Påföljdsfrågor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

PÅFQLJDS

FRAGOR

från mm

Frigivning anstalt,

etänk av

°

ljdsut ingen

S©Uå

V

15%

Statens offentliga utredningar

ggg

1991:45

gg

Justitiedepartementet

Påföljdsfrågor

från m.m.

Frigivning anstalt,

w Betänkande av

Eâföljdsutredningen

Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskanslicts förvaltningskontor ombcsöxjcr renüssutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget

Kundtjänst

106 47 Stockholm

Tcl 08/739 96 30

Telefax: 08/739 95 48

Publikationcma kan också köpas i Infonnationsbokhandeln. Malmtorgsgatan 5. Stockholm

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL IS BN 91-38-10795-3 stodmokn 1991 lSSN 037s-250x

Till statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Genom beslut den l februari 1990 bemyndigade regeringen chefen för att tillkalla en särskild utredare med

Justitiedepartementet

uppdrag att se över vissa kriminalvårdsfrâgor.

Närmare bestämt gäller uppdraget att, inom ramen för nuvarande överväga och lämna ñrslag till åtgärder i syfte

påñljdssystem,

att vidga tillämpningsområdet för icke frihetsberövande påföljder och förbättra formerna för verkställighet av fängelsestraff. Uppdraget omfattar inte frågan om helt nya påföljdsformer och inte heller de särskilda problem som gäller samhällets åtgärder för att

och komma till rätta med

förebygga ungdomsbrottsligheten.

Med stöd av bemyndigandet utsågs den 28 febmari lagmannen Johan Leche till utredare. Till expert utsågs den 23 mars byråchefen vid kriminalvårdsstyrelsen Per Colliander och till sekreterare den 28 februari hovråttsassessom Ulla Nilsson.

Utredningen har antagit namnet påföljdsutredningen.

Genom beslut den 28 september 1990 har Justitiedepartementet

överlämnat justitieombudsmannens (JO) beslut den 15 juni 1990

229-1990). I beslutet behandlas frågan, om domstol i

(Dnr

samband med att den bestämmer påföljden till s.k. kontraktsvård kan förordna att den dömde skall kvarbli i häkte till dess han överlämnas för föreskriven kontraktsvård (se härom även

beslut den 7 juni 1990 i ärende 859-90-22).

justitiekanslems

Vidare har regeringen genom beslut den 1 november 1990 överlämnat en skrivelse av den 14 maj 1987 från biträdande byrå-

föreståndaren Ann-Sofie Dufvander, frivårdens behandlingscentral i Stockholm, angående urinprovskontroll av klienter som står under Övervakning av frivården.

Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande (SOU 1991:45) PÅFÖIJDSFRÅGOR Frigivning från anstalt, m.m.

l betänkandet behandlas i huvudsak endast den del av uppdraget som avser formerna för verkställighet av fängelsestraff. Påföljdsutredningens avslutande arbete kommer att inrikta sig på att sammanfatta vissa idéer och visst material som är av betydelse för fortsatta överväganden rörande de icke frihetsberövande på-

följderna.

Malmö den 29 april 1991

Johan Leche

/Ulla Nilsson

Innehåll

Förkortningar

Sammanfattning

Författningsförslag

l Förslag till lag om ändring i brottsbalken . . . . . . . 17 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. . . . . . . . . . . . . . 48 4 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 5 till förordning om ändring i förordningen

Förslag

(1974:248) om kriminalvård i anstalt . . . . . . . . . . 52

6 Förslag till förordning om ändring i frivårdstörordningen (1983:250) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 1.1 Direktiven. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .61 i 1.2 Utredningsarbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 1.2.1 lnfomiationsinhåmtande m.m . . . . . . . . . . 64

1.2.2 Betänkandets innehåll . . . . . . . . . . . . . . 65 1.3 Den villkorliga frigivningen . . . . . . . . . . . . . . 66 1.3.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .66 1.3.2 Gällande regler om Villkorlig frigivning . 67

1.3.3¶Fängelsestraftlcomnxitténs förslag . . . . . 68

1.3.4¶Behandlingen av fängelsestraffkorrunitténs

förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 1.3.5 Våra utgångspunkter när det gäller den

framtida regleringen av den villkorliga frigivningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69

Vår kriminalpolitiska uppfattning . . . . . . . . . . 71 Allmänt om kriminalpolitik . . . . . . . . . . . . . . 71 Påtöljdemas utformning . . . . . . . . . . . . . . . . 72 Påföljdemas användning i ett tidsperspektiv . . . . 75

1010M10um.-

2.3.1 Användandet av tängelsestraffet . . . . . . 75 2.3.2 Fängelsestraffens längd . . . . . . . . . . . 77 2.3.3 Användningen av alternativa påföljder . . 78 2.4 Brottsutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 2.5 Hur skall det kriminalpolitiska målet att minska bruket av ñngelse nås? . . . . . . . . . . . . . . . . 79 2.5.1 Utgângspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . 79 2.5.2 Den villkorliga domen . . . . . . . . . . . . 80 2.5.3 Skyddstillsynen . . . . . . . . . . . . . . . . 82 2.5.4 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 2.6 Permissioner och andra vistelser utanför anstalt . . 86 2.6.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 2.6.2 Närmare om frigivningspermission . . . . 87

Vissa frågor om verkställighet i anstalt . . . . . . . 89 Anstaltsplacering m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 89 3.1.1 Gällande rått . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 3.1.2 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . 93 3.2 Vistelse utanför anstalt . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 3.2.1 Gällande rått . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 3.2.2 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . 112

3.3 Vissa frågor om särbehandling med stöd av 7 §

tredje stycket KvaL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116

3.3.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116

3.3.2 Överväganden och förslag . . . . . . . . . 117 3.4 Disciplinära åtgärder m.m. . . . . . . . . . . . . . . 119

3.4.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119

3.4.2 överväganden och förslag . . . . . . . . . 121 3.5 Urinprovskontroll i anstalt . . . . . . . . . . . . . . . 127

3.5.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127

3.5.2 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . 132

Vissa frågor med anknytning till den villkorliga

frigivningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 4.1 särbehandling av vissa intagna . . . . . . . . . . . 137

4.1.1 särbehandling av lörstagângare . . . . . . 137

4.1.2 särbehandling av ungdomar . . . . . . . . 138 4.2 Övervakning efter villkorlig frigivning . . . . . . . 142

4.2.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142

4.2.2 överväganden och förslag . . . . . . . . . 145

Frigivningspermissiøn . . . . . . . . . . . . . . . . . 149

Tidigare regler för frigivningspermission och

Villkorlig frigivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 5.2 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 5.3 överväganden och Förslag . . . . . . . . . . . . . . . 151

5.3.1¶Möjligheterna till frigivningspermission

bör utökas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151

5.3.2 Bör anstalten eller frivården ha ansvar för

den intagne under frigivningspermissionenN52

5.3.3 Var bör ansvaret läggas inom anstalten? . 154

5.3.4 Hur ställer sig vårt förslag i förhållan-

de till normaliseringsprincipen? . . . . . . 156

5.3.5 Kontaktman enligt socialtjänstlagen . . . . 158

5.3.6 Anstaltsplaceringens betydelse för den nya

frigivningspermissionen . . . . . . . . . . . 159 5.3.7 Under hur lång tid bör frigivningspennissio-

nen pågå? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 5.3.8 Hur lång tid bör vara verkställd innan den in-

tagne fâr frigivningspermission? . . . . . . 162 5.3.9 Bör vissa intagna få en gynnsammare behand-

ling? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 5.3.10 Vad bör gälla för den intagne under frigiv-

ningspermissionen? . . . . . . . . . . . . . . 168 5.3. ll Når skall frigivningspermissionen håvas? 172 5.3. 12 Skall den intagne kunna beviljas ny frigiv-

ningsperrnission efter det att beslut om häv-

ning fattats? . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 5.3. 13 Skall tiden utanför anstalten tillgodoräknas

som verkställd? . . . . . . . . . . . . . . . . 174 5.3. 14 Vem skall besluta om att frigivningspermissio-

nen skall hävas? . . . . . . . . . . . . . . . 174 5.3.l5 Ordningen för prövningen . . . . . . . . . 177

Övriga fiâgør . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 Omhändertagande efter dom på kontraktsvård . . . 179 6.1.1 Allmänt om skyddstillsyn . . . . . .- . . . . 179 6.1.2 Kontraktsvârd . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 6.1.3 och förslag . . . . . . . . . 183

överväganden

6.2 Urinprovskontroll i frivården, m.m . . . . . . . . . . 186 6.2.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 6.2.2 och . . . . . . . . . 188

överväganden förslag

Specialmativering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken . . . 193 Förslaget till lag om ändring i om kriminal-

lagen

vård i anstalt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 Förslaget till lag om ändring i om

lagen beräkning

av stralltid m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210

7.5 Förslaget till lag om ändring i utlârmingslagen . . 211

8 Genomförandet av förslagen . . . . . . . . L . . . . 213 8.1 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213

8.1.1 Förslaget rörande frigivningspermissionen 213

8.1.2¶Förslaget om slopande av övervakning

efter Villkorlig frigivning . . . . . . . . . . 216

8.1.3 Övriga förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . 217 8.2 Ikraftträdande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218

8.2.1 Förslaget rörande frigivningspermissionen 218

8.2.2 Övriga förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . 218

Bilaga 1 Kriminalvårdens organisation . . . . . . . . . . . 219

Bilaga 2 Kriminalvårdsstryrelsens beskrivning av anstaltemas

Verksamhetsinriktning . . . . . . . . . . . . . . . . 220 Bilaga 3 Urinprov och narkotika . . . . . . . . . . . . . . 270

Forkortnmgar

BrB Brottsbalken

Ds Departementsserien

JuU Justitieutskottet KvaL Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt KvaLF Förordning (1974:248) om kriminalvård i anstalt

(omtryckt och namnåndrad, SFS 1990:1021) KvaLK (1974:248) med vissa föreskrifter

Kungörelsen

rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt, numera KvaLF; se ovan. KVVFS Kriminalvårdsverkets författningssamling LU Lagutskottet

rskr. Riksdagsskrivelse

prop. Regeringens proposition

SFS Svensk ñrfattningssamling

SOU Statens offentliga utredningar SRL Statens Rättskemiska Laboratorium

Sammanfattning

Vårt uppdrag

l våra direktiv formuleras vårt uppdrag sammanfattningsvis så att vi skall överväga möjligheterna att vidareutveckla innehållet i de påföljder som utgör alternativ till fángelsestraffet och mot denna bakgrund pröva behovet av justeringar av vissa bestämmelser angående valet mellan fängelsestraff och andra påföljder samt se över vissa frågor om verkställigheten av fängelsestraff.

till uppdraget är att det direktiven är

Bakgrunden enligt

angeläget att kontinuerligt pröva i vad man det finns möjligheter att minska användningen av fängelsestraff genom att utveckla och effektivisera frivårdspåföljdema. Man bör också, enligt direktiven,

fortlöpande överväga möjligheterna att genom ändringar av

reglerna om innehållet i och utfommingen av verkställigheten av fängelsestraffet motverka frihetsberövandenas negativa

verkningar

och underlätta för den dömde att anpassa sig i samhället.

Som särskild punkt tas i direktiven upp frågan, om man inom ramen för den villkorliga frigivningen bör särbehandla

någon

kategori, t.ex. ungdomar eller förstagångare.

Betänkandets innehåll

Av de frågor som tas upp i direktiven behandlas i betänkandet i huvudsak endast sådana som har att göra med verkställigheten av tängelsestraffet. Detta hänger samman med att ett utarbetande av ett betänkande också i de delar som rör frivårdspâföljdemas utfomming och användningsområde skulle kräva avsevärt mer tid än som stått till vårt förfogande. Vi kommer emellertid att avsluta vårt arbete med att sammanställa vissa idéer och visst material som är av betydelse för fortsatta överväganden rörande de icke frihetsberövande pâföljdema.

Utgángspunkter för vara överväganden

I direktiven anges att frågan om den framtida utfommingen av den villkorliga frigivningen f.n. bereds inom justitiedepartementet på grundval av fingelsestraftkommitténs förslag i betänkandet (SOU 1986:13-15) Påföljd för brott. Vi har, mot bakgrund av ut-

fommingen av kommittéförslaget och de uttalanden som gjorts i

den senaste budgetpropositionen (prop. 1990/9l:l00 bil.4 s. 32),

från framdeles kommer att utgått att den villkorliga frigivningen vara obligatorisk, omfatta i princip alla som avtjänat fängelsestraff och ske när två tredjedelar av strafftiden har avtjånats. Detta innebär att våra förslag år utfomiade efter en ordning som innebär att minimitiden för villkorlig frigivning är slopad liksom särbehandlingen av vissa långtidsdömda enligt 26 kap. 7 § brottsbalken (BrB).

Vår kriminalpolitiska uppfattning

Alldeles klart är brottsligheten ett allvarligt samhällsproblem. Det

är därför angeläget att på olika sätt försöka minska det antal brott som begås. Enligt vår år det emellertid viktigt att inse

uppfattning

att utfominingen av de olika och av reglerna för deras

påföljdema

användning har mycket begränsad betydelse för brottsnivån i

samhället. Det är alltså i huvudsak andra faktorer som är avgörande för denna.

Detta innebär inte att det är oväsentligt hur påñljdssystemet utfomias. Dels är det viktigt att varje brott möts med en reaktion som är rimlig med hänsyn till brottets svårhet, dels år det betydelsefullt att de krav som rättsákerheten och humaniteten ställer uppfylls. Enligt vår uppfattning bör det vara ett krirninalpolitiskt mål att minska användningen av till förmån

fängelsestraff

för påföljdema skyddstillsyn och Villkorlig dom.

Verkstålligheten av de olika påföljdema bör inriktas på att underlätta den dömdes anpassningi samhället. Grunderna för 1974 års kriminalvårdsrefomi ligger alltså fast. Dessa innebär bl.a. att kriminalvården i anstalt skall utfomias så att de skadliga följderna av frihetsberövandet minskar.

Frigivningspermission

Huvudförslaget i betänkandet avser införandet av en ny typ av

frigivningsperrnission.

Den nya frigivningspermissionen skall vara obligatorisk och omfatta alla som undergår fängelsestraff på fyra månader eller mer. Permissionen skall äga rum omedelbart ñre den

villkorliga

frigivningen och pågå i tjugo dagar eller, om straffet uppgår till åtta månaders fängelse eller mer, trettio dagar.

För ungdomar skall gälla en specialregel. Intagna som inte fyllt tjugotre år när de påbörjar avtjånandet av fängelsestraffet skall ha frigivningspermission från den tidpunkt när de avtjänat halva

strafftiden. Dock skall frigivningspennissionen inte i något fall överstiga sextio dagar. Detta innebär att upp till och med en strafftid på ett år påbörjas frigivningspermissionen vid halvtid och därefter sextio dagar före dagen för

Villkorlig frigivning.

Under fri givningspennissionen skall anstalten svara för kontrollen av den dömde. Anstaltspersonalen skall också se till att de

frigivningsförberedelser som vidtagits under anstaltstiden omsâtts

i praktiskt handlande. Härvid år det den kontaktman inom anstalten som haft hand om den intagne som har ansvaret.

För skall anstalten lämna de ñrskrifter

frigivningspermissionen

som behövs. En kontaktföreskrift skall alltid ges. Om den frigivne mot en föreskrift som gäller för honom skall frigivningsbryter i hävas. Detta leder till att han får avtjäna

permissionen princip fram till för den villkorliga frigivningen, i tiden, tidpunkten

anstalt. vara oskäligt kan han Om något sådant skulle uppenbart

emellertid beviljas fortsatt frigivningspermission.

Den villkorliga frigivningen

Vi anser att det kan finnas skäl att i samband med verkställighet av särbehandla både och dem som inte

fängelsestraff ungdomar

sådant straff. Att detta inom ramen för den

tidigare avtjänat göra

stöter emellertid svårigheter i villkorliga frigivningen på sådana olika hänseenden att vi stannat för att så inte bör ske. vår innebär övervakningen efter Villkorlig

Enligt uppfattning

även om den innehåller moment av stöd och hjälp, en

frigivning,

och därmed en form av straff. Det år vår frihetsinskrânkning att man i samband med en övergång till allmän

uppfattning

inte behöver ha tillgång till detta extra

tvåtredjedelsfrigivning

straff efter anstaltsvistelsen. Vi föreslår därför att denna över- En ersättning för stöd- och hjälpfunktionen ges

vakning slopas.

inom ramen för frigivningspermissionen. Efter den villkorliga skall den behov av stöd och hjälp till-

frigivningen frigivnes

inom ramen för på samma sätt som för

godoses socialtjänsten

övriga medborgare i samhället.

Verkställighet i anstalt

När det gäller verkställighet i anstalt lämnar vi en utförlig för de regler som styr anstaltsplaceringen och de olika

redogörelse

av vistelse utanför anstalt. Vi tar också upp frågan om typerna av l den delen konstaterar vi

omfattningen pennissionsrnissbruket.

att det, i förhållande till det antal som beviljas, är

perrnissioner

sällan som den intagne avviker eller begår nya brott

påfallande

under pennissionen samt att utvecklingen under senare tid gått i positiv riktning i detta avseende.

F.n. kan, som en disciplinår åtgärd, beslutas att viss tid som en intagen avtjänat fängelsestraff inte skall inräknas i verkställigheten. Vi anser att befogad kritik kan riktas mot detta

system. Bl.a. pekar vi på att de rättssåkerhetsgarantier som bör omgårda varje frihetsberövande, vilket det ju här är frågan om, inte är uppfyllda. Enligt vår uppfattning bör dessa s.k. tidstillägg ersättas som disciplinär åtgärd av isolering under viss tid.

Omhändertagande efter dom på kontraktsvård

I vissa fall år det inte för det behandlingshem eller den

möjligt

vårdgivare, som skall svara för en kontraktsvård, att direkt i samband med domen ta hand om den dömde. För att inte denne, i de fall han år häktad i målet, skall släppas fri i avvaktan på att behandlingen kan påbörjas - med de risker för fortsatt missbruk som detta innebär - föreslår vi att domstolen skall kunna besluta att han skall vara omhändertagen under denna

övergångstid.

Omhändertagandet skall inte i något fall få pågå under mer än en vecka.

Ikraftträdande

Förslaget till frigivningspermission och av slopandet övervakning

efter Villkorlig frigivning kan träda i kraft ñrst i samband med

ändrade regler för Villkorlig frigivning. Övriga bör lagförslag

träda i kraft snarast, vilket bör kunna innebära

någon gång under våren 1992 eller senast den l juli det året.

Kostnader

En reform med obligatorisk Villkorlig för alla som frigivning

undergår fängelsestraff då två tredjedelar av strafftiden har avtjånats medför ett ökat platsbehov med 665 årsplatser. Genom-

förs vårt förslag om frigivningsperrnission reduceras detta platsbehov med ca 450 årsplatser.

Slopande av övervakningen av de villkorligt frigivna medför att 134 årsarbetskrafter frigörs från frivården. En del av dessa resurser måste emellertid överföras till anstaltsorganisationen för hanteringen av frigivningspermissionema. Övriga frigjorda resurser måste enligt vår mening utnyttjas för att göra de icke frihetsberövande påföljdema mera effektiva. Vi kan därför inte se att någon besparing kan göras på detta omrâde.

Ett genomförande av ñrslaget till ändrade regler för disciplinär bestraffning för intagna i anstalt medför ett minskat platsbehov på 15 årsplatser vilket motsvarar ca 6,2 milj. kronor

Författningsförslag

1 till

Förslag

om i brottsbalken

Lag ändring

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 26 12, 13, 15-17, 19, 20 och 22 §§ samt 37 kap. 7 §

kap.

skall upphöra att gälla, dels att fem nya paragrafer, 28 kap. 5 a, 5 b, 5 c och 6 b §§, skall införas, dels att 26 kap. ll, 14, 18 och 21 §§, 28 kap. 5, 6, 6a, 7 och 11 §§, 33 kap. 5 §, 34 kap. 4 §, 37 kap. 8, 10 och 11 §§ samt 38 kap. 3, 5, 6, 8, 12 och 13 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarandelydelse Föreslagen lydelse

I anslutning till att Villkorlig En intagen som

undergâr jrigivning äger rum eller lägst fyra månaders fängelse

senare kan beslutas att den skall, till förberedande av

frigivne skall stå under den villkorliga frigivningen,

övervakning, om det bedöms under viss tid omedelbart som påkallat. Sådant beslut före denna ha

frigivnings-

meddelas av fri vártlsmyndi g- permission. het i kriminalvårdsverket.

Har övervakning beslutats Frigivningspermissionen

men bedöms därefier att skall i tjugo

pågå dagar

övervakning inte längre är eller, om det straf som den

pákallad, får övervaknings- intagne avtjänar är fängelse

nämnden besluta att över- i lägst åtta månader, trettio vakningen skall upphöra. dagar.

skall utan En intagen som är under

Övervakningen

något särskilt beslut upphöra tjugotre är när han påbörjar sedan ett år av verkställigheten skall ha

prövotiden

har om inte annat frigivningspermission _frän

förflutit,

av 18 §. den tidpunkt han avtjänat

följer halva strafftiden. Frigiv-

ningspermissionen skall dock aldrig pågå längre än sextio dagar.

Om den intagne begär detoch det föreligger särskilda

skäl får _frigivningspermis-

sionen uppskjutas till en senare tidpunkt än som

följer av andra stycket.

Beslut härom fattas av

kriminalvärdsstyrelsen eller

den tjänsteman som styrelsen bestämmer.

14§

Den skall under Den frigivna skall under

frigivna

iakttaga sköt- prövotiden iaktta skötsamhet

prövotiden

samhet, efter förmåga söka och efter förmåga söka försörja sig samt i övrigt försörja sig. Har han förställa sig till ejierrättelse pliktats ersätta genom brottet vad som honom uppkommen skada, skall han

åligger

denna balk eller göra vad som står i hans

enligt enligt eller anvisning förmåga för att fullgöra föreskrifi

som meddelats med stöd denna skyldighet. därav. Han är skyldig att på kallelse instålla sig hos fri-

vårdsmyndigheten. Har han

förpliktats ersätta genom

brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra

denna skyldighet.

Når den frigivne står under övervakning, skall frivårdsmyndigheten genom tillsyn och förmedling av stöd och hjälp verka för att denne inte återfaller i brott och för att hans anpassning i samhället även i övrigt främjas. Frivårdsmyndigheten skall för detta ändamål fortlöpande hålla sig underrättad om

den frigivnes livsföring och

om hans förhållanden i

övrigt.

18§

Iakttar den frigivne inte vad lakttar den inte vad

frigivne

som åligger honom enligt som åligger honom enligt denna balk eller enligt före- 14 § får rätten, om åklagare

skrift, eller anvisning som före prövotidens utgång

meddelats med stöd därav, väcker talan därom,

får övervakningsnämnden,

utom att meddela föreskrift enligt 15 § eller fatta beslut i fråga som avses i 37 kap.

7 § första stycket,

l. besluta att varning skall l. besluta att skall

varning

meddelas den frigivne, eller meddelas den eller

frigivne,

2. besluta om övervakning 2. förklara den villkorligt av den _ñ-igivne under viss medgivna _friheten förverkad tid efter det att ett år av till en tid av högst en månad prövotiden har förjlutit, dock varje gång. längst till prövotiderzs utgång. Förverkande får dock ske

endast om den fri givne

allvarligt ásidosatt sina

áligganden.

Beslut om varning får inte

fattas efter prövotidens ut-

gång.

21§

Om förverkande av villkor- Om meddelande av varning ligt medgiven frihet och om och om förverkande av villvissa andra åtgärder, när korligt medgiven frihet, när den som dömts till fängelse den som dömts till fängelse finnes hava begått annat har begått annat brott, förebrott, stadgas i 34 kap. skrivs i 34 kap.

28 kap.

5§

skyddstillsyn skall vara förenad med övervakning från dagen för

domen. Rätten får dock förordna att övervakningen skall anstå till dess domen har vunnit laga kraft mot den dömde. Om domen

överklagas, kan högre rätt förordna att vidare verkställighet inte

får äga rum.

Övervakningen skall upphöra utan något särskilt förordnande när ett år av prövotiden har förflutit, om inte annat följer av fjärde stycket eller av 7 eller 9 §.

Har verkställigheten avbrutits till följd av beslut av högre rätt men döms den tilltalade därefter ändå till skyddstillsyn, skall den tid under vilken verkställighet ej ägt rum inte räknas in i prövotiden eller den tid som anges i andra stycket.

Har skyddstillsyn förenats med som den dömde

behandlingsplan

har åtagit sig att följa, får rätten i domen ñrordna om

längre

övervakningstid än vad som anges i andra stycket. Tiden får dock inte sättas längre än vad som behövs ñr att skall

behandlingen

kunna slutföras och får inte

överstiga prövotiden.

Övervakningen och den

övriga kriminalvården i

frihet bedrivs under ledning

av frivårdsmyndigheten.

5a§

Rätten skall i domen för-

ordna övervakare, om inte

särskilda skäl talar emot

det.

Har rätten inte förordna:

övervakare skall frivârds-

myndigheten göra detta.

Frivårdsmyndigheten får

också vid behov förordna en

eller flera personer att

biträda vid övervakningen.

25 § 5 b §

kap.l3

Den skall, om han Under övervakningstiden

frigivne

står under skall den dömde hålla över-

övervakning, hålla övervakaren under- vakaren underrättad om sin råttad om sin bostad, sin bostad, sin arbetsanstållning

och andra och andra förhållanden av arbetsanställning förhållanden av betydelse betydelse ñr övervakningen, för övervakningen, på kal- på kallelse instålla sig hos lelse inställa hos över- övervakaren och i övrigt

sig

vakaren och enligt enligt hans anvisningar

i övrigt hans upprätthålla förbindelse med

anvisningar upprätthål-

la förbindelse med honom. I honom. I den mån frivårdsden mån har bestämt

frivårdsmyndig- myndigheten heten har bestämt det gäller det, gäller vad som nyss har vad som har om sagts om övervakaren även

nyss sagts övervakaren även tjänsteman tjänsteman vid frivårdsmynvid frivårdsmyndigheten digheten eller arman person. eller annan person.

26 kap. 5c§

14 §

Den skall under Den dömde skall under

fiigivne

skötsam- prövotiden iaktta skötsam-

prövotiden iakttaga

het, efter förmåga söka het, efter fönnåga söka

sig samt i övrigt försörja sig samt i övrigt försörja ställa till rätta sig efter vad som

sig efterrätteLse

vad som honom åligger honom enligt denna

åligger

denna balk eller enligt balk eller enligt föreskrift

enligt

ñreskrift eller anvisning eller anvisning som medsom meddelats med stöd delats med stöd därav. Han därav. Han år att på är skyldig att på kallelse in-

skyldig

kallelse inställa sig hos fn- stålla sig hos frivårdsmyn-

Har han digheten. Har han förpliktats

vårdsmyndigheten.

ñrpliktats ersätta genom ersätta genom brottet

uppbrottet uppkommen skada, kommen skada, skall han skall han göra vad i hans göra vad som står i hans förmåga står att fullgöra att

ñmiâga för fullgöra

denna skyldighet. denna

skyldighet.

När den frigivne står under Under

övervakningstiderz

övervakning, skall frivårds- skall

frivårdsmyndigheten

myndigheten genom tillsyn genom tillsyn och förmedoch fönnedling av stöd och

ling av stöd och hjälp verka hjälp verka för att denne för att den dömde inte

begår

inte âterfaller i brott och för nya brott och för att hans att hans anpassning i sam- anpassning i samhället även hället även i övrigt främjas. i övrigt främjas. Frivårds- Frivårdsmyndigheten skall myndigheten skall för detta för detta ändamål fortlöpan- ändamål hålla

fortlöpande

de hålla sig underrättad om underrättad om den

sig

den _frigivnes livsföring och dömdes och om

livsföring

om hans förhållanden i hans förhållanden

i övrigt.

övrigt.

26 kap.

15 § 6§

När det finns skäl att anta När det finns skäl att anta att den _frigivne för sin an- att den dömde för sin anpassning i samhället behöver i samhället behöver

passning

stöd av en särskild föreskrift stöd av en särskild föreskrift om vad han har att iaktta om vad han har att iaktta under prövotiden, får en under prövotiden, får rätten sådan föreskrift meddelas i domen meddela en sådan för viss tid eller tills vidare. föreskrift för viss tid eller Särskild föreskrift får avse tills vidare. Särskild före-

skrift får avse

1. vistelseort eller bostad 1. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt under viss tid, högst ett år åt gången, gången, 2. arbetsanställning, annan 2. arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller ut- förvärvsverksamhet eller utbildning, bildning, 3. läkarvård, nykterhetsvård 3. läkarvård, nykterhetsvârd eller annan vård eller be- eller annan vård eller behandling i eller utom sjuk- handling i eller utom sjukhus eller annan dylik in- hus eller annan sådan inråttning. rättning.

Har den frigivne förpliktats Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet upp- ersätta genom brottet uppkommen skada, má med- kommen skada, fár rätten delas föreskrifter rörande meddela föreskrifter om tid tid och sätt ñr skadestånds- och sätt för fullgörande av

i skadeståndsskyldigheten i

skyldighetens fullgörande

den man sådana föreskrifter den mån sådana föreskrifter

till inte med hänsyn till den ej med hänsyn den _frigivnes ekonomiska situation dömdesekonomiskasituation och omständigheter och övriga omständigheter

övriga

kan antagas motverka hans kan antas motverka hans ananpassning i samhället. passning i samhället.

Vidare får rätten i domen

meddela föreskrift enligt 27 kap. 5 § andra stycket.

Om den står under Övervakningsnâmnden får

frigivne

får särskild meddela en särskild före-

övervakning,

föreskrift meddelas om vad skrift om vad som skall som skall för denna. I för övervakningen. I

gälla gälla sádanföreskrifi får anges på föreskrifter: får anges på

vilket sätt och i vilken om- vilket sätt och i vilken omfattning den frigivne skall fattning den dömde skall

hålla kontakt med övervaka- hålla kontakt med övervakaren eller ren eller

frivårdsmyndig- frivårdsmyndig-

heten. Vidare får föreskrivas heten. Vidare får föreskrivas skyldighet för den frigivne skyldighet för den dömde att att lärrma underrättelse till lämna underrättelse till överövervakaren eller frivårds- vakaren eller frivårdsmynmyndigheten om utevaro digheten om utevaro från från skola eller skola eller annan

arbetsplats, arbetsplats,

annan i föreskriften angiven i föreskriften angiven verkverksamhet eller inrättning. samhet eller inrättning.

6a§

I fall som avses i 30 kap. 9 § andra 3 skall rätten, om den

stycket

planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn, i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse i stället hade valts som påföljd.

I sådant fall skall vidare i I sådant fall skall vidare i domen alltid meddelas före- domen alltid meddelas föreskrift om den behandlings- skrift om den

behandlings-

plan som den dömde har som den dömde

plan åtagit åtagit sig att följa. En sådan sig att följa. Behandlings-

behandlingsplan får innehål- planen får, om det år nödla bestämmelser om att den vårdens eller

vändigt för

dömde är skyldig att genom-

behandlingens genomföran-

gå kroppsvisitation och de, innehålla bestämmelser kroppsbesiktning för kontroll om att den dömde, för konav att han inte missbrukar troll av att han inte missberoendeframkallande me- brukar beroendeframkallandel. de medel, skall vara skyldig

att enligt várdgivarens an-

visningar lämna blød-, urin-

eller utandningsprov.

I samband med en sådan får föreskrivas att den

behandlingsplan

som ansvarar för behandlingen skall anmäla till frivårdsmyndigheten och åklagaren om den dömde allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt planen.

26 kap. 6b§

16 §

andra stycket

Om den figivnes utveckling Om den dömdes utveckling och personliga förhållanden och personliga förhållanden

föranleder det, får i övrigt föranleder det, får i övrigt

ändra övervakningsnåmnden ändra övervakningsnämnden

eller upphäva meddelad eller upphäva meddelad föreskrift eller meddela ny ñreskrift eller meddela ny föreskrift. föreskrift.

16 §

första stycket

Föreskrifi enligt 15 § med- Intill dess övervakningsdelas av övervaknings- nämnden beslutat i frågan nämnd. Frivårdsmyndigheten får frivårdsmyndigheten får meddela sådan föreskrift meddela föreskrift som sägs för tiden intill dess nämnden i 6 § första, andra och har beslutati frågan. Vidare fjärde styckena. får kriminalvárdsnämnden meddela sådan föreskri i beslut om villkorlig frigivning.

26 kap.

17 §

Övervakaren må meddela Övervakarenfår meddela anvisningar i fråga om verk anvisningar i fråga om verk

ställandet av föreskrift enligt stållandet av föreskrift som 15 §, så ock medgiva till- sägs i andra stycket

och får fallig lättnad och vidtaga också medge lättnad

tillfällig

omedelbart erforderlig jämk- och vidta omedelbart erfor-

ning. derlig jämkning.

7 §

Iakttar den dömde inte vad Iakttar den dömde inte vad som åligger honom till följd som åligger honom till

följd av domen på skyddstillsyn, av domen på skyddstillsyn,

fâr övervakningsnämnden, får övervakningsnämnden,

utom att meddela föreskrift utom att meddela ñreskrift enligt 26 kap. 15 § eller andra och

enligt 6 § första, fatta beslut ifråga som avses _fjärde styckena eller fatta i 37 kap. 7 § första stycket, beslut som avses i 37

kap.

8 § första stycket, l. besluta att varning skall meddelas den dömde, eller 2. besluta om övervakning av den dömde under viss tid efter det att ett år av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång.

Har övervakning beslutats enligt första stycket 2 men bedöms denna inte längre vara påkallad, får övervakningsnämnden besluta att övervakningen skall upphöra. Samma gäller om rätten med stöd av 34 kap. 6 § beslutat om och denna pågått i

övervakning

ett år.

Åtgärd som avses i första stycket får inte beslutas av övervakningsnämnden efter prövotidens utgång.

11§

fråga om att undanröja skyddstillsynen eller att vidta

Uppkommer

åtgärd som avses i 7 § eller åtgärd för att den dömde skall underkasta sig vård eller behandling, eller har den dömde undandragit sig övervakningen, får övervakningsnämnden eller domstol vid vilken föres talan enligt 8 §, om omständigheterna föranleder det, förordna att den dömde skall på lämpligt sätt omhändertas i avvaktan på vidare förordnande. Ett sådant beslut skall omprövas så ofta anledning tiil det föreligger.

Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än en vecka. Om det finns synnerliga skäl får dock genom nytt beslut förordnas att han skall kvarhállas ytterligare högst en vecka.

Om det bedöms som pâkallat

får rätten, ifall som avses i

30 kap. 9 § andra stycket 3,

förordna att den dömde, om

han är häktad i målet, skall

vara omhändertagen till dess

han överförts till det be-

handlingshem eller den

vårdgivare som anges i

behandlingsplanen. Sådant omhändertagande får inte

pågå längre än en vecka.

Är den dömde omhändertagen när domstolen meddelar beslut att skyddstillsynen skall undanröjas får den förordna att han skall vara omhändertagen till dess beslutet vinner laga kraft.

Efter prövotidens utgång får den omhändertagne inte kvarhållas.

33 kap.

5 §

Dömes någon till på viss tid eller förordnar med

fängelse rätten,

tillämpning av 34 kap. 1 § l, att sådan skall avse

påföljd ytterliga-

re brott, och har den dömde med av misstanke om

anledning

brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten

som anhållen, häktad eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt

9 § lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del dårunder icke skett

samtidigt verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkstållts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet må

ringa, förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkstållt

genom frihetsberövandet.

Undanröjes Villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, äger, i den mån inte

tillgodoråknande

skett första eller tredje första

enligt stycket, stycket tillämpning

även i om

fråga

l. frihetsberövande som den domen eller

föregått villkorliga

domen på skyddstillsyn, 2. frihetsberövande som förordnats att

föregått dom genom vilken den villkorli ga domen eller skall

skyddstillsynen avse även ytterligare brott samt

3. sådant omhändertagande 3. sådant

omhändertagande

som avses i 28 kap. 11 § som avses i 28 11 §

kap.

tredje stycket. tredje och jjärde styckena.

Dömes någon till böter och har han med av misstanke

anledning

om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten

i första må ñrordnas att påföljden

på sätt som angives stycket,

skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

34 kap.

4 §

Tillämpas 1 § 1 eller 2 beträffande någon som villkorligt frigivits från må, om brottet begåtts under prövotiden, den

fängelse,

medgivna friheten eller del därav förklaras förverkad. villkorligt

Vid bedömande av om förverkande bör beslutas och i så fall av hur stor del av den medgivna friheten som skall

villlkorligt

förklaras förverkad skall beaktas, om den tidigare och den nya

är likartade, om brottsligheten i båda fallen år brottsligheten allvarlig samt om den nya brottsligheten är svårare eller lindrigare

mellan än den tidigare. Vidare skall beaktas den tid som förflutit brotten.

Beslutas ej förverkande Beslutas inte förverkande enligt första stycket, äger enligt första stycket, får rätten besluta som rätten i stället meddela den

åtgärd

avses i 26 kap. 18 § eller dömde varning eller förlänga

prövotiden med prövotiden med högst ett år ñrlänga

den vid utöver den vid frigivningen högst ett år utöver

bestämda tiden. bestämda tiden.

frigivningen

Förverkande eller beslutas, med

åtgärd som nyss sagts må ej mindre i mål vari den frigivne häktats

fråga därom uppkommer eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

37 kap.

7 §

första stycket 8§

Den som har dömts till Den som har dömts till fängelse får begära prövning skyddstilLsyrt får begära

av en frivárdsmyndighets av en frivårdsprövning

beslut enligt 26 kap. II §, myndighets beslut 28

enligt

12 § andra meningen eller kap. 5 a § andra stycket, 13 § andra meningen hos 5 b § sista meningen eller den övervakningsnämnd 7 § första stycket 2 hos den inom vars verksamhetsom- övervakningsnämnd inom råde frivårdsmyndigheten är vars verksamhetsområde friverksam. Nämnden får vårdsmyndigheten är verkockså självmant ta upp ett sam. Nämnden får också sådant beslut till omprövning självmant ta upp ett sådant och i övrigt fatta beslut i ett beslut till och i

omprövning

ärende, vars avgörande övrigt fatta beslut i ett ärenenligt någon av de bestäm- de, vars avgörande enligt melser som har angetts nu av de bestämmelser

någon ankommer på frivårdsmyn- som har nu ankom-

angetts

digheten. Frivårdsmyndig- mer på frivårdsmyndigheten.

heten kan hänskjuta ett kan

Frivårdsmyndigheten

sådant ärende till nämnden ett sådant ärende

hänskjuta

ñr avgörande. till nämnden ñr avgörande.

8§

andra stycket

Den som har dömts till Övervakningsnämtzds beslut skyddstilLsyn får genom be- i frågor som avses i 28 kap. svär hos hovrätt föra talan 6 § andra och

första, jiârde

mot övervakningsnâmnds be- styckena, 7 eller ll § får slut i frågor som avses i 26 hos hovrätt. Be-

överklagas

32 SOU l99lz45

kap. 15§ eller 28 kap. 7 svärstiden räknas från den eller 11 §. Besvärstiden dag då den dömde erhöll del räknas från den dag då han av beslutet. erhöll del av beslutet.

l0§

Frivårdsmyndighets och Frivårdsmyndighets och övervakningsnämnds beslut övervakningsnåmnds beslut som avses i 7 och 8 §§ som avses i 8 § skall gälla länder omedelbart till omedelbart om inte annat

efter-

rättelse, såvida ej annorlun- ñrordnas. da förordnas.

1l§

Talan md ej föras mot beslut Övervakningsnämnds beslut som denna balk med- i andra fall än som avses i 8

enligt

delas av övervakningsnämnd § och hovrätt.: beslut enligt i andra fall än i 7 och 8 §§ 8 § eller enligt 26 kap. 18 § sagts, av hovrätt enligt 8 § får inte överklagas. eller av kriminalvårdsnämnden.

38 kap.

3§

Fråga om åtgärd enligt 27 Fråga om åtgärd enligt 26 kap. 5 § tredje stycket eller kap. 18 §, 27 kap. 5 § 6 § upptages av den rätt tredje stycket eller 6

§4

som först avgjort det mål upptas av den rätt som först vari medddelats villkorlig avgjort målet. dom.

Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid inom vars område

tingsrätt, den övervakningsnärrmd som har gjort framställning i ärendet är

verksam, eller vid den rätt som först avgjort det mål vari

skyddstillsyn ådömts.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter ñnner det lämpligt.

5§

Talan som avses i 27 kap. 6 Talan som avses i 26

kap.

§ eller 28 kap. 8 § skall 18 §, 27 6 § eller 28

kap.

anses anhängiggjord, då kap. 8 § skall

anses anhängansökan om målets upp- då ansökan om

iggjord,

tagande delgavs den dömde. målets upptagande delgavs

den dömde.

6§

Nämndemän skall deltaga Nämndemän skall

deltaga

vid underrätts avgörande av vid underrätts avgörande av fråga, som avses i 2 eller 2 som avses i 2 eller 2

fråga,

a § eller i 27 kap. 6 §, 28 a § eller i 26 kap. 18 §, 27 kap. 9 § eller 34 kap. 10 § kap. 6 §, 28 9 § eller

kap.

andra stycket eller 18 §. 34 10 § andra stycket

kap.

Detsamma skall gälla i fråga eller 18 §. Detsamma skall om undanröjande av påföljd gälla i fråga om undanröjanenligt 34 kap. l § 3, för- de av påföljd enligt 34

kap.

verkande av villkorligt med- l § 3, förverkande av villgiven frihet eller annan korligt medgiven frihet eller åtgärd enligt 34 kap. 4 § annan åtgärd enligt 34

kap.

samt åtgärd enligt 34 kap. 4 § samt åtgärd enligt 34

5 § tredje stycket eller 34 kap. 5 § tredje stycket eller kap. 6 § andra stycket. 34 kap. 6 § andra stycket.

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § tredje stycket

är underrätt domför eller 28 kap. ll § första och andra styckena, med en lagfaren domare.

3 §

I mål om enligt 2 I mål om åtgärd enligt 2

åtgärd

eller 2 a § eller 27 kap. 5 § eller 2 a § eller 26 kap. 18

eller 6 §, 28 §, 27 kap. 5 § tredje stycket

tredje stycket

9 § eller 34 kap. 10 § eller 6 §, 28 kap. 9 § eller

kap.

andra skall underrätt 34 kap. 10 § andra stycket

stycket

lämna den dömde tillfälle att skall underrätt lämna den

dömde tillfälle att yttra sig. yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall till- Begär han att bli hörd muntfälle därtill beredas honom. ligen, skall tillfälle därtill I mål om 34 beredas honom. I mål om

åtgärd enligt

kap. 18 § skall den dömde åtgärd enligt 34 kap. 18 § lämnas tillfälle skall den dömde lämnas

att yttra sig där så är möjligt. Rättens tillfälle att yttra sig där så är

av saken sker ge- Rättens avgörande

avgörande möjligt.

nom beslut. av saken sker genom beslut.

§ första och andra får beslutas Åtgärd enligt 28 kap. ll styckena utan att tillfälle bereds den dömde att yttra sig.

12 §

Det polismyndighet Det åligger polismyndighet åligger

att lämna domstol, över- att lämna domstol, över-

kriminal- vakningsnämndoch frivårds-

vakningsnämnd,

várdsnämnden och frivårds- myndighet handräckning för

handräckning för den dömdes inställande i

myndighet

den dömdes inställande i mål eller ärende enligt

mål eller ärende denna balk eller ñr hans

enligt

denna balk eller för hans 28

omhändertagande enligt

omhändertagande enligt 26 kap. ll §. kap. 22 § eller 28 kap. 11 §.

13 §

Kriminalvårdsstyrelsen eller, efter styrelsens

bemyndigande,

chefen för kriminalvårdsregionen kan ändra vad en

frivårdsmyn-

dighet har beslutat enligt denna balk. Styrelsens beslut i en sådan fråga kan inte överklagas. Detsamma gäller i om

fråga regionchefens beslut, som dock kan ändras

av styrelsen.

Första stycket gäller inte Första stycket gäller inte beslut som avses i 26 beslut som avses i 28

kap. kap.

II §, 12 §andra meningen, 5 a § andra

stycket, 5 b §

13§ andra meningen eller sista eller

meningen 6 b § I6§ första stycket andra andra

stycket.

meningen.

2 till

Förslag

om i (1974:203) om

Lag ändring lagen

kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt dels att 55 § skall upphöra att gälla dels att 6, 7, 11, 16, 32, 33, 34, 47-50, 54, 56 och 60 §§ skall ha följ ande lydelse.

Vid fördelning av de intagna mellan lokalanstalter och riksanstalter skall följande allmänna riktlinjer vara vägledande.

Den som undergâr fängelse Den som undergâr fängelse i högst ett år skall företrä- i högst ett år skall företrädesvis vara i lokal- desvis vara placerad i lokal-

placerad anstalt, om inte annan place- anstalt, om inte annan placering är pâkallad med hänsyn ring är pâkallad med hänsyn till fara för att till fara för att

föreliggande föreliggande

den dömde stör den dömde allvarligt stör

allvarligt

att nyttja ordningen genom att bruka

ordningen genom

eller förfara olagligt med eller på annat sätt förfara narkotika eller annars av olagligt med narkotika eller säkerhetsskäl. annars av säkerhetsskäl.

Den som undergår fängelse Den som undergår fängelse i mer än ett år före- i mer än ett år placeras före-

placeras

trädesvis i riksanstalt. När trädesvis i riksanstalt. När så behövs för en ändamåls- så behövs ñr en ändamålsenlig förberedelse av frigiv- enlig förberedelse av frigivning, får den intagne över- ning skall, om inte särskilda föras till lokalanstalt. skäl talar däremot, den in-

tagne överföras till lokalanstalt.

Placering i sluten anstalt enligt 7 § tredje stycket skall ske i riksanstalt och därvid ñreträdesvis i sådan anstalt eller

avdelning

av anstalt som är särskilt att kraven

lämpad tillgodose på hög

säkerhet.

7§

Vid fördelning

av de intagna mellan öppna och slutna anstalter

iakttages följande.

Intagen bör placeras i anstalt, om icke annan

öppen placering är

påkallad med hänsyn till säkerhetsskäl eller med till

hänsyn att

möjlighet bör beredas honom till sådant arbete eller sådan

undervisning, utbildning eller särskild som icke behandling lämpli-

gen kan anordnas i öppen anstalt.

Vid av om Vid

bedömningen bedömningen av om

säkerhetsskäl päkallar annan säkerhetsskäl påkallar annan placering skall bland andra skall placering bland andra omständigheter beaktas om

omständigheter beaktas om

fara föreligger för att den fara

föreligger för att den

intagne skall avvika eller all- skall intagna awika eller

varligt störa ordningen störa allvarligt ordningen

genom att nyttja eller ñrfara att bruka eller genom på olagligt med narkotika. annat sätt

förfara olagligt

med narkotika.

Den som undergår fängelse i lägst fyra år och den som i annat fall har dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling som avser narkotika för eller försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till brott som nu

angetts

skall placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till arten av

hans eller annars kan befaras att han är särskilt brottslighet att avvika eller fortsätta en brottslig verksamhet av benägen karaktär innan verkställigheten i anstalt har avlutats. allvarlig

av om i Prövning av om placering i

Prövning placering

sluten anstalt skall ske med sluten anstalt skall ske med stöd av skall stöd av tredje stycket skall

tredje stycket

ske så snart verkställighet ske så snart verkställighet eller armars så påbörjas eller armars så

påbörjas

snart det ñnns anledning till snart det finns anledning till det. Ett beslut om sådan det. Ett beslut om sådan när skall omprövas när

placering skall omprövas placering

det finns till det, det finns anledning till det.

anledning

dock alltid inom sex måna-

der från föregående pröv-

ning.

11§

För att underlätta anpass- För att underlätta anpassi samhället kan den i samhället den

ningen ningen får

som är intagen i lokalanstalt som är intagen i lokalanstalt att under arbetstid medges att under arbetstid medges utföra arbete eller i utföra arbete eller deltaga i

deltaga undervisning, utbildning undervisning, utbildning

eller arman särskilt anordnad eller arman särskilt anordnad verksamhet utom anstalten. verksamhet utom anstalten. Vid anstalt som nu sagts bör Vid anstalt som nu sagts bör särskilda vidtagas särskilda åtgärder vidtas för

åtgärder

av att främja verksamhet av för att främja verksamhet detta slag. detta slag.

som avses i Medgivande som avses i

Medgivande

första stycket kan lämnas första stycket får lämnas även den som är intagen i även den som är intagen i

riksanstalt, om särskilda skål riksanstalt, om särskilda skål föreligger. Vad som har Vad som har

föreligger.

sagts nu gäller dock inte en sagts nu gäller dock inte en intagen som avses i 7 § som avses i

intagen 7 §

tredje stycket. tredje stycket.

l6§

Vid förberedande av inta- Vid förberedande av en intagens frigivning skall särskilt gens

_frigivningspennissiott

eftersträvas att bereda ho- eller skall särskilt

frigivning

nom lämplig arbetsanställ- eftersträvas att bereda honing eller annan försörj- nom arbetsanställ-

lämplig

ningsmöjlighet samt lämplig eller annan

ning försörj-

bostad. Kommer han att samt

ningsmöjlighet lämplig

behöva undervisning, ut- bostad. Kommer han att bildning eller ekonomiskt, behöva ut-

undervisning,

socialt eller medicinskt stöd, eller

bildning ekonomiskt, skall så långt möjligt åt- socialt eller medicinskt stöd gärder vidtagas för att till- skall så åt-

långt möjligt godose sådant behov. vidtas för att till-

gärder

godose sådant behov.

I den mån inte kan

_fiâgan

lösas pá annat sätt skall

anstalten sörja den

för

intagnes behov av bostad

och ekonomiskt bistånd

under _frigivningspermissio-

nen.

32§

För att underlätta För att underlätta anpass-

anpassningen i samhället kan ningen i samhället får en in-

tillstånd att tagen beviljas tillstånd att intagen beviljas lärrma anstalten för viss kort lämna anstalten för viss kort tid om tid (korttidspermission), om

(korttidspennission),

fara för fortsatt om inte påtaglig fara för

ej påtaglig

brottslig verksamhet eller fortsatt brottslig verksamhet avsevärd fara för annat eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger. Vid be- missbruk föreligger. Vid bedömningen skall särskilt be- dömningen skall särskilt beaktas om den intagne har aktas om den intagne har

eller förfarit brukat eller på annat sätt

nyttjar olagligt

med narkotika inom anstal- förfarit olagligt med narkotiten eller utan skäl ka inom anstalten eller utan

giltigt

vägrat att lämna urinprov giltigt skål vägrat att lämna enligt 52 d §. urinprov enligt 52 d §.

får också ges, om annan särskild anledning

Korttidsperrnission

föreligger än som anges i första stycket.

En intagen som avses i 7 § tredje stycket fär ej beviljas korttidspermission med stöd av första stycket och får i övrigt beviljas sådan endast om synnerliga skäl föreligger därtill.

permission

För får För korttidspermission får korttidsperrnission

ställas de villkor som kan ställas de villkor som kan anses erforderliga beträffan- anses erforderliga beträffande vistelseort, anmälnings- de vistelseort, anmälnings-

eller annat. Är eller annat. Är

skyldighet skyldighet

noggrann tillsyn behövlig, noggrann tillsyn behövlig, kan föreskrivas att den ñreskrivas att den in-

får

intagne under tagne under pennissionen

perrnissionen

skall vara ställd under be- skall vara ställd under bevakning. Intagna som avses vakning. Intagna som avses

i tredje stycket skall vara i skall vara tredje stycket ställda under ställda under

bevakning. bevakning.

33§

1711förberedande av frigiv- Som framgår av 26 kap. ning kan en intagen som 11 § brottsbalken skall inavses i 26 kap. 7 § brotts- som

tagna undergår lägst

balken beviljas permission månaders

fyra fängelse

under viss längre tid omedelbart den villkor-

(frigiv- före ningspermission). Sådan liga frigivningen ha frigiv-

permission får inte beviljas ningspermission. för tid före den dag då två tredjedelar av straffet har avtjänats.

För _frigivningspermission Under frigivningspermissio-

fdr ställas de villkor som nen skall den hålla intagne kan anses erforderliga be- kontakt med anstalten på det trafande vistelseort, an- sätt och i den

omfattning

mälningsskyldighet eller som anstalten föreskriver. annat. Anstalten får också i

övrigt

föreskriva vad den intagne har att iaktta under pennis-

sionen. Sådan föreskrift får

avse visteLseon, bostad,

arbetsanställning, annan

förvärvsverksamhet eller

utbildning, läkarvård, nyk-

terhetsvárd eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller liknande inrättning.

Den intagne är skyldig att underrätta anstalten om förhâllanden som avses i en föreskrift som meddelats honom.

Underlåter den intagne att

följa en föreskrift som med-

delats honom eller att hålla anstalten underrättad enligt

fjärde stycket skall, om

underlâtelsen inte är ringa,

frigivningspermissionen

hävas.

Harfrigi vningspermissionen hävts skall den intagne avtjäna återstående tid, fram till tidpunkten för Villkorlig

i anstalt om inte

jrigivning,

detta med hänsyn till arten av den intagnes underlåtenhet och den återstående

verkställighetstidens längd

är uppenbart oskâlig.

Anstalten får förordna en

eller personer att

flera

biträda denna under frigivningspermissionen.

34§

Kan vis- Kan en intagen genom visen intagen genom telse utanför anstalt bli telse utanför anstalt bli föremål för särskilda åt- föremål för särskilda åt-

gärder som kan antas under- gärder som kan antas underlätta hans i lätta hans i

anpassning anpassning

samhället, kan han få med- samhället, han

får medges givande att ñr sådant ända- att ñr sådant ändamål vistas mål vistas utanför anstalten utanför anstalten under under lämplig tid, om sär- lämplig tid, om särskilda skilda skäl föreligger. Där- skäl Därvid skall

föreligger.

vid skall särskilt beaktas om särskilt beaktas om den den intagne behöver vård intagne behöver värd eller eller annan behandling mot annan mot miss-

behandling

missbruk av beroendefram- bruk av beroendeframkallankallande medel. de medel.

För vistelsen skall ställas de villkor som kan anses

erforderliga.

Vistelse utom anstalt för vård eller bör inte

behandling påbörjas

så tidigt att den planerade värd- eller blir kortare

behandlingstiden

än den beräknade återstående verkställighetstiden.

Innebär medgivandet att den intagne skall vistas på be-

handlingshem eller annan

liknande inrättning om

får, det är nödvändigt för vårdens eller

behandlingens genomförande, bestämmas

att den intagne kontroll

för

av att han inte missbrukar

beroendeframkallande me-

del skall vara att

skyldig enligt vârdgivarens anvis-

ningar lâmna blod-, urin-

eller utandningsprov.

Första stycket gäller ej en intagen som avses i 7 §

tredje stycket.

47§

Bryter intagen mot anbefalld Bryter intagen mot anbefalld ordning eller meddelade an- ordning eller meddelade anvisningar når han befinner visningar når han befinner sig inom anstalten eller sig inom anstalten eller utanför anstalten under utanför anstalten under tillsyn av personal inom tillsyn av personal inom kriminalvården, får discipli- kriminalvården, får disciplinär bestraffning åläggas när bestraffning åläggas honom andra stycket, honom enligt andra stycket,

enligt

om det ej ñreligger anled- om det ej föreligger anled-

att han skall låta sig ning att han skall låta sig

ning

rätta av anvisning eller råtta av anvisning eller tillsägelse eller om tillsägelse. Disciplinär be-

gärning-

en är av sådan beskaffenhet stramting får dock åläggas att bestraffning är om gämingen är av sådan

pâkallad

av hänsyn till ordningen beskaffenhet att bestraffning eller säkerheten inom an- är pâkallad av hänsyn till stalten. ordningen eller säkerheten

inom anstalten.

Som disciplinär bestraffning Som disciplinär bestraffning

kan kan den intagne

1. den intagne tilldelas l. tilldelas varning eller

varning eller

2. meddelas att 2. hållas avskild från andra

förordnande

viss bestämd tid, högst tio intagna under viss bestämd

icke skall inräknas i tid, dock längst under en

dagar,

verkställighetstiden för den sammanhängande tid om sju påföljd som den intagne un- dygn.

dergâr.

Kan den intagne inte hållas avskild på anstalten han

får

placeras i allmänt häkte.

48§

Vid prövning av fråga om Vid av om prövning fråga

disciplinär bestraffning disciplinär bestraffning

enligt 47 § andra stycket 2 47 § andra 2 enligt stycket skall beaktas om förseelsen skall beaktas om förseelsen får eller kan bedömas få får eller kan bedömas få andra följder för den in- andra för den in-

följder

tagne, särskilt i sådana särskilt i sådana tagne, hânseenden som avses i ll, hänseenden som avses i ll 32 eller 33 § denna lag. eller 32 §.

49§

Föreligger flera förseelser skall bestämmas

disciplinär bestraffning

gemensamt för samtliga förseelser.

Genom upprepade förord- Genom förordupprepade nanden enligt 47 § andra nanden 47 enligt § andra stycket 2 får den tid som stycket 2 får den tid som inte skall inräknas i verk- den skall hållas intagne

ställighetstiden ej överstiga, avskild inte överstiga,

l. beträffande den som i en månad

undergâr fängelse högst sammanlagt tio dagar,

2. beträffande den som undergår fängelse i mer än en men högst fyra månader sammanlagt femton dagar samt

3. beträffande den som undergär fängelse på längre tid än fyra månader sammanlagt fyrtiofem dagar.

50§

Under utredningen av ett disciplinärende får en intagen tillfälligt hållas avskild från andra intagna i den mån det är oundgångligen nödvändigt för att syftet med utredningen ej skall äventyras.

får r intet fall bestå Kan den Åtgärden längre än fyra dygn.

inte hållas avskild anstalten, tär han placeras i allmänt

intagne på

häkte, om detta är lämpligare än att han förs över till en annan anstalt. Den få den lättnad i avskildheten som är

intagne skall möjlig.

Tid som den intagne hållits

avskild eller varit placerad i

allmänt hälae enligt första

stycket skall avräknas från

tid som bestämts enligt 47 §

andra stycket 2.

54 §

som avses i 33 § Frågor som avses i 33 och Frågor

av kriminalvårds- 34 §§ samt i 39 § såvitt prövas nämnden. Detsamma gäller avser ñigivnirtgspennissiort frågor som avses i 34 §, om prövas av den övervakningsden intagne har dömts till nämnd till vars verksamhets-

i lägst tvá âr. omrâde anstalten hör.

fängelse

Övriga frågor enligt 34 § prövas av den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör.

56§

Intagen får hos kriminal- Den som är intagen får hos vârdsnämnden pákalla pröv- kammarrätt överklaga en ning av övervakningsnämn- övervakningsnâmnds beslut i dens beslut i frågor som frågor som avses i 33 och avses i 33 och 34 §§. 34 §§.

60§

Regeringen eller den myn- eller den

Regeringen myn-

dighet som regeringen be- som regeringen be-

dighet

stämmer kan föreskriva om stämmer kan föreskriva om

överflyttning till någon överflyttning till någon

arman kriminalvårdsmyn- annan kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdssty- dighet än kriminalvârdsstyrelsen eller till tjänstemän relsen eller till tjänstemän inom kriminalvården av inom kriminalvården av övervakningsnämnds be- övervakningsnämnds be-

fogenhet enligt 54 och 55 §§ fogenhet enligt S4 och 55 §§ samt av kriminalvârdsstyrel- samt av kriminalvârdsstyrel-

sens befogenhet enligt denna sens enligt denna

befogenhet

lag i andra fall än som avses i andra fall än som avses

lag

i 20 § andra stycket samt 20 i 20 § andra stycket, 20 a § a§. och 33 § femte och sjätte

styckena.

48 SOU 1991 :45

3¶Förslag till om i (1974:202) om

Lag ändring lagen

av strafftid m.m.

beräkning

Härigenom föreskrivs att 20 och 25 §§ lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

20§

För den som har För den som har börjat un-

börjat

viss tid dergå fängelse på viss tid

undergå fängelse på skall krirninalvårdsstyrelsen skall kriminalvårdsstyrelsen

så snart det kan ske faststäl- så snart det kan ske faststäl-

slut. la dagen ñr strafftidens slut la dagen ñr strafftidens

tvá samt tidpunken för villkorli g

överstiger stramiden

månader, skall frigivning och för prövoti-

styrelsen

därvid även fastställa tid- dens utgång.

punkten för Villkorlig frigiv-

ning och för prövotidens För den som undergárfärtg-

eller, om det är else i lägst fyra månader utgång

om ett sådant som skall styrelsen också faststäl-

fråga fall avses i 26 9 § första la dagen för frigivningskap. stycket första meningen permission.

brottsbalken, ange den eller de dagar, som är av betydelse för tillämpningen av bestämelserna om sådan

frigivning, samt den strajtid

som då återstår.

När omståndighetema ger anledning till det, får ett beslut enligt första stycket ändras.

25§

Skall dom på verk- Skall dom verk-

fängelse på fängelse

stållas sedan den dömde ställas sedan den dömde börjat undergå annat sådant börjat annat sådant

undergå

straff men innan han frigi- straff men innan han

frigi-

vits, skall strafftidema vits, skall strafftidema sammanläggas för bestäm- för bestäm-

sammanläggas

mande av slutdagen. mande av och de

slutdagen

övriga tidpunkter som anges

i 20 §.

4¶Förslag till om i utlänningslagen Lag ändring

(1989:529)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529) dels att det skall införas en ny paragraf, 4 kap. 9 a §, dels att 8 kap. 7 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4kap.

9a§

Verkställs utvisning av den

som har frigivningvpennis-

sion skall han anses vara

villkorligt frigiven från och

med dagen för frigivnings-

permissionen.

8 kap.

7 §

En beslut om avvisning skall verkställas även om

polismyndighets

det har överklagats.

Statens invandrarverks beslut om avvisning eller utvisning får verkställas fastän beslutet inte har vunnit laga kraft, om utlänningen har avgett nöjdförklaring.

Verkställighet får också ske om utlänningen har avgett nöjdlör» klaring beträffande en domstols dom eller beslut om utvisning på

av brott och åklagaren medger det. Verkställighet av grund

får dock inte ske förrän en âdömd långelsepålöljd har utvisningen

avtjånats eller verkställigheten av den har flyttats över till ett annat land.

En fängelsepáföüd skall

anses avtjânad när Villkorlig

frigivnirzg skall .rke eller, i

fall som avxes i 26

kap.

ll§ brottsbalken, _frigiv-

ningspennissiøn skall på-

bötjav.

52 SOU l99l :45

5¶Förslag till om i förordningen Förordning ändring

om kriminalvård i anstalt

(1974:248)

föreskrivs i fråga om förordningen (1974:248) om Härigenom kriminalvård i anstalt dels att 13 och l5 §§ skall upphöra att gälla, dels att 10, ll och 16 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Beträffande den som år Beträffande den som är

i riksanstalt skall intagen i riksanstalt skall intagen

om förflyttning till fråga om förflyttning till fråga lokalanstalt så snart lokalanstalt prövas så snart

prövas omständigheterna föranleder omständigheterna föranleder därtill. den in- därtill. Undergår den in-

Undergår

i mer än ett tagne fängelse i mer än ett

tagne fängelse

år, skall frågan dock alltid år, skall frågan dock alltid prövas senast fyra månader prövas senast fem månader före den dag då Villkorlig före den dag då frigivningsfrigivning tidigast kan ske. permzlvson skall påbörjas.

Den som år intagen i lokalanstalt får ej förflyttas till riksanstalt, om ej särskilda skäl föranleder därtill.

ll §

Vid förberedande av vill- Vid förberedande av frigivkorlig frigivning från riks- ningspermzlvsion och av villanstalt skall, enligt krimi- korlig frigivning från riksan-

nalvårdsstyrelsens nåmiare stalt skall, krirninal-

enligt

föreskrifter, samråd ske med närmare

vårdsstyrelsens frivårdsmyndigheten.Behöv- föreskrifter, samråd ske med

ligt samråd skall ske även

frivårdsmyndighetenBehöv-

med och samråd skall ske även

arbetsförmedling ligt

med de sociala och andra med och

arbetsförmedling

myndigheter eller organisa- med de sociala och andra tioner samt enskilda perso- myndigheter eller organisaner som kan främja den in- tioner samt enskilda persotagnes anpassning i sam- ner som kan den in-

främja

hållet. i samtagnes anpassning hållet.

I fråga om den som är I om den som är fråga intagen i lokalanstalt skall i lokalanstalt intagen skall,

_frivârdsmyndighetem under under iakttagande av be-

iakttagande av bestämmel- ståmmelsema i första stycket serna i första stycket, i och kriminalvårds-

enligt

samverkan med personal vid styrelsens nämiare föreskrifanstalten och enligt krimi- vid anstalten ter, persønalen

nalvârdsstyrelsens nämiare förbereda

frigi vningspennisföreskrifter förbereda vill- sion och

Villkorlig frigivkorlig frigivning. ning.

Beträffande den som under- Beträffande den som undergår fängelse på sådant tid att går på sådant tid att

fängelse villkorligjiigivning icke kan icke jiigivningspennission

komma i fråga, skall vid kan komma i skall

fråga,

förberedande av hans vid förberedande av hans

frigiv-

ning första och andra styck- första och andra

frigivning

ena tillämpas i den mån det styckena i den mån

tillämpas

är påkallat med hänsyn till det är med

påkallat hänsyn den intagnes personliga till den intagnes personliga

förhållanden. förhållanden.

Vid av om medgivande för intagen enligt ll §

prövning fråga

om kriminalvård i anstalt att utföra arbete eller lagen (1974:203) delta i särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten skall särskilt beaktas om den intagne behöver inskolning i arbetslivet eller ett

armars kan antas väsentligt underlätta hans för-

medgivande söijningsmöjligheter efter frigivningen.

16§

Kriminalvárdsanstalten Står den intagne under överskall så snart det kan ske vakning çfier dom på skyddunderrätta stilLryn skall kriminalvård.:-

frivârdsmyndig-

heten om för anstalten så snart det kan

tidpunkten

Frivårdsmyndig- ske underrätta frivårdsmyn-

frigivning.

heten skall också snarast digheten om för

tidpunkten underrättas om ändring av frigivning. Frivårdsmyndig-

denna heten skall också snarast un-

tidpunkt.

derrättas om ändring av

denna tidpunkt.

6 till

Förslag

om i frivårdsförord-

Förordning ändring

ningen (1983:250)

Härigenom föreskrivs i fråga om (1983:250)

frivårdsförordningen

dels att 11-15 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken före 18 § skall vara Bestämmelser om övervakning m.m., dels att 16, 17, 20, 26, 29, 34 och 36 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen

lydeLse

15 §

Förklarar en övervaknings- Förklarar rätten, i fall som nämnd villkorligt medgiven avses t 26 kap. 18 § brottsfrihet helt eller delvis för- balken, medgiven

villkorligt

verkad, skall nämnden frihet delvis för-

heltgeller

genast sända beslutet till kri- verkad, skall beslutet genast minalvårdsstyrelsen. Ãr den sändas till kriminalvârds-

frigivne omhändertagen styrelsen.

enligt 26 kap. 22 § brottsbalken, skall beslutet i stället sändas till den myndighet som svarar för förva-

ringen av den omhändertag-

ne.

l7§

Bestämmelserna i 6-9 §§ BestämmeLsen i 9 § tilläm-

också också i fråga om den tillämpas i fråga om pas den som har villkorligt som har villkorligt frigivits. frigivits.

Bestämmelserna i l 0 § gäller även när omhändertagande har beslutats enligt 26 kap. 22 § brottsbalken.

20§

l samband med att en övervakning börjar skall en tjänsteman vid

så snart som möjligt och senast inom en frivárdsmyndigheten månad sammanträffa med den dömde och övervakaren. Därvid bör bestämmas sätt och i vilken omfattning den dömde

på vilket skall hålla kontakt med övervakaren, frivårdsmyndigheten eller annan samt närmare om vad den dömde i övrigt skall ha att iaktta till följd av domen.

Vidare skall särskilt under- Vidare skall särskilt undersökas i vilken utsträckning sökas i vilken utsträckning

med- frivårdsmyndighetens medfrivårdsmyndighetens

verkan behövs för att för- verkan behövs för att förmedla stöd och medla stöd och hjälp enligt

hjälp enligt

28 kap. 5 c § brottsbalken. 26 kap. 14 § brottsbalken.

Vid sammanträffandet skall upprättas en plan för övervakningen som anger vilka åtgärder som skall vidtas. Planen skall omprövas så ofta det finns anledning till det.

Har föreskrift som avses i 28 kap. 6 a § andra stycket brotts-

i första balken meddelats behöver åtgärder som har angetts

tredje styckena vidtas endast om det är med till

nödvändigt hänsyn behandlingens utfomming.

26§

I fall där den som är villkor- F i

rivårdsmyndigheten skall,

ligt _frigiven inte står under fall där den som dömts till övervakning efter det att ett inte står under

skyddstilkyn

år av prövotiden har för- efter det att ett

övervakning

flutit, skall år av har för-

frivárctrmyndig- prövotiden

heten göra anmälan till anmälan till

flutit, göra

övervakningsnämnden, om övervakningsnämnden om

sådana omständigheter har sådana har

omständigheter förekommit som kan föran- förekommit som kan föranleda att den _fiigivne bör leda att den dömde bör ställas under ställas under

övervakning. övervakning.

Detsamma gäller när den

som undergår skyddstillsyn

inte står under övervakning efter det att ett år av prövotiden har förjlutit.

Vad som sägs i första Vad som i första

styc- sägs stycket skall tillämpas på mot- ket skall

tillämpas på mot-

svarande sätt när det ifråga svarande sätt om det före om den som

undergár skydd- övervakningstidens utgång stilLsyn före övervaknings- har förekommit

omständigtidens utgång har förekom- het som medför att beslut mit omständigheter som bör fattas om

övervakning

medför att beslut bör fattas för tid.

längre om övervakning för längre

tid.

skall av den frivårdsmyndighet som har eller Anmälan göras

ansvaret eller, om den dömde inte senast haft för övervakningen har stått under av den frivårdsmyndighet vars verk-

övervakning, samhetsområde omfattar den ort där den dömde uppehåller sig

mera varaktigt.

29§

Om för över- Om ñr över-

befogenhet befogenhet

vakaren att meddela anvis- vakaren att meddela anvis-

lättnader och medge lättnader och ningar, medge ningar, vidta beträffande vidta jämkningar beträffande

jämkningar

föreskrifter finns bestäm- föreskrifter finns bestämmelser i 26 kap. 17 § och melser i 28 kap. 6 b § tredje 28 6 stycket brottsbalken. Innan

kap. § brottsbalken. Innan övervakaren vidtar övervakaren vidtar sådan sådan bör han sam- åtgärd bör han samråda med

åtgärd

råda med den dömde, om den dömde, om det lämpli-

det lämpligen kan ske. gen kan ske.

Övervakaren skall till anmäla den åtgärd som

frivårdsmyndigheten

han vidtagit, om den inte är av ringa betydelse.

34§

som enligt brotts-

Uppgifter som enligt brotts- Uppgifter

balken ankommer fri- balken ankommer pä fri-

på

får chefen vårdsmyndigheten får chefen vårdsmyndigheten för överlämna för myndigheten överlämna

myndigheten

annan ät någon annan tjänsteman åt någon tjänsteman vid Vad som vid myndigheten. Vad som

myndigheten. har sagts nu gäller dock inte har sagts nu gäller dock inte

som avses i 26 uppgiftersom avses i 28 kap.

uppgifter

kap. Il §, l2 § första me- 5 § sista eller 38

stycket ningen eller 38 kap. 12 §. 12 §.

kap.

Med de begränsningar som Följer av Ersta stycket får chefen för en frivårdsmyndighet åt en tjänsteman vid överlämna

myndigheten

även uppgifter som enligt denna förordning ankommer på frivârdsmyndigheten. Vad som har sagts nu gäller inte uppgifter enligt 18 § första stycket.

36§

Vad som föreskrivs om Vad som föreskrivs om övervakare i denna förord- övervakare i denna förordning gäller, med undantag gäller, med

ning undantag

av 29 §, i tillämpliga delar av 29 §, i delar

tillämpliga

också den som med stöd av också den som med stöd av 26 kap. 12 § brottsbalken 28 kap. 5 a § andra

stycket har förordnats att biträda vid brottsbalken har förordnats övervakningen (biträdande att biträda vid övervakningövervakare). en (biträdande övervakare).

1 Inledning

1. 1 Direktiven

Utredningens direktiv (Dir. 1990: l l) beslutades av regeringen den 1 februari 1990. Enligt dessa formuleras vårt uppdrag sammanfa ttningsvis att vidareutveckså att vi skall överväga möjligheterna

la innehållet till i de påföljder som utgör altemativ fängelsestraffet

och mot denna bakgrund pröva behovet av justeringar av vissa be-

stämmelser angående valet mellan och andra

fängelsestraff

påföljder samt se över vissa frågor om av

verkställigheten fängelsestraff.

Som bakgrund till uppdraget anförde chefen för

justitiedeparte-

mentet, statsrådet Freivalds, följande.

l debatten om åtgärder mot brott är utform-

påföljdssystemets

nin och en som ofta står i centrum. Intresset

tillämpning fråga

är *rvid i hög grad inriktat på att hitta alternativ

möjligheterna

till fängelsestraffet som både framstår som in-

tillräckligt

gripande och tillgodoser den dömdes behov av stöd och

hjälp

bättre än längelsestraffet. l detta syfte har bl.a.

skyddstillsyn-

spåföljden under senare år förstärkts och skårpts på olika sätt. Som exem I kan nämnas den som infördes år 1988

möjlighet

att döma ti l s.k. kontraktsvård och den försöksverksamhet med samhällstjänst som påbörjades den 1 januari 1990. Båda dessa påföljder är konstruerade som föreskrifter inom ramen för

skyddstillsynspåñljden.

Det är angeläget att kontinuerligt pröva i vad mån det finns _ möjligheter att minska av fängelsestraff

användningen genom att

utveckla och effektivisera frivårdspåñljdema. På motsvarande sätt bör man fortlöpande överväga möjligheterna att genom

av om innehållet i och utfommingen av ändringar reglerna av motverka frihetsberövande-

verkställigheten fängelsestraffet

nas och underlätta För den dömde att negativa verkningar anpassa sig i samhället.

När det skall utredningen överväga

gäller skyddstillsynspåföljden

om de föreskrifter som kan meddelas inom ramen ñr pâñljden bör utvecklas I direktiven pekas särskilt på möjligheten

ytterligare.

att föreskriva att den dömde skall genomgå viss utbildning, såsom den s.k. rattfállan. Det också behovet av pekas på det eventuella att förbättra kontrollen och efterlevnaden av meddelade föreskrifter och av att utveckla möjligheterna till ingripanden när den

dömde inte iakttar vad som ålagts honom. domen skall utredningen överväga om I fråga om den villkorliga kan ges ett vidare tillämpningsområde exempelvis

påföljden

att större länmas för mer ingripande föreskrifter genom utrymme än vad son1 f.n. är möjligt. I samband med övervägandena kring skyddstillsynen och den villkorliga domen står det utredningen fritt att pröva om det finns behov av eller av de allmänna be-

ändringar kompletteringar

stämmelserna om påföljdsval i brottsbalken (BrB). Utredningen skall om det finns anledning att ändra de särskilda också överväga i BrB om för unga liksom om det finns

reglerna påföljdsvalet

behov av liknande bestämmelser för andra kategorier. I direktiven finns upptagen även en fråga som rör den Villkorliden om man bör öppna för en mera

ga frigivningen, nämligen

av vissa intagna, Lex. förstagångare eller gynnsam behandling Denna del av uppdraget skall ses mot bakgrund av att ungdomar. den framtida av den villkorliga frigivningen f.n. utformningen

bereds inom på grundval av fängelsestraffjustitiedepartementet

kommitténs huvudbetänkande (SOU 1986: 13-15) Påföljd för brott. förordade att den nuvarande halvtids-

Fångelsestraffkommittén

fri skall avskaffas och ersättas med obligatorisk villkor-

givningen

för alla när tvâ tredjedelar av straffet har avtjänats.

lig frigivning

kan det även med ett system som

Enligt departementschefen

om Villkorlig frigivning finnas

bygger på principen obligatorisk

anledning att överväga om man bör öppna möjligheter till en mer

gynnsam behandling av vissa kategorier

intagna.

Når det gäller den delen av som avser

uppdraget verkställighet

av fängelsestraffet uttalade departementschefen följande.

Ett grundläggande mål för kriminalvården i anstalt är att främja den intagnes an assning i samhället och motverka

skadliga

földer av frihets rövandet. För att det målet finns en

uppfylla

di ferentierad anstaltsorganisation och förhållandevis vida möjligheter att anpassa verkstållighetsinnehållet efter behoven i det enskilda fallet. Det är angeläget att dessa

möjligheter

utnyttjas på bästa sätt. Utredaren bör därför nämiare överväga principerna för placering av olika kategorier av

fängelsedömda

och pröva förutsåttningama för att i större placera

utsträckning

intagna i anstalter som bättre att förbereda

ger möjligheter frigivningen.

l det sammanhanget och med utgångspunkten

att främja den intagnes anpassning i samhället bör utredaren också ta upp frågan om behovet av och möjligheterna till en ökad eller

på annat sätt ändrad användning av såväl utom anstalt

placering

enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt som andra former av vistelse utanför anstalt.

Jag vill i sammanhanget också erinra om den inom justitiede-

partementet pågående översynen av kriminalvårdens innehåll och verksamhetsformer [som nåmntl. Kriminal-

jag tidigare

vårdsstyrelsen nu, bl.a. utifrån arbets ruppens

genomför förslag

angående krinunalvården i anstalt, åtgärder or att ett

skapa

bättre innehåll i Utredaren bör informera

straffverkstålligheten.

sig om detta arbete och det övriga

utvecklingsarbete som pågår inom anstaltsorganisationen.

Enligt direktiven skall vi i vårt arbete beakta även direktiven

(l984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare

angående

utredningsförslagens inriktning. Enligt dessa skall alla förslag

kunna genomföras med oförändrade eller minskade resurser.

64 SOU l99l 145

1 .2 Utredningsarbetet

1.2.1 Informationsinhämtande m.m.

bedrivande kan följande sägas. Når det gäller utredningsarbetets

med Björn Weibo

Vi har haft överläggningar generaldirektören och överdirektören Per-Erik Lundh, kriminalvårdsstyrelsen, samt

i en av styrelsen anordnad konferens för kriminalvårdens deltagit regionchefer och riksanstaltschefer.

Vi har anordnat en höming förutsåttningama att

angående

utveckla frivården. Därvid deltog ett trettiotal frivårdstjänstemån från de olika kriminalvårdsregionema i landet.

Vi har också hållit en idéinventering angående utredningsupp-

med Carl Johan Cosmo och Erland draget hovrättslagmânnen

Gunnar Arfwidsson, chefsrâdmannen Axel Aspelin, lagrnannen

rådmannen Per Eriksson, hovrättsassessom Martin

Lundqvist,

samt inspektörema vid kriminalvårdens malmöregion

Borgeke

Göran Wallén och Karin Persson.

Vi har vidare sammantråffat med företrädare för den arbets-

inom som bedrivit en översyn av av

grupp Justitiedepartementet

kriminalvårdens innehåll och har även i övrigt följt arbetsgruppens arbete. Se Frivårdens arbetsformer och resurser (Ds 1991:10).

Vi har, för diskussion rörande vårt uppdrag, sammantråffat med

Lisa Kvamrnark Lagerbäck. Vi har också

psykologema och Björn

sammanträffat med förre byråchefen vid kriminalvårdsstyrelsens

forskningsenhet Norman Bishop.

Vi har vidare besökt Statens Rättskemiska Laboratorium och där sammanträffat med docenten John Johnsson och laboratom Lennart Karlsson för infomiation om urinprovskontrollers tillförlitlighet.

Vi har även i en av kriminalvårdsregionen i Malmö

deltagit anordnad temadag rörande det s.k. rattfälleprojektet.

besökt frivårdsmyndigheten Göteborg Centrum

Vi har slutligen och i Göteborg, kriminalvårdsanstaltema Mariefred,

Skyddsvämet

Roxtuna, Österåker, Norrtälje, Täby, Huddinge och Färingsö.

Vi har i vårt arbete fått värdefullt för våra

underlag ställnings-

taganden av byrådirektörema vid Karin

kriminalvårdsstyrelsen

Karlström och Karin Lindstén och av hovrättsassessom Eva

Jagander, utrikesdepartementet.

Sekreteraren har besökt ett av norska

Justitiedepartementet

anordnat möte ñr norska med

frivårdstjänstemän inbjudna

nordiska gäster. Sekreteraren har också besökt Finland för information om de finska reglerna om

särbehandling av ungdomar

när det gäller verkställighet av fängelsestraff. Vidare har sekreteraren deltagit i en av anordad

kriminalvårdsstyrelsen utbildnings-

dag rörande den s.k. rattfällan samt verksamheten vid

följt

frivårdsmyndigheten i Kristianstad.

1.2.2 Betånkandets innehåll

Av de frågor som tas upp i våra direktiv behandlas i betänkandet i huvudsak endast av sådana som har att göra med verkställigheten

fängelsestraffet. När dvs. de som

det gäller de övriga frågorna, rör den domen och de

skyddstillsynspåföljden, villkorliga

allmänna reglerna i BrB för innehåller betänkandet

pâföljdsval,

således varken eller härtill

överväganden förslag. Anledningen är,

som redogör för i avsnitt 2, att ett utarbetande av ett betänkande i dessa delar skulle kräva avsevärt mer tid än som stått till vårt

förfogande.

Vi vill framhålla att det förhållandet att vi inte nu tar upp de nämnda frågorna till inte innebär att vi anser dem vara

behandling

av mindre betydelse eller att de tankar som bakom direkti-

ligger

ven i dessa delar är förfelade. Tvärtom menar vi att det finns goda skäl att undersöka om inte skyddstillsynspåföljden och den villkorliga domen kan vidareutvecklas och därmed komma till användning i en del fall som f.n. föranleder Vi anser

fängelse.

också att det är angeläget att pröva om inte för

förutsättningarna

att döma till dessa påföljder kan till de som i anpassas Övrigt

gäller enligt de nya reglerna för påföljdsbeståmning i 29 och 30

kap. BrB. Det är bara det att det inte varit att utarbeta

möjligt

fullständiga förslag i dessa hänseenden under den knappa tid,

I avsnitten 2.5.2 endast drygt ett år, som stått till vårt förfogande. redovisat den från vilka ett - 2.5.4 har vi emellertid utgångspunkt bör bedrivas så vitt

fortsatt utredningsarbete enligt vår uppfattning

icke frihetsberövande Villkorlig dom och

avser de påföljderna

skyddstillsyn.

I direktiven nämns när det val av påföljd att det finns gäller om de särskilda reglerna om påföljdsvalet anledning att överväga är väl Genom beslut för unga i 30 kap. 5 § brottsbalken avvägda. den 21 1990 har tillkallat en parlamentariskt

juni regeringen

sammansatt kommitté 1990:53) för att utvärdera de nuvaran- (Dir. för unga lagöverträdare och för att överväga på de regelsystemet vilket sätt det allmnna bör när ungdomar som har fyllt 15

ingripa

Vi har mot härav inte funnit det lämpligt år begår brott. bakgrund att inom ramen för vårt arbete överväga reglerna om påföljdsval

för unga.

1.3¶Den villkorliga frigivningen

1.3.1 Allmänt

när det institutet måste

Våra förslag gäller frigivningspennission

ses mot av de som i övrigt gäller för verkställig-

bakgrund regler

het av främst den villkorliga frigivningen. De

fängelsestraff,

sistnämnda är föremål för överväganden mot bakgrund

reglerna

som lade fram är 1986. Vi

av de förslag fängelsestraffkommittén

avsnitt för den nuvarande regleringen av skall i detta redogöra de refonntankar som finns och vad vi i detta

Villkorlig frigivning,

hänseende har haft för för vårt arbete.

utgångspunkter

1.3.2 Gällande regler om

Villkorlig frigivning

De nuvarande reglerna om Villkorlig från

frigivning fängelsestraff

infördes år 1983. De innebär i huvudsak

följande.

Huvudreglen är att den som avtjänat ett tidsbeståmt ñngelsestraff enligt obligatoriska regler skall når halva

friges villkorligt

tiden har avtjånats. Från fängelsestraff på kortare tid än två månader får Villkorlig frigivning dock inte ske. För straff längre gäller att minst två månader måste avtjänas i anstalt eller i form av annat frihetsberövande, t.ex. häktning. Det nu sagda framgår av 26 kap. 6 § BrB. I den angivna paragrafen görs undantag från regeln om villkorlig frigivning dels för som, 28

fängelsestraff enligt kap. 3 § BrB,

ådömts i samband med dom på och för förvand-

skyddstillsyn

lingsstraff för böter, dels för det fall den dömde själv vill avtjäna längre tid av straffet. Den som har dömts till fängelse i lågst två år för särskilt allvarlig brottslighet som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa får, enligt 26 kap. 7 § BrB, om det bedöms föreligga en påtaglig risk för att han efter fortsätter

frigivningen

med av samma förrän två

brottslighet slag, inte friges villkorligt

tredjedelar av strafftiden har avtjånats. Beslut om

villkorlig

frigivning i ett sådant fall fattas av kriminalvårdsnåmnden. Vid

prövningen av frågan om Villkorlig frigivning skall förutom risken

för fortsatt brottslighet beaktas av fortsatt frihetsför-

verkningarna

lust för den dömde och för hans i

förutsättningama anpassning

samhället med hänsyn till de förhållanden i vilka han skulle komma att försåttas efter frigivningen. l innebär denna

princip

sistnämnda regel att Villkorlig sker frigivning på tvåtredjedels-

dagen.

Beslut om Villkorlig frigivning när halva strafftiden avtjånats fattas relativt ofta när det gäller personer som dömts till straff på två år eller mer. Av de ca 800 personer som år döms till

varje

sådana straff får mer än 75 % vid halvtid.

villkorlig frigivning

1.3.3¶Fängelsestraffkommitténs förslag

avgav år 1986 sitt huvudbetänkande

Fängelsestraffkommittén

(SOU 1986:13-15) Påföljd ñr brott. l betänkandet föreslog kommittén att den nuvarande i huvudsak obligatoriska halvtids-

skall ersättas med en ordning enligt vilken i princip frigivningen alla som avtjänat tidsbestämt fängelsestraff skall friges villkorligt när de avtjänat tvâ tredjedelar av sitt straff. Den särskilda prövningen enligt 26 kap. 7 § BrB skall alltså upphöralfängelsestraffkommitténs förslag ingår att minimitiden ñr Villkorlig

skall slopas. Även den som dömts till allmänna

frigivning

fängelseminimum skall alltså friges villkorligt.

Fängelsestrafflcommittén avsåg inte att den föreslagna ordningen

sett skulle medföra längre anstaltstider. Samtidigt med

generellt

förslaget i denna del lade nämligen kommittén fram bl.a. en plan för en allmän sänkning av straffskaloma för brotten. Kommittén

den bedömningen att dess förslag sammantagna med

gjorde

varandra skulle innebära ett minskat behov av omkring 300

årsanstaltsplatser.

1.3.4¶Behandlingen av fángelsestraffkommitténs

förslag

förslag om ändrade bestämmelser om

Fängelsestraffkommitténs

frigivning fick ett blandat mottagande av remissinstan-

villkorlig

serna. Samtidigt som en del instanser biträder kommitténs förslag anser andra att den villkorliga frigivningen helt bör avskaffas. Åter andra menar att den villkorliga fri givningen bör behållas men

och beroende bl.a. av den intagnes uppförande i göras fakultativ anstalten.

Förslaget är föremål för beredning i justitiedepartementet. I den

som lämnades till riksdagen i början av

budgetproposition

innevarande år (prop. 1990/9l:l00, bilaga 4, s. 32) uttalade

att det är hennes avsikt att föreslå att den

departementschefen

nuvarande huvudregeln om halvtidsfrigivning avskaffas. Enligt

henne har den nuvarande relativt stora skillnaden mellan utmätt straff och faktisk anstaltstid visat vara för

sig svårförståelig

allmänheten även om det nuvarande systemet vid en internationell jämförelse ingalunda ter sig onormalt. En reform av den år inte tänkt att

villkorliga frigivningen

innebära ett ökat behov Justitieministem uttalar av anstaltsplatser. nämligen i propositionen att målsättningen med det arbete som bedrivs i departementet är att det samlade resultatet inte skall leda till några generella av de faktiska anstaltstidema.

ökningar Enligt

henne är det därför att om den

nödvändigt frågan villkorliga

frigivningen övervågs i ett större sammanhang där också bl.a. frågor om och alternativ till

verkstâllighetsfonner fängelse ägnas

uppmärksamhet. När detta betänkande tärdigställs har något förslag till nya regler för den ännu inte lärrmats

villkorliga frigivningen av regeringen.

Det är inte heller klart när så kommer att ske eller vad

förslaget

kommer att innebära. För vår del är det emellertid att

nödvändigt

*ha en av åtminstone av en kommande

uppfattning huvuddragen

reglering av den Vi har mot

villkorliga frigivningen. därför,

bakgnmd av det redovisade uttalandet i

budgetpropositionen, gjort

vissa antaganden i detta hänseende.

1.3.5 Våra när det

utgångspunkter gäller

den framtida av den

regleringen villkorliga frigivningen

Vi utgår från att det som lade

förslag fängelsestraffkommittén

fram år 1986 kommer att till för den framtida ligga grund regleringen av den Detta innebär att

villkorliga frigivningen. villkorlig

frigivning enligt obligatoriska regler kommer att äga rum från i princip alla tidsbestämda fängelsestraff när två av tredjedelar strafftiden avtjånats. Någon av för

prövning tidpunkten Villkorlig

frigivning kommer alltså dömda. inte att ske för någon kategori Vi utgår också från att som en konsekvens av detta kommer de nuvarande reglerna om också

frigivningsperrnission att slopas.

I övrigt utgår vi från att minimitiden för Villkorlig frigivning kommer att avskaffas. kommer att ske

Villkorlig frigivning alltså

även från de allra kortaste fångelsestraffen.

Att den blir obligatorisk ñr alla innebär

villkorliga frigivningen

att en stor del av kriminalvårdsnâmndens arbetsuppgifter kommer att försvinna. Härigenom kommer underlaget för nämndens verksamhet att bli så litet att den rimligen bör slopas. Vi har utgått från att så sker.

2 Vår

kriminalpolitiska upp-

fattning

2.1¶Allmänt om

kriminalpolitik

Med begreppet kriminalpolitik avses traditionellt av

utfominingen

straffsystemet och tillämpningen av det. Som

kriminalpolitiska

åtgärder anses sådant som och

kriminalisering avkriminalisering,

sanktionemas och sanktionssystemets samt hand-

utformning

havandet och verkställigheten av sanktionema.

I den kriminalpolitiska debatten har man ofta knutit

förhopp-

ningar till att samhället med av denna skall

hjälp typ av åtgärder kunna komma till rätta med kriminaliteten eller i vart

fall påverka nivån på brottsligheten eller förekomsten av olika brott. Man har tänkt sig att exempelvis eller

straffskårpningar, nya påföljder

förändrade verkstållighetsregler skulle kunna vara verksamma medel i kampen mot brottsligheten. Främst har man härvid laborerat med olika typer av Men man har inte sällan

skårpningar.

också föreställt sig att olika individualpreventivt utfomiade påföljder skulle kunna vara effektiva.

Det âr emellertid viktigt att känna till att både erfarenhet och forskning har visat att i

förändringar straffsystemet är av mycket

begränsad betydelse för den allmänna brottsnivån i samhället.

Brottsutvecklingen i huvudsak av faktorer som är oberoende styrs av och dess funktion.

straffsystemet

Det finns olika uppfattningar om orsakssambanden när det gäller brottsutvecklingen. För vår del har vi inte anledning att gå in på denna fråga. Det räcker att konstatera att ändringar i verkställigknappast påverkar brottsnivån i samhället. hetsreglema Det skall inte så att straffsystemet saknar

sagda uppfattas

för brottsligheten och för utvecklingen av densamma.

betydelse

Allmänt sett har det naturligtvis betydelse att vi har ett straffsystem samt att döms ut och också verkställs. Det är bara

påföljder

av straffsystemet av sådant slag och med en det att förändringar som från olika viktiga utgångspunkter - bl.a. de sådan omfattning krav som rättssäkerheten, den enskildes integritet och humaniteten ställer - iir möjliga att genomföra inte kan förväntas få någon nämnvärd betydelse för brottslighetens omfattning. Inte heller skall så att det också i övrigt är det sagda uppfattas hur systemet utformas. Straffsystemet fyller nämligen en

likgiltigt

funktion vid sidan av dess effekt på brottsnivån. Denna

viktig

funktion har att göra med vad människor i allmänhet uppfattar som rätt och rättvist. För att den enskilde skall kärma att hon lever i ett rättvist samhälle är det viktigt att samhället reagerar mot att de som begår brott döms för dessa och brottsligheten genom att de påföljder som döms ut verkställs på ett sätt som motsvarar vad människorna i allmänhet ñreställer sig eller kan acceptera. Man måste alltså i sammanhanget beakta det som ofta brukar kallas det allmänna rättsmedvetandet.

2.2¶Pâföljdernas utformning

Det är alltså att utfonnas och verkställs på det

viktigt påföljdema

sätt som människor i allmänhet föreställer sig eller kan acceptera. För att ta ett exempel är det från denna utgångspunkt inte nödvänatt ett verkställs i anstalt ända till sista dagen

digt fängelsestraff

eller sig i anstalten hela tiden från att den intagne befinner

verkställighetens början till dess slut. Det är inte heller nödvändigt att utformas i lika ñr

verkställigheten detalj alla.

Men någonstans finns det nuvarande det en gräns. När det gäller systemet för Villkorlig har denna

frigivning gräns enligt mångas

uppfattning överskridits. Man har alltså i allmänhet inte accepterat att de som avtjänar fängelsestraff i de allra flesta fallen skall friges villkorligt redan när de avtjänat halva strafftiden. Däremot torde det, som nämnts, inte finnas mot att några hinder man på verkställighetsplanet tar olika individuella Så sker

hänsyn.

f.n. i betydande och bör ske även i framtiden.

omfattning Även

om man som inte bör

framgått ha några egentliga förväntningar

på kriminalvårdens möjligheter att nå individuella resultat med de dömda, bör ambitionsnivån på området inte sänkas. Att man på olika sätt söker underlätta de dömdas

resocialisering har nämligen

betydelse även på ett annat det ökar att plan; möjligheterna upprätthålla en human och någorlunda kriminalvård. meningsfull Det sagda innebär att vi anser att för 1974 års grunderna kriminalvårdsreform (se prop. 1974:20), som för tillkomi

övrigt politisk enighet, fortfarande har bärighet. I 4 § KvaL

har dessa, när det gäller fängelsestraffet, fått sitt uttryck i I

lagstiftningen.

paragrafen sägs att kriminalvården i anstalt skall utformas så att den intagnes anpassning i samhället och att

främjas skadliga

följder av frihetsberövandet motverkas. Vidare slås fast att verksamheten från början bör, i den mån det kan ske utan att kravet på eftersätts, inriktas

samhällsskydd på åtgärder som

förbereder den intagne ñr tillvaron utanför anstalten och att frigivningen skall förberedas i god tid. Att vård- och behandlingssynpunkter på senare tid kommit i bakgrunden när det gäller valet av påföljd hindrar alltså inte att just sådana synpunkter bör

styra utfommingen av och innehållet i själva påföljdema.

I detta sammanhang bör observeras att det inte bara är själva innehållet i de olika som är av vikt i det

påföljdema sammanhang

som vi nu diskuterar. Även valet av och av

påföljd varaktigheten påföljden har betydelse. Hår det närmast att ligger peka på

fängelsestraffet. Det torde råda om att ofta

enighet fängelsestraff

har för den som det.

betydande skadeverkningar genomgår

som det är att vi inte inom överskådlig tid

Samtidigt uppenbart

kan avskaffa ñngelsepåföljden är det därför angeläget dels att ge att döma till andra än fängelse, dels att hålla

möjlighet påföljder

de som döms ut så korta som möjligt.

fängelsestraff

I förstnämnda hänseende, dvs. när det gäller alternativ till den fängelse, pågår det en utveckling. För några år sedan infördes s.k. kontraktsvården, som det möjligt att döma missbrukare

gör

till med föreskrift om vård i stället för att döma till

skyddstillsyn

Och f.n. bedrivs en försöksverksamhet med sam-

fängelse.

Våra direktiv i med denna utveckling. I

hällstjänst. ligger linje

att vi skall överväga om bestämmelserna som dem anges nämligen rör föreskrifter i samband med dom på skyddstillsyn kan utvecklas

ytterligare.

I debatten rörande alternativ till fängelsestraffet har det från vissa håll att man skulle införa någon form av föresprâkats elektronisk av de dömda. Sådan kan ske genom att

övervakning

elektronisk fästs dömde så att man kan få apparatur på den kontroll över var han befinner Men den kan också ske i form

sig.

av husarrest eller någon annan plats, där där ett hus, en lägenhet den dömde är att befinna sig, övervakas med elektronikens

skyldig hjälp.

För vår del tar vi avstånd från tankama på denna form av I första hand till att den övervakning. gör vi detta med hänvisning strider mot de krav inom kriminalvården som vi på humanitet anser att denna bör En elektronisk kontroll av den som

uppfylla.

dömts har kliniska drag i det att den innebär att den

påfallande

kontakten mellan den dömde och kriminalvårdspersona-

mänskliga

strider den mot de tankegångar som len går förlorad. Härigenom bakom den nya vårdarrollen, se avsnitt 5.2. Dessa tanke-

ligger

innebär att det skall en närmare kontakt mellan

gångar upprättas

den dömde och i att förbättra möjligheterna till.

personalen syfte

en anpassning i samhället. vår skulle vidare en elektronisk övervakning

Enligt bedömning

ofta vara ineffektiv. De erfarenheter som hittills gjorts visar

nämligen att den teknik som det är frågan om fungerar dåligt.

Man kan helt enkelt inte vara säker på att de resultat man får är riktiga. Håmied kan man inte lägga dessa till grund ñr ingripanden mot den dömde, något som skulle behövas för att upprätthålla systemets trovärdighet. Slutligen talar emot en ordning med elektronisk att

övervakning

en sådan skulle vara ganska kostnadskrävande. För skötsel av apparaturen och för avläsning och vidtagande av åtgärder vid brott mot de villkor som ställts för den dömde skulle krävas en upp betydande personalstyrka. Någon ekonomisk besparing kan man alltså knappast räkna med att göra.

2.3 i ett

Pâföljdernas användning tidsper-

speküv

2.3.1 Användandet av

fangelsestraffet

En tydlig strävan i den som förts under de senaste

kriminalpolitik

decennierna har varit att minska bruket av och

fängelsestraff

avkorta längden på de straff som ändå måste Denna

tillgripas.

strävan skall ses mot bakgrund av den utveckling som ägt rum i fråga om både antalet intagna i kriminalvårdens anstalter och antalet personer som varje år döms till och intas i

fängelse

kriminalvårdsanstalt. När det gäller den förstnämnda utvecklingen kan följande sägas. År 1950 var, vid ett och samma tillfälle, ca 2.400 personer

intagna i fängvårdsanstalt. Denna siffra under 1950-

steg kraftigt talet för att år 1960 ha i det närmaste fördubblats.

Utvecklingen

mot allt fler i fängelse fortsatte så att man året innan BrB trädde i kraft, dvs. år 1964, kunde notera ett på strax över 5.000.

fångtal

Efter BrB:s ikraftträdande skedde emellertid ett trendbrott. Den snabba ökningen av antalet som hade rum under 1950-

intagna ägt

talet och början av 1960-talet ersattes med en mera

försiktig

ökning fram till slutet av 1960-talet. År nådde 1968, då kurvan

sitt maximum, var fångtalet i 5.326 personer. Härefter uppe skedde en snabb minskning fram till mitten av 1970-talet, då detta tal var nere i ca 3.700. Nu svängde pendeln på nytt och man kan notera en. stadig fram till år 1983. År 1982 var vi nästan uppe i det antal ökning som vi hade före BrB:s ikraftträdande, nämnare bestämt intagna i ett fångtal på ca 4.700. den s.k. halvtidsreformen. Denna innebar År 1983 genomfördes att det tidigare systemet med tvåtredjedelsfrigivning för majoriteten av de intagna ersattes med en obligatorisk halvtidsfrigivning ñr de allra flesta. Effekterna på fångtalet blev tydliga. Från

fängelsepopulationen år 1983 till ca toppnoteringen år 1982 sjönk

3.800. Från det sistnämnda året har emellertid den tidigare trenden i mot allt fler i fängelse fortsatt. I slutet av 1980-

riktning personer

talet var vi åter uppe i tal runt 4.500 intagna. Siffrorna för antalet i kriminalvårdsanstalt följer av nyintagrza naturliga skäl samma mönster som de som avser beläggningsutvecklingen. Från endast ca 5.300 år 1950 steg antalet nyintagna i till över 13.000 år 1964. Sedan planade kurvan ut för

fängelse

att i mitten av 1970-talet sjunka till runt 11.000. Även när det gäller nyintagna har det sedan skett en tydlig Från bottennivån på ca 10.900 år 1977 har vi haft en ökning. relativt till den nivå vi hade under slutet av

jämn Ökning upp

1980-talet och som runt 16.000 nyintagna varje år.

låg på

Sedan mitten av 1970-talet har det således, med endast det undantag som halvtidsreformen innebar, skett en fortlöpande ökning av bruket av fängelse i vårt land. Detta har skett samtidigt som har gjorts för att hålla tillbaka denna ut-

ansträngningar veckling.

SOU 1991 :45 77

Fängelsestraffens längd

Bruket av ñngelse avgörs inte endast av det antal fängelsestraff som döms ut varje år. Vid sidan om olika

verkställighetsregler,

främst sådana som

har att göra med den villkorliga frigivningen,

i är naturligtvis straffens längd av avgörande betydelse.

I fråga

om den genomsnittliga längden på de utdömda straffen har ingen större skett under senare år. Dock finns

förändring det

även här en tendens till en För

skärpt hållning. år 1984 var den

genomsnittliga fángelsetiden för brottsbalksbrott 6,1 månader och för brott 3,6 månader. Och den totala övriga genomsnittssiffran ñr det året var 5,0 månader. Fem dvs. år senare, år 1989, hade dessa tal stigit till 6,9, 3,9 resp 5,5 månader. Under den angivna har alltså av den

femårsperioden ökningen

genomsnittliga strafflängden, när det gäller utdömda straff, varit en halv månad. Eftersom halvtidsrefonnen genomfördes år 1983, dvs. före den aktuella perioden, bör kunna

ökningen knappast

ñrklaras av denna. En av orsakerna till ökningen av den strafftiden

genomsnittliga

är att de straffen har ökat. År 1984 utdömdes

mycket långa drygt

l. 100 straff på mer än ett års fängelse. Fem år senare hade denna siffra stigit till ca 1.450. Och när det de allra

gäller längsta

straffen, dvs. från de på mer än fyra år, hade det skett en ökning 148 till 191 domar vilket motsvarar närmare 30 procent. Det har funnits en förhoppning att de nya

straffmätningsreglema

i 29 kap. BrB åtminstone skall kunna leda till på sikt kortare straff. Men denna har alltså, såvitt förhoppning nu kan bedömas, åtminstone ännu inte infriats. I det korta perspektivet är det inte att

möjligt bryta utvecklingen

mot att allt fler och allt längre döms ut. I stället får

fängelsestraff

åtgärder vidtas inom ramen för av

verkställigheten fängelsestraf-

fen. Här finns dock den att det råder

komplikationen politisk

enighet om att avskaffa den nuvarande och att

halvtidsfrigivningen

ersätta denna med Villkorlig vid en senare I

frigivning tidpunkt.

denna situation kan emellertid vårt om

förslag obligatorisk frigiv-

för alla som avtjânar fängelsestraff på fyra

ningspermission

eller mer få Ett system med en

månader avgörande betydelse. kan nämligen i betydande obligatorisk frigivningspermission fängelse som

omfattning motverka den ökning av antalet intagna i oundvikligen för med en reform av den villkorliga frigivningen den mera trenden låter sig inte påverka av en

sig. Men långsiktiga lagstiftningsâtgärd av detta slag.

2.3.3¶Användningen av alternativa påföljder

som BrB var i kraft dömdes 3.200 personer till Det första året dom och nästan 7.500 till Precis som när

Villkorlig skyddstillsyn.

det har det sedan skett en ökning.

gäller fängelsepåföljden

har denna ökning dock varit I fråga om domar på skyddstillsyn Redan i av 1970-talet hade vi kommit upp

ganska försiktig. början

i ca 9.000 år, inklusive förordnanden

skyddstillsynsdomar per

1 BrB att en tidigare skyddstill-

enligt 34 kap. 1 § första stycket skall omfatta även Detta tal har sedan synsdom ny brottslighet. varit i huvudsak konstant. av antalet domar har varit betydligt större.

Ökningen villkorliga

i av 1980-talet dömdes varje år omkring 10.000

Redan början

till denna Men sedan bröts denna utveckling.

personer påföljd.

till år 1989 hade siffran endast obetydligt eller till Fram stigit 11.000.

2.4¶Brottsutvecklingen

att har haft för den

Det är klart brottsutvecklingen betydelse

användandet av pâföljdema. utveckling som ägt rum när det gäller Klart är också att av antalet brott i samhället ger ökningen till oro. Från år 1950 till i mitten av 1980-talet hade anledning anmälda brottsbalksbrott ökat från 162.000 till 846.000. antalet

Det skall här sågas att antalet anmälda brott generellt sett inte är något tillförlitligt mått på den faktiska brottsligheten. För vissa typer av brott, främst allvarliga sådana som mord, döds-

dråp,

misshandel och butiks-, post- eller bankrån är god

tillförlitligheten

eller mycket god medan för andra typer av brott, t.ex. övergrepp inom familjen samt rattonykterhetsbrott och andra trafrkbrott, ärmörkertalet mycket stort. En ökning av antalet anmälningar behöver därför inte spegla en faktisk av brottsligheten. Det

ökning

kan i stället vara så att det år anmälningsfrekvensen som ökat. Men i brist på kunskap om den faktiska får man

brottsligheten

anta att ökningen av antalet anmälda brott motsvaras av en ökning också av den faktiska brottsligheten. Även de senaste åren på 1980-talet har vi tvingats notera att siffrorna för antalet anmälda brott ökat, om än inte lika snabbt som tidigare. År 1989 passerade vi enmiljonstrecket. För åren 1990 och 1991 ser det dock ut som om har vänt. Vi

utvecklingen

kan alltså konstatera att de anmälda brottsbalksbrotten f.n. minskar något.

När det gäller brottsutvecklingen måste man, som

vi pekat på i avsnitt 2. l, komma ihåg att denna endast i mycket liten utsträckning kan styras med åtgärder som ligger på det kriminalpolitiska fältet. Det är alltså andra förhållanden än ut-

straffsystemets

fomming som är avgörande för vilken kriminalitet vi har i samhället.

2.5¶Hur skall det målet

kriminalpolitiska

att minska bruket av nås?

fängelse

2.5.1¶Utgångspunkter

Som framgått har användningen av skyddstillsynspâtöljden sedan

början av 1970-talet legat på en konstant nivå. Och någon nämnvärd ökning av antalet villkorliga domar har inte skett under

den senaste Däremot har bruket av fängelse ökat

tioårsperioden.

och antalet har kunnat hållas nere kraftigt intagna i fängelsema hjälpligt endast genom halvtidsreformen. Som 1.3 råder det en betydande enighet om vi angett i avsnitt att halvtidsfrigivningen skall avskaffas och ersättas med Villkorlig frigivning vid en senare tidpunkt. Vi utgår från att det blir fängelsestraffkommitténs förslag om generell tvåtredjedelsfri givnin g som kommer för en reform. Visserligen år

att utgöra utgångspunkten

det inte tänkt att en tvåtredjedelsrefonn skall tillåtas slå igenom fullt Men går det inte att när det gäller fângtalet. uppenbarligen undvika att en av detta slag resulterar i att

lagstiftningsåtgärd

avsevärt fler kommer att sitta i fängelse. För vår del personer varken från kriminalanser vi att något sådant inte är acceptabelt, utgångspunkter eller från ekonomiska.

politiska

I detta betänkande lägger vi fram ett förslag om en obligatorisk

för alla som avtjänar ñngelse på fyra frigivningsperrnission

månader eller mer. En sådan ordning skulle, om den genomförs, vara att i rätt utsträckning motverka en fångtal-

ägnad betydande

sökning. Men fullt ut skulle effekterna av en tvåtredjedelsreform

inte motverkas. I denna situation är det nödvändigt att undersöka om inte bruket av kan minska genom att vissa av dem som döms

fängelsestraff

till i stället döms till Villkorlig dom eller skyddstillsyn. fängelse Detta också med våra direktiv. Vi lägger i detta ligger i linje betänkande inte fram något området. Vi skall däremot

förslag på

i det något redovisa de tankegångar som vi haft och som

följande bör kurma vara en utgångspunkt för ett fortsatt utredningsarbete.

2.5.2¶Den villkorliga domen

I den debatten har det ibland hävdats att en

kriminalpolitiska

dom i realiteten inte innebär någonting för den dömde. Villkorlig För vår del kan vi inte ställa oss bakom ett sådant synsätt. Den dömde får den varning som ligger i själva det rättsliga ingripanbl.a. och domstolsförhandlingen. Han får

det, polisingripandet

också i ett bötesstraff. Vidare får han leva under den press

regel

som det innebär att, om han begår brott under de närmaste åren efter domen, denna kan undanröjas och ersättas av en mera

ingripande påföljd. Enligt vår uppfattning ligger det sålunda en undervärdering

bakom synsättet att den villkorliga domen inte betyder något för den dömde. Vi är emellertid medvetna om att dom ofta

Villkorlig

uppfattas så. Och man kan inte, även om domen ofta har en stämplingseffekt på den dömde, komma ifrån att skillnaden i graden av ingripande är mycket stor mellan en dom och

Villkorlig

ett fängelsestraff. Det är tänkbart att det är detta som

ligger

bakom att den tidigare ökningen av antalet domar sedan

villkorliga

omkring tio år tillbaka i tiden i stort sett helt har upphört. Det år också tänkbart att det är detta som

som är grunden för den kritik har förekommit mot det utökade användandet av dom

Villkorlig

som påföljd för rattfylleribrott, som skett efter den lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1990.

Vi tror att det finns möjligheter att föra över en del fall som idag föranleder fängelse till dom om man ökar den

Villkorlig

senare pâföljdens status. Detta kan sätt. Ett som vi

ske pâ olika har diskuterat, och som för övrigt också är angivet i våra direktiv, är att öka möjligheterna att förena den domen med

villkorliga

föreskrifter av olika slag. Mot bakgrund av diskussionen om pâföljdsbestämningen vid rattfylleri skulle man exempelvis kunna föreskriva att den dömde skall genomgå den s.k. rattfällan dvs. ett

kursprogram som klarlägger alkoholens bl.a. skadeverkningar

inom trafiken och som syftar till att få den dömde att i fortsättningen låta bli att köra bil när han druckit alkohol.

Även andra möjligheter kan finnas. En som nämnts bl.a. i den senaste tidens debatt är att alltid i domen sätta ut det

fängelsestraff

som skulle ha ådömts för om i stället hade

gämingama fängelse

valts som påföljd. Den villkorliga domen skulle mera

härigenom påtagligt bli en form av villkorligt fängelsestraff.

När det gäller den villkorliga domen finns det, som i

precis fråga om skyddstillsynen, ett ytterligare som är av mera

spörsmål grundläggande art. Saken har sin grund i och

behandlingstanken

kritiken mot denna. Vi kommer nedan

att ta upp denna pro-

blernatik. Redan här vill vi emellertid framhålla att den reglering som nu ñnns och som anger i vilka fall Villkorlig dom skall ådömas enligt vår uppfattning år i behov av översyn och förändring.

2.5.3¶Skyddstillsynen

Än större ån när det Villkorlig dom torde möjligheterna vara

gäller

att föra över fångelsefall till skyddstillsyn om man kan åstadkomma en utveckling av denna påföljd. Även här kan mer utförliga och ingripande föreskrifter vara en väg. Vad vi bl.a. tänker på år

att knyta an till den utveckling som pågår med föreskrifter såsom vid kontraktsvård och samhällstjänst - som det är ett villkor att den tilltalade accepterar för att han skall få skyddstillsyn i stället för Men även andra lösningar är ünkbara. Man

fängelse.

kan t.ex. även när det gäller den nomiala typen av skyddstillsyn i domen sätta ut det som alternativet vid

fängelsestraff utgjorde påföljdsbeståmningen.

I detta går det inte att undvika att komma in på

sammanhang frågan vilken skyddstillsynspåföljden. Även om

syn man bör ha på vi inte tagit slutlig ställning i frågan och inte heller lägger fram

i detta betänkande vill vi några förslag som rör skyddstillsynen

anföra följande.

har samband med hur man

Synen på skyddstillsynspåföljden

ställer och den kritik som under senare

sig till behandlingstanken

år riktats mot denna tanke. Behandlingstanken kan sågas innebära att man skall ersätta straff med vård och behandling. I samband med det arbete som startade på 1930-talet och som ledde fram till BrB man relativt stora förväntningar på att de olika straff-

hyste

påföljdema skulle vara effektiva i den meningen att de

rättsliga

skulle minska risken för att den dömde, efter det att han genomgått påföljden, fortsätter att begå brott.

I detta avseende har forskningen under de senaste decennierna lärt oss att i hög grad tona ner förhoppningama. Knappast någon

har visat sig ha positiva effekter för den som utsätts för

påföljd

den. Och det är känt att ju mer ingripande en påföljd är, desto

mindre sannolikt är det att den leder till att den som utsätts för den slutar att begå brott eller i i samhället. Om övrigt anpassas man väntar sig att skall straffsystemet ha någon på detta sätt individualpreventiv effekt skall man alltså göra så små

ingripanden

som möjligt mot den som brott.

begått

Alla inser naturligtvis att detta inte är en framkomlig väg att gå. Vi måste ha ett straffsystem som i rimlig avskräckangrad verkar de och som även tillgodoser allmänhetens uppfattning om vad som är rätt och rättvist. Samhället måste alltså med kraft och fasthet reagera mot brottsligheten. Enligt vår är det att mening viktigt kravet på kraft och fasthet inte likställs med ett krav och på fler längre fängelsestraff. l stället bör man upprätthålla för respekten skyddstillsynen och den villkorliga domen genom att ytterligare utveckla dessa påföljder. Detta innebär dock inte att vi kan avstå från fängelsestraffet. Klart är emellertid att vi borde kunna minska användandet av fängelse, särskilt som detta inte sätter några mera märkbara spår när det gäller

brottslighetens omfattning.

Det är viktigt att framhålla att kritiken mot

behandlingstanken

inte innebär att man skall underlåta att göra vad man kan för att

minska skadeverkningama av det Men straffrättsliga ingripandet.

den leder till att man inte skall lägga om resultat i

förväntningar

den ena eller andra riktningen till grund för bestämmandet av påföljden. Denna linje har utvecklingen också år. följt på senare

De starkt individualpreventivt färgade påföljdema ungdoms-

fängelse och intemering har utmönstrats ur liksom

straffsystemet anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn. Och i de straff-

nya mätnings- och för påföljdsvalsreglema anges att utgångspunkten påföljdsbestänmingen inte skall vara vad som i det särskilda fallet är bäst för den tilltalade utan brottet eller straff-

brottslighetens

värde. Detta hindrar inte att även skall

personliga hänsynstaganden

göras vid påföljdsbestämningen. Man skall bara inte göra dessa mot bakgrund av vad som kan vara bra för den tilltalade utan för att det i ett visst fall skulle vara att döma oskäligt ut en påföljd strikt enligt straffvärdet. Det kan t.ex. vara fråga om att ta hänsyn

till den tilltalades eller att han efter brottet underkastat sig ungdom vård för ett missbruk som varit en bidragande orsak till brottet.

av behandlingstanken intar skyddstill-

I fråga om tillämpningen Vid valet av skall

synspåföljden en särställning. skyddstillsyn

rätten beakta om det finns anledning att anta att nämligen kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt

påföljden

Domstolen skall alltså göra en bedömning av vilken brottslighet. verkan kommer att få för den tilltalade när det gäller

påföljden

hans eventuellt fortsatta kriminalitet. De tillbakablickande kriterier som för domstolens överväganden i brottmålet i Övrigt gäller ersätts alltså här av framåtblickande sådana. En viktig invändning mot detta system är som angetts att forsklärt oss att ingen generellt sett medför positiva

ningen påföljd

effekter för den som utsätts för den. En annan betydelsefull kriterierna invändning har att göra med just de framåtblickande för beslutsfattandet vid utdömandet av skyddstillsyn. Det skall här, som ovan antytts, sågas att detta gäller även beträffande den villkorliga domen. Till Villkorlig dom skall ju - om brottets straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet inte lägger hinder i vägen - dömas i de fall det saknas särskild att befara att den tilltalade kommer att göra sig skyldig

anledning

till fortsatt brottslighet. Även här skall alltså en prognos göras rörande den tilltalades framtida leverne. Också när det gäller möjligheten att göra prognoser på det här aktuella området har forskningen lärt oss att hålla förväntningarna nere. Det har nämligen visat sig att det sannolikt går att identifiera inom vilka det är stor risk för fortsatt brottslighet, vissa grupper och där alltså en skyddstillsyn enligt de tankegångar som ligger till för - skulle kunna ha betydelse för den

grund lagstiftningen

dömdes fortsatta laglydighet. Men alla individuella bedömningar med stor osäkerhet. I många fall där av detta slag är förknippade man att den tilltalade inte kommer att begå brott på nytt

antagit

gäller att det inte sällan är så att gör han alltså det. Och omvänt den som man kommer att fortsätta med brottslighet inte

antagit

oavsett till vilken påföljd han döms. gör det alldeles

Det anförda leder oss till måste bli

att synen på skyddstillsynen

en annan än den som gäller Vi resonerar sätt. idag. på följande

skyddstillsyn är en straffrättslig påföljd som ådöms för

personer att de har begått brott. I detta ligger att innebär

skyddstillsynen

och skall innebära ett visst mått av för den som utsätts

obehag för

påñljden. Detta obehag består i den som det

frihetsinskränkning

innebär att vara underkastad

övervakning.

Det skall naturligtvis väl dömts genast sågas att när någon till skyddstillsyn man, på samma sätt som när det gäller ñngelsestraffet, inom ramen för skall vad man kan ñr att

påföljden göra

underlätta den dömdes i samhället. Detta får bara inte

anpassning

skymma anledningen till att påföljden dömts ut och innebörden av i den.

Om man på detta sätt definierar som en

skyddstillsynen

frihetsinskränkande påföljd och låter de grunder som i övrigt gäller för även utdömandet av denna

påföljdsbestämningen styra pâñljd öppnar sig möjligheter till straffmätning också inom ramen

för skyddstillsyn. Något sådant kan antas i innebära

sig att

påföljden kan komma till i fler fall än

användning idag.

2.5.4¶Slutsatser

Sammanfattningsvis innebär det sagda att systemet för

påföljdsbe-

stämning när det gäller skyddstillsyn och Villkorlig dom vår

enligt uppfattning vilar på en bräcklig grund.

Vi anser att mycket skulle vara vunnet om reglerna för när dessa skall

påföljder användas

kunde bringas i harmoni med de övriga för

reglerna påñljdbe-

stämningen, som varken har bygger på att påföljdema några individualpreventiva verkningar eller på att prognoser beträffande den tilltalades framtida liv skall göras. En nyordning av nu slag kräver en hel del förberedelser.

angivet

Vid sidan av de som innefattas i det frågor sagda reser sig bl.a. spörsmålet om påföljdemas inbördes dvs. om stränghet frågan, pâföljdema bör ordnas i en trappa vid sidan om varandra efter den

grad av ingripande mot den dömde som de innebär.

Med till den tidsram som för vårt arbete har vi

hänsyn gäller

inte haft att utföra de rätt omfattande överväganden som

möjlihet

en reform Vi vill emellertid framhålla av antytt slag förutsätter. det angelägna i att det synsätt som ligger bakom påñljdsbei BrB villkorliga domen och stämningsreglema också får gälla den På så sätt kan man, enligt vår upp-

skyddstillsynspâföljden.

fattning, utveckla de icke frihetsberövande påföljdema Villkorlig dom och och som en följd därav minska bruket av

skyddstillsyn

eller åtminstone förhindra att användningen därav

fängelsestraff

ökar. Mot av de ovan redovisade statistiska uppgifterna

bakgrund

är det annars fara värt att fångtalet fortsätter att stiga.

2.6¶Permissioner och andra vistelser

utanför anstalt

2.6.1 Allmänt

För den som är intagen i anstalt finns flera olika möjligheter att erhålla eller sätt vistas utanför anstalt. permission att på annat Dessa för att för kortare eller längre tid lämna anstalten öppningar utgör ett väsentligt inslag i kriminalvårdens uppgift att anpassa de dömda i samhället. Men de har också stor betydelse för anatt motverka de skadliga följder som ett frihetsbe-

strängningama

rövande har. Utan tvekan är för de intagna att

möjligheten

kontakter anhöriga eller att skapa kontakter med

upprätthålla med

t.ex. utanför anstalten väsentlig. För att bl.a.

föreningsliv mycket

till vårt förslag till frigivningspermission har vi

ge en bakgrund

lämnat redovisning av att vistas utanför

en utförlig möjligheterna

anstalt i avsnitt 3.2.1. I den allmänna debatten talas det ofta om att ett stort antal missbrukas. Många har nog uppfattningen att det

pennissioner

snarare är än undantag att den intagne avviker eller på annat

regel

sätt missköter sig när han är på permission. Om det vore på detta sätt skulle vara i hög grad tveksamt om en det naturligtvis

utvidgning av är önskvärd. Dessbättre

permissionsmöjlighetema

är emellertid så inte fallet. Tillgänglig statistik visar att i förhållande till det relativt stora antal pennissioner är som beviljas det påfallande sällan som den intagne avviker eller begår nya brott under perrnissionen. Sannolikt har debatten om det stora antalet misskötta permissioner sin grund i att det av den statistik som tidigare fördes inte gick att utläsa på vilket sätt permissionen missbrukats. Statistiken skilde t.ex. inte på det fallet att den intagne återkom till anstalten en till två timmar för sent och det fallet att han inte alls återkom. Enligt vad vi erfarit avser

kriminalvårdsstyrelsen att lägga om sin

statistikredovisning så att denna bättre avspeglar det rätta förhållandet när det gäller bedömningen av i vilken mån som pennissioner missköts. Enligt vår uppfattning är det uteslutet att inskränka möjligheterna för de intagna att vistas utanför anstalt. De olika av typer permissioner och andra vistelser utanför anstalt som nu finns bör alltså behållas. Den fråga som vi skall är i ta upp till behandling stället om man inte bör utöka möjlighetema till vistelse utanför anstalt. I detta sammanhang kan särskilt erinras om arbetet med

frigiv-

ningsförberedelsema. Här är det väsentligt att den intagne får ta aktiv del, vilket ofta förutsätter att han får tillfälle att personligen kontakta och besöka arbetsgivare, hyresvärdar eller sociala

myndigheter.

2.6.2 Närmare om

frigivningspermission

Spörsmålet om att utöka möjlighetema till vistelse utanför anstalt hänger nära samman med av den

regleringen villkorliga frigiv-

ningen. Som framgått ovan råder det politisk om att

enighet

avskaffa halvtidsfrigivningen och att ersätta denna med

Villkorlig

frigivning vid en senare tidpunkt. En sådan refonn medför, om inte kompenserande åtgärder vidtas, en kraftig av

förlängning

tiderna i anstalt. Vi vill klart säga ifrån att en sådan förlängning

strider mot vår grundläggande uppfattning att, samtidigt som det är angeläget att minska bruket av fängelsestraff, det är viktigt att hålla nere anstaltstidema i de fall fängelse ändå måste dömas ut.

En åtgärd som skulle få betydelse i detta sammanhang går, som vi angett ovan, ut på att utvidga möjligheterna till frigivningspermission. Denna typ av permission har fördelen att, samtidigt som själva anstaltsvistelsen kan kortas av något, den lämnar utrymme för att åstadkomma en smidig övergång från tiden i anstalt till livet i frihet.

Vi kommer i det följande att pröva vilka olika möjligheter som finns att, vid sidan av denna frigivningspermission, genom verkstållighetsregler minska de skadeverkningar som fängelsestraff har.

3¶Vissa om

frågor verkställig-

het i anstalt

3.1 m.m.

Anstaltsplacering

3.1.1 Gällande rätt

Anstaltsplacering

En kriminalvårdsanstalt är enligt 3 § KvaL riksanstalt eller lokalanstalt. Riksanstalt, lokalanstalt eller avdelning av anstalt kan vara öppen eller sluten. Sluten avdelning kan inrättas som specialavdelning med särskild och

övervakning begränsad

gemenskap mellan de intagna. Regeringen eller, efter

regeringens

förordnande, kriminalvârdsstyrelsen beslutar vilka anstalter eller anstaltsavdelningar som är öppna resp. slutna och vilka slutna

avdelningar som är specialavdelningar. Såväl riksanstaltema som

lokalanstaltema ingår i kriminalvårdsverkets regionala organisation, se bilaga l.

För valet mellan riksanstalt och lokalanstalt

gäller följande regler.

Den som dömts till fängelse i ett år skall företrädelsevis

högst

vara placerad i lokalanstalt. Undantag från denna huvudregel finns emellertid. Enligt 6 § andra stycket KvaL skall den dömde, om det år påkallat med hänsyn till risken för att han skall

allvarligt

störa ordningen genom att nyttja eller ñrfara med

olagligt

møgemüi

“u-5øk.

.

narkotika eller det annars är påkallat av säkerhetsskäl, placeras i riksanstalt.

Den som dömts till fängelse i mer än ett år skall företrädesvis bli i riksanstalt. När det behövs för att man skall kunna

placerad

förbereda får emellertid den intagne överföras till

frigivningen

lokalanstalt. Långtidsdömda personer placeras nomialt i riksanstalt

i början av verkställigheten men förs mot slutet av verkställigheten

över till lokalanstalt ñr att man på ett ändamålsenligt sätt skall kunna förbereda frigivningen. Enligt 10 § KvalF skall frågan om förflyttning till lokalanstalt prövas så snart omständigheterna ñranleder därtill. Om den intagne avtjänar ett fängelsestraff på längre tid än ett år skall frågan alltid prövas senast fyra månader före den dag då Villkorlig frigivning tidigast kan ske. Denna

innebär ingen obetingad rätt att bli överflyttad till

prövning

lokalanstalt om det finns skäl som talar däremot.

I fråga om valet mellan öppen och sluten anstalt gäller ñljande.

är att en intagen skall placeras på öppen anstalt.

Huvudregeln

Placering i sluten anstalt skall ske endast om det är nödvändigt av särskilda skäl. Sådana skäl kan vara säkerhetsskäl - i de flesta fall

eller risk för narkotikahantering - eller den intagnes

flyktfara

behov av arbete, undervisning eller behandling, som inte kan tillgodoses i öppen anstalt.

Den som undergår fängelse i lägst fyra år och den som i annat fall dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling som avser narkotika eller för försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till brott som nu angetts skall,

7 § tredje stycket KvaL, om det med hänsyn till arten av

enligt

hans brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att avvika eller fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär innan verkställigheten i anstalt har avslutats,

i sluten anstalt. En sådan intagen skall placeras i

placeras

företrädesvis i anstalt eller anstaltsavdelning med

riksanstalt,_

särskilt säkerhet. Prövningen av om en intagen skall särbe-

hög

handlas med stöd av 7 § tredje stycket KvaL görs av kriminalvârdsstyrelsen. Frågan om särbehandling skall omprövas minst en gång var sjätte månad men kommer automatiskt att omprövas vid

prövning av ansökan om permission eller arman utevistelse. Placeringsregeln slår nämligen igenom också när det om

gäller

den intagne skall beviljas t.ex. regelbunden permission. Vad som i övrigt gäller för den som särbehandlas med stöd av 7 §

tredje

stycket KvaL framgår av avsnitt 3.3. l. Vid placering av intagen som inte fyllt 21 år skall man enligt 8 § KvaL ta särskilda hänsyn och inte placera honom tillsammans med intagna som kan inverka menligt på hans i

anpassning

samhället. Vissa riksanstalter eller delar av sådana anstalter förbehålls därför yngre intagna.

Beslutsordning

När det gäller beslut om intagning i anstalt gäller följande. För den som dömts till fängelse men som är på fri fot är det chefen för regionmyndigheten som meddelar beslut om i

intagning

anstalt. Denna beslutanderätt kan överlämnas till vid tjänsteman myndigheten som vunnit tillräcklig och erfarenhet. När

kunskap

det gäller dem som är häktade har kriminalvårdsstyrelsen delegerat beslutanderätten beträffande till chefen för

anstaltsplacering resp. häkte. l kriminalvårdsstyrelsens S ñrfattningssamling (KVVF 1990:8) har kriminalvårdsstyrelsen meddelat

verkställighetsföreskrifter om anstaltsplacering. Av 42 § framgår bl.a. att regionmyndigheten beslutar om intagning i anstalt. Genom särskilda delegationsbeslut har beslutanderåtten avseende av

placering

häktade personer delegerats till häkteschefema i samtliga regioner. I fråga om beslutsordningen i övrigt ger 60 § Kval. grunden för

decentralisering av beslutsbefogenhetema inom kriminalvården.

De enda åtgärder som enligt lag inte kan beslutas annat än i

kriminalvårdsstyrelsen avser tillämpningen av 20 § andra stycket

samt 20 a § (avser placering på s.k. specialavdelning).

I 19 § KvalF bemyndigas kriminalvårdsstyrelsen överlämna sina beslutsbefogenheter till annan kriminalvårdsmyndighet eller till

tjänsteman inom kriminalvården. Undantag härifrån

föreligger

endast avseende beslut rörande den s.k. 7:3-gruppen och personer dömda för terroristbrott.

Kriminalvårdsstyrelsen har meddelat generell delegation till anstaltschefema avseende beslut grundade på KvaL, 169 § KVVFS (1990: 10). Från den generella delegationen har undantagits beslut angående utevistelser för bl.a. intagna som avtjånar livstids fängelse, är eller har varit intagna på specialavdelning samt utvisade intagna som dömts till fängelse i lägst två år.

Med de undantag som år särskilt reglerade ankommer det således på den lokala anstaltschefen att fatta alla beslut beträffande de intagna. Anstaltschefen får med undantag för beslut om

kroppsbesiktning delegera beslutsbefogenhetema vidare till

tjänsteman vid myndigheten.

Sammanfattningsvis kan beslutsordningen således beskrivas på så sätt att lokal anstaltschef fattar alla beslut rörande de intagna på anstalten. I ett fåtal fall har kriminalvårdsstyrelsen förbehållit sig beslutanderätten alternativt inte medgivit delegation.

Introduktion av nyintagen

Enligt 9 § KVVFS (1990:10) skall den som år nyintagen infonneras om gällande ordningsregler, brandskyddsinstruktioner, lokaler och signalordningar. Enligt 15 § skall han dessutom informeras om kriminalvårdens egna resurser samt kriminalvårdens möjligheter att fönnedla stöd och hjälp till honom från andra samhållsorgan. Vid varje anstalt skall det finnas en person som är ansvarig för de intagnas introduktion.

Introduktionen av de intagna sker på olika sätt vid olika anstalter. Vissa anstalter som Färingsö och Norrtälje har en särskild avdelning där de nyintagna blir introducerade. Vid andra anstalter sker introduktionen inom ramen för den normala verksamheten utan särskild introduktionsavdelning.

överväganden

Anstaltsplacering

I 1974 års kriminalvårdsreform (prop. 1974:20) betonades att kriminalvårdens tjänstemän skall ha en nära samverkan med andra samhällsorgan på den dömdes hemort och verka för att han får del av samhällets resurser och service på samma sätt som andra medborgare. Enligt denna tanke, som brukar benämnas normaliseringsprincipen, skall kriminalvården inte

bygga upp egna resurser i konkurrens med andra samhällsorgan. Kriminalvården skall i stället verka för att den dömde kommer i åtnjutande av den samhällsservice som han enligt de generella regler som gäller är

berättigad till. Nonnaliseringsprincipen hänger nära samman med en annan

princip som låg till grund för nämnda reform nämligen den s.k. närhetsprincipen. Denna princip innebär att den dömde, så långt det är möjligt, skall undergå kriminalvård i eller i närheten av sin hemort.

Inför den omorganisation som ägt rum inom kriminalvårdsverket och som trätt i kraft den 1 januari 1991 har varje anstalt lämnat en beskrivning av den verksamhet som anstalten bedriver.

Kriminalvårdsstyrelsens sammanställning av verksamhetsbeskrivningama framgår av bilaga 2. Av redovisningen framgår att

anstalterna i allt större utsträckning strävar efter att ha en särskild inriktning på verksamheten.

Det ligger naturligtvis ett värde i att det sker en inom

utveckling

anstalterna när det gäller verksamhetens

inriktning. Samtidigt

innebär en långtgående specialisering av verksamheten en risk när det gäller tillämpningen av närhetsprincipen och därmed också av

nomialiseringsprincipen. Intresset att placera den intagne i en

verksamhet som passar för honom kan nämligen leda till att man inte tillämpar närhetsprincipen. En spegelbild av detta âr att närhetsprincipen kan bli överspelad när det gäller fängelsedömda s0n1 inte tillhör rätt kategori och därför inte passar på den

anstalt som ligger nära hans hemort. Anstaltens specialisering kan då leda till att han i stället placeras vid en anstalt långt från hemorten.

Innehållet i en anstaltsvistelse bör naturligtvis vara så humant och meningsfullt som möjligt. Det framstår som självklart att man genom att ge den intagne träning och färdigheter som han saknar också kan ge honom bättre förutsättningar att klara sig i samhället efter Men vad som enligt vår mening framstår som

frigivningen.

vikti gare är att man under anstaltstiden har nära kontakter med de personer eller myndigheter som kan underlätta den intagnes anpassning i samhället efter anstaltsvistelsen. Dessa personer eller myndigheter finns naturligtvis i huvudsak i den ort där han kommer att vistas mera pennanent efter tiden i anstalt.

Enligt vår mening är närhetsprincipen i detta sammanhang av grundläggande betydelse. Intresset av att utveckla verksamheten inom anstalterna bör aldrig få leda till att man sätter närhetsprin-

åt sidan. Närheten till den dömdes hemort skall således bilda

cipen

för Detta innebär enligt vår mening

utgångspunkten placeringen.

naturligtvis inte att det bör vara uteslutet att placera den dömde på en arman anstalt än den som ligger närmast hemorten. Vad vi menar är att avståndet till hemorten inte bör vara längre än att det går att upprätthålla de kontakter som vi nämnt tidigare på ett rimligt sätt. Många gånger kan det för övrigt vara så att det finns flera anstalter kravet på närhet till hemorten. Bland

som uppfyller dessa anstalter bör man naturligtvis välja den anstalt vars verksamhetsinriktning kan antas passa den intagne bäst.

Beslutsordningen

När det gäller dömda som är på fri fot meddelas beslut om anstaltsplacering av chefen för regionmyndighet eller den tjänsteman vid myndigheten han delegerat beslutanderätten till. För den som är häktad fattas beslutet om anstaltsplacering av chefen för häktet. Enligt vår mening är anstaltsplaceringen synnerligen viktig. Bedömningen av frågan var den intagne skall placeras kan många gånger vara en grannlaga uppgift med svåra intresseavväg-

ningar. En diffrentiering av intagna skall enligt vår mening ske främst med beaktande av närheten till hemorten men också den

intagnes kön, ålder, rymningbenägenhet, behov av sjukvård,

tillgång till visst slag av arbete eller utbildning bör liksom f.n. beaktas. Vid placeringen skall också hänsyn tas till om den intagne är narkotikaberoende eller benägen att begå nya brott. Intresset av att den intagne placeras nära sin hemort skall således vägas mot en mängd andra intressen. Samtidigt bör man se till att anstalterna utnyttjas effektivt och att den intagne inte placeras på en sluten anstalt om det inte är nödvändigt med hänsyn till t.ex. risken för rymning.

Riksdagen har nyligen (prop. 1989/90: 100, bil.4, s. 85-91, JuU 22, rskr. 155) lagt fast de nya principer som skall gälla för beslutsbefogenheter inom kriminalvården. Dessa innebär

principer

bl.a. att beslut i klientärenden i stor bör kunna fattas

utsträckning

lokalt om det inte finns särskilda skäl som leder till att beslutsbefogenheten bör ligga regionalt eller centralt (prop. 1989/90: 154 s. 24). Departementschefen uttalade att sådana särskilda skäl kan vara att kriminalvårdsanstaltema utnyttjas mest effektivt.

Vi delar departementschefens uppfattning. Enligt vår mening talar emellertid inte enbart intresset av ett effektivt utnyttjande av anstalterna mot ett lokalt beslutsfattande utan även det faktum att frågan om anstaltsplacering många gånger innebär svåra intresseavvägningar. Det kan t.ex vara svårt för personalen vid ett häkte att ha den överblick som krävs i dessa sammanhang. Även om praktiska skäl i viss mån talar för att beslutsfunktio-

delegera

nen kan det alltså enligt vår mening ifrågasättas om det inte bör vara regionchefen, som är den som har överblicken över resurser och Verksamhetsinriktning, som bör ha denna beslutsfunktion.

Introduktion av nyintagna

Det är naturligtvis viktigt att den som tagits in på anstalt får infomiation om vad anstaltsvistelsen kommer att innebära. Det är dessutom viktigt att man från anstaltens sida får tillfälle att

presentera vilka möjligheter kriminalvården har att förmedla t.ex. vård eller behandling åt den intagne. Om den intagne har drogproblem kan man också försöka motivera den intagne att behandla detta.

Introduktionen av de nyintagna sker, som framgått, på olika sätt vid olika anstalter. Erfarenheterna av introduktionsavdelningar är i många fall mycket goda. Systemet med introduktionsavdelning kan emellertid vara en flaskhals när det gäller anstaltens möjligheter att ta emot nya intagna. Att avdela en viss avdelning inom en anstalt som introduktionsavdelning kan också innebära att man inte kan utnyttja anstaltsplatsema på ett ändamålsenligt sätt. Vi vill därför inte föreslå någon generell regel om särskilda introduktionsavdelningar vid alla anstalter. Det bör liksom f.n. finnas utrymme för olika fonner av introduktionsförfarande inom anstalterna.

3.2¶Vistelse utanför anstalt

3.2.1 Gällande rätt

Frigång

Den som är intagen i lokalanstalt kan enligt 11 § KvaL medges att under arbetstid utföra arbete, delta i undervisning eller utbildning av både praktisk och teoretisk art eller delta i arman särskilt anordnad verksamhet utom anstalten i syfte att underlätta anpassningen i samhället, s.k frigång. Enligt förarbetena till bestämmelsen (prop. 1974:20 s. 124) är tanken att frigivningen från lokalanstalt med hjälp av bl.a. frigångsarbete skall kunna ske stegvis.

I propositionen (1984/85: 19) om en samordnad och intensifierad

narkotikapolitik uttalade departementschefen att frigång skulle

användas i större utsträckning än tidigare för narkotikamissbrukare för att tillgodose deras behov av grundläggande utbildning.

Departementschefen uttalade vidare att det för narkotikamånga missbmkare behövs arbetsñrberedande åtgärder. För dem kan frigång till exempelvis ett arbetsmarknadsinstitut komma ifråga. Det kan också vara lämpligt att till arbete eller

frigång utbildning

kombineras med direkta

behandlingsåtgärder.

Även i budgetpropositionen (1985/86:l00 bil. betonade 4)

departementschefen att frigångsinstitutet bör användas i ökad

utsträckning för narkotikamissbrukare. l

förordningsmotiven

(l986:6) rörande vissa ändringar i KvaLK uttalade att

regeringen,

frigång har visat sig vara ett mycket värdefullt medel att söka nå

den i kriminalvårdslagstiftningen uttalade att målsättningen främja

den intagnes anpassning i samhället och att motverka

skadliga

följder av frihetsberövandet. Eftersom en

frigången fyller viktig

funktion när det gäller att ge de intagna möjlighet att anpassa sig till ett normalt liv ute i samhället underströk vikten av

regeringen

att alla som har behov av och som kraven frigâng, uppfyller därför, också får denna

möjlighet.

Frigång kan beviljas även den som är i riksanstalt om

intagen

det föreligger särskilda skäl, 11 § andra stycket KvaL. Som exempel på sådana skäl kan nämnas att riksanstalten är

belägen på

en ort där det saknas lokalanstalt, att det råder platsbrist på lokalanstalten eller att den deltar i ett

intagne behandlingsprogram

som han bör slutföra. Den som i sluten riksanstalt med

placerats

tillämpning av 7 § tredje stycket KvaL kan inte beviljas frigång. Enligt ll § fjärde stycket KvalF skall det vid av om

prövningen

frigång skall beviljas särskilt beaktas om den behöver

intagne

inskolning i arbetslivet eller om armars kan antas väsent-

frigâng

ligt underlätta hans efter

försöijningsmöjligheter frigivningen.

Frigâng bör således inte enbart för att åstadkomma en

medges

mjuk övergång mellan anstaltsvistelsen och ett liv i frihet. (Se i

regeringens förordningsmotiv 1986:6.)

Den som dömts till ñngelse i två år för brott som avses i

lägst

vissa internationella konventioner eller som armars innefattat användande av våld, hot eller tvång för politiska syften får medges frigång bara om det finns särskilda skäl. Om faran ñr att

den intagne på skall använda våld, hot eller tvång för

nytt

syften bedöms som utesluten kan frigång dock medges

politiska

mot slutet av verkställigheten sedan tidpunkten för Villkorlig

frigivning bestämts.

Om den intagne är utlänning kan han medges frigång om det står klart att han kommer att stanna i Sverige efter frigivningen.

Vid anstalt där det förekommer frigång skall det utses en särskild fri bland personalen. Den fri gångsansvarige

gångsansvarig

skall tillsammans med den intagne och, i före-

planera frigången

kommande fall, hans handläggare vid frivården. Han skall också se till att den intagne får nödvändig utrustning för den verksamhet som han skall delta i och att resorna till och från anstalten är ordnade. Han skall dessutom kontrollera den intagnes närvaro på

genom den kontaktman som skall finnas där. Den

frigångsplatsen

har således en samordnande och planerande

frigångsansvarige

funktion i förhållande till anstaltens övriga personal, den intagne och frigângsplatsen och skall dessutom se till att frigångens

praktiska detaljer fungerar.

Vid lokalanstaltema skall man vidta särskilda åtgärder för frigångsverksamhet. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas att man kan inrätta särskilda eller annex som

frigångsavdelningar

år avsedda främst för dem som har frigång.

För att utveckla har man från anstalternas sida

frigångsinstitutet

kontinuerliga kontakter med arbetsförmedling, arbetsmark-

nadsinstitut, socialtjänst, behandlingsinrättningar och utbildnings-

anstalter. Den som ansvarar för frigångsverksamheten måste dessutom aktivt verka för att frigång kan ske på olika arbets-

platser.

Under åren 1985 - 1990 påbörjades mellan 1.400 och 1.500 frigângsvistelser per år. Detta motsvarar omkring 10 7a av alla som in i anstalt under resp. år. En undersökning om

tagits

av frigångsreglema utfördes under år 1986 inom

tillämpningen

kriminalvårdsstyrelsen (Frigángare - en undersökning om tilllämpning av ll § lagen om kriminalvård i anstalt, Rapport 1988:3). Undersökningen visade att närmare hälften av de intagna som beviljades frigång var under 30 år. Flertalet hade strafftider

som varierade mellan fyra månader och ett år och var dömda för egendomsbrott. En relativt stor grupp, 35%, saknade

tidigare

krirninalvårdserfarenhet. En mycket stor andel av frigångsverksamheten eller 91% av dem som bereddes tillfälle till

frigång

var intagna i lokalanstalt.

När det gällde inriktningen på frigången visade det sig att 64% hade frigång till någon fonn av anställning, 31% till studierlutbildning och 5% till eget företag. Tiden för frigång var relativt kort, 70% beräknades till kortare tid än 60 dagar och 30 % till kortare tid än 30 dagar. Frigången avbröts på grund av missskötsamhet i 16% av fallen i den undersökta gruppen. Sådana avbrott förekom i hälften av fallen under frigångens första femton

dagar. Vid undersökningen visade det sig att planeringstiden inför en

frigång ofta var kort och att så många som 80% av

frigångama

fick beslut om frigång högst femton före frigångens början.

dagar

Vid undersökningen visade det sig också att en månad efter frigivningen var 75% av dem som hade haft fortfarande

frigång

i sysselsättning även om 9% hade bytt sysselsättning i förhållande till den de haft under frigången. Sex månader efter

frigivningen

hade antalet i sysselsättning sjunkit till 61 %. De som hade bytt sysselsättning efter sex månader i frihet uppgick till 22%. Andelen sjukskrivna var både efter en månad och efter sex månader 10 %.

Resultatet av undersökningen torde fortfarande vara

giltigt.

14 §-vistelser

En annan form för vistelse utanför anstalt är den som i

regleras

14 § KvaL. Till skillnad från frigång, som alltså är avsedd att bereda de intagna möjlighet att arbeta eller studera utanför anstalten, skall utevistelse enligt 14 § KvaL tillgodose de intagnas behov av fritidsaktiviteter. Om det lämpligen kan ske bör nämligen en intagen beredas tillfälle att på sin fritid delta i föreningsverksamhet eller liknande verksamhet utanför anstalten om detta är ägnat att underlätta hans anpassning i samhället.

Om fritidsaktiviteten kommer att pågå fortlöpande under flera dagar eller om den äger rum nattetid är det inte möjligt att medge utevistelse enligt 14 § KvaL. I sådana fall måste i stället förutsättningarna för särskild permission el-ler vistelse enligt 34 § KvaL vara för att den intagne skall kunna delta i fritids-

uppfyllda

aktiviteten.

Det kan föreskrivas att den intagne skall stå under tillsyn under 14 §-vistelsen. intagen som avses i 7 § tredje stycket KvaL får inte delta i 14 §-aktiviteter.

I huvudsak är det på lokalanstaltema som denna typ av fritidsaktiviteter arrangeras. I den mån säkerhetsaspekter inte lägger hinder i vägen kan det emellertid förekomma fritidsaktiviteter utanför anstalten även vid riksanstalter (se prop. 1974:20 s. 126 f).

Korttidspermission

Allmänt

I 32 § KvaL finns regler om korttidspermission. Dessa regler kompletteras av tillämpningsföreskrifter som utfärdats av kriminalvårdsstyrelsen. (Anstaltsföreskrifter; KVVFS 1990:10).

Allmänt gäller att perrnissioner skall förberedas och planeras väl. Vid förberedelserna skall man vara särskilt uppmärksam på under vilka förhållanden som permissionen kommer att tillbringas. I detta sammanhang skall man också avgöra vilka villkor som kan

behöva ställas för permissionen. Korttidspermissioner kan

nämligen vara villkorade beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Om det behövs att den intagna ställs under noggrann tillsyn kan han också ställas under bevakning. Med

bevakad pennission menasatt den intagne under hela pennissio-

nen står under tillsyn av minst två kriminalvårdstjänstemän, varav minst en skall tillhöra vård- och tillsynspersonalen vid anstalten. Är tillsynen anordnad på annat sätt är permissionen inte att anse som bevakad.

Det finns olika av

typer korttidspermissioner. De vanligaste år

s.k. regelbunden och s.k. särskild permission pennission.

Regelbunden permission beviljas normalt

med någon eller några månaders intervall så snart en har sin första

intagen beviljats

permission av detta slag och syftar till att rent allmänt underlätta den intagnes i samhället. Särskild anpassning permission beviljas, som framgår av narrmet, då det föreligger någon särskild an-

ledning att bevilja permission.

Regelbunden permission

Enligt 32 § KvaL får regelbunden inte permission beviljas om risken för att den intagne begår nya brott är påtaglig eller om det finns en fara för annat missbruk. Vid denna

allvarlig bedömning

skall särskilt beaktas om den använt eller intagne annars förfarit olagligt med narkotika inom anstalten eller om han utan

giltigt

skål vägrat att lämna urinprov. En intagen som sârbehandlas med stöd av 7 § tredje stycket KvaL får aldrig beviljas regelbunden pemmission. Regelbunden permission får endast beviljas som

intagen avtjänat

fängelse i lägst tvâ månader. Innan en kan

intagen beviljas

regelbunden permission måste vissa s.k. kvalifikationstider ha förflutit. Med kvaliñkationstid menas den

tidsperiod som den intagne måste ha avtjänat kan

innan permissionen beviljas, se 12 § första och KvalF samt 97-104 tredje styckena §§ KVVFS

(l990:10).

Kvalifikationstiden är individuellt bestämd. I nomialfallet får regelbunden permission beviljas först sedan en av den

Gärdedel

sammanlagda strafftiden avtjånats, s.k. nomialtid. I nomialtiden

inräknas häktningstid.

Om det föreligger risk för att den

förhöjd intagne begår nya

brott under pemiissionen eller annan risk för missbruk skall kvalifikationstiden förlängas utöver normaltiden till den_ längre tid som bedöms Vid bestämmande av kvaliñkationstiden

nödvändig.

skall den polis- eller som ärendet

åklagarmyndighet handlagt

rörande den kontaktas för infomiation om detta inte är

intagne obehövligt.

i lägst två år eller är placerad i

Intagen som avtjänat fängelse sluten anstalt permission förrän minst

får inte beviljas regelbunden två månader av straffet i anstalt. Man bortser alltså från

avtjänats

vid beräkning av kvalifikationstiden. Om det ñrehäktningstid

särskilda skäl i det enskilda fallet får regelbunden pennisligger sion beviljas upp till tre månader före den för den intagne gällande normaltiden. Minirnitiden i anstalt på två månader får emellertid inte underskridas och får som regel beviljas först då

permissionen

sex månader av straffet verkställts.

För den som avtjänar fängelse understigande två år och är

i öppen anstalt gäller andra regler om kvalifikationstid. intagen Om strafftiden en kvalifikationstid om en

är högst ett år gäller månad och om strafftiden överstiger ett år är motsvarande tid två månader. räknats in i verkställighetstiden måste

Om häktningstid trots det minst en månad av straffet avtjänas i anstalt.

som fängelse i mer än åtta år får beviljas

Intagen avtjänar

permission efter en normaltid om två år. Intagen som

regelbunden avtjänar fängelse på livstid får beviljas regelbunden permission

tidigast efter två år och sex månader.

Den eller öppen riksanstalt får som

som är intagen i lokalanstalt regel beviljas permission först efter en månad från

ny regelbunden den föregående början. Detta gäller även för den

permissionens

som av eller för att utföra visst arbete, delta i

på grund sjukdom

viss undervisning eller av annan anledning är placerad

jämförlig

riksanstalt men som armars skulle varit placerad i på sluten lokalanstalt eller öppen riksanstalt. Intagen i sluten riksanstalt får som permission först när två

regel beviljas ny regelbunden

månader förflutit från den föregående pemiissionens början.

får inte de två sista veckorna

Regelbunden permission beviljas

före Villkorlig frigivning.

Den ñrsta får omfatta högst 48

regelbundna perrnissionen

timmar. För följande regelbundna perrnissioner gäller en tidsgräns om 72 timmar. I ingår inte nödvändig restid.

pennissionstiden

Om det är nödvändigt med hänsyn till risken för att den intagne missbrukar perrnissionen skall regelbunden pennission av

föregås

en eller flera kortare permissioner, s.k. En

träningspermissioner.

sådan pennission får inte ñre normaltiden för

beviljas regel-

bunden permission. Om den intagne rymt eller försökt från om rymma anstalten, han begått nya brott under verkställigheten eller om han uteblivit från permission får regelbunden efter pennission beviljas tidigast fyra månader om han är intagen i lokalanstalt eller anstalt öppen och tidigast efter sex månader om han är i sluten riksan-

intagen

stalt. De angivna tiderna räknas från den då det senaste

dag

försöket att rymma ägde rum,

verkställigheten återupptogs resp.

brottet begicks. I den proposition, som töregick ett i 32 att

tillägg § KvaL

narkotikahantering särskilt skall beaktas vid av om den

prövningan

intagne skall få pemrission (prop. 1981/82: 141), uttalade

departe-

mentschefen att det inte bör förekomma att en som

intagen

övertygats om att ha använt eller annars förfarit med olagligt narkotika på anstalten beviljas regelbunden permission utan att det därefter förflutit en viss kvaliñkationstid. Vid bedömningen av om den intagne skall beviljas regelbunden permission skall hänsyn tas till arten och av

omfattningen tidigare

kriminalitet, verkställighetens längd, återstående strafftid,

pågående drogmissbruk etc. Den mest väsentliga faktorn som vägs

in är emellertid utfallet av Som nämnts

tidigare pennissioner.

tidigare kan ryrnning, försök till uteblivande efter

rynming, permission eller nya brott under verkställigheten leda till

att ny kvalifikationstid skall börja löpa för regelbunden permission. Ny kvalifikationstid för pennission kan bestämmas också om den intagne under verkställigheten l. gjort sig skyldig till perrnissionsmissbruk som inte år

ringa

eller 2. innehaft eller i berusningssyfte varit påverkad av läkemedel eller annat berusningsmedel än narkotika eller varit påverkad av narkotika utan att detta utgör brott eller

3. innehaft föremål som år avsedda för bruk av narkotika eller 4. utan skäl vägrat lämna urinprov för droganalys.

giltigt

I nu aktuella fall får beviljas tidigast efter två

permission

månader om den dömde är intagen i lokalanstalt eller öppen riksanstalt och efter fyra månader om han är intagen i tidigast sluten riksanstalt. vid beräkningen av den nya kvalifikationstiden

Utgångspunkten

är den dag då förseelsen begicks eller verkställigheten återupptogs. Bestämmandet av ny kvalifikationstid utgör i sig inte någon Vad som räknas som sådana åtgärder framgår

disciplinär åtgärd.

av avsnitt 3.4.1.

Permission för visst ändamål

Permission för visst ändamål s.k. särskild permission, får beviljas

angelägenhet som är

en intagen för att han skall kunna ombesörja för honom och som inte kan ombesörjas av väsentlig betydelse under permission eller på annat sätt. Som exempel på

regelbunden

som kan ligga till grund för särskild pennission

angelägenheter

kan nämnas att den intagne skall få tillfälle att besöka närstående som är sjuk eller att närvara vid närståendes begravning.

allvarligt

Det kan också röra sig om att den intagne skall kunna inställa sig vid domstol eller arman för att kunna bevaka sina

myndighet

intressen i en rättslig Särskild permission kan vidare

angelägenhet.

för att den intagne skall få tillfälle att förbereda sin

beviljas

eller av medicinska skäl.

frigivning

För särskild skall ändamålet med permissionen anges

permission

som villkor för denna liksom vistelseort. Särskild permission får inte omfatta tid än vad som är nödvändigt för att tillgodose längre

syftet med pennissionen.

Lokalanstaltspennission

Den som är intagen i lokalanstalt kan vidare beviljas permission

för att besöka frivårdsmyndigheten, sociala myndigheter, sjuk-

Övervakare, tilltänkt eller annan som

vårdsinrättning, arbetsgivare

kan medverka vid förberedelser inñr frigivningen. För sådan s.k. lokalanstaltspermission gäller motsvarande regler om villkor och permissionstid som för särskild permission. Innan

lokalanstaltsper-

mission beviljas skall det undersökas om inte ändamålet med permissionen kan tillgodosesi samband med regelbunden perrnission.

Besäkspennission

Den som är intagen i lokalanstalt eller öppen riksanstalt och är inne i s.k.

permissionsgång fâr en gång varje månad beviljas

permission under högst sex timmar i samband med att han tar emot besök av anhörig eller annan närstående.

Transportpennission

Om det inte ñreligger fara ñr missbruk får en någon påtaglig intagen beviljas permission för att företa enskild resa till anstalt till vilken han skall ñrflyttas.

LufihåLs-permissiøn

För att minska av

skadeverkningama långa frihetsberövanden får

den som särbehandlas enligt 7 § eller

tredje stycket KvaL avtjänat

livstidsstraff eller har en kvalitikationstid på lägst två år och sex månader eller till följd av beslut om utvisning eller av annan anledning inte beviljas regelbunden en kortare permission beviljas bevakad s.k En

lujihålspennission. lufthålspermission skall vara

särskilt väl planerad och äga rum på för den intagne okänd tid.

Den intagne

får i dessa fall inte heller reda på var permissionen skall äga rum. Bevakningen skall bestå av flera

kriminalvårdstjän-

stemân som skall tillhöra vård- och

tillsynspersonalen vid

anstalten. I praktiken är det inte sällan fråga om tre eller fyra sådana tjänstemän. Permissionen planeras dessutom i samråd med

som ofta också biträder vid bevakningen. På

polismyndigheten

detta sätt vill man undvika fritagnings- eller rymningsförsök under

permissionen.

F rigångxpennission

För att underlätta i samhället kan, som nämnts

anpassningen

tidigare, den som är intagen i lokalanstalt och har en sammanlagd strafftid medges att under arbetstid utföra på minst två månader arbete eller delta i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten, s.k. frigång, och om det ñnns särskilda skäl kan även den som är intagen i riksanstalt Om inte särskilda skäl talar emot det får den som medges frigång. efter en månad

medgivits frigäng beviljas s.k. frigångspermission

av verkställigheten. En frigångspermission utgör en återkommande Om beräknas omfatta högst

korttidspermission. frigångsperioden

tre månader får permission beviljas varje vecka. Skall frigången beviljas varannan vecka till pågå under längre tid får permission dess tre månader av beräknas återstå. Därefter

frigångsperioden får beviljas varje vecka. pemiission

får omfatta l

Frigångspermission högst 36 timmar. permission-

stiden ingår inte nödvändig restid. Vid en längre sammanhängande förlängas till att omfatta högst 72

helg får frigångspermissionen

timmar.

Frigivningspennission

Enligt 26 kap. 7 § BrB får den som dömts till fängelse i lägst två år för särskilt brottslighet som riktat sig mot eller allvarlig medfört fara för liv eller hälsa och beträffande vilken påtaglig risk bedöms föreligga för att han fortsätter begå brottslighet av samma inte friges villkorligt förrän minst två

slag efter frigivningen

av straffet avtjänats. För att förbereda frigivningen får tredjedelar i detta fall 33 permission under en viss

enligt § KvaL beviljas längre tid s.k. higivnirtgspermissiøn.

Frigivningsperrnission får beviljas när två tredjedelar av

tidigast

straffet avtjänats. För permissionen får ställas villkor

nödvändiga

beträffande vistelseort, eller annat.

anmälningsskyldighet

Vistelse utanför anstalt enligt 34 § KvaL

En intagen kan få vistas utanför anstalt under längre

tidsperioder

om det sker i rehabiliteringssyfte. Beslut om sådan vistelse fattas av övervakningsnämnden eller i förekommande fall av kriminalvårdsnänmden. Förutsättningarna är att den en

intagne genom

sådan vistelse kan bli ñremål för särskilda som kan antas

åtgärder

underlätta hans anpassning i samhället samt att det

ñreligger

särskilda skål. En grundtanke är att skall vara

placeringen

någorlunda jämförbar med en anstaltsvistelse. Som

exempel på olika slag av placering som kan komma i enligt 34 § KvaL

fråga

nämndes i den proposition som KvaL 1974:20 s.

föregick (prop.

96), skola med intematförläggning, för narkotika-

behandlingshem

missbrukare, särskilt lämpligt enskilt hem och vämpliktstjänstgöring. Intagen som avses i 7 § tredje stycket KvaL får inte medges vistelse utanñr anstalt enligt 34 § KvaL.

I regeringens proposition (1984/85:19) om en samordnad och intensifierad narkotikapolitik uttalade departementschefen (s. 20) att 34 §-institutet borde komma till ökad och att

användning

placeringama borde kunna ske tidigare än vad som då skedde. I vissa fall skulle detta enligt honom kunna leda till ett bättre

behandlingsresultat. Departementschefen pekade särskilt på att den pågående utbildningen i narkotikafrågor inom anstalterna och till

planerade samarbetsprojekt mellan bl.a. socialtjänst och kriminalvård torde kunna leda till att fler kan komma i för

intagna fråga

34 §-placering.

I propositionen med förslag om införande av s.k. kontraktsvård (prop. 1986/87: 106) uttalade departementschefen

som sin mening att 34 §-institutet fortlöpande bör komma till när

ökad användning det gäller missbrukare. I propositionen därför ett

föreslogs tillägg

till 34 § KvaL av innebörd av om den

att det vid prövning intagne

l08 SOU l99lz45

skall vistelse utanför anstalten med stöd av denna medges bestämmelse särskilt skall beaktas om den intagne behöver vård eller annan behandling mot missbruk av beroendeframkallande medel. betonade att det är av stor vikt att den

Departementschefen

behov utreds och dokumenteras mycket noga så att de intagnes beslutande kan fatta så väl underbyggda beslut som organen möjligt. Härigenom skulle, enligt departementschefen (s. 81), också förutsåttningama för att den intagne fullföljer den planerade

vistelsen öka. Även andra vistelser än de som avser behandling mot missbruk kan ske med stöd av 34 § KvaL. Som nämnts ovan kan man med

stöd av bestämmelsen även placera den intagne i vämpliktstjänst- I (prop. 1986/671106 s. 92)

göring. nyssnänmda proposition

uttalade att man bör vara restriktiv när det

departementschefen

av detta slag. Sådana skulle enligt departe-

gäller placeringar

mentschefen emellertid kunna vara motiverade bl.a. i fall då placeringen utgör en oundgänglig förutsättning för att den intagne skall militär omedelbar anslutning till

få fullgöra grundutbildningi

anstaltsvistelsen och helt kort tid återstår före frigivningen. l överensstämmelse med propositionsuttalandena förekommer i liten omfattning. Denna typ av

placering i militärtjänst mycket

vistelser utgör i de flesta fall endast en kortare tid av den militära i slutet av densamma. grundutbildningen antingen i början eller Således under budgetåret 1988/89 placerades endast 17

placerades eller 2 % av alla 34 §-placerade som värnpliktiga.

intagna En 34 §-vistelse bör inte så tidigt att den planerade

påbörjas

vård- eller blir kortare än den återstående

behandlingstiden

För vistelsen skall ställas de villkor som anses

verkstållighetstiden.

nödvändiga. Vid vistelse utanför anstalt med stöd av 34 § KvaL skall det bland vid anstalten utses en kontaktman. Det skall

personalen

också utses en kontaktman vid den institution eller det behandsom skall ta emot den_ intagne. Den intagne och hans lingshem kontaktman vid t.ex. behandlingshemmet skall noggrant infomieras om de villkor som för placeringen. Om den

gäller

skall denne infonneras om vistelsen liksom intagne har övervakare

frivårdsmyndighetema i hans hemort och i det distrikt där han

placerats.

Under budgetåret 1988/89 901 påbörjades placeringar enligt 34 § KvaL. Av dessa 50%. Med

fullföljdes fullföljd vistelse

menas vistelse som fram till

fullföljts frigivningen. I genomsnitt

avbröts omkring 45% av vistelsema.

Flertalet vistelser avsåg vistelse i hem för vård och boende (75 96). Med hem för vård eller boende avses ett hem inom socialtjänsten som drivs av eller kommun och

landstingskommun

som tar emot enskilda för vård, behandling, omvårdnad eller tillsyn i förening med ett boende. Till ett sådant hem räknas också hem som drivs av enskild eller

person sammanslutning om

hemmet har fler än fem eller om platser verksamheten drivs yrkesmässigt och denna år av avgörande för betydelse hemmets bestånd.

En mindre andel eller 20% av 34

§-placeringama avsåg

placering i Med avses avses

familjehem. familjehem ett enskilt

hem som av socialnämnden på uppdrag tar emot vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte är sådant att hemmet kan ses som ett hem för vård och boende.

Utbildning i kombination med intemat ñrekom i 1% medan

våmpliktstjånstgöring i form av militär som

grundutbildning

nämnts förekom i 2% av

placeringama.

Utfallet av varierar men för vistelse

placeringama något i hem

för vård och boende avbröts under

budgetåret 1988/89 drygt 40%

av vistelsema medan andelen avbrutna för

placeringar utbildning

eller värnplikt var 30%.

omkring

Av som blev var flertalet intagna placerade i åldrarna 29-33 år. Den dygnskostnaden för genomsnittliga 34 §-vistelsema under budgetåret 1988/89 har beräknats till 7-800 kr. Denna kostnad skall jämñras med motsvarande kostnad samma som för

budgetår

sluten lokalanstalt var 851 kr och för sluten riksanstalt var 1256 kr. Under det nämnda budgetåret pågick 75 % av samtliga vistelser under högst 90 dagar. Endast 6% av vistelsema

översteg 180 dagar. Den genomsnittliga vistelsetiden för

samtliga vistelser

l10

under var Nästan hälften av de avbrutna budgetåret 74 dagar. vistelsema avbröts senast efter 30 dagar.

Missbruk av utevistelse

Som nämnts skall alla och andra vistelser

tidigare perrnissioner

utanför anstalten förberedas och planeras så att risken för att utevistelsen missbrukas är så liten som möjligt. Särskild uppmärksamhet skall under vilka en sådan vistelse ägnas åt de förhållanden skall och åt vilka villkor som behöver ställas. tillbringas För skall ställas de villkor som bedöms

korttidspennission

nödvändiga för att motverka att den intagne missbrukar permissionen. Villkoren skall anges i perrnissionsbeslutet och på utfärdad Den skall infonneras om de

permissionssedel. intagne noggrant

villkor som ställs för permissionen. Om det en uttalad risk för att den intagne avviker föreligger under en men det trots det kan beviljas sådan

permission,

skall denna vara bevakad. Som tidigare nämnts är en

permission,

bevakad den intagne under hela vistelsen

permission endastuom

utanñr anstalten står under tillsyn av minst två kriminalvârdstjänstemän. står under tillsyn men denna Om den intagne visserligen inte är anordnad som nu sagts t.ex består endast av en tillsyn betraktas permissionen som obevakad.

medföljande tjänsteman

Om den intagne missköter perrnissionen kan detta, som nämnts, leda till att det skall bestämmas ny kvalifrkationstid innan ny kan Misskötsamhet kan även leda till att tiden

permission beviljas.

för eller vistelse utanför anstalten inte räknas in i den

permission

verkställda tiden. 39 § KvaL är emellertid huvudregeln att Enligt tiden för vistelse utanför anstalt för frigång, regelbunden pennis-

sion, särskild permission, andra korttidspermissioner, frigivnings-

eller vistelse som medgivits med stöd av 34 § KvaL

permission

räknas in i om det inte finns särskilda skäl

verkställighetstiden

som talar emot det. Enligt kriminalvårdsstyrelsens praxis skall varje dags utevistelse för att avgöra om tiden skall inräknas i prövas sig när det gäller Vad som kan tala emot att tiden räknas in är verkställigheten.

lll

t.ex. att den intagne inte använt permissionen på det sätt som var avsett. I regel är det bara den dag som rnisskötsamheten ägt rum som inte skall räknas som verkställd tid. Men om misskötsamheten bedöms vara kan detta leda till att hela utevistelsen

allvarlig

anses misskött och detta även om misskötsamheten går att hänföra till en viss dag. Om den som medgivits frigáng eller rått att delta i medgivits fritidsverksamhet med stöd av 14 § KvaL inte ägnat sig åt den verksamhet som varit avsedd bör inte den eller de dagar som det gäller räknas in. Men även om den intagne gjort vad han skall kan det inträffa att tillgodoräknande inte sker. Detta om han gäller dessutom har ägnat sig åt otillåten verksamhet. Också ñr permissioner för visst ändamål gäller att man gör en bedömning av om den använt för det intagne permissionen ändamål som varit avsett, t.ex. besök hos

arbetsförmedling.

För utevistelsen kan också ställas särskilda villkor bl.a. kan det uppstållas villkor om resplan, vistelseort eller

alkoholförtäring,

anmälningsplikt. Villkor om skall

alkoholförtäring bara uppställas

om det bedöms som nödvändigt men kan för aldrig uppställas frigång eller 14 §-vistelse. Har det föreskrivits förbud mot alkoholförtäring bör den eller de som den druckit

dagar intagne

alkohol inte inräknas i verkställighetstiden. Bevis om alkoholförtåring kan vara erkännande, positivt alkoholutandningsprov eller den intagnes uppträdande vid ankomsten till anstalten. All befattning med narkotika under pennissionstiden bör

enligt

kriminalvårdstyrelsens praxis leda till att pennissionstiden inte blir inräknad. Som bevis ñr att den med

intagne tagit befattning

narkotika räknas den erkännande, vid intagnes hans uppträdande återkomsten till anstalten eller positivt

urinprov.

Som missbruk av pennission räknas också att den

intagne

kommit för sent efter permissionen. Vid av om den

bedömning

sena ankomsten skall leda till att hela eller bara en

permissionen

del därav inte skall inräknas i

verkställighetstiden tar man hänsyn

till den intagnes förklaring till den sena ankomsten. Är det fråga

om eller annat laga förfall inrâknas tiden

tågförsening, sjukdom

i verkställighetstiden. Om den uteblivit från anstalten efter utgången av intagne eller annan tid som beviljats för vistelse

beviljad permissonstid

utanför anstalten innebär detta ett avbrott i verkställighetstiden enligt 23 § lagen om beräkning av strafftid.

3.2.2 överväganden

Allmänt

Vi har under 3.2.1 lämnat en utförlig beskrivning av möjligheterna till vistelse utanför anstalt. Enligt vår uppfattning är det uteslutet att inskränka dessa möjligheter. De olika typerna av utevistelser som nu finns bör alltså behållas. Den fråga som vi skall besvara är i stället närmast om man bör utöka möjligheterna till vistelse utanför anstalt. Ett sätt att göra detta är att utvidga av Som framgår i avsnitt 5

omfattningen frigivningspermission.

vi med denna uppfattning fram ett förslag om lägger i enlighet

obligatorisk frigivningspermission för alla som avtjänat lägst fyra

månaders fängelse. I den allmänna debatten talas det ofta om att ett stort antal permissioner missbrukas. Det kan i detta sammanhang påpekas att statistik visar att, i förhållande till det stora antal

tillgänglig

som det är påfallande sällan som den

permissioner beviljas,

awiker eller nya brott under pennissionen.

intagne begår

har under senare tid gått i positiv riktning dvs. allt Utvecklingen färre permissioner missköts av de intagna. Som vi har sannolikt debatten om det stora tidigare påpekat antalet misskötta sin i att den statistik som

pennissioner grund

fördes inte skilde på olika typer av permissionsmissbruk. tidigare Statistiken redovisade mot en permission som

varje anmärkning

misskötsamhet utan att särskilja rymning och nya brott från förseelser av typ alkoholförtåring och någon betydligt lindrigare eller timmars för sen återkomst. Den från kriminalpolitisk några allvarligare misskötsamheten (rymning/nya brott)

synpunkt

uppgick under budgetåret 1989/90 till endast 6,5 % av alla regelbundna perrnissioner. var motsvarande (För särskilda permissioner andel så som 0,7 %.)

låg

Frisim:

De som är i kriminalvårdsanstalt intagna saknar ofta både arbetslivserfarenhet och Av den som

utbildning. undersökning

utfördes år 1986 och vars resultat torde alltjämt äga giltighet

(Frigångare - en om av ll undersökning tillämpningen § lagen om

kriminalvård i anstalt, Rapport 1988:3) att över hälften

framgår

av dem som haft är kvar i arbete sex månader frigång alltjämt efter frigivningen. Denna form av utevistelse framstår därför som mycket värdefull. Det finns enligt vår främst med

uppfattning,

hänsyn till .de insatser gom utförs av de s.k.

frigångsansvariga,

goda förutsättningar för att fortsätta av denna

utvecklingen

verksamhet.

34 §-vistelser

Som av 3.2.1 sker flertalet 34

framgått redovisningen §-placering-

ar i hem för vård och boende. har, i med

Utvecklingen enlighet

de gjorda lett till att flertalet

departementschefsuttalandena,

placeringar numera avser mot narkotikamissbruk.

behandling

Från flera håll har till oss framförts den att

uppfattningen

möjligheterna till en 34 §-placering bör också för en annan

skapas kategori av intagna. Denna består

kategori av unga brottsaktiva personer som inte har men är socialt

missbruksproblem handikap-

pade och i stort behov av social träning. I detta har

sammanhang

det uttalats viss tveksamhet, om den nuvarande lydelsen av 34 § KvaL ger utrymme för att att denna i

medge kategori placeras

särskilt lämpliga enskilda hem för deras behov av att tillgodose sådan träning. För vår del är vi av den att be-

uppfattningen

stämmelsen ger ett sådant Vi anser dessutom att man utrymme. inom kriminalvården bör sträva efter att förbättra de praktiska

möjlighet till 34 §förutsåttningama för att ge denna kategori

placering.

av 34 §-institutet bör således kunna utvidgas till

Tillâmpningen

att omfatta även unga intagnai behov av social träning. Frågan år även till om det inte finns anledning att utvidga tillämpningen Vi det. Vad vi närmast tänker på är män andra grupper. tycker som dömts för rnisshandels- och sexualbrott. För denna grupp förekommer det i vissa länder en kvalificerad behandling utanför anstalterna. de Även för denna kategori torde man kunna förbättra förutsättningama för en 34 §-placering.

praktiska

När det till 34 §-placeringar har den syn-

gäller möjligheterna

framförts att man i större än f.n. bör ta

punkten utsträckning

ekonomiska ramar för denna verksamhänsyn till kriminalvårdens het när man bedömer om den intagne skall medges en sådan vistelse. Ett sådant synsätt riskerar emellertid att leda till en ojämn

tillämpning. Ett strikt ekonomiskt synsätt kan också leda till att en fortsatt försvåras. Vi vill därför som utveckling av 34 §-institutet vår mening uttala att det inte är rimligt att anlägga ett sådant

synsätt. Vad som i viss mån kan sågas tala emot att utveckla 34 §är att ett stort antal av dessa utevistelser avbryts. I detta institutet det emellertid att att även en sammanhang förtjänar påpekas relativt vistelse som kanske avbrutits till kortvarig i behandling, kan ha ett värde för den intagne. Erfarenföljd av rnisskötsamhet,

som varaktigt

heten ger nämligen vid handen att f.d. missbrukare ändra och ur missbruket ofta har

lyckats sin livsföring tagit sig

och avbrutna bakom sig. Det

flera kortvariga behandlingsinsatser

är alltså inte uteslutet att även relativt kortvariga vistelser ger

som kan medverka till att senare behandlingsin-

positiva impulser

satser ger ett bättre resultat. tillämpar den Vi har erfarit att man på flera behandlingshem att den intagna skall vistas på institutionen på prov en

principen

en vecka, innan institutionen accepterar att ta kortare tid, oftast emot honom för en längre tids placering enligt 34 § KvaL. Oklarhet råder bland övervakningsnämndema om en sådan prov-

vistelse skall betraktas som en korttidsperrnission enligt 32 §

KvaL och således beslutas av anstalten eller om den skall kunna medges med stöd av 34 § KvaL och därför underställas över-

vakningsnåmnden.

Enligt vår mening saknas för att betrakta en

ñrutsâttningar

veckas provboende som en på ett behandlingshem korttidpermission eftersom vistelsen avser längre tid än vad som kan komma i fråga vid en sådan permission. Däremot anser vi att 34 § KvaL inte uppståller något hinder mot att en intagen som ett led i ñrberedelsema KvaL för en längre tids vistelse enligt 34 § kan medges en kortare sådan vistelse. Enligt kan det tvärt om vår uppfattning vara en fördel att den intagne kan få tillfälle att vistas på behandlingshemmet under en kortare tid. På så sätt kan man nämligen få ett bättre beslutsunderlag inför av om den

prövningen

intagne skall medges en längre tids 34 §-vistelse. Som vi tidigare framhållit anser vi att den s.k. normaliseringsprincipen år viktig. Denna är också när det gäller

viktig

frågan om vem som skall, svara för och driva Lex. behandlingshem ñr narkotikamissbrukare. Om sådana hem drivs (direkt eller indirekt via stiftelser) av kriminalvården en uppkommer särbehandling av kriminella missbrukare som innebär ett klart avsteg från normaliseringsprincipen. Det kan också medföra att den s.k. ståmplingseffekt som har kan komma att

fängelsevistelser omfatta också missbruksbehandling.

Vi finner det angeläget att kriminalvården intensiñerar sina ansträngningar att initiera och förbereda den för vistelse

intagne

i rnjssbruksvård. Det bör emellertid ankomrna vederbörande

på

huvudman att ansvara för verksamheten i hemmet eller på institutionen.

3.3¶Vissa om med

frågor särbehandling

stöd av 7 § KvaL

tredje stycket

3.3.1 Gällande rätt

Som vi redovisat i avsnitt 3.1.1 skall, enligt 7 § tredje stycket KvaL, den som undergâr fängelse i lägst fyra år och den som i annat fall dömts till fängelse i lägst tvâ år för grovt narkotikabrott eller varusmuggling som avser narkotika eller för försök, grov förberedelse, ståmpling eller medverkan till brott som nu angetts eller annars kan om det med hänsyn till arten av hans brottslighet befaras att han är särskilt benägen att avvika eller fortsätta en verksamhet karaktär innan verkställigheten i brottslig av allvarlig anstalt har avslutats, placeras i sluten anstalt. En sådan intagen skall i riksanstalt, företrädesvis i anstalt eller anstaltsav-

placeras

med särskilt hög säkerhet. Det krävs således att en bedelning i det enskilda fallet leder till att det kan befaras att den dömning benägen att avvika eller fortsätta med brottslig intagne är särskilt verksamhet karaktär innan verkställigheten i anstalt av allvarlig har avslutats. med stöd av Prövningen av om en intagen skall särbehandlas KvaL görs av kriminalvårdsstyrelsen. Till 7 § tredje stycket skillnad från vad som gällde före den l juli 1988 är frågan om en för sådan särbehandling numera föremål intagen skall bli föremål för ett beslut. Frågan om särbehandling skall

självständigt

omprövas minst en gång var sjätte månad men blir automatiskt permission eller annan omprövad om den intagne ansöker om t.ex. utevistelse. Som framgått i avsnitt 3.1.1 slår placeringsregeln

nämligen igenom också när det gäller om den intagne skall kunna

14 §-vistelse, regelbunden permission eller

beviljas frigång, medges 34 §-placering. Den som särbehandlas med stöd av 7 § KvaL får nämligen inte beviljas sådana utevistelser

tredje stycket

och särskild permission får beviljas endast om det finns synnerliga skäl och då endast under bevakning.

Prövning av frågan om eventuell särbehandling skall företas så snart om den de

verkställigheten påbörjats intagne uppfyller

strafftidsmässi ga kriterierna. Dessa kriterier uppfylls, vid ett givet tillfälle, av omkring 1.000 I intagna personer. genomsnitt särbehandlas, också vid ett givet tillfälle, 230 med stöd av

intagna

bestämmelsen. Antalet intagna som särbehandlas har på senare tid legat konstant på denna nivå trots att antalet som

intagna uppfyllt

de formella kriterierna för varierat.

särbehandling

3.3.2 och

överväganden förslag

En av grundtankama bakom 1974 års kriminalvårdsreform är att

verkställigheten i anstalt redan från början skall inriktas på åtgärder som förbereder den för och att

intagne frigivningen

permissioner, liksom andra vistelser utom anstalt, utgör ett viktigt led i dessa

strävanden.

Samtidigt står det klart att det finns en liten som grupp intagna med hänsyn till kravet på blir ñremål för särbe-

samhållsskydd

handling i vissa avseenden. Det rör som dömts sig om personer för särskilt samhällsfarlig och som främst av

brottslighet på grund

risken för ny allvarlig inte blir

brottslighet placerade i öppen

anstalt eller medges pennissioner i samma som

utsträckning

flertalet av de För denna har det

övriga intagna. grupp intagna

sedan år 1972 ñrekommit en viss vid

särbehandling verkställig-

heten i anstalt.

Enligt vår uppfattning tyder de uppgifter vi erhållit på att kriminalvårdsstyrelsen är mycket restriktiv vid sina intitalbesluti fråga om enligt Av hela den särbehandling 7 § tredje stycket KvaL. population som uppfyller de formella kriterierna blir nomialt endast 25 % föremål för sådan

behandling.

Den nuvarande av 7 § KvaL

tillämpningen tredje stycket ger

inte anledning till kritik utan överenstämmer med de

tankegångar

som föranlett regleringen. De i 7 § tredje stycket KvaL upptagna tidsgränsema är också väl avvägda. När det gäller kravet på

av vill vi emellertid anföra

omprövning kategoritillhörigheten

följande. Frågan om särbehandling omprövas när det finns anledning till det, dock alltid inom sex månader från föregående prövning. Under tiden 1 1988 fram till l oktober 1990 har beslut om

juni

i 106 fall. Av dessa har cirka 60 %

särbehandling upphävts

ett år återstått till beräknad frigivning och upphävts då omkring cirka 25 % då kortare tid återstått. Endast ett fåtal fall upphävdes i ett tidigare skede. Vid våra anstaltsbesök har vi från både intagna och personal erfarit missnöje med rådande praxis när det gäller den omprövning att som sker var sjätte månad. De intagna har haft förväntningar dessa automatiskt skulle leda till att kategoritill-

omprövningar

och därför upprepade gånger blivit besvikna.

hörigheten upphävs

har å sin sida givit uttryck för att den strama

Anstaltspersonalen grad har medgivit hänsyns-

praxis som tillämpats inte i nämnvärd

tagande till dess synpunkter.

Mot denna bakgrund ter det sig enligt vår uppfattning tveksamt

om de regelbundna omprövningama tjänar något syfte. Möjligen

kan de, som anförts till oss av företrädare för de intagna, istället ha en direkt negativ effekt. Med är stabil vad avser urvalet av dem hänsyn till att praxis som särbehandlas enligt 7 § tredje stycket KvaL och att beslut om sådan särbehandling sker med stor restriktivitet

uppenbarligen

föreslår vi att kravet på regelbunden omprövning slopas. Omkommer ändå att ske relativt frekvent. Regeln att den

prövning

borgar för detta. Vi intagne kan när han vill begära omprövning förutsätter dessutom att om särbehandling omprövas i

frågan

samband med prövning av annat slag t.ex. då den intagne begärt

att få permission.

Utöver andra ñrdelar som ett slopande av de regelbundna medför torde det också leda till viss arbetsbe-

omprövningama

sparing såväl på anstalterna som på kriminalvårdsstyrelsen.

3.4 m.m.

Disciplinära åtgärder

3.4.1 Gällande rätt

Disciplinära åtgärder

Bryter en intagen mot anbefalld ordning eller meddelade anvisningar när han befinner sig inom anstalten eller utanför anstalten under tillsyn av personal inom kriminalvården får han, enligt 47 § KvaL,

åläggas disciplinär bestraffning. Disciplinär

bestraffning skall inte åläggas om det finns att den

anledning

intagne skall låta sig råtta av en eller Om

anvisning tillsägelse.

gårningen år av sådan beskaffenhet att är

disciplinär bestraffning

påkallad av hänsyn till ordningen eller säkerheten inom anstalten får en sådan räcka med

åläggas även om det i och för sig skulle en anvisning eller tillsägelse.

Som disciplinär bestraffning kan den intagne tilldelas varning (47 § andra stycket 1). Det kan också förordnas att viss bestämd tid, högst tio dagar, inte skall räknas in i verkställighetstiden för den påföljd som den intagne undergår (47 § andra stycket 2).

Enligt 49 § KvaL får, genom upprepade förordnanden

enligt 47 § andra stycket 2, den tid s0n1 inte skall inräknas i verkställighetstiden ej överstiga, l. beträffande den som undergâr i högst en månad

fängelse

sammanlagt tio dagar, 2. beträffande den som undergår fängelse

i mer än en men högst fyra månader sammanlagt femton dagar samt 3. beträffande den som tid än

undergår fängelse på längre fyra månader sammanlagt fyrtiofem dagar.

Vad som nu redovisats är de disciplinära

bestraffningsformer

som finns i KvaL. Även andra vidtas emellertid mot

åtgärder

misskötsamhet i anstalten. Vi vill här särskilt på de s.k.

peka

knalltransportema. Med knalltransport avses en omedelbar förflyttning till en anstalt med mer restriktiv

verkställighet.

är relativt vanliga. För år 1985 uppgick de, Knalltransporter enligt statistik som tagits fram av kriminalvårdsstyrelsen, till drygt 1.500. vad vi erfarit ligger de antalsmässigt fortfarande på Enligt denna nivå.

Isolering

En för kriminalvården i anstalt är att en

grundläggande princip

i största möjliga utsträckning skall vistas i gemensamhet intagen med andra intagna. I 17 § KvaL har också slagits fast att gemenskall under såväl arbetstid som fritid. I

samhetsprincipen gälla

vissa situationer kan man emellertid begränsa denna gemensamhet. Den längst begränsningen är placering i enmm, i dagligt

gående

tal kallad isolering. I korthet innehåller KvaL numera följande regler om isolering. kan få arbeta i Enligt 18 § KvaL en intagen på egen begäran enrum om kan beredas honom och särskilda skäl inte

lämplig plats

talar emot det. avskildhet kan, enligt 20 § första stycket, före-

Tvångsmässig

komma om det är nödvändigt l. till rikets säkerhet eller föreliggande fara för den med hänsyn eller armans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig intagnes

skadegörelse på anstaltens egendom,

2. för att hindra någon annan intagen att att den intagne påverkar störa ordningen inom anstalten,

allvarligt

3. för att hindra att den intagne medverkar till att en annan

intagen får tillgång till berusningsmedel,

4. för att hindra att den intagne allvarligt ofredar en annan

intagen. För intagen som har dömts till fängelse i lägst två år och âr i sluten anstalt gäller, enligt 20 § andra stycket KvaL,

placerad

särskilda Sådan får hållas avskild från andra

regler. intagen

om det kan befaras att han rymning eller att

intagna, planlägger

annan och avskildheten är nödvändig

planlägger fritagningsförsök

för att hindra att en sådan plan sätts i verket samt det med hänsyn till den eller armars kan befaras att han är

intagnes brottslighet

särskilt benägen att fortsätta en

brottslig verksamhet av allvarlig

karaktär.

En intagen som uppträder våldsamt eller av som är så påverkad

alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel att han kan

befaras störa ordningen på anstalten får enligt 23 § KvaL tillfälligt

hållas avskild från andra Han får dock intagna. hållas avskild endast så länge det är för att

nödvändigt betvinga det våldsamma

upptrådandet eller tills hans påverkan har upphört.

Under utredningen av ett

disciplinärende får enligt 50 § KvaL en hållas avskild

intagen tillfälligt från andra intagna i den mån

det är ñr

oundgängligen nödvändigt att syftet med utredningen

inte skall äventyras. får inte bestå

Åtgärden längre än fyra dygn.

Om den inte kan hållas avskild intagne på anstalten får han

placeras i allmänt häkte om detta är än att han

lämpligare förs

över till en arman anstalt. Den skall intagne få den lättnad i

avskildheten som är

möjlig.

3.4.2 och

överväganden förslag

Sedan möjligheten att som en som

disciplinär bestraffning ålägga

en intagen att vara innesluten i enrum under

högst sju dagar togs

bort år 1976 1975/76: (prop. 165) återstår, som framgått, som

disciplinär bestraffning varning och förordnande att viss tid inte

skall inräknas i

verkställighetstiden.

I propositionen 1975/76: 165 om i om

ändring lagen (1974:203)

kriminalvård i anstalt framhöll

departementschefen att varje

kriminalvårdsanstalt utgör ett kollektiv i vilket både

ingår

människor friheten som har tvångsvis berövats för att undergå ett

fängelsestraff och personer som bl.a. har till att se till att uppgift denna påföljd blir verkställd. Ett utmärkande drag hos dem som har tagits in i anstalt är,

enligt departementschefen, ofta att de inte

har kunnat anpassa i arman kollektiv sig verksamhet. Han pekade

även som de på att i den tvångssituation intagna befinner sig i

under anstaltsvistelsen de också har särskilt svårt att känna någon

solidaritet med omgivningen och att alla dessa förhållanden gör att

det i anstaltslivet relativt lätt kan uppstå ordnings- och disciplinav delvis ett annat förekommer i andra problem slag än som kollektiv. tillade att för att anstaltstillvaron

Departementschefen

alla berörda tillfredsställande sätt skall kunna fungera på ett för att viss kontroll utövas över de intagna. det är nödvändigt Det är att de som är intagna i krirninal-

självfallet nödvändigt

vårdsanstalt de anvisningar och föreskrifter som gäller inom

följer

anstalten. Det är också att de utsätts för kontroll i

nödvändigt

detta hänseende. Annars är det att förhållandena på

uppenbart

lätt kan urarta. Men hur kontrollen bedrivs. anstalten det är viktigt Vi har i avsnitt 5.3.3 beskrivit den förändring som pågår när det vårdarrollen. En av med denna är att

gäller målsättningarna

skall arbeta närmare de intagna. En följd av

vårdpersonalen

att kontrollen blir effektivare samtidigt som den blir mer detta blir En annan motsättningarna mellan de personlig. är att de inbyggda och minskar och dänned också brotten mot

intagna personalen anstaltsreglema.

det att det även framdeles finns ett Trots sagda står det klart av Vad som bör diskuteras är

behov disciplinära åtgärder.

emellertid vilka bestraffningar som skall förekomma. disciplinära om det nuvarande med för- Nämiast gäller frågan systemet ordnande att viss tid inte skall inräknas i bör

verkställighetstiden

behållas. Den kritik som kan riktas mot den aktuella bestraffningsfonnen

är följande.

Ett förordnade att viss tid inte skall inräknas i verkställiginnebär att den trots att han faktiskt varit hetstiden intagne, frihetsberövad under den tid som avses, skall avtjäna motsvarande tid i anstalten. sig ett sådant förordnade längre Härigenom skiljer endast semantiskt från ett rent tidstillägg. Vad det är fråga om är alltså att anstalten, dvs. en adminstrativ myndighet, fattar beslut om frihetsberövande i fonn av fängelsestraff. Detta är något som,

mot bakgrund av de långa tider som det kan bli fråga om, strider mot de allmänna som för beslut om frihetsbe-

principer gäller

rövande.

Visserligen har frågan, om beslut att viss tid inte skall inräknas i verkställighetstiden, prövats av

Europakommissionen enligt

Europakonventionens bestämmelser om krav på

domstolsprövning

vid frihetsberövande och därvid befunnits inte strida mot kon-

ventionen. Detta kan emellertid förklaras med att det

tidstilläggeti

fall som prövades inte gick utöver den av domstolen utrnätta strafftiden. (Se Danelius,

Mänskliga rättigheter, 4:e uppl. s. 109.)

I många situationer kan dock detta bli fallet. Särskilt detta gäller i fråga om korttidsdömda. Vad en

prövning enligt Europakon-

ventionen skulle leda till i ett sådant fall är osäkert. Till det sagda skall läggas att den om

villkorliga frigivningen,

de tankegångar beträffande denna vårt arbete som vi grundar på genomförs, i framtiden kommer för alla. Detta att bli obligatorisk innebär att det redan vid domstillñllet står klart hur tid i

lång

anstalt som den dömde skall l den situationen kan man avtjäna. enligt vår mening inte anlägga samma som i det ovan av synsätt Europakommissionen prövade fallet. Om reglerna för

villkorlig

frigivning blir obligatoriska leder detta vår till att

enligt mening

alla beslut om tidstillägg strider mot konventionen om det är anstalterna som fattar besluten. Nu kan det förstås sägas att anstaltens beslut i dessa fall kan

överprövas av kriminalvårdsstyrelsen och därefter till överklagas kammarrätten i Jönköping. inte Om så sker kan man naturligtvis påstå att det slutgiltiga beslutet om inte av

tidstillägg prövats

domstol. Att ett beslut om är emellertid

tidstillägg överklagas

relativt ovanligt. Under år 1990 behandlade kammarrätten ca 150 mål om disciplinär Detta med totala bestraffning. skall jämföras antalet disciplinära som det året var

bestraffningar 1.900. l

flertalet fall som kom under kammarrättens rörde det

bedömning

sig om tidstillägg. Under budgetåret 1989/90 innebar besluten om tidstillägg att omkring 6.000 dagar i anstalt inte inräknades. I realiteten är det alltså anstalterna som har det bestämmande inflytandet över tidstilläggen. Detta särskilt som det vid

gäller

korta straff kan vara svårt att hinna med kammarrättens

prövning

innan straffet är till fullo avtjänat. Ett beslut om

tidstillägg gäller

KvaL omedelbart om inte annat nämligen enligt 58 § andra stycket förordnas. Ett annat skäl mot den gällande ordningen har att göra med beslutsfattandet. Detta går till så att det är anstalten som

själva

både för beslutsunderlaget och fattar själva beslutet. Ett sörjer sådant är inte lämpligt, särskilt inte när det är fråga om ett system frihetsberövande. Det kan i sammanhanget påpekas att den intagne i får föra sin talan och alltså inte har tillgång till

praktiken själv

något biträde. Men det kan riktas även annan kritik mot tidstilläggen. Tidstillnämligen av erfaren personal på anstalterna som

läggen uppfattas

Det finns i stället en önskan att den intagne

föga verkningsfullt.

kan tas ur trafik direkt efter det inträffade och att det lämnas för att bearbeta orsakerna till det indisciplinära beutrymme teendet. i form av tidstillägg kommer enligt detta Bestraffning efter det inträffade. Den ger inte heller synsätt alltför långt i tiden för att man från anstaltens sida agerar mot den verkliga utrymme för det inträffade, som ofta kan hänföras till den intagnes

gnmden

person. Mot bakgrund av det sagda anser vi att disciplinär bestraffning i form inte de krav som man bör ställa av tidstillägg uppfyller främst med till att det är om ett frihetsberövande. hänsyn fråga bör därför slopas. Det är emellertid uppenbart att det Tidstilläggen krävs fomi bestraffning vid sidan av möjlignågon av disciplinär heten att meddela varning. Rimliga krav på en acceptabel miljö för både personal och intagna gör att det måste finnas möjligheter för anstalten att agera i en akut situation. vår det nämiast till hands att åter

Enligt uppfattning ligger

införa en att som medel i bestraffningssyfte

möjlighet yttersta

hålla en avskild från andra intagna under en viss tid. intagen Andra tänkbara former av bestraffning är knappast tillräckligt för att som remedium för svåra former av

ingripande tjäna

beteende.

ordningsstörande

Ett från med de övriga intagna

avskiljande gemensamheten

under viss tid framstår som en från allmänpreventiv synpunkt

rimlig åtgärd. Åtgärden kan också sättas in i nära nog omedelbar anslutning till det inträffade. För den som utsätts för

intagne, avskiljandet, bör detta ha

former och innehåll som ger utrymme för att bearbeta de problem som ligger bakom det förfarandet. indisciplinära Hans kontaktman liksom annan personal på anstalten bör utnyttja tiden för avskildheten genom att hålla en intensiv kontakt med

den intagne och

bearbeta dessa problem. På de anstalter där det ofta ñrkommer indisciplinära förfaranden bör det upprättas särskilda program avseende vilka åtgärder som skall vidtas i ñrhållande till den intagne under tiden för avskildhet. Det kan naturligtvis sägas att ett system med avskildhet kan leda till behov av vissa resurstillskott när det gäller lokaler. Enligt vår mening behöver så inte bli fallet. De slutna riksanstalter som används f.n. redan över

förfogar nämligen idag lokaler som är

lämpliga för ändamålet. Samma sak gäller för äldre lokalanstalter. Däremot saknas lokaler lämpliga vid nya lokalanstalter. Ett sätt att

lösa lokalproblemet är vår enligt mening att placera den intagne

på ett närbeläget häkte. En sådan skall dock i

placering princip

bara ske om anstalten inte över förfogar egna lokaler ñr avskildhet. En i häkte placering kan naturligtvis innebära att det kan uppkomma vissa praktiska Ett problem. är att man inte bör blanda häktade personer med dem sorti

avtjänar ñngelsestraff. Vi har

emellertid valt att inte fram lägga något förslag till hur denna fråga bör lösas. En av förhållandena för häktade

översyn och

anhållna pågår f.n. av

nämligen på uppdrag justitiedepartementet

av förre Anders

Justitieombudsmannen Wigelius. Det är därför

lämpligt att denna

fråga kan tas upp i det sammanhanget.

Avskildheten bör i tiden. En

naturligtvis begränsas rimlig

avvägning mellan intresset att å ena sidan ha till

tillgång ett

någorlunda avskräckande bestraffningsmedel och å andra sidan att

begränsa den psykiska påfrestning som varje isolering innebär

är, enligt vår mening, att sätta maximitiden till sju dygn. På samma sätt som i fråga om de nuvarande tidstillägget bör också särskilda

för maximitiden vid beslut om avskildhet.

gränser gälla upprepade

Skäl att nu ñnns beträffande välja några andra gränser än de som tidstillägget finns enligt vår mening inte. Som nämnts hållas avskild kan den intagne enligt S0 § KvaL under utredningen av ett disciplinärende. I de fall den intagne hållits avskild med stöd av denna bestämmelse bör han få tillgodoräkna sig den tiden. Detta överensstämmer för övrigt med vad som gällde enligt lagen (1964:541) om behandling i fång-

vårdsanstalt. anser vi oss inte ha an- I fråga om de s.k. knalltransportema att lämna till ändrad lagstiftning. Vi vill ledning något förslag emellertid framhålla följande. I 6 och 7 §§ KvaL finns bestämmelser som reglerar hur de skall fördelas mellan olika anstalter och anstaltstyper. intagna Vilka som skall tas framgår av avsnitt 3.1.1. Härav hänsyn bl.a. att en faktor som skall beaktas är rymningsrisken. framgår Det är emellertid uppenbart att en intagen som knalltransporteras ofta hamnar på en anstalt med högre säkerhetsnivå. Något behov härav föreligger emellertid sällan i dessa fall. Det rör sig nämoftast om annan misskötsamhet än rymningsförsök. Redan

ligen

mot denna finns det anledning att iaktta återhållsamhet

bakgrund

med denna typ av förflyttning. skäl mot är att de ödelägger den Ett annat knalltransporter

olyckligt, särskilt

planering som gjorts för den intagne. Detta är till som vi

mot bakgrund av det förslag frigivningspermission

lägger fram (iämför avsnitt 5.3). Mot talar också det förhållandet att åtgärden knalltransporter ofta beslutas innan utredningen kring det inträffade är färdig. Eftersom det är om en repressiv åtgärd bör man av rättssä-

fråga

kerhetsskäl kräva att det finns ett tillförlitligt beslutsunderlag. vår bör man nämligen ställa samma krav på Enligt mening bevisning i dessa fall som i fråga disciplinära åtgärder.

SOU l991:45 127

3.5 i anstalt

Urinprovskontroll

3.5. 1 Gällande rätt

Inledning

Enligt 2 kap. 6 § regeringsfonnen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. påtvingat och

kroppsligt ingrepp kroppsvisitation. inskränkningar i dessa fri- och grundläggande

rättigheter får enligt l2 § första samma stycket kapitel göras endast genom lag och får enligt sistnämnda andra paragrafs stycke aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Med avses

kroppsvisitation

undersökning av en persons kläder eller något som denne bär med sig. Kroppsbesiktning är en åtgärd som innebär en större risk för

integritetskränkning än kroppsvisitation. Vad det är om är fråga t.ex. undersökning av kroppens kan håligheter. Urinprovstagning hänföras till kroppsbesiktning.

Bakgrunden till nu gällande bestämmelser

Lagbestämmelser rörande möjligheten att en att

förelägga intagen

länma urinprov för att t.ex. utröna eventuell av narkotipåverkan ka infördes år 1979 (prop. l978/79:62 om i ändring lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt). Som ett led i narkotikabekâmpningen förekom det redan dessförinnan en urinkon-

frivillig

troll som en förutsättning för att den skulle få

intagne placering på

en viss anstalt eller Tanken var att anstalten eller

avdelning.

avdelningen på detta sätt skulle hållas narkotikafri. Frågan om kontroll av narkotikamissbruk

genom urinprov

aktualiserades enligt lagens förarbeten av den svåra

synnerligen

narkotikasituationen på vissa anstalter (a. prop. s. 33). Det grundläggande skälet för att införa möjligheten att urin-

förelägga

128 SOU l99lz45

var att därigenom skulle kunna göra

provskontroll kriminalvården

en verklig differentiering av de intagna efter narkotikaberoende. sades vara det enda medel som stod till buds för att Urinanalys fastslå om den intagne var påverkad av narkotika. I att hindra att intagna blev narkotikaberoende under an-

syfte

staltsvistelsen infördes därför en möjlighet att förelägga urinprov även utan konkret misstanke i varje särskilt fall. En förutsättning för detta var att kriminalvårdsstyrelsen valt ut vissa anstalter och betecknat dem som narkotikafria. Vid dessa anstalter skulle man placera intagna som saknade eller hade ringa narkotikaerfarenhet. Vidare inñrdes en möjlighet att förelägga den intagne att lämna om han kunde misstänkas vara narkotikapåverkad i det

urinprov

enskilda fallet. således inte möjlighet till generella eller stick- Lagen gav kontroller med hjälp av urinprovsanalyser på andra

provsvisa

kriminalvårdanstalter än sådana som betecknats som s.k narkotikafria anstalter. Bestämmelserna om av urinprov var inte sanktio-

föreläggande

nerade. Om vägrade att lämna urinprov skulle detta en intagen inte kunna leda till disciplinär bestraffning, senareläggning av eller annan som den intagne skulle kunna

permission åtgärd

som en åtgärd. Det uttalade syftet med

uppfattas repressiv

var i stället att man på detta sätt skulle ha ett

urinprovskontroll

underlag för den önskvärda differentieringen av de tillförlitligt En att lämna fick därför tillmätas intagna. vägran urinprov endast när det behov av förflyttning av den

betydelse gällde

intagne till annan anstalt (a. prop. s. 34). I om i (1974:203) om

propositionen (1980/81:1) ändring lagen

kriminalvård i anstalt av det tog man upp frågan om en utvidgning förhållandevis snäva som reglerna om urin-

tillämpningsområdet

innebar. Som ett led i uppspårandet av narkotika

provskontroll

skulle vara en fördel om an-

det, enligt departementschefen, staltsledningen fick möjlighet att göra urinprovskontroller generellt

eller när det finns anledning tro att narkotika

stickprovsvis

förekommer men det inte fanns tillräcklig grund att på anstalten misstänka någon speciell person för att vara narkotikapåverkad.

Redan vetskapen om att så kimde ske skulle, enligt departementschefen, ha en preventiv effekt. Han därför att det

föreslog

infördes en sådan möjlighet. Han betonade emellertid att man vid bedömning av analysresultatet noga måste beakta att inte behörigt bmk av läkemedel förväxlas med narkotikamissbruk. Någon ändring i vad avser sanktioner för att lämna vägran urinprov

föreslogs inte i detta lagstiftningsärende.

Gällande bestämmelser

Genom ändringar som infördes 1981/82:141 om år 1982 (prop. ändring i lagstiftningen om kriminalvård i anstalt) föreskrevs i 32 § KvaL att det vid bedömningen av, om regelbunden perrnission skall medges, skall beaktas om den eller intagne har nyttjat förfarit olagligt med narkotika inom anstalten eller utan skäl

giltigt vägrat lämna urinprov. Departementschefen uttalade att urinprov

skulle kunna användas även vid denna Han uttalade

prövning.

dock att det bör uppmärksammas att inte anses vara

urinproven

helt tillförlitliga. Bl.a gäller att provet kan ge positivt utslag även på grund av vissa typer av sömnmedel eller lugnande medel som den intagna fått genom legal förskrivning. Enligt departementschefen skulle man därför göra en samlad av den

värdering

utredning som föreligger, om den trots positivt intagne utslag på provet nekar till att ha använt narkotika. En vägran att lämna urinprov påverkar inte bara den intagnes möjligheter till regelbunden permission. med

Samtidigt ändringen

av 32 § ändrades också 52 d § KvaL. En är numera

intagen

skyldig på anmaning att lämna urinprov, om inte medicinska eller liknande skäl talar emot det. skall En vägran att lämna urinprov således numera kunna medföra att den kan

intagne åläggas disciplinär bestraffning enligt 47 § KvaL.

Under budgetåret 1988/98 genomfördes inom

kriminalvårdssty-

relsen en undersökning av aktuellt narkotikamissbruk av dem som togs in på anstalt detta budgetår (Intagna narkotikamissbrukare under budgetåret 1988/89, Rapport 1990:1).

indelades de intagna i tre grupper; grava I undersökningen narkotikamissbrukare, narkotikamissbrukare eller icke narkotikamissbrukare. En grav narkotikamissbrukare defmierades som en som under de senaste två månaderna i frihet injicerat person narkotika en eller flera eller på annat sätt använt narkotika gånger dagligen eller så gott som dagligen. Som narkotikarnissbrukare definierades den som använt narkotika under de senaste två månaderna i frihet, dock inte injicerat eller använt i sådan grad

som medför en klassificering som grav narkotikamissbrukare. Totalt narkotikaklassifrcerades drygt 15.000 nyintagna under 18 % av dessa bedömdes som grava sagda budgetår. Omkring narkotikarnissbrukare medan omkring ll % bedömdes som narkotikarnissbrukare. Stora skillnader rapporterades mellan två månader och de med intagna som har en strafftid överstigande kortare strafftid. Av dem som hade en strafftid överstigande två månader bedömdes 45 % vara narkotikamissbrukare eller grava narkotikamissbrukare medan denna andel bland dem som hade strafftider eller kortare var 12 %. på två månader bestämmelser kan en intagen föreläggas att

Enligt gällande

lämna vid intagningen i anstalt. Han kan också föreurinprov om det ñreligger misstanke om att han läggas att lämna urinprov missbrukat narkotika. att lämna får ske också

Föreläggande prov

efter vistelse utanför anstalten, efter obevakat besök, som ett led i en eller som kontroll av samtliga intagna

stickprovsundersökning

en om det kan antas att narkotika förekommer på

på avdelning

kan också ställas som villkor för

avdelningen. Urinprovskontroll

obevakat besök eller för frigâng, 14 §-vistelse eller regelbundna

kan ha betydelse för permissioner. Slutligen urinprovsresultatet

till annan anstalt eller som ett led i planeringen av en

förflyttning

34 §-placering.

inte skall kunna manipuleras eller förväxlas För att urinprovema har det inom anstalterna utarbetats särskilda rutiner för provtag- Så skall från det att han får ningen. den intagne stå under tillsyn del av beslutet att han skall lämna urinprov. Provtagningen skall vidare ske i för ändamålet inredda Dessa rum

provtagningsrum.

är i de flesta fall försedda med eller arman utrustning

speglar

som gör att den tjänsteman som skall vara närvarande vid provtagningstillfället kan hålla noggrann uppsikt över den intagne. Under provtagningen skall den intagne vara naken. När kvinnlig intagen skall lämna prov får endast kvinna, sjuksköterska eller läkare närvara.

Vid vissa anstalter pågår ñrsök med egna analysinstrument för urinanalys. Så har bl.a. kriminalvårdsanstaltema Härlanda, Mariefred och Färingsö sådana instrument. Om en sådan

analys

visar ett positivt resultat, dvs. spår av narkotiskt måste

preparat, resultatet verifierats av Statens Rättskemiska Laboratorium

(SRL) innan det läggs till grund för rättsliga för den

följdverkningar

intagne.

Urinkontroller sker i stor

idag utsträckning. Kriminalvårdssty-

relsen och SRL har därför tecknat avtal

om analyser av urinprov. SRL analyserade år 1989 omkring 40.000 prover från kriminalvårdsanstaltema. Antalet analyser under 1990 var

omkring 36.000. l bilaga 3 lämnas en översiktlig redogörelse för vilka faktorer som är av betydelse för tillförlitlighet. Där

analyserna

framgår att tillförlitligheten beror såväl på situationen

vid provtagningstillfället som på analysmetodens säkerhet och möjligheterna att tolka analysresultatet.

Positiva analysresultat eller vägran att lämna urinprov ledde under budgetåret 1989/90 till både disciplinära och andra

följder

ñr de intagna. Förordnande enligt

47 § andra stycket 2 KvaL att viss tid inte skall inräknas i under samma

verkställigheten gavs

budgetår i ca 1.600 fall. Av dessa grundade 440 på

sig omkring

positivt urinprov, vägran att lämna prov eller av

manipulation

sådant prov. Det genomsnittliga antalet vid beslut

dagar enligt

47 § andra stycket 2 KvaL uppgick till ca fyra. Man kan därför uppskatta att under nämnda blev 1.700

budgetår omkring dagar

inte blev inräknade i verkställighet på grundval av reglerna om

urinprovstagning.

Andra ñljder för den intagne kan Lex. vara att bli till

förflyttad

annan anstalt. Under budgetåret 1988/89 skedde av

förflyttning

intagna till arman anstalt på grund av misskötsamhet i ca 1.500 fall.

Av dessa hänförde % till urinprovsresultat eller

sig 24 positiva

vägran att lämna urinprov.

3.5.2 överväganden

Vi vill inledningsvis understryka att vi ser allvarligt på att det förekommer narkotika inom anstalterna. Redan det förhållandet att är leder naturligtvis till att man narkotikahantering kriminaliserad skall sträva efter att få bort detta Men förekomsten av

problem.

narkotika i kriminalvårdsanstaltema har även andra konsekvenser. Det nämligen i hög förhållandena där. Narkotika-

påverkar grad

missbruk leder ofta till en allmän vilket gör det svårt att

passivitet

Det blir också få de intagna att sköta sitt arbete eller sina studier. svårt att intressera dem för en meningsfull fritidsverksamhet i och utanför anstalten. Narkotikamissbruk kan dessutom bidra till försämrade relationer mellan de intagna och personalen men också till att relationerna mellan de intagna blir sämre. Intresset av att hålla anstaltema narkotikafria kan emellertid komma i kollision med intresset av att värna om den intagnes integritet och människovärde. Den grundsats, som när det gäller kriminalvården i anstalt fast i 9 § KvaL, är att man skall slagits behandla för hans människovârde. den intagne med aktning Kravet för den intagnes integritet innebär naturligtvis

på skydd

inte att man skall narkotika. Vad det i godta att han missbrukar stället är fråga om âr att man bör vara uppmärksam på att man i sina strävanden att hålla anstalterna narkotikafria inte använder sig av metoder som är djupt kränkande för den personliga integriteten som den eftersträvade effekten inte uppnås eller kan samtidigt mindre sätt. En sådan ut-

uppnås på ett integritetskränkande

skulle leda till att metodema inte överenstäm-

veckling nämligen

mer med den syn som ligger bakom reglerna i 2 kap. regeringsformen om för den integriteten. Vad vi tänker

skyddet personliga av reglerna om urinprovskontroll. på är tillämpningen

under gällande rätt sker provtag- Som framgått av redovisningen

ning i stor omfattning. Under budgetåret 1988/89analysemycket

rade SRL omkring 40.000 prover och under budgetåret 1989/90

omkring 36.000 prover från kriminalvårdsanstaltema. Samtidigt bedrivs en ñrsöksverksamhet som innebär att flera anstalter har

egna analysapparater. Med de analysmetoder som dessa apparater

bygger på kan man påvisa den kemiska grupptillhörigheten för en substans utan att med säkerhet kunna avgöra exakt vilken substans det iir fråga om. Man kan således inte utesluta

att ett positivt utslag kan härröra antingen från substanser som kan finnas naturligt i urinen eller från legalt förskrivna mediciner.

Från de anstalter som har egna analysapparater får SRL enbart prov som är positiva för verifikation. Andelen prov som visar positivt utslag ñr carmabis har trots det under senare år legat relativt konstant och ligger på 15-20 96.

När det gäller analysresultatens tillförlitlighet är det ytterst väsentligt att provtagningen sker på ett sätt som gör att proverna inte kan manipuleras eller förväxlas. Mot den bakgrunden är det naturligtvis nödvändigt att rutinerna kring provtagningen âr så säkra som möjligt. Ur kan emellertid

integritetssynpunkt provtag-

ningssituationen många gånger upplevas som djupt kränkande.

För att analysresultaten skall bli tillñrlitliga måste man ställa

höga krav inte bara på rutinerna kring provtagningen utan också på och att tolka resultatet. Vi

analysmetoden möjligheterna

kommer senare att beröra denna fråga.

Frågan, om det är effektivt att använda sig av urinanalys ñr att nå målet att få bort narkotika på kriminalvårdsanstaltema, hänger naturligtvis samman med hur man använder ett positivt analysresultat. Här finns det i princip två synsätt. Det ena synsättet är att resultatet skall användas i och finnas med som

behandlingssyfte

underlag i bedömningen av om den intagne är narkotikarnissbrukare. Ett positivt analysresultat skall i detta fall leda till att man sätter in resurser för att motivera den att underkasta

intagne

sig behandling ñr sitt missbruk. Det andra synsättet är att ett

positivt analysresultat innebär att den intagne har brutit mot

anbefalld ordning och att han på grund därav bör utsättas för

repressiva åtgärder t.ex. disciplinär bestraffning.

vad vi erfarit vid våra anstaltsbesök ñrekommer båda Enligt dessa synsätt. Det finns emellertid tecken på att utvecklingen går mot att ett urinprov inte skall föranleda repressiva

positivt

försöker förmå åtgärder utan att det i stället bör leda till att man behandling mot sitt missbruk. För vår del den intagne att genomgå anser vi att detta är en utveckling i rätt riktning. Man kan inte bortse från att ett hot om disciplinära åtgärder knappast framstår som avskräckande för den som är narkotikamissbrukare och beroende av en drog. Därtill kommer att vi anser att man i många fall kan ställa sig tvekande till analysresultatens tillförlitlighet. kräva att Som vi tidigare nämnt måste man av rättssäkerhetsskäl t.ex. bestraffning, inte vidtas utan

repressiva åtgärder, disciplinär

att det ñnns ett tillförlitligt underlag för bedömningen. Men det måste enligt vår mening krävas ett tillförlitligt underlag också för en s.k. som

behandlingsåtgärd som av den intagne uppfattas

repressiv. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas indragna förflyttning eller utebliven 14 §-vistelse.

perrnissioner, Resultaten av urinprovsanalysema och deras tillförlitlighet

som nämligen rutinerna vid beror, framgått, på tre faktorer och att tolka

provtagningen, analysmetoden möjligheterna

analysresultatet.

När det kan man först konstatera att de

gäller analysmetoden

analysapparater som används vid anstalterna bygger på analysmehög säkerhet för att enbart detta toder som inte har en tillräckligt för mot

analysresultat skall få läggas till grund repressiva åtgärder

en intagen. i bilaga 3 kan det emellertid även Som framgår av redogörelsen med de förfmade metoder som används vid SRL vara så att det är och svårt att avgöra vilken substans som finns i urinen. Det är till läkemedel innehåller ämnen med så att vissa typer av receptfria som vid nedbrytningen i kroppen ger spår av t.ex. heroin i urinen.

Den tredje faktorn som påverkar analysresultatets tillförlitlighet

är att tolka Ett positivt resultat

möjligheterna analysresultatet.

innebär att ett viss ärrme kan påvisas i urinen och att koncentratioett visst bestämt värde. Vid analyser av nen av ämnet överstiger

prov från kriminalvårdsanstaltema har detta gränsvärde satts relativt lågt, se bilaga 3.

Beträffande cannabis kan det, främst när det koncentratio-

gäller

ner nära gränsvärdet, vara så att ett positivt resultat kan härröra från ett missbruk som ligger mycket tillbaka i tiden. Detta

långt

beror på att den aktiva substansen i cannabis lagras i

kroppens

fettdepåer och bryts ner efter hand. På motsvarande sätt kan det också bero på att den som lämnat gått ner kraftigt i vikt

provet eller förbränt fett vid styrketräning eller annan aktivitet.

fysisk

Som framgått finns det flera osäkerhetsfaktorer som

påverkar tillförlitligheten av anal ysresultaten. Enligt vår mening talar därför starka skäl för att man bör inta en restriktiv

hållning när det gäller att lägga ett analysresultat till grund för en sanktion.

Som vi tidigare understrukit vill

vi inte på något sätt negligera problemet att det ñrekommer narkotika på kriminalvårdsanstalterna. l den allmänna debatten förekommer det emellertid

uppgifter om att det där finns stora mängder narkotika. Dessa får

uppgifter enligt vår mening inte stöd av andelen urinprov som

uppvisar

positiva analysresultat. lnte heller stöds uppgifterna av t.ex. beslag inne i kriminalvârdsanstaltema som gjorts av de visitationspatruller som inrättats.

Enligt vår mening kan det ifrågasättas om omfattande urinprovskontroller är en effektiv metod för att komma till rätta med narkotikaproblemet i anstalterna. En övertro på urinprovskontrollemas effektivitet kan leda till att urinprovskontroller blir den enda åtgärd som vidtas för att narkotikamissbruket inom

stävja

anstalterna och att man slår till ro med att ha denna

sig vidtagit

åtgärd.

I detta sammanhang kommer den ñrândrade synen på anstaltspersonalens yrkesroll in. Vi har i avsnitt 5.3.3 nämiare redogjort för vad denna förändring innebär. Systemet med kontaktman för varje intagen bör nämligen enligt vår mening kuima vidga möjlighetena att upptäcka och stävja narkotika-

missbruk hos de intagna även utan urinprovskontroller.

136 SOU l99l:45

Med till den utvecklingen i riktning mot att

hänsyn pågående

resultatet av inte skall läggas till grund för

positiva urinprov

repressiva åtgärder och till den förändring som kontaktmannasystemet bör kunna leda till när det arbetet med de intagna

gäller

anser vi att det saknas skål att ändra reglema för urinprovskontroller i kriminalvârdsanstaltema. Vi vill emellertid understryka vikten de intagnas integritet under verkstäl-

av att man respekterar

Enligt vår mening bör detta intresse väga mycket tungt ligheten.

på detta område. när det gäller att styra utvecklingen

4¶Vissa med

frågor anknytning

till den

villkorliga frigivning-

en

4.1 av vissa

Särbehandling intagna

De nuvarande reglerna om har vi redovisat i

Villkorlig frigivning

avsnitt 1.3.2. Där har vi också redovisat

fängelsestraffkommitténs förslag i denna fråga och beredningen därav. Vidare

har vi angett vilka utgångspunkter vi har haft när det den framtida

gäller

regleringen av den villkorliga frigivningen.

I våra direktiv uttalas att det, även med ett system som

bygger på principen om obligatorisk kan finnas Villkorlig frigivning,

anledning att överväga om man bör öppna möjligheter till en mer gynnsam behandling av vissa kategorier intagna. I direktiven pekas på att detta i nâgra råttssystem gäller exempelvis unga

lagövertrådare och förstagångsdömda.

4.1.1 av

Särbehandling förstagångare

Enligt vår uppfattning saknas det inte. skäl rent allmänt att sårbehandla personer som ñrsta gången avtjänar

ett fängelsestraff. Detta gäller även med beaktande av att systemet för

pâföljds-

bestämning privilegierar dem som inte är så hårt kriminellt belastade genom att dessa, om inte brottets straffvârde eller art lägger hinder i vägen, i första hand döms till dom eller

Villkorlig skyddstillsyn. De skadeverkningar planet som

på det personliga

all erfarenhet medför för den som utsätts för

fängelsestraff enligt

det måste allmänt sett antas vara större första gången. nämligen sätt att minska dessa är att göra an-

Ett verksamt självfallet

staltstiden kortare för förstagångama. talar mot en av förstagångare har att

Vad som privilegiering

med att en sådan inte skulle kunna gälla över hela linjen. göra

med att det från krirninalpolitiska ut-

Detta hänger samman

inte är möjligt att på detta sätt sårbehandla personer

gångspunkter

för t.ex. narkotikabrott eller för allvarlig som dömts grova Och det torde inte sällan förekomma att ekonomisk kriminalitet. som första fängelsestraff dömts för just personer gången avtjänar någon av dessa brottstyper. måste Kan en privilegiering av förstagångare inte gälla generellt

fall den skall gälla. Att skapa regler en prövning göras av i vilka för en sådan är förenat med inte obetydliga svårigheter,

prövning

där inte särskilt i de fall det är frågan om flerfaldig brottslighet alla brotten är sådana att särbehandling skall ske. för vårt arbete är att systemet för

En av utgångspunktema

skall regler. Mot den

Villkorlig frigivning bygga på obligatoriska

kunna föreslå en av

bakgrunden anser vi oss inte privilegiering

en i det enskilda förstagångare som måste bygga på prövning

fallet.

4.1.2 särbehandling av ungdomar

finns det skäl för en särbe-

Även när det gäller ungdomar goda

ram. Möjligen är dessa skäl

handling inom påföljdssystemets

Till skillnad från t.0.m. starkare än de som gäller förstagångama. finns det också här en direkt när det gäller förstagångama när det straffmätningen. 129 kap. 7 § BrB stadgas

reglering gäller

innan han fyllt 21 år, hans nämligen att, om någon begått brott särskilt vid Vidare skall ungdom skall beaktas straffmätningen. för brott som någon begått innan rätten enligt 30 kap. 5 § BrB, han endast om det finns synnerliga fyllt 18 år, döma till fängelse Och samma får rätten, för brott som någon skäl. enligt paragraf det att han 18 men innan han fyllt 21 år, döma begått efter fyllt

till fängelse endast om det med hänsyn till straffvärde

gämingens

eller annars finns särskilda skäl ñr det. Dessa regler är ett utslag av tanken att det inte att är rimligt straffa ungdomar som begått brott lika hårt som vuxna. Man måste ta hänsyn till ungdomarnas allmänt sett bristande mognad och erfarenhet. Särskilt måste av de

fängelsestraff, på gnmd

skadeverkningar som anstaltsvistelser har, i än större

utsträckning

undvikas när det gäller unga För dem som döms till personer. fängelse bör av samma skäl straffen vara kortare än för andra. I vårt arbete utgår vi, som i avsnitt 1.3, från att den

framgått

nuvarande i princip obligatoriska skall ersättas

halvtidsfrigivningen av obligatorisk av

Villkorlig frigivning för alla när två tredjedelar strafftiden har avtjänats. Den centrala frågan är i sammanhanget då om det är att låta även omfattas av den rimligt ungdomar ökning av anstaltstidema som en sådan innebär

lagstiftningsåtgård

generellt sett. Vi anser inte det. vår skulle ett

Enligt bedömning

undantag för ungdomar också möta förståelse hos allmänheten. Ett till godoseende av önskemålet att undvika att skärpningen av den villkorliga kommer kan frigivningen att gälla även ungdomar ske på olika sätt. Ett är att man ändrar i bestämmelsen i 29 kap. 7 § BrB. Ett annat är den som anvisas i våra direktiv

möjlighet,

och som vi nu diskuterar, nämligen att privilegiera ungdomar när det gäller den Men det är

villkorliga frigivningen. naturligtvis

även möjligt att ändra av de regler som gäller för verkställigheten fängelsestraff. Det första alternativet, att ändra i BrB:s regler för påñljdsbestänming, skulle kunna innebära att 29 7 § BrB

kap.

omformuleras så att domstolarna ges att i större

möjlighet

utsträckning sätta ner de inte helt korta för

fängelsestraffen

ungdomarna. Vad en sådan åtgärd skulle leda till i praktiken är av naturliga skäl osäkert. Detta beror på att domstolarna redan nu har stor frihet när det gäller att mäta ut straff för Men

ungdomar.

nâgra mera påtagliga resultat år inte att vänta. Med

antagligen

hänsyn härtill och då denna fråga faller utanñr våra direktiv kommer vi i det följande inte att uppehålla oss vid detta alternativ. När det gäller en särreglering för ungdomar inom ramen för den

villkorliga frigivningen kan följande sägas.

Som vi nämnt innebär nuvarande reglering att man beträffande ungdomar dels i det längsta undviker att döma till fängelse, dels om ñngelse ändå måste dömas ut - utmäter ett förhållandevis kort straff. Om man skulle behandla ungdomarna förmånligt också inom ramen för den villkorliga frigivningen skulle man få ett system som till sin har betydande likheter, men under

uppbyggnad

omvända förhållanden, med det som nu tillämpas beträffande dem som dömts för t.ex grovt narkotikabrott, som särbehandlas enligt 26 7 § BrB. Dessa döms till långa straff på grund av

kap.

svårhet. Sedan får de en ur deras synvinkel

brottslighetens

på samma Slutligen friges de

ogynnsam anstaltsplacering gnmd.

undantagsregler som innebär att de avtjänat

villkorligt enligt

betydligt större del av sitt straff i anstalt än andra, i huvudsak på grund av just brottslighetens svårhet. Skillnaden i förhållande till ungdomarna är att narkotikabrottslingama får en mera ogynnsam

i de olika leden medan de unga i stället skulle få

behandling

förmåner.

En av detta slag, där en och samma omständighet tillåts

ordning

anstaltstidens längd på flera olika sätt, bidrar till att göra

påverka

svåröverskådligt. Det finns också en risk för att en

regelsystemet

sådan får ett genomslag i praktiken som inte motsva-

omständighet

rar dess betydelse. Det är därför en fördel om man vid en reform på området kan komma bort från en sådan ordning. Vi utgår också, som vi angivit i avsnitt 1.3.5, från att så blir fallet genom

ges Villkorlig frigivning när de att alla som undergår fängelsestraff

två tredjedelar av straffet och särbehandlingen enligt 26

avtjänat

kap. 7 § BrB Att införa samma modell när det gäller

upphör.

villkorlig frigivning av ungdomar är inte tilltalande.

Specialregler för ungdomar på den villkorliga frigivningens

omrâde medför också andra Ett sådant gäller den

problem.

tidpunkt som skall vara avgörande för ungdomsklassificeringen. Om man, i likhet med vad som gäller i fråga om tillämpningen av reglerna i 29 och 30 kap. BrB, låter tidpunkten ñr brottet eller brotten vara avgörande uppstår svårigheter i det fallet att vissa brott begåtts innan åldersgränsen uppnåddes och vissa efter detta. Motsvarande problem uppstår när ett brott har en utsträckning i

tiden. Det är enligt vår att särbehand-

uppfattning knappast rimligt

la i alla dessa gränsfall. Inte heller år det att

rimligt tidigare frigivning skall vara utesluten om t.ex. ett av flera brott

begåtts

på fel sida om åldersgränsen.

Att låta tidpunkten för häktning eller är ett

åtal vara avgörande annat alternativ. Här kan emellertid delvis samma

invändningar göras som mot att låta åldern vid brottet eller brotten vara avgörande. Åtal kan delges för olika brott vid olika

tidpunkter men sedan behandlas i sarruna dom och alltså föranleda

gemensam straffmâtning. Att avgöra hur stor betydelse för

straffmätningen

som de brott, ñr vilka åtal väckts eller före ålders-

delgivits gränsen, haft i förhållande till brott är svårt, även för

övriga

domstolen som dömer i målet. På motsvarande sätt förhåller det sig om utgångpunkten tas i häktningsbeslutet. l dessa fall måste således en individuell Att

bedömning göras. skapa generellt verkande regler år nämligen inte En sådan

möjligt. bedömning

förutsätter dels normer ñr dels ett be-

bedömningen, lämpligt

slutsorgan. Även om något sådant säkert låter det

sig göras talar förhållandet att man skulle få individuella av

bedömningar tidpunkten för Villkorlig frigivning mot en särbehandling.

Tidpunkten för domen erbjuder en fonnellt sett

naturligtvis

oantastlig utgångspunkt för bedömningen av om den dömde skall

behandlas som ungdom eller inte. Men domen kommer inte alltid direkt efter det att brottet eller brotten även om det finns

begåtts,

särregler Er unga lagöverträdare som innebär att

handläggningen

av deras brott skall vara snabbare. Ibland kan det ta tid innan

lång förundersökningen avslutats, åtal väckts, domstolsñrhandlingen

hållits och domen meddelats. En vilken dornstill-

ordning enligt

fället skall vara avgörande framstår mot denna son1

bakgrund mindre lämplig. Slumpartade faktorer skulle utfallet alltför

styra mycket.

Av det sagda drar vi slutsatsen att av de anförda altemati-

inget

ven bör ñrordas och att det alltså inte är att utfomia ett

möjligt enkelt och ändamålsenligt för

system privilegiering av ungdomar inom ramen Br den

villkorliga frigivningen.

Den återstående möjligheten att privilegiera ungdomar är att

det inom ramen ñr verkställigheten. Det är enligt vår göra mening önskvärt att se till att de som är unga och som dömts till inte helt korta inte dras med i den ökning av

fängelsestraff

anstaltstidema som en reform av den villkorliga frigivningen kommer att innebära. Frågan är då om det är möjligt att gå via verkstållighetsreglema. Vi anser det. Vi föreslår i detta betänkande ett införande av en ny typ av frigivningspermission, se avsnitt 5. Inom ramen för en sådan är det möjligt att särbehandla ungdomar genom att låta dessa få en längre frigivningspermission än andra intagna. En sådan ordning har, vid sidan av den avkortning av anstaltstidema som den medför, det goda med sig att den intensiva övervakning som fri givningspermissionen är tänkt att innebära sätts in på just ett klientel där det år särskilt angeläget med kontroll För den nämiare utformningen av

och stödåtgärder. denna ungdomsprivilegiering får vi hänvisa till avsnitt 5.3.9.

4.2. efter villkorlig frigiv-

Övervakning

ning

4.2.1 Gällande rätt

För den som friges villkorligt gäller enligt 26 kap. 10 § BrB en

av i ett år. l beslut om Villkorlig frigivning som

prövotid regel

meddelas av kriminalvardsnämnden kan dock fastställas en längre prövotid, högst tre år.

I till att Villkorlig frigivning äger rum eller senare

anslutning

kan, om det bedöms som pákallat, beslutas att den frigivne skall stå under Detta framgår av 26 kap. ll § BrB. l

övervakning.

denna så att ca 80 % av dem som

praktiken tillämpas regel

blir föremål för frivård. l rätt stor ut-

avtjänat fängelsestraff

sträckning âr strafftidens längd avgörande för om övervakning anordnas. Om det fängelsestraff som avtjânats är kortare än sex månader blir det i regel ingen övervakning. Detta överensstämmer

för övrigt med de motivuttalanden som gjordes i samband med den senaste ändringen av de aktuella reglerna (prop. l982/83:85 s. 126, se dock JuU 1982/83:26 s. 39 där propositionsuttalandena modererades något).

Beslut om övervakning fattas av frivårdsmyndigheten. En beskrivning av frivårdens organisation m.m. finns i depanementspromemorian (Ds 1991: 10) Frivårdens arbetsfonner och resurser (s. 26 f). Om övervakningen inte längre bedöms som påkallad får övervakningsnämnden besluta att den skall upphöra. Övervakningen skall utan något särskilt beslut upphöra när ett år av prövotiden har ñrflutit om inte övervakningsnånmden på grund av misskötsamhet från den dömdes sida beslutar om förlängning. Längre än till prövotidens utgång får dock inte övervakningen pågå.

Under övervakningstiden skall frivårdsmyndigheten, enligt 26 kap. 14 § BrB, genom tillsyn och ñrmedling av stöd och hjälp verka för att den frigivne inte på nytt begår brott och för att hans anpassning i samhället också i övrigt främjas. För detta ändamål

skall frivårdsmyndigheten fortlöpande hålla sig underrättad om

den frigivnes livsföring och om hans förhållanden i övrigt.

Som nyss nämnts skall övervakning beslutas om det bedöms som påkallat. Det är därvid främst den frigivnes behov av stöd och hjälp som skall vara avgörande. Det är således i

princip

samma beslutsgrund som när det gäller utdömande av skyddstillsyn, se 30 9 § BrB.

kap.

Den som står under övervakning skall enligt 26 kap. 13 § BrB hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin arbetsanstållning och andra ñrhållanden som är av betydelse för övervakningen. Han skall också på kallelse instålla sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbindelse med honom eller, om frivårdsmyndigheten bestämt det, även med tjänsteman vid myndigheten eller annan person.

För den som frigivits gäller ett skötsamhetskrav. Detta framgår av 26 kap. 14 § BrB. Den frigivne skall också efter fömiåga söka ñrsöija sig. Vidare skall han råtta sig efter de föreskrifter eller anvisningar som meddelats honom. Har han förpliktats ersätta

genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad som står i hans fömiåga för att fullgöra denna skyldighet. När det finns skål att anta att den för sin anpassning i

frigivne

samhället behöver stöd av en särskild föreskrift om vad han har att iaktta under får, 26 kap. 15 § BrB, en sådan

prövotiden enligt

föreskrift meddelas honom för viss tid eller tills vidare. Särskild föreskrift får avse l. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången, 2. arbetsanstållning, arman törvårvsverksamhet eller utbildning, 3. läkarvård, eller arman vård eller behandling i

nykterhetsvård

eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning. Har den frigivne ñrpliktats att ersätta genom brottet uppkommen skada får det meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för full Detta dock endast

skadeståndsskyldighetens görande. gäller

i den mån sådana ñreskrifter inte med hänsyn till den frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka den frigivnes anpassning i samhället. En särskild föreskrift får också meddelas om vad som skall gälla för själva övervakningen. I en sådan föreskrift får anges på vilket sätt och i vilken omfattning skall hålla kontakt med den frigivne övervakaren eller (kontaktföreskrift). Vidare

frivårdsmyndigheten

får föreskrivas för den att lämna underrättelse

skyldighet frigivne

till övervakaren eller om utevaro från

frivårdsmyndigheten

skola eller annan i Föreskriften angiven verksamhet arbetsplats,

eller inrättning.

mot en föreskrift eller anvisning eller i Om den frigivne bryter

missköter kan övervakningsnåmnden, enligt 26 kap. övrigt sig

18 § BrB, meddela honom en föreskrift av det slag som nyss nämnts. Ofta är det härvid fråga om att meddela en kontaktföreskrift. Nämnden kan också, det rör om en frigiven som inte

sig

står under besluta att han skall ställas under sådan övervakning, eller fatta vissa andra beslut som rör övervakningens innehåll. En misskötsamhet kan vidare föranleda att den frigivne meddelas varning eller att det beslutas att han skall stå under övervakning under viss tid efter det ett år av prövotiden har förtlutit. Det sistnämnda gäller av naturliga skäl endast dem som frigivits efter

beslut av kriminalvârdsnänmden och av nänmden givits en längre prövotid än ett år. Om den frigivne har åsidosatt sina och det

allvarligt åligganden

kan antas att han inte kommer att låta rätta sig genom någon annan åtgärd som får nämnden

övervakningsnämnden kan vidta,

enligt 26 kap. 19 § BrB, förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad till en tid av högst en månad varje gång.

4.2.2 och

Överväganden förslag

Den som blir villkorligt kan ställas under om

frigiven övervakning

det bedöms som påkallat. Innehållet i

övervakningen är i princip

densamma som för den som dömts till

skyddstillsyn. Samtidigt

som övervakningen fyller hjälp-, stöd- och kontrollfunktioner år den alltså en del av en kriminalpolitisk påföljd. Frågan är då om det är efter det rimligt att den som avtjänat ett fängelsestraff skall, att anstaltsvistelsen är avslutad, underkastas av detta

övervakning

slag. Vi har i avsnitt 2.5.3 kommit fram till att synen på skyddstillsynspåtöljden måste bli en annan än den som gäller idag. Skyddstillsyn är en som ådöms för att de

straffrättslig påföljd personer

har begått brott. I detta att innebär och skall

ligger skyddstillsynen

innebära ett visst mått av för den som utsätts för

obehag på-

följden. Detta obehag består i den som det

frihetsinskrânkning

innebär att vara underkastad

övervakning.

Som vi påpekat i det nämnda avsnittet år det

naturligtvis viktigt

att komma ihåg att man, när någon väl har dömts till skyddstillsyn, inom ramen ñr skall vad man kan ñr att

påföljden göra

underlätta den dömdes i samhället. Detta får bara inte

anpassning

skynuna anledningen till att påföljden döms ut och innebörden av den.

Liksom efter

skyddstillsynspåföljden utgör övervakningen

Villkorlig frigivning, som vi ser det, en frihetsinskränkning. Även

om den innehåller moment av och stöd år den, i vart fall sett

hjälp

ur den dömdes synvinkel, en form av

straffrättsligt ingripande.

Härigenom år den en del av påföljden dvs. något som ersätter den

slipper i anstalt. Men förhåller det sig tid som den frigivne avtjäna på detta sätt bör i rättvisans namn samma regler i fråga om överför alla som friges Som framgått ovan

vakning gälla villkorligt.

är så emellertid inte fallet. Det är endast i de fall som överbedöms som den sätts in. I detta ligger en vakning som påkallad orättvisa. Något tillspetsat innebär den nuvarande

betydande

ordningen att vissa, som friges villkorligt från fängelsestraff, övervakningen får avtjäna ytterligare en påföljd medan genom andra Med vår att övervakning innebär en

slipper. uppfattning

frihetsinskränkning blir det alltså omöjligt att behålla ett system där om den villkorligt frigivne skall ställas under överfrågan skall besvaras med utgångspunkt från hans personliga vakning förhållanden. Den ovan nämnda orättvisan måste således elimineras. Frågan år då bara om alla som friges villkorligt skall ställas under övervakning eller om ingen skall det. l detta sammanhang är det nödvändigt att ta hänsyn till inriktningen på refomiarbetet når det gäller den villkorliga frigivningen. de tankegångar som redovisades i den senaste budgetpro- Enligt och som vi, enligt vad vi angiviti avsnitt 1.3.5, lagt till

positionen

för vårt arbete skall framtiden omfatta grund Villkorlig frigivningi i alla som avtjänar fängelsestraff och ske när tvâ tredjede-

princip

lar av strafftiden har avtjänats. BI.a. skall alltså någon minimitid för Villkorlig frigivning inte finnas. Ett system med övervakning av alla efter den villkorliga frigivleder till att också de som dömts till mycket korta fängelseningen straff skulle utsättas ñr den frihetsinskrånkning som en överinnebär. För de allra kortaste straffen, dvs. när reststrafvakning fet en månad, kan man fråga sig om en sådan ordning

understiger

är rimlig. Till detta kommer att en Övervakning av alla villkorligt

skulle innebära att möjligheterna till en ändamålsenlig frigivna

kraftsamling av frivårdens resurser gick ñrlorade. Mot av det kan vi inte förorda ett system där

bakgrund. sagda

ställs under övervakning. Slutsatsen blir alla som friges villkorligt då att ingen bör ställas under övervakning.

För denna lösning talar även följande. Det centrala sanktionsinnehållet i fängelsepáföljden är frihetsberövandet. Från sanktionssynpunkt spelar inslaget av frivård en underordnad roll. Detta kommer att gälla så mycket mer om Villkorlig frigivning inte skall ske ñrrän när två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Då kommer ju den del av ett straff som avtjänas i anstalt att vara dubbelt så lång som den som villkorligt efterskänks genom den villkorliga frigivningen. I en sådan situation anser vi att prövotiden och det hot om förverkande som denna innebär är en

tillräcklig ersättning

för den del av straffet som blir villkorat. Också praktiska skål talar i viss mån för den son1 vi

lösning

stannat ñr. De som friges från anstalt tillhör ofta en grupp som är mer kriminellt belastad än vad som är vanligt när det gäller

skyddstillsynsdömda. Detta kan vara förklaringen till att vissa

frivårdstjänstemän anser att det är svårt att, trots att man lägger ner betydande arbete, få till stånd en för

övervakning villkorligt

frigivna som fungerar tillfredsställande. En inte helt ovanlig inställning år att denna ofta är svår att kontrollera eller

kategori

att påverka och att det därför möter svårigheter både att förmedla stöd och hjälp och att kravet Detta leder i sin

fullgöra på tillsyn.

tur till att det inte är sällan som de tjänstemän som ansvarar för

de villkorligt av dessa frigivna säger sig uppleva övervakningen

som mindre än den av de

meningsfull skyddstillsynsdömda.

För den kommer även framdeles

villkorligt frigivne att gälla att

han har en prövotid. Begär han nya brott under denna tid riskerar han att den villkorligt medgiva friheten förverkas. Detta sammanfaller enligt vår i stort med vad som den som dömts

mening gäller

till Villkorlig dom. För honom löper också en prövotid och han riskerar. också, om han inte sköter sig att, att den

villkorliga domen undanröjs

och att påföljden bestäms till fängelse. Vid den närmare utfommingen av våra beträffande den som är

förslag

villkorligt frigiven har vi därför eftersträvat parallellitet mellan de regler som gäller för den villkorligt dömde och de regler som

skall gälla för den villkorligt frigivne.

5¶Frigivningspermission

5.1 för

Tidigare regler frigivningspermis-

sion och

Villkorlig frigivning

Möjligheterna att bevilja en intagen frigivningspennission

utvidgades i samband med tillkomsten av KvaL.

Denna utvidgning innebar att alla intagna skulle kunna en tids

beviljas längre permission innan de slutligen blev

villkorligtfrigivna. Frigivnings-

pennission fick dock inte beviljas före den då

dag Villkorlig frigivning tidigast kunde ske.

Når KvaL infördes var den fakultativ.

villkorliga frigivningen

I princip gällde att skulle ske sedan två

Villkorlig frigivning

tredjedelar av straffet hade avtjänats. Men om särskilda skäl

förelåg kunde Villkorlig frigivning ske dock inte innan tidigare,

halva tiden fick emellertid inte ske

avtjänats. Villkorlig frigivning

förrän minst fyra månader av straffet avtjånats.

I praktiken tillämpades den ordningen att den som var intagen i anstalt och som inte hade kommit i åtnjutande av

halvtidsfrigiv-

ning eller annars av före blev

frigivning tvåtredjedelsdagen, villkorligt frigiven på tvåtredjedelsdagen eller den senare dag då hans frigivningsförhållanden var ordnade

på ett tillfredställande sätt. I sistnämnda fall

beviljades han regelmässigt frigivnings-

pennission fr.o.m. tvåtredjedelsdagen för att få tillfälle att

själv

till att ordna sin

medverka frigivningssituation.

Andamålet med var alltså att den skulle

frigivningspennissionen

utgöra ett led i förberedelserna för den Ge-

intagnes frigivning.

nom en sådan permission skulle den intagne få möjlighet att själv medverka aktivt i I förarbetena till

frigivningsförberedelsema.

reglerna nämnde departementschefen att den intagne därigenom skulle få tillfälle att skaffa bostad eller ordna andra sådana praktiska skulle också kunna

angelägenheter. Frigivningspermission

för att den skulle skulle kunna få beviljas intagne därigenom eller utbildning som var särskilt arbetsanställning, undervisning för honom (prop. 1974:20 s. 146).

lämpad

5.2¶Gällande rätt

De nuvarande reglerna om Villkorlig frigivning infördes år 1983. Som vi redovisat i avsnitt 1.3.2 innebär de följande. Den som tid skall friges villkorligt när han undergår fängelse på viss halva strafftiden. får dock inte ske förrän

avtjänat Frigivning

minst två månader av straffet avtjänats. Inte heller får villkorlig ske från fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § BrB

frigivning

eller från ett för böter. För intagen som avses

förvandlingsstraff

i 26 kap. 7 § BrB, dvs. den som dömts till fängelse i lägst två år för särskilt som har riktat mot eller

allvarlig brottslighet sig

medfört fara för liv eller hälsa och beträffande vilken det bedöms en risk för att han efter frigivningen fortsätter

ñreligga påtaglig

av samma gäller särskilda regler. En sådan

brottslighet slag,

får inte förrän två tredjedelar av straffti-

intagen friges villkorligt

den har Till skillnad från vad som gäller för övriga avtjänats. är skall beviljas i intagna prövningen av om Villkorlig frigivning dessa fall fakultativ. I samband med kan, som redovisats i

villkorlig frigivning

avsnitt 4.2.1, beslutas att den skall ställas under över-

frigivne

Övervakning är emellertid inte obligatorisk. Beträffande vakning.

den som står under övervakning skall frivårdsmyndigheten genom

och fönnedling av stöd och hjälp dels motverka att han

tillsyn

återfaller i brott, dels verka för att hans anpassning i samhället Innehållet i övervakningen efter Villkorlig frigivning är

främjas.

således samma som efter dom på skyddstillsyn. (Se avsnitt 6.1.1.) När reglerna om villkorlig frigivning ändrades år 1983 ändrades också reglerna om frigivningspermission 1982/83:85). Nu-

(prop.

mera kan frigivningspermission endast som avses

beviljas intagen

i 26 kap. 7 § BrB och får inte för tid före den då två

beviljas dag tredjedelar av straffet avtjänats.

Liksom när det gäller andra typer av permissioner får det för frigivningspermission ställas de villkor som bedöms som nödvândiga beträffande vistelseort, eller annat.

anmälningsskyldighet

5.3 och

Överväganden förslag

5.3.1 till bör

Möjligheterna frigivningspermission

utökas

Enligt 4 § KvaL skall verksamheten i anstalt redan från

början

inriktas på att förbereda den för tillvaron utanför an-

intagne

stalten. Detta sker i dag att den till genom intagne ges tillfälle bl.a. arbetsträning, studier eller mot En

behandling drogberoende.

viktig del i ñrberedelsema utgörs dessutom av att

möjligheterna

vistas utanför anstalt. Tiden i frihet efter det att den lämnat anstalten är en

intagne

känslig period för den intagne. Det är då som hållbarheten i det nät av frigivningsförberedelser som konstruerats för den

intagne

sätts på prov. Enligt vår mening är det mot denna svårt

bakgrund

att tänka att den som ett i vart fall om

sig avtjänat fängelsestraff,

det är om ett skall utan frågan längre straff, släppas ut i samhället

någon fonn av övergångsperiod under vilken

han erbjuds stöd och hjälp samtidigt som han utsätts för kontroll. Som framgått av avsnitt 4.2.2 anser vi att den nuvarande över-

vakningen efter villkorlig frigivning bör upphöra.

Det nyssnämna behovet måste därñr tillgodoses är att på annat sätt. En möjlighet använda sig av ett system med En

frigivningspermission. period

med innan den intagne släpps helt fri skulle

frigivningspermission innebära övergångsperiod inte

nämligen att den intagne under en bara kom att och stöd utan också att det skulle

erbjudas hjälp

finnas för att underkasta honom en genomgripande förutsättningar kontroll under samma tid. givningspermission skulle således ge utrymme Ett system med fri underkastas en konför att den intagne under en övergångsperiod troll. med som gäller f.n. för frigivnings- I enlighet de regler skulle han kunna en tät kontakt med permission åläggas att hålla kriminalvården. Det bör också kunna ställas andra krav på honom Lex. beträffande vistelseort, eller annat. Om den

sysselsättning

inte sköter kontakterna eller annat sätt missköter sin

intagne på

skall man snabbt kunna häva denna. Den intagne

permission

återförs då till anstalten.

vår uppfattning bör en sådan frigivningspermission ligga Enligt

i tiden omedelbart före den villkorliga frigivningen. På det sättet kan vilket vi ser som särskilt värdefullt, åstadkomma en man, till tiden i frihet. Om den intagne sköter mjukare övergång bör, i överenståmmelse med vad som

frigivningspermissionen

tiden för inräknas i hans

gäller f.n., frigivningspermission

verkställighetstid.

är alltså att behovet av stöd liksom det krav Vår slutsats på som finns beträffande den som blir villkorligt frigiven i kontroll, med att han lämnar anstalten, bör genom ett

samband tillgodoses

system med frigivningspermission.

Det kan i sammanhanget nämnas att ett system med frigivningssom vi kommer att utveckla nedan, medför att

permission,

kriminalvårdens resurser sammantaget kan användas effektivare.

5.3.2 Bör anstalten eller frivården ha ansvar för den

under frigivningspermissionen?

intagne

En när det gäller frågan vem som

grundläggande målsättning, skall ha ansvar för den frigivne under frigivningspermissionen,

vara att bevara kontinuitetet i förbör i fråga om handläggare

hållande till den intagne.

Enligt 11 § KvaLF skall för de

frigivningsñrberedelsema

intagna handhas på följande sätt. För den som är intagen i riksanstalt vilar ansvaret för frigivningsförberedelsema på anstalten. Denna skall vid ñrberedelsema bl.a samråda med frivårdsmyndigheten. Skall den ställas

frigivne

under övervakning efter den skall - i den

villkorliga frigivningen

min det inte redan finns en kontakt mellan den och

intagne frivårdsmyndigheten - t.ex. efter en tidigare dom på skyddstillsyn,

det alltså inom ramen för tas sådana

frigivningsförberedelsema

kontakter. Vid Villkorlig frigivning från Iokalanstalt har

frivårdsmyndig-

heten huvudansvaret för den

intagnes frigivningsförberedelser.

Frivårdsmyndigheten skall vid dessa förberedelser samverka med anstaltens personal. Både vid frigivning från riksanstalt och från lokalanstalt medverkar således anstaltens personal. I själva verket är det så att man från anstaltemas sida ner stora

lägger ansträngningar på att

förbereda de intagnas frigivning. Det är emellertid frivårdsmyndigheten som skall svara för av

uppñljningen frigivnings-

förberedelsema. I och med frigivningen upphör därför kontakten med anstalten och den skall i stället ha motsvarande

frigivne

kontakt med frivårdsmyndigheten och den övervakare som förordnats. Det kan här nämnas att beträffande den som avtjänar ett så kort

fängelsestraff att Villkorlig frigivning inte kommer i tas i fråga

regel inte några kontakter av nu nämnt med frivården. För

slag

den som blir villkorligt frigiven men som inte ställs under övervakning tas inte heller några sådana kontakter. I dessa fall finns det f.n. inte inom kriminalvården som svarar för någon att de frigivningsförberedelser som gjorts också följs upp under den intagnes första tid utanför anstalten. Det är naturligtvis inte otänkbart att att

lägga uppgiften stödja

den intagne under För att

frigivningsperrnissionen på frivården.

detta skall fungera måste man emellertid för att kontakter

sörja

mellan frivården och den intagne tas på ett mera systematiserat sätt under

frigivningsförberedelsema. Enligt vår mening ligger det

i sakens natur att det ofta är svårt att under anstaltsvistelsen en bra kontakt mellan handläggaren vid

upprätta personlig

frivården och den Förutsättningama för att det skall intagne. finnas en god kontakt mellan den intagne och anstaltspersonalen vid anstaltstidens slut torde i vart fall allmänt sett vara bättre. vi bland annat på vad vi erfarit vid Denna bedönming grundar våra anstaltsbesök. Vid flera av dessa har anstaltspersonalen vittnat om svårigheterna att fömiå frivården på den intagnes hemort att intressera sig för honom under anstaltstiden. Det är helt också så att det är att ställa på den frigivne att enkelt höga krav under sin första tid i frihet skall begära att han, som det ofta blir, med handläggaren inom frivården. bygga upp en ny relation Vid en av det sagda har vi kommit fram till att

sammanvägning

den bästa kontinuiteten uppnås om ansvaret för den intagne under Vi föreslår därför en

frigivningspermissionen läggs på anstalten.

sådan ordning.

Var bör ansvaret inom anstalten?

5.3.3 läggas

det vem inom anstalten som skall ha ansvar ñr När gäller frågan under år det enligt vår

den intagne frigivningspermissionen att se till de Förändringar av anstaltspersonalens

mening naturligt som f.n. pågår. Vård- och tillsynspersonalen på

yrkesroll

har av traditioni bara begränsad utsträckkriminalvårdsanstaltema del i den klientinriktade behandlingsverksamheten. Am-

ning tagit

bitionen är emellertid numera att bredda denna personalgrupps och i större än hittills ta till vara

yrkesroll betydligt utsträckning

dess resurser och erfarenheter i arbetet med de intagna. Den klientanknutna verksamheten skall i fortsättningen bygga på en medveten metod och skall utformas efter en stmkurerad plan. Särskilt skall en nära kontakt med de intagna eftersträvas. kommer man att effektivisera arbetet också när det

Härigenom

säkerhet och kontroll. För att uppnå kontinuitet i arbetet

gäller

inom anstalten och för att samtidigt uppnå att med de intagna tar aktiv del i klientverksamheten skall det för varje

personalen

utses en särskild kontaktman bland personalen. Kontaktintagen

mannen svarar sedan ñr alla behandlingsinsatser eller åtgärder som rör den intagne. I arbetet med den intagne skall chefen för anstalten och ledningsgruppen i anstalten handleda och stödja kontaktmannen.

Kontaktmannen svarar inte bara för att den intagne får del av information rörande verkställigheten utan också ñr behandlingsplaneringen när det gäller denne. Kontaktmannen skall vidare svara för de myndighetskontakter som kan vara nödvändiga. Han skall dessutom, tillsammans med den intagne, planera och ansvara för frigivningstörberedelsema. Han skall således verka för att den intagne sätter sig i förbindelse med t.ex. arbetsgivare och sociala

myndigheter inför frigivningen.

Målet med den förändrade vårdarrollen är alltså att personalen skall ha ett individuellt ansvar för klientverksamheten.

Samtidigt

skall de intagna avkrävas ett större ansvar för sina för-

egna hållanden och förmås att aktivt ta del i sina frigivningsfbrberedelser. En konsekvens av att personalen arbetar nämnare och mera aktivt i förhållande till de intagna blir också att utrymmet för en icke önskvärd anstaltskultur

begränsas.

Systemet med kontaktman leder till att det kommer att finnas förutsättningar för en god kontinuitet i kontakterna mellan den intagne och anstaltspersonalen. Det kommer därmed att ñnnas utrymme för den intagne och hans kontaktman att upprätta en förtroendefull och personlig relation. Kontaktmannen kommer härigenom att besitta särskilda kunskaper om den intagnes sociala situation eller problem.

Ett sätt att för kontinuiteten i förhållande till

ytterligare sörja

den intagne är naturligtvis att låta uppñljningen av

frigivnings-

förberedelserna under fri givnin gsperrnissionen handhas av kontaktmannen på anstalten. Vi anser att man bör gå denna väg och alltså bygga vidare på den etablerade kontakt som finns mellan den intagne och kontaktmannen. En sådan lösning är värdefull framför allt för den intagne men även för hans kontaktman. Denne får nämligen på detta sätt tillñlle att följa upp de frigivningsförberedelser som han gjort tillsammans med den intagne. Att lägga ansvaret för frigivningsförberedelsema hos kontaktmannen

kommer därför att helt i linje med strävandena mot en

ligga

bredare inriktning på vårdarrollen. I avsnitt 3.2.1 har vi redovisat vad som gäller för vistelser utanför anstalten. Dâr framgår att, vid de lokalanstalter där det förekommer frigång, en person skall utses som frigångsansvarig. Denne har ansvaret för att frigångsplatser anskaffas åt de intagna vid anstalten men han ansvarar också för att infonnera övrig

om En frigångsansvarig får naturligtvis personal frigången.

erfarenhet och kunskap om bl.a. arbetssituationen i anstaltens närhet och får också kontakter med de arbetsgivare som kan erbjuda de intagna arbete. En övergång till ett kontaktrnannasystem bör naturligtvis inte få leda till att denna specialresurs försvinner. Tvärtom bör det vara så att kontaktmannen tillsammans med den frigångsansvarige planerar en eventuell frigång men framför allt bör hans kunna utnyttjas i

specialkunskaper samband med planeringen av den intagnes frigivningspermission.

En utveckling av kontaktmannasystemet på det sätt som vi föreslår bör vår således inte få leda till att man går ifrån

enligt mening

systemet med en frigångsanvarig vid anstalterna. Det kan här nämnas att arbetet med att förändra vårdarrollen inom anstalterna, såvitt vi har kunnat bedöma, ännu inte har lett till kommit att arbetet anstalter. att förändringen prägla på alla och det bör finnas ñrutsättningar för att Utvecklingen pågår dock den i huvudsak har slutförts vid den tidpunkt då våra förslag

tidigast kan genomföras.

5.3.4 Hur ställer vårt i förhållande till

sig förslag normaliseringsprincipen?

Vi är medvetna om att vårt ställningstagande för ett kontaktunder frigivningspermissionen i viss mån strider mot

mannaskap

en av grundtankama bakom 1974 års krirninalvårdsrefonn (prop. nämligen att i kriminalvården skall ligga

1974:20) tyngdpunkten

och att anstaltsvistelsen endast skulle utgöra en på frivården inom en frivård. Vi anser emellertid att det

parentes pågående

finns denna tanke. Ett av skålen år att fog för att ompröva

övervakning enligt vår uppfattning innebär en frihetsinskrânkning.

Ett annat är att denna grundtanken kan komma i konflikt med en viktig princip för den svenska kriminalvården som vår

enligt

mening väger tyngre, nämligen normaliseringsprincipen.

Normaliseringsprincipen innebär att kriminalvården inte skall skapa eller tillhandahålla sådan service som andra

samhällsorgan

skall sörja ñr. leder till att det år de sociala

Principen myndig-

heterna som har huvudansvaret för den fri givnes ekonomiska och personliga förhållanden även om han undergår kriminalvård. I dessa frågor kan en samarbeta med de sociala

frivårdsmyndighet

myndigheterna men år i realiteten hänvisad till att dessa

fullgör

sina lagenliga skyldigheter i förhållande till den dömde. Frivårdens roll år alltså f.n. fönnedlande.

Det argument som använts till förmån för att frivården

bör ägna sig åt ñrmedling av det stöd och den hjälp som samhällets övriga organ kan erbjuda är att kriminalvårdens klienter annars inte skulle få del av den service som de har rätt till. är om

Frågan detta argument är hållbart. När

det gäller personer som avtjänat fängelsestraff och som står under som

övervakning villkorligt

frigivna anser vi inte det. Det kan tvärt om leda till att t.ex sociala myndigheter missuppfattar sin roll och drar slutsatsen att det i första hand är kriminalvården Att

som skall sörja för sina klienter. ta bort frivårdens förmedlande roll torde därför inte automatiskt leda till att kriminalvårdens klienter

missgynnas.

I de fall då den inte vill medverka till att kontakt

frigivne själv

4 tas med t.ex. sociala myndigheter eller år dessutom

vårdgivare utsikterna att verkligen kunna förmedla

någon hjälp ytterst begränsade. Enligt vår mening blir det därför även sett

sakligt

rimligt att inte ha någon mellanhand när det gäller erbjudande av hjälp och stöd i dessa fall. Det kan t.0.m. om det inte

ifrågasättas

endast innebär en att den som ett

onödig omgång avtjänat

fängelsestraff skall aktualiseras även hos

frivårdsmyndigheten på

den gmnden att han har behov av stöd och Och vår

hjälp. enligt

mening kan det därmed också om det är en

ifrågasättas rimlig

resursanvândning att gå via frivården för att den som varit intagen på anstalt skall få del av t.ex. resurser. Vårt

socialtjänstens

innebär inte att några kostnader övervältras från

ställningstagande

staten till kommunerna, eftersom de senare redan i dag enligt har att svara ñr att den villkorligt frivgivnes

socialtjänstlagen behov tillgodoses.

5.3.5¶Kontaktman enligt socialtjänstlagen

(1980:620) skall socialnämnden i den

Enligt 5 § socialtjänstlagen

kommun där den enskilde vistas svara bl.a. för stöd och vård, ekonomisk till enskilda som behöver det. hjälp och annat bistånd Nämnden kan också, om någon begär det eller samtycker till det, också utse en särskild person (kontaktman) med uppgift att hjälpa den enskilde i hans personliga angelägenheter (10 § socialtjänst-

lagen). vår bör kontaktmannen vid anstalten under

Enligt uppfattning

se till att den intagne sätter sig i

frigivningsförberedelsema

förbindelse med en handläggare inom socialtjänsten och att frågan om att förordna en kontaktman enligt socialtjänstlagen tas upp på stadium. Och även om det inte finns förutsättningar för ett tidigt att förordna en sådan kontaktman kan man i samband med att denna diskuteras ta upp den dömdes behov av och hans fråga intresse för att ta emot den hjälp som samhället erbjuder. När det vilken kommun som bör svara för den gäller frågan behov av stöd kan vi understyka att det bör vara den intagnes som bör ha huvudansvaret för detta. Jämför intagnes hemkommun socialberedningens förslag i betänkandet (SOU 1986: 19) Allmänna

socialtjänstfrågor (s. 13-16).

det stöd och den hjälp som en kontakt- Om den intagne önskar man enligt socialtjänstlagen kan ge bör man således från anstaltens sida verka för att en sådan kontaktman ñrordnas för honom. l de sida fall den intagne inte vill ha detta stöd bör man från anstaltens

infomiera den om de möjligheter som socialtjänsten intagne

På detta sätt kan man undvika att den dömde efter

erbjuder.

anstaltstiden och uppfattar det som att han

frigivningspermissionen

ställts utan samhällets stöd.

Vad vi hittills talat om är situationen att den intagne inte redan står under övervakning efter en dom på skyddstillsyn. Ett inte opraktiskt fall är emellertid att den som står under

övervakning efter en dom på skyddstillsyn också har ett fängelsestraff att

avtjäna. Även i dessa fall bör det vara anstaltens som

personal svarar ñr frigivningspermissionen. Det är i sådana fall

självklart att kontaktmannen vid anstalten samråder med frivården inför

frigivningen. Det blir också naturligt att vid handläggaren frivårdsmyndigheten resp. övervakaren ingår i den frigivnes

sociala nätverk.

Motsvarande resonemang kan ñras beträffande den som år placerad utanför anstalt med stöd av 34 § KvaL. Vad som bör

gälla under frigivningspermissionen för denna kategori kommer vi

att diskutera nedan. Redan här kan man konstatera

att planeringen av den förhållanden efter denna vistelse bör

intagnes göras av de sociala myndigheterna i samråd med t.ex. vårdgivaren. Det bör påpekas att det under frigivningspermissionen är kriminalvården som skall svara för kostnaderna för den

behandling som pågår.

5.3.6 för den

Anstaltsplaceringens betydelse nya frigivningspermissionen

Det säger sig självt att de kontakter med sociala eller

myndigheter

andra samhällsorgan på den hemort som anstalten skall

intagnes

ombesörja främjas av att anstalten nåra hans hemort. Som

ligger

vi redovisat i avsnitt 3.1.2 är det vår att det är

uppfattning närhetsprincipen som år av grundläggande betydelse när det gäller

anstaltsplacering. Vikten av att den dömde placeras nära sin hemort accentueras än mer vid av vårt

ett genomförande förslag om frigivningsperrnission. Om han placerats på riksanstalt bör därför frågan om han skall överföras till lokalanstalt i

prövas

mycket god tid före frigivningspennissionen.

Ett praktiskt problem som måste lösas är det som kan

uppkomma om den dömde, trots att detta bör undvikas, från en

friges

anstalt som ligger långt ifrån hemorten. l detta fall blir det inte

att ålägga kontaktmannen vid anstalten att upprätthålla

rimligt

förbindelse med den dömde genom personliga besök. Om inget till kontroll därmed bli sämre. Kontakt-

görs skulle möjligheterna

mannen blir t.ex. hänvisad till den dömdes egna uppgifter per telefon utan att det finns praktiska möjligheter att själv kontrollera dem. För att tanken med kontroll inom ramen för frigivningspermission inte skall komma måste detta problem lösas. Det på skam ansvaret för bör anstalten,

övergripande frigivningspermissionen

eller i realiteten kontaktmannen, ha även i detta fall. Vad som behövs arm som gör att anstaltens kontaktman i är en förlängd kan kontrollera den dömdes förehavanden. Detta kan praktiken

enligt vår mening ske genom att man före frigivningsperrnissionen

förordnar en biträdande kontaktman på den dömdes hemort. Det är att det är en person i den dömdes närhet, t.ex. en

lämpligt

eller som förordnas till biträdande

arbetsgivare utbildningsledare,

kontaktman men även en person som tidigare varit övervakare för honom bör kunna komma bör meddei fråga. Sådant förordnande las av anstalten.

5.3.7 Under hur lång tid bör frigivningspermissio-

nen pågå?

är, som vi nämnt tidigare, att

Syftet med en frigivningspermission

från anstaltstiden till livet i frihet så smidig som göra övergången Avsikten är inte att den dömde under en längre period

möjlig.

skall stå under kontroll från anstalten utan kontrollen skall äga rum endast under en kortare tid i omedelbar anslutning till anstaltsvistelsen. Tanken är således inte att ett system med frigivskall betraktas som en direkt ersättning för den

ningspennission

övervakning som i dag sker genom frivårdsmyndighetemas

försorg.

En skall innebära att den dömde lever i

frigivningspermission

frihet men i en starkt kontrollerad tillvaro. Under den första tiden utanför anstalten skall den dömde också ha ett socialt nät uppbyggt Med finns det förutsättningar kring sig. det system som vi föreslår

för han att under denna tid skall kurma få ett stöd av en

personligt

person som käxmer till hans förhållanden väl. Vi anser att bör både i om i

obligatoriska regler gälla fråga

vilka fall frigivningspennission skall förekomma och när det

gäller

under hur lång tid permissionen skall för pågå. Tidpunkten

frigivningspennissionen bör alltså vara förutsägbar både för den

intagne och för anstalten. Detta är av grundläggande för betydelse

att frigivningspermissionen skall kunna sätt.

planeras på ett bra Under planeringen bör den och kontaktmannen, i före-

intagne

kommande fall, gemensamt besöka handläggaren vid socialkontoret i hemkommunen. Dessutom bör de tillsammans besöka

arbetsgivare, skolor eller andra inrättningar eller som

personer kan ha betydelse för den under

intagne frigivningspennissionen.

Det är då att för år fastställd

väsentligt tidpunkten pennissionen

på ett tidigt stadium. När det gäller spörsmålet under hur tid

lång frigivningspennis-

sionen bör pågå är det vår att tiden skall vara så utgångspunkt lång att det finns för att se till att de

utrymme frigivningsförbe-

redelser som gjorts också i praktiken. Avsikten är

fungerar

emellertid inte att övergångsperioden skall sträcka över en

sig

särskilt tid.

lång

För att det tidsmässigt skall finnas för kontaktmannen utrymme att personligen se att de planerade åtgärderna också sätts i verket bör det finnas för t.ex. tillsammans med den utrymme nya besök

dömde hos socialförvaltningen. bör Frigivningspennissionen

därför sträcka sig över minst två arbetsveckor. En annan

aspekt

är att den dömdes sköra situation ofta ställs de på sin spets under första veckosluten i frihet. Det år därför värdefullt om han har

möjlighet att vända sig till sin kontaktman under på anstalten minst två veckoslut. Minimitiden för bör

frigivningsperrnisson

främst mot denna bakgrund kunna bestämmas till 20

dagar.

För den som har avtjänat en längre tid i anstalt är den vår

enligt mening rimligt att också frigivningspennissionen är längre. Men

vi tror att det finns en övre Denna har att med gräns. göra förutsättningarna för att kontakten mellan kontaktmannen och den intagne skall kunna upprätthållas. Tanken är ju att kontaktmaxinen

skall hålla en intensiv kontakt med den dömde under frigivningsperrnissionen. Kontakten kan bestå i telefonsamtal men även, som att kontaktmannen gör personliga besök vi tidigare nämnt, genom och då t.ex. följer med den dömde till hans arbetsplats. Tiden bör alltså inte vara längre än att det blir för pennissionen kravet på kontaktmannen att han under hela rimligt att upprätthålla skall ha en intensiv kontakt med den dömde. Enligt vår

perioden

kan man i nomialfallet inte förvänta sig att kontakten mening mellan den dömde och kontaktrnannen på ett effektivt och sätt skall kunna upprätthâllas under en längre tid än

meningsfullt

30 dagar.

5.3.8 Hur tid bör vara verkställd innan den

lång intagne får frigivningspermission?

Nomialt sett innebär en kortare anstaltsvistelse inte samma risk för att den intagnes sociala möjligheter försämras som en längre. Risken för en institutionaliseringoch passivisering är t.ex. mindre vid kortare tider. Detta bör man ha i åtanke när det gäller att besvara hur stor del av fángelsestraffet som skall vara frågan verkställt för att skall komma ifråga.

frigivningspermission

vår mening bör frigivningspermission inte komma ifråga Enligt relativt korta Det förtjänar här för de som avtjänar fängelsestraff. att att en av för vårt arbete är att det

påpekas utgångspunktema

införs regler om Villkorlig frigivning när den dömde

obligatoriska

två av strafftiden och att minimitiden för

avtjänat tredjedelar

skall se avsnitt 1.3.5. En sådan

Villkorlig frigivning slopas,

leder till att de som verkställer kortare straff än tvâ ordning månader kommer att få en kortare tid i anstalt än f.n. En arman viktig utgångspunkt är att en intagen inte bör ha förrän minst halva straffet verkställts.. Mot

frigivningspermission

denna blir, med de tidsgränser som enligt vad vi ovan

bakgrund

för permissionens längd, inte aktuellt med frigivsagt bör gälla för dem som verkställer helt korta straff. Enligt

ningspermission

vad vi kommit fram till ovan skall den kortaste tiden för frigivvara 20 dagar. Den som avtjänar ett kortare straff

ningspermission

än fyra månader (120 dagar) kan därför inte omfattas av reglerna om frigivningspermission. Från fyra månader och uppåt bör

emellertid gälla en frigivningspermission på 20 dagar.

Vi har tidigare uttalat att det är rimligt att den som avtjänar ett längre fängelsestraff också bör få frigivningspermission under en något längre tid och att denna längre tid bör bestämmas till 30

dagar. Mot bakgrund av vår inställning att frigivningspemiission

inte bör innebära att mindre än halva tiden av ett

fängelsestraff

avtjänas i anstalt kommer gränsen ñr den längre permissionen att ligga på en strafftid av åtta månader. För dem som har strafftider på åtta månader och däröver bör alltså tiden för frigivningspermission vara 30

dagar.

Som vi närrmt skall reglerna om vara

frigivningspermission

obligatoriska. Någon prövning av om den intagne skall ha sådan permission skall således i princip inte göras. Vad som bör gälla om frigivningspermissionen hävts av avsnitt 5 .3. 12.

framgår

När det gäller har det hittills funnits

Villkorlig frigivning

utrymme för den intagne att bestämma, om han skall friges villkorligt (26 kap. 6 § andra stycket BrB). Bakom denna möjlighet ligger i huvudsak systemet med minimitid ñr

Villkorlig

frigivning och de tröskeleffekter som uppstår genom detta. Om alla intagna friges villkorligt, utan minimitid, när de avtjänat två tredjedelar av sitt straff torde behovet för den att i vissa

intagne

situationer motsätta sig Villkorlig falla bort till stora

frigivning

delar även om möjligheten till viss formellt sett

senarelåggning

finns kvar. Det sagda har gällt villkorlig frigivning. Men inte heller när det gäller frigivningsperrnission kan man bortse från att en i

intagen

ett visst fall kan vilja avstå från eller för

senarelågga tidpunkten

denna, även om något sådant torde bli sällsynt. I en sådan situation måste man från anstaltens sida noga undersöka vad som ligger bakom den intagnes inställning. Det bör inte vara

nämligen

uteslutet att låta hans för

inställning påverka tidpunkten frigiv-

ningspennissionen. Visserligen är det för planeringen av perrnissionen viktigt att tidpunkten För den fast. Men situationer

ligger

kan uppstå där det är orimligt att inte ta hänsyn till den

intagnes

att för en kortare tid staima kvar i anstalten. Läget kan Lex.

vilja

vara det att den bostad inte blir ñr honom

intagnes tillgänglig

förrän strax efter början eller

dagen för frigivningspermissionens

att ñr när han kan börja ett arbete eller påbörja en

tidpunkten

sätt inte har kunnat anpassats. Att låta utbildning på motsvarande helt avstå från bör dock inte vara

någon frigivningspennission

möjligt.

5.3.9 Bör vissa få en behand-

intagna gynnsammare

ling?

I våra direktiv talar om att vi bör överväga

departementschefen

om det finns möjligheter att ge vissa intagna en gynnsammare när det Villkorlig frigivning. Som exempel på

behandling gäller

som i andra rättsystem får en sådan behandling nämner grupper och förstagångsdömda. I avsnitt 4.1 har

hon unga lagövertrådare

vi kommit fram till att vi inte kan ställa oss bakom en särbehandling av ungdomar och förstagângsdömda när det gäller villkorlig

frigivning.

Vad vi också har anledning att överväga år emellertid om det finns skäl att sårbehandla ungdomar eller förstagångsdömda inom

ramen för frigivningsperrnissionnen.

särbehandling av förstagångsdömda

behandling när

En grupp där man kan tänka sig en gynnsammare det är de som ñrsta gången avtjänar

gäller frigivningspennission

Skälet för att sårbehandla denna grupp när det

fängelsestraff.

år detsamma som talar för en

gäller frigivningspennission inom ramen för den villkorliga frigivningen privilegiering

att ett frihetsberövande ofta framstår som särskilt svårt

nämligen

för den som inte har tidigare erfarenhet av vistelse i anstalt. Som vi konstaterat i avsnitt 4.1.1 kan vi i och för sig ansluta oss till att det finns skäl att särbehandla dem som

uppfattningen

första ett Men liksom när det

gången avtjänar fängelsestraff.

gäller villkorli g fri givning innebär det ett problem i detta sammanhang att det bland förekommer som

förstagångama personer

avtjânar straff för grova narkotikabrott eller ekonomisk grov brottslighet. Det är enligt vår inte att införa ett

mening rimligt

system där dessa kategorier behandlas än andra gynnsammare dömda. Man skulle kunna undanta som dömts

naturligtvis intagna

för vissa typer av brott från privilegieringen. Mot detta talar dock att en av grundtankama i vårt förslag är att reglerna om frigivningsperrnission inte skall grunda sig på i det

bedömningar

enskilda fallet. Och en av detta skulle innebära

specialregel slag

att man tvingas sådana bl.a. i de fall den

göra bedömningar,

intagne avtjänar straff för flera brott där vissa tillhör den typ av brott som är undantagna i regeln om och andra inte.

särbehandling

Vi kan, mot bakgrund ett av det sagda, inte ställa oss bakom system som särbehandlar inom ramen för

förstagångsdömda frigivningspennissionen.

Särbehandling av ungdomar

När det gäller ungdomar finns det regler om privilegiering vid påföljdsval och straffmätning. Innehållet i dessa har vi regler redovisat i avsnitt 4.1.2. Bakom reglerna om påföljdsval och

straffmätning för ungdomar

ligger tanken att det inte är att lika hårt mot

rimligt ingripa

ungdomar som mot vuxna. Man skall alltså i detta sammanhang beakta deras bristande mognad och erfarenhet och inte döma dem lika strängt som vuxna. Av naturliga skäl är det med det synsättet åldern när brottet begicks som bör vara för om avgörande

särbehandling skall ske.

Vi har i avsnitt 4.1.2 kommitfram till att inte bör

ungdomar

särbehandlas inom ramen för den

villkorliga frigivningen.

Däremot bör ungdomar när det

privilegieras gäller verkställigheten

av fängelsestraff. Så sker ñr redan att

övrigt genom enligt 8 §

KvaL särskilda ñr se avsnitt 3. l. l.

placeringsregler gäller unga,

Skälen ñr att särbehandla när det

unga personer gäller verkställig-

heten är främst att de, eftersom de befinner sig i en känslig period under sin utveckling, kan påverkas särskilt negativt av

personliga

anstaltsvistelsen. Risken är t.ex. stor för att de präglas som kriminella och således får en kriminell identitet. Och genom att frihetsberövandet sker under denna känsliga period förlorar de ännu mer planet på att vara frihetsberövade än

på det personliga

andra intagna.

Här kan det anmärkas att mycket talar för att flertalet intagna i åldern 18 - 23 år i fråga om personlig och känslomässig utveckling ligger långt under den nivå som är nomial. Antalet

som döms till fängelse är litet. Bakgrunden till det är ungdomar naturligtvis som gäller för påföljdsvalet. En följd av

de regler dessa regler är att de ungdomar som döms till fängelse inte sällan är brottsaktiva och asociala. Det kan sågas att redan deras

mycket

asocialitet och brottsaktivitet tyder på att de ligger långt efter sina

i sin och känslomässiga utveckling. I vilket jämnåriga personliga

fall torde det förhålla sig på det sättet att risken för skador av anstaltsvistelsen för denna kategori är klart större än för vuxna

personer.

redan enligt gällande regler en mindre

Ungdomar ges således

Vi anser att det finns starka skål att

ingripande verkställighet.

fortsätta strävandena att göra verkställigheten så lite ingripande

Ett sätt att åstadkomma detta är naturligtvis att korta som möjligt. ner tiden i anstalt.

En till innebär i många fall

övergång tvåtredjedelsfrigivning

förlängda anstaltstider för dem som inte har helt korta

kraftigt

straff. Denna av en sådan refonn bör motverkas. Detta

följd

framför allt i fråga om ungdomar. Vi har som framgått

gäller

ovan inte funnit det att privilegiera ungdomarna inom

lämpligt

ramen för Villkorlig En lämpligare väg att gå år att

frigivning. ungdomarna inom ramen för frigivningspermission privilegiera

och dem en längre sådan. En ñrutsättning för detta bör

ge emellertid vara att en sådan sårreglering inte leder till att frågan om måste i det enskilda fallet utan att

privilegiering prövas

regler kan gälla även här.

obligatoriska

I 29 kap. 7 § och 30 kap. 5 § BrB är, som vi nämnt i avsnitt

4.1.2, tidpunkten för brottet avgörande för bedömningen av om

den dömde skall sårbehandlas på gnmd av ungdom när det gäller

påföljdsval och straffmåming.

Enligt vad vi anfört ovan är det risken för skador hos ungdomarna som motiverar att tiden i anstalt görs så kort som möjligt. Mot den bakgrunden ligger det närmare till hands att låta den dömdes ålder då han påbörjar verkställigheten och inte hans ålder då han begick brottet bilda utgångspunkt för bedömningen av om han skall särbehandlas. En åldersgräns som är konstruerad på det sättet har dessutom det goda med sig att den gör det möjligt att skapa ett systern som inte på i det

bygger bedömningar

enskilda fallet.

Enligt reglerna om påñljdsval och straffmätning sker, som nämnts, en särbehandling i första hand av ungdomar som inte fyllt arton år. Viss särbehandling sker emellertid ända upp till tjugoett år, dvs. för brott begångna före tjugoettårsdagen. Frågan är om det finns anledning att lägga åldersgränsen högre när det gäller särbehandling inom ramen ñr systemet med frigivningspennission. Vi tycker det. En rimlig åldersgräns är enligt vår mening tjugotre år. Detta innebär att den som vid verkställighetens början ännu inte uppnått denna ålder bör bli privilegierad när det gäller

frigivningsperrnission. Det kan nämnas att detta är den åldersgräns

som gällde enligt den praxis som tillämpades före år 1983 i fråga om privilegiering av ungdomar inom ramen ñr den villkorliga

frigivningen.

En särbehandling av kan ske att den

ungdomar antingen genom

nedre gränsen för frigivningspermission, fyra månaders fängelsestraff, sänks för denna kategori eller genom att den unge får en

längre tids frigivningsperrnission än andra intagna.

För att den grundläggande tanken bakom

frigivningsperrnissio-

nen skall kunna realiseras måste det finnas

tidsmässigt utrymme

för den intagne och hans kontaktman att lära känna varandra och att tillsammans förbereda vad som skall hända under

perrnissio-

nen. Frigivningspennission bör därför inte förekomma för dem som avtjänar korta fängelsestraff. Något avsteg från denna

princip

bör inte för ungdomar. Vi anser alltså att även för unggöras domar bör den nedre för att skall

gränsen frigivningspermission

bli aktuell vara månader. Detta innebär att piivilegieringen

fyra

av ungdomar i stället får ske genom att dessa får en längre frigivningspermission än andra intagna. En av våra utgångpunkter nârvi diskuterade längden på frigivningspermissionen var att denna inte fick göras längre än att minst halva straffet i anstalt. Från denna tid, dvs. halvtid, är avtjänas det emellertid vår både möjligt och rimligt att

enligt uppfattning

Detta innebär att vi anser

ge ungdomarna frigivningspermission.

att tiden mellan halvtid och tvåtredjedelstid för ungdomar bör under Fullt ut kan detta dock inte

avtjänas frigivningspermission.

nämnt är det att permissionen inte gälla. Som vi tidigare angeläget blir mellan den så lång att det blir orimligt att begära att kontakten dömde och anstalten skall kunna upprätthållas ända till permissionens slut. En översta ungdomar bör som vi gräns när det gäller ser det sättas vid sextio dagar. Längre än så bör frigivnings-

permissionen alltså inte vara. Vi föreslår alltså att en intagen som är under tjugotre år när han av sitt straff och som undergâr fängelse på

påbörjar avtjânandet månader frigivningspennission från

lägst fyra och högst ett år får halvtid samt att den som undergår fängelse på längre tid får sextio

dagars frigivningspennission.

5.3.lO Vad bör för den under frigiv-

gälla intagne

ningspermissionen?

Som vi ett flertal gånger tidigare är den som har frigiv-

påpekat

fonnellt sett fortfarande intagen i anstalten. De

ningspermission

som för andra vistelser utanför anstalt bör därför

regler gäller

bilda för vilka krav som bör ställas på den intagne

utgångspunkt

under och vad son1 i övrigt bör gälla för

frigivningspermissionen

denna. skall för övrigt ses som en

Frigivningspermissionen

integrerad del av anstaltstiden. Den som har regelbunden permission kan åläggas anmälningsskyldighet. Anmälningsplikt kan fullgöras på det sättet att

pennittenten anmäler sig antingen hos anstalten eller hos polismyndigheten på den ort där han vistas under perrnissionen. Perrnissionen kan också förenas med villkor om vistelseort,

alkoholförtäring eller annat.

Frigång eller vistelse utanför anstalt med stöd av 34 § KvaL skall villkoras av att den intagne viss eller

fullgör utbildning

genomgår viss behandling.

Det system med som vi ñreslår skall i

frigivningspennission

viss mån ersätta systemet med efter

övervakning Villkorlig

frigivning. Det blir därför naturligt

att se inte bara på vilka krav som ställs på den intagne vid andra vistelser utanför anstalt utan också på vilka krav som f.n ställs och kan ställas

på den som är

villkorligt frigiven.

För den som är finns,

villkorligt frigiven enligt 26 kap. 14 §

BrB, ett allmänt krav på att han skall skötsamhet.

iakttaga

Dessutom gäller att han efter skall söka

fömiäga ñrsöija sig. Dessa regler uttrycker i och för självklara saker. Men det har

sig

ansetts värdefullt att ha ett uttryckligt mål ñr den dömdes levnadsssätt under prövotiden.

Även för den som har att

frigivningspermission är det självklart

man bör ha som mål att han skall sköta sig och försöka

försörja

sig. Enligt vår mening år det emellertid mindre att ha

lämpligt

något allmänt stadgande om detta. De krav som ställs

på den intagne bör mera konkret framgå av de ñreskrifter

som gäller ñr honom. Av rättssäkerhetsskäl bör det inte vara

nämligen möjligt att avbryta en frigivningspermission av mera allmän

på grund rnisskötsamhet. I detta sammanhang torde man ñr kunna

övrigt utgå från att det blir mycket sällan som en allmän rnisskötsamhet inte också leder till att den mot av de

intagne bryter någon

föreskrifter som meddelats honom.

Enligt 26 kap. 13 § BrB skall den som är

villkorligt frigiven,

om han står under övervakning, hålla övervakaren underrättad om sin bostad, arbetsanstâllning och andra förhållanden av

betydelse

för -

övervakningen.

Den frigiven kan vidare, enligt 26 kap. 15 § som år villkorligt meddelas särskilda föreskrifter om vad han har att iaktta BrB, under Särskild ñreskrift fâr avse

prövotiden.

l. vistelseort eller bostad 2. arbetsanstållning, arman förvärvsverksanrhet eller utbildning 3. läkarvård, nykterhetsvård eller arman vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan inrättning. För att förbättra kontrollmöjlighetema får, enligt samma bestämmelse, den frigivne meddelas en kontakttöreskrift. I en kontaktföreskrift skall det anges på vilket sätt och i vilken skall hålla kontakt med Övervakaren omfattning som den frigivne

eller frivårdsmyndigheten.

Kravet att den dömde skall vara skyldig att underkasta sig en kontakt- eller anmâlningsskyldighet finns således både ñr den som vistas utanñr anstalt, t.ex. i fonn av regelbunden permission, och för den som år Den som har frigivnings-

villkorligt frigiven.

bör ha motsvarande skyldighet i förhållande till

permission

anstalten. En sådan anmålningsskyldighet år nämligen av grundför att en kontroll skall kunna fungera. Det bör läggande betydelse emellertid framhållas att det inte räcker med endast en anmäl-

ningsskyldighet. Den som har frigivningsperrnission måste, på

samma sätt som gäller f.n. för en villkorligt frigiven, åläggas en Annars finns det en risk för att kontrollen

upplysningsskyldighet. En upplysningspliktär alltså en

inte kan fungera tillfredsställande. för att kontrollen av den intagne under

nödvändig förutsättning skall kunna upprätthållas.

frigivningspemtissionen

Skyldigheten att hålla kontakt med kontaktmannen uppfylls bäst besök, men det bör i regel

naturligtvis genom personliga

kunna att fullgörs per telefon. Som

godtas anmälningsskyldigheten

en del av kontaktskyldigheten bör den intagne kunna åläggas att sammantrâffa med kontaktmannen vid viss tid och plats. Detta kan behövas för att de tillsammans skall kurma besöka den

exempelvis

arbetsplats, skola eller någon social myndighet. Den intagnes bör ha tät kontakt. I vissa fall bör den intagne och kontaktmannen kunna åläggas att anmäla sig varje dag. Men i de flesta intagne

fall bör det vara tillräckligt med två eller tre kontakttilltällen i veckan.

I båda regelsystemen, dvs. både när det gäller pennissioner och när det gäller Villkorlig frigivning, finns utrymme för att kräva av den dömde att han vistas på en viss ort eller att han har en viss bostad.

Även den som har frigivningspermission bör kunna åläggas att vistas på en viss ort. Till skillnad från vad som skall gälla för kontaktskyldigheten bör det emellertid inte vara obligatoriskt att meddela en sådan föreskrift. Det är endast då det framstår som

nödvändigt för att frigivningsperrnissionen skall kunna genomföras

på det sätt som planerats som det bör bli aktuellt med en föreskrift om vistelseort.

Vad som ligger närmare till hands att kräva mera allmänt av den intagne år att han skall ha en viss bostad. Detta kan många gånger vara nödvändigt för att man skall kunna kontrollera honom. Visserligen saknar inte sällan den intagne egen bostad. Men någon bostad måste han ha under perrnissionen. I den mån det inte går att ordna en mera permanent bostad blir det kriminalvårdens skyldighet att sörja för att frågan får en temporär lösning under denna tid.

När det gäller intagna som vid tidpunkten för frigivningsperrnissionen vistas utanför anstalt enligt 34 § KvaL är det angeläget att

kunna ålägga en skyldighet att fortsätta den behandling som

påbörjats. Även detta gäller enligt de båda regelsystem som vi

jämför med. Den intagne bör också i övrigt under frigivnings»

permission kunna åläggas att fortsätta viss läkarbehandling, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller arman inrättning.

På motsvarande sätt finns det skäl att kunna ställa det kravet på den intagne under frigivningspermissionen att han skall fortsätta en anställning eller utbildning som han påbörjat Lex. under frigång. Förutsättningarna för att han kan fortsätta arbetet eller

fullfölja utbildningen även efter den villkorliga frigivningen är ju

uppenbarligen bättre om han klarar att fortsätta verksamheten

under sin frigivningspermission.

5.3.11 När skall hävas?

frigivningspermissionen

Om den intagne bryter mot de föreskrifter som gäller ñr frigiv-

ningspennissionen skall denna i princip hävas.

När det gäller anmälningsplikt eller föreskrift att hålla kontakt på annat sätt bör man se allvarligt på varje underlåtenhet att följa givna Men varje försummelse från den intagnes sida

anvisningar.

bör inte leda till att frigivningspermissionen hävs. Så bör mindre

vid något enstaka tillfälle inte leda till ett beslut om

fördröjningar

Om den intagne helt underlåter att anmäla sig eller om

hävning.

han uteblir från t.ex. ett möte med kontaktmannen bör i princip

ske. I dessa fall bör kontaktmannen genast undersöka vad

hävning

som bakom underlåtelsen. Kan han inte förhållandevis snart

ligger

återupprätta kontakten bör han omedelbart vidta åtgärder för att frågan, om skall hävas skall komma under

frigivningsperrnissionen

prövning. Motsvarande bör gälla i fråga om brott mot en föreskrift om vistelseort.

Övriga föreskrifter är till sin natur sådana att de har till syfte att hjälpa och stödja den intagne. Enligt vår mening bör man därför inte se lika strängt på om den intagne underlåter att fullgöra denna

av föreskrift. Att underkasta sig behandling mot missbruk, typ tillägna sig viss utbildning eller att inneha en arbetsanstållning bör nämligen, liksom för andra medborgare, bygga på samförstånd

och frivillighet. Att tvinga den som har frigivningpermission att

fullfölja t.ex. en behandling mot missbruk skulle strida mot denna grundläggande princip. Enbart det förhållandet att den intagne inte följer en sådan föreskrift bör alltså inte leda till att frigivningsperrnissionen hävs.

Man kan naturligtvis fråga sig varför man skall ha en möjlighet att meddela en stödföreskrift om ett brott mot ñreskriften inte skall leda till att frigivningspennissionen hävs. Svaret är enligt vår mening att värdet av föreskriften främst ligger på det psykologiska planet. Det torde för övrigt bli relativt ovanligt att en intagen underlåter att följa en föreskrift om t.ex. behandling samtidigt som han fortsätter att sköta sin kontaktskyldighet.

5.3.l2 Skall den kunna

intagne beviljas ny frigiv-

efter det att beslut om häv-

ningspermission

fattats?

ning

En av grundtankama bakom vårt förslag om frigivningperrnission är att den som verkställer månader

fängelsestraff på längst fyra

skall få en smidig övergång till sitt liv i frihet. Under denna övergångstid får han sin frihet inskränkt genom att han har en anmälningsskyldighet och en skyldighet att lämna uppgifter om sina förhållande till anstalten. Denna ersätter

frihetsinskränkning

frihetsberövandet. För att institutet skall vara

frigivningspermisson

trovärdigt och inte ses som en ren avkortning av verkställigheten i anstalt bör sådan misskötsamhet från den sida som lett

intagnes

till att permissionen hävts innebära att de återstående dagarna fram till den Villkorlig frigivningen avtjänas i anstalten. För den enskilde innebär detta att han, jämfört med med samma

intagna

strafftid, kommer att få en längre tid i anstalt. Och när

tidpunkten

för Villkorlig frigivning inträder kommer han att utan den

friges övergångsperiod som frigivningspermissionen innebär.

Vår utgångspunkt är att den som misskött sin

frigivningspermission inte skall få någon ny sådan. Men att helt avskära den intagne från möjligheten till fortsatt frigivningspermission är enligt vår mening inte lämpligt. I vissa kan det nämligen

undantagsfall

framstå som orimligt att den intagne skall verkställa hela den resterande tiden, fram till tidpunkten för i

Villkorlig frigivning,

anstalt. Särskilt detta om permissionstiden är än

gäller längre

tjugo dagar. Om exempelvis underlåtenheten att föreskrifter-

ñlja

na har inträffat i omedelbar till kan

anslutning pennissionsstarten

det framstå som orimligt att hela den resterande tiden skall verkställas i anstalt.

Den som misslyckats med sin får alltså

frigivningspemiission

liksom den som inte omfattas

av reglerna om frigivningspennis-

sion inte en tiden i anstalt och tiden i

övergångsperiod mellan

frihet. Detta är enligt vår inte tillfredsställande. Även

uppfattning

l74

för dessa grupper bör det finnas ett stöd när de lämnar anstalten. I de nu aktuella fallen âr det därför särskilt viktigt att anstalten under fri givningsförberedelsema ta upp frågan, om en kontaktman enligt socialtjänstlagen skall förordnas för den intagne inñr frigivningen.

53.13¶Skall tiden utanför anstalten

tillgodoräknas

som verkställd?

I våra resonemang har vi, i överenstämmelse med reglerna i 39 § KvaL, utgått ifrån att tiden för frigivningspermission skall

som verkställd i anstalt om inte särskilda skäl talar

tillgodoräknas

emot det. Når det gäller frigivningspermission kan sådana skäl vara att den intagne helt underlåtit att hålla kontakt med anstalten.

Frågan om viss tid inte skall tillgodoräknas bör prövas samtidigt med av om pennissionen skall håvas. l samband där-

prövningen

med bör det också prövas om den intagne skall beviljas ny frigiv-

ningspermission.

5.3.14 Vem skall besluta om att

frigivningspermis-

sionen skall hävas?

eller perrnissioner fattas f.n. av Frågan om att avbryta utevistelser anstaltschefen. Det kan diskuteras om denna ordning är lämplig

också när det gäller hävande av frigivningspermission.

Vårt system med frigivningspennission innebär att alla intagna som avtjänar fängelse på lägst fyra månader skall ha frigivnings-

omedelbart före den villkorliga frigivningen. Ett beslut

pennission

att häva frigivningspermissionen leder till att den intagne blir återñrd till anstalten och innebär således att han åter blir frihetsberövad. Enligt den europeiska konventionen om de mänskliga rätttighetema och de grundläggande frihetema artikel 5 punkt 4 skall envar son1 berövas sin frihet genom arrestering eller eljest ha rätt att påfordra att lagligheten av frihetsberövandet prövas av domstol samt att han blir frigiven om åtgärden inte är laglig.

För att prövningen av frågan om havande av

frigivnings-

permission skall överenstämma med konventionens regler bör frågan således prövas av domstol eller ett domstolsliknande organ. Det får då bli fråga om tingsrätt eller övervakningsnämnd. Det har

ifrågasatts om en övervakningsnämnd kan godtas som domstol

enligt Europakonventionen (jämför Danelius, Mänskliga rättig-

heter, ñärde uppl. s. 126) men frågan har prövats. I vårt

aldrig

arbete utgår vi emellertid från att en med sin

övervakningsnåmnd

domstolsliknande sammansättning uppfyller Europakonventionens krav.

Frågan om hävande av frigivningspennission måste handläggas

mycket skyndsamt. De frågeställningar som blir aktuella i denna typ av ärenden liknar dem som i ärenden som rör

uppkommer

fråga om omhändertagande av den som står under övervakning efter en dom på skyddstillsyn. I sistnämnda fråga är det regel-

mässigt övervalcningsnåmnden som fattar beslut. Frågan om omhändertagande aktualiseras för övervakningsnämndema på ett

formlöst sätt, ofta genom ett telefonsamtal mellan

handläggaren

vid frivårdsmyndigheten och nämndens ordñrande eller sekreterare. Ordföranden kan fatta ett beslut om omedel-

omhändertagande

bart efter telefonföredragningen men skall anmäla sitt beslut till nämnden vid nästa sammanträde. Ett beslut av dess ordförande kan

övervakningsnämnden genom

således fattas mycket snabbt. Detta talar för att

övervaknings-

nämnd skall pröva också om hävande av

frågor frigivnings-

permission. Det år emellertid inte enbart som kan

övervakningsnämndema

besluta om Om talan förs vid om

omhändertagande. tingsrätten

undanröjande av skyddstillsyn på grund av misskötsamhet (28

kap.

11 § första stycket första meningen BrB) kan tingsrätten besluta

om omhändertagande. Enligt 38

kap. 6 § sista stycket BrB är tingsrätten då domför med en lagfaren domare. är om

Frågan

denna prövning kan ske lika snabbt som den som kan ske hos

övervakningsnämnden.

Sedan år 1988 skall fråga om häktning av person som anhållits av åklagare prövas vid förhandling samma dag eller dagen efter

det att hâktningsframställningen kommit till tingsrätten. Häktnings-

framställningen kan göras antingen skriftligen eller muntligen.

Efter denna ändring av häktningsreglema finns det vid tingsrättema en organisation för jourtjänstgöring när det gäller prövning av frågor om frihetsberövanden under helger och veckoslut. Även vid tingsrättema finns det således en beredskap ñr snabba beslut och en möjlighet att avgöra frågor om frihetsberövande på ett smidigt sätt.

Det sagda innebär att den nödvändiga snabbheten i ñrfarandet kan uppnås hos både tingsrätt och övervakningsnämnd. Frågan var prövningen skall läggas får därför besvaras utifrån andra kriterier.

Vad som enligt vår uppfattning talar för att lägga prövningen hos övervakningsnämndema är att det där ñnns en samlad kunskap och rutin när det gäller verkställighet av påföljder. Ordförandena och sekreterama i övervakningsnämndema får naturligtvis efter hand en stor erfarenhet på området. Det kan vara svårt att nå sådan erfarenhet av dessa frågor vid en tingsrätt där de inkommande :nålen fördelas på olika domare genom lottning.

Härtill kommer att övervakningsnämndema enligt 7 § förordningen (1988:683) med instruktion för övervakningsnämnderna har skyldighet att genom besök i de anstalter som ligger inom nämndens verksamhetsområde skaffa sig kärmedom om förhållandena i anstalterna. Vid dessa besök skall de intagna beredas tillfälle att tala med nämnden. Genom besöken får nämnden en kontakt med anstalterna, deras personal och de intagna som talar för att en smidig och snabb kontakt kan upprättas mellan anstalten och Det kan anrnärkas att den insyn som

övervakningsnämnden.

övervakningsnämnden får vid dessa besök enligt vår mening är av stort värde, särskilt efter den omorganisation som genomförts den 1 januari 1991 vilken innebär en långt gående delegation av beslutanderätten i klientärenden till anstaltschefen och övri g personal på anstalten.

Vi anser alltså att prövningen av frågan om hävande av frigiv-

ningsperrnission bör ankonuna på övervakningsnämnd.

5.3.15¶Ordningen för

prövningen

Om den intagne missköter sig under frigivningspennissionen bör hans kontaktman i första hand underställa anstaltschefen.

frågan Denne anmäler i sin tur ärendet till eller

övervakningsnämnden övervakningsnämndens ordförande för beslut. Beslutet att häva frigivningspermissionen bör, i överenståmmelse med vad som nu gäller i fråga om beslut rörande

omhändertagande av skyddstill-

synsdömd, kunna fattas omedelbart efter muntlig I

föredragning.

detta skede kan naturligtvis permittenten sällan höras. Når den intagne återtbrts till anstalten skall detta omedelbart anmälas till

övervakningsnämnden.

Efter att anstalten gjort en utredning skall övervakningsnåmnden snarast hålla sammanträde för av om

prövning frågan frigivnings-

perrnissionen slutligen skall hävas. Till detta sammanträde skall den intagne inställas genom anstaltens Nämnden skall då

försorg.

också, enligt 39 § KvaL, pröva om viss tid under frigivningsperrnissionen inte skall tillgodoräknas som verkställd. Samtidigt som nämnden gör denna skall den bestämma om den

prövning

intagne skall få ny frigivningspermission och i så fall vid vilken tidpunkt denna skall påbörjas.

Frågan huruvida den intagne skall få sig tid under

tillgodoräkna

frigivningspermissionen som verkställd står således öppen till dess att övervakningsnämnden fattat beslut i Skälet till att det,

frågan.

till skillnad från vad som för

gäller prövning enligt 39 § KvaL,

bör vara och inte anstalten

övervakningsnämnden som gör denna prövning år att övervakningsnåmnden skall om samtidigt pröva den intagna skall beviljas ny frigivningspennission. Dessa frågor

bör handlåggas av samma och bör därför

beslutsmyndighet ligga på övervakningsnämnden.

6¶Övriga frågor

6.1¶Omhändertagande efter dom på

kontraktsvård

6.1.1 Allmänt om skyddstillsyn

Vid påföljdsvalet gäller, enligt 30 kap. 4 § BrB, som en grundläggande princip att rätten skall fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar for en lindrigare påföljd än fängelse. Om det inte räcker att döma till böter skall domstolen alltså i första hand pröva om inte påföljden kan bestämmas till Villkorlig

dom eller skyddstillsyn.

I 30 9 § BrB regleras de allmänna för att

kap. förutsättningarna

påföljden skall bestämmas till skyddstillsyn. Som skål för skyddstillsyn skall domstolen rent allmänt beakta om denna

påföljd

kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt

brottslig-

het.

Även i de fall då relativt starka skäl talar för att

påföljden

bestäms till fängelse år det för rätten, 30 9 §

möjligt enligt kap.

BrB, att döma till skyddstillsyn och då som särskilda skäl för

skyddstillsyn beakta

1. om en påtaglig förbättring skett av den tilltalades

personliga

eller sociala situation i något hänseende som kan antas ha haft samband med hans brottslighet, 2. om den tilltalade undergår behandling för missbruk eller annat förhållande som kan antas ha samband med hans

brottslighet,

3. om missbmk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som vård eller arman behandling i

påkallar

väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tilltalade förklarar sig att undergå lämplig behandling som

villig

enligt en för honom plan kan anordnas i samband med

uppgjord verkställigheten.

skyddstillsyn pågår under en prövotid av tre år från den dag då började verkstâllas och år alltid förenad med över-

påföljden

vakning i minst_ ett år. En dom på skyddstillsyn går i verkställighet omedelbart, dvs. från dagen för domen, om inte domstolen förordnar om motsatsen. En skyddstillsynsdom ställer den dömde på prov i den meningen att påföljden kan undanröjas och annan bestånunas för brottet om den dömde brister i att uppfylla

påföljd

de krav som påföljden innebär. Om det finns skäl att anta att den dömde behöver stöd av en särskild föreskrift för sin anpassning i samhället får domstolen meddela en sådan. föreskrift kan avse

En

l. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången, 2. arbetsanställning, arman förvärvsverksamhet eller utbildning, 3. läkarvård, eller arman vård eller behandling i

nykterhetsvård

eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning, 4. tid eller sätt för betalning av skadestånd. Dessa ñreskrifter är inte direkt verkställbara utan är att se som villkor för att skyddstillsyn skall ådömas och bestå. Föreskrifterna enligt punkterna 1-3 får inte meddelas i avsikt att göra reaktionen mot brottet mera kärmbar utan skall vara individualpreventivt motiverade. Om reaktionen på brottet skall inskärpas bör i stället skyddstillsynen kombineras med böter eller fängelse. skyddstillsyn kan alltså förenas med böter eller fängelse. Detta framgår av 28 kap. 2 resp. 3 § BrB. Kombinationen skyddstillsyn - böter skall användas om detta är påkallat med hänsyn till brottstraffvärde eller art eller den tilltalades tidigare slighetens brottslighet, 30 kap. 10 § BrB. - endast om Kombinationen skyddstillsyn fängelse får användas det är med hänsyn till brottslighetens

oundgängligen påkallat

straffvärde eller till den tilltalades tidigare brottslighet att jämte

skyddstillsynen även döma till fängelse. Om förhållandena pâkallar det får domstolen förordna att domen på fängelse skall gå i verkställighet utan hinder av att den inte vunnit laga kraft.

Om domstolen dömer till skyddstillsyn i kombination med fängelse får den inte samtidigt döma till böter.

Den dömde skall, enligt 28 kap. 6 § som hänvisar till 26 kap. 14 § BrB, under prövotiden iaktta skötsamhet, efter fömiåga söka försörja sig och i övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger honom enligt BrB, meddelad föreskrift eller

anvisning.

Om den dömde missköter sig genom att underlåta att de

följa

regler som är förenade med påföljden

kan övervakningsnämnden besluta att tilldela den dömde en varning eller meddela honom en särskild föreskrift.

Övervakningnämndenkan vidare besluta att den dömde skall stå under övervakning efter det att ett år ñrflutit dock

av prövotiden, längst till prövotidens utgång.

Om den dömde allvarligt har åsidosatt sina åligganden och det kan antas att han inte skulle

låta sig rätta genom någon åtgärd som övervakningsnämnden kan vidta kan nämnden begära att åklagare vid domstol begär att och att domstolen

skyddstillsynen undanröjs

bestämmer ny påföljd, i princip fängelse.

l de fall då om att besluta om

fråga uppkommit föreskrift,

meddela tiden ñr eller

varning, förlänga övervakning begära att åklagare för talan om att skall undanröjas får,

skyddstillsynen

enligt 28 kap. 11 § BrB, besluta att den

övervakningsnämnden

dömde skall omhändertas. får beslutas också

Omhändertagande

om det är aktuellt att för att den dömde

överväga någon åtgärd skall underkasta En

sig vård eller behandling. vanlig situation när omhändertagande kan beslutas är att den dömde undandragit sig

övervakningen. Ett

omhändertagande får pågå högst en vecka eller - om

föreligger synnerliga skäl och det fattas ett nytt beslut -

det

ytterligare högst en vecka.

6.1.2 Kontraktsvård

Redovisningen i avsnitt 6.1.1 avser skyddstillsyn i allmänhet.

kan utöver vad som sågs i angivna avsnitt bestå

Skyddstillsynen

av vad som i dagligt tal benämns kontraktsvård. Den grundläggande bestämmelsen härom finns i 28 kap. 6 a § BrB. Kontraktsvård innebär att skyddstillsynen kombineras med en s.k. kvalificerad föreskrift om att den dömde skall genomgå en behandling enligt en i förväg uppgjord behandlingsplan. Möjligheten att besluta om en sådan föreskrift kan, som nämnts ovan, innebära att det enligt 30 kap. 9 § BrB finns särskilda skäl för att bestämma påföljden till skyddstillsyn i stället för fängelse.

Kontraktsvård skall användas som ersättning ñr fängelsestraff huvudsakligen i sådana fall då det är fråga om relativt allvarlig missbruksrelaterad brottslighet (prop. 1986/872106 s. 35 t).

Det är frivårdsmyndigheten som har det övergripande ansvaret för den utredning och planering som behövs för att få till stånd en behandlingsplan för kontraktsvård. I utredningen skall frivårds-

lämna en redovisning av den misstänktes miss-

myndigheten

brukshistoria och problemens art och omfattning. I förhållande till den som skall ansvara för den behandling som ifrågasätts skall frivården i första hand ha en förmedlande roll. Det ankommer nämligen på den vårdansvarige att bedöma om behandling bör ges i de former som han kan erbjuda. Detta innebär att den vårdansvarige nomialt skall kopplas in på ett tidigt stadium, bl.a. för att bedöma den missünktes vårdbehov och hans motivation att underkasta sig den tänkta behandlingen. Det är således den vårdansvarige som i första hand har att bedöma om behand-

är realistisk.

lingsplanen

För att rätten skall kunna döma till kontraktsvård måste det ha

en preciserad behandlingsplan. Vidare måste den upprättats

tilltalade ha förklarat sig villig att genomgå den behandling som

förutsätts i den uppgjorda planen. Behandlingsplanen skall ges in

till domstolen och ingå i det underlag som ligger till grund för

avgörandet av påföljdsfrågan;

En förutsättning för att påñljden skall bestämmas till kontraktsvård är att den planerade behandlingen i avgörande grad har bidragit till att domstolen bestämt påföljden till skyddstillsyn. Domstolen skall i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut om domstolen hade valt i stället för

ñngelse

skyddstillsyni form av kontraktsvård.

I frivårdens ñrmedlande roll ingår att planera den ekonomiska villkoren för behandlingen. Den behandling som skall äga rum ñre den tänkta villkorliga frigivningen bekostas av kriminalvården medan behandlingen efter denna tidpunkt bekostas av socialtjänsten. Frivården måste vid sin se till att

planering

socialtjänsten förklarar sig villig att stå för sin de] av kostnaderna.

6.1.3 och

överväganden förslag

I propositionen (1986/87:106) om i brottsbalken m.m.

ändring

(s.k. kontraktsvård m.m.) uttalade departementschefen (s. 70) att det av tidsskäl är att om en eventuell

angeläget utredningen

kontraktsvård inleds på ett så tidigt stadium som möjligt och att den bedrivs med en viss skyndsamhet. Departementschefen uttalade vidare, att om den misstänkte är häktad i målet så kan planeringen sannolikt inte hinnas med redan under den vecka från åtalet inom vilken enligt 45 kap. 14 § rättegångsbalken huvudñrhandling nomialt skall hållas. Enligt detta lagrum kan emellertid

domstolen uppskjuta huvudförhandlingen om det är nödvändigt.

Denna möjlighet syntes, kunna tas till

enligt departementschefen,

vara i angelägna fall under att den tilltalade hade

förutsättning

hörts i frågan. Departementschefen ansåg dock att man fick räkna med att kontraktsvård aktualiserades främst då den tilltalade var på fri fot.

Som framgått av redovisningen ovan skall kontraktsvård komma i fråga främst då det rör sig om relativt missbruks-

allvarlig,

relaterad brottslighet. I dessa fall år det nästan regelmässigt så, att den misstänkte är häktad i målet. Risken för att han annars fortsätter sin brottsliga verksamhet är nämligen stor.

I praktiken sker därför planering av kontraktsvârd ofta när den misstänkte är

frihetsberövad som häktad och därmed avskuren från ett aktivt missbruk. Att planeringen av kontraktsvården sker under tid den misstänkte är häktad får naturligtvis till följd att planeringen, som departementschefen också påpekade, kommer att ske under stark

tidspress. Av 24 kap. 21 § rättegångsbalken framgår att domstol i samband med dom i mål vari den tilltalade är häktad skall pröva om han skall starma kvar i häkte till dess domen vinner laga kraft mot honom. För ett sådant beslut förutsätts i princip att påföljden bestäms till Om domstolen bestämmer påföljden till

fängelse.

skyddstillsyn med särskild föreskrift om kontraktsvård saknas därefter förutsättningar för att hålla den dömde häktad. Allmänt sett är det vikti gt att kontraktsvård som innebär vård på ett kan inledas så snart som möjligt efter

behandlingshem

huvudförhandling och dom. Vid av kontraktsvård skall

planering

man också sträva efter att se till att den dömde kan tas

naturligtvis

emot direkt efter huvudñrhandlingen och av behandlingshemmet domen i målet. om den tilltalade är häktad. Den starka Det sagda gäller särskilt som sker under i dessa fall kan emellertid

tidspress planeringen

ibland leda till att det visar omöjligt att bereda den dömde

sig

i direkt anslutning till att domstolen plats på behandlingshemmet målet. Det torde nämligen inte vara ovanligt att det avgör tidsmässiga skarvar på ett par dagar efter domstolens

uppkommer

innan behandlingshemmet kan ta emot den dömde.

handläggning

Som nämnts ovan ñrutsätts för kontraktsvård att

regelmässigt

den tilltalade En person med ett

har allvarliga missbruksproblem.

drogberoende hanmar naturligtvis ofta i en mycket svår situation om han ut hand efter domen. Risken att han släpps på egen återfaller i missbruk och att av kontraktsvärden därför

planeringen

om intet är gånger uppenbar. Den dömde saknar i

går manga

dessa fall inte sällan fömiäga att därefter, på egen hand, inställa

sig på behandlingshemmet. Som nämnts ovan kan domstolen inte, för att säkerställa att den som dömts till kontraktsvârd kommer till behandlingshemmet och att den planerade vården kan ta sin början, besluta att den dömde

skall vara häktad till dess domen vinner laga kraft mot honom

(se JO 1990/91 s. 31 f). Domstolen kan inte heller besluta om omhändertagande med stöd av 28 kap. ll § BrB. Visserligen krävs det i den paragrafen inte att den dömde misskött sina förpliktelser men i praktiken förutsätts det att han har brustit i sina

åligganden innan han kan bli omhändertagen.

Frågan är då om det inte bör införas en möjlighet att omhänderta den som är häktad då han döms till kontraktsvård med behandling på behandlingshem för att säkerställa att den planerade vården kan ta sin början.

Vad som talar emot en sådan möjlighet är främst att kontraktsvård till sin natur bygger på frivillighet. En att fram-

möjlighet

tvinga en behandlingsåtgärd genom omhändertagande strider mot detta synsätt. Men samtidigt framstår det som mycket

angeläget att vården kan påbörjas som planerat. Och man kan inte bortse ifrån att den dömde, om man inte kan säkerställa

att behandlingen kan ta sin början, i stället riskerar ett relativt långvarigt fängelsestraff.

Vi anser att det finns övervägande skäl för att det bör införas en möjlighet att omhänderta den som dömts till kontraktsvård efter att ha varit häktad i målet om det är för att man skall

nödvändigt

kunna säkerställa att den planerade vården kan inledas. Ett krav som enligt vår mening bör ställas är dock att den vården

planerade

skall förutsätta ett boende hos vårdgivaren. Det kan vara om

fråga

t.ex. ett familjehem som tar emot personer för vård och boende.

Når det gäller tiden för bör den få

omhändertagandet aldrig

överstiga en vecka. Den dömde bör också, om kontraktsvården senare blir undanröjd, i samband med den nya domen få avräkna

tiden för omhändertagandet.

6.2 i frivården, m.m.

Urinprovskontroll

6.2.1 Gällande rätt

Som redovisats i avsnitt 3.5.1 är enligt 2 kap. 6 § regeringsfonnen medborgare gentemot det allmänna skyddad mot

varje

ingrepp t.ex. kroppsbesiktning. Urin-

påtvingade kroppsliga

är ett sådant ingrepp. Begränsningar i_ skyddet för

provstagning

den kroppsliga integriteten kan i princip bara göras i lag. Från

för den integriteten kan man dock

gmndlagsskyddet kroppsliga

att lämna till åtgärden. Avstäendet avstå genom sitt samtycke måste dock i sådant fall vara frivilligt och inte påtvingat genom hot om sanktion.

I avsnitt 3.5. l har vi vidare redovisat under vilka förutsättningar som den som år intagen i kriminalvårdsanstalt kan åläggas att lämna urinprov för kontroll av huruvida han är påverkad av narkotika. Den grundläggande lagregeln om en sådan skyldighet finns i 52 d § KvaL.

I det ñljande skall vi redovisa vilka regler som finns för urinprovstagning inom frivården, dvs. när det gäller dem som villkor-

från eller som ådömts Vi

ligt frigivits ñngelsestraff skyddstillsyn.

har valt att i detta sammanhang också ta upp dem som verkställer

men som med stöd av 34 § KvaL medgivits

fängelsepåföljd

vistelse utanñr anstalt.

Frivårdsklientelet kan i detta sammanhang indelas i två kategorier. Den ena innefattar dem som har ådömts en vanlig skyddstill-

förenats med en föreskrift eller syn, oavsett om skyddstillsynen inte, och dem som år villkorligt frigivna. Den andra kategorin

av dem som dömts till skyddstillsyn med särskild föreskrift

utgörs

om kontraktsvård.

När det den första kategorin saknas lagbestämmelser om

gäller

urinprovskontroll.

Beträffande den andra kategorin gäller följande. Kontraktsvården bygger, som vi tidigare nämnt, på att den dömde lämnat sitt

till att genomgå en viss behandling. Enligt uttalanden i

samtycke

den allmänna motiveringen i propositionen till till

lagstiftningen

om kontraktsvård (prop. 1986/87: 106, jämför s. 91) förutsätts att det inom ramen för de olika behandlingsplanema för missbrukare som kan bli aktuella i sammanhanget skall förekomma att den dömde åtar sig att lämna blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att han håller sig drogfri.

Konstruktionen av kontraktsvården är emellertid sådan att det kan framstå som tveksamt om den dömde har lämnat

sitt samtycke på ett sådant sätt att det inte framstår som påtvingat. l en dom

på kontraktsvård skall domstolen nämligen ange hur långt fängelsestraff som skulle dömts ut om påföljden inte bestämts till kontraktsvård. För att det inte skulle råda någon tvekan om verkan av ett samtycke från den dömde föreslog departementschefen i sin anmälan av lagrådets yttrande att det skulle införas en bestämmelse om att - vid dom med

behandlingsplanen på skyddstillsyn

kontraktsvård - får innehålla bestämmelser om att den dömde åtar sig att genomgå kroppsvisitation och kroppsbesiktning. En sådan bestämmelse infördes därför i 28 kap. 6 a § BrB. Någon uttrycklig föreskrift, i överenstämmelse med 52 d § KvaL, om skyldighet att lämna urinprov finns emellertid inte.

När det slutligen gäller personer som verkställer

fängelsestraff

men som med stöd av 34 § KvaL medgivits vistelse utanför anstalt är situationen en arman än för de kontraktsvårdsdömda. Någon lagbestämmelse som tillåter urinprov finns nämligen inte. Detta hänger samman med att KvaL gäller endast

intagen som undergår kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse och befinner sig anstalt. Lagen gäller således inte för den som 347 §-

medgivits vistelse och t.ex. intagits på ett Han kan således

behandlingshem.

inte under en sådan vistelse med stöd av S2 d § KvaL

löreläggas

att lämna urinprov.

För den som blir aktuell för utanför anstalt med stöd

placering

av 34 § KvaL är alternativet till att samtycka till en viss form av behandling att stanna kvar på kriminalvårdsanstalt. Frivilligheten bakom ett sådant samtycke kan framstå som illusorisk (se JO 1984/85 s. 227) och är det många gånger också. Den möjlighet som enligt 34 § andra stycket första punkten KvaL finns att ställa

de villkor, som kan anses erforderliga för vistelsen, kan mot bakgrund av det grundlagslästa skyddet mot kränkning av den personliga integriteten inte anses ge möjlighet att ålägga den intagne som medgivits sådan vistelse skyldighet att lämna urinprov.

Det kan emellertid finnas lagstöd för att ålägga andra än dem som undergår kriminalvård i anstalt att underkasta sig kroppsbesiktning. Om någon behandlas vid vissa angivna vårdinrättningar kan han nämligen enligt helt andra regler vara skyldig att underkasta sig kroppsbesiktning. Detta har att göra med att överläkaren vid vissa vårdenheter inom sjukvården, som är särskilt inriktade på vård för missbruk av beroendeframkallande medel, med stöd av lagen ( 1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus kan ställa som villkor att den som tas in för vård måste underkasta sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbe-

Syftet med dessa regler är att hindra att den som tas in

siktning.

för vård får tillgång till alkohol eller andra berusningsmedel, injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.

tillämpning på en viss Vårdenhet endast om Lagen äger emellertid socialstyrelsen lårrmat sitt medgivande till detta. Vi kommer i våra fortsatta resonemang att bortse från denna lagstiftning.

6.2.2 överväganden och förslag

Urinprovskontroll för dun som dömts till kontraktsvård och för dem som vistas utanför anstalt med stöd av 34 § KvaL

När det gäller urinprovskontroll inom anstalt har vi i avsnitt 3.5.2. framhållit att vi ställer oss tveksamma till värdet av den urinprovskontroll som förekommer inom anstalterna. Vi har emellertid avstått från att lämna något förslag i detta avseende.

l fråga om kontraktsvård, som ju bygger på den dömdes samtycke att genomgå en viss behandling, finns ett lagstöd för

kroppsbesiktning eller kroppsvisitation om ett sådant krav ingår i

den behandlingsplan

som gjorts upp (se 28 kap. 6 a § BrB).

Vad det år fråga om när det gäller kontraktsvård är att den dömde skall kunna åta sig att lämna b|0d-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att han håller

sig drogfri. Det väsentliga i sammanhanget är att det är vârdgivaren som skall avgöra om det är nödvändigt med denna typ av kontroll inom ramen för den behandling som erbjuds. Det ankommer på den vårdansvarige att avgöra enskildheterna i behandlingsplanen (prop. 1986/87: 106 s. 69). l förarbetena förutsätts att den drogkontroll som avses är blod-, urin- eller utandningsprov (a. prop. s. 51). Med till

hänsyn

att det här är fråga om en i ett

inskränkning grundlagsreglerat

skydd för den personliga integriteten fann statsråd

föredragande

vid sin anmälan av lagrådets yttrande att under-

att ett åtagande kasta sig kontroller av angivet slag kräver

uttryckligt lagstöd (a. prop. s. 91). Frågan är om det, med hänsynjust till att det rör sig om ett grundlagsreglerat skydd för den personliga integriteten, bör av lagbestämmelsen klart framgå vilken typ av som avses

ingrepp

och alltså uttryckligen anges att det är fråga om bl0d-, urin- eller utandningsprov. Vi tycker det. Vi föreslår därför att 28 kap. 6 a § BrB ändras så att det klart vilka

framgår typer av drogkontroller det kan bli fråga om.

l 34 § KvaL finns inte något uttryckligt krav på samtycke till vård eller behandling. Ett sådant krav

anses ändå gålla generellt för vård- eller under av

behandlingsåtgårder verkställighet

fängelsestraff (jämför prop. 1986/87: 106 s. 82). Till skillnad från vad som gäller beträffande den som dömts till kontraktsvård finns det i dessa fall inget lagstöd för låmnande av bIod-, urin- eller utandningsprov trots att situationen för den som är intagen i anstalt men som erbjuds vård på t.ex. ett är

behandlingshem

snarlik den situation som en tilltalad ställs inför

när det gäller att samtycka till att lämna sådana prov inom ramen för

planerad kontraktsvård.

Kontraktsvård och 34 §-vistelse har avseenden en

imånga

likartad konstruktion, särskilt om vården innebär

behandling på

vårdhem eller liknande inrättning mot ett l båda

drogberoende.

finns det ett hot om verkställighet i fängelse om den systemen dömde inte uppfyller de krav som ställs på honom. Vidare fönitsätts det att i de fall man t.ex. av tidsskâl inte kunnat få fram en

kontraktsvård före domstolens behandlingsplan ñr avgörande och påföljden därför bestämts till fängelse - en påbörjad utredning om kontraktsvård skall kunna ligga till grund ñr övervägandena om en 34 §-placering.

Mot bakgrund av att kontraktsvård och 34 §-placering i mycket stor utsträckning inriktar sig på samma kategori och att vården som erbjuds ofta har samma innehåll bör enligt vår mening reglerna om drogkontroll bringas i samklang. Detta bör ske genom att det, som ett led i drogkontrollen, införs ett lagstöd för att den 34 §-placerade kan samtycka till blod-, urin- eller utand-

ningskontroller.

Det är inte nödvändigt att den som döms till kontraktsvård eller som vistelse utanför anstalt enligt 34 § KvaL vistas på

medgivits

ett behandlingshem eller en liknande inrättning. Som framhållits i avsnitt 3.5.2 är det, för att urinprovskontrollema skall vara tillförlitliga, mycket viktigt att sker på ett

urinprovstagningen

kontrollerat sätt. För att så långt möjligt tillgodose kravet på kontroll inför och under en bör ett lagstöd för

provtagning

förutsätta att den dömde vistas urinprovstagning enligt vår mening på behandlingshem eller annan sådan inrättning. Vi föreslår att detta anges i lagtexten. Motsvarande bör gälla för blodprov och utandningsprov.

l överenstämmelse med vad som gäller för drogkontroll inom kontraktsvård bör det vara vårdgivaren som har att avgöra om det för den erbjudna behandlingen är väsenligt att den intagne lämnar blod-, urin-, eller utandningsprov för kontroll av drogfrihet.

skall således främst ha till syfte att vara ett led i

Drogkontrollen

behandlingen av den dömde.

Den nya bestämmelsen bör enligt vår mening placeras i ett nytt

stycke i 34 § KvaL. 1 likhet med vad som gäller andra

tredje

föreskrifter i samband med 34 §-vistelser bör föreskrifter rörande

drogkontroll meddelas av övervakningsnämnd.

Urinprovskontroll för skyddstillsynsdömda i övrigt

När det gäller dem som undergår en vanlig skyddstillsyn (och f.n. även dem som är villkorligt frigivna) finns det inte i samma utsträckning som i fråga om kontraktsvård eller 34 §-placering ett direkt hot om anstaltsvistelse om den dömde inte samtycker till en viss behandling där det ingår t.ex. urinprovskontroll. I stället är det så att det i de flesta fall finns förutsättningar för att anse att ett samtycke verkligen har lämnats frivilligt.

En del företrädare för frivården har framfört önskemål främst om att införa en laglig möjlighet att kräva urinprov för kontroll av narkotikamissbruk hos skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna. Det kan naturligtvis sägas att urinprovskontroller kan vara ett värdefullt instrument för att frivården skall kunna kontrollera om den dömde följer t.ex en föreskrift om drogfrihet. Att införa en möjlighet till sådan kontroll skullei så fall kunna ses som ett sätt att utveckla frivården och därmed skyddstillsynen. Det finns emellertid skäl som talar emot att införa en sådan möjlighet.

I första hand vill vi återigen framhålla att i fonn

drogkontroll av urinprovstagning som kränkande

många gånger framstår djupt för den personliga integriteten. Om en sådan skall

möjlighet

införas måste den, mot i 2

bakgrund av reglerna kap. regeringsformen vara effektiv och leda till att målet med kontrollen kan uppnås, nämligen att den dömde hindras att använda droger. Här vill vi återigen framhålla de svårigheter av praktisk natur som uppkommer när det gäller själva provtagningen. Dessa svårigheter hänger samman med förutsåttningama för att ett analysresultat skall vara tillförlitligt. Som vi påpekat är det

tidigare mycket väsentligt att provtagningssituationen är sådan att den som lämnar

provet inte kan manipulera detta. Det är här också att

viktigt

hanteringen är säker så att det inte finns risk för att

prover förväxlas eller eller kan bytas ut. l annat fall minskar

naturligtvis

analysresultatens tillförlitlighet högst påtagligt. Vi kan inte se att dessa praktiska problem kan lösas på ett tillfredställande sätt när det gäller skyddstillsynsdömda. Förutsättningama för att kontrollera den dömde innan han lämnar år mycket små. Det finns

prov

därför en risk att provresultatet kan bli missvisande om den dömde t.ex. druckit stora mängder vatten före provtagningen något som ju kan vara fallet utan att avsikten är att provresultatet skall påverkas. Vidare torde det vara förenat med stora svårigheter att inom frivårdens lokaler anordna utrymmen där provtagning kan ske på ett sätt som förutsätts för att proverna inte skall kunna manipuleras.

Vi har i avsnitt 3.5.2 framhållit att det rent allmänt finns stora osäkerhetsfaktorer när det gäller tillförlitligheten av urinprovsanalyser. En av de faktorer som påverkar analysresultatens tillförlitlighet är provtagningssituationen. Om provtagningen sker, vilket enligt vår mening skulle bli fallet, under fonner som inte är kontrollerade får detta den konsekvensen att det blir ännu mer osäkert vilka slutsatser som kan dras av de resultat som kommer fram.

Mot bakgrund av att kontrollmetoden typiskt sett innehåller stora osäkerhetsfaktorer och att osäkerheten enligt vad vi utvecklat ovan blir ännu större om provtagningen skall ske inom frivården är det enligt vår mening mycket tveksamt om metoden är effektiv för att uppnå det uppsatta målet nämligen att den dömde skall

hålla sig drogfri. Om analysresultatet inte har hög tillförlitlighet

kan man nämligen inte lägga resultatet till grund för ett ingripande mot den dömde. Redan av detta skäl anser vi att man inte bör använda sig av en sådan metod. Därtill kommer att värdet av kontrollen måste vägas mot att metoden i sig typiskt sett innebär en kränkning av den integriteten. Vid en sådan

allvarlig personliga

bedömning kan vi inte se annat än att intresset att värna om den

väger tyngst. För vär del vill vi därför inte

personliga integriteten föreslå en skyldighet för skyddstillsynsdömda att lämna urinprov

för kontroll av deras drogfrihet. Som vi anfört ovan finns det emellertid inom ramen för en vanlig skyddstillsyn förutsättningar för att den dömde frivilligt åtar sig att lämna prov.

7¶Specialmotivering

7.1¶Inledning

Som vi redovisat i avsnitt 1.3.5 har vi i vån arbete utgått ifrån att det ñrslag som fängelsestraflkommittén lade fram i sitt huvudbetänkande (SOU 1986: 13-15) Påföljd för brott och som innebär att den nuvarande halvtidsfrigivningen skall ersättas med en obligatorisk Villkorlig frigivning för alla när två tredjedelar av strafftiden verkstållts kommer att genomföras. l förslaget ingår också att minimitiden för Villkorlig frigivning slopas.

Av tidsmâssiga skäl har vi inte gjort någon genomgång av samtli ga författningar som reglerar verkställighet av fängelsestraff eller skyddstillsyn. Vår översyn omfattar t.ex. inte de författningar som reglerar nordiskt eller internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

7.2 till om i brotts-

Förslaget lag ändring

balken

26 kap.

II §

Den nuvarande regleringen att den som blir villkorligt frigiven skall kunna ställas under övervakning upphävs.

Paragrafen

reglerar i stället tidpunkten för frigivningspermission och under

hur lång tid som denna skall pågå. Reglerna år obligatoriska. Någon prövning av om den intagne skall ha frigivningsperrnission skall således inte ske i detta skede.

l första stycket sägs att en intagen som undergår lägst fyra månaders fängelse skall, till förberedande av den villkorliga frigivningen, under viss tid omedelbart före denna ha frigivnings-

En förutsättning för att det överhuvud taget skall bli

permission.

aktuellt med frigivningspermission är således att den strafftid som den intagne avtjänar är minst fyra månader. En annan ñrutsättning är att Villkorlig frigivning skall ske. Om Villkorlig frigivning inte skall ske, t.ex. om det rör sig om endast bötesförvandlingsstraff, skall den intagne inte ha frigivningspermission.

skall tidsmässigt ligga omedelbart före

Frigivningspermissionen

den villkorliga frigivningen. Den intagne skall alltså i princip vistas utanför anstalten när han blir villkorligt frigiven.

Om den intagne samtidigt verkställer straff från vilket Villkorlig frigivning inte kan ske och annat fängelsestraff skall tiden för de förstnämnda straffet inte påverka tillämpningen av reglerna för

frigivningspermission.

Vad som skall gälla beträffande den som dömts till utvisning framgår av förslaget till ändring i utlänningslagen (1989:529).

l andra och tredje stycke regleras under hur lång tid

paragrafens

frigivningspermissionen skall pågå. Huvudregeln finns i andra

Där föreskrivs att för den som undergår lägst fyra

stycket.

månaders fängelse blir frigivningspermissionen tjugo dagar och för den som avtjänar lägst åtta månader blir frigivningspermissionen trettio dagar.

l tredje stycket finns ett undantag som privilegierar ungdomar.

Om den intagne är under tjugotre år när han tas in i anstalt eller

annat sätt påbörjar sin verkställighet, t.ex. genom att vara

på

anhållen eller häktad, skall han ha frigivningspennission från det han avtjänat halva sitt straff till dess han blir villkorligt frigiven.

Frigivningspermissionen skall dock aldrig pågå längre än sextio

dagar.

Privilegieringen innebär att den som är ung och har ett fängelsestraff på lägst fyra månader får en kortare tid i anstalt än andra.

Om den unge skall avtjäna ett straff på sex månader blir hans frigivningspennission trettio dagar. Vid ett fängelsestraff på åtta månader blir motsvarande tid fyrtio dagar och vid ett fängelsestraff på tio månader femtio dagar. Vid en strafftid på ett år når man maxirnitiden för frigivningspermissionen, sextio dagar. Därefter kommer tiden för frigivningsperrnissionen inte att Öka. Vid längre strafftider än ett år får således den unge även med vårt system avtjäna mer än halva tiden i anstalt.

I fjärde stycket sägs att om den intagne begär det och det föreligger särskilda skäl får fri givningsperrnissionen uppskj utas till en senare tidpunkt än som följer av andra stycket. Senareläggning

av frigivningspermissionen kan alltså ske endast

om den intagne begår det. Eftersom det främst är råttssäkerhetsskäl som talar för en obligatorisk frigivningspennission finns det enligt vår mening inget hinder mot att tillåta en sådan senareläggning.

Möjligheten

att senarelägga innebär emellertid inte

frigivningspenmssionen

någon ovillkorlig rätt för den intagne att stanna kvar i anstalten. Det måste också finnas särskilda skäl för att han skall få stanna kvar. Ett sådant skål kan vara att de förberedelser som

vidtagit inför frigivningsperrnissionen inte kan sättas i verket i direkt

anslutning till dagen för frigivningspennissionen. Så kan t.ex.

bostadsfrågan kunna lösas endast ett par dagar efter den angivna dagen. På samma sätt som när det gäller senarelåggning av

Villkorlig frigivning är det krirninalvårdsstyrelsen eller den

tjänsteman som styrelsen bestämmer som skall pröva frågan om

senareläggning av frigivningspermission. Senareläggning av frigivningspermissionen skall endast kunna

ske under ett par dagar. Det skall inte få förekomma att hela frigivningspermissionen verkställs i anstalt på grund av den intagnes begäran därom.

De nåmiare bestämmelserna om vad som för

gäller frigivnings-

permission, t.ex. i fråga om föreskrifter, finns i 33 § KvaL.

14§

l paragrafen sågs att den frigivne under prövotiden skall iaktta skötsamhet och efter förmåga söka försörja sig. Har han förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad som står i hans fömiága för att fullgöra denna skyldighet. Några andra skyldigheter än dessa, vid sidan om den att inte begå nya brott, har inte den frigivne.

Den frigivne skall inte ställas under övervakning. De krav som ställs på honom är i princip samma som de som gäller för den som dömts till Villkorlig dom (jämför 27 kap. 4 och 5 §§). Till skillnad från vad som gäller för den som dömts till Villkorlig dom skall han dock inte kunna meddelas sådana föreskrifter som sägs i 27 5 §.

kap.

En följd av att den som är villkorligt frigiven inte skall stå

under övervakning är att frivårdsmyndigheten inte längre skall

ñrmedla stöd och hjälp åt honom. Som vi utvecklat i avsnitt 5.3.4 och 5.3.5 innebär detta inte att den frigivne kommer att sakna möjligheter att få stöd och hjälp om han så önskar. Den kontaktman som har ansvaret för den intagne skall nämligen redan under tiden i anstalt tillsammans med honom komma fram till vilket stöd eller vilken han har behov av efter anstaltstiden. Han skall

hjälp

också se till att den intagne tar kontakt med aktuella Samhällsorgan. Vad det i de flesta fall är fråga om är naturligtvis att upprätta kontakt mellan den dömde och socialtjänsten.

Om den frigivne inte iakttar vad som åligger honom enligt denna paragraf kan han meddelas varning. Den villkorligt medgivna friheten kan också förverkas. Förutsättningarna för detta framgår av 18 §. Vad som gäller om han begår nya brott under prövotiden regleras i 34 kap.

18 §

l paragrafen anges att rätten, om den frigivne inte iakttar vad som åligger honom enligt 14 §, kan besluta att varning skall meddelas den frigivne eller förklara den villkorligt medgivna friheten

förverkad till en tid av högst en månad varje gång. Dessa åtgärder förutsätter att åklagare före prövotidens utgång väcker talan därom.

För att förverkande skall få ske krävs att den frigivne allvarligt åsidosatt sina åligganden. Förutsättningen för förverkande är alltså samma som enligt nuvarande 26 kap. 19 §. Det ligger emellertid i sakens natur att det måste krävas mer för att förverka den villkorligt medgivna friheten när den frigivne inte kan meddelas särskilda föreskrifter om vad han har att iaktta utan endast har ett allmänt skötsamhetskrav att följa.

Det är alltså allmän domstol, dvs. i första instans tingsrätt, som skall pröva om den frigivne skall meddelas vaming eller om den villkorligtmedgivna friheten skall förverkas. Detta överenstämmer med vad som gäller i motsvarande situation beträffande den som dömts till Villkorlig dom.

Den villkorligt medgivna friheten skall inte förverkas som ersättning för sociala myndigheters insatser. Enbart det förhållandet att den villkorligt frigivne t.ex. år grav missbrukare skall alltså inte leda till att han fär sin villkorligt medgivna frihet förverkad.

Talan av åklagaren skall väckas före prövotidens utgång. Av 38 kap. 5 § framgår när talan skall anses väckt.

l tredje stycket föreskrivs att beslut om varning inte får fattas efter prövotidens utgång. Däremot är det som hindrar att

inget

beslut om ñrverkande fattas efter prövotidens utgång bara talan har väckts i tid. Motsvarande regler finns f.n. i 26 kap. 20 §.

Som vi nämnt inledningsvis i detta avsnitt skall Villkorlig frigivning ske även från korta fängelsestraff. I och med att minimitiden för Villkorlig frigivning slopas kommer det därför att bli vanligare att den blir villkorligt frigiven från ett som han

fängelsestraff

ådömts särskilt också har en löpande skyddstillsyn. Även i dessa fall skall frågan om sanktioner inom ramen för den villkorliga frigivningen prövas av tingsrätt. Frågor som rör verkställighet av

skyddstillsynen skall dock handläggas sätt dvs. av på vanligt

frivårdsmyndigheten och övervakningsnåmnd.

wcw-N-øm

-^-

21§ l paragrafen har förutom en språklig ändring endast gjorts följdândringar. 28 kap. Eftersom övervakningen av dem som villkorligt frigivits kommer att med vårt förslag bör de bestämmelser som rör

upphöra

kriminalvården i frihet flyttas från 26 kap. till 28 kap. Våra förslag i 28 kap. utgör i huvudsak endast en anpassning till detta förhållande. Endast i 28 kap. 11 § har en saklig ändring gjorts. 1

gjorts ett förtydligande.

28 kap. 6 a § har dessutom 5 § Tillägget i sista stycket motsvarar 26 kap. 12 § första meningen. 5 a § Paragrafens första stycke motsvarar nuvarande 28 kap. 6 § andra meningen. Andra stycket motsvarar 26 kap. 12 § andra meningen. 5 b § Paragrafen motsvarar nuvarande 26 kap. 13 §. 5 c § Paragrafen motsvarar nuvarande 26 kap. 14 §. 6 § Innehållet i paragrafens första, andra och fjärde stycke motsvarar 26 kap. 15 § och reglerar således möjligheterna att meddela den dömde föreskrifter.

SOU 1991 :45 199

I tredje stycket finns samma hänvisning till 27 kap. S § som finns f.n. 28 kap. 6 § tredje meningen andra punkten.

6a§

l paragrafens andra stycke har den ändringen gjorts att de inskränkningar i den kroppsliga integriteten som den dömde skall kurma åta sig om vårdgivaren anser att det för

är nödvändigt kontroll av att han inte missbrukar beroendeframkallande medel nämligen att lämna blod-, urin- eller utandningsprov anges uttryckligen. Förslaget innebär ingen ändring i sak utan är endast ett förtydligande med hänsyn till

att skyddet för den kroppsliga integriteten är grundlagsreglerat (jämför avsnitt 6.2.2 och den

föreslagna ändringen i 34 § KvaL).

6b§

Bestämmelsen i första stycket motsvarar nuvarande 26 kap. 16 § första stycket första meningen och andra stycket.

Andra stycket motsvarar 26 kap. 16 § första stycket andra meningen. Nuvarande bestämmelse i den paragrafens första stycke tredje meningen, som handlar om kriminalvårdsnämndens befogenheter att meddela föreskrift, har utgått.

Tredje stycket motsvarar nuvarande i 26 kap. l7 §.

7§

Hänvisningen i paragrafen till 26 kap. 15 § har ändrats till 6 § första, andra och fjärde styckena eftersom innehållet i den förstnämnda paragrafen har flyttats dit.

II §

I ett nytt tredje stycke föreskrivs att om det bedöms som påkallat får rätten, i fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3, förordna att den dömde, om han är häktad i målet, skall vara omhän-

dertagen till dess han överförts till det behandlingshem eller till den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Sådant omhändertagande får inte pågå längre än en vecka. För att omhändertagande skall få förekomma förutsätts att den planerade vården också innebär att den dömde skall bo hos vårdgivaren. Bak» grunden till regeln har vi redovisat i avsnitt 6.1.3.

En strävan skall alltid vara att den dömde kan tas emot av behandlingshemmet direkt efter domen. Avsikten är alltså att

omhändertagande skall ske endast i undantagsfall.

För att markera att det alltid bör vara fråga om mycket korta tider har tiden för omhändertagandet begränsats till en vecka utan möjlighet till förlängning.

Beslutet om omhändertagande skall upphöra automatiskt då den dömde tas emot av behandlingshemmet. Den som har ansvar för frihetsberövandet, i regel föreståndaren för häktet, skall också ansvara för att den tid som den dömde varit frihetsberövad på grund av beslutet rapporteras på sedvanligt sätt så att tiden för omhändertagandet kan avräknas om skyddstillsynen senare skulle undanröjas.

33 kap.

5 §

l paragrafen regleras rätten till avräkning av håktningstid m.m. I tredje stycket 3 har det tillägget gjorts att tid för omhändertagande av den som dömts till skyddstillsyn med föreskrift om kontraktsvård också skall avräknas om domen på skyddstillsyn blir undanröjd. Vi förutsätter här att närmare föreskrifter om rapportering och registerföring meddelas så att uppgiften kommer att

framgå av kriminalregistret.

34 kap.

4 §

I tredje stycket har möjligheterna att besluta åtgärder mot villkorligt frigivna, som en följd av att dessa inte längre skall stå under övervakning, inskränkts till att avse meddelande av varning

eller förlängning av prövotiden.

37 kap.

3 §

Eftersom villkorligt frigivna inte skall ställas under övervakning har 7 § upphåvts. Förevarande paragrafs första stycke motsvarar 7 § första stycket.

l andra stycket har endast

följdändringar gjorts.

I0§

I paragrafen har, vid sidan av en språklig modernisering, gjorts endast den ändringen att hånvisningen till den upphävda 7 § tagits bort.

11§

I paragrafen har, vid sidan av en språklig modernisering, gjorts

den ändringen att hänvisningen till den upphävda 7 § bort. tagits

Vidare har en regel lagts in som innebär att talan mot hovrätts beslut enligt 26 kap. 18 § att, beträffande den som är

villkorligt

frigiven, meddela varning eller förverka villkorligt medgiven frihet, inte får överklagas. I sak innebär det sistnämnda

ingen

ändring. Slutligen har kriminalvårdsnâmnden bort från

tagits

paragrafen.

38 kap.

3 §

l föreskrivs att fråga om åtgärd enligt 26 kap. 18 §

paragrafen

skall av den rätt som först avgjort målet. Samma forumbe-

upptas stämmelse skall alltså gälla för mål enligt 26 kap. 18 § som för mål enligt 27 kap. 6 §.

5§

l paragrafen föreskrivs att även talan som avses i 26 kap. 18 § skall anses anhångiggjord, då ansökan om målets upptagande delgavs den dömde. Detta innebär att samma regler skall gälla för när sådan talan skall anses väckt som i fråga som avses i 27 kap. 6 §.

6§

Även i mål som sägs i 26 kap. l8 § skall nåmndemån delta i

avgörandet.

8§

l mål om åtgärd enligt 26 kap. 18 § skall samma rättegångsbestämmelser gälla som beträffande de typer av mål som nu nämns i paragrafen. Vidare har det gjorts en språklig modemisering.

l mål om åtgärd enligt de angivna lagrummen skall det hållas

förhör om den dömde det. Även utan sådan

muntligt begär

kan domstolen bestämma att det skall hållas muntligt

begäran

förhör med den dömde. l likhet med vad som gäller för mål om åtgärd mot den som dömts till Villkorlig dom skall rättens avgörande ske genom beslut.

Enligt 19 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken skall i mål av denna typ vad som iir föreskrivet angående brottmål i rättegångsbalken gälla i tillämpliga delar. Detta innebär

bl.a. att reglerna om kallelse och hämtning till sammanträde för huvudförhandling i 45 kap. 15 § och 46 kap. 15 § rättegångsbalken fâr motsvarande I nu aktuella mål kan

tillämpning.

domstolen alltså med till 46 kap. 15 § rättegångsbalken

hänvisning

besluta om hämtning av den dömde till sammanträde

för muntligt förhör om förutsättningarna för hämtning

i övrigt är uppfyllda. Samma möjligheter till hämtning finns för övrigt när

det gäller mål om undanröjande av dom.

Villkorlig

12§

Hänvisningen till 26 kap. 22 § har tagits bort. Den som är villkorligt frigiven skall inte kunna omhändertas. Dessutom har i enlighet med våra utgångspunkter till kriminalvårdsnåmnden

hänvisningen

tagits bort.

I3§

I paragrafen har endast gjorts de ändringar som föranleds av att 26 kap. 11 § ändrats

och att 26 kap. 12 och 13 §§ upphävts.

7.3 till om i

Förslaget lag ändring lagen

om kriminalvård i anstalt

Som anmärkts ovan är det vår att kriminalvårds-

utgångspunkt

nämnden skall upphöra. Detta innebär bl.a. att 55 § kommer att upphävas. Vi har därför inte funnit de

anledning att genomföra ändringar i denna paragraf som våra förslag i övrigt skulle föranleda.

6§

Ändringen i andra stycket föranleds av att eget bruk av narkotika sedan år 1988 är krirninaliserat.

I tredje stycket har den gjorts att får ersatts med

ändringen

bör. Dessutom har det tillägget gjorts att när så behövs för en förberedelse av skall, om inte särskilda

ändamålsenlig frigivning

skäl talar däremot, den intagne överföras till lokalanstalt. Genom denna blir det att huvudregeln är att den intagne

ändring tydligt

skall överföras lokalanstalt för att frigivningen skall kunna förberedas på ett ändamålsenligt sätt.

7§

Liksom i 6 § föranleds ändringen i andra stycket av att eget bruk av narkotika kriminaliserats. den ändringen att det inte måste ske en I sista stycket har gjorts omprövning av ett beslut om anstaltsplacering stöd av tredje var Omprövning skall dock ske så fort det stycket sjätte månad. finns till det. till ändringen behandlar vi i

anledning Bakgrunden

avsnitt 3.3.2.

I1§

har endast en ändring gjorts. Dessutom har l paragrafen språklig i andra kan ändrats till får.

stycket

16§

I vilka förberedelser som skall vidtas inför

paragrafen anges frigivningspennission eller frigivning.

För dem som skall ha frigivningspermission gäller att boendefrågan måste ha fått sin lösning senast när permissionen påbörjas. Det är kriminalvårdens uppgift att sörja för detta. Anstalten skall ge den intagne ekonomiskt bistånd under frigivningspennissionen så att han har vad han behöver. Vad som nu sagts föreskrivs i ett nytt andra stycke i paragrafen. När det gäller bostadsfrågan innebär att kriminalvården skall svara för kostnaderna

regleringen

i den mån den intagne inte kan göra det själv.

32§

l paragrafens första mening och i dess sista har den

stycket ändringen gjorts att kan har ersatts med får.

Ändringen i paragrafens andra mening föranleds, liksom ändringarna i 6 och 7 §§, av att eget bruk av narkotika numera är kriminaliserat.

33§

I samband med övergången till obligatorisk

Villkorlig frigivning

när två tredjedelar av straffet avtjänats kommer, våra

enligt utgångspunkter, de nuvarande reglerna om

frigivningspennission

att upphävas.

l paragrafen finns nu de näm1are beståmmelsema om den nya

formen av frigivningspermission, för vilken de

grundläggande beståmmelsema finns i 26 kap. ll § BrB.

I andra stycket sägs att den skall hålla kontakt med

intagne

anstalten på det sätt och i den som anstalten före-

omfattning

skriver. En skall alltså alltid meddelas. Vad

anmålningsskyldighet

denna innebär skall av en för den utfärdad

framgå intagne permis-

sionssedel.

Anstalten får också meddela andra föreskrifter om vad som skall

gälla under frigivningspermissionen. Så får anstalten meddela

föreskrifter i fråga om vistelseort, bostad, annan

arbetsanstållning,

förvärvsverksamhet eller utbildning, läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller i eller utom eller

behandling sjukhus

liknande inrättning. Detta framgår av paragrafens tredje

stycke. Uppräkningen av i vilka hänseenden föreskrifter får meddelas är uttömmande.

Utgångspunkten när det gäller anstaltemas utfomming av ñreskrifter måste vara att föreskrifterna skall vara realistiska. De skall också vara motiverade av ett behov i det särskilda fallet. Bortsett från skyldigheten att hålla kontakt med anstalten skall en föreskrift inte ha till enda syfte att inskränka den frihet.

intagnes

l föreskrivs att den intagne är skyldig att under-

fjärde stycket

råtta anstalten om förhållanden som avses i en föreskrift som meddelats honom. En motsvarande underrättelseskyldighet fimis i nuvarande 26 13 § BrB, som vi förslår skall upphävas.

kap.

Bakgrunden till förslaget är att det är angeläget att den intagne håller anstalten underrättad om nya förhållanden som inträffar och som är av betydelse för hans situation. Ofta är detta en förutför att anstalten skall kunna ha en god kontroll över hur sättning den intagnes förhållanden utvecklar sig under frigivningsperrnissionen. l femte den intagne underlåter att följa en stycket sägs att om föreskrift som meddelats honom eller att hålla anstalten underrättad enligt fjärde stycket så skall, om underlåtelsen inte är ringa,

frigivningspermissionen hävas. Enligt 54 § är det övervaknings-

närrmden som skall pröva denna fråga. l avsnitt 5.3.1] har vi utvecklat vad som bör leda till att hävs. Det skall alltså vara fråga om ett brott mot en

permissionen

föreskrift som meddelats den intagne. Särskilt allvarligt är det om den underlåter att hålla kontakten med anstalten eller att intagne underrätta den stycket eller att han inte följer en enligt fjärde föreskrift om vistelseort. Varje brott mot en föreskrift skall emellertid inte leda till att hävs. Den

frigivningspennissionen

som det är fråga om, dvs. hävande av frigivningspermissio-

åtgärd

måste stå till underlåtelsen från den nen, i rimlig proportion sida. Detta framgår av att det i lagtexten för håvning intagnes krävs att underlåtelsen inte är ringa. sker efter anmälan från an-

Övervakningsnärnndens prövning

stalten.

Beslutar övervakningsnåmnden att permissionen skall håvas skall

återföras till anstalten. Hur vi tänkt oss att den intagne omedelbart av hävande av frigivningspennission skall gå till har

prövningen

vi redogjort för i avsnitt 5.23.15.

I det sjätte stycket föreskrivs att, om frigivningspermissionen

har hävts, den intagne skall avtjäna återstående tid, fram till för Villkorlig frigivning, i anstalt om det med hänsyn

tidpunkten

till att följa föreskrifter och den återden intagnes underlåtenhet

stående verkställighetstidens längd inte är uppenbart oskäligt. I avsnitt 5.3.12 har vi redovisat under vilka förutsättningar den intagne skall kunna beviljas ny och i avsnitt

frigivningspermission

5.3.13 har vi behandlat frågan, om den intagne skall få tillgodoräkna sig tiden utanñr anstalten som verkställd om frigivningspermissionen blir hävd. Av sistnämnda avsnitt framgår att huvudregeln i enlighet med 39 § är att tiden för vistelse utanñr anstalt skall inräknas i verkställighetstiden. Endast om särskilda skäl talar däremot skall så inte ske. Varje dag under

pennis-

sionstiden skall prövas för sig. Detta överenstämmer med vad som redan gäller enligt 39 §.

Begär den intagne nya brott under frigivningspermissionen gäller följande. Blir han anhållen eller häktad som misstänkt för brott kommer detta frihetsberövande att räknas som

verkställighet av det fängelsestraff från vilket han har frigivningspennission.

Detta innebär, i vart fall om det är fråga om längre

häktnings-

tider, att han inte får den övergângstid i frihet som

frigivnings-

permission är tänkt att vara. Enligt 33 kap. 5 § BrB kommer detta i sin tur att innebära att någon avräkning av häktningstiden inte skall ske i det nya målet.

I sista stycket föreskrivs att anstalten får ñrordna en eller flera personer att biträda denna under fri givningsperrnissionen. l avsnitt 5.3.6 har vi redogjort för bakgrunden till bestämmelsen. Om sådan person inte är anställd inom kriminalvården, bör han kunna erhålla ersättning för sitt uppdrag. Nämiare föreskrifter om ersättningsbeloppets storlek liksom andra till uppdraget för-

knippade bestämmelser bör utfärdas av kriminalvârdsstyrelsen i

form av allmänna

anvisningar.

34§

I avsnitt 3.2.2 har vi uttalat det angelägna i att vidga möjligheterna till placeringen enligt

34 §. Vi anser inte att lagrummets utformning utgör hinder mot en sådan l paragrafen

utvidgning.

finns regler om vistelse utanför anstalt för vård eller behandling. I dess tredje stycke har föreskrivits att, om det är nödvändigt för

vårdens eller behandlingens genomförande, det får bestämmas att den intagne för kontroll av att han inte missbrukar beroendeframkallande medel skall vara skyldig att, enligt vårdgivarens anvisningar underkasta sig bl0d-, urin- eller utandningsprov. Det är vårdgivaren som som skall avgöra om det skall förekomma denna typ av kontroll. Det förutsätts att kontrollen skall vara av betydelse ñr behandlingens genomförande och inte vara ett medel från kriminalvårdens sida att kontrollera den dömde. Det fömtsätts också, liksom när det gäller den ändring som vi föreslår i 28 kap. 6 a § BrB, att vården eller behandlingen innebär ett boende hos vårdgivaren.

I paragrafens första stycke har dessutom en språklig modemisering gjorts.

47§

I paragrafen regleras disciplinära bestraffningar. I paragrafens

första stycke har en språklig ändring gjorts. Ändringen innebär

ingen ändring i sak.

Den intagne kan, om det inte räcker med t.ex. en tillrättavisning, tilldelas en varning av anstalten. Enligt de regler som gäller f.n. kan anstalten vidare, om det inte räcker med en varning, förordna att viss tid inte skall inräknas i verkställigheten. Förslaget innebär att denna sistnämnda möjlighettas bort. I stället skall den intagne kunna hållas avskild från andra intagna under viss tid, dock längst under en sammanhängande tid av sju dygn. Skälen för förslaget och vad som skall gälla för avskildheten redovisar vi i avsnitt 3.4.2.

I tredje stycket föreskrivs att om den intagne inte kan hållas avskild på anstalten får han placeras i allmänt häkte under avskildheten. Denna möjlighet skall naturligtvis utnyttjas endast då anstalten inte har tillgång till lokal för avskildheten. För att den intagnes kontaktman vid anstalten skall kunna fortsätta att upprätthålla förbindelsema med den intagne under avskildheten förutsätts att han placeras på ett närbeläget häkte.

48§

Frigivningspennission skall enligt vårt system vara obligatorisk. Någon prövning av om den intagne skall ha sådan permission skall således inte ske. Hänvisningen till 33 § har därför

tagits bort.

49 §

Ändringen i andra stycket är en av i 47 §.

följdândring ändringen

50 §

I ett nytt andra stycke föreskrivs att tid som den intagne hållits avskild eller varit placerad i allmänt häkte första

enligt stycket skall avräknas från tid som bestämts enligt

47 § andra stycket 2. Den intagne skall alltså inte kunna hållas avskild under

längre sammanhängande tid än som anges där, dvs. sju dygn.

54§

Hänvisningen till 33 § i dess nya lydelse innebär att

övervaknings-

nämnden skall pröva alla som avses i denna bestämmelse.

frågor

Därutöver skall företa den som

övervakningsnånmden prövning

framgår av 39 §. Ordningen för prövningen framgår av avsnitt 5.3.15.

Till skillnad från vad som gäller i allmänhet bör det vara övervakningsnämnden som överprövar de föreskrifter som anstalten meddelat liksom frågor om att av

håvning frigivningspemiission

och medgivande av ny sådan. Liksom

frågor enligt 34 § skall

frågor som avses i 33 § således prövas av den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör.

Vidare har, med hänsyn till att kriminalvårdsnämnden skall upphöra, det i paragrafen som rör kriminalvårdsnämnden utgått.

56§

är att kriminalvårdsnämnden skall upphöra.

Yár utgångspunkt

av beslut när det gäller

Overprövningen övervakningsnåmnds

av bör överföras till kammarrått.

verkställighet fängelsestraff

60§

l har gjorts det tillägget att prövningen av fråga, om

paragrafen

skall hävas eller ny sådan beviljas efter

frigivningspermission

alltid skall och alltså inte

håvningen göras av övervakningsnämnd

kunna delegeras.

7.4 till om i lagen Förslaget lag ändring

om av strafftid m.m.

beräkning

20§

föreskrivs att kriminalvårdsstyrelsen,

I ett tillägg till första stycket skall fastställa för den som undergår fängelse i lägst fyra månader,

dagen för frigivningspemiission.

till bestämmelsen år att den av oss föreslagna

Bakgrunden

år obligatorisk. Kriminalvårdsstyrelsen

frigivningsperrnissionen

skall därför fastställa inte bara dagen för strafftiden slut och för frigivning utan också den dag då den

tidpunkten Villkorlig intagne skall påbörja sin frigivningspennission.

I har utfomiats i med våra ut-

övrigt paragrafen enlighet när det gäller den villkorliga frigivningen.

gångspunkter

25§

I paragrafen har endast ett förtydligande gjorts.

7.5 till om i utlän-

Förslaget lag ändring

ningslagen

4kap.

9a§

I paragrafen föreskrivs att om utvisning verkställs av den som har

frigivningspermission skall han anses vara villkorligt frigiven från

och med dagen ñr frigivningsperrnissionen. Om utvisningsbeslutet verkställs under frigivningspermissionen skall den intagne anses

villkorligt frigiven från och med dagen ñr frigivningsperrnissio-

nen. Bestämmelsen blir således tillämplig endast om utvisningsbeslutet verkställs under den tid då den intagne har frigivningspermission. Blir utvisningsbeslutet inte verkställt påverkas däremot

inte tidpunkten för Villkorlig frigivning.

Det kan finnas skäl för den dömde att kurma förete ett beslut om Villkorlig frigivning i det land han utvisas till.

8 kap.

7§

I ett nytt fjärde stycke föreskrivs att en fängelsepåñljd skall anses verkställd när Villkorlig frigivning skall ske eller, i fall som avses i 26 kap. 11 § brottsbalken, skall

frigivningspermission påbörjas.

Om för av utvisningsbeslutet är

Övriga förutsättning verkställighet

uppfyllda skall man inte behöva vänta med till

verkställigheten

dess tiden ñr frigivningspermissionen löpt ut. Den nya reglerna

om frigivningspennission skall alltså inte påverka den praktiska handläggningen av utvisningärendena. innebär endast

Ändringama

att det blir fonnellt möjligt att verkställa beslutet om utvisning vid tiden för frigivningsperrnission i stället för tiden för Villkorlig

frigivning om den intagne skall ha frigivningspermission.

8¶Genomförandet av

förslagen

8. l Kostnader

8.1.1 rörande

Förslaget frigivningspermissionen

Det av oss framlagda förslaget rörande frigivningspermission

förutsätter, som framgått bl.a. i avsnitt 1.3.5, att bestämmelserna

om Villkorlig frigivning framdeles kommer för

att gälla i princip alla som avtjänar fängelsestraff och att frigivningen kommer att ske när två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Detta innebär att det varken är meningsfullt eller att utföra

möjligt någon separat beräkning av vilka kostnadseffekter som vårt förslag i denna del kan fä. Däremot har vi, med hjälp av låtit

kriminalvårdsstyrelsen,

göra vissa beräkningar av vilka som blir

kostnadsreduceringar

följden av förslaget i samband med en förändrad Villkorlig

frigivning.

Den senaste statistik som varit tillgänglig för oss är från år 1989. Det året var det behovet av

genomsnittliga anstaltsplatser

inom kriminalvården 3.600. Enligt

kriminalvärdsstyrelsens beräkningar skulle en reform av den villkorliga frigivningen av det

slag som vi angivit i avsnitt 1.3.5, dvs. med en

obligatorisk Villkorlig frigivning för alla som undergår när två fängelsestraff

tredjedelar av strafftiden har avtjänats, medföra att

platsbehovet

skulle öka till 4.265. Årsplatsbehovetskulle alltså öka med 665. Om däremot vårt ñrslag till obligatorisk för

frigivningspermission alla som avtjänar lägst fyra månaders fängelse skulle genomföras

samtidigt skulle behovet av årsplatser bli 3.737 och

ökningen

stanna vid 137 platser. Den som

besparing frigivningspermissio-

nen innebär behov av nya årsplatser i samband i fråga om minskat med en tvåtredjedelsreform är alltså enligt dessa siffror drygt 520. Vid denna beräkning har man emellertid inte tagit hänsyn till att är konstruerad så att den som under

frigivningsperrnissionen

mot skall permissionen bryter vad som gäller för denna i princip få av sitt straff, fram till permissionen hävd och avtjäna återstoden för villkorli g frigivning, i anstalt. Hur många årsplatser

tidpunkten

som behövs för att täcka detta behov är det naturligtvis inte lätt att Vi har emellertid stannat för att ca 70 årsplatser är en

uppskatta.

realistisk siffra. Reduktionen av skulle då bli ca 450.

platsbehovet

Vid har inte heller behovet av viss ledig beräkningarna rörlighet i systemet beaktats. Enplatskapacitet för att möjliggöra

anses det att genomsnittligt bör ligt uppgift nämligen platserna

vara belagda endast till 85 % av full kapacitet. för en anstaltsplats inom kriminalvården är,

Dygnskostnaden

1.135 kr. Mellan olika typer av anstalter

genomsnittligt sett,

den avsevärt. Den till 637

varierar lägsta dygnskostnaden uppgår

till 2.135 kr. Dessa variationer hänger främst kr och den högsta med av säkerhet vid anstalten och därmed samman graden

personalstyrkan.

Reformen frigivningen kommer att innebära av den villkorliga att de som dömts till långa straff kommer att få avtjäna längre i anstalt medan de korttidsdömda, att minimitiden för tider genom försvinner, kommer att få ett kortare faktiskt

Villkorlig frigivning

än Detta får, sett isolerat, till följd att frihetsberövande idag. behovet av olika av kommer att bli ett annat

typer anstaltsplatser

att bli en större efterfrågan på de relativt än idag. Det kommer sett medan behovet av t.ex. öppna lokalanstalts-

dyrare platserna

kommer att minska. Denna effekt kommer emellertid att

platser

motverkas av vårt att de som längre straff - och

förslag avtjänar

- och mera konsekvent än idag som är intagna i riksanstalt tidigare skall överföras till lokalanstalt i syfte att förbättra möjligheterna att förbereda på ett ändamålsenligt sätt.

frigivningen

Om en refonnerad Villkorlig frigivning, parad med vårt förslag till kommer att resultera l ett

obligatorisk frigivningspennission,

SOU l99lz45 215

förändrat anstaltsbehov och vilken omfattning detta förändrade behov i så fall kommer att få är, mot bakgnmd av det sagda, osäkert. En ñljd av detta är att det inte är möjligt att utan vidare beräkna kostnaderna med utgångspunkt från den genomsnittliga

kostnaden för en anstaltsplats.

Det ñnns ytterligare ett skäl till att antalet

sparade årsplatser

och den genomsnittliga anstaltskostnaden inte kan användas som enda hållpunkter för en exakt av de ekonomiska

beräkning

konsekvensema av en reform på det aktuella området. Detta har att göra med de kostnader som är

frigivningspermissionen

förknippade med. Denna kommer att kräva en utökad personal på anstalterna. Vidare kommer det att behövas medel för att täcka kostnaderna ñr den dömdes uppehålle under frigivningspemiissionen samt i förekommande fall som skall biträda

för de personer kontaktmannen på den intagnes vistelseort.

Vissa av de resurser som frigörs genom att övervakningen av de villkorligt frigivna slopas åtgår för att täcka anstaltemas merarbete med frigivningspennission. Resterande resurser som frigörs menar vi skall användas för att utveckla skyddstillsynen och den villkorliga domen. Om dessa en ökad

påföljder ges

slagkraft kan de nämligen i vissa fall ersätta fängelse, något som enligt vår bör vara ett mål. I så fall

uppfattning kriminalpolitiskt

kan man räkna med totalt sett lägre kostnader för kriminalvården. Mot bakgrund av detta har vi valt att vid våra varken

beräkningar

ta upp det ökade personalbehovet vid anstalterna som en minuspost eller det minskade klientantalet inom frivården som en

i

pluspost. .

De övriga kostnaderna - de ñr de dömdas under

uppehälle frigivningpennissionen och för personer som skall biträda kontaktmannen - bör emellertid beaktas i detta

sammanhang.

Sammanfattningsvis gäller alltså att antalet sparade årsplatser och den genomsnittliga kostnaden för en anstaltsplats inte utan vidare kan läggas till grund ñr en av vad vårt

beräkning förslag

kommer att innebära i samband med en reform av den

villkorliga frigivningen. Men för en ungefärlig beräkning dessa duger

uppgifter. Vi har därför använt oss av de siffror som kriminal-

vårdsstyrelsen tagit fram i detta hänseende.

Som framgått är det alltså vår bedömning att förslaget till obligatorisk frigivningspennission motsvarar ett minskat platsbehov på anstaltssidan med ca 450 årsplatser. Med en genomsnittlig

anstaltsplatskostnad på 1.135 kr innebär detta en sänkning av

kostnaderna med 186 milj. kr. Om hänsyn tas till de kostnadsfördyringar som vi nyss nämnt uppskattar vi i grova tal beloppet till ca 150 milj. kr.

8.1.2¶Förslaget om av övervakning efter slopande villkorlig frigivning

Av de ca 6.800 som friges villkorligt varje år ställs ca 5.300 under övervakning. Denna övervakning pågår i de allra flesta fall i ett år.

Slopandet av övervakningen av detta klientel innebär dels att det inom frivården frigörs resurser motsvarande 134 årsarbetskrafter, till största delen frivårdsassistenter men även till viss del administrativ personal, dels att de direkta övervakningskostnaderna - främst ersättning till lekmannaövervakare - minskar.

De sistnämnda kostnaderna uppgår till ca 5,8

uppskattningsvis

milj. kr. Dessa får betraktas som en ren besparing.

En del av den personal inom frivården som frigörs genom slopandet av övervakningen av de villkorligt frigivna kommer att

behövas inom anstaltsorganisationen för hanteringen av frigiv-

ningspermissionema. Övrig personal som frigörs skulle man i och för sig kunna se som en besparing. Vi vill emellertid, som nämnts i avsnitt 8.1.1, inte se det på det sättet. Enligt vår uppfattning är det nämligen angeläget att fullfölja det arbete som har påbörjats och som syftar till att på olika sätt utveckla och förstärka skyddstillsynspåföljden och den villkorliga domen. Skall sedan skyddstillsynspåföljden och även den villkorliga domen utvecklas, t.ex. genom att samhällstjänsten permanentas och andra typer av särskilda föreskrifter införs, är det nämligen angeläget att ha tillräcklig tillgång till utbildad och erfaren personal.

Vår slutsats blir alltså inte bör

att några personalindragningar göras i samband med en reform av den villkorliga frigivningen och ett genomförande av vårt förslag till

frigivningspermission.

Övriga förslag

Av de övriga förslagen är det endast de som rör den

disciplinära bestraffningen och omhändertagande i vissa fall av personer som

dömts till skyddstillsyn med föreskrift om kontraktsvård som kan få några kostnadseffekter av betydelse. .

Genom att det nuvarande systemet att vid disciplinförseelser inom anstalten besluta att viss tid, då den dömde varit i

intagen anstalt, inte skall inräknas i verkställigheten

byts ut mot ett systern med avskildhet kommer den genomsnittliga faktiska anstaltstiden att minska något. Den sammanlagda tid som dessa

tidstillågg

uppgår till per år är 6.000 dagar. Vårt innebär således en

förslag

besparing av ca 15 årsplatser vilket motsvarar ca 6,2 milj. kr.

Förslaget att det skall införas en möjlighet att omhänderta den som dömts till med ñreskrift om kontraktsvârd i

skyddstillsyn

avbidan på att han kan överföras till det eller den

behandlingshem

vårdgivare som angetts i domen verkar i motsatt i

riktning ñrhållande till de övriga måste

förslagen. Kostnadsökningen

emellertid bedömas som helt försumbar.

Vi antar nämligen att den nya regeln kommer att endast i enstaka fall. Men även

tillämpas

om omhândertagandena skulle bli mera frekventa rör det om

sig

små kostnader. Till detta bidrar att den tid som

nämligen varje

sådant omhändertagande kan pågå är kort, en vecka.

högst

År 1989 meddelades 376 med föreskrift

skyddstillsynsdomar

.om kontraktsvård. Skulle det finnas behov av i

omhändertagande

en tredjedel av dessa fall blir det alltså om 125

årligen fråga

beslut om omhändertagande. Räknar man med en

genomsnittlig

omhändenagandetid på fyra dagar, vilket kan vara realistiskt, blir slutsumman 500 dvs. drygt en årsplats.

Till det sagda skall läggas att den aktuella

omhandertagandeti-

den skall avräknas som tid under vilken ett frihetsberövande verkstållts för det fall domen på kontraktsvård skulle

undanröjas.

8.2¶Ikraftträdande

8.2.1¶Förslaget rörande frigivningspermissionen

Som framgått på flera ställen förutsätter förslaget om en obligato-

risk frigivningspermission för alla som avtjänat lägst fyra

månaders fängelse, däri inbegripet förslaget att övervakningen av dem som villkorligt frigivits skall slopas, att det samtidigt

en reform av den villkorliga frigivningen. Ikraftträdan-

genomförs

för dessa två lagstiftningsåtgärder bör alltså samman-

detidpunkten

falla.

Något förslag till nya regler i fråga om tidpunkten för Villkorlig

föreligger, när detta betänkande färdigställs, ännu inte.

frigivning

Frågan bereds inom justitiedepartementet men det år oklart när ett

om ändrade för frigivning kommer att

förslag regler Villkorlig

Mot denna bakgrund år det inte meningsfullt att vi

ligga färdigt.

försöker att ange någon tidpunkt för ikraftträdandet av vårt ñrslag när det gäller Vi avstår därför från detta.

frigivningspermissionen.

8.2.2¶Övriga förslag

dvs. de som rör den disciplinära be-

De Övriga lagñrslagen,

straffningen, omhändertagande efter dom på skyddstillsyn med föreskrift om kontraktsvård, urinprovskontroll vid 34 §-vistelse

och prövningen enligt 7 § tredje stycket KvaL, bör träda i kraft

så snart som möjligt. Eftersom någon övergångstid eller några särskilda förberedande åtgärder av tidskrävande slag inte behövs torde ett ikraftträdande i dessa delar kunna ske under första halvåret 1992 eller senast den l juli det året.

Bilaga 1

Kwümmümaüwåwáleme ©F§|êüüü8âü3©m

Regeringen

Justitiedepartementet

Kriminalvårdsverket

Kriminalvârdsnâmnden Kriminalvårdssxyrelsen

__ Övervakningsnämnder ›

97:

..\\\\\\\\ REGION ER § Stockholm

;så

s

Norrköping § Malmö § gå Göteborg § 2:2* Örebro § Härnösand

g

Umeå

\\

( Frivårdsdistrikt)

Ölákten D (Tnstalti)

Bilaga i

Páfölidsuuedningen

Box 187 20121 MALMO

inom anstaltsorganisatio-

Information om verkställighetsproiekt

nen - Er skrivelse 1991-01-26

Den har upprättats med ledning av Begärd förteckning bifogas (bilaga 1). för bá 1989/90 samt handlingsproverksamhetsberättelser myndigheternas för bå 1990/91, vilka i en del tall verksamhetsplaner gam (se bilaga 2) och Vidare har informationer med myndigheten. följts upp genom telefonkontakt handläggare inom styrelsen. inhämtats från sakansvariga

beskrivningar. Enskilda myndighe- Materialet har begränsats till kortfattade och detaljerade. är i många fall omfattande ters proiektredogörelser art eller i mätbara termer eller resultatredovisning av kvalitativ Utvärdering har detta ani allmänhet. Där särskild rapport föreligger_ saknas emellertid

givits.

minalvárdsstyrelsens vägnar

C46

zé\ZdhZ/,L4Jøi%44

Barbro Schillander-Lundgren L/

2 bilagor

Kopior: (ei bil. 2)

GD, OD, CPS. CPSF, CK. CKB. Per Colliander. KB (10 ex), Akten

22] Underbilagz

Projekt och andra särskilda aktiviteter kriminalvår-

på

dens anstalter bå 90/91

1 . HIVIAlDSINarkotika

1 . 1 All män!

Under budgetáren 1986/87-90/91 har kriminalvårdens myndigheter bedrivit ett intensivt arbete för att bekämpa narkotikamissbruk och spridningen av HIVIAIDS. Målsättningen har varit att i samverkan m ll med socialtjänsten identifiera narkomaner och HIV-smittade, samt motivera erbjuda testning för behandling och stödinsatser. Genom beslut av Socialdepartementet har kriminalvården anvisats medel för projektverksamhet häkten på anstalter, och inom frivården.

På häktena i Stockholm och Göteborg samt på häktena i Malmöregionen har sedan 1986 bedivits arbete ett framgångsrikt med inriktning pá identifiering av narkotikamissbrukare och insatser avseende och provtagning behandlingsmotivation.

För att följa upp och utveckla motivationsinsatserna som görs på häktena har sedan 1987 ett 40-tal projekttjänster som motivatörer inrättats få arbete pá lokal- och rikssanstalter, företrädesvis i storstadsregionerna. insatserna har inneburit en kvalitetshöjning av behandlingsarbetet med narkomaner på berörda anstalter.

Oversköterskornas insatser på häkten och anstalter har haft en avgörande betydelse för att en hög andel av narkomanerna låtit testa sig. Tolv tjänster har genom projektmedel utökats från halvtid till heltid.

MotivationsavdeIningarlåogproçarn

Kriminalvårdsstyrelsen anser att är ett

motivationsavdelningarldrogprogam

värdefullt medel i påverkansarbetet med narkotikamissbrukare. De avdelningar/program som finns har utformats utifrån olika behov och förutsättningar vilket medfört att de skiljer sig åt vad gäller målgupp, och omfattning innehåll.

En motivationsavdelning kan definieras som en avdelning med en hög gad av kontrollerad drogfrihet där den intagne fár delta i särskild anordnaod verksamhet som syftar till:

1. ökad kunskap_ insikt och motivation hos den intagne

2. att erbjuda den intagne ett gott omhändertagande. 3. att skapa förutsättningar för och inleda mer långsiktiga behandlingskontakter för att uppná drogtrihet och samhällsanpassning.

Följande generella utgångspunkter har beaktats vid utformningen av progam för motivationsavdelningar: - Verksamheten ska inga som en del i myndighetens lokala

handlingsprogam för bekämpning av áogmissbruk och HIV/AIDS. - All berörd personal ska engageras och aktiveras i behandlingsarbetet med de intagna. - Personalen ska tillförsäkras adekvat utbildning och någon form av handledning. - Vistelsen _ska normalt vara frivillig och dogfrihet ska utgora ett villkor for placering. Aven annan inriktning pá verksamheten i dessa avseenden är tänkbar. - De intagna ska, förutom sysselsättning i produktion eller studier, även delta i schemalagda drogelaterade aktiviteter under arbetstid samt erbjudas en strukturerad fritid. - insatserna anstalt och inom frivárden ska samordnas.

pá häkte, - Samverkan med socialtjänsten och ancra behandlingsr esurser ska stärkas och utvecklas. - Anstalten ska utveckla arbetsformer för att uppnå fler och bättre 34 § vistelser.

Motivationsavdelningarldogprogram lör narkotikamissbrukare finns vid löliande myndigheter:

Slutna lokalanstalter

Oppna Iokalanstalter Mäshult/Stallargárden 6 1989

Även vid kriminalvárdsanstalten Färingsö bedivs ett strukturerat páverkansprogam som är avsett för kvinnor.

Progammet involverar anstaltens hela verksamhet med utgångspunkt lrán vissa principer.

- Traditionell arbetsdift ersätts med att intagna och personal i olika arbetslag svarar för anstaltens skötsel och dagliga sysslor. All personal deltar aktivt vilket ger god kontroll.

-

Gruppverksamhet för bearbetning av speciella kvinnoproblem kompletterar.

-

Kontaktmannaskap år helt genomfört.

- 7 personer har avdelats för centralvakt och nätter. All övrig personal arbetar dagtid.

-

Behandlingsplanering sköts av kontaktmannen. Beslut i enskilda ärenden tas i ett avdelningskollegium. Assistenten fungerar som handledare och ordförande.

Bland guppverksamheterna märks Rattlällan, Kvinnogrupp och Missionärsverksamhet. Samarbete förekommer med Spiralprojektet i Stockholm (gynekolográdgivning, sex och samlevnad).

1-3 Frigivningskursen kva Hälanda

Verksamheten startade våren 1985 och avslutades med utgången av ár 1990. Málgupp var unga Iágmotiverade narkotikamissbrukare med minst 2 månaders återstående anstaltstid och frigivning till Göteborg. På grund av exempelvis permissionsmissbruk, avvikelser eller missbruk i anstalt hade de förverkat möjligheten till öppenplacering.

Kursen bedevs terminsvis kontinuerligt på halvtid och bestod av schemalagda aktiviteter som studier, skapande verksamhet, motion samt individual- och gruppsamtal om dager och relationer. Socialtjänstens narkomanvård ledde vissa guppsamtal, anstaltens motivatör och en särskild projektassistent anda. Strukturerad planering inför frigivningen tillsammans med handläggare i frivárden ingick. Kursdeltagarna bodde pá samma bostadsavdelning. I den mán de medgavs tillstånd att lämna anstalten arrangerades studiebesök och viss 14 §-verksamhet.

Deltagandei kursen var frivilligt och förutsatte accepterande av ett avtal om bl a regelbundna urinprov. Målsättningen var att genom motivationsarbete i gupp förbereda frigivningen och erbjuda fortsatt kontakt med narkomanvården. Kursen begränsades till 5 samtidiga deltagare för att få ett bra samtalsklimat. l allmänhet har det varit kö till kursen. Deltagare 15 - 20 per år. Genomsnittlig deltagartid: 3 månader.

Kursverksamheten upphörde i samband med omorganisation pá Härlanda och organiserandet av en motivationsavdelning, som startar i april 1991.

1.4 Missionârsverksamheten

Bakgrund: Narkotikakommissionen föreslog i sin PM nr 3 (maj 1983) att kriminalvårdsstyrelsen ska söka samarbete med f d narkotikamissbrukare som genomgått behandling i det opinionsbildande arbetet mot narkotika pá fängelserna. Medel till denna s k missionärsverksamhet beviljades i regleringsbrevet 1983. Kriminalvårdsstyrelsen har i samarbete med RFHL och Stiftelsen Nordia fortsatt att utveckla verksamheten som budgetåret 90/91 erhållit anslag från styrelsen på drygt 1 miljon kronor.

Syfte: Målsättningen för verksamheten är att skapa opinion mot narkotika inom kriminalvården. Motivationsarbetet sker via guppverksamhet på häkten och anstalter, där man arbetar efter en pedagogisk metod, transaktionsanalys (TA). Grupperna är också att betrakta som stöd och kamratgupper för de intagna_ en oas i institutionsvistelsen. Förutom guppverksamheten bedriver missionärerna annan opinionsbildande verksamhet såsom temadagar med personal och intagna pa anstalterna_ samarbetstralfar med FMN (föräldraföreningen mot narkotika) och annan utåtriktad verksamhet som föredrag och information på olika konferenser avseende narkotika och HIV/AIDS.

Nuläge: Under bá 90/91 finns grupper på åtta anstalter och häkten. Missionärsverksamheten föreslås regionaliserad fr o m budgetåret 91/92. Regioncheferna har inkommit med önskemål om fortsatt och i vissa fall utökad verksamhet. Styrelsen ska under våren 1991 ta ställning till omfattning

och inriktning för den fortsatta missionårsverksamheten.

1 . 5 Dokumentation! Utvärdering

Projektet vid kva Österåker har utvärderats vid flera tillfällen. Den senaste undersökningen publicerades 1990 (Rapport 1990:2) och har genomförts på uppdrag av kriminalvårdsstyrelsen.

En uppföljning av verksamheten vid kva Hinseberg har publicerats i Rapport 1987:3.

Färingsös verksamhet finns beskriven i en rapport till Justitiedepartementet 1989-08-18, utarbetad av försökets styrgupp.

Om Missionärsverksamheten föreligger två särskilda rapporter samt årliga verksamhetsberättelser.

Ovriga verksamheter som redovisas ovan har inte utvärderats men de finns i varierande omfattning dokumenterade genom verk-

proiektbeskrivningar, samhetsberättelser rn m.

Dokumentation från frigivningskursen på Härlanda finns i form av terminsvisa redovisningar. Resultaten har varierat individuellt och även guppvis. För flera deltagare har en föråndad inställning till cfoger och livsstil uppnåtts och vissa behandlingskontakter har etablerats. - Personalen har haft handledning.

l syfte att utveckla samverkan mellan socialtjänsten och kriminalvården har socialstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen beviljat medel till projektverksamhet. En kartläggning av utfallet av denna samverkan har genomförts i socialstyrelsens regi och resultaten presenteras i rapporten Samverkan socialtjänst kriminalvård - Erfarenheter från utvecklingsprojektet inom kriminalvården.

2- Alkoholprogram

2.1 Ramâllan

Kurs om Alkohol och trafik, rattfällanñ bedivs under bå 90/91 på 11 anstalter. Antalet kurser har dock minskat på gund av minskad inströmning av dömda rattfyllerister. Några kurser har instållts.

2.2 Anta alkoholklrser

Med material från bl a Drognyckeln bedrivs information eller kurser av växlande omfattning vid ytterligare någa anstalter, t ex Bergsäker och Gävle. Vid kva Haparanda startar i april en kombination av Flattfälla och lriskvårdskurs.

2.3 Dokumentation/Utvärdering

Utvärdering av Rattfällan pågår genom Våg- och trafikinstitutet. VTl, Linköping, som beräknas avge en rapport våren 1991.

3. Behandling av klienter dömda för övergrepp mot kvinnor

och barn

3- 1 Verksamhet

Bakgrund: Regeringen ställde 1984-03-01 medel till förfogande för en 3årig försöksverksamhet med psykoterapi för sexualbrottslingar. Slutrapporterna från projekten överlämnades till justitieministern 1988-03- 09. Från och med 1988-07-01 permanentades tre halvtidstjänster som psykolog inom regionen i Göteborg för att beáiva psykoterapi med klienter_ handleda berörd personal samt svara för kunskapsförmedling i övrigt inom kriminalvården.

Syfte: Målsättningen är att motivera rubricerade klientgrupper till behandling. bedriva psykoterapi, individuellt och i gupp samt i samarbete med andra huvudmän följa upp verksamheten efter frigivningen. Personalhandledning och undervisnings- och informationsverksamhet ska utvecklas inom hela kriminalvården.

Nuläge: En rad verksamheter pågår för närvarande inom kriminalvården. Skogome. Mariefred, Malmö. Kalmar och Skänninge/Skenäs inriktar sig pá sexualbrottslingar medan Kristianstad. Stockholmsregionen och Umeå/Luleå arbetar med en bredare grupp: våld mot kvinnor. De olika verksamheterna har samordnats av styrelsens klientenhet. Särskilda projektmedel samt hälso- och sjukvårdskontot har utnyttjats. Styrelsen har i anslagsframställningar påtalat behovet och justitieministern har ansett att verksamheten bör prioriteras. dock inom ramen för tillgängliga medel. Overlämnandeproblematiken (kriminalvård-sjukvård- socialtjänst) behover tydliggöras. utbildningsinsatser måste fortgående bedrivas för berörd personal. ett behandlingsprogam på video för guppbehandling av våldtäktsmän ska färdigställas. Särskilda kurser beträffande misshandel och våldsproblematik, Slagugglan, håller på att färdigställas.

Verksamheten i Kristianstad beáivs i samverkan mellan häktet. anstalten i Vä och frivården. Frivårdspsykologen har arbetat tillsammans med sjuksköterskan på häktet och tidigare även en socialsekreterare. lntagna har uppsökts och motiverats för individual- och guppsamtal. som fortsätter efter frigivningen. Även skyddstillsynsdömda deltar. Projektet pågår t o m 1991. Projektpersonalen har handledning av psykolog från Göteborgsregionen.

Åven i Uppsala bedrivs en försöksverksamhet i samarbete mellan häkte. anstalt och frivård med samma målgrupp.

De s k friskvárdskurserna vid kva Luleå har vid behov utformats med en specialvariant Sex och samlevnad“. Målgupp: man dömda för sexövergepp och/eller misshandel av kvinnor. Metoden har varit gruppsamtal. 4 tirnlvecka i 6 veckor, med två ledare, en manlig vårdare och en kvinnlig frivárdshandläggare. 3 gruppledarpar har arbetat med var sitt ämnesområde, bl a kunskaper om brott mot kvinnor, sex och samlevnad. könsroller. AlDS och doger. - Kursledarna har haft handledning från Göteborg.

3.2 Dokumentationlutvardering

Rapport från Skogomeförsöket ,Behandling inom kriminalvården av man dömda för övergepp mot kvinnor och barn. utkom som ovan nämnts 1988. En annan rapport. Män som misshandlar. avser försöksverksamhet med samtalsterapi på kva Färingsö 1985 - 1987.

Övriga verksamheter finns beskrivna i olika redogörelser, artiklar och der rapporter, t ex Våldsproiektet i Kristianstad (delrapportr. som utkom 1990.

Slutsatsen av iörsöksverksamheterna år att det är befogat att satsa på denna målgrupp med psykoterapeutisk behandling inom kriminalvården.

4- Särskilda program för kvinnor och unga

4.1 Kvinnoproiektet Ystad

Under medverkan av Behandlingsenheten har kva

vid Malmöregionen Istad utvecklat ett särskilt progam för kvinnliga intagna_ Kvinnor på anstalt. Sådana insatser som av de kvinnliga klienterna upplevs som adekvata i förhållande till deras särskilda behov, skall utvecklas och prioriteras. Några platser är särskilt avsedda för narkotikamissbrukare och drivs som en motivationsavdelning.

4.2 Kvinnoçuppen Lindome

Ursprungligen uppstod denna verksamhet genom att kvinnliga intagna på Undome en dag i veckan ñck delta i den aktivitet, Våvgruppen, som bedrevs vid ett frivårdsdistrikt i Göteborg. De positiva erfarenheterna ledde till ytterligare schemalagda gruppaktiviteter bl a medverkan av socialtiänsten för áoginformation och motivationsarbete. Gruppsammankomsterna har det senaste året varit förlagda till Föreningen Skyddsvârnets lokaler i Göteborg. Verksamheten upptar 1 1/2 dag per vecka och leds av överskoterskan.

4.3 Unga. Tygelsjö och Ystad

Malmöregionen har observerat behovet av särskilda program lör unga. dömda för våldsbetonade brott av typen gatuvåld. gängbrottslighet. där det gäller att ta vara på anstaltstiden med ett påverkansarbete som understryker allvaret i den kriminalitet de uppvisar.

Vid kva Tygelsiö finns ett progam för denna grupp knutet till skolverksamheten och snickeriverksamheten. Varje omgång omfattar 4 veckor med 3 em/vecka och 4 - 5 intagna per omgång. l progammet skall ingå psykologsamtal samt gruppsamtalsverksamhet. Samlevnadslrågor och hygien år viktiga inslag. Fritidsutbudet för denna grupp siktar på att få igång dem i verksamhet som leder till positiva kontakter inför frigivningen. Extern medverkan av RF HL, FlFSU, kyrkan m fl ingår, liksom något studiebesök. Programmet likställs med annan sysselsättning. Även kva Ystad arbetar med unga váldsbrottslingar i grupp. Här medverkar bl a folkhögskolan.

5. Idrott, fritid. friskväd, frigivningskurser etc-

5-1 Samproiekt med Skånes Idrottsförbund

Genom kriminalvårdsstyrelsens beslut 1990-12-08 har Fosieanstalten tilldelats 25 000 kronor för ett projekt divet i samarbete med Skånes Idrottsförbund. Tilldelade medel har utnyttjats för att öka klientelets kunskaper om fysisk träning och för att flytta fokus från styrketräning till allmän fysisk träning. Emellertid syftar samarbetet mellan kriminalvården och idrottsrörelsen till något mera långsiktigt, nämligen att ge de intagna möjlighet att inlemmas i den kamratskap idrotten kan erbjuda och därmed knyta positiva sociala kontakter.

l ovanstående strävan har därför de vidare kontakterna med Skånes Idrottsförbund ytterligare fördiupats. Vad som därvid är särskilt att notera är att även tjänstemän vid anstalten är involverade som kursledare och aktiva deltagare i verksamheten. Det utvidgade samarbetet med Skånes Idrottsförbund för innevarande budgetår beräknas kosta ytterligare 15 000 kronor. Efter den inledande försöksverksamheten kommer kostnaderna att avsevärt kunna nedbringas under kommande budgetår.

5. 2 Friskvårdskurser

Friskvård i vid mening bedivs genom schemalagda aktiviteter pá deltid vid bl a kva Luleå och Haparanda. Målet är förbättrad kondition och ändrad livsstil. Målgrupp är missbrukare. Villkor för deltagande är negativt urinprov. Kursen innehåller gruppsamtal, undervisning i bl a kost och näringslära med praktik och fysisk träning och pågår i 4 veckor. Samtalens innehåll växlar efter gruppens behov men diskussioner om brottet och dess konsekvenser samt drogfrågor ingår alltid.

5.3 Samarbete med fritidsförvaltning etc.

Kva Stångby bectiver tillsyn av en kanotled i Rönneá i samarbete med fritidsförvaltningen i Eslöv. Kva Kristianstad C samarbetar med en båtklubb, där intagna på den s k skötsamhetsavdelningen hjälper till pá fritiden.

5. 4 Frigivningskurser

Särskilda frigivningskurser har minskat i samma takt som introduktion/social träning blivit ett reguljärt inslag på många anstalter_ eftersom innehållet delvis sammanfaller. Naga anstalter har dock kvar speciellt utformade kurser som en direkt förberedelse för frigivningen. Kva Lerbäck hart ex veckolånga kurser i lägerform, med utnyttjande av § 34, innehållande attityder-värderingar, samhällslivskola, utbildning. socialpolitik-vår trygghet. studiebesök på försäkringskassan, fritiden-vad gör jag dá?. friskvård, alkohol-narkotika, sex och samlevnad, facket-arbetsgivare-arbetsmarknad, Information-från länsstyrelsen-länsrättens arbetsuppgifter, körkortsfrågor. information från kronofogden. Rikligt med fritidsverksamhet vars innehåll bestämmes av intresse_ årstid och väderförhållanden. Kursledare: Studieledaren samt en från vardera anstalten och frivárden. Eftersträvas fyra kurser per år. Behovsprövat deltagande.

Vid kva Stångebro har frigivningskurserna utmynnat i placering i arbete pá frigáng. Arbetsförmedlingens kontaktman och sjuksköterska och handläggare på frivården år viktiga medverkande vid sidan av anstaltspersonalen.

6. Sysselsättningsproiekt

8.1 Utbildning tillsammans med frivädsklienter

Kva Stångebro kommer att placera några intagna i en s k KNUFF-kurs, som divs av frivården i anstaltens lokaler. Klienten kan fortsätta kursen som villkorligt frigiven.

6-2 Pensionärer

Genom en lagändring har även förtidspensionerade intagna numera sysselsättningsplikt. Det har visat sig gå bra att sysselsätta dem inom befintliga arbetsgenar, dock med någon övervikt för smáindustri och ekonomiarbete Målsättningen är därför fortsatt integration och successiv avveckling av speciella avdelningar för denna grupp. För närvarande linns dock tre särskilda aktiviteter igáng. Kva Norrtälies arbetsträningsverkstad tar även anda intagna med speciella behov. På kva Tidaholm avdelning PlLEN, består sysselsättningen främst av eget ansvar för matlagning och andra hemsysslor. Kva Uppsala har främst som målsättning att pensionärer och svårplacerade inte skall bli kvar på bostadsavdelningarna under arbetstid. De skall därför vistas i speciella lokaler i anslutning till ”skolan”. Antalet som sysselsätts år beroende på klientelsammansättningen för tillfället. Det handlar om vanlig social-samtalstillvaro - studiecirkelverksamhet - temaverksamhet m m under ledning av vårdpersonal

enligt tiänstgöringslista. Ytterligare externa samarbetspartners skall involveras. En aktivitetsledare har genomgipande ansvar för att få kontinuitet i verksamheten. Aktivitetsledaren har även hand om samordningen av skolundervisning och fritidsaktiviteter och har finansierats genom indagning av en arbetsledartjänst.

7- Arbetsmiliöproiekt. förändrade personalroller

7.1 ATTAKK

Kva Norrtälje beáiver ett a-árigt projekt. ATTAKK. med medel från Statens förnyelselond, SFF. och under medverkan av SlPU. Fem arbetsgrupper arbetar med olika områden av anstaltens totala verksamhet och deras analyser och förslag förankras successivt hos personalen under seminarier och utbildningsdagar. Kontaktmannasystem_ lörändade personalroller, ledningsgupp och tillplattad organisation är några viktiga områden.

7.2 l-laktet. Göteborg

Arbetsmiljöpengai utgår till häktet som befinner sig _i en utvecklings- och omstruktureringsfas. Förslagen har tagits fram genom inventering av baspersonalens synpunkter på verksamhet. organisation, ansvar och utbild-

ningsbehov. Schemaändringar och förändrade personalroller

ingår.

7.3 FIA

Häktesprojektet ovan :v ett resultat av Förnyelse i Arbetsmiljön, FIA, som med särskilda medel och särskild projektledning bedrivits sedan 1988. Ett annat delprojekt har omfattat kriminalvárdsmyndigheterna

i Helsingborg. Slutrapport avges till regeringen under budgetåret.

7.4 Förändrade personaioller

Ett större ansvar för behandlingsarbete! i en individualiserad och närmare kontakt med de intagna kännetecknar den nya várdarrollen. l större

eller mindre utsträckning tillämpas

kontaktmannaskap pá allt fler anstalter (se bifogade redovisning av anstalternas handlingsprogram,

bilaga 2).

Den mest genomgipande förändringen i organisation och personalutnyttjande uppvisas vid de nya anstalterna i Högsbo/Göteborg och Halmstad. som öppnades hösten 1991 (bilaga 2). Vid planeringen av en ny anstalt i Vänersborg utgår man frán samma principer.

231 Unaerbuaga z

LOKALA HANDLINGSPROGRAM

Bakgrund

Handlingsprogram men utgår från respektive anstalts förutsatt.ningar med hänsyn till klientel, belägenhet, byggnader, personal, sákerhetsgrad etc. Möjligheten att förändra dessa förutsättningar är begränsade. Särskilt som resursramarna är givna.

Om klientelet anför Lex.

Kriminalvårdsanstalten Storboda:

Sedan anstalten togs i bruk har genomstromningen varit cirka 250-300 intagna per ar, dvs en hog genomstromning. Klientelet kan i ovrigt betecknas som ett normalklientel for sluten lokalanstalt (se nedan). ett klientel som nu rekryteras från Stockholmsregionen uteslutande. procenten utlandska medborgare varierar mellan 25 - 30 7..

Vad missbruket anbelangar torde cirka 75 7. tillhöra kategori 1 eller 2 i drognanseende. darutover rena alkoholister. VerkstalligheLstiderna varierar men torde ligga inom de for detta klientel sedvanliga. dvs den effektiva tiden i anstalt uppgår i genomsnitt till 3 - 6 månader. aven alderssammansattnin gen spänner over hela skalan. från de så kallade varstingarna upp i pensionsaldern (den grå massans problematif), medelåldern torde ligga omkring 30 ar och saval HIV-positiva som psykiskt swrda lagovertradare finns i varierande omfattning vid anstalten.

De slutna lokalanstalterna kampar med svara och delvis unika problem. De tar emot ett avancerat klientel efter ett helt urval: -

igenom negativt

-

tidigare misslyckanden gor oppen placering omöjlig.

aven under den sista delen av verkstalligheten

- misskötsamhet i oppen anstalt har medfort

förflyttning

- den slutna anstalten

drogmissbruk gor kontrollen?

nodvan dig etc

Samtidigt ar personaluppsattningen knapp iamfort med riksanstalterna och man har en mycket splittrad arbetsdag på grund av den hoga genomstromningen, permissionsfrekvensen. behovet av permission under tillsyn. fritidsaktiviteter i grupp utanfor anstalt etc.

De intagna har ofta en oerhort problemlylld social tillvaro och att medverka till adekvat frigivningsplanering. dar placering i lokalanstalt redan i sig ar ett led i frigivningsplaneringen, staller hoga krav på. personalen.

En drogmissbrukares anstaltstid maste detaljplaneras med målet att oka hans forstáelse [or att drogmissbruket ar helt avger-ande for hans formaga att erhålla och behålla Lex. bostad och arbete. For att ett motivationsarbete skall vara mojligt på en institution kravs att personalen som dagligen umgås med de intagna har gemensam malsatting i stort och god kunskap om varje intagens situation och planer.

Kriminalvårdsanstalten Härlanda:

Anstaltens normalintagna utgors huvudsakligen av ett klientel som antingen misslyckats på andra lokalanstalter. eller som inte platsar på dessa på grund av sitt storande beteende. Dessutom ar 80 7. av våra intagna. (nyligen av dr Katarina Hasselstrom genomford undersokning) missbrukare av nagot slag. Alltså en mycket tung målgrupp.

Kriminalvârdsanstalten Uoosala ställer klientelet i relation till bl.a. personalen.

Ilientel typiskt klientel for sluten lokalanstalt i storstadsomradet vilket innebar. brottsintensiva - 80 - 90 7. narkotikamissbrukare - dålig social forankring -

dålig kunskapsunderbyggnad saval gallande skola som grundläggande sociala basfardigheter - bristande uthållighet, motivation. intresse som en foljd av tidigare sagda..

Byggnadsmusigz förutsättningar Gammaldags anstalt - mycket begransade differentieringsmojligheter - svårvisiterad - efter ombyggnad bra lokaliteter for varierat sysselsattningsutbud.

Personal Mycket ny personal vilket kan vara en fördel att lattare genomföra forandringsprocessen - kan vara en nackdel i bristande kunskap/utbildning inom området kriminalvård. Dessutom till foljd av konjunkturer och vår belägenhet i storstadsregion mycket svarrekryterat.

Även de öppna anstalterna får ta emot klienter med komplicerade problem.

Kriminalvårdsanstalten Tvgelsio

Anstalten har de senaste åren. bortsett från mycket korta perioder varit standigt fullbelagd. Overbelaggningen med utnyttjande av extrarum har ofta forekommit. Omsattnin gen har varierat mellan 350-450 intagna. En klientforsamring bedoms ha skett trots tillkomsten av en sluten lokalanstalt i Malma. Antalet missbrukare bedomda som kat 2 har legat forhallandevis bogt for en oppen anstalt. Inslaget av mycket unga intagna med våldsbetonad kriminalitet har okat. så också antalet intagna med kroniska sjukdomstillstånd och arbetshandikapp. Svårigheten att på samma anstalt hysa ett delvis mycket godartat klientel och gravt belastade intagna utan mojligheter till åtskillnad har accentuerats.

ldcér och hypotcscr

Titeln ar lånad från kriminalvårdsanstalten Storbodas handlings-

som bLa. diskuterar sambandet effektivitet - humant ounprogram. handertagande - bra arbetsmiljo.

Som ovan namnts ar det den lokala arbetsgruppens uppfatt-

att framgångsrik kamp mot intagnas drogberoende ar ning

och det huvudsakligen utan resurstillskott. Det ar moilig. vidare var uppfattning att forbattrad effektivitet i personal-

medfor okad humanitet (jmfr det regionala overgrigruppen

for de intagna samt pande målet for klientverksamheten) battre arbetsmiljo (se regionens arbetsmiljomål).

Forbattrad effektivitet står har for:

av arbetsuppgifter - - jamnare fordelnin g. samt delegering. och ansvar

verksamheten. framst - okning av den klientinriktade

›

,f ritidssysselsattnin g - hojd kompetens (utbildningsinsatser)

- forbattrad internkommunikation

- gemensamt formulerad och klar målsattning (handlings-

program) Okad humanitet betyder har:

- okad kontakt yta intagna/personal

- enhetligt bemotande från olika personalforetradare

- realistiska behandlingsplaner

- minskat drogberoende

- forbattrad frigivningssituation

arbetsmilio innebar slutligen:

Battre

- mindre vid minskad drogforekomst i arbetet

risktagande

med de intagna i verkstäder. på bostadsavdelningarna. vid

vistelser utanfor anstalt etc

- okad sakerhet och battre kunskap i behandlin gsarbetet

- stimulans och motion vid gemensamma fritidsaktiviteter

- battre forstáelse for varandras arbetsuppgifter

- engagemang_ gladie och trivsel, dvs en battre psykosocial

arbetsmiljo som en foljd av okat ansvar.

Liknande tankegångar redovisas i många program. Överlag :ir fornndringsviljan stor. På många anstalter utgönolika genomtänkta program basen för pågående eller planerade omorganisationer ex.vis Kumla Futura. Kriminalvárdsanstalten Norrtälje har beviljats medel f rån Statens förnyelsefond. SFF för ett treårigt projekt tillsammans med Sipu (ATTAKK). Från några anstalter påpekas dock att utveckling måste få ta tid för att även ge en attitydmässig förankring. Planer måste vara realistiska.

Kgiminalvâr dsanstalten Tidaholm

Arbetet har bedrivits via regelbundna traffar samt studiebesok vid andra anstalter.

Respektive grupp kunde i slutet av april presentera ett ,

diskussionsmaterial innehållande forslag till forandringar på både kort och lång sikt.

Såyal inom som mellan grupperna har man varit påfallande overens om de grundläggande riktlinjerna for verksamheten i anstalten.

De forslag som hittills presenterats grundar sig på åsikter och resonemang som bedoms som utbredda och-val förankrade inom samtliga personalgrupper.

Den slutgiltiga utformningen av ett handlingsprogram forutsatter dock en stark forankring hos personalen aven i detaljfrågorna. .

Det racker således inte med att det finns acceptans for de grundläggande allmänna resonemangen.

Kfminalvârdsanstalten Orretorg

Arbetet med forandrad vårdarroll ar en process som måste genomforas stegvis och under en langre tidsperiod. Porkláringen till detta ar att det inte endast ar fråga om att ut- -fora andraarbetsuppgifter utan minst lika mycket fråga om forandrat Iorhállningssatt dar-personliga värderingar och attityder kommer in i bilden.

Arbetet med kontakta-lan avdelningsvis ar genomfört. Detta arbete ar dock endast i sin början. Har bor nya initiativ tas och arbetet bor vidareutvecklas. For närvarande utreder kontaktmannen samtliga regelbundet permissioner.

De gor ,en genomgång med den intagne under vilka omstandigheter han kommer att tillbringa permissionen. Den viktigaste biten i denna diskussion ar att missbruksproblematiken blir penetrerad och att ev. forebyggande átgarder kan sattas m.

i avârdsanstalten Karlsko a

Kontaktmannaskapet ar borjan till en forandring av vårdarnas arbetsuppgifter. Nasla steg blir att sjalv ta hand om behandlingsplaneringen med assistenten som handledare och ytterligare ett steg ar att vara foredragande i behandlingskollegiet. Många vårdare onskar inte denna forandring av sin roll och det ar darfor realistiskt att rakna med att det kommer att ta tid innan vi natt fram till ovan beskrivna situation med vårdare som foredrar egenhändigt framstallda behandlingsplaner i kollegiet. Vi kommer emellertid att arbeta aktivt for att uppnå detta.

Några anstalter framhåller också att den nya vårdarrollen inte får innebära att de traditionella inslagen i anstaltsarbetet ringaktas.

-Kriminalvårdsanstalten S mältervd

Vårdarnas overtagande av behandlin gsplanering och behandlingsutredning kommer att ta sin borian under bâ. 1990/91 under ledning av behandlingsledande assistent. Viss utbildning kommer att inleda arbetet. For att arbetet så sinaningom skall ge en okad involvering aven i beslutsprocessen hoppas jag på att nya delegeringsregler skall mojliggora detta inom den tid handlingsprogrammet beskriver.

Vi har idag varken omsattning på vårdpersonal eller mera omfattande sjukskrivningsfrekvens bland várdarna. men anser ovanstående átgardsprogram angeläget for att i enlighet med Harenstamska utredningen forebygga problem lan gre fram. De nya arbetsuppgifterna jsmrre meningsfullhet skall förhoppningsvis verka i denna. riktning. Därmed inte sagt att nuvarande arbetsuppgifter inte skulle vara meningsfulla. De ar alldeles nodvandiga for vart behandlingsuppdrag och får ej eftersattas. Jag tror inte att tata besok och. permissioner kan ersatta god hygien. ordning och kladvård som trivselfaktor under en lån g verkställighet.

Eriminalvârdsanstalten §tângbv

Vidare kommer vi att under nasta budgetår prova viss form av kontaktverksamhet for vara intagna. Även om den ambi- V tionshojande delen inom Rattfalleverksamheten och kontaktmannaskapet kommer att få en framtradande roll under nasta år ar det viktigt att den- grundläggande verksamheten i form av den traditionella sysselsattningen. basfunktionerna i form av tillsyn och ordning ej får komma i skymundan.

Krimigalvårdsanstalten Tygelsiö

I regionens målsattning for inforande av kon taktmannaskap vårdare - intagen ligger att Tygelsjo skall komma igång med

sådan verksamhet budgetåret 91/92. Vi har sz! smått borjat ta upp en diskussion med várdargruppen om forandring av yrkesrollen for vardarna. Som vi framhållit ar várdarna på Tygelsio på. intet vis undersysselsatta eller understimulerade. Vi vill starkt. fasthalla vid krav pa att tillsynen av ordning. hygien och sakerhet skall vara den primara uppgiften och att dessa arbetsuppgifter inte skall upplevas som mindre viktiga eller sattas på undantag for uppgifter som behandlare. Det vi i forsta hand kommer att forsoka lagga over på vardargruppen ar ansvar for permissionsplanering.

Ett allmant onskemal från tillsynspersonalen ar att permissionerna i hogre grad skulle få fungera som ett styrmedel nar det galler att stimulera och uppmuntra till skotsamhet. Vi vill uppnå en viss del av detta syfte genom att intagna får klart for sig att. vårdarna har ett stort inflytande over pe rmissionsfrågorna. Vi avser att genom battre planering av de regelbundna permissionerna minska antalet sarskilda permissioner.

DET ÄR LÃTTARE ATT FÅ PLANERNA ATT

LYFTA ÄN ATT LANDA.

Pcrsonalrollcr

Ledningsgrupper

Flertalet anstalter redovisar att ledningsgrupper redan finns eller kommer att införas under budgetåret 90/91. De medför visst utbildningsbehov.

Malmöregionen

for att moiliggora ett okat personalinflytande infors med borjar: 1990-07-01 lokala ledningsgrugper vid regionens samtliga anstalter. Denna organisatoriska komforandring mer med nodvandighet aven att krava utbildningsinsatser for att ge ledningsgruppens ledamöter den kunskap och erfarenhet som behovs for att erhålla effektivt fungerande ledningsgrupper.

På någon av de minsta anstalterna man tycker sig uppleva ledningsgruppen som en “overorganisering personalen arbetar ändå som grupp.

Delegation

Arbetet på att delegera ansvar och beslut men har pågår hunnit olika långt. Pâ vissa enheter har tillsatts arbetsgrupper för att kart lägga omrâdet och komma med På andra har man förslag. hittills genomfört ett första steg till behandlingsassistentniván átmedan skilliga även delegerat till vârdargruppen.

förslag till delegataion til] assistent (Härlanda)

Omfattningen av delegationen foreslås vara individuell for respektive behandlingsassistent. Det ålligger anstaltsledningen att gora en bedomning over vad som kan delegeras utifrån bLa. anstaltserfarenhet.

Foliande foreslâs kunna delegeras:

frigivningsbidrag resebidrag (biljettrekvision. kuponger) till hemorten vid vf. vid RP samt andra permissioner kostbidrag vid dagspermissioner - extra besok - RP efter forsta skatta om inget sarskilt intraffar besokspermissioner promenader jml S H Kval.

- vid misstanke samt infor urinprovsbeordring permission - hålla forhor vid S 47-provningar - sarskilda permissioner/lokalanstaltspermissioner - representera anstalten vid/OVN

Kriminalvârdsagstalten Lerbacg har delegerat till vårdare

- fortroenderåd Sittning med intagnas

- for vad som Åtgard av diciplinar art. upp till gransen betraktas som bestraffning

- Till att formedla sociala kontakter resp kontaktman WP soc. AP o.d.

- vad avser av Personlig delegation uppgørande preliminar behandlingsplan

- Fritidsledaren rorande fritidsverksamheten

Nya arbetsuppgifter till vårdare

Vikten av ett gemensamt förhållningssätt betonas av många. griminalvârdsanstalten Lindome skissat en social-pedagogisk mogen;

Denna anses av samtliga i gruppen vara ett grundfundament for verksamheten på kriminalvardsanstalten Lindome. Stor omsorg bor laggas ned pa. utforandet av programmet. Foljande punkter ansåg vi sarskilt viktiga:

- bor få mer ansvar. berova Den intagne Ej ensidigt honom detta

- Skotsamhet skall belonas

- rutiner och Den intagne bor få klara besked om regler. konsekvenser

- eller föreskrifter skall Brott mot ordningsregler åtføljas av snabba lgogsekvense;

- Personalen måste ha ett gemensamt rorhállningssatt till de intagna. De intagna måste få klara och entydiga signaler från all personal.

Malmoregionen genomfor kontaktmannasknp succesivt under tre budgetår.

Det klientarbete som nu utfors av anstaltsvårdare kommer succesivt att utvecklas till

en form av kontaktmannaskap. Denna arbetsform kommer aven att medfora behov av en listoversyu.

Verksamhetsinriktningen paborjas under budgetåret 1990/91 vid kva Ystad samt kva Fosie.

Budgetáret 1991/92 vid kva Kristianstad-Va samt kva Karlskrona.

Budgetáret 1992/93 vid kva Vaxio samt kva Malma.

Dessutom sker motsvarande utveckling vid de oppna lokalanstalterna med borjan vid kvs Stángby 1990/91.

Budgetáret 1991/92 vid kva Tygelsjö. Budgetáret 1992/93 vid kva Singesbult.

Medverkan i information/introduktion samt i lektioner

i Rattfällag har på flera anstalter blivit en självklar arbetsuppgift för vård- och tillsynspersonalen. Andra personalgrupper som översköterskor. behandlingsassistenter, husmödrar. arbetsledare och kontorspersona! har emellertid på vissa anstalter fortfarande huvudansvaret.

Vid sidan av information i olika form och

är permissionsglanering organiserande av lritidsaktiviteter exempel på konkreta arbetsuppgifter som alltmer sköts av vårdpersonal. I programmet

ligger också att successivt delegera behandlingsundersökning/behandlingsplan, Behandlingsassistenternas roll som handledare betonas.

Kriminalvårdsanstalten Bâtshagen

För att vardaren skall ges ett_ mer kvalificerat ansvar i behñndlingsarbetei skall béhandlingsplanen upprättas gemensamt av assistent och kontaktman. Därefter skall kontinuerliga maten ske mellan assistent. kontaktman och intagen for att folja upp planeringen. Detta skall genomforas under 1990. Pa langre sikt kommer behandlingsassistenten alltmer att fungera som handledare.

Enligt forslag från vårdpersonalen skall kontaktmannen utreda de intagna individuella fritidsintressen samt verka for att dessa tillgodoses. Målsattningen ar att ge fler intagna moilighet till enskilda paragraf l-t-aktiviteter. Detta skall genomforas under 1990-91.

Kriminalvârdsanstalten Uppsala

Redan sedan nystarten av anstalten så. har inforts kontaktmannaskap for vårdarna innebarande att de for Z - 4 intagna har ansvar for inskrivning - forsta information och av anstalten presentation - behandlingsundersokning behandlingsplanering - dokumentation - mcdfoliande externa kontakter - foredragning i behandlingskollegium m.m.

Detta har medfort att behandlingsassistenten idag har mera rollen av handledare for kon taktmannen.

Omgâdesansvar även innebärande budgetansvar_ förekommer eller planeras på ett flertal enheter aven för andra personalkategorier an arbetsledar- och vårdpersonal. Rotation mellan olika områden förutsätts ibland.

Krimigalvårdsagstalten Lindome

En lista på. alla moiliga basprogram skall :atlas upp. Infor varje år eller tvåarsperiod kan berord personal valja det program som for tillfallet passar honom. Det skall finnas både klientinriktade och milioinriktade program. Ex: studie och arbetsmarknadsinfo. frigangsforberedelser. fritidsplanering m.m.

Lindome anför också exempel på nya uppgifter:

for budgetåret 91/92 planeras:

att låta utredningen om ev. kladbehov inga i den enskilde vardarens kontaktmannaskap och att denna hantering sker mellan den intagne-kontaktmannenden kladansvarige.

och anvisar ett sätt att omfördela resurser:

For budgetåret 90/91 planeras:

att minska på transportverksamheten och anvanda den frigjorda tiden till sarskild verksamhet med intagna. Det minskade transportbehovet skall erhållas genom att ta bort sk. serviceresor typ inlamnande av tips. lotta och inkop av tidnin gar. Servicen skall erbjudas av en handlare som skall bedriva kioskverksamhet vid anstalten några kvallar/vecka.

Forutsattningar for forandringar

Flertalet anstalter anger att förändring av ansvar och personalroller kan genomföras inom nuvarande resursramar - med ett undantag. Avsevärt ökade insatser måste göras för att utbilda personalen. Bland önskade ämnesområden märks samtals- och argumentationsteknik. handledning. etiska frågor. psykiska störningar, TA.

och hos myndigheter/institutioner utanför krimi- EA/PA ADB. Pryo -nalvârden och utbytestjänstgöring efterfrågas också.

Från ett antal anstalter anges att större eller mindre byggnadsmas-

är en förutsättning för ändrad verksamhet. siga förbättringar

Sche mafrâgor

Flertalet anstalter anger att schemaförändringar nyligen genomförts

diskuteras. är att minska de inslag i arbetet som eller Málsattningen visat arbetsmiljöproblem och att få utrymme för en

sig medföra ändrad várdarroll. Ambitionsniván är dock. mycket olika-från helt

uppdelning på dag- och nattpersonal. avdelningsbundengenomförd het och schemalagda specialuppgifter till mindre justeringar.

Färingsö skall under bá 90/91 pröva den så Kriminalvârdsanstalten kallade för personalbemanning inom respektive

Ringa-modellen arbetslag. Det vill saga várdarna övertar bemanningsarbetet sjalva utifrân behov och inom arbetstid-lagens ramar.

Kriminalvârdsanstalten Lerbäclg

forslag till nytt vå-schema framtaget och godkant av

samtliga vårdare. Det beraknas tas i bruk 90-10-01. l

forslaget jobbar tre vårdare enbart natter och fyra vårdare

nätter. Schemat innebar storre kontinuitet i

dagar o vilande

vilket mojliggor att kontaktmannaskapet kan

dagtiansten.

utvecklas. Uppbyggnaden på kontaktmannaskapet kommer

dock att behöva omarbetas. Strävan ar att tilldela

nattpersonalen ansvarsområden, bade klientinriktade och

andra. samt att de kan vara aktiva i motivationsarbete m.m.

avå dsantate aa

m personal numera skall vara delaktiga på. ett helt annat

satt an tidigare så har traditionella tjanstgorin gslistor for

Lex. vårdarna satt hinder i vagen och motverkat kontinui-

tet och moilighet att utfora arbetsuppgifter. Vi har forvisso

ett bade verksamhets- och individan passat schema men vi

behover forandrin gar allteftersom verk-

gora ytterligare

samheten utvecklas for att personalen skall kanna att de

hinner med alla nya arbetsuppgifter och kan utfora dem

som skanker arbets-

på det satt som kravs och på ett satt

tillfredstallelse.

Tveksamhet beträffande de faktiska möjligheterna till förändringar anmäls från några anstalter.

r iavårda tate ve ö

Tygelsios personal består av tjansteman dar de flesta har mycket lång kriminalvardserfarenhet. Det bedoms foreligga bade kompetens och bred villighet till att iklada sig forandrade arbetsroller och utokat ansvar for vardarbetet. Kravet på och forutsattningarna for utveckling av personalroller och forandring av arbetsuppgifter måste dock sattas i relation till det faktum att anstalten under dagtid endasti begransad omfattning har mer an en vårdare i tjanst. Som påpekats finnenvi det mycket viktigt att vzlrdarnas arbete med att uppratthålla och tillse ordning. hygien och säkerhet inom anstalten inte eftersatts. l vårdarnas schema finns inlagt tid under tre kvallar/vecka for S l4-verksamhet eller annan fritidsverksamhet inom anstalten. Detta fungerar mycket val och uppskattas av de intagna Anstaltens lage kraver vidare ganska stora transportinsatser. Någon möjlighet till förändring av tjanstgoringslista i avsikt att losgora tid for utokade arbetsuppgifter finns for narvarande inte. Sådana farandringar måste ske inom ramen for befintliga rutiner och med hansynstagande till att vårdarna redan har ett ganska digert dagsprogram. Várdarna har åtagit sig totalt ansvar for information till nyintagna om regler och rutiner på. anstalten. Vidare kommer várdarna att svara for genomgångar med de intagna infor regelbundna permissioner.

Ett utbyggt kontaktmannaskap i likhet med vad som håller på. att uppbyggas på. de slutna lokalanstalterna kan man inte tanka sig på en anstalt dar en vårdare återkommer i längre dagstjanst var åttonde vecka. Mojligen kan tva vårdare tillsammans vara for en intagen.

Helt avvisande inställning till förändrat schema redovisas dock endast frånen

anstalt.

Kgimigatvårdsanstalten Viskan

En arbetsgrupp har sedan hosten -89 arbetat med forslag till |gkal handlingsplan, Tyvarr avbojde SF att delta i arbetet.

På.sidan 7 har arbetsgruppen i stort foreslagit en annan arbetsfordelning betraffande ekonomi- och personaladministration och beträffande intagnas behandling. Syftet har varit att tillvarata anstaltens personalresurser på ett battre satt och att skapa en battre arbetsmiljo. Vår tanke var att personal måste involveras i olika typer av aktiviteter och att alla personalkategorier måste få okat inflytande. okade kunskaper och

handledning for att uppnå ett forandrat arbetsinneháu_

Det måste nu konstateras att forandring av arbelsschema efter verksamhetens krav och for battre arbetsmilio har nått ett kompakt och konsekvent motstånd. Vård- och . tillsynspersonal anser. tvart emot arbetsmiljoexpertis. att tjanstgoringsschema som fungerar idag ar synnerligen bra ur arbetsmiljosynpunkt. Mindre lon på grund av forlorat 0b- tillagg och farre fridagar ar ur vård- och tillsynspersonalens synpunkt mycket forsvårande omständigheter om arbetstiden for-andras. Om endast två vårdare skulle tjanstgora nattetid skulle detta upplevas mycket otryggt.

Många undrar over vad inspektor och assistent skulle arbeta med om de slipper en del av nu forekommande arbetsuppgifter.

Mot bakgrund av vad som nämnts ovan kan konstateras att det for närvarande inte ar moiligt att i enighet med vårdoch tillsynspersonalen andra deras arbetsuppgifter enligt arbetsgruppens forslag. Skall forandringen ske i samförstånd måste målsattningen bli att diskutera med berord personal om vissa andrade arbetsuppgifter inom ramen for nu gallande arbetstider.

Narkotikafrâgor

Ett flertal enheter nämner skarpta rutiner for visitationer och besökskontrol] i sina handlingsplaner mot narkotika. Endast anhöriga eller personer som kan innebara en positiv kontakt for den intagne skall accepteras som besökare_

Uginkontrollerna skall hanteras planmässigt som led i en strategi. Inte minst viktigtar hur positiva urinprov hanteras.

Kriminalvárdsanstalten Karlskoga är representativ for många:

Anstalten har egen apparatur for urinprovsanalyser. Svar kan darrar erhållas snabbt vilket ar en stor fordel.

Urinprov tas på alla nyintagna. vid ankomst till anstalten fore forsta S H-aktivitet utanfor anstalten fore och efter regelbunden permission. sarskild

permission. besokspermission fore frigäng samt darefter stickprovsvis under

frigången

fore studiebesok och placering jml S 34 Kval. på. behandlingshem fore placering på oppen anstalt stickprovsvis vid misstanke om drogpáverkan

Åtgärder som vidtas vid positiva urinprov eller vägran att lämna urinprov:

inga utevistelser (permissioner. S H-aktiviteter_ studiebesok) nya kvaliñkationstider for permission och S 14verksamhet bevakade besok uppfoliningsprov

Ett flertal anstalter betonar att det främsta medlet i narkotikabekämpningen är personalens närhet till de intagna. Att delta i aktivi-

teter. att finnas inne på avdelningen och aktivt “gå pä drogsnack etc, är verksamt. Det är också viktigt att ”störa” hanteringen genom särskild uppmärksamhet mot misstänkta langare.

avä dsa stalte ä ö

Narkotika HIV/AIDS frågor

Målet for verksamheten vid anstalten skall vara:

skapa en drogfri anstaltsmiljo

- motivera intagna till vård och behandling.

llcdcl for att uppnå den:

- anstaltens struktur i sysselsattning som liknar behandlingshemmens struktur. skall forbereda och avdramatisera en overflyttning till behandlingshemfamiljevård.

- narheten och personalens narvaro skapar dels social kontroll och kontaktmannens inflytande skapar fortroende for hans ord.

- hjalper de intagna att ta stallning gruppverksamheten mot sitt tidigare drogmissbrukarliv och att valia behandling - motivatorernas information om HIV/AIDS skall ge kunskaper som får intagna avstå från droger.

- motivatorerna och kontaktmannens påverkan och information skall medfora att ratt intagen kommer till ratt stalle. Detta kan innebara besok på. flera olika alternativ. Detta okar mojligheten till en stadigvarande placering. - avskiljandet från arbetslaget om en intagen har drogat. Efter utredning skall motivator och kontaktman tillsammans medden intagne utarbeta åtgarder for att saken ei skall upprepas.

- genom ett konsekvent ställningstagande mot droger från personalens sida skapas ett klimat på anstalten som påverkar de intagna att varna om drogfrihet.

for att omsatta detta kravs att Faringso behåller sin dagliga sysselsattnings-struktur i små arbetslagoch att personalen aven. fortsattningsvis i arbetslag arbetar dagtid.

ingår i många program. Framför allt strävar man efter att skilja ut ett antal intagna som kan motiveras att avstå från: droger under verkställigheten, eventuellt också få intresse för fortsatt behandling.

avârdsa talte r tia tad- e trum

Under kommande budgetår vill personalen fortsatta åtgarderna mot narkotika. dels de som ger sig uttryck i att många formåner. som t ex styrketraning. moilighet att hyra tv av anstalten, obevakade besok och S H-vistelser kan kopplas till negativa urinprov. dels de mera långtgående

metoderna som differentiering i anstalten och kontaktmannaskap.

Differenlicring

Som en atgard att bekampa missbruk. sarskilt narkotikamissbruk differentieras således de intagna i anstalten sedan den 27 december 1989. da kriminalvardsanstalten Kristianstad-Centrum overgick från oppen till sluten lokalanstalt.

Tredje våningen med plats for 17 intagna. varav hogst fem som onskar arbete i enrum i enlighet med 18 S KvaL, kallas skotsamhetsavdelningen. Dit kan den domde soka sig från haktet. annan anstalt. som frifoting eller från andra våningen. om han i ord och handling visar. att han onskar avtjana i drogfri miljo och i ovrigt skata sin verkstallighet. God tillgång på varierade utevistelsen fortroendearbeten i anstalten och frigång men inte minst den drogfria ar miljon bl a morötter. Skotsamhetsavdelningen innebar inte minskade insatser från personalens sida att också hålla andra våningen. allmanna avdelningen, med sina 20 platser drogfria.

Differentieringen har visat sig vara ett lyckokast. och nagot som personalen helhjartat staller upp på.. Sâvnl intagna som personal kan på ett konkret satt se. att skotsamhet i anstalt lonar sig liksom att misskotsamhet far sina konsekvenser.

Krim igalvår dsansta lteg K gistiagstad-Vâ

I stora drag innebar forandringarna att de möjligheter till differentierihg av de intagna som anstaltens byggnadskonstruktion erbjuder kommer att utnyttjas. Anstaltens overvaning kommer att tagas i anspråk for drogmissbrukare som ej ar behandlingsmotiverade, medan nedervaningen kommer att inrymma dels en avdelning om 10 platser for icke-missbrukare. dels en motivationsavdelning forbehandlingsmotiverade intagna aven dennaavüelning omfattande 10 platser. vistelsen på motivationsan/delningen kommer att kohfraktbindas. -Ansvaret for behandlingsavdelningen .kommer att avila behandlingsassistent och motivator. Porhoppningen ar att kunna erbjuda ett sa stort antal intagna som mojligt en anstaltsvistelse i drogfri miljo.

Droginformation, kurser etc

Ett tiotal anstalter planerar schemalagddroginformation för samtliga nyintagna och ytterligare ett antal kommer att erbjuda information.

Kriminalvârdsagstallen gggsala:

informativa drogkurser skall tillskapas i forsta hand

for att ge alla i drogmissbruk. dess foljder och vilka

moiligheter som erbjuds for att m sig ur missbrukar..

Huruvida. detta. kan byggas ut till någon längre och

mera strukturerad kursform får framtiden utvisa.

främst i programmet på anstalter med Längre drogkurser ingår

narkotikatria avdelningar etc. särskilda motivationsavdelningar. men även som på anstalter med Rattfâllan. (Vângdalen,

komplement

Samarbetet med RFHL skall återupptas eller Skenäs, Bâtshagen).

med skall främst sikta till att hoja stärkas. Arbetet 34 S-placeringar

d.v.s. att få rått man på rätt plats och på så sätt minska kvalitén. avb rotten.

§AMVERKAN

Som exempel på utátriktat arbete för att öka allmänhetens

insvn i och kunskap om kriminalvården kan nämnas

kriminalvárdsanstalten Färingsös planer pá en video om anstalten och kriminalvárdsanstalten Lindomes inbjudan till kringboende att göra studiebesök och kontakt med villaroreningen.

Utbildning tillsammans med personal från andra huvudman visar kriminalvårdsanstalten Larbro på som ett satt att öka samarbetet.

Vid sidan av den psykiatriska vårdens resursbrist

är bostadsmarknaden det största bekymret då anstalterna i samverkan med

andra skall arbeta för klienternas rehabilitering.

Krim inalvârdsanstalten Tvszelsiö:

Samarbetet. med socialvárden forsvåras av att den sociala verksamheten inom kommunen utvecklats till en byråkratisk jatteapparat med besvärande väntetider etc. Bostadssituationen inom kommunen ar prekar.

Vcrkstillighctsinnchåll

Produktionsarbete

man en avsikt att få battre balans mellan ren Allmänt uttrycker

och alternativ d.v.s. större anpassning till produktion sysselsättning,

behov och förmåga. l gengäld skall arbetstiden i prode intagnns duktionsverkstäderna utnyttjas battre.

Kriminalvârdsanstalten Lerback vill också.

Låta den intagne få storre insikt i sitt arbete. ex. materialkostnad. kontroll-kvalitetskrav. leveranstid osv.

“Produktmixen” skall passa de intagna (Storboda)

för modernisering av snickeriet (Smälteryd) Trestegsprogranf

“Verkstadsdriften måste renodlas (Lindome)

montering_ arbetstraniixgsverkstad önskas av bl.a. Haga. Smâindustri. Mariefred. Ystad och Viskan. Särskild avdelning för lágproducerande

önskas av några enheter, bl.a. kriminalvárdsanstalten (LKP-avd.) Karlskrona.

Övrig sysselsättning

och eget bröd ger nâringsriktighet och lagre pris Egen matlagning

(Studiegården). Arbete utanför (Färingsö). Odla upp kökstradgård

vid Kristianstads Czs agstalteg utvecklas i några fall. BLa. har intagna “skötsamhetsavdelning” arbetat åt en båtklubb.

Studier m.m.

på Majorshagen. Hudiksvall, Lindome. [gtroduktion planeras Mariefred. Mariestad.

skogsröining, grönytevård. lokalvñrd, data. trafiksäkerhet gig-ggg

i samverkan med bLa. KOMVUX och folk? och kvinnofrâgor planeras

Tomma vid AMJJ_ på anstalten bör utnyttjas för högskolor. platser tillämpade studier (Mariefred).

nämns på flera håll. En Utvidgad och frigivningskurser

från arbetsträning till andra for mer av social successiv förändring träning 2 em/vecka (Asptuna).

Kriminalvárdsanstalten Lerback bedriver

veckolan ga frigivningskurser i lagerform. med utnyttjande av S 34. innehållande attityder-varderingar. samhallslivskola, utbildning. socialpolitik-var trygghet. studiebesok på forsakringskassan. fritiden-vad gor jag m. Friskvård. alkohol-narkotika. sex och samlevnad. facket-arbetsgivare-arbelsmarknad. Information-fran lansstyrelsen-lansrattens arbetsuppgifter. korkortsfrágor. Information fran kronofogden. Rikligt med fritidsverksamhet vars innehåll bestammes av intresse, årstid och vaderforhállanden. Kursledare: Studieledaren samt en från vardera anstalten och frivarden. Efterstravas fyra kurser per ar. Behovsprovat deltagande.

Pensionärer

Utökade möjligheter att aktivera pensionärer av flera planeras anstalter. Innehållet varierar från ORK-VUX till studie- (Norrtälje) cirklar (Uppsala, Kristianstad C) och “gubbdagis” (Storboda).

ri ialvârdsanstalte U ala

- aktiviteter speciella for sjukskrivna. pensionarer och svårplacerade. Antalet som sysselsatts har ar beroende på. klientelsammansattningen for tillfallet. De skall dock vistas i speciella lokaler i anslutning till ovriga undervisningslokaler och får inte vara osysselsatta på. bostadsavdelningarna. Har kan man sysselsattas i - vanlig socialsamtalstillvaro - studiecirkelverksamhet - temaverksamhet m.m. Detta sker under ledning av vårdpersonal enligt tjanstgoringslista. Har behover ytterligare utveckling ske for att ha en aktiv tillvaro. Ytterligare externa samarbetspartners skall involveras liksom skall placeras for att en personal kan få ett mera genomgripande ansvarfor att få. kontinuitet i verksamheten. Denna personal far sokas utanfor traditionelrpersonal roll men inom ramen for .var totala bemanning.

Frigång

Särskild kurs som introduktion till frigângen planeras bl.a. av Granlohög. Höjd kvalité eftersträvas även genom bättre uppföljning och koppling till frivården.

Fritid

Utbudet av fritidsaktiviteter skall enligt så gott som samtliga program öka men samtidigt eftersträvar man bättre struktur och en övergång från passiv underhållning till som aktiverar erbjudanden

både intagna och personal. Fritiden ses också genomgående som en viktig del av verkstallighetstiden och en möjlighet till påverkan på den intagnes vanor och attityder. Kopplingen skotsamhet - sarskilt i droghänseende - morötter i form av utåtriktade aktiviteter skall framträda tydligare. Även kopplingen friskvård - ökat välbefinnande betonas.

Kcimigalvâgdsanstalten Asptunas program kan representera inriktningen

Vid budgetareLs slut skall: - ett. brett urval av strukturerade fritidsaktiviteter med planerat innehåll och matbart resultat under ledning av anstaltens personal finnas.

- en fritidsplaneringsgrupp finnas med uppgift att planera verksamheten en kalendermånad framåt. Start juli 1990. Verksamheten skall fordelas enligt tre huvudlinjer.

l. Fysisk träning. som skall vara. bandledd, schemalagd ochobligatorisk och dnr ergometertest genomfores vid ankomst och avgång. Z. Social fardighetstraning. som att lara ut bakning och matlagning for ett normalhusháll. samt städning och kladvárd.

3. Ovriga aktiviteter som skall ge en bred inblick i samhalletskulturella utbud. - Fem friluftsveckor under perioden maj-september vara planerade. Skall innehålla utbildning i allemansratt. matlagning på stormkok. konsten att bo i :alt och det lagarbete som ar nodvandigt vid friluftsliv.

Projekt

Bland påbörjade eller planerade verksamheter med karaktär av försök eller “projekt” kan nämnas:

- Knuffkurs tillsammans med frivârden (Stångebro)

- av kanotled i Rönne á tillsammans med fritids- Tillsyn förvaltningen i Eslöv (Stângby)

- Friskvård ö i skärgården som lokal

med forhyrd (Haparanda)

- Facklig kontaktman i stallet for NAFF (Haga)

- Kurs: konfliktlosning enligt Marshall Rosenbergs modell (Storboda)

- Samarbete med Spiralprojektet i Stockholm (Faringso)

- Kvinnogruppen blir obligatorisk och utvidgas b|.a. med studiecirkel (Lindome)

- Särskilda program för sexualbrottslingar (Malmö, Smalteryd, Kalmar)

- Program för psykiskt störda (Hinseberg)

- Alkoholprogram (Gavle, Majorshagen, Haparanda_ Bergsäker_ Mariestad)

- Temaveckor om vald. miljö, invandrare (Lindome)

- 90. Utvag 4 veckors program på motivationsavdelning (Umeå)

M al möreg ionen sam manfattar.

I samverkan mellan frivården och anstalter kommer speciella projekt att dels vidareutvecklas dels igangsattas. Vid kriminalvardsanstalten Stángby kommer det nu pågående projektet RattfaJlan att aven inriktas mot motivationsskapande insatser for ett inledande behandlingsarbete. For att mojliggora denna utveckling som kommer att ske i samarbete med Provita har i sarskild ordning askats 100 000:for budgetåret 1990/91. Vid enheterna skyddskonsulenten Kristianstadsamt kriminalvârdsanstalten Kristianstad Va kommer nu pågående verksamhet riktad mot sexualbrott:lingar att vidareutvecklas. En sarskild avdelning vid någon av regionens andra anstalter kommer senare att kunna omfattas av detta projekt.

Unga kriminella domda for våldsbrott kommer att erhålla ett speciellt program som kommer att initieras på. kriminalvårdsanstalten Ystad och Tygelsjo. Av tradition ar verksamhetsutbudet via kriminalvårdens anstalter inriktat mot manliga intagna. Vid kriminalvårdsanstalten Ystad planeras under medverkan av Behandlingsenheten ett särskilt program benamnt kvinnor på anstalt. Avsikten med projektet ar att optimera forutsattningarna for att utveckla behandlin gsinsatser som av de kvinnliga klienterna upplevs såsom adekvata i forhållande till denna klientgrupps speciella behov. Vid frivárden i Helsingborg samt frivarden i

Malmo kommer ett frivårdens Rattfallcprogram att utvecklas med start fore budgetåret 1990/91. Aven skyddskonsulenten Ystad planerar ett Rattfalleprog ram.

Kriminalvårdsanstalten Tvgelsio inriktar sig bla. på

unga domda for våldsbetonade brott av typen gatuváld, gangbrottslighet, dar det galler att ta vara på anstaltstiden med ett

som understryker allvaret i den kriminalipåverkansarbetet tet de uppvisar.

Vi har borjat skissa på ett program for denna grupp knutet till skolverksamheten och snickeriverksamheten i host. Vi har tankt oss att varje omgång skall omfatta tre veckor och raknar med 4-5 intagna per omgång. I programmet skall ingå ett psykologsamtal samt gruppsamtalsverksamhet. Fritidsutbudet for denna grupp måste sikta på att få igång dem iverksamhet som leder till positiva kontakter infor frigivningenJvå till tre kursomgangar per termin ba medhinnas. Extern medverkan av polisbrottsofferorganisation bor ingå. liksom något studiebesok. Programmet skall likstallas med annan sysselsattning och bor goras obligatoriskt for dem som bedöms ha behov av att deltaga.

Sorbvn skall prova kontrakt vid permissio- Eriminalvárdsanstalten ner.

Behandlingskollegiet fastställer tidigaste datum for en permission. Stm eller otm. vå och overskoterskan upprattar dai-efter ett kontrakt tillsammans med den intagne. Kontraktet skall innehålla uppgifter om:

- vad permissionen skall anvandas till

- drogforbud

- lamplig tidpunkt

- behandling fore och under

alkoholavvaniande

.permission

- - uppföljning av permission

_ Forsoket skall pågå. under verksamhetsåret och kontinuerligt folias upp i behandlingskollegiet och ledningsgruppen.

255 Underbilaga 3

SLUTNA LOKALANSTALTHR I STORSTADSOMRÅDENA

- .Differcnliering specialisering

i lokala handlingsplaner mot narkotika liksom i handlingsprogrammen. forordnas en ökad differentiering med hänsyn till intagnas till förhållningssätt droger. Icke-missbrukare bör skiljas från missbrukare och dessa bör delas upp i behandlingsmotiverade och “narkotikahanterare

(Malmöregionens

term för de som smugglar, säljer eller på annat sätt underlättanmissbruk i anstalt). Rena alkoholmissbrukare bör om möjligt separeras från narkomaner. Differentieringen vill man åstadkomma dels genom att olika anstalter specialiserar sig pâ olika grupper med olika behandlingsbehov, dels genom att vissa anstalter inrättar avdelningar med speciella program.

Qilferentieging mellan olika lgkalanstalter utan att bryta mot närhetsprincipen ar egentligen bara möjlig i stog-stocgholmsområdet men anstalternas sysselsättningsprofil och - framför allt - de senare årens högbeläggning har även där försvårat en differentiering efter drogbelastning. Genom att en hel anstalt (Täby) arbeta ett särskilt monyligen börjat enligt tivationsprogram har emellertid _en specialisering börjat ta form. Andra av Stockholmsregionens slutna anstalter (Huddinge. Storboda) uttrycker ambitionen att diflerentiera inom anstalten liksom Hâga redan sin gjort genom motivationsavdelning.

ri i alvârdsansta te torboda:

Qiffegentieging- denna frågafar av central betydelse. samtidigt ger anstaltens byggnadsmassiga utformning begränsade differentieringsmojligheter. Jag vill idetta sammanhang hänvisa till vad som sagts om den så kallade fortroendeavdelningen. Infor nasta budgetår 1990/91 bor utredas möjligheten att tillskapa en så kallad motivationsavdelnin g” dar man kunde avskilja de intagna som overbevisats om narkotikahantering i anstalten. for avdelningen skulle galla inlåsning på bostadsrummen klockan 20.00 for att slå sonder den drogkultur som ofta uppkommer kring cannabisrokning man. Påverkan från personal skulle vara massiv på denna avdelning. mojligen vore ett nytt forsok med Missionarsprojektet lampligt på en dyl. avdelning. Efter två negativa urinprov återgår den intagne till normalavdelning. Ett dyl. forsok skulle krava ett nagot minskat platstryck så. de fem platserna på motivationsavdelningen kunde oronmarkas for sitt andamål och då det i detta sammanhang ar oerhort viktigt med en strikt gränsdragning samt en omedelbar narhet mellan orsak och verkan

skulle ett dylikt projekt krava en apparatur for urinprovsanalys - hemstallan om detta har redan gjorts till regionledningen.

har vid anstalten tillsatts en arbetsl ett langre perspektiv

Lillboda for att utrona moiligheterna till en grupp Projekt

utanfor det nuvarande anstaltsomradet, foroppen avdelning

om 15 platser och dit intagna fick kvalificera sig slagsvis genom skotsamhet samt visad drogfrihet och dar permission:regler motsvarande öppen lokalanstalt kunde tillampas. Nyligen har Byggnadsstyrelsen tillfrågats om ev. byggnad (barack) och man har inte stallt sig negativa till tanken/moiligheten.

förekommer differentiering av rattfyllerister till en Igötebgrgsregionen särskild anstalt medan alternativen för narkotikamissbrukare varit begrar sade. Önskemål om större specialisering förekommer.

Kriminalvårdsanstalten Lindome:

narkotikamissbrukare b1and krimi- _Att tanka sig att andelen nalvardsanstalten Lindomes intagna skulle minska, får . betraktas som en utopi.

Daremot skulle anstalten önska att det klientel. som placeras

inte var nyborjare i missbrukskretsar. pd. anstalten

till detta ar att vi har mycket begränsade resur- Anledningen ser att bedriva någon verksamhet med denna. mycket personalkravande. grupp. Daremot den generation missbrukare. som borjar narma sig 25-30 års ålder och som kan anses halvt motiverade att bryta sitt missbruk. tror vi oss kunna gora nagot verkningsfullt med.

att inom anstalten och därmed minska for- Större möjlighet differentiera

av disciplinära skäl föreslås även. flyttningar

I denna byggnad skulle aven några. ex. fem. slutna platser kunna vara belagna. Dessa platser skulle kunna utnyttjas i stallet for att forflytta en intagen till sluten anstalt. Platserna skulle aven kunna anvandas tilrtillfalligt sjukskrivna intagna.

De sjukskrivna intagna utgor ett stort problem på en oppen anstalt med begransad personaltilldelning.

av kriminalvårdsanstalten Högsbo hösten 1990 ökar dif- Genom öppnandet

i Göteborgsområdet. De stimuleras ytterligare

ferentieringsmöjligheterna

omorganisation och profilering av kriminalvârdsanstalgenom en planerad ten Härlanda.

Ett forslag till organisationsforandring på kriminalvårdsan- ;talten Härlanda med ramar till ett lokalt handlingsprogram folier nedan. Utgångspunkten bar da varit kriminalvardsstyrelsens syn pa kriminalvárdsanstalten Harlandas framtid, KVS-.s anslagsframstallnin gar m.m. 1990/91 sid. 37 och 38 samt regeringens proposition l989/90:lO0 sid 2 och 97.

Fångpopulationen utgors av langtidsdomda samt intagna som av olika anledningar (oftast disciplinära) placeras har från andra anstalter. Detta forutsatter en ändring av regelsystemet till det som idag galler for sluten riksanstalL Platsan talet reduceras till 107 med foliande indelning; A-avdelningen (behandlingsnvdelning for narkomaner) l5 platser B-avdelningen (i forsta hand for pensionarer) 15 platser C-avdelningen (motivationsavdelning) 15 platser D-avdelningen (normalintagna) 15 platser E-avdelningen S 18 (6). S 20 (6). S Z3_och S 50 (3) 15 platser PS-avdelningen l5*platser Siukavdelningen 9 platser Kalltorpsvillan. frigång (5) och utelag (3) 8 platser

Varje avdelning blir en autonom enhet i anstalten med ansvar - personal - ekonomi - och behandlingsfrágor. Differentieringsmojligheterna skall goras storre genom inforandet av SS 18. 23 och 50 Kval. samt en motivationsavdelning. Kålltorpsvillan föreslås bli ett frigangsannex till anstalten dar lokalanstaltsregler skall galla.

Inforandet av S 18 (6). S 20 (6). S 23 och S 50-platser innebar att avsaknaden av sådana platser inom Goteborgsomradet avhialps. Dessutom kommer Transportcentralen att avlastas lån gvaga resor med intagna som vill sitta_ i avskildhet. Närmaste anstalt som har dessa platser idag ar kriminalvårdsanstalten Tidaholm.

Genomstromningen av intagna ar l.n. ca 700 per år pá. kriminalvardsanstalten Harlanda. Detta sliter hart på. personalen men innebar aven ansträngningar i andra delar av organisationen (kanslLkamrei-arkontor m.m.) Med längre verkställighetstider_ kommer genomstromningen att nedbringas vilket ger personalen ar_betsro och en niojlighet att lara kanna den intagne. Det senare inte minst viktigt med tanke på regeringens direktiv om ett forandrat arbetssatt for várd- och tillsynspersonal.

Ur sakerhetssyn punkt ar kriminalvárdsanstalten Harlanda, med vissa byggnadsmassiga forandringar. val rustad att iklada sig riksanstaltens roll: Detta framkommer med tydlighet i den s.k. Sakerhetsgruppens slutrapport efter besok på anstalten under vintern 1989.

av kriminal- Den ovan foreslagna organisationsforandringen

Harlanda ar tankt att trada i kraft från hosten vardsanstalten

då två nya lokalanstalter tas i bruk 1990 eller vid en tidpunkt

inom Goteborgsregionen.

Härlanda avslutar Handlingsplansgruppen på kriminalvârdsanstalten

sitt förslag med ett citat:

ÄR ATI FÖRLORA FOTFÄSTET EN LlTEN STUND ATT VÅGA

ATT INTE VÅGA ÄR ATT FÖRLORA SIG SJÄLV

Soren Kierkegaard

med differentiering överväger över de

anser att fördelarna Malmöregionen

inskränkning av närhetsprincipen kan medföra. nackdelar som en viss

En inom malmoregionen verksam arbetsgrupp

har under budgetåret 1989/90 differentieringsgruppen

ett forslag till programutformning .- verksamhetsframlagt profilering - (Bilaga 2 a.) Den narmare programutforma

kommer att trada i kraft i den tidsordning som galler ningen for kontaktmannaskapetz: igangsattande. Avsikten med att soka profilera verksamheten vid respek-

insatserna vid de enskilda enhetive enhet ar att optimera terna mot bestamda problemområden och darmed

effektivisera resursutnyttjandet.

Grundorincioer for differentierinqen

domde skall sta i centrum. d._v.s. man skall beakta Den enskilde

forutsattningar och behov. Detta hans/hennes bakgrund.

skall beredas en innebar att varje domd så långt som mojligt

utformad verkstallighet inom de ramar lagstiftindividuellt

for anstaltsarbetet måste vara ningen ger. Utgångspunkten

kravet på behandling i enlighet med statsmakatt tillgodose

uttalande att tiden i anstalt skall utnyttjas till att ternas

så att han/hon inte återfaller i brott. påverka den intagne Detta får inte medfora att man ger avkall på kravet på sam-

Av vasentlig betydelse ar ocksa ett okat samarbete hallsskydd.

i samhallet. Lex.. haktesproiektet och kommed ovriga organ munernas narkomanvardsbaser.

skall anses tillgodosedd vid placering i Narhetsprincipen

anstalter pga det forhållandevis korta någon av regionens

anstzlndet inom regionen. Detta får dock ei tolkas geografiska

i direkt narhet av hemorten så att mojligheten till placering

skulle vara utesluten.

på oppen anstalt utan att Domda skall i forsta hand placeras man darfor m: gora avkall på andra vagledande principer.

Anvandning av narkotika eller annat missbruk skall tillmatas stor betydelse vid dilTeren tieringen. Antalet narkotikamissbrukare kategori 2, har uppskattats till 120 varje dag i regionen.

Grovt psykiskt stor-da bor place ras i anstalt med psykiatrisk avdelning. Sker placering av psykiskt stor-da i annan anstalt skall sådana intagna. så langt som mojligt. fordelas mellan regionens olika anstalter.

Kvinnor kommer tills vidare att placeras i samma utstrackning som tidigare på. kriminalvardsanstalten Hildero och kriminalvardsanstalten Tygelsjo. om de ar oppenplacerbara och endast har ringa missbruk dvs. kat 0 och l. Ovriga kvinnor placeras på kriminalvårdsanstalten Ystad och frigzln garna foretradesvis på kriminalvardsanstalten Osterport.

intagen som klassificeras kat Z vid verkstallighetens borjan bor bli foremål for ny klassificering om han/hon deltagit i behandlingsprogram och aven i ovrigt lämnat negativa urinprov under en längre tidsrymd.

Arbetsgruppen har vid inventering av antalet i» intagna regionen kommit fram till följande av vissa brottsfördelning och narkotikakategorier

Pensionarer 31 st (14 i arbete och 17 arbetade ei)

sexualbrott 9 st

Misshandel

sambo och dyl 14 st

Våldsbrott 35 st (12 st på. oppen anstalt)

Kat Z 92 st (darav 5 kvinnor)

Kat l . 37 st

Kat 0 162 st _

Kriminalvårdsanstalten Hinseberg hade vid ll in-

tillfaller

tagna med hemort i malmoregionen.

lltvardering

Arbetsgruppens forslag bor bli foremal for utvardering. Av intresse ar darvid att få. utrett i vad man klimatet pa anstalterna blivit battre for saval intagna som anstallda samt for att få en belysning av återfallsproblematiken.

Även i samband med difrerentieringsrrâgor återkommer i många program med problemet de psykiskt störda klienterna.

Kriminalvñrdsanslalten Uppsala:

oss bort från Detta innebar nu. vi på intel. san specialiserat

som vi ar nodgade nu. arbeta. med vilket vi vill det klientel eller inte. All den stund lokalansmltsprincipen skall råda så

att. som sluten lokalnnsmlt i finner jag inte moiligheler

x antal missbrukare och i smllet storstadsområdel valin bort

Även om vi forberett oss i vår ha x antal ickemissbrukare.

klientel så finns grupper som planering på ett. “svårt/tungt” aven vi har svårt. att hantera. Jag tanker i detta sammanhang

storda som definitivt på de som jag bedomer som “psykiskt inte passar in ens i vår verksamhet.

Personalfrågor

Rekryteringen av personal till anstalterna har de senaste åren blivit all besvarligare på vissa orter, framst Stockholmsområdet och Ol Goteborg. åtgärder redovisas som provats med växlande framgång.

Krim inalvárdsanstalten H arlanda

Rekryteringsmassigt ar Harlandaanstalten den myndighet inom regionen som det ar i sarklass svårast att rekrytera till. Vid en nyligen genomford rekryteringskampani inom regionen deltog Haktet Goteborg. kriminalvzlrdsanstalten Skogome. kriminalvårdsanstalten Borås samt kriminalvárdsanstalten Harlanda och resultatet blev f oljande.

Kriminalvårdsanstalten Borås fick 30 sokande och de ovriga tre myndigheterna fick 30 sokande tillsammans. Efter grovgallring inbjods 24 sokande till information och studiebesok till myndigheterna..

Efter avslutade studiebesök visade det sig att tre yngre kvinnor i tiugoarsâldern valde kriminalvardsanstalten “ Härlanda i forsta hand. Övriga sokanden prioriterade Haktet Goteborg och kriminalvardsanstalten Skogome.

Det ar bara att konstatera att kriminalvárdsanstalten Harlanda har betydligt storre bekymmer an vad med rekrytering ovriga myndigheter inom regionen har.

Situationen beror troligen mycket på arbetsförhållandena.

Vårdpersonalen har att se till ordning och sakerhet samtidigt som de skall bidra till en helhetssituation som innebar vård och behandling for den intagne. En tamligen omojlig situation dels med hansyn tagen till motivationsniván hos den normalintagne och dels den korta vistelsetiden (2 - 3 man). knledningar till konflikter av olika slag ar många. Detta avspeglar sig i en mycket hog sjukfrånvaro och stor personal- -omsattning For narvarande saknas samtliga (!) ordinarie tillsynsman på sodra blocket. Det ar rydligen så att man helt enkêlt inte orkat med sitt arbete langre. Saken blir inte heller battre av att det ar nast intill att få vårdare att vikaomojligt riera som tillsynsman.

Problemen har pågått ett antal år men accentuerats det senaste året. Dagens situation ar i det narmaste ohållbar. 15 - 20 vakanser per dag ar inget ovanligt. Under de tva senaste åren (1988 - 1989) har 55 vårdare och tillsynsman slutat sina anstallningar av olika skal. Dessutom ar ll tianstlediga.

Av anstaltens 77 vardartjanster (inkl. 17 s.k. årsvikarietjanster) ar 31 (!) frånvarande av olika anledningar.

På tillsynsmannasidan ar det an mer bedrovligt. Av anstaltens H befordrade tjanster ar 7 frånvarande. Detta skall

stallas i relation till att turordningslistan upptar l6 namn. varav halften av dessa anstalldes under 1988 och l989.

Genom den planerade omorganisationen hyser man förhoppning att rorbáttra arbetsmiljön. Handlingsplansgruppen på Härlanda skriver:

Att forandra de olika yrkesrollerna, som bLa. innebar okat ansvar hoier allas kompetens. Delaktighet och samarbete vad

bl.a. de intagnas behandlingsplanering måste vara var galler gemensamma mallsattning. Detta okar de intagnas mojligheter. att få all personals stod och hjalp under anstaltsvistelsen samt frigivningsplaneringen. Genom att all personal får okad kunskap om de intagna bidrar detta aven till okad sakerhet.

Detta ar inget forandringsarbete som gors snabbt. utan måste bli en långsiktig process! En process som redan har börjat och dar vi alla på anstalten ar delaktiga. Det ar vi sjalva som paverkar bur forandringsarbetet fortgår. Alla har vi ansvar for var arbetsmilio och i vilken grad vi lyckas påverka de intagna till förändring.

p

och handledning betonas som synnerligen viktiga instrument [0 Utbildning förändring och storstadsregionernas program är omfattande.

Två exempel från Malmöregionen;

utbildning av anstaltsassistenter i handledningsfunktion.

Utbildning planeras i handledningsmetødik liknande den som Stockholmsregionen genomfort med hialp av Skondalsinstitutet.

Kostnaden beraknas lor en grupp av cirka 16 deltagare till cirka 30 000 kronor.

Vgrdarutbildning vid Kommunala hogskolan

for att snabbare kunna genomfora utbildning av vårdare och tillsynsman med anledning av den nya vårdarrollen har samarbete med Kommunala hogskolah i Malma paborjaLs. Utbildningen ar på 5 poangsniva. Detar distansundervisning med lektioner antingen en gång/vecka eller en gång var 14:e dag. Antal deltagare 16 - l7. Utbildningen skall ske i tiansten. Kommunala bogskolan har genomfort en kurs på Råby un gdomsvardsskola med bn. resultat. Personal på kriminalvårdsanstalten Fosie kommer att delta. Man beraknar att lonemedel kommer att behovas for att tacka vikariekostnaderna

llS 000:- Kostnad inkl. litteratur

90 000:-

253 Underbilaga 4

Regeringen Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM

Regeringens uppdrag till krininalvårdsstyrelsen beträffande lokala handlingsplaner vid kriminalvårdsanstalterna (89-1646) - delrapport ll.

Arbetsplan

Kriminalvárdsstyrelsen fastställde i juli 1989 en arbetsplan for uppdraget (bil. l i Delrapport I). Enligt denna skall delrapport ll omfatta dels en redovisning av kriminalvårdsanstalternas handlingsplaner, dels en speciell redovisning för de slutna lokalanstalterna i storstadsområdena och for personalstruktur och verksamhet vid nya anstalter. Fortbildning av personal och särskilda arbetsmiljoåtgarder sarredovisas. Handlingsplanerna genomförs med borjan budgetåret 1990/91 och avrapporteras i samband med den årliga verksamhetsplaneringen.

En första uppföljning redovisas i slutrapporten per den l september 199 l.

Samverkan med personalorganisationerna (PO)

De lokala arbetsgrupper som utarbetat förslag till handlingsplaner, har vid en del enheter varit partssammansatta. Vid flertalet enheter har deltagarna i stallet representerat olika funktioner - arbetsgruppens förslag har då informerat: med PO enl. 19 S MBL. Endast vid en enhet har P0 vägrat godkanna förslaget (SF hade aven avböjt deltagande i arbetsgruppen) - de lokala diskussionerna fortsätter där beträffande kontroversiella delar i planen.

Kriminalvårdsstyrelsen har berett P0 tillf alle att ta del av de insända handlingsplanerna och ge synpunkter på utkastet tiu denna rapport genom skrivelse 1990-08- 23.

- verksamhetsplaner - från anstalterna Handlingsprogram

har valt att beteckna de dokument som . Kriminalvårdsstyrelsen for att markera skilluppdraget avser, som HANDLINGS som kriminalvårnaden mellan dem och de VERKSAMHEISPLANER sedan nâgra år lamnar in till styrelsen infor varje dens enheter

nytt budgetår.

Verksamhetsplanerna avser numera en Zp-ârsperiod. dar år l be-

handlas mer utförligt. Ett PROGRAM bor dock. enligt styrelsens

och minst ge ett S-ârsperspektiv. mening. vara mera overgripande Det kan uttryckas i måltermer men bor inte ligga på verksamhets-

planens detaljeringsnivâ.

på enhetens verksamhet och PROGRAMMET uttrycker inriktningen och Iorandringsarbete inom fram långsiktigt utvecklingslyfter vissa prioriterade områden.

enheter ar tämligen oerfarna i mer avancerade . Eftersom flertalet har de dokument som insants till styrelsen planeringsprocesser inte :allan utgjort en blandning av PROGRAM och PLAN.

har dock i allmanhet varit minst 3 âr och Perspektivet har bekrartat att olika ambitionsnivån ar nog. Dokumentet avsatt konkreta forandringsprocesser pågår och att de redan

resultat på flera håll.

skallpågående omorganisation . Några enheter har av lorklariga något. Endast en etc) anmält att HANDLINGSPROGRAMMET droier program ter sig onodigt då det loanstalt förklarar att ett särskilt

religger en verksamhetsplan.

sammanfattar har punktvis vissa Qugügg; Kriminalvårdsstyrelsen och hanvisar i ovrigt till Bilaga l.

Personalroller

har eller ar i fard med att tillskapa en ledning;- Flertalet anstalter av ansvar i klientarbetet samt ekonomi- och perugmm lorekommer ganska allmänt men har nått olika sonaladministration olika på grund av enheterna: egenart. inom långt och utformats har en långt gående delegation till arbetsledarna arbetsdriften

genomförts.

vård- och tillsynspersonalens Stort intresse finns for att utveckla for det lopande bearbetsuppgifter mot delaktighet/huvudansvar

handlingsarbetet. Målet ar att varje intagen skall ha en som svarar för information. behandlingsunderi anstaltspersonalen etc. - plan. permissionsplanering. myndignetskontakter sokning och får en handledande funktion. Så gott som Behandlingsassistenten

samtliga enheter raknar med att målet nås helt eller delvis inom 3 - S år: på ett tiotal ar arbetssattet redan etablerat.

Atgarder mot narkotika

Lokala mot narkotika utarbetas euer revideras på de enheter dar de inte kontinuerligt tillampats. De inkluderar åtgarder for att förhindra inforsel och missbruk på anstalten och for att informera och motivera till behandling. Allt fler enheter planerar en inom anstalten genom inrattande av motivationsavdelning for missbrukare och/eller drogfri for avdelning icke- missbrukare. schemalagd droginformation och ordnas separat euer i samband med introduktionsprogram. Malmoregionen differentierar på [orsok klienterna till regionens enheter med hansyn bl.a. till narkotikaklassificeringen.

Samverkan

Lokalanstalterna utvecklar sitt samarbete med ;ggjguiamtgnyå orten. Specialiserade missbrukseller ngckomanvåçgsenhetec medverkar i regel på motivationsavdelningarna och i drogkurser. Riksanstalterna har inte lika latt att hitta en kommunal samarbetspartner. De vill dka de strukturerade kontakterna med olika he_nangjmggngm. RFI-IL: missionarsverksamhet reaktiveras. NA (Narcotics anonymous) planeras bli en ny kontakt På anstalter med Rattlallekurser står samarbetet med AA_och behandlingsenheter av Minnesota-typ samt mfl. i fokus.

Handlingsprogrammenomfattar på många enheter ökad samverkan med kontaktman aven i form av sk jobb-sokar-kurser. Man uttrycker emellertid oro for att kontaktmannainstitutionen på vissa håll forefaller hotas av indragning.

. upplattas v som en viktig ny kontakt liksom v da Ett utvidgat samarbete med musen namns främst av slutna riksanstalter.

l flera handlingsprogram diskuteras hur den ökande gruppen intagna med psykiska störningar skall kunna tillförsakras behandlingsmojügheter. Kontaktpersoner på vissa gjgknyggller inom t laneras men detta ar den punkt dar programmen uttrycker viss pessimis-n inför samverkansmøjligheterna och i stallet [orsaker finna egna resurser.

Många handlingsprogram tar upp kontakterna som ett angeläget område att utveckla.

Utveckling av verksamhetsinnehållet. projekt

Handlingsprogrammen uttrycker allmant att det måste vara klienternas behov och formåga som styr sysselsattning och andra verksamhetsformer på enheterna. En minskning av produktionsarbete och okning av arbetstråning. småindustri. konkurser och rena påverkansprogram forordas. För verkstadsdriften diskuteras olika åtgarder for att aka kostnadstackningen som samarbete mellan narliggande anstalter och aktiv lokal marknadsforing.

$kall forbattras genom battre förberedelser och uppfolining. Genomgående uttrycker programmen en avsikt att satsa på en aktiv och varierad icigid, dar bl.a. kvinnornas behov skall uppmärksammas och personalmedverkan skau utgora basen. Ett par anstalter påtalar att man skall styra personalinsatserna från en “felaktig servicenivå (handla kioskvaror etc.) till verkligt klientnrbete.

Ett stort antal storre och mindre projekt redovisas. flertalet utan krav på okade resurser.

Fñrändringsbehov

Handlingsprogrammen utgår generellt från oforandrade ramar i regelverk och resurser. Huvuddelen av foreslagna åtgarder åstadkommer man genom omprioriteringar och utnyttjande av de moiligheter som decentralisering och delegering ger. Genomgående påpekar man emellertid att programmen: realiserande kraver en kraftig satsning på och moilighet till ngngiLdning_ inte minst galler detta en forandrad vårdarroll.

På ett antal enheter genomfors innevarande budgetår gginggi-_for vård- och tillsynspersonalen : på flertalet ovriga diskuteras frågan i arbetsgrupper for forslag inom något år. Några anstalter framhåller att personalforstarkning enligt den så kallade Ann-utredningens förslag är en förutsattning for ett förändrat arbetssatt. Andra menar att en utvecklad verksamhet kraver ;agent gapgcller bibehållenmugnai. Främst är det overskoterskeresursen som anses oumbärlig for missbruksarbetet.

Även en del eller tillskott anges som viktiga for att verksamheten skall kunna nå okat kvalité och effektivitet.

slutna lokalanstalter i storstadsområdena

Dessa anstalter. som prioriterat: i planeringsverksamheten. har utöver de allmänt förekommande programinslagen. vissa särdrag på grund av sin belägenhet och klientelsammansättning. Så är Lex.