Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om regelbun- den permission (s.k. korttidspermission) från kriminalvårdens anstalter. Sålunda markeras möjligheten att vägra permission när det föreligger på- taglig risk att den intagne gör sig skyldig till fortsatt brottslighet. F. n. gäl- ler inskränkningar i rätten till korttidspermission för sådana särskilt flykt- benägna intagna som avses i 7 & tredje stycket kriminalvårdslagen. Kret- sen av sådana intagna föreslås bli något utvidgad till att omfatta även andra intagna än brottslingar med internationell anknytning och narkotikabrotts- lingar som kan befaras fortsätta en brottslig verksamhet av särskilt allvar- lig karaktär. l motsatt riktning verkar förslaget i propositionen att flertalet intagna på lokalanstalter och öppna riksanstalter bör kunna erhålla regel- bunden permission oftare än som nu sker.

Med hänsyn till bl.a. regeringsforrnens krav på lagform för begränsning- ar i skyddet för den kroppsliga integriteten föreslås en reglering i kriminal- vårdslagen av möjligheterna att företa kroppsvisitalion och kroppsbesikt- ning av de intagna i kriminalvårdens anstalter. Motsvarande bestämmelser föreslås också i häkteslagen.

För att kunna genomföra den differentiering efter narkotikaberoende av kriminalvårdsklientelet som statsmakterna har beslutat föreslås bl.a. att intagen i kriminalvårdsanstalt som kan misstänkas vara påverkad av nar- kotika får föreläggas att lämna urinprov.

Prop. 1978/79: 62

• Sida 2
•  Original

Prop. 1978/79: 62

|.)

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fraga om lagen (låt"/41203) om kriminalvård i am- stalt

dels att 7 och 32 ss skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer. 52 a—SZ (! ss av nedan angivna lydelse.

Navara/ldr [vt/('In: Förtur/uven lvdclsr' . h .

7 s Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages följande. lntagcn bör placeras i öppen anstalt. om icke annan placering är påkal- lad med hänsyn till föreliggande fara för att han avviker eller eljest av sä- kerhetsskäl eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas honom till sa- dant arbete eller sädan undervisning. utbildning eller särskild behandling som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två är eller mer skall placeras i sluten anstalt. om det med hänsyn till att han saknar fast anknytning till riket eller eljest kan befaras att han är särskilt benä- gen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet. rilkwr på grund av omfattning och inriktning är av särskilt allvarlig karaktär. Vad som sagts nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ända— målsenlig förberedelse av förestä- ende frigivning eller överföring till vård utom anstalt eller eljest syn- nerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i lägst två är eller till internering med en minsta tid av två år eller mer skall placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till att han saknar fast anknytning till riket eller till ur- tr'n av hans brottslig/ret eller eljest kan befaras att han är särskilt benä- gen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet av särskilt all- varlig karaktär. Vad som sagts nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ändamålsenlig förbe- redelse av förestående frigivning el- ler överföring till vård utom anstalt eller eljest synnerliga skäl förelig- ger för placering i öppen anstalt.

32%

För att underlätta anpassningen i samhället kan intagen beviljas till- stånd att lämna anstalten för viss kort tid (korttidspermission). om ej avsevärd fara för missbruk förelig- ger. Korttidspermission får också ges. om annan särskild anledning föreligger därtill.

För att underlätta anpassningen i samhället kan intagen beviljas till- stånd att lämna anstalten för viss kort tid (korttidspermisson). om ej påtaglig furu ji'ir fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger. Kort- tidspermission får också ges. om annan särskild anledning föreligger därtill.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1978/79: 62

'.;J

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lntagen som avses i 7 & tredje stycket och pa skäl som där anges är pla- cerad i sluten anstalt far beviljas korttidspermission endast om synnerliga skäl föreligger därtill.

För korttidspermission fär ställas de villkor som kan anses erforderliga beträffande vistelseort. anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann till- syn behövlig. kan föreskrivas att den intagne under permissionen skall va- ra ställd trndcr bevakning.

52 a #

Om det inte är uppenbart obe- hol'liut. skall den som intuges i kri— minolrårdsanstult vid ankomsten till anstalten kroppsrisiterus_li'ir ef- tersöka/ide unliiremrll som han en- ligt vad som följer av denna lag ei får inneha.

] o'i'rigt ftir intagen kroppst'isite- ras jör eftersökande av jiiremål som nyss sagts endast när

I. anledning förekommer att så- duntfr'iremt'il skall (mtriifjirs på ho- nom.

.7. det sker i anslutning till större tou/ersökning som av säkerhetsskäl görs av utrymmen inom anstalten oeh den intagne har eller har haft särskild anknytning till utrymme som berörs av undersökningen.

3. den intagne skall mottaga el- ler har haft obevakat besök. eller

4. den intagne efter vistelse utanför anstalten kommer åter till denna.

Vad som hur sagts i andra styr- ke! utgör (ji hinder mot att [ ait/rat fallj'r'iretages sådan ytlig kroppsvi- sita/ion som bedömes nödvändig tll' säkerhetsskäl och som endast avser eftersöka/nie av vapen eller annu!_fiirligtj'r'iretnål.

'J- IJ O' 'ff

Intrigen får krt)ppsbesiktigas när anledning förekonmter att föremål som han enligt vad som följer av denna lag ejj'år inneha skull unträfl j'as på honom.

Den som är intagen [ sluten on- .r'tultjiir kroppsbesiktigas även iji/ll som avses i 52 (1.5 andra stycket 2—4. ont det ("ir oundgängligen på-

• Sida 4
•  Original

Prop. 1978/79: 62

Nuvarande lydelse

'Jl l-J

Föreslagen lydelse

kallat av hänsyn till ordningen och säkerheten i anstalten. Närmare _fi'ireskrif'ter härom meddelas av re- geringen eller tnym'lighet som rege- ringen bestämmer.

C 202

Kroppsvisitation eller kroppsbe- siktning får inte göras tner ingåen- de än vaa' ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som om- ständigheterna medger skall iaktta- gas. Om "löjligt skall vittne närva- ra.

Annan kroppsvisitation än som avses i 52 a # tredje stycket eller kroppsbesiktning får. när åtgärden gäller kvinna. ej verkställas eller bevittnas av annan än kvinna. läka- re eller legitimerad sjuksköterska.

Föremål, som anträffas vid kroppsvisitation eller kroppsbesikt- ning och som intagen enligt vad som följer av denna lag (j_/'är inne- ha, skall omhändertagas oeh för- varas_f(')'r hans räkning. såvitt (y' an- nat är särskiltföreskrivet.

lntagen sattt kan misstänkas va- ra påverkad av narkotika får före- läggas att lämna urinprov.

Den som är intagen i anstalt. i vilken företrädesvis plaeeras intag- na som ieke eller i endast ringa mån har tagit befattning med nar- kotika. får föreläggas att lämna urinprov. även om han ej misstän- kes vara påverkad av narkotika.

Denna lag träderi kraft den I januari 1979.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1978/79: 62

2. Förslag till

'_I'l

Lag om ändring i lagen (1976: 371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l97(>:37l) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

dels att 2 5 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 2 a och 2 b så. av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Häktad skall senast vid ankoms- ten till föwaringslokalen visiterus. Därvid skall iakttagas all den hän- syn som omständigheterna med- ger. Om möjligt skall vittne närva- ra.

l"öretnål som häktad ejfär inne- ha enligt denna lag eller bestäm— melse som har meddelats nted stöd av lagen skall omhändertagas oeh förvaras för hans räkning.

- Zl

föreslagen lydelse

Om det inte är uppenbart obe- hövligt. skall häktad senast vid an- komsten till l'örvaringslokalen kroppsvisiteras för eftersöka/ide av föremål som han enligt vad som följer av denna lag ejf'år inneha.

I övrigt får häktad kroppsvisite- ras för eftersöka/ide av föremål som nyss sagts endast när

[. anledning _fl'irekommer att så- dantföremäl skall anträffas på ho- nom.

2. det sker i anslutning till större undersökning som av säkerhetsskäl görs av utrymmen inom förva- ringslokalen oeh den häktade har eller ltar haft särskild anknytning till utrymme som berörs av under- sökning en.

3. den häktade skall mottaga el- ler har haft obevakat besök. eller

4. den häktade efter vistelse utanför förvarings/okalen kommer åter till denna.

Vad som har sagts i andra stye- ket utgör ej hinder mot att i annat

.htllföretages sådan ytlig kroppsvi- sitation som bedömes nödvändig av säkerhetsskäl och som endast avser eftersökande av vapen eller annatfarligtföremål.

ff./:

Häktadf'år kroppsbesiktigas när anledning förekommer att föremål som han enligt vad som följer av denna lag ejfår inne/ta skall anträf- fas på honom.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1978/79: 62 6 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om det är oundgängligen påkal- lat av hänsyn till ordningen och sä- ker/teten inom jörvaringslokalen. får häktad krt)ppsbesiktigas även i fall som avses i 2 S* andra styeket 2—4.

2 h &

Knrppsvisitation eller kroppsbe- siktning får inte göras mer ingåen- de än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som ont- ständigheterna medger skall iaktta- gas. Om möjligt skall vittne närva- ra.

Annan kroppsvisitation än som avses i .? # tredje styeket eller krtmpsbesiktningfår. när åtgärden gäller kvinna. ej verkställas eller bevittnas av annan än kvinna. läka- re eller legitimerad sjuksköterska.

Föremäl. som anträffas vid kroppsvisitation eller kroppsbesikt- ning oeh som häktad ett/igt vad som följer av denna lag ejfär inne- ha. skall omhändertagas oeh för— varasf'ör hans räkning. såvitt ej att- nat är särskiltföreskrivet.

Denna lag träder i kraft den I januari l979.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1978/79: 62 7

Utdrag JUSTlTlEDEPARTEMENTE'l' PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-09-28

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Bohman. Ullsten. Romanus. Turesson. Antonsson. Mogård. Olsson. Dahlgren. Äs- ling, Mundebo. Krönmark. Wikström. Johansson. Friggebo. Wirtén

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt. m. m.

2.2. Arbetsgruppens överväganden och förslag

Arbetsgruppen menar att permissionsinstitutet kan utgöra ett värdefullt medel i behandlingen av dem som är intagna i anstalt. De undersökningar arbetsgruppen låtit utföra ger inte belägg för att permissioner missbrukas i sådan omfattning eller på sådant sätt att en allmän skärpning av permis- sionsbestämmelserna är motiverad. Av undersökningarna framgår emel- lertid att en mindre grupp intagna. omfattande tvåhundra-trehundra perso- ner som är tidigare starkt kriminellt belastade. i mycket stor utsträckning begår nya brott under permissioner. Undersökningsmaterialet antyder också att denna grupp erhåller permission i större omfattning än övriga in-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1978/79: 62 9

tagna. Att en intagen som tillhör denna grupp regelbundet och ofta erhåller permission som utnyttjas för brottslig verksamhet är enligt arbetsgruppens mening otillfrcdsställande. Arbetsgruppen anser därför att permissions- bestämmelsen i 32 & första stycket K vaL bör ändras så att möjlig- heten att vägra permission vid risk för fortsatt brottslig verksamhet särskilt markeras. Bestämmelsen bör enligt arbetsgruppen utformas så att korttids- permission kan beviljas. om inte påtaglig fara för fortsatt brottslig verk- samhet eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger. Avgörandet om en intagen skall vägras permission på grund av risken för fortsatt brottslig verksamhet förutsätts ske efter en noggrann prövning i det enskilda fallet. Vid bedömningen av missbruksfaran får en rad faktorer vägas mot varand- ra såsom arten och omfattningen av tidigare kriminalitet. verkställighetens längd. återstående strafftid. pågående narkotikamissbruk etc. Den väsent- ligaste faktorn vid bedömningen av faran för fortsatt brottslig verksamhet måste emellertid enligt arbetsgruppen vara utfallet av tidigare permissio- ner.

Enligt 7 & tredje sty c ket K v a L skall intagen som dömts till fängel- se i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två år placeras på sluten anstalt. om det med hänsyn till att den intagne saknar fast anknyt- ning till riket eller av andra skäl kan befaras att han är särskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet. vilken på grund av omfatt- ning och inriktning är av särskilt allvarlig karaktär. lntagen som avses i 7 & tredje stycket oéh på skäl som anges där är placerad i sluten anstalt får un- der vissa förutsättningar hållas avskild från andra intagna (20 5 andra styc- ket KvaL) och får beviljas korttidspermission endast om synnerliga skäl föreligger därtill (32 & andra stycket KvaL).

Arbetsgruppen konstaterar att den brottslighet som begås i samband med permissioner och rymningar har mycket liten betydelse för den totala brottsnivån. För en del brott är betydelsen dock större. Detta gäller sär- skilt väpnade rån mot post- och bankkontor. Andelen sådana brott som be- gicks av permittenter och rymlingar från kriminalvårdens anstalter under år 1976 har beräknats till 16—20 %.

Arbetsgruppen menar att bestämmelsen i 7 5 tredje stycket KvaL i praxis har erhållit ett alltför snävt tillämpningsområde. Det torde enligt gruppens mening inte ha varit avsett att bestämmelsen enbart skulle gälla brottslingar med internationell anknytning och narkotikabrottslingar. Ar- betsgruppen anser att bestämmelsen i 7 & tredje stycket KvaL bör utvidgas till att kunna omfatta även intagna som ägnat sig åt organiserad eller syste- matisk kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig art och detta även om deras brottslighet saknar internationell anknytning. Arbetsgruppen föreslår att den åsyftade ändringen kommer till stånd genom att orden ”med hänsyn till att han saknar fast anknytning till riket eller eljest" utgår ur 7 %$ tredje stycket KvaL. 1 sin nya lydelse bör bestämmelsen omfatta in- te endast personer som begått grova narkotikabrott eller brott med interna—

• Sida 10
•  Original

Prop. 1978/79: 62 10

tionell anknytning utan även lagöverträdare som ägnat sig åt annan brotts- lighet av särskilt allvarlig karaktär och därigenom visat likgiltighet för an- nans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet. Såsom exempel på avsedd brottslighet nämner arbetsgruppen väpnade bank- eller postrån samt an- nan förmögenhetsbrottslighet vid vilken gärningsmannen visat hänsynslös- het genom att t. ex. använda sprängmedel. Arbetsgruppen framhåller att prövningen huruvida en intagen skall hänföras till den kategori brottslingar som avses i 7 & tredje stycket lx'vaL liksom hittills förutsätter en noggrann individuell bedömning av samtliga de faktorer som enligt bestämmelsen in- verkar på frågan.

De undersökningar arbetsgruppen haft som grund för sina ställningsta- ganden har pekat på vissa bristeri den praktiska tillämpningen av permissionsbestämmelserna. ] syfte att få en bättre ordning till stånd föreslår arbetsgruppen bl. a. följande. Kvalitikationstiderna för re- gelbunden permission bör iakttas mera strikt. Samtidigt menar arbetsgrup- pen att kvalifikationstiderna i vissa fall är onödigt långa. Det stora flertalet intagna i lokalanstalt och öppen riksanstalt borde kunna beviljas regelbun- den permission redan efter tre månader (i stället för fyra) och sådana intag- na borde också kunna beviljas regelbunden permission en gång per månad (i stället för varannan månad). Särskilda permissioner bör inte beviljas slentrianmässigt och arbetsgruppen föreslår att närmare. anvisningar med- delas beträffande förutsättningarna för sådana permissioner. Praktiska an- visningar behövs också beträffande förberedelse av permissioneri allmän- het liksom mer detaljerade anvisningar om hur bevakade och beledsagade permissioner skall planeras och genomföras. I fråga om beslutanderätten beträffande permissioner anser arbetsgruppen att det skulle innebära vissa fördelar om bemyndigande av regioncheftill styresman för anstalt att fatta beslut om korttidspermission beträffande intagen i lokalanstalt automa- tiskt återgår. om den intagne gör sig skyldig till permissionsmissbruk som inte är ringa eller till rymning.

Till arbetsgruppen har såväl från kriminalvårdens sida som från polisens sida framhållits att samarbetet dem emellan i vissa avseenden inte fungerar helt tillfredsställande. Från kriminalvården har således pekats på att man ofta inte erhållit besked om brott som intagna gjort sig skyldiga till under permission. Det anges vidare att polisen i regel inte utreder sådan brottslig- het utan enbart sänder den intagne åter till anstalten. Polisen har anfört att den många gånger inte. och i vart fall nästan regelmässigt för sent. får be- sked om när permission beviljats intagna som gjort sig skyldiga till grov brottslighet.

Arbetsgruppen menar att samarbetet mellan kriminalvården oc h pol i sen bör väsentligt utökas. Denna fråga torde få närmare över- vägas vid överläggningar mellan kriminalvårdsstyrelsen och rikspolissty- relsen. Arbetsgruppen riktar dock uppmärksamheten på vissa åtgärder som snarast bör kunna vidtas och som har direkt samband med permis-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1978/79: 62 l 1

sionsinstitutet. Bl.a. föreslår arbetsgruppen att en kontaktman utses vid varje polismyndighet och kriminalvårdsanstalt. Kontaktmannen skall handha den rapportering sotn är föreskriven och i övrigt lämna erforderlig information av betydelse för beslut om eller genomförande av permission. För att kriminalvårdsmyndigheten skall kunna göra en riktig och från rätts— säkerhetssynpunkt godtagbar bedömning av faran för fortsatt brottslig verksamhet enligt 32 % Kval. i dess föreslagna lydelse är den i behov av så fullständig information som möjligt beträffande brott begångna under per- missioner. Arbetsgruppen vill därför starkt betona önskvärdheten av att brott begångna under permissioner blir föremål för polisutredning i större omfattning än f. n. är fallet.

2.3. Remissyttrandena

Promemorieförslagen har under remissbehandlingen fått ett övervägan- de gynnsamt mottagande.

De i promemorian föreslagna ändringarna av 7 och 32 M Kv a L har av flertalet remissinstanser tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Endast en remissinstans. Örerrukarmzs riksji'irbund. har helt avstyrkt förslaget i dessa delar.

RÅ ansluter sig i huvudsak till vad arbetsgruppen anför och anser det värdefullt inte minst för anstaltsklientelets del att fastare normer införs för reglering av permissioninstitutet. RÅ påpekar dock att de överväganden som gjorts möjligen bör ges ett tydligare uttryck i författningstexten. å ena sidan till vägledning för de intagna och å andra sidan för att motverka en alltför liberal praxis från kriminalvårdsmyndigheternas sida. vilken hittills kanske varit alltför slentrianmässig. Lagstiftningen bör alltså inte i alltför stor mån vila på motivuttalanden. Exempelvis nämner RÅ att borttagandet av uttrycket "med hänsyn till att han saknar fast anknytningtill riket" i 7 s trejde stycket KvaL inte utan vidare ger anvisning om att man nu vill un- derstryka vikten av att särskild restriktivitet bör iakttas beträffande en an- nan grupp av lagöverträdare. RÄ biträder förslaget om en skärpning av praxis när det gäller korttidspermission och förutsätter då att detta kom- mer till uttryck i lagtexten och författningsanvisningar beträffande samar- betet mellan kriminalvårds- och polismyndigheter.

Enligtöverklagurvn [ Göteborgs åklagardistri/tt måste vid sidan av utfal- let av tidigare permissioner arten och omfattningen av tidigare brottslighet tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen av faran för fortsatt brotts- lig verksamhet under permissioner. Vid t.ex. grov narkotikabrottslighet finns det anledning att tro att en person som ägnar sig åt en sådan sorts or- ganiserad och mestadels väl genomtänkt brottslighet på grtmd av etablera- de kontakter med säljare av narkotika. den förhållandevis lilla risken att bli upptäckt samt möjligheten att snabbt förtjäna stora pengar utsätts för kraf— tiga frestelser och dessutom många gånger påtryckningar att fortsätta sin

• Sida 12
•  Original

Prop. l978/79:62 12 brottslighet. Sådana brott kan dessutom mycket väl begås under permis- sioner utan att dessa därvid missköts i övrigt. Det är överåklagarens tipp- fattning att man över huvud taget när det gäller personer som är väl etable— rade inom ett visst brottsområde måste vara särskilt vaken för riskerna av fortsatt brottslig verksamhet i samband med permission.

Länsäklugaren :" Hallands län påpekar att om lagstiftaren finner skäl att begränsa permissionerna för det starkt brottsbenägna anstaltsklientelet så kan det kanske vara lämpligt att lagstiftaren samtidigt också uttrycker sitt gillande av en utveckling mot en liberalare tillämpning av permissionsbe- stämmelserna för övriga intagna. Därigenom understryks samhällets vilja att motverka nackdelarna för de intagna av frihetsberövandet samtidigt som man mycket starkt framhäver avståndstagandet till den form av per- missionsmissbruk som består i ny brottslighet under verkställighetstiden.

Svea hovrätt instämmer i allt väsentligt i de sakliga överväganden som redovisas i promemorian. inte minst vad i promemorian anförs rörande tillämpningen av permissionbestämmelserna m.m. (avsnitt 4.3) synes vara av stor betydelse för att komma till rätta med vissa påvisade brister i syste- met. Över huvud taget ger den i promemorian redovisade analysen anled- ning till den bedömningen att en omdömesgill praktisk tillämpning av gäl- lande regler är det i sammanhanget f. n. mest väsentliga. Vid tillämpningen av permissionsbestämmelserna bör. enligt hovrätten, i enlighet med vad som föreslås i promemorian ökad uppmärksamhet ägnas åt risken för fort- satt brottslig verksamhet. Det är därvid uppenbart att särskild restriktivitet är påkallad i fråga om personer med benägenhet att begå allvarliga brott. Vad angår utformningen av de föreslagna lagändringarna har hovrätten in- te någon erinran såvitt avser 7 & KvaL. ] fråga om 32 % KvaL anser hovrät- ten det tveksamt om det föreslagna tillägget rörande "påtaglig fara för fort- satt brottslig verksamhet" är nödvändigt. Det synes stå utom allt tvivel att vad som åsyftas täcks av den nuvarande lydelsen och alltså kan tillämpas titan någon formell ändring av bestämmelsen. Tillägget gör dessutom ett något klumpigt intryck från redaktionell synpunkt. Om en särskild marke- ring av risken för fortsatt brottslig verksamhet likväl anses påkallad vid si- dan av rekvisitet missbruk förordar hovrätten i vart fall att ordet "påtag- lig" utgår. Det innebär enligt hovrättens mening en alltför stark begräns- ning av möjligheten att vägra permission i fall av fara för fortsatt brottslig verksamhet och är ägnat att försvåra tillämpningen av detta rekvisit. Det torde i sammanhanget ändå framstå som uppenbart att en sådan tillämp- ning inte får grundas på lösa misstankar utan skall ha täckning i den intag- nes tidigare beteende eller andra konkreta omständigheter.

Övervakningsnit"/mulen [ Norrköping ifrågasätter beträffande ändringen i 7 % Kval. om det inte vore lämpligare att redan i författningstexten direkt ange vilken typ av brott som åsyftas än att markera skärpningen genom att låta den angivna exemplifieringen utgå och hänvisa tillämpningen till mo- tivuttalanden. Den på föreslagna sätt åstadkomna ändringen ger intryck av att vara av mer redaktionell än saklig natur.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1978/79: 62 [%

Örerrukningsnämndwz i Skövde reagerar mot uttalandet att utfallet av tidigare permissioner måste vara den väsentligaste faktorn vid bedömning— en av faran för fortsatt brottsig verksamhet. Nämnden anser att man vid denna bedömning lika mycket skall ta hänsyn till den intagnes sinnesänd- ring och beteende under pågående anstaltsvistelse. Den föreslagna änd- ringen av 7 & KvaL finner nämnden onödig eftersom lagrummet redan nu är tillämpligt på de intagna som ändringen avser.

Utredningen om isolering inom kriminalvården stäHEr sig tveksam till den föreslagna ändringen av 32 s KvaL. Även intagna som regelmässigt utnyttjar permissioner för ny brottslighet bör ges möjlighet till att regel- bundet komma utanför anstalten. Detta önskemål kan tillgodoses genom att de beviljas bevakade permissioner. Om en permission görs bevakad katt nämligen fara för fortsatt brottslig verksamhet sällan föreligga. Att en liten grupp intagna ges tillfälle att under täta permissioner begå omfattande brottslighet kan emellertid också i stor utsträckning förhindras genom att gällande bestämmelser och kvalifikationstider iakttas och genom att inte ringa permissionsmissbruk beivras på så sätt att kommande permission se- nareläggs. Utredningen ställer sig bakom förslaget om en förkortning av kvalitikationstiderna för vissa grupper intagna. Om en sådan förkortning genomförs och om kvalitikationstiderna strikt iakttas torde behovet av en skärpning av permissionsbestämmelserna bli väsentligt mindre. För att kvalifikationstiden skall kunna förkortas och beviljade permissioner förbe- redas_bättre torde emellertid krävas ett tillskott av assistenter till kriminal- vården. Utredningen ställer sig tveksam även till den föreslagna ändringen av 7 & KvaL. Enligt utredningen har arbetsgruppen inte särskilt beaktat att en intagen som hänförs till 7 & tredje stycket KvaL kan hållas avskild från andra intagna enligt 20 å andra stycket KvaL. Mot samhällets behov av skydd skall vägas inte blott den s. k. behandlingen av den intagne såsom gjorts i promemorian utan även de krav humanitära hänsyn ställer. Med hänsyn härtill ifrågasätter utredningen om inte den brottslighet som skall omfattas av bestämmelsen i 7 & tredje stycket KvaL fått alltför vid omfatt- ning. Förutom narkotikabrottslighet och brott med internationell anknyt- ning kan brott som utförts med vapen eller vid vilka gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet omfattas. Däremot bör inte blott det faktum att den intagne visat sig oemottaglig för påverkan att upphöra med sin brottslighet i och för sig utgöra tillräcklig grund för att hänföra honom till bestämmel- sen. Den utvidgning av möjligheterna att hålla intagen avskild från andra intagna som förslaget till ändring av 7 & tredje stycket KvaL innebär bör närmare övervägas. På samma sätt som kriminalvårdsnämndens praxis i ärenden om villkorlig frigivning inte avses påverkas av den föreslagna änd- ringen av 7 % tredje stycket KvaL bör också avskildhetsbestämmelsen i 20 å andra stycket Kval nu lämnas oförändrad. Utredningen kommer att i

samband med en total översyn av avskildhetsbestämmelserna i KvaL prö- va också omfattningen av detta stadgande.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1978/79: 62 14

Bankinspcktinncn understryker behovet av att ändringar i permissions- bestämmclserna i enlighet med promemorian genomförs när det gäller så- dana intagna som gjort sig skyldiga till väpnade rån mot bank- och post- kontor. Med sådana brott bör jämställas rån mot värdctransporter samt sprängningar av serviceboxar. Inspektionen ifrågasätter dock om bestäm- melsen i 7 .5 tredje stycket KvaL efter den föreslagna ändringen verkligen komtner att tillämpas på hela den avsedda kategorin. Enligt promemorie- förslaget skall det alltjämt krävas att den befarande brottsliga verksamhe- ten skall vara "av särskilt allvarlig karaktär". Ordet "särskilt" bör enligt inspektiOnen utgå. Vidare ifrågasätter inspektionen om inte stadgandet i 32 å andra stycket KvaL. som anger att permission för ifrågavarande kate- gori skall vara en undantagsföreteelse. böt skärpas genom att man tillfogar det ytterligare villkoret att permissionen kan anordnas på sådant sätt att risken för missbruk är obetydlig.

Adw»kulsanzjiuulm anser att det föreslagna tillägget i 32 s' KvaL snarast ger intryck av att en skärpning av möjligheten för intagna i allmänhet att få permission är åsyftad. Detta eftersom den lilla grupp som ändringen i 32 s" KvaL främst tar sikte på i allmänhet också kommer att omfattas av 7 & tredje stycket KvaL i dess i promemorian föreslagna lydelse. Samfundet framhåller dock att det i och för sig ställer sig bakom tanken att permission skall kunna vägras då påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet förelig- ger.

SAK anser att den totala missbruksfrekvensen av permissioner är avse- värt högre än vad statistiken visar. Det finns anledning att förmoda att per- mittcnters delaktighet vid ouppklarade brott är inte oväsentlig. insmugg— ling och langning av narkotika vid återkomst från permission kan med san- nolikhet bedömas som mycket vanligt förekommande. SAK anser att kri- terierna pa missbrukad eller misskött permission är vagt formulerade i per- missionsbestämmelserna. Därför varierar praxis vid bedömningen från an- stalt till anstalt. SAK påtalar särskilt den stora oreda som skapades i sam- band med introduktionen av KvaL. Begreppet ”höjd toleransnivå" innebä- rande bl.a. att man på anstalterna inte skulle fästa så stor vikt vid om per- mittenten var full eller på annat sätt påverkad vid återkomst från permis— sion har skapat stor osäkerhet hos anstalspersonalen. Personalen upplever mycket påtagligt att den hamnat i ett normkaos. Man är över huvud glad för varje intagen som återkommer efter permission. Detta har också med- fört högst olika praxis i vilka fall styresmän anser sig böra hos kriminal- vårdsstyrelsen begära prövning enligt 35 å KvaL. SAK förmodar att ett okänt antal misskötta permissioner (för sen ankomst. sprit- och narkotika- berusning) inte rapporteras. SAK tillstyrker de föreslagna lagändringarna men ifrågasätter om inte den intagnes skötsamhet i anstalt bör vägas in vid prövningen av permissionsärende.

Örarvakarnas riksförbund anser att de föreslagna ändringarna av 7 och 32 åå KvaL inte bör genomföras. Förslagen medför att de skadliga verk—

• Sida 15
•  Original

Prop. 1978/79: 62 15

ningarna av ett frihetsstraff ytterligare ökar. Ändringen av 32 s' KvaL skul- le f'å till följd att ett flertal intagna vägras ett från behandlingssynpunkt nödvändigt avbrott i fängelsevistelsen. Om man vid bedömningen av faran för fortsatt brottslig verksamhet går tillbaka och ser efter hur den intagne tidigare skött sina permissioner kommer detta att få till följd att en intagen som tidigare misslyckats med permissioner kommer att löpa en ännu större risk att misslyckas i framtiden. då fängelsestraffet kommer att drabba ho- nom ännu hårdare på grund av uteblivna permissioner. Den föreslagna ändringen av 7 s Kval. katt komma att leda till att gruppen "brottsfixera- de" växer samt till att den s. k. återanpassningen av de intagna som tillhör denna grupp avsevärt försvåras.

Föreningen Sverige polise/tdi'r tillstyrker de föreslagna lagändringarna. Föreningen framhåller särskilt att den uppfattat innebörden av ändringen i 32 så KvaL bl. a. vara den att prövningen av permissionsansökningar skall ske med särskild noggrannhet i de fall den intagne dömts för svåra vålds- brott. grova narkotikabrott och liknande grövre brott. Permissioner åt in- tagna tillhörande denna grupp har förorsakat avsevärda problem inte bara för polisen utan vad värre är även för allmänheten. l begreppet permissio- ncr inbegriper föreningen även deltagande i sådana särskilt svårövervaka- de aktiviteter som idrottstävlingar utanför inhägnat område etc. Visserli- gen föreligger för den avsedda gruppen av intagna de starkaste skälen för en aktiv återanpassningsinriktad vård men allmänhetens skyddsintresse bör dock inte tvingas i bakgrunden av den anledningen. Särskilt påfallande blir problematiken då fråga är om dömda med långa frihetsstraff som inte skall återanpassas till det svenska samhället utan förpassas ur riket.

RNS förordar att 7 & tredje stycket KvaL får en sådan lydelse att be- stämmelsen kan tillämpas på alla som dömts för grovt narkotikabrott. dvs. även på intagna som ådömts ett frihetsstraff på mellan ett och två år. Vida- re bör enligt RNS möjligheten att vägra permission kunna utnyttjas i högre grad än vad som föreslagits i promemorian. Permission bör sålunda kunna förvägras även andra än dem som bevisligen regelmässigt utnyttjat permis- sionerna till att begå brott. Följden blir annars att bevissvårigheter vid per- missionsmissbruk leder till att den dömde beviljas ny permission trots att han ofta eller kanske t. o. rn. vanligen missbrukar sina permissioner. Vid bedömningen av om fara för fortsatt brottslig verksamhet föreligger eller inte förtjänar ett aktuellt narkotikamissbruk mycket stor uppmärksamhet. Stor kriminell belastning är mycket ofta nära förknippad med narkotika- missbruk. Då en permittent med aktuellt missbruk synes ha påtagligt svårt att undvika återfall i såväl missbruk som brott ifrågasätter RNS om sådana interner över huvud taget skall beviljas permission på egen hand. Vidare bör insmuggling av narkotika till anstalterna betraktas som ett mycket all- varligt permissionsmissbruk vilket på ett mera uttryckligt sätt bör framgå av själva lagen.

Beträffande de frågor som i promemorian tas upp rörande tillämp-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1978/79: 62 16

ningen av permissionsbestämmelserna m.m. samt samar- betet mellan kriminalvården och polisen har ett övervägande antal remissinstanser. i den mån de yttrat sig över dem. tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan erinran.

RÅ avstyrker förslaget till tätare permissioner vid lokalanstalter och öppna riksanstalter. RÅ menar att förslaget i denna del saknar tillräckligt underlag i utredningen beträffande avvägningen mellan fördelarna för de intagna och kostnaderna för dessa och för det allmänna. RÅ hänvisar till vad som om detta anförts i betänkandet Kriminalvård i anstalt (SOU l97lz74) sid. 154 f. RÅ anför vidare.

Beträffande samarbetet mellan kriminalvården och polisen är det som ar- betsgruppen påpekat uppenbart att detta f. n. inte är helt tillfredsställande. vilket synes ha sin grund i dels att uttryckliga föreskrifter saknas för poli- sens vidkommande. dels att de anvisningar som gäller för kriminalvården inte iakttas fullt ut. Jag vill understryka de synpunkter som lämnats om frå- gans snara lösning. Jag ställer mig dock tveksam till antydningen att ofull- ständiga brottsutredningar skulle få utgöra beslutsunderlag för kriminal- vårdsmyndighet i permissionsfrågor på annat sätt än att fortsatt permission bör kunna vägras i avbidan på att utredningen görs fullständig. Från rätts- säkerhetssynpunkt kan hävdas att endast klart utredda och erkända brott borde få beaktas. Jag är mot denna bakgrund inte främmande för att poli- sen åläggs att tidsmässigt söka prioritera utredningar av brott begångna un- der permission. Vidare kan ifrågasättas om inte åklagarinträde alltid bör ske före underrättelse till kriminalvårdsmyndighet. Härigenom skulle man få vissa garanti för att meddelandet är tillräckligt välgrundat från rättssä- kerhetssynpunkt. Praktiskt sett syfterjag exempelvis på att man bör und- vika den koniliktsituationen att en polisrapport om brottsmisstanke, som föranleder permissionsindragning. senare inte leder till beslut om åtal eller underlåtelse härav på grund av att brott ej kan anses styrkt. En viss fara ligger nämligen erfarenhetsmässigt i att det hårt belastade klientel som det här är fråga om — låt vara inte oberättigat — i regel ä priori utsätts för miss- tanke om brott på permissionsorten. i synnerhet när polisen på förhand fått underrättelse om deras vistelse.

Länsåklagarvn [ Örebro län anför att det självfallet endast ankommer på åklagare att avgöra om brott begångna under rymning kan medföra ytterli- gare påföljd. Förslaget att polisen i vissa fall skall göra utredningar med lägre ambitionsgrad att användas enbart av kriminalvårdsmyndighet som beslutsunderlag avvisas.

Krimina[vårdssrj'rclsen upplyser att en omarbetning av gällande anvis- ningar för permission f.n. pågår inom styrelsen. Omarbetningen, som sker enligt de riktlinjer som anges i promemorian, beräknas vara slutförd i sam- band med att lagändringarna träder i kraft. Vid samma tidpunkt bör riktlin- jer ha dragits upp för hur ett närmare samarbete mellan polis och kriminal— vård i permissionsärenden skall utformas. Kriminalvårdsstyrelsen betonar att det inte minst vid bedömning av om ny permission skall beviljas vid misstanke om att brott begåtts under tidigare permission är angeläget att

• Sida 17
•  Original

Prop. 1978/79: 62 17

samarbetet med polisen fungerar tillfredsställande. Vid en sådan bedöm- ning skall en avvägning göras mellan å ena sidan risken för fortsatt brotts- lig verksamhet och å andra sidan den enskilde intagnes rättssäkerhetsin- tresse. Det är därvid av största vikt att kriminalvårdsmyndigheterna har tillgång till fullständigast möjliga information från polisen rörande grunden för misstanken. Kriminalvårdsstyrelsen anför vidare att det beträffande de särskilda permissionerna är angeläget att man för visst fall inte hårdrar re— sonemanget om att permissionen kan tillgodoses på annat sätt. Särskilda permissioner fyller en inte oväsentlig funktion inför många intagnas frigiv— ning. Främst för lokalanstalternas del bör det även fortsättningsvis finnas utrymme för särskilda permissioner inför frigivningen.

LO ansluter sigi och för sig till förslagen om ett förbättrat informationsut- byte mellan kriminalvård och polis och bättre utredning av brott begångna under permission. men konstaterar att det i promemorian inte gjorts några beräkningar av vilka resurser det kräver att genomföra förslaget. LO anser också att rättssäkerhetsaspekterna behandlas alltför knapphändigt. 'l'ill- fredsställande rättssäkerhetsgarantier för den enskilde intagne måste ska- pas innan förslaget genomförs. LO är vidare tveksam till tanken på att vid lokalanstalter permissionsmissbruk skall leda till att beslutanderätten be- träffande permissioner återgär till regionchefen. Förslaget rymmer risk för byråkrati och fördröjning av besluten. Man bör inte minska kraven på an- staltscheferna utan se till att dessa verkligen tar på sig det fulla ansvaret.

Starsanställu'asjörhund menar att en minskning av kvalifikationstidcrna för erhållande av regelbunden permission medför behov av mer personal inom kriminalvården.

SACO/SR betonar att vad som saknas inom kriminalvården är möjlighe- ter att inbegripa permissionsinstitutet i ett psykosocialt behandlingssam- manhang. SACO/SR stöder förslaget att frivårdsorganisationen bör bistå en intagen redan under anstaltstidcn under förutsättning att psykologorga- nisationen inom frivärdcn får mera resurser för att kunna hinna med arbe- tet också på lokalanstalterna. Även flera riksanstalter har behov av egna psykologtjänster. Enligt SACO/SR är vidare förslaget om att beslutande- rätten vid misskött permission vid lokalanstalt skall återgå till regionche- fen inte helt invändningsfritt. Risk föreligger för en omfattande byråkrati- sering.

TCO understryker att det förslag som läggs fram om att även misstanke om brott skall ligga som grund för beslut om permission inte får användas på sådant sätt att rättssäkerheten kan ifrågasättas. Vidare bör samarbetet mellan polis och kriminalvård kunna ske på sådana villkor att exempelvis polisens uppfattning om den intagnes förhållanden under den tid han varit avviken från anstalt tas med i bedömningen då ny permission skall bevil- jas.

Föreningen Sveriges stutsåklagare finner det vanskligtifrån rättssäker- hetssynpunkt att polisen i fall då skuldfrågan inte är klarlagd till kriminal-

• Sida 18
•  Original

Prop. 1978/79: 62 18

vården rapporterar misstankar mot en intagen om brottsligt förfarande och att sådant material läggs till grund för en skärpning i behandlingen av den intagne. Såsom underlag för kriminalvårdsmyndighets bedömning av faran för fortsatt brottslig verksamhet bör tjäna åtalsbeslut och åtalsunderlåtelse som på sedvanligt sätt kan fås genom personbladsrutinen inom Rl-syste- met.

Föreningen Sveriges åklagare ifrågasätter om inte åklagare alltid bör in- träda som förundersökningslcdare innan underrättelse om brott som inta- gen misstänks ha begått under permission avges till kriminalvårdsmyndig— het. Härigenom skulle viss garanti erhållas för att meddelande endast läm- nas i sådana fall då misstanken är från rättssäkerhetssynpunkt tillräckligt välgrundad.

SAK ställer sig i princip positiv till förslaget att förkorta kvalifikationsti- derna för erhållande av regelbunden permission. En sådan utvidgning av permissionsinstitutet innebär dock ökade kostnader för statsverket dels för mer personal på anstaltssidan. dels för täckning av de intagnas utgifter i samband med permission. SAK är vidare allmänt positiv till vad som an- förs i promemorian om beslutanderätten beträffande permissioner. men vill inte oförbehållsamt instämma i förslaget att bemyndigande om att be- sluta i permissionsärende vid lokalanstalt skall återgå efter missbruk. Om- gången med att begära prövning av permissionsärenden hos högre instan- ser underlättar på intet sätt styresmännens resp. assistenternas arbetsupp- gifter. Vad beträffar inte endast riksanstalterna utan också lokalanstalter- na anser SAK det viktigt att de inspekteras av personal från kriminalvårds- styrelsen. SAK anser slutligen att det efter ändringen år l976 av 47 & KvaL. som medförde att permissionsmissbruk inte längre kan disciplinärt bestraffas. blivit svårare för intagna att återkomma i rätt tid efter permis- sion. Mänga intagna ser det nu närmast som en rättighet att ta ”semester" på lämplig tidpunkt.

2.4. Överväganden

1973 års kriminalvårdsreform innebar bl. a. att man i ökad utsträckning satsade på öppna vårdformer och andra åtgärder såsom generösa permis- sionsbestämmelser i syfte att underlätta de intagnas anpassning i samhäl- let. Därmed ökades också möjligheterna för de intagna att avvika från an- stalterna genom rymningar eller genom att inte återvända efter permission. Mot bakgrund av en stigande brottslighet och i ljuset av vissa uppmärk- sammade rymningar och fritagningar har man i den allmänna debatten ibland gjort gällande att de nya reglerna inte tillgodoser samhällets behov av skydd mot det mest brottsaktiva klientelet. Man har även ifrågasatt om inte 1973 års kriminalvårdsreform med dess mera liberala permissionsbe- stämmelser är en av orsakerna till den ökande brottsligheten.

Mot denna bakgrund tillsattes hösten 1976 inom justitiedepartementet

• Sida 19
•  Original

Prop. 1978/79: 62 19

en arbetsgrupp med representanter även för kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Gruppen fick i uppdrag att kartlägga permissionsbe— stämmelsernas tillämpning och effekt och pröva behovet av åtgärder för att begränsa eventuellt permissionsmissbruk. Gruppen har i december I977 presenterat sina överväganden i en departementspromemoria. Per- missioner inom kriminalvården.

] promemorian läggs fram förslag rörande permissionssystemet. För- slagen syftar till att minska riskerna för att permissioner missbrukas. Ar- betsgruppen har därvid koncentrerat sig på det missbruk som består i att den intagne begår nya brott. ] promemorian förslås ändringar i 7 och 32 äs KvaL. Vidare framläggs förslag rörande tillämpningen av permissionsbe- stämmelserna samt samarbetet mellan kriminalvården och polisen.

Promemorian har remissbehandlats. Den har därvid fått ett övervägande positivt mottagande. Även jag anser promemorieförslaget vara väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning.

l promemorian konstateras att den brottslighet som begås i samband med permissioner och rymningar betyder mycket litet för den totala brotts- nivån. Arbetsgruppens undersökningar visar också att det vidgade per— missionsinstitutet som infördes genom KvaL för de flesta intagna har visat sig fungera väl. Omkring 90 'if-= av permissionerna sköts. Med hänsyn härtill kan jag ansluta mig till arbetsgruppens uppfattning att det inte är påkallat med en sådan skärpning av permissionsbestämmelserna som skulle leda till en allmän minskning av antalet beviljade permissioner. Permissionsin- stitutet kan utgöra ett värdefullt medel i behandlingen av dem som är intag— na i anstalt. Arbetsgruppens undersökningar ger snarast stöd för uppfatt- ningen att det bör vara möjligt att ytterligare liberalisera permissionsbe- stämmelserna för vissa grupper intagna. Till denna fråga återkommerjag i det följande.

Även om således permissionerna i allmänhet utnyttjas av de intagna på avsett sätt visar arbetsgruppens material att en mindre grupp intagna. upp- skattningsvis omfattande tvåhundra — trehundra personer som är tidigare starkt kriminellt belastade. i mycket stor utsträckning begår nya brott un- der permissioner. Undersökningsmaterialet antyder också att denna grupp tycks erhålla permission i större omfattning än övriga intagna. En sådan ordning är självklart inte tillfredsställande. Jag biträder därför arbetsgrup- pens förslag om en skärpning av permissionsbestämmelsen i 3 2 & första stycket KvaL så att möjligheten att vägra permission vid risk för fort- satt brottslighet särskilt markeras.

Förslaget innebär att korttidspermission skall kunna beviljas. om inte påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger.

Under remissbehandlingen har det föreslagna tillägget ”påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet” fått viss kritik dels för att det inte skulle va- ra tillräckligt klargörande. dels för att tillägget inte skulle vara nödvändigt.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1978/79: 62 20

En remissinstans har vidare förordat att ordet påtaglig skall utgå eftersom det innebär en alltför stark begränsning av möjligheten att vägra permis— sion i fall av fara för fortsatt brottslig verksamhet och dessutom är ägnat att försvåra tillämpningen av detta rekvisit. För egen del godtarjag arbets- gruppens lagtekniska lösning. Genom kravet på att faran för fortsatt brottslig verksamhet skall vara påtaglig klargörs att tillägget tar sikte främst på den begränsade grupp av kriminellt aktiva intagna som mera re- gelmässigt utnyttjar permission för ny brottslighet. Någon allmän skärp- ning av möjligheten för de intagna att erhålla permission är som jag nyss nämnt. inte avsedd. Den valda formuleringen är enligt min mening nödvän- dig för att förebygga missförstånd på denna punkt.

Arbetsgruppen menar att man vid prövningen av missbruksfaran får vä- ga en rad faktorer mot varandra såsom arten och omfattningen av tidigare kriminalitet. verkställighetens längd. återstående strafftid. pågående nar- kotikamissbruk etc. Den väsentligaste faktorn måste dock enligt arbets- gruppen vara utfallet av tidigare permissioner. Dessa uttalanden har föran— lett vissa remissinstanser att framhålla andra faktorer som mera avgörande för bedömningen. För egen del vill jag understryka att det av hänsyn till rättssäkerheten givetvis är nödvändigt att kriminalvårdsmyndigheterna gör en så noggrann prövning av det individuella fallet som är möjlig varvid samtliga relevanta faktorer får vägas mot varandra. Det ligger därvid i sa- kens natur att man tar särskild hänsyn till vad som har förekommit i sam- band med tidigare permissioner. Mot bakgrund av den ökade risk för brottslighet som ofta hänger samman med ett pågående. intensivt narkoti- kamissbruk bör den aktuella situationen i detta hänseende också noga be- aktas. Jag ansluter mig i allt väsentligt till arbetsgruppens överväganden på denna punkt.

För att kriminalvårdsmyndigheterna skall kunna göra en från olika syn- punkter tillfredsställande bedömning av faran för fortsatt brottslig verk- samhet behövs ökade insatser av polisen för att utreda brott begångna un- der permissioner. Vidare behövs ett bättre och utvidgat informationsutby- te mellan polis och kriminalvård. Till dessa frågor återkommer jag i det följande.

Den nyssnämnda minst sagt förvånande uppgiften att det särskilt brotts- intensiva klientelet synes ha fått permission i större omfattning än andra intagna kan bl. a. bero på att de i större utsträckning än normalklientelet ansöker om särskild permission enligt 32 å första stycket andra punkten KvaL. Som arbetsgruppen påpekar bör särskild permission inte beviljas med mindre den verkligen fyller en väsentlig funktion som inte kan till- godoses på annat sätt. Framför allt när det föreligger fara för missbruk av permission bör man enligt min mening noga undersöka om inte ändamålet med permissionen kan tillgodoses på annat sätt. Och om man finner att särskild permission bör ges —- som kriminalvårdsstyrclsen påpekar fyller särskilda permissioner en inte oväsentlig funktion inför många intagnas fri-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1978/79: 62 Zl

givning — måste denna förberedas och planeras så noggrant och detaljerat som möjligt. Uttalade risker för missbruk bör vidare kunna uppvägas av att den intagne under permissionen ställs under bevakning.

Arbetsgruppen konstaterar att en större andel brott begås under frigiv- ningspermissioner än ttnder andra former av vistelse utanför anstalt och cf- ter rymningar. Med hänsyn bl.a. till syftet med institutet frigivningsper- mission delar jag emellertid gruppens mening att det inte finns anledning föreskriva att man vid prövningen av fråga om sådan permission skall ta hänsyn till faran för missbruk. Det finns dock anledning att poängtera atti fall då risken för missbruk under frigivningspermission bedöms vara sär- skilt framträdande ökad omsorg bör läggas ned på att förbereda permissio- nen.

Som jag tidigare har nämnt tyder arbetsgruppens material på att den brottslighet som begås i samband med permissioner och rymningar har en mycket liten betydelse för den totala brottsnivån. För en speciell brottstyp är förhållandet dock helt annorlunda. nämligen väpnade rån mot post— och bankkontor. Andelen sådana brott i hela landet som begicks av permitten- ter och rymlingar från kriminalvårdens anstalter under år 1976 har beräk- nats utgöra 16—20 %. Av arbetsgruppens material framgår att intagna som dömts till långvariga frihetsberövandcn inte sällan har missbrukat förmå- nen av permission genom att avvika och begå allvarliga brott.

Enligt 7 & tredje stycket KvaL skall intagen som har dömts till fängelse lägst två år eller till internering med en minsta tid av två år place- ras på sluten anstalt. om det med hänsyn till att han saknar fast anknytning till riket eller av andra skäl kan befaras att han är särskilt benägen att avvi— ka och fortsätta en brottslig verksamhet. vilken på grund av omfattning och inriktning är av särskilt allvarlig karaktär. lntagen som avses i 7 15 tred— je stycket kan enligt vissa bestämmelser i Kval. särbehandlas på olika sätt. Således kan han under vissa omständigheter hållas avskild från andra in— tagna. om det kan befaras att han planlägger rymning eller att annan plan— lägger fritagningsförsök och avskildheten är nödvändig för att hindra att sådan plan sätts i verket (20 å andra stycket KvaL). Vidare får. som tidiga— re har nämnts. sådan intagen beviljas korttidspermission endast om syn— nerliga skäl föreligger (32 å andra stycket KvaL). lntagen som omfattas av 7 & tredje stycket hör också som regel till det klientel som enligt kriminal- vårdsnämndens praxis inte kan påräkna villkorlig frigivning efter halva strafftiden utan friges villkorligt först när han har avtjänat två tredjedelar av denna.

Enligt förarbetena till KvaL utgörs det klientel som avses med 7 & tredje stycket av lagöverträdare som har ägnat sig åt organiserad eller systema- tisk kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig natur. inte sällan med internationell anknytning. Främst avses personer som har ägnat sig åt grov narkotikabrottslighet.

Arbetsgruppen menar att bestämmelsen i 7 s' tredje stycket KvaL i

• Sida 22
•  Original

Prop. 1978/79: 62 ”

praxis har erhållit ett något för snävt tillämpningsomräde. Det har inte va- rit avsett att bestämmelsen enbart skulle avse brottslingar med internatio- nell anknytning och narkotikabrottslingar. Arbetsgruppen anser att be— stämmelsen i 7 s tredje stycket Kval, bör utvidgas till att kunna omfatta även intagna som har ägnat sig åt organiserad eller systematisk kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig art och detta även om deras brottslig- het saknar internationell anknytning eller avser annat än grova narkotika— brott. Arbetsgruppen föreslär att det sker genom att orden "med hänsyn till att han saknar fast anknytning till riket eller eljest" utgär ur 7 & tredje stycket KvaL. Med denna lydelse bör bestämmelsen omfatta inte endast personer som begått grova narkotikabrott eller brott med internationell anknytning utan även lagöverträdare som har ägnat sig åt annan brottslig- het av särskilt allvarlig karaktär och därigenom visat likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet. Såsom exempel på avsedd brottslighet nämner arbetsgruppen väpnade bank- eller postrån samt an- nan förmögenhetsbrottslighet vid vilken gärningsmannen visat hänsynslös- het t.ex. genom att använda sprängmedel. Arbetsgruppen framhåller att prövningen huruvida en intagen skall hänföras till den kategori brottslingar som avses i 7 & tredje stycket liksom hittills förutsätter en noggrann indivi- duell bedömning av samtliga de faktorer som enligt bestämmelsen inverkar på frågan.

Arbetsgruppens förslag har mottagits positivt av remissinstanserna. En- dast en remissinstans avstyrker helt. För egen del ansluterjag mig till upp- fattningen att bestämmelsen har fått ett väl snävt tillämpningsomräde. 7 & tredje stycket KvaL bör därför ändras.

Arbetsgruppens förslag att orden "med hänsyn till att han saknar fast anknytning till riket eller eljest” skall utgå ur bestämmelsen har mött viss kritik under remissbehandlingen.

Övervakningsnämnden i Norrköping förordar att man i författningstex- ten direkt anger vilken typ av brott som åsyftas. Liknande synpunkter framförs av RÅ. För egen del godtar jag arbetsgruppens lagtekniska lös- ning. Det är enligt min mening inte lämpligt att uttryckligen låsa bestäm- melsen till vissa brott. Därmed skulle man riskera en automatik i tillämp- ningen knuten till brottstypen i stället för en noggrann individuell prövning av rymnings- och återfallsrisk. Bestämmelsen tar liksom hittills främst sik- te på personer som har ägnat sig åt grov narkotikabrottslighet eller brott med internationell anknytning. Trots att lagrummet även i fortsättningen bör tillämpas med stor försiktighet bör emellertid även lagöverträdare som har ägnat sig åt annan brottslighet av särskilt allvarlig karaktär och därige- nom visat likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet kunna omfattas av bestämmelsen. Som exempel på avsedd brottslighet kan nämnas väpnade bank- eller posträn samt annan förmögenhetsbrotts- lighet vid vilken gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet genom att t. ex. använda sprängmedel. Som arbetsgruppen framhåller kan hänsyns-

• Sida 23
•  Original

l—J '..»

Prop. 1978/79: 62

lösheten även manifesteras i en långvarig och mycket frekvent kriminalitet av allvarlig beskaffenhet genom vilken den intagne har visat sig oemottag- lig för påverkan att upphöra med sin brottslighet. Prövningen huruvida en intagen skall hänföras till den nu angivna kategorin brottslingar förutsätter liksom hittills en noggrann individuell bedömning av samtliga relevanta faktorer. Det skall således föreligga en klart uttalad risk för att den intagne skall aVVika och dessutom för att han skall fortsätta en brottslighet av sär- skilt allvarlig karaktär.

Den nu förordade ändringen får betydelse för möjligheterna såväl att av- skilja en intagen från övriga intagna enligt 20 å andra stycket KvaL som att meddela korttidspermission enligt 32 5 andra stycket KvaL. Däremot bör som arbetsgruppen påpekar kriminalvårdsnämndens praxis i ärenden om villkorlig frigivning inte påverkas av lagändringen.

Jag har i det föregående antytt vikten av att särskilda permissioner och frigivningspermissioner noga förbereds i syfte att förebygga återfall i brott. Arbetsgruppen föreslår också att närmare anvisningar meddelas beträffan- de särskilda permissioner liksom i fråga om permissioner i allmän- het. Särskilt anges att kvalifikationstiderna för regelbunden permission bör iakttas mera strikt än som synes ske f.n. Mera detaljerade anvisningar anses också behövas om hur bevakade och beledsagade permissioner skall planeras och genomföras. Beträffande den närmare innebörden av arbets- gruppens förslag i dessa delar hänvisar jag till bilaga l (avsnitt 4.3.1—4.3.4l. Förslagen har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även jag finner dem välbetänkta. Det ankommer på kriminalvårdsstyrel- sen att meddela sådana anvisningar. Av styrelsens remissyttrande framgår att arbetet med att omarbeta gällande anvisningar för permission redan har påbörjats. Omarbetningen sker enligt de riktlinjer som har angivits i pro- memorian och beräknas vara slutförd i samband med att de föreslagna lag— ändringarna kan träda i kraft.

Arbetsgruppens undersökningar ger som nämnts visst stöd för uppfatt- ningen att det bör vara möjligt att ytterligare liberalisera permissionsbe- stämmelserna för vissa grupper av intagna. Arbetsgruppen menar sålunda att det stora flertalet intagna vid lokalanstalt och öppen riksanstalt borde kunna beviljas regelbunden permission efter tre månader i stället för som nu efter fyra månader. Vidare kan enligt arbetsgruppen övervägas om inte vid lokalanstalt och öppen riksanstalt regelbunden permission borde kun- na beviljas en gång per månad. I dag beviljas sådan permission en gång varannan månad. Dessa förslag har under remissbehandlingen i stort sett lämnats utan erinran. RÅ avstyrker dock att de intagna vid lokalanstalter och öppna riksanstalter skulle erhålla regelbunden permission med kortare mellanrum än f.n. RÅ menar att förslaget i denna del saknar tillräckligt un- derlag i utredningen beträffande avvägningen mellan fördelarna för de in- tagna och kostnaderna för dessa och för det allmänna. Några ytterligare re- missinstanser har också betonat att en minskning av kvalifikationstiderna

• Sida 24
•  Original

Prop. 1978/79: 62 24

för erhållande av regelbunden permission kommer att medföra ökade kost- nader för statsverket. För egen del vill jag ånyo understryka permissioner- nas värde för de intagnas anpassningi samhället. Även humanitära skäl ta- lar för en liberal syn i dessa frågor. De merkostnader som ett genomföran- de av förslaget kan medföra är svåra att beräkna men torde knappast vara av en sådan storlek att man av kostnadsskäl bör avstå från den föreslagna ändringen. Jag biträder därför arbetsgruppens förslag. Det ankommer på kriminalvårdsstyrelsen att meddela föreskrifter om permissionsfrekvens rn. m.

Arbetsgruppen tar också upp frågan om beslutanderätten beträffande permissioner. Gruppen förordar en föreskrift som innebär att ett bemyndi- gande av regionchefen till styresman för lokal anstalt att fatta beslut om korttidspermission automatiskt återgår. om den intagne gör sig skyldig till permissionsmissbruk som inte är ringa eller till rymning. Detta förslag in- nefattar enligt LO och SACO/SR risker för ökad byråkrati m. m. För egen del menarjag att riskerna härför inte bör överbetonas. I en del regioner går redan i dag beslutanderätten i dessa fall åter till regionchefen. Som arbets— gruppen betonar är det viktigt att permissionsmissbruk beivras. om man skall kunna upprätthålla ett permissionssystem med ofta återkommande permissioner. De intagna torde komma att uppfatta en återgång av beslu- tanderätten som en sanktion i sig. En återgångsregel skulle också skapa förutsättningar för en enhetligare permissionspraxis inom regionen och bättre garantier för att kvalifikationstiderna för erhållande av ny permis- sion efter missbruk iakttas. Jag biträder därför arbetsgruppens förslag. Det ankommer på kriminalvårdsstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter.

Beträffande riksanstalterna överväger arbetsgruppen en ordning som motsvarar vad som nyss har förordats beträffande lokalanstalterna nämli- gen att beslut om korttidspermission efter missbruk överflyttas från styres- mannen till kriminalvårdsstyrelsen. Tanken avvisas emellertid av grup- pen. Jag har samma uppfattning. Ett sådant förfarande skulle bli för admi- nistrativt tungrott för att i praktiken fungera väl. Som arbetsgruppen fram- håller är det emellertid angeläget att kriminalvårdsstyrelsen genom inspek- tioner och på annat sätt fortlöpande kontrollerar att de gällande reglerna för permission efterlevs och detta på såväl anstalts- som regionnivå.

Den ändring i 32 .5 andra stycket KvaL som jag har förordat i det föregå- ende förutsätter ett förbättrat samarbete mellan kriminalvården och polisen bl. a. för att säkra ett gott beslutsunderlag åt kriminalvår- dens myndigheter vid prövning av fråga huruvida påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet utgör hinder för bifall till permissionsansökan. Ar- betsgruppen menar att frågan om ett närmare samarbete mellan kriminal- vården och polisen får övervägas vid överläggningar mellan kriminalvårds- styrelsen och rikspolisstyrelsen. Enligt vad jag har erfarit pågår sådana överläggningar f. n. Arbetsgruppen riktar vidare uppmärksamheten på vis- sa åtgärder som snarast bör kunna vidtas och som har direkt samband med

• Sida 25
•  Original

Prop. 1978/79: 62

IJ 'Jt

permissionsinstitutet. Bl. a. föreslår arbetsgruppen att en kontaktman utses vid varje polismyndighet och kriminälVårdsanstalt. Kontaktmannen skall handha den rapportering som är föreskriven och i övrigt lämna erforderlig information av betydelse för beslut om eller genomförandet av permission. Frågan om sådana kontaktmän samt omfattningen av den rapportering som bör ske övervägs vid överläggningarna mellan kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen.

Arbetsgruppen tar särskilt upp frågan i vilken omfattning polisen skall utreda brott begångna av permittenter. [ dag är förhållandet det att sådana brott ofta inte blir föremål för utredning. om ej permittenten har tagits på bar gärning eller erkänner brottet. Anledningen härtill är följande. Polisen har inte resurser att utreda alla brott. En prioritering måste därför göras. lnom polisen har man den uppfattningen att brott begångna under permis— sion många gånger inte medför någon ytterligare påföljd för permittenten. Av denna anledning underlåter man i tveksamma fall att starta en vidlyftig utredning. Arbetsgruppen understryker att det naturligtvis är önskvärt att brott begångna under permissioner utreds på ett sådant sätt att skuldfrågan blir klarlagd. Men även om brottsutredningen inte görs fullständig torde det dock vara av stort värde för kriminalvårdsmyndigheten att den som un— derlag för sitt agerande får ett så fylligt utredningsmaterial som möjligt. Flera rätt väl grundade misstankar om brottslig verksamhet under permis- sion bör kunna vara tillräckligt för att kriminalvårdsmyndigheten skall kunna fatta ett från rättssäkerhetssynpunkt godtagbart beslut om avslag på en permissionsansökan.

Arbetsgruppens sistnämnda uttalande har föranlett viss remisskritik. RÅ har ställt sig tveksam till antydningen att ofullständiga brottsutredning- ar skulle få utgöra beslutsunderlag för kriminalvårdsmyndighet i permis- sionsfrågor på annat sätt än att fortsatt permission bör kunna vägras i avbi- dan på att utredningen görs fullständig. Från rättssäkerhetssynpunkt kan hävdas att endast klart utredda och erkända brott borde få beaktas. RÅ är mot denna bakgrund inte främmande för att polisen åläggs att tidsmässigt söka prioritera utredningar av brott begångna under permission. Vidare kan enligt RÅ ifrågasättas om inte åklagarinträde alltid bör ske före under- rättelse till kriminalvårdsmyndighet. Härigenom skulle man få viss garanti för att meddelandet är tillräckligt välgrundat ur rättssäkerhetssynpunkt. Länsåklagaren i Örebro län. Föreningen Sveriges statsåklagare samt För- eningen Sveriges åklagare har anfört liknande synpunkter. TCO har under- strukit att det förslag som läggs fram om att även misstanke om brott skall kunna läggas som grund för beslut om vägrad permission inte får användas på sådant sätt att rättssäkerheten kan ifrågasättas. Även LO har tryckt på rättssäkerhetsaspekten.

För egen del vill jag erinra om att en väsentlig faktor vid bedömningen av faran för fortsatt brottslig verksamhet bör vara utfallet av tidigare per- missioner. Har den intagne missbrukat dessa genom att begå nya brott är

• Sida 26
•  Original

Prop. 1978/79: 62 26

faran för fortsatt brottslig verksamhet mera påtaglig. Vad som har sagts nu måste dock vägas mot rättssäkerhetsaspekterna. Det är naturligtvis önsk— värt av rättssäkerhetsskäl att skuldfrågan är klarlagd. Rättsväsendets re— surser är emellertid begränsade och det är inte realistiskt att räkna med att alla misstankar om brott blir föremål för en grundlig polisutredning och åklagarprövning. Med hänsyn till att arbetsgruppens förslag synes ha blivit föremål för olika tolkningar vid remissbehandlingen vill jag understryka att den som prövar permissionsfrågan måste ha mer än vaga misstankar om att brott har begåtts att lägga till grund för ett beslut om avslag på permis- sionsansökan. Däremot kan rättssäkerhetsskälen inte motivera en ordning som innebär att permissioner beviljas personer som på mycket goda grun- der kan antas ha begått brott under tidigare permissioner men där full be— visning därom inte stått att uppbringa. Flera välgrundade misstankar om brottslig verksamhet under permission bör enligt min mening vara tillräck- _ligt för att kriminalvårdsmyndigheten skall kunna fatta ett från rättssäker— hetssynpunkt godtagbart beslut om avslag på en permissionsansökan. Jag vill emellertid i likhet med arbetsgruppen starkt betona önskvärdheten av att brott begångna under permission blir föremål för polisutredning i större omfattning än som f. n. är fallet. Kriminalvårdsstyrelsens och rikspolissty— relsens nyss nämnda överläggningar avser bl.a. den frågan.

3. Kroppsvisitation m. m.

3.1. Inledning

Enligt 2 kap. 6 & regeringsformen i den lydelse som trädde i kraft den I januari 1977 är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot bl. a. påtvingat kroppsligt ingrepp. kroppsvisitation och husrannsakan. ln- skränkning i dessa grundläggande fri- och rättigheter får enligt 12 & första stycket samma kap. göras endast genom lag. F.nligt övergångsbestämmel- serna till regeringsformen äger emellertid äldre författning eller föreskrift fortsatt giltighet utan hinder av att den inte har kommit till i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av regeringsformen i dess nya ly- delse. En sådan äldre författning eller föreskrift får däremot inte längre ändras i samma ordning som den har tillkommit. Nya bestämmelser i äm- net får meddelas endast med iakttagande av regeringsformen i dess nya ly- delse. Det innebär att om en myndighet vill ha en ändring till stånd beträf- fande bestämmelser som myndigheten före utgången av år 1976 har utfär- dat om rätt att företa t. ex. kroppsvisitation eller kroppsbesiktning så kan ändringen ske endast genom lag.

Bestämmelserna i 2 kap. 6 % regeringsformen gäller i princip också i för- hållande till intagna i kriminalvårdsanstalt. häktade, anhållna m.fl. utan hinder av att de har berövats friheten. Redan tillkomsten av de nyssnämn-

• Sida 27
•  Original

Prop. 1978/ 79: 62 27

då bestämmelserna i regeringsformen motiverar enligt min mening att man " prövar frågan om en reglering i lag av husrannsakan. kroppsvisitation och kroppsbesiktning på kriminalvårdsanstalter. häkten och liknande institu- tioner. En sådan prövning aktualiseras dessutom av kriminalvårdsverkets önskemål om att ersätta det s.k. vårdeirkuläret [Kriminalvårdsstyrelsens cirkulär nr l/l974 Föreskrifter i anslutning till lagen om kriminalvård i an- stalt (KvaL) och Kungl. Maj:ts kungörelse med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen om kriminalvård i anstalt (Kval.K)] med ett nytt. Vårdcirkuläret innehåller sådana betämmelser om kroppsbesiktning och kroppsvisitation som numera kräver lagform.

3.2. Nuvarande ordning

Bestämmelserna om husrannsakan hos samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning av intagna i kriminalvårdsanstalt återfinns i 7 och 130—13255 vårdcirkuläret. I 75 första stycket föreskrivs sålunda att i samband med intagningen skall visitering ske av kläder och annan egen- dom som skall föras in i anstalten. Vidare föreskrivs i [30 & första stycket att de intagnas bostadsrum och där befintlig egendom skall visiteras för att förebygga. uppdaga eller utreda rymningsförberedelser. innehav av otillå- ten egendom eller andra förhållanden som kan äventyra säkerheten inom anstalten. För nyss angivna ändamål får enligt 130 & andra stycket även kroppsvisitation och kroppsbesiktning ske av intagen. I 131 och 132 åå ges slutligen vissa bestämmelser om tillvägagångssättet vid kontrollerna samt om beslutsordningen m.m.

Motsvarande bestämmelser gäller för dem som har häktats. anhållits el- ler pä liknande sätt berövats friheten. Enligt 2 & första stycket första me- ningen häkteslagen skall sålunda häktad visiteras senast vid ankomsten till förvaringslokalen. l 83 & första och andra styckena i det 5. k. häktescirku- läret l (Kriminalvårdsverkets författningssamling l977: ]) finns dessutom föreskrifter som motsvarar dem i l30 & första och andra styckena vårdcir- kuläret. Ytterligare föreskrifter rörande tillvägagångssättet och beslutsord- ningen m.m. återfinns i 2 & häkteslagen, 4 9" förordningen (l976:376) om behandlingen av häktade och anhållna rn. tl. (häktesförordningen) samt 84 och 85 åå häktescirkuläret l.

3.3. Överväganden

Det är uppenbart att sådana kontrollåtgärdcr som husrannsakan hos samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning av dem som har berövats fri- heten måste kunna vidtas för att uppdaga innehav av otillåten egendom el- ler andra förhållanden som kan äventyra säkerheten inom förvaringsloka- len. Som framgår av det föregående är dessa krav också tillgodosedda inom ramen för den nuvarande författningsregleringen. och det är i princip

• Sida 28
•  Original

Prop. 1978/79: 62 28

endast föreskrifterna i regeringsformen i dess lydelse fr.o.m. den ljanuari 1977 som föranleder mig att nu ta upp dessa frågor. När så sker. vill jag emellertid passa på att föreslå en del smärre ändringar.

Till en början skall jag något beröra begreppsbildningen när det gäller kontrollåtgärder. Begreppet "visitering" används exempelvis i häktescir- kuläret ] som samlingsrubrik för å ena sidan undersökning av de intagnas bostadsrum m.m. och å den andra kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. ] 7 & vårdcirkuläret används begreppet så att det närmast utesluteri varje fall kroppsbesiktning. Vidare brukas i 4 5 häktesförordningen begreppet "visitation" på ett sätt som i första hand för tankarna till kroppsvisitation samtidigt som det måste anses åtminstone delvis innesluta kroppsbesikt- ning och utesluta husrannsakan. Jämsides med begreppen visitering och visitation förekommer alltså dessutom de mera preciserade begreppen "kroppsvisitation" och "kroppsbesiktning". Begreppet "husrannsakan" förekommer däremot inte i detta sammanhang.

Det är mot bakgrund av vad jag nu har sagt klart att man vid författnings- regleringen av kontrollåtgärderna i samband med frihetsberövanden till en del har avvikit från terminologin i t. ex. rättegångsbalkens bestämmelser om tvångsmedel med anledning av misstanke om brott. När det gäller be- greppet '"husrannsakan" harjag — somjag strax skall utveckla —— förståel- se för avvikelserna från den gängse terminologin. Vad angår begreppen "kroppsvisitation" och ”kroppsbesiktning" är dessa emellertid mycket väl lämpade som beteckning på sådana kontrollåtgärder som avses här. in- te minst emedan de genom auktoritativa uttalanden i skilda sammanhang måste betraktas som förhållandevis noggrant definierade. Jag anser därför att en lagreglering av de kontrollåtgärder som direkt rör den kroppsliga in- tegritetcn helt bör bygga på begreppen "kroppsvisitation" och "kroppsbe- siktning".

Som jag har nämnt tidigare gäller skyddet enligt 2 kap. 6 s regeringsfor- men i princip även dem som i laga ordning har berövats friheten. Såvitt angår skyddet för den kroppsliga integriteten vållar kravet på en uttöm- mande reglering av kontrollåtgärderna inte heller några särskilda problem. När det gäller husrannsakan och liknande intrång ställer sig saken något annorlunda. Själva frihetsberövandet får således anses innebära en rättig- hetsinskränkning av så övergripande och vittgående slag att undersökning- ar av förvaringslokalen eller av egendom inom denna som de intagna inte bär på eller med sig ijämförelse därmed framstår som helt underordnade åtgärder. De intagna kan i förhållande till myndigheterna självfallet inte heller tillerkännas någon egentlig besittningsrätt eller ens dispositionsrätt över förvaringslokalen.

Följaktligen ligger det enligt min mening i sakens natur att undersök- ningar av lokaler som nyttjas för förvaring av dem som har berövats frihe- ten får företas utan särskilt författningsstöd i den utsträckning som behövs för ett effektivt vidmakthållande av frihetsinskränkningen. Detsamma gäl-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1978/79: 62 29

ler i fråga om all den egendom som finns inom förvaringslokalen så länge den kan undersökas utan att de intagnas kroppsliga integritet samtidigt träds för när. Någon skillnad härvidlag behöver inte heller göras mellan egendom som finns i gemensamma utrymmen inom förvaringslokalen och egendom som de intagna har hos sig i bostadsrummen. Jag ämnar således inte lägga fram något förslag till lagreglering av dessa kontrollåtgärder. utan jag förutsätter att kriminalvårdsstyrelsen också i fortsättningen kom- mer att meddela erforderliga föreskrifter i detta hänseende.

Vad härefter angår kroppsvisitation och kroppsbesiktning av intagna i kri minalv ård sanstalt bör reglerna härom tas upp i KvaL.

Kroppsvisitation skall i princip alltid ske vid ankomsten till anstalten. Efter ankomsten bör intagen få kroppsvisitcras för eftersökande av för- bjudna föremål endast under vissa särskilt angivna förutsättningar. Ett första typfall bör vara när det finns anledning till misstanke om att han bär sådant föremål på sig. Det måste alltså föreligga en konkret misstanke här- om. Styrkan i misstanken behöver dock inte vara särskilt stor.

Ett andra typfall då kroppsvisitation bör få ske under pågående anstalts- vistelse är i anslutning till sådana större undersökningar som av säkerhets- skäl ibland görs av t.ex. de särskilda visitationspatruller som finns inom kriminalvården. De fortlöpande kontroller som mer eller mindre daglig— dags görs av t.ex. de intagnas bostadsrum bör däremot inte kunna läggas till grund för en rutinmässig kroppsvisitation av intagen. l lagtexten bör ut- trycket "större undersökning" användas för att markera att undersökning- en skall avse hela avdelningar eller i varje fall grupper av intagna. Men yt- terligare en begränsning bör göras. En större undersökning av exempelvis den för alla intagna gemensamma matsalen bör inte grunda rätt att rutin- mässigt företa kroppsvisitation av samtliga intagna. Endast om den intagne har eller har haft särskild anknytning till utrymme som berörs av en sådan större undersökning bör han få underkastas kroppsvisitation utan särskild anledning till misstanke om att han innehar förbjudet föremål.

En förutsättning för en liberal tillämpning av besöks- och permissions- bestämmelserna är att besöken och permissionerna inte utnyttjas för smuggling av narkotika. vapen och andra otillåtna ämnen eller föremål. Yt- terligare typfall då kroppsvisitation av den intagne rutinmässigt bör få ske är därför när den intagne skall mottaga eller har haft ett obevakat besök liksom då den intagne återkommer till anstalten efter vistelse utanför den- na.

Jag har hittills uppehållit mig vid kroppsvisitation i egentlig mening. dvs. undersökning av en persons kläder eller något denne bär med sig t. ex. en handväska. En lindrigare variant av kroppsvisitation sker genom s. k. skyddsvisitation. Den består i att kriminalvårdspersonalen genom att kän— na utanpå kläderna övertygar sig om att den intagne inte bär på t. ex. före— mål som kan användas som tillhygge mot andra intagna eller vårdpersona— len. En så jämförelsevis lite ingripande visitation bör kunna företas slump—

• Sida 30
•  Original

Prop. 1978/79: 62 30

vis eller rutinmässigt t. ex. i samband med transporter av de intagna inom eller utom anstalten. Jag förordar därför en särskild regel om att vårdper- sonalen även när inte något av de typfall för vilka jag har redogjort i det föregående år för hunden får företa sådan ytlig kroppsvisitation som be- döms nödvändig av säkerhetsskäl och som endast avser kontroll av even- tuellt innehav av vapen eller annat farligt föremål.

De bestämmelser som jag nu har förordat om kroppsvisitation bör tas upp i KvaL i en särskild paragraf. 9 a &.

Kroppsbesiktning är en åtgärd som innebär avsevärt större risk för in- tegritetskränkning än kroppsvisitation. Självklart måste man därför vara mycket restriktiv när det gäller möjligheterna till kroppsbesiktning. Helt kan man emellertid inte avstå från sådana åtgärder.

Kroppsbesiktning måste sålunda kunna företas när anledning förekom- mer att den intagne i t.ex. någon kroppshålighet förvarar en förpackning narkotika eller annat förbjudet föremål. Liksom vid kroppsvisitation bör det alltså föreligga en konkret misstanke om otillåtet innehav innan kroppsbesiktning företas.

Man kan emellertid inte stanna vid detta. På vissa säkerhetsavdelningar finns i dag särskilt rymningsbenägna intagna av det slag som avses i 7 & tredje stycket KvaL. Somjag kommer att utveckla i det följande (avsnitt 4) har statsmakterna vidare våren 1978 beslutat om en differentiering efter narkotikaberoende av vissa intagna. De som på grund av sitt narkotika- missbruk är starkt störande för övriga intagna eller som deltar i narkotika- hantering inom anstalterna skall skiljas från övriga intagna och placeras på avdelningar med större säkerhetsgrad och slutenhet. Uppenbarligen kan förhållandena på en anstalt eller avdelning av anstalt — kanske tillfälligt beroende på den aktuella sammansättningen av de intagna — vara sådana att man måste kunna rutinmässigt eller stickprovsvis företa även så ingri- pande åtgärder som kroppsbesiktning. l enlighet härmed förordar jag att. om det är oundgängligen påkallat med hänsyn till ordningen och säkerhe- ten på anstalten. kroppsbesiktning får ske på sluten anstalt även i följande fall. nämligen när — det sker i anslutning till större undersökning som av säkerhetsskäl

görs av utrymmen inom anstalten och den intagne har eller har haft sär- skild anknytning till utrymme som berörs av undersökningen — den intagne skall mottaga eller har haft obevakat besök — den intagne efter vistelse utanför anstalten återkommer till denna.

De bestämmelser om kroppsbesiktning som jag nu har förordat bör tas upp i en särskild paragraf. 9 b 5.

Att det är kriminalvårdsstyrelsen som har beslutanderätten i fråga om kroppsvisitation och kroppsbesiktning följer av 58.5 KvaL. Regeringen kan emellertid enligt 60 å KvaL förordna om överflyttning av kriminal- vårdsstyrelsens befogenhet till tjänsteman inom kriminalvården. ] fråga om kroppsvisitation bör sålunda beslutanderätten utan vidare kunna dele-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1978/79: 62 31

geras till styresmannen på anstalten eller den han förordnar. Kroppsbe- siktning återigen rymmer stor risk för integritetskränkning. Beslut om kroppsbesiktning på grund av misstanke om förbjudet innehav bör därför fattas av styresmannen på anstalten utan möjlighet till delegering för annat fall än då fara är i dröjsmål. När det gäller beslutanderätten i frågor om ru- tinmässig eller Stickprovsvis kroppsbesiktning bör det dock alltid ligga på kriminalvårdsstyrelsen att efter en noggrann avvägning av integritetshän- syn och säkerhetsskäl bestämma på vilken anstalt eller avdelning sådan kroppsbesiktning skall ske och hur omfattande kontrollen skall vara. Där- emot bör det ankomma på styresmannen för anstalten att bestämma den närmare ordningen för genomförandet av beslutad stickprovskontroll. Jag avser att i annat sammanhang föreslå att bestämmelser rörande beslutsord- ningen skall föras in i KvaLK.

Kroppsvisitation och kroppsbesiktning är som nyss nämnts åtgärder som lätt uppfattas som integritetskränkande av dem som blir föremål för åtgärden. Självfallet bör kroppsvisitation eller kroppsbesiktning inte få gö— ras mer ingående än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med åtgärden. All den hänsyn som omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall vittne närvara. Jag förordar att bestämmelser härom tas in i KvaL. Jag vill i anslutning till dessa bestämmelser anmärka att kroppsbe- siktning bör utföras av sjukvårdsutbildad personal. om sådan finns till- gänglig. Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av intagen kvinna bör inte heller få verkställas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legiti- merad sjuksköterska. Också i dessa hänseenden avser jag att i annat sam- manhang föreslå bestämmelser i KvaLK. Vidare bör i KvaL föreskrivas att föremål som intagen inte får inneha skall tas om hand och förvaras för hans räkning. Jag vill erinra om att i 63 & KvaL finns bestämmelser om att omhändertagna berusningsmedel m.m. skall förverkas. De nu förordade bestämmelserna bör tas upp i en särskild paragraf. 9 c &.

Huvudregeln är att vittne alltid skall närvara vid kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Vittne ger den undersökte ett skydd mot att visitationen eller besiktningen utförs på ett otillbörligt sätt. Lika viktigt är att vittnet kan skydda den undersökande personalen mot anklagelser för övergrepp eller annat missbruk. Från arbetarskyddssynpunkt kan det också vara an- geläget att förrättningsmannen har en kollega närvarande vid kroppsvisita- tion eller kroppsbesiktning.

Det finns emellertid undantagsfall där det idag inte är möjligt att upprätt— hålla principen att vittne alltid skall vara närvarande. Den i det föregående förordade regeln att kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av kvinna får verkställas eller bevittnas endast av kvinna. läkare eller legitimerad sjuk- sköterska innebär exempelvis med den nuvarande könsfördelningen bland personalen på kriminalvårdens anstalter — liksom på institutioner där häk- teslagen är tillämplig — att man måste räkna med att det ibland inte går att få tag i ett kvinnligt vittne till en undersökning som av säkerhetsskäl måste

• Sida 32
•  Original

Prop. 1978/79z62 32 företas omedelbart. I sådant fall bör — i likhet med vad som gäller idag — åtgärden få vidtas utan vittne. Man kan heller inte utesluta situationer där det över huvud taget inte är möjligt att uppbringa ett vittne.

H äktade. an hal Ina m. fl. på vilka häkteslagen är tillämplig befinner sig i en situation som företer många likheter med kriminalvårdsklientelets. Vissa skillnader finns dock. Även om det bland häktesklientelet ingår dömda som tillfälligt har placerats på häkte är det övervägande flertalet in- te övertygade om brott och många. t. ex. de som har omhändertagits enligt lagen (l976: 511) om omhändertagande av berusade personer m.m.. sätts inte ens i samband med brott. Förvaringen i häkte sker också under sträng- - are avskildhet än vad som är regel i kriminalvårdens anstalter. De korta omhändertagandetiderna för häktesklientelet medger ofta inte heller tillfäl- le att förbereda och genomföra smuggling. Även om man saledes kan peka på skillnaderi villkor mellan häktes- och kriminalvårdsklientelet som i viss mån talar för att det bör vara möjligt att begränsa utrymmet för kroppsvisi- tation och kroppsbesiktning av häktesklientelctjämfört med vad som mås- te gälla på kriminalvårdens anstalter överväger enligt min mening likheter- na och jag förordar att man i häkteslagen upptar bestämmelser som mot- svarar vad jag har föreslagit beträffande KvaL.

[ enlighet härmed föreslårjag att i 2 och 2 a åå häkteslagen upptas direk- ta motsvarigheter till vadjag har förordat beträffande 9 a och 9 b åå KvaL. Jag hänvisar till vad jag anförde i det sammanhanget.

Bestämmelserna i 9 c 5 Kval. bör på samma sätt få sin motsvarighet i 2 b & häkteslagen. [ sammanhanget förtjänar att påpekas att innehållet i (len föreslagna paragrafen till stora delar överensstämmer med nuvarande 2 & häkteslagen. Jag vill vidare förutskicka att tillämpningsföreskrifterna i 4 s" häktesförordningen kommer att behövajtrsteras bl. a. med anledning av den ändrade terminologin i fråga om kroppsvisitation m.m. Dessa före- skrifter bör sålunda utformas i överensstämmelse med vad jag tidigare har förordat skall föras in i KvaLK.

4. Urinprov

4.1. Nuvarande ordning

Gällande lag medger inte att intagen föreläggs lämna urinprov för att t. ex. utröna eventuell påverkan av narkotika. Däremot förekommer frivil- lig urinkontroll i dag på vissa anstalter som ett led i narkotikabekämpning- en. Intagna som vill undvika kontakt med narkotika under straffverkstäl— ligheten har således fått förbinda sig att frivilligt lämna urinprov. Förbin— delsen utgör förutsättning för de intagnas placering på viss avdelning samt för deltagande i särskilda behandlingskedjor. Konstaterat missbruk eller vägran att lämna prov kan leda till omplacering. Verksamheten bedrivs f. n. inom särskilda avdelningar vid kriminalvårdsanstalterna Österåker, Hall. Malmö och Hinseberg.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1978/79: 62 33

4.2. Överväganden

Frågan om kontroll av narkotikamissbruk genom urinprov på intagna i kriminalvårdens anstalter aktualiseras av den synnerligen svåra narkotika- situationen på vissa anstalter. Jag skall inte här lämna en redogörelse för det aktuella tillståndet utan hänvisar till vad regeringens ledningsgrupp för narkotikafragor anfört härom i promemorian (Ds S 1978: 2) Åtgärder mot narkotikamissbruk (prop. l977/78: lllS bilaga s. 96 ff). För att få till stånd en bättre ordning förordade chefen för socialdepartementet i samråd med mig en lörsöksverksamhet som innebär att de intagna i kriminalvårdens anstalter i ökad utsträckning differentieras med hänsyn till narkotikabe- roende. Förslaget innebär bl.a. att grava missbrukare vid upprepad narko- tikapåverkan skall kunna skiljas från övriga intagna och placeras på avdel- ningar med större säkerhetsgrad och slutenhet. Åtgärder som syftar till ökad säkerhet och slutenhet skall endast avse dem som på grund av sitt narkotikamissbruk är starkt störande för övriga intagna eller som deltar i narkotikahantering inom anstalterna. På de nu ifrågavarande säkra och slutna avdelningarna skall erbjudas olika former av åtgärdsprogram t.ex. social färdighetsträning med bl.a. användning av särskilda videoprogram.

En förutsättning för en verklig differentiering efter narkotikaberoende är att det objektivt kan fastslås om den intagne är påverkad av narkotika. Det medel som i detta hänseende står till buds är urinanalys. [ nyssnämnda prop. l977/781l05 ts. 54) erinrade departementschefcn om att lednings- gruppen tillstyrkt ett förslag från kriminalvårdsstyrelsen att man genom lagstiftning skapar möjlighet att vid misstanke om narkotikapåverkan av- kräva intagen urinprov för narkotikaanalys. Jag förordar att kriminalvårds- styrelsens förslag nu genomförs.

I enlighet härmed föreslår jag att i 9 d s första stycket Kval. upptas en regel om att intagen som kan misstänkas vara narkotikapåverkad får före- läggas att lämna urinprov. Endast när omständigheterna i det särskilda fal- let ger anledning till misstanke om narkotikapt'tverkan får föreläggande ges. Något slumpmässigt urval av intagna som föreläggs lämna urinprov får således inte ske rrred stöd av denna bestämmelse.

Den nu föreslagna bestämmelsen är avsedd att tillämpas på intagna i all- mänhet. lnom kriminalvården pågår som jag tidigare har nämnt redan s. k. kontraktsvård inom särskilda avdelningar vid kriminalvårdsanstalterna Österåker. Hall. Malmö och Hinseberg. De intagna på dessa avdelningar har förbundit sig att frivilligt lämna urinprov. Den föreslagna bestämmel- sen begränsar självfallet inte möjligheterna att avkräva dessa intagna urin- prov enligt förbindelsen.

Utöver den s. k. kontraktsvår'den och den tidigare nämnda differentie- ringen av de intagna avses emellertid liknande åtgärder bli genomförda från ytterligare en utgångspunkt. Kriminalvårdsstyrelsen planerar sålunda att på vissa ännu inte bestämda anstalter placera intagna som kan antas ha

• Sida 34
•  Original

Prop. 1978/79: 62 34

ingen eller ringa narkotikacrfarenhct i syfte att hindra att de blir narkotika— beroende under anstaltsvistelsen. För att säkerställa att dessa anstalter verkligen hålls helt fria från narkotika fordras det att de som är intagna där kan föreläggas att lämna urinprov utan hinder av det eljest gällande kravet på konkret misstanke i varje särskilt fall. I enlighet härmed förordar jag att det görs undantag från kravet på konkret misstanke i fråga om de anstalter som kriminalvårdsstyrelsen i nyssnämnd ordning avser att förbehålla ett narkotikafritt klientel. Bestämmelsen bör placeras som ett andra stycke i 9 d s

Beslut om föreläggande att lämna urinprov bör vare sig det sker med an- ledning av konkret misstanke eller i annat fall fattas av styresmannen på anstalten titan möjlighet till delegering. Jag kommer vid ett annat tillfälle att föreslå att bestämmelser härom skall tas in i KvaLK.

Bestämmelserna om lämnande av urinprov är inte sanktionerade. Vägrar intagen att efterkomma föreläggande att lämna urinprov får urinprovet självfallet inte tas med våld. Inte heller kan vägran som sådan föranleda disciplinär bestraffning. senareläggning av permission eller annan åtgärd som av den intagne kan uppfattas som repressalier. Eftersom hela syftet med möjligheten till kontroll genom urinanalys är att ge ett tillförlitligt un- derlag för den önskvärda differentieringen måste en vägran däremot tillmä- tas betydelse i samband med överväganden rörande behovet av en förflytt- ning av den intagne.

5. Hemställan

] enlighet med vad jag nu har anfört har inomjustitiedepartementet upp- rättats förslag till

I. lag om ändring i lagen (19741203) om kriminalvård i anstalt.

2. lag om ändring i lagen (1976: 37l) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de upprättade lag- förslagen.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 35
•  Original

Justitiedepartementet

Permissioner inom kriminalvården

Ds .lu l977: l3

35

Bilaga !

• Sida 36
•  Original

Prop. 1978/79: 62 36

Innehåll

Sid. Förord ....................................................... 37 Förslag till lag om ändring i lagen ( I974: 203) om kriminalvard i anstalt 39 ! INLEDNING .............................................. 41 2 NLMVÅRANDF. ORDNING .................................. 43 2.| Allmänt ................................................ 43 2.2 Permissionsbestämmelser ................................ 44 2.2.l Korttidspermission ................................. 44 2.2.2 lrigiv ningspermission ............................... 48 2. Ber räkning av vuksldllthlelld ............................ 49 24 Bes lut .................................................. 49 2.4. l Beslut om koittidspetmission ........................ 49 2.4. 2 Beslut om ltlgnmngspenntsston ...................... it) 2. 5 Anvisningar lör personal vid permission .................... 5| 3S”lAl'lSTlSKA UPPGll'ThR M.S'l ............................ 51

3. | Sambandet mellan samhällelig brottsnivå och permissioner och rymningar från kriminalvårdens anstalter .................. 52 .2 Tillämpningen av gällande permissionsregler ................ 54 3. 3 Vissa ovriga statistiska uppgifter .......................... 56 4()Vl RVÄGANDFN ()CH FÖRSLAG ........................ 60 4. l Förutsättningar för beviljande av permission ................ (10 4.2 Bestämmelsen i 7 ä tredje stycket Kval. .................... 66 4.3 Tillämpningen av permissionsbestämmelserna m.m. ......... 70 4.3.1 Kvalifikationstider för regelbunden permission ........ 71 4.3.2 Särskilda permissioner .............................. 72 4.3.3 Förberedelse av permissioner ........................ 72 4.3.4 Bevakade och beledsagade permissioner .............. 73 4.3.5 Beslutanderätten beträffande permissioner ............ 73 4.4 Samarbetet mellan kriminalvården och polisen .............. 74

Bilaga [. Klippkort på kriminalen—problemet med de ständigt återkom- mande lagöverträdarna. En studie av sambandet mellan samhällelig brotts- nivå samt permissioner och rymningar från kriminalvårdens anstalter.

Bilaga] P.romemo|ia om permissioner uteblivanden m.m. '

' Bilagorna uteslutna här.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1978/79: 62 37

FÖRORD

Denna promemoria har upprättats av en inom jttstitiedepartementet till- satt arbetsgrupp. I gruppen har ingått representanter för kriminalvårdssty- relsen och rikspolisstyrelsen. Ledamöter i arbetsgruppen har varit rätts- chefen Per Jermsten. ort'lförande. avdelningschefen Clas Amilon. byrådi- rektören Gunnar Andersson. byråehefen Esbjörn Esbjörnson. departe- mentsrådet Johan Leche samt överdirektören Lennart Printz. Såsom ex- perter har byråchefen Norman Bishop. polisintendenten Oskar Heiman samt kriminologen Leif Persson deltagit. Sekreterare har varit hovrättsas- sessorn Axel Lundqvist.

• Sida 38
•  Original

• Sida 39
•  Original

Prop. 1978/ 79: 62 3.9

Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrives att 7 och 32 ss lagen ( 1.974: 203) om kriminalvård i anstalt skall ha nedan angivna lydelse. EVIIl-Yll'ulldl' lydelse Ft'irt's'lugt'n lvl/else 7 s"

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages följande.

lntagen bör placeras i öppen anstalt. om icke annan placering är påkal- lad med hänsyn till föreliggande fara för att han avviker eller eljest av sä- kerhetsskäl eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas honom till så— dant arbete eller sådan undervisning. utbildning eller särskild behandling som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två år eller mer skall placeras i sluten anstalt. om det med hänsyn till att han saknar fast anknytning till riket eller eljest kan befaras att han är särskilt benä- gen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet. vilken på grund av omfattning och inriktning är av särskilt allvarlig karaktär. Vad som sagts nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ända- målsenlig förberedelse av förestå- ende frigivning eller överföring till vård tttom anstalt eller eljest syn- nerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två åt' eller mer skall placeras i sluten anstalt. om det kan befaras att han är särskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet. vilken på gt'und av omfattning och inriktning är av särskilt allvarlig karaktär. Vad som sagts nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ända- målsenlig förberedelse av förestå- ende frigivning eller överföring till vård utom anstalt eller eljest syn- nerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

32.5

För att underlätta anpassningen i samhället kan intagen beviljas till- stånd att lämna anstalten för viss kort tid (korttidspermission) om ej avsevärd fara för missbruk förelig- ger. Korttidspcrmission får också ges. om annan särskild anledning föreligger därtill.

För att underlätta anpassningen i samhället kan intagen beviljas till— stånd att lämna anstalten för viss kot't tid (korttidspermission) om ej påtaglig furu _/'ör fortsatt brottslig verksam/zur eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger. Kort- tidspertnission fåt' också ges. om annan särskild anledning föreligger därtill.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1978/79: 62 40

lntagen som avses i 7 s tredje stycket och pa skäl som där anges är place- rad i sluten anstalt far beviljas korttidspermission endast om synnerliga skäl föreligger" därtill.

För korttidspermission fär ställas de villkor som katt anses erforderliga beträffande vistelseort. anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann till- syn behövlig. kan föreskrivas att den intagne under permissionen skall va- ra ställd under bevakning.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1978/79: 62 41

1 inledning

Den 1 juli 1976 befann sig 447 personer som var inskrivna vid våra krimi- nalvårdsanstalter på fri fot efter att ha rymt eller uteblivit efter permission. Av dessa personer hade 83 varit frånvarande i mer än sex månader. Det to- tala antalet inskrivna på anstalterna var vid samma tid 3075. Drygt 14 9? av de inskrivna hade således avvikit och var på fri fot vid halvårsskiftet.

Enligt lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) kan en krimi- nalvårdsanstalt vara antingen riksanstalt eller lokalanstalt. Såväl riks— som lokalanstalt liksom avdelning av anstalt kan vara öppen eller sluten. Vid val mellan placering i öppen och sluten anstalt gäller som huvudregel att intagen skall placeras i öppen anstalt. om inte annan placering är påkallad med hänsyn till flyktfara. säkerhets- eller behandlingskkäl.

1 den delvis ganska livliga debatt som fördes under sommaren 1976 i an- ledning av vissa uppmärksammade rymningar och fritagningar från krimi- nalvårdsanstalter ifrågasattes bl. a. om det mest belastade klicntelet verkli- gen förvaras på ett sådant sätt att samhällets behov av skydd tillgodoses. Man gjorde i det sammanhanget också gällande att nuvarande permissions- bestämmelser är alltför liberala och missbrukas i alltför stor utsträckning. En viss oklarhet förelåg samtidigt angående omfattningen av missbruket.

Debatten har främst gällt det kriminalvårdsklientelet som normalt för- varas på de slutna riksanstalterna. Av de inledningsvis nämnda 447 intagna som olovligen befann sig på fri fot vid halvårsskiftet hade 142 rymt eller uteblivit frän slutna riksanstalter under första halvåret 1976. Nära 12% av dem som vid halvårsskiftet var inskrivna på slutna riksanstalter befann sig olovligen på fri fot. Härtill kommer några som avvikit redan under år 1975.

Av dem som sålunda avvikit från slutna riksanstalter har endast en mindre del rymt i egentlig mening. Av dem som rymmer från sådana an- stalter är det mindre än hälften som genomför en flykt direkt från anstalten medan resten avviker medan de i andra sammanhang befinner sig utanför anstaltsområdet. Under första halvåret 1976 ägde sålunda sammanlagt 110 rymningar rum från slutna riksanstalter varav endast 46 skedde direkt från anstalten. Övriga skedde i samband med vistelse i utelag. under transport eller från sjukhus (43). under frigångjämlikt | 1 s" Kva1.(1) eller vid vistelse utom anstalt enligt 14 eller 34.5 KvaL (20).

Även om det inte föreligger några uppgifter om hur de ovannämnda 142 personerna avvikit från de slutna riksanstalterna kan man utgå från att det övervägande flertalet inte har återvänt efter permission. Under det första halvåret 1976 påbörjades sammanlagt 5023 permissioner från de slutna riksanstalterna varav 4587 var korttidspermissioner. 1 625 fall. motsvaran- de drygt 12 ?? av samtliga permissioner. uteblev den intagne vid permissio- nens slut. Lägger man till detta atti 127 fall permissionen missköttes på an- nat sätt kan man säga att permissionerna under det första halvåret 1.976

• Sida 42
•  Original

Prop. 1978/79: 62 42

från de slutna riksanstalterna misslyckades till 15 ('i.

I detta sammanhang bör också nämnas den kritik som kriminologen Leif Persson i en studie av inbrottstjuvar i Stockholm' riktat mot 1973 års kri- minalvårdsreform. Enligt Persson svarade 1467 personer för omkring 70 ”få av samtliga inbrott som klarades upp i Stockholms polisdistrikt under år 1975. Uppskattningsvis en tredjedel av alla fordonstillgrepp och omkring 90 C?- av alla grövre inbrott i bostäder. affärer och kontor inom Stockholms polisdistrikt under år 1975 har enligt Persson begåtts av medlemmar i den- na grupp. Dessa 1467 personer har i regel en omfattande och lång tidigare brottsbelastning. l genomsnitt har varje person meddelats domar eller åtalsunderlätelser för ett våldsbrott. 20 förmögenhetsbrott och fyra brott mot allmänheten under den senaste tioårsperioden. Till detta skall läggas dom eller åtalsunderlåtelse på i genomsnitt ett narkotikabrott och sex kva- lificerade trafikbrott.

Trots att denna grupp genomgående är så högt brottsbelastad är det än- då möjligt att urskilja en "brottsclit" inom den. 10'3-"2 av gruppen. 144 per- soner. svarar nämligen för lika många grövre förmögenhetsbrott under åren 1974—75 som de övriga 90 (:?i- tillsammans. Denna grupp har också en tidigare genomsnittlig registrerad kriminalitet som dels är ungefär dubbelt så hög som för hela materialet. dels är starkt koncentrerad under den se- naste femårsperioden. I genomsnitt har varje person av de 144 dömts eller meddelats åtalsunderlåtelse för ett våldsbrott. 48 l'örmögenhetsbrott och tre brott mot allmänheten. Mer än 90 % av dessa brott hänför sig till den se- naste femårsperioden. Till denna brottslighet skall läggas dom på i genom- snitt ett narkotikabrott och dom. åtalsunderlåtelse eller godkänt strafföre— läggande på åtta grova trafikbrott under samma tid.

Persson pekade på att 1973 års kriminalvårdsreform fått till resultat att bl.a. permissionsbestämmelserna blivit mer liberala än tidigare. Det är en- ligt Persson troligt att detta som en av flera samverkande orsaker fått som konsekvens att de faktiska brottsmöjligheterna kraftigt ökat för den lilla. ofta hårt institutionsbelastade grupp som enligt hans undersökning ligger bakom en majoritet av inbrottcn. Detta skulle förklara varför det just är de grövre inbrotten i storstäderna. och speciellt Stockholm. som visat en när- mast explosionsartad ökning under senhösten 1974 och under år 1975.

Mot bakgrund av de här i korthet redovisade förhållandena tillsattes i augusti 1976 inom justitiedepartementet en arbetsgrupp med representan- ter även från kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Gruppen fick i uppdrag att göra en kartläggning av gällande permissionsreglers tillämp- ning och effekt samt att med utgångspunkt i detta material pröva om sär- skilda åtgärder var påkallade för att begränsa permissionsmissbruket inom kriminalvården.

' lnbrottstjuvar i Stockholm — en studie av individuell brottsbelastning. samhällelig brottsnivå och brottsutvcckling. Svensk .luristtidning 1976 sid. 527 ff.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1978/79: 62 43

2.5. Anvisningar för personal vid permission

Anvisningar för personal vid permission finns i 35—37 så anvisningscir- kuläret. När permission beviljas skall styresmannen ombesörja att permis- sionssedel utfärdas. Om det behövs skall genom styresmannens försorg underrättelse om permissionen lämnas till polismyndigheten på den ort där den permitterade huvudsakligen skall vistas ttnder permissionen. Sådan underrättelse skall alltid lämnas vid frigivningspertnission för den som vis- tas i anstalt föratt undergå undomsfängclse eller internering samt vid kort- tidspermission för den som vistas i anstalt för att undergå internering och är dömd för brott mot annans personliga säkerhet.

Finner styresmannen att tid för vistelse utanför anstalt med anledning av korttidspermission och — såvitt avser intagen som undergår fängelse — fri— givningspermission inte bör inräknas i verkställighetstiden eller att det är tveksamt om sådan inräkning bör ske. skall han ofördröiligen göra anmä- lan härom till kriminalvårdsstyrelsen. Sådan anmälan skall styresmannen göra såvitt avser frigivningspermission för intagen som undergår undgoms— fängelse eller internering till undomsfängelsenämnden resp. internerings- nämnden. I samtliga nu avsedda fall skall såvitt avser frigivningspermis- sion anmälan även göras till vederbt'irande övervakaingsnämnd.

Har permitterad uteblivit efter permission eller har intagen avvikit. skall styresmannnen ombesörja att närmaste lokala polismyndighet omedelbart underrättas per telefon. Därefter skall efterlysning begäras skriftligen hos kriminalvårdsstyrelsen.

4.4. Samarbetet mellan kriminalvården och polisen

Till arbetsgruppen har såväl från kriminalvårdens sida som från polisens sida framhållits att samarbetet dem emellan i vissa avseenden inte fungerar helt tillfredsställande. Från kriminalvården har således pekats på att man ofta inte erhållit besked om brott som intagna gjort sig skyldiga till under permission. Det anges vidare att polisen i regel inte utreder sådan brottslig- het utan enbart sänder den intagne åter till anstalten. Polisen har anfört att den många gånger inte. och i vart fall nästan regelmässigt för sent. får be- sked om när permission beviljas intagna som gjort sig skyldiga till grov brottslighet.

l författning finns. med undantag för allmänna uttalanden i 4 & allmänna verksstadgan (1965: 600) och 3 & polisinstruktionen (19721511). inte några föreskrifter om samarbetet mellan kriminalvården och polisen. Däremot finns i kriminalvårdsstyrelsens anvisningscirkulär en skyldighet för styres- man vid kriminalvårdsanstalt att i begränsad omfattning underrätta polis- myndighet om intagens permission (35 & anvisningscirkuläret). Således skall genom styresmannens försorg underrättelse om permissionen lämnas till polismyndigheten på den ort där den permitterade huvudsakligen skall vistas under permissionen. Sådan underrättelse skall alltid lämnas vid fri- givningspermission för den som vistas i anstalt för att undergå ungdoms- fängelse eller internering samt vid korttidspermission för den som vistas i anstalt för att undergå internering och är dömd för brott mot annans per- sonliga säkerhet. I 37 & anvisningscirkuläret föreskrivs dessutom att sty— resmannen. om permittent uteblivit efter permission. skall ombesörja att närmaste lokala polismyndighet omedelbart underrättas per telefon.

Det kan vidare nämnas att en rekommendation om visst samarbete med

• Sida 75
•  Original

Prop. 1978/79: 62 . 75-

polismyndighet vid bevakade och beledsagadc permissioner finns i krimi- nalvårdsstyrelsens rundskrivelse 75/1976. Samarbetet syftar till att onödig- göra särskild permission genom att permissionsändamålet tillgodoses på annat sätt. Kn"minalvärdsmyndigheterna kan exempelvis påkalla polisens hjälp för kontroll av om ett påstått inbrott i en intagens lägenhet verkligen har ägt rum. Ett annat syfte med samarbetet är att kriminalvårdsrnyndighe— terna med polisens hjälp skall få upplysningar rörande den tänkta permis- sionsplatsen för att därigenom undvika att permissionen sker till en s. k. knarkarkvart eller annan plats som för polisen är känd som tillhåll för ett kriminellt klientel.

Frågan om rutiner för och omfattningen av en rapportering av permissio- ner till polismyndighet inom ramen för Rl-systemet är föremål för över- läggningar mellan kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Enligt ett förslag som föreligger skall uppgifter om samtliga permissioner databe- handlas. Sedan den 11januari 1977 sker databehandling av frigivningsper- missioner. transportpermissioner, uteblivanden efter permission samt av- brutna frigivningspermissioner. F.n. sker således ingen maskinell bearbet- ning av uppgifter om korttidspermissioner. När systemet är utbyggt avses den lokala polismyndigheten i vissa fall. beroende på vilken typ av brotts- lighet den intagne gjort sig skyldig till, får direkt rapport om permissioner.

Rikspolisstyrelsen har i en enkät till landets samtliga polisstyrelser ställt vissa frågor angående samarbetet mellan kriminalvården och polisen i samband med permissioner. Svar på enkäten har inkommit från landets samtliga 118 polisdistrikt. Av svaren framgår bl.a. följande. 1 9 polisdi- strikt har det under år 1976 förekommit att kriminalvårdsmyndighet in- hämtat yttrande från polisen innan permission har beviljats intagen. Frå- gan hur många meddelanden enligt 35 & anvisningscirkuläret som under november månad 1976 inkom till distriktet lämnades obesvarad av 92 di- strikt. Detta troligtvis beroendc på att meddelandena i de flesta distrikt in- te arkiveras för sig utan läggs i personakterna och således är svåra att få fram. 24 distrikt uppgav att meddelanden inkommit. Stockholms polisdi- strikt hade erhållit 20 meddelanden och de övriga ett varierande antal un- der 10 stycken. 36 meddelanden (för Stockholms distrikt 10) hade inkom- mit före permissionens början. En tendens synes vara att meddelandena inkommer först samma dag permissionen skall påbörjas eller efter permis- sionens början. 57 distrikt uppgav att utredning inte sker om avvikna per- mittenters förehavanden under den tid de hållit sig undan. l 8 distrikt sker sådan utredning alltid. medan 51 distrikt uppgav att utredning verkställs endast i vissa fall. och då främst när misstanke om brott föreligger. 84 di- strikt meddelar alltid vederbörande kriminalvårdsmyndighet när misstan- ke föreligger att permittent gjort sig skyldig till brott. 8 distrikt gör det ald- rig medan 23 distrikt gör det i vissa fall. enligt svaren vid "anhållande" el- ler "grundad misstanke om brott”. På fråga vilken åtgärd som vidtas när en påträffad permittent brutit mot en med permissionen förknippad före-

• Sida 76
•  Original

Prop. 1978/79: 62 76

skrift (exempelvis angående vistelseort) uppgav 83 distrikt att kriminal— vårdsanstaltcn underrättas. 7 distrikt vidtar ingen åtgärd medan 23 distrikt uppgav att problemet inte varit aktuellt. 21 distrikt anser att samarbetet mellan kriminalvårdsmyndighet och polismyndighet fungerar mycket bra. 68 distrikt att det är bra/tillfredsställande. 12 anser det vara dåligt och 3 mycket dåligt. 10 distrikt har uppgivit att samarbete ej förekommer.

Avsikten med underrättelse enligt 35 5 anvisningscirkuläret är att poli- sen skall vara förberedd på att något kan komma att inträffa. Vid en förfrå- gan från kriminalvårdsstyrelsen till ett antal kriminalvårdsanstalter om hur 35 s' anvisningscirkuläret tillämpas har betydande brister framkommit. På flera anstalter förefaller det som man närmast helt underlåter den rapporte— ring som är föreskriven. Även i de fall rapportering sker i viss utsträck- ning. händer det inte sällan att sådan underlåts. om de första permissioner- na utfaller väl. De anstalter som har det mest brottsbelastade klientelet är å andra sidan de som i störst utsträckning fullgör sin rapporteringsskyldig- het. Från anstaltshäll har framförts att det ofta verkar som om polismyn— digheten inte har något intresse av den rapportering som sker.

Det är enligt arbetsgruppens mening uppenbart att samarbetet mellan kriminalvården och polisen inte är helt tillfredsställande. Samarbetet bör väsentligt utökas och fasta rutiner för det tillskapas. Samarbetet synes bn'sta inte enbart i de delar det berör permissioner från kriminalvårdsan— stalterna utan även på andra områden. Frågan i sin helhet torde närmare få övervägas vid överläggningar mellan kriminalvårdsstyrelsen och rikspolis- styrelsen. Vid dessa överläggningar får man undersöka vilken information som behövs och hur denna skall förmedlas för att effektivt kunna använ- das. Härvid bör även polisens funktion vid bevakade och beledsagade per- missioner övervägas.

Arbetsgruppen vill i det följande rikta uppmärksamheten på vissa åtgär- der som snarast bör kunna vidtas och som har direkt samband med per- missionsinstitutet.

Från kriminalvårdens sida bör man. i avvaktan på att ett maskinellt rap- porteringssystem inom ramen för Rl—systemet kan tas i bruk. se till att 35 & anvisningscirkuläret iakttas. Det är därvid angeläget att meddelande läm- nas i god tid innan permission påbörjas. Om tiden är knapp bör utöver skriftligt meddelande även ett muntligt besked lämnas. Den obligatoriska rapportskyldigheten bör utvidgas till att omfatta permissioner för intagna som ådömts frihetsberövande påföljd och som gjort sig skyldiga till grov narkotikabrottslighet eller grov våldsbrottslighet eller förmögenhetsbrotts- lighet av särskilt allvarligt slag. såsom organiserad seriebrottslighet, bank- eller postrån eller bankboxsprängningar. Det är dock väsentligt att rap- portskyldigheten inte blir för omfattande utan läggs på en nivå som är praktiskt hanterlig.

Från polisens sida bör rapportering alltid ske till vederbörande kriminal- vårdsanstalt i de fall då en permittent misstänks för nya brott. Rapporte-

• Sida 77
•  Original

Prop. 1978/79: 62 77

ringen som kan ske muntligen bör snarast följas av den skriftliga dokumen- tation som polismyndigheten anser sig kunna överlämna.

Vid varje polismyndighet och kriminalvårdsanstalt bör kontaktman ut- ses för att handha den rapportering som är föreskriven och för att i övrigt lämna erforderlig information av betydelse för beslut om eller genomföran- de av permission. Även när den maskinella rapporteringen via data är ut— byggd. kvarstår ett behov av muntlig rapportering av permissioner i alla de fall permissionsbeslut meddelas i ett sent skede.

Ett problem som får särskild aktualitet genom den av arbetsgruppen fö- reslagna ändringen i 32 & KvaL är i vilken omfattning polisen skall utreda brott begångna av permittenter. 1 dag är förhållandet det att sådana brott ofta inte blir föremål för utredning. om ej permittenten tagits på bar gär- ning eller erkänner brottet. Anledningen härtill är följande. Polisen har inte resurser att utreda alla brott. En prioritering måste därför göras. lnom po- lisen har man den uppfattningen att brott begångna under permission många gånger inte medför någon ytterligare påföljd för permittenten. Av denna anledning underlåter man i tveksamma fall att starta en vidlyftig ut- redning. Brottets svårhetsgrad har naturligtvis betydelse vid denna bedöm- ning. Den angivna ordningen är otillfredsställande av flera anledningar. Arbetsgruppen vill endast betona den som har betydelse för 32 & KvaL i den föreslagna lydelsen. För att kriminalvårdsmyndigheten skall kunna gö- ra en riktig och från rättssäkerhetssynpunkt godtagbar bedömning av faran för fortsatt brottslig verksamhet är den i behov av så fullständig informa- tion som möjligt beträffande brott begångna under permissioner. Såsom anförts ovan under 4.1 blir den väsentligaste faktorn vid bedömningen av faran för fortsatt brottslig verksamhet utfallet av tidigare permissioner som den intagne beviljats. Har han missbrukat dessa genom att begå nya brott medför det att faran för att han skall göra sig skyldig till fortsatt brottslig- het under permissioner framstår som mer påtaglig. Den som prövar per- missionsfrågan måste dock ha något mer än vaga misstankar om att brott har begåtts att grunda ett beslut om att vägra permission på. Önskvärt är naturligtvis att brott begångna under permissioner utreds på ett sådant sätt att skuldfrågan blir helt klarlagd. Men även om brottsutredningen inte görs fullständig torde det dock vara av stort värde för kriminalvårdsmyndighe- ten att den som underlag för sitt agerande får ett så fylligt utredningsmate- rial som möjligt. Flera rätt väl grundade misstankar om brottslig verksam- het under permission bör kunna vara tillräckligt för att kriminalvårdsmyn- digheten skall kunna fatta ett från rättssäkerhetssynpunkt godtagbart be- slut om avslag på en permissionsansökan. Kontakt bör i tveksamma fall tas mellan polis och kriminalvård innan en brottsutredning läggs ner. Om ett brott begånget under permission utreds på ett sådant sätt att kriminal- vårdsmyndigheten erhåller ett godtagbart beslutsunderlag, torde detta också innebära en viss arbetslättnad i framtiden för polisen genom att den intagne under viss tid inte erhåller permission. Arbetsgruppen vill med

• Sida 78
•  Original

Prop. 1978/79: 62 73

hänsyn till det anförda starkt betona önskvärdheten av att brott begångna under permissioner blir föremål för polisutredning i större omfattning än som f. n. är fallet.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1978/79: 62

Föreslagen lydelse 7 %

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages följande.

lntagen bör placeras i öppen anstalt. om icke annan placering är påkal- lad med hänsyn till föreliggande fara för att han avviker eller eljest av så- kerhetsskäl eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas honom till så- dant arbete eller sådan undervisning. utbildning eller särskild behandling Nuvarande lydelse som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två år eller mer skall placeras i sluten anstalt. om det med hänsyn till att han saknar fast anknytning till riket eller eljest kan befaras att han är särskilt benä- gen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet. vilken på grund av omfattning och inriktning är av särskilt allvarlig karaktär. Vad som sagts nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ända- målsenlig förberedelse av förestå- ende frigivning eller överföring till vård utom anstalt eller eljest syn- nerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två år eller mer skall placeras i sluten anstalt. om det kan befaras att han är särskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet. vilken på grund av omfattning och inriktning är av särskilt allvarlig karaktär. Vad som sagts nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ända- målsenlig förberedelse av förestå- ende frigivning eller överföring till vård utom anstalt eller eljest syn- nerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

s

Om det inte är uppenbart ube- hövligt. skall den som intages i kri- minalvårdsanstalt vid ankomsten till anstalten kroppsvisiteras för ef- tersökande av föremål som han ej får inneha enligt denna lag eller be- stämmelse som har meddelats med Stöd av lagen. Efter ankomsten får

• Sida 80
•  Original

Prop. l978/79: 62

Nuvarande lydelse

80. Föreslagen lydelse

intagen kroppsvisiteras för eftersö- kande av föremål som nyss sagts endast när

[. anledning förekommer att så- dant föremål skall anträffas på Ito- nom.

2. det sker i anslutning till större undersökning som av säkerhetsskäl görs av utrymmen inom anstalten och den intagne har eller har haft särskild anknytning till utrymme som berörs av undersökningen.

3. den intagne skall mottaga eller har haft obevakat besök. eller

4. den intagne efter vistelse utan- för anstalten kommer åter till den- nu. Vad som har sagts i första styc- ket utgör ej hinder mot att i annat fall företuga sådan ytlig kroppsvisi- tation som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och som endast av- ser kontroll av eventuellt innehav av vapen eller annat farligt före-

::

mal.

9135

lntagen får kroppsbesiktigas när anledning förekommer att föremål som han ejfår inneha enligt denna lag eller bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen skall antraHas på honom.

Ont det är oundgängligen påkal- lat med hänsyn till ordningen och säkerheten i anstalten, kan före- skrivas att intagen i sluten anstalt får kroppsbesiktigas även ifall som anges i 9 a 35 försm styeket 2—4.

&

Kroppsvisitation eller kroppsbe- siktning får inte göras mer ingåen- de än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med åtgär- den. All den hänsyn som omstän- digheterna medger skall iakttagas. Om möjligt skall vittne närvara.

Föremål som intagen ejfår inne- ha enligt denna lag eller bestäm-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1978/79: 62 *”

Nuvarande lydelse Föresla gen lydelse

melse som ltar meddelats med stöd av lagen skall omlu'indertagas och förvaras för hans räkning.

9 d %

lntagen som katt misstt'inkas va- ra påverkad av narkotika får före- läggas att lätnna urinprov.

Ifråga om anstalt på vilken före- trädesvis har placerats intagna med ingen eller ringa erfarenhet av narkotika kan f'r'ireskrivas att inta- gen färjöreläggas att lämna urin- prov även i anntttfall än som avses iförsta styeket.

32 %

För att underlätta anpassningen i För att underlätta anpassningen i samhället kan intagen beviljas till- samhället kan intagen beviljas till- stånd att lämna anstalten för viss stånd att lämna anstalten för viss kort tid (korttidspermission). om ej kort tid (korttidspermission). om ej avsevärd fara för missbruk förelig- påtaglig fara för fortsatt brottslig ger. Korttidspermission får också verksamhet eller avsevärd fara för ges. om annan särskild anledning annat missbruk föreligger. Kort- föreliggcr därtill. tidspermission får också ges. om

annan särskild anledning föreligger därtill.

lntagen som avses i 7 & tredje stycket och på skäl som där anges är place- rad i sluten anstalt fär beviljas korttidspermission endast om synnerliga skäl föreligger därtill.

För korttidspermission fär ställas de villkor som kan anses erforderliga beträffande vistelseort. anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann till- syn behövlig. kan föreskrivas att den intagne under permissionen skall va' ra ställd under bevakning.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1979.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976: 371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. dels att Zå skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 2 a och 2 b ss. av nedan angivna lydelse.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1978/79: 62

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25

Häktad skall senast vid ankoms- ten till förvaringslokalen visiteras. Därvid skall iakttagas all den hän- syn som omsländigheterna med- ger. Um möjligt skall vittne närva- fll.

Ft'iremäl som häktad ej får inne- ha enligt denna lag eller bestäm- melse som har meddelats med stöd av lagen skall t)mhärulertagas och fi'irvaras för hans räkning.

Om det inte är uppenbart obe- hövligt. skall häktad senast vid an- komsten till förvaringslokalen kroppsvisiteras för eftersökande av föremål som han eifär inneha en- ligt derom lag eller bestämmelse som har meddelats med stöd av la- gen. Efter ankomsten fär häktad kroppsvisiteras för cftersökande av föremål som nyss sagts endast när

]. anledning jörekwnmer att så- dantföremäl skall anträffas pä ho—

Ill)lll.

2. det sker i anslutning till större undersökning som av säkerhetsskt'il görs av utrymmen inom förva- ringslokalen oclt den intagne har eller har haft särskild anknytning till utrymme som berörs av under- sökningen.

3. den intagne skall mottaga eller har haft obevakat besök. eller

4. den intagne efter vistelse utan- för fi'irvaringslokalert kontmer åter till derom.

Vad som har sagts iförsta styc— ket utgör ei hinder mot att i annat fallföretaga sådan ytlig kroppsvisi- tation som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och som endast av- ser kontroll av eventuellt innehav av vapen eller annat farligt före- ntäl.

a %

Häktad för kroppsbesiktigas när anledning förekommer att föremål som han eifär inneha enligt denna lag eller bestämmelse som har tneddelats med stöd av lagen skall anträffas på honom.

Om det är oundgängligen påkal- lat med hänsyn till ordningen och säkerheten inom förvaringslokalen. får häktad kroppsbesiktigas även i fall som avses i 2 äförsta stycket 2—4.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1978/79: 62 83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 bä

Kroppsvisitation eller kroppsbe— siktning får inte göras mer ingäen- de än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med åtgär- den. All den hänsyn som omstän- digheterna medger skall iakttagas. Ont möjligt skall vittne närvara.

Föremål som häktad ej får inne- ha enligt denna lag eller bestäm- melse som har meddelats" med stöd av lagen skall omhändertagas och förvaras för hans räkning.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1979.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1978/79: 62 84

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1978-10-31

Närvarande: justitierådet Hesser. regeringsrådet Hamdahl. justitierådet Höglund. justitierådet Hessler.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 28 september 1978 har regeringen på hemställan av statsrådet Romanus beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.

2. lag om ändring i lagen (1976: 371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsasscssorn Axel Lundqvist och kammaråklagaren Jan Danielsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt

7 5

Enligt nuvarande lydelse av tredje stycket i förevarande paragraf skall. med vissa angivna undantag, den som dömts till fängelse i lägst två är eller till internering med en minsta tid av två år eller mer placeras i sluten anstalt om det "med hänsyn till att han saknar fast anknytning till riket eller eljest kan befaras att han är särskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet, vilken på grund av omfattning och inriktning är av särskilt all- varlig karaktär". Enligt lagens förarbeten avses med bestämmelsen lag- överträdare som har ägnat sig åt organiserad eller systematisk kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig natur. inte sällan med internationell anknytning. Främst har avsetts personer som har ägnat sig åt grov narkoti— kabrottslighet. Enligt vad som anförs i rcmissprotokollet och den därtill fo- gade departementspromemorian har bestämmelsen i praxis fått ett väl snävt tillämpningsområde. Behov föreligger därför av en utvidgning av till- lämpningsomrädet, så att bestämmelsen kommer att omfatta även intagna. som har ägnat sig åt organiserad eller systematisk kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig art utan att brottsligheten har internationell anknyt- ning eller avser grova narkotikabrott. I detta syfte föreslås. att orden "med hänsyn till att han saknar fast anknytning till riket eller eljest" får utgå ur lagtexten. Därmed avses bestämmelsen kunna omfatta inte bara personer som begått grova narkotikabrott eller brott med internationell anknytning utan också lagöverträdare som har ägnat sig åt annan brottslighet av sär-

• Sida 85
•  Original

Prop. 1978/79: 62 85

skilt allvarlig karaktär och därigenom visat likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet. Som exempel nämns väpnade bank- el- ler postrån samt annan förmögenhetsbrottslighet vid vilken gärningsman- nen visat hänsynslöshet. t. ex. genom att använda sprängmedel.

Den föreslagna ändringen kan visserligen tänkas medföra en utvidgning av tillämpningsområdet såtillvida. att uppmärksamheten inte längre inrik- tas just på intagna med anknytning till främmande land. Den utformning lagtexten fatt enligt förslaget ger emellertid närmast intryck av att bestäm- melsen avser intagna som genom sitt beteende ådagalagt rymningsbenä- genhet. t. ex. genom tidigare rymningar eller rymningsförsök. Syftet torde dock vara att bestämmelsen fortfarande skall ta sikte även på t. ex. sådana intagna som med hänsyn till den typ av brottslighet som ligger dem till last kan antas ha sådana förbindelser att fara föreligger för fritagning eller an- nan medhjälp till avvikande. För att bestämmelsen skall genom sin lydelse bättre behålla ett sådant vidare tillämpningsområde förordar lagrådet. att de uteslutna orden får kvarstå och att till dessa görs ett tillägg som anger den åsyftade utvidgningen av bestämmelsens tillämpningsområde. Ett så- dant tillägg torde böra få ett innehåll som antyder rymningsbenägenhet med hänsyn till arten av den intagnes brottslighet. I samband med att ett sådant tillägg görs synes lämpligt att den i det senare ledet av bestämmel- sen gjorda hänvisningen till den fortsatta brottslighetens omfattning och in- riktning får utgå såsom obehövlig.

[ enlighet med det anförda föreslår lagrådet, att bestämmelsen i tredje stycket första meningen får det innehållet att den som dömts till någon av där angivna påföljder skall placeras i sluten anstalt. om det med hänsyn till att han saknar fast anknytning till riket eller till arten av hans brottslighet eller eljest kan befaras att han är särskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet av särskilt allvarlig karaktär.

9 a — 9 d 55

l dessa paragrafer föreslås en lagreglering av kroppsvisitation och kroppsbesiktning samt bestämmelser om föreläggande att lämna urinprov. Placeringen av de nya paragraferna närmast efter 9 &. som inleder 2 kap. med närmare bestämmelser om kriminalvården i anstalt och som följs av flera andra paragrafer med allmänna riktlinjer för vården. synes mindre lämplig. Lagrådet föreslår att bestämmelserna får sin plats i slutet av 2 kap.. närmast efter 52 å. och betecknas 52 a—52 d åå.

9 a 5

1 de föreslagna 9 a — 9 c åå meddelas bestämmelser om eftersökande av föremål. som den intagne ej får inneha enligt förevarande lag eller be- stämmelse som har meddelats med stöd av lagen. samt om omhänderta- gande och förvaring av sådana föremål. Lagen innehåller inte någon ut- trycklig regel om förbud att inneha viss egendom. Hänvisningarna i 9 a ——

• Sida 86
•  Original

Prop. 1978/79: 62 86

9 (' ss torde emellertid avse bestämmelserna i 24 å. i vilka det får anses underförstått att den intagne inte får inneha egendom i vidare män än som där anges. Dä något direkt förbud inte är uttalat i 24 å. synes den redaktio- nella jämkningen böra vidtagas att bestämmelserna i 9 a — 9 c åå får avse föremål. som den intagne enligt vad som följer av lagen ej får inneha. Första meningen i 9 a i;" första stycket bör ändras i enlighet härmed.

Andra meningen synes lämpligen böra bilda ett nytt andra stycke. Andra stycket i det remitterade förslaget får. med därav föranledd jämkning. bil- da ett tredje stycke.

9 b %

Första stycket bör ändras på motsvarande sätt som 9 a & första stycket första meningen.

Andra stycket synes böra direkt innehålla den åsyftade materiella re- geln. att den som är intagen i sluten anstalt får kroppsbesiktigas även i de fall som avses i 9 a äförsta stycket 2—-4 i det remitterade förslaget. om det är oundgängligen påkallat av hänsyn till ordningen och säkerheten i anstal- ten. Närmare föreskrifter om kroppsbesiktning med stöd av bestämmelsen kan meddelas av regeringen enligt 8 kap. 13 å första stycket 1 regeringsfor- men eller av myndighet. till vilken regeringen delegerat sin beslutanderätt enligt tredje stycket i samma paragraf.

9cä

1 28 kap. 13. & rättegångsbalken. som gäller kroppsvisitation och kropps- besiktning. ftnns en särskild regel om förfarandet då åtgärden avser kvin— na. En motsvarande bestämmelse finns i 4 _5 förordningen (1976: 376) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Lagrådet föreslår. att före- Skrift i ämnet tas in i förevarande lag och sålunda inte. såsom avsetts, i till- lämpningskungörelsen. Bestämmelsen. som bör få sin plats i ett andra styc- ke av förevarande paragraf. kan ges det innehållet att annan kroppsvisita- tion än som avses i 9 a å andra stycket i det remitterade förslaget eller kroppsbesiktning ej får. när åtgärden gäller kvinna. verkställas eller bevitt- nas av annan än kvinna. läkare eller legitimerad sjuksköterska.

lakttas vad lagrådet nu föreslagit. får andra stycket enligt det remitter. - de förslaget bilda ett tredje stycke. Beträffande räckvidden av bestämmel- sen i detta stycke synes viss tveksamhet kunna råda. ] detta sammanhang torde det inte vara lämpligt att reglera förfarandet i fråga om andra föremål än sådana som anträffats vid kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Ett Särskilt förfarande skall iakttas beträffande alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel enligt 63 5. Även i övrigt kan av särskilda regler följa att det i förevarande bestämmelse angivna förfarandet inte skall till- lämpas. En erinran härom bör göras. Vidare bör göras den jämkning som angivits vid 9 a &. Lagrådet föreslår att bestämmelsen får det innehållet. att föremål, som anträffas vid kroppsvisitation eller kroppsbesiktning och

• Sida 87
•  Original

Prop. 1978/79: 62 87

som den intagne enligt vad som följer av förevarande lag ej får inneha. skall omhändertagas och förvaras för hans räkning. såvitt ej annat är sär- skilt föreskrivet.

9 d 5

Andra stycket synes böra direkt innehålla den åsyftade materiella re— geln. Med viss redaktionelljämkning synes böra föreskrivas att den som är intagen i anstalt. i vilken företrädesvis placeras intagna som icke eller i en- dast ringa man har tagit befattning med narkotika. fär föreläggas att lämna urinprov. även om han ej misstänkes vara påverkad av narkotika. Beträf- fande verkställighetsföreskrifter erinras om vad som anförts vid 9 b s.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 371 ) om behandlingen av häktade och anhållna m. 11.

l 2 s". 2 a 5 första stycket och 2 b & bör göras ändringar motsvarande dem som föreslagits beträffande 9 a ä. 9 b s" första stycket och 9 c 5 i det remitterade förslaget till lag om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1978/79: 62 88

Utdrag JUSTl'HEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-] H)?!

Närvarande: statsministern Ullsten. ordförande. och statsråden Sven Ro- manus. Mundebo. Wikström. Friggebo. Wirtén, Huss. Rodhe. Wahlberg. Hansson. Enlund. Lindahl. Winther. De Geer. Blix. Cars. Gabriel Roma- nus. Tham. Bondestam

Föredragande: statsrådet Sven Romanus

Proposition om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt. m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande ' över förslag till

1. lag om ändring i lagen (t9741203) om kriminalvård i anstalt.

2. lag om ändring i lagen (l976: 371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Vad lagrådet förordat beträffande 7 & lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) bör godtas. Att hänvisningen till den fortsatta brottslighe- tens omfattning och inriktning utgår betingas av rent redaktionella skäl. Vid den noggranna individuella prövning som skall ske för att i samband med beslutet om anstaltsplacering avgöra huruvida en intagen skall hänfö- ras till den nu diskuterade kategorin brottslingar måste självfallet dessa faktorer tillmätas oförändrat stor betydelse.

Beträffande 9 b & KvaL har lagrådet förordat att den materiella regeln i andra stycket ges det innehållet. att den som är intagen i sluten anstalt får kroppsbesiktigas även i de fall som avses i 9 a 5 första stycket 2—4 i det remitterade förslaget (efter besök m. m. ). om det är oundgängligen påkallat av hänsyn till ordningen och säkerheten i anstalten. Som lagrådet anger är det emellertid möjligt för regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer att — på sätt förutsatts i remissprotokollet — närmare ange på vil- ka slutna anstalter och under vilka förutsättningar i övrigt stickprovskon- troller etc. av nu avsett slag skall få företas. En erinran härom bör för tyd- lighetens skull göras i lagtexten.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 28 september l978.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1978/79: 62 89

Vad lagrådet i övrigt förordat beträffande KvaL och lagen (19761371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. bör godtas. Detta innebär bl. a. att de nya 9 a—9 d ss KvaL i stället skall betecknas 52 a—SZ d äs. Dessutom bör vissa redaktionella jämkningar företas i de remitterade lag- texterna.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna änd- ringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1978/79: 62