4 5 I fråga om viss miljöfarlig verksamhet och viss vattenverksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (19712850) med anledning av

gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.

5 & Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande särskilda förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen, meddela föreskrifter för totalförsvaret som avviker från denna balk.

6 5 I lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen finns föreskrifter om verkan av unionens fördrag och andra instrument samt de Europeiska gemenskapernas beslut.

2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.

1 & Vid tillåtlighets— och tillståndsprövning och prövning av sådana villkor som inte avser ersättning samt vid tillsyn enligt denna balk är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta kapitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön.

2 & Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning, för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

3 5 Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och

genomföra de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Vid yrkesmässig verksamhet skall bästa möjliga teknik användas.

Dessa försiktighetsmått skall genomföras så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

4 & För verksamheter och åtgärder skall en sådan plats väljas som är lämplig med hänsyn till 1 kap. 1 &, 3 kap. och 4 kap. Platsen skall väljas så att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.

5 & Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd skall hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand skall förnybara energikällor användas.

6 5 Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall, för att förebygga risk, undvika att använda sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan ersättas med mindre farliga kemiska produkter eller biotekniska organismer. Detta gäller också en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller bioteknisk organism och som kan ersättas av en mindre farlig vara.

7 & Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar för att skadan eller olägenheten avhjälps. Detta ansvar kvarstår till dess skadan eller olägenheten har upphört.

8 & Kraven på hänsyn enligt 2—7 åå gäller i den utsträckning det kan anses rimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämföras med kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om totalförsvarsverksamhet eller om en åtgärd behövs för totalförsvaret, skall detta beaktas vid avvägningen.

Avvägningen enligt första stycket får inte medföra att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. åsidosätts.

9 5 Kan en verksamhet eller åtgärd befaras föranleda skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om sådana skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas som kan krävas enligt denna balk, får verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om det finns särskilda skäl.

En verksamhet eller åtgärd får inte bedrivas eller vidtas om den medför risk för att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller miljön försämras avsevärt.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte, om regeringen har tillåtit verksamheten enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 & eller enligt lagen (1978:]60) om vissa rörledningar.

10 & Om en verksamhet eller åtgärd är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt får regeringen tillåta den, även om förutsättningama är sådana som anges i 9 & andra stycket. Detta gäller dock inte om verksamheten eller åtgärden kan befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.

Beslut enligt första stycket får förenas med villkor för att tillgodose allmänna intressen.

3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden

l & Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

2 & Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

3 5 Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.

4 & Jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse.

Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.

5 & Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringamas bedrivande.

Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

6 & Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

7 & Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa.

Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

8 & Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommunikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar.

Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tilkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

9 & Mark— och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka totalförsvarets intressen.

Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

10 5 Om ett område enligt 5—8 åå är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.

Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot bestämmelserna i 4 kap.

4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet

1 & De områden som anges i 2—7 55 är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om det inte möter något hinder enligt 2—7 åå och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur— och kulturvärden.

Bestämmelserna i första stycket och 2—6 åå utgör inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 3 kap. 7 5 andra stycket.

2 & Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön: Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge till Lysekil, Kustområdet i Halland, Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden, Kustområdet i Skåne från Ömahusen söder om Skillinge till Åhus, Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från Oskarshamn till Arkösund, Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng och Singö, Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde, Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till riksgränsen mot Finland,

Öland, Gotland,

Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne, Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet, Vänern med öar och strandområden, Vättern med öar och strandområden, Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp,

Området Dalsland-Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och Östervallskog i norr, Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av Klarälven inom Torsby kommun, Mälaren med öar och strandområden, Området Malingsbo-Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken och Skinnskatteberg, Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär, Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över Gulleråsen och Boda till Rättvik, Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik,

Vindelådalen,

Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset med undantag för de fjällområden som anges i 5 5.

3 & Inom kustornrådena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde samt på Öland får anläggningar som avses i 17 kap. 1 & 1-11 och 17 inte komma till stånd.

4 & Inom kustornrådena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergam och Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av de stora tätortsregionema.

Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses i 17 kap. 1 5 1-7 och 10-11 komma till stånd endast på platser där det redan finns anläggningar som skall prövas enligt angivna lagrum.

5 15 Inom fjällområdena Långfjället—Rogen, Sylama-Helags, Skäckerfjällen, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken-Borgafjällen, Marsfjällen— Var- dofjällen, Artfjället, Täma-Vindelfjällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas.

6 & Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för lcraftändamål får inte utföras i nationalälvama Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden, källflöden och biflöden samt i följande vattenområden med tillhörande käll- och biflöden:

I Dalälven Västerdalälven uppströms Hummelforsen och Österdalälven uppströms Trängslet I Ljusnan Voxnan uppströms Vallhaga I Ljungan Ljungan uppströms Storsjön samt Gimån uppströms Holmsj ön I Indalsälven Åreälven, Ammerån, Storån - Dammån samt Hårkan I Ångermanälven Lej arälven, Storån uppströms Klumpvattnet,

Långselån-Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransam samt Vojmån uppströms Vojm- sj ön

Vapstälven

Moälven

Lögdeälven Öreälven

I Umeälven Tämaån, Girjesån och Juktån uppströms Fjosoken Sävarån I Skellefteälven källflödena uppströms Sädvaj aure respektive Riebnes samt Malån

Byskeälven

Åbyälven

I Luleälven Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven Råneälven Emån Bräkneån Mörrumsån

Fylleån I Enningdalsälven Enningdalsälven uppströms riksgränsen till Norge

Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor:

I Klarälven sträckan mellan Höljes och Edebäck I Dalälven Västerdalälven nedströms Skiffsforsen samt Dalälven nedströms Näs bruk

I Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegsjön samt sträckan mellan Laforsen och Arbråsj öarna I Ljungan sträckan mellan Havem och Holmsjön samt sträckan nedströms Viforsen I Indalsälven Långan nedströms Landösjön I Ångermanälven Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön I Umeälven Tämaforsen mellan Stor—Laisan och Gäuta

Första och andra styckena gäller inte vattenverksamhet som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan.

7 & Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är en national- stadspark.

Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

5 kap. Miljökvalitetsnormer Föreskrifter om miljökvalitetsnormer

l & Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller naturen i övrigt, om det behövs för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön (miljökvalitetsnormer).

Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela miljökvalitets normer som skall gälla till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Vad miljökvalitetsnormer skall ange

2 & Miljökvalitetsnormer skall ange de föroreningsnivåer eller stör- ningsniväer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter.

Milj ökvalitetsnormerna skall ange .

1. förekomst i mark, yt— och grundvatten, luft eller naturen i övrigt av kemiska produkter eller biotekniska organismer,

2. högsta nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller annan sådan störning, eller

3. nivå eller värde för vattenstånd eller flöde i vattensystem, vattendrag, grundvatten eller delar av dem.

Hur miljökvalitetsnormer skall beaktas

3 © Myndigheter och kommuner skall iaktta miljökvalitetsnormema när de

- planerar och planlägger, - prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälnings ärenden,

- utövar tillsyn, eller - meddelar föreskrifter.

4 & Bestämmelser om att tillstånd inte får beviljas för verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds finns i 16 kap. 5 &. Bestämmelser om att tillstånd eller villkor för ett tillstånd får omprövas, om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds, finns i 24 kap. 5 ä 2.

Åtgärdsplan

5 & Om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas, skall en åtgärdsplan upprättas. Regeringen skall i samband med att föreskrifter enligt 1 & meddelas eller när behov uppkommer besluta en sådan åtgärdsplan eller besluta att en eller flera myndigheter eller kommuner skall upprätta sådana åtgärdsplaner.

Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område överträds därför att miljön påverkas av en verksamhet som ligger utanför området, skall regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer upprätta en åtgärdsplan för hela det område där störningar förekommer.

Innan en myndighet eller kommun upprättar en åtgärdsplan skall den samråda med myndigheter och kommuner som berörs samt med verksamhetsutövare som berörs i betydande omfattning. En åtgärdsplan som upprättas av en kommun skall beslutas av kommunfullmäktige.

Åtgärdsplanen skall skickas till de myndigheter som regeringen bestämmer.

6 & En åtgärdsplan får omfatta all verksamhet som kan påverka de föroreningsnivåer eller stömingsnivåer som avses i 2 & första stycket. I en

åtgärdsplan skall anges de åtgärder som skall vidtas för att miljökvalitetsnormen skall vara uppfylld vid en angiven tidpunkt samt vilka myndigheter och kommuner som skall se till att angivna åtgärder vidtas samt när de skall vara genomförda.

En åtgärdsplan skall omprövas vid behov.

Prövning av åtgärdsplan

7 & Regeringen får föreskriva att vissa åtgärdsplaner skall prövas av regeringen.

Åtgärdsprogram

8Q Regeringen får föreskriva att sådana åtgärdsprogram skall upprättas som kan krävas till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Mätning och kontroll

9 & Regeringen skall i samband med att föreskrifter enligt l & meddelas även besluta vilka som är skyldiga att utföra de mätningar som behövs för att kontrollera att en milj ökvalitetsnorm uppfylls.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om mätmetoder och redovisning av mätresultat.

6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag När det krävs en miljökonsekvensbeskrivning

1 5 En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd enligt 9, 11 och 12 kap. eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. En sådan skall finnas även vid tillåtlighetsprövning enligt 17 kap.

Regeringen får föreskriva att det skall upprättas ei miljökonsekvens- beskrivning även i ansökningar om dispens eller andra ärenden enligt denna balk eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken där det behövs för att kunna bedöma miljöpåverkan. Regeringen får även föreskriva om undantag från skyldigheten enligt första stycket att upprätta en miljökonsekvensbeslaivning för verksamheter vars miljöpåverkan kan antas bli mindre betydande.

2 & Regeringen får föreskriva att det skall finnas en miljökonsekvens beskrivning även i ärenden enligt andra lagar eller i andra fall än som avses i l &, när det behövs för att kunna bedöma miljöpåverkan. I fråga om sådana miljökonsekvensbeskrivningar gäller vad som sägs i detta kapitel, om inget annat har föresla'ivits.

Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar

3 & Syftet med en miljökonsekvensbeslqivning är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material, råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön.

Tidigt samråd och beslut om betydande miljöpåverkan

4 & Alla som avser att bedriva verksamhet eller vidta någon åtgärd som kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken skall tidigt samråda med länsstyrelsen. De skall även samråda med enskilda som kan antas bli särskilt berörda och göra det i god tid och i behövlig omfattning innan de gör en ansökan om tillstånd och upprättar den miljökonsekvendaeskrivning som krävs enligt l &. Före samrådet skall den som avser att bedriva verksamheten till länsstyrelsen och enskilda som särskilt berörs lämna uppgifter om den planerade verksamhetens lokalisering, omfattning och utformning samt dess förutsedda miljöpåverkan.

Vad som sägs i första stycket gäller också för ärenden för vilka en milj ökonsekvensbeskrivning krävs enligt 1 & andra stycket.

Efter samrådet skall länsstyrelsen besluta om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Beslutet får inte överklagas. Innan beslut fattas skall yttrande i frågan begäras in från tillsynsmyndigheten i de fall denna inte är länsstyrelsen.

Regeringen får föreskriva om vilka slags verksamheter och åtgärder som alltid kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Utökat samråd med miljökonsekvensbedömning

5 & Om länsstyrelsen enligt 4 & beslutar att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, skall ett förfarande med miljökonsekvensbedömning genomföras. Vid ett sådant förfarande skall den som avser att bedriva verksamheten samråda med övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda. Samrådet skall avse verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt innehåll och utformning av milj ökonsekvensbeslqivningen.

6 5 Om en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land, skall den ansvariga myndighet som regeringen bestämmer informera det landets ansvariga myndighet om den planerade verksamheten eller åtgärden och ge det berörda landet och den allmänhet som berörs där möjlighet att delta i ett samrådsförfarande om ansökan och miljökonsekvensbedömningen.

Sådan information skall också lämnas om en annan stat som kan antas bli utsatt för en betydande miljöpåverkan begär det.

Vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla

7 5 En miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 &, däribland

1. en beskrivning av verksamheten med uppgifter om lokalisering, utformning och omfattning,

2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, t.ex. hur det skall undvikas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en milj ökvalitetsnorm enligt 5 kap. överträds,

3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och vatten samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra,

4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, och

5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-4.

Efter samråd med den myndighet som skall pröva ansökan om tillstånd eller frågan om tillåtlighet, får länsstyrelsen i ett beslut enligt 4 & tredje stycket att betydande miljöpåverkan kan antas ställa krav på att även andra jämförbara sätt att nå samma syfte skall redovisas när alternativa utformningar som avses i första stycket 4 redovisas.

För verksamheter eller åtgärder som inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall en miljökonsekvensbeskrivning innehålla vad som anges i första stycket, i den utsträckning det behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning.

Kungörande samt tillfälle att yttra sig

8 & När en miljökonsekvensbesldivning upprättats i ett mål eller ärende om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet, skall detta kungöras tillsammans med kungörelsen om ansökan enligt 19 kap. 4 & och 22 kap. 3 &. Om en miljökonsekvensbeskrivning upprättats i något annat mål eller ärende som rör en verksamhet eller åtgärd som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, skall detta kungöras tillsammans med ansökan i de fall en sådan har gjorts. Därefter skall ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen hållas tillgängliga för allmänheten, som skall beredas tillfälle att yttra sig över dessa innan målet eller ärendet prövas.

Av 12 & lagen (0000) om kungörelse, skriftväxling och delgivning i mål och ärenden enligt miljöbalken framgår att när dom eller beslut har meddelats i målet eller ärendet skall detta kungöras samt den ansvariga myndigheten i det land med vilket samråd hållits enligt 6 & informeras.

Godkännande och beaktande av miljökonsekvensbeskrivningen

9 5 Den myndighet som skall pröva en ansökan i ett mål eller ärende där det krävs en miljökonsekvensbeskrivning skall i samband med den prövningen i ett särskilt beslut även ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i detta kapitel. Detta beslut får inte överklagas särskilt.

Vid prövningen av ansökan skall myndigheten beakta innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden enligt 4—6 och 8 åå.

Kostnaden för miljökonsekvensbeskrivningar

10 & En miljökonsekvensbesloivning samt förfarandet med miljtkonse- kvensbedörnning skall bekostas av den som gjort en ansökan som avses i 1 9 eller i annat fall är skyldig att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning.

Planer och planeringsunderlag

11 & Varje myndighet som skall tillämpa denna balk skall se till att sådana planer enligt plan— och bygglagen (1987:10) och sådant planeringsunderlag som behövs för att belysa hushållningsfrågan finns tillgängliga i målet eller ärendet.

Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.

12 & Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och annat planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med naturresurser i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrehen är skyldig att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt kommuner och myndigheter som skall tillämpa denna balk samt åt den som är skyldig att upprätta en milj ökonsekvensbeskrivning.

13 & Regeringen får i ett visst fall besluta att en eller flera kommuner skall redovisa till regeringen eller någon annan myndighet, hur kommunen eller kommunema i sin planering enligt plan- och bygglagen (1987:10) avser att

1. genomföra en åtgärdsplan enligt 5 kap. 5 & eller på annat sätt skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. uppfylls, och

2. tillgodose ett intresse som rör hushållningen med mark och vatten enligt 3 och 4 kap.

Statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det uppkommer behov av en sådan redovisning.

7 kap. Skydd av områden Allemansrätt

l 5 Var och en som utnyttjar allemansrätten skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen.

Nationalpark

2 5 Ett mark— och vattenområde som tillhör staten får efter riksdagens med- givande av regeringen förklaras som nationalpark i syfte att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick.

3 & Föreskrifter om vård och förvaltning av nationalparker och om in- skränkningar i rätten att använda mark inom nationalparker får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Naturreservat

4 & Ett mark— och vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen för- klaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bo vara värdefulla natur- och kulturmiljöer eller i syfte att tillgodose behov av områden för friluftslivet.

Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får också förklaras som naturreservat.

5 5 I ett beslut om att bilda naturreservat skall skälen för beslutet arges.

I beslutet skall också anges de inskränkningar i rätten att använda mark och vattenområden som behövs för att uppnå syftet med reservatet, såsom förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel, upplag, schaktning, täkt, uppodling, dikning, plantering, awerkning, jakt, fiske och användning av bekämpningsmedel. En inskränkning får innebära att tillträde till området förbjuds under hela eller delar av året.

Om det senare visar sig behövas nya skäl eller ytterligare inskränkningar för att uppnå syftet med skyddet får länsstyrelsen eller komnunen meddela beslut om detta.

6 & Om det behövs för att tillgodose syftet med ett naturreservat får läns- styrelsen eller kommunen förplikta ägare och andra innehavare av särskild rätt till fastighet att tåla sådana intrång som att det inom området

I. anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar,

2. bereds tillträde till mark för allmänheten där alfnänheten annars inte har rätt att vistas,

3. utförs gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift, avspärrning eller liknande åtgärder, eller

4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av mark- och vattenförhållanden.

7 5 Länsstyrelsen eller kommunen får helt eller delvis upphäva beslut som den har meddelat enligt 4—6 åå, om det finns synnerliga skäl.

Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som den har meddelat för ett naturreservat, om det finns särskilda skäl. Ett beslut om dispens upphör att gälla, om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

Innan upphävande eller dispens beslutas för ett sådant särskilt skyddsom- råde eller särskilt bevarandeområde som anges i 28 & krävs tillåtelse av rege ringen, om inte annat följer av 29 5 andra stycket.

Beslut om upphävande eller dispens får meddelas endast om intrånget i naturvärdet kompenseras i skälig utsträckning på naturreservatet eller på något annat område.

8 & Beslut i frågor om bildande eller ändring av naturreservat får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och byggagen (1987:10). Mindre avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas.

Kulturreservat

9 & Ett mark- eller vattenområde får förklaras som kulturreservat i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. På ett sådant område skall bestämmelserna i 4—6 % tillämpas. Att det inom ett område finns en bygg- nad eller anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fast fornlämning enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. hindrar inte att området förklaras som kulturreservat.

I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 7 och 8 åå.

Naturminne

10 & Ett särpräglat naturföremål får av länsstyrelsen eller kommunen för- klaras som naturminne, om det behöver skyddas eller vårdas särskilt. För- klaringen får omfatta även det område på marken som krävs för att bevara naturföremålet och ge det behövligt utrymme.

Vad som i 5—8 % föreskrivs om naturreservat skall gälla även för natur— minnen.

Biotopskyddsområde

11 & Mindre mark- eller vattenområde som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda får av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förklaras som bio topskyddsområde. Sådana förklaringar får avse enskilda områden eller samtliga områden av ett visst slag inom landet eller del av landet.

Inom biotopskyddsområde får inte bedrivas verksamhet eller vidtas åt— gärder som kan skada naturmiljön. Om regeringen förordnar att samtliga områden av visst slag skall vara biotopskyddsområden, får den i samband med beslutet meddela föreskrifter om att dispens kan medges för sådan verksamhet eller sådana åtgärder. Dispens får endast medges om det finns särskilda skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta de åtgärder som behövs för att vårda biotopskyddsområde. Innan det vidtas någon åtgärd skall den som äger eller har särskild rätt till orrrådet underrättas särskilt.

Ett beslut om biotopskyddsonrråde skall gälla omedelbart även om det överklagas.

Djur- och växtskyddsområde

12 & Om det utöver förbud enligt 8 kap. 1 och 2 åå eller fredning enligt jakt- och fiskelagstiftningen behövs särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst område, får länsstyrelsen eller kommunen meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller allmärhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.

Strandskyddsområde

13 & Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag.

Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet.

14 & Strandskyddet omfattar land— och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde). Området får av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utvidgas till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att tillgodose något av strandskyddets syften.

Ett beslut om att utvidga strandskyddet skall gälla omedelbart även om det överklagas.

15 5 Ett strandområde som uppenbart saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syften får av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnas att inte vara omfattat av strandskydd.

Ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av orrrådes— bestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10) får, om det finns sär- skilda skäl, av regeringen eller den myndighet som regeringen bestärrmer förordnas att inte vara omfattat av strandskydd.

Om detaljplan eller områdesbestämmelser upphävs inträder åter strand-

skydd.

16 å Inom strandskyddsonrråde får inte

1. nya byggnader uppföras,

2. byggnader ändras så att de kan tillgodose ett väsentligen annat ändamål än de tidigare har använts till,

3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för bebyggelse som avses i 1 och 2,

4. andra anläggningar eller anordningar utföras som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller väsentligen försämrar livsvillkoren för djur— eller växtarter, eller

5. andra åtgärder vidtas som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- och växtarter.

17 å Förbudeni 16 & gäller inte

1. byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och som inte tillgodoser bostadsändamål, eller

2. verksamheter eller åtgärder som har tillåtits av regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 & eller till vilka tillstånd har lämnats enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av denna balk.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att förbuden i 16 & inte skall gälla sådana byggnader, anläggningar eller anordningar som utgör komplement till bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden.

18 & Länsstyrelsen får meddela dispens från bestämmelserna i 16 &, om det finns särskilda skäl. Om dispens meddelas, skall länsstyrelsen bestärrma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet.

Ett beslut om dispens upphör att gälla, om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

Miljöskyddsområde

19 5 Ett större mark- eller vattenområde får av regeringen förklaras som miljöskyddsområde, om det krävs särskilda föreskrifter därför att området eller en del av området är utsatt för föroreningar eller annars inte uprfyller en milj ökvalitetsnorm.

20 & För miljöskyddsonrråde skall regeringen eller efter regeringens be- myndigande länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för verksamheter inom orrrådet som behövs för att tillgodose syftet med området. Länsstyrelsen får meddela dispens från föreskrifter som har meddelats för ett miljöskyddsområde, om det finns särskilda skäl.

Vattenskyddsområde

21 & Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller yt- vattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.

22 5 För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen eller kommunen med dela sådana föreskrifter om insldänkningar i rätten att förfoga över fas- tigheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen eller kommunen föreskriva att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta. Föreskriftema skall gälla omedelbart, även om de överklagas.

Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från föreskrifter som den har meddelat för ett vattenskyddsområde, om det finns särskilda skäl.

Marinvetenskapli g forskning

23 5 För att skydda den marina miljön får regeringen eller den myrriighet som regeringen bestämmer föreskriva att marinvetenskaplig forskning inom svenskt sjöterritorium inte får bedrivas från forskrringsfartyg som är

registrerade i eller tillhör en annan stat utan att det finns tillstånd för forskningen eller den har anmälts. Tillstånd får begränsas till viss tid och förenas med villkor.

Interimistiska förbud

24 5 När en fråga har väckts om att ett område eller ett föremål skall skyddas som naturreservat, kulturreservat, naturrninne eller vatterskyddsområde eller om att ett redan skyddat sådant område eller föremål skall få utökat skydd, får länsstyrelsen eller kommunen för viss tid dock högst tre år meddela förbud mot att sådana åtgärder vidtas utan tillstånd som berör området eller föremålet och som strider mot syftet med det tiltänkta skyddet. Om det finns särskilda skäl, får förbudet förlängas att gälla i ytterligare högst ett år. Om det finns synnerliga skäl, får förbudet därefter förlängas att gälla i ytterligare högst ett år.

Ett förbud enligt första stycket skall gälla omedebart även om det över- klagas.

Intresseprövning

25 & Vid beslut om naturreservat, kulturreservat, naturrninnen, biotop, skyddsområden, djur- eller växtskyddsområde'n och vattenskyddsområden får markägarens rätt att använda marken inslqänkas endast när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Inskränkningen får inte gå längre än som lo'ävs för att tillgodose syftet med skyddet för området. Det- samma gäller också förpliktelser att tåla intrång i rätt till fastighet. Härvid skall innehavare av särskild rätt till fastighet likställas med ägare.

26 & Dispens enligt 7, 9-11, 18, 20 och 22 åå &ån förbud eller andra föreskrifter som meddelats med stöd av detta kapitlet får ges endast om det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte.

Förteckning över vissa naturområden

27 & Naturvårdsverket skall fortlöpande föra en förteckning över naturom- råden som bör beredas skydd i enlighet med internationella åtaganden eller nationella mål om skydd av sådana områden. Av förteckningen skall det framgå vilket internationellt åtagande eller natimellt mål som har föranlett att området har tagits upp i förteckningen.

Ett område som tagits upp i förteckningen skall prioriteras i det fortsatta skyddsarbetet.

Särskilt skydds— eller bevarandeområde

28 & Regeringen får förklara ett naturområde som särskilt skyddsområde om området enligt rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar är särskilt betydelsefullt för skyddet av sådana fåglar.

Ett område som av Europeiska gemenskapernas kommission har utpekats som ett område av intresse för gemenskapen skall av regeringen förklaras som särskilt bevarandeområde enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.

Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en förklaring enligt första eller andra stycket, om områdets naturvärden inte längre motiverar en sådan förklaring.

29 5 För ett område som förklarats som särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde får beslut om helt eller delvis upphävande av om rådesskydd, om dispens från skyddsföreskrifter eller om tillstånd enligt så- dana föreskrifter inte meddelas utan regeringens tillåtelse.

Detta gäller inte beslut om dispens eller tillstånd, om det är uppenbart att verksamheten inte kommer att orsaka mer än obetydlig skada på orrrådets naturvärden.

Ordningsföreskrifter

30 & Föreskrifter om rätten att färdas och vistas inom ett område som skyddas enligt detta kapitel och om ordningen i övrigt inom området får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, om det behövs för att tillgodose syftet med skyddet.

Föreskriftema skall gälla omedelbart, även om de överklagas.

Delegation till kommun

31 å Regeringen eller den statliga myndighet som regeringen bestämmer får förordna att en kommun i stället för länsstyrelsen skall ha de befogenheter som länsstyrelsen har enligt 18 &.

8 kap. Särskilda bestämmelser om skydd för djur- och växtarter

1 & Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet döda, skada eller fånga vilt levande djur eller att ta bort eller skada sådana djurs ägg, rom eller bon får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas, om det finns risk för att en vilt levande djurart kan komma att försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en sådan art. Förbudet får dock inte gälla fall då ett sådant djur måste dödas, skadas eller fångas till försvar mot angrepp på person eller värdefull egendom.

Föreskriftema får inte avse vilda däggdjur, fåglar, fiskar, vattenlevande blötdjur eller vattenlevande kräftdjur.

2 & Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet ta bort, skada eller ta frö eller andra delar från vilt levande växter får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas, om det finns risk för att en vilt levande växtart kan komma att försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en sådan art.

3 5 För att skydda vilt levande djur- eller växtarter eller naturmiljön får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela före- skrifter om förbud mot eller särskilda villkor för att sätta ut exemplar av sådsana djur— eller växtarter i naturmiljön.

Detta gäller inte när sådana föreskrifter finns i annan lag. I 13 kap. finns särskilda bestämmelser om genetiskt modifierade organismer.

4 & För att skydda vilt levande djur— eller växtarter får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om in- och utförsel, transport, förvaring, preparering och förevisning av djur och växter eller handel med dem. Sådana föreslqifter får meddelas, om det behövs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området eller av andra skäl. Föreskriftema får också reglera motsvarande befattning med ägg, rom eller bon eller med andra produkter som har utvunnits av djur eller växter.

Föreskriftema får innefatta förbud mot eller krav på tillstånd eller andra särskilda villkor för sådana åtgärder som anges i första stycket.

5 & Föreskrifter eller beslut i enskilda_fall enligt detta kapitel skall gälla omedelbart, även om de överklagas. _

TREDJE AVDELNINGEN

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VISSA VERKSAMHETER 9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Definitioner avseende miljöfarlig verksamhet

1 5 Med miljöfarlig verksamhet avses l. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten,

2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller milj ön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten, eller

3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke—joniserande strålning eller annat liknande.

2 & Med avloppsvatten avses

1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,

2. vatten som använts för kylning,

3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning, eller

4. vatten som avleds för avvattning av en begravningplats.

Definitioner avseende hälsoskydd

3 & Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.

Allmänna bestämmelser om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

4 5 Om det finns särskilda skål med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön, får regeringen för en viss del av landet meddela föreskrifter eller beslut om förbud mot att

1. släppa ut avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar, eller

2. lägga upp fasta ämnen. Detta gäller om sådan verksamhet kan leda till att vattenområden, marken eller grundvattnet kan förorenas eller på annat sätt påverkas menligt.

5 & För att skydda människors hälsa och miljön får regeringen, om det framstår som mer ändamålsenligt än beslut i enskilda fall, också i andra fall än som avses i 4 _6 i fråga om miljöfarlig verksamhet meddela föreskrifter om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått. Sådana föreskrifter får också meddelas för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden. Om det finns särskilda skäl, får regeringen bemyndiga en myndighet att meddela sådana föreskrifter.

Om det behövs, får regeringen meddela föreskrifter om sådana försiktighetsmått som går utöver vad som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen eller andra internationella åtaganden.

T illstånds— och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet

6 & Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts

1. anlägga eller driva vissa slag av fabriker, andra inrättningar eller annan miljöfarlig verksamhet, eller

2. driva sådan miljöfarlig verksamhet som avses i 1, om den ändras med avseende på tillverkningsprocess, reningsförfarande eller på något annat sätt och det inte är fråga om en mindre ändring.

Även om tillståndsplikt enligt första stycket inte har föreskrivits får tillsynsmyndigheten i enskilda fall förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd, om verksamheten medför risk för betydande föroreningar eller andra betydande olägenheter för människors hälsa eller miljön.

Den som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet får ansöka om tillstånd till verksamheten enligt denna balk även om det inte krävs tillstånd.

7 & Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar inrättas.

Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts

l. inrätta eller ändra avloppsanordningar,

2. släppa ut avloppsvatten av en viss mängd, art eller sammansättning i mark, vattenområde eller grundvatten, eller

3. släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen, om detta kan leda till att mark, vattenområden eller grundvatten kan förorenas.

8 å Ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas av miljödomstol.

Regeringen får föreskriva att ansökan om tillstånd för vissa slag av verksamheter skall prövas av länsstyrelsen. Om den miljöfarliga verksam- heten kan antas ha en liten miljöpåverkan, får regeringen föreskriva att en kommunal nämnd skall pröva frågor om tillstånd. Tillstånd som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt skall alltid prövas av länsstyrelsen.

Anmälan om miljöfarlig verksamhet skall enligt vad regeringen föreskriver göras till generalläkaren, länsstyrelsen eller kommunen.

Särskilda bestämmelser om hälsoskydd

9 å Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria från ohyra och andra skadedjur.

Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa.

10 å Anläggningar för grundvattentäkter skall inrättas och användas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.

Om det inte krävs tillstånd enligt 11 kap., får en kommun föreskriva att det ändå skall krävas tillstånd eller anmälan för att inrätta och använda en ny anläggning för grundvattentäkt i områden där knapphet på sött grundvatten råder eller kan befaras uppkomma. Detta gäller om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa skall uppkomma. Kommunen får också föreskriva anmälningsplikt för sådana anläggningar som redan finns inom angivna områden.

11 å Regeringen får föreskriva att vissa djur inte utan särskilt tillstånd av kommunen får hållas inom områden med detaljplan eller områdesbestämmelser, om sådana föreskrifter behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppstår.

Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.

12 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även i andra fall än som avses i 10 och 11 åå meddela de föreskrifter som behövs

till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.

I föreskrifter enligt första stycket får anges att verksamheter som kan medföra olägenheter för människors hälsa inte får bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan att kommunen har lämnat tillstånd eller en anmälan har gjorts till kommunen.

3 å Kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot olägenheter för människors hälsa får inte medföra onödigt tvång för allmänheten eller annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet.

10 kap. Särskilda bestämmelser om förorenade områden Ansvaret för utredning och efterbehandling

1 å Detta kapitel skall tillämpas på mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

2å Ansvarig för efterbehandling av sådana områden, byggnader eller anläggningar som anges i l å är den som där bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen (verksamhetsutövare).

Den som utövar eller har utövat ett bestämmande inflytande över en verksamhetsutövare som avses i första stycket och som därvid i avsevärd grad har medverkat till att föroreningen har uppkommit ansvarar såsom verksamhetsutövare.

3 å Kan inte någon verksamhetsutövare utföra eller bekosta efterbehandling av en förorenad fastighet är var och en efterbehandlingsansvarig som förvärvat fastigheten och vid förvärvet känt till föroreningarna eller då borde ha upptäckt dem vid en sådan undersökning som avses i 4 kap. 19 å andra stycket jordabalken. Avser förvärvet en privatbostadsfastighet enligt 2 kap. 5 å kommunalskattelagen (1928z370) ansvarar endast en förvärvare som känt till föroreningen. I fråga om förorenad byggnad eller anläggning gäller detsamma den som förvärvat den fastighet där byggnaden eller anläggningen är belägen. Med förvärv av fastighet likställs förvärv av tomträtt.

Första stycket tillämpas inte när en bank har förvärvat en fastighet för att skydda fordran enligt 2 kap. 8 å bankrörelselagen (1987z617)

4å Efterbehandlingsansvaret innebär att den ansvarige i skälig omfattning skall utföra eller bekosta de efterbehandlingsåtgärder som på grund av föroreningar behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön. När ansvarets omfattning skall bestämmas skall det beaktas hur lång tid som har förflutit sedan föroreningarna ägt rum, vilken skyldighet den ansvarige hade att förhindra framtida skadeverkningar och omständigheterna i övrigt. Efterbehandlingsansvaret kan inte preskriberas enligt preskriptionslagen

(1981:130).

5 å Den som äger en fastighet som efterbehandlas kan trots frihet från ansvar enligt 2 eller 3 å förpliktas att i skälig utsträckning svara för kostnader som motsvaras av den värdeökning på fastigheten som efterbehandlingen medför.

6 å Om flera verksamhetsutövare är ansvariga enligt 2 å, skall de svara solidariskt i den utsträckning inte annat följer av att ansvaret är begränsat enligt 4 å första stycket. En verksamhetsutövare som visar att dennes bidrag till föroreningen är så obetydligt att det inte ensamt motiverar efterbehandling skall dock ansvara endast för den del som motsvarar bidraget. Kostnaden skall fördelas mellan de ansvariga efter vad som är skäligt med hänsyn till den omfattning i vilken var och en har medverkat till föroreningen och till omständigheterna i övrigt.

7 å Om flera fastighetsägare eller tomträttshavare är ansvariga enligt 3 å, skall de svara solidariskt i den utsträckning annat inte följer av att ansvaret är begränsat enligt 4 å första stycket. Kostnaden skall fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till vad de insett vid förvärvet och omständigheterna i övrigt.

8 å I frågor om ansvar för kostnader att utreda föroreningar inom ett sådant mark- eller vattenområde eller en sådan byggnad eller anläggning som avses il å tillämpas 2 - 5 och 7 åå.

Ägaren till en fastighet, byggnad eller anläggning som avses i första stycket kan trots frihet från ansvar enligt 2 eller 3 å förpliktas att svara för utredningskostnader som rör fastigheten i den utsträckning det är skäligt med hänsyn till den nytta ägaren kan antas få av utredningen, de personliga ekonomiska förhållandena och omständigheterna i övrigt.

Upplysningsskyldighet

9 å Den som äger eller brukar en fastighet skall oavsett om området tidigare ansetts förorenat genast underrätta tillsynsmyndigheten om det upptäcks en förorening på fastigheten, om föroreningen kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Miljöriskområden

10 å Länsstyrelsen skall genom beslut förklara ett mark— eller vattenområde för miljöriskområde om det är så allvarligt förorenat att det med hänsyn till riskerna för människors hälsa och miljön är nödvändigt att föreskriva om begränsningar i markanvändningen eller andra försiktighetsmått. Vid förklaringen skall beaktas föroreningamas hälso- och miljöfarlighet, föroreningsgraden, förutsättningarna för spridning och den omgivande miljöns känslighet.

11 å I ärenden om miljöriskornråden skall länsstyrelsen se till att varje ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Innan ett område förklaras som milj öriskorrrråde skall länsstyrelsen

1. inhämta yttrande från berörda fastighetsägare, innehavare av särskild rätt samt borgenärer med panträtt i fastigheten eller om fastigheten är upplåten med tomträtt, tomträtten,

2. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt ge även andra som kan beröras av en förklaring tillfälle att yttra sig,

3. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i frågan, och

4. om det behövs för utredningen i ärendet hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen.

Om det är uppenbart att inga enskilda intressen skadas genom förklaringen och om samtliga fastighetsägare, innehavare av särskild rätt och borgenärer enligt första stycket 1 lämnat skriftligt godkännarrie, får länsstyrelsen pröva ärendet utan föregående kungörelse.

Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som är ansvarig för efterbehandling att ge in den utredning som behövs för prövningen. I föreläggandet får länsstyrelsen föreskriva om tillträde för efterbehandling enligt 28 kap. 5 å. Länsstyrelsen kan även låta utföra nödvändig utredning på den ansvariges bekostnad.

12 å När ett område förklaras som miljöriskområde skall länsstyrelsen besluta om inskränkningar i markanvändningen eller om att vissa åtgärder

som fastighetsägare eller någon annan vill vidta skall vara förenade med villkor eller skall föregås av en anmälan till tillsynsmyndigheten.

Sådana inskränkningar och sådan anmälningsplikt som anges i första stycket får avse grävning, schaktning och markarbeten, bebyggelseåtgärder, ändrad markanvändning samt andra åtgärder som kan innebära att belastningen av föroreningar i och omkring området kan komma att öka,

— att den miljömässiga situationen annars försämras, eller - att framtida efterbehandlingsåtgärder försvåras. Länsstyrelsen får även besluta att sådana åtgärder inte får vidtas eller att fastighet inte får överlåtas förrän nödvändiga markundersökningar har utförts.

13 å Länsstyrelsen skall ändra eller meddela nya villkor eller upphäva beslutet om miljöriskområde när ett miljöriskorrrråde har efterbehandlats eller när föroreningarna där av någon annan orsak minskat så att meddelade villkor om inskränkningar i markanvändningen eller andra försiktighetsmått inte längre är nödvändiga.

14å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om miljöriskområden.

11 kap. Vattenverksamhet Tillämpningsområde

1 å I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om vattenverksamhet och vattenanläggningar. Bestämmelser om vattenverksamhet och vattenanlägg- ningar finns också i lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vatten verksamhet.

Definitioner

2 å Med vattenverksamhet avses

1. uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden, fyllning och pålning i vattenområden, bortledande av vatten från eller grävning, sprängning och rensning i vattenområden samt andra åtgärder i vattenområden om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup eller läge,

2. bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar för detta,

3. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden samt utförande av anläggningar och åtgärder för detta, och

4. åtgärder som utförs för att avvattna mark, när det inte är fråga om avledande av avloppsvatten, eller som utförs för att sänka eller tappa ur ett vattenområde eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål (markav- vattning).

3 å Med vattenanläggning avses en sådan anläggning som har kommit till genom en vattenverksamhet, tillsammans med manöveranordningar som hör till anläggningen.

4 å Med vattenområde avses ett område som täcks av vatten vid högsta för- utsebara vattenstånd.

5 å Med vattentäkt avses bortledande av yt- eller grundvatten för vatten- försörjning, värrneutvinning eller bevattning.

Med vattenreglering avses ändring av vattenföringen i ett vattendrag till förmån för annan vattenverksamhet.

Med vattenöverledning avses vattenreglering genom överföring av yt- vatten från ett vattenområde till ett annat.

Särskilda förutsättningar för vattenverksamhet

6 å En vattenverksamhet får bedrivas endast om dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den.

7 å En vattenverksamhet skall utföras så att den inte försvårar annan verk- samhet som i framtiden kan antas beröra samma vattentillgång och som främjar allmänna eller enskilda ändamål av vikt. Detta krav gäller om vattenverksamheten kan utföras på detta sätt utan oskälig kostnad.

8 å Den som vill bedriva en vattenverksamhet som kan skada fisket är skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga anordningar för fiskens framkomst eller fiskets bestånd, släppa fram vatten för ändamålet samt iaktta de villkor i övrigt som på grund av verksamheten kan behövas till skydd för fisket i det vatten som berörs av vattenverksamheten eller i angränsande vattenområde. Om nyttan av en ifrågasatt anordning eller ett villkor inte skäligen kan anses motsvara den

kostnad som verksamhetsutövaren därigenom skulle förorsakas, kan verk- samhetsutövaren befrias från en sådan skyldighet.

Vad som i denna paragraf sägs om fisk skall gälla även vattenlevarde blötdjur och vattenlevande kräftdjur.

Bestämmelser om särskilda frskeavgifter som får bestämmas i stället för att det meddelas villkor enligt första stycket finns i 6 kap. 5 å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Tillståndsplikt för vattenverksamhet

9 å För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna balk, om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel. Ansökan om tilktånd till vattenverksamhet prövas av miljödomstolen. Ansökan om tillstånd till markavvattning prövas dock av länsstyrelsen, om den inte skall prövas av miljödomstolen enligt 7 kap. 20 och 21 åå lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd även om det inte krävs tillstånd för verksamheten.

Bestämmelser om skyldighet att begära prövning innan en arläggning för bortledande av grundvatten tas ur bruk finns i 23 å.

10 å Om det krävs tillstånd till en vattenverksamhet, får arbeten av större omfattning i anslutning till verksamheten inte påbörjas innan tillstånd har meddelats.

11 å Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för

1. vattentäkt för en en— eller tvåfamiljsfastighets eller jordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning,

2. utförande av anläggningar för odling av fisk, musslor eller kräftdjur, eller

3. utförande av anläggningar för utvinning av värme, om åtgärden inte avL ser vattentäkt.

12 å Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte, om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens in- verkan på vattenförhållandena.

Första stycket gäller inte markavvattning.

13 å Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka skada på allmänna eller enskilda intressen. I tillståndet skall anges inom vilken tid åtgärderna skall vara uförda.

För dränering av jordbruksmark genom täckdikning med dräneringsrör som har en största diameter av 300 millimeter krävs det dock tillstånd endast om det är sannolikt att allmänna eller enskilda intressen skadas genom verk- samheten.

Tillstånd enligt denna balk behövs inte för markavvattning i samband med torvtäkt om koncession har lämnats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter m.m.

14 å Regeringen får förbjuda markavvattning som skulle lqäva tillstånd enligt detta kapitel i områden där det är särskilt angeläget att våtnarkema bevaras.

Länsstyrelsen får meddela dispens från ett förbud som meddelats enligt första stycket om det finns särskilda skäl. Dispens får meddelas endast om tillstånd till markavvattning meddelas samtidigt.

Ett beslut om dispens upphör att gälla samtidigt med tillståndet.

15 å Tillstånd behövs inte för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp.

Om arbetena berör en fastighet som tillhör någon annan, skall fastig- hetsägaren alltid underrättas innan arbetena påbörjas.

Om fisket kan skadas, skall anmälan om de planerade arbetena göras till länsstyrelsen innan arbetena påbörjas.

16 å Arbeten får utföras utan föregående tillstånd, om det till följd av en skada eller för att förebygga en skada är nödvändigt att tillståndspliktiga ändrings- eller lagningsarbeten utförs genast. Ansökan om godkännande av arbetena skall dock göras snarast möjligt.

Åtgärder som strider mot bestämmelser om innehållande och tappning av vatten får vidtas utan föregående tillstånd, om det är nödvändigt för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av någon annan sådan orsak. Ansökan om godkännande av åtgärderna skall dock göras snarast möjligt.

17 å Om vattenverksamhet har utövats utan tillstånd enligt denna balk eller äldre lag, får verksamhetsutövaren begära prövning av verksamhetens laglighet.

En ansökan om tillstånd att ändra en vattenanläggning som har utförts utan tillstånd får prövas endast om prövning av anläggningens laglighet begärs samtidigt.

Andra stycket gäller även i fråga om ansökningar enligt 28 kap. 12å om att få använda någon annans anläggning. Den som gör en sådan ansökan får även begära prövning av anläggningens laglighet.

Underhållsansvar

18 å Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Om vattenanläggningen med stöd av en särskild rättighet utförts på någon annans mark och äganderätten till anläggningen övergått till markägaren till följd av att rättigheten upjhört, kvarstår underhållsskyldigheten för den som var rättighetshavare.

Den som enligt 28 kap. 12 å har fått rätt att använda någon annans vatten- anläggning är tillsammans med ägaren skyldig att underhålla ariäggningen, om inte miljödomstolen bestämt något annat.

I 21 och 22 åå samt i 24 kap. 4 å andra stycket finns bestämmelser om överflyttning av underhållsskyldigheten.

19 å Den som är skyldig att underhålla en dammanläggning för vatten- reglering skall ersätta skada som orsakas av att anläggningen inte ger avsett skydd mot utströmmande vatten (dammhaveri). Detta gäller även om varken den underhållsskyldige eller någon som den underhållsskyldige svarar för har vållat skadan.

En underhållsskyldig som visar att dammhaveriet orsakats av en krigs- handling eller liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror är dock fri från ansvar.

Utrivning m.m.

20 å Tillstånd enligt denna balk skall alltid lämnas till utrivning av en vatten anläggning i ytvatten, om inte förordnande meddelas enligt 21 å.

21 å I stället för att lämna tillstånd att riva ut en vattenanläggning i ytvatten får miljödomstolen på begäran av ägaren av en fastighet som skulle skadas av utrivningen förordna att skyldigheten att underhålla anläggningen och fullgöra övriga skyldigheter som ligger på anläggningens ägare skall övergå på fastighetsägaren till dess något annat bestäms.

Till skydd för allmänna intressen får efter åtagande ett sådant förordnande också meddelas för staten, en kommun eller ett vattenförbund.

Förordnande får inte meddelas, om det kan antas att fastighetsägaren inte kan fullgöra skyldigheterna eller om det med hänsyn till den sökande eller till allmänna intressen anses mera angeläget att anläggningen rivs ut.

Om ägaren av en vattenanläggning vållas skada av att anläggningen bi- behålls, skall den som övertar ansvaret för anläggningen betala skälig ersättning för skadan.

22 å Om en fastighet vars ägare övertagit underhållskyldigheten enligt 21 å första stycket övergår till en ny ägare, svarar den nya ägaren för de skyldigheter som följer av övertagandet.

Övertagandet enligt 21 å första stycket skall antecknas i inskrivnings registret.

23 å Om det kan uppkomma fara för allmänna eller erskilda intressen genom att en anläggning för bortledande av grundvatten helt eller delvis tas ur bruk, skall anläggningens ägare hämta in miljödomstolens besked på vilka villkor som detta får ske.

Skälig ersättning skall betalas, om en sådan åtgärd medför skada på någon annans egendom genom bestående ändring i vattenförhållandena.

Viss vattenverksamhet som har prövats i annan ordning

24 å Tillstånd skall lämnas till följande vattenverlsamhet, om inte något annat följer av 2 kap. 9 å:

1. vattenverksamhet som vid prövning av annan verksamhet enligt 17 kap. 1 eller 3 åå har angetts som ett villkor för verksamhetens utövande,

2. anläggande av broar och annan vattenverksamhet för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg vars anläggande har prövats i särskild ordning,

3. anläggande av rörledningar i vatten som koncession har meddelats för enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar,

4. verksamhet som bearbetningskoncession har meddelats för enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

12 kap. Täkter, jordbruk m.m.

Täkter

1 å Det krävs tillstånd av länsstyrelsen för täkt av berg, sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter. För husbehov får dock markinnehavare

vidta sådana åtgärder utan tillstånd, om inte annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att åtgärder enligt första stycket för markinnehavarens husbehov inte får vidtas utan tillstånd. Tillståndsplikt enligt detta stycke får förskrivas om åtgärderna kan antas motverka hushållningen av de i första stycket angivna naturresurserna eller medföra en icke obetydlig skada på miljön.

Första och andra stycket gäller inte

1. åtgärder i vattenområden som kräver tillstånd enligt 11 kap.,

2. åtgärder som kräver tillstånd enligt lagen (1966:314) om kont'nental- sockeln, eller

3. täkt av torv som bearbetningskoncession har lämnats för enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

2 å Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till täkt skall behovet av materialet som kan utvinnas vägas mot de skador på djur- och växtlivet och på miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka. Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande.

Vid prövning av en ansökan om tillstånd för täkt av matjord skall beaktas behovet av brukningsbar jordbruksmark.

3 å Tillstånd till täkt får lämnas endast om det ställs säkerhet för de villkor som skall gälla för tillståndet. Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen befria den sökande från kravet på säkerhet. Ytterligare bestärrrmelser om säkerhet finns i 16 kap. 3 å.

4 å Ägaren eller innehavaren av marken är skyldig att tåla åtgärder i enlighet med villkor i täkttillståndet.

5 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som exploaterar en täkt som kräver tillstånd enligt denna balk eller bedriver stenkrossrörelse att låna de uppgifter om verksamheten som behövs som underlag för planering av naturvården.

Regeringen får föreskriva att den som innehar tillstånd till täkt som avses i första stycket skall lämna uppgift till länsstyrelsen om vem som är exploatör av täkten.

När uppgift saknas om vem som är exploatör av en täkt för vilken tillstånd getts, skall vid tillämpningen av denna paragraf eller föreskrifter som meddelats med stöd av paragrafen tillståndshavaren anses som exploaör av

täkten.

Anmälan för samråd

6 å Kan en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i denna balk komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall armälan för samråd göras hos den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att det inom landet eller en del av landet alltid skall göras en anmälan för samråd i fråga om särskilda slag av verksamheter som kan medföra skada på naturmiljön. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om vilka uppgifter en anmälan skall innehålla.

Verksamhet som skall anmälas för samråd får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte sarrrådsmyndigheten medger något annat.

Den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga den anmäl- ningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller mot- verka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten. Bestämmelser om rätt till ersättning vid ett sådant före- läggande eller förbud finns i 31 kap.

Miljöhänsyn i jordbruket

7 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn till natur- och kulturvärden som skall tas vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket, såsom i fråga om skyddet av odlings— och kulturlandskapet samt djur— och växtlivet. Föreskriftema får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning inom den berörda delen av fastigheten avsevärt försvåras.

8 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion först efter anmälan till länsstyrelsen, om inte åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller för natur- och kulturmiljön.

Första stycket gäller inte om marken tas i arspråk för verksamhet vars tillåtlighet har prövats i särskild ordiing.

9 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som skäligen kan behövas från miljöskyddssynpunkt i fråga om

1. begränsningar av antalet djur i ett jordbruk,

2. försiktighetsmått för gödselhanteringen, och

3. växtodlingen.

Vilthägn

10 å Vilthägn får inte uppföras utan tillstånd av länsstyrelsen på orrråden där allmänheten får färdas fritt.

Vid tillståndsprövningen skall behovet av skydd för friluftslivet ochmiljön beaktas.

Tillstånd till vilthägn inom strandskyddsområden får meddelas endast om det finns särskilda skäl.

11 å Länsstyrelsen får besluta nya eller ändrade villkor, om det genom ett vilthägn uppkommer någon olägenhet som inte förutsågs när tillståndet gavs. Kan olägenheten inte avhjälpas och är den betydande, får tillståndet återkallas. Tillståndet får även återkallas, om vilthägn som avses med tillståndet inte längre behövs.

13 kap. Genteknik Tillämpningsområde

1 å Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organisner. Bestämmelserna skall också tillämpas när produkter som imehåller eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden.

Syftet med bestämmelserna är, utöver vad som sägs i 1 kap. 1 å första stycket, att säkerställa att särskilda etiska hänsyn tas vid sådan verksamhet som avses i första stycket.

2 å Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kapitlets tillämpning i fråga om organismer som har tagits fram med sådana beprövade metoder för genetisk modifiering som har visat sig inte medföra några risker från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Definitioner

3 å Med organism avses en biologisk enhet som kan föröka sig eller föra över genetiskt material.

4 å Med genetiskt modifierad organism avses en organism där det genetiska materialet har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom parning eller naturlig rekombination.

5 å Med innesluten användning avses en verksamhet där någon modifierar organismer genetiskt eller odlar, förvarar, använder, transporterar, destruerar eller gör sig kvitt sådana genetiskt modifierade organismer och där fysiska hinder, eller en kombination av fysiska och kemiska eller biologiska hinder, används för att begränsa dessa organismers kontakt med allmänheten och miljön.

6 å Med avsiktlig utsättning avses ett avsiktligt införande av genetiskt modifierade organismer i milj ön utan någon särskild inneslutning.

7 å Med uttrycket släppa ut på marknaden avses att tillhandahålla eller göra en produkt tillgänglig för någon annan.

Krav på utredning för bedömning av skaderisker

8 å Innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer skall föregås av en utredning. Den skall kunna läggas till grund för en tillfredsställande bedömning av vilka hälso och miljöskador som organismerna kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. En sådan utredning skall också göras innan en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer släpps ut på marknaden.

9 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om sådan utredning som avses i 8 å.

Etiska hänsyn och försiktighetsmått

10 å Särskilda etiska hänsyn skall tas vid innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer liksom när en

produkt som innehåller eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden.

11 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.

Tillståndskrav och anmälningsskyldighet

12 å Det krävs tillstånd för att genomföra en avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer eller för att släppa ut en produkt som innehåller eller består av sådana organismer på marknaden.

13 å Ett tillstånd får lämnas endast om verksamheten är etiskt försvarbar.

14 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs till skydd för hälsa och miljö för att få tillstånd enligt 12 å.

15 å Regeringen eller tillståndsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt 12 å.

16 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till eller anmälan av innesluten an vändning av genetiskt modifierade organismer, om det behövs av hälso- eller miljöskäl.

17 å En ansökan om tillstånd och en anmälan görs hos den myndighet som regeringen föreskriver. Frågor om tillstånd skall prövas inom den tid som regeringen föreskriver. Ett tillstånd gäller i fem år, om inte något annat sägs i tillståndsbeslutet.

Märkning

18 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den som släpper ut en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer på marknaden skall märka produkten.

Gentekniknämnden

19 å En särskild nämnd, Gentekniknämnden, skall följa utvecklingen på genteknikornrådet, bevaka de etiska frågorna och ge råd om användningen av gentekniken.

Regeringen meddelar föreskrifter om Gentekrriknämndens uppgifter samt bestämmelser om nämndens sammansättning och arbetsformer.

14 kap. Kemiska produkter och biotekniska organismer Tillämpningsområde

1 å Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas på kemiska produkter och biotekniska organismer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att balkens bestämmelser om kemiska produkter skall tillämpas på en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt, om varan på grund av sina egenskaper kan befaras medföra skada på människor eller miljön eller andra intressen som skall skyddas genom denna balk.

Definitioner

2 å Med kemisk produkt avses ett kemiskt ämne och beredningar av kemiska ämnen.

3 å Med bioteknisk organism avses en sådan produkt som har framställts särskilt i bekämpningssyfte eller något annat tekniskt syfte och som helt eller delvis består av eller innehåller levande mikroorganismer, däribland virus, eller nematoder, insekter eller Spindeldjur.

4 å Med hantering av kemisk produkt eller bioteknisk organism avses en verksamhet eller åtgärd som innefattar tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

5 å Med kemiskt bekämpningsmedel avses en kemisk produkt som är avsedd för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikro organismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom.

Som kemiskt bekämpningmedel skall inte anses

1. kemiska produkter som är avsedda att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller foder,

2. färger, femissor, tjäror och andra kemiska produkter som är avsedda att huvudsakligen begagnas för andra ändamål än som avses i första stycket, om de inte genom särskild benämning eller på något annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel.

6 å Med biologiskt bekämpningsmedel avses en bioteknisk organism som framställts särskilt för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom.

Miljö— och hälsoutredning

7 å Den som tillverkar eller till Sverige för in en kemisk produkt eller en bioteknisk organism skall se till att det finns en tillfredsställande utredning för bedörrming av vilka hälso- eller miljöskador som produkten eller organismen kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Den skall innehålla en bedömning av produktens egenskaper från miljö- och hälsoskyddssynpunkt och visa

1. de ärrmen eller organismer som kan ge produkten eller organismen farliga egenskaper,

2. arten och graden av de farliga egenskaperna,

3. de åtgärder som behövs för att skydda hälsa och miljö vid hanteringen, och

4. de åtgärder som behövs för att ta hand om avfall från produkten eller organismen.

Produktinformation

8 å Den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller överlåter en kemisk produkt eller biotelmisk organism skall genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som behövs till skydd för människors hälsa eller miljön (produktinformation).

Uppgiftsskyldighet

9 å Den som yrkesmässigt hanterar eller för in till eller ut ur Sverige en kemisk produkt eller bioteknisk organism skall till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller efter regeringens bemyndigande myndigheten föreskriver lämna de uppgifter om produkten eller organismen och dess hantering som kan behövas för att bedöma de hälso- eller miljörisker som är förknippade med produkten eller organismen samt dess hantering, införsel eller utförsel.

Produktregister

10 å Kemiska produkter som yrkesmässigt tillverkas i eller förs in till Sverige skall registreras i ett produktregister, som skall föras av den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen fär föreskriva att det även skall finnas ett mdsvarande produktregister för biotekniska organismer.

Förhandsanmälan

11 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den som avser att tillverka eller till Sverige föra in en kemisk produkt eller bioteknisk organism som inte tidigare varit i bruk i landet, skall göra en anmälan om tillverkningen eller införseln samt redovisa undersökningsresultat och andra uppgifter. En sådan anmälan skall göras till den myndighet som regeringen bestämmer och inom den tid som regeringen eller myndigheten bestämmer.

Tillstånd

12 å Tillstånd krävs för

1. import av särskilt farliga kemiska produkter och biotekniska organismer från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen,

2. yrkesmässig överlåtelse av särskilt farliga kemiska produkter och biotekniska organismer, och 3. annan än yrkesmässig hantering av särskilt farliga kemiska produkter och biotekniska organismer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka kemiska produkter och biotekniska organismer som skall omfattas av tillståndsplikten.

Godkännande av bekämpningsmedel

13 å Kemiska eller biologiska bekämpningsnedel får inte importeras från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen, släppas ut på marknaden eller användas utan att vara godkända enligt 14 å av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

14 å Ett godkännande får lämnas om medlet är godtagbart från hälso och miljöskyddssynpunkt och behövs för de bekämpningsändamål som anges i 5 eller 6 å.

Är ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel redan godkänt i ett annat medlemsland inom Europeiska unionen eller i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i enlighet med rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden skall, om sökanden begär det, medlet godkännas, om jordbruksr, växtskydds- och miljöförhållanden som är relevanta för användningen av medlet är jämförbara.

Ett godkännande får meddelas för högst fem år. Om det finns särskilda skäl får dock ett godkännande meddelas för högst tio år.

15 å Ansökan om godkännande av ett kemiskt eller biologiskt bekämp ningsmedel skall göras hos den myndighet som regeringen bestämmer av den som ansvarar för att produkten först släpps ut på marknaden inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den som ansöker om godkännande skall ha ett fast kontor inom gemen- skapen eller EES.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreslaifter om de uppgifter som skall lämnas i samband med en ansökan om godkännande. Gäller ansökan ett bekämpningsmedel som redan är godkänt i ett annat medlemsland inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den sökande begär det, får krav på upprepning av redan genomförda tester och analyser inte ställas, om jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållanden som är relevanta för användningen av medlet är jämförbara.

Bemyndigande att medge dispens

16 å Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om dispens från kravet på tillstånd eller godkännande enligt 12-15 åå. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller myndigheten besluta om dispens i det enskilda fallet.

Sådana föreskrifter eller beslut får innehålla krav på anmälan innan en kemisk produkt eller bioteknisk organism saluhålls eller används.

Försiktighetsmått vid bekämpning

17 å Andra kemiska produkter eller biotekniska organismer än sådana som har godkänts eller som omfattas av dispens enligt 13-16 åå för att släppas ut på marknaden och användas som kemiska eller biologiska bekämpningsmedel, får användas för bekämpning endast om det är uppenbart att användningen inte medför risker för människors hälsa eller miljön.

Spridning av bekämpningsmedel

18 å Ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel skall spridas på ett sådant sätt att människors hälsa inte skadas eller människor vållas annan olägenhet och att miljöpåverkan blir så liten som möjligt. Åtgärder skall vidtas för att motverka att medlet sprids till kringliggande områden. Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel får inte spridas från luftfartyg. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge undantag i enskilda fall från detta förbud.

19 å Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel som är avsedda för att bekämpa lövsly får inte spridas över skogsmark. Inte heller får enskilda trädstammar behandlas med sådana bekämpningsmedel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge dispens från detta förbud om det behövs för vetenskaplig prövning.

20 å Den myndighet som regeringen bestämmer fär, om inte annat följer av andra stycket, medge dispens från 19 å första stycket, om kravet enligt 6 å skogsvårdslagen (19791429) i fråga om återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall hänsyn tas till Skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets

sammansättning, spridningens inverkan på livsbetingelserna för växt- och djurlivet och andra allmänna intressen.

En kommun får besluta att dispens enligt första stycket inte får medges för ett område inom kommunen, om det behövs med hänsyn till områdets betydelse för friluftslivet, naturvården, den lokala befolkningens trivsel eller något annat kommunalt intresse.

Föreskrifter om bränslen

21 å För att motverka utsläpp i luften av ämnen som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön får regeringen i fråga om bränslen meddela föreskrifter som gäller bränslets kvalitet och egenskaper, förbränning, handel, överlåtelse eller införsel till Sverige.

Regeringen får överlåta åt en myndighet eller kommun att meddela sådana föreskrifter.

22 å Bensin som är avsedd för motordrift eller uppvärmning och som innehåller högst 0,013 gram bly per liter vid 15 0 C skall av den som tillverkar eller yrkesmässigt till Sverige för in sådan bensin, delas in i och tillhandahållas i de miljöklasser som anges i bilaga till denna balk.

Skyldighet att underrätta om skadliga verkningar

23 å Den som tillverkar eller släpper ut en kemisk produkt eller bioteknisk organism på marknaden skall omedelbart underrätta den myndighet som regeringen bestämmer, om det efter ett tillstånd eller godkännande kommer fram nya uppgifter om att den kemiska produkten eller biotekniska organismen eller resthalter av ett aktivt ämne i produkten eller organismen kan ha skadliga effekter på människors hälsa, grundvattnet eller på miljön i övrigt.

Sådan upplysningsskyldighet gäller även för kemiska produkter och biotekniska organismer för vilka krav på tillstånd eller godkännande inte gäller, om nya uppgifter kommer fram att produkten eller organismen kan ha cancerogena, mutagena eller reproduktionstoxiska egenskaper som kan antas påverka klassificeringen eller märkningen av produkten eller organismen.

Bemyndiganden att meddela ytterligare föreskrifter om villkor, krav på tillstånd eller förbud m.m.

24 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter och biotekniska organismer meddela ytterligare föreskrifter i frågor som avses i 7, 8, 10, 17, 18 och 23 åå samt 2 kap. 2, 3 och 6 åå. Detsamma gäller föreskrifter som behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även i andra fall än som anges i 12-15 och 21 åå

1. föreskriva att en kemisk produkt eller bioteknisk organism inte får hanteras, föras in i eller ut ur Sverige utan att tillstånd eller godkännande har lämnats, och

2. föreskriva om särskilda villkor för hantering, införsel eller utförsel av en sådan produkt eller organism.

25 å Om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även i andra fall än som har angetts i detta kapitel förbjuda hantering, införsel eller utförsel av en kemisk produkt eller en bioteknisk organism.

15 kap. Avfall och producentansvar Definitioner

l å Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med.

Regeringen får meddela föreskrifter om avfallskategorier enligt första stycket.

2 å Med hushållsavfall avses avfall och orenlighet som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet.

3 å Med hantering av avfall avses en verksamhet eller åtgärd som innefattar insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall.

4 å Med producent avses

1. den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer en vara eller en förpackning, eller

2. den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som kräver särskilda åtgärder av renhållnings— eller miljöskäl.

5 å Med fastighetsinnehavare avses i detta kapitel den som äger fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 å fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som fastighetsägare.

Producentansvar

6 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för producenter att se till att avfall samlas in, transporteras bort, återvinns, återanvänds eller bortskaffas på ett sätt som kan krävas för en hälso— och miljömässigt godtagbar avfallshantering. Med avfall avses här avfallet av de varor eller förpackningar som producenterna tillverkar, för in till Sverige eller säljer och avfallet från sådan verksamhet som de bedriver.

7 å Föreskrifter enligt 6 å får avse krav på förpackningars sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet.

Föreskriftema får vidare avse skyldighet för producenterna att

1. märka en vara eller en förpackning,

2. lämna uppgifter av betydelse för producentansvaret om vilka ämnen och material som en vara eller en förpackning innehåller samt om insamling, återanvändningsgrad, ätervinningsgrad eller andra förhållanden.

Den kommunala renhållningsskyldigheten

8 å Varje kommun skall, om inte annat föreskrivs med stöd av 6 å, svara för att

1. hushållsavfall inom kommunen transporteras till en behandlingsan- läggning, om det behövs för att tillgodose såväl skyddet för hälsa och miljön som enskilda intressen, och

2. hushållsavfall från kommunen återvinns eller bortskaffas. När kommunen planlägger och beslutar hur denna skyldighet skall fullgöras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavares och nyttjanderätts havares möjligheter att själva ta hand om hushållsavfallet på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till skyddet för hälsa och miljön. Kommunen skall i sin planering och i sina beslut vidare beakta att borttransporten anpassas till de behov som finns hos olika slag av bebyggelse.

I sådana planer och beslut skall anges under vilka förutsättningar fastighetsinnehavare och nyttjanderättshavare själva får ta hand om hushållsavfall och, när föreskrifter enligt 9 å gäller, annat avfall som uppkommit hos dem.

9 å Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den kommun som regeringen bestämmer i fråga om annat avfall än hushållsavfall inom en kommun meddela föreskrifter om

1. att avfallet skall transporteras bort genom kommunens försorg,

2. att kommunen skall se till att avfallet återvinns eller bortskaffas. Detta gäller inte i de fall som föreskrifter om producentansvar har meddelats med stöd av 6 å.

Kommunal renhållningsordning

10 å För varje kommun skall det finnas en renhållningsordning som skall innehålla de föreskrifter om hantering av avfall som gäller för kommunen och en avfallsplan. I renhållningsordningen skall sådana förutsättningar anges som avses i 8 å tredje stycket. Avfallsplanen skall irmehålla uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet.

11 å Renhållningsordningen skall antas av kommunfullmäktige.

12 å När ett förslag till renhållningsordning upprättas, skall kommunen på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med fastighetsinnehavare och myndigheter som kan ha ett väsentligt intresse i saken.

Innan förslaget till renhållningsordning antas, skall det ställas ut till granskning under minst fyra veckor.

13 å Kungörelse om att förslag till renhållningsordning ställs ut skall utfärdas i ortstidning före utställningstidens början. Kungörelsen skall innehålla uppgift om förslagets huvudsakliga innebörd, var det ställs ut och inom vilken tid och till vem invändningar mot förslaget skall lämnas.

14 å Bestämmelserna i 12 och 13 åå gäller även förslag till ändring i en renhållningsordning.

En kommun behöver inte ställa ut ett förslag till ändr'ng i renhållningsordningen, om det berör endast ett mindre antal fastighetsinnehavare eller ändringen annars är av begränsad omfattning.

15 å Regeringen eller den kommun som regeringen bestämmer får föreslqiva att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger upphov till avfall skall lämna kommunen de uppgifter som behövs som underlag för kommunens renhållningsordning.

16 å Kommunen är skyldig att utöver vad som följer av renhållnings- ordningen transportera bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren begär det och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.

Kommunen får i enskilda fall tillåta fastighetsinnehavare eller nyttjanderättshavare att själva ta hand om avfall som uppkommit hos dem och som annars skall tas om hand av kommunen, om de kan göra detta på ett sätt som är betryggande för människors hälsa och miljön och det finns särskilda skäl för ett sådant undantag.

Hantering av avfall

17 å Avfall får inte komposteras eller grävas ned eller på annat sätt återvinnas eller bortskaffas av fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättsinnehavaren, om detta kan medföra risk för olägenhet för människors hälsa eller milj ön.

18 å Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen meddela föreskrifter som innebära att ett visst slag av avfall i avvaktan på borttransport skall förvaras skilt från annat avfall samt de ytterligare åtgärder som behövs för ändamålet. Regeringen får överlåta åt en myndighet eller kommun att meddela sådana föreskrifter.

19 å Om avfall skall transporteras genom kommunens försorg, får inte någon annan än kommunen eller den som kommunen anlitar för ändamålet ta befattning med transporten.

Om avfallet skall transporteras genom en producents försorg, får regeringen meddela föreskrifter om att inte någon annan än producenten eller den producenten anlitar för ändamålet får ta befattning med transporten.

20 å Om det behövs för att främja återanvändning av delar eller återvinning av material av sådana skrotbilar som avses i bilskrotningslagen (1975z343), får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om yrkesmässig demontering och annat liknande yrkesmässigt omhändertagande av skrotbilar.

21 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om hantering av avfall. Regeringen får bemyndiga en kommun att meddela föreskrifter inom kommunen.

Bemyndigande att meddela föreskrifter om avfall med anledning av Sveriges medlemskap iEuropeiska unionen

22 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter om avfall, avfallsplanering och begränsningar i fråga om avfallstransporter som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Bemyndigande att meddela föreskrifter för försvaret

23 å Regeringen eller efter regeringens bestämmande generalläkaren får meddela särskilda föreskrifter för Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt trots vad som föreskrivs i detta kapitel.

Nedskräpning

24 å Ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till.

Dumpning

25 å Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon får avfall inte dumpas, varken som fast ämne, vätska eller gas. Avfall får inte heller dumpas från svenska fartyg eller luftfartyg i det fria havet. Avfall som är avsett att dumpas i det fria havet får inte föras ut ur landet eller ur den ekonomiska zonen.

Vad som sägs om dumpning gäller också i fråga om förbränning av avfall.

26 å Vad som sägs i 25 å första stycket gäller inte sådana utsläpp av skadliga ämnen från fartyg som regleras genom lagen (l980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

27 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge dispens från 25 å första stycket, om avfallet kan dumpas utan olägenhet för människors hälsa och miljön.

Om det genom dumpning uppkommer olägenhet som inte förutsågs när medgivandet gavs, får den myndighet som har lämnat medgivandet meddela föreläggande i syfte att avhjälpa olägenheten. Om olägenheten inte avhjälps eller villkor eller föreskrifter åsidosätts, får medgivandet återkallas.

FJÄRDE AVDELNINGEN

PRÖVNINGEN AV MÅL OCH ÄRENDEN ENLIGT DENNA BALK 16 kap. Allmänt om prövningen

Prövningsmyndigheter

1 å Regeringen, länsstyrelserna och andra förvaltningsmyndigheter, kommunerna, miljödomstolama, Miljööverdomstolen och Högsta domstolen prövar mål och ärenden enligt denna balk, eller föreskrifter meddelade med stöd av balken. Mål och ärenden enligt 29 kap. om straff och förverkande skall prövas av tingsrätt i den sammansättning som anges i 1 kap. 3 b å rättegångsbalken.

Närmare bestämmelser om vilka mål och ärenden som prövas av respektive prövningsmyndighet finnsi 17 kap. 1—4 åå, 18 kap. 1 å, 19 kap. 1 å, 20 kap. 2 å, 23 kap 1 å samt 23 kap. 9 å.

Beslut eller dom om återkallelse av tillstånd, förbud mot fortsatt verksamhet och omprövning av villkor meddelas av tillståndsmyndigheten.

Tillstånd, godkännande och dispens

2 å Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken, eller föreskrifter meddelade med stöd av balken, får lämnas för begränsad tid. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan tidsbegränsning.

Tillstånd, godkännande, dispens eller lagligförklaring enligt balken, eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får förenas med villkor.

Bestämmelser om vilka mål som är ansökningsmål finns i 21 kap. 1 å och om vad en ansökan i ansökningsmål skall innehålla finns i 22 kap. 1 å. Regeringen får meddela föreskrifter om vad en ansökan i ärenden skall innehålla.

3 å Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken, eller föreskrifter meddelade med stöd av balken, får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för efterbehandling och andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att ställd säkerhet inte längre är tillräcklig, får den myndighet som prövar frågan om tillstånd, godkännande eller dispens besluta om ytterligare säkerhet.

I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å ut- sökningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen.

4 å Tillstånd eller dispens får inte meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10). Mindre avvikelser får dock göras om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas.

5 å Tillstånd, godkännande eller dispens får inte meddelas för en ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Verksamheten får dock tillåtas om verksamhetsutövaren Vidtar sådana åtgärder att olägenheterna från annan verksamhet upphör eller minskar så att möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormen ökar i inte obetydlig utsträckning.

6 å Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den som inte har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, godkännande eller dispens. Detsamma gäller när någon tidigare har underlåtit att ansöka om nödvändigt tillstånd, godkännande eller dispens. Har sådan underlåtelse förekommit kan tillstånd, godkännande eller dispens vägras också om sökanden eller någon som på grund av ägar— eller ansvarsförhållanden har väsentlig anknytning till sökandens verksamhet, har eller har haft sådan anknytning till den verksamhet där underlåtelsen har förekommit.

7 å Vid prövningen enligt denna balk skall hänsyn tas till andra verksamheter eller särskilda anläggningar som kan antas bli behövliga för att verksamheten skall kunna utnyttj as på ett ändamålsenligt sätt.

8 å Om två eller flera som bedriver eller avser att bedriva verksamhet kommer överens om att vidta åtgärder för att förebygga eller motverka olägenheter för människors hälsa och miljön av verksamheten, får villkor som avses i 2 å andra stycket omfatta två eller flera verksamheter. Som

förutsättning för detta gäller att möjligietema att uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. ökar eller att fördelar från hälso och miljösynpunkt uppnås på något annat sätt.

Frågor enligt första stycket får avgöras genom beslut om tillstånd som innehåller gemensamma villkor för verksamheterna eller genom beslut om gemensamma villkor.

9 å Tillstånd, upphävande av tillstånd eller dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta

1. särskild undersökning av berört område,

2. särskilda åtgärder för att bevara berört område, och

3. särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför.

Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av en efterbehandlingsansvarigs skyldigheter enligt 10 kap.

10 å Om en vattenverksamhet har bedrivits utan tillstånd, är verksamhetsut- övaren bevisskyldig i fråga om de förhållanden som rådde i vattnet innan verksamheten sattes i gång,

11 å Om mål eller ärenden enligt denna balk om tillstånd eller dispens till skilda verksamheter prövas samtidigt och verksamheterna på grund av att de berör samma naturresurs eller av någon annan orsak inte kan utövas vid sidan av varandra i enlighet med ansökningama, skall verksamheterna om möjligt jämkas så att de kan komma till stånd utan väsentligt nackdel för någon av dem. Om en sådan jämkning inte kan göras, skall företräde ges åt den verksamhet som bäst stämmer överens med 3 kap. Detta gäller inte om en samfällighet bildas enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Rätt att överklaga

12 å Överklagbara domar eller beslut får överklagas av, 1. den som domen eller beslutet angår om det har gått denne emot, 2. en lokal arbetstagarorganisation som organiserar arbetstagare i den verksamhet som avses med beslutet, såvitt avser domar och beslut i frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet, 3. en central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, motsvarande organisation på arbets givarsidan samt en sammanslutning av konsumenter, såvitt avser beslut som en länsstyrelse eller en central förvaltrringsmyndighet har medielat

med stöd av bemyndigande enligt 14 kap., förutsatt att beslutet inte avser ett särskilt fall, och

4. den myndighet, kommunala nämnd eller annan som enligt vad som är särskilt föreskrivet i balken eller i föreskrifter meddelade med stöd av balken har rätt att överklaga.

13 å Överklagbara domar eller beslut får överklagas av en ideell förening som enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata naturskydds eller miljö- skyddsintressen, såvitt avser domar och beslut om tillstånd, godkännande eller dispens enligt denna balk. För att få överklaga domar och beslut skall en förening ha bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år och ha lägst 2 000 medlemmar.

Ideell förening får dock inte överklaga beslut som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.

17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning Obligatorisk tillåtlighetsprövning

l å Regeringen skall pröva tillåtligheten av nya verksamheter av följande slag:

l. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. massafabriker och pappersbruk,

3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung petrokemisk produktion,

4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,

5. cementfabriker,

6. anläggningar för kämteknisk verksamhet som prövas av regeringen enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för framställning av kärnbränsle,

7. förbränningsanläggningar, om anläggningen har en tillförd effekt om minst 200 megawatt,

8. gruppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat med en sammanlagd uteffekt av minst tio megawatt,

9. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner normalkubikrneter naturgas,

10. anläggningar för behandling av farligt avfall, om huvuddelen av det avfall som avses bli behandlat i anläggningen kommer från andra inrättningar och mer än 10 000 ton farligt avfall årligen förbränns eller på annat sätt återvinns eller bortskaffas vid anläggningen,

11. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de områden som anges i 4 kap. 5 å,

12. vattenlaaftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt av minst 20 megawatt,

13. vattenregleringar varigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubilqneter under veckan,

14. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring av minst tio kubikmeter i sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet, om därigenom en sådan mängd vatten tas i anspråk att vattenföringen understiger fyra femtedelar av den normala oreglerade lågvattenföringen,

15. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än 10 000 kubikmeter om dygnet, om inte minst nio tiondelar av det uttagna vattnet återförs till grundvattenmagasinet,

16. andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbortledningar än som har angetts tömt, om verksamheten avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande slag,

17. byggande av plattformar som är avsedda att användas vid utvinning av olja eller gas inom havsområden samt annan än helt tillfällig ankring eller förtöjning av sådana plattformar för reparation, on'byggnad eller av någon annan anledning,

18. motorvägar och motortrafikleder samt andra vägar med minst fyra körfält och en sträckning av minst tio kilometer,

19. järnvägar avsedda för fjärrtrafik och anläggande av nytt spår på en sträcka av minst fem kilometer för befintliga järnvägar för fjärrtrafik,

20. allmänna farleder,

21. flygplatser med en banlängd av minst 2 100 meter.

2 å Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst fall avstå från att pröva en verksamhet som sägs i 1 å.

Tillåtlighetsprövning efter förbehåll

3 å Regeringen får i ett visst fall förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av en verksamhet som inte omfattas av kravet på prövning enligt 1 å, om

1. verksamheten kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande slag,

2. verksamheten kan antas mer än obetydligt skada naturvärdet inom ett område som enligt 7 kap. 28 å första eller andra stycket har förklarats som särskilt skyddsområde eller särskilt bevarandeområde,

3. verksamheten omfattas av bestämmelserna i 4 kap. 6 å tredje stycket. Rätten till förbehåll enligt första stycket 2 gäller enbart verksamhet som är tillståndspliktig enligt balken eller föreskrifter meddelade med stöd av balken.

Om ett mål eller ärende enligt denna balk pågår om tillståndspröming av verksamheten, skall regeringen lämna besked om förbehållet till den

tillståndsprövande myndigheten innan myndigheten har meddelat dom eller beslut om verksamhetens tillåtlighet.

4 å I samband med prövningen av en verksamhet enligt 1 eller 3å får regeringen förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av en annan verksamhet, om ansökan avser tillstånd till båda verksarrhetema och dessa hänger samman med varandra eller om det är fråga om jämkning eller företräde mellan verksamheterna enligt 16 kap. 11 å. För ett sådant förbehåll gäller 3 å tredje stycket.

Underrättelse

5 å En miljödomstol, annan myndighet eller kommun som inom sitt verksamhetsområde får kännedom om en verksamhet som avses i 3 å skall underrätta regeringen om verksamheten.

Kommunfullmäktiges tillstyrkan

6 å Regeringen får tillåta en verksamhet som avses i 1 å 1—11 och 17 endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta.

Samma förutsättning för regeringens tillåtlighet gäller också i fråga om verksamheter som avses i 3 å första stycket 1 eller 4 å, om de avser annat än vattenverksamhet eller trafikanläggningar.

Trots vad som sägs i första stycket får regeringen tillåta en verksamhet som sägs i 1 å 6, om det är fråga om mellanlaging eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall, eller verksamhet som sägs i 1 å 7, 8, 9 eller 10, om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att verksamheten kommer till stånd. Detta gäller dock inte om en annan plats bedöms vara lämpligare för verksamheten eller om en lämplig plats har anvisats för verksamheten inom en annan kommun som kan antas godta en placering där.

Villkor för att tillgodose allmänna intressen

7 å Om regeringen finner att en verksamhet får komma till stånd enligt detta kapitel, får regeringen besluta om särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen.

18 kap. Regeringens prövning av överklagade ärenden

1 å Regeringen prövar efter överklagande

1. beslut av statliga myndigheter i frågor som rör bildande, ändring eller upphävande av nationalparker, naturreservat, kulturreservat, naturrninnen, strandskyddsområden, miljöskyddsområden eller vattenskyddsområden, utom frågor om ersättning, och

2. beslut av generalläkaren enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken.

Mål och ärenden kan enligt 19 kap 2 å och 21 kap 7 å av förvalningsmyndighet och kommun samt miljödomstol överlämnas till regeringens prövning.

19 kap. Förvaltningsmyndigheternas och kommunernas prövning Prövningen

1 å Förvaltningsmyndigheterna och kommunerna prövar ärenden enligt vad som är föreskrivet i balken, eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.

Kommunala nämnders beslut får överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet.

Länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut får överklagas hos miljödomstol enligt 20 kap. 2 å andra stycket.

2 å Om förvaltningsmyndighet eller kommun finner att en verksamhet eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 å första stycket eller 10 å skall förvaltningsmyndigheten eller kommunen med eget yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande. Detsamma gäller om regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 å eller om regeringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt 17 kap. 3 å.

Att skyldighet föreligger att underrätta regeringen om verksamhet enligt 17 kap. 3 å framgår av 17 kap. 5 å.

Särskilt om prövningen av miljöfarlig verksamhet

3 å I ärenden om miljöfarlig verksamhet som prövas av länsstyrelsen eller kommunal nämnd skall tillståndsmyndigheten se till att varje ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver.

4 å Länsstyrelse eller kommunal nämnd skall i ärende som avses i 3 å

1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda den som kan beröras av verksamheten tillfälle att yttra sig,

2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i saken,

3. hålla sammanträde med den som saken angår och besiktning på platsen om det behövs för utredningen i ärendet, samt

4. lämna den som gjort en ansökan eller framställt en erinran underrättelse om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle att yttra sig, om inte annat följer av 17 å förvaltningslagen (1986:223).

Bestämmelser om kungörelse m.m. finns i lagen (0000) om kungörelse, skriftväxling och delgivning i mål och ärenden enligt miljöbalken.

5 å I ärenden som prövas av länsstyrelser eller kommunala nämnder skall tillämpas bestämmelserna i

1. 22 kap. 1 å första stycket om ansökans form och innehåll,

2. 22 kap. 2 å om ansökans ingivande och brister i densamma,

3. 22 kap. 4 å om talerätt,

4. 22 kap. 6 å om rätt att företräda fastighet,

5. 22 kap. 9 å om sakkunniga,

6. 22 kap. 10 å om undersökning på platsen,

7. 22 kap. 21 å första stycket 1-2 och 4-9 samt andra stycket sista meningen och tredje stycket om tillståndsdoms innehåll,

8. 22 kap. 22 å orn särskild dom,

9. 22 kap. 23 å första stycket, andra stycket andra meningen samt tredje stycket första meningen om uppskjutna frågor och provisoriska föreskrifter,

10. 22 kap. 24 å första stycket första meningen om verkställighetsförordnande, samt 11. 23 kap. 3 å i vad angår särskild överklagan i frågor om sakkunniga som avses i 22 kap. 9 å.

20 kap. Domstolar

Domstolarna

lå De tingsrätter som regeringen bestämmer skall vara regionala miljödomstolar .

Miljööverdomstol är Svea hovrätt. Som sista domstol dömer Högsta domstolen.

2 å Miljödomstol prövar som första instans mål om

1. miljöfarlig verksamhet som är ansökningsmål enligt 21 kap. 1 å första stycket,

2. vattenverksamhet och vattenanläggningar enligt 11 kap. samt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, utom verksamheter som avser markavvattning vilka verksamheter skall prövas av länsstyrelsen ,

3. markavvattningar som enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet har överlämnats från länsstyrelsen eller anmälts av fastighetsbildningmyndighet,

4. ersättning för skada och intrång enligt 28 kap. 2-5 åå,

5. ersättning och inlösen vid ingripande av det allmänna och vid vattenverksamhet enligt 31 kap.,

6. ersättning för miljöskador och inlösen enligt 32 kap. samt talan om förbud eller försiktighetsmått enligt 32 kap. 12 å,

7. fördelning av solidariskt ansvar mellan flera enligt 10 kap. 6 och 7åå på talan av någon av de solidariskt ansvariga,

8. utdömande av vite som förelagts med stöd av balken efter särskild framställan av den myndighet som har förelagt vitet. Har vitet förelagts i förfarandet gäller 6 å andra stycket lagen (1985:206) om viten.

Som anges i 19 kap. 1 å tredje stycket prövar miljödomstol, om inte annat är föreskrivet, efter överklagande länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut enligt denna balk eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken samt enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

3 å Vad som är föreskrivet om tvistemål i allmän domsbl tillämpas även på miljödomstolar och Miljööverdomstolen om inte annat följer av denna balk eller annan lag.

När miljödomstolen prövar frågor om utdömande av vite efter särskild talan, skall målet i den delen handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken, om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.

Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291) tillämpas i miljödomstolama i dit överklagade mål och ärenden samt vid överklagande av sådana mål och ärenden till Miljööverdomstolen om inte annat följer av denna balk eller annan lag. När en ideell förening med stöd av 16 kap. 13å överklagar ett beslut eller dom, skall dock inte 7 aå förvaltningsprocesslagen tillämpas.

Miljödomstol

4 å Miljödomstolen består av en ordförande som skall vara lagfaren domare i tingsrätten, ett miljöråd samt två sakkunniga ledamöter. Ytterligare en lagfaren domare och ett miljöråd får ingå i domstolen.

Milj öråd skall ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av miljöfrågor. En av de sakkunniga ledamöterna skall ha erfarenhet av frågor som faller inom verksamhetsorrrrådet för Naturvårdsverket. Ordföranden bestämmer med hänsyn till målets beskaffenhet om den andre sakkunnige ledamoten skall ha erfarenhet av industriell eller kommunal verksamhet.

5å Miljödomstolen är, om inte annat följer av denna balk, domför med ordföranden och ett miljöråd vid handläggning som inte sker vid huvudför- handling. Detsamma gäller vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap. 3 aå andra och tredje stycket rättegångsbalken. Avgörs sådant mål eller ärende i sak utan huvudförhandling skall dock den sammansättning som anges i 4 å gälla om inte rätten timer att det är tillräckligt med ordföranden och ett miljöråd och parterna samtycker till det, eller, om målet är av enkel beskaffenhet.

I mål eller ärende som handläggs enligt förvaltningsprocesslagen (19711291) enligt 3 å tredje stycket skall miljödomstolen bestå av ordföranden och ett miljöråd. Vid avgörande i sak av tillståndsfrågor skall miljödomstolen ha den sammansättning som anges i 4 å.

6å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser ordförande, utnämner eller anställer miljöråd samt förordnar sakkunniga ledamöter i miljödomstol.

7 å Regeringen bestämmer miljödomstolamas domsorrrråden.

8å Mål om utövande av miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, vattenanläggningar och ersättning vid vattenverksamhet prövas av den

miljödomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs, har bedrivits eller skall bedrivas.

Mål om ersättning vid skada och intrång enligt 28 kap. 2-5 åå och vid ingripande av det allmänna enligt 31 kap. prövas av den miljödomstol inom vars område skadan och intrånget i huvudsak har skett eller kommer att ske.

Mål om ersättning för miljöskador enligt 32 kap. prövas av den miljödomstol inom vars område den skadegörande verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits. Den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet som kan medföra en sådan skada som avses i 32 kap. 3 å kan begära prövning av ersättningsfrågan vid den miljödomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.

9 å Ärende som överklagas från myndighet till miljödomstolen prövas av den miljödomstol inom vars område myndigheten som först har prövat ärendet är belägen.

Vid gemensam handläggning av mål är domstol som är behörig att handlägga ett av målen även behörig att handlägga de övriga målen.

Frågor om miljödomstolamas inbördes behörighet får, utom i fall som avses i 10 kap. 20 å andra stycket rättegångsbalken, inte tas upp av högre rätt.

10 å Vid omröstning skall först lagfarna domare säga sin mening, därefter miljöråden och sist de sakkunniga ledamöterna. Ordföranden har utslagsröst utom i mål om utdömande av vite där den lindrigaste meningen skall gälla.

Miljööverdomstolen

11 å För fullgörande av Svea hovrätts uppgifter som Miljööverdomstol skall det, förutom lagfarna domare, finnas miljöråd. Dessa skall ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av miljöfrågor. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utnämner eller anställer miljöråd.

Miljööverdomstolen är domför med fyra ledamöter, av vilka minst tre skall vara lagfarna. Om en av de lagfarna ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats är rätten ändå domför. Fler än fem ledamöter får inte delta.

Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd skall Miljööverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. Detta gäller även om förvaltningsprocesslagen (1971:291) är tillämplig, Ett miljöråd får dock ingå i rätten i stället för en av de lagfarna ledamöterna.

21 kap. Mål och ärenden i miljödomstol

1 å Ansökningsmål är mål 1. om tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. 6åeller 7 å andra stycket som inte skall prövas av länsstyrelse eller en kommun enligt vad som föreskrivits med stöd av 9 kap. 8 å,

2. om tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 å som inte skall prövas av länsstyrelse,

3. om godkännande enligt 11 kap. 16å av ett utfört ändrings- eller lagningsarbete eller av åtgärder som strider mot meddelade bestämmelser om innehållande och tappning av vatten, om arbetet eller åtgärderna inte avser en markavvattning som skall prövas av länsstyrelse,

4. om tillstånd enligt 11 kap. till utrivning av en vattenanläggning eller prövning enligt 11 kap. 23 å under vilka villkor en anläggning för bortledande av grundvatten får tas ur bruk,

5. om prövning enligt 11 kap. 17 å av lagligheten av annan utövad vatten- verksamhet än sådan markavvattning som skall prövas av länsstyrelse,

6. om förlängning enligt 24 kap. 2å andra stycket av genomförandetiden eller den tid inom vilken igångsättande av verksamheten skall ha skett,

7. om återkallelse eller förbud mot fortsatt verksamhet enligt 24 kap. 3 å,

8. om omprövning enligt 24 kap. 5-9 åå samt enligt 7 kap. 14-16 åå lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, och

9. enligt 7 kap. 1 å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Gäller ett ansökningsmål uteslutande en viss eller vissa sakägare och kan målet avgöras med bindande verkan endast mot dessa, får miljödomstolen, om sökanden medger det, förordna att målet skall behandlas enligt vad som enligt 7 kap. 2 å lagen (0000) med vissa bestämmelser om vattenverksamhet gäller för stämningsmål.

2å Bestämmelser om vissa stämningsmål finns i 7 kap. 2å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

3 å Mål eller ärenden enligt denna balk får handläggas i en rättegång, om det är samma sökande och de avser samma verksamhet eller verksamheter som har samband med varandra. Om en miljödomstol prövar ett sådant mål eller ärende, får en ansökan i annat sådant ärende göras hos domstolen, även om ärendet annars skulle ha prövats av en länsstyrelse eller kommun. Om ärende som prövats av en förvaltningsmyndighet eller kommun handläggs gemensamt med ansökningsmål, gäller inte vad som sägs i 20 kap. 3 å tredje stycket och 23 kap. 8 å.

En miljödomstol får vid handläggningen av ett mål eller ärende som sägs i första stycket förbehålla sig prövningen av ett annat sådant ärende som handläggs vid en länsstyrelse eller kommun.

Vad som i första och andra stycket sägs om miljödomstol gäller även för en länsstyrelse om ärendet annars skulle ha prövats av en kommun.

4å Väcker någon talan vid miljödomstolen om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller om skyldighet för den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och är fråga om tillstånd till verksamheten enligt denna balk under prövning eller kommer den under prövning innan miljödomstolen har avgjort målet, skall miljödomstolen förklara målet vilande till dess tillståndsfrågan har avgjorts.

5 å Har en tillsynsmyndighet med stöd av 26 kap. 9 å första stycket förbjudit miljöfarlig verksamhet eller beslutat att den som bedriver eller avser att bedriva sådan verksamhet skall vidta försiktighetsmått och begärs tillstånd enligt denna balk, kan miljödomstolen, om sökanden ställer säkerhet för kostnad och skada, bestämma att tillsynsmyndighetens beslut inte får verkställas förrän tillståndsfrågan har avgjorts eller domstolen föreskriver något annat.

I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen och förvaras av länsstyrelsen.

6 å Om en miljödomstol har prövat ett mål som rör en fråga som behandlas i denna balk, får frågan om målet är sådant att det skall tas upp av någon annan domstol än miljödomstol eller av någon annan myndighet än domstol prövas i högre rätt endast om

1. frågan fullföljs dit eller väcks där av en part som är berättigad till det,

2. miljödomstolen har prövat en fråga om äganderätt till en fastighet eller om fastighetsindelningen,

3. miljödomstolen har prövat en fråga för vars behandling en särskild ordning har föreskrivits i denna balk, eller

4. miljödomstolen har prövat en fråga om ansvar för brott.

7 å Om miljödomstolen finner att en verksamhet eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 å första stycket eller 10 å skall miljödomstolen med eget yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande. Detsamma gäller om regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 å eller om regeringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt 17 kap. 3 å. Miljödomstolen skall med eget yttrande till regeringen överlämna överklagade ärenden som är av särskild vikt eller om Naturvårdsverket begär

det. Är det fråga om statlig myndighets beslut som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt som överklagats skall domstolen alltid med eget yttrande överlämna ärendet till regeringens avgörande.

Att skyldighet föreligger att underrätta regeringen om en verksamhet enligt 17 kap 3 å framgår av 17 kap. 5 å.

22 kap. Förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål

1 å En ansökan i ett ansökningsmål skall vara skriftlig. Den skall innehålla

1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma verksamhetens eller företagets beskaffenhet och omfattning,

2. en miljökonsekvensbeslqivning enligt 6 kap. och uppgift om det samråd som skett enligt 6 kap. 4 och 5 åå,

3. de uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsyns- reglerna i 2 kap. iakttas,

4. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten, och

5. förslag till hur kontroll av verksamheten skall ske. I mål om vattenverksamhet skall ansökan dessutom innehålla

1. uppgifter om det finns fastigheter som berörs av vattenverksarrrlreten samt namn och adress på ägarna och berörda innehavare av särskild rätt till fastigheterna, och

2. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder varje sakägare, om det inte på grund av verksamhetens omfattning bör anstå med sådana uppgifter.

Ytterligare bestämmelser om vad en ansökan i vissa fall skall innehålla i mål om vattenverksamhet finns i 7 kap. 4 å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

2 å Ansökningshandlingama skall ges in i det antal exemplar som miljödomstolen finner behövligt.

Har ansökningshandlingama inte getts in i tillräckligt antal exemplar eller finner miljödomstolen att ansökan är ofullständig skall domstolen förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Följer sökanden inte ett föreläggande, får domstolen besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekostnad eller, om bristen är så väsentlig att ansökan inte kan ligga till grund för prövning av målet, avvisa ansökan.

3å Om en ansökan tas upp till prövning, skall miljödomstolen utfärda kungörelse. Bestämmelser om kungörelsens innehåll, skriftväxling och delgivning av mål och ärenden enligt balken finns i lagen (0000) om kungörelse, skriftväxling och delgivning i mål och ärenden enligt miljöbalken.

4 å Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen skall, när det behövs, föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen.

Kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kommunen.

5 å Ägare av fastigheter som berörs av ansökan i mål om vattenverksamhet skall till miljödomstolen uppge innehavare av servitut, nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som har upplåtits i fastigheten. Underlåts detta utan giltigt skäl och uppstår på grund av detta skada för sådana sakägare, skall fastighetsägaren ersätta skadan.

6 å Om det råder tvist om en fastighet som påverkas av den i målet avsedda verksamheten, har den av de tvistande som innehar fastigheten med äganderättsanspråk rätt att företräda fastigheten i målet, till dess den lagligen vinns från innehavaren.

En ny ägare får inte rubba vare sig överenskommelser som den förre ägaren har ingått eller andra åtgärder som har vidtagits i målet och som är bindande för den förre ägaren.

7 å Erinringar mot ansökan skall göras skriftligen. Erinringsskriften skall ges in i tre exemplar till miljödomstolen inom den tid som domstolen har bestämt. Ett exemplar av varje erinringsskrift skall sändas till sökanden.

8 å Den fortsatta förberedelsen av målet är skriftlig eller muntlig. Miljödomstolen skall under förberedelsen se till att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som dess beskaffenhet kräver. Miljödomstolen bestämmer vad en muntlig förberedelse skall avse och vilka parter som skall inställa sig vid denna. Vid den muntliga förberedelsen får tredskodom inte meddelas. Parterna får åberopa skrifter som de har gett in. En redogörelse bör lämnas för skrifternas innehåll.

9 å Om det för bedömning av målet behövs någon särskild utredning eller värdering, kan miljödomstolen förordna en eller flera sakkunniga att efter förberedande undersökning avge utlåtande i målet. Sådan undersölming skall

verkställas snarast möjligt. Om det behövs med hänsyn till målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen, skall domstolen på ett lämpligt sätt underrätta parterna om tiden för undersökningen.

10å Om det är lämpligt, får miljödomstolen uppdra åt en eller flera ledamöter av domstolen att göra undersökning på platsen. Parterna skall på lämpligt sätt underrättas om tiden för en sådan undersökning. Vid undersökningen skall protokoll föras.

11 å På begäran av sökanden får miljödomstolen utan huvudförhandling besluta att åtgärder får vidtas för att förebygga eller minska skador eller olägenheter, innan frågan om sådana åtgärder slutligen avgörs. Som villkor gäller att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning som han kan bli skyldig att betala på grund av åtgärderna. I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken.

Beslutet gäller omedelbart, men det kan ändras när förhållandena föranleder det.

12 å När målet är klart för huvudförhandling, skall miljödomstolen bestämma tid och plats för denna.

Om det är uppenbart onödigt med huvudförhandling behöver dock sådan förhandling inte hållas. Om parterna begär det skall den dock hållas. Att målet eller ärendet kan komma att avgöras på handlingarna skall anges i kungörelsen. I frågor som avses i 23 å andra stycket behöver inte huvudför- handling hållas.

Huvudförhandling får hållas, även om part uteblir från denna. Tredskodom får dock inte meddelas.

13 å Om miljödomstolen finner att ett mål kan utredas utan förberedelse, får domstolen i kungörelse omedelbart kalla till huvudförhandling i målet. Då gäller 3-6 och 9-12 åå i tillämpliga delar. Huvudförhandlingen får hållas tidigast tre veckor efter det att kungörandet skedde.

14 å I målet skall syn hållas, om det inte är obehövligt.

15 å Yrkanden om ersättning till följd av vattenverksamhet eller åtgärd enligt 11 kap. 23 å som avses med ansökningen samt erinringar i anledning av utlåtande om verksamheten enligt 9 å skall framställas skriftligen eller muntligen senast vid huvudförhandlingen. Miljödomstolen får avvisa senare framställda yrkanden och erinringar, om de inte har föranletts av iakttagelser vid syn eller av andra omständigheter som har förekommit under huvudförhandlingen.

16å Vid huvudförhandlingens början bör ordföranden eller någon annan ledamot kort redogöra för ansökningen och de yrkanden som har framställts i målet. För utredning av frågor av teknisk beskaffenhet får parterna åberopa ingivna skrifter. En redogörelse skall lämnas för skriftemas innehåll.

Vid en uppskjuten huvudförhandling skall målet återupptas i det skick som det förelåg vid den tidigare handläggningens slut. Har de ledamöter som vid det senare sammanträdet tjänstgör i domstolen inte deltagit i den tidigare handläggningen, skall dock målet företas till ny huvudförhandling. I den mån det i sådant fall kan antas vara utan betydelse eller skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet, behöver bevis som har tagits upp vid tidigare handläggning inte tas upp på nytt.

17 å Miljödomstolens dom skall grundas på vad som har förekommit vid syn och annan förhandling inför domstolen och på vad handlingarna innehåller.

Domen skall meddelas så snart det kan ske med hänsyn till målets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt. Om inte synnerliga skäl föreligger, skall om huvudförhandling hållits, domen meddelas inom två månader efter det att förhandlingen avslutades.

Skyldigheten enligt 17 kap. 9 å sjunde stycket rättegångsbalken att underrätta parterna om innehållet i domen skall anses full-ord genom att ett exemplar av domen hålls tillgänglig hos den eller de aktförvarare som har förordnats.

18å När på yrkande av någon part i ett mål om vattenverksamhet den ersättning som tillkommer parten anses böra sättas högre än vad sökanden har föreslagit, får miljödomstolen även beträffande andra parter vidta sådana jämkningar i ersättningsbeloppen som kan behövas för att uppnå likformighet i uppskattningen. Ersättningen får inte sättas lägre än vad sökanden har erbjudit i målet.

Om särskild uppgörelse har träffats mellan parterna, får ersättning dock inte bestämmas annorlunda än som har avtalats.

19å Om det behövs för tillämpningen av 6 kap. 18å tredje stycket expropriationslagen (1972z719), skall miljödomstolen uppskatta det värde som en berörd fastighet har utan särskild rättighet som minskar fastighetens värde.

20 å Innan miljödomstolen meddelar en dom om inlösen av en fastighetsdel skall en karta med beskrivning ha upprättats över området samt dess gränser ha utmärkts i den ordning som gäller för fastighetsbildning.

21 å En dom som innebär att tillstånd lämnas till en verksamhet skall i förekommande fall innehålla bestämmelser om den tid som tillståndet skall gälla samt om

1. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska utformning i övrigt,

2. tillsyn, besiktning och kontroll,

3. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande åtgärder samt hur betalningen skall ske,

4. skyldighet att betala avgifter,

5. de villkor som behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan eller andra olägenheter,

6. de villkor som behövs avseende hanteringen i verksamheten av kemiska produkter om hanteringen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,

7. de villkor som behövs avseende avfallshantering och återvinning och återanvändning om hanteringen, återvinningen eller återanvändningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,

8. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser,

9. de villkor som behövs med avseende på efterbehandling och ställande av säkerhet,

10. tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får framställas, och

11. den förlust av vatten eller annat som tillståndshavare enligt 31 kap. 22 och 23 åå är skyldig att underkasta sig utan ersättning,

12. rättegångskostnader. Avser tillståndet arbeten för vattenverksamhet, skall i domen anges den tid inom vilken arbetena skall vara utförda. Tiden får sättas till högst tio år. Den tid inom vilken igångsättande av miljöfarlig verksamhet skall ha skett skall anges.

Miljödomstolen får överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa Villkor av mindre betydelse.

Ytterligare bestämmelser om vad en dom i mål om vattenverksamhet och

vattenanläggningar skall innehålla finns i 7 kap. 7å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

22å På yrkande av sökanden får miljödomstolen i särskild dom avgöra frågan om verksamhetens tillåtlighet.

Om domstolen funnit att verksamheten är tillåtlig och om verksanhetens snara genomförande är angeläget, får domstolen i särskild dom meddela tillstånd till de arbeten som behöver utföras. Att huvudförhandling inte behöver hållas framgår av 12 å andra stycket.

Meddelas särskild dom, får miljödomstolen förordna att målet i övrigt skall vila till dess domen fått laga ldaft.

23 å När verkningama av verksamheten inte kan förutses med tillräcklig säkerhet, får miljödomstolen vid meddelande av tillstånd till verksamheten skjuta upp frågan om ersättning eller andra villkor till dess erfarenhet har vunnits av verksamhetens inverkan.

I samband med uppskovsbeslutet skall miljödomstolen, i fråga om skada eller förlust som kan antas bli mera kännbar, meddela provisoriska föreskrifter om ersättning eller skadeförebyggande åtgärder. Om det är nödvändigt för att motverka olägenheter, skall provisoriska föreskrifter om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas.

Den uppskjutna frågan skall avgöras så snart det kan ske. Ersättning får inte bestämmas till lägre belopp än vad som har bestämts provisoriskt.

Då målet har skjutits upp i en viss del, skall miljödomstolen som villkor för att tillståndet till verksamheten skall få tas i anspråk föreskriva att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga ersättningen samt för den ersättning som bestämts provisoriskt och som inte skall betalas innan tillståndet tas i anspråk. I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken.

Preskriptionslagen (l98l:130) gäller inte ersättningsanspråk som omfattas av ett uppskovsbeslut.

24 å När det finns skäl till det, får miljödomstolen förordna att tillståndet till en verksamhet får tas i anspråk även om domen inte har vunnit laga kraft. Som villkor skall föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning som för en vattenverksamhet kan komma att utgå, om domstolens dom ändras. I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken.

Om sökanden, sedan tillstånd till en verksamhet enligt balken har meddelats, åläggs skyldighet att förebygga eller minska skador eller att betala ersättning, får miljödomstolen förordna att domen skall gå i verkställighet som om den hade fått laga kraft.

Överklagas en dom med ett förordnande enligt första eller andra stycket, får Miljööverdomstolen undanröja förordnandet, innan talan mot domen i övrigt prövas.

23 kap. Rättegången i Miljööverdomstolen och Högsta domstolen

Rättegången iMiljööverdomstolen

l å Miljödomstolens domar eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas hos Miljööverdomstolen. För att prövning skall ske av domar och slutliga beslut krävs prövningstillstånd. Kravet på prövningstillstånd omfattar även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom.

Krävs det prövningstillstånd i Miljööverdomstolen, skall miljödomstolens dom eller beslut innehålla uppgift om detta och innehållet i 49 kap. 14å rättegångsbalken eller 34 a å förvaltningsprocesslagen (1971 :291).

2 å Vid prövningen av om prövningstillstånd skall meddelas tillämpas 49 kap. 13 å rättegångsbalken eller 34 a å förvaltningsprocesslagen (1971:291). I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 å tredje stycket rättegångsbalken tillämpas. Meddelas inte prövningstillstånd står miljödomstolens dom eller beslut fast. En uppgift om detta skall tas in i Miljööverdomstolens dom eller beslut.

3 å Miljödomstolens beslut i frågor som avses i 22 kap. 9 och 11 åå samt i 7 kap. 22 å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet får överklagas särskilt. Beslut i fråga som avses i 7 kap. 13 å andra stycket lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet får överklagas endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut i ansökningsmålet.

4å Om det är lämpligt, får Miljööverdomstolen uppdra åt en eller flera ledamöter av domstolen att verkställa undersökning på platsen. Parterna skall på lämpligt sätt underrättas om tiden för undersökningn. Vid denna skall protokoll föras.

En utredning som ett miljöråd har verkställt beträffande en fråga av teknisk beskaffenhet får inte läggas till grund för Miljööverdomstolens dom eller beslut utan att parterna har beretts tillfälle att yttra sig över utredningen. Detta gäller dock inte, om utredningen i endast oväsentlig utsträckning avviker från vad som har framkommit tidigare i målet.

5 å Har i ett ansökningsmål, där kungörelse enligt 22 kap. 3å har utfärdats, sökanden överklagat miljödomstolens dom eller beslut, får Miljööverdomstolen i stället för att förordna om delgivning med motparterna besluta att ett exemplar av överklagandet skall översändas till den eller de

aktförvarare som har förordnats av miljödomstolen samt utfärda kungörelse om överklagandet.

6 å Ett mål där en dom har överklagats får avgöras av Miljööverdomstolen utan huvudförhandling eller muntlig handläggning, om en sådan förhandling skulle sakna betydelse för prövningen. Om part och motpart har begärt huvudförhandling eller muntlig handläggning, skall dock sådan hållas, om den inte uppenbarligen skulle vara utan betydelse.

Vid huvudförhandling får utredningen läggas fram genom Miljööver- domstolens försorg i den omfattning som domstolen bestämmer.

Om Miljööverdomstolen i ett överklagat ansökningsmål finner att vite eller annan påföljd för utevaro bör föreläggas någon part, får föreläggandet inte tillkännages parten genom kungörelse som avses i 5 å utan skall delges med parten.

7å I fråga om rättegången i Miljööverdomstolen gäller i ansökningsmål i övrigt 22 kap. 9, 17-24 åå samt 7 kap. 6 och 8 åå lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenföretag. Miljööverdorrstolen får meddela förordnande om omedelbar verkställighet av miljödomstolens dom. För sådant förordnande gäller 22 kap. 24 å första stycket.

Rättegången iHögsta domstolen

8 å Miljööverdomstolens domar och beslut i mål eller ärenden som i första instans har prövats av en kommun eller förvaltningsmyndighet får inte överklagas.

9 å Miljööverdomstolens domar eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas hos Högsta domstolen.

I fråga om rättegången i Högsta domstolen gäller bestämmelserna om rättegången i Miljööverdomstolen i 5 och 6 åå och 7 å första meningen.

24 kap. Tillstånds giltighet, omprövning rn. m.

Verkan av domar och beslut enligt miljöbalken

1 å Om en dom eller ett beslut som har meddelats i ett ansökningsmål enligt 21 kap. 1 å första stycket denna balk eller 7 kap. lå lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet avser tillstånd till en verksam het enligt balken och har domen eller beslutet vunnit laga lqaft, gäller

tillståndet mot alla, såvitt avser frågor som har prövats i domen eller beslutet. Detsamma gäller beslut om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som har meddelats av länsstyrelse eller kommun med stöd av 9 kap. 8å samt beslut om tillstånd till markavvattning som har meddelats av länsstyrelse enligt 11 kap. Avser tillståndet utförandet av en vattenanläggning, innefattar det rätt att bibehålla anläggningen. Till följd av detta kapitel, 2 kap. 9 å, 7 kap. 20 och 22 åå, 9 kap. 5 å, 10 kap. 12 å, eller 26 kap. 9 å fjärde stycket denna balk eller 2 kap. 9 å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, kan dock ett tillstånd begränsas eller förenas med ändrade eller nya villkor, brådskande förelägganden eller förbud, eller återkallas samt fortsatt verksamhet förbjudas.

Med tillstånd avses i detta kapitel även godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 11 kap. 16 å och lagligförklaring enligt 11 kap. 17 å.

En omprövningsdom eller ett omprövningsbeslut har samma verkan som en tillståndsdom eller tillståndsbeslut.

2 å Tillståndet förfaller, om tillståndshavaren inte iakttar de bistämmelser som har meddelats i tillståndsdomen eller tillståndsbeslutet i fråga om tid inom vilken arbetena skall vara utförda eller den tid inom vilken igångsättning skall ha skett.

Om tillståndshavaren visar att denne har giltigt skäl för dröjsmålet eller att synnerliga olägenheter skulle uppstå om tillståndet förfaller, kan tillståndsmyndigheten förlänga tiden med högst tio år. Tillstånds myndigheten får föreskriva nya eller strängare villkor efter vad som är skäligt. Ansökan om förlängning skall göras innan den föreskrivna tiden har gått ut.

3 å Tillståndsmyndigheten får helt eller delvis återkalla tillstånd, dispens eller godkännande som meddelats enligt balken, eller föreskrifter med stöd av balken, och förbjuda fortsatt verksamhet

1. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller underlåta att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet eller villkoren,

2. när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten inte har följts och avvikelsen inte är av ringa betydelse,

3. om det till följd av verksamheten har uppkommit någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,

4. om det genom verksamheten har uppkommit olägenhet av sådan art som avses i 2 kap. 9 å första stycket och olägenheten inte kan avhjälpas genom en ändring av villkoren för verksamheten,

5. om den tillståndsgivna verksamheten slutligt har upphört, 6. om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd,

7. om underhållet av en vattenanläggning allvarligt har försummats, eller

8. om tillstånd att inverka på vattenförhållandena inte har utnyttjats under en längre tid och det kan antas att tillståndet inte heller kommer att utnyttjas. Miljödomstolen får i fall som avses i första stycket 2, 7 och 8 återkalla rätten att bibehålla en vattenanläggning.

4 å I samband med ett beslut om återkallelse enligt 3 å andra stycket som avser en vattenanläggning skall miljödomstolen ålägga den som är ansvarig för underhållet av anläggningen att riva ut den och att vidta de åtgärder som behövs för att förebygga eller minska skador genom utrivningen.

I stället för åläggande enligt första stycket får miljödomstolen medge någon annan vars rätt är beroende av utrivningen eller, till skydd för allmänna intressen, staten, en kommun eller ett vattenförbund att riva ut anläggningen på den underhållsskyldiges bekostnad. Domstolen får också meddela förordnande enligt 11 kap. 21 å. Då äger 11 kap. 21 å fjärde stycket och 22 å motsvarande tillämpning.

5 å Tillståndsmyndigheten får, efter vad som är skäligt, ompröva tillstånd samt ändra, upphäva eller meddela nya villkor eller andra bestämmelser för en miljöfarlig verksamhet eller en vattenverksamhet.

1. när, från det tillståndsbeslutet vann laga kraft, förflutit tio år eller den kortare tid som, på grund av vad som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

2. om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm inte uppfylls,

3. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller underlåta att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet eller villkoren,

4. när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten inte har följts,

5. om det genom verksamheten uppkommit en olägenhet av någon betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,

6. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,

7. om en från hälso- eller miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med användning av någon ny process- eller reningstekrrik,

8. om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förutsättningar för att kontrollera verksamheten,

9. om verksamheten helt eller till väsentlig del är förlagd inom et område där förbud råder enligt föreskrift eller beslut med stöd av 9 kap. 4 å, 10. för att förbättra en anläggnings säkerhet, eller

11. om det visar sig att anordningar som har vidtagits eller villkor som har meddelats till skydd för fisket med stöd av 11 kap. 8å eller enligt 6 kap. 5 å lag (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga.

Täkttillstånd får när tio år förflutit från det att tillståndet vann laga kraft upphävas helt eller delvis eller förenas med ändrade villkor. Visar sig tillståndsvillkoren vara otillräckliga för att motverka negativ påverkan på naturmiljön får villkoren ändras redan före utgången av den i första meningen angivna tiden.

1 fall som avses i första stycket 5 får miljödomstolen också besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheter för framtiden.

6 å Har villkor fastställts för två eller flera miljöfarliga verksamheter enligt 16 kap. 8å och återkallas tillståndet eller omprövas villkoren för en av verksamheterna, får villkoren för de övriga verksamheterna omprövas.

7 å Ansökan om prövning som avses i 3-6 åå hos miljödomstol får göras av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen. Skall frågan prövas av någon annan myndighet än domstol eller av kommun, får den tas upp utan någon särskild framställning.

8å Efter ansökan av tillståndshavaren får tillståndsmyndigheten upphäva eller ändra andra bestämmelser och villkor i en tillståndsdom eller tillståndsbeslut än som avser storleken av ersättningens belopp. Villkoret får dock upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet meddelades.

9 å Ytterligare bestämmelser om omprövning av vattenverksamhet finns i 7 kap. 14-17 åå lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

10 å Om regeringen i samband med prövningen av en verksamhet har föreskrivit att ett visst villkor skall gälla för ett tillstånd, får miljödomstolen vid omprövningen inte avvika väsentligt från villkoret utan att regeringen har medgivit det.

Ändrade förhållanden i samfälligheter

11 å Bestämmelser om ändrade förhållanden i samfälligheter finns i 7 kap. 18 och 19 åå lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Oförutsedda skador

12 å Om en vattenverksamhet eller en vattenanläggning, som har utförts i enlighet med ett tillstånd enligt denna balk, medför skador som inte förutsågs av miljödomstolen när tillståndet meddelades, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt 31 kap.

Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt intresse, får begäras sådana ändringar på verksamhetsutövarens bekostnad av vattenverksamheten eller vattenanläggningen som, utan att medföra skador för tredje man eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren, är ägnade att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om allmänna intressen förs talan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, länsstyrelse eller kommun.

Anspråk på grund av oförutsedda skador skall för att få tas upp till prövning framställas till miljödomstolen inom fem år eller den längre tid, högst tjugo år, som kan ha bestämts i samband med tillståndet. Tiden räknas från utgången av den av domstolen bestämda tiden inom vilken arbetena skall vara utförda.

Vid skada som avses i 7 kap. 8 å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet utgår tiden för framställan dock aldrig tidigare än två år från det att skadan uppkom.

Bestämmelsema i preskriptionslagen (1981:130) gäller inte anspråk enligt denna paragraf.

13 å Framställan som avses i 12 å skall vara skriftlig och ges in till miljödomstolen i tre exemplar. Ett exemplar skall delges tillståndshavaen.

Anspråket prövas före eller efter utgången av den tid som gäller för framställan. Beträffande förfarandet gäller vad som stadgas om förfarandet i stämningsmål i 7 kap. 9—13 åå lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Dessutom tillämpas 22 kap. 19 samt 24å andra och tredje styckena.

25 kap. Rättegångskostnader och liknande kostnader

Rättegångskostnader vid domstol m. m.

1 å I mål om utövande av miljöfarlig verksamhet gäller inte rättegångsbalken i fråga om rättegångskostnader.

2 å I mål om vattenverksamhet, utom sådana som anges i andra stycket, och i mål som avses i 21 kap. 1 å andra stycket, skall sökanden svara för sina egna och motpartemas kostnader vid miljödomstolen. I mål som innefattar bildande av samfällighet för markavvattning, bevattning eller vattenreglering svarar sökanden inte för kostnader i länsstyrelsen eller miljödomstolen som uppkommit för deltagare i samfälligheten. Organisation som avses i 16 kap. 13 å har inte rätt till att erhålla ersättning föreller skyldighet att betala rättegångskostnader.

I sådana överklagade mål som avses i första stycket första meningen skall sökanden svara för sina egna kostnader i högre rätt och för de kostnader som där har uppkommit för motpartema genom att sökanden har klagat.

3 å I mål som gäller återkallelse, förverkande eller omprövning enligt 24 kap. 3-6 åå eller 7 kap. 16 å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina kostnader vid miljödomstolen. I mål enligt 24 kap. 5 å som avser omprövning för att tillgodose allmänna intressen skall den myndighet som ansökte om omprövning dessutom svara för kostnader vid miljödomstolen som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren. Detta gäller dock inte omprövning enligt 24 kap. 5 å första stycket 11. Gäller ett mål enligt 24 kap. 5 å första stycket 10 omprövning för att förbättra en anläggnings säkerhet skall dock tillståndshavaren i stället för Naturvårdsverket, Karrunarkollegiet och länsstyrelsen svara för senast nämnda kostnader.

'4 å I mål som gäller omprövning på grund av ändrade förhållanden i samfälligheter enligt 7 kap. 18å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet i fråga om kretsen av deltagare eller kostnadsfördelningen eller enligt 7 kap. 19å samma lag skall varje part svara för sina kostnader.

5 å Bestämmelserna i 2-4 åå gäller inte, om annat följer av 18 kap. 6 eller 8 å rättegångsbalken.

Beträffande särskilda frågor i mål om vattenverksamhet får efter vad som är skäligt förordnas att vardera parten skall svara för sina kostnader eller att part som förlorar skall ersätta annan parts kostnader.

6 å Ogillas i mål enligt 31 kap. 13 å talan som har väckts av fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt till fastigheten angående ersättning eller inlösen, kan miljödomstolen förordna att denne bär sina egna kostnader, om rättegången har inletts utan tillräckliga skäl. Har rättegången uppenbart inletts utan skälig grund, får miljödomstolen dessutom förplikta fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt att ersätta motparten dennes rättegångskostnader.

7 å I mål om vattenverksamhet får sökanden förpliktas att betala ersättning för motparters rättegångskostnader även om deras talan inte har blivit prövad slutligt vid domstolen. Ersättning skall även innefatta ränta enligt 6å räntelagen (19751635) från dagen för beslutet till dess betalning sker.

8 å I ansökningsmål är sökanden skyldig att ersätta miljödomstolens och Miljööverdomstolens kostnader för 1. kungörelser, 2. aktförvarare, 3. sakkunniga som har tillkallats av domstolen, och 4. lokaler för sammanträden. På begäran av domstolen skall förskott på ersättningen betalas.

9 å I fråga om rättegångskostnader i mål som avses i 32 kap. llå och i mål enligt 31 kap. 10 å gäller bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkande om inlösen ogillas, gäller dock bestämmelserna om rättegångskostnader i rättegångsbalken.

Ogillas talan om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller åläggande för den som utövar sådan verksamhet att iaktta försiktighetsmått som avses i 21 kap. 4å på den grund att svaranden efter talans väckande har sökt och fått tillstånd enligt denna balk, skall domstolen efter omständigheterna förordna att vardera parten skall själv bära sin rätte- gångskostrrad eller att en av dem skall få full eller jämkad ersättning.

lOå Om tillstånd meddelas till en markavvattning, skall sökandens kostnader fördelas mellan deltagarna i markavvattningen efter vad som är skäligt. Om tillstånd inte meddelas till markavvattningen, skall sökanden betala de kostnader som har uppkommit, om inte om inte särskilda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem.

Om tillstånd inte meddelas till en markavvattning i ett mål som har inletts på grund av ett beslut vid en fastighetsreglering, skall dock kostnaderna anses som förrättningskostnader vid fastighetsregleringen.

Övriga kostnader

11 å I ärenden hos regeringen om ianspråktagande av strömfall enligt 2 kap. 8 å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall sökanden svara för samtliga kostnader.

I ärenden hos länsstyrelsen om fördelning av ersättning skall den ersättningsskyldige svara för samtliga kostnader.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 å rättegångsbalken. Frågor om ersättning enligt denna paragraf prövas av miljödomstolen.

FEMTE AVDELNINGEN TILLSYN M.M. 26 kap. Tillsyn

Allmänt om tillsynen

l å Tillsynen skall syfta till att säkerställa att denna balk och föreskrifter, domar i ansökningsmål och beslut som har meddelats med stöd av balken efterlevs.

Tillsynsmyndigheten skall kontrollera efterlevnaden av miljöbalken och de föreskrifter som följer av balken, angivna domar och beslut samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse.

Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses.

2 å Tillsynsmyndigheten skall anmäla överträdelser av bestämmelser i balken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken till polis eller åklagarrnyndigheten, om det finns misstanke om brott.

3å Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, generalläkaren, de statliga myndigheter som regeringen bestämmer, länsstyrelsen och kommunerna (tillsynsmyndigheter) i enlighet med vad regeringen bestämmer.

Den eller de nämnder som fullmäktige bestämmer skall utöva den kommunala tillsynen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd, över hanteringen av kemiska produker enligt 14 kap. och över avfallshanteringen enligt 15 kap.

Regeringen far föreskriva att den tillsynsmyndighet regeringen bestämmer får överlåta åt en kommun att i ett visst avseende utöva sådan tillsyn som annars skulle skötas av en statlig tillsynsmyndighet, om kommunen har gjort framställning om det. Detta gäller inte verksamhet som utövas av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.

4 å Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt 3 å och finner den tillsynsmyndighet som avses där att tillsynen inte bör överlåtas i enlighet med framställningen, skall tillsynsmyndigheten med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om kommunen begär det.

Tillsynsmyndigheten får återkalla överlåtelsen av tillsyn till en kommun. Har regeringen beslutat om överlåtelse, skall regeringen besluta om återkallelse.

5å Regeringen får förordna att tillsynsbestämmelsema skall gälla även i fråga om tillsyn över efterlevnaden av EG:s förordningar inom denna balks tillämpningsområde.

6å Tillsynsmyndigheter skall samarbeta med varandra samt rred sådana statliga och kommunala organ som skall utöva tillsyn i särskilda hänseenden eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverksamheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att tillsynsmyndighetema skall lämna sådana uppgifter som behövs för att en regional eller central tillsynsmyndigret skall kunna fullgöra sitt samordnande, kontrollerande och uppföljande ansvar.

7å En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att till- synsuppgifter som kommunen har enligt denna balk skall skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten att meddela beslut i ärendet.

Kommunen får också efter överenskommelse med en annan kommun uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 34å korrununallagen (1991:900). Föreskriftema i 6 kap. 24-27 och 35 åå

kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas på den som fattar sådana beslut.

8 å Den tillsynsmyndighet som har ansvar för tillsynen kan uppdra åt någon som inte är anställd vid en tillsynsmyndighet att utföra i tillståndsbeslut föreskriven besiktning av en anläggning.

F örelägganden och förbud

9å En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna balk eller föreskrifter, tillstånd, villkor eller andra beslut som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas.

Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas.

Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 å.

Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på milj ön uppkommer.

10 å Om tillståndet till en vattenverksamhet har förfalit enligt 24 kap. 2 å, får tillsynsmyndigheten förelägga tillståndshavaren att riva ut en med stöd av tillståndet uppförd anläggning som kan skada allmänna eller enskilda intressen.

11 å En tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel i ett område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant orrrråde att ordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att allmänheten skall kunna komma till mark inom ett sådant område som omfattas av allemansrätten.

Är det uppenbart att ett stängsel endast är avsett att utestänga allmänheten från området, får föreläggande meddelas om att ta bort det. Vad som nu har sagts om stängsel skall tillämpas på motsvarande sätt när det gäller diken.

12 å Har tidigare ägare av en fastighet eller tidigare tomträttshavare i denna egenskap kunnat föreläggas att avhjälpa skada eller olägenhet som uppstått vid deras användning av en fastighet eller en byggnad, anläggning eller anordning på annans mark enligt 7, 8, 11 eller 12 kap., får en tillsynsmyndighet ge sådant föreläggande mot en ny ägare eller tomträttshavare.

13å Har ett föreläggande riktats mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, i egenskap av nyttjanderättshavare till berörd egendom eller mot både ägaren och nyttjanderättshavaren, och övergår ägande- eller nyttjanderätten till någon annan, får tillsynsmyndigheten ålägga någon av dessa, att utan dröjsmål lämna uppgift om den nya ägarens eller nyttjanderättshavarens namn och adress.

Vite

14 å Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite.

Underrättelse till inskrivningsmyndigheten och dess rättsverkningar

15 å Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller ägare till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör någon annan, får tillsynsmyndigheten sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i insldivningsregistret. Är föreläggandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Inskiivningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta den om anteckningen som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt, om den sökande inte är föreläggandets adressat.

Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot den nya ägaren av egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot en ny ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en viss period får tas ut endast av den som var ägare vid periodens början.

Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse, skall tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i inskrivningsregistret.

16 å Överlåts en fastighet eller en tomträtt eller en byggnad, ariäggning eller anordning på annans mark sedan ett beslut som avses i 15 å har överklagats, skall rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

Verkställighet och rättelse på den felandes bekostnad

17å Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller ett förbud enligt 9-13 åå och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndigheten efter ansökan verkställa tillsynsmyndighetens beslut. Därvid får beslutet verkställas enligt utsökningsbalken.

Har någon begått en gärning som avses i 29 kap. 1-4, 8, 9 eller 10 å, får kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.

Ansökan om verkställighet eller särskild handräckning får göras av tillsynsmyndigheten.

18 å I stället för att begära verkställighet enligt 17å får tillsynsmyndigheten besluta att rättelse skall vidtas på den felandes bekostnad.

Beslut om rättelse på den felandes bekostnad får meddelas utan föregående föreläggande eller förbud, om tillsynsmyndigheten med hänsyn till risken för allvarliga skador finner att rättelse bör göras genast eller det finns andra särskilda skäl.

Ett beslut om rättelse på den felandes bekostnad får verkställas enligt utsökningsbalken.

Verksamhetsutövarens kontroll och miljörapport

19å Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön skall fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar.

Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd skall också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön.

Den som bedriver sådan verksamhet skall lämna förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder till tillsynsmyndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om kontrollen.

20 å Om en miljöfarlig verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt vad som föreskrivs med stöd av 9 kap. 6 å första stycket eller 7 å andra stycket, skall den som utövar verksamheten varje år lämna en miljörapport till den tillsynsmyndighet som utövar tillsynen över verksamheten. I miljörapporten

skall redovisas de åtgärder som har vidtagits för att uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och resultaten av dessa åtgärder.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att en miljörapport skall innehålla en redovisning av verksamhetens miljöpåverkan även i annat avseende än vad som omfattas av villkoren i ett tillståndsbeslut. Även redovisning av andra uppgifter som är relaterade till balkens tillämpningsområde och mål får föreskrivas.

Även om en verksamhet inte är tillståndspliktig, får en föreskrift om skyldighet att lämna en miljörapport meddelas.

Upplysningar och undersökningar

21 å Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som det finns bestämmelser om i denna balk eller i föreskrifter som meddelats med stöd av balken, att till myndigheten lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Detsamma gäller också för den som annars är skyldig att avhjälpa olägenheter från sådan verksamhet.

22å Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön eller den som annars är skyldig att avhjälpa olägenhet från sådan verksamhet är skyldig att även i andra fall än som avses i 14 kap. 7 å utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för tillsynen. Detsamma gäller den som upplåter en byggnad för bostäder eller för allmänna ändamål, om det finns skäl att anta att byggnadens skick medför olägenheter för människors hälsa. Om det är lämpligare kan tillsynsmyndigheten i stället föreskriva att en sådan undersökning skall utföras av någon annan och utse någon att göra undersökningen.

Den som är skyldig att utföra undersökningen är skyldig att ersätta kostnaderna för en undersökning som någon annan utsetts att göra med det belopp som tillsynsmyndigheten fastställer.

Beslut om undersökning får förenas med förbud att överlåta den berörda fastigheten eller annan egendom till dess undersökningen är slutförd.

Naturvårdsvakter

23 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utse naturvårdsvakter för tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter för

områden, naturföremål och djur— och växtarter som omfattas av förordnanden enligt 7 och 8 kap., 11 kap. 14 å eller 12 kap. 6 å.

En naturvårdsvakt får avvisa personer som uppehåller sig där de på grund av dessa föreskrifter inte har rätt att vistas.

En naturvårdsvakt får ta i beslag jakt— och fångstredskap, fortskaffningsmedel och andra föremål som kan antas ha betydelse för utredning av brottet, om vakten ertappar någon på bar gärning, som enligt 29 kap. bryter mot förbud eller föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 3, 5,11,12, 24 eller 29 å, 8 kap. 1-2 åå, 11 kap. 14 å eller 12 kap. 6 å.

24å Om en naturvårdsvakt har tagit ett föremål i beslag, skall vakten

skyndsamt anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten. Den tjänsteman som tar emot en anmälan skall vidta samma åtgärder som om tjänstemamen själv hade gjort beslaget.

Övriga bestämmelser

25 å Den som har fått dispens från en föreskrift för områden eller naturföremål som omfattas av förordnande enligt 7 och 8 kap. eller 11 kap. 14 å är skyldig att efter begäran visa upp beslutet för en naturvårdsvakt eller en polis vid vistelse inom det område där dispensen gäller.

26å En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall gälla omedelbart även om det överklagas.

27 å De som har tagit befattning med ärenden enligt denna balk eller har utfört sådana undersökningar som anges i 22å första stycket tredje meningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad de därvid har fått veta om affärs— eller driftsförhållanden eller förhållanden av betydelse för landets försvar.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980: 100).

27 kap. Avgifter Avgift för myndigheters verksamhet 1 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av

balken. Kommunfullmäktige får meddela föreskrifter om sådana avgifter när det gäller en kommunal myndighets verksamhet.

Skyldighet att ersätta en myndighets kostnader

2 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att ersätta en myndighets kostnader.

Bestämmelser om skyldighet att ersätta en myndighets kostnader finns också i 25 kap. 8 å, 26 kap. 22å andra stycket och 10 kap. 11 å tredje stycket.

3å Alla som är skyldiga att betala avgift enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 å första stycket eller som är skyldiga att ersätta kostnader enligt 2å första stycket eller 26 kap. 22å andra stycket skall lämna de uppgifter som behövs för att avgiftens eller ersättningens storlek skall kunna bestämmas. Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver.

Renhållningsavgift

4å Kommuner får meddela föreskrifter om att avgift skall betalas för insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall som enligt denna balk utförs genom deras försorg. Avgiften skall enligt kommunens bestämmande betalas till kommunen eller till den som utför renhållningen.

Särskilda bestämmelser om avgift för hantering av avfall från fartyg finns i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

5 å En avgift som avses i 4å skall vara ärlig eller på annat sätt periodisk. Om avgiften avser insamling, borttransport och bortskaffande vid enstaka tillfällen, får kommunen besluta att avgiften skall betalas särskilt för varje tillfälle i fråga.

Avgiften skall bestämmas till högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga planerings-, kapital- och driftkostnader för renhållningen. Från dessa kostnader skall räknas av kostnaderna för användning av anläggningar eller utrustning för andra ändamål än renhållning. Avgiften får tas ut på ett sådant sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljöanpassad avfallshantering främjas.

Avtalar kommunen med någon annan att utföra renhållningen, får avtalet läggas till grund för beräkning av avgiften, om kostnaden därigenom inte blir Väsentligt högre än om kommunen sj älv utför renhållningen.

6 å Avgift enligt 4å skall betalas enligt den taxa som kommunfullmäkt'ge antar.

I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan i övrigt saknar tillämplig bestämmelse om avgift. De grunder som anges i Så skall då beaktas.

Taxan skall innehålla bestämmelser om vem som är avgiftsskyldig och ill vem avgiften skall betalas.

Producentavgift

7 å Regeringen, de kommuner eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att producenter skall betala avgift för insamling, borttransport och bortskaffande av avfall som utförs genom kommunens försorg. Sådana föreskrifter får meddelas om avfall för vilket producentansvar gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap. 6 å.

Avgiften får avse även kostnader för information om hanteringen. Avgiften skall betalas till kommuner eller till den myndighet som regeringen bestämmer.

Bygdeavgift och fiskeavgift

8 å Bestämmelser om bygdeavgift och fiskeavgift finns i 6 kap. lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

28 kap. Tillträde m.m. Tillträde för att fullgöra en myndighets uppgifter

1 å För att fullgöra sina uppgifter enligt denna balk har en myndighet och den som på myndighetens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till fastigheter, byggnader, andra anläggningar samt transportmedel och att där utföra undersölmingar och andra åtgärder. Bestämmelser om rätt till ersättning för skada och intrång finns i 31 kap. 10 å.

Tillträde för att utföra kompensationsåtgärder m.m.

2 å Om någon enligt 7 kap. 7 å fjärde stycket eller 16 kap. 9 å är skyldig att utföra undersökningar, kompensationsåtgärder eller andra åtgärder på annans fastighet, byggnad eller annan anläggning, får länsstyrelsen besluta att tillträde skall lämnas under viss tid.

Den som utför undersökningama eller åtgärderna skall betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid miljödomstol.

Tillträde för att utreda en verksamhets verkningar

3 å Länsstyrelsen får,om det finns skäl för det, besluta att tillträde till annans mark skall lämnas under viss tid, om någon som bedriver eller avser att bedriva verksamhet eller vidta en åtgärd vill utreda verkningama av verksamheten eller åtgärden genom mätningar eller annat undersök- ningsarbete på fastigheten.

Den som bedriver eller avser att bedriva verksamheten eller åtgärden skall betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid miljödomstol.

Länsstyrelsen får kräva att den som skall utföra undersökningen ställer säkerhet för framtida ersättningsanspråk innan arbetet påbörjas. Om säkerhet ställs får länsstyrelsen förordna att arbetena får påbörjas även om beslutet om tillträde överklagas.

Tillträde för att utföra skadeförebyggande åtgärder

4 å Om någon som bedriver eller avser att bedriva verksamhet eller vidta en åtgärd åläggs att vidta sådana försiktighetsmått och skyddsåtgärder på annans mark, byggnad eller annan anläggning, som behövs för att förebygga eller minska skada av verksamheten, får länsstyrelsen besluta att tillträde får ske under viss tid till en fastighet eller anläggning som ägs eller innehas av någon annan för att där utföra sådana åtgärder.

Den som vidtar försiktighetsmått eller skyddsåtgärder skall betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid miljödomstol. Om beslut om tillträde meddelas i ett mål om tillstånd till en vattenverksamhet, skall frågan om ersättning prövas i målet.

Tillträde för efterbehandling

5 å Länsstyrelsen får besluta om tillträde under viss tid till en fastighet, en byggnad eller en anläggning om någon annan än den som äger eller innehar den är skyldig att där efterbehandla förorenade områden eller göra undersökningar för sådan efterbehandling.

Den som utför åtgärderna skall betala ersättning för skada och intrång om inte fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt själv har kostrradsansvar för åtgärderna. Talan om ersättning skall väckas vid miljödomstol.

Aktsamhetskrav

6å Åtgärder enligt 1-5 åå skall utföras så att minsta skada och intrång orsakas. Tillträde till bostäder får endast ske i den utsträckning det behövs för att förebygga eller undanröja olägenheter för människors hälsa.

Förbud mot att rubba utrustning

7å Om en mätapparat eller liknande utrustning behöver sättas ut vid undersökningar enligt 1-5 åå får förbud vid vite meddelas att rubba eller skada utrustningen. Detsamma gäller om utrustning för pumpning eller liknande behöver sättas ut.

Polishjälp

8å Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillträde och åtgärder enligt 1-5 åå.

Tillträde till vattenståndsmätare m.m.

9å Den som är beroende av hur en vattenverksamhet bedrivs, allmän åklagare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har rätt att få tillträde till platser för vattenståndsmätare, vattenmätare eller observationsrör samt att ta del av anteckningar som verksamhetsutövaren är skyldig att föra om vattenstånd, vattnets avrinning eller de vattenmängder som har tillgodogj orts.

Tjänstemän hos Fiskeriverket och fisketillsynsmän som har förordnats för detta skall ges tillfälle att utöva tillsyn över att ett villkor till skydd för fisket fullgörs.

Särskild tvångsrätt för vattenverksamhet

10 å Den som utför eller skall utföra en vattenverksamhet kan av miljödom- stolen ges rätt att utföra anläggningar eller åtgärder på fastigheter som tillhör någon annan och ta i anspråk mark för detta, när det är fråga om

1. vattenverksamhet som utförs av staten, kommuner eller vattenförbund och som är önskvärda från hälso- eller miljösynpunkt eller som främjar fisket,

2. vattenverksamhet för att motverka förorening genom avloppsvatten,

3. vattenverksamhet som avser tillgodogörande av yt- eller grimdvatten,

4. vattenreglering,

5. vattenverksamhet som avser allmän farled eller allmän hamn, eller

6. markavvattning.

Ett område som tas i anspråk enligt första stycket får lösas in, om det skall ingå i en strömfallsfastighet.

Har rätten upphört enligt denna paragraf att med annat än äganderätt ta annans mark i anspråk, skall anläggningar som uppförts eller placerats på marken tillfalla markägaren utan lösen, om det inte har förts bort inom ett år från upphörandet.

Tillträde för att underhålla en vattenanläggning

11 å Den som är skyldig att underhålla en vattenanläggning har rätt att nyttja annans mark för arbeten eller åtgärder som behövs för att underhållsskyldigheten skall kunna fullgöras.

Den underhållsskyldige skall betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid miljödomstol.

Rätt att använda annans vattenanläggning

12 å Om det inte medför en väsentlig olägenhet för ägaren av en vattenanläggning, kan någon annan ges rätt att ändra anläggningen eller att använda den för en egen vattenverksamhet eller för att förebygga eller minska skador av en egen vattenverksamhet. Skall anläggningen ändras, har ägaren rätt att utföra ändringen och få ersättning för kostnaderna.

Den som ges rätt att använda en anläggning skall ge anläggningens ägare skälig ersättning för rätten att använda anläggningen.

Förbud mot fiske

13 å Förbud mot fiske inom ett visst område får meddelas i samband med beslut om anordningar för att främja fisket eller för att förebygga skador på fisket.

SJÄTTE AVDELNINGEN PÅFÖLJDER 29 kap. Straffbestämmelser och förverkande

l å Den som med uppsåt

1. förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som medför eller kan medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter som inte är av ringa betydelse eller annan betydande

olägenhet i miljön,

2. förvarar avfall eller annat ämne på ett sätt som genom förorening kan medföra hälsorisker, skador eller annan olägenhet som anges under 1, eller

3. orsakar betydande olägenhet i miljön genom buller, skakning eller strålning döms, om inte behörig myndighet har tillåtit förfarandet, eller detta är allmänt vedertaget, för miljöbrott till fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, skall gärningsmannen dömas till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har vållat eller kunnat vålla varaktiga skador av stor omfattning eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

Om gärningen med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig, döms inte till ansvar enligt denna paragraf.

2 å Den som av oaktsamhet begår gärning som anges i 1 å, döms för vållande till miljöstörning till böter eller fängelse i högst två år.

3 å Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt eller vara som innehåller en kemisk produkt, utan att vidta de skyddsåtgärder eller de försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av

produktens eller varans inneboende egenskaper, för att hindra eller motverka skador på människor eller i miljön, döms för miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan utdömas enligt 1 eller 2 å.

4å Den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller bedriver en verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd utan att ha inhämtat tillstånd, godkännande eller medgivande eller gjort en anmälan som föreskrivs i denna balk eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, döms för otillåten miljöverksamhet till böter eller fängelse i högst två år.

Detsamma gäller den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot villkor som meddelats i samband med tillstånd, godkännande, dispens eller vid omprövning av tillstånd eller villkor enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.

Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte om ansvar för gärningen kan utdömas enligft 1 eller 2 åå.

5 å Den som med uppsåt eller av oaktsamhet i strid mot vad som föreskrivs i denna balk eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, underlåter att lämna underättelse eller en uppgift eller lämnar en oriktig uppgift och därigenom försvårar en tillståndsprövning eller en tillsynsmyndighets verksamhet, döms för försvårande av miljökontroll till böter eller fängelse i högst två år.

6å Den som i något annat fall än som avses i Så med uppsåt eller av oaktsamhet

1. inte ger in en handling med uppgifter som skall ges in enligt balken, eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, eller i en sådan handling lämnar oriktig uppgift eller utelämnar uppgift, eller

2. underlåter att fullgöra i balken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken föreskriven skyldighet att märka en produkt som innehåller eller består av en genetiskt modifierad organism eller en kemisk eller bioteknisk produkt eller en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt döms, om åtgärden eller underlåtenheten är ägnad att försvåra bedömningen av riskerna för att hälsa eller miljö skall skadas eller för att hushållning med mark och vatten eller material skall äventyras, för bristfällig miljöinformation till böter eller fängelse i högst ett år.

7 å Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år.

8 å Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot

1. föreskrifter för totalförsvaret meddelade med stöd av 1 kap. 5 å,

2. i beslut om naturreservat eller kulturreservat angivna inskränkningar i rätten att använda mark enligt 7 kap. 5 å andra stycket,

3. förbud att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder inom

biotopskyddsorrrråde enligt 7 kap. 11 å,

4. förbud att inom strandskyddsområde uppföra ny byggnad m.m. enligt7 kap. 16 å och inte 7 kap. 17 eller 18 å är tillämpliga,

5. föreskrifter om försiktighetsmått inom miljöskyddsområde meddelade med stöd av 7 kap. 20,

6. föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde meddelade med stöd av 7 kap. 22 å,

7. interimistiskt förbud enligt 7 kap. 24 å första stycket,

8. föreskrifter om förbud till skydd för djur- och växtarter meddelade med stöd av 8 kap. 1 och 2 åå,

9. föreskrifter om förbud eller föreskrifter om särskilda villkor för att sätta ut djur- eller växtarter meddelade med stöd av 8 kap. 3 å, 10. föreskrifter om in- och utförsel, transport m.m. meddelade med stöd av 8 kap. 4 å genom att ta sådan befattning med djur, växter, ägg, rom, bon eller produkter av djur eller växter som strider mot bestämmelsen eller mot ett villkor i beslut i enskilt fall, 11. föreskrifter eller beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten m.m. meddelade med stöd av 9 kap. 4 å, 12. föreslqifter om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet meddelade med stöd av 9 kap. 5 å,

13. inskränkningar, villkor eller anmälningsskyldighet föreskrivna beträffande miljöriskorrrråde enligt 10 kap. 12 å, 14. förbud mot markavvattning enligt 11 kap 14 å, 15. skyldighet att underhålla en vattenanläggning enligt 11 kap. 18å första stycket eller 21 å första stycket eller 22 å första stycket,

16. villkor meddelade med stöd av 11 kap. 23 å,

17. förbud att påbörja verksamhet enligt 12 kap.6å tredje stycket, 18. förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap.6å fjärde stycket, 19. särskilda föreskrifter om försiktighetsmått vid genteknisk

verksamhet meddelade med stöd av 13 kap. 11 å, 20. förbud att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg enligt 14 kap.

18 å andra stycket,

21. förbud att sprida bekämpningsmedel mot lövsly enligt 14 kap. 19å första stycket om inte regeringen meddelat dispens enligt andra stycket i

paragrafen,

22. föreskrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse eller införsel av bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 å, 23. föreskrifter i fråga om hantering, införsel och utförsel av kemiska eller biotekniska produkter meddelade med stöd av 14 kap. 24 å, 24. förbud att hantera, föra in eller föra ut kemisk eller bioteknisk

produkt enligt 14 kap. 25 å, 25. förbud mot dumpning enligt 15 kap. 25 å, 26. skyldighet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt rådets

förordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa farliga kemikalier eller att lämna uppgifter enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen, 27. förbud eller underlåter att lämna uppgifter enligt rådets förordning (EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned

ozonskiktet, 28. bestämmelser om transport och därigenom transporterar avfall i

strid mot rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från

Europeiska gemenskapen, 29. en bestämmelse eller mot villkor i beslut i enskilt fall som meddelats med stöd av rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 såvitt avser import till Sverige, export och reexport från

Sverige, handel med artificiellt förökade växter, transport och transitering eller köp,försäjning och annan kommersiell åtgärd. För försök till brott mot första stycket 25 döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om ansvar kan ådömas enligt 1 eller 2 å.

9 å Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot

1. föreskrifter om allmänhetens uppträdande meddelade med stöd av 7

kap 30 ä.

2. föreskrifter om förbud mot djurhållning meddelade med stöd av 9

karl 11 ä,

3. föreskrifter till skydd mot olägenheter för människors hälsa med delade med stöd av 9 kap. 12 å,

4. skyldighet att göra anmälan enligt 11 kap. 15 å tredje stycket om arbeten som kan skada fisket,

5. föreskrifter rörande skötsel av jordbruksmark meddelade med stöd av 12 kap. 7 å,

6. föreskrifter om begränsning av djurantalet i ett jordbruk m.m. meddelade med stöd av 12 kap. 9 å,

7. nya eller ändrade villkor för vilthägn enligt 12 kap. 11 å,

8. förbud mot fiske enligt 28 kap. 13 å,

9. skyldighet enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 att i en ansökan eller annan handling lämna uppgift eller lämnar en oriktig uppgift om förhållanden av betydelse för tillstånd eller tillsyn. Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar kan ådömas enligt 1 eller 2 å.

10 å Till böter eller fängelse i högst två år döms den som obehörigen tar befattning med exemplar av en djur- eller växtart, ägg, rom eller bon som gärningsmannen vet eller har skälig anledning att anta har åtkommits genom brott mot föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 1 eller 2 å.

11 å Om brott enligt 3-10 åå är att anse som ringa döms inte till ansvar.

Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken eller om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt lagen (1960:418) om straff för vansmuggling.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt detta kapitel för en gärning som omfattas av föreläggandet.

För sådana brott som kan föranleda att miljösanktionsavgift döms ut enligt 30 kap. får åtal väckas endast om det av särskilda skäl är påkallat från allmän

synpunkt.

12 å En kemisk produkt eller biotelmisk organism eller en vara som innehåller en kemisk produkt eller en genetiskt modifierad organism eller annan egendom som har varit föremål för brott enligt 1-4, 6, 8, 9 eller 10å får förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller värdet av egendomen eller utbytet av sådant brott.

Fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller medförts vid brott enligt 1-4, 8, 9 eller 10 å får förklaras förverkade om det behövs för att förebygga brott eller annars finns särskilda skäl. I stället för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.

13 å Den som begått brott enligt 8å första stycket 25 döms vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3å brottsbalken inte är tillämplig. Har brottet förövats i Sveriges ekonomiska zon, får åtal väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet förövades.

14 å Om någon som ådragit sig ansvar enligt 1 eller 2 å, frivilligt avvärjt en sådan fara eller verkan som anges där innan avsevärd olägenhet har uppkommit, får dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen.

30 kap Miljösanktionsavgifter

1 å En särskild avgift (miljösanktionsavgift) skall betalas av en näringsidkare som vid bedrivandet av näringsverksamhet

]. åsidosätter föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk,

2. påbörjar en verksamhet som är tillståndspliktig eller anmälningspliktig enligt denna balk eller föreskrifter meddelade med stöd av balken, utan att tillstånd har meddelats eller anmälan har gjorts, eller

3. åsidosätter tillstånd eller villkor som har meddelats med stöd av denna balk eller föreskrifter meddelade med stöd av balken.

Detta gäller dock endast för sådana överträdelser för vilka regeringen har föreskrivit om avgift enligt 2 å.

Miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Miljösanktionsavgift skall dock inte tas ut om det är uppenbart oskäligt.

Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten.

2å Regeringen föreskriver för olika överträdelser miljösanktionsavgiftens storlek. Därvid skall hänsyn tas till överträdelsens allvar och betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen avser.

Miljösanktionsavgiften skall uppgå till minst 5 000 kronor och högst 500 000 kronor.

3 å Tillsynsmyndigheten beslutar om miljösanktionsavgitt.

Innan tillsynsmyndigheten beslutar om avgift skall den som anspråket riktas mot ges tillfälle att yttra sig över de omständigheter som utgör grund för beslutet.

4å Beslut om att ta ut miljösanktionsavgift skall delges verksam hetsutövaren.

5 å Miljösanktionsavgift skall betalas inom trettio dagar efter det att avgiften har beslutats eller den längre tid som anges i beslutet.

Beslut om miljösanktionsavgift får efter sista betalningsdagen verkställas såsom en dom som har fått laga kraft.

6 å Miljösanktionsavgift får inte beslutas, om den som anspråket riktas mot inte inom fem år från det att förutsättningarna enligt 1 å att besluta om avgift har inträffat har getts tillfälle att yttra sig över de omständigheter som utgör grund för beslutet.

7å Den som enligt ett beslut av en tillsynsmyndighet skall betala en miljösanktionsavgift får överklaga beslutet till miljödomstol.

8 å En beslutad miljösanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften inte har verkställts inom tio år från det att beslutet har fått laga kraft.

9 å Miljösanktionsavgift skall återbetalas, om betalningsansvaret har undanröjts genom beslut som fått laga kraft.

Ränta på miljösanktionsavgift som återbetalas enligt första stycket lämnas enligt 5 å räntelagen (l975:635) för tiden från den dag avgiften betalades till och med den dag avgiften återbetalas.

10 å Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om den ordning i vilken miljösanktionsavgifter skall betalas.

SJUNDE AVDELNINGEN

ERSÄTTNING OCH SKADESTÅND M.M.

31 kap. Ersättning vid ingripanden av det allmänna och vid tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m.

Allmänna bestämmelser

1 å Detta kapitel är tillämpligt i frågor om ersättning vid vissa irgripanden av det allmänna samt vid tillståndsprövning av vattenverksamhet. Kapitlet innehåller dessutom bestämmelser om ersättning när skada uppkommit till följd av förbud mot fiske.

Zå Bestämmelserna i expropriationslagen (19721719) skall gälla vid ersättning och inlösen enligt detta kapitel, om inte balken innehåller avvikande bestämmelser.

3 å Vad som i detta kapitel sägs om fastighet skall även gälla särskild rätt till fastighet.

Ersättning och inlösen på grund av vissa föreskrifter, förelägganden och förbud

4 å Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller

1. föreskrifter enligt 7 kap. 3 å om åtgärder och inskränkningar som rör nationalparker,

2. föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 åå om åtgärder och inskränkningar som rör naturreservat och kulturreservat,

3. förbud enligt 7 kap. 11 å andra stycket inom biotopskyddsorrrråde,

4. föreskrifter enligt 7 kap. 22 å om åtgärder och inskränkningar som rör vattenskyddsområden, eller

5. förelägganden eller förbud enligt 12 kap. 6 å fjärde stycket som rör viss verksamhet.

En föreskrift enligt 7 kap. 3 å om begränsning av rätten till jakt efter björn, lo, varg, järv, älg eller örn medför inte rätt till ersättning.

5 å Innebär ett beslut som avses i 4 å första stycket 1—4 att det krävs tillstånd för en viss verksamhet eller åtgärd betalas ersättning endast om tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Har förbud att vidta en åtgärd utan tillstånd meddelats enligt 7 kap. 24å och vägras tillstånd, gäller 4 å första stycket.

6 å Ersättning som avses i 4å skall minskas med ett belopp som motsvarar vad fastighetsägaren enligt 4å första stycket är skyldig att tåla utan ersättning.

7 å Ersättning enligt 4å betalas av staten. Har föreskrifter som avses i 4 å beslutats av en kommun, skall ersättningen i stället betalas av kommunen.

Har föreskrifter som avses i 4 å första stycket 4 beslutats av länsstyrelsen efter ansökan av en kommun eller den i vars intresse vattenskyddsområdet fastställts, skall ersättningen betalas av den sökande.

8å Om det i ett fall som avses i 4å första stycket uppstår synnerliga olägenheter vid pågående användning av fastigheten, har fastighetsägaren rätt att få fastigheten inlöst i stället för att få ersättning enligt 4å. Beror olägenheten på ett förbud att vidta viss åtgärd utan tillstånd skall 5å första stycket tillämpas.

9 å Vid tillämpningen av 4 och 8 åå skall beaktas även andra beslut enligt 7 kap. 3, 5, 6, 9 eller 22 å, förbud enligt 7 kap. 11 å andra stycket,

förelägganden och förbud enligt 12 kap. 6 å fjärde stycket, beslut enligt 18 å skogsvårdslagen (19791429) samt beslut som avses i 14 kap. 8å första stycket plan- och bygglagen (1987:10). Detta gäller under förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 30å skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid.

Har rätt till talan, ersättning eller inlösen med anledning av ett sådant beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 12 eller 13 å eller motsvarande bestämmelser i plan— och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket.

Ersättning vid vissa undersökningar

10 å För skada och intrång som tillfogas fastighetsägaren genom åtgärder enligt 28 kap. 1 å betalas ersättning av staten. Om åtgärderna har vidtagits av en kommun eller av någon annan på uppdrag av en kommun, skall ersättning i stället betalas av kommunen.

Ersättning enligt första stycket skall inte betalas, om åtgärderna vidtas med anledning av tillsyn över en verksamhet som utövas på fastigheten.

Talan om ersättning väcks vid den miljödomstol inom vars område marken eller större delen av den finns.

Ersättning vid förelägganden om stängselgenombrott

11 å Den som har stängsel och har anordnat en grind eller någon annan genomgång på grund av ett föreläggande enligt 26 kap. 11 å är berättigad till ersättning av staten för detta och för underhåll av genomgången. Ersättning skall dock inte betalas, om det är uppenbart att stängslet endast avser att stänga ute allmänheten från ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.

Första stycket gäller också, när en övergång har gjorts över ett dike på grund av ett föreläggande enligt 26 kap. 11 å.

Anmälan om ersättningsanspråk 12 å Innan en myndighet fattar ett beslut som kan leda till ersättning enligt 4, 5, 10 eller 11 å, får myndigheten förelägga den som vill göra anspråk på betalning eller inlösen att inom viss tid, minst två månader, arrnäla sitt

anspråk och ange sina yrkanden vid påföljd att rätten till talan annars förloras.

Vad som i fråga om ersättning eller inlösen har avtalats eller uppen- barligen förutsatts gälla mellan den ersättningsskyldige och sakägare gäller även mot den som efter det att rätten till betalning uppkom har förvärvat sak- ägarens rätt till fastigheten.

Ersättningstalan

13 å Har inte överenskommelse träffats om ersättning enligt 4 eller 11 å eller om inlösen enligt 8å och har inte rätten till talan gått förlorad enligt 12å, skall den som vill göra anspråk på ersättning eller kräva inlösen väcka talan hos miljödomstolen mot den som är skyldig att betala ersättning eller att lösa in fastigheten. Sådan talan skall väckas inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft vid påföljd att rätten till ersättning eller inlösen annars går förlorad.

14 å När föreskrifter skall meddelas enligt 7 kap. 5, 6, 9 eller 22 å, får den ersättningsskyldige vid miljödomstolen väcka talan mot en sakägare för att fastställa de villkor som skall gälla för ersättning eller inlösen, om föreskrifterna meddelas. Meddelas inte föreskrifter med det innehåll som förutsatts vid miljödomstolen inom ett år från det att målet har avgjorts genom en dom som har vunnit laga kraft, skall domen inte längre vara bindande för parterna.

Återbetalning av ersättning

15'å Har ersättning enligt 4å betalats med anledning av föreskrifter eller tillståndsvägran och upphävs föreskriftema helt eller delvis eller ges tillstånd eller dispens, får fastighetsägaren förpliktas att betala tillbaka ersättningen eller en del av den, om det är skäligt med hänsyn till fastigietsägarens nytta av beslutet och omständigheterna i övrigt. Detta gäller också, om en åtgärd har vidtagits i strid mot sådana föreskrifter eller mot ett sådant beslut om tillståndsvägran och tillsynsmyndigheten har beslutat att inte kräva rättelse. Talan om återbetalning skall väckas vid miljödomstolen inom ett år från det att beslutet som anspråket grundas på har vunnit laga kraft och senast tio år efter det att ersättningen betalades ut vid påföljd att rätten att föra talan annars går förlorad.

Ersättning och inlösen vid tillstånd till vattenverksamhet

16 å Den som har fått tillstånd enligt 11 kap. att genom inlösen eller på annat sätt ta i anspråk annans egendom eller att vidta en åtgärd som skadar annans egendom skall betala ersättning för vad som avstås eller skadas, om annat inte är särskilt föreskrivet. Ersättning skall betalas även för skada till följd av förbud mot fiske enligt 28 kap. 13 å.

Ersättning skall betalas endast för skador som kvarstår sedan skadeföre- byggande åtgärder har utförts.

17 å Fastigheter eller fastighetsdelar som drabbas av synnerliga olägenheter av en verksamhet för vilken tillstånd har meddelats enligt 11 kap., skall lösas in, om ägaren begär det.

Den ersättningsskyldige har rätt till inlösen, om detta skulle medföra en dast en ringa höjning av fastighetsägarens ersättning och fastighetsägaren inte har något beaktansvärt intresse av att behålla fastigheten eller fastig- hetsdelen. Kostnaderna för åtgärder som avses i 16 å andra stycket skall då räknas in i ersättningen.

Skada på egen fastighet vid tillstånd till vattenverksamhet

18å Om en verksamhet för vilken tillstånd har lämnats enligt 11 kap. medför skada på en fastighet som tillhör den som har fått tillståndet, skall ersättning för skadan bestämmas. Detta gäller dock inte, om mergivanden har lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigieten. Om fastigheten är intecknad gemensamt med annan fastighet, krävs det dessutom att fastighetsägare och fordringshavare lämnar de medgivanden som föreskrivs för relaxation i 22 kap. 11 å jordabalken. Medgivande fordras dock inte av den för vars rätt domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.

Ersättning vid utrivning av en vattenanläggning

19 å Den som har fått tillstånd till utrivning av en vattenanläggning eller har ålagts eller medgetts enligt 24 kap. 4å att riva ut en vattenanläggning skall betala skälig ersättning för skador på annans egendom som orsakas av bestående ändring i vattenförhållandena. Skyldighet att betala ersättning för en sådan förlust av förmån som orsakas av utrivningen finns endast om förmånen har tillförsäkrats i tillståndsdomen eller i avtal som träffats i

samband med vattenanläggningens tillkomst. Ersättning lämnas i sådant fall endast för kostnader orsakade av förlusten av förmånen.

Om medgivande att riva ut en vattenanläggning har lämnats till någon annan än den som är skyldig att underhålla anläggningen och skyldighet att betala ersättning har ålagts i samband med detta, får ersättiingen sökas åter av den underhållsskyldige.

Ersättning vid omprövning av vattenverksamhet

20 å Ersättning för en förlust eller en inskränkning lämnas, om orrprövning enligt 24 kap. 5 å eller enligt 7 kap. 14 eller 15 å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet medför förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets avrinning för den som har tillstånd till den vattenverksamhet som avses med omprömingen och om annat inte följer av 22 å. Ersättning lämnas inte till den del förlusten eller inskränkningen är att räkna som förbättring av en vattenanläggnings säkerhet.

Ersättning lämnas om omprövning av vattenverksamhet enligt denna balk eller enligt lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet medför skada för någon annan än tillståndshavaren som omfattas av omprövningen. För mottagare av andelskraft gäller dock viss begränsning enligt 8 kap. 4 å lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

På ersättning enligt första eller andra stycket skall 16—1 8 åå tillämpas.

21 å Ersättning enligt 20 å första stycket betalas av den som har begärt om- prövningen eller, om omprövning enligt 7 kap. 15å lagen (0000) med sär— skilda bestämmelser om vattenverksamhet omfattar tillstånden till kon kurrerande vattentäkter, av vardera tillståndshavaren.

Ersättning enligt 20 å andra stycket betalas,

1. om omprövningen sker enligt 24 kap. 5 eller 8 å, av tillståndshavaren,

2. om omprövning enligt 7 kap. 15 å lagen (0000) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet omfattar tillstånden till konkurrerande vatten täkter, av vardera tillståndshavaren,

3. vid annan omprövning, av den som har begärt omprövningen. Ersättning för minskning av andelskraft från vattenkraftverk som omfattas av omprövningen betalas av den som har tillstånd till kraftverket.

Begränsning i ersättningsrätten vid omprövning av viss vattenverksamhet

22å En tillståndshavare är skyldig att utan ersättning tåla viss del av en förlust eller inskränkning om det är en förlust eller inskränkning som avses i 20å första stycket och den föranleds av omprövning till förmån för det allmänna fiskeintresset, allmän farled, allmän hamn eller hälsovården eller, vid omprövning enligt 24 kap. 5 å eller enligt 7 kap. 14å första meningen lagen (0000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, till förmån för den allmänna miljövärden.

Den del som inte ersätts avser den sammanlagda förlusten eller inskränk- ningen till följd av de skilda ornprövningarna och av vattenverksamhet som avses i 23 å och motsvarar i fråga om

1. vattenkraftverk: högst en femtedel och lägst en tjugondel av produk- tionsvärdet av den vattenkraft som enligt meddelat tillstånd kan tas ut vid kraftverket efter avdrag för den del av produktionsvärdet som är en följd av vattenregleringar,

2. vattenreglering för ldaftändamålz högst en femtedel och lägst en tjugorr- del av det produktionsvärde av den vattenkraft som enligt meddelade tillstånd kan tas ut vid varje kraftverk och som är en följd av regleringen,

3. andra vattenverksamheter: högst en femtedel och lägst en tjugondel av värdet av den vattenmängd, fallhöjd eller magasinsvolym som omfattas av tillståndet till verksamheten.

När miljödomstolen lämnar tillstånd till en vattenverksamhet för vilken denna begränsning i ersättningsrätten skall gälla, skall donstolen inom de gränser som anges i andra stycket 1—3 fastställa den del som inte ersätts. Hänsyn skall då tas främst till verksamhetens inverkan på vattenstånds och avrinningsförhållandena, den fördel eller olägenhet som verksamheten väntas medföra från allmän synpunkt samt graden av nytta för tillstånds- havaren och mottagare av andelskraft.

Vid omprövning före den enligt 24 kap. 5 å första stycket 1 fastställda tid- punkten skall den del som inte ersätts minskas i förhållande till den tid som återstår till denna tidpunkt.

23 å Rätten till ersättning är begränsad på samma sätt som gäller enligt 22 å om den som har tillstånd enligt denna balk till en vattenverksamhet orsakas förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränlming i rätten att reglera vattnets avrinning till följd av att tillstånd lämnas till en vatterverksamhet som skall tillgodose det allmänna fiskeintresset, allmän farled eller allmän hamn, hälsovården eller den allmänna milj övården.

Vad som sagts nu gäller även förlust av fallhöjd som inte är utbyggd. Därvid skall den del som inte ersätts motsvara en tjugondel av värdet av

vattenkraften i det berörda strömfallet efter avdrag för vad som av detta värde är en följd av vattenregleringar.

Betalningsanmälan som rör ersättning vid tillstånd till vattenverksamhet

24å Anmälan till länsstyrelsen enligt 6 kap. 4å expropriationslagen (1972:719) behöver vid tillämpningen av detta kapitel endast göras för ersättning som avser mark som skall lösas in.

Betalningsfrist som rör ersättning vid tillstånd till vattenverksamhet

25 å När tillstånd har lämnats enligt 11 kap. skall ersättning för inlöst mark betalas och anmälan enligt 6 kap. 4å expropriationslagen (1972:719) göras inom sex månader från det att såväl tillståndsfrågan som ersättningsfrågan har avgjorts slutligt. Ersättning som inte avser inlöst mark och som skall tas ut på en gång skall betalas inom två år från samma tid. Om den ersättningsskyldige inte iakttar vad som har sagts nu, är den rätt som förvärvats gentemot den ersättningsberättigade förlorad.

Tidsfristema får förkortas eller förlängas när parterna är ense om det eller om det finns särskilda skäl för det.

Ersättning bestämd efter det att tillstånd till vattenverksamhet har tagits i anspråk

26 å Om ersättningen till följd av en vattenverksamhet eller annan åtgärd har bestämts slutligt först efter det att tillståndet har tagits i anspråk, skall den del av ersättningen som överstiger vad som fastställts tidgare betalas och anmälan enligt 6 kap. 4 å expropriationslagen (1972:719) göras inom en månad från det ersättningen bestämdes slutligt. Detsamna gäller ersättning som har bestämts i samband med godkännandet av en vattenverksamhet som redan har utförts.

Om den slutligt fastställda ersättningen inte överstiger den ersättning som tidigare har fastställts och det annars skulle ha funnits depositions- eller anmälningsskyldighet, skall den ersättningsskyldige armäla ersätt- ningsbeslutet hos länsstyrelsen sedan detta har vunnit laga kraft.

27 å På ersättning som avses i 26å första stycket beräknas ränta enligt Så räntelagen (1975z635) från den dag marken tillträddes, vattenverksamheten påbörjades eller åtgärden utfördes, om inte något annat följer av andra

stycket. Om betalningen inte görs i rätt tid, tas det ut ränta erligt 6 5 räntelagen för tiden efter det dröjsmålet inträdde.

På ersättning som avser oförutsedd skada tas det ut ränta enligt 65 ränte- lagen från den dag ersättningsanspråket framställdes vid miljödomstolen.

Om den ersättningsskyldige försummar att betala sådan ersättning erligt 26 5 första stycket som skall betalas genom deposition skall länstyrelsen på begäran av den som är berättigad till ersättningen eller en del av denna söka verkställighet av den dom eller det beslut varigenom ersättningen har bestämts.

F ullbordande av inlösen som rör tillstånd till vattenverksamhet

28 & Inlösen av mark är fullbordad när den ersättningsskyldige har fullgort sina skyldigheter enligt 6 kap. 1 5 första stycket och 4 & expropriationslagen (1972:719). Inlösen fullbordas även om ränta enligt 27 & första stycket inte betalas.

Rätt att utnyttja tillståndet till vattenverksamhet

29 5 Den ersättningsskyldige får utnyttja tillståndet genom att ta i anspråk egendomen eller vidta åtgärder som medför skada för någon annan när de skyldigheter som gäller enligt 6 kap. lå första stycket och 4 & expropria- tionslagen (1972:719) har fullgjorts. För detta fall skall den begränsning av anmälningsskyldigheten som framgår av 24 & gälla.

Om det behövs med hänsyn till den ersättningsberättigades förhållanden, får miljödomstolen bestämma skäligt uppskov med tillträdet eller med utför— andet av åtgärden.

Återbetalning av ersättning som rör tillstånd till vattenverksamhet

30 & Ersättningsbelopp som har betalats med anledning av tillstånd enligt 11 kap. får inte till någon del återkrävas. Beloppet får dock återkrävas om det tillstånd som har föranlett beslutet om ersättning upphävs på talan av den ersättningsberättigade.

Övriga bestämmelser

31 & Ersättning enligt detta kapitel skall bestämmas i pengar som skall be talas vid ett tillfälle.

Ersättning enligt 5 å andra stycket skall dock betalas med ett visst årligt belopp. Om det finns särskilda skäl får ersättningen räknas av mot ersättning som kan komma att lämnas enligt 4å första stycket eller 8 &.

Om det finns särskilda skäl, kan det på begäran av den ersättningsskyldige eller den ersättningsberättigade fastställas att också ersättning enligt 4å första stycket eller 11 & skall betalas med ett visst årligt belopp med rätt att få omprövning vid ändrade förhållanden.

I fråga om ersättning enligt 45 till följd av skada eller olägenhet för ren- skötseln gäller 30 å andra stycket rennäringslagen (1971 :437).

32 & Bestämmelserna i 4 kap. 3 & expropriationslagen gäller vid tillämp ningen av detta kapitel i fråga om värdeökning under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

33 & Om en borgenär som hade panträtt i fastigheten när rätten till ersättiing uppkom gör en förlust därför att ersättningen inte har deponerats hos länsstyrelsen, har borgenären rätt till ersättning av den ersättningskyldige för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, om en borgenär gör en förlust därför att ersättning inte har bestämts eller blivit för låg och ersättningen efter överenskommelse mellan den ersätt- ningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av någon annan anledning inte prövats av domstol. Rätt till ersättning finns också för förlust till följd av att överenskommelse har träffats om ersättning i annat än pengar eller om att skadeförebyggande åtgärder skall utföras.

Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas vid miljödomstolen.

34 5 Om det behövs, skall det i beslut om ersättning tas in bestämmelser som skall hindra att ersättningstagaren gör en förlust till följd av ändringar i penningvärdet under tiden från ersättningsbeslutet till dess betahing gjorts.

355 När inlösen av mark är fullbordad, skall detta antecknas i inskriv- ningsregistret.

36 & Om det råder tvist om bättre rätt till ersättning, skall ersättningen dmo- neras hos länsstyrelsen, även om depositionen inte behövs enligt 6kap. 1 & expropriationslagen (1972:719). Bestämmelsemai 6 kap. 17—19 Gå i samma lag skall tillämpas i fråga om sådan deposition.

32 kap. Skadestånd för vissa miljöskador och andra enskilda anspråk

1 & Skadestånd enligt detta kapitel skall betalas för personskada och sakskada samt ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning.

En ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts dock endast om skadan är av någon betydelse.

Skada som inte har orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet ersätts bara i den utsträclming den störning som har orsakat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

2 © Kapitlet tillämpas inte på skador som har orsakats av joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning i fall då särskilda bestämmelser gäller.

3 & Skadestånd enligt detta kapitel betalas för skador genom

1. förorening av vattenområden,

2. förorening av grundvatten,

3. ändring av grundvattennivån,

4. luftförorening,

5. markförorening,

6. buller,

7. skakning, eller

8. annan liknande störning. Första stycket l-3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet som bedrivs i enlighet med tillstånd till vattenverksamhet. För sådana skador tillämpas 31 kap.

En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i första stycket, om det med hänsyn till stömingens och skadeverkningamas art, andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.

4 & Skadestånd skall också betalas för skador genom sprängsten eller andra lössprängda föremål, om skadan orsakas av ett sprängningsarbete eller av en annan verksamhet som medför särskild fara för explosion.

5 & I andra fall än som anges i 3 eller 4 & skall skadestånd betalas för skador som orsakas av grävning eller liknande arbete, om den som utför eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana skyddsåtgärder som anges i

3 kap. 3 & jordabalken eller i ett annat hänseende har brustit i omsorg vid arbetets utförande.

Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om den som utför eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.

65 Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är den som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet har andra som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten och som brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig verksamhet. Om någon annan som brukar fastigheten bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten är brukaren skadeståndsskyldig enligt detta kapitel endast om denne har orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårdslöshet.

7 & Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är också den som utan att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller annan brukare av fastigheten, i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på fastigheten.

8 & Skall två eller flera ersätta samma skada enligt detta kapitel, svarar de solidariskt för skadeståndet i den män inte annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem.

Vad de solidariskt ansvariga har betalat i skadestånd skall, om inte annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att förebygga skadan och omständigheterna i övrigt.

95 Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för framtida skador, om en part begär det. Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har bestämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till de ändrade förhållandena.

10 5 I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning som fastställs att betalas på en gång för framtida skador på en fastighet och som tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare av tomträtt i denna tillämpas expropriationslagen (1972:719). Även när det gäller verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen tillämpas.

Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av någon annan anledning inte har blivit prövad av domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den ersättningsskyldige mot att dennes fordran i denna del skrivs av på fordringshandlingen.

11 å Medför en verksamhet som avses i detta kapitel att en fastighet helt eller delvis blir onyttig för ägaren eller att det uppstår synnerligt men vid användningen, skall fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens begäran lösas in av den som bedriver verksamheten. Detsamma gäller om någon som är skyldig att avhjälpa skada eller olägenhet enligt 10kap. om särskilda bestämmelser om förorenade områden vidtar åtgärd som medför att fastigheten blir helt eller delvis onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid användningen.

I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719). Beträffande värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år före det att talan väcks vid domstol tillämpas 4kap. 3 å samma lag.

12å Utöver talan om skadestånd och inlösen får enskild, mot den som bedriver eller har bedrivit miljöfarlig verksanhet utan tillstånd, väcka talan om förbud mot fortsatt verksamhet eller om att skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått skall vidtas.

33 kap. Miljöskadeförsäkring

l å För ersättning i vissa fall till den som har lidit skada som avses i 32kap. och för betalning av kostnader som har uppkommit vid tillämpning av 26 kap. 17 och 18 åå denna balk om kostnaden är hänförlig till miljöfarlig verksamhet skall det finnas en försäkring (miljöskadeförsälding respektive saneringsförsäkring) med villkor som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den som utövar miljöfarlig verksamhet som enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken kräver tillstånd eller anmälan skall bidra till försäkringarna med belopp som framgår av tabeller som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Beloppen skall betalas i förskott för kalenderår.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmebema i första stycket.

2 å Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges i försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person- och sakskada som avses i 32 kap. om

1. den skadelidande har rätt till skadestånd enligt 32 kap., men inte kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet är förlorad, eller

2. det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.

3 å Från saneringsförsälqingen betalas, enligt vad som närmare anges i försäkringsvillkoren, ersättning för saneringskostnader som har uppkommit med anledning av att en tillsynsmyndighet har begärt verkställighet enligt 26 kap. 17 å eller meddelat förordnande om rättelse enligt 26kap. 18 å, om den som är ansvarig enligt denna balk inte kan betala. Ersättning som nu sagts skall dock inte betalas för kostnader som har uppkommit med anledning av räddningsinsatser enligt räddningstjänstlagen (198611 102).

4å Om bidrag till miljöskadeförsäkringen eller saneringsförsäkringen inte har betalats inom trettio dagar efter anmaning, skall försäkringsgivaren göra anmälan till tillsynsmyndigheten om betalningsförsummelsen.

Tillsynsmyndigheten får förelägga den betalningsskyldige vid Vite att fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande får inte överklagas.

Kronologisk förteckning

. Den nya gymnasieskolan — steg för steg. U. 32. Följdlagstifming till miljöbalken. M. . Inkomstskattelag, del I-III. Fi. . Fastighetsdataregister. Ju. . Förbättrad miljöinformation. M. . Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för arbetshandikappade. A. . Länsstyrelsernas roll i trafik— och fordonsfrågor. K. . Byråkratin i backspegeln. Femtio år av förändring på sex förvaltningsomräden. Fi. . Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa. S.

9. Flexibel förvaltning. Förändring och verksam- hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. Fi. 10. Ansvaret för valutapolitiken. Fi. 11. Skatter, miljö och sysselsättning. Fi. 12.1T-problem inför 2000-skiftet. Referat och slutsatser från en hearing anordnad av II"-kommissionen den 18 december. IT-kommissionens rapport 1/97. K. 13. Regionpolitik för hela Sverige. N. 14.1T i kulturens tjänst. Ku. 15. Det svåra samspelet. Resultatstyrningens framväxt och problematik. Fi. 16. Att utveckla industriforskningsinstituten. N. 17. Skatter, tjänster och sysselsättning. + Bilagor. Fi. 18. Granskning av granskning. Den statliga revisionen i Sverige och Danmark. Fi. 19. Bättre information om konsumentpriser. In. 20.Konkurrenslagen 1993-1996. N. 21. Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och unga 6—16 år. U. 22. Akriebolagets kapital. Ju. 23. Digital demokr©ti. Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT- kommissionen och Kommunikationsforsknings— beredningen. II"-kommissionens rapport 2/97. K. 24. Välfärd i verkligheten — Pengar räcker inte. S. 25. Svensk mat — på EU—fat. Jo. 26. EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedels- försörjningen. Jo. 27.Kontroll Reavinst Värdepapper. Fi. 28. ] demokratins tjänst. Statstjänstemannens roll och vårt offentliga etos. Fi. 29. Barnpornografifrågan. Innehavskriminalisering m.m. Ju. 30. Europa och staten. Europeiseringens betydelse för svensk statsförvaltning. Fi.

31.Kristallkulan — tretton röster om framtiden.

IT-kommissionens rapport 3/97. K.

ON kli-ÄMN—

q

OO

___—___—

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Fastighetsdataregister. [3] Aktiebolagets kapital. [22] Bampomografifrägan. Innehavskriminalisering m.m. [29]

Socialdepartementet

Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa. [8] Välfärd i verkligheten - Pengar räcker inte. [24]

Kommunikationsdepartementet

Länsstyrelsernas roll i trafik- och fordonsfrägor. [6] IT-problem inför 2000-skiftet. Referat och slutsatser från en hearing anordnad av IT-kommissionen den 18 december. IT-kommissionens rapport 1/97. [12] Digital demokr©ti. Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT- kommissionen och Kommunikationsforsknings- beredningen. ITvkommissionens rapport 2/97. [23] Kristallkulan — tretton röster om framtiden. IT-kommissionens rapport 3/97. [31]

Finansdepartementet

Inkomstskattelag, del I-III. [2] Byråkratin i backspegeln. Femtio år av förändring på sex förvaltningsområden. [7] Flexibel förvaltning. Förändring och verksam— hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. [9] Ansvaret för valutapolitiken. [10] Skatter, miljö och sysselsättning. [11] Det svåra samspelet. Resultatstymingens framväxt och problematik. [15] Skatter, tjänster och sysselsättning. + Bilagor. [17] Granskning av granskning. Den statliga revisionen i Sverige och Danmark. [18] Kontroll Reavinst Värdepapper. [27] I demokratins tjänst. Statstjänstemannens roll och vårt offentliga etos. [28] Europa och staten. Europeiseringens betydelse för svensk statsförvaltning. [30]

Utbildningsdepartementet

Den nya gymnasieskolan - steg för steg. [1] Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och unga 6-16 år. [21]

J ordbruksdepartementet

Svensk mat — på EU-fat. [25] EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedels- försörjningen. [26]

Arbetsmarknadsdepartementet

Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för arbetshandikappade. [5]

Kulturdepartementet IT i kulturens tjänst. [14]

Närings- och handelsdepartementet Regionpolitik för hela Sverige. [13]

Att utveckla industriforskningsinstituten. [16] Konkurrenslagen 1993-1996. [20]

Inrikesdepartementet Bättre information om konsumentpriser. [19] Miljödepartementet

Förbättrad miljöinformation. [4] Följdlagstiftning till miljöbalken. [32]