1. Förslag till

Växtförädlarrättslag

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 5 Denna lag äger tillämpning på växtsort, tillhörande växtsläkte eller växtart som Konungen bestämmer.

2 % Förädlare, som här i riket framställt en växtsort, eller hans rätts- innehavare kan genom registrering få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten enligt denna lag (växtförädlarrätt).

Förädlare som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige eller sådan förädlares rättsinnehavare kan förvärva växtförädlarrätt även till sort som framställts utomlands.

Konungen kan, i den mån det är nödvändigt för uppfyllande av Sve- riges förpliktelser enligt överenskommelse med främmande stat och i övrigt under förutsättning av ömsesidighet eller om det är av betydande allmänt intresse, förordna att växtförädlarrätt får förvärvas även för sort som framställts i främmande stat av annan än den som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige.

3 & Växtsort registreras endast om den

1. genom minst ett viktigt kännetecken tydligt skiljer sig från annan sort som blivit känd före dagen för registreringsansökningen,

2. är tillräckligt likformig (homogen) med hänsyn tagen till de sär- drag, som dess sexuella eller vegetativa förökning betingar,

3. efter förökning utförd i enlighet med den av förädlarcn anvisade förökningsmetoden är beständig (stabil) med aVScende på sina väsentliga kännetecken.

Växtsort anses som känd, om material därav yrkesmässigt utbjudits till försäljning eller eljest tillhandahållits eller om den intagits i eller an- mälts till officiell sortlista, förekommer i allmänt tillgänglig referenssam- ling eller noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller om den el- jest kommit till allmänhetens kännedom.

Registrering får ej ske. om växtmaterial av sorten med samtycke av förädlarcn eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt förts i handeln här i riket före dagen för registreringsansökningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag.

4 & Växtförädlarrätt innebär att, med de undantag som anges nedan, annan än innehavaren av växtförädlarrätten (sortinnehavaren) icke får utan dennes lov utnyttja växtsorten yrkesmässigt genom att

]. framställa eller till riket införa växtmaterial av sorten i syfte att materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller el- jest tillhandahållas för sådant ändamål,

• Sida 3
•  Original

Prop. 1971: 40 3

2. utbjuda till försäljning eller eljest tillhandahålla växtmaterial lav sorten för förökningsändamål,

3. i fall, då upprepad användning av växtmaterial av sorten är nöd- vändig för framställning av växtmaterial av annan sort, använda växt- material av sorten för sådan framställning och i syfte att det framställda materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller el- jest tillhandahållas för sådant ändamål. .

I fråga om prydnadsväxter innebär växtförädlarrätten därjämte att annan än sortinnehavaren icke får utan dennes lov använda plantor eller delar av plantor som förökningsmaterial för yrkesmässig framställning av snittblommor eller annat material för prydnadsändamål.

5 & Konungen kan förordna, att ansökan om registrering av växtsort, vilken tidigare angivits i ansökan om skydd utom riket, skall vid tillämp- ning av 35 första stycket 1 och tredje stycket anses gjord samtidigt med ansökningen utom riket, om sökanden yrkar det.

I förordnande skall anges de närmare villkor under vilka sådan priori- tet får åtnjutas.

Registreringsansökan och dess handläggning

6 5 Registrering enligt denna lag sker i växtsortregistret, som föres av statens växtsortnämnd. Vid registrering av växtsort skall även sortens benämning registreras.

7 5 Ansökan om registrering av växtsort göres skriftligen hos växtsort- nämnden.

Ansökningen skall innehålla tydlig beskrivning av sorten med särskilt angivande av det eller de kännetecken som skiljer sorten från andra sor- ter samt förslag till benämning på sorten. I ansökningen skall förädlarens namn anges. Sökes registrering av annan än förädlaren, skall sökanden styrka sin rätt till sorten.

Vid ansökningshandlingen skall fogas en av sökanden egenhändigt underskriven försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt sökanden har sig bekant, icke före den dag då ansökningen göres eller enligt 5 ;S skall anses gjord blivit känd på sätt som enligt 3 5 tredje stycket hindrar registrering.

I samband med ansökningen skall sökanden tillhandahålla en för provning av sorten behövlig mängd växtmaterial därav.

Sökanden skall erlägga fastställd ansökningsavgift.

8 & Sortbenämning skall göra det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter.

Sortbenämning får icke godtagas om den

1. består av enbart siffror,

2. uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,

3. strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning el- ler om den" är ägnad att väcka förargelse,

4. kan förväxlas med sortbenämning som för sort av samma eller när- stående växtart införts eller föreslagits för införande i växtsortregistret eller annan officiell sortlista eller som användes på förökningsmaterial - av sådan sort,

5. kan förväxlas med varumärke, namn, firma eller annan beteckning för vilken annan än sökanden åtnjuter skydd och som skulle ha utgjort

• Sida 4
•  Original

Prop. 1971: 40 ' 4

hinder mot att registrera sortbenämningen som varumärke, för material av växtsort eller för varor av liknande slag,

6. kan förväxlas med sådant varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag, för vilket sökanden åtnjuter skydd.

Konungen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, att sort- nämning som registrerats eller sökts registrerad i främmande stat, skall utan hinder av första och andra styckena registreras i Sverige, om icke synnerliga skäl är däremot.

9 & I samma ansökan får icke sökas registrering av två eller flera växt- sorter.

10 & Sökande, som icke har hemvist i Sverige, skall ha ett här bosatt ombud, som äger företräda honom i allt som rör ansökningen.

11 5 "Har sökanden ej iakttagitvad som är föreskrivet om ansökan el- ler föreligger annat hinder för bifall till ansökningen, skall sökanden fö- reläggas att inom viss tid yttra sig eller vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande el- ler vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, avskrives ansökningen. Erinran härom skall tagas in i föreläggandet.

12 % Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det yttran— de avgivits och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om ej anledning förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.

13 & Påstår någon inför växtsortnämndcn att han äger bättre rätt till växtsorten än sökanden och är saken tveksam, kan nämnden förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd att hans påstående annars lämnas utan avseende vid ansökningens fortsatta pröv- ning.

Är tvist om bättre rätt till sorten anhängig vid domstol, kan registre- ringsansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet slutligt avgö— res.

14 % Visar någon inför växtsortnämndcn att han äger bättre rätt till växtsorten än sökanden, skall nämnden överföra ansökningen på ho— nom, om han yrkar det. Den som får en ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgift.

Om överföring yrkas, får ansökningen ej avskrivas, avslås eller bifal- las, förrän yrkandet slutligt prövats.

15 5 Är ansökningshandlingarna fullständiga och föreligger icke hin- der för registrering, skall växtsortnämnden kungöra ansökningen för att bereda allmänheten tillfälle att inkomma med invändning mot ansök- ningen.

Invändning göres skriftligen hos växtsortnämndcn inom tid som nämnden bestämmer.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1971: 40 5

16 % Växtsortnämnden skall föranstalta om prov med material av växt- sorten, om ej detta av särskilda skäl anses onödigt. För proven skall er- läggas fastställd avgift.

17 å Sedan tid för framställande av invändning mot ansökningen ut- gått och prov med material av växtsorten slutförts, tages ansökningen upp till fortsatt prövning. Vid denna prövning äger 11—14 55 tillämp- ning.

Sökanden skall beredas tillfälle att yttra sig över gjord invändning och utfört prov.

18 % Talan mot slutligt beslut av Växtsortnämnden i ärende angående ansökan om registrering av växtsort får föras av sökanden, om beslutet

gått honom emot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits trots att in- vändning framställts i behörig ordning, får talan föras av den som gjort invändningen. Återkallar invändaren sin talan, får denna likväl prövas, om särskilda skäl föreligger.

Mot beslut, varigenom yrkande om överföring enligt 14 & bifallits, får talan föras av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring får föra talan mot beslut varigenom yrkandet avslagits.

1.9 % Talan enligt 18 & föres hos lantbruksstyrelsen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären an- nars ej upptages till prövning.

Mot beslut av lantbruksstyrelsen får talan föras av sökanden, om be- slutet gått honom emot. Talan föres hos Konungen genom besvär inom två månader från beslutets dag.

20 & Bifalles ansökan om registrering av växtsort och vinner beslutet härom laga kraft, skall sorten tagas in i växtsortregistret och registrering- en kungöras.

Beslut att avskriva eller avslå ansökan som kungjorts enligt 15 5 skall kungöras, sedan beslutet vunnit laga kraft.

Växtförädlarrätlens giltighetstid

21 % Växtförädlarrätt gäller från den dag, då ansökningen om registre— ring bifölls, och kan upprätthållas under femton eller, såvitt gäller vin, fruktträd och deras grundstainmar, skogsträd och prydnadsträd, adcrton år räknat från ingången av året efter det, då beslutet om registrering vann laga kraft.

Användande av sortbenämning

22 5 Den som yrkesmässigt utbjuder till försäljning eller eljest tillhan- dahåller förökningsmaterial av växtsort, för vilken registrering skett, skall därvid använda den för sorten registrerade benämningen även se- dan skyddstiden för sorten utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört.

Registrerad benämning på sort eller en med denna förväxlingsbar be- nämning får ej användas för annan sort av samma eller närstående växtart eller för material av sådan sort, så länge registreringen av benäm- ningen består.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1971: 40 6

Årsavgifter

23 5 För växtförädlarrätt skall för varje kalenderår räknat från och med året efter det, då ansökan om registrering bifallits, erläggas fast- ställd årsavgift, om annat icke bestämts med stöd av 49 %.

Årsavgift förfaller till betalning första dagen av det kalenderår den avser. Årsavgift för år, som börjat innan växtsorten registrerats eller in— om två månader därefter, förfaller dock först två månader efter dagen för registreringen. Årsavgift får ej erläggas innan registrering skett och ej heller tidigare än sex månader före det kalenderår avgiften avser.

Årsavgift får, med den förhöjning som är fastställd, erläggas inom sex månader efter förfallodagen.

Efterkontroll

24 & För kontroll av beständigheten hos registrerad växtsort kan växt- sortnämnden förelägga sortinnehavaren att tillhandahålla nämnden för- ökningsmaterial av sorten samt erforderliga handlingar och upplysningar.

Licens, överlåtelse m. m.

25 5 Har sortinnehavaren medgivit annan rätt att yrkesmässigt utnytt- ja registrerad växtsort (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal träffats därom.

Ingår licensen i en rörelse får den dock överlåtas i samband med över- låtelse av rörelsen eller del därav, om ej annat avtalats. I sådant fall sva- rar överlåtaren alltjämt för att licensavtalet fullgöres.

26 5 Har växtförädlarrätt övergått på annan eller har licens upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot fastställd avgift anteckning där— om göras i växtsortregistret. Visas att licens som antecknats i registret upphört att gälla, skall anteckningen avföras.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om tvångslicens.

[ mål eller ärende om växtförädlarrätt anses den som sortinnehavare, vilken senast blivit införd i växtsortregistret i denna egenskap.

27 & Förses icke marknaden med förökningsmaterial av registrerad växtsort på skäliga villkor och i den omfattning som är påkallad med hänsyn till folkhushållet eller eljest från allmän synpunkt, kan den som vill här i riket yrkesmässigt utnyttja sorten få tvångslicens därtill, om godtagbar anledning till underlåtenheten saknas. Tvångslicens innefattar även rätt att av sortinnehavaren få förökningsmaterial av sorten i den omfattning som är skälig.

28 & Tvångslicens får icke meddelas annan än den som kan antagas ha förutsättningar att utnyttja växtsorten på godtagbart sätt och i över— ensstämmelse med licensen.

Tvångslicens utgör icke hinder för sortinnehavaren att själv utnyttja sorten eller att upplåta licens. Tvångslicens kan övergå till annan endast tillsammans med rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts sko- la ske.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1971: 40

x)

29 % Tvångslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilket omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer vederlaget och öv- riga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden påkallar det, kan rätten på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villk01 för denna. '

Växtförädlarrättens upphörande m. m.

30 % Erlägges ej årsavgift enligt 23 5, är växtförädlarrätten förfallen från och med ingången av det år för vilket avgift icke erlagts.

31 5 Har växtsort registrerats i strid mot 1 eller 2 5 eller mot 3 5 första stycket 1 eller tredje stycket och föreligger alltjämt hindret, skall rätten på talan därom häva registreringen. Registreringen får dock icke hävas på den grund att den som fått registreringen varit berättigad till endast viss andel i växtförädlarrätten.

Talan som grundas på att växtsort registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 2 5 får föras endast av den som påstår sig vara berättigad till sorten. Talan skall väckas inom ett år efter det att käran- den fått kännedom om registreringen och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var sortinnehavaren i god tro när sorten registrera- des eller när växtförädlarrätten övergick på honom, får talan icke väckas senare än tre år efter registreringen. '

I övriga fall får talan föras av var och en som lider förfång av regi- streringen och, om det är påkallat från allmän synpunkt, av myndighet som Konungen bestämmer.

32 5 Har växtsort registrerats för annan än den som är berättigad där- till enligt 2 &, skall rätten på talan av den berättigade överföra registre- ringen på honom. Talan skall väckas inom tid som anges i 31 å andra stycket.

33 5 Har sortinnehavaren ej efterkommit föreläggande av växtsort- nämndcn enligt 24 å och utgör underlåtenheten hinder för tillförlitlig ef- terkontroll av växtsorten, skall nämnden avföra sorten ur registret.

Finnes registrerad växtsort icke ha bibehållit det eller de kännetecken som vid registreringen skilde sorten från andra sorter, skall växtsort- nämndcn avföra sorten ur registret.

34 & Om sortinnehavaren skriftligen hos växtsortnämndcn avstår från växtförädlarrätten, skall nämnden avföra växtsorten ur registret.

Är växtförädlarrätt utmätt eller är tvist om överföring av registrering anhängig, får sorten icke på begäran av sortinnehavaren avföras ur registret så länge utmätningcn består eller tvisten icke blivit slutligt av- gjord.

35 5 Har sortbcnämning registrerats i strid mot denna lag och förelig- ger alltjämt skälet mot registrering, skall Växtsortnämnden registrera ny benämning för växtsorten. Detsamma gäller om registrerad sortbcnäm- ning uppenbarligen blivit ägnad att vilseleda allmänheten eller blivit stri- dande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargclse.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1971: 40 8

Sortinnehavare skall i fall som avses i första stycket beredas tillfälle att föreslå ny benämning.

Registrerad benämning på sort, för vilken skyddstiden utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört, får på sortinnehavarens begäran eller då anledning därtill eljest föreligger efter prövning av växtsortnämndcn avföras ur växtsortregistret, om benämningen icke längre användes.

Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.

36 & Gör någon intrång i växtförädlarrätt och sker det uppsåtligen, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. '

37 & Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i växtföräd- larrätt skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av växtsorten samt er— sättning för den ytterligare skada som intrånget medfört. Föreligger en- dast ringa oaktsamhet, kan ersättningen jämkas.

Gör någon intrång i växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyttjandet av sorten, om och i den mån det är skäligt.

Talan om ersättning för intrång i växtförädlarrätt skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd att rätten till ersättning an- nars är förlorad.

38 & På yrkande av den som lidit intrång i växtförädlarrätt kan rätten efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång förordna, att växtmaterial med avseende å vilket intrång föreligger skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget eller ock förstöras. Detta gäller icke mot den som i god tro förvärvat materialet eller särskild rätt till detta och ej själv gjort intrång i växtförädlarrätten.

Material som avses i första stycket får tagas i beslag, om brott som anges i 36 & skäligen kan antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om beslag i brottmål i allmänhet äger därvid tillämpning.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten på yrkande förordna, att innehavare av material som avses där skall äga förfoga över materialet mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.

39 & Utnyttjar någon yrkesmässigt växtsort, som avses med ansökan om registrering, äger vad som sägs om intrång i växtförädlarrätt motsva- rande tillämpning, om ansökningen leder till registrering. Till ansvar får dock icke dömas, och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan ansökningen kungjorts enligt 15 % får bestämmas endast en- ligt 37 5 andra stycket.

Bestämmelsen i 37 % tredje stycket äger icke tillämpning, om ersätt- ningstalan väckes senast ett år efter det växtförädlarrätten registrerades.

40 % Har registrering av växtsort hävts genom dom som vunnit laga kraft, får icke dömas till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd enligt 36—39 åå.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1971: 40 . 9

Förcs talan om intrång i växtförädlarrätt och gör den mot vilken talan föres gällande att registreringen bör hävas, skall rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på att frågan om registreringens hävan— de slutligt prövas. Är talan härom icke väckt, skall rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan ta- lan skall väckas.

41 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 22 & dömes till böter. Han skall även ersätta uppkommen skada. Föreligger endast ringa oaktsamhet, skall ej dömas till ansvar. Ersättningen kan i sådant fall jämkas.

Rättegångsbestämmelser

42 % Sortinnehavare eller den som på grund av licens får utnyttja växt— sort kan föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av registre- ringen åtnjuter skydd mot annan, ifall ovisshet råder om förhållandet och denna länder honom till förfång.

Under samma villkor kan den som driver eller avser att driva verk- samhet föra talan mot sortinnehavare om fastställelse, huruvida hinder föreligger mot verksamheten på grund av registreringen.

Göres i mål som avses i första stycket gällande att registreringen bör hävas, äger 40 å andra stycket motsvarande tillämpning.

43 & Den som vill väcka talan om hävande av registrering av växtsort, om överföring av registrering eller om meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till växtsortnämndcn samt underrätta var och en som enligt växtsortregistret innehar licens att utnyttja sorten. Vill licenstagare väcka talan om intrång i växtförädlarrätten eller om fastställelse enligt 42 5 första stycket, skall han underrätta sortinnehavaren därom.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när un- derrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i växtsortregistret.

Visas icke, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett en- ligt första stycket, skall käranden gcs tid därtill. Försitter han denna tid, får hans talan icke tagas upp till prövning.

44 & Finnes ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för talan om bättre rätt till växtsort, om hävande av registrering av sort eller om över- föring av sådan registrering, om tvångslicens eller om fastställelse enligt 42 & väckes talan vid Stockholms tingsrätt. ' '

45 å Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 13, 29, 31, 32, 36—39 eller 42 & sändes till Växtsortnämnden.

Särskilda bestämmelser

46 % Sortinnehavare som icke har hemvist i Sverige skall ha ett här bosatt ombud med behörighet att för honom taga emot delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om växtför- ädlarrätt med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till växtsortregistret och antecknas i detta.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1971: 40 10

Har sortinnehavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgiv- ning i stället ske genom att den handling som skall delges sändes till ho- nom med posten i betalt brev under hans i växtsortregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen anslås i växtsortnämndcns lokal. Om delgivning- en skall kungörelse införas i allmänna tidningarna. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fullgjort.

47 % Konungen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna. att 110 eller 46 % icke skall gälla i fråga om sådan sökande eller sortinneha- vare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bo- satt ombud som anmälts hos Växtsortnämnden och äger sådan behörig- het som avses i nämnda paragrafer.

48 % Talan mot annat slutligt beslut av Växtsortnämnden enligt denna lag än som avses i 18 % föres hos lantbruksstyrelsen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären an— nars ej upptages till prövning.

Talan mot lantbruksstyrelsens beslut föres hos Konungen genom bc- svär inom två månader från beslutets dag.

49 % Avgifter enligt denna lag fastställes av Konungen eller, såvitt gäl- ler avgifter för prov enligt 16 5, av myndighet som Konungen bestäm- mer. Vid fastställande av årsavgifter kan Konungen förordna att ett eller flera av de första åren skall vara avgiftsfria.

50 & Konungen kan förordna att undersökning av växtsort för vilken registrering sökes får äga rum hos myndighet i annan stat eller hos inter- nationell institution samt att den som söker registrering för sort, för vil— ken han tidigare sökt registrering i annan stat, skall vara skyldig att re- dovisa vad myndighet i den staten delgivit honom rörande prövningen av villkoren för registrering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.

Ansökan om registrering av växtsort, som tagits in i rikssortlistan un- der tiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1971, skall vid tillämpning av 3 5 första stycket 1 och tredje stycket anses gjord samtidigt med intagning- en i rikssortlistan, om ansökan om registrering göres inom sex månader efter denna lags ikraftträdande.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1971: 40

2. Förslag till

11

Lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas, att 85 % utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall ha

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 85 å1 När fast —————— hos överexekutor. Då fast —————— utmätningen skett. Utmätes fartyg — — — — urskiljande erfordras. Gäller utmätningen ————— rörande luftfartyg. Myndighet, vilken — ————— är sagt. Har domstol ————— till överexekutor. Sker utmätning — — — till kommerskollegium.

Utmätes patent eller mönster- rätt, skall utmätningsmannen oför— dröjligen till patent- och registre- ringsvcrket sända bevis om utmät- ningen med angivande av patentets eller mönsterregistreringens num- mer.

Utmätes patent eller mönster- rätt, skall utmätningsmannen oför- dröjligen till patent- och registre- ringsverket sända bevis om utmät- ningen med angivande av'patentets eller mönsterregistreringens num— mer. Uimätes växtförädlarrätt, skall utmätningsmannen ofördröj- ligen rill statens växtsortnämnd sända bevis om utmätningen med angivande av registreringens num- mer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.

1 Senaste lydelse 1970: 490.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1971: 40

3. Förslag till

12

Lag om ändring i införsellagen (1968: 621)

Härigenom förordnas, att 2 & införsellagen (1968: 621) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 51 Genom införsel ————— en arbetstagares,

3. periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent eller mönsterrätt eller av rätt till litte- rärt eller konstnärligt verk eller annat sådant eller för överlåtelse av rörelse.

3. periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent, möns- terrätt eller växtförädlarrätt eller av rätt till litterärt eller konstnär- ligt verk eller annat sådant eller för överlåtelse av rörelse.

4. vad som —————— eller livränta. Med livränta —————— sådan anledning. För vissa ——————— i 22 5.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.

1 Senaste lydelse 1970: 494.

• Sida 13
•  Original

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 november 1970.

Närvarande:

Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STuÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN—ERIC NILSSON, LUNDK—VIST, GEIJER, MYRDAL, ODI-INOFF, VVICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, .FELDT.

Chefen för justitiedeparlemenlet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen- sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om växtförädlarrätts- lag m.m. och anför.

3.2. Den svenska växtförädlingens praktiska betydelse

Den praktiska växtförädlingen har genom hittills uppnådda resultat till- fört värt land högst betydande värden. Den för olika växtslag genomsnitt— liga skörden per hektar har mer än fördubblats under en hundraårsperiod. Denna utveckling har delvis betingats av en rad driftsrationaliserande åt— gärder samt en del rent odlingstekniska förbättringar. Till avsevärd del har dock växtförädlingen bidragit till resultatet. De driftsrationaliserande ät- gärderna har också i sin tur i vissa fall ställt ett ökat krav på växtföräd- lingen.

Ett försök att uppskatta det genom förädlingens samlade insatser åstad- komna mervärdet av den totala skörden omkring år 1950 i förhållande till odlingsmaterialet vid sekelskiftet gjordes av 1953 års växtförädlingsutred- ning, som år 1955 avgav ett betänkande angående statens stöd åt växtför- ädlingen m.m. (SOU 1956: 4). Mervärdet uppskattades av utredningen till ett belopp som närmade sig 200 milj. kr. per år räknat i 1950 års penning- värde. För sädesslagens det kunde man enligt utredningen räkna med att växtförädlingen ökat avkastningen i förhållande till de gamla oförädlade lantsorterna med omkring 30 % för höstvete, 20 % för vårvete och korn samt 15 % för havre. Genom förädling framställda nya sorter innebar också _ framhöll utredningen — förbättringar av många andra praktiskt betydelse-

• Sida 19
•  Original

fulla egen-skaper, ,så-som stråstyrka, kvalitet, motståndskraft mot vissa pa- rasiter m. m.

Ökningen i avkastningen har efter är 1950 fortsatt för samtliga viktigare lantbruksväxter. Växtförädlingcn har under de senaste" årtiondena också åstadkommit stora förbättringar i fråga om andra egenskaper hos lantbruks- växtcrna än avkastningsförmågan, bl.a. stråstyrka och andra kvalitativa egenskaper. Dessa förbättringar kan anses helt allmänt ha varit av stor be- tydelse.

Förädlingsarbetet med köksväxter har lett till en förhållandevis lika vär- defull förbättring av odlingsmaterialet som beträffande lantbruksväxterna. De stora framstegen i fråga om denna förädling har uppenbarligen varit av stor betydelse för vårt folkhushåll och för utvecklingen av vårt lands köks- växtproduktion. Framsteg har också gjorts på prydnadsvästområdet samt i fråga om f ruktträden och bärväxterna.

Svenska växtsorter av sträsädcsslagen har länge haft en omfattande sprid- ning i Europa. I syfte att få en närmare uppfattning om denna spridning gjorde. växtförädlingsskyddsutredningen en undersökning i saken avseende förhållandena åren 1960 och 1967. En sammanställning och redovisning av resultatet återfinns i betänkandet i en tabell (SOU 1969: 15 s. 43—44).

Undersökningen visar att de svenska sorterna dominerade odlingen av höstvete i Danmark och Norge. Vårvete odlades över huvud taget i ganska ringa utsträckning i Europa. Det var främst i Sverige och Finland samt Storbritannien, Irland och Förbundsrepubliken Tyskland, där man kunde tala om en större kontinuerlig odling av dessa växtslag. De svenska vår- vetesorterna dominerade är 1960 helt i Irland men hade år 1967 gått vä- sentligt tillbaka. I Danmark, Finland, Schweiz och Österrike upptog de svenska vårvetesorterna en stor del av den odlade värvetearealen. Beträf- fande hösträg, som såsom brödsäd var av ganska underordnad betydelse i flertalet länder i Västeuropa, upptog svenska sorter en stor del av rågarealen i Danmark och Norge. De svenska sorterna av havre dominerade år 1960 odlingen i de skandinaviska länderna och förekom även i betydande om- fattningi en rad andra europeiska länder. Odlingen av svenska sorter hade dock är 1967 minskat överallt utom i Norge. I fråga om vårkorn har den svenska växtförädlingen haft sin största internationella framgång. Svenska sorter av detta växtslag upptog är 1960 i de flesta västeuropeiska länder be- tydligt mer än halva kornarcalen. Denna dominans hade emellertid upphört år 1967 i alla länder utom Frankrike. 1967 års siffror visade dock att svenska kornsorter fortfarande odlades i mycket stor utsträckning.

Sammanfattningsvis framhöll utredningen att tabellen visade att svenska förädlingsprodukter beträffande stråsäd väl kunnat hävda sig i internatio- nell konkurrens. Odlingen av svenska sorter hade emellertid gått tillbaka något under de senaste åren. Förklaringen härtill torde vara konkurrensen

• Sida 20
•  Original

från nya sorter som framställts i andra västeuropeiska länder där växtför- ädlingen efter andra världskriget alltmera utvecklats. Utredningen konsta- terade vidare att vissa i annat sammanhang gjorda beräkningar tydde på att förbrukningen av utsäde av svenska sorter sammanlagt var större i utlandet än i Sverige.

3.3 Det allmännas stöd åt växtförädlingen

I växtförädlingsskyddsutredningens betänkande redovisas dels de åtgärder som statsmakterna vidtagit för att direkt stöda växtförädlingen dels vissa författningar som tillkommit i annat huvudsakligt syfte än att bereda väst- förädlarna rättsskydd för växtförädlingsprodukter men som möjligen kan medföra visst begränsat sådant skydd.

Svensk växtförädling har sedan länge stötts med bidrag över statsbud- geten. Syftet härmed torde bl. a. vara att ge privata och halvstatliga växt- förädlingsföretag ekonomiska resurser till viss grundforskning samt till sådan tillämpad forskning som utgör en förutsättning för efterföljande praktisk växtförädling. Genom statsbidragen får förädlingsförelagen vi- dare möjlighet att ta upp arbetsuppgifter inom den praktiska växtföräd— lingen, vilka är långsiktiga eller förbundna med särskilda ekonomiska ris- ker och osäkerhetsmoment. Dessutom bereds företagen tillfälle att i viss om- fattning inrikta sin verksamhet på sorter, som är avsedda för begränsade geografiska områden eller för mindre grupper av odlare.

Bidrag över statsbudgeten utgår sedan år 1886 till Sveriges utsädesför- ening. För budgetåret 1970/71 uppgår bidraget till 4 542 000 kr. Föreningen får dessutom statliga medel dels indirekt genom att dess serviceverksamhet tas i anspråk för arbeten som bekostas av allmänna medel, dels genom att statens råd för skogs- och jordbruksforskning anvisar medel till forskare vid föreningen.

Sedan år 1924 lämnas statsbidrag till W. Weibull AB för dess praktiskt vetenskapliga verksamhet vid VVeibullsholm. Bidraget utgör för budgetåret 1970/71 225 000 kr. Enskilda befattningshavare vid anstalten får härjämte medel av statens råd för skogs- och jordbruksforskning för speciella un— dersökningar. Till Algot Holmberg & Söner AB utgår för dess arbeten med bl. a. sojaväxtförädling ett statsbidrag, som budgetåret 1970/71 uppgår till 30 000 kr.

Direkta statsbidrag utgår också till Institutet för skogsförbättring bl.a. för dess skogsträdsförädlingsverksamhet. För budgetåret 1970/71 utgör bi— draget 836 000 kr.

Övriga enskilda växtförädlingsföretag i Sverige driver sin förädlingsverk- samhet utan direkta statliga bidrag.

Genom två förordningar (1961: 144 och 145), vilka trädde i tillämpning den 1 juli 1961, infördes ett system med obligatorisk statsplombering av ut-

• Sida 21
•  Original

sädesvara och växtförädlingsavgift. Syftet med systemet var att genomföra en kvalitetskontroll av utsäde och att förse landets växtförädling med avse- värt förstärkta resurser. Systemet omfattade till en början bara stråsäd och trindsäd. Enligt en ny förordning (1967: 139) om obligatorisk statsplom- bering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift, som trädde i kraft den 1 juli 1968 och som ändrats år 1969 (1969: 826), gäller systemet från och med den 1 juli 1970 potatis, stråsäd, trindsäd, vallbaljväxt och vallgräs, beta — varmed avses endast foderbeta —— kålrot, rova, fodermärgkäl, grön- foderraps, raps, rybs, vitsenap och oljedådra, dvs. samtliga lantbruksväxter —— utom sockerbeta, lin och hampa —— samt alla grönyteväxter. Närmare be- stämmelser om statsplomberingen finns i kungörelsen (1968: 214) om stats- plombering av utsäde, vilken ändrats år 1969 (1969: 827), samt i kungörel- ser av lantbruksstyrelsen. '

Systemet fungerar i huvudsak på följande sätt. Utsäde av de ovan nämn- da lantbruksväxterna får i regel inte säljas för användning som utsäde eller exporteras med mindre det är statsplomberat. Undantag görs för enstaka försäljning utan offentligt utbud, om säljaren odlat utsädet och inte yrkes- mässigt driver handel med utsädesvaror. Statsplombering får i princip bara ske av utsäde av sort- som prövats lämplig att odla i Sverige och av stanmtsäde, dvs. utsäde i förädlarens hand av sådan ny växtförädlings- produkt som prövats lämplig att föröka. Lantbruksstyrelsen får dock med- ge plombering även av annat utsäde om det bedöms nödvändigt för att till- godose-försörjningsbehov eller möjliggöra lämplig export. Prövningen görs av en särskild nämnd, originalatsädesnämnden, som varje säsong utger en rikssortlista upptagande de sorter som förklarats berättigade till statsplom- bering. Vid plomberingen av utsädesvara skall den som begärt plombering— en erlägga växtförädlingsavgift. Avgiften för stråsäd och trindsäd var fram till den 1 juli 1967 1 kr. per deciton, varefter den höjdes till 1 kr. 25 öre per deciton. 1 övrigt är avgiften per deciton 50 öre för potatis, 15 kr. för valt- baljväxt, vallgräs och beta samt 25 kr. för Övriga lantbruksväxter. Om växt- förädlingsavgift gäller i tillämpliga delar förordningen (1959: 92) om för— farandet vid viss konsmntionsbeskattning. Beskattningsmyndighet är statens centrala frökontrollanstalt. Uppburna avgiftsbelopp tillförs en särskild fond, växlförädlingsfonden, vilken förvaltas enligt grunder som fastställts av Kungl. Maj:t.

I detta sammanhang kan'tilläggas att kungörelsen (1968: 214) om stats- plombering av utsäde gäller all utsädesvara som avses i lagen (1928: 289) angående handel med utsädesvara, dvs. allt frö som är avsett till utsäde utom skogsfrö och frö av'växter, som odlas blott till prydnad. Rikssortlis- tan omfattar därför inte bara kvalitetsprovade sorter av lantbrukSväxterna utan också sorter av köksväxter vilka vid prövning i praktiskt viktiga avse- enden visat sig vara lämpliga för svensk växtodling. För köksväxterna är statsplombering som framgår av det föregående inte obligatorisk. I viss ut- sträckning plomberas dock köksväxtutsäde frivilligt.

• Sida 22
•  Original

Ur växtförädlingsfonden sker utdelning två gånger om året genom bidrag till svenska växtförädlare och svenska representanter för utländska föräd- lare. 0111 utdelningen beslutar Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrel- sen. Varje förädlares bidrag från fonden skall i princip motsvara suuunan av de växtförädlingsavgiftcr, som influtit för de sorter han framställt. För medelstilldelningen gäller särskilda villkor, vilka närmare angetts i den proposition som låg till grund för de båda nämnda förordningarna av år 1.961 (prop. 1961: 92). För att svensk förädlare skall erhålla bidrag krävs att han vid tiden för bidragsbeslutet fortfarande bedriver växtförädling i ej allenast obetydlig omfattning. För att representant för sortinnehavare i främmande land skall kunna få bidrag ställs krav på att det andra landet medger svenska förädlare motsvarande förmåner. Medel, som inte kan ut- delas enligt angivna principer, skall ställas till förfogande för statens forsk- ningsråd för skogs- och jordbruksforskning att av rådet användas för att stödja forskarinsatser inom växtförädlingens område. Eftersom fonden inte belastas med några omkostnader för upphörd och administration, kommer medlen oavkortade växtförädlingen tillgodo.

Utdelningar från fonden har uppgått till följande belopp per budgetår i runda tal, nämligen 1,4 milj. kr. 1961/62, 1,7 milj. kr. 1962/63, 1,5 milj, kr. 1963/64, 1,6 milj. kr. 1964/65, 1,9 milj, kr. 1965/66, 1,8 milj. kr. 1966/67, 2,3 milj. kr. 1967/68, 3,4 milj. kr. 1968/69 och 3,6 milj. kr. 1969/70. Höj- ningen av beloppen för de två sista budgetåren är betingad av att avgiften för strå- och trindsäd höjdes till 1 kr. 25 öre per deciton fr. o. m. den 1 juli 1967 och att systemet utvidgades till väsentligt flera arter fr. 0. 111. den 1 juli 1968. Såvitt gäller svensk förädlingsverksamhet har bidrag ur fonden t. o. m. bud- getåret 1968/70 tilldelats följande svenska företag, nämligen Sveriges utsä- desförening, W. Weibull AB, Hammenhögs frö, som ägs av Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, Skåne-Hallands utsädes AB, som sedan år 1964 ägs av XV. W eihull AB, och Institutet för växtforskning och kyllagring Bidragen till Sveriges utsädesförening har utgått med belopp som växlat mellan 600 000 kr. och 1,5 milj. kr. Till W. W'eibull AB har årliga bidraget — inklusive bidrag till företaget som representant för utländska förädlare —— varierat mellan 600 000 kr. och 1,5 milj. kr. De övriga företagen har fått endast mind- re belopp. Till svenska representanter för förädlare i Danmark, Nederlän- derna och Förbundsrepubliken Tyskland har utgått bidrag med ej obe- tydliga belopp. Sålunda uppbar t. ex. det sedan år 1964 av W. Weibull AB ägda AB Hallands frökontor som representant för utländska förädlare 1969/ 70 bidrag med 134 000 kr.

Statsplomberingen sker normalt i någon av klasserna statsplomb A, B, C, D eller E. Statsplomb A avser stamutsäde; klassen förekommer inte i all- männa marknaden. Statsplomb B avser basutsäde och rätten att få utsäde plomberat i denna klass är förbehållen förädlarcn eller dennes represen- tant. En förutsättning för plombering i statsplomb B är att varan utgör skörd av odling, som grundats på av förädlarcn utvalt stamutsäde, vilket i

• Sida 23
•  Original

fråga om sortrenhet godkänts av frökontrollanstalten. Dä endast plombe- rat utsäde får saluföras yrkesmässigt innebär detta att förädlarcn praktiskt sett har ensamrätt att föra sin sort i handeln. Genom denna ensamrätt har förädlarcn eller hans rättsinnehavare möjlighet att dra ekonomisk fördel av förädlingsresultatet såvitt gäller generationer av en sort som kan ifråga- komma för plombering i statsplomb B.

1 övrigt hindrar statsplomberingsreglerna inte att vem som helst förökar och säljer utsäde av en statsplomberad sort utan tillstånd av den som fram- ställt sorten. Under den senaste femårsperioden tillhörde i medeltal cirka 12 % av allt statsplomberat utsäde av stråsäd statsplomb B och dess tidigare motsvarighet. Den genom plomberingsförfattningarna uppkomna ensamrät- ten är således begränsad till en relativt trång sektor av den svenska utsädes- marknaden.

Den nya patentlagen(1967: 837), som trätt i kraft den 1 januari 1968, undantar uttryckligen från patent växtsorter eller väsentligen biologiskt för- farande för framställning av växter. Patenterbart är emellertid mikrobiolo- giskt förfarande och alster av sådant förfarande. Huruvida patent kunde meddelas på växtsort enligt den tidigare gällande patentförordningen var ej löst i författningstexten. Något patent som direkt avsett en växtsort har emellertid såvitt bekant ej meddelats enligt denna förordning.

Varumärkeslagen(1960: 644) lär i viss utsträckning ha utnyttjats av för- ädlingsföretagen för skydd av deras förädlingsprodukter. Varumärke skall sålunda ha använts för att skilja av växtförädlaren salufördautsädesvaror från andra näringsidkares. Därvid är emellertid att märka att det bara är varumärket och inte den sort, på vilken förädlarcn använder varumärket som skyddas. Varumärkesreglerna hindrar därför inte, att en konkurrent saluför utsäde av samma sort under annat namn eller att han säljer utsäde av sorten utan att ange namnet.

Beträffande utsädesvaror som skall statsplomberas föreligger skydd mot omdöpning. Statsplomberingsbestämmelserna kräver nämligen i regel att ut- sädet skall härstamma från sort som vid det särskilda prövningsförfarandet åsatts ett godtagbart namn. Plombering kan ej ske under annat namn än det för plombering godkända sortnanmet. Om detta nanm tillika registrerats eller inarbetats såsom varumärke kunde det göras gällande att varumär- kesskyddet såsom sådant skulle förhindra ett obehörigt begagnande av det godkända sortnanmet och att således varumärkesregistreringen i förening med bestämmelserna om statsplomberingen på växtförädlingsområdet skul- le skänka ett bättre skydd än varumärkeslagstiftningen i och för sig kan ge. Emellertid kan det hävdas att godtagandet av ett varumärke som sort- namn medför att varumärket degenereras som kännetecken och övergår till att bli en allmän beteckning på sorten. Därmed skulle varumärkesskyd- det inte längre kunna upprätthållas. Det är således ovisst om något skydd verkligen kan uppnås på denna väg. Domstolsavgöranden på området tor- de saknas.

• Sida 24
•  Original

Enligt uppgift av patent- och registreringsverket har under ganska lång tid årligen något eller några tiotal varumärken för växtförädlingsproduk- ter registrerats. Härav synes framgå att växtförädlare och deras marknads- föringsorgan haft intresse av att utnyttja varumärkeslagstiftningen. F ör- ädlarens avsikt med att såsom varumärke registrera sortnamn tycks ofta ha varit att försäkra sig om att ensam kunna förse marknaden med utsäde av sorten. Däremot synes man hittills ej ha utnyttjat varumärkesskyddet genom licensgivning.

3.4 Växtförädlarkonventionen

Den i inledningen nämnda växtförädlarkonventionen är i sina grunddrag uppbyggd efter mönster av Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten och Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. 1 ingressen understryks den vikt som skydd för växtförädlingsproduk- ter har för jordbrukets utveckling och för tillvaratagande av förädlarnas intressen. Ändamålet med konventionen är enligt artikel 1 att tillerkänna och tillförsäkra förädlaren av en ny växtsort eller hans-rättsinnehavare en i konventionen närmare bestämd rätt. Ordet sort är närmare bestämt i artikel ?. moment 2. '

Konventionen bygger på principen om s. k. nationell behandling. Detta innebär, att de skyddsberättigade, fysiska eller juridiska personer, skall i de andra unionsstatcrna åtnjuta samma rättigheter som lagstiftningen i dessa länder tillerkänner de egna medborgarna, artikel 3.

Konventionen är enligt artikel 4 moment 1 tillämplig på alla växtsläkten och växtarter. Enligt moment 2 förbinder sig unionsstatcrna att vidta alla nödiga åtgärder för att efter hand tillämpa konventionens bestämmelser på ett allt större antal växtsläkten och växtarter. Vid tiden för konventionens ikraftträdande skall varje konventionsstat enligt moment 3 inom dess terri- torium tillämpa konventionens bestämmelser på åtminstone fem av de växtsläktet], vilka upptagits på en till konventionen fogad lista. Dessutom förbinder sig konventionsstat att tillämpa nämnda bestämmelser på ytterli— gare växtsläkten på listan inom följande tider, räknade från konventionens ikraftträdande med avseende på dess territorium,

a) inom en tid av tre år på minst två växtsläkten

b) inom en tid av sex år på minst fyra'växtsläkten 0) inom en tid av åtta år på alla växtsläkten som är upptagna på listan. — Den till konventionen fogade listan upptar sammanlagt 18 växtsläkten, nämligen vete, korn, havre alternativt ris, majs, 'potatis, ärt, böna, lusern, rödklöver, rajgräs, sallat-äpple och ros alternativt nejlika.

De. allmänna slcyddsförntsättningarna regleras av artikel 6 i konventio- nen. Enligt moment 1 fordras för skydd att sorten kan skiljas från redan kända sorter, att den är likformig'och stabil samt att den skall erhålla en

• Sida 25
•  Original

benämning. Särskillnadskravet är upptaget under a) och anger att den nya sorten skall, oavsett om den är framställd på artificiell eller naturlig väg, kunna genom ett eller flera viktiga kännetecken klart skiljas från alla andra, vid tiden för ansökningen om skydd kända sorter. Särskiljande kän- netecken kan vara av morfologisk eller fysiologisk art. Såsom exempel på situationer då allmän kännedom föreligger nämns att sorten redan odlas eller kommersiellt utnyttjas, att den intagits i en officiell sortlista eller an- mälts till en sådan eller att den förekommer i en referenssamling eller nog— grant beskrivits i en publikation. Likformighetskravet är upptaget under c) och anger att den nya sorten skall vara tillräckligt homogen med hänsyn ta- gen till de särdrag som dess sexuella eller vegetativa förökning betingar. Kravet på stabilitet äl upptaget under d) och anger att den nya sorten skall vara beständig med hänsyn till sina väsentliga kännetecken. Detta innebär att (len skall förbli överensstämmande med beskrivningen av sorten efter upprepad förökning eller, i fall att förädlarcn fastställt en särskild förök— ningscykel, efter avslutandet av varje sådan cykel. Under e) föreskrivs att den nya sorten skall erhålla en benämning i enlighet med vad som anges i artikel 13. —— Punkten b) upptar ett par kompletteringar till särskillnads- kravet under a). För det första stadgas att man inte mot förädlaren av en sort eller hans rättsinnehavare kan åberopa att sorten förekommit i försök eller anmälts till eller upptagits i ett officiellt register. För det andra före— skrivs att då skydd för en växtsort söks i en unionsstat sorten inte får med medgivande av förädlarcn eller hans rättsinnehavare ha saluhållits eller kommersiellt utnyttjats på denna stats territorium och ej heller sedan mer än fyra år på annan stats territorium.

I fråga om sorlbcnämningen finns detaljerade bestämmelser i artikel 13, som också reglerar sortbcnämningens förhållande till varumärke. Särskilda föreskrifter ges för att säkerställa enhetliga sortbcnämningar inom unions- området.

I artikel 5 anges ensamrättcns innebörd. Enligt moment 1 innebär den rätt som tillerkänns förädlarcn av en ny sort eller hans rättsinnehavare att hans tillstånd i förväg måste inhämtas för framställning. i och för kommer- siell avsättning, av förökningsn'iaterial såsom sådant av den nya sorten samt för saluhållande och försäljning av sådant material. Vegetativt föröknings- material innefattar även hela plantor. För prydnadsväxter gäller en viss ut- vidgning. Förädlarens rätt. omfattar nämligen enligt samma moment ocksä plantor av prydnadsväxter eller delar av sådana plantor, vilka normalt kom- mersiellt utnyttjas för andra ändamål än förökning, i fall då de kommer- siellt utnyttjas såsom förökningsmaterial för framställning av prydnadsväx- ter eller snittblommor. -— Användning av sorten för vidareförådling omfat- tas normalt inte av ensamrätten. Detta framgår av moment 3, som anger att tillstånd av förädlarcn eller hans rätlsinnelraxare ej erfordras då den nya sorten används som utgångsmaterial för framställning av andra nya sorter

• Sida 26
•  Original

och ej heller (lå dessa andra nya sorter utnyttjas kommersiellt. Dock gäller det undantaget att tillstånd erfordras (lå upprepad användning av den nya sorten är nödvändig för kommersiell framställning av annan sort. Enligt moment 4 kan unionsstat för vissa växtsläkten eller växtarter tillerkänna f örädlaren en mer omfattande rätt än den som angetts i moment 1.

Det fria utövandet av ensamrätten får enligt artikel 9 endast begränsas av hänsyn till allmänt intresse. När en begränsning företas i syfte att säker-- ställa spridning av nya sorter skall staten vidta alla erforderliga åtgärder för att förädlarcn eller hans rättsinnehavare skall få skälig ersättning.

Skyddstiden regleras i artikel 8. I dess moment 1 anges att den rätt som tillerkänns förädlarcn av en ny sort eller hans rättsinnehavare skall beviljas för en begränsad tid, att skyddstiden inte får vara under 15 år samt att den för sådana växtslag som vin, fruktträd och deras grundstammar, skogsträd och prydnadsträd inte får understiga 18 år. Skyddstiden i en unionsstat skall enligt moment 2 räknas från den dag då skyddet meddelades. Enligt moment 3 får varje unionsstat anta längre skyddstider och bestämma andra skyddstider för vissa grupper av växter för att ta hänsyn särskilt. till de krav som ställs av föreliggande reglering av produktionen och handeln med ut- säde och vegetativt material.

Att förutsättningar för skydd föreligger skall enligt artikel 7 fastställas genom ett administrativt prövningsförfarandc. Artikel 2 föreskriver att en- samrätten skall ges genom en särskild skyddsform eller genom patent. För— ädlaren eller hans rättsinnehavare får välja vilken unionsstat han först vill söka skydd i, artikel 11, och åtnjuter för sökande av skydd i övriga konven- tionsstater prioritet under en tid av 12 månader från den dag då den första ansökningen ingavs, artikel 12. Sistnämnda artikel, moment 4, stad- gar att åtgärder som eljest skulle utesluta skydd, exempelvis att föremålet för ansökan offentliggörs eller utnyttjas kommersiellt, under prioritetstiden kan företas utan sådan verkan.

Artikel 10 reglerar i vilka fall ensamrätten skall förklaras ogiltig eller förfallen.

l administrativt hänseende stadgar konventionen i huvudsak följande. De stater som deltar i konventionen bildar en union. Unionen och dess per- manenta organ har sitt säte i Geneve, artikel 1. Organen är rådet, bestående av en representant för varje unionsstat, och generalsekretariatet, benämnt byrån för internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter; byrån står under schweiziska regeringens överinseende, artiklarna 15 och 16. Byrån, som leds av en generalsekrcterare, har att fullgöra alla uppdrag och åligganden som rådet anförtrott den, artikel 23. Unionens utgifter täcks väsentligen genom årsbidrag av unionsstaterna; bidragen bestäms av rådet i enlighet med vissa fastställda principer, artiklarna 21 och 26_

I sitt arbete använder byrån engelska, franska och tyska språken. Även rådets sammanträden hålls på dessa språk, artikel 28.

• Sida 27
•  Original

Konventionen står enligt artikel 32iöppen för anslutning för stater som ej undertecknat konventionen. Förutsättning för anslutning är enligt arti- kel 30 bl.a. att staten tillförsäkrar övriga unionsstaters medborgare lämp- liga rättsmedel för att möjliggöra för dem att effektivt försvara de i konven- tionen upptagna rättigheterna. För att stat skall få tillträda konventionen krävs att ansökan härom godkänns av unionen med fyra femtedelars maj ori- tet av närvarande medlemmar; vid omröstning skall tre fjärdedelar av unionsstatcrna vara företrädda, artikel 32.

4. Utredningen

4.1 Allmänna synpunkter

I fråga om växtförädlingens framtida uppgifter framhåller utredningen att nya och ökade krav kommer att ställas på växtförädlingen inte minst på grund av den ekonomiska och tekniska utvecklingen inom jordbruket och livsmedelsindustrin. Det finns många växtodlingsproblem på jordbrukets, trädgårdsnäringens och skogsnäringens områden som väntar på sin lösning. I vårt land med dess starkt skiftande och i flera avseenden specifika klimat samt varierande jordarter kan för övrigt växtodlingsproblcmen knappast lö- sas på annat sätt än under medverkan av växtförädlingen. Skärpta krav kommer att ställas på sortmaterialet i samband med den omfattande meka- nisering som karakteriserar jordbrukets utveckling under senare år. Till växtförädlingens arbetsuppgifter hör bl. a. att ytterligare stegra avkastnings- förmågan hos våra odlade kulturväxter, att framställa sorter med inbördes skiftande tidighet —— för att bättre kunna utnyttja den växande maskinpar- ken —— att kombinera hög avkastning med tidig mognad och att åstadkom- ma god vinterhärdighet hos övervintrande växtslag. Behovet av kvalitetsför- l)ättringar i skilda hänseenden är enligt utredningen starkt framträdande. Såsom önskvärt nämns förbättring av bakningskvaliteten hos brödsäd, av mältningsresistansen hos råg och vete samt av proteinhalten och proteinets värde hos fodersäd och trindsäd. Angeläget anses också vara att höja oljehal- ten och förbättra oljans hållbarhet och näringsfysiologiska värde hos oljeväx— terna samt att åstadkomma nya kvalitetsegenskaper hos potatis alltefter an- vändningsområden m. m. I fråga om- köksväxterna uppställer konservindu- strin speciella krav, som sammanhänger med lämpligheten för djupfrysning och annan konservering. Och eftersom de flesta av de odlade kulturväxterna i större eller mindre utsträckning angrips av sjukdomar och skadedjur un- der vegetationsperioden och efter skörden ankommer det på växtförädlingen att fortsätta arbetet med att framställa växtsorter som har förmåga motstå angrepp från parasiter och andra skadegörare.

För att kunna möta de ständigt stigande kraven på sorter med förbätt- rade egenskaper och medverka till en fortsatt effektivisering av jordbruket

• Sida 28
•  Original

och trädgårdsnäringen måste, framhåller utredningen, den praktiskt inrik- tade växtförädlingen tillföras ökade ekonomiska resurser. Möjligheterna för förädlingsföretagen att finansiera sin verksamhet genom att ekonomiskt ut- nyttja sina förädlingsresultat har hittills varit otillräckliga. Verksamheten har därför i väsentlig grad fått lita till stöd från det allmänna. En viss höj- ning av statsbidragen har skett under senare år men denna har delvis avsett att täcka kostnaden för bestämda nyt arbeten och i övrigt väsentligen blott inneburit att man bibehållit anslagens realvärden. Höjningen under år 1967 av växtförädlingsavgiften och den följande år genomförda utvidgningen av syste— met har avsevärt förstärkt den praktiska växtförädlingens resurser. Systemet är emellertid begränsat till lantbruksväxterna och fortfarande ligger bl. a. köksväxter och plantskolealster utanför. Enligt utredningens mening är det uppenbart att utdelningarna från växtförädlingsfonden med nuvarande av— giftsuttag och begränsning i fråga om växtslag inte är tillräckliga för att ge växtförädlingen erforderlig ökning i resurserna.

En förstärkning av den praktiska växtförädlingens resurser kan ske ge— nom att man bygger ut växtförädlingsavgiftssystemet, genom att man in- för ett privaträttsligt skyddssystem eller genom att man kombinerar dessa båda system.

En ytterligare utväg att lösa växtförädlingens finansieringsproblem är att öka bidragen över statsbudgeten. Eftersom direktiven inte anvisar denna ut- väg har utredningen inte ansett sig böra närmare undersöka i vad mån en ökning här är motiverad och i vilka former den kunde genomföras. Utred- ningen framhåller emellertid att frågan om växtförädlingens behov av stats- bidrag inte kan lämnas helt utanför övervägandena. Frågan härom behand- las i annat sammanhang ( avsnitt 4.7 ).

Utredningen diskuterar härefter de övriga lösningarna. Lösningen att utvidga det nuvarande systemet med växtförädlingsavgifter kan enligt utredningen självfallet genomföras med bibehållande av grund— dragen av systemet. Detta system har den fördelen från administrativ syn- punkt att sättet för uppbörden av avgiften är enkelt och medger en säker kontroll. Den statliga organisationen för uppbörd och fördelning av influtna medel har inte någon större omfattning och är ej kostsam. För sortinnehava— ren har systemet den fördelen, att han inte belastas med några administra- tionskostnader för avgiften. För konsumenten är det en fördel att avgiften utgår med bestämt belopp, som i regel blir lika för varje sort. Från teknisk synpunkt skulle det ej möta större svårigheter att bygga ut systemet till att omfatta alla de växtarter, beträffande vilka förädlingen kan anses vara i behov av ökat ekonomiskt stöd. Avgiften bör också, åtminstone beträffan- de flertalet växtarter, kunna fastställas till belopp som ger en expanderande förädlingsindustri ett verksamt stöd.

Utvägen att införa ett privaträttsligt system för skydd av förädlingspro- dukter skulle innebära att förädlarcn ges en ensamrätt att utnyttja sin nya

• Sida 29
•  Original

produkt. Det blir alltså förädlarcn själv som bestämmer på vilka villkor hans produkter skall tillhandahållas allmänheten. Förädlaren fastställer så- lunda själv de licensavgifter som utgår. Ett privaträttsligt system medför för det allmänna den fördelen att staten inte alls behöver befatta sig med frågan om licensavgifterna. Det blir förädlarens ensak att vidta nödiga ar- rangemang för att utnyttja ett honom tillerkänt rättsskydd.

Från organisatorisk synpunkt föreligger inte någon större skillnad mel- lan de båda systemen. Såväl ett offentligrättsligt som ett privaträttslig skydd kräver en statlig administration, som har hand om provningen av nya sorter och som prövar ansökan om intagning i rikssortlistan respektive om rätts- skydd för sorten. Den för ett privaträttsligt system nödvändiga administra— tionen blir något mera omfattande än administrationen av ett utvidgat of- fentligrättsligt system, men olikheten mellan systemen i detta hänseende bedöms dock inte som stor. De administrationskostnader som ett privaträtts- ligt system medför bör för övrigt helt eller åtminstone till övervägande det kunna tas ut av förädlingsföretagen. Utredningen anser att en jämförelse mellan de båda systemen leder till att de från administrativ och teknisk synpunkt kan anses likvärdiga.

För införande av ett privaträttsligt system talar enligt utredningens me- ning andra skäl. Till en början framhålls att förädlarcn i likhet med varje annan upphovsman får anses ha rättsanspråk på att få skydd för resultatet av ett skapande arbete. Han bör enligt utredningens mening i princip inte vara sämre ställd än t. ex. en uppfinnare som genom patent kan skaffa sig ensamrätt till sitt arbetsresultat. Med ett privaträttsligt system skulle den orättvisa undanröjas som ligger i att förädlaren med nuvarande regler inte får skälig ersättning för det välstånd han hjälper till att skapa. Sedan för- ädlarcn marknadsfört en av honom framställd sort, blir den genast tillgäng- lig för allmänt begagnande. Förädlaren förlorar i stort sett kontrollen över förökniugen och marlmadsföringen av sin sort och därmed också möjlig- heten att ekonomiskt tillgodogöra sig utnyttjandet av produkten.

Till förmån för ett privaträttsligt skydd för växtförädlingsprodukter talar emellertid främst det förhållandet att Sverige genom att införa ett sådant skulle få möjlighet att ansluta sig till växtförädlarkonventionen. Systemet med växtförädlingsavgifter, som är av offentligrättslig karaktär, är inte så utformat och kan ej heller med bibehållande av sina huvuddrag utformas så att. konventionens krav tillgodoses. Ett privaträttsligt skydd här i riket skulle däremot möjliggöra en anslutning.

Enligt utredningen får det anses angeläget att Sverige tillträder konven- tionen. Denna har redan undertecknats av åtta västeuropeiska länder, och det kan beräknas att flera andra länder under de. närmaste åren tillträder den. Ett tillträde till konventionen har till följd att förädlare i ett unionsland har rätt att i annat unionsland åtnjuta samma förmåner i fråga om skyd- det för sina förädlingsprodukter som landets egna medborgare. En svensk

• Sida 30
•  Original

anslutning till konventionen skulle alltså medföra att svenska förädlings- företag skulle i annat unionsland kunna få det skydd som landets egna för- ädlare där åtnjuter. Omvänt skulle förädlare i andra unionsländer kunna här i Sverige åtnjuta samma rättsskydd för sina produkter som de svenska företagen. .

Ett tillträde till konventionen skulle alltså vara ägnat att främja utbytet mellan Sverige och övriga unionsländer av lämpliga, förbättrade sorter av nyttoväxterna och prydnadsväxterna. Redan nu saluförs i Sverige ett antal utländska sorter av lantbruks- och köksväxterna. Såsom förut redovisats odlas utomlands många svenska sorter. Av stråsädesslagen har svenska sor- ter länge haft en omfattande spridning i de västeuropeiska länderna. Från handeln med utsäde av dessa sorter har licensinkomster tillförts våra två största förädlingsföretag. Licensinkomsterna, som grundats på avtal med representanter i den främmande staten, uppgick år 1967 till ett nettobelopp av 0,7 milj. kr. av vilket en stor del kom från Frankrike. Större intäkter kom också från Belgien, Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Österrike.

Hittills har lagstiftning om skydd för växtförädlingsproduktcr i enlighet med konventionens regler utfärdats i Danmark, Förbundsrepubliken Tysk- land, Nederländerna och Storbritannien. Denna lagstiftning uppställer, utom i Storbritannien, krav på konventionstillhörighet för att medborgare i främ- mande stat skall kunna få skydd för sina nya sorter. I Nederländerna synes dock svenska växtförädlare kunna tills vidare få rättsskydd för nya sorter enligt en specialregel. Med Danmark har Sverige vid årsskiftet 1967— 1968 träffat ett tillfälligt arrangemang i reciprocitetsfrågan. Denna innebär, att bidrag ur växtförädlingsfonden skall utgå i Sverige för dansk växtsort av stråsäd och trindsäd efter samma grunder som gäller för svensk växt- sort och att nya svenska växtsorter av dessa växtslag skall kunna få skydd i Danmark enligt den danska lagen. Arrangemanget har på danskt förslag begränsats till att gälla till den 1 januari 1973. Att avtalet blivit tidsbegrän- sat beror enligt utredningen sannolikt på att man från dansk sida förväntat sig att Sverige snart skall ansluta sig till konventionen.

Förutsättningar finns sålunda visserligen för att Sverige även utan ett konventionstillträde skall kunna upprätthålla ett sortutbyte med Storbritan— nien och, under begränsad tid framåt, också med Nederländerna och Dan- mark. Beträffande andra stater som tillträder konventionen får det antas att de kommer att kräva ömsesidighet och att förmånerna i det svenska växt— förädlingsavgiftssystemet inte bedöms som tillräckliga för att de själva skall ge skydd åt svenska växtförädlare. Förädlare i främmande stat som infört konventionssystemet kommer sannolikt inte att anse växtförädlingsav- giftssystemet tillräckligt lockande för att de här i Sverige skall söka mark- nadsföra sina nya, förbättrade sorter.

Om Sverige inte inför privaträttsligt skydd för växtförädlingsprodukter

• Sida 31
•  Original

och ansluter sig till konventionen riskerar man sålunda att det nuvaran- de, låt vara tämligen begränsade, sortutbytet med andra länder i huvudsak upphör och att svenska växtförädlingsföretag helt eller delvis förlorar sina hittillsvarande licensintäkter i konventionsländerna. Ett tillträde till konven- tionen skulle däremot främja sortutbytet mellan länderna. Detta utbyte skulle helt allmänt bli till ömsesidig nytta för odlarna, handeln, industrin och konsumtionen.

För de svenska förädlingsföretagen skulle en anslutning till konventionen bli till direkt fördel genom den möjlighet de skulle få att i andra unionslän— der ekonomiskt utnyttja sina nya sorter och på så sätt öka sina intäkter på dessa. Utredningens undersökning av svenska sorters spridning i utlandet ger vid handen att svenska växtförädlingsföretag skulle på de sorter av stråsädesslagen som nu saluförs i Västeuropas stater ha intjänat licensav- gifter på 1,5—2 milj. kr. per år om avgifterna på handelsutsäde bestämts till samma belopp som våxtförädlingsavgiften, 1 kr. 25 öre per deciton. Om licensavgiften utgått med belopp som numera tillämpas i dessa andra länder skulle nettointäkterna ha uppgått till omkring 3 milj. kr. per år. De här gjorda beräkningarna avser emellertid sorter som redan marknadsförts och för vilka konventionen ej ger rättsskydd. De gjorda beräkningarna ger där- för endast en antydan om den svenska växtförädlingens framtida möjlig- heter.

Eftersom rättsskydd och därmed möjlighet till licensintäkter ges endast på nya sorter beror det ekonomiska utfallet på utländska marknader efter en anslutning till konventionen på de svenska förädlingsföretagens förmåga att konkurrera där med nya sorter. Enligt utredningens mening ligger den svenska förädlingen f. 11. på en så hög nivå jämförd med flertalet andra län— ders inom konventionsområdet att det bör kunna hållas för visst att den efter en anslutning till konventionen skall finna fortsatt god avsättning för sina produkter i konventionsländerna.

Av det anförda framgår enligt utredningen att om ett privaträttsligt sy- stem införs i Sverige och Sverige vinner anslutning till konventionen sort- utbytet med andra länder kommer att öka till gagn för den svenska od- lingen, handeln, industrin och konsumtionen. Vidare kommer den svenska förädlingens resurser att förbättras. Denna förbättring stinmlerar i sin tur växtförädlarna att framställa nya produkter som kommer allmänheten tillgodo. Starka skäl föreligger sålunda för att i Sverige införa ett konven- tionssystem.

Enligt utredningens mening torde man inte ha anledning räkna med någon risk för att ett privaträttsligt skydd för en sort skall utnyttjas för att hålla tillbaka spridningen av sorten. Förädlaren har själv intresse av att. så snart en ny sort uppförökats i lämpliga kvantiteter genast få ut den på marknaden för att kunna ekonomiskt tillgodogöra sig resultatet av sitt långvariga och kostsamma förädlingsarbete. Erfarenheten från andra län-

• Sida 32
•  Original

dcr med licenssystem på växtförädlingsområdet ger ej heller stöd för anta- gandet att ett privaträttsligt system försvårar den önskvärda snabba sprid- ningen av nya, för f olkförsörjningen värdefulla sorter.

Eftersom fråga är om för folkhushåltet mycket betydelsefulla produk- ter måste dock tillses att skydd finns mot att ett privaträttsligt system medför att nya bättre sorter undanhålls marknaden eller att prisnivån på utsäde blir oskälig.

Ett skydd häremot kan enligt utredningens mening i första hand uppnås genom att ensamrätten begränsas till att omfatta bara yrkesmässig fram- ställning och handel med förökningsmaterial av sorten. Begränsningen in— nebär att jordbrukare och andra odlare äger att fritt utnyttja skyddade växtsorter för framställning av konsumtionsva'a och att fritt föröka sorter till eget utsäde.

Vidare bör enligt utredningens mening konkurrensen mellan olika sor- ter förhindra oskäliga prisstegringar. Om en ny, rättsskydd-ad sort inte i någon högre grad skiljer sig i fråga om Odlingsegenskaperna från tidi- gare på marknaden förekommande sorter, måste sortinnehavarens möjlig— heter att i konkurrensen med andra sorter ta ut ett jämförelsevis högt pris på eget förökningsmaterial av sin skyddade sort eller en hög licensavgift på andra odlingar av sorten bedömas som ringa. Även om sorten innefat- tar ett stort framsteg, måste konkurrensen från andra sorter normalt för- hindra att ett pris eller en licensavgift tas ut som inte står i proportion till vad som står att vinna genom förbättringen av sorten. Erinras kan i det- ta sammanhang om att under lång tid efter införandet av ett rättsskydd tillgång kommer att finnas till äldre sorter för vilka inte kan meddelas rättsskydd och som därför alltjämt blir fria för odling och kan konkurrera med rättsskyddade sorter.

För särskilda fall, såsom t. ex. då en ny sort inte möter erforderlig kon— kurrens på marknaden, bör det emellertid finnas skydd mot att ensamrät- ten ntnyttjas för en oskälig prissättning i strid mot allmänhetens intres— sen.

Gällande bestämmelser rörande prisövervakning, förhindrande av kon— kurrensbegränsning m.m. bör kunna ge möjlighet till en viss pris- och konkurrensövervakning på förevarande område. Den ensamrätt som skall tillerkännas förädlarcn står givetvis ej som sådan i strid med konkurrens- begränsningslagen. Åtgärder av konkurrensbegränsande karaktär som har ett omedelbart samband med ensamrätten är också åtminstone i allmän— het undantagna från lagens tillämpning. Ingripande med stöd av denna lag torde dock kunna komma i fråga t. ex. när ensamrätten utnyttjats för att tvinga fram eller understödja annan konkurrensbegränsning. Kungl. Maj:t äger vidare enligt konkurrensbcgränsningslagen förordna om visst högsta pris på en vara, om visst pris med hänsyn till kostnaden och övriga om- ständigheter är uppenbart för högt och saken är av allmän betydelse. Syf-

• Sida 33
•  Original

tel med bestämmelsen är att ge samhället en möjlighet att ingripa i så- dana fall då priset på en vara till följd av ofullständighet i konkurrensen är uppenbart för högt. Enligt utredningens mening bör bestämmelsen kunna tillämpas i fråga om förökningsmaterial av växtslag som för folkhus- hållet är av större betydelse.

En ytterligare garanti mot missbruk av ensamrätten erhålls genom be- stämmelser om tvångslicens, dvs. rätt för den som vill utnyttja en skyd- dad produkt att av lliyndighet erhålla licens därtill. I detta hänseende hör till en början beaktas här tillämplig regel i växtförädlarkonventionen (ar- tikel 9). Denna föreskriver att det fria utövandet av ensamrätten inte får begränsas av andra skäl än sådana som kan hänföras till det allmänna in- tresset. Föreskriften får anses medge unionsstat rätt bl. a. att reglera mark- nadsföringen av skyddade sorter i syfte att lösa spridnings- och prisfrågorna.

Av intresse i detta sammanhang är en redogörelse som utredningen läm- nar för frågans reglering i utländsk lagstiftning. Av redogörelsen framgår att all lagstiftning som hittills utfärdats i enlighet med konventionens reg- ler innehäller bestämmelser om tvångslicens. Den danska lagen i ämnet ålägger förädlaren skyldighet att medverka till utbredningen av en ny sort genom att själv eller genom annan fullgöra beställningar på lämpligt för— ökningsmaterial av sorten inom skälig tid och i den omfattning som är nödvändig för att garantera att allmänheten förses med material av sor- ten pä skäliga villkor. Tvångslicens kan erhållas av enskild person eller sammanslutning, om skyldigheten inte fullgjorts. Vidare äger lantbruks- ministern ålägga förädlarcn att låta envar utnyttja sorten, s.k. generell tvångslicens, om detta anses nödvändigt för att säkra utbredningen av en ny sort eller för att motverka en väsentlig försämring av villkoren för en förvärvsgren.

Den engelska lagen ger i princip varje kompetent odlare eller säljare rätt att på skäliga villkor föröka eller sälja material av en skyddad sort. ()dlare eller köpare kan på ansökan meddelas tvångslicens av ett officiellt organ, the Controller. om han inte får licens från t'örädlaren eller villko- ren för att få licens är oskäliga.

Även i västtysk och holländsk lagstiftning gäller bestämmelser till skydd mot att ensamrätten utnyttjas på ett mot det allmännas intresse stridande sätt. Rätt att erhålla tvångslicens föreligger om sortinnehavaren inte läm- nat licenser för förökning och markuadsföring av sorten i erforderlig om- fattning elter om sortinnehavaren inte ställt tillräckligt med föröknings— material till förfogande. En förutsättning för tvångslicens är dock att det motiveras av det allmännas intresse. Lagstiftningen ger också sortinneha- varen möjlighet att i offentligt anbud erbjuda allmänheten licens (i den tyska lagstiftningen benämnd ”Je(termanserlaulmis”). Detta system har tillkommit för att göra det lättare för sortinnehavaren att få sorten spridd.

Regler om tvångslicens i en svensk lag om privaträttsligt skydd för nya

2 Riksdagen 197]. 1 mm]. Nr 40

• Sida 34
•  Original

förädlingsprodukter bör enligt utredningen utformas i nära anslutning till de sålunda i utländsk lagstiftning förelmmmande bestämmelserna. Reglerna bör sålunda innebära att det skall åligga sortinnehavare att läm— na liccnser och tillhandahålla förökningsmatcrial av sorten i den omfatt— ning som kan anses påkallat med hänsyn till t'olkhushållet eller annat att- mänt intresse. T vångslicens skall kunna erhållas om sortinnehavaren utan godtagbar anledning underlåtit att fullgöra denna skyldighet.

Utredningen förmodar att tvångslicensinstitutet i praktiken inte kom- mer att få någon större tillämpning. Värdet av ett sådant institut kan dock enligt-utredningen inte mätas enbart genom den. omfattning i vilken det tas i anspråk. Redan möjligheten till tvångslicens måste få ett kraftigt in- flytande på den frivilliga licensgivningen och medverka till att licenser ut- färdas i rimlig utsträckning och på skäliga villkor.

De skisserade begränsningarna i rättsskyddet i förening med gällande bestämmelser rö'ande prisövervakning, förhindrande av konkurrensbe— gränsning m. m. medför enligt utredningens mening ett betryggande skydd både för odlarna och för konsumenterna.

Sammanfattningsvis föreslär utredningen —--— under framhällande av att hänsyn "främst tas till de fördelar som är att vinna med en internationell lösning av växtförädlingens rättsskyddsproblem — att ett pri aiträttsligt system för skydd av nya växtförädtingsprodukter införs och att Sverige i samband därmed tillträder växtförädlarkonventionen.

Emellertid föreslär utredningen, såsom framgår av det följande ( avsnitt 4.7 ), att nu gällande system med växtförädlingsavgifter behålls vid sidan av och i kombination med ett privaträttsligt system. Även bidragen över statsbudgeten föreslås, såsom senare skall utvecklas ( avsnitt 4.7 ), utgå även i fm'tsättningen.

4.2 Växtförädlarrättens objekt och subjekt

Utredningen föreslår att viss ensamrätt, väx[förädlarrätt, skall kunna för- värvas till växtsort genom registrering. Termen växtsort definieras inte i lag- förslaget. I motiven anförs att med växtsort avses hett allmänt en samling individer som i ett eller flera karakteristiska avseenden skiljer sig från andra enheter inom samma -'äxtart.

] princip bör enligt utredningen rättsskyddssystemet kunna tillämpas på alla växtsläkten och växtarter. På grund av lagstiftningens syfte att stödja växtförädling är det dock naturligt att rätten begränsas till sorter som är odlingsbara och .alltså tillhör kulturväxtcrna. Utredningen finner det inte önskvärt att alla växtsläkten och växtarter av kulturväxterna på en gång in— ordnas i systemet, eftersom det bör finnas rådrum för avgörande i olika fall huruvida förädlingen inom visst verksamhetsomräde är i behov av skydd. Redan vid ikraftträdandet av lagstiftningen anser utredningen dock'

• Sida 35
•  Original

att flertalet växtarter av lantbruksväxterna och köksväxterna bör kunna tas med i systemet. Beträffande dessa växter finns redan en väl utvecklad organisation som kan ta hand 0111 provningen av de sorter som anmäls för registrering. I fråga om vissa prydnadsväxter samt fruktträd och bärväxter finns enligt utredningen ett framträdande behov av skydd för förädlings- produkter. Vad gäller skogsträd och andra skogsväxter sker däremot växt- förädling samt uppförökning och distribution av reproduktionsmaterial under sådana förhållanden attdet inte torde finnas anledning att, åtmins- tone under de närmaste åren, inordna dessa växter i systemet.

Utredningen föreslår att det överlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma de växtsläkten och växtarter inom vilka växtförädlarrätt skall kunna för- värvas. I ett utkast till tillämpningskungörelse upptar utredningen 96 växt— arter, som föreslås inordnade i systemet redan från början. Av de 96 arterna tillhör 44 lantbruksväxterna, 21 köksväxterna, 11 prydnadsväxtcrna samt 20 fruktträden och bärväxterna.

Vidare föreslår utredningen som huvudregel att lagen skall vara tillämp- lig endast på växtsort som framställts här i riket samt på växtsort som fram- ställts utom riket av svensk medborgare. Utanför lagens omedelbara tillämp- ningsområde skall således enligt förslaget falla sort som framställts utom riket av utländsk medborgare. Skydd för sådana sorter bör enligt utredning- ens mening vara beroende av särskilt förordnande. Förutsättning för sådant förordnande bör vara att reciprocitet föreligger eller, om sådan inte finns, att skydd för utländsk sort skulle vara av betydande allmänt intresse.

Som stöd för kravet på reciprocitet har utredningen anfört i huvudsak följande. Av de länder som hittills utfärdat lagstiftning i ämnet, dvs. Dan- mark, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien är det endast Storbritannien som inte i princip kräver reciprocitet. Det viktigaste motivet till förslaget om privaträttsligt skydd åt växtförädlingen är önskemålet om att Sverige ska få större möjligheter att delta i det inter- nationella samarbetet. Eftersom den i Sverige bedrivna växtförädlingen mäs- te antas i allmänhet ha större förutsättningar att framställa för svenska förhållanden bättre sortmaterial ligger det nära till hands att i första hand söka förbättra intäkterna för den här i riket bedrivna växtförädlingen. Ett reciprocitetskrav i den svenska lagstiftningen får slutligen antas verka så att det ger större möjlighet för svenska intressen att påkalla skydd i andra länder.

Enligt utredningens förslag kan endast fysisk person anses som för—. ädlare. Utredningen har övervägt om inte också en juridisk person skulle kunna godtas som förädlare och framhåller att till förmån för en sådan ståndpunkt talar framför allt att växtförädling ofta utförs inom företag som är inriktade på sådan verksamhet och att det material, på vilket framställ- ningen av en ny sort grundar sig, byggs upp steg för steg inom företaget, ofta under flera årtionden och med en skiftande krets av medarbetare. Det

• Sida 36
•  Original

kan vara svårt att avgöra vem inom företaget som gjort den avgörande in- satsen vid sortens tillkomst. De nu nämnda förhållandena är emellertid en- ligt utredningens mening inte tillräckliga för att man skall avvika från den reglering av frågan som gjorts i patenträtten och som för övrigt också genomförts i lagstiftning motsvarande den nu aktuella i bl. a. Förbundsre- publiken Tyskland och Nederländerna.

Frågan om rätten till sorter som har framställts av en arbetstagare eller en "uppdragstagare i och för hans tjänst respektive uppdrag får enligt ut- redningen avgöras med tillämpning av allmänna arbetsrättsliga grundsat- ser. Utredningens Lq.)pfattning ä' att frågan om arbetstagares rätt till sort kommer att bli av underordnad praktisk betydelse. Hithörande frågor bör lämpligen regleras i anställningsavtal eller genom särskilda överenskom— melser.

4.3 De allmänna skyddsförutsättningarna

I fråga om de allmänna förutsättningarna för ensamrätt ansluter sig ut- redningens förslag mycket nära till konventionen. Villkor för att växtför- ädlarrätt skall kunna förvärvas för en ny sort är sålunda att den genom åt- minstone ett viktigt kännetecken tydligt skiljer sig från andra redan kända sorter samt att den är homogen och stabil.

Utredningen framhåller att det för erhållande av rättsskydd inte uppställs något krav på att den nya sorten skall ha visst odlingsvärde. Självfallet kan det i odlingens och konsumtionens intresse finnas ett beho -' av att uppställa regler som förhindrar användandet av sorter som är mindre lämpliga för folkhushållet men denna fråga får inte sammankopplas med frågan om rättsskydd för sorten utan måste lösas genom annan lagstiftning. Skydd för ny sort skall alltså kunna meddelas även om på grund av annan lagstift— ning utsäde av sorten inte skulle komma att få marknadsföras inom landet. Ett skäl att ändå söka skydd kan vara att sorten har särskilt värde i annat land och är avsedd för export till detta land. ij'lpdragandet av en sort syftar för övrigt inte alltid till att få fram en produkt för direkt marknadsföring. Ibland skall den nya sorten användas enbart som underlag för fortsatt för— ädling.

Den sort som man SÖkCI' skydd för skall" enligt utredningens förslag "som nämnts kunna särskiljas från andra kända sorter. En fullständig uppräk- ning av vilka omständigheter som gör andra sorter kända kan inte göras men utredningen ger vissa exempel, också det i mycket nära anslutning till konventionen. Det föreSIås att annan sort skall anses som känd 0111 mate- rial därav yrkesmässigt utbjudits till försäljning eller eljest tillhandahållits eller om den intagits i eller anmälts till officiell sortlista, förekommer i all- mänt tillgänglig referenssamling eller noggrant beskrivits i allmänt tillgäng- lig skrift eller om den eljest kommit till allmänhetens kännedom.

• Sida 37
•  Original

I princip får inte heller den sort för vilken rättsskydd söks ha mark- nadsförts före ansökningen. Växtförädlarrätt kan ej förvärvas om växtma- terial av sorten med samtycke av förädlarcn eller hans rättsinnehavare yr- kesmässigt förts i handeln här i riket före dagen för registreringsansök- ningen. Marknadsföring utom riket av denna sort ulgör däremot enligt för- slaget inte hinder mot skydd annat än 0111 den skett mer än fyra år före ansökningen. Sistnämnda bestämmelse, som är i full överensstämmelse med konventionen, innebär att en förädlare kan pröva sin sort på utländska marknader under fyra år utan att gå miste om möjligheten till skydd i Sve- rige. Motsatsvis framgår av förslagets formulering att skydd kan beviljas sorten även om den före ansökningen tagits in i rikssortlistan eller annan sortlista i eller utom Sverige, att den beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller förekommer i referenssamling.

Som en sista skyddsföru[sättning föreslår utredningen att vid registrering av växtförädlarrätt även skall registreras särskild benämning för sorten. I och för sig kräver ett privaträttsligt skydd för växtsorter inte en regle- ring av frågan om dessas benämning. Av praktiska skäl och för att få över- ensstämmelse med konventionen uppställs emellertid detta formella krav för rättsskydd. Närmare reglering av sortbcnämnings innehåll föreslås i samband med registreringsbestämmelserna.

4.4. Växtförädlarrättens innehåll och omfång

] fråga om ensamrättens innehåll anknyter utredningens förslag i huvud- sak till konventionen.

De utnyttjanden som förbehålls förädlarcn eller hans rättsinnehavare är till att börja med endast yrkesmässiga förfoganden. Detta uttrycks i utred- ningens lagförslag med att ”annan än sortinnehmvaren ej får olovligen ut- nyttja sorten yrkesmässigt” genom vissa förfaranden.

Det första av de förfaranden över vilket sortinnehavaren föreslås få kon- troll är framställning och import av växtmaterial av sorten, vilken sker ”i syfte att materialet skall utbjudas till försäljning eller eljest tillhandahål- las för förökningsändamål”.

Att ensamrätten avser även kontroll över importen är en utvidgning i för- hållande till konventionen. Detta motiverar utredningen med att den svens- ka lagstiftningen inte kan sträcka sina verkningar till utnyttjanden som äger rum utanför rikets gränser och att framställning av f örökningsmatcrial av en här skyddad sort således kan förekomma ulzmnlands utan att sortinne- havaren kan ingripa med stöd av sin svenska växtförädlarrätt. Genom att importen jämställs med framställningen av material av sorten, får sort- innehavaren emellertid kontroll över ulomlands framställt förökningsmate- rial som yrkesmässigt importeras till Sverige för avyttring.

I detta sammanhang uttalar sig utredningen om hur enligt dess mening

• Sida 38
•  Original

frågan om s. k. sidoimport skall regleras. Med sidoimport synes utredningen avse import från ett land där sorten också är skyddad och där den förvärvats på korrekt sätt.

Utredningen erinrar om att av allmänna rättsgrundsatser följer att en- samrätten i regel inte omfattar förfogande över växtmaterial som lagligen förts ut i marknaden. Om t. ex. förökningsmaterial sålts med sortinneha- varens tillstånd, är köparen befogad att oberoende av sortinnehavarens en- samrätt sälja materialet vidare eller utnyttja det för förökning. Ensam- rätten har i princip konsumerats med avseende på det material som förts ut i marknaden. Vad som nu sagts har emellertid enligt utredningen endast avseende på den mängd växtmaterial som är föremål för det ursprungliga förfogandet. När detta material sedermera förökas inträder åter sortinne- havarens ensamrätt. Förvärvarens rätt att förfoga över visst växtmaterial omfattar alltså ej följande generation. Förhållandet kan också uttryckas så att förädlarens rätt är genom försäljning konsumerad endast beträf- fande den generation av sorten som försäljningen avser. Följande genera— tioner ligger däremot äter under hans kontroll.

Vad nu gäller det som utredningen kallar sidoimporten är utredningens uppfattning följande. Innehas registreringen för en sort i ett främmande lamt av annan än den som innehar registreringen i Sverige torde konsum- tion inte kunna åberopas, utan import från detta land till Sverige blir be- roende av den svenske rättsinnehavarens tillstånd enligt huvudregeln. ()m registreringen utomlands däremot innehas av den svenske sortinnehavaren bör principen om konsumtion kunna åberopas. Import bör alltså i sådant fall kunna ske utan särskilt tillstånd. Sådant tillstånd bör ej heller krävas om inköpet utomlands skett hos den svenske sortinnehavarens licenstaga- re eller ute på öppna marknaden, dit den förts ut av sortinnehavaren. En lösning av problemet efter denna linje skulle vara ägnad att befrämja kon- kurrensen på utsädesmarknaden och torde ej innebära någon allvarlig in- skränkning i sortinnehavarens kontroll över sin sort. Utredningen erinrar om att den svenske sortinneha rarens rätt inträder på nytt så snart det im- porterade materialet förökats.

Det andra av de förfaranden som är förbehållet förädlarcn eller hans rättsinnehzu'are är utbjudande till försäljning eller annat tillhandahållan- de av växtmaterial av sorten för förökningsändamål.

Användande av förökningsmaterial av en skyddad sort faller i princip utanför ensamrätten. För ett särskilt fall har emellertid även själva an- vändandet ansetts böra omfattas av ensamrätten. Här avses fall då uppre- pad användning av förökningsmaterial av en skyddad sort är nödvändig för att framställa förökningsmaterial av en annan sort. Fråga är om såda- na fall, då produkten av ett korsningsarbete inte är beständig och arbetet därför måste ständigt upprepas i varje generation för att den avsedda sor-

• Sida 39
•  Original

ten skall erhållas. Det enda f.n. kända exemplet på dylika sorter är de 5. k. It,-hybriderna.

Det kan anmärkas att utredningen tagit upp frågan huruvida ensamrät- ten bör omfatta ytterligare en befogenhet, nämligen att kontrollera export av material av en sort. Utredningen erinrar om att den som förvärvat för- ökningsmaterial av en skyddad sort också är berättigad att utan sortinne- havarens tillstånd sälja materialet vidare, även till utlandet, och att en sådan åtgärd kan bli till förfång för sortinnehavaren, i synnerhet om det gäller export till ett land, där han inte har och ej heller kan få rättsskydd för sin sort. Utredningen menar emellertid att det förädlingsmaterial som kan komma i fråga för export huvudsakligen utgörs av sådant utsäde av Iantbruksväxterna som plomberals såsom stamutsäde eller basutsäde. Över dessa plomberingsklasser har förädlarcn kontroll och beträffande andra plomberingsklasser bör sortinnehavaren avtalsvägen kunna försäkra sig om att han får kontroll över exporten. Anledning har därför inte ansetts före— ligg: att lägga även exporten under förädlarens ensamrätt.

Slutligen föreslår utredningen i anslutning till konventionens artikel 5, moment 1 sista punkten en utsträckning av ensamrätten såvitt gäller pryd- nadsväxter. Enligt förslaget skall beträffande sådana växter ensamrätten även omfatta användandet av plantor och delar av plantor, när det sker för yrkesmässig framställning av snittblommor eller annat material för prydnadsändamål. I motiven framhålls att enligt den förut angivna huvud- regeln ensamrätten beträffande prydnadsväxter skulle omfatta endast framställning av växtmaterial som avses skola avyttras såsom föröknings- material. Utanför ensamrätten skulle således falla den förökning, som har till syfte att få fram snittblommor och annat växtmaterial för prydnads- äm'lamål. Huvudregeln skulle emellertid enligt utredningen inte ge föräd- larcn tillräckligt skydd. Prydnadsväxterna förökas nämligen oftast vegeta- tivt. Plantor som sålts för prydnadsändamål kan alltså av köparen lätt an- vändas för förökning. En handelsträdgård, som ämnar odla och till all- mänhelen sälja snittblommor av en skyddad sort, skulle därför i stället för att köpa förökningsmaterial från sortinnehavare eller dennes licenstagare kunna anskaffa sådant material genom en försäljare av snittblommor. Risk skulle kunna föreligga, att reproduktionen av prydnadsväxter väsentligen kunde komma utanför förädlarens kontroll. Den bestämmelse i ämnet som utredningen föreslår innebär, att under prydnadsväxtförädlarens kontroll läggs ----— förutom enligt huvudregeln framställning av material för avsätt- ning för förökningsändamål —-—- även framställning av material som skall användas såsom konsumlionsvara. Den föreslagna utvidgningen innebär däremot inte att under förädlarens kontroll kommer att ligga försäljning- en av snittblmnmor som skall användas för prydnad.

Även beträffande potatisen har utredningen övervägt en utvidgning av

• Sida 40
•  Original

huvudregeln liknande den som skett i fråga om prydnadsväxterna. Ut- redningen har emellertid ansett att risken för att en potatisodlare skall kringgå en sortinnehavares kontroll genom att som förökningsmaterial använda konsumtionsvara f. n. är så ringa att något särskilt skydd häremot inte är påkallat.

När växtförädlarrätt förklaras avse den av förädlaren framställda sor- ten innebär detta enligt utredningen inte att rätten är begränsad till sådant växtmaterial som direkt härstammar från den ursprungliga förädlingspro- dukten. Rätten omfattar sorten i dess helhet. Den gäller alltså allt växt- material vilket i enlighet med de kriterier som inom förevarande område gäller för avgränsning av olika sorter från varandra är att hänföra till den nya sorten. Den omfattar sådant material oavsett varifrån detta härrör.

Utredningen framhåller att om den föreslagna bgränsningen av ensam- rätten framdeles skulle visa sig alltför snäv för viss eller vissa växtarter frågan om skyddets omfång får tas upp på nytt. En utvidgning kan tänkas vara erforderlig om det t. ex. visar sig, att l'öri—idlaren inte kan få skälig ersättning enbart på det material av en sort som är underkastat hans kon- troll.

4.5. Skyddstiden

Växtförädlarrättens giltighetstid har i förslaget fastställts till 18 år för de växtslag, för vilka konventionen kräver så lång skyddstid, och till 15 år för övriga växtslag. Tiden skall räknas från det kalenderår, då ansök- ningen om växtförädlarrätt: beviljades. Detta har i lagförslaget uttryckts sa att rätten kan upprätthållas intill dess 15 är eller, såvitt. gäller fruktträd, skogsträd, prydnadslräd och vin, 18 år förflutit från det år då ansökningen om växIförädlarrätt beviljades.

Emellertid bör, framhåller utredningen, en betydligt längre skyddstid än den fastställda minimitiden gälla för vissa växtsläkten och växtarter. Skyddstiden bör vara så lång att. förädlarcn blir i stånd att under normala förhållanden fä igen sina initialkostnader och därjämte en skälig vinst av sitt föri'idlingsarbctc. Å andra sidan bör den inte vara längre än som kan bedömas nödvändigt för detta syfte. För sorter av en växtart som snabbt kan förökas och marknadsföras och för vilka en efterfrågan lätt kan ska— pas behövs en kortare skyddstid än för sorter som förökas långsammare och vanligen tar flera år för att bli p(lpllläl'a hos odlarna. För exempelvis en rosensort behövs följaktligen i allmänhet inte så lång skyddstid som för en äppelsort.

Då det enligt utredningen för närvarande inte går att bedöma vilka skyddstider som bör gälla i här avsedda fall föreslås att Kungl. Maj:t får befogenhet att förordna att i fråga om visst växtsläkte eller viss växtart skall gälla längre skyddstid än minimitiden. Vid fastställandet av skydds-

• Sida 41
•  Original

tidens längd torde böra beaktas att denna i alhnänhet bör överensstämma med den som föreskrivits i de länder som anslutit sig till konventionen. I anslutning härtill föreslår utredningen i förslaget till tillämpningskungö- relse _ utan att dock lämna några upplysningar om skyddstiderna i and- ra länder att växtförädlarrätt skall kunna upprätthållas i fråga om fruktträd och deras grundstammar, vin, prydnadsträd och potatis under 25 är samt beträffande övriga växtarter under 20 år från det kalenderår då ansökningen om växtförädlarrätt beviljades.

4.6 Registreringssystemet m. m.

Utredningen föreslår --— under hänvisning bl.a. till grundsatsen i arti- kel 7 av konventionen att skydd beviljas först efter en "av det allmänna företagen undersökning av den nya sorten att växtförädlarrätt förvär- vas genomregistrering hos myndighet.

Bland registreringsmyndighetens uppgifter nämner utredningen främst dem som har direkt samband med själva registreringsförfarandet. Om an- slutning sker till konventionen tillkommer uppgifter i anslutning till det internationella samarbetet, såsom att hålla växtunionens sekretariat un- derrättat om inkomna ansökningar och fattade beslut. Vidare bör åt re- gistreringsmyndigheten uppdras att i samråd med statens pris- och kartell— nämnd och näringsfrihetsombudsmannen övervaka marknadsföringen av utsäde. Slutligen bör myndigheten vara skyldig att till domstol avge yttran- den i ärenden angående tvångslicens. Utredningen föreslår att registrerings- myndigheten utformas som en nämnd, kallad statens växtsortnämnd, som ersätter originalutsädesnämnden och tillförs de ärenden som denna haft hand om.

Beträffande r e gi s t r e ri n g 5 f ö r f a r a n d e t har reglerna i förslaget i allt väsentligt anslutits till motsvarande regler i patentlagen . Till skillnad från patentansökningar har dock ansökningar om växtförädlarrätt inte an- setts behöva vara undandragna offentligheten under viss tid.

Föreskrifterna om s 0 r t h e n ä m ni 11 g har utformats i anslutning till konventionen, artikel 13, och med beaktande av motsvarande föreskrifter i varumärkeslagen . .

Bestämmelserna i patentlagen0111 ogiltigförklaring av patent har tjänat som förebild till förslagets regler om ogiltigförklaring av växtförädlarrätt. Sådan förklaring skall alltså göras av domstol. Utredningen har övervägt om, i enlighet med den anordning som gäller för patentmål, 5 p c ci al f o r 11 m borde införas för mål om växtförädlarrätt och om domstol i dylika mål even- tuellt borde förstärkas med sakkunniga. Utredningen har emellertid stannat för att inte föreslå vare sig det ena eller det andra. Skälen härtill är att må- len torde komma att bli relativt sällsynta, att domstolen bör kunnai erforder- lig utsträckning få del av uppfattningen bland sakkunniga genom yttrande

2 T Riksdagen 1971. ] sam/. Nr 40

• Sida 42
•  Original

från växtsortnämndcn och att tillgången på fullt kompetenta personer, som inte i annat sammanhang tagit befattning med en skyddssökt sort och där- för är oförhindrade att delta i avgörande vid. domstol beträffande sorten, torde vara begränsad.

När det gäller taler ä tt mot administrativa beslut i växtförädlarrätts- ärenden konstaterar utredningen att prövningen i patent-, varumärkes- och mönsterärenden sker i tre. instanser. Till förmån för en mellaninstans vid prövning av växtförädlarrättsärenden tala" att dessa många gånger måste antas bli av tämligen invecklad beskaffenhet samt ofta innefatta svåra be— dömningsfrågor och beröra stora ekonomiska intressen. Mot ett treinstans- system talar främst att det inte finns något organ med erforderlig rättslig och teknisk sakkunskap för överprövning av ärenden som avgjorts av växt— sortnämndcn och att det skulle medföra icke oväsentliga kostnader för det allmänna att inrätta ett sådant organ. En motivering för mellaninstans i patentärenden, nämligen att dessa ärenden i första instans avgörs av mer än hundratalet självständiga ledamöter, saknar motsvarighet för växtföräd— larrätlsärendena. Utredningen har efter övervägamle av det anförda ansett sig böra förorda ett tvåinstanssystem. Skulle vid tillämjmin'gen av lagen om växtförädlarrätt behov av en mellaninstans framträda, torde enligt utred- ningen en sådan kunna inrättas genom relativt små lagändringar.

4.7. Statsbidrag och växtförädlingsavgift

Frågan huruvida införandet av ett privaträttsligt skyddssystem bör leda till en ändring i gällande principer 0111 b i dr a g ö v e r s t a t s b U (1 g e. l e 11 till förädlingen har också tagits upp av utredningen. Stalsunderstödda växt- fi'irädlingsföretag har genom bidragsgivning fått ekonomiska resurser till att upprätthålla grundforskning inom växtförädlingsverksamheten. Bidragen har också satt företagen i tillfälle att ta upp arbetsuppgifter inom den praktiska växtförädlingen som varit långsiktiga eller förbundna med eko— nomiska risker och osäkerhetsmoment. Företagen har vidare genom bidra- gen i kombination med systemet med växtförädlingsavgifter erhållit förut- sättningar att i viss omfattning ägna sig åt bearbetningen av växtslag som varit mindre lönsamma och att frambringa sorter som varit avsedda. för begränsade geografiska områden.

Det föreslagna privaträttsliga systemet kommer enligt utredningens me- ning sannolikt inte att tillföra växtförädlingen medel för grundläggande forskning i den utsträckning som kan anses motiverat med hänsyn till de väntade forskningsresultaten. En indragning av statsbidragen skulle med- föra att forskningen skulle få stå tillbaka för mera merkantilt inriktat ar-- bete med att framställa gångbara sorter för (le-stora odlingsområdena. I den mån-forskning skulle vidmakthållas skulle den troligen koncentreras till växtslag som. omsätts i handeln. Erfarenheten från andra länder där man

• Sida 43
•  Original

sedan lång tid tillbaka haft licenssystem beträffande förädlade växtsorter visar också att förädlarna inriktar sitt intresse på sådana växtslag som ger mest att förtjäna. Grumlforskningen tenderar att bli tillbakasatt. I andra länder har också statliga och halvstatliga institutioner hand om grundforsk- ningen och mera komplicerade och dyrbara förädlingsarbeten. Överhuvud taget lämnar staten där ett alltmer omfattande ekonomiskt stöd åt växtför- ädlingen. .

Emellertid har enligt utredningens uppfattning den för vårt lamt säregna kombinationen av forskning och praktisk förädlingsverksamhet lett till goda praktiska förädlingsresultat och utan tvivel i icke ringa mån bidragit till Sveriges internationellt erkända ställning inom växtförädlingens om- råde. Utredningen anser dct vara ett villkor för denna värdefulla verksamhet att den även i fortsättningen kan lita till statsbidrag.

På de anförda skälen föreslår utredningen att statsbidrag även i fortsätt- ningen utgår till enskilda företag med sådan teoretisk förädlingsverksamhet.

Såsom förut nämnts föreslår utredningen vidare att 5 y s t. e m et m e (1 v ä x t f ö r ä (1 l i n g s a v g i f t e r behålls vid sidan av och i kombination med det nya privaträttsliga systemet. Förslaget avser i första hand sorter som saluhållits innan lagen om växtförädlarrätt trätt i kraft. För dessa äldre sorter kan, bortsett från en övergångsbestänunelse i 52 å i utredningens för- slag, växtförädlarrätt inte meddelas. Utredningen räknar med att det kan ta 10—15 år innan äldre sorter ersatts med nya sorter, för vilka rättsskydd kan åtnj utas. Under denna långa övergångstid är det ett vitalt intresse för de svenska förädlingsföretagen att fortfarande kunna få stöd från växtföräd- lingsfonden.

I fråga om nya sorter innebär förslaget att växtförädlingsavgift skall tas ut på sådana sorter oavsett om för sorten meddelats rättsskydd eller ej. Däremot föreslås särskilda regler för rätten att få tilldelning ur växtföräd- lingsfonden för dessa sorter.

Beträffande en del nya sorter framhåller utredningen att möjligheten att få bidrag ur växtförädlingsfonden kan bli av betydelse för förädlarcn. Främst gäller detta sådana sorter som inte uppfyller de krav på homogeni- tet som uppställts för rättsskydd; dessa krav är något högre än de som hit- tills tillämpats för intagning i rikssortlistan. Det är närmast de korsbefruk- tande växtslagen som här kommer i fråga, bl. a. råg samt flertalet vall- och oljeväxter. Skillnaden i kravet kan medföra att en sort som ej kan registre- ras trots detta kan godkännas för rikssortlistan och därmed 'ara be 'ättigad till bidrag ur växtförädlingsfonden.

Utredningen upplyser i detta sammanhang om att fråga om lämplig skyddsform för sorter som på grund av biologiska förhållanden inte kan antas få rättsskydd uppmärksanmlats även i dansk och holländsk lagstift- ning. I den danska lagen har frågan enligt utredningen lösts på det sättet att de biologiska kraven för erhållande av rättsskydd mjukats upp beträf-

• Sida 44
•  Original

fande bl.a. korsbefruktande arter. I den holländska lagstiftningen har där- emot skapats ett särskilt avgiftssystem som får betydelse för bl.a. sådana växtarter som rajgräs och lusern.

Att både'växtförädlingsavgift och licensavgift tas ut för nya rättsskyddade. sorter behöver enligt utredningens mening inte nödvändigtvis medföra att priset på utsäde av sådan sort blir högre än om enbart en licensavgift ut- går. Marknadspriset på utsäde bestäms nämligen i avgörande grad av andra faktorer, bl. a. produktionskostnaden för eget utsäde, vilket är helt fritt från dessa båda avgifter, och, beträffande stråsädesslagen, därjämte av priset på konsumtionsvaran. Utredningen befarar emellertid att i något fall risk kan föreligga att dubbla avgifter kan medverka till en från allmän synpunkt inte godtagbar prisutveckling. Om de båda systemen skall kombineras mås- te kombinationen få en sådan utformning att besvärande prishöjningar förhindras och detta framför allt i fråga om de för folkhushållet viktigare lantbruksväxterna.

En lösning är enligt utredningen att växtförädlingsavgift inte tas ut på sort för vilken sortinnehavaren utkräver licensavgifter med stöd av sitt rättsskydd. En sådan anordning skulle emellertid enligt utredningens upp- fattning knappast tillgodose det angivna prisdämpande syftet. Priset på nya sorter kommer nämligen som regel att ligga över priset på äldre sorter. Om man således tar ut växtförädlingsavgift på de äldre sorterna, kommer denna avgift även om den direkt ej utgår på nya rättsskyddade sorter —— att indirekt medföra förhöjning av priset på de nya sorterna. Utredningen fram- håller för övrigt att växtförädlingsavgiften har karaktären av konsumtions- skatt, varför principiella hinder torde föreligga att göra avgiftens uttagande beroende av en sådan omständighet som huruvida rättsskydd meddelats för sorten.

En annan av utredningen skisserad utväg är att undanta ny sort för vil- ken bidrag ur fonden åtnjuts från licensbeläggning enligt växtförädlarrätts- lagen. Så skulle kunna ske genom en ordning enligt vilken en sortinneha- vare själv får välja mellan att till fullo utnyttja sitt rättsskydd för sorten och avstå från utdelning—ur växtförädlingsfonden eller att få sådan utdel- ning och avstå från rätten att licensbclägga annans utnyttjande av sorten. Utredningen finner det visserligen svårt att mera bestämt förutse verk- ningarna på utsädespriserna av att ett begränsat antal eller möjligen samt- liga av ett förädlingsföretags nya sorter inom ett växtslag skulle lämnas helt fria för annans efterodling. Förhållandet kan dock antas få en åter- hållande verkan på prisbildningen såväl på dessa för efterodling helt fria sorter som på andra, licensbelagda jämförliga sorter inom växtslaget. Ut- redningen föreslår därför, att Kungl. Maj:t skall äga rätt att ställa det vill— koret för medelstilldelning ur växtförädlingsfonden för viss eller vissa sorter att sortinnehavaren ställer denna och andra sorter till allmänhetens fria förfogande och således avstår från rätten att ta ut licensavgifter på sorten eller sorterna.

• Sida 45
•  Original

Utredningen har övervägt om en sortinnehavare skall vara skyldig att på anförda sätt välja system sort för sort eller växtart för växtart, eller om han kanske t. o. ni. skall ta ställning till huruvida han beträffande samtliga växt- arter på vilka växtförädlingsavgif t tas ut vill hålla sig till anslagsgivningen- från fonden eller utnyttja sitt rättsskydd. Det prisåterhållande syftet till- godoses enligt utredningens mening bäst om växtförädlaren tvingas välja växtart för växtart. - '

Utredningens förslag till villkor för medelstilldelningen ur växtföräd- lingsfonden innebär således att bidrag ur fonden beträffande viss växtart kan erhållas endast 0111 medelsmottagaren ej tagit ut licensavgift på rätts- skyddad sort av arten och avstår från att framdeles ta ut licensavgifter på sina sorter inom arten. Villkoret skall gälla redan då den nya lagen träder i kraft och avse samtliga de för folkförsörjningen viktiga växtarterna, bl. a. vete, havre, korn, råg, potatis, rödklöver, timotej och gula ärter. En före- skrift av föreslaget innehåll innebär att sortinnehavaren redan då han första gången ämnar marknadsföra rättsskyddad sort av viss art måste välja mel- lan att för hela den växtart sorten tillhör hålla sig till utdelningen ur fon- den eller avstå från denna utdelning och utnyttja rättsskyddet till att ta ut licensavgifter på sorterna.

Att man bibehåller systemet med växtförädlingsavgifter bör enligt utred- ningens uppfattning inte hindra att Sverige vinner anslutning till konven- tionen, eftcrsom avgiften har karaktär av skatt. Möjligen skulle kunna-göras gällande att uttagandet av en växtförädlingsavgif t på rättsskyddade sorter i vissa fall kan hindra förädlarcn från att ta ut en så hög licensavgift på efter- odlingen som han skulle kunna om avgifterna ej utgått. Utredningen menar dock att detta förhållande inte i och för sig kan anses utgöra hinder för till- lämpning av konventionens principer.

5. Remissyttran dena

5.1 Allmänna synpunkter

Utredningens förslag har i huvudsak fått ett mycket gott mottagande i remissyttrandena. Man tillstyrker allmänt att det föreslagna privaträttsliga skyddet införs och att Sverige tillträder växtförädlarkonventionen.

Flera remissinstanser understryker att växtförädlare bör ha skydd för sina arbetsresultat och att ensamrätten stimulerar forskning och utveckling.

Patent- och registreringsverket hälsar sålunda med tillfredsställelse att förslag till särskild lag om växtförädlarrätt framlagts. Det har varit en luckai det svenska' immaterialrättsliga systemet att en växtförädlare hittills inte kunnat erhålla ett skydd för sitt arbetsresultat likvärdigt det som exempelvis en uppfinnare kan få genom patent.

Enligt Institutet för växtförädling av frukt-och bär framstår det som ett

• Sida 46
•  Original

rättvisekrav att den som framställt en ny växtsort bör ha möjligheter att få sin upphovsmannarätt lagligen skyddad. Svenska föreningen för indu- striellt rättsskydd finner det välbetänkt att nu ta steget att föra in växt- förädlingsskyddet i det immaterialrättsliga systemet,

Skånes handelskammare erinrar om att den svenska växtförädlingen i hu- vudsak är- lokaliserad i handelskammarens distrikt och att handelskam- maren därför på nära håll kunnat följa denna verksamhet. För handels- kammaren framstår det som en brist i svensk lagstiftning att de svenska växtförädlarna till skillnad från sina kolleger i flertalet andra i detta sam- manhang betydelsefulla länder saknar ett egentligt rättsskydd för sina pro- dukter. Med tanke på de svenska växtförädlingsförelagens svårigheter att täcka kostnaderna för forskning och utveckling är det av vikt att företagen får ökade ekonomiska resurser att bedriva sin verksamhet i ett allt hårdare internationellt konkurrensklimat.

Betydelsen av en svensk anslutning till konventionen och utfärdandet av en lagstiftning som medger en sådan anslutning fram- hålls av bl.a. Svea hovrätt, lantbruksstyrelsen, originalatsädesnämndcn, statens jordbruksnämnd, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, Skogs- och Iantbruksakademicn, Institutet för värtförädling av frukt och bär, Nord-Rose, Svenska Iantmännens riksförbund, Sveriges advokatsam- fund, Sveriges lantbruksförbund och lV. lVeibull AB.

Sveriges utsädesförening anmärker att det föreslagna privaträttsliga syste- met blir betydligt mera komplicerat att tillämpa än det nuvarande systemet med växtförädlingsavgift. Med hänsyn till den- internationella utsädeshan- deln och de fördelar som vid en svensk utsädesexport kan vara att vinna härmed, vill föreningen dock ej motsätta sig ett införande av det privaträtts- liga systemet i den utformning och med de förbehåll, som utredningen gjort .i betänkandet.

Det är enligt Allmänna svenska utsädesaktiebolaget påtagligt, att svensk växtförädling i dag inte har de ekonomiska resurser som den behöver för att framdeles hävda sig i en allt hårdare internationell konkurrens. Denna konkurrens visar nu klara tendenser att flytta över även till den svenska marknaden och de svenska förädlingsföretagen behöver därför betydande tillskott för att intensifiera sin verksamhet.

Institutet för växtforskning och kyllagring uppger att institutet år före- trädare för ett antal utländska förädlare på potatisområdet och att institutet flera gånger ställts inför problem som orsakas av att Sverige ej är anslutet till konventionen. Enligt institutet domineras potatisodlingen helt av ut- ländskt sortmaterial och Sverige kommer även i framtiden- sannolikt att behöva ett stort inslag av sorter från andra länder. KF framhåller att an- slutning till konventionen bör resultera i ett ökat sortutbyte som gagnar såväl konsumenterna som handeln och producenterna.

Skånes handelskammare framhåller att de svenska förädlarna genom an—

• Sida 47
•  Original

slutning till konventionen bereds garantier för att komma i åtnjutande av licensavgifter utifrån, vilka beräknas till flera miljoner kronor årligen. Där- till kommer att utländska företag måste finna det mera med sin fördel förenligt att marknadsföra nya förbättrade sorter på den svenska mark- naden. Sverige skulle över huvud taget på ett intensivare sätt än hittills kun- na enrolleras i samarbetet mellan konventionsländerna, vilket måste bli av betydelse vid en blivande svensk anslutning till EEC.

RLF noterar med tillfredsställelse, att utredningens förslag kommer att öka förädlarnas möjlighet att få licensintäkter från försäljning i andra länder. De svenska odlarna bör därigenom i framtiden komma att få bära en relativt sett mindre del av växtförädlingens kostnader.

Tveksam till fördelarna med förslaget är däremot RRV. Verket framhål- ler att det är väl medvetet om den betydelse som växtförädlingen har inte minst när det gäller sädesslag och andra växter av betydelse för livsmedels- försörjningen. Åtgärder för att främja forsknings- och utvecklingsarbetet inom detta område är därför angelägna. Resultaten av sådan forskning och utveckling bör snabbt komma odlingen och därmed livsmedelsförsörjning— en till godo. En mycket betydande del av det forsknings- och utvecklings- arbete som sker inom området finansieras med statliga medel eller medel som kommer forskningen tillgodo genom systemet med- växtförädlingsav- gifter. För denna del av forskningen innebär den föreslagna lagstiftningen ingen stimulans. RRV ifrågasätter mot denna bakgrund om den föreslagna växtförådlarrättcn kommer att medföra ökad ekonomisk satsning på forsk- nings- och ntvecklingsarbete av sådan omfattning att den motiverar ett helt nytt lagsystem med åtföljande administrativa organisation.

Frågan om möjligheten att åstadkomma en g e m e n s a 111 no r di s k l a g s t i f t n i n g om skydd för växtförädlingsprodukter behandlas av bl. a. Nordiska rådets svenska delegation. Delegationen beklagar att förslag inte föreligger om en gemensam lagstiftning på området och hänvisar till det intima nordiska samarbete som ägt rum på övriga områden inom imma- terialrätten såsom varumärkesrätt, upphovsrätt och patenträtt. För växt- l'örädiaren skulle det vara av stort värde ekonomiskt och praktiskt att hans ansökan bedöms enhetligt och ger samma rätt i alla nordiska länder. En- ligt delegationens mening bör det svenska lagförslaget inte genomföras förrän övriga länders ståndpunkt i saken blivit klar. Eventuellt bör något samarhetsorgan tillsättas.

Skånes handelskammare föreslår också att statsmakterna snarast tar initiativ till nordiska överläggningar men framhåller att de nordiska sam- arbetssträvandcna dock inte bör få försena antagandet av den svenska lag- stiftningen och Sveriges därav betingade anslutning till konventionen. Även Nord-Rose uttrycker önskemål om enhetligt. skydd i Norden.

Frågan om den föreslagna lagen kommer i konflikt med de strävanden att främja en fri och obunden konkurrens i näringslivet,

• Sida 48
•  Original

vilken strävan fått sitt främsta uttryck i konkurrensbegränsningslagen, be- handlas i några yttranden. Med hänsyn till sin grundsyn på hithörande frågor har kommerskollegium svårt att godta förslaget. Såvitt kollegiet kan bedöma föreligger inget annat skäl för genomförandet av lagstiftningen än att Sverige i längden inte kan stå utanför växtförädlarkonventionen. Kolle- giet vill inte förneka att detta skäl —— såsom förhållandena är _ ter sig tungt vägande och vill därför inte motsätta sig en svensk ratificering av konventionen samt tillskapandet av en i anledning härav ofrånkomlig lag- stiftning.

Även NO är tveksam om det finns tillräckliga skäl för att genomföra för- slaget. NO framhåller att det är angeläget att en omsorgsfull avvägning görs mellan de allmänna konkurrensintressena och de intressen som talar för en legal ensamrätt. Enligt NOs mening bör det föreligga mycket tungt vägande skäl för att nya legala ensamrätter skall tillskapas. Från allmän konkurrens- och konsumentsynpunkt är det snarare önskvärt att ompröva och mjuka upp redan bestående legala ensamrätter. NO framhåller vidare att beträffande växtförädlingsprodukter är det endast ett fåtal företag i själva förädlarledet i Sverige. Detta innebär i sig en faktisk konkurrensbe- gränsning. I handelsledet synes däremot förekomma konkurrens i form av olika utomstående företags efterodling av de svenska förädlingsföretagens utsäden och marknadsföring därav i konkurrens med förädlingsföretagen. Denna konkurrens har visat sig påverka prisbildningen. Den nu föreslagna växtförädlarrätten skulle ge växtförädlarna en legal ensamrätt, som med- förde att de — i den mån de så önskar — genom licensavgifter och/eller olika konkurrensbegränsande föreskrifter i samband med upplåtelse av rätt att efterodla växtsort kan dirigera marknadsföring och priser. I fråga om möjligheter till korrektiv mot missbruk av den monopolstållning som den föreslagna lagen kommer att ge växtförädlarna hänvisar utredningen dels till konkurrenshegränsningslagen, dels till de föreslagna tvånglicensbestäm- melserna. Konkurrensbegränsningslagen kan emellertid tillämpas endast om ensamrätten utnyttjas till att framtvinga eller understödja annan kon- kurrensbegränsning, dvs. sådan som faller utom ramen för ensamrätts- institutet. De föreslagna tvångslicensbestämmelserna är från konkurrens- teoretisk synpunkt i och för sig tillfredsställande. Det finns emellertid an- ledning att varna för att i allt för hög grad lita till den konkurrensfräm- jande betydelsen av möjligheter till tvångslicenser vid legala ensamrätter. Erfarenheterna från andra områden tyder snarast på att förekomsten och den praktiska nyttan i konkurrenshänseende av tvångslicenser är relativt ringa. Innan slutlig ställning tas till utredningens förslag bör enligt NOs mening en ingående avvägning göras mellan, å ena sidan, fördelarna för de enskilda växtförädlingsförctagen av en legal ensamrätt för sina växtsor- ter i Sverige och i konventionsländerna och, å andra sidan," nackdelarna för samhället av ett konkurrensbortfall på området med därav följande åter-

• Sida 49
•  Original

verkningar på prisbildningen. Vid en sådan avvägning kan det vara tvek- samt. om tillräckliga skäl kan anses föreligga för ett genomförande av för- slaget.

Frågan huruvida risk kan föreligga för missbruk av ensamrätten berörs även av bl.a. Svea hovrätt, statens jordbruksnämnd, KF och RLF. Hovrät- ten framhåller, att en jämförelse mellan den föreslagna lagens regler och motsvarande regler i patentlagen samt förarbetena till dessa ger vid han- den att det allmänna intresset är väl tillgodosett i förslaget. 0111 man även beaktar att starka intre-sseorganisationer torde bevaka alt ensamrätten inte missbrukas får enligt hovrätten de betänkligheter som kan hysas mot växtförädlarrätten från konkurrensbegränsningssynpunkt minskad tyngd. Enligt jordbruksnämnden synes avvägningen mellan skilda intressen ha skett på ett sådant sätt att man knappast löper risk för monopolistisk pris- sättning och annat missbruk av det privaträttsliga systemet. KF anför att de förslag utredningen framlagt för att skapa rimliga garantier mot miss- bruk torde kunna anses tillfredsställande. RLF finner det vara svårt att bedöma om det privaträttsliga systemet kommer att betyda ökade kostnader för svenskt jordbruk på dels kort, dels lång sikt. Ur såväl det allmännas som jordbrukets intresse måste det vara önskvärt att en ny sort kan spridas snabbt och på skäliga villkor. Utredningen har kommit fram till att möjlig- heten till tvångslicens bör vara en tillräcklig garanti härför. Förbundet de— lar utredningens uppfattning att växtförädlingsföretagens monopolställning medför risk för att de tar ut oskäliga licensavgifter. Om metoden med tvångslicens visar sig vara otillräcklig förutsätter förbundet att det skapas andra effektiva möjligheter till ingripande mot oskäliga licensavgifter.

Beträffande u t f o r m nin g e n av la g fö r sla g e t uttalar de re— missinstanser som berört frågan det helhetsomdömet att förslaget är väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Endast RRV har en invändning och framhåller att ett system som möjliggör en anslutning till ktmvcntionen bör ges en så enkel utformning som möjligt och att det inte är givet att man bör eftersträva en så nära likhet-med patentlagstiftningen som utred- ningens förslag innebär.

5.2 Växtförädlarrättens objekt och subjekt

Vad gäller fö r emålet för den föreslagna ensamrätten erinrar Stock— holms rådhusrätt om att patent inte kan meddelas på vz'ixtsorter eller väsent- ligen biologiskt förfarande för framställning av växter men väl på mikro- biologiskt förfarande och alster av sådant förfarande. Rädhusrätten anmär- ker att metodskydd för framställning av växter fortfarande lämnas utanför lagstiftningen, om ej förfarandet är mikrobiologiskt, och. anser att frågan bör ägnas uppmärksamhet under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Svea hovrätt och Stockholms rådhusrätt är kritiska mot förslaget att det

• Sida 50
•  Original

skall ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma lagens allmänna tillämpnings- område. I yttrandena framhålls att den föreslagna förteckningen redan från början får anses vara i det närmaste uttömmande för förhållandevis lång tid och att avsikten är att uteslutning från förteckningen inte skall före- komma. Mot denna bakgrund finner man att det vore principiellt riktigare att föreskriva att lagen skall vara tillämplig på växtarter som upptagits i lagen eller åtminstone i en som bilaga till lagen intagen lista.

Med anledning av utredningens förslag att lagen skall vara tillämplig en- dast på växtsort som framställts här i riket samt på växtsort som framställts utom riket av svensk förädlare påpekar Stockholms rådhusrätt att patent- lagen gäller utan motsvarande inskränkning. Rådhusrätten ifrågasätter om utredningens förslag på denna punkt är tillräckligt motiverat.

Flera remissinstanser vill utöka den av utredningen i utkastet till tillämp- ningsknngörelse föreslagna förteckningen över växtarter inom vilka växt- förädlarrätt skall kunna förvärvas med ytterligare växtarter, varvid särskilt arthybriderna nämns.

Utredningens uppfattning att skogsträd nu inte bör omfattas av iäxtför- ädlarrätten delas av samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan. Hit hör bl. a. statens centrala frökontrollanstalt, statens råd för skogs- och jord- bruksforskning, Skogs- och lantbruksakademien, skogsbruksutredningen, In- stitutet för skogsförbättring och Skogsstyrelsen. Skogsbruksutredningen an- för att. inom skogsbruket den nödvändiga tidsperioden för förädling, av- kommeprövning och fastställande av sort är så lång att det sätt för privat- rättsligt skydd för växtförädling som föreslagits icke — i vart fall under överskådlig tid —— kan betraktas som praktiskt användbart för förädlingen av skogsträd. Ej heller synes för närvarande behov av särskilt skydd för växtförädlingsrättcn på skogsträdens område föreligga. Institutet för skogs- förbättring anför liknande synpunkter och tillägger att när det gäller vege— tativ förökning, t. ex. sticklingar, tiden för framställning av förökningsma- terial kan vara annorlunda men att dessa metoder för närvarande spelar en mycket. underordnad roll inom skogsbruket.

lfrågaom vem som skall kunna anses som förädlareut- talar Svea hovrätt att hovrätten inte kan finna något hinder mot att även juridisk person betraktas som förädlare. Stockholms rådhusrätt anser att det hade varit värdefullt med uppgift om hur frågan lösts i Danmark och förordar en reglering så att också juridiska personer skall anses ha kunnat framställa en växtsort. Mot utredningens ståndpunkt i denna del invänder. SAF att många av de forskare som inom växtförädlingsföretagen bestäm- mer det urval i ett material som leder fram till nya sorter har sådana an- ställningsförllållanden att deras tjänsteavtal innebär en överlåtelse till ar- betsgivaren av hela förfoganderätten till de arbetsresultat som framkommer i anställningen. Därtill kommer den. oklarhet i rättsläget som i många fall inom företagen skulle kunna uppkomma om endast fysiska personer skulle

• Sida 51
•  Original

i'"

kunna anses såsom förädlare av en sort. Föreningen hänvisar vidare till utredningens uttalande att det material på vilket framställningen av en ny sort grundar sig oftast har byggts upp under en avsevärd tid inom företaget och med en skiftande krets av medarbetare. Att bland dessa, av vilka en det sedan länge kanske lämnat företaget, peka ut en eller flera personer, som skall anses vara förädlare kan i vissa fall vara helt ogörligt. Det anförda leder enligt föreningens mening till att även växtförädlingsföretaget såsom sådant skall kunna anses vara förädlare till inom företaget framställda växtsorter. Även LO hänvisar till samma uttalande av utredningen och framhåller att de mycket betydande inkomster, som växtförädlarrätten i vissa fall av lyckade förädlingsresultat kan komma att ge, måste komma att utfalla mycket slumpvis bland alla dem som medverkat i den långa föräd- lingsprocessen och föranleda många tvister mellan dem och företaget, som stått för förädlingskostnaderna. LO:s uppfattning är att växtförädlarrätt även skall kunna meddelas juridisk person.

Enligt lantbrukshögskolans mening är frågan om sortens rättsinnehavare mer komplicerad än vad utredningen förutsett. Högskolan framhåller att liian kommer in på betydande ekonomiska frågor för de institutioner och myndigheter som handhar förädlingen och att denna nu i vissa fall till stor del bekostas av anslag från statsmakterna. Högskolan finner det angeläget att hithörande frågor sedermera blir föremål för ytterligare överväganden.

Frågan om rätten till växtsort, som framställts av en a r h e l s t a g a r e, bör enligt Stockholms rädhusrätts mening antingen regleras i lag, t. ex. i enlighet med bestämmelserna i lagen om arbetstaga- res uppfinningar, eller i vart fall få en mera nyanserad och klargörande behandling i motiven. När det gäller patenterbara uppfinningar har frågan lösts i nämnda särskilda lagstiftning. I frågan om andra immaterialrättig- heter har frågan mer eller mindre lämnats öppen med de tillämpningssvå- righcter som detta medför. Sveriges advokatsamfund säger sig inte vilja förorda att särskild lagstiftning rörande arbetstagarens rätt nu införs. Där- emot bör i samband med en synnerligen välbehövlig revision av lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar frågan om lagstiftning rörande arbetstagares rätt till bl. a. växtsort tas upp till behandling.

5.3 De allmänna skyddsförutsättningarna Frågan om särskillnadskravet sett i relation till od- lin g sv ä r (1 et berörs av RLF som anför att ur odlingens synpunkt det primära kravet på en ny sort måste vara att den har högre odlingsvärde. En ny sort som innebär stora odlingsmässiga framsteg bör därför inte kunna vägras registrering med den motiveringen att det kan medföra vissa svårig- heter att skilja den från andra sorter. Visserligen finns en viss risk för be- drägligt förfarande om det föreligger uppenbara svårigheter att skilja två

• Sida 52
•  Original

sorter med olika odlingsvärde åt. Risken förefaller något överdriven och för- bundet betonar att kravet på lätt urskiljbara kännetecken inte får bli ett självändamål utan drivas med viss moderation. De hittillsvarande svenska kraven i dessa avseenden är fullt tillfredsställande. AB Findus betonar vik- ten av att vid utvärderingen av de prov en sort förutsätts genomgå det i praxis inte kommer att tillämpas någon form av värdebedömning, exempelvis av— seende sortens avkastningsegenskaper, utseende m. in. För industrin är det. ofta vida mer betydelsefullt vilka andra egenskaper en sort kan tillmätas, t. ex. kvalitetsmässiga med avseende på dess inverkan på den färdiga pro- dukt, vari sortmaterialet i fråga kan komma att ingå.

Även i andra remissvar understryks betydelsen av odlingsvärdet. Dessa redovisas i annat sammanhang ( avsnitt 5.7 ).

Synpunkter på 11 o m 0 g e n i t e t 5 k r a v et har framförts av skilda re— missinstanser. Dessa behandlas i specialmotiveringen ( avsnitt 8.1 ).

Sveriges advokatsamfund gör följ ande anmärkning mot formuleringen av 2 g i utredningens förslag, vilken innehåller de allmänna skyddsförutsätt- ningarna.

Bestämmelsen under 1) första stycket avser nyhetshinder och motsvarar bestämmelsen i 2 5 första stycket patentlagen, vari sägs att ”patent med— delas endast på uppfinning som väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt” etc. Enligt denna bestämmelse kan man alltså inte söka patent på en uppfinning som är exakt densamma som en tidigare hekantgjord sådan. 1 nu föreliggande förslag står det att ”sorten skall genom åtminstone ett vik— tigt kännetecken tydligt skilja sig från andra sorter, vilka är kända" etc. En— ligt ordalagen omfattar bestämmelsen inte det fall att det föreligger hinder vid förekomsten av samma sort som blivit känd. Då detta är avsikten, bör en justering av lydelsen ske, t. ex. att man skriver ”_ — -—— tydligt skilja sig från sort, vilken är känd”. I överensstämmelse härmed bör andra stycket av punkt 1) börja med ”Sort anses som känd —— ”

5.4. Växtförädlarrättens innehåll och omfång

Frågan om e n s a 111 r ä t t e n 5 in 11 e h å ll berörs i några remissytt- randen. Stockholms rådhusrätt har fäst sig vid att de utnyttjandeformer det gäller skall företas i visst syfte för att omfattas av skyddet. Denna begräns— ning kan otvivelaktigt medföra särskilda svårigheter i tillämpningen. Utred- ningen har också i något fall pekat på sådana. Rådhusrätten anser visser- ligen att begränsningen som sådan kan ha goda skäl för sig. Men det bör hellre tillkomma tredje man att påvisa ett syfte med sin framställning, im- port eller marknadsföring av växtmaterialet, som gör att utnyttjandet faller utanför skyddet, än att ensamrättshavaren skall behöva påvisa ett syfte hos tredje man som gör att utnyttjandet kränker ensamrätten. I motiven uttalas, framhåller rådhusrätten vidare, att export av växtförädlingsmaterial inte bör läggas under förädlarens ensamrätt. Uttalandet förefaller något oklart. ”Export” torde nämligen omedelbart omfattas av sådan otillåten marknads-

• Sida 53
•  Original

föring, som avses med tillhandahållande, och således ligga under ensam- rätten. Om däremot med utredningens uttalande endast åsyftas ”export” av sådant material som lovligen redan förts ut på marknaden, finns ingenting att invända mot uttalandet. Ett förtydligande finner rådhusrätten nödvän- digt.

J. E. Ohlsens Enke AB anser att det inte klart framgår vilken ställning konservfabrikernas användande av utsäde intar. Det torde förekomma att fabrikerna efterodlar t. ex. köksväxtsorter av annans härkomst och fram- ställer utsäde härav. Detta utlämnas till kontraktsodlare för produktion 'av en grönsak som konserveras och säljs; utsädet till grönsaksodlingen bjuds sålunda inte ut. Ibland torde viss debitering ske, men stundom ingår frö- kostnaden i kontraktspriset för grönsaken. Skulle utredningens avsikt vara att sådant utnyttjande ej skall omfattas av ensamrätten, skapas enligt bola— get en alltför stor lucka däri i och med att konservindustrin är en stor för- brukare av köksväxtutsäde. Bolaget anser att en ändring i så fall är nödvän- dig för att göra ensamrätten mer fullständig. .

Svenska Iantmännens riksförbund uppger att det förekommit att utländsk utsädesspannmål av sort som inte varit upptagen i den svenska sortlistan har importerats privat av svenska jordbrukare över dansk-svenska gränsen. Det synes förbundet vara angeläget att dylik import, som inte är önskvärd vare sig för vårt land eller den utländska sortägaren, förhindras.

Sveriges advokatsamfund framhåller att det givetvis är svårt att rätt be- döma hur avgränsningen av rättens omfång bör göras. Oavsett de skäl som utredningen anfört för begränsningen anser samfundet att det, då det nu gäller införandet av ett nytt institut, kan vara lämpligt att till en början göra de föreslagna begränsningarna och, sedan erfarenheter vunnits, eventuellt ta upp frågan till ny bedömning.

Utredningens uttalande om s. k. s i (1 o i 111 p 0 r t tas upp-av Svea hovrätt som påpekar att den av utredningen rekommenderade tillämpningen av la- gen med avseende på sidoimport överensstämmer med den som enligt pro- positionen med förslag till varumärkeslag anges för sidoimport av varor försedda med varumärke (1960: 167 s. 71). Departementschefens uttalande i varumärkespropositionen är emellertid föranlett av känneteckensrättsliga överväganden (jfr NJA 1960 s. 457) som knappast är tillämpliga på växt- t'örädlz-trrätten. Denna liknar mer patenträtten, vilket närmast skulle tala för den behandling av sidoimportfrågan som gäller inom patenträtten. En lösning efter modell av patenträtten skulle å andra sidan kunna på ett från allmän synpunkt inte önskvärt sätt begränsa konkurrensen i fråga om växt- förädlingsprodukter. Denna fråga bör enligt hovrättens mening uppmärk— sammas under lagförslagets fortsatta behandling och om möjligt få en lös- ning i lagtexten. . _

Frågan om e n s a 111 r ä t t e n s 0 111 f å n g är enligt Stockholms rådhus- rätt inte helt klar. Ensamrätten avses skola omfatta den registrerade växt-

• Sida 54
•  Original

F

sorten ”i dess helhet”. Utredningens mening synes vara, att allt växtmate- rial vilket i enlighet med de kriterier som skall gälla för avgränsning av olika sorter från varandra är att hänföra till sorten i fråga , oavsett varifrån mateå rialet härrör. Vad utredningen uttalat i denna riktning i motiven till 1 :$ synes vara ett uttryck för den viktiga principen rörande ensamrättens om- fång, att skyddet inte skall vara begränsat till identiskt samma växtsort som den registrerade sorten utan omfatta även på visst sätt ”liknande” sorter. Utredningen har beträffande importfallet uttalat, att tillstånd krävs för im— port av förökningsmaterial av en skyddad sort "eller en sort som liknar denna” men synes inte i övrigt ha ägnat skyddsomfånget närmare intresse. Rådhusrätten anser emellertid frågan vara av yttersta vikt för ett riktigt förstående av ensamrättens innebörd. Spörsmålet 0111 samma kriterier ( sam- ma "mått”) skall gälla vid fastställande av skyddsomfånget som de kriterier vilka skall gälla såsom skillnadskrav vid prövningen av skyddsförutsätt- ningarna bör klargöras närmare under det fortsatta lagstiftningsarbetet. lnom patenträtten gäller inte en sådan ordning; där räknar man med s. k. beroendeförhållanden, dvs. fall där skyddsförutsättningarna väl är upp- fyllda men där den patenterade uppfinningen inte får utnyttjas utan lov av den som innehar ett äldre patent, inom vars skyddsomfäng uppfinningen —-- trots att den är patenterbar —— faller.

5.5. Skyddstiden

Frågan om skyddstiden berörs endast i ett fåtal yttranden. Svea hovrätt noterar att de skyddstider som skall gälla enligt lagförslaget motsvarar kon- ventionens minimikrav och att enligt förslaget till tillämpningskungörelse dessa skyddstider utsträcks generellt ganska avsevärt. Det kan enligt hov- rättens mening hävdas att de längre skyddstiderna —— för den händelse de anses böra gälla — hellre bör anges i lagtexten. Hovrätten påpekar för övrigt att det föreslagna bemyndigandet för Kungl. Maj:t i lagförslaget knappast lämnar utrymme för en generell förlängning av skyddstiderna.

Stockholms rådhusrätt har svårt att på grundval av vad utredningen an— fört inse nödvändigheten av att skyddstiden blivit så oöverskådligt och oen- hetligt reglerad i förslaget. Det bör enligt rådhusrättens mening eftersträvas en enhetlig skyddstid för alla växtslag och skyddstiden bör framgå omedel- bart av själva lagen.

Originalutsädcsnämnden, statens plantskolenämnd, Iantbrukshögskolan och Institutet för värtforskning och kyllagring framhåller att utredningens förslag skiljer sig från konventionen, där det sägs att skyddstiden inte får vara under 15 resp. 18 år, och anser att det inte finns något skäl för att den svenska lagtexten skall avvika från konventionstexten. Nämnden tillägger att skyddet för trädgårdsväxter inte kan ekonomiskt utnyttjas förrän efter 10 a 15 år.

• Sida 55
•  Original

Skogsstyrelsen anser att det kan skapa oklarhet att ”skogsträc ” medtagits i själva lagtexten och att tiden för upprätthållande av växtförädlarrätt fast- ställts för dessa, (lå de inte upptagits i tillämpningskungörelsens förteck- ning över de växtsläkten och växtarter för vilka växtförädlarrätt kan för- värvas och således inte är inlemmade i systemet. Styrelsen föreslår att ordet ”skogsträt ” utgår ur lagförslagets stadgande om skyddstiden.

5.6 Registreringssystemet m. m.

Vad beträffar r e gi s tr e r i n g s 111 y n d i g 11 e t tillstyrker statskonto- ret förslaget att arbetsuppgifterna i fråga anförtros ett nybildat organ, kal- lat statens växtsortnämnd. Statskontoret har inget att invända mot t'ör- slagen rörande nämndens sammansättning och interna organisation. Inte heller RLF har några erinringar mot att såväl administrationen av det nya systemet som originalutsädesnämndens uppgifter skall skötas av en nyin- rättad statens växtsortnämnd. RRV, däremot, ifrågasätter om det behövs ett särskilt fristående organ för att sköta reg-istreringsfrågorna och uttalar att denna uppgift synes kunna .ankomma på statens centrala frökontrollan- stalt.

Patent- och registreringsverket framhåller att icke blott bristen på biologisk expertis talar för att verket inte bör bli registreringsmyndighet för växtförädlingsärenden, utan också det förhållandet att patentverket saknar den nära kontakt med växtförädling och växtodling som registreringsmyn— digheten helst bör ha. Patentverket finner det därför vara väl motiverat att den nuvarande originalutsädesnämnden efter viss utbyggnad blir registre- ringsmyndighet.

Lantbruksstyrelsen anför.

Lantbruksstyrelsen delar utredningens åsikt att praktiska och statsfi- nansiella skäl talar för att ett redan verksamt statligt organ om möjligt bör anförtros uppgiften som registreringsmyndighet i växtförädlarrättsärenden. Med hänsyn till den effektivitet som måste eftersträvas inom förvaltningen torde dock kunna ifrågasättas om uppdraget skall läggas på någon särskild, för endast detta ändamål inrättad organisatorisk enhet. Enligt lantbruks- styrelsens mening bör också ytterligare splittring av den statliga administra- tionen pä jordbrukets område undvikas. Därutöver kan såväl allmänt orga- nisatoriska som kostnadsskäl åberopas.

Mot här angiven bakgrund vill lantbruksstyrelsen framföra ett alternativ till utredningens förslag om hur de arbetsuppgifter bör lösas, som den om- bildade originalutsädesnämnden avsetts skola omhesörj a.

Till att börja med skall erinras om att det inom lantbruksstyrelsen finns både administrativ och med botaniska frågor väl förtrogen sakkunskap. Det skall också erinras om att styrelsen hittills har fungerat som besvärsinstans i ärenden som avgjorts inom originalutsädesnämnden. Vidare bör påpekas att styrelsen för att kunna fullgöra sina uppgifter bl. 3. inom de marknads- sektorer, som berörs av den obligatoriska statsplomberingen och av import-

• Sida 56
•  Original

och exportregleringen av vall- och köksväxtfrö, ständigt måste följa den fortlöpande utvecklingen på utsädesmarknaden. I samband med import- och exportfrågorna har styrelsen därvid bl. a. anlitat Sveriges centrala fröråd såsom ett rådgivande organ.

Det bör med hänsyn till här redovisade förhållanden ligga nära till hands att de uppgifter som enligt utredningens förslag skulle komma att läggas på Växtsortnämnden i stället anförtros lantbruksstyrelsen. Växtsortnämnden skulle emellertid ändå behövas som ett till lantbruksstyrelsen knutet bere- dande och rådgivande organ och bör även i detta fall ha den avdelningsin- delning, som utredningen föreslagit. Antalet ledamöter i de olika avdelning- arna bör vara högst enligt utredningens förslag. Avdelningarna bör stå un- der ledning av en gemensam ordförande.

Även lantbrukshögskolan och Sveriges potatisodlares riksförbund ifrå- gasätter om ett särskilt fristående organ skall tillskapas för att handha de uppgifter som enligt utredningens förslag skall åvila Växtsortnämnden. Lant- brukshögskolan tillägger att många av dessa uppgifter har mycket nära samband med lantbruksstyrelsens verksamhet och att det därför vore mer rationellt att låta lantbruksstyrelsen utgöra registreringsmyndighet men ut- rusta denna med en rådgivande nämnd.

Statens centrala frökontrollanstalt finner det helt naturligt och riktigt att bygga ut den nuvarande originalutsädesnämnden till att också svara för sort- registrering m. m. för växtförädlarrättssystemet. Anstalten delar utredning- ens uppfattning att den i samarbete med lantbrukshögskolan och andra sak- kunniga institutioner bör svara för sortprovningen, i vad avser nyhets- värde, homogenitet och stabilitet, även för växtförädlarrättsändamål, däri inbegripet provningen av prydnadsväxter, fruktträd och bärväxter. J. E. Ohl— sens Enke AB biträder också förslaget att sortprovningen skall överlämnas till ett centralt organ, exempelvis frökontrollanstalten. .

Då det gäller frågan om 5 p e ei a 1 f o r 11 m påpekar Sveriges advokat- samfund att frågor avseende tillämpning av ett flertal bestämmelser som är likartade eller till och med likalydande med patentlagens kan uppkomma till bedömande. Det måste därför a priori anses lämpligt att de avgörs av samma domstol i första instans. Att mål om växtförädlarrätt sannolikt blir relativt sällsynta utgör dessutom en särskild anledning att inte sprida dem över en mångfald underrätter. Samfundet förordar därför att Stockholms rådhusrätt skall vara specialforum i samtliga mål avseende tillämpning av lagen om växtförädlarrätt. Några särskilda sakkunniga såsom bisittare i rätten bedömer samfundet inte som erforderligt.

Stockholms rådhusrätt anför i forumfrågan. Utredningen har behandlat frågan om specialforum endast beträffande mål angående växtförädlarrätt, dvs. mål om ogiltigförklaring av sådan rätt, men ej beträffande andra mål såsom rörande intrång, fastställelsetalan, tvångslicens, bättre rätttill växtsort och överföring av växtförädlarrätt. Därvid har utredningen ansett sig ej böra föreslå specialforum eller för-

• Sida 57
•  Original

Kungl. Maj:ts proposition nr /:-0 år 1971 57 stärkning av domstol med sakkunniga ledamöter. Rådhusrätten — som självfallet inte har något önskemål att d 11 till sig mera mål än som av sak- liga skäl kan anses påkallat — har i denna fråga en avvikande mening. Det föreligger stora likheter med patentmål i allmänhet, främst. med mål an- gående mikrobiologiska förfaranden och alster. Belräffande samtliga typer av mål enligt den föreslagna lagen 0111 växtförädlarrätt finner rådhusrätten att medverkan av sakkunniga ledamöter i domstolen är angelägen. Bl. a. för att uppnå en såvitt möjligt enhetlig bedömning måste det. vara lämpligt att specialforum inrättas med deltagande av sakkunniga ledamöter. Därvid synes det vara ändamålsenligt, att Stockholms rådhusrätt i den samman- sättning som gäller för patentmål (65 och 66 55 patentlagen) görs till ex— klusivt forum i första instans. För en sådan lösning talar även att målen i fråga torde komma att bli få till antalet och att en enhetlig bedömning också i andra instans kan uppnås. I (len krets av tekniskt sakkunniga leda- möter i rådhusrätten och Svea hovrätt (68 g patentlagen), som för närva- rande är tillgänglig, torde redan finnas experter på området, låt vara att kretsen kan behöva utökas med ytterligare expertis på det växtbiologiska området. Rädhusrätten förordar alltså bestämt, att frågorna om special— forum och domstolens sammansättning omprövas.

Beträffandc i n s t a n s 0 r (1 11 i n g e n i administrativa ärenden angående växtförädlarrätt förordar statens centrala frökontrollanstalt, statens råd för skogs- och jordbruksforskning och Skogs- och lantbruksakademien - -— under erinran om att lantbruksstyrelsen är mellaninstans vid besvär över originalutsädesnämndens beslut — att styrelsen får fungera som mellanin- stans också i växtförädlarrättsärenden. Svenska patentomlmdsföreningen finner utelämnadet av en mellaninstans betänklig, eftersom föreningens erfarenhet från patent- och varumärkeslagarna visar att en dylik instans är

värdefull för fullständig och allsidig prövning av ett ärende.

5.7. Statsbidrag och växtförädlingsavgift

Frågan om bibehållande av s t a t s b i (1 ra g e 11 till växtförädlingen. tas upp av några remissinstanser. Samtliga biträder utredningens förslag att bi— drag skall utgå även i fortsättningen. Denna mening har bl. a. Svea hovrätt, Sveriges fröodlarcförbund, Sveriges lantbruks/örlmnd, RLF, ;t [Inu'inna svens- ka utsädesaktiebolaget och Skånes hamlelskauunarc. Även statens jord- bruksnämnd betonar vikten av att de statliga bidrag till växtförädlingen som nu lämnas över budgeten får kvarstå oavsett att ett nytt system införs. Det statliga bidraget torde vara ofrånkomligt. med hänsyn till grundforsk— ningen och till sådana sektorer av växtförädlingsarbetet, som kan befaras bli eftersatta såsom mindre lönsamma vid en kortfristig bedömning. Sneri- ges utsädesförening ger uttryck för samma mening och framhåller att ett fortsatt statsanslag till växtförädlingen är en väsentlig förutsättning för att förädlingen skall kunna fullgöra sina uppgifter med ur jordbruket och na- tionalhushållets synpunkt tillfredsställande effektivitet och behålla sin hittillsvarande rangplats internationellt sett.

• Sida 58
•  Original

Förslaget att systemet med växtförädlingsavgifter i princip skall behållas även efter införandet av ett privaträttsligt skydd har tillstyrkts allmänt. Flera remissinstanser framhåller att systemet är enkelt och billigt och har fungerat tillfredsställande. Enligt statens plantskole— uämnd bör det kunna utvidgas, i första hand till trädgårdsväxter men där— efter successivt även till andra växtslag. Samma åsikt framförs av lantbruks— högskolan. Institutet för växtförädling av frukt och bär önskar att frågan om en utvidgning av systemet till att gälla även plantskolealster av frukt— träd och bärväxter tas upp till prövning.

En annan grundinställning till växtförädlingsavgiftssystemet har Skånes handelskammare, som påpekar att kammaren vid sin tidigare handläggning av växtförädlingsfrågor utgått från att det nuvarande systemet är ett provi- so'rium. Kammaren förordar nu att systemet behålls endast för äldre sorter och således successivt avvecklas i samma mån som dessa äldre sorter för- svinner. En sådan ordning är enligt kammarens mening den mest logiska och rationella. Att det finns två sinsemellan mer eller mindre parallella system vid sidan av varandra, kan enbart vålla osäkerhet om lagstiftningens egentliga innebörd. Ett dubbelt system föranleder sannolikt även admini- strativa olägenheter. Kammaren ifrågasätter också huruvida ett dubbelt. system står i överensstämmelse med konventionen. Kommerskollegium, som refererar handelskammarens skepsis i sistnämnda fråga, förklarar sig ej dela kammarens uppfattning i denna del.

RRV fruktar att den föreslagna kombinationen av två system kan kom- ma att medföra svårigheter i den praktiska tillämpningen och förordar att detta avsnitt i utredningens betänkande ses över. Siktet bör därvid enligt RRV vara inställt på ett system som på enklast möjliga sätt uppfyller växt- förädlarkonventionens krav på medlemskap. Om man därvid kommer till. slutsatsen att en lagreglering bör införas, bör enligt RRst uppfattning det nuvarande systemet med växtförädlingsavgifter slopas.

Med reservation för RRV har ingen remissinstans någon erinran mot för- slaget att systemet med växtförädlingsavgifter helt skall tillämpas på äldre sorter, som till följd av nyhetshinder inte kan få rättsskydd enligt den före— slagna lagen. '

Frågan om bibehållande av systemet med växtförädlingsavgifter för nya sorter som inte fyller de krav för ensamrätt som kommer att ställas enligt den föreslagna lagen har föranlett skiftande svar. Institutet för växtforsk- ning och kgllagring ansluter sig helt till den uppfattningen att behållandet av växtförädlingsavgiftssystemet är nödvändigt med hänsyn till det sortiment som av olika anledningar inte kan inordnas i det privaträttsliga systemet. RLF anser att växtförädlingsavgifter bör utgå även i fortsättningen bl. a. för att vissa nya och särskilt då korsbefruktande sorter bör kunna införas i riks- sortlistan utan att därför vara så stabila eller homogena att de kan ges pri- vaträttsligt skydd. Skånes handelskammare däremot vänder sig emot att

• Sida 59
•  Original

sort, som icke uppfyller de i lagtexten intagna kraven på homogenitet och stabilitet och sålunda inte kan erhålla sortskydd, det oaktat skall kunna tas in i rikssortlistan och därmed bli berättigad till växtförädlingsavgift. Om utredningens förslag i denna del realiseras kan systemets enhetlighet även- tyras. De speciella problemen beträffande korsbefruktande växtslag torde kunna lösas antingen —— såsom i Danmark —— genom att de biologiska kraven för erhållande av rättsskyddet mjukas upp eller genom att för dessa arters vidkommande växtförädlingsavgiften bibehålles. Den förra lösningen synes vara att föredra bl. a. med hänsyn till att det nordiska samarbetet på området i sinom tid kan komma att nödvändiggöra viss svensk anpassning efter den danska lagstiftningen. Allmänna svenska utsädesaktiebolagct ifrågasätter om inte det intrikata problemet med sorter som i fråga om homogenitet m. m. ej fyller kraven för erhållande av rättsskydd skulle kunna få en bättre lösning genom enhetliga sortprövningsbestämmelser anpassade till de regler som gäller i Danmark. J. E. Ohlsens Enke AB anser att till registrering an- mälda sorter, som inte betraktas som nya eller som saknar egenskaper för självständighet, inte bör beläggas med växtförädlingsavgift; metoden med sådan avgift skulle alltså behållas bara för de redan i marknaden befintliga sorterna.

Utredningens förslag att växtförädlingsavgift skall tas ut på alla nya sor- ter inom. landet men att bidrag ur växtförädlingsfonden för viss sort skall kunna erhållas endast om förädlaren avstår från att ta ut licensavgifter på denna och andra sorter inom arten tillstyrks av statens pris- och kartell- nämnd, lantbrukshögskolan, Institutet för växtförädling av frukt och bär och Sveriges lantbruksförbund. Förbundet anför därvid att den föreslagna kombinationen av systemen visserligen synes kunna medföra vissa kompli- kationer men förbundet förutsätter att erforderlig omprövning av vissa detaljbestämmelser görs sedan erfarenhet vunnits.

Svenska Iantmännens riksförbund håller för troligt att två parallella system för uttagande av avgift inom landet för samma växtart från en och samma sortinnehavare skulle skapa förvirring och förorsaka allvarliga miss— förstånd och komplikationer inom frö- och utsädesodling, handel och kon- trollorgan. Förbundet hälsar därför med stor tillfredsställelse att man inom utredningen enats 0111 bestämmelsen att sortinnehavaren redan då han första gången ämnar marknadsföra en rättsskyddad sort av viss art skall välja huruvida han för hela den växtart sorten tillhör vill hålla sig till utdel— ningen ur växtförädlingsfonden eller vill licensbelägga framdeles av honom framställda sorter av arten. Förbundet framhåller dock, att det finns en risk för att en växtförädlarc, som redan valt att för en sort av viss art hålla sig till utdelningen ur fonden, överlåter en senare av samma växtförädlare framställd sort av samma art till ett dotterbolag som har kvar sin valfrihet mellan systemen. Förbundet förutsätter därför, liksom Sveriges fröodlareför-

• Sida 60
•  Original

bund, att bestämmelsen omarbetas så att otillbörlig övergång mellan av- giftssystemen genom överlåtelse av sort förhindras.

Av flera remissinstanser framhålls att det föreslagna systemet innebär att sorter som säljs på licens på hemmamarknaden kommer att få bära dels kostnader för erlagd växtförädlingsavgift, dels (len ytterligare belastning i prishänseende som licensavgifterna innebär, utan att sortägaren för den skull får del av de inflytande växtförädlingsavgifterna. Det ligger enligt lantbruksstyrelsen i sakens natur att det med ett sådant system som skis- seras för hemmamarknaden blir ytterst svårt för förädlare att gå ut med sina nya sorter som licenssorter på denna marknad. Endast sorter av så extremt god beskaffenhet att ett rejält merpris är berättigat och möjligt att ta ut torde under dessa förhållanden kunna ge så goda licensintäkter att för- ädlarcn har råd att avstå från växtförädlingsavgift. I princip skulle lant- bruksstyrelsen inte ha något emot ett system, där de svenska förädlarna till övervägande del utnyttjade möjligheterna att erhålla växtförädlingsavgifter för sina sorter på hemmamarknaden och samtidigt avstod från att ta ut li- censavgifter på denna marknad. Det kan väl emellertid bli svårt att få ett renodlat sådant system att fungera tillräckligt bra och det skulle inte saknas nackdelar. Det kan också ifrågasättas om det skulle ha några praktiska för- delar med avseende på utsädespriserna. Enligt lantl')ruksstyrelscns mening finns det skäl som talar för att systemet under alla förhållanden bör kon- strueras så att särskilt stora framsteg inom växtförädlingen blir premierade. Det skulle kunna bli fallet, om en alla tillkommande möjlighet att —— i sam- ma ordning som nu — få del av växtförädlingsavgifter, kunde kombineras med en rätt att därjämte ta ut licensavgift också för den svenska markna- den. Vid en lämplig växtförädlingsavgiftnivå skulle denna senare rätt kun- na utnyttjas endast för så bra nya sorter att deras speciellt höga bruksvärde motiverade ett högre pris än det gängse för andra sorter av samma art. För utsädeskonsumenten borde ett sådant system inte leda till högre priser än de priser, som skulle bildas därest utredningsförslaget följdes. En anordning som den här antydda borde bringa det svenska systemet i bästa möjliga sam- klang med konventionen. Att en huvuddel av avgiftsintäkterna och fördel- ningen av dessa intäkter i vårt land skulle ombesörjas av det allmänna, bor- de andra länder knappast kunna uppfatta som en störning.

De dubbla avgifterna finner RLF medföra risk för fördyringar för jord- bruket. Förbundet godtar trots detta utredningens förslag och gör detta med understrykande av kravet på att effektiva åtgärder kan vidtas mot oskäliga licensavgifter och mot begränsningar av utbuden på marknaden. Statens råd för skogs- och jordbruksforskning samt Skogs- och lantbruks- akademien anser att det för utsädesköparna blir mindre attraktivt att be- höva betala de dubbla avgifter som blir följden om förädlarcn väljer systemet med växtförädlarrätt. Ett köpmotstånd med klart negativa verkningar för utsädeskulturen torde här i de flesta fall uppstå.

• Sida 61
•  Original

Frågan om de dubbla avgifterna kan ha en prishöj ande effekt tas upp även av Skånes handelskammare. Kammaren menar att möjligheten för od- larna att använda hemmaproduce”at utsäde gör det angeläget för växt- förädlarna att inte ta ut produktpriser av en storleksordning som kan minska försäljningsvolymen för de egna produkterna. Marknadsförhållan- dena torde enligt kammarens mening över huvud taget lägga hinder 'i vägen för uttagande av påtagliga överpriser. Därtill kommer att lagstift- ningen genom bestämmelser om tvångslicens ger möjlighet till ingripande mot missbruk i form av oskäliga priser eller allt för höga licensavgifter.

Statens plantskolenämnd tror att de dubbla avgifterna kan ha konse- kvenser för växtsorternas spridning, varför en närmare översyn av detta avsnitt i betänkandet torde behövas.

För att uttagen bör renodlas "till antingen växtförädlingsavgift eller växt- förädlarrätt uttalar sig statens centrala frökontrollanstalt, Sveriges fröod- Iareförbund, Sveriges potatisodlares riksförbund och Sveriges utsädesför— ening. Frökontrollanstalten pekar därvid på att konkurrensen mellan de två systemen då skulle garantera att utsädeskonsumentcn ej behöver be- tala mer än nödvändigt för lantbruksutsädet.

Liknande mening 'har Institutet för väaftforskning och kyllagring. Enligt institutet bör rättsskyddade sorter för vilka licensavgift kommer att tas ut, vara undantagna från växtt'örädlingsavgifter. Förädlaren skall emeller— tid tillåtas välja vilket system han önskar med hänsyn till vad han anser förmånligt.

Enligt W. l-Veibulls AB finns det goda skäl att behålla växtförädlings- avgiften som ett komplement till det nya privaträttsliga systemet. Bolaget har svårt att inse att den av utredningen föreslagna kombinationen är nöd- vändig. Den torde ha föreslagits för att tillgodose konsumentintressen. Enligt bolagets åsikt är den emellertid inte ägnad att gagna konsumenten. Den kan få oförmånliga verkningar för dem, både direkt och indirekt. I praktiken betyder den att växtförädlarna inte eller endast i begränsad om- fattning kommer att kunna använda sig av det 'ättsskydd som den före- slagna lagen tillerkänner dem. Lagtekniskt synes det föga tillfredsställande att Kungl. Maj:t kan förordna om åtgärder som innebär att växtförädlare avstår från en rätt, som skall tillkomma dem enligt lag. Det kan, synes det bolaget, också ifrågasättas om kombinationen är förenlig med konventio- nen, dess anda och bokstav. Om kombination av det slag utredningen för- ordat genomförs bör enligt bolagets mening annat inte komma i fråga än att växtförädlares val mellan växtförädlingsavgift och licensavgift skall göras sort för sort. Det framstår för bolaget. som orimligt att ett val skall vara bindande för all framtid för alla nytillkommande sorter inom samma växt- art. De förutsättningar, som inverkar på valet, är olika för skilda sorter och de kan genom åtgärder från statsmakterna och på annat sätt ändras från tid till annan. Enligt bolagets åsikt kan betänkligheterna mot försla-

• Sida 62
•  Original

get lätt undgås genom att växtförädlare får välja mellan licensavgift och växtförädlingsavgift med den naturliga konsekvensen, att den avgift han inte väljer faller bort. Med en dylik jämkning skulle växtförädlingsavgiften stå kvar som ett komplement till den på lagen om växtförädlarrätt grun- dade licensavgiften. Växtförädlaren skulle efter omständigheterna kunna välja mellan att ta det stöd för sin växtförädling, som erbjuds genom syste- met med växtförädlingsavgifter, och avstå från licensavgift, eller att ta ut licensavgift, i vilket fall växtförädlingsavgift inte skulle utgå. Valet skulle givetvis göras sort för sort. Det skulle vara bindande för framtiden i fråga om varje sort för sig men inte för andra sorter.

Förslaget att valet skall avse ej endast ifrågavarande växtsort utan samt- liga sorter inom en växtart och som sådant vara bindande för all framtid kritiseras också av originalutsädesnämnden, statens centrala frökontrollan- stalt, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, Skogs- och lantbruks- akademien, Institutet för växtforskning och kgllagring, Sveriges potatisod- lares riksförbund, Sveriges utsädesförening och RLF. Institutet framhåller att, om man tar potatisen som ett exempel, kravet att valet skall ske då den första sorten presenteras är orimligt. För detta växtslags del framställs sorter för skilda ändamål, såsom färskpotatis, höst- och vinterpotatis, fa- brikspotatis för stärkelse- och bränneriindustrin, råvara för industriell för- ädling för flingor, pulver, chips, pommes frites osv. Under allvarlig dis-- kussion är dessutom framställandet av nya sorter för foder med hög pro- teinhalt. De sorter, som framställs för olika ändamål och av vilka vissa kommer att bli specialsorter med begränsad omfattning i odlingen, måste bedömas från helt olika synpunkter vid förädlarens ställningstagandc till vilket avgiftssystem som skall väljas. Valet bör därför ske sort för sort.

Statens frökontrollanstalt, statens råd för skogs- och jordbruksforsk- ning, Skogs- och lantbruksakademien samt Sveriges utsädesförening fram- håller att Kungl. Maj:t bör kunna bevilja övergång från det ena systemet till det andra.

RLF finner det rimligt att växtförädlaren genom ansökan hos Kungl. Maj:t eller med vissa tidsintervaller ges möjlighet att ändra ställningsta- gande beträffande de betydelsefullaste lantbruksväxterna. Det är svårt att finna bärande motiv till varför utredningen, som föreslagit möjlighet att välja system växtart för växtart, inte varit konsekvent och antingen till- låtit uppdelning sort för sort eller också föreslagit att valet skall gälla för- ädlarens hela produktion för vilken registrering är möjlig.

Svea hovrätt och RRV påpekar att växtförädlingsföretagen genom det föreslagna systemet kommer i en vansklig valsituation. De ekonomiska kon- sekvenserna av de beslut som skall fattas kan i de enskilda fallen svår- ligen överblickas. Hovrätten framhåller att utredningen synes räkna med att företagen i stor omfattning skall avstå från växtförädlarrätt, vilket skulle innebära att det föreslagna systemet i fråga om de viktigaste växt-

• Sida 63
•  Original

arterna inte kommer att tillämpas på den svenska marknaden. En sådan ordning, som enligt hovrätten i och för sig kan te sig märklig, skulle in- nebära att växtförädlingen på den svenska marknaden inte tillförs de ökade ekonomiska resurser som utredningen anser erforderliga. Hovrättens slutsats är att den av utredningen föreslagna lösningen att bidrag ur växt- förädlingsfonden inte skall utgå så snart licensavgift uttas för en sort inom arten inte framstår som den mest ändamålsenliga.

Förslaget att förädlarcn skall som villkor för medelstilldelning ur växt- förädlarfonden avstå från rätten att ta ut licensavgifter för sorten ger enligt Svenska föreningen för industriellt rättsskydd upphov till betänklig- hetei. Föreningen fortsätter.

Blir det vanligt att växtförädlare gör sådana avståenden, något som inte förefaller osannolikt, kommer den insatsstimulerandc funktion, som (len nya lagen om växtförädlarrätt annars torde ha medfört, att väsentligt minskas. Föreningen vill erinra om att det omfattande samhällsstöd till olika kategorier av upphovsmän och uppfinnare som numera förekommer har formen av ett komplement till det privaträttsliga skyddet enligt upp- hov srätts- och patentlagarna och inte avser att ersätta detta. Valet mellan privaträttsligt skydd och avgiftssystem har ingående diskuterats bl. a. i samband med införandet av skydd genom 1960 åls upphovsrättslag fö11 upphovsrätten närstående rättigheter (skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag). De därvid gjorda övervägan- dena (se bl. a. SOU 1956: 25 s. 371) synes ha betydande principiell härkraft också på nu ifrågavarande område. Bakom utredningens förslag synes del- vis ligga vissa farhågor för att ett fullt ut genomfört ensamrättssystem skulle ge växtförädlare möjlighet att ta ut för höga priser på sina produk- ter. Föreningen vill nämna att farhågor av denna art sedan mycket länge stundom förts fram i den allmänna diskussionen kring patentskyddet. Därav föranledda regler om tvånglicens m.m. har emellertid _ enligt vad erfarenheten visar — mycket sällan behövt aktualiseras i praktiken. Det synes inte finnas grundad anledning att anta att den i många hän- seenden snävt avgränsade växtförädlarrätten skulle komma att föranleda erfarenheter av annat slag. Fastmer synes det troligt att införandet av ett växtförädlingsskydd i Sverige kommer att leda till ökade insatser och där- med stegrad konkurrens mellan olika in- och utländska förädlares sorter. Det synes därför föreningen lämpligare, att det direkta stödet ur växt- förädlingsfonden i likhet med förekommande stöd till upphovsmän och upp- f innare utformas fristående från den allmänna växtförädlarrätten.

Förslaget om valtvång strider enligt Stockholms rådhusrätt inte barä mot vad som principiellt brukar gälla i fråga om ensamrätter på imma- terialrättens område utan även mot vad som måste antas vara växtför- ädlarkonventionens anda. Frågan om förädlarcn skall eller inte skall till- delas medel ur växtförädlarfonden får således inte göras beroende av 0111 han vill utnyttja den rätt som den föreslagna lagen ger honom. Den bör prövas efter andra grunder, t.ex. efter behov i det enskilda fallet. Råd- husrätten tar alltså bestämt avstånd från varje tanke på att ensamrätten

• Sida 64
•  Original

skall få omintetgöras genom ett administrativt förfarande av det slag ut- redningen föreslår.

Frågan 0111 utländska nya sorters infogande i det föreslagna kombine- rade systemet. berörs av några remissinstanser. Statens centrala frökontroll- anstalt finner det vara oklart hur utländska sorter skall avgiftsbeläggas här i landet. Väljer den utländske sortägaren systemet med växtförädlar- 'ätt torde enligt utredningens förslag även i detta fall växtförädlingsavgift behöva uttas. Avgifterna går då till statens råd för skogs— och jordbruks- forskning för utdelning till svensk växtförädling. Frökontrollanstalten ef- terlyser, om utredningens förslag genomförs i denna del, detaljerade be— stämmelser om hur forskningsrådet i så fall får disponera dessa medel. Inte heller statens råd för skogs- och jordbruksforskning samt Skogs- och Iantbruksakademien anser att det av utredningens förslag framgår hur ut- ländska sorter tänkes avgiftsbeläggas i Sverige. Tas tästförädlingsavgift ut på utländska sorter och kan utdelning av de uttagna medlen endast ske till svensk växtförä(llingsverksamhet torde detta sannolikt ge upphov till miss- nöje och ogynnsamt äterverka på de internationella, nu ömsesidigt mycket väl utbyggda kommersiella förbindelserna på utsädesområdet. W. Weibull AB mena' att det valtvång som kombinationen innebär är avsett att till- lämpas även på företrädare för utländska växtförädlare. Visserligen uttalas detta inte uttryckligen i betänkandet men bolaget har svårt att inse hur en åtskillnad mellan svenska och utländska förädlare skulle kunna moti-- veras på ett från rättvisans och andra synpunkter godtagbart sätt. För växtförädlaren medför den föreslagna kombinationen och de uppställda valalternativen, hur än valet träffas, ett faktiskt intrång i ittxtförädlar— rätten. Bolaget ställer frågan 0111 de i samarbetet deltagande staterna utan vidare kommer att acceptera ett sådant intrång. Enligt Skånes handelskam- mare kommer den föreslagna ordningen av allt att döma endast att kunna tillämpas gentemot inhemska förädlare medan på importerade produkter rättsinnehavaren knappast kan betagas möjligheten att få såväl växtför- ädlingsavgift som licensavgift.

Beträffande storleken på växtförädlingsavgiften anför lantbruksstyrel- sen, att avgifterna bör ses över samtidigt med att det nya systemet införs, och Svenska Iantmännens riksförbund, att de bör motsvara vad vederbö- rande eljest skulle ha kunnat erhålla i licensavgifter.

I detta sammanhang må nämnas att flera remissinstanser berört bety- delsen av 0 d li n g 5 ' ä r (1 e t. Statens centrala frökontrollanstalt anför att systemet med växtförädlingsavgift baseras på obligatorisk statsplombe- ring; endast sådana sorter, som i praktiskt viktiga avseenden åtminstone visar sig vara lämpliga och i övrigt visat sådana morfologiska och andra egenskaper att de ä' att anse som självständiga, intas i rikssortlistan och kan därmed saluföras i marknaden. Systemet med växtförädlarrätt baseras däremot på att sorten skall vara ny, stabil och homogen men det ställs inga

• Sida 65
•  Original

krav på odlingsvärdet. Frökontrollanstalten vill bestämt hävda odlingsvär- deprincipen för försäljning av utsäde inom landet. I konsekvens härmed bör systemet med växtförädlarrätt i sin tillämpning inom landet kombine- ras med obligatorisk statsplombering för de växtslag, för vilka denna 1111 gäller. i den mån en ny sort inte anses lämplig för svensk växtodling bör den kunna förklaras som ”exportsort” och bli berättigad till växtförädlar- rätt utomlands.

Även statens råd för skogs— och jordbruksforskning samt Skogs- och lantbruksakademien finner det ofrånkomligt att odlingsvärdesprincipen undantagslöst hävdas vid all försäljning av utsäde inom landet. Införandet av växtförädlarrätt får enligt rådet och akademien inte tillåtas dämpa fram- stegen hos landets nuvarande höga utsädeskultur genom att bidra till att icke odlingsvärda sorter kommer ut i (len svenska växtodlingen. Rätts- skyddssystemet måste därför på sätt frökontrollanstalten angett kombine- ras med obligatorisk statsplombering. Man tillägger att originalutsädes- nämnden redan nu godkänner vissa specialsorter, som inte anses tillräck- ligt odlingsvärda i Sverige, såsom ”exportsorter”, blott identitetskraven är uppfyllda. Svenska Iantmännens riksförbund förutsätter också att en sorts odlingsvärde även i framtiden skall vara avgörande för 0111 den får mark- nadsföras inom landet. Sveriges fröodlareförbund understryker betydelsen av att knyta intagning i rikssortlistan och obligatorisk statsplo111bering som ett villkor för försäljning och uttagning av avgifter enligt växtförädlar- rättssystemet i Sverige.

6. Departementschefen

6.1. Allmänna synpunkter

Den 1 juli 1961 infördes i Sverige ett system med växtförädlingsavgifter och obligatorisk statsplombering av utsädesvara. Systemet, som från början gällde endast stråsäd och trindsäd, utvidgades den 1 juli 1968 och den 1 juli 1970 och omfattar nu alla lantbruksväxter --— utom sockerbeta, lin och hampa — samt alla grönyteväxter. Syftet med systemet är att tillföra växt- förädlingen ökade ekonomiska resurser och att förbättra kvaliteten på ut- säde.

Systemet fungerar i huvudsak på följande sätt". Allt utsäde av ifrågava- rande växter, som skall marknadsföras, måste statsplomberas. Statsplom- bering får normalt ske endast av utsäde som intagits i en särskild lista, riks- sortlistan, och som uppfyller vissa krav, främst i fråga om odlingsvärde. I samband med statsplomberingen tas ut växtförädlingsavgifter som tillförs en särskild fond, växtförädlingsfonden. Från fonden utdelas bidrag till växtför- ädlarna, vilka bidrag i princip motsvarar växtförädlingsavgifterna på veder— börande sorter. Även utländska förädlare kan under förutsättning av lika-

3 Riksdagen 1971. 1 sam/. Nr 40

• Sida 66
•  Original

behandling från vederbörande lands sida av svenska växtförädlare få bidrag genom svenska representanter.

Systemet har medfört en betydande förstärkning av växtförädlingsföre» tagens ekonomi. Utdelningen från fonden uppgick till 1,4 milj. kr. redan för budgetåret 1961/62 och den har därefter praktiskt taget oavbrutet stigit för att för budgetåret 1969/70 uppgå till 3,6 milj. kr. Det är en allmän upp- fattning att syftet att förbättra kvaliteten på utsädet också vunnits.

Samtidigt med att det nu nämnda systemet infördes här i landet pågick förhandlingar 0111 en internationell konvention för skydd av växtförädlings— produkter. Konventionen undertecknades i slutet av år 1961 och trädde i kraft den 10 augusti 1968 sedan den ratificerats av Danmark, Förbunds- republiken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Även Frankrike torde inom kort komma att ratificera konventionen. Andra stater som för- väntas tillträda konventionen är Belgien, Spanien och Ungern.

Konventionen, som i princip avser alla kulturväxter, har till ändamål att tillerkänna växtförädlarna en privaträttslig ensamrätt till nya växtsorter. Ensamrätt kan erhållas endast om växtsorten kan skiljas från andra, förut kända sorter och om den är homogen och stabil. Förutsättningarna för en— samrätt undersöks enligt ett särskilt förprövningssystem. Ensamrätten inne- bär i huvudsak att ingen utan förädlarens eller hans rättsinnehavares lov får marknadsföra eller för kommersiell avsättning framställa föröknings- material av sorten. Användning av förökningsmaterial av sorten är däremot i regel fritt men faller under förädlarens eller hans rättsinnehavares kontroll i de fall då upprepad användning av växtmaterial av sorten är nödvändig för kommersiell framställning av annan sort. ] fråga om prydnadsväxterna omfattar ensamrätten också användning av plantor eller delar av plantor som förökningsmatcrial för kommersiell framställning av snittblommor eller annat material för prydnadsändamål.

Växlförädlingsskyddsutredningen, som tillsattes år 1962, fick i uppdrag att utreda den för svenska förhållanden lämpligaste utformningen av ett skyddssystem, som kunde göra det möjligt för vårt land att tillträda kon- ventionen. Utredningen hade därvid i första hand att granska möjligheterna att i sak behålla det nuvarande svenska systemet beträffande största möjliga antal växtslag.

Utredningen avgav i maj 1969 ett betänkande, Växtförädlarrätt (SOU 1969: 15). I betänkandet, vars innehåll jag tidigare utförligt redovisat, fram- håller utredningen att den praktiskt inriktade växtförädlingen behöver öka- de ekonomiska resurser för att kunna möta de ständigt stigande kraven på sorter med förbättrade egenskaper och medverka till en fortsatt effektivise- ring av jordbruket och trädgårdsnäringen. Utredningen diskuterar tre olika lösningar. Den första innebär att man bygger vidare på växtförädlingsav- giftssystemet genom att utvidga detta till flera växtslag och höja avgifterna. Den andra är att man inför ett privaträttsligt system som möjliggör för för-

• Sida 67
•  Original

ädlarna att ta ut licensavgifter för växtförädlingsprodukter. Den tredje lös- ningen förutsätter en användning av båda systemen i kombination.

Utredningen stannar för den tredje lösningen. Det innebär först och främst att utredningen föreslår att ett system med privaträttslig ensamrätt till växtsorter införs i Sverige. Förslaget ges formen av en lag 0111 växtför— ädlarrätt, som i materiellt hänseende anknyter mycket nära till konventio- nen. Vidare innebär utredningens förslag att systemet med växtförädlings- avgift och bidrag ur växtförädlingsfonden behålls och samordnas med det privaträttsliga systemet.

Utredningens lagförslag har i princip tillstyrkts så gott som enhälligt av remissinstanserna. Dessa framhåller särskilt betydelsen av att Sverige an- sluts tili växtförädlarkonvcntionen. Även förslaget att växtförädlingsavgifts- systemet skall behållas har allmänt tillstyrkts, såvitt gäller ”gamla” sorter, dvs. sorter som före den föreslagna växtförädlarrättslagens ikraftträdande finns på den svenska marknaden. Med avseende på ”nya” sorter däremot fö- religger olika 111e11i11gar både i frågan huruvida systemet överhuvudtaget skall behållas och, i sådant fall, i frågan 0111 hur samordningen skall göras.

När ställning nu skall tas till utredningens förslag, vill jag till en början erinra om att växtförädlingen i vårt land åtnjuter stöd även på annat sätt än genom växtförädlingsavgiftssystemet, vilket belastar omsättningen av ut- säde och således väsentligen bärs av avnämarna. Redan långt innan detta system infördes har nämligen staten i olika former gett stöd åt växtföräd- lingen och så sker alltjämt. Vid lantbrukshögskolan bedrivs sålunda grund- forskning och försöksverksamhet, vars resultat kommer växtförädlarna till- godo. Vidare lämnas ekonomiska bidrag över statsbudgeten till olika företag, som bedriver praktisk växtförädling. Bidragen har i vissa fall karaktären av allmänt stöd åt företagens verksamhet, medan de i andra fall är avsedda för grundforskning och tillämpad forskning samt till angelägen men ekonomiskt vansklig praktisk växtförädling. Växtförädlingsföretagen har också fått eko- nomiskt stöd från statens råd för skogs— och jordbruksforskning och dess föregångare.

Växtförädlingsskyddsutredningen ger belägg för att det är ett samhälls— intresse att växtförädlingen tillförs ytterligare medel. Utredningen fram- håller att det är önskvärt att möta de skärpta kraven på sortmaterialet i samband med jordbrukets mekanisering, att stegra avkastningsförmågan hos kulturväxterna, att variera deras mognadstid, att stärka deras tålighet och resistens i olika avseenden, att höja deras odlingsvärde och att anpassa deras kvalitetsegenskaper till olika industriella och konserveringstekniska behov. Jag delar utredningens uppfattning att växtförädlingen står inför många kostnadskrävande uppgifter. Vad gäller resistensförädliugen kan yt- terligare framhållas att sjukdomsalstrande mikroorganismer efter hand an— passar sig till förädlade sorter, varför denna förädling ständigt måste fort- gå. En förbättrad resistens mot sjukdomar och _parasiter ä1 för övrigt be-

• Sida 68
•  Original

tydelsefull också därför att den kan minska behovet av bekämpningsmedel. Jag anser alltså i likhet med utredningen att växtförädlingen bör ges möj- lighet att erhålla ökade inkomster.

Den första av de av utredningen diskuterade lösningarna syftar till en ut- vidgning av systemet med växtförädlingsavgift och bidrag ur växtförädlings— fonden till att gälla fler växtarter och innefattar också en höjning av av- giften. Om man ser till enbart svenska förhållanden talar flera skäl för en sådan lösning. Systemet är enkelt och billigt att administrera. Växtföräd- lingsföretagen belastas inte med kostnader och besvär för uppbörden. Att avgiften och därmed bidragen ur fonden utgår med bestämda belopp per deciton underlättar den ekonomiska kalkyleringen för företagen. För stats- makterna medger systemet en säker överblick över hur mycket medel som tillförs växtförädlingen. Därigenom kan systemets konsekvenser i olika av- seenden lättare bedömas.

Mot att enbart bygga ut växtförädlingsavgiftssystemet talar emellertid att en sådan åtgärd passar dåligt in i den pågående internationella utveck- lingen. Svensk växtförädling har hittills haft stora framgångar utomlands. Många svenska sorter förekommer på europeiska 111ark11ader. Men om Sve- rige står utanför konventionen får de svenska växtförädlarna svårare att göra sig gällande på många av dessa marknader genom att möjligheterna att konkurrera med nya växtsorter stoppas eller försvåras. Därmed försvin- ner en viktig inkomstkälla för de svenska växtförädlingsförctagen. "Intres- set för den svenska marknaden från utländska växtförädlingsföretags sida torde bli ringa, vilket minskar Sveriges möjligheter att få del av goda ut- ländska sorter. Och svenska företag kommer helt allmänt att gå miste om mycket av den stimulans som konkurrens och samarbete med utländska företag kan ge.

Med Storbritannien och, för begränsad tid framåt, även med Danmark och Nederländerna kan visserligen sortutbyte pågå även utan svensk kon- ventionsanslutning. Med Förbundsrepubliken Tyskland torde det inte kun- na ske, eftersom detta land — liksom i princip Danmark och Nederländerna — kräver reciprocitet för att ge rättsskydd åt svenska sorter. Övervägande sannolikhet talar för att nyanslutna länder också kommer att kräva recipro- citet. Möjligheten att träffa bilaterala avtal om sortutbyte vid sidan 0111 kon— ventionen torde i framtiden inte vara stora.

Av det sagda framgår att alternativet med enbart en utbyggnad av system met med växtförädlingsavgifter sannolikt medför att avgifterna får höjas avsevärt, om företagen skall kunna kompenseras för minskade intäkter av utländskt utnyttjande av svenska sorter.

En svensk lagstiftning om ensamrätt till växtförädlingsprodukter i en- lighet med konventionens krav och ett svenskt tillträde till konventionen bör enligt min mening få övervägande gynnsamma verkningar. Det kan antas stimulera växtförädlingsföretagen till ytterligare ansträngningar för att få

• Sida 69
•  Original

fram nya förbättrade sorter som k;- n ge licensintäkter från såväl den svenska marknaden som marknader utomlands. Det bör också leda till ökad konkur- rens på den svenska marknaden till nytta för folkhushället. Konkurrens och samarbete på det internationella planet bör rimligtvis vara mer forsknings- oeh utveeklingsbefrämj ande än det huvudsakligen på den svenska markna- den inriktade arbete, som blir följden 0111 Sverige avstår från anslutning till konventionen.

Jag vill i detta sammanhang beröra en synpunkt av principiell natur som har anförts mot växtförädlarrättssystemet. NO har utifrån de intressen av fri och obunden konkurrens, som han har att bevaka, anmält tvekan inför den föreslagna ensamrätten till följd av att denna kan medföra att växt— förädlarna dirigerar marlmadsföring och priser. Ä-"löjligheterna att ingripa häremot med stöd av konkurrensl'iegränsningslagen eller de föreslagna tvångslicensreglerna bedömer han som otillräckliga.

Som NO framhåller innebär den föreslagna växtförädlarrätten i och för sig en konkurrensbegränsning. Myndigheterna kan emellertid ingripa med stöd av konkurrensbegränsningslagen om ensamrätten utnyttjas till att fram- tvinga eller understödja annan konkurrensbegränsning, vilken faller utom ramen för ensamrättsinstitutet. Vidare har de tvångslicensbestämmelser som förslaget innehåller utformats sa att de ger stora möjligheter till ingripande om ensamrätten brukas på ett från allmän synpunkt icke önskvärt sätt. Be- stämmelsernas existens bör därför verka som en spärr mot missbruk av ensamrätten. Som utredningen understryker påverkas prisbildningen vidare av en mängd svårbedömda faktorer, bland annat konkurrensen från icke skyd- dade sorter. Jag vill dessutom erinra om att ensamrätt och svensk anslutning till konventionen även kan antas verka konkurrensbefrämjande genom att stimulera förädlingsarbetet och göra den svenska marknaden mer attraktiv för utländska växtförädlarföretag.

Av särskild betydelse vid bedönmingen av växtförädlarrätten från kon- kurrensbegränsningssynpunkt är ensamrättens utformning. Konventionen är restriktiv och begränsar ensamrätten till att avse. endast förölmingsnm- terial. Utredningens lagförslag förtydligar detta bl. a. i så måtto att det där- av klart framgär att förökningsmaterial som är avsett för konsumtion inte omfattas av ensamrätten. Jag anser att det begränsade innehåll som växt— förädlarrätten har enligt konventionen och lagförslaget är ägnat att minska farhågorna för att ensamrätten skall få från allmän synpunkt skadlig kon- kurrensverkan.

De av NO anförda betänkligheterna bör därför enligt min mening inte föranleda att vårt land skall avstå från att ansluta sig till det internatio- nellt-accepterade systemet för stöd åt växtförädlingen.

Nordiska rådets svenska delegation har under hänvisning till det nära nordiska samarbetet inom immaterialrätten i övrigt beklagat att förslag inte föreligger om gemensam nordisk lagstiftning även på detta on'iräde och har

• Sida 70
•  Original

förordat. att det svenska lagförslaget inte genomförs förrän övriga länders ståndpunkt i saken blir klar.

Jag vill till detta nämna att i Danmark finns sedan är 1962 en lag om skydd för förädlarrättigheter till växter. Denna lag är efter vissa betydelse— fulla ändringar, som trätt i kraft den 1 juni 1968, i materiellt hänseende lik 11tredningsförslaget. Danmark är redan medlem av växtförädlarunionen. I Norge studerar man frågan om landet bör antaga en lag om skydd för växt- förädlingsprodukter och ansluta sig till konventionen. Från norsk sida har man förklarat sig inte ännu vara beredd att ta ställning 'till frågan 0111 ge- mensam nordisk lagstiftning. I Finland nöjer man sig tills vidare med att följa utvecklingen inom växtförädlarunionen och de övriga nordiska län- derna.

På grund av det skiftande läget i de olika nordiska staterna är det uppen— bart att en svensk anslutning till konventionen försenas avsevärt 0111 den skall föregås av ett försök att nå fram till en gemensam nordisk lagstiftning. Att. Sverige snarast kommer med i samarbetet inom konventionens ram är ange- läget. Som kommer att framgå av vad jag i fortsättningen har att anföra är det många viktiga frågor som förbereds för avgörande inom växtföräd- larunionen. Att Sverige deltar i dessa förberedelser och därav följande be- slut torde inte bara vara ett svenskt utan också ett internationellt intresse. Jag anser därför att det svenska lagstiftningsarbetet bör fullföljas snarast möjligt. Om Sverige vinner anslutning till konventionen kommer givetvis ett samarbete med Danmark att tas upp.

Med stöd av det anförda förordar jag att en lag om växtförädlarrätt i hu- vudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag genomförs och att Sverige tillträder konventionen. Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1971. I likhet med utredningen anser jag vidare att stödet till. växtförädlingen via bidrag över statsbudgeten och växtförädlaravgiftssystemet skall behållas. Samordningen mellan växtförädlarrätten och avgiftssystemet medför dock vissa problem. Jag avser att återkomma till dessa i ett senare sammanhang (avsnitt 6.7).

6.2. Växtförädlarrättens objekt och subjekt

E 11 s a 111 r ä t t e n 5 f ö r e 111 ä 1 är enligt konventionen förökningsma— terial av växtsort. Ordet sort anges avse varje eultivar, klon, linje, stam eller hybrid, som är odlingsbar och som "uppfyller vissa fordringar. Utred- ningens förslag använder också termen växtsort men definierar inte denna term. Varken konventionen eller lagförslaget ger skydd åt metoder för fram— ställning av växtsort.

Mot förslaget att skyddet skall avse visst material av växtsort har ingen invändning framställts under remissbehandlingen. Däremot har Stockholms rådhusrätt — under erinran 0111 att enligt patentlagen patent inte meddelas

• Sida 71
•  Original

på växtsort eller på väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter men väl på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande —— framhållit att frågan om metodskydd avseende annat än mikrobiologiskt förfarande bör ägnas uppmärksamhet när nu ett patentliknande skydd för växtsort föreslås.

Vad först gäller termen växtsort anser jag att någon legaldefinition här- av inte behövs, eftersom termens innehåll som jag senare skall utveckla ( avsnitt 6.3 ) får anses tillräckligt klarlagd genom de skyddsförutsättningar som konventionen och lagförslaget uppställer. Med anledning av Stockholms rådhusrätts uttalande om att frågan om visst metodskydd för växtförädling bör uppmärksammas vill jag hänvisa till vad utredningen har anfört i denna fråga. Utredningen framhåller att det är av vikt att växtförädlingsmetoder, som utarbetas främst inom förädlingsforskningen, så snabbt som möjligt ställs till allmänt förfogande och att en hög standard hos växtförädlingen är beroende av en öppen kommunikation mellan teori och praktik, en fri växelverkan mellan forskning och praktiskt förädlingsarbete. Företrädare för forskning och praktisk växtförädling har också enligt utredningen i skilda sammanhang ställt sig avvisande mot tanken på patenterbarhet av växtförädlingsmetoder. Av detta drar utredningen den slutsatsen att det inte heller nu finns anledning att införa rättsskydd för väsentligen biolo— giskt förfarande för framställning av växter. Jag ansluter mig till utred- ningens bedömning på denna punkt.

Konventionen gäller i princip alla växtsläkten och växtarter men ger unionsstatcrna möjlighet att bygga ut skyddet i etapper efter vissa närmare angivna regler. Även utredningens lagförslag utgår från samma princip, men Kungl. Maj:t bemyndigas enligt förslaget förordna att växtförädlarrätt får förvärvas endast för växtsort tillhörande" växtsläkte eller växtart som anges i förordnamlet. I anslutning härtill föreslår utredningen att Kungl. Maj:t i tillämpningskungörelse skall förordna att lagen skall vara tillämp- lig pä sammanlagt 96 växtsläkten och växtarter, varibland alla de 13 som enligt konventionen är obligatoriska efter visst antal år.

I sak har utredningens förslag allmänt godtagits, men enstaka remiss- instanser har föreslagit vissa tillägg till listan. 1 formellt hänseende har ett par remissinstanser framfört kritik mot att det enligt förslaget inte framgår av själva lagen vilka växtarter den är tillämplig på.

Jag kan väl förstå de sålunda framförda formella betänkligheterna. Emel- lertid kan det enligt vad jag inhämtat möjligen ifrågasättas om den av ut- redningen presenterade listan kan betraktas som slutgiltig i alla detaljer. Vidare kan förhållandevis lätt förändringar inträffa som föranleder att listan bör kompletteras i framtiden. De praktiska skäl som talar för att det överlämnas till Kungl. Maj :t att bestämma på vilka växtsläkten och växt- arter lagcn skall tillämpas är så starka att jag anser mig böra i huvudsak ansluta mig till utredningens förslag på denna punkt. Lagtekniskt förordar

• Sida 72
•  Original

jag emellertid en annan lösning än den av utredningen föreslagna. Härtill återkommer jag i det följande ( avsnitt 8.1 ).

Det torde få ankonuna på Kungl. Maj:t att överse den av utredningen föreslagna listan i detalj. I detta sammanhang vill jag endast betona att sedan en växtart en gång infogats i systemet, den inte utan tungt vägande skäl hör uteslutas därifrån, eftersom en sådan åtgärd skulle kunna leda till rättsförluster för den som bedrivit växtförädling i förlitande på möjlighe- ten att få skydd för den framtagna produkten.

Vad angår t i l l ä 111 p ni n g 5 0 m r å d e t i övrigt föreslår utredningen att lagen skall äga tillämpning endast på växtsort som framställts här i riket eller utom riket av svensk medborgare samt att lagens tillämpning med avseende på växtsort som i övrigt framställts i annan stat i princip skall förutsätta ömsesidighet. Det väsentligaste motivet för detta förslag är att tre av de fyra stater som hittills ratificerat konventionen i princip kräver reciprocitet för att bevilja rättsskydd åt växtsorter som framställts utom- lands av utländska förädlare. Stockholms rådhusrätt — som påpekar att pa- tentlagen gäller utan motsvarande begränsning — ifrågasätter om utred- ningens förslag på denna punkt äl tillräckligt motiverat. För egen del vill jag till vad utredningen anfört om utländska lagar nu också foga den upplys- ningen att man i Frankrike, där man avser att snarast ratificera konventio- nen, den 11 juni 1970 antagit en lag om skydd för växtförädlingsprodukter, vilken bygger på reciprocitetsprincipen. Att det övervägande antalet stater inom växtförädlarunionen. sålunda kräver reciprocitet för att meddela rätts— skydd åt utländska sorter bör verka som ett incitament för utanförståcnde stater att sökz anslutning och därmed på sikt gagna växtförädlingen. Jag biträder därför utredningens förslag i denna fråga.

När det gäller frågan om vä x t för ä (1 l a r r ä t. t e n s s 11 bj e kt skall enligt utredningens förslag bara fysisk person kunna anses som förädlare av växtsort. Svea hovrätt, Stockholms rådhusrätt, SAF och LO har emellertid förordat att även ett växtförädlingsföretag såsom sådant. skall kunna betrak- tas som förädlare till växtsort som framställts inom företaget.

Konventionens artikel 3 föreskriver att fysiska och juridiska personer, som har hemvist i en av unionsstatcrna, skall i de. andra unionsstatcrna åtnjuta samma behandling som dessa staters särskilda lagar tillerkänner sina egna medborgare i fråga om erkännandet och skyddet av förädlarens rätt. Detta torde inte innebära ett krav på att juridiska personer ges ställning som förädlare, i varje fall inte så länge överlåtelse av förädlarrätt till juri- diska personer är möjlig. Sådan överlåtelse förutsätts kunna ske enligt ut- redningens lagförslag.

Utredningen upplyser att juridisk person inte kan vara förädlare enligt de nederländska och tyska lagarna. Av den danska lagens avfattning framgår inte hur frågan har lösts där. Förarbetena till lagen synes emellertid ge vid handen att såväl fysisk som juridisk person kan anses som förädlare.

• Sida 73
•  Original

För egen del vill jag gärna medge att vissa skäl talar för att även juridisk person skall kunna betraktas som förädlare. Växtförädling drivs till över- vägande delen av företag, som har forskare och annan personal anställda för ändamålet. Vidare pågår t'örädlingsarbete med en sort ofta lång tid, un- der vilken de personer som sysslar med uppgiften kan skifta. Det torde emellertid i praktiken inte bereda några svårigheter att bestämma vem eller vilka som är att anse som förädlare. Med hänsyn härtill och till önskemålet att reglera denna fråga enhetligt på hela det immaterialrättsliga fältet an- sluter jag mig till utredningens förslag att endast fysisk person skall kunna anses som förädlare.

Problemet med a r h e l s- och u p p (1 r a g sta g a r e s r ä tt till skyddsberättigzule arbetsresultat, fran'iställda i tjänsten eller under uppdra- gets fullgörande, är i princip detsamma på detta område som inom patent— rätten, mönsterrätten och de övriga innnaterialrättcrna. En lösning genom lagstiftning finns endast inom patenträtten. Men mönsterrättsutredningen föreslog i betänkandet Mönsterskydd (SOU 1965: 61) att frågan om ar- betstagarmönster skulle utredas särskilt och att en eventuell lagstiftning skulle samordnas med en motsvarande lagstiftning på bl.a. det upphovs- rättsliga området.

Som jag närmare utvecklade i propositionen med förslag till mönster- skyddslag (prop. 1969: 168) ansåg jag att tiden ännu inte var mogen för en sådan utredning. Skälen härtill var sammanfattningsvis att resultatet av pågående övervägamlen i frågan om ny lagstiftning rörande arbetstagares uppfinningar borde avvaktas, att underlag ännu saknades för att bedöma problemen kring arbetstagarmönster och, framför allt, att frågor av denna art syntes lämpa sig väl för en reglering på frivilligheteus väg genom över- enskommelser mellan arbetsmarknadens organisationer och att följaktligen denna väg borde prövas i första hand.

De. två sistnämnda skälen att inte föregril.)a utvecklingen med lagstiftning har motsvarande. giltighet när det gäller arbetstagares och uppdragstagares rätt till växtsorter som framställts i tjänsten eller under utförande av upp- draget. På detta område gäller i högre grad äu inom immaterialrätten i öv- rigt att problemen kan förutses i förväg. I det helt övervägande antalet fall torde nämligen gälla att nya sorter framkommer som resultat av samarbete mellan personer som anställts för eller getts i uppdrag att bedriva föräd- lingsarbete.. 'l'yst eller uttryckligt torde det följaktligen i 11(')r1nalfallen vara klart mellan parterna hur dessa frågor skall lösas. Jag anser därför att det f.n. saknas anledning att vidta några särskilda åtgärder. Om i en framtid frågan om arbetstagares rättsställning på det immaterialrätlstiga området tas upp i ett större sammanhang, bör givetvis också förhållandena på växt- förädlarrättens område uppmärksammas.

31" Riksdagen 1971. ] sum/. Nr 40

• Sida 74
•  Original

6.3 De allmänna skyddsförutsättningarna

Jag anser i likhet med utredningen att de allmänna förutsättningarna för erhållande av skydd för växtsort skall utformas väsentligen enligt vad som föreskrivs därom i konventionen. Tre huvudförutsättningar skall alltså föreligga, nämligen att sorten kan särskiljas från andra redan kända sor- ter, att den är homogen och att den är stabil. Tillämpningen av dessa krav i de konkreta fallen erbjuder givetvis en mängd problem. Under remissbe— handlingcn har särskilt kravet på homogenitet uppmärksammats. Till dessa frågor återkommer jag i det följande ( avsnitt 8.1 ").

Jag delar också utredningens uppfattning att frågan om den nya sortens odlingsvärde inte skall tillmätas någon betydelse i detta sammanhang. Od- lingsvärdet har givetvis mycket stort intresse då det gäller utsäde som skall marknadsföras i Sverige. Detta intresse tillgodoses emellertid genom vårt system med obligatorisk statsplombering av utsädesvara. Avsikten är att detta system skall bestå vid sidan av 'äxtförädlarrätten. Till frågorna om samordning av det nu gällande och det nya systemet återkommer jag i an- nat sammanhang ( avsnitt 6.7 ).

Med avseende på särskillnadskravet finns, som Sveriges advoluitsamfund har påpekat, anledning att jämföra'med förhållandena inom patenträtten. Enligt patentlagen får patent meddelas endast på uppfinning som väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt före dagen för patentansökningen. Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt. Utan hinder av att uppfinning- en inom viss tid blivit allmänt tillgänglig får dock patent meddelas om detta berott antingen på att någon gjort sig skyldig till uppenbart missbruk i för- hållande till sökanden eller hans rättsinnehavare eller på att sökanden eller hans rättsinnehavare förevisat uppfinningen på officiell eller officiellt er- känd internationell utställning. Advokatsamfundet framhåller att man enligt patentlagen inte kan söka patent på en uppfinning som är exakt densamma som en tidigare hekantgjord sådan. Samfundet påpekar att enligt ordalagen i den bestämmelse i ämnet som utredningen har föreslagit - ”sorten skall — — — skilja sig från andra sorter, vilka är kända” etc. —— bestämmelsen inte omfattar det fallet att det föreligger s.k. nyhetshinder på grund av att den sort som ansökningen avser har blivit känd. Denna innebörd är dock enligt samfundets uppfattning inte åsyftad och samfundet föreslår därför en justering av lydelsen. Mot detta vill jag invända att samfundet synes förbise den viktiga skillnaden mellan patenträtten och växtförädlarrätten att den förra i princip är ett idéskydd medan den senare avser konkreta produkter, vilka man fått fram vid ett som regel både långvarigt och komplicerat för- ädlingsarbete. Det är alltså fullt möjligt att skilja mellan ”egen” och ”an- nan” sort. Vidare är det inte som samfundet antar avsikten. att kännedom om en sort i alla situationer skall hindra att växtförädlarrätt beviljas för denna. Om den sort för vilken växtförädlarrätt söks är så lik en annan

• Sida 75
•  Original

sort, som redan är allmänt känd —— oavsett på vilket sätt den blivit det —-— att. den bedöms ligga inom ”skyddsomfånget” för den andra sorten, förelig— ger registreringshimler. Om den sort för vilken växtförädlarrätt söks inte är i denna mening lik någon annan allmänt känd sort, utgör det däremot i prin- cip inte något hinder mot. växtförädlarrätt att den ”sökande" sorten själv har blivit allmänt känd. Bara i en situation är allmän kännedom om den ”sökande” sorten registrcringshindrande, nämligen om kännedom uppkom- mit därigenom att sorten i fråga med förädlarens eller hans rättsinnehavares samtycke marknadsförts inom landet före dagen för registreringsansökning— en eller utom riket i mer än fyra år före nämnda dag. Advokatsamt'undets nu l'mröri'lä invändning föranleder mig därför inte att frångå utredningens förslag.

Avsikten med bestämmelsen att marknadsföring av den ”sökande” sorten utom. riket i högst fyra år före registreringsansökningen inte skall utgöra hinder mot registrering torde vara att förädlarcn skall ha möjlighet att prö— va sin sort på utländska marknader under fyra år utan att gå miste om möjligheten till skydd. Mot en sådan regel kan enligt min mening invänd— ningar resas. Så snart en sort börjat marknadsföras i annat lamt kan den nämligen i princip impmteras till och marknadsföras i Sverige av annan än förädlarcn och utan dennes samtycke. Detta gäller dock i praktiken inte sorter som är underkasta-ide obligatorisk statsplombering, eftersom stats- plombering regelmässigt förutsätter att sorten införts i rikssortlistan och sådan införing är beroende av ansökan av förädlaren eller hans rättsinne- havare. Men såvitt gäller sorter tillhörande köks— eller prydnadsväxterna kan alltså ensamrätt förvärvas av förädlaren eller hans rättsinnehzn'are efter fyra års fri import och marknadsföring. En sådan ordning synes mig inte fullt tillfredsställande 'arför man från svensk sida efter anslutning till kon- ventionen torde böra verka för att den upphävs eller modifieras.

Som en ytterligare förutsättning för rättsskydd uppställer konventionen krav på att sorten erhåller en benämning. Föreskrift härom bör upptagas bland registreringsbestämmelserna.

6.11. Växtförädlarrättens innehåll och omfång

Den rättspolitiska värderingen av hur gränserna för en immaterialrätts- lig ensamrätt skall dras är alltid vansklig. Särskilt gäller detta då fråga är om en ny ensamrätt, där det inte finns någon erfarenhet av hur olika av- vägningar av allmänna och enskilda intressen mot varandra verkar. En rimlig utgångspunkt synes mig vara att man i inledningsskedet ger ensam- rätten ganska snäva gränser. Det torde vara lättare att i ett senare skede utvidga en förhållandevis begränsad ensamrätt, om man skulle finna att upphovsmannens berättigade intressen inte tillgodoses, än att inskränka en

• Sida 76
•  Original

från början vidsträckt rätt, om det skulle visa sig att den har från allmän synpunkt inte önskvärda konsekvenser.

Växtförädlarrätten har många beröringspunkter med andra immaterial- rättsliga ensamrätter, särskilt patenträtten. Det bör dock betonas att växt— förädlarrättens föremål till mycket stor del är för folkhushåtlet synnerligen betydelsefulla produkter. Detta manar till försiktighet när det gäller att bestämma ensamrättens innehåll.

Västförädlarrättens föremål är till skillnad från alla andra immaterial- rätters levande och föränderlig materia. Detta skapar för växtförädlarrätten alldeles specifika avgränsningsproblem.

Att jag stannat för att tillstyrka att man i vårt land inför 1:>rivaträttslig ensamrätt till växtförädlingsprodukter beror främst på att det privaträttsliga - systemet är det internationellt accepterade och att jag tror att svensk växt- förädling skulle hämmas av att stå utanför detta system. Det är då för mig naturligt att vid avgränsningen av ensamrätten särskilt beakta den interna- tionella konventionen i ämnet. Konventionen har också i mycket hög grad varit vägledande för utredningen. Jag kan i princip ansluta mig till utred- ningens förslag i fråga om växtförädlarrättens innehåll. Ensamrätten bör så— lunda omfatta endast yrkesmässig f*amställning och marknadsföring av förökningsmaterial av växtsort samt i vissa fall yrkesmässig användning av växtmaterial för framställning av förökningsmaterial av annan sort. I fråga om prydnadsväxterna bör också användning av plantor eller delar av plantor som förökningsmateriz-il för framställning av konsumtionsvara ligga under sortinnehavarens kontroll. Utredningens förslag gär emellertid utöver vad konventionen uttryckligen fordrar i så måtto att det ger sortinnehava— ren kontroll över import av den skyddade sorten. I detta avseende överens- stämmer å andra sidan förslaget med övriga immaterialrätter. Importskyd- det torde inte ha någon självständig betydelse såvitt gäller växtarter som faller under förordningen om obligatorisk statspli.)mbering av utsädesvara. eftersom detta system möjliggör en effektiv kontroll över marknadsföringen. På grund av svårigheten att på importstadiet styrka att växt'mz-iterialet är avsett att användas för förökningsändamål torde ilnpm'tskyddet inte heller i övrigt kunna tillmätas större värde. Såvitt gäller prydnadsväxterna torde dock kunna tänkas fall då hevisskyldigheten kan uppfyllas och i så fall kan sortinnehavarens kontroll över importen få den betydelsen att han har möj- lighet att begära sådana säkerhetsåtgärder som utredningen föreslår ( 36 _S i utredningens lagförslag) redan då 'aran passerar gränsen. Med hänsyn härtill och då såvitt jag kan se några egentliga nackdelar inte är förenade med ett importskydd biträder jag utredningens förslag i denna del.

I anslutning till behandlingen av importfrågan uttalar utredningen att vad utredningen kallar sidoimport, dvs. import av produkt som åtnjuter skydd här i landet från annat land där den också åtnjuter skydd, bör anses fri om den svenske sortinnehavaren är innehavare av registreringen utom—

• Sida 77
•  Original

lands och inköpet har skett hos honom, hos någon som fått licens av sort- innehavaren eller på öppna marknaden, dit den förts ut av sortinnehavaren. (')m däremot registreringen utomlands innehas av annan än den svenske sortinnehavaren blir enligt utredningen rätten att importera växtmaterial av sorten beroende av den svenske sortinnehavarens medgivande. I det förra fallet anses, som det brukar uttryckas, sortinnehavarens rätt vara konsume- rad, medan den i det senare fallet inte anses vara det.

Som utredningen påpekar överensstämmer denna lösning med vad som torde anses gälla inom varumärkesrätten. Inom patenträtten däremot an- ses konsumtion aldrig inträda i de angivna situationerna utan den svenske patenthavaren har rätt att ingripa mot sådan import till Sverige som utgör intrång i hans här skyddade rätt. Enligt propositionen med förslag till mönsterskyddslag skall samma betraktelsesätt anläggas inom mönsterrätten som inom patenträtten.

Anledningen till att utredningen föreslagit olika behandling av skilda im- portsituatloner är att man antagit att den föreslagna lösningen skulle vara ägnad att. främja konkurrensen på utsädesmarknaden. En liknande inställ- ning har Svea hovrätt, som under remissbehandlingen har uttalat att en lösning efter modell av patenträtten skulle kunna på ett från allmän syn- punkt inte önskvärt sätt begränsa konkurrensen i fråga om växtförädlings- produkter.

Med hänsyn till växtförädlarrättens allmänt sett begränsade innehåll och särskilt till den ringa självständiga betydelsen av importskyddet över- huvudtaget anser jag för min del att det i stort sett saknar intresse från konkurrensbegränsningssynpunkt hur skilda speciella importsituationer behandlas. Däremot kan möjligen, om frågan någon gång skulle ställas på sin spets, den av utredningen förordade lösningen föranleda tillämpnings— svärigheter. Erfarenheterna från varumärkesrätten visar nämligen att det kan vara svårt att avgöra om import utan medgivande av rättsinnellavaren är tillåten eller ej (jfr NJA 1960 s. 457 och 1967 s. 458). l sak ligger det enligt min mening närmare till hands att i detta hänseende jämställa växt- förädlarrätten med patent- och mönsterrätterna än med vz'irumärkesrätten. Jag finner därför att man även på det nu aktuella (')mrådet bör tillämpa principen om ensamrättens territoriella exklusivitet utan undantag och alltså bör låta ensamrätten generellt" omfatta import av växtmaterial, som är avsett att marknadsföras för förökningsändamål.

Enligt utredningens förslag ankommer det på sortinnclmvaren att visa att den som utan hans lov har framställt, importerat eller marknadsfört växtmaterial av den skyddade sorten har haft syftet att materialet skall nu- vändas för förökningsändamål. Stockholms rådhusrätt har ifrågasatt om det inte i stället bör ankomma på tredje man. att påvisa att han har ett så- dant syfte med sin framställning. import eller marknadsföring av växtmate- rialet. att utnyttjandet. faller utanför skyddet. Med hänsyn till att en sådan

• Sida 78
•  Original

omkastad bevisbörda möjligen skulle komma att innebära en "från allmän synpunkt inte önskvärd utsträckning av ensamrätten ansluter jag mig emellertid till utredningens förslag på denna punkt.

Stockholms rådhusrätt påpekar att man inom patenträtten räknar med s.k. beroendeförhållanden, dvs. fall där skyddsförutsättningarna väl är uppfyllda men där den patenterade uppfinningen inte får utnyttjas utan lo-' av den som innehar ett äldre patent, inom vars skyddsomfång uppfin- ningen fallcr. I anslutning härtill ställer rådhusrätten frågan hur motsva- rande situation skall bedömas enligt växtförädlarrättslagen . Till detta vill jag svara att några beroendeförhållanden av den typ rådhusrätten nämner inte torde komma i fråga här. Detta innebär att samma kriterier generellt skall tillämpas vid bestämningen av en växtförädlarrätts skyddsomfång som vid prövningen av särskillnadskravet.

Till de under remissbehandlingen aktualiserade frågorna om export av växtförädlingsmaterial och om konscrvfabrikernas användning av utsäde återkommer jag i det följ ande ( avsnitt 8.1 ).

6.5. Skyddstiden

För varje immaterialrätt är den tid under vilken ensamrätt åtnjuts av central betydelse. Konventionen kräver som minimium en 18-årig skydds- tid för vin, fruktträd och deras grundstammar, skogsträd och prydnadslräd samt en 15-ärig skyddstid för övriga växtsläkten och växtarter.

Av intresse för bedömningen av frågan om skyddstidens längd är var- aktigheten av ensamrätten i konventionsländerna. Dessa länders lagar vi- sar sinsemellan rätt stora skiljaktigheter. Enligt den nederländska lagen skall skyddstiden vara minst 15 och högst 25 år från dagen för rättens bevil- jande, doek att för vin, fruktträd och deras grundstamlm-u', alléträd och prydnadsväxter minimitiden. skall vara 18 år. 1 ett särskilt regeringsbeslut" föreskrivs i anslutning härtill en skyddstid av 25 år för potatis, alléträd och fruktträd och deras grundstammar samt 20 år för övriga växtarter. Enligt den tyska lagen varar ensamrätten för humle, potatis, vin, fruktträd och deras grundstammar, prydnadsträd och tråproducerande tråd till slutet av 25:e året efter beviljandet samt för alla övriga arter till slutet av 20:e året efter beviljandet. Den brittiska lagen föreskriver att skyddstiden inte får vara kortare än 18 år för fruktträd och deras grundstammar, skogs- oeh prydnadsträd och vin samt inte kortare än 15 år för övriga arter, allt räknat från det att beslutet 0111 ensamrätt träder i kraft. Det officiella organ som administrerar växtförädlarrätten, the Controller, får emellertid efter ansökan förlänga skyddstiden till högst 25 år, om det anses utrett att sorl- innehavaren inte har blivit tillräckligt tillgodosedd genom den beviljade en— samrätten. Enligt den danska lagen slutligen bortfaller skyddet för skogs— träd, fruktträd, fruktträdsstammar och prydnadslräd efter 18 år samt för övriga-' arter efter 15 år räknat från tiden för skydt'lsbrevets utställande.

• Sida 79
•  Original

Som jag nämnt ( avsnitt 6.2 ) har man i Frankrike den 11 juni 1970 antagit en lag om skydd för växtförädlingsprodukter och förklarat sig ämna ratificera konventionen snarast möjligt. Enligt den franska lagen gäller ett växtsortcertifikat under 20 år från dagen för utfärdandet. Om framställ- ningen av sorten kräver lång tid är dock giltighetstiden 25 år.

Utredningen föreslår en regel i själva lagen av innehåll att växtförädlar- rätt kan upprätthållas intill dess 15 eller, såvitt gäller fruktträd, skogs- träd, prydnadsträd och vin, 18 år förflutit från det är då ansökningen om växtförädlarrätt beviljades. Enligt förslaget bemyndigas emellertid Kling]. Maj:t att i fråga om visst växtsläkte eller viss växtart förordna om längre skyddstid, dock högst 25 år. Slutligen föreslår utredningen att Kungl. Maj:t med stöd av detta bemyndigande skall i tillämpningskungörelse generellt utsträcka skyddstiderna för fruktträd och deras grundstammar, vin, pryd- nadslräd och potatis till 25 år samt för övriga växtarter till 20 år.

[ sak har de föreslagna skyddstiderna inte väckt någon gensaga under re- missbehandlingen. Svea hovrätt och Stockholms rådhusrätt har emellertid anmärkt att skyddstiderna bör framgå av själva lagen.

För skyddstiderna 20 resp. 25 år talar att dessa tider gäller i Frankrike, Förbunt'lsrepubliken Tyskland och Nederländerna. Emellertid har utred- ningen enligt min mening inte anfört övertygande belägg för att skyddsti- derna i vårt land bör vara längre än de 15 resp. 18 år som konventionen kräver som minimum och som gäller i Danmark. Som jag i annat sam- manhang ( avsnitt 6.4 ) har betonat bör man i ett fall då fråga är om infö- rande av en helt ny immaterialrättslig ensamrätt iaktta stor försiktighet och inte göra ensamrätten mer vidsträckt än vad som bedöms som oundgäng- ligen nödvändigt. Mot fördelarna för förädlingsföretagen att ha långa skydds— tider måste vägas önskemålen från allmän synpunkt att förädlingsresulta- ten inom rimlig tid ställs till allmänhetens fria förfogande. Helt kan nog inte heller bortses från att förhållandevis begränsade skyddstider kan stimulera företagen att relativt snabbt få fram nya skyddsvärda sorter. Jag föreslår därför att skyddstiderna liksom i Danmark bestäms i enlighet med kon- ventionens minimikrav.

Givetvis bör frågan om skyddstidens längd kunna omprövas då erfarenhet vunnits av hur systemet verkar. Skulle på ett internationellt plan enhetliga längre tider rekommenderas är detta en faktor, som måste tillmätas stor vikt.

Skyddstiden skall enligt konventionen räknas från den dag då skyddet meddelas. Enligt utredningens förslag skall alla skyddstider utlöpa vid ett årsskifte. Detta innebär att den vars ansökan beviljas i början av ett år får åtnjuta inemot ett är längre skyddstid än den vars ansökan beviljas i slutet av ett år. Sakligt sett torde enligt min mening en sådan ordning —- som inte finns i den svenska immaterialrätten i övrigt men väl i den tyska växt- t'örädlarrättslagen — inte ha stor betydelse. Å andra sidan medför systemet

• Sida 80
•  Original

en avsevärd administrativ förenkling. Med hänsyn härtill anser jag att ut- redningens förslagi denna de] bör godtas.

Frågan om skyddstiderna är av sådan beskaffenhet att den bör regleras i själva lagen.

Skogsstyrelsen har anmärkt att det är vilseledande att i lagförslaget. ange en skyddstid för skogsträd, eftersom dessa inte inordnats i systemet. An- märkningen saknar inte fog. Konventionen omfattar emellertid i princip även skogsträd och ett framtida inordnande av dem i systemet underlättas av att skyddstiden i princip är bestämd. Jag ansluter mig därför till utred- ningens förslag att skogsträd nämns bland de släkten och arter för vilka skall gälla den längre skyddstiden.

6.6 Registreringssystemet m. m.

Konventionen förutsätter att skydd beviljas först efter en av myndighet företagen undersökning av den nya växtsorten. Utredningen föreslår i an- slutning härtill att en förutsättning för ensamrätt till växtförädlingspro- dukter skall vara registrering hos myndighet efter föregående prövning av att produkten i fråga fyller de krav som lagen i överensstämmelse med kon- ventionen uppställer.

Förslaget att ensamrätten skall grundas på ett registreringssystem har lämnats utan erinran under remissbehandlingen och även jag ansluter mig till förslaget. Endast genom en förprövning och en därtill knuten registrering tillgodoses allmänhetens intresse av att kunna få säker information om vilka sorter som är rättsskyddade. Även det allmänna intresset av en tillfreds- ställande kontroll över på marknaden förekommande utsäde kräver re- gistrering.

Frågan om vilket organ som skall vara r e gi s t r e r i n g s 111 y n d i g 11 e t och andra organisatoriska frågor kommer att föreläggas Kungl. Maj:t av chefen för jordbruksdeparteinentet. Hans förslag kommer att i huvudsaklig (")verensstäimnelse med utredningens förslag innebära att registreringsupp- gifterna anförtros ett nybildat organ, statens växtsortnämnd, vilket även får överta den nuvarande originalutsädesnämndens arbetsuppgifter.

Jag finner det ändamålsenligt att r e gi s t r e r in g 5 f ö r f a ran d et i enlighet med utredningens förslag anordnas på ett sätt som så nära som möjligt ansluter sig till motsvarande förfarande i patentärenden. Jag delar också utredningens uppfattning att man inte behöver frångå offentlighets- principen då det gäller ansökningar om växtförädlarrätt. Till detaljer i för- farandet återkommer jagi senare sammanhang ( avsnitt 8.1 ).

Utredningen har inte föreslagit att mål om växtförädlarrätt skall hänvi- sas till viss domstol. Sveriges advokatsamfund och Stockholms rådhusrätt anser emellertid att rådhusrätten skall" vara s p e e i al fo r 11 m i sådana mål. Rådhusrätten finner det dessutom angeläget att sakkunniga ledamöter medverkari mål om växtförädlarrätt.

• Sida 81
•  Original

För specialforum, förstärkt med sakkunniga ledamöter, talar att mål om växtförädlarrätt sannolikt blir sällsynta men särpräglade och komplicerade. Men som utredningen framhållit torde det vara praktisk taget ogörligt att finna tillräckligt antal ojäviga personer med erforderlig sakkunskap för” tjänstgöring i domstol. Den nödvändiga sakkunskapen torde kunna tillfö- ras domstolarna genom yttranden av växtsortnämndcn och eventuellt andra organ med kompetens att bedöma växtbiologiska frågor. Därmed bortfaller det viktigaste skälet för specialforum. Jag har i likhet med utredningen av dessa skäl stannat för att de allmänna forumreglerna i rättegångsbalken bör vara tillämpliga i mål om växtförädlarrätt.

] fråga om in 5 t a n s 0 r (1 nin g e 11 vid klagan över beslut i ärenden om registrering av växtförädlarrätt föreslår utredningen att talan skall fö- ras direkt hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Några remissinstanser har emellertid förordat en mellaninstans mellan växtsortnämnden och rege- ringsrätten. Därvid har åberopats att erfarenheten från tillämpningen av patent- och varumärkeslagarna visar, att en mellaninstans är värdefull för fullständig och allsidig prövning av ett ärende.

Frågan om instansordningen bör ses mot bakgrund av det förslag till om- organisation av förvaltningsrättskipningen. som remitterats till lagrådet den 20 mars 1970. Förslaget innebär i huvudsak att förvaltningsmål normalt skall prövas av kammarrätten och att fullföljd till regeringsrätten får ske endast efter prövningstillstånd, Undantag har dock gjorts för bl.a. mål om patent, mönster och varumärken, i vilka besvär över patent— och registre— ringsverkets beslut f. n. förs hos verkets besvärsavdelning och därifrån till regeringsrätten. [ fråga om dessa mål .föreslås att nuvarande ordning be- hålls, dvs. att fullföljd får ske till regeringsrätten utan prövningstillstånd. Skälen härtill är dels att målen är av speciell natur, dels att prövningen i besvärsavdelningen har flera domstolsmässiga drag.

Växtförädlarrätten är en immaterialrätt som till sin allmänna karaktär ligger nära patent— och mönsterrätterna samt, i vad avser frågor om sort- benämningar, varumärkesrätten. Mellan första och sista instans i patent-, mönster- och varumärkesmålen har skjutits in en i dessa mål särskilt sak- kunnig mellaninstans. Att detta varit till gagn för en allsidig prövning av patent- och varumärkesmålen, där ordningen varit gällande en längre tid, torde vara allmänt erkänt och utgör enligt min mening ett avgörande argu- ment för att man bör införa en motsvarande ordning för växtförädlarrätts- ärendena. Efter särskilda överläggningar med chefen för jordbruksdeparte- mentet har jag i enlighet härmed kommit till den slutsatsen att en instans med växtbiologisk sakkunskap bör finnas i vilken besvär över växtsortnämn- dens beslut kan föras. Lämplig sådan instans synes vara lantbruksstyrelsen, som redan nu prövar besvär över originalutsädesnämndens beslut. Vad gäller fullföljd mot lantbruksstyrelsens nu ifrågavarande beslut anser jag med hänsyn till mälens speciella natur att övervägande skäl talar för att mot-

• Sida 82
•  Original

svarande regler tillämpas som gäller för mål om patent-, mönster- och varu- märken, dvs. att talan får föras direkt hos regeringsrätten med förbigående av kammarrätten och att därvid prövningstillstånd inte skall krävas.

Jag föreslår alltså att talan mot växtsortnämndens beslut i växtförädlar- rättsärenden skall föras hos lantbruksstyrelsen och att fullföljd mot lant— lu'uksstyretsens beslut får föras utan prövningstillstånd i regeringsrätten.

6.7. Samordning med växtförädlingsavgiftssystemet

Formellt är frågorna om statsbidrag och växtförädlingsavgift fristående från frågan om växtförädlarrätt. Det måste dock tillses att de inte får en lösning, som inverkar på växtförädlarrätten på ett sätt som strider mot kon- ventionens bokstav eller anda. Både av detta skäl och med hänsyn till den ekonomiska betydelse statsbidragen och bidragen ur växtförädlingsfonden har för växtförädlingsarbetet bör samordningen mellan bidragssystemen och växtförädlarrättssystemet klargöras.

Någon förändring av det statliga stödet till växtförädling över statsbud— geten avses inte skola ske.

[ fråga om systemet med växtförädlingsavgifter och bidrag ur växtför- ädlingsfonden kan konstateras att detta tillför svensk växtförädling bety- ' dande ekmmmiska resurser. Sålunda uppgick bidragen för budgetåret 1969/ 70 till sammanlagt 3,6 milj. kr.

Västförädlingsavgiftssystemet täcker inte hela det område som omfattas av växtförädlarrätten. Från och med den 1 juli 1970 tas växtförädlingsav- gift ut på allt i handeln omsatt utsäde av stråsäd och trindsäd samt potatis, vallbaljväxt och vallgräs, foderbeta, kålrot, rova, fodermärgkål, grönfoder- raps, raps, rybs, vitsenap och oljeådra, dvs. samtliga lanthruksväxter — utom socker—heta, lin och hampa —— samt alla grönyteväxter. För sockel-beta, lin och hampa samt för köksväxter, fruktträd, bärväxter och prydnadsväx- ter, vilka också är avsedda att omfattas av växtförädlarrätten, uppkommer alltså inget samordningsproblem.

Växtföri-idlarrätt skall enligt utredningens förslag inte kunna förvärvas för växtsort som är känd vid tiden för lagens ikraftträdande. Undantag görs dock för sort som tagits in i rikssortlistan efter den 30 juni 1968. Beträf- fande sådan sort skall enligt 52 å i förslaget ansökan om växtförädlarrätt kunna göras inom sex månader från det lagen träder i kraft. Ett undantag av denna typ är tillåtet enligt artikel 35 i konventionen, som föreskriver att varje unionsstat utan att någon förpliktelse för de övriga unionsstaterna därav uppstår kan begränsa det i artikel 6 uppställda nyhetskravet beträf- fande nyligen f*amställda sorter, som finns vid konventionens ikraftträdan— de i staten. Undantagsbestänunelsen är föranledd av att utredningen velat undvika att växtförädlarna häller tillbaka sorter av betydelse för folkhus- hället i avbidan på möjlighet att söka rättsskydd. Att den 1 juli 1968 valts

• Sida 83
•  Original

som utgångspunkt för övergångsregeln beror på att sorter som togs in i rikssortlistan vid den tidpunkten kunde beräknas vara klara för marknads- föring ungefär samtidigt med att innehållet i den planerade lagstiftningen blev känt genom publiceringen av utredningens betänkande (maj 1969).

Den föreslagna övergångsregeln har inte mött någon gensaga under re- 'missbehamllingcn av lagförslaget. Däremot har W. Weibull AB framhållit att tidpunkten den 1 juli 1968 redan under hösten 1968 kungjorts såsom avgörande för möjligheten att få växtförädlarrätt och att växtförädlarna in— rättat sig med hänsyn till detta. Bolaget har därför hemställt att den an- givna tidpunkten måtte betraktas som slutgiltigt bestämd.

Jag finner de av utredningen åberopade skälen för övergångsbestämmel- sen vägande. Trots att principiella betänkligheter kan anföras mot att ge lagen tillbakaverkande kraft finner jag att omständigheterna är sådana att bestämmelsen bör godtas. Jag beaktar därvid särskilt att avnämarna av ut- säde har kunnat förutse att nya sorter på rikssortlistan, vilka börjat mark— nadsföras kring halvårsskiftet 1969, i efterhand kan komma att få rätts- skydd.

För sorter som intagits i rikssortlistan före den 1 juli 1968 kan växtför- ädlarrätt inte förvärvas och följaktligen blir det inte aktuellt med samord- ning i fråga om dessa. Att avskaffa växtförädlingsavgiften och därmed bi- dragen ur växtförädlingsfonden för dessa sorter kan enligt min mening inte komma i fråga. Det skulle innebära en avsevärd försämring av växtföräd- lingens ekonomiska villkor.

I fråga om sorter som införts i rikssortlistan efter den 30 juni 1968 och som framdeles kommer att införas i listan får man räkna med två olika typer, nämligen sådana som uppfyller kraven för växtförädlarrätt och så- dana som inte gör det. Även om man i dag inte säkert kan bedöma den praktiska tillämpningen av skyddsförutsättningarna måste liian utgå ifrån att det kon'nner, att finnas sorter _ främst bland de korsbefruktande arter- na till vilka råg och flertalet vall- och oljeväxter hör —--— som inte uppfyller kraven för växtförädlarrätt men som har sådant odlingsvärde och sådana egenskaper i övrigt att de enligt gällande normer kan införas i rikssortlis- tan och därmed inordnas i växtförädlingsavgiftssystemet. Anledningen till denna inkongruens mellan de båda systemen är att kravet på homogenitet sätts bögrei det internationella systemet.

Som utredningen anför har denna fråga uppmärksamnmts i Danmark och Nederländerna. Utredningens uppgift att frågan i den danska lagen lösts genom att de biologiska kraven för erhållande av rättsskydd mjukats upp beträffande bl. a. korsbefruktande arter —— till vilken uppgift några remissinstanser har knutit an i sina yttranden _ hänför sig emellertid till förhållandena före den 1 juni 1968. I samband med att Danmark ratificerade konventionen upphävdes nämligen särbehandlingen av vissa växtarter i den danska lagen.

• Sida 84
•  Original

Att lösa frågan genom att generellt eller för vissa växtarter tillämpa and- ra biologiska krav för växtförädlarrätt än dem som uppställts i det inter- nationella samarbetet är uteslutet, eftersom en sådan lösning skulle omöjlig— göra svensk anslutning till konventionen. Slutsatsen för min del blir att växtförädlingsavgiftssystemet bör behållas för de växtsorter som godtas för intagning i rikssortlistan men inte uppfyller de biologiska kraven för växt- förädlarrätt. Denna lösning överensstämmer i princip med den som valts i Nederländerna.

Härefter återstår frågan om man med avseende på växtarter som faller in under växtförädlarrätten skall helt eller delvis behålla ett oförändrat eller modifierat växtförädlingsavgiftssystem. Frågan gäller som jag redan angett bara lantbruksväxterna (utom sockerbeta, lin och hampa) samt alla grönyteväxter.

Systemet med växtförädlingsavgifter betraktades vid införandet år 1961 mer eller mindre som ett provisorium i avbidan på bl. å. de resultat som kunde nås i det då inledda internationella samarbetet på detta område. Se- dan dess har växtförädlarkomventionen antagits och trätt i kraft. Bifalls förevarande förslag till lag om växtförädlarrätt och vinner Sverige anslut- ning till konventionen, innebär det att växtförädlarna får tillgång till ett" privaträttsligt skydd, som ger dem möjligheter att få licensavgifter på för- ökningsmaterial av sina förädlingsprodukter inom landet och i övriga kon— ventionsstater. Under sådana förhållanden kan det te sig såsom nära till hands liggande att föreslå att växtförädlingsavgifl'ssystemet inte skall till- lämpas på växtarter som faller under växtförädlarrätten.

Vissa skäl talar emellertid-för att växtförädlingsavgiflssystemet bör kvar- stå i princip åtminstone under en övergångstid även för sistnämnda slag av växter. Om detta system helt slopas t'ör sorter av lantbruks- och grönyteväx- terna från och med dagen för växtförädlarrättslagens ikraftträdande får detta antas på kort sikt medföra en minskning av växtförädlingsföretagens ekonomiska resurser. Det internationella systemet fordrar en administration hos företagen, som dessa i inlcdningsskedet inte har erfarenhet av. Först när lieenssystemet byggts ut och fungerat. under en tid kan inkomsterna av li- censavgifterna för skyddade sorter beräknas uppgå till belopp som motsvarar 'ad växtförädlingsavgiflssystemet ger. På längre sikt räknar jag med att. det internationella systemet ger växtförädlingen större ekonomiska tillskott på de nya sorterna än vad ett växtförädlingavgiftssyst.em med oförändrat av— giftsuttag skulle ge. Med hänsyn härtill anser jag att växtförädlingsavgifts- systemet tills vidare i princip bör behållas för nya sorter vid sidan av växt- förädlarrätten.

Eftersom bidragen ur växtförädlingsfonden kan sägas -'ara en ersättning för de licensintäkter en ensamrätt kunde ge, bör man å andra sidan vid samordningen utgå från att de förädlare som utnyttjar växtförädlarråtten till att betinga sig licensavgifter inte skall få bidrag ur fonden. Avgörande

• Sida 85
•  Original

bör däremot inte vara huruvida sorten registrerats eller ej. Det bör således vara möjligt för en förädlare eller hans rättsinnehzware att söka växtför- ädlarrätt för en sort i Sverige —— vilket enligt artikel 12 i konventionen ger honom prioritet att under tolv månader söka skydd i övriga konventions— stater — men att sedan avstå från att. inom Sverige använda en beviljad ensamrätt till att begära licensavgifter för vidareförsäljningen- av utsäde av sorten och i stället få bidrag ur fonden.

Vid omsättningen av utsäde av sort för vilken bidrag ur fonden betalas ut skall givetvis uppbäras växtförädlingsavgifter efter hittillsvaram'le grunder. Avstår däremot sortinnehavaren från bidragen torde utsädet av sorten inte höra beläggas med växtförädlingsavgift. Detta torde normalt kunna inne- bära att visst utrymme i stället bereds för licensavgift, ett förhållande som kan vara ägnat att stimulera till en övergång till det internationella syste- met.

Valet mellan system bör ske sort för sort och vara bindande för all fram— tid. Om vederbörande avstår från bidrag ur fonden bör växtförädlingsavgift inte heller tas ut efter det att skyddstiden gått ut eller växtförädlarrätten eljest upphört.

En sådan uppdelning mellan sorter som beläggs med växtförädlingsm'gift och sorter som inte beläggs med avgift erbjuder inte några tekniska svårig- heter. Myndigheterna torde kunna utgå från att bidrag ur fonden inte be- gärs för sorter som registrerats enligt växtförädlarrättslagen och således vid statsplomberingen inte ta ut växtförädlingsavgift för dessa sorter. Men med- delar sortinnehavaren innan han börjar marknadsföra sorten att han önskar bidrag ur fonden för densamma bör sorten vid statsplomberingen behandlas som en oskyddad sort, dvs. utsädet beläggs med växtförädlingsavgift. Ett sådant meddelande från sortinnehavaren bör kompletteras med en förbin- delse från honom att inte på den svenska marknaden begära eller uppbära licensavgifter för sorten.

Vid tillämpning av denna ordning skall utländska företag givetvis be- handlas på samma sätt som svenska företag. Utländska sortinnehavare bör ges obegränsad rätt att fullt ut använda det internationella systemet på den svenska marknaden men liksom svenska företag beredas tillfälle att för viss enligt växtförädlarrättslagen registrerad sort avstå från licensavgifter och i stället begära bidrag ur växtförädlingsfonden med påföljd att sorten beläggs med 'äxtförädlingsavgift.

Utredningen har antytt att eftersom växtförädlingsavgiften har karaktär av kcmsumtionsskatt det eventuellt kan föreligga principiella hinder mot att göra uttagandet av avgiften beroende på huruvida rättsskydd meddelats för den ifrågavarande sorten. Emellertid måste beaktas att växtförädlingsavgif- tcn inte är att anse som skatt eftersom den har till direkt syfte att stödja växtförädlingen. Bidragen ur fonden motsvarar i princip vad som uttagits i avgift på den bidragsberättigades produkt. Om det avsedda ändamålet i

• Sida 86
•  Original

vissa fall bedöms kunna tillgodoses bättre på annat sätt bör hinder inte möta mot att i dessa fall befria från avgift.

Jag vill understryka att jag förutsätter att frågan 0111 fortsatt tillämpning av växtförädlingsavgiftssystemet omprövas sedan några års erfarenhet har vunnits av växtförädlarrättssystelnet. Växtförädlingsavgiftssystemct torde dock redan vid växtförädlarrättslagens ikraftträdande böra anpassas till la- gen. Frågan torde komma att tas upp av chefen för jordbruksdepartementet i ett senare sammanhang.

Som framgår av det anförda åsyftas inte någon ändring i det i vårt land tillämpade systemet med statsplombering av utsäde. Ändamålet med plom- beringen är att marknaden genom (len yrkesmässiga handeln skatt förses endast med utsäde, som är tillfredsställande frän odlingsvärdes- och kvali- tetssynpunkt. Växtförädlarrätten har ett annat syfte och. ersätter därför på intet sätt statsplomberingen. Det föreligger därför ingen anledning att 1 detta sammanhang ompröva reglerna 0111 statsplombering.

6.8. Följdlagstiftning till växtförädlarrättslagen

Förslaget till växtförädlarrättslag föranleder vissa fötjdändringar i 85 % utsökningslagen och i 2 5 införsellagen. Till frågan 0111 den närmare inne- börden av dessa lagändringar återkommer jag i det följande (avsnitten 8.2 och 8.3).

7. Lagförslag

[ enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats för- slag till

1) lag om växtförädlarrätt 2) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) 3) lag om ändring i införsellagen (1968: 621).

Beträffande förslaget vid 1) har jag särskilt samrätt med chefen för jord- bruksdepartementet.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollct i detta ärende som bilaga 3.

Rörande de upprättade lagförslagens närmare innehåll vill jag ytterligare anföra följande.

• Sida 87
•  Original

8. Specialmotivcring

8.1. Förslaget till växtförädlarrättslag

Växtförädlingsskyddsutredningen föreslår att den ensam'ätt som avses i lagförslaget benämns ”växtförädlarrätt”. Denna benämning är inte helt tillfredställande eftersom den inte i likhet med benämningen på andra im- materialrättsliga ensamrätter _ exempelvis varumärkesrätt, mönsterrätt —- ger upplysning om vad som är rättens objekt. Ord som ”växtsortskydr ” eller ” räxtsorträtt” är emellertid, såsom utredningen funnit, inte heller lämpliga eftersom de antyder en betydligt vidsträcktarc ensamrätt än vad som föreslås. Någon annan lämplig benämning synes inte stå till buds. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag. Rubriken på lagen bör dock i överensstämmelse med praxis på immaterialrättens område vara ”växtförädlarrättslag”.

Utredningens lagförslag är med de modifikationer som betingas av den nu ifråga rarande ensamrättens särskilda karaktär disponerat på i huvud- sak samma sätt som patentlagen(1967: 837) och mönsterskyddslagen(1970: 485). Bestämmelserna i 1 & tredje stycket och i 48 å i utredningens förslag saknar motsvarighet i nämnda lagar. De rör båda lagens tillämpningsområde och bör enligt min mening ha sin plats i det inledande avsnittet av den nya lagen. Vad gäller dispositionen i övrigt har utredningen på några punkter tillämpat en annan paragrafföljd än patentlagen (PatL) och mönsterskydds— tagen (ML). Sålunda har utredningen i förslagets 49 5 upptagit en föreskrift om konventionsprioritet, vars motsvarighet i PatL och ML införts som sista paragraf under den inledande rubriken ”allmänna bcstännnelscr”. Frågan om giltighetstiden för växtförädlarrätt behandlas av utredningen i förslagets 4 €, sist under rubriken ”allmänna bestämmelser”, men i PatL och ML under särskild rubrik efter bestämmelserna om registreringsansökan och dess handläggning. ] båda dessa avseende bör pare-igraffötjden anpassas till PatL och ML. Anmärkas kan slutligen i detta sammanhang att i 50 å i utredning- ens förslag finns ett stadgande berörande utomlands registrerad sortbe- nämning. Denna fråga bör enligt min mening behandlas i anslutning till de grundläggande bestämmelserna om sortbcnämning. De ändringar som dessa överväganden föranlett jämte vissa andra smärre justeringar har medfört att paragrafmnnreringen i departementsförstagct avviker från den i utred- ningens förslag.

1 tcrminologiskt hänseende föreligger vissa skillnader mellan PatL och ML. ] 26 & PatL talas om att patent är ”meddelat”, när patentansökning- en bifallits och beslutet därom vunnit laga kraft. När patent ”meddelats” skall det kungöras och, enligt 27 &, antecknas i patentregistret. ] den till PatL:s 26 & svarande paragrafen i ML, 23 5, nämns inte när mönsterrätt är ”meddelad” utan det fastslås bara att mönstret skall tas in i mönster-

• Sida 88
•  Original

registret och registreringen kungöras när beslut om bifall till ansökan 0111 mönsterregistrering vinner laga kraft. Denna tcrminologiska olikhet mel— lan PatL och ML, som inte har någon saklig betydelse, återspeglas i många andra paragrafer i de båda lagarna. V äxtförädlingsskyddsu[redningen har anknutit. till terminologin i PatL. Jag finner emellertid skrivsättet i ML enklare och kla'arc och anser därför att terminologin i departementsför— slaget bör anpassas till MLzs. terminologi. Även i övrigt anser jag det lämpligt att i redaktionellt hänseende följa ML.

Sakligt sett överensstämmer departementsförslaget nära mcd utredning- ens förslag. Mer väsentliga sakliga olikheter har motiverats i det före— gående ( avsnitt 6 ). Smärre skiljaktigheter kommer att beröras i det föl- jande vid min behandling av de enskilda bestämmelserna.

Allmänna bestämmelser

1 %

Paragrafen, som närmast motsvarar 1 & tredje stycket i utredningens för- slag, behandlar lagens tillämpningsområde med avseende på objektet.

Enligt utredningens förslag skall lagstiftningen i princip kunna till- lämpas på alla växtsläkten och växtarter med rätt för Kungl. Maj:t att förordna att växtförädlarrätt får förvärvas endast för växtsort, tillhöran- de växtsläkte eller växtart som anges i förordnandet. I anslutning härtill föreslås att Kungl. Maj:t. i tiltämpningskungörelse skall föreskriva att växtförädlarrätt kan förvärvas endast för sort tillhörande växtsläkte eller växtart som angetts på en 'i kungörelsen intagen lista. Denna lista 0111- fattar sannnanlagt 96 släkten och arter, varav 44 tillhörande lantbruks- växterna (inklusive grönyteväxterna), 21 köksväxterna, 20 fruktträden och bärväxterna samt 11 prydnadsväxterna. Enklare och meri ('"')verensstämmelse med normal svensk lagstiftningstcknik synes mig vara att låta lagen med dess rältsskyddssystem gälla de släkten och arter varom Kungl. Maj:t för- ordnar. Därför föreskrivs i denna paragraf att lagen äger tillämpning på växtsort, tillhörande växtsläkte eller växtart som Kungl. Maj:t bestämmer. En lista på dessa släkten och arten kommer att tas in i tillämpningskungö— relsen.

Som jag har angett i det föregående ( avsnitt 6.2 ) bör i princip inget växtsläkte och ingen växtart som en gång infogats i systemet kunna ute- slutas därifrån. Om det kan antas vara helt säkert att någon rättsförlust inte blir följden, bör dock i undantagsfall en uteslutning kunna komma i fråga.

2 %

Paragrafen motsvarar 1 5 första stycket och 48 å i utredningens för- slag samt innehåller en närmare bestämning av 'äxtförädlarrättens objekt och föreskrifter om dess subjekt (jfr ] % PatL och 1 & ML).

• Sida 89
•  Original

Första stycket

Här ges den grundläggande föreskriften att förädlare, som här i riket. framställt en växtsort, eller hans rättsinnehavare kan genom registrering få växtförädlarrätt, dvs. ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten enligt la- gen.

Växlförädlarrättens föremål är alltså växtsort. Termen definieras inte i lagen men dess innebörd bestäms i huvudsak av de i departementsförslagets 3 5 angivna förutsättningarna för registrering. Helt allmänt kan det sägas att med växtsort avses en samling växtindivider, som i ett eller flera karak- teristiska avseenden skiljer sig från andra enheter inom samma växtart.

Enligt vad utredningen upplyst anknöt man vid behandlingen av vad som skulle avses med växtsort under förarbetena till konventionen när- mast lill termen ”cultivar” i den internationella växtsortkoden. Beträffan- de denna kod och den däri intagna definitionen och beskrivningen av ler- men ”cultivar” hänvisar jag till utredningens betänkande (SOU 1969: 15 s. 86).

En växtsort kan få rättsskydd oavsett om utgångsmaterialet för det slut- liga urvalet erhållits pä naturlig eller artificiell väg. Att en sort för vilken rättsskydd söks inte är resultatet av ett omfattande förädlingsarbcte utan härrör från en ren upptäckt hindrar inte registrering. Ett visst förädlings- arbete, såsom urval och undersökning av sortens homogenitet och bestän— dighet, måste nämligen alltid göras. Detta arbete får anses berättiga till skydd.

Ensamrätten till en växtsort är inte begränsad till växtmaterial som härstammar direkt från den ursprungliga förädlingsprodukten. Skulle nr annat material framställas en sort som enligt kriterierna i 3 5 inte går att tillfredsställande särskilja från en registrerad sort och uppfyller denna sort även kraven på homogenitet och stabilitet kommer rätten till den registrerade sorten att omfatta även detta nya material.

Växtförädlarrätt till en sort kan förvärvas endast av den som framställt sorten, förädlarcn, eller den till vilken förädlarens rätt övergått. Som jag utvecklati det föregående (avsnitt 6.2) anser jag i likhet med utredningen att bara fysisk person skall kunna anses som förädlare. För en sort som utgör resultatet av ett förädlingsarbete inom ett företag torde lämpligen den eller de. individuella forskare vilkas insatser varit mest avgörande för för- ädlingsarbetet anges som förädlare. Men registrering kan också erhållas i företagets nanm, 0111 nämligen forskaren eller forskarna överlåtit rätten till sorten till företaget. Redan innan ansökan om registrering görs föreligger alltså en rätt till sorten, vilken rätt kan övergå till annan genom överlåtelse eller i undantagsfall på annat sätt, såsom genom giftorätt, arv eller testa- mente.

Om flera personer anses som förädlare av en sort och själva söker re-

• Sida 90
•  Original

gistrering måste de samtliga gemensamt göra ansökan såvida inte en eller flera av dem överlåtit sin rätt på den eller de andra.

Frågan om arbets- eller uppdragstagares rätt "till sorter som de framställt i tjänsten eller under utförande av uppdraget har av skäl som utvecklats tidigare ( avsnitt 6.2 ) inte reglerats i lagen. Frågan får alltså avgöras med tillämpning av allmänna arbetsrättsliga grundsatser.

Enligt första stycket är en förutsättning för rättsskydd att sorten fram- ställts här i riket. Är detta förhållandet saknar det betydelse om förädlarcn är svensk eller utländsk medborgare. Gäller det sort som framställts utom- lands är det endast svensk medborgare som kan få rättsskydd (andra stycket). såvida inte Kungl. Maj:t förordnat om vidare tillämplighet av lagen (tredje stycket), Departementsförslaget överensstämmer i detta av- seende i sak med utredningens förslag (jfr avsnitt 6.2 ).

Innebörden av växtförädlarrätten är enligt första stycket att den berät— tigade får ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten. Ensamrättens om- fattning regleras av 4 g departementsförslaget.

Andra stycket

Som just berörts kan enligt detta stycke förädlare som är svensk med— borgare eller sådan förädlares rättsinnehavare förvärva växtförädlarrätt även till sort som framställts utomlands.

Motiven till att växtförädlarrätt inte direkt med stöd av lagen kan för- värvas för växtsort som framställts utomlands av utländsk medborgare har redovisats i det föregående ( avsnitt 6.2 ).

Tredje stycket

Enligt tredje stycket kan Kungl. Maj:t, under förutsättning av ömse- sidighet eller om det är av betydande allmänt intresse, förordna att växt— förädlarrätt får förvärvas även för sort som framställts i främmande stat av annan än svensk medborgare. Bemyndigandet ger till en början Kungl. Maj:t möjlighet att på ömsesidighetsbasis ingå avtal om skydd här i riket för utomlands av andra än svenska förädlare framställda sorter även med andra stater än konventionsstater. Hur långt reciprocitetskravet i så fall bör sträckas får avgöras från fall till fall. Tänkbart är att ett privaträttsligt skydd av mer begränsad räckvidd eller förmåner av offentligrättslig karak- tär bör godtas. Det bör dock krävas att den utländska staten ger svenska förädlare samma behandling i fråga om förmånerna som den ger sina egna medborgare.

Enligt konventionen kan en konventionsstat i två typer av fall tilläm- pa speeiell reciprocitet gentemot annan konventionsstat, dvs. inskränka skyddet med hänsyn till att lagstiftningen i det andra landet på vissa punkter erbjuder ett begränsat skydd. Det ena fallet avser andra växtarter än dem som är upptagna på den till konventionen fogade listan. Enligt ar-

• Sida 91
•  Original

tikel 4 moment 4 kan unionsstat i fråga om dessa växtarter begränsa skyddet till fysiska eller juridiska personer i annan unionsstat som skyd- dar samma växtarter. Det andra fallet är att en unionsstat för vissa växt- släkter eller växtarter ger förädlaren en mer omfattande ensamrätt än den som är ett minimum enligt artikel 5 moment 1. Unionsstat som medger så- dan utsträckt ensamrätt får enligt artikel 5 moment 4 begränsa denna till att avse fysiska och juridiska personer i unionsstater som medger sam- ma utsträckta ensamrätt.

I likhet med utredningen anser jag att man inte bör tillämpa speciell reciprocitet i det första av de nämnda fallen. Har växtart som inte finns på listan över arter som enligt konventionen är obligatoriska inordnats i det svenska systemet bör det således inte krävas att svenska förädlare åt- njuter skydd för samma art i en främmande stat för att förädlare från denna stat skall kunna få rättsskydd för sort inom arten här i landet. Det andra fallet av speciell reciprocitet saknar aktualitet för svenskt vidkom- mande, eftersom den svenska lagen inte utsträcker ensamrätten för något växtsläkte eller någon växtart.

Bemyndigandet för Kungl. Maj:t enligt tredje stycket att meddela före- skrifter om lagens tillämpning med avseende på växtart som framställts utomlands av annan än svensk medborgare oaktat reciprocitet inte föreligger, avser den situationen att det i en stat som inte tillhör unionen framställts sorter som har betydande intresse för den svenska växtodlingen och kon- sumtionen. Om det inte är möjligt att uppnå rättsskydd för sådan sort i ursprungslandet men det visar sig nödvändigt att bereda den sådant skydd i Sverige för att överhuvudtaget få den odlad här, får ett sådant betydande allmänt intresse anses föreligga som anges i bestämmelsen. Denna bör emellertid tillämpas med stor varsamhet.

35

Denna paragraf motsvarar 2 å i utredningens förslag och behandlar de allmänna förutsättningarna för registrering av växtsort (jfr 2 & PatL och 2 & ML").

De grundläggande förutsättningarna för skydd —— att sorten skiljer sig från annan, redan känd sort samt att den är likformig och beständig —— är angivna i första stycket. I andra stycket beskrivs och exemplifieras när annan sort skall anses känd. Enligt tredje stycket får sort inte registreras om växtmaterial av den förts i handeln på visst sätt före rcgistreringsan- sökningen.

S(irslrillnadskravet

I första stycket 1 föreskrivs att växtsort får registreras endast om den genom minst ett viktigt kännetecken tydligt skiljer sig från annan sort som blivit känd före dagen för registreringsansökningen. Enligt andra stycket

• Sida 92
•  Original

skall V'xtsort anses som känd, 0111 material därav yrkesmässigt utbjudits till försäljning eller eljest tillhandahållits eller om den intagits i eller an- mälts till officiell sortlista, förekommer i allmänt tillgänglig referenssam- ling eller noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller om den eljest kommit till allmänhetens kännedom.

Första stycket 1 och andra stycket behandlar frågan om förhållzmdet mellan den ”sökande” sorten och andra sorter. Såvitt gäller den ”sökande” sorten själv föreskrivs i tredje stycket att registrering inte får ske, om växt- material av sorten med samtycke av förädlarcn eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt förts i handeln här i riket före dagen för registreringsansök- ningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag.

Utformningen av särskillnadskravet i lagtexten ansluter sig relativt nära till vad som föreskrivits därom i konventionen. Första stycket 1 och andra stycket motsvaras av artikel 6 moment 1. a) första punkten resp. andra punkten. Tredje stycket motsvarar artikel 6 moment 1. b).

Departementsförslaget skiljer sig inte i sak men väl formellt från utred- ningens lagförslag. Anledning till förändringen är att jag funnit utredning- ens förslag vara mindre ändamålsenligt i lagtekniskt hänseende.

Utredningen har utvecklat sin syn på kravet på särskillnad under rubri- ken Nyhetskravet på s. 88—91 och under rubriken Andra stycket på s. 93— 94 i betänkandet (SOU 1969: 15). Eftersom jag i allt väsentligt ansluter mig till utredningens uppfattning hänvisar jag i första hand till betänkandet. För egen del vill jag anföra följande.

För att en växtsort skall kunna registreras måste den genom ålrninstone ett viktigt kännetecken skilja sig från varje annan sort som är känd före (lagen för registreringsansökningen. Om sorten är helt identisk med en re- dan känd sort eller om den skiljer sig så obetydligt från den andra sorten att den faller inom vad som med stöd av kriterierna i 3 5”- får betraktas som dess skyddsomfäng kan registrering alltså inte ske. Oaktat de båda sorterna i den situationen normalt torde härstamma från olika växtmaterial kan det med visst fog sägas att det egentligen inte är fråga om två sorter utan om en och samma sort. Av praktiska skäl synes det emellertid, som jag tidigare berört ( avsnitt 6.3 ), lämpligt att i lagtexten skilja mellan sort för vilken växtförädlarrätt söks och ”annan” sort.

Det särskiljande kännetecknet skall göra sorten genetiskt definierbar. Däremot har kännetecknet som jag i annat sammanhang framhållit ( avsnitt 6.3 ) inte med sortens odlingsvärde att göra.

De kännetecken som utmärker en sort kan vara av morfologisk eller fy- siologisk karaktär. Morfologi är läran om bl. a. växters yttre och inre bygg- nad. Morfologiska kännetecken kan därför normalt fastställas visuellt, låt vara att det kan krävas förstoringsglas eller mikroskop för att observera dem. Under'stundom behövs dock andra tekniska hjälpmedel eller veten- skapliga undersökningsmetoder för att fastställa morfologiska skillnader.

• Sida 93
•  Original

Regelmässigt skiljer sig sorter emellertid inte bara genom ett kännetecken utan vanligen föreligger avvikelser i flera avseenden. Fysiologiska känne- tecken hänför sig till växters egenskaper, exempelvis tidighet, stråhöjd, strå- styrka, vinterhärdighet, resistens mot sjukdomar och skadedjur, avkast- ningsförmz-iga, bakningsduglighet, näringsvärde, smak etc. Vanligen kan dessa kännetecken inte fastställas visuellt. Sätten att fastställa fysiologiska kännetecken skiftar allt efter kännetecknets art.

Att. ge närmare anvisning på kännetecken som skall anses tillräckligt viktiga eller distinkta för att särskilja sorter är, som utredningen framhåller, inte möjligt. Frågan om kännetecknens betydelse beror i första hand på vilken växtart det gäller. Men också förhållandena i det särskilda fallet kan inverka. Ett från identifieringssynpunkt i allmänhet mindre viktigt känne- tecken kan för en viss sort bli av avgörande betydelse och således betraktas som viktigt. lnorn växtförädlarunionen diskuteras i olika arbetsgrupper bl. a. vikten av skilda kännetecken för olika växtarter. I den mån fastare kriterier kan fastslås torde detta komma att ske. Så snart Sverige anslutits till unionen torde sakkunniga från vårt land beredas tillfälle att delta i detta arbete.

Jag vill understryka utredningens uttalande att det för att växtförädlar- rättssystemet skall fungera väl är av vikt att kravet på tydlig avvikelse till- lämpas strängt. Den egenskap hos sorten som särskilt åberopas i samband med begäran om rättsskydd skall kunna klart fastställas och beskrivas. Det är tänkbart att man i en framtid i viss mån kommer att kunna generellt bestämma minimirnått på särskillnad för olika kännetecken och växtarter men intill (less måste frågan avgöras vid prövning i det särskilda fallet.

Att särskillnadskravet är uppfyllt måste, utom möjligen i något undan- tagsfall, fastställas genom provning. Provning skall ske genom växtsort- nämndcns försorg enligt 16 &” departementsförslaget.

Som tidigare i olika sammanhang framhållits ställer växtförädlarrätts- lagen inget krav på odlingsvärde hos den sort för vilken skydd söks. För marknadsföring inom Sverige fordras däremot såvitt gäller lantbruksväx- lerna dokumenterat odlingsvärde, men detta regleras genom statsplombe- ringssystemet och berör på inget sätt rättsskyddsfrågan. Växtförädlarrätt kan alltså erhållas trots brist på odlingsvärde, men normalt torde registre- ring inte sökas för sort som inte kan marknadsföras i Sverige. Ibland kan f örädlare dock ha intre55e av rättsskydd av andra skäl, exempelvis om sor- ten har värde i ett annat land och är avsedd för export dit. Ett annat exem- pel är att sorten överhuvudtaget inte är avsedd för 111ark11adsföring utan som underlag för fortsatt förädling.

Vid prövningen av frågan om den sort för vilken skydd söks tydligt skil- jer sig från andra sorter skall jämförelse göras med sorter som är kända. Vilka omständigheter som föranleder att annan sort skall anses känd anges i andra stycket i första hand genom exemplifiering. Det första exemplet är

• Sida 94
•  Original

att material av sorten yrkesmässigt utbjudits till försäljning eller eljest till— handahållits. Här avses växtmaterial av sorten överhuvudtaget, alltså inte bara förökningsmaterial. Under tillhandahållande innefattas bl. a. att mate— rial av sorten överlåtits utan vederlag eller lånats ut, dock endast såvitt det skett yrkesmässigt. Däremot anses lagerhållning inte som ett tillhandahål- lande. Ett annat exempel på omständighet som gör sorten känd är att den intagits i eller anmälts till officiell sortlista. Sådana sortlistor är exempelvis rikssortlistan eller den av Sveriges potatisodlares riksförbund årligen ut- givna sortlistan för potatis. Att en sort anmälts till officiell provning med— för däremot inte att den är att anse som känd. Som ytterligare exempel pa omständigheter som gör en sort känd nämns att den förekornnrer i allmänt tillgänglig referenssamling eller nogg'ant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift. Att fråga endast är om exemplifiering framgår av att, som det heter i lagtexten, sort skall anses som känd också om den ”eljest kommit till all- mänhetens kännedom”.

Jämförelsen med andra kända sorter skall i princip avse sådana både i Sverige och utomlands. Särskillnat'lskravet kan alltså uttryckas som ett krav på absolut nyhet. Av praktiska skäl kan emellertid växtsortnämndcn knap- past göra en långtgående granskning i detta avseende. Vid 11 å i förslaget återkommer jag med synpunkter på granskningens omfattning.

Av konventionens artikel 6 momth 1. b) framgår dels att den omständig- heten att en sort förekommit i försök eller anmälts till eller upptagits i ett officiellt register inte får åberopas mot förädlarcn eller hans rättsinnehava- re, dels att då skydd för en ny sort söks i en unionsstat (len inte får med medgivande av t'örädlaren eller hans rättsinnehavare ha saluhållits eller kommersiellt utnyttjas på denna stats territorium eller sedan mer än fyra är på annan stats territorium. Konventionens föreskrift om verkan av tidi- gare mz'u'knadsföring av den sort för vilken registrering söks har i lag- texten kommit till uttryck i föreskriften i tredje stycket, att registrering 'inte får ske orrr växtmaterial av sorten med samtycke av förädlarcn eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt förts i handeln trär i riket före dagen för registreringsansökningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag. Av lagtexten framgår rnotsatsvis att sådana åtgärder med en sort som att den förekommit i försök, beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller in— förts i referenssarnling inte hindrar registrering av densamma. Att den sort som ansökningen avser intagits i rikssortlistan eller annan sortlista inom eller utom Sverige utgör inte heller registreringshinder.

När det sägs att sorten inte före registreringsansökningen får ha förts 1 handeln. avses bara saluhållande eller försäljning till allmänheten. Skulle vid kontraktsodling genom avtal ges tillfälle för kontraktsmllaren att mark- nadsföra sorten får den anses ha förts i handeln av t'örädlaren eller hans rättsinnehavare.

• Sida 95
•  Original

Homogenitetskravet

Kravet på homogenitet uttrycks i första stycket 2 på det sättet att växt- sort får registreras endast om den är tillräckligt likformig (_ hon'iogen) med hänsyn tagen till de särdrag som dess sexuella eller vegetativa förökning hetingar.

Den nu ifrågavarande förutsättningen för skydd är i departementsför— slaget uttryckt helt i överensstämmelse med utredningens förslag och kon- ventionens föreskrift i artikel 6 momth 1. c). Som framgår av formule- ningen anses ”homogen” och ”likformig” som synonyma termer.

Hur strängt kravet på homogenitet skall tillämpas är en svårbedömd och under remissbehandlingen livligt diskuterad fråga.

Utredningen anförde i sitt betänkande i fråga om homogenitetskravet (SOU 1969: 15 s. 91—92).

Beskrivningen och identifieringen av en sort förutsätter att de enskilda individerna inom sorten är likformiga med avseende på de väsentliga egen- skaperna. Hur långt kravet på homogenitet skall sträcka sig är emellertid svårt att avgöra. Homogenitetsproblemet har olika aktualitet för skilda växtarter. Beträffande en del växtarter är vissa egenskaper hos en sort så klart iakttagbara och från planta till planta så ensartat utbildade, att varje enstaka individ av sorten kan särskiljas från andra sorter. Så är ofta fallet i fråga om vissa vegetativt förökade arter såsom potatis (blomfärg, bladens flikighet, knölens skal- och köttfärg) och rosor (blomfärg). Någon gång kan detta också förekomma i fråga om självbefruktande växtslag såsom t. ex. vete (axets form och färg, hårighet på noderna), havre (vipptyp oeh hårighet på plantans olika delar) och korn (axtyp, basalstjälkens utform- ning och nervernas tandighet). I fråga om andra växtarter kan föreligga bestämda, för en sort typiska egenskaper, men dessa kan dock från planta till planta förete en sådan grad av variation, att den enskilda individen av sorten inte alltid kan skiljas från en annan sort. Under sådana förhållan- den kan man endast genom noggranna observationer och under ständig och omedelbar jämförelse vid kontrollodling särskilja en sort från andra sorter. En sådan variationsbredd uppvisar framför allt de korsbefruktande växt- arterna, men även ofta de självbefruktande.

Svårigheten att uppnå full homogenitet gör att mindre avvikelser mäste tillåtas, Kravet på homogenitet fär, såsom framgår av lagtexten, avpassas efter växtartens förökningssätt och sortens särskilda förhållanden.

Närmare riktlinjer för vilka homogenitetskrav som bör ställas för olika växtarter får fastställas av registreringsmyndigl]eten. Denna torde därvid beakta, bl. a. att kravet på homogenitet bör anknytas till den speciella karaktären hos de kännetecken som skall identifiera sorten, att kravet inte bör sättas högre än vad som är praktiskt möjligt för förädlarcn att uppnå och att homogeniteten bör kunna fastställas genom icke alltför omfattande och dyrbara metoder. Vidare torde böra gälla, att i fråga om de fysiologiska egenskaperna och sådana morfologiska egenskaper, som kan vara av prak- tisk betydelse för odlaren, större krav i allmänhet inte ställs än -'ad för- brukaren av materialet av sorten anses skäligen kunna fordra. Hittills har i Sverige liksom i Holland, Österrike, Danmark, Norge och Finland tillämpats en liberal bedömning av homogenitetskravet. Regislreringsmyndigheten får

• Sida 96
•  Original

emellertid i förevarande fråga beakta utvecklingen i andra till växtföräd— larkonven tionen anslutna länder.

Homogenitetskravet behandlas som nämnts i flera av remissyttrandena. Sveriges utsädesförening anför att risk finnes att homogenitetskravet fäller högre avkastande och mera anpassningsbara men mindre homogena sorter. Det är enligt föreningens mening en av de mest angelägna uppgifterna att, om den föreslagna lagen om växtförädlarrätt kommer till stånd, garantier skapas för att den hittills tillämpade liberala praxis, som sätter produk- tionssynpunkterna före de morfologiska homogenitetskraven, bibehålls. lV. lVeibull AB påpekar att homogenitetskravet ger möjligheter till olika tolk— ning och hävdar att kravet vid lagens tillämpning inte får drivas så långt att växtförädlingsarbetet starkt fördyras och sorternas utsläppande till prak- tisk odling försenas. Bolaget fortsätter.

Då en sorts egenskaper betingas av samspelet mellan ett mycket stort antal skilda anlag, kan för självbefruktande växtslag homozygoti i alla an- lagspar inte förväntas vid de slutliga urvalen, även om dessa göres flera generationer senare, än vad nu är brukligt. En avvägning måste därför gö- ras mellan kravet på homogenitet och det praktiska jordbrukets önskemål om att snarast möjligt kunna utnyttja växtförädlingens framsteg. Skall ho- mogenitctskravet drivas nämnvärt utöver det krav som nu gäller för intag— ning i rikssortlistan, kan framställningen av en ny sort beräknas ta två år tre är längre tid än för närvarande. Detta medför starkt ökade kostnader för växtförädlingen, men för folkhushållet kan inkomstbortfallet bli mång- dubbelt större. Då det gäller sorter, som representerar stora framsteg, kan sålunda ett skärpt homogenitetskrav med ty åtföljande försening av sor- tens utsläppande betyda ett bortfall av flera 10-tal miljoner kr. Självfallet bör något dylikt ej få tolereras. Tillämpningen av homogenitetskravet mås- te ske på ett sätt, som tillgodoser för folkhushållet ekonomiskt viktiga syn— punkter.

Utsädesföreningen och Weibulls upplyser 0111 att ett stort antal företrä- dare för såväl statlig som privat förädling vid ett sammanträde. med en europeisk växtförädlarorganisationi oktober 1967 enade sig om ett uttalande i vilket faran av ett alltför strängt homogenitetskrav framhölls. En rekom- mendation utfärdades till de registrerande myndigheterna i konventions- länderna att vid tillämpningen av reglerna konsultera växtförädlarna i ett- vart land och att om möjligt få till stånd en gemensam tolkning av konven- tionens regler i detta avseende.

Även statens jordbruksnämnd, RLF och Algot Holmberg & Söner AB be- tonar vikten av en liberal tolkning av homogenitetskravet.

För egen del vill jag till en början erinra om vad jag i annat samman- hang ( avsnitt 6.7 ) uttalat, nämligen att jag anser det uteslutet att gene- rellt eller för vissa växtarter tillämpa andra biologiska krav för växtföräd- larrätt än dem som uppställts i det internationella samarbetet. Jag avsåg därmed närmast att avvisa den lösning, som valts i Danmark före landets

• Sida 97
•  Original

anslutning till konventionen, nämligen att i själva lagtexten uppställa mind- re stränga krav på homogeniteten för vissa växtarter än för andra. Men jag anser också att det inte kan komma i fråga att vid den praktiska tillämp- ningen här i landet av en skyddsförutsättning, som i lagtexten formulerats i överensstämmelse med konventionen och andra unionsländers lagar, vara liberalarc i bedömningen än vad man är i de övriga länderna. Värdet med det internationella samarbetet skulle äventyras om praxis utvecklades olika i skilda länder på så sätt att vissa sorter beviljades registrering i ett eller flera länder men förmenades växtförädlarrätt i andra. Den praktiska till— lämpningen av homogenitetskravet kan naturligtvis vara vansklig i det en- skilda fallet, men enligt min mening måste registreringsmyndigheten vinn- lägga sig om att använda samma hedömningskriterier som registrerings- myndigheterna i de övriga unionsländerna, även om detta skulle innebära att en ansökan om växtförädlarrätt för en för det svenska jordbruket prak- tiskt värdefull sort måste avslås. Det svenska folkhushållets i remissvaren poängterade intresse av att snabbt få tillgång till nya sorter, som represen- terar framsteg i förhållande till äldre, kan ändå tillgodoses, ty som tidigare berörts bör det inte möta något hinder att se mindre strängt på homogeni- teten hos en sort vid prövning för rikssortlistan, om blott de för statsplom- bering i övrigt uppställda villkoren — främst odlingsvärde och tillfredsstäl- lande kvalitet — är uppfyllda. Och som jag tidigare anfört (avsnitt 6.7) bör växtförädlingsavgiftssystemet behållas för växtsorter som godkänts för in- tagning i rikssortlistan men inte uppfyller de biologiska kraven för växt- förädlarrätt. Därigenom tillförs förädlarcn av sådan sort ekonomiskt stöd genom bidrag ur växtförädlingsfonden.

Om det bedöms vara ett svenskt intresse att kraven på homogenitet sänks även inom växtförädlarrätten bör man givetvis från svenskt håll verka här- för inom unionens rani så snart anslutning till konventionen vunnits.

Stabilitetskravet

Enligt första stycket 3 får en växtsort registreras endast om den efter för- ökning utförd i enlighet med den av förädlarcn anvisade förökningsmetoden är beständig (stabil) med avseende på sina väsentliga kännetecken.

Departementsförslaget har på denna punkt liksom utredningens förslag utformats i nära anknytning till konventionens krav på stabilitet enligt ar- tikel 6 moment 1. d). ”Stabil” och ”beständig” betraktas som synonyma termer.

Utredningen har utvecklat sin syn på stabilitetskravet i betänkandet (SOU 1969: 15 s. 92—93). Jag ansuter mig till vad utredningen där anfört och vill här bara göra följ ande korta sammanfattning.

Stabilitetskravet innebär att det är en förutsättning för rättsskydd att sorten behåller sina sortkaraktärer. Närmare bestämt skall sorten efter varje förökning eller, i det fall att förädlarcn fastställt en särskild föröknings-

4 Riksdagen 1971. 1 mm!. Nr 40

• Sida 98
•  Original

cykel, efter avslutandet av varje sådan cykel i princip visa samma sortbild som då rättsskydd beviljades. Stabiliteten skall vara sådan att sorten kan identifieras under hela skyddstiden. Stabiliteten hänför sig till de ärftliga egenskaperna. Den tillfälliga förändring som kan inträffa på grund av ovan- liga eller speciella yttre betingelser ligger utanför.

För hybridsorterna, dvs. sorter som inte produceras genom direkt för- ökning utan är resultatet av en för varje bruksfrögeneration upprepad kors- ning mellan fö'räldrapar vilka förädlarcn utvalt, får" man tillämpa ett något modifierat krav på stabilitet. Kravet skall avse slutprodukten hos en fast- ställd förökningseykel, vilket innebär att man fordrar identitet med beskriv- ningen av sortens genetiska bakgrund och de väsentliga kännetecknen hos slutprodukten.

Det får av ekonomiska och praktiska skäl anses olämpligt att låta test- ningen av en sort pågå under mer än två, i undantagsfall tre generationer. Beträffande könligt förökade sorter är emellertid detta i allmänhet otill- räckligt för säkert besked om stabiliteten. Men framkommer vid provning i nu nämnd utsträckning inga som helst tecken på instabilitet bör stabili- tetskravet anses uppfyllt. Tillräcklig homogenitet hos sorten-kan f. ö. ofta tas som ett tecken på att sorten har erforderlig stabilitet.

Utöver dessa av utredningen anförda synpunkter vill jag för egen del tillägga att det i fråga om stabiliteten lika väl som i fråga om homogenite- ten är angeläget att man ställer ungefärligen samma krav vid prövningen i vårt land som i andra konventionsstater. Det torde kunna förutsättas att registreringsmyndigheterna i olika former kommer att utbyta erfarenheter och delge varandra synpunkter i fråga om skyddsförutsältningarna.

Enligt 24 & deparlementsförslaget skall prövningen fortsättas även efter det att sorten registrerats. Syftet härmed är att fastställa att sådana änd- rade förhållandcn inte inträtt att skyddet inte längre bör gälla. Om sorten inte behållit de skiljande kännetecknen skall enligt 33 å andra stycket de: partementsförslagct växtsortnämndcn avföra sorten ur registret.

45

Paragrafen, som motsvarar 3 g i utredningens förslag, anger innehållet iväxtförädlarrätten (jfr 3 % PatL och 5 & ML).

I konventionen regleras innebörden av växtförädlarrätten i artikel 5 mo- menten 1 och 3.

Första stycket

Här anges såsom växtförädlarrättens innebörd att annanän sortinneha- varen inte utan dennes lov får utnyttja växtsorten yrkesmässigt genom att

1. framställa eller till riket införa växtmaterial av sorten i syfte att matc- rialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest till- handahållas för sådant ändamål,

• Sida 99
•  Original

2. utbjuda till försäljning eller eljest tillhandahålla" växtmaterial avsor- ten för förökningsändamål, ' '

3. i fall, då upprepad-användning av växtmaterial aV'sorten är nödvän— ' dig för framställning av växtmaterial av annan sort, "använda växtmaterial av sorten för sådan framställning och i syfte att det framställda materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhanda— hållas för sådant ändamål.

Av uttrycket utnyttja växtsorten framgår att med ensamrätten avses att bereda sortinneha 'are'n möjlighet att tillgodogöra-Sig sortens ekonomiska mervärde. Att inte alla former av ekonomiskt utnyttjande omfattas av en— samrätten framgår av det följ ande.

Ensamrätten avser bara yrkesmässiga förfoganden över sorten. Det per- sonliga och privata utnyttjandet är alltså fritt.

Den viktigaste begränsningen av ensamrätten är att den —— utom i fråga om prydnadsväxterna, varom mera längre fram — endast omfattar förök- ningsmaterial av sorten. I lagtexten används emellertid inte termen förök- ningsmaterial utan det talas i stället om växtmaterial för förökningsända- mål. Anledningen härtill är att man exempelvis på produktionsstadiet ännu inte vet om visst material kommer att kunna användas som föröknings- material eller inte. Däremot är det inom utsädeshandeln normalt helt klart när växtmaterial produceras eller tillhandahålls i avsikt att det skall kom- ma till användning som förökningsmaterial. Avsikten hos den i vilkens hand materialet ligger — förökaren, säljaren etc. — är alltså avgörande. Om odlaren eller säljaren avser att hans odlade resp. utbjudna växtmate- rial skall användas för annat ändamål än förökning, ligger odlingen resp. försäljningen utanför sortinnehavarens ensamrätt.

Till förökningsmaterial hör frö och annat utsäde, som normalt används för reproduktion av en sort, samt sådant vegetativt material som kan an- vändas för förökning. Till sistnämnda kategori hör ympkvistar av buskar och träd, revor av jordgubbsplantor, potatisknölar o. dyl. men också hela plantor, buskar och träd.

Den första form av yrkesmässigt utnyttjande av sorten som omfattas av ensamrätten är enligt första stycket 1 framställning av växtmaterial som. sker i syfte att materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsän- damål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål. Sortinnchavaren kan alltså beivra varje framställning av växtmaterial som sker utan hans till- stånd under förutsättning att han kan bevisa att framställningen sker i det i lagtexten angivna syftet. Han kan också redan på förökningsstadiet kräva licensavgifter samt ställa sådana villkor för och öva sådan kontroll över förökningen som kan anses ligga inom ramen för ensamrätten. Ett villkor som går utanför denna ram är exempelvis ett förbud för licenstaga- ren att vid sidan av framställning av förökningsmaterial bedriva framställ- ning av växtmaterial med syfte att materialet skall användas som konsum—

• Sida 100
•  Original

tionsvara. En förädlare av vete som upplåter till en licenstagare att fram- ställa utsäde för försäljning kan alltså inte med bindande verkan som villkor för licensen föreskriva att licenstagaren inte tillika får odla vetet i syfte att avyttra skörden till förmalning till mjöl eller till fodervara. Skulle ett sådant villkor föreligga har licenstagaren möjlighet att söka få det ändrat genom att föra civilrättslig talan om jämkning av otillbörligt avtalsvillkor, genom att påkalla ingripande enligt konkurrensbegränsningslagen eller i vissa fall ge- nom att begära tvångslicens. Jag hänvisar här till vad jag har anfört i tidigare sammanhang ( avsnitt 6.1 ) och till mina kommentarer till 27 5.

Under remissbehandlingen har viss tvekan framkommit om ensamrättens omfattning i fråga om utsäde för konservväxtproduktion. Osäkerheten tor- de sammanhänga med att förhållandena i praktiken är skiftande. Allmänt sett faller framställning av utsäde för eget bruk utanför sortinnehavarens ensamrätt, medan framställning av utsäde för avyttring kräver medgivande av sortinnehavaren. Med utgångspunkt härifrån får ensamrättens utsträck- ning i de enskilda fallen bestämmas.

Förutom framställning av förökningsmaterial omfattar ensamrätten enligt första stycket 1 också import av sådant material. I princip kan alltså sortin- nehavare ingripa mot import av växtmaterial av en sort till vilken han har ensamrätt men det åligger honom att visa att syftet är att materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahål- las för sådant ändamål i Sverigc. I praktiken torde det vara svårt att styrka detta. Emellertid torde såsom tidigare påpekats (avsnitt 6.4) även bortsett härifrån importskyddet inte ha någon betydelse i fråga om växt- arter som statsplomberas. Däremot kan det tänkas att importskyddet kan få viss betydelse i förening med bestämmelserna om s.k. säkerhetsåtgärder såvitt gäller prydnadsväxterna. Jag återkommer till denna fråga vid 38 5.

Den praktiskt viktigaste nyttjandeform, som ensamrätten avser, är den som anges under första stycket 2, nämligen rätten att utbjuda till försälj- ning eller eljest tillhandahålla växtmaterial av sorten för förökningsända- mål. Oftast torde av omständigheterna framgå om materialet marknads- förs för förökningsändamål. Men skulle någon gång tvekan räda därom faller det på den som påstår att så är förhållandet att styrka detta.

Som tidigare nämnts avser stadgandet bara yrkesmässig marknadsfö- ring. Detta medför att enstaka överlåtelser enskilda personer emellan är undantagna från sortiimehavarens ensamrätt.

Utanför ensamrätten faller också i princip användandet av föröknings- material av en skyddad sort. Det behövs alltså inte tillstånd av sortinne- havaren för att använda en skyddad sort som utgångsmaterial för fram-. ställning av nya sorter, inte ens då förökningsmaterial av dessa nya sor- ter därefter yrkesmässigt framställs och marknadsförs. Fritt kan också förökningsmaterial av en skyddad sort användas som korsningsobjekt vid forskning, som kunskapskälla och som grundval för undervisning.

• Sida 101
•  Original

I ett fall omfattar ensamrätten emellertid själva användandet av en skyd- dad sort. Det gäller det fallet att upprepad användning av växtmaterial av en skyddad sort är nödvändig för att framställa växtmaterial av en annan sort. En bestämmelse härom har upptagits i första stycket 3. Här gäller i analogi med "vad som gäller enligt 1 och 2 att ensamrätt föreligger bara om syftet är att det framställda växtmaterialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål.

Stadgandet under 3 hänför sig till den situationen att produkten av ett korsningsarbete inte är beständig utan att arbetet måste upprepas i varje ge- neration för att den avsedda sorten skall erhållas. Det hittills enda exemp- let på dylika sorter är de 5. k. Fl-hybriderna. Regeln innebär att om en av föräldrarna till en Fl-hybrid tillhör en skyddad sort så kan yrkesmässig framställning av förökningsmaterial av hybridsortcn inte ske utan samtycke av den som är sortinnehavare till den skyddade föräldrasorten.

Med anledning av ett under remissbehandlingen framfört önskemål om ett förtydligande i vad mån ensamrätten innefattar kontroll av exporten av en skyddad sort skall framhållas att ensamrätten till framställning en- ligt 1 gäller även om det är klart att det producerade materialet endast skall marknadsföras utomlands samt att utbjudande till försäljning eller till- handahållande enligt 2 avser även offerter och försäljning till kunder utomlands. Om däremot förökningsmaterial lovligen förts ut i marknaden, exempelvis sålts med sortinnehavarens tillstånd, är ensamrätten ”konsu- merad”, dvs. förvärvaren har rätt att förfoga över materialet på sätt han önskar, således även att exportera det.

Andra stycket

Enligt detta stycke innebär växtförädlarrätten såvitt gäller prydnads- växterna därjämte att annan än sortinnehavaren inte får utan dennes lov använda plantor eller delar av plantor som förökningsmaterial för yrkes- mässig framställning av snittblommor eller annat material för prydnads- ändamål.

Skälen till denna i konventionens artikel 5 moment 1 förutsatta regel är att ensamrätten för en del av prydnadsväxterna kunde bli i det närmaste fiktiv utan denna utvidgning. En del prydnadsväxter förökas nämligen ve— getativt och är mycket lätta att reproducera. Även snittblommor och annat växtmaterial som är avsett för prydnadsändamål kan i sådana fall användas för förökning. Genom regeln i andra stycket kontrollerar prydnadsväxtför- ädlarcn inte bara enligt huvudregeln framställning av material för avsättning för förökningsändamål utan också användningen av växtmaterial som förök- ningsmaterial för framställning av konsumtionsvara. Men utanför föräd- larens kontroll ligger även med denna utvidgning av ensamrätten för- säljning av snittblommor som skall användas till prydnad.

• Sida 102
•  Original

En skyddad sort'får givetvis utnyttjas 'om sortinnehavaren gett sitt lov därtill. Ett' sådant samtycke torde normalt föreliggai form av ett licensav- tal som närmare reglerar parternas rättigheter och skyldigheter. I övrigt får efter omständigheterna avgöras 0111 samtycke föreligger eller inte. Ett medgivande till någon att framställa växtmaterial för yrkesmässig avsätt- ning för förökningsändamål torde normalt även innefatta samtycke till försäljning av det framställda materialet.

Som berörts vid behandlingen av frågan 0111 export följer av allmänna rättsgrundsatser att ensamrätten i regel inte omfattar förfogande över växt— material som lagligen förts ut i marknaden. Ensamrätten har, som det brukar uttryckas, konsumerats med avseende på detta växtmaterial. Det innebär att, om förökningsmaterial sålts med sortinnehavarens tillstånd, kö- paren får fritt sälja samma material vidare eller utnyttja det för förökning.

Den angivna konsumtionsprincipen gäller även inom patenträtten och immaterialrätten i övrigt. Men specifikt för växtförädlarrätten, som till föremål'har levande och föränderlig materia, är att konsumtion anses ske bara med avseende på den mängd växtmaterial som är föremål för det ur- sprungliga förfogandet. När materialet sedan förökats inträder åter sort— innehavarens ensamrätt. Förvärvarens rätt att förfoga över visst växtma- terial omfattar alltså inte följande generation. Denna senare generation får han inte utan sortinnehavarens lov använda för framställning av för- ökningsmaterial "för yrkesmässig avsättning som sådant. Till följd av en- samrättens allmänna "begränsning får han däremot utnyttja denna senare generation för framställning av förökningsmaterial för eget behov eller för framställning av konsumtionsvara.

5 5

Paragrafen, som motsvarar 49 å i utredningens förslag, innehåller regler om s.k. konventionsprioritet (jfr 6 5 PatL och 8 5 ML).

Enligt artikel 11 i konventionen får förädlarcn eller hans rättsinnehavare välja i vilken unionsstat han först vill söka skydd och enligt artikel 12 åt— njuter den som sökt skydd i en stat prioritet att söka skydd i de övriga unionsstatcrna under 12 månader från dagen för den första ansökningen. Innebörden-härav är i korthet att senare ansökningar skall anses gjor- da vid samma tidpunkt som den första, varför omständigheter som inträffat under prioritetstiden inte hindrar att de senare ansökningarna beviljas. En förutsättning för prioritet är att sådan uttryckligen yrkas i de senare ansökningarna. Har så skett åtnjuter sökanden sedan en frist på fyra år att komplettera ansökningarna. Rörande innehållet i övrigt i "artiklarna 11 och 12 hänvisas till konventionstexten och utredningens betänkande (SOU 1969: 15's. 135—136).

I paragrafen föreskrivs i anslutning härtill i första stycket att Kungl, Maj:t kan förordna, att ansökan om registrering av växtsort, vilken tidigare

• Sida 103
•  Original

angetts i ansökan om skydd utom riket, skall vid tillämpning" av 3 5 första stycket 1 och tredje stycket anses gjord samtidigt med ansök- ningen utom riket, om sökanden yrkar det, samt i andra stycket att i för- ordnandet skall anges de närmare villkor under vilka sådan prioritet får åtnjutas.

Prioritetsrätten tillkommer inte bara den som gjort den första ansök- ningen utan också den som fått dennes rätt överlåten på sig. Likaledes gäller att om förädlarcn överlåtit till annan att göra den första ansökan han därmed inte har förlorat rätten att själv åberopa prioritet vid senare ansökningar. Om sökanden överlåtit rätten till sorten till olika företag el- ler personer i olika 'länder kan envar av dessa åberopa prioritet. Prioritets-l rätten är således knuten till sorten, inte till sökanden.

Kungl. Maj:t kan förordna att prioritetsregeln skall gälla även om reci- procitet inte föreligger.

l tillämpningskungörelsen bör intas närmare bestämmelser om de for- mella kraven för åtnjutande av prioritet.

Registreringsansökan och dess. handläggning

65

I paragrafen, som motsvararö % i utredningens föl slag, ges föreskrift 0111 eg1st1e11ngsmynd1ghet och register (jfr 8 g PatL och 9 & ML).

Enligt första punkten är statens växtsortnämnd registreringsmyndighet. I andra punkten anges att registrering av växtförädlarrätt sker i växtsort- registret. Detta register skall föras av Växtsortnämnden och vara centralt för hela riket. .

Närmare föreskrifter om Växtsortnämnden och växtsortregistret medde— las av Kungl. Maj:t. '

7å

Denna paragraf, som i utredningens förslag motsvaras av 6 %, innehål— ler föreskrifter 0111 registreringsansökan och 0111 innehållet i ansöknings- handlingen (jfr 95 PatL och 105 ML).

Departementsförslaget övelensstämmer i sak med utredningens förslag men har i formellt hänseende anpassats till motsva1 ande paragrafer 1 PatL . och ML.

Första stycket

Här anges att ansökan om registrering av växtsort skall göras skriftligen hos växtsortnämnden. Nämnden torde komma att utarbeta och tillhanda- hålla blanketter för ändamålet.

• Sida 104
•  Original

Andra stycket

Enligt detta stycke skall ansökningen innehålla dels tydlig beskrivning av sorten med särskilt angivande av det eller de kännetecken som skiljer sorten från andra sorter, dels ock förslag till benämning på sorten.

Ändamålet med beskrivningen är att identifiera sorten och ange i vilka avseenden den skiljer sig från andra sorter. Särskillnadsförmågan skall framgå av beskrivning av de karakteriserande egenskaperna eller kombina- tionen av egenskaper. Denna beskrivning bör vara så fullständig som möj— ligt för att möjliggöra bedömning av sortens förhållande till andra sorter. En fullständig beskrivning är också av betydelse som underlag för det in- vändningsförfarande, som skall anordnas innan sorten får registreras.

Beskrivningen bör innehålla en redogörelse för förädlingsförloppet och sortens härstamning. Vid angivande av de kännetecken som skiljer sorten från andra sorter kan det ofta vara lämpligt att lämna uppgift om vilka sorter som står närmast den sort, som ansökningen avser.

I utredningens betänkande diskuteras frågan om sökanden eller växtsort— nämndcn skall slutligt utforma beskrivningen och särskilt den del av den- na som berör de för sorten kännetecknande egenskaperna. Utredningen fin- ner det inte rimligt att fordra att sökanden skall göra en definitiv beskriv- ning, eftersom detta kräver en insikt i sortsystematik och kunskaper från skilda ämnesområden som inte alltid kan begäras av sökanden. Utredningen föreslår därför att den myndighet, som utför prov med sortmaterialet, ut- arbetar förslag till sortbeskrivning och härvid kompletterar och justerar sökandens beskrivning samt att den definitiva beskrivningen av sorten ut- formas och fastställs av Växtsortnämnden i samband med att växtförädlar- rätt beviljas för sorten. Beträffande den allmänna beskrivningen av sorten bör nämnden ha fria händer att bearbeta sökandens beskrivning, men i frå- ga 0111 de egenskaper som utgör nyheten hos sorten torde en justering av sökandens beskrivning böra göras i samråd med sortinnehavaren.

Mot detta har Sveriges advokatsamfund anfört att det bör tillkomma sö- kanden att bestämma innehållet i den slutligt utformade ansökan som skall underkastas nämndens prövning och att någon ändring utan sökandens medgivande inte bör få ske. J. E. Ohlsens Enke AB har framhållit att hela sortbeskrivningen bör göras tillsammans med sökanden.

Normalt torde några meningsskiljaktigheler inte behöva uppkomma mel- lan sökanden och växtsortnämnden i fråga om utformningen av beskrivning- en. Sökanden har den mest ingående praktiska kunskapen om den sort för vilken ensamrätt söks medan mycken för registrering betydelsefull allmän sakkunskap och särskilt kännedom 0111 sortsystematik kommer att finnas hos Växtsortnämnden. Typiskt sett är det ett gemensamt intresse för sökan- den och myndigheten att sortbeskrivningen blir så fullständig och klarläg— gande som möjligt. Jag finner det därför naturligt att nämnden vid behov och i så fall normalt i fortlöpande samråd med sökanden bearbetar sökan-

• Sida 105
•  Original

dens i ansökningshandlingen lämnade beskrivning. Har bearbetning av be- skrivningen skett måste dock enligt min mening ett slutligt förslag tillstäl- las sökanden för godkännande innan registrering sker. Vägrar sökanden detta och kan växtsortnämndcn och sökanden inte enas om en jämkad be- skrivning skall ansökan avslås. Att sökanden har den slutliga bestämmande- rätten över beskrivningen är i överensstämmelse med principerna inom 'im- materialrätten i övrigt och är sakligt motiverat därav att sökanden inte bör förmenas rätten att efter klagan få frågan 0111 utformningen av beskrivning- en p1öv ad av högre instans. .

Palentv erket har under hänvisning till The Plant Patent Act i USA ifiå- ga. att 0111 det inte i vissa fall vore praktiskt om en avbildning, exempelvis fotografisk, bifogades en ansökan om växtförädlarrätt för att underlätta identifiering av en registrerad sort. Jag delar patentverkets uppfattning att en avbildning kan ha värde. Anledningen till att jag lämnat frågan om av- bildning oreglerad i lagen är att jag anser att det bör ankomma på registre- ' ringsmyndigheten att ge de närmare föreskrifter i' denna fråga som kan behövas. .

Av andra stycket framgår också att ansökningshandlingen skall innehål- la förslag till benämning på sorten. Närmare regler om sortbenämning finns i 8 5. Där uppställs så stränga krav på utformningen av benämningen . att sökanden i regel bör ha tillfälle att närmare undersöka om hans förslag uppfyller dessa krav. Vad som fordras i samband med ansökan är därför bara en preliminär benämning. Är sökandens förslag endast preliminärt hör han föreläggaszatt inom viss tid inkomma med definitivt förslag. Om möj- ligt bör ett slutligt förslag till sortbcnämning kungöras samtidigt med an- sökningen i övrigt".

Tredje stycket

Här-föreskrivs i första punkten att förädlarens namn skall anges i ansök- ningslmndlingen och i andra punkten att, om sökanden är en annan än för- ädlarcn, sökanden skall styrka sin rätt till sorten. Enligt tredje punkten skall vid .ansökningshandlingen fogas en av sökanden egenhändigt uuden skriven försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt sökanden har sig bekant, inte före den dag då ansökningen görs eller enligt 5 5 skall anses . gjord blivit känd på sätt som enligt 3 5 tredje stycket hindrar registrering.

Såsom tidigare anförts kan bara fysisk person betraktas som förädlare ( avsnitt 6.2 ).

Det framgår av 35 t1edje stycket att en sort inte får registreras om växt- 111ate1i.1l av sorten med samtycke av förädlaren eller hans rättsinnehavare y1kes111.'1ssigt fö1ts i handeln häri riket före dagen för registreringsansök- ningen eller utom riket mer än fyr a år före nämnda dag. Emellertid är det inte möjligt för växtsortnämnden att kontrollera om sorten marknadsförts inom eller utom landet. Inte heller genom det föreslagna .kungörelseförfa;

4T Riksdagen ]971. ] saml. Nr 40

• Sida 106
•  Original

randet går det att få en helt tillförlitlig utredning i detta avseende. Därför har föreskrivits att sökanden själv på heder och samvete skall försäkra att registreringshindrande marknadsföring inte förekommit. Lämnar sökanden uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift i detta hänseende kan han dömas till straff med stöd av brottsbalkens bestämmelser 0111 osann eller vårdslös försäkran.

Fjärde stycket

I samband med ansökningen skall sökanden enligt detta stycke tillhanda- hålla en för provning av sorten tillräcklig mängd växtmaterial därav. Över- lämnandet skall ske på tider som föreskrivs av Växtsortnämnden. ()m prov med materialet och skyldighet att betala särskild avgift för prov stadgas i 16 5 departementsförslaget.

Femte stycket

Enligt femte stycket skall sökanden erlägga fastställd ansökningsavgift. Avgifter fastställs enligt 49 5 departementsförslaget av Kungl. Maj :t.

8 5

Denna paragraf ger närmare föreskrifter 0111 sortbenämningcn. Departe- mentsförslagets första och andra stycken motsvaras i utredningens förslag av 7 5. Motsvarighet till departementsförslagets tredje stycke återfinns i 50 5 i utredningens förslag.

I första stycket anges den grundläggande förutsättningen för att en be- nänming skall kunna registreras, och i andra stycket upptas vissa speciella" hinder mot registrering. Tredje stycket innehåller en speciell regel 0111 he— handling av utomlands registrerad benämning.

Bestämmelserna om sortbcnämning återfaller i väsentliga avseenden på de tämligen utförliga föreskrifterna härom i artikel 13 i konventionen. Denna anger i momenten 1 och 2 att en ny sort skall betecknas med en be- nämning, som skall göra det möjligt att identifiera den nya sorten. Enligt moment 2 får benämningen inte bestå enbart av siffror. Vidare får den ej vara vilseledande eller ägnad att framkalla förväxling i fråga om den nya sortens egenskaper, värde eller identitet eller beträffande förädlarens iden- titet. Särskilt framhålls att benämningen skall skilja sig från varje be- nämning som i någon av unionsstatcrna betecknar redan befintliga sorter av samma eller närbesläktade växtarter. l moment 3 föreskrivs att förädla- ren eller hans rättsinnehavare inte får söka registrering såsom benämning för en ny sort av en beteckning för vilken han i någon av unionsstatcrna åtnjuter varumärkesskydd för varor av samma eller liknande slag och inte heller av en beteckning som är ägnad att framkalla förväxling med sådant märke. Registrering får dock enligt samma moment sökas 0111 vederbörande förbinder sig att avstå från sin märkesrätt när registreringen av benämning-

• Sida 107
•  Original

en på den nya växtsorten kommer till stånd. Slutligen sägs i detta sam-- manhang att om förädlarcn eller hans rättsinnehavare likväl söker registre- ring av sortbenämningen han inte kan göra gällande någon märkesrätt för ifrågavarande varor sedan registrering skett. Enligt moment 9 är det tillåtet att för samma produkt till benämningen foga ett varukännelecken. Förhål- landet till annans kännetecken regleras av moment 10 som anger att intrång ej görs i tredje mans äldre kännetecken, som tjänar till att utmärka hans faror eller företag. Av moment 8 framgår dels att från och med den dag då en förädlare eller hans rättsinnehava-ire erhållit skydd i en unionsstat benämningen inte i någon av unionsstatcrna kan användas som benämning på annan sort av samma eller närbesläktad art, dels att från och med samma tidpunkt benämningen på den nya sorten skall anses som generisk beteck- ning för denna sort. I moment 8 anges vidare att en beteckning som är iden- tisk med benämningen på den nya sorten eller är ägnad att framkalla för- 'äxling med denna inte kan i någon unionsstat anmälas till registrering eller meddelas skydd som varukännetecken för varor av samma eller lik- nande slag i märkeslagstiftningens mening.

I konventionens artikel 13 ges också vissa administrativa föreskrifter för registrering av sortbenämning. Om det visar sig att en benämning för vilken registrering söks inte uppfyller de ställda villkoren skall myndigheten enligt moment 4 vägra registrering och anmoda förädlarcn eller hans rättsinneha- rare att föreslå annan benämning. I moment 5 föreskrivs att när ansökan om skydd för en ny sort görs i flera unionsstater det skall ske under en och samma benämning. Den myndighet i varje stat som är behörig att meddela skydd är skyldig att registrera den benämning som angetts, såvida myndig— heten inte finner att benämningen är olämplig i denna stat. I sådant fall kan myndigheten anmoda förädlarcn eller hans rättsinnehavare att föreslå en översättning av den ursprungliga benämningen eller en annan lämplig be- nämning. Slutligen ges i moment 6 vissa föreskrifter som är avsedda att 1111- derlätta den internationella tillämpningen av sortbenämuingsreglerna. Så- lunda föreskrivs att då ansökan om registrering av sortbenänming görs den behöriga myndigheten skall lämna meddelande om benämningen till unio- nens byrå, vilken skall underrätta vederbörande myndigheter i övriga unionsstater. Alla unionsstater kan genom byråns förmedling översända sina eventuella invändningar till den stat som lämnat meddelande 0111 benämning- en. Myndigheten i varjc unionsstat skall också underrätta unionens byrå om varje registrering av benämningar på nya sorter och om varje beslut var- igenom sådan registrering vägrats. Byrån skall underrätta vederbörande myndigheter i övriga unionsstater och även sända uppgift om registreringar till medlemsstaternai Parisunionen för industriellt rättsskydd.

För att ytterligare utveckla och underlätta tillämpningen av sortbeuäm- ningsreglcrna har inom unionen tillsatts en arbetsgrupp med företrädare för unions- och signalärstater och med observatörer från Sverige och

• Sida 108
•  Original

Ungern. Gruppen har utarbetat ett förslag till provisoriska anvisningar för sortbenämningar, vilket antagits av unionens råd under hösten 1970. Dessa provisoriska anvisningar torde böra beaktas vid tillämpningen av lagens sortbenämningsregler. Innehållet i anvisningarna anges därför i det föl- jande.

Första stycket

Här fastslås som huvudregel att sortbcnämning skall göra det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter, eller, annorlunda uttryckt, att identi- fiera 'sorten. Envar som handlar med sorten har inte bara rätt utan. också, enligt artikel 13 moment 7 i konventionen och 22 5 departementsförslaget, skyldighet att använda sortbenämningen. Denna skyldighet kvarstår t. o. m. efter skyddstidens slut.

Eftersom syftet är att'identifiera sorten måste väljas en benämning som har identifieringsförmåga. Viss vägledning kan man få genom att anlita den internationella växtnamnkoden, the International Code of Nomenclature for Cultivated Plants, som ger detaljerade anvisningar om vilka slags namn som lämpligen bör användas på odlade växter. Koden tillämpas redan i Sverige vid bestämmande av sortnanm som godtas för intagning i rikssort— listan. '

Sortbenämningen måste enligt de nämnda provisoriska anvisningarna be- stå av ett eller flera ord. Den bör helst bestå av ett ord och får inte bestå av mer än tre ord. Orden får inte vara orimligt långa eller svåra att uttala.

Anvisningarna anger vidare att sortbenämningen inte får bestå enbart av det botaniska eller allmänt använda namnet på en växtart. Inte heller får sortbenämningen innehålla ord sådana som ”sort”, ”cultivar' , ”form”, ”hybrid” eller ”korsning” eller översättningar av sådana ord.

Sortbenämningen bör företrädesvis bestå av ett fantasinamn. Fantasiord kan vara antingen konstruerat eller ingående i det allmänna språkbruket. Det måste beaktas att enligt konventionen samma benämning skall använ- das vid ansökan om växtförädlarrätt i andra unionsländer.

I motsats till vad som gäller beträffande varumärke får sortbcnämning emellertid vara beskrivande. Sortens egenskaper, dess geografiska ursprung, tiden för dess tillkomst eller dess användningsområde får alltså anges eller antydas i benämningen. Även uppgift om förädlaren får framgå av sortbe— nämningeu. Av vikt är dock givetvis att en beskrivande benämning inte i något avseende blir vilseledande. Sålunda får exempelvis en benämning inte hänvisa till viss egenskap, som är gemensam eller troligen kommer att bli gemensam för en hel grupp av närstående sorter. En antydd egenskap måste med andra ord vara karakteristisk för just den sort varom fråga år.

Enligt växtnamnkoden föreligger ett absolut hinder mot sortbcnämning bestående av bokstäver som ej bildar ett uttalbart ord. Utredningen anser att bokstavskombination'er undantagsvis kan godtas. De provisoriska anvisning—

)

• Sida 109
•  Original

arna inom unionen föreskriver dock att sortbcnämning inte får bestå av enbart bokstäver. Jag återkommer till frågan om bokstäver i samband med sifferförbudet i andra stycket.

Andra stycket

I detta stycke uppräknas vissa speciella registreringshinder för sortbe- nämning. De är föranledda dels av föreskrifter i konventionen, dels av över— väganden som anknyter till registreringshindren i varumärkeslagen (1960: 644). '

I andra stycket 1 anges i anslutning till konventionen, artikel 13 moment 2, att sortbenänming inte får bestå av enbart siffror. Motiveringen härför .är att siffror anses sakna tillräcklig identifieringsförmåga. De provisoriska an- visningarna kompletterar förbuden mot sortbenämningar, bestående av en— bart siffror eller bokstäver, med föreskriften att benämningen inte heller får bestå av i ord utskrivna siffror eller någon kombination av dessa tre kategorier. Däremot är det enligt anvisningarna tillåtet att bilda en sortbe- nämning genom att till ord foga siffror eller bokstäver eller en kombination av siffror eller bokstäver, under förutsättning att antalet inte överskrider, såvitt gäller siffror fyra och såvitt gäller bokstäver tre. En ytterligare förut- sättning är att tillägg av siffror eller bokstäver enligt den nationella myn- dighetens uppfattning är vedertagen internationell sedvana för den växt- art varom fråga är. Sistnämnda förutsättning preciseras i så måtto att ett tillägg som är ägnat att användas inom ramen för ett kodsystem för sortbe- nämningar inte är tillåtet.

I andra stycket 2 stadgas, i anslutning både till konventionen, artikel 13 moment 2, och varumärkeslagen (VmL) att sortbcnämning. inte får godtas om den uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten".

De provisoriska anvisningarna förtydligar detta förbud i flera avseenden. Sålunda anges att en sortbcnämning inte får vara ägnad att vilseleda eller föranleda förväxling beträffande sortens ursprung, härstamning, karakte- ristiska egenskaper eller värde eller beträffande förädlarens identitet. Den får inte heller innehålla det botaniska eller allmänt använda namnet på en växtart om detta är ägnat att vilseleda eller föranleda förväxling. Vidare föreskrivs att sortbenämningen inte får vara densamma som benämningen på en annan sort tillhörande samma växtart eller så lik denna att det är ägnat att vilseleda eller föranleda förväxling. Slutligen anges att sortbenäm- ning inte får antyda att sorten ifråga härstammar från eller är besläktad med annan sort om detta inte är förhållandet.

Som framgår av formuleringen av andra stycket 2 skall det vara uppen- bart att en benämning är ägnad att vilseleda för att registrering skall kunna vägras enligt denna punkt. Den omfattande prövningen av sortens biologis- ka egenskaper, som görs under registreringsförfarandet, bör kunna ge ett tämligen säkert besked huruvida sorten har de egenskaper som benämningen

• Sida 110
•  Original

ger vid handen. Hinder mot registrering torde anses föreligga bara om den egenskap hos sorten, varom ett vilseledande kan föreligga, är av mera vä— sentlig betydelse.

Registreringshinder föreligger enligt andra stycket 3 om sortbenämningen strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning eller om den är ägnad att väcka förargclse. Hindret i fråga har sin motsvarighet i varumärkeslagen men nämns inte i konventionen. De provisoriska anvis- ningarna innehåller förbud mot sortbcnämning som är ägnad att väcka anstöt.

Enligt andra stycket 4 får sortbcnämning inte godtas om den kan för- växlas med sortbenämning som för sort av samma eller närstående växtart införts eller föreslagits för införande i växtsortregistret eller annan officiell sortlista eller som används på förökningsmaterial av sådan sort. Bestäm- melsen ger uttryck för den princip, som kommit till uttryck i artikel 13 moment 2 andra stycket andra punkten i konventionen.

Likhetsprövningen skall till en början avse sortbenämningar som intagits i växtsortregistret eller för vilka ansökan om registrering föreligger. Före- ligger samtidigt till prövning två eller flera likalydande eller eljest förväx- lingsbara benämningar på sorter tillhörande samma eller närbesläktad växt- art har det förslag företräde som först kommit in och som godkänns i sam- band med att växtförädlarrätt beviljas. Normalt torde dagen för ansökan om växtförädlarrätt bli avgörande för prioriteten, men sammanfaller inte denna dag med dagen för ingivande av senare fastställt förslag till sortbe- nämning blir det den sistnämnda dagen som avgör prioritetsfrågan.

Vidare skall likhetsprövningen omfatta sortbenämning som införts 1 an— nan officiell sortlista. I-Iärmed avses främst rikssortlistan men även andra officiella förteckningar, bl. a. som strax skall utvecklas utländska officiella sortlistor.

Registreringshinder föreligger också om benämningen är förväxlingsbar med benämning som utan att vara intagen i sortlista används på föröknings- material av sort tillhörande samma eller närstående växtart. Prövningsor- ganet kan svårligen göra någon fullständig granskning i fråga om detta hin- der men det kan aktualiseras genom invändning.

Konventionen uttrycker klart att den likhetsprövning som här är ifråga skall utsträckas också till sortbenämningar på sorter tillhörande samma eller liknande växtart i övriga unionsländer. Denna prövning kan givetvis i praktiken bli vansklig, men avsikten är att den skall underlättas av den omfattande underrättelseskyldighet genom förmedling" av unionens byrå som föreskrivs i konventionen. Det framstår dock under hösten 1970 såsom osäkert om byrån under uppbyggnadsskedet har resurser att fullgöra de fö— reskrivna uppgifterna.

I andra stycket 5 behandlas förhållandet till annans skyddade varumärke eller annat kännetecken.

• Sida 111
•  Original

Konventionen innehåller ingen regel i detta ämne. Anledningen härtill är att det ansågs vara förenat med alltför stora svårigheter att vid granskning— en av en föreslagen sortbcnämning beakta äldre varumärken och andra kännetecken. Konventionen fastslår dock i artikel 13 moment 10 att regi- strering av en sortbcnämning inte rubbar annans äldre rätt till kännetecken som tjänar till att utmärka hans varor eller företag.

Såvitt gäller svenska förhållanden är det emellertid möjligt att genomföra en ordning, som är ägnad att förhindra kollision med annans skyddade kännetecken. Den kontroll som härvid kommer i fråga är densamma som görs av patent- och registreringsverket vid registrering av varumärke. I and— ra stycket 5 föreskrivs därför att sortbcnämning inte får godtas 0111 den kan förväxlas med varumärke, namn, firma eller annan beteckning för vilken annan än sökanden åtnjuter skydd och som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenämningen som varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag.

Växtsortnämnden torde kunna få erforderligt bistånd av patentverket, när det gäller kontrollen av registrerade varumärken och vissa firmor. Vad gäller inarbetade men ej registrerade varumärken samt övriga kännetecken torde det föreslagna kungörelseförfarandet vara ägnat att bringa förefintliga kolli- sionsrisker i dagen i form av invändningar.

Med ”annan beteckning” i punkt 5 avses beteckningar på stiftelser, ideella föreningar och därmed jämförliga sammanslutningar, konstnärsnanm och andra likartade namn, såsom pseudonym, signatur, artistnamn och dylikt, under vilket eller vilken någon blivit känd, samt titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad.

Framkmnmer genom invändning eller på annat sätt att koll-isionsrisk före- ligger mellan föreslagen sortbenämning och utomlands skyddat kännetecken torde sökanden böra underrättas härom. Det utländska kännetecknet utgör dock inte registreringshinder i vidare mån än det skulle ha verkat som sådant hinder vid registrering av varumärke.

Av allmänna varumärkesrättsliga regler följer att en benämning som re- gistrerats som sortbcnämning därefter inte kan få skydd som varumärke för samma eller liknande varor, eftersom sortbenämningen är en allmän varubenämning som avser sorten som sådan oavsett dess kommersiella ur- sprung.

Säljare av utsäde får givetvis, som också uttryckligen sägs i konventio- nen, artikel 13 moment 9, till sortbenämningen foga ett varumärke, som han enligt VmL är berättigad att använda. Frågan 0111 en köpare som efter för— ökning av det under visst varumärke inköpta utsädet vid försäljning av sin skörd som utsäde får använda samma varumärke får avgöras enligt känne- teckensrättsliga regler. Sortbenämningen är såsom framgår av 22 5 varje säljare skyldig att använda,

Av hänvisningen till varumärkesrättsliga regler följer att ett registrerings-

• Sida 112
•  Original

hinder kan undanröjas genom medgivande av den till kännetecknet berätti- gade. Registrering får dock inte ske om sortbenämningen uppenbarligen skulle vara ägnad att vilseleda allmänheten.

Punkt 5 är i enlighet med allmänna känneteckensrättsliga principer kon- struerad som ett skydd för annans skyddade kännetecken. I konventionens artikel 13 moment 3 stadgas emellertid att förädlarcn eller hans rättsinne- havare inte får söka registrering såsom sortbcnämning för en beteckning för vilken han själv i någon unionsstat åtnjuter varumärkesskydd. I över- ensstämmelse med detta moment i konventionen stadgas i andra stycket 6 att sortbenänming inte'får godtas om den kan förväxlas med sådant varu— märke för material av växtsort eller för varor av liknande slag för vilket sö- kanden åtnjuter skydd. "

Om sökanden föreslår sitt varumärke som sortbcnämning innebär det i praktiken att han är beredd att avstå från sin varumärkesrätt, eftersom en sådan åtgärd medför att han mister kontrollen över varumärket. För ord- ningens skull torde dock böra krävas bevis för att sökanden avstår från varumärkesrätten. Gäller det ett registrerat varumärke kan detta ske ge- nom ett bevis från patent- ochregistreringsverket om att märket avförts ur varumärkesregistret. Gäller det ett varumärke som är skyddat enbart genom inarbetning torde sökanden inför växtsortnämndcn böra förklara'att han avstår från sin varumärkesrätt.

Tredje stycket

Stycket upptar en speciell regel om behandling av utomlands registrerad sortbenänming. '

I artikel 13 moment 5 i konventionen föreskrivs, som nämnts, att när au— sökan 0111 skydd för en ny sort görs i flera unionsstater det skall ske under en och samma benämning. Vidare åläggs vederbörande myndighet i varje stat skyldighet att registrera den benämning som angetts, såvida 111yndiglie- ten inte finner att benämningen är olämplig i denna stat. I sådant fall kan. myndigheten anmoda förädlaren'eller hans rättsinnehavare att föreslå en översättning av den ursprungliga benämningen eller annan lämplig benäm- ning. '

För anslutning till konventionen torde krävas att här angivna grundsats om sortbenämnings enhetlighet inom konventionsområdet avspeglas i lagen. I förevarande stycke bemyndigas därför Kungl. Maj:t att, under förutsätt-' ning av ömsesidighet, förordna att sortbcnämning som registrerats eller an- mälts för registrering i främmande stat får.utan hinder av första och andra styckena registreras i Sverige, om benämningen inte är olämplig. Tänkbara exempel på fall, då undantagsbestämmelsen kan bli tillämplig, är att en sortbenämning på främmande språk är ett fantasiord men på svenska är en allmän varu-beteckning eller ett ord som är ägnat att väcka förargclse.

För tillämpning av den nu behandlade regeln torde det vara nödvändigt

• Sida 113
•  Original

att sökande i samband med att han inger förslag till sortbcnämning upp» lyser om att denna benämning tidigare registrerats eller föreslagits i an— nan unionsstat för samma sort.

9 € _

I förevarande paragraf, som motsvarar 8 g 'i utredningens förslag, före- skrivs att registrering av mer än en växtsort inte får sökas i samma an— sökan (jfr 10 & PatL och 11 & ML). ' '

Föreskriften har tillkommit av administrativa skäl. Även fiskaliska hän- syn har spelat in.

_ 10 5

Enligt denna paragraf, som i utredningens förslag motsvaras av 9 '5, skall sökande som inte har hemvist i Sverige ha ett här bosatt ombud som kan företräda honom 'i allt som rör ansökningen (jfr 12 % PatL och 12 % ML). ' .

Bestämmelsen är föranledd av praktiska hänsyn. För växtsortnämndcn underlättas ansökningens behandling av att nämnden inte behöver stå i direkt förbindelse med sökande som är bosatt utomlands. Även allmän— heten bör kunna vända sig till någon inom landet för besked eller för att. få kontakt med sökanden.

Med hemvist avses för fysisk person den ort där vederbörande är bosatt. i avsikt att stadigt kvarstanna och för juridisk person den ort där sty- relse eller annat slällföreträdande organ har sitt säte. .

Bestämmelsen avser krav på ombud endast under ansökningstiden. Fö- reskrift om skyldighet för sortinnehavare att ha ombud i Sverige finns i 46 & departementsförslaget. Uppdelningen är betingad av att följderna för underlåtenhet att ställa sig föreskrifterna till efterrättelse är olika. Vad gäller ombud under ansökningstiden är påföljden av sådan försummelse att ansökningen avskrivs eller avslås, 11 resp. 12 & departementsförslaget.

Enligt 47 & departementsförslaget kan Kungl. Maj:t medge undantag från ombudstvånget. Härtill återkommer jag vid nämnda paragraf.

115. Denna paragraf, som motsvarar 10 å i utredningens förslag, innehåller

bestämmelser om växtsortnämndens inledande behandling av en ansökan om registrering av växtsort (jfr 15 & PatL och 14 g ML).

Första stycket

Här föreskrivs att om sökanden inte iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller om annat hinder föreligger för bifall till ansökningen sökanden skall föreläggas att inom _viss tid yttra sig eller vidta rättelse.

Ansökan om växtförädlarrätt behandlas enligt gett förprövningssystem. Växtsortnämndens officialgranskning skall avse såväl att ansökningshand—

• Sida 114
•  Original

lingen fyller givna föreskrifter i formellt hänseende som att sorten uppfyl- ler de för rättsskydd uppställda kraven. Vid granskningen skall också prövas om hinder föreligger att godkänna den förslagna sor[benämningen.

De formaliteter som gäller för erhållande av rättsskydd framgår endast delvis av själva lagen (7—10 åå). I övrigt kommer föreskrifter härom att tas in i tillämpningskungöretsen.

De materiella förutsättningarna för registrering utgörs av kraven på sär- skillnadsförmåga, homogenitet och stabilitet. Vid den inledande gransk- ningen är det framför allt det första av dessa krav som kan uppmärksam- mas. Granskningsmaterial är i första hand här i landet beviljade och sökta växtförädlarrätter inom växtarten i fråga samt sorter som upptagits på rikssortlistan eller annan officiell lista eller för vilka ansökan om upp- tagande föreligger. Men eftersom särskillnadskravet i princip är ett krav på absolut nyhet, måste granskningen också avse beviljade och sökta växt- förädlarrätter i andra unionsländer samt sorter som upptagits i eller sökts upptagna i officiella sortlistor i andra unionsländer. Det kan förutsättas att registreringsmyndigheterna i unionsstatcrna kommer att samarbeta och därigenom underlätta prövningen såvitt gäller dessa stater. I vart fall på kort sikt torde emellertid inte rimligen böra krävas mer än att hänsyn tas till någorlunda lätt tillgängliga upplysningar om existerande sorter i Sverige och i andra länder med motsvarande odlingsförhållanden. Strängt taget bör granskningen slutligen också utsträckas till sorter som ligger utanför rättsskyddssystemet och de officiella sortlistorna, men de praktiska möjligheterna härtill är givetvis starkt begränsade. I detta sammanhang bör observeras att, om en sort som rätteligen inte uppfyller särskillnads- kravet registrerats, domstol enligt 31 å departementsförslaget kan häva registreringen.

I någon mån särskillnadsförmågan men framför allt homogeniteten och stabiliteten hos den sort för-vilken skydd söks undersöks vidare vid de praktiska prov som skall göras enligt föreskrift i 16 % departementsför— slaget.

Om granskningen hos Växtsortnämnden ger vid handen att något for— mellt eller materiellt hinder mot bifall till ansökningen föreligger skall sökanden föreläggas att inom viss tid yttra sig eller vidta rättelse. Om granskningen inte uppdagar något hinder fortsätter behandlingen av an— sökningen med ett kungörelse— och invändningsförfarande enligt 15 å de- partementsförslaget.

Ett föreläggande till sökanden skall vara tydligt till sitt innehåll, och klart motiverat. Tidsfristen bestäms av växtsortnämndcn efter omständig- heterna i det enskilda fallet.

Om sökanden inte lämnat förslag på sortbenänming eller föreslagit en endast preliminär beteckning för sorten skall han föreläggas att föreslå definitiv sortbcnämning. I sådant fall torde det ofta vara praktiskt att

• Sida 115
•  Original

låta förprövningsförfarandet beträffande sortbenämningen löpa fristående från den inledande behandlingen av ansökningen i övrigt.

Andra stycket

Enligt andra stycket är påföljden för en sökande, som inte inom före- lagd tid yttrar sig eller vidtar åtgärd för att avhjälpa brist, att ansökningen avskrivs. Denna påföljd inträder även för det fall att sökanden underlåter att efterkomma föreläggande att föreslå sortbenänming. Erinran om på- följden skall tas in i föreläggandet.

Om ansökningen avskrivs sker ingen fortsatt saklig prövning av den- samma. Beslut om avskrivning kan enligt 18 & departementsförslaget över- klagas.

Som utredningen anmärkt bör en begäran om anstånd med att besvara föreläggande inte betraktas som ett yttrande över föreläggandct. Å andra sidan bör —— som Sveriges advokatsamfund framhållit —— en skrivelse som endast innehåller en begäran om saklig prövning på föreliggande material i regel betraktas som ett yttrande som föranleder saklig prövning och nor- malt resulterar i att ansökningen avslås. Vid avslag föreligger besvärsrätt med möjlighet till ny saklig prövning, eventuellt efter återförvisning.

Som utredningen anfört torde behovet av en motsvarighet till den i PatL stadgade möjligheten för sökanden att få en avskriven ansökan återupp- tagen vara så ringa, att någon bestämmelse härom inte är behövlig.

125

Denna paragraf, som motsvarar 11 å i utredningens förslag, innehåller regler om handläggning av ansökning efter det att sökanden avgett ytt- rande med anledning av föreläggande (jfr 16 % PatL och 15 & ML).

I paragrafen föreskrivs, att ansökningen skall avslås, om hinder för bi- fall till den föreligger även efter det yttrande avgetts, dock endast under förutsättning att sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret och att anledning inte förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.

Har sökanden yttrat sig över föreläggandet men finner växtsortnämn- den, att något av de påtalade hindren mot bifall till ansökningen alltjämt föreligger, skall anmärkningen normalt avslås. Avslagsbeslutet skall vara motiverat. Beslutet kan vara grundat antingen på formella brister i ansök— ningen eller på materiella skäl. Avslagsbeslut skall meddelas också när sökanden visserligen har vidtagit åtgärd för att avhjälpa en brist men åtgärden är otillräcklig och bristen följaktligen helt eller delvis kvarstår.

Önskvärt är att endast ett föreläggande meddelas under den prövning av ansökningen som föregår prövningen av sortmaterialet. Uppenbaras emel- lertid en annan brist i ansökningen än den som föranlett det första före- läggandet, måste nytt föreläggande meddelas. Ett avslagsbeslut får nämli-

• Sida 116
•  Original

gen inte grundas på hinder över vilket sökanden inte haft tillfälle att ytt- ra sig.

Mot beslut av växtsortnämnden att avslå ansökan får sökanden enligt 18 5 departementsförslaget föra talan genom besvär. Att märka är att så- dana brist-er i ansökningen som avser exempelvis ombudstvånget eller inbe- talning av avgifter kan avhjälpas i besvärsinstansen.

'13 g

Paragrafen, som motsvarar 12 å i utredningens förslag, reglerar förfaran- det om någon påstår bättre rätt till växtsort (jfr 17 & PatL och 16 å ML).

I första "stycket av paragrafen föreskrivs att växtsortnämndcn, om någon inför nämnden påstår att han äger bättre rätt till växtsorten än sökanden och om saken är tveksam, kan förelägga honom att väcka talan vid dom— stol inom viss tid vid påföljd att hans påstående annars lämnas utan av- seende vid den fortsatta prövningen av ansökningen. Enligt andra stycket kan Växtsortnämnden, om tvist om bättre rätt till sorten är anhängig vid domstol, förklara registreringsansökningen vilande i avbidan på att målet slutligt avgörs. . . . .

Den som påstår sig ha bättre rätt än sökanden till en växtsort gör exem- pelvisgällandc att han själv är förädlare av sorten och att sökanden kommit över sorten genom missbruk av ett förtroende. En annan anledning till tvist om rätten till en växtsort kan vara att det råder delade meningar mellan för— ädlarcn och det företag i vilket han är anställd om vem som enligt avtal dem emellan är innehavare av sorten. Tänkbart är också att sökandens rätt kan vara beroende av en civilrättslig tvist, t.ex. om arv. Sådana tvister kan inte annat än i klart styrkta fall lösas av 'äxtsortnämnden utan måste, om inte uppgörelse eller skiljedom träffas, avgöras av domstol. Även ett påstå- ende av någon att han jämte sökanden är förädlare av' sorten och alltså be- rättigad att vara medsökande kan ge upphov till en tvist av motsvarande karaktär. Önskemålet att kunna få sådana tvister lösta redan på ansök— ningsstadiet har föranlett bestämmelsen.

Anmärkas kan att rätten att söka registrering av fäxtsort inte kan vara föremål för godtrosförvärv. Om två företag oberoende av varandra genom förädling framställt samma sort har inget av dem bättre rätt än det andra till sorten. Det företag som först söker växtförädlarrätt får därmed företräde framför det andra. . '

Om den som förelagts att-väcka talan inte gör detta inom förelagd tid lämnas påståendet om bättre rätt utan avseende vid den. fortsatta prövning— en av ansökningen. Erinran härom bör göras i föreläggandet.

Påstående om bättre rätt kan göras när som helst intill dess registrerings— ärendet avgjorts. Om praktiska prov med material av sorten skall göras, vilket normalt är förhållandet, torde sådana prov inte böra uppskjutas i av— bidan på utgången av tvisten om bättre rätt till sorten. De praktiska proven

• Sida 117
•  Original

är ju i regel tidsödande och det ligger i båda parternas intresse att få dem utförda utan tidsförskjutning.

14å

Paragrafen, som motsvarar 13 å i utredningens förslag, innehåller en be- stämmelse om överföring på annan av ansökan om växtförädlarrätt (jfr 18 % PatL och 17 & ML).

Första stycket

Den som visar sig ha bättre rätt till en växtsort än sökanden har i regel intresse .-v att få sorten skyddad för sig. Om han skulle behöva göra ny an- sökan om skydd för sorten,-utgör visserligen den förra ansökningen i och för sig inte hinder .mot den senare, eftersom bara marknadsföring av sorten hindrar registrering (3 5 tredje stycket departementsförslaget). Men då den nya ansökningen prövas skulle andra sorter som publicerats under tiden efter den förra ansökningen och fram till dagen för ingivandet av den nya ansökningen kunna anföras som registreringshinder. Även marknadsföring av den ”sökande” sorten efter den första ansökningen skulle kunna åbero- pas gentemot den nya ansökningen. Det skulle därför inte vara tillfreds— ställande att hänvisa den som visar sig ha bättre rätt till sorten till att göra en ny ansökan om skydd. Av dessa skäl bör den som visar sig ha bättre rätt . till en växtsort än den Som sökt registrering för sorten kunna få ansökning- en överförd på sig. ' '

I enlighet härmed föreskrivs i första stycket av förevarande paragraf att växtsortnämndcn, om någon inför nämnden visar att han äger bättre rätt till växtsorten än sökanden, på yrkande skall överföra ansökningen på denne. Den som fått ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansöknings- avgift.. " ' '

Yrkande om överföring kan framställas när som helst under handlägg- ningen av registreringsansökningen. Förutsättning för överföring är, förutom yrkande därom, att den som begär överföring styrker sin rätt. Bevisning kan föras direkt inför växtsortnämndcn eller, om hänvisning till domstol skett enligt 13 5, genom företeende av lagakraftvunnen dom.

Ny ansökningsavgift skall erläggas av den som fått ansökningen överförd på sig. I tillämpningskungörelsen torde emellertid komma att ges föreskrif- ter om ett förenklat förfarande för klara fall av succession. Successor kom- mer i dessa fall att antecknas som Sökande i den ursprungliga sökandens ställe utan att behöva betala ny ansökningsavgift. Motsvarande regler gäller på patent- och niönst'erområdena, 8 "& patentkungörelsen (1967: 838) resp. 7 s" mönsterskyddskungörelsen (1970: 486).-

• Sida 118
•  Original

Andra stycket

Behandlingen av ansökningen 0111 registrering torde i båda parters in— tresse böra fortsätta medan ett yrkande om överföring prövas. För att und- vika rättsförlust för den slutligen berättigade stadgas emellertid i andra stycket att ansökningen inte får avskrivas, avslås eller bifallas förrän yrkan- det om överföring slutligt prövats. För att förbudet skall bli tillämpligt bör yrkande om överföring lämpligen framställas redan i samband med att på" stäcndet om bättre rätt görs.

155

Paragrafen motsvarar 14 5 första stycket första punkten och andra styc- ket i utredningens förslag och innehåller bestämmelser om kungörande av ansökan och om invändning (jfr 19 och 21 Så PatL samt 18 % ML).

Första stycket

Enligt första stycket skall växtsortnämnden, om ansökningshandlingarna är fullständiga och hinder inte föreligger mot registrering, kungöra ansök- ningen för att bereda allmänheten tillfälle att inkomma med invändning mot denna.

Förutsättning för kungörandc är att nämnden vid sin dittillsvarande granskning inte funnit något hinder mot registrering. Vid tiden för kungö— randet bör nämnden normalt ha slutfört de undersökningar beträffande både sorten och sortbenämningen som i dåvarande läge gått att göra. In— vändningsförfarandet tjänar främst till att komplettera nämndens official- granskning.

Närmarc bestämmelser om vad kungörelsen skall innehålla kommer att meddelas i tilläinpningsföreskrifterna. I kungörelsen bör undantagslöst tas in uppgifter om det växtsläkte eller den växtart sorten tillhör, den föreslag- na sortbenämningcn, sökandens och förädlarens namn samt dagen för an- sökningen och eventuell begäran om prioritet. Kungörelsen torde böra infö- ras i en särskild av Växtsortnämnden utgiven publikation.

A ndra stycket

Här föreskrivs att invändning skall göras skriftligen inom tid som växt— sortnämndcn bestämmer. Omständigheterna i varje särskilt fall torde få av- göra hur lång frist som bör ges. Beaktas bör att registreringsförfarandet skall kunna avslutas så snart de i 16 & föreskrivna proven slutförts och frågan om sortbcnämning lösts,

Enligt 18 & departementsförslaget har den som gjort invändning besvärs- rätt mot beslut som gått honom emot. En förutsättning härför är att fråga är om invändning i teknisk mening, dvs. en anmärkning som inkommit inom invändningstiden. Anmärkningar som framställts före eller efter invänd-

• Sida 119
•  Original

ningstiden är inte invändningar i lagens mening och den som gjort en sådan anmärkning kan alltså inte få besvärsrätt. Det oaktat kan anmärkningen beaktas av växtsortnämndcn, eftersom denna har officialprövningi fråga om alla registreringshinder som kommer till dess kännedom. För att en sådan anmärkning skall kunna föranleda avslagsbeslut måste dock, enligt 12 5 de- partementsförslaget, sökanden ha haft tillfälle att yttra sig över densamma.

165

Paragrafen, som motsvarar 14 5 första stycket andra och tredje punkter- na i utredningens förslag, ger bestämmelser om de prov med en växtsort som behövs för att det skall kunna fastställas att sorten fyller kraven för registrering.

I första punkten av paragrafen föreskrivs att Växtsortnämnden skall för- anstalta om prov med material av sorten, om inte detta av särskilda skäl anses onödigt.

Proven är alltså i princip obligatoriska men kan underlåtas, om nämn- den av särskilda skäl finner att de kan undvaras. Med proven avses att fast- ställa sortens särskillnadsförmåga, homogenitet och stabilitet. Det tor- de få ankomma på statens centrala frökontrollanstalt att företa proven. Dessa bör utföras som laboratorieprov, provodling i växthus eller på friland m. m. Beträffande könligt förökade sorter torde provningen i allmänhet böra omfatta två, undantagsvis tre generationer. I fråga om vegetativt för- ökade sorter kan provningen komma att begränsas till en fullständig vege- tativ cykel.

Det är inte nödvändigt att avvakta att prövningen i övrigt avslutats innan proven påbörjas.

Enligt andra punkten skall för proven erläggas en särskild avgift. Stor- leken av avgifter för prov fastställs enligt 49 % departementsförslaget av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Avgifterna för prov torde komma att differentieras allt efter arten och omfattningen av de undersökningar som behövs i skilda typfall. I princip skall sökanden helt bestrida kostnaden för proven. Beslutandcrätten i fråga om provavgif— terna torde komma att delegeras till lantbruksstyrelsen.

175

I paragrafen, som överensstämmer med 15 å i utredningens förslag, ges bestämmelser om den fortsatta behandlingen av registreringsansökningen sedan tiden för invändning gått ut och de praktiska proven slutförts (jfr 23 å PatL och 20 å ML).

Första stycket

Här föreskrivs att Växtsortnämnden skall ta upp ansökningen till fort- satt prövning sedan tid för framställning av invändning gått ut och prov

• Sida 120
•  Original

med material. av växtsorten slutförts. Vid den fortsatta prövningen skall 11 —1-45 åtillämpas. .

Ansökningens kungörande förutsätter att Växtsortnämnden vid sin g1ansk- ning funnit att ansökningen då föreligger 1 sådant skick att den skall kunna resultera i en växtförädlarrätt. Därmed är emellertid ärendet inte slutligt avgjort. Såväl invändningar som andra omständigheter kan efter invänd- ningstidcns slut föranleda en annan bedömning. Hänvisningen till 11 g inne- bär att nämnden i princip är skyldig att ånyo undersöka alla förutsättningar för växtförädlarrätt. Normalt kommer undersökningen emellertid att be- gränsas till vad som kan föranledas av gj orda invändningar och framkomna provningsresultat. Men också anmärkningar som "formellt inte är invänd- ningar måste, som framhållits vid 15 &, beaktas. Även på detta stadium kan under de förutsättningar som anges i 11 och 12 åå ansökningen avskrivas eller avslås. Hänvisningen till 13 Och 14 55 innebär att frågor om bättre rätt till sort och överförande av ansökan kan aktualiseras också efter invänd— ningsfristens utgång. Det kan framhållas att-ett påstående 0111 bättre rätt kan ha formen av en invändning.

Andra stycket. '

I detta stycke ges föreskrift om att sökanden skall underrättas om in- kommen invändning och utfört prov samt beredas tilllälle att yttra sig där- över.

Har någon invändning inte gjorts och finner Växtsortnämnden inte heller i övrigt hinder föreligga mot registrering, skall ansökningen bifallas. Beslut härom vinner då omedelbart laga kraft. Ett beslut att bifalla ansökningen trots invändning vinner däremot inte laga kraft förr" an besv'a1stiden har gått ut. 0111 ansökningen av slås har sökanden talerätt.

185

Paragrafen, som motsvarar 16 å i utredningens förslag, innehåller före—' skrifter 0111 rätt till talan mot växtsortnämndcns slutliga beslut i ärenden om registrering av växtsort (jfr 24 5 PatL samt 21 & ML).

I PatL har reglerna om besvär delats upp på skilda paragrafer. Utred- ningens förslag följer PatL:s systematik i detta avseende. Svea hovrätt har påpekat att uppdelningen i PatL enligt vad som framgår av förarbetena är föranledd enbart av önskemålet om en så långt "Som möjligt överensslz'i1n-- mande paragrafnumrering i de nordiska lagarna. Eftersom motsvarande intresse inte föreligger här och inte heller i övrigt'några skäl till' uppdelning synes föreligga såvitt gäller växtförädlarrättslagen har hovrätten förordat en omredigering av lagen i detta avseende. Hovrättens påpekande är i och för sig riktigt. För den av utredningen föreslagna systematiken talar emellertid flera omständigheter. _Det är sålunda önskvärt att växtfölädlarrättslagcn i sin uppbyggnad så nära som möjligt ansluter sig till PatL o'ch ML. Vida-

• Sida 121
•  Original

re kan ett eventuellt framtida nordiskt samarbete underlättas av att la- gen är konstruerad på sätt utredningen föreslagit. Jag erinrar i det samman— hanget 0111 att man i Norge f. n. överväger frågan om lagstiftning angående skydd för växtförädlingsprodukter. Jag har av dessa skäl stannat för att i departcmentsförslaget följa utredningens systematik.

I förevarande paragraf regleras sålunda bara frågan om besvär i fråga om slutliga beslut, som har meddelats på ansökningsstadiet. När det gäller be- slut av växtsortnämndcn i frågor som har kommit upp efter det att re- gistrering beviljats finns bestämmelser 0111 talan i 48 å departementsför- slaget.

Första stycket

Enligt första stycket första punkten får sökanden föra talan mot slutligt beslut av växtsortnämndcn i ärende angående ansökan 0111 registrering av växtsort, om beslutet gått honom emot. I andra punkten föreskrivs, att in- vändarc får föra talan mot beslut 0111 bifall till ansökan, trots att invänd- ning i behörig ordning framställts. Enligt tredje punkten —— som inte finns med i utredningens förslag men som har en motsvarighet i 24 5 första styc- ket tredje punkten PatL och 21 5 första stycket tredje punkten ML —— får invändning om särskilda skäl föreligger prövas även om invändaren åter- kallat sin talan.

Med slutligt beslut menas beslut varigenom växtsortnämndcn skiljer ärendet från sig, dvs. beslut om avskrivning enligt 11 5, beslut om avslag enligt 12 å och beslut om bifall till registreringsansökan. Mot beslut som inte är slutligt utan rör förfarandet, t. ex. beslut 0111 föreläggande eller an- stånd, får särskild talan inte föras.

De enda som får föra talan mot slutligt beslut är sökanden och invän- darc. Förutsättning för att sökanden skall få föra talan är att beslutet gått honom emot.. Ett beslut 0111 bifall till ansökan kan aldrig gå sökanden emot, eftersom växtförädlarrätt bara kan beviljas på grundval av en ansökan som utformats eller godkänts av sökanden. Jag hänvisar till vad jag har anfört vid 7 S om att det ankommer på sökanden att slutligt bestämma hur beskrivningen skall utformas. Invändarc får föra talan mot beslut varige- nom ansökan har bifallits. En förutsättning för att invändarens besvär skall tas upp till prövning är att invändningen varit formellt riktig, dvs. att den gjorts skriftligen och inkommit inom föreskriven tid.

Att invändning i vissa fall får prövas trots att invändaren återkallat sin talan motiveras av det allmänna intresset av att oriktiga beslut und'anröjs. 0111 en invändning grundats på att objektiva förutsättningar för växtför— ädlarrätt enligt invändarens mening inte förelegat är det ett allmänt intres- se att frågan prövas även i högre instans. Särskilda skäl för prövning bör då anses föreligga. Om invändaren påstått sig ha bättre rätt än sökanden,

• Sida 122
•  Original

hör han däremot ha rätt att disponera över sin talan, varför prövning ej bör ske efter återkallelse.

Andra stycket

I detta stycke regleras rätten att föra talan mot beslut i fråga om över- föring av ansökan. Har ett yrkande om överföring bifallits får enligt första punkten sökanden föra talan. Har sådantyrkande däremot avslagits, är det enligt andra punkten den som framställt yrkandet som får föra talan mot detsamma.

195

I denna paragraf, som motsvarar 175 i utredningens förslag, ges före- skrifter om sättet att överklaga beslut som avses i 185 departementsför- slaget (jfr 25 % PatL och 22 g ML).

Första stycket

Enligt utredningens förslag skulle talan över slutliga beslut av växtsort— nänmden föras hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Under remissbehand— lingen framfördes önskemål om en mellaninstans ( avsnitt 5.6 ). Av skäl som jag har utvecklat i det föregående ( avsnitt 6.6 ) har också jag funnit ändamålsenligt att besvär över växtsortnämndcns beslut i första hand prö- vas av ett organ i vilket biologisk sakkunskap är representerad.

I enlighet härmed föreskrivs i första stycket första punkten att sådan ta- lan som avses i 18 5, dvs. talan mot växtsortnämndcns slutliga beslut i ären-' de angående ansökan 0111 växtförädlarrätt samt mot dess slutliga beslut med anledning av en begäran om överföring av ansökan om växtförädlarrätt, skall föras hos lantbruksstyrelsen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Enligt andra punkten skall den som vill anföra besvär inom samma tid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären annars inte tas upp till prövning. '

Besvärstiden överensstämmer med den som gäller enligt PatL och ML.

Andra stycket

Av skäl som jag utvecklat i det" föregående ( avsnitt 6.6 ) bör regerings— rätten vara sista instans i ärenden angående växtförädlarrätt.

Enligt PatL och ML får _ av skäl som sammanfattats i propositionen till ML ( prop. 1969: 168 s. 194 f) —— bara sökanden föra talan mot mellaninstan- sens beslut i patent- resp. mönsterärenden. Anledning saknas att tillämpa en annan ordning inom växtförädlarrätten.

I enlighet härmed föreskrivs i andra stycket, att talan mot beslut av lant— bruksstyrels'en får föras av sökanden, om beslutet gått honom emot, och att sådan talan förs hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.

• Sida 123
•  Original

Regleringen av besvärsrättcn enligt detta stycke är anpassad efter den omorganisation av förvaltningsrättskipningen, som enligt det förslag som remitterats till lagrådet den 20 mars 1970 förutsätts genomföras den 1 ja- nuari 1972. För tiden intill dess skall talan mot lantbruksstyrelsens beslut enligt en övergångsbestämmelse som jag kommer att föreslå i det följande föras hos Kungl. Maj:t genom besvär inom två månader från beslutets dag. Avsikten är att även sådana besvär skall prövas i regeringsrätten. I anslut- ning till öv ergångsbestämmelsen bör därför ett tillägg göras till lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj: ts regeringsrätt. Förslag till sådan lagändring lorde få anmälas senare. . .

Myndigheterna har att pröva ansökningar om växtförädlarrätt enligt offi- cialprincipen, Detta överensstämmer med vad som gäller på bl. a. patent- och mönsterskyddsrättens områden. I fråga om den närmare innebörden av officialprincipen kan jag hänvisa till vad jag i det avseendet anförde under förarbetena till ML (prop. 1969: 168 s. 196). Jag vill emellertid erinra 0111 att förslag om ny lagstiftning om förvaltningsprocessen f. n. är under utarbe— tande inom justitiedepartementet och torde komma att läggas fram inom kort. De regler i förevarande hänseende som kan komma att genomföras på grundval av detta förslag blir i princip gällande också på detta område.

205

Paragrafen, som motsvarar 18 å i utredningens förslag, innehåller före— skrifter om registrering och kungörande av beslut om bifall till ansökan om växtförädlarrätt samt om kungörande av avskrivnings- och avslagsbeslut (jfr 26 % PatL och 23 & ML).

Den formella uppbyggnaden av denna paragraf är en annan i departe- mentsförslaget än i utredningens förslag. Skälen härtill har angetts i inled- ningen till specialmotiv eringen.

Första stycket

Enligt detta stycke skall, om ansökan om registrering av växtsort bi- falls och beslutet härom vinner laga kraft, sorten tas in i växtsortregistret och registreringen kungöras.

Full rättsverkan får beslut om bifall till ansökan om registrering av växt- förädlarrätt först efter registreringen. Utgångspunkten för de i 21 & departe- mentsförslaget stadgade tiderna under vilka växtförädlarrätt kan upprätt- hållas samt för beräkning av årsavgift enligt 23 5 första stycket i förslaget är dock dagen för bifall till ansökan.

Tidpunkten då ett beslut om bifall till ansökan om växtförädlarrätt vin— ner laga kraft är beroende av om invändning gjorts eller inte. Har invänd- ning inte gjorts vinner beslutet omedelbart laga kraft, eftersom klagorätt enligt 18 5 inte föreligger i det fallet. Har däremot invändning gjorts, vin— ner heslutet, om'invändaren inte för talan mot detsamma, laga kraft efter '

• Sida 124
•  Original

besvärstidens utgång, dvs. två månader från beslutets dag. Beslut av rege- ringsrätten har givetvis omedelbart laga kraft och skall således leda till re- gistrering utan dröjsmål.

Så snart lagakraftägande beslut om bifall till ansökan 0111 registrering av växtsort föreligger, skall sorten tas in i växtsortregistret och kungörelse därom utfärdas. Kungörelsen skall offentliggöras på samma sätt som kun- görelse om ansökningen enligt 15 %. Kungörelsen om registreringen torde normalt kunna vara mer kortfattad än kungörelsen om ansökningen. När- mare föreskrifter härom kommer att meddelas i tillämpningskungörelsen.

När växtsort registrerats bör sortinnehavaren tillställas ett bevis om re- gistreringen. Föreskrift härom torde komma att meddelas i tillämpningskun- görelsen. Ett sådant bevis är inte bärare av någon rättighet utan bara en bekräftelse på att växtförädlarrätt beviljats och att beslutet därom vunnit laga kraft.

Andra stycket

Lagakraftvunnet beslut om att avskriva eller avslå en ansökan som kun- gjorts enligt 15 5 skall enligt föreskrift i detta stycke kungöras. Motivet till denna föreskrift är att allmänheten alltid bör bli underrättad om det slut- liga beslutet i ett ärende som en gång kungjorts.

Växtförädlarrätts giltighetstid

215

Paragrafen, som motsvarar 4 5 i utredningens förslag, innehåller bestäm— melser om skyddstiden för växtsort (jfr 40 & PatL och 24 & ML).

Konventionen fastslår i artikel 8 moment 2 att skyddstiden i en unions- stat räknas frän den dag då skyddet meddelades. Enligt moment 1 beviljas den rätt som tillerkänns förädlarcn av en ny sort eller hans rättsinnehavare, för en begränsad tid som icke får understiga 15 år; för sådana växtslag som vin, fruktträd och deras grundstammar, skogsträd och prydnadsträd får den ej understiga 18 år.

Utredningens förslag upptar i själva lagen ett stadgande av innehåll dels att meddelad växtförädlarrätt kan upprätthållas intill dess 15 eller, såvitt gäller fruktträd, skogsträd, prydnadsträd och vin, 18 år förflutit från det år då ansökningen om växtförädlarrätt beviljades, dels ock att Kungl. Maj:t får för viss växtart förordna om längre skyddstid dock högst 25 år. Utred— ningen förutsätter att Kungl. Maj :t med stöd av detta bemyndigande skall utsträcka skyddstiderna väsentligt. Som jag i annat sammanhang ( avsnitt 6.5 ) framhållit anser jag emellertid att de verkliga skyddstiderna skall fast- ställas i lagen.

Flera remissorgan påpekar att utredningens förslag skiljer sig från kon-

• Sida 125
•  Original

ventionen, där det sägs att skyddstiden inte får vara under 15 resp. 18 år, och anser att det inte finns något skäl för att den svenska lagtexten skall avvika från konventionstexten.

För egen del anser jag _ som jag närmare utvecklat i det föregående (avsnitt 6.5) — att anledning inte förekommer att i princip bestämma läng- re skyddstider i den svenska lagen än konventionens minimitider.

Av praktiska skäl bör man dock såsom utredningen föreslår låta alla skyddstider utlöpa vid årsskifte. Visserligen leder detta till att den vars an- sökan beviljas i början av ett kalenderår får åtnjuta inemot 16 resp. 19 års skyddstid. Men en sådan regel medför avsevärda administrativa förenkling- ar, bl. a. vid debiteringen av den årsavgift som skall tas ut enligt 23 5 depar- tementsförslaget.

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i nu förevarande paragraf att växtförädlarrätt gäller från den dag, då ansökningen .om registrering bi- fötts, och kan upprätthållas under 15 eller, såvitt gäller vin, fruktträd och deras grundstammar, skogsträd och prydnadsträd, 18 är räknat från in— gången a ' året efter det, då ansökningen bifölls.

Utgångspunkt för skyddstiden är alltså den dag då ansökningen om re- gistrering bifölls. Om klagorätt enligt bestämmelserna i 18 & departements- förslaget inte föreligger sammanfaller denna dag med dagen för registre— ringen. Föreligger däremot klagorätt sker registrering enligt 20 & departe- mentsförslaget först om beslutet om bifall till ansökningen vinner laga kraft. Också i de fall då registrering sålunda sker vid en senare tidpunkt, räknas skyddstiden från dagen då ansökan bifölls.

Slutpankt för skyddstiden är alltid utgången av det femtonde resp. det adertonde året efter det år, då ansökningen bifölls. Men växtförädlarrätten kan naturligtvis upphöra tidigare, exempelvis genom att sortinnehavaren underlåter att betala den i 23 % departementsförslaget föreskrivna årsav- giften.

Skogsträd har nämnts bland de växtarter för vilka den längre skydds- tiden gäller. Det bör emellertid observeras att lagen inte är avsedd att gälla skogsträd vid ikraftträdandet.

Användande av sortbenämning

( 2zg

I denna paragraf, som 111(_>'tsvarar 19 å i utredningens förslag, upptas vissa bestämmelser om användning av registrerad sortbenänming.

Föreskrifterna i denna paragraf leder liksom övriga bestämmelser nn sortbenänming sitt ursprung från artikel 13 i konventionen. I moment 7 av artikeln stadgas sålunda att envar som i en av unionsstatcrna utbjuder eller försäljer. förökningsmaterial av en ny sort är skyldig att använda benäm-

• Sida 126
•  Original

ningen på den nya sorten, även efter'det att skyddet för sorten upphört. ' Detta gäller dock enligt moment 10 första punkten inte om en äldre rätt till kännetecken skulle trädas för när genom användningen av sortbenäm- ningen. Om någon till följd av sådan äldre rättighet är förhindrad att upp- fylla den i moment 7 föreskrivna förpliktelsen skall enligt moment 10 andra punkten vederbörande myndighet anmoda förädlaren eller hans rättsinne- havare att föreslå en annan benämning på den nya sorten. Slutligen före- skrivs i artikel 13 moment 8 a) i konventionen att, sedan skydd meddelats en förädlare eller hans rättsinnehavare, benämningen på den nya sorten inte i någon av unionsstaterna kan användas som benämning på annan sort av samma eller närstående art. _

Första stycket

Skydd mot att felaktiga sortbenämningar används i handeln finns redan i vårt-land genom systemet med obligatorisk statsplombering av utsädes- vara, vilket omfattar allt handelsfört utsäde av lantbruksväxter —— utom sockerbeta, lin och hampa samt alla grönyteväxter. En förutsättning för statsplombering är nämligen normalt att sorten införts i rikssortlistan och då så sker fastställs ett nanm för sorten. Även ett stort antal köksväxter är in- tagna i rikssortlistan. För dessa är statsplombering inte obligatorisk men förekommer i icke obetydlig omfattning frivilligt.

För anslutning till konventionen fordras emellertid också-i växtförädlar— rättslagen en bestämmelse om användning av sortbcnämning. En sådan be- stämmelse skall enligt konventionen omfatta alla sorter som är eller har varit skyddade. Visserligen är skyldigheten att använda sortbenämning på en inte längre skyddad sort —— som utredningen påpekar — egentligen en från den immaterialrättsliga lagstiftningen fristående fråga, som kanske skulle ha sin rätta plats i den lagstiftning som behandlar handelsföringen av utsäde. I likhet med utredningen anser jag dock att stadgandet kan ses ' som en logisk påbyggnad på lagstiftningen i övrigt och att det alltså kan tas in i denna lag.

Stockholms rådhusrätt har anfört att kravet på att registrerad sortbe- nänming skall användas även efter skyddstiden är föga lämpligt åtminstone för sådana fall då rätten upphört genom dom, varigenom rätten förklarats ogiltig t. ex. på grund av att nyhetsvillkoret ej varit uppfyllt. Då även i andra fall av växtförädlarrättens upphörande kravet att använda den re- gistrerade sortbenämningen enligt rådhusrätten kan te sig främmande har rådhusrätten föreslagit att bestämmelsen övervägs ytterligare och omrcdi- geras.

Så länge praktisk erfarenhet saknas är det svårt att överblicka om det finns fog för de av rådhusrätten anförda betänkligheterna. Det vill dock synas som om intresset av att en sort behåller sin benämning är oberoende av anledningen till att växtförädlarrätten upphört. Konventionen föreskriver

• Sida 127
•  Original

också helt allmänt att skyddets upphörande inte förändrar skyldigheten att använda sortbenämningen. En annan sak är att fortsatt marknadsföring av sorten under sortbenänmingen i vissa av de av rådhusrätten antydda fallen möjligen kan innebära intrång i annans skyddade rätt. Är så förhållandet kan användningen avsortbenämningen och därmed också marknadsföringen hindras. I så fall finns emellertid möjligheter enligt 35 & departementsför- slaget att registrera ny sortbenänming. Sistnämnda paragraf ger också ut- rymme för att i undantagsfall avföra en sortbenänming ur växtsortregistret. Vad rådhusrätten anfört ger mig inte anledning till annan ändring i utred- ningens förslag än en mindre jämkning av förutsättningarna för att avföra sortbenänming. Jag återkommer härtill våd behandlingen av 35 & departe- mentsförslaget.

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första stycket av denna paragraf att den som yrkesmässigt utbjuder till försäljning eller eljest till- handahåller förökningsmaterial av växtsort, för vilken registrering skett, skall använda den för sorten registrerade benämningen även sedan skydds- tiden för sorten utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört.

Skyldigheten att använda sortbenänming åvilar såväl sortinnehavaren själv som andra vilka utnyttjar förökningsmaterial av sorten.

Bestämmelsen i förevarande stycke tillgodoser intresset av att enhetliga. sortbenämningar brukasi handeln och ger odlare och konsumenter möjlig- het att med säkerhet identifiera en sort. Skyldigheten att använda sortbe- nämningen efter det att växtförädlarrätten upphört medför att sorten fort- far att ha en enda benämning även då den kan förökas och omsättas fritt.

A ndra stycket

Skydd mot att en registrerad sortbenänming registreras på nytt för en annan sort av samma eller närstående växtart ges genom 8 5 andra stycket 4 departementsförslaget. I andra stycket av nu förevarande paragraf kom- pletteras i anslutning till konventionens artikel 13 moment 8 a) detta skydd med ett förbud att under den tid registreringen består använda registrerad benämning eller en med denna förväxlingsbar benämning för annan sort av samma eller närstående växtart eller för material av sådan sort.

Såsom framgår av formuleringen inträder detta användningsförbud från och med registreringen och varar så länge registreringen består. Att dessa utgångs- och slutpunkter valts beror på att den som avser att använda en sortbcnämning inte skall behöva granska andra benämningar än sådana som registrerats, när han undersöker om den kolliderar med andra sort- benämningar.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i nu förevarande paragraf kan enligt 41 5 departementsförslaget dömas till böter och förpliktas ersätta uppkommen skada.

• Sida 128
•  Original

Årsavgifter

235

Paragrafen motsvarar 20 å i utredningens förslag och innehåller bestäm- melser om årsavgifter (jfr 41 och 42 55 PatL).

Första stycket

[ detta stycke föreskrivs att för växtförädlarrätt skall för varje kalenderår räknat från och med året efter det då ansökan om registrering bifallits er- läggas fastställd årsavgift, om annat icke bestämts med stöd av 49 %.

Årsavgift betalas alltså inte för det kalenderår under vilket rätten beviljats. Denna från PatL awikande reglering —— enligt PatL beräknas avgift redan från ansökningsdagen — motiveras med att växtförädlaren normalt inte kan utnyttja sorten ekonomiskt förrän någon tid efter registreringen.

Kungl. Maj:t bemyndigas enligt 49 å departementsförslaget att fastställa årsavgift. I samma paragraf anges också att Kungl. Maj:t kan förordna att ett eller flera av de första åren skall vara avgiftsfria. 'Erim'an om möjlig- heten till avgiftsbefrielse har intagits i första stycket av förevarande para- graf.

Avsikten är att årsavgiften skall vara lika för alla år, för vilka inte be- frielse givits, och att den skall täcka registreringsmyndighetens kostnader för bevarande av växtmaterial av sorten, för efterprovning i viss utsträckning av sortmaterial och för övrigt arbete med sorten. En preliminär uppskattning ger vid handen att årsavgiften bör fastställas till cirka 500 kronor.

Andra stycket

Förfallodag för årsavgift är enligt 23 å andra stycket första punkten första dagen av det kalenderår avgiften avser. Eftersom nyårsdagen är helgdag blir i praktiken den 2 januari förfallodag. Infaller den 2 januari på en lördag eller söndag blir närmaste söckendag förfallodag.

Frågan om erläggande av avgift blir emellertid aktuell redan vid beviljan— det endast om beslutet omedelbart vinner laga kraft. Föreligger enligt reg— lernai 18 % departementsförslaget besvärsrätt dröjer det minst två månader innan beslutet vinner laga kraft. Detta innebär att en eller flera förfallo- dagar kan passeras medan växtförädlarrätten är svävande. I andra punkten ges därför _— efter mönster av PatL — en kompletterande regel av innehåll att årsavgift för år, som börjat innan växtsorten registrerats eller inom två månader därefter, förfaller först två månader efter dagen för registreringen.

Beträffande förskottsbetalning föreskrivs i tredje punkten, att årsavgift inte får erläggas innan registrering skett och inte heller tidigare än sex må- nader före det kalenderår avgiften avser. Denna regel — som också hämtats från PatL — motiveras med att förskottsbetalningar i vidare omfattning än

• Sida 129
•  Original

som anges här kan medföra komplikationer om årsavgiften höjs eller växt- förädlarrätten upphör att gälla sedan avgifter för flera år erlagts i förskott.

Tredje stycket

Detta stycke innehåller — liksom 42 & tredje stycket första punkten PatL _ en föreskrift om möjlighet att erlägga årsavgift efter förfallodagen. Före— skriften, som leder sitt ursprung till en vid 1958 års Lissabonkonferens vid— tagen ändring i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, innehåller att årsavgift får erläggas inom sex månader efter förfallodagen. Därvid skall dock viss förhöjning utgå. Förhöjningcn har för patentärenden fastställts till 20 procent och torde bli densamma för växtförädlarrättsärenden.

Efterkontroll

245

Paragrafen, som motsvarar 21 å i utredningens förslag, innehåller en före- skrift om efterkontroll.

En av förutsättningarna för växtförädlarrätt är att växtsorten är beständig (stabil). Detta innebär att sorten efter förökning utförd i enlighet med den av förädlarcn anvisade förökningsmetoden i sina väsentliga kännetecken förblir överensstännnandc med beskrivningen av sorten. Oftast är det inte möjligt att få helt tillförlitligt besked om stabiliteten hos en ny sort av de fröförökade växtarterna under den begränsade tid som kan anslås för prov- ningen. Ny provning med syfte att kontrollera att sorten inte förändrats med avseende på sina väsentliga egenskaper behövs därför normalt. Liksom det åligger växtsortnämndcn att enligt 16 % departementsförslaget föranstalta om prov bör det ankomma på nämnden att låta ombesörja denna efter— kontroll. Uppgiften kräver att nämnden har tillgång till ett tvångsmedel mot sortinnehavaren för den händelse erforderligt material inte ställs till för- fogande.

I förevarande paragraf föreskrivs därför att växtsortnämndcn för kontroll av beständigheten hos registrerad växtsort kan förelägga sortinnehavaren att tillhandahålla nämnden förökningsmaterial av sorten samt erforderliga handlingar och upplysningar.

Påföljden av att sortinnehavaren inte ställer sig ett föreläggande till efter- rättelse är, under förutsättning att underlåtenheten utgör hinder för tillför- litlig efterkontroll, att växtsorten avförs ur registret. Detta framgår av 33 & departementsförslaget. Växtsortnämnden bör i föreläggandet erinra sortin- nehavaren 0111 påföljden.

Den i paragrafen föreskrivna skyldigheten har till följd att sortinnehava- ren för att bevara rättsskyddet under hela skyddstiden måste uppföröka sor-

5 Riksdagen 1971. ] saml. Nr 40

• Sida 130
•  Original

ten så att han är i stånd att på begäran tillhandahålla nämnden föröknings- material för efterkontroll.

I praktiken konnner föreskriften i paragrafen inte att få så stor betydelse. För alla växtarter som omfattas av systemet med obligatorisk statsplombe- ring —— dvs. så gott som alla lantbruksväxter och samtliga grönyteväxter —- gäller nämligen redan nu att kontrollodling skall ske av allt handelsfört ut-- säde. Syftet härmed är bl.a. att konstatera att utsädet har de egenskaper som sorten hade vid upptagandei rikssortlistan.

Licens, överlåtelse m. m.

255

I paragrafen, som motsvarar 22 å i utredningens förslag, regleras rätten att vidareöverlåta en licens till skyddad växtsort (jfr 43 & PatL och 26 !; ML).

Möjligheten för sortinnehavaren att mot ersättning tillåta annan ati; framställa förölmingsmaterial av skyddad sort och marknadsföra detta, dvs. att bevilja licens, utgör vid sidan av utnyttjande i egen regi sortinne- havarens väsentliga medel att tillgodogöra sig sortens ekonomiska värde.

En genom licens upplåten nyttjanderätt till sorten kan 'ara mer eller mindre omfattande i olika hänseenden. Upplåtelsen kan avse ensamrätt att utnyttja sorten (ensamlieens) eller vara begränsad på så sätt att sortinne- havaren är oförhindrad att upplåta licens också till andra (enkel licens"). En mångfald varianter kan förekomma i fråga om formerna för licenser liksom i fråga om sättet .att beräkna och erlägga ersättning. Över huvud taget kan förhållandena i samband med licensupplätelser vara mycket skiftande.

Utredningen har framhållit att en viss kontroll av licensavtalen såvitt gäller de för folkhushållet viktigaste växtarterna kunde te sig önskvärd, sär- skilt med hänsyn till att avtalcns innehåll, framför allt licensavgifternas storlek, kan komma att inverka på den allmänna prisnivån på utsädesmark- naden. Utredningen skisserar två olika metoder för en sådan kontroll. Den mest ingripande skulle bestå däri att licensavtal för att gälla skulle fast- ställas eller godkännas av växtsortnämndcn. Alternativt kunde tänkas ett krav på att licensavtal skulle ha skriftlig form och inges till växtsortnämn- den. Efter att ha övervägt frågan har utredningen kommit till den slutsatsen att avtalsfrihet bör råda på detta område och att ett krav på att licensavtal skulle inges till nämnden knappast skulle ha någon självständig funktion vid sidan av tvångslicensbestämmelser.

För egen del vill jag framhålla att en kontroll av licensavtal, vilken otvi— velakti gt för att vara rimligt effektiv skulle fordra en omfattande administra- tion, närmast är en näringspolitisk angelägenhet och som sådan knappast har sin plats i en immaterialrättslig lagstiftning. Däremot behövs, som ut-

• Sida 131
•  Original

redningen understrukit, i växtförädlarrättslagen liksom i övriga immaterial— rättslagar bestämmelser om tvångslicens, vilka kan tillgripas om ensam- rätten missbrukas. .Jag delar alltså utredningens uppfattning att man i växt-- förädlarrättslagen bör begränsa sig till 'i huvudsak samma form av reglering av licensavtalen som i PatL och ML.

Första stycket

Licensavtal förutsätter i allmänhet ett visst förtroendeförhållande mellan parterna och normalt också en möjlighet för sortinnehavaren att kontrol- lera att licensen utnyttjas i enlighet med avtalet. Det bör därför inte förut- sättas, att en sortinnehavare, som inte i avtalet intagit förbud mot överlå- telse av licensen, avsett att sådan överlåtelse skulle vara möjlig. I stället bör det krävas av licenstagare, som vill överlåta licensen, att han visar att överenskommelse därom träffats med sortinnehavaren.

I första stycket av förevarande paragraf föreskrivs därför att om sort- innehavaren medgett annan rätt att yrkesmässigt utnyttja registrerad växt- sort (licens), dennc fär överlåta sin rätt vidare endast om avtal träffats därom.

Bestämmelsen får anses innebära att inte heller underlicens är tillåten utan sortinnehavarens medgivande. Däremot hindrar bestämmelsen inte li- censtagaren att vid sitt utnyttjande av sorten anlita kontraktsodlare, som förökar sorten för licenstagarens räkning. '

A ndra stycket

Överlåtelseförbudet ter sig dock i ett speciellt fall som alltför hårt mot lieenstagaren. Om licensen ingår i en rörelse, synes licenstagarens intresse av att kunna överlåta denna eller del av den med alla därtill hörande rättig- heter väga tyngre än sortinneha rarens intresse av att kunna kontrollera hur licensen utnyttjas. En total eller partiell överlåtelse av rörelsen bör alltså, om annat inte avtalats, tillåtas utan att medgivande av sortinnehavaren in- hämtas. Överlåtaren bör dock inte härigenom bli fri från sina förpliktelser gentemot sortinnehavaren.

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i andra stycket första punk- ten att licens, om den ingår i en rörelse och om annat inte, avtalats, får överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller. del därav, samt i andra punkten att i sådant fall överlåtaren alltjämt svarar för att licensav- talct fullgörs.

265

Paragrafen motsvarar 23 5 i- utredningens förslag och innehåller vissa bestämmelser om anteckning i" växtsortregistret av överlåtelser m. m. (jfr 44 & PatL och 27 & ML).

• Sida 132
•  Original

Första stycket

I första punkten föreskrivs att på begäran och mot fastställd avgift anteck- ning skall ske i växtsortregistret i fall då växtförädlarrätt övergått på annan eller om licens upplåtits eller överlåtits. Avgiftens storlek bestäms enligt 49 g departementsförslaget av Kungl. Maj:t.

Behörig att begära anteckning är både den från vilken rätten övergått och den som förvärvat rätten. Det åligger sökanden att styrka förhållandet. Om överlåtaren resp. upplåtaren är antecknad i registret som sortinnehavare behövs, såsom framgår av tredje stycket, ingen utredning om hans behö- righet. Överlåtelsen eller upplåtelsen styrks enklast genom att överlåtelse- handling eller skriftligt licensavtal företes.

Om en licens har upphört att gälla torde det normalt ligga i parternas.- intresse att få registeranteckning om licensen avförd. I andra punkten före-- skrivs därför att, om det visas att licens som antecknats i registret upphört, anteckningen skall avföras. Är det licensgivaren som begär att anteckningen skall avföras torde som regel licenstagaren böra höras om det inte av före-- tedd bevisning fullt tydligt framgår att licensen upphört.

Andra stycket

I 27—29 55 departementsförslaget finns regler om tvångslicens. Bestäm-- melserna i första stycket bör äga motsvarande tillämpning i fråga om dessa regler och en erinran därom har intagits i andra stycket.

Tredje stycket

Delta stycke innehåller en regel 0111 registrerings saklegitimerande ver-- kan. Enligt bestämmelsen skall i mål eller ärende om växtförädlarrätt den. anses som S(.)rtinneliavare, vilken senast blivit införd i växtsortregistret. i denna egenskap.

Bestämmelsen medför att våxtsortnåmnden eller annan som önskar kon-- takt med sortinnehavaren alltid kan vända sig till den som är antecknad :i registret. Denne senare kan utan att styrka sin åtkomst förklara sig avstå från växtförädlarrätten. Men regeln 0111 saklegitimation innefattar ingen reglering av frågan om vem som i det särskilda fallet faktiskt är rätt inne-- havare av växtförädlarrätten. Den som är antecknad i registret som sort-- innehavare är alltså inte på denna grund ensam behörig att föra talan i mål om växtförädlarrätten. Vanliga processuella regler om talerält och parts- succession gäller i sådana mål. I mål om intrång i växtfifn'ädlarrätten måste käranden självfallet styrka den materiellalgrunden för sin talan, dvs. bl. a. att intrånget pågick under den tid då han faktiskt var innehavare av växt- förädlarrätten eller att han i samband med förvärv av denna har fått ska- deståndsanspråk med anledning av intrånget överlåtet på sig. Stadgandet utesluter heller inte att talan kan riktas mot den som genom överlåtelse eller

• Sida 133
•  Original

på annat sätt blivit innehavare av rätten utan att låta anteckning därom införas i registret.

275

I paragrafen, som motsvarar 24 å i utredningens förslag, regleras förut- sättningarna för meddelande av tvångslicens (jfr 45—47 55 PatL och 28 g ML).

Eftersom växtförädlarrättslagen avser för folkförsörjningen mycket be- tydelsefulla produkter behövs skydd i olika former mot att ensamrätten

missbrukas. Utredningen har — som framgår av mitt referat av dess be- tänkande (avsnitt 4.1) —— närmare utvecklat detta och därvid också ingå-

ende behandlat tvångslicensbestämmelserna. Med anledning av viss kritik mot dessa bestämmelser under remissbehandlingen ( avsnitt 5.1 ) har jag i annat sammanhang ( avsnitt 6.1 ) uttalat att jag funnit att de av utred- ningen föreslagna bcstämmelserna om tvångslicens utformats på ett sätt som ger stora möjligheter till ingripande om ensamrätten brukas på ett från allmän synpunkt icke önskvärt sätt och att bestämmelserna därför bör verka som en spärr mot missbruk av ensamrätten.

Syftet med bestämmelserna om tvångslicens i växtförädlarrättslagcn är att möjliggöra ingripande om sortinnehavare inte genom egen marknads- föring eller licensgivning förser marknaden med förökningsmaterial av skyddad sort i en omfattning eller på villkor som kan anses påkallat med hänsyn till allmänna intressen. Handelsmässiga synpunkter eller enskilda intressen skall däremot inte tilläggas självständig betydelse. Härav följer att tvångslicens främst kan komma i fråga då det gäller sorter som är av betydelse som födoämne eller fodervara. Även beträffande grönyteväxter, prydnadsväxter och andra mindre nyttobetonade växtarter torde emeller- tid spridnings- och prisfrågorna i vissa fall kunna ha ett allmänt intresse.

I överensstämmelse med dessa överväganden har i första punkten av fö- revarande paragraf föreskrivits att om marknaden inte förses med förök- ningsmaterial av registrerad växtsort på skäliga villkor och i den omfatt- ning som med hänsyn till folkhushållet eller annat allmänt intresse är på- kallat, den som vill här i riket yrkesmässigt utnyttja sorten kan få tvångs- licens därtill, om godtagbar anledning till underlåtenheten saknas. Enligt andra punkten innefattar tvångslicens även rätt att av sortinnehavaren få förökningsmaterial av sorten i den omfattning som är skälig.

Rätten att få tvångslicens inträder i princip redan när växtförädlarrätt re— gistreras. Men om sortinnehavaren inte omedelbart härefter förser mark- naden med de kvantiteter förökningsmaterial som bedöms önskvärda, kan detta bero på att han utnyttjat allt förökningsmaterial till att producera mer förökningsmaterial för att vid introduktionen ha betryggande lager. Detta torde kunna anses försvarligt. Andra godtagbara anledningar till un- derlåtenhet att tillhandahålla förökningsmaterial kan vara långvarig torka

• Sida 134
•  Original

eller ogynnsamma produktionsbetingelser i övrigt. Mera utpräglade fall av force majeure såsom exempelvis brand i utsädesmagasin eller avbrott i de allmänna konmmnikationerna måste givetvis också godtas som skäl att inte leverera.

Rätt till tvångslicens föreligger vidare om sortinnehavarens villkor för leve alls eller licensgivning inte är skäliga. Främst i blickfältet kommer här de betingade priserna. Utgångspunkten för bedömning av om sortinnehava— rens prissättning är skälig bör vara att han skall få full kostnadstäckning och rimlig vinst. I det senare avseendet måste beaktas att växtförädling ofta innefattar betydande risktagande och förutsätter kvalificerade forsknings- insatser.

llär det gäller de viktigaste lantbruksväxterna kan det vara ett allmänt intresse att många deltar i marknads[öringen och konkurrerar inbördes med priset. I allmänhet kan det därför inte godtas att sortinnehavaren en— sam marknadsför förökningsmaterial av sorter inom dessa växtarter. Mot- sätter sig sortinnehavaren att frivilligt ge licenser i dessa fall bör tvångs- licens kunna meddelas.

Har någon fått licens frivilligt men på oskäliga villkor står olika möjlig- heter öppna för honom om han önskar få villkoren ändrade men inte kan träffa frivillig uppgörelse därom med licensgivaren. Om tillämpning av vill- koren skulle vara uppenbart stridande mot god sed eller eljest otillbörligt kan licenstagaren vid domstol utverka jämkning a ' avtalet. Enligt en all— män rättsgrundsats, som grundas på en analogisk tillämpning av 8 & skulde- brevslagen (1936: 81), anses nämligen domstol ha rätt att jämka otillbörliga avtalsvillkor, Om villkoren kan anses innefatta en konkurrensbcgränsning med skadlig verkan genom att på ett från allmän synpunkt otillbörligt sätt påverka In'isbildningen, hämma effektiviteten inom näringslivet eller försvå- ra eller hindra licenstagarens näringsutövning, kan licenstagaren påkalla in- gripande enligt konkurrensbegränsningslagen genom ni-iringsfrihetsombuds- mannen. En tredje möjlighet för licenstagaren att få oskälig; avtalsvillkor justerade är att han söker tvångslicens enligt: nu förevarande paragraf; en frivillig licens hindrar alltså inte tillämpning av tvångslicensbestämmelser- na. Att olika möjligheter till jämkning sålunda finns bör vara ägnat att främja en från allmän synpunkt lämplig marknadsföringspolitik från sort- innehavarnas sida.

I paragrafen, som motsvarar 25 å i utredningens förslag, bestäms vad som skall fordras av tvångslicenstagare och vilka rättigheter sortinnehava- ren har, när tvångslicens upplåtits (jfr 49 å PatL och 29 & ML).

• Sida 135
•  Original

Första stycket

För sortinnehavaren är det av vikt att de hos tvångslicenshavaren upp—' förökade produkterna får en sådan standard att hans anseende hos allmän- heten inte äventyras. Tvångslicens får därför enligt detta stycke inte med— delas annan än den som kan antas ha förutsättningar att utnyttja växtsor- ten på ett godtagbart sätt och i överensstämmelse med licensen.

Kravet innebä' att det företag eller den person som söker tvångslicens skall ha ekonomiska resurser och förutsättningar i" övrigt att sakkunnigt och effektivt uppföröka sorten och marknadsföra den i erforderlig omfatt— ning. I-Iinder föreligger inte mot att tvångslicenshavaren anlitar kontrakts— odlare för uppför—ökningen.

Andra stycket

Det har ansetts att 5(_>rtinnehavaren inte bör berövas möjligheten att själv eller genom andra utnyttja sorten. Därför stadgas i första punkten av detta stycke att tvångslicens inte utgör hinder för sortinnehavaren att själv ut- nyttja sorten eller alt upplåta licens. Tvångslicens får alltså inte ges formen av ensamlicens.

Enligt bestämmelsen i andra punkten får tvångslicens övergå till annan endast tillsammans med rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet av— setts skola ske. Bestämmelsen innebär förbud inte bara mot en fullständig överlåtelse av en tvångslicens utan också mot en partiell. ('.')verlåtelse, t. ex. i form av underlicens.

29 5

Denna paragraf, som motsvarar 26 å i utredningens förslag, ger vissa be- stämmelser om sättet för meddelande av tvångslicens och om upphävande eller ändring av tvångslicens (jfr 50 å PatL och 30 & ML).

Enligt första punkten meddelas tvångslicens av rätten, som också be- stämmer i vilken omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer veder- laget och övriga villkor för licensen. _

Vid vederlagets bestämmande skall beaktas å ena sidan intresset av att material av sorten blir tillgängligt för allmänheten till skäligt pris och å andra sidan att sortinnehavaren får skälig ersättning. Beror tvångslicensen på att sortinnehavaren erbjudit eller beviljat licens på villkor som leder till för höga priser kräver det allmännas intresse att priserna bringas ner till skälig nivå. Dock disponerar parterna över tvistcföremålet, varför veder- laget inte kan bestämmas till lägre belopp än sökanden har medgett.

Vederlagct kan bestämmas till ett engångsbelopp eller till en löpande licensavgift. Andra villkor kan vara att licensha 'aren skall ställa säkerhet för vederlaget eller överlämna bokföringsmalerial för kontroll av ersätt- ningens storlek. Om tvångslicensen också; innefattar skyldighet för sort— innehavaren att ställa förökningsmaterial till förfogande, kan rätten fast-

• Sida 136
•  Original

ställa den kvantitet som skall överlämnas och bestämma vederlaget för detta. Vederlaget kan bestämmas exempelvis per planta eller, såvitt angår utsäde, efter vikt.

I andra punkten föreskrivs att rätten på yrkande kan upphäva licensen eller fastställa nya villkor för denna, när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det. Talan kan föras såväl av sortinnehavaren som av licenstaga— ren. Ett fall när det-kan bli aktuellt att tillämpa denna punkt är när tvångs- licens övergått på annan i samband med överlåtelse av rörelse.

I mål om tvångslicens torde det regelmässigt vara lämpligt att yttrande inhämtas av växtsortnämden.

Växtförädlarrättens upphörande m. m.

305

Paragrafen, som motsvarar 27 g i utredningens förslag, behandlar på- följd av försummelse att betala årsavgift (jfr 51 5 PatL).

Erläggs inte årsavgift såsom föreskrivs i 23 & departementsförslaget är enligt förevarande paragraf växtförädlarrätten förfallen från och med in— gången av det år för vilket avgift inte erlagts.

Eftersom 23 & tredje stycket medger betalningsfrist för årsavgiften på sex månader kan först efter denna tids utgång konstateras om växtförädlar- rätten förfallit. Har rätten förfallit verkar detta retroaktivt sex månader tillbaka. I vad avser årsavgifter som hänför sig till tiden före rättens re- gistrering kan retroaktiviteten till följd av bestämmelserna i 23 å andra stycket bli längre än sex månader.

Att växtförädlarrätten förfallit konstateras ex officio av växtsortnämn- den, som har att avföra sorten ur växtsortregistret och utfärda kungörelse om åtgärden. Föreskrifter härom får meddelas i tillämpningskungörelsen. Som jag närmare kommer att utveckla i anslutning till min behandling av 35 å departementsförslaget anser jag i motsats till utredningen att föreskrift om kungörelse i detta och vissa andra fall inte bör tas in i lagtexten.

Talan om intrång på grund av handling, som begåtts under den tid växt- förädlarrätten senare konstateras icke ha varit gällande, kan inte väckas efter det att klarhet vunnits om att rätten förfallit. Däremot kan intrångs- talan avseende handling som begåtts under tiden före det kalenderår från vars ingång rätten skall anses ha förfallit givetvis väckas även därefter.

I PatL finns regler om återupprättande av förfallet patent inom viss tid, 0111 patenthavaren haft godtagbar ursäkt för underlåtenheten att betala. Motsvarande regler har inte bedömts behövliga för växtförädlarrättens del. Sveriges advokatsamfund har under hänvisning till att bortfall av växtför- ädlarrätt kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för sortinnehavaren föreslagit att växtsortnämndcn åläggs att före såväl förfallodagen som

• Sida 137
•  Original

respittidens utgång skriftligen erinra sortinnehavaren om avgiften och på- följden för underlåtenhet att betala. Enligt min mening bör man emellertid inte lägga flera administrativa uppgifter på nämnden än vad som är ound- gängligen nödvändigt. Då det vidare synes mig rimligt att fordra av sort- innehavare att de själva håller reda på förfallodagar för årsavgifter, anser jag att sådan föreskrift som samfundet föreslagit inte bör ges.

31%

Paragrafen motsvarar 28 å i utredningens förslag och behandlar frågor om hävande av registrering (jfr 52 5 PatL och 31 å ML).

Första stycket

Trots att officialprövning föregår registrering av växtsort kan det natur- ligtvis inträffa att registrering kan komma att ske trots att de grundläg- gande förutsättningarna rätteligen inte är för handen. I sådana fall skall registreringen kunna" hävas.

Ett skäl till hävning hör till att börja med vara att bestämmelsen i 1 & dopartementsförslaget inte iakttagits. Felet kan bestå i att det inte föreligger någon växtsort i lagens mening eller att sorten tillhör en växtart på vilken lagen inte äger tillämpning.

Registrering bör vidare kunna hävas om växtförädlarrätt meddelats i strid mot 2 &. Ett sådant fall är att annan än den som framställt sorten eller den till vilken hans rätt övergått fått ensamrätten. Ett annat fall är att sorten framställts av utländsk förädlare utom riket och Kungl. Maj:t inte gett förordnande som berättigat denne förädlare att få sorten registrerad här i riket.

Hävning av registreringen bör vidare kunna förekomma 0111 växtförädlar— rätt registrerats i strid mot det i 3 å upptagna särskillnadskravet. Det har t. ex. framkommit att en sort, från vilken den skyddade sorten inte klart kan skiljas, publicerats redan innan ansökan om registrering gjordes eller att. förädlarcn eller hans rättsinnehavare marknadsfört sorten i Sverige före dagen för registreringsansökan eller utomlands mer än fyra år före nämnda dag.

En förutsättning för att registreringen skall hävas bör alltid vara att hindret mot registrering alltjämt består när frågan om hävning aktualiseras.

Beslutet om hävande av registrering av växtförädlarrätt bör meddelas ge- nom dem av domstol.

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första punkten av första stycket att rätten på talan därom skall häva registrering om sådan skett i strid mot 1 eller 2 5 eller mot 3 5 första stycket 1. eller tredje stycket och hinder mot registrering alltjämt föreligger. -

Vad gäller frågan om vem som är berättigad till växtförädlarrätt är tid- punkten för registreringen avgörande. Däremot saknar det betydelse om

51" Riksdagen 197]. ] saml. Nr 40

• Sida 138
•  Original

rättigheten uppkommit före eller efter ansökningen om växtförädlarrätt. Att märka är emellertid att den som anser sig ha varit berättigad till re- gistrering normalt torde ha större intresse av att yrka att få registreringen överförd på sig än att begära hävning. Bestämmelse om överföring av re— gistrering finns i 32 & departementsförslaget.

Enligt 52 % första stycket andra punkten PatL får patent inte förklaras ogiltigt på den grunden att den som erhållit patentet varit berättigad till blott viss andel däri. Den situationen att annan visar sig på grund av med— uppfinnarskap vara jämte patenthavaren berättigad till patentet, kan inte lösas genom att patentet förklaras delvis ogiltigt och hel ogiltigförklaring har bedömts innefatta mer våld än nöden kräver. Samma betraktelsesätt bör tillämpas på motsvarande situation inom växtförädlarrätten, men utred- ningen har inte föreslagit något stadgande härom. För att undvika motsats- slut anser jag att växtförädlarrättslagen i denna del bör överensstämma med PatL.

I departementsförslaget anges i enlighet med det sagda i första stycket andra punkten av förevarande paragraf att registrering inte får hävas på (len grund att den som fått registreringen varit berättigad till endast viss andel i växtförädlari-ätten.

Som framgår av vad jag anfört i tidigare sammanhang ( avsnitt 6.6 ) gäl- ler i mål om hävande av registrering liksom i andra mål om växtförädlar- rätt rättegångsbalkens allmänna regler om forum i tvistemål.

En kompletterande forumregel enligt vilken talan får väckas vid Stock— holms tingsrätt, om det inte finns någon behörig domstol enligt rättegångs- balken, har intagits i 44 & departementsförslaget.

Om skyldighet att underrätta växtsortnämndcn och licenstagare angående talan om hävande av registrering stadgas i 43 å departementsförslaget.

Om det brister i de biologiska kraven för växtförädlarrätt, dvs. i kraven på homogenitet eller stabilitet, kan registrering inte hävas enligt denna paragraf. Däremot kan växtsorten i sådant fall avföras ur växtsortregistret. En regel härom finns i 33 å andra stycket departementsförslaget. Jag åter- kommer till frågan vid behandlingen av sagda paragraf.

Andra stycket

I detta stycke —— som utformats efter förebild av 52 å tredje stycket PatL och 31 å andra stycket ML meddelas särskilda regler om talerätt för den situationen att talan om hävande av registrering grundas på att växtsort registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 2 &. Talerätt på denna grund tillkommer enligt första punkten endast den som påstår sig berättigad enligt 2 5. Sådan talan bör vara tidsbegränsad och i andra punk- ten föreskrivs därför en preskriptionstid av ett år från det käranden fick kännedom om registreringen och de' övriga omständigheter på vilka talan grundas, dvs. de omständigheter som käranden åberopar till' stöd för på-

• Sida 139
•  Original

ståendet att han är berättigad till sorten. En särskild tidsbegränsning på tre år från registreringen gäller enligt tredje punkten för det fallet att sort- innehavaren var i god tro när växtförädlarrätten registrerades eller övergick på honom. Motivet till denna tidsbegränsning är hänsynen till sortinnehava- ren och till omsättningens intresse. Den goda tron skall ha förelegat när sortinnehavaren fick sorten registrerad för sig eller när han efter registre— ringen förvärvade rätten till sorten. Preskriptionsbestämmelsen gäller även 0111 sortinnehavaren senare kommit i ond tro.

Tredje stycket

I detta stycke återfinns huvudregeln om talerätt. Motsvarande regel finns i PatL i 52 å andra stycket och i ML i 31 5 tredje stycket. Enligt PatL får talan föras, förutom av den som lider förfång av registreringen, av myndig- het som Kungl. Maj:t bestämmer. Taleregeln i ML är i princip densamma. I anslutning härtill föreskrivs i patentkungörelsen resp. mönst.erskyddskun— görelscn att talan som avses i de berörda lagregler-na föres av åklagare om ej Kungl. Maj:t för särskilt fall förordnar annan myndighet.

Det har bedömts lämpligt att utforma taleregeln i växtförädlarrättslagen på samma sätt som i PatL och ML. I tredje stycket av förevarande paragraf föreskrivs följaktligen att i övriga fall, dvs. fall som inte regleras av andra stycket, talan får föras av var och en som lider förfång av registreringen och, om det är påkallat från allmän synpunkt, av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Frågan om behörig myndighet torde komma att lösas på samma sätt här som i patentkungörelsen och mönsterskyddskungörelsen.

För talan som avses med reglerna i tredje stycket, dvs. talan som har sin grund i annat förhållande än att växtsort registrerats för annan än den som enligt 2 Q är berättigad därtill, gäller ingen tidsbegränsning utan talan kan föras under hela skyddstiden.

325

Paragrafen motsvarar 29 5 i utredningens förslag och behandlar överfö- ring av registrering (jfr 53 5 första stycket PatL och 32 5 första stycket ML).

I det fall att växtsort registrerats för annan än den berättigade, dvs. för- ädlarcn eller den till vilken förädlarens rätt övergått, kan som framgår av 31 5 första och andra styckena den berättigade föra talan om att registre- ringen skall hävas. Genom sådan talan riskerar han emellertid att inte för egen del kunna förvärva växtförädlarrätt för Sorten. Ett nyhetshinder kan ha uppkommit efter registreringen. Därför föreslås i första punkten av denna paragraf att om växtsort registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt -2 % rätten- skall på talan av den berättigade överföra registre- ringen på honom.

Rättsverkningarna av en överföring av växtförädlarrättfår i överensstäm- melse med vad som uttalats i patentlagpropositionen ( prop. 1966: 40 s. 196 f)

• Sida 140
•  Original

bestämmas med principiell utgångspunkt i att rätten anses ha övergått på den nye innehavaren redan vid" tidpunkten för registreringen. Äldre avtal om växtförädlarrätten får i princip anses ogiltiga. Efter överföringen kan alltså sådana avtal inte läggas till grund för anspråk från någondera parten. Frå- gan om och i vilken omfattning förhållandet kan ge upphov till skadestånds- anspråk eller krav på erlagda prestationer får lösas enligt allmänna gruml- satser 0111 verkan av avtals ogiltighet. Den nye sortinnehavaren torde också i princip ha rätt att beivra- intrång som skett under tiden från registreringen till dess beslutet om överförande vann laga kraft.

De frister som enligt 31 å andra stycket gäller i fråga om talan om re- gistrerings hävande skall enligt andra punkten i paragrafen äga motsvarande tillämpning i fråga om talan 0111 överföring.

Skyldighet att underrätta om talan om överföring gäller enligt 43 å de- partementsförslaget på samma sätt som i fråga 0111 talan om hävande av registrering.

I 53 5 andra stycket PatL resp. 32 å andra stycket ML finns en regel av in— nehåll att om den som frånkänns patentet resp. registrering av mönstret börjat i god tro utnyttja uppfinningen resp. mönstret yrkesmässigt han äger på vissa villkor fortsätta utnyttjandet. Motsvarighet till dessa stadganden har inte ansetts behövligt i växtförädlarrättslagen. Ett visst skydd åtnjuter en godtroende sortinnehavare genom att talan om överföring inte får väckas mot honom senare än tre år efter registreringen.

335

Paragrafen, som motsvarar 30 å i utredningens förslag, behandlar två fall i vilka växtsorten-skall avföras ur växtsortregistret.

Första stycket

Som närmare utvecklats vid 24 5 är det som regel nödvändigt att efter- kontrollera sorter som registrerats enligt lagen om växtförädlarrätt. En för- utsättning för att det skall vara möjligt att göra sådan kontroll är normalt att Växtsortnämnden såsom kontrollerande organ får tillgång till föröknings- material av sorten och till de upplysningar och handlingar som kan behövas. Om sortinnehavaren vägrar att trots föreläggande ställa material till för- fogande och om kontroll därigenom omöjliggörs bör han förlora ensamrätten till sorten. I detta stycke har därför föreskrivits att om sortinnehavaren inte efterkommit föreläggande av Växtsortnämnden enligt 24 å och om under- låtenheten utgör hinder för effektiv efterkontroll av sorten växtsortnämndcn skall avföra sorten ur registret. Det framgår av formuleringen att påföljden inte skall inträda om efterkontrollen kan göras trots att sortinnehavaren inte ställt sig föreläggandet till efterrättelse. .

• Sida 141
•  Original

Andra stycket

Om det vid efterkontroll eller i annat sammanhang visar sig att den re- gistrerade sorten inte bibehållit de särskiljande egenskaperna fyller sorten inte längre förutsättningarna för ensamrätt. Rätten bör då i en eller annan form upphävas.

Utredningen diskuterar i betänkandet om sådant beslut som här avses skall meddelas av domstol eller av växtsortnämndcn. För det förra alterna- tivet talar enligt utredningen att stora ekonomiska värden är förknippade med en växtförädlarrätt och att det skulle innebära en viss trygghet för sort- innehavaren att en sådan rätt inte mot hans vilja bringas att upphöra annat än genom domstols dom. För alternativet att låta beslutet ankomma på växt- sortnämndcn talar att avgörandet i hithörande frågor så gott som helt beror på en bedömning av biologiska faktorer och att sådana bedömningar görs bäst av nämnden. Enligt utredningens förslag skall växtsortnämnden i den angivna situationen förklara rätten förfallen.

Svenska patentombudsföreningen erinrar om att ogiltigförklaring av pa- tent, varumärke och mönster utan inskränkning faller inom domstols kompe- tens och finner det principiellt otillfredsställande att den registreringsmyn- dighet som på ansökan beviljar ett rättsskydd samtidigt tilläggs befogenhet att upphäva skyddet. F öreningen framhåller att tredje man kan ha intresse av att med åberopande av bristande homogenitet eller stabilitet yrka hävning av registreringen och att vederbörande i så fall skulle ha att föra talan inför växtsortnämndcn som inte har resurser eller befogenheter att i domstols- mässiga former avgöra ärendet. Föreningen föreslår därför att ogiltighets— talan i sin helhet skall föras inför domstol.

De av utredningen och paten'tombudsföreningen framförda rättssäkerhets— synpunkterna är beaktansvärda. Emellertid får det antagas att det typiskt sett snarare är det övervakande organet än enskilda personer eller företag som har anledning att ta upp frågor om bristande stabilitet hos rättsskyddad sort. Något behov av förhandlingar mellan enskilda parter i domstolsmäs- siga former torde knappast föreligga. Den bästa sakliga kompetensen att be- döma frågor av denna art föreligger givetvis hos växtsortnämndcn. Jag an- sluter mig därför till utredningens förslag att det bör ankomma på nämnden att fatta avgörandet i här avsedda fa-ll. Rättssäkerhetssynpunkten torde få anses tillräckligt tillgodosedd genom möjligheten att överklaga växtsort- nämndcns beslut.

I anslutning till dessa överväganden föreskrivs i andra stycket att om registrerad växtsort finnes icke ha bibehållit det eller de kännetecken som vid registreringen skilde sorten från andra sorter, Växtsortnämnden 'skall avföra sorten ur registret.

Att klagorätt föreligger mot beslut som avses i-detta lagrum framgår av 48 & departementsförslaget. Om beslutet att avföra växtsortenföranletts av

• Sida 142
•  Original

att sortinnehavaren inte efterkommit föreläggande enligt 24 & kan bristen avhjälpas i fullföljdsinstansen. Sker detta skall beslutet undanröjas och ärendet återförvisas till växtsortnämnden för förnyad behandling.

345

Paragrafen, som motsvarar 31 5 i utredningens förslag, behandlar av- stående från växtförädlarrätt (jfr 54 & PatL och 33 g ML).

Första stycket

Här föreskrivs att om sortinnehavaren skriftligen hos växtsortnämndcn avstår från växtförädlarrätten nämnden skall avföra sorten ur registret.

Att krav på skriftlig form. uppställts beror på att ett avstående från växt- förädlarrätt har viktiga konsekvenser för sortinnehavaren och att misstag därför bör förebyggas.

Den ende som kan med rättslig verkan avstå från växtförädlarrätt är den i registret antecknade sortinnehavaren. Är flera saminnehavare till rätten måste ansökan göras av samtliga. Ett avstående kan återkallas ända till dess beslut meddelats av växtsortnämndcn.

Finns i fall då sortinnehavaren avstår från växtförädlarrätt licensupplå- telse antecknad i registret krävs inte att licenstagaren samtyckt till att växt- sorten avförs. Licenstagaren bör dock underrättas och beredas tid att till- varata sina intressen. Föreskrift härom kommer att intas i tillämpnings- kungörelscn. Om avståendet strider mot de förpliktelser sortinnehavaren en- ligt avtal. har med licenstagaren kan han bli skadeståndsskyldig gentemot denne. . '

Visar det sig sedan växtsorten avförts ur registret att någon annan än den i registret antecknade sortinnehavaren var berättigad till växtförädlarrät- ten kan (len berättigade ha en fordran på skadestånd av sortinnehavaren. Däremot kan han inte få rätten återupplivad. Om den berättigade gör in- vändning mot rättens avförande ur registret redan innan beslut meddelats får växtsortnämndcn förfara efter omständigheterna, exempelvis hänvisa honom att inom viss tid väcka talan om överföring av växtförädlarrätten. Har sådan talan väckts, får enligt andra stycket växtförädlarrätten inte förklaras upphävd förrän tvisten avgjorts.

Andra stycket

I de fall då växtförädlarrätt utmätts eller tvist om överföring av sådan rätt anhängiggjorts vid domstol skulle sortinnehavaren kunna beröva ut- mätningssökanden resp. den berättigade hans rätt genom att avstå från rätten. För att förhindra detta stadgas i andra stycket att sorten i de an- givna situationerna inte får avföras ur registret så länge utmätningen be- står eller tvisten inte blivit slutligt avgjord. I anslutning härtill föreslås också den ändringen .i utsökningslagen att om växtförädlarrätt utmäts ut-

• Sida 143
•  Original

mätningsmannen genast skall sända bevis därom till växtsortnämndcn. Till detta förslag återkommer jag i det följande (avsnitt 8.2). 35 &

Paragrafen motsvarar 32 å i utredningens förslag. I dess första stycke behandlas vissa fall då registrerad sortbenänming måste utbytas mot ny be- nämning. Andra stycket föreskriver att i dessa fall sortinnehavaren skall be- redas tillfälle att föreslå ny benämning. Enligt tredje stycket kan i vissa undantagsfall registrerad benämning avföras ur registret. .

Paragrafen saknar av naturliga skäl motsvarighet i PatL och ML. Inte heller VmL har någon direkt motsvarighet till paragrafen. Däremot finns i VmL vissa bestämmelser om hävande av registrering av varumärke (25—— 27 åå). Reglerna har emellertid utformats annorlunda i växtförädlarrätts- lagen än i VmL. Detta beror på att varumärket har karaktären av en privat- rätt till kännetecken medan växtförädlarrätten inte avser benämningen utan sorten som sådan; sortbenämningen är en beteckning, som av allmänna hänsyn obligatoriskt skall finnas på skyddade sorter. Denna skillnad har också föranlett att medan beslut om hävande av varumärkesrätt enligt V mL fattas av domstol frågor om utbyte och avförande av registrerad sortbe— nämning har ansetts böra avgöras i administrativ ordning.

Första stycket

Vid registrering av sortbcnämning sker en officialprövning, vars syfte är att förhindra benämningar som strider mot allmänna intressen eller in- kräktar på annans enskilda rätt. Eftersom en administrativ prövning aldrig kan bli helt effektiv har det bedömts nödvändigt att ge möjlighet att byta ut registreringar, som redan från början inte hade bort registreras eller som sedermera kommit att bli sådana att de strider mot de av allmänna hänsyn i 8 & uppställda förutsättningarna för registrering.

i första stycket första punkten föreskrivs därför att om sortbenänming registrerats i strid mot växtförädlarrättslagen och om skälet mot registrering alltjämt föreligger växtsortnämndcn skall registrera ny benämning för växt- sorten. Här avses alltså sådana fall, då registrering rätteligen aldrig skulle ha skett, eftersom något av de i 8 & angivna hindren mot registrering före- legat men förbisetts eller inte varit bekant. En ytterligare förutsättning för utbyte av benämningen är att hindret kvarstår.. En benämning som registre- rats i strid mot en för annan gällande varumärkesrätt kan inte längre bytas ut om varumärkeshavaren sedermera medger att benämningen får använ- das för sorten. Utbyte kan heller inte ske om varumärke under mellantiden förlorat. sin särskiljningsförmåga och varumärkesskyddet på så sätt gått förlorat. .

.l andra punkten av första stycket föreskrivs att detsamma gäller, dvs. växtsortnämndcn skall registrera ny benämning för sorten, om den registre-

• Sida 144
•  Original

rade sortbenämningen uppenbarligen blivit ägnad att vilseleda allmänheten eller om den blivit stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka t'ör- argelse. Här avses fall då benänmingcn inte vid tiden för registreringen stred mot 8 5 andra stycket 2 eller 3 men senare kommit att göra det,

Att den inte längre godtagbara sortbenämningen alltid måste ersättas med en ny benämning sammanhänger med att sorten enligt 22 5 inte får marknadsföras utan registrerad benämning. Eftersom det normalt är ett allmänt intresse att registrerade sorter finns tillgängliga får marknadsfö- ringen inte hindras av frånvaro av sortbenämning. Härav följer att inte bara enskilda som har ett direkt intresse av marknadsföringen — sortinne- havare och licenstagare till sorten — har rätt att begära utbyte av sortbe- nämningen utan att också växtsortnämndcn ex officio har att tillse att varje registreradsort alltid har en godtagbar benämning.

När ny sortbenämning registreras skall den äldre benämningen avföras ur registret. Någon särskild föreskrift härom har inte ansetts behövlig.

Andra stycket

Föreskriften om obligatorisk sortbenänming på registrerade sorter har tillkommit främst av allmänna hänsyn. Samtidigt kan givetvis benäm- ningen vara av vitalt intresse för sortinnehavaren. I andra stycket har därför föreskrivits att sortinnehavaren skall beredas tillfälle att föreslå ny benämning i de fall då enligt första stycket utbyte av benämning skall geras.

Tredje stycket

Att skyddstiden för en registrerad sort utgår eller att växtförädlarrätten eljest upphör medför inte att sortbenämningen därefter saknar betydelse. T_v enligt 22 5 får som tidigare angetts en sort som varit skyddad inte mark- nadsföras efter skyddets upphörande utan att den registrerade sortbenäm- ningen därvid används. Att en sort avregistreras medför följaktligen inte att sortbenämningen avförs ur registret.

Emellertid kan det tänkas situationer, då det kan te sig angeläget att en registrerad sortbcnämning avförs. Ett sådant fall kan vara att en sortinne- havare önskar använda en benämning som sedan länge varit ur bruk på en ny sort. Ett annat tänkbart fall är att registrering av växtsort hävts ge- nom dom, exempelvis på- den grunden att sorten inte tydligt kunnat skiljas från andra sorter. Förutsättningar för avregistrering av sortbenänming bör dock alltid vara att skyddstiden för sorten utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört och att sortbenämningen inte längre används. Ett ytterligare villkor bör vara att "risk för förväxling inte uppkommer och att avregistre- ringen inte på annat sätt skadar allmänna eller enskilda intressen. Det bör ankomma på växtsortnämndcn att pröva att detta villkor är uppfyllt.

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i tredje stycket att på sort-

• Sida 145
•  Original

innehavarens begäran eller då anledning därtill eljest föreligger registrerad benämning på sort, för vilken. skyddstiden utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört, får avföras ur växtsortregistret efter prövning av växtsort- nämnden, om benämningen inte längre används.

Utredningen har föreslagit att i slutet av detta avsnitt skulle intas en särskild paragraf, 33 5, av innehåll att växtsortnämndcn skulle utfärda kungörelse i fall då växtförädlarrätt förfallit eller förklarats upphörd eller när växtförädlarrätt genom lagakraftvunnen dom förklarats ogiltig eller blivit överförd eller när ny sortbcnämning registrerats eller sortbenänming avförts ur växtsortregistret. Motivet härtill torde ha varit att det bedömts vara lämpligt att ge intresserade tillfälle att följa utvecklingen inom växt- förädlarrätten. Jag delar utredningens uppfattning att kungörelse hör utfärdas i de angivna fallen men anser att föreskrifter härom inte behöver tynga lagtexten utan kan tas upp i tillämpningskungörelsen. Mitt ställnings- tagande i denna fråga överensstämmer med det min företrädare gjorde un- der förberedelserna till ML ( prop. 1969: 168 s. 229 ).

Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.

Bestämmelserna om ansvar, ersättningsskyldighet och s.k. säkerhetsåt- gärder har i utredningens förslag utformats i mycket nära anslutning till motsvarande bestämmelser i PatL och ML.

Förslaget kritiseras av länsåklagaren i Värmlands län, som uttalar att de här föreslagna straffbestämmelserna utgör exempel på sådana straff- sanktioner som kan undvaras. Till stöd härför anför länsåklagaren bl.a. att frågor om intrång i växtförz'idlarrätt kan förväntas bli av säregen be— skaffenhet och såvitt gäller åtalsfrågan svåra att bedöma, varför det synes vara ett samhällsintresse att kostnadskrävande förundersökningar i så- dana mäl undviks. Länsåklagaren framhåller vidare att skadeståndsreglerna i förslaget enligt hans mening är så utformade att de kan verka tillräckligt avhållande på den som vill göra intrång i växtförädlarrätt. Även RÅ hyser av enahanda skäl tvekan om förslaget är ändamålsenligt men vill med hän- syn till att frågan sammanhänger med sanktionssystemet på andra håll inom det immaterialrättsliga området och särskilt i PatL inte motsätta sig detsamma.

För egen del kan jag väl förstå de framförda bctänkligheterna, vilka ock— så med varierande styrka anfördes under förarbetena till PatL och ML. Dessa betänkligheter ledde till att de då framlagda förslagen i skilda hän— seenden modifierades. Jag kan inte finna att växtförädlarrättcn skiljer sig från patent- eller mönsterrätten på sådant sätt att det skulle vara sakligt motiverat att här föreslå särlösningar i fråga om ansvars- och skadestånds—

• Sida 146
•  Original

reglerna. Rent principiellt synes också enhetliga regler vara önskvärda. Jag har därför stannat för att uppta utredningens förslag i sak oförändrade i departementsförslaget.

seg

I paragrafen, som motsvarar 345 i utredningens förslag, regleras under vilka förutsättningar ansvar kan utkrävas för intrång i växtförädlarrätt (jfr 57 5 )atL och 35 5 ML).

Första stycket

Enligt detta stycke skall den som uppsåtligen gör intrång i växtförädlar- rätt dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Intrång i växtförädlarrätt föreligger om någon utan sortinnehavarens lov företar åtgärd som enligt 4 5 är förbehållen denne. För intrångspåföljd för- utsätts att åtgärden vidtagits efter det beslut 0111 växtförädlarrätt vunnit laga kraft. Fö' ans rar krävs att gärningen skett uppsåtligen. Straffsatsen motsvarar vad som gäller inom immaterialrätten i övrigt. Frihetsstraff bör endast ifrågakon'm'la vid mycket grova intrångsfall.

Såvitt gäller medverkan till intrång i växtförädlarrätt skall de allmänna bestämmelserna i brottsbalken tillämpas.

Växtförädlarrätten omfattar ingen rätt till sortbenämningen. Oriktig an- vändning av denna kan därför inte föranleda intrångspåföljd. Däremot finns det en särskild straffbestämmelse för sådana fall i 41 5 departements- förslaget.

.»i ndra stycket

Intrång i växtförädlarrätt bör liksom patent- och mönsterintrång vara s. k. angivelsebrott. Även i så måtto bör överensstämmelse råda med patent- oeh mönsterrätten att som en ytterligare förutsättning för åtal uppställs att åklagaren av särskilda skäl finner allmänna hänsyn kräva åtal.

[ andra stycket ges därför den föreskriften att allmänt åtal för intrång i växtföri-idlarrätt får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Beslutar åklagaren att inte åtala, kan målsäganden enligt allmänna reg- ler själv väeka åtal. Med målsägande avses här i första hand sortinnehava- ren. Men även licenstagare har ställning som målsägande och kan följakt- ligen självständigt anmäla intrång till åtal.

375

I paragrafen, som i utredningens förslag motsvaras av 35 5, behandlas frågan om skadestånd vid intrång i växtförädlarrätt (jfr 585 PatL och 365 ML).

• Sida 147
•  Original

Första stycket

Här föreskrivs i första punkten att den som uppsåtligen eller av oakt- samhet gör intrång i växtförädlarrätt skall utge skälig ersättning för ut- nyttjandet av växtsorten samt; ersättning för den ytterligare skada som in— trånget medfört. Enligt andra punkten kan ersättningen jämkas om endast ringa oaktsamhet föreligger.

Vid bedömningen av om oaktsamhet föreligger vid intrång i 'äxtförädlar- ,rätt bör beaktas dels att det är ett förhållandevis litet antal företag som ägnar sig åt framställning av eller handel med utsäde, dels att sortimentet på marknaden är tämligen begränsat och upplysningarna om skyddade sor- ter lätt tillgängliga. Det bör därför normalt kunna fordras av företag i branschen att de håller sig underrättade om vilka sorter som är skyddade. Följaktligen bör stränga krav på aktsamhet ställas på dem som yrkesmäs- sigt utnyttjar eller avser att utnyttja förökningsmaterial av sådana växt- arter som omfattas av skyddssystcmet.

Skadeståndet bör vid intrång som begåtts uppsåtligen eller av oaktsam— het, som inte är ringa, fullt ut täcka den lidna skadan. Om det är svårt att åstadkomma tillfredsställamle bevisning om skadans storlek kan domsto— len med stöd av 35 kap. 5 g rättegångsbalken uppskatta skadan till skäligt belopp.

Andra stycket

I detta stycke föreskrivs att den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör intrång i växtförädlarrätt skall utge ersättning för utnyttjandet av sorten om och i den mån det finnes skäligt. Vid skälighetsbcdömningen torde nor- mal licensavgift betraktas som maximum och förhållandevis stort utrymme ges för jämkning nedåt.

Tredje stycket

Här återfinns den i moderna svenska immaterialrättslagar regelbundet förekommande preskriptionsregel som anger att talan om ersättning för in— trång skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd att rätten till ersättning annars är förlorad.

Utgångspunkten för preskription är således den tidpunkt då skadan in- träffade. Som regel torde denna tid sammanfalla med den tidpunkt (lå in- trånget skedde, men vissa typer av skador, exempelvis nedgång i egen för— säljning, kan inträffa senare. Som en yttersta preskriptionstid gäller i så- dana situationer den vanliga tioåriga fordringspreskriptionen, vars utgångs- punkt är den skadebringande handlingen, alltså i detta fall intrånget.

• Sida 148
•  Original

385

Paragrafen, som motsvarar 365 i utredningens förslag, innehåller före- skrifter om s.k. säkerhetsåtgärder (jfr 59 5 PatL och 37 5 ML).

Första stycket

Enligt första punkten kan rätten efter vad som är skäligt till förebyg- gande av fortsatt intrång förordna, att växtmaterial med avseende å vilket intrång föreligger skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget eller ock förstöras. En förutsättning för sådant förordnande är att yrkande där- om framställs av den som lidit intrång.

Exempel på situationer då ett förordnande enligt denna bestämmelse kan bli aktuellt är att växtmaterial av en skyddad sort framställts eller impor- terats utan sortinnehavarens lov och sortinnehavaren kan bevisa att mate- rialet är avsett att marknadsföras eller såvitt gäller prydnadsväxter använ- das för förökningsändamål. Denna bevisskyldighet torde visserligen normalt vara svår att fullgöra men synes kunna få praktisk betydelse exempelvis vid upprepad import av prydnadsväxter som uppges vara konsumtionsvara men används som förökningsmaterial.

Utlänmande mot lösen till målsäganden bör vara det normala i de an- givna situationerna. Förordnande om förstöring av materialet torde böra ges bara i undantagsfall.

Att med intrång jämställs olovligt utnyttjande under ansökningstiden framgår av 39 5.

Åtgärd som avses i första Stycket kan riktas inte bara mot växtmaterial som finns hos den som gjort intrånget utan också mot material som för- värvats av annan, i den mån fortsatt intrång kan befaras på grund av den- nes innehav. Till skydd för godtroende förvärvare föreskrivs dock i andra punkten att förordnande inte får avse den som i god tro förvärvat mate- rialet eller särskild rätt till detta och som inte själv gjort intrång i växtför- ädlarrätten.

Andra stycket

För att säkerställa framtida verkställighet av beslut om åtgärd enligt första stycket stadgas i andra stycket att 0111 brott som anges i 36 5 skäligen kan antas föreligga material som avses i första stycket får tas i beslag. Vad som är föreskrivet om beslag i brottmål äger därvid tillämpning.

En förutsättning för tillämpning av andra stycket är således att ansvars- talan förs i intrångsmålet. Yrkas på grund av intrånget bara skadestånd eller förs endast talan om säkerhetsåtgärd blir i stället bestämmelserna i 15 kap. 35 rättegångsbalken om handräckning tillämpliga.

• Sida 149
•  Original

Tredje stycket

För att förebygga värdcförstörelse ges i detta stycke en undantagsregel av innehåll att rätten utan hinder av vad som sägs i första stycket kan för- ordna att innehavare av sådant material som avses i första stycket Skall äga förfoga över detta material mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.

395

I paragrafen, som motsvarar 37 5 i utredningens förslag, regleras rätten till skadestånd för olovligt utnyttjande av en sort under"ansökningstiden (jfr 605 PatL och 385 ML).

Första stycket

Enligt PatL och ML räknas. skyddstiden efter beviljandet av patent resp. mönsterrätt retroaktivt från den dag då ansökningen om skydd gjordes. Under sådana förhållanden ter det sig logiskt att möjlighet ges att ingripa retroaktivt mot intrång som gjorts under ansökningstiden. Bestämmelser härom finns i 60 5 PatL och 38 5 ML.

Då det gäller växtförädlarrätt är utgångspunkten för skyddstiden enligt 21 5 departementsförslaget, som bygger på artikel 8 i konventionen, den dag då ansökningen om registrering bifölls. Det kan då synas följdriktigt att inte ge intrångsskydd under ansökningstiden. Emellertid ger konventio— nen utrymme för sådant skydd genom artikel 7 moment 3, enligt vilket unionsstat får vidta åtgärder för att skydda förädlarcn eller hans rättsinne- havare mot missbruk från tredje mans sida under perioden mellan ansök- ningen om skydd för en ny sort och beslutet i anledning därav.

För innehavaren av en ny sort kan det vara av avgörande ekonomisk be- tydelse att han får tillfälle att. ensam introducera sorten på marknaden. En uppförökning och marknadsföring av sorten utan hans tillstånd under an- sökningstiden kan vålla honom stor skada. I sak finns det därför behov av visst skydd mot intrång redan före registreringen av växtförädlarrätten.

I anslutning till dessa överväganden föreskrivs i första stycket första punkten att om någon yrkesmässigt utnyttjar växtsort, som avses med an- sökan om registrering, vad som sägs om intrång i växtförädlarrätt äger motsvarande tillämpning, under förutsättning att ansökningen leder till registrering.

I motsats till vad utredningen antar torde talan enligt denna bestämmelse kunna väckas redan innan registrering skett. Rättegångsbalken ger näm- ligen vissa möjligheter att väcka talan redan tidigare (se NJA II 1943 s. 158 f). I varje fall bör det vara möjligt att väcka en talan om säkerhets- åtgärder innan registrering har meddelats.

Föreskriften i första punkten innebär att skydd åtnjuts mot sådana ut- nyttjanden som skulle anses som intrång om växtförädlarrätt meddelats.

• Sida 150
•  Original

Emellertid anser jag att man —— i analogi med vad som skett i PatL och ML —-—— bör begränsa skyddet från början och låta det växa ut successivt.

Intrång på ett tidigt stadium eller närmare bestämt fram till kungörandet av ansökan bör sålunda bara föranleda sådant begränsat skadeståndsan- svar, som avses i 375 andra stycket, dvs. motsvarande normal licensavgift med utrymme för jämkning nedåt. Efter kungörandet bör inträda skade- ståndsansvar enligt. 37 5 första stycket. Straffansvar bör, som utredningen föreslagit, förbehållas de fall, då intrång sker efter det att växtförädlarrätt meddelats.

I enlighet med det anförda föreskrivs i andra punkten av första stycket att det icke får dömas till straff och att ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan ansökningen kungjorts enligt 15 5 får bestäm— mas endast enligt 37 5 andra stycket.

A ndra stycket

Under förarbetena till PatL och ML har uppmärksammats att den mot första stycket i förevarande paragraf svarande regeln kunde leda till rätts- förlust, 0111 ingen särregel tillfogats. Till följd av den preskriptionsbestäm- melse, som i nu förevarande lagförslag återfinns i 37 5 tredje stycket, skulle nämligen ersättningsanspråk kunna gå förlorat om det inte ansågs möjligt eller lämpligt att väcka talan förrän efter registrering och registrerings- ärendets handläggning exempelvis på grund av överklagande drog ut på tiden. För att undvika rättsförlust i dessa fall föreskrivs därför i PatL och ML att preskriptionsbestämmelsen inte äger tillämpning, om ersättnings- talan väcks senast ett år efter det att patentet meddelades resp. mönstret registrerades.

Utredningen hade inte funnit behov föreligga av en sådan utsträckning av preskriptionstiden. Jag anser emellertid att det finns lika goda skäl för detta på växtförädlarrättens område som på patent- och mönsterrätternas.

I andra stycket föreskrivs därför att bestämmelsen i 37 5 tredje stycket inte äger tillämpning, om ersättningstalan väcks senast 'ett år efter det växt- förädlarrätten registrerades. '

405

Paragrafen, som motsvarar 38 5 i utredningens förslag, innehåller regler om befrielse från intrångspåföljd i fall då registrering av växtsort hävs (jfr 615PatL och 39 5 ML).

Första stycket

Enligt detta stycke får inte dömas till straff, ersättning" eller säkerhets- åtgärd enligt 36—39 55, om registrering av växtsort hävts genom doni som vunnit laga kraft. ' ' ' ' ' _ .

Föreskriften blir tillämpligt intrångsprocess, som pågår när dom på

• Sida 151
•  Original

hävande av registreringen vinner laga kraft, och senare rättegång som avser intrång före den nämnda tidpunkten. En redan lagakraftvunnen dom på intrång i växtförädlarrätt påverkas däremot givetvis inte i och för sig av en senare hävning av registreringen. Till rättstillämpningen torde få över- lämnas frågan om sådan hävning kan föranleda resning av en lagakraft— vunnen intrångsdom.

Andra stycket

Under förarbeten till VmL, PatL och ML diskuterades livligt frågan hu— rudda en invändning om att ensamrätten borde vara ogiltig skulle kunna prövasi ett intrångsmål. Jag hänvisar till prop. 1960: 167 s. 188 f, 256 ff och 266 f, prop. 1966: 40 s. 227, 350 f och 366 samt prop. 1969: 168 s. 248, 346 f och 350. I samtliga angivna lagar har slutligen. valts den lösningen att en sådan prövning måste göras i särskild rättegång. Utredningens förslag inne- bär en ordning som helt överensstämmer med V mL, PatL och ML. Mot denna lösning har Sveriges advokatsamfund upprepat av samfundet tidigare gjorda invämlningar, nämligen i huvudsak att regeln kan leda till att intrångs- frågan inte blir prövad inom rimlig tid och att de skilda frågorna av flera skäl bör bedömas i ett sammanhang och av samma domare. Samfundet har tillagt att bestämmelsen blir särskilt olämplig om specialforum inte införs.

För egen del har jag den uppfattningen att någon från alla synpunkter helt tillfredsställande lösning på den här diskuterade frågan inte går att åstadkomma men att de starkaste sakliga skälen talar för ett stadgande av samma innehåll som det som upptagits i de angivna lagarna. Härtill kom- mer det uppenbara intresset av enhetlig reglering av frågan i alla immate- rialrättslagar. Att som tidigare nämnts ( avsnitt 6.6 ) specialforum inte före— slås i denna lag utgör enligt min mening inte skäl till någon särlösning för växtförädlarrättens del; specialforum förekommer f.ö. inte heller enligt vare sig VmL eller ML.

I enlighet med utredningens förslag föreskrivs därför i andra stycket första punkten att om i ett mål om intrång i växtförädlarrätt den mot vilken talan förs gör gällande att registreringen bör hävas, rätten skall på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på att frågan om registreringens hävande slutligt prövas. I andra punkten föreskrivs, att om talan härom icke är väckt, rätten skall i samband med vilandeförklaringen förelägga vederbörande viss tid inom vilken sådan talan skall täckas;

415

Paragrafen, som motsvarar 39 5 i utredningens förslag, innehåller en straffbestämmelse anknuten till stadgandena i 22 5 om användning av sort- benämning.

Enligt 22 5 skall den som yrkesmässigt utbjuder till försäljning eller eljest tillhandahåller förökningsmaterial av växtsort, för vilken registrering

• Sida 152
•  Original

skett, härvid använda den för sorten registrerade benämningen. Denna skyldighet föreligger även sedan skyddstiden för sorten utgått eller växt— förädlarrätten eljest upphört. Vidare föreskrivs i 22 5 att registrerad be- nämning på sort eller en med denna förväxlingsbar benämning inte får an— vändas för annan sort av samma eller närstående växtart eller för material av sådan sort, så länge registreringen av benämningen består.

Den positiva skyldighet och det förbud, som sålunda uppställts i 22 5, kräver som komplement en sanktionsbestämmelse för fall av överträdelse. Utöver uppsåtliga gärningar bör överträdelse av oaktsamhet straffbeläggas. Svårare straff än böter torde inte behövas. Eftersom bestämmelsen i 22 5 tillkommit främst i handelns och konsumtionens intresse bör förseelser enligt paragrafen ligga under allmänt åtal. Skadeståndsskyldighet bör före- ligga under samma förutsättningar som straffansvar. För att förhindra oskäliga resultat bör en jämkningsregel finnas för ringa fall av oaktsamhet.

I förevarande paragraf föreskrivs således i första punkten att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 22 5 dömes till böter, i andra punkten att han även skall ersätta uppkommen skada och i tredje punkten att ersättningen kan jämkas om oaktsamhetcn är ringa.

Rättegångsbestämmelser

42g

Paragrafen, som motsvarar 40 5 i utredningens förslag, reglerar möjlig— heterna tilt fastställelsetalan (jfr 63 5 PatL och 41 5 ML).

Man får räkna med att det inom växtförädlarrätten liksom inom patent- rätten och mönsterrätten, kan finnas behov av att kunna föra fastställelse- talan av två slag, nämligen dels för prövning av fråga om växtförädlarrätt består, dels för prövning av om visst förfarande utgör intrång i växtförädlar- rätt. Den förra typen av fastställelsetalan torde i motsats till den senare kunna föras med stöd av rättegångsbalkens bestämmelser i 13 kap. 2 5. En särskild regel behövs därför strängt taget bara för det senare fallet men praktiska skäl talar för att båda typerna av fastställelsetalan regleras i den nya lagen.

I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första stycket att sort- innehavare eller dcn som på grund av licens får utnyttja växtsort kan föra talan om fastställelse huruvida han på grund av registreringen åtnjuter skydd mot annan, ifall ovisshet råder om förhållandet och detta länder ho- nom till förfång, samt i andra stycket att under samma villkor den som driver eller avser att driva verksamhet kan föra talan mot sortinnehavaren om fastställelse, huruvida hinder föreligger mot verksamheten på grund av ' registreringen. '

Rätt att föra fastställelsetalan enligt första stycket tillkommer enligt

• Sida 153
•  Original

paragrafen såväl sortinnehavare som licenstagare. Den senare skall enligt 43 5 departementsförslaget underrätta sortinnehavaren om han avser att väcka fastställelsetalan.

Om svaranden i mål om fastställelsetalan gör invändning om att registre- ringen bör hävas, bör samma regler gälla som vid sådan invändning i in- trångsmål. I tredje stycket har därför upptagits en hänvisning till 40 5 andra stycket.

435

Paragrafen, som motsvarar 41 5 i utredningens förslag, innehåller'vis- sa föreskrifter om underrättelseskyldighet (jfr 64 5 PatL och 42 5 ML).

Första stycket

Enligt första punkten skall den som vill väcka talan om hävande av re- gistrering av växtsort, om överföring av registrering eller om meddelande av tvångslicens anmäla detta till växtsortnämndcn samt underrätta var och en som enligt växtsortregistret innehar licens att utnyttja sorten. Enligt andra punkten skall licenstagare som vill väcka talan om intrång i växtför- ädlarrätten eller om fastställelse enligt 42 5 första stycket underrätta sort- innehavaren därom.

Syftet med föreskrifterna om skyldighet att underrätta licenstagare resp. sortinnehavare är att bereda vederbörande tillfälle att bevaka sin rätt. Att växtsortnämndcn skall underrättas är föranlett av önskemålet att sådana rättsliga åtgärder som är ägnade att påverka sortinnehavares eller licens- tagares växtförädlarrätt antecknas i växtsortregistret. Anteckningar i re- gistret bör följaktligen göras (lå anmälningar kommer in. Föreskrift härom kommer att tas upp i tillämpningskungörelsen.

Andra stycket

Underrättelseskyldighet skall enligt andra stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i växtsortregistret. Sker underrättelse i annan form måste det visas att den som avses med underrättelsen fått det av den. Sänds den rekommenderade försändelsen till ombud för sortinnehavaren som anteck- nats i växtsortregistret får underrättelseskyldigheten anses fullgjord, under förutsättning dock att fullmakten för ombudet innefattar behörighet att motta delgivning av handlingar.

Tredje stycket

Fullgjord anmälnings- och underrättelseskyldighet bör utgöra process- förutsättning. I tredje stycket föreskrivs därför i första punkten att om det inte visas att anmälan eller underrättelse enligt första stycket skett när talan väcks käranden skall ges tid därtill och i andra punkten att om denna tid försitts vederbörandes talan inte får tas upp till prövning.

• Sida 154
•  Original

Paragrafen, som motsvarar 42 5 i utredningens förslag. reglerar frågan om forum i vissa fall (j fr 43 5 ML).

Frågan om specialforum har diskuterats av utredningen ( avsnitt 4.6 ) och under remissbehandlingen ( avsnitt 5.6 ). Min egen ståndpunkt, som över- ensstänuner med utredningens, har jag redovisat i det föregående ( avsnitt 6.6 ). Den innebär att jag inte funnit anledning att låta mål om växtför— ädlarrätt ligga under specialdomstol. De allmänna reglerna i rättegångs— balken om laga domstol i tvistemål är följaktligen tillämpliga.

Emellertid kan den situationen uppkomma att (len mot vilken talan rik- tas — sökande eller sortinnehavare — inte har känt hemvist inom riket. För sådana fall behövs en kompletterande forumregel. Liksom enligt ML bör Stockholms tingsrätt vara rätt domstol i dessa fall. I paragrafen har därför föreskrivits att om det inte enligt rättegångsbalken finns behörig domstol för talan om bättre rätt "till växtsort, om hävande av registrering av sort, om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller om fast- ställelse enligt 42 5 talan skall väckas vid Stockholms tingsrätt.

455

I paragrafen, som motsvarar 43 5 i utredningens förslag, föreskrivs att vissa slutliga avgöranden av domstol skall expedieras till växtsortnämndcn (jfr 70 5 PatL och 43 5 ML).

Alla slutliga domstolsavgöranden som berör växtförädlarrätt eller ansök- ningar därom måste givetvis konuna till växtsortnämndcns kännedom. I förevarande paragraf föreskrivs därför att avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 13 5 (påstående om bättre rätt till sort på ansök- ningsstadiet), 29 5 (tvångslicens), 31 5 (hävning av stu'tregistrering), 32 5 (överföring av registrering), 36—39 55 (ansvar, ersättningsskyldighet och säkerhetsåtgärd) eller 42 5 (fastställelsetalan) skall sändas till växtsort— nämndcn. Föreskrift 0111 skyldighet för nämnden att göra anteckning i växt- sortregistret kommer att intas i tillämpningskungöretsen.

Särskilda bestämmelser

465

] paragrafen, som 111(')tsvarar 44 5 första och andra styckena i utredning- ens förslag, föreskrivs ombudsplikt för sortinnehavare som inte har hem- vist i Sverige (jfr 71 5 första och andra styckena PatL samt 45 5 ML).

Första stycket

Enligt första punkten Skall sortinnehavare, som inte har hemvist i Sverige, ha ett här bosatt ombud med behörighet att för honom ta emot delgivning

• Sida 155
•  Original

av stämning, kallelser och and 'a handlingar i mål och ärenden om växt- förädlarrätt med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. I andra punkten föreskrivs att ombud skall anmälas till växtsortregistret och antecknas i detta. Bestämmelsen är betingad av det praktiska behovet av att kunna komma i kontakt med sortinnehzu-arc som inte har hemvist i Sverige, främst för att kunna 'äcka civil talan mot honom. Den avser bara ombudstväng för den som innehar registrering. Ombudsplikten under ansökningstiden regleras i 10 5 departementsförslaget. Skälen till uppdelningen har redovisats vid sistnämnda paragraf. Där har också utvecklats vad som avses med hemvist.

A ndra stycket

Om sortinnehavare inte har anmält ombud enligt första stycket bör i analogi med vad som gäller enligt PatL och ML delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sänds till honom med posten i betalt brev under hans i växtsortregistret antecknad! adress. Om fullständig adress inte antecknats i registret bör delgivning kunna ske genom att hand- lingen anslås i växtsortnämndens lokal. I dessa fall bör föreskrivas att kun— görelse om delgivningen skall införas i allmänna tidningarna. I-Iar vad nu sagts skett bör delgivning anses ha skett.

Föreskrifter av nu angivet innehåll har upptagits i andra stycket. Inte heller sådan förenklad delgivning som avses här kan avse stämning i brottmål eller föreläggande för part att infinna sig personligen inför dom- stol.

47 5

Enligt paragrafen, som i utredningens förslag motsvaras av 4.4 5 tredje stycket, bemyndigas Kungl. Maj :t att medge undantag från ombudstvånget (jfr 71 5 tredje stycket PatL och 46 ML).

Möjligheterna enligt PatL och ML till befrielse från ombudstvänget åsyf- tar främst de övriga nordiska länderna men har inte begränsats till dessa. I nu förevarande lag är frågan tills vidare inte aktuell i förhållande till något annat nordiskt land än Danmark. Men även här saknas anledning att inte utsträcka bemyndigandet till att avse också andra länder, Liksom en- ligt ML torde möjligheten titl lättnad böra gälla såväl på ansöknings- som registreringsstadict.

I enlighet med det sagda föreskrivs i förevarande paragraf att Kungl. Maj:t under förutsättning av ömsesidighet kan förordna att bestämmelserna i 10 eller 46 5 inte skall gälla i fråga om sådan sökande eller sortinnehavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt 0111- bud som anmälts hos växtsmtnämnden och äger sådan behörighet som av- ses i nämnda paragrafer,

• Sida 156
•  Original

485

I paragrafen, som motsvarar 45 5 i utredningens förslag, ges'bestämmelser om besvärstalan beträffande sådana slutliga beslut av växtsortnämndcn, som meddelats efter registrering av växtsort (jfr 72 5 PatL och 47 5 ML").

Regler om besvärstalan mot slutligt beslut som meddelas på ansöknings- stadiet gesi 18 5 departementsförslaget.

Första stycket

Enligt första punkten i detta stycke förs talan mot annat slutligt beslut av Växtsortnämnden enligt växtförädlarrättslagen än som avses i 18 5 hos lant- bruksstyrelsen genom besvär inom två månader från beslutets dag. I andra punkten föreskrivs —— liksom i PatL och ML — att den som vill anföra be- svär inom samma tid skall erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att be- svären annars inte tas upp till prövning. '

Skälen till att prövningen i andra instans av besvär över växtsortnämn- dens beslut här liksom när det gäller beslut enligt 18 5 ansetts böra anför- tros åt lantbruksstyrelsen har redovisats i det föregående ( avsnitt 6.6 ).

Besvärsavgiften fastställs enligt 49 5 departementsförslaget av Kungl. Maj :t.

Någon regel om talerätt har inte uppställts. Såsom uttalats i patent- och n'iönsterskyddslagpropositionerna för motsvarande fall enligt PatL och ML torde hithörande frågor få avgöras i rättstillämpningen under hänsynstagan— de till beslutets natur och omständigheterna i det särskilda fallet.

Andra stycket

I detta stycke föreskrivs att talan mot lantbruksstyrelsens beslut förs hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.

Som framhållits vid 19 5 andra stycket är regleringen av besvärsrätten an- passad efter förhållandena efter den 1 januari 1972. För tiden dessförinnan kommer jag, som tidigare nämnts, att föreslå en särskild övergångsbestäm- melse.

49 5

I paragrafen, som motsvarar 46 5 i utredningens förslag ges bemyndigande om fastställande av avgifter (jfr 73 5 PatL och 49 5 första stycket ML).

Enligt första punkten fastställs avgifter enligt växtförädlarrättslagen av Kungl. Maj :t eller, såvitt gäller avgifter för prov enligt 16 5, av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Som framgår av 16 5 andra punkten skall särskild avgift utgå för prov. Beslutanderätten med avseende på sådan avgift torde, såsom anförts vid 16 5, komma att delegeras till lantbruksstyrelsen. Frågor om storleken av prov- och årsavgifter har berörts vid 16 resp. 23 5.

• Sida 157
•  Original

Enligt 73 5 PatL kan Kungl. Maj:t, såvitt avser årsavgifter, förordna att ett eller flera av de första patentären skall vara avgiftsfria. En motsvarande regel är väl motiverad i växtförädlarrättslagen, eftersom sortinnehavaren ofta inte kan utnyttja sorten ekonomiskt förrän viss tid efter registreringen. I andra punkten föreskrivs följaktligen att Kungl. Maj:t kan förordna om avgiftsbefrielse för ett eller flera av de första åren.

505

I denna paragraf, som i utredningens förslag motsvaras av 47 5 andra stycket, bemyndigas Kungl. Maj:t att förordna om undersökning utomlands av växtsort för vilken registrering söks (jfr 74 5 tredje stycket PatL).

Växtförädlarkonventionen förutsätter att ett samarbete för sortprovning skall kunna komma till stånd inom unionen. Detta framgår av artikel 30 moment 2 enligt vilket särskilda överenskommelser kan träffas mellan unionsstatcrna för eventuellt gemensamt anlitande av myndigheter som har att genomföra den i artikel 7 föreskrivna undersökningen av nya växtsorter. Förberedelserna för sådant internationellt samarbete pågår inom unionen.

För att möjliggöra svenskt deltagande i ett internationellt undersöknings- och sortprovningsförfarande bemyndigas Kungl. Maj :t i denna paragraf att förordna att undersökning av växtsort för vilken registrering söks får äga rum hos myndighet i annan stat eller hos internationell institution. Som ”komplettering härtill anges vidare att Kungl. Maj :t kan förordna att den som söker registrering för sort, för vilken han tidigare sökt registrering i annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad myndighet i den staten delgett honom rörande prövningen av de i 3 5 uppställda villkoren för registrering.

I utredningens lagförslag finns i motsvarande paragraf också ett bemyn- digande för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att utfärda tillämpningsföreskrifte-r till växtförädlarrättslagen. Sådant bemyn- digande är emellertid inte nödvändigt eftersom Kungl. Maj:t enligt allmänna grundsatser har rätt att meddela sådana tillämpningsföreskrifter som år av rent administrativ natur och att delegera uppgifter i detta hänseende till underlydande myndighet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den föreslagna lagen synes böra träda i kraft den 1 juli 1971. Utredningen föreslår en övergångsbestämmelse av innehåll att ansökan om växtförädlarrätt för sort som tagits in i rikssortlistan efter den 30 juni 1968 skall vid tillämpningen av särskillnadskravet anses gjord samtidigt med in- tagningen i rikssortlistan. Bakgrunden till denna bestämmelse har jag ti— digare redovisat (avsnitt 6.7). I det sammanhanget har jag också uttalat att bestämmelsen bör godtas trots att vissa principiella betänkligheter kan an—

• Sida 158
•  Original

föras mot den. För att undvika att frågan om rättsskydd hålls svävande allt- för läng tid bör dock i enlighet med utredningens förslag förutsättas att an- sökan om registrering inges inom viss kortare tid efter lagens ikraftträ- dande.

På anförda skäl har utformats den övergångsbestämmelsen, att ansökan om registrering av växtsort, som tagits in i rikssortlistan under tiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1971, skall vid tillämpning av 3 5 första stycket 1. och tredje stycket anses gjord samtidigt med intagningen i rikssortlistan, om ansökan om registrering görs inom sex månader efter lagens ikraft— trädande.

Regeln innebär att prövningen av särskillnadskravet skall i alla avseenden ske med utgångspunkt från den dag då beslut meddelades om sortens in- tagning i rikssortlistan och att följaktligen marknadsföring efter denna tid— punkt inte skall hindra registrering av sorten. Regeln innebär vidare att sort, som avses med bestämmelsen och som kunnat fram till ansökan om skydd fritt förökas och iiiai'knadsföras av envar, från och med ansökningsdagen är underkastad sökandens kontroll. I likhet med utredningen anser jag emel- lertid att regeln måste ges den tolkningen att om sökanden utan särskilda villkor sålt basutsäde året före lagens ikraftträdande för odling nästa år måste köparen ha rätt att utan hinder av ansökan om växtförädlarrätt upp- föröka basutsädet och avyttra skörden som förökningsmaterial. Att utan lov fortsätta uppförökningen även under kommande är bör köparen däremot inte anses ha fått rätt till.

Som utredningen anfört torde någon. ny prövning av sortbenämningen för sort som avses med övergångsbestämmelsen inte behöva företas. Skulle det namn sorten fått vid intagningen i rikssortlistan visa sig kollidera med an— nan privaträtt torde frågan kunna lösas i den ordning som föreslagits för utbyte av sortbenänming.

Vad gäller sättet för fullföljd mot sådana tantbruksstyrelsens beslut som avses i 195 andra stycket och 485 andra stycket har, såsom påpekats i kommentaren till dessa paragrafer, lagförslaget anpassats till den organisa- tion av förvaltningsrättskipningen som förutses gälla från och med den 1 januari 1972. I sak innebär förslaget att talan föres hos regeringsrätten. Prövningen av besvär över beslut som kan komma att fattas av lantbruks- styrelsen under andra halvåret 1971 bör också ske i regeringsrätten. Där- för föreslås en övergångsbestämmelse av innehåll att talan mot sådant lant— bruksstyrelsens beslut enligt 195 andra stycket eller 485 andra stycket. som meddelas före den 1 januari 1972, förs hos Kungl. Maj:t genom besvär. I anslutning härtill kommer att i särskild ordning läggas fram förslag till lag om ändring av lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, i vilket kommer att föreskrivas att målen skall tillhöra regeringsrättens upp- tagande och avgörande. Övergångsbestämmelsen avser bara sättet för full- följd. I fråga om tiden gäller huvudbestämmelserna i 195 andra stycket

• Sida 159
•  Original

resp. 485 andra stycket att talan skall föras inom två månader från beslu- tets dag. .

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelscrna har i departementsförslaget liksom i PatL och ML upptagits åtskilda från lagens bestämmelser i övrigt och således inte som i utredningens förslag under särskilda paragrafer.

8.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

855

Paragrafen innehåller föreskrifter om utmätningsmans skyldighet att i särskilt angivna fall lämna underrättelse till olika myndigheter om utmät- ning och andra exekutiva åtgärder. I samband med införandet av PatL och ML gjordes vissa ändringar i paragrafen. Efter det senaste tillägget, som skett genom lag om ändring i utsökningslagen (1970z490), föreskrivs i paragrafens åttonde stycke att. om patent eller mönsterrätt utmäts, utmät- ningsmannen ofördröjligen skall till patent- och registreringsverket sända bevis 0111 utmätningen med angivande av patentets eller mönsterregistre- ringens nummer. Som jag anfört vid 34 5 andra stycket bör en motsvarande bestämmelse ges i fråga om utmätning av växtförädlarrätt. Åttonde styc— ket i 85 5 bör därför kompletteras med en andra punkt av innehåll att om. växtförädlarrätt utmäts, utmätningsmannen ofördröjligen skall till statens växtsortnämnd sända bevis om utmätningen med angivande av registrering- ens nummer.

8.3 Förslaget till lag om ändring i införsellagen

25

I första stycket av paragrafen anges under 1—4 vad som får tas 1 an- språk genom införsel. Under 1, 2 och 4 upptas arbetstagares avlöning, annan ersättning för arbetsinsats resp. vad som utgår såsom pension eller livränta. Enligt 3, som fick sin nu gällande lydelse genom en i samband med införandet av mönsterskyddslagen antagen lag om ändring i införsel- lagen (19705 494), får tas i anspråk periodiskt utgående vederlag för utnytt- jande av patent eller mönsterrätt eller av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant eller för överlåtelse av rörelse. Införsel bör också kunna ske i periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av växtförädlar- rätt. Därför bör 2 5 första stycket 3 ges den lydelsen att genom införsel får tas i anspråk periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent, mönsterrätt eller växtförädlarrätt eller av rätt till litterärt eller konstnär- ligt verk eller annat sådant eller för överlåtelse av rörelse.

• Sida 160
•  Original

Hemställan

I enlighet med vad som har anförts i det föregående föreligger inom jus- titiedepartementet upprättade förslag till

1) växtförädlarrättslag, 2) lag om ändring i utsökningslagen, samt 3) lag om ändring i införsellagen.

Jag hemställer att lagrådets yttrande över förslagen inhämtas enligt 87 % regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunn el A nd ens-on

• Sida 161
•  Original

Convention pour la protection des obtentions végétales

signee å Paris, le 2 décembre 1961

Les Etats Contraetants,

Convaincus de l'imporlance que revét la protection des obtentions végétales tant pour le développement de l'agriculture sur leur territoire que pour la sauvegardc des intéréts des obtenteurs;

Conscients des problemes particu- liers que souleveut la reconnaissancc et la protection du droit du créateur dans ce domaine et notamment des limitations que peuvent imposer au libre exercice d'un tel droit les exi- gences de Fintérét public;

Considérant qu'il est hautement souhaitable que ces problemes aux- quels de tres nombreux Etats accor— dent une légitime importance soient resolus par chaeun d'eux conformé- mcnt å des principes uniformes et clairement définis;

Soucieux de réaliser sur ces princi- pes un accord susccptible de recueil- lir l'adhésion d*autres Etats ayant les mémes préoccupations;

Sont convenus de ce qui suit :

Article premier

(1) La présente Convention a pour objet de reconnaitre et d'assurer ä Pobtenteur d*une variéte' végétale nouvelle, ou är son ayant '.ause, un droit dont le contenu et les modali- tés dlexereice sont définis ci-apres.

(2) Les Etats parties a la presente Convention, ci-apres dénommés

161