Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till växtförädlaräittslag m.m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 40 Prop. 1971: 40
Nr 40
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till växtförädlar-
rättslag m. m.; given Stockholms slott den 12 februari 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom propositionen framläggs förslag till växtförädlarrättslag. Förslaget innehåller bestämmelser till skydd för förädlare av växtsorter och deras rättsinnehavare.
Den föreslagna lagen motsvarar de krav som ställs av 1961 års internationella konvention för skydd av växtförädlingsprodukter. I propositionen föreslås därför att riksdagen godkänner denna konvention.
Den rätt som enligt lagförslaget skall tillkomma växtförädlaren eller hans rättsinnehavare kallas växtförädlarrätt. Denna rätt innebär ensam-
växtsorten samt i vissa fall också att yrkesmässigt använda sorten för framställning av förökningsmaterial av annan sort. Däremot ger växt-
Vidare kan ensamrätten under vissa förutsättningar inskränkas genom tvångslicens.
Växtförädlarrätt erhålles genom registrering. Som registreringsmyndighet föreslås ett nytt organ, statens växtsortnämnd. Förutsättningar för registrering är att växtsorten skiljer sig från annan sort som blivit känd före dagen för registreringsansökningen samt att den är likformig och beständig.
Kostnaderna för registreringsmyndighetens verksamhet och för den provodling som behövs för att fastställa om förutsättningar för skydd är för handen skall i princip täckas genom avgifter av dem som söker och förvärvar växtförädlarrätt. 1 Riksdagen 1971. I saml. Nr 40
1 Förslag till
Växtförädlarrättslag
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser
1 8 Denna lag äger tillämpning på växtsort, tillhörande växtsläkte eller växtart som Konungen bestämmer.
2 § Förädlare, som här i riket framställt en växtsort, eller hans rättsinnehavare kan genom registrering få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja
sorten enligt denna lag (växtförädlarrätt). Förädlare som är svensk medborgare eller har bemvist i Sverige eller sådan förädlares rättsinnchavare kan förvärva växtförädlarrätt även till
sort som framställts utomlands.
Konungen kan, i den mån det är nödvändigt för uppfyllande av Sve-
riges förpliktelser enligt överenskommelse med främmande stat och i övrigt under förutsättning av ömsesidighet eller om det är av betydande
allmänt intresse, förordna att växtförädlarrätt får förvärvas även för sort som framställts i ffrämmande stat av annan än den som är svensk medborgare eller har hemvist i Svcrige.
3 8 Växtsort registreras endast om den
I. genom minst ett viktigt kännetecken tydligt skiljer sig från annan
sort som blivit känd före dagen för registreringsansökningen,
2. är tillräckligt likformig (homogen) med hänsyn tagen till de särdrag, som dess sexuella eller vegetativa förökning betingar,
3. efter förökning utförd i enlighet med den av förädlaren anvisade förökningsmetoden är beständig (stabil) med avseende på sina väsentliga kännetecken.
Växtsort anses som känd, om material därav yrkesmässigt utbjudits till försäljning eller eljest tillhandahållits eller om den intagits i eller anmälts till officiell sortlista, förekommer i allmänt tillgänglig referenssam-
ling eller noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller om den el-
jest kommit till allmänhetens kännedom.
Registrering får ej ske, om växtmaterial av sorten med samtycke av förädlaren eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt förts i handeln här i riket före dagen för registreringsansökningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag.
4 8 Växtförädlarrätt innebär att, med de undantag som anges nedan, annan än innehavaren av växtförädlarrätten (sortinnehavaren) icke får
utan dennes lov utnyttja växtsorten yrkesmässigt genom att 1. framställa eller till riket införa växtmaterial av sorten i syfte att materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål,
2. utbjuda till försäljning eHer eljest tillhandahålla växtmaterial av sorten för förökningsändamål,
3. i fall, då upprepad användning av växtmaterial av sorten är nödvändig för framställning av växtmaterial av annan sort, använda växtmaterial av sorten för sådan framställning och i syfte att det framställda materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål. .
I fråga om prydnadsväxter innebär växtförädlarrätten därjämte att annan än sortinnehavaren icke får utan dennes lov använda plantor eller delar av plantor som förökningsmaterial för yrkesmässig framställning av snittblommor eller annat material för prydnadsändamål.
5 8 Konungen kan förordna, att ansökan om registrering av växtsort, vilken tidigare angivits i ansökan om skydd utom riket, skall vid tillämpning av 3 § första stycket 1 och tredje stycket anses gjord samtidigt med ansökningen utom riket, om sökanden yrkar det.
I förordnande skall anges de närmare villkor under vilka sådan prioritet får åtnjutas.
Repgistreringsansökan och dess handläggning 6 & Registrering enligt denna lag sker i växtsortregistret, som föres av statens växtsortnämnd.
Vid registrering av växtsort skall även sortens benämning registreras.
7 8 Ansökan om registrering av växtsort göres skriftligen hos växtsortnämnden.
Ansökningen skall innehålla tydlig beskrivning av sorten med särskilt angivande av det eller de kännetecken som skiljer sorten från andra sorter samt förslag till benämning på sorten. I ansökningen skall förädlarens namn anges. Sökes registrering av annan än förädlaren, skall sökanden styrka sin rätt till sorten.
Vid ansökningshandlingen skall fogas en av sökanden egenhändigt underskriven försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt sökanden har sig bekant, icke före den dag då ansökningen göres eller enligt 5 3 skall anses gjord blivit känd på sätt som enligt 3 § tredje stycket hindrar registrering.
I samband med ansökningen skall sökanden tillhandahålla en för provning av sorten behövlig mängd växtmaterial därav.
Sökanden skall erlägga fastställd ansökningsavgift.
8 § Sortbenämning skall göra det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter.
Sortbenämning får icke godtagas om den 1. består av enbart siffror, 2. uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,
3. strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning eller om den är ägnad att väcka förargelse,
4. kan förväxlas med sortbenämning som för sort av samma eller närstående växtart införts eller föreslagits för införande i växtsortregistret eller annan officiell sortlista eller som användes på förökningsmaterial : av sådan sort,
5. kan förväxlas med varumärke, namn, firma eller annan beteckning för vilken annan än sökanden åtnjuter skydd och som skulle ha utgjort
Prop. 1971: 40 | 4
hinder mot att registrera sortbenämningen som varumärke, för material av växtsort eller för varor av liknande slag,
6. kan förväxlas med sådant varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag, för vilket sökanden åtnjuter skydd.
Konungen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, att sortnämning som registrerats eller sökts registrerad i främmande stat, skall utan hinder av första och andra styckena registreras i Sverige, om icke synnerliga skäl är däremot.
9 8 I samma ansökan får icke sökas registrering av två eller flera växtsorter.
10 8§ Sökande, som icke har hemvist i Sverige, skall ha ett här bosatt ombud, som äger företräda honom i allt som rör ansökningen.
11 3 Har sökanden ej iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller föreligger annat hinder för bifall till ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid yttra sig eller vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande el- Jer vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, avskrives ansökningen. Erinran härom skall tagas in i föreläggandet.
12 8 Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det yttrande avgivits och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om ej anledning förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.
13 8 Påstår någon inför växtsortnämnden att han äger bättre rätt till växtsorten än sökanden och är saken tveksam, kan nämnden förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd att hans påstående annars lämnas utan avseende vid ansökningens fortsatta prövning.
Är tvist om bättre rätt till sorten anhängig vid domstol, kan registreringsansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet slutligt avgöres.
14 & Visar någon inför växtsortnämnden att han äger bättre rätt till växtsorten än sökanden, skall nämnden överföra ansökningen på honom, om han yrkar det. Den som får en ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgift.
Om överföring yrkas, får ansökningen ej avskrivas, avslås eller bifallas, förrän yrkandet slutligt prövats.
15 § Är ansökningshandlingarna fullständiga och föreligger icke hinder för registrering, skall växtsortnämnden kungöra ansökningen för att bereda allmänheten tillfälle att inkomma med invändning mot ansökningen.
Invändning göres skriftligen hos växtsortnämnden inom tid som nämnden bestämmer.
16 & Växtsortnämnden skall föranstalta om prov med material av växtsorten, om ej detta av särskilda skäl anses onödigt. För proven skall crläggas fastställd avgift.
17 & Sedan tid för framställande av invändning mot ansökningen utgått och prov med material av växtsorten slutförts, tages ansökningen upp till fortsatt prövning. Vid denna prövning äger 11—14 83 tillämpning.
Sökanden skall beredas tillfälle att yttra sig över gjord invändning och utfört prov.
18 8 Talan mot slutligt beslut av växtsortnämnden i ärende angående ansökan om registrering av växtsort får föras av sökanden, om beslutet
gått honom emot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits trots att invändning framställts i behörig ordning, får talan föras av den som gjort invändningen. Återkallar invändaren sin talan, får denna likväl prövas, om särskilda skäl föreligger.
Mot beslut, varigenom yrkande om överföring enligt 14 § bifallits, får talan föras av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring får föra talan mot beslut varigenom yrkandet avslagits.
19 8 Talan enligt 18 § föres hos lantbruksstyrelsen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären annars cj upptages till prövning.
Mot beslut av lantbruksstyrelsen får talan föras av sökanden, om beslutet gått honom emot. Talan föres hos Konungen genom besvär inom två månader från beslutets dag.
20 8 Bifalles ansökan om registrering av växtsort och vinner beslutet härom laga kraft, skall sorten tagas in i växtsortregistret och registreringen kungöras.
Beslut att avskriva cHer avslå ansökan som kungjorts enligt 15 §& skall kungöras, sedan beslutet vunnit laga kraft.
Växtförädlarrättens giltighetstid 21 8 Växtförädlarrätt gäller från den dag, då ansökningen om registrering bifölls, och kan upprätthållas under femton eller, såvitt gäller vin, fruktträd och deras grundstammar, skogsträd och prydnadsträd, aderton år räknat från ingången av året efter det, då beslutet om registrering vann laga kraft.
Användande av sortbenämning 22 8 Den som yrkesmässigt utbjuder till försäljning eller eljest tillhandahåller förökningsmaterial av växtsort, för vilken registrering skett, skall därvid använda den för sorten registrerade benämningen även sedan skyddstiden för sorten utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört.
Registrerad benämning på sort eller en med denna förväxlingsbar benämning får ej användas för annan sort av samma eller närstående växtart eller för material av sådan sort, så länge registreringen av benämningen består.
Årsavgifter 23 8 För växtförädlarrätt skall för varje kalenderår räknat från och med året efter det, då ansökan om registrering bifallits, erläggas fastställd årsavgift, om annat icke bestämts med stöd av 49 3.
Årsavgift förfaller till betalning första dagen av det kalenderår den avser. Årsavgift för år, som börjat innan växtsorten registrerats eller inom två månader därefter, förfaller dock först två månader efter dagen för registreringen. Årsavgift får ej erläggas innan registrering skett och ej heller tidigare än sex månader före det kalenderår avgiften avser.
Årsavgift får, med den förhöjning som är fastställd, erläggas inom sex månader efter förfallodagen.
Efterkontroll
24 8 För kontroll av beständigheten hos registrerad växtsort kan växtsortnämnden förelägga sortinnehavaren att tillhandahålla nämnden förökningsmaterial av sorten samt erforderliga handlingar och upplysningar.
Licens, överlåtelse m. m.
25 8 Har sortinnehavaren medgivit annan rätt att yrkesmässigt utnyttja registrerad växtsort (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal träffats därom.
Ingår licensen i en rörelse får den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller del därav, om ej annat avtalats. I sådant fall svarar överlåtaren alltjämt för att licensavtalet fullgöres.
26 3 Har växtförädlarrätt övergått på annan eller har licens upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot fastställd avgift anteckning därom göras i växtsortregistret. Visas att licens som antecknats i registret upphört att gälla, skall anteckningen avföras.
Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om tvångslicens.
I mål cller ärende om växtförädlarrätt anses den som sortinnehavarce, vilken senast blivit införd i växtsortregistret i denna egenskap.
27 8 Förses icke marknaden med förökningsmaterial av registrerad växtsort på skäliga villkor och i den omfattning som är påkallad med hänsyn till folkhushållet eller eljest från allmän synpunkt, kan den som vill här i riket yrkesmässigt utnyttja sorten få tvångslicens därtill, om godtagbar anledning till underlåtenheten saknas. Tvångslicens innefattar även rätt att av sortionehavaren få förökningsmaterial av sorten i den omfattning som är skälig.
28 8 Tvångslicens får icke meddelas annan än den som kan antagas ha förutsättningar att utnyttja växtsorten på godtagbart sätt och i överensstämmelse med licensen.
Tvångslicens utgör icke hinder för sortinnehavaren att själv utnyttja sorten eller att upplåta licens. Tvångslicens kan övergå till annan endast tillsammans med rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.
29 8 Tvångslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilker omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer vederlaget och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden påkalla: det, kan rätten på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkoi för denna. :
Växtförädlarrättens upphörande m. m.
30 8 Erlägges ej årsavgift enligt 23 §, är växtförädlarrätten förfallen från och med ingången av det år för vilket avgift icke erlagts.
31 3 Har växtsort registrerats i strid mot 1 eller 2 § eller mot 3 § första stycket 1 eller tredje stycket och föreligger alltjämt hindret, skall rätten på talan därom häva registreringen. Registreringen får dock icke hävas på den grund att den som fått registreringen varit berättigad till endast viss andel i växtförädlarrätten.
Talan som grundas på att växtsort registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 2 § får föras endast av den som påstår sig vara berättigad till sorten. Talan skall väckas inom ett år efter det att käranden fått kännedom om registreringen och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var sortinnehavaren 1 god tro när sorten registrerades eller när växtförädlarrätten övergick på honom, får talan icke väckas senare än tre år efter registreringen. |
I övriga fall får talan föras av var och en som lider förfång av registreringen och, om det är påkallat från allmän synpunkt, av myndighet som Konungen bestämmer.
32 8 Har växtsort registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 2 §, skall rätten på talan av den berättigade överföra registreringen på honom. Talan skall väckas inom tid som anges i 31 § andra stycket.
33 § Har sortinnehavaren ej efterkommit föreläggande av växtsortnämnden enligt 24 § och utgör underlåtenheten hinder för tillförlitlig efterkontroll av växtsorten, skall nämnden avföra sorten ur registret.
Finnes registrerad växtsort icke ha bibehållit det eller de kännetecken som vid registreringen skilde sorten från andra sorter, skall växtsortnämnden avföra sorten ur registret.
34 & Om sortinnehavaren skriftligen hos växtsortnämnden avstår från växtförädlarrätten, skall nämnden avföra växtsorten ur registret.
Är växtförädlarrätt utmätt eller är tvist om överföring av registrering anhängig, får sorten icke på begäran av sortinnehavaren avföras ur registret så länge utmätningen består celler tvisten icke blivit slutligt avgjord.
35 8 Har sortbenämning registrerats i strid mot denna lag och föreligger alltjämt skälet mot registrering, skall växtsortnämnden registrera ny benämning för växtsorten. Detsamma gäller om registrerad sortbenämning uppenbarligen blivit ägnad att vilseleda allmänheten eller blivit stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse.
Sortinnehavare skall i fall som avses i första stycket beredas tillfälle att föreslå ny benämning. Registrerad benämning på sort, för vilken skyddstiden utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört, får på sortinnehavarens begäran eller då anledning därtill eljest föreligger efter prövning av växtsortnämnden avföras ur växtsortregistret, om benämningen icke längre användes.
Ansvar och ersättningsskyldighet m. m. 36 8 Gör någon intrång i växtförädlarrätt och sker det uppsåtligen, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. |
37 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i växtförädlarrätt skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av växtsorten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, kan ersättningen jämkas. Gör någon intrång i växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyttjandet av sorten, om och i den mån det är skäligt. | Talan om ersättning för intrång i växtförädlarrätt skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd att rätten till ersättning annars är förlorad.
38 8 På yrkande av den som lidit intrång i växtförädlarrätt kan rätten efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång förordna, att växtmaterial med avseende å vilket intrång föreligger skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget eller ock förstöras. Detta gäller icke mot den som i god tro förvärvat materialet eller särskild rätt till detta och ej själv gjort intrång i växtförädlarrätten. Material som avses i första stycket får tagas i beslag, om brott som anges i 36 § skäligen kan antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om beslag i brottmål i allmänhet äger därvid tillämpning. Utan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten på yrkande förordna, att innehavare av material som avses där skall äga förfoga över materialet mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.
39 8 Utnyttjar någon yrkesmässigt växtsort, som avses med ansökan om registrering, äger vad som sägs om intrång i växtförädlarrätt motsvarande tillämpning, om ansökningen leder till registrering. Till ansvar får dock icke dömas, och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan ansökningen kungjorts enligt 15 8 får bestämmas endast enligt 37 § andra stycket. Bestämmelsen i 37 § tredje stycket äger icke tillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter det växtförädlarrätten registrerades.
40 8& Har registrering av växtsort hävts genom dom som vunnit laga kraft, får icke dömas till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd enligt 36—39 §§.
Prop. 1971: 40 . 9
Föres talan om intrång i växtförädlarrätt och gör den mot vilken talan föres gällande att registreringen bör hävas, skall rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på att frågan om registreringens hävande slutligt prövas. Är talan härom icke väckt, skall rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas.
41 8 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 22 § dömes till böter. Han skall även ersätta uppkommen skada. Föreligger endast ringa oaktsamhet, skall ej dömas till ansvar. Ersättningen kan i sådant fall jämkas.
Rättegångsbestämmelser 42 8 Sortinnehavare eller den som på grund av licens får utnyttja växtsort kan föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av registretingen åtnjuter skydd mot annan, ifall ovisshet råder om förhållandet och denna länder honom till förfång..
Under samma villkor kan den som driver eller avser att driva verksamhet föra talan mot sortinnehavare om fastställelse, huruvida hinder föreligger mot verksamheten på grund av registreringen.
Göres i mål som avses i första stycket gällande att registreringen bör hävas, äger 40 § andra stycket motsvarande tillämpning.
43 8 Den som vill väcka talan om hävande av registrering av växtsort, om Överföring av registrering eller om meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till växtsortnämnden samt underrätta var och en som enligt växtsortregistret innehar licens att utnyttja sorten. Vill licenstagare väcka talan om intrång i växtförädlarrätten eller om fastställelse enligt 42 § första stycket, skall han underrätta sortinnehavaren därom.
Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i växtsortregistret.
Visas icke, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt första stycket, skall käranden ges tid därtill. Försitter han denna tid, får hans talan icke tagas upp till prövning. 44 & Finnes ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för talan om bättre rätt till växtsort, om hävande av registrering av sort eller om överföring av sådan registrering, om tvångslicens ellér om fastställelse enligt 42 8 väckes talan vid Stockholms tingsrätt. |
45 8 Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 13, 29, 31, 32, 36—39 eller 42 § sändes till växtsortnämnden.
Särskilda bestämmelser 46 § Sortinnehavare som icke har hemvist i Sverige skall ha ett här bosatt ombud med behörighet att för honom taga emot delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om växtförädlarrätt med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till växtsortregistret och antecknas i detta. If Riksdagen 1971. I saml. Nr 40
Har sortinnehavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sändes till honom med posten i betalt brev under hans i växtsortregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen anslås i växtsortnämndens lokal. Om delgivningen skall kungörelse införas i allmänna tidningarna. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fullgjort.
47 & Konungen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, att 10 eller 46 § icke skall gälla i fråga om sådan sökande eller sortinnchavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud som anmälts hos växtsortnämnden och äger sådan behörighet som avses i nämnda paragrafer.
48 8 Talan mot annat slutligt beslut av växtsortnämnden enligt denna lag än som avses i 18 § föres hos lantbruksstyrelsen genom besvär inom 1vå månader från beslutets dag, Den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären annars ej upptages till prövning.
Talan mot lantbruksstyrelsens beslut föres hos Konungen genom besvär inom två månader från beslutets dag.
49 8 Avgifter enligt denna lag fastställes av Konungen eller, såvitt gäller avgifter för prov enligt 16 §, av myndighet som Konungen bestämmer. Vid fastställande av årsavgifter kan Konungen förordna att ett eller flera av de första åren skall vara avgiftsfria.
50 & Konungen kan förordna att undersökning av växtsort för vilken registrering sökes får äga rum hos myndighet i annan stat eller hos internationell institution samt att den som söker registrering för sort, för vilken han tidigare sökt registrering i annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad myndighet i den staten delgivit honom rörande prövningen av villkoren för registrering.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.
Ansökan om registrering av växtsort, som tagits in i rikssortlistan under tiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1971, skall vid tillämpning av 3 § första stycket 1 och tredje stycket anses gjord samtidigt med intagningen i rikssortlistan, om ansökan om registrering göres inom sex månader efter denna lags ikraftträdande.
2 Förslag till
Lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)
Härigenom förordnas, att 85 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
85 st När fast —— ———— hos överexekutor. Dåfast ————-—>—— utmätningen skett. Utmätes fartyg — — — — urskiljande erfordras. Gäller utmätningen — — — — — rörande luftfartyg. Myndighet, vilken — — — —— — är sagt. Har domstol — — — — — till överexekutor. Sker utmätning — — — till kommerskollegium. Utmätes patent eller mönster- Utmätes patent eller mönsterrätt, skall utmätningsmannen oför- rätt, skall utmätningsmannen ofördröjligen till patent- och registre- dröjligen till patent- och registreringsverket sända bevis om utmät- ringsverket sända bevis om utmätningen med angivande av patentets ningen med angivande av patentets eller mönsterregistreringens num- eller mönsterregistreringens nummer. mer. Utmätes växtförädlarrätt,
skall utmätningsmannen ofördröj-
ligen till statens växtsortnämnd
sända bevis om utmätningen med
angivande av registreringens num-
mer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.
1 Senaste lydelse 1970: 490.
3 Förslag till
Lag om ändring i införsellagen (1968: 621)
Härigenom förordnas, att 2 § införsellagen (1968: 621) skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Genom införsel — — — — — en arbetstagares,
3. periodiskt utgående vederlag 3. periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent eller för utnyttjande av patent, mönsmönsterrätt eller av rätt till litte- = terrätt eller växtförädlarrätt eller rärt eller konstnärligt verk eller = av rätt till litterärt eller konstnärannat sådant eller för överlåtelse = ligt verk eller annat sådant eller av rörelse. för överlåtelse av rörelse.
4. vad som — — —— —— eller livränta.
Med livränta — — — — —— sådan anledning.
För vissa ——— ———>—— i 2238.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.
1 Senaste lydelse 1970: 494.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 13
Utdrag av protokollet över justilieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
20 november 1970.
Närvarande: Statsminislern PALmr, ministern för utrikes ärendena NILSSon, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ÅSPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST,
GEIJER, MYRDAL, ÖODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för justitiedepartementet, stlalsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om växtförädlarrättslag m. m. och anför.
1 Inledning
Svensk växtförädling stöds sedan länge av stalsmakterna genom direkta bidrag över stalsbudgeten. Från och med den 1 juli 1961 gäller dessutom enligt en förordning som sedermera ersatts av förordningen (1967: 139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift att en särskild avgift, växtförädlingsavgift, tas ut vid slatsplombering av utsäde. Avgiften lillförs en särskild fond, växtförädlingsfonden, som används för bidrag till växtförädlarna. .
Däremot saknas i Sverige beslämmelser som ger växtförädlarna privaträttsligt skydd för sina produkter.
Vid en konferens i Paris år 1961 i vilken deltog tio västeuropeiska stater, nämligen Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Sverige och Österrike, anlogs en internationell konvention för skydd av växtförädlingsprodukter. Konventioncen, som är dagtecknad den 2 december 1961, undertecknades av Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien och Nederländerna. Scnare har även Danmark, Schweiz och Storbritannien undertecknat konventionen. Sedan Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien utfärdat lagstiftning i ämnet och ratificerat konventionen trädde denna i kraft den 10 augusti 1968. Konventionen torde i fransk version och översättning till svenska få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Enligt konventionen skall slat som anslutit sig till denna tillerkänna förädlaren ett privaträllsligt skydd för hans förädlingsresultat och ge förädlare i annan unionsstat samma behandling i fråga om skyddet som stalens egna medborgare.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 november 1962 tillkallade chefen för jordbruksdepartementet den 27 november 1962 sex sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag rörande skyddet av växtförädlingsprodukter och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga antog benämningen växtförädlingsskyddsutredningen.
Sedan nordiska rådet den 19 februari 1964 beslutat rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att undersöka möjlighelerna att ästadkomma en gemensam nordisk lagstiftning angående skydd av växtförädlingsprodukter, har utredningen bedrivit sitt arbete i samverkan med särskilda i Danmark, Finland och Norge utsedda konlaktorgan.
Utredningen avgav i juni 1969 betänkandet Växtförädlarrätt med förslag till lag om växtförädlarrätt m. m. (SOU 1969: 15)!. Förslagen torde få fogas till stalsrådsprotokoHet i delta ärende som bilaga 2.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, statskontorct, riksrevisionsverket (RRV), lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, patentoch registreringsverket, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens prisoch kartellnämnd, Nordiska rådets svenska delegation, Stockholms rådhusrätt, statens centrala frökontrollanstalt, statens plantskolenämnd, Ilantibrukshögskolan, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, skogs- och lantbruksakademien, skogsbruksulredningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges utsädesförening, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska arbelsgivareföreningen (SAF), Institutet för skogsförbältring, Institulet för växtforskning och kyllagring, Institutet för växtförädling av frukt och bär, Kooperaliva förbundet (KF), Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Svenska föreningen för industriellt rätftsskydd, Svenska lantmännens riksförbund, Svenska patentombudsföreningen, Svenska plantskolornas riksförbund, Sveriges fröhandlareförening, Sveriges fröodlareförbund, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges potalisodlares riksförbund, Sveriges yrkesfruktlodlares riksförbund, Nord-Rose, Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, Aktiebolaget Findus, Hilleshögs fröaktiebolag, J. E. Ohlsens Enke akliebolag och W. Weibull aktiebolag. Algot Holmberg & Söner AB har inkommit med en skrivelsc.
2 Betänkandet är undertecknal av landshövding Allan Nordenstam, ordförande, professo Harald Esbo, justitierådet Torwald Ilesser, direktören Fritz Tryggveson, palenträllsrådet Claö Uggla och professor Erik Åkerberg i egenskap av sakkunniga samt direktören Mats Blom, kansli rådet Stig Johansson, disponenten Allan Loftenius och konsul Widar Weibull i egenskap av experter. Utredningens sekreterare har varit hovrättsrådet Sigvard Mejegård.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 15
RÅ har bifogat yttranden från vissa åklagarmyndigheter, lantbruksstyrelsen yttrande från originalulsädesnämnden och kommerskollegium yttranden från handelskamrarna i Malmö, Göteborg, Borås, Karlstad, Visby och Sundsvall.
På grundval av utredningens förslag har inom justitiedeparlemenlet upp-
rättats förslag till lagstiflning i ämnet.
2 Sammanfattning av förslaget
I Sverige har statsmakterna sedan länge gelt ekonomiskt stöd åt växtförädlingen. Däremot saknas möjligheter till privaträttsligt skydd för växt-
förädlingsprodukter. år 1961 har emellertid undertecknats en internationell
konvention för skydd av växlförädlingsproduktler, vilken bygger på syste-
met med privaträltsligt skydd. Konventionen har trätt i kraft år 1968. Det
förslag till växtförädlarrälttslag som nu läggs fram syftar lill att ge växt-
förädlarna det i konventionen förutsatta skyddet och att göra det möjligt för
Sverige att ansluta sig till konvenlionen.
Förädlaren av en växtsorl eller den till vilken hans rätt övergått sk all enligt förslaget kunna genom regislrering få ensamrätt all yrkesmässigt ulnyttja sorten (växtförädlarrätt). Som registreringsmyndighet föreslås elt nylt organ, statens växtsorlnämnd, som är en utbyggnad av den hittillsvarande originalulsädesnämnden och som även skall överta denna nämnds
uppgift att pröva odlingsvärdet av sort för statsplombering.
Grundläggande förutsällningar för växtförädlarrätl är att västsorten skiljer sig från annan sort som blivit känd före dagen för regislreringsansök-
ningen samt att den är likformig och beständig. Registreringsförfarandet
ordnas som ell förprövningssystem, dvs. växtsortnämnden undersöker om
skyddsförutsältningarna är uppfyllda. Granskningen kompletteras med ett kungörelse- och invändningsförfarande. Vid registrering av växtförädlarrätlt
skall även registreras särskild benämning för sorten.
Kostnaderna för registreringsmyndighetens verksamhet och för den provodling som behövs för alt fastställa om förutsättningar för skydd är för handen skall i princip täckas genom avgifter av dem som söker och förvärvar växtförädlarrätt.
Växtförädlarrätt innebär enligt förslaget ensamrätt för sorlinnehavaren alt yrkesmässigt framställa och marknadsföra förökningsmaterial av sorten suml i vissa fall också att yrkesmäöässigt använda sorten för framställning av
förökningsmaterial av annan sorl. Däremot ger växtförädlarrätten inte en-
samrätt att framställa konsumtionsvara. I fråga om prydnadsväxter innefat-
lar rällen också användandet av plantor eller delar av plantor som förökningsmaterial för yrkesmässig framställning av snittblommor celler annat material för prydnadsändamål. Ensamrätten kan inskränkas genom regler om lvångslicens. Sådan licens kan meddelas av domstol om marknaden inie
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
förses med förökningsmaterial av skyddad sort på skäliga villkor och i den omfattning som med hänsyn till folkhushållet eller annat allmänt intresse finnes påkallat. — Den som uppsåtligen gör intrång i annans växlförädlarrätt dömes enligt förslaget till böter eller fängelse i högst sex månader. Åtal får väckas bara efter angivelse och om åtal av särskilda skäl finnes påkallat från allmän synpunkt. Skadeståndsskyldighet inträder vid intrång i växlförädlarrätt, även om detta skett utan uppsåt eller oaktsamhel.
Förslaget innehåller vidare bl. a. bestämmelser om s. k. konventionsprioritet, om överföring av registreringsansökan och av registrering, om användande av sortbenämning, om efterkontroll av skyddad sort, om hävande av registrering som skett i strid mot skyddsförutsättningarna och om s. k. ombudstvång. |
3 Allmän bakgrund
3.1 Växtförädling i Sverige
Växtförädling med direkt sikte på att framställa nya växtsorter för praktiskt bruk utförs så golt som helt av enskilda företag. I fråga om lantbrulsväxter är förädlingen koncentrerad till fyra företag, nämligen Sveriges utsädesförening, Wcibullsholms växtförädlingsanstalt, Algot Holmberg & Söner AB och Hilleshögsinstitutet.
Sveriges utsädesförening har sitt säte i Svalöv i Malmöhus län. Den leds av en styrelse på åtta personer, varav fem är tillsalta av Kungl. Maj:t. Föreningen åtnjuter statsbidrag till så stort belopp att staten får anses ha påtagit sig det huvudsakliga ansvaret för föreningens verksamhet. Föreningen har byggt ut ett nät av försöksstationer som numera täcker hela landet, bl. a. åtta filialer jämte substalioner. Förädlingsverksamheten är uppdelad på sex förädlingsavdelningar, nämligen vele- och havreavdelningen, rågoch kornavdelningen, oljeväxtavdelningen, foderväxtavdelningen, potatisuvdelningen och trindsädesavdelningen. En filial i Västernorrland sysslar med norrländska förädlingsfrågor och är främst inriktad på vallväxter samt korn och havre. Utöver förädlingsavdelningarna finns vid huvudanslalten i Svalöv två serviceavdelningar, som på olika sätt betjänar förädlingsarbetct. Den ena, cytogenetiska avdelningen med växtfysiologi, har till uppgift att utföra metodundersökningar, som kan utgöra underlag för förädlingsavdelningarnas verksamhet, samt att på olika sätt skapa vidgad ärftlig variation. Den andra avdelningen, den kemiska, är uppdelad på olika sektioner för cerealkemi, fettkemi och nutritionsproblem. Vid denna utförs metodforskning som underlag för selektionsarbetel mot bätlre kvalitet.
Weibullsholms växtförädlingsanstalt, som tillhör W. Weibull AB och är förlagd till Weibullsholm vid Landskrona, har byggt upp ett omfattande system av försök i landets olika delar. Dessutom finns filialanläggningar. Bolaget har sedan några år tillbaka en förädlingsstation i England. Ett dot-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 17 terbolag arbetar med växtförädling i Brasilien. Förädlingsverksamheten utövas för närvarande på fem skilda specialavdelningar, nämligen avdelningarna för korn och korsblomstriga oljeväxter, för havre, för höstvete och vårvete, för vallväxler samt för köks- och blomstlerväxter. För utförande av speciella uppgifter har inrältats ett cytogenetiskt laboratorium, elt resistensbiologiskt laboratorium och ett kemisk laboratorium. Verksamheten vid eytogenetiska laboraloriet är i stort uppdelat på tre huvudlinjer, nämligen polyploidförädling, mutationsforskning och undersökningar av annan karaklär. Mutationsforskningen ägnas i slor utsträckning åt grundläggande tcoreliska frågor. Vid det resistensbiologiska laboratoriet utförs arbete med att för de skilda förädlingsavdelningarnas räkning bygga in resislens i förädlingsmaterialet samt att undersöka nya förädlingslinjers motståndskraft mot de vikligaste sjukdomarna.
Algot Holmberg & Söners AB, som sedan år 1966 också tillhör W. Weibull AB, har sin verksamhet i Norrköping. Förädlingsverksamhelen avser bl. a. vete, korn och havre samt sojabönor. Sojabönförädlingen har främst gällt sojan som producent av högvärdigt protein och har tagit sikte på att anpassa sojan till svenska belingelser.
Vid Hilleshögsinstitutet vid Landskrona, vilket tillhör det i Cardokoncernen ingående Hilleshögs Frö AB, drivs förädling av sockerbetor. Förädlingsverksamheten har utvidgats till andra länder och institutet bedriver nu sockerbetsförädling även i Holland, England, Finland, Frankrike, Italien och Österrike. Försöksstationer har inrättats i England, Holland och Italien.
Förädlingsverksamhet beträffande lantbruksväxterna bedrivs vid institutioner vid lanibrukshögskolan. Verksamheten är främst inriktad på problem av grundforskningskaraktär.
Växtförädling beträffande trädgårdsväxter bedrivs framför allt vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt, lantbrukshögskolan, Hammenhögs växtförädlingsanstalt och J. E. Ohlsens Enke AB.
Förädlingen av frukt och bär bedrevs fram till den 1 juli 1970 vid Institulet för växtförädling av frukt och bär, vars verksamhet grundades på ctt avtal mellan staten och en stiftelse, bildad av icke-statliga intressenler. Sedan staten från och med nämnda dag helt övertagit verksamheten har den inordnats i lantbrukshögskolans institution för frukt- och bärodling men bedrivs liksom tidigare på fastighelen Balsgård i Kristianstads län. Verksamheten syftar främst till all framställa nya sorter av de i vårt land odlade frukt- och bärslagen. Arbetena omfattar i första hand fruktträd, främst äpple men även päron, plommon och körsbär. Bärväxtförädlingen ägnas särskilt jordgubbar och hallon. Institutets arbetsuppgifter omfattar också forskning bl. a. rörande växtmaterialets arvsförhållanden.
Vid Hammenhögs växtförädlingsanstalt, som ägs av ett dotterbolag till Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, drivs växtförädling framför allt med trädgårdsväxter, särskilt köksväxter.
18 Kungl. Maj:ts proposilion nr 40 år 1971
J.E. Ohlsens Enke AB är ett danskägt företag, som driver en omfattande förädling av trädgårdsväxter i Danmark. Vid bolagets egendom Ohlsgård vid Malmö förekommer framför allt förädlings- och försöksverksamhet beträffande köksväxter och prydnadsblommor. Arbetet är främst inriktat på att åstadkomma bättre odlingsmaterial för den yrkesmässiga trädgårdsnäringens behov.
Även med avseende på trädgårdsväxterna bedrivs grundforskning vid institulioner vid lantbrukshögskolan.
På det skogliga området förekommer förädlingsverksamhet i enskild regi praktiskt taget enbart vid Institutet för skogsförbättring, elt halvstaltligt branschforskningsinstitut som är förlagt till Uppsala. Institutet inrättades år 1967 genom avlal mellan stalen och en stiftelse. Den praktiska växtförädlingen består huvudsakligen i urvalsförädling men även i viss ulsträckning av korsnings- och polyploidförädling. Förädlingen utförs främst vid tre försöksstationer, Ekebo i Malmöhus län, Brunnsberg i Värmlands län och Sundbo i Västernorrlands län.
Vid skogshögskolans genetiska institution bedrivs genetisk grundforskning och praktisk förädling på det skogliga området. även en del andra institutioner vid högskolan arbetar med förädlingsproblem, bl. a. resistensfrågor.
3.2 Den svenska växtförädlingens praktiska betydelse
Den praktiska växlförädlingen har genom hiltills uppnådda resultat tillfört vårt land högst betydande värden. Den för olika växtslag genomsnittliga skörden per heklar har mer än fördubblats under en hundraårsperiod. Denna utveckling har delvis betingats av en rad driftsrationaliserande åtgärder samt en del rent odlingstekniska förbättringar. Till avsevärd del har dock växtförädlingen bidragit till resultalet. De driftsrationaliserande åtgärderna har också i sin lur i vissa fall slällt ett ökat krav på växtförädlingen.
Ett försök all uppskalta det genom förädlingens samlade insatser åstadkomna mervärdet av den tolala skörden omkring år 1950 i förhållande till odlingsmaterialet vid sckelskiftel gjordes av 1953 års växtförädlingsutredning, som år 1955 avgav elt betänkande angående statens stöd åt växtlörädlingen m. m. (SOU 1956: 4). Mervärdet uppskattades av utredningen till ett belopp som närmade sig 200 milj. kr. per år räknat i 1950 års penningvärde. För sädesslagens del kunde man enligt utredningen räkna med att växtförädlingen ökat avkastningen i förhållande till de gamla oförädlade lantsorterna med omkring 30 96 för höstvete, 20 Z för vårvele och korn samt 15 2 för havre. Genom förädling framställda nya sorter innebar också — framhöll utredningen — förbällringar av många andra praktiskt betydelse-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 19 fulla egenskaper, såsom stråstyrka, kvalitet, motståndskraft mot vissa parasiter m. m.
Ökningen i avkastningen har efter år 1950 fortsatt för samtliga viktigare Jantbruksväxter. Växtförädlingen har under de scnaste årtiondena också åstadkommit slora förbättringar i fråga om andra egenskaper hos lantbruksväxterna än avkastningsförmågan, bl. a. stråslyrka och andra kvalitativa egenskaper. Dessa förbältringar kan anses helt allmänt ha varit av stor betydelse.
Förädlingsarbetet med köksväxter har lett till en förhållandevis lika värdefull förbättring av odlingsmaterialet som beträffande lantbruksväxterna. De stora framstegen i fråga om denna förädling har uppenbarligen varit av stor betydelse för vårt folkhushåll och för utvecklingen av vårt lands köksväxtproduktion. Framsteg har också gjorts på prydnadsväxtområdet samt i fråga om fruktträden och bärväxterna.
Svenska växtsorter av stråsädesslagen har länge haft en omfattande spridning i Europa. I syfte att få en närmare uppfattning om denna spridning gjorde växtförädlingsskyddsutredningen en undersökning i saken avseende förhållandena åren 1960 och 1967. En sammanställning och redovisning av resultatet återfinns i betänkandet i en tabell (SOU 1969: 15 s. 43—44).
Undersökningen visar att de svenska sorterna dominerade odlingen av höstvele i Danmark och Norge. Vårvete odlades över huvud taget i ganska ringa utsträckning i Europa. Det var främst i Sverige och Finland samt Storbritannien, Irland och Förbundsrepubliken Tyskland, där man kunde tala om en större kontinuerlig odling av dessa växtslag. De svenska vårvetesorterna dominerade år 1960 helt i Irland men hade år 1967 gått väsentligt tillbaka. I Danmark, Finland, Sehweiz och Österrike upptog de svenska vårvetesorlerna en stor del av den odlade vårvetearealen. Beträffande höstråg, som såsom brödsäd var av ganska underordnad betydelse i flertalel länder i Västeuropa, upptog svenska sorler en stor del av rågarealen i Danmark och Norge. De svenska sorterna av havre dominerade år 1960 odlingen i de skandinaviska länderna och förekom även i betydande omfatlning i en rad andra curopeiska länder. Odlingen av svenska sorter hade dock år 1967 minskat överallt utom i Norge. I fråga om vårkorn har den svenska växtförädlingen haft sin slörsta internationella framgång. Svenska sorter av detta växtslag upptog år 1960 i de flesta västeuropeiska länder betydlig! mer än halva kornarcalen. Denna dominans hade emellertid upphört år 1967 i alla länder utom Frankrike. 1967 års siffror visade dock att svenska kornsorter fortfarande odlades i mycket stor utsträckning.
Sammanfattningsvis framhöll utredningen att tabellen visade att svenska förädlingsprodukler beträffande stråsäd väl kunnat hävda sig i internationell konkurrens. Odlingen av svenska sorter hade emellertid gått tillbaka något under de senaste åren. Förklaringen härtill torde vara konkurrensen
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
från nya sorter som framställts i andra västeuropeiska länder där växtförädlingen efter andra världskriget alltmera utvecklats. Utredningen konstaterade vidare att vissa i annat sammanhang gjorda beräkningar tydde på att förbrukningen av utsäde av svenska sorter sammanlagt var större i utlandet än i Sverige.
3.3 Det allmännas stöd ät växtförädlingen
I växtförädlingsskyddsutredningens betänkande redovisas dels de åtgärder som statsmakterna vidtagit för att direkt stöda växtförädlingen dels vissa författningar som tillkommit i annat huvudsakligt syfte än att bereda växtförädlarna rätlsskydd för växtförädlingsprodukter men som möjligen kan medföra visst begränsat sådant skydd.
Svensk växtförädling har sedan länge stötts med bidrag över stlatsbudgeten. Syftet härmed torde bl. a. vara att ge privata och halvstatliga växtförädlingsföretag ekonomiska resurser till viss grundforskning samt till sådan tillämpad forskning som utgör en förutsättning för efterföljande praklisk växtförädling. Genom statsbidragen får förädlingsförelagen vwvidare möjlighet att ta upp arbetsuppgifter inom den praktiska växtförädlingen, vilka är långsiktiga eller förbundna med särskilda ekonomiska risker och osäkerhetsmoment. Dessutom bereds företagen tillfälle alt i viss omfaltning inrikta sin verksamhet på sorter, som är avsedda för begränsade geografiska områden eller för mindre grupper av odlare.
Bidrag över statsbudgeten utgår sedan år 1886 till Sveriges utsädesförcning. För budgetåret 1970/71 uppgår bidraget till 4 5342 000 kr. Föreningen får dessutom statliga medel dels indirekt genom att dess serviceverksamhet tas i anspråk för arbeten som bekostas av allmänna medel, dels genom att stalens råd för skogs- och jordbruksforskning anvisar medel lill forskare vid föreningen.
Sedan år 1924 lämnas statsbidrag till W. Weibull AB för dess praktiskt vetenskapliga verksamhet vid Weibullsholm. Bidraget utgör för budgetåret 1970/71 225 000 kr. Enskilda befattningshavare vid anstalten får härjämte medel av statens råd för skogs- och jordbruksforskning för speciella undersökningar. Till Algot Holmberg & Söner AB utgår för dess arbeten med bl. a. sojaväxtförädling elt statsbidrag, som budgetåret 1970/71 uppgår till 30 000 kr.
Direkta statsbidrag utgår också till Instilulet för skogsförbättring bl. a. för dess skogsträdsförädlingsverksamhet. För budgetåret 1970/71 utgör bidraget 836 000 kr.
Övriga enskilda växtförädlingsföretag i Sverige driver sin förädlingsverksamhet utan direkta statliga bidrag.
Genom två förordningar (1961: 144 och 145), vilka trädde i tillämpning den 1 juli 1961, infördes ett system med obligatorisk statsplombering av ut-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 21 sädesvara och växtförädlingsavgift. Syftet med systemet var att genomföra en kvalitelskontroll av utsäde och att förse landets växtförädling med avsevärt förstärkta resurser. Systemet omfattade till en början bara stråsäd och trindsäd. Enligt en ny förordning (1967: 139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift, som trädde i kraft den 1 juli 1968 och som ändrats år 1969 (1969: 826), gäller systemet från och med den 1 juli 1970 potatis, stråsäd, trindsäd, vallbaljväxt och vallgräs, beta — varmed avses endast foderbeta — kålrot, rova, fodermärgkål, grönfoderraps, raps, rybs, vitsenap och oljedådra, dvs. samtliga lantbruksväxter -— utom sockerbeta, lin och hampa — samt alla grönyteväxter. Närmare besltämmelser om statsplomberingen finns i kungörelsen (1968: 214) om statsplombering av utsäde, vilken ändrats år 1969 (1969: 827), samt i kungörelser av lantbruksstyrelsen. ”
Systemet fungerar i huvudsak på följande sätt. Ulsäde av de ovan nämnda lantbruksväxterna får i regel inle säljas för användning som utsäde eller exporleras med mindre det är statsplomberat. Undantag görs för enstaka försäljning utan offentligt utbud, om säljaren odlat utsädet och inte yrkesmässigt driver handel med utsädesvaror. Stalsplombering får i princip bara ske av ulsäde av sort. som prövats lämplig att odla i Sverige och av stamutsäde, dvs. utsäde i förädlarens hand av sådan ny växtförädlingsprodukt som prövals lämplig att föröka. Lantbruksstyrelsen får dock medge plombering även av annat utsäde om det bedöms nödvändigt för att tillgodose försörjningsbehov eller möjliggöra lämplig export. Prövningen görs av en särskild nämnd, originalutsädesnämnden, som varje säsong utger en rikssortlista upptagande de sorter som förklarats berättigade till stalsplombering. Vid plomberingen av utsädesvara skall den som begärt plomberingen erlägga växtförädlingsavgift. Avgiften för stråsäd och trindsäd var fram till den 1 juli 1967 1 kr. per deciton, varefter den höjdes till 1 kr. 23 öre per decilon. I övrigt är avgiften per deciton 50 öre för potatis, 13 kr. för vallbaljväxt, vallgräs och beta samt 25 kr. för övriga lanibruksväxter. Om växtförädlingsavgift gäller i tillämpliga delar förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Beskattningsmyndighet är slatens centrala frökontrollanstalt. Uppburna avgiftsbelopp tillförs en särskild fond, växlförädlingsfonden, vilken förvaltas enligt grunder som fastställts av Kungl. Maj:t. :
I detta sammanhang kan tilläggas att kungörelsen (1968:214) om stalsplombering av utsäde gäller all utsädesvara som avses i lagen (1928:289) angående handel med utsädesvara, dvs. allt frö som är avsett till utsäde utom skogsfrö och frö av växter, som odlas blott till prydnad. Rikssortlislan omfattar därför inte bara kvalitetsprovade sorter av lantbruksväxterna ulan också sorter av köksväxter vilka vid prövning i praktiskt viktiga avseenden visat sig vara lämpliga för svensk växtodling. För köksväxterna är stalsplombering som framgår av det föregående inte obligatorisk. I viss utslräckning plomberas dock köksväxtutsäde frivilligt. |
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Ur växtförädlingsfonden sker utdelning två gånger om året genom bidrag till svenska växtförädlare och svenska representanter för utländska förädlare. Om utdelningen beslutar Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen. Varje förädlares bidrag från fonden skall i princip molsvara summan av de växtförädlingsavgifter, som influlit för de sorter han framställt. För medelstilldelningen gäller särskilda villkor, vilka närmare angetts i den proposition som låg till grund för de båda nämnda förordningarna av år 1961 (prop. 1961: 92). För att svensk förädlare skall erhålla bidrag krävs att han vid tiden för bidragsbeslultet fortfarande bedriver växtförädling i ej allenast obetydlig omfattning. För att representant för sortinnehavare i främmande land skall kunna få bidrag ställs krav på att! det andra landet medger svenska förädlare motsvarande förmåner. Medel, som inte kan utdelas enligt angivna principer, skall slällas till förfogande för statens forskningsråd för skogs- och jordbruksforskning att av rådet användas för att stödja forskarinsatser inom växtförädlingens område. Eftersom fonden inte belastas med några omkostnader för uppbörd och administration, kommer medlen oavkortade växtförädlingen tillgodo.
Utdelningar från fonden har uppgålt till följande belopp per budgetår i runda tal, nämligen 1,4 milj. kr. 1961/62, 1,7 milj. kr. 1962/63, 1,5 milj. kr. 1963/64, 1,6 milj. kr. 1964/65, 1,9 milj. kr. 1965/66, 1,8 milj. kr. 1966/67, 2,3 milj. kr. 1967/68, 3,4 milj. kr. 1968/69 och 3,6 milj. kr. 1969/70. Höjningen av beloppen för de två sista budgetåren är betingad av att avgiften för strå- och trindsäd höjdes till I kr. 25 öre per deciton fr. o. m. den 1 juli 1967 och alt systemet utvidgades till väsentligt! flera arter fr. o. m. den 1 juli 1968. Såvitt gäller svensk förädlingsverksamhet har bidrag ur fonden t. o. m. budgetåret 1968/70 tilldelats följande svenska företag, nämligen Sveriges ulsädesförening, W. Weibull AB, Hammenhögs frö, som ägs av Allmänna svenska utsädesakticbolaget, Skåne-Hallands utsädes AB, som sedan år 1964 ägs av W. Weibull AB, och Institutet för växtforskning och kyllagring. Bidragen till Sveriges utsädesförening har utgått med belopp som växlat mellan 600 000 kr. och 1,5 milj. kr. Till W. Weibull AB har årliga bidraget — inklusive bidrag till företaget som representant för utländska förädlare — varierat mellan 600 000 kr. och 1,5 milj. kr. De övriga företagen har fått endast mindre belopp. Till svenska representanter för förädlare i Danmark, Nederländerna och Förbundsrepubliken Tyskland har utgått bidrag med ej obetydliga belopp. Sålunda uppbar t. ex. det sedan år 1964 av W. Weibull AB ägda AB Hallands frökontor som representant för utländska förädlare 1969/ 70 bidrag med 134 000 kr.
Statsplomberingen sker normalt i någon av klasserna statsplomb A, B, C, D eller E. Statsplomb A avser stamutsäde; klassen förekommer inte i allmänna marknaden. Statsplomb B avser basutsäde och rätten att få ulsäde plomberat i denna klass är förbehållen förädlaren eller dennes representanl. En förutsättning för plombering i statsplomb B är att varan utgör skörd av odling, som grundats på av förädlaren utvalt stamutsäde, vilket i
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 23
fråga om sorlrenhet godkänts av frökontrollanstalten. Då endast plomberal utsäde får saluföras yrkesmässigt innebär della att förädlaren praktiskt selt har ensamrält att föra sin sort i handeln. Genom denna ensamrält har förädlaren eller hans rättsinnehavare möjlighet att dra ekonomisk fördel av förädlingsresultatet såvitt gäller generationer av en sort som kan ifrågakomma för plombering i stalsplomb B.
I övrigt hindrar slalsplomberingsreglerna inte att vem som helst förökar och säljer utsäde av en slatsplomberad sort utan tillstånd av den som framslällt sorten. Under den senaste femårsperioden tillhörde i medeltal cirka 12 g, av allt stalsplomberat utsäde av stråsäd statsplomb B och dess tidigare motsvarighet. Den genom plomberingsförfattningarna uppkomna ensamrätten är således begränsad till en relativt trång sektor av den svenska utsädesmarknaden.
Den nya patentlagen (1967:837), som trätt i kraft den 1 januari 1968, undantar uttryckligen från patent växtsorter eller väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter. Patenterbart är emellertid mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande. Huruvida patent kunde meddelas på växtsort enligt den tidigare gällande patentförordningen var ej löst i författningstexten. Något patent som direkt avsett en växtsort har emellertid såvitt bekant ej meddelats enligt denna förordning.
Varumärkeslagen (1960: 644) lär i viss ulsträckning ha utnyttjats av förädlingsföretagen för skydd av deras förädlingsprodukter. Varumärke skall sålunda ha använts för att skilja av växtförädlaren saluförda utsädesvaror från andra näringsidkares. Därvid är emellertid att märka att det bara är varumärket och inte den sort, på vilken förädlaren använder varumärket som skyddas. Varumärkesreglerna hindrar därför inte, att en konkurrent saluför utsäde av samma sort under annat namn eller att han säljer utsäde av sorten utan att ange namnet.
Beträffande utsädesvaror som skall statsplomberas föreligger skydd mot omdöpning. Statsplomberingsbestämmelserna kräver nämligen i regel att ulsädet skall härstamma från sort som vid det särskilda prövningsförfarandet åsatts ett godtagbart namn. Plombering kan ej ske under annat namn än det för plombering godkända sortnamnet. Om detta namn tillika registrerals eller inarbetats såsom varumärke kunde det göras gällande att varumärkesskyddet såsom sådant skulle förhindra ett obehörigt begagnande av det godkända sortnamnet och alt således varumärkesregistreringen i förening med bestämmelserna om statsplomberingen på växtförädlingsområdet skulle skänka ett bättre skydd än varumärkeslagstiftningen i och för sig kan ge. Emellertid kan det hävdas att godtagandet av ett varumärke som sortnamn medför att varumärket degenereras som kännetecken och övergår till att bli en allmän beteckning på sorten. Därmed skulle varumärkesskyddet inle längre kunna upprätthållas. Det är således ovisst om något skydd verkligen kan uppnås på denna väg. Domstolsavgöranden på området torde saknas.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Enligt uppgift av patenl- och registreringsverket har under ganska lång tid årligen något eller några tiotal varumärken för växtförädlingsprodukter registrerats. Härav synes framgå att växtförädlare och deras marknadsföringsorgan haft intresse av att utnyttja varumärkeslagstiftningen. Förädlarens avsikt med att såsom varumärke registrera sortnamn tycks ofta ha varit att försäkra sig om alt ensam kunna förse marknaden med ulsäde av sorten. Däremot synes man hittills ej ha utnyttjat varumärkesskyddet genom licensgivning.
3.4 Växtförädlarkonventionen
Den i inledningen nämnda växtförädlarkonventionen är i sina grunddrag uppbyggd efter mönster av Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderälten och Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. I ingressen understryks den vikt som skydd för växtförädlingsprodukler har för jordbrukets utveckling och för tillvaratagande av förädlarnas inlressen. ändamålet med konventionen är enligt artikel 1 alt tillerkänna och tillförsäkra förädlaren av en ny växtsort eller hans rättsinnehavare en i konvenlionen närmare bestämd rätt. Ordet sort är närmare bestämt i artikel 2 moment 2
Konventionen bygger på principen om s. k. nationell behandling. Detta innebär, att de skyddsberättigade, fysiska eller juridiska personer, skall i de andra unionsstaterna åtnjuta samma rättigheter som lagstiftningen i dessa länder tillerkänner de egna medborgarna, artikel 3.
Konventionen är enligt artikel 4 moment 1 tillämplig. på alla växtsläkten och växtarter. Enligt moment 2 förbinder sig unionsstaterna alt vidta alla nödiga åtgärder för att efter hand tillämpa konventionens bestämmelser på elt allt större antal växtsläkten och växtarter. Vid tiden för konventionens ikraftträdande skall varje konvenlionsstat enligt moment 3 inom dess terrilorium tillämpa konventionens bestämmelser på åtminstone fem av de växtsläkten, vilka upptagits på en till konventionen fogad lista. Dessutom förbinder sig konvenlionsstat att tillämpa nämnda bestämmelser på ytterligare växtsläklen på listan inom följande tider, räknade från konventionens ikraftträdande med avseende på dess territorium,
a) inom en tid av tre år på minst två växtsläkten b) inom en tid av sex år på minst fyra växtsläkten
ce) inom cn tid av åtta år på alla växtsläkten som är upplagna på listan. — Den lill konventionen fogade lislan upptar sammanlagt 13 växtsläkten, nämligen vetc, korn, havre alternativt ris, majs, potatis, ärt, böna, lusern, rödklöver, rajgräs, sallat, äpple och ros alternativt nejlika.
De allmänna skyddsförutsättningarna rtegleras av artikel 6 i konv entionen. Enligt moment 1 fordras för skydd att sorten kan skiljas från redan kända sorter, att den är likformig och stabil samt alt den skall erhålla en
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 25
benämning. Särskillnadskravet är upptaget under a) och anger att den nya sorlen skall, oavsett om den är framställd på artificiell eller naturlig väg, kunna genom ctt eller flera viktiga kännetecken klart skiljas från alla andra, vid tiden för ansökningen om skydd kända sorter. Särskiljande kännetecken kan vara av morfologisk eller fysiologisk art. Såsom exempel på situationer då allmän kännedom föreligger nämns att sorlen redan odlas eller kommersiellt utnylljas, att den intagits i en officiell sortlista eller anmälts till en sådan celler att den förekommer i cn referenssamling eller noggrant beskrivits i en publikation. Likformighetskravet är upptaget under cec) och anger att den nya sorten skall vara tillräckligt homogen med hänsyn tagen till de särdrag som dess sexuella eller vegetativa förökning betingar. Kravet på stabilitet är upplaget under d) och anger att den nya sorten skall vara beständig med hänsyn till sina väsentliga kännetecken. Detta innebär att den skall förbli överensstämmande med beskrivningen av sorten efter upprepad förökning eller, i fall att förädlaren fastställt en särskild förökningscykel, efter avslulandet av varje sådan cykel. Under e) föreskrivs att den nya sorten skall erhålla en benämning i enlighet med vad som anges i artikel 13. — Punkten b) upplar ett par kompletteringar till särskillnadskravel under a). För det första stadgas alt man inte mot förädlaren av en sort eller hans rältsinnehavare kan åberopa att sorten förekommit i försök eller anmälts till eller upptagils i elt officielll register. För det andra föreskrivs att då skydd för en växtsort söks i en unionsslat sorten inte får med medgivande av förädlaren eller hans rättsinnehavare ha saluhållits eller kommersiellt utnytljals på denna stats lerritorium och ej heller sedan mer än fyra år på annan stats terrilorium.
I fråga om sortbenämningen finns detaljerade bestämmelser i artikel 13, som också reglerar sortbenämningens förhållande till varumärke. Särskilda föreskrifter ges för att säkerställa enhetliga sorlbenämningar inom unionsområdet.
I artikel 5 anges ensamrättens innebörd. Enligt moment 1 innebär den rätl som tillerkänns förädlaren av en ny sort eller hans rättsinnehavare all hans tillstånd i förväg måste inhämtas för framställning, i och för kommersiell avsältning, av förökningsmaterial såsom sådant av den nya sorten saml för saluhållande och försäljning av sådant matcrial. Vegetativt förökningsmaterial innefattar även hela plantor. För prydnadsväxter gäller en viss ulvidgning. Förädlarens rätt omfatlar nämligen enligt samma moment också plantor av prydnadsväxter eller delar av sådana plantor, vilka normalt kommersiellt utnyttjas för andra ändamål än förökning, i fall då de kommersiellt ulnyltjas såsom förökningsmaterial för framställning av prydnadsväxter eller snittblommor. — Användning av sorten för vidareförädling omfallas normalt inte av ensamrällen. Detta framgår av moment 3, som anger alt tillstånd av förädlaren eller hans rätlsinnehavare cj erfordras då den nya sorten används som utgångsmaterial för framställning av andra nya sorter
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
och ej heller då dessa andra nya sorter utnyttjas kommersiellt. Dock gäller det undantaget att tillstånd erfordras då upprepad användning av den nya sorten är nödvändig för kommersiell framställning av annan sort. Enligt moment 4 kan unionsstat för vissa växtsläkten eller växtarler tillerkänna förädlaren en mer omfattande rätt än den som angelts i moment 1.
Det fria utövandet av ensamrätten får enligt artikel 9 endast begränsas av hänsyn till allmänt intresse. När en begränsning företas i syfte att säker. ställa spridning av nya sorter skall staten vidta alla erforderliga åtgärder för att förädlaren eller hans rättsinnehavare skall få skälig ersättning.
Skyddstiden regleras i artikel 8. I dess moment 1 anges att den rätt som tillerkänns förädlaren av en ny sort eller hans rältsinnehavare skall beviljas för en begränsad tid, att skyddstiden inte får vara under 15 år samt att den för sådana växtslag som vin, fruktträd och deras grundstammar, skogsträd och prydnadsträd inte får understiga 18 år. Skyddstiden i en unionsstat skall enligt moment 2 räknas från den dag då skyddet meddelades. Enligt moment 3 får varje unionsstat anta längre skyddstider och bestämma andra skyddstider för vissa grupper av växter för att ta hänsyn särskilt till de krav som ställs av föreliggande reglering av produktionen och handeln med utsäde och vegetativt material.
Att förutsättningar för skydd föreligger skall enligt artikel 7 fastställas genom ett administrativt prövningsförfarande. Artikel 2 föreskriver att ensamrätten skall ges genom en särskild skyddsform eller genom patent. Förädlaren eller hans rättsinnehavare får välja vilken unionsstat han först vill söka skydd i, artikel 11, och åtnjuter för sökande av skydd i övriga konventionsstater prioritet under en tid av 12 månader från den dag då den första ansökningen ingavs, artikel 12. Sistnämnda artikel, moment 4, stadgar att åtgärder som eljest skulle utesluta skydd, exempelvis att föremålet för ansökan offentliggörs eller utnyttjas kommersiellt, under prioritetstiden kan företas utan sådan verkan.
Arlikel 10 reglerar i vilka fall ensamrätten skall förklaras ogiltig eller förfallen.
I administrativt hänseende stadgar konventionen i huvudsak följande. De staler som deltar i konvenlionen bildar en unton. Unionen och dess permanenta organ har sitt säte i Gendve, artikel 1. Organen är rådet, bestående av en representant för varje unionsstat, och generalseckretariatet, benämnt byrån för internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter; byrån står under schweiziska regeringens överinseende, artiklarna 15 och 16. Byrån, som leds av en generalsckreterare, har att fullgöra alla uppdrag och åligganden som rådet anförtrolt den, artikel 23. Unionens utgifter täcks väsentligen genom årsbidrag av unionsstalerna; bidragen bestäms av rådet i enlighet med vissa fastställda principer, artiklarna 21 och 26,
I sitt arbete använder byrån engelska, franska och tyska språken. även rådets sammanträden hålls på dessa språk, artikel 28.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971. 27
Konventionen står enligt arlikel 32:öppen för anslutning för stater som ej undertecknat konvenlionen. Förutsältning för anslulning är enligt artikel 30 bl. a. att staten tillförsäkrar övriga unionsstaters medborgare lämpliga rättsmedel för att möjliggöra för dem att effektivt försvara de i konvenlionen upptagna rättigheterna. För att slat skall få tillträda konventionen krävs att ansökan härom godkänns av unionen med fyra femtedelars majoritet av närvarande medlemmar; vid omröstning skall tre fjärdedelar av unionsstaterna vara företrädda, artikel 32.
4 Utredningen
4.1 Allmänna synpunkter
I fråga om växtförädlingens framtida uppgifter framhåller utredningen all nya och ökade krav kommer att ställas på växtförädlingen inte minst på grund av den ekonomiska och tekniska utvecklingen inom jordbruket och livsmedelsindustrin. Det finns många växtodlingsproblem på jordbrukets, trädgårdsnäringens och skogsnäringens områden som väntar på sin lösning. I vårt land med dess starkt skiftande och i flera avseenden specifika klimat saml varierande jordarter kan för övrigt växtodlingsproblemen knappast lösas på annat sält än under medverkan av växtförädlingen. Skärpta krav kommer att ställas på sortmaterialet i samband med den omfattande mekanisering som karakteriserar jordbrukets utveckling under senare år. Till växtförädlingens arbetsuppgifter hör bl. a. att ytterligare stegra avkastningsförmågan hos våra odlade kulturväxter, att framställa sorler med inbördes skillande tidighet — för att bättre kunna utnyttja den växande maskinparken — att kombinera hög avkastning med tidig mognad och att åstadkomma god vinterhärdighet hos övervintrande växtslag. Behovet av kvaliletsförbättringar i skilda hänseenden är enligt utredningen starkt framträdande. Såsom önskvärt nämns förbättring av bakningskvaliteten hos brödsäd, av mällningsresistansen hos råg och vete samt av proleinhalten och proteinels värde hos fodersäd och trindsäd. Angeläget anses också vara att höja oljehalten och förbättra oljans hållbarhet och näringsfysiologiska värde hos oljeväxterna samt all åstadkomma nya kvalitelsegenskaper hos potatis alltefter användningsområden m. m. I fråga om köksväxterna uppställer konservindustrin speciella krav, som sammanhänger med lämpligheten för djupfrysning och annan konservering. Och eftersom de flesta av de odlade kulturväxterna i slörre eller mindre utsträckning angrips av sjukdomar och skadedjur under vegetationsperioden och efter skörden ankommer del på växtförädlingen att forlsälta arbetet med att framställa växtsorter som har förmåga motstå angrepp från parasiter och andra skadegörare.
För att kunna möta de ständigt stigande kraven på sorter med förbättrade egenskaper och medverka till en fortsatt effektivisering av jordbruket
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
och trädgårdsnäringen måste, framhåller utredningen, den praktiskt inriktade växtförädlingen tillföras ökade ekonomiska resurser. Möjligheterna för förädlingsföretagen alt finansiera sin verksamhet genom att ekonomiskt utnyltja sina förädlingsresultat har hittills varit otillräckliga. Verksamheten har därför i väsentlig grad fålt lita till stöd från det allmänna. En viss höjning av statsbidragen har skett under scnare år men denna har delvis avsett att täcka kostnaden för bestämda nya arbeten och i övrigt väsentligen blott inneburit att man bibehållit anslagens realvärden. Höjningen under år 1967 av växtförädlingsavgiften och den följande år genomförda utvidgningen av systemet har avscvärl förstärkt den praktiska växtförädlingens resurser. Systemet är emellertid begränsat till lantbruksväxterna och fortfarande ligger bl. a. köksväxter och planlskolealster utanför. Enligt utredningens mening är det uppenbart att utdelningarna från växtförädlingsfonden med nuvarande avgiftsuttag och begränsning i fråga om växtslag inte är tillräckliga för alt ge växtförädlingen erforderlig ökning i resurserna.
En förslärkning av den praktiska växtförädlingens resurser kan ske genom alt man bygger ut växlförädlingsavgiftssyslemet, genom alt man inför ett privaträttsligt skyddssystem eller genom alt man kombinerar dessa båda system.
En ytterligare utväg att lösa växtförädlingens finansieringsproblem är att öka bidragen över stalsbudgelen. Eftersom direktiven inte anvisar denna utväg har ulredningen inte ansctt sig böra närmare undersöka i vad mån en ökning här är motiverad och i vilka former den kunde genomföras. Utredningen framhåller emellertid att frågan om växtförädlingens behov av stalsbidrag inte kan lämnas hell utanför övervägandena. Frågan härom behandlas i annat sammanhang (avsnitt 4.7).
Utredningen diskuterar härefter de övriga lösningarna.
Lösningen att utvidga det nuvarande systemet med växtförädlingsavgifter kan enligt utredningen självfallet genomföras med bibehållande av grunddragen av systemet. Detta system har den fördelen från administlraliv synpunkt att sättet för uppbörden av avgiften är enkelt och medger en säker kontroll. Den statliga organisationen för uppbörd och fördelning av influtna medel har inle någon större omfatlning och är ej kostsam. För sortinnehavaren har systemet den fördelen, att han inte belastas med några adminislrationskoslinader för avgiften. För konsumenten är det en fördel att avgiften utgår med bestämt belopp, som i regel blir lika för varje sort. Från teknisk synpunkt skulle del ej möta större svårigheter att bygga ut systemet till alt omfalta alla de växtarter, beträffande vilka förädlingen kan anses vara i behov av ökat ckonomiskt stöd. Avgiften bör också, åtminstone belräffande flertalet växtarler, kunna fastställas till belopp som ger en expanderande förädlingsindustri ett verksamt stöd.
Utvägen alt införa ett privalrättsligt system för skydd av förädlingsprodukter skulle innebära att förädlaren ges en ensamrätt att ulnyttja sin nya
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 29 produkt. Det blir alltså förädlaren själv som bestämmer på vilka villkor hans produkter skall tillhandahållas allmänheten. Förädlaren fastställer sålunda själv de licensavgifter som utgår. Ett privaträttsligt system medför för det allmänna den fördelen att staten inte alls behöver befatta sig med frågan om licensavgifterna. Det blir förädlarens ensak att vidta nödiga arrangemansg för att utnyttja ett honom tillerkänt rättsskydd.
Från organisatorisk synpunkt föreligger inte någon större skillnad mellan de båda systemen. Såväl ett offentligrättsligt som ett privaträttslig skydd kräver en slatlig administration, som har hand om provningen av nya sorter och som prövar ansökan om intagning i rikssortlistan respektive om rätlsskydd för sorten. Den för ett privaträltsligt system nödvändiga administralionen blir något mera omfallande än administrationen av ett utvidgat offentligrättsligt system, men olikheten mellan systemen i detta hänseende bedöms dock inte som stor. De administrationskostnader som ett privaträttsligt system medför bör för övrigt helt celler åtminstone till övervägande del kunna tas ut av förädlingsföretagen. Utredningen anser att en jämförelse mellan de båda systemen leder till alt de från administrativ och teknisk synpunkt kan anses likvärdiga.
För införande av ctt privaträttsligt system talar enligt utredningens mening andra skäl. Till en början framhålls alt förädlaren i likhet med varje annan upphovsman får anses ha rällsanspråk på att få skydd för resultatet av ett skapande arbete. Han bör enligt utredningens mening i princip inte vara sämre ställd än t. ex. en uppfinnare som genom patent kan skaffa sig ensamrält till sitt arbetsresultat. Med ett privaträttsligt system skulle den orättvisa undanröjas som ligger i att förädlaren med nuvarande regler inte får skälig ersältning för det välstånd han hjälper till att skapa. Sedan förädlaren marknadsfört en av honom framställd sort, blir den genast tillgänglig för allmänt begagnande. Förädlaren förlorar i stort sett kontrollen över förökningen och marknadsföringen av sin sort och därmed också möjligheten att ekonomiskt tillgodogöra sig utnyltjandet av produkten.
Till förmån för ctt privaträttsligt skydd för växtförädlingsprodukter lalar emellertid främst det förhållandet att Sverige genom att införa ett sådant skulle få möjlighet att ansluta sig till växtförädlarkonventionen. Systemet med växtförädlingsavgifter, som är av offentligrättslig karaklär, är inle så utformat och kan ej heller med bibehållande av sina huvuddrag utformas så att konventionens krav tillgodoses, Ett privaträttsligt skydd här i riket skulle däremot möjliggöra en anslutning.
Enligt utredningen får det anses angeläget att Sverige tillträder konventionen. Denna har redan undertecknats av åtta västeuropeiska länder, och det kan beräknas att flera andra länder under de närmaste åren tillträder den. Ett tillträde till konventionen har till följd att förädlare i ett unionsland har rätt att i annat unionsland åtnjuta samma förmåner i fråga om skyddet för sina förädlingsprodukter som landets egna medborgare. En svensk
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
anslutning till konventionen skulle alltså medföra alt svenska förädlingsförelag skulle i annat unionsland kunna få det skydd som landets egna förädlare där ålnjuter. Omvänt skulle förädlare i andra unionsländer kunna här i Sverige åtnjuta samma rättsskydd för sina produkter som de svenska förelagen. .
Ett tillträde till konventionen skulle alltså vara ägnat att främja ulbytet mellan Sverige och övriga unionsländer av lämpliga, förbättrade sorter av nyttoväxlerna och prydnadsväxlterna. Redan nu saluförs i Sverige ett antal utländska sorter av lantbruks- och köksväxterna. Såsom förut redovisats odlas utomlands många svenska sorter. Av stråsädesslagen har svenska sorter länge haft en omfattande spridning i de västeuropeiska länderna. Från handeln med ulsäde av dessa sorter har licensinkomster tillförts våra två största förädlingsföretag. Licensinkomsterna, som grundats på avtal med representanler i den främmande staten, uppgick år 1967 till ett netlobelopp av 0,7 milj. kr. av vilket en stor del kom från Frankrike. Större intäkter kom också från Belgien, Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Österrike.
Hittills har lagstiftning om skydd för växtförädlingsprodukter i enlighet med konventionens regler utfärdats i Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Denna lagstiftning uppställer, utom i Storbritannien, krav på konventionstilihörighet för att medborgare i främmande stat skall kunna få skydd för sina nya sorter. I Nederländerna synes dock svenska växtförädlare kunna tills vidare få rättsskydd för nya sorter enligt en specialregel. Med Danmark har Sverige vid årsskiftet 1967— 1968 träffat ett tillfälligt arrangemang i reciprocitetsfrågan. Denna innebär, att bidrag ur växtförädlingsfonden skall utgå i Sverige för dansk växtsort av stråsäd och trindsäd efter samma grunder som gäller för svensk växtsort och alt nya svenska växtsorler av dessa växtslag skall kunna få skydd i Danmark enligt den danska lagen. Arrangemanget har på danskt förslag begränsats till att gälla lill den I januari 1973. Att avtalet blivit tidsbegränsat beror enligt utredningen sannolikt på att man från dansk sida förväntat sig att Sverige snart skall ansluta sig till konventionen.
Förutsättningar finns sålunda visserligen för att Sverige även ulan elt konventionstillträde skall kunna upprätthålla ett sortutbyte med Storbritannien och, under begränsad tid framåt, också med Nederländerna och Danmark. Beträffande andra stater som tillträder konventionen får det antas att de kommer att kräva ömsesidighet och att förmånerna i det svenska växtförädlingsavgiflssystemet inte bedöms som tillräckliga för att de själva skall ge skydd åt svenska växtförädlare. Förädlare i främmande stat som infört konventionssystemet kommer sannolikt inte att anse växtförädlingsavgiftssystemet tillräckligt lockande för att de här i Sverige skall söka marknadsföra sina nya, förbättrade sorter.
Om Sverige inte inför privaträttsligt skydd för växtförädlingsprodukter
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 31
och ansluter sig till konventionen riskerar man sålunda att det nuvarande, lål vara tämligen begränsade, sortulbytet med andra länder i huvudsak upphör och att svenska växtförädlingsföretag helt eller delvis förlorar sina hittillsvarande licensintäkter i konventionsländerna. Ett tillträde till konventionen skulle däremot främja sortutbytet mellan länderna. Detta utbyte skulle helt allmänt bli lill ömsesidig nytta för odlarna, handeln, industrin och konsumtionen.
För de svenska förädlingsföretagen skulle en anslutning till konventionen bli till direkt fördel genom den möjlighet de skulle få att i andra unionsländer ekonomiskt utnyltja sina nya sorler och på så sätt öka sina intäkter på dessa. Utredningens undersökning av svenska sorters spridning i utlandet ger vid handen att svenska växtförädlingsföretag skulle på de sorter av slråsädesslagen som nu saluförs i Västeuropas stater ha intjänat licensavgifler på 1,)—2 milj. kr. per år om avgifterna på handelsutsäde bestämts till samma belopp som växtförädlingsavgiften, 1 kr. 25 öre per deciton. Om licensavgiften utgått med belopp som numera tillämpas i dessa andra länder skulle nettointäkterna ha uppgått till omkring 3 milj. kr. per år. De här gjorda beräkningarna avser emellertid sorter som redan marknadsförls och för vilka konventionen cj ger rättsskydd. De gjorda beräkningarna ger därför endast en antydan om den svenska växtförädlingens framtida möjligheter.
Eftersom rättsskydd och därmed möjlighet till licensintäkter ges endast på nya sorter beror det ekonomiska utfallet på utländska marknader efter en anslutning till konventionen på de svenska förädlingsföretagens förmåga att konkurrera där med nya sorter. Enligt utredningens mening ligger den svenska förädlingen f.n. på en så hög nivå jämförd med flertalet andra länders inom konvenlionsområdet att det bör kunna hållas för visst alt den efler en anslutning till konventionen skall finna fortsatt god avsättning för sina produkter i konventionsländerna.
Av del anförda framgår enligt utredningen att om ett privaträttsligt syslem införs i Sverige och Sverige vinner anslulning fill konventionen sortutbylet med andra länder kommer att öka till gagn för den svenska odlingen, handeln, industrin och konsumtionen. Vidare kommer den svenska förädlingens resurser att förbättras. Denna förbättring stimulerar i sin tur växtförädlarna alt framställa nya produkler som kommer allmänheten tillgodo. Starka skäl föreligger sålunda för alt i Sverige införa ett konventionssystem.
Enligt ulredningens mening torde man inle ha anledning räkna med någon risk för att ett privaträltsligt skydd för en sort skall utnyttjas för att hålla tillbaka spridningen av sorten. Förädlaren har själv intresse av att så snart en ny sort uppförökats i lämpliga kvantiteter genast få ut den på marknaden för att kunna ekonomiskt tillgodogöra sig resultatet av sitt långvariga och kostsamma förädlingsarbete. Erfarenheten från andra län-
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
der med licenssystem på växtförädlingsområdet ger ej heller stöd för antagandet att ett privaträttsligt syslem försvårar den önskvärda snabba spridningen av nya, för folkförsörjningen värdefulla sorter.
Eftersom fråga är om för folkhushållet mycket betydelsefulla produkter måste dock tillses alt skydd finns mot att ett privaträttsligt system medför att nya bättre sorter undanhålls marknaden eller att prisnivån på utsäde blir oskälig.
Ett skydd häremot kan enligt utredningens mening i första hand uppnås genom att ensamrällen begränsas till att omfatta bara yrkesmässig framställning och handel med förökningsmaterial av sorten. Begränsningen innebär att jordbrukare och andra odlare äger att fritt utnyttja skyddade växtsorler för framställning av konsumtionsvara och alt fritt föröka sorler till eget ulsäde.
Vidare bör enligt utredningens mening konkurrensen mellan olika sorter förhindra oskäliga prisstegringar. Om en ny, rältsskyddad sort inte i någon högre grad skiljer sig i fråga om odlingsegenskaperna från tidigare på marknaden förekommande sorter, måste sortinnehavarens möjligheler alt i konkurrensen med andra sorter ta ut ett jämförelsevis högt pris på eget förökningsmaterial av sin skyddade sort eller en hög licensavgift på andra odlingar av sorten bedömas som ringa. även om sorten innefatlar elt stort framsteg, måste konkurrensen från andra sorter normalt förhindra att ett pris eller en licensavgift tas ut som inte står i proportion till vad som står att vinna genom förbättringen av sorten. Erinras kan i deltta sammanhang om att under lång tid efter införandet av ett rättsskydd tillsång kommer att finnas till äldre sorter för vilka inte kan meddelas rättsskydd och som därför alltjämt blir fria för odling och kan konkurrera med rältsskyddade sorter.
För särskilda fall, såsom t. ex. då en ny sort inte möter erforderlig konkurrens på marknaden, bör det emellertid finnas skydd mot alt ensamrätten uinyltjas för en oskälig prissättning i strid mot allmänhetens inlressen.
Gällande bestämmelser rörande prisövervakning, förhindrande av konkurrensbegränsning m. m. bör kunna ge möjlighet till en viss pris- och konkurrensövervakning på förevarande område. Den ensamrätt som skall tillerkännas förädlaren står givetvis ej som sådan i strid med konkurrensbegränsningslagen. Åtgärder av konkurrensbegränsande karaktär som har ett omedelbart samband med ensamrätten är också åtminslone i allmänhet undantagna från lagens tillämpning. Ingripande med stöd av denna lag torde dock kunna komma i fråga t. ex. när ensamrälten utnyttjats för att tvinga fram eller understödja annan konkurrensbegränsning. Kungl. Maj:t äger vidare enligt konkurrensbegränsningslagen förordna om visst högsta pris på en vara, om visst pris med hänsyn till kostnaden och övriga omständigheter är uppenbart för högt och saken är av allmän betydelse. Syf-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 33
tet med bestämmelsen är att ge samhället en möjlighet att ingripa i sådana fall då prisel på en vara till följd av ofullständighet i konkurrensen är uppenbart för högt. Enlig! utredningens mening bör bestämmelsen kunna tillämpas i fråga om förökningsmatcerial av växtslag som för folkhushållel är av större betydelse.
En ylterligare garanli mot missbruk av ensamrätten erhålls genom bestämmelser om tvångslicens, dvs. rätt för den som vill ulnyttja en skyddad produkt att av myndighet erhålla licens därtill. I detta hänscende bör till en början beaktas här tillämplig regel i växtförädlarkonventionen (arlikel 9). Denna föreskriver att det fria utövandet av ensamrälten inte får begränsas av andra skäl än sådana som kan hänföras till det allmänna inlresset. Föreskriften får anses medge unionsstat rätt bl. a. att reglera marknadsföringen av skyddade sorter i syfte att lösa spridnings- och prisfrågorna.
Av intresse i delta sammanhang är en redogörelse som utredningen lämnar för frågans reglering i utländsk lagstiftning. Av redogörelsen framgår all all lagstiftning som hittills utfärdais i enlighet med konventionens regler innehåller bestämmelser om lvångslicens. Den danska lagen i ämnet ålägger förädlaren skyldighet att medverka till utbredningen av en ny sort genom atl själv eller genom annan fullgöra beställningar på lämpligt förökningsmalerial av sorlen inom skälig lid och i den omfatining som är nödvändig för att garanlera alt allmänheten förses med material av sorten på skäliga villkor. Tvångslicens kan erhållas av enskild person eller sanunanslulning, om skyldigheten inte fullgjorts. Vidare äger lantbruksministern ålägga förädlaren att låla envar utnyttja sorten, s.k. generell tvångslicens, om detla anses nödvändigt för att säkra ulbredningen av en ny sort eller för att molverka en väsentlig försämring av villkoren för en förvärvsgren.
Den engelska lagen ger i princip varje kompetent odlare eller säljare rält att på skäliga villkor föröka eller sälja material av en skyddad sort. Odlare eller köpare kan på ansökan meddelas lvångslicens av ett officiellt organ, ihe Controller, om han inte får licens från förädlaren eller villkoren för alt få licens är oskiäliga.
Även i västtysk och holländsk lagstiflning gäller bestämmelser lill skydd mot att ensamrätten utnytljas på elt mot det allmännas intresse stridande sält. Rält alt erhålla tvångslicens föreligger om sortinnehavaren inte läimnat licenser för förökning och marknadsföring av sorten i erforderlig omfattning eller om sortinnehavaren inle ställt tillräckligt med förökningsmaterial till förfogande. En förutsättning för tvångslicens är dock att det motiveras av det allmännas inlresse. Lagstiftningen ger också sorlinnehavaren möjlighet att i offentligt anbud erbjuda allmänheten licens (i den tyska lagstiftningen benämnd ”Jedermanserlaubnis”). Detta syslem har tillkommil för att göra det lättare för sortlinnehavaren att få sorten spridd.
Regler om tvångslicens i en svensk lag om privaträttsligt skydd för nya 2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
förädlingsprodukter bör enligt utredningen utformas i nära anslutning till de sålunda i utländsk lagstiftning förekommande bestämmelserna. Reglerna bör sålunda innebära alt det skall åligga sortinnehavare att lämna licenser och tillhandahålla förökningsmalerial av sorten i den omfattning som kan anses påkallal med hänsyn till folkhushållet eller annat allmänt intresse. Tvångslicens skall kunna erhållas om sortinnehavaren utan godtagbar anledning underlålit att fullgöra denna skyldighet.
Utredningen förmodar att tvångslicensinstitulet i praktiken inte kommer alt få någon större tillämpning. Värdet av ett sådant instilut kan dock enligt - utredningen inle miälas enbart genom den omfattning i vilken det tas i anspråk. Redan möjligheten till tvångslicens måste få ett kraftigt inflytande på den frivilliga licensgivningen och medverka till att licenser utfärdas i rimlig utsträckning och på skäliga villkor.
De skisserade begränsningarna i rätlsskyddet i förening med gällande bestämmelser rörande prisövervakning, förhindrande av konkurrensbegsränsning m. m. medför enligt utredningens mening ett belryggande skydd både för odlarna och för konsumenterna.
Sammanfattningsvis föreslår utredningen -- under framhäållande av att hänsyn främst tas till de fördelar som är att vinna med en internationell lösning av växtförädlingens rättsskyddsproblem — att ett privaträttsligt syslem för skydd av nya växtförädlingsprodukter införs och att Sverige i samband därmed tillträder växtförädlarkonventionen.
Emellertid föreslår utredningen, såsom framgår av det följande (avsnitt 4.7), att nu gällande system med växtförädlingsavgifter behålls vid sidan av och i kombination med ett privalrättsligt system. även bidragen över statsbudgeten föreslås, såsom senare skall utvecklas (avsnitt 4.7), utgå även i fortsättningen.
4.2 Växtförädlarrättens objekt och subjekt
Utredningen föreslår att viss ensamrält, växlförädlarrält, skall kunna förvärvas till växtsort genom registrering. Termen växtsort definieras inte i lagförslaget. I motiven anförs atl med växtsort avses hell allmänt en samling individer som i ett celler flera karakteristiska avseenden skiljer sig från andra enheter inom samma växtart.
I princip bör enligt utredningen rättsskyddssystemet kunna tillämpas på alla växtsläkten och växtarter. På grund av lagstiftningens syfte alt slödja växtförädling är det dock nalurligl att rätten begränsas till sorter som är odlingsbara och alltså tillhör kullurväxterna. Utredningen finner det inte önskvärt att alla växtsläkten och växtarter av kulturväxterna på en gång inordnas i systemet, eflersom det bör finnas rådrum för avgörande i olika fall huruvida förädlingen inom visst verksamhelsområde är i behov av skydd. Redan vid ikraftträdandet av lagstiftningen anser utredningen dock
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 35 att flertalet växtarter av lantbruksväxterna och köksväxterna bör kunna tas med i systemet. Beträffande dessa växter finns redan en väl utvecklad organisation som kan ta hand om provningen av de sorter som anmäls för registrering. I fråga om vissa prydnadsväxter samt fruktträd och bärväxter finns enligt utredningen ett framträdande behov av skydd för förädlingsprodukter. Vad gäller skogsträd och andra skogsväxter sker däremot växtförädling samt uppförökning och distribution av reproduktionsmaterial under sådana förhållanden att det inte torde finnas anledning att, åtminstone under de närmaste åren, inordna dessa växter i systemet.
Utredningen föreslår alt det överlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma de växltsläkten och växtarter inom vilka växtförädlarrätt skall kunna förvärvas. I elt utkast till tillämpningskungörelse upptar utredningen 96 växtarler, som föreslås inordnade i systemet redan från början. Av de 96 arterna tillhör 44 Jantbruksväxterna, 21 köksväxterna, 11 prydnadsväxterna samt 20 fruktträden och bärväxterna.
Vidare föreslår utredningen som huvudregel att lagen skall vara tillämplig endast på växtsort som framställts här i riket samt på växlsort som framställts utom riket av svensk medborgare. Utanför lagens omedelbara tillämpningsområde skall således enligt förslaget falla sort som framställts utom riket av utländsk medborgare. Skydd för sådana sorter bör enligt utredningens mening vara beroende av särskilt förordnande. Förutsältning för sådant förordnande bör vara att reciprocitet föreligger eller, om sådan inte finns, alt skydd för utländsk sort skulle vara av betydande allmänt intresse.
Som stöd för kravet på reciprocitel har utredningen anfört i huvudsak följande. Av de länder som hittills utfärdat lagstiftning i ämnet, dvs. Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien är det endast Storbrilannien som inle i princip kräver reciprocitet. Det viktigaste motivet till förslaget om privaträttsligt skydd åt växtförädlingen är önskemålet om att Sverige ska få större möjligheter att delta i det internationella samarbetet. Eftersom den i Sverige bedrivna växtförädlingen måste antas i allmänhet ha större förutsätlningar att framställa för svenska förhållanden bättre sortmaterial ligger de! nära till hands att i första hand söka förbältra intäkterna för den här i riket bedrivna växtförädlingen. Ett reciprocitetskrav i den svenska lagstiftningen får slutligen antas verka så att det ger större möjlighet för svenska intressen att påkalla skydd i andra länder.
Enligt utredningens förslag kan endast fysisk person anses som förädlare. Utredningen har övervägt om inte också cn juridisk person skulle kunna godtas som förädlare och framhåller att till förmån för en sådan slåndpunkt talar framför allt att växtförädling ofta utförs inom företag som är inriktade på sådan verksamhet och att det material, på vilket framställningen av en ny sort grundar sig, byggs upp steg för steg inom företaget, ofta under flera årtionden och med en skiftande krets av medarbetare. Det
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
kan vara svårt all avgöra vem inom företaget som gjort den avgörande insatsen vid sortens tillkomst. De nu nämnda förhållandena är emellertid enligt utredningens mening inte tillräckliga för alt man skall avvika från den reglering av frågan som gjorts i patenträtten och som för övrigt också genomförts i lagstiftning motsvarande den nu aktuella i bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna.
Frågan om rätten till sorter som har framslällts av en arbetstagare celler en uppdragstagare i och för hans tjänst respektive uppdrag får enligt utredningen avgöras med tillämpning av allmänna arbetsrättsliga grundsatser. Utredningens uppfattning är att frågan om arbetstagares rält till sort kommer att bli av underordnad praktisk betydelse. Hithörande frågor bör lämpligen regleras i anställningsavtal eller genom särskilda överenskommelser.
4.3 De allmänna skyddsförutsättningarna
I fråga om de allmänna förutsättningarna för ensamrätt ansluter sig ulredningens förslag mycket nära till konventionen. Villkor för att växtförädlarrätt skall kunna förvärvas för en ny sort är sålunda att den genom åtminstone ett viktigt kännetecken lydligl skiljer sig från andra redan kända sorter samt att den är homogen och stabil.
Utredningen framhåller all det för erhållande av rättsskydd inte uppställs något krav på att den nya sorten skall ha visst odlingsvärde. Självfallet kan det i odlingens och konsumtionens intresse finnas ett behov av att uppställa regler som förhindrar användandet av sorter som är mindre lämpliga för folkhushållet men denna fråga får inte sammankopplas med frågan om rättsskydd för sorlen utan måste lösas genom annan lagstiftning. Skydd för ny sort skall alllså kunna meddelas även om på grund av annan lagstiftning utsäde av sorten inte skulle komma att få marknadsföras inom landet. Ett skäl att ändå söka skydd kan vara all sorlen har särskilt värde i annat land och är avsedd för export till detta land. Uppdragandet av en sort syftar för övrig! inte alltid till att få fram en produkt för direkt marknadsföring. Ibland skall den nya sorten användas enbart som underlag för fortsatt förädling.
Den sort som man söker skydd för skall enligt utredningens förslag som nämnts kunna särskiljas från andra kända sorter. En fullständig uppräkning av vilka omständigheter som gör andra sorter kända kan inte göras men utredningen ger vissa exempel, också det i mycket nära anslutning till konventionen. Det föreslås att annan sort skall anses som känd om material därav yrkesmässigt utbjudits till försäljning eller eljest tillhandahållits eller om den intagits i eller anmälts till officiell sortlista, förekommer i allmänt tillgänglig referenssamling eller noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller om den eljest kommit till allmänhetens kännedom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 37
I princip får inte heller den sort för vilken rältsskydd söks ha marknadsförts före ansökningen. Växtförädlarrätt kan ej förvärvas om växtmaterial av sorten med samtycke av förädlaren eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt förls i handeln här i riket före dagen för regislreringsansökningen. Marknadsföring utom riket av denna sort utgör däremot enligt förslaget inte hinder mot skydd annat än om den skett mer än fyra år före ansökningen. Sistnämnda bestämmelse, som är i full överensstämmelse med konventionen, innebär att en förädlare kan pröva sin sort på utländska marknader under fyra år utan all gå miste om möjligheten till skydd i Svcrige. Motsalsvis framgår av förslagets formulering att skydd kan beviljas sorten även om den före ansökningen tagits in i rikssortlislan eller annan sortlista i eller utom Sverige, att den beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller förekommer i referenssamling.
Som en sisla skyddsförulsältning föreslår utredningen att vid registrering av växlförädlarrält även skall registreras särskild benämning för sorten. I och för sig kräver ett privalrältsligt skydd för växtsorter inte en reglering av frågan om dessas benämning. Av praktiska skäl och för att få överensslämmelse med konventionen uppställs emellertid detta formella krav för rättsskydd. Närmare reglering av sortbenämnings innehåll föreslås i samband med registreringsbestämmelserna.
4.4 Växtförädlarrättens innehåll och omfång
I fråga om ensamrältens innehåll anknyter utredningens förslag i huvudsak till konventionen.
De ulnyttjanden som förbehålls förädlaren eller hans rättsinnehavare är till alt börja med endast yrkesmässiga förfoganden. Detta uttrycks i utredningens lagförslag med all ”annan än sortinnehavaren ej får olovligen utnyttja sorten yrkesmässigt” genom vissa förfaranden.
Det första av de förfaranden över vilket sorlinnehavaren föreslås få kontroll är framställning och import av växtmatlerial av sorten, vilken sker ”i syfle alt malerialet skall utbjudas till försäljning eller eljest tillhandahållas för förökningsändamårl”.
All ensamrätten avser även kontroll över importen är en utvidgning i förhållande till konventionen. Detta motiverar utredningen med att den svenska lagstiftningen inte kan sträcka sina verkningar till utnyttjanden som äger rum utanför rikets gränser och att framställning av förökningsmatcrial av en här skyddad sort således kan förekomma utomlands utan alt sortinnehavaren kan ingripa med stöd av sin svenska viäxtförädlarrätt. Genom att importen jämställs med framställningen av malerial av sorten, får sortinnehavaren emellerlid kontroll över utomlands framställt förökningsmaterial som yrkesmässigt imporleras till Sverige för avyttring.
I detta sammanhang uttalar sig utredningen om hur enligt dess mening
38 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
frågan om s. k. sidoimport skall regleras. Med sidoimport synes utredningen avse import från elt land där sorten också är skyddad och där den förvärvats på korrekt sätt.
Utredningen erinrar om att av allmänna rältsgrundsatser följer att ensamrällen i regel inte omfattar förfogande över växtlmalerial som lagligen förts ut i marknaden. Om t. ex. förökningsmaterial sålts med sortinnehavarens tillstånd, är köparen befogad att oberoende av sortinnehavarens ensamrält sälja materialet vidare eller utnyttja det för förökning. Ensamrällen har i princip konsumerats med avseende på det material som förts ut i marknaden. Vad som nu sagts har emellertid enligt utredningen endast avseende på den mängd växtmaterial som är föremål för det ursprungliga förfogandet. När detta material sedermera förökas inträder åter sortinnehavarens ensamrätt. Förvärvarens rätt alt förfoga över visst växtmalerial omfaltar alltså ej följande generation. Förhållandet kan också uttryckas så all förädlarens rätl är genom försäljning konsumerad endast belräffande den generation av sorten som försäljningen avser. Följande generationer ligger däremot åter under hans kontroll.
Vad nu gäller del som utredningen kallar sidoimporlen är utredningens uppfattning följande. Innehas regislreringen för en sort i ett främmande land av annan än den som innehar registreringen i Sverige torde konsumtion inte kunna åberopas, utan import från detta land till Sverige blir berocnde av den svenske rällsinnehavarens tillstånd enligt huvudregeln. Om registreringen utomlands däremot innehas av den svenske sortinnehavaren bör principen om konsumtion kunna åberopas. Import bör alllså i sådant fall kunna ske utan särskill tillstånd. Sådant tillstånd bör ej heller krävas om inköpet utomlands sketl hos den svenske sortlinnehavarens licenstagare eller ute på öppna marknaden, dit den förts ut av sorlinnehavaren. En lösning av problemet efter denna linje skulle vara ägnad alt befrämja konkurrensen på utsädesmarknaden och torde ej innebära någon allvarlig inskränkning i sortinnehavarens kontroll över sin sort. Utredningen erinrar om att den svenske sortinnehavarens rätt inträder på nytt så snart det importerade materialet förökats.
Det andra av de förfaranden som är förbehållet förädlaren eller hans rällsinnehavare är ulbjudande lill försäljning eller annat tillhandahållande av växlmalerial av sorten för förökningsändamål.
Användande av förökningsmaterial av en skyddad sort faller i princip utanför ensamrällen. För ell särskill fall har emellertid även själva användandet ansells böra omfaltas av ensamrällen., Här avses fall då upprcepad användning av förökningsmatlerial av en skyddad sort är nödvändig för att framställa förökningsmaterial av en annan sort. Fråga är om sådana fall, då produkten av et! korsningsarbete inte är beständig och arbetet därför måste ständigt upprepas i varje generation för att den avsedda sor-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 39
ten skall erhållas. Det enda f.n. kända exemplet på dylika sorter är de s.k. F,-hybriderna.
Det kan anmärkas att utredningen tagit upp frågan huruvida ensamrät-
ten bör omfatta ytterligare en befogenhet, nämligen att kontrollera export av material av en sort. Utredningen erinrar om alt den som förvärvat förökningsmaterial av en skyddad sort också är berättigad all utan sortinnehavarens tillstånd sälja materialet vidare, även till utlandet, och att en
sådan åtgärd kan bli till förfång för sortinnehavaren, i synnerhet om det gäller export till ett land, där han inte har och ej heller kan få rättsskydd för sin sort. Utredningen menar emellertid att det förädlingsmaterial som
kan komma i fråga för export huvudsakligen utgörs av sådant utsäde av lantbruksväxtlerna som plomberals såsom stamutsäde eller basutsäde. Över dessa plomberingsklasser bar förädlaren kontroll och beträffande andra plomberingsklasser bör sortinnehavaren avtalsvägen kunna försäkra sig om
alt han får koniroll över exporten. Anledning har därför inte ansells förelisga att lägga även exporten under förädlarens ensamrätt.
Slutligen föreslår utredningen i anslulning till konventionens arlikel 5,
moment 1 sista punkten en ulsträckning av ensamrätten såvitt gäller prydnadsväxter. Enligt förslaget skall beträffande sådana växter ensamrätten även omfatta användandet av plantor och delar av plantor, när det sker för yrkesmässig framställning av snittblommor eller annat malerial för
prydnadsändamål. I motiven framhålls att enligt den förut angivna huvud-
regeln ensamrätten beträffande prydnadsväxter skulle omfatta endast framställning av växtmaterial som avses skola avyllras såsom förökningsmaterial. Utanför ensamrällen skulle således falla den förökning, som har
till syfte alt få fram snittblommor och annat växtmaterial för prydnadsändamål. Huvudregeln skulle emellertid enligt utredningen inte ge förädlaren tiliräckligt skydd. Prydnadsväxterna förökas nämligen oftast vegela-
tivt. Plantor som sålts för prydnadsändamål kan alllså av köparen lätt an-
vändas för förökning. En handelsträdgård, som ämnar odla och till allmänheten sälja snillblommor av en skyddad sort, skulle därför i stället för
all köpa förökningsmalerial från sorlinnehavare eller dennes licenslagare
kunna anskaffa sådant material genom en försäljare av snittblommor. Risk skulle kunna föreligga, att reproduklionen av prydnadsväxter väsentligen kunde komma utanför förädlarens kontroll. Den bestämmelse i ämnet som utredningen föreslår innebär, att under prydnadsväxtförädlarens kontroll
läggs --— förutom enligt huvudregeln framställning av material för avsäll-
ning för förökningsändamål —- även framställning av material som skall
användas såsom konsumlionsvara. Den föreslagna utvidgningen innebär däremot inte all under förädlarens kontroll kommer alt ligga försäljning-
en av snillblonmumor som skall användas för prydnad.
Även belräffande putatisen har ulredningen övervägt en utvidgning av
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
huvudregeln liknande den som skett i fråga om prydnadsväxterna. Ulredningen har emellerlid ansclt att risken för alt en potalisodlare skall kringgå en sortinnehavares kontroll genom att som förökningsmalerial använda konsumtionsvara f. n. är så ringa all något särskilt skydd häremol inte är påkallat.
När växtförädlarrält förklaras avse den av förädlaren framställda sorten innebär detta enligl utredningen inle att rätten är begränsad till sådant växtmalerial som direkt härstammar från den ursprungliga förädlingsprodukten. Rätten omfattar sorlen i dess helhet. Den gäller alltså allt växtmaterial vilket i enlighet med de kriterier som inom förevarande område gäller för avgränsning av olika sorter från varandra är all hänföra till den nya sorten. Den omfattar sådant material oavsett varifrån detta härrör.
Utredningen framhåller all om den föreslagna bgränsningen av ensamrällen framdeles skulle visa sig alltför snäv för viss eller vissa växlarter frågan om skyddets omfång får tas upp på nytt. En utvidgning kan tänkas vara erforderlig om det t. ex. visar sig, att förädlaren inte kan få skälig ersättning enbart på det material av en sort som är underkastat hans kontroll.
4,3 Skyddstiden
Växtförädlarrättens giltighetstid har i förslaget fastställts till 18 år för de växtslag, för vilka konventionen kräver så lång skyddstid, och till 135 år för övriga växtslag. Tiden skall räknas från det kalenderår, då ansökningen om växtförädlarrätt beviljades. Detta har i lagförslaget ultryckts så att rätten kan upprätthållas intill dess 15 år eller, såvill gäller fruktträd, skogsträd, prydnadsträd och vin, 18 år förflulit från det år då ansökningen om växlförädlarrält beviljades.
Emellertid bör, framhåller utredningen, en betydligt längre skyddstid än den fastställda minimiliden gälla för vissa växtsläkten och växtarter. Skyddstiden bör vara så lång alt förädlaren blir i stånd att under normala törhållanden få igen sina initialkostnader och därjämle en skälig vinst av sill förädlingsarbele. Å andra sidan bör den inte vara längre än som kan bedömas nödvändigl för detta syfte. För soörler av en växtart som snabbt kan förökas och marknadsföras och för vilka en efterfrågan lält kan skapas behövs en kortare skyddstid än för sorier som förökas långsammare och vanligen tar flera år för att bli populära hos odlarna. För exempelvis en rosensort behövs följaktligen i allmänhet inte så lång skyddstid som för en äppelsort.
Då det enligt ulredningen för närvarande inte går all bedöma vilka skyddstider som bör gälla i här avsedda fall föreslås att Kungl. Maj:t får befogenhet att förordna att i fråga om visst växtsläkte eller viss växtart skall gälla längre skyddstid än minimitiden. Vid fastställandet av skydds-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 41 lidens längd torde böra beaktas att denna i allmänhet bör överensstämma med den som föreskrivits i de länder som anslutit sig till konventionen. I anslutning härtill föreslår utredningen i förslaget till tillämpningskungörelse — utan att dock lämna några upplysningar om skyddstiderna i andra länder att växtförädlarrätt skall kunna upprätthållas i fråga om frukiträd och deras grundstanrmar, vin, prydnadsträd och potatis under 23 är saml belräffande övriga växtarter under 20 år från det kalenderår då ansökningen om växtförädlarrätt beviljades.
4.6 Registreringssystemet m. m.
Utredningen föreslår --— under hänvisning bl.a. till grundsatsen i artikel 7 av konventionen att skydd beviljas först efter en av det allmänna företagen undersökning av den nya sorten att växtförädlarrätt förvärvas genomregistrering hos myndighet.
Bland registreringsmyndighetens uppgifter nämner utredningen främst dem som har direkt samband med själva registreringsförfarandet. Om anslutning sker till konventionen tillkommer uppgifter i anslutning till det internalionella samarbetet, såsom att hålla växtunionens sekretariat underrättal om inkomna ansökningar och fattade beslut. Vidare bör åt registreringsmyndigheten uppdras att i samråd med statens pris- och kartellnämnd och näringsfrihetsombudsmannen övervaka marknadsföringen av ulsäde. Slutligen bör myndigheten vara skyldig att till domstol avge yttranden i ärenden angående tvångslicens. Utredningen föreslår alt registreringsmyndigheten utformas som en nämnd, kallad statens växtsortnämnd, som ersätter originalutsädesnämnden och tillförs de ärenden som denna haft hand om.
Beträffande registreringsförfarandet har reglerna i förslaget i allt väsenlligt anslutits lill motsvarande regler i palentlagen. Till skillnad från patentansökningar har dock ansökningar om växtlflörädlarrätt inte anselts behöva vara undandragna offentlighelen under viss tid.
Föreskrifterna om sortbenämning har utformals i anslutning till konventionen, artikel 13, och med beaktande av molsvarande föreskrifter i varumärkeslagen. .
Bestämmelserna i patentlagen om ogiltigförklaring av patent har tjänat som förebild till förslagets regler om ogilligförklaring av växtförädlarrätt. Sådan förklaring skall alltså göras av domstol. Utredningen har övervägt om, i enlighet med den anordning som gäller för patentmål, sp ecialforum borde införas för mål om växtförädlarrätt och om domstol i dylika mål evenlucetlt borde förstärkas med sakkunniga. Utredningen Har emellertid stannat för att inle föreslå vare sig det ena eller det andra. Skälen härtill är alt målen torde komma att bli relativt sällsynta, att domstolen bör kunna i erforderlig utsträckning få del av uppfattningen bland sakkunniga genom yltrande 21 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
42 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
från växlsortnämnden och att tillgången på fullt kompetenta personer, som
inte i annat sammanhang lagit befattning med en skyddssökt sort och där-
för är oförhindrade att della i avgörande vid domstol beträffande sorten,
torde vara begränsad.
När det gäller taler ätt mot administrativa beslut i växlförädlarrättsärenden konstaterar ulredningen att prövningen i paten!-, varumärkes- och
mönsterärenden sker 1 tre instanser. Till förmån för en mellaninstans vid prövning av växtförädlarrättsärenden lalar att dessa många gånger måste antas bli av tämligen invecklad beskaffenhet samt ofla innefalla svåra be-
dömningsfrågor och beröra stora ekonomiska inlressen. Mot ett Ireinslanssystem lalar främst att del inle finns något organ med erforderlig rättslig
och teknisk sakkunskap för överprövning av ärenden som avgjorls av växt-
sortnämnden och att det skulle medföra icke oväsenlliga kostnader för det allmänna att inrälta ell sådant organ. En motivering för mellaninstans i patenlärenden, nämligen att dessa ärenden i första instans avgörs av mer
än hundratalet självständiga ledamöter, saknar motsvarighet för växtföräd-
larrällsärendena. Utredningen har efter övervägande av det anförda ansett
sig böra förorda ett tvåinstanssystem. Skulle vid tillämpningen av lagen om växtförädlarrält behov av en mellaninstans framlräda, iorde enligt utredningen en sådan kunna inrättas genom relativt små lagändringar.
4.7 Statsbidrag och växtförädlingsavgift
Frågan huruvida införandet av ett privalrättsligt skyddssystem bör leda
till en ändring i gällande principer om bidrag över statsbudgeten
till förädlingen har också tagits upp av utredningen. Statsunderstödda växt-
förädlingsföretag har genom bidragsgivning fått ekonomiska resurser till att upprätthålla grundforskning inom växtförädlingsverksamheten. Bidragen
har också satt företagen i tillfälle att ta upp arbetsuppgifter inom den
praktiska växlförädlingen som varit långsikliga eller förbundna med cko-
nomiska risker och osäkerhelsmoment. Företagen har vidare genom bidra-
gen i kombination med sysleniet med växtförädlingsavgifter erhållit förutsättningar att i viss omfallning ägna sig åt bearbelningen av växtslag som varit mindre lönsamma och alt frambringa sorter som varit avsedda för
begränsade geografiska områden. Det föreslagna privaträttsliga syslemel kommer enligt utredningens mening sannolikt inte all tillföra växtförädlingen medel för grundläggande forskning i den utsträckning som kan anscs motiverat med hänsyn till de
väntade forskningsresultaten. En indragning av stalsbidragen skulle med-
föra alt forskningen skulle få slå tillbaka för mera merkantilt inriktat ar-
bete med att framställa gångbara sorler för de'slora odlingsområdena. I den
mån forskning skulle vidmakthållas skulle den troligen koncentreras till
växtslag som omsätts i handeln. Erfarenheten från andra länder där man
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 43
sedan lång tid tillbaka haft licenssystem beträffande förädlade växlsorter visar också alt förädlarna inriktar sitt intresse på sådana växtslag som ger mest att förljäna. Grundforskningen tenderar att bli tillbakasalt. I andra länder har också statliga och halvstatliga institutioner hand om grundforskningen och mera komplicerade och dyrbara förädlingsarbeten. Överhuvud taget lämnar stalen där ett alltmer omfattande ekonomiskt stöd åt växtförädlingen. .
Emellertid har enligt utredningens uppfattning den för vårt land säregna kombinationen av forskning och praktisk förädlingsverksamhet lett till goda praktiska förädlingsresultat och ulan tvivel i icke ringa mån bidragit till Sveriges internationellt erkända ställning inom växlförädlingens område. Utredningen anser det vara ett villkor för denna värdefulla verksamhet att den även i fortsällningen kan lita till statsbidrag.
På de anförda skälen föreslår utredningen alt statsbidrag även i fortsättningen ulgår till enskilda förelag med sådan teorelisk förädlingsverksamhet.
Såsom förut nämnts föreslår utredningen vidare alt systemet med växtförädlingsavgifter behålls vid sidan av och i kombination med det nya privaträttsliga systemet. Förslaget avser i första hand sorter som saluhållits innan lagen om växtförädlarrält trätt i kraft. För dessa äldre sorter kan, bortsett från en övergångsbestämimelse i 52 8 i utredningens förslag, växtförädlarrält inte meddelas. Utredningen räknar med att det kan ta 10—15 år innan äldre sorter ersalls med nya sorter, för vilka rättsskydd kan åtnjutas. Under denna långa övergångstid är del ett vitalt intresse för de svenska förädlingsföretagen att forlfarande kunna få stöd från växtförädlingsfonden. |
I fråga om nya sorter innebär förslaget alt växtförädlingsavgift skall tas ut på sådana sorter oavselt om för sorten meddelats rättsskydd eller ej. Däremot föreslås särskilda regler för rälten alt få tilldelning ur växtförädlingsfonden för dessa sorter.
Beträffande en del nya sorter framhåller utredningen att möjligheten att få bidrag ur växltförädlingsfonden kan bli av betydelse för förädlaren. Främst gäller detta sådana sorter som inte uppfyller de krav på homogcenitet som uppställts för rättsskydd; dessa krav är något högre än de som hittills tillämpats för intagning i rikssortlistan. Det är närmast de korsbefruktande växtslagen som här kommer i fråga, bl. a. råg samt flertalet vall- och oljeväxter. Skillnaden i kravet kan medföra alt en sort som ej kan registreras trots delta kan godkännas för rikssortlistan och därmed vara berältigad till bidrag ur växtförädlingsfonden.
Utredningen upplyser i detta sammanhang om att fråga om lämplig skyddsform för sorter som på grund av biologiska förhållanden inte kan antas få rätlsskydd uppmärksammats även i dansk och holländsk lagstiftning. I den danska lagen har frågan enligt utredningen lösts på det sättet att de biologiska kraven för erhållande av rättsskydd mjukats upp beträf-
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 fande bl. a. korsbefruktande arter. I den holländska lagstiftningen har däremot skapats ett särskilt avgiftssystem som får belydelse för bl. a. sådana växtarter som rajgräs och lusern.
Att både växlförädlingsavgift och licensavgift tas ut för nya rättsskyddade sorter behöver enligt utredningens mening inte nödvändigtvis medföra att priset på utsäde av sådan sort blir högre än om enbart en licensavgift utgår. Marknadspriset på utsäde bestäms nämligen i avgörande grad av andra faktorer, bl. a. produktionskostnaden för eget utsäde, vilket är helt fritt från dessa båda avgifter, och, beträffande stråsädesslagen, därjämte av priset på konsumtionsvaran. Utredningen befarar emellertid att i något fall risk kan föreligga att dubbla avgifter kan medverka till en från allmän synpunkt inte godtagbar prisutveckling. Om de båda systemen skall kombineras måste kombinationen få en sådan utformning att besvärande prishöjningar förhindras och detta framför allt i fråga om de för folkhushållet viktigare lantbruksväxterna.
En lösning är enligt ulredningen att växtförädlingsavgift inte tas ut på sort för vilken sortinnehavaren utkräver licensavgifter med stöd av sitt rättsskydd. En sådan anordning skulle emellertid enligt utredningens uppfattning knappast tillgodose det angivna prisdämpande syftet. Priset på nya sorter kommer nämligen som regel att ligga över priset på äldre sorter. Om man således tar ut växtförädlingsavgift på de äldre sorterna, kommer denna avgift även om den direkt ej utgår på nya rättsskyddade sorter — att indirekt medföra förhöjning av priset på de nya sorterna. Utredningen framhåller för övrigt att växtförädlingsavgiften har karaktären av konsumtionsskatt, varför principiella hinder torde föreligga att göra avgiftens uttagande beroende av en sådan omständighet som huruvida rättsskydd meddelats för sorten.
En annan av utredningen skisserad ulväg är att undanta ny sort för vilken bidrag ur fonden åtnjuts från licensbeläggning enligt växtförädlarrättslagen. Så skulle kunna ske genom en ordning enligt vilken en sortinnehavare själv får välja mellan att till fullo ulnyttja sitt rättsskydd för sorten och avstå från utdelning ur växtförädlingsfonden eller att få sådan utdelning och avslå från rätten att licensbelägga annans utnyttjande av sorten. Utredningen finner det visserligen svårl att mera bestämt förutse verkningarna på utsädespriserna av att ett begränsat antal eller möjligen samtliga av ett förädlingsföretags nya sorter inom ett växtslag skulle lämnas helt fria för annans efterodling. Förhållandet kan dock antas få cn återhållande verkan på prisbildningen såväl på dessa för efterodling helt fria sorter som på andra, licensbelagda jämförliga sorter inom växtslaget. Utredningen föreslår därför, alt Kungl. Maj:t skall äga rätt all ställa det villkoret för medelstilldelning ur växtförädlingsfonden för viss eller vissa sorter alt sortinnehavaren ställer denna och andra sorter till allmänhetens fria förfogande och således avstår från rätten att ta ut licensavgifter på sorten eller sorterna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 45
Utredningen har övervägt om en sortinnehavare skall vara skyldig att på anförda sätt välja system sort för sort eller växtart för växtart, eller om han kanske t. o. m. skall ta slällning till huruvida han beträffande samtliga växtarter på vilka växtförädlingsavgift tas ut vill hålla sig till anslagsgivningen från fonden eller utnyttja sitt rättsskydd. Det prisåterhållande syftet tillgodoses enligt utredningens mening bäst om växtförädlaren tvingas välja växtart för växtart. - |
Utredningens förslag till villkor för medelstilldelningen ur växtförädlingsfonden innebär således att bidrag ur fonden beträffande viss växtart kan erhållas endast om medelsmottagaren ej tagit ut licensavgift på rättsskyddad sort av arten och avstår från att framdeles ta ut licensavgifter på sina sorter inom arten. Villkorct skall gälla redan då den nya lagen träder i kraft och avse samtliga de för folkförsörjningen viktiga växtarlerna, bl. a. vete, havre, korn, råg, polatis, rödklöver, timotej och gula ärter. En föreskrift av föreslaget innehåll innebär att sortinnehavaren redan då han första gången ämnar marknadsföra rättsskyddad sort av viss art måsle välja mellan att för hela den växtart sorten tillhör hålla sig till utdelningen ur fonden eller avstå från denna utdelning och utnyttja rältsskyddet till att ta ut licensavgifler på sorterna.
Att man bibehåller systemet med växtförädlingsavgifter bör enligt utredningens uppfattning inte hindra att Sverige vinner anslutning till konventionen, eftersom avgiften har karaktär av skatt. Möjligen skulle kunna göras gällande att uttagandet av en växtförädlingsavgift på rättsskyddade sorter i vissa fall kan hindra förädlaren från att ta ut en så hög licensavgift på efterodlingen som han skulle kunna om avgifterna ej utgått. Utredningen menar dock att delta förhållande inte i och för sig kan anses utgöra hinder för tilllämpning av konventionens principer.
5 Remissyttrandena
5.1 Allmänna synpunkter
Utredningens förslag har i huvudsak fålt ett mycket golt mottagande i remissytlrandena. Man tillstyrker allmänt alt det föreslagna privaträttsliga skyddet införs och att Sverige lillträder växtförädlarkonventionen.
Flera remissinstanser understryker alt växtförädlare bör ha skydd för sina arbelsresultat och all ensamrätten stimulerar forskning och utveckling.
Patent- och registreringsverket hälsar sålunda med tillfredsställelse alt förslag till särskild Jag om växtförädlarrätt framlagts. Det har varit en lucka i det svenska immaterialrättsliga systemet att en växtförädlare hittills inte kunnat erhålla ett skydd för sitt arbetsresultat likvärdigt det som exempelvis en uppfinnare kan få genom patent.
Enligt Institutet för växtförädling av frukt och bär framstår det som ett
46 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 .
rättvisekrav att den som framställt en ny växlsort bör ha möjligheter att få sin upphovsmannarält lagligen skyddad. Svenska föreningen för industriellt rättsskydd finner det välbetänkt alt nu ta steget att föra in växlförädlingsskyddet i det immalerialrättsliga systemet,
Skånes handelskammare erinrar om all den svenska växtförädlingen i huvudsak är. lokaliserad i handelskammarens distrikt och att handelskammaren därför på nära håll kunnat följa denna verksamhet. För handelskammaren framstår det som en brist i svensk lagstiftning att de svenska växtförädlarna till skillnad från sina kolleger i flertalet andra i detla sammanhang betydelsefulla länder saknar ctt egentligt rättsskydd för sina produkter. Med lanke på de svenska växtförädlingsförelagens svårigheter alt täcka kostnaderna för forskning och utveckling är det av vikt att företagen får ökade ekonomiska resurser att bedriva sin verksamhet i elt allt hårdare internationelll konkurrensklimat.
Betydelsen av en svensk anslutning till konventionen och ulfärdandet av en lagstiflning som medger en sådan anslutning framhålls av bl.a. Svea hovrätt, lantbrulksstyrelsen, originalutsädesnämnden, statens jordbruksnämnd, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, Skogs- och lantbrulksakademien, Institutet för växtförädling av frukt och bär, Nord-Rose, Svenska lantmännens riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantbruksförbund och W. Weibull AB.
Sveriges utsädesförening anmärker att det föreslagna privalrältsliga syslemet blir betydligt mera komplicerat att tillämpa än det nuvarande systemet med växtförädlingsavgift. Med hänsyn till den internationella utsädeshandeln och de fördelar som vid en svensk utsädesexport kan vara att vinna härmed, vill föreningen dock ej motsätta sig ett införande av det privaträttsliga systemet i den utformning och med de förbehåll, som utredningen gjort i betänkandet.
Det är enligt Allmänna svenska utsädesaktiebolaget påtagligt, att svensk växtförädling i dag inle har de ekonomiska resurser som den behöver för att framdeles hävda sig i en allt hårdare internationell konkurrens. Denna konkurrens visar nu klara lendenser att flytta över även till den svenska marknaden och de svenska förädlingsförelagen behöver därför belydande tillskolt för att intensifiera sin verksamhet.
Institutet för växtforskning och kyllagring uppger att institulet är företrädare för elt antal utländska förädlare på polatisområdet och alt institutet flera gånger ställts inför problem som orsakas av att Sverige ej är anslutet till konventionen. Enligt institutet domineras potatisodlingen helt av utländskl sortmaterial och Sverige kommer även i framtiden sannolikt att behöva ett stort inslag av sorler från andra länder. KF framhåller att anslutning lill konventionen bör resullera i ett ökat sortulbyte som gagnar såväl konsumenterna som handeln och producenlerna.
Skånes handelskammare framhåller att de svenska förädlarna genom an-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 A'7
slutning till konventionen bereds garantier för att konima i åtnjutande av
Heensavgifter utifrån, vilka beräknas till flera miljoner kronor årligen. Där-
till kommer att utländska företag måste finna det mera med sin fördel förenligt all marknadsföra nya förbättrade sorler på den svenska mark-
naden. Sverige skulle över huvud taget på ett intensivare sätt än hittills kunna enrolleras i samarbetet mellan konvenlionsländerna, vilket måsle bli av belydelse vid en blivande svensk anslutning till EEC.
RLF noterar med tillfredsställelse, att utredningens förslag kommer att
öka förädlarnas möjlighet att få licensinläkter från försäljning i andra
länder. De svenska odlarna bör därigenom i framtiden komma alt få bära en relalivt sett mindre del av växtförädlingens kostnader.
Tveksam till fördelarna med förslaget är däremot RRV. Verket framhåller alt det är väl medvetet om den belydelse som växtförädlingen har inte
minst när det gäller sädesslag och andra växler av betydelse för livsmedelsförsörjningen. Åtgärder för att främja forsknings- och utvecklingsarbetet inom delta område är därför angelägna. Resultaten av sådan forskning och
utveckling bör snabbt komma odlingen och därmed livsmedelsförsörjningen till godo. En mycket betydande del av det forsknings- och utvecklingsarbete som sker inom området finansieras med slalliga medel eller medel
som kommer forskningen tillgodo genom systemet med: växtförädlingsav-
giller. För denna del av forskningen innebär den föreslagna lagstiftningen ingen stimulans. RRV ifrågasätter mot denna bakgrund om den föreslagna
växtförädlarrätten kommer att medföra ökad ckonomisk satsning på forsknings- och utvecklingsarbele av sådan omfattning all den motiverar ett helt
nytt lagsystem med åtföljande administrativa organisation.
Frågan om möjlighelen att åstadkomma en gemensam nordisk
lagstiftning om skydd för växtförädlingsprodukter behandlas av bl. a.
Nordiska rådets svenska delegation. Delegationen beklagar att förslag inte
föreligger om en gemensam lagstiftning på området och hänvisar till det
inlima nordiska samarbete som ägt rum på övriga områden inom immalerialrällen såsom varumärkesrätt, upphovsrätt och patentrält. För växtförädlaren skulle det vara av stort värde ckonomiskt och praktiskt att hans ansökan bedöms enhetligt och ger samma rätt i alla nordiska länder. Enlist delegationens mening bör det svenska lagförslaget inle genomföras förrän övriga länders ståndpunkt i saken blivit klar. Eventuellt bör något samarbetsorgan tillsättas.
Skånes handelskammare föreslår också all statsmakterna snarast lar initialiv till nordiska överläggningar men framhåller att de nordiska samarbelssträvandena dock inte bör få försena antagandet av den svenska lagstiftningen och Sveriges därav betingade anslutning till konventionen. Även Nord-Rose uttrycker önskemål om enhetligt skydd i Norden. Frägan om den föreslagna lagen kommer i konflikt med de strävanden alt främja en fri och obunden konkurrens i näringslivet,
48 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
vilken strävan fått sitt främsta uttryck i konkurrensbegränsningslagen, behandlas i några yttranden. Med hänsyn till sin grundsyn på hithörande frågor har kommerskollegium svårt att godta förslaget. Såvitt kollegiet kan bedöma föreligger inget annat skäl för genomförandet av lagstiftningen än att Sverige i längden inte kan stå utanför växtförädlarkonventlionen. Kollegiet vill inte förneka att detta skäl — såsom förhållandena är — ter sig tungt vägande och vill därför inte molsätta sig en svensk ratificering av konventionen samt tillskapandet av en i anledning härav ofrånkomlig lagsliftning.
Även NO är tveksam om det finns tillräckliga skäl för att genomföra förslaget. NO framhåller att det är angeläget att en omsorgsfull avvägning görs mellan de allmänna konkurrensintressena och de intressen som talar för en legal ensamrätt. Enligt NOs mening bör det föreligga mycket lungt vägande skäl för att nya legala ensamrätter skall tillskapas. Från allmän konkurrens- och konsumentsynpunkt är det snarare önskvärt att ompröva och mjuka upp redan bestående legala ensamrätter. NO framhåller vidare att beträffande växtförädlingsprodukter är det endast ett fåtal företag i själva förädlarledet i Sverige. Delta innebär i sig en faktisk konkurrensbegränsning. I handelsledet synes däremot förekomma konkurrens i form av olika utomstående företags efterodling av de svenska förädlingsföretagens utsäden och marknadsföring därav i konkurrens med förädlingsföretagen. Denna konkurrens har visat sig påverka prisbildningen. Den nu föreslagna växtförädlarrätten skulle ge växtförädlarna en legal ensamrätt, som medförde alt de — i den mån de så önskar — genom licensavgifter och/eller olika konkurrensbegränsande föreskrifter i samband med upplåtelse av räll att eflerodla växtsort kan dirigera marknadsföring och priser. I fråga om möjligheter till korrektiv mot missbruk av den monopolställning som den föreslagna lagen kommer att ge växtförädlarna hänvisar utredningen dels till konkurrensbegränsningslagen, dels till de föreslagna tvånglicensbestämmelserna. Konkurrensbegränsningslagen kan emellertid tillämpas endast om ensamrätten utnyltjas till att framtvinga eller understödja annan konkurrensbegränsning, dvs. sådan som faller utom ramen för ensamrältsinstitulet. De föreslagna tvångslicensbeslämmelserna är från konkurrensteoretisk synpunkt i och för sig tillfredsställande. Det finns emellertid anledning att varna för att i allt för hög grad lita till den konkurrensfrämjande betydelsen av möjligheter till tvångslicenser vid legala ensamrätter. Erfarenheterna från andra områden tyder snarast på att förekomsten och den praktiska nyttan i konkurrenshänseende av tvångslicenser är relativt ringa. Innan slutlig ställning las lill utredningens förslag bör enligt NOs mening en ingående avvägning göras mellan, å ena sidan, fördelarna för de enskilda växtförädlingsföretagen av en legal ensamrätt för sina växlsorter i Sverige och i konvenlionsländerna och, å andra sidan, nackdelarna för samhället av ett konkurrensbortfall på områdel med därav följande åter-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 49 verkningar på prisbildningen. Vid en sådan avvägning kan det vara tveksamt om tillräckliga skäl kan anses föreligga för ett genomförande av förslaget.
Frågan huruvida risk kan föreligga för missbruk av ensamrälten berörs även av bl. a. Svea hovrätt, statens jordbruksnämnd, KF och RLF. Hovrätlen framhåller, att en jämförelse mellan den föreslagna lagens regler och motsvarande regler i patenllagen samt förarbetena till dessa ger vid handen alt det allmänna intresset är väl lillgodosett i förslaget. Om man även beaklar att starka intresseorganisationer torde bevaka alt ensamrätten inte missbrukas får enligt hovrälten de betänkligheler som kan hysas mot växtförädlarrätten från konkurrensbegränsningssynpunkt minskad tyngd. Enligt jordbruksnämnden synes avvägningen mellan skilda intressen ha skett på ett sådant sätt att man knappast löper risk för monopolistisk prissättning och annat missbruk av det privaträttsliga systemet. KF anför att de förslag ulredningen framlagl för att skapa rimliga garantier mot missbruk torde kunna anses tillfredsställande. RLF finner det vara svårt att bedöma om det privaträttsliga systemet kommer att betyda ökade kostnader för svenskt jordbruk på dels kort, dels lång sikt. Ur såväl det allmännas som jordbrukets intresse måsle del vara önskvärt att en ny sort kan spridas snabbt och på skäliga villkor. Utredningen har kommit fram till att möjligheten till tvångslicens bör vara en tillräcklig garanti härför. Förbundet delar utredningens uppfallning alt växtförädlingsföretagens monopolställning medför risk för att de tar ut oskäliga licensavgifler. Om metoden med tvångslicens visar sig vara otillräcklig förutsätter förbundet alt det skapas andra effektiva möjligheter till ingripande mot oskäliga licensavgifter.
Beträffande utformningen av lagförslaget ultalar de remissinstanser som berört frågan det helhetsomdömet alt förslaget är väl ägnal att läggas till grund för lagstiftning. Endast RRV bar en invändning och framhåller alt etl system som möjliggör en anslutning till konventionen bör ges en så enkel utformning som möjligt och att det inte är givet att man bör eflerslräva en så nära likhet med patentlagstiftningen som utredningens förslag innebär.
5.2 Växtförädlarrättens objekt och subjekt
Vad gäller föremålet för den föreslagna ensamrätten erinrar Stockholms rådhusrätt om att patent inte kan meddelas på växtsorler eller väsenlligen biologiskt förfarande för framställning av växler men väl på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande. Rådhusrälten anmärker att metodskydd för framställning av växter fortfarande lämnas utanför lagstiftningen, om ej förfarandet är mikrobiologiskt, och anser att frågan bör ägnas uppmärksamhet under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Svea hovrätt och Stockholms rådhusrätt är kritiska mot förslaget att det
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
skall ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma lagens allmänna tillämpningsområde. I yttrandena framhålls atl den föreslagna förteckningen redan från början får anses vara i det närmaste uttömmande för förhållandevis lång lid och att avsikten är att uteslutning från förteckningen inle skall förekomma. Mot denna bakgrund finner man att det vore principiellt riktigare alt föreskriva att lagen skall vara tillämplig på växtarter som upplagits i lagen eller åtminstone i en som bilaga till lagen intagen lisla.
Med anledning av utredningens förslag att lagen skall vara tillämplig cendast på växtsort som framställts här i riket samt på växtsort som framställls ulom riket av svensk förädlare påpekar Stockholms rådhusrätt att palentlagen gäller utan molsvarande inskränkning. Rådhusrätten ifrågasätter om utredningens förslag på denna punkt är tillräckligt motiverat.
Flera remissinstanser vill utöka den av utredningen i utkastet till tillämpningskungörelse föreslagna förteckningen över växlarter inom vilka växlförädlarrätt skall kunna förvärvas med ytterligare växtarler, varvid särskilt artbybriderna nämns.
Utredningens uppfattning att skogsträd nu inte bör omfattas av växtförädlarrätten delas av samtliga remissinstanser som uttala! sig i frågan. Hit hör bl. a. statens centrala frökontrollanstalt, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, Skogs- och lantbruksakademien, skogsbruksulredningen, Instlitutet för skogsförbättring och skogsstyrelsen. Skogsbruksutredningen anför alt inom skogsbruket den nödvändiga tidsperioden för förädling, avkommeprövning och fastställande av sorl är så lång att det sält för privaträttsligt skydd för växtförädling som föreslagits icke — i vart fall under överskådlig tid — kan betraktas som praktiskt användbart för förädlingen av skogsträd. Ej heller synes för närvarande behov av särskilt skydd för växtförädlingsrätten på skogsträdens område föreligga. Institutet för skogsförbättring anför liknande synpunkter och tillägger att när det gäller vegetaliv förökning, t. ex. sticklingar, tiden för framställning av förökningsmalerial kan vara annorlunda men alt dessa metoder för närvarande spelar en mycket underordnad roll inom skogsbruket.
I fråga om vem som skall kunna anses som förädlare uttalar Svea hovrätt alt hovrälten inle kan finna något hinder mot att även juridisk person betraktas som förädlare. Stockholms rådhusrätt anser att det hade varit värdefullt med uppgift om hur frågan lösts i Danmark och förordar en reglering så att också juridiska personer skall anses ha kunnat framställa en växlsort. Mot utredningens ståndpunkt i denna del invänder. SAF alt många av de forskare som inom växtförädlingsföretagen bestämmer det urval i ett material som leder fram till nya sorter har sådana anställningsförhållanden alt deras tjänsteavtal innebär en överlålelse till arbetsgivaren av hela förfoganderätten till de arbetsresultat som framkommer i anställningen. Därtill kommer den oklarhet i rättsläget som i många fall inom företagen skulle kunna uppkomma om endast fysiska personer skulle
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 o1
kunna anses såsom förädlare av en sort. Föreningen hänvisar vidare till utredningens uttalande att det material på vilket framställningen av en ny sort grundar sig oftast har byggts upp under en avscvärd tid inom företaget och med cn skiftande krots av medarbetare. Alt bland dessa, av vilka en del sedan länge kanske lämnat företaget, peka ut en eller flera personer, som skall anses vara förädlare kan i vissa fall vara helt ogörligt. Det anförda leder enligt föreningens mening till att även växtförädlingsföretaget såsom sådant skall kunna anses vara förädlare till inom företaget framställda växtsorter. även LO hänvisar till samma uttalande av utredningen och framhåller att de mycket betydande inkomster, som växtförädlarrätten i vissa fall av lyckade förädlingsresultat kan komma att ge, måste komma att ulfalla mycket slumpvis bland alla dem som medverkal i den långa förädlingsprocessen och föranleda många tvister mellan dem och företaget, som stålt för förädlingskostnaderna. LO:s uppfattning är att växtförädlarrätt även skall kunna meddelas juridisk person.
Enligt lantbrukshögskolans mening är frågan om sortens rättsinnehavare mer komplicerad än vad utredningen förutsett. Högskolan framhåller att man kommer in på betydande ekonomiska frågor för de institutioner och myndigheter som handhar förädlingen och att denna nu i vissa fall till stor del bekostas av anslag från statsmakterna. Högskolan finner det angeläget att hilhörande frågor sedermera blir föremål för ytterligare överväganden.
Frågan om rätten till växtsort, som framställts av en arbetstagare, bör enligt Stockholms rådhusrätts mening antingen regleras i lag, t. ex. i enlighet med bestämmelserna i lagen om arbelslagares uppfinningar, eller i vart fall få en mera nyanserad och klargörande behandling i motiven. När det gäller patenterbara uppfinningar har frågan lösts i nämnda särskilda lagstiftning. I frågan om andra immalerialrältigheter har frågan mer eller mindre lämnats öppen med de tillämpningssvårigheter som detta medför. Sveriges advokatsamfund säger sig inte vilja förorda att särskild lagstiftning rörande arbetstagarens rätt nu införs. Däremot bör i samband med cen synnerligen välbehövlig revision av lagen om rätt till arbelstagares uppfinningar frågan om lagstiftning rörande arbelstagares rätt till bl. a. växtsort tas upp till behandling.
5.3 De allmänna skyddsförutsättningarna
Frågan om särskillnadskravet sett i relation till odlingsvärdet berörs av RLF som anför alt ur odlingens synpunkt det primära kravet på en ny sort måste vara att den har högre odlingsvärde. En ny sort som innebär stora odlingsmässiga framsteg bör därför inte kunna vägras registrering med den motiveringen att det kan medföra vissa svårigheter att skilja den från andra sorter. Visserligen finns cen viss risk för bedrägligt förfarande om det föreligger uppenbara svårigheter att skilja två
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
sorler med olika odlingsvärde åt. Risken förefaller något överdriven och förbundet betonar att kravet på lätt urskiljbara kännetecken inte får bli ett självändamål utan drivas med viss moderation. De hittillsvarande svenska kraven i dessa avseenden är fullt tillfredsställande. AB Findus betonar vikten av att vid utvärderingen av de prov en sort förutsätts genomgå det i praxis inte kommer att tillämpas någon form av värdebedömning, exempelvis avseende sortens avkas[ningsegenskaper, utseende m. m. För industrin är det ofla vida mer betydelsefullt vilka andra egenskaper en sor! kan tillmätas, t. ex. kvalitelsmässiga med avseende på dess inverkan på den färdiga produkt, vari sortmaterialet i fråga kan komma atl ingå.
även i andra remissvar understryks betydelsen av odlingsvärdet. Dessa redovisas 1 annat sammanhang (avsnitt 5.7).
Synpunkter på hom ogenitetskravet har framförts av skilda remissinstanser. Dessa behandlas i specialmotiveringen (avsnitt 8.1).
Speriges advokatsamfund gör följande anmärkning mot formuleringen av 2 8 i utredningens förslag, vilken innehåller de allmänna skyddsförutsättningarna.
Bestämmelsen under 1) första stycket avser nyhetshinder och motsvarar bestämmelsen i 2 § första stycket patentlagen, vari sägs att ”palent meddelas endast på uppfinning som väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt” etc. Enligt denna bestämmelse kan man alltså inte söka patent på en uppfinning som är exakt densamma som en tidigare bekantgjord sådan. 1 nu föreliggande förslag står det att ”sorten skall genom åtminstone ett viktigt kännelecken tydligt skilja sig från andra sorter, vilka är kända” etc. Enligt ordalagen omfattar bestämmelsen inle det fall att det föreligger hinder vid förekomsten av samma sort som blivit känd. Då detta är avsikten, bör en justering av lydelsen ske, t. ex. att man skriver ”— — -— lydligt skilja sig från sort, vilken är känd”. I överensstämmelse härmed bör andra stycket av punkt 1) börja med ”Sorl anses som känd — ”,
5.4 Växtförädlarrättens innehåll och omfång
Frågan om ensamrättens innehåll berörs i några remissyttranden. Stockholms rådhusrätt har fäst sig vid att de utnyltjandeformer det gäller skall företas i visst syfte för att omfattas av skyddet. Denna begränsning kan otvivelaktigt medföra särskilda svårigheter i tillämpningen. Utredningen har också i något fall pekat på sådana. Rådhusrätten anser visserligen alt begränsningen som sådan kan ha goda skäl för sig. Men det bör hellre tillkomma tredje man att påvisa ett syfte med sin framställning, import eller marknadsföring av växtmatlerialet, som gör att ulnyttjandet faller utanför skyddet, än att ensamrättshavaren skall behöva påvisa ctt syfte hos tredje man som gör att utnyttjandet kränker ensamrätten. I moliven uttalas, framhåller rådhusrätten vidare, att export av växtförädlingsmaterial inte bör läggas under förädlarens ensamrätt. Uttalandet förefaller något oklart. ”Export” torde nämligen omedelbart omfattas av sådan otillåten marknads-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 53 föring, som avses med tillhandahållande, och således ligga under ensamrätten. Om däremot med utredningens uttalande endast åsyftas ”export” av sådant material som lovligen redan förts ut på marknaden, finns ingenting att invända mot uttalandet. Ett förtydligande finner rådhusrätten nödvändigt.
J. E. Ohlsens Enke AB anser att det inte klart framgår vilken ställning konservfabrikernas användande av utsäde intar. Det torde förekomma att fabrikerna efterodlar t. ex. köksväxtsorter av annans härkomst och framställer utsäde härav. Detta utlämnas till kontraktsodlare för produktion av en grönsak som konserveras och säljs; utsädet till grönsaksodlingen bjuds sålunda inte ut. Ibland torde viss debitering ske, men stundom ingår frökostnaden i kontraklspriset för grönsaken. Skulle utredningens avsikt vara all sådant utnyttjande ej skall omfatlas av ensamrätten, skapas enligt bolaget en alltför stor lucka däri i och med att konservindustrin är en stor förbrukare av köksväxtutsäde. Bolaget anser att en ändring i så fall är nödvändig för att göra ensamrätten mer fullständig.
Svenska lantmännens riksförbund uppger att det förekommit att utländsk utsädesspannmål av sort som inte varit upptagen i den svenska sortlistan har importerats privat av svenska jordbrukare över dansk-svenska gränsen. Det synes förbundet vara angeläget att dylik import, som inte är önskvärd vare sig för vårt land eller den utländska sorlägaren, förhindras.
Sveriges advokatsamfund framhåller att det givetvis är svårt att rätt bedöma hur avgränsningen av rättens omfång bör göras. Oavsett de skäl som utredningen anfört för begränsningen anser samfundet att det, då det nu gäller införandet av ett nytt institut, kan vara lämpligt att till en början göra de föreslagna begränsningarna och, sedan erfarenheter vunnits, eventuellt ta upp frågan till ny bedömning.
Ulredningens uttalande om s. k. sidoimporttas upp-av Svea hovrätt som påpekar att den av utredningen rekommenderade tillämpningen av lagen med avseende på sidoimport överensstämmer med den som enligt propositionen med förslag till varumärkeslag anges för sidoimport av varor försedda med varumärke (1960:167 s. 71). Departementschefens uttalande i varumärkespropositionen är emellertid föranlett av känneteckensrättsliga överväganden (jfr NJA 1960 s. 457) som knappast är tillämpliga på växtförädlarrätlten. Denna liknar mer patenträtten, vilket närmast skulle tala för den behandling av sidoimportfrågan som gäller inom patenträtten. En lösning efter modell av patenträtten skulle å andra sidan kunna på ett från allmän synpunkt inte önskvärt sätt begränsa konkurrensen i fråga om växtförädlingsprodukter. Denna fråga bör enligt hovrättens mening uppmärksammas under lagförslagets fortsatta behandling och om möjligt få en lösning i laglexten. . .
Frågan om ensamrättens omfång är enligt Stockholms rådhusrätt inte helt klar. Ensamrätten avses skola omfatta den registrerade växt-
ER 54 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
sorten ”i dess helhet”. Utredningens mening synes vara, att allt växtmaterial vilket i enlighet med de kriterier som skall gälla för avgränsning av olika sorter från varandra är alt hänföra lill sorten i fråga, oavselt varifrån materialet härrör. Vad utredningen ultalat i denna riktning i moliven lill I $ synes vara ell ultryck för den viktiga principen rörande ensamrältens omfång, att skyddet inte skall vara begränsat till identiskt samma växtsort som den registrerade sorten ulan omfalla även på visst sält ”Jiknande” sorter. Utredningen bar beträffande importfallet uttalat, att tillstånd krävs för import av förökningsmalerial av en skyddad sort ”eller en sort som Hknar denna” men synes inle i övrigt ha ägnat skyddsomfångel närmare intresse. Rådhusrätten anser emellerlid frågan vara av yttersta vikt för ett riktigt förstående av ensamrätlens innebörd. Spörsmålet om samma kriterier (samma ”måll”) skall gälla vid fastställande av skyddsomfånget som de krilerier vilka skall gälla såsom skillnadskrav vid prövningen av skyddsförutsättningarna bör klargöras närmare under det fortsalta lagstiftningsarbelet. Inom patlenträtten gäller inte en sådan ordning; där räknar man med s. k. beroendeförhållanden, dvs. fall där skyddsförulsättningarna väl är uppfyllda men där den patenterade uppfinningen inte får utnyttjas utan lov av den som innehar ett äldre patent, inom vars skyddsomfång uppfinningen --- trots att den är patenlterbar — faller.
5.5 Skyddstiden
Frågan om skyddstiden berörs endast i ett fåtal yltranden. Svea hovrätt noterar alt de skyddstider som skall gälla enligt lagförslaget motsvarar konvenlionens minimikrav och att enligt förslaget till tillämpningskungörelsce dessa skyddstider utsträcks generellt ganska avsevärt. Det kan enligt hovrättens mening hävdas att de längre skyddstiderna —- för den händelse de anses böra gälla — hellre bör anges i lagtexten. Hovrätten påpekar för övrigt alt det föreslagna bemyndigandet för Kungl. Maj:t i lagförslaget knappast lämnar utrymme för en generell förlängning av skyddstiderna.
Stockholms rådhusrätt har svårt att på grundval av vad utredningen anfört inse nödvändigheten av alt skyddstiden blivit så oöverskådlig! och oenhelligt reglerad i förslaget. Det bör enligt rådhusrällens mening eftersträvas en enhetlig skyddstid för alla växtslag och skyddstiden bör framgå omedelbart av själva lagen.
Originalutsädesnämnden, statens plantskolenämnd, lantbrukshögskolan och Institutet för växtforskning och kyllagring framhåller att utredningens förslag skiljer sig från konventionen, där det sägs att skyddstiden inte får vara under 15 resp. 18 år, och anser att det inte finns något skäl för alt den svenska lagtexten skall avvika från konventionstexten. Nämnden tillägger alt skyddet för trädgårdsväxter inte kan ekonomiskt utnyltjas förrän efter 10 å 15 år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 5
Skogsstyrelsen anser att det kan skapa oklarhet alt ”skogsträd” medtagits i själva lagtexten och att tiden för upprätthållande av växtförädlarrätt fastslällls för dessa, då de inte upptagits i tillämpningskungörelsens förteckning över de växtsläkten och växtarter för vilka växtförädlarrält kan förvärvas och således inte är inlemmade i systemet. Styrelsen föreslår att ordet ”skogsträd” utgår ur lagförslagets stadgande om skyddstiden.
5.6 Registreringssystemet m. m.
Vad beträffar registreringsmyndighet tillstyrker statskontoret förslaget att arbetsuppgifterna i fråga anförtros ett nybildat organ, kallat slaltens växtsortnämnd. Statskontoret har inget all invända mol förslagen rörande nämndens sammansältning och interna organisation. Inte heller RLÅF har några erinringar mot alt såväl administrationen av det nya systemet som originalutsädesnämndens uppgifter skall skötas av en nyinrättad statens växtsorlnämnd. RRV, däremot, ifrågasätter om det behövs ett särskilt fristående organ för att sköta registreringsfrågorna och uttalar att denna uppgift synes kunna :ankomma på statens centrala frökontrollanstalt.
Patent- och registreringsverket framhåller att icke blott bristen på biologisk expertis talar för att verket inle bör bli registreringsmyndighet för växtförädlingsärenden, utan också det förhållandet alt palentverket saknar den nära kontakt med växtförädling och växtodling som registreringsmyndigheten helst bör ha. Patentverket finner det därför vara väl motiverat att den nuvarande originalutsädesnämnden efter viss utbyggnad blir registreringsmyndighet.
Lantbruksstyrelsen anför.
Lantbruksstyrelsen delar utredningens åsikt alt praktiska och statsfinansiclla skäl talar för att ett redan verksamt statligl organ om möjligt bör anförlros uppgiften som registreringsmyndighet i växtförädlarrätltsärenden. Med hänsyn lill den effektivitet som måste eftersträvas inom förvaltningen torde dock kunna ifrågasällas om uppdraget skall läggas på någon särskild, för endast detta ändamål inrältad organisatorisk enhet. Enligl Jantbruksstyrelsens mening bör också ytterligare splittring av den statliga administrationen på jordbrukets område undvikas. Därutöver kan såväl allmänt organisatoriska som kostnadsskäl åberopas.
Mot här angiven bakgrund vill lantbruksstyrelsen framföra ett alternativ till utredningens förslag om hur de arbetsuppgifter bör lösas, som den ombildade originalutsädesnämnden avsetts skola ombesörja.
Till att börja med skall erinras om att det inom lantbruksstyrelsen finns både administrativ och med botaniska frågor väl förtrogen sakkunskap. Del skall också erinras om alt styrelsen hiltills har fungerat som besvärsinstans i ärenden som avgjorts inom originalutsädesnämnden. Vidare bör påpekas att styrelsen för att kunna fullgöra sina uppgifter bl. a. inom de marknadssektorer, som berörs av den obligatoriska stalsplomberingen och av import-
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 och exportregleringen av vall- och köksväxtfrö, ständigt måste följa den fortlöpande utvecklingen på utsädesmarknaden. I samband med import- och exportfrågorna har styrelsen därvid bl. a. anlitat Sveriges centrala fröråd såsom ett rådgivande organ.
Det bör med hänsyn till här redovisade förhållanden ligga nära till hands att de uppgifter som enligt utredningens förslag skulle komma att läggas på växtsortnämnden i stället anförtros lantibruksstyrelsen. Växtsortnämnden skulle emellertid ändå behövas som ett till lantbruksstyrelsen knutet beredande och rådgivande organ och bör även i detta fall ha den avdelningsindelning, som utredningen föreslagit. Antalet ledamöter i de olika avdelningarna bör vara högst enligt utredningens förslag. Avdelningarna bör stå under ledning av en gemensam ordförande.
Även lantbrukshögskolan och Sveriges potatisodlares riksförbund ifrågasätter om ett särskilt fristående organ skall tillskapas för att handha de uppgifter som enligt utredningens förslag skall åvila växtsortnämnden. Lantbrukshögskolan tillägger att många av dessa uppgifter har mycket nära samband med lantbruksstyrelsens verksamhet och att det därför vore mer rationellt att låta lantbruksstyrelsen utgöra registreringsmyndighet men utrusta denna med en rådgivande nämnd.
Statens centrala frökontrollanstalt finner det helt nalurligt och riktigt alt bygga ut den nuvarande originalutsädesnämnden till att också svara för sortregistrering m. m. för växtförädlarrättssystemet. Anstalten delar utredningens uppfattning att den i samarbele med lantbrukshögskolan och andra sakkunniga institulioner bör svara för sortprovningen, i vad avser nyhetsvärde, homogenitet och stabilitet, även för växtförädlarrättsändamål, däri inbegripet provningen av prydnadsväxter, fruktträd och bärväxter. J. E. Ohlsens Enke AB biträder också förslaget att sortprovningen skall överlämnas Gill elt centralt organ, exempelvis frökontrollanstlalten.
Då det gäller frågan om specialforum påpekar Sveriges advokatsamfund att frågor avseende tillämpning av ett flertal bestämmelser som är likartade eller till och med likalydande med patentlagens kan uppkomma till bedömande. Det måste därför a priori anses lämpligt att de avgörs av samma domstol i första instans. Att mål om växtförädlarrätt sannolikt blir relativt sällsynta utgör dessutom en särskild anledning att inte sprida dem över en mångfald underrätter. Samfundet förordar därför att Stockholms rådhusrätt skall vara specialforum i samtliga mål avseende tillämpning av Jagen om växtförädlarrätt. Några särskilda sakkunniga såsom bisittare i rätten bedömer samfundet inte som erforderligt.
Stockholms rådhusrätt anför i forumfrågan.
Utredningen har behandlat frågan om specialforum endast beträffande mål angående växtförädlarrätt, dvs. mål om ogiltigförklaring av sådan rätt, men ej beträffande andra mål såsom rörande intrång, faslställelsetalan, tvångslicens, bättre rätt till växtsort och överföring av växtförädlarrätt. Därvid har utredningen ansett sig ej böra föreslå specialforum eller för-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 b7
stärkning av domstol med sakkunniga ledamöter. Rådhusrätten — som självfallet inte har något önskemål alt dra till sig mera mål än som av sak- Jiga skäl kan anses påkallat — har i denna fråga en avvikande mening. Det föreligger stora likheter med palentmål i allmänhet, främst med mål angående mikrobiologiska förfaranden och alster. Beträffande samtliga typer av mål enligt den föreslagna lagen om växtförädlarrätt finner rådhusrätten alt medverkan av sakkunniga ledamöter i domstolen är angelägen. BI. a. för att uppnå en såvitt möjligt enhetlig bedömning måste det vara lämpligt att specialforum inrättas med deltagande av sakkunniga ledamöter. Därvid synes del vara ändamålsenligt, att Stockholms rådhusrätt i den sammansältning som gäller för patentmål (65 och 66 §§ patentlagen) görs till exklusivt forum i första instans. För en sådan lösning lalar även att målen i fråga torde komma att bli få till antalet och alt en enhellig bedömning också i andra instans kan uppnås. I den krels av tekniskt sakkunniga ledamöter i rådhusrälten och Svea hovrätt (68 § patentlagen), som för närvarande är tillgänglig, torde redan finnas experter på området, lål vara all kretsen kan behöva utökas med ylterligare expertis på det växtbiologiska området. Rådhusrätten förordar alltså beslämt, all frågorna om specialforum och domstolens sammansättning omprövas.
Beträffande instansordningen iadministrativa ärenden angående växlförädlarrätt förordar statens centrala frökontrollanstalt, statens råd för skogs- och jordbruksforskning och Skogs- och lantbrulksakademien - under erinran om att lantbruksstyrelsen är mellaninstans vid besvär över originalutsädesnämndens beslut — att styrelsen får fungera som mellaninstans också i växtförädlarrältsärenden. Svenska patentombudsföreningen finner utelämnadet av en mellaninstans betänklig, eftersom föreningens erfarenhet från palent- och varumärkeslagarna visar att en dylik instans är värdefull för fullständig och allsidig prövning av ett ärende.
ä.7 Statsbidrag och växtförädlingsavgift
Frågan om bibehållande av statsbidragen till växtförädlingen tas upp av några remissinstanser. Samlliga biträder utredningens förslag alt bidrag skall utgå även i fortsättningen. Denna mening har bl. a. Svea hovrält, Sveriges fröodlareförbund, Sveriges lantbruksförbund, REF, Allmänna svenska utsädesaktiebolaget och Skånes handelskammare. Även statens jordbruksnämnd betonar vikten av att de statliga bidrag till växtförädlingen som nu lämnas över budgeten får kvarstå oavsett att clt nyll system införs. Det stalliga bidraget torde vara ofrånkomligt med hänsyn till grundforskningen och till sådana sektorer av växtförädlingsarbetet, som kan befaras bli eftersatta såsom mindre lönsamma vid en kortfrislig bedömning. Sveriges ulsädesförening ger uttryck för samma mening och framhåller alt ett fortsatt statsanslag till växtförädlingen är en väsentlig förulsältning för att förädlingen skall kunna fullgöra sina uppgifter med ur jordbruket och nationalhushållets synpunkt tillfredsställande effektivilet och behålla sin hiltillsvarande rangplats internationellt sett.
98 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Förslaget att systemet med växtförädlingsavgifter i princip skall behållas även efter införandet av ctt privaträttsligt skydd har Uillstyrkts allmänt. Flera remissinstanser framhåller att syslemet är enkelt och billigt och har fungerat tillfredsställande. Enligt statens plantskolenämnd bör del kunna utvidgas, i första hand till trädgårdsväxler men därefter successivt även till andra växlslag. Samma åsikt framförs av lantbrukshögskolan. Instilutet för växtförädling av frukt och bär önskar att frågan om en utvidgning av systemet till att gälla även plantskolealster av fruktträd och bärväxter tas upp till prövning.
En annan grundinställning till växtförädlingsavgiftssystemet har Skånes handelskammare, som påpekar att kammaren vid sin tidigare handläggning av växtförädlingsfrågor utgått från att det nuvarande syslemet är ett provisorium. Kammaren förordar nu att systemet behålls endast för äldre sorter och således successivt avvecklas i samma mån som dessa äldre sorter försvinner. En sådan ordning är enligt kammarens mening den mest logiska och rationella. Att det finns två sinsemellan mer eller mindre parallella system vid sidan av varandra, kan enbart vålla osäkerhet om lagstiftningens egentliga innebörd. Ett dubbelt system föranleder sannolikt även administrativa olägenheter. Kammaren ifrågasätter också huruvida ett dubbelt. system står i överensstämmelse med konvenlionen. Kommerskollegium, som refererar handelskammarens skepsis i sistnämnda fråga, förklarar sig ej dela kammarens uppfattning i denna del.
RRV fruktar att den föreslagna kombinationen av två system kan komma att medföra svårigheter i den praktiska tillämpningen och förordar att detta avsnitt i utredningens betänkande ses över. Siktet bör därvid enligt RRV vara inställt på ett system som på enklast möjliga sätt uppfyller växtförädlarkonvenlionens krav på medlemskap. Om man därvid kommer till slulsatsen att en lagreglering bör införas, bör enligt RRV:s uppfattning det nuvarande systemet med växtförädlingsavgifter slopas.
Med reservation för RRV har ingen remissinstans någon erinran mot förslaget alt systemet med växtförädlingsavgifter helt skall tillämpas på äldre sorler, som till följd av nyhetshinder inle kan få rättsskydd enligt den föreslagna lagen.
Frågan om bibehållande av systemet med växltförädlingsavgifter för nya sorter som inte fyller de krav för ensamrätt som kommer att ställas enligt den föreslagna lagen har föranlett skiftande svar. Institutet för växtforskning och kyllagring ansluter sig helt till den uppfaltningen att behållandet av växtförädlingsavgiftssystemet är nödvändigt med hänsyn till det sortiment som av olika anledningar inte kan inordnas i det privaträttsliga systemet. RLF anser att växtförädlingsavgifter bör utgå även i fortsättningen bl. a. för att vissa nya och särskilt då korsbefruktande sorter bör kunna införas i rikssorllistan utan att därför vara så stabila eller homogena att de kan ges privaträttsligt skydd. Skånes handelskammare däremot vänder sig emot att
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 59
sort, som icke uppfyller de i lagtexten intagna kraven på homogenilet och stabilitet och sålunda inte kan erhålla sortskydd, det oaktat skall kunna las in i rikssortlistan och därmed bli berättigad till växtförädlingsavgilt. Om utredningens förslag i denna del realiseras kan syslemets enhetlighet äventyras. De speciella problemen beträffande korsbefruktande växtslag torde kunna lösas antingen — såsom i Danmark — genom att de biologiska kraven för erhållande av rättsskyddet mjukas upp eller genom att för dessa arters vidkommande växtförädlingsavgiften bibehålles. Den förra lösningen synes vara att föredra bl. a. med hänsyn till att det nordiska samarbetet på området i sinom tid kan komma att nödvändiggöra viss svensk anpassning efter den danska lagstiftningen. Allmänna svenska utsädesaktiebolaget ifrågasätter om inte det intrikata problemet med sorter som i fråga om homogenitet m. m. ej fyller kraven för erhållande av rältsskydd skulle kunna få en bätlre lösning genom enhetliga sortprövningsbestämmelser anpassade till de regler som gäller i Danmark. J. E. Ohlsens Enke AB anser att till registrering anmälda sorter, som inte betraktas som nya eller som saknar cgenskaper för självständighet, inte bör beläggas med växlförädlingsavgift; metoden med sådan avgift skulle alltså behållas bara för de redan i marknaden befintliga sorterna.
Utredningens förslag att växtförädlingsavgift skall tas ut på alla nya sorter inom. landet men att bidrag ur växtförädlingsfonden för viss sort skall kunna erhållas endast om förädlaren avstår från att ta ut licensavgifter på denna och andra sorter inom arten tillslyrks av statens pris- och kartellnämnd, lantbrukshögskolan, Institutet för växtförädling av frukt och bär och Sveriges lantbruksförbund. Förbundet anför därvid att den föreslagna kombinationen av syslemen visserligen synes kunna medföra vissa komplikationer men förbundet förutsätter att erforderlig omprövning av vissa detaljbestämmelser görs sedan erfarenhet vunnits.
Svenska lantmännens riksförbund håller för troligt att två parallella system för uttagande av avgift inom landet för samma växtart från en och samma sortinnehavare skulle skapa förvirring och förorsaka allvarliga missförstånd och komplikalioner inom frö- och utsädesodling, handel och kontrollorgan. Förbundet hälsar därför med stor tillfredsställelse att man inom utredningen enals om bestämmelsen att sorlinnehavaren redan då han första gången ämnar marknadsföra en rättsskyddad sort av viss art skall välja huruvida han för hela den växtart sorten tillhör vill hålla sig till utdelningen ur växtförädlingsfonden eller vill licensbelägga framdeles av honom framställda sorter av arten. Förbundet framhåller dock, att det finns en risk för att en växtförädlare, som redan valt att för en sort av viss art hålla sig till utdelningen ur fonden, överlåter en senare av samma växtförädlare framställd sort av samma art till ett dotterbolag som har kvar sin valfrihet mellan systemen. Förbundet förutsätter därför, liksom Sveriges fröodlareför-
60 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 bund, atl bestämmelsen omarbetas så att otillbörlig övergång mellan avgiftssystemen genom överlåtelse av sort förhindras.
Av flera remissinstanser framhålls att det föreslagna systemel innebär att sorler som säljs på licens på hemmamarknaden kommer att få bära dels kostnader för erlagd växtförädlingsavgiff, dels den ylterligare belastning i prishänseende som licensavgifterna innebär, utan atl sortägaren för den skull får del av de inflytande växtförädlingsavgifterna. Det ligger enligt lantbruksstyrelsen i sakens natur att det med ett sådan! syslem som skisseras för hemmamarknaden blir ylterst svårt för förädlare alt gå ut med sina nya sorler som licenssorler på denna marknad. Endast sorter av så extremt god beskaffenhet att ett rejält merpris är berältigat och möjligt att la ut torde under dessa förhållanden kunna ge så goda licensintäkter att förädlaren har råd all avstå från växlförädlingsavgift. I princip skulle lanibruksstyrelsen inte ha något cmot ett syslem, där de svenska förädlarna till övervägande del utnyttjade möjlighelerna att erhålla växtförädlingsavgifter för sina sorler på hemmamarknaden och samtidigt avstod från att ta ut licensavgifter på denna marknad. Det kan väl emellertid bli svårt att få cit renodlal sådant system alt fungera tillräckligt bra och det skulle inte saknas nackdelar. Det kan också ifrågasättas om det skulle ha några prakliska fördelar imed avseende på utsädespriserna. Enligt lanibruksstyrelsens mening finns det skäl som talar för alt systemet under alla förhållanden bör konstrueras så alt särskilt stora framsteg inom växtförädlingen blir premicrade. Det skulle kunna bli fallet, om en alla tillkommande möjlighet all — i samma ordning som nu — få del av växtförädlingsavgifter, kunde kombineras med en rätt alt därjämte ta ut licensavgift också för den svenska marknaden. Vid en lämplig växtförädlingsavgiftnivå skulle denna senare rätt kunna utnyttjas endast för så bra nya sorter alt deras speciellt höga bruksvärde motiverade ell högre pris än det gängse för andra sorter av samma art. För utsädeskonsumenten borde ett sådant system inte leda till högre priser än de priser, som skulle bildas därest utredningsförslaget följdes. En anordning som den här antydda borde bringa det svenska systemet i bästa möjliga samklang med konventionen. Att en huvuddel av avgiftsinläkterna och fördelningen av dessa intäkter i vårt land skulle ombesörjas av det allmänna, borde andra länder knappast kunna uppfatta som en störning.
De dubbla avgifterna finner RLF medföra risk för fördyringar för jordbruket. Förbundet godtar trots detta utredningens förslag och gör detta med understrykande av kravet på att effektiva åtgärder kan vidtas mot oskäliga licensavgifter och mot begränsningar av utbuden på marknaden. Statens råd för skogs- och jordbruksforskning samt Skogs- och lantbruksakademien anser att det för utsädesköparna blir mindre attraktivt att behöva betala de dubbla avgifter som blir följden om förädlaren väljer systemet med växtförädlarrätt. Ett köpmotstånd med klart negativa verkningar för utsädeskulturen torde här i de flesta fall uppstå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 61
Frågan om de dubbla avgifterna kan ha en prishöjande effekt las upp även av Skånes handelskammare. Kammaren menar alt möjligheten för odlarna alt använda hemmaproducerat ulsäde gör det angeläget för växtförädlarna att inle ta ut produktpriser av en storleksordning som kan minska försäljningsvolymen för de cgna produkterna. Marknadsförhållandena 1lorde enligt kammarens mening över huvud taget lägga hinder i vägen för uttagande av påtagliga överpriser. Därtill kommer att lagstiftningen genom bestämmelser om tvångslicens ger möjlighet lill ingripande mot missbruk i form av oskäliga priser eller allt för höga licensavgifler.
Statens plantskolenämnd tror att de dubbla avgifterna kan ha konsekvenser för växtsorlternas spridning, varför en närmare översyn av detta avsnitt i betänkandet torde behövas.
För att uttagen bör renodlas till anlingen växtförädlingsavgift eller växtförädlarrätt uttalar sig statens centrala frökontrollanstalt, Sveriges fröodlareförbund, Sveriges potatisodlares riksförbund och Sveriges utsädesförening. Frökontrollanstalten pekar därvid på att konkurrensen mellan de två systemen då skulle garantera att utsädeskonsumenten cj behöver betala mer än nödvändigt för lantbruksutsädet.
BLiknande mening-har Institutet för växtforskning och kyllagring. Enligt institutet bör rättsskyddade sorter för vilka licensavgilt kommer att las ut, vara undantagna från växtförädlingsavgifter. Förädlaren skall cmellertid tillåtas välja vilkel system han önskar med hänsyn till vad han anser förmånligt.
Enligt W. Weibulls AB finns det goda skäl att behålla växtförädlingsavgiften som elt komplement till det nya privaträttsliga systemet. Bolaget har svårt att inse att den av utredningen föreslagna kombinationen är nödvändig. Den torde ha föreslagils för att tillgodose konsumenlinlressen. Enligt bolagets åsikt är den emellertid inte ägnad att gagna konsumenten. Den kan få oförmånliga verkningar för dem, både direkt och indirekt. I praktiken betyder den alt växlförädlarna inte eller endast i begränsad omfallning kommer att kunna använda sig av det rätlsskydd som den föreslagna lagen tillerkänner dem. Laglekniskt synes det föga tillfredsställande att Kungl. Maj:t kan förordna om åtgärder som innebär att växtförädlare avstår från en rätt, som skall tillkomma dem enligt lag. Det kan, synes det bolaget, också ifrågasättas om kombinalionen är förenlig med konventionen, dess anda och bokstav. Om kombination av det slag ulredningen förordalt genomförs bör enligt bolagets mening annat inte komma i fråga än att växtförädlares val mellan växtförädlingsavgift och licensavgift skall göras sort för sort. Det framstår för bolaget som orimligt att ett val skall vara bindande för all framtid för alla nylillkommande sorler inom samma växtart. De förutsättningar, som inverkar på valet, är olika för skilda sorter och de kan genom åtgärder från statsmaklerna och på annat sätt ändras från lid till annan. Enligt bolagels åsikt kan betänklighelerna mol försla-
62 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 get lätt undgås genom att växtförädlare får välja mellan licensavgift och växtförädlingsavgift med den naturliga konsekvensen, att den avgift han inte väljer faller bort. Med en dylik jämkning skulle växtförädlingsavgiften stå kvar som ett komplement till den på lagen om växtförädlarrält grundade licensavgiften. Växtförädlaren skulle efter omständigheterna kunna välja mellan att la del stöd för sin växlförädling, som erbjuds genom systemel med växtförädlingsavgifter, och avslå från licensavgift, eller att ta ut licensavgift, i vilket fall växtförädlingsavgift inte skulle utgå. Valet skulle givetvis göras sort för sort. Det skulle vara bindande för framtiden i fråga om varje sort för sig men inte för andra sorter.
Förslaget att valet skall avse ej endast ifrågavarande växtsort utan samtliga sorter inom en växtart och som sådant vara bindande för all framtid kritiseras också av originalutsädesnämnden, statens centrala frökontrollanstalt, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, Skogs- och lantbruksakademien, Institutet för växtforskning och kyllagring, Sveriges potatisodlares riksförbund, Sveriges utsädesförening och RLF. Institutet framhåller att, om man tar potatisen som ett exempel, kravet att valet skall ske då den första sorten presenteras är orimligt. För detta växtslags del framställs sorter för skilda ändamål, såsom färskpotatis, höst- och vinlerpotatis, fabrikspotatis för stärkelse- och bränneriindustrin, råvara för industriell förädling för flingor, pulver, chips, pommes frites osv. Under allvarlig diskussion är dessutom framställandet av nya sorter för foder med hög proteinhalt. De sorter, som framställs för olika ändamål och av vilka vissa kommer att bli specialsorter med begränsad omfallning i odlingen, måste bedömas från helt olika synpunkter vid förädlarens stlällningstagande till vilket avgiftssystem som skall väljas. Valet bör därför ske sort för sort.
Statens frökontrollanstalt, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, Skoqgs- och lantbruksakademien samt Sveriges utsädesförening framhåller att Kungl. Maj:t bör kunna bevilja övergång från det ena systemet till det andra.
RLF finner det rimligt att växtförädlaren genom ansökan hos Kungl. Maj:t eller med vissa tidsintervaller ges möjlighet att ändra ställningstagande beträffande de betydelsefullaste lantbruksväxterna. Det är svårt att finna bärande motiv till varför utredningen, som föreslagit möjlighet att välja system växtart för växlart, inte varit konsekvent och antingen tilllåtit uppdelning sort för sort eller också föreslagit att valet skall gälla förädlarens hela produktion för vilken registrering är möjlig.
Svea hovrätt och RRV påpekar att växtförädlingsföretagen genom det föreslagna systemet kommer i en vansklig valsituation. De ekonomiska konsekvenserna av de beslut som skall fattas kan i de enskilda fallen svårligen överblickas. Hovrätten framhåller alt utredningen synes räkna med alt företagen i stor omfattning skall avstå från växtförädlarrätt, vilket skulle innebära att det föreslagna systemet i fråga om de viktigaste växt-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 63
arterna inte kommer att tillämpas på den svenska marknaden. En sådan ordning, som enligt hovrätten i och för sig kan te sig märklig, skulle innebära att växlförädlingen på den svenska marknaden inte tillförs de ökade ekonomiska resurser som utredningen anser erforderliga. Hovrättens slutsats är alt den av utredningen föreslagna lösningen att bidrag ur växtförädlingsfonden inte skall utgå så snart licensavgift uttas för en sort inom arten inte framstår som den mest ändamålsenliga.
Förslaget att förädlaren skall som villkor för medelstilldelning ur växtförädlarfonden avstå från rätten att ta ut licensavgifter för sorten ger enligt Svenska föreningen för industriellt rättsskydd upphov till betänkligheter. Föreningen forlsätter.
Blir det vanligt att växtförädlare gör sådana avståenden, något som inte förefaller osannolikt, kommer den insatsstimulerande funktion, som den nya lagen om växtförädlarrätt annars torde ha medfört, att väsentligl minskas. Föreningen vill erinra om att det omfattande samhällsstöd till olika kategorier av upphovsmän och uppfinnare som numera förekommer har formen av ett komplement till det privaträttsliga skyddet enligt upphovsrätts- och patentlagarna och inte avser att ersätta detta. Valet mellan privaträttsligt skydd och avgiftssystem har ingående diskuterats bl.a. i samband med införandet av skydd genom 1960 års upphovsrättslag för upphovsrätten närstående rättigheter (skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag). De därvid gjorda övervägandena (se bl. a. SOU 1956: 25 s. 371) synes ha betydande principiell bärkraft också på nu ifrågavarande område. Bakom utredningens förslag synes delvis ligga vissa farhågor för alt ett fullt ut genomfört ensamrättssystem skulle ge växtförädlare möjlighet att ta ut för "höga priser på sina produkter. Föreningen vill nämna att farhågor av denna art sedan mycket länge stundom förts fram i den allmänna diskussionen kring patentskyddet. Därav föranledda regler om tvånglicens m.m. har emellertid — enligt vad erfarenheten visar — mycket sällan behövt aktualiseras i praktiken. Det synes inte finnas grundad anledning alt anta att den i många hänseenden snävt avgränsade växtförädlarrälten skulle komma alt föranleda erfarenheter av annat slag. Fastmer synes det troligt att införandet av ett växtförädlingsskydd i Sverige kommer att leda till ökade insatser och därmed stegrad konkurrens mellan olika in- och utländska förädlares sorter. Det synes därför föreningen lämpligare, att det direkta stödet ur växtförädlingsfonden i likhet med förekommande stöd till upphovsmän och uppfinnare ulformas fristående från den allmänna växtförädlarrätten. .
Förslaget om valtvång strider enligt Stockholms rådhusrätt inte bara mot vad som principiellt brukar gälla i fråga om ensamrätter på immaterialrättens område ulan även mot vad som måste antas vara växtförädlarkonventionens anda. Frågan om förädlaren skall eller inte skall tilldelas medel ur växtförädlarfonden får således inte göras beroende av om han vill utnyttja den rätt som den föreslagna lagen ger honom. Den bör prövas efter andra grunder, t. ex. efter behov i det enskilda fallet. Rådhusrätten tar alltså bestämt avstånd från varje tanke på att ensamrätten
64 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 skall få omintelgöras genom ett administrativt förfarande av det slag utredningen föreslår.
Frågan om utländska nya sorlers infogande i det föreslagna kombinerade systemet berörs av några remissinstanser. Statens centrala frökontrollanstalt finner det vara oklart hur utländska sorter skall avgiftsbeläggas här i landet. Väljer den utländske sortägaren systemet med växtförädlarrätt torde enligt utredningens förslag även i detta fall växtförädlingsavgift behöva uttas. Avgifterna går då till statens råd för skogs- och jordbruksforskning för utdelning till svensk växtförädling. Frökontrollanstalten efleriyser, om utredningens förslag genomförs i denna del, detaljerade bestämmelser om hur forskningsrådet i så fall får disponera dessa medel. Inte heller statens råd för skogs- och jordbruksforskning samt Skogs- och lantbruksalkademien anser att det av utredningens förslag framgår hur utländska sorter tänkes avgiftsbeläggas i Sverige. Tas växtförädlingsavgift ut på utländska sorter och kan utdelning av de uttagna medlen endast ske till svensk växtförädlingsverksamhet torde detta sannolikt ge upphov till missnöje och ogynnsamt återverka på de internationella, nu ömsesidigt myckel väl utbyggda kommersiella förbindelserna på utsädesområdet. W. Weibull AB menar att det valtvång som kombinationen innebär är avselt att tilllämpas även på förelrädare för utländska växlförädlare. Visserligen ultalas detta inte uttryckligen i betänkandet men bolaget har svårt alt inse hur en åtskillnad mellan svenska och utländska förädlare skulle kunna motiveras på ett från rättvisans och andra synpunkter godtagbart sätt. För växtförädlaren medför den föreslagna kombinationen och de uppställda valalternativen, hur än valet träffas, ctt faktiskt intrång i växtförädlarrätten. Bolaget ställer frågan om de i samarbetet deltagande staterna ulan vidare kommer alt acceptera ett sådant intrång. Enligt Skånes handelskammare kommer den föreslagna ordningen av allt att döma endast alt kunna tillämpas gentemot inhemska förädlare medan på imporlerade produkter rättsinnehavaren knappast kan betagas möjligheten att få såväl växtförädlingsavgift som licensavgift.
Beträffande storleken på växtförädlingsavgiften anför lantbruksstyreclisen, att avgiflerna bör ses över samlidigt med alt det nya systemet införs, och Svenska lantmännens riksförbund, att de bör motsvara vad vederbörande eljest skulle ha kunnat erhålla i licensavgifter.
I detta sammanhang må nämnas att flera remissinstanser berört betydelsen av odlingsvärdet. Statens centrala frökonirollanstalt anför att systemet med växtförädlingsavgilt baseras på obligalorisk stalsplombering; endast sådana sorter, som i prakliskt viktiga avseenden åtminstone visar sig vara lämpliga och i övrigt visal sådana morfologiska och andra egenskaper alt de är att anse som självständiga, intas i rikssortlistan och kan därmed saluföras i marknaden. Systemet med växlförädlarrält baseras däremot på att sorlen skall vara ny, stabil och homogen men det ställs inga
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 65 krav på odlingsvärdet. Frökontrollanstalten vill bestämt hävda odlingsvärdeprincipen för försäljning av ulsäde inom landet. I konsekvens härmed bör systemet med växtförädlarrätt i sin tillämpning inom landet kombineras med obligatorisk statsplombering för de växtslag, för vilka denna nu gäller. I den mån cen ny sort inte anses lämplig för svensk växtodling bör den kunna förklaras som ”exporlsort” och bli berättigad till växtförädlarrätt utomlands.
Även statens råd för skogs- och jordbruksforskning samt Skoqgs- och lantbruksakademien finner det ofrånkomligt att odlingsvärdesprineipen undantagslöst hävdas vid all försäljning av utsäde inom landet. Införandet av växtförädlarrält får enligt rådet och akademien inte tillåtas dämpa framstegen hos landets nuvarande höga utsädeskultur genom att bidra till att icke odlingsvärda sorter kommer ul i den svenska växtodlingen. Rättsskyddssystemet måste därför på sätt frökontrollanstalten angett kombineras med obligatorisk statsplombering. Man tillägger att originalutsädesnämnden redan nu godkänner vissa specialsorter, som inte anses tlillräckligt odlingsvärda i Sverige, såsom ”exportsorter”, blott identlitetskraven är uppfyllda. Svenska lantmännens riksförbund förulsätter också att en sorts odlingsvärde även i framtiden skall vara avgörande för om den får marknadsföras inom landet. Sveriges fröodlareförbund understryker betydelsen av att knyta inlagning i rikssortlistan och obligalorisk stalsplombering som ett villkor för försäljning och uttagning av avgifter enligt växtförädlarrättssystemet i Sverige.
6 Departementschefen
6.1 Allmänna synpunkter
Den 1 juli 1961 infördes i Sverige ett syslem med växtförädlingsavgifter och obligalorisk statsplombering av utsädesvara. Systemet, som från början gällde endast stråsäd och trindsäd, utvidgades den 1 juli 1968 och den 1 juli 1970 och omfattar nu alla lantbruksväxter -- utom sockerbela, lin och hampa — samt alla grönyteväxter. Syftet med systemet är att lillföra växtförädlingen ökade ekonomiska resurser och att förbällra kvalilelen på utsäde.
Systemet fungerar i huvudsak på följande sätt. Allt utsäde av ifrågavarande växter, som skall marknadsföras, måste statsplomberas. Statsplombering får normalt ske endast av utsäde som intagils i en särskild lista, rikssortlistan, och som uppfyller vissa krav, främst i fråga om odlingsvärde. I samband med stalsplomberingen tas ut växtförädlingsavgifter som tillförs en särskild fond, växtförädlingsfonden. Från fonden utdelas bidrag till växtförädlarna, vilka bidrag i princip motsvarar växtförädlingsavgifterna på vederbörande sorter. även utländska förädlare kan under förutsättning av lika- 3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
66 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 behandling från vederbörande lands sida av svenska växtförädlare få bidrag genom svenska representanter. Syslemet har medfört en betydande förstärkning av växtförädlingsföretagens ckonomi. Utdelningen från fonden uppgick till 1,4 milj. kr. redan för budgetåret 1961/62 och den har därefter praktiskt taget oavbrutet stigit för att för budgetåret 1969/70 uppgå lill 3,6 milj. kr. Det är en allmän uppfattning att syftel atl förbättra kvaliteten på utsädet också vunnits. Samlidigt med att det nu nämnda systemet infördes här i landet pågick förhandlingar om en internalionell konvention för skydd av växtförädlingsprodukter. Konventionen undertecknades i slutet av år 1961 och trädde i kraft den 10 augusti 1968 sedan den ratificerals av Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Slorbritannien. även Frankrike torde inom kort komma att ratificera konventionen. Andra slater som förväntas tillträda konventionen är Belgien, Spanien och Ungern. Konventionen, som i princip avser alla kulturväxter, har till ändamål att tillerkänna växtförädlarna en privaträltslig ensamräll till nya växtsorter. Ensamrätt kan erhållas endast om växtsorten kan skiljas från andra, förut kända sorter och om den är homogen och stabil. Förutsätlningarna för cnsamrätt undersöks enligt ett särskilt förprövningssystem. Ensamrälten innebär i huvudsak att ingen utan förädlarens eller hans rällsinnehavares lov får marknadsföra eller för kommersiell avsällning framställa förökningsmaterial av sorten. Användning av förökningsmaterial av sorten är däremot i regel frill men faller under förädlarens celler hans rättsinnehavares kontroll i de fall då upprepad användning av växtmaterial av sorlen är nödvändig för kommersiell framställning av annan sort. I fråga om prydnadsväxterna omfattar ensamrätten också användning av plantor eller delar av plantor som förökningsmatcrial för kommersiell framställning av snillblommor eller annat material för prydnadsändamål. Växlförädlingsskyddsutredningen, som tillsattes år 1962, fick i uppdrag att utreda den för svenska förhållanden lämpligaste ulformningen av etl skyddssystem, som kunde göra det möjligt för vårl land alt tillträda konventionen. Ulredningen hade därvid i första hand att granska möjligheterna att i sak behålla det nuvarande svenska systemet beträffande störsla möjliga antal växtslag. Utredningen avgav i maj 1969 ett betänkande, Växtförädlarrätt (SOU 1969: 15). I betänkandet, vars innehåll jag tidigare utförligt redovisat, framhåller ulredningen alt den praktiskt inriktade växtförädlingen behöver ökade ekonomiska resurser för att kunna möta de ständigt stigande kraven på sorler med förbältrade egenskaper och medverka till en fortsalt effektivisering av jordbruket och trädgårdsnäringen. Utredningen diskuterar tre olika lösningar. Den första innebär alt man bygger vidare på växtförädlingsavgiflssystemet genom att utvidga detta till flera växtslag och höja avgifterna. Den andra är att man inför elt privaträttsligt system som möjliggör för för-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 67
ädlarna aft ta ut licensavgifter för växtförädlingsprodukter. Den tredje lösningen förutsätter en användning av båda systemen i kombination.
Utredningen stannar för den tredje lösningen. Det innebär först och främst att utredningen föreslår att et! system med privalrättslig ensamrätt till växtsorter införs i Sverige. Förslaget ges formen av en lag om växtförädlarrätt, som i maleriellt hänseende anknyter mycket nära till konventionen, Vidare innebär utredningens förslag all systemel med växtförädlingsavgift och bidrag ur växtförädlingsfonden behålls och samordnas med det privaträllsliga systemet.
Ulredningens lagförslag har i princip tillstyrkts så gott som enhälligt av remissinslanserna. Dessa framhåller särskill betydelsen av all Sverige ansluts lill växtförädlarkonvenlionen. Även förslaget att växlförädlingsavgiftssystemet skall behållas har allmänt tillstyrkts, såvitt gäller ”gamla” sorier, dvs. sorter som före den föreslagna växtförädlarrällslagens ikraftträdande finns på den svenska marknaden. Med avscende på ”nya” sorter däremot föreligger olika meningar både i frågan huruvida systemet överhuvudlaget skall behållas och, i sådant fall, i frågan om hur samordningen skall göras.
När ställning nu skall tas till utredningens förslag, vill jag till en början erinra om att växtförädlingen i vårt land åtnjuter slöd även på annat säll än genom växtförädlingsavgiflssyslemet, vilket belastar omsätlningen av utlsäde och säledes väsentligen bärs av avnämarna. Redan långt innan detta system infördes har nämligen staten i olika former gett stöd åt växtförädlingen och så sker alltjäml. Vid lantbrukshögskolan bedrivs sålunda grundforskning och försöksverksamhet, vars resultat kommer växtförädlarna tillgodo. Vidare lämnas ekonomiska bidrag över statsbudgeten till olika företag, som bedriver praktisk växtförädling. Bidragen har i vissa fall karaktären av allmänt stöd åt företagens verksamhet, medan de i andra fall är avsedda för grundforskning och tillämpad forskning samt till angelägen men ekonomiskt vansklig praklisk växtförädling. Växtförädlingsföretagen har också fått ckonomiskt stöd från slalens råd för skogs- och jordbruksforskning och dess föregångare.
Växtförädlingsskyddsutredningen ger belägg för att det är ett samhällsintresse atl växtförädlingen tillförs yllerligare medel. Utredningen framhåller att det är önskvärt alt möta de skärpta kraven på sortmatcrialet i samband med jordbrukets nmekanisering, att stegra avkastningsförmågan hos kulturväxlerna, alt variera deras mognadstid, att stärka deras tålighet och resistens i olika avseenden, att höja deras odlingsvärde och att anpassa deras kvalitetsegenskaper till olika industriella och konserveringstekniska behov. Jag delar ulredningens uppfattning att växlförädlingen står inför många kostnadskrävande uppgifter. Vad gäller resistensförädlingen kan vytterligare framhållas att sjukdomsalstrande mikroorganismer efter hand anpassar sig till förädlade sorter, varför denna förädling ständigt måste fortgå. En förbättrad resislens mot sjukdomar och parasiter är för övrigt be-
68 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 tydelsefull också därför att den kan minska behovet av bekämpningsmedel. Jag anser alltså i likhet med utredningen att växtförädlingen bör ges möjlighet all erhålla ökade inkomster.
Den första av de av utredningen diskuterade lösningarna syftar till en ulvidgning av systemet med växtförädlingsavgift och bidrag ur växtförädlingsfonden till att gälla fler växtarter och innefattar också en höjning av avgiften. Om man ser till enbart svenska förhållanden talar flera skäl för en sådan lösning. Systemet är enkelt och billigt alt administrera. Växtförädlingsförelagen belastas inte med kostnader och besvär för uppbörden. Alt avgiften och därmed bidragen ur fonden utgår med bestämda belopp per deciton underlättar den ekonomiska kalkyleringen för förelagen. För statsmakterna medger syslemcet en säker överblick över hur mycket medel som tillförs växtförädlingen. Därigenom kan systemets konsekvenser i olika avseenden lättare bedömas.
Mot att enbart bygga ut växtförädlingsavgiftssystemet talar emellertid att en sådan åtgärd passar dåligt in i den pågående internationella utvecklingen. Svensk växtförädling har hittills haft stora framgångar utomlands. Många svenska sorter förekommer på europeiska marknader. Men om Sverige står utanför konventionen får de svenska växlförädlarna svårare att göra sig gällande på många av dessa marknader genom att möjligheterna att konkurrera med nya växtsorter stoppas eller försvåras. Därmed försvinner en viktig inkomstkälla för de svenska växtförädlingsföretagen. Intressect för den svenska marknaden från utländska växtförädlingsföretags sida torde bli ringa, vilket minskar Sveriges möjligheter att få del av goda utländska sorter. Och svenska företag kommer helt allmänt att gå miste om mycket av den slimulans som konkurrens och samarbete med utländska förelag kan ge.
Med Storbritannien och, för begränsad tid framåt, även med Danmark och Nederländerna kan visserligen sortlutbyfe pågå även ulan svensk konventionsanslulning. Med Förbundsrepubliken Tyskland torde det inte kunna ske, eftersom detta land — liksom i princip Danmark och Nederländerna — kräver reciprocitet för alt ge rättsskydd åt svenska sorler. Övervägande sannolikhet talar för att nyanslutna länder också kommer att kräva reciprocitet. Möjligheten att träffa bilaterala avtal om sorlulbyte vid sidan om konventionen lorde i framtiden inte vara stora.
Av del sagda framgår att alternativet med enbart en utbyggnad av syslemet med växtförädlingsavgifter sannolikt medför alt avgifterna får höjas avsevärt, om företagen skall kunna kompenseras för minskade intäkter av utländskt utnyttjande av svenska sorter.
En svensk lagstiftning om ensamrält till växtförädlingsprodukter i enlighet med konventionens krav och ett svenskt tillträde till konventionen bör enligt min mening få övervägande gynnsamma verkningar. Det kan antas stimulera växtförädlingsföretagen till ytterligare ansträngningar för att få
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 69
fram nya förbällrade sorter som kan ge Jlicensintäkler från såväl den svenska
marknaden som marknader utomlands. Det bör också leda till ökad konkur-
rens på den svenska marknaden till nytta för folkhushållet. Konkurrens och
samarbete på det internationella planet bör rimligtvis vara mer forskningsoch utvecklingsbefrämjande än det huvudsakligen på den svenska markna-
den inriktade arbete, som blir följden om Sverige avslår från anslutning till
konventionen.
Jag vill i detta sammanhang beröra en synpunkt av principiell nalur som
har anförts mot växtförädlarrättssyslemet. NO har utifrån de intressen av
fri och obunden konkurrens, som han har alt bevaka, anmält lyckan inför
den föreslagna ensamrätten till följd av alt denna kan medföra all växtförädlarna dirigerar marknadsföring och priser. Möjligheterna att ingripa
häremot med stöd av konkurrensbegränsningslagen eller de föreslagna [vån gslicensreglerna bedömer han som otillräckliga.
Som NO framhåller innebär den föreslagna växtförädlarrätten i och för sig en konkurrensbegränsning. Myndigheterna kan emellertid ingripa med stöd
av konkurrensbegränsningslagen om ensamrätten utnyltjas till att fram-
tvinga eller understödja annan konkurrensbegränsning, vilken faller utom ramen för ensamrättsinstitutet. Vidare har de tvångslicensbestänmelser som förslaget innehåller utformats så att de ger stora möjligheter till ingripande
om ensamrätten brukas på ett från allmän synpunkt icke önskvärt sätt. Bestämmelsernas existens bör därför verka som en spärr mot missbruk av
ensamrätten. Som utredningen understryker påverkas prisbildningen vidare av en mängd svårbedömda faktorer, bland annat konkurrensen från icke skyddade sorter. Jag vill dessutom erinra om atl ensamräll och svensk anslutning
till konventionen även kan anlas verka konkurrensbefrämjande genom ati stimulera förädlingsarbelet och göra den svenska marknaden mer altraktiv för utländska växtförädlarföretag.
Av särskild betydelse vid bedömningen av växtförädlarrälten från konkurrensbegränsningssynpunkt är ensamrättens utformning. Konventionen är restriktiv och begränsar ensamrätlen till alt avse endast förökningsma-
terial. Utredningens lagförslag förtydligar detta bl. a. i så målto att det där-
av klart framgår att förökningsmalerial som är avsett för konsumtion inte omfattas av ensamrätten. Jag anser att del begränsade innehåll som växtförädlarrätten har enligt konventionen och lagförslaget är ägnat alt minska
farhågorna för att ensamrätten skall få från allmän synpunkt skadlig kon-
kurrensverkan.
De av NO anförda betänkligheterna bör därför enligt min mening inte föranleda atl vårt land skall avstå från att ansluta sig till det internationelltl-acceplerade systemet för stöd åt växlförädlingen.
Nordiska rådets svenska delegation har under hänvisning till det nära nordiska samarbetet inom inymaterialrätten 1 övrigt beklagat alt förslag inle
föreligger om gemensam nordisk Jagsliftning även på detta område och har
70 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 förordat alt det svenska lagförslagel inle genomförs förrän övriga länders ståndpunkl i saken blir klar.
Jag vill lill delta nämna att i Danmark finns sedan år 1962 en lag om
skydd för förädlarrättigheter till växter. Denna lag är efter vissa betydelscfulla ändringar, som trätt i kraft den 1 juni 1968, i materiellt hänseende
lik utredningsförslaget. Danmark är redan medlem av växtförädlarunionen. I Norge studerar man frågan om landet bör antaga en lag om skydd för växlförädlingsprodukter och ansluta sig till konventionen. Från norsk sida har
man förklarat sig inte ännu vara beredd alt ta ställning till frågan om gemensam nordisk lagstiftning. I Finland nöjer man sig tills vidare med att
följa utvecklingen inom växtförädlarunionen och de övriga nordiska län-
derna.
På grund av det skiftande läget i de olika nordiska staterna är det uppen-
bart all en svensk anslutning till konventionen försenas avsevärt om den skall
föregås av ett försök att nå fram lill en gemensam nordisk lagstiftning. Alt
Sverige snarast kommer med i samarbetet inom konventionens ram är angeläget. Som kommer att framgå av vad jag i fortsättningen har alt anföra
är det många vikliga frågor som förbereds för avgörande inom växtföräd- Jarunionen. All Sverige deltar i dessa förberedelser och därav följande be-
slut torde inte bara vara elt svenskl utan också ell internationellt intresse. Jag anser därför alt det svenska lagstiftningsarbetet bör fullföljas snarast
möjligt. Om Sverige vinner anslutning till konventionen kommer givetvis
elt samarbete med Danmark att tas upp.
Med stöd av det anförda förordar jag alt en lag om växtförädlarrätt i huvudsaklig överensslimmelse med utredningens förslag genomförs och att
Sverige tillträder konventionen. Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1971. I likhet med ulredningen anser jag vidare alt stödet till växtförädlingen via
bidrag över statsbudgeten och växtförädlaravgiftssystemet skall behållas.
Samordningen mellan växtföriädlarrätten och avgiftssystemet medför dock
vissa problem. Jag avser all återkomma till dessa i ett senare sammanhang (avsnitt 6.7).
6.2 Växtförädlarrättens objekt och subjekt
Ensamrättens föremål är enligt konventionen förökningsma-
lerial av växlsort. Ordet sort anges avse varje cultivar, klon, linje, stam
eller hybrid, som är odlingsbar och som uppfyller vissa fordringar. Utred-
ningens förslag använder också termen växtsort men definierar inte denna
lerm. Varken konvenlionen eller lagförslaget ger skydd åt metoder för fram-
ställning av växltsorl.
Mot förslaget att skyddet skall avse visst malerial av växtsort har ingen invändning framställts under remissbehandlingen. Däremol har Stockholms rådhusrätl — under erinran om att enligt patenllagen patenl inte meddelas
Kungl. Maj:ts proposilion nr 40 år 1971 71
på växtsort eller på väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter men väl på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande — framhållit att frågan om metodskydd avseende annat än mikrobiologiskt förfarande bör ägnas uppmärksamhet när nu ett patentliknande skydd för växlsort föreslås.
Vad först gäller termen växtsort anser jag alt någon legaldefinition härav inle behövs, eftersom termens innehåll som jag senare skall utveckla (avsnitt 6.3) får anses tillräckligt klarlagd genom de skyddsförutsättningar som konventionen och lagförslaget uppställer. Med anledning av Stockholms rådhusrätts uttalande om alt frågan om vissl metodskydd för växtförädling bör uppmärksammas vill jag hänvisa till vad utredningen har anfört i denna fråga. Utredningen framhåller att det är av vikt att växtförädlingsmetoder, som utarbetas främst inom förädlingsforskningen, så snabbt som möjligt ställs till allmänl förfogande och att en hög standard hos växtförädlingen är beroende av en öppen kommunikation mellan teori och praktik, en fri växelverkan mellan forskning och praktiskt förädlingsarbete. Företrädare för forskning och praktisk växtförädling har också enligt utredningen i skilda sammanhang slällt sig avvisande mot lanken på palenterbarhet av växtförädlingsmetoder. Av detta drar utredningen den slutsatsen att det inte heller nu finns anledning alt införa rätlsskydd för väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter. Jag ansluter mig till utredningens bedömning på denna punkt.
Konventionen gäller i princip alla växtsläkten och växtarter men ger unionsslalerna möjlighet alt bygga ut skyddet i etapper efter vissa närmare angivna regler. Även ulredningens lagförslag utgår från samma princip, men Kungl. Maj:t bemyndigas enlig! förslaget förordna att växtförädlarrätt får förvärvas endast för växtsort tillhörande växtsläkte eller växtart som anges i förordnandet. I anslutning härtill föreslår utredningen att Kungl. Maj:t i tillämpningskungörelse skall förordna att lagen skall vara tillämplig på sammanlagt 96 växtsläkten och växtarler, varibland alla de 13 som enligt konventionen är obligatoriska efter visst anlal år.
I sak har ulredningens förslag allmänt godtagils, men enstaka remissinslanser har föreslagit vissa tillägg till listan. I formellt hänseende har ett par remissinslanser framfört kritik mot alt det enligl förslaget inte framgår av själva lagen vilka växtarter den är tillämplig på. :
Jag kan väl förstå de sålunda framförda formella betänkligheterna. Emellertid kan det enligt vad jag inhämtat möjligen ifrågasättas om den av utredningen presenlerade listan kan betraktas som slutgiltig i alla detaljer. Vidare kan förhållandevis lätt förändringar inträffa som föranleder att listan bör kompletteras i framtiden. De praktiska skäl som talar för att det överlämnas till Kungl. Maj:t alt bestämma på vilka växtsläktlen och växtarter lagen skall tillämpas är så starka att jag anser mig böra i huvudsak anslula mig till utredningens förslag på denna punkt. Lagtekniskt förordar
72 Kungl. Maj:ts proposilion nr 40 år 1971 jag emellertid en annan lösning än den av utredningen föreslagna. Härtill ålerkommer jag i det följande (avsnilt 8.1).
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t alt överse den av utredningen föreslagna lislan i detalj. [ detta sammanhang vill jag endast betona all sedan en växlar! en gång infogals i systemet, den inte utan tungt vägande skäl bör uleslutas därifrån, eftersom en sådan åtgärd skulle kunna leda till rältsförluster för den som bedrivit växtförädling i förlitande på möjligheten att få skydd för den framtagna produkten.
Vad angår tillämpningsområdet i övrigt föreslår utredningen alt lagen skall äga tillämpning endast på växtsort som framställts här i riket eller utom riket av svensk medborgare samt alt lagens tillämpning med avseende på växtsorl som i övrigt framställls i annan stal i princip skall förutsätta ömsesidighet. Del väsentligaste molivet för detla förslag är atl tre av de fyra stater som hittills ratificerat konventionen i princip kräver reciprocilet för att bevilja rättsskydd åt växtsorter som framställls utomlands av utländska förädlare. Stockholms rådhusrätt — som påpekar alt patentlagen gäller ulan motsvarande begränsning — ifrågasätler om utredningens förslag på denna punkt är tillräckligl motiverat, För egen del vill jag till vad ulredningen anfört om utländska lagar nu också foga den upplysningen att man i Frankrike, där man avser att snarast ratificera konventionen, den 11 juni 1970 antagil en lag om skydd för växtförädlingsprodukter, vilken bygger på reciprocitetsprineipen. Att det övervägande antalet stater inom växtförädlarunionen sålunda kräver reciprocitet för att meddela rättsskydd ål utländska sorter bör verka som elt incitament för utanförstående slater alt söka anslutning och därmed på sikt gagna växtförädlingen. Jag bilräder därför utredningens förslag i denna fråga.
När det gäller frågan om växtförädlarrättlens subjekt skall enligt utredningens förslag bara fysisk person kunna anses som förädlare av växtsort. Svea hovrätt, Stockholms rådhusrätt, SAF och LO har emellerlid förordat att även ett växtförädlingsföretag såsom sådant skall kunna betraktas som förädlare lill växtsort som framställts inom företaget.
Konventionens artikel 3 föreskriver att fysiska och juridiska personer, som har hemvisl i en av unionsstaterna, skall i de andra unionsstaterna åtnjuta samma behandling som dessa staters särskilda lagar tillerkänner sina egna medborgare i fråga om erkännandet och skyddet av förädlarens rätt. Detta torde inle innebära elt krav på alt juridiska personer ges ställning som förädlare, i varje fall inte så länge överlåtelse av förädlarrätt till juridiska personer är möjlig. Sådan överlåtelse förutsätls kunna ske enligt utredningens lagförslag.
Utredningen upplyser att juridisk person inte kan vara förädlare enligt de nederländska och tyska lagarna. Av den danska lagens avfattning framgår inte hur frågan har lösts där. Förarbetena till lagen synes emellerlid ge vid handen att såväl fysisk som juridisk person kan anscs som förädlare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 73
För egen del vill jag gärna medge att vissa skäl talar för att även juridisk person skall kunna betraktas som förädlare. Växtförädling drivs till övervägande delen av förelag, som har forskare och annan personal anställda för ändamålet. Vidare pågår förädlingsarbete med en sort ofta lång tid, under vilken de personer som sysslar med uppgiften kan skifta. Det torde emellertid i prakliken inte bereda några svårigheter all bestämma vem eller vilka som är alt anse som förädlare. Med hänsyn härtill och till önskemålet alt reglera denna fråga enhetligt på hela det immaterialrättsliga fältet ansluter jag mig till utredningens förslag att endast fysisk person skall kunna anses som förädlare.
Problemel med arbets- och uppdragstagares rätt till skyddsberättigade arbetsresultat, framställda i tjänsten eller under uppdragets fullgörande, är i princip detsamma på detta område som inom patenträtlen, mönslerrätlen och de övriga unmaterialrätterna. En lösning genom lagstiftning finns endast inom patenträtten. Mcn mönsterrättsutredningen föreslog i betänkandel Mönsterskydd (SOU 1965:61) att frågan om arbetstagarmönster skulle utredas särskilt och att en eventuell lagstiftning skulle samordnas med en motsvarande lagstiftning på bl.a. det upphovsrättsliga områdel. .
Som jag närmare utvecklade i propositionen med förslag lill mönsterskyddslag (prop. 1969:168) ansåg jag alt tiden ännu inte var mogen för en sådan utredning. Skälen härtill var sammanfattningsvis atl resultatet av pågående överväganden i frågan om ny lagstillning rörande arbetstagares uppfinningar borde avvaktlas, att underlag ännu saknades för all bedöma problemen kring arbelstagarmönster och, framför allt, alt frågor av denna art synles lämpa sig väl för en reglering på frivillighetens väg genom Överenskommelser mellan arbetsmarknadens organisationer och att följaktligen denna väg borde prövas i första hand.
De två sistnämnda skälen att inte föregripa utvecklingen med lagstiftning har motsvarande giltighet när det gäller arbetstagares och uppdragstagares rätt till växtsorter som framställts i ljänsten eller under utförande av uppdraget. På detta område gäller i högre grad än inom immaterialrätten i övrigt alt problemen kan förutses i förväg. I del helt övervägande antalet fall torde nämligen gälla alt nya sorter framkommer som resultat av samarbele mellan personer som anställts för eler getts i uppdrag att bedriva förädtlingsarbete. Tyst eller ultryckligt torde det följaktligen i normalfallen vara klart mellan parlerna hur dessa frågor skall lösas. Jag anser därför att det f.n. saknas anledning att vidta några särskilda åtgärder. Om i en framtid frågan om arbetstagares rättsställning på det immaterialrätlsliga området las upp i etl slörre sammanhang, bör givetvis också förhållandena på växtförädlarrättens område uppmärksammas.
3t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 40
ST Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
6.3 De allmänna skyddsförutsättningarna
Jag anser i likhet med utredningen alt de allmänna förutsättningarna för erhållande av skydd för växtsort skall utformas väsentligen enligt vad som föreskrivs därom i konventionen. Tre huvudförulsältningar skall alltså föreligga, nämligen atl sorlen kan särskiljas från andra redan kända sorter, att den är homogen och att den är stabil. Tillämpningen av dessa krav i de konkreta fallen erbjuder givelvis en mängd problem. Under remissbehandlingen har särskilt kravet på homogenilet uppmärksammats. Till dessa frågor ålerkommer jag i det följande (avsnitt 8.1).
Jag delar också utredningens uppfattning att frågan om den nya sorlens odlingsvärde inte skall tillmätas någon betydelse i detta sanumanhang. Odlingsvärdet har givetvis myckel slort intresse då det gäller ulsäde som skall marknadsföras i Sverige. Detta intresse tillgodoses emellerlid genom vårt system med obligatorisk stlatsplombering av utsädesvara. Avsikten är att detta system skall bestå vid sidan av växtförädlarrätten. Till frågorna om samordning av det nu gällande och det nya systemet återkommer jag i annat sammanhang (avsnitt 6.7).
Med avscende på särskillnadskravetl finns, som Sveriges advokatsamfund har påpekat, anledning att jämföra med förhållandena inom patenträtten. Enligt palenllagen får palent meddelas endast på uppfinning som väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt före dagen för palentansökningen. Som känt anses alll som blivit allmänt tillgängligt. Ulan hinder av att uppfinningen inom viss tid blivit allmänt tillgänglig får dock patenl meddelas om delta berott antingen på alt någon gjort sig skyldig till uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller hans rättsinnehavarce celler på alt sökanden ciler hans rättsinnechavare förevisat uppfinningen på officiell eller officiellt erkänd internalionell utställning. Advokalsamfundet framhåller all man enligt palentlagen inle kan söka palent på en uppfinning som är exakt densamma som en lidigare bekantgjord sådan. Samfundet påpekar att enligt ordalagen i den bestämmelse i ämnet som utredningen har föreslagit - - ”sorten skall — — — skilja sig från andra sorter, vilka är kända” ete. — bestämmelsen inle omfattar det fallet att det föreligger s. k. nyhetlshinder på grund av att den sort som ansökningen avser har blivit känd. Denna innebörd är dock enligt samfundets uppfattning inte åsyftad och samfundet föreslår därför en justering av lydelsen. Mot delta vill jag invända att samfundet synes förbise den viktiga skillnaden mellan patenträtten och växtförädlarrälten att den förra i princip är ett idéskydd medan den senare avser konkreta produkler, vilka man fått fram vid ett som regel både långvarigt och kompliceral förädlingsarbete. Det är alltså fullt möjligt att skilja mellan ”egen” och ”annan” sorl. Vidare är del inle som samfundet antar avsikten. all kännedom om en sort i alla silualioner skall hindra att växtförädlarrätt beviljas för denna. Om den sort för vilken växtförädlarrätt söks är så lik en annan
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 75 sort, som redan är allmänt känd — oavsett på vilket sätl den blivit det -att den bedöms ligga inom ”skyddsomfånget” för den andra sorten, föreligger registreringshinder. Om den sort för vilken växtförädlarrätt söks inte är i denna mening lik någon annan albmänt känd sort, utgör det däremot i princip inte något hinder mot växtförädlarräll alt den ”sökande” sorlen själv har blivil allmänt känd. Bara i en situation är allmän kännedom om den ”sökande” sorten regislreringshindrande, nämligen om kännedom uppkommit därigenom att sorten i fråga med förädlarens eller hans rällsinnehavares samlycke marknadsförts inom landet före dagen för registreringsansökningen eller utom riket i mer än fyra år före nämnda dag. Advokatsamfundels nu berörda invändning föranleder mig därför inte att frångå ulredningens förslag.
Avsikten med bestämmelsen att marknadsföring av den ”sökande” sorten utom rikel i högst fyra år före registreringsansökningen inte skall utgöra hinder mot registrering torde vara att förädlaren skall ha möjlighet alt pröva sin sorl på utländska marknader under fyra år utan att gå miste om möjligheten lill skydd. Mot en sådan regel kan enligt min mening invändningar resas, Så snart en sort börjat marknadsföras i annat land kan den nämligen i princip importeras till och marknadsföras i Sverige av annan än förädlaren och utan dennes samtycke. Detta gäller dock i praktiken inte sorler som är underkastade obligatorisk statsplombering, eftersom statsplombering regelmässigt förutsätter att sorten införts i rikssortlistan och sådan införing är beroende av ansökan av förädlaren eller hans rätlsinnehavare. Men såvitt gäller sorter tillhörande köks- eller prydnadsväxterna kan alltså ensamrätt förvärvas av förädlaren eller hans rättsinnehavare efter fyra års fri import och marknadsföring. En sådan ordning synes mig inte fullt tillfredsställande varför man från svensk sida efter anslutning till konventionen torde böra verka för att den upphävs eller modifieras.
Som cn ylterligare förutsältning för rättsskydd uppställer konventionen krav på att sorlen erhåller en benämning. Föreskrift härom bör upptagas bland regislreringsbestämmelserna.
6.1 Växtförädlarrättens innehåll och omfång
Den rättspolitiska värderingen av hur gränserna för en immaterialrättslig ensamrätt skall dras är alltid vansklig. Särskilt gäller detta då fråga är om en ny ensamrätt, där det inte finns någon erfarenhet av hur olika avvägningar av allmänna och enskilda intressen mot varandra verkar. En rimlig utgångspunkt synes mig vara alt man i inledningsskedet ger ensamrätten ganska snäva gränser. Det torde vara lältare att i ett senare skede utvidga en förhållandevis begränsad ensamrätt, om man skulle finna att upphovsmannens berälligade intressen inte tillgodoses, än att inskränka en
76 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
från början vidsträckt rätt, om det skulle visa sig att den har från allmän synpunkt inte önskvärda konsekvenser.
Växtförädlarrätten har många beröringspunkter med andra immaterialrättsliga ensamrätlter, särskilt patenträtten. Det bör dock betonas alt växtförädlarrättens föremål till mycket stor del är för folkhushållet synnerligen betydelsefulla produkter. Detta manar till försiktighet när det gäller att beslämma ensamrältens innehåll.
Växtförädlarrättens föremål är till skillnad från alla andra immalerialrälters levande och föränderlig materia. Detta skapar för växlförädlarrätten alldeles specifika avgränsningsproblem.
Att jag slannat för att tillstyrka att man i vårl land inför privaträttslig ensamrätt lill växtförädlingsprodukter beror främst på att det privaträlltsliga systemet är det internationellt accepterade och alt jag tror att svensk växtförädling skulle hämmas av att stå ulanför detta system. Det är då för mig naturligt all vid avgränsningen av ensamrälten särskilt beakta den internationella konventionen i ämnet. Konvenlionen har också i mycket hög grad varit vägledande för ulredningen. Jag kan i princip anslula mig till utredningens förslag i fråga om växtförädlarrättens innehåll. Ensamrälten bör sålunda omfatta endast yrkesmässig framställning och marknadsföring av förökningsmaterial av växtsort samt i vissa fall yrkesmässig användning av växtmalerial för framställning av förökningsmaterial av annan sort. I fråga om prydnadsväxterna bör också användning av plantor eller delar av planlor som förökningsmaterial för framslällning av konsumlionsvara ligga under sortinnehavarens kontroll. Utredningens förslag går emellertid utöver vad konventionen uttryckligen fordrar i så måtto att det ger sortinnehavaren kontroll över import av den skyddade sorten. I detta avseende överensstämmer å andra sidan förslaget med övriga immaterialrätter. Importskyddet torde inte ha någon självständig betydelse såvitt gäller växtarter som faller under förordningen om obligatorisk slatsplombering av utsädesvara, eftersom detta syslem möjliggör en effektiv kontroll över marknadsföringen. På grund av svårigheten att på importstadiet styrka att växtmaterialet är avsett all användas för förökningsändamål torde imporlskyddet inte heller i övrigt kunna tillmätas större värde. Såvitt gäller prydnadsväxlerna torde dock kunna tänkas fall då bevisskyldigheten kan uppfyltas och i så fall kan sortinnehavarens kontroll över importen få den betydelsen att han har möjlighet att begära sådana säkerhetsåtgärder som utredningen föreslår (86 3 i utredningens lagförslag) redan då varan passcrar gränsen. Med hänsyn härtill och då såvitt jag kan se några egentliga nackdelar inte är förenade med ett imporlskydd biträder jag utredningens förslag i denna del.
I anslutning lill behandlingen av importfrågan uttalar utredningen alt vad utredningen kallar sidoimport, dvs. import av produkt som åtnjuter skydd här i landet från annat land där den också åtnjuler skydd, bör anses fri om den svenske sortinnehavaren är innehavare av registreringen utom-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 TI
lands och inköpet har skett hos honom, hos någon som fält licens av sorlinnehavaren eller på öppna marknaden, dit den förts ut av sortinnehavaren.
Om däremot registreringen utomlands innehas av annan än den svenske
sortinnehavaren blir enligt utredningen rätten att importera växtmalerial
av sorten beroende av den svenske sorlinnehavarens medgivande. I det förra fallel anses, som det brukar uttryckas, sortinnehavarens rätt vara konsumerad, medan den i det senare fallet inte anses vara det.
Som utredningen påpekar överensstämmer denna lösning med vad som torde anses gälla inom varumärkesrälten. Inom palenträlten däremot anses konsumtion aldrig inträda i de angivna situationerna ulan den svenske palenlhavaren har rätt all ingripa mot sådan import till Sverige som ulgör
intrång i hans här skyddade rätt. Enligt propositionen med förslag till mönsterskyddslag skall samma betraktelsesät! anläggas inom mönslerrätten
som inom patenträtten.
Anledningen till alt utredningen föreslagit olika behandling av skilda importsituationer är att man anlagil alt den föreslagna lösningen skulle vara ägnad atl främja konkurrensen på utsädesmarknaden. En liknande inställning har Svea hovrätt, som under remissbehandlingen har uttalal att en lösning efter modell av palentlrätlen skulle kunna på ett från allmän synpunkt inte önskvärt sät! begränsa konkurrensen i fråga om växtförädlingsprodukler.
Med hänsyn lill växtförädlarrättens allmänt selt begränsade innehåll
och särskilt till den ringa självständiga betydelsen av importskyddet överhuvudtaget anser jag för min del att det i stort sett saknar intresse från
konkurrensbegränsningssynpunkt hur skilda speciella importsituationer behandlas. Däremot kan möjligen, om frågan någon gång skulle ställas på
sin spets, den av ulredningen förordade lösningen föranleda tillämpnings-
svårigheter. Erfarenheterna från varumärkesrätten visar nämligen att del
kan vara svårt att avgöra om import utan medgivande av rällsinnehavaren är tillåten eller ej (jfr NJA 1960 s. 457 och 1967 s. 458). I sak ligger del enligt min mening närmare till hands att i detta hänseende jämställa växlförädlarrätten med patent- och mönslerrälterna än med varumärkesrällen.
Jag finner därför atl man även på del nu aktuella området bör tillämpa principen om cnsamrättens territoriella exklusivitet ulan undantag och
alllså bör låta ensamrätten generellt omfalta import av växtmaterial, som är avsett alt marknadsföras för förökningsändamål.
Enligt ulredningens förslag ankommer del på sortinnehavaren att visa
alt den som utan hans lov har framställt, importerat eller marknadsfört växtmaterial av den skyddade sorten har haft syftet att materialet skall användas för förökningsändamäl. Stockholms rådhusrält har ifrågasalt om det inte i stället bör ankomma på tredje man att påvisa all han har cell sådant syfte med sin framställning, import eller marknadsföring av växtmatcrialet alt utnyttjandet faller ulanför skyddet. Med hänsyn till att en sådan
78 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
omkastad bevisbörda möjligen skulle komma att innebära en från allmän synpunkl inle önskvärd utsträckning av ensamrätten ansluter jag mig cemellerlid till utredningens förslag på denna punkt.
Stockholms rådhusrätt påpekar att man inom palenlrätten räknar med s.k. beroendeförhållanden, dvs. fall där skyddsförulsätlningarna väl är uppfyllda men där den patenterade uppfinningen inle får utnyttjas utan lov av den som innehar ett äldre patent, inom vars skyddsomfång uppfinningen faller. I anslutning härtill ställer rådhusrätten frågan hur motsvarande situation skall bedömas enligt växtförädlarrätlslagen. Till detta vill jag svara att några beroendeförhållanden av den typ rådhusrälten nämner inte torde komma i fråga här. Detla innebär att samma krilerier generellt skall tillämpas vid bestämningen av en växlförädlarrätts skyddsomfång som vid prövningen av särskillnadskravel.
Till de under remissbehandlingen aktualiserade frågorna om export av växlförädlingsmaterial och om konservfabrikernas användning av utsäde ålerkommer jag i det följande (avsnitt 8.1).
6.5 Skyddstiden
För varje immaterialrält är den tid under vilken ensamrätt ålnjuts av central belydelse. Konventionen kräver som minimium en 18-årig skyddstid för vin, fruktträd och deras grundstammar, skogsträd och prydnadsträd samt en 15-årig skyddstid för övriga växtsläkten och växtarler.
Av intresse för bedömningen av frågan om skyddstidens längd är varakligheten av ensamrätten i konventltionsländerna. Dessa länders lagar visar sinsemellan rätt stora skiljaktigheler. Enlig! den nederländska lagen skall skyddstiden vara minst 15 och högst 25 år från dagen för rättens beviljande, dock alt för vin, fruktlräd och deras grundstammar, alléträd och prydnadsväxler minimitiden skall vara 18 år. I ett särskilt regeringsbeslut föreskrivs i anslutning härtill en skyddstid av 25 år för polatis, alléträd och fruktträd och deras grundstammar samt 20 år för övriga växtarler. Enligt den tyska lagen varar ensamrätten för humle, potatis, vin, fruktträd och deras grundstammar, prydnadsträd och träproducerande träd till slutet av 25:e året efter beviljandet samt för alla övriga arter till slutet av 20:e året efter beviljandet. Den brittiska lagen föreskriver att skyddstiden inte får vara kortare än 18 år för fruktträd och deras grundstammar, skogsoch prydnadsträd och vin samt inte kortare än 15 år för övriga arter, allt räknat från det all beslutet om ensamräll träder i kraft. Del officiella organ som administrerar växtförädlarrällen, Ihe Controller, får emellertid cofter ansökan förlänga skyddstiden till högst 23 år, om del anses ulrett att sortinnehavaren inte har blivit tillräckligt tillgodosedd genom den beviljade ensamrällen. Enligt den danska lagen slutligen bortfaller skyddet för skogsträd, fruktträd, fruktlrädsstammar och prydnadsträd efter 18 år samt för övriga arter efter 15 år räknat från tiden för skyddsbrevets utslällande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 79
Som jag nämnt (avsnitt 6.2) har man i Frankrike den 11 juni 1970 antagit en lag om skydd för växtförädlingsprodukter och förklarat sig ämna ratificera konventionen snarast möjligt. Enligt den franska lagen gäller ett växtsortcerlifikat under 20 år från dagen för utfärdandet. Om framställningen av sorten kräver lång tid är dock giltighelstiden 25 år.
Utredningen föreslår en regel i själva lagen av innehåll alt växtförädlarräll kan upprätthållas intill dess 15 eller, såvill gäller fruktträd, skogsträd, prydnadsträd och vin, 18 år förflutit från det år då ansökningen om växlförädlarrätt beviljades. Enligt förslaget bemyndigas emellertid Kungl. Maj:t att i fråga om visst växtsläkte eller viss växtart förordna om längre skyddstid, dock högst 25 år. Slutligen föreslår utredningen aft Kungl. Maj:t med slöd av detta bemyndigande skall i tillämpningskungörelse generellt utsträcka skyddstiderna för fruktträd och deras grundstammar, vin, prydnadsträd och potatis till 25 år samt för övriga växtarter till 20 år.
I sak har de föreslagna skyddstiderna inte väckt någon gensaga under remissbehandlingen. Svea hovrätt och Stockholms rådhusrätt har emellertid anmärkt att skyddstiderna bör framgå av själva lagen.
För skyddstliderna 20 resp. 25 år talar alt dessa tider gäller i Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna. Emellertid har utredningen enligt min mening inte anfört övertygande belägg för att skyddstliderna i vårt land bör vara längre än de 15 resp. 18 år som konventionen kräver som minimum och som gäller i Danmark. Som jag i annat sammanhang (avsnilt 6.4) har betonal bör man i ett fall då fråga är om införande av en helt ny immaterialrättslig ensamrätt iaktta stor försiktighet och inte göra ensamrätten mer vidsträckt än vad som bedöms som oundgängligen nödvändigl. Mol fördelarna för förädlingsförelagen att ha långa skyddstider måste vägas önskemålen från allmän synpunkt alt förädlingsresultaten inom rimlig tid ställs till allmänhetens fria förfogande, Helt kan nog inte heller bortses från att förhållandevis begränsade skyddstider kan slimulera förelagen att relativt snabbt få fram nya skyddsvärda sorter. Jag föreslår därför att skyddstiderna liksom i Danmark bestäms i enlighet med konventionens minimikrav.
Givetvis bör frågan om skyddstidens längd kunna omprövas då erfarenhet vunnils av hur systemet verkar. Skulle på ett internalionellt plan enhetliga längre tider rekommenderas är detta en faktor, som måste tillmätas stor vikt.
Skyddstiden skall enligt konvenlionen räknas från den dag då skyddet meddelas. Enligt utredningens förslag skall alla skyddstider utlöpa vid ett årsskifte. Delta innebär att den vars ansökan beviljas i början av elt år får ålnjuta inemot ett år längre skyddstid än den vars ansökan beviljas i slutet av elt år. Sakligt selt lorde enligt min mening en sådan ordning — som inte finns i den svenska immaterialrätten i övrigt men väl i den tyska växtförädlarrättslagen — inte ha stor betydelse. å andra sidan medför systemet
80 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
en avsevärd administrativ förenkling. Med hänsyn härtill anser jag att utredningens förslag i denna del bör godtas.
Frågan om skyddstiderna är av sådan beskaffenhet att den bör regleras i själva lagen.
Skogsstyrelsen har anmärkt att det är vilseledande atl i lagförslaget ange en skyddstid för skogstlräd, eftersom dessa inte inordnats i systemel. Anmärkningen saknar inte fog. Konventionen omfaltar emellertid i princip även skogsträd och ett framtida inordnande av dem i systemet underlättas av atl skyddsliden i princip är bestämd. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag att skogslräd nämns bland de släkten och arter för vilka skall gälla den längre skyddstiden.
6.6 Registreringssystemet m. m.
Konvenlionen förutlsälter att skydd beviljas försl efter en av myndighet företagen undersökning av den nya växtsorlen. Utredningen föreslår i anslutning härlill att en förutsällning för ensamrätt till växtförädlingsprodukter skall vara registrering hos myndighet efter föregående prövning av atl produkten i fråga fyller de krav som lagen i överensstämmelse med konventionen uppställer.
Förslaget att ensamrätten skall grundas på ett registreringssystem har lämnats utan erinran under remissbehandlingen och även jag ansluter mig till förslaget. Endast genom cn förprövning och en därtill knuten registrering lillgodoses allmänhetens intresse av all kunna få säker information om vilka sorler som är rättsskyddade. även del allmänna intresset av cn tillfredsställande kontroll över på marknaden förekommande utsäde kräver regislrering.
Frågan om vilket organ som skall vara registreringsmyndighet och andra organisatoriska frågor kommer att föreläggas Kungl. Maj:t av chefen för jordbruksdepartementet. Hans förslag kommer att i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förstag innebära att regislreringsuppgifterna anförtros ctt nybildat organ, statens växtsorlnämnd, vilket även får överta den nuvarande originalutsädesnämndens arbetsuppgifter.
Jag finner det ändamålsenligt all registreringsförfarandet i enlighet med utredningens förslag anordnas på ell sätt som så nära som möjligt ansluter sig till molsvarande förfarande i palentärenden. Jag delar också utredningens uppfattning att man inle behöver frångå offenllighetsprincipen då det gäller ansökningar om växtförädlarrätt. Till detaljer i förfarandel återkommer jag i senare sammanhang (avsnitt 8.1).
Ulredningen har inte föreslagit att mål om växtförädlarrätt skall hänvisas Lill viss domstol. Sveriges advokatsamfund och Stockholms rådhusräll anser cmellertid all rådhusrätten skall vara specialforum i sådana mål. Rådhusrätten finner det dessutom angeläget att sakkunniga ledamöter medverkar i mål om växlförädlarrält.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 81
För specialforum, förstärkt med sakkunniga ledamöter, talar att mål om växlförädlarrätt sannolikt blir sällsynta men särpräglade och komplicerade. Mcn som ulredningen framhållit torde det vara praktisk taget ogörligt att
finna tillräckligt antal ojäviga personer med erforderlig sakkunskap för” tjänstgöring i domstol. Den nödvändiga sakkunskapen torde kunna tillföras domstolarna genom yttranden av växtsortnämnden och eventuellt andra organ med kompetens att bedöma växtbiologiska frågor. Därmed bortfaller det viktigaste skälet för specialforum. Jag har i likhet med ulredningen
av dessa skäl stannat för atl de allmänna forumreglerna i rättegångsbalken
bör vara tillämpliga i mål om växtförädlarrätt. I fråga om instansordningen vid klagan över beslut i ärenden
om registrering av växtförädlarrätt föreslår utredningen att lalan skall föras direkt hos Kungl. Maj:t! i regeringsrälten. Några remissinstanser har
emellertid förordat en mellaninstans mellan växtsortnämnden och rege-
ringsrällen. Därvid har åberopats alt erfarenheten från tillämpningen av palent- och varumärkeslagarna visar, atl en mellaninslans är värdefull för
fullständig och allsidig prövning av etl ärende. .
Frågan om instansordningen bör ses mot bakgrund av det förslag till om-
organisation av förvaltningsrättskipningen som remitterats till lagrådet den
20 mars 1970. Förslaget innebär i huvudsak att förvaltningsmål normalt
skall prövas av kammarrätten och att fullföljd till regeringsrätten får ske endast efler prövningslillslånd. Undantag har dock gjorts för bl. a. mål om patent, mönster och varumärken, i vilka besvär över patent- och registreringsverkets beslut f.n. förs hos verkets besvärsavdelning och därifrån till regeringsrällen. I fråga om dessa mål föreslås att nuvarande ordning behålls, dvs. att fullföljd får ske till regeringsrällen ulan prövningstillslånd. Skälen härtill är dels att målen är av speciell natur, dels alt prövningen i
besvärsavdelningen har flera domstolsmässiga drag. Växtförädlarrätten är en immaterialrätt som till sin allmänna karaktär
ligger nära palenl- och mönsterrätlerna samt, i vad avser frågor om sorlbenämningar, varumärkesrälten. Mellan första och sista instans i palent-, mönster- och varumärkesmålen har skjutits in en i dessa mål särskilt sakkunnig mellaninslans. Att detta varil till gagn för en allsidig prövning av patent- och varumärkesmålen, där ordningen varit gällande en längre tid, torde vara allmänt erkänt och utgör enligt min mening ett avgörande argument för att man bör införa en molsvarande ordning för växtförädlarrättsärendena. Efter särskilda överläggningar med chefen för jordbruksdeparte-
mentet har jag i enlighet härmed kommit till den slutsatsen atl en inslans med växlbiologisk sakkunskap bör finnas i vilken besvär över växtsortnämndens beslut kan föras. Lämplig sådan instans synes vara lanlbruksstyrelsen, som redan nu prövar besvär över originalutsädesnämndens beslut. Vad gäller
fullföljd mot Jantbruksstyrelsens nu ifrågavarande beslut anser jag med
hänsyn lill målens speciella natur att övervägande skäl talar för att mot-
82 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 svarande regler tillämpas som gäller för mål om patent-, mönstler- och varumärken, dvs. att talan får föras direkt hos regeringsrällen med förbigående av kanpnarrätten och att därvid prövningstillstånd inte skall krävas.
Jag föreslår alltså att talan mot växtsortnämndens beslut i växtförädlarrältsärenden skall föras hos lantbruksstyrelsen och att fullföljd mot lantbruksslyrelsens beslut får föras utan prövningslillslånd i regeringsrätten.
6.7 Samordning med växtförädlingsavgiftssystemet
Formellt är frågorna om statsbidrag och växtförädlingsavgift fristående från frågan om växtförädlarrält. Del måste dock tillses att de inte får en lösning, som inverkar på växtförädlarrätten på ctt sätt som strider mol konventionens bokstav celler anda. Både av detta skäl och med hänsyn till den ekonomiska betydelse statsbidragen och bidragen ur växtförädlingsfonden har för växtförädlingsarbetet bör samordningen mellan bidragssystemen och växtförädlarrättssystemet klargöras.
Någon förändring av det statliga slödet till växtförädling över stalsbudgeten avses inte skola ske.
I fråga om systemet med växtförädlingsavgifter och bidrag ur växtförädlingsfonden kan konstateras att detta tillför svensk växtförädling bety- -: dande ekonomiska resurser. Sålunda uppgick bidragen för budgetåret 1969/ 70 till sammanlagt 3,6 milj. kr.
Växlförädlingsavgiftssystemet täcker inte hela det område som omfattas av växtförädlarrätten. Från och med den 1 juli 1970 tas växtförädlingsavgift ul på allt i handeln omsatt utsäde av stråsäd och trindsäd samt potatis, vallbaljväxt och vallgräs, foderbeta, kålrot, rova, fodermärgkål, grönfoderraps, raps, rybs, vilsenap och oljeådra, dvs. samtliga lanlbruksväxter — utom sockerbeta, lin och hampa — samt alla grönyleväxter. För sockerbeta, lin och hampa samt för köksväxter, fruktträd, bärväxter och prydnadsväxter, vilka också är avsedda att omfatlas av växtförädlarrätten, uppkommer alltså inget samordningsproblem.
Växtförädlarrätt skall enligt utredningens förslag inte kunna förvärvas för växtsort som är känd vid tiden för lagens ikraftträdande. Undantag görs dock för sorl som lagils in i rikssorllistan efter den 30 juni 1968. Belräffande sådan sort skall enligt 532 § i förslaget ansökan om växtförädlarrält kunna göras inom sex månader från det lagen träder i kraft. Ett undantag av denna typ är tillåtet enligt artikel 35 i konventionen, som föreskriver all varje unionsstat ulan alt någon förpliktelse för de övriga unionsstalerna därav uppslår kan begränsa det i artikel 6 uppställda nyhetskravet beträffande nyligen framställda sorter, som finns vid konventionens ikraftträdande i stalen. Undantagsbestämmelsen är föranledd av att utredningen velat undvika all växtförädlarna håller tillbaka sorter av betydelse för folkhushället i avbidan på möjlighet att söka rältsskydd. Att den 1 juli 1968 valts
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 | 83 som ulgångspunkt för övergångsregeln beror på att sorter som togs in i rikssortlistan vid den lidpunkten kunde beräknas vara klara för marknadsföring ungefär samtidigt med att innehållet i den planerade lagstiftningen blev känt genom publiceringen av utredningens belänkande (maj 1969).
Den föreslagna övergångsregeln har inle mött någon gensaga under rce- "missbehandlingen av lagförslaget. Däremot har W. Weibull AB framhållit atl tidpunkten den 1 juli 1968 redan under bösten 1968 kungjortis såsom avgörande för möjligheten att få växtförädlarrält och att växtförädlarna inrätlal sig med hänsyn till detta. Bolaget har därför hemställt att den ansivna lidpunkten måtte belraktas som slutgiltigt bestämd.
Jag finner de av utredningen åberopade skälen för övergångsbestämmelsen vägande. Trots att principiella betänkligheter kan anföras mot all ge lagen tillbakaverkande kraft finner jag att omständigheterna är sådana att bestämmelsen bör godtas. Jag beaktar därvid särskilt att avnämarna av utsäde har kunnat förulse att nya sorler på rikssortlistan, vilka börjat marknadsföras kring halvårsskiflet 1969, i eflerhand kan komma att få rältsskydd.
För sorter som intagits i rikssortlistan före den 1 juli 1968 kan växtförädlarrält inte förvärvas och följaktligen blir det inte aktuclll med samordning i fråga om dessa. Att avskaffa växtförädlingsavgiften och därmed bidragen ur växlförädlingsfonden för dessa sorter kan enligt min mening inte komma i fråga. Det skulle innebära en avsevärd försämring av växlförädlingens ckonomiska villkor.
I fråga om sorter som införts i rikssortlistan efter den 30 juni 1968 och som framdeles kommer alt införas i listan får man räkna med två olika typer, nämligen sådana som uppfyller kraven för växlförädlarrätt och sådana som inte gör det. även om man i dag inte säkert kan bedöma den prakliska lillämpningen av skyddsförulsättningarna måste man utgå ifrån alt det kommer, att finnas sorter — främst bland de korsbefruktande arterna till vilka råg och flertalet vall- och oljeväxter hör —- som inte uppfyller kraven för växtförädlarrätt men som har sådant odlingsvärde och sådana egenskaper i övrigt att de enlig! gällande normer kan införas i rikssortlistan och därmed inordnas i växtförädlingsavgiftssystemet. Anledningen till denna inkongruens mellan de båda systemen är att kravet på homogenitet sätts högre i del internalionella systemet.
Som utredningen anför har denna fråga uppmärksammals i Danmark och Nederländerna. Utredningens uppgift att frågan i den danska lagen lösts genom att de biologiska kraven för erhållande av rättsskydd mjukats upp beträffande bl. a. korsbefruktande arter — till vilken uppgift några remissinstanser har knutit an i sina yllranden — hänför sig emellertid till förhållandena före den 1 juni 1968. I samband med att Danmark ratificerade konventionen upphävdes nämligen särbehandlingen av vissa växtarter i den danska lagen.
841 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Atl lösa frågan genom att generellt eller för vissa växtarter tillämpa andra biologiska krav för växtförädlarrätt än dem som uppställts i det intoernationella samarbetet är uteslutet, eftersom en sådan lösning skulle omöjliggöra svensk anslutning lill konventionen. Slutsatsen för min del blir att växlförädlingsavgiflssystemet bör behållas för de växlsorler som godtas för intagning i rikssorllistan men inte uppfyller de biologiska kraven för växlförädlarrält. Denna lösning överensstämmer i princip med den som valts i Nederländerna. |
Härefter återstår frågan om man med avseende på växtarler som faller in under växtförädlarrätten skall helt eller delvis behålla ett oförändrat eller modifierat växtförädlingsavgiftssystem. Frågan gäller som jag redan angett bara lantbruksväxterna (ulom sockerbeta, lin och hampa) samt alla grönytceväxter.
Systemet med växtförädlingsavgifter betraktades vid införandet år 1961 mer eller mindre som ett provisorium i avbidan på bl. a. de resultal som kunde nås i del då inledda internationella samarbetet på della område. Sedan dess har växtförädlarkonventionen antagits och trätt i kraft. Bifalls förevarande förslag till lag om växlförädlarrät! och vinner Sverige anslutning fill konvenlionen, innebär det att växtförädlarna får tillgång till ett privaträttsligt skydd, som ger dem möjligheter att få licensavgifler på förökningsmaterial av sina förädlingsprodukter inom landet och i övriga konventionsstater. Under sådana förhållanden kan det te sig såsom nära till hands liggande att föreslå all växtförädlingsavgiftssystemet inte skall tilllämpas på växtarter som faller under växlförädlarrätlen.
Vissa skäl talar emelHerlid: för att växtförädlingsavgiflssystemet bör kvarslå i princip ålminstone under en övergångstid även för sistnämnda slag av växter. Om detta system helt slopas för sorter av lantbruks- och grönyteväxterna från och med dagen för växtförädlarrättslagens ikraftträdande fär delta antas på kort sikt medföra en minskning av växtförädlingsföretagens ckonomiska resurser. Det internalionella systemet fordrar en administration hos företagen, som dessa i inledningsskedet inte har erfarenhet av. Först när licenssystemet byggts ul och fungeral under en tid kan inkomsterna av licensavgifterna för skyddade sorter beräknas uppgå till belopp som motsvarar rad växtförädlingsavgiflssystemet ger. På längre sikt räknar jag med att det internationella systemet ger växtförädlingen större ekonomiska tillskolt på de nya sorterna än vad elt växtförädlingavgiftssyslem med oförändrat avgiftsultag skulle ge. Med hänsyn härtill anser jag att växtförädlingsavgiflssystemet tills vidare i princip bör behållas för nya sorter vid sidan av växtförädlarrätten.
Eftersom bidragen ur växtförädlingsfonden kan sägas vara en ersättning för de licensintäkter en ensamrätt kunde ge, bör man å andra sidan vid samordningen utgå från att de förädlare som utnyttjar växtförädlarrätten Hill att betinga sig licensavgifter inte skall få bidrag ur fonden. Avgörande
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 85
bör däremot inte vara huruvida sorten registrerats eller ej. Det bör således vara möjlig! för en förädlare eller hans rältsinnehavare att söka växtförädlarrät! för en sort i Sverige — vilket enligt artikel 12 i konventionen ger honom prioritet atl under lolv månader söka skydd i övriga konventionsstaler — men alt sedan avstå från all inom Sverige använda cen beviljad ensamrätt (till alt begära licensavgifler för vidareförsäljningen. av utsäde av sorten och i stället få bidrag ur fonden.
Vid omsättningen av utsäde av sort för vilken bidrag ur fonden belalas ul skall givetvis uppbäras växtförädlingsavgifter efter hiltillsvarande grunder. Avstår däremot sortinnechavaren från bidragen lorde utsädet av sorten inte böra beläggas med växtförädlingsavgift. Detta torde normalt kunna innehära att visst ulrymme i stället bereds för licensavgift, ett förhållande som kan vara ägnat att stimulera till en övergång till det internationella systemet.
Valet mellan system bör ske sort för sort och vara bindande för all framlid. Om vederbörande avstår från bidrag ut fonden bör växtförädlingsavgift inte heller las ut efter det att skyddstiden gått ut eller växtförädlarrätten eljesl upphört.
En sådan uppdelning mellan sorter som beläggs med växtförädlingsavgift och sorter som inte beläggs med avgift erbjuder inte några tekniska svårigheter. Myndigheterna torde kunna ulgå från att bidrag ur fonden inte begärs för sorter som registrerats enligt växtförädlarrättslagen och således vid statsplomberingen inle ta ut växtförädlingsavgift för dessa sorter. Men meddelar sortinnehavaren innan han börjar marknadsföra sorten alt han önskar bidrag ur fonden för densamma bör sorlen vid stalsplomberingen behandlas som en oskyddad sort, dvs. utsädet beläggs med växlförädlingsavgift. Ett sådant meddelande från sortinnehavaren bör kompletteras med en förbindelse från honom alt inte på den svenska marknaden begära eller uppbära licensavgifter för sorten.
Vid lillämpning av denna ordning skall utländska företag givetvis behandlas på samma sätt som svenska förelag. Utländska sorlinnehavare bör ges obegränsad rätt att fullt ut använda det internationella systemet på den svenska marknaden men liksom svenska företag beredas tillfälle all för viss enligl växtförädlarrättslagen registrerad sort avstå från licensavgifter och i stället begära bidrag ur växtförädlingsfonden med påföljd att sorten beläggs med växlförädlingsavgift.
Ulredningen har antytt att eftersom växlförädlingsavgiften har karaktär av konsumlionsskatt det eventuellt kan föreligga principiella hinder mot att göra uttagandet av avgiften beroende på huruvida rällsskydd meddelats för den ifrågavarande sorlen. Emellertid måste beaktas att växtförädlingsavgiflen inte är att anse som skatt eftersom den har till direkt syfte att stödja växtförädlingen. Bidragen ur fonden motsvarar i princip vad som uttagils i avgift på den bidragsberättigades produkt. Om det avsedda ändamålet i
86 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 vissa fall bedöms kunna tillgodoses bättre på annat sält bör hinder inte möta mot att i dessa fall befria från avgift.
Jag vill underslryka att jag förutsäller att frågan om fortsalt tillämpning av växlförädlingsavgiflssystemet omprövas sedan några års erfarenhet har vunnits av växtförädlarrältssystemet. Växtförädlingsavgiflssystemet torde dock redan vid växtförädlarrättslagens ikraftträdande böra anpassas lill lagen. Frågan torde komma alt tas upp av chefen för jordbruksdepartementet i ett senare sammanhang.
Som framgår av det anförda åsyftas inte någon ändring i det i vårl land tillämpade systemet med stalsplombering av utsäde. ändamålet med plomberingen är alt marknaden genom den yrkesmässiga handeln skall förses endast med utsäde, som är tillfredsställande från odlingsvärdes- och kvalitetssynpunkt. Växtförädlarrälten har ett annat syfle och ersäller därför på intet sält stalsplomberingen. Det föreligger därför ingen anledning att 1 detta sammanhang ompröva reglerna om stalsplombering.
6.8 Följdlagstiftning till växtförädlarrättslagen
Förslaget till växtförädlarrätlslag föranleder vissa följdändringar i 85 § uisökningslagen och i 2 § införsellagen. Till frågan om den närmare innebörden av dessa lagändringar återkommer jag i det följande (avsnitten 8.2 och 8.3).
7 Lagförslag
I enlighel med del anförda har inom juslitiedepartemenlet upprättats förslag till 1) Jag om växtförädlarrält 2) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) 3) lag om ändring i införselagen (1968: 621).
Beträffande förslaget vid 1) har jag särskilt samrålt med chefen för jordbruksdepartementet.
Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.
Rörande de upprättade lagförslagens närmare innehåll vill jag ytterligare anföra följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 87
8 Specialmotivering
8.1 Förslaget till växtförädlarrättslag
Växtförädlingsskyddsutredningen föreslår att den ensamräll som avses i lagförslaget benämns ”växtförädlarrätt”. Denna benämning är inte helt tillfredställande eftersom den inte i likhet med benämningen på andra immaterialrällsliga ensamrälter — exempelvis varumärkesrätt, mönsterrätt —- ger upplysning om vad som är rältens objekt. Ord som ”växlsortskydd”
, eller ”växtsorträtt” är emellertid, såsom utredningen funnit, inte heller lämpliga eftersom de antyder cen betydligt vidsträcktare ensamrätt än vad som föreslås. Någon annan lämplig benämning synes inte stå lill buds. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag. Rubriken på lagen bör dock i överensstämmelse med praxis på immaterialrältens område vara ”växtförädlarrättslag”.
Utredningens lagförslag är med de modifikationer som betingas av den nu ifrågavarande ensamrättens särskilda karaktär disponerat på i huvudsak samma sält som patentlagen (1967: 837) och mönsterskyddslagen (1970: 485). Bestämmelserna i 1 § tredje stycket och i 48 § i utredningens förslag saknar molsvarighet i nämnda lagar. De rör båda lagens tillämpningsområde och bör enligt min mening ha sin plats i det inledande avsnittet av den nya lagen. Vad gäller dispositionen i övrigt har ulredningen på några punkter tillämpat en annan paragrafföljd än patentlagen (PatL) och mönslerskyddslagen (ML). Sålunda har utredningen i förslagets 49 § upptagit en föreskrift om konvenlionsprioritel, vars motsvarigbet i PatL och ML införts som sista paragraf under den inledande rubriken ”allmänna bestämmelser”. Frågan om giltighelstiden för växtförädlarrätt behandlas av utredningen i förslagets 4 £&, sist under rubriken ”allmänna bestämmelser”, men i PatL och ML under särskild rubrik efter beslämmelserna om registreringsansökan och dess handläggning. I båda dessa avseende bör paragrafföljden anpassas till PalL och ML. Anmärkas kan slutligen i delta sammanhang att i 50 §i ulredningens förslag finns etl stadgande berörande utomlands registrerad sortbenämning. Denna fråga bör enligt min mening behandlas i anslutning till de grundläggande bestämmelserna om sortbenämning. De ändringar som dessa överväganden föranlelt jämte vissa andra smärre justeringar har medfört alt paragrafnumreringen i departementsförslagel avviker från den i utredningens förslag.
I terminologiskt hänscende föreligger vissa skillnader mellan PatL och ML. I 26 8 PalL talas om att palent är ”meddelat”, när patentansökningen bifallits och beslulet därom vunnit laga kraft. När patent ”meddelats” skall det kungöras och, enlig! 27 §, antecknas i palenlregistret. I den till PatL:s 26 § svarande paragrafen i ML, 23 §, nämns inle när mönstlerrätt är ”meddelad” utan det fastslås bara att mönstret skall tas in i mönster-
88 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
registret och registreringen kungöras när beslut om bifall till ansökan om mönsterregistrering vinner laga kraft. Denna terminologiska olikhet mellan PatL och ML, som inte har någon saklig betydelse, återspeglas i många andra paragrafer i de båda lagarna. Växlförädlingsskyddsulredningen har anknutit till terminologin i PatL. Jag finner emellertid skrivsättet i ML enklare och klarare och anser därför att terminologin i departementsförslaget bör anpassas till ML:s terminologi. även i övrigt anser jag det lämpligt alt i redaktionellt hänseende följa ML.
Sakligt sett överensstämmer departementsförslaget nära med ulredningens förslag. Mer väsentliga sakliga olikheter har motiverats i det föregående (avsnilt 6). Smärre skiljaktigheter kommer alt beröras i det följande vid min behandling av de enskilda bestämmelserna.
Allmänna bestämmelser
15 Paragrafen, som närmast motsvarar 1 § tredje styckel i utredningens förslag, behandlar lagens tillämpningsområde med avseende på objektet.
Enligt utredningens förslag skall lagstiflningen i princip kunna tilllämpas på alla växlsläkten och växtarter med rätt för Kungl. Maj:t alt förordna att växtförädlarrätt får förvärvas endast för växtsort, tillhörande växtsläkte eler växtart som anges i förordnandet. F anslutnping härlill föreslås alt Kungl. Maj:t i tillämpningskungörelse skall föreskriva alt växtförädlarrätt kan förvärvas endast för sort tillhörande växtsläkte eller växtarl som angells på en i kungörelsen intagen lista. Denna lista omfattar sammanlagt 96 släkten och arter, varav 44 tillhörande Ianibruksväxterna (inklusive grönyteväxterna), 21 köksväxterna, 20 fruktträden och bärvästerna samt 11 prydnadsväxterna. Enklare och mer i överensstämmelse med normal svensk lagstiftningsteknik synes mig vara atl låta lagen med dess rältsskyddssystem gälla de släkten och arter varom Kungl. Maj:t förordnar. Därför föreskrivs i denna paragraf all lagen äger lillämpning på växtsort, tillhörande växtsläkte eller växtarl som Kungl. Maj:t bestämmer. En lista på dessa släkten och arten kommer att tas in i lillämpningskungörelsen.
Som jag har angett i det föregående (avsnilt 6.2) bör i princip inget växtsläkte och ingen växtart som en gång infogats i systemet kunna uteslutas därifrån. Om det kan antas vara helt säkert! att någon rättsförlust inte blir följden, bör dock i undantagsfall en uteslutning kunna komma i fråga.
25 Paragrafen motsvarar 1 § första stycket och 48 § i utredningens förslag samt innehåller en närmare bestämning av växtförädlarrättens objekt och föreskrifter om dess subjekt (jfr 1 § PatL och 1 8 ML).
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 89
Första stycket
Här ges den grundläggande föreskriften att förädlare, som här i riket framställt en växlsort, eller hans rättsinnehavare kan genom registrering få växtförädlarrätt, dvs. ensamrätt att yrkesmässigt utnytlja sorten enligt lagen.
Växltförädlarrättens föremål är alltså växtsort. Termen definieras inle i lagen men dess innebörd bestäms i huvudsak av de i departementsförslagets 3 5 angivna förutsättningarna för registrering. Helt allmänt kan det sägas att med växtsort avses en samling växtindivider, som i elt eller flera karakteristiska avseenden skiljer sig från andra enheter inom samma växtart.
Enligt vad utredningen upplyst anknöt man vid behandlingen av vad som skulle avses med växlsort under förarbetena till konventionen närmast UGll termen ”cultivar” i den internationella växtsorlkoden. Beträffande denna kod och den däri intagna definitionen och beskrivningen av termen ”cultivar” hänvisar jag lill utredningens betänkande (SOU 1969:153 s. 86).
En växtsort kan få rältsskydd oavselt om utgångsmaterialet för det slutliga urvalet erhållils på naturlig eller artificiell väg. Alt en sort för vilken rättsskydd söks inle är resultatet av ett omfattande förädlingsarbete utan härrör från en ren uppläckt hindrar inte registrering. Ett viss! förädlingsarbete, såsom urval och undersökning av sortens homogenitet och beständighet, måste nämligen alltid göras. Delta arbete får anses berättiga till skydd.
Ensamrälten till en växtsort är inte begränsad till växtmaterial som härslammar direkt från den ursprungliga förädlingsprodukten. Skulle ur annat material framställas en sort som enligt kriterierna i 3 § inle går att tillfredsställande särskilja från en regislrerad sort och uppfyller denna sort även kraven på homogenitet och stabililet kommer rätten till den registrerade sorten att omfatta även detta nya material.
Växlförädlarrätt till en sort kan förvärvas endast av den som framställt sorten, förädlaren, eller den till vilken förädlarens rätt övergått. Som jag ulvecklat i det föregående (avsnilt 6.2) anser jag i Hkhet med ulredningen all bara fysisk person skall kunna anses som förädlare. För en sort som utgör resullatel av ett förädlingsarbele inom ett företag torde lämpligen den eller de individuella forskare vilkas insalser varit mest avgörande för förädlingsarbetet anges som förädlare. Men registrering kan också erhållas i förelagets namn, om nämligen forskaren celler forskarna överlåtit rätten till sorten till företaget. Redan innan ansökan om registrering görs föreligger alltså en räll till sorten, vilken rätll kan övergå till annan genom överlålelse eller i undanlagsfall på annat sätt, såsom genom giftorätt, arv eller testamente.
Om flera personer anses som förädlare av cn sort och själva söker re-
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 gistrering måste de samtliga gemensamt göra ansökan såvida inte en eller flera av dem överlålit sin rätl på den eller de andra.
Frågan om arbets- eller uppdragstagares rätt till sorter som de framställt i tjänsten eller under utförande av uppdraget har av skäl som utvecklats tidigare (avsnitt 6.2) inte reglerats i lagen. Frågan får alltså avgöras med tillämpning av allmänna arbetsrättsliga grundsatser.
Enligt första stycket är en förulsättning för rättsskydd att sorten framställts här i riket. är detta förhållandet saknar det betydelse om förädlaren är svensk eller utländsk medborgare. Gäller det sort som framställts utomlands är det endast svensk medborgare som kan få rältsskydd (andra stycket), såvida inte Kungl. Maj:t förordnat om vidare tillämplighet av lagen (lredje stycket). Departementsförslaget överensstämmer i delta avseende i sak med utredningens förslag (jfr avsnitt 6.2).
Innebörden av växtförädlarrätten är enligt första stycket att den berättigade får ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten. Ensamrättens omfattning regleras av 4 § departementsförslaget.
Andra stycket
Som just berörts kan enligt delta stycke förädlare som är svensk medborgare eller sådan förädlares rättsinnehavare förvärva växtförädlarrätt även till sort som framställts utomlands.
Motiven till att växtförädlarrätt inte direkt med stöd av lagen kan förvärvas för växtsorl som framställts utomlands av utländsk medborgare har redovisats i det föregående (avsnitt 6.2). Tredje stycket
Enligt tredje stycket kan Kungl. Maj:t, under förutsättning av ömsesidighet eller om det är av betydande allmänt intresse, förordna att växtförädlarrätt får förvärvas även för sort som framställts i främmande stat av annan än svensk medborgare. Bemyndigandet ger till en början Kungl. Maj:t möjlighet att på ömsesidighetsbasis ingå avtal om skydd här i riket för utomlands av andra än svenska förädlare framställda sorter även med andra slater än konventionsstaler. Hur långt reciprocitetskravet i så fall bör sträckas får avgöras från fall till fall. Tänkbart är att ett privaträttsligt skydd av mer begränsad räckvidd eller förmåner av offentligrättslig karaktär bör godtas. Det bör dock krävas att den utländska stalen ger svenska förädlare samma behandling i fråga om förmånerna som den ger sina egna medborgare.
Enligt konventionen kan en konventionsstat i två lyper av fall lillämpa speciell reciprocitet gentemot annan konventionsstat, dvs. inskränka skyddet med hänsyn till att lagstiftningen i det andra landet på vissa punkter erbjuder ett begränsat skydd. Det ena fallet avser andra växtarter än dem som är upptagna på den lill konvenlionen fogade listan. Enligt ar-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 | 91 tikel 4 moment 4 kan unionsstat i fråga om dessa växtarter begränsa skyddet till fysiska eller juridiska personer i annan unionsstat som skyddar samma växtarter. Det andra fallet är att en unionsstat för vissa växlsläkler eller växtarter ger förädlaren en mer omfattande ensamrätt än den som är ett minimum enligt artikel 5 moment 1. Unionsstat som medger sådan utsträckt ensamrätt får enligt artikel 5 moment 4 begränsa denna till atl avse fysiska och juridiska personer i unionsstater som medger samma utsträckta ensamrätt.
I likhet med utredningen anser jag att man inte bör tillämpa speciell reciprocitet i det första av de nämnda fallen. Har växtart som inte finns på listan över arter som enligt konventionen är obligatoriska inordnats i det svenska systemet bör det således inle krävas alt svenska förädlare åtnjuter skydd för samma art i en främmande stat för att förädlare från denna stat skall kunna få rättsskydd för sort inom arten här i landet. Det andra fallet av speciell reciprocitet saknar aktualitet för svenskt vidkommande, eftersom den svenska lagen inte utsträcker ensamrätlen för något växtsläkte eller någon växtart.
Bemyndigandet för Kungl. Maj:t enligt tredje stycket att meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende på växtart som framställts ulomlands av annan än svensk medborgare oaktat reciprocitet inte föreligger, avser den situalionen att det i en stat som inte tillhör unionen framställts sorler som har betydande intresse för den svenska växtodlingen och konsumtionen. Om det inte är möjligt att uppnå rättsskydd för sådan sort i ursprungslandet men det visar sig nödvändigt att bereda den sådant skydd i Sverige för att överhuvudtaget få den odlad här, får ett sådant betydande allmänt intresse anses föreligga som anges i bestämmelsen. Denna bör emellertid tillämpas med stor varsamhet.
3§
Denna paragraf motsvarar 2 § i utredningens förslag och behandlar de allmänna förutsättningarna för regislrering av växtsort (jfr 2 § PalL och 2 § ML).
De grundläggande förutsättningarna för skydd — all sorten skiljer sig från annan, redan känd sort samt att den är likformig och beständig — är angivna i första stycket. I andra stycket beskrivs och exemplifieras när annan sort skall anses känd. Enligt tredje stycket får sort inte registreras om växlmatlerial av den förts i handeln på visst sält före registreringsansökningen.
Särskillnadskravet
I första stycket 1 föreskrivs att växtsort får registreras endast om den genom minst ctt viktigt kännetecken tydligt skiljer sig från annan sort som blivit känd före dagen för registreringsansökningen. Enligt andra stycket
92 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 skall växtsort anses som känd, om material därav yrkesmässigt utbjudits till försäljning eller eljest tillhandahållits eller om den intagits i celler anmälls till officiell sortlista, förekommer i allmänt tillgänglig referenssamling eller noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller om den cljesl kommit till allmänhetens kännedom.
Första stycket 1 och andra stycket behandlar frågan om förhållandet mellan den ”sökande” sorten och andra sorter. Såvill gäller den ”sökande” sorten själv föreskrivs i tredje stycket att registrering inte får ske, om växtmaterial av sorten med samtycke av förädlaren eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt förls i handeln här i riket före dagen för registreringsansökningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag.
Utformningen av särskillnadskravet i lagtexten ansluter sig relativt nära till vad som föreskrivits därom i konventionen. Första styckel 1 och andra stlyckel motsvaras av arlikel 6 moment 1. a) första punkten resp. andra punkten. Tredje stycket motsvarar artikel 6 moment 1. b).
Departementsförslaget skiljer sig inte i sak men väl formellt från utredningens lagförslag. Anledning till förändringen är alt jag funnit utredningens förslag vara mindre ändamålsenligt i lagtekniskt hänseende.
Utredningen har utvecklat sin syn på kravet på särskillnad under rubriken Nyhetskravcet på s. 88—91 och under rubriken Andra styckel på s. 93— 04 i betänkandet (SOU 1969: 15). Eftersom jag i allt väsenlligt ansluter mig till utredningens uppfattning hänvisar jag i första hand till belänkandet. För egen del vill jag anföra följande.
För att en växtsorl skall kunna registreras måste den genom ålminslone ett vikligt kännetecken skilja sig från varje annan sort som är känd före dagen för registreringsansökningen. Om sorten är helt identisk med en redan känd sort eller om den skiljer sig så obetydligt från den andra sorlen att den faller inom vad som med stöd av kriterierna i 3 3 får boetraklas som dess skyddsomfång kan registrering alltså inte ske. Oaktat de båda sorterna i den siluationen normalt torde härstamma från olika växtmaterial kan det med visst fog sägas all det egentligen inle är fråga om två sorler utan om en och samma sort. Av praktiska skäl synes det emellertid, som jag tidigare berört (avsnitt 6.3), lämpligt att i lagtexten skilja mellan sort för vilken växlförädlarrätt söks och ”annan” sort.
Det särskiljande kännetecknet skall göra sorten genctiskt definierbar. Däremot har kännetecknet som jag i annat sammanhang framhållit (avsnitt 6.3) inte med sortens odlingsvärde alt göra.
De kännetecken som utmärker en sort kan vara av morfologisk eller fysiologisk karaktär. Morfologi är läran om bl. a. växters yttre och inre byggnad. Morfologiska kännetecken kan därför normalt fastställas visuellt, låt vara att det kan krävas förstoringsglas eller mikroskop för alt observera dem. Understundom behövs dock andra tekniska hjälpmedel eller velenskapliga undersökningsmeloder för alt fastställa morfologiska skillnader.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 93
Regcelmässigt skiljer sig sorter emellertid inte bara genom ett kännetecken
utan vanligen föreligger avvikelser i flera avseenden. Fysiologiska kännetecken hänför sig till växters egenskaper, exempelvis tidighet, stråhöjd, stråslyrka, vinterhärdighet, resistens mot sjukdomar och skadedjur, avkastningsförmåga, bakningsduglighet, näringsvärde, smak ele. Vanligen kan
dessa kännetecken inte fastställas visuellt. Sätten att fastställa fysiologiska
kännetecken skiftar allt efter kännetecknets art.
Att ge närmare anvisning på kännetecken som skall anses Llillräcklig viktiga eller dislinkta för att särskilja sorter är, som utredningen framhåller,
inle möjligt. Frågan om kännetecknens betydelse beror i första hand på vilken växtart det gäller. Men också förhållandena i det särskilda fallet kan
inverka. Ett från identifieringssynpunkt i allmänhet mindre vikligt kännelecken kan för en viss sort bli av avgörande betydelse och således betraktas
som viktigt. Inom växlförädlarunionen diskuteras i olika arbetsgrupper bl. a. vikten av skilda kännetecken för olika växtarter. I den mån fastare kriterier kan fastslås torde detta komma att ske. Så snart Sverige anslutits till unionen torde sakkunniga från vårt Jand beredas tillfälle att deita i detta
arbele.
Jag vill understryka ulredningens uttalande att det för att växtförädlarrätlssyslemelt skall fungera väl är av vikl att kravet på lydlig avvikelse till-
lämpas strängt. Den egenskap hos sorten som särskilt åberopas i samband
med begäran om rFällsskydd skall kunna klart fastställas och beskrivas. Det
är länkbart att man i en framtid i viss mån kommer att kunna generellt
bestämma minimimått på särskillnad för olika kännetecken och växtarter men intill dess måste frågan avgöras vid prövning i det särskilda fallet.
Alt särskillnadskravet är uppfyllt måste, utom möjligen i något undantagsfall, fastställas genom provning. Provning skall ske genom växtsortnämndens lörsorg enligt 16 § deparlementsförslaget.
Som tidigare i olika sammanhang framhållits släller växtförädlarrälls-
lagen inget krav på odlingsvärde hos den sort för vilken skydd söks. För marknadsföring inom Sverige fordras däremot såvitt gäller lanUbruksväxterna dokumenteral odlingsvärde, men detta regleras genom stalsplomberingssyslemet och berör på inget sätt rättsskyddsfrågan. Växtförädlarrätt
kan alltså erhållas trots brist på odlingsvärde, men normalt torde registrering inte sökas för sort som inte kan marknadsföras i Sverige. Ibland kan
förädlare dock ha intresse av rättsskydd av andra skäl, exempelvis om sor-
ten har värde i elt annat land och är avsedd för export dit. Ett annat exempel är att sorten överhuvudtaget inte är avsedd för marknadsföring utan som underlag för fortsatt förädling. Vid prövningen av frågan om den sort för vilken skydd söks tydligt skil-
jer sig från andra sorter skall jämförelse göras med sorter som är kända. Vilka omständigheter som föranleder att annan sort skall anses känd anges i andra stycket i första hand genom exemplifiering. Det första exemplet är
94 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
alt material av sorten yrkesmässigt utbjudits till försäljning eller eljest tillhandahållits. Här avses växtmaterial av sorten överhuvudtaget, alltså inte bara förökningsmaterial. Under tillhandahållande innefattas bl. a. alt malerial av sorten överlåtits utan vederlag eller lånats ut, dock endast såvilt det skelt yrkesmässigl. Däremot anses lagerhållning inte som ett tillhandahållande. Ett annat exempel på omständighet som gör sorten känd är att den intagits i eller anmälls lill officiell sortlista. Sådana sortlislor är exempelvis rikssorllistan eller den av Sveriges polatisodlares riksförbund årligen utgivna sorllislan för potatis. Alt en sort anmälts lill officiell provning medför däremot inte att den är att anse som känd. Som ylterligare exempel pi omständigheter som gör en sort känd nämns att den förekommer i allmänl tillgänglig referenssamling eller noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift. Att fråga endast är om exemplifiering framgår av alt, som det heter i lagtexten, sort skall anses som känd också om den ”ecljest konnmit till allmänhetens kännedom”.
Jämförelsen med andra kända sorter skall i princip avse sådana både i Sverige och utomlands. Särskillnadskravet kan alllså uttryckas som elt krav på absolut nyhet. Av praktiska skäl kan emellertid växtsortnämnden knappast göra en långtgående granskning i detta avseende. Vid 11 § i förslaget återkommer jag med synpunkter på granskningens omfattning.
Av konventionens artikel 6 moment 1. b) framgår dels att den omständigheten att en sort förekommit i försök eller ånmälts till eller upptagils i elt officielll register inte får åberopas mot förädlaren eller hans rättsinuchavare, dels att då skydd för en ny sort söks i en unionsstat den inte får med medgivande av förädlaren eller hans rälltsinnehavare ha saluhällits eler kommersiellt utnyttjas på denna stals territorium eller sedan mer än fyra är på annan slats terrilorium. Konventionens föreskrift om verkan av tidigare marknadsföring av den sort för vilken regislrering söks har i lagtexten komanit till uttryck i föreskriften i tredje stycket, att regisirering inle får ske om växtmaterial av sorten med samtycke av förädlaren celler hans rättsinnehavare yrkesmässigt förts 1 handeln här i riket före dagen för registreringsansökningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag. Av lagtexten framgår motsatsvis atl sådana åtgärder med en sor! som alt den förekommit i försök, beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller införts i referenssamling inte hindrar registrering av densanmuna. Att den sort som ansökningen avser intagits i rikssortlislan celler annan sortlista inom eller utom Sverige utgör inte heller registreringshinder.
När det sägs att sorten inte före registreringsansökningen får ha förls 1 handeln. avses bara saluhållande eller försäljning till allmänheten. Skulle vid kontraklsodling genom avtal ges tillfälle för kontraktsodlaren alt marknadsföra sorten får den anses ha förts i handeln av förädltaren eller hans rättsinnehavare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 | 90
Homogenitetskravet
Kravel på homogcnitet uttrycks i första stycket 2 på det sättet all växtsort får registreras endast om den är tillräckligt likformig (homogen) med hänsyn tagen till de särdrag som dess sexuella eller vegetativa förökning betingar.
Den nu ifrågavarande förutsällningen för skydd är i departementsförslaget ullryckt helt i överensstämmelse med utredningens förslag och konvenlionens föreskrift i artikel 6 moment 1. c). Som framgår av formuleningen anses ”homogen” och ”likformig” som synonyma termer.
Hur strängt kravet på homogenitet skall tillämpas är en svårbedömd och under remissbehandlingen Jivligl diskuterad fråga.
Utredningen anförde i sitt betänkande i fråga om homogcenitetskravet (SOU 1969: 15 s. 91—92).
Beskrivningen och identifieringen av en sort förutsältler alt de enskilda individerna inom sorten är likformiga med avseende på de väsentliga egenskaperna. Hur långt kravet på homogenitet skall sträcka sig är emellerlid svårt att avgöra. Homogenitetsproblemet har olika aktualitet för skilda växtarter. Beträffande en del växtarter är vissa egenskaper hos en sort så klart iaktlagbara och från planta till planta så ensartal utbildade, alt varje enslaka individ av sorten kan särskiljas från andra sorter. Så är ofta fallet i fråga om vissa vegetativt förökade arter såsom potatis (blomfärg, bladens flikighet, knölens skal- och köttfärg) och rosor (blomfärg). Någon gång kan detta också förekomma i fråga om självbefruktande växtslag såsom t. ex. vete (axets form och färg, hårighet på noderna), havre (vipplyp och hårighet på planlans olika delar) och korn (axtyp, basalstjälkens utformning och nervernas tandighet). I fråga om andra växtarter kan föreligga bestämda, för en sort typiska egenskaper, men dessa kan dock från planta till planta förete en sådan grad av variation, att den enskilda individen av sorten inte alltid kan skiljas från en annan sort. Under sådana förhållanden kan man endast genom noggranna observationer och under ständig och omedelbar jämförelse vid kontrollodling särskilja en sort från andra soxrler. En sådan varialionsbredd uppvisar framför allt de korsbefruktlande växtarterna, men även ofta de självbefruktande.
Svårighelen att uppnå full homogcenitet gör att mindre avvikelser måste tillåtas. Kravet på homogcenilet får, såsom framgår av lagtexten, avpassas efler växtartens förökningssätt och sorlens särskilda förhållanden.
Närmare riktlinjer för vilka homogenitetskrav som bör ställas för olika växtarter får fastställas av registreringsmyndigheten. Denna torde därvid beakta, bl. a. att kravet på homogenitet bör anknytas till den specicHa karaktären hos de kännetecken som skall identifiera sorten, att kravet inte bör sättas högre än vad som är praktiskt möjligt för förädlaren alt uppnå och att homogeniteten bör kunna fastställas genom icke alltför omfattande och dyrbara metoder. Vidare torde böra gälla, att i fråga om de fysiologiska egenskaperna och sådana morfologiska egenskaper, som kan vara av praktisk betydelse för odlaren, större krav i allmänhet inte ställs än vad förbrukaren av materialet av sorten anses skäligen kunna fordra. Hillills har i Sverige liksom i Holland, Österrike, Danmark, Norge och Finland tillämpats en liberal bedömning av homogenitetskravel. Registreringsmyndigheten får
96 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 emellertid i förevarande fråga beakta utvecklingen i andra till växtförädlarkonvenltionen anslutna länder.
Homogeniletskravet behandlas som nämunls i flera av remissyttrandena. Sveriges utsädesförening anför att risk finnes att homogeniletskravet fäller högre avkastande och mera anpassningsbara men mindre homogena sorter. Det är enligt föreningens mening en av de mest angelägna uppgifterna att, om den föreslagna lagen om växtförädlarrätt kommer till stånd, garantier skapas för att den hittills tillämpade liberala praxis, som sätter produktionssynpunkterna före de morfologiska homogenitetskraven, bibehålls. W. Weibull AB påpekar att homogenitetskravet ger möjligheter till olika tolkning och hävdar att kravet vid lagens tillämpning inte får drivas så långt all växtförädlingsarbelet starkt fördyras och sorternas utsläppande till praktisk odling försenas. Bolaget fortsätter.
Då cn sorls egenskaper betingas av samspelet mellan ett mycket stort antal skilda anlag, kan för självbefruktande växtslag homozygoli i alla anlagspar inte förväntas vid de slutliga urvalen, även om dessa göres flera generalioner senarc, än vad nu är brukligt. En avvägning måste därför göras mellan kravet på homogenitet och det prakliska jordbrukets önskemål om att snarast möjligt kunna ulnyttja växtförädlingens framsteg. Skall homogenitetskravet drivas nämnvärt utöver det krav som nu gäller för intagning i rikssortlislan, kan framslällningen av en ny sort beräknas ta två å tre år längre tid än för närvarande. Detta medför starkt ökade kostnader för växtförädlingen, men för folkhushållet kan inkomstbortfallet bli mångdubbelt större. Då det gäller sorter, som representerar stora framsteg, kan sålunda ett skärpt homogenitetskrav med ty åtföljande försening av sortens utsläppande betyda ett bortfall av flera 10-tal miljoner kr. Självfallet bör något dylikt ej få tolereras. Tillämpningen av homogceniletskravet måste ske på ett sätt, som tillgodoser för folkhushållet ekonomiskl viktiga synpunkter.
Utsädesföreningen och Weibulls upplyser om alt ett stort antal förelrädare för såväl statlig som privat förädling vid ett sammanträde med en curopeisk växtförädlarorganisation i oktober 1967 enade sig om ett uttalande i vilkel faran av ett alltför strängt homogenitetskrav framhölls. En rekommendation utfärdades till de registrerande myndighelerna i konventionsländerna att vid tillämpningen av reglerna konsultera växtförädlarna i ettvart land och att om möjligt få till stånd en gemensam tolkning av konventionens regler i detta avseende.
Även statens jordbruksnämnd, RLF och Algot Holmberg & Söner AB betonar vikten av en liberal tolkning av homogenitetskravet.
För egen del vill jag till en början erinra om vad jag i annat sammanhang (avsnitt 6.7) uttalat, nämligen att jag anser det uteslutet att generellt eller för vissa växtarter tillämpa andra biologiska krav för växtförädlarrätt än dem som uppställts i det internationella samarbetet. Jag avsåg därmed närmast att avvisa den lösning, som valts i Danmark före landets
Kungl. Maj:ts proposilion nr 40 år 1971 97 anslutning till konventionen, nämligen att i själva lagtexten uppställa mindre stränga krav på homogeniteten för vissa växtarter än för andra. Men jag anser också att det inte kan komma i fråga att vid den praktiska tillämpningen här i landet av en skyddsförutsättning, som i lagtexten formulerals i överensstämmelse med konventionen och andra unionsländers lagar, vara liberalare i bedömningen än vad man är i de övriga länderna. Värdet med det internationella samarbetet skulle äventyras om praxis ulvecklades olika i skilda länder på så sätt att vissa sorter beviljades registrering i ett eller flera länder men förmenades växtförädlarrätt i andra. Den praktiska tilllämpningen av homogenitetskravet kan naturligtvis vara vansklig i det enskilda fallet, men enligt min mening måste registreringsmyndigheten vinnlägga sig om alt använda samma bedömningskriterier som rcgistreringsmyndigheterna i de övriga unionsländerna, även om detta skulle innebära alt en ansökan om växtförädlarrätt för cn för det svenska jordbruket praktiskt värdefull sort måste avslås. Det svenska folkhushållets i remissvaren poänglerade intresse av att snabbt få tillgång till nya sorter, som representerar framsteg i förhållande till äldre, kan ändå tillgodoses, ty som tidigare berörts bör det inte möla något hinder att se mindre strängt på homogeniteten hos en sort vid prövning för rikssortlistan, om blolt de för statsplombering i övrigt uppställda villkoren — främst odlingsvärde och tillfredsställande kvalitet — är uppfyllda. Och som jag tidigare anfört (avsnitt 6.7) bör växtförädlingsavgiftssystemet behållas för växtsorter som godkänts för inlagning i rikssortlistan men inte uppfyller de biologiska kraven för växtförädlarrält. Därigenom tillförs förädlaren av sådan sort ckonomiskt stöd genom bidrag ur växtförädlingsfonden.
Om det bedöms vara ett svenskt intresse att kraven på homogcnitet sänks även inom växtförädlarrätten bör man givetvis från svenskt håll verka härför inom unionens ram så snart anslutning lill konvenlionen vunnits.
Stabilitetskravet
Enligt första stycket 3 får en växtsort registreras endast om den efter förökning utförd i enlighet med den av förädlaren anvisade förökningsmetoden är beständig (stabil) med avscende på sina väsenlliga kännelecken.
Departecmentsförslaget har på denna punkt liksom utredningens förslag utformats i nära anknytning till konventionens krav på stabilitet enligt arlikel 6 moment 1. d). ”Stabil” och ”beständig” betraktas som synonyma termer.
Utredningen har utvecklat sin syn på stabilitelskravet i betänkandet (SOU 1969: 15 s. 92—93). Jag ansuter mig till vad utredningen där anfört och vill här bara göra följande korta sammanfattning.
Stabilitetskravet innebär att det är en förutsättning för rättsskydd att sorlen behåller sina sortkaraktärer. Närmare bestämt skall sorten efter varje förökning eller, i det fall att förädlaren fastställt en särskild föröknings- 4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 40
98 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
cykel, efter avslutandet av varje sådan cykel i princip visa samma sortbild som då rätlsskydd beviljades. Stabilitelen skall vara sådan att sorten kan identifieras under hela skyddstiden. Stabiliteten hänför sig till de ärftliga egenskaperna. Den tillfälliga förändring som kan inträffa på grund av ovanliga eller speciella yttre betingelser ligger utanför.
För hybridsorterna, dvs. sorter som inle produceras genom direkt förökning utan är resullatet av en för varje bruksfrögeneration upprepad korsning mellan föräldrapar vilka förädlaren utvalt, får man tillämpa ctt något modifierat krav på stabilitet. Kravet skall avse slutprodukten hos en fastställd förökningscykel, vilket innebär atl man fordrar identilel med beskrivningen av sortens genetiska bakgrund och de väsentliga kännelecknen hos slutprodukten.
Det får av ekonomiska och praktiska skäl anses olämpligt att låta lestningen av en sort pågå under mer än två, i undantagsfall tre generationer. Beträffande könligt förökade sorter är emellertid detta i allmänhet otillräckligt för säkert besked om stabiliteten. Men framkommer vid provning i nu nämnd utsträckning inga som helst tecken på instabilitet bör stabilitetskravet anses uppfyllt. Tillräcklig homogenitet hos sorten kan f. ö. ofta tas som elt tecken på att sorten har erforderlig stabilitet.
Utöver dessa av utredningen anförda synpunkter vill jag för egen del tillägga att det i fråga om stabiliteten lika väl som i fråga om homogeniteten är angeläget att man släller ungefärligen samma krav vid prövningen i vårt land som i andra konventionsstater. Det torde kunna förutsättas att registreringsmyndigheterna i olika former kommer att ulbyta erfarenheter och delge varandra synpunkter i fråga om skyddsförulsältningarna.
Enligt 24 § deparlementsförslaget skall prövningen fortsättas även efter det att sorten registrerats. Syftet härmed är att fastställa att sådana ändrade förhållanden inte inträtt att skyddet inte längre bör gälla. Om sorten inte behållit de skiljande kännetecknen skall enligt 33 § andra stycket departementsförslaget växtsorlnämnden avföra sorten ur registret.
48 Paragrafen, som motsvarar 3 § i utredningens förslag, anger innehållet i växtförädlarrälten (jfr 3 § PatL och 5 § ML).
I konventionen regleras innebörden av växtförädlarrälten i artikel 5 momenten I och 3.
Första stycket
Här anges såsom växtförädlarrättens innebörd att annan än sortinnehavaren inle utan dennes lov får utnyttja växtsorten yrkesmässigt genom alt
1. framställa eller till riket införa växtmaterial av sorten i syfte att materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål,
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 99
2. utbjuda till försäljning eller eljest tillhandahålla växtmaterial av-sor-
ten för förökningsändamål, es | |
3. i fall, då upprepad användning av växtmaterial av sorten är nödvändig för framställning av växtmaterial av annan sort, använda växtmaterial av sorlen för sådan framslällning och i syfte alt det framställda materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål.
Av uttrycket utnyttja växtsorten framgår att med ensamrätten avses att bereda sorlinnehavaren möjlighet att tillgodogöra sig sorlens ekonomiska mervärde. Att inte alla former av ekonomiskt utnyttjande omfattas av ensamrätlen framgår av det följande. : :
Ensamrätten avser bara yrkesmässiga förfoganden över. sorlen. Det personliga och privata utnyttjandet är alltså fritt.
Den viktigaste begränsningen av ensamrätten är alt den — utom i fråga om prydnadsväxterna, varom mera längre fram — endast omfattar förökningsmaterial av sorten. I lagtexten används emellertid inte termen förökningsmaterial utan det talas i stället om växtmaterial för förökningsändamål. Anledningen härtill är att man exempelvis på produktionsstadiet ännu inte vet om visst material kommer att kunna användas som förökningsmaterial eller inte. Däremot är det inom utsädeshandeln normalt helt klart när växtmaterial produceras eller tillhandahålls i avsik! att det skall komma till användning som förökningsmaterial. Avsikten hos den i vilkens hand materialet ligger — förökaren, säljaren etc. — är alltså avgörande. Om odlaren eller säljaren avser att hans odlade resp. utbjudna växtmalerial skall användas för annat ändamål än förökning, ligger odlingen resp. försäljningen utanför sortinnehavarens ensamrätt.
Till förökningsmalerial hör frö och annat utsäde, som normalt används för reproduktion av en sort, samt sådant vegctativt material som kan användas för förökning. Till sistnämnda kategori hör ympkvistar av buskar och träd, revor av jordgubbsplantor, potatisknölar o. dyl. men också hela plantor, buskar och träd.
Den första form av yrkesmässigt utnyttjande av sorten som omfattas av ensamrätten är enligt första stycket 1 framställning av växtmaterial som. sker i syfte att materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål. Sortinnehavaren kan alltså beivra varje framställning av växtmaterial som sker ulan hans tillstånd under förutsättning att han kan bevisa att framställningen sker i det i lagtexten angivna syftet. Han kan också redan på förökningsstadiet kräva licensavgifter samt ställa sådana villkor för och öva sådan kontroll över förökningen som kan anses ligga inom ramen för ensamrätten. Ett villkor som går utanför denna ram är exempelvis ett förbud för licenstagaren att vid sidan av framställning av förökningsmaterial bedriva framställning av växtmaterial med syfte alt materialet skall användas som konsum-
100 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 tionsvara. En förädlare av vete som upplåter till en licenstagare att framställa utsäde för försäljning kan alltså inte med bindande verkan som villkor för licensen föreskriva att licenstagaren inte tillika får odla vetet i syfte att avyltra skörden till förmalning till mjöl eller till fodervara. Skulle ctt sådant villkor föreligga har licenstagaren möjlighet att söka få det ändrat genom att föra civilrättslig talan om jämkning av otillbörligt avtalsvillkor, genom att påkalla ingripande enligt konkurrensbegränsningslagen eller i vissa fall genom att begära tvångslicens. Jag hänvisar här till vad jag har anfört i tidigare sammanhang (avsnitt 6.1) och till mina kommentarer till 27 8.
Under remissbehandlingen har viss tvekan framkommit om ensamrättens omfattning i fråga om utsäde för konservväxtproduktion. Osäkerheten torde sammanhänga med alt förhållandena i praktiken är skiftande. Allmänt selt faller framställning av utsäde för eget bruk utanför sortinnehavarens ensamrätt, medan framställning av utsäde för avyttring kräver medgivande av sorlinnehavaren. Med utgångspunkt härifrån får ensamrättens utsträckning i de enskilda fallen bestämmas.
Förutom framställning av förökningsmaterial omfattar ensamrätten enligt första stycket 1 också import av sådant material. I princip kan alltså sortinncehavare ingripa mot import av växlmaterial av en sort till vilken han har ensamrätt men det åligger honom att visa alt syftet är att materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandabållas för sådant ändamål i Sverige. I praktiken torde det vara svårt att styrka detla. Emellertid torde såsom tidigare påpekats (avsnilt 6.4) även bortsett härifrån importskyddet inte ha någon betydelse i fråga om växtarter som statsplomberas. Däremot kan det tänkas att importskyddet kan få viss belydelse i förening med bestämmelserna om s. k. säkerhetsåtgärder såvitt gäller prydnadsväxterna. Jag återkommer till denna fråga vid 38 8.
Den praktiskt viktigaste nyttjandeform, som ensamrätten avser, är den som anges under första stycket 2, nämligen rätten alt utbjuda till försäljning eller eljest tillhandahålla växlmaterial av sorten för förökningsändamål. Oftast torde av omständigheterna framgå om materialet marknadsförs för förökningsändamål. Men skulle någon gång tvekan råda därom faller det på den som påslår att så är förhållandet att styrka detta.
Som tidigare nämnts avser stadgandet bara yrkesmässig marknadsföring. Detta medför alt enstaka överlåtelser enskilda personer emellan är undantagna från sorlinnehavarens ensamrätt.
Utanför ensamrätten faller också i princip användandet av förökningsmaterial av en skyddad sort. Det behövs alltså inte tillstånd av sortinnehavaren för att använda en skyddad sort som utgångsmaterial för framställning av nya sorter, inte ens då förökningsmaterial av dessa nya sorter därefter yrkesmässigt framställs och marknadsförs. Fritt kan också förökningsmaterial av en skyddad sort användas som korsningsobjekt vid forskning, som kunskapskälla och som grundval för undervisning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 101
I ett fall omfaltar ensamrätten emellertid själva användandet av en skyddad sort. Det gäller det fallet att upprepad användning av växtmaterial av en skyddad sort är nödvändig för alt framställa växtmaterial av en annan sort. En bestämmelse härom har upptagits i första stycket 3. Här gäller i analogi med 'vad som gäller enligt 1 och 2 att ensamrätt föreligger bara om syftet är att det framställda växtmaterialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål.
Stadgandet under 3 hänför sig till den situationen att produkten av ett korsningsarbete inte är beständig utan att arbetet måste upprepas i varje generation för alt den avsedda sorten skall erhållas. Det hittills enda execmplet på dylika sorter är de s. k. F,;-hybriderna. Regeln innebär att om en av föräldrarna till en F,-hybrid tillhör en skyddad sort så kan yrkesmässig framställning av förökningsmaterial av hybridsorten inte ske utan samtycke av den som är sortinnehavare till den skyddade föräldrasorten.
Med anledning av ett under remissbehandlingen framfört önskemål om ett förtydligande i vad mån ensamrätten innefattar kontroll av exporten av en skyddad sort skall framhållas alt ensamrätten till framställning enligt I gäller även om det är klart att det producerade materialet endast skall marknadsföras utomlands samt att utbjudande till försäljning eller tillhandahållande enligt 2 avser även offerter och försäljning till kunder utomlands. Om däremot förökningsmaterial lovligen förts ut i marknaden, exempelvis sålts med sortinnehavarens tillslånd, är ensamrätten ”konsumerad”, dvs. förvärvaren har rätt att förfoga över materialet på sätt han önskar, således även att exportera det. Andra stycket
Enligt detta stycke innebär växtförädlarrälten såvilt gäller prydnadsväxterna därjämte att annan än sortinnehavaren inte får utan dennes lov använda plantor eller delar av plantor som förökningsmaterial för yrkesmässig framställning av snittblommor cliler annat malerial för prydnadsändamål.
Skälen till denna i konventionens artikel 5 moment 1 förutsatta regel är att ensamrätten för en del av prydnadsväxterna kunde bli i det närmaste fiktiv utan denna utvidgning. En del prydnadsväxter förökas nämligen vegetativt och är mycket lätta att reproducera. Även snittblommor och annat växtmaterial som är avsett för prydnadsändamål kan i sådana fall användas för förökning. Genom regeln i andra stycket kontrollerar prydnadsväxtförädlaren inte bara enligt huvudregeln framställning av material för avsättning för förökningsändamål utan också användningen av växtmaterial som förökningsmaterial för framställning av konsumtionsvara. Men utanför förädlarens kontroll ligger även med denna utvidgning av ensamrätten försäljning av snittblommor som skall användas till prydnad.
102 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
En skyddad sort får givetvis utnyttjas om sortinnehavaren gett sitt lov därtill. Ett sådant samtycke torde normalt föreligga i form av ett licensavtal som närmare reglerar parternas rättigheter och skyldigheter. I övrigt får efter omständigheterna avgöras om samtycke föreligger eller inte. Elt medgivande till någon att framställa växtmaterial för yrkesmässig avsättning för förökningsändamål torde normalt även innefatta samtycke till försäljning av det framställda matcrialet.
Som berörts vid behandlingen av frågan om export följer av allmänna rättsgrundsatser att ensamrätten i regel inte omfattar förfogande över växtmaterial som lagligen förts ut i marknaden. Ensamrätlen har, som det brukar ultryckas, konsumerats med avscende på detta växtmaterial. Det innebär att, om förökningsmaterial sålts med sortinnehavarens tillstånd, köparen får fritt sälja samma material vidare eller utnyttja det för förökning.
Den angivna konsumtionsprincipen gäller även inom patenträtten och immaterialrätten i övrigt. Men specifikt för växtförädlarrätten, som till föremål har levande och föränderlig materia, är att konsumtion anses ske bara med avseende på den mängd växtmaterial som är föremål för det ursprungliga förfogandet. När materialet sedan förökats inträder åter sortinnehavarens ensamrätt. Förvärvarens rätt att förfoga över visst växtmaterial omfattar alltså inte följande generation. Denna senare generation får han inte utan sortinnehavarens lov använda för framställning av förökningsmaterial för yrkesmässig avsättning som sådant. Till följd av ensamrättens allmänna begränsning får han däremot utnyttja denna senare generation för framställning av förökningsmaterial för eget behov eller för framställning av konsumtionsvara.
58 Paragrafen, som motsvarar 49 § i utredningens förslag, innehåller regler om s.k. konventionsprioritet (jfr 6 8 PatL och 8 § ML).
Enligt artikel 11 i konventionen får förädlaren eller hans rältsinnehavare välja i vilken unionsstat han först vill söka skydd och enligt artikel 12 åtnjuter den som sökt skydd i en stat prioritet att söka skydd i de övriga unionsstaterna under 12 månader från dagen för den första ansökningen. Innebörden : härav är i korthet att senare ansökningar skall anses gjorda vid samma tidpunkt som den första, varför omständigheter som inträffat under prioritetstiden inte hindrar att de senare ansökningarna beviljas. En förutsättning för prioritet är att sådan uttryckligen yrkas i de senare ansökningarna. Har så skett åtnjuter sökanden sedan en frist på fyra år att komplettera ansökningarna. Rörande innehållet i övrigt i artiklarna 11 och 192 hänvisas till konventionslexten och utredningens betänkande (SOU 1969: 15 s. 135—136). : |
I paragrafen föreskrivs i anslulning härtill i första stycket att Kungl, Maj:t kan förordna, att ansökan om registrering av växtsort, vilken tidigare
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 103 angetts i ansökan om skydd utom riket, skall vid tillämpning av 3 § första stycket 1 och tredje stycket anses gjord samtidigt med ansökningen utom riket, om sökanden yrkar det, samt i andra stycket att i förordnandet skall anges de närmare villkor under vilka sådan prioritet får åtnjutas.
Prioritetsrätten tillkommer inte bara den som gjort den första ansökningen utan också den som fått dennes rätt överlåten på sig. Likaledes gäller att om förädlaren överlålit till annan alt göra den första ansökan han därmed inte har förlorat rätten att själv åberopa prioritet vid senare ansökningar. Om sökanden överlåtit rätten till sorten till olika företag eller personer i olika länder kan envar av dessa åberopa prioritet. Prioritetsrätten är således knuten till sorten, inte till sökanden.
Kungl. Maj:t kan förordna att prioritetsregeln skall gälla även om reciprocitet inte föreligger. :
I tilämpningskungörelsen bör intas närmare bestämmelser om de formella kraven för åtnjutande av prioritet.
Registreringsansökan och dess handläggning
6 §
I paragrafen, som motsvarar 5 § i utredningens förslag, ges föreskrift om registreringsmyndighet och register (jfr 8 § PatL och 9 & ML).
Enligt första punkten är statens växtsortnämnd registreringsmyndighet. I andra punkten anges att registrering av växtförädlarrätt sker i växtsortregistret. Detta register skall föras av växlsorlnämnden och vara centralt för hela riket.
Närmare föreskrifler om växtsortnämnden och växtsorltregistret medde- Jas av Kungl. Maj:t.
7§
Denna paragraf, som i utredningens förslag motsvaras av 6 §, innehåller föreskrifter om regislreringsansökan och om innehållet i ansökningshandlingen (jfr 9 § PatL och 10 § ML).
Departementsförslaget överensstämmer i sak med utredningens förslag men har i formellt hänseende anpassats till motsvarande paragrafer i i PatL och ML. | | oo |
Första stycket
Här anges alt ansökan om registrering av växtsort skall göras skriftligen hos växtsortnämnden. Nämnden torde komma att utarbeta och tillhandahålla blanketter för ändamålet.
104 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Andra stycket
Enligt detta stycke skall ansökningen innehålla dels tydlig beskrivning av sorlen med särskilt angivande av det eller de kännetecken som skiljer sorten från andra sorter, dels ock förslag till benämning på sorten.
Ändamålet med beskrivningen är att identifiera sorten och ange i vilka avscenden den skiljer sig från andra sorter. Särskillnadsförmågan skall framgå av beskrivning av de karakteriserande egenskaperna eller kombinalionen av egenskaper. Denna beskrivning bör vara så fullständig som möjligt för alt möjliggöra bedömning av sortens förhållande till andra sorter. En fullständig beskrivning är också av betydelse som underlag för det invändningsförfarande, som skall anordnas innan sorten får registreras.
Beskrivningen bör innehålla en redogörelse för förädlingsförloppet och sortens härstamning. Vid angivande av de kännelecken som skiljer sorten från andra sorter kan det ofta vara lämpligt att lämna uppgift om vilka sorter som står närmast den sort, som ansökningen avser.
I utredningens betänkande diskuteras frågan om sökanden eller växlsortnämnden skall slutligt utforma beskrivningen och särskilt den del av denna som berör de för sorten kännetecknande egenskaperna. Utredningen finner det inte rimligt att fordra att sökanden skall göra en definitiv beskrivning, eftersom detta kräver en insikt i sortsystematik och kunskaper från skilda ämnesområden som inte alltid kan begäras av sökanden. Utredningen föreslår därför att den myndighet, som utför prov med sortmaterialet, utarbetar förslag till sortbeskrivning och härvid kompletterar och justerar sökandens beskrivning samt att den definitiva beskrivningen av sorten utformas och fastställs av växtsorlnämnden i samband med att växtförädlarrätt beviljas för sorten. Beträffande den allmänna beskrivningen av sorten bör nämnden ha fria händer att bearbeta sökandens beskrivning, men i fråga om de egenskaper som ulgör nyheten hos sorten torde en justering av sökandens beskrivning böra göras i samråd med sortinnechavaren.
Mot detta har Sveriges advokalsamfund anfört att det bör tillkomma sökanden att bestämma innehållet i den slutligt utformade ansökan som skall underkastas nämndens prövning och att någon ändring utan sökandens medgivande inte bör få ske. J. E. Ohlsens Enke AB har framhållit att hela sortbeskrivningen bör göras tillsammans med sökanden.
Normalt torde några meningsskiljaktigheler inle behöva uppkomma mellan sökanden och växtsortnämnden i fråga om utformningen av beskrivningen. Sökanden har den mest ingående praktiska kunskapen om den sort för vilken ensamrätt söks medan mycken för registrering belydelsefull allmän sakkunskap och särskilt kännedom om sortsystematik kommer att finnas hos växtsortnämnden. Typiskt sett är det ett gemensamt intresse för sökanden och myndigheten att sortbeskrivningen blir så fullständig och klarläggande som möjligt. Jag finner det därför nalurligt att nämnden vid behov och i så fall normalt i fortlöpande samråd med sökanden bearbetar sökan-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 105
dens i ansökningshandlingen lämnade beskrivning. Har bearbetning av beskrivningen skett måste dock enligt min mening ett slutligt förslag tillställas sökanden för godkännande innan registrering sker. Vägrar sökanden detta och kan växtsortnämnden och sökanden inte enas om en jämkad beskrivning skall ansökan avslås. Att sökanden har den slutliga bestämmanderätten över beskrivningen är i överensstämmelse med principerna inom immaterialrätten i övrigt och är sakligt moliverat därav att sökanden inte bör förmenas rätten att efter klagan få frågan om utformningen av beskrivningen prövad av högre instans. .
Palentverket har under hänvisning till The Plant Patent Act i USA ifrågasatt om det inte i vissa fall vore praktiskt om en avbildning, exempelvis fologr afisk, bifogades en ansökan om växtförädlarrätt för att underlätta identificring av en registrerad sort. Jag delar patentverkets uppfattning att en avbildning kan ha värde. Anledningen till att jag lämnat frågan om avbildning oreglerad i lagen är att jag anser att det bör ankomma på registre- : ringsmyndigheten att ge de närmare föreskrifter i' denna fråga som kan behövas. . ee
Av andra stycket framgår också : att ansökningshandlingen skall innehålla förslag till benämning på sorten. Närmare regler om sortbenämning finns i 8 §. Där uppställs så stränga krav på utformningen av benämningen alt sökanden i regel bör ha tillfälle att närmare undersöka om hans förslag uppfyller dessa krav. Vad som fordras i samband med ansökan är därför bara en preliminär benämning. Är sökandens förslag endast preliminärt bör han föreläggas att inom viss tid inkomma med definitivt förslag. Om möjligt bör ett slutligt förslag till sortbenämning kungöras samtidigt med ansökningen i övrigt.
Tredje stycket
Här föreskrivs i första punkten att förädlarens namn skall anges i ansökningshandlingen och i andra punkten att, om sökanden är en annan än förädlaren, sökanden skall styrka sin rätt till sorten. Enligt tredje punkten skall vid .ansökningshandlingen fogas en av sökanden cgenhändigt underskriven försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt sökanden har sig bekant, inte före den dag då ansökningen görs eller enligt 5 8 skall anses . gjord blivit känd på sätt som enligt 3 § tredje stycket hindrar registrering.
Såsom lidigare anförts kan bara fysisk person betraktas som förädlare (avsnitt 6.2). |
Det framgår av 3 § tredje stycket att en sort inte får regislreras om växtmaterial av sorten med samtycke av förädlaren eller hans rätlsinnehavare yrkesmässigt förls i handeln här i riket före dagen för registreringsansökningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag. Emellertid är det inte möjligt för växtsortnämnden att kontrollera om sorten marknadsförts inom eller utom landet. Inte heller genom det föreslagna kungörelseförfa- 4t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 40
106 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 randet går det att få en helt tillförlitlig utredning i detta avseende. Därför har föreskrivits att sökanden själv på heder och samvete skall försäkra att registreringshindrande marknadsföring inte förekommit. Lämnar sökanden uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift i detta hänseende kan han dömas till straff med stöd av brottsbalkens bestämmelser om osann eller vårdslös försäkran.
Fjärde stycket
I samband med ansökningen skall sökanden enligt detta stycke tillhandahålla en för provning av sorten tillräcklig mängd växtmaterial därav. Överlämnandet skall ske på tider som föreskrivs av växtsortnämnden. Om prov med materialet och skyldighet att betala särskild avgift för prov stadgas i 16 § departementsförslaget.
Femte stycket
Enligt femte stycket skall sökanden erlägga fastställd ansökningsavgift. Avgifter fastställs enligt 49 8 deparlementsförslaget av Kungl. Maj:t.
85 Denna paragraf ger närmare föreskrifler om soribenämningen. Departementsförslagels första och andra stycken motsvaras i utredningens förslag av 7 §. Motsvarighet till deparlementsförslagets tredje stycke återfinns i 50 8 i ulredningens förslag.
I första stycket anges den grundläggande förulsätlningen för alt en benämning skall kunna registreras, och i andra stycket upptas vissa speciella” hinder mot registrering. Tredje stycket innehåller en speciell regel om behandling av utomlands regislrerad benämning.
Bestämmelserna om sortbenämning återfaller i väsentliga avseenden på de tämligen ulförliga föreskrifterna härom i artikel 13 i konventionen. Denna anger i momenlen 1 och 2 atl en ny sort skall betecknas med en benämmning, som skall göra det möjligt alt identifiera den nya sorten. Enligt moment 2 får benämningen inle bestå enbart av siffror. Vidare får den ej vara vilseledande eller ägnad alt framkalla förväxling i fråga om den nya sortens egenskaper, värde eller identitet eler beträffande förädlarens idenlitet. Särskilt framhålls att benämningen skall skilja sig från varje benämning som i någon av unionsstaterna betecknar redan befintliga sorter av samma eller närbesläktade växtarter. I moment 3 föreskrivs alt förädlaren eller hans rätlsinnehavare inte får söka registrering såsom benämning för en ny sort av en beteckning för vilken han i någon av unionsstaterna åtnjuler varumärkesskydd för varor av samma eller liknande slag och inte heller av en beteckning som är ägnad all framkalla förväxling med sådant märke. Regislrering får dock enligt samma moment sökas om vederbörande förbinder sig alt avstå från sin märkesrätt när registreringen av benämning-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 107.
en på den nya växlsorten kommer till stånd. Slutligen sägs i delta sammanhang att om förädlaren eller hans rättsinnehavare likväl söker registrering av sortbenämningen han inte kan göra gällande någon märkesrätt för ifrågavarande varor sedan registrering skelt. Enligt moment 9 är det tillåtet att för samma produkt till benämningen foga ett varukännelecken. Förhållandet till annans kännetecken regleras av moment 10 som anger att intrång ej görs i tredje mans äldre kännetecken, som tjänar till att ulmärka hans zaror eller företag. Av moment 8 framgår dels att från och med den dag då en förädlare eller hans rättsinnehavare erhållit skydd i en unionsstat benämningen inte i någon av unionsstaterna kan användas som benämning på annan sort av samma eller närbesläktad art, dels att från och med samma tidpunkt benämningen på den nya sorten skall anses som generisk beteckning för denna sort. I moment 8 anges vidare alt en beteckning som är idenlisk med benämningen på den nya sorten eller är ägnad att framkalla förväxling med denna inte kan i någon unionsstat anmälas lill registrering eller meddelas skydd som varukännetecken för varor av samma eller liknande slag i märkeslagstiftningens mening.
I konventionens artikel 13 ges också vissa administrativa föreskrifter för registrering av sortbenämning. Om det visar sig alt en benämning för vilken registrering söks inte uppfyller de ställda villkoren skall myndigheten enligt moment 4 vägra regislrering och anmoda förädlaren eller hans rättsinnehavare alt föreslå annan benämning. I moment 35 föreskrivs alt när ansökan om skydd för en ny sort görs i flera unionsstater det skall ske under en och samma benämning. Den myndighet i varje stat som är behörig att meddela skydd är skyldig att regislrera den benämning som angells, såvida myndighelen inte finner att benämningen är olämplig i denna stat. I sådant fall kan myndigheten anmoda förädlaren eller hans rättsinnehavare att föreslå en översättning av den ursprungliga benämningen eller en annan lämplig benämning. Slutligen ges i moment 6 vissa föreskrifter som är avsedda att underlätlta den internationella tillämpningen av sortbenämningsreglerna. Sålunda föreskrivs att då ansökan om registrering av sortbenämning görs den behöriga myndigheten skall lämna meddelande om benämningen till unionens byrå, vilken skall underrätta vederbörande myndigheter i övriga unionsslater. Alla unionsstater kan genom byråns förmedling översända sina eventuella invändningar till den stat som lämnat meddelande om benämningen. Myndigheten i varje unionsstat skall också underrätta unionens byrå om varje registrering av benämningar på nya sorter och om varje beslut varigenom sådan registrering vägrats. Byrån skall underrätta vederbörande myndigheler i övriga unionsslater och även sända uppgift om registreringar till medlemsstaterna i Parisunionen för industriellt rältsskydd.
För att ylterligare utveckla och underlätta tillämpningen av sorlbenämningsreglerna har inom unionen tillsalts en arbetsgrupp med företrädare för unions- och signalärstater och med observatörer från Sverige och
108 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971.
Ungern. Gruppen har utarbetat ett förslag till provisoriska anvisningar för sorthenämningar, vilket antagils av unionens råd under hösten 1970. Dessa provisoriska anvisningar torde böra beaktas vid tillämpningen av lagens sortbenämningsregler. Innehållet i anvisningarna anges därför i det följande.
Första stycket
Här fastslås som huvudregel att sortbenämning skall göra det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter, eller, annorlunda uttryckt, att identifiera sorten. Envar som handlar med sorlen har inte bara rätt utan också, enligt arlikel 13 moment 7 i konventionen och 22 8 departementsförslaget, skyldighet alt använda sortbenämningen. Denna skyldighet kvarstår t. o. m. efter skyddstidens slut.
Eftersom syftet är att identifiera sorlen måsle väljas en benämning som har identifieringsförmåga. Viss vägledning kan man få genom att anlita den internalionella växtnamnkoden, the International Code of Nomenclature for Cultivated Plants, som ger detaljerade anvisningar om vilka slags namn som lämpligen bör användas på odlade växter. Koden tillämpas redan i Sverige vid bestämmande av sortnamn som godlas för intagning i rikssortlistan. '
Sortbenämningen måste enligt de nämnda provisoriska anvisningarna bestå av ett celler flera ord. Den bör helst bestå av ett ord och får inte bestå av mer än tre ord. Orden får inte vara orimligt långa eller svåra att uttala.
Anvisningarna anger vidare att sortbenämningen inte får bestå enbart av det bolaniska eller allmänt använda namnet på en växtart. Inte heller får sorlbenämningen innehålla ord sådana som ”sort”, ”cultivar”, ”form”, ”hybrid” eller ”korsning” eller översältningar av sådana ord.
Sortbenämningen bör företrädesvis bestå av ett fantasinamn. Fantasiord kan vara anlingen konstruerat eller ingående i det allmänna språkbruket. Det måste beaktas att enligt konventionen samma benämning skall användas vid ansökan om växtförädlarrätt i andra unionsländer.
I molsats till vad som gäller beträffande varumärke får sortbenämning emellerlid vara beskrivande. Sortens egenskaper, dess geografiska ursprung, tiden för dess tillkomst eller dess användningsområde får alltså anges eller antydas i benämningen. Även uppgift om förädlaren får framgå av sortbenämningen. Av vikt är dock givetvis att en beskrivande benämning inte i något avseende blir vilseledande. Sålunda får exempelvis en benämning inte hänvisa lill viss egenskap, som är gemensam eller troligen kommer alt bli gemensam för en hel grupp av närstående sorter. En antydd egenskap måste med andra ord vara karakteristisk för just den sort varom fråga är.
Enligt växtnamnkoden föreligger ett absolut hinder mot sortbenämning bestående av boksläver som ej bildar elt uttalbart ord. Utredningen anser att bokstavskombinalioner undantagsvis kan godtas. De provisoriska anvisning-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 - 109
arna inom unionen föreskriver dock alt sortbenämning inte får bestå av enbart bokstäver. Jag återkommer till frågan om bokstäver i samband med sifferförbudet i andra stycket.
Andra stycket
I detta stycke uppräknas vissa speciella registreringshinder för sortbenämning. De är föranledda dels av föreskrifter i konventionen, dels av överväganden som anknyler till registreringshindren i varumärkeslagen (1960: 644). |
I andra stycket 1 anges i anslutning till konventionen, artikel 13 moment 2, att sortbenämning inte får bestå av enbart siffror. Motiveringen härför är att siffror anses sakna tillräcklig identifieringsförmåga. De provisoriska anvisningarna kompletllerar förbuden mot sortbenämningar, bestående av enbart siffror eller bokstäver, med föreskriften att benämningen inte heller får bestå av i ord utskrivna siffror eller någon kombination av dessa tre kategorier. Däremot är det enligt anvisningarna tillålet att bilda en sortbenämning genom att till ord foga siffror eller bokstäver eller en kombination av siffror eller bokstäver, under förulsättning att antalet inte överskrider, såvitt -gäller siffror fyra och såvitt gäller bokstäver tre. En ytterligare förutsättning är att tillägg av siffror eller bokstäver enligt den nationella myndighetens uppfattning är vedertagen internationell sedvana för den växtart varom fråga är. Sistnämnda förutsättning preciseras i så måtto att ett tillägg som är ägnat att användas inom ramen för ett kodsystem för sortbenämningar inle är tillåtet.
I andra stycket 2 stadgas, i anslutning både till konventionen, artikel 13 moment 2, och varumärkeslagen (VmL) att sortbenämning inte får godtas om den uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten.
De provisoriska anvisningarna förlydligar detta förbud i flera avseenden. Sålunda anges alt en sortbenämning inte får vara ägnad alt vilseleda eller föranleda förväxling beträffande sortens ursprung, härstamning, karakteristiska egenskaper eller värde eller beträffande förädlarens identitet. Den får inte heller innehålla det botaniska eller allmänt använda namnet på en växtart om detta är ägnat att vilseleda eller föranleda förväxling. Vidare föreskrivs alt sortbenämningen inte får vara densamma som benämningen på en annan sort tillhörande samma växtart eller så lik denna att det är ägnat alt vilseleda eller föranleda förväxling. Slutligen anges att sortbenämning inte får antyda att sorten ifråga härstammar från eller är besläktad med annan sort om detta inte är förhållandet.
Som framgår av formuleringen av andra stycket 2 skall det vara uppenbart att en benämning är ägnad att vilseleda för att registrering skall kunna vägras enligt denna punkt. Den omfallande prövningen av sortens biologiska egenskaper, som görs under registreringsförfarandet, bör kunna ge ett tämligen säkert besked huruvida sorten har de egenskaper som benämningen
110 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
ger vid handen. Hinder mol registrering torde anses föreligga bara om den egenskap hos sorten, varom clt vilseledande kan föreligga, är av mera väsentlig betydelse.
Registreringshinder föreligger enligt andra stycket 3 om sortbenämningen strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning eller om den är ägnad att väcka förargelse. Hindret i fråga har sin motsvarighet i varumärkeslagen men nämns inle i konvenlionen. De provisoriska anvisningarna innehåller förbud mot sortbenämning som är ägnad att väcka anstöt.
Enligt andra stycket 4 får sortbenämning inle godtas om den kan förväxlas med sorlbenämning som för sort av samma celler närstående växtart införts eller föreslagits för införande i växtsortregistret eller annan officiell sortlisla eller som används på förökningsmaterial av sådan sort. Bestämmelsen ger uttryck för den princip, som kommit till uttryck i artikel 13 moment 2 andra stycket andra punkten i konventionen.
Likhetsprövningen skall till en början avse sortbenämningar som intagits i växtsortregistret eller för vilka ansökan om registrering föreligger. Föreligger samtidigt till prövning två eller flera likalydande eller eljest förväxlingsbara benämningar på sorter tillhörande samma eller närbesläklad växtlart har det förslag företräde som först kommit in och som godkänns i samband med att växtförädlarrätt beviljas. Normalt torde dagen för ansökan om växtförädlarrätt bli avgörande för prioriteten, men sammanfaller inte denna dag med dagen för ingivande av senare fastställt förslag till sortbenämning blir det den sistnämnda dagen som avgör prioritetsfrågan.
Vidare skall likhetsprövningen omfatta sortbenämning som införts i annan officiell sortlista. Härmed avses främst rikssortlistan men även andra officiella förteckningar, bl. a. som strax skall utvecklas utländska officiella sortlistor.
Regislreringshinder föreligger också om benämningen är förväxlingsbar med benämning som utan att vara intagen i sortlista används på förökningsmalerial av sort tillhörande samma eller närstående växtart. Prövningsorganet kan svårligen göra någon fullständig granskning i fråga om detta hinder men del kan aktualiseras genom invändning.
Konventionen uttrycker klart att den likhetsprövning som här är ifråga skall utsträckas också till sortbenämningar på sorter tillhörande samma eller liknande växtart i övriga unionsländer. Denna prövning kan givetvis i praktiken bli vansklig, men avsikten är att den skall underlättas av den omfattande underrältelseskyldighet genom förmedling av unionens byrå som föreskrivs i konventionen. Det framstår dock under hösten 1970 såsom osäkert om byrån under uppbyggnadsskedet har resurser att fullgöra de föreskrivna uppgifterna.
I andra stycket 5 behandlas förhållandet till annans skyddade varumärke eller annal kännetecken.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 111
Konventionen innehåller ingen regel i detta ämne. Anledningen härtill är alt del ansågs vara förenat med alltför stora svårigheter att vid granskningen av en föreslagen sorlbenämning beakta äldre varumärken och andra kännetecken. Konventionen fastslår dock i artikel 13 moment 10 att regislrering av en sortbenämning inte rubbar annans äldre rält till kännetecken som tjänar till att utmärka hans varor eller förelag.
Såvitt gäller svenska förhållanden är det emellertid möjligt att genomföra en ordning, som är ägnad alt förhindra kollision med annans skyddade kännetecken. Den kontroll som härvid kommer i fråga är densamma som görs av patent- och registreringsverket vid registrering av varumärke. I andra stycket 5 föreskrivs därför att sorlbenämning inle får godtas om den kan förväxlas med varumärke, namn, firma eller annan beteckning för vilken annan än sökanden ålnjuter skydd och som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenämningen som varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag.
Växltsorlnämnden torde kunna få erforderligt bistånd av patenlverket, när det gäller kontrollen av registrerade varumärken och vissa firmor. Vad gäller inarbetade men ej registrerade varumärken samt övriga kännetecken torde det föreslagna kungörelseförfarandet vara ägnat att bringa förefintliga kollisionsrisker i dagen i form av invändningar.
Med ”annan beteckning” i punkt 5 avses beteckningar på stiftelser, ideella föreningar och därmed jämförliga sammanslutningar, konstnärsnamn och andra likartade namn, såsom pseudonym, signatur, artistnamn och dylikt, under vilket eller vilken någon blivit känd, samt titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad.
Framkommer genom invändning eller på annat sätt att kollisionsrisk föreligger mellan föreslagen sorlbenämning och utomlands skyddat kännetecken torde sökanden böra underrättas härom. Det utländska kännetecknet utgör dock inte registreringshinder i vidare mån än det skulle ha verkat som sådant hinder vid registrering av varumärke.
Av allmänna varumärkesrättsliga regler följer att en benämning som registrerats som sortbenämning därefter inte kan få skydd som varumärke för samma eller liknande varor, eftersom sorlbenämningen är en allmän varubenämning som avser sorlen som sådan oavsett dess kommersiella ursprung.
Säljare av utsäde får givetvis, som också uttryckligen sägs i konventionen, artikel 13 moment 9, till sortbenämningen foga ett varumärke, som han enligt YmL är berätligad att använda. Frågan om en köpare som efter förökning av det under visst varumärke inköpta utsädet vid försäljning av sin skörd som utsäde får använda samma varumärke får avgöras enligt känneteckensrältsliga regler. Sortbenämningen är såsom framgår av 22 § varje säljare skyldig att använda,
Av hänvisningen lill varumärkesrättsliga regler följer all ell regislrerings-
112 i Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
hinder kan undanröjas genom medgivande av den till kännetecknet berältigade. "Registrering får dock inte ske om sortbenämningen uppenbarligen skulle vara ägnad att vilseleda allmänheten. :
Punkt 5 är i enlighet med allmänna känneteckensrättsliga principer konstruerad som ett skydd för annans skyddade kännetecken. I konventionens artikel 13 moment 3 stadgas emellertid alt förädlaren eller hans rättsinnehavare inte får söka registrering såsom sorlbenämning för en beteckning för vilken han själv i någon unionsstat åtnjuter varumärkesskydd. I överensstämmelse med detta moment i konventionen sladgas i andra stycket 6 att sortbenämning inte får godtas om den kan förväxlas med sådant varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag för vilket sÖökanden åtnjuter skydd.
Om sökanden föreslår sitt varumärke som sortlbenämning innebär det i praktiken att han är beredd alt avstå från sin varumärkesrätt, eftersom en sådan åtgärd medför att han mister kontrollen över varumärket. För ordningens skull torde dock böra krävas bevis för att sökanden avstår från varumärkesrätten. Gäller det ett registrerat varumärke kan detta ske genom ett bevis från patent- och registreringsverket om alt märket avförts ur varumärkesregistret. Gäller det ett varumärke som är skyddat enbarl genom inarbetning torde sökanden inför växtsortnämnden böra förklara att han
avstår från sin varumärkesrätt.
Tredje stycket
Stycket upptar en speciell regel om behandling av utomlands registrerad sortbenämning.
I artikel 13 moment 5 i konventionen föreskrivs, som nämnts, alt när ansökan om skydd för en ny sort görs i flera unionsslaler det skall ske under en och samma benämning. Vidare åläggs vederbörande myndighet i varje stat skyldighet att registrera den benämning som angetts, såvida myndigheten inte finner att benämningen är olämplig i denna stat. I sådant fall kan myndigheten anmoda förädlaren eller hans rättsinnehavare att föreslå en översättning av den ursprungliga benämningen celler annan lämplig benämning.
För anslutning till konventionen torde krävas att här angivna grundsats om sorlbenämnings enhetlighet inom konventionsområdet avspeglas i lagen. I förevarande stycke bemyndigas därför Kungl. Maj:t att, under förulsättning av ömsesidighet, förordna att sortbenämning som registrerats eller anmälts för regislrering i främmande stat får utan hinder av första och andra styckena registreras i Sverige, om benämningen inle är olämplig. Tänkbara exempel på fall, då undantagsbestämmelsen kan bli tillämplig, är att en sortbenämning på främmande språk är ett fantasiord men på svenska är en allmän varubeteckning eller ett ord som är ägnat att väcka förargelse.
För tillämpning av den nu behandlade regeln torde det vara nödvändigt
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 113 att sökande i samband med att han inger förslag till sortbenämning upplyser om alt denna benämning tidigare registrerats eller föreslagits i annan unionsstat för samma sort. |
95.
I förevarande paragraf, som motsvarar 8 § i utredningens förslag, föreskrivs att registrering av mer än en växtsort inte får sökas i samma ansökan (jfr 10 § PatL och 11 § ML). | |
Föreskriften har tillkommit av administraliva skäl. även fiskaliska hänsyn har spelat in.
. 10 5
Enligt denna paragraf, som i utredningens förslag molsvaras av 9 '$, skall sökande som inte har hemvist i Sverige ha ett här bosatt ombud som kan företräda honom i allt som rör ansökningen (jfr 12 § PatL och 12 § ML). | .
Bestämmelsen är föranledd av praktiska hänsyn. För växtsortnämnden underlättas ansökningens behandling av att nämnden inte behöver stå i direkt förbindelse med sökande som är bosatt utomlånds. även allmänheten bör kunna vända sig till någon inom landet för besked eller för att få kontakt med sökanden.
Med hemvist avses för fysisk person den ort där vederbörande är bosalt i avsikt alt stadigt kvarstanna och för juridisk person den ort där styrelse eller annat slällföreträdande organ har sitt säte. |
Bestämmelsen avser krav på ombud endast under ansökningstiden. Föreskrift om skyldighet för sortinnehavare att ha ombud i Sverige finns i 46 8 departementsförslaget. Uppdelningen är belingad av att följderna för underlåtenhet alt ställa sig föreskrifterna till eflerrättelse är olika. Vad gäller ombud under ansökningsliden är påföljden av sådan försummelse att ansökningen avskrivs eller avslås, 11 resp. 12 § departementsförslaget.
Enligt! 47 § departementsförslaget kan Kungl. Maj:l medge undantag från ombudstvånget. Härtill återkommer jag vid nämnda paragraf.
11 8
Denna paragraf, som motsvarar 10 8 i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om växtsortnämndens inledande behandling av en ansökan om registrering av växtsort (jfr 15 § PalL och 14 § ML).
Första stycket
Här föreskrivs att om sökanden inte iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller om annat hinder föreligger för bifall till ansökningen sökanden skall föreläggas att inom viss tid yttra sig eller vidta rättelse.
Ansökan om växtförädlarrätt behandlas enligt -ett förprövningssystem. Växtsorlnämndens officialgranskning skall avse såväl att ansökningshand-
111 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
lingen fyller givna föreskrifter i formellt hänseende som att sorten uppfyller de för rättsskydd uppställda kraven. Vid granskningen skall också prövas om hinder föreligger att godkänna den förslagna sorlbenämningen.
De formalileter som gäller för erhållande av rätlsskydd framgår endast delvis av själva lagen (7—10 §§). I övrigt kommer föreskrifter härom att tas in i tillämpningskungörelsen.
De materiella förutsättningarna för registrering utgörs av kraven på särskillnadsförmåga, homogenilet och stabililet. Vid den inledande granskningen är det framför allt det första av dessa krav som kan uppmärksammas. Granskningsmaterial är i första hand här i landet beviljade och sökta växtförädlarrätter inom växtarten i fråga samt sorter som upptagits på rikssorllistan eller annan officiell lista eller för vilka ansökan om upptagande föreligger. Men eftersom särskillnadskravet i princip är elt krav på absolut nyhet, måste granskningen också avse beviljade och sökta växtförädlarrälter i andra unionsländer samt sorter som upptagils i eller sökts upptagna i officiella sortlistor i andra unionsländer. Det kan förutsättas att registreringsmyndigheterna i unionsstaterna kommer alt samarbeta och därigenom underlätta prövningen såvilt gäller dessa stater. I vart fall på kort sikt torde emellertid inle rimligen böra krävas mer än att hänsyn tas till någorlunda lätt tillgängliga upplysningar om existerande sorter i Sverige och i andra Jänder med molsvarande odlingsförhållanden. Strängt laget bör granskningen slutligen också utsliräckas till sorter som ligger utanför rältsskyddssystemet och de officiella sortlistorna, men de praktiska möjligheterna härtill är givetvis starkt begränsade. I detta sammanhang bör observeras att, om en sort som rätteligen inte uppfyller särskillnadskravet registrerals, domstol enligt 31 §& departemeontsförslaget kan häva registreringen.
I någon mån särskillnadsförmågan men framför allt homogeniteten och stabilileten hos den sort för. vilken skydd söks undersöks vidare vid de praktiska prov som skall göras enligt föreskrift i 16 8 departementsförslaget.
Om granskningen hos växtsortnämnden ger vid handen att något formellt eller materiellt hinder mot bifall lill ansökningen föreligger skall sökanden föreläggas att inom viss tid yttra sig eller vidta rältelse. Om granskningen inte uppdagar något hinder fortsätter behandlingen av ansökningen med ett kungörelse- och invändningsförfarande enligt 15 § departementsförslaget.
Ett föreläggande till sökanden skall vara tydligt till sitt innehåll, och klart motiverat. Tidsfristen bestäms av växtsortnämnden efter omständigheterna i det enskilda fallet.
Om sökanden inte lämnat förslag på sortbenämning eller föreslagit en endast preliminär beteckning för sorten skall han föreläggas att föreslå definitiv sortbenämning. I sådant fall torde det ofta vara praktiskt att
Kungl. Maj:ls proposition nr 40 år 1971 115 låta förprövningsförfarandet beträffande sorlbenämningen löpa fristående från den inledande behandlingen av ansökningen i övrigt. Andra stycket
Enligt andra stycket är påföljden för en sökande, som inte inom förelagd tid yttrar sig eller vidtar åtgärd för alt avhjälpa brist, att ansökningen avskrivs. Denna påföljd inträder även för det fall att sökanden underlåter att eflerkomma föreläggande att föreslå sortbenämning. Erinran om påföljden skall tas in i föreläggandet.
Om ansökningen avskrivs sker ingen fortsatt saklig prövning av densamma. Beslut om avskrivning kan enligt 18 8 departementsförslaget överklagas.
Som utredningen anmärkt bör en begäran om anslånd med att besvara föreläggande inte belraktas som ett yllrande över föreläggandet. Å andra sidan bör — som Sveriges advokatsamfund framhållit — en skrivelse som endast innehåller en begäran om saklig prövning på föreliggande material i regel betraktas som ett yttrande som föranleder saklig prövning och normall resulterar i att ansökningen avslås. Vid avslag föreligger besvärsrätt med möjlighet till ny saklig prövning, eventuellt efter ålerförvisning.
Som utredningen anfört torde behovet av en molsvarighet till den i PatL stadgade möjligheten för sökanden alt få en avskriven ansökan återupptagen vara så ringa, alt någon bestämmelse härom inte är behövlig.
12 8
Denna paragraf, som motsvarar 11 § i utredningens förslag, innehåller regler om handläggning av ansökning efter det att sökanden avgett yttrande med anledning av föreläggande (jfr 16 8 PatL och 15 § ML).
I paragrafen föreskrivs, alt ansökningen skall avslås, om hinder för bifall till den föreligger även efler det yttrande avgetts, dock endast under förutsältning att sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret och att anledning inte förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.
Har sökanden yttrat sig över föreläggandet men finner växtsortnämnden, att något av de påtalade hindren mol bifall till ansökningen allljämt föreligger, skall anmärkningen normalt avslås. Avslagsbeslutet skall vara motliveral. Beslutet kan vara grundat antingen på formella brister i ansökningen eller på materiella skäl. Avslagsbeslut skall meddelas också när sökanden visserligen har vidtagit ålgärd för att avhjälpa en brist men åtgärden är otillräcklig och bristen följaktligen helt eller delvis kvarstår.
Önskvärt är alt endast ett föreläggande meddelas under den prövning av ansökningen som föregår prövningen av sorlmaterialet. Uppenbaras emellertid en annan brist i ansökningen än den som föranlett det första föreläggandet, måste nytt föreläggande meddelas. Ett avslagsbeslut får nämli-
116 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 gen inte grundas på hinder över vilket sökanden inte haft tillfälle alt yttra sig.
Mot beslut av växtsortnämnden all avslå ansökan får sökanden enligt 18 8 departementsförslaget föra talan genom besvär. Att märka är att sådana brister i ansökningen som avser exempelvis ombudstvånget eller inbetalning av avgifter kan avhjälpas i besvärsinstansen.
13 8
Paragrafen, som molsvarar 12 § i ulredningens förslag, reglerar förfarandet om någon påstår bättre rätt till växtsort (jfr 17 § PatL och 16 § ML).
I första stycket av paragrafen föreskrivs att växtsortnämnden, om någon inför nämnden påstår alt han äger bättre rätt till växtsorten än sökanden och om saken är tveksam, kan förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd att hans påstående annars lämnas utan avseende vid den fortsatta prövningen av ansökningen. Enligt andra stycket kan växtsortnämnden, om tvist om bättre rält till sorten är anhängig vid domstol, förklara registreringsansökningen vilande i avbidan på att målet slutligt avgörs. : |
Den som påstlår sig ha bällre rält än sökanden till en växlsort gör exempelvis gällande att han själv är förädlare av sorten och att sökanden kommit över sorlen genom missbruk av ett förtroende. En annan anledning till tvist om rälten till en växlsort kan vara att det råder delade meningar mellan förädlaren och det företag i vilket han är anställd om vem som enligt avtal dem emellan är innehavare av sorten. Tänkbart är också att sökandens rätt kan vara beroende av en civilrättslig tvist, t. ex. om arv. Sådana tvister kan inte annat än i klart styrkta fall lösas av växtsortnämnden utan måste, om inte uppgörelse eller skiljedom träffas, avgöras av domstol. även ett påstående av någon att han jämte sökanden är förädlare av sorten och alltså berätligad att vara medsökande kan ge upphov till en tvist av molsvarande karaktär. Önskemålet alt kunna få sådana tvister lösta redan på ansökningsstadiet har föranlett bestämmelsen.
Anmärkas kan att rätten alt söka registrering av växtsort inte kan vara föremål för godtrosförvärv. Om två företag oberoende av varandra genom förädling framställt samma sort har inget av dem bättre rätt än det andra till sorten. Det företag som först söker växtförädlarrätt får därmed företräde framför det andra.
Om den som förelaglis alt: väcka talan inte gör detta inom förelagd tid lämnas påslåendet om bättre rätt utan avseende vid den. fortsatta prövningen av ansökningen. Erinran härom bör göras i föreläggandet.
Påstående om bättre rätt kan göras när som helst intill dess registreringsärendet avgjorts. Om prakliska prov med material av sorten skall göras, vilket normalt är förhållandet, torde sådana prov inte böra uppskjutas i avbidan på utgången av tvisten om bältre rätt till sorten. De praktiska proven
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 117 är ju i regel tidsödande och det ligger i båda parternas inlresse att få dem utförda utan tidsförskjulning.
14 8
Paragrafen, som motsvarar 13 § i utredningens förslag, innehåller en bestämmelse om överföring på annan av ansökan om växtförädlarrätt (jfr 18 § PatL och 17 § ML).
Första stycket
Den som visar sig ha bättre rält till en växtsort än sökanden har i regel intresse av att få sorten skyddad för sig. Om han skulle behöva göra ny ansökan om skydd för sorten, utgör visserligen den förra ansökningen i och för sig inle hinder .mot den senare, eftersom bara marknadsföring av sorten hindrar registrering (3 § Iredje stycket deparlementsförslaget). Men då den nya ansökningen prövas skulle andra sorler som publicerats under tiden efter den förra ansökningen och fram lill dagen för ingivandet av den nya ansökningen kunna anföras som registreringshinder. även marknadsföring av den ”sökande” sorten efter den försla ansökningen skulle kunna åberopas gentemol den nya ansökningen. Det skulle därför inte vara tillfredsställande att hänvisa den som visar sig ha bältre rätt till sorten lill att göra en ny ansökan om skydd. Av dessa skäl bör den som visar sig ha bättre rätt . till en växtsort än den som sökt registrering för sorten kunna få ansökningen överförd på sig. | |
I enlighet härmed föreskrivs i första slycket av förevarande paragraf att växlsortnämnden, om någon inför nämnden visar alt han äger bättre rätt till växtsorlen än sökanden, på yrkande skall överföra ansökningen på denne. Den som fålt ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansöknings-
avgift. j | |
Yrkande om överföring kan framställas när som helst under handläggningen av regislreringsansökningen. Förutsättning för överföring är, förutom yrkande därom, att den som begär överföring slyrker sin rält. Bevisning kan föras direkt inför växtsortnämnden eller, om hänvisning till domstol skett enligt 13 §, genom företecnde av lagakraftvunnen dom.
Ny ansökningsavgift skall erläggas av den som fått ansökningen överförd på sig. I lillimpningskungörelsen torde emellertid komma att ges föreskrifter om ett förenklat förfarande för klara fall av succession. Successor kommer i dessa fall att antecknas som sökande i den ursprungliga sökandens ställe ulan alt behöva betala ny ansökningsavgift. Motsvarande regler gäller på patent- och mönsltlerområdena, 8 '$ patentkungörelsen (1967: 888) resp. 7 8 mönsterskyddskungörelsen (1970: 486). -
118 Kungl. Maj:ts proposilion nr 40 år 1971
Andra stycket
Behandlingen av ansökningen om registrering torde i båda parters intresse böra fortsälla medan elt yrkande om överföring prövas. För att undvika rättsförlust för den slulligen berättigade stadgas emellertid i andra slyckel att ansökningen inte får avskrivas, avslås eller bifallas förrän yrkandet om överföring slulligt prövats. För att förbudet skall bli tillämpligt bör yrkande om överföring lämpligen framställas redan i samband med att påståendet om bältre rätt görs.
15 8
Paragrafen motsvarar 14 § första stycket första punkten och andra stycket i utredningens förslag och innehåller bestämmelser om kungörande av ansökan och om invändning (jfr 19 och 21 88 PatL samt 18 8 ML).
Första stycket
Enligt försla stycket skall växtsortnämnden, om ansökningshandlingarna är fullständiga och hinder inte föreligger mot regislrering, kungöra ansökningen för all bereda allmänheten tillfälle att inkomma med invändning mot denna.
Förulsättning för kungörande är att nämnden vid sin dittillsvarande granskning inte funnit något hinder mot registrering. Vid tiden för kungörandet bör nämnden normalt ha slulfört de undersökningar beträffande både sorten och sortbenämningen som i dåvarande läge gått att göra. Invändningsförfarandet tjänar främst till alt komplettera nämndens officialgranskning.
Närmare bestämmelser om vad kungörelsen skall innehålla kommer alt meddelas i tillämpningsföreskrifterna. I kungörelsen bör undantagslöst tas in uppgifter om det växtsläkte eller den växtart sorten tillhör, den föreslagna sortbenämningen, sökandens och förädlarens namn samt dagen för ansökningen oeh eventuell begäran om priorilet. Kungörelsen torde böra införas i en särskild av växtsorlnämnden utgiven publikation.
Andra stycket
Här föreskrivs att invändning skall göras skriftligen inom tid som växtsortnämnden bestämmer. Omständigheterna i varje särskilt fall torde få avgöra hur lång frist som bör ges. Beaktas bör att registreringsförfarandet skall kunna avslutas så snart de i 16 8 föreskrivna proven slutförts och frågan om sortbenämning lösts,
Enligt 18 § departementsförslaget har den som gjort invändning besvärsrält mot beslut som gått honom emot. En förutsättning härför är att fråga är om invändning i teknisk mening, dvs. en anmärkning som inkommit inom invändningstiden. Anmärkningar som framställts före eller efter invänd-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 119 ningstiden är inte invändningar i lagens mening och den som gjort en sådan anmärkning kan alltså inte få besvärsrätt. Det oaktat kan anmärkningen beaktas av växtsortnämnden, eftersom denna har officialprövning i fråga om alla registreringshinder som kommer till dess kännedom. För att en sådan anmärkning skall kunna föranleda avslagsbeslut måste dock, enligt 12 8 departemenisförslaget, sökanden ha haft tillfälle att yttra sig över densamma.
16 8
Paragrafen, som motsvarar 14 § första stycket andra och tredje punkterna i utredningens förslag, ger beslämmelser om de prov med en växtsort som behövs för att det skall kunna fastställas att sorten fyller kraven för registrering.
I första punkten av paragrafen föreskrivs att växtsortnämnden skall föranslalta om prov med material av sorten, om inte detta av särskilda skäl anses onödigt.
Proven är alltså i princip obligatoriska men kan underlåtas, om nämnden av särskilda skäl finner att de kan undvaras. Med proven avses att fastställa sortens särskillnadsförmåga, homogenitet och stabilitet. Det torde få ankomma på statens centrala frökontrollanstalt att företa proven. Dessa bör utföras som laboratorieprov, provodling i växthus eller på friland m. m. Beträffande könligt förökade sorter torde provningen i allmänhet böra omfatta två, undantagsvis tre generationer. I fråga om vegetalivt förökade sorter kan provningen komma att begränsas till cn fullständig vegetativ cykel.
Det är inte nödvändigt att avvakta att prövningen i övrigt avslutats innan proven påbörjas.
Enligt andra punkten skall för proven erläggas en särskild avgift. Storleken av avgifter för prov fastställs enligt 49 § departementsförslaget av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Avgifterna för prov torde komma att differentieras allt efter arten och omfattningen av de undersökningar som behövs i skilda typfall. I princip skall sökanden helt bestrida kostnaden för proven. Beslutanderätten i fråga om provavgifterna torde komma att delegeras till lantbruksstyrelsen.
17 8
I paragrafen, som överensstämmer med 15 8 i utredningens förslag, ges bestämmelser om den fortsatta behandlingen av registreringsansökningen sedan tiden för invändning gått ut och de praktiska proven slutförts (jfr 23 § PatL och 20 8 ML).
Första stycket
Här föreskrivs att växtsortnämnden skall ta upp ansökningen (ill fortsatt prövning sedan tid för framställning av invändning gålt ut och prov
120 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 med material av växtsorten slutförts. Vid den forisatta prövningen skall 11 —L14 §§ tillämpas.
Ansökningens kungörande förutsätter att växtsortnämnden vid sin granskning funnit att ansökningen då föreligger i sådant skick att den skall kunna resultera i en växtförädlarrätt. Därmed är emellertid ärendet inte slulligt avgjort. Såväl invändningar som andra omständigheter kan efter invändningstidens slut föranleda en annan bedömning. Hänvisningen till 11 § innebär alt nämnden i princip är skyldig att ånyo undersöka alla förutsättningar för växtförädlarrätt. Normalt kommer undersökningen emellertid att begränsas till vad som kan föranledas av gjorda invändningar och framkomna provningsresultat. Men också anmärkningar som formellt inle är invändningar måsle, som framhållits vid 13 §, beaktas. även på detta stadium kan under de förutsättningar som anges i 11 och 12 §§ ansökningen avskrivas eller avslås. Hänvisningen till 13 och 14 §§ innebär alt frågor om bättre rätt till sort och överförande av ansökan kan aktualiseras också efter invändningsfristens utgång. Det kan framhållas att ett påstående om bättre rält kan ha formen av en invändning. |
Andra stycket
I detta stycke ges föreskrift om att sökanden skall underrältas om inkommen inv ändning ov och utfört prov samt beredas tilllälle att t yttra sig däröver. : es
Har någon invändning inte gjorts och finner växtsortnämnden inte heller i övrigt hinder föreligga mot registrering, skall ansökningen bifallas. Beslut härom vinner då omedelbart laga kraft. Ett beslut att bifalla ansökningen trots invändning vinner däremot inte laga kraft förrän besvär rstiden har gått ut. Om ansökningen avslås har sökanden talerätt.
18 3
Paragrafen, som motsvarar 16 § i utredningens förslag, innehåller före- : skrifter om rätt till talan mot växtsorlnämndens slutliga beslut i ärenden om regislrering av växtsort (jfr 24 § PatL samt 21 § ML).
I PatL har reglerna om besvär delats upp på skilda paragrafer. Utredningens förslag följer PatL:s systematik i detta avseende. Svea hovrätt har påpekat att uppdelningen i PatL enligt vad som framgår av förarbelena är föranledd enbart av önskemålet om cn så långt som möjligt överensslämmande paragrafnumrering i de nordiska lagarna. Eftersom molsvarande intresse inte föreligger här och inte heller i övrigt några skäl till uppdelning synes föreligga såvitt gäller växtförädlarrättslagen har hovrätten förordat en omredigering av lagen i detla avseende. Hovrättens påpekande är i och för sig riktigt. För den av utredningen föreslagna systemaliken talar emellertid
flera omständigheter. Det är sålunda önskvärt att växtförädlarrättslagen i
sin uppbyggnad så nära som möjligt ansluter sig till PatL och ML. Vida-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 121
re kan ett eventuellt framtida nordiskt samarbete underlättas av att lagen är konstrucrad på sätt utredningen föreslagit. Jag erinrar i det sammanhanget om alt man i Norge f. n. överväger frågan om lagsliflning angående skydd för växtförädlingsprodukter. Jag har av dessa skäl stannat för att i departementsförslaget följa utredningens systematik.
I förevarande paragraf regleras sålunda bara frågan om besvär i fråga om slutliga beslut, som har meddelats på ansökningsstadiet. När det gäller beslut av växtsorlnämnden i frågor som har kommit upp efter det att registrering beviljats finns bestämmelser om talan i 48 § departementsförslaget.
Första stycket
Enligt första stycket första punkten får sökanden föra talan mot slutligt beslut av växtsortnämnden i ärende angående ansökan om registrering av växtsort, om beslutet gått honom emot. I andra punkten föreskrivs, att invändare får föra talan mot beslut om bifall till ansökan, trots att invändning i behörig ordning framställts. Enligt tredje punkten — som inte finns med i ulredningens förslag men som har en motsvarighet i 24 § första stycket tredje punkten PatL och 21 § första stycket tredje punkten ML — får invändning om särskilda skäl föreligger prövas även om invändaren återkallat sin talan.
Med slutligt beslut menas beslut varigenom växlsortnämnden skiljer ärendet från sig, dvs. beslut om avskrivning enligt 11 §, beslut om avslag enligt 12 8 och beslut om bifall till registreringsansökan. Mot beslut som inte är slutligt utan rör förfarandet, t. ex. beslut om föreläggande eller anslånd, får särskild talan inte föras.
De enda som får föra talan mol slutligt beslut är sökanden och invändare. Förutsättning för alt sökanden skall få föra talan är att beslulet gått honom emot. Ett beslut om bifall till ansökan kan aldrig gå sökanden emot, eftersom växlförädlarrält bara kan beviljas på grundval av en ansökan som utformats eller godkänts av sökanden. Jag hänvisar till vad jag har anfört vid 7 § om alt det ankommer på sökanden alt slulligt bestämma hur beskrivningen skall utformas. Invändare får föra lalan mot beslut varigenom ansökan har bifallits. En förutsältning för att invändarens besvär skall tas upp till prövning är alt invändningen varit formellt riktig, dvs. att den gjorts skriftligen och inkommit inom föreskriven tid.
Att invändning i vissa fall får prövas trots att invändaren ålerkallat sin talan motiveras av det allmänna intresset av att oriktiga beslut undanröjs. Om cn invändning grundats på alt objektiva förulsättningar för växtförädlarrätt enligt invändarens mening inte förelegat är det ett allmänt intresse alt frågan prövas även i högre instans. Särskilda skäl för prövning bör då anses föreligga. Om invändaren påstått sig ha bällre rält än sökanden,
122 Kungl. Maj:ts proposition nr 10 är 1971 bör han däremot ha rätt att disponera över sin talan, varför prövning ej bör ske efter återkallelse.
Andra stycket
I detta stycke regleras rätten att föra talan mot beslut i fråga om Ööverföring av ansökan. Har ett yrkande om överföring bifallits får enligt första punkten sökanden föra talan. Har sådant yrkande däremot avslagits, är det enligt andra punkten den som framställt yrkandet som får föra talan mot detsamma.
19 8
I denna paragraf, som motsvarar 17 8 i utredningens förslag, ges föreskrifter om sättet alt överklaga beslut som avses i 18 § departementsförslaget (jfr 25 § PatL och 22 8& ML).
Första stycket
Enligt utredningens förslag skulle talan över slutliga beslut av växtsortnämnden föras hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Under remissbehandlingen framfördes önskemål om en mellaninstans (avsnitt 5.6). Av skäl som jag har utvecklat i det föregående (avsnitt 6.6) har också jag funnit ändamålsenligt att besvär över växtsortnämndens beslut i första hand prövas av ett organ i vilket biologisk sakkunskap är representerad.
I enlighet härmed föreskrivs i första stycket första punkten att sådan talan som avses i 18 §, dvs. talan mot växtsortnämndens slutliga beslut i ärende angående ansökan om växtförädlarrätt samt mot dess slutliga beslut med anledning av en begäran om överföring av ansökan om växtförädlarrätt, skall föras hos lantbruksstyrelsen genom besvär inom två månader från heslutets dag. Enligt andra punkten skall den som vill anföra besvär inom samma tid erlägga fastställd besv ärsavgift vid påföljd att besvären annars inle tas upp till prövning.
Besvärstiden överensstämmer med den som gäller enligt PatL och ML.
Andra stycket
Av skäl som jag utvecklat i det föregående (avsnitt 6.6) bör regeringsrätten vara sista instans i ärenden angående växtförädlarrätt.
Enligt PatL och ML får — av skäl som sammanfattats i propositionen till ML (prop. 1969: 168 s. 194 f) — bara sökanden föra talan mot mellaninstansens beslut i patent- resp. mönsterärenden. Anledning saknas att tillämpa en annan ordning inom växtförädlarrätten.
I enlighet härmed föreskrivs i andra stycket, att talan mot beslut av lantbruksstyrelsen får föras av sökanden, om beslutet gått honom emot, och att sådan talan förs hos regeringsrälten genom besvär inom två månader från beslutets dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 123
Regleringen av besvärsrätten enligt delta stycke är anpassad efter den omorganisation av förvaltningsrällskipningen, som enligt det förslag som remitterats till lagrådet den 20 mars 1970 förutsätts genomföras den 1 januari 1972. För tiden intill dess skall talan mot lantbruksstyrelsens beslut enligt en övergångsbestämmelse som jag kommer att föreslå i det följande föras hos Kungl. Maj:t genom besvär inom två månader från beslulets dag. Avsikten är att även sådana besvär skall prövas i regeringsrätten. I anslutning till övergångsbestämmelsen bör därför ett tillägg göras till lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt. Förslag till sådan lagändring lorde få anmälas senare.
Myndigheterna har att pröva ansökningar om I växtförädlarrätt enligt officialprincipen, Detta överensstämrner med vad som gäller på bl. a. patent- och mönsterskyddsrättens områden. I fråga om den närmare innebörden av officialprincipen kan jag hänvisa till vad jag i det avseendet anförde under förarbetena till ML (prop. 1969: 168 s. 196). Jag vill emellertid erinra om att förslag om ny lagstiftning om förvaltningsprocessen f. n. är under utarbetande inom justitiedepartementet och torde komma alt läggas fram inom kort. De regler i förevarande hänseende som kan komma alt genomföras på grundval av detta förslag blir i princip gällande också på detta område.
20 8
Paragrafen, som motsvarar 18 8 i utredningens förslag, innehåller föreskrifter om registrering och kungörande av beslut om bifall till ansökan om växtförädlarrätt samt om kungörande av avskrivnings- och avslagsbeslut (jfr 26 § PatL och 23 3 ML).
Den formella uppbyggnaden av denna paragraf är en annan i departementsförslaget än i utredningens förslag. Skälen härtill har angetts i inledningen till specialmotiveringen..
Första stycket
Enligt detta stycke skall, om ansökan om registrering av växtsort bifalls och beslutet härom vinner laga kraft, sorten tas in i växtsortregistret och registreringen kungöras.
Full rättsverkan får beslut om bifall till ansökan om registrering av växtförädlarrätt först efter registreringen. Utgångspunkten för de i 21 8 departementsförslaget stadgade tiderna under vilka växtförädlarrätt kan upprätthållas samt för beräkning av årsavgift enligt 23 § första stycket i förslaget är dock dagen för bifall till ansökan. :
Tidpunkten då ett beslut om bifall till ansökan om växtförädlarrätt vinner laga kraft är beroende av om invändning gjorts eller inte. Har invändning inte gjorts vinner beslutet omedelbart laga kraft, eftersom klagorätt enligt 18 § inte föreligger i det fallet. Har däremot invändning gjorts, vinner beslutet, om invändaren inte för talan mot detsainima, laga kraft efter '
124 Kungl. Maj:ls proposition nr 40 år 1971 besvärstidens utgång, dvs. två månader från beslutets dag. Beslut av regeringsrällen har givetvis omedelbart laga krafl och skall således leda till registrering utan dröjsmål.
Så snart lagakraftägande beslut om bifall till ansökan om registrering av växtsort föreligger, skall sorten tas in i växltsortregistret och kungörelse därom utfärdas. Kungörelsen skall offentliggöras på samma sält som kungörelse om ansökningen enligt 15 §. Kungörelsen om registreringen torde normalt kunna vara mer kortfatlad än kungörelsen om ansökningen. Närmare föreskrifter härom kommer att meddelas i tillämpningskungörelsen.
När växtsort registrerats bör sortinnehavaren tillställas ett bevis om registreringen. Föreskrift härom torde komma att meddelas i tillämpningskungörelsen. Ett sådant bevis är inte bärare av någon rättighet utan bara en bekräftelse på att växtförädlarrätt beviljats och att beslutet därom vunnit laga kraft.
Andra stycket
Lagakraftvunnet beslut om att avskriva eller avslå en ansökan som kungjorts enligt 15 § skall enligt föreskrift i detta stycke kungöras. Motivet till denna föreskrift är att allmänheten alltid bör bli underrättad om det slutliga beslutet i ett ärende som en gång kungjorts.
Växtförädlarrätts giltighetstid
Paragrafen, som motsvarar 4 § i utredningens förslag, innehåller bestämmelser om skyddstiden för växtsort (jfr 40 § PatL och 24 & ML).
Konventionen fastslår i artikel 8 moment 2 att skyddstiden i en unionsstat räknas från den dag då skyddet meddelades. Enligt moment 1 beviljas den rätt som tillerkänns förädlaren av en ny sort celler hans rättsinnehavare, för en begränsad tid som icke får understiga 15 år; för sådana växtslag som vin, fruktträd och deras grundstammar, skogsträd och prydnadsträd får den ej understiga 18 år.
Utredningens förslag upptar i själva lagen ctt stadgande av innehåll dels att meddelad växtförädlarrätt kan upprätthållas intill dess 15 eller, såvitt gäller fruktlräd, skogsträd, prydnadsträd och vin, 18 år förflutit från det år då ansökningen om växtförädlarrätt beviljades, dels ock alt Kungl. Maj:t får för viss växtart förordna om längre skyddstid dock högst 25 år. Utredningen förutsätter att Kungl. Maj:t med stöd av detta bemyndigande skall utsträcka skyddstiderna väsentligt. Som jag i annat sammanhang (avsnilt 6.5) framhållit anser jag emellertid att de verkliga skyddstiderna skall fastställas i lagen.
Flera remissorgan påpekar att utredningens förslag skiljer sig från kon-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 125 venlionen, där det sägs att skyddstiden inte får vara under 13 resp. 18 år, och anser att det inte finns något skäl för att den svenska lagtexten skall avvika från konventionstexten.
För egen del anser jag — som jag närmare utvecklat i det föregående (avsnitt 6.5) — att anledning inte förekommer att i princip bestämma längre skyddstider i den svenska lagen än konventionens minimitider.
Av praktiska skäl bör man dock såsom utredningen föreslår låta alla skyddstider utlöpa vid årsskifte. Visserligen leder detta till att den vars ansökan beviljas i början av ett kalenderår får åtnjuta inemot 16 resp. 19 års skyddslid. Men en sådan regel medför avsevärda administrativa förenklingar, bl. a. vid debiteringen av den årsavgift som skall tas ut enligt 23 § departementsförslaget.
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i nu förevarande paragraf alt växtförädlarrätt gäller från den dag, då ansökningen om registrering bifölls, och kan upprätthållas under 153 eller, såvitt gäller vin, fruktträd och deras grundstammar, skogsträd och prydnadsträd, 18 år räknat från ingången av året efter det, då ansökningen bifölls.
Utgångspunkt för skyddstiden är alllså den dag då ansökningen om rcegistrering bifölls. Om klagorätt enligt bestämmelserna i 18 3 departemenlsförslaget inte föreligger sammanfaller denna dag med dagen för registreringen. Föreligger däremot klagorätt sker registrering enligt 20 § departementsförslaget först om beslutet om bifall till ansökningen vinner laga kraft. Också i de fall då registrering sålunda sker vid en senare tidpunkt, räknas skyddstiden från dagen då ansökan bifölls.
Slutpunkt för skyddstiden är alltid utgången av det femtonde resp. det adertonde året efter det år, då ansökningen bifölls. Men växtförädlarrätten kan naturligtvis upphöra tidigare, exempelvis genom att sortinnehavaren underlåler alt betala den i 23 § departementsförslaget föreskrivna årsavgiflen.
Skogsträd har nämnts bland de växtarter för vilka den längre skyddstiden gäller. Det bör emellertid observeras att lagen inte är avsedd alt gälla skogsträd vid ikraftträdandet.
Användande av sortbenämning
€
29 8
I denna paragraf, som motsvarar 19 § i utredningens förslag, upplas vissa bestämmelser om användning av registrerad sortbenämning.
Föreskrifterna i denna paragraf leder liksom övriga bestämmelser om sortbenämning sitt ursprung från artikel 13 i konventionen. I moment 7 av artikeln stadgas sålunda att envar som i en av unionsstalerna utbjuder eller försäljer. förökningsmalerial av cn ny sort är skyldig att använda benäm-
126 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
ningen på den nya sorten, även efter 'det att skyddet för. sorten upphört. Detta gäller dock enligt moment 10 första punkten inte om en äldre rätt till kännetecken skulle trädas för när genom användningen av sortbenämningen. Om någon till följd av sådan äldre rättighet är förhindrad att uppfylla den i moment 7 föreskrivna förpliktelsen skall enligt moment 10 andra punkten vederbörande myndighet anmoda förädlaren eller hans rättsinnehavare att föreslå en annan benämning på den nya sorten. Slutligen föreskrivs i artikel 13 moment 8 a) i konventionen att, sedan skydd meddelats en förädlare eller hans rältsinnechavare, benämningen på den nya sorten inle i någon av unionsslalerna kan användas som benämning på annan sort av samma celler närstående art. |
Första stycket
Skydd mot att felaktiga sortbenämningar används i handeln finns redan i vårt land genom systemet med obligatorisk statsplombering av ulsädesvara, vilket omfattar allt handelsfört utsäde av lantbruksväxter — utom sockerbeta, lin och hampa — samt alla grönyteväxter. En förutsältning för stalsplombering är nämligen normalt alt sorten införts i rikssorllistan och då så sker fastställs ett namn för sorten. Även ett stort antal köksväxter är intagna i rikssortlistan. För dessa är statsplombering inte obligatorisk men förekommer i icke obetydlig omfattning frivilligt.
För anslutning lill konventionen fordras emellertid också i växtförädlarrättslagen en bestämmelse om användning av sortbenämning. En sådan bestämmelse skall enligt konventionen omfatta alla sorter som är eller har varit skyddade. Visserligen är skyldigheten att använda sortbenämning på en inte längre skyddad sort — som utredningen påpekar — egentligen en från den immaterialrättsliga lagstiftningen fristående fråga, som kanske skulle ha sin rätta plats i den lagstiftning som behandlar handelsföringen av utsäde. I likhet med utredningen anser jag dock att stadgandet kan ses ' som en logisk påbyggnad på lagstiftningen i övrigt och att det alltså kan tas in i denna lag.
Stockholms rådhusrätt har anfört att kravet på att registrerad sortbenämning skall användas även efter skyddstiden är föga lämpligt åtminstone för sådana fall då rälten upphört genom dom, varigenom rätten förklarats ogiltig t. ex. på grund av att nyhetsvillkoret ej varit uppfyllt. Då även i andra fall av växtförädlarrättens upphörande kravet att använda den registrerade sorthbenämningen enligt rådhusrätten kan te sig främmande har rådhusrätten föreslagit att bestämmelsen övervägs ytterligare och omredigeras.
Så länge praktisk erfarenhet saknas är det svårt att överblicka om det finns fog för de av rådhusrätten anförda betänkligheterna. Det vill dock synas som om intresset av att en sort behåller sin benämning är oberoende av anledningen till att växtförädlarrätten upphört. Konventionen föreskriver
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 127 också helt allmänt att skyddets upphörande inte förändrar skyldigheten att använda sortbenämningen, En annan sak är att fortsatt marknadsföring av sorten under sortbenämningen i vissa av de av rådhusrätten antydda fallen möjligen kan innebära intrång i annans skyddade rätt. är så förhållandet kan användningen av sortbenämningen och därmed också marknadsföringen hindras. I så fall finns emellertid möjligheter enligt 35 8 departementsförslaget att registrera ny sorlbenämning. Sistnämnda paragraf ger också utrymme för att i undantagsfall avföra en sortbenämning ur växtsortregistret. Vad rådhusrätten anfört ger mig inte anledning till annan ändring i utredningens förslag än en mindre jämkning av förutsättningarna för att avföra sortbenämning. Jag ålerkommer härtill vid behandlingen av 35 § departementsförslaget.
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första stycket av denna paragraf att den som yrkesmässigt utbjuder till försäljning eller cljest tillhandabhåller förökningsmatlerial av växtsort, för vilken registrering skett, skall använda den för sorten registrerade benämningen även sedan skyddsliden för sorten utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört.
Skyldigheten att använda sortbenämning åvilar såväl sortinnehavaren själv som andra vilka utnyttjar förökningsmaterial av sorten.
Bestämmelsen i förevarande stycke tillgodoser intresset av att enhetliga . sortbenämningar brukas i handeln och ger odlare och konsumenter möjlighet alt med säkerhet identifiera en sort. Skyldigheten att använda sortbenämningen efter det att växtförädlarrätten upphört medför att sorten fortfar att ha en enda benämning även då den kan förökas och omsättas fritt.
Andra stycket
Skydd mot att en registrerad sortbenämning registreras på nytt för en annan sort av samma eller närstående växtart ges genom 8 § andra stycket 4 departementsförslaget. I andra stycket av nu förevarande paragraf kompletteras i anslulning till konventionens artikel 13 moment 8 a) delta skydd med ett förbud att under den tid registreringen består använda registrerad benämning eller en med denna förväxlingsbar benämning för annan sort av samma eller närstående växtart eller för material av sådan sort.
Såsom framgår av formuleringen inträder delta användningsförbud från och med registreringen och varar så länge registreringen består. Att dessa utgångs- och slutpunkter valts beror på att den som avser att använda en sortbenämning inte skall behöva granska andra benämningar än sådana som registrerats, när han undersöker om den kolliderar med andra sortbenämningar.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i nu förevarande paragraf kan enligt 41 8 departementsförslaget dömas till böter och förpliktas ersätta uppkommen skada.
128 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 .
Ärsavgifter
23 5
Paragrafen motsvarar 20 § i utredningens förslag och innehåller bestämmelser om årsavgifter (jfr 41 och 42 88 PatL).
Första stycket
T detta stycke föreskrivs att för växtförädlarrätt skall för varje kalenderår räknat från och med året efter det då ansökan om registrering bifallils erläggas fastställd årsavgift, om annat icke bestämts med stöd av 49 §.
Årsavgilt betalas alltså inte för det kalenderår under vilket rätten beviljats. Denna från PatL avvikande reglering — enligt PatL beräknas avgift redan från ansökningsdagen — moliveras med att växtförädlaren normalt inle kan ulnyttja sorten ekonomiskt förrän någon tid efter registreringen.
Kungl. Maj:t bemyndigas enligt 49 § departementsförslaget att fastställa årsavgift. I samma paragraf anges också att Kungl. Maj:t kan förordna att elt celler flera av de första åren skall vara avgiflsfria. Erinran om möjligheten till avgiftsbefrielse har intagits i första stycket av förevarande paragraf. :
Avsikten är att årsavgiften skall vara lika för alla år, för vilka inte befrielse givits, och att den skall täcka registreringsmyndighelens kostnader för bevarande av växtmaterial av sorten, för efterprovning i viss utsträckning av sortmaterial och för övrigt arbete med sorten. En preliminär uppskattning ger vid handen att årsavgiften bör fastställas till cirka 500 kronor.
Andra stycket
Förfallodag för årsavgift är enligt 23 § andra stycket första punkten första dagen av det kalenderår avgiften avser. Eflersom nyårsdagen är helgdag blir i prakliken den 2 januari förfallodag. Infaller den 2 januari på en lördag eller söndag blir närmaste söckendag förfallodag.
Frågan om erläggande av avgift blir emellertid aktuell redan vid beviljandel endast om beslulet omedelbart vinner laga kraft. Föreligger enligt reglerna i 18 3 departementsförslaget besvärsrält dröjer det minst två månader innan beslutet vinner laga kraft. Detta innebär att en eller flera förfallodagar kan passeras medan växtförädlarrätten är svävande, I andra punkten ges därför — efter mönster av PalL — cn kompletterande regel av innehåll att årsavgift för år, som börjat innan växtsorten registrerats eller inom två månader därefter, förfaller först [vå månader efler dagen för registreringen.
Beträffande förskoltsbetalning föreskrivs i tredje punkten, att årsavgift inie får erläggas innan registrering skett och inte heller tidigare än sex månader före det kalenderår avgiflen avser. Denna regel — som också hämtats från PatL — motiveras med att förskotisbetalningar i vidare omfattning än
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 129 som anges här kan medföra komplikationer om årsavgiften höjs eller växtförädlarrätten upphör att gälla sedan avgifler för flera år erlagts i förskott.
Tredje stycket
Detta stycke innehåller — liksom 42 § tredje stycket försla punkten PatL — en föreskrift om möjlighet alt erlägga årsavgift efter förfallodagen. Föreskriften, som leder sitt ursprung till en vid 1958 års Lissabonkonferens vidtagen ändring i Pariskonvenltionen för industriellt rältsskydd, innehåller att årsavgift får erläggas inom sex månader efter förfallodagen. Därvid skall dock viss förhöjning utgå. Förhöjningen har för palentlärenden fastställts till 20 procent och torde bli densamma för växtförädlarrättsärenden.
Efterkontroll
24 §
Paragrafen, som motsvarar 21 § i utredningens förslag, innehåller en föreskrift om efterkontroll.
En av förulsättningarna för växtförädlarrätt är att växtsorten är beständig (stabil). Detta innebär att sorten efter förökning utförd i enlighet med den av förädlaren anvisade förökningsmetoden i sina väsentliga kännetecken förblir överensslämmande med beskrivningen av sorten. Oftast är det inte möjligt att få helt tillförlitligt besked om stabiliteten hos en ny sort av de fröförökade växtarterna under den begränsade tid som kan anslås för provningen. Ny provning med syfte att kontrollera att sorten inte förändrats med avseende på sina väsentliga egenskaper behövs därför normalt. Liksom det åligger växtsorlnämnden att enligt 16 3 departementsförslaget föranstalta om prov bör det ankomma på nämnden att låta ombesörja denna efterkontroll. Uppgiften kräver att nämnden har tillgång till ett tvångsmedel mot sorlinnehavaren för den händelse erforderligt material inte ställs till förfogande.
I förevarande paragraf föreskrivs därför att växtsortnämnden för kontroll av besländigheten hos registrerad växtsort kan förelägga sortinnehavaren att tillhandahålla nämnden förökningsmaterial av sorten samt erforderliga handlingar och upplysningar. :
Påföljden av att sortinnehavaren inte ställer sig elt föreläggande till efterrättelse är, under förutsättning att underlåtenheten utgör hinder för tillförlillig efterkontroll, att växtsorlen avförs ur registret. Detta framgår av 33 8 deparlementsförslaget. Växtsortnämnden bör i föreläggandet erinra sortinnehavaren om påföljden.
Den i paragrafen föreskrivna skyldigheten har till följd att sortinnehavaren för att bevara rättsskyddet under hela skyddstiden måste uppföröka sor-
S Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
130 Kungl. Maj:ts proposilion nr 40 år 1971 ten så att han är i stånd att på begäran tillhandahålla nämnden förökningsmaterial för efterkontroll.
I praktiken kommer föreskriften i paragrafen inte att få så slor belydelse. För alla växtarler som omfatlas av syslemet med obligatorisk slatsplombering — dvs. så gott som alla lantbruksväxter och samlliga grönyteväxter — gäller nämligen redan nu att kontrollodling skall ske av allt handelsfört utsäde. Syftet härmed är bl. a. atl konslatera alt utsädet har de cgenskaper som sorten hade vid upptagande i rikssortlislan.
Licens, överlåtelse m. m.
25 §
I paragrafen, som molsvarar 22 §i utredningens förslag, regleras rälter att vidarcöverlåta en licens till skyddad växtsort (jfr 43 § PatL och 26 8 ML).
Möjligheten för sorlinnehavaren all mol ersättning tillåta annan ali framställa förökningsmalerial av skyddad sort och marknadsföra detta, dvs. att bevilja licens, ulgör vid sidan av utnyttjande i egen regi sorlinnehavarcens väsentliga medel att tillgodogöra sig sortens ckonomiska värde.
En genom licens upplåten nyltjanderätt till sorten kan vara mer eler mindre omfattande i olika hänseenden. Upplåtelsen kan avse ensamrätt alt utnyttja sorten (ensamlicens) eller vara begränsad på så sätt att sortinnehavaren är oförhindrad att upplåta licens också till andra (enkel licens). En mångfald varianter kan förekomma i fråga om formerna för licenser liksom i fråga om sättet all beräkna och erlägga ersättning. Över huvud taget kan förhållandena i samband med licensupplålelser vara mycket skiftande.
Utredningen har framhållit atl en viss kontroll av licensavltlalen såvitt gäller de för folkhushållet viktigaste växtarlerna kunde te sig önskvärd, särskilt med hänsyn lill att avtalens innehåll, framför allt liceensavgifternas storlek, kan komma att inverka på den allmänna prisnivån på ulsädesmarknaden. Utredningen skisserar två olika metoder för en sådan kontroll. Den mest ingripande skulle beslå däri att licensavtal för att gälla skulle fastslällas eller godkännas av växtsorlnämnden. Alternalivt kunde länkas ctt krav på all licensavlal skulle ha skriftlig form och inges till växtsorlnämnden. Efter alt ha övervägt frågan har ulredningen kommit till den slutsatsen alt avtalsfrihet bör råda på detta område och att ett krav på alt licensavlal skulle inges lill nämnden knappast skulle ha någon självständig funktion vid sidan av tvångslicensbestämmelser.
För egen del vill jag framhålla att en kontroll av licensavtal, vilken otvivelaktigt för att vara rimligt effektiv skulle fordra en omfatlande adminisltration, närmast är en näringspolitisk angelägenhet och som sådan knappast har sin plats i en immaterialrätlslig lagstiftning. Däremot behövs, som ut-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 131 redningen understrukit, i växtförädlarrättslagen liksom i övriga immaterialrättslagar bestämmelser om tvångslicens, vilka kan tillgripas om censamrällen missbrukas. Jag delar alltså utredningens uppfattning all man 1 växt-: förädlarrättslagen bör begränsa sig lill i huvudsak samma form av reglering av licensavlalen som i PatL och ML.
Första stycket
Licensavtal förutsätter i allmänhel ett visst förtroendeförhållande mellan parterna och normalt också en möjlighet för sortinnehavaren att kontrollera att licensen ulnyttjas i enlighet med avtalet. Det bör därför inte förutsättas, att en sortinnehavare, som inte i avtalet intagil förbud mot överlålelse av licensen, avsett att sådan överlälelse skulle vara möjlig. I stället bör del krävas av licenslagare, som vill överlåta licensen, alt han visar all överenskommelse därom träffats med sortinnehavaren.
I första stycket av förevarande paragraf föreskrivs därför att om sortinnehavaren medgelt annan rätt alt yrkesmässigt ulnyltja registrerad växtsort (licens), denne får överlåla sin rätt vidare endast om avtal träffals därom.
Bestämmelsen får anses innebära att inte heller underlicens är tillålen ulan sortinnehavarens medgivande. Däremot hindrar bestämmelsen inte licenslagaren allt vid sitl utnytljande av sorten anlita kontraktsodlare, som förökar sorten för licenstagarens räkning. |
Andra stycket
Överlålelseförbudet ter sig dock i ett speciellt fall som alltför hårt mot licenstagaren. Om licensen ingår i en rörelse, synes licenslagarens intresse av alt kunna överlåta denna eller del av den med alla därtill hörande rättigheter väga tyngre än sortinnchavarens intresse av att kunna kontrollera hur licensen utnyttjas. En total eller partiell överlåtelse av rörelsen bör alltså, om annat inle avtalats, tillåtas utan att medgivande av sorlinnehavaren inhämtas. Överlåtaren bör dock inte härigenom bli fri från sina förpliktelser gentemol sorlinnehavaren.
I enlighel med dessa överväganden föreskrivs i andra stycket första punkten alt licens, om den ingår i en rörelse och om annat inte avlalats, får överlålas i samband med överlåtelse av rörelsen eller del därav, samt i andra punkten att i sådant fall överlåtaren alltjäml svarar för alt licensavtalet fullgörs.
26 5
Paragrafen motsvarar 23 8 i utredningens förslag och innehåller vissa bestämmelser om anteckning i växlsortregistret av överlåtelser m. m. (jfr ' 44 8 PatL och 27 8 ML). |
132 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Första stycket
I första punkten föreskrivs att på begäran och mot fastställd avgift anteckning skall ske i växtsortregistret i fall då växtförädlarrätt övergått på annan eller om licens upplålits eller överlålits. Avgiftens storlek bestäms enligt 49 § departementsförslaget av Kungl. Maj:t.
Behörig att begära anteckning är både den från vilken rätten övergått och den som förvärvat rätten. Det åligger sökanden att slyrka förhållandet. Om överlåtaren resp. upplåtaren är antecknad i registret som sorlinnchavare behövs, såsom framgår av tredje stycket, ingen utredning om hans behörighet. Överlåtelsen celler upplåtelsen styrks enklast genom att överlåtelsehandling eller skriftligt licensavtal företes.
Om en licens har upphört att gälla torde det normalt ligga i parternas intresse att få regisleranteckning om licensen avförd. I andra punkten föreskrivs därför att, om det visas att licens som antecknats i registret upphört. anteckningen skall avföras. Är det licensgivaren som begär att anteckningen. skall avföras torde som regel licenstagaren böra höras om det inte av företedd bevisning fullt tydligt framgår att licensen upphört.
Andra stycket
I 27—29 §§ departementsförslaget finns regler om tvångslicens. Bestämmelserna i första slycket bör äga motsvarande lillämpning i fråga om dessa regler och en erinran därom har intagits i andra stycket.
Tredje stycket
Delta stycke innehåller en regel om registrerings saklegitimerande verkan. Enligt bestämmelsen skall i mål eller ärende om växtförädlarrätt den. anses som sorlinnehavare, vilken senast blivit införd i växltsortregistrel i denna egenskap.
Bestämmelsen medför att växtsortnämnden eller annan som önskar kontakt med sorlinnehavaren alllid kan vända sig till den som är antecknad i registret. Denne senare kan utan att styrka sin åtkomst förklara sig avstå från växtförädlarrätten. Men regeln om saklegitimation innefattar ingen reglering av frågan om vem som i det särskilda fallet faktiskt är rätt innehavare av växtförädlarrätlen. Den som är antecknad i registret som sortinnehavare är alllså inle på denna grund ensam behörig att föra talan i mål om växtförädlarrätten. Vanliga processuella regler om talerätt och partssuccession gäller i sådana mål. I mål om intrång i växtförädlarrätten måste käranden självfallet styrka den materiella grunden för sin talan, dvs. bl. a. att intrånget pågick under den tid då han fakliskt var innehavare av växtförädlarrätten eller att han i samband med förvärv av denna har fått skadeståndsanspråk med anledning av intrånget överlåtet på sig. Stadgandet utesluter heller inte att talan kan riktas mot den som genom överlålelse eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 133 på annat sätt blivit innehavare av rätten utan att låta anteckning därom införas i registret.
27 8
I paragrafen, som motsvarar 24 § i utredningens förslag, regleras förutsättningarna för meddelande av tvångslicens (jfr 45—47 §§ PatL och 28 § ML).
Eftersom växtförädlarrättslagen avser för folkförsörjningen mycket betydelsefulla produkter behövs skydd i olika former mot all ensamrälten missbrukas. Utredningen har — som framgår av milt referat av dess betänkande (avsnitt 4.1) — närmare utvecklat detta och därvid också ingående behandlat tvångslicensbestämmelserna. Med anledning av viss kritik mot dessa bestämmelser under remissbehandlingen (avsnitt 5.1) har jag i annat sammanhang (avsnitt 6.1) uttalat att jag funnit att de av utredningen föreslagna bestämmelserna om tvångslicens utformats på ett sätt som ger stora möjligheter till ingripande om ensamrätten brukas på ett från allmän synpunkt icke önskvärt sätt och att bestämmelserna därför bör verka som en spärr mot missbruk av ensamrätten.
Syftet med bestämmelserna om tvångslicens i växtförädlarrällslagen är atl möjliggöra ingripande om sortinnehavare inte genom egen marknadsföring eller licensgivning förser marknaden med förökningsmatlerial av skyddad sort i en omfattning eller på villkor som kan anses påkallat med hänsyn till allmänna intressen. Handelsmässiga synpunkter eller enskilda intressen skall däremot inte tilläggas självständig betydelse. Härav följer att tvångslicens främst kan komma i fråga då det gäller sorter som är av betydelse som födoämne eller fodervara. även beträffande grönyteväxter, prydnadsväxter och andra mindre nyttobetonade växtarter torde emellertid spridnings- och prisfrågorna i vissa fall kunna ha ett allmänt intresse.
I överensstämmelse med dessa överväganden har i första punkten av förevarande paragraf föreskrivils att om marknaden inte förses med förökningsmatlerial av registrerad växtsort på skäliga villkor och i den omfattning som med hänsyn till folkhushållet eller annat allmänt intresse är påkallat, den som vill här i riket yrkesmässigt utnytlja sorten kan få tvångslicens därtill, om godtagbar anledning till underlålenheten saknas. Enligt andra punkten innefattar tvångslicens även rätt alt av sortinnehavaren få förökningsmalerial av sorten i den omfattning som är skälig.
Rätten att få tvångslicens inträder i princip redan när växtförädlarrätt registreras. Men om sortinnehavaren inle omedelbart härefter förser marknaden med de kvantiteter förökningsmaterial som bedöms önskvärda, kan detta bero på alt han utnytljat allt förökningsmaterial till att producera mer förökningsmaterial för att vid introduktionen ha betryggande lager. Della lorde kunna anses försvarligt. Andra godtagbara anledningar till underlåtenhet att tillhandahålla förökningsnmiaterial kan vara långvarig torka
134 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 eller ogynnsamma produklionsbetingelser i övrigt. Mera utpräglade fall av force majeure såsom cxempelvis brand i utsädesmagasin eller avbrott i de allmänna kommunikationerna måste givetvis också godtas som skäl att inte leverera.
Rält till tvångslicens föreligger vidare om sortinnehavarens villkor för leverans celler licensgivning inte är skäliga. Främst i blickfältet kommer här de betingade priserna. Utgångspunkten för bedömning av om sorlinnehavarens prissättning är skälig bör vara att han skall få full kostnadstäckning och rimlig vinst. I det senare avseendet måste beaklas att växlförädling ofta innefallar betydande risktagande och förulsätter kvalificerade forskningsinsatser.
När det gäller de viktigaste lanlbruksväxlerna kan det vara eit allmänt intresse all många deltar i marknadsföringen och konkurrerar inbördes med prisel. I allmänhet kan det därför inte godlas att sorlinnehavaren ensam marknadsför förökningsmalerial av sorter inom dessa växtarter. Motsäller sig sorlinnehavaren all frivilligt ge licenser i dessa fall bör tvångslicens kunna meddelas.
Har någon fått licens frivilligt men på oskäliga villkor står olika möjligheter öppna för honom om han önskar få villkoren ändrade men inte kan träffa frivillig uppgörelse därom med licensgivaren. Om tillämpning av villkoren skulle vara uppenbart stridande mot god sed eller cjest otillbörligt kan lieenstagaren vid domstol utverka jämkning av avtalet. Enligt en allmän rätlsgrundsats, som grundas på en analogisk tillimpning av 8 § skuldebrevslagen (1936: 81), anses nämligen domstol ha rält atl jämka otillbörlig: avlalsvillkor, Om villkoren kan anses innefalta en konkurrensbegränsning med skadlig verkan genom att på ett från allmän synpunkt otillbörligt sätt påverka prisbildningen, hämma effektiviteten inom näringslivet eller försvåra eller hindra licenstagarens näringsutövning, kan licenslagaren påkalla ingripande enligt konkurrensbegränsningslagen genom näringsfrihelsombudsmannen. En tredje möjlighet för licenstagaren att få oskäliga avtalsvillkor justerade är att han söker tvångslicens enligt nu förevarande paragraf; en frivillig licens hindrar alllså inte tillämpning av Wvångslieensbestämmelserna. Alt olika möjligheter till jämkning sålunda finns bör vara ägnat alt främja en från allmän synpunkt lämplig marknadsföringspolitik från sortinnehavarnas sida.
I paragrafen, som motsvarar 25 § i utredningens förslag, bestäms vad som skall fordras av tvångslicenstagare och vilka rättigheter sorlinnehavaren har, när tvångslicens upplåtils (jfr 49 § PatL och 29 § MT).
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 135 Första stycket
För sortinnehavaren är det av vikt att de hos tvångslicenshavaren upp-: förökade produklerna får en sådan standard att hans anscende hos allmänheten inte äventyras. Tvångslicens får därför enligt detta stycke inte meddelas annan än den som kan antas ha förutsättningar att utnyttja växtsorten på elt godtagbart sätt och i överensslämmelse med licensen.
Kravet innebär alt det företag eller den person som söker tvångslicens skall ha ekonomiska resurser och förutsätlningar i övrigt att sakkunnigt och effektivt uppföröka sorlen och marknadsföra den i erforderlig omfattning. Hinder föreligger inte mot att tvångslicenshavaren anlilar konlraktsodlare för uppförökningen.
Andra stycket
Det har anselts att sortinnehavaren inte bör berövas möjlighelen alt själv eller genom andra ulnyltja sorlen. Därför stadgas i första punkten av delta stycke all tvångslicens inte ulgör hinder för sortinnehavaren att själv utnyttja sorten eller alt upplåta licens. Tvångslicens får alltså inte ges formen av ensamlicens.
Enligt bestämmelsen i andra punkten får lvångslicens övergå till annan endast tillsammans med rörelse, vari den ulnyttjas eller ulnyltjandet avsetts skola ske. Beslämmelsen innebär förbud inte bara mot en fullständig överlåtelse av en lvångslicens utan också mot en partiell överlåtelse, t. ex. i form av underlicens.
29 §S
Denna paragraf, som motsvarar 26 § i utredningens förslag, ger vissa beslämmelser om sättet för meddelande av tvångslicens och om upphävande eller ändring av l|vångslicens (jfr 50 § PatL och 30 8 ML).
Enligt första punkten meddelas tvångslicens av rällten, som också beslämmer i vilken omfattning växtsorten får utnylljas samt fasisläller vederlaget och övriga villkor för licensen. .
Vid vederlagets bestämmande skall beaktas å ena sidan intresset av att material av sorten bliv tillgängligt för allmänheten till skäligt pris och å andra sidan att sortinnehavaren får skälig ersättning. Beror tvångslieensen på all sorlinnehavaren erbjudit eller beviljat licens på villkor som leder till för höga priser kräver det allmännas intresse alt priserna bringas ner till skälig nivå. Dock disponerar parterna över tvisteföremålel, varför vederlaget inte kan beslämmas lill lägre belopp än sökanden har medgelt.
Vederlaget kan bestämmas till ctt engångsbelopp celler till en löpande licensavgift. Andra villkor kan vara att licenshavaren skall ställa säkerhet för vederlagel eller överlämna bokföringsmalerial för kontroll av ersättningens storlek. Om tvångslicensen också innefaltar skyldighet för sortinnehavaren alt slälla förökningsmaterial till förfogande, kan rätten fast-
136 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
ställa den kvantitet som skall överlämnas och bestämma vederlaget för detta. Vederlaget kan bestämmas exempelvis per planta eller, såvitt angår utsäde, efter vikt.
I andra punkten föreskrivs att rätten på yrkande kan upphäva licensen eller fastställa nya villkor för denna, när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det. Talan kan föras såväl av sortinnehavaren som av licenstagaren. Ett fall när det kan bli aktuellt alt tillämpa denna punkt är när tvångslicens övergått på annan i samband med överlåtelse av rörelse.
I mål om tvångslicens torde det regelmässigt vara lämpligt att yttrande inhämtas av växtsortnämden.
Växtförädlarrättens upphörande m. m.
30 5
Paragrafen, som motsvarar 27 8 i utredningens förslag, behandlar påföljd av försummelse att betala årsavgift (jfr 51 8 PatL).
Erläggs inte årsavgift såsom föreskrivs i 23 § departementsförslaget är enligt förevarande paragraf växtförädlarrätten förfallen från och med ingången av det år för vilket avgift inte erlagts.
Eftersom 23 § tredje slycket medger betalningsfrist för årsavgiften på sex månader kan först efter denna tids utgång konstaleras om växtförädlarrätten förfallit. Har rälten förfallit verkar detta retroaktivt sex månader tillbaka. I vad avser årsavgifter som hänför sig till tiden före rättens registrering kan retroaktliviteten till följd av bestämmelserna i 23 § andra stycket bli längre än sex månader.
Alt växtförädlarrätten förfallit konstateras ex officio av växtsortnämnden, som har atl avföra sorten ur växtsorlregistret och utfärda kungörelse om åtgärden. Föreskrifter härom får meddelas i tillämpningskungörelsen. Som jag närmare kommer att utveckla i anslutning till min behandling av 35 § departementsförslaget anser jag i motsats till utredningen att föreskrift om kungörelse i detta och vissa andra fall inle bör tas in i lagtexten.
Talan om intrång på grund av handling, som begålts under den tid växtförädlarrätten senare konstateras icke ha varit gällande, kan inte väckas efter det att klarhet vunnits om att rätten förfallit. Däremot kan intrångstalan avseende handling som begålts under tiden före det kalenderår från vars ingång rätten skall anses ha förfallit givetvis väckas även därefler.
I PatL finns regler om återupprättande av förfallet patent inom viss tid, om patenthavaren haft godtagbar ursäkt för underlåtenheten att betala. Motsvarande regler har inte bedömts behövliga för växtförädlarrättens del. Sveriges advokatsamfund har under hänvisning till att bortfall av växlförädlarrätt kan ha betydande ekonomiska konsckvenser för sortinnehavaren föreslagit att växtsortnämnden åläggs att före såväl förfallodagen som
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 137 respittidens utgång skriflligen erinra sortinnehavaren om avgiften och påföljden för underlåtenhet att betala. Enligt min mening bör man emellertid inte lägga flera administrativa uppgifter på nämnden än vad som är oundgängligen nödvändigt. Då det vidare synes mig rimligt att fordra av sortinnehavare att de själva håller reda på förfallodagar för årsavgifter, anser jag att sådan föreskrift som samfundet föreslagit inte bör ges.
31 §
Paragrafen motsvarar 28 8 i utredningens förslag och behandlar frågor om hävande av registrering (jfr 52 8 PatL och 31 § ML).
Första stycket
Trots att officialprövning föregår registrering av växtsort kan det naturligtvis inträffa att regislrering kan komma alt ske trots att de grundläggande förutsättningarna rätteligen inte är för handen. I sådana fall skall registreringen kunna hävas.
Ett skäl till hävning bör till alt börja med vara att bestämmelsen i 1 § departementsförslaget inle iakttagits. Felet kan bestå i att det inte föreligger någon växtsort i lagens mening eller att sorlen tillhör en växtart på vilken lagen inte äger tillämpning.
Registrering bör vidare kunna hävas om växtförädlarrätt meddelats i strid mot 2 §. Elt sådant fall är att annan än den som framställt sorten eller den till vilken hans rätt övergått fått ensamrätten. Ett annat fall är att sorten framställts av utländsk förädlare utom riket och Kungl. Maj:t inte gett förordnande som berättigat denne förädlare att få sorten registrerad här i riket.
Hävning av registreringen bör vidare kunna förekomma om växlförädlarrätt registrerats i slrid mot det i 3 § upptagna särskillnadskravet. Det har Et. ex. framkommit alt en sort, från vilken den skyddade sorten inte klart kan skiljas, publicerats redan innan ansökan om registrering gjordes eller att förädlaren celler hans rättsinnehavare marknadsfört sorten i Sverige före dagen för registreringsansökan celler utomlands mer än fyra år före nämnda dag.
En förutsältning för att regislreringen skall hävas bör alltid vara att hindret mot registrering alltjämt består när frågan om hävning aktualiseras.
Beslulet om hävande av registrering av växtförädlarrätt bör meddelas genom dom av domstol.
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första punkten av första stycket att rätten på talan därom skall bäva registrering om sådan skett i strid mot 1 eller 2 § eller mot 3 § första stycket 1. eller tredje stycket och hinder mot registrering alltjämt föreligger.
Vad gäller frågan om vem som är berättigad till växlförädlarrätt är tidpunkten för registreringen avgörande. Däremot saknar det betydelse om St Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
138 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
rälligheten uppkommit före eller efter ansökningen om växtförädlarrätt. Att märka är emellerlid att den som anser sig ha varit berättigad till regislrering normalt torde ha slörre intresse av att yrka alt få registreringen överförd på sig än att begära hävning. Bestämmelse om överföring av regislrering finns i 32 § departementsförslaget.
Enligt 52 3 första stycket andra punkten PalL får patent inte förklaras ogiltigt på den grunden alt den som erhållit patentel varit berättigad till blott viss andel däri. Den silualionen att annan visar sig på grund av meduppfinnarskap vara jämte patenthavaren berättigad till patentet, kan inte lösas genom alt patentet förklaras delvis ogiltigt och hel ogiltigförklaring har bedömts innefalta mer våld än nöden kräver. Samma betraktelsesält bör tillämpas på motsvarande situation inom växtförädlarrätten, men utredningen har inte föreslagit något stadgande härom. För att undvika motsatsslut anser jag att växlförädlarrättslagen i denna del bör överensslämma med PatL.
I departementsförslaget anges i enlighel med det sagda i första stycket andra punkten av förevarande paragraf alt regislrering inte får hävas på den grund att den som fått registreringen varit berätligad till endast viss andel i växtförädlarrätten.
Som framgår av vad jag anfört i tidigare sammanhang (avsnitt 6.6) gäller i mål om hävande av registrering liksom i andra mål om växtförädlarräll rältegångsbalkens allmänna regler om forum i tvistemål.
En komplellerande forumregel enligt vilken talan får väckas vid Stockholms lingsrätt, om det inte finns någon behörig domstol enligt rättegångsbalken, har intagits i 44 § departementsförslaget.
Om skyldighet att underrätta växtsortnämnden och lieenstagare angående talan om hävande av registrering stadgas i 43 § departemcntsförslaget.
Om det brister i de biologiska kraven för växtförädlarrätt, dvs. i kraven på homogenitet eller stabilitet, kan regislrering inte hävas enligt denna paragraf. Däremot kan växtsorten i sådant fall avföras ur växlsortregistrel. En regel härom finns i 33 § andra stycket departementsförslaget. Jag återkommer lill frågan vid behandlingen av sagda paragraf.
Andra stycket
I detta stycke — som utformats efter förebild av 52 § tredje stycket PatL och 31 8 andra slycket ML — meddelas särskilda regler om talerätt för den situationen att talan om hävande av registrering grundas på att växtsort registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 2 §. Talerält på denna grund tillkommer enligl första punkten endast den som påstår sig berättigad enligt 2 8. Sådan talan bör vara tidsbegränsad och i andra punkten föreskrivs därför en preskriptionstid av ett år från det käranden fick kännedom om registreringen och de övriga omständigheter på vilka talan grundas, dvs. de omständigheter som käranden åberopar till stöd för på-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 | 139 slåendet att han är berättigad till sorten. En särskild tidsbegränsning på tre år från registreringen gäller enligt tredje punkten för det fallet att sortinnehavaren var i god tro när växtförädlarrätten registrerades eller övergick på bonom. Molivet till denna tidsbegränsning är hänsynen till sortinnehavaren och lill omsättningens intresse. Den goda tron skall ha förelegat när sortinnehavarcn fick sorten registrerad för sig celler när han efter registreringen förvärvade rätten till sorlen. Preskriptionsbestämmelsen gäller även om sortinnehavaren senare kommit 1 ond tro.
Tredje stycket
I detta stycke ålerfinns huvudregeln om taleräll. Motsvarande regel finns i PatL i 52 § andra stycket och i ML i 31 8 [redje stycket. Enligt PalL får lalan föras, förutom av den som lider förfång av regislreringen, av myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer. Taleregeln i ML är i princip densamma. I anslutning härtill föreskrivs i palenlkungörelsen resp. mönsterskyddskungörelsen alt talan som avses i de berörda lagreglerna föres av åklagare om ej Kungl. Maj:t för särskilt fall förordnar annan myndighet.
Del har bedömts lämpligt att utforma taleregeln i växtförädlarrättslagen på samma säll som i PatL och ML. I tredje styckel av förevarande paragraf föreskrivs följaktligen att i övriga fall, dvs. fall som inte regleras av andra stycket, talan får föras av var och en som lider förfång av regislreringen och, om det är påkallat från allmän synpunkt, av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Frågan om behörig myndighet torde komma att lösas på samma sätt här som i patenlkungörelsen och mönslerskyddskungörelsen.
För talan som avses med reglerna i tredje stycket, dvs. talan som har sin grund i annat förhållande än att växlsort registrerats för annan än den som enligt 2 8 är berältigad därtill, gäller ingen tidsbegränsning utan talan kan föras under hela skyddstiden.
32 8
Paragrafen motsvarar 29 § i utredningens förslag och behandlar överföring av registrering (jfr 53 § första stycket PatL och 32 § försla stycket ML).
I det fall att växtsort registrerats för annan än den berättigade, dvs. förädlaren eller den till vilken förädlarens rält övergått, kan som framgår av 31 § första och andra styckena den berättigade föra talan om att regislreringen skall hävas. Genom sådan talan riskerar han emellerlid alt inte för egen del kunna förvärva växtlförädlarrätt för sorten. Ett nyhetshinder kan ha uppkommit cfler registreringen. Därför föreslås i första punkten av denna paragraf att om växtsort registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 2 § rälten skall på talan av den berättigade överföra registreringen på honom.
Rättsverkningarna av en överföring av växtförädlarrätt får i överensslämmelse med vad som utltalals i patentlagpropositionen (prop. 1966: 40 s. 196 f)
140 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 bestämmas med principiell utgångspunkt i att rätten anses ha övergått på den nyc innehavaren redan vid tidpunkten för registreringen. Äldre avtal om växtförädlarrätten får i princip anses ogiltiga. Efter överföringen kan alltså sådana avtal inle läggas till grund för anspråk från någondera parten. Frågan om och i vilken omfattning förhållandet kan ge upphov till skadeståndsanspråk eller krav på erlagda prestationer får lösas enligt allmänna grundsatser om verkan av avlals ogillighet. Den nye sortinnehavaren torde också i princip ha rätt att beivra intrång som skelt under tiden från registreringen till dess beslutet om överförande vann laga kraft.
De frister som enligt 31 § andra stycket gäller i fråga om talan om registrerings hävande skall enligt andra punkten i paragrafen äga motsvarande tillämpning i fråga om talan om överföring.
Skyldighet alt underrätta om talan om överföring gäller enligt 43 § departementsförslaget på samma sätt som i fråga om talan om hävande av registrering.
153 § andra stycket PatL resp. 32 § andra stycket ML finns en regel av innehåll att om den som frånkänns patentet resp. registrering av mönstret börjat i god tro utnyttja uppfinningen resp. mönstret yrkesmässigt han äger på vissa villkor fortsätta utnyttjandet. Motsvarighet till dessa stadganden har inte ansetts behövligt i växtförädlarrättslagen. Ett visst skydd åtnjuter en godtroende sortinnehavare genom att talan om överföring inte får väckas mot honom senare än tre år efter registreringen.
33 8
Paragrafen, som motsvarar 30 § i utredningens förslag, behandlar två fall i vilka växlsorten skall avföras ur växtsortregistret.
Första stycket
Som närmare utvecklats vid 24 8 är det som regel nödvändigt att cfterkontrollera sorter som registrerats enligt lagen om växtförädlarrätt. En förutsättning för att det skall vara möjligt att göra sådan konlroll är normalt att växtsorlnämnden såsom kontrollerande organ får tillgång till förökningsmaterial av sorten och till de upplysningar och handlingar som kan behövas. Om sortinnchavaren vägrar att trols föreläggande ställa material till förfogande och om kontroll därigenom omöjliggörs bör han förlora ensamrätten till sorten. I delta stycke har därför föreskrivits att om sortinnehavaren inte efterkommit föreläggande av växtsortnämnden enligt 24 § och om underlåtenheten utgör hinder för effektiv efterkontroll av sorten växtsortnämnden skall avföra sorten ur registret. Det framgår av formuleringen att påföljden inte skall inträda om efterkontrollen kan göras trots att sortinnehavaren inte ställt sig föreläggandet till efterrättelse. .
Kungl. Maj:ls proposition nr 40 år 1971 | 141
Andra stycket
Om det vid efterkontroll eller i annat sammanhang visar sig alt den registrerade sorten inte bibehållit de särskiljande egenskaperna fyller sorten inte längre förutsättningarna för ensamrätt. Rätten bör då i en eller annan form upphävas.
Utredningen diskuterar i betänkandet om sådant beslut som här avses skall meddelas av domstol eller av växtsortnämnden. För det förra alternativet talar enligt utredningen att slora ekonomiska värden är förknippade med en växtförädlarrätt och att det skulle innebära cen viss trygghet för sortinnehavaren att en sådan rätt inte mot hans vilja bringas att upphöra annat än genom domstols dom. För alternativet alt låta beslutet ankomma på växtsortnämnden talar alt avgörandet i hithörande frågor så gott som helt beror på en bedömning av biologiska faktorer och att sådana bedömningar görs bäst av nämnden. Enligt utredningens förslag skall växtsortnämnden i den angivna siluationen förklara rätten förfallen.
Svenska palentombudsföreningen erinrar om att ogiltigförklaring av patent, varumärke och mönster utan inskränkning faller inom domstols kompetens och finner det principiellt otillfredsställande att den registreringsmyndighet som på ansökan beviljar ett rättsskydd samtidigt tilläggs befogenhet att upphäva skyddet. Föreningen framhåller att tredje man kan ha intresse av alt med åberopande av bristande homogenitet eller stabilitet yrka hävning av registreringen och att vederbörande i så fall skulle ha att föra lalan inför växtsortnämnden som inte har resurser eller befogenheter att i domstolsmässiga former avgöra ärendet. Föreningen föreslår därför att ogiltighetstalan i sin helhet skall föras inför domstol.
De av utredningen och patentombudsföreningen framförda rättssäkerhetssynpunkterna är beaktansvärda. Emellertid får det antagas att det typiskt sett snarare är det övervakande organet än enskilda personer eller företag som har anledning att ta upp frågor om bristande stabilitet hos rättsskyddad sort. Något behov av förhandlingar mellan enskilda parter i domstolsmässiga former torde knappast föreligga. Den bästa sakliga kompetensen att bedöma frågor av denna art föreligger givelvis hos växtsortnämnden. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag att det bör ankomma på nämnden att fatta avgörandet i här avsedda fall. Rällssäkerhetssynpunkten torde få anses tillräckligt tillgodosedd genom möjligheten att överklaga växtsortnämndens beslut.
I anslutning till dessa överväganden föreskrivs i andra stycket att om registrerad växtsort finnes icke ha bibehållit det eller de kännetecken som vid registreringen skilde sorten från andra sorter, växlsortnämnden skall avföra sorten ur registret.
Att klagorätt föreligger mol beslut som avses i delta lagrum framgår av 48 8 departementsförslaget. Om beslutet att avföra växtsorten föranletts av
142 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
att sortinnehavaren inte efterkommit föreläggande enligt 24 § kan bristen avhjälpas i fullföljdsinstansen. Sker detta skall beslutet undanröjas och ärendet återförvisas till växtsorlnämnden för förnyad behandling.
34 8
Paragrafen, som motsvarar 31 8 i utredningens förslag, behandlar avstående från växtförädlarrätt (jfr 54 § PatL och 33 £ ML).
Första stycket
Här föreskrivs att om sortinnehavaren skriftligen hos växtsortnämnden avstår från växtförädlarrätten nämnden skall avföra sorten ur registret.
Alt krav på skriftlig form uppställts beror på alt ett avstående från växtförädlarrätt har viktiga konsekvenser för sortinnehavaren och alt misstag därför bör förebyggas.
Den ende som kan med rätllslig verkan avstå från växtförädlarrätt är den i registret anlecknade sortlinnehavaren. Är flera saminnchavare till rätten måste ansökan göras av samtliga. Ett avstående kan återkallas ända till dess besiut meddelats av växtsortnämnden.
Finns i fall då sortinnehavaren avslår från växtförädlarrält licensupplåtclse antecknad i registret krävs inte att licenstagaren samtyckt till att växtsorlen avförs. Licenstagaren bör dock underrättas och beredas tid att tillvarata sina intressen. Föreskrift härom kommer att intas i tillämpningskungörelsen. Om avståendet strider mot de förpliklelser sortinnehavaren enligt avtal bar med licenstagaren kan han bli skadeståndsskyldig gentemot denne. . |
Visar det sig sedan växtsorten avförts ur registret atl någon annan än den i registret antecknade sortinnehavaren var berättigad till växtförädlarrätten kan den berättigade ha en fordran på skadestånd av sortinnehavaren. Däremot kan han inte få rätten återupplivad. Om den berättigade gör invändning mot rättens avförande ur registret redan innan beslut meddelats får växtsortnämnden förfara efter omständigheterna, exempelvis hänvisa honom att inom viss tid väcka talan om överföring av växtförädlarrätten. Har sådan talan väckts, får enligt andra stycket växlförädlarrätten inte förklaras upphävd förrän tvislen avgjorts.
Andra stycket
I de fall då växtförädlarrält utmätts eller tvist om överföring av sådan rätt anhängiggjorts vid domstol skulle sortinnehavaren kunna beröva utmätningssökanden resp. den berättigade hans rätt genom att avstå från rätten. För att förhindra detta stadgas i andra stycket att sorten i de angivna siluationerna inte får avföras ur registret så länge utmätningen består eller tvisten inte blivit slutligt avgjord. I anslutning härtill föreslås också den ändringen i utsökningslagen att om växtförädlarrätt utmäts ut-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 143
mätningsmannen genast skall sända bevis därom till växtsortnämnden. Till detla förslag återkommer jag i det följande (avsnitt 8.2).
35 5
Paragrafen motsvarar 32 § i utredningens förslag. I dess första stycke behandlas vissa fall då registrerad sortbenämning måste utbytas mot ny benämning. Andra stycket föreskriver att i dessa fall sorlinnehavaren skall beredas tillfälle att föreslå ny benämning. Enligt tredje stycket kan i vissa undantagsfall registrerad benämning avföras ur registret.
Paragrafen saknar av naturliga skäl motsvarighet i PatL och ML. Inte heller VmL har någon direkt motsvarighet till paragrafen. Däremot finns i VmL vissa bestämmelser om hävande av registrering av varumärke (25— 27 §§). Reglerna har emellertid ulformats annorlunda i växtförädlarrättslagen än i VmL. Detta beror på att varumärket har karaktären av en privatrält lill kännelecken medan växtförädlarrätten inte avser benämningen utan sorlen som sådan; sortlbenämningen är en beteckning, som av allmänna hänsyn obligatoriskt skall finnas på skyddade sorter. Denna skillnad har också föranlett att medan beslut om hävande av varumärkesrätt enligt VmL fattas av domstol frågor om ulbyle och avförande av registrerad sortbenämning har ansetts böra avgöras i administrativ ordning.
Första stycket
Vid registrering av sorlbenämning sker en officialprövning, vars syfte är att förhindra benämningar som strider mot allmänna intressen eller inkräklar på annans enskilda rätt. Eftersom en administraliv prövning aldrig kan bli helt effektiv har det bedömts nödvändigt alt ge möjlighet att byta ul registreringar, som redan från början inte hade bort registreras eller som sedermera kommit alt bli sådana alt de strider mot de av allmänna hänsyn i 8 § uppställda förulsättningarna för registrering.
I första stycket första punkten föreskrivs därför alt om sortbenämning registrerals i strid mot växtförädlarrältslagen och om skälet mot registrering allljämt föreligger växtsorlnämnden skall registrera ny benämning för växtsorten. Här avses alltså sådana fall, då registrering rätteligen aldrig skulle ha skett, eftersom något av de i 8 8 angivna hindren mot registrering förelegat men förbisetts eller inte varit bekant. En ytterligare förutsättning för utbyte av benämningen är att hindret kvarslår. En benämning som registrerats i strid mot en för annan gällande varumärkesrätt kan inte längre bytas ut om varumärkeshavaren sedermera medger att benämningen får användas för sorten. Utbyte kan heller inte ske om varumärke under mellantiden förlorat. sin särskiljningsförmåga och varumärkesskyddet på så sätt gått förlorat. | :
I andra punkten av första stycket föreskrivs att detsamma gäller, dvs. växtsortnämnden skall registrera ny benämning för sorten, om den registre-
144 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 rade sortbenämningen uppenbarligen blivit ägnad att vilseleda allmänheten eller om den blivit stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse. Här avses fall då benämningen inte vid tiden för regislreringen stred mol 8 §& andra stycket 2 eller 3 men senare kommit att göra det.
Att den inte längre godtagbara sortbenämningen alltid måste ersättas med en ny benämning sammanhänger med att sorten enligt 22 § inte får marknadsföras utan registrerad benämning. Eftersom det normalt är ett allmänt intresse att registrerade sorler finns tillgängliga får marknadsföringen inte hindras av frånvaro av sortbenämning. Härav följer alt inte bara enskilda som har ett direkt inlresse av marknadsföringen — sorlinnehavare och licenstagare till sorten — har rätt att begära ulbyte av sortbenämningen utan alt också växtsorlnämnden ex officio har att tillse alt varje registrerad sort alltid har en godtagbar benämning.
När ny sortlbenämning registreras skall den äldre benämningen avföras ur registret. Någon särskild föreskrift härom har inte ansetts behövlig.
Andra stycket
Föreskriften om obligatorisk sortbenämning på registrerade sorter har tillkommit främst av allmänna hänsyn. Samtidigt kan givetvis benämningen vara av vitalt intresse för sortinnehavaren. I andra stycket har därför föreskrivits att sortinnehavaren skall beredas tillfälle alt föreslå ny benämning i de fall då enligt första stycket utbyte av benämning skall göras.
Tredje stycket
Att skyddstiden för en registrerad sort utgår eller alt växtförädlarrätten eljest upphör medför inte att sortbenämningen därefter saknar betydelse. Ty enligt 22 8 får som tidigare angells en sort som varit skyddad inle marknadsföras efter skyddets upphörande utan att den registrerade sortbenämningen därvid används. Att en sort avregistreras medför följaktligen inte att sortbenämningen avförs ur registret.
Emellertid kan det tänkas situationer, då det kan te sig angeläget att en registrerad sortbenämning avförs. Ett sådant fall kan vara att en sortinnehavare önskar använda en benämning som sedan länge varit ur bruk på cen ny sort. Ett annat tänkbart fall är alt registrering av växlsort hävts genom dom, exempelvis på den grunden att sorten inte tydligt kunnat skiljas från andra sorter. Förutsättningar för avregistrering av sortbenämning bör dock alltid vara att skyddstiden för sorten utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört och alt sortbenämningen inte längre används. Elt ylterligare villkor bör vara att risk för förväxling inte uppkommer och att avregislreringen inte på annat sätt skadar allmänna eller enskilda intressen. Det bör ankomma på växtsorlnämnden att pröva att della villkor är uppfyllt.
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i tredje stycket att på sort-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 145
innehavarens begäran eller då anledning därtill eljest föreligger registrerad benämning på sort, för vilken skyddstiden utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört, får avföras ur växtsortregistret efter prövning av växtsorlnämnden, om benämningen inte längre används.
Utredningen har föreslagit alt i slutet av detta avsnitt skulle intas en särskild paragraf, 33 §, av innehåll att växlsortnämnden skulle utfärda kungörelse i fall då växtförädlarrätt förfallit eller förklarats upphörd eller när växtförädlarrält genom lagakraftvunnen dom förklarats ogiltig eller blivit överförd eller när ny sortbenämning registrerats eller sortbenämning avförts ur växtsortregistret. Motivet härtill torde ha varit att det bedömts vara lämpligt att ge intresserade tillfälle alt följa utvecklingen inom växtförädlarrätlten. Jag delar utredningens uppfattning alt kungörelse bör utfärdas i de angivna fallen men anser att föreskrifler härom inte behöver tynga lagtexten utan kan tas upp i tillämpningskungörelsen. Mitt ställningstagande i denna fråga överensslämmer med det min företrädare gjorde under förberedelserna till ML (prop. 1969: 168 s. 229).
Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.
Bestämmelserna om ansvar, ersättningsskyldighet och s.k. säkerhelsålgärder har i utredningens förslag utformats i mycket nära anslutning till motsvarande bestämmelser i PatL och ML.
Förslaget kritiseras av länsåklagaren i Värmlands län, som uttalar alt de här föreslagna stiraffbestltäramelserna utgör exempeol på sådana straffsanktioner som kan undvaras. Till slöd härför anför länsåklagaren bl.a. att frågor om intrång i växtförädlarrält kan förväntas bli av säregen beskaffenhet och såvitt gäller åtalsfrågan svåra att bedöma, varför det synes vara ett samhällsintresse att kostnadskrävande förundersökningar i sådana mål undviks. Länsåklagaren framhåller vidare alt skadeståndsreglerna i förslaget enligt hans mening är så utformade att de kan verka tillräckligt avhållande på den som vill göra intrång i växtförädlarrätt. även RÅ hyser av enahanda skäl tvekan om förslaget är ändamålsenligt men vill med hänsyn till att frågan sammanhänger med sanktionssystemet på andra håll inom det immaterialrättsliga området och särskilt i PatL inte motsätta sig detsamma.
För egen del kan jag väl förstå de framförda betänkligheterna, vilka också med varierande styrka anfördes under förarbetena till PalL och ML. Dessa betänkligheter ledde till alt de då framlagda förslagen i skilda hänseenden modifierades. Jag kan inte finna alt växtförädlarrätten skiljer sig från palent- eller mönsterrätten på sådant sätt att det skulle vara sakligt motiverat alt här föreslå särlösningar i fråga om ansvars- och skadestånds-
1:16 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 reglerna. Rent principiellt synes också cnhetliga regler vara önskvärda. Jag har därför stannat för att uppta ulredningens förslag i sak oförändrade i departemculsförslaget.
36 8
I paragrafen, som motsvarar 34 § i utredningens förslag, regleras under vilka förutsätlningar ansvar kan utkrävas för intrång i växtförädlarrätt Gjlfr 57 § PatL och 35 § ML).
Första stycket
Enligt detta stycke skall den som uppsåtligen gör intrång i växtförädlarrätt dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Intrång i växtförädlarrält föreligger om någon utan sorlinnehavarens lov förelar åtgärd som enligt 4 § är förbehållen denne. För inlrångspåföljd förulsälts alt åtgärden vidtagils efter det beslut om växlförädlarrätt vunnit laga kraft. För ansvar krävs att gärningen skelt uppsåtligen. Straffsatsen motsvarar vad som gäller inom immaterialrätlen i övrigt. Frihetsstraff bör endast ifrågakomma vid mycket grova inlrångsfall.
Såvitt gäller medverkan till intrång i växtförädlarrätt skall de allmänna bestämmelserna i brottsbalken tillämpas.
Växtförädlarrätlen omfattar ingen rätt till sortbenämningen. Oriktig användning av denna kan därför inte föranleda intrångspåföljd. Däremot finns det en särskild straffbestämmelse för sådana fall i 41 8 departementsförslaget.
Andra stycket
Intrång i växtförädlarrält bör liksom paltent- och mönsterintrång vara s.k. angivelscbrott. även i så måtto bör överensstämmelse råda med patentoch mönsterrätten att som en ytterligare förutsättning för åtal uppställs att åklagaren av särskilda skäl finner allmänna hänsyn kräva åtal.
I andra stycket ges därför den föreskriften att allmänt ålal för intrång i växtförädlarrätt får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.
Beslutar åklagaren alt inte åtala, kan målsäganden enligt allmänna regler själv väcka ålal. Med målsägande avses här i första hand sortinnehavaren. Men även licenstagare har ställning som målsägande och kan följaktligen självständigt anmäla intrång till åtal.
I paragrafen, som i ulredningens förslag motsvaras av 35 §, behandlas frågan om skadestånd vid intrång i växtförädlarrätt (jfr 58§ PatL och 36 § ML).
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 147
Första stycket
Här föreskrivs i första punkten att den som uppsålligen eller av oaktsamhet gör inlrång i växtförädlarrält skall utge skälig ersättning för ulnylljandel av växlsorten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget medfört. Enligt andra punkten kan ersältningen jämkas om endast ringa oaktsamhet föreligger.
Vid bedömningen av om oaktsamhet föreligger vid intrång i växtförädlarrält bör beaktas dels att det är ett förhållandevis litet antal företag som ägnar sig åt framställning av eller handel med ulsäde, dels att sortimentet på marknaden är tämligen begränsat och upplysningarna om skyddade sorter lält lillgängliga. Det bör därför normalt kunna fordras av företag i branschen alt de håller sig underrättade om vilka sorter som är skyddade. Följaktligen bör stränga krav på aktsamhet ställas på dem som yrkesmissigt ulnyltjar eller avser att utnyttja förökningsmatlerial av sådana växtarter som omfattas av skyddssystemet.
Skadeslåndet bör vid intrång som begåtts uppsåtligen celler av oaklsamhel, som inte är ringa, fullt ut täcka den lidna skadan. Om det är svårt att åstadkomma lillfredsställande bevisning om skadans storlek kan domstolen med stöd av 35 kap. 5 3 rällegångsbalken uppskalta skadan till skäligt belopp.
Andra stycket
I della slycke föreskrivs alt den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör intrång i växlförädlarrält skall utge ersättning för utnyttjandet av sorten om och i den mån det finnes skäligt. Vid skälighetsbedömningen torde normal licensavgift betraktas som maximum och förhållandevis stort ulrymme ges för jämkning nedåt.
Tredje stycket
Här återfinns den i moderna svenska immaterialrältslagar regelbundet förekommande preskriplionsregel som anger att talan om ersättning för intrång skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd alt rätten till ersättning annars är förlorad.
Ulgångspunklen för preskription är således den tidpunkt då skadan inträffade. Som regel torde denna tid sammanfalla med den tidpunkt då intrånget skedde, men vissa typer av skador, exempelvis nedgång i egen försäljning, kan inträffa senare. Som cn yttersta preskriptionslid gäller i sådana siluationer den vanliga tioåriga fordringspreskriptionen, vars utgångspunkt är den skadebringande handlingen, alltså i detta fall intrånget.
148 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
38 §
Paragrafen, som motsvarar 36 8 i utredningens förslag, innchåller föreskrifter om s. k. säkerhetsåtgärder (jfr 59 § PatL och 37 8 ML).
Första stycket
Enligt första punkten kan rätten efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsalt intrång förordna, att växtmalerial med avseende å vilket inlrång föreligger skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget eller ock förstöras. En förutsättning för sådant förordnande är att yrkande därom framstlälls av den som lidit intrång.
Excmpel på situalioner då ett förordnande enligt denna bestämmelse kan bli aktuellt är alt växtmaterial av en skyddad sort framställts eller importerats utan sortinnehavarens lov och sortinnehavaren kan bevisa att materialet är avselt alt marknadsföras eller såvitt gäller prydnadsväxter användas för förökningsändamål. Denna bevisskyldighet torde visserligen normalt vara svår att fullgöra men synes kunna få praktisk betydelse exempelvis vid upprepad import av prydnadsväxter som uppges vara konsumtionsvara men används som förökningsmaterial.
Utlämnande mot lösen till målsäganden bör vara det normala i de angivna silualionerna. Förordnande om förslöring av materialet torde böra ges bara 1 undantagsfall.
Att med intrång jämställs olovligt utnyttjande under ansökningstiden framgår av 39 5.
Åtgärd som avses i första stycket kan riktas inte bara mot växtmalerial som finns hos den som gjort intrånget utan också mot material som förvärvats av annan, i den mån fortsalt intrång kan befaras på grund av dennes innehav. Till skydd för godtroende förvärvare föreskrivs dock i andra punkten alt förordnande inte får avse den som i god tro förvärvat materialet eller särskild rält till detta och som inte själv gjort intrång i växtförädlarrätten.
Andra stycket
För alt säkerställa framtida verkställighet av beslut om åtgärd enligt första stycket stadgas i andra stycket att om brott som anges i 36 § skäligen kan antas föreligga material som avses i första stycket får tas i beslag. Vad som är föreskrivet om beslag i brottmål äger därvid tillämpning.
En förutsättning för tillämpning av andra stycket är således att ansvarstalan förs i intrångsmålet. Yrkas på grund av intrånget bara skadestånd eller förs endast talan om säkerhetsåtgärd blir i stället bestämmelserna i 15 kap. 3 § rättegångsbalken om handräckning tillämpliga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 149 Tredje stycket
För all förebygga värdeförstörelse ges i detta stycke en undantagsregel av innehåll att rätten utan hinder av vad som sägs i första stycket kan förordna att innehavare av sådant material som avses i första stycket skall äga förfoga över detta material mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.
39 §
I paragrafen, som motsvarar 37 § i utredningens förslag, regleras rätten till skadestånd för olovligt utnyttjande av en sort under ansökningstiden (jfr 60 8 PatL och 38 & ML).
Första stycket
Enligt PatL och ML räknas skyddstiden efter beviljandet av patent resp. mönsterrätt retroaktivt från den dag då ansökningen om skydd gjordes. Under sådana förhållanden ter det sig logiskt att möjlighet ges att ingripa retroaktivt mot intrång som gjorts under ansökningstiden. Bestämmelser härom finns i 60 8 PatL och 38 8 ML.
Då det gäller växtförädlarrätt är utgångspunkten för skyddstiden enligt 21 § departementsförslaget, som bygger på artikel 8 i konventionen, den dag då ansökningen om regislrering bifölls. Det kan då synas följdriktigt att inte ge intrångsskydd under ansökningstiden. Emellertid ger konventionen utrymme för sådant skydd genom artikel 7 moment 3, enligt vilket unionsstat får vidta åtgärder för att skydda förädlaren eller hans rättsinnehavare mot missbruk från tredje mans sida under perioden mellan ansökningen om skydd för en ny sort och beslutet i anledning därav.
För innehavaren av cn ny sort kan det vara av avgörande ekonomisk belydelse att han får tillfälle att ensam introducera sorlen på marknaden. En uppförökning och marknadsföring av sorten utan hans tillstånd under ansökningstiden kan vålla honom slor skada. I sak finns det därför behov av visst skydd mot intrång redan före registreringen av växtförädlarrätten.
I anslutning till dessa överväganden föreskrivs i första stycket första punkten alt om någon yrkesmässigt utnyttjar växtsort, som avses med ansökan om registrering, vad som sägs om intrång i växtförädlarrätt äger motsvarande tillämpning, under förutsättning att ansökningen leder till registrering.
I motsats till vad utredningen antar torde talan enligt denna bestämmelse kunna väckas redan innan registrering skett. Rättegångsbalken ger nämligen vissa möjligheter att väcka talan redan tidigare (se NJA II 1943 s. 158 f). I varje fall bör det vara möjligt att väcka en talan om säkerhetsåtgärder innan registrering har meddelats. |
Föreskriften i första punkten innebär att skydd åtnjuts mot sådana utnyttjanden som skulle anses som intrång om växtförädlarrätt meddelats.
150 Kungl. Maj:ls proposilion nr 40 år 1971
Emellertid anser jag att man — i analogi med vad som skett i PalL och ML --- bör begränsa skyddet från början och låta det växa ut successivl. Intrång på ett lidigt stadium eller närmare bestämt fram till kungörandet av ansökan bör sålunda bara föranleda sådant begränsat skadeslåndsansvar, som avses i 37 § andra stycket, dvs. motsvarande normal licensavgift med utrymme för jämkning nedåt. Efter kungörandet bör inträda skadeståndsansvar enligt 37 § första stycket. Slraffansvar bör, som utredningen föreslagit, förbehållas de fall, då intrång sker efter det alt växtförädlarrält meddelats.
I enlighet med det anförda föreskrivs i andra punkten av första stycket att det icke får dömas till straff och att ersättning för skada på grund av ulnylljande som sker innan ansökningen kungjorls enligt 15 § får bestämmas endast enligt 37 § andra stycket.
Andra stycket
Under förarbetena till PalL och ML har uppmärksammats att den mot första stycket i förevarande paragraf svarande regeln kunde leda till rältsförlust, om ingen särregel tillfogats. Till följd av den preskriptionsbestämmelse, som i nu förevarande lagförslag återfinns i 37 § tredje stycket, skulle nämligen ersättningsanspråk kunna gå förlorat om det inte ansågs möjligt eller lämpligt att väcka talan förrän efter registrering och registreringsärendets handläggning exempelvis på grund av överklagande drog ut på tiden. För att undvika rättsförlust i dessa fall föreskrivs därför i PatL och ML att preskriptionsbestämmelsen inte äger tillämpning, om crsällningstalan väcks senast etl år efter det att patentet meddelades resp. mönstret registrerades.
Utredningen hade inte funnit behov föreligga av en sådan utsträckning av preskriplionstiden. Jag anser emellertid alt det finns lika goda skäl för detta på växtförädlarrättens område som på patenl- och mönsterrätternas.
I andra stycket föreskrivs därför att bestämmelsen i 37 § tredje stycket inte äger tillämpning, om ersättningstalan väcks senast elt år efter det växtförädlarrätten registrerades.
40 8
Paragrafen, som motsvarar 38 § i utredningens förslag, innehåller regler om befrielse från intrångspåföljd i fall då registrering av växtsort hävs (jfr 61 8 PatL och 39 8 ML). |
Första stycket
Enligt detta stycke får inte dömas till straff, ersättning eller säkerhetsålgärd enligt 36—39 §8, om registrering av växtsort hävts genom doni som vunnit laga kräft.
Föreskriften blir tillämplig i intrångsprocess, som pågår när dom på
Kungl. Maj:ts proposilion nr 40 år 1971 151
hävande av registreringen vinner laga kraft, och senare rättegång som avser inlrång före den nämnda lidpunkten. En redan lagakraftvunnen dom på inträng i växtförädlarrätt påverkas däremot givetvis inte i och för sig av en senare hävning av registreringen. Till rättstillämpningen torde få överlämnas frågan om sådan hävning kan föranleda resning av en lagakraftvunnen intrångsdom.
Andra stycket
Under förarbeten lill YmL, PatL och ML diskuterades livligt frågan huruvida en invändning om alt ensamrätten borde vara ogiltig skulle kunna prövas i ett intrångsmål. Jag hänvisar till prop. 1960: 167 s. 188 f, 256 ff och 266 f, prop. 1966: 40 s. 227, 350 f och 366 samt prop. 1969: 168 s. 248, 346 f och 350. I samtliga angivna Jagar har slutligen valts den lösningen alt en sådan prövning måsle göras i särskild rättegång. Utredningens förslag innebär en ordning som helt överensstämmer med VmL, PatL och ML. Mot denna lösning har Sveriges advokalsamfund upprepat av samfundet tidigare gjorda invändningar, nämligen i huvudsak alt regeln kan leda till alt intrångsfrågan inte blir prövad inom rimlig tid och att de skilda frågorna av flera skäl bör bedömas i ett sammanhang och av samma domare, Samfundet har tillagt att bestämmelsen blir särskilt olämplig om specialforum inte införs.
För egen del har jag den uppfallningen alt någon från alla synpunkter helt tillfredsställande lösning på den här diskulerade frågan inte går alt åstadkomma men att de starkaste sakliga skälen talar för ett stadgande av samma innehåll som det som upptagits i de angivna lagarna. Härtill kommer det uppenbara intresset av enhellig reglering av frågan i alla immalerialrättslagar. Att som tidigare nämnts (avsnilt 6.6) specialforum inte föreslås i denna lag utgör enligt min mening inte skäl till någon särlösning för växtförädlarrättens del; specialforum förekommer f.ö. inte heller cnligt vare sig VmL celler ML.
I enlighet med utredningens förslag föreskrivs därför i andra stycket första punkten all om i elt mål om intrång i växtförädlarrätlt den mot vilken talan förs gör gällande alt registreringen bör hävas, rälten skall på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på alt frågan om registreringens hävande slulligt prövas. I andra punkten föreskrivs, att om talan härom icke är väckt, rätten skall i samband med vilandeförklaringen förelägga vederbörande viss lid inom vilken sådan talan skall väckas.
41 8
Paragrafen, som motsvarar 39 § i utredningens förslag, innehåller en straffbestämmelse anknuten till stadgandena i 22 § om användning av sortbenämning.
Enligt 22 8 skall den som yrkesmässigt utbjuder till försäljning eller eljest tillhandahåller förökningsmaterial av växtsort, för vilken registrering
152 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
skett, härvid använda den för sorten registrerade benämningen. Denna skyldighet föreligger även sedan skyddstiden för sorlen utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört. Vidare föreskrivs i 22 § att registrerad benämning på sort eller en med denna förväxlingsbar benämning inte får användas för annan sort av samma eller närstående växtart cller för material av sådan sort, så länge registreringen av benämningen består.
Den positiva skyldighet och det förbud, som sålunda uppställts i 22 8, kräver som komplement en sanktionsbestämmelse för fall av överträdelse. Utöver uppsåtliga gärningar bör överträdelse av oaktsamhet straffbeläggas. Svårare straff än böter torde inte behövas. Eftersom bestämmelsen i 22 8 tillkommit främst i handelns och konsumtionens intresse bör förseelser enligt paragrafen ligga under allmänt åtal. Skadeståndsskyldighet bör föreligga under samma förutsättningar som straffansvar. För att förhindra oskäliga resultat bör en jämkningsregel finnas för ringa fall av oaktsamhet.
I förevarande paragraf föreskrivs således i första punkten alt den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 22 § dömes till böter, i andra punkten att han även skall ersätta uppkommen skada och i tredje punkten att ersältningen kan jämkas om oaktsamheten är ringa.
Rättegångsbestämmelser
492 8
Paragrafen, som motsvarar 40 § i utredningens förslag, reglerar möjligheterna till fastställelsetalan (jfr 63 8 PatL och 41 § ML).
Man får räkna med att det inom växtförädlarrätten liksom inom patenträllen och mönsterrätten, kan finnas behov av att kunna föra fastställelsctalan av två slag, nämligen dels för prövning av fråga om växtförädlarrält består, dels för prövning av om visst förfarande utgör intrång i växtförädlarrätt. Den förra typen av fastställelsetalan torde i motsats till den senare kunna föras med stöd av rättegångsbalkens bestämmelser i 13 kap. 2 §. En särskild regel behövs därför slrängt taget bara för det senare fallet men praktiska skäl talar för att båda typerna av fastställelsetalan regleras i den nya lagen.
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första stycket att sortinnehavare eller den som på grund av licens får utnyttja växtsort kan föra talan om fastställelse huruvida han på grund av registreringen ålnjuter skydd mot annan, ifall ovisshet råder om förhållandet och detta länder honom till förfång, samt i andra stycket att under samma villkor den som driver elter avser att driva verksamhet kan föra talan mot sortinnehavaren om fastställelse, huruvida hinder föreligger mot verksamheten på grund av : registreringen. : | |
Rätt att föra fastställelsetalan enligt första stycket tillkommer enligt
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 153 paragrafen såväl sortinnehavare som licenstagare. Den senare skall enligt 43 § departementsförslaget underrätta sortinnehavaren om han avser att väcka fastställelsctalan.
Om svaranden i mål om fastställelsetalan gör invändning om att registreringen bör hävas, bör samma regler gälla som vid sådan invändning i intrångsmål. I tredje stycket har därför upptagits en hänvisning till 40 § andra stycket.
43 8
Paragrafen, som motsvarar 41 § i utredningens förslag, innehåller ' vissa föreskrifter om underrättelseskyldighet (jfr 64 8 PatL och 42 8 ML).
Första stycket
Enligt första punkten skall den som vill väcka talan om hävande av regislrering av växtsort, om överföring av registrering eller om meddelande av tvångslicens anmäla delta till växtsortnämnden samt underrätta var och en som enligt växtsorlregistret innehar licens att utnyttja sorten. Enligt andra punkten skall licenstagare som vill väcka talan om intrång i växtförädlarrätten eller om fastställelse enligt 42 § första stycket underrätta sortinnehavaren därom.
Syftet med föreskrifterna om skyldighet att underrätta licenstagare resp. sortinnehavare är att bereda vederbörande tillfälle alt bevaka sin rätt. Att växtsorlnämnden skall underrättas är föranlett av önskemålet att sådana rällsliga ålgärder som är ägnade att påverka sortinnehavares eller licenstagares växtförädlarrätt antecknas i växlsorlregistret. Anteckningar i registret bör följaktligen göras då anmälningar kommer in. Föreskrift härom kommer alt tas upp i tillämpningskungörelsen.
Andra stycket
Underrättelseskyldighet skall enligt andra stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i växtsortregistret. Sker underrättelse i annan form måste det visas att den som avses med underrättelsen fått del av den. Sänds den rekommenderade försändelsen till ombud för sortinnehavaren som antecknats i växtsortregistret får underrättelseskyldigheten anses fullgjord, under förutsättning dock att fullmakten för ombudet innefattar behörighet att motta delgivning av handlingar. Tredje stycket
Fullgjord anmälnings- och underrättelseskyldighet bör utgöra proccessförutsättning. I tredje stycket föreskrivs därför i första punkten att om det inle visas att anmälan eller underrättelse enligt försla stycket skett när talan väcks käranden skall ges tid därtill och i andra punkten att om denna lid försitts vederbörandes talan inte får tas upp till prövning.
154 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
44 8
Paragrafen, som motsvarar 42 § i utredningens förslag, reglerar frågan om forum i vissa fall (jfr 43 § ML).
Frågan om specialforum har diskuterats av utredningen (avsnitt 4.6) och under remissbehandlingen (avsnitt 5.6). Min egen slåndpunkt, som överensslämmer med ulredningens, har jag redovisat i det föregående (avsnilt 6.6). Den innebär att jag inte funnit anledning alt låta mål om växtförädlarrätt ligga under specialdomstol. De allmänna reglerna i rättegångsbalken om laga domstol i tvistemål är följaktligen tillämpliga.
Emellertid kan den situationen uppkomma att den mot vilken talan riklas — sökande eller sorlinnehavare — inte har känt hemvist inom riket. För sådana fall behövs en kompletlerande forumregel. Liksom enligt ML bör Stockholms tlingsräll vara rält domstol i dessa fall. I paragrafen bar därför föreskrivits att om det inle enligt rättegångsbalken finns behörig domstol för talan om bällre rätt lill växtsort, om hävande av registrering av sort, om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller om faststlällelse enligt 42 § talan skall väckas vid Stockholms tingsrält.
45 §
I paragrafen, som motsvarar 43 § i utredningens förslag, föreskrivs att vissa slutliga avgöranden av domstol skall expedieras lill växtsortnämnden (jfr 70 § PatL och 43 § ML).
Alla slutliga domstolsavgöranden som berör växlförädlarrätt eller ansökningar därom måste givetvis komma till växlsorlnämndens kännedom. I förevarande paragraf föreskrivs därför att avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 13 3 (påstående om bällre rätt lill sort på ansökningsstadiet), 29 § (tvångslicens), 31 § (hävning av sorlregislrering), 32 § (överföring av registrering), 36—39 §§ (ansvar, ersättningsskyldighet och säkerhetsåtgärd) elier 42 § (faslställelsetalan) skall sändas lill växtsorlnämnden. Föreskrift om skyldighet för nämnden att göra anteckning i växtsortregistret kommer att intas i tillämpningskungörelsen.
Särskilda bestäramelser
46 8
I paragrafen, som motsvarar 44 § första och andra slyckena i utredningens förslag, föreskrivs ombudsplikt för sortinnehavare som inte har hemvist i Sverige (jfr 71 § första och andra styckena PatL samt 45 § ML).
Första stycket
Enligl första punkten skall sortinnehavare, som inle har hemvist i Sverige, ha elt här bosatt ombud med behörighet att för honom ta emot delgivning
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 155
av slämning, kallelser och andra bandlingar i mål och ärenden om växlförädlarrätt med undantag av stämning i broltmål och av föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. I andra punkten föreskrivs alt ombud skall anmälas till växlsorlregistret och antecknas i detta.
Beslämmelsen är belingad av det praktiska behovet av alt kunna komma i kontakt med sortinnehavare som inte har hemvist i Sverige, främst för att
kunna väcka civil talan mot honom. Den avser bara ombudstvång för den som innehar registrering. Ombudsplikten under ansökningstiden regleras i 10 § departementsförslaget. Skälen till uppdelningen har redovisats vid sistnämnda paragraf. Där har också utvecklats vad som avses med hemvist.
Andra stycket
Om sorlinnechavare inte har anmält ombud enligt första stycket bör i
analogi med vad som gäller enligt PatL och ML delgivning i stället ske genom alt den handling som skall delges sänds till honom med posten i betalt brev under hans i växtsortregistret antecknade adress. Om fullständig adress inte antecknats i registret bör delgivning kunna ske genom att handlingen anslås i växlsortnämndens lokal. I dessa fall bör föreskrivas att kungörelse om delgivningen skall införas i allmänna lidningarna. Har vad nu
sagts skett bör delgivning anses ha skett.
Föreskrifter av nu angivet innehåll har upptagils i andra stycket.
Inte heller sådan förenklad delgivning som avses här kan avse stämning
i brollmål eller föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol.
47 8
Enligt paragrafen, som i utredningens förslag motsvaras av 44 § tredje
stycket, bemyndigas Kungl. Maj:t att medge undantag från ombudstvånget
(jfr 71 § tredje stycket PatL och 46 ML).
Möjligheterna enligt PatL och ML till befrielse från ombudslvånget åsyftar främst de övriga nordiska länderna men har inte begränsats till dessa. I nu förevarande lag är frågan tills vidare inle aktuell i förhållande till något annat nordiskt land än Danmark. Men även här saknas anledning att inte ulslräcka bemyndigandet till att avse också andra länder, Liksom enligt ML torde möjligheten till lätlnad böra gälla såväl på ansöknings- som registreringsstadict.
I enlighet med det sagda föreskrivs i förevarande paragraf alt Kungl. Maj:t under förulsättning av ömsesidighet kan förordna att beslämmelserna i 10 eller 46 § inte skall gälla i fråga om sådan sökande eller sortinnehavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den slaten bosatt om-
bud som anmälts hos växtsortnämnden och äger sådan behörighel som av-
ses i nämnda paragrafer,
156 Kungl. Maj:ls proposition nr 40 år 1971
48 8
I paragrafen, som motsvarar 45 § i ulredningens förslag, ges bestämmelser om besvärstalan belräffande sådana slutliga beslut av växtsorltnämnden, som meddelats efter registrering av växtsort (jfr 72 8 PatL och 47 8 ML).
Regler om besvärstalan mot slutligt beslut som meddelas på ansökningsstadiet ges i 185 § departementsförslaget.
Första stycket
Enligt första punkten i detta stycke förs talan mot annat slutligt beslut av växtsortnämnden enligt växtförädlarrätlslagen än som avses i 18 § hos lantbruksstyrelsen genom besvär inom två månader från beslutets dag. I andra punkten föreskrivs — liksom i PalL och ML — att den som vill anföra besvär inom samma tid skall erlägga fastställd besvärsavgift vid id påföljd att besvären annars inte tas upp till prövning.
Skälen till att prövningen i andra inslans av besvär över växtsortnämndens beslut här liksom när det gäller beslut enligt 18 8 anselts böra anförtros åt lanibruksstyrelsen har redovisals i det föregående (avsnilt 6.6).
Besvärsavgiften fastställs enligt 49 § departementsförslaget av Kungl. Maj:t.
Någon regel om talerätt har inte uppställts. Såsom uttalats i patent- och mönsterskyddslagpropositionerna för motsvarande fall enligt PatL och ML torde hithörande frågor få avgöras i rättstillämpningen under hänsynstagande till beslutets nalur och omständigheterna i det särskilda fallet.
Andra stycket
I detta slycke föreskrivs alt talan mot lanlbruksstyrelsens beslut förs hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutels dag.
Som framhållits vid 19 § andra stycket är regleringen av besvärsrätten anpassad efter förhållandena efter den 1 januari 1972. För tiden dessförinnan kommer jag, som tidigare nämnts, att föreslå en särskild övergångsbestämmelse,
49 §
I paragrafen, som motsvarar 46 §i utredningens förslag ges bemyndigande om fastställande av avgifter (jfr 73 8 PatL och 49 § första stycket ML).
Enligt första punkten fastställs avgifter enligt växtförädlarrättslagen av Kungl. Maj:t eller, såvitt gäller avgifter för prov enligt 16 §, av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
Som framgår av 16 § andra punkten skall särskild avgift utgå för prov. Beslutanderätten med avseende på sådan avgift torde, såsom anförts vid 16 8, komma att delegeras till lantbruksstyrelsen. Frågor om storleken av prov- och årsavgifter har berörts vid 16 resp. 23 8.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 157
Enligt 73 § PatL kan Kungl. Maj:t, såvitt avser årsavgifter, förordna att ett eller flera av de första patentåren skall vara avgiftsfria. En motsvarande regel är väl motiverad i växtförädlarrättslagen, eftersom sortinnehavaren ofta inte kan utnyltja sorten ekonomiskt förrän viss tid efter registreringen. I andra punkten föreskrivs följaktligen att Kungl. Maj:t kan förordna om avgiftsbefrielse för ctt eller flera av de första åren.
50 8
I denna paragraf, som i utredningens förslag molsvaras av 47 § andra stycket, bemyndigas Kungl. Maj:t att förordna om undersökning utomlands av växtsort för vilken regislrering söks (jfr 74 § tredje stycket PatL).
Växlförädlarkonvenlionen förutsätter att ett samarbete för sortprovning skall kunna komma till stånd inom unionen. Detta framgår av artikel 30 moment 2 enligt vilket särskilda överenskommelser kan träffas mellan unionsstaterna för eventuellt gemensamt anlitande av myndigheter som har att genomföra den i artikel 7 föreskrivna undersökningen av nya växtsorter. Förberedelserna för sådant internationelll samarbete pågår inom unionen.
För att möjliggöra svenskt deltagande i ett internalionellt undersökningsoch sortprovningsförfarande bemyndigas Kungl. Maj:t i denna paragraf att förordna alt undersökning av växlsort för vilken registrering söks får äga rum hos myndighet i annan stat eller hos inlernalionell institulion. Som komplettering härtill anges vidare att Kungl. Maj:t kan förordna att den som söker regislrering för sort, för vilken han tidigare sökt registrering i annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad myndighet i den staten delgett honom rörande prövningen av de i 3 § uppställda villkoren för registrering.
I utredningens lagförslag finns i molsvarande paragraf också elt bemyndigande för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att utfärda tillämpningsföreskrifter till växtförädlarrättslagen. Sådant bemyndigande är emellertid inle nödvändigt eftersom Kungl. Maj:t enligt allmänna grundsatser har rätt att meddela sådana tillämpningsföreskrifter som är av rent administrativ natur och att delegera uppgifter i detta hänseende till underlydande myndighet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Den föreslagna lagen synes böra träda i kraft den 1 juli 1971.
Utredningen föreslår en övergångsbestämmelse av innehåll att ansökan om växtförädlarrätt för sort som tagits in i rikssortlistan efter den 30 juni 1968 skall vid tillämpningen av särskillnadskravet anses gjord samtidigt med intagningen i rikssortlistan. Bakgrunden till denna hestämmelse har jag tidigare redovisat (avsnitt 6.7). I det sammanhanget har jag också uttalat att bestämmelsen bör godtas trots att vissa principiella betänkligheter kan an-
158 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 är 1971
föras mot den. För att undvika att frågan om rättsskydd hålls svävande alltför lang tid bör dock i enlighet med utredningens förslag förutsältas att ansökan om registrering inges inom viss kortare tid efter lagens ikraflrädande.
På anförda skäl har utformats den övergångsbestämmelsen, alt ansökan om registrering av växtsort, som tagils in i rikssortlistan under tiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1971, skall vid tillämpning av 3 § första stycket 1. och tredje stycket anses gjord samtidigt med intagningen i rikssortlistan, om ansökan om registrering görs inom sex månader cfter lagens ikraftträdande.
Regeln innebär alt prövningen av särskillnadskravet skall i alla avseenden ske med utgångspunkt från den dag då beslut meddelades om sortens intagning i rikssortlistan och att följaktligen marknadsföring efter denna ltidpunkt inte skall hindra registrering av sorten. Regeln innebär vidare all sort, som avses med beslämmelsen och som kunnat fram till ansökan om skydd fritl förökas och marknadsföras av envar, från och med ansökningsdagen är underkastad sökandens kontroll. I likhet med utredningen anser jag emellerlid att regeln måsle ges den tolkningen alt om sökanden ulan särskilda villkor sålt basulsäde året före lagens ikraftträdande för odling nästa år måste köparen ha rält alt utan hinder av ansökan om växtförädlarrält uppföröka basutsädet och avyllra skörden som förökningsmaterial. Att ulan lov fortsätta uppförökningen även under kommande år bör köparen däremol inle anses ha fålt rält till.
Som utredningen anförl torde någon ny prövning av sorlbenämningen för sort som avses med övergångsbestämmelsen inle behöva företas. Skulle det namn sorlen fått vid intagningen i rikssortlislan visa sig kollidera med annan privaträtl lorde frågan kunna lösas i den ordning som föreslagits för utlbyle av sortbenämning.
Vad gäller sättet för fullföljd mot sådana lantbruksslyrelsens beslut som avses 1 195 andra stycket och 483 andra stlyckel har, såsom påpekats i kominentaren till dessa paragrafer, lagförslaget anpassats till den organisation av förvallningsrällskipningen som förutses gälla från och med den 1 januari 1972. I sak innebär förslagel att lalan föres hos regeringsrätten. Prövningen av besvär över beslut som kan komma atl fatllas av lantbruksstyrelsen under andra halvåret 1971 bör också ske i regeringsrälten. Därför föreslås en övergångsbeslämmelse av innehåll att taian mot sådant lantbruksstyrelsens beslul enligt 198 andra stycket eller 48 § andra stycket, som meddelas före den 1 januari 1972, förs hos Kungl. Maj:t genom besvär. I anslutning härtill kommer att i särskild ordning läggas fram förslag till lag om ändring av lagen (1909:38 s. 3) om Kungl. Maj:ls regeringsrätt, i vilket kommer alt föreskrivas alt målen skall tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande. Övergångsbestämmelsen avser bara sältet för fullföljd. I fråga om liden gäller huvudbestämmelserna i 198 andra stycket
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 159 resp. 48 § andra stycket att talan skall föras inom ltlvå månader från beslutels dag. |
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna har i departementsförslaget liksom i PatL och ML upptagits åtskilda från lagens beslämmelser i övrigt och således inte som i utredningens förslag under särskilda paragrafer.
8.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen
80 5
Paragrafen innehåller föreskrifter om utmälningsmans skyldighel all i särskilt angivna fall lämna underrättelse till olika myndigheler om ulmätning och andra exekuliva åtgärder. I samband med införandet av PatL och ML gjordes vissa ändringar i paragrafen. Efter det senaste tillägget, som skett genom lag om ändring i ulsökningslagen (1970:490), föreskrivs i paragrafens åtlonde stycke alt om patent eller mönsterrätt utmäts, utmälningsmannen ofördröjligen skall till patent- och registreringsverkel sända bevis om utmälningen med angivande av patentets eller mönsterregistreringens nummer. Som jag anfört vid 34 £ andra stycket bör en motsvarande bestämmelse ges i fråga om utmätning av växtförädlarrätt. åttonde styckel i 85 § bör därför kompletteras med en andra punkt av innehåll att om växtförädlarrätt utmäts, utmätningsmannen ofördröjligen skall till statens växtsorlnämnd sända bevis om ulmätningen med angivande av registlreringens nummer.
8.3 Förslaget till lag om ändring i införsellagen
28 I första slycket av paragrafen anges under 1—14 vad som får tas i anspråk genom införsel. Under 1, 2 och 4 upplas arbetstagares avlöning, annan ersättning för arbetsinsats resp. vad som utgår såsom pension eller livränta. Enligt 3, som fick sin nu gällande lydelse genom en i samband med införandet av mönsterskyddslagen antagen lag om ändring i införsellagen (1970: 494), får tas i anspråk periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent eller mönsterrätt eller av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant eller för överlåtelse av rörelse. Införsel bör också kunna ske i periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av växtförädlarrätl. Därför bör 2 § första stycket 3 ges den lydelsen att genom införsel får tas i anspråk periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent, mönsterrält eller växtförädlarrält eller av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annal sådant eller för överlåtelse av rörelse.
160 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Hemställan
I enlighet med vad som har anförts i det föregående föreligger inom justitiedepartementet upprättade förslag till 1) växtförädlarrättslag, 2) lag om ändring i utsökningslagen, samt 3) lag om ändring i införsellagen. Jag hemställer att lagrådets yltrande över förslagen inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Kungl. Maj:ts proposilion nr 40 år 1971 161
Bilaga 1
Översättning
Convention pour la protection Konvention för skydd av växt-
des obtentions végétales förädlings produkter
signée å Paris, le 2 décembre 1961 undertecknad i Paris den 2 decem-
ber 1961
Les Etats Contractanls, De fördragsslutande slaterna,
Convaincus de PFPimportance que som är överlygade om den vikt, revét la prolection des obtentions som skydd av växlförädlingsprodukvégétales tant pour le développement ter har såväl för jordbrukets utveckde Pagriculture sur leur territoire ling inom deras områden som för que pour la sauvegarde des intéréts tillvaratagande av förädlarnas indes obtenteurs; tressen,
Conscients des problemes particu- som är medvetna om de särskilda liers que soulctvent la reconnaissanec problem, som uppstår till följd av et la protection du droit du eréaleur erkännande och skydd av förädladans ce domaine et notamment des rens rätt och särskilt om de inlimitations que peuvent imposer au skränkningar i det fria utövandet av libre exercice d'un tel droit les cexi- denna rätt, vilka kan vara nödvändigences de FPintérét public; ga i del allmännas intressc,
Considérant! qwil est hautement som beaktar att det är i hög grad souhaitable que ces problémes aux- önskvärt att dessa problem, vid vilquels de trés nombreux Etats accor- ka ett mycket slorl antal stater fäsdent une légitime importance soient ter en berättigad vikt, löses av var résolus par chacun deux conformé- och en av dem i överensstämmelse ment å des principes uniformes et med enhetliga och klart bestämda clairement définis; principer,
Soucieux de réaliser sur ces princi- som är angelägna om atl på dessa pes un accord susceptible de recucil- principer grunda en överenskommellir Padhésion d'autres Etats avant les se, som är ägnad att vinna anslutmémes préoccupalions; ning av andra stater, vilka har sam-
ma intressen,
Sont convenus de ce qui suit : har överenskommit som följer:
Article premier Artikel 1
(1) La présente Convention a pour 1. ändamålet med denna konvenobjet de reconnailre et d'assurer å tion är att tillerkänna och tillförsäk- Pobtenleur d'une varidté végétale ra förädlaren av en ny växtsort celler nouvelle, ou å son ayant cause, un hans rällsinnehavare cen rält, som droit dont le contenu et les modali- med avseende på innehållet och fortlés d'exercice sont définis ci-apres. merna för ulövandet närmare be-
stäms i det följande.
(2) Les Etats parties å la présente 2. De stater, som tillhör denna Convention, ci-apreés dénommés konvenlion, i det följande kallade 6 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
162 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Etats de P'Union, conslituent entre unionsstater, bildar en union för eux une Union pour la protection skydd av växtförädlingsprodukter. des obtentions végétales.
(8) Le sigge de PUnion et de scs 3. Unionen och dess permanenta organes permanents est fixé å Ge- organ har silt säte i Geneve. neve.
Arlicle 2 Artikel 2
(1) Chaque Etat de PUnion peut 1. Varje unionsstat kan tillerkänreconnaitre le droit de Pobtenteur na förädlaren den rält som avses i prévu par la présente Convention denna konvention genom en särskild par Poctroi d'un titre de protection skyddsform eller genom patent. En particulier ou dun brevet. Toulefois, unionsstat, vars inhemska lagstiftun Etat de PUnion dont la législa- ning medger skydd i båda dessa fortion nalionale admet la protection mer, får emellertid endast tillämpa sous ces deux formes ne doit prévoir endera av dem på samma växtsläkte que Tune delles pour un méme eller växtart. genre ou une méme cspeéce botanique.
(2) Le mot variété, au. sens de la 2. Ordet sort i denna konventions présente Convention, s'applique å mening avser varje cultivar, klon, tout cultivar, clone, lignée, souche, linje, stam eller hybrid, som är odhybride susceptible T'étre cultivé, sa- lingsbar och som uppfyller fordringtisfaisant aux dispositions des ali- arna il artikel 6 moment 1 ec) och d). néas c) et d) du paragraphe (1) de VP article 6.
Article 3 Artikel 3
(1) Les personnes physiques et 1. Fysiska och juridiska personer, morales ayant leur domicile ou sicge som har sitt hemvist eller sitt säte i dans un des Etats de P'Union jouis- en av unionsstaterna, åtnjuter i de sent, dans les autres Etats de F'Union, andra unionsstaterna i fråga om cren ce qui concerne Ja reconnaissance kännandet och skyddet av förädlaet la protection du droit de P'obten- rens rält samma behandling som destcur, du traitement que les lois rc- sa staters särskilda lagar lillerkänner spectives de ces Etats accordent ou ac- eller kommer att tillerkänna sina egcorderont par la suite å leurs na- na medborgare, och detta utan intionaux, le tout sans préjudice des skränkning i de rättigheter, som särdroits spéåéceialement prévus par Ja skilt tillförsäkras genom denna konprésente Convention et sous réserve vention, samt med förbehåll för uppde Paccomplissement des conditions fyllandet av de villkor och formaliteet formalités impostes aux na- ter, som föreskrivits för statens egna tionaux. medborgare.
(2) Les nationaux des Etats de 2. Medborgare i unionsstaler, som PUnion, n'ayant ni domicile ni sicge ej har hemvist eller säte i någon av dans un de ces Etats, jouissent éga- dessa stater, åtnjuter likaledes samlement des mémes droits, sous ré- ma rältigheter, under förutsättning serve de satisfaire aux obligalions att de uppfyller de förpliktelser, som qui peuvent leur étre imposées en kan åläggas dem i avsikt att möjligvue de permettre Pexamen des va- göra undersökning av de nya sorter
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 163
riétés nouvelles quw'ils auraient obte- de framställt och kontroll av deras nues ainsi que le contröle de leur förökning. multiplication.
Article 4 Artikel 4
(1) La présente Convention est ap- 1. Denna konvention är tillämplig plicable å tous les genres et espåces på alla växtsläkten och växtarter. botaniques.
(2) Les Etats de YUnion s'enga- 2. Unionsstalerna förbinder sig att gent å prendre toutes les mesures vidta alla nödiga åtgärder för att cfnécessaires pour appliquer progres- ter hand tillämpa konventionens besivement les dispositions de la pré- stämmelser på största möjliga antal sente Convention au plus grand nom- växtsläkten och växtarter. bre de genres et espåces botaniques.
(3) Au moment de V'entrée en vi- 3. Varje unionsstat skall vid tiden gueur de la Convention sur son terri- för konventionens ikraftträdande toire, chaque Etat de T'Union ap- inom dess territorium tillämpa konplique les dispositions de la Conven- ventionens bestämmelser på åtminstion å au moins cinq des genres fi- tone fem av de växtsläkten, vilka gurant sur la liste annexée å la Con- upptagits på den lisla som är fogad vention. till konventionen.
I s'engage, en outre, å appliquer Dessutom förbinder sig unionsstat lesdites dispositions å d'autres gen- att tillämpa nämnda bestämmelser res de la liste, dans les délais sui- på ytterligare växtsläkten på listan vants å dater de VPentrée en vigueur inom följande tider, räknade från de la Convention sur son territoire : konventionens ikraftträdande på
dess territorium:
a) dans un délai de trois ans, å a) inom en tid av tre år, på minst au moins deux genres; två växtsläkten;
b) dans un délai de six ans, å au b) inom en tid av sex år, på minst moins quatre genres; fyra växtsläkten;
c) dans un délai de huit ans, å ce) inom en tid av åtta år, på alla tous les genres figurant sur la liste. växtsläkten som är upptagna på lis-
tan.
(4) Pour les genres et especes ne 4, Unionsstat, vilken skyddar växtfigurant pas sur cette liste, chaque släkte eller växtart, som ej är upp- Etat de T'Union protégeant Yrun de tagen på listan, kan antingen beces genres ou espöces a la faculté, gränsa skyddet till medborgare i soit de limiter le bénéfice de cette unionsstater, som skyddar samma protection aux nationaux des Etats växtsläkte eller växtart, ävensom till de F'Union protégeant ce genre ou fysiska eller juridiska personer, som celte espöcce ainsi qu'aux personnes har sitt hemvist eller sitt säte i såphysiques ou morales ayant leur do- dan stat, eller utsträcka skyddet till micile ou sicge dans un de ces Etats, medborgare i andra unionsstater elsoit d'étendre le bénéfice de cette ler i stater, som är medlemmar av protection aux mnationaux d'autres: Parisunionen för industriellt rätts- Etats de Union ou des Etats mem- skydd, ävensom lill fysiska eller juribres de F'Union de Paris pour la pro- diska-personer,som har sitt hemvist tection de la propriété industrielle, eller sitt säte i sådan stat. ainsi quw'aux personnes physiques ou
164 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
morales ayant leur domicile ou sicge dans un de ccs Etats.
(5) Chaque Etat de TUnion peut, 3. Varje unionsstat kan, då den au moment de la signature de la pré- undertecknar denna konvention elsente Convention ou du dépöt de son ler deponerar sitt ratifikations- eller instrument de ratification ou dad- anslutningsinstrument, förklara, alt hésion, déclarer quw'il appliquera, en den kommer alt i fråga om skyddet ce qui concerne la protection des ob- av växltförädlingsprodukter lillämpa tentions végétales, les articles 2 ct 3 artiklarna 2 och 3 i Pariskonventiode la Convention de Paris pour la nen för industriellt rältsskydd. proteelion de la propriélé industrielle.
Article 5 Artikel 5
(1) Le droit accordé å F'obtenteur 1. Den rätt, som lillerkännes förd'une variété nouvelle ou å son ayant ädlaren av en ny sort eller hans cause a pour effet de soumettre å son rättsinnehavare, medför, alt hans autorisation préalable la production, tillstånd i förväg måste inhämtas för å des fins d'écoulement commercial, framställning, i och för kommersiell du matériel de reproduction ou de avsällning, av förökningsmaterial såmultiplication végétative, en tant que som sådant av den nya sorten samt tel, de celle variété nouvelle, ainsi för saluhållande och försäljning av que la mise en vente el la commer- sådant material. Vegetativt förökcialisation de ce malériel. Le maté- ningsmaterial innefattar även hela riel de multiplication végétative com- plantor. Förädlarens rätt omfatlar prend les plantes entidgres. Le droit också plantor av prydnadsväxter celde PFobtenteur s'étend aux plantes ler delar av sådana plantor, vilka ornementales ou parties de ces plan- normalt utnylljas kommersiellt för tes normalement commercialisées å andra ändamål än förökning, i fall d'autres fins que la multiplication, då de kommersiellt utnyttjas såsom au cas ot elles seraient utilisées coni- förökningsmaterial för framställmercialement comme malériel de ning av prydnadsväxter eller snillmultiplication en vue de la produc- blommor. tion de plantes d'ornement ou de fleurs coupées.
(2) L'obtenteur ou son ayant cause 2. Förädlaren eller hans rättsinnepeut subordonner son autorisation å havare kan uppställa villkor för meddes conditions quw'il définit. delande av tillstånd.
(3) L'autorisation de FPobtenteur 3. Tillstånd av förädlaren eller ou de son ayant cause n'est pas né- hans rätlisinnehavare erfordras ej då cessaire pour I'emploi de la variélé den nya sorten används som utnouvelle comme source initiale de va- gångsmalerial för framställning av riation en vue de la création d'autres andra nya sorter och ej heller för variétés nouvelles, ni pour la com- kommersiellt utnyltjande av dessa. mercialisation de celles-ci. Par con- Däremot erfordras tillstånd, då upptre, cette autorisation est redquise repad användning av den nya sorten lorsque P'emploi répété de la variété är nödvändig för kommersiell framnouvelle est nécessaire å Ja produc- ställning av en annan sort. tion commerciale d'une autre variété.
(4) Chaque Etat de T'Union peut, 4. Unionsstat kan, antingen gesoit dans sa propre législalion, soit nom sin lagstiftning eller genom sär-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 165
dans des arrangements particuliers skilda överenskommelser enligt ar-
au sens de Particle 29, accorder aux tikel 29, för vissa växtsläkten och obtenleurs, pour certains genres ou växtarler tillerkänna förädlaren cen especes botaniques, un droit plus mera omfaltande rätt än den som étendu que celui défini au premier angivits i första momentet av denna paragraphe du présent article et pou- artikel. Särskill gäller att denna rätt vant notamment s'étendre jusquw'au kan utslräckas ända till den saluförproduit commercialisé. Un Etat de da produkten. Unionsstat, som med- PUnion qui accorde un tel droit a la ger en sådan rätt, kan begränsa förfaculté d'en limiter 1e bénéfice aux månen därav till medborgare i de nationaux des Etats de TUnion ac- unionsstater, som medger samma
cordant un droit identique ainsi rätt, ävensom till fysiska eller juri-
qu'aux personnes physiques ou mo- diska personer, som har sitt hemvist rales ayanl leur domicile ou siege eller säte i sådan stal.
dans Pun de ces Etats.
Article 6 Artikel 6
(1) Tobtenteur d'une variété nou- 1. Förädlaren av en ny sort eller
velle, ou son ayant cause, bénéficie hans rättsinnehavare åtnjuter det de la protection prévue par la pré- skydd som denna konvention stad-
sente Convenlion lorsque les condi- gar, när följande villkor är uppfylllions suivantes sonl remplies: da:
a) Quelle que soit l'origine, arti- a) Den nya sorten skall, vare sig ficielle ou naturelle, de la varialion den ursprungliga variant som givit
initiale qui lui a donné naissance, Ia upphov lill sorten erhållils på arlifi-
variété nouvelle doit pouvoir éötre ciell eller naturlig väg, kunna genom
nettement distinguée par un ou plu- elt eller flera viktiga kännetecken
sieurs caractéres importants, de toule klart skiljas från alla andra sorter, aulre variété dont Pexistenee, au mo- vilka vid tiden för ansökningen om ment ot la protection est demandéc, skydd är allmänt kända. Att sådan est notoiremenl connue. Cette noto- allmän kännedom föreligger kan riclé peut étre établie par diverses ré- framgå av olika förhållanden, såsom
férences telles que: culture ou com- all sorten redan odlas eller kommermercialisation déjå en cours, inscerip- siellt utnyltjas, alt den intagils i en
tion sur un regislre officiel de varié- officiell sortlista eller anmälls till en tås effectuée ou en cours, presence sådan, att den förekomuaner i en refedans une collection de référence ou renssamling eller att den noggrant description précise dans une publica- beskrivits i en publikation. tion.
Les caraeltres permettant de dé- De kännetecken, som gör det möjfinir et de distinguer une variété nou- ligt att beskriva och särskilja en ny velle peuvent étre de nalure mor- sort, kan vara av morfologisk eller
phologique ou physiologique. Dans fysiologisk art. I varje fall måste de
tous les cas, ils doivent pouvoir étre tydligt kunna beskrivas och igenkän-
déerits et reconnus avec précision. nas.
b) Le fait pour une variété d”avoir b) Den omständigheten, att en
figuré dans les cssais, davoir été sorl förekommit i försök eller anprésentée å Pinseription ou inscrite mälts till eller upptagits i ett offiå un registre officiel, ne peut pas ciellt register, kan ej åberopas mol élre opposé å Pobtenteur de cette förädlaren av sorten eller hans rätts-
varieté ou å son ayant cause, innehavare.
166 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
La nouvelle variété ne doit pas, au Då skydd för en ny sort söks i en moment de Ja demande de protection unionsstat, får den ej, med medgidans un Etat de P'Union, avoir été vande av förädlaren eller hans rättsofferte å Ja vente ou commercialisée, innehavare, ha saluhållits eller komavec Paccord de PFobtenteur ou de mersiellt ulnyttjats på denna stats son ayant causc, sur le territoire de territorium eller sedan mer än fyra cet Etat, ni depuis plus de quatre år på annan stats territorium. ans sur le territoire de tout autre Etat.
c) La variété nouvelle doit étre suf- c) Den nya sorten skall vara tillfisamment homogene, compte tenu räckligt homogen med hänsyn tagen des particularités que présente sa re- till de särdrag, som dess sexuella elproduction sexuée ou sa multiplica- ler vegelativa förökning betingar. tion végétative.
d) La variété nouveHe doit étre d) Den nya sorten skall vara bestable dans ses caractéres essentiels, ständig med avseende på sina väsentc'est-å-dire rester conforme å sa dé- liga kännetecken. Detta innebär att finition, å la suite de ses reproduc- den skall förbli i överensstämmelse tions ou multiplications successives, med beskrivningen av sorten efter ou, lorsque FPobtenteur a défini un upprepad förökning eller, i det fall cycle particulier de reproductions ou att förädlaren fastställt en särskild de multiplications, å la fin de chaque förökningscykel, efter avslutandet av cycle... varje sådan cykel.
e) La variété nouvelle doit rece- e) Den nya sorten skall erhålla en voir une dénomination conforme aux benämning i enlighet med bestämdispositions de Varticle 13. melserna i artikel 13.
(2) TF octroi de la protection d'une 2. Beviljandet av skydd för en ny variété nouvelle ne peut dépendre sort får ej vara beroende av andra d autres conditions que celles men- än här ovan nämnda villkor, dock tionnées ci-dessus, sous réserve que med förbehåll för att förädlaren cl- Pobtentcur ou son ayant cause ait ler hans rättsinnehavare skall ha satisfait aux formalités prévues par uppfyllt de formaliteter, som förela législation nationale de chaque skrivs i varje lands nationella lagpays, y compris le paiement des stiftning, däri inbegripet erläggande taxes. av avgifter.
Article 7 Artikel 7
(1) La protection est accordéce 1. Skydd beviljas efter en underaprås un examen de la variété nou- sökning av den nya sorten med hänvelle en fonction des eriteres å Par- syn tagen till de kriterier, som angitiele 6. Cet examen doit étre appro- ves i artikel 6. Denna undersökning prié å chaque genre ou espåéce bota- skall anpassas efter varje växtsläkte nique en tenant compte de son sys- eller växtart med beaktande av dess teme habitucl de reproduction ou de normala förökningssätt. multiplication.
(2) En vue de eet examen, Jes ser- 2. I och för denna undersökning vices compétents de chaque pays kan vederbörande myndigheter i varpeuvent exiger de F'obtenteur ou de je land avfordra förädlaren eller son ayant cause tous renscignements, hans rättsinnehavare alla nödvändidocuments, plants ou semences né- ga upplysningar, handlingar, vegeta- Cessaircs. tivt material eller utsäde.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 167
(3) Durant la période comprise 3. Under perioden mellan ansökentre le dépöt de la demande de pro- ningen om skydd för en ny sort och tection d'une variété nouvelle ct la beslutet i anledning därav får unionsdéecision la concernant, tout Etat de stat vidta åtgärder för att skydda för- PUnion peut prendre des wmesures ädlaren eller hans rättsinnehavarce destinées å défendre FP'obtenteur ou mor missbruk från tredje mans sida. son ayant cause contre les agissements abusifs des ticrs.
Article 8 Artikel 8
(1) Le droit conféré å Poblenteur 1. Den rätt, som tillerkänns förd'une variété nouvelle ou å son ayant ädlaren av en ny sort eller hans rättscause est accordé pour une durée innehavare, beviljas för en begränlimitée. Celle-eci ne -peut étre infé- sad tid som icke får understiga femrieure å quinze années. Pour les ton år. För sådana växtslag som vin, plantes telles que vignes, arbres frui- fruktträd och deras grundstammar, tiers et Icurs porte-greffes, arbres skogsträd och prydnadsträd får den forestiers, arbres d'ornement, celte ej understiga aderton år. durée minimum est portée å dix-huit
années.
(2) La durée de la protection dans 2. Skyddstiden i en unionsstat un Etat de Union $'entend å partir räknas från den dag då bevis om de la date de la délivrance du titre skydd utfärdades. de protection.
(3) Chaque Etat de F'Union a la 3. Varje unionsslat får införa faculté d'adopter des durées de pro- längre skyddslider än dem som ovan tection plus longues que celles indi- angivits och bestämma andra skyddsquées ci-dessus et de fixer des du- tider för vissa grupper av växter för rées différentes pour certaines caté- att ta hänsyn särskilt till de krav gories de végétaux, pour tenir comp- som ställes av föreliggande reglering te, en particulier, des exigences de av produktionen och handeln med la réglementation sur Ia production utsäde och vegetativt material. et le commerce des semences ct plants.
Article 9 Artikel 9
Le libre exercice du droit exclusif Det fria utövandet av den ecnsamaccordé å Pobtenteur ou å son ayant rätt, som tillerkänts förädlaren celler cause ne peut étre limité que pour hans rätlsinnehavare, kan endast des raisons d'intérét public. begränsas av hänsyn till det allmän-
na intressel.
Lorsque cette limitation intervienl När en sådan begränsning företas en vue d'assurer la diffusion des va- i syfte att säkerställa spridning av riétés nouvelles, TEtat de PUnion nya sorter, skall staten vidta alla erintéressé doit prendre toutes mesu- forderliga åtgärder för att förädlares nécessaires pour que I'obtenteur ren eller hans rättsinnehavare skall ou son ayant cause recoive une ré- erhålla skälig ersättning. munération équitable.
168 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Article 10 Artikel 10 (1) Le droit de Pobtenteur est dé- 1. Förädlarens rätt förklaras ogilclaré nul, en conformité des disposi- tig i enlighel med beslämmelserna tions de la législation nationale de i varje unionsstats inhemska lagchaque Etat de PUnion, s'il est avéré stiftning, om det befinns alt de i arque les conditions fixées aux alinéas tikel 6 moment I a) och b) fastställa) et b) du paragraphe (1) de Var- da villkoren icke var vederbörligen licle 6 mn'étaient pas effeclivement uppfyllda då skyddet meddelades. tremplies lors de la délivranee du titre de protection. (2) Est déchu de son droit Pob- 2. Förädlarens eller hans rättsintenteur ou son ayant cause qui n'est nehavares rält är förfallen, om han pas en mesure de pråsenter å Pauto- ej är i stånd atl för vederbörande rité compétente le malériel de repro- myndighet förete sådant förökningsducetion ou de multiplication per- material, som möjliggör framställmettant d”obtenir la variété nouvelle ning av den nya sorten med dess avec ses caractires morphologiques morfologiska och fysiologiska egenet physiologiques, tels qu'ils ont été skaper såsom de beskrivits vid tiden définis au moment de son agrément. för skyddets beviljande. (3) Peut élre déchu de son droit 3. Förädlarens eller hans rättsin- Fobtenteur ou son ayanl cause: nchavares rält kan förklaras förfallen a) qui ne présente pas å Pautorité a) om han ej inom föreskriven tid compétente, dans un délai presecrit et och efter uppmaning tillhandahåller aprés mise en demeure, le matériel vederbörande myndighel det förökde reproduction ou de multiplication, ningsmaterial samt de handlingar les documents et renscignements och upplysningar, som anses behövjugés nécessaires au contröle de la liga för kontroll av den nya sorten, variété nouvelle, ou ne permet pas eller om han cj tillåter myndigheten Pinspection des mesures prises en alt ta del av de åtgärder som förcetavue de la conservation de la variété; gits för alt vidmakthålla sorten, b) qui m'a pas acquilté dans les b) om han ej inom stadgad tid erdélais preserits les taxes dues, le cas lagt de avgifter som kan ha föreskriéchéant, pour le maintien en vigueur vits för bibehållandet av hans rättigde ses droils. heter. (4) Le droit de I'obtenteur ne peut 4. Förädlarens rätt får ej förklaétre annulé, et FT'obtenteur ou son ras ogillig och förädlaren eller hans ayant cause ne peut élre dechu de rältsinnehavare får cj gå förlustig son droit pour d'aulres motifs que sin rätt av annan orsak än som sägs ceux mentionnés au présent article. i denna artikel.
Article 11 Artikel 11 (1) L'obtenteur ou son avant cause 1. Förädlaren eller hans rättsinnea la faculté de choisir TElat de havarce får välja den unionsstat i vil- F'Union dans lequel il demande, pour ken han först vill söka skydd för sin la premiére fois, la proteetion de son rält till en ny sort. droit sur une variété nouvelle. (2) L'obtenteur ou son ayant cause 2, Förädlaren eller hans rättsinpeut demander å d'autres Etats de nehavare kan i andra unionsstater PUnion la protection de son droit söka skydd för sin rätt utan att avsans attendre qwun titre de protec- vakta att skydd meddelas av den
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 ' 169
tion lui ait été délivré par F'Etat de unionsstat, i vilken den första ansök- PUnion, dans lequel la premitre de- ningen gjordes. mande a été faite.
(3) La protection demandée dans 3. Skydd som i olika unionsstater différents Etats de P'Union par des söks av fysiska eller juridiska perpersonnes physiques ou morales ad- soner vilka åtnjuter denna konvenmises au bénéfice de la présente Con- tions förmåner är oberoende av det vention est indépendante de la pro- skydd som erhållits för samma nya tection obtenue pour la méme variété sort i andra stater inom celler utom nouvelle dans Iles autres Etats appar- unionen. tenant ou non å VUnion.
Article 12 Artikel 12
(1) LT'obtenteur ou son ayant 1. Förädlaren eller hans rättsincausc, qui a régulierement fait le dé- nehavare, som i behörig ordning pöt d'une demande pour obtenir la lämnat in ansökan om skydd för en protection dune = variété nouvelle ny sort i en av unionsstaterna, åtdans Pun des Etats de PUnion, jouit, njuter för sökande av skydd i övriga pour effectuer le dépöt: dans les unionsstater prioritet under cen tid autres Etats de P'Union, d'un droit av tolv månader. Denna tid räknas de priorité pendant un délai de douze från den dag då den första ansökmois. Ce délai commenee å la date du ningen ingavs. Ansökningsdagen indépöt de la premiere demande. Le räknas cej. jour du dépöt n'est pas compris dans ce délai.
(2) Pour bénéficier des disposi- 2. För att komma i åtnjutande av tions du paragraphe précédent, le de förmåner som stadgas i föregånouveau dépöt doit comporter une ende moment, skall den nya ansökrequéle en protection de Pobtention, ningen innehålla begäran om skydd la revendication de la priorité de la för den nya sorten, anspråk på priopremiere demande et, dans un délai ritet från den första ansökningen de trois mois, une copie des docu- och, inom tre månader, avskrifter av ments qui constituent celte demande, de handlingar av vilka den första certifice conforme par Padministra- ansökningen bestod, bestyrkta av den lion qui Paura recue. myndighet som mottagit denna.
(3) C'obtentceur ou son ayant cause 3. Förädlaren eller hans rättsinnejouit d'un délai de quatre ans aprés havare åtnjuter en frist av fyra år Pexpiration du délai de priorité pour efter utgången av prioritetstiden för fournir å PEtat de T'Union, auprés att tillställa den unionsstat, hos. vilduquel il a été déposé une requéte en ken han sökt skydd enligt moment protection dans les conditions pré- 2, de kompletterande handlingar och vues au paragraphe (2), les docu- det material, som krävs enligt denna ments complémentaires et le maté- slafs lagar och förordningar. riel requis par les lois et reglements de cct Etat.
(4) Ne sont pas opposables au dé- 4. Mot ansökan, som gjorts under pöt effeclué dans les conditions ci- ovannämnda förhållanden, kan cj dessus les fails survenus dans le dé- åberopas omständigheter, vilka upplai fixé au paragraphe (1), tels qwun kommit under den i moment 1 :stadautre dépöt, la publication de Vobjet gade tiden, t. ex. en annan ansökan, de la demande ou son cexploitation. offentliggörande av föremålet för an-
6t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
170 Kungl. Maj:ts proposition nr 40'år 1971 :
Ces faits ne peuvent faire naitre au- sökningen eller kommersiellt utnyttcun droit au profit de tiers ni aucune jande av detta. På sådana omständigpossession personnelle. heter kan icke grundas någon rätt
till förmån för tredje man eller nå-
gon personlig rätt.
Article 13 Artikel 13
(1) Une variété nouvelle doit étre 1. En ny sort skall betecknas med désignée par une dénomination. en benämning.
(2) Celte dénomination doit per- 2. Denna benämning skall göra det mettre d'identifier la variété nou- möjligt att idenlifiera den nya sorvelle; elle ne peut notamment sc len; särskilt gäller att den ej kan becomposer uniquement de chiffres. stå enbart av siffror.
La dénomination ne doit pas étre Benämningen får ej vara vilselesusceplible d'induire en erreur ou de dande eller ägnad att framkalla förpréter å confusion sur les caracté- växling i fråga om den nya sorlens ristiques, la valeur ou PFidentité de la egenskaper, värde celler identitet elvariété nouvelle ou sur Pidentité de ler beträffande förädlarens identitet. FPobtenteur. Elle doit notamment étre Särskilt skall den skilja sig från vardifférente de toute dénomination qui je benämning, som i någon av unidésigne, dans Pun quelconque des onsstalerna betecknar redan beflint- Etats de P Union, les variétés préexis- liga sorter av samma eller närbesläktantes de la méme espeéce botanique tade växlarler. ou d'une espéce voisine.
(3) II m'est pas permis å Pobten- 3. Förädlaren eller hans rätltsinteur ou å son ayant cause de déposer nehavarc får icke söka registrering comme dénomination d'une variété såsom benämning för en ny sort av nouvelle une désignation pour la- en beteckning, för vilken han i någon quelle il bénéficie, dans un Etat de av unionsstaterna ålnjuter det skydd, FUnion, de la protection accordée som tillerkänts fabriks- eller handelsaux marques de fabrique ou de com- märke och som omfaltar varor av merce, et qui couvre des produits samma eller liknande slag i märkesidenliques ou similaires au sens de la lagstiftningens mening, ej heller av législation sur les marques, ni une en beteckning, som är ägnad framdésignation susecptible de créer une kalla förväxling med sådant märke, confusion avec celte marque, sauf s'il såvida han icke förbinder sig att avs$'engage å renoncer å son droit & la stå från sin märkesrätt när registremarque lorsqwinterviendra Penre- ringen av benämningen på den nya gistrement de la dénominalion de la växtsorten kommer till stånd. variété nouvelle.
Si Pobtenteur ou son ayant cause Om förädlaren eller hans rättsineffectue néanmoins le dépöt de la dé- nehavare likväl söker registrering av nomination, il ne peut plus, dés que sortbenämningen kan han, sedan recelte dernicre est enregistrée, faire gistrering skett, ej längre göra gälvaloir de droit å la marque de fabri- lande någon rätt till fabriks- eller que ou de commerce pour les pro- handelsmärket för ifrågavarande vaduits susvisés. ror.
(4) La dénomination de la variété 4. Ansökan om registrering av benouvelle est déposée par FPobtenteur nämning på en ny sort skall av förou son ayant cause auprés du service ädlaren eller hans rältsinnehavare prévu å Particle 30. S'il est avéré que göras hos den myndighet, som avses
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 > - 171
cetlte dénomination ne répond pas i artikel 30. Om det visar sig, att beaux exigences des paragraphes pré- nämningen cj uppfyller de i föregåcédents, le service refuse de VP enre- ende moment ställda villkoren, skall gistrer et exige que I'obtenteur ou son myndigheten vägra att registrera ayant cause propose, dans un délai den samt anmoda förädlaren eller preserit, une autre dénomination. La hans rättsinnehavare att inom viss dénomination est enregistrée en föreskriven tid föreslå annan benämméme temps qw'est délivré le titre de ning. Benämningen registreras samprotection conformément aux dispo- tidigt som skydd meddelas enligt besitions de Varticle 7. stämmelserna i artikel 7.
(5) Une variété nouvelle ne peut 3. När ansökan om skydd för en étre déposéc dans les Etats de F' Union ny sort göres 1 flera unionsslater, que sous la méme dénomination. Le skall det ske under en och samma service compétent pour la délivrance benämning. Den myndighet i varje du titre de protection dans chacun stat som är behörig att meddela des Etats est tenu denregistrer la skydd är skyldig att registrera den dénomination ainsi déposée, å moins benämning som «angivits, såvida quw'il ne constate la non-convenanee myndigheten icke finner att benämde cette dénomination dans ledit ningen är olämplig i denna stat. I Etat. Dans ce cas, il peut exiger que sådant fall kan myndigheten an- FTobtenteur ou son ayant causc pro- moda förädlaren eller hans rättsinpose une traduction de la dénomina- nehavare att föreslå en översällning tion initiale ou une autre dénomina- av den ursprungliga benämningen tion conyvcnable. eller en annan lämplig benämning.
(6) Lorsque la dénomination d'une 6. Då ansökan om registrering av variété nouvelle est déposée auprös benämning på en ny sort göres hos du service compétent d'un Etat de den behöriga myndigheten i en uni- PUnion, celmi-ci Ja communique au onsstat, skall denna lämna medde- Bureau de PUnion prévu å Varticle lande om benämningen till den i ar- 15, qui en informe les services com- tikel 15 nämnda byrån för unionen, pétents des autres Etats de VP Union. vilken därom skall underrätta ve- Tout Etat de PUnion peut trans- derbörande myndigheter i övriga mettre par Pintermédiaire dudit Bu- unionsstater. Alla unionsstater kan reau, ses objections éventuelles å genom nämnda byrås förmedling VEtat qui a fait la communication. översända sina eventuella invänd-
ningar till den stat, som lämnat med-
delande om benämningen.
Le service compétent de chaque Den behöriga myndigheten i varje Etat de T'Union notifie tout enregi- unionsstat skall underrätta unionens strement de dénomination d'une va- byrå om varje registrering av en beriété nouvelle ct töut refus d'enregi-. nämning på ny sort och om varje strement au Bureau de PUnion qui beslut varigenom sådan registrering en informe les services compélents vägrals. Byrån skall därom underdes autres Etals de cetle Union. Les rätta vederbörande myndigheter i enregistrements sont également por- Övriga unionsstater. Uppgifter om retés å la connaissance des Etats mem- gistreringarna skall likaledes genom bres de PUnion de Paris pour la pro- byråns försorg delgivas medlemsstatection de la propriété industrielle terna i Parisunionen för industriellt par les soins du Burcau. rältssKydd.
(7) Celui qui, dans un des Etats 7. Envar som i en av unionsstaterde F'Union, procéde å la mise cen na utbjuder eller försäljer förök-
172 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
vente ou å la commercialisation du ningsmaterial av en ny sort, är skylmatériel de reproduction ou de mul- dig att använda benämningen på tiplieation végétative d'une varicté den nya sorten, även efter det att nouvelle, est tenu duliliser la déno- skyddet för sorten upphört, såvida minatlion de cette variété nouvelle, icke äldre rättigheter utgör hinder méme aprös Pexpiration de la pro- häremot enligt bestämmelserna i moteclion de cette variété, pour autant ment 10. que, conformément aux dispositions du paragraphe (10), des droils antérieurs ne s'opposeni pas å cette utilisation.
(8) Du jour ot un titre de protec- 8. Från och med den dag skydd tion a été délivré å un obtenteur ou meddelats en förädlare eller hans å son ayant cause dans un Etat de rättsinnehavare i en unionsstat: PUnion :
a) la dénomination de la variété a) kan benämningen på den nya nouvelle ne peut, dans aucun des sorlen ej i någon av unionsstaterna Etats de I'Union, étre utilisée comme användas som benämning på annan dénomination d'une autre variété de sort av samma eller närbesläktad la méme espåce botanique ou d'une växtart; espece voisinc;
b) Ia dénomination de la variété b) skall benämningen på den nya nouvelle est considérée comme la dé- sorten anses såsom generisk betecksignation générique pour cette va- ning för denna sort. I följd härav riété. En conséquence, pour une dé- kan icke i någon av unionsstaterna, nomination identique å celle de la såvida ej annat följer av bestämmelvariété nouvelle ou susceptible de serna i moment 10, en beteckning, créer une confusion avec clle, nul som är identisk med benämningen ne peut, sous réserve des dispositions på den nya sorten eller är ägnad att du paragraphe (10), en demander framkalla förväxling med denna, an- P'enregislrement, ni obtenir la pro- mälas till regislrering eller meddetection, å titre de marque de fabrique las skydd som fabriks- eller handelsou de commerec, pour des produils märke för varor av samma eller likidentiques ou similaires, au sens de nande slag i märkeslagstiftningens la législation sur les marques, dans mening. un Etat quelconque de P Union.
(9) Pour Ice måme produit, il est 9. Det är tillåtet att, för samma permis d'ajouter å la dénomination vara, till benämningen på den nya de la variété nouvelle une marque de sorten foga ett fabriks- eller handelsfabrique ou de commerce, märke.
(10) II n'est pas porté atteinte aux 10. Intrång göres ej i tredje mans droits antérieurs de tiers portant sur äldre rätligheter rörande känncetecdes signes servant å distinguer leurs ken, som tjänar till att utmärka produits ou leur entreprise. Si, en hans varor eller företag. Om i kraft vertu d'un droit anlérieur, VPutilisa- av en äldre rättighet någon, som ention de la dénomination d'une va- ligt bestämmelserna i moment 7 är riété nouvelle est interdite å unc per- ålagd att bruka benämningen på en sonne qui, conformément aux dispo- ny sort, är förhindrad göra detta, sitions du paragraphe (7), est obli- skall den behöriga myndigheten i gée de V'utiliser, Ice service compétent förekommande fall anmoda förädlaexige, le cas échéant, que Pobtenteur ren eller hans rättsinnehavare att fö-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 173
ou son avant cause propose une autre reslå en annan benämning för den
dénomination pour la variété nou- nya sorten. velle.
Article 14 Artikel 14
(1) Le droit reconnu å T'obtenteur 1. Den rätt, som cnligt bestämmelselon les disposilions de la présente serna i denna konvention tillerkänts
Convention est indépendant des förädlaren, är oberoende av de ål-
mesures adoptées dans chaque Etat gärder, som unionsstat vidtar för att de I'Union en vuce d'y réglementer la där reglera produktionen, kontrollen
production, le contröle et la commer- och handeln med utsäde och vegetacialisation des semenecs et plants. tivt material.
(2) Toutefois, ces dernieéres me- 2. Det bör dock såvitt möjligt und-
sures devront éviler, aulant que pos- vikas, att sådana åtgärder hindrar sible, de faire obstacle å VPapplication tillämpningen av bestämmelserna i des dispositions de la présente Con- denna konvention.
vention.
Artiele 15 Artikel 15 Les organes permanents de FUnion Unionens permanenta organ är:
sont :
a) le Conseil; a) rådet;
b) Ile Secrétariat général, dénom- b) generalsekretariatet, som be-
mé Bureau de P'Union internationale nämns byrån för internationella uni-
pour la proteclion des obtentions onen för skydd av växtförädlingspro-
végétales. Ce Bureau est placé sous dukter. Denna byrå är underställd la Haute surveillance de la Confédé- det Schweiziska Edsförbundets höga
ration suisse. överinseende.
Arlicle 16 Artikel 16
(1) Le Conseil est composé des re- 1. Rådet består av representanter
présentants des Etats de PUnion. för unionsslaterna. Varje unionsstat Chaque Etat de VUnion nomme un utser en representant till rådet och représenlant au Conseil et un sup- cn suppleant. pléant.
(2) Les représentants ou sup- 2. Represenlanterna eller supplepléants peuvent étre accompagnés anterna kan ålföljas av assistenter d'adjoints ou de conseillers. eller rådgivare.
(3) Chaquc Etat de PUnion dis- 3. Varje unionsstat har en röst i pose d'une voix au Conseil. rådet.
Article 17 Artikel 17 (1) Les Etats signataires de la pré- 1. Denna konventions signatärsta-
sente Convention, qui ne Pont pas ter, som ännu ej ratificerat konvenencore ratifice, sont invités å tilre tionen, är i egenskap av obscrvatö-
d'observateurs aux réunions du Con- rer inbjudna till rådets sammanträseil. Leurs repråésentanls ont voix den. Deras represenlanter får deltaga consultative. i överläggningar men icke i omröstningar.
174 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
(2) A ces réunions peuvent égale- 2. Till dessa sammanträden kan ment étre invités d'autres observa- jämväl inbjudas andra observatörer teurs ou des experts. eller sakkunniga.
Article 18 Artikel 18
(1) Le Conseil élit parmi ses mem- 1. Rådet väljer bland sina medbres un :'Président et un premier lemmar en ordförande och en förste Vice-président. Il peut élire d'autres vice ordförande. Det kan välja ytter- Vice-présidents. Le premier Vice- ligare vice ordförande. Vid förfall för président remplace de droit Ile Prési- ordföranden ersätts denne stadgeendent en cas d'empéchement. ligt av förste vice ordföranden.
(2) La durée du mandat du Prési- 2. Uppdrag såsom ordförande gident est de trois ans. ves för en tid av tre år.
Article 19 Artikel 19
(1) Le Conseil se réunit sur con- 1. Rådet sammanträder på ordfövocation de son Président. randens kallelse.
(2) II tient une session ordinaire 2. Det håller ordinarie sammanune fois par an. En outre, le Prési- träde en gång om året. Dessutom dent peut réunir 1ec Conseil å son kan ordföranden sammankalla råinitiative; il doit le réunir dans un det på eget initiativ; han skall samdélai de trois mois quand un tiers mankalla detta inom tre månader au moins des Etats de FUnion cn a när minst en tredjedel av unionsstafait la demande. terna gjort framställning därom.
Article 20 Artikel 20
(1) Le Conseil établit son réögle- 1. Rådet fastställer sin arbetsordment intérieur. ning.
(2) Le Conseil élablit lc reéglement 2. Efter hörande av Schweiziska administlratif et financier de T'Union, Edsförbundets regering antar rådet le Gouvernement de la Confédération unionens administrativa och finansuisse entendu. Le Gouvernement de siella :reglemente. Schweiziska Edsla Confédération suisse en assure förbundets regering svarar för det- F'exéculion. tas genomförande.
(3) Ces réglements ct leurs modi- 3. Dessa förordningar och eventufications étventuelles doivent ötre ella ändringar i dem skall godkänadoptés å Ia majorité des trois quarts nas med tre fjärdedels majoritet av des Etats de I'Union. unionsstaterna. |
Article 21 Artikel 21
Les missions du Conseil sont les Rådet har till uppgift att suivantes :
a) étudier les mesures propres å a) undersöka lämpliga åtgärder assurer la sauvegarde et å favoriser för att trygga unionens bestånd och le développement de PUnion; främja dess utveckling;
b) examiner le rapport annuel b) granska årsberältelsen över d'activité de P'Union et établir le pro- unionens verksamhet och fastställa gramme des travaux futurs de celle- programmet för dess framtida arbete; ei;
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 175
ce) donner au Secrétaire général, c) till generalsekreteraren, vars dont les attributions sont fixées å åligganden fastställts i artikel 23, ge Partiele 23, toutes directives néces- . alla erforderliga direktiv inbegripet saires, y compris celles concernant sådana, som avser förbindelserna la liaison avec les services nationaux; med de inhemska myndigheterna;
d) examiner et approuver Ice bud- d) granska och godkänna unioget de P'Union et fixer, conformé- nens budget och enligt bestämmelment aux dispositions de Particle 26, serna i artikel 26 fastställa bidrag la contribution de chaque Etat mem- för varje medlemsstat; bre;
e) examiner et approuver les e) granska och godkänna de av comptes présentés par le Secrétaire generalsekreteraren framlagda rägénéral; kenskaperna;
f) fixer, conformément aux dispo- f) enligt bestämmelserna i artikel sitions de Partiele 27, la date et le 27 fastställa datum och plats för de lieu des conférences prévues par le- konferenser, som sägs i nämnda ardit article et prendre les mesures tikel, och vidta erforderliga åtgärder nécessaires å leur préparation; för att förbereda dessa;
g) faire au Gouvernement de la g) hos Schweiziska Edsförbundets Confédération suisse les proposi- regering framlägga förslag till uttions concernant la nomination du nämning av generalsekreterare och Seerétaire général et des fonction- ledande befattningshavare; naires du cadre supérieur;
h) d'une manieére générale, pren- h) i övrigt fatta alla de beslut som dre toutes décisions en vue du bon erfordras för att främja ett ändafonctionnement de P'Union. målsenligt utövande av unionens
verksamhet.
Article 22 Artikel 22
Les décisions du Conseil sont pri- Rådets beslut fattas med enkel ses å la majorité simple des mem- majoritet av närvarande medlembres présents, sauf dans les cas pré- mar, utom i de fall som angives i arvus par les artieles 20, 27, 28 et 32, tiklarna 20, 27, 28 och 32 eller då ainsi que pour le vote du budget et omröstning hålles om budgeten och la fixation des contributions de fastställande av bidrag från varje chaque Etat. Dans ces deux derniers stat. I de två sistnämnda fallen becas, la majorité requise est celle des hövs tre fjärdedelars majoritet av de trois quarts des membres présents. närvarande medlemmarna.
Articles 23 Artikel 23
(1) Le Bureau de PFUnion est 1. Unionens byrå har att fullgöra chargé d'exécuter toutes les missions alla uppdrag och åligganden, som rået tåches qui lui sont confiées par det anförtrolt den. Byrån leds av gele Conseil. IH est dirigé par le Secré- neralsckreteraren. taire général.
(2) Le Scerétaire général est re- 2. Generalsekreteraren är ansvarig sponsable devant le Conscil; il assure inför rådet; han vakar över verk- Fexécution des décisions du Conseil. slälligheten av rådets beslut.
I présente le budget å P'approba- Han framlägger budgeten för råtion du Conseil et en assure Pexécu- dets godkännande och vakar över tion. verkställigheten av denna.
176 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Il rend compte annucllement au Han redovisar årligen hos rådet Conseil de sa gestion et lui présente för sin förvaltning och underställer un rapport sur les activités et la si- rådet en redogörelse för unionens tuation financiére de PUnion. . verksamhet och finansiella läge.
(3) Le Scerétaire général et les 3. Gencralsekreteraren och de 1efonetionnaires du cadre supérieur dande befatlningshavarna utnämns sont nommés, sur proposition du på rådets förslag av Schweiziska Conseil, par Ile Gouvernement de la Edsförbundets regering, som bestäm- Confédération suisse qui fixe les con- mer anställningsvillkoren. ditions de leur engagement.
Le statut el la rémunération des Tjänsteställning och avlöningsautres cadres du Bureau de PUnion förhållanden för övriga befaltningssont fixés par le reöglement adminis- havare vid unionens byrå fastställs i tratif et financier. det administrativa och finansiella
reglemenlet.
Article 24 Artikel 24
Le Gouvernement de la Confédé- Schwciziska Edsförbundets regeration suissc surveille les dépenses ring har överinseende över utgifterdu Bureau de I'Union internationale na för byrån för internationella uniopour la protection des oblentions vé- nen för skydd av växtförädlingsprogétales ainsi que les comptes de ce dukter och över byråns räkenskaper. dernier. Il présente au Conseil un Den framlägger för rådet en årsraprapporl annuel sur sa mission de port angående sitt kontrolluppdrag. contröle.
Article 25 Artikel 25
Les modalités de la coopération Formerna för tekniskt och adminilechnique et administrative de strativt samarbete mellan unionen PUnion pour Ja protection des obten- för skydd av växltförädlingsproduktions végétales et des Unions gérées ter och de unioner, som förvaltas av par les Burcaux internationaux de förenade internationella byråerréunis pour la protection de la pro- na för skydd av den industriella, litpriété industrielle, littéraire ct ar- terära och konstnärliga äganderättislique seront délerminées par un ten, skall fastställas genom elt av réglement, établi par le Gouverne- Schwciziska Edsförbundets regering, ment de la Confédération suisse en efter överenskommelse med vederböaccord avec les Unions intéressées. rande unioner, upprättat reglemente.
Article 26 Artikel 26
(1) Les dépenses de F'Union sont 1. Unionens utgifter täcks: couvertes :
a) par les contributions annucHes a) med unionsstalernas årliga bides Etals de YUnion; drag;
b) par la rémunération de presta- b) med ersättningar för utförda tions de services; tjänster;
c) par des recettes diverses. c) med andra slags inkomster.
(2) Pour délerminer le montant 2. Vid fastställandet av de årliga bide leur contribution annuelle, les dragens storlek är unionsstaterna in- Etats de FUnion sont répartis en delade i tre klasser: trois classes :
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 177
1re classe .. cinq unités Klass 1.. fem enheter 2e classe .. trois unilés Klass 2 .. tre enheter 3e classe .. une unité Klass 3 .. en enhet
Chaque Etat de F'Union contribue Varje unionsstat bidrar i förhålå raison du nombre dunités de la lande till antalet enheter av den classe å laquelle il appartient. klass den tillhör.
(3) La valeur de FP'unité de parti- 3. Värdet av varje deltagarenhet cipation est oblenuc en divisant, pour erhålls genom att för den berörda la période budgétaire considérée, le budgetperioden totalbeloppet av de montant total des dépenses néces- utgifter, som måste täckas genom sairement couvertles par les contri- staternas bidrag, divideras med tobutions des Etats par Ile nombre to- tala antalet enheler. tal des unités.
(4) Chacun des Etatls de VUnion 4. Vid sin anslulning till konvendésigne, au moment de son acces- tionen uppger varje unionsstat den sion, la classe dans laquelle il désire klass den önskar tillhöra. Emellertid étre rangé. Toutefois, chaque Elat kan varje unionsstat sedermera förde FUnion peut déclarer ultérieure- klara, att den önskar tillhöra en anment quil désire élre rangé dans nan klass. une aulre classe,
Cette déelaration doit intervenir six Denna förklaring skall göras minst mois au moins avant la fin de P'exer- sex månader före utgången av det cice précédant cclui pour Jequel le verksamhetsår, som föregår det år, changement de classe prend cffet. för vilket klassförändringen skall
gälla.
Article 27 Artikel 27
(DD) La présente Convention est 1. Förevarande konvention undersoumise å des revisions periodiques kastas periodiska revisioner för att en vue d'y introduire les améliora- 1 densamma skall införas sådana förtions de nature å perfectionner le bältringar, som är ägnade att fullsysteme de VUnion. ända det för unionen gällande syste-
mel.
(2) A ecet effet, des Conférences ont 2. För detta ändamål hålls konfelieu tous les cinq ans, å moins que le renser vart femte år, såvida icke rå- Conseil, å la majorité des cinq det med fem sjättedelars majoritet sixiemes des membres pråsents, av närvarande medlemmar anser, att mestime que Ila lenue d”une telle Con- dylik konferens skall hållas vid en férence doit étre avaneée ou retar- tidigare eller senare tidpunkt. dée.
(3) La Conférence ne délibtre va- 3. Konferensen är beslutmässig lablement que si la moilié au moins endast när minst hälften av uniodes Elats membres de T'Union y sont nens medlcmsstater därvid är förereprésenlés. trädda.
Pour élre adoplé, le lexle rcvisé För att bli antagen skall konvende la Convention doit rececuillir la tionens reviderade text samla en majorité des cinq sixicmes des Etats majoritet på fem sjättedelar av de membres de PUnion représentés å vid konferensen företrädda unionsla Conférence. stalerna.
(4) Le texte revisé entre en vi- 4. Den reviderade lexten träder i gueur, å Pégard des Etats de TUnion kraft gentemol de unionsstater som qui Pont ratifié, lorsqwil a été rali- ratificerat densamma, då den ratifi-
178 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
fié par les cinq sixiemes des Etats ccerats av fem sjättedelar av unionsde PUnion. E'entrée en vigucur in- staterna. Ikraftträdandet sker trettio tervient trente jours aprés le. dépöt dagar sedan det sista ratifikationsdu dernier des instruments de rati- instrumentet = deponerats. Anser fication. Toutefois, si la majorité emellertid en majoritet på fem sjätdes cinqg sixiimes des Etats de tedelar av de vid konferensen före- PUnion représentés å Ja Conférenee trädda unionsstaterna, att den reviestime que le texte revisé comporte derade texten innehåller ändringar des modifications dunc nature telle av sådan beskaffenhet alt de för qu'elles excluent, pour les Etatls de unionsstater, som ej ratificerar den- FPUnion qui ne ratifieraient pas ledit na text, utesluter möjligheten att texte, la possibilité de rester liés par gentemot de övriga unionsstaterna le texte antérieur å P'égard des autres förbli bundna av den föregående Etats de P'Union, P'entrée en vigueur texten, inträder ikraftträdandet av du texte revist intervient deux ans den reviderade lexten två år efter aprås le dépöt du dernier des instru- del att det sista ratifikationsinstruments de ratification. En parcil cas, mentet har deponcrats. I detta fall le texte antérieur cesse, å compter upphör den tidigare texten från och de ladite colrée en vigucur, de lier med detta ikraftträdande att binda les Etats ayant ratifié Ic lexte re- stater, som ratificerat den revideravisé. de texten.
Article 28 Artikel 28
(1) Les langues francaise, alle- 1. Vid fullgörande av sina uppmande et anglaise sont utilisées par drag använder unionens byrå fransle Bureau de PUnion dans Paccom- ka, tyska och engelska språken. plissement de ses missions.
(2) Les réunions du Conseil ainsi 2. Rådets sammanträden och reque les Conférences de revision se visionskonferenserna hålls på dessa tiennent en ces trois langues. tre språk.
(3) Le Conseil peut décider, en 3. Rådet kan, om så behövs, med tant que de besoin, å la majorité des tre fjärdedelars majoritet av närvatrois quarts des membres préscents, rande medlemmar bestämma att que d'autres langues seront utili- andra språk skall användas, sées.
Article 29 Artikel 29
Les Elats de FUnion se réservenl Unionsstaterna förbehåller = sig la faculté de conclure entre eux des rätten att sinsemellan träffa särskilarrangements particuliers pour la da överenskommelser för skydd av protection des obtentions végétales, växtförädlingsprodukter i den mån en fant que ces arrangements ne dessa överenskommelser ej strider contreviennent pas aux dispositions mot bestämmelserna i förevarande de la présente Convention. konvention.
Les Etats de Union qui n'ont pas Unionsstater, som ej deltagit i såparticipé å de tels arrangements sont dana Överenskommelser, är oföradmis å y adhérer sur leur demande. hindrade att, efter framställning, an-
sluta sig till desamma.
Article 30 Artikel 30
(1) Chaque Etat de PUnion s'en- 1. Varje unionsstat förbinder sig gage å prendre toutes mesures néces- att vidta alla erforderliga åtgärder
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 179
saires pour Papplication de la pré- för tillämpning av förevarande konsente Convention. vention. .
Il s'engage notamment : Särskilt förbinder den sig:
a) å assurer aux ressortissants des a) att tillförsäkra övriga unionsautres Etats de P'Union les recours staters medborgare lämpliga rättsmelégaux appropriés lcur permettant del för att möjliggöra för dem att de défendre efficacement les droits effektivt försvara de i denna konvenprévus par la présente Convention; tion upptagna rättigheterna;
b) å établir un service spécial de b) att inrätta en särskild myndigla protection des obtentions végé- het för skydd av växtförädlingsprotales ou å charger un service déjå dukter eller uppdra åt en redan beexistant de cette protection; fintlig myndighet att svara för detta
skydd;
c) å assurer la communication au ec) att offentliggöra meddelanden public des informations relatives å rörande detta skydd, åtminstone i celte prolection et au minimum la form av ett periodiskt offentliggöpublicalion périodique de la liste des rande av en förteckning över medtitres délivrés. delade skyddsrättigheter.
(2) Des accords particuliers peu- 2. Särskilda överenskommelser vent également étre conclus entre les kan också träffas mellan unionssta- Etats de PUnion, en vue de Putilisa- terna om eventuellt gemensamt anlition éventuclle en commun de servi- fande av myndigheter som har att ces chargés de procéder å Pexamen genomföra den i artikel 7 föreskrivdes variétés nouvelles, prévu å Par- na undersökningen av nya växtsorticle 7, et au rassemblement des col- ter och alt samla erforderliga kolleklections et documents de référence tioner och dokument i referenssyfte. nécessaires.
(3) II est enlendu qu'au moment 3. Det är underförstått alt vid den du dépöt de son instrument de rati- tidpunkt, då ratifikations- eller anfication ou d”adhésion, chaque Etat slutningsinstrumenten deponeras, doit étre en mesure, conformément varje stat skall enligt sin nationella å sa législalion interne, de donner lagstiftning vara i stånd att genomeffet aux dispositions de la présente föra denna konventions bestämmel- Convention. ser.
Article 31 Artikel 31
(1) La présente Convention est 1. Denna konvenlion står intill ouverte jusqu'au deux décembre mil den andra december nittonhundraneuf cent soixante-deux å la signa- sextiotvå öppen för undertecknande ture des Etats représentés å la Con- av de stater, som varit företrädda vid férence de Paris pour la protection Pariskonferensen för skydd av växtdes obtentions végétales. förädlingsprodukter.
(2) La pråsente Convention cst 2. Förevarande konvention är unsoumise å ratification; les instru- derkastad ratifikation; ratifikationsmenls de ratification sont déposés instrumenten deponeras hos Franska auprés du Gouvernement de la Ré- Republikens regering, som underrätpublique francaise, qui notifie ce de- tar signatärstaterna härom. pöt aux Etats signalaires.
(8) Dés quwelle a été ratifiée par 3. Så snart konventionen ratificetrois Etats au moins, la Convention rats av minst tre stater, träder den entre en vigueur entre ces Etats i kraft mellan dessa stater trettio trente jours apråös le dépöt du troi- dagar efter det att det tredje rati-
180 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
siéme instrument de ratification. A fikationsinstrumentet ' deponerats. Fégard de chacun des Etats par les- Gentemot varje stal, som senarc ratiquels elle est ratifite ultérieurement, ficerar konventionen, träder denna i elle entre en vigueur trente jours kraft trettio dagar efter det att staaprés le dépöt de son instrument de tens ratifikalionsinstrument deponeratification. rats.
Article 32 Artikel 32
(1) La pråésente Convention est 1. Denna konvenlion står öppen ouverte å Padhésion des Etals non för anslutning av icke-signatärstater signataires dans les conditions pré- under de villkor, som uppställts i vues aux paragraphes (3) et (4) du momenten 3 och 4 i denna artikel. présente article.
(2) Les demandes d”adhésion sont 2. Ansökningar om anslutning adressées au Gouvernement de la skall tillställas Schweiziska Edsför- Confédération suisse, qui Jes nolifie bundets regering, som underrättar aux Etats de PUnion. unionsslaterna därom.
(3) Les demandes d”adhésion sont 3. Ansökningar om =:anslulning étudiées par le Conseil en tenant granskas av rådet under beaktande compte notamment des dispositions särskilt av bestämmelserna i artikel de Particle 30. 30.
En égard å la nature de la décision Med hänsyn till beskaffenheten av qui doit intervenir, et å la différence det beslut som skall fattas och med de Ia regle retenue pour les Confé- avvikelse från den för revisionskonrences de revision, Padhésion d'un ferenserna uppställda regeln, vinner Etat non signataire est acquise si sa en icke-signalärstats ansökan om andemande est acceptée å la majorité slutning bifall därest den godkänns des quatre cinquicmes des membres med fyra femtedelars majoritet av présents. närvarande medlemumar.
Au moment du vote, les trois Vid omröstning skall tre fjärdequarts des Etats de PUnion doivenlt delar av unionsstalerna vara föreétre représentés. trädda.
(4) En cas de décision favorable, 4, Bifalles ansökan om anslut- Finstrument dadhésion est déposé ning, deponcras anslutningsinstruauprés du Gouvernement de la Con- mentet hos Schweiziska Edsförbunfédération suisse, qui nolifie ce dé- dets regering, som underrättar unipöt aux Etats de PUnion. onsslaterna härom.
TF adhésion prend effet trente Anslulningen går i verkställighet jours apråös le dépöt de cet instru- trettio dagar efter det instrumentet ment. deponerals.
Article 33 Artikel 33
(1) Au moment de la ratification 1. Vid konvenlionens ratificering de la Convention s'il sagit d'un Etat av en signatärstat eller vid en ickesignataire, ou en présentant sa de- signatärslats ingivande av ansökan mande dadhésion sil sagit d'un om anslutning lämnar staten i första autre Etat, chaque Etat indique, dans fallet till Franska Republikens regele premier cas, au Gouvernement de ring och i andra fallet till Schwceila République francaise ou, dans le ziska Edslförbundets regering en lista deuxieme cas, au Gouvernement de över de växtsläkten eller växtarter, la Confédération suisse, Ja liste des för vilka den förpliktar sig att till-
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 181
genres ou cspåtces pour lesquels il lämpa konventionens bestämmelser s$'engage å appliquer les dispositions under de i artikel 4 uppställda villde la Convention dans les conditions koren. Om det är fråga om växtsläkpråvuces a PFarticle 4. Il précise, en ten eller växtarter, som avses i aroutre, dans le cas de genres ou espe- tikel 4 moment 4, anger stalen dessces visés au paragraphe (4) dudit ar- utom huruvida den avser att utnytttiele, s'il entend se préåévaloir de la ja den däri angivna möjligheten att faculté de limilation ouverte par sladga begränsningar. ectte disposition.
(2) Chaque Etat de PUnion qui 2. Varje unionsstat, som sederdécide ultérieurement dappliquer les mera beslutar att tillämpa konvendispositions de 1a Convenlion å d”au- tionens bestämmelser på andra växttres genres ou espéces, lransmet les släkten eller växtarter, överlämnar måömes indications que celles prévues minst treltio dagar före beslutets au paragraphe (1) du présent article ikraftträdande till Schweiziska Edsau Gouvernement de la Confédéra- förbundets regering och till unionens tion suisse et au Bureau de PUnion, byrå samma uppgifter som angivits av moins irente jours avant la mise i moment 1 i denna artikel. en application de sa décision.
(83) Le Gouvernement de Ja Ré- 3. Franska Republikens regering publique francaise ou, le cas échéant, respektive Schweiziska Edsförbunle Gouvernement de la Confédération dets regering vidarebefordrar omesuisse, transmet immédiatement å delbart till samtliga unionsstater de i tous les Etats de PUnion les indica- momenten 1 och 2 i denna artikel tions visées aux paragraphes (1) et angivna uppgifterna. (2) du présent article.
Article 34 Artikel 34
(1) Tout Etat de V'Union déclare, 1. Varje unionsstat förklarar vid au moment de la signature, de la konventionens underlecknande, dess ratification ou de FTadhésion, si la ratificering eller vid anslutning till Convention est applicable å Pensem- densamma huruvida konventionen ble ou å une partie de ces territoires är tillämplig på unionsstatens terriou å un, å plusieurs, ou å P'ensemble torium i dess helhet eller en del därdes Etats ou territoires pour lesquels av eller på en, flera eller samtliga stail est habile å stipuler. ter eller territorier, för vilka den är
berälligad alt falla beslut.
Il peut, å tout moment, par la Den kan sedermera när som helst suite, en verlu d'une notificalion au genom meddelande till Schweiziska Gouvernement de la Confédération Edsförbundets regering fullständiga suisse, compléter cette déclaration. denna förklaring. Meddelandet får La notification prend ceffet trente verkan trettio dagar efter det att det jours aprés sa réception par ce der- mottagits av den nämnda regeringnier Gouvernement. en.
(2) Le Gouvernement qui a recu 2. Regering, som mottagit de i les déelarations ou notifications men- moment 1 i denna artikel omnämntionnées au paragraphe (1) du pré- da förklaringarna celler meddelandesent article en informe tous les Etats na, underrättar samtliga unionsstade PUnion. ter därom.
182 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Article 35 Artikel 35
Nonobstant les disposilions de Par- Utan hinder av bestämmelserna i tiele 6, tout Etat de FUnion a la fa- artikel 6 kan varje unionsstat, utan culté, sans quwil en résulte d'obliga- att någon förpliktelse för de övriga tion pour les autres Etats de FUnion, unionsstaterna därav uppstår, bede limiter F'exigence de nouveauté gränsa det i sagda artikel uppställda prévue å Partiele susvisé, en ce qui nyhetskravet beträffande nyligen concerne les varittlés de création ré- framställda sorter, som finns vid cente, existant au noment de I entrée konventionens ikraftträdande i staen vigucur de la présente Conven- ten. tion å Pégard dudit Etat.
Article 36 Arlikel 36
(1) Si, au moment de I'entrée en 1. Om vid tiden för konventionens vigucur de Ia présente Convention å ikraftträdande i en unionsslat en för- Fégard d'un Etat de T'Union, VPobten- ädlare, som framställt en i denna stat teur d”une variété nouvelle protégée skyddad ny sort, eller hans rättsinnedans cet Etat ou son ayant cause havare åtnjuter skydd i denna stat bénéfieie dans ledit Etat de la pro- för sortbenämningen såsom fabrikstection de Ja dénomination de cette eller handelsmärke för samma eller variétlé å titre de marque de fabrique liknande varor i märkeslagstiftningou de commerce pour des produits ens mening, kan han antingen avstå identiques ou similaires au sens de från märkesskyddet eller i stället för la législation sur les marques, il peut, den föregående benämningen föreslå soit renoncer å la protection å titre en ny benämning för sorten. Har en de marque de fabrique ou de com- ny benämning ej föreslagits inom merce, soit déposer une nouvelle dé- sex månader kan förädlaren eller nomination pour la variété au lieu hans rättsinnehavare ej längre göra de la dénomination ancienne. Si, gällande någon rätt till fabriks- eller dans un délai de six mois, une nou- handelsmärke för nämnda produkvelle dénomination mest pas dépo- ter. sée, Poblenteur ou son ayant cause ne peul plus faire valoir de droit å la marque de fabrique ou de commerce pour les produits susvisés.
(2) Si une nouvelle dénomination 2. Registreras en ny benämning est enregistréc pour la varicté, T'ob- för sorten, kan den, som före kontentcur ou son ayant cause ne peut ventionens ikraftträdande var skylinterdire VF'utilisation de la dénomi- dig att begagna den föregående benation antérieure qu'aprés Pexpira- nämningen, icke av förädlaren eller tion d'un délai d”une année å comp- hans rättsinnehavare förbjudas att ter de la publication de Penregistre- använda denna förrän efter en tid ment de Ja nowuvelle dénomination, av elt år från kungörandet av den aux personnes qui, avant Pentrée en nya benämningen. vigueur de la présente Convention, élaient tenucs dutiliser Pancienne dénomination.
Article 37 Artikel 37
La présente Convention ne saurait Denna konvention kan icke inporter atteinte aux droits acquis soit kräkta på de rättigheter, som förut
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 183
en vertu des législation nationales förvärvats genom unionsstaternas des Etats de P'Union, soit par suite egen lagstiftning eller genom överd'accords intervenus entre ccs Etats. enskommelser mellan dessa stater.
Article 38 Artikel 38
(1) Tout différend entre deux ou 1. Tvist mellan två eller flera uniplusieurs Etats de FUnion, qui con- onsstater, som avser tolkningen eller cerne Pinterprétation ou Papplica- tillämpningen av denna konvention tion de la présente Convention et n'a och som ej avgjorts förhandlingsväpas été réglé par voie de négociation gen, hänskjuts på begäran av en av est, sur demande de Tun des Etats de berörda staterna till rådet, som intéressés, soumis au Conseil qui försöker åstadkomma enighet mels'emploie å provoquer un accord en- lan staterna. tre lesdits Etats.
(2) Si un tel accord w'est pas réa- 2. Om cnighet ej kan nås inom sex lisé dans un délai de six mois å månader från den tid rådet tagit becompler du moment ot 1ce Conseil a fattning med tvisten, hänskjuts tvisété saisi du différend, celui-ci est sou- ten till skiljedomstol på begäran av mis å un Tribunal arbitral sur sim- en av de berörda staterna. ple requéte dun des Etats intéressés.
(3) Le Tribunal est composé de 3. Skiljedomstolen består av tre trois arbitres. skiljemän.
Dans le cas ot deux Etats sont par- Är två stater parter i ivisten, utser ties au différend, chaque Etat dé- varje stat en skiljeman. signe un arbitre.
Dans les cas ot plus de deux Etats Är flera än två stater parter i lvissont parties au différend, deux des ten, utses två av skiljemännen av de arbitres sont désignés dun commun berörda staterna cfter därom träffad accord par les Etats intéressés. överenskommelse.
Si les Etats intéressés n'ont pas Har de berörda staterna ej utsett désigné les arbitres dans un délai de skiljemän inom två månader från deux mois å compter de la date å den dag då ansökan om domstolens laquelle la demande de constitution inrättande delgivits dem genom unidu Tribunal leur a été nolifiée par onens byrå, kan varje berörd stat hos le Bureau de FPUnion, chacun des internationella domstolens president Elats intéressés peut demander au anhålla att han företar de erforder- Président de la Cour internationale liga tillsättningarna. de Justice de procéder aux dåsignations nécessaires.
Le Tiers-arbitre est désigné dans Den tredje skiljemannen utses untous les cas par le Président de la der alla förhållanden av internatio- Cour internationale de Juslice. nella domstolens president.
Si le Président cst ressorlissant de Är presidenten medborgare i en Pun des Etats parties au différend, av de stater, som är parter i tvisten, le Vice-président procéde aux dési- företar vicepresidenten ovannämnda gnations visées ci-dessus, å moins tillsättningar såvida han icke själv quwil ne soit lui-möéme ressorlissant är medborgare i en av de stater, som de un des Etats parties au diffé- är parler i tvisten. I sistnämnda fall rend. Dans cc dernier cas, il appar- ankommer det på ledamot av intertient au membre de la Cour qui n'est nationella domstolen, vilken ej själv pas lui-méme ressortissant de Pun är medborgare i en av de stater som
184 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
des Etats parties au différend et qui är parter i tvisten och vilken utsetts å été choisi par le Président de pro- av presidenten att företa dessa tillcéder å ces désignations. sättningar.
(4) La décision arbitrale est dé- 4. Skiljedomen är slutgiltig och finitive et obligatoire pour les Etats bindande för de tvistande staterna. intéressés.
(5) Le Tribunal régle lui-méme 53. Skiljedomstolen fastställer själv sa procédure, å moins que les Etats regler för förfarandet, om de tvistanintéressés men conviennent autre- de staterna ej överenskommer om ment. annal.
(6) Chacun des Etats parties au 6. Varje slat som är part i tvisten différend supporte les frais de sa bestrider kostnaderna för sitt framreprésentation devant le Tribunal trädande inför skiljedomstolen; de arbitral; les autres frais sont suppor- övriga kostnaderna bäres av var och tés par parts égales par chacun des en av stalerna med lika belopp. Etatls.
Artiele 39 Artikel 39
La signalure de la Convention, sa Undertecknande av konventionen ratification ou PFPadhésion å ladite eller ratifikation av cller anslutning Convention ne doivent comporter till densamma får ej ske med något aucune réserve. förbehåll.
Article 40 Arlikel 40
(1) La présente Convention est 1. Denna konvention slutes utan conelue sans limitation de durée. tidsbegränsning. |
(2) Sous réserve des dispositions 2. Uppsäger en unionsstat konvende VF'artiecle 27, paragraphe (4), si un tionen, får denna uppsägning, med Etat de I'Union dénoncece la Conven- förbehåll för bestämmelserna i artition, cetle dénonciation prend effet kel 27 moment 4, verkan elt år efter å Pexpiration du délai d'une année den dag då underrältelse om uppå partir du jour ot notification de sägningen lämnats av Schweiziska cette dénoncialion å été faite par Ice Edsförbundets regering lill övriga Gouvernement de la Confédération unionsstater. suisse aux aulres Etats de P Union.
(3) Tout Etat de F'Union peut å 3. Varje unionsstat kan när som tout moment déclarer que la Con- helst förklara, att konventionen vention cesse d'étre applicable å cer- upphör att vara tillämplig på vissa tains de ses territoires ou des Etats av dess territorier eller på stater eller ou territoires pour lesquels il a sti- territorier, för vilka den fattat bepulé en vertu des dispositions de VPar- slut jämlikt bestämmelserna i artitliele 34. Celte déclaration prend effet kel 34. Denna förklaring går i verkå Pexpiration du délai d'une annéc ställighet ett år efter den dag då unå partir du jour ot: notification de derrättelse om denna förklaring lämcette déclaration a été faite par 1c nats av Schweiziska Edsförbundets Gouvernement de la Confédération regering till övriga unionsslater. suisse aux autres Etats de PUnion.
(4) Ces dénonciations et déclara- 4. Dessa uppsägningar och förklations ne sauraient porter atteinle aux ringar kan icke inkräkta på de rätdroits acquis dans le cadre de la tigheter, som inom denna konvenprésente Convention antérieurement tions ram förvärvats före utgången
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 185
å Pexpiration du délai fixé aux para- av den i momenten 2 och 3 i denna graphes (2) et (3) du présent ar- artikel fastställda liden. ticle.
Article 41 Artikel 41
(1) La présenle Convention est ré- | 1. Denna konvention har avfaltats digée en un exemplaire cen languc på franska språket i elt exemplar, francaisc, lequel est déposé aux ar- vilket deponerats 1 arkivet hos chives du Gouvernemenlt de la Rö Franska Republikens regering. publique francaise.
(2) Une copie ecerlifiée conforme 2. En beslyrkt avskrift tillslälls est remise par celui-ei å chacun des av denna regering var och en av sig- Gouvernements des Etals signataires. natärstaternas regeringar.
(3) Des traductions officielles de 3. Officiella översättningar av fö- Ja pråsente Convention seront éla- religgande konvention skall utföras blies en langues allemande, anglaisc, på tyska, engelska, spanska, italiensespagnole, ilalienne, néerlandaise. ka och nederländska språken.
En foi de quoi, les Plénipolen- Till bekräftelse härav har de härtiaires désignés å cette fin, aprås till ulsedda ombuden sedan deras avoir présenté leurs pleins pouvoirs, fullmakter företetts och befunnits reconnus en bonne et due forme, ont vara i vederbörlig ordning, undersigné la présente Convention et Pont tecknat denna konvention och förrevétue de leur sceau. selt den med sina sigill.
Fait å Paris, le deux dåécembre Som skedde i Paris den andra demil neuf cent soixante-el-un. cember nittonhundrasextioett.
Pour la République födérale För Förbundsrepubliken Tyskland
d'Allemagne
signé: undertecknat:
G. von Haeften G. von Haeflen
Joseph Murmann Joseph Murmann
Hans Schade Hans Schade
Pour la Belgique För Belgien
signé: undertecknat:
Å. Bayot Å. Bayotl
Pour la France För Frankrike
signé: undertecknat:
Henri Ferru Henri Ferru
Pour PI'ltalie För Italien
En ma qualité de Plénipotenliaire, I min egenskap av befullmäkligat je déclare que le Gouvernement de ombud förklarar jag, att Italienska la République italienne, en vertu de Republikens regering med stöd av la faculté qui lui est ouverte par den befogenhet, som givits genom Partiele 4, paragraphe (5), de la pråé- artikel 4 moment 5 i denna konvensente Convention, décide d'appliquer, lion, beslutal alt i fråga om skydd en ce qui concerne la protection des av växtförädlingsprodukter tillämpa
186 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
obtentions végétales, les articles 2 et artiklarna 2 och 3 i Pariskonventio-
3 de la Convention de Paris pour la nen för industriellt rättsskydd. protection de la propriété indus-
trielle. signé: undertecknal: Talamo Talamo
Pour les Pays-Bas För Nederländerna
signé: undertecknat:
F. E. Nijdam F. E. Nijdam
ANNEXE BIHANG
Liste prévue å Varticle 4, para- Lista enligt artikel 4 moment 3 graphe (3) Espéces å protéger dans chacun Arter som skyddas inom vart och des genres ett av följande växtsläkten:
1— Blé Triticum aesti- 1 . Vete — Triticum aesti-
vum L. spp. vul- vum L. spp. vul-
gare are (VILL, HOST) (VILL, HOST) MAC KAY MAC KAY Triticum durum Triticum durum DESF. DESF.
2— Orge Hordeum vulga- LS Korn Hordeum vulga-
re L. s. lat. re L. s. lat. 3 — Åvoine Avena sativa L. Havre Avena sativa L.
ou Riz-Oryza eller Ris-Oryza
sativa L. sativa L. Avena byzantina Avena byzantina C. KOCH C. KOCH
4 Mais Zea Mays L. Majs Zea Mays L.
5— Pomme Solanum tubero- cm Potatis Solanum tubero-
de terre sum L. sum L. 6 -— Pois Pisum sativum Ärt Pisum saltivum L. L. 7 — Haricot Phascolus vulga- Böna Phasecolus vulgaris L. ris L. Phascolus cocci- Phascolus coccineus L. neus L.
8 — Luzerne Medicago sativa Lusern Medicago sativa
L. L.
Medicago varia Medicago varia
MARTYN MARTYN
9 — Tréfle Trifolium pra- . Rödklöver Trifolium pra-
violet tense L. tense L.
10 — Ray- 10. Rajgräs Lolium spp.
Grass Lolium spp. 11 — Laitue Lactuca sativa 11. Sallat Lactuca sativa L. L.
Kungl. Maj:ts proposilion nr 40 år 1971 187
12 — Pommier — Malus domestica 12. Äpple — Malus domestica
BORKHA BORKH 13 — Rose — Rosa hort. ou 13. Ros — Rosa hort. eller
Oeillet-Dianthus Nejlika-Dianthus
caryophyllus L. caryophyllus L.
Si le choix se porte sur deux gen- Faller valet på lvå alternativt uppres å option : numéros 3 ou 13 ci- förda släkten (nr 3 eller 18 ovan), dessus, ceux-ci ne comptent que pour räknas dessa endast som ctt växtun seul genre. släkte.
Recommandation Rekommendation
La Conférence, Konferensen,
Considérant Jes articles 7 ct 30 de som beaktar artiklarna 7 och 30 i la Convention; | konventionen;
Considérant que P'examen préalable som beaktar att förhandsunderdes obtentions végétales constituera, sökning av växtförädlingsprodukter du point de vue technique et finan- kommer att från teknisk och financier, pour chacun des Etats de r'U- siell synpunkt på var och en av nion, une lourde tåche quwil est pos- unionsstaterna lägga en tung börda, sible et souhaitable d”alléger en or- som det är möjligt och önskvärt att ganisant I'examen préalable sur une lätta genom anordnande av sådan base internationale; undersökning på internationell ba-
sis;
Considérant que cette coopération som beaktar att detta internatiointernationale aura pour effet de per- nella samarbete kommer att möjligmettre P'extension de FUnion å un göra unionens utvidgning till ett störplus grand nombre d'Etats et å un re antal stater och till ett större antal plus grand nombre de genres ou växtsläkten eller växtarter; especes botaniques;
Recommande aux pays représen- rekommenderar de stater som är tés å la Conférence de procéder des företrädda vid konferensen att snaque possible aux études nécessaires rast möjligt igångsätta erforderliga en vue de la réalisation de Pexamen undersökningar för att åstadkomma préalable sur 1c plan international förhandsundersökning på internaet de la conclusion des arrangements tionellt plan och för att avsluta överprévus å Particle 30 de la Conven- enskommelser enligt artikel 30 i tion. konventionen,
Déclaration Deklaration
Les Etats signataires déclarent Undertecknade stater deklarerar leur intention commune détendre sin gemensamma avsikt att, så snart les dispositions de la Convention, konventionen träder i kraft, utsträcdés P'entrée en vigueur de celle-ci, å ka dess bestämmelser till minst femau moins quinze genres dont la liste ton växtsläkten över vilka lista skall sera établie d'un commun accord upprättas gemensamt staterna emelentre eux. Ilan.
188 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 är 1971
Pour la République fédérale För Förbundsrepubliken Tyskland
d”Allemagne
signé: undertecknat:
G. von Haeften G. von Haeften Joseph Murmann Joseph Murmann
Hans Schade Hans Schade
Pour Ja France För Frankrike signé: undertecknat: Henri Ferrunu Henri Ferru
Pour les Pays-Bas För Nederländerna
signé: undertecknat:
F. E. Nijdam F. E. Nijdam
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 189
Bilaga ?
Växtförädlingsskyddsutredningens förslag
Förslag
till
Lag om växtförädlarrätt
Allmänna bestämmelser
1 8.
Den som framställt en växtsort eller den, till vilken hans rätt övergålt, äger genom registrering förvärva ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten enligt denna lag (växtförädlarrält).
Den som är registrerad för växtförädlarrätt benämnes i denna lag sortinnehavare.
Konungen äger förordna, att växtförädlarrätt får förvärvas endast för växtsort, tillhörande växtsläkte eller växtart som anges i förordnandet.
28.
Växtförädlarrätt förvärvas endast för växtsort som uppfyller följande villkor:
1) Sorten skall genom ålminstone ett viktigt kännetecken tydligt skilja sig från andra sorter, vilka är kända före dagen för registreringsansökningen.
Annan sort anses som känd, om material därav yrkesmässigt utbjudits till försäljning eller eljest tillhandahållits eller om den intagits i eller anmälts till officiell sortlista, förekommer i allmänt tillgänglig referenssamling eller noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller om den eljest kommit till allmänhetens kännedom.
2) Sorten skall vara tillräckligt likformig (homogen) med hänsyn tagen till de särdrag, som dess sexuella eller vegetativa förökning betingar.
3) Sorten skall under förökning utförd i enlighet med den av förädlaren anvisade förökningsmetoden vara beständig (stabil) med avscende på sina väsentliga kännetecken.
Växtförädlarrätt kan ej förvärvas, om växtmaterial av sorten med samtycke av förädlaren eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt förts i handeln här i riket före dagen för registreringsansökningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag.
Vid registrering av växtförädlarrätt skall även registreras särskild benämning för sorten.
3 §.
Växtförädlarrätt innebär att, med de undantag som anges nedan, annan än sortinnehavaren ej får olovligen utnyltja sorten yrkesmässigt genom alt
1) framställa eller till riket införa växtmaterial av sorten, om det sker i syfte att materialet skall utbjudas till försäljning eller eljest tillhandahållas för förökningsändamål;
190 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
2) utbjuda till försäljning eller eljest tillhandahålla växtmaterial av sorten för förökningsändamål;
3) använda växtmaterial av sorten i fall, då upprepad användning är nödvändig för framställning av växtmaterial av annan sort och det framställda materialet skall utbjudas till försäljning eller eljest tillhandahållas för förökningsändamål.
I fråga om prydnadsväxter omfattar växtförädlarrätten även användandet av plantor och delar av plantor, när det sker för yrkesmässig framställning av snittblommor eller annat material för prydnadsändamål.
4 8.
Meddelad växtförädlarrätt kan upprätthållas intill dess femton eller, såvitt gäller fruktträd, skogsträd, prydnadsträd och vin, aderton år förflutit från det år då ansökningen om växtförädlarrätt beviljades.
Konungen äger förordna att i fråga om visst växtsläkte eller viss växtart skall gälla längre skyddstid än som anges i första stycket, dock högst tjugufem år.
Registrering av växtförädlarrätt
5 8.
Registreringsmyndighet för registrering av växtförädlarrätt är statens växtsorlnämnd. Registrering av växtför ädlarrätt sker i växtsortregistret.
6 5. .
Ansökan om registrering av växtförädlarrätt göres skriftligen hos växtsortnämnden.
Ansökningen skall innehålla
a) tydlig beskrivning av sorten "med särskilt angivande av det eller de kännetecken som skiljer sorten från andra sorter;
b) försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt sökanden har sig bekant, icke före den dag då ansökningen göres nyttjats på säll som enligt 28 andra stycket hindrar förvärv av växtförädlarrätt;
ce) förslag till benämning på sorten.
I samband med ansökan skall sökanden tillhandahålla en för provning av sorten erforderlig mängd växtmaterial därav.
I ansökningen skall förädlarens namn anges. Sökes växtförädlarrätt av annan än förädlaren, skall sökanden styrka sin rätt till sorten.
Sökanden skall erlägga fastställd ansökningsavgift.
78. Sortbenämning skall vara ägnad att skilja sorten från andra sorter. Sortbenämning får ej godtagas 1) om den består enbart av siffror; 2) om den uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten;
3) om den strider mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnad alt väcka förargelse;
4) om den kan förväxlas med sortbenämning som för sort av samma eller närstånde växtart införts eller föreslagits för införande i officiell sortlista eller som användes på förökningsmaterial av sådan sort;
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 191
53) om den kan förväxlas med varumärke, namn, firma eller annan beteckning för vilken annan än sökanden åtnjuter skydd och som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenämningen som varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag;
6) om den kan förväxlas med sådant varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag, för vilket sökanden åtnjuter skydd. :
8 8. I samma ansökan får icke sökas växtförädlarrätt för mer än en växtsort.
9 5.
Sökande som ej har hemvist i riket skall ha ett här bosatt ombud, som äger företräda honom i allt som rör ansökningen.
10 8.
Har sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller finner växtsortnämnden annat hinder föreligga för bifall till ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, avskrives ansökningen. Underrättelse därom skall tagas in i föreläggandet.
11 8.
Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det ytlrande avgivits och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om anledning ej förekommer att ge sökanden nylt föreläggande.
12 S.
Påstår någon inför växtsortnämnden att han äger bättre rätt till sorten än sökanden och synes saken tveksam kan nämnden förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid äventyr att hans påstående lämnas utan avseende vid ansökningens fortsatta prövning.
Är tvist om bättre rätt till sorten anhängig vid domstol, kan ansökningen om växtförädlarrätt förklaras vilande i avbidan på att målet slutligt avgöres.
13 8.
Visar någon inför växtsortnämnden att han äger bättre rätt till sorten än sökanden, skall nämnden överföra ansökningen på honom, om han yrkar det. Den som får ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgift.
Yrkas överföring, får ansökningen ej. avskrivas, avslås eller bifallas, förrän yrkandet slutligt prövats.
14 §.
Är ansökningshandlingarna fullständiga och föreligger ej hinder för registrering, skall växtsortnämnden kungöra ansökningen för att bereda allmänheten tillfälle att inkomma med invändning mot ansökningen. Prov med material av sorten skall utföras, om detta ej av särskilda skäl anses onödigt. För proven skall erläggas fastställd avgift.
Invändning göres skriftligen hos växtsortnämnden inom tid som nämnden bestämmer.
192 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
15 8.
Sedan tid för framställande av invändning mot ansökningen utgått och ' prov med malerial av sorten slutförts, tages ansökningen upp till fortsatt prövning. Vid denna prövning äger 10-—13 §§ tillämpning.
Sökanden skall underrättas om inkommen invändning och utfört prov samt beredas tillfälle att yttra sig däröver.
16 §
Talan mot slutligt beslut av växtsortnämnden i ärende angående ansökan om växtförädlarrält får föras av sökanden, om det gått honom cmot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits trots att invändning framställts i behörig ordning, får talan föras av den som gjort invändningen.
Mot beslut, varigenom yrkande om överföring enligt 13 § bifallits, får talan föras av sökanden. Mot beslut, varigenom yrkande om överföring enligt 13 8 avslagits, får talan föras av den som framställt yrkandet.
17 8.
Talan enligt 16 § föres genom besvär hos Konungen inom två månader från beslutets dag.
18 3.
Växtförädlarrätt är meddelad, när ansökan därom bifallits och beslutet vunnit laga kraft. När växtförädlarrätt meddelats, skall detta kungöras och bevis därom utfärdas.
Avskrives eller avslås ansökan, som kungjorts enligt 14 §, skall beslutet kungöras när det vunnit laga kraft.
Meddelad växtförädlarrätt antecknas i växtsortregistret.
Sortbenämnings användande
19 8.
Den som yrkesmässigt utbjuder till försäljning eller eljest tillhandahåller förökningsmaterial av sort, för vilken växtförädlarrätt meddelats, skall, även sedan skyddstiden för sorten utgått eller rätten eljest upphört, härvid använda den för sorten registrerade benämningen. .
Registrerad benämning på sort eller en med denna förväxlingsbar benämning får, så länge registreringen består, icke användas för annan sort av samma eller närstående växtart eller material av sådan sort.
Årsavgifter
20 8.
För meddelad växtförädlarrätt skall för varje kalenderår räknat från det år ansökan om växtförädlarrätt bifallits erläggas fastställd årsavgift, om annat icke bestämts med stöd av 46 8.
Årsavgift förfaller till betalning första dagen av det kalenderår den avser. Årsavgift för år, som börjat innan växtförädlarrätt meddelats eller inom två månader därefter, förfaller dock först den dag då två månader förflutit efter växtförädlarrättens meddelande. Årsavgift får ej erläggas före växtförädlarrältens meddelande och ej heller tidigare än sex månader före årets början.
Årsavgift får, med den förhöjning som är fastslälld, erläggas inom sex månader efter förfallodagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 "> 193
Efterkontroll
21 8. För kontroll av beständighelen hos sort, för vilken växtförädlarrätt gäller, skall sortinnehavaren på begäran lillhandahålla växtsortnämnden förökningsmaterial av sorten samt erforderliga handlingar och upplysningar.
Licens, överlåtelse m. m.
22 8. Har sortinnehavaren medgivit annan rält att yrkesmässigt utnyltja sorten (licens), får denne överlåta sin rält vidare endast om avtal träffats därom. Ingår rätten i en rörelse, får den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller del därav, om annat icke avtalats.
23 8. Har växtförädlarrätt övergått på annan eller licens upplåtits, skall på begäran anteckning därom göras i växtsorlregistret. Visas all licens som antecknats i registret upphört att gälla, skall anteckningen avföras. Bestämmelserna i första och andra styckena äger motsvarande tillämpning beträffande tvångslicens. I mål eller ärende om växtförädlarrält anses den som sortinnehavare, vilken senast blivit införd i växtsortregistret i denna egenskap.
24 8 Förses icke marknaden på skäliga villkor med förökningsmaterial av skyddad sort i den omfattning som med hänsyn till folkhushållet eller annat allmänt intresse finnes påkallat, äger den som vill här i riket yrkesmässigt utnytlja sorten erhålla tvångslicens därtill, om godtagbar anledning till underlåtenheten saknas. Tvångslicens innefattar även rätt alt av sortinnehavaren erhålla förökningsmaterial av sorten i den omfattning som finnes skälig.
25 8. Tvångslicens får icke meddelas annan än den som kan antagas ha förut sättningar att ulnytlja sorten på godtagbart sätt och i överensstämmelse mer. licensen. Tvångslicens utgör ej hinder för sortinnehavaren att själv utnyttja sorlen eller att upplåta licens. 'Tvångslicens får övergå till annan endast tillsammans med rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsclts skola ske.
26 38. Tvångslicens meddelas av rälten, som även bestämmer i vilken omfattning sorten får utnyttjas samt fastställer vederlaget och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden påkallar det äger rätten på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för denna.
7 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
194 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Växtförädlarrättens upphörande m. m.
27 8.
Erlägges icke årsavgift enligt föreskriften i 20 8, är växtförädlarrälten förfallen från och med ingången av det år för vilket avgiften icke erlagts.
Har växtförädlarrätt meddelats i strid mot 1 § eller 2 § försla slycket 1) och andra stycket, skall rälten på talan därom förklara växtförädlarrälten ogiltig.
Talan som grundas på att växtförädlarrätt meddelats för annan än den som var berättigad därtill enligt 1 §, får föras endast av den som påstår sig berättigad till växtförädlarrätten. Talan skall väckas inom ett år efter det att käranden fått kännedom om växtförädlarrättens meddelande och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var sortinnehavaren i god tro när växtförädlarrätten meddelades eller när den övergick på honom, får talan ej väckas senare än tre år efter meddelandet.
I övriga fall får talan föras av var och en som lider förfång av växtförädlarrälten och, om det anses påkallat ur allmän synpunkt, av myndighet som Konungen bestämmer.
29 8.
Har växtförädlarrält meddelats annan än den som är berättigad därtill enligt 1 §, skall rätten på talan av den berättigade överföra växtförädlarrätten på honom. Talan skall väckas inom tid som anges i 28 § andra stycket.
30 5
Har sorlinnehavaren icke efterkommit av växtsorlnämnden med stöd av 21 8 gjord framställning och utgör underlåtenheten hinder för tillförlitlig : efterkontroll av sorten, skall nämnden förklara växtförädlarrätten förfallen.
Finnes sort för vilken växtförädlarräll meddelats icke ha bibehållil det eller de kännelecken som vid växtförädlarrättens meddelande skilde sorten från andra sorter, skall växtsortnämnden även förklara rätten förfallen.
31 8.
Avstår sortinnehavaren skriftligen hos växtsortnämnden från växlföräalarrätten, skall nämnden förklara rätten upphörd.
är växtförädlarrätt utmätt eller är tvist om överföring av sådan rält anhängig, får denna icke förklaras upphörd så länge utmätningen består eller tvisten icke blivit slutligt avgjord.
32 8.
Har sortbenämning registrerats i strid mot denna lag och föreligger alltjämt skälet mol registrering, skall växtsortnämnden registrera ny benämning för sorten. Detsamma skall gälla om registrerad sortbenämning är vilseledande eller blivit stridande mol allmän ordning eller ägnad att väcka förargolse.
Sortinnehavare skall i fall som avses i försla stycket beredas tillfälle att föreslå ny benämning.
Registrerad benämning på sort, för vilken skyddstiden utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört, får på sortinnehavarens begäran eller då anledning därtill eljest föreligger avföras ur växtsortregistret, om benämningen sedan länge varit ur bruk.
"Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 » 195
33 §. .
Har växtförädlarrätt förfallit eller förklarats upphörd eller har genom lagakraftvunnen dom växtförädlarrätt förklarats ogiltig eller blivil överförd eller har ny sortbenämning registrerats eller sorlbenämning avförts ur växtsorlregistret, skall växtsor nämnden utfärda kungörelse därom.
Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.
34 8.
Gör någon inlrång i annans växlförädlarrätt och sker det uppsåtligen, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Broltet får åtalas av åklagare endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat ut allmän synpunkt.
35.8.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår inlrång i växtförädlarrätl skall utge skälig ersällning för utnyttjandel av sorten samt ersättning för den yllerligare skada som intr ånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, kan er sättningen jämkas.
Begår någon intrång i växtförädlarrält utan uppsåt eller oaktsamhel skall han utge ersällning för utnyttjandet av sorlen; om och i den mån det är skäligt.
Talan om ersättning för intrång i växtförädlarrätt får avse skada endast under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada under tid dessförinnan är rätten till ersättning förlorad.
36 §. .
På yrkande av den som lidit intrång i växtförädlarrätten kan rätten efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång förordna, att växtmatcrial, med avseende å vilket intrång föreligger, skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget eller förstöras. Detta gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till denna och själv icke gjort intrång i växtförädlarrätten.
Malerial som avses i första slycket får tagas i beslag, om brott som anges i 34 § skäligen kan antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om beslag i brottmål i allmänhet äger därvid tillämpning.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten, om det finnes skäligt, på yrkande förordna, all innehavare av material som avses i första stycket skall äga förfoga över detta mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.
37 8.
Ulnyttjar någon yrkesmässigt sort, för vilken ansökan om växtförädlarräll föreligger, äger vad som sägs om inlrång i sådan rätt motsvarande tillfämpning, om ansökan leder till registrering. Till straff får dock icke dömas.
: 38 3.
Har växtförädlarrätt förklarats ogiltig genom dom som vunnil laga kraft, får ej dömas till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd enligt bestämmelse 134-37 §3.
Föres talan om intrång i växtförädlarrätten och gör den mot vilken talan
196 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
föres gällande att växtförädlarrätlen är ogiltig, skall rätten på hans yrkar.de förklara målet vilande i avbidan på att frågan om växtförädlarrättens giltighet slutligt prövas. Är talan härom icke väckt, skall rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas.
39 §.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelse i 19 3 dömes till böter. Han skall även ersätta uppkommen skada. är oaktsamhelen ringa kan ersättningen jämkas.
Rätlegångsbestämmelser
40 8.
Sortinnehavare eller den som på grund av licens äger ulnyttja sort kan föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av växtförädlarrälten åtnjuler skydd mot annan, om ovisshet råder om förhållandet och denna länder honom till förfång.
Den som driver eller avser att driva verksamhet äger, under samma villkor, föra talan mot sortinnehavare om fastställelse, huruvida hinder mot verksamheten föreligger på grund av viss växtförädlarrätt.
Göres i mål som avses i första stycket gällande, att växtförädlarrällen är ogiltig, äger bestämmelserna i 38 § andra stycket motsvarande tillämpning.
41 8.
Den som vill väcka talan om växtförädlarrätts ogiltighet, överföring av växtförädlarrätt eller meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till växtsorlnämnden samt underrätta var och en som enligt växtsortregistret innehar licens att utnyttja sorten. Vill licenstagare väcka talan om intrång i växtförädlarrätten eller om fastställelse enligt 40 § första stycket, skall han underrätta sortinnehavaren därom.
Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i växtsortregistret.
Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt föreskrifterna i första stycket, skall käranden ges tid därtill. Försilter han denna tid, får hans talan icke tagas upp till prövning.
42 8.
I fråga om laga domstol i mål om bättre rätt till sort, om ogiltighet av växtförädlarrätt och om överföring av sådan rätt, om tvångslicens och om fastställelse enligt 40 § gäller utöver vad eljest är stadgat, att Stockholms rådhusrätt är behörig, då den mot vilken talan riktas icke äger känt hemvist inom riket.
43 8.
Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 12, 26, 28 och 29 88 samt 34—36 §§ och 40 § skall sändas till växtsortnämnden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 197
Särskilda bestämmelser 44 8. Har sortinnehavare ej hemvist i Sverige, skall han ha ett här bosatt ombud med behörighet att för honom ta emot delgivning av stämning, kallelse och andra handlingar i mål och ärenden om växtförädlarrätt med undantag av stämning i brottmål och föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till växtsortregistret och antecknas däri. Har sortinnehavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sändes till honom med posten i betalt brev under hans i växtsortregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen anslås i växtsortnämndens lokal. Om delgivningen skall kungörelse införas i allmänna tidningarna. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fullgjort. Konungen kan under förutsätlning av ömsesidighet förordna, att bestämmelserna i första och andra styckena icke skall äga tillämpning i fråga om sortinnehavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud, vilket är anmält till växtsortregistret här i riket och äger behörighet som anges i första stycket.
45 8. Talan mot slutligt beslut av växtsortnämnden enligt denna lag skall även i andra fall än som avses i 16 § föras genom besvär hos Konungen inom två månader från beslutets dag.
46 8. Avgifter enligt denna lag fastställes av Konungen eller, såvitt avser avgifter för provodling, av den som Konungen därtill förordnar. I fråga om årsavgifter äger Konungen förordna att ett eller flera av de första åren skall vara avgiftsfria.
47 8. Närmare bestämmelser angående ansökan om växtförädlarrält och förfarandet i ärenden därom samt angående växtsortnämnden, växtsortregistret, provodlingsverksamheten och kungörelser utfärdas av Konungen celler av myndighet som Konungen bestämmer. Konungen äger förordna att undersökning av sort för vilken växlförädlarrätt sökes får äga rum hos myndighet i annan stat eller hos internationell institution samt att den som söker växtförädlarrätt för sort, för vilken han tidigare sökt sådan rätt i annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad myndighet i den staten delgivit honom rörande prövningen av de i 2 § uppställda
Lagens tillämpningsområde m. m.
48 8. Denna lag äger tillämpning på växtsort som framställts här i riket samt på växtsort som framställts utom riket av svensk medborgare. Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet eller om det finnes 8 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
:198 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
vara av betydande allmänt intresse, meddela föreskrifter om denna lags tilllämpning med avseende på annan stat.
49 8.
Konungen äger förordna, att ansökan om växtförädlarrätt för sort, vilken tidigare angivits i ansökan om skydd utom riket, skall vid tillämpning av 2 § första stycket 1) och andra stycket anses gjord samtidigt med ansökningen utom riket, om sökanden yrkar det.
I förordnande skall anges de närmare villkor, under vilka sådan prioritet får åtnjutas.
50 3.
Konungen äger under förutsättning av ömsesidighet förordna, att sortbenämning som registrerats eller anmälts för registrering i främmande stat skall kunna registreras i Sverige så som den är registlrerad i den främmande staten, om benämningen icke är olämplig.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1 5.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.
52 8.
Ansökan om växtförädlarrätt för sort, som tagits in i rikssortlistan under tiden den 1 juli 1968—den 1 juli 1970, skall vid tillämpning av 2 § första stycket 1) och andra stycket anses gjord samtidigt med intagningen i rikssorllislan, om ansökan om växtförädlarrätt för sorten göres senast inom sex månader efter denna lags ikraftträdande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 199
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 85 8 utsökningslagen
Härigenom förordnas att 85 § utsökningslagen! skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
85 §. . Närfasfl Oo — ———-——-—-———>-—— hos överexekutor. Dåfast o— — ———— utmätning skett. Utmätes fartyg —————-——-——— urskiljande erfordas. Gäller utmätningen —-— —-—-——-—-——-— rörande luftfartyg. Myndighet, vilken -———— ————— ——>-— är sagt. Har domstol —— —— —————-—>— till överexekutlor. Sker utmätning — ——-—— —-—— —— — till kammarkollegium. Utmätes patent, skall utmätnings- Utmätes patent, skall utmätningsmannen ofördröjligen till patenlmyn- mannen ofördröjligen till patenlmyndigheten sända bevis om utmätning- digheten sända bevis om utmätningen med angivande av patentets num- en med angivande av patentets nummer. mer. Utmätes växtförädlarrätt, skall
utmälningsmannen ofördröjligen till
statens växtsorlnämnd sända bevis
om utmätningen med angivande av
benämningen på sort utmätningen
avser. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.
1 Senaste lydelse se 1967: 843.
200 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Bilaga 3
I) Förslag
till
Växtförädlarrättslag
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser
18 Denna lag äger tillämpning på växtsort, tillhörande växtsläkte eller växtart som Konungen bestämmer.
28 Förädlare, som här i riket framställt en växtsort, eller hans rätlsinnehavare kan genom registrering få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten enligt denna lag (växtförädlarrätt). Förädlare som är svensk medborgare eller sådan förädlares rättsinnehavare kan förvärva växlförädlarrätt även till sort som framställts utomlands. Konungen kan, under förulsättning av ömsesidighet eller om det är av betydande allmänt intresse, förordna att växtförädlarrätt får förvärvas även för sort som framställts i främmande stat av annan än svensk medborgare.
38 Växtsort registreras endast om den 1. genom minst ett viktigt kännetecken tydligt skiljer sig från annan sort som blivit känd före dagen för registreringsansökningen, 2. är tillräckligt likformig (homogen) med hänsyn tagen till de särdrag, som dess sexuella eller vegetativa förökning betingar, 3. efter förökning utförd i enlighet med den av förädlaren anvisade förökningsmeloden är beständig (stabil) med avseende på sina väsentliga kännetecken. Växtsort anses som känd, om material därav yrkesmässigt utbjudits till försäljning eller eljest tillhandahållits eller om den intagits i eller anmälts till officiell sortlista, förekommer i allmänt tillgänglig referenssamling eller noggrant beskrivils i allmänt tillgänglig skrift eller om den eljest kommit till allmänhetens kännedom. Registrering får ej ske, om växtmaterial av sorten med samtycke av förädlaren eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt förts i handeln här i riket före dagen för registreringsansökningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag.
4 8
Växtförädlarrätt innebär alt, med de undantag som anges nedan, annan än innehavaren av växtförädlarrätten (sortinnehavaren) icke får utan dennes lov utnyttja växlsorten yrkesmässigt genom all
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 201
1. framställa eller till riket införa växtmaterial av sorten i syfte att materialet skall utbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål, 2. utbjuda till försäljning eller eljest tillhandahålla växtmaterial av sorten för förökningsändamål, 3. i fall, då upprepad användning av växlmaterial av sorten är nödvändig för framställning av växtmaterial av annan sorl, använda växtmaterial av sorten för sådan framställning och i syfle att det framställda materialet skall ulbjudas till försäljning för förökningsändamål eller eljest tillhandahållas för sådant ändamål. I fråga om prydnadsväxter innebär växtförädlarrätten därjämte att annan än sortinnehavaren icke får utan dennes lov använda plantor eller delar av plantor som förökningsmaterial för yrkesmässig framställning av snittblommor eller annat material för prydnadsändamål.
5§
Konungen kan förordna, att ansökan om regislrering av växtsort, vilken tidigare angivils i ansökan om skydd utom riket, skall vid tillämpning av 3 § första stycket 1 och tredje stycket anses gjord samtidigt med ansökningen utom riket, om sökanden yrkar det. I förordnande skall anges de närmare villkor under vilka sådan prioritet får åtnjutas.
Registreringsansökan och dess handläggning
6 §
Registreringsmyndighet är stalens växtsorlnämnd. Registrering av växtförädlarrätt sker i växtsorlregistret.
7§
Ansökan om registrering av växtsort göres skriftligen hos växtsorlnämnden. Ansökningen skall innehålla lydlig beskrivning av sorlen med särskillt angivande av det eller de kännetecken som skiljer sorten från andra sorler samt förslag lill benämning på sorten. I ansökningshandlingen skall förädlarens namn anges. Sökes registrering av annan än förädlaren, skall sökanden styrka sin rätt till sorten. Vid ansökningshandlingen skall fogas en av sökanden egenhändigt underskriven försäkran på heder och samvete alt sorlen, såvitt sökanden har sig bekant, icke före den dag då ansökningen göres eller enligt 5 § skall anses gjord blivit känd på sätt som enligt 3 § tredje stycket hindrar registrering. I samband med ansökningen skall sökanden tillhandahålla en för provning av sorlen behövlig mängd växtmaterial därav. Sökanden skall erlägga fastslälld ansökningsavgift.
8§
Sortbenämning skall göra det möjligt att skilja växlsorten från andra sorter. Sortbenämning får icke godtagas om den 1. består av enbart siffror, 2. uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheter,
202 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 .
3. strider mot lag eller annan författning eller mol allmän ordning eller om den är ägnad att väcka förargelse,
4. kan förväxlas med sortbenämning som för sort av samma eller närstående växtart införts eller föreslagits för införande i växtsortregistret eller annan officiell sortlista eller som användes på förökningsmalerial av sådan sort,
9. kan förväxlas med varumärke, namn, firma eller annan beteckning för vilken annan än sökanden åtnjuter skydd och som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenämningen som varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag,
6. kan förväxlas med sådant varumärke för malerial av växtsort eller för varor av liknande slag, för vilket sökanden ålnjuler skydd.
Konungen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, att sorlbenämning som registrerats eller anmälts för regislrering i främmande stat får utan hinder av första och andra styckena registreras i Sverige, om benämningen icke är olämplig.
95 I samma ansökan får icke sökas regislrering av mer än en växlsort.
10 5
Sökande, som icke har hemvist i Sverige, skall ha elt här bosatt ombud, som äger förelräda honom i allt som rör ansökningen.
11 5
Har sökanden ej iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller föreligger annat hinder för bifall till ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss lid yltra sig eller vidtaga rättelse.
Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkonima med yttrande eller vidtaga åtgärd för atl avhjälpa anmärkt brist, avskrives ansökningen. Erinran härom skall tagas in i föreläggandel.
12 8
Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det ytlrande avgivits och bar sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om ej anledning förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.
13 §
Påstår någon inför växtsortnämnden att han äger bättre rätt lill växtsorten än sökanden och är saken tveksam, kan nämnden förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd att hans påstående annars lämnas utan avseende vid ansökningens fortsatta prövning.
Är tvist om bättre rätt till sorten anhängig vid domstol, kan registreringsansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet slutligt avgöres.
14 §
Visar någon inför växtsortnämnden att han äger bättre rätt till växtsorlen än sökanden, skall nämnden överföra ansökningen på honom, om han yrkar det. Den som får en ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgift.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 203
Om överföring yrkas, får ansökningen ej avskrivas, avslås eller bifallas, förrän yrkandet slutligt prövats. | ”
15 §
Är ansökningshandlingarna fullständiga och föreligger icke hinder för registrering, skall växtsortnämnden kungöra ansökningen för att bereda allmänheten tillfälle att inkomma med invändning mot ansökningen. .
Invändning göres skriftligen hos växlsortnämnden inom tid som nämnden bestämmer.
16 §
Växtsortnämnden skall föranstalta om prov med material av växtsorten, om ej detta av särskilda skäl anses onödigt. För proven skall erläggas fast-
slälld avgift.
17 8
Sedan tid för framställande av invändning mol ansökningen utgått och prov med material av växtsorten slutförts, tages ansökningen upp till fortsalt prövning. Vid denna prövning äger 11—14 §§ tillämpning.
Sökanden skall underrältas om inkommen invändning och utfört prov samt beredas tillfälle att yttra sig däröver.
18 §
Talan mot slutligt beslut av växtsortnämnden i ärende angående ansökan om registrering av växlsort får föras av sökanden, om beslutet gått honom emot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits trots alt invändning framställts i behörig ordning, får talan föras av den som gjort invändningen. Äterkallar invändaren sin talan, får denna likväl prövas, om särskilda skäl föreligger.
Mot beslut, varigenom yrkande om överföring enligt 14 § bifallits, får talan föras av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring får föra talan mot beslut varigenom yrkandet avslagits.
19 5
Talan enligt 18 § föres hos lanlbruksslyrelsen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären annars ej upptages till prövning.
Mot beslut av lantbruksstyrelsen får talan föras av sökanden, om beslutet gått honom emot. Talan. föres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutels dag.
20 §
Bifalles ansökan om registrering av växtsort och vinner beslutet härom Jaga kraft, skall sorten tagas in i växtsortregistret och registreringen kungöras g :
Beslut att avskriva eller avslå ansökan som kungjorts enligt 15 § skall kungöras, sedan beslutet vunnit laga kraft.
204 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Växtförädlarrätts giltighetstid .
218 Växlförädlarrätt gäller från den dag, då ansökningen om registrering bifölls, och kan upprätthållas under femton eller, såvitt gäller vin, fruktträd och deras grundstammar, skogsträd och prydnadsträd, aderton år räknat från ingången av året efler det, då ansökningen bifölls.
Användande av sortbenämning
22.8 Den som yrkesmässigt utbjuder till försäljning eller eljest tillhandahåller förökningsmaterial av växtsort, för vilken registrering skett, skall därvid använda den för sorten registrerade benämningen även sedan skyddstiden för sorten utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört. Registrerad benämning på sort eller en med denna förväxlingsbar benämning får ej användas för annan sort av samma eller närstående växtart eller för material av sådan sort, så länge registreringen av benämningen består.
Ärsavgifter 23 8 För växtförädlarrält skall för varje kalenderår räknat från och med året efter det, då ansökan om registrering bifallits, erläggas fastställd årsavgift, om annat icke bestämts med stöd av 49 8. Årsavgift förfaller till betalning första dagen av det kalenderår den avser. Årsavgift för år, som börjat innan växlsorten registrerals eller inom lvå månader därefter, förfaller dock först två månader efter dagen för registreringen. Årsavgift får ej erläggas innan regislrering skelt och ej heller tidigare än sex månader före det kalenderår avgiflen avser. Årsavgift får, med den förhöjning som är fastställd, erläggas inom sex månader efter förfallodagen.
Efterkontroll 24 8 För kontroll av beständigheten hos registrerad växtsort kan växtsortnämnden förelägga sorlinnehavaren att tillhandahålla nämnden förökningsmaterial av sorten samt erforderliga handlingar och upplysningar.
Licens, överlåtelse m. m. 25 8 Har sortinnehavaren medgivit annan rätt att yrkesmässigt utnyttja registrerad växtsort (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal träffats därom. . . Ingår licensen i en rörelse får den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller del därav, om ej annat avtalats. I sådant fall svarar överlåtaren alltjämt för att licensavtalet fullgöres.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 203
26 8
Har växtförädlarrätt övergått på annan eller har licens upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot fastställd avgift anteckning därom göras i växtsortregistret. Visas att licens som antecknats i registret upphört alt gälla, skall anteckningen avföras.
Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om tvångslicens.
I mål eller ärende om växtförädlarrätt anses den som sortinnehavare, vilken senast blivit införd i växtsortregistret i denna egenskap.
27 8
Förses icke marknaden med förökningsmatlerial av registrerad växtsort på skäliga villkor och i den omfattning som med hänsyn till folkhushållet eller annat allmänt intresse är påkallat, kan den som vill här i riket yrkesmässigt ulnyttja sorlen få tvångslicens därtill, om godtagbar anledning lill underlåtenheten saknas. Tvångslicens innefattar även rätt alt av sortinnehavaren få förökningsmaterial av sorlen i den omfattning som är skälig.
28 8
Tvångslicens får icke meddelas annan än den som kan antagas ha förutsällningar att utnyttja växtsorten på godtagbart sätt och i överensstämmelse med licensen.
Tvångslicens utgör icke hinder för sortinnehavaren att själv utnyttja sorten eller att upplåta licens. Tvångslicens kan övergå till annan endast tillsammans med rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.
29 8
Tvångslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilken omfattning växtsorten får utnyltjas samt fastsläller vederlaget och övriga villkor för licensen. När väsentligl ändrade förhållanden påkallar det, kan rätten på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för denna.
Växtförädlarrättens upphörande m. m.
30 8
Erlägges cj årsavgift enligt 23 8, är växtförädlarrätten förfallen från och med ingången av det år för vilket avgift icke erlagts.
31 8
Har växtsort registrerats i strid mot 1 eller 2 § eller mot 3 § första stycket 1 eller tredje stycket och föreligger alltjämt hindret, skall rällen på talan därom häva registreringen. Registreringen får dock icke hävas på den grund att den som fålt registreringen varit berätligad till endast viss andel i växtförädlarrätten.
Talan som grundas på att växtsort registrerats för annan än den som är berätligad därtill enligt 2 § får föras endast av den som påstår sig vara berättigad till sorten. Talan skall väckas inom ett år efter det att käranden fått kännedom om registreringen och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var sortinnehavaren i god tro när sorten registrerades eller när växtförädlarrälten övergick på honom, får talan icke väckas senare än tre år efter regislreringen. 8 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 40
206 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
I övriga fall får talan föras av var och en som lider förfång av regisireringen och, om det är påkallat från allmän synpunkt, av myndighet som Konungen bestämmer.
32 8
Har växtsort registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 2 §, skall rätten på talan av den berättigade överföra registreringen på honom. Talan skall väckas inom tid som anges i 31 § andra stycket.
33 §
Har sortinnehavaren ej efterkommit föreläggande av växtsortnämnden enligt 24 § och utgör underlåtenheten hinder för tillförlitlig efterkontroll av växtsorten, skall nämnden avföra sorten ur registret.
Finnes registrerad växtsort icke ha bibehållit det eller de kännetecken som vid registreringen skilde sorten från andra sorter, skall växtsortnämnden avföra sorten ur registret.
34 8
Om sorlinnehavaren skriftligen hos växtsortnämnden avstår från växtförädlarrätten, skall nämnden avföra växtsorlen ur registret.
Är växtförädlarrätt utmätt eller är tvist om överföring av registrering anhängig, får sorten icke på begäran av sortinnehavaren avföras ur registret så länge utmätningen består eller tvisten icke blivit slutligt avgjord.
30 §
Har sortbenämning registrerats i strid mot denna lag och föreligger alltjämt skälet mot registrering, skall växtsortnämnden registrera ny benämning för växlsorten. Detsamma gäller om regislrerad sortbenämning uppenbarligen blivit ägnad att vilseleda allmänheten eller blivit stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse.
Sortinnehavare skall i fall som avses i första stycket beredas tillfälle att föreslå ny benämning.
Registrerad benämning på sort, för vilken skyddstiden utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört, får på sortinnehavarens begäran eller då anledning därtill eljest föreligger efter prövning av växtsortnämnden avföras ur växtsorlregistret, om benämningen icke längre användes.
Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.
36 §
Gör någon intrång i växtförädlarrätt och sker det uppsåtligen, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.
37 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i växtförädlarrätt skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av växltsorten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, kan ersättningen jämkas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 207
Gör någon intrång i växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyltjandet av sorten, om och i den mån det är skäligt.
Talan om ersättning för intrång i växtförädlarrätt skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd att rätten till ersättning annars är förlorad.
38 8
På yrkande av den som lidit intrång i växtförädlarrätten kan rätten efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång förordna, att växtmaterial med avseende å vilket intrång föreligger skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget eller ock förstöras. Detta gäller icke mot den som i god tro förvärvat materialet eller särskild rätt till detta och ej själv gjort intrång i växtförädlarrätten.
Material som avses i första stycket får tagas i beslag, om brott som anges i 36 8 skäligen kan antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om beslag i brottmål i allmänhet äger därvid lillämpning.
Ulan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten på yrkande förordna, att innehavare av matcrial som avses i första stycket skall äga förfoga över detta mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.
39 §
Utnyttjar någon yrkesmässigt växtsort, som avses med ansökan om registrering, äger vad som sägs om intrång i växtförädlarrätt motsvarande tillämpning, om ansökningen leder till registrering. Till straff får dock icke dömas och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan ansökningen kungjorls enligt 15 8 får bestämmas endast enligt 37 8 andra stycket.
Bestämmelsen i 37 8 tredje slycket äger icke tillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år cfter det växtförädlarrätten registrerades.
40 8
Har registrering av växtsort hävts genom dom som vunnit laga kraft, får icke dömas till straff, ersällning eller säkerhetsåtgärd enligt 36—39 88.
Föres talan om intrång i växtförädlarrätten och gör den mot vilken talan föres gällande att registreringen bör hävas, skall rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på att frågan om registreringens hävande slutligt prövas. Är talan härom icke väckt, skall rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas.
41 §
Den som uppsåtligen celler av oaktsamhet bryter mot 22 5 dömes till böter. Han skall även ersätta uppkommen skada. är oaktsamheten ringa, kan ersätlningen jämkas.
Rättegångsbestämmelser
42 8
Sortinnehavare eller den som på grund av licens får utnyttja växtsort kan föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av registreringen åtnjuter skydd mot annan, ifall ovisshet råder om förhållandet och denna länder honom till förfång.
208 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
Under samma villkor kan den som driver eller avser att driva verksamhet föra talan mot sortinnehavare om fastställelse, huruvida hinder föreligger mot verksamheten på grund av registreringen. Göres i mål som avses i första stycket gällande att registreringen bör hävas, äger 40 § andra stycket motsvarande tillämpning.
43 8 Den som vill väcka talan om hävande av registrering av växtsort, om överföring av registrering eller om meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till växtsortnämnden samt underrätta var och en som enligt växtsortregistret innehar licens att utnyttja sorten. Vill licenstagare väcka talan om intrång i växlförädlarrätten eller om fastslällelse enligt 42 8 försla stycket, skall han underrätta sortinnehavaren därom. Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrältelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i växtsorlregistret. Visas icke, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt första stycket, skall käranden ges tid därtill. Försitter han denna tid, får hans talan icke tagas upp till prövning.
44 8
Finnes ej enligt rällegångsbalken behörig domstol för talan om bättre rätt till växtsort, om hävande av registrering av sort eller om överföring av sådan registrering, om tvångslicens eller om fastställelse enligt 42 § väckes talan vid Stockholms tingsrätt.
45 8 Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 13, 29, 31, 32, 36—39 eller 42 § sändes till växtsortnämnden.
Särskilda bestämmelser 46 8 Sortinnehavare som icke har hemvist i Sverige skall ha ett här bosatt ombud med behörighet alt för honom taga emot delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om växtförädlarrätt med undantag av slämning i brottmål och av föreläggande för part alt infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till växtsortregistret och anlecknas i delta. Har sortinnehavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sändes till honom med posten i betalt brev under hans i växtsortregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen anslås i växtsortnämndens lokal. Om delgivningen skall kungörelse införas i allmänna tidningarna. Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fullgjort. 47 § Konungen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, alt bestämmelserna i 10 eller 46 8 icke skall gälla i fråga om sådan sökande eller sortinnehavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 209
bosatt ombud som anmälts hos växtsortnämnden och äger sådan behörighet som avses i nämnda paragrafer.
48 §
Talan mot annat slutligt beslut av växtsortnämnden enligt denna lag än som avses i 18 § föres hos lantbruksstyrelsen genom besvär inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fastställd besvärsavgift vid påföljd att besvären annars cj upptages till prövning.
Talan mot lantbruksstyrelsens beslut föres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.
49 §
Avgifter enligt denna lag fastställes av Konungen eller, såvitt gäller av- ' gifter för prov enligt 16 §, av myndighet som Konungen bestämmer. I fråga om årsavgifter kan Konungen förordna att ett eller flera av de första åren skall vara avgiftsfria.
50 §
Konungen kan förordna att undersökning av växlsort för vilken registrering sökes får äga rum hos myndighet i annan stat cller hos internationell institution samt att den som söker registrering för sort, för vilken han tidigare sökt registrering i annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad myndighet i den staten delgivit honom rörande prövningen av de i 3 § uppställda villkoren för registrering.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.
Ansökan om registrering av växtsort, som tagits in i rikssortlistan under tiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1971, skall vid tillämpning av 3 § första stycket 1 och tredje stycket anses gjord samtidigt med intagningen i rikssortlistan, om ansökan om registrering göres inom sex månader efter denna lags ikraftträdande.
Talan mot sådant lantbruksstyrelsens beslut enligt 19 § andra stycket eller 48 8 andra slycket som meddelas före den 1 januari 1972 föres hos Konungen genom besvär.
210 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
2) Förslag
till
Lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)
Härigenom förordnas, att 85 § utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
hos överexekutor.
utmätningen skett.
Utmätes fartyg urskiljande erfordras.
Gäller utmätningen rörande luftfarlyg.
Myndighet, vilken ——-———-- ———— —S—— är sagt.
Har domstol till överexekutor.
Sker utmätning till kommerskollegium.
Utmätes palent eller mönsterrätt, Utmältes patent eller mönsterrätt, skall utmätningsmannen ofördröj- skall utmätningsmannen ofördröjliligen till patent- och registrerings- gen till patent- och registreringsververket sända bevis om utmätningen ket sända bevis om utmätningen med angivande av patentets eller med angivande av patentets eller mönsterregistreringens nummer. mönsterregistreringens nummer. Ut-
mätes växtförädlarrätt, skall utmät-
ningsmannen ofördröjligen till sta-
tens växtsorlnämnd sända bevis om
utmätningen med angivande av re-
gistreringens nummer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.
1 Senaste lydelse 1970: 490.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 211
3) Förslag
till
Lag om ändring i införsellagen (1968: 621)
Härigenom förordnas, att 28 införsellagen (1968:621) skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Genom införsel ————————-——>-— en arbelstagares,
3. periodiskt utgående vederlag 3. periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av patent eller möns- för utnyttjande av patent, mönsterterrätt eller av rätt till litterärt eller rätt eller växtförädlarrätt eller av konstnärligt verk eller annat sådant rätt till litterärt eller konstnärligt eller för överlåtelse av rörelse. verk eller annat sådant eller för
överlåtelse av rörelse.
4 vadsom —————-—————— eller livränta.
Med livränta ——————————-———— sådan anledning.
För vissa o—————-——— ere i 228.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.
1 Senaste lydelse 1970: 494.
Prop. 1971: 40 vo 22
Protokoll, hållet i lagrådet den 26 januari 1971.
Närvarande: justitierådet BRUNNBERG, regeringsrådet HJERN, justitierådet BERGSTEN, justitierådet GYLLENSVÄRD.
Enligt lagrådet den 22 december 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 20 november 1970, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle enligt 87 § regeringsformen inhämtas över upprättade förslag till 1) växtförädlarrättslag, 2) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. I) och 3) lag om ändring i införsellagen (1968: 621).
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsrådet Hans Bergqvist.
Förslagen föranledde följande yttranden.
Förslaget till växtförädlarrättslag
18§
Justitieråden Brunnberg, Bergsten och Gyllensvärd:
Enligt förslaget skall lagen äga tillämpning på växtsort tillhörande växtsläkte eller växtart som Kungl. Maj:t bestämmer. I likhet med ett par remissinstanser finner vi denna ordning ej böra godtagas. Eftersom lagen i det väsentliga bygger på växtförädlarkonventionen och förutsätter svensk anslutning till denna, är det under alla förhållanden motiverat att de växtarter som är obligatoriska enligt konventionen anges i lagen, men det får även i övrigt anses riktigast att tillämpningsområdet såvitt gäller växtförädlarrättens objekt bestämmes i den ordning som gäller för stiftande av lagen. Härvid synes lämpligt att, efter mönster av konventionen, använda den formen att till lagen såsom bilaga fogas en förteckning på de växtsläkten och växtarter som skall omfattas av lagen. Vi föreslår alltså den avfattningen av förevarande paragraf att lagen skall äga tillämpning på växtsort, tillhörande växtsläkte eller växtart som upptagits i en såsom bilaga till lagen fogad förteckning. Förteckningen bör utformas så, att den täcker det område inom vilket f. n. föreligger
Prop. 1971: 40 213
behov av lagstiftning. Den lista som utredningen framlagt har godtagits vid remissbehandlingen frånsett att vissa tilläggsförslag framförts och torde väsentligen uppfylla detta krav. Frågan om förteckningens utform- . ning i detalj undandrar sig vårt bedömande.
Regeringsrådet Hjern:
Enligt vad som föreskrives i växtförädlarkonventionen (art. 4) är konventionen tillämplig på alla växtsläkten och växtarter. Konventionsstaterna har också förbundit sig att vidta alla nödiga åtgärder för att efter hand tillämpa konventionens bestämmelser på största möjliga antal växtsläkten och växtarter. Inom en tid av åtta år från konventionens ikraftträdande är konventionsstat skyldig att tillämpa konventionens bestämmelser på minst 13 växtsläkten.
Såsom framgår av lydelsen till förevarande paragraf har man i Sverige valt att ej i själva lagen ange på vilka växtsläkten och växtarter lagen är tillämplig. Paragrafen innehåller i stället ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att bestämma vilka växtsläkten och växtarter som skall hemfalla under lagen. Ett i betänkandet intaget förslag till kungörelse med tilllämpningsbestämmcelser till lagen utvisar att växtförädlingsskyddsutredningen tänkt sig att lagen redan vid ikraftträdandet skulle bli tillämplig på 96 växtsläkten och växtarter, angivna i en till kungörelsen fogad förteckning.
Även om man här i Sverige således har för avsikt att — åtminstone skenbart — redan från början gå ganska långt, då det gäller tillämpningsområdet för lagen, anmäler sig dock tveksamhet till frågan, varför det över huvud taget skall gälla någon begränsning. På det mest närliggande området — patenträttens — är fältet i stort sett fritt från andra hinder än kravet på att uppfinningen skall kunna tillgodogöras industricllt. På växtförädlarrättens område torde motsvarande krav vara, att den nya växtsorten skall vara odlingsbar. Med den uppläggning konventionen innehåller och särskilt den svenska lagen — för all del i likhet med motsvarande lagar i andra länder — blir det i själva verket ett mycket stort område som inte täcks av växtförädlarrätten, ett förhållande som framstår som särskilt beklagligt som utvecklingen inom växtförädlingen f.n. torde gå rätt snabbt och i accelererande takt. Häremot kan naturligtvis invändas att man efter hand får införa nya växtsläkten och växtarter i förteckningen. Man torde dock inte kunna komma ifrån att risk alltid föreligger för att urvalet av växtsläkten och växtarter som skall införas i förteckningen kan ske godtyckligt eller av motiv som inte alltid är förestavade av rättvisa eller oegennytta.
Utredningen har tydligen själv haft en känsla av att man slagit in på fel väg, då man infört en så kraftig begränsning av lagens tillämplighetsområde som här skett. Man uttalar nämligen, att rättsskyddssystemet i
Prop. 1971: 40 214
princip bör kunna tillämpas på alla växtsläkten och växtarter, och vid utformningen av förevarande paragraf har man också valt ett uttryckssätt som till skillnad från departementsförslaget åtminstone antyder denna princip.
En konsekvens av den föreslagna lagstiftningen blir alltså, att en person som framställt en ny växtsort, hur betydelsefull den än må vara för samhälle och individer, inte kan få ensamrätt till sin produkt om inte växtsläktet eller växtarten händelsevis råkat bli införd i förteckningen. Som ett exempel kan nämnas att den nya växtsorten är en betydelsefull ”medicinalväxt” eller en ”kryddväxt”. Det gäller tydligen för förädlaren att i fall, då han börjar märka att en idé tar form i en ny och värdefull produkt, verka för att förteckningen först kompletteras, en aktion vars framgång helt torde bli beroende av vilka ekonomiska och andra krafter som står till hans förfogande. Bortsett från att ett vidsträckt fält lämnats utanför skyddsområdet ter det sig stötande att lagstiftningen skall ge incitament till aktioner av detta slag, aktioner där den ekonomiskt eller organisatoriskt svage har små utsikter att göra sig gällande. Det finns alltså anledning befara att den i tillämpningskungörelsen intagna förteckningens innehåll framdeles kommer att ge anledning till svåra avvägningsproblem och tvister.
Som anmärkningsvärt framstår även att när man nu bestämt sig för att göra en avgränsning av skyddsområdet man likväl medtagit ctt tiotal prydnadsväxter, som förefaller rätt slumpvis utvalda. Det kan väl härvidlag göras gällande, att det finns andra växtarter som i högre grad förtjänar att bli föremål för ensamrätt.
Såsom framgår av det sagda bör enligt min mening lagen göras tilllämplig på alla odlingsbara växter utom möjligen på skogsträd. Förevarande paragraf föreslås bli utformad i enlighet därmed; cventuellt kan den helt utgå. Anses det inte möjligt att redan nu taga detta steg, synes det angeläget, att man från svensk sida i fortsättningen inriktar sig på att bland konventionsstaterna verka för en sådan lösning. Av särskild vikt anser jag t. v. vara att den på administrativ väg utfärdade förteckningen över skyddsberättigade växtsläkten och växtarter utformas på ett sådant sätt att den verkligen kommer att omfatta alla de växtsläkten och växtarter som kan tänkas vara eller inom överskådlig tid bli föremål för växtförädling. Det torde även vara nödvändigt att förteckningen fortlöpande göres till föremål för översyn och att växtsortnämnden i en anda av generositet tar de nödvändiga initiativen, då anledning förekommer till komplettering av förteckningen. För att detta skall kunna ske snabbt och smidigt synes det lämpligt — som också i remissprotokollet förordats — att Kungl. Maj:t får befogenheten att bestämma om förteckningens innehåll.
Prop. 1971: 40 215
28 Justitieråden Brunnberg, Bergsten och Gyllensvärd:
Departementschefen har i anslutning till tredje stycket uttalat, att i förhållande till de stater som är anslutna till växtförädlarkonventionen ömsesidighet ej bör krävas såvitt angår växtarter som skyddas enligt den svenska lagen men ej är upptagna på den till konventionen fogade listan (jfr art. 4 mom. 4 i konventionen). Här må även anmärkas, att lagförslaget ger sortinnehavaren kontroll över import av den skyddade sorten (4 § första stycket 1), medan konventionen ej kräver att unionsstat ger sådant skydd. Det skulle sålunda vid svensk anslutning till konventionen kunna komma att brista i ömsesidighet i olika avseenden. Detta är mindre väl förenligt med den föreslagna lagtexten, som ej anger någon begränsning i ömsesidighetskravet. Vi finner lämpligt, att frågan om tillämpning av lagen beträffande förädlare i konventionsstaterna löses genom en bestämmelse som ger Kungl. Maj:t bemyndigande att meddela förordnande därom i anslutning till svenskt tillträde till konventionen, I ett sådant förordnande torde — på grundval av art. 3 i konventionen — böra anges, att växtförädlarrätt till sort som framställts utomlands får förvärvas, om förädlaren är medborgare eller har hemvist i stat som är ansluten till konventionen. Ömsesidighet i den omfattning som är avsedd blir säkrad genom de förpliktelser som konventionen ålägger konventionsstat.
Att en bestämmelse med nu föreslaget innehåll upptages i lagen gör ej bemyndigandet för Kungl. Maj:t att på grundval av ömsesidighet förordna om tillämpning av lagen onödigt, då det såsom departementschefen anmärkt kan bli aktuellt att ingå avtal med annan stat än konventionsstat.
Juridisk person med säte i konventionsstat skall enligt art. 3 i konventioncen i likhet med fysisk person som är medborgare eller har hemvist i staten ges skydd i annan konventionsstat. Juridisk person skall emellertid enligt det föreliggande förslaget ej godtagas som förädlare. Detta kunde möjligen anses stå i strid med konventionen, men så torde ej vara fallet. Såsom departementschefen framhållit får det anses tillfyllest att juridisk person kan förvärva växtförädlarrätt i egenskap av förädlares rättsinnehavare.
Utlänning som har hemvist i Sverige bör i fråga om förvärv av växtförädlarrätt till sort som framställts utomlands vara likställd med svensk medborgare. En sådan likställighet har måhända ej större praktisk betydelse men står i överensstämmmelse med konventionens system.
Prop. 1971: 40 216
Regeringsrådet Hjern:
I överensstämmelse med vad utredningen föreslagit avses enligt det remitterade förslaget endast fysisk person kunna vara förädlare av växtsort. Själva lagtexten utesluter genom sin formulering likväl inte möjligheten av att även juridisk person kan vara förädlare, och en sådan tillämpning synes också bäst stå i samklang med konventionen. Att departementschefen stannat för att begränsa förädlarrätten till fysisk person anges bl.a. bero på önskvärdheten av att denna fråga regleras enhetligt på hela det immaterialrättsliga fältet. Departementschefen har eljest åberopat ett enligt min mening tungt vägande skäl för att även juridisk person bör komma i fråga, nämligen att växtförädling till övervägande del drivs av företag, som har forskare och annan personal anställd för ändamålet, och vidare att förädlingsarbete med en viss växtsort vanligen pågår så lång tid att de personer som sysslar med uppgiften kan skifta. Enligt min uppfattning ligger häri också en avgörande allmän skillnad mellan växtförädling och den verksamhet som mynnar ut i en patenterbar uppfinning eller skapandet av ctt mönster, låt vara att även uppfinningar och mönster mycket ofta är resultatet av ett långvarigt lagarbete. Det av departementschefen anförda argumentet avfärdas i remissprotokollet emellertid med det något lättvindiga påståendet att det i praktiken knappast torde bereda några svårigheter att bestämma vem eller vilka som är att anse som förädlare. För egen del håller jag före att det mången gång kommer att bli synnerligen vanskligt att kunna peka ut en viss bestämd individ som ”förädlaren”. Jag har för övrigt svårt att inse att någon direkt olägenhet skulle följa av att juridisk person finge anses som förädlare. En sådan lösning innebär otvivelaktigt att man i de allra flesta faH kommer sanningen om upphovsmannaskapet närmast under det att man med den av departementschefen förordade lösningen antagligen ofta tvingas till allehanda fiktiva arrangemang med interna tvister i släptåg. Departementsförslagets ståndpunkt är desto mer svårförståelig som växtförädlarrätten kan överlåtas till juridisk person och sådan person alltså i egenskap av rättsinnehavare kan göra ansökan om registrering av växtsort.
Under hänvisning till det anförda föreslår jag att vid tillämpning av lagen även juridisk person skall kunna anses som förädlare.
I övrigt instämmer jag beträffande förevarande paragraf med lagrådets flesta ledamöter.
38 Lagrådet:
Föremål för växtförädlarrätt är enligt 2 § en växtsort som framställts av en förädlare. Beträffande termen växtsort ges ingen definition i lag-
Prop. 1971: 40 217
texten. I motiven yttras, att termens innehåll får anses tillräckligt kiarlagd genom de skyddsförutsättningar som konventionen och lagförslaget uppställer. Det torde närmast vara det s.k. särskillnadskravet i förevarande paragraf som därmed avses, dvs. föreskriften i första stycket under 1 att registrering av växtsort får ske endast om den skiljer sig från annan sort som blivit känd före dagen för registreringsansökningen. Enligt uttalande av departementschefen står här uttrycket ”annan sort” i motsättning till ”egen sort”, dvs. den sökandes egen sort varom en regel ges i paragrafens tredje stycke. Man kan då fråga sig vad som skall gälla, om en exakt likadan sort som den, för vilken registrering sökts, blivit känd före ansökningen. Fallet torde visserligen enligt sakens natur vara ovanligt men lär dock, enligt vad som framhålles i motiveringen, vara tänkbart. Särskilt kan här nämnas, att även en ren ”upptäckt” av en i naturen uppkommen sort kan skyddas. Det är då inte omöjligt att sorten kan upptäckas av mer än cen person.
Om fallet av identisk likhet yttrar departementschefen, att oaktat de båda sorterna normalt torde härstamma från olika växtmaterial det med visst fog kan sägas att det egentligen inte är fråga om två sorter utan om en och samma sort; att man i lagtexten skilt mellan sort för vilken växtförädlarrätt söks och ”annan” sort har skett av praktiska skäl.
Det nyss återgivna motivuttalandet klargör att meningen är att i ett fall som det nämnda, då fullständig identitet föreligger, registrering inte skall kunna ske emedan sökandens sort ej är ny i den mening som avses i första stycket under punkt 1. I konventionen är detta nyhetskrav tydligare utmärkt genom bestämmelsen i art. 1 att den sort för vilken skyddsrätt kan vinnas skall vara ny. Enär även i uttrycket i 2 § av det remitterade förslaget, att det är den som ”framställt” en växtsort (eller hans rättsinnehavare) som kan få ensamrätt, kan inläggas ett krav på att sorten skall vara ny, anser sig lagrådet kunna godtaga förslaget i nu förevarande avseende.
Om växtförädlarrätt avseende en sort förfallit i enlighet med bestämmelserna i 30 §, torde en ansökan om ny registrering av sorten inte i något fall böra beviljas. Flera skäl synes tala härför, bl. a. att eljest en utväg skulle öppnas att kringgå reglerna om längsta giltighetstid för växtförädlarrätt. Den föreslagna lagtexten synes dock inte för alla fall hindra en nyregistrering. Den sort som avsågs med den tidigare registreringen skulle nämligen knappast kunna enligt betraktelsesättet i förslaget behandlas som en ”annan” sort än den, för vilken den nya registreringen söks, och särskillnadsstadgandet i första stycket punkt 1 av förevarande paragraf kunde då inte tillämpas utan fallet skulle vara hänförligt under paragrafens sista stycke, där hindret är mera begränsat. Lagrådet föreslår därför att sistnämnda stadgande utbyggs med en
Prop. 1971: 40 218
bestämmelse om att hinder för registrering föreligger även då sorten tidigare varit registrerad. Att härmed avses svensk registrering torde vara tydligt.
6 §
Lagrådet:
Av 2 8 framgår att växtförädlarrätt i fråga om viss växtsort vinnes först genom registrering, och tydligt är att det som skall göras till föremål för registrering är växtsorten. Uttrycket registrering av växtförädlarrätt bör därför inte användas i förevarande paragraf. Framhållas bör cmellertid, att det är avsett att i växtsortregistret skall ske en registrering också av sortbenämningen. Såsom följer av 35 § skall sådan registrering i vissa fall kunna äga rum som en fristående åtgärd och den skall i princip gälla även efter det att själva sorten avförts ur registret. Med anledning av vad som nu sagts bör i ett första stycke av förevarande paragraf upptagas bestämmelse att registrering enligt denna Jag sker i växtsortregistret, som föres av statens växtsortnämnd. I ett nytt andra stycke bör därefter föreskrivas, att registrering av växtsort innebär att även sortens benämning registreras.
78 Lagrådet:
I remissprotokollet har anförts att sökanden skall ha den slutliga bestämmanderätten över beskrivningen, så att ansökan om registrering av växtsort skall avslås, när sökanden inte är villig att medverka till sådan bearbetning av beskrivningen som växtsortnämnden finner nödvändig. Med anledning härav vill lagrådet påpeka att motsvarande ordning torde gälla i fråga om sortbenämningen. Vidhåller sökanden en benämning, som enligt nämndens mening inte kan godtagas, bör alltså hinder anses föreligga för bifall till ansökningen om registrering av växtsorten. En annan sak är att nämnden vid omregistrering enligt 35 § första stycket kan bli nödsakad att fastställa en benämning utan att den godkänts av sortinnehavaren.
8§
Lagrådet:
Bestämmelsen i tredje stycket i denna paragraf grundas på konventionens art. 13 mom. 5, som syftar till att växtsort, för vilken skydd sökes i flera konventionsstater, om möjligt skall registreras under samma sortbenämning. Det synes ej vara anledning att ge bestämmelsen vidare tilllämplighet än som erfordras för att möjliggöra svensk anslutning till konventionen. Den bör alltså begränsas till att gälla konventionsstater.
Prop. 1971: 40 219
Vidare bör i lagtexten komma till uttryck, att det inte enbart är fråga om en möjlighet till avsteg från första och andra styckena. Enligt konventionen är registreringsmyndigheten skyldig att tillse att samma sortbenämning användes i den mån den ej är olämplig. Detta innebär tydligen att man från fall till fall skall göra en avvägning mellan å ena sidan intresset av att samma sort får samma benämning i alla de länder, där registrering sker, och å andra sidan intresset av att de i den egna staten uppställda hindren mot godtagande av sortbenämning upprätthålles, varvid det förstnämnda intresset dock framstår som så starkt att det bör få ge vika endast om tungt vägande skäl talar däremot. Bestämmelsen kan lämpligen avfattas så att Kungl. Maj:t ges bemyndigande att förordna, att för det fall, då skydd för växtsorten meddelats eller sökes även i främmande stat som tillträtt växtförädlarkonventionen, skall gälla att den sortbenämning som användes i den staten skall registreras i Sverige, om det ej föreligger synnerliga skäl däremot.
19 8 Regeringsrådet Hjern:
Enligt andra stycket av förevarande paragraf skall i mål om växtförädlarrätt regeringsrätten utgöra sista instans. Detta framstår vid första påseende som ganska givet, eftersom även patentmål slutligen prövas av regeringsrätten. Beträffande sistnäronda grupp av mål kan emellertid sägas att de på grund av sin alldeles övervägande tekniska natur föga passar för handläggning i regeringsrätten. Ledamöterna i denna domstol besitter nämligen överlag inte den ingående och allsidiga tekniska sakkunskap som erfordras för att prövningen av målen skall bli meningsfull. Samma torde bli förhållandet vad beträffar mål om växtförädlarrätt. Enligt min mening bör det därför vid lämpligt tillfälle tagas upp till allvarligt övervägande att befria regeringsrätten från dessa grupper av mål.
20 8 Lagrådet:
Med hänsyn till att dagen för registreringen tillagts självständig betydelse som utgångspunkt för beräkning av förfallodag för årsavgift (23 8 andra stycket) bör i tillämpningsförfattning föreskrivas, att registrering skall ske omedelbart då beslutet därom vunnit laga kraft.
21 § Justitieråden Brunnberg, Bergsten och Gyllensvärd:
Det är avsett att lagen ej skall tillämpas på skogsträd. Enligt den lista som utredningen framlagt skall lagen ej heller omfatta några pryd-
Prop. 1971: 40 220
nadsträd. Om tillämpningsområdet för lagen i enlighet med vad vi hemställt vid 1 § kommer att fastslås i en förteckning som ingår i själva lagen och denna förteckning ej kommer att upptaga skogsträd och prydnadsträd, saknas anledning att nämna skogsträd och prydnadsträd i förevarande paragraf.
22 8 Lagrådet:
I motiveringen till bestämmelsen i andra stycket anges, att bestämmelsen ansluter sig till konventionens art. 13 mom. 8 a). Med hänsyn till innehållet i detta moment kan uttalandet möjligen föranleda den slutsatsen att bestämmelsen skulle ta sikte även på utomlands registrerad sortbenämning. Att ge bestämmelsen en så vidsträckt räckvidd kan emellertid ej anses tillrådligt. Av den föreslagna lagtexten kan för övrigt ej annat utläsas än att skydd tillkommer enbart sådan benämning som registrerats enligt förevarande lag och som alltså antecknats i det i Sverige förda växtsortregistret.
Att bestämmelsen i första stycket endast avser i Sverige registrerad benämning torde utan vidare vara klart.
32 § Lagrådet:
I motiven till denna paragraf har departementschefen omnämnt, att i de häremot svarande stadgandena i PatL och ML finns en regel av innehåll att om den som frånkänns patentet resp. mönstret börjat i god tro utnyttja uppfinningen resp. mönstret yrkesmässigt han äger på vissa villkor fortsätta utnyttjandet. Departementschefen har tillagt att motsvarighet därtill inte ansetts behövlig i växtförädlarrättslagen samt att en godtroende sortinnehavare åtnjuter ett visst skydd genom den preskriptionstid som skall gälla för talan om överföring. Lagrådet finner för sin del att sistnämnda skydd är väsentligt svagare än det som en godtrosregel av angivet innehåll skulle bereda samt vill ifrågasätta om anledning finns att på denna punkt avvika från vad som gäller inom andra områden av immatcrialrätten. Till jämförelse kan också nämnas, att en liknande godtrosregel föreslås i 38 §.
Om en godtrosregel införes i förevarande paragraf, torde därav föranledas en jämkning i 44 § till överensstämmelse med det motsvarande stadgandet, 43 §, i ML.
41 8 Lagrådet:
Med hänsyn till innehållet i 22 § synes skäl ej föreligga att straffbelägga ringa oaktsamhet.
Prop. 1971: 40 221
44 § Lagrådet:
Lagrådet hänvisar till vad som anförts vid 32 8.
49 8 Lagrådet:
Enligt 73 § PatL fastställs avgifter av Kungl. Maj:t, som därvid äger att, såvitt avser årsavgifter, förordna om avgiftsbefrielse under ett eller flera av de första åren. Såsom framgår av bestämmelsens avfattning är det ej fråga om ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att i det särskilda fallet medge avgiftsbefrielse, utan meningen är att föreskrift om avgiftsfria år skall ges generellt (se NJA II 1968 s. 61 och 113). Avsikten torde vara att även i fråga om växtförädlarrätt förordnande om befrielse från avgift skall meddelas generellt. Lagtexten bör förtydligas så att detta klarare framgår.
Övergångsbestämmelserna Lagrådet:
I motiven till andra stycket har departementschefen, med instämmande i ett uttalande av utredningen, anfört att någon ny prövning av benämningen för sort som avses i bestämmelsen inte behöver företas. Departementschefen har tillagt att, om det namn sorten fått vid intagningen i rikssortlistan skulle visa sig kollidera med annan privaträtt, frågan torde kunna lösas i den ordning som föreslagits för utbyte av sortbenämning. Gentemot detta yttrande vill lagrådet erinra, att även för den registreringsansökan som avses i stadgandet reglerna i 8 § är tillämpliga och måste iakttagas vid prövningen. Därvid bör emellertid beaktas önskvärdheten av att för sorten i möjligaste mån bibehålla benämningen i rikssortlistan.
Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen
Lagrådet:
Lagrådet vill erinra om att 85 § UL enligt det förslag till revision av den exekutionsrättsliga lagstiftningen som remitterats till lagrådet den 14 maj 1970 och varöver lagrådet avgivit utlåtande den 10 december 1970 skall upphävas fr. o. m. den 1 januari 1972.
Förslaget till lag om ändring i införsellagen Lagrådet:
Förslaget lämnas utan erinran.
Prop. 1971: 40 222
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 februari 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID- BOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslagen till
1) växtförädlarrättslag,
2) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. I),
3) lag om ändring i införsellagen (1968: 621).
Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.
De jämkningar i 6, 41 och 49 §§ förslaget till växtförädlarrättslag som lagrådet har föreslagit bör godtas.
Jag kan för min del instämma i de synpunkter som lagrådet har anfört i anslutning till 7 och 22 §§ förslaget till växtförädlarrättslag och till övergångsbestämmelserna till samma lag.
Enligt 1 3 i det till lagrådet remitterade förslaget till växtförädlarrättslag skall det ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de växtsläkten och växtarter inom vilka lagen skall tillämpas. Lagrådets flesta ledamöter har föreslagit att tillämpningsområdet bestäms dirckt i lagen genom att som bilaga till denna fogas en förteckning över de växtsläkten och växtarter som skall omfattas och att i 13 görs en hänvisning till denna bilaga. I anslutning härtill har lagrådet förordat en följdändring i 218.
Som jag har anfört i remissprotokollet har det förutsatts att lagen i enlighet med utredningens bedömning av föreliggande behov skall redan från början omfatta inemot ett hundratal växtsläkten och växtarter. Under de redan inledda förberedelserna för lagens ikraftträdande har det emellertid visat sig att man beträffande flera arter, särskilt bland prydnadsväxterna, f. n. saknar resurser i vårt land att utföra de provningsarbeten som behövs. Inom växtförädlarunionens ram har upptagits förhandlingar om fördelning av provningsarbetena mellan olika länder, men det är ännu ovisst i vad mån dessa förhandlingar kan ge praktiska resultat. Under alla förhållanden får man numera räkna med
Prop. 1971: 40 j 223
att lagen från början görs tillämplig på ett mindre antal arter än man tidigare förutsatt men att tillämpningsområdet stegvis skall kunna utvidgas allteftersom den inhemska provningsorganisationen byggs ut eller de internationella förhandlingarna ger positiva resultat. Eftersom det är ett allmänt intresse att sådana utvidgningar av tillämpningsområdet kan ske snabbt och så snart nödvändiga provningsmöjligheter föreligger anser jag mig böra vidhålla mitt förslag i det nu aktuella hänseendet. Jag förutsätter härvid givetvis att Kungl. Maj:t vid fastställande eller komplettering av den ifrågavarande förteckningen ser till att sådana arter som är eller kan komma att bli obligatoriska enligt konventionen kommer att falla under den svenska lagen.
Den ståndpunkt jag sålunda intagit i fråga om 1 § föranleder att även 21 § behålls oförändrad.
Som lagrådet har framhållit bör utlänning som har hemvist i Sverige vara likställd med svensk medborgare i fråga om förvärv av växtförädlarrätt till sort som har framställts utomlands. Bestämmelsen i 2 § andra stycket förslaget till växtförädlarrättslag bör jämkas i enlighet härmed.
Med anledning av vad lagrådet uttalat i fråga om det i 2 § tredje stycket nämnda förslag uppställda ömsesidighetskravet vill jag förorda, att paragrafens tredje stycke ges det innehållet att Kungl. Maj:t kan, i den mån det är nödvändigt för uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt överenskommelse med främmande stat och i övrigt under förutsättning av ömsesidighet eller om det är av betydande allmänt intresse, förordna att växtförädlarrätt får förvärvas även för sort som framställts i främmande stat av annan än den som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige.
Vid behandlingen av 3 3 förslaget till växtförädlarrättslag har lagrådet anknutit till ett uttalande av mig vid remissen till lagrådet av innebörd att två sorter som härstammar från olika växtmaterial skulle kunna vara identiskt lika. Till förtydligande av detta uttalande vill jag framhålla att möjligheten till verklig identitet i egentlig mening i den angivna situationen är så utomordentligt ringa att man i praktiken torde kunna bortse från den. Det av lagrådet antydda fallet att mer än en person söker registrering [ör samma i naturen ”upptäckta” sort framstår också som synnerligen opraktiskt. Fall som dessa torde därför inte bli aktuella vid tillämpningen av lagen. Däremot är det möjligt att sorter härstammande från olika växtmaterial företer så stora likheter att kravet på särskillnad inte uppfylls. Det var också närmast situationer av den arten som mitt berörda uttalande åsyftade. I sådana fall blir tidpunkten för ansökan avgörande för frågan vilken av de båda sorterna som skall beviljas registrering.
Lagrådet har i detta sammanhang vidare uttalat, att om växtförädlarrätt avseende en sort har förfallit i enlighet med bestämmelserna i 10 8
Prop. 1971: 40 224
förslaget till växtförädlarrättslag, en ansökan om ny registrering av sorten inte i något fall torde böra beviljas. I anslutning härtill har Jagrådet föreslagit att till 3 § tredje stycket nämnda förslag fogas en bestämmelse om att hinder för registrering av en växtsort föreligger även när sorten tidigare varit registrerad.
Jag kan för egen del inte ansluta mig till lagrådets uppfattning. I art. 6 moment 1 b) i konventionen sägs uttryckligen att den omständigheten att en växtsort före dagen för registreringsansökningen upptagits i ett offenligt register inte utgör hinder mot att sorten registreras. Av bestämmelserna i denna artikel framgår klart att den enda åtgärd med avseende på den sort en registreringsansökan avser som utgör registreringshinder är marknadsföring av sorten. Att denna tidigare blivit registrerad utgör således enligt konventionen inte hinder mot att den registreras på nytt, men en förutsättning för ny registrering är att sorten inte har blivit marknadsförd i Sverige före dagen för den nya registreringsansökningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag. Av det sagda följer att en sådan bestämmelse som lagrådet har föreslagit knappast skulle vara förenlig med konventionen.
Den ordning som sålunda enligt konventionen och det remitterade förslaget förutsätts gälla torde i praktiken inte på sätt lagrådet har anfört kunna utnyttjas för något reellt kringgående av bestämmelserna om längsta giltighetstid för växtförädlarrätt. Om en registrerad sort inte alls marknadsförs, kan enligt 27 § i det remitterade förslaget tvångslicens till utnyttjande av sorten upplåtas. Om så sker och licensen utnyttjas uppkommer hinder mot ny framtida registrering av sorten. Är återigen situationen den att sortinnehavaren underlåter att marknadsföra sorten och tredje man inte heller begär tvångslicens, är detta ett tecken på att växtförädlarrätten helt saknar ekonomiskt värde. Under sådana förhållanden kan det knappast möta betänkligheter att medge ny registrering av sorten sedan rätten på grund av den första registreringen förfallit, om förädlaren eller dennes rättsinnehavare då finner detta vara förenligt med sina intressen. Att giltighetstiden på detta sätt rent formellt kommer att förlängas kan inte medföra några rättsförluster eller andra oläegenheter.
I fråga om 8 § tredje stycket förslaget till växtförädlarrättslag har lagrådet föreslagit att bestämmelsen begränsas till att gälla endast konventionsstater. För egen del anser jag det dock finnas behov att kunna tillämpa bestämmelsen även med avseende på annan främmande stat och jag kan därför inte biträda lagrådets förslag. Vad lagrådet i övrigt föreslagit i fråga om bestämmelsens utformning anser jag däremot i princip böra godtas.
Lagrådet har föreslagit det tillägget till 32 § förslaget till växtförädlarrättslag att den som frånkännes registrering av växtsort och i god tro redan har börjat utnyttja sorten yrkesmässigt skall på vissa villkor
Prop. 1971: 40 225
få fortsätta utnyttjandet. Enligt lagrådet saknas anledning att avvika från vad som för motsvarande fall gäller enligt PatL och ML. Emellertid föreligger den skillnaden mot motsvarande situationer inom patentoch mönsterskyddsrätten att växtmaterial i den godtroende innehavarens hand kan användas eller avyttras som konsumtionsvara. Någon rättsförlust av större betydelse för den enskilde blir det således knappast fråga om. Är växtmaterialet av god kvalitet torde f. ö. förutsättningarna för en uppgörelse med den till vilken registreringen överförs kunna vara goda. Eftersom någon egentlig värdeförstörelse inte sker kan inte allmänna hänsyn åberopas till stöd för den av lagrådet föreslagna regeln. Jag anser följaktligen inte att det föreligger behov att komplettera lagen med en sådan godtrosregel som lagrådet har föreslagit.
Utöver de ändringar som sålunda föranleds av lagrådets yttrande vill jag för egen del föreslå vissa smärre ändringar i förslaget till växtförädlarrättslag, nämligen dels i 21 §, dels i 19 och 48 §§ samt övergångsbestämmelserna.
Enligt 21 3 i nämnda förslag skall skyddstiden om 15 eller 18 år räknas från ingången av året efter det då registreringsansökningen bifölls. I art. 8 moment 2 i konventionen föreskrivs, att skyddstiden skall räknas från den dag då bevis om skydd utfärdades, vilket hos oss kommer att vara liktydigt med den dag då beslut om registrering vinner laga kraft. Konventionsbestämmelsen torde visserligen inte hindra att skyddstidens begynnelsedag skjuts framåt i tiden och t. ex. såsom enligt det remitterade förslaget bestäms till ingången av visst kalenderår, men en sådan reglering torde inte vara tillåten om den Jeder till att skyddstiden kan komma att löpa ut tidigare än den skulle ha gjort om den berörda konventionsbestämmelsen varit direkt tillämplig. Så kan emellertid i vissa situationer bli fallet med den föreslagna regleringen, om nämligen beslut om registrering meddelas mot slutet av ett kalenderår och så sent att fullföljdstiden utlöper först under nästkommande år. För att bringa lagförslaget i överensstämmelse med konventionen på denna punkt vill jag därför förorda att i 21 § förslaget föreskrivs, att skyddstiden skall räknas från ingången av året efter det då beslutet om re- 'gistrering vann laga kraft.
Som jag uttalade vid remissen till lagrådet har förslaget till växtförädlarrättslag vad gäller sättet för fullföljd mot sådant lantbruksstyrel- :sens beslut som avses i 19 § andra stycket och 48 § andra stycket anpassats till den organisation av förvaltningsrättskipningen som enligt föreliggande förslag förutses gälla från och med den 1 januari 1972. Det synes mig emellertid riktigare att denna anpassning sker först i samband med riksdagens behandling av de lagförslag rörande förvaltningsrättskipningen som väntas bli förelagda riksdagen under dess innevarande session. Jag förordar därför att i 19 § andra stycket och 48 § andra stycket förslaget till växtförädlarrättslag ”regeringsrätten” ersätts
Prop. 1971: 40 n 226
med ”Konungen” och att tredje stycket i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen får utgå. Slutligen bör vissa redaktionella jämkningar vidtas i förslaget till växtförädlarrättslag. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att dels godkänna den i Paris den 2 december 1961 undertecknade konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter, dels antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971
228 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1971 8 Specialmotivering...sseosessrsereesertererererer tres rr rr Kr R sk sA 87