Ds 2024:26

Ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem och LVM-hem

Sammanfattning

Utredningens uppdrag

Utredningen har haft i uppdrag att utreda åtgärder som syftar till att säkerställa en trygg och säker miljö inom Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem och LVM-hem.

Genom delredovisningen har det föreslagits att det ska införas nya regleringar i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) som möjliggör för SiS att fatta beslut om att barn och unga ska hållas i avskildhet i anslutning till dygnsvilan. Det kvarstående utredningsuppdraget har omfattat att analysera och ta ställning till om – det ska införas en möjlighet i LVU, LSU och lagen (1988:870)

om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) att på grund av ordnings- och säkerhetsskäl besluta om att tillfälligt hålla barn, unga och intagna i avskildhet på särskilda ungdomshem och LVMhem, – elektronisk övervakning ska få användas inom de särskilda ung-

domshemmens områden för de som avtjänar sluten ungdomsvård, och vid vistelse utanför institutionsområdet i vissa fall vid vård med stöd av LVU, – bestämmelserna om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

i LVU, LVM och LSU bör utökas, samt om SiS i vissa fall bör ges möjlighet att genomföra kroppsvisitation utanför de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, – bestämmelserna om rumsvisitation i LVU, LVM och LSU bör

utökas,

Sammanfattning Ds 2024:26

– det ska införas en möjlighet att besluta om allmän inpassering-

skontroll på särskilda ungdomshem och LVM-hem, samt att – oavsett ställningstaganden i sak lämna nödvändiga författnings-

förslag.

Utredningens överväganden och förslag

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

Det ska införas en möjlighet att besluta om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl på särskilda ungdomshem och LVM-hem

Det föreslås att det ska införas en möjlighet för SiS att besluta om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl på särskilda ungdomshem och LVM-hem. Tvångsåtgärden kan användas för att tillfälligt upplösa gemensamheten för t.ex. samtliga som vårdas på en avdelning. Införandet av åtgärden bedöms förbättra förutsättningarna för att hantera sådana allvarliga situationer med t.ex. hot, våld och skadegörelse som kan uppkomma på särskilda ungdomshem och LVM-hem.

Åtgärden ska kunna användas om det med hänsyn till fara för liv, hälsa eller allvarlig skada på egendom är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet. Den kan beslutas avseende de barn, unga och intagna som vårdas med stöd av 3 § LVU eller LVM på en låsbar enhet, och för samtliga barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård.

Proportionalitetsbestämmelserna i LVU, LSU och LVM ska vara tillämpliga när det gäller att fatta beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. De barn och unga som vårdas med stöd av 3 § LVU eller avtjänar sluten ungdomsvård ska också erbjudas ett uppföljande samtal efter ett genomfört beslut om åtgärden.

Ett beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl får inte gälla under längre tid än tre timmar i följd, och åtgärden ska upphöra när det inte längre finns förutsättningar för den. Åtgärden ska genomföras genom att barnet, den unge eller den intagne placeras i sitt bostadsrum, eller i annat lämpligt utrymme. Om det under pågående avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl finns ett särskilt behov av det, ska den som omfattas av åtgärden stå under fortlöpande uppsikt av personal.

Ds 2024:26 Sammanfattning

SiS ska fatta individuella beslut för varje barn, ungdom eller intagen som omfattas av åtgärden avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. Sådana beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Elektronisk övervakning

Den som vårdas med stöd av 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ska i vissa fall kunna övervakas med elektroniska hjälpmedel

Bestämmelsen i 15 a § LVU, som möjliggör vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet för barn och unga som vårdas med stöd av 3 § samma lag, ska enligt utredningens förslag förtydligas. Det ska uttryckligen av lag framgå att det krävs tillstånd för sådan utevistelse och att det tillståndet kan förenas med sådana villkor som behövs. Därutöver ska det i lag anges att ett tillstånd att vistas utanför hemmet får upphävas om det inte längre finns förutsättningar för det, eller om barnet eller den unge inte följer de villkor som meddelats. Regleringarna är avsedda att kodifiera den tillämpning av bestämmelsen som redan i dag gäller inom SiS.

Det föreslås därtill klargöras att Polismyndigheten ska lämna hjälp för att på begäran av SiS efterforska och hämta den som vårdas på ett särskilt ungdomshem, om barnet eller den unge inte följt de villkor som meddelats för en utevistelse.

Det föreslås att det också ska införas en ny möjlighet att använda elektroniska hjälpmedel för att kontrollera de villkor som ställts om var barnet eller den unge ska befinna sig under vistelsen utanför hemmet. Elektronisk övervakning1 bör i första hand komma i fråga för de barn och unga som, utan möjligheten till övervakning, inte hade tillåtits att vistas utanför hemmet på egen hand. Kontroll med elektroniska hjälpmedel ska dock endast få ske om det behövs med hänsyn till risken för att barnet eller den unge begår brott eller undandrar sig vården i samband med utevistelsen. Möjligheten att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet, även utan personals närvaro, bedöms kunna vara mycket betydelsefull för barnets eller den unges vård och behandling samt anpassning i samhället. Den elektro-

1 Dvs. att med teknisk utrustning, exempelvis en fotboja, samt med hjälp av positionsuppgifter kontrollera var barnet eller den unge befinner sig under vistelsen utanför det särskilda ungdomshemmet.

Sammanfattning Ds 2024:26

niska övervakningen kan därmed medföra positiva konsekvenser för barnet eller den unge.

Proportionalitetsbestämmelsen i LVU ska vara tillämplig när det gäller beslut om villkor eller kontroll med elektroniska hjälpmedel.

Den som avtjänar sluten ungdomsvård ska under vissa förutsättningar kunna övervakas med elektroniska hjälpmedel på det särskilda ungdomshemmets område

Det föreslås att det ska införas en möjlighet att med elektroniska hjälpmedel kunna kontrollera att de som avtjänar sluten ungdomsvård inte befinner sig utanför det särskilda ungdomshemmets område utan tillstånd.2

Elektronisk övervakning ska dock endast vara möjlig om vissa risker finns samt om beslut om sådan övervakning medför att barnet eller den unge placeras på ett särskilt ungdomshem med mindre ingripande övervakning och kontroll i övrigt än vad som annars hade gällt (ett särskilt ungdomshem med lägre säkerhetsnivå).

Proportionalitetsbestämmelsen i LSU ska vara tillämplig när det gäller beslut om elektronisk övervakning.

Möjligheten till elektronisk övervakning bedöms kunna förbättra förutsättningarna för att vidta frigivningsförberedande åtgärder samt för att lämna insatser som syftar till att anpassa barnet eller den unge i samhället och till ett framtida liv i frihet.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Möjligheten att genomföra kroppsvisitation på särskilda ungdomshem ska utökas, men regelverket för ytlig kroppsbesiktning bör inte förändras

Det föreslås att det ska införas en ny reglering som medför att kroppsvisitation på särskilda ungdomshem i vissa fall ska få ske om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Sådan kroppsvisitation ska kunna genomföras avseende de barn och unga som vårdas med stöd av 3 § LVU på en låsbar enhet och de barn och unga som avtjänar sluten

2 Med hemmets område avses det område som tillhör det särskilda ungdomshemmet, både byggnader och platser utomhus, och som barn och unga tillåts att vistas inom utan beslut enligt 18 § LSU.

Ds 2024:26 Sammanfattning

ungdomsvård. Den utökade möjligheten till kroppsvisitation bedöms förbättra förutsättningarna för att hålla de särskilda ungdomshemmen fria från vapen och andra farliga föremål. Den kan därmed bidra till ökad trygghet och säkerhet på hemmen.

För att undersökningsåtgärden ska få vidtas krävs inte någon misstanke om att otillåten egendom ska påträffas hos barnet eller den unge. Det rör sig dock endast om sådan kroppsvisitation som syftar till att eftersöka vapen och andra farliga föremål, och den utökade visitationsformen bör därför normalt inte behöva gå längre än att personal känner utanpå kläderna för att kontrollera vad den unge bär på sig. Med ”andra farliga föremål” avses sådana föremål som är ägnade att användas för att orsaka personskada, och det kan t.ex. röra sig om rakblad eller manipulerade föremål i form av vässade tandborstar, glasbitar eller trasiga cd-skivor. Under förutsättning att kroppsvisitationen är nödvändig av säkerhetsskäl, ska den kunna genomföras rutinmässigt.

Proportionalitetsbestämmelserna i LVU och LSU ska vara tillämpliga när det gäller den utökade möjligheten till beslut om kroppsvisitation.

Möjligheten att genomföra ytlig kroppsbesiktning på särskilda ungdomshem bör inte utökas. Nuvarande utformning av den särskilda befogenheten är tillräcklig för att tillgodose de behov som finns och lagstiftningen bör i detta avseende därför inte förändras.

Det ska dock uttryckligen i lag anges att genomförandet av en kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning på särskilda ungdomshem inte får vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. Det är fråga om en hänsynsbestämmelse som utgör ett komplement till proportionalitetsbestämmelserna. Det tydliggörs alltså att genomförandet av en kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning ska anpassas efter behovet av åtgärden. Syftet med detta är att åtgärden bör genomföras på ett sätt som i största möjliga utsträckning begränsar integritetsintrånget för den som är föremål för den.

Möjligheten att genomföra kroppsvisitation på LVM-hem ska utökas, men regelverket för ytlig kroppsbesiktning bör inte förändras

Möjligheten att genomföra kroppsvisitation avseende intagna under vistelsen på ett LVM-hem föreslås utökas. Den utökade möjligheten till kroppsvisitation bedöms förbättra förutsättningarna för att hålla

Sammanfattning Ds 2024:26

LVM-hemmen fria från otillåtna föremål, t.ex. alkohol, narkotika och farliga föremål. Den kan därmed bidra till ökad trygghet och säkerhet på hemmen.

Kroppsvisitation ska, enligt utredningens förslag, få genomföras om det är nödvändigt. Detta motsvarar förutsättningarna inom t.ex. den psykiatriska tvångsvården (se 23 § lagen [1991:1128] om psykiatrisk tvångsvård). Det ska alltså inte längre finnas något krav på misstanke om att den intagne innehar otillåten egendom för att kroppsvisitation ska få genomföras. Det måste däremot ändå alltid finnas en anledning till kroppsvisitationen. Under förutsättning att kroppsvisitationen är nödvändig, ska den kunna genomföras rutinmässigt.

Proportionalitetsbestämmelsen i LVM ska vara tillämplig när det gäller den utökade möjligheten till beslut om kroppsvisitation.

Möjligheten att genomföra ytlig kroppsbesiktning på LVM-hem bör inte utökas. Nuvarande utformning av den särskilda befogenheten är tillräcklig för att tillgodose de behov som finns och lagstiftningen bör i detta avseende därför inte förändras.

Det ska dock uttryckligen i lag anges att genomförandet av en kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning på LVM-hem inte får vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. Det är fråga om en hänsynsbestämmelse som utgör ett komplement till proportionalitetsbestämmelsen. Det tydliggörs alltså att genomförandet av en kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning ska anpassas efter behovet av åtgärden. Syftet med detta är att åtgärden bör genomföras på ett sätt som i största möjliga utsträckning begränsar integritetsintrånget för den som är föremål för den.

Det ska införas en möjlighet att genomföra kroppsvisitation utanför de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen

Enligt nuvarande lagstiftning kan SiS enbart genomföra kroppsvisitation inom de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Det föreslås att det ska införas möjlighet att också vidta en sådan åtgärd i samband med en transport som genomförs utanför hemmen. Införandet av en möjlighet till kroppsvisitation utanför de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen bedöms förbättra förutsättningarna för att upprätthålla ordningen och säkerheten under en

Ds 2024:26 Sammanfattning

transport. Den kan därmed bidra till ökad trygghet och säkerhet för barn, unga, intagna och personal under transporter.

Kroppsvisitation i nu aktuellt avseende ska få genomföras för kontroll av att barn, unga och intagna som vårdas med stöd av 3 § LVU eller LVM, eller som avtjänar sluten ungdomsvård, inte bär på sig något som kan äventyra ordningen eller säkerheten under transporten. Om sådan egendom påträffas, ska den omhändertas av SiS.

Vidare ska det direkt i lag klargöras att en kroppsvisitation i samband med en transport inte ska få genomföras på ett sådant sätt att kontrollen väcker onödig uppmärksamhet.

Proportionalitetsbestämmelserna i LVU, LSU och LVM ska vara tillämpliga när det gäller kroppsvisitation i samband med en transport.

Rumsvisitation

Möjligheten att genomföra rumsvisitation på särskilda ungdomshem och LVM-hem ska utökas

Det föreslås att möjligheten att genomföra rumsvisitation, dvs. undersökning av bostadsrum och andra slutna förvaringsställen, på särskilda ungdomshem och LVM-hem utökas. Den utökade möjligheten till rumsvisitation bedöms förbättra förutsättningarna för att hålla de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen fria från otillåtna föremål, t.ex. narkotika och farliga föremål. De kan därmed bidra till ökad trygghet och säkerhet på hemmen.

Rumsvisitation ska kunna genomföras rutinmässigt. Det ska dock även fortsättningsvis krävas en anledning till eftersökandet av otillåtna föremål genom rumsvisitation, men skälen behöver inte vara direkt kopplade till omständigheter som kan hänföras till den som är föremål för åtgärden. Omfattningen av de rutinmässiga visitationerna bör emellertid anpassas efter de förutsättningar som gäller på det aktuella hemmet eller avdelningen. Omständigheter som kan påverka hur ofta åtgärden används kan exempelvis vara det enskilda hemmets säkerhetsnivå samt vilka andra undersökningsåtgärder som används där. En grundläggande utgångspunkt är att rumsvisitation, när det gäller t.ex. frekvens, inte får ges sådana for-

Sammanfattning Ds 2024:26

mer att barn, unga och intagna utsätts för åtgärden i oproportionerlig omfattning.

Proportionalitetsbestämmelserna i LVU, LSU och LVM ska vara tillämpliga när det gäller den utökade möjligheten till rumsvisitation.

Allmän inpasseringskontroll

Det ska införas en möjlighet till allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå

Det föreslås att det ska införas en möjlighet att besluta om allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå, dvs. nuvarande säkerhetsnivå 1 och 2. Införandet av en möjlighet att besluta om allmän inpasseringskontroll bedöms förbättra förutsättningarna för att hålla de särskilda ungdomshemmen fria från otillåtna föremål, t.ex. farliga föremål. De kan därmed bidra till ökad trygghet och säkerhet på hemmen.

Ett beslut om allmän inpasseringskontroll ska kunna avse ett särskilt ungdomshem, eller en specifik avdelning på ett sådant hem. En förutsättning för åtgärden är att den ska vara nödvändig för att säkerheten på hemmet eller avdelningen ska kunna upprätthållas.

En allmän inpasseringskontroll ska omfatta samtliga som passerar in på ett särskilt ungdomshem, eller på den specifika avdelningen, där beslut om sådan kontroll har fattats. Det rör sig därmed om besökare till ungdomar, personal vid SiS samt alla andra personer som kan vistas där, t.ex. deltagare i olika frivilligorganisationer, hantverkare, sjukvårdspersonal, olika myndighetspersoner och advokater. Kontrollen ska dock inte avse de barn och unga som vårdas eller verkställer straff på det särskilda ungdomshemmet, eller de som ska tas in för vård eller straffverkställighet på hemmet. Avseende dessa gäller i stället andra kontrollmöjligheter.

Ett beslut om allmän inpasseringskontroll ska få gälla i högst sex månader, men behovet av åtgärden bör prövas löpande. Om de säkerhetsmässiga förhållandena inte har förbättrats kan ett nytt beslut om allmän inpasseringskontroll fattas i anslutning till att ett tidigare beslut upphör att gälla.

Allmän inpasseringskontroll innebär att kroppsvisitation genomförs avseende de som passerar in på det särskilda ungdomshemmet. Syftet ska vara att söka efter föremål som inte får innehas på hem-

Ds 2024:26 Sammanfattning

met. Sådan kroppsvisitation ska ske genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på annat sätt. Den tekniska kontrollen har således företräde framför andra undersökningsmetoder som innefattas i begreppet ”kroppsvisitation”.

Om ett otillåtet föremål påträffas i samband med kontrollen, och den kontrollerade vägrar att lämna ifrån sig föremålet får inpassering nekas.

Skriftliga meddelanden som påträffas i samband med allmän inpasseringskontroll ska inte få läsas, och genomförandet av en kroppsvisitation får inte heller vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. Den som kontrolleras ska även visas all den hänsyn som omständigheterna medger.

I det fall en kroppsvisitation ska genomföras på annat sätt än med en metalldetektor eller annan liknande anordning och visitationen är av mera väsentlig omfattning samt dessutom avser annat än föremål som den visiterade bär med sig, exempelvis en väska, gäller vissa särskilda krav. Kroppsvisitationen ska då genomföras i ett avskilt utrymme, om möjligt i vittnes närvaro och får enbart utföras och bevittnas av en person som är av samma kön som den som visiteras.

Proportionalitetsbestämmelserna i LVU och LSU ska vara tillämpliga när det gäller användningen av allmän inpasseringskontroll.

Det bör inte införas en möjlighet till allmän inpasseringskontroll på LVM-hem

Det bör inte införas en möjlighet att besluta om allmän inpasseringskontroll på LVM-hem. Allmän inpasseringskontroll kan för närvarande inte betraktas som en åtgärd som är anpassad för de behov och förutsättningar som gäller för verksamheten på sådana hem.

Eftersom utredningsuppdraget har omfattat att oavsett ställningstagande lämna nödvändiga författningsförslag har ett förslag om allmän inpasseringskontroll på LVM-hem emellertid tagits fram. Det motsvarar i stort förslaget om sådan kontroll på särskilda ungdomshem. Det föreslås dock att ett beslut om allmän inpasseringskontroll på LVM-hem endast ska få gälla i högst tre månader.

Sammanfattning Ds 2024:26

Övriga frågor

Utredningen har lämnat vissa övriga förslag, som inte direkt kan hänföras till någon av de frågor som har redovisats ovan.

Införande av vissa säkerhetsrekvisit

Det föreslås att det ska införas ett säkerhetsrekvisit i vissa bestämmelser i LVU och LVM. Det rör sig om de regleringar som avser innehav av otillåten egendom på särskilda ungdomshem och LVMhem, säkerhetskontroll samt övervakning och kontroll av brev och försändelser. Dessutom ska ett säkerhetsrekvisit införas i de bestämmelser i LVU och LVM som anger att vissa särskilda befogenheter kan användas avseende de barn, unga och intagna som vårdas på särskilda ungdomshem och LVM-hem med stöd av 2 § LVU eller i frivilliga former.

Införandet av sådana säkerhetsrekvisit bedöms bidra till enhetlighet i lagstiftningen, och de bedöms även underlätta för SiS i myndighetens fortsatta arbete med säkerhetsfrågor på de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen.

Ett förtydligande tillägg i lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård

Det bedöms inte finnas skäl för att upprätthålla den nuvarande språkliga skillnaden mellan proportionalitetsbestämmelserna i LSU respektive LVU och LVM. Det är centralt för principen om proportionalitet att mindre ingripande åtgärder har företräde, och i proportionalitetsbestämmelsen i 18 b § LSU ska därför uttryckligen anges att mindre ingripande åtgärder ska användas om de är tillräckliga.

En underrättelseskyldighet för Statens institutionsstyrelse avseende beslut om tvångsåtgärder

Det föreslås att det ska införas en skyldighet för SiS att underrätta Inspektionen för vård och omsorg (IVO) om vissa beslut om myndighetens särskilda befogenheter. En sådan underrättelseskyldighet liknar vad som gäller för tvångsåtgärder som används inom den

Ds 2024:26 Sammanfattning

psykiatriska tvångsvården. Det har också tidigare lämnats lagförslag om en skyldighet av ifrågavarande slag (se SOU 2015:71). Underrättelseskyldigheten ska gälla användningen av vissa särskilt utpekade särskilda befogenheter, och IVO bör genom myndighetsföreskrifter tydliggöra de närmare formerna för hur SiS ska fullgöra skyldigheten.

Införandet av en underrättelseskyldighet för SiS bedöms kunna bidra till en effektiv tillsyn av myndigheten. Sådan tillsyn är av central betydelse för rättssäkerheten för barn, unga och intagna på särskilda ungdomshem och LVM-hem. Underrättelseskyldigheten bedöms därmed också kunna motverka eller i vart fall begränsa risker för att barn, unga och intagna tar skada av användningen av tvångsåtgärder inom SiS.

Verkställighetsföreskrifter för Statens institutionsstyrelse

SiS ska bemyndigas att meddela föreskrifter om verkställigheten av 18 a–18 c §§ LSU samt av 31–36 a §§ LVM. Sådana föreskrifter bedöms kunna bidra till att bestämmelserna om myndighetens särskilda befogenheter tillämpas på ett ändamålsenligt, enhetligt och rättssäkert sätt.

Särskilt om personuppgiftsbehandling och dataskydd

Vissa dataskyddsregleringar ska införas

Det gällande dataskyddsregelverket bedöms ge rättslig grund och rättsligt stöd för den personuppgiftsbehandling som förslagen i promemorian medför.

Ett införande av ytterligare regleringar om dataskyddsåtgärder bedöms dock bidra till att minska det integritetsintrång som elektronisk övervakning medför för de barn och unga som kan omfattas av sådana åtgärder. Det föreslås därför att det ska införas särskilda regleringar som innebär att SiS, vid elektronisk övervakning i samband med en utevistelse enligt LVU samt inom det särskilda ungdomshemmets område enligt LSU, endast ska få behandla de personuppgifter som är nödvändiga för att uppnå ändamålet med övervakningsåtgärden. Sådana uppgifter om barnet eller den unge som tas fram

Sammanfattning Ds 2024:26

vid elektronisk övervakning ska endast få bevaras i högst två månader. När uppgifterna inte längre får bevaras, ska de omedelbart raderas.

Statens institutionsstyrelse bör vidta åtgärder för att motverka eller begränsa risker för skadeverkningar

Det bedöms att de förslag som lämnas i promemorian och även genom andra utredningar, de lagstiftningsåtgärder som nyligen har genomförts samt vissa andra omständigheter i övrigt kan medföra relativt betydande förändringar i förhållandena för många av de barn, unga och intagna som vårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård inom SiS. Det bedöms därför också finnas ett behov av att SiS överväger vilka åtgärder som ska vidtas för att – tvångsåtgärder på särskilda ungdomshem och LVM-hem genom-

förs på ett sätt som motverkar eller begränsar riskerna för skada eller olägenheter för den som omfattas av åtgärden, samt för att – andra lämpliga åtgärder kan användas för att motverka eller be-

gränsa riskerna för att barnet, den unge eller den intagne tar skada av användningen av myndighetens särskilda befogenheter.

En skyldighet att överväga och vidta sådana åtgärder som anges ovan bedöms följa redan av nu gällande lagstiftning, och något behov av ytterligare lagstiftningsåtgärder finns därför inte.

Förslagen är förenliga med de grundläggande fri- och rättigheterna

De förslag som lämnas i promemorian bedöms överensstämma med de krav som uppställs i regeringsformen, Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Förslagen bedöms även överensstämma med Sveriges åtaganden i övrigt när det gäller mänskliga rättigheter. De är därmed både proportionerliga och förenliga med skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna samt barns rättigheter. Detta gäller även med beaktande av förslagens sammantagna effekt samt med hänsyn

Ds 2024:26 Sammanfattning

till de särskilda rekommendationer som har lämnats bl.a. av Förenta nationernas kommitté för barnets rättigheter och Förenta nationernas kommitté mot tortyr.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Föreslagna författningsändringar ska träda i kraft den 1 januari 2026. Det finns inte något behov av övergångsbestämmelser i anslutning till regleringarna.

Förslagens konsekvenser

Förslagen medför ekonomiska konsekvenser för SiS. De kostnader som uppkommer till följd av förslagen bedöms inte rymmas inom myndighetens befintliga anslag.

Förslagen medför också vissa ekonomiska konsekvenser för de allmänna förvaltningsdomstolarna, Polismyndigheten och anslaget ”Rättsliga biträden m.m.”. Dessa kostnader bedöms dock rymmas inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslagen bedöms inte föranleda någon sådan kostnad för kommunerna att finansiering behöver ske.

Förslagen bedöms medföra övervägande positiva konsekvenser för barn, unga och intagna, och kan bidra till en ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem och LVM-hem. Förslagen kan minska riskerna för hot och våld, och är därmed ägnade att skydda barn, unga och intagna. Förslagen bedöms dessutom kunna bidra till att skydda de barn och unga som vårdas enligt 3 § LVU eller avtjänar sluten ungdomsvård från sådana risker som kan uppkomma i samband med avvikningar eller fritagningar från pågående vård eller straffverkställighet.

Förslagen bedöms medföra positiva konsekvenser för den verksamhet som bedrivs på SiS särskilda ungdomshem och LVM-hem. Detta gäller särskilt möjligheten att upprätthålla en trygg och säker vård- och arbetsmiljö. Förslagen bedöms därmed ge goda förutsättningar för att SiS ska kunna utföra sitt grundläggande uppdrag. De förslag som har lämnats i promemorian angående elektronisk övervakning bedöms dock medföra ett visst behov av förberedande arbete för SiS.

Sammanfattning Ds 2024:26

Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser i övrigt.

Behovet av en uppföljning av lagstiftningen

Det finns ett behov av en uppföljning av den lagstiftning som föranleds av förslagen i promemorian. En sådan uppföljning bör också omfatta de kumulativa effekterna av samtliga de lagstiftningsåtgärder som har vidtagits när det gäller SiS särskilda befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem.

1. Författningsförslag

1.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §2

En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. vid åtgärder som endast avser måls beredande,

2. vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt,

3. vid beslut som endast avser rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, och

4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare, får utföras av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän förvaltningsdomstol, en allmän domstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av

1. mål av enkel beskaffenhet,

1 Lagen omtryckt 1981:1323. 2 Senaste lydelse 2024:82.

Författningsförslag Ds 2024:26

2. mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om en uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller någon annan skatteförfattning,

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 och 6 a §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård vid en låsbar enhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 15 d § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om tillfälligt utreseförbud enligt 31 d § samma lag, mål om omedelbar insats enligt 4 kap. 1 § lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet enligt 34 a § samma lag, mål om avskildhet enligt 34 b § samma lag, mål om vård vid en låsbar enhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om vård i enskildhet enligt 14 a § samma lag, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 och 6 a §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård på en låsbar enhet enligt 15 b § första stycket samma lag, mål om avskildhet i

anslutning till dygnsvilan enligt 15 b § fjärde stycket samma lag,

mål om avskildhet enligt 15 c §

första stycket samma lag, mål om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl enligt 15 c § tredje stycket samma lag, mål om vård i

enskildhet enligt 15 d § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om tillfälligt utreseförbud enligt 31 d § samma lag, mål om omedelbar insats enligt 4 kap. 1 § lagen (2024:79) om placering av barn i skyddat boende, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet enligt 34 a § samma lag, mål om avskildhet enligt 34 b § samma lag, mål om avskildhet av

ordnings- och säkerhetsskäl enligt 34 c § samma lag, mål om vård på

en låsbar enhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av

Ds 2024:26 Författningsförslag

enligt 18 § första stycket 3-5 och 9 när det gäller de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt strafftidslagen (2018:1251), mål enligt fängelselagen (2010:610) och mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

sluten ungdomsvård, mål om vård i enskildhet enligt 14 a § samma lag, mål om avskildhet i

anslutning till dygnsvilan enligt 14 b § samma lag, mål om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl enligt 14 c § samma lag, mål om avskildhet enligt 17

§ samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3-5 och 9 när det gäller de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt strafftidslagen (2018:1251), mål enligt fängelselagen (2010:610) och mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål om preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,

5. mål enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,

6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte

Författningsförslag Ds 2024:26

överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken,

7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt, och

8. mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen (2023:704) om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

Ds 2024:26 Författningsförslag

1.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

dels att 31, 32, 32 b, 32 c, 33, 35, 36 b och 44 §§ ska ha följande

lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 32 d, 32 e och 34 c §§,

av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 §1

Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem får inte inneha alkoholhaltiga drycker, narkotika, flyktiga lösningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor eller injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika. Han eller hon får inte heller inneha något annat som kan vara till men för vården eller ordningen vid hemmet. Om sådan egendom påträffas, skall den omhändertas.

Den som vårdas enligt denna lag på ett LVM-hem får inte inneha alkoholhaltiga drycker, narkotika, flyktiga lösningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor eller injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika. Han eller hon får inte heller inneha något annat som kan vara till skada för vården, eller äventyra ordningen

eller säkerheten på hemmet. Om

sådan egendom påträffas, ska den omhändertas.

1 Senaste lydelse 2005:467.

Författningsförslag Ds 2024:26

32 §2

Om det behövs, får den som

vårdas enligt denna lag kroppsvisiteras

eller ytligt

kroppsbesiktigas, vid ankomsten

till LVM-hemmet, för kontroll av att denne inte bär på sig något som han eller hon enligt 31 § inte får inneha. Detsamma gäller om

det under vistelsen i hemmet uppkommer misstanke att sådan egendom ska påträffas hos honom eller henne.

Den som vårdas enligt denna lag får, om det behövs, kroppsvisiteras vid ankomsten till LVM-hemmet för kontroll av att denne inte bär på sig något som han eller hon enligt 31 § inte får inneha. Sådan kroppsvisitat-

ion får också genomföras om det är nödvändigt under vistelsen på

hemmet.

Den som vårdas på ett LVMhem enligt denna lag får, om det behövs, också kroppsvisiteras i samband med en transport som genomförs utanför LVM-hemmet för kontroll av att han eller hon inte bär på sig något som kan äventyra ordningen eller säkerheten under transporten. Om sådan egendom påträffas, ska den omhändertas.

Om det behövs, får den som vårdas enligt denna lag ytligt kroppsbesiktigas vid ankomsten till LVM-hemmet för kontroll av att denne inte bär på sig något som han eller hon enligt 31 § inte får inneha. Detsamma gäller om det under vistelsen på hemmet uppkommer misstanke om att sådan egendom ska påträffas hos honom eller henne.

En kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning ska genomföras i närvaro av ett vittne om inte den intagne avstår från den rätten.

2 Senaste lydelse 2018:651.

Ds 2024:26 Författningsförslag

All den hänsyn som omständigheterna medger ska

iakttas vid kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.

Genomförandet av en kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning får inte vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. Den som kontrolleras ska även visas all den

hänsyn som omständigheterna medger.

Kroppsvisitation i samband med en transport får inte heller genomföras på ett sådant sätt att kontrollen väcker onödig uppmärksamhet.

32 b §3

Om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen vid hemmet, får den intagnes bostadsrum och andra slutna förvaringsställen som den intagne disponerar undersökas (rumsvisitation). En

rumsvisitation får endast utföras för att söka efter föremål som den intagne enligt 31 § inte får inneha.

Bostadsrum och andra slutna förvaringsställen som intagna disponerar får undersökas vid behov och i den utsträckning det är nödvändigt för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen eller säkerheten på LVMhemmet (rumsvisitation). En

rumsvisitation får endast utföras för att söka efter föremål som den intagne enligt 31 § inte får inneha.

En rumsvisitation ska genomföras i närvaro av ett vittne. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas.

32 c §4

Om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen vid hemmet, får säkerhetskontroll genomföras med metalldetektor eller annan liknande anordning på de LVM-

Om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen eller säkerheten

på hemmet, får säkerhets-

kontroll genomföras med metalldetektor eller annan

3 Senaste lydelse 2018:651. 4 Senaste lydelse 2018:651.

Författningsförslag Ds 2024:26

hem som Statens institutionsstyrelse bestämmer. Det ska för varje LVM-hem anges i vilka situationer kontroller får genomföras på intagna som vårdas enligt denna lag. Sådan kontroll får bara genomföras för att söka efter föremål som den intagne enligt 31 § inte får inneha.

liknande anordning på de LVMhem som Statens institutionsstyrelse bestämmer. Det ska för varje LVM-hem anges i vilka situationer kontroller får genomföras på intagna som vårdas enligt denna lag. Sådan kontroll får bara genomföras för att söka efter föremål som den intagne enligt 31 § inte får inneha.

32 d §

För att söka efter föremål som inte får innehas enligt 31 § får Statens institutionsstyrelse, om det är nödvändigt för att säkerheten ska kunna upprätthållas på ett LVM-hem, eller en avdelning på ett sådant hem, besluta att alla personer som passerar in på hemmet, eller avdelningen, ska kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll). Kontrollen får inte avse de som är intagna eller de personer som ska tas in på LVMhemmet.

Ett beslut om allmän inpasseringskontroll får gälla i högst tre månader.

32 e §

Kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll enligt 32 d § ska ske genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på annat sätt. Skriftliga med-

Ds 2024:26 Författningsförslag

delanden som påträffas i samband med kontrollen får inte läsas.

Genomförandet av en kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll får inte vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. Den som kontrolleras ska även visas all den hänsyn som omständigheterna medger.

En kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll ska genomföras i ett avskilt utrymme, om möjligt i vittnes närvaro och får enbart utföras och bevittnas av en person som är av samma kön som den som visiteras om den

1. ska utföras på annat sätt än med en metalldetektor eller annan liknande anordning,

2. är av mera väsentlig omfattning, och

3. avser annat än föremål som den visiterade har med sig.

33 §5

Bestämmelserna i 31, 32, 32 b och 32 c §§ ska gälla för alla som vårdas i ett LVM-hem, om det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätthålla ordningen vid hemmet och regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens institutionsstyrelse medger det.

Bestämmelserna i 31 §, 32 §

första och tredje–femte styckena,

32 b och 32 c §§ ska gälla för alla som vårdas på ett LVM-hem, om det är nödvändigt för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen eller säkerheten

på hemmet och regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande, Statens institutionsstyrelse medger det.

5 Senaste lydelse 2018:651.

Författningsförslag Ds 2024:26

34 c §

Om det med hänsyn till fara för liv, hälsa eller allvarlig skada på egendom är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten på LVM-hemmet får de som vårdas på en låsbar enhet enligt 34 § andra stycket tillfälligt hållas avskilda från varandra. Sådan avskildhet får inte pågå under längre tid än tre timmar i följd och ska upphöra när det inte längre finns förutsättningar för den. Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl ska genomföras i den intagnes bostadsrum eller annat lämpligt utrymme.

Om det under pågående avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl finns ett särskilt behov av det, ska den som omfattas av åtgärden stå under fortlöpande uppsikt av personal.

35 §

Försändelser till den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem för särskilt noggrann tillsyn får kontrolleras, om det behövs med hänsyn till ordningen vid hemmet eller till den intagnes särskilda förhållanden. Om en ankommande försändelse innehåller egendom som inte får innehas enligt 31 §, får egendomen omhändertas.

Försändelser till den som vårdas enligt denna lag på ett LVM-hem för särskilt noggrann tillsyn får kontrolleras, om det behövs med hänsyn till ordningen eller säkerheten på hemmet eller till den intagnes särskilda förhållanden. Om en ankommande försändelse innehåller egendom som inte får innehas enligt 31 §, får egendomen omhändertas.

Ds 2024:26 Författningsförslag

36 b §6

I 25, 27, 32 c, 33 och 36 §§ finns bestämmelser om att beslut fattas av Statens institutionsstyrelse. Härutöver fattas beslut enligt 31-32 b och 33 a-35 §§ av Statens institutionsstyrelse.

I 25, 27, 32 c, 32 d, 33 och 36 §§ finns bestämmelser om att beslut fattas av Statens institutionsstyrelse. Härutöver fattas beslut enligt 31-32 b och 33 a-35 §§ av Statens institutionsstyrelse.

Beslut om överflyttning enligt 25 § tredje stycket får förordnas att gälla omedelbart, om det behövs från vårdsynpunkt. Andra beslut av Statens institutionsstyrelse gäller omedelbart om inte något annat förordnas.

44 §7

Beslut av Statens institutionsstyrelse enligt denna lag får överklagas av den enskilde till allmän förvaltningsdomstol, om beslutet

1. gäller överflyttning eller avslag på begäran om utskrivning enligt 25 §,

2. gäller kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning enligt 32 §,

3. gäller rumsvisitation enligt 32 b §,

2. innebär inskränkningar i

särskilt fall av rätten för den som vistas i hemmet att enligt 33 a § använda elektroniska kommunikationstjänster eller ta emot besök,

4. innebär inskränkningar i

särskilt fall av rätten för den som vistas i hemmet att enligt 33 a § använda elektroniska kommunikationstjänster eller ta emot besök,

3. gäller vård i enskildhet

enligt 34 a § eller avskildhet enligt 34 b §, eller

5. gäller vård i enskildhet

enligt 34 a §, avskildhet enligt 34 b § eller avskildhet av

ordnings- och säkerhetsskäl enligt 34 c §, eller

4. gäller förstörande eller

försäljning av egendom enligt 36 §.

6. gäller förstörande eller

försäljning av egendom enligt 36 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

6 Senaste lydelse 2018:651. 7 Senaste lydelse 2018:651.

Författningsförslag Ds 2024:26

Andra beslut enligt denna lag av Statens institutionsstyrelse får inte överklagas.

Beslut om läkarundersökning enligt 9 § eller 11 § tredje stycket får inte överklagas.

Beslut om omhändertagande enligt 13 § första eller andra stycket får inte överklagas. Överklagande av rättens beslut om omhändertagande enligt 13 § tredje stycket är inte inskränkt till viss tid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

Ds 2024:26 Författningsförslag

1.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

dels att 15 a, 15 c, 16, 17, 17 b, 17 c, 18, 19, 20 b, 20 c, 42 och 43

§§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 17 d och 17 e §§, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 a §1

Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får, i den utsträckning det är lämpligt, vistas utanför det särskilda ungdomshemmet under en på förhand bestämd tid, dock högst fyra veckor.

Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får, i den utsträckning det är lämpligt, ges

tillstånd att vistas utanför det

särskilda ungdomshemmet under en på förhand bestämd tid, dock högst fyra veckor. Ett

tillstånd att vistas utanför hemmet får förenas med de villkor som behövs för en sådan vistelse.

Elektroniska hjälpmedel får användas för att kontrollera de villkor som ställts om var den unge ska befinna sig under vistelsen utanför hemmet, om det behövs med hänsyn till risken för att den unge begår brott eller undandrar sig vården.

Ett tillstånd att vistas utanför hemmet får upphävas om det inte längre finns förutsättningar för det, eller om den unge inte följer de villkor som meddelats.

Beslut om vistelse utanför hemmet fattas av Statens insti-

Beslut om tillstånd att vistas utanför hemmet, om villkor i

1 Senaste lydelse 2024:259.

Författningsförslag Ds 2024:26

tutionsstyrelse efter samråd med socialnämnden.

samband med sådan vistelse och om elektroniska hjälpmedel för kontroll av villkor fattas av

Statens institutionsstyrelse efter samråd med socialnämnden.

15 c §2

Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får, om det är särskilt påkallat på grund av att den unge uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han eller hon inte kan hållas till ordningen, hållas i avskildhet. Den unge ska då stå under fortlöpande uppsikt av personalen och ha möjlighet att tillkalla personal. Han eller hon får inte hållas i sådan avskildhet längre tid än vad som är oundgängligen nödvändigt och inte i något fall under längre tid än fyra timmar i följd.

Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får hållas i

avskildhet, om det finns ett särskilt behov av det på grund av

att den unge uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han eller hon inte kan hållas till ordningen. Den unge ska under pågående

avskildhet stå under fortlöpande

uppsikt av personalen och ha möjlighet att tillkalla personal. Han eller hon får inte hållas i sådan avskildhet längre tid än vad som är absolut nödvändigt och inte i något fall under längre tid än fyra timmar i följd.

En läkare eller sjuksköterska ska skyndsamt yttra sig om varje åtgärd som vidtas enligt första stycket. Om läkaren eller sjuksköterskan begär det, ska åtgärden genast avbrytas.

Om det med hänsyn till fara för liv, hälsa eller allvarlig skada på egendom är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet får de som vårdas på en låsbar enhet enligt 15 § b tillfälligt hållas avskilda från varandra. Sådan avskildhet får inte pågå under längre tid än tre timmar i följd och ska upphöra

2 Senaste lydelse 2018:652.

Ds 2024:26 Författningsförslag

när det inte längre finns förutsättningar för den. Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl ska genomföras i den unges bostadsrum eller annat lämpligt utrymme.

Om det under pågående avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl finns ett särskilt behov av det, ska den som omfattas av åtgärden stå under fortlöpande uppsikt av personal.

16 §3

Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får inte inneha narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor eller injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika. Den unge får inte heller inneha något annat som kan vara till men för vården eller ordningen vid hemmet. Om sådan egendom påträffas, skall den omhändertas.

Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får inte inneha narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor eller injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika. Den unge får inte heller inneha något annat som kan vara till skada för vården, eller äventyra ordningen eller

säkerheten på det särskilda ungdomshemmet. Om sådan egen-

dom påträffas, ska den omhändertas.

3 Senaste lydelse 2005:468.

Författningsförslag Ds 2024:26

17 §4

Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får, om det behövs, kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas vid ankomst till hemmet för kontroll av att han eller hon inte bär på sig något som enligt 16 § inte får innehas. Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet uppkommer misstanke att sådan egendom ska påträffas hos honom eller henne.

Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får, om det behövs, kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas vid ankomst till det särskilda ung-

domshemmet för kontroll av att

han eller hon inte bär på sig något som enligt 16 § inte får innehas. Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet uppkommer misstanke om att sådan egendom ska påträffas hos honom eller henne.

För eftersökande av vapen och andra farliga föremål får den som vårdas på en låsbar enhet enligt 15 b § kroppsvisiteras även i andra fall än vad som anges i första stycket, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl.

I samband med en transport som genomförs utanför det särskilda ungdomshemmet får den som omfattas av bestämmelserna i 15 §, om det behövs, kroppsvisiteras för kontroll av att han eller hon inte bär på sig något som kan äventyra ordningen eller säkerheten under transporten. Om sådan egendom påträffas, ska den omhändertas.

En kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning ska genomföras i närvaro av ett vittne om inte den unge avstår från den rätten.

Den unge ska tillfrågas om han eller hon önskar att någon särskild person ur personalen

Den unge ska tillfrågas om han eller hon önskar att någon särskild person ur personalen

4 Senaste lydelse 2018:652.

Ds 2024:26 Författningsförslag

genomför eller närvarar vid

kroppsvisitationen eller den ytliga kroppsbesiktningen. Den unges

önskemål ska så långt det är möjligt tillgodoses.

genomför eller närvarar vid

kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning enligt första och andra styckena. Den unges önskemål

ska så långt det är möjligt tillgodoses.

All den hänsyn som omständigheterna medger ska

iakttas vid kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.

Genomförandet av en kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning får inte vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. Den som kontrolleras ska även visas all den

hänsyn som omständigheterna medger.

Kroppsvisitation i samband med en transport får inte heller genomföras på ett sådant sätt att visitationen väcker onödig uppmärksamhet.

17 b §5

Om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen vid hemmet, får

bostadsrum och andra slutna förvaringsställen som disponeras av någon som omfattas av bestämmelserna i 15 § undersökas (rumsvisitation). En rumsvisitation får endast utföras för att söka efter föremål som den unge inte får inneha enligt 16 §.

Bostadsrum och andra slutna förvaringsställen som disponeras av de unga som omfattas av bestämmelserna i 15 § får undersökas vid behov och i den

utsträckning det är nödvändigt för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet (rumsvisitation).

En rumsvisitation får endast utföras för att söka efter föremål som den unge inte får inneha enligt 16 §.

En rumsvisitation ska genomföras i närvaro av ett vittne. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas.

5 Senaste lydelse 2018:652.

Författningsförslag Ds 2024:26

17 c §6

Om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen vid hemmet, får säkerhetskontroll genomföras med metalldetektor eller annan liknande anordning på de särskilda ungdomshem som Statens institutionsstyrelse bestämmer. Det ska för varje särskilt ungdomshem anges i vilka situationer kontroller får genomföras. Sådan kontroll får bara genomföras på unga som omfattas av bestämmelserna i 15 § för att söka efter föremål som den unge inte får inneha enligt 16 §.

Om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen eller säkerheten

på hemmet, får säkerhets-

kontroll genomföras med metalldetektor eller annan liknande anordning på de särskilda ungdomshem som Statens institutionsstyrelse bestämmer. Det ska för varje särskilt ungdomshem anges i vilka situationer kontroller får genomföras. Sådan kontroll får bara genomföras på unga som omfattas av bestämmelserna i 15 § för att söka efter föremål som den unge inte får inneha enligt 16 §.

17 d §

För att söka efter föremål som inte får innehas enligt 16 § får Statens institutionsstyrelse, om det är nödvändigt för att säkerheten ska kunna upprätthållas på ett särskilt ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå, eller en avdelning på ett sådant hem, besluta att alla personer som passerar in på hemmet, eller avdelningen, ska kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll). Kontrollen får inte avse de som är intagna eller de personer som ska tas in på hemmet.

6 Senaste lydelse 2018:652.

Ds 2024:26 Författningsförslag

Ett beslut om allmän inpasseringskontroll får gälla i högst sex månader.

17 e §

Kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll enligt 17 d § ska ske genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på annat sätt. Skriftliga meddelanden som påträffas i samband med kontrollen får inte läsas.

Genomförandet av en kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll får inte vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. Den som kontrolleras ska även visas all den hänsyn som omständigheterna medger.

En kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll ska genomföras i ett avskilt utrymme, om möjligt i vittnes närvaro och får enbart utföras och bevittnas av en person som är av samma kön som den som visiteras om den

1. ska utföras på annat sätt än med en metalldetektor eller annan liknande anordning,

2. är av mera väsentlig omfattning, och

3. avser annat än föremål som den visiterade har med sig.

Författningsförslag Ds 2024:26

18 §7

Bestämmelserna i 16, 17, 17 b och 17 c §§ ska gälla för alla som vårdas på ett särskilt ungdomshem, om det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätthålla ordningen på hemmet och regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Statens institutionsstyrelse medger det.

Bestämmelserna i 16, 17 §

första och fjärde–sjätte styckena,

17 b och 17 c §§ ska gälla för alla som vårdas på ett särskilt ungdomshem, om det är nödvändigt för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen eller säkerheten på hemmet och regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Statens institutionsstyrelse medger det.

19 §8

Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får underkastas övervakning av sina brev och andra försändelser, om detta behövs med hänsyn till ordningen vid hemmet eller till den unges särskilda förhållanden. För detta ändamål får Statens institutionsstyrelse öppna och ta del av försändelser som kommer till eller sänds från den unge. Om en ankommande försändelse innehåller egendom som den unge inte får inneha enligt 16 §, skall egendomen omhändertas.

Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får underkastas övervakning av sina brev och andra försändelser, om detta behövs med hänsyn till ordningen eller säkerheten på det

särskilda ungdomshemmet eller

till den unges särskilda förhållanden. För detta ändamål får Statens institutionsstyrelse öppna och ta del av försändelser som kommer till eller sänds från den unge. Om en ankommande försändelse innehåller egendom som den unge inte får inneha enligt 16 §, ska egendomen omhändertas.

Brev mellan den unge och en svensk myndighet eller advokat eller hans eller hennes offentliga biträde skall vidarebefordras utan föregående granskning.

Brev mellan den unge och en svensk myndighet eller advokat eller hans eller hennes offentliga biträde ska vidarebefordras utan föregående granskning.

7 Senaste lydelse 2024:259. 8 Senaste lydelse 2005:468.

Ds 2024:26 Författningsförslag

20 b §9

Utöver vad som anges i 15 a, 17 c och 18-20 §§ fattas beslut enligt 15, 15 b-15 d, 15 g, 15 h, 15 j, 15 m, 15 n, 15 p och 16-17 b §§ av Statens institutionsstyrelse.

Utöver vad som anges i 15 a, 17 c, 17 d och 18-20 §§ fattas beslut enligt 15, 15 b-15 d, 15 g, 15 h, 15 j, 15 m, 15 n, 15 p och 16-17 b §§ av Statens institutionsstyrelse.

20 c §10

Den unge ska erbjudas ett uppföljande samtal efter ett verkställt beslut om

1. avskildhet enligt 15 c §,

2. kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning enligt 17 §, eller

3. rumsvisitation enligt 17 b §.

Den unge ska erbjudas ett uppföljande samtal efter ett verkställt beslut om

1. avskildhet enligt 15 c §

första och tredje styckena,

2. kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning enligt 17 §, eller

3. rumsvisitation enligt 17 b §.

Under samtalet ska den unge få information om vad som var anledningen till att tvångsåtgärden behövde tillgripas och ges möjlighet att framföra sin uppfattning om den vidtagna åtgärden.

42 §11

Beslut av Statens institutionsstyrelse enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om beslutet gäller

1. inskränkningar i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster enligt 15 g eller 15 h § eller ta emot besök enligt 15 m eller 15 n §,

2. vård vid en låsbar enhet enligt 15 b §, avskildhet enligt 15 c § eller vård i enskildhet enligt 15 d §,

2. vård på en låsbar enhet enligt 15 b §, avskildhet enligt 15 c § första stycket, avskildhet av

ordnings- och säkerhetsskäl enligt 15 c § tredje stycket eller vård i

enskildhet enligt 15 d §,

3. kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning enligt 17 §,

9 Senaste lydelse 2024:259. 10 Senaste lydelse 2018:652. 11 Senaste lydelse 2024:259.

Författningsförslag Ds 2024:26

4. skyldighet att lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv- eller svettprov enligt 17 a §,

5. rumsvisitation enligt 17 b §,

6. övervakning av brev och andra försändelser enligt 19 §, eller

7. förstörande eller försäljning av egendom enligt 20 §. Överklagande prövas av den förvaltningsrätt som meddelat beslutet om vård.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

43 §12

Polismyndigheten eller, om det gäller en transport av någon som vårdas i ett sådant särskilt hem som avses i 12 §, Kriminalvården ska lämna hjälp för att på begäran av

1. socialnämnden eller nämndens ordförande eller rätten bereda en läkare, som avses i 32 §, tillträde till den unges hem eller för att föra den unge till läkarundersökningen,

2. socialnämnden eller någon ledamot eller tjänsteman som nämnden har förordnat genomföra beslut om vård eller omhändertagande med stöd av denna lag, och

3. Statens institutionsstyrelse efterforska och hämta den som vårdas på ett särskilt ungdomshem på någon grund som anges i 3 §, om den unge har avvikit från hemmet, eller ombesörja någon annan förflyttning av honom eller henne.

Polismyndigheten eller, om det gäller en transport av någon som vårdas i ett sådant särskilt hem som avses i 12 §, Kriminalvården ska lämna hjälp för att på begäran av

1. socialnämnden eller nämndens ordförande eller rätten bereda en läkare, som avses i 32 §, tillträde till den unges hem eller för att föra den unge till läkarundersökningen,

2. socialnämnden eller någon ledamot eller tjänsteman som nämnden har förordnat genomföra beslut om vård eller omhändertagande med stöd av denna lag, och

3. Statens institutionsstyrelse efterforska och hämta den som vårdas på ett särskilt ungdomshem på någon grund som anges i 3 §, om den unge har avvikit från hemmet eller inte

följt de villkor som meddelats för en utevistelse enligt 15 a §, eller

ombesörja någon annan förflyttning av honom eller henne.

12 Senaste lydelse 2024:259.

Ds 2024:26 Författningsförslag

En begäran enligt första stycket får göras endast om

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att de särskilda befogenheter som anges i 10 och 10 a §§polislagen (1984:387) eller, om det gäller en transport som utförs av Kriminalvården, 4 kap. 4 § och 10 § första stycket häkteslagen (2010:611) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl. Andra stycket gäller inte en begäran av rätten och inte heller en begäran av Statens institutionsstyrelse om efterforskning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

Författningsförslag Ds 2024:26

1.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård,

dels att 15, 18 b och 18 c §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 13 a och 14 c §§, av

följande lydelse,

dels att det närmast före 13 a och 14 c §§ ska införas två nya

rubriker av följande lydelse.

Elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område

13 a §

Den dömde får övervakas med elektroniska hjälpmedel inom det särskilda ungdomshemmets område (elektronisk övervakning), om ett beslut om sådan övervakning medför att han eller hon placeras på ett särskilt ungdomshem med mindre ingripande övervakning och kontroll än vad som annars hade gällt enligt 2 § andra stycket. Syftet med övervakningen får endast vara att kontrollera att den dömde inte befinner sig utanför hemmets område utan tillstånd enligt 18 §.

Beslut om elektronisk övervakning får bara fattas om det finns en påtaglig risk för att den dömde avviker från hemmet eller på annat sätt undandrar sig straffets fullgörande. När det inte längre finns förutsättningar för beslutet ska det upphävas.

Ds 2024:26 Författningsförslag

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

14 c §

Om det med hänsyn till fara för liv, hälsa eller allvarlig skada på egendom är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet får de dömda tillfälligt hållas avskilda från varandra. Sådan avskildhet av får inte pågå under längre tid än tre timmar i följd och ska upphöra när det inte längre finns förutsättningar för den. Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl ska genomföras i den dömdes bostadsrum eller annat lämpligt utrymme.

Om det under pågående avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl finns ett särskilt behov av det, ska den som omfattas av åtgärden stå under fortlöpande uppsikt av personal .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §1

Vad som sägs i 16, 17, 17 b, 17 c, 19 och 20 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ska gälla även för den som är föremål för verkställighet av sluten ungdomsvård.

Vad som sägs i 16, 17, 17 b, 17 c, 19 och 20 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ska gälla även för den som är föremål för verkställighet av sluten ungdomsvård. För kroppsvisitation

enligt 17 § andra stycket samma

1 Senaste lydelse 2018:653.

Författningsförslag Ds 2024:26

lag krävs inte att den dömde vistas på en låsbar enhet.

Vid verkställighet av sluten ungdomsvård enligt denna lag gäller även bestämmelserna om allmän inpasseringskontroll i 17 d och 17 e §§ lagen ( 1990:52 ) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

18 b §2

En kontroll- eller tvångsåtgärd enligt denna lag får användas endast om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden.

En kontroll- eller tvångsåtgärd enligt denna lag får användas endast om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om mindre ingripande

åtgärder är tillräckliga, ska de användas.

18 c §

Den dömde ska erbjudas ett uppföljande samtal efter ett verkställt beslut om

1. avskildhet enligt 17 §,

2. kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning enligt 15 §,

eller

3. rumsvisitation enligt 15 §.

Den dömde ska erbjudas ett uppföljande samtal efter ett verkställt beslut om

1. avskildhet av ordnings- och

säkerhetsskäl enligt 14 c §,

2. kroppsvisitation och ytlig

kroppsbesiktning enligt 15 §,

3. rumsvisitation enligt 15 §,

eller

4. avskildhet enligt 17 §,

Under samtalet ska den dömde få information om vad som var anledningen till att tvångsåtgärden behövde tillgripas och ges möjlighet att framföra sin uppfattning om den vidtagna åtgärden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2 Senaste lydelse 2011:735.

Ds 2024:26 Författningsförslag

1.5. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård

Härigenom föreskrivs att 9 och 11 §§ förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §1

Uppgifter om den dömde som tas fram vid elektronisk övervakning enligt 18 § lagen

(1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård får bevaras i

högst tre månader. När uppgifterna inte längre får bevaras, ska de omedelbart förstöras.

Statens institutionsstyrelse får i samband med elektronisk övervakning enligt 13 a och 18 §§ lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård endast behandla de personuppgifter som är nödvändiga för att uppnå ändamålet med åtgärden. Upp-

gifter om den dömde som tas fram vid elektronisk övervakning får bevaras i högst två månader. När uppgifterna inte längre får bevaras, ska de omedelbart raderas.

11 §2

Statens institutionsstyrelse får meddela föreskrifter om verkställigheten av 2 § andra stycket, 9 § första stycket och 13-18 §§ lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Statens institutionsstyrelse får meddela föreskrifter om verkställigheten av 2 § andra stycket, 9 § första stycket och 13-18 c §§ lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2026.

1 Senaste lydelse 2011:854. 2 Senaste lydelse 2024:262.

Författningsförslag Ds 2024:26

1.6. Förslag till förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2001:937)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstförordningen (2001:937),

dels att 3 kap. 18 § och 8 kap. 5 a § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 18 b och 21 §§,

av följande lydelse,

dels att det närmast före 3 kap. 21 § ska införas en ny rubrik av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

18 §1

För den som vårdas på ett särskilt ungdomshem ska det i journalen alltid antecknas den undersökning som vidtas enligt 15 q § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och de beslut som fattas av Statens institutionsstyrelse enligt 11 § första stycket, 15 a– 15 d, 15 f–15 h, 15 j, 15 m, 15 n, 15 p, 16–17 a, 19 och 20 §§ och 43 § 3 samma lag. Även beslut enligt 31–32 a, 33 a–36 §§ och 45 § 4 lagen (1998:870) om vård av missbrukare i vissa fall ska antecknas i journalen.

För den som vårdas på ett särskilt ungdomshem ska det i journalen alltid antecknas den undersökning som vidtas enligt 15 q § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och de beslut som fattas av Statens institutionsstyrelse enligt 11 § första stycket, 15 a– 15 d, 15 f–15 h, 15 j, 15 m, 15 n, 15 p, 16–17 b, 19 och 20 §§ och 43 § 3 samma lag. Även beslut enligt 31–32 b, 33 a–36 §§ och 45 § 4 lagen (1998:870) om vård av missbrukare i vissa fall ska antecknas i journalen.

18 b §

Statens institutionsstyrelse får i samband med elektronisk övervakning enligt 15 a § lagen ( 1990:52 ) med särskilda bestämmelser om vård av unga endast

1 Senaste lydelse 2024:261.

Ds 2024:26 Författningsförslag

behandla de personuppgifter som är nödvändiga för att uppnå ändamålet med åtgärden. Uppgifter om den unge som tas fram vid elektronisk övervakning får bevaras i högst två månader. När uppgifterna inte längre får bevaras, ska de omedelbart raderas.

Underrättelseskyldighet

21 §

Statens institutionsstyrelse ska fortlöpande underrätta Inspektionen för vård och omsorg om beslut som har fattats enligt 15 a – 15 h , 15 j – 15 n , 16 – 17 b , 19 och 20 §§ lagen ( 1990:52 ) med särskilda bestämmelser om vård av unga, 31 – 32 b och 33 a – 36 §§ lagen ( 1988:870 ) om vård av missbrukare i vissa fall samt 13 a , 14 – 16 b , 16 d – 16 f , 16 h och 17 – 18 §§ lagen ( 1998:603 ) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Inspektionen för vård och omsorg får meddela föreskrifter om hur Statens institutionsstyrelses underrättelseskyldighet enligt första stycket ska fullgöras.

8 kap.

5 a §1

Statens institutionsstyrelse får meddela föreskrifter om verkställigheten av 12 § andra och tredje stycket samt 15–20 a och 20 c §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

1 Senaste lydelse 2024:261.

Författningsförslag Ds 2024:26

Statens institutionsstyrelse får även meddela föreskrifter om verkställigheten av 31 – 36 a §§ lagen ( 1988:870 ) om vård av missbrukare i vissa fall.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Utredningens uppdrag och arbete

2.1. Utredningens uppdrag

Vi har haft i uppdrag att utreda och lämna förslag på åtgärder som syftar till att säkerställa en trygg och säker miljö inom Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem och LVM-hem. Uppdraget har justerats vid några tillfällen sedan det först beslutades.

Ett ursprungligt uppdrag angående frågor som endast avsåg verksamheten på särskilda ungdomshem lämnades av Socialdepartementet till en utredare den 31 mars 2022. Genom beslut den 28 juni 2022 utökades det uppdraget till att även avse frågor angående den vård som ges med stöd av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).

Inom ramen för det nyss beskrivna uppdraget skulle barns, ungas och intagnas möjligheter att använda elektroniska kommunikationstjänster samt ta emot besök utredas. Utredaren skulle även ta ställning till om SiS säkerhetsklasser skulle regleras i författning samt om elektronisk övervakning kan få äga rum vid utevistelser med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och inom de särskilda ungdomshemmens områden för de som avtjänar sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU).

De delar av utredningsuppdraget som omfattade frågorna om begränsningar av möjligheterna att använda elektroniska kommunikationstjänster och att ta emot besök, samt författningsreglering av SiS säkerhetsklasser redovisades den 29 juni 2023.3 Förslagen har

3 Se promemorian Utökade befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem (Ds 2023:20).

Utredningens uppdrag och arbete Ds 2024:26

delvis föranlett lagstiftning.4 Någon redovisning i frågorna om elektronisk övervakning lämnades inte.

Den 21 juni 2023 beslutade Socialdepartementet om tillägg till uppdraget och en ny utredare tillsattes. I samband med detta beslutades att det återstående utredningsuppdraget skulle genomföras av nu aktuell utredare och utredningssekreterare. Genom tilläggsuppdraget aktualiserades även frågor om översyn av bestämmelserna om rumsvisitation, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i LVU, LVM och LSU samt om SiS möjlighet att besluta om allmän inpasseringskontroll.

Den 20 november 2023 beslutade Socialdepartementet om ytterligare tillägg till utredningsuppdraget. Uppdraget utökades till att även omfatta frågor om SiS möjlighet att besluta att barn, unga och intagna i särskilda ungdomshem och LVM-hem ska hållas i avskildhet.

Sammanfattningsvis är vårt uppdrag därmed att analysera, överväga och ta ställning till om – det ska införas en möjlighet i LVU, LSU och LVM att på grund

av ordnings- och säkerhetsskäl besluta om att tillfälligt hålla barn, unga och intagna i avskildhet på särskilda ungdomshem och LVM-hem, – det ska införas en möjlighet i LVU, LVM och LSU som innebär

att SiS under vissa förutsättningar kan besluta om att barn, unga och intagna ska hållas i avskildhet i anslutning till dygnsvilan, – elektronisk övervakning ska få användas inom de särskilda

ungdomshemmens områden för de som avtjänar sluten ungdomsvård, och vid vistelse utanför institutionsområdet i vissa fall vid vård med stöd av LVU, – bestämmelserna om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

i LVU, LVM och LSU bör utökas, samt om SiS i vissa fall bör ges möjlighet att genomföra kroppsvisitation utanför de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, – bestämmelserna om rumsvisitation i LVU, LVM och LSU bör

utökas,

4 Se prop. 2023/24:81.

Ds 2024:26 Utredningens uppdrag och arbete

– det ska införas en möjlighet att besluta om allmän inpasserings-

kontroll på särskilda ungdomshem och LVM-hem, samt att – oavsett ställningstaganden i sak lämna nödvändiga författnings-

förslag.

I uppdragsbeskrivningen anges särskilt att vi i analyserna ska beakta skillnaden mellan de hem eller avdelningar där unga avtjänar sluten ungdomsvård och de hem eller avdelningar där unga vårdas med stöd av LVU.

Vidare innefattar uppdraget att analysera och redovisa samtliga frågeställningar med utgångspunkt i skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna i exempelvis regeringsformen, Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). I det sammanhanget har vi att redogöra för avvägningen mellan å ena sidan behovet av skydd och säkerhet, och å andra sidan bl.a. barnets, den unges eller den intagnes rörelsefrihet samt rätt till skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång.

Vi har även uppdragits att lyssna till barn och unga samt att beakta deras synpunkter och åsikter i arbetet med att ta fram förslagen. I den utsträckning det behövs ska vi också samråda med, och inhämta upplysningar, från berörda myndigheter och organisationer. I uppdraget ingår också att särskilt redovisa konsekvenserna av de lämnade förslagen för barn och unga.

Utredningsuppdraget och tilläggsuppdragen finns i bilaga 1–4 till denna promemoria.

2.2. Frågan om avskildhet i anslutning till dygnsvilan har delredovisats

Vi har i april 2024 lämnat en delredovisning angående frågan om det ska införas nya regleringar i LVU, LVM och LSU som ger SiS möjlighet att besluta om att barn, unga och intagna ska hållas i avskildhet i anslutning till dygnsvilan.5 I den promemorian har vi förhållandevis ingående beskrivit bl.a. verksamheten inom SiS, den aktuella lagstift-

5 Se promemorian Avskildhet vid dygnsvilan – en delredovisning angående frågor om Statens

institutionsstyrelses särskilda befogenheter (Ds 2024:7).

Utredningens uppdrag och arbete Ds 2024:26

ningens utformning och vissa andra relevanta omständigheter som avser användningen av tvångsåtgärder på särskilda ungdomshem och LVM-hem. Även om promemorian endast avsåg en av de frågor som omfattas av utredningsuppdraget bedömdes det vara av vikt att det redan vid det tillfället förmedlades en så fullständig bild som möjligt av de förhållanden som påverkade våra överväganden och ställningstaganden. De bakgrundsbeskrivningar som framgår av delpromemorian ligger därför även till grund för det arbete som vi nu har utfört i samband med uppdragets slutredovisning. I avsnitt 3 i denna promemoria finns läsanvisningar samt en kortfattad redogörelse för innehållet i delpromemorian.

Regeringen har i september 2024 beslutat om en lagrådsremiss till följd av våra förslag i delpromemorian.6

2.3. Utredningsarbetet

Vårt utredningsarbete påbörjades i augusti 2023 och har bedrivits på sedvanligt sätt. Utredningen har besökt ett antal av SiS särskilda ungdomshem och LVM-hem.7 Under våra studiebesök har vi även samtalat med personal samt flera av de barn, unga och intagna som har varit placerade där.

Vi har därutöver genomfört en enkätundersökning med barn, unga och intagna som vistas på särskilda ungdomshem och LVMhem.

Dessutom har löpande samråd skett med SiS under arbetets gång. Myndigheten har även i övrigt bistått utredningen med underlag och synpunkter. Vi har även inhämtat upplysningar och haft samrådsmöten med andra myndigheter; Kriminalvården, Inspektionen för vård och omsorg, Barnombudsmannen, Polismyndigheten, Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering.

6 Se lagrådsremissen Avskildhet i anslutning till dygnsvilan – för ökad trygghet och säkerhet på

särskilda ungdomshem.

7 SiS ungdomshem Fagared, SiS ungdomshem Nereby, SiS ungdomshem Brättegården, SiS ungdomshem Ljungbacken, SiS ungdomshem Rebecka, SiS ungdomshem Johannisberg, SiS ungdomshem Tysslinge, SiS ungdomshem Råby, SiS ungdomshem Eknäs samt SiS LVM-hem Lunden och SiS LVM-hem Hornö.

Ds 2024:26 Utredningens uppdrag och arbete

Vi har dessutom haft kontakt med andra utredningar som har i uppdrag att överväga och lämna förslag i frågor som är av intresse för vårt utredningsuppdrag.8

2.4. Definitioner och begrepp

I denna promemoria används begreppet barn för att beskriva en person under 18 års ålder. Detta överensstämmer med begreppsbildningen i bl.a. barnkonventionen.

Tvångsvård med stöd av LVU och sluten ungdomsvård kan även komma i fråga för personer över 18 år. Sådana personer benämns i promemorian genomgående som unga eller ungdomar. De som avtjänar sluten ungdomsvård benämns i vissa fall också som dömda.

När det gäller de missbrukare som är föremål för tvångsvård med stöd av LVM benämns de i denna promemoria företrädesvis som

intagna eller missbrukare. Detta överensstämmer med terminologin

i lagstiftningen.

I vissa fall kan begreppet intagna också användas i syfte att beskriva samtliga de som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård inom SiS. Det framgår i sådana fall av sammanhanget.

I promemorian lämnas källhänvisningar huvudsakligen genom fotnoter. När det i vissa fall hänvisas till uppgifter som har lämnats av SiS avses sådana uppgifter som har lämnats till utredningen t.ex. i samband med samrådsmöten. Någon ytterligare källhänvisning framgår inte i dessa fall.

2.5. Promemorians disposition

Promemorian inleds med en sammanfattning av våra överväganden och förslag. Därefter redovisas utredningens författningsförslag. I detta avsnitt lämnas en översiktlig beskrivning av utredningens uppdrag och arbete.

I avsnitt 3 finns en kortfattad beskrivning av innehållet i vår delpromemoria. Avsnittet innehåller även läsanvisningar för vissa bakgrundsbeskrivningar som ligger till grund för våra nu aktuella överväganden och förslag. Dessutom redovisar vi vissa omständig-

8 S 2022:D, S 2024:01 och S 2024:03.

Utredningens uppdrag och arbete Ds 2024:26

heter och förhållanden som inte tidigare har behandlats i samband med delredovisningen.

I avsnitt 4 beskriver vi kortfattat hur utredningen har angripit frågan om jämförelser mellan den svenska lagstiftningen och lagstiftningen i andra länder.

Av avsnitt 5 framgår våra överväganden och förslag angående tvångsåtgärden avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl.

I avsnitt 6 finns våra överväganden och förslag angående frågorna om elektronisk övervakning.

Av avsnitt 7 framgår överväganden och förslag som avser kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.

I avsnitt 8 finns våra överväganden och förslag angående tvångsåtgärden rumsvisitation.

Av avsnitt 9 framgår våra överväganden och förslag vad avser allmän inpasseringskontroll.

I avsnitt 10 behandlas vissa övriga frågor som inte är direkt kopplade till de specifika frågor som har beskrivits ovan och som omfattas av vårt utredningsuppdrag.

I avsnitt 11 finns en redogörelse angående vikten av att vidta åtgärder för att motverka eller begränsa risker för att barn, unga och intagna på särskilda ungdomshem och LVM-hem tar skada av användningen av SiS särskilda befogenheter.

I avsnitt 12 finns en analys av våra förslags förenlighet med skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna, inbegripet barns rättigheter.

Avsnitt 13 innehåller en redogörelse för konsekvenserna av våra

förslag när det gäller personuppgiftsbehandling och dataskydd.

Av avsnitt 14 framgår utredningens överväganden angående de föreslagna författningsändringarnas ikraftträdande och behovet av övergångsbestämmelser.

I avsnitt 15 finns en redogörelse som avser konsekvenserna av de förslag som lämnas i denna promemoria.

Avsnitt 16 innehåller författningskommentarer.

I bilaga 1–4 återfinns utredningsuppdrag och tilläggsuppdrag.

3. Bakgrund

3.1. Utredningens tidigare redogörelser, iakttagelser och slutsatser

Vi har redovisat en del av vårt uppdrag genom promemorian

Avskildhet vid dygnsvilan – en delredovisning angående frågor om Statens institutionsstyrelses särskilda befogenheter (Ds 2024:7). I sam-

band med den redovisningen har vi lämnat vissa bakgrundsbeskrivningar som även är relevanta för de frågor som behandlas i denna promemoria.

I detta avsnitt finns en kortare sammanfattning av vissa av de avsnitt i delpromemorian som även har betydelse för de frågor som nu är aktuella. För fullständiga bakgrundstexter hänvisas till delpromemorian, särskilt avsnitten 3–7.

3.1.1. Statens institutionsstyrelses uppdrag och verksamhet

Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvarar för verksamheten på särskilda ungdomshem och LVM-hem. I den verksamheten ges tvångsvård med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Dessutom sker verkställighet av påföljden sluten ungdomsvård i enlighet med lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU).

För närvarande finns det 21 särskilda ungdomshem med sammanlagt ca 730 platser samt 11 LVM-hem med sammanlagt ca 350 platser. Vid sex av de särskilda ungdomshemmen finns avdelningar för sluten ungdomsvård. Hemmen är geografiskt fördelade över hela Sverige.

Bakgrund Ds 2024:26

En närmare redogörelse för verksamheten på de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen finns i vår delpromemoria.9Där behandlas även frågor om säkerheten på hemmen och SiS användning av myndighetens särskilda befogenheter. Dessutom finns ett antal övriga statistiska uppgifter.

3.1.2. Lagstiftningsutvecklingen över tid

Lagstiftningen angående tvångsvård av barn, unga och missbrukare har över tid har genomgått omfattande förändringar. Samma sak gäller för påföljderna för unga lagöverträdare Samhällsskyddet var länge en framträdande faktor, även vid tvångsingripanden som inte utgjorde påföljd för brott. Särskilt sedan 1980-talet har samhällsskyddet emellertid fått stå tillbaka till förmån för den enskildes behov av vård. Även barnrättsperspektivet har blivit allt mer framträdande, och principerna om exempelvis barnets bästa och barns rätt att uttrycka sina åsikter har fått ett tydligt genomslag. Rättssäkerhetsaspekter har angetts som ett bärande skäl till den utveckling som har skett när det gäller lagstiftningen om tvångsvårdens genomförande.

Behovet av samhällsskydd är emellertid fortsatt en viktig utgångspunkt när det gäller utformningen av straffrättsliga påföljder, t.ex. sluten ungdomsvård. Även vad avser tvångsvården av barn och unga har det fastslagits att det inte finns någon principiell motsättning mellan stöd, hjälp och vård å ena sidan och tydliga reaktioner från samhällets sida mot ett icke acceptabelt beteende å andra sidan. Vissa samhällsskyddsaspekter har också kommit att få uttryckligt erkännande i vårdlagstiftningen, t.ex. genom bestämmelser om tvångsåtgärder som är avsedda att skydda personal samt andra barn, unga eller intagna på särskilda ungdomshem och LVM-hem. På senare tid har också ett stort antal lagstiftningsärenden initierats som syftar till att hantera frågor om barns och ungas kriminalitet. Det kan hävdas att den restriktivitet som under en längre tid präglat synen på tvångsomhändertaganden och frihetsberövande påföljder för barn och unga inte längre är lika påtaglig. Även andra frågor och perspektiv som rör t.ex. omgivningsskydd och brottsoffers rättigheter har fått större utrymme. Det är bl.a. med dessa utgångspunkter

9 Se Ds 2024:7, avsnitt 3.1.

Ds 2024:26

Bakgrund

som frågor om användningen av tvångsåtgärder på de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen måste angripas.

En närmare redogörelse för den nu aktuella lagstiftningens utveckling över tid finns i vår delpromemoria.10

3.1.3. Skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna samt barns rättigheter

I samband med den tvångsvård som ges med stöd av LVU och LVM samt den straffverkställighet som sker enligt LSU aktualiseras ett antal grundläggande fri- och rättigheter. Sådana fri- och rättigheter regleras i huvudsak i regeringsformen och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Av intresse är därmed även rättspraxis, särskilt avgöranden från den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

När det gäller barns rättigheter finns också andra regelverk att ta hänsyn till, särskilt Förenta nationernas (FN) konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Barnkonventionen har inkorporerats i svensk lagstiftning. I samband med lagstiftningsåtgärder behöver även innehållet i barnkonventionen respekteras, och det är av central betydelse att bl.a. principerna om barnets bästa samt barns rätt att uttrycka sina åsikter beaktas.

Det finns i övrigt ett antal internationella regler, standarder och rekommendationer som avser behandlingen av frihetsberövade personer, och som bör tas hänsyn till vid de nu aktuella övervägandena och förslagen.

En närmare redogörelse för skyddet för grundläggande fri- och rättigheter, inbegripet barns rättigheter, finns i såväl vår delpromemoria11 som senare i denna promemoria.12

10 Ibid., avsnitt 3.2. 11 Ibid., avsnitt 4.1. 12 Se avsnitt 12.

Bakgrund Ds 2024:26

3.1.4. Regelverket om tvångsvård, straffverkställighet och användningen av tvångsåtgärder

Bestämmelser angående tvångsvården av barn, unga och missbrukare finns i huvudsak i LVU och LVM. Bestämmelser angående straffverkställighet för de som dömts till sluten ungdomsvård finns i LSU. Det framgår av lagstiftningen vilka särskilda befogenheter SiS kan använda under pågående tvångsvård eller straffverkställighet. Vissa av de särskilda befogenheterna kan även användas angående de barn, unga och missbrukare som vårdas enligt 2 § LVU eller i frivilliga former på ett särskilt ungdomshem eller ett LVM-hem.

För användningen av tvångsåtgärder gäller vissa allmänna principer. Av särskild vikt är den s.k. proportionalitetsprincipen. Av den följer att en tvångsåtgärd i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet ska stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden och den nytta som den kan ha för den enskilde. Skälen för att vidta en tvångsåtgärd ska ställas i relation till de olägenheter ingripandet innebär, med beaktande bl.a. av integritet och självbestämmande. Om syftet med tvångsåtgärden kan tillgodoses genom någon mindre ingripande åtgärd, ska den åtgärden väljas.

För verksamheten på SiS särskilda ungdomshem och LVM-hem saknas särskilda lagregleringar som avser personalens rätt att använda våld. Personalen är i stället hänvisade till de allmänna grunderna för ansvarsfrihet i 24 kap. brottsbalken, den s.k. nödrätten.

En närmare redogörelse angående regelverket för tvångsvård och straffverkställighet samt användningen av tvångsåtgärder på särskilda ungdomshem och LVM-hem finns i vår delpromemoria.13

3.1.5. Pågående lagstiftningsarbete

Vi har kunnat konstatera att det för närvarande pågår ett förhållandevis omfattande arbete med lagstiftning som kan komma att beröra den verksamhet som SiS bedriver. Det har exempelvis lämnats utredningsförslag om att påföljden sluten ungdomsvård ska avskaffas.14 Vi kan konstatera att förslagen för närvarande bereds i Regeringskansliet, men att regeringen med anledning av förslagen har lämnat ett uppdrag till Kriminalvården att förbereda inrättandet

13Ds 2024:7, avsnitten 4.2 och 4.3. 14 Se SOU 2023:44.

Ds 2024:26

Bakgrund

av särskilda enheter för unga i åldern 15–17 år inom den myndigheten. De barn och unga som döms till sluten ungdomsvård före ett eventuellt ikraftträdande av ny lagstiftning kommer under alla omständigheter att verkställa ett sådant straff under en tid framöver. Vi kan alltså utgå från att SiS kommer att ansvara för verkställighet av sluten ungdomsvård i vart fall i viss omfattning till och med år 2030.

Dessutom finns förslag om att den verksamhet som SiS bedriver med tvångsvård av vuxna missbrukare ska överföras till ett regionalt huvudmannaskap, samt att LVM ska upphöra att gälla.15

När det särskilt gäller den statliga barn- och ungdomsvården pågår också en utredning som har i uppgift bl.a. att – analysera om den statliga barn- och ungdomsvårdens organisat-

ion av verksamheten är ändamålsenlig och effektiv och lämna förslag på hur verksamheten i stället kan organiseras, – föreslå åtgärder för att stärka barnrätts- och rättssäker-

hetsperspektivet inom den statliga barn- och ungdomsvården, bl.a. åtgärder som säkerställer att det inte förekommer någon form av våld eller att tvångsåtgärder vidtas utan stöd i lag, och – analysera vilka behov det finns av en mer ändamålsenlig utsluss-

ning och eftervård efter en placering inom den statliga barn- och ungdomsvården.16

En närmare redogörelse angående pågående lagstiftningsarbete av intresse för de frågor som omfattas av vårt utredningsuppdrag finns i vår delpromemoria.17

3.1.6. Tillsyn, granskning och uppföljning av verksamheten inom Statens institutionsstyrelse

SiS verksamhet står under ett antal myndigheters tillsyn. Myndigheten granskas också löpande av olika internationella organ, exempelvis Europarådets kommitté mot tortyr och FN:s kommitté för barnets rättigheter. Inom ramen för den tillsyn som utförs av Inspektionen för vård och omsorg och Justitieombudsmannen (JO)

15 Se SOU 2023:5. 16 Se Dir. 2024:13, S 2024:01. 17 Se Ds 2024:7, avsnitt 4.5.

Bakgrund Ds 2024:26

har ett antal missförhållanden och brister inom SiS uppmärksammats under senare år. Det har bl.a. rört sig om felaktig användning av myndighetens särskilda befogenheter.

En närmare redogörelse angående tillsyn, granskning och uppföljning av den verksamhet som bedrivs inom SiS finns i vår delpromemoria.18

3.1.7. Om de barn, unga och missbrukare som är placerade inom Statens institutionsstyrelse

Barns, ungas och missbrukares särskilda behov

De barn, unga och missbrukare som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård på särskilda ungdomshem eller LVM-hem har ofta omfattande och komplexa behov. Det är vanligt förekommande med såväl fysiska som psykiska hälsoproblem och inte sällan kommer barnen, ungdomarna och missbrukarna från socialt utsatta miljöer. Många av de som vårdas eller avtjänar straff inom SiS har också problem kopplade till exempelvis missbruk och kriminalitet.

En närmare redogörelse för detta finns i vår delpromemoria.19

Personkategorier inom Statens institutionsstyrelse

De barn, ungdomar och missbrukare som vårdas eller avtjänar straff inom SiS skulle kunna delas in i vissa olika övergripande kategorier. För dessa personkategorier kan förutsättningarna för vården samt behovet av att använda tvångsåtgärder skilja sig åt. Nedan angivna uppdelning kan därför användas som stöd vid överväganden angående de frågor som omfattas av utredningsuppdraget samt vid utformningen av de författningsförslag som senare lämnas i denna promemoria.20

18 Ibid., avsnitt 5. 19 Ibid., avsnitt 6.1. 20 Se även ibid., avsnitt 9.1.

Ds 2024:26

Bakgrund

1–2. Särskilda ungdomshem

3. LVM-hem

1.1 Barn och unga placerade på öppna avdelningar på särskilda ungdomshem (12 § LVU).

2.1 Dömda placerade på öppna avdelningar på särskilda ungdomshem som – efter att förhållandena medgivit det – vistas i öppnare former eller är föremål för utslussning (14 och 18 a §§ LSU).

3.1 Intagna placerade på öppna avdelningar på LVMhem (22 och 23 §§ LVM).

1.2 Barn och unga placerade på särskilda ungdomshem i samband med vård på låsbar enhet (15 b § LVU).

2.2 Dömda placerade på särskilda ungdomshem som vid verkställighetens inledande ska vistas på låsbar enhet (14 § LSU).

3.2 Intagna placerade på LVM-hem anpassade för särskilt noggrann tillsyn i samband med vård på låsbar enhet (23 och 34 §§ LVM).

1.3 Barn och unga placerade på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå i samband med vård på låsbar enhet (15 b § LVU samt 12 § första och tredje stycket LVU).

2.3 Dömda placerade på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå i samband med vård på låsbar enhet (14 § LSU samt 12 § första och tredje stycket LVU och 2 § andra stycket LSU).

3.3 Intagna placerade på LVM-hem med förhöjd säkerhetsnivå i samband med vård på låsbar enhet (23 och 34 §§ LVM).

3.1.8. Kunskapsläget angående användningen av vissa tvångsåtgärder

Ett frihetsberövande kan i sig medföra förhållandevis omfattande konsekvenser för enskilda. Den kunskap som finns angående sådana konsekvenser ligger delvis till grund för både svensk lagstiftning samt internationella standarder och rekommendationer. Det har t.ex. uppmärksammats de skadliga effekter som kan följa av isolering av en frihetsberövad person, och dessa effekter har i viss utsträckning kommit att påverka lagstiftningens utformning. När det särskilt gäller isolering står det klart att barn och unga – jämfört med vuxna – kan komma att påverkas i högre grad av tvångsåtgärder som hindrar dem från att vistas i gemensamhet med andra. Sådana åtgärder kan vara skadliga för både den fysiska och psykiska hälsan.

Bakgrund Ds 2024:26

Åtgärderna kan därmed också medföra ökade risker för exempelvis självskadehandlingar.

En närmare redogörelse angående kunskapsläget om användningen av vissa tvångsåtgärder finns i vår delpromemoria.21

3.1.9. Behovet av lagstiftningsåtgärder

I samband med vår delredovisning har vi särskilt analyserat behovet av utökade särskilda befogenheter för att SiS ska kunna upprätthålla ordningen och säkerheten på särskilda ungdomshem och LVM-hem under kvällar och nätter.22 Vi har konstaterat att riskerna för att det ska inträffa incidenter med hot och våld, eller avvikningar, under senare tid har ökat, i vart fall inom vissa delar av SiS verksamhet.

Vi har därutöver fastställt att behovet av skydd för barn, unga och missbrukare särskilt måste beaktas, och att de risker som finns inte fullt ut kan motverkas enbart genom åtgärder som vidtas inom ramen för nuvarande lagstiftning.

Även om den behovsanalysen har avsett frågan om att införa en möjlighet för SiS att skilja barn, unga och missbrukare åt i anslutning till dygnsvilan bör detta även kunna beaktas i samband med övervägandena och förslagen i denna promemoria. Omständigheter av särskild betydelse i detta sammanhang är utvecklingen angående barns och ungas involvering i kriminella nätverk och organiserad brottslighet samt förekomsten av hot och våld inom SiS verksamhet.

En närmare redogörelse om behovet av lagstiftningsåtgärder för att upprätthålla ordningen och säkerheten på särskilda ungdomshem och LVM-hem återfinns i vår delpromemoria.23

3.1.10. Avskildhet i anslutning till dygnsvilan på särskilda ungdomshem

Ett förslag om avskildhet i anslutning till dygnsvilan i särskilda ungdomshem

Vi har föreslagit att SiS, under vissa förutsättningar, ska kunna fatta beslut om avskildhet i anslutning till dygnsvilan angående barn och

21 Ibid., avsnitt 6.2. 22 Ibid., avsnitt 8. 23 Ibid.

Ds 2024:26

Bakgrund

unga som vårdas med stöd av LVU på en låsbar enhet på ett särskilt ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå (dvs. nuvarande säkerhetsnivå 1 och 2) samt barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård.24Vi har också bedömt att någon motsvarande möjlighet till avskildhet i anslutning till dygnsvilan inte bör införas angående de som tvångsvårdas med stöd av LVM.25

En närmare redogörelse för våra överväganden och förslag om avskildhet i anslutning till dygnsvilan återfinns i vår delpromemoria.26

Åtgärder för att minska risker för skadeverkningar av avskildhet i anslutning till dygnsvilan

Vi har därutöver konstaterat att det kan finnas behov av att SiS vidtar ytterligare åtgärder för att minska risken för eventuella skadeverkningar till följd av användningen av tvångsåtgärden.27 Det kan handla om insatser för att främja en meningsfull och aktiv vistelse under dagtid för de barn och unga som omfattas av tvångsåtgärden, eller om insatser under pågående avskildhet. Vi har inte föreslagit någon lagreglering om detta, men framhållit att frågan borde kunna behandlas i verkställighetsföreskrifter på myndighetsnivå.

Vi har övervägt om det finns ett behov av en reglering i lag som fastställer en skyldighet för SiS att vidta sådana kompensatoriska åtgärder. I detta sammanhang har vi uttalat att vi avser att återkomma i frågan i samband med slutredovisningen av utredningsuppdraget. En redogörelse angående vikten av att vidta åtgärder för att minska risker för skadeverkningar till följd av användningen av SiS särskilda befogeheter finns därför i avsnitt 11 i denna promemoria.

24 Ibid., avsnitt 9.2. 25 Ibid., avsnitten 9.3 och 10. 26 Ibid., avsnitt 9. 27 Ibid., avsnitt 11.

Bakgrund Ds 2024:26

3.2. Omständigheter och förhållanden som har inträffat efter delredovisningen

Vårt uppdrag delredovisades den 29 april 2024. Det finns anledning att särskilt uppmärksamma vissa omständigheter och förhållanden som i olika avseenden har inträffat därefter.

3.2.1. Statens institutionsstyrelses övergripande uppgifter och tilldelade uppdrag

Myndighetens övergripande uppgifter

Vissa ändringar har från den den 1 juli 2024 genomförts i förordningen (2007:1132) med instruktion för Statens institutionsstyrelse (SiS-instruktionen). Det har tydliggjorts att SiS svarar för att de barn, unga och vuxna som vårdas inom myndigheten får en god, ändamålsenlig och rättssäker vård som ger bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende.28 Dessutom har det uttryckligen klargjorts att verksamheten inom SiS ska vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för placerade barn, unga och vuxna.29 Myndighetens organisation av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen ska dessutom vara utformad så att den tillgodoser olika behov av övervakning och kontroll.

Normeringsarbete inom Statens institutionsstyrelse

I regleringsbrevet för budgetåret 2024 avseende SiS har regeringen också uppdragit åt myndigheten att utveckla sitt normeringsarbete med t.ex. metodstöd i syfte att säkerställa en rättssäker och enhetlig rättstillämpning av de särskilda befogenheterna.

SiS redovisade det uppdraget i början av maj 2024.30 Av redovisningen framgår att myndigheten har valt att i princip omedelbart inrätta ett nytt arbetssätt. Arbetssättet innebär att ett s.k. rätts-

28 1 a § SiS-instruktionen. 29 2 a § SiS-instruktionen. 30 Se Återrapportering av regeringsuppdraget om att utveckla SiS normeringsarbete i syfte att

säkerställa en rättssäker och enhetlig rättstillämpning av SiS särskilda befogenheter, SiS dnr 1.1.1-

1960-2024.

Ds 2024:26

Bakgrund

tillämpningsforum har inrättats. Forumet syftar till att förbättra myndighetens ledning och styrning samt att säkerställa en rättssäker tillämpning av de särskilda befogenheterna. Det bedöms också kunna förbättra kontaktvägarna mellan huvudkontoret och de särskilda ungdomshemmen. Det nya arbetssättet ska följas upp och utvärderas i början av år 2025.

3.2.2. En ansträngd beläggningssituation inom Statens institutionsstyrelse

Under de senaste åren har behovet av platser inom den verksamhet som SiS ökat kraftigt. Detta gäller framför allt för verksamheten på de särskilda ungdomshemmen. Vi har tidigare beskrivit utvecklingen i detta avseende under år 2023.31 Frågan om platskapacitet har under senare tid varit av högsta prioritet för myndigheten.32 SiS har ett antal pågående bygg- och renoveringsprojekt, och genomför också en översyn vad gäller möjligheten att ställa om platser inom missbruksvården till sådana platser som kan användas för ungdomsvården, dvs. för placering av barn och unga. Det har också inrättats en stab för att säkerställa att antalet platser för verkställighet av sluten ungdomsvård motsvarar det ökande behovet. Dessutom sker särskild samverkan mellan SiS och kommunerna. Det har därutöver beslutats om att inom myndigheten utreda möjligheten att låta placerade barn, unga och intagna i vissa fall dela bostadsrum. Enligt uppgifter från SiS pågår detta utredningsuppdrag fortfarande.

Vi kan dessutom notera att regeringen nyligen har gett flera uppdrag till SiS.33 Enligt ett uppdrag ska SiS se över och, om det är lämpligt, ställa om vissa platser för LVM-vård till platser på särskilda ungdomshem. En delredovisning av detta uppdrag ska lämnas senast den 7 januari 2025, och en slutredovisning senast den 31 oktober 2025. SiS har även uppdragits att, i samverkan med relevanta aktörer i vårdkedjan, inventera och förbättra förutsättningarna för enskilda att få en ändamålsenlig vård. Detta uppdrag syftar till att frigöra fler platser vid SiS och gäller särskilt i de fall där vård skulle kunna tillgo-

31 Se Ds 2024:7, avsnitt 3.3.1. Se även bl.a. JO:s beslut den 8 februari 2023 i ärende dnr 5633-2022. 32 Se t.ex. https://www.stat-inst.se/press/pressmeddelanden-nyheter/2024/intensivt-arbetefor-att-oka-antalet-platser-inom-ungdomsvarden/, hämtad den 19 augusti 2024. 33 Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende Statens institutionsstyrelse, dnr S2024/01627, enligt ändringsbeslut den 19 september 2024.

Bakgrund Ds 2024:26

doses bättre i andra vårdformer än en placering inom SiS. Det uppdraget ska delredovisas senast den 7 januari 2025, och slutredovisas senast den 7 maj 2026.

3.2.3. Bemyndigande för Statens institutionsstyrelse att meddela verkställighetsföreskrifter

I samband med de lagändringar i LVU och LSU som trädde i kraft den 15 maj 2024 har regeringen beslutat om att SiS ska bemyndigas att meddela verkställighetsföreskrifter.

SiS har numera rätt att meddela föreskrifter om verkställigheten av 12 § andra och tredje stycket samt 15–20 a och 20 c §§ LVU.34

SiS har även rätt att bl.a. meddela föreskrifter om verkställigheten av 2 § andra stycket, 9 § första stycket och 13–18 §§ LSU.35

Föreskrifterna kan således avse frågor om myndighetens särskilda befogenheter.

SiS har också beslutat om föreskrifter som gäller anvisning av plats för unga och placering av dömda på särskilda ungdomshem, samt om vissa befogenheter på sådana hem.36 Föreskrifterna trädde i kraft den 15 maj 2024. I föreskrifterna regleras frågor om anvisning av plats för unga och placering av dömda, undantag från generella begränsningar i användningen av elektroniska kommunikationstjänster samt undantag från omhändertagande av utrustning för elektroniska kommunikationstjänster för de som avtjänar sluten ungdomsvård.

3.2.4. Granskning av Statens institutionsstyrelses verksamhet

Iakttagelser av Förenta nationernas kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning

FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har i uppgift att granska hur FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning genomförs och efterlevs av konventionsstaterna. Kommitténs senaste slutsatser och rekom-

34 Se 8 kap. 5 a § socialtjänstförordningen (2001:937). 35 Se 11 § förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård. 36 SiSUVFS 2024:1.

Ds 2024:26

Bakgrund

mendationer angående Sverige, som inte enbart avser den verksamhet som bedrivs inom SiS, lämnades i mars 2024.37

Kommittén rekommenderade då Sverige att stärka genomförandet av den nationella lagstiftningen om barns rättigheter genom att se till att den omfattar samtliga barn med funktionsnedsättning inom alla områden av livet och att den dessutom främjar säkra och gynnsamma miljöer där liv och värdighet för barn med funktionsnedsättning respekteras i lika hög grad som andra barns liv och värdighet.38 Kommittén rekommenderade också att Sverige förbjuder användningen av tvångs- och begränsningsåtgärder för barn och vuxna med funktionsnedsättning på gruppboenden, särskilda boenden och alla former av institutioner, att inrätta alternativa åldersadekvata stödåtgärder utan inslag av tvång samt att ge all personal utbildning om dessa åtgärder. Kommittén rekommenderade även att Sverige vidtar åtgärder för att stärka de befintliga tillsynsmekanismerna i syfte att bl.a. säkerställa regelbundna inspektioner av häkten, samhällsvård, gruppboenden och privat drivna inrättningar samt att inrätta mekanismer som främjar ett snabbt genomförande av rekommendationer.39

Riksrevisionens granskning

Riksrevisionen har i maj 2024 överlämnat granskningsrapporten SiS

särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga.40

I rapporten har framförts att SiS inte har förutsättningar för att kunna leverera en effektiv vård och behandling, samt att myndigheten inte säkerställer att barns och ungdomars vård och behandling håller en hög och jämn kvalitet.

Riksrevisionen har också lämnat rekommendationer bl.a. om att SiS vård- och behandlingsuppdrag och vilka målgrupper som ska placeras på de särskilda ungdomshemmen ska tydliggöras, samt att vissa tilläggsdirektiv bör lämnas till den utredning som ser över den statliga barn- och ungdomsvården.41 Tilläggsdirektiven bör enligt

37CRPD/C/SWE/CO/2-3. 38 Ibid., punkterna 17 och 18. Kommentarerna avser artikel 7 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I avsnitt 11 redogör vi för konventionens innehåll. 39 Ibid., punkterna 33 och 34. Kommentarerna avser artikel 15 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I avsnitt 11 redogör vi för konventionens innehåll. 40 RiR 2024:7. 41 Se avsnitt 3.1.5.

Bakgrund Ds 2024:26

rekommendationen avse frågan om att införa en fristående central in- och utskrivningsfunktion till de särskilda ungdomshemmen samt beröra frågan om en tidsgräns bör införas för hur länge ett barn eller en ungdom ska få vara placerade på ett särskilt ungdomshemm.

Riksrevisionen har därutöver lämnat ett antal rekommendationer specifikt till SiS. Det har framförts att SiS bör säkerställa bl.a. att – interna styrdokument som ledningen har beslutat om också

implementeras och följs i det dagliga arbetet på ungdomshemmen, – personalen på ungdomshemmen har rätt kompetens för att

bedriva vård och behandling på ett effektivt sätt utifrån ungdomarnas behov, – vård och behandling regelbundet följs upp och utvärderas, samt

att – samtliga ungdomshem har öppna behandlingsplatser för utsluss-

ning och mjukare övergång till behandling i öppna former.

Inspektionen för vård och omsorgs granskning

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har sedan vår delredovisning fattat ytterligare tillsynsbeslut angående SiS.

I juni 2024 beslutade IVO att tillfälligt förbjuda myndigheten att bedriva verksamhet i form av hem för vård och boende på två avdelningar vid ett särskilt ungdomshem.42 De specifika missförhållanden och brister som uppmärksammades i IVO:s beslut avsåg uppgifter om att personal på de aktuella avdelningarna vid upprepade tillfällen utövat oförsvarligt våld mot de barn och unga som vårdades där. IVO konstaterade bl.a. att den omständigheten att barn befinner sig i en verksamhet där de utsätts för våld innebär ett oacceptabelt risktagande med deras säkerhet och trygghet. Förutom den omedelbara faran som våldet i sig utgör hämmas barnens utveckling och förmåga att tillgodogöra sig den behandling de är i behov av. Det framhölls dessutom att IVO mottagit upprepade uppgifter om våld mot barn som vistats på det aktuella särskilda ungdomshemmet, och att myndigheten i ett tidigare beslut konstaterat att fysiskt våld utan

42 Se IVO:s beslut dnr 3.7.3-18108/2024-1.

Ds 2024:26

Bakgrund

stöd i lag använts mot barnen. Trots detta föreföll situationen för barnen och ungdomarna på ungdomshemmet – enligt IVO – snarare ha försämrats än förbättrats.

3.3. Enkätundersökning och studiebesök

3.3.1. Den genomförda enkätundersökningen

Vi har genomfört en enkätundersökning med barn, unga och intagna inom SiS. Undersökningen har genomförts vid sammanlagt tio särskilda ungdomshem och sex LVM-hem under januari och februari 2024. I vår delpromemoria finns en närmare beskrivning av syftet med undersökningen, samt undersökningsmetoden.43

Vi har tidigare redovisat enkätundersökningens resultat vad gäller de frågor som har koppling till tvångsåtgärden avskildhet i anslutning till dygnsvilan.44 Detta har innefattar frågor om exempelvis den upplevda tryggheten på särskilda ungdomshem och LVM-hem. De övriga resultaten av den genomförda enkätundersökningen redovisas i denna promemoria och i anslutning till våra respektive överväganden och förslag angående de tvångsåtgärder som omfattas av utredningsuppdraget.45

I undersökningen har sammanlagt 231 svar lämnats. Svaren har varit fördelade enligt följande. – Barn och unga som vårdas med stöd av LVU, 133 svar. – Barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård, 41 svar. – Intagna som vårdas med stöd av LVM, 57 svar. Om antalet platser inom Statens institutionsstyrelse används som jämförelse kan det konstateras att enkätundersökningen följaktligen har besvarats av ca 21 procent av de barn och unga som vid tillfället vårdades med stöd av LVU, ca 51 procent av de barn och unga som vid tillfället avtjänade sluten ungdomsvård och ca 16 procent av de intagna som vid tillfället vårdades med stöd av LVM.46 Även om

43 Se Ds 2024:7, avsnitt 7.1.1. 44 Se ibid., avsnitten 7.1.2–7.1.5. 45 Se avsnitten 5–9. 46 Jämförelsen avser platser per den 1 januari 2023, se publikationen SiS i korthet 2023.

Bakgrund Ds 2024:26

flertalet barn, unga och intagna inom SiS inte har deltagit i undersökningen, och resultatet inte kan anses vara representativt för samtliga som tvångsvårdas eller avtjänar straff på särskilda ungdomshem och LVM-hem, bedömer vi sammantaget att antalet inkomna svar utgör ett tillfredsställande urval. Resultatet ger således en god bild över de åsikter och uppfattningar som många barn, unga och intagna inom SiS har. I enlighet med vad vi har beskrivit i vår delpromemoria bör det dock beaktas att det sätt på vilket enkätundersökningen har distribuerats samt utformningen av frågorna kan ha påverkat svaren.47 Vid analysen av resultatet måste hänsyn också tas till sådana omständigheter.

3.3.2. Våra besök på särskilda ungdomshem och LVM-hem

En närmare beskrivning av vissa iakttagelser i samband med besök på SiS särskilda ungdomshem och LVM-hem finns i vår delpromemoria.48 Vi har efter delredovisningen också genomfört ytterligare studiebesök, i de fallen på SiS ungdomshem Eknäs och SiS LVM-hem Hornö.

Sammanlagt har vi besökt elva särskilda ungdomshem och LVMhem under utredningens arbete. Det har varit fråga om vissa hem som bedriver verksamhet på flera orter. Hemmen har haft en geografisk spridning, och har skiljt sig åt bl.a. när det gäller de säkerhetsmässiga förutsättningarna och förhållandena samt vad avser inriktningen för de målgrupper av barn, unga och intagna som placeras där.

I samband med studiebesöken har vi samtalat med barn, unga och intagna på hemmen. Vi har också samtalat med personal och institutionsledning, samt därutöver förevisats lokalerna och hemmens områden.

Våra samtal med personal har bl.a. avsett behovet av utökade särskilda befogenheter för SiS. Personalen har i många fall beskrivit detta förhållandevis detaljerat. Det har exempelvis påtalats de risker som avsaknaden av en möjlighet att genomföra kroppsvisitationer

utanför de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen medför.

Det har vidare vid ett antal tillfällen beskrivits att det finns ett behov

47 Se Ds 2024:7, avsnitt 7.1.1. 48 Se ibid., avsnitt 7.2.

Ds 2024:26

Bakgrund

av att i vissa ytterligare situationer än vad som i dag är möjligt kunna skilja barn, unga och intagna på hemmen åt. Därutöver har många av de som är anställda inom SiS och som vi har samtalat med framhållit ett behov av utökade möjligheter att förhindra införsel av otillåtna föremål på hemmen, samt att eftersöka sådana föremål.

Besöken på de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen har sammantaget gett oss värdefull kunskap om den verksamhet som SiS bedriver. Detta gäller inte minst för våra samtal med de barn, unga och intagna som har vistats där.

4. Internationella jämförelser

I vårt uppdrag ingår att göra de internationella jämförelser som bedöms vara relevanta. Det kan i många fall vara värdefullt att undersöka andra länders lagstiftning i samband med analys av behovet av ändringar i svensk lag och vid utformningen av ny lagstiftning. Av särskilt intresse är sådan lagstiftning som ligger nära den svenska rättstraditionen, framför allt de övriga nordiska länderna.

Vi har under vårt utredningsarbete tagit del av den lagstiftning som gäller i Danmark, Finland och Norge särskilt angående förutsättningarna för omhändertaganden av barn, unga och missbrukare för tvångsvård samt möjligheterna att använda tvångsåtgärder vid sådana omhändertaganden. Det har dock inte varit möjligt att genomföra någon djupare analys av de andra nordiska ländernas lagstiftning inom ramen för detta utredningsuppdrag.

I samband med delredovisningen av vårt uppdrag har vi kortfattat redogjort för möjligheten att hålla barn och unga i motsvarande avskildhet i andra nordiska länder.49

Någon närmare redogörelse för lagstiftningen i andra nordiska länder bedöms inte vara nödvändig i detta sammanhang, och lämnas inte heller i denna promemoria. I våra överväganden och förslag angående utökade särskilda befogenheter för Statens institutionsstyrelse förekommer dock vissa jämförelser med Danmark, Finland och Norge. I samband med detta framgår vad som specifikt gäller angående olika frågor i de ländernas lagstiftning.

49 Se Ds 2024:7, avsnitt 4.6.

5. Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

5.1. Inledning

Av vår uppdragsbeskrivning framgår att det mot bakgrund av de våldsincidenter som har inträffat inom Statens institutionsstyrelse (SiS) under senare tid finns skäl att utreda om myndigheten bör ges möjlighet att besluta om avskildhet på grund av ordnings- och säkerhetsskäl. Det anges att syftet med en sådan befogenhet ska vara att skydda placerade barn, unga och intagna samt personal från hot och våld. I detta avsnitt framgår våra överväganden och förslag angående denna fråga.

Vid analys av behovet av en lagstiftning som tillåter avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl på särskilda ungdomshem och LVMhem krävs liknande överväganden som de som aktualiserades i samband med våra förslag om avskildhet vid dygnsvilan. Den frågan behandlandes vid delredovisningen av vårt utredningsuppdrag.50Strukturen i följande avsnitt följer därför det som även tillämpades i delpromemorian. Vi redogör inledningsvis för de rättsliga utgångspunkter som är aktuella. Därefter redovisar vi kortfattat resultaten från vår genomförda enkätundersökning. Vi redogör sedan för vår bedömning när det gäller behovet av aktuella lagstiftningsåtgärder. Avslutningsvis i detta avsnitt finns våra överväganden och förslag om möjligheten för SiS att hålla barn, unga och intagna på särskilda ungdomshem och LVM-hem i avskildhet på grund av ordnings- och säkerhetsskäl.

50 Se Ds 2024:7.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

5.2. Rättsliga utgångspunkter

I samband med vår delredovisning har vi förhållandevis ingående beskrivit vissa rättsliga utgångspunkter och gällande regelverk som även måste beaktas vid överväganden och förslag angående avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl på särskilda ungdomshem och LVM-hem.51 Vi har bl.a. redogjort för det regelverk som behandlar skyddet för grundläggande fri- och rättigheter, inbegripet barns rättigheter, och beskrivit lagstiftningen om tvångsvård och sluten ungdomsvård. Vi har dessutom lämnat en allmän beskrivning om användningen av tvångsåtgärder och redovisat den lagstiftning som möjliggör för hållande i avskildhet i vissa fall under tvångvård eller straffverkställighet inom SiS, samt inom Kriminalvården, den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården.

Av särskilt intresse för nu aktuell fråga är därutöver de bestämmelser som gäller inom Kriminalvårdens anstaltsverksamhet och som avser avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. En närmare beskrivning av den lagstiftningen, och lagstiftningens utveckling, följer nedan.

5.2.1. Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl inom Kriminalvården

Av 6 kap. 5 § fängelselagen (2010:610) framgår att intagna i anstalt tillfälligt får hållas avskilda från varandra, om det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.

Tidigare lagstiftning

Även i tidigare fängelselagstiftning fanns möjlighet att hålla intagna avskilda från gemensamhet, men förutsättningarna för detta var beroende av vilken tid på dygnet det var fråga om. Under intagnas fritid fanns då en möjlighet att inskränka gemensamheten om det var oundgängligen påkallat med hänsyn till förhållandena på anstalten. Under programtid, dvs. under den tid då sysselsättningen skulle pågå, var detta endast möjligt om det var fråga om kollektiv arbetsvägran. Det fanns alltså tidigare större möjligheter till avskildhet om

51 Se ibid., avsnitt 4.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

upplopp, skadegörelse eller andra incidenter inträffade på fritiden än om de skedde under programtid. Avskildhet på grund av förhållandena på anstalten fick dessutom endast ske på s.k. slutna anstalter.

Bakgrunden till nuvarande lagstiftning

Den 1 april 2008 ändrades lagstiftningen, bl.a. med anledning av att Justitieombudsmannen (JO) hade uppmärksammat att den dåvarande lagstiftningen medförde problem för Kriminalvården att tillfälligt hålla intagna avskilda när det var motiverat av ordnings- och säkerhetsskäl.52 Lagstiftningsändringarna medförde utökade möjligheter till avskildhet, och motiverades med att Kriminalvården borde ha möjlighet att tillfälligt och kollektivt kunna hålla intagna i avskildhet om det behövdes för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i anstalten. I förarbetena uttalades att det måste vara möjligt för Kriminalvården att skilja alla intagna på anstalten åt eller, om det är tillräckligt, alla intagna på en viss avdelning.

Tillämpningen av bestämmelsen förutsätter, enligt förarbetena, inte att den som hålls avskild kan knytas till de omständigheter som ligger till grund för beslutet.53 I en situation när exempelvis ett larm utlöses eller visar sig ha saboterats kan således de intagna som anstalten anser ska hållas i avskildhet från andra intagna hållas avskilda om det bedöms vara lämpligt. Det kan alltså innebära att alla intagna i en anstalt hålls avskilda på denna grund. Avskildheten kan bestå av olika slags åtgärder beroende på hur risken ur ordnings- och säkerhetssynpunkt ser ut vid det aktuella tillfället. Avskildhet kan också ske på grund av omständigheter som inte har samband med de intagna. Det får följaktligen ske om det inte går att upprätthålla ordningen eller säkerheten på grund av att elektriciteten, därmed även lås- och larmanordningar, slås ut. Bestämmelsen gäller vid samtliga anstalter och när som helst på dygnet när det finns behov av att skilja de intagna åt. Det är alltså inte någon skillnad om incidenten inträffar under sysselsättningstid eller fritid. Sådan avskildhet ska dock endast vara tillfällig och bör aldrig pågå längre än vad som är nödvändigt för att Kriminalvården ska kunna hantera situationen, normalt inte mer än några timmar eller något dygn.

52 Se prop. 2006/07:127, s. 21 f. 53 Ibid.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

Gällande lagstiftning

Bestämmelsen angående avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl har i princip i oförändrad form överförts till nu gällande lagstiftning. Det har då förtydligats bl.a. att den kan tillämpas i situationer när t.ex. ett larm utlöses, elektriciteten är ur funktion, otillåtna föremål hamnar i omlopp eller intagna deltar i kollektiv arbetsvägran samt att Kriminalvården – med stöd av bestämmelsen – kan upplösa gemensamheten på en anstalt eller på en viss avdelning eller en del av en avdelning.54

JO har i flera ärenden granskat Kriminalvårdens tillämpning av den aktuella bestämmelsen. Vid ett antal tillfällen har JO konstaterat att avskildhet har pågått under längre tid än vad som får anses rymmas inom ramen för regelverket.55 Det har i dessa fall varit fråga om avskildhetsplaceringar i som längst sex dygn.

5.3. Sammanfattning av enkätundersökning

I avsnitt 3.3.1 finns en kortfattad redogörelse för den enkätundersökning som vi genomfört i särskilda ungdomshem och LVM-hem. Vi har tidigare också redogjort för resultatet vad gäller frågor om barns, ungas och intagnas upplevda trygghet i hemmen.56

Vid den undersökning som har genomförts i särskilda ungdoms-

hem har vi därutöver ställt följande fråga, med möjlighet till

fritextsvar, som berör tvångsåtgärden avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. – Vad skulle du tycka om du var tvungen att under en kortare tid vara

på ditt bostadsrum med låst dörr, t.ex. för att något har hänt på avdelningen (bråk eller liknande)? Vad skulle vara dåligt med det? Vad skulle vara bra med det?

Vid undersökningen i LVM-hem har vi ställt följande fråga, med möjlighet till fritextsvar, som berör den aktuella tvångsåtgärden.

54Prop. 2009/10:135 s. 138. 55 Se t.ex. JO:s beslut den 23 november 2016 i ärende dnr 6027-2015, den 27 november 2018 i ärende dnr 8060-2017, den 30 juni 2021 i ärende dnr 1754-2020 samt den 29 oktober 2021 i ärende dnr 6155-2020. 56 Se Ds 2024:7, avsnitt 7.1.3.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

– Vad skulle du tycka om du under en kortare tid skulle kunna tvingas

att vistas på ditt bostadsrum med låst dörr, t.ex. för att det inträffat ordningsstörningar på avdelningen?

Enkätundersökningen i LVM-hem har även innefattat frågor om förekomsten av droger och farliga föremål på hemmen. Resultatet vad gäller dessa frågor redovisas i anslutning till våra överväganden och förslag angående tvångsåtgärderna kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i avsnitt 7.4.

5.3.1. Resultat – uppfattning om tillfällig inlåsning

Vi avser inte att presentera någon fullständig redogörelse för de svar som lämnats angående frågorna om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. Det kan konstateras att svaren är av varierande omfattning, men att många barn, unga och intagna har lämnat förhållandevis tydliga beskrivningar vad gäller deras uppfattning om sådan tillfällig inlåsning. Vi redovisar nedan ett antal iakttagelser avseende svaren.57

Särskilda ungdomshem

Barn och unga som vårdas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Totalt 118 barn och unga har lämnat någon form av svar på den aktuella frågan. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts exempelvis ”allt”, ”inget”, ”vet ej” eller ”ingen åsikt”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

Av de som besvarat frågan har 68 barn eller ungdomar (ca 58 procent) uttryckt en i vart fall delvis negativ inställning till åtgärden.

En av de vanligast förekommande synpunkterna från barnen och ungdomarna är att åtgärden skulle medföra känslor av instängdhet, ensamhet, panik, stress eller otrygghet. I 19 fritextsvar (ca 16 procent) har sådana kommentarer lämnats.

57 Det förekommer att flera av de olika redovisade synpunkterna framgår av ett och samma fritextsvar. Ett enskilt barn, ungdom eller intagen kan därmed ha lämnat flera synpunkter i samma svar.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

En annan synpunkt som framkommer i ett antal av svaren är att åtgärden framstår som orättvis eller skulle utgöra en orättfärdig kollektiv bestraffning. Svar med sådan innebörd har lämnats i 16 fall (ca 14 procent).

Ett förhållandevis stort antal barn och unga har dock uttryckt att de inte är negativt inställda till åtgärden eller att de inte skulle bry sig. I 26 fall (ca 22 procent) har fritextsvar med sådan innebörd lämnats.

Sammanlagt 44 barn och unga (ca 37 procent) har i någon form beskrivit positiva effekter som kan uppkomma till följd av åtgärden.

Ett antal barn och unga uppger att åtgärden kan vara positiv ur ett säkerhetsperspektiv, att den skulle kunna utgöra ett effektivt skydd för de placerade, att den skulle underlätta för personalens hantering av en viss situation eller att den skulle fungera väl som konflikthanteringsmetod. Svar med sådan innebörd har lämnats i 27 fall (ca 23 procent).

En annan synpunkt som har framkommit i ett antal fall är att åtgärden skulle kunna bidra till att barnet eller ungdomen kan lugna ner sig, att en viss situation kan lugna ner sig eller att åtgärden kan utgöra en behövlig paus. I 12 fritextsvar (ca 10 procent) har sådana kommentarer lämnats.

Barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård

Totalt 35 barn och unga har lämnat någon form av svar på den aktuella frågan. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts exempelvis ”allt”, ”inget” eller ”vet ej”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

Av de som besvarat frågan har 20 barn eller ungdomar (ca 57 procent) uttryckt en i vart fall delvis negativ inställning till åtgärden.

En av de vanligast förekommande synpunkterna från barnen och ungdomarna är att åtgärden framstår som orättvis eller skulle utgöra orättfärdig kollektiv bestraffning. I 8 fritextsvar (ca 23 procent) har sådana kommentarer lämnats.

Andra svar som lämnats har bl.a. utgjort kommentarer att personalen måste kunna hantera situationen på ett annat och mer lämpligt

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

sätt, eller att åtgärden är onödig. Svar med sådan innebörd har lämnats i 8 fall (ca 23 procent).

Vissa barn och unga har uttryckt att de i någon form skulle må dåligt av att bli inlåsta. Detta framgår av 4 fritextsvar (ca 11 procent).

Ett förhållandevis stort antal barn och unga har dock uttryckt att de inte är negativt inställda till åtgärden, att de inte skulle bry sig eller att den är godtagbar under en kortare tid. I 9 fall (ca 26 procent) har fritextsvar med sådan innebörd lämnats.

Sammanlagt 8 barn och unga (ca 23 procent) har i någon form beskrivit positiva effekter som kan uppkomma till följd av åtgärden. Det har bl.a. angetts att åtgärden kan underlätta för personalens hantering av konflikter eller bidra till att lugna ner en viss situation.

LVM-hem

Totalt 51 intagna har lämnat någon form av svar på den aktuella frågan. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts ”vet ej” eller ”ingen åsikt”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

Av de som besvarat frågan har 32 intagna (ca 63 procent) uttryckt en i vart fall delvis negativ inställning till åtgärden.

En förekommande synpunkt från de intagna är att åtgärden skulle medföra känslor av instängdhet eller panik. I 4 fritextsvar (ca 8 procent) har sådana kommentarer lämnats.

En annan synpunkt som framkommer i ett antal av svaren är att åtgärden framstår som orättvis eller skulle utgöra en orättfärdig kollektiv bestraffning. Svar med sådan innebörd har lämnats i 5 fall (ca 10 procent).

Ett förhållandevis stort antal intagna har dock uttryckt att de inte är negativt inställda till åtgärden, att de har förståelse för den eller att de inte skulle bry sig. I 13 fall (ca 25 procent) har fritextsvar med sådan innebörd lämnats.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

5.4. Behovet av lagstiftningsåtgärder

Bedömning: Det finns behov av en särskild befogenhet för

Statens institutionsstyrelse att kunna besluta om tillfällig avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl på särskilda ungdomshem och LVM-hem, dvs. att i vissa fall skilja barn, unga och intagna på sådana hem åt.

Det finns skäl för att inledningsvis klargöra innebörden av en tvångsåtgärd som möjliggör tillfällig avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl, samt hur den förhåller sig till andra särskilda befogenheter som finns inom SiS.

Utgångspunkten är att de som är placerade på ett särskilt ungdomshem eller ett LVM-hem har rätt att vistas i gemensamhet med andra och att denna rätt endast kan inskränkas genom begränsningar i lag.58 Möjligheten till vistelse i gemensamhet kan begränsas genom beslut om vård i enskildhet eller hållande i avskildhet enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).59Avsikten är dessutom att det från och med den 15 december 2024 ska finnas möjlighet för myndigheten att besluta om avskildhet i anslutning till dygnsvilan på vissa särskilda ungdomshem.60

De nuvarande möjligheterna att vidta åtgärder som begränsar gemensamhetvistelse kräver dock att vissa specifika förutsättningar är uppfyllda, och det ska vara fråga om särskilda omständigheter som kan hänföras till den person som är föremål för åtgärden.

Det finns däremot inte stöd i lagstiftningen för att vid ett och samma tillfälle kollektivt åtskilja flera barn, unga och intagna som tvångsvårdas eller avtjänar straff på ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem. Det gäller även om det av någon särskild anledning har uppkommit sådana allvarliga risker som exempelvis kan hänföras till våld mellan de som vårdas på hemmet. Om det t.ex. förkommer att två eller flera ungdomar, som tvångsvårdas med stöd av LVU på ett ungdomshem, deltar i ett upplopp på hemmet kan SiS således inte

58 Se t.ex. Ds 2024:7, avsnitt 5.3.1. 59 Se 15 c § och 15 d § LVU, 14 a § och 17 § LSU samt 34 a § och 34 b § LVM. 60 Se Ds 2024:7 och lagrådsremissen Avskildhet i anslutning till dygnsvilan – för ökad trygghet

och säkerhet på särskilda ungdomshem.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

hindra dessa från att vistas tillsammans med varandra, så länge inte förutsättningarna för hållande i avskildhet eller vård i enskildhet är uppfyllda. Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl kan enligt vår mening dock utgöra en åtgärd som tillgodoser behovet av att kunna åtskilja flera barn, unga eller intagna från varandra.

Möjligheten till avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl är i första hand alltså inte avsedd att utöka SiS möjligheter till ytterligare inlåsning av enskilda barn, unga och intagna. Tvångsåtgärden innebär i stället att gemensamheten på t.ex. en avdelning tillfälligt upplöses, och att rätten för barn, unga och intagna att vistas tillsammans med andra temporärt begränsas. Den givna utgångspunkten är också att tvångsåtgärden endast ska användas i de fall det bedöms vara nödvändigt med en sådan tillfällig åtskiljning av barn, unga eller intagna.

Om det i stället är fråga om att i något avseende hantera ett riskfullt beteende hos ett enskilt barn, eller en enskild ungdom eller intagen, bör det inte vara aktuellt att besluta om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. I sådana fall är det i stället tvångsåtgärderna hållande i avskildhet eller vård i enskildhet som bör användas för att begränsa barns, ungas och intagnas rörelsefrihet, givetvis under förutsättning att omständigheterna medger sådana åtgärder.

Det har under de senaste åren vidtagits flera åtgärder för att minska antalet beslut om hållande i avskildhet inom SiS, framför allt på myndighetens särskilda ungdomshem.61 Avsikten med detta har bl.a. varit att begränsa risker för skadeverkningar som den tvångsåtgärden kan medföra. Även med beaktande av denna utveckling finns det, såsom vi nu kommer att redogöra för, skäl att överväga om befogenheterna att i vissa fall skilja barn, unga och missbrukare åt bör utökas.

5.4.1. Behovsbedömningen

I samband med vår delredovisning har vi beskrivit den pågående samhällsutvecklingen, bl.a. när det gäller barn och unga som är involverade i kriminella nätverk och organiserad brottslighet.62

Det är framför allt på särskilda ungdomshem vanligt förekommande att både de som tvångsvårdas och de som avtjänar sluten

61 Se Ds 2024:7, avsnitt 5.7. 62 Ibid., avsnitt 8.2.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

ungdomsvård har kopplingar till organiserad brottslighet och kriminella nätverk. Det är också sannolikt att ett antal av dessa personer har en hög benägenhet att använda hot och våld, och det får vidare förutsättas att det finns förhöjda risker för konflikter i hemmen som kan hänföras till denna utveckling.

Vi har dessutom beskrivit utvecklingen när det gäller förekomsten av hot och våld på särskilda ungdomshem och LVM-hem.63 Den redovisningen är relevant även vid nu aktuella överväganden. Det kan konstateras att antalet rapporterade incidenter om hot och våld har ökat förhållandevis mycket under de senaste tio åren på såväl särskilda ungdomshem som LVM-hem. Även om dessa uppgifter också kan ha påverkats av andra faktorer – exempelvis en ökad rapporteringsbenägenhet – ger de vid handen att det rör sig om en faktisk ökning. Problematiken är mer påtaglig på särskilda ungdomshem än på LVM-hem. Vi kan dock konstatera att riskerna för att barn, unga, intagna eller personal utsätts för hot och våld har ökat inom stora delar av SiS verksamhet, även inom missbruksvården. Av resultatet av vår genomförda enkätundersökning framgår också att en stor andel av barnen, ungdomarna och de intagna på såväl särskilda ungdomshem som LVM-hem inte alltid känner sig trygga på hemmet.64

Därutöver har vi tidigare konstaterat att de som vårdas med stöd av LVU eller LVM, eller avtjänar sluten ungdomsvård inom SiS, tillhör särskilt utsatta grupper.65 Skyddsbehovet för de som är placerade på särskilda ungdomshem och LVM-hem är vanligtvis mycket påtagligt, och eftersom det dessutom är fråga om institutionsvård utan samtycke har samhället ett stort ansvar för att tillgodose ett sådant behov av skydd. Detta följer bl.a. av regelverket i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter samt ett antal andra internationella rekommendationer och standarder.

Det finns en risk för att det kan uppkomma situationer på särskilda ungdomshem och LVM-hem som inte kan hanteras enbart genom åtgärder som vidtas inom ramen för nuvarande lagstiftning. I vår delpromemoria har vi t.ex. beskrivit ett antal specifika situat-

63 Ibid., avsnitt 8.3.3. 64 Ibid., avsnitt 7.3.1. 65 Ibid., avsnitt 8.4.1.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

ioner som har inträffat under senare tid på särskilda ungdomshem och som närmast måste beskrivas som upplopp eller i vart fall upploppsliknande händelser.66 Sådana situationer kan komma att utvecklas till mycket allvarliga händelser, och det finns också en risk för att de kan medföra betydande skador t.ex. för enskilda barns, ungdomars och intagnas liv, hälsa och utveckling. Vi kan även notera att detta har uppmärksammats i samband med extern granskning av SiS. JO har t.ex. i protokoll efter genomförd inspektion av ett särskilt ungdomshem konstaterat att det under år 2023 vid upprepade tillfällen – ibland flera gånger om dagen – uppstått upploppsliknande situationer på hemmet, där ungdomarna också lyckats tillverka vapenliknande föremål.67

Det är i sammanhanget viktigt att poängtera att hållande i avskildhet och vård i enskildhet inte är befogenheter som har utformats i syfte att primärt hantera dessa situationer, och de möjliggör inte heller för åtgärder som medför att samtliga barn, ungdomar eller intagna i ett särskilt ungdomshem, ett LVM-hem eller en specifik avdelning kan skiljas åt. För användning av dessa tvångsåtgärder krävs i stället att vissa specifika förutsättningar som är kopplade till det enskilda barnet, ungdomen eller missbrukaren är uppfyllda.68När det gäller avskildhet i anslutning till dygnsvilan är det att betrakta som en preventiv åtgärd, som dessutom endast ska få vidtas under viss tid på dygnet.

I förhållande till andra begränsningar som kan gälla för vården framstår ett införande en möjlighet för SiS att besluta om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl inte som en åtgärd av säregen eller avvikande karaktär. En sådan möjlighet får dessutom anses stämma väl överens med den allmänna utvecklingen som har skett inom flera rättsområden vad gäller skyddet för tredjeman och omgivningen samt brottsoffers rättigheter, och de perspektiv som numera här beaktas i allt högre utsträckning.69 Det finns inte några hinder mot att ta hänsyn till sådana perspektiv även i samband med tvångsvård, så länge dessa inte står emot eller i övrigt motverkar syftet med vården. Det är således möjligt att vidta åtgärder som, utöver att säkerställa vårdens genomförande, också syftar till att förhindra t.ex. att barn och unga begår brott under pågående vård.

66 Ibid., avsnitt 8.3.3. 67 Se protokoll i JO:s ärende dnr O 25-2023 samt Ds 2024:7, avsnitt 5.3.1. 68 Se Ds 2024:7, bl.a. avsnitt 4.4.1. 69 Jfr ibid., avsnitten 3.2.5 och 8.4.2.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

Vi kan i sammanhanget också notera att Utredningen om frihetsberövande påföljder för unga har föreslagit att det för barn och unga som ska avtjäna fängelse i anstalt ska finnas samma möjlighet till avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl som gäller för vuxna intagna i Kriminalvården, med begränsningen att intagna under 18 år inte ska få hållas inlåsta avskilda från andra intagna under en längre period än tio timmar, om det inte är motiverat av säkerhetsskäl.70Det är alltså fråga om de barn och unga som i dag avtjänar sluten ungdomsvård inom SiS.

Det bör avslutningsvis nämnas att vi inte har identifierat någon motsvarande möjlighet att fatta beslut om tillfällig kollektiv avskildhet för barn, unga eller intagna när det gäller tvångsvårdslagstiftningen i de andra nordiska länder som vi har undersökt. Det finns dock vissa skillnader även vad gäller lagstiftningen i övrigt i de nordiska länderna, samt för systematiken t.ex. för omhändertagande och placering inom institutionsvård av barn och unga. I samtliga länder – Danmark, Norge och Finland – finns också, i vart fall vad gäller barn- och ungdomsvården, möjlighet att hålla barn och unga i motsvarande avskildhet om vissa särskilda förutsättningar är uppfyllda.71 Det kan även noteras att risken för egendomsskada i vissa fall kan beaktas enligt annan nordisk lagstiftning vid bedömningen av behovet av tvångsåtgärder.72

Vi bedömer sammantaget att det på grund av risker kopplade till ordningen och säkerheten finns ett behov av att i vissa situationer kunna tillfälligt skilja de som tvångsvårdas eller avtjänar straff inom SiS åt. De särskilda befogenheter som finns i dag är varken tillräckliga eller fullt ut ändamålsenliga för det angivna behovet. Vi anser att en möjlighet att fatta beslut om en sådan tvångsåtgärd behövs framför allt för att öka tryggheten och säkerheten för de som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård inom SiS. Att tillfällig avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl skulle kunna öka tryggheten och säkerheten på SiS särskilda ungdomshem och LVM-hem är också en omständighet som har lyfts av vissa av de barn, unga och intagna som har besvarat vår enkätundersökning.73

70 Se SOU 2023:44 samt Ds 2024:7, avsnitt 4.5.1. 71 Se Ds 2024:7, avsnitt 4.6. 72 Se bl.a. 10 kap. 7 § första stycket i den norska barnevernsloven. 73 Se avsnitt 5.3.1.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

5.5. Överväganden och förslag

5.5.1. Vilka ska kunna omfattas av tvångsåtgärden?

Förslag: Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl ska kunna

aktualiseras avseende de barn och unga som med stöd av 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga vårdas på en låsbar enhet på ett särskilt ungdomshem, samt de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård på ett sådant hem.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl ska också kunna aktualiseras avseende de intagna som med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall vårdas på en låsbar enhet på ett LVMhem.

Av avsnitt 3.1.7 framgår en indelning av de barn, unga och missbrukare som är placerade i särskilda ungdomshem och LVM-hem. Vi har använt oss av denna kategorisering även i samband med våra tidigare överväganden och förslag.74 I likhet med vad som gällde för våra förslag om avskildhet i anslutning till dygnsvilan anser vi att det inte har kommit fram tillräckliga skäl för en lagstiftning om tillfällig avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl som omfattar samtliga kategorier av barn, unga och missbrukare inom SiS. Denna bedömning grundar sig särskilt i den stora variation som finns vad gäller förutsättningar och behov för de som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård. Både behovet av tvångsåtgärder och barns, ungas och intagnas individuella behov kan skilja sig åt väsentligt. En självklar utgångpunkt är att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl endast bör kunna aktualiseras om det finns ett tydligt behov av en sådan åtgärd, och dessutom ska eventuella negativa konsekvenser av vården eller straffverkställigheten i möjligaste mån alltid undvikas eller motverkas.

Det finns emellertid ett antal skillnader mellan den tvångsåtgärd som nu är föremål för utredning och avskildhet i anslutning till dygnsvilan. Det medför vissa skillnader också i bedömningen angående vilka som bör kunna omfattas av åtgärden. Det bör särskilt framhållas att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl under en begränsad tid får anses vara en mindre ingripande tvångsåtgärd än

74 Se Ds 2024:7, avsnitt 9.1.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

vad som gäller för de andra likartade inskränkningarna av rörelsefriheten i LVU, LSU och LVM.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl på särskilda ungdomshem

Avskildhet för de som vårdas med stöd av 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Vi har tidigare kunnat konstatera bl.a. att antalet incidenter med hot och våld på SiS särskilda ungdomshem har ökat under de senaste åren, att riskerna för allvarliga incidenter med hot och våld är påtagliga på vissa av de särskilda ungdomshemmen samt att förhållandena på de särskilda ungdomshemmen har påverkats av omständigheten att fler barn och unga i hemmen har kopplingar till organiserad brottslighet och kriminella nätverk.75 I enlighet med vad som framgår av avsnitt 5.4.1 anser vi att tillfällig avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl bör kunna tillämpas i vissa fall för att motverka riskerna för allvarliga konsekvenser relaterade till hot och våld på de särskilda ungdomshemmen.

Utgångspunkten är att sådan avskildhet ska kunna tillämpas endast i samband med situationer som kan påverka ordningen och säkerheten på hemmen. Det finns dock en risk för att sådana situationer kan uppkomma inte enbart på de särskilda ungdomshem som har en förhöjd säkerhetsnivå. De situationer som bestämmelsen angående avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl i fängelselagen kan omfatta, att t.ex. ett upplopp inträffar, ett larm utlöses, elektriciteten går ur funktion eller att otillåtna och farliga föremål hamnar i omlopp skulle kunna inträffa på samtliga av SiS särskilda ungdomshem. Eftersom syftet med avskildheten i första hand är att skydda särskilt utsatta grupper av barn och unga anser vi därför inte att möjligheten att använda tvångsåtgärden bör begränsas till att endast avse vissa av de särskilda ungdomshemmen.

Även om vi har denna utgångspunkt för våra överväganden kan vi inte bortse från att det för de barn och unga som vårdas med stöd av LVU på någon av de särskilda ungdomshemmens öppna avdelningar som utgångspunkt inte finns något behov av ytterligare inskränkningar i rörelsefriheten, utöver förbudet mot att lämna hemmet.

75 Ibid., avsnitt 9.2.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

När det gäller dessa barn och unga finns följaktligen inte heller några särskilda risker kopplade till ordningen eller säkerheten. I likhet med vårt resonemang angående avskildhet i anslutning till dygnsvilan skulle det framstå som inkonsekvent om denna kategori av barn och unga skulle kunna bli föremål för en åtgärd med sådana begränsningar som nu är fråga om.76 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl bör därför inte kunna användas avseende de barn och unga som saknar beslut om vård på en låsbar enhet. Något annat särskilt behov av att kunna vidta åtgärden för denna kategori av barn och unga har inte heller kommit fram.

Sammantaget bör därmed gälla att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl ska kunna aktualiseras angående de barn och unga som vårdas med stöd av LVU på någon av de särskilda ungdomshemmens låsbara enheter.

Avskildhet för de som avtjänar sluten ungdomsvård

Sluten ungdomsvård är en straffrättslig påföljd och redan av denna anledning kan det finnas skäl för att göra en delvis annan bedömning än vad som gäller för LVU-vård.77 Exempelvis kan samhällsskyddsaspekter vara framträdande vid överväganden angående vilka åtgärder som ska få vidtas för att säkerställa en trygg och säker miljö i de särskilda ungdomshemmen. Verkställigheten måste kunna genomföras under säkra former, och det är avgörande för straffsystemets trovärdighet, legitimitet och effektivitet.

I likhet med vad som gäller för vård med stöd av LVU innebär sluten ungdomsvård mer eller mindre omfattande begränsningar i barnets eller den unges frihet, beroende på i vilket skede av straffverkställigheten den dömde befinner sig. Verkställigheten inleds dock alltid genom vård på låsbar enhet och någon särskild prövning angående en sådan låst placering sker inte. Först när förhållandena medger det kan barnet eller den unge ges möjlighet att vistas i öppnare former. Under den senare delen av verkställigheten ska den dömde, genom konkreta åtgärder, förberedas för ett liv i frihet.78

En viss åtskillnad skulle därmed kunna göras också mellan de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård på en låsbar enhet

76 Ibid., avsnitt 9.2.1. 77 Ibid., avsnitt 9.2.2. 78 Se 14 och 18 a §§ LSU.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

och de som i slutet av sin verkställighet är placerade på en öppen avdelning. Det rör sig dock om en och samma verkställighetsform, och den systematik som gäller enligt LVU och som innebär att det kan beslutas om ytterligare begränsningar i rörelsefriheten om vissa rekvisit är uppfyllda förekommer inte inom sluten ungdomsvård.

I enlighet med våra överväganden och förslag angående avskildhet i anslutning till dygnsvilan anser vi att det finns goda skäl för att som utgångspunkt hantera de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård på samma sätt, oavsett om det sker på låsbar enhet eller i öppnare former.79 De som dömts till sluten ungdomsvård kan dessutom, i vart fall i förhållande till vad som gäller för LVU-vården, betraktas som en förhållandevis homogen grupp i den meningen att samtliga avtjänar straff för allvarlig brottslighet.

Som ovan nämnts har Utredningen om frihetsberövade påföljder för unga lämnat förslag om en ny ordning avseende påföljder för unga lagöverträdare.80 Om den föreslagna ordningen kommer att leda till lagstiftning innebär det att samtliga de barn och unga som i dag avtjänar sluten ungdomsvård kommer att kunna hållas i avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl i samband med verkställighet av ett fängelsestraff i en kriminalvårdsanstalt. Detta är en omständighet som också bör beaktas.

Även om det kan antas att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl endast mycket sällan kommer att aktualiseras för de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård på en öppen avdelning anser vi sammantaget att samtliga barn och unga som avtjänar straff enligt LSU bör kunna komma i fråga för tvångsåtgärden.

Avskildhet i samband med frivillig vård eller vård med stöd av 2 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Möjligheten att låta vissa bestämmelser om särskilda befogenheter i LVU gälla för samtliga barn och unga som vårdas på ett särskilt ungdomshem, dvs. även för de som saknar beslut om vård med stöd av 3 § LVU, har beskrivits i samband med vår delredovisning.81 Vi kan konstatera att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl är en tvångsåtgärd av sådan art och karaktär att den inte lämpligen bör

79 Se Ds 2024:7, avsnitt 9.2.2. 80 Se avsnitt 5.4.1 och Ds 2024:7, avsnitt 4.5.1. 81 Se Ds 2024:7, avsnitt 4.3.3.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

kunna aktualiseras för denna kategori av barn och unga. Detta resonemang följer dessutom redan av våra slutsatser ovan om att tvångsåtgärden bör kunna komma i fråga endast för de barn och unga som vårdas på låsbar enhet.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl på LVM-hem

Avskildhet för de som vårdas med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall

I vår delpromemoria har vi konstaterat att tvångsåtgärden avskildhet i anslutning till dygnsvilan inte bör omfatta de som vårdas på LVMhem.82 Vi bedömde att det inte finns någon särskilt påtaglig problematik med ordningen och säkerheten på LVM-hemmen under kvällar och nätter och noterade bl.a. att antalet rapporterade incidenter om hot och våld är lägre inom missbruksvården än vad som gäller inom ungdomsvården, låt vara att antalet platser på LVM-hemmen också är färre. De säkerhetsmässiga behoven i denna verksamhetsgren skiljer sig därmed från vad som är fallet för de särskilda ungdomshemmen. Det klargjordes även att det behov av åtgärder som framträder inom LVM-vården i större utsträckning får anses vara kopplat till otillåtet innehav av t.ex. narkotika på hemmen.

När det särskilt gäller förekomsten av alkohol, narkotika eller andra berusningsmedel på LVM-hem finns en närmare beskrivning i avsnitt 7.5.1 i anslutning till våra överväganden och förslag om tvångsåtgärderna kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Det kan dock finnas anledning att även i detta sammanhang kortfattat beröra frågan.

Enligt uppgifter från SiS, som avser åren 2020–2023, har förekomsten av droger – dvs. narkotika, alkohol eller andra berusningsmedel – varit väsentligt mycket högre inom LVM-vården än på de särskilda ungdomshemmen. Det bör i sammanhanget beaktas att antalet platser inom LVM-vården över tid har uppgått till cirka hälften av de platser som funnits tillgängliga i särskilda ungdomshem.83

Endast förekomsten av t.ex. narkotika på ett LVM-hem bör visserligen inte i sig kunna föranleda ett beslut om avskildhet av

82 Ibid., avsnitt 9.3. 83 Ibid., avsnitt 8.3.2.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

ordnings- och säkerhetsskäl. I vissa fall kan det dock antas att det finns behov av att skilja intagna på LVM-hem från varandra på grund av sådana förhållanden. Det exempelvis röra sig om en situation då ett större fynd av narkotika har påträffats, och det finns starka misstankar om att ytterligare narkotika finns i omlopp på avdelningen.84

Vi kan därutöver konstatera att hot och våld också förekommer i viss utsträckning på LVM-hemmen, både mellan intagna och mot personal. Även om problematiken, som ovan nämnts, inte är lika påtaglig som på de särskilda ungdomshemmen har antalet rapporterade incidenter ökat under de senaste åren.85 Till skillnad från vad som gäller för avskildhet i anslutning till dygnsvilan ska avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl normalt sett endast kunna användas när situationer av en viss allvarlighetsgrad uppstår, och det är högst sannolikt att sådana situationer som innefattar hot och våld – i viss utsträckning – också kan uppkomma inom LVM-vården.

Även om vi tidigare har bedömt att det saknats behov av en möjlighet till förebyggande avskildhet i anslutning till dygnsvilan anser vi sammantaget att tillfällig avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl bör kunna aktualiseras för de som vårdas med stöd av LVM. I likhet med våra slutsatser angående användningen av tvångsåtgärden på särskilda ungdomshem bör åtgärden dock endast komma i fråga för de intagna som har beslut om vård på en låsbar enhet.

Avskildhet i samband med frivillig vård

Möjligheten att låta vissa bestämmelser om särskilda befogenheter i LVM gälla för samtliga intagna som vårdas på ett LVM-hem, dvs. även för de som saknar beslut om tvångsvård, har beskrivits i samband med vår delredovisning.86 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl är en tvångsåtgärd av sådan art och karaktär att den inte lämpligen bör kunna aktualiseras för denna kategori av missbrukare på LVM-hem. Någon sådan möjlighet bör därmed inte införas. Detta resonemang följer dessutom redan av våra slutsatser ovan om att

84 I avsnitt 5.5.2 finns ett närmare resonemang angående förutsättningarna för avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl, samt möjligheten att besluta om åtgärden i sådana situationer som nu har beskrivits. 85 Se Ds 2024:7, avsnitt 8.3.3. 86 Ibid., avsnitt 4.3.3.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

tvångsåtgärden bör kunna komma i fråga endast för de intagna som vårdas på låsbar enhet.

5.5.2. Hur ska tvångsåtgärden regleras?

Förutsättningarna för avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

Förslag: Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl ska endast få

genomföras om det med hänsyn till fara för liv, hälsa eller allvarlig skada på egendom är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller LVMhemmet.

Bedömning: Vid beslut om avskildhet av ordnings- och säker-

hetsskäl bör proportionalitetsbestämmelserna i 20 a § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, 18 b § lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård och 36 a § lagen om vård av missbrukare i vissa fall gälla.

Vad innebär avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl?

Vi har tidigare översiktligt beskrivit innebörden av en tvångsåtgärd som möjliggör för tillfällig avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl.87 Det är fråga om en åtgärd som tar sikte på flera barn, unga eller intagna. De förhållanden som ligger till grund för åtgärden behöver inte vara direkt kopplade till den som är föremål för den. Den syftar inte heller i första hand till att ge befogenheter till ytterligare inlåsning eller avskiljning av enskilda barn, ungdomar eller intagna. SiS har redan i dag särskilda befogenheter som kan användas för ett sådant ändamål. Tvångsåtgärden är i stället utformad i syfte att tillgodose ett behov av att tillfälligt upplösa gemensamheten för vissa grupper av barn, unga och intagna. Den ska alltså användas i situationer när det finns ett behov av att tillfälligt hindra barn, unga och intagna från att vistas tillsammans.

Vi anser att det därmed inte kan vara fråga om att endast en person omfattas av åtgärden. I ett sådant fall är det inte fråga om att

87 Se avsnitt 5.4.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

hantera ett behov av att upplösa gemensamheten, utan snarare att motverka eller begränsa risker som kan kopplas till ett enskilt barn, ungdom eller intagen.

Detta betyder inte att rörelsefriheten nödvändigtvis behöver begränsas för samtliga som vistas på ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem om ett beslut om tvångsåtgärden fattas. I många fall kan det vara tillräckligt att sådan avskildhet endast omfattar en specifik avdelning på hemmet, eller en del av en avdelning som genom s.k. sektionering har separerats från övriga som vårdas på avdelningen eller hemmet. Utgångspunkten är nämligen att tvångsåtgärden inte ska omfatta fler barn, unga eller intagna än vad som i det enskilda fallet behövs. Det bör däremot krävas att behovet av tillfällig avskildhet omfattar samtliga av de som i sådana fall vistas i gemensamhet tillsammans på en avdelning eller en del av en avdelning. I vissa fall, t.ex. om larm- eller bevakningsfunktioner tillfälligt är ur funktion, kan det antas att behovet av att skilja barn, unga eller intagna åt kan behöva omfatta flera, eller samtliga, avdelningar på ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem.

Tillfällig avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl bör således kunna användas för att upplösa gemensamheten exempelvis för samtliga som vårdas eller avtjänar straff på ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem, samtliga som vårdas eller avtjänar straff på en specifik avdelning eller samtliga som vårdas eller avtjänar straff på en del av en avdelning som genom sektionering skiljer de som vistas där åt från andra som vårdas eller avtjänar straff på avdelningen.

Åtgärden kan därmed i vissa fall komma att användas för ett förhållandevis litet antal barn, unga eller intagna, särskilt vid en jämförelse med tillämpningen inom Kriminalvården. Anledningen till detta är att det på avdelningarna på SiS särskilda ungdomshem och LVM-hem normalt vistas färre individer än vad som gäller på en kriminalvårdsanstalt. En sektionerad del av en avdelning på ett särskilt ungdomshem kan exempelvis i vissa fall omfatta endast tre barn eller ungdomar. JO har uttalat att sektionering inte ska omfatta färre barn och unga än så, och gemensamhet innebär därför som utgångspunkt att barnet eller den unge vistas tillsammans med minst två andra barn och unga.88 Det medför att en avdelning bör bestå av åtminstone tre bostadsrum även vid sektionering.

88 Jfr JO:s uttalanden i samband med Opcat-inspektion i ärende dnr 6204-2018 och Ds 2024:7, avsnitt 5.3.1.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

I vilka situationer bör avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl kunna användas?

En självklar utgångspunkt är att ett beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl aldrig ska få fattas slentrianmässigt. Som framgår nedan bör det krävas en proportionalitetsbedömning i varje enskilt fall, genom vilken andra mindre ingripande åtgärder ska ha bedömts vara otillräckliga. Sådan avskildhet ska dessutom inte kunna tillämpas i syfte att kompensera för frånvaro av personal eller bristande resurser i övrigt på de särskilda ungdomshemmen och LVMhemmen. Tvångsåtgärden får heller aldrig användas som en bestraffning eller en disciplinär påföljd.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl är en tvångsåtgärd som endast bör användas i undantagsfall, och den bör tillämpas med restriktivitet. Avskildhet bör kunna komma i fråga enbart om det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet ska kunna upprätthållas och det bör följaktligen ställas höga krav för användningen av tvångsåtgärden. Detta gäller både ändamålet med åtgärden i det enskilda fallet samt för prövningen av om avskildhet behövs för att uppnå syftet.

De risker som uppkommer i en viss situation måste således vara av viss allvarlighetsgrad för att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl över huvud taget ska kunna komma i fråga. Vi anser att åtgärden bör kunna aktualiseras om det finns fara liv, hälsa eller allvarlig skadegörelse på egendom. Det kan alltså röra sig exempelvis om att förhindra skador med anledning av våld mellan barn, unga och intagna, eller våld mot personal. Vi anser att detta utgör legitima och godtagbara skyddsintressen, som också bör framgå direkt av lagtexten.

Utformningen av en reglering bör därmed klargöra dels att det ska vara nödvändigt med avskildhet för att ordningen och säkerheten på hemmet ska kunna upprätthållas. Upprätthållandet av ordning och säkerhet ska således utgöra syftet med åtgärden. Sådan avskildhet bör dock endast aktualiseras om det finns fara för liv, hälsa eller allvarlig skada på egendom. Det bör följaktligen krävas att behovet av åtgärden kan hänföras till någon av dessa risker.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

Även om det inte är möjligt att ge en uttömmande uppräkning av de situationer som skulle kunna föranleda avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl kan några exempel lämnas.

Avskildhet bör kunna komma i fråga om de som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård på hemmet initierar eller deltar i ett slagsmål, ett upplopp eller en upploppsliknande situation, och t.ex. använder hot och våld mot andra som vårdas där eller mot personal, eller förstör inredning eller orsakar annan allvarlig sakskada på hemmet. Sådana incidenter har inträffat vid ett antal tillfällen inom den verksamhet som SiS bedriver.89 Avskildhet i ett sådant fall kan användas t.ex. för att tillfälligt separera barn, unga och intagna som har deltagit i ett slagsmål och i syfte att lugna ner situationen. Det bör rimligen kunna vara aktuellt att använda sig av avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl för de barn, unga och intagna som inte uppträder på ett sådant sätt att förutsättningarna för hållande i avskildhet enligt 15 c § LVU, 17 § LSU eller 34 b § LVM är uppfyllda.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl bör dock även kunna användas i stället för hållande i avskildhet. I detta sammanhang bör det beaktas att den senare tvångsåtgärden får anses vara mer ingripande än den förra.90 Om det bedöms vara lämpligt och tillräckligt bör SiS därför kunna besluta om att ett barn, en ungdom eller en intagen ska omfattas av ett beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl i stället för att hållas i avskildhet. Hänsyn bör dock också tas till att hållande i avskildhet normalt medför placering i ett för ändamålet särskilt anpassat rum, och bl.a. innefattar krav på fortlöpande uppsikt av personalen samt yttrande av läkare eller sjuksköterska. Vi föreslår inte några sådana krav när det gäller avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl.91 Det kan förutsättas att det i många fall även fortsättningsvis kommer att vara nödvändigt med ett beslut om hållande i avskildhet även i de situationer som nu är i fråga, t.ex. i sådana fall barnet, ungdomen eller den intagne uppträder våldsamt.

Dessutom bör tillfällig avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl kunna användas om lås-, larm- eller bevakningsfunktioner upphör att fungera, t.ex. på grund av ett strömavbrott eller liknande. Enbart

89 Ibid., avsnitt 8.3.3. 90 Jfr även avsnitt 5.5.3, under rubriken Kompensatoriska åtgärder. 91 Se avsnitt 5.5.2.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

den omständigheten att elektriciteten slås ut är emellertid inte tillräckligt. Det måste också finnas en risk för att ordningen och säkerheten i en sådan situation äventyras på något sådant sätt som angetts ovan.

En annan situation som skulle kunna uppkomma, och som vi har berört tidigare, är att otillåtna föremål – t.ex. narkotika eller farliga föremål såsom vapen – hamnar i omlopp på ett särskilt ungdomshem, ett LVM-hem eller på en enskild avdelning. Det förhållandet att exempelvis narkotika påträffas på en avdelning bör inte i sig kunna föranleda avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. Om det däremot finns starka misstankar om att t.ex. narkotika förekommer i något av avdelningens allmänna utrymmen, och det för visitation och undersökning av sådana utrymmen är nödvändigt att de som vårdas eller verkställer straff där hålls avskilda från varandra, t.ex. i sina bostadsrum, bör tillfällig avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl kunna komma i fråga. I enlighet med vad som framgår av avsnitt 5.5.3 får avskildhet i en sådan situation inte pågå under längre tid än vad som behövs för att genomföra visitationen och säkerställa ordningen och säkerheten.

Det kan antas att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl i de allra flesta fall aktualiseras först när en situation som äventyrar ordningen och säkerheten på hemmet har uppkommit. Det kan dock inte uteslutas att tvångsåtgärden i vissa enstaka fall behövs för att förhindra att en allvarlig situation uppkommer. Så kan exempelvis vara fallet om det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet har klara och tydliga uppgifter om att ett upplopp i hemmet är nära förestående. Avskildhet i en sådan situation får dock aldrig användas lättvindigt, och det ska således röra sig om uppgifter som med styrka talar för att åtgärden behövs.

Det bör avslutningsvis framhållas att det inte bör finnas några begränsningar angående tidpunkten för när ett beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl ska kunna fattas. Det finns en avsikt att införa en möjlighet till avskildhet i anslutning till dygnsvilan på vissa särskilda ungdomshem. Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl bör, även med beaktande av det, kunna användas oavsett tidpunkt på dygnet. Det bör i detta sammanhang avslutningsvis nämnas att den aktuella tvångsåtgärden inte heller förutsätter att barnen, ungdomarna eller de intagna vistas på en bostadsavdelning. Möjligheten att tillfälligt upplösa gemensamheten bör kunna använ-

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

das också i andra situationer, t.ex. under den tid barn och unga vistas i hemmets skola.

Proportionalitet

Vid begränsningar av rörelsefriheten och för i princip samtliga övriga särskilda befogenheter i LVU och LVM ska proportionalitetsprincipen tillämpas. Samma sak gäller för kontroll- och tvångsåtgärder enligt LSU. Detta medför i praktiken ett förbud mot oproportionerlig användning av tvångsåtgärder. Åtgärderna får endast användas om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden, och i LVU och LVM anges uttryckligen att mindre ingripande åtgärder ska användas om de är tillräckliga.92

Principen om proportionalitet är grundläggande för all användning av tvångsåtgärder och det är en självklar utgångspunkt att bestämmelserna om detta även ska vara tillämpliga i varje enskilt fall som avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl aktualiseras. Det bör nämligen alltid övervägas om mindre ingripande åtgärder i stället kan användas för att uppnå syftet med tvångsåtgärden.

I detta fall kan det exempelvis vara fråga om huruvida sektionering eller någon annan typ av differentiering av barn, unga och intagna på särskilda ungdomshem och LVM-hem – som inte innebär inskränkningar i rätten till vistelse i gemensamhet – kan vara tillräcklig och alltså kan genomföras i stället för avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. Genom att bestämmelserna om proportionalitet även omfattar den nu aktuella åtgärden säkerställs att en sådan prövning sker innan beslut om åtgärden fattas.

92 Se bl.a. Ds 2024:7, avsnitt 4.3.1. Se även avsnitt 10.2 i denna promemoria angående förslag om tillägg till proportionalitetsbestämmelsen i LSU.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

5.5.3. Genomförandet av tvångsåtgärden

Förslag: Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl innebär att

barnet, den unge eller den intagne hindras från att vistas i gemensamhet med andra barn, unga och intagna. Åtgärden ska genomföras i barnets, den unges eller den intagnes bostadsrum, eller i annat lämpligt utrymme.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl ska inte få pågå under längre tid än tre timmar.

Om det under en pågående avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl finns ett särskilt behov av det, ska barnet, den unge eller den intagne stå under uppsikt av personal.

Barn och unga som tvångsvårdas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga eller avtjänar sluten ungdomsvård ska erbjudas ett uppföljande samtal efter ett genomfört beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl.

Bedömning: Statens institutionsstyrelse bör med stöd av 8 kap.

5 a § socialtjänstförordningen och 11 § förordningen om verkställighet av sluten ungdomsvård kunna meddela närmare föreskrifter om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl på särskilda ungdomshem.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bör med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen kunna meddela närmare föreskrifter om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall.

Placering under avskildhet

Ett genomförande av hållande i avskildhet och vård i enskildhet sker i för ändamålet särskilt anpassade lokaler. Vi anser inte att det finns behov av en sådan placering, eller en särskild anpassning av lokalerna, när det gäller avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. Syftet med tvångsåtgärden är att tillfälligt hindra ett utpekat antal barn, unga och intagna inom SiS från vistelse i gemensamhet med andra. Åtgärden skiljer sig därmed från vad som är fallet med hållande i avskildhet, som framför allt syftar till att skydda andra barn, unga och intagna från någon som uppträder våldsamt eller är så påverkad

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

av berusningsmedel att han eller hon inte kan hållas till ordningen, och vård i enskildhet, som är en tvångsåtgärd som grundas på de individuella och speciella behov av vård eller säkerhet, eller säkerheten på hemmet, som gäller för ett specifikt barn, en ungdom eller en intagen.

Det är en rimlig utgångspunkt att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl genomförs genom att de som är föremål för åtgärden placeras i sina bostadsrum och hindras från att lämna rummen. Något hinder mot att placering i stället sker i andra lämpliga utrymmen bör dock inte finnas. Det avgörande är att de som omfattas av åtgärden tillfälligt hindras från att träffa varandra, eller i vissa fall att vistas i allmänna utrymmen. I särskilda situationer kan det vara olämpligt att avskildhet genomförs i bostadsrummen, t.ex. om något eller några av rummen har utsatts för skadegörelse av de som vårdas eller verkställer straff där i samband med ett upplopp. Det kan också exempelvis vara fråga om att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl beslutas för samtliga i en viss grupp av barn eller unga som vid tillfället vistas i skollokaler, eller i andra utrymmen utanför bostadsavdelningarna.

Om avskildhet av någon anledning inte genomförs i bostadsrummet bör det utrymme som används vara lämpligt för ändamålet och inte medföra några ytterligare olägenheter för barnet, den unge eller den intagne utöver vad som oundvikligen följer av tvångsåtgärden. Det kan t.ex. röra sig om att barnet, den unge eller den intagne får vara i ett personalrum, ett besöksrum eller annat liknande utrymme. De rum som används för hållande i avskildhet kan dock inte anses utgöra ett lämpligt utrymme för den aktuella tvångsåtgärden. I det utrymme som används bör det som utgångspunkt finnas möjlighet till viss förströelse, och det är självklart att barnet, den unge eller den intagne ska kunna använda toalett under pågående avskildhet, om ett sådant behov uppkommer.

Till följd av våra förslag om avskildhet i anslutning till dygnsvilan avser SiS att anpassa ett antal bostadsrum inom myndigheten. Detta innebär att dörrarna till vissa rum ska kunna låsas utan möjlighet för barnet, ungdomen eller den intagne att öppna på egen hand.93 Det är sannolikt att ett införande av en möjlighet till avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl också medför ett behov av överväganden i vissa sådana praktiska frågor. Detta är emellertid något som får

93 Se t.ex. Ds 2024:7, avsnitt 15.2.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

ankomma på SiS att hantera. Det är den myndigheten som bäst kan avgöra hur tvångsåtgärden ska implementeras i verksamheten, och i vilken utsträckning anpassning av lokaler är nödvändigt.94

En tidsgräns för avskildhet

Som framgår av avsnitt 5.2.1 har JO vid upprepade tillfällen kritiserat Kriminalvården för att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl inom den myndigheten har pågått under längre tid än vad som får anses rymmas inom ramen för regelverket. I fängelselagen finns dock inte någon uttrycklig tidsgräns för åtgärden angiven, utöver regleringen om att avskildheten ska gälla tillfälligt.

Till skillnad från vad som gäller enligt fängelselagstiftningen och i likhet med våra resonemang angående avskildhet i anslutning till dygnsvilan anser vi att det finns skäl för att reglera en tidsgräns för hur länge ett barn, en ungdom eller en intagen ska få hållas i avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl på särskilda ungdomshem och LVM-hem.95 En liknande bedömning har även gjorts av Utredningen om frihetsberövande påföljder för unga när det gäller den föreslagna ordningen för barn och unga som – i stället för sluten ungdomsvård – föreslås avtjäna fängelsestraff. Eftersom den aktuella tvångsåtgärden bl.a. berör barn och unga, som kan antas påverkas av den i större utsträckning än vad som gäller för vuxna lagöverträdare inom Kriminalvården, är det enligt vår mening lämpligt att en tidsgräns anges direkt i lag. Några skäl för att åtgärden ska regleras på ett annat sätt i vårdlagstiftningen LVM och för de vuxna missbrukare som kan omfattas av den har inte kommit fram.

Frågan om vilken tidsgräns som ska gälla för avskildhet kräver en avvägning mellan olika intressen, och tidsgränsen bör inte sättas högre än vad som är nödvändigt. Tidsgränsen kan dock inte heller sättas så lågt att syftet med tvångsåtgärden inte kan uppnås.

Vi anser att en tidsgräns om tre timmar framstår som väl avvägd. Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl ska kunna användas för att hantera en i någon mening akut situation, och det bör i normalfallet vara möjligt att vidta nödvändiga och tillräckliga åtgärder för att

94 Se även 7 kap. 1 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2016:55) om hem för vård eller boende om kraven på lokalernas utformning, samt avsnitt 15.2.1 angående våra förslags konsekvenser. 95 Se Ds 2024:7, avsnitt 9.4.2.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

komma till rätta med situationen under en sådan tid. En självklar utgångspunkt är därutöver att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl inte bör användas under längre tid än vad som är nödvändigt för att för att det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet ska kunna hantera den uppkomna situationen. Det kan därmed antas att tvångsåtgärden i många fall kan komma att användas under betydligt kortare tid än tre timmar. Vi anser att det uttryckligen bör framgå av lagtexten att avskildheten ska upphöra när det inte längre finns förutsättningar för åtgärden.

Vid övervägandena angående en tidsgräns måste dessutom beaktas att de flesta bostadsrum och andra utrymmen som kan användas för åtgärden på särskilda ungdomshem och LVM-hem inte är specifikt anpassade för en avskildhetsplacering. Det bör därför inte vara fråga om att barn, unga och intagna ska vistas i dessa utrymmen under särskilt lång tid. Eftersom åtgärden i normalfallet kan antas användas när en akut situation uppstår, finns det sannolikt inte heller möjlighet för SiS personal att i olika avseenden förbereda avskildheten och göra nödvändiga anpassningar om sådana behov uppkommer. Det kan inte heller bortses från att vissa av de som kan komma att bli föremål för åtgärden också kan omfattas av andra begränsningar i vården eller straffverkställigheten, t.ex. avskildhet i anslutning till dygnsvilan. Även detta måste beaktas vid bedömningen av hur lång tid avskildheten kan pågå.

Det bör ställas höga krav på att det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet vidtar åtgärder under den tid beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl gäller. En utgångpunkt är nämligen att avskildheten ska ge personal på hemmen möjlighet att hantera de problem och risker som föranlett åtgärden. Det kan handla om att processer för att omplacera barn, unga och intagna till andra avdelningar eller hem skyndsamt inleds. I det inledande skedet kan åtgärden givetvis också ge hemmet tid och möjlighet att kalla in och samla personal för att förstärka personalnärvaron på en specifik avdelning. I vissa fall kan det också antas finnas ett behov av att tillkalla polis för hantering av de ordningsstörningar som har uppkommit.

Det kan finnas olika skäl för att åtgärden vidtas, och de insatser som behövs för hantering av situationen kan följaktligen också variera. I många fall kan det dock antas att olika typer av samtalsinsatser med de barn, unga eller intagna som är föremål för åtgärden

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

är nödvändiga. Sådana insatser bör kunna bidra till att lugna ner situationen och reda ut eventuella meningsskiljaktigheter, konflikter och problem som har uppstått på avdelningen. Om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl har föranletts t.ex. av att larm- och bevakningsfunktioner har slagits ut, krävs att SiS skyndsamt agerar för att återställa sådana funktioner. De åtgärder som vidtas under pågående avskildhet måste anpassas efter förutsättningarna i varje enskilt fall, och det är SiS som bäst kan avgöra hur detta ska ske. Det bör emellertid tydliggöras att insatserna alltid bör syfta till att avskildheten ska upphöra så snart det är möjligt.

Vi föreslår en uttrycklig reglering om att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl inte ska få pågå under längre tid än tre timmar i följd. Detta innebär att nya beslut om sådan avskildhet inte kan fattas i direkt anslutning till att tidigare beslut upphör att gälla. Det skulle i sådana fall innebära en otillåten förlängning av tidsgränsen.

Det finns dock inte några hinder mot att SiS beslutar om hållande i avskildhet eller vård i enskildhet, även om det barn, den ungdom eller den intagne som omfattas av beslutet har varit föremål för ett beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl som upphört att gälla. Ett sådant beslut kan således börja gälla efter ett beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. Detta gäller självklart under förutsättning att det finns sådana individuella omständigheter i det enskilda fallet som innebär att de åtgärderna kan användas. Det kan antas att ett beslut om hållande i avskildhet kan behövas avseende någon som uppträder våldsamt i anslutning till att ett beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl upphör. Ett beslut om vård i enskildhet kan också vara aktuellt exempelvis om någon – med hänsyn till säkerheten på hemmet – behöver hindras från att träffa andra som vårdas där.

Om det efter tre timmar fortfarande kvarstår höga risker vad gäller ordningen och säkerheten får det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet vidta andra åtgärder för att motverka eller begränsa riskerna. I många fall bör dessutom riskerna kunna hanteras genom exempelvis sektionering, genom att flytta barn, unga och intagna mellan avdelningar eller genom att initiera en omplaceringsprocess och på sådant sätt flytta barn, unga eller intaga till andra ungdomshem eller LVM-hem. Har det varit fråga om utslagna larm- och bevakningsfunktioner, som fortfarande efter tre timmar inte har kunnat återställas, får det särskilda ungdomshemmet eller LVM-

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

hemmet i stället tillse att behovet av övervakning och kontroll tillgodoses på annat sätt, exempelvis genom att ytterligare personalresurser tillförs avdelningen.

Om det – efter att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl har upphört och gemensamheten återupprättats – uppkommer en ny situation på avdelningen som medför fara för liv, hälsa eller allvarlig skada på egendom bör det inte finnas några hinder mot att hantera den situationen genom nya beslut om sådan avskildhet. De besluten bör då också kunna omfatta de barn, unga eller intagna som omfattades av tidigare beslut.

Det är enligt vår mening inte lämpligt att i lag uppställa någon form av karenstid mellan två beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl, dvs. hur lång tid som måste förflyta mellan två beslut. En sådan ordning skulle kunna få oönskade konsekvenser, t.ex. att en situation som utgör allvarlig fara för barn, unga eller intagna inte kan hanteras. Vi anser att det måste ankomma på SiS att göra en bedömning av om och när nya beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl kan fattas i de enskilda fallen. För sådana nya beslut bör dock krävas att gemensamheten faktiskt har återupprättats för barnen, ungdomarna eller de intagna samt att nya omständigheter som kan grunda avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl därefter har tillkommit. Det kan alltså inte vara fråga exempelvis om att avskildheten upphör endast under en mycket kort tid och att nya beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl därefter fattas med hänvisning endast till de omständigheter som låg till grund för de ursprungliga avskildhetsbesluten.

Senast när tre timmar har förflutit från det att besluten om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl genomfördes ska samtliga som är föremål för åtgärden alltså åter ges möjlighet att vistas i gemensamhet med andra. Detta betyder inte att återgång till gemensamhet på en avdelning måste ske ”exakt samtidigt” för alla barn, unga eller intagna som omfattats av åtgärden. En stegvis återgång till gemensamhet bör kunna vara möjlig bl.a. utifrån praktiska omständigheter och vad som bedöms vara nödvändigt av ordnings- och säkerhetsskäl, så länge tretimmarsgränsen inte i något fall överskrids.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

Kontakt med personal och personalens uppsikt under pågående avskildhet

Vid genomförandet av hållande i avskildhet enligt 15 c § LVU, 17 § LSU eller 34 b § LVM ska barnet, den unge eller den intagne stå under fortlöpande uppsikt av personalen, och barn och unga ska också ha möjlighet att tillkalla personal. De barn och unga i särskilda ungdomshem som ska kunna hållas i avskildhet vid dygnsvilan ska också ha möjlighet att tillkalla personal under avskildheten.96

Behovet av uppsikt och tillsyn över den som omfattas av tvångsåtgärden, eller av en möjlighet att alltid tillkalla personal, är inte lika påtagligt när det gäller avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl som för de ovan angivna åtgärderna. Det rör sig om en åtgärd som endast får användas mycket tillfälligt och vid hållande i avskildhet finns ofta mer akuta risker kopplade till den som omfattas av åtgärden, eftersom användas vid berusning eller våldsamt uppträdande. Några sådana risker bör i normalfallet inte finnas i samband med avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. Dessutom ska åtgärden genomföras i bostadsrummet, eller i annat lämpligt utrymme, vilket i förhållande till placering i ett särskilt avskildhetsutrymme kan vara en mindre skadlig miljö. Hållande i avskildhet sker vanligtvis i ett för ändamålet särskilt anpassat rum, som saknar möbler. Det kan antas att placeringen i ett sådant utrymme är betydligt mer påfrestande för barnet, den unge eller den intagne än att vistas t.ex. i det egna bostadsrummet.

Sammantaget anser vi inte att det finns ett behov av något generellt lagkrav på uppsikt eller tillsyn över de som omfattas av åtgärden, eller av en uttrycklig reglering i lag som avser möjligheten att kontakta personal. En sådan slutsats är även rimlig utifrån den omständigheten att avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl inte nödvändigtvis innebär inlåsning på bostadsrummen för barn, unga och intagna, utan att placering även på andra sätt och i andra lämpliga utrymmen kan komma i fråga.

En självklar utgångspunkt är dock att personal alltid bör ha viss uppsikt och tillsyn över samtliga de som vårdas eller verkställer straff på särskilda ungdomshem eller LVM-hem, samt att barn, unga och intagna alltid ska kunna kontakta personal om ett sådant behov

96 Se ibid., avsnitt 9.4.2 och lagrådsremissen Avskildhet i anslutning till dygnsvilan – för ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

finns. Personal bör också se till att de behov i övrigt som uppkommer för barnen, ungdomarna eller de intagna tillgodoses. Sådana krav gäller dock under hela placeringen i hemmet, och inte enbart efter det att en tvångsåtgärd av nu aktuellt slag har vidtagits.97

Som utgångspunkt ska personal följaktligen se till att i den utsträckning det behövs kontrollera status och tillstånd för de barn, unga och intagna som är föremål för åtgärden. Det får dock ankomma på SiS att närmare avgöra hur detta ska gå till, och vi anser att det är lämpligt att reglera sådana frågor t.ex. genom verkställighetsföreskrifter på myndighetsnivå, i stället för direkt i lag.98 Vi kan i detta sammanhang notera att SiS har bemyndigats att meddela verkställighetsföreskrifter angående myndighetens särskilda befogenheter enligt LVU och LSU.99 I sådana föreskrifter kan reglering också ske exempelvis av frågan om hur barns, ungas och intagnas behov av att under pågående avskildhet besöka toalett ska hanteras.

I samband med vår delredovisning har vi översiktligt beskrivit dels de särskilda behov som barn, unga och intagna på särskilda ungdomshem och LVM-hem kan ha, dels kunskapsläget angående användningen av vissa tvångsåtgärder.100 De som vårdas eller verkställer straff inom SiS kommer i många fall från socialt utsatta miljöer och det är vanligt förekommande med psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Förekomsten av diagnoser för bl.a. adhd, missbruk och posttraumatiskt stressyndrom är hög. Det är dessutom förhållandevis vanligt med akuta psykiatriska tillstånd, som exempelvis suicid- och självskadebeteende samt panikattacker. Även om det i detta fall enbart är fråga om att barn, unga och intagna mycket tillfälligt hindras från att vistas i gemensamhet med andra bör det framhållas att isolering – enligt forskning på området – trots att det endast sker under kort tid kan ha skadliga effekter på individens välbefinnande, hälsa och utveckling och i viss utsträckning också kan öka riskerna t.ex. för självskadehandlingar.101

97 Jfr t.ex. kraven på att de insatser som genomförs ska präglas av respekt för barnets eller den unges människovärde och integritet, att verksamheten i särskilda ungdomshem ska vara av god kvalitet samt att den ska bygga på förtroende för och samarbete med den enskilde och utformas så att vistelsen i hemmet upplevs som meningsfull i bl.a. 1 § första stycket LVU, 3 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) och 3 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2001:937). 98 Se t.ex. Ds 2024:7, avsnitt 9.4.2 samt 8 kap. 7 och 11 §§regeringsformen. 99 Se avsnitt 3.2.3 samt 8 kap. 5 a § socialtjänstförordningen och 11 § förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård. 100 Se Ds 2024:7, avsnitt 6. 101 Ibid.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

Det finns anledning att uppmärksamma de barn, unga och intagna som har särskilda behov i detta avseende och för vilka det kan antas finnas särskilda risker även under kortvarig avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. I syfte att minska risker för skadeverkningar, bl.a. självskadehandlingar, bör det därför finnas ett uttryckligt lagkrav på att vissa barn, unga och intagna ska stå under uppsikt av personal under pågående avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. Sådan uppsikt bör aktualiseras om det finns ett särskilt behov av det, och en prövning av behovet får göras i varje enskilt fall av det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet utifrån den kunskap som finns angående barnet, den unge eller den intagne samt med hänsyn tagen till den situation som har föranlett beslutet om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl.

Kompensatoriska åtgärder och uppföljande samtal

Vi anser att den föreslagna regleringen av avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl medför en mindre ingripande inskränkning för barnet, den unge eller den intagne än vad som gäller för liknande tvångsåtgärder i LVU, LSU och LVM. Isoleringseffekterna är förhållandevis begränsade, och jämfört med t.ex. avskildhet i anslutning till dygnsvilan eller vård i enskildhet kommer tvångsåtgärden endast att genomföras under en mycket kort tid. Eftersom barnet, den unge eller den intagne dessutom inte får placeras i sådana rum som är särskilt anpassade för hållande i avskildhet anser vi att riskerna för skadeverkningar på grund av tvångsåtgärden är låg. Det bör därför normalt inte finnas något direkt behov av att det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet vidtar specifika åtgärder av kompensatorisk karaktär i syfte att minska risker för skadeverkningar.102 I sammanhanget bör även nämnas att den totala andelen barn, unga och intagna av de som har deltagit i vår enkätundersökning och som har beskrivit oro för en ökad känsla av instängdhet och isolering är lägre när det gäller frågan om tillfällig inlåsning i bostadsrummet av ordnings- och säkerhetsskäl än vad som var fallet angående avskildhet i anslutning till dygnsvilan.103

102 Ett övergripande resonemang om behovet av att vidta åtgärder för att bl.a. minska risker för skadeverkningar återfinns i avsnitt 11. 103 Se avsnitt 5.3.1 och Ds 2024:7, avsnitt 7.1.5.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

Det kan dock konstateras att SiS, sedan år 2018, har en skyldighet att erbjuda uppföljande samtal efter vidtagna tvångsåtgärder i form av hållande i avskildhet, kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning eller rumsvisitation, samt att detta gäller både för de som vårdas med stöd av LVU104 och de som avtjänar sluten ungdomsvård105. I förarbetena framhålls att personalens förmåga till ett respektfullt bemötande är avgörande för hur tillämpningen av åtgärden uppfattas.106 En viktig del i detta är att personalen gör barnet eller den unge delaktig i processen genom att låta honom eller henne komma till tals om hur situationen upplevs. En annan viktig del är att barnet eller den unge får möjlighet att framföra sina synpunkter. I ett respektfullt bemötande ligger också personalens förmåga att vara lyhörd för barnets eller den unges behov och ha förståelse för den utsatthet som situationen innebär.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl liknar till sin karaktär några av de tvångsåtgärder i LVU och LSU som i dag omfattas av skyldigheten att erbjuda uppföljande samtal. Det är en åtgärd som normalt genomförs omedelbart i samband med beslutet, och som sannolikt oftast föranleds av ett akut behov som har uppkommit. Mot denna bakgrund anser vi att även tillfällig avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl bör omfattas av skyldigheten att erbjuda uppföljande samtal. Även om det till skillnad från de övriga tvångsåtgärderna är fråga om en åtgärd som tar sikte på flera barn och unga anser vi det vara av vikt att barnet eller den unge både har insikt i de förhållanden som föranlett beslutet och dessutom har möjlighet att uttrycka sin egen åsikt angående genomförandet. Det kan antas att en sådan ordning bidrar till att minska riskerna för att tvångsåtgärden medför negativa konsekvenser.

Ett stort antal av de barn, unga och intagna som har deltagit i vår enkätundersökning har beskrivit att den aktuella tvångsåtgärden kan komma att uppfattas som orättvis eller som en form av kollektiv bestraffning.107 Även ur detta perspektiv anser vi att uppföljande samtal kan bidra till en ökad förståelse hos barnen, ungdomarna och de intagna för varför åtgärden genomfördes. I det sammanhanget kan personal nämligen klargöra anledningarna till åtgärden, och närmare beskriva syftet med åtgärden i det enskilda fallet. Barn, unga

10420 c § LVU. 105 18 c § LSU. 106 Se även Ds 2024:7, avsnitt 4.2.4. 107 Se avsnitt 5.3.1.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

och intagna kan därmed få insikt exempelvis i de skyddsintressen som har varit aktuella att beakta.

I likhet med de uppföljande samtal som SiS redan i dag genomför bör det vara upp till barnet eller den unge att bestämma om han eller hon vill ha ett sådant samtal. Barnet eller den unge ska således inte kunna tvingas till samtal. Samtalen ska syfta till att ge information om vad som var anledningen till att åtgärden behövde tillgripas samt även ge möjlighet för barnet eller den unge att själv tala om hur han eller hon uppfattar att åtgärden hade kunnat undvikas. Den information som lämnas i samband med samtalet bör vara anpassad till barnets eller den unges ålder och mognad.

Någon motsvarande skyldighet för SiS att erbjuda uppföljande samtal efter genomförda tvångsåtgärder enligt LVM finns inte, och det har inte heller kommit fram något behov av det i detta fall.

5.5.4. Om beslut och överklagande av beslut

Förslag: SiS ska fatta individuella beslut om avskildhet av

ordnings- och säkerhetsskäl, och sådana beslut ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

I mål om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård och lagen om vård av missbrukare i vissa fall ska en förvaltningsrätt vara domför med en lagfaren domare ensam. Samma sak ska gälla för mål om avskildhet i anslutning till dygnsvilan enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

Bedömning: Beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhets-

skäl bör fattas av Statens institutionsstyrelse i enlighet med vad som anges i 20 b § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, 22 § lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård och 36 b § lagen om vård av missbrukare i vissa fall.

Beslutet om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl bör antecknas i barnets, den unges eller den intagnes journal enligt 3 kap. 18 § socialtjänstförordningen och 6 § förordningen om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Vid överklagande av beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl bör bestämmelsen i 39 § fjärde stycket lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga tillämpas för barn som tvångsvårdas enligt den lagen, vilket innebär att offentligt biträde ska förordnas för den som är under 15 år och som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

Beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

Även om det ankommer på SiS att avgöra vilken funktion inom myndigheten som ska fatta beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl är det rimligt att anta att personal på det särskilda ungdomshem eller LVM-hem där åtgärden genomförs kommer att ansvara för sådant beslutsfattande. Den ordningen gäller för de flesta andra särskilda befogenheter enligt LVU, LSU och LVM.108 Åtgärden är av sådan karaktär att det normalt endast är hemmet i fråga som har möjlighet att göra en bedömning vad avser behovet av tvångsåtgärder, och det är också naturligt att besluten fattas av den funktion som även ser till att åtgärden genomförs.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl skiljer sig dock från andra tvångsåtgärder i den meningen att det rör sig om en åtgärd som tar sikte på flera barn, unga eller intagna, dvs. den kollektiva grundförutsättningen. Det skulle därmed kunna hävdas att något krav på att separata beslut ska fattas för var och en av dem som i ett enskilt fall ska omfattas av tvångsåtgärden inte borde finnas, utan att det i stället är tillräckligt att endast ett beslut fattas.

108 Se Ds 2024:7, avsnitt 9.4.3.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

När det gäller avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl inom Kriminalvården har JO emellertid vid flera tillfällen uttalat att en kriminalvårdsanstalt måste meddela ett särskilt beslut avseende varje intagen som berörs av åtgärden, och detta gäller trots att det rör sig om beslut som fattas på kollektiv grund.109 Inom Kriminalvården fattas numera individuella beslut för varje intagen som placeras i avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl. Normalt sett används samma beslutsmotivering för samtliga intagna som vid ett enskilt tillfälle blir föremål för sådan avskildhet. Vid ett införande av tvångsåtgärden inom SiS verksamhet finns det inte skäl att frångå den ordning som gäller inom Kriminalvården.

Ett beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl måste också uppfylla de krav som ställs på ett förvaltningsbeslut av ingripande karaktär, exempelvis när det gäller beslutets motivering.110 En klargörande motivering är särskilt viktigt för att motverka risken för att barn, unga och intagna uppfattar åtgärden som orättvis eller som en form av kollektiv bestraffning. Det bör dock inte finnas några hinder mot att beslutet i vissa fall nedtecknas i efterhand, dvs. efter att avskildheten har påbörjats. Ett sådant behov kan antas finnas om det har uppkommit en akut situation som kräver att avskildheten genomförs omedelbart. SiS bör emellertid i sådana fall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att barnet, den unge eller den intagna så snart det är möjligt får del av det skriftliga beslutet om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl.

När det gäller dokumentation bör beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl, i likhet med vad som gäller för de flesta övriga särskilda befogenheter inom SiS, antecknas i barnets, den unges eller den intagnes journal.111 Sådan dokumentation ska således ske för var och en av dem som vid ett enskilt tillfälle omfattas av tvångsåtgärden.

109 Se t.ex. JO:s beslut den 23 november 2010 i ärende dnr 6715-2009 samt den 23 november 2016 i ärende dnr 6027-2015. 110 Se 32 § förvaltningslagen (2017:900). 111 Se 3 kap. 18 § socialtjänstförordningen (2001:937) och 6 § förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård. Vissa bestämmelser om bl.a. dokumentation av beslut finns även i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS.

Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl Ds 2024:26

Överklagande av beslut

Beslut av SiS enligt LSU i särskilda fall får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.112 Uttrycket särskilda fall har använts för att klargöra att det handlar om individuella beslut och inte allmänna ordningsregler.113 Ett antal beslut av SiS enligt LVU får också överklagas till allmän förvaltningsdomstol, bl.a. om beslutet gäller vård på låsbar enhet, hållande i avskildhet, vård i enskildhet, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning eller rumsvisitation.114Samma sak gäller för vissa beslut enligt LVM.115 Överklagande enligt LVU prövas av den förvaltningsrätt som meddelat beslutet om vård. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd enligt såväl LVU, LSU som LVM.

År 2018 infördes ett antal ändringar i LVU. Detta medförde att fler beslut om tvångsåtgärder kom att bli överklagbara, och syftade främst till att stärka rättssäkerheten för de barn och unga som vårdas på särskilda ungdomshem.116 Även när det gäller beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl ansluter vi oss till den bedömning som då gjordes angående vikten av att möjliggöra för överklagande av beslut om de särskilda befogenheterna, särskilt eftersom de i olika avseenden innebär inskränkningar i barns och ungas grundläggande fri- och rättigheter.

Sammantaget bör ett beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl enligt LVU och LSU därför vara möjligt att överklaga, i samma ordning som gäller för vissa andra särskilda befogenheter. Det saknas anledning att i detta avseende göra någon skillnad mellan de som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård på ett särskilt ungdomshem och de som tvångsvårdas på ett LVM-hem. Även beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl enligt LVM bör således vara möjliga att överklaga.

Vid ett överklagande enligt LVU följer av den lagen att ett offentligt biträde ska förordnas för den som är under 15 år och som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.117Någon motsvarande rätt till offentligt biträde finns inte för de som avtjänar sluten ungdomsvård, eller tvångsvårdas med stöd av LVM.

112 23 § LSU. 113 Se prop. 1997/98:96 s. 184. 11442 § LVU. 11544 § LVM. 116 Se Ds 2024:7, avsnitt 4.2.4 samt prop. 2017/18:169 s. 83 f. 117 Se 39 § fjärde stycket LVU.

Ds 2024:26 Avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl

Genom den föreslagna ordningen anser vi att grundläggande krav vad gäller barns, ungas och intagnas rättssäkerhet är tillgodosedda.

Handläggningen i domstol

Av 18 § fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar framgår att en förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam vid avgörande i sak av bl.a. mål om – vård på en låsbar enhet enligt 15 b § LVU eller 14 § LSU, – hållande i avskildhet enligt 15 c § LVU, 17 § LSU eller

34 b § LVM, och – vård i enskildhet enligt 15 d § LVU, 14 a § LSU eller 34 a § LVM.

Vid handläggningen av samtliga måltyper som rör frågor om begränsningar i rörelsefriheten på särskilda ungdomshem och LVMhem är förvaltningsrätten alltså domför endast med en lagfaren domare. Det finns skäl för att en sådan ordning även ska gälla för de begränsningar i rörelsefriheten som vi nu har föreslagit. Utöver den omständigheten att dessa måltyper lämpligen bör hanteras på samma sätt i domstol kan vi konstatera att domförhet med en lagfaren domare, även vid avgörande av ett mål i sak, kan förbättra domstolens möjligheter att komma till ett snabbt avgörande i målet. Ett sådant förhållande är av intresse också för det barn, den ungdom eller den intagne som har överklagat ett beslut om begränsningar i rörelsefriheten.

Vi anser därför att förvaltningsrätten bör vara domför med en lagfaren domare i mål om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl enligt LVU, LSU och LVM.

I samband med vår delredovisning berörde vi inte denna fråga. Samma skäl gör sig dock gällande vad avser den fråga som behandlades då. Förvaltningsrätten bör således, på de grunder som angetts ovan, vara domför med en lagfaren domare ensam vid avgörande i sak också av mål om avskildhet i anslutning till dygnsvilan enligt LVU och LSU.

6. Elektronisk övervakning

6.1. Inledning

Av vår uppdragsbeskrivning framgår att ett antal avvikningar har skett från de särskilda ungdomshemmens områden när det gäller barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård. Mot den bakgrunden ska möjligheten att använda elektronisk övervakning inom hemmens områden ses över genom vårt utredningsuppdrag.

Det framhålls vidare att när det gäller den vård som ges med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) får barnet eller den unge ibland lämna ungdomshemmet för att till exempel träffa familj eller åka och handla. Det kan, enligt uppdragsbeskrivningen, därför finnas skäl att undersöka möjligheten att kunna använda elektronisk övervakning även för de barn och unga inom Statens institutionsstyrelses (SiS) som tvångsvårdas med stöd av LVU.

Vi redogör i detta avsnitt inledningsvis för de rättsliga utgångspunkter som är aktuella angående frågor om elektroniska övervakning. Därefter redovisar vi kortfattat resultaten från vår genomförda enkätundersökning, samt vissa förhållanden som avser den praktiska användningen av elektronisk övervakning och hanteringen av utevistelser för de som tvångsvårdas med stöd av LVU. Vi beskriver sedan vår bedömning när det gäller behovet av lagstiftningsåtgärder. Avslutningsvis i detta avsnitt återfinns våra överväganden och förslag.

6.2. Rättsliga utgångspunkter

I samband med vår delredovisning har vi förhållandevis ingående beskrivit vissa allmänna rättsliga utgångspunkter som även måste beaktas vid överväganden och förslag angående elektronisk övervak-

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

ning.118 Vi har bl.a. redogjort för det regelverk som avser skyddet för grundläggande fri- och rättigheter, inbegripet barns rättigheter, samt beskrivit lagstiftningen om tvångsvård och sluten ungdomsvård. Vi har dessutom lämnat en allmän beskrivning om användningen av tvångsåtgärder inom SiS.

Av särskilt intresse är därutöver i detta sammanhang den lagstiftning som avser elektronisk övervakning särskilt inom SiS och Kriminalvården. En beskrivning av detta följer därför nedan.

6.2.1. Allmänt om elektronisk övervakning

Elektronisk övervakning började användas i USA under 1980-talet som ett hjälpmedel vid straffverkställighet.119 Tekniken möjliggör för elektronisk kontroll av att en person befinner sig på en viss plats, exempelvis i sin bostad.

I Sverige infördes år 1994 försöksverksamhet med elektronisk övervakning för verkställighet av korta fängelsestraff utanför anstalt.120 Försöksverksamheten permanentades den 1 januari 1999, och numera gäller att intensivövervakning med elektronisk kontroll kan beslutas av Kriminalvården för den som ska avtjäna fängelse i högst sex månader.121

Tekniken med elektronisk övervakning kan även användas under verkställighet utanför anstalt i slutet av längre fängelsestraff, dvs. vid kontroll av villkor som uppställs i samband med en särskild utslussningsåtgärd, vid kontroll av en intagen under permission från kriminalvårdsanstalt samt vid kontroll av en dömd efter villkorlig frigivning.122

Inom Kriminalvården används elektronisk övervakning i vissa fall också i samband med straffverkställighet och vistelsen på kriminalvårdsanstalt. En intagen är skyldig att bära utrustning för elektronisk kontroll om sådana rutiner gäller i anstalten.123 Kriminalvårdens an-

118 Se Ds 2024:7, avsnitt 4. 119 Se t.ex. prop. 2004/05:34, s. 13. 120 Se lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll. 121 Utredningen om påföljder, återfall och verkställighet har nyligen lämnat förslag om ett utvidgat användningsområde för intensivövervakning med elektronisk kontroll samt införande av andra verkställighetsformer med elektronisk övervakning, se SOU 2024:48. Förslag angående frågor om intensivövervakning med elektronisk kontroll har även lämnats i Trygghetsberedningens slutbetänkande, se SOU 2024:54. 122 Se 10 kap. 5 § och 11 kap. 6 §fängelselagen (2010:610) samt 26 kap. 17 § brottsbalken. 123 Se 4 § första stycket 2 fängelseförordningen (2010:2010) och 1 kap. 23 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

stalter i säkerhetsklass 3 – den lägsta säkerhetsklassen – saknar normalt direkta rymningshinder, och i vissa av dessa anstalter gäller att samtliga intagna som en säkerhetsåtgärd ska bära utrustning för elektronisk kontroll, dvs. en fotboja.124

Utöver användningen av elektronisk övervakning i dessa sammanhang finns även möjlighet att använda sådan övervakning för kontroll av ett beslut om kontaktförbud eller vistelseförbud och vid verkställighet av påföljderna skyddstillsyn och ungdomsövervakning.125 Polismyndigheten är ansvarig för verkställigheten av den elektroniska övervakningen vid beslut om kontaktförbud eller vistelseförbud, och Kriminalvården ansvarar för verkställighet av påföljderna skyddstillsyn och ungdomsövervakning.

Användningen av elektroniska hjälpmedel har alltså utvidgats i takt med att de tekniska systemen har utvecklats och blivit mer resurseffektiva.126

Vissa pågående lagstiftningsarbeten

Det pågår för närvarande inom Socialdepartementet ett arbete med att utreda frågor om elektronisk övervakning också kan användas i ytterligare andra sammanhang än i samband med straffverkställighet. En utredare har fått i uppdrag att lämna förslag om en ordning för socialnämnden att kunna besluta om krav riktade mot barn och unga, i syfte att i ett tidigt skede kunna stödja och skydda barn och därmed bryta en negativ utveckling.127 Utredaren ska se över om det också finns behov av att införa en möjlighet för socialnämnden att kontrollera efterlevnaden av sådana beslut med hjälp av elektronisk övervakning. Utredaren har därutöver, genom tillägg till det ursprungliga uppdraget, uppdragits att analysera och ta ställning till om det behövs fler förebyggande insatser för barn och unga som avslutar en vistelse t.ex. på ett särskilt ungdomshem i form av föreskrifter om exempelvis rörelseinskränkningar, krav på vistelse i hemmet, skolgång eller andra aktiviteter och, oavsett ställningstagande i sak, lämna förslag på en sådan ordning.128 Detta inkluderar

124 Elektronisk övervakning används för närvarande på två kriminalvårdsanstalter. 125 Se 2 § lagen (1988:688) om kontaktförbud, 7 § lagen (2024:7) om preventiva vistelseförbud, 28 kap. 6 § brottsbalken och 19 § lagen (2020:616) om verkställighet av ungdomsövervakning. 126 Se bl.a. prop. 2009/10:135 s. 99. 127 Se S 2022:D. 128 Se tilläggsuppdrag den 22 april 2024, S2024/00873.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

även analys och ställningstagande till om det vid kontroll av efterlevnaden av sådana föreskrifter ska vara möjligt att i vissa fall använda elektronisk övervakning och, oavsett ställningstagande i sak, även lämna ett sådant förslag. Uppdraget ska redovisas senast i november 2024.

Vi har haft kontakt med den utredning som arbetar med ovan angivna uppdrag. I samband med detta har vi kunnat konstatera att de åtgärder som omfattas av respektive utredningsuppdrag riktar sig mot olika personkategorier. Den form av elektronisk övervakning som utredningen ovan utreder är avsedd att omfatta barn och unga som i första hand inte är föremål för tvångsvård, och såväl förutsättningarna för sådan övervakning som förhållandena under övervakningen skiljer sig därmed från vad som är fallet för de barn och unga som tvångsvårdas med stöd av 3 § LVU på ett särskilt ungdomshem, eller som avtjänar sluten ungdomsvård.

6.2.2. Elektronisk övervakning inom Statens institutionsstyrelse

Den 1 augusti 2011 infördes i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) en möjlighet att med elektroniska hjälpmedel kontrollera att en dömd som verkställer sluten ungdomsvård följer de villkor som ställts om var han eller hon ska befinna sig vid vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet (18 § andra stycket LSU). I samband med införandet uttalades bl.a. följande.129

För att få till stånd ett effektivt återfallsförebyggande arbete inom ramen för verkställigheten är det viktigt att utslussningen inte endast är väl planerad och strukturerad utifrån den dömdes behov av vård och behandling. Utslussningen måste också ske under kontrollerade former. Det är nödvändigt för att verkställigheten inte ska urholkas och kravet på samhällsskydd eftersättas. Mot bakgrund av de positiva erfarenheter som finns inom Kriminalvården från användningen av elektronisk övervakning bör det finnas goda möjligheter att uppnå liknande resultat inom ramen för sluten ungdomsvård. Det bör leda till att fler dömda under utslussningen kan ges möjligheten att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet under kontrollerade former. Användningen av tekniken måste dock anpassas till att det är fråga om ungdomar som kan ha

129 Se prop. 2010/11:107 s. 18 f. och 27.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

svårt att under en längre tid följa detaljerade anvisningar om var de ska befinna sig. Den tekniska utvecklingen måste också beaktas. Den teknik som används vid elektronisk övervakning utvecklas snabbt. Den stationära tekniken, baserad på radiokommunikation, som registrerar närvaro eller frånvaro av den övervakade på en särskild plats kan numera kompletteras med positioneringsteknik, som gör det möjligt att i realtid eller i efterhand följa hur den övervakade förflyttar sig. Övervakningen utnyttjar GPS-systemet. Teknikens utveckling innebär att den elektroniska övervakningen kan få nya användningsområden. SiS bör därför ges möjlighet att vid behov använda elektroniska hjälpmedel för att kontrollera villkoren om var den dömde befinner sig vid vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet. I sammanhanget är det emellertid viktigt att framhålla att man inte ska ha någon övertro på den elektroniska övervakningen. Övervakningen kan aldrig innebära ett fullgott skydd mot att den dömde avviker från verkställighet. Tekniken bör dock ses som ett hjälpmedel för att få till stånd en kontrollerad utslussning från ungdomshemmet. Den elektroniska övervakningen ska uppfattas som ett riskreducerande hjälpmedel för SiS som ökar möjligheterna för att fler dömda ska kunna slussas ut i samhället under kontrollerade former och på ett strukturerat sätt. Tekniken bör aldrig användas slentrianmässigt utan en prövning ska alltid göras i varje enskilt fall. Elektronisk övervakning är ett kännbart ingrepp i den enskildes integritet och rörelsefrihet. Enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Den elektroniska övervakningen tjänar dock mot ett syfte som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Dessutom begränsas integritetsintrånget till vad som får anses godtagbart för att uppnå ändamålet med åtgärden. Det ligger i sakens natur att elektronisk övervakning inte ska användas annat än när det behövs och att behovet ska prövas mot proportionalitetsprincipen.

6.3. Vissa praktiska och tekniska frågor om elektronisk övervakning

Vi har inhämtat uppgifter från Kriminalvården angående vissa praktiska och tekniska frågor som avser elektronisk övervakning. Det har bl.a. kommit fram följande.

Kriminalvårdens verksamhet med elektronisk övervakning omfattar olika former av övervakning. Lagstiftningen är teknikneutral,

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

men den tekniska utrustning som används för elektronisk övervakning utgörs för närvarande i samtliga fall av en fotboja. Myndighetens system möjliggör för kontroll av hemarrest i en bostad, eller övervakning av efterlevnaden av rörelseinskränkande villkor, t.ex. villkor om tillåtna eller förbjudna zoner eller platser. Övervakningen kan även ske genom en kombination av teknikerna enligt ovan, och kan styras i tid samt i vissa fall pausas. De tekniska lösningar som behöver användas medför att Kriminalvården har upphandlat flera olika tjänster för elektronisk övervakning, dock från samma leverantör.

Övervakning i hemmet innebär att den dömde har en hemenhet installerad i sin bostad, och en sändare fäst runt sin fotled. Sändaren kommunicerar med hemenheten. På hemenheten finns ett nedladdat schema som anger när den dömde ska befinna sig i hemmet. Hemenheten kommunicerar i sin tur med det centrala övervakningssystemet genom mobilnätet. Det centrala övervakningssystemet bevakas dygnet runt årets alla dagar av Kriminalvårdens personal. Om den dömde lämnar bostaden under den tid då han eller hon enligt planeringen ska befinna i hemmet larmas det centrala övervakningssystemet. Systemet larmas också om den dömde inte har återvänt till bostaden i rätt tid. Larmet aktiveras genom att hemenheten inte kan kommunicera med sändaren. Det finns därutöver ett antal tekniska larm som kan aktiveras exempelvis vid låg batterinivå eller kommunikationsproblem med mobilnätet samt sabotagelarm av olika slag. Sådana larm syftar till att Kriminalvården ska få information om att ett problem har uppstått i övervakningen, och till att myndigheten omgående ska kunna åtgärda uppkomna fel.

Kriminalvården har även en upphandlad tjänst som benämns

övervakning i hem och samhälle. Tjänsten utgörs av övervakningsen-

het i form av en mobiltelefon samt en sändare som fästs på den dömdes fotled. En stödenhet kan kopplas till denna tjänst vilken i praktiken fungerar på samma sätt som en hemenhet, och som är kopplad till en viss adress. Mobiltelefonen är kopplad till sändaren, och måste befinna sig i sändarens närområde. Telefonen positionerar den dömde genom Global Positioning System (GPS), och larm till det centrala övervakningssystemet aktiveras om sändaren befinner sig för långt bort från mobiltelefonen. Det är alltså inte sändaren utan mobiltelefonen som positionerar den dömde. Sändaren tillser dock att den dömde hela tiden bär med sig mobiltelefonen. Till-

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

gången till denna teknik gör det således möjligt att i efterhand följa hur den övervakade förflyttar sig under ett sökbart tidsintervall. I telefonen finns endast tillgång till den övervakningsapplikation som Kriminalvården använder. Myndighetens personal och den dömde kan kommunicera genom applikationen. Det är denna tekniska lösning som möjliggör för övervakning av den dömde i förhållande till de villkor som meddelats om tillåtna och förbjudna zoner och platser. På motsvarande sätt som gäller för en hemenhet kommunicerar mobiltelefonen med det centrala övervakningssystemet genom mobilnätet. Telefonen rapporterar om den dömde inträder i en förbjuden zon eller om den dömde lämnar en tillåten zon. I vissa fall finns villkor för dömda som avser såväl hemarrest som förbjudna zoner. I sådana fall kan en stödenhet kopplas till mobiltelefonen och sändaren. Stödenheten möjliggör för positionering på en specifik adress eller plats och kan styras med hjälp av ett schema i likhet med vad som gäller för en hemenhet. På samma sätt som vid övervakning i hemmet får Kriminalvården, även vid användningen av denna tjänst för elektronisk övervakning, larm om överträdelser samt larm av teknisk karaktär. Syftet med detta är att säkerställa att myndigheten omedelbart ska kunna agera om det finns misstanke om påverkan på den tekniska utrustningen.

Systemet med GPS-positionering behöver i vissa fall kompletteras med andra tekniska lösningar. Det kan t.ex. förekomma svårigheter med positionering när den dömde befinner sig på ett tåg, eller inne i en viss typ av byggnad. Positionering kan i sådana fall ibland inte ske med hjälp av satellit. Det finns därför ytterligare en tjänst (LBS [Location Based Service]) som är kopplad till övervakningsenheten, och som använder mobilmaster för sådan positionering.

6.3.1. Användningen av elektronisk övervakning inom Statens institutionsstyrelse

I januari 2012 och i samband med införandet av möjligheten att använda elektronisk övervakning vid utevistelse för de som avtjänar sluten ungdomsvård påbörjade SiS ett pilotprojekt med sådan övervakning.130 Projektet pågick i nio månader på två särskilda ungdoms-

130 Se SiS årsredovisning 2011, s. 14.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

hem, och övergick därefter i ordinarie verksamhet under hösten 2012.131 Av de som frigavs under det året hade totalt sex barn eller ungdomar varit övervakade elektroniskt i samband med vistelse utanför ungdomshemmet, exempelvis vid extern skolgång.132

Användningen av elektronisk övervakning inom myndigheten har därefter varierat. Regeringen har begärt återrapportering av SiS angående hur och i vilken omfattning myndigheten använder sig av elektronisk övervakning vid vistelse utomhus för de som avtjänar sluten ungdomsvård.133 I samband med återrapportering har SiS konstaterat att inga beslut om elektronisk övervakning fattades år 2020, samt att användningen av elektronisk övervakning hade minskat för varje år de närmast föregående åren.134 SiS avsåg att under år 2021 utreda förutsättningarna för användningen av elektronisk övervakning inom myndigheten.

Enligt uppgifter från SiS förekommer i dag inte någon användning av elektronisk övervakning inom myndigheten över huvud taget. SiS har inte heller någon upphandlad leverantör för sådana tjänster eller den tekniska utrustning som krävs för övervakningen. SiS har lämnat uppgifter om att frågor om dataskydd och personuppgiftsbehandling i samband med elektronisk övervakning har utretts inom myndigheten, eftersom det i samband med tidigare upphandlingar av teknisk utrustning från tredje land har uppkommit vissa komplikationer i detta hänseende.135

6.4. Utevistelser enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Av 15 a § LVU framgår att den som vårdas med stöd av 3 § samma lag och som vistas på ett särskilt ungdomshem, i den utsträckning det är lämpligt, får vistas utanför hemmet under en på förhand bestämd tid, dock högst fyra veckor. Det är SiS som efter samråd med socialnämnden beslutar om vistelse utanför hemmet.

131 Se SiS årsredovisning 2012, s. 2. 132 Ibid., s. 16. 133 Se Regleringsbrev för budgetåret 2020 avseende Statens institutionsstyrelse. 134 Se SiS årsredovisning 2020, s. 58. 135 En närmare redogörelse för vissa praktiska frågor om elektronisk övervakning finns i samband med redovisningen av våra förslags konsekvenser i avsnitt 15.5.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

Ett beslut om utevistelse ska antecknas i barnets eller den unges journal.136 Det finns också andra krav på dokumentation i samband med ett sådant beslut, bl.a. att det ska framgå när barnet eller den unge har återvänt till hemmet efter en utevistelse, samt på vilket sätt det har skett.137 SiS beslut om vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet är inte möjligt att överklaga.138

6.4.1. Statens institutionsstyrelses riktlinjer för utevistelser

Ordningen för beslut samt förutsättningarna för utevistelser är i övrigt inte lagreglerad. SiS har dock beslutat om riktlinjer som närmare beskriver hanteringen av sådana ärenden och processen för vistelserna utanför det särskilda ungdomshemmet. Av riktlinjerna framgår bl.a. följande.139

Barnet eller den unge har rätt att i den utsträckning det är lämpligt vistas utanför hemmet. Sådan tillfällig vistelse utanför hemmet ska som regel ingå som ett led i behandlingen och bör därför planeras, genomföras och följas upp med den utgångspunkten. Vistelsen utanför hemmet får pågå under högst fyra veckor i följd. Om barnet eller den unge bedöms kunna vistas utanför hemmet längre tid än fyra veckor i följd bör frågan om utskrivning aktualiseras.

Ett beslut om vistelse utanför hemmet kan enligt riktlinjerna initieras antingen av hemmet, eller genom en ansökan från barnet eller den unge. En ansökan från barnet eller den unge kan göras muntligen eller skriftligen.

Vid vistelse utanför ungdomshemmet ska ett beslut fattas enligt 15 a § LVU. Detta gäller enligt riktlinjerna även när personal är med och det är fråga om en kortare utevistelse, exempelvis i form av en dagsutflykt till en badplats eller en butik med personal. Ett beslut kan även omfatta flera vistelser utanför hemmet, t.ex. vid regelbunden skolgång eller utförande av praktik utanför hemmet.

SiS ska inför ett beslut om vistelse utanför hemmet alltid ha samrått med ansvarig socialnämnd. Hur samråd lämpligen ska ske får enligt riktlinjerna bedömas utifrån omständigheterna i det en-

1363 kap. 18 § socialtjänstförordningen (2001:937). 137 Se bl.a. 7 kap. 8 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS. 138 Se 42 § LVU. 139 Se SiS Riktlinjer/Juridik LVU, avsnitten 7.4.21–7.4.25.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

skilda fallet. Samråd kan ske muntligen eller skriftligen, och det kan också ske för ett flertal framtida utevistelser vid samma tillfälle. Samrådet ska dokumenteras.

Särskilt om villkor i samband med utevistelsen

Ett beslut om vistelse utanför hemmet kan enligt riktlinjerna förenas med de villkor som bedöms behövliga i det enskilda fallet.140 Det innebär att barnets eller den unges utevistelse kan villkoras på så sätt att han eller hon exempelvis åläggs att hålla sig fri från droger eller andra berusningsmedel, hålla kontakt med hemmet vid vissa tidpunkter eller hålla kontakten med en viss person. Villkoren ska anknyta till syftet med utevistelsen och med vården.

Det måste enligt riktlinjerna i varje enskilt fall göras en noggrann avvägning mellan villkorets krav och dess syfte. Ett eventuellt villkor måste stå i rimlig proportion till syftet med villkoret. Den minst ingripande åtgärden för barnet eller den unge ska alltid väljas. Det kan vara särskilt viktigt att överväga om beslutet bör förenas med villkor i de fall det är fråga om en obevakad vistelse utanför hemmet.

Samtliga villkor ska enligt riktlinjerna framgå av beslutet. Det är viktigt att SiS informerar barnet eller den unge om de villkor som gäller för beslutet om utevistelse. SiS ska också informera barnet eller den unge om möjligheterna att avbryta eller återkalla ett tillstånd att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet.

Avbruten utevistelse eller återkallande av tillstånd till vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet

Om barnet eller den unge bryter mot något av de villkor som uppställts i beslutet behöver SiS enligt riktlinjerna ta ställning till om vistelsen utanför ungdomshemmet fortsatt är lämplig.141 Om SiS bedömer att vistelsen utanför ungdomshemmet inte längre är lämplig ska vistelsen avbrytas och barnet eller den unge återföras till det särskilda ungdomshemmet.

Om vistelsen utanför hemmet avbryts ska det enligt riktlinjerna dokumenteras tillsammans med skälen för åtgärden. Om vistelsen

140 Ibid. 141 Ibid.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

utanför hemmet är en av flera planerade vistelser behöver ett ställningstagande göras till om kommande beslut varigenom vistelse utanför hemmet tillåts ska återkallas.

SiS får enligt riktlinjerna återkalla ett beslut om vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet innan vistelsen genomförs om förhållandena kring barnet eller den unge förändras så att det inte längre är lämpligt med vistelse utanför hemmet. I sådana fall ska ett beslut fattas som innebär att beslutet inte längre gäller. Det ska då framgå av det nya beslutet varför det tidigare beslutet inte längre gäller, exempelvis för att barnet eller den unge använt alkohol eller narkotika, uppvisat avvikningsbenägenhet eller annat. Beslutet ska alltså motiveras så att det framgår varför förutsättningarna för vistelse utanför hemmet enligt 15 a § LVU inte längre är uppfyllda.

6.5. Sammanfattning av enkätundersökning

I avsnitt 3.3.1 finns en kortfattad redogörelse för den enkätundersökning som vi genomfört i särskilda ungdomshem och LVMhem. Vi har tidigare också redogjort för resultatet vad gäller frågor om barns, ungas och intagnas upplevda trygghet i hemmen.142

Vid den undersökning som har genomförts i särskilda ungdoms-

hem har vi därutöver ställt frågor, i vissa fall med möjlighet till

fritextsvar, som berör elektronisk övervakning. I anslutning till frågorna har dessutom en bild föreställande en fotboja presenterats för respondenterna.

Vi har ställt följande frågor till de som vårdas med stöd av LVU. – Hur skulle du känna om du var tvungen att ha på dig en fotboja

(alltså en sändare som man spänner fast vid foten, se bild) när du vistas utanför ungdomshemmets område, t.ex. när du är ute utan personal? (nedan, fråga 1)

– Vad tänker du skulle vara jobbigt med att ha på sig en fotboja?

(nedan, fråga 2) – Om det skulle innebära att du kunde få komma ut från boendet på

egen hand mer, bara du hade på dig en fotboja – skulle du då vilja ha det? (nedan, fråga 3)

142 Se Ds 2024:7, avsnitt 7.1.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

Fråga 3 har kunnat besvaras med något av följande alternativ. – Ja – Nej – Jag vet inte Vi har ställt följande frågor till de som avtjänar sluten ungdomsvård. – Hur skulle du känna om du var tvungen att ha på dig en fotboja

(alltså en sändare som man spänner fast vid foten, se bild) när du vistas inom ungdomshemmets område, t.ex. när du är utomhus?

(nedan, fråga 4) – Vad tänker du skulle vara jobbigt med att ha på sig en fotboja?

(nedan, fråga 5)

6.5.1. Resultat – uppfattning om elektronisk övervakning hos de som vårdas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Vi redovisar nedan resultatet angående frågorna 1–3.

Vi avser inte att presentera någon fullständig redogörelse för de fritextsvar som lämnats. Det kan konstateras att svaren är av varierande omfattning, men att många barn och unga har lämnat förhållandevis tydliga beskrivningar vad gäller deras uppfattning om elektronisk övervakning. Nedan framgår ett antal iakttagelser avseende svaren.143

Fråga 1 – uppfattning om användning av elektronisk övervakning

Totalt 107 barn och unga har lämnat någon form av svar på den aktuella frågan. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts exempelvis ”bra”, ”dåligt”, ”allt”, ”inte” eller ”vet ej”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

143 Det förekommer att flera av de olika redovisade synpunkterna framgår av ett och samma fritextsvar. Ett enskilt barn eller ungdom kan därmed ha lämnat flera synpunkter i samma svar.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

Av de som besvarat frågan har 39 barn eller ungdomar (ca 36 procent) uttryckt en i vart fall delvis negativ inställning till åtgärden.

En av de vanligast förekommande synpunkterna från barnen och ungdomarna är att elektronisk övervakning skulle medföra känslor av att vara övervakad, eller att de är föremål för straffverkställighet i anstalt. I 11 fritextsvar (ca 10 procent) har sådana kommentarer lämnats.

En annan synpunkt som framkommer i ett antal av svaren är att åtgärden framstår onödig eller överdriven. Svar med sådan innebörd har lämnats i 8 fall (ca 7 procent).

Ett stort antal barn och unga har dock uttryckt att de är positiva, eller i vart fall inte negativt inställda, till åtgärden, eller att de inte skulle bry sig. I 62 fall (ca 58 procent) har fritextsvar med sådan innebörd lämnats.

Ett antal barn och unga har uppgett att åtgärden kan vara en möjlighet för dem att visa att de kan sköta sig, och på sådant sätt förbättra tilliten mellan barnen eller ungdomarna och personalen. Svar med sådan innebörd har lämnats i 10 fall (ca 9 procent).

En vanligt förekommande kommentar bland de barn och unga som är positivt inställda till åtgärden är att den i någon form kan öka möjligheterna till utevistelse. I 23 fritextsvar (ca 21 procent) har sådana kommentarer lämnats.144

Fråga 2 – negativa konsekvenser av elektronisk övervakning

Ett stort antal av de barn och unga som har lämnat svar på frågan (totalt 109 svar) har inte uppgett några negativa konsekvenser, eller har uppgett att de inte anser att åtgärden kan medföra några negativa konsekvenser. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts exempelvis ”allt” eller ”vet ej”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

Av de som har angett negativa konsekvenser har sammanlagt 6 barn och unga (ca 6 procent) beskrivit att en fotboja som används vid elektronisk övervakning kan komma att på något sätt vara obekväm att bära.

144 Se även redogörelsen angående fråga 3 nedan, som specifikt avser inställningen till användning av elektronisk övervakning vid utökade möjligheter till utevistelse.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

En av de vanligaste förekommande kommentarerna är att det skulle kunna vara stigmatiserande att bära en fotboja, eller att andra utanför institutionen kan märka av att barnet eller ungdomen är föremål för elektronisk övervakning. Svar med sådan innebörd har lämnats i 15 fall (ca 14 procent).

Fråga 3 – inställning till användning av elektronisk övervakning vid utökade möjligheter till utevistelse

Fråga 3 har, som ovan nämnts, haft följande lydelse: Om det skulle

innebära att du kunde få komma ut från boendet på egen hand mer, bara du hade på dig en fotboja – skulle du då vilja ha det?. Totalt 123

svar på frågan har fördelats i enlighet med följande.

Figur 6.1 Särskilda ungdomshem

LVU

6.5.2. Resultat – uppfattning om elektronisk övervakning hos de som avtjänar sluten ungdomsvård

Vi redovisar nedan resultatet angående frågorna 4–5.

Vi avser inte att presentera någon fullständig redogörelse för de fritextsvar som lämnats. Det kan konstateras att svaren är av varie-

Ja 72,4%

Nej 18,7%

Jag vet inte

8,9%

Fråga 3

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

rande omfattning, och att många barn och unga har lämnat förhållandevis tydliga beskrivningar vad gäller deras uppfattning om elektronisk övervakning. Nedan framgår ett antal iakttagelser avseende svaren.145

Fråga 4 – uppfattning om elektronisk övervakning inom ungdomshemmets område

Totalt 35 barn och unga har lämnat någon form av svar på den aktuella frågan. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts exempelvis ”bra”, ”dåligt”, ”inget” eller ”vet ej”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

Av de som besvarat frågan har 22 barn eller ungdomar (ca 63 procent) uttryckt en i vart fall delvis negativ inställning till åtgärden.

Den vanligast förekommande synpunkten är åtgärden framstår som onödig eller överdriven, bl.a. eftersom säkerhetsarrangemangen i hemmet i övrigt är fullt tillräckliga. Svar med sådan innebörd har lämnats i 13 fall (ca 37 procent).

Vissa barn och unga har dock uttryckt att de är positiva, eller i vart fall inte negativt inställda, till åtgärden, eller att de inte skulle bry sig. Sådana kommentarer har lämnats i 8 fall (ca 23 procent).

Fråga 5 – negativa konsekvenser av elektronisk övervakning

Flera av de barn och unga som har lämnat svar på frågan (totalt 33 svar) har inte uppgett några negativa konsekvenser, eller har uppgett att de inte anser att åtgärden kan medföra några negativa konsekvenser. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts exempelvis ”allt” eller ”vet ej”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

En vanligt förekommande synpunkt är att fotbojan som används i samband med elektronisk övervakning kan komma att vara obekväm att bära. Svar med sådan innebörd har lämnats i 6 fall (ca 18 procent).

145 Det förekommer att flera av de olika redovisade synpunkterna framgår av ett och samma fritextsvar. Ett enskilt barn eller ungdom kan därmed ha lämnat flera synpunkter i samma svar.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

Ett antal barn och unga har också uppgett att användning av fotboja skulle kunna vara stigmatiserande, kränkande, förnedrande eller bidra till en känsla av att vara övervakad. Sådana kommentarer har lämnats i 11 fall (ca 33 procent).

6.6. Behovet av lagstiftningsåtgärder

Bedömning: Det finns ett behov av lagstiftningsåtgärder för att

minska riskerna för barn och unga avviker eller fritas i samband med pågående tvångsvård eller straffverkställighet.

Syftet med användningen av elektronisk övervakning för de som tvångsvårdas med stöd av LVU eller avtjänar sluten ungdomsvård är i första hand att förhindra avvikningar eller att barnet eller den unge på annat sätt undandrar sig vården eller straffverkställigheten, t.ex. genom fritagning. Sådana incidenter kan inträffa när barnet eller den unge vistas på det särskilda ungdomshemmets område. De kan också inträffa i samband med en utevistelse, dvs. när barnet eller den unge av någon anledning inte befinner sig inom hemmets område.

Det har under de senaste åren genomförts flera insatser för att minska antalet avvikningar från de särskilda ungdomshemmen och SiS har vidtagit ett antal säkerhetshöjande åtgärder i hemmen.146 Det kan antas att samtliga av dessa åtgärder ännu inte har fått fullt genomslag i verksamheten. Därutöver kan de lagändringar som trädde i kraft den 15 maj 2024 och som bl.a. avser begränsningar i möjligheterna att använda elektroniska kommunikationstjänster på särskilda ungdomshem antas minska riskerna för avvikningar ytterligare.147

I likhet med vad vi har anfört i samband med vår delredovisning bör det dock framhållas att avvikningar från SiS särskilda ungdomshem inte bör förekomma över huvud taget.148 Den som vistas i ett sådant hem ska som utgångspunkt hindras från att olovligen lämna hemmet eller undandra sig vården eller straffverkställigheten.

Det är av vikt att sluten ungdomsvård – som utgör en straffrättslig reaktion på brott – kan genomföras under säkra och betryggande former. Det är dessutom avgörande för straffsystemets trovärdighet,

146 Se t.ex. Ds 2024:7, avsnitten 3.3.2 och 3.3.4. 147 Se ibid., avsnitt 4.2.4 148 Se ibid., avsnitt 8.4.2.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

legitimitet och effektivitet att den som dömts till en påföljd också avtjänar det utdömda straffet.

Även vad avser tvångsvården av barn och unga är det av väsentligt intresse att den kan genomföras i enlighet med fastställd vårdplanering. Detta gäller bl.a. för att den allmänna tilltron till det nuvarande systemet för tvångsvård ska kunna upprätthållas, men även för att barn och unga ska kunna tillgodogöra sig den vård och behandling som de bedömts vara i behov av.

Det är särskilt allvarligt om barn eller unga – oavsett om de vårdas med stöd av LVU eller avtjänar sluten ungdomsvård – i samband med en avvikning ägnar sig åt, eller återfaller i, brottslig verksamhet. En sådan utveckling kan antas komma att allvarligt skada barnets eller ungdomens möjligheter till anpassning i samhället och således motverka syftet med vården. Åtgärder som vidtas för att förhindra avvikningar bör i vissa fall därför kunna betraktas som insatser i syfte att skydda barn och unga från just de risker som föranlett beslutet om tvångsvård. Sådana åtgärder som minskar riskerna för att ett barn eller en ungdom som avtjänar sluten ungdomsvård avviker från ungdomshemmet och begår nya brott är i någon mening också ägnade att verka som återfallsförebyggande insatser.

Vi har bl.a. att ta ställning till om utvecklingen och förhållandena inom SiS verksamhet på särskilda ungdomshem vad gäller avvikningar och fritagningar föranleder ett behov av utökade möjligheter till elektronisk övervakning av de som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård.

6.6.1. Avvikningar från särskilda ungdomshem

En utförlig redogörelse om utvecklingen när det gäller antalet avvikningar från SiS särskilda ungdomshem framgår av vår delpromemoria.149 Där redovisas uppgifter som avser avvikningar under åren 2002–2023. Med avvikning avses i detta sammanhang en incident genom vilken barnet eller den unge avviker från det särskilda ungdomshemmet eller hemmets område, avviker vid en bevakad vistelse utanför hemmet, avviker vid en sjukhusvistelse eller inte återkommer vid utsatt tid efter en obevakad vistelse utanför hemmet.150

149 Ibid., avsnitt 8.3.2. 150 Se exempelvis publikationen SiS i korthet 2023, s. 18.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

Sammanfattningsvis kan nämnas att antalet avvikningar inom den slutna ungdomsvården har minskat kraftigt under jämförelseperioden, särskilt mellan åren 2020–2023. Under år 2020 avvek 26 dömda, under år 2021 avvek 6 dömda, under år 2022 avvek 2 dömda och under år 2023 avvek 1 dömd. Enligt SiS bedömning ligger ett antal åtgärder till grund för denna utveckling, bl.a. införandet av strukturerade säkerhetsbedömningar och lokala säkerhetssamordnare på plats på ungdomshemmen, upprustningen av två ungdomshem till högsta säkerhetsklass samt en över lag i myndigheten ökad säkerhetsmedvetenhet.151 Ökad restriktivitet vid bedömning av utevistelser har också tillämpats för att minska risken för avvikningar.

Även antalet avvikningar inom LVU-vården har de senaste åren legat på en – historiskt sett – låg nivå. Sådana avvikningar förekommer dock fortfarande i förhållandevis hög utsträckning. Under år 2023 inträffade 248 avvikningar under pågående vård med stöd av LVU. Det kan noteras att återförande till det särskilda ungdomshemmet skedde redan samma dag i 70 av de avvikningar som inträffade under året. I 64 fall varade dock avvikningen i 15 dygn eller fler.

Det har över tid varierat i vilken utsträckning de flesta avvikningarna har skett direkt från hemmets område respektive i samband med utevistelse utanför hemmets område. Mellan åren 2014 och 2021 har, för samtliga år förutom år 2016, fler avvikningar inom LSU-vården skett direkt från hemmets område än i samband med utevistelse. Vad avser LVU-vården har avvikningarna sedan år 2014 i förhållandevis lika omfattning skett från hemmets område respektive i samband med utevistelse utanför hemmets område. För sex av de nio undersökta åren (2014–2022) gäller inom LVU-vården en mindre övervikt för avvikningar som har skett från hemmets område.

Vi kan också notera att Polismyndigheten nyligen har presenterat en rapport som bl.a. behandlar frågan om avvikningar från SiS särskilda ungdomshem.152 I rapporten konstateras att de som rymmer eller avviker från särskilda ungdomshem eller annat HVB generellt återvänder till sin hemmiljö och begår nya brott i närheten av sin folkbokföringsadress. Polismyndigheten bedömer att det är sannolikt att barn och unga som rymmer eller avviker fortsättningsvis kommer att misstänkas för grov brottslighet.

151 Se bl.a. SiS årsredovisning 2023, s. 25 och 39 f. 152 Se SiS och HVB-hem – Studie avseende kopplingar till den grovt organiserade brottsligheten, den 18 juli 2024.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

6.6.2. Behovsbedömningen

Vi kan inledningsvis konstatera att förhållandena delvis har förändrats sedan vårt uppdrag om att utreda frågor om elektronisk övervakning först beslutades i mars 2022. Under åren 2020 och 2021 avvek totalt 32 barn och unga i samband med sluten ungdomsvård. Sedan dess har endast några enstaka avvikningar inträffat. Under de senaste två åren har en (1) avvikning skett från hemmets område när det gäller de som avtjänar sluten ungdomsvård.

Det är högst sannolikt att denna utveckling i vart fall delvis kan förklaras av de säkerhetshöjande åtgärder som SiS har vidtagit i sin verksamhet. Det skulle därför kunna hävdas att behovet av ytterligare åtgärder för att förhindra och hantera avvikningar inte längre är lika påtagligt, men det är samtidigt svårt att dra några säkra slutsatser om det fråga om en hållbar trend. Det kan emellertid inte bortses från att detta är ett förhållande som behöver beaktas vid våra överväganden om det ska införas en möjlighet att besluta om elektronisk övervakning inom hemmets område för de som avtjänar sluten ungdomsvård. Vi återkommer till det i avsnitt 6.7.2.

Även om också antalet avvikningar inom LVU-vården har minskat de senaste åren förekommer de fortfarande i förhållandevis stor omfattning. Vi har dessutom kunnat konstatera att ett stort antal av de barn och unga som i dag vårdas med stöd av 3 § LVU har kopplingar till organiserad brottslighet och kriminella nätverk.153 Det förekommer därtill i en inte obetydlig omfattning att exploateringen av barn och unga inom brottslig verksamhet fortsätter även under pågående tvångsvård samt att barn och unga återvänder till kriminella miljöer och begår nya brott exempelvis i samband med avvikningar från särskilda ungdomshem. Att vidta åtgärder som syftar till att förhindra och hantera avvikningar eller fritagningar från pågående LVU-vård är därför mycket angeläget. Våra överväganden och förslag angående sådana åtgärder finns i kommande avsnitt.

153 Se bl.a. avsnitt 6.6.1 och Ds 2024:7, avsnitten 6.1.1 och 8.2.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

6.7. Överväganden och förslag

6.7.1. Elektronisk övervakning för de som vårdas med stöd av 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Förslag: Det ska regleras att ett tillstånd att vistas utanför det

särskilda ungdomshemmet ska få förenas med de villkor som behövs. Elektroniska hjälpmedel ska få användas för att kontrollera ett villkor om var barnet eller den unge ska – eller inte ska – befinna sig, om det behövs med hänsyn till risken för att barnet eller den unge begår brott eller undandrar sig vården.

Det ska också regleras att ett tillstånd att vistas utanför hemmet ska få upphävas om det inte längre finns förutsättningar för utevistelsen, eller om barnet eller den unge inte följer efter de villkor som meddelats.

Polismyndigheten ska vara skyldig att lämna hjälp för att på begäran av Statens institutionsstyrelse efterforska och hämta den som vårdas på ett särskilt ungdomshem, om barnet eller den unge inte följt de villkor som meddelats för en utevistelse enligt 15 a § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Bedömning: Vid beslut om villkor eller kontroll med elektro-

niska hjälpmedel bör proportionalitetsbestämmelsen i 20 a § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga gälla.

Statens institutionsstyrelse bör med stöd av 8 kap. 5 a § socialtjänstförordningen kunna meddela närmare föreskrifter om villkor och användningen av elektronisk övervakning i samband med utevistelse.

Vid beslut om villkor eller kontroll med elektroniska hjälpmedel bör bestämmelsen i 3 kap. 18 § socialtjänstförordningen om att beslutet ska antecknas i barnets eller den unges journal gälla.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

En uttrycklig lagreglering av Statens institutionsstyrelses redan befintliga möjlighet att besluta om villkor i samband med en utevistelse

Av 15 a § LVU framgår i princip endast att barnet eller den unge vid pågående tvångsvård, i den utsträckning det är lämpligt, kan få möjlighet att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet under en på förhand bestämd tid. Förutsättningarna för utevistelsens genomförande i övrigt regleras inte närmare. SiS tillämpar emellertid bestämmelsen på sådant sätt att myndigheten i samband med beslut också ställer upp de villkor som behövs i samband med utevistelsen.154 Det kan röra sig om att barnet eller den unge inte ska använda droger eller berusningsmedel, eller om att barnet eller den unge ska kontakta ungdomshemmet vid särskilt angivna tidpunkter. Det är av vikt att SiS även fortsättningsvis har möjlighet att ställa upp villkor i samband med en utevistelse. Det kan nämligen antas att sådana villkor i många fall är nödvändiga för att en utevistelse över huvud taget ska kunna komma i fråga.

Vi kan konstatera att i ett antal andra liknande situationer är frågan om villkor i samband med utevistelse i någon form direkt reglerad i lag. Detta gäller exempelvis utevistelse enligt LSU155, permission och annan tillfällig vistelse utanför kriminalvårdsanstalt156eller särskilda utslussningsåtgärder från kriminalvårdsanstalt157. Det finns goda skäl för att det även i bestämmelsen om utevistelse i LVU ska framgå att SiS har möjlighet att förena beslut om utevistelse med de villkor som behövs. En sådan ordning kan antas bidra till ökad förutsebarhet och tydlighet, inte minst för barnet eller den unge.

En uttrycklig lagreglering av möjligheten att besluta om villkor är dessutom i princip en nödvändig förutsättning för införandet av en möjlighet till elektronisk övervakning i vissa fall. Sådan övervakning, som syftar till att kontrollera var barnet eller den unge befinner sig, behöver nämligen i någon form kunna ställas mot de instruktioner som ges till barnet eller den unge i samband med utevistelsen. Det måste alltså på förhand avgöras att barnet eller den unge ska vistas på en viss plats, eller inte ska få vistas på en viss plats, för att den elektroniska övervakningen ska kunna fylla en funktion.

154 Se avsnitt 6.4. 155 18 § LSU. 15610 kap. 5 § fängelselagen (2010:610). 15711 kap. 6 § fängelselagen (2010:610).

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

I motsats till vad som gäller bl.a. för de som avtjänar sluten ungdomsvård anser vi inte att villkor i samband med utevistelse ska vara obligatoriska.158 Samhällsskyddsaspekterna är inte lika framträdande vid tvångsvård med stöd av LVU som i samband med verkställighet av straff.159 Det är enligt vår mening tillräckligt att lagstiftningen fastställer att villkor får beslutas i samband med ett beslut om utevistelse. Några skäl för att direkt i lag ange vilka typer av villkor som kan uppställas har inte heller kommit fram. Det är i stället lämpligt att villkorens innehåll avgörs av SiS, efter samråd med socialnämnden. En förutsättning bör dock vara att villkoren behövs för utevistelsens genomförande. En självklar utgångspunkt är dessutom att proportionalitetsprincipen alltid ska beaktas vid ett beslut om villkor i samband med en utevistelse.

Det bör nämnas att den föreslagna lagregleringen om en möjlighet att besluta om villkor vid utevistelse inte är avsedd att förändra den tillämpning av 15 a § LVU som hittills har gällt inom SiS. Som ovan nämnts beslutar myndigheten redan i dag regelmässigt om villkor i samband med en utevistelse, och vårt förslag medför varken en begränsad eller utökad möjlighet till sådana beslut. Regleringen ska följaktligen inte medföra en förändrad praxis inom SiS i den meningen att möjligheterna till utevistelse för de barn och unga som tvångsvårdas med stöd av 3 § LVU inskränks.

Det kan finnas anledning att också närmare reglera vissa andra frågor om villkor i samband med utevistelse enligt LVU, men vi bedömer att SiS har möjlighet att överväga sådana regleringar i form av verkställighetsföreskrifter till den aktuella bestämmelsen.160 Det kan t.ex. vara fråga om vilka typer av villkor som bör kunna beslutas, samt angående i vilka situationer som sådana villkor typiskt sett bör meddelas.

En uttrycklig lagreglering av Statens institutionsstyrelses redan befintliga möjlighet att återkalla tillstånd till utevistelse

Enligt SiS riktlinjer ska vistelsen utanför ungdomshemmet avbrytas och barnet eller den unge återföras till det särskilda ungdomshem-

158 Jfr 18 § LSU. 159 Se exempelvis Ds 2024:7, avsnitt 3.2.5. 1608 kap. 5 a § socialtjänstförordningen (2001:937).

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

met om en sådan utevistelse inte längre är lämplig.161 SiS ska också återkalla ett beslut om vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet innan vistelsen genomförs, om förhållandena kring barnet eller den unge förändras så att det inte längre är lämpligt med vistelse utanför hemmet. I riktlinjerna finns även beskrivet vad som gäller angående dokumentation i sådana fall.

På motsvarande sätt som gäller för frågan om villkor i samband med utevistelse anser vi att det finns goda skäl för att direkt i lag ange förutsättningarna för att upphäva ett tillstånd till utevistelse. En uttrycklig ordning för detta kan antas bidra till ökad förutsebarhet och tydlighet, inte minst för barnet eller den unge. Det följer dessutom den systematik som normalt gäller för återkallelse av gynnande förvaltningsbeslut.162

Det kan förutsättas att behov av att upphäva ett tillstånd till utevistelse kan uppkomma såväl innan utevistelsen har påbörjats som under den tid den pågår. I vissa fall kan förhållandena ha förändrats sedan beslutet fattades, t.ex. när det gäller riskerna för att barnet eller den unge avviker, och en planerad utevistelse kan i sådana fall bedömas vara olämplig. I andra fall kan barnets eller den unges beteende eller agerande under en utevistelse föranleda ett behov av att upphäva beslutet. Vi anser att det uttryckligen bör framgå av lag att ett tillstånd att vistas utanför hemmet får upphävas om det inte längre finns förutsättningar för det, eller om barnet eller den unge inte följt de villkor som meddelats.

Det får ankomma på SiS att i varje enskilt fall bedöma om tillståndet ska upphävas, t.ex. på grund av att barnet eller den unge inte följt uppställda villkor. Det bör således inte finnas några hinder mot att låta tillståndet till utevistelse kvarstå, även om exempelvis mindre avvikelser från de uppställda villkoren har inträffat.

Villkor om elektronisk övervakning

Vi har tidigare konstaterat att det bör vidtas åtgärder som syftar till att förhindra och hantera avvikningar och fritagningar från pågående vård med stöd av LVU.163 Avsikten med sådana åtgärder är i första hand att förhindra att barn och unga undandrar sig den vård som de

161 Se avsnitt 6.4. 162 Jfr 37 § andra stycket 1 förvaltningslagen (2017:900). 163 Se avsnitt 6.6.2.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

har bedömts vara i behov av, men även att barn eller unga i samband med detta begår brott eller andra handlingar som kan motverka syftet med vården.

I detta sammanhang bör framhållas att möjligheten att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet, i vissa fall också utan närvaro av personal, kan vara mycket betydelsefull för barnets eller den unges vård och behandling samt anpassning i samhället. Genom en sådan vistelse kan barnet eller den unge t.ex. ges möjlighet att under ordnade former pröva vardagslivet utanför hemmet eller delta i regelbunden extern skolgång. I likhet med vad som gäller för den som avtjänar sluten ungdomsvård kan möjligheten att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet antas vara av särskilt stor betydelse i slutet av vårdperioden och i samband med utslussning från tvångsvården inom SiS.

I samband med vår enkätundersökning har ett antal barn och unga framfört att en utevistelse innebär en möjlighet för dem att visa skötsamhet, och att tilliten mellan barnen eller ungdomarna och personalen på ungdomshemmet även kan förbättras vid väl fungerande vistelser utanför hemmet.164 Vår enkätundersökning indikerar också att en stor andel av de som tvångsvårdas med stöd av LVU är positivt inställda till elektronisk övervakning – dvs. övervakning med teknisk utrustning i form av fotboja – om åtgärden också medför utökade möjligheter att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet. Detta är en omständighet som bör beaktas.

Det kan på goda grunder antas att ett antal barn och unga på SiS särskilda ungdomshem i dag inte tillåts att vistas utanför hemmet, eller endast får tillåtelse till begränsade utevistelser – t.ex. med bevakning av personal – på grund av de risker som bedöms finnas. Det kan i sådana fall handla om risker för att barnet eller den unge avviker, eller begår brott i samband med utevistelsen. Det är vidare rimligt att utgå ifrån att elektronisk övervakning i ett antal av dessa fall kan utgöra en tillräcklig åtgärd för att motverka, eller i vart fall i betryggande utsträckning begränsa, sådana risker. En möjlighet till elektronisk övervakning i samband med utevistelse enligt LVU kan därmed komma att medföra att fler barn och unga tillåts att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet under pågående tvångsvård än vad som är fallet i dag.

164 Se avsnitt 6.5.1.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

Det bör dock nämnas att det kan antas att ett antal av de barn och unga som tvångsvårdas inom SiS med stöd av 3 § LVU inte kommer att tillåtas att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet, även om en möjlighet till elektronisk övervakning införs. Det rör sig i dessa fall om barn och unga med höga risker t.ex. för att återfalla i allvarlig brottslighet. I detta sammanhang finns anledning att framhålla det som även påtalades i samband med införandet av en möjlighet till elektronisk övervakning i LSU, nämligen att sådan övervakning aldrig kan innebära ett fullgott skydd mot avvikningar.165 Åtgärden bör i stället betraktas som en av flera riskreducerande insatser för att få till stånd en utslussning från ungdomshemmet och möjliggöra för en anpassning i samhället. Elektronisk övervakning kan därför behöva kompletteras också med andra villkor under utevistelsen, samt med andra insatser i samband med den pågående tvångsvården.

Vi anser sammantaget att det bör möjliggöras för elektronisk övervakning i samband med utevistelse enligt LVU. Åtgärden kan utgöra ett förhållandevis effektivt verktyg för att förhindra avvikningar, och dessutom samtidigt medföra att fler barn och unga får möjlighet att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet. Det har inte kommit fram några skäl för att begränsa möjligheten att använda elektronisk övervakning endast till vissa barn och unga, exempelvis de som vistas på ett särskilt ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå.

Den elektroniska övervakningen bör rent formellt kopplas till ett villkor om var barnet eller den unge ska befinna sig under utevistelsen. Det kan handla om att fastslå särskilda zoner eller platser som antingen är tillåtna eller förbjudna för barnet eller den unge att vistas i. Även omfattningen av sådana begränsningar i rörelsefriheten måste givetvis vara behövliga, proportionerliga och lämpliga. Den elektroniska övervakningen kan sedan få användas för att kontrollera sådana uppställda villkor.

I likhet med vad som gäller för beslut om villkor under en utevistelse bör elektronisk övervakning endast få användas när det behövs, och behovet bör också prövas mot proportionaliteten av en sådan åtgärd. Om kontroll i det enskilda fallet kan tillgodoses genom lämpliga och mindre ingripande åtgärder – t.ex. genom en kontaktskyldighet för barnet eller den unge – finns således inte behov av elektronisk övervakning. Vi anser att elektronisk övervakning för

165 Se avsnitt 6.2.2.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

kontroll av villkor ska få användas endast om det behövs med hänsyn till risken för att den unge begår brott eller undandrar sig vården. En sådan tillämpning säkerställer att övervakningen används endast för att tillgodose de behov som vi har identifierat.166

Avsikten med att införa en möjlighet till elektronisk övervakning är inte att den ska användas slentrianmässigt eller utan vidare som en ytterligare kontrollåtgärd bland andra. Syftet är följaktligen inte att merparten av de barn och unga som i dag i någon form tillåts att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet ska ha motsvarande möjlighet framöver men med tillkommande kontroll genom elektronisk övervakning. Eftersom avvikningar fortsatt förekommer i förhållandevis stor utsträckning inom LVU-vården är det dock sannolikt att det för vissa som redan i dag får tillåtelse till utevistelse finns ett faktiskt behov av elektronisk övervakning. Det kan t.ex. röra sig om ett barn eller en ungdom som för sin vård eller behandling i viss utsträckning behöver vistas utanför ungdomshemmet, och som trots vissa risker också har tillåtits detta. Som ovan nämnts är dock utgångspunkten att elektronisk övervakning i första hand ska omfatta de som – utan sådan övervakning – inte hade kommit i fråga för utevistelse.

Om beslut om villkor i samband med utevistelse

På motsvarande sätt som gäller i dag bör villkor i samband med utevistelse meddelas i samma beslut som avgör frågan om tillåtelse till utevistelsen. Beslutet ska därmed i oförändrad ordning antecknas i barnets eller den unges journal.167

Barnet eller den unge har i dag inte någon rätt att överklaga ett beslut om utevistelse, t.ex. om detta har nekats efter ansökan av det enskilda barnet eller ungdomen.168 Det har inte kommit fram några skäl under utredningen som medför att denna ordning bör förändras.

Vårt förslag om att SiS möjlighet att besluta om villkor i samband med utevistelsen ska regleras direkt i lag medför inte heller någon

166 Se avsnitt 6.6. 1673 kap. 18 § socialtjänstförordningen (2001:937). Vissa bestämmelser om bl.a. dokumentation av beslut finns även i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS. 168 Se 42 § LVU.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

förändrad ordning i förhållande till hur bestämmelsen i 15 a § LVU tillämpas i dag. En skillnad från nuvarande ordning är dock att vissa villkor ska få kontrolleras med elektronisk övervakning. Vi anser emellertid inte att den omständigheten i sig föranleder ett behov av ytterligare regleringar när det gäller möjligheten att överklaga beslut.

En möjlighet att överklaga beslut endast i den del som avser kontrollen av villkoren, dvs. användningen av elektronisk övervakning, skulle inte heller leda till några önskvärda effekter. En domstol skulle nämligen i ett sådant fall endast kunna bedöma om elektronisk övervakning, i det enskilda fallet, behövs för att kontrollera ett villkor om var barnet eller den unge ska befinna sig. Om domstolen anser att en sådan kontroll inte behövs, skulle beslutet kunna ändras enbart i den delen. Det får förutsättas att SiS därefter skulle bedöma att utevistelsen inte är lämplig, eftersom kontrollen genom elektronisk övervakning enligt myndigheten är behövlig. Konsekvensen i ett sådant fall blir då att utevistelsen inte kommer att tillåtas.

Sammantaget anser vi att någon rätt att överklaga ett beslut om kontroll av villkor genom elektronisk övervakning inte bör finnas. Inte heller finns det skäl att ändra den nuvarande ordningen som innebär att beslut om utevistelse, eller om villkor i samband med utevistelse, inte får överklagas. Vid denna bedömning har vi även beaktat att beslutet angående utevistelse inte kan anses avse frågor om barns och ungas grundläggande fri- och rättigheter. Förbudet mot att lämna ett särskilt ungdomshem följer direkt av beslutet om tvångsvård med stöd av LVU, och en möjlighet till utevistelse innebär endast att lättnader tillåts under det beslutade frihetsberövandet.

Om barnet eller den unge, i ett enskilt fall, vägrar att bära sådan teknisk utrustning – dvs. normalt sett en fotboja – som behövs för elektronisk övervakning får detta till följd att utevistelsen inte kan genomföras. Detta medför att något uttryckligt krav på samtycke för att åtgärden ska få vitas inte behöver övervägas.

Det kan i detta sammanhang framhållas att det i en inte obetydlig omfattning har framförts vissa negativa aspekter med elektronisk övervakning i samband med vår enkätundersökning.169 Vissa barn och unga har bl.a. påtalat att en fotboja skulle kunna medföra stigmatiserande effekter, eller vara obekväm att bära. Mot denna bakgrund finns det anledning att framhålla att barnet eller den unge givetvis aldrig får tvingas att bära en fotboja, t.ex. med hot om

169 Se avsnitt 6.5.1.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

konsekvenser. Den enda effekten som ett sådant agerande kan medföra är alltså att barnet eller den unge inte får tillåtelse att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet.

Frågor om personuppgiftsbehandling, förenligheten med de grundläggande fri- och rättigheterna samt vissa praktiska frågor

Det ska framhållas att elektronisk övervakning i samband med utevistelse aktualiserar ett antal frågor angående personuppgiftsbehandling och förenligheten med de grundläggande fri- och rättigheterna, samt vissa praktiska frågor i övrigt. Sådana frågor är av stor betydelse för möjligheten att införa och använda elektronisk övervakning i SiS verksamhet. Frågorna behandlas i särskild ordning i avsnitten 12.4, 13.2 och 15.5.

Konsekvenser av att bryta mot ett villkor om var barnet eller den unge ska befinna sig under en utevistelse – särskilt om skälen för att förtydliga Polismyndighetens ansvar

Vissa frågor av praktisk natur vad gäller den elektroniska övervakningen för kontroll av villkor i samband med en utevistelse berörs, som ovan nämnts, senare i denna promemoria. Det finns dock anledning att närmare beskriva de möjliga konsekvenserna av att ett barn eller en ungdom inte rättar sig efter ett uppställt villkor om var han eller hon ska befinna sig under en utevistelse enligt LVU.

Vi har tidigare föreslagit att det direkt i lag uttryckligen ska regleras att ett tillstånd att vistas utanför hemmet ska få upphävas om det inte längre finns förutsättningar för det, eller om barnet eller den unge inte följt de villkor som meddelats. I en situation när barnet eller den unge inte följt ett villkor om var han eller hon ska befinna sig, och på sådant sätt undandragit sig vården, ska det alltså finnas möjlighet för SiS att upphäva tillståndet till utevistelsen.

Det bör dock inte enbart ankomma på SiS att i ett sådant fall se till att barnet eller den unge återförs till vård på det särskilda ungdomshemmet. Polismyndigheten har i dag en skyldighet att på begäran av SiS lämna hjälp för att efterforska och hämta den som vårdas på ett särskilt ungdomshem med stöd av 3 § LVU, om den

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

unge har avvikit från hemmet.170 SiS personal har inte laga befogenhet att använda våld eller tvång om barnet eller den unge inte står under den myndighetens kontroll, dvs. är faktiskt frihetsberövad.171

Eftersom det i den nu aktuella situationen inte är fråga om en avvikning från hemmet, anser vi att det finns skäl för att förtydliga Polismyndighetens ansvar enligt den aktuella bestämmelsen, som således även bör omfatta de situationer som nu är fråga om. Skyldigheten att lämna hjälp genom efterforskning och hämtning av den som inte följt de villkor som meddelats för en utevistelse enligt 15 a § LVU bör därför tydliggöras i lag.

Det finns inte skäl för att begränsa denna skyldighet till att endast avse brott mot villkor om var den unge ska befinna sig under utevistelsen. Också om andra villkor överträds – t.ex. att hålla sig fri från droger eller andra berusningsmedel – bör SiS kunna begära Polismyndighetens hjälp för att återföra barnet eller den unge till det särskilda ungdomshemmet. Vi kan i denna del notera att det finns en sekretessbrytande bestämmelse som medför att SiS, utan hinder av sekretess, ska lämna Polismyndigheten de uppgifter om den unge som behövs för planeringen och genomförandet av en sådan åtgärd.172

Sammanfattningsvis bör således gälla, i en situation när SiS genom elektronisk övervakning eller på annat sätt upptäcker att barnet eller den unge inte följt uppställda villkor, att tillståndet till utevistelsen kan upphävas. Dessutom kan SiS i ett sådant fall begära hjälp av Polismyndigheten för att återföra barnet eller den unge till det särskilda ungdomshemmet. Det är lämpligt att SiS i varje enskilt fall får bedöma om dessa åtgärder är nödvändiga och bör vidtas, och ett obligatoriskt krav för myndigheten att vidta sådana åtgärder bör således inte införas.

17043 § LVU. Se även prop. 2016/17:57, s. 45 f. 171 Jfr Ds 2024:7, avsnitt 4.3.2. 172 Se 43 b § LVU.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

6.7.2. Utökade möjligheter till elektronisk övervakning för de som avtjänar sluten ungdomsvård

Förslag: Det ska införas en möjlighet att övervaka barn och unga

med elektroniska hjälpmedel inom det särskilda ungdomshemmets område (elektronisk övervakning). Detta ska endast vara möjligt om beslut om sådan övervakning medför att barnet eller den unge också placeras på ett särskilt ungdomshem med mindre ingripande övervakning och kontroll i övrigt än vad som annars hade gällt enligt 2 § andra stycket lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Den elektroniska övervakningen får endast användas för att kontrollera att barnet eller den unge inte befinner sig utanför hemmets område utan tillstånd enligt 18 § lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård.

En ytterligare förutsättning för ett beslut om elektronisk övervakning ska vara att det finns en påtaglig risk för att barnet eller den unge avviker från hemmet eller på annat sätt undandrar sig straffets fullgörande. När en sådan risk inte längre finns, ska beslutet om elektronisk övervakning upphävas.

Bedömning: Vid beslut om elektronisk övervakning inom det

särskilda ungdomshemmets område bör proportionalitetsbestämmelsen i 18 b § lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård gälla.

Beslut om elektronisk övervakning bör kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol i enlighet med vad som anges i 23 § lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Statens institutionsstyrelse bör med stöd av 11 § förordningen om verkställighet av sluten ungdomsvård kunna meddela närmare föreskrifter angående användningen av elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område.

Beslut om elektronisk övervakning bör antecknas i barnet eller den unges journal i enlighet med 6 § förordningen om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

Det bör inte införas en generell möjlighet till elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område

Vår bedömning är att det inte bör införas en generell möjlighet till elektronisk övervakning inom de särskilda ungdomshemmens områden av de dömda som avtjänar sluten ungdomsvård där. Det är framför allt tre skäl som ligger till grund för detta.

Som vi har konstaterat i avsnitt 6.6.2 har det under de senaste två åren endast inträffat en (1) avvikning från de särskilda ungdomshemmens områden. Även om det inte enbart utifrån detta kan dras några säkra slutsatser angående den framtida utvecklingen kan behovet av ytterligare ingripande åtgärder i syfte att förhindra avvikningar eller fritagningar för närvarande inte anses vara särskilt påtagligt. Detta gäller inte minst vid en jämförelse med de förhållanden som gäller inom LVU-vården och i samband med vistelser utanför hemmet.

Vi kan dessutom konstatera att SiS har vidtagit ett antal säkerhetshöjande åtgärder inom den verksamhet som bedrivs med sluten ungdomsvård under de senaste åren.173 Detta har med stor sannolikhet påverkat den utveckling som vi har beskrivit ovan. Vid en jämförelse med Kriminalvårdens användning av elektronisk övervakning inom anstaltsområdena kan det dessutom konstateras att sådan övervakning för närvarande endast sker på totalt två kriminalvårdsanstalter, som båda tillhör den lägsta säkerhetsklassen. Anstalter i den lägsta säkerhetsklassen saknar normalt direkta rymningshinder, och den elektroniska övervakningen utgör följaktligen den mest betydande tekniska säkerhetsåtgärd som vidtas där i syfte att förhindra avvikningar och fritagningar. Förhållandena inom Kriminalvården i detta avseende kan därmed inte helt likställas med vad som gäller för sluten ungdomsvård inom SiS.

En tredje omständighet som måste beaktas är de synpunkter och åsikter som har framförts av de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård, särskilt de som har besvarat vår enkätundersökning.174Ett stort antal barn och unga har uttryckt en negativ inställning till införandet av en möjlighet till elektronisk övervakning genom fotboja inom hemmets område. Den vanligast förekommande synpunkten har varit att åtgärden framstår som onödig eller överdriven,

173 Se bl.a. Ds 2024:7, avsnitten 3.3.2 och 3.3.4. 174 Se avsnitt 6.5.2.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

särskilt eftersom säkerhetsarrangemangen i hemmen i övrigt är fullt tillräckliga.

Vid en sammantagen bedömning anser vi att det saknas skäl för att införa en generell möjlighet till elektronisk övervakning inom de särskilda ungdomshemmen och hemmens områden när det gäller de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård. De eventuella positiva effekter som åtgärden skulle kunna medföra kan i många fall inte heller anses överväga de negativa konsekvenser som kan uppkomma för de barn och unga som skulle omfattas av en sådan åtgärd.

Det bör vara möjligt att i vissa fall använda elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område

I likhet med vad som gäller för de som tvångsvårdas med stöd av LVU har vi dock uppmärksammat att en utökad användning av elektronisk övervakning även enligt LSU i vissa specifika situationer skulle kunna ge ett antal positiva effekter. Det finns därför skäl för att överväga om elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område ändå ska möjliggöras när det gäller vissa av de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård.

Av 2 § andra stycket LSU framgår att barnet eller den unge inte får placeras så att han eller hon omfattas av mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt för genomförandet av vården eller för att ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet ska kunna upprätthållas. De skillnader som förekommer mellan ungdomshemmen när det gäller övervakning och kontroll markeras i första hand genom hemmens olika säkerhetsnivåer.

Det kan därmed antas att många barn och unga placeras på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå, dvs. säkerhetsnivå 1 eller 2, på grund av att ett behov av sådan placering följer av de risker som finns bl.a. för att barnet eller den unge ska avvika från hemmet eller på annat sätt undandra sig straffverkställigheten, t.ex. genom en fritagning. En sådan placering medför alltså en mer ingripande övervakning och kontroll än vad som gäller för placering i hem i säkerhetsnivå 3. Det kan också antas att de risker som finns i detta avseende medför att möjligheten till omplacering under straffverkställigheten till ett särskilt ungdomshem i lägre säkerhetsnivå, t.ex. i

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

samband med utslussning eller i anslutning till andra frigivningsförberedande åtgärder, kan försvåras eller förhindras.175

Vi kan notera att särskilda ungdomshem i säkerhetsnivå 1 är utformade för att hantera barn och unga med de högsta riskerna för bl.a. avvikningar.176 På dessa hem ska byggnadernas väggar, fönster och ytterdörrar enligt normering utgöra skalskyddet. Perimeterskyddet ska bestå av ett yttre avvisningsstängsel kompletterat med ett eller två säkerhetsstängsel och detektering av obehöriga. Avdelningarna ska vara omgärdade med säkerhetsstängsel för inre sektionering. Boendeavdelningar med krav på hög säkerhet ska placeras innanför säkerhetsstängsel medan avdelningar för vård i öppnare former ska placeras mellan avvisningsstängslet och säkerhetsstängslet. Boendeavdelningarna ska vara sektionerade med inre säkerhetsstängsel.

Särskilda ungdomshem i säkerhetsnivå 2 är utformade för att hantera barn och unga med medelhög till hög risk för bl.a. avvikningar, och de säkerhetsåtgärder som vidtas på sådana hem är följaktligen mindre omfattande än vad som gäller för hem i säkerhetsnivå 1. 177 Särskilda ungdomshem med säkerhetsklass 3 ska ha normal säkerhet. De barn och unga som placeras där ska ha låg eller medelhög risk för bl.a. avvikningar, och på motsvarande sätt gäller att de säkerhetsåtgärder som vidtas på sådana hem är mindre omfattande än vad som gäller för säkerhetsnivå 2.

Det kan konstateras att en möjlighet att använda elektronisk övervakning med tekniska utrustning, t.ex. en fotboja, även inom de särskilda ungdomshemmens områden angående de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård skulle kunna kompensera för mindre omfattande säkerhetsåtgärder i övrigt på hemmet. Det är därför sannolikt att användningen av sådan övervakning också kan medföra att många barn och unga skulle kunna placeras på ett särskilt ungdomshem med lägre säkerhetsnivå än vad som annars hade varit aktuellt, men med en fullgod hantering av de avvikningsrisker som har identifierats.

Det kan vidare antas att en placering på ett särskilt ungdomshem med lägre säkerhetsnivå, antingen under pågående straffverkställighet eller i direkt anslutning till verkställighetens inledande, kan med-

175 Jfr 14 och 18 a §§ LSU. 176 Se t.ex. prop. 2023/24:81, s. 28, och Ds 2024:7, avsnitt 3.3.4. 177 Ibid.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

föra ett antal positiva effekter för barnet eller ungdomen i fråga. Detta gäller enligt vår mening även om en sådan placering också innebär att barnet eller den unge övervakas elektroniskt med hjälp av en fotboja.

Utöver att övervakningen och kontrollen i övrigt på ett sådant hem generellt sett är mindre ingripande än vad som gäller för särskilda ungdomshem med en högre säkerhetsnivå kan placeringen antas medföra förbättrade möjligheter till frigivningsförberedande åtgärder samt insatser som syftar till att anpassa barnet eller den unge i samhället och till ett framtida liv i frihet. Dessutom kan det på sådana hem i många fall antas förekomma färre och mindre ingripande begränsningar i verkställigheten, t.ex. i fråga om möjligheterna att använda elektroniska kommunikationstjänster eller att ta emot besök från anhöriga. Utöver detta skiljer sig institutionsmiljön normalt sett åt mellan de olika säkerhetsnivåerna, och vardagen på ett särskilt ungdomshem i säkerhetsnivå 2 eller 3 innefattar ett större mått av frihet än vad som gäller för de särskilda ungdomshemmen med högsta säkerhetsnivå.

Vid en sammantagen bedömning anser vi att det finns goda skäl för att möjliggöra för elektronisk övervakning i vissa fall även inom de särskilda ungdomshemmens områden. En sådan åtgärd bör emellertid endast vara aktuell om den också är kopplad till en placering med mindre ingripande övervakning och kontroll av den som avtjänar sluten ungdomsvård. Införandet av en sådan ordning får, enligt vår uppfattning, anses beakta vad många barn och unga har framfört under vårt utredningsarbete om att åtgärden framstår som onödig eftersom säkerhetsarrangemangen i hemmen i övrigt är fullt tillräckliga.178 Det aktuella förslaget tar nämligen hänsyn till graden av övervakning och kontroll på det särskilda ungdomshemmet och syftar till att motverka risken för att exempelvis säkerhetsåtgärder vidtas i en överdriven och obehövlig omfattning.

Vi redogör nedan för överväganden angående utformningen av en lagstiftning som möjliggör för elektronisk övervakning inom de särskilda ungdomshemmens områden.

178 Se avsnitt 6.5.2.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

Den elektroniska övervakningens innebörd, omfattning och former

Av central betydelse är frågan om den elektroniska övervakningens innebörd, omfattning och former. En grundläggande utgångspunkt är nämligen att övervakningen ska medföra ett så litet integritetsintrång som möjligt för den som är föremål för åtgärden.

Syftet med övervakningen är att den ska hindra barn och unga från att avvika från det särskilda ungdomshemmet, eller på annat sätt undandra sig straffets fullgörande. Det rör sig i det senare fallet typiskt sett om fritagningar. Det är i första hand övervakningens avskräckande funktion som ska förhindra avvikningar och fritagningar. Övervakningen bör också kunna syfta till att eftersöka den som har avvikit eller fritagits från ett ungdomshem. Det får nämligen anses vara ett mycket angeläget intresse att straffverkställigheten kan återupptas efter en avvikning eller fritagning. Det är, som tidigare nämnts, avgörande för straffsystemets trovärdighet, legitimitet och effektivitet att den som dömts till en påföljd också avtjänar det utdömda straffet. Vi anser att det är särskilt allvarligt om barn eller unga i samband med en avvikning eller fritagning återfaller i brottslig verksamhet. En sådan utveckling kan antas komma att allvarligt skada barnets eller ungdomens möjligheter till anpassning i samhället och även motverka det grundläggande syftet med påföljden. I detta sammanhang bör nämnas att om någon som dömts till sluten ungdomsvård avviker från ett särskilt ungdomshem är Polismyndigheten skyldig att på begäran av SiS lämna hjälp för att söka efter, och hämta tillbaka, honom eller henne.179

Begreppet avvikning är inte närmare definierat i lagen. Dessutom förekommer både uttrycken avvikning och rymning i LSU.180Begreppen får dock i detta avseende anses omfatta samma situation. Av 18 § första stycket LSU framgår att den dömde ska tillåtas att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet i den utsträckning som kravet på samhällsskydd medger, om det bedöms lämpligt för att främja hans eller hennes anpassning i samhället eller det finns andra särskilda skäl. Det följer således direkt av lagen att den dömde får vistas utanför hemmet endast om SiS tillåter det. Det är dessutom enbart sådan tid för vistelse utanför hemmet som anges ovan, dvs.

179 Se 20 § LSU. 180 Se 20 och 21 §§ LSU.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

tillåten utevistelse, som ska räknas in i verkställighetstiden för den

dömde.181

Med hänsyn till syftet med den aktuella övervakningsåtgärden och till det integritetsintrång som sådan övervakning medför bör övervakningen endast få innebära kontroll av att barnet eller den unge inte vistas utanför det särskilda ungdomshemmet utan tillstånd enligt 18 § LSU.

Det betyder att barnets eller den unges rörelser inte behöver övervakas när han eller hon befinner sig inom det särskilda ungdomshemmets område, och att övervakningen inte ska användas för andra ändamål, t.ex. att i efterhand kontrollera barnets eller den unges förehavanden på ungdomshemmet även om det inte har inträffat någon avvikning eller fritagning.182 Med begreppet hemmets

område avses det område som tillhör det särskilda ungdomshemmet,

både byggnader och platser utomhus, och som barn och unga tillåts att vistas inom utan beslut enligt 18 § LSU.

Rent konkret innebär detta att den elektroniska övervakningen bör få genomföras med användning av t.ex. en fotboja som positionerar barnet eller den unge. Detta är alltså innebörden av övervakningen. Användningen av ett sådant hjälpmedel bör dock begränsas så långt det är möjligt. Om det exempelvis är tillräckligt att övervakning endast sker när barnet eller den unge vistas utomhus inom hemmets område, t.ex. i samband med promenader mellan olika byggnader, bör det inte krävas att barnet eller den unge bär fotboja också i andra situationer.

Det bör vidare nämnas att vissa lokaler, t.ex. olika bostadsavdelningar på de särskilda ungdomshemmen, i många fall numera har ett fullgott skydd mot avvikningar och fritagningar samt att det därmed kan antas saknas behov av övervakning när barn och unga vistas där. Övervakningens omfattning och former således alltid anpassas till omständigheterna och behoven i det enskilda fallet.

Det bör också framhållas att övervakningen med exempelvis fotboja endast bör få ske med ett system som innefattar vissa tekniska begränsningar, t.ex. att systemet inte ska kunna användas för kontroll av andra förhållanden än att barnet eller den unge vistas på det särskilda ungdomshemmet. För att uppnå syftet med åtgärden är det fullt tillräckligt att den personal som ansvarar övervakningen

181 Se 18 § tredje stycket LSU. 182 Se även avsnitt 13.2 angående personuppgiftsbehandling.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

uppmärksammas på barnets eller den unges position, exempelvis genom en larmsignal, först när en överträdelse av förbudet mot att lämna hemmet har skett.

För kontroll av var barnet eller den unge därefter befinner sig bör ett system som medger fortsatt positionering dock vara möjligt att använda. Syftet med den övervakningen ska i sådana fall emellertid endast vara att eftersöka den som har avvikit eller fritagits från hemmet, samt att vid behov vidarebefordra nödvändig information till Polismyndigheten för att den myndigheten ska kunna söka efter och hämta tillbaka barnet eller den unge till hemmet. Vi kan i denna del notera att det finns en sekretessbrytande bestämmelse som medför att SiS, utan hinder av sekretess, ska lämna Polismyndigheten de uppgifter om den dömde som behövs för eftersökningsåtgärderna.183

Sammantaget bör det tekniska system som ska användas för elektronisk övervakning inom de särskilda ungdomshemmens områden kunna efterlikna det system som används inom Kriminalvården184, men med de anpassningar som är nödvändiga för verksamheten inom SiS och med beaktande av de omständigheter som vi närmast ovan har redogjort för. Det kan således innebära t.ex. att det inte är möjligt att ta del av uppgifter om barnets eller den unges positionering så länge han eller hon vistas inom det särskilda ungdomshemmets område, att systemet larmar först när barnet eller den unge utan tillåtelse lämnar detta område samt att positionering med hjälp av exempelvis GPS därefter kan ske fram till det att barnet eller den unge kan återföras till straffverkställigheten.

Frågor om övervakningens omfattning och former bör också kunna regleras närmare i sådana verkställighetsföreskrifter som SiS har möjlighet att meddela.185

Det är i övrigt varken möjligt eller lämpligt att i detalj reglera hur den elektroniska övervakningen ska gå till.186 Tekniken på området utvecklas mycket snabbt, och SiS bör lämpligen kunna inhämta kunskap från andra myndigheter med liknande verksamhet, särskilt Kriminalvården.

183 Se 20 b § LSU. 184 Se avsnitt 6.3. 185 Jfr 11 § förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård. 186 Se dock även avsnitt 13.2 angående behandlingen av personuppgifter som utgörs av barns och ungas positionering. Se även avsnitt 15.5 angående vissa praktiska frågor som avser elektronisk övervakning.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

Förutsättningarna för elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område

Placeringen av barnet eller den unge ska ha avgörande betydelse för om åtgärden kan användas

Utgångspunkten är alltså att elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område endast bör aktualiseras för de som avtjänar sluten ungdomsvård och som genom användning av övervakningsåtgärden också kan placeras på ett hem med lägre säkerhetsnivå än vad som annars hade varit aktuellt. Detta bör utgöra en grundläggande förutsättning för åtgärden.

Vi har övervägt olika alternativ när det gäller lagstiftningens utformning samt hur en bestämmelse med tillräckligt hög grad av träffsäkerhet kan omfatta de kategorier av barn och unga som bör komma i fråga för elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område.

Inledningsvis kan vi konstatera att elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område, med angiven utgångspunkt, aldrig kommer att vara aktuellt för de barn och unga som fortsatt ska avtjäna sluten ungdomsvård på hem i säkerhetsnivå 1. För dessa barn och unga finns nämligen inte något placeringsalternativ som innebär en mer ingripande övervakning och kontroll, och som exempelvis en omplacering kan ske ifrån. Det är viktigt att framhålla att vi inte heller har identifierat något behov av elektronisk övervakning på särskilda ungdomshem med högsta säkerhetsnivå. Vi har tidigare redogjort för de säkerhetsåtgärder och anpassningar som vidtas på sådana ungdomshem, och de får anses vara fullt tillräckliga för att hantera riskerna för avvikningar och fritagningar från hemmen.187

De barn och unga som kan komma att aktualiseras för åtgärden bör i stället vara de som – om risken för avvikning eller fritagning genom elektronisk övervakning reduceras i tillräcklig utsträckning – skulle kunna placeras på särskilda ungdomshem i säkerhetsnivå 2 eller 3. Som exempel kan nämnas att det därmed är fråga om de barn och unga som normalt sett, i enlighet med 2 § andra stycket LSU, ska vara placerade på ett särskilt ungdomshem i säkerhetsnivå 1, men som i stället, om den aktuella åtgärden används, kan vara placerade på ett ungdomshem i säkerhetsnivå 2 eller 3. Detsamma gäller för de barn och unga som normalt sett ska vara placerade på ett särskilt

187 Se t.ex. Ds 2024:7, avsnitt 3.3.4.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

ungdomshem i säkerhetsnivå 2, men som i stället, om den aktuella åtgärden används, kan vara placerade på ett ungdomshem i säkerhetsnivå 3.188

Den aktuella bedömningen behöver följaktligen göras i två steg. Först måste SiS bedöma vilken grad av övervakning och kontroll som är nödvändig för barnet eller den unge. Därefter behöver SiS klargöra huruvida elektronisk övervakning kan reducera riskerna i sådan utsträckning att barnet eller den unge ändå kan placeras på ett särskilt ungdomshem med mindre ingripande övervakning och kontroll i övrigt. Det finns inte skäl för att begränsa möjligheterna till elektronisk övervakning till att endast omfatta de situationer när barn och unga omplaceras till ett hem i lägre säkerhetsnivå under pågående straffverkställighet. Möjligheten till sådan övervakning bör även kunna vara aktuell i samband med en initial placering av den som dömts till sluten ungdomsvård och i anslutning till att verkställigheten inleds.

En självklar förutsättning är dock att placering på ett särskilt ungdomshem med mindre ingripande övervakning och kontroll rent faktiskt genomförs. Om det är fråga om en omplacering till ett hem i lägre säkerhetsnivå, måste omplaceringen ha ägt rum innan den elektroniska övervakningen påbörjas. Övervakningen ska således endast kunna användas på det särskilda ungdomshem som omfattas av mindre ingripande övervakning och kontroll.

Det är lämpligt att SiS löpande under verkställighetstiden, och i samband med bedömningen av vilken grad av övervakning och kontroll som vid varje given tidpunkt är nödvändig för barnet eller ungdomen, beaktar möjligheterna att besluta om elektronisk övervakning samt kontinuerligt prövar frågan om barnet eller den unge kan omplaceras med ett beslut om sådan övervakning. Den ordningen skulle kunna utgöra en naturlig del av planeringen av de frigivningsförberedande åtgärder som SiS har en skyldighet att vidta samt av bedömningen angående möjligheterna till vistelse i öppnare former för de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård.189 På detta sätt kan den elektroniska övervakningen också användas i syfte

188 Det kan alltså vara fråga t.ex. om att ett barn eller en ungdom som bedöms ha de högsta riskerna för avvikning placeras i ett särskilt ungdomshem som är avsett för barn och unga med medelhöga till höga risker för avvikning, eller om att ett barn eller en ungdom med medelhög till hög risk för avvikning placeras i ett särskilt ungdomshem som är avsett för barn och unga med låga eller medelhöga risker för avvikning. 189 Se 14 och 18 a §§ LSU.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

att underlätta utslussningen från det särskilda ungdomshemmet. Den kan medföra att SiS på ett strukturerat, kontrollerat och säkert sätt kan tillåta barnet eller den unge att vistas i friare former under straffverkställigheten. I likhet med vad vi har anfört i samband med övervägandena om elektronisk övervakning vid utevistelser för de som tvångsvårdas med stöd av LVU anser vi att nu aktuella lättnader i övervakningen och kontrollen kan vara mycket betydelsefulla för barnets eller den unges vård och behandling samt anpassning i samhället.190

Om det rör sig om en initial placering på ett särskilt ungdomshem med mindre ingripande övervakning och kontroll är det av särskild vikt att beslutet om detta noggrant motiveras.191 Vi återkommer till frågor om beslutets utformning och beslutsordningen nedan. I detta sammanhang bör dock framhållas att eftersom det i ett sådant fall inte är fråga om en omplacering, kommer bedömningen angående barnets eller den unges behov av övervakning och kontroll att vara av viss hypotetisk karaktär. En självklar utgångspunkt är emellertid att beslutet om elektronisk övervakning faktiskt ska ha påverkat placeringen av barnet eller den unge, och det får aldrig förekomma att någon som ändå skulle ha placerats t.ex. på ett särskilt ungdomshem i säkerhetsnivå 2 placeras på ett sådant hem men med ett ”tillkommande beslut” om elektronisk övervakning. Därför är det angeläget att SiS i beslutet på ett klart och tydligt sätt redogör för varför barnet eller den unge normalt sett borde ha placerats på ett särskilt ungdomshem i högre säkerhetsnivå. Ett beslut i den delen som avser placeringen av barnet eller den unge skulle därför exempelvis kunna formuleras, sammanfattnings- eller avslutningsvis, enligt följande.

Med hänsyn till det behov av övervakning och kontroll som ovan har beskrivits bör AA därmed placeras på ett särskilt ungdomshem i säkerhetsnivå 1. SiS bedömer dock att elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område delvis kan tillgodose det behov av övervakning och kontroll som finns, och beslutar därför att AA ska vara placerad på ett särskilt ungdomshem i säkerhetsnivå 2.

Sammanfattningsvis är vårt förslag att ett beslut om elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område endast

190 Jfr avsnitt 6.7.1. 191 Se nedan under rubrikerna Särskilt om beslutsordningen och Särskilt om beslutets motivering

och innehåll.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

ska få fattas om det medför att barnet eller den unge placeras på ett särskilt ungdomshem med mindre ingripande övervakning och kontroll än vad som annars hade gällt enligt 2 § andra stycket LSU.

I enlighet med vad vi redogör för nedan bör det ankomma på SiS att närmare utforma bl.a. den ordning som ska gälla för besluten. Sådana tydliggöranden kan med fördel också framgå av verkställighetsföreskrifter som myndigheten meddelar. I denna del noterar vi att SiS numera har bemyndigats att meddela föreskrifter om verkställigheten av bl.a. 2 § andra stycket LSU samt om bestämmelser om kontroll- och tvångsåtgärder enligt lagen.192

Det ska finnas vissa risker för att åtgärden ska få användas

För att säkerställa att elektronisk övervakning endast används avseende de barn och unga som det finns ett övervakningsbehov av anser vi att ytterligare krav bör ställas i lagstiftningen. Syftet med den aktuella åtgärden är nämligen inte att den ska kunna användas slentrianmässigt vid t.ex. omplaceringar av de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård.

Elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område bör endast komma i fråga om vissa särskilda risker finns för att barnet eller den unge avviker, dvs. lämnar hemmet utan tillstånd, eller på annat sätt undandrar sig straffets fullgörande. När det gäller undandragande av straffets fullgörande kan detta typiskt sett ske genom att barnet eller den unge fritas med hjälp av personer utanför ungdomshemmet.

De särskilda kraven bör lämpligen markeras genom ett uttryckligt klargörande i lagtexten om att det för åtgärdens användning ska finnas en påtaglig risk för att barnet eller den unge avviker eller på annat sätt undandrar sig straffets fullgörande. Vi kan notera att uttrycket påtaglig risk redan förekommer i lagstiftningen, förutom när det gäller grunderna för tvångsvård i LVU193 även i de föreslagna bestämmelserna om avskildhet i anslutning till dygnsvilan i LVU och LSU. Uttrycket är lämpligt att använda också i detta sammanhang.

Med begreppet påtaglig risk tydliggörs det att det för elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område inte en-

192 Se 11 § förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård. 193 Se 2 och 3 §§.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

bart kan vara fråga om en allmän risk för avvikning som typiskt sett skulle kunna finnas för samtliga de barn och ungdomar som avtjänar sluten ungdomsvård. Syftet med att införa en möjlighet till elektronisk övervakning är följaktligen inte heller att den ska användas i sådan omfattning att riskerna för avvikningar från särskilda ungdomshem helt undanröjs. En sådan tillämpning skulle vara allt för långtgående. Det bör i stället krävas att riskerna uppnår en viss grad av såväl allvarlighet som konkretion, och de bör också vara tydligt dokumenterade t.ex. i den individuella säkerhetsbedömning som upprättas i samband med beslutet om placering på ett särskilt ungdomshem.194 Begreppet får dock inte heller tolkas allt för restriktivt och på ett sätt som begränsar möjligheten till användning av elektronisk övervakning i allt för hög grad. De som är placerade på ett särskilt ungdomshem i säkerhetsnivå 1 på grund av höga risker för avvikning bör normalt sett anses omfattas av bestämmelsen.

Det bör i sammanhanget avslutningsvis nämnas att elektronisk övervakning självfallet, inte i någon situation, ska kunna användas som bestraffning eller som en disciplinär påföljd för de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård.

Proportionalitet

En kontroll- eller tvångsåtgärd enligt LSU får användas endast om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden.195 Detta medför i praktiken ett förbud mot oproportionerlig användning av sådana åtgärder.

Principen om proportionalitet är grundläggande för all användning av tvångsåtgärder och det är en självklar utgångspunkt att bestämmelsen om detta även är tillämplig i varje enskilt fall som elektronisk övervakning inom ett särskilt ungdomshems område aktualiseras. Det ska alltid övervägas om mindre ingripande åtgärder kan användas för att uppnå syftet med åtgärden.

I detta fall bör det emellertid beaktas att åtgärden endast kan användas om det samtidigt sker en placering av barnet eller den unge som innebär mindre ingripande övervakning och kontroll i övrigt än vad som annars hade gällt. I någon mening kan det därmed hävdas

194 Jfr Ds 2024:7, avsnitt 3.3.2. 195 Se 18 b § LSU. Se även avsnitt 10.2 angående förslag till förändringar i bestämmelsen.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

att ett beslut om elektronisk övervakning alltid föregås av en form av proportionalitetsbedömning, genom vilken konsekvenserna av barnets eller den unges placering har ställts mot de effekter som den elektroniska övervakningen kan medföra. Underlåtelse att fatta ett beslut om elektronisk övervakning bör normalt också medföra att placering på ett särskilt ungdomshem med mindre ingripande övervakning och kontroll vid det tillfället inte kommer i fråga. I viss utsträckning kan ett ställningstagande som medför att elektronisk övervakning inte bör användas därför betraktas som negativt för barnet eller den unge.

Proportionaliteten när det gäller beslut om elektronisk övervakning bör ändå alltid lyftas upp för bedömning. Om det av någon anledning kommer fram att beslutet – även med beaktande av att en omplacering till ett ungdomshem i lägre säkerhetsnivå ska ske – inte är proportionerligt ska åtgärden inte få vidtas. Dessutom gäller att proportionaliteten måste bedömas löpande, alltså även kontinuerligt under den pågående övervakningen. Det kan nämligen i samband med en kontinuerlig prövning av övervakningsbehovet uppkomma nya eller förändrade omständigheter, som i sin tur medför åtgärden att inte längre står i rimlig proportion till syftet med den.

Genom att bestämmelserna om proportionalitet även omfattar den elektroniska övervakning som ska få ske inom de särskilda ungdomshemmens områden säkerställs att en sådan prövning sker innan beslut om åtgärden fattas, och även under den tid ett beslut om övervakning gäller.

Frågor om personuppgiftsbehandling, förenligheten med de grundläggande fri- och rättigheterna samt vissa praktiska frågor

Det ska framhållas att elektronisk övervakning inom det särskilda ungdomshemmets område aktualiserar ett antal frågor angående personuppgiftsbehandling och förenligheten med de grundläggande fri- och rättigheterna, samt vissa praktiska frågor i övrigt. Sådana frågor är av stor betydelse för möjligheten att införa och använda elektronisk övervakning i SiS verksamhet. Frågorna behandlas i särskild ordning i avsnitten 12.4, 13.2 och 15.5.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

Beslut om elektronisk övervakning

Särskilt om beslutsordningen

Även när det gäller beslut om elektronisk övervakning och beslutsordningen har vi övervägt ett antal olika alternativ. Det kan konstateras att en grundläggande förutsättning för åtgärden är att barnet eller den unge placeras på ett hem med mindre ingripande övervakning och kontroll än vad som annars hade gällt om elektronisk övervakning inte hade aktualiserats. Beslutet om elektronisk övervakning är således nära kopplat till, och beroende av, SiS beslut om placering av barnet eller den unge på ett särskilt ungdomshem. Det finns därför skäl för att klargöra hur dessa olika beslut bör förhålla sig till varandra.

Det har inte kommit fram skäl för att göra någon annan bedömning angående beslut om elektronisk övervakning än vad vi tidigare har gjort när det gäller beslut om avskildhet i anslutning till dygnsvilan och avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl, dvs. att det får ankomma på SiS att avgöra vilken funktion inom den myndigheten som ska ha ansvar för att fatta beslut samt hur detta ska ske.196 Vi kan dock notera att frågan om elektronisk övervakning – om åtgärden regleras i enlighet med vad vi har föreslagit ovan – kan komma att beröra flera olika funktioner inom SiS. Vissa beslut som avser barn och unga fattas av SiS huvudkontor, och när det gäller frågan om placering enligt LSU handläggs sådana ärenden för närvarande av SiS placeringsenhet vid huvudkontoret.197 Om nuvarande ordning kvarstår kommer placeringsenheten därmed också behöva vara involverade i en process som syftar till ett beslut om elektronisk övervakning av barn och unga. I de fall det är fråga om en omplacering av ett barn eller en ungdom till ett särskilt ungdomshem i lägre säkerhetsnivå kan det dessutom antas att båda de ungdomshem som i en sådan situation berörs i vart fall i någon utsträckning kommer att behöva delta i processen och handläggningen av ärendena.

Vid en sammantagen bedömning anser vi att frågan om elektronisk övervakning lämpligen bör hanteras i samma ordning och genom samma beslut som frågan om placering av barnet eller den unge. Elektronisk övervakning förenat med en placering på ett särskilt

196 Jfr avsnitt 5.5.4 och Ds 2024:7, avsnitt 9.4.3. 197 Se Arbets- och delegationsordning för SiS, bilaga 2.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

ungdomshem med mindre ingripande övervakning och kontroll bör i någon mening kunna betraktas som en särskild placeringsform. Eftersom beslutet om elektronisk övervakning är avhängigt placeringsbeslutet framstår det som både ineffektivt och otydligt om frågorna skulle prövas i separata sammanhang. En sådan ordning riskerar dessutom att medföra vissa oklarheter t.ex. om något av besluten skulle överklagas till domstol.

Som ovan nämnts anser vi inte att det finns skäl för att i lag eller annan författning närmare reglera hur ett beslut om elektronisk övervakning ska fattas, eller vilken funktion inom SiS som ska fatta beslutet. SiS har i stället ett antal olika alternativ när det gäller hur frågan om elektronisk övervakning ska hanteras inom myndigheten. Det är bl.a. möjligt med en ordning enligt följande exempel.

AA är placerad på ett särskilt ungdomshem i säkerhetsnivå 1. Han har vistats på ungdomshemmet för straffverkställighet i ett antal månader. Ungdomshemmet bedömer att riskerna för att AA avviker eller på annat sätt undandrar sig straffets fullgörande skulle kunna hanteras även genom placering på ett särskilt ungdomshem i säkerhetsnivå 2, men med ett beslut om elektronisk övervakning. Ungdomshemmet uppmärksammar därför SiS placeringsenhet på dessa förhållanden. Placeringsenheten, som delar ungdomshemmets bedömning, beslutar därefter att AA i stället ska vara placerad på ett särskilt ungdomshem i säkerhetsnivå 2. I beslutet anges att de risker som finns för att AA ska avvika från ungdomshemmet kan hanteras genom elektronisk övervakning. Däri beslutas också att AA ska övervakas med elektroniska hjälpmedel inom det särskilda ungdomshemmets område, vilket innebär att han i viss omfattning ska bära fotboja för kontroll. I samband med ankomsten till det nya ungdomshemmet får AA instruktioner och information om vad som ska gälla för den elektroniska övervakningen. Övervakningen anpassas efter de behov som finns i det enskilda fallet, t.ex. när det gäller de tider som AA ska bära fotboja och på vilka platser detta ska ske.

Vi anser sammanfattningsvis att SiS måste avgöra vilken beslutsordning som ska gälla inom myndigheten. Det bör vid denna bedömning dock beaktas att vi nedan föreslår att beslut om elektronisk övervakning ska upphävas när förutsättningarna för åtgärden inte längre är uppfyllda. Det kan därmed finnas skäl att ta hänsyn till att den som ansvarar för att fatta beslut om elektronisk övervakning, samt för att kontinuerligt pröva behovet av sådan övervakning, bör ha god kännedom om barnets eller den unges förutsättningar, den

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

nuvarande situationen och de behov som finns samt ha tillgång till sådan information som avser de individuella förhållandena och den pågående straffverkställigheten.

Upphävande av beslut om elektronisk övervakning

För vissa beslut om begränsningar som kan gälla för barn och unga i samband med straffverkställigheten enligt LSU gäller en särskild giltighetstid. Beslut om att vägra användningen av elektroniska kommunikationstjänster eller om begränsning, avlyssning eller annan kontroll av sådana kommunikationstjänster får gälla i högst 30 dagar. När det inte längre finns förutsättningar för beslutet ska det upphävas.198 Samma sak gäller angående beslut om att vägra, begränsa, övervaka eller på något annat sätt kontrollera besök till barnet eller den unge.199 Avsikten är också att ett beslut om avskildhet i anslutning till dygnsvilan ska få gälla i högst 30 dagar samt att det ska upphävas när det inte längre finns förutsättningar för beslutet.200

Enligt vår mening skiljer sig behovet av en begränsad giltighetstid åt mellan beslut elektronisk övervakning och vissa andra typer av åtgärder. Ett beslut om elektronisk övervakning medför inte begränsningar av sådan karaktär som t.ex. beslut om att vägra användningen av elektroniska kommunikationstjänster, att vägra besök eller att hålla barn och unga i avskildhet under dygnsvilan. Dessa åtgärder utgör omfattande inskränkningar bl.a. i rörelsefriheten och när det gäller rätten till respekt för privat- och familjelivet. Även om elektronisk övervakning skulle kunna utgöra ett betydande intrång i den personliga integriteten är det enligt vår mening inte fråga om begränsningar i samma omfattning som avseende de typer av beslut som vi redogjort för närmast ovan.

Vi kan därutöver konstatera att det i många fall kan antas krävas omfattande behandlingsinsatser och även att viss tid har förflutit innan de risker som föranlett behovet av elektronisk övervakning har upphört. Det bör i denna del påtalas att barnet eller den unge kommer att placeras på ett särskilt ungdomshem med mindre ingripande övervakning och kontroll än vad som bedömts vara nödvän-

198 Se 16 c § LSU. 199 Se 16 g § LSU. 200 Se lagrådsremissen Avskildhet i anslutning till dygnsvilan – för ökad trygghet och säkerhet på

särskilda ungdomshem.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

digt, enbart av den anledningen att elektronisk övervakning kan användas. Om beslutet enbart skulle gälla för en viss begränsad tid finns det risk för att ett behov av en omplacering av barnet eller den unge till ett särskilt ungdomshem med mer ingripande övervakning och kontroll därefter uppkommer. Det är också möjligt att SiS i vissa fall skulle bedöma att t.ex. ett beslut om omplacering till ett ungdomshem i lägre säkerhetsnivå skulle vara förenat med allt för stora risker för att barnet eller den unge avviker, om beslutet angående elektronisk övervakning skulle vara begränsat i tid.

Vi anser därför sammantaget att ett beslut om elektronisk övervakning inte ska vara tidsbegränsat. Det är däremot av vikt att den elektroniska övervakningen inte pågår under längre tid än vad som i det enskilda fallet är nödvändigt. Därför bör det uttryckligen anges i lag att beslutet ska upphävas när det inte längre finns förutsättningar för det. Det är alltså fråga om de situationer när det inte längre bedöms finnas någon påtaglig risk för att barnet eller den unge avviker eller på annat sätt undandrar sig straffets fullgörande.

Av en sådan reglering följer dessutom att beslutet ska omprövas fortlöpande av SiS, eftersom det annars inte möjligt är att bedöma om förutsättningarna för elektronisk övervakning kvarstår. Mot den bakgrunden anser vi inte att en uttrycklig omprövningsskyldighet behöver framgå av lagtexten.

Särskilt om beslutets motivering och innehåll

Som vi ovan har konstaterat bör frågorna om placering och om elektronisk övervakning prövas i samma beslut. Det bör då tydligt anges i beslutet att det är fråga om placering på ett ungdomshem med mindre ingripande övervakning och kontroll än vad som annars hade gällt. Även de omständigheter som ligger till grund för denna bedömning bör redovisas, och det behov som finns när det gäller övervakning och kontroll av barnet eller den unge bör således beskrivas.

Det är av vikt att beslutsfattaren också motiverar grunderna för den elektroniska övervakningen, för att barnet eller den unge ska kunna få insikt i vilka omständigheter som har föranlett beslutet. Det handlar alltså om att beskriva de risker som bedöms finnas för att barnet eller den unge ska avvika eller på annat sätt undandra sig straffets fullgörande. En ordning som innebär att skälen för den

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

elektroniska övervakningen noggrant beskrivs i beslutet kan antas bidra till förutsebarhet och tydlighet, inte minst för barnet eller den unge.

Vi anser inte att det är ändamålsenligt att också uppställa ett krav på att frågor om övervakningens omfattning och former ska behandlas närmare i beslutet. Skälen för detta är att det bör kunna vara möjligt att fatta ett beslut om elektronisk övervakning redan innan barnet eller den unge ankommer till ett ungdomshem, eftersom frågorna och övervakning och placering ska hanteras gemensamt. Vid denna tidpunkt saknas sannolikt ofta specifika detaljer angående hur övervakningen av barnet eller den unge ska ske. Det rör sig dessutom om frågor om själva genomförandet av åtgärden. Sådana frågor bör normalt sett inte behöva beskrivas närmare i ett beslut.

Vi anser däremot att det är av vikt att barnet eller den unge, senast när den elektroniska övervakningen påbörjas, genom information och instruktioner från det särskilda ungdomshemmet får kännedom om övervakningens omfattning och former. Det bör således vara tydligt för barnet eller den unge på vilket sätt övervakningen kan komma att användas. Det är givetvis av intresse för den som är föremål för åtgärden, och dessutom en nödvändig förutsättning för åtgärdens genomförande, att barnet eller den unge känner till vad som utgör det särskilda ungdomshemmets område, dvs. det område som den elektroniska övervakningen är avsedd att kontrollera. Därutöver bör tydlig information lämnas exempelvis om vilka tider och på vilket sätt övervakningen kan komma att användas.201 Frågor om sådan information som ska lämnas till barnet eller den unge bör också kunna regleras närmare t.ex. i sådana verkställighetsföreskrifter som SiS har möjlighet att meddela.

Vi kan avslutningsvis notera att en journal ska föras för den som undergår sluten ungdomsvård.202 Det är självklart att även sådana beslut som avser placering och elektronisk övervakning ska dokumenteras i en sådan journal.

201 Vi kan notera att det av 5 a § socialtjänstförordningen (2001:937) framgår att föreståndaren vid bl.a. ett särskilt ungdomshem ansvarar för att det också finns ordningsregler för de dagliga rutinerna på boendet eller hemmet. Ordningsreglerna ska syfta till att skapa trygghet och säkerhet för alla som vistas där, och ska vara tillgängliga och välkända för både boende och personal. 202 Se 6 § förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

Överklagande av ett beslut om elektronisk övervakning

Beslut av SiS enligt LSU i särskilda fall får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.203 Uttrycket särskilda fall har använts för att klargöra att det handlar om individuella beslut och inte allmänna ordningsregler.204 Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd.

SiS beslut om placering är följaktligen redan i dag möjliga att överklaga. Våra förslag kommer inte att medföra någon ändring av detta. Genom att även frågan om elektronisk övervakning kan komma att hanteras i samband med beslut om placering kan barnet eller den unge således också få till stånd en prövning när det gäller den del av beslutet som avser sådan övervakning.

Det bör framhållas att utgångspunkten är att ett förvaltningsbeslut får överklagas om det kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt, och av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.205 Ett placeringsbeslut som förenas med ett beslut elektronisk övervakning kan dock i viss utsträckning betraktas som gynnande för barnet eller den unge, eftersom det medför att han eller hon placeras på ett särskilt ungdomshem med mindre ingripande övervakning och kontroll än vad som annars hade gällt. Den elektroniska övervakningen kan emellertid också utgöra en påtaglig inskränkning för barnet eller den unge, och ett intrång i de grundläggande fri- och rättigheterna. Det bör särskilt beaktas att övervakningen kommer att användas som ett komplement också till andra kontroll- och säkerhetsåtgärder som kan användas på det särskilda ungdomshemmet. Situationen skiljer sig därmed från vad som gäller för de barn och unga som tvångsvårdas med stöd av LVU och som enligt det förslag som vi har lämnat ska kunna kontrolleras med elektroniska hjälpmedel under en utevistelse.206 I det senare fallet ska dessa barn och unga tillåtas att vistas utanför det särskilda ungdomshemmet på egen hand under förutsättning att elektroniska hjälpmedel används för att kontrollera vissa villkor. Barnet eller den unge kan i princip själv välja om sådan elektronisk övervakning ska aktualiseras, eller i vart fall motsätta sig användningen av sådan övervakning.

203 23 § LSU. 204 Se prop. 1997/98:96 s. 184. 20541 och 42 §§förvaltningslagen (2017:900). 206 Se avsnitt 6.7.1.

Elektronisk övervakning Ds 2024:26

Även om nu aktuella beslutet delvis kan komma att få positiva effekter för de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård bör det inte kunna sättas i fråga att beslutet om elektronisk övervakning har gått barnet eller den unge emot, om han eller hon också bestrider det genom ett överklagande. Det bör i detta sammanhang noteras att någon giltighetstid inte ska gälla för besluten, och att de därmed kan gälla under en förhållandevis lång period.

Det finns därutöver anledning att särskilt uppmärksamma vissa eventuella effekter av ett överklagande. Det är inte orimligt att anta att barnet eller den unge i ett enskilt fall inte motsätter sig den beslutade placeringen, eftersom den medför mindre ingripande övervakning och kontroll än vad som annars hade gällt. Däremot kan det antas att den del av beslutet som avser elektronisk övervakning kan komma att ifrågasättas. Domstolens prövning kommer i ett sådant fall att endast omfatta frågan om det finns en påtaglig risk för att barnet eller den unge avviker från hemmet eller på annat sätt undandrar sig straffets fullgörande. Om domstolen anser att någon sådan risk inte finns, är det följaktligen möjligt att beslutet i den delen upphävs. I den situationen gäller dock fortsatt den beslutade placeringen, som då kan komma att avvika från SiS ”egentliga bedömning” av övervaknings- och kontrollbehovet.

Vi anser dock inte att detta medför några hinder mot den ordning som vi har föreslagit. Det är viktigt att framhålla att SiS givetvis bör fatta beslut om elektronisk övervakning endast i de situationer då det så långt det är möjligt har säkerställts att en tillräcklig risk för exempelvis avvikning finns, och att förutsättningarna för åtgärden således är uppfyllda. En rimlig utgångspunkt är dessutom att åtgärden i de allra flesta fall kommer att aktualiseras för de barn och unga som ställer sig positiva till den, eller i vart fall godtar elektronisk övervakning. Dessutom kommer ett beslut om placering med elektronisk övervakning att gälla omedelbart, om inte SiS förordnar något annat.207 Beslutet kan således genomföras även om det har överklagats av barnet eller den unge. Det bör också framhållas att SiS i en sådan situation givetvis kan fatta ett nytt beslut om placering, som tar hänsyn till domstolens avgörande om att förutsättningarna för elektronisk övervakning i det aktuella fallet inte är uppfyllda. Vid behov kan barnet eller den unge således flyttas till ett annat ung-

207 Se 22 § andra stycket LSU.

Ds 2024:26 Elektronisk övervakning

domshem. Det kan dock med fog förutsättas att detta endast mycket sällan kan komma att bli aktuellt.

7. Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

7.1. Inledning

I vår uppdragsbeskrivning anges att nuvarande regelverk vad gäller kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning inom Statens institutionsstyrelse (SiS) till viss del är reaktivt eftersom sådana visitationer

endast får genomföras när personalen har fattat misstankar om att

t.ex. narkotika eller farliga föremål ska påträffas. Det har därutöver konstaterats att SiS inte har möjlighet att genomföra kroppsvisitation utanför hemmen, t.ex. i samband med en transport, och således inte kan kontrollera om ett barn, en ungdom eller en intagen vid ett sådant tillfälle bär med sig något farligt föremål.

Frågan om utökade möjligheter till kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning har ursprungligen väckts av SiS genom en hemställan till regeringen.208 I detta sammanhang har den myndigheten påtalat att avsaknaden av lagstöd för att genomföra kroppsvisitation i samband med en transport medför ökade säkerhetsrisker för andra barn, ungdomar och intagna som medföljer i transporten, och för personal. Enligt SiS är detta otillfredsställande. Myndigheten har vidare framfört att det bör utredas om kraven för kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning bör sänkas från dagens krav på misstanke. En sådan möjlighet skulle enligt myndigheten förbättra förutsättningarna för att säkerställa en trygg och säker arbets- och boendemiljö.

Vi redogör i detta avsnitt inledningsvis för de rättsliga utgångspunkter som är aktuella angående frågorna om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning samt för hur tvångsåtgärderna används inom SiS i dag. Därefter redovisas resultatet av vår genomförda enkät-

208 Se S2022/03070.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

undersökning och vår bedömning när det gäller behovet av lagstiftningsåtgärder. Avslutningsvis i detta avsnitt finns våra överväganden och förslag.

7.2. Rättsliga utgångspunkter

I samband med vår delredovisning har vi förhållandevis ingående beskrivit vissa rättsliga utgångspunkter och gällande regelverk som även måste beaktas vid överväganden och förslag angående kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.209 Vi har redogjort för det regelverk som avser skyddet för grundläggande fri- och rättigheter, inbegripet barns rättigheter, samt beskrivit lagstiftningen om tvångsvård och sluten ungdomsvård, exempelvis förutsättningarna för att använda de aktuella tvångsåtgärderna på särskilda ungdomshem och LVM-hem. Vi har dessutom lämnat en allmän beskrivning om användningen av tvångsåtgärder inom SiS.

Det är emellertid nödvändigt med vissa ytterligare beskrivningar. En närmare redogörelse för de särskilda befogenheterna att genomföra kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning följer nedan.

7.2.1. Allmänt om kroppsvisitation och kroppsbesiktning

Möjligheterna till kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning är reglerade i 17 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), 15 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) och 32 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).210

I rättegångsbalken återfinns definitioner av begreppen kropps-

visitation och kroppsbesiktning. Definitionerna är vägledande för

tolkning och tillämpning av begreppen även när de förekommer i annan lagstiftning.211 I den utsträckning det i lag eller annan författning finns avvikande bestämmelser om kroppsvisitation eller kroppsbesiktning gäller dock särregleringen framför rättegångsbalkens generella reglering.212

209 Se Ds 2024:7, avsnitt 4. 210 Se även ibid., avsnitt 4.2. 211 Se t.ex. prop. 1993/94:24, s. 80. 21228 kap. 15 § rättegångsbalken.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig.213

Genom kroppsvisitation kan därmed exempelvis väskor, paket, kassar, fodral, plånböcker och barnvagnar undersökas.214 Av förarbetsuttalanden framgår att föremålets storlek, utseende eller det sätt på vilket man har det med sig inte har någon betydelse, utan alla föremål som någon har med sig kan undersökas. Kroppsvisitation får ske inte bara av öppna utan även av låsta eller på annat sätt slutna föremål. För att man ska kunna säga att någon har med sig ett föremål krävs att denne har egendomen under sin fysiska kontroll. Att han eller hon tillfälligt ställt ned exempelvis ett paket på marken utesluter inte detta. Föremål som saknar ägare kan dock inte undersökas genom kroppsvisitation. Inte heller föremål där det är osäkert vem – av flera tänkbara personer – som föremålet tillhör, kan undersökas. Det krävs att man alltid kan peka ut en bestämd person som innehavare av föremålet. Äganderätten till föremålet har dock ingen betydelse i sammanhanget.

Med kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt att prov tas från människokroppen och undersöks. En kroppsbesiktning får inte utföras så att den som undersöks riskerar framtida ohälsa eller skada.215

Kroppsbesiktning omfattar därmed alla undersökningar av kroppen, såväl dess yttre som dess inre, samt även undersökningar av olika kroppsprodukter som har åtkommits genom provtagning.216Först och främst kan alltså själva kroppen undersökas. Det omfattar inte bara en besiktning av kroppens yttre, utan även undersökning av kroppens håligheter, hårbottnen och eventuella proteser. Vad gäller undersökning av kroppens yttre innefattas en okulär besiktning av den nakna kroppen. Vid undersökningen är det då även tillåtet att anmoda den undersökte att inta vissa ställningar, så att annars dolda delar av kroppen blir åtkomliga för besiktning. Det är också tillåtet att röra vid kroppen, exempelvis att med händerna undersöka hårbotten.

Begreppet ytlig kroppsbesiktning förekommer i ett antal sammanhang, utöver LVU, LSU och LVM i bl.a. 23 § lagen (1991:1128) om

21328 kap. 11 § tredje stycket rättegångsbalken. 214 Se även prop. 1993/94:24, s. 42. 21528 kap. 12 § tredje stycket rättegångsbalken. 216 Se också prop. 1993/94:24, s. 45 och 81.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

psykiatrisk tvångsvård (LPT) och 8 a § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). Ytlig kroppsbesiktning introducerades ursprungligen som rättsligt begrepp år 1981 i den då gällande lagen om straff för varusmuggling m.m. Det infördes därefter även i den då gällande tvångsvårdslagstiftningen, dvs. i 1980 års LVU och i 1981 års LVM.217 Det har – i motsats till vad som gäller för kroppsvisitation och kroppsbesiktning – emellertid inte ansetts vara nödvändigt att införa en allmän legal definition av begreppet.218

En ytlig kroppsbesiktning anses dock inbegripa en yttre granskning av kroppens synliga delar inklusive proteser.219 Undersökningen kan gå till på så sätt att den som ska undersökas ombeds att ta av sig kläderna och stå upp, varefter den tjänsteman som utför åtgärden granskar de delar av kroppen som är synliga samt fotsulorna. Även huvudhåret och armhålorna får granskas. I övrigt är det inte tillåtet att be den som ska undersökas att inta särskilda ställningar för att de för ögat dolda delarna av kroppen ska kunna iakttas liksom inte heller att undersöka munhåla eller annan hålighet eller beröra den nakna kroppen för att undersöka delar av denna. I sådana fall är det i stället fråga om en ordinär kroppsbesiktning.

Gränsdragningen mellan kroppsvisitation och kroppsbesiktning är inte alltid helt självklar. På senare tid har detta bl.a. uppmärksammats av såväl domstolar som Justitieombudsmannen (JO), särskilt angående Polismyndighetens användning av tvångsmedel.

Bedömningen av om något utgör en kroppsvisitation eller en kroppsbesiktning bygger enligt praxis på vad undersökningen avser; personens kläder eller något som han eller hon bär med sig, eller personens kropp.220 Avgörande är alltså föremålet för den undersökning som faktiskt genomförs. En okulär yttre undersökning av någons kropp utgör en kroppsbesiktning, och att be någon att ta av sig t.ex. handskar eller strumpor och därefter granska händerna eller fötterna innebär alltså en sådan undersökning. Enbart det förhållandet att någon iakttar sådana delar av kroppen som inte är dolda av kläder, t.ex. ansiktet, leder emellertid inte till att åtgärden anses utgöra en kroppsbesiktning.

217 Se prop. 1981/82:141, s. 51. Se även Ds 2024:7, avsnitt 3.2. 218 Se prop. 1993/94:24, s. 38. 219 Se bl.a. prop. 1981/82:141, s. 44, prop. 1990/91:58, s. 148 och prop. 1993/94:24, s. 33 f. 220 Se Högsta domstolens dom den 30 maj 2023 i mål nr B 3674-22, Strängnäs Resecentrum, NJA 2023 s. 446.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

I särskilda beslut har JO uttryckt att undersökningar som innebär att en person har fått ta av sig alla kläder och böja sig framåt respektive att vända sig om för att den som undersöker ska kunna se andra sidan av kroppen är så ingående åtgärder att ska betraktas som en kroppsbesiktning.221 JO har också uttalat sig om situationen när en person tvingats att ta av sig sina kläder på överkroppen och dra ned sina underkläder inför en tjänsteman för eftersökning av narkotika i kläderna. En sådan undersökning innebär ofrånkomligen att också den enskildes kropp iakttas. Den tjänsteman som genomför undersökningen har i denna situation också uppmärksamhet på om den enskilde t.ex. genom sin kroppsställning försöker gömma narkotika i sina armhålor eller på något annat ställe på kroppen. Även om den misstänktes kropp bara granskas som hastigast har JO ansett att undersökningen i ett sådant fall sammantaget måste betraktas som en kroppsbesiktning, och inte kroppsvisitation, i rättegångsbalkens mening.

I de ovan angivna besluten av JO konstaterades att de tvångsåtgärder som Polismyndigheten hade genomfört i rättslig mening var en annan och mer ingripande åtgärd än den som omfattades av myndighetens beslut. En sådan hantering är enligt JO inte godtagbar.

7.2.2. Skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna

I vår delpromemoria finns en beskrivning skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna. Även i avsnitt 12 i denna promemoria finns en redogörelse för detta. Vi har bl.a. beskrivit enskildas skydd mot kroppsvisitation som fastslås i regeringsformen, samt vissa fri- och rättigheter som framgår av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).222

Det kan i detta sammanhang dock nämnas att det av artikel 8 i Europakonventionen framgår att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvän-

221 Se bl.a. JO:s beslut den 17 februari 2021 i ärende dnr 5705-2019 och den 25 januari 2022 i ärende dnr 6365-2019 samt däri refererade beslut. 222Ds 2024:7, avsnitt 4.1.2.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

digt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) har en mycket omfångsrik rättspraxis.223 I förhållande till förbudet mot tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i artikel 3 i Europakonventionen har domstolen konstaterat att långtgående säkerhetsåtgärder som riktar sig mot frihetsberövade personer, exempelvis regelbundna visitationer, kan utgöra omänsklig eller förnedrande behandling. I samband med detta har framhållits att artikel 3 i konventionen innebär ett absolut förbud mot tortyr samt omänsklig eller förnedrande behandling eller straff, oavsett omständigheterna i det enskilda fallet och oaktat uppförande eller beteende hos den som utsätts för behandlingen.224Ett frihetsberövande i sig innebär enligt domstolen oundvikligen ett visst inslag av lidande och förnedring för den som är föremål för åtgärden. Det medför dock inte att frihetsberövandet som sådant strider mot artikel 3. Generellt sett kan dessutom olika former av visitationer, t.ex. i ett fängelse, vara åtgärder som behöver vidtas av ordnings- och säkerhetsskäl och för att förebygga brottslighet. Åtgärderna kan därmed betraktas som nödvändiga. Kraven som uppställs i artikel 3 innebär emellertid en skyldighet att se till att samtliga som berövats friheten vistas under förhållanden som är förenliga med respekten för deras människovärde och att de inte utsätts för mer lidande än vad som är oundvikligt med tanke på frihetsberövandet. Det krävs därför att de aktuella tvångsåtgärderna är nödvändiga för att uppnå ett legitimt syfte, samt dessutom att själva åtgärden utförs på ett lämpligt sätt. Ju större intrång åtgärden medför för den som är frihetsberövad, desto större försiktighet måste iakttas. Detta gäller särskilt när åtgärden innefattar att behöva klä av sig inför andra, och inte minst i situationer då personen måste inta generande eller på annat sätt besvärliga kroppsställningar. En omständighet som också ska beaktas är om åtgärden utförs av personer av, för den som är föremål för den, motsatt kön. I vissa fall har domstolen ansett

223 Ibid. 224 För det följande, se även bl.a. Van der Ven samt Lorsé m.fl. mot Nederländerna, mål nr 50901/99 och 52750/99, domar meddelade den 4 februari 2003, samt Valašinas mot Litauen, mål nr 44558/98, dom meddelad den 24 juli 2001, Frérot mot Frankrike, mål nr 70204/01, dom meddelad den 12 juni 2007, och däri angivna rättsfall.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

att åtgärder som motsvarar kroppsvisitation eller kroppsbesiktning inte har varit förenliga med artikel 3. I flera avgöranden som avsåg de specifika förhållandena i ett nederländskt fängelse konstaterade domstolen att vissa intagna hade utsatts för ett stort antal sådana kontrollåtgärder. I avsaknad av övertygande omständigheter, t.ex. säkerhetsskäl, som visade att det fanns ett tydligt behov av det ansåg domstolen att de veckovis återkommande och dessutom omfattande visitationerna av de intagna under en period av flera år inte visade tillräcklig respekt för deras människovärde och dessutom måste ha gett upphov till känslor av förödmjukelse och förnedring.

I de fall där behandlingen i fråga inte kan anses vara av sådan allvarlighetsgrad att åtgärden är förbjuden enligt artikel 3 kan den likväl strida mot bestämmelsen i artikel 8 i konventionen. I ett sådant fall hade Europadomstolen inledningsvis konstaterat att någon överträdelse av artikel 3 inte skett.225 Vid den bedömningen beaktades bl.a. att den frihetsberövade personen framställt klagomål angående visitation som hade skett vid endast ett tillfälle. Undersökningen utfördes av personal av samma kön som den intagne, och genomfördes avskilt från andra intagna. Det hade inte heller kommit fram några uppgifter om att personalen under undersökningen uttalat sig på ett förnedrande eller förödmjukande sätt. Domstolens prövning övergick därför till att omfatta frågan om rättigheterna i artikel 8 trätts för när. Det var ostridigt att åtgärden hade stöd i lag, och domstolen ifrågasatte inte heller att syftet med åtgärden – att förebygga ordningsstörningar och brott – var legitimt. Därefter prövades om undersökningen hade utförts på ett proportionerligt sätt i förhållande till syftet med åtgärden. Domstolen konstaterade då att den hade genomförts i ett trapphus som angränsade till två dörrar med avtäckta genomskinliga glasfönster. Den intagnes upplevelse att undersökningen genomfördes med bristande respekt för hans privatliv var enligt domstolen inte ogrundad. Domstolen bedömde därför att rätten till respekt för privatlivet hade överträtts på ett oproportionerligt sätt, samt att förfarandet utgjorde en kränkning av artikel 8. Ett liknande resonemang har tillämpats även i andra fall vad gäller visitationer av besökare till en intagen i fängelse.226

225 Jfr Jaeger mot Estland, mål nr 1574/13, dom meddelad den 31 juli 2014, samt däri angivna rättsfall. 226 Se Wainwright mot Förenade kungariket, mål nr 12350/04, dom meddelad den 26 september 2006.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

7.3. Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning på särskilda ungdomshem och LVM-hem

I samband med vår delredovisning har vi redogjort för vissa iakttagelser av såväl svenska myndigheter som internationella organ och som avser den verksamhet som bedrivs inom SiS.227 I nu aktuellt sammanhang kan den redogörelse som avser iakttagelser från Europarådets kommitté mot tortyr (CPT) kompletteras med följande.228

CPT har i sin periodiska rapport för det senaste besöket i Sverige konstaterat att vissa av de barn och unga i särskilda ungdomshem som intervjuats av kommittén förklarat att de under enstaka visitationer varit tvungna att klä av sig samtliga kläder för att bli undersökta av personal.229 CPT framförde att en sådan visitation230 utgör ett stort intrång och en potentiellt sett förnedrande åtgärd, samt att den enbart borde användas när det är absolut nödvändigt och när det finns berättigade risker att ta hänsyn till. När åtgärder utförs bör alla rimliga ansträngningar – enligt kommittén – vidtas för att minimera olägenheterna, och för att möjliggöra att barnet eller den unge kan upprätthålla sin värdighet. Frihetsberövade personer som visiteras bör normalt inte ombes att ta av sig samtliga kläder samtidigt. Personen bör i stället tillåtas att ta av kläderna på överkroppen och att sedan ta på sig dessa, innan ytterligare kläder avlägsnas. CPT rekommenderade därför att tillvägagångssättet för visitationer på de särskilda ungdomshemmen skulle anpassas till dessa utgångspunkter.

I Sveriges uppföljning av CPT:s besöksrapport har regeringen anfört att SiS kommer att överväga kommitténs rekommendationer för utförandet av kroppsvisitation och kroppsbesiktning i samband med myndighetens kommande revidering av de rättsliga riktlinjerna för detta.231

Det har även under JO-inspektioner kommit fram att barn och unga inom SiS – i samband med ytlig kroppsbesiktning – har behövt ta av sig alla kläder och stå naken en kortare stund samtidigt som personal betraktat den nakna kroppen.232 JO har konstaterat att det

227 Se Ds 2024:7, avsnitt 5. 228 Ibid. avsnitt 5.4. 229 CPT/Inf (2021) 20. 230 Som alltså motsvarar i vart fall ytlig kroppsbesiktning enligt svensk lagstiftning. 231 CPT/Inf (2022) 01. 232 Dnr O 5-2023.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

för ett barn eller en ungdom som redan är i en utsatt situation i vissa fall kan vara väldigt, för att inte säga onödigt, integritetskränkande att behöva stå helt naken inför personal. JO har därför rekommenderat SiS att se över de rutiner som finns, samt att överväga vilka alternativa tillvägagångssätt som i det enskilda fallet skulle kunna användas. JO har också uttalat att SiS måste se till att myndighetens personal känner till att den unge ska tillfrågas om han önskar att någon särskild person ur personalen genomför eller närvarar vid undersökningen.

Det kan därutöver nämnas att Statskontoret – i en rapport som avser förhållandena i särskilda ungdomshem – har föreslagit att bestämmelserna i LVU ska ändras när det gäller kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning av barn och unga. Ett barn eller en ungdom ska enligt Statskontorets uppfattning kunna välja att någon av samma kön ska utföra eller bevittna kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.233

SiS riktlinjer för genomförande av kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning har nyligen ändrats. Från den 1 mars 2024 gäller att kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning av barn, unga och intagna inom SiS inte längre får utföras eller bevittnas av någon ur personalen av motsatt kön. Undantag gäller för läkare eller legitimerade sjuksköterskor och för vissa former av mindre ingripande kroppsvisitationer, exempelvis s.k. skyddsvisitationer234. Det har också tydliggjorts att barn, unga och intagna – vid en ytlig kroppsbesiktning – vanligtvis inte ska behöva ta av sig alla kläder samtidigt. I stället ska de som huvudregel få möjlighet att ta av sig kläderna i etapper, exempelvis genom att först ta av sig kläderna över midjan och därefter ta på sig kläderna igen innan ytterligare kläder tas av.

233 Se Statskontorets rapport SiS vård av barn och unga enligt LVU – förutsättningar för en trygg

och ändamålsenlig vård (2022:4), samt Ds 2024:7, avsnitt 5.6. Förslaget har även uppmärksam-

mats av Utredningen om barn och unga i samhällets vård, se betänkandet För barn och unga i

samhällsvård, SOU 2023:66, samt Ds 2024:7, avsnitt 4.5.1.

234Skyddsvisitation innebär att personal genom att känna utanpå någons kläder undersöker om denne bär på sig något tillhygge eller liknande, se t.ex. SiS Riktlinjer/Juridik LVU, avsnitt 7.12.4.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

7.3.1. Om den nuvarande användningen av vissa tvångsåtgärder inom Statens institutionsstyrelse

Användningen av tvångsåtgärder på särskilda ungdomshem och LVM-hem beskrivs närmare i SiS riktlinjer.235 I dessa riktlinjer behandlas frågor bl.a. om vem som är behörig att fatta beslut, om genomförandet av åtgärderna samt om vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda.

SiS publicerar också årliga uppgifter om användningen av tvångsåtgärder och myndighetens särskilda befogenheter. Följande kan redovisas när det gäller användningen av nu aktuella åtgärder under år 2023.236

Vård med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Under året fattades 12 676 beslut om kroppsvisitation. Det var fråga om ett något högre antal beslut än för åren 2020 (12 083), 2021 (11 407) och 2022 (12 184). Merparten av dessa beslut (8 822) avsåg pojkar. SiS fattade dessutom 7 018 beslut om ytlig kroppsbesiktning. Antalet beslut var något högre än vad som gällde för åren 2020 (6 744), 2021 (6 436) och 2022 (6 792), och också av dessa beslut avsåg merparten pojkar (4 888).

Sluten ungdomsvård

När det gäller uppgifter om användningen av tvångsåtgärder och särskilda befogenheter inom verksamheten med sluten ungdomsvård kan det inledningsvis konstateras att de i större utsträckning skiljer sig mellan jämförelsetidpunkterna. Det bör i detta sammanhang påtalas att underlaget är väsentligt mycket mindre för denna kategori av barn och unga, eftersom antalet som avtjänar sluten

235 Se SiS Riktlinjer/Juridik LVM, SiS Riktlinjer/Juridik LVU och SiS Riktlinjer/Juridik Sluten ungdomsvård. 236 Se publikationerna SiS i korthet 2020–2023. Notera att uppgifterna avser beslut om tvångsåtgärder, och att en och samma person därmed kan vara föremål för ett eller flera av besluten. Andra statistiska uppgifter, exempelvis angående antalet barn, unga och intagna som placerats inom SiS, användningen av andra tvångsåtgärder och antalet platser i särskilda ungdomshem och LVM-hem framgår av vår delpromemoria, se Ds 2024:7, avsnitten 3.3.1, 3.3.2, 3.3.3, 3.3.5 och 8.3.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

ungdomsvård är mycket lägre än antalet barn och unga som är föremål för tvångsvård med stöd av LVU. Antalet barn och unga som tagits in för sluten ungdomsvård har dock ökat under år 2023.237

Under år 2023 fattades 1 551 beslut om kroppsvisitation. Detta är fler än antalet beslut för åren 2020 (1 120), 2021 (1 024) och 2022 (1 241). SiS fattade dessutom 1 026 beslut om ytlig kroppsbesiktning, vilket också är fler än antalet beslut för åren 2020 (853), 2021 (735) och 2022 (813).

Vård med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall

Vad avser användningen av nu aktuella tvångsåtgärder inom LVMvården gäller följande uppgifter för år 2023.

Under året fattades 4 034 beslut om kroppsvisitation. Detta är högre än antalet beslut för åren 2020 (2 931), 2021 (2 943) och 2022 (3 541). Merparten av dessa beslut (2 297) avsåg män. SiS fattade dessutom 1 758 beslut om ytlig kroppsbesiktning. Detta motsvarar i stora drag antalet beslut för åren 2020 (2 075), 2021 (1 775) och 2022 (1 686), och även av dessa beslut avsåg merparten män (946).

7.4. Sammanfattning av enkätundersökning

I avsnitt 3.3.1 finns en kortfattad redogörelse för den enkätundersökning som vi genomfört på särskilda ungdomshem och LVM-hem. Vi har tidigare också redogjort för resultatet vad gäller frågor om barns, ungas och intagnas upplevda trygghet i hemmen.238

Vid den undersökning som har genomförts på särskilda ungdoms-

hem har vi därutöver ställt frågor, i vissa fall med möjlighet till fri-

textsvar, som berör kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. – Har en visitation av de kläder eller andra saker som du har haft på

dig – eller med dig – utförts av personal på hemmet (kroppsvisitation)? (nedan, fråga 1) Frågan har kunnat besvaras med alternati-

ven ja eller nej.

237 Se Ds 2024:7, avsnitt 3.3.1. 238 Se ibid., avsnitt 7.1.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

– Om ja, hur ofta har sådan visitation skett? (nedan, fråga 2) Frågan

har kunnat besvaras med alternativen vid ett tillfälle, vid flera till-

fällen (2–10 gånger) eller vid många tillfällen (fler än 10 gånger).

– Har du även fått ta av dig dina kläder så att personal har kontrolle-

rat din kropp, och att du t.ex. inte haft något där som du inte får ha (ytlig kroppsbesiktning)? (nedan, fråga 3) Frågan har kunnat be-

svaras med alternativen ja eller nej. – Om ja, hur ofta har en sådan kontroll skett? (nedan, fråga 4) Frågan

har kunnat besvaras med alternativen vid ett tillfälle, vid flera

tillfällen (2–10 gånger) eller vid många tillfällen (fler än 10 gånger).

– Har personalen innan visitationen eller kontrollen frågat dig om du

vill att någon särskild personal är med? (nedan, fråga 5) Frågan har

kunnat besvaras med alternativen ja, alltid, ja, men inte alltid eller nej, aldrig. – Har personalen haft ett uppföljande samtal med dig efter visitationen

eller kontrollen – och berättat varför den gjordes, och frågat dig vad du tyckte om den? (nedan, fråga 6). Frågan har kunnat besvaras

med alternativen ja, alltid, ja, men inte alltid eller nej, aldrig. – Kan du kort beskriva din upplevelse av visitationerna och kontrol-

lerna – hur har det känts? Har du några tankar kring det? (nedan,

fråga 7)

Vi har ställt följande frågor till de som vårdas på LVM-hem. – Har du kroppsvisiterats på hemmet, dvs. att personal har visiterat

dina kläder eller andra saker som du burit med dig? (nedan, fråga 1)

Frågan har kunnat besvaras med alternativen ja eller nej. – Om ja, hur ofta har kroppsvisitation skett? (nedan, fråga 2) Frågan

har kunnat besvaras med alternativen vid ett tillfälle, vid flera

tillfällen (2–10 gånger) eller vid många tillfällen (fler än 10 gånger).

– Har du varit föremål för ytlig kroppsbesiktning på hemmet, dvs. att

du i någon omfattning har behövt ta av dig kläderna och att personal därefter har granskat din kropp? (nedan, fråga 3) Frågan har kun-

nat besvaras med alternativen ja eller nej.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

– Om ja, hur ofta har kroppsbesiktning skett? (nedan, fråga 4) Frågan

har kunnat besvaras med alternativen vid ett tillfälle, vid flera till-

fällen (2–10 gånger) eller vid många tillfällen (fler än 10 gånger).

– Beskriv kortfattat din upplevelse av kroppsvisitationerna och

kroppsbesiktningarna – har du några synpunkter eller åsikter kring hur de har genomförts? (nedan, fråga 5)

Vi har även ställt frågor till intagna på LVM-hem som avser förekomsten av otillåtna föremål på hemmen, eftersom det med hänsyn till de uppgifter som SiS har lämnat239 finns skäl att anta att problematiken i att det förekommer otillåtet innehav av exempelvis narkotika och alkohol är särskilt påtaglig inom missbruksvården. Följande frågor, som samtliga har kunnat besvaras med alternativen ja eller

nej, har ställts.

– Känner du till att det förekommer att andra intagna har tillgång till

exempelvis narkotika, alkohol eller andra berusningsmedel på avdelningen? (nedan, fråga 6)

– Om ja, tycker du att det är ett problem att andra intagna har tillgång

till sådana medel på avdelningen? (nedan, fråga 7)

– Känner du till att det förekommer att andra intagna har tillgång till

farliga föremål på avdelningen (t.ex. sådana som kan användas för att skada sig själv eller andra)? (nedan, fråga 8)

– Om ja, tycker du att det är ett problem att andra intagna har tillgång

till sådana föremål på avdelningen? (nedan, fråga 9)

7.4.1. Resultat – uppfattning om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning hos de som vårdas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Vi redovisar nedan resultatet angående frågorna 1–7, och vi kan konstatera att svaren är av varierande omfattning, men att många barn och unga har lämnat förhållandevis tydliga beskrivningar vad gäller deras uppfattning om elektronisk övervakning. Nedan framgår ett antal iakttagelser avseende svaren.240

239 Se avsnitt 7.5.1. 240 Det förekommer att flera av de olika redovisade synpunkterna framgår av ett och samma fritextsvar. Ett enskilt barn eller ungdom kan därmed ha lämnat flera synpunkter i samma svar.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Fråga 1 – har barn och unga varit föremål för kroppsvisitation?

Figur 7.1 Särskilda ungdomshem – LVU (124 svar)

Fråga 2 – hur ofta har kroppsvisitation skett?

Figur 7.2 Särskilda ungdomshem – LVU (118 svar)

Ja 95,2%

Nej 4,8%

Vid ett tillfälle

22,9%

Vid flera tillfällen

50,0%

Vid många tillfällen

27,1%

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Fråga 3 – har barn och unga varit föremål för ytlig kroppsbesiktning?

Figur 7.3 Särskilda ungdomshem – LVU (128 svar)

Fråga 4 – hur ofta har ytlig kroppsbesiktning skett?

Figur 7.4 Särskilda ungdomshem – LVU (111 svar)

Ja 86,7%

Nej 13,3%

Vid ett tillfälle

39,6%

Vid flera tillfällen

44,1% Vid många tillfällen

16,2%

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Fråga 5 – har det funnits möjlighet att önska att åtgärden utförs av särskild personal?

Figur 7.5 Särskilda ungdomshem – LVU (119 svar)

Fråga 6 – har uppföljande samtal genomförts?

Figur 7.6 Särskilda ungdomshem – LVU (119 svar)

Ja, alltid

21,0%

Ja, men inte alltid

28,6%

Nej, aldrig

50,4%

Ja, alltid

35,3%

Ja, men inte alltid

31,9%

Nej, aldrig

32,8%

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Fråga 7 – upplevelsen av visitationerna och kontrollerna

Totalt 116 barn och unga har lämnat någon form av svar på den aktuella frågan. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts exempelvis ”nej” eller ”ingenting”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

Av de som lämnat svar har 49 barn eller ungdomar (ca 42 procent) uttryckt en i vart fall delvis negativ inställning till åtgärderna.

En av de vanligast förekommande synpunkterna från barnen och ungdomarna är att åtgärderna upplevs som obekväma, förnedrande, kränkande, konstiga, obehagliga eller i övrigt jobbiga att genomgå. I 37 fritextsvar (ca 32 procent) har sådana kommentarer lämnats. I många fall anges den ytliga kroppsbesiktningen, dvs. att stå naken inför personal, som särskilt påfrestande.

Ett förhållandevis stort antal av barnen och ungdomarna har emellertid uttryckt att de är positiva, eller i vart fall inte negativt inställda, till åtgärderna, att de har vant sig vid undersökningarna eller att de inte bryr sig. Svar med sådan innebörd har lämnats i 44 fall (ca 38 procent). I vissa av dessa svar har särskilt angetts en förståelse till varför åtgärderna genomförs, samt till att de kan bidra till att skapa en trygg och säker miljö på hemmet.

7.4.2. Resultat – uppfattning om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning hos de som avtjänar sluten ungdomsvård

Vi redovisar nedan resultatet angående frågorna 1–7 som avser de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård.

Vi avser inte att presentera någon fullständig redogörelse för de fritextsvar som lämnats. Det kan konstateras att svaren är av varierande omfattning, men att många barn och unga har lämnat förhållandevis tydliga beskrivningar vad gäller deras uppfattning om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Nedan framgår dock ett antal iakttagelser avseende svaren.241

241 Det förekommer att flera av de olika redovisade synpunkterna framgår av ett och samma fritextsvar. Ett enskilt barn eller ungdom kan därmed ha lämnat flera synpunkter i samma svar.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Fråga 1 – har barn och unga varit föremål för kroppsvisitation?

Figur 7.7 Särskilda ungdomshem – sluten ungdomsvård (40 svar)

Fråga 2 – hur ofta har kroppsvisitation skett?

Figur 7.8 Särskilda ungdomshem – sluten ungdomsvård (40 svar)

Ja 100,0%

Nej 0,0%

Vid ett tillfälle

12,5%

Vid flera tillfällen

45,0%

Vid många tillfällen

42,5%

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Fråga 3 – har barn och unga varit föremål för ytlig kroppsbesiktning?

Figur 7.9 Särskilda ungdomshem – sluten ungdomsvård (40 svar)

Fråga 4 – hur ofta har ytlig kroppsbesiktning skett?

Figur 7.10 Särskilda ungdomshem – sluten ungdomsvård (37 svar)

Ja 92,5%

Nej 7,5%

Vid ett tillfälle

24,3%

Vid flera tillfällen

43,2%

Vid många tillfällen

32,4%

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Fråga 5 – har det funnits möjlighet att önska att åtgärden utförs av särskild personal?

Figur 7.11 Särskilda ungdomshem – sluten ungdomsvård (39 svar)

Fråga 6 – har uppföljande samtal genomförts?

Figur 7.12 Särskilda ungdomshem – sluten ungdomsvård (38 svar)

Ja, alltid

12,8%

Ja, men inte alltid

23,1%

Nej, aldrig

64,1%

Ja, alltid

34,2%

Ja, men inte alltid

21,1%

Nej, aldrig

44,7%

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Fråga 7 – upplevelsen av visitationerna och kontrollerna

Totalt 38 barn och unga har lämnat någon form av svar på den aktuella frågan. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts exempelvis ”nej” eller ”inget”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

Av de som lämnat svar har 19 barn eller ungdomar (50 procent) uttryckt en i vart fall delvis negativ inställning till åtgärderna.

En av de vanligast förekommande synpunkterna från barnen och ungdomarna är att åtgärderna upplevs som obekväma, förnedrande, kränkande, konstiga, obehagliga eller i övrigt jobbiga att genomgå. I 16 fritextsvar (ca 42 procent) har sådana kommentarer lämnats. I många fall anges den ytliga kroppsbesiktningen, dvs. att stå naken inför personal, som särskilt påfrestande.

Ett förhållandevis stort antal av barnen och ungdomarna har emellertid uttryckt att de är positiva, eller i vart fall inte negativt inställda, till åtgärderna, att de har vant sig vid undersökningarna eller att de inte bryr sig. Svar med sådan innebörd har lämnats i 13 fall (ca 34 procent). I vissa av dessa svar har särskilt angetts en förståelse till varför åtgärderna genomförs, samt till att de kan bidra till att skapa en trygg och säker miljö på hemmet.

7.4.3. Resultat – uppfattning om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning hos de som vårdas med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall

Vi redovisar nedan resultatet angående frågorna 1–9 som avser de intagna som vårdas med stöd av LVM.

Vi avser inte att presentera någon fullständig redogörelse för de fritextsvar som lämnats. Det kan konstateras att svaren är av varierande omfattning, men att många intagna har lämnat förhållandevis tydliga beskrivningar vad gäller deras uppfattning om elektronisk övervakning. Nedan framgår dock ett antal iakttagelser avseende svaren.242

242 Det förekommer att flera av de olika redovisade synpunkterna framgår av ett och samma fritextsvar. En enskild intagen kan därmed ha lämnat flera synpunkter i samma svar.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Fråga 1 – har intagna varit föremål för kroppsvisitation?

Figur 7.13 LVM-hem (56 svar)

Fråga 2 – hur ofta har kroppsvisitation skett?

Figur 7.14 LVM-hem (52 svar)

Ja 92,9%

Nej 7,1%

Vid ett tillfälle

42,3%

Vid flera tillfällen

50,0%

Vid många tillfällen

7,7%

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Fråga 3 – har intagna varit föremål för ytlig kroppsbesiktning?

Figur 7.15 LVM-hem (56 svar)

Fråga 4 – hur ofta har ytlig kroppsbesiktning skett?

Figur 7.16 LVM-hem (29 svar)

Ja 51,8%

Nej 48,2%

Vid ett tillfälle

51,7%

Vid flera tillfällen

41,4%

Vid många tillfällen

6,9%

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Fråga 5 – upplevelsen av visitationerna och kontrollerna

Totalt 40 intagna har lämnat någon form av svar på den aktuella frågan. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts exempelvis ”nej”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

Av de som besvarat frågan har 23 intagna (ca 58 procent) uttryckt en i vart fall delvis negativ inställning till åtgärderna, dvs. till genomförandet av kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Den absoluta merparten av dessa svar har innefattat kommentarer om att åtgärderna är förnedrande, obehagliga eller kränkande. I många fall anges den ytliga kroppsbesiktningen, dvs. att stå naken inför personal, som särskilt påfrestande.

Ett förhållandevis stort antal av de intagna har emellertid uttryckt att de är positiva, eller i vart fall inte negativt inställda, till åtgärderna. Svar med sådan innebörd har lämnats i 11 fall (ca 28 procent). I vissa av svaren har särskilt angetts en förståelse till åtgärderna, samt till att de kan bidra till att skapa en trygg och säker miljö på hemmet.

Fråga 6 – kännedom om förekomsten av droger

Figur 7.17 LVM-hem (57 svar)

Ja 22,8%

Nej 77,2%

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Fråga 7 – är förekomsten av droger problematisk?

Figur 7.18 LVM-hem (30 svar)

Fråga 8 – kännedom om förekomsten av farliga föremål

Figur 7.19 LVM-hem (57 svar)

Ja 23,3%

Nej 76,7%

Ja 15,8%

Nej 84,2%

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Fråga 9 – är förekomsten av farliga föremål problematisk?

Figur 7.20 LVM-hem (26 svar)

7.5. Behovet av lagstiftningsåtgärder

Bedömning: Det finns ett behov av utökade särskilda befogen-

heter för Statens institutionsstyrelse som syftar till att förhindra och upptäcka innehav av otillåtna föremål, exempelvis narkotika och farliga föremål.

Syftet med de särskilda befogenheter som medger att SiS under vissa förutsättningar får genomföra kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning av de barn, unga och intagna som är placerade på särskilda ungdomshem och LVM-hem är att eftersöka sådana föremål som inte får innehas i hemmet. Detta framgår direkt av de aktuella bestämmelserna i 17 § LVU, 15 § LSU och 32 § LVM. Det kan röra sig om exempelvis alkoholhaltiga drycker eller narkotika, eller om något annat som kan vara till men för vården eller ordningen på hemmet.243Om sådan egendom påträffas ska den omhändertas.

243 Se 16 § LVU, 15 § LSU och 31 § LVM.

Ja 26,9%

Nej 73,1%

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

SiS möjligheter att eftersöka otillåtna föremål på särskilda ungdomshem och LVM-hem har också förhållandevis nyligen utökats. Under år 2018 infördes två nya befogenheter för myndigheten; rumsvisitation244 och säkerhetskontroll. Vi har tidigare kortfattat beskrivit detta i samband med delredovisningen av vårt utredningsuppdrag.245 Säkerhetskontroll och rumsvisitation har samma syfte som kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.246 Åtgärderna skiljer sig emellertid på sådant sätt att säkerhetskontroll genomförs genom att barnet, den unge eller den intagne undersöks med metalldetektor eller liknande anordning samt att rumsvisitation endast avser undersökning av barnets, den unges eller den intagnes bostadsrum eller andra slutna förvaringsställen. Säkerhetskontroll får, om SiS har fattat beslut om det angående ett specifikt ungdomshem, genomföras rutinmässigt och i de situationer som anges i beslutet. Det krävs därmed inte någon särskild misstanke om att den unge bär på sig något som han eller hon inte får inneha.

År 2018 infördes också bestämmelser som ger barn och unga på särskilda ungdomshem möjlighet att vid en kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning påverka vem ur personalen som genomför och närvarar vid åtgärden. Det infördes även en särskild reglering om att den som är placerad på ett särskilt ungdomshem ska erbjudas uppföljande samtal efter beslut om t.ex. kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.

Förekomsten av alkohol, narkotika och farliga föremål – exempelvis vapen, tillhyggen, knivar eller andra föremål som är ägnade att användas som vapen247 – kan utan tvivel riskera att orsaka stor skada för barn, unga, intagna och personal på SiS särskilda ungdomshem och LVM-hem. Bruk av t.ex. alkohol eller narkotika kan också ha en stor negativ påverkan för möjligheterna att bedriva ett effektivt vård- och behandlingsarbete, och även medföra förhöjda risker för våld på hemmen. En av förutsättningarna för att skapa möjligheter för barn, unga och intagna att bearbeta sina problem och ta emot den vård som de är i behov av är att ungdomshemmet eller LVM-hemmet är

244 En närmare beskrivning av denna åtgärd återfinns i avsnitt 8. 245 Se Ds 2024:7, avsnitt 4.2.4. 246 Se 17 b § och 17 c § LVU, 15 § LSU samt 32 b § och 32 c § LVM. 247 Det har även i tidigare lagstiftningsärenden lämnats exempel på sådana föremål, som bl.a. kan vara vässade tandborstar, rakblad, glasbitar och trasiga cd-skivor, se prop. 2017/18:169, s. 49.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

drogfritt. Det är också en förutsättning för att SiS ska kunna bedriva en trygg och säker vård.

Vid en bedömning av möjliga konsekvenser av innehav av farliga föremål kan det dessutom inte bortses från den utveckling som har skett under senare tid och som vi tidigare har beskrivit.248 Särskilt på de särskilda ungdomshemmen finns i dag ett stort antal av barn och unga som har kopplingar till organiserad brottslighet och kriminella nätverk, både bland de som tvångsvårdas med stöd av LVU och de som avtjänar sluten ungdomsvård. Även om SiS har vidtagit åtgärder för att säkerställa en trygg placering för barn och unga på särskilda ungdomshem samt i syfte att upprätthålla säkerheten också på de hem där barn och unga med hög benägenhet att använda hot och våld vistas har riskerna ökat, t.ex. för att det uppstår konflikter med anledning av den beskrivna utvecklingen. Det framstår mot den bakgrunden som särskilt angeläget att tillse att barn och unga för vilka höga säkerhetsrisker gäller inte har tillgång till farliga föremål.

Vid ställningstagande till om utvecklingen och förhållandena inom SiS verksamhet föranleder ett behov av utökade möjligheter till kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning är det också nödvändigt att närmare undersöka i vilken utsträckning otillåtna föremål förekommer på särskilda ungdomshem och LVM-hem i dag. En redogörelse för detta framgår av kommande avsnitt.

7.5.1. Förekomsten av otillåtna föremål inom Statens institutionsstyrelse

Vi har inhämtat uppgifter från SiS angående förekomsten av bl.a. alkohol, narkotika och farliga föremål på särskilda ungdomshem och LVM-hem. SiS har lämnat sådana uppgifter från myndighetens rapporteringsportal som avser åren 2020–2023.249 Vi har kortfattat berört detta i anslutning till våra överväganden och förslag angående frågan om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl i LVM-hem.250Nedan följer emellertid en mer utförlig redovisning av de uppgifter som har kommit in.

248 Se särskilt Ds 2024:7, avsnitt 8.2. 249 SiS har därtill uppgett att sammanställd data för tiden före år 2020 inte bedöms vara fullt ut tillförlitlig, och några sådana uppgifter presenteras därför inte i detta sammahang. 250 Se avsnitt 5.5.1.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Tabell 7.1 Förekomsten av droger inom Statens institutionsstyrelse

Åren 2020–2023.

2020 2021 2022 2023

Särskilda ungdomshem 92 76 77 101 LVM-hem 232 152 131 107

Av ytterligare uppgifter från SiS framgår att myndigheten närmare har kategoriserat drogförekomster i olika grupper. Det vanligast förekommande inom missbruksvården är att olika typer av

läkemedel påträffas. Det förekommer även att andra former av

otillåtna medel, t.ex. narkotika och alkohol, påträffas. Inom ungdomsvården, dvs. på särskilda ungdomshem, är cannabis vanligt förekommande. I ca 38 procent av fallen har drogförekomsten på ungdomshem rapporterats i denna kategori.251

Antalet platser på LVM-hemmen under de ovan angivna åren har uppgått till ca en tredjedel av det totala antalet platser inom SiS, dvs. på såväl särskilda ungdomshem som LVM-hem.252 Trots detta har mellan ca 60 och 70 procent av drogförekomsterna under ovan angivna år rapporterats på LVM-hemmen. Det kan därmed hävdas att problematiken kopplad till förekomsten av alkohol, narkotika och liknande medel är mer påtaglig inom missbruksvården än inom ungdomsvården. En sådan slutsats kan inte anses vara överraskande mot bakgrund av den verksamhet som bedrivs i LVM-hemmen, samt den problematik som finns hos många av de som är aktuella för vård där. Samtliga av de som vårdas med stöd av LVM har ett fortgående missbruk av t.ex. alkohol eller narkotika, och ett behov av vård för att komma ifrån missbruket.

Uppgifterna ovan avser endast förekomsten av alkohol, narkotika eller andra liknande medel. När det gäller farliga föremål, t.ex. sådana som är ägnade att användas som vapen, för att skada andra personer eller för självskada, har SiS uppgett att några detaljerade uppgifter inte kan lämnas. Myndigheten omhändertar regelbundet en stor mängd föremål på de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Det är dock inte endast fråga om farliga föremål, utan det kan också röra sig om egendom som tillhör barn, unga och intagna och som på annat sätt bedöms vara till men för vården eller ordningen på hemmet i det enskilda fallet. Det saknas övergripande statistiska

251 Notera att rapporterade drogförekomster kan ha kategoriserats under fler än en kategori. 252 Jfr Ds 2024:7, avsnitt 8.3.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

uppgifter som redovisar vilka typer av föremål som påträffas och omhändertas inom SiS, samt i vilken omfattning det sker. För att kunna presentera en tydlig bild angående förekomsten av farliga föremål är det därmed nödvändigt med en granskning av varje enskilt beslut om omhändertagande som har fattats. Det har inte varit möjligt att genomföra en sådan granskning inom ramen för vår utredning.

SiS har emellertid lämnat mycket övergripande uppgifter angående sådana omhändertagna föremål. Under perioden den 1 januari– 16 augusti 2024 fattade myndigheten sammanlagt 2 298 omhändertagandebeslut. Detta gäller beslut enligt LVU, LSU och LVM. Under samma period har det i myndighetens incidentrapporteringssystem rapporterats totalt 226 incidenter med hot och våld i vilka otillåtna föremål på något sätt har använts av barn, unga eller intagna. Det är endast i de fall föremål används i samband med hot och våld som förekomsten också registreras i incidentrapporteringssystemet. Det kan antas att många av de föremål som förekommer i incidentrapporteringen också omfattas av det antal omhändertagna föremål som redovisas ovan. När det gäller omhändertagandebesluten kan det också nämnas att flera föremål kan omhändertas i samma beslut. Antalet omhändertagna föremål är därmed klart större än antalet beslut.

Företrädare för SiS har också lämnat vissa beskrivningar till oss angående förekomsten av farliga föremål, efter att ha inhämtat sådan information från några av myndighetens särskilda ungdomshem. Det har bl.a. uppgetts att det inte är särskilt vanligt förekommande med försök att ta in farliga föremål i form av vapen på ungdomshemmen. Det är vanligare att barn och unga tillverkar sådana föremål av det som finns på hemmet. Det kan t.ex. handla om knivar, saxar, tandborstar och fjärrkontroller samt CD- eller DVD-skivor, dammsugarrör, städmoppar eller lister. På de särskilda ungdomshemmen påträffas också regelbundet farliga föremål som sannolikt är avsedda att användas i självskadesyfte, t.ex. rakblad. Något särskilt ungdomshem har som exempel uppgett att detta sker ett par gånger per år. Vissa särskilda ungdomshem har också närmare beskrivit vilken typ av föremål det ofta är fråga om. Det har uppgetts att bl.a. knivar, vapen och tändare kan förekomma. När det gäller sådana föremål som främst är avsedda att användas i självskadesyfte kan det – utöver rakblad – handla om t.ex. glasbitar och andra vassa föremål, bl.a. krossade CD- eller DVD-skivor. Även plast, batterier, särskilda

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

kläddetaljer och smink- eller hygienprodukter, t.ex. spegelglas från puderdosor, nagellacksbehållare i glas, pincetter, ögonbrynssaxar och ögonbrynsknivar förekommer. Uppgifterna angående frekvensen av påträffade farliga föremål skiljer sig mellan olika ungdomshem. Några hem har uppgett att det är oförändrat över tid, några ungdomshem har beskrivit att mängden har minskat över tid och något hem har uppgett att föremål som kan användas för självskador har ökat. Det har avslutningsvis också påtalats av flera ungdomshem att många av myndighetens institutionsområden utgörs av öppna ytor, samt att det i många fall också förekommer att allmänheten på olika sätt har tillgång till områdena. Det kan därmed uppkomma särskilda svårigheter när det gäller att kontrollera utomhusmiljön på hemmen. Det har också framförts att de gemensamma utrymmena på hemmen, t.ex. skollokaler, gym eller idrottshallar, sannolikt används för överlämning av otillåtna föremål mellan de som vårdas eller avtjänar straff där.

7.5.2. Behovsbedömningen

Vi kan konstatera att antalet drogförekomster inom SiS har minskat sedan år 2020, i vart fall inom missbruksvården. En ökning kan dock urskiljas vad gäller antalet sådana förekomster på särskilda ungdomshem under år 2023. Det är inte möjligt att bedöma orsakerna till detta, eller om det rör sig om en trend, men det bör beaktas att beläggningsgraden, dvs. antalet belagda platser, inom SiS ungdomsvård under det året var mycket hög.

De uppgifter som avser förekomsten av droger omfattar dessutom endast de fall då sådana otillåtna medel har påträffats på särskilda ungdomshem eller LVM-hem. Det är sannolikt att alkohol och narkotika förekommer i större utsträckning än vad som har kunnat rapporterats. Under alla omständigheter kan vi konstatera att det rör sig om innehav av förbjudna medel. Innehav och bruk av sådana medel riskerar att skada såväl den pågående vården som ordningen och säkerheten på hemmet, men har trots detta förekommit i förhållandevis stor omfattning, särskilt inom missbruksvården.

När det gäller otillåtet innehav av farliga föremål har det inte varit möjligt för oss att få en fullständig bild över problematiken. Som vi har konstaterat ovan har de säkerhetsmässiga förhållandena under

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

senare år emellertid delvis förändrats inom SiS, inte minst på de särskilda ungdomshemmen. Det är i vart fall inom delar av myndighetens verksamhet fråga om förhöjda risker vad gäller ordningen och säkerheten. Behovet av att kontrollera att barn och unga inte innehar otillåtna farliga föremål bör följaktligen också ha ökat i viss utsträckning.

Möjligheterna att eftersöka otillåtna föremål på särskilda ungdomshem och LVM-hem har under senare år utökats genom införande av nya särskilda befogenheter för SiS; säkerhetskontroll och rumsvisitation. Dessa åtgärder kan emellertid inte ersätta kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning, eller fullt ut tillgodose det behov som de senare tvångsåtgärderna är avsedda för. De nyligen införda särskilda befogenheterna bör snarare betraktas som komplement till de möjligheter som finns att genom kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning bl.a. kontrollera och undersöka vad barn, unga och intagna inom SiS bär på sig under vistelsen i hemmet.

Vi anser sammantaget att det finns ett behov av lagstiftningsåtgärder som dels tar sikte på möjligheterna att upptäcka förekomsten av exempelvis alkohol, narkotika och andra otillåtna medel samt dels förhindra att särskilt barn och unga på SiS särskilda ungdomshem har tillgång till farliga föremål som kan orsaka skada för dem själva eller andra barn och unga. I det sammanhanget bör påtalas att de som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård inom SiS tillhör särskilt utsatta grupper och att skyddsbehovet för dem vanligtvis är mycket påtagligt.253 Eftersom det dessutom är fråga om institutionsvård utan samtycke har samhället ett stort ansvar för att tillgodose ett sådant behov av skydd. Det är också en självklar utgångspunkt att barn, unga och intagna på särskilda ungdomshem och LVM-hem i möjligaste mån ska förhindras att begå brott under placeringen inom SiS. Det kan inte heller bortses från att förekomsten av otillåtna föremål inom SiS kan medföra betydande risker vad gäller arbetsmiljön för myndighetens personal.

I detta sammanhang bör framhållas att SiS uppdrag nyligen har förtydligats, och att myndigheten svarar för att de barn, unga och vuxna som vårdas får en god, ändamålsenlig och rättssäker vård som ger bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende.254 Myn-

253 Jfr bl.a. avsnitt 5.4.1 och Ds 2024:7, avsnitt 8.4.1. 254 Se avsnitt 3.2.1.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

dighetens verksamhet ska dessutom vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för placerade barn, unga och vuxna.

7.6. Överväganden och förslag

7.6.1. Förbudet mot innehav av vissa föremål på särskilda ungdomshem och LVM-hem – en uttrycklig hänvisning till säkerheten på hemmet

Förslag: De barn och unga som vårdas på ett särskilt ungdoms-

hem med stöd av 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga eller som avtjänar sluten ungdomsvård ska förbjudas att inneha sådant som kan äventyra säkerheten på hemmet. Detsamma ska gälla de intagna som tvångsvårdas på ett LVM-hem med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall.

Regleringarna om otillåtna föremål på särskilda ungdomshem och LVM-hem omfattas inte uttryckligen av vårt utredningsuppdrag. Frågan om vilken egendom som barn, unga och intagna inte får inneha på hemmen är dock nära förknippad med de frågor som vi har att utreda. Enligt vårt utredningsuppdrag ska vi också utarbeta författningsförslag och föreslå andra åtgärder som i övrigt bedöms nödvändiga. Nedan följer därför inledningsvis vissa överväganden och förslag som avser bestämmelserna om förbudet mot innehav av vissa föremål på särskilda ungdomshem och LVM-hem.

Bestämmelser om otillåtna föremål återfinns i 16 § LVU. Genom hänvisningsbestämmelsen i 15 § LSU stadgas att bestämmelsen även gäller för den som avtjänar sluten ungdomsvård. Av 18 § LVU framgår att bestämmelsen ska gälla för alla som vårdas på ett särskilt ungdomshem, om det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätthålla ordningen på hemmet och regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, SiS medger det.255 Motsvarande bestämmelser återfinns också i LVM.256

255 Se även Ds 2024:7, avsnitt 4.3.3. SiS har beslutat att regleringarna i 16, 17, 17 b och 17 c §§ LVU också ska gälla för dem som vårdas på ett särskilt ungdomshem med stöd av 2 § LVU eller på frivillig grund, se bl.a. SiS Riktlinjer/Juridik LVU, avsnitt 11.1. 256 Se 31 och 33 §§ LVM. SiS har också fattat beslut om detta i enlighet med ovanstående.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Enligt regleringarna är det två olika typer av omständigheter som kan läggas till grund för bedömningen av om det – utöver alkohol, narkotika eller liknande medel – är fråga om ett otillåtet föremål; omständigheter kopplade antingen till möjligheten att genomföra vården eller till ordningen på det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet. Någon hänvisning till säkerheten finns inte i dessa bestämmelser. I motsats till vad som gäller t.ex. enligt LPT anges inte heller uttryckligen att barnet eller den unge inte får inneha föremål som kan skada honom eller henne själv eller någon annan.257

En i lag uttrycklig hänsyn till säkerheten på hemmen har tidigare förekommit i viss utsträckning i LSU, och endast i begränsad omfattning i LVU och LVM. Genom de lagändringar som trädde i kraft den 15 maj 2024 angående bl.a. begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommunikationstjänster och besök är emellertid såväl ordningen som säkerheten på de särskilda ungdomshemmen numera ytterligare uppmärksammade.258 Barn och unga som vårdas med stöd av LVU får, som exempel, vägras att använda elektroniska kommunikationstjänster om användningen kan äventyra vården av barnet eller den unge, ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet eller vara till skada för barnet eller den unge eller för någon annan.259 Liknande förhållanden ska även beaktas i samband med att barnet eller den unge placeras eller anvisas plats i ett särskilt ungdomshem. Barnet eller den unge får nämligen inte placeras eller anvisas en plats som innebär mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt för genomförandet av vården eller för att ordningen eller säkerheten på hemmet ska kunna upprätthållas.260

Det bör framhållas att även vi har föreslagit att hänsyn till såväl ordning som säkerhet kan aktualiseras i samband med prövningen av behovet av tvångsåtgärderna avskildhet i anslutning till dygnsvilan261och avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl262.

Begreppen ordning och säkerhet är vanligt förekommande i annan lagstiftning, t.ex. den som reglerar straffverkställighet i kriminalvårdsanstalt, och anträffas ofta tillsammans som ett gemensamt ut-

257 Jfr 21 § 5 LPT. 258 Se prop. 2023/24:81 samt även Ds 2024:7, avsnitt 4.2.4. 259 Se 15 g § LVU. 260 12 § tredje stycket LVU och 2 § andra stycket LSU. 261 Se Ds 2024:7. 262 Se avsnitt 5.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

tryck.263 Det förekommer också i andra rättsliga sammanhang.264Några klara och tydliga definitioner finns dock inte. I ett flertal lagstiftningsärenden har lokutionen ”allmän ordning och säkerhet” diskuterats. Detta uttryck förekommer i exempelvis regeringsformen, ordningslagen (1993:1617), polislagen (1984:387), skyddslagen (2010:305) och utlänningslagen (2005:716). Det har också varit föremål för överväganden i förarbetena till bl.a. brottsdatalagen (2018:1177). Det har då konstaterats följande.265

Uttrycket har använts i svensk rätt under lång tid i olika författningar. Uttrycket, som inte har någon legaldefinition, är vittomfattande och svårdefinierat, men används i polislagen som ett överordnat begrepp som både omfattar brottsutredning och annan brottsbekämpande verksamhet och olika former av övervakning. Det återspeglar den helhetssyn på polisens alla olika funktioner som eftersträvas. Uttrycket används dock inte helt konsekvent ens i polislagen, och i vissa av bestämmelserna anges ”den allmänna ordningen” medan ”ordningen och säkerheten” används i någon bestämmelse. Det kan dock inte utläsas att lagstiftaren har avsett någon egentlig skillnad mellan uttryckssätten eller att de skulle avse olika situationer.

En åtskillnad mellan begreppen i exempelvis fängelselagen (2010:610) och polislagen är att allmän ordning och säkerhet har ansetts innefatta något som berör allmänheten, dvs. samhällsmedlemmarna i gemen, vem som helst eller en obestämd krets av enskilda.266Så är inte fallet vid en hänvisning till ordningen och säkerheten på t.ex. en kriminalvårdsanstalt eller ett särskilt ungdomshem. I en sådan situation är det i stället begränsat till att omfatta ordningen och säkerheten på anstalten eller hemmet och särskilt för intagna samt barn och unga som vistas där, eller för personalen, även om behovet av samhällsskydd också bör kunna beaktas i viss utsträckning.

Med ordning bör i detta sammanhang den allmänna ordningen på ett särskilt ungdomshem kunna åsyftas, t.ex. att barnen och de unga

263 Begreppen förekommer i ett antal bestämmelser i fängelselagen (2010:610), och har under lång tid förekommit i kriminalvårdslagstiftningen, jfr exempelvis lagen den 21 december 1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m.m. samt efterföljande lagstiftning. 264 Se exempelvis 1 kap. 6 §, 2 kap. 11 §, 3 kap. 7 § och 4 kap. 1 §häkteslagen (2010:611), 13 a § och 17 §polislagen (1984:387), 11 kap.2, 6 och 7 §§utlänningslagen (2005:716) och 3 kap.18 och 19 §§ lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar. 265 Se bl.a. prop 2017/18:232, s. 96 f. 266 Ibid., s. 97.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

följer de regler och rutiner som finns samt att ordningsstörningar i form av exempelvis konflikter eller bråk mellan barnen och de unga inte inträffar. Med tillägg av begreppet säkerhet kan dock en tydligare koppling göras till åtgärder som vidtas i syfte att skydda den personliga säkerheten för enskilda, samt för att motverka vissa risker, exempelvis för avvikningar eller fritagningar eller för att barn och unga begår brott, t.ex. genom våldsutövande, under vistelsen på hemmet. Uttrycket bör i detta sammanhang följaktligen motsvara vad som avses med säkerhet i bestämmelserna i LVU och LSU som numera reglerar frågor om placering, anvisning av plats, elektroniska kommunikationstjänster och besök i särskilda ungdomshem, samt vad som även gäller inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården, dvs. dels samhällets skydd mot personer som är placerade på de särskilda ungdomshemmen, dels behovet av säkerhet i vården av dem och för personalen som arbetar där.267

Behovet av att kunna beakta säkerheten på de särskilda ungdomshemmen framstår som lika angeläget när det gäller frågan om innehav av otillåtna föremål, som angående bestämmelserna om placering, elektroniska kommunikationstjänster och besök i LVU och LSU. Den utveckling som vi tidigare har beskrivit och som i viss utsträckning har medfört ökade risker vad gäller säkerheten på hemmen talar också starkt för detta.268 Vi anser därtill att samma omständigheter gör sig gällande även för den verksamhet som bedrivs på LVM-hem, oaktat att de säkerhetsmässiga förutsättningarna och förhållandena i vissa avseenden kan skilja sig från vad som är fallet på särskilda ungdomshem.

Sammantaget bör det således uttryckligen framgå av lagstiftningen att barnet, den unge eller den intagne inte ska få inneha något som kan äventyra säkerheten på hemmet. Det kan t.ex. vara fråga om föremål som är ägnade att användas som vapen eller i syfte att orsaka fysisk skada för person. Även om de flesta sådana föremål redan enligt den nuvarande ordningen bör betraktas som otillåtna att inneha kan ett tydliggörande i lag bidra till enhetlighet i lagstiftningen samt till att underlätta för SiS i myndighetens fortsatta arbete med säkerhetsfrågor på de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen.

267 Se prop. 2023/24:81, s. 35 och prop. 2005/06:63 s. 22 f. 268 Se t.ex. Ds 2024:7, avsnitt 8 samt även prop. 2023/24:81, s. 30 f.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

I LVU, LSU och LVM finns stöd för att vidta ett antal kontroll- och undersökningsåtgärder. Vissa av dessa åtgärder omfattas inte uttryckligen av vårt utredningsuppdrag. Även med beaktande av detta anser vi att det finns skäl för att överväga om ett säkerhetsrekvisit motsvarande vad som ovan har redogjorts för bör införas också i andra bestämmelser i lagstiftningen. Vi återkommer till detta i anslutning till våra närmare överväganden och förslag angående åtgärderna kroppsvisitation269 samt rumsvisitation.270 I avsnitt 10.1 lämnar vi också förslag som avser andra kontroll- och undersökningsåtgärder som SiS kan vidta på särskilda ungdomshem och LVM-hem.

7.6.2. Ytlig kroppsbesiktning på särskilda ungdomshem och LVM-hem

Bedömning: Möjligheterna att genomföra ytlig kroppsbesikt-

ning på särskilda ungdomshem och LVM-hem bör inte utökas.

Under vårt utredningsarbete har vi haft löpande kontakt med SiS. Enligt myndigheten finns för närvarande inte något behov av att förändra de krav som gäller för genomförandet av ytlig kroppsbesiktning på särskilda ungdomshem och LVM-hem.

Vi kan konstatera att ytlig kroppsbesiktning är en mer ingripande åtgärd än vad som är fallet med kroppsvisitation. Av de svar som har lämnats i samband med vår enkätundersökning framgår också att ett stort antal av barnen, ungdomarna och de intagna på särskilda ungdomshem och LVM-hem har beskrivit att det är den ytliga kroppsbesiktningen, dvs. att stå naken inför personal, som upplevs som särskilt påfrestande för dem.271

Särskilt mot denna bakgrund anser vi att det inte har kommit fram tillräckliga skäl för att utöka möjligheterna till ytlig kroppsbesiktning inom SiS verksamhet. Vi har visserligen tidigare kunnat konstatera att det finns ett behov av utökade möjligheter till kontroll och undersökning av att barn, ungdomar och intagna på särskilda ungdomshem och LVM-hem inte har tillgång till otillåtna föremål.

269 Se avsnitten 7.6.3 och 7.6.4. 270 Se avsnitt 8.6.1. 271 Se avsnitt 7.4.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Vi anser emellertid att detta behov kan tillgodoses genom delvis förändrade förutsättningar för genomförandet av kroppsvisitation272och rumsvisitation273 samt i viss utsträckning även införandet av allmän inpasseringskontroll274.

Vi lämnar därför inte något förslag om förändrade förutsättningar vad gäller SiS möjligheter att genomföra ytlig kroppsbesiktning.

7.6.3. Kroppsvisitation på särskilda ungdomshem

Förslag: De barn och unga som vårdas på en låsbar enhet med

stöd av 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ska, utöver vad som gäller vid ankomsten till hemmet eller vid misstanke om innehav av otillåtna föremål, få kroppsvisiteras för eftersökande av vapen och andra farliga föremål, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Detsamma ska gälla de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård på ett särskilt ungdomshem.

Det ska även regleras att genomförandet av en kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning inte ska få vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver.

Bedömning: De bestämmelser som aktualiseras vid kroppsvisi-

tation enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård bör gälla för den utökade möjligheten att genomföra en sådan åtgärd, dvs. bestämmelser om proportionalitet, skyldigheten att erbjuda uppföljande samtal och överklagande av beslut.

Statens institutionsstyrelse bör med stöd av 8 kap. 5 a § socialtjänstförordningen och 11 § förordningen om verkställighet av sluten ungdomsvård kunna meddela närmare föreskrifter om kroppsvisitation.

272 Se avsnitten 7.6.3 och 7.6.4. 273 Se avsnitt 8. 274 Se avsnitt 9.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

En utökad möjlighet att genomföra kroppsvisitation

Enligt 17 § LVU och 15 § LSU gäller att barnet eller den unge, om det behövs, får kroppsvisiteras vid ankomst till hemmet för kontroll av att han eller hon inte bär på sig något som inte får innehas. En prövning av behovet av undersökning ska följaktligen göras vid detta tillfälle, och det kan medföra att kroppsvisitation inte är aktuellt exempelvis om barnet eller den unge transporterats till det särskilda ungdomshemmet av Kriminalvården275 och då redan genomgått en sådan undersökning i samband med den transporten.

Efter ankomsten, dvs. under vistelsen på hemmet, får barnet eller den unge endast kroppsvisiteras om det uppkommer misstanke om att ett otillåtet föremål ska påträffas hos honom eller henne. Nu gällande lagstiftning ger således inte utrymme för att rutinmässigt kroppsvisitera barn eller ungdomar på särskilda ungdomshem. Någon möjlighet att vidta åtgärden exempelvis efter att barnet eller ungdomen har haft besök finns därmed inte, om det inte uppkommit anledning att misstänka att besökaren har överlåtit ett sådant föremål som inte får innehas.276

En grundläggande utgångspunkt när det gäller kroppsvisitation är att det rör sig om en inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna. Åtgärden kan på de särskilda ungdomshemmen dessutom i många fall komma att omfatta barn. Det är av vikt att sådana inskränkningar endast förekommer om det finns ett behov av det, och att de inte används slentrianmässigt. I vissa fall kan en överanvändning av undersökningsåtgärder även utgöra en kränkning av de rättigheter som garanteras enskilda genom bl.a. Europakonventionens bestämmelser.277

Oaktat detta anser vi att kravet på misstanke för genomförande av kroppsvisitation på särskilda ungdomshem inte alltid är ändamålsenligt och lämpligt. Det kan nämligen antas att detta i vissa fall hindrar SiS från att utföra annars motiverade kontroller för att eftersöka farliga eller på annat sätt otillåtna föremål. Så kan exempelvis vara fallet när personal har kännedom eller misstankar om att otillåtna föremål finns på ungdomshemmet, men saknar konkreta misstankar som kan riktas mot ett specifikt barn eller ungdom. Det kan dessutom i många fall antas finnas behov av kroppsvisitation

275 Se 43 § LVU och 20 § LSU. 276 Se även SiS Riktlinjer/Juridik LVU, avsnitt 7.12.6. 277 Se avsnitt 7.2.2.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

efter att barnet eller den unge haft besök av anhöriga eller vänner. Detta gäller även om det sedan i maj 2024 i vissa fall är möjligt att villkora besök med att besökaren ska genomgå kroppsvisitation.278Också med hänsyn till att det på särskilda ungdomshem kan vistas barn och unga med mycket höga säkerhetsrisker finns det skäl för att i viss utsträckning möjliggöra för kroppsvisitationer utan direkt misstanke om innehav av otillåtna föremål.

Vad som nyss redogjorts för ger vid handen att det finns anledning att utöka SiS möjligheter att genomföra kroppsvisitation. I det följande framgår våra ställningstaganden angående vilka barn och unga som bör kunna omfattas av en utökad möjlighet till kroppsvisitation, och vilka förutsättningar som ska gälla för åtgärden.

Vilka bör kunna omfattas av en utökad möjlighet till kroppsvisitation?

Barn och unga som vårdas med stöd av 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

I samband med vår delredovisning har vi identifierat ett antal olika personkategorier av barn och unga i SiS särskilda ungdomshem.279För de barn och unga som vårdas med stöd av 3 § LVU rör det sig om de som vistas på öppna avdelningar, de som vårdas på låsbar enhet samt de som vårdas på låsbar enhet på ett särskilt ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå. För dessa olika kategorier gäller delvis skilda förutsättningar för vårdens genomförande, och behovet av att vidta tvångsåtgärder kan också skilja sig åt.

Den nyligen införda bestämmelsen i 12 § tredje stycket LVU innebär att barnet eller den unge inte får anvisas en plats som innebär mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt för genomförandet av vården eller för att ordningen eller säkerheten på hemmet ska kunna upprätthållas. Bestämmelsen medför en ordning som möjliggör för en differentierad tillämpning även när det gäller SiS särskilda befogenheter. De nu gällande regleringarna angående begränsningar av användningen av elektroniska kommunikationstjänster och omhändertagande av utrustning för sådana kommunikationstjänster skiljer sig åt beroende på om barnet eller den unge

278 15 p § LVU och 16 h § LSU. 279 Se avsnitt 3.1.7, samt Ds 2024:7, avsnitt 9.1.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

vistas på ett särskilt ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå eller inte.280 Den föreslagna regleringen av avskildhet i anslutning till dygnsvilan ska också endast kunna tillämpas angående de barn och unga som vårdas på en låsbar enhet på ett särskilt ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå.281

Vi anser att det finns flera omständigheter som talar för att även en utökad möjlighet till kroppsvisitation av de som tvångsvårdas med stöd av LVU i särskilda ungdomshem ska begränsas till att endast omfatta vissa personkategorier. Vid våra överväganden kan det inte bortses från att en ökad användning av tvångsåtgärder också kan få negativ påverkan vad gäller möjligheterna att genomföra vården av barnen och ungdomarna på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.282 Syftet med den aktuella tvångsåtgärden bör dessutom i första hand vara att begränsa tillgången till farliga föremål i ungdomshemmen, och därmed även riskerna för att barn och unga utövar våld med hjälp av sådana föremål eller på annat sätt begår brott under placeringen. Riskerna för detta kan emellertid inte anses vara lika höga på ungdomshemmens öppna avdelningar, dvs. de avdelningar där barn och ungdomar saknar beslut om vård på låsbar enhet. Det kan t.ex. antas att många av barnen och ungdomarna på sådana avdelningar inte vårdas på grund av brottslig verksamhet, eller att riskerna i övrigt bedöms vara låga. Det har nämligen inte bedömts vara nödvändigt med en låst placering med hänsyn till den unges eller andras säkerhet, för att förhindra att den unge avviker eller för att i övrigt genomföra vården.

Vi anser att det inte har kommit fram tillräckliga skäl för att utöka möjligheterna till kroppsvisitation för de barn och unga som vårdas på någon av de särskilda ungdomshemmens öppna avdelningar. Det är enligt vår mening tillräckligt att kroppsvisitation i dessa fall kan genomföras vid ankomst till ungdomshemmet, eller om det uppkommer misstanke om att barnet eller den unge bär på sig något otillåtet föremål.

När det gäller verksamheten på de särskilda ungdomshemmens låsbara enheter förhåller det sig på ett annat sätt. För de barn och unga som är placerade där finns normalt högre risker vad gäller ordningen och säkerheten, och vi har tidigare bl.a. kunnat konstatera att

280 Se 15 e, f, j och k §§ LVU. 281 Se avsnitt 3.1.10 samt Ds 2024:7. 282 Jfr resonemanget angående avskildhet vid dygnsvilan, Ds 2024:7, avsnitt 9.2.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

våld mellan barn och unga förekommer i förhållandevis stor utsträckning där.283 Vi bedömer därför att en utökad möjlighet till kroppsvisitation bör omfatta de barn och unga som vårdas på en låsbar enhet på ett särskilt ungdomshem. Det är angeläget att möjligheterna till en sådan kontroll- och undersökningsåtgärd kan genomföras på samtliga särskilda ungdomshem, om det är nödvändigt. Det finns därför inte skäl att begränsa de utökade möjligheterna till kroppsvisitation till att endast gälla på särskilda ungdomshem med en viss säkerhetsnivå.

Barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård

Sluten ungdomsvård är en straffrättslig påföljd, och redan av den anledningen kan det finnas skäl för att göra en delvis annan bedömning än vad som gäller för LVU-vård.284 Exempelvis kan samhällsskyddsaspekter vara framträdande vid överväganden angående vilka åtgärder som ska få vidtas för att säkerställa en trygg och säker miljö på de särskilda ungdomshemmen. Verkställigheten måste kunna genomföras under säkra former, vilket är avgörande för straffsystemets trovärdighet, legitimitet och effektivitet.

I likhet med våra överväganden angående avskildhet i anslutning till dygnsvilan och avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl anser vi att det finns goda skäl för att som utgångspunkt behandla barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård på samma sätt, oavsett om barnet eller den unge vistas på låsbar enhet.285 De som dömts till sluten ungdomsvård kan, i vart fall i förhållande till vad som gäller för LVU-vården, betraktas som en förhållandevis homogen grupp i den meningen att samtliga avtjänar straff för allvarlig brottslighet.

De förslag som har lämnats av Utredningen om frihetsberövade påföljder för unga bör i detta sammanhang även särskilt uppmärksammas.286 Om den föreslagna ordningen kommer att leda till lagstiftning innebär det att de särskilda kontroll- och tvångsåtgärder som följer av 8 kap. fängelselagen – dvs. bl.a. kroppsvisitation – ska kunna användas även när barn avtjänar fängelse. Möjligheterna att

283 Se t.ex. ibid., avsnitt 8.3. 284 Jfr ibid, avsnitt 9.2.2. 285 Se avsnitt 5.5.2 och Ds 2024:7, avsnitt 9.2.2. 286 Se betänkandet En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga, SOU 2023:44 samt Ds 2024:7, avsnitt 4.5.1.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

genomföra kroppsvisitation i kriminalvårdsanstalt är betydligt större än vad som gäller för verksamheten i särskilda ungdomshem. Enligt 8 kap. 5 § fängelselagen gäller exempelvis att en intagen får kroppsvisiteras för eftersökande av vapen och andra farliga föremål om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, och det krävs inte någon misstanke om att den intagne bär på sig ett sådant föremål. Även detta är en omständighet som bör beaktas.

Mot denna bakgrund anser vi att utökade möjligheter att genomföra kroppsvisitation bör kunna omfatta samtliga som avtjänar sluten ungdomsvård. Det kan argumenteras för att det angående de barn och unga som är placerade i öppnare former finns lägre risker för t.ex. våld, och att detta i sig bör kunna föranleda en annan bedömning angående behovet av tvångsåtgärder. Som framgår nedan bör de utökade möjligheterna till kroppsvisitation emellertid endast komma i fråga om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, och dessutom ska åtgärden i varje enskilt fall vara proportionerlig. Vi bedömer att den ordningen är tillräcklig för att säkerställa att mer ingripande åtgärder än vad som är nödvändigt inte vidtas.

Barn och unga som vårdas i frivilliga former eller med stöd av 2 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Syftet med bestämmelsen i 18 § LVU om att låta vissa särskilda befogenheter omfatta alla barn och unga som vårdas på ett särskilt ungdomshem har främst varit att förbättra förutsättningarna för att hålla hemmen drogfria.287 De som vårdas inom SiS i frivilliga former eller med stöd av 2 § LVU är emellertid alltid placerade på en öppen avdelning, och de individuella riskerna avseende dessa barn och ungdomar kan också antas vara förhållandevis låga. Särskilt mot denna bakgrund anser vi inte att det finns tillräckliga skäl för att låta en utökad möjlighet till kroppsvisitation omfatta även denna kategori av barn och unga på särskilda ungdomshem. Detta resonemang följer dessutom redan av våra slutsatser ovan om att möjligheten till tvångsåtgärden bör aktualiseras endast för de barn och unga som vårdas på en låsbar enhet.

287 Se Ds 2024:7, avsnitt 4.3.3.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

På vilket sätt bör möjligheterna till kroppsvisitation utökas?

Nästa fråga är på vilket sätt möjligheterna till kroppsvisitation på särskilda ungdomshem bör utökas. Vi har ovan redogjort för vissa bestämmelser i fängelselagen som reglerar tvångsåtgärden angående intagna på kriminalvårdsanstalt. Enligt vår mening bör utformningen av dessa bestämmelser uppmärksammas. En självklar utgångspunkt är emellertid att det i vissa fall kan vara nödvändigt att göra åtskillnad mellan de bestämmelser som reglerar behandlingen av vuxna lagöverträdare som verkställer straff, och de regler som bl.a. gäller för barn och ungdomar som är föremål för tvångsvård. Syftet med frihetsberövandena skiljer sig åt, och möjligheterna att vidta tvångsåtgärder som riktar sig mot barn bör i inte utan vidare likställas med vad som gäller för vuxna personer.

I fängelselagen anges uttryckligen ett antal situationer när kroppsvisitation får ske.288 Kroppsvisitation (eller kroppsbesiktning) ska ske vid intag i kriminalvårdsanstalt, om det inte är uppenbart obehövligt. I övrigt får kroppsvisitation ske när det finns anledning att anta att ett otillåtet föremål kommer att anträffas på den intagne, när den intagne återkommer efter en vistelse utanför anstalt eller har haft besök i vissa fall, eller om det sker i en stickprovskontroll eller i anslutning till en större undersökning som av säkerhetsskäl görs av ett utrymme.

Som ovan nämnts får en intagen enligt 8 kap. 5 § fängelselagen även i andra fall kroppsvisiteras för eftersökande av vapen och andra farliga föremål, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. En sådan kroppsvisitation, som brukar benämnas skyddsvisitation, syftar till att undersöka om den intagne bär på ett vapen, en kniv eller ett annat farligt föremål som han eller hon kan använda för att skada antingen sig själv eller någon annan.289 Kontrollen behöver normalt inte gå längre än att känna utanpå kläderna för att kontrollera vad den intagne bär på sig. En skyddsvisitation får göras slumpvis eller rutinmässigt.

Även inom den psykiatriska tvångsvården finns bestämmelser om kroppsvisitation.290 Den åtgärden kan följaktligen genomföras angå-

288 Se 8 kap.3–5 §§fängelselagen. 289 Se prop. 2009/10:135, s. 152. Se även exempelvis JO:s beslut den 14 november 2023 i ärende dnr 4731-2022. 290 6 § andra stycket och 23 § LPT. Bestämmelsen om kroppsvisitation i 23 § LPT gäller även vid sluten rättspsykiatrisk vård, se 8 § LRV.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

ende både de vuxna och de barn som är intagna för sådan vård. Ursprungligen var tvångsåtgärdens reglering i LPT snarlik den som i dag återfinns i LVU. Det angavs då att en patient fick kroppsvisiteras om det var påkallat vid ankomst till sjukvårdsinrättningen för kontroll av att han eller hon inte bar på otillåtna föremål, bl.a. sådana föremål som kunde skada honom eller henne själv eller någon annan, eller vara till men för vården eller ordningen på vårdinrättningen. Detsamma gällde om det under vistelsen på vårdinrättningen uppkom misstanke att sådan egendom skulle påträffas hos patienten.

I förarbetena angavs att avsikten inte var att kroppsvisitation vid ankomst till sjukvårdsinrättningen skulle vidtas rutinmässigt, utan att det i det särskilda fallet alltid skulle göras en bedömning av om åtgärden var befogad.291 Det skulle således finnas konkret anledning för att få använda tvångsåtgärden.

Bestämmelsen i 23 § LPT har därefter ändrats, och numera framgår i detta avseende endast att en patient får kroppsvisiteras för kontroll av att han eller hon inte bär på sig otillåtna föremål, om det är nödvändigt. Det kan inte utläsas att avsikten med ändringarna har varit att också förändra förutsättningarna för tvångsåtgärden.292 Anledningen synes i stället ha varit att det i bestämmelsen i 6 § LPT kom att regleras att bl.a. kroppsvisitation får ske redan före ett beslut om intagning för tvångsvård, och att 23 § LPT numera endast är avsedd att behandla sådana åtgärder under pågående vård. Det kan under alla omständigheter emellertid konstateras att något uttryckligt krav på misstanke om innehav av otillåtna föremål i det enskilda fallet inte finns för att kroppsvisitation ska få användas inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården.293

Vi anser att det finns skäl för att avseende de barn och unga som bör kunna omfattas av åtgärden låta möjligheten till kroppsvisitation även omfatta sådana situationer när konkret misstanke inte finns om innehav av ett otillåtet föremål. Det rör sig alltså om barn och unga som vårdas med stöd av LVU på en låsbar enhet och de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård. Syftet med åtgärden ska i sådana fall vara att upprätthålla säkerheten på de särskilda ungdoms-

291 Se prop. 1990/91:58, s. 263. 292 Se prop. 1999/2000:44, s. 118. 293 Det kan också noteras att det numera även är möjligt att besluta om allmän inpasseringskontroll på vissa sjukvårdsinrättningar inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården. Detta innebär att även patienter kan vara skyldiga att genomgå kroppsvisitation i samband med sådan kontroll, se närmare avsnitt 9.2.1.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

hemmen, och den kan följaktligen också bidra till att tillgodose det behov av skydd som kan finnas för barn och unga inom SiS. Kroppsvisitation utan konkret misstanke bör av den anledningen få användas endast för eftersökande av vapen och sådana andra farliga föremål som kan äventyra säkerheten på hemmen. Som tidigare nämnts kan det vara fråga också om t.ex. rakblad eller manipulerade föremål i form av vässade tandborstar, glasbitar eller trasiga cdskivor.

Den utökade möjligheten till kroppsvisitation bör kunna regleras på liknande sätt som i fängelselagen. Även om någon konkret misstanke om innehav av otillåtna föremål inte finns, bör det således krävas att det är nödvändigt av säkerhetsskäl för att kroppsvisitation i sådana fall ska få användas. Så kan t.ex. vara fallet om det finns allmänna misstankar om att farliga föremål finns i omlopp på ungdomshemmet, eller om det har förekommit konflikter mellan de barn eller ungdomar som vistas på en viss avdelning och det bedöms vara av särskilt vikt att se till att några sådana föremål inte finns tillgängliga. Dessutom bör det i många fall kunna anses vara nödvändigt av säkerhetsskäl med kroppsvisitation om barnet eller den unge har haft besök av anhöriga eller vänner. Om förutsättningarna för åtgärden är uppfyllda, kan den därmed genomföras slumpvis eller rutinmässigt.

Det är dock av vikt att kroppsvisitationerna, när det gäller exempelvis frekvens, inte ges sådana former att barn och unga på särskilda ungdomshem upplever sig vara trakasserade eller utsätts för undersökningsåtgärder i oproportionerlig omfattning. Vi har tidigare kunnat konstatera att sådana åtgärder som vidtas i en överdriven omfattning också kan utgöra en kränkning av de grundläggande fri- och rättigheter som bl.a. garanteras i Europakonventionen.294

Genomförandet av tvångsåtgärden

Den utökade möjligheten till kroppsvisitation bör genomföras på ett sätt som motsvarar det som oftast benämns som skyddsvisitation, vilket är en mindre ingripande form av kroppsvisitation.295 Det är nämligen av vikt att integritetsintrånget vid de aktuella undersök-

294 Se avsnitt 7.2.2. 295 Jfr bl.a. prop. 2009/10:135, s. 152.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

ningarna blir så litet som möjligt. Det rör sig om särskilt utsatta grupper av frihetsberövade personer, och vi har genom vår enkätundersökning också kunnat konstatera att många av barnen och ungdomarna på särskilda ungdomshem upplever kontrollerna som påfrestande.296 Utifrån de svar som har lämnats är det sannolikt att en mindre ingripande undersökning i högre grad kan accepteras av den som är föremål för den, vilket får anses underlätta för vård- och behandlingsarbetet. I enlighet med vad som gäller för skyddsvisitationer som genomförs i kriminalvårdsanstalt bör den utökade visitationsformen på särskilda ungdomshem därför normalt inte behöva gå längre än att känna utanpå kläderna för att kontrollera vad barnet eller den unge bär på sig.

I både LVU och LSU är proportionalitetsprincipen uttryckligen reglerad.297 Vi kan också konstatera att vissa frågor som berör själva genomförandet av både kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning på särskilda ungdomshem är reglerade direkt i lagstiftningen. Av 17 § andra–fjärde styckena LVU framgår att tvångsåtgärderna ska genomföras i närvaro av ett vittne om inte den unge avstår från den rätten samt att den unge ska tillfrågas om han eller hon önskar att någon särskild person ur personalen genomför eller närvarar vid åtgärden, och att önskemålet i detta avseende så långt det är möjligt ska tillgodoses. Det anges dessutom att all den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas. Detta gäller för både de som tvångsvårdas med stöd av LVU och de som avtjänar sluten ungdomsvård.

Det har i olika sammanhang lämnats förslag om en lagreglering som innebär att kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning endast ska få genomföras eller bevittnas av någon av samma kön som den som är föremål för åtgärden.298 SiS har nyligen reviderat myndighetens riktlinjer och numera är denna fråga reglerad. I det sammanhanget har även CPT:s rekommendationer om att ytlig kroppsbesiktning normalt bör genomföras i etapper omhändertagits. Vi anser att det för närvarande inte finns något behov av ytterligare förslag till lagregleringar specifikt angående dessa frågor, även om det kan finnas anledning att överväga de utredningsförslag som har lämnats.

296 Se avsnitt 7.4. 297 Se 20 a § LVU och 18 b § LSU. 298 Se avsnitt 7.3.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Det kan finnas anledning att också överväga ytterligare reglering i lag när det gäller genomförandet av undersökningsåtgärderna. Vi har särskilt uppmärksammat det som har kommit fram i samband med vår enkätundersökning, samt den omständigheten att tvångsåtgärderna dessutom i många fall är riktade mot barn. I vår delredovisning har vi även konstaterat att det genom extern granskning och tillsyn över tid har påträffats ett antal brister inom SiS vad gäller användningen av myndighetens särskilda befogenheter, trots att det får anses vara av yttersta vikt att användningen av tvångsåtgärder sker i noggrann följsamhet till lagstiftningen.299

Det finns skäl att ta ställning till om det av lagstiftningen på ett klart och tydligt sätt uttryckligen bör framgå att kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning inte ska få genomföras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. En motsvarande reglering återfanns tidigare i LPT, men utgick i samband med att en allmän regel om begränsning av tvång samt hänsynstagande mot patienten vid användande av tvång togs in i 2 a § LPT.300 I förarbetena uttalades att den nya bestämmelsen innebar att de proportionalitetsregler som tidigare fanns i bestämmelserna om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning inte längre hade någon självständig betydelse och därför kunde utmönstras.

I motsats till detta resonemang anser vi att en särskild bestämmelse som avser genomförandet av de aktuella tvångsåtgärderna har ett självständigt värde, även om det indirekt delvis kan anses följa även av bestämmelserna om proportionalitet i LVU och LSU. En sådan reglering kan nämligen bidra till att tydliggöra för tillämparen att endast en s.k. skyddsvisitation ska genomföras, om det saknas behov av en mer ingripande undersökningsform. Bestämmelsen kan därmed antas minska integritetsintrånget för barnet eller den unge, och får följaktligen även anses komplettera de nuvarande bestämmelserna om proportionalitet på ett ändamålsenligt sätt. Detta gäller särskilt eftersom regleringen uttryckligen kan klargöra att proportionaliteten även ska beaktas under genomförandet av tvångsåtgärden, och inte enbart vid valet av åtgärd.

Vi anser sammantaget att det direkt i lagtexten bör anges att genomförandet av en kroppsvisitation inte får vara mer ingående än

299 Se Ds 2024:7, avsnitt 15.10. 300 Se prop. 1999/2000:44, s. 118

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

vad ändamålet med åtgärden kräver. Detta bör enligt vår mening även gälla för åtgärden ytlig kroppsbesiktning.

Övriga frågor

Som ovan nämnts är det en självklar utgångspunkt att även de utökade möjligheterna till kroppsvisitation i särskilda ungdomshem ska omfattas av bestämmelserna om proportionalitet i LVU och LSU. Det finns inte heller anledning att i övrigt göra åtskillnad mellan de olika grunderna för kroppsvisitation. Det som i dag gäller angående bl.a. skyldigheten att erbjuda uppföljande samtal och överklagande av beslut i samband med kroppsvisitation bör därmed även gälla när en sådan undersökning genomförs av säkerhetsskäl.

Det bör dessutom vara möjligt för SiS att med stöd av de bemyndiganden som finns kunna meddela närmare föreskrifter om kroppsvisitation, bl.a. angående genomförandet av åtgärden.301

7.6.4. Kroppsvisitation på LVM-hem

Förslag: De som vårdas på ett LVM-hem med stöd av lagen om

vård av missbrukare i vissa fall ska, utöver vad som gäller vid ankomsten till hemmet, få kroppsvisiteras under vistelsen på hemmet om det är nödvändigt för kontroll av att denne inte bär på sig något som han eller hon inte får inneha.

Beslut om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning på LVM-hem ska vara möjliga att överklaga.

Det ska även regleras att genomförandet av en kroppsvisitation eller en ytlig kroppsbesiktning inte får vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver.

301 Se 8 kap. 5 a § socialtjänstförordningen (2001:937) och 11 § förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Bedömning: Den utökade möjligheten till kroppsvisitation bör

kunna gälla för alla som vårdas på ett LVM-hem enligt förutsättningarna i 33 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall.

Proportionalitetsbestämmelsen i 36 a § lagen om vård av missbrukare i vissa fall bör gälla även för den utökade möjligheten till kroppsvisitation i LVM-hem.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bör med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen kunna meddela närmare föreskrifter om kroppsvisitation.

De särskilda förutsättningarna inom missbruksvården och behovet av utökade möjligheter till kroppsvisitation

Det bör inledningsvis framhållas att förutsättningarna och behoven vad gäller möjligheten att eftersöka otillåtna föremål delvis skiljer sig åt mellan den verksamhet som SiS bedriver på LVM-hem respektive särskilda ungdomshem. LVM-hemmen är, i motsats till vad som gäller för de särskilda ungdomshemmen, inte enligt lag indelade i säkerhetsnivåer.302

Vi kan därutöver konstatera att LVM-vården i princip endast omfattar vuxna missbrukare. Grunden för tvångsvården är till skillnad från vad som gäller enligt LVU densamma för samtliga intagna.303 Alla som vårdas med stöd av LVM har ett fortgående missbruk och ett behov av vård för att komma ifrån missbruket. Det kan visserligen antas att också vuxna missbrukare som är föremål för tvångsvård ofta befinner sig i en utsatt situation. Enligt vår mening är det emellertid inte direkt jämförbart med de förutsättningar och behov som många gånger framträder för barn och unga inom SiS.304Det kan inte heller bortses från att det finns ett mer omfattande regelverk att ta hänsyn till när det gäller grundläggande fri- och rättigheter för de barn som vårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård i särskilda ungdomshem.305

Som vi tidigare har konstaterat skiljer sig också behovet av tvångsåtgärder till viss del åt mellan missbruksvården och ungdoms-

302 Ett förslag om detta har lämnats, men bereds vidare inom Regeringskansliet, se Ds 2023:20 och prop. 2023/24:81, s. 21. 303 Se Ds 2024:7, avsnitt 4.2.2. 304 Se ibid., avsnitt 6.1. 305 Ibid., avsnitt 4.1.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

vården.306 Problematiken med ordningen och säkerheten är, som vi beskrivit, särskilt påtaglig på de särskilda ungdomshemmen. Antalet rapporterade incidenter om hot och våld har varit lägre på LVMhemmen än vad som gäller inom ungdomsvården, låt vara att antalet platser inom missbruksvården är färre. Det har visserligen i samband med våra studiebesök inom SiS bl.a. framförts att kopplingar också mellan intagna på LVM-hem och kriminella nätverk är mer vanligt förekommande i dag än tidigare307, men de säkerhetsmässiga behoven får sammantaget anses i viss utsträckning skilja sig åt mellan ungdomsvården och missbruksvården.

Det behov av åtgärder som är särskilt framträdande inom LVMvården är enligt vår uppfattning först och främst kopplat till förekomsten av droger på hemmen, som utslaget på antalet individer som vistas på hemmen är väsentligt högre än på särskilda ungdomshem. Vår enkätundersökning på LVM-hem ger också vissa indikationer angående denna problematik. Undersökningen har, avseende några av de nu aktuella frågorna, visserligen endast besvarats av ett mindre antal respondenter. Vi kan dock konstatera att över 20 procent av de som besvarat frågorna har uppgett att de känner till att andra intagna har tillgång till exempelvis narkotika, alkohol eller berusningsmedel på avdelningen, samt att de dessutom upplever detta som problematiskt.308

Vi kan följaktligen konstatera att behovet av lagstiftningsåtgärder för verksamheten på LVM-hem till viss del skiljer sig från vad som är fallet för de särskilda ungdomshemmen. Det är emellertid högst angeläget att också angripa den problematik som har identifierats på LVM-hemmen, och som alltså framför allt avser tillgången till exempelvis alkohol, narkotika och andra berusningsmedel. Det är uppenbart att innehav och bruk av sådana medel motverkar syftet med vården, och även riskerar att skada den intagnes hälsa allvarligt. I detta sammanhang bör dock nämnas att det samtidigt kan finnas behov av att också hantera sådana säkerhetsrisker i övrigt som kan finnas i verksamheten på LVM-hemmen, och som kan föranledas exempelvis av intagnas innehav av farliga föremål.

Kroppsvisitation får anses vara en av de mest effektiva åtgärderna för att tillgodose det behov som vi ovan har identifierat, särskilt i

306 Se avsnitt 7.5. 307 Se Ds 2024:7, avsnitt 7.2. 308 Se avsnitt 7.4.3.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

kombination med vissa andra åtgärder, framför allt rumsvisitation. Dessa särskilda befogenheter skiljer sig från andra typer av åtgärder som skulle kunna användas, t.ex. säkerhetskontroll eller allmän inpasseringskontroll. Möjligheterna att genom de senare åtgärderna, som normalt genomförs med metalldetektor eller annan liknande anordning, påträffa otillåtna medel är begränsade.

Vi anser sammantaget att möjligheterna till kroppsvisitation på LVM-hem därför bör utökas. I det närmaste följer en redogörelse angående den närmare utformningen av en sådan lagstiftning.

Vilka bör kunna omfattas av en utökad möjlighet till kroppsvisitation?

Missbrukare som vårdas med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall

Som ovan nämnts finns det inte någon i lag angiven reglering angående LVM-hemmens säkerhetsnivåer. Oaktat detta tillämpar SiS en ordning genom vilken även LVM-hemmen säkerhetsklassificeras.309För närvarande finns inget LVM-hem i säkerhetsnivå 1, och av SiS plan för klassificering av hemmen åren 2022–2026 framgår inte heller att detta planeras för.

Av de uppgifter som vi har mottagit från SiS angående drogförekomster på LVM-hemmen kan vi utläsa i vilken utsträckning sådana otillåtna medel har förekommit på låsbara respektive öppna avdelningar under åren 2020–2023. Det står klart att antalet drogförekomster har varit högre på LVM-hemmens låsbara avdelningar. Det måste dock beaktas att drygt två tredjedelar av de fasta platserna på hemmen utgörs av låsbara platser, och att en väsentligt mycket större andel av de intagna således vistas på sådana avdelningar.310 Trots detta förekommer droger i förhållandevis stor utsträckning även på de öppna avdelningarna. Som exempel kan nämnas rapporteringsstatistiken för år 2023. Av de sammanlagt 106 drogförekomster som har kunnat hänföras till en specifik platskategori rapporterades 36 från en öppen avdelning. Det motsvarar ca 34 procent av det totala antalet, dvs. ca en tredjedel. Förhållandet mellan antalet drogförekomster på de öppna respektive låsbara avdelningarna motsvarar

309 Se Ds 2024:7, avsnitt 3.3.4. 310 Ibid., avsnitt 3.3.3.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

följaktligen i princip förhållandet mellan antalet öppna och låsbara platser på LVM-hemmen.

I motsats till våra förslag om utökade möjligheter till kroppsvisitation i särskilda ungdomshem anser vi inte att behovet av lagstiftningsåtgärder skiljer sig på något avgörande sätt mellan olika kategorier av intagna på LVM-hem. Det har således inte kommit fram skäl för att låta möjligheten till en sådan utökad befogenhet endast avse vissa av de intagna, och relateras exempelvis till ett beslut om vård på låsbar enhet. I likhet med vad vi ovan har framhållit är den grupp av intagna som är föremål för vård med stöd av LVM i stället förhållandevis homogen, i den meningen att samtliga tvångsvårdas med anledning av missbruk. Under sådana omständigheter anser vi att de utökade möjligheterna till kroppsvisitation bör omfatta samtliga av de intagna som vårdas inom SiS med stöd av LVM.

Missbrukare som vårdas i frivilliga former på ett LVM-hem

Syftet med bestämmelsen i 33 § LVM om att låta vissa särskilda befogenheter omfatta alla intagna som vårdas på ett LVM-hem har främst varit att förbättra förutsättningarna för att hålla hemmen drogfria.311 I likhet med vad som anförts vid tidigare överväganden angående motsvarande bestämmelse i LVU kan den som vårdas i frivilliga former på ett LVM-hem anses ha ett minst lika berättigat intresse som den som tvångsvårdas av att vården och miljön på hemmet inte äventyras genom att de som vårdas där innehar exempelvis alkohol eller narkotika.312 Även om den aktuella tvångsåtgärden avser inte obetydliga intrång i skyddet för den enskildes personliga integritet bedömer vi att behovet av utökade möjligheter för att kontrollera och undersöka förekomsten av bl.a. droger är en sådan särskild omständighet som medför att även de ifrågavarande missbrukarna – dvs. de som saknar beslut om tvångsvård – ska kunna omfattas av den angivna särskilda befogenheten.313 Det bör i sammanhanget dock noteras att det rör sig om ett mycket litet antal missbrukare som vårdas på LVM-hem i frivilliga former. Under år

311 Se Ds 2024:7, avsnitt 4.3.3. 312 Jfr prop. 1983/84:174 s. 23 f. 313 Jfr även prop. 2017/18:169 s. 50 f.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

2023 var det fråga om sammanlagt 22 intagningar på sådan grund, dvs. ca tre procent av det totala antalet intagningar i LVM-hem.314

På vilket sätt bör möjligheterna till kroppsvisitation utökas?

Med hänsyn till det behov som vi ovan har konstaterat anser vi att en reglering i LVM motsvarande den som förekommer inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården är ändamålsenlig. I 23 § första stycket LPT och 8 § första stycket LRV anges att om det är nödvändigt får en patient kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas för kontroll av att han eller hon inte bär på sig otillåten egendom eller, när det gäller en patient vars rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster är inskränkt, otillåten teknisk utrustning.

Utgångspunkten är således att åtgärden bör regleras genom ett krav på nödvändighet. Det bör följaktligen finnas någon konkret anledning till kroppsvisitationen, som alltså inte ska kunna utföras slentrianmässigt. Det behöver däremot inte vara fråga om direkt misstanke om innehav av otillåtna föremål. I likhet med vad som föreslås gälla på särskilda ungdomshem i vissa fall bör åtgärden kunna aktualiseras t.ex. om det finns uppgifter om att narkotika finns i omlopp på LVM-hemmet. Dessutom bör det i många fall kunna anses vara nödvändigt med kroppsvisitation om den intagne har haft besök av anhöriga eller vänner. Om förutsättningarna för åtgärden är uppfyllda, kan den följaktligen genomföras slumpvis eller rutinmässigt.

Det är dock av vikt att kroppsvisitationerna, när det gäller exempelvis frekvens, inte ges sådana former att intagna på LVM-hem upplever sig vara trakasserade eller utsätts för undersökningsåtgärder i oproportionerlig omfattning. Vi har tidigare kunnat konstatera att sådana åtgärder som vidtas i en överdriven omfattning också kan utgöra en kränkning av de grundläggande fri- och rättigheter som bl.a. garanteras i Europakonventionen.315

Det kan även nämnas att möjligheten till kroppsvisitation vid ankomst till LVM-hemmet enligt 32 § LVM fortsatt bör kunna aktualiseras om det finns ett behov av den åtgärden. Kravet på att det

314 Se SiS i korthet 2023. 315 Se avsnitt 7.2.2.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

under vistelsen på LVM-hemmet ska vara nödvändigt med åtgärden innebär att någon ytterligare omständighet måste ha tillkommit, i förhållande till det behov som i många fall konstateras vid ankomsten till hemmet. Det kan då röra sig om någon av de omständigheter som vi ovan har redovisat. Slutsatsen är att möjligheterna till kroppsvisitation i anslutning till att den intagne ankommer till ett LVMhem fortsatt kommer att vara större, även om möjligheterna till en sådan åtgärd under vistelsen i hemmet kommer att utökas.

Genomförandet av tvångsåtgärden

Även i LVM är proportionalitetsprincipen uttryckligen reglerad. Vissa frågor som avser själva genomförandet av kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning på LVM-hem är också reglerade direkt i lagstiftningen. Av 32 § andra och tredje styckena LVM framgår att tvångsåtgärderna ska genomföras i närvaro av ett vittne om inte den intagne avstår från den rätten. Dessutom ska all den hänsyn som omständigheterna medger iakttas vid genomförandet.

En utökad möjlighet till kroppsvisitation på LVM-hem kan på goda grunder antas medföra att antalet sådana undersökningsåtgärder ökar. Det bör här beaktas att de intagna på LVM-hem som har besvarat vår enkätundersökning i många fall har beskrivit negativa upplevelser vad gäller genomförandet av kroppsvisitation, även om det framstår som att det är den ytliga kroppsbesiktningen som är särskilt påfrestande.316 Det är, inte minst mot bakgrund av detta, av vikt att begränsa risker för eventuella skadeverkningar av de utökade möjligheter att använda tvångsåtgärder som vi nu föreslår.

Vi anser att en reglering motsvarande den som föreslagits i LVU och LSU om att kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning inte ska få genomföras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver även bör införas i LVM. Det kan visserligen antas att kroppsvisitationer på LVM-hem för att eftersöka t.ex. narkotika kan behöva genomföras mer ingående än vad som gäller för de visitationer på särskilda ungdomshem som syftar till att eftersöka t.ex. vapen eller andra farliga föremål. Det finns emellertid anledning att också inom missbruksvården tydliggöra för tillämparen att visitationens genomförande ska anpassas efter behovet. En sådan ordning kan antas

316 Se avsnitt 7.4.3.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

minska integritetsintrånget för den intagne, och får följaktligen även anses komplettera de nuvarande bestämmelserna om proportionalitet på ett ändamålsenligt sätt. Detta gäller särskilt eftersom regleringen uttryckligen kan klargöra att proportionaliteten även ska beaktas under genomförandet av tvångsåtgärden, och inte enbart vid valet av åtgärd.

Övriga frågor – särskilt om överklagande av beslut

Som ovan nämnts är det en självklar utgångspunkt att även de utökade möjligheterna till kroppsvisitation på LVM-hem ska omfattas av bestämmelsen om tvångsåtgärders proportionalitet i LVM. Några särskilda skäl för att införa en skyldighet för SiS att erbjuda uppföljande samtal efter genomförda tvångsåtgärder – motsvarande den som återfinns i LVU och LSU – har dock inte kommit fram.317Vi anser dessutom att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen bör kunna meddela närmare föreskrifter om kroppsvisitation. Det är därmed möjligt att lämna bemyndigande till SiS att meddela verkställighetsföreskrifter angående användningen av kroppsvisitation på LVM-hem.318

Vi kan därutöver konstatera att beslut om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning enligt LVM i dag inte är möjliga att överklaga.319 Det finns skäl till vissa särskilda ställningstaganden angående detta.

En närmare redogörelse för våra förslags förenlighet med grundläggande fri- och rättigheter återfinns i avsnitt 12. Redan i detta avseende kan vi dock konstatera att såväl kroppsvisitation som ytlig kroppsbesiktning innebär inskränkningar av intagnas fri- och rättigheter, och de får dessutom anses utgöra förhållandevis betydande ingrepp i den personliga integriteten. Utgångspunkten är ofta att beslut av sådan karaktär och som fattas av myndigheter ska kunna prövas av domstol eller en liknande instans. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv anses det nämligen vara av betydelse att sådana beslut kan bli föremål för granskning.

317 Jämför även våra slutsatser angående skyldigheten att erbjuda uppföljande samtal för intagna i LVM-hem efter beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl, avsnitt 5.5.5. 318 Vi lämnar också ett förslag till sådant bemyndigande i avsnitt 10.4.2. 319 44 § tredje stycket LVM.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Kriminalvårdens beslut om kroppsvisitation och kroppsbesiktning i kriminalvårdsanstalt eller i häkte är möjliga att överklaga.320Samma sak gäller för SiS beslut om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning på särskilda ungdomshem.321 För närvarande saknas det möjlighet att överklaga sådana tvångsåtgärder om de genomförs inom ramen för psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Utredningen om vissa tvångsvårdsfrågor har emellertid lämnat förslag om att även sådana beslut enligt LPT och LRV ska kunna överklagas.322 De resonemang som den utredningen har fört i anslutning till förslagen har även relevans för motsvarande överväganden vad gäller LVM. Som ovan nämnts innebär tvångsåtgärder inom ramen för tvångsvård betydande ingrepp i den enskildes personliga frihet och integritet, vilket också medför ökade krav på rättssäkerhet. Om t.ex. behandlingspersonal inom tvångsvården tillåts att göra skönsmässiga bedömningar finns en risk att detta görs på bekostnad av såväl förutsebarhet som laglighet. En omständighet som inte heller bör bortses från är att en möjlighet att – också i efterhand – överklaga ett beslut om en tvångsåtgärd även medför högre krav på motivering av beslutet. Det kan bidra till att minska en slentrianmässig eller i vissa fall även felaktig användning av tvångsåtgärder.

Ovan angivna skäl väger än tyngre om möjligheterna till kroppsvisitation på LVM-hem utökas i enlighet med våra förslag. En tydlig ordning som möjliggör granskning av enskilda beslut får under sådana förhållanden anses bidra till att minska risken för godtyckliga ingrepp i grundläggande fri- och rättigheter.

Möjligheten att överklaga beslut om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning angående den som vårdas med stöd av LVU infördes den 1 oktober 2018.323 I detta avseende likställdes därigenom förutsättningarna för den som är föremål för tvångsvård på ett särskilt ungdomshem med vad som även tidigare hade gällt för den som avtjänar sluten ungdomsvård. I samband med remitteringen av lagförslagen påtalades att överklagbarheten av dessa tvångsåtgärder inte hade någon motsvarighet i andra tvångslagstiftningar som exempelvis LVM, vilket riskerade att skapa en omotiverad obalans mellan de olika lagstiftningsområdena.324 Regeringen konstaterade

320 Se 14 kap. 1 § fängelselagen och 7 kap. 3 § häkteslagen. 321 Se 42 § LVU och 23 § LSU. 322 Se SOU 2022:40. 323 Se bl.a. Ds 2024:7, avsnitt 4.2.4. 324 Se prop. 2017/18:169, s. 83.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

dock att den utredning som ursprungligen lämnat förslagen hade haft i uppdrag att se över LVU i syfte att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga som tvångsvårdades med stöd av den lagen.325 Med hänsyn till att det rörde sig om en särskilt utsatt grupp ansåg regeringen att vikten av ökad rättssäkerhet för den gruppen vägde tyngre än den obalans som kunde uppkomma i förhållande till annan tvångslagstiftning.

Det kan alltså inte utläsas att några särskilda överväganden angående möjligheten att överklaga beslut om tvångsåtgärder enligt LVM låg till grund för den skillnad som i dag förekommer mellan lagstiftningarna. Utformningen av de olika regelverken har snarare, som vi uppfattar det, grundats på ställningstaganden kopplade till barns och ungas rättigheter. Det är emellertid av vikt att även beakta behovet av stärkt rättssäkerhet för de intagna som vårdas med stöd av LVM.

Några tydliga skäl för att göra skillnad mellan vad som gäller enligt LVM respektive LVU:s, LSU:s, fängelselagens och häkteslagens (2010:611) bestämmelser om möjligheten att överklaga beslut om kroppsvisitation och kroppsbesiktning har sammanfattningsvis inte kommit fram. I likhet med de förslag som avser motsvarande tvångsåtgärder inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården anser vi därför att samtliga de beslut som SiS fattar om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning enligt LVM bör vara möjliga att överklaga, i motsvarande ordning som redan i dag gäller för vissa andra särskilda befogenheter enligt lagen.326 327

325 Ibid., s. 84. 326 Detta bör enligt vår mening även gälla för beslut om rumsvisitation. Ett förslag om detta finns i avsnitt 8.6.3. 327 Det kan i sammanhanget även noteras att Samsjuklighetsutredningen har föreslagit att tvångsvård för skadligt bruk eller beroende i stället ska ges enligt LPT och på en sjukvårdsinrättning som drivs av regionen, samt att LVM ska upphöra att gälla, se SOU 2023:5 och Ds 2024:7, avsnitt 4.5.1. Det finns därmed förslag om att de missbrukare som i dag vårdas på SiS LVM-hem framöver ska vårdas med stöd av LPT. Bestämmelser om bl.a. tvångsåtgärder som gäller enligt den lagstiftningen ska enligt det förslaget alltså tillämpas.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

7.6.5. Kroppsvisitation utanför de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen

Förslag: Kroppsvisitation ska få genomföras utanför de särskilda

ungdomshemmen och LVM-hemmen när det gäller – barn och unga som vårdas med stöd av 3 § lagen med särskilda

bestämmelser om vård av unga på ett särskilt ungdomshem, – barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård på ett särskilt

ungdomshem, och – intagna som vårdas med stöd av lagen om vård av missbrukare

i vissa fall på ett LVM-hem. Sådan kroppsvisitation ska få ske i samband med en transport som genomförs utanför det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet, men endast om det behövs för kontroll av att barnet, den unge eller den intagne inte bär på sig något som kan äventyra ordningen eller säkerheten under transporten.

Det ska regleras att föremål som kan äventyra ordningen eller säkerheten under en transport och som påträffas i samband med en kroppsvisitation ska omhändertas.

Det ska därutöver regleras att genomförandet av en kroppsvisitation i samband med en transport inte får vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver, samt att en sådan visitation inte heller ska få inte genomföras på ett sätt som medför att den väcker onödig uppmärksamhet.

Bestämmelserna i 17 § tredje stycket lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och 15 § lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård om att barn och unga som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård ska tillfrågas om han eller hon önskar att någon särskild person ur personalen genomför eller närvarar vid kroppsvisitationen ska inte tillämpas vid kroppsvisitation i samband med en transport.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Bedömning: Proportionalitetsbestämmelserna i 20 a § lagen med

särskilda bestämmelser om vård av unga, 18 b § lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård och 36 a § lagen om vård av missbrukare i vissa fall bör gälla också kroppsvisitation i samband med en transport.

Även övriga bestämmelser som aktualiseras vid kroppsvisitation enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård bör gälla för kroppsvisitation i samband med en transport, dvs. bestämmelser om skyldigheten att erbjuda uppföljande samtal och överklagande av beslut.

Den i avsnitt 7.6.4 föreslagna regleringen i lagen om vård av missbrukare i vissa fall om möjligheten att överklaga beslut bör gälla även för kroppsvisitation i samband med en transport.

Statens institutionsstyrelse bör med stöd av 8 kap. 5 a § socialtjänstförordningen och 11 § förordningen om verkställighet av sluten ungdomsvård kunna meddela närmare föreskrifter om kroppsvisitation i samband med en transport enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård. Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bör med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen kunna meddela närmare föreskrifter om kroppsvisitation i samband med en transport enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall.

Vi har tidigare beskrivit att SiS möjligheter till kroppsvisitation är begränsade i den meningen att åtgärden endast kan genomföras antingen vid ankomsten till hemmet, eller under vistelsen på hemmet.328 SiS har framhållit de risker som finns under en transport med anledning av att det saknas möjlighet att genomföra kroppsvisitation utanför det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet.329 Även under våra studiebesök på särskilda ungdomshem och LVM-hem har personal vid ett antal tillfällen beskrivit den aktuella problematiken, och de risker som är kopplade särskilt till genomförandet av transporter.330

328 Se 17 § LVU, 15 § LSU och 32 § LVM. 329 Se avsnitt 7.1. 330 Se avsnitt 3.3.2.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Vid utredning av behovet av lagstiftningsåtgärder angående denna fråga är det nödvändigt att inledningsvis klargöra den ordning som gäller för transporter av barn, unga och intagna inom SiS.

Särskilt om transporter av barn, unga och intagna

SiS ansvarar för verksamheten på särskilda ungdomshem och LVMhem, och har normalt även ansvar för exempelvis bevakning eller genomförande av transporter när barn, unga och intagna av någon anledning ska vistas utanför hemmet under pågående tvångsvård eller straffverkställighet. I vissa fall kan ett sådant ansvar dock övergå till andra myndigheter.

Det finns en möjlighet för SiS att begära hjälp av Polismyndigheten för att söka efter och hämta den som avvikit från ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem.331 Även Kriminalvården ska lämna hjälp för att på begäran av SiS ombesörja förflyttning av ett barn eller en ungdom som vårdas på ett särskilt ungdomshem med stöd av LVU. Kriminalvården ska också på begäran av den som förestår vården på ett särskilt ungdomshem lämna hjälp med transport vid förflyttning av den avtjänar sluten ungdomsvård. Dessutom ska Kriminalvården lämna hjälp för att på begäran av SiS förflytta någon som ska tas in på ett LVM-hem eller som vårdas där med stöd av LVM, om det gäller en transport av någon som är berövad friheten.

Begäran om Kriminalvårdens hjälp i ovan angivna fall får dock endast göras av SiS om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att transporten inte kan utföras utan att Kriminalvårdens särskilda befogenheter till kroppsvisitation och användning av fängsel332 behöver tillgripas, eller det annars finns synnerliga skäl. SiS ska i sådana fall utan hinder av sekretess lämna Kriminalvården de uppgifter som behövs för planeringen och genomförandet av transporten, och vid en överlämnad transport ska regleringarna i häkteslagen om bl.a. kroppsvisitation och användning av fängsel tillämpas.

Bestämmelserna om möjligheten att begära hjälp med transport har till syfte att motverka att myndigheternas resurser i onödan tas i anspråk för handräckning.333 Om det inte finns behov av vålds- eller tvångsanvändning vid transporten ska den myndighet där personen

331 Se 43–43 c §§ LVU, 20–20 c §§ LSU och 45–45 c §§ LVM. 332 I enlighet med bestämmelserna i 4 kap. 4 och 10 §§ första stycket häkteslagen. 333 Se prop. 2016/17:57, s. 74.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

är placerad, dvs. i dessa fall SiS, själv utföra transporten. I förarbetena angående regleringarna i LVU och LSU har särskilt angetts att begäran om hjälp kan göras om det finns någon särskild omständighet som ger anledning att befara att barnet eller den unge kommer att sätta sig till motvärn eller om han eller hon uttalat hot i samband med tidigare ingripanden.334 Hjälp kan också begäras i andra fall där det finns synnerliga skäl, exempelvis om det rör sig om situationer då det finns en överhängande risk för att den unge skadar sig själv så att man inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt.

Enligt uppgifter som vi inhämtat från Kriminalvården har antalet transporter av barn, unga och intagna som vårdas med stöd av LVU eller LVM, eller avtjänar sluten ungdomsvård, och som utförts efter begäran av SiS uppgått till följande under åren 2017–2023.

Tabell 7.2 Antal transporter av barn, unga och intagna som utförts av Kriminalvården efter begäran av Statens institutionsstyrelse

Åren 2017–2023.

2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023

Enligt LVU 1 683 3 219 3 160 2 747 2 553 2 105 2 131 Enligt LSU 122 196 252 212 210 285 379 Enligt LVM 2 410 4 209 3 858 3 432 2 974 2 535 2 393

Vi kan konstatera att Kriminalvården således kontinuerligt utför ett förhållandevis stort antal transporter av barn, unga och intagna som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård inom SiS. Till detta kommer att ytterligare ett jämförelsevis stort antal transporter kan hänföras till begäran om handräckning som SiS framställt till Polismyndigheten. I sådana fall kan Polismyndigheten nämligen överlämna en transport till Kriminalvården, om det är fråga om en person som är frihetsberövad.335 Detta sker årligen i ett stort antal fall, och det kan även i sådana situationer vara fråga om transporter av barn, unga och intagna som tvångsvårdas med stöd av LVU eller LVM, eller avtjänar sluten ungdomsvård.

334 Ibid., s. 77 och 83. 335 Se 29 a § polislagen (1984:387).

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

Behovet av en utökad möjlighet till kroppsvisitation utanför de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen

Utgångspunkten är att SiS på egen hand ska hantera en transport om det inte finns skäl att befara att polismans eller Kriminalvårdens möjligheter att använda våld eller tvång kan behövas. Om SiS bedömer att det för genomförandet av en viss transport av en frihetsberövad person finns ett sådant behov, har Kriminalvården dock en lagstadgad skyldighet att utföra transporten. Det kan röra sig om behovet av att genomföra kroppsvisitation. En avgörande fråga är följaktligen om även SiS möjligheter till kroppsvisitation i samband med transport – under sådana omständigheter – behöver utökas, eller om behovet är tillgodosett genom möjligheten att begära hjälp av Kriminalvården.

Vi kan först konstatera att den nu aktuella tvångsåtgärden bör aktualiseras just i samband med en transport, och det är också endast den situationen som SiS har hänvisat till i sin hemställan. Med transport avser vi i detta sammanhang samtliga förflyttningar som utförs avseende någon som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård utanför den lokal som han eller hon annars vistas i. I begreppet bör förutom själva färden även förflyttningen till och från ett fordon innefattas.336 Även sådana kortare uppehåll eller avbrott i själva transporten som kan förekomma bör omfattas av begreppet. Det är givetvis även under t.ex. ett måltidsuppehåll under en transport av vikt att säkerheten kan upprätthållas för barn, unga, intagna och personal.

Andra situationer som skulle kunna föranleda ett behov av kroppsvisitation, t.ex. när ett barn, en ungdom eller en intagen på egen hand återvänder till ett särskilt ungdomshem eller ett LVMhem efter en obevakad utevistelse, omfattas inte av våra överväganden nedan. Det är i sådan situation nämligen möjligt för SiS att genomföra kroppsvisitation i enlighet med nu gällande lagstiftning och i samband med ankomsten till hemmet.

Behov av att transportera den som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård inom SiS kan uppkomma i många situationer. Det kan handla om förflyttningar till och från häkten, domstolsförhandlingar eller sjukvårdsinrättningar. Transporter sker inte heller enbart mellan olika myndighetslokaler. Det förekommer också att

336 Jfr prop. 2016/17:57, s. 32.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

SiS efter en utevistelse transporterar barn, unga och intagna från en plats på vilken de vistats under en viss tid med myndighetens medgivande, t.ex. det egna hemmet eller från en buss- eller tågstation, tillbaka till det särskilda ungdomshemmet. Det är inom missbruksvården inte heller ovanligt med transporter i syfte att hämta tillbaka en missbrukare till ett LVM-hem efter att han eller hon vistats utanför hemmet för vård i annan form enligt 27 § LVM. Dessutom kan transporter utföras utanför det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet för olika typer av aktiviteter som barnet, den unge eller den intagne deltar i.

Det är i ovan angivna situationer som SiS anser att det bör finnas en möjlighet att genomföra kroppsvisitation. I avsaknad av en möjlighet att kontrollera vad ett barn, en ungdom eller en intagen bär på sig kan risker uppkomma både för den som ska transporteras, för andra barn, unga och intagna som deltar i transporten eller för personal.

Det finns inte skäl att ifrågasätta det behov som SiS har beskrivit. Vi har visserligen inte några uppgifter som beskriver i vilken utsträckning det har förekommit att barn, unga och intagna burit med sig farliga föremål i samband med sådana transporter. En självklar utgångspunkt är emellertid att SiS måste kunna vidta åtgärder för att säkerställa ordningen och säkerheten inom myndighetens verksamhet, och detta gäller oavsett om det är fråga om förhållandena på ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem, eller om ordningen och säkerheten i ett transportfordon.

Vi anser även att detta behov inte fullt ut är tillgodosett genom möjligheten att begära att Kriminalvården utför en viss transport. En sådan begäran kan nämligen normalt endast göras om det kan befaras att transporten inte kan genomföras utan Kriminalvårdens särskilda befogenheter. I detta innefattas ofta även användningen av fängsel. Det ska finnas särskilda omständigheter som – t.ex. vid en säkerhetsbedömning – redan på förhand bedöms utgöra risk för transportens genomförande. Det är sannolikt att det vid ett stort antal av de transporter som SiS utför inte finns några sådana omständigheter, men för vilka det likväl kan finnas ett behov av att kontrollera vad barnet, den unge eller den intagne bär på sig.

Även ur ett vård- och behandlingsperspektiv framstår det som det lämpligt att SiS i största möjliga utsträckning kan genomföra transporter av de som vårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård inom

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

myndigheten på egen hand. För enskilda barn, ungdomar och intagna upplevs det sannolikt som en mindre ingripande åtgärd att bli transporterad av för ungdomen känd behandlingspersonal på ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem, i stället för att Kriminalvårdens personal ska ansvara för transporten. Detta gäller särskilt i de fall det är fråga om transporter på eller i anslutning till platser dit allmänheten har tillträde, t.ex. ett sjukhus.

För en sådan ordning krävs dock att myndigheten har de befogenheter som behövs för att upprätthålla ordningen och säkerheten under transporten. Rent principiellt finns det inte skäl att göra någon direkt åtskillnad mellan undersökningar som sker på ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem och sådana som sker utanför hemmet. Det kan däremot finnas anledning till särskilda överväganden vad gäller själva genomförandet av tvångsåtgärden, bl.a. vad gäller den hänsyn som måste iakttas, och vi återkommer till detta nedan. Om sådana hänsynstaganden beaktas i tillräcklig utsträckning anser vi att de fördelar som utökade möjligheter till att säkerställa trygga och säkra transporter inom SiS medför väger tyngre än det integritetsintrång som åtgärden kan innebära för barn, unga och intagna.

Sammantaget finns det behov av en möjlighet för SiS att i vissa fall genomföra kroppsvisitationer utanför de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, och vi anser att en sådan möjlighet bör införas. I det närmaste följer våra överväganden angående vilka som bör kunna omfattas av tvångsåtgärden, och förutsättningarna för åtgärden.

Vilka bör kunna omfattas av en utökad möjlighet till kroppsvisitation?

Barn, unga och intagna som vårdas med stöd av 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen om vård av missbrukare i vissa fall eller avtjänar sluten ungdomsvård

Det finns inte anledning att i detta sammanhang bedöma de som är föremål för tvångsvård med stöd av 3 § LVU eller LVM, eller som avtjänar sluten ungdomsvård, på olika sätt. Det saknas också skäl för att göra skillnad mellan de olika kategorierna av barn, unga och

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

intagna som vårdas eller avtjänar straff i särskilda ungdomshem och LVM, och som vi tidigare har beskrivit.337

För samtliga av dessa barn, unga och intagna finns en möjlighet att genomföra kroppsvisitation vid ankomsten till hemmet, om det behövs, och de utökade möjligheterna till kroppsvisitation som vi nu föreslår får anses motsvara en sådan undersökning, som emellertid utförs på annan plats. Det är vidare sannolikt att risker som kan hänföras till ordningen och säkerheten vid transporten kan finnas för samtliga av de nu aktuella barnen, ungdomarna och intagna.

I vissa fall behöver riskerna inte heller vara direkt kopplade till det barn, den ungdom eller den intagne som ska kroppsvisiteras i anslutning till transporten. Det förekommer nämligen att SiS samtransporterar flera barn, unga och intagna, och det är därmed möjligt att ett farligt föremål som någon bär på sig skulle kunna användas av någon annan under transporten för att t.ex. skada sig själv, andra barn, unga och intagna eller personal.

Vi anser därför sammantaget att samtliga barn och unga som vårdas med stöd av 3 § LVU eller avtjänar sluten ungdomsvård, och samtliga missbrukare som vårdas med stöd av LVM, bör kunna omfattas av den utökade möjligheten till kroppsvisitation i samband med en transport.

Barn, unga och missbrukare som vårdas enligt 2 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga eller i frivilliga former

Vi har vid ett flertal tillfällen beskrivit möjligheterna att låta vissa bestämmelser om tvångsåtgärder i LVU och LVM gälla för alla som vårdas på ett särskilt ungdomshem eller ett LVM-hem.338 Det gäller alltså de barn, unga och missbrukare som undantagsvis vårdas inom SiS i frivilliga former, eller med stöd av 2 § LVU. En grundläggande förutsättning för att tvångsåtgärder ska kunna användas även i sådana situationer är det ska vara nödvändigt för att genomföra vården och upprätthålla ordningen på hemmet.339

Det kan antas att antalet transporter inom SiS som avser barn, unga och missbrukare som vårdas i frivilliga former eller med stöd

337 Se avsnitt 3.1.7. 338 Se 18 § LVU och 33 § LVM. Se även Ds 2024:7, avsnitt 4.3.3 samt exempelvis avsnitten 7.6.3 och 7.6.4 i denna promemoria. 339 I avsnitt 10.1 föreslår vi också ett tillägg till bestämmelserna i form av ett säkerhetsrekvisit.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

av 2 § LVU är lågt, och att behovet av att genomföra kroppsvisitationer i dessa fall inte heller är särskilt påtagligt. En sådan undersökning syftar dessutom inte till att säkerställa vårdens genomförande eller ordningen på hemmet, utan till att själva transporten ska kunna genomföras på ett tryggt och säkert sätt. Även om det som ovan nämnts kan förekomma att det i transporten också deltar andra barn, unga eller missbrukare är behovet av tvångsåtgärder för att säkerställa tryggheten och säkerheten för andra följaktligen inte lika angeläget i dessa fall, jämfört med vad som gäller i samband med vistelsen på ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem.

Kroppsvisitation utgör en inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna och ett intrång i den personliga integriteten. Mot den bakgrunden, och eftersom behovet av åtgärden sannolikt är förhållandevis begränsat, anser vi inte att den utökade möjligheten till kroppsvisitation i samband med en transport bör kunna omfatta de barn, unga och missbrukare som vårdas inom SiS i frivilliga former eller med stöd av 2 § LVU. Om behov av det finns, får kroppsvisitation i dessa fall i stället utföras först i samband med ankomsten till det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet.

På vilka sätt bör möjligheterna till kroppsvisitation utökas?

Syftet med den aktuella tvångsåtgärden är att SiS ska kunna upprätthålla ordningen och säkerheten under de transporter som myndigheten utför av barn, unga och intagna. SiS ska inte kunna använda sig av kroppsvisitation för något annat ändamål. Det bör därför framgå direkt av lag att tvångsåtgärden får användas för kontroll av att barnet, den unge eller den intagne inte bär på sig något som kan äventyra ordningen eller säkerheten under transporten. Det rör sig alltså främst om farliga föremål. t.ex. vapen, knivar, tillhyggen eller andra föremål som är ägnade att användas som vapen eller som kan orsaka fysisk skada för en person.

Sådan kroppsvisitation bör få genomföras i samband med att en transport utförs. Med transport menas även i detta avseende samtliga förflyttningar avseende någon som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård utanför den lokal som han eller hon annars vistas i, och förutom själva färden i ett fordon även inbegripet förflyttningen till och från fordonet samt eventuella uppehåll och pauser.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

En självklar utgångspunkt är att kroppsvisitationen genomförs innan eller i anslutning till att transporten påbörjas. Det bör dock inte finnas några hinder mot att sådan visitation även används under en pågående transport, t.ex. om misstankar om innehav av ett farligt föremål uppkommer först vid detta tillfälle eller om det av någon annan anledning behövs. Bestämmelsen är dock endast avsedd att tillämpas för sådana kroppsvisitationer som genomförs utanför det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet. Om en kroppsvisitation ska genomföras i samband med en transport som utgår från hemmet, behöver de förutsättningar som gäller för kroppsvisitation under vistelsen på hemmet följaktligen vara uppfyllda.

I likhet med vad som gäller för kroppsvisitation vid ankomst till ett särskilt ungdomshem eller ett LVM-hem bör kroppsvisitation i samband med en transport endast kunna genomföras om det behövs. I detta sammanhang kan vi notera att rekvisitet ”om det behövs” har varit föremål för diskussion i tidigare lagstiftningsärenden, senast i samband med 2018 års lagändringar angående stärkt rättssäkerhet vid genomförande av särskilda befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem.340

I remissvar anförde Barnombudsmannen då att rekvisitet är alldeles för vagt, vilket kan leda till slentrianmässig användning av de särskilda befogenheterna.341 Regeringen framhöll därefter vikten av att bestämmelsen tillämpas korrekt och inte används slentrianmässigt, samt att det är en uppgift för SiS att säkerställa att de särskilda befogenheterna tillämpas i enlighet med gällande bestämmelser. Det påpekades också att beslut om kroppsvisitation enligt proportionalitetsprincipen alltid ska föregås av en bedömning av om åtgärden står i rimlig proportion till syftet samt att mindre ingripande åtgärder ska användas om de är tillräckliga.

Vi anser att det är lämpligt att använda rekvisitet även i de bestämmelser som avser frågan om kroppsvisitation i samband med en transport. Det finns ett antal olika omständigheter som kan ligga till grund för behovsbedömningen. Behovet kan exempelvis variera beroende på om det rör sig om en samtransport med flera barn, unga och intagna, eller en transport som endast avser en person. Dessutom kan det i många fall antas att behovet av kroppsvisitation är mindre om barnet, den unge eller den intagne hämtas i en annan

340 Se även Ds 2024:7, avsnitt 4.2.4. 341 Se prop. 2017/18:169, s. 46 f.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

myndighets lokaler och där har stått under kontinuerlig uppsikt av den myndighetens personal. I enlighet med vad regeringen tidigare har anfört får det dock ankomma på SiS att i varje enskilt bedöma om det finns ett behov av tvångsåtgärden.

Det bör nämnas att kroppsvisitation i samband med en transport i vissa fall också kan betraktas som en form av tidigarelagd ankomstkontroll, i den meningen att behovet av att genomföra kroppsvisitation vid ankomsten till hemmet ofta får antas minska väsentligt om visitation har genomförts redan i samband med transporten. Det är således möjligt att barn, unga och intagna i många situationer inte kommer att utsättas för fler kroppsvisitationer än vad som gäller i dag, utan att den egentliga skillnaden endast kommer att vara tillfället och platsen för undersökningen och tidpunkten för visitationen.

Enligt 16 § LVU, 15 § LSU och 31 § LVM ska föremål som inte får innehas omhändertas. Bestämmelserna avser dock endast sådan otillåten egendom som påträffas på särskilda ungdomshem eller LVM-hem. Det finns därmed behov av lagstiftning som även reglerar vad som ska gälla om föremål som kan äventyra ordningen eller säkerheten under en transport påträffas. På motsvarande sätt som gäller för omhändertagande av otillåtna föremål på hemmet anser vi att omhändertagande av nu aktuell egendom bör kunna ske om den påträffas i samband med en transportvisitation. Det är lämpligt att inte heller dessa bestämmelser är fakultativa, och det bör således anges att föremål som kan äventyra ordningen eller säkerheten vid en transport ska omhändertas, om de påträffas.

Genomförandet av tvångsåtgärden

Som vi tidigare har beskrivit finns bestämmelser som reglerar genomförandet av bl.a. kroppsvisitation på särskilda ungdomshem och LVM-hem.342 Vi har ovan också konstaterat att särskild hänsyn kan behöva iakttas när det gäller kroppsvisitationer som genomförs i samband med en transport utanför det särskilda ungdomshemmet eller LVM-hemmet. Den främsta anledningen till detta är att en sådan undersökning skulle kunna komma att bevittnas av någon i allmänheten, eller att kroppsvisitation som genomförs på en allmän

342 Se bl.a. avsnitt 7.6.3 och 7.6.4.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

plats riskerar att väcka förstärkta känslor av obehag eller liknande för den som är föremål för åtgärden. Det är således av särskild vikt att respekten för barns, ungas och intagnas integritet och värdighet beaktas i de nu aktuella situationerna.

I detta sammanhang bör även framhållas att brister som förekommer i själva genomförandet av en kroppsvisitation kan medföra överträdelser när det gäller rätten till respekt för privatlivet i Europakonventionen. Europadomstolen har i ett antal fall konstaterat sådana överträdelser.343 Den s.k. hänsynsprincipen ska också regelmässigt beaktas vid användandet av tvångsåtgärder.344 Den innebär bl.a. att diskretion ska iakttas vid genomförandet, och har på senare tid varit föremål för uttalanden av JO. JO har bl.a. framhållit att även en mindre omfattande kroppsvisitation – i det aktuella fallet utförd av Polismyndigheten – som genomförs på allmän plats normalt bör genomföras i tillfredsställande avskildhet.345

Vi anser därför att de nuvarande regleringarna om att all den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas också ska gälla vid kroppsvisitation i samband med transport. Det bör nämnas att vikten av att iaktta hänsyn vid genomförandet av kroppsvisitation återkommande har framhållits också av de barn, unga och intagna som har deltagit i vår enkätundersökning.346 Rent konkret bör detta medföra särskilda överväganden från SiS personal vid varje tillfälle en kroppsvisitation ska genomföras utanför ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem. Platsen för undersökning bör väljas omsorgsfullt, och det bör enligt vår mening normalt inte vara möjligt för utomstående att bevittna kroppsvisitationens genomförande. Detta har särskilt stor betydelse eftersom de aktuella undersökningarna i många fall kan komma att avse barn.347 Det måste dessutom vara fråga om en plats som i varje enskilt fall respekterar barnets, den unges eller den intagnes människovärde. I vissa fall kan det antas vara lämpligt att kroppsvisitationen i stället genomförs i transportfordonet, men det får ankomma på SiS att utifrån dessa utgångspunkter och i de enskilda situationerna bedöma var tvångsåtgärden ska vidtas.

Vi anser också att det finns skäl för att direkt i lag – när det gäller kroppsvisitation i samband med en transport – förtydliga vissa av SiS

343 Se avsnitt 7.2.2. 344 Se t.ex. Ds 2024:7, avsnitt 4.3.1. 345 Se JO:s beslut den 9 december 2021 i ärende dnr 2606-2020. 346 Se avsnitt 7.4. 347 Se även bl.a. JO:s beslut den 24 oktober 2022 i ärende dnr 7201-2020.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

skyldigheter. Det bör enligt vår mening införas bestämmelser som klargör att kroppsvisitation i samband med en transport inte ska få genomföras på ett sätt som medför att den väcker onödig uppmärksamhet. Liknande bestämmelser återfinns i fängelseförordningen (2010:2010) och häktesförordningen (2010:2011) när det gäller intagna i kriminalvårdsanstalt och i häkte som transporteras eller av annan anledning vistas utanför anstalten eller häktet.348 Det är nämligen inte endast fråga om att kroppsvisitation normalt ska genomföras i avskildhet från andra, utan också att hänsyn även bör iakttas exempelvis i samband med att barnet, den unge eller den intagne förs till den plats på vilken undersökningen ska utföras. Det kan antas att även detta moment skulle kunna vara påfrestande för den som är föremål för åtgärden.

Vi har tidigare i denna promemoria förslagit ett tillägg till de allmänna hänsynsbestämmelserna angående kroppsvisitation.349Kroppsvisitation ska enligt de förslagen inte få genomföras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. Vi anser att de skäl som tidigare redovisats angående dessa regleringar även gör sig gällande vid kroppsvisitation i samband med en transport. Dessa bestämmelser bör därmed även omfatta de nu aktuella undersökningarna.

Vi kan avslutningsvis notera att barn och unga som vårdas med stöd av LVU eller avtjänar sluten ungdomsvård – enligt 17 § LVU och 15 § LSU – ska tillfrågas om han eller hon önskar att någon särskild person ur personalen genomför eller närvarar vid kroppsvisitationen samt att ett önskemål om detta så långt det är möjligt ska tillgodoses. Regleringen infördes år 2018 och motiverades med att möjligheten för barnet eller den unge att välja en person som han eller hon har förtroende för kan minska upplevelsen av det intrång i den personliga integriteten som en kroppsvisitation innebär.350

Även om kravet enligt ovan fyller en mycket viktig funktion i samband med genomförandet av kroppsvisitation på särskilda ungdomshem anser vi att det inte finns tillräckliga skäl för att upprätthålla kravet det när det gäller kroppsvisitation i samband med en transport. I dessa fall kan det nämligen antas att endast ett fåtal personer ur personalen finns närvarande i samband med transporten.

348 Se 31 § fängelseförordningen och 21 § häktesförordningen. 349 Se avsnitt 7.6.3 och 7.6.4. 350 Se prop. 2017/18:169. s. 45.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning Ds 2024:26

Det kan i många fall därför vara praktiskt ogenomförbart, eller i vart fall högst olämpligt ur effektivitetssynpunkt, att låta barnet eller den unge lämna önskemål om att någon särskild person ur personalen på det särskilda ungdomshemmet ska genomföra eller närvara vid kroppsvisitationen. Om önskemål i sådana fall i stället endast skulle kunna avse den transportpersonal som finns närvarande framstår regleringen som närmast illusorisk, eftersom den unges valmöjligheter skulle vara högst begränsade. Vi anser i stället att denna bestämmelse inte bör tillämpas när det är fråga om kroppsvisitation i samband med transport, och det får betraktas som ett godtagbart undantag från den angivna huvudregeln. Naturligtvis utgör detta inte några hinder mot att det särskilda ungdomshemmet ändå samtalar med barnet eller den unge t.ex. i samband med att transporten planeras, och vid det tillfället även beaktar de synpunkter och önskemål som lämnas angående transportens genomförande.

Avslutningsvis ska nämnas att en kroppsvisitation av barn, unga och intagna enligt LVU, LSU och LVM ska genomföras i närvaro av ett vittne om inte barnet, den unge eller den intagne avstår från den rätten.351 Syftet med detta är att stärka kontrollen av att bestämmelsen tillämpas på ett korrekt sätt och därigenom också barnets, den unges eller den intagnes rättssäkerhet.352 Detta bör även gälla vid kroppsvisitation i samband med en transport. Under sådana omständigheter kan det konstateras att det för möjlighet till denna form av undersökning normalt kommer att krävas att minst två personer ur personalen deltar under transporten.

Övriga frågor

Det är en självklar utgångspunkt att även möjligheten till kroppsvisitation i samband med en transport ska omfattas av bestämmelserna om proportionalitet i LVU, LSU och LVM. Vi anser att också det som i dag gäller angående skyldigheten att erbjuda uppföljande samtal och överklagande av beslut i samband med kroppsvisitation enligt LVU och LSU även ska gälla vid kroppsvisitation i samband med en transport.

351 17 § andra stycket LVU, 15 § LSU och 32 § andra stycket LVM. 352 Se prop. 2017/18:169, s. 44 och 47.

Ds 2024:26 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

I övrigt har vi tidigare lämnat förslag om att också beslut om kroppsvisitationer som genomförs enligt LVM ska vara möjliga att överklaga.353 Några skäl till att begränsa detta till att endast avse sådana kroppsvisitationer som genomförs på LVM-hemmen har inte kommit fram. Den föreslagna regleringen i LVM om möjligheten att överklaga beslut bör därför gälla även för sådana beslut som fattas om kroppsvisitation i samband med en transport.

Det ska avslutningsvis framhållas att SiS med stöd av 8 kap. 5 a § socialtjänstförordningen (2001:937) och 11 § förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård bör kunna meddela närmare föreskrifter angående bestämmelserna om kroppsvisitation enligt LVU och LSU, samt att detta också gäller sådana kroppsvisitationer som utförs i samband med en transport. Myndighetsföreskrifter skulle kunna reglera t.ex. genomförandet av den aktuella tvångsåtgärden. Vi bedömer också att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen bör kunna meddela sådana närmare föreskrifter om bestämmelsen om kroppsvisitation i samband med en transport enligt LVM.354

353 Se avsnitt 7.6.4. 354 I avsnitt 10.4.2 lämnar vi också ett förslag om ett sådant bemyndigande.

8. Rumsvisitation

8.1. Inledning

I vår uppdragsbeskrivning konstateras att Statens institutionsstyrelse (SiS) har möjlighet att använda rumsvisitationer om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen på ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem. För åtgärden krävs i nuläget inte någon konkret misstanke, men det ska finnas en anledning att genomföra en rumsvisitation utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. SiS möjlighet att genomföra rumsvisitationer bedöms vara viktiga verktyg för att förhindra innehav eller bruk av narkotika och farliga föremål och i vårt uppdrag ingår att analysera och ta ställning till om bestämmelserna om åtgärden i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) bör utökas.

Frågan om utökade möjligheter till rumsvisitation har ursprungligen väckts av SiS genom en hemställan till regeringen.355 SiS har i samband med detta framfört att möjligheten till rutinmässiga rumsvisitationer bör utredas, eftersom det kan behövas för att myndigheten med trovärdighet ska kunna upprätthålla ordningen och säkerheten på särskilda ungdomshem och LVM-hem.

Vi redogör i detta avsnitt inledningsvis för de rättsliga utgångspunkter som är aktuella angående frågan om rumsvisitation samt hur tvångsåtgärden används inom SiS i dag. Vi redovisar sedan resultatet av vår genomförda enkätundersökning och vår bedömning när det gäller behovet av lagstiftningsåtgärder på detta område. Det finns i detta avseende ett antal omständigheter som berör åtgärden rumsvisitation, men som även har redovisats i samband med våra överväganden och förslag angående kroppsvisitation och ytlig kroppsbe-

355 Se S2022/03070.

Rumsvisitation Ds 2024:26

siktning i avsnitt 7. Avslutningsvis i detta avsnitt återfinns våra överväganden och förslag vad avser utökade möjligheter till rumsvisitation på särskilda ungdomshem och LVM-hem.

8.2. Rättsliga utgångspunkter

I samband med vår delredovisning har vi förhållandevis ingående beskrivit vissa rättsliga utgångspunkter som även måste beaktas vid överväganden och förslag angående rumsvisitation.356 Vi har redogjort för det regelverk som avser skyddet för grundläggande fri- och rättigheter och barns rättigheter samt beskrivit lagstiftningen vad avser tvångsvård och sluten ungdomsvård. Vi har dessutom lämnat en allmän beskrivning om användningen av tvångsåtgärder inom SiS.

Det är emellertid nödvändigt med vissa ytterligare beskrivningar. En närmare redogörelse för den särskilda befogenheten att genomföra rumsvisitation följer nedan.

8.2.1. Allmänt om rumsvisitation och liknande åtgärder

Enskilda har ett grundlagsskydd mot husrannsakan och liknande intrång, som under vissa förutsättningar kan begränsas.357 Bestämmelser om husrannsakan finns i 28 kap. rättegångsbalken, men åtgärder som innefattar husrannsakan kan även regleras i annan författning och i sådana fall gäller vad som anges där.358 Det bör klargöras att de nuvarande möjligheterna till rumsvisitation på särskilda ungdomshem och LVM-hem är reglerade i 17 b § LVU, 15 § LSU och 32 b § LVM.

Begreppet husrannsakan avser varje av myndighet företagen undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe oavsett syftet med undersökningen.359

I samband med vissa förändringar i den tidigare lagstiftningen angående kriminalvård i anstalt uttalades bl.a. följande om husrannsakan och liknande intrång som riktas mot någon som är frihetsberövad.360

356 Se Ds 2024:7, avsnitt 4. 3572 kap.6, 20 och 21 §§regeringsformen. Se även Ds 2024:7, avsnitt 4.1.1. 35828 kap. 15 § rättegångsbalken. 359 Se bl.a. prop. 1973:90 s. 246. 360 Se prop. 1978/79:62 s. 28 f.

Ds 2024:26 Rumsvisitation

Själva frihetsberövandet får […] anses innebära en rättighetsinskränkning av så övergripande och vittgående slag att undersökningar av förvaringslokalen eller av egendom inom denna som de intagna inte bär på eller med sig i jämförelse […] framstår som helt underordnade åtgärder. De intagna kan i förhållande till myndigheterna självfallet inte heller tillerkännas någon egentlig besittningsrätt eller ens dispositionsrätt över förvaringslokalen.

Det ligger […] i sakens natur att undersökningar av lokaler som

nyttjas för förvaring av dem som har berövats friheten får företas utan särskilt författningsstöd i den utsträckning det behövs för ett effektivt vidmakthållande av frihetsinskränkningen. Detsamma gäller i fråga om all den egendom som finns inom förvaringslokalen så länge den kan undersökas utan att de intagnas kroppsliga integritet samtidigt träds för när. Någon skillnad […] behöver inte heller göras mellan egendom som finns i gemensamma utrymmen inom förvaringslokalen och egendom som de intagna har hos sig i bostadsrummen.

Även Justitieombudsmannen (JO) konstaterade tidigare att tvångsåtgärder i form av kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning är mer långtgående än en visitation av ett bostadsutrymme samt att samma resonemang som regeringen fört enligt ovan även bör kunna föras vad gäller tillåtligheten att visitera bostadsrum på ett särskilt ungdomshem.361 Enligt JO var rumsvisitationer att betrakta som ett löpande inslag i vården, och det fanns därmed inte heller något behov av att dokumentera sådana undersökningar i form av särskilda beslut.

Mot den bakgrunden fanns tidigare inte någon uttryckligt reglerad rätt att genomföra kontroll och undersökning av bl.a. bostadsrum, varken i fängelse- och häkteslagstiftningen eller i LVU, LSU eller LVM.

I samband med införandet av fängelselagen (2010:610) och häkteslagen (2010:611) kodifierades dock Kriminalvårdens möjligheter att kontrollera intagnas bostadsrum och personliga tillhörigheter på anstalten eller häktet, oavsett var de påträffades.362 Det konstaterades då att uppfattningen att en sådan reglering var överflödig historiskt sett inte hade varit oemotsagd. I 1993 års Fängelseutredning hade det också föreslagits att Kriminalvårdens kontroll av intagnas bostadsrum samt vad som förvaras där skulle regleras i lag,

361 Se JO 1998/99 s. 262. 362 Se prop. 2009/10:135 s. 87 f., 150 och 195.

Rumsvisitation Ds 2024:26

med hänvisning till att det rörde sig om en husrannsakan i rum eller ett slutet förvaringsställe i enlighet med vad som anges i 2 kap. 6 § regeringsformen.363

Med tanke på den integritetskränkning som kontrollen innebär ansågs det vara angeläget att Kriminalvårdens möjlighet till sådan kontroll lagreglerades.364 Vid detta tillfälle ansågs det även finnas ett behov av rutinmässig kontroll av den intagnes bostadsrum för att Kriminalvården med trovärdighet skulle kunna upprätthålla ordningen och säkerheten. Något krav på konkret misstanke om att den intagne förvarar otillåtna föremål ställdes därför inte upp. Enligt förarbetena kunde kontrollen av bostadsrum och personliga tillhörigheter i stället ske i den utsträckning det var nödvändigt för att ordningen eller säkerheten skulle kunna upprätthållas. Hur ofta det fanns behov av att utöva kontrollen fick avgöras av exempelvis anstaltens säkerhetsnivå, vilka intagna som var placerade där och vilka andra kontrollmöjligheter som användes. För att kunna hålla en anstalt fri från otillåtna föremål och annars upprätthålla ordningen och säkerheten bedömdes det vara nödvändigt att en sådan kontroll kunde göras rutinmässigt.

De nuvarande bestämmelserna om kontroll av bostadsrum i fängelselagen365 respektive häkteslagen366 är likalydande och har överförts från tidigare lagstiftning. De klargör att en intagens bostadsrum och hans eller hennes tillhörigheter får kontrolleras i den utsträckning det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Detta gäller även andra slutna förvaringsställen som den intagne disponerar.

Med slutna förvaringsställen avses i fängelse- och häkteslagstiftningen detsamma som i bestämmelsen i 28 kap. rättegångsbalken, t.ex. värde- och klädskåp eller en bil som den intagne har parkerat på anstaltsområdet.367

363 Jfr SOU 1993:76 s. 348. 364 Se prop. 2009/10:135 s. 87 f., 150 och 195. 3658 kap. 2 § fängelselagen. 3664 kap. 1 § häkteslagen. 367 Se prop. 2009/10:135 s. 87 f.

Ds 2024:26 Rumsvisitation

Nuvarande regelverk avseende rumsvisitation på särskilda ungdomshem och LVM-hem

Tidigare fanns alltså inte någon i lag angiven rätt för SiS att på särskilda ungdomshem eller LVM-hem kontrollera bostadsrummen och de personliga tillhörigheter som förvarades där. Sådana kontroller bedömdes i stället kunna genomföras utan uttryckligt lagstöd. I likhet med fängelse- och häkteslagstiftningen har denna ordning dock ansetts vara otillräcklig ur ett rättssäkerhetsperspektiv, och SiS befogenheter i detta avseende har därför särskilt reglerats.

År 2018 infördes bestämmelserna som reglerar under vilka förutsättningar bostadsrum och andra slutna förvaringsställen på särskilda ungdomshem och LVM-hem får kontrolleras.368 Med andra slutna förvaringsställen avses, även i detta sammanhang, t.ex. kläd- eller värdeskåp.

I lagstiftningsärendet framhölls att en rumsvisitation utgör ett så pass betydande ingrepp i den enskildes fri- och rättigheter att den inte bör få göras utan uttryckligt stöd i lag.369 Den typ av okulär besiktning som personalen genomför dagligen av bostadsrummen är inte att betrakta som en rumsvisitation enligt de aktuella bestämmelserna. Det är självklart att personalen som en del av de dagliga rutinerna på avdelningen kan kontrollera att bostadsrummet är i ett funktionellt skick vad gäller lösa och fasta inventarier såsom exempelvis sängkläder, toalett och fönster. En sådan form av rumsbesiktning är att betrakta som ett löpande inslag i genomförandet av vården och behöver inte dokumenteras i form av ett särskilt beslut.

När det gäller rumsvisitation får den emellertid numera endast utföras om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen vid hemmet, och i syfte att eftersöka otillåtna föremål. Med behov markeras att det måste finnas en anledning att göra en rumsvisitation.370 En bedömning av om det finns ett sådant behov ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Någon konkret misstanke om att barnet, den unge eller den intagne förvarar otillåtna föremål krävs inte. En rumsvisitation får dock endast vidtas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden, och den ska genomföras i närvaro av ett vittne. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas vid visitationen.

368 Se prop. 2017/18:169 s. 48 f., 110 och 121 f. samt Ds 2024:7, avsnitt 4.2.4. 369 Se prop. 2017/18:169 s. 48 f., 110 och 121 f. 370 Ibid.

Rumsvisitation Ds 2024:26

8.2.2. Skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna

Vi har tidigare kunnat konstatera att enskilda åtnjuter ett grundlagsskydd mot husrannsakan och liknande intrång, men att denna rättighet är möjlig att begränsa. I enlighet med vad som har redovisats i avsnitt 7.2.2 framgår även av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.371

Det finns ett antal tvångsåtgärder som kan riktas mot enskilda och som får anses innefatta ingrepp i den privata sfär som artikel 8 är avsedd att skydda, exempelvis telefonavlyssning, brevkontroll och husrannsakan. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har fastslagit att begreppet hem i artikel 8 inte ska tolkas allt för restriktivt.372 I vissa fall då det ändå inte är fråga om intrång i ett hem torde det i stället kunna betraktas som ett intrång i rätten till privatliv. Som exempel kan nämnas att en genomsökning av ett skrivbord och dokumentskåp inne på ett kontor hos en myndighet, enligt domstolen, i vart fall har varit att betrakta som ett ingrepp i en persons privatliv.373 Ett sådant intrång i en persons hem eller privatliv måste, för att vara konventionsenligt, uppfylla vissa särskilda villkor, som vi tidigare har redogjort för.374 Ingreppet ska vara (1) lagligt och (2) ägnat att tillgodose något av de i artikeln uppräknade allmänna eller enskilda intressena. Ingreppet måste dessutom vara (3) nödvändigt i ett demokratiskt samhälle för att tillgodose det angivna intresset.

8.3. Om den nuvarande användningen av rumsvisitation på särskilda ungdomshem och LVM-hem

Användningen av tvångsåtgärder, bl.a. rumsvisitation, på SiS särskilda ungdomshem och LVM-hem beskrivs närmare i myndighet-

371 Artikel 8. 372 Jfr Niemietz mot Tyskland, mål nr 13710/88, dom meddelad den 16 december 1992. 373 Se bl.a. Peev mot Bulgarien, mål nr 64209/01, dom meddelad den 27 juli 2007, samt däri angivna rättsfall. 374 Se avsnitt 7.2.2.

Ds 2024:26 Rumsvisitation

ens riktlinjer.375 I dessa riktlinjer behandlas frågor bl.a. om vem som är behörig att fatta beslut, om genomförandet av åtgärderna samt om vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda.

SiS publicerar också årliga uppgifter om användningen av tvångsåtgärder och myndighetens särskilda befogenheter. Följande kan redovisas när det gäller användningen av rumsvisitation under senare år.376

Vård med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Under år 2023 fattades 4 373 beslut om åtgärden. Det var fråga om ett högre antal beslut än för åren 2020 (3 242), 2021 (2 570) och 2022 (4 291). Merparten av dessa beslut under år 2023 (3 259) avsåg pojkar.

Sluten ungdomsvård

När det gäller uppgifter om användningen av tvångsåtgärder och särskilda befogenheter inom verksamheten med sluten ungdomsvård kan det inledningsvis konstateras att de i viss utsträckning skiljer sig mellan jämförelsetidpunkterna. Det bör i detta sammanhang dock påtalas att underlaget är väsentligt mycket mindre för denna kategori av barn och unga, eftersom antalet som avtjänar sluten ungdomsvård är mycket lägre än antalet barn och unga som är föremål för tvångsvård med stöd av LVU. Antalet barn och unga som tagits in för sluten ungdomsvård har dessutom ökat väsentligt under år 2023.377

Under år 2023 fattades 807 beslut om åtgärden. Detta är fler än antalet beslut för åren 2020 (654), 2021 (593) och 2022 (761).

375 Se SiS Riktlinjer/Juridik LVM, SiS Riktlinjer/Juridik LVU och SiS Riktlinjer/Juridik Sluten ungdomsvård. 376 Se publikationerna SiS i korthet 2020–2023. Notera att uppgifterna avser beslut om tvångsåtgärder, och att en och samma person därmed kan vara föremål för ett eller flera av besluten. Andra statistiska uppgifter, exempelvis angående antalet barn, unga och intagna som placerats inom SiS, användningen av andra tvångsåtgärder och antalet platser i särskilda ungdomshem och LVM-hem framgår av vår delpromemoria, se Ds 2024:7, avsnitten 3.3.1, 3.3.2, 3.3.3, 3.3.5 och 8.3. 377 Se Ds 2024:7, avsnitt 3.3.1.

Rumsvisitation Ds 2024:26

Vård med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall

Vad avser användningen av rumsvisitation inom LVM-vården gäller följande uppgifter.

Under år 2023 fattades 682 beslut. Detta motsvarar i stora drag antalet beslut för åren 2020 (655), 2021 (750) och 2022 (737). Besluten under år 2023 har varit fördelade relativt jämnt mellan könen. 351 beslut avsåg män, och 331 beslut avsåg kvinnor.

8.4. Sammanfattning av enkätundersökning

I avsnitt 3.3.1 finns en kortfattad redogörelse för den enkätundersökning som vi genomfört på särskilda ungdomshem och LVMhem. Vi har tidigare också redogjort för resultatet bl.a. vad gäller frågor om barns, ungas och intagnas upplevda trygghet i hemmen samt om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.378

Vid den undersökning som har genomförts på särskilda ungdoms-

hem har vi därutöver ställt frågor, i vissa fall med möjlighet till fri-

textsvar, som berör rumsvisitation. – Har personal gått igenom och kontrollerat de privata saker som du

har på ditt bostadsrum (rumsvisitation)? (nedan, fråga 1) Frågan

har kunnat besvaras med alternativen ja eller nej. – Om ja, hur ofta har sådan kontroll skett? (nedan, fråga 2) Frågan

har kunnat besvaras med alternativen vid ett tillfälle, vid flera

tillfällen (2–10 gånger), eller vid många tillfällen (fler än 10 gånger).

– Har personalen haft ett uppföljande samtal med dig efter kontrollen

av dina saker – och berättat varför den gjordes, och frågat dig vad du tyckte om den? (nedan, fråga 3) Frågan har kunnat besvaras

med alternativen ja, alltid, ja, men inte alltid eller nej, aldrig. – Kan du kort beskriva din upplevelse av sådana kontroller av dina

saker – hur har det känts? Har du några tankar kring det? (nedan,

fråga 4)

378 Se avsnitt 7.4 och Ds 2024:7, avsnitt 7.1.

Ds 2024:26 Rumsvisitation

Vi har ställt följande frågor till de som vårdas med stöd av LVM i

LVM-hem.

– Har ditt bostadsrum visiterats av personal, dvs. har kontroll av dina

personliga tillhörigheter i rummet skett (rumsvisitation)? (nedan,

fråga 1) Frågan har kunnat besvaras med alternativen ja eller nej. – Om ja, hur ofta har sådan kontroll skett? (nedan, fråga 2) Frågan

har kunnat besvaras med alternativen vid ett tillfälle, vid flera

tillfällen (2–10 gånger), eller vid många tillfällen (fler än 10 gånger).

– Beskriv kortfattat din upplevelse av rumsvisitationerna – har du

några synpunkter eller åsikter kring hur de har genomförts? (nedan,

fråga 3)

8.4.1. Resultat – uppfattning om rumsvisitation hos de som vårdas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga

Vi redovisar nedan resultatet angående frågorna 1–4. Vi avser inte att presentera någon fullständig redogörelse för de fritextsvar som lämnats. Många barn och unga har dock lämnat förhållandevis tydliga beskrivningar vad gäller deras uppfattning om rumsvisitation. Nedan framgår ett antal iakttagelser angående svaren.379

379 Det förekommer att flera av de olika redovisade synpunkterna framgår av ett och samma fritextsvar. Ett enskilt barn eller ungdom kan därmed ha lämnat flera synpunkter i samma svar.

Rumsvisitation Ds 2024:26

Fråga 1 – har barn och unga varit föremål för rumsvisitation?

Figur 8.1 Särskilda ungdomshem – LVU (122 svar)

Fråga 2 – hur ofta har rumsvisitation skett?

Figur 8.2 Särskilda ungdomshem – LVU (103 svar)

Ja 85,2%

Nej 14,8%

Vid ett tillfälle

23,3%

Vid flera tillfällen

56,3%

Vid många tillfällen

20,4%

Ds 2024:26 Rumsvisitation

Fråga 3 – har uppföljande samtal genomförts?

Figur 8.3 Särskilda ungdomshem – LVU (106 svar)

Fråga 4 – upplevelsen av visitationerna

Totalt 104 barn och unga har lämnat någon form av svar på den aktuella frågan. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts exempelvis ”ok”, ”nej” eller ”ingenting”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

Av de som lämnat svar har 43 barn eller ungdomar (ca 41 procent) uttryckt en i vart fall delvis negativ inställning till åtgärderna.

En av de vanligast förekommande synpunkterna från barnen och ungdomarna är att bostadsrummet är stökigt efter rumsvisitationen eller personalen på ungdomshemmet lämnar rummet i oordning efter åtgärden. I 14 fritextsvar (ca 13 procent) har sådana kommentarer lämnats. I några fall har barn och ungdomar även beskrivit att personliga tillhörigheter försvunnit i samband med visitationerna.

I ett antal fall har det även framförts att rumsvisitationerna upplevs som ett intrång i privatlivet, eller att det känns jobbigt eller obehagligt att någon har kontrollerat de privata tillhörigheterna. Svar med sådan innebörd har lämnats i 12 fall (ca 12 procent).

Ja, alltid

25,5%

Ja, men inte alltid

30,2%

Nej, aldrig

44,3%

Rumsvisitation Ds 2024:26

Endast ett fåtal av barnen och ungdomarna har uttryckt att de är negativt inställda till åtgärden på grund av att den inte behövs, eller att den genomförts trots att det saknats anledning. Sådana svar har lämnats i 2 fall (ca 2 procent).

Ett förhållandevis stort antal av barnen och ungdomarna har emellertid uttryckt att de är positiva, eller i vart fall inte negativt inställda, till åtgärderna, att de förstår varför undersökningarna genomförs, att rumsvisitationerna är bra eller att de inte bryr sig. Svar med sådan innebörd har lämnats i 26 fall (25 procent).

8.4.2. Resultat – uppfattning om rumsvisitation hos de som avtjänar sluten ungdomsvård

Fråga 1 – har barn och unga varit föremål för rumsvisitation?

Figur 8.4 Särskilda ungdomshem – LSU (39 svar)

Ja 97,4%

Nej 2,6%

Ds 2024:26 Rumsvisitation

Fråga 2 – hur ofta har rumsvisitation skett?

Figur 8.5 Särskilda ungdomshem – LSU (38 svar)

Fråga 3 – har uppföljande samtal genomförts?

Figur 8.6 Särskilda ungdomshem – LSU (38 svar)

Vid ett tillfälle

5,3%

Vid flera tillfällen

63,2%

Vid många tillfällen

31,6%

Ja, alltid

31,6%

Ja, men inte alltid

31,6%

Nej, aldrig

36,8%

Rumsvisitation Ds 2024:26

Fråga 4 – upplevelsen av visitationerna

Totalt 39 barn och unga har lämnat någon form av svar på den aktuella frågan. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts exempelvis ””nej”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

Av de som lämnat svar har 18 barn eller ungdomar (ca 46 procent) uttryckt en i vart fall delvis negativ inställning till åtgärderna.

En av de vanligast förekommande synpunkterna från barnen och ungdomarna är att bostadsrummet är stökigt efter rumsvisitationen eller personalen på ungdomshemmet lämnar rummet i oordning efter åtgärden. I 7 fritextsvar (ca 18 procent) har sådana kommentarer lämnats.

I ett antal fall har det även beskrivits att rumsvisitationerna upplevs som ett intrång i privatlivet, eller att det känns jobbigt eller obehagligt att någon har kontrollerat de privata tillhörigheterna. Svar med sådan innebörd har lämnats i 8 fall (ca 21 procent).

Ett fåtal av barnen och ungdomarna har uttryckt att de är negativt inställda till åtgärden på grund av att den inte behövs, eller att den genomförts trots att det saknats anledning. Sådana svar har lämnats i 4 fall (ca 10 procent).

Ett förhållandevis stort antal av barnen och ungdomarna har emellertid uttryckt att de är positiva, eller i vart fall inte negativt inställda, till åtgärderna, att de förstår varför undersökningarna genomförs, att rumsvisitationerna är bra eller att de inte bryr sig. Svar med sådan innebörd har lämnats i 14 fall (ca 36 procent).

8.4.3. Resultat – uppfattning om rumsvisitation hos de som vårdas med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall

Fråga 1 – har intagna varit föremål för rumsvisitation?

Ds 2024:26 Rumsvisitation

Figur 8.7 LVM-hem (55 svar)

Fråga 2 – hur ofta har rumsvisitation skett?

Figur 8.8 LVM-hem (31 svar)

Ja 58,2%

Nej 41,8%

Vid ett tillfälle

22,6%

Vid flera tillfällen

45,2%

Vid många tillfällen

32,3%

Rumsvisitation Ds 2024:26

Fråga 3 – upplevelsen av visitationerna

Totalt 29 intagna har lämnat någon form av svar på den aktuella frågan. Vissa svar har varit mycket kortfattade, och det har i ett antal fall endast angetts exempelvis ””nej”. Sådana svar, eller svar som i övrigt inte har varit möjliga att tolka, redovisas inte nedan.

Av de som lämnat svar har 10 intagna (ca 34 procent) uttryckt en i vart fall delvis negativ inställning till åtgärderna.

I svar från 2 intagna har beskrivits att personalen på LVM-hemmet lämnar rummet i oordning efter åtgärden. Det motsvarar ca 5 procent.

I ett antal fall har det även beskrivits att rumsvisitationerna upplevs kränkande eller förnedrande. Svar med sådan innebörd har lämnats i 5 fall (ca 17 procent).

Ett fåtal av de intagna har uttryckt att de är negativt inställda till åtgärden på grund av att den inte behövs. Sådana svar har lämnats i 2 fall (ca 5 procent).

Vissa av de intagna har emellertid uttryckt att de är positiva, eller i vart fall inte negativt inställda, till åtgärderna, att de förstår varför undersökningarna genomförs, att rumsvisitationerna är bra eller att de inte bryr sig. Svar med sådan innebörd har lämnats i 5 fall (ca 17 procent).

8.5. Behovet av lagstiftningsåtgärder

Bedömning: Det finns ett behov av utökade särskilda befogen-

heter för Statens institutionsstyrelse som syftar till att förhindra och upptäcka innehav av otillåtna föremål, exempelvis narkotika och farliga föremål.

Rumsvisitation har samma syfte som kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning, dvs. att eftersöka otillåtna föremål på de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Det olika tvångsåtgärderna är alltså avsedda att tillgodose samma övergripande behov.

I avsnitt 7.5 har vi redogjort för behovet av lagstiftningsåtgärder som syftar till att förbättra SiS möjligheter att eftersöka otillåtna föremål. På de grunder som anges där anser vi även att det finns behov av utökade möjligheter till rumsvisitation. Rumsvisitation bör

Ds 2024:26 Rumsvisitation

betraktas som en åtgärd som kompletterar bl.a. kroppsvisitation. Om möjligheterna till rumsvisitation är begränsade i förhållande till möjligheterna att genomföra kroppsvisitation finns en risk för att otillåtna föremål i stället förvaras i exempelvis bostadsrummet i syfte att förhindra upptäckt. Motsvarande gäller för det motsatta förhållandet. För en effektiv ordning för eftersökande av otillåtna föremål behövs ett regelverk som möjliggör för tillräckliga kontroller av både det som barnet, den unge eller intagne bär på sig samt det som förvaras i bostadsrummet eller i exempelvis ett värdeskåp.

Vi har tidigare konstaterat att de bestämmelser som reglerar ytlig kroppsbesiktning på särskilda ungdomshem och LVM-hem inte bör förändras. Den problematik som har identifierats och som bl.a. avser förekomsten av droger på LVM-hemmen och riskerna för innehav av farliga föremål på de särskilda ungdomshemmen måste emellertid hanteras. Vi anser att en lämplig och proportionerlig ordning för detta är att utöka möjligheterna för SiS att dels genomföra kroppsvisitation – i enlighet med de förslag som vi har lämnat – samt dels utföra rumsvisitationer för kontroll av barns, ungas och intagnas personliga tillhörigheter.

Våra närmare överväganden och förslag när det gäller sådana utökade möjligheter till rumsvisitation följer nedan.

8.6. Överväganden och förslag

8.6.1. Rumsvisitation i syfte att upprätthålla säkerheten på särskilda ungdomshem och LVM-hem

Förslag: Rumsvisitation ska, utöver vad som gäller enligt nuva-

rande lagstiftning, även få genomföras i syfte att upprätthålla säkerheten på ett särskilt ungdomshem eller ett LVM-hem.

I avsnitt 7.6.1 har vi bedömt att behovet av att upprätthålla säkerheten på särskilda ungdomshem och LVM-hem uttryckligen bör kunna ligga till grund för bedömningen av om ett barn, en ungdom eller en intagen ska tillåtas att inneha viss egendom i hemmet. Detta gäller både de barn, unga och intagna som tvångsvårdas med stöd av LVU eller LVM, och de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård.

Rumsvisitation Ds 2024:26

I det sammanhanget har vi också uttalat att det är lämpligt att de övriga kontroll- och undersökningsåtgärder som kan vidtas för att söka efter otillåtna föremål ska kunna användas om det behövs för att upprätthålla säkerheten på hemmet. Enligt de nuvarande regleringarna i LVU, LSU och LVM gäller att rumsvisitation endast får ske om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen vid hemmet. Någon uttrycklig hänvisning till säkerheten finns följaktligen inte i dessa bestämmelser. I enlighet med vad vi tidigare har anfört anser vi dock att även rumsvisitation bör få genomföras om det behövs för att upprätthålla säkerheten på ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem.

8.6.2. Möjligheterna att genomföra rumsvisitation på särskilda ungdomshem

Förslag: Bostadsrum och andra slutna förvaringsställen som dis-

poneras av barn och unga som vårdas med stöd av 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ska få undersökas vid behov och i den utsträckning det är nödvändigt för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet. Detsamma ska gälla för bostadsrum och andra slutna förvaringsställen som disponeras av de barn och unga som avtjänar sluten ungdomsvård.

Det ska införas ett krav på att de beslut som Statens institutionsstyrelse fattar om rumsvisitation alltid ska antecknas i barnets eller den unges journal.

Ds 2024:26 Rumsvisitation

Bedömning: De övriga bestämmelser som i dag aktualiseras vid

rumsvisitation enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård bör gälla för den utökade möjligheten att genomföra en sådan åtgärd, dvs. bestämmelser om proportionalitet, skyldigheten att erbjuda uppföljande samtal och överklagande av beslut.

Den utökade möjligheten till rumsvisitation bör kunna tillämpas avseende alla som vårdas på ett särskilt ungdomshem enligt förutsättningarna i 18 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Statens institutionsstyrelse bör med stöd av 8 kap. 5 a § socialtjänstförordningen och 11 § förordningen om verkställighet av sluten ungdomsvård kunna meddela närmare föreskrifter om rumsvisitation.

En utökad möjlighet att genomföra rumsvisitation

Vi kan konstatera att antalet genomförda rumsvisitationer har ökat under de senaste åren på SiS särskilda ungdomshem. Det bör dock beaktas att antalet intagningar för sluten ungdomsvård också har ökat väsentligt, särskilt under år 2023.380 Vi kan samtidigt notera att även den rapporterade förekomsten av droger på hemmen har ökat under senare tid.381 I enlighet med vad vi tidigare har beskrivit finns också ökade risker till följd av att ett stort antal barn och ungdomar på särskilda ungdomshem har kopplingar till organiserad brottslighet och kriminella nätverk.382 Det kan antas att denna utveckling i vart fall delvis kan förklara det ökade antalet genomförda undersökningsåtgärder.

Under nu angivna förhållanden anser vi att det krav som för närvarande finns om att ett behov av rumsvisitation ska kunna konstateras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet inte alltid är ändamålsenligt och lämpligt. Det kan nämligen antas att detta i vissa fall hindrar SiS från att utföra annars motiverade kontroller för att eftersöka farliga eller på annat sätt otillåtna föremål.

380 Se Ds 2024:7, avsnitt 3.3.1. 381 Se avsnitt 7.5.1 382 Se t.ex. Ds 2024:7, avsnitt 8.2.

Rumsvisitation Ds 2024:26

Det får i stället anses finnas ett behov av att kunna genomföra rumsvisitationer på andra sätt än vad som i dag är möjligt, t.ex. slumpvis eller rutinmässigt. Detta gäller framför allt för att SiS ska kunna hålla de särskilda ungdomshemmen fria från otillåtna föremål, och på sådant sätt även kunna upprätthålla ordningen och säkerheten på hemmen.

Det står klart att möjligheterna till sådan undersökning och kontroll också kan ha stor betydelse för de barn och unga som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård på särskilda ungdomshem, eftersom dessa barn och unga normalt tillhör särskilt utsatta grupper. Skyddsbehovet för dem är vanligtvis mycket påtagligt, och då det är fråga om institutionsvård utan samtycke har samhället ett stort ansvar för att tillgodose ett sådant behov av skydd. Det är följaktligen av vikt att de åtgärder som behövs för att garantera barnen och ungdomarna en trygg och säker vård eller straffverkställighet också kan vidtas av SiS. Det kan inte heller bortses från att förekomsten av otillåtna föremål på särskilda ungdomshem kan medföra betydande risker vad gäller arbetsmiljön för myndighetens personal.

Rumsvisitation innebär en inskränkning av barnets eller den unges grundläggande fri- och rättigheter, och ett intrång i hans eller hennes privatliv. Detta utgör dock inte i sig ett hinder mot att utöka möjligheterna att vidta en sådan åtgärd. I avsnitt 12.6 redogör vi närmare för våra förslags förenlighet med de grundläggande fri- och rättigheterna. I detta sammanhang kan dock konstateras att den aktuella åtgärden redan i dag är tillåten. Åtgärdens omfattning och räckvidd kan självfallet ha inverkan på bedömningen av om regelverket är proportionerligt, men vi bedömer att det främst är frågor om rumsvisitationens genomförande som bör beaktas i detta avseende. Vi återkommer till detta nedan.

Av de svar som har lämnats under vår enkätundersökning framgår att många barn och ungdomar upplever rumsvisitationer som påfrestande. Ett antal av de barn och unga som vistas på de särskilda ungdomshemmen har dock uppvisat förståelse till varför åtgärden behöver genomföras, och vissa har även uttryckt sig positiva till den. Några barn och unga har särskilt påtalat att åtgärden kan bidra till en trygg och säker miljö på hemmen. Många av de synpunkter och kommentarer av negativ karaktär som har lämnats har avsett själva genomförandet av åtgärden. Även om resultatet av undersökningen måste hanteras med viss försiktighet och självfallet inte kan anses

Ds 2024:26 Rumsvisitation

representera samtliga barn och ungdomar inom SiS är detta omständigheter som bör tas hänsyn till.383

Vid en sammantagen bedömning anser vi att det bör införas en utökad möjlighet till rumsvisitation som inte förutsätter en individuell bedömning av behovet i varje enskilt fall. I det följande framgår våra ställningstaganden angående vilka barn och unga som bör kunna omfattas av en sådan utökad möjlighet, och vilka förutsättningar som ska gälla för tvångsåtgärden.

Vilka bör omfattas av en utökad särskild befogenhet för Statens institutionsstyrelse att genomföra rumsvisitation?

Barn och unga som vårdas med stöd av 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga eller avtjänar sluten ungdomsvård

Vi har i olika avseenden tidigare redogjort för de skilda förutsättningar och behov som kan finnas för olika kategorier av barn och ungdomar på särskilda ungdomshem.384 Detta har i vissa fall resulterat i slutsatsen att några av de förslag som vi lämnat inte omfattar samtliga barn och ungdomar som tvångsvårdas eller avtjänar straff inom SiS. En grundläggande utgångspunkt vid dessa bedömningar har varit att det rör sig om ingripande tvångsåtgärder, och att sådana inte bör få vidtas om det inte finns ett påtagligt behov av det.

Vid bedömningen av vilka barn och unga som bör kunna omfattas av en utökad möjlighet till rumsvisitation förhåller det sig på ett delvis annat sätt. Det kan inte bortses från att tvångsåtgärden utgör en inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna, men den framstår likväl – i jämförelse med de flesta andra begränsningar och rättighetsinskränkningar som kan gälla under tvångsvården eller straffverkställigheten – som en mindre ingripande åtgärd. Ett sådant resonemang har även förts i samband med tidigare lagstiftningsärenden.385 Länge ansågs tvångsåtgärden utgöra ett naturligt inslag i ett frihetsberövande, och det ifrågasattes inte att undersökningar av lokaler som användes för förvaring av frihetsberövade personer kunde ske. Skälen till att åtgärden, i förhållande till tidigare lagstiftning, numera är uttryckligen reglerad i lag är att den omfattar ett område

383 Se avsnitt 3.3.1. 384 Se t.ex. avsnitten 3.1.7, 5.5.1, 5.5.2, 7.6.3 samt Ds 2024:7, avsnitten 9.1 och 9.2. 385 Se avsnitt 8.2.1.

Rumsvisitation Ds 2024:26

som skyddas av de i grundlag och på annat sätt skyddade fri- och rättigheterna. Det primära syftet med lagregleringarna kan dock inte anses ha varit att begränsa möjligheterna till att genomföra tvångsåtgärden på särskilda ungdomshem i förhållande till vad som tidigare gällde, utan snarare att se till att åtgärden är tydligt reglerad genom lag – vilket som utgångspunkt är ett krav för ett ingripande av nu aktuell karaktär – samt att den genomförs på ett proportionerligt, lämpligt och rättssäkert sätt.

Vi anser inte att det avseende någon av de kategorier av barn och unga som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård inom SiS framstår som oproportionerligt med en utökad möjlighet till rumsvisitation. Vid denna bedömning har vi särskilt viktat den aktuella åtgärdens ingripandegrad mot det behov som finns av att vidta åtgärder för att upprätthålla ordningen och säkerheten på särskilda ungdomshem. Även på öppna avdelningar och särskilda ungdomshem med normal säkerhetsnivå får det anses vara mycket angeläget att förhindra och upptäcka innehav av sådana föremål som kan motverka syftet med vården eller äventyra ordningen eller säkerheten på hemmet, exempelvis droger eller vapen. Sammantaget bedömer vi därför att samtliga de som vårdas med stöd av 3 § LVU eller som avtjänar sluten ungdomsvård på SiS särskilda ungdomshem bör kunna omfattas av den utökade tvångsåtgärden.

Barn och unga som vårdas enligt 2 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga eller i frivilliga former

Den som vårdas i frivilliga former eller med stöd av 2 § LVU på ett särskilt ungdomshem får anses ha ett minst lika berättigat intresse som den tvångsvårdas med stöd av 3 § LVU av att ordningen och säkerheten på hemmet inte äventyras genom innehav av otillåtna föremål.386 Syftet med bestämmelsen i 18 § LVU om att låta vissa särskilda befogenheter omfatta alla barn och unga som vårdas på ett särskilt ungdomshem har bl.a. varit att förbättra förutsättningarna för att hålla hemmen drogfria, och rumsvisitation är en åtgärd som är väl anpassad för detta ändamål.

Jämfört med exempelvis kroppsvisitation får rumsvisitation dessutom anses utgöra en mindre ingripande åtgärd. I motsats till våra

386 Jfr prop. 1983/84:174 s. 23 f.

Ds 2024:26 Rumsvisitation

överväganden och förslag vad gäller utökade möjligheter till kroppsvisitation på särskilda ungdomshem anser vi därför att en utökad möjlighet till rumsvisitation bör kunna omfatta även den nu aktuella kategorin av barn och unga på särskilda ungdomshem.387

I detta sammanhang bör dock noteras att det rör sig om ett mycket litet antal barn och unga som vårdas på särskilda ungdomshem med stöd av 2 § LVU eller i frivilliga former. Under år 2023 var det fråga om ca en (1) procent av det totala antalet intagningar.388Under år 2022 skedde inte något intag på sådan grund.

På vilket sätt bör möjligheten till rumsvisitation utökas?

Den fråga som vi har att ta ställning till är på vilket sätt de nuvarande bestämmelserna angående rumsvisitation på särskilda ungdomshem kan utökas för möjliggörande av t.ex. slumpvisa eller rutinmässiga undersökningsåtgärder.

Det bör i detta sammanhang inledningsvis noteras vad SiS tidigare anfört i samband med att den lagreglerade möjligheten till rumsvisitation infördes i LVU och LSU.389 Myndigheten påtalade då att generella visitationer är att föredra för många barn och unga, eftersom de upplevs som mindre kränkande genom att personalen inte pekar ut någon enskild jämfört med en visitation där det görs en individuell bedömning. Dessutom framfördes att det inte heller är ovanligt att otillåtna föremål påträffas i samband med rumsvisitationer även när det inte har funnits en tidigare misstanke.

Den utveckling som vi tidigare har beskrivit när det gäller ordningen och säkerheten på särskilda ungdomshem samt angående förekomsten av otillåtna föremål där talar alltså starkt för att det finns ett behov av en möjlighet till rumsvisitation som inte förutsätter en individuell bedömning i varje enskilt fall.390 Med särskild hänsyn till vikten av att skydda de barn och ungdomar som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård på särskilda ungdomshem anser vi att behovet inom den verksamhet som SiS bedriver på många sätt liknar vad som gäller inom Kriminalvården. I den myndigheten kan rutinmässiga kontroller av intagnas bostadsrum genomföras efter-

387 Jfr avsnitt 7.6.3. 388 Se publikationen SiS i korthet 2023. 389 Se prop. 2017/18:169, s. 49. 390 Se avsnitt 8.5.

Rumsvisitation Ds 2024:26

som det behövs för att Kriminalvården med trovärdighet ska kunna upprätthålla ordningen och säkerheten på anstalter och häkten.391

Vi anser att också på särskilda ungdomshem bör rumsvisitation kunna utföras rutinmässigt. Åtgärden bör dock inte få äga rum i något annat syfte än att eftersöka otillåtna föremål. Dessutom bör det finnas krav på att sådana visitationer endast ska få genomföras i den utsträckning det är nödvändigt för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet.392 Det är därutöver av vikt att åtgärden, när det gäller exempelvis frekvens, inte ges sådana former att barn och unga på särskilda ungdomshem upplever sig vara trakasserade eller att de utsätts för undersökningsåtgärder i oproportionerlig omfattning. Vi har tidigare kunnat konstatera att sådana åtgärder som vidtas i en överdriven omfattning också kan utgöra en kränkning av de grundläggande fri- och rättigheter som bl.a. garanteras i Europakonventionen.393

Den utökade möjligheten till rumsvisitation bör framgå direkt av lagstiftningen. Vi anser därför att det är lämpligt att det uttryckligen anges att bostadsrum och andra slutna förvaringsställen som barn och unga disponerar får undersökas vid behov och i den utsträckning det är nödvändigt för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet. En sådan lagändring är avsedd att förtydliga att någon individuell bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet inte krävs.

Någon form av anledning för att eftersöka otillåtna föremål genom rumsvisitation bör dock fortsatt krävas, även om skälen för åtgärden inte behöver vara direkt kopplade till omständigheter som kan hänföras till det enskilda barnet eller ungdomen. Det kan t.ex. handla om att det finns allmänna misstankar om, eller särskilda risker för, att otillåtna föremål förekommer på en avdelning, eller att det på avdelningen vistas barn och unga med höga risker vad gäller ordningen och säkerheten. De rutinmässiga visitationerna bör följaktligen anpassas efter de förutsättningar som gäller på det aktuella hemmet eller avdelningen, och de bör därför rimligtvis kunna skilja sig åt mellan olika typer av ungdomshem och avdelningar. Omständigheter som kan påverka hur ofta åtgärden används kan exempelvis vara hemmets säkerhetsnivå samt vilka andra undersökningsåtgärder

391 Se avsnitt 8.2.1. 392 Se även avsnitt 8.6.1. 393 Se avsnitt 7.2.2.

Ds 2024:26 Rumsvisitation

som används där. Med detta som utgångspunkt får det ankomma på SiS att närmare avgöra i vilken omfattning rumsvisitationerna ska genomföras.

Genomförandet av tvångsåtgärden

Vissa frågor angående genomförandet av rumsvisitation är – i likhet med vad som gäller för kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning – redan i dag uttryckligen reglerade i lag. Av 17 b § andra stycket LVU och 15 § LSU framgår att en rumsvisitation ska genomföras i närvaro av ett vittne och att all den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas. Dessutom gäller att barnet eller den unge ska erbjudas ett uppföljande samtal efter ett genomfört beslut om rumsvisitation.394 I både LVU och LSU är proportionalitetsprincipen uttryckligen reglerad och tillämplig även i samband med rumsvisitation.395

När det gäller behovet av ytterligare regleringar som avser genomförandet av en rumsvisitation gör vi följande bedömning.

Den utredning som lämnade förslag om införandet av en möjlighet till rumsvisitation på särskilda ungdomshem och LVM-hem föreslog att barnet, den unge eller den intagne alltid skulle erbjudas att närvara vid visitationen.396 Detta motsvarar vad som gäller i liknande situationer enligt lagstiftningen i Danmark och Norge.397 Regeringen ansåg dock att det kan vara olämpligt med sådan närvaro och att regleringen om att visitationen ska genomföras i närvaro av ett vittne tillgodoser de aktuella intressena.398 Vi anser inte att det har kommit fram några skäl för att nu göra någon annan bedömning när det gäller barnets eller den unges möjlighet att närvara vid en rumsvisitation.

Vi kan också konstatera att den allmänna hänsynsregleringen i nu gällande lagstiftning är avsedd att bl.a. säkerställa att barnet eller den unge, efter åtgärden, ska återfinna sitt rum i princip i samma skick som före visitationen.399 Genom den enkätundersökning som vi har

39420 c § LVU och 18 c § LSU. 395 Se 20 a § LVU och 18 b § LSU. 396SOU 2015:71. 397 Se 2 kap. 17 § femte stycket i den danska voksenansvarsbekendtgørelsen och 6 § andra stycket i den norska forskrift om barns rettigheter i barnevernsinstitusjon. 398 Se prop. 2017/18:169, s. 51. 399 Se ibid., s. 50.

Rumsvisitation Ds 2024:26

genomfört står det dock klart att ett förhållandevis stort antal av de tillfrågade barnen och ungdomarna anser att bostadsrummet upplevs som stökigt efter visitationen eller att de upplever att personalen på hemmet lämnar rummet i oordning efter att åtgärden genomförts. I extern granskning och tillsyn av SiS verksamhet på särskilda ungdomshem har det över tid också påträffats ett antal brister inom SiS när det gäller användningen av myndighetens särskilda befogenheter, trots att det får anses vara av yttersta vikt att användningen av tvångsåtgärder sker i noggrann följsamhet till lagstiftningen.400

I detta sammanhang finns därför skäl att särskilt uppmärksamma SiS skyldigheter i samband med genomförandet av en rumsvisitation. Den allmänna hänsynsbestämmelsen innefattar ett krav på att ett bostadsrum i möjligaste mån återställs av personalen efter att visitationens har avslutats. En sådan ordning bidrar till att rumsvisitationerna utförs på ett lämpligt sätt, och är dessutom ägnad att motverka ytterligare olägenheter för barnet eller den unge. Frågor som rör själva genomförandet av åtgärden bör också diskuteras under det uppföljande samtal som ska erbjudas efter att en rumsvisitation har utförts. I samband med detta bör eventuella önskemål och synpunkter från barnet eller den unge angående åtgärdens genomförande särskilt beaktas. Ovan angivna förhållanden är av ännu större betydelse om möjligheterna till rumsvisitation utökas i enlighet med vårt förslag.

Övriga frågor

Vi kan avslutningsvis notera att de flesta beslut om SiS särskilda befogenheter enligt LVU ska antecknas i barnets eller den unges journal. Enligt den aktuella bestämmelsen i 3 kap. 18 § socialtjänstförordningen (2001:937) gäller detta inte beslut om rumsvisitation. Vi har emellertid inte identifierat några skäl för att upprätthålla en skillnad i detta avseende mellan beslut om rumsvisitation och andra typer av tvångsåtgärder. Ett beslut om rumsvisitation kan överklagas till domstol, och det får även i övrigt anses vara av vikt att beslutet dokumenteras. Det bör därför införas ett krav på att ett sådant beslut ska antecknas i barnets eller den unges journal.

400 Se Ds 2024:7, avsnitt 15.10.

Ds 2024:26 Rumsvisitation

Vi anser inte att det finns något behov av författningsändringar i övrigt när det gäller frågan om rumsvisitation på särskilda ungdomshem. Vi kan dock notera följande när det särskilt gäller beslut om åtgärden.

Även om rumsvisitation ska få genomföras slumpvis eller rutinmässigt bör också fortsättningsvis ett individuellt beslut fattas av SiS i varje enskilt fall som åtgärden aktualiseras. Det kan hävdas att vissa oklarheter kan uppkomma om ett sådan beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Domstolen har i den situationen – i motsats till vad som gäller i dag – inte att bedöma om det finns ett behov av åtgärden utifrån de specifika omständigheterna i det enskilda fallet. Domstolens prövning kommer i stället snarare att avse frågan om rumsvisitationen behövs med hänsyn till det övergripande behovet exempelvis av att vidta åtgärder för att upprätthålla ordningen eller säkerheten på det särskilda ungdomshemmet.

Vi anser dock inte att detta föranleder en förändrad ordning vad gäller beslutsfattande och överklagande av beslut. Det bör således fortsatt vara möjligt att överklaga ett beslut om rumsvisitation, inte minst eftersom det rör sig om ett intrång i barnets eller den unges grundläggande fri- och rättigheter. En prövning i domstol kan bidra till att upprätthålla rättssäkerheten för den som är föremål för åtgärden. Domstolens prövning kommer dessutom inte vara innehållslös, utan kan ändå innefatta kontroll av om rumsvisitationen har varit nödvändig och om förutsättningarna för åtgärden i övrigt har varit uppfyllda.

Vi anser också att bestämmelserna om proportionalitet och skyldigheten att erbjuda uppföljande samtal fortsatt ska vara tillämpliga när det gäller sådana rumsvisitationer som genomförs på särskilda ungdomshem.

Frågor om såväl omfattningen av rumsvisitationerna som åtgärdens genomförande bör kunna regleras närmare genom myndighetsföreskrifter, i den utsträckning det behövs. SiS har i 8 kap. 5 a § socialtjänstförordningen och 11 § förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård bemyndigats att meddela sådana föreskrifter. Vi anser att verkställighetsföreskrifter på området kan komma att bidra till en ökad tydlighet och förutsebarhet för såväl barn och unga inom SiS som den personal inom myndigheten som ska genomföra åtgärderna.

Rumsvisitation Ds 2024:26

8.6.3. Möjligheterna att genomföra rumsvisitation på LVMhem

Förslag: Bostadsrum och andra slutna förvaringsställen som dis-

poneras av de intagna som vårdas med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall ska få undersökas vid behov och i den utsträckning det är nödvändigt för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen eller säkerheten på LVM-hemmet.

Beslut om rumsvisitation på LVM-hem ska vara möjliga att överklaga.

Det ska införas ett krav om att de beslut som Statens institutionsstyrelse fattar om rumsvisitation alltid ska antecknas i den intagnes journal.

Bedömning: Proportionalitetsbestämmelsen i 36 a § lagen om

vård av missbrukare i vissa fall bör gälla även för den utökade möjligheten till rumsvisitation på LVM-hem.

Den utökade möjligheten till rumsvisitation bör kunna gälla för alla som vårdas på ett LVM-hem enligt förutsättningarna i 33 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bör med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen kunna meddela närmare föreskrifter om rumsvisitation.

En utökad möjlighet att genomföra rumsvisitation

Vi kan inledningsvis notera att en förhållandevis stor andel av de intagna som har besvarat vår enkätundersökning har uppgett att de inte har varit föremål för någon rumsvisitation på LVM-hemmet.401Å ena sidan skulle den omständigheten kunna indikera att behovet av åtgärden inte är särskilt omfattande inom LVM-vården. Den skulle emellertid, å andra sidan, också kunna tyda på att SiS möjligheter att genomföra nödvändiga rumsvisitationer inom missbruksvården i dag är allt för begränsade. De underliggande svaren i enkätundersökningen ger dock vid handen att många av de som har besva-

401 I avsnitt 8.3 finns också statistik angående beslut om rumsvisitation som visar att antalet sådana beslut – även i förhållande till antalet intagna i hemmen – i vart fall är lägre inom missbruksvården än vad som gäller inom ungdomsvården.

Ds 2024:26 Rumsvisitation

rat undersökningen och som har uppgett att de inte har varit föremål för någon rumsvisitation befinner sig på ett och samma LVM-hem, som dessutom är inriktat på att ta emot missbrukare med vissa särskilda resursbehov. Det är därmed svårt att mot bakgrund av de svar som har lämnats dra några säkra slutsatser när det gäller behovet av lagändringar.

I avsnitt 7.6.4 har vi konstaterat att behoven vad gäller möjligheten att eftersöka otillåtna föremål till viss del skiljer sig mellan den verksamhet som SiS bedriver på LVM-hem respektive på särskilda ungdomshem. I enlighet med vad vi anfört där är det dock högst angeläget att också angripa den problematik som har uppmärksammats när det gäller verksamheten på LVM-hemmen, och som inte minst avser intagnas tillgång till alkohol, narkotika och andra berusningsmedel. Innehav och bruk av sådana medel motverkar nämligen syftet med vården, och riskerar även att skada den intagnes hälsa allvarligt. En kombination av möjligheterna till rumsvisitation och kroppsvisitation får anses utgöra effektiva åtgärder för att motverka eller begränsa sådana risker. Det är givetvis också av vikt att även förhindra och upptäcka innehav av andra otillåtna föremål på LVMhemmen, t.ex. sådana farliga föremål som kan användas för att skada andra eller för självskada. Med hänsyn till detta anser vi sammantaget att möjligheterna till rumsvisitation på LVM-hem bör utökas på sådant sätt att åtgärden inte ska förutsätta en individuell bedömning av behovet i varje enskilt fall.

Vilka bör kunna omfattas av en utökad möjlighet att genomföra rumsvisitation?

Vi har tidigare kunnat konstatera att droger förekommer inom alla delar av SiS missbruksvård och på såväl öppna som låsbara avdelningar.402 Den grupp av intagna som är föremål för vård med stöd av LVM är dessutom förhållandevis homogen, i den meningen att samtliga tvångsvårdas på grund av missbruk. I likhet med våra överväganden angående en utökad möjlighet till kroppsvisitation anser vi inte att det finns skäl för att låta en utökad möjlighet till rumsvisitation endast avse vissa av de intagna på LVM-hemmen. Under sådana om-

402 Se avsnitt 7.6.4.

Rumsvisitation Ds 2024:26

ständigheter bör åtgärden i stället kunna omfatta samtliga som vårdas inom SiS med stöd av LVM.

Syftet med bestämmelsen i 33 § LVM om att låta vissa särskilda befogenheter omfatta alla intagna som vårdas på ett LVM-hem, dvs. även de som vårdas i frivilliga former, har främst varit att förbättra förutsättningarna för att hålla hemmen drogfria.403 I likhet med vad som har anförts vid våra överväganden angående motsvarande bestämmelse i LVU får den som vårdas i frivilliga former på ett LVMhem anses ha ett minst lika berättigat intresse som den tvångsvårdas att vården och miljön på hemmet inte äventyras genom förekomsten av exempelvis alkohol eller narkotika.404 Även om den aktuella tvångsåtgärden avser inte obetydliga intrång i den enskildes grundläggande fri- och rättigheter bedömer vi att behovet av utökade möjligheter för att förhindra och upptäcka innehav av otillåtna föremål är en sådan särskild omständighet som medför att även de ifrågavarande missbrukarna – som saknar beslut om tvångsvård – ska kunna omfattas av den angivna särskilda befogenheten.405

Det bör i sammanhanget dock noteras att det rör sig om ett mycket litet antal missbrukare som vårdas på LVM-hem i frivilliga former. Under år 2023 var det fråga om sammanlagt 22 intagningar på sådan grund, dvs. ca tre procent av det totala antalet intagningar i LVM-hem.406

På vilket sätt bör möjligheterna till rumsvisitation utökas?

De nuvarande möjligheterna till rumsvisitation på LVM-hem motsvarar vad som gäller för åtgärden på särskilda ungdomshem. Det betyder att åtgärden i dag endast får utföras när det finns ett behov av den och den bedömningen ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

I likhet med vårt förslag som avser rumsvisitation på särskilda ungdomshem i avsnitt 8.6.2 anser vi att åtgärden också på LVM-hem bör kunna utföras slumpvis och rutinmässigt, men att den självfallet inte ska få äga rum i något annat syfte än att eftersöka otillåtna föremål. Åtgärden bör på motsvarande sätt också endast få genomföras

403 Se Ds 2024:7, avsnitt 4.3.3. 404 Jfr prop. 1983/84:174 s. 23 f. 405 Jfr även prop. 2017/18:169 s. 50 f. 406 Se SiS i korthet 2023.

Ds 2024:26 Rumsvisitation

vid behov och i den utsträckning det är nödvändigt för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen eller säkerheten på LVMhemmet. Våra uttalanden och överväganden i övrigt angående förutsättningarna för den aktuella åtgärden på särskilda ungdomshem gäller även för en utökad möjlighet till rumsvisitation på LVM-hem.

Genomförandet av tvångsåtgärden

I likhet med våra överväganden angående rumsvisitation på särskilda ungdomshem anser vi inte att det finns skäl för att reglera en möjlighet för intagna på LVM-hem att närvara vid en rumsvisitation som utförs i ett bostadsrum.

Vissa av de intagna på LVM-hem som har besvarat vår enkätundersökning har – på motsvarande sätt som många barn och unga på särskilda ungdomshem – påtalat att bostadsrummet ofta är stökigt efter att en rumsvisitation genomförts eller att personalen på hemmet lämnar rummet i oordning. Det finns därmed mycket som tyder på att en sådan problematik även kan förekomma inom missbruksvården. Det saknas dessutom anledning att anta annat än att den kan medföra olägenheter också för de intagna som tvångsvårdas med stöd av LVM inom SiS.

Vi anser därför – i enlighet med vad vi har uttalat i avsnitt 8.6.2 – att det finns skäl för att särskilt uppmärksamma SiS skyldigheter i samband med genomförandet av en rumsvisitation på LVM-hem. Det kan i sammanhanget konstateras att den allmänna hänsynsbestämmelsen innefattar ett krav på att ett bostadsrum i möjligaste mån återställs av personalen efter att visitationens har avslutats. En sådan ordning bidrar till att rumsvisitationerna utförs på ett lämpligt sätt, och är dessutom ägnad att motverka ytterligare olägenheter för den intagne. Ovan angivna förhållanden är av ännu större betydelse om möjligheterna till rumsvisitation utökas i enlighet med vårt förslag.

Övriga frågor – särskilt om överklagande av beslut och dokumentation

Det en självklar utgångspunkt att även den utökade möjligheten till rumsvisitation på LVM-hem ska omfattas av bestämmelsen om

Rumsvisitation Ds 2024:26

tvångsåtgärders proportionalitet i LVM. Några särskilda skäl för att införa en skyldighet för SiS att erbjuda uppföljande samtal efter genomförda tvångsåtgärder – motsvarande den som återfinns i LVU och LSU – har dock inte kommit fram.407

Vi kan därutöver konstatera att beslut om rumsvisitation på LVM-hem i dag inte är möjliga att överklaga.408 Det finns skäl till vissa särskilda ställningstaganden angående detta.

I avsnitt 7.6.4 har vi föreslagit att beslut om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning på LVM-hem – som i dag inte är överklagbara – ska vara möjliga att överklaga. I det sammanhanget har vi konstaterat att beslut som medför inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter och som fattas av myndigheter ofta är av sådan karaktär att de bör kunna prövas av domstol eller en liknande instans. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv anses det nämligen vara av betydelse att sådana beslut kan bli föremål för granskning.

Motsvarande resonemang är även aktuellt när det gäller beslut om rumsvisitation på LVM-hem. En ordning som möjliggör granskning av enskilda beslut får anses bidra till att minska risken för godtyckliga ingrepp i grundläggande fri- och rättigheter, samt till att motverka en slentrianmässig eller på annat sätt felaktig användning av tvångsåtgärder.

Några övertygande skäl för att göra skillnad mellan vad som gäller enligt LVM respektive LVU:s och LSU:s bestämmelser om möjligheten att överklaga beslut om rumsvisitation har inte heller kommit fram.409 Det bör i sammanhanget även nämnas att beslut om motsvarande undersökningsåtgärder i kriminalvårdsanstalt och i häkte också är möjliga att överklaga till allmän förvaltningsdomstol.

Sammantaget anser vi att de beslut som SiS fattar om rumsvisitation bör vara möjliga att överklaga, i motsvarande ordning som i dag gäller för vissa andra särskilda befogenheter enligt LVM.

Frågor när det gäller bl.a. omfattningen av rumsvisitationer och om åtgärdens genomförande bör också kunna regleras närmare i myndighetsföreskrifter, i den utsträckning det behövs. Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bör med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen kunna meddela sådana föreskrif-

407 Jämför även våra slutsatser angående skyldigheten att erbjuda uppföljande samtal för intagna i LVM-hem efter beslut om avskildhet av ordnings- och säkerhetsskäl, avsnitt 5.5.5, och kroppsvisitation, avsnitt 7.6.4. 408 44 § tredje stycket LVM. 409 Se 8 kap. 2 § och 14 kap. 1 §fängelselagen samt 4 kap. 1 § och 7 kap. 1 §häkteslagen.

Ds 2024:26 Rumsvisitation

ter.410 Vi anser att verkställighetsföreskrifter på området kan komma att bidra till en ökad tydlighet och förutsebarhet för såväl intagna inom SiS som den personal inom myndigheten som ska genomföra åtgärderna.

Vi kan avslutningsvis notera att de flesta beslut om SiS särskilda befogenheter enligt LVM ska antecknas i den intagnes journal. Enligt den aktuella bestämmelsen i 3 kap. 18 § socialtjänstförordningen gäller detta inte beslut om rumsvisitation. Vi har emellertid inte identifierat några skäl för att upprätthålla en skillnad i detta avseende mellan beslut om rumsvisitation och andra typer av tvångsåtgärder. Ett beslut om rumsvisitation ska kunna överklagas till domstol, och det får även i övrigt anses vara av vikt att beslutet dokumenteras. Det bör därför införas ett krav på att ett sådant beslut ska antecknas i den intagnes journal.

410 I avsnitt 10.4.2 lämnar vi ett förslag om ett sådant bemyndigande.

9. Allmän inpasseringskontroll

9.1. Inledning

I vår uppdragsbeskrivning uppmärksammas att Statens institutionsstyrelse (SiS) saknar lagstöd för att kunna besluta om allmän inpasseringskontroll. Det nuvarande regelverket innebär att SiS inte har möjlighet att genomföra systematiska kontroller för att förhindra införsel av sådant som kan vara till men för vården eller ordningen på särskilda ungdomshem och LVM-hem. Avsaknaden av lagstöd för allmän inpasseringskontroll ökar enligt uppdragsbeskrivningen risken för att narkotika och farliga föremål förs in på vårdavdelningarna, vilket försvårar SiS uppdrag att upprätthålla en drogfri och säker boende- och arbetsmiljö. Vi har därför uppdragits att analysera och ta ställning till om SiS bör ges möjlighet att besluta om allmän inpasseringskontroll för personal respektive besökare på hemmen.

Vi redogör i detta avsnitt inledningsvis för de rättsliga utgångspunkter som är aktuella angående frågan om allmän inpasseringskontroll. Vi redovisar sedan vår bedömning när det gäller behovet av lagstiftningsåtgärder. Det finns i detta avseende ett antal omständigheter som berör den aktuella åtgärden, och som även har redovisats i samband med våra överväganden och förslag angående kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och rumsvisitation i avsnitten 7 och 8. Avslutningsvis i detta avsnitt finns våra överväganden och förslag vad avser möjligheten att besluta om allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem och LVM-hem.

9.2. Rättsliga utgångspunkter

I samband med vår delredovisning har vi förhållandevis ingående beskrivit vissa rättsliga utgångspunkter som även måste beaktas vid

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

överväganden och förslag angående allmän inpasseringskontroll.411Vi har bl.a. redogjort för det regelverk som avser skyddet för grundläggande fri- och rättigheter samt beskrivit lagstiftningen om tvångsvård och sluten ungdomsvård. En redovisning av det regelverk som aktualiseras vid genomförande av kroppsvisitation finns också i avsnitt 7.2 i denna promemoria.

Det är emellertid nödvändigt med vissa ytterligare beskrivningar. En närmare redogörelse för åtgärden allmän inpasseringskontroll följer nedan.

9.2.1. Allmänt om allmän inpasseringskontroll

Allmän inpasseringskontroll infördes i Kriminalvårdens verksamhet den 1 februari 2004 för att användas på anstalter och häkten. Frågan om sådan kontroll regleras för närvarande i 8 kap. 11 § fängelselagen (2010:610) och 4 kap. 11 § häkteslagen (2010:611).

Av bestämmelserna framgår att om det är nödvändigt för att säkerheten ska kunna upprätthållas på en anstalt eller ett häkte får Kriminalvården besluta att alla personer som passerar in ska kroppsvisiteras, dvs. allmän inpasseringskontroll. Syftet med allmän inpasseringskontroll ska vara att söka efter otillåtna föremål. Skriftliga meddelanden får inte granskas. Ett beslut om allmän inpasseringskontroll får gälla i högst tre månader. Kriminalvården får i enskilda fall medge undantag från allmän inpasseringskontroll, om det finns särskilda skäl.

Allmän inpasseringskontroll får sedan den 1 oktober 2014 också beslutas inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården. Av bestämmelserna i 23 b § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och 8 b § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) framgår att om det är nödvändigt för att säkerheten ska kunna upprätthållas på en sjukvårdsinrättning, avdelning för sluten psykiatrisk tvångsvård eller avdelning för sluten rättspsykiatrisk vård för vilka en förhöjd säkerhetsklassificering gäller, får vårdgivaren besluta att alla personer som passerar in i inrättningen eller på avdelningen ska kroppsvisiteras, dvs. allmän inpasseringskontroll. Syftet med kontrollen ska vara att söka efter föremål som en intagen inte får inneha. Skriftliga meddelanden får inte granskas.

411 Se Ds 2024:7, avsnitt 4.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

Kroppsvisitation och undersökning av väskor och andra föremål ska ske genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på annat sätt.

Varken lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) innehåller några bestämmelser som ger SiS möjlighet att besluta om allmän inpasseringskontroll på de särskilda ungdomshemmen eller LVM-hemmen.

Det bör i sammanhanget förtydligas att det finns en legaldefinition av begreppet kroppsvisitation.412 Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig.413 Definitionen gäller om det inte i lag eller annan författning finns avvikande bestämmelser om kroppsvisitation.

Allmän inpasseringskontroll på kriminalvårdsanstalter och häkten

I samband med införandet av allmän inpasseringskontroll i fängelse- och häkteslagstiftningen tydliggjordes att den generella kontroll som det är fråga om endast får genomföras vid inpasseringen.414 Genom kontrollen ges Kriminalvården möjlighet att kontrollera samt-

liga personer som besöker anstalten eller häktet, dvs. även krimi-

nalvårdspersonal, uppdragstagare och andra yrkeskategorier som utför en del av sina arbetsuppgifter vid anstalten eller häktet samt andra personer som av någon anledning har tillträde till dit. De intagna omfattas emellertid inte av bestämmelsens räckvidd. För denna kategori finns i stället andra kontrollmöjligheter. Bestämmelsen innebär inte att någon kan bli tvingad att underkasta sig kroppsvisitation. En vägran att genomgå kontroll får dock till följd att personen i fråga inte får passera in på anstalten eller i häktet. Den allmänna inpasseringskontrollen får endast genomföras om det är nödvändigt för att Kriminalvården ska kunna upprätthålla säkerheten vid anstalten eller häktet. Exempel på situationer då det kan vara nödvändigt med allmän inpasseringskontroll är när problem an-

412 Se även avsnitt 7.2.1. 413 Se 28 kap. 15 § rättegångsbalken. 414 Se prop. 2003/04:3, s. 36 f.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

gående införsel av otillåtna föremål, bl.a. narkotika, vapen, mobiltelefoner eller annan utrustning för elektroniska kommunikationstjänster förekommer återkommande. Kontrollen ska inte göras mer omfattande än nödvändigt. I största möjliga utsträckning kan den inskränka sig till undersökning med hjälp av metalldetektor eller annan teknisk anordning. Kriminalvården har dock även möjlighet att vidta alla de undersökningsmetoder som innefattas i begreppet kroppsvisitation, t.ex. att genomsöka den kontrollerades kläder och föremål som han eller hon bär med sig. Vid det praktiska genomförandet av kontrollen måste särskild hänsyn visas när barn kommer på besök, men utan att kontrollen eftersätts.

Det framgår vidare av förarbetena att det är angeläget att en allmän inpasseringskontroll inte används i andra situationer än då det är motiverat ur säkerhetssynpunkt.415 Ett beslut om allmän inpasseringskontroll är därför beroende av kontinuerlig prövning av säkerhetssituationen. Om säkerhetsläget inte har förbättrats påtagligt vid en förnyad prövning på den aktuella anstalten eller häktet, torde detta tala för att beslutet om allmän inpasseringskontroll bör förlängas.

Allmän inpasseringskontroll på sjukvårdsinrättningar

När det gäller allmän inpasseringskontroll inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården kan det nämnas att vårdgivare vid sjukvårdsinrättningar eller avdelningar för vilka en förhöjd säkerhetsklassificering gäller, dvs. den högsta eller näst högsta säkerhetsklassen enligt Socialstyrelsens föreskrifter416, får besluta om sådan kontroll om det är nödvändigt för att säkerheten ska kunna upprätthållas.

Av proportionalitetsprincipen följer att beslut om kontroll ibland kan inskränkas till att gälla viss avdelning där säkerhetsläget så påfordrar.417 Kroppsvisitationen ska som huvudregel ske med tekniska hjälpmedel såsom handmetalldetektor, larmbåge eller röntgenmaskin. Om det emellertid finns särskilda skäl, t.ex. om den meka-

415 Ibid. 416 Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2006:9) om säkerhet vid sjukvårdsinrättningar som ger psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård samt vid enheter för rättspsykiatrisk undersökning. 417 Se prop. 2013/14:119, s. 51 f.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

niska kontrollen indikerar otillåten egendom eller om den mekaniska utrustningen är ur funktion, får manuell kroppsvisitation ske. Nekar besökare att genomgå kontrollen får inpassering vägras. Kontrollen ska gälla lika för alla och får därför vidtas på samtliga som passerar in; patienter, besökare och personal. När sådan allmän inpasseringskontroll bedöms motiverad på grund av ordnings- och säkerhetsskäl behöver inte någon riskbedömning göras i det enskilda fallet. Beslutar vårdgivaren om allmän inpasseringskontroll får beslutet gälla tills det att säkerhetsnivån ändras till den lägsta säkerhetsnivån.

Det har också relativt nyligen lämnats föreslag på vissa justeringar i lagstiftningen när det gäller allmän inpasseringskontroll inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården.418 Förslagen, som för närvarande bereds i Regeringskansliet, innebär bl.a. följande.

Allmän inpasseringskontroll föreslås möjliggöras på samtliga sjukvårdsinrättningar eller avdelningar för sluten rättspsykiatrisk vård genom att kravet på förhöjd säkerhetsklassificering tas bort. Dessutom lämnas förslag om att bestämmelsen kompletteras med ett krav på att den allmänna inpasseringskontrollen ska utföras av hälso- och sjukvårdspersonal eller av annan av vårdgivaren förordnad person. Vårdgivaren föreslås få förordna en väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag att genomföra kontrollen, och en bestämmelse om tystnadsplikt avseende väktare föreslås införas i fråga om sådant som väktaren, på grund av sitt uppdrag, fått veta om enskilds personliga förhållanden. En möjlighet för vårdgivaren att besluta om att hälso- och sjukvårdspersonal ska undantas från den allmänna inpasseringskontrollen föreslås också införas. Vidare lämnas förslag om att ett beslut om allmän inpasseringskontroll på en vårdinrättning eller avdelning för vård enligt LRV med säkerhetsklass 3 ska gälla för en tid om högst sex månader.

Särskilt om säkerhetskontroller

I sammanhanget bör även nämnas de kontroller som till sin karaktär påminner om allmän inpasseringskontroll och som kan genomföras i andra offentliga institutioner och sammanhang. I exempelvis lagen

418 Se betänkandet God tvångsvård – trygghet, säkerhet och rättssäkerhet i psykiatrisk tvångsvård

och rättspsykiatrisk vård (SOU 2022:40).

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

(1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol, lagen (1988:144) om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler, lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och regioner och lagen (2021:77) om säkerhetskontroll på frivårdskontor fastställs att säkerhetskontroll får genomföras vid inpassering till vissa särskilda lokaler.

En sådan kontroll ska inriktas på att upptäcka vapen och andra föremål som är ägnade att komma till användning vid vissa brott. För detta ändamål får kroppsvisitation utföras. Väskor och andra föremål som påträffas i de lokaler som kontrollen omfattar får undersökas. Den som vägrar att genomgå en säkerhetskontroll ska normalt inte ges tillträde till de lokaler som kontrollen omfattar. Till skillnad från vad som gäller för allmän inpasseringskontroll undantas ett antal kategorier av personer från att omfattas av säkerhetskontrollen, exempelvis anställda, vissa ledamöter, åklagare, advokater, polismän eller ordningsvakter som i tjänst eller uppdrag alla infinner sig i lokalen.

År 2018 infördes bestämmelser om säkerhetskontroll också i SiS verksamhet, även om dessa till sin karaktär skiljer sig från den möjlighet till säkerhetskontroll som har redovisats ovan. Det är numera möjligt för SiS att genomföra säkerhetskontroll med metalldetektor eller annan liknande anordning på de särskilda ungdomshem och LVM-hem som myndigheten bestämmer, om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen vid hemmet.419 Den åtgärden motsvarar alltså inte sådan kontroll som kan genomföras i samband med inpassering till vissa typer av lokaler.

9.3. Behovet av lagstiftningsåtgärder

Bedömning: Det finns ett behov av utökade särskilda befogen-

heter för Statens institutionsstyrelse i syfte att förhindra att otillåtna föremål förs in på särskilda ungdomshem.

Allmän inpasseringskontroll – i praktiken kroppsvisitation av samtliga som passerar in i en viss lokal – har samma syfte som tvångsåtgärderna kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och rumsvisitat-

419 Se 17 c § LVU, 15 § LSU och 32 c § LVM samt prop. 2017/18:169 s. 51 f. och Ds 2024:7, avsnitt 4.2.4.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

ion, dvs. att eftersöka otillåtna föremål. Skillnaden är att allmän inpasseringskontroll används för att förhindra att sådana föremål över huvud taget förs in i en lokal. De andra nämnda åtgärderna genomförs i stället för att upptäcka föremål som redan förekommer på de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Som utgångspunkt är det dock fråga om att de olika tvångsåtgärderna enligt ovan är avsedda att tillgodose samma behov.

Allmän inpasseringskontroll kan, som vi tidigare beskrivit, genomföras på flera olika sätt. Det är emellertid rimligt att utgå från att den – om möjlighet till sådan kontroll ska införas inom SiS – i första hand utförs med tekniska hjälpmedel såsom handmetalldetektor, larmbåge eller röntgenmaskin, dvs. på motsvarande sätt som normalt gäller inom Kriminalvården och psykiatrin. Den allmänna inpasseringskontrollen tar under sådana förhållanden framför allt sikte på att förhindra införsel av föremål som kan upptäckas av tekniska anordningar, t.ex. farliga föremål i form av vapen, knivar eller andra vassa föremål och tillhyggen.

Vi har tidigare konstaterat att det regelverk som avser ytlig kroppsbesiktning inom SiS inte bör förändras, men att den problematik som har identifierats och som bl.a. avser riskerna när det gäller innehav av farliga eller på annat sätt otillåtna föremål måste hanteras.420 Det finns således ett behov av lagstiftningsåtgärder som syftar till att förbättra SiS möjligheter att eftersöka sådana föremål, och detta kan ske genom en möjlighet till allmän inpasseringskontroll. Det är alltså fråga om en åtgärd som förhindrar att otillåtna föremål förs in på hemmen, och kontrollen bör betraktas som en åtgärd som på ett ändamålsenligt sätt kompletterar de utökade möjligheterna att genomföra kroppsvisitation och rumsvisitation.

Vi anser att det framför allt för den verksamhet som SiS bedriver på särskilda ungdomshem framträder ett behov av allmän inpasseringskontroll. Ett sådant behov är inte lika påtagligt när det gäller verksamheten på LVM-hem. En närmare redogörelse för detta framgår av avsnitten 9.4.1 och 9.4.2. Nedan följer således våra närmare överväganden och förslag när det gäller behovet av allmän inpasseringskontroll inom SiS samt utformningen av en lagstiftning som avser en sådan åtgärd.

420 Se avsnitt 7.5.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

9.4. Överväganden och förslag

9.4.1. Allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem

Förslag: För att söka efter föremål som inte får innehas enligt

16 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ska Statens institutionsstyrelse, om det är nödvändigt för att säkerheten ska kunna upprätthållas på ett särskilt ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå, eller en avdelning på ett sådant hem, få besluta att alla personer som passerar in på hemmet, eller avdelningen, ska kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll). Allmän inpasseringskontroll ska inte få avse de som är intagna eller de personer som ska tas in på hemmet.

Kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll ska ske genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på annat sätt. Skriftliga meddelanden som påträffas i samband med kontrollen ska inte få läsas.

Genomförandet av en kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll ska inte få vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. Den som kontrolleras ska även visas all den hänsyn som omständigheterna medger.

En kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll ska genomföras i ett avskilt utrymme, om möjligt i vittnes närvaro och får enbart utföras och bevittnas av en person som är av samma kön som den som visiteras om den

1. ska utföras på annat sätt än med en metalldetektor eller annan liknande anordning,

2. är av mera väsentlig omfattning, och

3. avser annat än föremål som den visiterade har med sig. Ett beslut om allmän inpasseringskontroll ska få gälla i högst sex månader.

Beslut om allmän inpasseringskontroll ska få fattas både för särskilda ungdomshem där barn och unga tvångsvårdas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och särskilda ungdomshem där barn och unga avtjänar sluten ungdomsvård.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

Bedömning: Proportionalitetsbestämmelserna i 20 a § lagen med

särskilda bestämmelser om vård av unga och 18 b § lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård bör vara tillämpliga även när det gäller allmän inpasseringskontroll.

Statens institutionsstyrelse bör med stöd av 8 kap. 5 a § socialtjänstförordningen och 11 § förordningen om verkställighet av sluten ungdomsvård kunna meddela närmare föreskrifter om användningen av allmän inpasseringskontroll.

Införande av en möjlighet till allmän inpasseringskontroll

Det finns redan i dag möjligheter för SiS att eftersöka otillåtna föremål på särskilda ungdomshem. Vi har tidigare i denna promemoria beskrivit åtgärderna kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning, rumsvisitation och säkerhetskontroll.421 Samtliga av dessa åtgärder syftar till att upptäcka föremål som redan förts in på ungdomshemmet.

Sedan den 15 maj 2024 gäller dessutom att ett besök till den som vårdas med stöd av 3 § LVU eller avtjänar sluten ungdomsvård får villkoras av att besökaren genomgår kroppsvisitation, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl.422 SiS har följaktligen fått utökade möjligheter att förhindra att otillåtna föremål förs in på de särskilda ungdomshemmen.

Av förarbetena till de nyligen införda bestämmelserna framgår att det finns risker med besök i och med att de kan leda till bl.a. kriminella aktiviteter och rymningar eller fritagningar samt att det därför finns ett behov av att kunna kontrollera besökare för att förhindra detta.423 Utifrån det starka intresse som finns av att hålla de särskilda ungdomshemmen drogfria, trygga och säkra har möjligheten till kroppsvisitation kommit att omfatta samtliga särskilda ungdomshem oavsett säkerhetsnivå.

Vi kan konstatera att möjligheterna att förhindra införsel av otillåtna föremål på de särskilda ungdomshemmen har förbättrats, men att risker för att sådana föremål ändå förs in kvarstår. Trots de kontrollmöjligheter som SiS har tillgång till förekommer det att fö-

421 Se särskilt avsnitten 7 och 8. 422 Se 15 p § LVU och 16 h § LSU. 423 Se prop. 2023/24:81, s. 70.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

remål som är otillåtna i relativt stor omfattning påträffas på de särskilda ungdomshemmen.424

Det är en självklar utgångspunkt att barn och unga på särskilda ungdomshem i möjligaste mån ska förhindras att begå brott under placeringen inom SiS, och att innehav av sådana föremål som kan användas för brottslighet ska motverkas. I enlighet med vad som tidigare har nämnts bör det även i detta sammanhang framhållas att SiS uppdrag nyligen har förtydligats och att myndigheten uttryckligen svarar för att de barn och unga som vårdas får en god, ändamålsenlig och rättssäker vård som ger bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende.425 SiS verksamhet ska dessutom vara utformad så att den tillgodoser behovet av trygghet och säkerhet för placerade barn, unga och vuxna.

Det står klart att möjligheterna att förhindra att otillåtna föremål över huvud taget förs in i hemmen kan ha stor betydelse för de barn och unga som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård där, särskilt eftersom dessa barn och unga normalt tillhör utsatta grupper. Skyddsbehovet för dem är vanligtvis också mycket påtagligt, och då det är fråga om institutionsvård utan samtycke har samhället ett stort ansvar för att tillgodose ett behov av skydd. Det är följaktligen av vikt att de åtgärder som behövs för att garantera barnen och ungdomarna en trygg och säker vård eller straffverkställighet också kan vidtas av SiS. Det kan vidare inte heller bortses från att förekomsten av otillåtna föremål inom SiS kan medföra betydande risker vad gäller arbetsmiljön för myndighetens personal.

Vi har inte tillgång till några uppgifter som beskriver på vilket sätt otillåtna föremål normalt förs in på de särskilda ungdomshemmen. Det kan därmed inte med säkerhet fastställas hur barnen och ungdomarna förses med detta. Med hänsyn till att barn och unga på särskilda ungdomshem normalt genomgår kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning i samband med ankomsten till hemmet är det dock sannolikt att föremålen ofta förs in av andra personer. Vi kan också konstatera att det finns ett antal kategorier av personer som har tillträde till särskilda ungdomshem. Barnen och ungdomarna som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård där tar ofta emot besökare. Till detta kommer den stora gruppen av SiS personal, men

424 Se t.ex. avsnitt 7.5. 425 Se avsnitt 3.2.1.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

det kan även förekomma att deltagare i olika frivilligorganisationer, hantverkare, sjukvårdspersonal, olika myndighetspersoner och en rad andra personer, t.ex. advokater, som utför en del av sina arbetsuppgifter där, vistas i lokalerna.

I detta sammanhang bör också uppmärksammas på vad som har kommit fram i samband med extern granskning av SiS. I exempelvis Justitieombudsmannens (JO) protokoll efter genomförd inspektion av ett särskilt ungdomshem i säkerhetsnivå 1 har det konstaterats att många anställda på det hemmet har varit rädda att utsättas för repressalier av ungdomarna. En allmän uppfattning var dessutom att det förekom att personal utnyttjades av ungdomarna och att mobiltelefoner och narkotika på sådant sätt togs in i hemmet.426

Varken LVU eller LSU innehåller några särskilda bestämmelser om kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av andra besökare än sådana som tas emot av de som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård. Inte heller regleras där frågan om kontroll av anställda på ungdomshemmen eller övriga som har tillträde till dessa lokaler.

SiS får anses ha en allmän skyldighet att se till att ordningen och säkerheten upprätthålls på de särskilda ungdomshemmen. Den nuvarande lagstiftningen ger dock endast möjlighet att kontrollera de barn och unga som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård där, samt besökare till dessa.

Bestämmelserna om kontroll ger inte heller utrymme för att utsätta besökarna för rutinmässiga undersökningar. Av förarbetena till dem framgår att det är viktigt att det i varje enskilt fall, utifrån den kännedom som SiS har om barnet eller den unge och besökaren i fråga, görs en noggrann behovs- och proportionalitetsbedömning av om villkoret om kroppsvisitation är befogat utifrån säkerhetsskäl.427 Det har uttryckligen angetts att avsikten med regleringarna inte har varit att kroppsvisitationen ska utvecklas till en sådan rutinåtgärd att det liknar en allmän inpasseringskontroll. Även om SiS har möjlighet att i förväg kontrollera en besökares personliga förhållanden och utifrån detta göra en bedömning av riskerna kan det också antas att uppgifterna i ärendena inte alltid är uttömmande. Det kan medföra att underlaget i vissa fall inte är tillräckligt för att en tillförlitlig bedömning ska kunna göras när det gäller risken för att

426 Se protokoll i JO:s ärende dnr O 25-2023 samt Ds 2024:7, avsnitt 5.3.1. 427 Se prop. 2023/24:81, s. 71.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

besökaren kommer att försöka föra med sig något otillåtet föremål till barnet eller den unge.

Vi anser sammantaget att problematiken med införsel av otillåtna föremål på särskilda ungdomshem bör hanteras, samt att de åtgärder som bör vara aktuella för att förbättra kontrollen i denna del i första hand är ökade möjligheter till kroppsvisitation av de personer som har tillträde till ungdomshemmet. Det resonemang som fördes i samband med att åtgärden allmän inpasseringskontroll infördes inom Kriminalvården är relevant även vid våra överväganden. Det anfördes då bl.a. följande.428

En allmän utgångspunkt är att en reglering som syftar till att lösa ett problem, har större förutsättningar att uppnå goda resultat ju vidare del av de tänkbara orsakerna bakom problemet som regleringen täcker. Å andra sidan ska en reglering förstås inte göras mer långtgående än vad som är nödvändigt. I detta fall går det inte att utesluta möjligheten att otillåtna föremål förs in, eller kan komma att föras in, av olika kategorier personer som har tillträde till kriminalvårdsanläggningarna. En reglering som inte tar fasta på detta, utan som bara siktar in sig på några av dessa grupper, har därmed sämre förutsättningar att bli effektiv. Mot denna bakgrund finns det anledning att eftersträva en reglering som syftar till att kunna tillämpas mot alla kategorier av personer som har tillträde till anstalter och häkten. En förutsättning är givetvis att en sådan lösning är möjlig och att tillräckligt starka skäl understryker behovet av en allmän kontroll, samtidigt som det inte finns avgörande skäl som talar däremot.

En ordning som medför kontroll genom kroppsvisitation av samtliga, och inte enbart vissa, som passerar in på ett särskilt ungdomshem kan även ge andra positiva effekter. Genom att alla kontrolleras vid inpassering innebär kontrollen inte något utpekande eller misstänkliggörande av en enskild person. En kontroll som omfattar alla blir enklare att tillämpa och mer resurseffektiv eftersom den inte förutsätter en bedömning i det enskilda fallet. Den har dessutom större förutsättningar att accepteras bland dem som ska kontrolleras då den inte anger någon särskild person eller grupp som särskilt benägen att föra in otillåtna föremål.429

Allmän inpasseringskontroll kan antas medföra vissa konsekvenser för de som är anställda inom SiS, och det är inte enbart fråga

428 Se prop. 2003/04:3, s. 25. 429 Se även prop. 2013/14:119, s. 42, angående införandet av allmän inpasseringskontroll inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

om olägenheter för personalen. I många fall kan det antas vara positivt för personal att genomgå inpasseringskontroll, eftersom det normalt då inte bör kunna sättas i fråga om otillåtna föremål som påträffas på det särskilda ungdomshemmet har förts in av någon som är anställd där och som har kontrollerats. Det får dessutom anses minska riskerna för att personal utsätts för påtryckningar att föra med sig otillåtna föremål in på ungdomshemmet. Vi har ovan beskrivit att detta är en problematik som förekommer på de särskilda ungdomshemmen. Kontroll av samtliga som passerar in på ett särskilt ungdomshem får därutöver anses bidra till en trygg och säker arbetsmiljö för personalen.

Vid övervägandena om allmän inpasseringskontroll bör införas inom SiS bör dessutom även hänsyn tas till att integritetsintrånget kan begränsas genom att kroppsvisitationen inte sker på ett mer ingripande sätt än vad ändamålet kräver. Vi återkommer nedan till frågor om genomförandet av åtgärden.

Sammanfattningsvis anser vi att det finns goda skäl för att införa en möjlighet till allmän inpasseringskontroll på SiS särskilda ungdomshem. Åtgärden kommer med stor sannolikhet att bidra till ökad trygghet och säkerhet genom att den förhindrar införsel av otillåtna föremål på hemmen. Den preventiva effekten kommer inte enbart från att otillåtna föremål påträffas under kontrollen, utan även genom att inpasseringskontrollen som sådan får förutsättas avskräcka personer från att försöka föra in sådana föremål på ungdomshemmet.

Allmän inpasseringskontroll bör dock endast aktualiseras om det finns vissa säkerhetsrisker, vilket får anses vara en förutsättning för att åtgärden ska vara proportionerlig. En avgörande fråga är därför på vilka särskilda ungdomshem som inpasseringskontrollen ska få ske. Ett närmare resonemang angående detta framgår av det följande.

På vilka särskilda ungdomshem bör allmän inpasseringskontroll kunna användas?

Oavsett i vilken form och på vilket sätt en kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll genomförs utgör den ett icke obetydligt intrång i den personliga integriteten, och i de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Den omständigheten måste ställas mot det behov av åtgärder som finns.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

Vid våra tidigare överväganden angående andra tvångsåtgärder har vi använt oss av en indelning av de olika barn och unga som vistas på SiS särskilda ungdomshem.430 Denna kategorisering kan dock inte tillämpas på samma sätt när det är fråga om allmän inpasseringskontroll, eftersom åtgärden inte är avsedd att omfatta de barn och unga som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård där, utan andra personer.

Kategoriseringen kan emellertid indirekt fungera som ett stöd vid våra överväganden, särskilt eftersom den bl.a. utgår från de olika säkerhetsnivåer som gäller för SiS särskilda ungdomshem. Vi kan notera att allmän inpasseringskontroll inom psykiatrin kan beslutas på en sjukvårdsinrättning eller avdelning för sluten psykiatrisk tvångsvård eller sluten rättspsykiatrisk vård för vilken en förhöjd säkerhetsklassificering gäller.431 Säkerhetsnivån är i dessa fall således avgörande för om åtgärden ska kunna användas.

Det är en naturlig utgångspunkt att det även inom SiS bör vara det särskilda ungdomshemmets säkerhetsnivå som avgör om allmän inpasseringskontroll ska kunna komma i fråga. Bestämmelserna i 12 § tredje stycket LVU och 2 § andra stycket LSU innebär att ett barn eller ungdom som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård inte får anvisas plats eller placeras på ett särskilt ungdomshem som innebär mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt för genomförandet av vården eller för att ordningen eller säkerheten på hemmet ska kunna upprätthållas.

Syftet med den aktuella kontrollen bör vara att eftersöka otillåtna föremål, särskilt sådana föremål som kan äventyra säkerheten på det särskilda ungdomshemmet.432 Med hänsyn även till att möjligheterna för SiS att eftersöka sådana föremål på hemmet får anses vara förhållandevis omfattande anser vi att behovet av allmän inpasseringskontroll som en kompletterande undersökningsåtgärd bör vara förbehållen de ungdomshem där det finns särskilda risker angående säkerheten.

Vi kan notera att särskilda ungdomshem i säkerhetsnivå 1 är utformade för att hantera barn och unga med de högsta riskerna avseende avvikningar, hot och våld.433 På dessa särskilda ungdomshem

430 Se bl.a. avsnitt 3.1.7. 431 Se avsnitt 9.2.1. 432 Se även nedan under rubriken Kontrollen ska vara nödvändig för att säkerheten ska kunna

upprätthållas.

433 Se t.ex. prop. 2023/24:81, s. 28, och Ds 2024:7, avsnitt 3.3.4.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

ska byggnadernas väggar, fönster och ytterdörrar utgöra skalskyddet. Perimeterskyddet ska bestå av ett yttre avvisningsstängsel kompletterat med ett eller två säkerhetsstängsel och detektering av obehöriga. Inpassering ska ske via en sluss samt via en inpasseringsbyggnad med en centralvakt som är bemannad dygnet runt och där visitation kan genomföras utifrån SiS regelverk. Leveranser ska ske till och från inpasseringsbyggnaden för att minimera riskerna för olovlig in- och utförsel. Besök ska genomföras i inpasseringsbyggnaden och inte på avdelningarna. Avdelningarna ska vara omgärdade med säkerhetsstängsel för inre sektionering. Boendeavdelningar med krav på hög säkerhet ska placeras innanför säkerhetsstängsel medan avdelningar för vård i öppnare former ska placeras mellan avvisningsstängslet och säkerhetsstängslet. Boendeavdelningarna ska vara sektionerade med inre säkerhetsstängsel.

Särskilda ungdomshem i säkerhetsnivå 2 är utformade för att hantera barn och unga med medelhög till hög risk för avvikning, hot och våld.434 Också på dessa särskilda ungdomshem ska byggnadernas väggar, fönster och ytterdörrar utgöra skalskyddet. Perimeterskyddet ska bestå av ett yttre avvisningsstängsel kompletterat med ett säkerhetsstängsel, detektering av obehöriga samt en sluss för fordon och personal. Inom området kan avdelningar med högre krav på säkerhet vara omgärdade med säkerhetsstängsel för inre sektionering. Det innebär att boendeavdelningar med krav på hög säkerhet ska placeras innanför säkerhetsstängslet medan avdelningar för vård i öppnare former ska placeras mellan avvisningsstängslet och säkerhetsstängslet. Säkerhetsstängsel ska försedda med överklättringsskydd och inpassering för fordon och personal ska ske via fjärrstyrda grindar.

En rimlig utgångspunkt är att allmän inpasseringskontroll bör kunna användas på sådana särskilda ungdomshem där barn och unga med höga risker för avvikning, hot och våld är placerade. Det rör sig alltså om ungdomshem i säkerhetsnivå 1 och 2, dvs. hem med förhöjd säkerhetsnivå. Vi har tidigare under vårt utredningsarbete kunnat konstatera att problematiken vad gäller ordningen och säkerheten kan vara påtaglig på dessa ungdomshem.435 Med hänsyn till vilka barn och unga som normalt placeras på ungdomshem med

434 Ibid. 435 Se bl.a. Ds 2024:7, avsnitt 8.3.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

förhöjd säkerhetsnivå anser vi också att det på sådana hem är av särskild betydelse att förhindra införsel av farliga föremål. Det är ofta fråga om barn och unga som har kopplingar till kriminella nätverk och organiserad brottslighet.436

Det bör tydligt framhållas att en möjlighet till allmän inpasseringskontroll på ett särskilt ungdomshem inte medför en skyldighet för SiS att besluta om sådan kontroll. Vi återkommer nedan till förutsättningarna för ett beslut om allmän inpasseringskontroll, men det kan redan i detta sammanhang påpekas att också andra förhållanden kan påverka möjligheterna att använda åtgärden. Ett sådant förhållande kan vara de lokalmässiga förutsättningarna på det särskilda ungdomshemmet. Vi har under vårt utredningsarbete besökt ett antal ungdomshem, och vi kan konstatera att lokalernas utformning varierar mellan hemmen.437 Det kan därmed antas att behovet av att anpassa lokalerna för genomförandet av allmän inpasseringskontroll också varierar. Detta är emellertid frågor som SiS lämpligen bör hantera i samband med att lagstiftningen implementeras i myndigheten.

Sammanfattningsvis anser vi att det bör möjliggöras för allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå, dvs. motsvarande nuvarande säkerhetsnivå 1 och 2. Vi anser således att det inte finns tillräckligt starka skäl för att införa en sådan möjlighet också i de ungdomshem som omfattas av normal säkerhet, dvs. nuvarande säkerhetsnivå 3.

Vilka förutsättningar ska gälla för den allmänna inpasseringskontrollen?

Kontrollen ska vara nödvändig för att säkerheten ska kunna upprätthållas

Det är lämpligt att en lagreglering angående allmän inpasseringskontroll inom SiS, som ovan nämnts, inte medför en skyldighet för myndigheten att använda åtgärden utan i stället en möjlighet att besluta om sådan kontroll i de fall det bedöms finnas ett behov av den, i likhet med vad som gäller inom Kriminalvården och psykiatrin. Det är framför allt risker som kan kopplas till säkerheten på de

436 Jfr ibid., avsnitt 8.2. 437 Se ibid., avsnitt 7.2.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

särskilda ungdomshemmen som åtgärden är avsedd att hantera.438 Vi anser därför att beslut om allmän inpasseringskontroll bör kunna fattas endast om kontrollen är nödvändig för att säkerheten på det särskilda ungdomshemmet ska kunna upprätthållas. Detta motsvarar den ordning som gäller för Kriminalvårdens anstalter och häkten samt på sjukvårdsinrättningar för sluten psykiatrisk tvångsvård och sluten rättspsykiatrisk vård.

Det kan följaktligen vara aktuellt med allmän inpasseringskontroll exempelvis om problem med införsel av otillåtna föremål, t.ex. vapen eller farliga föremål i övrigt som kan användas för att orsaka skada för person, har förekommit. Också om det på det särskilda ungdomshemmet finns barn och unga med särskilt höga säkerhetsrisker, eller om det finns indikationer på att införsel av otillåtna föremål som kan äventyra säkerheten är förestående bör allmän inpasseringskontroll kunna tillgripas.

Syftet är emellertid inte att kontrollen ska utgöra ett närmast självklart och stående inslag på vissa särskilda ungdomshem. En noggrann bedömning av om åtgärden är nödvändig måste alltid göras, och det bör också alltid ske en kontinuerlig prövning av behovet. En sådan prövning bör innefatta de aktuella säkerhetsmässiga förhållandena för det särskilda ungdomshemmet och de omständigheter i övrigt som kan ha betydelse för behovet av allmän inpasseringskontroll. Vi återkommer till detta närmare nedan.439

Ett beslut om allmän inpasseringskontroll ska vara proportionerligt och kan avse enskilda avdelningar

Det framstår som självklart att bestämmelserna om proportionalitet i LVU och LSU ska vara tillämpliga även i fråga om allmän inpasseringskontroll.440 Åtgärden bör därmed inte komma i fråga om den inte står i rimlig proportion till syftet med den. Om mindre ingripande åtgärder är tillräckliga, ska de användas i stället.

Proportionalitetsprincipen kan även få betydelse för räckvidden av ett beslut om allmän inpasseringskontroll. Om det är tillräckligt bör ett sådant beslut således kunna begränsas till att omfatta enbart en viss avdelning eller vissa avdelningar på ett särskilt ungdomshem.

438 Se bl.a. avsnitt 9.3. 439 Se nedan under rubriken Beslutet om allmän inpasseringskontroll ska vara tidsbegränsat. 440 Se 20 a § LVU och 18 b § LSU.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

Vi anser att det även finns skäl för att låta detta förhållande framgå direkt av lagtexten. En sådan reglering kan nämligen antas bidra till att ett beslut om allmän inpasseringskontroll inte innebär ett större ingripande än vad som i det enskilda fallet är nödvändigt.

Kontrollen ska endast få utföras för eftersökande av otillåtna föremål

Som ovan nämnts syftar den allmänna inpasseringskontrollen till att säkerheten på det särskilda ungdomshemmet ska kunna upprätthållas. I första hand bör kontrollen följaktligen inriktas på att eftersöka sådana farliga föremål som kan äventyra säkerheten. Det är alltså fråga om sådana föremål som också omfattas av vårt förslag till utökade möjligheter till kroppsvisitation på särskilda ungdomshem.441 Vad som utgör ett farligt föremål måste normalt avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, men det kan typiskt sett vara fråga om t.ex. vapen, knivar, tillhyggen eller andra föremål som är ägnade att användas som vapen eller som kan orsaka fysisk skada för en person.

Några skäl för att begränsa kontrollen till att endast avse sådana farliga föremål har dock inte kommit fram. Det kan nämligen antas att också andra typer av föremål, t.ex. narkotika, mobiltelefoner eller annan utrustning för elektroniska kommunikationstjänster kan komma att äventyra säkerheten på det särskilda ungdomshemmet om de förs in där. Möjligheterna att påträffa exempelvis narkotika i en allmän inpasseringskontroll som genomförs med hjälp av en metalldetektor eller annan teknisk anordning kan vara begränsade, men detta bör inte utgöra något hinder mot att också sådana föremål ska kunna eftersökas.442

Utgångspunkten bör därför vara att allmän inpasseringskontroll ska få användas för att eftersöka sådana föremål som barn och unga inte tillåts att inneha på hemmet enligt 16 § LVU och 15 § LSU. Det rör sig således om bl.a. narkotika, alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel samt injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika. Det är vidare fråga också om andra föremål

441 Se avsnitt 7.6.3. 442 Ett närmare resonemang angående eftersökande av t.ex. narkotika återfinns nedan under rubriken Kontrollen ska som utgångspunkt ske genom kroppsvisitation med hjälp av

metalldetektor eller annan teknisk anordning.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

som kan vara till men för vården eller ordningen vid hemmet. I avsnitt 7.6.1 har vi även föreslagit att sådana föremål som kan äventyra säkerheten på det särskilda ungdomshemmet uttryckligen ska vara förbjudna.

I likhet med vad som gäller inom såväl Kriminalvården som psykiatrin anser vi att försändelser som påträffas i samband med den allmänna inpasseringskontrollen ska få öppnas i syfte att granska om dessa innehåller något otillåtet föremål. Det finns dock anledning att i enlighet med vad som gäller i fängelselagen, häkteslagen, LPT och LRV införa en särskild reglering som tydliggör att skriftliga meddelanden inte ska få läsas av den personal som genomför undersökningen.

Kontrollen ska avse samtliga som passerar in på ungdomshemmet förutom de som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård

Vi anser att den allmänna inpasseringskontrollen ska gälla samtliga som passerar in på det särskilda ungdomshemmet eller på en särskild avdelning, även SiS personal. Kontrollen bör dock inte avse de som tvångsvårdas eller avtjänar sluten ungdomsvård på ungdomshemmet. För dessa gäller i stället andra kontrollmöjligheter i form av kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i samband med ankomst till hemmet, och därefter även säkerhetskontroll. Möjligheterna till dessa åtgärder får anses vara fullt tillräckliga. Detta motsvarar alltså vad som gäller för allmän inpasseringskontroll inom Kriminalvården.

Däremot omfattas t.ex. besökare till de barn och unga som är intagna i hemmet. Eftersom allmän inpasseringskontroll som utgångspunkt utgör en mindre grundlig undersökningsform än andra typer av kroppsvisitationer kan det antas att SiS i varje enskilt fall – när det gäller besökare till barn och unga – behöver bedöma om den kontrollen är tillräcklig, eller om det ska beslutas om ett villkor om kroppsvisitation i samband med besöket.

Inom Kriminalvården gäller att den myndigheten i enskilda fall får medge undantag från allmän inpasseringskontroll, om det finns särskilda skäl. En sådan möjlighet finns inte i samband med allmän inpasseringskontroll inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården. Skälen för detta är att något utrymme för att i enskilda fall medge undantag inte har bedömts vara nödvändigt inom psykiatrin, och genom en sådan ordning undviks också misstankar

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

om att någon som medgetts undantag faktiskt kan ha fört in ett otillåtet föremål.443 I förarbetena har även framhållits att någon riskbedömning i det enskilda fallet inte heller behövs eftersom bestämmelsen ska gälla lika för alla.

Allmän inpasseringskontroll inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården får dock inte omfatta den som ska närvara vid en domstolsförhandling vid sjukvårdsinrättningen. Liknande kontroller beslutas i stället i enlighet med lagen om säkerhetskontroll i domstol. Anledningen till att det angående dessa situationer finns en särreglering är att muntlig förhandling enligt LPT och LRV ska hållas på sjukvårdsinrättningen, om inte särskilda skäl talar för något annat.444

Något behov av uttryckligt undantag för de som ska delta i domstolsförhandlingar finns inte när det gäller inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem, eftersom sådana förhandlingar inte förekommer där. I övrigt anser vi emellertid att de skäl som anfördes i samband med införandet av allmän inpasseringskontroll inom psykiatrin till varför en möjlighet till undantag från kontrollen inte bör införas även gör sig gällande vid våra överväganden. Det har inte kommit fram skäl för att införa en möjlighet till undantag i enskilda fall när det gäller allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem, och kontrollen ska därmed alltid gälla samtliga som passerar in på hemmet om beslut om åtgärden har fattats.

Den allmänna inpasseringskontrollen på särskilda ungdomshem bör inte heller medföra några andra konsekvenser för den som ska passera in på hemmet än vad som gäller inom de verksamheter som i dag kan använda sig av åtgärden. Det innebär att en person inte kan bli tvingad att underkasta sig kontrollen.445 En vägran att genomgå kontroll bör emellertid medföra att personen i fråga inte får passera in på ungdomshemmet.

I tidigare förarbeten har också framhållits att särskilda frågor kan uppkomma exempelvis i händelse av att det är den kontrollerande myndighetens personal som vägrar att genomgå kontrollen.446 Det har anförts att inpasseringskontrollen utgör ett intrång i de kontrollerades personliga integritet och att detta framstår som än mer allvarligt när det tillämpas i ett anställningsförhållande, eftersom en

443 Se prop. 2013/14:119, s. 42. 444 Ibid., s. 45. 445 Se prop. 2003/04:3, s. 26 och prop. 2013/14:119, s. 44. 446 Ibid.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

arbetstagare som vägrar att genomgå kontrollen riskerar att förlora sin anställning. Följden av en vägran kan alltså ytterst bli att anställningen med tillämpning av arbetsrättsliga regler upphör.

Vid en avvägning mellan intresset för personalens skydd för den personliga integriteten och det allmänna intresset av ökad säkerhet på vissa särskilda ungdomshem, vilket även inbegriper personalens säkerhet, anser vi att intresset av möjligheten till allmän inpasseringskontroll väger tyngre än motstående intressen som personal kan ha av att inte bli kontrollerade. I detta sammanhang bör också upprepas vad vi ovan har konstaterat, nämligen att det i många fall kan antas vara positivt för personal att genomgå kontroll, bl.a. eftersom det normalt då inte bör kunna sättas i fråga om otillåtna föremål som påträffas på det särskilda ungdomshemmet har förts in av någon som är anställd där och som har kontrollerats.

Kontrollen ska genomföras av personal på det särskilda ungdomshemmet

En grundläggande utgångspunkt när det gäller allmän inpasseringskontroll är att den ska genomföras av personal på den myndighet som har beslutat om kontrollen och som ansvarar för den lokal som kontrollen avser. Det är visserligen möjligt att överlämna förvaltningsuppgifter, t.ex. åt andra juridiska personer eller enskilda individer, men om uppgiften innefattar myndighetsutövning får ett sådant överlämnande endast göras med stöd av lag.447

Det förekommer exempelvis inom Kriminalvården att väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag förordnas att utföra vissa bevakningsuppgifter på en anstalt eller häkte.448 Det finns också möjlighet att låta ordningsvakter utföra säkerhetskontroller i vissa fall, t.ex. inom Kriminalvårdens frivårdsverksamhet.449 Som vi ovan har nämnt har dessutom ett särskilt utredningsförslag lämnats, som för närvarande bereds inom Regeringskansliet, och som innebär att en väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag ska kunna förordnas att genomföra allmän inpasseringskontroll inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården.450

447 Se 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen. 448 Se 15 kap. 3 § fängelselagen och 8 kap. 1 § häkteslagen. 449 Se 6 § andra stycket lagen om säkerhetskontroll på frivårdskontor. 450 Se avsnitt 9.2.1.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

Det har emellertid inte kommit fram några skäl för en ordning som tillåter att allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem ska kunna genomförs av andra personer än de som är anställda inom SiS. Det finns vissa skillnader mellan den allmänna inpasseringskontrollen inom t.ex. Kriminalvården och den motsvarande föreslagna åtgärden på särskilda ungdomshem. En sådan skillnad är att allmän inpasseringskontroll sannolikt enbart kommer att aktualiseras på ett mindre antal särskilda ungdomshem. Det har inte kommit fram ett sådant tydligt behov som bör finnas för att förvaltningsuppgifter av ifrågavarande slag ska kunna överlämnas till enskilda. Några hinder mot att denna fråga tas upp för förnyad prövning om ett sådant behov uppkommer i framtiden finns emellertid inte.

Eftersom det följaktligen inte är fråga om överlämnande av förvaltningsuppgifter behövs inte heller något närmare förtydligande direkt i lag angående vem som ska genomföra den allmänna inpasseringskontrollen på särskilda ungdomshem. Det får i stället ankomma på SiS att närmare avgöra vilken personal i myndigheten som ska utföra kontrollen.

Kontrollen ska som utgångspunkt ske genom kroppsvisitation med hjälp av metalldetektor eller annan teknisk anordning

Det är av särskild vikt att noggrant överväga omfattningen av den allmänna inpasseringskontrollens genomförande. Utgångspunkten är att det är fråga om ett intrång i den kontrollerades personliga integritet samt fri- och rättigheter.451 Kontrollen bör inte göras mer ingående än vad som är nödvändigt och integritetsintrånget bör vara så litet som möjligt.

Frågan om hur inpasseringskontrollen ska genomföras har varit föremål för förhållandevis noggranna överväganden även i samband med införandet av åtgärden inom Kriminalvården samt inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården.

När åtgärden först infördes i Kriminalvården konstaterades att den myndigheten inte skulle ges möjlighet att genom kontrollen ut-

451 För närmare redogörelse angående förenligheten med grundläggande fri- och rättigheter, se avsnitt 12.7.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

föra mer ingående undersökningar, som t.ex. kroppsbesiktning.452Ett skäl för detta var att det skulle vara praktiskt svårt att genomföra en så omfattande kontrollåtgärd som kroppsbesiktning i den omfattningen som skulle krävas. Ett betydligt viktigare skäl var dock att det, med hänsyn till det allvarliga ingrepp i den personliga integriteten som kroppsbesiktning medför, inte bedömdes vara motiverat att generellt genomföra en så ingripande åtgärd.

Vi instämmer till fullo i dessa uttalanden, och anser att allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem inte heller bör innefatta en möjlighet till kroppsbesiktning av något slag.

När det gäller genomförandet av en kroppsvisitation inom Kriminalvården i samband med en allmän inpasseringskontroll har följande också konstaterats.453 Det torde många gånger räcka att kontrollen genomförs med hjälp av en metalldetektor eller annan teknisk utrustning. Om det vid en sådan kontroll uppkommer misstankar om otillåten införsel bör en mer grundlig kontroll kunna genomföras. Vad avser frågan om mer omfattande kontrollåtgärder som innefattas i begreppet kroppsvisitation påpekades också att det i lagen om säkerhetskontroll i domstol fanns bestämmelser om att kroppsvisitation skulle ske genom användande av metalldetektor eller liknande anordning eller om det finns särskilda skäl, på annat sätt. Med särskilda skäl avsågs främst om den tekniska utrustningen ger indikation på att ett vapen eller annat otillåtet föremål medförs, men även om den tekniska utrustningen på grund av praktiska omständigheter för tillfället inte kan användas. Det konstaterades vidare att syftet med säkerhetskontroll i domstol var att söka efter vapen eller andra föremål som kan komma att användas vid brott som innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom, samt att dessa föremål torde vara av sådant material att de kan upptäckas med hjälp av en metalldetektor eller liknande anordning. En viktig skillnad mellan en sådan kontroll och den som Kriminalvården hade behov av var emellertid att vissa föremål som Kriminalvården eftersträvade att finna var av sådant material att de inte upptäcks med hjälp av en metalldetektor. Detta gällde främst narkotika. Det ansågs därför lämpligt att ge Kriminalvården möjlighet att, när det bedöms vara nödvändigt, vidta alla de

452 Se prop. 2003/04:3, s. 26. En definition av begreppet kroppsbesiktning återfinns i avsnitt 7.2.1. 453 Se prop. 2003/04:3, s. 27.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

undersökningsmetoder som innefattas i begreppet kroppsvisitation, t.ex. att genomsöka den kontrollerades kläder och föremål som han eller hon bär med sig. Det klargjordes dock att kontrollnivån skulle anpassas efter den riskbedömning som skulle göras på den enskilda anstalten, det enskilda häktet eller den enskilda avdelningen.

När det gäller inpasseringskontroll inom den slutna psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården har uttalats att även sjukvårdsinrättningarna har behov av att kunna upptäcka otillåtna föremål eller annat som inte är av material som kan upptäckas med hjälp av metalldetektor, främst narkotika.454 Vårdinrättningarna har därför getts möjlighet att, när det finns särskilda skäl, vidta alla de undersökningsmetoder som innefattas i begreppet kroppsvisitation, t.ex. att genomsöka den kontrollerades kläder och föremål som han eller hon bär med sig. Också undersökning med röntgenmaskin av föremål som någon bär på sig eller har med sig innefattas i begreppet kroppsvisitation. Det kan enligt förarbetsuttalandena vara fråga om särskilda skäl för undersökning på annat sätt än med teknisk utrustning i de fall utrustningen av tekniska eller andra skäl inte kan användas, men även om det vid en mekanisk kontroll uppkommer misstankar om otillåten införsel, t.ex. därför att metalldetektorn ger utslag. Det bedömdes också vara lämpligt att den mekaniska kontrollens företräde uttryckligen framgår av lagens text.

Vi anser att även allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem som utgångspunkt ska ske genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning. Detta bör uttryckligen anges direkt i lag. Undersökningsmetoden är anpassad för att eftersöka t.ex. vapen eller andra farliga föremål, och en sådan ordning får därmed anses bidra till att tillgodose de behov som vi har identifierat.

I likhet med vad som gäller inom Kriminalvården och psykiatrin bör det dock finnas möjlighet till undantag från detta och i stället genomföra undersökning av exempelvis kläder eller väskor genom en manuell kroppsvisitation. Detta bör dock endast komma i fråga när det finns särskilda skäl för det. Sådana särskilda skäl kan – i enlighet med vad som uttalats i tidigare lagstiftningsärenden – vara om utrustningen av tekniska eller andra skäl inte kan användas eller om det uppkommer misstankar om otillåten införsel efter utslag av metalldetektor.

454 Se prop. 2013/14:119, s. 43.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

Särskilda skäl för att vidta sådana undersökningsåtgärder bör också finnas om det av någon annan anledning finns tydliga indikationer eller misstankar om att den kontrollerade bär på sig, eller med sig, något som inte får innehas på det särskilda ungdomshemmet och som inte heller kan upptäckas genom den tekniska kontrollen, t.ex. narkotika. Det får ankomma på SiS att närmare avgöra i vilka fall en sådan kontroll är nödvändig, men det kan alltså inte vara fråga om att manuell kroppsvisitation sker rutinmässigt, slumpvis eller slentrianmässigt.

Proportionalitet och hänsyn vid genomförandet av kontrollen

Det är en grundläggande utgångspunkt att proportionalitetsprincipen även ska beaktas vid genomförandet av den allmänna inpasseringskontrollen. Kontrollen bör alltid genomföras på ett sådant sätt att den inte påverkar förutsättningarna för besök till de barn och unga som tvångsvårdas med stöd av LVU eller avtjänar sluten ungdomsvård på ungdomshemmet. Särskild hänsyn kan också behöva visas barn som besöker hemmet.

Det bör även framhållas att kontrollen, om den utförs genom manuell visitation, i vissa fall kan komma att medföra ett liknande integritetsintrång som den kroppsvisitation som kan utföras exempelvis angående de barn och unga som tvångsvårdas eller avtjänar straff på hemmet. Mot denna bakgrund anser vi att det finns skäl för att också i detta sammanhang införa en allmän hänsynsbestämmelse motsvarande den som vi föreslagit angående kroppsvisitation av barn och unga tidigare i denna promemoria.455 Det bör således uttryckligen regleras att genomförandet av en kroppsvisitation inte ska få vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver samt att den som kontrolleras även ska visas all den hänsyn som omständigheterna medger.

Varken fängelselagen, häkteslagen, LPT eller LRV innehåller några bestämmelser om var en kroppsvisitation som utförs i samband med allmän inpasseringskontroll ska genomföras, om vittnes närvaro vid sådan visitation eller om några begränsningar angående den utförande personalens kön. Sådana bestämmelser finns dock i den lagstiftning som reglerar frågan om säkerhetskontroll i vissa ty-

455 Se avsnitt 7.6.3.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

per av lokaler.456 Det rör sig i dessa fall om de situationer när en manuell visitation används i stället för teknisk utrustning.

Vi anser att en tydlig reglering när det gäller manuell kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem är att föredra. En sådan bestämmelse kan antas bidra till att minska integritetsintrånget för den som ska kontrolleras, oavsett om det är fråga om SiS personal, en besökare till barnet eller den unge eller någon annan person som ska passera in på ungdomshemmet. Det är alltså fråga om de situationer när det vid den allmänna inpasseringskontrollen har bedömts finnas särskilda skäl för att genomföra kontrollen genom manuell visitation, dvs. inte enbart genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning. I likhet med vad som gäller enligt ovan angiven lagstiftning om säkerhetskontroller bör det dock krävas att undersökningsåtgärden är av viss omfattning för att sådana krav ska aktualiseras. Det bör dessutom endast gälla de moment som innefattar mer påtagliga ingrepp i den personliga integriteten. Så kan exempelvis inte anses vara fallet när visitationen enbart avser medtagna föremål, t.ex. väskor.

Vi anser sammantaget att kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem ska utföras i ett avskilt utrymme och om möjligt i vittnes närvaro, samt att den bara får utföras och bevittnas av en person som är av samma kön som den som visiteras457, om undersökningen (1) ska genomföras på annat sätt än med en metalldetektor eller annan liknande anordning, (2) är av mera väsentlig omfattning och (3) avser annat än föremål som den visiterade har med sig.

En sådan ordning kan inte antas föranleda några praktiska problem för SiS. Den allmänna inpasseringskontrollen kommer att vara begränsad till att endast gälla för vissa särskilda ungdomshem, och utgångspunkten är dessutom att kontrollen sker genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning. Manuell visitation kommer därmed endast komma i fråga i undantagsfall.

456 Se t.ex. 9 § lagen om säkerhetskontroll i domstol, 9 § lagen om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler, 6 § lagen om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och regioner och 8 § lagen om säkerhetskontroll på frivårdskontor. Liknande bestämmelser finns även angående säkerhetskontroll på flygplats i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd. 457 I avsnitt 7.3 har vi konstaterat att ett liknande förslag som gäller kroppsvisitation av de barn och unga som tvångsvårdas på särskilda ungdomshem har lämnats av bl.a. Utredningen om barn och unga i samhällets vård, se betänkandet För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66).

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

Konsekvenserna av att ett otillåtet föremål påträffas

I likhet med vad som gäller vid allmän inpasseringskontroll inom andra myndigheter kan också inom SiS konsekvenserna av att otillåten egendom påträffas hos någon som passerar kontrollen variera. Om det är fråga om personal på det särskilda ungdomshemmet får konsekvenserna hanteras utifrån arbetsrättslig, och eventuellt även straffrättslig, lagstiftning.458 När det gäller andra personer bör det erbjudas inlåsning av föremål som den kontrollerade har med sig, och som bedöms vara otillåten under tiden för besöket eller vistelsen på ungdomshemmet. Om den kontrollerade vägrar att lämna ifrån sig föremålet får inpassering också nekas. Är det däremot fråga om föremål som är brottsliga att inneha bör ungdomshemmet som utgångspunkt kontakta Polismyndigheten för vidare hantering.

Det finns anledning att särskilt uppmärksamma frågan om skriftliga meddelanden. Vi har tidigare klargjort att sådana meddelanden inte ska få läsas av den personal som genomför kontrollen. Det kan dock antas att skriftliga meddelanden som t.ex. en besökare avser att överlämna till ett barn eller ungdom på ett särskilt ungdomshem också kan innebära vissa säkerhetsrisker.

I en situation när ett skriftligt meddelande påträffas bör SiS personal – självfallet utan att kontrollera det skriftliga innehållet – försöka klargöra om den kontrollerade avser att överlämna meddelandet till det barn eller ungdom som vistas på hemmet. Om så kan klargöras kan den kontrollerade uppmanas att överlämna meddelandet till personalen för vidarebefordran till barnet eller den unge, och meddelandet kan därefter hanteras i enlighet med vad som framgår av 19 § LVU och 15 § LSU om övervakning av brev och andra försändelser.459 Om den kontrollerade vägrar att överlämna meddelandet för sådan vidarebefordran bör personal i första hand informera om att han eller hon måste lämna det för förvaring under den tid denne vistas på ungdomshemmet. I det fall den kontrollerade inte heller accepterar detta förfarande, får inpassering på ungdomshemmet nekas. Att neka sådan inpassering förutsätter visserligen att det är fråga om ett otillåtet föremål enligt 16 § LVU eller 15 § LSU, men det bör sällan kunna sättas i fråga att ett meddelande med okänt

458 Jfr prop. 2013/14:119, s. 52. 459 Det bör uppmärksammas på att bestämmelsen i 19 § LVU endast avser de barn och unga som tvångsvårdas med stöd av 3 § samma lag, samt de som avtjänar sluten ungdomsvård (jfr 15 § LSU).

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

innehåll också är ett sådant föremål som skulle vara till skada för vården eller äventyra ordningen eller säkerheten på hemmet.

I detta sammanhang bör slutligen också uppmärksammas på att brev mellan den unge och en svensk myndighet eller advokat eller hans eller hennes offentliga biträde ska vidarebefordras utan föregående granskning.460

Statens institutionsstyrelse fattar beslut om allmän inpasseringskontroll och beslutet ska inte få överklagas

Beslut om allmän inpasseringskontroll ska enligt vårt förslag kunna fattas angående särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå, om kontrollen är nödvändig för att säkerheten på hemmet ska kunna upprätthållas. Det är SiS som avgör om det finns förutsättningar för sådan inpasseringskontroll, och det är således den myndigheten som bör fatta beslut om åtgärden.

I samband med införandet av allmän inpasseringskontroll inom Kriminalvården anfördes att behovet av åtgärden var en verksamhetsfråga som Kriminalvården är bäst lämpad att avgöra.461 Ett beslut om ett generellt krav på kroppsvisitation bedömdes dessutom vara ett administrativt beslut som inte riktar sig mot någon enskild, och enligt förarbetena torde behovet av att överpröva ett sådant beslut vara begränsat. Mot den bakgrunden ansågs det inte finnas någon anledning att införa en möjlighet att överklaga beslut om allmän inpasseringskontroll.

Någon möjlighet att överklaga ett beslut om allmän inpasseringskontroll inom den psykiatriska tvångsvården eller rättspsykiatriska vården finns inte heller. Detta gäller också för beslut enligt lagstiftningen om säkerhetskontroll i vissa typer av lokaler.462

Motsvarande överväganden gör sig även gällande när det är fråga om allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem. Vi anser följaktligen att det inte har kommit fram några skäl för att införa en möjlighet till att överklaga de beslut som fattas av SiS angående allmän inpasseringskontroll, eller vad gäller det faktiska utförandet av kontrollen och genomförandet av kroppsvisitationerna.

460 Se 19 § andra stycket LVU. 461 Se prop. 2003/04:3, s. 34. 462 Se bl.a. prop. 2020/21:54, s. 30.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

Beslutet om allmän inpasseringskontroll ska vara tidsbegränsat

Vid införandet av allmän inpasseringskontroll i Kriminalvården framhölls att det är angeläget att kontroller av aktuellt slag inte förekommer i vidare mån än vad som är motiverat ur säkerhetssynpunkt.463 I förarbetena uttalades vidare att behovet av särskilda kontrollmöjligheter är olika starkt vid olika tidpunkter, och att ett beslut om sådan kontroll därför bör vara tidsbegränsat. Tre månaders tidsintervall bedömdes vara en lämplig avvägning mellan behovet att undvika onödigt utsträckta kontroller och förutsättningarna för att kontrollerna ska kunna verka och leda till konstaterbara förbättringar.

När allmän inpasseringskontroll infördes inom psykiatrin fördes ett motsatt resonemang.464 Eftersom möjligheten till allmän inpasseringskontroll i denna verksamhet begränsades till sjukvårdsinrättningar eller avdelningar för vilka en förhöjd säkerhetsklassificering gäller ansåg regeringen att ett beslut om allmän inpasseringskontroll borde få gälla tills säkerhetsnivån ändras. I förarbetena framhölls dock att beslutet om allmän inpasseringskontroll självklart ska upphöra om vårdgivaren inte längre anser att sådan kontroll är nödvändig för att säkerheten vid vårdinrättningen eller avdelningen ska kunna upprätthållas. Mot den bakgrunden infördes inte någon tidsbegränsning av besluten. Det kan även noteras att JO, i sitt remissvar angående Psykiatrilagsutredningens förslag om allmän inpasseringskontroll465, dessförinnan också hade ifrågasatt behovet av tidsbegränsade beslut, mot bakgrund av att den kontrollen var tänkt att användas vid verksamheter med särskilda säkerhetskrav.466

Vårt förslag om allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem har flera likheter med den ordning som gäller inom den psykiatriska tvångsvården och rättspsykiatriska vården, bl.a. den omständigheten att åtgärden endast ska kunna användas på ungdomshem med viss säkerhetsnivå. Någon sådan reglering finns inte vad gäller användningen av allmän inpasseringskontroll på kriminalvårdsanstalter och häkten, och det kan därmed antas att behovet av sådan kontroll inom Kriminalvården kan komma att variera i större

463 Se prop. 2003/04:3, s. 33. 464 Se prop. 2013/14:119, s. 44. 465SOU 2012:17. 466 Se Justitieombudsmannens yttrande över betänkandet Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17), dnr R 41-2012.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

utsträckning, även på en enskild anstalt eller ett enskilt häkte, än inom SiS eller psykiatrin.

Det är emellertid vår uppfattning att allmän inpasseringskontroll inte behöver vara ett obligatoriskt eller stående inslag i den verksamhet som bedrivs på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå.467 Det får snarare antas att behovet också på dessa hem kan komma att variera, exempelvis beroende på vilka barn och unga som vid tillfället vistas på ungdomshemmet eller de säkerhetsmässiga förhållandena i övrigt, samt även mellan olika avdelningar på hemmet. Det är också rimligt att utgå från att det förekommer större variationer mellan SiS olika särskilda ungdomshem, än vad som är fallet för de psykiatriska vårdinrättningarna. De ungdomshem som omfattas av förhöjd säkerhetsnivå har olika inriktningar och tar dessutom emot olika kategorier av barn och unga.

Eftersom utgångspunkten är att mer ingripande åtgärder än vad som är motiverat av säkerhetsskäl inte ska användas på de särskilda ungdomshemmen anser vi att det är lämpligt med en reglering som säkerställer en löpande prövning av behovet av allmän inpasseringskontroll. En sådan ordning kan inte heller anses vara särskilt betungande för SiS ur ett administrativt perspektiv. Ett beslut om allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem bör därför vara begränsat i tid.

Allmän inpasseringskontroll kan beslutas för samtliga kriminalvårdsanstalter och häkten oavsett säkerhetsnivå och behovet av att pröva förutsättningarna kan i många fall därför antas vara mer påtagligt inom Kriminalvårdens verksamhet än vad som gäller för SiS särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå. Psykiatrilagsutredningen föreslog år 2012 en giltighetstid för allmän inpasseringskontroll inom psykiatrin om sex månader. Ett motsvarande förslag angående beslut om allmän inpasseringskontroll på en sjukvårdsinrättning eller avdelning med säkerhetsklass 3 inom den rättspsykiatriska vården bereds för närvarande i Regeringskansliet.468

Vi anser att en giltighetstid om sex månader är väl avvägd även när det gäller allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem. En uttrycklig reglering om detta säkerställer att behovet av kontrollen prövas löpande och i rimlig omfattning. Ett beslut om allmän

467 Ett motsvarande resonemang har förts ovan under rubriken Kontrollen ska vara nödvändig

för att säkerheten ska kunna upprätthållas.

468 Se avsnitt 9.2.1.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

inpasseringskontroll bör därför gälla för en tid om högst sex månader. Beslutet ska dock självfallet upphävas så snart det inte längre bedöms vara nödvändigt för att säkerheten ska kunna upprätthållas på det särskilda ungdomshemmet.

Om det efter sex månader finns ett fortsatt behov av åtgärden bör det inte finnas några hinder mot att ett nytt beslut fattas. Om de säkerhetsmässiga förhållandena inte har förändrats sedan det tidigare beslutet, kan allmän inpasseringskontroll dessutom sannolikt beslutas utan att det föranleder några särskilt omfattande åtgärder i övrigt från SiS sida.

Statens institutionsstyrelse kan meddela närmare föreskrifter om användningen av allmän inpasseringskontroll

I 8 kap. 5 a § socialtjänstförordningen (2001:937) och 11 § förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård finns numera bemyndigande för SiS att meddela föreskrifter om verkställigheten av vissa bestämmelser i LVU och LSU. Vi bedömer att SiS med stöd av dessa bestämmelser även kan meddela närmare föreskrifter om allmän inpasseringskontroll. Sådana verkställighetsföreskrifter kan exempelvis avse de praktiska förutsättningarna för åtgärden samt regleringar angående kontrollens genomförande. Det får dock ankomma på SiS att närmare bedöma behovet av myndighetsföreskrifter på området.

9.4.2. Allmän inpasseringskontroll på LVM-hem

Behovet av allmän inpasseringskontroll på LVM-hem

Bedömning: Det bör inte införas en möjlighet att besluta om

allmän inpasseringskontroll på LVM-hem.

Vi har tidigare i denna promemoria kunnat konstatera att förutsättningarna och behoven vad gäller möjligheten att eftersöka otillåtna föremål i vissa avseenden skiljer sig åt mellan den verksamhet som SiS bedriver på LVM-hem respektive särskilda ungdomshem.469

469 Se avsnitten 7.6.4 och 8.6.3.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

Även säkerhetsproblematiken skiljer sig till viss del åt mellan missbruksvården och ungdomsvården inom SiS. Vi har identifierat ett framträdande behov av att vidta åtgärder för att förhindra och upptäcka förekomsten av droger på LVM-hemmen, som utslaget på antalet individer som vistas där är väsentligt högre än vad som gäller på särskilda ungdomshem. I samband med våra överväganden och förslag angående tvångsåtgärderna kroppsvisitation och rumsvisitation har vi också uttalat att det är högst angeläget att angripa den problematik som framför allt avser tillgången till alkohol, narkotika och andra berusningsmedel på LVM-hemmen.470 Till skillnad från vad som gäller för kroppsvisitation och rumsvisitation får allmän inpasseringskontroll emellertid inte anses vara en fullt ut lika effektiv åtgärd för att eftersöka sådana otillåtna medel, exempelvis narkotika. Den främsta anledningen till detta är att kontrollen som utgångspunkt bör genomföras med metalldetektor eller annan liknande anordning.471 Möjligheterna att genom en sådan undersökningsform påträffa otillåtna medel är begränsade. Det skulle kunna övervägas om en allmän inpasseringskontroll på LVM-hem kan utsträckas i den meningen att den som utgångspunkt ska utföras genom manuell visitation av samtliga som passerar in på hemmet. En sådan ordning framstår emellertid inte som vare sig proportionerlig eller lämplig.

Vi anser sammantaget att allmän inpasseringskontroll för närvarande inte kan betraktas som en åtgärd som är anpassad för de behov och förutsättningar som gäller för verksamheten på SiS LVM-hem. Det är givetvis av yttersta vikt att myndigheten kan upprätthålla säkerheten även inom missbruksvården. Genom nuvarande lagstiftning samt de förslag som vi har lämnat tidigare i denna promemoria får SiS emellertid anses ha tillgång till de verktyg som behövs för att kunna vidta nödvändiga åtgärder.

Vi kan därutöver konstatera att en mindre ingripande åtgärd skulle kunna vara att reglera möjligheten till att låta besök på LVMhemmen villkoras av att besökaren genomgår kroppsvisitation, i likhet med vad som i dag gäller på de särskilda ungdomshemmen. En sådan möjlighet framstår som bättre anpassad till de behov som

470 Ibid. 471 Jfr avsnitt 9.4.1.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

finns, och lagförslag angående detta har dessutom redan lämnats.472Det förslaget bereds för närvarande i Regeringskansliet.473

Det kan vidare inte bortses från att LVM-hemmens säkerhetsklassificering inte heller är reglerad i lag, vilket också skiljer sig från vad som är fallet angående de särskilda ungdomshemmen. En motsvarande reglering som den vi har föreslagit om allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå är därför inte möjlig.

Vi anser sammantaget att det inte bör införas någon möjlighet att besluta om allmän inpasseringskontroll på LVM-hem. Vårt uppdrag omfattar emellertid att oavsett ställningstagande lämna nödvändiga författningsförslag i frågan. Vi tolkar detta som att uppdraget även avser införandet av den aktuella kontrollåtgärden inom missbruksvården. Vi lämnar i det följande, oaktat bedömningen i sak ovan, ett lagförslag om allmän inpasseringskontroll på LVM-hem.

472 Se Ds 2023:20. 473 Se prop. 2023/24:81, s. 21.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

Ett förslag om allmän inpasseringskontroll på LVM-hem

Förslag: För att söka efter föremål som inte får innehas enligt

31 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall ska Statens institutionsstyrelse, om det är nödvändigt för att säkerheten ska kunna upprätthållas på ett LVM-hem, eller en avdelning på ett sådant hem, få besluta att alla personer som passerar in på hemmet, eller avdelningen, ska kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll). Allmän inpasseringskontroll ska inte få avse de som är intagna eller de personer som ska tas in på hemmet.

Kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll ska ske genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på annat sätt. Skriftliga meddelanden som påträffas i samband med kontrollen ska inte få läsas.

Genomförandet av en kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll ska inte få vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. Den som kontrolleras ska även visas all den hänsyn som omständigheterna medger.

En kroppsvisitation i samband med allmän inpasseringskontroll ska genomföras i ett avskilt utrymme, om möjligt i vittnes närvaro och får enbart utföras och bevittnas av en person som är av samma kön som den som visiteras om den

1. ska utföras på annat sätt än med en metalldetektor eller annan liknande anordning,

2. är av mera väsentlig omfattning, och

3. avser annat än föremål som den visiterade har med sig. Ett beslut om allmän inpasseringskontroll ska få gälla i högst tre månader.

Bedömning: Proportionalitetsbestämmelsen i 36 a § lagen om

vård av missbrukare i vissa fall bör vara tillämplig även när det gäller allmän inpasseringskontroll.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bör med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen kunna meddela närmare föreskrifter om användningen av allmän inpasseringskontroll.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

Verksamheten på LVM-hem skiljer sig delvis från verksamheten på särskilda ungdomshem, inte minst på sådant sätt att frågan om LVM-hemmens säkerhetsnivåer inte är reglerad i lag. Vi har i avsnitt 9.4.1 klargjort att allmän inpasseringskontroll i särskilda ungdomshem endast bör möjliggöras på sådana hem som omfattas av förhöjd säkerhetsnivå, dvs. motsvarande nuvarande säkerhetsnivå 1 och 2. Vi har inte ansett att det finns tillräckligt starka skäl för att införa denna möjlighet även i andra ungdomshem.

Som utgångspunkt anser vi att samma resonemang även gör sig gällande vad avser LVM-hemmen. Det är därför rimligt att frågan om behovet av att reglera även LVM-hemmens säkerhetsklassificering direkt i lag – på motsvarande sätt som gäller för de särskilda ungdomshemmen sedan den 15 maj 2024 – bör övervägas noggrant, innan ställningstagande kan ske angående införande av allmän inpasseringskontroll inom missbruksvården. Vi kan notera att ett förslag angående detta har lämnats i promemorian Ds 2023:20, och att förslagen bereds i Regeringskansliet.474

SiS tillämpar visserligen en ordning genom vilken även LVMhemmen i dag säkerhetsklassificeras. Eftersom detta emellertid inte är närmare reglerat i lag, anser vi inte att det är lämpligt att koppla förutsättningarna för allmän inpasseringskontroll till de beslut om LVM-hemmens säkerhetsnivå som SiS i dag fattar.

Utgångpunkten får i stället vara att en reglering om allmän inpasseringskontroll inom missbruksvården ska kunna avse samtliga LVM-hem. Det finns en risk för att en sådan reglering kan komma att omfatta fler LVM-hem än vad som är nödvändigt, men vi anser att ett rekvisit som motsvarar det vi har föreslagit angående allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem till viss del kan motverka detta. Det bör således ankomma på SiS att noggrant bedöma om allmän inpasseringskontroll är nödvändig för att säkerheten ska kunna upprätthållas på LVM-hemmet, eller på en enskild avdelning på ett sådant hem. Om det inte finns ett behov av åtgärden utifrån dessa förhållanden, ska den följaktligen inte få användas.

Vad gäller övriga förutsättningar, bl.a. om kontrollens genomförande, anser vi att våra förslag om allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem även bör kunna tillämpas i en reglering som avser LVM-hemmen. Det betyder bl.a. följande.

474 Se även t.ex. Ds 2024:7, avsnitt 4.2.4.

Allmän inpasseringskontroll Ds 2024:26

– Syftet med den allmänna inpasseringskontrollen ska vara att söka

efter föremål som enligt 31 § LVM inte får innehas på hemmet. – Proportionalitetsprincipen ska vara tillämplig både vid beslut om

allmän inpasseringskontroll och vid genomförandet av kontrollen. – En försändelse som påträffas i samband med den allmänna inpas-

seringskontrollen ska få öppnas i syfte att granska om den innehåller något otillåtet föremål, men skriftliga meddelanden ska inte få läsas av den personal genomför undersökningen. – Samtliga personer som passerar in på LVM-hemmet, eller avdel-

ningen, ska kroppsvisiteras, förutom de som är intagna eller som ska tas in på hemmet. Någon möjlighet att göra undantag från detta ska inte finnas. – Kontrollen ska genomföras av personer som är anställda inom

SiS. – Kroppsvisitationen ska genomföras med användning av metall-

detektor eller annan liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på annat sätt. Genomförandet av kroppsvisitationen ska inte få vara mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver och den som kontrolleras ska även visas all den hänsyn som omständigheterna medger. – Kroppsvisitationen ska utföras i ett avskilt utrymme och om möj-

ligt i vittnes närvaro om undersökningen (1) ska genomföras på annat sätt än med en metalldetektor eller annan liknande anordning (2) är av mera väsentlig omfattning och (3) avser annat än föremål som den visiterade har med sig. I ett sådant fall ska den bara få utföras eller bevittnas av en person som är av samma kön som den som visiteras. – Det är SiS som ska fatta beslut om allmän inpasseringskontroll,

och sådana beslut ska inte kunna överklagas. – Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bör

med stöd av 8 kap.7 och 11 §§regeringsformen kunna meddela närmare föreskrifter om användningen av allmän inpasseringskontroll på LVM-hem.475

475 I avsnitt 10.4.2 lämnar vi förslag om ett sådant bemyndigande.

Ds 2024:26 Allmän inpasseringskontroll

Beslut om allmän inpasseringskontroll bör vara tidsbegränsat och gälla i högst tre månader. Den – i förhållande till allmän inpasseringskontroll på särskilda ungdomshem – förkortade giltighetstiden kan motiveras utifrån att regleringen omfattar ett större antal LVM-hem och inte endast de som omfattas av en viss säkerhetsnivå. Det kan därför närmast jämföras med den reglering som finns om allmän inpasseringskontroll på Kriminalvårdens anstalter och häkten. Det kan antas att det för LVM-hemmen således finns ett behov av en mer frekvent bedömning när det gäller åtgärdens nödvändighet, än vad som är fallet för de särskilda ungdomshem som omfattas av förhöjd säkerhetsnivå.

10. Övriga frågor

10.1. Ett säkerhetsrekvisit för användningen av andra tvångsåtgärder

Förslag: En säkerhetsrekvisit ska införas i bestämmelserna om

– säkerhetskontroll i 17 c § lagen med särskilda bestämmelser

om vård av unga, 15 § lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård och 32 c § lagen om vård av missbrukare i vissa fall, – övervakning och kontroll av brev och försändelser i 19 § lagen

med särskilda bestämmelser om vård av unga, 15 § lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård och 35 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall, och – att vissa bestämmelser ska gälla för alla som vårdas på ett

särskilt ungdomshem eller ett LVM-hem i 18 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och 33 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall.

I avsnitt 7.6.1 har vi föreslagit att de barn och unga som på ett särskilt ungdomshem vårdas med stöd av 3 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller avtjänar sluten ungdomsvård ska förbjudas att inneha sådant som kan äventyra

säkerheten på hemmet. Detsamma ska gälla de intagna som på ett

LVM-hem tvångsvårdas med stöd av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Vi har i avsnitt 7.6.3 också föreslagit en utökad möjlighet till kroppsvisitation på särskilda ungdomshem, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. I avsnitten 8.6.1 har vi dessutom föreslagit att rumsvisitation ska få genomföras i syfte att

Övriga frågor Ds 2024:26

upprätthålla säkerheten på ett särskilt ungdomshem eller ett LVMhem.

I de bestämmelser som reglerar frågorna enligt ovan förekommer för närvarande inte någon hänvisning till säkerheten på hemmet. Det är i stället när det gäller exempelvis bestämmelserna om otillåtna föremål fråga om att barn, unga och intagna inte får inneha något som kan vara till men för vården eller ordningen vid hemmet.476 Vi har emellertid konstaterat att ett uttryckligt säkerhetsrekvisit bör införas.477 Detta har motiverats med att ytterligare rekvisit som avser såväl ordningen som säkerheten på hemmen bidrar till enhetlighet i lagstiftningen, och även till att underlätta för Statens institutionsstyrelse (SiS) i myndighetens fortsatta arbete med säkerhetsfrågor på de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen.

På de grunder som har angetts i avsnitt 7.6.1 anser vi att också andra särskilda befogenheter för SiS som innefattar kontroll- och undersökningsåtgärder, men som inte uttryckligen omfattas av vårt utredningsuppdrag, bör kunna användas med hänvisning till säkerheten på särskilda ungdomshem och LVM-hem. Det rör sig i detta fall om säkerhetskontroll enligt 17 c § LVU, 15 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) och 32 c § LVM samt övervakning eller kontroll av brev och försändelser enligt 19 § LVU, 15 § LSU och 35 § LVM. Ett uttryckligt säkerhetsrekvisit bör alltså införas också i dessa bestämmelser. Det bör framhållas att en sådan justering sannolikt endast i mycket liten utsträckning kan komma att påverka tillämpningen av bestämmelserna. Det får nämligen förutsättas att sådana perspektiv som även kan hänföras till säkerheten på hemmen redan enligt nu gällande lagstiftning beaktas av SiS som en del av bedömningen av behovet att upprätthålla ordningen på särskilda ungdomshem och LVM-hem.

Vi anser även att de begränsningar och åtgärder som kan gälla för de som vårdas på ett särskilt ungdomshem med stöd av 2 § LVU eller utan beslut om tvångsvård samt på ett LVM-hem utan beslut om tvångsvård bör kunna aktualiseras om det är nödvändigt för att upprätthålla säkerheten på hemmet.478 Det rör sig om åtgärderna kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning, rumsvisitation samt säkerhetskontroll. I dag kan sådana åtgärder användas för den nu

476 Se 16 § LVU. 477 Se avsnitt 7.6.1. 478 Se 18 § LVU, 33 § LVM och 8 kap. 4 § socialtjänstförordningen (2001:937).

Ds 2024:26 Övriga frågor

aktuella kategorin av barn, unga och missbrukare endast om det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätthålla ordningen på hemmet.479 Den som vårdas inom SiS i frivilliga former eller med stöd av 2 § LVU får emellertid anses ha ett minst lika berättigat intresse som den tvångsvårdas där att säkerheten på hemmet inte äventyras genom att barn, unga och intagna innehar otillåtna föremål.480 Vi bedömer alltså att en uttrycklig hänsyn till säkerheten är en sådan särskild omständighet som medför att även de nu aktuella barnen, ungdomarna och missbrukarna ska kunna omfattas av aktuella särskilda befogenheter på särskilda ungdomshem och LVMhem.481

Det bör i sammanhanget upplysningsvis nämnas att vissa bestämmelser om kroppsvisitation, enligt våra förslag, inte kommer att kunna användas angående de som vårdas på ett särskilt ungdomshem med stöd av 2 § LVU eller utan beslut om tvångsvård samt på ett LVM-hem utan beslut om tvångsvård. Det gäller kroppsvisitation i samband med transport utanför de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen482 och sådan kroppsvisitation som ska kunna användas på de särskilda ungdomshemmens låsbara enheter.483 Användningen av dessa tvångsåtgärder ska förutsätta att barnet, den unge eller den intagne är föremål för tvångsvård enligt 3 § LVU eller LVM, eller avtjänar sluten ungdomsvård.

10.2. Ett förtydligande tillägg i lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård

Förslag: I proportionalitetsbestämmelsen i 18 b § lagen om verk-

ställighet av sluten ungdomsvård ska uttryckligen anges att mindre ingripande åtgärder ska användas om de är tillräckliga.

De bestämmelser om proportionalitet som ska tillämpas på särskilda ungdomshem finns i 20 a § LVU och 18 b § LSU. I LVU anges att särskilda befogenheter får användas endast om de står i rimlig pro-

479 För en närmare redogörelse angående bestämmelsen i 18 § LVU och 33 § LVM, se Ds 2024:7, avsnitt 4.3.3. 480 Jfr prop. 1983/84:174 s. 23 f. 481 Jfr även prop. 2017/18:169 s. 50 f. 482 Se avsnitt 7.6.5. 483 Se avsnitt 7.6.3.

Övriga frågor Ds 2024:26

portion till syftet med åtgärden samt att om mindre ingripande åtgärder är tillräckliga ska de användas.484 Av regleringen i LSU framgår i stället enbart att en kontroll- eller tvångsåtgärd får användas endast om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden.

Det förekommer därmed en till synes omotiverad skillnad mellan formuleringarna i de olika bestämmelserna. Det är oklart huruvida detta också medför skillnader i tillämpningen.

Vi kan konstatera att det uttryckliga kravet i LVU på användning av mindre ingripande åtgärder också följer indirekt av vissa andra regleringar. De särskilda ungdomshemmen är exempelvis skyldiga att dokumentera de beslut som gäller särskilda befogenheter enligt LVU, och av den dokumentationen ska det framgå vilka andra mindre ingripande åtgärder som har övervägts eller prövats innan beslutet.485

Av de styrande dokument som gäller inom SiS kan vi inte utläsa någon avsikt att proportionalitetsprincipen ska tillämpas på ett annat sätt inom verksamheten med sluten ungdomsvård än vad som gäller för LVU-vården. Även i samband med användningen av tvångsåtgärder enligt LSU gäller nämligen enligt SiS riktlinjer att en mindre ingripande åtgärd ska användas om det är tillräckligt.486

Vi anser dock inte att det finns skäl för att upprätthålla en skillnad mellan bestämmelserna i LVU och LSU. Någon särskild motivering till detta förekommer inte heller i lagens förarbeten.487 Eftersom det är centralt för principen om proportionalitet anser vi att de mindre ingripande åtgärdernas företräde, på samma sätt som gäller enligt LVU, uttryckligen bör framgå även av regleringen i LSU.488 Vi föreslår därför ett sådant tillägg i den lagen.

484 Motsvarande reglering finns även i 36 a § LVM. 485 Se 7 kap. 4 § andra stycket Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS. 486 Se t.ex. SiS Riktlinjer/Juridik Sluten ungdomsvård, avsnitt 9.1.1. 487 Se bl.a. prop 2010/11:107, s. 24 f. 488 Se även t.ex. Ds 2024:7, avsnitt 4.3.1.

Ds 2024:26 Övriga frågor

10.3. En underrättelseskyldighet för Statens institutionsstyrelse avseende beslut om tvångsåtgärder

Förslag: Det ska införas en skyldighet för Statens institutionssty-

relse att underrätta Inspektionen för vård och omsorg om vissa beslut om myndighetens särskilda befogenheter. Det rör sig om beslut enligt 15 a–15 h, 15 j–15 n, 16–17 b, 19 och 20 §§ lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, 31–32 b och 33 a–36 §§ lagen om vård av missbrukare i vissa fall samt 13 a, 14–16 b, 16 d– 16 f, 16 h och 17–18 §§ lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård.

Inspektionen för vård och omsorg ska bemyndigas att meddela föreskrifter om hur Statens institutionsstyrelses underrättelseskyldighet ska fullgöras.

I avsnitt 11 finns en redogörelse angående att SiS måste överväga vilka åtgärder som behövs för att motverka eller begränsa att barn, unga och intagna tar skada av användningen av tvångsåtgärder. I det sammanhanget behandlas bl.a. frågan om risker för skador på grund av felaktig rättstillämpning eller bristande regelefterlevnad.

Frågor om tillsyn av SiS verksamhet på särskilda ungdomshem och LVM-hem omfattas inte av vårt uppdrag. En effektiv tillsyn kan dock antas motverka eller i vart fall begränsa sådana risker som ovan nämns. Tillsynen får således anses vara av central betydelse för rättssäkerheten för barn, unga och intagna på särskilda ungdomshem och LVM-hem.

Vi kan notera att det nyligen har lämnats vissa utredningsförslag som avser Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) tillsyn av SiS.489En utredning har konstaterat att IVO:s förelägganden som riktas mot SiS behöver kunna förenas med vite, och har därför föreslagit en ändring i socialtjänstlagen (2001:453) i form av ett tillägg om att ett sådant vitesföreläggande får riktas även mot staten. I samband med detta har också framhållits att en analys av IVO:s tillsynsbeslut visar att det finns missförhållanden i verksamheter som bedrivs av SiS, att dessa verksamheter har ålagts förelägganden, men utan vite,

489 Se betänkandet En mer effektiv tillsyn över socialtjänsten (SOU 2024:25), s. 351 f.

Övriga frågor Ds 2024:26

samt att det samtidigt inte är ovanligt att samma brister återkommer i verksamheten.490

Vi tar nedan ställning i vissa frågor som gäller IVO:s tillsyn av SiS verksamhet på särskilda ungdomshem och LVM-hem, men enbart i den delen som kopplar an till vårt utredningsuppdrag; användningen av tvångsåtgärder.

Vid en genomgång av det regelverk som gäller för psykiatrisk tvångsvård har vi kunnat konstatera att lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) innehåller särskilda bestämmelser om chefsöverläkarens skyldighet att underrätta IVO vid beslut om vissa tvångsåtgärder. Sådan underrättelse ska bl.a. ske vid beslut om fastspänning och, om det gäller en patient under 18 år, utan dröjsmål om patienten hålls fastspänd under en sammanhängande tid som överstiger en timme.491 Underrättelse ska också ske exempelvis om en patient hålls avskild mer än åtta timmar i följd och, om det gäller en patient under 18 år, utan dröjsmål om patienten hålls avskild under en sammanhängande tid som överstiger två timmar.492 Dessutom gäller att om en patient som är under 18 år har blivit föremål för någon eller några tvångsåtgärder i form av fastspänning, avskiljning eller inskränkning i sin rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster vid minst tre tillfällen under vårdperioden, ska IVO underrättas om dessa åtgärder.493

Vi kan konstatera att IVO:s tillsyn av den psykiatriska tvångsvården i vissa avseenden skiljer sig från tillsynen av den verksamhet som SiS bedriver. En betydande sådan skillnad är att varje region är huvudman för den psykiatriska tvångsvården. När det gäller SiS verksamhet sker tillsyn emellertid endast av en och samma myndighet. Detta kan antas underlätta t.ex. planering, uppföljning och informationshämtning i samband med den tillsyn som ska genomföras. Det kan dessutom förutsättas att en större enhetlighet finns inom den verksamhet som SiS bedriver, jämfört med den psykiatriska tvångsvården.

Vi har haft samråd med IVO inom ramen för detta utredningsuppdrag. I anslutning till det har avstämning skett vad gäller frågan om en underrättelseskyldighet för SiS avseende beslut om tvångsåtgärder – liknande den som i dag gäller inom psykiatrin – skulle

490 Se även vår beskrivning av IVO:s tillsyn i avsnitt 3.2.4 och Ds 2024:7, avsnitt 5.2. 491 19 och 19 a §§ LPT. 492 20 och 20 a §§ LPT. 49322 c § LPT.

Ds 2024:26 Övriga frågor

förenkla och förbättra möjligheterna för den myndigheten att bedriva en effektiv tillsyn.

Vid våra samrådskontakter med IVO har den myndigheten uppgett att syftet med underrättelseskyldigheten inom psykiatrin även gör sig gällande för den verksamhet som bedrivs av SiS, samt att underrättelser från vårdinrättningarna om använda tvångsåtgärder är viktiga för en effektiv och enhetlig tillsyn. Den omständigheten att SiS föreslås få utökade särskilda befogenheter talar, enligt IVO:s företrädare, också med viss styrka för att en underrättighetsskyldighet inom den verksamheten bör införas. Det har därutöver även påtalats att barn och unga inom SiS kan ha svårt att hävda sina rättigheter och informera IVO om missförhållanden, särskilt på grund av den utsatta situation de ofta befinner sig i. Detta gäller även om IVO ska genomföra årliga inspektioner av samtliga särskilda ungdomshem.494

Vid överväganden angående frågan om införande av en underrättelseskyldighet för SiS bör framhållas att ett förslag om detta redan har lämnats. Utredningen om tvångsvård för barn och unga föreslog i sitt slutbetänkande år 2015 en skyldighet för SiS att till IVO, och på aggregerad nivå, rapportera beslut enligt LVU om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning, rumsvisitation, vård på låsbar enhet, provtagning, begränsningar av rätten att ta emot besök, begränsningar av rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster, hållande i avskildhet samt vård i enskildhet.495 Syftet med den rapporteringsskyldigheten skulle enligt utredningen vara att ge tillsynsmyndigheten underlag för att bättre kunna följa användningen av åtgärderna, att om nödvändigt kunna vidta lämpliga åtgärder samt att få en nationell överblick. Eftersom behovet av att rapportera användningen av tvångsåtgärder enligt LSU och LVM inte hade utretts, lämnade utredningen inte något förslag till motsvarande bestämmelser i de lagarna.

I sina överväganden påtalade utredningen att det för den enskildes trygghet och för utvecklingen av verksamheten är viktigt att tillsynen kan följa användningen av olika typer av tvångsåtgärder på de särskilda ungdomshemmen.496 Det ansågs också viktigt att uppmärksamma skillnader mellan de olika ungdomshemmen samt att

494 Se 3 kap. 19 § socialtjänstförordningen (2001:937). 495 Se betänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård – förslag till ny LVU (SOU 2015:71), s. 897 f. 496 Ibid.

Övriga frågor Ds 2024:26

vidta åtgärder för att få en mer enhetlig tillämpning. Utredningen uttalade att inrapportering av beslut kan leda till särskilt intresse för IVO att utreda varför vissa särskilda ungdomshem använder mer tvångsåtgärder än andra, och vilka faktorer som kan inverka på en förändring av användningen. En ökad medvetenhet om hur dessa tvångsåtgärder används kan också, enligt utredningens uppfattning, leda till en mer restri