Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

49

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/30/EU

av den 12 juni 2013

om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs och om ändring av direktiv 2004/35/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( ¹ ),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( ² ), och

av följande skäl:

(1)

I artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funk­

tionssätt fastställs målen att bevara, skydda och förbättra

miljön och utnyttja naturresurserna varsamt och ratio­

nellt. Genom denna artikel införs ett krav på att alla

unionsåtgärder ska hålla en hög skyddsnivå som bygger

på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyg­

gande åtgärder ska vidtas, att miljöförstöring företrädesvis

ska åtgärdas vid källan och att förorenaren måste betala.

(2)

Målet för detta direktiv är att så långt som möjligt

minska förekomsten av allvarliga olyckor i samband

med olje- och gasverksamhet till havs och att begränsa

deras följder, och därigenom öka skyddet av den marina

miljön och kustområdenas ekonomier mot förorening,

fastställa minimivillkor för säker prospektering och utvin­

ning av olja och gas till havs och begränsa möjliga av­

brott i unionens inhemska energiproduktion och för­

bättra beredskapsmekanismerna i händelse av en olycka.

(3)

Detta direktiv bör inte enbart gälla framtida anläggningar

och verksamheter för olja och gas till havs, utan, i

enlighet med övergångsordningar, även befintliga anlägg­

ningar.

(4)

Allvarliga olyckor i samband med olje- och gasverksam­

het till havs medför sannolikt förödande och oåterkalle­

liga konsekvenser för marina miljöer och kustmiljöer

samt betydande negativa effekter för kustområdenas eko­

nomier.

(5)

Olyckor i samband med olje- och gasverksamhet till

havs, särskilt olyckan i Mexikanska golfen 2010, har

ökat allmänhetens medvetenhet om riskerna i samband

med olje- och gasverksamhet till havs och lett till en

översyn av politiken i syfte att säkerställa säkerheten

vid sådan verksamhet. Kommissionen inledde en översyn

av olje- och gasverksamhet till havs och framförde sina

första synpunkter på dessas säkerhet i sitt meddelande

Utmaningen att uppnå en säker olje- och gasverksamhet

till havs av den 13 oktober 2010. Europaparlamentet

antog resolutioner avseende denna fråga den 7 oktober

2010 och den 13 september 2011. Medlemsstaternas

energiministrar framförde sina åsikter i rådets slutsatser

av den 3 december 2010.

(6)

Riskerna i samband med allvarliga olje- eller gasolyckor

till havs är betydande. Genom att minska riskerna för

förorening av havsområden bör detta direktiv därför bi­

dra till att säkerställa skyddet av den marina miljön och i

synnerhet till att senast 2020 uppnå eller upprätthålla en

god miljöstatus, ett mål som anges i Europaparlamentets

och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om

upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på

havsmiljöpolitikens område (ramdirektivet om en marin

strategi) ( ³ ).

(7)

Syftet med direktiv 2008/56/EG är att åtgärda de kumu­

lativa effekterna på den marina miljön av alla verksam­

heter, och det utgör miljöpelaren inom den integrerade

havspolitiken. Denna politik är relevant för olje- och gas­

verksamhet till havs eftersom den kräver att en koppling

görs mellan varje ekonomisk sektors särskilda intressen

och det allmänna målet att säkerställa en allsidig kunskap

om oceanerna, haven och kustområdena i syfte att ut­

forma en enhetlig policy med beaktande av alla ekono­

miska, miljömässiga och sociala aspekter genom tillämp­

ning av fysisk planering i kust- och havsområden och

kunskap i havsfrågor.

SV

L 178/66

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

( ¹ ) EUT C 143, 22.5.2012, s. 125.

( ² ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 maj 2013 (ännu ej of­

fentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 10 juni 2013. ( ³ ) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.

50

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

(8)

Olje- och gasverksamhet till havs förekommer i ett antal

områden i unionen och det finns utsikter till ny regional

utveckling i medlemsstaternas havsområden, med teknisk

utveckling som tillåter borrning i mer utmanande miljö­

er. Produktion av olja och gas till havs är ett betydande

inslag inom en trygg energiförsörjning för unionen.

(9)

Det nuvarande divergenta och splittrade regelverket när

det gäller säkerheten vid olje- och gasverksamhet till havs

i unionen och branschens nuvarande säkerhetsrutiner ger

inte helt tillfredsställande garantier för att risken för olyc­

kor till havs minimeras inom unionen och, för den hän­

delse en olycka inträffar i medlemsstaternas havsområ­

den, för att en så effektiv hantering som möjligt sätts

in i tid. Inom befintliga ordningar för skadeståndsansvar

går det inte alltid att med säkerhet peka ut ansvarig part,

som inte heller alltid kan eller är skyldig att betala samt­

liga kostnader för att avhjälpa den skada denna vållat.

Den ansvariga parten bör alltid med säkerhet kunna iden­

tifieras innan olje- och gasverksamhet till havs inleds.

(10)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG

av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och

utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt un­

dersökning och produktion av kolväten ( ¹ ) får olje- och

gasverksamhet till havs i unionen bedrivas efter erhål­

lande av ett tillstånd. I detta sammanhang måste licens­

myndigheten beakta de tekniska och ekonomiska ris­

kerna och, där så är lämpligt, tidigare visat ansvars­

tagande från sökande som anhåller om exklusiva pro­

spekterings- och produktionslicenser. Man behöver se

till att den tillståndsgivande myndigheten (licensmyndig­

heten), när den granskar licensinnehavarens tekniska och

ekonomiska förmåga även noggrant granskar dennes för­

måga att sörja för en kontinuerlig, säker och effektiv

verksamhet under alla förutsebara förhållanden. Vid be­

dömningen av den ekonomiska förmågan hos enheter

som ansöker om tillstånd i enlighet med direktiv

94/22/EG bör medlemsstaterna kontrollera att sådana

enheter har lämnat tillräckliga bevis för att lämpliga åt­

gärder har vidtagits eller kommer att vidtas för att täcka

skadeståndsansvar till följd av allvarliga olyckor.

(11)

Man behöver klargöra att alla innehavare av tillstånd för

olje- och gasverksamhet till havs enligt direktiv 94/22/EG

även är ansvariga ”verksamhetsutövare” i den mening

som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för

att förebygga och avhjälpa miljöskador ( ² ) och inte bör

delegera sitt ansvar i detta hänseende till tredje parter

som de anlitar.

(12)

Samtidigt som ett allmänt tillstånd enligt direktiv

94/22/EG garanterar exklusiva rättigheter för licensinne­

havaren att prospektera efter eller producera olja eller gas

i ett givet licensområde bör olje- och gasverksamhet till

havs i det området vara föremål för kontinuerlig sakkun­

nig tillsyn av medlemsstaternas tillsynsmyndigheter för

att säkerställa att det finns effektiva kontroller för att

förebygga allvarliga olyckor och begränsa deras kon­

sekvenser för människor, miljön och en säker energiför­

sörjning.

(13)

Olje- och gasverksamhet till havs bör endast utföras av

verksamhetsutövare som utsetts av licensinnehavare eller

licensmyndigheter. En verksamhetsutövare kan, beroende

på affärsöverenskommelser eller nationella administrativa

krav, vara en tredje part, en licensinnehavare eller en av

licensinnehavarna. Verksamhetsutövaren bör alltid vara

den enhet som har det övergripande ansvaret för drifts­

säkerheten och bör alltid ha behörighet att agera i detta

hänseende. Denna funktion beror på vilket specifikt sta­

dium den verksamhet som omfattas av licensen befinner

sig i. Verksamhetsutövarens uppgift är därför brunnsverk­

samhet i prospekteringsstadiet och drivandet av en pro­

duktionsanläggning i produktionsstadiet. Det bör vara

möjligt att den verksamhetsutövare som ansvarar för

brunnen i prospekteringsstadiet och den som driver en

produktionsanläggning i produktionsstadiet är samma

enhet för ett givet licensområde.

(14)

Verksamhetsutövare bör begränsa risken för allvarliga

olyckor så långt det är praktiskt möjligt, till den gräns

där kostnaden för ytterligare riskminskning skulle vara

helt oproportionell i förhållande till fördelarna med en

sådan minskning. Det bör göras kontinuerliga översyner

av att riskminskningsåtgärderna är praktiskt genomför­

bara, med beaktande av ny kunskap och teknisk utveck­

ling. Vid bedömningen av huruvida tidsåtgång, kostnader

och insatser skulle vara helt oproportionella i förhållande

till fördelarna med en ytterligare riskminskning bör hän­

syn tas till den risknivå som enligt bästa praxis gäller för

den verksamhet som utförs.

(15)

Det är viktigt att se till att allmänheten i god tid ges

praktiska möjligheter att delta i beslutsfattandet när det

gäller verksamhet som skulle kunna medföra betydande

inverkan på miljön i unionen. Denna policy överensstäm­

mer med unionens internationella åtaganden, såsom FN/

ECE-konventionen om tillgång till information, allmänhe­

tens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig

prövning i miljöfrågor ( ³ ) (Århuskonventionen). Artikel 6

i Århuskonventionen innehåller bestämmelser om all­

mänhetens deltagande i beslut om de särskilda verksam­

heter som förtecknas i bilaga I till konventionen och om

andra verksamheter som inte förtecknas där men som

kan ha betydande påverkan på miljön. Enligt artikel 7 i

Århuskonventionen ska allmänheten delta i planer och

program på miljöområdet.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/67

( ¹ ) EGT L 164, 30.6.1994, s. 3.

( ² ) EUT L 143, 30.4.2004, s. 56. ( ³ ) EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

51

(16)

Unionsrättsakter innehåller tillämpliga krav gällande ut­

arbetandet av planer och projekt, särskilt i Europaparla­

mentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni

2001 om bedömning av vissa planers och programs

miljöpåverkan ( ¹ ), Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för all­

mänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och

program avseende miljön ( ² ), Europaparlamentets och rå­

dets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om

bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och

privata projekt (

3

) och Europaparlamentets och rådets di­

rektiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för

att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshän­

delser där farliga ämnen ingår ( ⁴ ). All olje- och gaspro­

spektering till havs omfattas emellertid inte av befintliga

unionskrav gällande allmänhetens deltagande. Detta gäller

särskilt beslutsfattande som syftar eller kan leda till att

prospekteringsverksamhet inleds från en icke produce­

rande anläggning. Sådan prospekteringsverksamhet kan

emellertid under vissa omständigheter få betydande in­

verkan på miljön och beslutsfattandet bör därför vara

föremål för allmänhetens deltagande enligt Århuskonven­

tionen.

(17)

Inom unionen finns det redan exempel på goda normer

inom nationell tillsynspraxis gällande olje- och gasverk­

samhet till havs. Dessa tillämpas emellertid inkonsekvent

inom unionen och ännu har ingen medlemsstat införlivat

all bästa praxis för tillsyn i sin lagstiftning för att före­

bygga allvarliga olyckor eller begränsa följderna för män­

niskors liv och hälsa samt för miljön. Bästa tillsynspraxis

behövs för att få till stånd en effektiv lagstiftning som

säkerställer högsta säkerhetsstandarder och miljöskydd,

och detta kan uppnås bland annat genom att för ända­

målet relevanta funktioner integreras i en behörig myn­

dighet som kan begära in resurser från ett eller flera

nationella organ.

(18)

I enlighet med rådets direktiv 92/91/EEG av den 3 no­

vember 1992 om minimikrav för förbättring av arbets­

tagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinnings­

industrin som utnyttjar borrning (elfte särdirektivet enligt

artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) ( ⁵ ) bör arbetstagare

och/eller deras företrädare rådfrågas om frågor som rör

säkerhet och hälsa på arbetsplatsen och tillåtas delta i

diskussioner om alla frågor som rör säkerhet och hälsa

på arbetsplatsen. Dessutom innebär bästa praxis inom

unionen att samrådsmekanismer ska upprättas formellt

av medlemsstaterna på trepartsbasis som omfattar den

behöriga myndigheten, verksamhetsutövare och ägare

samt företrädare för arbetstagare. Ett exempel på sådana

formella samråd är Internationella arbetsorganisationens

konvention om samråd på trepartsbasis för att främja

genomförandet av ILO:s normer, 1976 (nr 144)

(19)

Medlemsstaterna bör se till att den behöriga myndigheten

har laglig befogenhet och tillräckliga resurser för att

kunna vidta effektiva, proportionella och transparenta

verkställighetsåtgärder, som i tillämpliga fall inbegriper

att stoppa verksamheter om verksamhetsutövarens och

ägarens prestation avseende säkerhet och miljöskydd är

otillfredsställande.

(20)

Den behöriga myndighetens oberoende och objektivitet

bör säkerställas. I detta avseende visar erfarenheterna från

allvarliga olyckor tydligt att man genom organisation av

administrativa befogenheter i en medlemsstat kan före­

bygga intressekonflikter, om det görs en tydlig gränsdrag­

ning mellan tillsynsfunktionerna och därtill hörande be­

slut om säkerhet och miljö till havs och tillsynsfunktio­

nerna för ekonomisk utveckling av naturresurser till havs,

inbegripet licensiering och hantering av intäkter. Det

bästa sättet att förebygga sådana intressekonflikter är

att totalt separera den behöriga myndigheten från de

funktioner som rör den ekonomiska utvecklingen av na­

turresurser till havs.

(21)

Att fullständigt separera den behöriga myndigheten från

ekonomisk utveckling av naturresurser till havs kan dock

vara en oproportionell åtgärd i medlemsstater där olje-

och gasverksamheten till havs är liten. Den berörda med­

lemsstaten förväntas i sådana fall tillämpa bästa möjliga

alternativa arrangemang för att säkerställa den behöriga

myndighetens oberoende och objektivitet.

(22)

Särskild lagstiftning är nödvändig för att hantera de all­

varliga farorna knutna till gas- och oljeindustrin till havs,

i synnerhet i fråga om processäkerhet, säker inneslutning

av kolväten, strukturell integritet, förebyggande av brand

och explosioner, evakuering, utrymning och räddning

och att begränsa miljökonsekvenser efter en allvarlig

olycka.

(23)

Detta direktiv bör inte påverka krav som ställs enligt

andra unionsrättsakter, särskilt inom området arbetstaga­

res säkerhet och hälsa i arbetet, i synnerhet rådets direk­

tiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att

främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa

i arbetet (

6

) och direktiv 92/91/EEG.

SV

L 178/68

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

( ¹ ) EGT L 197, 21.7.2001, s. 30.

( ² ) EUT L 156, 25.6.2003, s. 17.

( ³ ) EUT L 26, 28.1.2012, s. 1.

( ⁴ ) EUT L 197, 24.7.2012, s. 1.

( ⁵ ) EGT L 348, 28.11.1992, s. 9. ( ⁶ ) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.

52

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

(24)

En ordning för verksamheter till havs måste gälla verk­

samheter som utförs såväl på fasta som på rörliga anlägg­

ningar samt gälla under livscykeln för prospekterings-

och produktionsverksamheter, från utformning till av­

veckling och slutlig nedläggning.

(25)

Den bästa praxis som nu finns tillgänglig för förebyg­

gande av allvarliga olyckor inom olje- och gasverksamhet

till havs grundar sig på en strategi med fastställda mål

och uppnående av önskvärda resultat via en grundlig

riskvärdering och tillförlitliga ledningssystem.

(26)

Enligt bästa praxis inom unionen uppmuntras verksam­

hetsutövare och ägare att upprätta effektiva företagspoli­

cyer för säkerhet och miljö och ge dem verkan i ett

övergripande säkerhets- och miljöförvaltningssystem och

en insatsplan. För att inrätta lämpliga arrangemang för

förebyggande av allvarliga olyckor bör verksamhets­

utövare och ägare uttömmande och systematiskt kart­

lägga alla scenarier i fråga om allvarliga olyckor med

koppling till samtliga riskfyllda verksamheter som kan

bedrivas på anläggningen, inbegripet allvarliga olyckors

inverkan på miljön. Denna bästa praxis kräver även en

bedömning av sannolikheten för och konsekvenserna av

och därmed risken för allvarliga olyckor och de åtgärder

som är nödvändiga för att förebygga dem samt de åtgär­

der som är nödvändiga för räddningsinsatser om en all­

varlig olycka ändå skulle inträffa. Riskbedömningar och

arrangemang för förebyggande av allvarliga olyckor bör

tydligt beskrivas och sammanställas i rapporten om all­

varliga faror. Rapporten om allvarliga faror bör komplet­

tera det dokument avseende säkerhet och hälsa som avses

i direktiv 92/91/EEG. Arbetstagarna bör rådfrågas under

de relevanta stadierna av utformningen av rapporten om

allvarliga faror. Rapporten om allvarliga faror bör grund­

ligt utvärderas och godkännas av den behöriga myndig­

heten.

(27)

För att bibehålla en effektiv kontroll över allvarliga faror i

medlemsstaternas havsområden bör rapporten om allvar­

liga faror upprättas och vid behov ändras avseende alla

väsentliga aspekter under en produktionsanläggnings livs­

cykel, inbegripet utformning, drift, verksamhet i kom­

bination med andra anläggningar, förflyttning av en så­

dan anläggning inom den berörda medlemsstatens havs­

områden, större förändringar och slutlig nedläggning.

Rapporten om allvarliga faror bör även utarbetas för

icke producerande anläggningar och vid behov ändras

för att beakta väsentliga ändringar av anläggningen.

Ingen anläggning bör drivas i medlemsstaternas havs­

områden om inte den behöriga myndigheten har godkänt

rapporten om allvarliga faror som lämnats in av verk­

samhetsutövaren eller ägaren. Den behöriga myndighe­

tens godkännande av rapporten om allvarliga faror bör

inte innebära att ansvar för kontrollen av allvarliga faror

överförs från verksamhetsutövaren eller ägaren till den

behöriga myndigheten.

(28)

Brunnsverksamhet bör endast utföras av en anläggning

som har den tekniska förmågan att hantera alla förutse­

bara faror vid brunnsläget och för vars del en rapport om

allvarliga faror har godkänts.

(29)

Utöver användning av en lämplig anläggning bör verk­

samhetsutövaren utarbeta en detaljerad utformningsplan

och en verksamhetsplan som är relevant för de aktuella

omständigheterna och farorna med varje brunnsverksam­

het. I enlighet med bästa praxis inom unionen bör verk­

samhetsutövaren möjliggöra en oberoende expertgransk­

ning av brunnens utformning. Verksamhetsutövaren bör

sända en underrättelse om brunnsplaner till den behöriga

myndigheten i tillräckligt god tid för att den behöriga

myndigheten ska kunna vidta eventuella nödvändiga åt­

gärder avseende den planerade brunnsverksamheten. In­

nan någon borrning inleds får medlemsstaterna införa

striktare nationella krav i detta avseende.

(30)

För att säkerställa en säker utformning och kontinuerligt

säker verksamhet måste branschen följa bästa praxis en­

ligt gällande normer och riktlinjer. Dessa normer och

riktlinjer bör uppdateras på grundval av ny kunskap

och innovation för att säkerställa kontinuerlig förbättring.

Verksamhetsutövare, ägare och behöriga myndigheter bör

samarbeta för att fastställa prioriteringar för införande av

nya eller förbättrade normer och riktlinjer med ledning

av erfarenheten från Deepwater Horizon-olyckan och an­

dra allvarliga olyckor. Med beaktande av fastställda prio­

riteringar bör utarbetande av nya eller förbättrade normer

och riktlinjer beställas utan dröjsmål.

(31)

Med hänsyn till komplexiteten i olje- och gasverksamhet

till havs kräver verksamhetsutövarnas och ägarnas ge­

nomförande av bästa praxis en ordning för oberoende

verifiering av avgörande säkerhets- och miljökomponen­

ter under anläggningens hela livscykel, och i fråga om

produktionsanläggningar även under utformningsstadiet.

(32)

I den mån som mobila offshoreborrplattformar förflyttas

och ska anses vara fartyg, omfattas de av internationella

sjöfartskonventioner, särskilt Solas, Marpol eller motsva­

rande normer i tillämplig version av Code for the con­

struction and equipment of mobile offshore drilling units

(MODU Code). Sådana mobila offshoreborrplattformar

omfattas när de förflyttas i havsområden av unionsrätten

om hamnstatskontroll och bör överensstämma med

flaggstatskraven. Detta direktiv är tillämpligt på sådana

enheter när de placeras till havs för borrning, produktion

eller annan verksamhet med anknytning till olje- och

gasverksamhet till havs.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/69

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

53

(33)

Rapporten om allvarliga faror bör bland annat ta hänsyn

till riskerna för miljön, inbegripet konsekvenser som kli­

matförhållanden och klimatförändringar har på anlägg­

ningarnas motståndskraft på lång sikt. Med tanke på att

olje- och gasverksamhet till havs i en medlemsstat kan ha

betydande skadliga effekter på miljön i en annan med­

lemsstat är det nödvändigt att fastställa och tillämpa sär­

skilda bestämmelser i enlighet med FN/ECE- konventio­

nen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöver­

skridande sammanhang, utfärdad i Esbo (Finland) den

25 februari 1991. Medlemsstater med havsområden

men där olje- och gasverksamhet till havs inte bedrivs

bör utse kontaktpunkter för att underlätta ett effektivt

samarbete i detta hänseende.

(34)

Verksamhetsutövarna bör utan dröjsmål meddela med­

lemsstaterna om att en allvarlig olycka har inträffat, eller

kan vara på väg att inträffa, så att en berörd medlemsstat

kan börja vidta lämpliga åtgärder. Därför bör verksam­

hetsutövarna i meddelandet ta med lämpliga och tillräck­

liga uppgifter om platsen för den inträffade eller nära

förestående allvarliga olyckan samt om olyckans omfatt­

ning och karaktär, deras egna avhjälpande åtgärder och

värsta tänkbara spridningsscenario, inbegripet risken för

spridning över gränser.

(35)

För att säkerställa en effektiv respons på nödsituationer

bör verksamhetsutövare ta fram interna insatsplaner som

är platsspecifika och baserade på risker och faroscenarier

som konstaterats i rapporten om allvarliga faror, lämna

in dessa till de behöriga myndigheterna och upprätthålla

sådana resurser som krävs för omedelbart utförande av

dessa planer när så behövs. När det gäller mobila off­

shoreborrplattformar bör verksamhetsutövare se till att

ägarnas interna insatsplaner för anläggningen vid behov

ändras för att kunna tillämpas på den specifika platsen

och farorna med brunnsverksamheten. Dessa ändringar

bör ingå i anmälan om brunnsverksamhet. Huruvida

räddningsresurserna är tillräckligt tillgängliga bör bedö­

mas med avseende på förmågan att sätta in dem på en

olyckplats. Verksamhetsutövarna bör säkerställa och re­

gelbundet prova att räddningsresurserna är förberedda

och effektiva. Om det är skäligen motiverat kan rädd­

ningsarrangemangen bygga på snabb transport av rädd­

ningsutrustningen, till exempel topptätningsanordningar,

och andra resurser från avlägsna platser

(36)

Enligt bästa praxis världen över måste licensinnehavare,

verksamhetsutövare och ägare ha det huvudsakliga ansva­

ret för kontroll av de risker som de genom sin verk­

samhet ger upphov till, inbegripet verksamhet som utförs

av uppdragstagare på deras vägnar, och måste därför

inom sin företagsstrategi för förebyggande av allvarliga

olyckor ha mekanismer och ansvarighet på högsta nivå

inom företaget för konsekvent tillämpning av denna stra­

teg inom hela organisationen i och utanför unionen.

(37)

Ansvariga verksamhetsutövare och ägare bör förväntas

utföra sin verksamhet världen över i enlighet med bästa

praxis och standarder. En konsekvent tillämpning av

denna bästa praxis och dessa standarder bör bli obligato­

risk inom unionen och verksamhetsutövare och ägare

som är registrerade i en medlemsstat bör tillämpa före­

tagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor när

de bedriver verksamhet utanför medlemsstaternas havs­

områden så långt detta är möjligt enligt det tillämpliga

nationella regelverket.

(38)

Även om verkställighet av företagsstrategin för förebyg­

gande av allvarliga olyckor eventuellt inte är möjlig utan­

för unionen, bör medlemsstaterna säkerställa att verk­

samhetsutövare och ägare i sina dokument om företags­

strategin för förebyggande av allvarliga olyckor tar med

sin olje- och gasverksamhet till havs utanför unionen.

(39)

Information om allvarliga olyckor vid olje- och gasverk­

samhet till havs utanför unionen kan bidra till att öka

kunskaperna om möjliga orsaker samt till viktiga lärdo­

mar och en utveckling av regelverket. Därför bör alla

medlemsstater, inbegripet medlemsstater som är inlands­

stater och de medlemsstater med havsområden som inte

har olje- och gasverksamhet till havs eller licensverksam­

het i detta avseende, begära rapporter om allvarliga olyc­

kor inträffar utanför unionen vilka inbegriper företag

som är registrerade inom deras territorium och förmedla

denna information på unionsnivå. Kravet på rapportering

bör inte påverka räddningsinsatserna eller de rättsliga

förfarandena gällande en olycka. I stället bör de inriktas

på olyckans betydelse, så att säkerheten vid olje- och

gasverksamhet till havs i unionen kan förbättras.

(40)

Medlemsstater bör förutsätta att verksamhetsutövare och

ägare, när de tillämpar bästa praxis, upprättar effektivt

samarbete med den behöriga myndigheten och stöder

bästa tillsynspraxis från den behöriga myndighetens sida

och proaktivt säkerställer högsta säkerhetsnivåer, inbegri­

pet, när så krävs, upphör med verksamheten utan att den

behöriga myndigheten måste ingripa.

(41)

För att säkerställa att inga relevanta säkerhetsproblem

förbises eller lämnas utan beaktande är det viktigt att

fastställa och uppmuntra till effektiva system för kon­

fidentiell rapportering av sådana problem samt skydd

för anmälare. Även om medlemsstaterna inte kan verk­

ställa regler utanför unionen bör dessa system möjliggöra

rapportering av problem som påpekats av personer som

deltar i olje- och gasverksamhet till havs utanför unionen.

(42)

Utbyte av jämförbar information mellan medlemsstater

försvåras och blir otillförlitlig på grund av avsaknaden

av ett gemensamt format för rapportering av information

SV

L 178/70

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

54

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

i alla medlemsstater. Ett gemensamt format för verksam­

hetsutövarnas och ägarnas rapportering av information

till medlemsstaten skulle ge insyn i verksamhetsutövarnas

och ägarnas prestation avseende säkerhet och miljöskydd

och skulle ge allmänheten tillgång till relevant och

unionsövergripande jämförbar information om säkerhe­

ten inom olje- och gasverksamhet till havs och bidra till

att sprida vunna lärdomar från allvarliga olyckor och

händelser som skulle kunna ha lett till olyckor.

(43)

För att säkerställa enhetliga villkor för informationsutbyte

och uppmuntra till transparens inom olje- och gassek­

torn till havs bör kommissionen tilldelas genomförande­

befogenheter gällande formatet för och uppgifterna i den

information som ska utbytas och göras tillgänglig för

allmänheten. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet

med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande

av allmänna regler och principer för medlemsstaternas

kontroll av kommissionens utövande av sina genom­

förandebefogenheter ( ¹ ).

(44)

Det rådgivande förfarandet bör användas för antagandet

av relevanta genomförandeakter eftersom dessa akter en­

dast är av praktisk natur. Således är tillämpningen av

granskningsförfarandet inte motiverat.

(45)

För att underlätta allmänhetens förtroende för anseendet

och integriteten för olje- och gasverksamhet till havs i

unionen bör medlemsstaterna utfärda regelbundna rap­

porter om verksamhet och tillbud till kommissionen.

Kommissionen bör regelbundet offentliggöra rapporter

om verksamhetsnivåerna i unionen och trenderna inom

säkerhets- och miljöprestandan för olje- och gassektorn

till havs. Medlemsstaterna bör utan dröjsmål underrätta

kommissionen och alla andra medlemsstater vars territo­

rium eller havsområden påverkas, samt den berörda all­

mänheten, om en allvarlig olycka.

(46)

Erfarenheterna visar att man måste sörja för konfidentia­

litet beträffande känslig information för att främja en

öppen dialog mellan den behöriga myndigheten och

verksamhetsutövare och ägare. För det ändamålet bör

dialogen mellan verksamhetsutövarna och ägarna, å ena

sidan, och samtliga medlemsstater, å andra sidan, baseras

på relevanta befintliga internationella rättsinstrument och

unionsrätt om tillgång till miljörelevant information un­

der iakttagande av övergripande krav på säkerhet och

miljöskydd.

(47)

Värdet av samarbete mellan myndigheter med behörighet

i fråga om verksamhet till havs har tydligt fastställts av

verksamheterna inom North Sea Offshore Authorities Fo­

rum (forumet för Nordsjöns offshore-myndigheter) och

International Regulators Forum. Liknande samarbete har

inrättats över hela unionen inom expertgruppen Europe­

iska unionens grupp av myndigheter för olje- och gas­

verksamhet till havs (EUOAG) ( ² ), vars uppgift är att

främja ett effektivt samarbete mellan nationella företrä­

dare och kommissionen, däribland spridning av bästa

praxis och operativa underrättelser och fastställande av

prioriteringar för höjda normer samt för att bistå kom­

missionen med råd om reformer av regelverket.

(48)

Räddningsresurser och -planering för allvarliga olyckor

bör effektiviseras genom ett systematiskt och planerat

samarbete mellan medlemsstaterna och mellan medlems­

staterna och olje- och gasbranschen samt genom att man

tillsammans delar kompatibla räddningsresurser, inbegri­

pet expertis. Där så är lämpligt bör dessa resurser och

denna planering även inbegripa de befintliga resurserna

och det bistånd som finns tillgängligt inom unionen, i

synnerhet genom Europeiska sjösäkerhetsbyrån (nedan

kallad byrån) inrättad genom (EG) nr 1406/2002 ( ³ ) och

unionens civilskyddsmekanism, inrättad genom rådets be­

slut 2007/779/EG, Euratom (

4

). Medlemsstaterna bör

också kunna begära ytterligare bistånd från byrån genom

unionens civilskyddsmekanism.

(49)

Enligt förordning (EG) nr 1406/2002 har byrån inrättats

för att skapa en hög, enhetlig och effektiv sjösäkerhets­

nivå och en hög nivå när det gäller att förhindra förore­

ning från fartyg inom unionen samt för att säkerställa

insatser vid föroreningar av havet orsakade av olje- och

gasanläggningar.

(50)

Vid fullgörandet av skyldigheterna enligt detta direktiv

bör det beaktas att marina vatten som omfattas av med­

lemsstaternas suveränitet eller suveräna rättigheter och

jurisdiktion anses utgöra en integrerad del av de fyra

marina regioner som anges i artikel 4.1 i direktiv

2008/56/EG, nämligen Östersjön, nordöstra Atlanten,

Medelhavet och Svarta havet. Av detta skäl bör unionen

som en prioritering stärka samordningen med tredjelän­

der som har suveränitet eller suveräna rättigheter och

jurisdiktion över marina vatten i dessa marina regioner.

Lämpliga samarbetsramar inbegriper regionala sjöfarts­

konventioner, i enlighet med definitionen i artikel 3.10

i direktiv 2008/56/EG.

(51)

Vad gäller Medelhavet vidtogs i förbindelse med detta

direktiv de nödvändiga åtgärderna för unionens anslut­

ning till protokollet om skydd av Medelhavet mot föro­

rening orsakad av prospektering och utvinning på

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/71

( ¹ ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

( ² ) Kommissionens beslut av den 19 januari 2012 om inrättandet av

Europeiska unionens grupp av myndigheter för olje- och gasverk­

samhet till havs (EUT C 18, 21.1.2012, s. 8).

( ³ ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av

den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå

(EGT L 208, 5.8.2002, s. 1).

( ⁴ ) EUT L 314, 1.12.2007, s. 9.

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

55

kontinentalsockeln och i områden på eller under havs­

botten (

1

) (”offshore-protokollet”) till konventionen om

skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion (”Bar­

celonakonventionen”), vilken ingicks genom rådets beslut

77/585/EEG ( ² ).

(52)

De arktiska vattnen är en intilliggande marin miljö av

unik och alldeles särskild betydelse för unionen och spe­

lar en viktig roll när det gäller att begränsa klimatför­

ändring. De allvarliga miljöaspekterna avseende de ark­

tiska vattnen kräver särskild uppmärksamhet för att sä­

kerställa miljöskyddet för Arktis avseende all olje- och

gasverksamhet till havs, inklusive prospektering, med

tanke på risken för allvarliga olyckor och behovet av

effektiva insatser. De medlemsstater som är medlemmar

av Arktiska rådet uppmanas att aktivt främja högsta mil­

jösäkerhet i detta sårbara och unika ekosystem, till ex­

empel genom att internationella instrument skapas för

förebyggande av, beredskap för och insatser vid marina

oljeföroreningar i Arktis och till exempel genom att

bygga vidare på arbetet i den arbetsgrupp som Arktiska

rådet inrättat och Arktiska rådets gällande riktlinjer för

gas och olja till havs.

(53)

Nationella externa krisplaner bör baseras på riskbedöm­

ning, med beaktande av rapporterna om allvarliga faror

för anläggningar som är belägna i de berörda havsområ­

dena. I relaterade platsspecifika insatsplaner för begräns­

ning av allvarliga olyckor bör medlemsstaterna beakta de

senaste riskanalys- och kartläggningsriktlinjerna för kata­

strofhantering som utarbetats av kommissionen.

(54)

För effektiva insatser i nödsituationer krävs omedelbara

åtgärder från verksamhetsutövarens och ägarens sida och

ett nära samarbete med medlemsstaternas organ för rädd­

ningsinsatser, som samordnar insättandet av ytterligare

räddningsresurser allt eftersom situationen utvecklar sig.

Dessa insatser bör även inbegripa en grundlig undersök­

ning av nödsituationen, vilken bör påbörjas utan dröjs­

mål i syfte att sörja för minimal förlust av relevant infor­

mation och bevisning. Efter en nödsituation bör med­

lemsstaterna dra vederbörliga slutsatser och vidta alla

nödvändiga åtgärder.

(55)

Det är av avgörande vikt att all relevant information,

även tekniska uppgifter och parametrar, finns tillgänglig

för senare utredning. Medlemsstaterna bör se till att re­

levanta uppgifter samlas in under olje- och gasverksam­

het till havs och i händelse av en allvarlig olycka att

relevanta uppgifter säkras och att insamlingen av upp­

gifter i vederbörlig ordning intensifieras. Medlemsstaterna

bör uppmuntra till användning av lämpliga tekniska

hjälpmedel för att främja de relevanta uppgifternas till­

förlitlighet och registrering samt förhindra eventuell ma­

nipulation av dessa.

(56)

För att säkerställa ett effektivt genomförande av kraven i

detta direktiv bör effektiva, proportionella och avskräc­

kande sanktioner för överträdelser införas.

(57)

För att anpassa vissa bilagor för att inkludera ytterligare

information som kan bli nödvändig mot bakgrund av

teknisk utveckling bör befogenheten att anta akter i en­

lighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unio­

nens funktionssätt delegeras till kommissionen med av­

seende på ändringar av kraven i vissa bilagor till detta

direktiv. Det är av särskild betydelse att kommissionen

genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbe­

te, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder

och utarbetar delegerade akter, bör den se till att rele­

vanta dokument översänds samtidigt till Europaparla­

mentet och rådet och att detta sker så snabbt som möj­

ligt och på lämpligt sätt.

(58)

Definitionen av skador på vatten i direktiv 2004/35/EG

bör ändras för att säkerställa att licensinnehavares ansvar

enligt det direktivet gäller medlemsstaternas marina vat­

ten i enlighet med definitionen i direktiv 2008/56/EG.

(59)

Många bestämmelser i detta direktiv är inte relevanta för

medlemsstater som är inlandsstater, nämligen Lux­

emburg, Slovakien, Tjeckien, Ungern och Österrike. Det

är emellertid önskvärt att dessa medlemsstater i sina bi­

laterala kontakter med tredjeländer och relevanta interna­

tionella organisationer verkar för de principer och höga

standarder som finns i unionsrätten vad gäller säkerheten

för olje- och gasverksamhet till havs.

(60)

Alla medlemsstater med havsområden tillåter inte olje-

och gasverksamhet till havs inom sin jurisdiktion. Dessa

medlemsstater deltar inte i licensgivningen för och före­

byggandet av allvarliga olyckor vid sådana verksamheter.

Därför vore det en oproportionell och onödig skyldighet

för dessa medlemsstater att införliva och genomföra

samtliga bestämmelser i detta direktiv. Emellertid kan

olyckor vid verksamheter till havs påverka deras kuster.

Därför bör dessa medlemsstater bland annat vara beredda

att agera och företa utredningar av allvarliga olyckor och

bör samarbeta genom kontaktpunkter med andra berörda

medlemsstater och relevanta tredjeländer.

SV

L 178/72

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

( ¹ ) Rådets beslut av den 17 december 2012 om Europeiska unionens

anslutning till protokollet om skydd av Medelhavet mot förorening

orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i

områden på eller under havsbotten (EUT L 4, 9.1.2013, s. 13).

( ² ) EGT L 240, 19.9.1977, s. 1.

56

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

(61)

På grund av sitt geografiska läge ägnar sig inte medlems­

stater som är inlandsstater åt licensgivning av, och före­

byggande av allvarliga olyckor vid, olje- och gasverksam­

het till havs och de påverkas inte heller potentiellt av

sådana olyckor i andra medlemsstaters havsområden.

Därför bör de inte vara tvungna att införliva flertalet av

bestämmelserna i detta direktiv. Om ett företag som själv

eller genom dotterföretag är verksamt inom olje- och

gasverksamhet till havs utanför unionen är registrerat i

en medlemsstat som är en inlandsstat bör den medlems­

staten begära att det berörda företaget tillhandahåller en

rapport om sådana olyckor, vilken kan förmedlas på

unionsnivå, för att alla berörda parter i unionen ska

kunna dra nytta av erfarenheter från sådana olyckor.

(62)

Utöver de åtgärder som införs genom detta direktiv bör

kommissionen undersöka andra lämpliga möjligheter att

förbättra förebyggandet av allvarliga olyckor och be­

gränsa deras verkningar.

(63)

Verksamhetsutövarna bör se till att de har tillgång till

tillräckliga fysiska, personella och finansiella resurser för

att kunna förebygga allvarliga olyckor och begränsa kon­

sekvenserna av sådana olyckor. Eftersom inga befintliga

instrument för ekonomisk säkerhet, inbegripet arrange­

mang för riskdelning (”risk pooling”), kan hantera alla

tänkbara följder av allvarliga olyckor bör kommissionen

genomföra ytterligare analyser och studier av lämpliga

åtgärder för att säkerställa ett tillräckligt stabilt skades­

tåndsansvarssystem för skador i samband med olje- och

gasverksamhet till havs samt krav på ekonomisk för­

måga, vilket inbegriper tillgång till lämpliga instrument

för finansiell säkerhet eller andra arrangemang. Detta kan

omfatta en undersökning av om det är möjligt att införa

ett ömsesidigt kompensationssystem. Kommissionen bör

lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om

sina resultat, vid behov åtföljd av förslag.

(64)

På unionsnivå är det viktigt att de tekniska normerna

kompletteras med ett motsvarande regelverk i form av

produktsäkerhetslagstiftning och att dessa normer gäller

alla anläggningar till havs inom medlemsstaternas havs­

områden och inte bara icke mobila produktionsanlägg­

ningar. Kommissionen bör därför fortsatt analysera de

produktsäkerhetsnormer som är tillämpliga på olje- och

gasverksamhet till havs.

(65)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa

minimikrav för att förebygga allvarliga olyckor vid olje-

och gasverksamhet till havs och begränsa konsekvenserna

av sådana olyckor, inte i tillräcklig utsträckning kan upp­

nås av medlemsstaterna, på grund av de föreslagna åt­

gärdernas omfattning och verkningar, och det därför

bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åt­

gärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i

fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med pro­

portionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv

inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta

mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. Detta direktiv fastställer minimikrav för att förebygga all­

varliga olyckor vid olje- och gasverksamhet till havs och för att

begränsa konsekvenserna av sådana olyckor.

2. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av unionsrätt

gällande säkerhet och hälsa för arbetstagare på arbetsplatsen,

särskilt direktiv 89/391/EEG och 92/91/EEG.

3. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av direktiven

94/22/EG,

2001/42/EG,

2003/4/EG ( ¹ ), 2003/35/EG,

2010/75/EU ( ² ) och 2011/92/EU.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. allvarlig olycka: med avseende på en anläggning eller an­

sluten infrastruktur:

a) ett tillbud som orsakar en explosion, brand, förlust av

kontroll över en brunn eller utsläpp av olja, gas eller

farliga ämnen som orsakar eller sannolikt kan orsaka

dödsfall eller allvarliga personskador,

b) ett tillbud som leder till allvarliga skador på anlägg­

ningen eller ansluten infrastruktur och som orsakar,

eller sannolikt kan orsaka, dödsfall eller allvarliga per­

sonskador,

c) alla andra tillbud som leder till att minst fem personer

som befinner sig på anläggningen till havs där farokäl­

lan finns, eller som utövar olje- och gasverksamhet till

havs vid eller i anslutning till anläggningen eller anslu­

ten infrastruktur, avlider eller skadas allvarligt, eller

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/73

( ¹ ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari

2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation (EUT L 41,

14.2.2003, s. 26).

( ² ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 no­

vember 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att före­

bygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

57

d) ett allvarligt miljötillbud som följer av de tillbud som

avses i leden a, b och c.

För att avgöra om ett tillbud utgör en allvarlig olycka enligt

leden a, b eller d ska en anläggning som normalt är obe­

mannad behandlas som om den vore bemannad.

2. till havs eller havsområde: belägen i en medlemsstats terri­

torialhav, exklusiva ekonomiska zon eller på dess kontinen­

talsockel enligt Förenta nationernas havsrättskonvention.

3. olje- och gasverksamhet till havs: all verksamhet som har

koppling till en anläggning eller ansluten infrastruktur, in­

begripet utformning, planering, konstruktion, drift och av­

veckling, med koppling till prospektering och produktion

av olja eller gas men inte inbegripet transport av olja och

gas från en kust till en annan.

4. risk: en kombination av sannolikheten för en händelse och

konsekvenserna av händelsen.

5. verksamhetsutövare: en enhet som har utsetts av licensin­

nehavaren eller licensmyndigheten till att utföra olje- och

gasverksamhet till havs, inbegripet planering och brunns­

verksamhet eller förvaltning och kontroll av en produk­

tionsanläggnings funktioner.

6. lämplig: adekvat eller fullständigt lämplig, med beaktande

av proportionella insatser och kostnader, för ett givet krav

eller en given situation, med utgångspunkt i objektiva bevis

och visat genom en analys, jämförelse med lämpliga nor­

mer eller andra lösningar, som används i jämförbara situa­

tioner av andra myndigheter eller andra branscher.

7. enhet: en fysisk eller juridisk person eller en grupp av

sådana personer.

8. godtagbar: vad gäller en risk, en risknivå vid vilken tid,

kostnader eller insatser för att ytterligare minska denna

skulle vara helt oproportionella i förhållande till fördelarna

med en sådan minskning. Vid bedömningen av huruvida

tidsåtgång, kostnader eller insatser skulle vara helt opro­

portionella i förhållande till fördelarna med en ytterligare

riskminskning ska hänsyn tas till den risknivå som enligt

bästa praxis gäller för företaget.

9. licens: ett tillstånd för olje- och gasverksamhet till havs

enligt direktiv 94/22/EG.

10. licensområde: det geografiska område som omfattas av li­

censen.

11. licensinnehavare: innehavaren eller de gemensamma inne­

havarna av en licens.

12. uppdragstagare: en enhet som verksamhetsutövaren eller

ägaren har anlitat för att utföra vissa specifika uppgifter

för verksamhetsutövarens eller ägarens räkning.

13. licensmyndighet: den myndighet som ansvarar för beviljan­

det av tillstånd eller övervakning av utnyttjande av tillstånd

i enlighet med direktiv 94/22/EG.

14. behörig myndighet: den myndighet som har utsetts enligt

detta direktiv och som ansvarar för de uppgifter som den

tilldelats genom detta direktiv. Den behöriga myndigheten

kan bestå av ett eller flera offentliga organ.

15. prospektering: borrning i ett prospekteringsområde och all

relaterad olje- och gasverksamhet till havs som föregår

produktionsrelaterad verksamhet.

16. produktion: utvinning till havs av olja och gas från de

underjordiska skikten i licensområdet, inbegripet bearbet­

ning av olja och gas till havs och transport av denna

genom ansluten infrastruktur.

17. icke producerande anläggning: en anläggning som inte an­

vänds för olje- och gasproduktion.

18. allmänheten: en eller flera enheter och, i överensstämmelse

med nationell lagstiftning eller praxis, deras sammanslut­

ningar, organisationer eller grupper.

19. anläggning: en stationär, fast eller mobil installation, eller

en kombination av installationer som är permanent sam­

manlänkade genom broar, bryggor eller andra strukturer,

vilken används för olje- och gasverksamhet till havs eller i

samband med sådan verksamhet. Anläggningar omfattar

mobila offshoreborrplattformar endast när de placeras i

havsområden för borrning, produktion eller annan verk­

samhet med anknytning till olje- och gasverksamhet till

havs.

SV

L 178/74

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

58

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

20. produktionsanläggning: en anläggning som används för

produktion.

21. ansluten infrastruktur: inom säkerhetsområdet eller inom

ett näraliggande område längre bort från anläggningen,

enligt medlemsstatens bedömning,

a) alla brunnar samt tillhörande strukturer, kompletterande

enheter och utrustning som är anslutna till anläggning­

en,

b) anordningar på eller fästade vid anläggningens huvud­

struktur,

c) alla rörledningsanordningar som är anslutna till anlägg­

ningen.

22. godkännande: vad gäller rapportering om allvarliga faror,

skriftligt meddelande från den behöriga myndigheten till

verksamhetsutövaren eller ägaren om att rapporten, om

den utförs på angivet sätt, uppfyller kraven i detta direktiv.

Ett godkännande innebär inte att ansvaret för begränsning

av allvarliga faror överförs till den behöriga myndigheten.

23. allvarlig fara: en situation som kan leda till en allvarlig

olycka.

24. brunnsverksamhet: varje verksamhet med anknytning till

en brunn som skulle kunna resultera i oavsiktligt utsläpp

av ämnen som kan leda till en allvarlig olycka, inbegripet

borrning av hål, reparation eller anpassning av brunnar,

upphörande av brunnsverksamheten och slutgiltig avveck­

ling av en brunn.

25. kombinerad verksamhet: en verksamhet som utförs från en

anläggning tillsammans med en eller flera andra anlägg­

ningar för syften som rör den eller de andra anläggning­

arna och som därmed i betydande grad påverkar säkerhets­

riskerna för personer eller miljöskyddet vid en eller samt­

liga anläggningar.

26. säkerhetsområde: ett område inom ett avstånd på 500 me­

ter från någon av anläggningens delar, vilket medlemsstaten

fastställt.

27. ägare: en enhet som har laglig rätt att kontrollera driften av

en icke producerande anläggning,

28. intern insatsplan: en plan som upprättas av verksamhets­

utövaren eller ägaren, enligt kraven i detta direktiv, med de

åtgärder som ska vidtas för att förhindra eskalering, eller

begränsa konsekvenserna av en allvarlig olycka i samband

med olje- och gasverksamhet till havs.

29. oberoende verifiering: en bedömning och bekräftelse av

giltigheten i särskilda skriftliga redogörelser från en enhet

eller en organisatorisk del av verksamhetsutövaren eller

ägaren som inte står under kontroll av eller inflytande

från den enhet eller organisatoriska del som använder dessa

redogörelser.

30. väsentlig ändring:

a) vad gäller en rapport om allvarliga faror, en förändring

av den grund på vilken den ursprungliga rapporten

godtogs, inbegripet bland annat fysiska anpassningar,

tillgång till ny kunskap eller teknik och förändringar

av den operativa styrningen,

b) vid en anmälan om brunnsverksamhet eller kombinerad

verksamhet, en förändring av grunden för inlämnandet

av den ursprungliga anmälan, inbegripet bland annat

fysiska anpassningar, ersättande av en anläggning med

en annan, tillgång till ny kunskap eller teknik och för­

ändringar av den operativa förvaltningen.

31. inledande av verksamhet: den tidpunkt då anläggningen

eller ansluten infrastruktur för första gången används för

den verksamhet som den är utformad för.

32. räddningseffektivitet vid oljeutsläpp: effektiviteten hos sy­

stemen för beredskap vid utsläpp i fråga om att hantera

ett oljeutsläpp på grundval av en analys av hur ofta, hur

länge och när miljöförhållanden föreligger som skulle

omöjliggöra en insats. Bedömningen av räddningseffektivi­

teten vid oljeutsläpp ska uttryckas som en procentandel av

den tid som sådana förhållanden inte föreligger och om­

fatta en beskrivning av de operativa begränsningar som

gäller för anläggningarna till följd av denna bedömning.

33. avgörande säkerhets- och miljökomponenter: delar av en

anläggning, inbegripet datorprogram, som syftar till att fö­

rebygga eller begränsa konsekvenserna av en allvarlig

olycka eller som, om de havererar, skulle kunna orsaka

eller starkt bidra till en allvarlig olycka.

34. samråd på trepartsbasis: formella arrangemang för att möj­

liggöra dialog och samarbete mellan den behöriga myndig­

heten, verksamhetsutövare och ägare samt företrädare för

arbetstagare.

35. bransch: enheter som är direkt involverade i olje- och gas­

verksamhet till havs som omfattas av detta direktiv, eller

vilkas verksamheter är nära förbundna med de verksamhe­

terna.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/75

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

59

36. extern insatsplan: en lokal, nationell eller regional strategi

för att förhindra eskalering eller begränsa konsekvenserna

av en allvarlig olycka i samband med olje- och gasverk­

samhet till havs genom användning av verksamhetsutöva­

rens alla tillgängliga resurser som beskrivs i den relevanta

interna insatsplanen och eventuella extra resurser som

medlemsstaterna tillhandahåller.

37. allvarligt miljötillbud: ett tillbud som resulterar eller sanno­

likt kan resultera i betydande negativa verkningar på mil­

jön, i enlighet med direktiv 2004/35/EG.

KAPITEL II

FÖREBYGGANDE AV ALLVARLIGA OLYCKOR I SAMBAND

MED OLJE- OCH GASVERKSAMHET TILL HAVS

Artikel 3

Allmänna principer för riskhantering vid olje- och

gasverksamhet till havs

1. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare ser till

att alla lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra allvarliga olyc­

kor vid olje- och gasverksamhet till havs.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att verksamhetsutövare

inte befrias från sina skyldigheter enligt detta direktiv genom

det faktum att uppdragstagarens åtgärder eller försummelser har

lett eller bidragit till allvarliga olyckor.

3. Vid en allvarlig olycka ska medlemsstaterna se till att verk­

samhetsutövarna vidtar alla lämpliga åtgärder för att begränsa

dess effekter på människors hälsa och miljön.

4. Medlemsstaterna ska begära att verksamhetsutövarna ser

till att olje- och gasverksamhet till havs utförs på grundval av en

systematisk riskhantering, så att den kvarstående risken för att

allvarliga olyckor drabbar människor, miljön och anläggningar

till havs är godtagbar.

Artikel 4

Licensernas säkerhets- och miljöaspekter

1. Medlemsstaterna ska se till att beslut om beviljande eller

överföring av licenser för att bedriva olje- och gasverksamhet till

havs tar hänsyn till att den som ansöker om en sådan licens har

förmåga att uppfylla kraven för verksamheter inom ramen för

en sådan licens enligt vad som krävs i tillämpliga bestämmelser

i unionsrätten, särskilt detta direktiv.

2. I synnerhet ska vid bedömningen av den tekniska och

ekonomiska förmågan hos den som ansöker om en licens ve­

derbörlig hänsyn tas till följande:

a) Risken, farorna och all annan relevant information avseende

det berörda licensområdet, i förekommande fall inbegripet

den kostnad som förstöringen av den marina miljön för

med sig och som avses i artikel 8.1 c i direktiv 2008/56/EG.

b) Det aktuella stadiet i olje- och gasverksamheten till havs.

c) Sökandens ekonomiska förmåga, inbegripet eventuell ekono­

misk säkerhet, att täcka skadeståndsansvar som möjligen kan

uppstå som en följd av den aktuella olje- och gasverksam­

heten till havs, inbegripet skadeståndsansvar för skador som

kan uppstå, förutsatt att sådant skadeståndsansvar föreskrivs

i nationell rätt.

d) Den tillgängliga informationen om sökandens säkerhets- och

miljöprestanda, även med avseende på allvarliga olyckor, i

enlighet med vad som är lämpligt för den verksamhet för

vilken licens sökts.

Innan licensmyndigheten beviljar eller överför en licens för olje-

och gasverksamhet till havs, ska den när så är lämpligt samråda

med den behöriga myndigheten.

3. Medlemsstaterna ska se till att licensmyndigheten inte be­

viljar någon licens om den inte anser att den sökande har styrkt

att lämpliga åtgärder har vidtagits eller kommer att vidtas, på

grundval av arrangemang som medlemsstaterna ska besluta om,

för att täcka skadeståndsansvar som kan uppstå som en följd av

sökandens olje- och gasverksamhet till havs. Sådana åtgärder ska

gälla från och med det att olje- och gasverksamhet till havs

inleds. Medlemsstaten ska kräva att sökande på lämpligt sätt

tillhandahåller bevis på sin tekniska och ekonomiska förmåga

och övrig relevant information gällande det område som om­

fattas av licensen och det specifika stadiet i olje- och gasverk­

samhet till havs.

Medlemsstaterna ska bedöma om de åtgärder som avses i första

stycket är tillfredsställande för att fastställa huruvida sökanden

har tillräckliga ekonomiska resurser för att omedelbart inleda

och utan avbrott genomföra alla nödvändiga åtgärder för effek­

tiv beredskap och efterföljande sanering och hjälpåtgärder.

Medlemsstaterna ska göra det lättare att sätta in hållbara ekono­

miska instrument eller andra arrangemang för att hjälpa licens­

sökande att påvisa sin ekonomiska förmåga enligt första stycket.

Medlemsstaterna ska som minimikrav fastställa förfaranden för

snabb och adekvat handläggning av krav på ersättning, även vad

gäller ersättning som ska betalas ut för gränsöverskridande till­

bud.

SV

L 178/76

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

60

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

Medlemsstaterna ska kräva att licensinnehavaren upprätthåller

tillräcklig förmåga att fullgöra sina ekonomiska skyldigheter

till följd av skadeståndsansvar för olje- och gasverksamhet till

havs.

4. Licensmyndigheten eller licensinnehavaren ska utse verk­

samhetsutövaren. Om verksamhetsutövaren ska utses av licen­

sinnehavaren ska licensmyndigheten meddelas om utnämningen

i förväg. I sådana fall får licensmyndigheten, om så krävs i

samråd med den behöriga myndigheten, invända mot utnäm­

ningen av verksamhetsutövaren. Om en sådan invändning görs

ska medlemsstaten begära att licensinnehavaren utser en lämplig

alternativ verksamhetsutövare eller ta på sig det ansvar som

verksamhetsutövaren har enligt detta direktiv.

5. Licensieringsförfaranden för olje- och gasverksamhet till

havs som gäller ett visst licensområde ska organiseras så att

den information som samlats in till följd av prospekteringen

kan beaktas av medlemsstaten innan produktionen inleds.

6. När en licenssökandes tekniska och finansiella kapacitet

ska bedömas ska särskild uppmärksamhet ägnas miljömässigt

känsliga marina miljöer och kustmiljöer, i synnerhet sådana

ekosystem som spelar en viktig roll för mildring av och anpass­

ning till klimatförändringar, exempelvis saltängar och sjögrä­

sängar, samt skyddade marina områden, exempelvis särskilda

bevarandeområden i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEG

av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda

djur och växter ( ¹ ), särskilda skyddsområden i enlighet med Eu­

ropaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den

30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar ( ² ) och marina

skyddsområden som erkänts av unionen eller berörda medlems­

stater inom ramen för internationella eller regionala avtal som

de är parter i.

Artikel 5

Allmänhetens deltagande i samband med miljöeffekterna av

planerad olje- och gasprospekteringsverksamhet till havs

1. Borrning av en prospekteringsbrunn från en icke produce­

rande anläggning får inte inledas om inte medlemsstatens be­

rörda myndigheter i förväg har säkerställt ett reellt deltagande

av allmänheten på ett tidigt stadium vad gäller de möjliga

miljöeffekterna av den planerade olje- och gasverksamheten

till havs i enlighet med andra unionsrättsakter, särskilt direktiv

2001/42/EG eller 2011/92/EU.

2. Om initiativ till allmänhetens deltagande inte tagits enligt

punkt 1, ska medlemsstaterna se till att följande åtgärder vidtas:

a) Allmänheten ska, antingen genom offentliga tillkännagivan­

den eller på annat lämpligt sätt, till exempel genom elek­

troniska medier, informeras om var det planeras att tillåta

prospekteringsverksamhet.

b) Det ska fastställas vilken del av allmänheten som berörs,

inbegripet den del av allmänheten som sannolikt skulle på­

verkas eller ha intresse av beslutet att tillåta prospekterings­

verksamhet, inbegripet relevanta icke-statliga organisationer,

till exempel de som främjar miljöskydd, och andra relevanta

organisationer.

c) Relevant information om sådana planerade verksamheter,

inklusive bland annat information om rätten att delta i be­

slutsfattandet och om till vem synpunkter eller frågor kan

skickas, ska göras tillgänglig för allmänheten.

d) Allmänheten har rätt att inkomma med synpunkter och

åsikter när alla alternativ står öppna, innan beslut om att

tillåta prospektering fattas.

e) När beslut enligt led d fattas ska vederbörlig hänsyn tas till

resultaten av allmänhetens deltagande.

f) Medlemsstaterna i fråga ska, efter att ha gått igenom kom­

mentarerna och åsikterna från allmänhetens sida, snabbt in­

formera allmänheten om de beslut som har fattats och de

skäl och överväganden som dessa grundar sig på, inbegripet

information om förfarandet för allmänhetens deltagande.

Rimliga tidsramar ska fastställas, vilka ska ge tillräckligt med tid

för vart och ett av de olika stegen i allmänhetens deltagande.

3. Denna artikel gäller inte områden som omfattats av licens

före den 18 juli 2013.

Artikel 6

Olje- och gasverksamhet till havs inom licensområden

1. Medlemsstaterna ska se till att produktionsanläggningar

och ansluten infrastruktur endast drivs i licensområden och

endast av verksamhetsutövare som utsetts för det avsedda syftet,

i enlighet med artikel 4.4.

2. Medlemsstaterna ska kräva att licensinnehavaren ser till att

verksamhetsutövaren har förmåga att uppfylla kraven för angi­

ven verksamhet inom ramen för licensen.

3. Medan olje- och gasverksamhet till havs pågår ska med­

lemsstaterna kräva att licensinnehavaren vidtar alla rimliga åt­

gärder för att se till att verksamhetsutövaren uppfyller kraven,

utför sina uppgifter och uppfyller sina åtaganden enligt detta

direktiv.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/77

( ¹ ) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.

( ² ) EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

61

4. Om den behöriga myndigheten fastställer att verksamhets­

utövaren inte längre har förmåga att uppfylla de relevanta kra­

ven enligt detta direktiv ska licensmyndigheten informeras. Där­

efter ska licensmyndigheten meddela detta till licensinnehavaren

och licensinnehavaren ska ta på sig ansvaret för utförandet av

skyldigheterna i fråga och genast för licensmyndigheten föreslå

en ersättande verksamhetsutövare.

5. Medlemsstaterna ska se till att verksamhet med koppling

till produktionsanläggningar och icke producerande anlägg­

ningar inte inleds eller fortsätter förrän rapporten om allvarliga

faror har godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med

detta direktiv.

6. Medlemsstaterna ska se till att brunnsverksamhet eller

kombinerad verksamhet inte inleds eller fortsätter förrän rap­

porten om allvarliga faror för de berörda anläggningarna har

godkänts i enlighet med detta direktiv. Vidare får sådan verk­

samhet inte inledas eller fortsätta utan att en anmälan om

brunnsverksamhet eller en anmälan om kombinerad verksamhet

har lämnats in, i enlighet med artikel 11.1 h respektive 11.1 i,

till den behöriga myndigheten eller om den behöriga myndig­

heten invänder mot innehållet i en anmälan.

7. Medlemsstaterna ska se till att ett säkerhetsområde upp­

rättas kring anläggningen och att fartyg förbjuds att gå in i och

uppehålla sig i detta område.

Förbudet ska emellertid inte gälla fartyg som går in i eller

uppehåller sig i säkerhetsområdet

a) i samband med utplacering, inspektion, provning, reparatio­

ner, underhåll, modifiering, förnyelse eller avlägsnande av

undervattenskablar eller rörledningar i eller i närheten av

säkerhetsområdet,

b) för att tillhandahålla tjänster för, transportera personer eller

varor till eller från någon anläggning i säkerhetsområdet,

c) för att inspektera någon anläggning eller ansluten infrastruk­

tur i säkerhetsområdet under medlemsstaternas överinseende,

d) i samband med räddning av eller försök att rädda liv eller

egendom,

e) på grund av dåliga väderförhållanden,

f) i sjönöd, eller

g) om verksamhetsutövaren, ägaren eller medlemsstaten där sä­

kerhetsområdet är beläget har gett sitt tillstånd.

8. Medlemsstaterna ska inrätta en mekanism för effektivt

deltagande i samråd på trepartsbasis mellan den behöriga myn­

digheten, verksamhetsutövare och ägare samt företrädare för

arbetstagare om utformningen av normer och strategier för

förebyggande av allvarliga olyckor.

Artikel 7

Skadeståndsansvar för skada på miljön

Utan att det påverkar den nuvarande omfattningen av skades­

tåndsansvaret för förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder enligt

direktiv 2004/35/EG ska medlemsstaterna se till att licensinne­

havaren hålls ekonomiskt ansvarig för förebyggande och avhjäl­

pande av miljöskador enligt definitionen i det direktivet vilka

orsakas av olje- och gasverksamhet till havs som utförs av eller

på uppdrag av licensinnehavaren eller verksamhetsutövaren.

Artikel 8

Utseende av behörig myndighet

1. Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet med an­

svar för följande tillsynsfunktioner:

a) Bedömning och godkännande av rapporter om allvarliga

faror, bedömning av anmälningar om utformning och be­

dömning av anmälningar om brunnsverksamhet eller kom­

binerade verksamheter och andra liknande dokument som

inlämnas till den.

b) Kontroll av verksamhetsutövares och ägares efterlevnad av

detta direktiv, inbegripet inspektioner, utredningar och verk­

ställighetsåtgärder.

c) Rådgivning till andra myndigheter eller organ inbegripet li­

censmyndigheten.

d) Framtagande av årsplaner i enlighet med artikel 21.

e) Upprättande av rapporter.

f) Samarbete med behöriga myndigheter eller kontaktpunkter i

enlighet med artikel 27.

2. Medlemsstaterna ska alltid se till att den behöriga myn­

digheten är oberoende och objektiv när den utför sina tillsyns­

funktioner och i synnerhet i fråga om punkt 1 a, b och c.

Följaktligen ska intressekonflikter förebyggas mellan den behö­

riga myndighetens tillsynsfunktioner enligt detta direktiv och

tillsynsfunktioner med koppling till den ekonomiska utveck­

lingen av naturresurser till havs och licensieringen av olje-

och gasverksamhet till havs i medlemsstaten samt uppbörd

och hantering av intäkter från denna verksamhet.

SV

L 178/78

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

62

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

3. För att uppnå de mål som fastställs i punkt 2 ska med­

lemsstaterna kräva att den behöriga myndighetens tillsynsfunk­

tioner utförs inom en myndighet som är oberoende av de

funktioner i medlemsstaten som har en koppling till den ekono­

miska utvecklingen av naturresurser till havs och licensieringen

av olje- och gasverksamhet till havs i medlemsstaten samt upp­

börd och hantering av intäkter från denna verksamhet.

Om antalet normalt bemannade anläggningar är mindre än sex,

får den berörda medlemsstaten välja att inte tillämpa första

stycket. Ett sådant beslut får inte påverka dess skyldigheter en­

ligt punkt 2.

4. Medlemsstaterna ska offentliggöra en beskrivning av hur

den behöriga myndigheten är organiserad, bland annat skälet till

varför de har inrättat den behöriga myndigheten på detta sätt,

samt av hur de har säkerställt att tillsynsfunktionerna i punkt 1

utförs och att skyldigheterna i punkt 2 fullgörs.

5. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten

har adekvata personella och ekonomiska resurser för att utföra

sina uppgifter enligt detta direktiv. Dessa resurser ska stå i pro­

portion till medlemsstaternas olje- och gasverksamhet till havs.

6. Medlemsstaterna får ingå formella avtal med lämpliga

unionsbyråer eller i förekommande fall andra lämpliga organ,

för tillhandahållandet av specialistkunskap till stöd för den be­

höriga myndighetens utförande av sina tillsynsfunktioner. Vid

tillämpningen av denna punkt ska ett organ inte anses vara

lämpligt om dess objektivitet kan ifrågasättas på grund av en

intressekonflikt.

7. Medlemsstaterna får upprätta mekanismer genom vilka

kostnaderna för den behöriga myndighetens utförande av sina

uppgifter enligt detta direktiv kan återfås från licensinnehavare

eller verksamhetsutövare eller ägare.

8. Om den behöriga myndigheten består av mer än ett organ

ska medlemsstaterna göra sitt yttersta för att undvika överlapp­

ning av tillsynsfunktioner organen emellan. Medlemsstaterna får

utse ett av de ingående organen till ledande organ med ansvar

för samordning av tillsynsfunktionerna enligt detta direktiv och

för rapportering till kommissionen.

9. Medlemsstaterna ska övervaka den behöriga myndighetens

arbete och vidta de åtgärder som krävs för att den ska bli mer

effektiv när den utför de tillsynsfunktioner som anges i punkt 1.

Artikel 9

Den behöriga myndighetens uppgifter

Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten

a) agerar oberoende av strategier, regleringsbeslut eller andra

aspekter som saknar koppling till dess uppgifter enligt detta

direktiv,

b) tydliggör omfattningen av sitt ansvar och verksamhetsutöva­

rens och ägarens ansvar för kontrollen av risker för allvarliga

olyckor enligt detta direktiv,

c) inrättar en policy, processer och förfaranden för omsorgsfull

bedömning av rapporter om allvarliga faror och anmälningar

som lämnats in enligt artikel 11 samt för kontroll av efter­

levnaden av detta direktiv inom medlemsstatens jurisdiktion,

inklusive inspektion, utredning och verkställighetsåtgärder,

d) delger verksamhetsutövare och ägare policyn, processerna

och förfarandena enligt led c och tillhandahåller allmänheten

sammanfattningar av dessa,

e) där så krävs, utformar och genomför samordnade eller ge­

mensamma förfaranden med andra myndigheter i medlems­

staten för att utföra uppgifterna enligt detta direktiv,

f) grundar sin policy och organisation samt sina operativa för­

faranden på de principer som anges i bilaga III.

Artikel 10

Europeiska sjösäkerhetsbyråns uppgifter

1. Europeiska sjösäkerhetsbyrån (nedan kallad byrån) ska

förse medlemsstaterna och kommissionen med tekniskt och

vetenskapligt stöd i enlighet med sitt uppdrag enligt förordning

(EG) nr 1406/2002.

2. Inom ramen för sitt uppdrag ska byrån

a) bistå kommissionen och den drabbade medlemsstaten, på

dess begäran, med att upptäcka och övervaka ett olje- eller

gasutsläpps omfattning,

b) på medlemsstaternas begäran bistå dem vid utarbetandet och

genomförandet av externa insatsplaner, särskilt när det finns

gränsöverskridande konsekvenser i och utanför medlemssta­

ternas havsområden,

c) på grundval av medlemsstaternas externa och interna insats­

planer tillsammans med medlemsstaterna och verksamhets­

utövarna utarbeta en katalog över den räddningsutrustning

och de räddningstjänster som finns att tillgå.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/79

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

63

3. Byrån får på begäran

a) bistå kommissionen vid bedömningen av medlemsstaternas

externa insatsplaner för att kontrollera att planerna överens­

stämmer med direktivet,

b) granska övningar som fokuserar på testning av gränsöver­

skridande och unionsrelaterade mekanismer för nödsituatio­

ner.

KAPITEL III

FÖRBEREDELSER INFÖR OCH GENOMFÖRANDE AV OLJE-

OCH GASVERKSAMHET TILL HAVS

Artikel 11

Dokument som ska lämnas in för genomförande av olje-

och gasverksamhet till havs

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren eller

ägaren till den behöriga myndigheten inlämnar följande doku­

ment:

a) Företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor eller

en adekvat beskrivning av denna, i enlighet med artikel 19.1

och 19.5.

b) Säkerhets- och miljöledningssystemet för anläggningen eller

en adekvat beskrivning av detta, i enlighet med artikel 19.3

och 19.5.

c) I händelse av en planerad produktionsanläggning, en anmä­

lan om utformning i enlighet med kraven i bilaga I del 1.

d) En beskrivning av systemet för oberoende verifiering i enlig­

het med artikel 17.

e) En rapport om allvarliga faror i enlighet med artiklarna 12

och 13.

f) I händelse av en väsentlig ändring eller nedmontering av en

anläggning, en ändrad rapport om allvarliga faror i enlighet

med artiklarna 12 och 13.

g) Den interna insatsplanen eller en adekvat beskrivning av

denna i enlighet med artiklarna 14 och 28.

h) Avseende brunnsverksamhet, en anmälan om brunnsverk­

samheten och uppgifter om brunnsverksamheten i enlighet

med artikel 15.

i) I händelse av kombinerad verksamhet, en anmälan om den

kombinerade verksamheten i enlighet med artikel 16.

j) I händelse av en befintlig produktionsanläggning som ska

flyttas till en ny produktionsplats, där den ska drivas, en

anmälan om förflyttning i enlighet med bilaga I del 1.

k) Alla andra relevanta dokument som den behöriga myndig­

heten begär.

2. De dokument som ska lämnas in enligt punkterna 1 a, b,

d och g ska inkluderas i rapporten om allvarliga faror enligt

punkt 1 e. Företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyc­

kor för den verksamhetsutövare som ansvarar för brunnsverk­

samheten ska även inkluderas i den anmälan om brunnsverk­

samhet som ska inlämnas enligt punkt 1 h.

3. Den anmälan om utformning som krävs enligt punkt 1 c

ska lämnas in till den behöriga myndigheten inom en tidsfrist

som den behöriga myndigheten har fastställt före den planerade

inlämningen av rapporten om allvarliga faror för den planerade

verksamheten. Den behöriga myndigheten ska svara på anmälan

om utformning med synpunkter som ska beaktas i rapporten

om allvarliga faror.

4. Om en befintlig produktionsanläggning ska tas in på eller

lämna en medlemsstats havsområden ska verksamhetsutövaren

skriftligen meddela den behöriga myndigheten före det datum

då det är tänkt att produktionsanläggningen ska tas in på eller

lämna medlemsstatens havsområden.

5. Den anmälan om förflyttning som krävs enligt punkt 1 j

ska lämnas in till den behöriga myndigheten på ett tillräckligt

tidigt stadium i den föreslagna utvecklingen för att verksamhets­

utövaren ska kunna beakta de faktorer som den behöriga myn­

digheten fört fram under färdigställandet av rapporten om all­

varliga faror.

6. Om det föreligger en väsentlig ändring som har en inver­

kan på anmälan om utformning eller förflyttning innan rappor­

ten om allvarliga faror har lämnats in ska den behöriga myn­

digheten snarast möjligt meddelas denna ändring.

7. Den rapport om allvarliga faror som krävs enligt punkt 1

e ska före den planerade driftstarten inlämnas till den behöriga

myndigheten inom en tidsfrist som den behöriga myndigheten

har fastställt.

Artikel 12

Rapport om allvarliga faror för en produktionsanläggning

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att verksamhetsutövaren

utarbetar en rapport om allvarliga faror för en produktions­

anläggning, som ska lämnas in enligt artikel 11.1 e. Den rap­

porten ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga I delarna 2

och 5 och ska uppdateras när så är lämpligt eller när den

behöriga myndigheten så begär.

SV

L 178/80

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

64

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att företrädare för arbets­

tagare rådfrågas vid relevanta stadier i utarbetandet av rapporten

om allvarliga faror för en produktionsanläggning och att detta

styrks i enlighet med bilaga II del 2.3.

3. Rapporten om allvarliga faror för en produktionsanlägg­

ning kan utarbetas för en grupp anläggningar om den behöriga

myndigheten godkänner detta.

4. Om ytterligare information krävs innan en rapport om

allvarliga faror kan godkännas, ska medlemsstaterna se till att

verksamhetsutövaren, på begäran av den behöriga myndigheten,

tillhandahåller sådan information och gör nödvändiga ändringar

av rapporten om allvarliga faror.

5. När anpassningar som innebär en väsentlig ändring av

produktionsanläggningen ska göras, eller om nedmontering av

en fast produktionsanläggning planeras, ska verksamhetsutöva­

ren utarbeta en ändrad rapport om allvarliga faror som ska

inlämnas enligt artikel 11.1 f inom en tidsfrist som fastställs

av den behöriga myndigheten i enlighet med bilaga I del 6.

6. Medlemsstaterna ska se till att de planerade anpassning­

arna inte genomförs, eller att nedmontering inte påbörjas, för­

rän den behöriga myndigheten har godkänt den ändrade rap­

porten om allvarliga faror för produktionsanläggningen.

7.

Verksamhetsutövaren ska minst vart femte år eller tidigare,

när den behöriga myndigheten så kräver, genomföra en grund­

lig översyn av rapporten om allvarliga faror för en produktions­

anläggning. Resultaten av översynen ska meddelas den behöriga

myndigheten.

Artikel 13

Rapport om allvarliga faror för en icke producerande

anläggning

1. Medlemsstaterna ska se till att ägaren utarbetar en rapport

om allvarliga faror för en icke producerande anläggning, som

ska lämnas in enligt artikel 11.1 e. Den rapporten ska innehålla

de uppgifter som anges i bilaga I delarna 3 och 5 och ska ses

över när så är lämpligt eller när den behöriga myndigheten så

begär.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att företrädare för arbets­

tagare rådfrågas i relevanta skeden under utarbetandet av rap­

porten om allvarliga faror för en icke producerande anläggning

och att detta styrks i enlighet med bilaga I del 3 punkt 2.

3. Om ytterligare information krävs innan en rapport om

allvarliga faror för en icke producerande anläggning kan god­

kännas ska medlemsstaterna se till att ägaren, på begäran av den

behöriga myndigheten, tillhandahåller sådan information och

gör nödvändiga ändringar av den inlämnade rapporten om all­

varliga faror.

4.

När anpassningar som innebär en väsentlig ändring av den

icke producerande anläggningen ska göras, eller om nedmonte­

ring av en fast icke producerande anläggning planeras, ska äga­

ren utarbeta en ändrad rapport om allvarliga faror som ska

inlämnas enligt artikel 11.1 f inom en tidsfrist som fastställs

av den behöriga myndigheten i enlighet med bilaga II del 6,

punkterna 1, 2 och 3.

5. För en fast icke producerande anläggning ska medlems­

staterna se till att de planerade anpassningarna inte genomförs,

eller nedmontering inte påbörjas, förrän den behöriga myndig­

heten har godkänt den ändrade rapporten om allvarliga faror

för den icke producerande anläggningen.

6. För mobila icke producerande anläggningar ska medlems­

staterna se till att de planerade anpassningarna inte genomförs

förrän den behöriga myndigheten har godkänt den ändrade

rapporten om allvarliga faror för den mobila icke producerande

anläggningen.

7. Ägaren ska minst vart femte år eller tidigare, när den

behöriga myndigheten så kräver, genomföra en grundlig över­

syn av rapporten om allvarliga faror för en icke producerande

anläggning. Resultaten av översynen ska meddelas den behöriga

myndigheten.

Artikel 14

Interna insatsplaner

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare, eller

när så är lämpligt, ägare, upprättar interna insatsplaner som

ska lämnas in enligt artikel 11.1 g. Planerna ska utarbetas i

enlighet med artikel 28 med beaktande av den riskhantering

vid allvarliga olyckor som genomförts under utarbetandet av

den senaste rapporten om allvarliga faror. Planen ska innehålla

en analys av räddningseffektiviteten vid oljeutsläpp.

2. Om en mobil, icke producerande anläggning ska användas

för brunnsverksamhet, ska man i den interna insatsplanen för

anläggningen beakta den riskbedömning som gjorts under ut­

arbetandet av den anmälan om brunnsverksamhet som ska

lämnas in enligt artikel 11.1 h. Om den interna insatsplanen

måste ändras på grund av brunnens karaktär eller belägenhet

ska medlemsstaterna säkerställa att den verksamhetsutövare som

ansvarar för brunnen lämnar in den ändrade interna insatspla­

nen, eller en adekvat beskrivning av denna, till den behöriga

myndigheten för att komplettera den aktuella anmälan om

brunnsverksamhet.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/81

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

65

3. Om en icke producerande anläggning ska användas för att

utföra kombinerad verksamhet ska den interna insatsplanen

ändras så att den omfattar den kombinerade verksamheten

och inlämnas till den behöriga myndigheten för att komplettera

den aktuella anmälan om kombinerad verksamhet.

Artikel 15

Anmälan om brunnsverksamhet och uppgifter om

brunnsverksamhet

1. Medlemsstaterna ska sörja för att verksamhetsutövare som

ansvarar för en brunn utarbetar den anmälan som enligt arti­

kel 11.1 h ska lämnas in till den behöriga myndigheten. Den

ska lämnas in inom en tidsfrist som den behöriga myndigheten

har fastställt, innan brunnsverksamheten inleds. Anmälan om

brunnsverksamhet ska innehålla uppgifter om brunnens utform­

ning och den föreslagna borrningen i enlighet med bilaga I del

4. Denna ska innehålla en analys av räddningseffektiviteten vid

oljeutsläpp.

2. Den behöriga myndigheten ska behandla anmälan och,

om det anses nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder innan brunns­

verksamheten inleds, vilket kan inbegripa förbud mot att inleda

verksamheten.

3. Medlemsstaterna ska se till att den verksamhetsutövare

som ansvarar för brunnen involverar det oberoende verifierings­

organet i planeringen och utarbetandet av en väsentlig ändring

av den inlämnade anmälningen om brunnsverksamhet enligt

artikel 17.4 b och omedelbart informerar den behöriga myn­

digheten om alla väsentliga ändringar av den inlämnade anmä­

lan om brunnsverksamhet. Den behöriga myndigheten ska be­

akta dessa förändringar och, om det anses nödvändigt, vidta

lämpliga åtgärder.

4. Medlemsstaterna ska se till att den verksamhetsutövare

som ansvarar för brunnen rapporterar om brunnsverksamheten

till den behöriga myndigheten enligt kraven i bilaga II. Rappor­

terna ska lämnas in veckovis, med början den dag då brunns­

verksamheten inleds, eller i intervall som anges av den behöriga

myndigheten.

Artikel 16

Anmälan om kombinerad verksamhet

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och

ägare som deltar i en kombinerad verksamhet gemensamt ut­

arbetar en anmälan som ska inlämnas enligt artikel 11.1 i.

Anmälan ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga II del

7. Medlemsstaterna ska se till att en av de berörda verksamhets­

utövarna lämnar in anmälan om kombinerad verksamhet till

den behöriga myndigheten. Anmälan ska inlämnas inom en

tidsfrist som den behöriga myndigheten har fastställt innan

den kombinerade verksamheten inleds.

2. Den behöriga myndigheten ska behandla anmälan och,

om det anses nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder innan den

kombinerade verksamheten inleds, vilket kan inbegripa förbud

mot att inleda verksamheten.

3. Medlemsstaterna ska se till att den verksamhetsutövare

som lämnade in anmälan utan dröjsmål informerar den behö­

riga myndigheten om alla väsentliga ändringar av den inläm­

nade anmälan. Den behöriga myndigheten ska beakta dessa

ändringar och, om det anses nödvändigt, vidta lämpliga åtgär­

der.

Artikel 17

Oberoende verifiering

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och

ägare inrättar system för oberoende verifiering och att de ut­

arbetar beskrivningar av sådana system, som ska lämnas in

enligt artikel 11.1 d, och inkluderas i det säkerhets- och miljö­

ledningssystem som lämnas in enligt artikel 11.1 b. Beskriv­

ningen ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga I del 5.

2.

Resultaten av den oberoende verifieringen ska inte påverka

skyldigheten för verksamhetsutövaren eller ägaren att se till att

den utrustning och de system som kontrolleras fungerar på ett

korrekt och säkert sätt.

3.

Valet av ett oberoende verifieringsorgan och utformningen

av system för oberoende verifiering ska uppfylla kriterierna i

bilaga V.

4. Systemen för oberoende verifiering ska inrättas

a) för anläggningar, för att ge en oberoende försäkran om att

de avgörande säkerhets- och miljökomponenter som fast­

ställts i riskbedömningen för anläggningen, och beskrivs i

rapporten om allvarliga faror, är lämpliga och att systemet

för undersökning och provning av de avgörande säkerhets-

och miljökomponenterna är lämpligt och aktuellt och fun­

gerar som det ska,

b) med avseende på anmälningar om brunnsverksamhet för att

ge en oberoende försäkran om att brunnens utformning och

kontrollåtgärder alltid är lämpliga för de förhållanden som

förväntas råda vid brunnen.

5. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och

ägare reagerar på och vidtar lämpliga åtgärder med utgångs­

punkt i det oberoende verifieringsorganets råd.

6. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare och

ägare ser till att den rådgivning som mottagits från det obero­

ende verifieringsorganet enligt punkt 4 a och register över de

åtgärder som vidtagits på grundval av den rådgivningen görs

tillgängliga för den behöriga myndigheten och bevaras av verk­

samhetsutövaren eller ägaren under sex månader efter det att

den aktuella olje- och gasverksamheten till havs har avslutats.

SV

L 178/82

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

66

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

7. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare som

ansvarar för brunnen ser till att det oberoende verifieringsorga­

nets resultat och synpunkter enligt punkt 4 b i denna artikel

och deras reaktioner och åtgärder med avseende på dessa redo­

visas i den anmälan om brunnsverksamhet som utarbetas i

enlighet med artikel 15.

8. För en produktionsanläggning ska kontrollsystemet vara

etablerat innan utformningen avslutas. För icke producerande

anläggningar ska systemet vara etablerat innan verksamhet i

medlemsstaternas havsområden inleds.

Artikel 18

Den behöriga myndighetens befogenhet avseende

verksamheten vid anläggningar

Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten

a) förbjuder drift eller inledande av verksamhet för en anlägg­

ning eller ansluten infrastruktur om de åtgärder som föreslås

i rapporten om allvarliga faror för förebyggande eller be­

gränsning av konsekvenserna av allvarliga olyckor eller de

anmälningar om brunnsverksamhet eller kombinerad verk­

samhet som lämnats in enligt artikel 11.1 h respektive 11.1 i

anses vara otillräckliga för att uppfylla kraven i detta direktiv,

b) i undantagsfall och om den anser att säkerhet och miljös­

kydd inte äventyras, förkortar det tidsintervall som krävs

mellan inlämnandet av rapporten om allvarliga faror eller

andra dokument som ska lämnas in enligt artikel 11 och

innan verksamheten inleds,

c) kräver att verksamhetsutövaren vidtar sådana proportionella

åtgärder som den behöriga myndigheten anser vara nödvän­

diga för att säkerställa efterlevnaden av artikel 3.1,

d) när artikel 6.4 är tillämplig, vidtar åtgärder för att säkerställa

att verksamheten förblir säker,

e) har befogenhet att kräva förbättringar och vid behov för­

bjuda den fortsatta driften av någon anläggning eller del av

en sådan eller ansluten infrastruktur om resultaten av en

inspektion, ett fastställande enligt artikel 6.4, en regelbunden

översyn av rapporten om allvarliga faror som inlämnats en­

ligt artikel 11.1 e eller ändringar av anmälningar som inläm­

nats enligt artikel 11 visar att kraven i detta direktiv inte är

uppfyllda eller att det finns skäliga farhågor gällande säker­

heten för olje- och gasverksamheten till havs eller anlägg­

ningarna.

KAPITEL IV

STRATEGI FÖR FÖREBYGGANDE AV OLYCKOR

Artikel 19

Verksamhetsutövares och ägares förebyggande av allvarliga

olyckor

1. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare och

ägare utarbetar ett dokument som anger deras företagsstrategi

för förebyggande av allvarliga olyckor, vilken ska lämnas in

enligt artikel 11.1 a, och ser till att den tillämpas genomgående

i deras olje- och gasverksamhet till havs, bland annat genom

inrättande av lämpliga övervakningsarrangemang för att säker­

ställa strategins effektivitet. Dokumentet ska innehålla de upp­

gifter som anges i bilaga I del 8.

2. I företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor

ska hänsyn tas till verksamhetsutövarnas övergripande ansvar

för bland annat kontrollen av risker för allvarliga olyckor som

följer av verksamheten och för kontinuerlig förbättring av kont­

rollen av sådana risker, så att en hög skyddsnivå hela tiden

upprätthålls.

3. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och

ägare utarbetar ett dokument som anger deras säkerhets- och

miljöledningssystem, som ska lämnas in enligt artikel 11.1 b.

Det dokumentet ska innehålla en beskrivning av

a) de organisatoriska arrangemangen för verifiering av allvarliga

faror,

b) arrangemangen för utarbetande och inlämning av rapporter

om allvarliga faror, samt, i tillämpliga fall, andra dokument

enligt detta direktiv, och

c) system för oberoende verifiering som utarbetats enligt arti­

kel 17.

4. Medlemsstaterna ska skapa möjligheter för verksamhets­

utövare och ägare att bidra till de mekanismer för effektiva

samråd på trepartsbasis som inrättats enligt artikel 6.8. När så

är lämpligt får en verksamhetsutövares och en ägares åtaganden

gällande sådana mekanismer beskrivas i företagsstrategin för

förebyggande av allvarliga olyckor.

5. Företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor

och säkerhets- och miljöledningssystemen ska utformas i enlig­

het med bilaga I delarna 8 och 9 och bilaga IV. Följande villkor

ska gälla:

a) Företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor ska

vara skriftlig och innehålla de övergripande målen och ar­

rangemangen för kontrollen av riskerna för allvarliga olyc­

kor, samt hur dessa mål ska uppnås och arrangemang som

verkställts på företagsnivå.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/83

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

67

b) Säkerhets- och miljöledningssystemet ska integreras i de

övergripande ledningssystemen hos verksamhetsutövaren el­

ler ägaren och inbegripa organisatorisk struktur, ansvars­

områden, praxis, förfaranden, processer och resurser för att

fastställa och genomföra företagsstrategin för förebyggande

av allvarliga olyckor.

6. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och

ägare genomför och upprätthåller en fullständig inventering av

den räddningsutrustning som är relevant för deras olje- och

gasverksamhet till havs.

7. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och

ägare, i samråd med den behöriga myndigheten och genom

det utbyte av kunskap, information och erfarenheter som före­

skrivs i artikel 27.1, utarbetar och ser över normer och riktlinjer

för bästa praxis avseende kontrollen av allvarliga faror genom

hela utformningen av och den operativa livscykeln för olje- och

gasverksamheten till havs, och de ska som minimikrav följa

utkastet i bilaga VI.

8. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare och

ägare säkerställer att dokumentet med deras företagsstrategi

för förebyggande av allvarliga olyckor som avses i punkt 1

även omfattar deras producerande och icke producerande an­

läggningar utanför unionen.

9. Om en verksamhet som utförs av en verksamhetsutövare

eller ägare utgör ett direkt hot mot människors hälsa eller på­

tagligt ökar risken för en allvarlig olycka, ska medlemsstaterna

se till att verksamhetsutövaren eller ägaren vidtar lämpliga åt­

gärder som, om det bedöms vara nödvändigt, får inbegripa att

den berörda verksamheten stoppas till dess att faran eller risken

är under kontroll. Medlemsstaterna ska se till att verksamhets­

utövaren eller ägaren, om sådana åtgärder vidtas, utan dröjsmål

och senast inom 24 timmar meddelar den behöriga myndighe­

ten om detta.

10. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och

ägare i förekommande fall vidtar lämpliga åtgärder för använd­

ningen av lämpliga tekniska resurser eller förfaranden för att

främja tillförlitligheten i insamlingen och registreringen av rele­

vanta uppgifter och förhindra eventuell manipulation av dessa.

Artikel 20

Olje- och gasverksamhet till havs utanför unionen

1. Medlemsstaterna ska kräva att företag som är registrerade

inom deras territorium och som själva eller genom dotterföretag

bedriver olje- och gasverksamhet till havs utanför unionen som

licensinnehavare eller verksamhetsutövare, på begäran rappor­

terar till dem om omständigheterna kring allvarliga olyckor

som de har varit involverade i.

2.

I begäran om en rapport enligt punkt 1 i denna artikel ska

den berörda medlemsstaten i detalj ange vilka uppgifter som

efterfrågas. Rapporterna ska vara föremål för utbyte i enlighet

med artikel 27.1. Medlemsstater som varken har en behörig

myndighet eller en kontaktpunkt ska lämna in de rapporter

som de tar emot till kommissionen.

Artikel 21

Säkerställande av efterlevnad av regelverket för

förebyggande av allvarliga olyckor

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och

ägare efterlever de åtgärder som fastställts i rapporten om all­

varliga faror och i de planer som avses i anmälan om brunns­

verksamhet och anmälan om kombinerad verksamhet, som

lämnats in enligt artikel 11.1 e, h respektive i.

2. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och

ägare förser den behöriga myndigheten, eller personer som age­

rar på uppdrag av den behöriga myndigheten, med transport till

och från anläggningen eller fartyget med anknytning till olje-

och gasverksamheten, inklusive transport av utrustning, vid rim­

liga tidpunkter samt med kost, logi och andra förnödenheter i

samband med besök vid anläggningarna, i syfte att underlätta

den behöriga myndighetens översyn, exempelvis vid inspektio­

ner, utredningar och kontroller av att detta direktiv efterlevs.

3. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten

utarbetar årliga planer för en effektiv översyn, inklusive inspek­

tioner, av allvarliga faror med utgångspunkt i riskhantering och

ägnar särskild uppmärksamhet åt att rapporter om allvarliga

faror och andra dokument som inlämnats enligt artikel 11 efter­

levs. Planernas effektivitet ska regelbundet ses över och den

behöriga myndigheten ska vidta de åtgärder som krävs för att

förbättra dessa.

Artikel 22

Konfidentiell rapportering av säkerhetsproblem

1. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten

fastställer mekanismer

a) för konfidentiell rapportering av säkerhets- och miljöpro­

blem med avseende på olje- och gasverksamhet till havs

oavsett källa, och

b) för utredning av dessa rapporter med fortsatt anonymitet för

de berörda enskilda personerna.

2. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare och

ägare informerar sina anställda och uppdragstagare med kopp­

ling till verksamheten samt deras anställda om nationella arran­

gemang för den mekanism som avses i punkt 1 och säkerställer

att hänvisningar om konfidentiell rapportering ingår i relevant

utbildning och i meddelanden.

SV

L 178/84

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

68

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

KAPITEL V

INSYN OCH INFORMATIONSUTBYTE

Artikel 23

Informationsutbyte

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och

ägare som minimikrav förser den behöriga myndigheten med

de upplysningar som anges i bilaga IX.

2. Kommissionen ska genom en genomförandeakt fastställa

ett gemensamt format för rapportering av data samt ange vilka

uppgifter i informationen som ska delges. Den genomförande­

akten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som

avses i artikel 37.2.

Artikel 24

Insyn

1. Medlemsstaterna ska göra den information som avses i

bilaga IX tillgänglig för allmänheten.

2. Kommissionen ska genom en genomförandeakt fastställa

ett gemensamt format för offentliggörande som ska möjliggöra

gränsöverskridande jämförelser av uppgifter. Den genomföran­

deakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som

avses i artikel 37.2. Det gemensamma formatet för offentliggö­

rande ska möjliggöra en tillförlitlig jämförelse av nationella för­

faranden enligt denna artikel och artikel 25.

Artikel 25

Rapportering om säkerhet och miljökonsekvenser

1. Medlemsstaterna ska inlämna en årlig rapport till kommis­

sionen med de uppgifter som anges i bilaga IX punkt 3.

2. Medlemsstaterna ska utse en myndighet som ska vara

ansvarig för informationsutbyte i enlighet med artikel 23 och

offentliggörande av information i enlighet med artikel 24.

3. Kommissionen ska offentliggöra en årlig rapport som ba­

seras på de uppgifter som medlemsstaterna har rapporterat in i

enlighet med punkt 1.

Artikel 26

Utredning efter en allvarlig olycka

1. Medlemsstater ska genomföra grundliga utredningar av

allvarliga olyckor som inträffar inom deras jurisdiktion.

2. En sammanfattning av resultaten enligt punkt 1 ska ställas

till förfogande för kommissionen antingen vid avslutandet av

utredningen eller vid avslutandet av de rättsliga förfarandena,

beroende på vad som är lämpligt. Medlemsstaterna ska göra

en icke-konfidentiell version av resultaten tillgänglig för allmän­

heten.

3. Medlemsstaterna ska efter utredningarna enligt punkt 1 se

till att den behöriga myndigheten genomför eventuella rekom­

mendationer från utredningarna som faller inom dess handlings­

befogenheter.

KAPITEL VI

SAMARBETE

Artikel 27

Samarbete mellan medlemsstaterna

1. Varje medlemsstat ska se till att dess behöriga myndighet

regelbundet utbyter kunskap, information och erfarenheter med

andra behöriga myndigheter, bland annat genom Europeiska

unionens grupp av myndigheter för olje- och gasverksamhet

till havs (EUOAG), och att den deltar i samråd gällande till­

lämpningen av relevant nationell rätt och unionsrätt, med bran­

schen, andra intressenter och kommissionen.

För medlemsstater utan olje- och gasverksamhet till havs inom

sin jurisdiktion ska de uppgifter som avses i första stycket mot­

tas av de kontaktpunkter som har utsetts enligt artikel 32.1.

2. Kunskap, information och erfarenheter som utbyts i en­

lighet med punkt 1 ska särskilt avse hur åtgärderna för risk­

hantering fungerar samt förebyggande av allvarliga olyckor,

kontroll av efterlevnad och räddningsinsatser med avseende på

olje- och gasverksamhet såväl till havs inom unionen som utan­

för unionen i förekommande fall.

3. Varje medlemsstat ska se till att dess behöriga myndighet

deltar i fastställandet av tydliga gemensamma prioriteringar för

utarbetandet och uppdateringen av normer och riktlinjer för att

fastställa och underlätta genomförande och konsekvent tillämp­

ning av bästa praxis vid olje- och gasverksamhet till havs.

4. Senast den 19 juli 2014 ska kommissionen förelägga

medlemsstaterna en rapport om huruvida de nationella expert­

resurserna är tillräckliga för att tillsynsfunktionerna enligt detta

direktiv ska kunna följas; rapporten ska vid behov innehålla

förslag som säkerställer att alla medlemsstater har tillgång till

tillräckliga expertresurser.

5. Senast den 19 juli 2016 ska medlemsstaterna underrätta

kommissionen om de nationella bestämmelser som gäller för

tillgången till kunskap, tillgångar och expertresurser, inbegripet

formella avtal enligt artikel 8.6.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/85

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

69

KAPITEL VII

BEREDSKAP OCH ÅTGÄRDER VID NÖDSITUATIONER

Artikel 28

Krav på interna insatsplaner

1. Medlemsstaterna ska se till att de interna insatsplaner som

verksamhetsutövaren eller ägaren ska utarbeta i enlighet med

artikel 14 och lämna in enligt artikel 11.1 g

a) utan dröjsmål aktiveras vid allvarliga olyckor eller i situatio­

ner när det finns en omedelbar risk för en allvarlig olycka,

och

b) är förenliga med den externa insatsplan som avses i arti­

kel 29.

2. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren och

ägaren håller utrustning och sakkunskap av relevans för den

interna insatsplanen ständigt tillgänglig och att den vid behov

kan ställas till förfogande för de myndigheter som ansvarar för

genomförandet av den externa insatsplanen i den medlemsstat

där den externa insatsplanen gäller.

3. Den interna insatsplanen ska utarbetas i överensstämmelse

med bilaga I del 10 och uppdateras efter varje väsentlig ändring

av rapporten om allvarliga faror eller anmälningar som lämnats

in enligt artikel 11. Alla sådana uppdateringar ska lämnas in till

den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 11.1 g och

meddelas den eller de berörda myndigheterna med ansvar för

att utarbeta de externa insatsplanerna för området i fråga.

4. Den interna insatsplanen ska integreras med andra åtgär­

der som hänför sig till skydd och räddning av personal från en

drabbad anläggning i syfte att säkerställa goda utsikter till per­

sonlig säkerhet och överlevnad.

Artikel 29

Externa insatsplaner och förberedelse för nödsituationer

1. Medlemsstaterna ska utarbeta externa insatsplaner som

omfattar alla olje- och gasanläggningar till havs, eller ansluten

infrastruktur, och potentiellt påverkade områden inom sina ju­

risdiktioner. Medlemsstaterna ska ange licensinnehavares och

verksamhetsutövares funktion och finansiella skyldigheter

inom de externa insatsplanerna.

2. Externa insatsplaner ska utarbetas av en medlemsstat i

samarbete med relevanta verksamhetsutövare och ägare och, i

förekommande fall, licensinnehavare och den behöriga myndig­

heten och beakta den mest uppdaterade versionen av de interna

insatsplanerna för befintliga eller planerade anläggningar eller

ansluten infrastruktur i det område som omfattas av den externa

insatsplanen.

3.

Externa insatsplaner ska utarbetas i överensstämmelse med

bilaga VII och ställas till förfogande för kommissionen, andra

potentiellt berörda medlemsstater och allmänheten. När med­

lemsstaterna ställer sina externa insatsplaner till förfogande

ska de se till att den information som lämnas inte utgör någon

risk för säkerheten vid olje- och gasanläggningar till havs och

driften av dessa och inte skadar medlemsstaternas ekonomiska

intressen eller den personliga säkerheten eller välbefinnandet för

tjänstemän i medlemsstaterna.

4. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att uppnå

en hög nivå av kompatibilitet och samutnyttjande i fråga om

räddningsutrustning och expertis mellan alla medlemsstater i en

geografisk region, samt där så är lämpligt längre bort. Medlems­

staterna ska uppmuntra branschen att utveckla räddningsutrust­

ning och upphandlade tjänster vilka är kompatibla och har

möjlighet att samutnyttja i hela den geografiska regionen.

5. Medlemsstaterna ska föra register över räddningsutrust­

ning och räddningstjänster i enlighet med bilaga VIII punkt 1.

Dessa register ska göras tillgängliga för andra potentiellt drab­

bade medlemsstater och kommissionen och, på ömsesidig basis,

för angränsande tredjeländer.

6. Medlemsstaterna ska säkerställa att verksamhetsutövare

och ägare med jämna mellanrum testar sin beredskap att agera

effektivt vid allvarliga olyckor i nära samarbete med medlems­

staternas berörda myndigheter.

7. Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter eller,

i tillämpliga fall, kontaktpunkter utformar samarbetsscenarier

för nödsituationer. Dessa scenarier ska regelbundet utvärderas

och uppdateras när så krävs.

Artikel 30

Räddningsinsatser

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren eller,

där så är lämpligt, ägaren utan dröjsmål meddelar de berörda

myndigheterna om allvarliga olyckor eller situationer där det

finns en överhängande risk för en allvarlig olycka. Meddelandet

ska beskriva omständigheterna, inklusive ursprung och eventu­

ella följder för miljön, och de eventuella allvarliga konsekvenser

som följer därav.

2. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren eller

ägaren i händelse av en allvarlig olycka vidtar alla lämpliga

åtgärder för att förhindra eskalering och begränsa dess kon­

sekvenser. Berörda myndigheter i medlemsstaterna får bistå

verksamhetsutövaren eller ägaren och förse dessa med extra

resurser.

SV

L 178/86

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

70

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

3. Under en räddningsinsats ska medlemsstaten insamla den

information som är nödvändig för en grundlig utredning enligt

artikel 26.1.

KAPITEL VIII

GRÄNSÖVERSKRIDANDE FÖLJDER

Artikel 31

Gränsöverskridande beredskap för och insatser vid olyckor

hos medlemsstater med olje- och gasverksamhet till havs

inom sin jurisdiktion

1. Om en medlemsstat anser att en allvarlig fara i samband

med planerad olje- och gasverksamhet till havs inom sin juris­

diktion sannolikt kommer att få betydande negativa konsekven­

ser för miljön i en annan medlemsstat ska den, innan verk­

samheten inleds, vidarebefordra relevant information till den

potentiellt drabbade medlemsstaten och tillsammans med den

medlemsstaten sträva efter att vidta åtgärder för att förebygga

skador.

Medlemsstater som anser sig vara potentiellt drabbade får alltid

begära att den medlemsstat inom vars jurisdiktion olje- och

gasverksamheten till havs ska äga rum vidarebefordrar all rele­

vant information till dem. Dessa medlemsstater får gemensamt

bedöma åtgärdernas effektivitet, utan att detta påverkar tillsyns­

funktionerna för den behöriga myndighet som har jurisdiktion

för den berörda verksamheten enligt artikel 8.1 a, b och c.

2. Sådana allvarliga faror som fastställts enligt punkt 1 ska

beaktas i interna och externa insatsplaner för att underlätta

gemensamma effektiva insatser vid allvarliga olyckor.

3. När det finns en risk för att förutsebara gränsöverskri­

dande följder av allvarliga olyckor påverkar tredjeländer ska

medlemsstaterna, på ömsesidig grund, delge tredjeländerna in­

formation.

4. Medlemsstaterna ska sinsemellan samordna åtgärder för

områden utanför unionen för att förhindra potentiella negativa

konsekvenser från olje- och gasverksamhet till havs.

5. Medlemsstaterna ska regelbundet testa sin beredskap för

att effektivt hantera olyckor i samarbete med potentiellt drab­

bade medlemsstater, relevanta unionsbyråer och, på ömsesidig

grund, potentiellt drabbade tredjeländer. Kommissionen får bi­

dra till övningar som fokuserar på utprovning av gränsöver­

skridande mekanismer för nödsituationer.

6. I händelse av en allvarlig olycka, eller ett omedelbart fö­

restående hot om en sådan, som har eller kan ha gränsöver­

skridande följder, ska den medlemsstat inom vars jurisdiktion

situationen inträffar, utan dröjsmål meddela kommissionen och

de medlemsstater eller tredjeländer som kan påverkas av situa­

tionen och kontinuerligt tillhandahålla information av relevans

för effektiva räddningsinsatser.

Artikel 32

Gränsöverskridande beredskap och åtgärder vid

nödsituationer i medlemsstater utan olje- och

gasverksamhet till havs inom sin jurisdiktion

1.

Medlemsstater utan olje- och gasverksamhet till havs inom

sin jurisdiktion ska utse en kontaktpunkt för utbyte av infor­

mation med berörda angränsande medlemsstater.

2.

Medlemsstater utan olje- och gasverksamhet till havs inom

sin jurisdiktion ska tillämpa artikel 29.4 och 29.7 för att säker­

ställa att det finns tillräcklig förmåga för räddningsinsatser om

de skulle drabbas av en allvarlig olycka.

3.

Medlemsstater utan olje- och gasverksamhet till havs inom

sin jurisdiktion ska samordna sin nationella insatsplanering

inom den marina miljön med andra berörda medlemsstater i

den utsträckning som krävs för att säkerställa så effektiva åt­

gärder som möjligt vid en allvarlig olycka.

4. Om en medlemsstat utan olje- och gasverksamhet till havs

inom sin jurisdiktion drabbas av en allvarlig olycka ska den

a) vidta alla lämpliga åtgärder, i enlighet med den nationella

insatsplanering som avses i punkt 3,

b) se till att den information som den kontrollerar och som

finns tillgänglig inom dess jurisdiktion och som kan vara av

relevans för en fullständig utredning av den allvarliga olyc­

kan tillhandahålls eller görs tillgänglig på begäran för den

medlemsstat som utför utredningen enligt artikel 26.

Artikel 33

Samordnad strategi för säkerhet vid olje- och

gasverksamhet till havs på internationell nivå

1. Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstater­

na, och utan att det påverkar relevanta internationella avtal,

främja samarbete med tredjeländer som bedriver olje- och gas­

verksamhet till havs i samma havsområden som medlemsstater­

na.

2. Kommissionen ska underlätta utbytet av information mel­

lan medlemsstater med olje- och gasverksamhet till havs och

tredjeländer med liknande verksamhet i syfte att främja förebyg­

gande åtgärder och regionala insatsplaner.

3. Kommissionen ska på internationell nivå främja höga sä­

kerhetsnormer för olje- och gasverksamhet till havs inom rele­

vanta globala och regionala forum, inbegripet de forum som

berör arktiska vatten.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/87

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

71

KAPITEL IX

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 34

Sanktioner

Medlemsstaterna ska införa regler om sanktioner för överträdel­

ser av nationella bestämmelser som har utfärdats enligt detta

direktiv och ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att

dessa regler tillämpas. De sanktioner som fastställs ska vara

effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna

ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den

19 juli 2015 och utan dröjsmål anmäla varje senare ändring av

dem.

Artikel 35

Delegering av befogenheter till kommissionen

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 36 för att anpassa bilagorna I, II, VI och VII

genom kompletterande uppgifter som kan krävas mot bakgrund

av den tekniska utvecklingen. Sådana anpassningar får inte leda

till betydande ändringar av de skyldigheter som fastställs i detta

direktiv.

Artikel 36

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­

nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artikel 35 ska ges till kommissionen för en period på fem år

från och med den 18 juli 2013. Kommissionen ska utarbeta en

rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före

utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet

ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma

längd såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en

sådan förlängning senast fyra månader före utgången av perio­

den i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 35 får

när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett

beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogen­

het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan

dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella

tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påver­

kar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i

kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den

samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 35 ska träda i

kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort

invändningar mot den delegerade akten inom en period av två

månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och

rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före ut­

gången av den perioden, har underrättat kommissionen om

att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas

med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 37

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kom­

mitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förord­

ning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 38

Ändring av direktiv 2004/35/EG

1. Artikel 2.1 b i direktiv 2004/35/EG ska ersättas med föl­

jande:

”b) skador på vatten, dvs. skador som har betydande negativa

effekter

i) på det berörda vattnets ekologiska, kemiska eller kvan­

titativa status eller ekologiska potential, enligt definitio­

nen i direktiv 2000/60/EG, med undantag för sådana

negativa effekter som omfattas av artikel 4.7 i det direk­

tivet, eller

ii) på miljöstatusen för de berörda marina farvattnen, enligt

definitionen i direktiv 2008/56/EG, i den mån särskilda

aspekter av den marina miljöns miljöstatus inte redan

beaktas i direktiv 2000/60/EG.”

2. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra för­

fattningar som är nödvändiga för att följa punkt 1 senast den

19 juli 2015. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 39

Rapporter till Europaparlamentet och rådet

1. Kommissionen ska senast den 31 december 2014 till Eu­

ropaparlamentet och rådet överlämna en rapport om utbudet av

instrument för ekonomisk säkerhet och om handläggningen av

krav på ersättning, i förekommande fall åtföljd av förslag.

2. Kommissionen ska senast den 19 juli 2015 till Europa­

parlamentet och rådet överlämna en rapport med sin bedöm­

ning av effektiviteten när det gäller de nuvarande anordningarna

för ansvarsskyldighet i unionen i fråga om skador förorsakade

av olje- och gasverksamhet till havs. Denna rapport ska omfatta

en bedömning av om det är lämpligt att bredda bestämmelserna

om ansvarsskyldighet. Rapporten ska i förekommande fall åtföl­

jas av förslag.

SV

L 178/88

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

72

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

3. Kommissionen ska undersöka om det är lämpligt att låta

vissa beteenden som leder till en allvarlig olycka omfattas av

tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv

2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön

genom straffrättsliga bestämmelser ( ¹ ). Kommissionen ska senast

den 31 december 2014 lämna en rapport om resultatet till

Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljt av

lagstiftningsförslag, under förutsättning att medlemsstaterna till­

handahåller de vederbörliga uppgifterna.

Artikel 40

Rapport och översyn

1. Senast den 19 juli 2019 ska kommissionen, med beak­

tande av de behöriga myndigheternas insatser och erfarenheter,

utvärdera erfarenheterna av genomförandet av detta direktiv.

2. Kommissionen ska lägga fram en rapport med utvär­

deringsresultaten för Europaparlamentet och rådet. Rapporten

ska innehålla eventuella vederbörliga förslag till ändring av detta

direktiv.

Artikel 41

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra för­

fattningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast

den 19 juli 2015.

De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa åtgärder ska de innehålla en

hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­

ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis­

ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de

antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

3. Genom undantag från vad som sägs i punkt 1 första

stycket, och med förbehåll för punkt 5, ska medlemsstater

med havsområden som inte har någon olje- och gasverksamhet

till havs inom sin jurisdiktion, och som inte planerar att ge

licens för sådana verksamheter, meddela kommissionen detta

och vara skyldiga att senast den 19 juli 2015 sätta i kraft endast

de åtgärder som är nödvändiga för att följa artiklarna 20, 32

och 34. Dessa medlemsstater får inte ge licens för sådan verk­

samhet förrän de har införlivat och genomfört återstående be­

stämmelser enligt detta direktiv och informerat kommissionen

om detta.

4. Genom undantag från vad som sägs i punkt 1 första

stycket, och med förbehåll för punkt 5, ska medlemsstater

som är inlandsstater vara skyldiga att senast den 19 juli 2015

sätta i kraft endast de åtgärder som är nödvändiga för att följa

artikel 20.

5. Om inget företag som genomför verksamhet som omfat­

tas av artikel 20 den 18 juli 2013 är registrerat i en medlems­

stat som omfattas av punkt 3 eller 4, ska den medlemsstatens

skyldighet att verkställa de åtgärder som är nödvändiga för att

följa artikel 20 enbart gälla från och med tolv månader efter en

senare registrering av ett sådant företag i den medlemsstaten

eller senast den 19 juli 2015, beroende på vilket som infaller

senare.

Artikel 42

Övergångsbestämmelser

1. För ägare, verksamhetsutövare vid planerade anläggningar

och verksamhetsutövare som planerar eller utför brunnsverk­

samhet ska medlemsstaterna tillämpa de lagar och andra författ­

ningar som antagits enligt artikel 41 senast den 19 juli 2016.

2. Med avseende på befintliga anläggningar ska medlemssta­

terna tillämpa de lagar och andra författningar som antagits

enligt artikel 41 från och med dagen för den planerade över­

synen av dokumentationen av riskbedömningar och senast den

19 juli 2018.

Artikel 43

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 44

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 12 juni 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

L. CREIGHTON

Ordförande

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/89

( ¹ ) EUT L 328, 6.12.2008, s. 28.

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

73

BILAGA I

Upplysningar som ska finnas med i de dokument som enligt artikel 11 ska lämnas in till den behöriga

myndigheten

1. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I EN ANMÄLAN OM UTFORMNING ELLER FÖRFLYTTNING AV EN PRO­

DUKTIONSANLÄGGNING

Anmälan om utformning och anmälan om förflyttning av en produktionsanläggning som ska inlämnas enligt

artikel 11.1 c respektive j ska åtminstone innehålla följande upplysningar:

1. Namn på och adress för verksamhetsutövaren för anläggningen.

2. En beskrivning av utformningsprocessen för produktionsverksamheten och produktionssystemen, alltifrån det

ursprungliga konceptet till den utformning som delges eller ett val av en befintlig anläggning, de relevanta

normer som tillämpas och de utformningskoncept som ingår i processen.

3. En beskrivning av det valda utformningskonceptet med avseende på scenarier i fråga om allvarliga faror för den

speciella anläggningen och dess läge samt de viktigaste inslagen i riskkontrollen.

4. Påvisande av att konceptet bidrar till att minska riskerna för allvarlig fara till en godtagbar nivå.

5. En beskrivning av anläggningen och förhållandena vid dess avsedda lokalisering.

6. En beskrivning av eventuella miljömässiga, meteorologiska och havsbottensrelaterade begränsningar för en säker

verksamhet samt en beskrivning av arrangemangen för att kartlägga risker på havsbotten och faror i havet såsom

rörledningar och angränsande anläggningars förtöjningar.

7. En beskrivning av de olika typer av verksamhet som medför allvarlig fara och som ska genomföras.

8. En allmän beskrivning av det säkerhets- och miljöledningssystem genom vilket de avsedda åtgärderna för

kontroll av risken för allvarliga olyckor ska upprätthållas på ett effektivt sätt.

9. En beskrivning av systemen för oberoende verifiering och en inledande förteckning över avgörande säkerhets-

och miljökomponenter och erfordrade resultat.

10. Om en befintlig produktionsanläggning ska flyttas till en ny plats för annan form av produktion, ett påvisande

av att anläggningen lämpar sig för den föreslagna produktionen.

11. Om en icke producerande anläggning ska göras om till en produktionsanläggning, en motivering som visar att

anläggningen lämpar sig för en sådan omvandling.

2. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I EN RAPPORT OM ALLVARLIGA FAROR VID DRIFT AV EN PRODUK­

TIONSANLÄGGNING

En rapport om allvarliga faror för en produktionsanläggning som ska upprättas i enlighet med artikel 12 och

inlämnas enligt artikel 11.1 e ska åtminstone innehålla följande upplysningar:

1. En beskrivning av vilken hänsyn som har tagits till den behöriga myndighetens svar på anmälan om utformning.

2. Namn på och adress för verksamhetsutövaren för anläggningen.

3. En sammanfattning av de anställdas delaktighet i utarbetandet av rapporten om allvarliga faror.

4. En beskrivning av anläggningen och dess eventuella anknytning till andra anläggningar eller ansluten infrastruk­

tur, inbegripet brunnar.

5. Ett påvisande av att alla allvarliga faror har kartlagts, att deras sannolikhet och konsekvenser har bedömts,

inbegripet miljömässiga, meteorologiska och havsbottensrelaterade begränsningar för en säker verksamhet, och

att kontrollåtgärderna, bland annat avgörande säkerhets- och miljökomponenter, är lämpliga så att risken för en

allvarlig olycka kan reduceras till en godtagbar nivå. Påvisandet ska omfatta en bedömning av beredskaps­

effektiviteten vid oljeutsläpp.

SV

L 178/90

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

74

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

6. En beskrivning av de typer av verksamheter som ska utföras och som kan innebära allvarlig fara samt om det

maximala antal personer som samtidigt kan befinna sig på anläggningen.

7. En beskrivning av utrustning och arrangemang för att säkerställa brunnskontroll, processäkerhet, inneslutning av

farliga ämnen, förhindrande av brand och explosion, skydd för arbetstagarna mot farliga ämnen och skydd av

miljön mot en begynnande allvarlig olycka.

8. En beskrivning av arrangemang för att skydda personer på anläggningen från allvarliga faror och för att

ombesörja säker utrymning, evakuering och räddning samt om arrangemang för underhåll av kontrollsystem

i syfte att förhindra skada på anläggningen och miljön i händelse av att all personal evakueras.

9. Relevanta regler, normer och vägledningar som används för byggande och driftsättning av anläggningen.

10. Upplysningar om verksamhetsutövarens säkerhets- och miljöledningssystem av relevans för produktionsanlägg­

ningen.

11. En intern insatsplan eller en adekvat beskrivning av denna.

12. En beskrivning av systemet för oberoende verifiering.

13. Alla andra relevanta uppgifter, t.ex. när två eller fler anläggningar drivs tillsammans på ett sätt som påverkar

potentialen för en allvarlig fara för någon eller alla anläggningar.

14. Information som är relevant för andra krav enligt detta direktiv vilka utfärdas enligt kraven på förhindrande av

allvarliga olyckor i direktiv 92/91/EEG.

15. För verksamhet som ska utföras från anläggningen, alla upplysningar om förebyggande av allvarliga olyckor som

kan leda till betydande eller allvarliga skador på miljön av relevans för andra krav enligt detta direktiv, vilka

utfärdas i enlighet med direktiv 2011/92/EU.

16. En bedömning av de konstaterade potentiella miljöeffekter som följer av försämrad inneslutning av föroreningar

som uppstår vid en allvarlig olycka samt en beskrivning av de tekniska och icke tekniska åtgärder som planeras

för att förhindra, minska eller motverka dessa effekter, inbegripet övervakning.

3. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I EN RAPPORT OM ALLVARLIGA FAROR FÖR ICKE PRODUCERANDE

ANLÄGGNINGAR

En rapport om allvarliga faror för en icke producerande anläggning som ska utarbetas i enlighet med artikel 13 och

inlämnas enligt artikel 11.1 e ska innehålla åtminstone följande upplysningar:

1. Namn på och adress till ägaren.

2. En sammanfattning av de anställdas delaktighet i utarbetandet av rapporten om allvarliga faror.

3. En beskrivning av anläggningen, och i händelse av en mobil anläggning, en beskrivning av sättet för överföring

mellan platser och dess förläggningssystem.

4. En beskrivning av de typer av verksamheter som anläggningen kan utföra med potential för allvarlig fara samt

om det maximala antal personer som samtidigt kan befinna sig på anläggningen.

5. Ett påvisande av att alla allvarliga faror har kartlagts, att deras sannolikhet och konsekvenser har bedömts,

inbegripet miljömässiga, meteorologiska och havsbottensrelaterade begränsningar för en säker verksamhet, och

att kontrollåtgärderna, bland annat avgörande säkerhets- och miljökomponenter, är lämpliga så att en allvarlig

olyckas risker kan reduceras till en godtagbar nivå. Påvisandet ska omfatta en bedömning av den eventuella

räddningseffektiviteten vid oljeutsläpp.

6. En beskrivning av anläggningen och arrangemang för att säkerställa brunnskontroll, processäkerhet, inneslutning

av farliga ämnen, förhindrande av brand och explosion, skydd för arbetstagarna mot farliga ämnen och skydd av

miljön mot en allvarlig olycka.

7. En beskrivning av arrangemang för att skydda personer på anläggningen från allvarliga faror och för att

ombesörja säker utrymning, evakuering och räddning samt av arrangemang för underhåll av kontrollsystem i

syfte att förhindra skada på anläggningen och miljön i händelse av att all personal evakueras.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/91

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

75

8. Relevanta regler, normer och vägledningar som används för byggande och driftsättning av anläggningen.

9. Ett påvisande av att alla allvarliga faror har kartlagts för all verksamhet som anläggningen kan utföra och av att

risken för en allvarlig olycka reduceras till en godtagbar nivå.

10. En beskrivning av eventuella miljömässiga, meteorologiska och havsbottensrelaterade begränsningar för en säker

verksamhet samt om arrangemangen för att kartlägga faror på havsbotten och faror i havet som rörledningar

och angränsande anläggningars förtöjningar.

11. En beskrivning av säkerhets- och miljöledningssystemen av relevans för den icke producerande anläggningen.

12. En intern insatsplan eller en adekvat beskrivning av denna.

13. Uppgifter om systemet för oberoende verifiering.

14. Alla andra relevanta uppgifter, t.ex. när två eller fler anläggningar drivs tillsammans på ett sätt som påverkar

potentialen för en allvarlig fara för någon eller alla anläggningar,

15. För verksamhet som ska utföras från anläggningen, alla upplysningar som erhållits enligt direktiv 2011/92/EU

beträffande förebyggande av allvarliga olyckor som kan leda till betydande eller allvarliga skador på miljön av

relevans för andra krav enligt detta direktiv.

16. En bedömning av de konstaterande potentiella miljöeffekter som följer av försämrad inneslutning av föroreningar

som uppstår vid en allvarlig olycka och en beskrivning av de tekniska och icke-tekniska åtgärder som planeras

för att förhindra, minska eller motverka dessa effekter, inbegripet övervakning.

4. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I EN ANMÄLAN OM BRUNNSVERKSAMHET

En anmälan om brunnsverksamhet som ska utarbetas i enlighet med artikel 15 och lämnas in enligt artikel 11.1 h

artikel ska åtminstone innehålla följande upplysningar:

1. Namn på och adress till den verksamhetsutövare som ansvarar för brunnen.

2. Namnet på den anläggning som ska användas och namnet på och adressen till ägaren eller, i fråga om en

produktionsanläggning, till verksamhetsutövaren som utför borrningsverksamhet.

3. Uppgifter som identifierar brunnen samt eventuell koppling till anläggningar eller ansluten infrastruktur.

4. Information om arbetsprogrammet för brunnen, inklusive dess driftsperiod, uppgifter om och kontroll av

barriärer mot förlust av brunnskontroll (utrustning, borrvätskor och cement etc.), styrningskontroll av brunns­

gången och begränsningar av säker drift i enlighet med riskhanteringen.

5. I fall av befintlig brunn, information om dess historia och skick.

6. Alla slags uppgifter om säkerhetsutrustning som ska sättas in och som inte beskrivs i den aktuella rapporten om

allvarliga faror för anläggningen.

7. En riskbedömning som innehåller en beskrivning av

a) de särskilda farorna i samband med brunnsverksamheten, inbegripet eventuella miljömässiga, meteorologiska

och havsbottensrelaterade begränsningar för en säker verksamhet,

b) farorna under vattenytan,

c) all slags verksamhet på havsytan eller under den, som kan innebära samtidig allvarlig fara,

d) lämpliga kontrollåtgärder.

SV

L 178/92

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

76

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

8. En beskrivning av brunnens konfiguration vid avslutandet av verksamheten, dvs. vid slutlig eller tillfällig ned­

läggning och om var produktionsutrustning har placerats i brunnen för framtida användning.

9. I händelse av en modifiering av en tidigare inlämnad anmälan om brunnsverksamhet, tillräckliga uppgifter för att

uppdatera anmälan i dess helhet.

10. När en brunn ska konstrueras, ändras eller underhållas med hjälp av en icke producerande anläggning, följande

kompletterande information:

a) En beskrivning av eventuella miljömässiga, meteorologiska och havsbottensrelaterade begränsningar för en

säker verksamhet samt om arrangemangen för att kartlägga faror på havsbotten och faror i havet som

rörledningar och angränsande anläggningars förtöjningar.

b) En beskrivning av miljöförhållanden som har beaktats i anläggningens interna insatsplan.

c) En beskrivning av arrangemangen för räddningsinsatser, inbegripet räddningsarrangemang i händelse av

incidenter som påverkar miljön, vilka inte beskrivs i rapporten om allvarliga faror.

d) En beskrivning av hur ledningssystemen hos verksamhetsutövare som ansvarar för brunnen och ägaren ska

samordnas för att alltid säkerställa en effektiv kontroll av allvarliga faror.

11. En rapport som innehåller resultaten från den oberoende undersökningen av borrhålet, inbegripet en förklaring

från den verksamhetsutövare som ansvarar för brunnen om att riskhanteringen gällande brunnens utformning

och barriärer mot förlust av kontroll, efter beaktande av resultaten från det oberoende verifieringsorganets

undersökning av brunnen, är lämplig för alla förutsebara förhållanden och omständigheter.

12. Upplysningar av relevans för detta direktiv vilka lämnas enligt kraven gällande förebyggande av allvarliga olyckor

i direktiv 92/91/EEG.

13. För den brunnsverksamhet som ska utföras, alla upplysningar av relevans för andra krav enligt detta direktiv som

erhållits enligt direktiv 2011/92/EU och som gäller förebyggande av allvarliga olyckor som kan leda till bety­

dande eller allvarliga skador på miljön.

5. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS OM VERIFIERINGSSYSTEM

Beskrivningar som ska inlämnas enligt artikel 11.1 d vad gäller system för oberoende verifiering som ska upprättas

enligt artikel 17.1 ska innehålla följande:

a) En redogörelse i vilken verksamhetsutövaren eller ägaren, efter beaktande av det oberoende verifieringsorganets

rapport, bekräftar att registren över de avgörande säkerhetskomponenterna och systemen för underhåll av dessa

vilka anges i rapporten om allvarliga faror är, eller kommer att vara, lämpliga.

b) En beskrivning av kontrollsystemet, inklusive valet av oberoende verifieringsorgan och metoden för verifiering av

att avgörande säkerhets- och miljökomponenter och alla angivna anläggningar i systemet förblir i gott skick.

c) En beskrivning av de verifieringsmetoder som avses i led b, vilken ska innehålla uppgifter om de principer som

kommer att tillämpas för utförandet av uppgifter enligt systemet och för att hålla systemet under översyn genom

anläggningens hela livscykel, bland annat följande:

i) Undersökning och provning av avgörande säkerhets- och miljökomponenter utförd av oberoende, kompetenta

verifieringsorgan.

ii) Verifiering av att utformning, normer, certifiering eller andra konformitetssystem överensstämmer med de

avgörande säkerhets- och miljökomponenterna.

iii) Undersökning av pågående arbete.

iv) Rapportering av fall av bristande efterlevnad.

v) Verksamhetsutövarens eller ägarens vidtagande av korrigerande åtgärder.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/93

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

77

6. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS MED AVSEENDE PÅ EN VÄSENTLIG ÄNDRING AV EN ANLÄGGNING,

INKLUSIVE AVLÄGSNANDE AV EN FAST ANLÄGGNING

När väsentliga ändringar som avses i artiklarna 12.5 och 13.4 ska göras av anläggningen ska den ändrade rapporten

om allvarliga faror som innehållande de väsentliga ändringar som ska lämnas in enligt artikel 11.1 f åtminstone

innehålla följande upplysningar:

1. Namn på och adress till verksamhetsutövaren eller ägaren.

2. En sammanfattning av de anställdas delaktighet i utarbetandet av den reviderade rapporten om allvarliga faror.

3. Tillräckliga uppgifter för en fullständig uppdatering av den föregående rapporten om allvarliga faror och en

tillhörande intern insatsplan för anläggningen samt för att påvisa att riskerna för allvarlig fara har minskats till

en godtagbar nivå.

4. Då en fast produktionsanläggning tas ur bruk,

a) sätten att isolera alla farliga ämnen och, brunnar är anslutna till anläggningen, den permanenta förseglingen av

brunnar från anläggningen och miljön,

b) en beskrivning av riskerna för allvarlig fara i samband med avvecklingen av anläggningen för de anställda och

miljön, total exponerad folkmängd och riskkontrollåtgärder,

c) Arrangemang för räddningsinsatser för att säkerställa säker evakuering och räddning av personal samt för att

upprätthålla kontrollsystem för att förhindra en allvarlig miljöolycka.

7. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I EN ANMÄLAN OM KOMBINERAD VERKSAMHET

Den anmälan om kombinerad verksamhet som ska utarbetas enligt artikel 16 och lämnas in enligt artikel 11.1 i ska

åtminstone innehålla följande upplysningar:

1. Namn på och adress till den verksamhetsutövare som lämnar in anmälan.

2. I händelse av att andra verksamhetsutövare eller ägare medverkar i den kombinerade verksamheten, deras namn

och adress, inklusive en bekräftelse på att de samtycker till innehållet i anmälan.

3. En redovisning i form av ett överbryggande dokument som godkänts av alla parter i detta och som tar upp hur

förvaltningssystemet för anläggningar som medverkar i den kombinerade verksamheten kommer att samordnas

för att minska risken för en allvarlig olycka till en godtagbar nivå.

4. En beskrivning av utrustning som kommer att användas i samband med den kombinerade verksamheten men

som inte beskrivs i den aktuella rapporten om allvarliga faror för någon av de anläggningar som berörs av den

kombinerade verksamheten.

5. En sammanfattning av de riskbedömningar som genomförts av alla verksamhetsutövare och ägare som medverkar

i den kombinerade verksamheten, vilken ska innehålla

a) en redovisning av verksamhet under den kombinerade verksamhetens gång som kan inbegripa faror som kan

orsaka en allvarlig olycka vid eller i anslutning till en anläggning,

b) en redovisning av riskkontrollåtgärder som har införts till följd av riskbedömningen.

6. En beskrivning av den kombinerade verksamheten och ett arbetsprogram.

8. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS OM FÖRETAGSSTRATEGIN FÖR FÖREBYGGANDE AV ALLVARLIGA OLYC­

KOR

Den företagsstrategi för förebyggande av allvarliga olyckor som ska utarbetas i enlighet med artikel 19.1 och lämnas

in enligt artikel 11.1 a ska innehålla men inte begränsas till följande:

1. Företagsstyrelsens ansvar att kontinuerligt säkerställa att företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor är

lämplig och genomförs och fungerar på avsett sätt.

2. Åtgärder för att bygga upp och upprätthålla en stark säkerhetskultur med goda förutsättningar för en kontinuerligt

säker verksamhet.

SV

L 178/94

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

78

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

3. Omfattning och intensitet i fråga om processrevision.

4. Åtgärder för belönande och erkännande av önskade beteenden.

5. Utvärdering av företagets resurser och mål.

6. Åtgärder för att upprätthålla säkerhets- och skyddsnormer som ett grundläggande värde för företaget.

7. Formella styrnings- och kontrollsystem som inbegriper styrelsemedlemmar och företagets högsta ledning.

8. Synen på kompetens på företagets samtliga nivåer.

9. Uppgift om i vilken grad punkterna 1–8 tillämpas vid företagets olje- och gasverksamhet till havs utanför

unionen.

9. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS OM SÄKERHETS- OCH MILJÖLEDNINGSSYSTEM

Det säkerhets- och miljöledningssystem som ska utarbetas enligt artikel 19.3 och lämnas in enligt artikel 11.1 b ska

innehålla men inte begränsas till följande:

1. Organisationsstruktur och personalens roller och ansvarsområden.

2. Kartläggning och utvärdering av allvarliga faror och deras sannolikhet och potentiella konsekvenser.

3. Beaktandet av miljökonsekvenser i riskbedömningarna avseende allvarliga olyckor i rapporten om allvarliga faror.

4. Verifiering av de allvarliga farorna under normal verksamhet.

5. Hantering av förändringar.

6. Planering för och åtgärder vid nödsituationer.

7. Begränsning av skada på miljön.

8. Resultatuppföljning.

9. Arrangemang för revision och översyn.

10. Åtgärder för deltagande i samråd på trepartsbasis och en redovisning av hur nya åtgärder som är resultatet av

sådana samråd omsätts i praktiken.

10. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I DEN INTERNA INSATSPLANEN

De interna insatsplaner som ska utarbetas enligt artikel 14 och lämnas in enligt artikel 11.1 g ska innehålla men inte

begränsas till följande:

1. Namn och befattningar för personer som får initiera räddningsförfaranden och för den person som leder den

interna räddningsinsatsen.

2. Namn eller befattning för den person som ansvarar för att upprätta kontakt med den myndighet eller de

myndigheter som ansvarar för den externa insatsplanen.

3. En redovisning av alla förutsebara förhållanden, eller händelser, som skulle kunna orsaka en allvarlig olycka

enligt beskrivningen i den rapport om allvarliga faror till vilken planen är fogad.

4. En redovisning av de åtgärder som kommer att vidtas för att kontrollera förhållanden eller händelser som skulle

kunna ge upphov till en allvarlig olycka samt för att begränsa deras konsekvenser.

5. En beskrivning av den tillgängliga utrustningen och resurserna, inbegripet utrustning för att stoppa alla even­

tuella utsläpp.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/95

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

79

6. Arrangemang för att begränsa riskerna för personer på anläggningen och för miljön, inbegripet hur varningar ska

ges, och de åtgärder som olika personer förväntas vidta efter att ha mottagit en varning.

7. Vid kombinerade verksamheter, arrangemang för samordning av utrymning, evakuering och räddning mellan

anläggningarna i fråga, för att säkerställa goda utsikter till överlevnad för personer på anläggningarna vid en

allvarlig olycka.

8. En skattning av räddningseffektiviteten vid oljeutsläpp. De miljöförhållanden som bör tas i beaktande i denna

räddningsanalys ska inbegripa

i) väder, inbegripet vind, sikt, nederbörd och temperatur,

ii) sjöhävning, tidvatten och strömmar,

iii) förekomst av is och bråte,

iv) antal timmar dagsljus,

v) övriga kända miljöförhållanden som kan påverka insatsutrustningens effektivitet eller den övergripande

effektiviteten av åtgärderna.

9. Arrangemang för att i ett tidigt skede varna den myndighet eller de myndigheter som ansvarar för den externa

insatsplanen om den allvarliga olyckan, den typ av information som ska ingå i en inledande varning samt

arrangemang för att lämna mer detaljerad information när sådan blir tillgänglig.

10. Arrangemang för att utbilda personal i de uppgifter de förväntas utföra samt vid behov samordna detta med

extern räddningspersonal.

11. Arrangemang för att samordna de interna räddningsinsatserna med de externa.

12. Uppgifter om tidigare analyser av kemikalier som används som dispergeringsadditiv, vilka genomförts för att

minimera folkhälsokonsekvenser och ytterligare miljöskador.

SV

L 178/96

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

80

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

BILAGA II

Rapporter om brunnsverksamhet som ska lämnas in enligt artikel 15.4

De rapporter som ska lämnas in till den behöriga myndigheten enligt artikel 15.4 ska åtminstone innehålla följande

upplysningar:

1. Namn på och adress till den verksamhetsutövare som ansvarar för brunnen.

2. Namnet på anläggningen och namnet på och adressen till verksamhetsutövaren eller ägaren.

3. Uppgifter som identifierar brunnen samt eventuell koppling till anläggningar eller ansluten infrastruktur.

4. En sammanfattning av den verksamhet som utförts sedan verksamheten inleddes eller sedan den föregående rapporten.

5. Diametern och det faktiska och uppmätta djupet på

a) alla hål som borrats,

b) alla brunnsfoder som installerats.

6. Borrvätskans densitet vid den tidpunkt då rapporten sammanställdes.

7. Då verksamheten är kopplad till en befintlig brunn, dess aktuella drifttillstånd.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/97

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

81

BILAGA III

Bestämmelser för utseende av behörig myndighet och för dess verksamhet enligt artiklarna 8 och 9

1. BESTÄMMELSER FÖR MEDLEMSSTATERNA

1. Inför utseendet av en behörig myndighet med ansvar för de uppgifter som anges i artikel 8 ska medlemsstaterna

åtminstone

a) vidta organisatoriska arrangemang som gör det möjligt att på ett effektivt sätt fullgöra de uppgifter som den

behöriga myndigheten tilldelas enligt detta direktiv, inbegripet arrangemang för att på rimligt sätt reglera

säkerhet och miljöskydd,

b) upprätta en policyredogörelse, där man anger målen för tillsyn och efterlevnad och den behöriga myndighetens

skyldighet att få till stånd insyn, överensstämmelse, proportionalitet och objektivitet i sin reglering av olje- och

gasverksamhet till havs.

2. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att verkställa arrangemangen i punkt 1 och bland annat

a) finansiera vederbörlig sakkunnig expertis, internt och/eller genom formella överenskommelser med tredjeparter,

så att den behöriga myndigheten kan inspektera och utreda verksamheter, vidta verkställighetsåtgärder och

behandla rapporter om allvarliga faror och anmälningar,

b) vid anlitande av extern expertis, finansiera utarbetande av vederbörlig skriftlig vägledning och övervakning för

att upprätthålla en konsekvent hållning och säkerställa att den lagenligt utsedda behöriga myndigheten behåller

fullt ansvar enligt detta direktiv,

c) finansiera nödvändig utbildning, kommunikation, tillgång till teknik, resor och uppehälle för den behöriga

myndighetens anställda för utförandet av deras uppgifter och för att underlätta samarbetet mellan behöriga

myndigheter enligt artikel 27,

d) begära att verksamhetsutövare eller ägare i förekommande fall ersätter den behöriga myndigheten för kost­

naderna för de uppgifter som den har utfört enligt detta direktiv,

e) finansiera och främja forskning i enlighet med den behöriga myndighetens uppgifter enligt detta direktiv,

f) finansiera den behöriga myndighetens rapportering.

2. BESTÄMMELSER GÄLLANDE DEN BEHÖRIGA MYNDIGHETENS UPPGIFTER

1. För ett effektivt utförande av sina uppgifter enligt artikel 9 ska den behöriga myndigheten utforma

a) en skriftlig strategi som beskriver dess uppgifter, prioriterade åtgärder, till exempel vid utformning och drift av

anläggningar, integritetshantering och beredskap och åtgärder vid nödsituationer samt hur detta är organiserat,

b) driftsförfaranden, som beskriver hur den kommer att inspektera och genomdriva skyldigheter för verksamhets­

utövare och ägare enligt detta direktiv, inbegripet hur den kommer att hantera, bedöma och godkänna rapporter

om allvarliga faror och hantera anmälningar om brunnsverksamhet samt hur intervallerna mellan inspektion av

åtgärder för verifiering av risk för allvarliga faror, inbegripet för miljön, för en viss anläggning, eller verksamhet

ska fastställas,

c) förfaranden för fullgörandet av sina uppgifter utan att det påverkar andra ansvarsområden, till exempel olje- och

gasverksamhet till havs samt arrangemang i enlighet med direktiv 92/91/EEG,

d) när den behöriga myndigheten består av mer än ett organ, ett formellt avtal som fastställer de nödvändiga

mekanismerna för den behöriga myndighetens gemensamma arbete, inbegripet den högsta ledningens tillsyn,

övervakning, granskningar, gemensam planering och inspektion, ansvarsuppdelningen för hantering av rapporter

om allvarliga faror, gemensam utredning, interna kommunikationer och gemensam extern rapportering.

SV

L 178/98

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

82

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

2. Enligt de detaljerade förfarandena för bedömning av rapporter om allvarliga faror ska verksamhetsutövaren eller

ägaren vara skyldig att tillhandahålla alla faktauppgifter och andra uppgifter enligt kraven i detta direktiv. Den

behöriga myndigheten ska åtminstone se till att kraven för följande uppgifter tydligt anges i riktlinjerna för

verksamhetsutövare och ägare:

a) Alla förutsebara faror som kan orsaka en allvarlig olycka, också för miljön, har kartlagts, riskerna för dem

utvärderats och åtgärder för att kontrollera riskerna, inbegripet räddningsinsatser, har fastställts.

b) En adekvat beskrivning av säkerhets- och miljöledningssystemet för att påvisa efterlevnad av detta direktiv.

c) Lämpliga arrangemang har angetts för oberoende verifiering och för revision av verksamhetsutövaren eller

ägaren.

3. Vid en omsorgsfull bedömning av rapporter om allvarliga faror ska den behöriga myndigheten se till att

a) alla faktauppgifter som krävs har tillhandahållits,

b) verksamhetsutövaren eller ägaren har kartlagt alla risker för allvarliga olyckor som kan drabba anläggningen och

dess funktioner som rimligen kan förutses samt de händelser som kan utlösa dem, liksom att metoderna och

utvärderingskriterierna för riskhantering vid allvarliga olyckor klart och tydligt förklaras, inbegripet analysens

osäkerhetsfaktorer,

c) man vid riskhanteringen har tagit hänsyn till alla relevanta stadier i anläggningens livscykel och till alla för­

utsebara situationer, bland annat

i) hur man i de beslut om utformning som anges i anmälan om utformning har tagit hänsyn till riskhante­

ringen för att säkerhets- och miljöprinciperna i dem ska integreras,

ii) hur brunnsverksamhet ska utföras från anläggningen när den är i drift,

iii) hur brunnsverksamhet ska utföras och tillfälligt avbrytas innan produktion inleds från en produktionsanlägg­

ning,

iv) hur kombinerade verksamheter ska genomföras tillsammans med andra anläggningar,

v) hur avvecklingen av anläggningen ska utföras,

d) ange hur de riskminskningsåtgärder som fastställts som del av riskhanteringen är tänkta att vid behov genom­

föras för att minska riskerna till en godtagbar nivå,

e) verksamhetsutövaren eller ägaren, vid fastställande av vilka åtgärder som krävs för att nå godtagbara risknivåer,

klart har påvisat hur hänsyn tagits till relevant god praxis och gott omdöme utifrån allmänt vedertagna tekniska

föreskrifter, bästa ledningspraxis samt principer i fråga om mänskliga och organisatoriska faktorer,

f) åtgärder och arrangemang för snabb upptäckt och snabba insatser vid nödsituationer tydligt har beskrivits och

motiverats,

g) ange hur arrangemangen för utrymning, evakuering och räddning och åtgärderna för att förhindra att en

nödsituation eskalerar och minska dess miljöpåverkan på ett logiskt och systematiskt sätt integrerats i systemet,

med beaktande av vilka nödsituationer de sannolikt kommer att tillämpas vid,

h) ange hur kraven har integrerats i de interna insatsplanerna och huruvida en kopia eller en adekvat beskrivning

av den interna insatsplanen har lämnats in till den behöriga myndigheten,

i) det säkerhets- och miljöledningssystem som beskrivs i rapporten om stora faror är adekvat för att säkerställa

kontrollen av risker för allvarlig fara i samtliga stadier i anläggningens livscykel och säkerställer efterlevnad av all

relevant lagstiftning och möjliggör revision och genomförande av rekommendationer från en revision,

j) systemet för oberoende verifiering förklaras klart och tydligt.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/99

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

83

BILAGA IV

Åtgärder av verksamhetsutövare och ägare för att förhindra allvarliga olyckor enligt artikel 19

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att verksamhetsutövare och ägare

a) ägnar särskild uppmärksamhet åt att utvärdera kraven på tillförlitlighet och integritet för alla avgörande säkerhets-

och miljösystem och grunda sina inspektions- och underhållssystem på ett uppnående av den nivå av säkerhet och

miljöintegritet som krävs,

b) vidtar lämpliga åtgärder för att i den mån det är praktiskt möjligt se till att det inte förekommer några oplanerade

utsläpp av farliga ämnen från rörledningar, fartyg eller system som är avsedda att innesluta dem; dessutom ska

verksamhetsutövare och ägare se till att brister i en enskild inneslutningsbarriär inte kan leda till en allvarlig olycka,

c) gör en inventering av tillgänglig utrustning, ägande av denna, lokalisering, transport till, och utplaceringssätt vid

anläggningen samt av alla enheter av relevans för genomförandet av den interna räddningsinsatsen; inventeringen

ska kartlägga vilka åtgärder som vidtagits för att säkerställa att utrustning och förfaranden vidmakthålls i drifts­

dugligt skick,

d) ser till att de har ett lämpligt ramverk för att övervaka att alla relevanta föreskrifter efterlevs, genom att införliva

sina lagstadgade skyldigheter gällande verifiering av allvarliga faror och miljöskydd i sina standardiserade drifts­

förfaranden,

e) ägnar särskild uppmärksamhet åt att bygga upp och upprätthålla en stark säkerhetskultur med goda förutsättningar

för en kontinuerlig och säker verksamhet, bland annat vad avser säkerställande av arbetstagarnas samarbete, genom

bland annat

i) ett klart och tydligt engagemang för samråd på trepartsbasis och åtgärder till följd av detta,

ii) uppmuntran och belöning av rapportering av olyckor och händelser som kunde ha lett till en olycka,

iii) effektivt samarbete med valda skyddsombud,

iv) skydd av anmälare.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att branschen samarbetar med de behöriga myndigheterna för att upprätta och

genomföra en prioriteringsplan för framtagning av normer, vägledning och regler, vilket kommer att ge kraft åt bästa

praxis avseende förhindrande av allvarliga olyckor och begränsning av deras konsekvenser, om sådana olyckor ändå

skulle inträffa.

SV

L 178/100

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

84

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

BILAGA V

Val av oberoende verifieringsorgan och utformning av system för oberoende verifiering enligt artikel 17.3

1. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövaren eller ägaren säkerställer att följande villkor är uppfyllda med

avseende på verifieringsorganets oberoende gentemot verksamhetsutövaren och ägaren:

a) Uppgiften ska inte kräva att det oberoende verifieringsorganet tar ställning till några avgörande säkerhets- och

miljökomponenter eller någon del av en anläggning eller en brunn eller en brunns utformning där kontrollorganet

tidigare deltagit i kontroller eller där dess objektivitet skulle kunna komprometteras.

b) Det oberoende verifieringsorganet ska vara tillräckligt oberoende av ledningssystem som har eller har haft något

ansvar för någon aspekt av en komponent som omfattas av systemet för oberoende verifiering eller granskning av

brunnar, i syfte att säkerställa dess objektivitet i utförandet av sina uppgifter inom systemet.

2. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövaren eller ägaren, vad gäller systemet för oberoende verifiering av en

anläggning eller en brunn ser till att följande villkor är uppfyllda:

a) Det oberoende verifieringsorganet har lämplig teknisk kompetens, vid behov inbegripet lämpligt kvalificerad och

erfaren personal i ett lämpligt antal som uppfyller kraven i punkt 1 i denna bilaga.

b) Uppgifter enligt systemet för oberoende verifiering fördelas på lämpligt sätt av det oberoende verifieringsorganet till

personal som är kvalificerad att utföra dem.

c) Det finns lämpliga arrangemang för informationsflödet mellan verksamhetsutövaren eller ägaren och det oberoende

verifieringsorganet.

d) Det oberoende verifieringsorganet ges tillräckliga befogenheter för att kunna utföra sina uppgifter på ett korrekt

sätt.

3. Väsentliga ändringar ska anges för det oberoende verifieringsorganet för ytterligare kontroller i enlighet med systemet

för oberoende verifiering, och den behöriga myndigheten ska på begäran informeras om resultaten av sådana ytter­

ligare kontroller.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/101

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

85

BILAGA VI

Upplysningar om prioriteringar vid samarbete mellan verksamhetsutövare och ägare och behöriga myndigheter

enligt artikel 19.7

De faktorer som ska beaktas vid upprättandet av prioriteringar för framtagning av normer och riktlinjer ska ha en

praktisk effekt på förebyggande av allvarliga olyckor och begränsningen av deras konsekvenser. Frågorna ska omfatta

a) förbättring av brunnsintegritet, kontrollutrustning för brunnar och barriärer och övervakning av deras effektivitet,

b) förbättring av den primära inneslutningen,

c) förbättring av sekundär inneslutning som begränsar eskalering av en begynnande allvarlig olycka, inbegripet utblås­

ning,

d) tillförlitligt beslutsfattande,

e) hantering och övervakning av verksamheter som medför allvarlig fara,

f) kompetens hos centrala befattningshavare,

g) effektiv riskhantering,

h) tillförlitlighetsbedömningar för avgörande säkerhets- och miljösystem,

i) viktiga resultatindikatorer,

j) effektiv integrering av säkerhets- och miljöledningssystem mellan verksamhetsutövare och ägare och andra enheter

som deltar i olje- och gasverksamhet.

SV

L 178/102

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

86

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

BILAGA VII

Upplysningar som ska lämnas i externa insatsplaner enligt artikel 29

Externa insatsplaner som utarbetats enligt artikel 29 ska innehålla men inte begränsas till följande:

a) Namn på och befattningar för personer som får fatta beslut om att inleda räddningsförfaranden och personer som får

leda den externa räddningsinsatsen.

b) Arrangemang för att ta emot en tidig varning om allvarliga olyckor och de tillhörande larm- och räddningsförfaran­

dena.

c) Arrangemang för att samordna de resurser som krävs för att genomföra den externa insatsplanen.

d) Arrangemang för att bistå den interna räddningsinsatsen.

e) En detaljerad redovisning av de externa räddningsarrangemangen.

f) Arrangemang för att ge personer och organisationer som kan påverkas av den allvarliga olyckan lämplig information

och råd om olyckan.

g) Arrangemang för att informera medlemsstaternas räddningstjänster och kommissionen i händelse av en allvarlig olycka

med möjliga gränsöverskridande konsekvenser.

h) Arrangemang för att lindra de negativa effekterna på djurliv på land och till havs, inbegripet situationer där oljeskadade

djur når stranden före den utsläppta oljan.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/103

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

87

BILAGA VIII

Detaljuppgifter som ska tas med vid upprättandet av externa insatsplaner enligt artikel 29

1. Den myndighet eller de myndigheter som ansvarar för samordningen av räddningsinsatser ska tillgängliggöra följande:

a) En inventering av tillgänglig utrustning, dess ägande, lokalisering samt transportmetoder till och utplaceringssätt på

platsen för den allvarliga olyckan.

b) En redovisning av de åtgärder som vidtagits för att säkerställa att utrustning och förfaranden vidmakthålls i

funktionsdugligt skick.

c) En inventering av branschägd utrustning som kan göras tillgänglig i en nödsituation.

d) En redovisning av de allmänna arrangemangen för insatser vid allvarliga olyckor, inbegripet befogenhets- och

ansvarsområden för alla berörda parter samt av vilka organ som är ansvariga för att upprätthålla dessa arrange­

mang.

e) Åtgärder för att se till att utrustning, personal och förfaranden finns att tillgå och alltid är uppdaterade samt att

tillräckligt med utbildad personal alltid finns att tillgå.

f) Uppgifter om tidigare miljö- och hälsoanalyser av kemikalier som man planerar att använda som dispergerings­

additiv.

2. I de externa insatsplanerna ska man tydligt ange uppgifterna för de olika myndigheter, räddningsenheter, samordnare

och enheter som är aktiva inom räddningsinsatser i syfte att sörja för samarbete vid insatser vid allvarliga olyckor.

3. Arrangemangen ska inbegripa bestämmelser för insatser vid en allvarlig olycka som potentiellt överstiger en medlems­

stats förmåga eller överskrider dess gränser genom att man

a) med angränsande medlemsstater och kommissionen delar externa insatsplaner,

b) på gränsöverskridande nivå sammanställer inventeringar för räddningsresurser, både sådana som ägs inom bran­

schen och offentligt ägda, samt genomför alla nödvändiga anpassningar för att göra utrustning och förfaranden

kompatibla mellan närliggande länder och medlemsstater,

c) har förfaranden för att åberopa unionens civilskyddsmekanism,

d) håller gränsöverskridande övningar för externa räddningsinsatser.

SV

L 178/104

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013

88

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

BILAGA IX

Informationsutbyte och insyn

1. Det gemensamma formatet för rapportering av data om indikatorer för allvarliga faror ska möjliggöra jämförelse av

information från behöriga myndigheter och information från enskilda verksamhetsutövare och ägare.

2. Den information som ska utbytas mellan den behöriga myndigheten och verksamhetsutövare och ägare ska omfatta

upplysningar om

a) oavsiktliga utsläpp av olja, gas eller andra farliga ämnen, antända eller ej,

b) förlorad verifiering över en brunn som kräver start av brunnskontrollutrustning, eller om att en barriär inte

fungerar, vilket kräver att den byts ut eller repareras,

c) att en avgörande säkerhets- och miljökomponent inte fungerar,

d) att det skett betydande förlust av strukturell integritet eller förlust av skydd mot effekter av brand eller explosion

eller förlust av positionering för en mobil anläggning,

e) fartyg på kollisionskurs och faktiska fartygskollisioner med en anläggning till havs,

f) helikopterolyckor på eller i närheten av anläggningar till havs,

g) varje olycka med dödlig utgång,

h) alla allvarliga olyckor med fem, eller fler, skadade människor vid samma tillfälle,

i) varje evakuering av personal,

j) en allvarlig miljöolycka.

3. De årliga rapporter som medlemsstaterna ska lämna enligt artikel 25 ska åtminstone innehålla följande upplysningar:

a) Anläggningarnas antal, ålder och lokalisering.

b) Antal och typ av inspektioner och utredningar som har genomförts, eventuella verkställighetsåtgärder eller fällande

domar.

c) Uppgifter om tillbud i enlighet med det gemensamma rapporteringssystem som föreskrivs i artikel 23.

d) Alla större ändringar av regelverket för verksamhet till havs.

e) Resultaten av olje- och gasverksamhet till havs med avseende på förhindrande av allvarliga olyckor och begränsning

av konsekvenserna av allvarliga olyckor som inträffar.

4. Den information som avses i punkt 2 ska bestå av både faktisk information och analysdata om olje- och gasverk­

samhet samt vara otvetydig. Informationen och de data som tillhandahålls ska vara av sådan art att individuella

verksamhetsutövares och ägares utförande kan jämföras inom medlemsstaten och att utförandet för branschen som

helhet kan jämföras mellan medlemsstater.

5. Den insamlade och sammanställda information som avses i punkt 2 ska göra det möjligt för medlemsstaterna att ge en

tidig varning för eventuella försämringar av avgörande säkerhets- och miljöbarriärer och göra det möjligt för dem att

vidta preventiva åtgärder. Informationen ska också visa på den övergripande effektiviteten i åtgärder och kontroller

som har genomförts av enskilda verksamhetsutövare och ägare och branschen som helhet, i synnerhet för att förhindra

allvarliga olyckor och minimera risker för miljön.

6. För att uppfylla kraven i artikel 24 ska man ta fram ett förenklat format för att underlätta offentliggörande av relevanta

data enligt punkt 2 i denna bilaga och sammanställa rapporter enligt artikel 25 på ett sätt som är lättillgängligt för

allmänheten och underlättar gränsöverskridande jämförelser av data.

SV

28.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/105

Prop. 2014/15:64

Bilaga 1

89

KOMMISSIONENS UTTALANDE

1. Kommissionen beklagar att vissa medlemsstater i enlighet med artikel 41.3 och 41.5 delvis är un­

dantagna från skyldigheten att införliva direktivet, och anser att sådana undantag inte ska betraktas som

prejudikat eftersom detta skulle påverka enhetligheten i EU:s lagstiftning.

2. Kommissionen noterar att medlemsstaterna kan välja att inte införliva och tillämpa artikel 20 i

direktivet om det för tillfället inte finns något företag registrerat inom deras jurisdiktion som bedriver

verksamhet till havs utanför unionens territorium.

För att säkerställa en effektiv tillämpning av detta direktiv vill kommissionen understryka att det åligger

dessa medlemsstater att se till att företag som redan är registrerade inte kringgår direktivets syften genom att

utöka målet för sin affärsverksamhet till att omfatta verksamhet till havs utan att anmäla detta till de

behöriga nationella myndigheterna, så att dessa kan vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att arti­

kel 20 tillämpas fullt ut.

Kommissionen kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder mot eventuella handlingar som kringgår direkti­

vets syften och som kommer till dess kännedom.

SV

L 178/106

Europeiska unionens officiella tidning

28.6.2013