Prop. 1981/82:64

om styrmedel för introduktion av naturgas

Prop. 1981/82: 64

Regeringens proposition 1981/82: 64

om styrmedel för introduktion av naturgas;

beslutad den 29 oktober 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regerings'protokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN INGEMAR ELIASSON

1 Inledning

Riksdagen tog våren 1980 ( prop. 1979/80: 170 , NU 1979/80: 70. rskr 1979/ 80: 410) ställning till det s.k. Sydgasprojektet, som innebär att från Dan- mark införd naturgas skall distribueras inom västra Skåne med början är 1985. Riksdagen godkände dels ett mellan Sveriges och Danmarks rege— ringar träffat avtal om naturgassamarbete, dels vissa riktlinjer för projektet som kommit till uttryck i en överenskommelse som träffats mellan företrä- dare för å ena sidan staten och å andra sidan de regionala intressenterna i projektet.

Enligt dessa riktlinjer garanterar staten på visst sätt det ekonomiska utfallet av projektet. Det ingår vidare som en förutsättning att lämpliga styrmedel skapas för att underlätta introduktionen av naturgas. [ proposi- tionen anmäldes (s. 59) att frågorna om utformningen av dessa behövde beredas ytterligare innan förslag förelades riksdagen. Den sistnämnda frågan har behandlats i en inom industridepartementet upprättad departe- mentspromemoria (Ds 1981: 6) Styrmedel för introduktion av naturgas. l promemorian föreslås att styrmedel likartade dem som nu finns för att främja användning av fjärrvärme införs för att främja gasintroduktion. Förslagen innefattar viss lagstiftning. Promemorian. som också innehåller en redogörelse för nuvarande förhållanden, bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga !.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt (vattenöverdomstolen), byggnadsstyrelsen, statens naturvårdsverk, bo- Stadsstyrelsen, statens planverk. statens va-nämnd, statens industriverk (SIND), länsstyrelsen i Malmöhus län, sprängämnesinspektionen. Malmö, Lunds. Helsingborgs och Landskrona kommuner. Svenska kommunför- bundet, Svenska elverksföreningen, Centrala driftledningen (CDL), Nä- ringslivets byggnadsdelegation, Sveriges industriförbund, Hyresgästernas riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Sveriges fas-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82: 64 13

tighetsägareförbund, Svenska gasföreningen, Svenska Petroleum institu- tet, Sydgas AB, Swedegas AB och Ångpanneföreningen. Därjämte har Sydkraft AB i anslutning till remissen lämnat synpunkter. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2 F öredragandens överväganden

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till

1. lag om allmänna värmesystem

2. lag om ändring i lagen ( 1902: 71 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

3. lag om ändring i lagen ( 19761839) om statens va-nämnd

4. lag om ändring i lagen (1976z84l) om bctalningsföreläggande för fordringar som skall prövas av statens va-nämnd.

Lagförslagen under 1. 3 och 4 har upprättats i samråd med chefen för justiticdepartementet.

4 Specialmotivering

INDU STRI- DEPARTEMENTET

Prop. 1981/82: 64

STYRMEDEL FÖR INTRODUKTION AV NATURGAS

DsI 1981:6

INDUSTRIDEPARTEMENTET Rättssekretariatet

27

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82: 64 28

Innehåll Sid 1 Inledning .................................................. 29 2 Sammanfattning av promemorians förslag ..................... 30 3 Naturgassystem ............................................ 31 3.1 Importsystem .......................................... 31 3.2 Överföringssystem ...................................... 31 3.3 Fördelningssystem ...................................... 34 3.4 Beredskapslagring ...................................... 34 4 Naturgasmarknaden ........................................ 36 4.1 Naturgasmarknadens omfattning och struktur .............. 36 4.2 Naturgasens användningsområde ......................... 37 4.3 Förbrukarinstallationer .................................. 38 4.4 Kostnaderna för konsumenter ............................ 38 5 Bestämmelser med anknytning till naturgasdistribution ......... 38 5.1 Allmänt om den rättsliga regleringen ...................... 38 5.2 Författningar av betydelse för framdragande av naturgasled- ningar ...................................................... 39 5.2.1 Rörledningslagen .................................. 39 5.2.2 Andra författningar ................................ 40 5.3 Författningar av betydelse för frågan om styrmedel ......... 43 5.3.1 Lagen om kommunal energiplanering ................ 43 5. 3. 2 Lagen om allmänna f arrvarmeanlaggningar .......... 44 5.3.3 Ellagen .......................................... 45 5. 3. 4 Statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. ....................................................... 45 5. 4 Vissa förslag som förelagts riksdagen i prop. 1980/81: 90 ..... 48 5.4.1 Lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bräns- le .......................................................... 48 5.4.2 Riktlinjer för användning av el för att ersätta olja ...... 49 5.5 Prissättningen på energi i Sverige ......................... 50 6 Överväganden och förslag ................................... 51 6.1 Teknisk och ekonomisk bakgrund ........................ 52 6.2 Styrmedel för gasanvändning ............................ 54 6.3 Styrmedlens närmare utformning ......................... 61 6.4 Lagtekniska frågor m. m. ................................ 65 Bilaga 1.1 Förslag till lag om allmänna värmesystem ............. 67 Bilaga 1.2 Förslag till lag om ändringi lagen (1902: 71 s. 1) innefattan- de vissa bestämmelser om elektriska anläggningar ...... 73

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82: 64 29 1 Inledning

Riksdagen beslöt våren 1980 om införande av naturgas som ett tillskott till Sveriges energiförsörjning (prop. 1979/80: 170. NU 1979/80: 70, rskr 1979/80:410). Det skedde då riksdagen i samband med beslut om vissa energifrågor tog ställning till det s.k. Sydgasprojektet, som innebär att från Danmark införd naturgas skall distribueras inom västra Skåne med början är 1985. '

Beslutet innebär att riksdagen godkände dels ett mellan Sveriges och Danmarks regeringar träffat avtal om naturgassamarbete, dels vissa rikt- linjer för projektet som kommit till uttryck i en mellan företrädare för å ena sidan staten och å andra sidan de regionala intressenterna i projektet träffad överenskommelse. De senare utgörs av Helsingborgs. Landskrona, Lunds och Malmö kommuner samt Sydkraft AB. Riksdagen godkände också vissa ändringar i den dittillsvarande organisationen på naturgasom- rådet. Härigenom har det tidigare delvis statsägda bolaget Swedegas AB numera överförts till helstatlig ägo och anknutits till det statliga oljebolaget Svenska Petroleum AB. Swedegas förutsätts ha ansvaret för tillförseln av naturgas till Sverige och också äga huvudledningarna inom landet. Det är Swedegas som på företagsnivå har träffat avtal om den gasimport som ligger till grund för Sydgasprojektet. Organisationen har vidare ändrats så att Swedegas tidigare dotterbolag Sydgas AB har överförts i Sydgasintres- senternas ägo. Detta bolag är således numera ett från staten fristående regionalt distributionsbolag med i princip fullt tekniskt och ekonomiskt ansvar för distribution inom sitt område. Relationerna mellan Swedegas och Sydgas regleras i särskilda avtal. Det huvudsakliga innehållet av denna reglering ingår i den tidigare nämnda överenskommelsen mellan staten och Sydgasintressenterna.

Beslutet om introduktion av naturgas skall ses mot bakgrund av den strävan att minska oljeberoendet som präglar den svenska energipolitiken. Att använda naturgas från Nordsjön har bedömts innebära framför allt försörjningspolitiska fördelar.

Enligt riktlinjerna för Sydgasprojektet garanterar staten på visst sätt det ekonomiska utfallet. l riktlinjerna för Sydgasprojektet har vidare ingått som en förutsättning att lämpliga styrmedel tillskapas för att underlätta introduktion av naturgas. I prop. 1979/80: 170 anges följande (5. 59):

”I övrigt aktualiseras vissa frågor om lagstiftning m.m. Sydgasintres- senterna har således förutsatt att staten ställer lämpliga styrmedel till förfogande för att underlätta den avsedda gasintroduktionen. Frågan om utformningen av sådana styrmedel bereds f.n. inom regeringskansliet. Då arbetet har redovisats och remissbehandling har skett. kan riksdagen före- läggas förslag i detta avseende. 1 diskussionerna som har föregått överens- kommelsen har förutsatts att man i första hand undersöker möjligheterna att skapa styrmedel liknande dem som f.n. finns för att främja användning

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82: 64 30

av fjärrvärme i bebyggelse som är lämplig för denna uppvärmningsform. Sålunda har pekats på möjligheten att — liksom vad som gäller för fjärrvär- meområde — frita eldistributör från skyldighet att leverera el för upp- värmningsändamål i område med naturgas. Vidare bör enligt riktlinjerna övervägas att införa lagstiftning om naturgasanläggning liknande den som gäller för fjän'värme enligt lagen (1976z838) om allmänna fjärrvärmean- läggningar. En tredje möjlighet som har diskuterats är ändring av reglerna för energisparstöd i syfte att övergång till naturgas skall ge liknande möjlig- heter till stöd som f.n. gäller vid övergång till fjärrvärme."

I denna promemoria redovisas resultatet av det nämnda beredningsarbe- tet. Promemorian är disponerad på följande sätt.

Avsnitt 2 innehåller en sammanfattning av förslagen i promemorian. I avsnitt 3 behandlas uppbyggnaden och utformningen av system för distribution och bruk av naturgas med särskild betoning på användning för uppvärmnings- och hushållsändamål.

Avsnitt 4 behandlar marknaden för naturgas och särskilt för Sydgaspro- jektet.

1 avsnitt 5 redogörs för författningar och andra bestämmelser som har I anknytning till distribution av naturgas och som kan ha betydelse för utformningen av styrmedel för avsättning av gasen.

Avsnitt 6 innehåller överväganden och förslag.

2 Sammanfattning av promemorians förslag

Enligt promemorian finns stora likheter mellan fjärrvärme och gasupp- värmning. I båda fallen är det fråga om centraliserade energisystem som för sin ekonomi kräver hög anslutningsgrad inom verksamhetsområdet. Styrmedlen för att främja gasintroduktion bör därför vara likartade dem som nu finns för att främja användning av fjärrvärme. Mot den bakgrunden föreslås i promemorian följande.

]. Regelsystemet i lagen ( 1976: 838) om allmänna fjärrvärmeanläggning- ar utvidgas till att avse även naturgasnät. Av lagtekniska skäl ersätts den nämnda lagen med en ny lag om allmänna värmesystem (bilaga 1).

2. 1 den s.k. ellagen (1902: 71 s. ]) ändras 2 5 4 mom. första stycket på så sätt att det undantag från skyldigheten att leverera el för uppvärmning som gäller i fjärrvärmeområden utvidgas till att avse också naturgasområ- den (bilaga 2).

3. Statligt stöd som kan utgå vid anslutning till fjärrvärme utvidgas till att avse också anslutning till naturgasnät. Som villkor för bostadslån bör. på motsvarande sätt som gäller för fjärrvärme. gälla att en för ändamålet lämpad fastighet skall anslutas till ett befintligt naturgasnät. Reglerna bör anpassas till riksdagens beslut i anledning av den omläggning av energi- sparstödet som nyligen har föreslagits i prop. 1980/81: 133 .

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82: 64 31

3 Naturgassystem

3.1 Importsystem

Eftersom Sverige saknar egna kända naturgastillgångar. måste en svensk naturgasförsörjning baseras på tillförsel till landet av naturgas. Detta kan ske antingen via rörledningar eller med speciella fartyg. varvid gasen först nedkyls till flytande tillstånd. s.k. LNG. När naturgas nu introduceras genom Sydgasprojektet sker detta via en rörledning från Danmark.

Det transportavtal som slutits med Danmark avser naturgastransporte'r från danska Nordsjökusten eller dansktyska gränsen. Andra tänkbara im- portvägar som övervägs i samband med sonderande överläggningar om ytterligare avtal om naturgasköp är ledningar från källor i norska delen av Nordsjön över Norge samt från det sovjetiska gasnätet över Finland och Bottenhavct till Mellansverige.

lmportledningarna för naturgas blir av tekniskt-ekonomiska skäl utförda för högt tryck. Transmissionsledningen i Danmark utförs för sannolikt 80 bar.

3.2 Överföringssystem

Med överföringssystem avses det transportsystem som för gasen till de områden där avnämare finns och lokal distribution vidtar. Överföringssy- stemets uppgift är att föra gasen från den punkt där den importeras till de regioner där den skall användas, att förbinda olika importpunkter med varandra och att svara för distribution av naturgas till mottagningsstationer i de tätorter inom en region som" skall försörjas med naturgas.

De ledningar som förbinder imponpunkterna eller leder gasen till de regioner där den skall användas kallas här stamledningar medan de som enbart leder gasen till mottagningsstationer kallas grenledningar. Motivet att förbinda olika importpunkter är bl. a. att genom ömsesidig reserv redu— cera konsekvenserna för gasavnämare vid avbrott i leveransen via någon importpunkt. '

Kartan, fig. I, visar ett exempel på tänkbart överföringssystem baserat på import enbart över den planerade tillförselledningen från Danmark. Kartan. fig. 2. Visar det överföringssystem som planeras för Sydgasprojek- tet. Ledningen över Öresund till Klagshamn och vidare norrut till trakten av Hasslarp avses ingå i ett svenskt stamnät medan övriga delar av nätet är att betrakta som grennät. Stamledningen avses tillhöra Swedegas AB medan grennätet skall ägas av Sydgas AB. På lokal nivå avses distributio- nen ske förutom genom Sydgas AB. På lokal nivå avses distributionen ske förutom genom Sydgas AB genom kommunala återdistributörer som köper _ gas från Sydgas. Överföringssystemet dimensioneras för högt tryck. san-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1981/82: 64 37

l

!! l __

_ __...— ___

..,.

.. _. .- ___-_ ___—7 n.»: ,,.” norrman» l Puno _— ' ' __. m=" ' .uugum l) l _. — '— ernusruv N & X / x l 7 / #” X x, .eemu 1 ( t' ) K " ( l ) |.1f .LEIPIIG X "I _ 1 f' ) x, Px _ f f N.. N / N —x X rx / 3 7 x,» ' / x, & .rwrurunr xt warm-nus FRÅN sovrq x. H IRAN—_l m.fl.! i ,. WIEN. .uUNCHEN ( % x x QJ "* N " ”i. /

nu. IVALIEN (

SVMBOLCRI

. usriu'uzo Helena: mr.-union SWCdegaS ab NOV.1979

O GASFÄLY nen nkwtm: mouxnon

. arriuruo LNG-TERNlNAL

|] ammo tuo-mmm HUVUDLEDNINGSNATET FÖR DET

. CENTRALEUROPEISKA NATURGAS— _ nontzunmo I nam men UNDER man” SVSTEMEI _____ ”Num ”man,” PLANERAOE DANSKA OCH SVENSKA NATURGASSVSTEM ......— uöJLiG Hmmm ablLEoumG

— — — wurintnntsocnzmnius

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82: 64 33

Fig. 2 r lHoGANAs TECKENFfRKLARlNG HASSLARP A,: ——— _STAMLEDNINGJ ÅSTORP ORESUNO PBJUV ___ STAMLEDNING pÅ *V' LAND ** 4 .- BILLESHOLM Masons "W" —— GRENLEDNING ),.EKEBY. KÄGERÖD I HDTTAGNINGSSTATION X VALLÅKRA

?) ...... v

* ESLÖV ”MARK KÄVLIMSE ."

- + .; ORTOFTA (79 FtRULUND

AKARP + STAFFANSTORP

» SKABERSJÖ )» - svaLA

ÖVELLINGE MJNNESBERG

TRELLEEJRG

Riksdagen I98I/82. I saml. Nr 64

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82: 64 34

nolikt 80 bar, och utförs med stålrör som svetsas samman på platsen. Rördiametrar upp till 700 mm diskuteras för huvudledningarna. Ledningar- na grävs ned i marken och botten av Öresund. Något fiinder mot att utnyttja marken över ledningarna för t.ex. jordbruksändamål finns inte. Däremot kommer att gälla vissa begränsningar i möjligheten att t.ex. uppföra byggnader över eller i närheten av högtrycksledningen. Rören ytbehandlas för att förhindra korrosion och förses dessutom med elektro- diskt skydd. Via mottagningsstationer. där trycket reduceras (i Sydgaspro- jektet till 4 bar). fördelas gasen till avnämare genom finmaskiga lokala ledningsnät.

3.3 Fördelningssystem

Den lokala naturgasdistributionen sker genom ett rörnät förlågt tryck som kallas föi'delnings'system eller lågtryckssyst'em. Inom Sydgasprojektet skall fördelningsnätet drivas vid högst 4 bars tryck. Vissa större konsu— menter ansluts direkt till fördelningsnätet. Flertalet matas dock via servis- ledningar för lägre tryck anslutna till fördelningsnätet via tryckreducerven- tiler på sätt som framgår av fig. 3. Mellan högtryckssystemet och låg- tryckssystem finns mottagningsstationer. Förutom de komponenter som framgår av fig. 3 planerar Sydgas att utrusta mottagningsstationerna med ett mindre lager av propan och utrustning för inmatning av propan/luft- blandning i lågtrycksnätet vid konsumtionstoppar och då tillförseln av naturgas utsätts för störningar. Propan/luftblandningen avpassas så att den i möjligaste män kan ersätta naturgas hos den slutlige förbrukaren. Inom Sydgasområdet blir det aktuellt att redan 1981 bygga ut delar av blivande lågtryckssystem för att via dessa i avvaktan på naturgasintroduktionen leverera gasol eller stadsgas för uppvärmningsändamål i bostadsområden som byggs. Fördelnings- och servisledningar utförs sannolikt med plaströr. För de grövre fördelningsledningarna kan dock segjärnsrör bli aktuella.

3.4 Beredskapslagring

Beredskapslagring av naturgas är för närvarande svår att genomföra. Genom att vissa förbriikare har möjlighet att i en beredskapssituation övergå till användning av olja skall beredskapslagret för deras vidkomman- de bestå av olja. För övriga planeras beredskapslagret utgöras av propan eller annan produkt som efter luftblandning eller omvandling kan transpor- teras i gasform. Efter inblandning av luft kan t.ex. propan pumpas in i lågtryckssystemen och användas på samma sätt som naturgasen.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1981/82: 64 35

Fig. 3

sammma GRENLEUMZHG FÖRDELN; .. SLEDNING SERVlSIEDNll—lö thUD/ENTILARR. MOTTAGN. STATION FÖRBRUKARE FILTER FÖRVARMARE REDUCERVENTIL FLÖDESMÄTARE

o?”>'=*mbww.—-

..AO.

d..)

_? ("å"—""'

Qe's iftDi ww __;— JQ—l-wft-å—Q— l _ _ ___ ___l (7) SYDGAS

PRlNClPlE ut NATURGASNÄT

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82: 64 36 4 Naturgasmarknaden

Ett av villkoren för att en naturgasförsörjning skall få rirålig ekonomi är en viss minsta konsumtionstäthet. För svensk del kan naturgasdistribution därför i första hand komma i fråga i västra och norra Skåne, Västkustområ- det. södra Värmland. Mälardalen till Stockholm och området upp till Gävle. Under vissa omständigheter kan även delar av Norrlands kustland tänkas bli aktuella för naturgasdistribution.

Sverige har i inte obetydlig grad andra förutsättningar för användning av naturgas än andra länder i främst Västeuropa och Nordamerika. Bebyggel- sestrukturen i svenska tätorter har varit sådan att fjärrvärme har kunnat byggas ut till konkurrenskraftiga priser. Fjärrvärmen ger möjlighet till en god miljö inom tätorterna och till användning av ett flertal olika bränslen och energislag. Den gör det också möjligt att producera el med ett gott utnyttjande av tillfört bränsle. vilket kommer att få betydelse inför den beslutande avvecklingen av kärnkraften. I den nyligen framlagda proposi- tionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81 : 90) föreslås en fort- satt kraftig satsning på fjärrvärme och betonas att individuella uppvärm- ningsformer inte onödigtvis får minska fjärrvärmenätens omfattning. Na- turgasens för uppvärmningsändamål naturliga användningsområden kom- mer därför att ligga utanför fjärrvärmeområdena. Möjligen kan naturgasen komma till användning i fjärrvärmeanläggningar under ett uppbyggnads- skede eller belastningsutjämning.

De mest djupgående analyserna över naturgasmarknaden är de som genomförts inom ramen för Sydgasprojektet. Marknadsbeskiivningen gäl- ler Sydgasområdet men är i stora delar tillämpbar även för andra områden i landet som kan bli aktuella för naturgasintroduktion.

4.1 Naturgasmarknadens omfattning och struktur

Det nu beslutade Sydgasprojektet omfattar avsättning av 440 miljoner m3 naturgas per år. Avsättningen bedöms f. n. kunna ske inom kommuner- na Trelleborg. Svedala, Vellinge, Malmö, Staffanstorp, Lomma, Kävlinge. Svalöv. Landskrona, Eslöv, Bjuv, Helsingborg, Åstorp och Höganäs. Av dagens oljeförbrukning i detta område enligt tillgänglig statistik kommer därvid ca 25 % att ersättas. 30 % av den importerade gasen avses använ- das för uppvärmningsändamål (huvudsakligen en- och flerfamiljshus) och andra ändamål där den i huvudsak ersätter eldningsolja 1 och andra hög- värdiga bränslen, medan resterande 70 % väntas ersätta eldningsolja 4 och användas främst inom industrin.

Antalet kunder beräknas till knappt 11000, varav 10000 i enfamiljshus. 200 i flerfamiljshus med totalt 4500 lägenheter, 200 panncentraler för fjärrvärme. 100 industrier. 80 trädgårdsmästerier samt ca 200 övriga. En- och flerfamiljshusen omfattas av såväl befintliga som planerade byggnader

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82: 64 37

enligt de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen. medan för övriga kundkategorier endast nuvarande oljeförbrukare beaktats i marknads- planen.

4.2 Naturgasens användningsområde

Marknadsföringen inriktas på att dels ersätta lättare oljekvaliteter, dels avsätta naturgasen för kvalificerade ändamål, d.v.s. för användning där naturgasen har fördelar i förhållande till andra bränslen.

Ersättning av lättare oljor innebär i första hand försäljning för upp- värmningsändamål. Förutsättningar för att detta skall vara ekonomiskt möjligt är relativt tät bebyggelse, hög anslutningsgrad och att befintliga uppvärmningssystem baseras på vattenburen värme, dock ej fjärrvärme.

Den naturgasmängd som skall användas för uppvärmning är förhållande- vis liten.

Den kvalificerade förbrukningen hänför sig huvudsakligen till industrisi- dan och där i första hand processindustrin. [ några av de aktuella fallen använder dessa industrier redan i dag lätt eldningsolja eller gasol av processtekniska skäl. För några industrier som i dag använder tjockolja som bränsle och ånga som värmedistributionsmedium kan det bli aktuellt att "föra naturgasen längre in i processen” för att till fullo utnyttja gasens fördelar.

För att kompensera den låga belastningsfaktorn vid användningen av gas för uppvärmningsändamål finns planer på att avsätta vissa kvantiteter naturgas till större industrikonsumenter och hetvattencentraler/kraftvär- meverk på s.k. avbrytbar basis. Detta innebär att kunden disponerar naturgas endast under den del av året då förbrukningen av naturgas är låg och att han under höglastperioden hänvisas till annat bränsle, t.ex. olja. Denna avsättning kan inte ske annat än till relativt låga priser.

Balansen mellan å ena sidan leveranser till uppvärmningsändamål och kvalificerad förbrukning samt å andra sidan avbrytbara leveranser måste anpassas till det krav på utnyttjningstid som leveransen av naturgas enligt importkontrakten ställer samt till kostnaden för komplettering med pro— pan/lufttillförsel under höglasttid.

För anläggningar som byggs fram till år 1985 blir det aktuellt att genom- föra s.k. förtida inkoppling. Detta innebär att förbrukaren installerar ut- rustning för naturgasförbrukning, att en del av det lokala gasnätet byggs ut och att dessa system matas med gasol eller gasol/luftblandning från provi- soriska gasolanläggningar i avvaktan på naturgasleveranserna. Förutom för ny bebyggelse kan metoden även tillämpas på enstaka större eller mindre grupper av förbrukare, där nuvarande utrustning är i behov av utbyte. Omfattningen av den förtida inkopplingen uppskattas f.n. till ca 2000 anslutningar.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82: 64 33

4.3 Förbrukarinstallationer

Den utrustning som krävs hos förbrukarna är följande. På den inkommande ledningen linns avstängningsventiler. säkerhets-. regler- och mätutrustning som ägs och underhålls av distributören. Gasen leds därefter vidare i rör till förbrukningsstället. där gasen förbränns i speciella gasbrännare. För en villapanna för olja räcker det oftast att byta ut oljebrännarcn mot gasbrännare. 1 nya installationer monteras utrustning speciellt anpassad för naturgas. Sådan utrustning kräver litet utrymme samt är billig och effektiv. .

På grund av att naturgasen är lättare att reglera än t. ex. olja är gasbrän- narna ofta speciellt i industriutförande utrustade med avancerade regler- system för att få högsta möjliga verkningsgrad i användningen.

4.4 Kostnaderna för konsumenten

Konsumenter som övergår till naturgas får förutom gaskostnaderna även kostnader för installationen och en anslutningsavgift.

För uppvärmningsförsäljning beräknas avslutningsavgiften täcka dels serviskostnaden, d.v.s. stickledning till fastigheten. avstängnings-, regler- . säkerhets- och mätutrustning. dels del av det lokala distributionsnätet. Kostnaden för fördelningsnät m.m. skall inkluderas i naturgastariffen. De kostnader som täcks av anslutningsavgiften är avsevärt lägre än motsva- rande kostnader vid anslutning till ett fjärrvärmenät.

För industrikunder planeras inte någon generellt tillämpbar anslutnings- avgift. Leveranserna förutsätts ske vid tomtgränscn och all utrustning med undantag för mätutrustningen bekostas av kunden.

Kostnaden för uppvärmningskundernas installationer, pannor. brännare och rökgaskanaler beräknas bli lägre vid naturgasanslutning än vid egen oljepanna eller ljärrvärmeanslutning. om man däri räknar in anslutningsav- giften. men högre än för elvärme. Jämfört med vad som gäller för vatten- buren elvärme bedöms dock merkostnaden som liten.

För industriförbrukare kan jämförelser inte generellt göras med alterna- tiva installationer. cftersom installationerna ofta är helt olika. "

5 Bestämmelser med anknytning till naturgasdistribution

5.1 Allmänt om den rättsliga regleringen

En grundläggande författning finns som direkt tar sikte på distribution av naturgas. nämligen lagen (1978: 160) om vissa rörledningar (rörledningsla- gen). Enligt denna lag. som gäller för transport i rörledningav olja och gas, krävs koncession för framdragande och begagnande av sådana rörledning- ar. Koncession meddelas av regeringen. Lagen tillkom i direkt syfte att

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82: 64 39

underlätta introduktion av naturgas i Sverige (jfr prop. 1977/78: 86 s. 63 ). Genom lagen har skapats förutsättningar för en samlad prövning av ett naturgasprojekt. Den gör det möjligt att underkasta ett ledningsföretag en allsidig prövning i ett sammanhang och att därvid bestämma ledningens huvudsakliga sträckning. Därigenom blir det också möjligt att styra gasdis- tributionen till områden som är lämpliga i ett större energipolitiskt sam- manhang.

Att koncession ges enligt rörledningslagen innebär ett principbeslut att projektet får genomföras med en viss huvudsaklig utformning. Däremot utesluter inte koncessionen att prövning sker också enligt annan lagstift- ning. Det beror på att det är omöjligt att på detta tidiga stadium ta ställning till projektets olika detaljer i fråga om inverkan på motstående intressen. En närmare redogörelse för rörledningslagen och andra författningar som har betydelse för gasnätets uppbyggnad ges i avsnitt 5.2 . Bestämmelserna har mestadels indirekt betydelse för den styrmedelsfråga som denna pro- memoria skall behandla och redogörelsen syftar närmast till att visa den lagreglering som gör det möjligt att använda naturgas. Viktig är emellertid kommunernas roll. eftersom samhällsplaneringen kan användas som ett styrinstrument (jfr avsnitt 6.2 ).

Rörledningslagen behandlar inte alls frågan om relationerna mellan dis- tributören och konsumenterna av den olja eller gas som transporteras i ledningen. Sistnämnda fråga är i det närmaste oreglerad i författningar. Det är i dessa relationer som frågan om styrmedel för att trygga avsättning av naturgas kommer in.

Av betydelse vid övervägande av rättsförhållandet mellan distributör och fastighetsägare är särskilt vissa författningar som har anknytning till styrmedelsfrågan. Dit hör bl. a. fjärrvärmelagen och ellagen . [ avsnitt 5.3 lämnas en redogörelse för huvuddragen av de bestämmelser som har intresse i detta sammanhang.

I avsnitt 5.4 redogörs för vissa förslag som riksdagen skall ta ställning till våren 1981 och som. om de genomförs, fär betydelse för fastigheter med naturgasuppvärmning.

Slutligen ges i avsnitt 5.5 en översiktlig redogörelse för prissättningen på energi i Sverige.

5.2. Författningar av betydelse för framdragande av naturgasledningar

5.2.1 Rörledningslagen

Enligt rörledningslagen (1978: 160) får rörledning för transport av bl. a. råolja eller naturgas inte framdras eller begagnas utan särskilt tillstånd (koncession). Koncession krävs dock inte för ledningar med en längd av högst 20 kilometer, ledningar som skall utnyttjas huvudsakligen för att tillgodose enskilda hushållsbehov eller ledning som uteslutande skall nytt- jas inom hamn eller industriområde ( 1 5). Fråga om koncession prövas av regeringen (3 5).

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82: 64 40

1 fråga om Sydgasprojektet gäller koncessionsplikten i praktiken stam- och grenledningar. som betraktas som en enhet. Det har således ingen betydelse att vissa grenledningar kan vara kortare än 20 km. Däremot faller de rent lokala fördelnings- och servisledningarna utanför.

1 5—7 åå behandlas villkoren för koncession. Därvid gäller bl.a. att koncessionen skall avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning. Koncessionen skall gälla viss tid, som får bestämmas till längst 30 år. Regeringen får föreskriva att staten skall ha rätt att delta i verksamheten eller att särskild avgift skall utgå till staten. Även i andra hänseenden får regeringen föreskriva villkor för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt.

Koncessionshavaren är skyldig att mot ersättning ombesörja transport åt annan om det kan ske utan väsentligt förfång för koncessionshavaren ('8 ä). _

1 10—12 %% behandlas ansvaret för kostnader, som kan uppkomma om ledning dras fram inom trafikled. Som regel är det koncessionshavaren som skall bekosta de arbeten som härvid måste utföras.

Koncession får ej överlåtas utan medgivande (13 5). Efter anmälan av koncessionshavaren att han vill frånträda sin rätt upphör koncessionen, om inte annat följer av koncessionsbeslutet (14 å). Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, statens industriverk får återkalla koncessionen bl.a. om koncessionshavaren inte uppfyller villkor eller gällande förplik- telser(15 5).

Sedan koncessionen upphört att gälla skall ledningen tas bort och åter- ställningsätgärder vidtas. Detta gäller också om ledning dragits fram utan koncession (16—17 5.5). 1 18 så finns närmare bestämmelser om hur åter- ställningsarbetena skall gå till.

1 19—23 5.5 finns bestämmelser om bl. a. tillsynen. Tillsynen utövas av statens industriverk, som har rätt att av koncessionshavaren kräva in de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Verket får också för visst fall meddela bestämmelser för att trygga efterlevnaden av lagen såvitt avser rörlednings framdragande och begagnande eller återställningsåt- gärder. Verket har viss möjlighet att tillgripa vitesföreläggande för att få till stånd rättelse om koncessionshavaren inte uppfyller meddelade villkor eller föreskrifter. I vissa fall kan verket också förbjuda att verksamheten fortsätts. Om sådant förbud inte efterkommes. får handräckning tillgripas.

I den proposition om riktlinjer för energipolitiken som nyligen förelagts riksdagen (prop. 1980/81: 90) föreslås att rörledningslagen utvidgas till att också avse hetvattenledningar.

5.2.2 Andraförfhttningar

Förordningen ( 1961 :568) om brandfarliga varor innehåller bestämmel- ser om förvaring. hantering, transport och försäljning av sådana varor. Enligt 36 5 skall rörledning för transport av brandfarlig gas eller vätska

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82: 64 41

med tillhörande anordningar vara så utförd, att det föreligger betryggande säkerhet för att vid transporten skada inte vållas genom brand eller annor- ledes. Enligt 37 5 krävs tillstånd av statens industriverk för att från hamn, upplag eller annan anläggning till avnämare eller annan mottagare utanför anläggningens område transportera brandfarlig vara med rörledning. Ett viktigt undantag från tillståndsplikten gäller rörledningar som omfattas av koncession enligt rörledningslagen. Bestämmelserna omfattar således en- dast lokal distribution av naturgas, i Sydgasprojektets fall fördelningsnä- tet. lndustriverket har vidare möjlighet att föreskriva att tillstånd inte skall krävas för kortare. lokal transport av brandfarlig vara. Även om tillstånd till transport med rörledning meddelats, får transporten inte påbörjas förr- än ledningen avsynats och besked lämnats att den får tas i bruk (38 å).

Fråga om tillstånd till transport med rörledning prövas av byggnads- nämnden, om rörledningen i sin helhet skall ligga inom en och samma kommun. av länsstyrelsen om ledningen skall sträcka sig genom mera än en kommun och av regeringen om ledningen skall sträcka sig genom mera än ett län (16 ä 1 mom. och 53 ä 2 mom.).

Statens industriverk har i förordningen getts ett allmänt bemyndigande att i fråga om brandfarlig vara meddela föreskrifter som gäller tillverkning, handel, hantering, förvärv, överlåtelse. transport eller införsel eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt (14 ä 1 mom.).

Miljöskyddslagen (1969-387) (ML) kan bli tillämplig på naturgasled- ningar i den mån framdragandet eller begagnandet kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller medföra störning för omgivningen genom luftförorening. buller, skakning, ljus eller annat så- dant och störningen inte är helt tillfällig. Enligt 9 5 kan koncessionsnämn- den för miljöskydd på anmodan av dem som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten efter prövning enligt ML. Enligt 2 5 skall koncession enligt rörledningslagen vara bin- dande vid prövning enligt ML.

Åtgärd eller användning som omfattas av lagen kallas miljöfarlig verk- samhet. Den som orsakar olägenhet genom miljöfarlig verksamhet är i princip skyldig att betala ersättning för detta (30 å). Beträffande den när- mare regleringen av ansvarigheten för sådana skador, såsom frågor om befrielse från ansvar i vissa fall. t. ex. för skada orsakad av krigshandling eller naturkatastrofer, regressrätt mot annan som har vållat skadan, jämk- ning av skadestånd och det inbördes förhållandet mellan flera skadestånds- skyldiga, gäller bestämmelserna i skadeståndslagen (1972:207) och all- männa skadeståndsrättsliga grundsatser.

Statens naturvårdsverk och länsstyrelsen utövar tillsyn över miljöfarlig verksamhet (38 å).

Naturvårdslagen (1964: 822) ( NvL) kan bli tillämplig vid framdragande av gasledningar i den mån ML inte tillämpas.

Till skydd för friluftslivet råder enligt 15 & NvL strandskydd vid havet,

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82: 64 47

insjöar och vattendrag. Inom strandskyddsområde får enligt 16 s" NvL inte utan länsstyrelsens medgivande utföras anläggning som hindrar allmänhe- ten från att beträda området. I 20 & NvL föreskrivs viss samrådsskyldighet med länsstyrelsen i samband med arbetsföretag som inte omfattas av tillståndstvång enligt NvL men som kan komma att väsentligt ändra natur- miljön. De nu nämnda bestämmelserna i 16 och 20 åå gäller dock inte företag vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen eller ML. Det senare innebär att bestämmelsernas tillämpning i fråga om gasledningar blir bero- ende av om företaget har prövats enligt ML eller inte.

Också vissa bestämmelser i byggnads/age): ( 1947:385 ) (BL) kan ha betydelse för frågan om framdragning av rörledningar. Detta gäller främst lagens planbestämmelser men också bestämmelserna i 136 a 5 om lokali- seringsprövning av viss industriell verksamhet kan tänkas få viss indirekt betydelse (jfr prop. 1977/78:68 s. 68 ). Sådan prövning görs av regeringen men tillstånd får lämnas endast om kommunen har tillstyrkt det.

Regeringens beslut enligt 136 a & BL är bindande för fortsatt prövning enligt BL och ML. Det ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd att vid prövning enligt ML föreskriva de villkor för verksamheten som krävs från miljöskyddssynpunkt. i den mån frågan inte är reglerad genom regeringens beslut.

Enligt 44 :>" väglagen (1971 : 948) gäller att elektrisk ledning. vattenled- ning eller annan ledning. t.ex. gasledning, inte får dras inom vägområde. om inte väghållningsmyndigheten har medgivit det. Har tillstånd till led- ningen lämnats i annan ordning enligt lag eller annan författning. räcker det med att anmälan görs hos väghållningsmyndigheten.

Denna meddelar de föreskrifter om arbetets bedrivande m.m. som be- hövs med hänsyn till vägens bestånd. drift eller brukande.

De nämnda bestämmelserna äger motsvarande tillämpning i fråga om arbete på redan dragen ledning. Brådskande arbete får dock under vissa förutsättningar påbörjas utan tillstånd eller anmälan men väghållningsmyn— dighetcn skall snarast underrättas.

Enligt ledningsrätrxlagen (l973:ll44) kan den som för ledning vill ut- nyttja utrymme inom fastighet få en särskild rätt till detta, s.k. lednings- rätt. Lagen gäller vissa uppräknade slag av ledningar. bl.a. ledningar genom vilka fjärrvärme. olja eller annan råvara eller produkt transporteras från produktställe. upplag eller lastplats (2 5).

Med ledning avses inte bara själva ledningen utan även sådana för dess ändamål erforderliga anordningar som transformatorer. pumpstationer och andra tillbehör (3 ä).

Ledningsrätten. som kan tillskapas även tvängsvis. ger ledningsägaren en sakrättsligt skyddad rätt att utnyttja utrymme inom fastighet för ledning (1 få). Ledningsrätten omfattar befogenhet att inom fastigheten vidta de åtgärder som behövs för att dra fram och begagna ledningen.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82: 64 43

Ersättning för intrång vid upplåtelse av lcdningsrätt utgår enligt de grunder som tillämpas vid expropriation (13 å).

Frågan om upplåtelse av lcdningsrätt prövas av fastighetsbildningsmyn- dighet.

Vid sidan av ledningsrättslagen finns bestämmelser om tvångsupplåtelse av mark för ledningsändamål bl.a. i exprapriationslagen (1972: 719) (ExL). Enligt 2 kap. 35 ExL gäller att expropriation får ske för att tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten. värme eller likartad nyttighet eller av att bortföra eller oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenighet. Sistnämnda bestämmelse omfattar bl.a. allmänna ledningar av skilda slag, t. ex. ledningar för olja. fjärrvärme eller gas. Skall en sådan ledning ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa ijämförelse med nyttan därav. får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen inte föreligger.

Frågan om tillstånd till expropriation prövas av regeringen. Regeringen kan dock överlämna till länsstyrelsen eller. när särskilda skäl föreligger, till annan myndighet att pröva fråga om tillstånd till expropriation. om ansök- ningen inte har bestritts eller ärendet från allmän eller enskild synpunkt är av mindre vikt.

5.3 Författningar av betydelse för frågan om styrmedel

5.3.1 Lagen om kommunal energiplanering

Enligt lagen ( 1977: 439) om kommunal energiplanering skall kommuner- na i sin planering främja hushållningen med energi och verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Kommunerna åläggs också att vid planering- en undersöka förutsättningarna att genom samverkan med annan kommun eller betydande intressent på energiområdet gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln. Finns sådana förutsättningar skall de tas till vara i planeringen. Kommun är skyldig att på begäran av statens industriverk lämna uppgift om hur den fullgjort sina skyldigheter enligt lagen.

Företag som använder större mängd energi eller som yrkesmässigt pro- ducerar eller distribuerar energi är enligt 2.5 skyldigt att på begäran lämna kommunen de uppgifter som behövs för planeringen.

En grundläggande begränsning av kommunens skyldigheter enligt lagen om kommunal energiplanering är att kommunerna i sin planering skall främja energihushållningen och verka för en säker och tillräcklig energitill- försel. Lagen innebär således inte några förändringar i kommunernas befo- genheter och faktiska möjligheter att vidta åtgärder inom energiområdet. Den innehåller inga medel för att genomföra planerade åtgärder. Vad kommunerna ålagts är att inom ramen för den planering som de eljest bedriver ta särskild hänsyn till den aspekt som energihushållning och en säker och tillräcklig tillförsel av energi utgör. Däremot kan kommunerna i

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82: 64 44

viss mån använda sitt planmonopol enligt byggnadslagen som energipoli- tiskt styrmedel. Denna fråga tas upp i avsnitt 6.2 .

I prop. 1976/77: 129 med förslag till lag om kommunal energiplanering, m.m. framhålls (s. 50) bl. a. att det ligger i sakens natur att kommunerna i sin planering måste ta ställning till hur byggnader, anläggningar rn. m. inom kommunen skall försörjas med energi. Detta gäller oavsett om kommunen har ett direkt engagemang i distribution eller produktion av energi eller inte.

I den proposition om riktlinjer för energipolitiken ( prop. 1980/81:90 ) som regeringen nyligen förelagt riksdagen föreslås ett tillägg till lagen med innebörd att kommunfullmäktige skall anta en plan för att minska använd- ningen av olja inom kommunen.

5.3.2 Lagen om allmännafjärrvärmeanläggningar

Lagen (l976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar (fjärrvärmela- gen) ger en fjärrvärmeanläggnings huvudman viss möjlighet att framtvinga anslutning av fastigheter till anläggningen. Enligt lagen skall statens indti- striverk på ansökan av den ,som driver en fjärrvärmeanläggning kunna förklara anläggningen för allmän. om det finns behov av anläggningen från allmän synpunkt.

För att behov av anläggningen skall anses föreligga krävs ingen nybygg- nadsverksamhet. Det räcker om det från energihushållnings- eller miljö- skyddssynpunkt är av betydelse att man i området övergår till uppvärm- ning med fjärrvärme. Anläggningen skall vara lämplig för den lokala och regionala energiförsörjningen. Vid en översiktlig ekonomisk bedömning får anläggningen inte vara uppenbart sämre ur ekonomisk synpunkt än andra alternativ för värmeförsörjning.

lndustriverket bestämmer visst område utöver vilket anläggningens verksamhetsområde inte får utsträckas. inom detta område kan verket utesluta t.ex. storförbrukare med befintliga uppvärmningsanläggningar såsom sjukvårdsinrättningar och större industrier beträffande vilka det redan från början står klart att uppvärmning genom fjärrvärmeanläggning- en inte medför några fördelar därför att de har möjlighet att själva ordna en effektiv värmeförsörjning som inte innebär nägra nackdelar från allmän synpunkt jämfört med anslutningsalternativet.

Lagen gäller endast för allmänna fjärrvärmeanläggningar. Huvudman för fjärrvärmeanläggning är i regel kommunen. Lagen reglerar inte kommuner- nas skyldighet att engagera sig i fjärrvärme utan detta är liksom tidigare en fråga som kommunerna själva kan avgöra.

Enligt Så lagen om allmänna fjärrvärmeanläggningar har en ägare av fastighet inom anläggningens verksamhetsområde rätt att få fastigheten ansluten till fjärrvärmenätet, om fastigheten behöver anordningar för vär- me samt behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. Å andra sidan är fastighetsägaren i princip skyldig att betala avgift enligt taxa

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82: 64 . , 45

som huvudmannen fastställer (95). Skyldigheten föreligger oavsett om fastigheten ansluts eller ej. Avgifterna får inte överstiga vad som behövs för att täcka kostnaderna. Avgifterna skall vidare fördelas mellan fastig- hetsägarna på ett rättvist och skäligt sätt. Huvudmannen är skyldig att utge ersättning för anläggning för värmeförsörjning som blir onyttig till följd av att allmän fjärrvärmeanläggning kommer till stånd ("16 å).

När det gäller att avgöra om en fastighet behöver anordningar för värme och om behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom fjärrvärmeanläggningen skall enligt uttalande i förarbetena ( prop. 1975/76: 149 ) objektiva grunder tillämpas. Härvid skall fastighetens belä- genhet, användningssätt och möjligheterna att lösa uppvärmningsfrågan på fördelaktigare sätt än med fjärrvärme läggas till grund för bedömningen. Fastighetsägarens egen uppfattning saknar självständig betydelse.

Tvister mellan huvudman och fastighetsägare skall prövas av statens va- nämnd, som även prövar motsvarande frågor enligt lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

5.3.3 Ellagen

Enligt lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektris- ka anläggningar ( ellagen ) fordras tillstånd för att dra fram eller begagna elektrisk starkströmsledning (25 1 mom.). Tillstånd får meddelas för led- ning med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller för ledningsnät inom visst område (områdeskoncession). Tillståndsfrågor prö- vas av regeringen eller statens industriverk.

Innehavare av områdeskoncession är skyldig att tillhandahålla ström åt i princip alla som inom området har behov av den för normalt förbruknings- ändamål (25 4 mom.). Genom en lagändring. som trädde i kraft den 1 juli 1977 (SFS 1977: 441), föreligger dock inte sådan skyldighet. om strömmen är avsedd att användas för uppvärmning av byggnad inom område där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad. En motsvarande distri- butionsskyldighet finns för innehavare av linjekoncession.

Frågor om pris och övriga leveransvillkor prövas av en särskild nämnd, statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström (2.5 7 mom.). Bestämmel- ser om sådan prisreglering finns i en särskild förordning (SFS 1979: 466).

Det närmare förhållandet mellan eldistributör och abonnent regleras i regel i civilrättsliga avtal. Sådana avtal innehåller bestämmelser bl. a. om anslutningsavgifter och eltariffer.

5.3.4 Statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m.m.

Nu gällande bestämmelser Bostäder

I fråga om bostadshus lämnas stöd bl.a. till förbättring av värme- och ventilationssystem och i fråga om flerbostadshus även för inreglering av

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82: 64 46

sådana system. Stöd lämnas vidare till anordning för individuell mätning av varmvatten. el och gas samt för nattackumulering av varmvatten. Stöd lämnas också till kostnader för anslutning till fjärrvärmeanläggning och till förbättring av värmeisolering av väggar. fönster och bjälklag.

Stöd lämnas i form av bidrag och lån. Bidrag lämnas enligt förordningen (1980: 334) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. och lån enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946. omtryckt 1980: 329). Mer detaljerade föreskrifter utarbetas av bostadsstyrelsen.

Energisparbidrag och energisparlån utgår för åtgärder beträffande bo— stadslägenheter. vissa gemensamma värme- och varmvattenanläggningar samt sådana lokaler som kan ingå i låneunderlag för statliga bostadslån och är avsedda för annat ändamål än förvärvsvcrksamhct. Räntebidrag utgår för lån till flerfamiljshus och till småhus som upplåts med hyres- eller bostadsrätt.

Energisparbidrag utgår med 35 % av godkänd kostnad för åtgärden. dock högst med 3000 kr. per bostadslägenhet som berörs och 30 kr. per m2 våningsyta i lokal som berörs. Godkänd kostnad måste uppgå till minst 1 500 kr. för att stöd ska kunna beviljas. Energisparlån lämnas med 30% av låneunderlaget. För åtgärder i småhus som fastighetsägaren utför själv lämnas stöd endast till materialkostnaden.

[ fråga om småhus kan lån till sådana energibesparande åtgärder som avses i energisparförordningen också lämnas enligt förbättringslåneförord- ningen (1980z261). Förbättringslån kan sökas av personer över 60 år, handikappade och vissa andra grupper. Lånet lämnas högst med ett belopp som motsvarar 95 % av godkänd kostnad.

Fråga om bidrag och/eller lån enligt någon av nu nämnda författningar prövas av länsbostadsnämnden efter yttrande av förmedlingsorganet i kommunen.

1979 års energipolitiska beslut ( prop. 1978/79: 115 , CU 1978/79: 37, rskr l978/79:394) innebar bland annat att en del förändringar genomfördes i stödvillkoren. Ändringarna innebar bl. a. att bidrag inte längre beviljas till åtgärder som är direkt föranledda av förbättringar av värmeisoleringen i väggar, fönster och bjälklag.

Enligt en särskild bestämmelse i 9a5 bostadsfmansieringsförordningen gäller som en förutsättning för att statliga bostadslån skall utgå att huset skall anslutas till befintlig fjärrvärmeanläggning eller annan kollektiv vär- meanläggning, om sådan anslutning är möjlig och särskilda skäl däremot inte finns.

Allmänna samlingslokaler m.m.

Stöd till energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler lämnas i form av bidrag för i princip samma åtgärder som kan få stöd enligt energi- sparförordningen. Enligt 38a5 kungörelsen (1973: 400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler (omtryckt 1976: 794. ändrad senast 1980: 336)

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82: 64 47

lämnas bidrag med 50 % av godkänd kostnad för åtgärderna dock högst med 300000 kronor per projekt.

Kommunala och landstingskommunala byggnader m.m.

Stödet enligt förordningen (1979: 816) om statsbidrag till energibesparan- de åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m. m. (om- tryckt 1980z335) utgår till alla åtgärder som bedöms spara energi eller minskar behovet av olja. Stöd utgår i form av bidrag med 35% av godkänd kostnad för åtgärden eller. om den slutliga kostnaden uppgår till lägre belopp med 35 % av detta belopp. samt i form av lån i vissa fall. Bidrag lämnas med högst 300000 kr. för varje projekt.

Stödet omfattar förutom kommunala och landstingskommunala byggna- der bl.a. även vissa byggnader som tillhör kyrkan. försäkringskassor och ideella organisationer.

Fråga om bidrag prövas av bostadsstyrelsen. medan fråga om lån prövas av regeringen.

Statliga byggnader

För energibesparande åtgärder i befintliga byggnader disponerar bygg- nadsstyrelsen (KBS) sedan energikrisen 1973/74 ett särskilt anslag från bostadsdepartementet ("en delpost inom'anslaget "Bl7 Vissa energibespa- rande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m. . . ."). Total ram t.o.m. bud- getåret 1980/81 uppgår till 210 Mkr. Fram till 1978 har dessa medel nyttjats enbart för energibesparande åtgärder i KBS fastighetsbestånd. Under 1978 tillkom ett antal andra statliga verk. Från och med budgetåret 1978/79 finansieras med dessa medel även energibesparande åtgärder i bl. a. fortifi- kationsförvaltningens byggnader.

Trädgårdsnäringcns byggnader

Stöd till energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringens byggnader kan lämnas enligt förordningen (1979: 428) om statsbidrag till energibespa- rande åtgärder inom trädgårdsföretag. Bidrag lämnas i princip endast till trädgårdsföretag som uppfyller de allmänna förutsättningarna för statligt stöd enligt förordningen (1979: 427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering. Bidrag beviljas med högst 35% av godkända kostnader. vilka måste uppgå till minst 3 000 kr. Bidraget får dock ej överstiga 100000 kr. Stödet administreras av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna.

Förslag till ändrade bestämmelser i prop. 1980/8! .' 133

I prop. 1980/81: 133 om riktlinjer för energisparverksamheten i byggna- der m.m. föreslås ändringar i vissa avseenden av energisparstödet fr. o. m. den 1 juli 1981. Förslagen bygger bl.a. på en översyn som gjorts av energi- hushållningsdelegationen (Bo 1978103) och som redovisas i betänkandet (SOU 1980: 43) Program för energihushållning i befintlig bebyggelse.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 64 43

De föreslagna ändringarna innebär i fråga om bostadshus i huvudsak följande:

]. Energisparbidragen upphör. I stället lämnas energisparlån för även den del av kostnaden som hittills täckts av bidrag.

2. Energisparstöd kan lämnas till dels samma åtgärder som tidigare dels följande nya åtgärder

a) övergång från enskild värmeanläggning till gemensam värmecentral

b) övergång till fastbränsleeldning i mindre anläggningar som värmer

upp högst 250—300 lägenheter

c) övergång till uppvärmning och varmvattenberedning med el; dock ej

s.k. direktverkande el. Stöd ges inte i fallen a) och b) om fjärrvärme finns eller planeras för området. I fallet c) föreslås att lån skall kunna lämnas till installation av elpatron, elkassett. varmvattenberedare eller, i undantagsfall. elpanna. Den lägsta kostnaden för en åtgärd som berättigar till stöd föreslås höjd till 5 000 kr., eller i vissa fall 3 000 kr. Lån för pannbyte förutsätter i allmänhet att bytet sker till en kombinationspanna med el och fasta bränslen. Lån till elpanna skall lämnas endast när en sådan installeras vid sidan av en i byggnaden redan fungerande pannanläggning eller när det av andra skäl skulle framstå som uppenbart orimligt att inte bevilja stöd. I låneärendet skall yttrande inhämtas från eldistributören.

I propositionen föreslås också ändrade regler i fråga om stödet till kommunala och landstingskommunala byggnader m.m. Också här föreslås en omläggning av stödet till län som lämnas med 100% av den godkända kostnaden.

5.4 Vissa förslag som förelagts riksdagen i prop. 1980/81: 90

Regeringen har nyligen förelagt riksdagen en proposition om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81 : 90). Denna innehåller vissa förslag som tillskapar nya styrmedel för energianvändning.

5.4.1 Lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle

Som ett led i strävandena att ersätta olja med andra bränslen föreslås en ny lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. Enligt lagen skall större eldningsanläggningar i fortsättningen utföras så att de kan eldas med fast bränsle och mindre anläggningar så att de kan eldas med fast inhemskt bränsle utan omfattande ombyggnadsarbeten eller komplette- ringar. Gränsen mellan större och mindre anläggningar sätts vid en beräk- nad årlig bränsleförbrukning om 180 terajoule, motsvarande ca 5000 m3 tjockolja.

Lagen gäller flertalet eldningsanläggningar för byggnadsuppvärmning, elproduktion eller användning i industriella processer.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 64 49

Kravet på utförande för fastbränsleeldning gäller nytillkommande an- läggningar. Även befintliga anläggningar omfattas så snart pannan byts ut. Möjlighet till undantag finns.

I områden där naturgas distribueras eller avses bli distribuerad gäller inte kravet på förberedelse för fastbränsleeldning anläggningar för eldning med naturgas. Däremot får i sådana områden inte installeras pannor som bara kan eldas med olja. För småhusens del innebär kravet på omställbar- het i praktiken att den som vill installera en oljepanna är tvungen att direkt välja en kombinationspanna. Bestämmelsen har viss anknytning till den beredskapsbestärnmelse med krav på omställbarhet som finns i Svensk Byggnorm 1975 (jfr prop. 1980/81: 90, s. 556 f).

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1982. Den bygger på förslag i betänkandet (SOU 1980: 9) Övergång till fasta bränslen.

5 .4 .2 Riktlinjer för användning av el för att ersätta olja

På grundval av förslag från elanvändningskommittén (ELAK) i betän- kandet (Ds ] 1980: 22) El och olja föreslås i propositionen riktlinjer för användning av el för att ersätta olja.

Riktlinjerna innebär att nu tillgänglig elkapacitet skall användas för att på effektivast möjliga sätt ersätta olja vid uppvärmning. Elenergi skall användas såväl i stora pannor i fjärrvärmenät och inom industrin som i små och medelstora pannor för uppvärmning av bostäder och lokaler.

De nuvarande relationerna i fråga om beskattningen på olja och el anges i propsitionen som ett hinder för en övergång från olja till el. I propositio- nen föreslås en höjning av beredskapsavgiften för oljeprodukter från 66 till 89 kr./m3 och aviseras en höjning av den allmänna energiskatten på olja. Denna höjning föreslås i prop. 1980/81: 118 om ekonomisk-politiska åtgär- der ske med 77 kr., varefter oljeskatten kommer att uppgå till 207 kr./m3. Sammanlagt kommer alltså skatt och avgifter på olja att utgöra 296 kr./m3. Elbeskattningen föreslås vara oförändrad utom i de nordligaste delarna av landet, där den sänks med 1 öre/kWh.

Enligt propositionen om energipolitiken förutsätts den utökade använd- ningen av elenergi ske på ett sådant sätt att det senare är möjligt att övergå till andra uppvärmningsformer. I detta syfte föreslås att s.k. direktver- kande elvärrne med elradiator i fortsättningen endast skall få användas i särskilda fall. För normala bostadshus skall för denna uppvärmningsform krävas att byggnaden utförs på ett särskilt energisnålt sätt.

I prop. 1980/81: 133 föreslås på grundval av förslag från ELAK att energisparstöd skall utgå för åtgärder i samband med övergång från olja till el (se 5.3.4). Vidare föreslås. också på grundval av förslag från ELAK. vissa regler om byggnaders utformning för att tillgodose krav på f1exibilitet i uppvärmningen. Oljepannor som installeras vid nybyggnad av småhus skall vara förberedda för användning av elenergi. Tillkommande vatten- burna uppvärmningssystem skall normalt dimensioneras för lågtempera-

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82: 64 50

tur. Vissa krav föreslås på byggnaders utformning. Nytillkommande små- hus som är avsedda för elvärme skall ha en sådan planlösning att skorsten och uppvärmningskomponenter i efterhand kan installeras relativt enkelt. Motsvarande föreslås också gälla för småhus som är avsedda att uppvär- mas med naturgas.

Kraven på byggnaders utformning föreslås komma till uttryck i ett tillägg till 44 a 5 byggnadsstadgan.

5.5 Prissättningen på energi i Sverige

Försäljningen av energi, i form av såväl råvaror som färdiga produkter. sker i Sverige i princip på fria marknader. Marknaderna både för oljepro- dukter och för elektricitet och tjärrvärme karaktäriseras dock av betydan- de monopol- och oligopolinslag. Försäljningen av oljeprodukter domineras av ett fåtal stora oljeföretag, av vilka flera ingår i internationella oljekon- cerner med världsvid försörjningsbas." Statens vattenfallsverk har en le- dande ställning när det gäller försäljning av högspänd elektricitet. Vidare svarar vanligen ett enda företag på varje ort för leveranser av fjärrvärme. Bestämmelserna om koncession enligt ellagen innebär att även detaljdistri- butionen av elektricitet inom varje enskilt distributionsområde i princip ombesörjs av ett enda eldistributionsföretag.

Såväl prisnivå som tariffstruktur bestäms i princip av varje enskilt före- tag som säljer eller distribuerar energi. Staten har således med gällande ordning inga möjligheter att direkt besluta om hur taxor, priser och tariffer skall utformas. Elpriserna påverkas dock av de riktlinjer som bestäms för Vattenfalls verksamhet. Prissättningen inorn energiområdet kan därför inte användas som något energipolitiskt styrmedel i någon större utsträckning. Att staten genom sådana instrument som prisövervakning eller prisregle- ring, har vissa generella möjligheter att påverka prisbildningen. vilka givet- vis utnyttjas även inom energiområdet. ändrar inte detta grundläggande förhållande. På elomrädet gäller enligt 2 5 7 mom. ellagen att koncessions- havaren är skyldig att på ansökan underkasta sig prisreglering enligt ett särskilt förfarande. Enligt fjärrvärmelagen gäller i fråga om allmänförkla— radc fjärrvärmeanläggningar att huvudmannen för anläggningen utformar en taxa enligt i lagen angivna grunder men att tvist om taxan kan prövas av en statlig nämnd, va-nämnden.

För kommuner gäller enligt kommunallagen att affärsverksamhet inte får drivas i vinstsyfte och att kommunens medlemmar skall vara likställda i sina rättigheter och skyldigheter gentemot kommunen. Detta innebär att kommunernas taxor i princip måste utformas så att avgifterna inte över- skrider kommunens självkostnader. Klara principer för hur självkostnaden skall beräknas finns dock inte. Av likställighetsprincipen följer att en kommunmedlem eller grupp av kommunmedlemmar inte otillbörligt får

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82: 64 51

gynnas eller missgynnas i förhållande till andra. Dessa begränsningar i handlingsfriheten gäller även kommunala företag.

Frågan om principerna för taxe- och prissättning inom energiområdet utreds f.n. av en kommitté (I 1980: 03). Ur konsumentens synvinkel är det uppenbarligen summan av pris och skatt som är den relevanta kostnaden för energianvändningen. Sambandet mellan prissättning och beskattning av energi är därför grundläggande för en analys av statens möjligheter att styra energianvändningcn genom att påverka det pris konsumenterna får betala för utnyttjande av olika energislag. Beskattningen utgör till skillnad från prissättningen ett energipolitiskt styrmedel som staten direkt förfogar över. [ direktiven för kommitténs arbete betonas att man inte kan studera styreffekterna av energipriser och taxestrukturer utan att samtidigt beakta beskattningens utformning. Resultatet av arbetet skall därför efter hand lämnas till energiskattekommittén (B 1979: 06).

I kommitténs uppdrag ingår att beskriva hur priserna f.n. bildas på viktiga energiprodukter och vilka principer som ligger till grund för-pris- sättningen liksom att ange hur inflytandet vid prisbildningen är fördelat mellan och utövas av olika producenter och konsumentgrupper.

Hur taxorna på el och fjärrvärme påverkar konsumenternas beteende är i hög grad beroende av hur bränslekostnader är beaktade i hyresklausu- lerna. Likaså är möligheter till individuell mätning och debitering av varm- vatten etc. av betydelse i dessa avseenden. Den senare frågan utreds av utredningen (Bo 1979: 03) om individuell mätning och debitering av kostna- der för uppvärmning och tappvarmvatten.

6 Överväganden och förslag

Riksdagen har våren 1980 beslutat att naturgas skall införas som ett tillskott till Sveriges energiförsörjning ( prop. 1979/80: 170 . NU 1979/80: 70. rskr 1979/80: 410). Riksdagen godkände då ett samarbetsavtal som träffats mellan Danmarks och Sveriges regeringar på naturgasens område. Från svensk energipolitisk synpunkt har det bedömts ha försörjningspolitiska fördelar att ersätta olja med naturgas från Nordsjön. För Sveriges del innebär avtalet att naturgas i begränsad mängd kommer att kunna levere- ras och distribueras inom västra Skåne med början i oktober 1985: det s.k. Sydgasprojektet. Riksdagen godkände också vissa riktlinjer för projektets genomförande. ] dessa har ingått som en förutsättning att staten ställer lämpliga styrmedel till förfogande för att trygga avsättningen av gasen. Syftet med denna promemoria är att föreslå vilka styrmedel som bör användas vid uppbyggnad och utbyggnad av naturgassystem där naturga- sen används som energikälla bl. a. för uppvärmning av bostadshus.

• Sida 52
•  Original

Prop. "1981/82: 64

I.)! IJ

6.1 Teknisk och ekonomisk bakgrund

Ett naturgassystem bygger på ledningsbunden energi i form av naturgas som hos konsumenten används för skilda ändamål som industriella pro- cesser. uppvärmning eller hushållsenergi. En beskrivning av ett naturgas- näts uppbyggnad finns i avsnitt 3 . Distributionsnätet är uppbyggt längs en stamledning. [ ett allt finmaskigare nät dras grenledningar, fördelningsled- ningar och servisledningar till mottagningsstationer och slutliga förbru- kare. Mellan grenledning och fördelningsledning krävs anordningar för att sänka trycket till lämplig nivå. Rörledningsnätet läggs i sin helhet under jorden. Stamledningens lokalisering är beroende av den koncession som krävs för rörledningar enligt rörledningslagen (jfr 5.2.1). Grenledningarna dras så att de på lämpligt sätt täcker de områden där distributionen avses ske. Ledningarna för detaljdistributionen utförs normalt i plast och kräver ingen isolering. De behöver inte grävas ned på frostfritt djup, vilket medför lägre kostnader än för exempelvis fjärrvärmeledningar.

Om naturgasen skall användas inom processindustrin eller vid uppvärm- ning i handelsträdgårdar, förutsätts förbrukaren svara för installationen från tomtgränsen.

I de fall naturgasen används för uppvärmningsändamål i bostadshus svarar distributören för avstängningsventiler, säkerhets- regler- och mätut- rustning medan konsumenten svarar för rörledningar i fastigheten och den särskilda gasbrännare som krävs (jfr 4.3. och 4.4). Någon individuell lagringsmöjlighet behövs inte för naturgas. F örbrukaren tar endast emot så mycket naturgas som behövs vid varje enskilt tillfälle.

Vid de tidigare tillfällen då naturgasintroduktion aktualiserats för Sveri- ges vidkommande har ogynnsamma förutsättningar lagt hinder i vägen för att genomföra projekten. Hindren har utgjorts av långatransportavstånd, behovet av stora initialinvesteringar och en ofördelaktig marknadssam- mansättning. Att genomföra projekten skulle har varit möjligt endast med avsevärt stöd av samhället. Det viktigaste hindret för projekten utgjordes sannolikt av att gasen i Sverige förutsattes ersätta tjock eldningsolja. De tänkbara kunderna skulle i sådant fall inte vara beredda att betala det pris som fordrades för en lönsam gasdistribution. [ de nya marknadsundersök- ningar som gjorts och som ligger till grund för Sydgasprojektet inkluderas småförbrukare. Naturgasen är för dessa kunder ofta en ersättning för lätt eldningsolja som har ett högre pris, varigenom gasens konkurrensförmåga blir bättre. Även befintliga stadsgasnät avses kunna utnyttjas för naturgas- distribution. Deras andel av den totala gasanvändningen blir dock obetyd- lig. En beskrivning av marknadsförutsättningarna finns i avsnitt 4 . Småför- brukarna använder naturgasen för uppvärmningsändamål. dvs. för upp- värmning av bostäder och förbrukningsvarmvatten. Eftersom uppvärm- ningsbehovet inte ärjämnt fördelat under året uppstår en viss skev belast- ning på nätet. Denna kan korrigeras genom att naturgas säljs till vissa

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82: 64 - 53

storförbrukare som får naturgas vid lågbelastning på nätet sommartid och använder annat bränsle, exempelvis olja, vid högbelastning. De kalkyler som gjorts för Sydgasprojektet tyder på att projektet. sett över en 20—årig kalkylperiod, skall kunna bli lönsamt utan samhälleligt stöd.

En förutsättning för den beslutade gasintroduktionen har varit att den blir kommersiellt konkurrenskraftig. Det innebär att kostnaderna förut- sätts kunna tas ut av konsumenterna utan statlig subventionering. Att staten i fråga om just Sydgasprojektet ställt vissa ekonomiska garantier beror på de speciella omständigheterna kring detta projekt.

För att få ekonomi i ett naturgassystem krävs en viss koncentration av förbrukarna. För Sveriges del finns lämpliga områden i västra och norra Skåne. västkustområdet, södra Värmland, Mälardalen och området upp till Gävle samt under vissa förutsättningar delar av Norrlands kustland. Det nu planerade naturgasnätet som omfattar en stamledning från Klags- hamn i söder till Hasslarp i norr kan komma att byggas ut, om de möjlighe- ter till ytterligare naturgasleveranser som finns i avtalen med Danmark utnyttjas. Ytterligare utvecklingsmöjligheter finns om avtal kan slutas om naturgasimport från främst Norge.

I avsnitt 4 har den beräknade marknadens sammansättning för Sydgas- projektet behandlats. Av förbrukarna utgörs huvuddelen av småhusägare. [ Sydgasprojektet räknar man med cirka 10000 konsumenter i enfamiljs- hus. Den beräknade förbrukningsandelen för uppvärmning i bostadshus (flerfamiljshus och enfamiljshus") uppgår till 30%. Huvudparten av gas- mängden avses förbrukas inom industrin och trädgårdsnäringen. Antalet förbrukare för denna del av gasen är dock begränsat.

Ett gasprojekts ekonomiska lönsamhet är beroende av vissa speciella faktorer. Investeringarna i rörledningsnätet måste redan från början i hu- vudsak dimensioneras för fullt utnyttjande. Det krävs en viss koncentra- tion av förbrukarna. Det är nödvändigt att säkerställa gasleveranser av viss storlek. som med hänsyn till lagringssvårigheterna omedelbart måste av- sättas. Detta leder till ett behov att snabbt få gaskonsumenter anslutna till systemet. Att så sker är viktigt också för dessa. Eftersom de till slut skall bära kostnaden för ledningen, blir det viktigt att denna kostnad delas av många redan från början. Förhållandena är i viss mån desamma som för ett fjärrvärmesystem.

För Sydgasprojektets del räcker det inte att nybyggda fastigheter an- sluts, utan också fastighetsägare i befintlig bebyggelse måste förmås att övergå till naturgas. Den ekonomiska begränsningen för anslutning be- stäms av avståndet till stamledning och fördelningsledning i kombination med bebyggelsens sammansättning. Enligt de undersökningar som gjorts kan befolkningsöar på ner till cirka 100 personer (cirka 50 hushåll) vara ekonomiskt lönsamma att ansluta till naturgasnätet. I glesbebyggelse är naturgasuppvärmning således inte ekonomiskt lönsam. Samma ekonomis- ka begränsning gäller för naturgasen i områden där fjärrvärme distribueras

• Sida 54
•  Original

Prop. 1981/82: 64 54

eller är aktuell. Vid fjärrvärmeinstallation är kostnaden för rörläggning jämförelsevis hög. Vidare medför transport av hetvattcn i glesbebyggelse stora värmeförluster. Därför kräver fjärrvärme kort avstånd till anlägg- ningen och hög befolkningstäthet. l stadskärnor med kolproduccrad fjärr- värme är fjärrvärme ekonomiskt överlägsen naturgasuppvärmning.

När det gäller konvertering till gas i befintlig bebyggelse måste en åtskillnad göras mellan konsumenter med vattenburna värmesystem och konsumenter med direktverkande elvärme. I de fall konsumenterna har anordningar för vattenburen värme inskränker sig kostnaderna för över- gången till naturgassystem till kostnaden för installation av gaspanna eller. om användbar oljepanna finns. till kostnaden för att förse denna med en gasbrännare och anslutningsavgift till distributionssystemet. 1 ett hus med direktverkande elvärme omfattar kostnaderna för att byta system även installation av rörledningar i fastigheten. Från teknisk och ekonomisk synpunkt är det därför olämpligt att framtvinga byte av värmesystem om rörinstallationer saknas. Byte är däremot möjligt i de fall konsumenten har uppvärmning med elpatroncr. oljeeldning, kombinationspanna eller liknan- de.

Gaskonsumentens uppvärmningskostnad är beroende av dels kostnaden för uppvärmningsanordningen. dels kostnaden för den levererade gasen. Det pris distributören kan erbjuda konsumenten för gasen beror på flera faktorer. [ botten finns importpriset. Redan här finns betydande osäker- hetsfaktorer. eftersom priset regelmässigt är knutet till priset på olja. Distributören måste vidare ha täckning för distributionen och för uppbygg- naden av distributionssystemet. Här är den anslutningsgrad som kan upp- nås av betydelse för hur stor del som faller på den enskilde konsumenten. Denne får vid anslutningen till systemet betala en anslutningsavgift. Vidare måste konsumentpriset täcka pålagor från samhällets sida som energiskatt och kostnader för bcredskapsåtgärder. Dessa har i riktlinjerna för natur- gasintroduktionen förutsatts ligga på en nivå som inte rubbar de ekonomis- ka kalkylerna för projektet. Naturgas är f.n. helt befriad från skatt. Det beror dock på att naturgas hittills inte har utnyttjats som energikälla och vid de förhandlingar som har förts i samband med Sydgasprojektet har förutsatts att gasen inte kommer att bli belagd med högre skatter och avgifter än som gäller för olja.

Det pris naturgasen får i konsumentledet är i sista hand beroende på taxesättningen. [ Sverige sker försäljningen av energi i princip på fria marknader. Av kommunallagen följer dock att affärsverksamhet i kommu- nal regi i princip skall drivas enligt självkostnadsprincipen. En redogörelse för prissättningen på energi i Sverige finns i avsnitt 5.5

6.2 Styrmedel för gasanvändning

En fastighetsägares möjlighet att välja uppvärmningsform är i praktiken ofta begränsad. ] samband med exploatering av ett bostadsområde be-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82: 64 55

stäms ofta en för fastigheterna gemensam uppvärmningsform. När fastig- heterna säljs är valet redan träffat och fastighetsägaren kan av ekonomiska skäl sällan byta ut det installerade värmesystemet. I de fall valmöjligheter kvarstår är fastighetsägarnas intresse att energianvändningen är billig. bekväm och medför liten miljöpåverkan i den närmaste omgivningen.

Däremot kan knappast hänsyn till samhälleliga hushållningsproblem på- verka en enskild fastighetsägares val av energislag. För att på frivillig väg åstadkomma en övergång till eller ett val av naturgas för uppvärmningsän- damål krävs därför att naturgasen ställer sig billigare eller i varje fall inte dyrare än alternativa energislag och att hanteringen är bekväm. Möjligen kan konsumenten vara villig att betala ett något högre pris på grund av gasens miljöfördelar.

För att förmå konsumenter med möjlighet till annan uppvärmningsform att snabbt och i behövlig omfattning frivilligt välja gas krävs att de finner uppvärmning med gas fördelaktigast. Det är inte troligt att en gasleveran- tör kan importera gas på så förmånliga villkor att gaspriset redan på grund härav kan sättas så lågt att det önskade resultatet uppnås. Givetvis måste distributören själv genom aktiv marknadsföring och olika åtgärder verka för att anslutning sker till gasnätet i önskvärd omfattning..Den grundläg- gande faktorn är emellertid det pris som kan erbjudas konsumenten och detta pris måste ytterst baseras på importpriset.

Ett problem med naturgasen. liksom fjärrvärmen. är att den för sin ekonomi kräver hög anslutning inom sitt område. Det är således inte tillräckligt att den i de aktuella områdena har med alternativa energislag jämbördig konkurrensförmåga utan det måste finnas ett incitament att välja just naturgas. Det är emellertid tveksamt om så stora ekonomiska fördelar kan erbjudas med naturgasuppvärmning att denna form väljs spontant i den omfattning som förutsätts i kalkylerna för projektet. Själva introduktionen av ett nytt värmesystem innebär också i sig att en tröghets- tröskel måste bemästras. Utan samhälleliga styrmedel i form av ekonomis- ka fördelar eller tvångsåtgärder kan det ställa sig svårt att förmå fastighets— ägare i för gas avsedda områden till gasuppvärmning. Det gäller speciellt i befmtlig bebyggelse.

Det är emellertid att märka att behovet av styrmedel är olika för olika grupper av konsumenter.

För en stor del av industrierna är det rimligt att räkna med att naturgasen har så stora fördelar att valet av energiform ställer sig naturligt. Eftersom industrikunderna utgör ett begränsat antal. är det möjligt att genom indivi- duell marknadsföring och individuella förhandlingar nå en tillfredsställan- de marknadsandel och i vissa fall skapa avsättning för naturgasöverskottet vid lågbelastning. I de fall överenskommelse inte kan nås med tänkbara konsumenter i denna grupp föreligger sannolikt sådana omständigheter att naturgasen inte är lämplig som energikälla vid tillverkningen och att en rationell energianvändning förutsätter någon annan energiform. Det är

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82: 64 56

knappast heller realistiskt att med statligt stöd subventionera en sådan övergång. För denna grupp föreligger därför inget omedelbart behov av nya styrmedel.

I fråga om den antalsmässigt stora konsumentgruppen. småhusägama, är situationen en annan. Det måste vara vanskligt att inleda individuella förhandlingar och marknadsföring för att i geografiskt avgränsade områden längs Stamledningens sträckning skapa ett tillräckligt underlag för ett dis- tributionsnät. Det är för denna grupp det behövs styrmedel som snabbt kan åstadkomma en tillräckligt stor anslutning.

I viss utsträckning går det säkert att förhandlingsvägen åstadkomma att fastighetsägaren väljer eller går över till gas. Det pris som kan erbjudas är här en avgörande faktor. Prissättningen är dock osäker. eftersom bl.a. beskattningsfrågan inte är klar. Priset är vidare beroende av oljeprisets utveckling. De leveransavtal för naturgas som hittills har träffats har knutits till de vid varje tillfälle rådande oljepriserna.

Gasens konkurrensförmåga i fråga om uppvärmning av småhus blir givetvis beroende av de villkor som alternativa energislag kan erbjuda. Lättast att jämföra är oljan där importpriset påverkar gaspriset. Som nämnts bygger de ekonomiska förutsättningarna för gasintroduktion på att gasen skall användas för att ersätta oljeuppvärmning.

[ den nyligen framlagda energipropositionen (prop 1980/81:90) föreslås ett program för oljeersättning med inriktning på att väsentligt minska Sveriges oljeberoende. Höjningar föreslås av beredskapsavgift och skatt på oljeprodukter (se 5.4.2). En ny lag föreslås om utförande av eldningsan- läggningar för fast bränsle, som i realiteten innebär ett krav på kombina- tionspanna vid oljeeldning i småhus. Kravet på utförande för fastbräns- leeldning gäller dock inte vid gaseldning inom områden där naturgas distri- bueras eller avses bli distribuerad.

Fasta bränslen kan bli aktuella för uppvärmning av småhus. Här spelar bl.a. krav på fortlöpande tillsyn. miljöfaktorer och pris på råvaran in. Det viktigaste alternativa energislaget för de småhus som är aktuella för gas- uppvärmning är elenergi. Under 1980-talet och början på 1990-talet be- döms tillgången på elenergi i Sverige att vara god. I energipropositionen föreslås (se 5.4.2) att tillgänglig elkapacitet skall användas för att på effek- tivast möjliga sätt ersätta olja vid uppvärmning. Den utökade användning- en av elenergi måste dock ske på ett sådant sätt att det senare är möjligt att övergå till andra uppvärmningsformer. om tillgången på elenergi blir mind- re i samband med avvecklandet av kärnkraften. Vissa styrmedel föreslås för att främja övergång från olja till el. Här kan nämnas (se 5.4.2) den föreslagna höjningen av beredskapsavgiften och skatten på oljeprodukter bl. a. för att göra beskattningen av olja och av el mera neutral än tidigare. För att främja övergång från olja till el i små och medelstora pannor föreslås i den proposition (prop. 1980/81: 133") om riktlinjer för energispar- verksamheten i byggnader m. m. som nyligen förelagts riksdagen att ener-

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82: 64 57

gisparstöd skall kunna lämnas bl.a. för åtgärder som föranleds av över- gång från olja till el (se 5.3.4).

När eluppvärmning nu främjas på olika sätt medför detta också att dess konkurrensförmåga i förhållande till gas förstärks. Härtill kommer att elenergin produceras inom landet. varigenom möjligheten att kontrollera prisutvecklingen är bättre än i fråga om importbränsle. För att få till stånd gasuppvärmning i förutsatt omfattning krävs därför att gasen klarar särskilt konkurrensen från elsidan. Gasuppvärmning kräver inom sitt område för- hållandevis högre anslutningsgrad än elvärme. Vid övergång till elvärme i befintlig bebyggelse är det i stället distributionsnätens kapacitet som kan bli en kritisk faktor.

Det nu sagda innebär att också eldistributörrerna bör få möjlighet att påverka övergången till elvärme (jfr prop. 1980/81:90 s. 254). I prop. 1980/81: 133 föreslås att i ärenden om energisparlån till konvertering från olja till el yttrande skall inhämtas från eldistributören. Eldistributionen sker ofta i kommunal regi och även om så inte sker har kommunerna ett ansvar och inflytande på området. Det är från energipolitisk synpunkt rimligt att kommunerna ges ökade möjligheter att styra användningen av gas och el på ett rationellt sätt. Detta ligger också helt i linje med den ökade betydelse som den kommunala energiplaneringen avses få. I prop. 1980/81 : 90 understryks särskilt vikten av kommunernas planering för att minska oljeberoendet. När nu frågan om styrmedel för en viss uppvärm- ningsform tas upp måste en väsentlig förutsättning vara att avvägningen mellan olika uppvärmningsformer sker i överensstämmelse med kommu- nens energiplanering. Kommunernas skyldigheter på området är angivna i lagen (l977:439) om kommunal energiplanering (jfr 5.3.1). Enligt denna åligger det kommunerna att i sin planering främja hushållningen med energi och verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Skyldigheten gäller både ifråga om kommunernas egen energiförbrukning och deras samhälls- planering. Lagen innehåller inga medel för att genomföra den kommunala planeringen men ålägger producenter och distributörer av energi liksom större energiförbrukare att på begäran lämna kommunen uppgifter som behövs för planeringen.

Särskilt när det gäller ny bebyggelse har kommunerna redan nu vissa möjligheter att styra energianvändningen. Kommunerna har vid lokalise- ring av miljöfarlig eller energikrävande industri som avses i 136 ä & bygg- nadslagen möjlighet att förhindra etablering av nytillkommen verksamhet. Någon möjlighet att besluta om uppvärmningsform i enskilda fastigheter har kommunerna inte f.n. Kommunen har dock i outbyggda områden möjlighet att styra bebyggelsens utformningi samband med upprättande av stads- eller byggnadsplan. Planen upprättas i allmänhet inte förrän kom— munen träffat exploateringsavtal med byggherren för området. Kommunen kan i exploateringsavtalet ställa villkor om att bebyggelsen i området skall inrättas för en speciell uppvärmningsform. exempelvis naturgasuppvärm-

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82: 64 58

ning. Frågor som rör exploateringsavtal är. utom för vissa specialområden. inte reglerade vilket medför att vanliga civilrättsliga regler gäller för upp- rättande av sådana avtal. I samband med att kommunen upplåter mark finns samma möjlighet att ställa villkor om uppvärmningsform. I befintlig bebyggelse saknas möjligheter att på motsvarande sätt ställa villkor. Sam- manfattningsvis kan sägas att kommunerna har vissa möjligheter att påver- ka uppvärmningsformerna inom kommunen men att de knappast är till- räckliga för det syfte som här är aktuellt. Det behövs därför ytterligare styrmedel.

Som framgår av det tidigare finns stora likheter mellan gasuppvärmning och fjärrvärme. I båda fallen sker uppvärmningen i centraliserade system vars ekonomi är beroende av hög anslutningsgrad i det aktuella området. En jämförelse med fjärrvärmeområdet ligger därför nära till hands när det gäller utformningen av styrmedel. En möjlighet är att tillskapa en lag av fjärrvärmelagens modell (se 5.3.2). som medger tvångsanslutning om vår- mesystemet allmänförklaras. Det tvång som drabbar konsumenten balan- seras där av rättigheter i förhållande till distributören. En allmänförklaring görs av en central statlig myndighet efter en ekonomisk bedömning och innebär

för distributörer! för konsumenten

a. leveransskyldighet inom a. avgiftsskyldighet verksamhetsområdet för systemet

b. självkostnadsprincip i b. möjlighet till fråga om taxor och av- prövning av taxe- gifter frågor i va-nämnden

c. likställighetsprincip c. insyn i taxe— och för abonnenterna avgiftssystemet

Någon allmänförklaring av fjärrvärmesystem har hittills inte skett. Nu- varande fjärrvärmenät har i stället byggts upp genom avtal mellan distribu- törer och konsumenter. Att så har kunnat ske beror på fjärrvärmens konkurrenskraft och på att under senare tid har tillkommit en rad styrme- del som främjar fjärrvärme. De viktigaste av dem är

1. att en konsument i ett område där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad inte har rätt till el för uppvärmning (se 5.3.3).

2. att statliga bostadslån utgår endast om fjärrvärmeanslutning sker i fall där sådan är lämplig och energisparstöd kan utgå för fjärrvärmeanslutning (se 5.3.4). Av bostadsstyrelsens energisparstöd har sedan 1974 utgått om- kring 500 milj. kr. för detta ändamål.

3. att distributören genom ljärrvärmelagen har möjlighet att i sista hand begära allmänförklaring.

Den lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle som föreslås i prop. 1980/81: 90 kommer också att få betydelse i och med att enskild oljeeldning försvåras. Eftersom kravet på utförande för fastbräns-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82: 64 59

leeldning också gäller pannor i fjärrvärmeanläggningar. kan emellertid denna lag innebära ökade kostnader också för fjärrvärmen. Dock torde de fasta bränslena i längden blir billigare än olja och sammantaget bör över- gången till fasta bränslen öka fjärrvärmens konkurrensförmåga.

Om inte allmänförklaring sker finns ingen direkt anpassad offentligrätts- lig reglering av förhållandet mellan distributören och konsumenten. All- männa avtalsrättsliga principer gäller och taxor och avgifter bestäms fritt (jfr 6.1). lnformella förhandlingar mellan hyresgästföreningcn. fastighets- ägarföreningen och värmeverksföreningen har resulterat i en av värme- verksföreningen rekommenderad normaltaxa. som inte är bindande men som har en viss betydelse för taxesättningen.

Det skulle inte medföra några större problem att överföra fjärrvärmela- gens regelsystem till naturgasområdet. Den modell som fjärrvärmelagen erbjuder kan relativt lätt anpassas till naturgasanläggningar. Det framgår redan av omständigheterna kring fjärrvärmelagens tillkomst. Värmean- läggningsutredningen lämnade i sitt betänkande (SOU l974: 77) Värmeför- sörjning enligt värmeplan ett förslag till lag om allmänna värmesystem, som innefattade lokal distribution för uppvärmning med fjärrvärme. cl eller gas. Med hänsyn till att såväl el som gas har ytterligare användningsområ- den. beträffande gas bl.a. matlagning. lämnades gas och el utanför rege- ringens förslag till lag om allmänna fjärrvärmeanläggningar (prop. 1975/76: l49 s. 45). Några större svårigheter att anpassa modellen till naturgas finns emellertid inte. Anledning finns knappast att i lag reglera frågan om användning av gas för matlagning. Den ytterligare belastning på ett naturgasnät som föranleds av efterfrågan på gas för matlagningsända- mål får huvudmannen ta hänsyn till vid dimensioneringen av nätet. Även om det kan finnas en viss osäkerhet om storleken på denna efterfrågan. bör användningen av naturgas för matlagning utan olägenheter kunna lösas avtalsvägen.

Också de styrmedel som finns för att främja en frivillig övergång till fjärrvärme kan lätt anpassas till naturgas. Den föreslagna fastbränslelagen innehåller som nämnts en särskild bestämmelse om undantag från kravet på möjlighet till fastbränsleeldning vad gäller eldningsanläggning för natur- gas i områden där sådan distribueras eller avses bli distribuerad.

Som nämnts har fjärrvärmelagen inte tillämpats i praktiken. Om de angivna styrmedlen för fjärrvärme anpassas också till naturgas. är det inte omöjligt att en motsvarande naturgaslag skulle få spela samma roll. alltså som en sista utväg för distributören. Att lagen inte tillämpas innebär bl. a. att det konsumentskydd som den innehåller inte heller blir tillämpligt. Om allmänförklaring gjordes obligatorisk. skulle dels denna fråga lösas. dels behovet av andra styrmedel bli betydligt mindre. Det synes emellertid rimligt att naturgasjämställs med fjärrvärme i fråga om reglerna för allmän- förklaring. En allmänförklaring bör därför vara frivillig i fråga om ett naturgasnät liksom för en fjärrvärmeanläggning. Det kan nämnas att sta-

• Sida 60
•  Original

Prop. 198l/82: 64 60

tens industriverk i sin senaste anslagsframställning aktualiserat frågan om obligatorisk allmänförklaring av fjärrvärmeanläggning. vilket dock hittills inte föranlett någon åtgärd.

Att allmänförklaring görs frivillig innebär att möjligheten att avtalsvägen bygga upp ett naturgasnät hålls öppen. Därmed bör också motsvarande styrmedel som finns för fjärrvärme tillskapas. alltså undantag från distribu- tionsskyldigheten för el och motsvarande regler i fråga om bostadslån m.m.

Dessa styrmedel har varit tillräckliga för att bygga upp nuvarande fjärr- värmenät. Möjligheten att i sista hand begära allmänförklaring kan visserli- gen i sig ha haft viss betydelse. Det avgörande har dock säkerligen varit de ekonomiska fördelar som fjärrvärmen har i tätbebyggda områden. En bidragande orsak till att allmänförklaring inte har skett kan också vara att distributören inte har velat ådraga sig de skyldigheter som lagen förutsät- ter. bl.a. en omedelbar leveransskyldighet till alla fastigheter inom ett visst område och viss reglering av taxor och avgifter.

Eftersom konsumenterna'i praktiken kan utsättas för visst tvång att använda gas. kan diskuteras att införa en möjlighet för dem att på motsva- rande sätt som på elområdet få leveransvillkoren prövade i särskild ord- ning (se 5.3.3). Situationen är dock inte heltjämförbar. eftersom eldistribu- tören som koncessionshavare har ett rättsligt monopol på elleveranser inom koncessionsområdet och närmast är att jämställa med innehavaren av en allmänförklarad anläggning. Samma diskussion kan föras på fjärrvär- meområdet och något skäl att särbehandla gasen finns knappast. Att kom- munerna regelmässigt själva kommer att svara för distributionen eller ha ett starkt inflytande över denna innebär också att de har ett direkt ansvar för att gaskonsumenterna inte missgynnas. Som framgår av avsnitt 5.5 måste kommunala taxor i princip utformas så att avgifterna inte överstiger kommunens självkostnader. Frågan om taxe- och prissättning inom ener- giområdet utreds f. n. (se avsnitt 5.5 ).

Sammanfattningsvis föreslås att följande vidtas för att främja gasintro- duktionen.

— fjärrvärmelagens bestämmelser utvidgas till att avse även naturgasnät — ellagen ändras på så sätt att eldistributören befrias från skyldighet att leverera el för uppvärmning i naturgasområden — reglerna om statligt stöd till energibesparande åtgärder som gäller fjärr- värme utvidgas till att avse även naturgas. På samma sätt som gäller för fjärrvärme bör anslutning till ett befintligt naturgasnät. om inte särskilda skäl talar däremot. vara villkor för statliga bostadslån. Den närmare utformningen av de föreslagna styrmedlen behandlas i följande avsnitt.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82:64 61

6.3 Styrmedlens närmare utformning

För att säkra att den önskade naturgasanvändningen kommer till stånd bör således vidtas åtgärder, varigenom naturgas i vissa hänseenden jäm- ställs med fjärrvärme. Till en del krävs lagstiftning. På samma sätt som enligt fjärrvärmelagen bör huvudmannen för ett naturgasnät ges möjlighet att ansluta fastighetsägare i områden som avses bli försörjda med naturgas. Vidare bör genom ändring i ellagen eldistributör befrias från skyldighet att leverera el för uppvärmning i naturgasområden på samma sätt som nu gäller för fjärrvärmeområden. Slutligen bör statligt stöd i form av lån lämnas vid byte till uppvärmning med naturgas eller anslutning av ny bebyggelse till ett naturgassystem och som villkor för statliga bostadslån gälla att därför lämpliga fastigheter ansluts till befintliga naturgasnät.

Reglerna i lagen om allmänna fjärrvärmeanläggningar har behandlats i avsnitt 6.2 och finns utförligt redovisade i avsnitt 5.3.2. Lagen är tillämplig på fjärrvärmeanläggningar som allmänförklarats. Allmänförklaring görs av statens industriverk på begäran av huvudmannen för anläggningen. I all- mänhet drivs fjärrvärmeanläggningar i kommunal regi. lndustriverket skall vid begäran om allmänförklaring pröva om det finns behov av anläggning- en från allmän synpunkt. Inom en allmänförklarad anläggnings verksam- hetsområde blir fastighetsägarna skyldiga att betala avgift till huvudman- nen om fastigheten behöver uppvärmas och uppvärmningen inte med större fördel kan ske på annat sätt. Å andra sidan uppkommer för sådana fastigheter en rätt att ansluta sig till anläggningen och huvudmannen blir skyldig att leverera fjärrvärme. Särskilda regler till konsumenternas skydd finns om taxor och avgifter. Vidare finns regler om skyldighet för huvud- mannen att ansluta eller inlösa äldre uppvärmningsanordningar vid över- gång till fjärrvärme.

Fjärrvärmelagens regler kan i stor utsträckning lätt utvidgas till att avse naturgasnät. Vissa principiella tekniska skillnader finns dock mellan fjärr- värmesystem och naturgassystem som på visst sätt måste avspeglas i lagsystemet. Vid fjärrvärme sker uppvärmning av hetvatten centralt me- dan naturgas förutsätter en enskild gasbrännare i varje fastighet. Vidare har naturgasen viktiga användningsområden vid sidan av uppvärmning, bl.a. i industriella processer.

I ett fjärrvärmesystem utgör hjärtpunkten en eldningsanläggning, där energiomvandlingen till värme sker. Denna anläggning med dithörande distributionsnät utgör en naturlig enhet. I ett naturgassystem distribueras ett bränsle från en inmatningspunkt och omvandlingen till värmeenergi sker på ett stort antal ställen vid distributionskedjans slut. Hela det nu planerade naturgasnätet är hopkopplat och stamledningen är förbunden med ett utländskt rörsystem. Några naturliga gränser för nätets delar finns inte även om man i stora drag kan urskilja olika fördelningsystem. Det medför att omfattningen av ett naturgasnät inte kan bestämmas på ett lika enkelt sätt och i viss mån blir godtycklig.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82: 64 62

Vid tillämpningen av fjärrvärmelagens regelsystem på ett naturgasnät synes emellertid frågan om teoretisk avgränsning av ett sådant nät sakna praktisk betydelse. Lagen reglerar förhållandet mellan distributören och fastigheter inom ett bestämt område och detär detta områdes utsträckning som i praktiken är det centrala. Några skillnader i fråga om hur detta område skall bestämmas finns inte mellan fjärrvärmeanläggningar och naturgasnät. Omfattningen av ett allmänförklarat naturgasnät bör således bestämmas från praktiska utgångspunkter. t. ex. den del av ett större nät som utnyttjas av en viss distributör.

Reglerna för naturgasnät bör kunna byggas upp på följande sätt. I samband med allmänförklaring av ett på lämpligt sätt bestämt naturgasnät bestäms enligt fjärrvärmelagens modell ett område utöver vilket värmesy- stemets verksamhetsområde inte får utsträckas. Något hinder mot att låta området för värmesystemet bestå av flera geografiskt åtskilda områden bör inte finnas under förutsättning att ett gemensamt värmesystem föreligger. där konsumenterna behandlas lika. Om verksamhetsområdets faktiska gränser beslutar huvudmannen. Området kan i praktiken utgöras av be- folkningsöar på rimligt avstånd från stamledningen. Inom området är hu— vudmannen skyldig att låta fastighetsägaren bruka systemet. dvs. ansluta sig. om fastigheten behöver värmas och behovet inte kan med fördel tillgodoses på annat sätt. Huvudmannen är dock berättigad till visst an- stånd men är å andra sidan skyldig att medverka till provisoriska anord- ningar för fastigheter som under denna tid kan komma att sakna egen värmeanordning därför att de har byggts för gasuppvärmning eller en äldre värmeanordning är i sådant skick att den måste bytas.

Brukningsrätten kompletteras med en leveransskyldighet för huvudman— nen. Om denna inte fullgörs blir huvudmannen skadeståndsskyldig gent- emot fastighetsägaren. Vid brist på naturgas har huvudmannen dock rätt att ersätta denna med annat gasformigt bränsle. t.ex. gasol. utan att skadeståndsskyldighet inträde-r.

Inom verksamhetsområdet uppkommer å andra sidan en avgiftsskyl- dighet för ägare till fastigheter. vars värmebehov inte med fördel kan tillgodoses på annat sätt än genom naturgassystemet. Denna bedömning skall ske efter objektiva grunder och fastighetsägarnas egen uppfattning saknar självständig betydelse. Att en fastighet redan har en tillfredsställan- dc uppvärmningsanordning har ingen avgörande betydelse. om huvudman- nen är villig att utge ersättning för den. Huvudmannen är skyldig att utge skälig ersättning för befmtlig anläggning för värmeförsörjning som blir onyttig till följd av anslutningen till naturgassystemet. Är fastigheten inte inrättad för ett vattenburet system. är i allmänhet en övergång till naturgas så tekniskt och ekonomiskt ofördelaktig att den inte ter sig rimlig. Om ett vattenburet system redan finns är kostnaden för en övergång relativt liten och något hinder för anslutning till naturgassystemet finns i regel inte.

Naturgassystem kan vara ekonomiskt intressanta i tätbebyggelse där

• Sida 63
•  Original

Prop. 1981/82: 64 63

fjärrvärme inte distribueras. Sådana områden är i regel bostadsområden med lokaler för närservice, såsom skolor. förskolor. butiker och liknande. Även lokaler av sådant slag bör anslutas till systemet om inte särskilda skäl talar däremot.

Överhuvud bör liknande överväganden i fråga om brukningsrätt och anslutningsskyldighet göras som anfördes i förarbetena till fjärrvärmelagen (prop. 1975/76: 149 s. 50 ff). Ett skäl för undantag kan vara att alternativet till naturgas är att utforma en byggnad för ett avancerat tillvaratagande av solvärme eller att utnyttja en värmepump eller spillvärme.

Tidigare har nämnts att inga särskilda styrmedel behövs för naturgasan- vändningen i industrin och trädgårdsnäringen. Förhållandena är här så- dana att relationerna mellan distributör och konsument bäst bör lösas avtalsvägen. Industri- och trädgårdsbyggnader bör därför generellt undan- tas från reglernas tillämpningsområde.

Naturgasinstallationen omfattar inkommande ledning med avstängnings- ventiler. säkerhets-. regler- och mätutrustning. Installationen ägs av gas- distributören. Gasen leds i fastigheten genom rör till förbrukningsstället där gasen förbränns i en speciell gasbrännare. I befintliga värmeanlägg- ningar är det ofta tillräckligt att byta brännare vid övergång till naturgas. I fastigheter med befintlig värmeanordning blir som nämnts huvudmannen skyldig att lösa in värmeanordning som blir onyttig till följd av anslutning- en till naturgassystemet. Däremot föreligger ingen skyldighet för honom att betala för gasbrännare eller gasutrustning i övrigt. Vid anslutning till naturgassystemet får konsumenten betala en anslutningsavgift som skall täcka kostnaderna för servisledning till fastigheten. avstängnings-. regler-, säkerhets- och mätutrustning samt del av det lokala distributionsnätet. Anslutningsavgiftcn beräknas blir avsevärt lägre än vid anslutning till fjärrvärmeanläggning. Kunderna får själva svara för kostnaden för pannor. brännare och rökgaskanaler.

Förbrukningskostanderna omfattar dels gaskostnaden och dels kostna- den'för fördelningsnätct och skall fördelas mellan konsumenterna så att ingen gynnas på den andras bekostnad. Huvudmannen får ta ut så stora avgifter och anpassa taxan så att han kan täcka kostnaderna för lednings- nätet och den levererade naturgasen samt åtgärder för belastningsutjäm- ning. Självkostnadsprincipen skall således gälla.

Frågor om allmänförklaring av naturgasnätet bör prövas av samma myndighet som prövar allmänförklaring av fjärrvärmeanläggning. dvs. f. n. statens industriverk. I prop. 1980/81:90 föreslås att industriverkets ener- gienhet oeh verkets uppgifter på energiområdet överförs till en ny central myndighet fr.o.m. den I juli 1982. I likhet med vad som nu gäller i fråga om fjärrvärme bör myndigheten vid prövningen pröva dels huvudmannens lämplighet. dels energisystemets lämplighet i förhållande till de energipoli- tiska målen. Myndigheten måste vidare göra en översiktlig bedömning av naturgassystemets ekonomi så att kostnaden för systemet i förhållande till

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82: 64 64

nyttan inte avsevärt överstiger kostnaden för alternativa uppvärmnings- former. Härigenom tillgodoses konsumenternas intresse av ett effektivt energisystem. Tvister mellan konsumenten och huvudmannen om taxan. inlösen av värmeanordningar eller liknande fråga bör på det sätt som nu gäller enligt fjärrvärmelagen prövas av va-nämnden.

Den inledningsvis berörda ändringen i ellagen bör genomföras på föl- jande sätt. Enligt 2 På 4 mom. ellagen är den som har områdeskoncession för yrkesmässig distribution. dvs. den som har fått rätt att ensam svara för eldistributionen inom ett visst område. skyldig att inom området tillhanda- hålla ström åt var och en som behöver det för normalt förbrukningsända- mål. Däri anses även ingå att leverera el för husuppvärmning. En motsva- rande skyldighet föreligger vid linjekoncession, dvs. rätt att dra fram eldistributionsledning med viss sträckning. En redogörelse för reglerna finns i avsnitt 5.3.3.

Ett särskilt undantag finns emellertid från leveransskyldigheten. Det gäller om strömmen är avsedd att användas för uppvärmning av byggnad inom område där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad. I det sistnämnda ligger att planerna på fjärrvärme skall vara konkreta och att fjärrvärme är ett realistiskt alternativ till elvärme vid valet av uppvärm- ningsform. Syftet med undantaget är att få en rationell utbyggnad av distributionsnäten för såväl el som fjärrvärme. Genom ett tillägg till den nämnda bestämmelsen i ellagen bör nu eldistributören på motsvarande sätt befrias från skyldighet att leverera el för husuppvärmning i områden där naturgas distribueras eller avses bli distribuerad. Bestämmelsen blir givet- vis inte tillämplig på sådan skyldighet att tillhandahålla el för uppvärmning som redan finns då den träder i kraft. Det är endast konverteringar till elvärme därefter som kan förhindras med stöd av bestämmelsen. Det bör nämnas att eldistributörerna f.n. i praktiken har viss möjlighet att åtmins- tone temporärt vägra leverans även utanför fjärrvärmeområden, t. ex. med hänvisning till otillräcklig nätkapacitet. Principiellt har dock eldistribu- tören skyldighet att bygga ut nätet till sådan kapacitet att — bortsett från mycket speciella fall — den som så önskar kan få tillgång till elvärme.

Slutligen bör i fråga om stödet till naturgasuppvärmning gälla följande. I nybyggnadsfall bör låneunderlaget för statliga bostadslån innefatta dels kostnader för utrustning för uppvärmning med naturgas dels kostnader för installation av denna och dels kostnader för anslutningsavgift. Lånet bör utgå enligt av bostadsstyrelsen beräknad schablon som grundar sig på faktiska kostnader. Som villkor för erhållande av statliga bostadslån bör kunna ställas att fastigheten ansluts till naturgasnät. om sådan anslutning är lämplig (jfr 9 a & bostadsfinansieringsförordningen).

För kanverteringsfall bör energisparstödet (se 5.4.3) utvidgas till att avse även konvertering till naturgas. Lån bör kunna utgå för kostnader för konverteringjämte anslutningsavgift.

Fram till år 1985 avses som en förberedelse för naturgasuppvärmning

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 64 65

ske leveranser av gasol i det nät som byggs upp. Under denna tid bör stöd utgå i det fall den gamla uppvärmningsanläggningen ändå måste bytas. Därefter bör stöd utgå till byte även om oljepannan inte är utsliten.

6.4 Lagtekniska frågor m. m.

I promemorian föreslås att reglerna i fjärrvärmelagen och 2 5 4 mom. första stycket ellagen görs tillämpliga även på naturgas samt att visst stöd skall utgå till naturgasuppvärmning.

I enlighet härmed har upprättats förslag till lag om allmänna värmesy- ' stem och lag om ändring i ellagen. Förslagen har fogats till promemorian som bilaga I och bilaga 2. I fjärrvärmelagen blir det fråga om så stora formella ändringar (lagens rubrik och samtliga paragrafer berörs) att det av lagtekniska skäl får anses lämpligare att ersätta denna med en ny lag om allmänna värmesystem.

Frågan om följdändringar i andra författningar med hänvisning till fjärr- värmelagen har inte tagits upp i detta sammanhang på annat sätt än att i övergångsbestämmelserna intagits en s.k. trolleribestämmelse. En sådan innebär att den nya lagen skulle tillämpas i stället för den upphävda lagen eller föreskrift i denna. om det i författningar förekommer hänvisning till den gamla lagen. Några övergångsproblem bör knappast finnas eftersom fjärrvärmelagen aldrig praktiskt'har tillämpats.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den ljanuari 1982. Något författningsförslag i fråga om stödreglerna har inte lämnats med hänsyn till att de bör anpassas till de nya bestämmelser på fjärrvärmesidan som föranleds av prop. 1980/81: [33 och som riksdagen ännu inte tagit ställning till.

Lagen om allmänna värmesystem är i allt väsentligt byggd på lagen (1976: 878) om allmänna fjärrvärmeanläggningar med den sakliga nyheten att regelsystemet omfattar även naturgasnät. I den nya lagen har bestäm- melserna i 1 och 2 5.5 getts en delvis ny struktur. Vidare har fjärrvärmela- gens hänvisning till statens industriverk ändrats till "den myndighet som regeringen bestämmer"". vilken i lagen omnämns som "tillsynsmyndighe- ten". På så sätt undviks att myndighetsorganisationen fastställs i lag. Nämnas kan att i prop. l980/8l:90 föreslås en ny myndighetsorganisation på energiområdet. som bl.a. innebär att huvuddelen av statens industri- verks energibyrå lösgörs från verket.

I 3 5 som saknar motsvarighet i fjärrvärmelagen undantas från regelsys- temet för allmänna naturgasnät industrifastigheter. trädgårdsnäringens byggnader och gasleveranser i övrigt som inte gäller uppvärmning. Denna fråga har berörts i avsnitt 6.2.

I övriga paragrafer har gjorts ändringar av endast formell och språklig art i förhållande till motsvarande bestämmelser i fjärrvärmelagen. I den nya lagen motsvaras 4—38 åå av 3—37 55 fjärrvärmelagen. I fråga om bestäm-

5 Riksdagen [98/1'82. I sum/. Nr 64

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82: 64 66

melsernas närmare innebörd hänvisas till prop. 1975/76: 149. I 18 åhar i ett nytt andra stycke (jämfört med 17 % fjärrvärmelagen) angetts innebörden av ”naturgasinstallation". Som framgår av avsnitt 6.3 skall en naturgasin- stallation normalt ägas av gasdistributören, vilket har angetts i lagtexten. Här ligger en skillnad i förhållande till en fjärrvärmeinstallation enligt första stycket (jfr. prop. l975/76: 149 s. 69).

2 5 4 mom. ellagen har i sakligt hänseende ändrats på så sätt att i andra meningen i första stycket tillagts orden "eller naturgas”. Dessutom har uttrycket ”uppvärmning" ersatts av "värmeförsörjning" för att få över- ensstämmelse med terminologin i lagen om allmänna värmesystem (och den tidigare fjärrvärmelagen). I förtydligande syfte har i samma mening gjorts ett tillägg av innebörd att leveransskyldighet föreligger till sådana byggnader inom fjärrvärme- eller naturgasområden vars värmeförsörjning av särskilda skäl lämpligare kan tillgodoses med elenergi än med det för området gemensamma fjärrvärme- eller naturgassystemet. Det kan exem- pelvis vara fråga om kulturbyggnader där det är mindre lämpligt att dra in rörsystem. Fastighetsägaren bör där av naturliga skäl ha samma rätt till elvärme som om fastigheten legat utanför området. I övrigt har några språkliga ändringar gjorts i paragrafen.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82: 64 67

Bilaga 1.1 ( till bilaga 1 i propositionen)

1 Förslag till

Lag om allmänna värmesystem

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser.

l & Denna lag är tillämplig på allmänna värmesystem. Ett allmänt värme- system är en fjärrvärmeanläggning eller ett naturgasnät som har allmän— förklarats enligt denna lag.

Den som driver ett allmänt värmesystem är systemets huvudman.

2 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (tillsyns- myndigheten) skall på ansökan av den som driver eller skall driva en fjärrvärmeanläggning eller ett naturgasnät förklara fjärrvärmeanläggningen eller naturgasnätet som allmänt värmesystem. om

[. ändamålet är att bereda bostadshus eller annan bebyggelse värmeför- sörjning genom fjärrvärme eller eldning med naturgas,

2. det finns behov av värmesystemet från allmän synpunkt och

3. huvudmannen såväl i ekonomiskt avseende som i övrigt har förutsätt- ningar att driva värmesystemet.

Vid allmänförklaring skall bestämmas ett visst område, utöver vilket värmesystemets verksamhetsområde inte får utsträckas.

3 & Bestämmelserna i denna lag tillämpas såvitt avser naturgasnät inte på industrifastigheter eller trädgårdsnäringens byggnader eller, i övrigt, såvitt avser leverans av naturgas för annat ändamål än värmeförsörjning, även om anslutning finns till ett allmänförklarat naturgasnät.

4 5 Som ägare av en fastighet anses vid tillämpningen av denna lag den som enligt kommunalskattelagen (1928: 370) är skyldig att betala skatt för garantibelopp för fastigheten.

Har huvudmannen för ett allmänt värmesystem träffat avtal med annan än fastighetsägare om brukande av systemet gäller för denne vad som i lagen föreskrivs om fastighetsägare.

När omständigheterna föranleder det tillämpas bestämmelser om fastig- het i denna lag på byggnad eller annan anläggning. som inte tillhör ägarna till marken. Vad som i lagen föreskrivs om ägaren av fastighet skall därvid gälla anläggningens ägare.

Verksamhetsområde

5 5 Ett allmänt värmesystems verksamhetsområde är det område, inom Vilket värmeförsörjningen har ordnats eller skall ordnas genom värme- systemet.

Verksamhetsområdet skall vara fastställt till sina gränser. Det får ej omfatta endast vissa av de fastigheter som ingår i sådan samfällighet för värmeförsörjning som bildats i särskild ordning. '

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82: 64 os

6 å Huvudmannen för ett allmänt värmesystem bestämmer värmesyste- mets verksamhetsområde med tillämpning av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Utan hinder av denna lag kan huvudmannen efter avtal med ägaren av fastighet utanför värmesystemets verksamhetsområde låta denne bruka värmesystemet.

7 & Önskar huvudmannen att verksamhetsområdet för hans allmänna värmesystem skall omfatta område som ingår eller avses ingå i verksam- hetsområdet för ett annat befintligt eller planerat värmesystem. skall till- synsmyndigheten. om överenskommelse ej kan träffas. bestämma till vil- ket värmesystem området skall hänföras. I samband härmed kan myndig- heten ändra vad som bestämts enligt ?. å andra stycket.

8 &" Huvudmannen för ett allmänt värmesystem skall meddela tillsyns- myndigheten vad han bestämt om systemets verksamhetsområde. För- summas det. kan tillsynsmyndigheten vid vite ålägga huvudmannen att fullgöra vad som åligger honom.

Uppgifter om allmänna värmesystems verksamhetsområden skall finnas tillgängliga hos tillsynsmyndigheten.

Brukningsrätt och avgiftsskyldighet

9 & Huvudmannen för ett allmänt värmesystem är skyldig att låta ägare av fastighet inom värmesystemets verksamhetsområde som inte är undan- tagen enligt 3 s' bruka systemet. om fastigheten behöver anordningar för värme och behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. Huvudmannen är dock berättigad till det anstånd med utförandet av de för brukandet nödvändiga arbetena som behövs för att samordningen med andra arbeten inte skall väsentligt försvåras.

En huvudman som är berättigad till anstånd enligt första stycket skall i skälig omfattning medverka till att behövliga provisoriska anordningar för värmeförsörjning inrättas och skall till fastighetsägaren utge skälig ersätt- ning för ökade kostnader till följd av anståndet.

10 5 Ägare av varje fastighet inom ett allmänt värmesystems verksam- hetsområde som ej är undantagen enligt 3 % skall betala avgifter till huvud- mannen. om fastigheten behöver anordningar för värme samt behovet ej kan med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom värmesystemet. För obebyggda fastigheter. som enligt stadsplan eller byggnadsplan är avsedda för bebyggande. skall. om inte särskilda skäl föranleder annat. behovet av anordningar för värme bedömas som om fastigheten var be- byggd enligt planen.

Avgiftsskyldighet inträder. när huvudmannen har upprättat förbindelse- punkt som anges i f4 % och underrättat fastighetsägaren om det.

ll ;) En ny ägare av fastighet svarar inte gentemot huvudmannen för avgifter som förfaller till betalning före tillträdesdagen. Leveransskyldighet

12. & Huvudmannen för ett allmänt värmesystem är skyldig att tillhanda- hålla energi för erforderlig uppvärmning av fastigheter som avses i 10 å.

• Sida 69
•  Original

Prop. l981/82: 64 69

Leveransskyldighet enligt första stycket föreligger inte när huvudman- nen är ur stånd att fullgöra leveransen till följd av hinder utom hans rådighet. Huvudmannen är vidare berättigad att avbryta leveransen vid fara för personskada eller väsentlig egendomskada eller när det behövs för sådana arbeten som är nödvändiga för fullgörande av leveransskyldighe- ten.

Anläggningen

13 5 Ett allmänt värmesystem skall vara försett med de anordningar som krävs för att det skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet.

Ett allmänt värmesysem får ej inrättas i strid mot en fastställd plan eller bestämmelser för markens bebyggande eller så att ändamålsenlig bebyg- gelse eller lämplig planläggning försvåras.

Sålänge ett allmänt värmesystem behövs skall huvudmannen underhålla systemet och i övrigt sörja för att det på tillfredsställande sätt fyller sitt ändamål.

14 5 Det åligger huvudmannen för ett allmänt värmesystem att för varje fastighet som avses i 10 få bestämma en punkt. där inkoppling av fastighe- tens ledningar till systemet skall ske (förbindelsepunkt). En sådan punkt skall. om inte särskilda skäl föranleder annat. vara belägen i eller i omedel- bar närhet av den byggnad som skall uppvärmas genom värmesystemet. Uppgift om punktens läge skall lämnas fastighetsägaren inom sådan tid som är skälig med hänsyn till dennes intresse att kunna planera för fastig- hetens utnyttjande.

15 5 I ett allmänt värmesystem ingår sådana ledningar och andra anord- ningar fram till förbindelsepunkterna som tillhör huvudmannen.

Inlösen av värmeanordningar m. m.

16 & Finns för en fastighet som avses i l0 & anordningar för värmeför- sörjning som kan användas för det allmänna värmesystemet. är ägaren av anordningen skyldig att på begäran av huvudmannen låta dem införlivas med värmesystemet mot skälig ersättning.

17 & Anordningar för värmeförsörjning. som blir onyttiga till följd av att ett allmänt värmesystem kommer till stånd eller utvidgas, skall ersättas av huvudmannen i den mån det är skäligt med hänsyn till anordningens art. ålder och skick. den fördel ägaren får av det allmänna värmesystemet och övriga omständigheter.

Installationer

18 5 Med fjärrvärmeinstallation förstås ledning för fjärrvärme som för fastighet dragits från förbindelsepunkten samt värmeväxlare eller annan anordning som står i direkt förbindelse med den allmänna fjärrvärmean— läggningen.

Med naturgasinstallation förstås naturgasledning som för fastighet dra- gits från förbindelsepunkten. avstängningsventiler samt säkerhets-. regler-

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82: 64 70

och mätutrustning. En naturgasinstallation ägs av huvudmannen, om inte annat är avtalat.

19 & Fastighetsägare får inte utan huvudmannens medgiVande anordna eller förändra ljärrvärme- eller naturgasinstallationer.

20 5 Huvudmannen får i allmänna bestämmelser som avses i 23 & ange tekniska förutsättningar rörande tjärrvärme- eller naturgasinstallationer.

21 & När det behövs, får huvudmannen låta undersöka fjärrvärme- eller naturgasinstallationer och deras brukande.

Brukande av ett allmänt värmesystem

22 5 Ett allmänt värmesystem skall brukas så att olägenhet för huvud- mannen eller annan såvitt möjligt undviks.

23 5 Huvudmannen för ett allmänt värmesystem meddelar allmänna be- stämmelser för värmesystemets brukande. En fastighetsägares möjlighet att utnyttja värmesystemet för dess ändamål får inte oskäligt begränsas eller försvåras genom sådana bestämmelser. '

24 & Om huvudmannen ändrar de allmänna bestämmelserna, skall berör- da fastighetsägare skriftligen underrättas om ändringens innebörd och tidpunkten för ikraftträdandet i skälig tid innan ändringen träder i kraft. Motsvarande gäller när huvudmannen i annat avseende ändrar förutsätt- ningarna för värmesystemets brukande.

Avgifter och taxa

25 & Avgifter som huvudmannen för ett allmänt värmesystem tar ut får inte överskrida vad som behövs för att täcka nödvändiga kostnader för värmesystemet och den tillhandahållna energin.

26 & Avgiftsskyldigheten skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och rättvis grund.

27 & Avgift skall tas ut enligt en taxa som huvudmannen utformar i överensstämmelse med de grunder som anges i 25 och 26 55. Avgift kan tas ut som en engångsavgift och som periodiska avgifter.

Engångsavgift får ej sättas högre än att den svarar mot fastighetens andel i kostnaden för det allmänna värmesystemets utförande. Uppgår en en- gångsavgift till belopp som är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och övriga omständigheter, skall. om fastighetens ägare begär det och godtagbar säkerhet ställs. avgiften fördelas på årliga inbetalningar under viss tid. högst tio år.

28 & Avgift skall betalas vid anfordran. På obetalt belopp "utgår ränta enligt 6 5 räntelagen (1975: 635) från dagen för anfordran.

Skall engångsavgift fördelas på årliga inbetalningar, utgår ränta enligt 5 5 räntelagen på varje del av avgiften som förfaller till betalning i framtiden från den dag då den första inbetalningen skall ske till dess den ifrågavaran- de delen av avgiften betalas eller ränta skall utgå enligt första stycket.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82: 64 7!

Avtal om värmefrågor

29 5 Huvudmannen kan träffa avtal med fastighetsägare om sådana frå- gor som inte regleras i allmänna bestämmelser eller taxa.

Skadeståndsskyldighet m. m.

30 5 Har huvudmannen eller någon fastighetsägare överskridit sin rätt eller åsidosatt sin skyldighet i förbehållande till den andre. skall han återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta skadan.

Avstängning av energitillförsel

31 & Försummar någon fastighetsägare att betala avgift som avses i den- na lag eller att i annat hänseende iaktta vad som åligger honom och är försummelsen väsentlig. får huvudmannen stänga av energitillförseln till fastigheten. om han inte genom anmaning har kunnat åstadkomma rättelse och avstängning kan ske utan att sanitär olägenhet uppkommer. Kostnad för avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.

Särskilda bestämmelser om vissa allmänna värmesystem

32 & För ett allmänt värmesystem som drivs av annan än kommun gäller 33 och 34 åå.

33 å Den kommun inom vars område värmesystemet har sitt verksam- hetsområde får utse tillsynsman för värmesystemet.

Tillsynsmannen har tillträde till alla delar av värmesystemet. Han får granska räkenskaper och övriga handlingar rörande detta. Han skall årli- gen ge berättelse över sin tillsyn till kommunen.

Förhållande som påkallar ingripande av kommunen. tillsynsmyndig- heten eller annan myndighet skall av tillsynsmannen anmälas till kom- munen.

34 5 Kan med skäl antas, att huvudmannen åsidosätter viss eller vissa fastigheters intressen eller annars driver värmesystemet på mindre lämp- ligt sätt. kan tillsynsmyndigheten förordna en syssloman att i huvudman- nens ställe och för hans räkning driva värmesystemet. Sysslomannen kan entledigas av tillsynsmyndigheten när förhållandena föranleder det.

Sysslomannen har rätt till arvode av huvudmannen. Tillsynsmyndig- heten bestämmer arvodets belopp.

Tystnadsplikt

35 5 Den som deltar eller har deltagit i en undersökning enligt 2155 får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid har fått veta om enskildas affärs- eller driftförhållanden. Vad nu har sagts gäller även en syssloman med avseende på vad han har erfarit på grund av sitt uppdrag.

1 det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre- tesslagen (1980: 100).

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82: 64 72

Prövning av värmefrågor

"36 & Tillsynsmyndigheten kan i ärende enligt denna lag vid behov anlita sakkunnig. Den sakkunnige har rätt till ersättning med det belopp som tillsynsmyndigheten bestämmer. Huvudmannen för det värmesystem som ärendet rör betalar ersättningen.

Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 8 eller 34 5 eller om ersättning till sakkunnig som avses i första stycket överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Annat beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag överklagas hos regeringen genom besvär.

Föreskrifter om avgifter i ärende hos tillsynsmyndigheten enligt denna lag meddelas av regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. av tillsynsmyndigheten.

37 & Mål som anges i 38 & prövas av statens va-nämnd. Bestämmelser om nämnden finns i lagen (l976: 839) om statens va-nämnd.

38 ;; Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersättning enligt 16 eller 17 .a samt mål som rör tvist mellan huvudmannen och fastighetsägare om

i. rätt att bruka ett allmänt värmesystem eller skyldighet" att genom avgift bidra till kostnaderna för sådant värmesystem.

2. tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa.

3. giltigheten. beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvud- mannen och fastighetsägare.. ,

4. villkor för brukande av ett allmänt värmesystem i den mån allmänna bestämmelser och taxa ej är tillämpliga samt avtal inte har kunnat träffas.

5. fordran på avgift till huvudmannen för ett allmänt värmesystem.

6. skadestånd eller annan påföljd enligt 30 eller 31 ä.

7. skyldighet enligt 9 å andra stycket att medverka till att provisorisk anordning för värmeförsörjning inrättas eller att utge ersättning.

8. annan fråga. som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. då lagen (l9761838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar skall upphöra att gälla. Förekommeri lag eller annan författning hänvisning till den upphävda lagen eller föreskrift i denna tillämpas i stället den nya lagen.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1981/82: 64

Förslag till

73

Bilaga 1.2 ( till bilaga I i propositionen )

Lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmel- ser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att ?. ä 4 mom. lagen (1902: 71 s. i), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25'

4 mom. Den som innehar områ- deskoncession för yrkesmässig di- stribution är pliktig att, om ej sär- skilda skäl äro till undantag. tillhan- dahålla ström åt envar som inom området har behov därav för nor- malt förbrukningsändamål. Sådan skyldighet föreligger dock ej om strömmen är aVsedd att användas för uppvärmning av byggnad inom område där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad.

Innehavare av linjekoncession är pliktig att. om det är förenligt med koncessionens ändamål, leverera eller överföra ström åt innehavare av områdeskoncession, i den mån så erfordras för att denne skall kun- na fullgöra sina förpliktelser enligt första stycket. så ock eljest åt för- brukare, vars verksamhet är av större betydelse för det allmänna.

4 mom. Den som innehar områ- deskoncession för yrkesmässig di- stribution är skyldig att, om inte särskilda skäl finns till undantag. tillhandahålla ström åt var och en som inom området behöver den för normalt förbrukningsändamål. Så- dan skyldighet föreligger dock inte om strömmen är avsedd att använ- das för värmeförsörjning av bygg- nad inom ett område där fjärrvärme "eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad och värme- försörjningen inte med större fördel kan tillgodoses med elenergi än med detför anträdet gemensamma systemet.

Den som innehar linjekoncession är skyldig att. om det är förenligt med koncessionens ändamål, leve- rera eller överföra ström åt en innc- havare av områdeskoncession. i den mån det behövs för att denne skall kunna fullgöra sina förpliktel- ser enligt första stycket. Sådan skyldighet att leverera eller över- föra ström föreligger även i övrigt gentemot förbrukare, vars verk- samhet är av större betydelse för det allmänna.

Frågor om förpliktelser, som avses i detta mom.. prövas av den rege-

ringen bemyndigar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Lagen gäller ej om skyldig- heten att tillhandahålla ström för uppvärmning har uppkommit före ikraft- trädandet.

' Senaste lydelse 1977: 441 6 Riksdagen I98l/82. I saml. Nr 64

• Sida 74
•  Original

Prop. 1981/82: 64 74

Remissyttranden 1 Remissförfarandet

Efter remiss av den inom industridepartementet utarbetade promemo- rian Styrmedel för introduktion av naturgas (Ds l 1981:6) har yttrande avgetts av

Svea hovrätt (vattenöverdomstolen), byggnadsstyrelsen, statens natur- vårdsverk. bostadsstyrelsen. statens planverk, statens va-nämnd. statens industriverk (SIND). länsstyrelsen i Malmöhus län. sprängämnesinspek— tionen, Malmö, Lunds, Helsingborgs och Landskrona kommuner, Svens- ka kommunförbundet. Svenska elverksföreningen. Centrala driftledningen (CDL). Näringslivets 'byggnadsdelegation. Sveriges industriförbund. Hyresgästernas riksförbund, HSB:s riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska gasför- eningen. Svenska Petroleum institutet, Sydgas AB. Swedegas AB och Ångpanneföreningen.

Sydkraft AB har i anslutning till remitteringen lämnat synpunkter.

2 Förslagen

[ promemorian lämnas förslag till styrmedel för introduktion av natur- gas. De föreslagna styrmedlen motsvarar i princip de styrmedel som nu finns i fråga om fjärrvärme. Förslagen är följande:

[. Regelsystemct i lagen (l976: 838) om allmänna fjärrvärmeanläggning- ar (den s.k. fjärrvärmelagen) utvidgas till att avse även naturgasnät. Av lagtekniska skäl ersätts-den nämnda lagen med en ny lag om allmänna fjärrvärmesystem.

2. I lagen (1970: 71 S. |). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. (den s.k. ellagen) ändras 2 5 4 mom. första stycket på så sätt att det undantag från skyldigheten att leverera el för uppvärmning som gäller i ljärrvärmeområden utvidgas till att avse också naturgasområden.

3. Statligt stöd som kan utgå vid anslutning till ljärrvärme utvidgas till att avse också anslutning till naturgasnät. Som villkor för bostadslån föreslås gälla. på motsvarande sätt som gäller för fjärrvärme. att en för ändamålet lämpad fastighet skall anslutas till ett befintligt naturgasnät. Förslagen föreslås träda i kraft den I januari 1982.

• Sida 75
•  Original

Prop. l981/82: 64 75

3 Remissutfallet

3.1 Allmänna synpunkter

Huvudparten av remissinstanserna anser att styrmedel behövs och till- styrker förslaget eller lämnar förslaget utan erinran. Några remissinstanser är dock kritiska. däribland SlND. byggnadsstyrelsen. Hyresgästen:as riksförbund och SABO. l.änsst)-'relsen i Malmöhus län tillstyrker förslagen men anser att ytterligare styrmedel behövs.

SlND är tveksamt till behovet av styrmedel i vart fall för närvarande och anför:

De styrmedel som föreslås i promemorian innebär ett ingrepp i konsu- menternas fria val av uppvärmningssätt och bränsle och skulle utgöra ett starkt stöd vid introduktion av naturgas. Sedan utredningen gjordes har skatten på olja höjts. vilket ökat naturgasens konkurrenskraft gentemot olja. SlND ifrågasätter därför om inte de föreslagna styrmedlen är mer långtgående än vad som skulle behövas för att möjliggöra en naturgasintro— duktion. åtminstone så länge naturgasen är befriad från energiskatt. Mot den bakgrunden och med hänsyn till konsumentintressena anser SlND att de föreslagna åtgärderna åtminstone tills vidare inte bör genomföras.

Tre av de i handläggningen vid SlND deltagande tjänstemännen har anmält avvikande mening av innebörd att de inte har något att erinra mot att bestämmelserna införs i huvudsak som de förelagts. förutsatt att til- lämpningen omgärdas med starka restriktioner.

Byggnadsstyrelsen lämnar förslaget om ändrade regler för statligt stöd utan erinran och finner att en ändring i ellagen förutsätter att fjärrvärmela- gen ändras och tillämpas. I övrigt anser byggnadsstyrelsen att förslaget varken är lämpligt eller nödvändigt och anför:

Eftersom introduktion av naturgas i hög grad kommer att beröra upp- värmning av befintliga byggnader är det rimligt att någon form av styrme- del introduceras för att uppnå "beläggning" på näten. En mycket naturlig utveckling är därvid — att som föreslås i utredningen — anknyta till lag om allmänna fjärrvärmesystem. KBS vill dock påpeka att ljärrvärmelagcn i princip är helt oprövad. Enligt verkets mening är det högst anmärknings- värt att en lagstiftning som varit i kraft sedan l974 hitintills såvitt bekant inte tillämpats eller prövats i ett enda fall. Detta förhållande borde närmare ha analyserats i utredningen. Det enda som anförs i utredningen är att lagstiftningen indirekt haft betydelse som en sistahandsåtgärd för att fram- tvinga fjärrvärmeanslutning. För denna sista slutsats finns — såvitt KBS förstår — inget stöd.

Enligt verkets mening är "konsumentskyddet” svagt i lagstiftningen för fjärrvärme och därmed också enligt förslaget för naturgas.

KBS kan således inte finna att utredningens förslag om lagstiftning är Vare sig lämplig eller nödvändig som styrmedel för introduktion av natur- gas. Enligt KBS mening bör i första hand priser och skatter i kombination

• Sida 76
•  Original

Prop. 1981/82: 64 76

med gynnsamma anslutningslån prövas som styrmedel innan en gällande men inte prövad lagstiftning överförs även till det hittills oprövade naturgasområdct.

Hyresgästernas Riksförbund motsätter sig att statliga regler tillskapas som leder till att bostadskollektivet får subventionera industrin eller kom- munal verksamhet m.m. och anför:

lndustridepartementet anser i sin promemoria det onödigt med särskilda styrmedel för industrianslutning till naturgassystem. Departementet häv- dar att "nturgasen har så stora fördelar att valet av energiform ställer sig naturligt". Vilka fördelarna är preciseras inte men Hyresgästernas Riks- förbund tolkar departementets bedöming som ekonomiskt gynnsam för industrin.

Den andra målgruppen, bostadskonsumenterna. som beräknas svara för 30 procent av gasuttaget skall däremot genom styrmedel kunna tvångsan- slutas. så att "ett tillräckligt underlag" för gasleveranser åstadkoms. Kost- naderna för gasnätet. anslutningsavgiften, kommer således i första hand att belasta bostadskonsumenterna.

Hyresgästernas Riksförbund anser att energikostnaderna för uppvärm- ning och varmvattenberedning baserad på naturgas. skall understiga kost- naderna för motsvarande nyttigheter baserade på förut använd konventio- nell energikälla. Ett naturgasbaserat uppvärmningssystem för flerbostads- hus får inte ställa sig dyrare än det uppvärmningssätt det ersätter. Hyres- gästernas Riksförbund anser det viktigt, att samhällsägda energisystem bör projekteras och utnyttjas på så sätt, att energikostnaderna för bostadskon- sumenterna minimeras. Under inga omständigheter får statliga regler som rör energisystem skapas så att bostadskollektivet genom energitaxor och avgifter indirekt fär subventionera industrin. kommunal verksamhet m.m.

SABO anser att de ekonomiska konsekvenserna för konsumenterna inte utretts nöjaktigt och anför:

SABO delar utredningens uppfattning att det är angeläget att finna alternativ till oljan för att på så sätt förbättra landets försörjningstrygghet. Naturgasen bör därvid vara ett alternativ.

Vi anser oss emellertid inte kunna tillstyrka utredningsförslaget i dess nuvarande utformning. då de ekonomiska konsekvenserna för konsu- mcnter/fastighetsägare enligt vår mening inte klarlagts i nöjaktig omfatt- ning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker förslagen men anser att dessa borde omfattat även styrmedel för industrin och trädgårdsnäringen och anför om detta:

Naturgas är ett extremt rent bränsle och bör därför enligt länsstyrelsens mening inte enbart användas som substitut för olja vid uppvärmning. Gasen bör i första hand användas i processer där renhet har betydelse, exempelvis för metallurgisk industri, glasindustri och livsmedelsindustri. Inom dessa industrier kan användning av naturgas väsentligt höja kvalite-

• Sida 77
•  Original

PrOp. 1981/82: 64 77

ten på produkterna. Detta förhållande kan ge upphov dels till nya process- industrier dels till företag som tillverkar komponenter och utrustning för processindustrier i Sverige och utomlands. Starka samhällsekonomiska skäl talar således för att det borde finnas möjligheter att stimulera naturgasintroduktion i vissa industrier genom exempelvis någon form av statligt bidrag.

Det är även väsentligt att man får en tillräckligt snabb och omfattande naturgasanslutning till övrig industri och till växthusnäringen. Det är där- för angeläget att dessa förbrukare erbjuds attraktiva villkor och tillräckligt bra leveranssäkerhet och service i övrigt så att de frivilligt ansluter sig till naturgasnätet. Under ett introduktionsskede kan det emellertid vara be- hövligt med någon form av statligt bidrag för att göra anslutningen till naturgasnätet tillräckligt förmånligt för industrin och växthusnäringen och därmed snabbt nå upp till planerad total gaskonsumtion.

Svenska Petroletmzinstitutet anför:

Institutets principiella inställnig är att samhällsekonomin tjänar på en konkurrens på lika villkor mellan olika energiformer och motsätter sig mot bakgrunden härav i princip i promemorian föreslagna styrmedel för att befrämja en naturgasintroduktion.

Sedan riksdagen våren 1980 beslutat om införande av naturgas enligt Sydgasprojektet och godkänt ett mellan Sveriges och Danmarks regeringar träffat avtal om naturgassamarbete. synes ändå att förutsättningar måste skapas för erforderlig anslutning till naturgasnätet. Institutet delar uppfatt- ningen att erforderlig anslutning icke uppnås utan hjälp av styrmedel. men är angeläget framhålla. att styrmedlen bör användas med urskillning. An- slutning till naturgasnätet bör i första hand ske på frivillighetens väg och inriktas dels på nybyggnationen, dels på villor och fastigheter med gamla och omoderna eldningsanläggningar. som ändå skulle behöva ersättas före 1986.

Om anslutningen av villor och fastigheter sker på sätt som ovan angivits, kan Institutet. trots principiella betänkligheter. inte motsätta sig att i promemorian föreslagna styrmedel införes.

Även Sveriges industriförbund motsätter sig principiellt de föreslagna styrmedlen. Industriförbundet anför:

Promemorian ger en god sammanställning av gällande lagstiftning på området. Rent allmänt vill Förbundet dock framföra sin principiella inställ- ning att samhällsekonomin tjänar på en konkurrens på lika villkor mellan olika energiformer. Det innebär att Förbundet i princip motsätter sig de föreslagna styrmedlen i promemorian.

Näringslivets Byggnadsdelegation har instämt i Industriförbundets ytt- rande.

3.2. Skatter och avgifter på naturgas

Ett stort antal remissinstanser har betonat att det är viktigt att frågan om skatter och avgifter på naturgas klarläggs. Sydgas AB anför:

• Sida 78
•  Original

Prop. 1981/82: 64 78

De föreslagna styrmedlen är i allt väsentligt analoga med de som gäller för fjärrvärme. Det avgörande vid uppbyggnaden av nuvarande fjärrvär- menät har "säkerligen varit de ekonomiska fördelar som fjärrvärmen har i tätbebyggda områden" (Utredningen sid. 54). Erfarenheterna från de kon- takter med potentiella naturgasanvändare som förekommit har gett vid handen att ekonomin säkerligen har en avgörande betydelse också vid uppbyggnaden av en naturgasmarknad. Väsentlig i detta sammanhang är frågan om skatt eller andra offentliga pålagor på naturgasen. Nuvarande oklarheter på denna punkt utgör ett betydande hinder i marknadsföringen av naturgas. Sydgas vill därför framhålla vikten av att frågan om skatt på naturgas vilken inte behandlas i utredningen klarlägges så snart som möj- ligt och att därvid beaktas de styreffekter på naturgasintroduktionen som kan nås genom skatten. Speciellt viktiga är givetvis sådana styreffekter under introduktionsskedet. Sydgas utgår från att skatter och andra offent- liga avgiftcr som läggs på olja med motivering att främja övergången från olja till andra energibärare inte skall resultera i en motsvarande belastning av naturgasen. Det må noteras att gasol övergångsvis kan komma att lokalt distribueras i blivande naturgasnät och att skatten på gasol därför också påverkar naturgasintroduktionen.

Liknande synpunkter framförs av Malmö. Lunds och Helsingborgs kommuner. .S'tvedegas. Svenska Gasföreningen. Sveriges lndustri/i'irbund. Näringslivets bygg/radsde/egation. Centrala drift/edrringen och Ångpan- ndöreningen.

Naturvårdsverket anför:

Energiskattekommitten behandlar framtida skatter inom energiområdet. Naturvårdsverket överväger att hos Energiskattekommittén föreslå att naturgas förses med lägre skatt än eldningsolja. kol. skiffer, torv och ved.

3.3 Förslaget till lag om allmänna värmesystem

Vattenöverdomstolen och vu-nämnden ifrågasätter förslaget att undanta industrin och trädgårdsnäringen fårn lagens tillämpning. Vidare anser de att lagen i konsumenternas intresse bör göras direkt tillämplig utan allmän- förklaring. Vattenöverdomstolen anför:

Enligt promemorian avses 30 procent av den importerade naturgasen inom Sydgasområdet användas för uppvärmningsändamål i hushåll och resten inom industrin. För sin ekonomi kräver naturgasen största möjliga utnyttjande vilket föranleder tvångsanslutning av bostadsfastigheter om värmesystemet allmänförklaras. Med hänsyn till bl. a. osäkerheten i pro- memorians bedöming av naturgasens ekonomsika fördelar för industrikun- derna ifrågasätter hovrätten emellertid lämpligheten av att från lagens tillämpningsområde undanta de i 3 & lagförslaget omnämnda förbrukarna.

Resonemanget om naturgasnätets gränser på sid. 57 i promemorian är svårförståeligt. Det är oklart vilken betydelse en teoretisk avgränsning av ett naturgasnät har i förhållande till det verksamhetsområde som det i praktiken ankommer på huvudmannen att besluta om. Den föreslagna lagen avses emellertid gälla enbart inom det sistnämnda området. Hovrät-

• Sida 79
•  Original

Prop. 1981/82: 64 79

ten vill i detta sammanhang föreslå att. i de fall då en kommun eller ett av kommunen ägt bolag driver ett värmesystem. den föreslagna lagen — av rättssäkerhetsskäl främst för konsumenterna — blir tillämplig utan särskild allmänförklaring.

Va-nämnden anför:

Lämpligheten av att. på sätt som här sker, undanta industrifastigheter och "trädgårdsnäringens byggnader” (fastigheter?) från naturgasreglernas tilllämpningsområde ifrågasattes. Bestämmelsen kan föranleda avsevärda tilllämpningssvårigheter, exempelvis i det fall att fastighet utnyttjas för blandade ändamål. Någon motsvarande bestämmelse förekommer inte heller i va- och fjärrvärmelagarna, trots att förhållandena kan vara fullt jämförbara i de fall som regleras av dessa lagar. Syftet med bestämmelsen . synes kunna vinnas på ett enklare och från nu förevarande synpunkt invändningsfritt sätt. om bestämmelsen får utgå. Den föreslagna lagen torde nämligen ej hindra att — på motsvarande sätt som redan nu kan ske enligt fjärrvärmelagen — storförbrukares fastigheter undantas från anlägg- ningens verksamhetsområde (jfr prop. 1975/76: l49 s. 49). Sådant undanta- gande fär automatiskt till följd att lagen inte blir tillämplig. Den nu förorda- de lösningen är uppenbarligen ägnad att förebygga tvister. som grundas på förment orättvis behandling av skilda brukarkategorier.

Det föreslagna undantaget beträffande förbrukning för annat ändamål än uppvärmning avstyrkcs likaså. Det inses lätt att egendomliga problem måste uppstå i rättstillämpningen. om svaret på frågan huru gasen använts skall vara avgörande vid valet av tillämpliga materiella och processuella rättsregler.

Den föreslagna lagen blir — efter mönster av fjärrvärmelagen men i motsats till det system som gäller enligt lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar — tillämplig bara i det fall att distribu- tören begär allmänförklaring av sin anläggning. Fjärrvärmelagen. som trädde i kraft den I januari 1977. har hittills inte blivit tillämplig eftersom inte någon fjärrvärmeanläggning begärts allmänförklarad. Detta innebär bl. a. att de garanti- och rättsskyddsregler som lagen -- jämsides med sina tvångsregler — innehållet inte står till förfogande för parterna i rättsförhål- landet. Så länge allmänförklaring ej skett har de inte heller möjlighet att få sina mellanhavanden prövade i den från partssynpunkt enkla och smidiga ordning som lagen anvisar. Va-nämnden har fått åtskilliga förfrågningar med begäran om prövning av fjärrvärmefrågor med nödgats avvisa dem med beskedet att lagstiftningen ännu ej gjorts tillämplig. Mot den nu angivna bakgrunden förtjänar ytterligare övervägas om inte lagstiftningen på området — vare sig den får sitt i promemorian föreslagna utvidgade innehåll eller bibehålles i sin nuvarande omfattning —- bör utformas så att den också blir reellt tillämplig.

Även Svenska kommunförbundet avstyrker att undantag görs för indu- strifastigheter och trädgårdsnäringens byggnader. I övrigt understryker förbundet att allmänförklaring bör vara frivillig.

Allmänförklaring av en fjärrvärmeanläggning är frivillig. Samma frivil- lighet föreslås gälla ifråga om naturgasnät. Från Statens industriverks sida har frågan aktualiserats om obligatorisk allmänförklaring av fjärrvärmean-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82: 64 80

läggning. Förbundsstyrelsen vill för sin del bestämt förorda, att den frivil- lighet att allmänförklara som gällt för fjärrvärmeanläggningar, också införs i den nu föreslagna lagen om allmänna värmesystem. Enligt styrelsens uppfattning bör möjligheterna att avtalsvägen bygga upp ett värmesystem prövas i första hand. Detta gäller såväl fjärrvärmeanläggningar som natur- gasnät.

Kommunförbundet har vidare synpunkter på tidpunkten för ikraftträ- dandet av lagreglerna.

Naturgasimporten planeras börja i oktober 1985 . Det är därför väsentligt att en rationell uppbyggnad av marknaden för naturgas påbörjas omedel- bart. För att berörda eldistributörer skall få möjlighet att avvisa krav på eluppvärmning av byggnader i områden, som planeras bli uppvärmda med naturgas, bör ändringen av ellagen träda i kraft snarast.

Den nya lagen om allmänna värmesystem föreslås träda i kraft vid årsskiftet. Import av naturgas till ett svenskt rörsystem väntas inte påbör- jas förrän under 1985. Den nu gällande lagen om allmänna fjärrvärmean- läggningar avses också gälla fram till den nya lagens ikraftträdande, varför något behov av ny lagstiftning för fjärrvärmens del inte erfordras under övergångstiden. Styrelsen finner mot denna bakgrund att en lämplig tid- punkt för ikraftträdandet av den föreslagna lagen om allmänna värmesy- stem är den 1 januari 1983.

Byggnadssryrelsen anser att konsumenternas intressen är dåligt tillgodo- sedda och anför en rad exempel, bl. a.:

Ändringar av taxor och avgifter efter tecknad anslutning görs av huvud- mannen och kravet är enbart att dessa ändringari skälig tid skall meddelas abonnenten. Väsentliga prisändringar kan således drabba abonnenten utan att denne har något inflytande på ändringen. Tvister om taxor och avgifter prövas av Statens VA-nämnd. Eftersom ingen allmänförklaring hittills skett av fjärrvärmesystem saknas erfarenheter av en sådan prövning. Paralleller kan endast dras med VA-taxor. Också här kan "konsument- skyddet" sägas vara svagt. Studeras de fall där VA-taxor behandlats av VA-nämnden förefaller det som om att i inget fall har en konsument kunnat påverka den genomsnittliga prisnivån för VA i kommunerna. Konsumen- ten synes i stort endast fått rätt i de fall orimliga konsekvenser av en tillämpning av en standardtaxa inträffat. Bevisbördan för konsumenten torde inte bli mindre av att energiförsörjning i många kommuner drivs i bolagsform till skillnad från VA-försörjning.

SlND anser inte att lagen behöver tillämpas om förutsättningarna för att tillämpa den är uppfyllda:

Om det emellertid skulle befinnas nödvändigt att redan nu eller senare stödja naturgasen med sådana ingrepp i marknaden som föreslås i prome- morian, är det enligt industriverkets mening viktigt att tillämpningen av bestämmelserna omgärdas med starka restriktioner. Härigenom kan man utgå ifrån att de tvångsmedel som ingår i förslaget inte kommer att utnytt- jas så att de medför några större nackdelar för konsumenterna. En allmän-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82: 64 81

förklaring av ett naturgassystem bör t. ex. inte komma ifråga. om det skulle innebära en väsentlig ökning av uppvärmningskostnaden för konsumen- terna jämfört med alternativa energislag. Detta innebär också att i de fall en allmänförklaring kan bli aktuell, är också energidistributörens möjlighe- ter att nå frivilliga överenskommelser med konsumenterna goda. Allmän- förklaring torde därför i regel inte erfordras. Det kan som jämförelse nämnas att möjligheten till allmänförklaring av fjärrvärmenät ännu aldrig utnyttjats.

Malmö kommun anser att lagen påverkar partsförhållandena även om den inte blir tillämplig. Kommunstyrelsen anför:

På sidan 53 i promemorian allmänna fjärrvärmeanläggningar sägs att det konsumentskydd som lagen innehåller inte blir tillämpligt om lagen ej utnyttjas. Även om lagen inte blir tillämplig på andra än de allmänförkla- rade blir följden av konsumentskyddsprincipen att den får 5. k. reflexverk- ningar utanför sitt egentliga tillämpningsområde. De regler som lagen innehåller kan sannolikt påverka bedömningen av t.ex. giltigheten i all- männa bestämmelser från leverantör som inte omfattas av lagen.

Lagen om allmänna värmesystem är alltså viktig då den kan få betydelse utanför sitt egentliga tillämpningsområde. nämligen de allmänförklarade, vilket borde framhållits i promemorian.

Förslagets 18 5 har tagits upp av några remissinstanser. Vattenöverdom- stolen anför:

] 18 & definieras fjärrvärmeinstallation och naturgasinstallation. Motsva- rande definition för va-anläggningar finns i 17 & VAL. Med va-installation avses ledning som för fastighet dragits från förbindelsepunkt samt anord- ning som förbundits med sådan ledning." Både när det gäller va-installation och fjärrvärmeinstallation utgör förbindelsepunkten således gräns mellan den allmänna anläggningen och fastighetens installation. Enligt 18 å andra stycket i lagförslaget utgör emellertid förbindelsepunkten inte gräns mellan det allmänna värmesystemet och fastighetens egna anläggningar. Med denna utformning kommer förbindelsepunkten inte att få den funktion som den har i va-lagen och när det gäller fjärrvärmesystem. Det förefaller oegentligt att knyta avgiftsskyldighetens inträde till upprättandet av en förbindelsepunkt då detta inte möjliggör inkoppling av fastighetens led- ningar till värmesystemet. I vart fall bör införas en skyldighet för huvud- mannen att på anmodan av fastighetsägaren snarast utföra de installationer som erfordras för att nyttja värmesystemet.

18 52.9!

Promemorian ger ej tillräckligt underlag för att bedöma om det av tekniska skäl finns anledning att inskränka begreppet naturgasinstallation på sätt som förslaget anger.

] nu gällande lagstiftning om allmänna va- och fjärrvärmeanläggningar regleras inte frågan om äganderätten till de skilda anordningar som ingår om äganderätten till de skilda anordningar som ingår i den allmänna an- läggningen och installationerna. Denna princip synes böra upprätthållas. Bestämmelsen i styckets sista mening bör alltså utgå, något som inte

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82: 64 82

hindrar huvudmannen från att i de allmänna bestämmelser som avses i 23 & inta de bestämmelser i förevarande hänseende. som påkallas av säkerhets- skäl eller liknande skäl.

Samma synpunkt har Svenska kommunförbundet. Malmö kommun anför angående leveranspunkten:

Under avsnitt 6.3 sid. 59 står att naturgasinstallationen omfattar inkom- mande ledning med avstängningsventiler. säkerhets-. regler— och mätut- rustning. Installationen ägs av gasdistributören. I Malmö energiverks be- stämmelser rörande stadsgasleverans hari många år leveransgränsen mel- lan gasverk och abonnent varit i fastighetens tomtgräns. En ändring av dessa bestämmelser synes ej vara nödvändig i samband med introduktion av naturgas.

3.4 Ändringen i ellagen

SlND anser att motiven till förslaget är oklara och att ett förtydligande bör ske. SlND anför:

Enligt den föreslagna lydelsen av 2 Ö 4 mom. ellagen befrias eldistributör från skyldigheten att leverera el för uppvärmningsändamål i ett område där fjärrvärme eller naturgas avses bli distribuerad. om ”värmeförsörjningen inte med större fördel kan tillgodoses med elenergi än med det för området gemensamma systemet." De omständigheter som avses med den citerade satsen exemplifieras i kommentarerna till förslaget (sid. 64) endast med kulturbyggnader där det är olämpligt att dra in rörsystem. Enligt SlND:s uppfattning bör det framgå av lagen eller kommentarerna till den att detsamma gäller i fall där en fastighet inrättats för uppvärmning med direktverkande el i ett område som sedermera planeras för naturgas- eller fjärrvärme.

Utredningen konstaterar på sid. 44 att det är ”olämpligt att framtvinga byte av värmesystem om rörinstallationer saknas". Under rubriken styr- medlens närmare utformning sägs också som konsekvens härav (sid. 58) att övergång till naturgas i sådana fall "i allmänhet . . . inte ter sig rimlig". Någon motsvarande slutsats dras inte vad gäller ändringen i ellagen (bort- sett från att ändringen enligt övergångsbestämmelserna inte skall gälla om skyldigheten att tillhandahålla ström för uppvärmning har uppkommit före ikraftträdandet). Ett klargörande på denna punkt erfordras sålunda.

Malmö kommun anser att möjlighet bör finnas att byta uppvärmnings- system även i sådana fall där elvärme en gång funnits. Kommunstyrelsen anför:

På sidan 61 i promemorian sägs att befrielse från skyldighet att tillhanda- hålla el för uppvärmningsändamål givetvis inte gäller där elvärme börjat levereras före lagens ikraftträdande. Formuleringen förefaller vara alltför absolut eftersom det kan tänkas fall då ledningsnätet måste byggas om totalt, t.ex. vid storsanering av ett större område. men där abonnenten står kvar. Med stöd av uttalandet på sid. 61 kan en sådan abonnent kräva

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82: 64 83

att bli kvar även om Uppvärmningsenergi med fördel kan tillgodoses på annat sätt. En så stark läsning till ett system som uttalandet antyder bör inte införas utan möjlighet bör finnas att byta uppvärmningssystem även om elvärme en gång funnits.

Svenska Elverksföreningen anser att gasuppvärmning med fördel bör kunna ske även i varmluftsystem. Föreningen anför:

Föreningen vill vidare särskilt biträda vad utredningen anfört (på sid. 44) beträffande konvertering till gas. nämligen "från teknisk och ekonomisk synpunkt är det därför olämpligt att framtvinga byte av värmesystem om rörinstallationer saknas", dvs. för konsumenter med direktverkande el- värme. Å andra sidan ser vi inget sakligt skäl att begränsa gasuppvärm- ningen till vattenburna system eftersom gas bör kunna användas även i varmluftsystem.

3.5 Ändrade riktlinjer för energisparstöd

Flertalet remissinstanser är positivt inställda till förslagen om ändrade regler för energisparstödet och om möjligheten att ställa villkor om anslut- ning till naturgasnät vid beslut om statliga bostadslån.

Lunds kommun anser dock att förslaget inte är tillräckligt långtgående och anför:

] promemorian föreslås att stöd för gasuppvärmningsanläggning bör utgå fram till 1985 endast om anläggningen ändå måste bytas. Enligt vår mening bör stödåtgärderna. som föreslås gälla först efter 1985. gälla även tiden före 1985.

Bl.a. till följd av oljeprishöjningarna, vilka i konsumentledet förstärkts resp. kommer att förstärkas av pålagor i form av ökade beredskapslag- ringsavgifter och skatter påskyndas övergången från individuell oljeeld- ning till andra Uppvärmningsformer. Härigenom går ett antal potentiella naturgaskunder "förlorade" innan de föreslagna styrmedlen kommer till stånd. Möjlighet bör skapas att vid prövning av lån enligt de föreslagna reglerna bortse från kravet att arbetet ej skall ha påbörjats vid prövnings- tillfället. Denna möjlighet bör lämpligen avse arbeten som påbörjats mellan den ljuli 1981 och ikraftträdesdagen för vederbörande stödregel.

Liknande synpunkter har Malmö och Helsingborgs kommuner, Svenska gasförenr'ngen. Sydgas AB och Swedegas AB.

Byggnadssryrelsen har inget att erinra mot förslaget men ifrågasätter om naturgasanslutning utgör en energibesparande åtgärd. Byggnadsstyrelsen anför:

Verket vill dock påpeka det tveksamma i att det statliga stödet rubrice- ras som en energibesparande åtgärd. Som framgår av energihushållnings- delegationens betänkande SOU 1980: 43 saknas en utvärdering av om bidrag till fjärrvärmeanslutning verkligen sparat energi. Enligt KBS erfa- renhet är fjärrvärmeanslutning som energisparåtgärd i många fall diskuta-

• Sida 84
•  Original

Prop. 1981/82: 64 84

bel. Det finns skäl att anta att samma kan gälla naturgas även om distribu- tionsförlusten för naturgas inte kan förväntas få samma betydelse som för fjärrvärme. Principiellt kan därför hävdas att ändrad försörjning inte bör "belasta" energisparmedlen med undantag av el för beredning av tapp- varmvatten sommartid.

Bostadsstyrelsen anför:

Styrelsen delar uppfattningen att statligt stöd i form av bostadslån skall vara tillämpligt vid anslutning av fastigheter till naturgasnät på motsvaran- de sätt som gäller vid fjärrvärme.

När det gäller nybyggnad är sådant stöd i princip redan möjligt genom 5 5 förordningen (1978: 384) om beräkning av låneunderlag och pantvärde. som anger att tillägg till låneunderlaget får göras avseende kostnader för bl.a. anläggning för värme och varmvatten. Denna punkt utgör grunden för de schablonbelopp styrelsen angivit för såväl värmeproducerande an- läggningar inom enskilda fastigheter som belopp för anslutning till fjärr- värme. Fr.o.m. den 1 juli 1981 får dock kostnaden för oljebrännare och oljetank inte medräknas om det inte finns särskilda skäl härför (SFS 1981 : 470).

Vad gäller nybyggnad av småhus inom det av Sydgas AB betjänade området i Skåne har styrelsen sålunda angivit att installations- och anslut- ningskostnader tills vidare får beräknas på samma sätt som för fjärrvärme. När ett bredare underlag föreligger för en bedömning av dessa kostnader avser styrelsen att meddela generella schablonbelopp härför.

Till skillnad härifrån medger varken nuvarande eller tidigare regler för enerisparstöd beviljandet av sådant stöd för anslutning av en befintlig fastighet till naturgasuppvärmning. Energibidragsförordningen (1980: 334) och tidigare motsvarigheter har i fråga om anslutning till centralt värme- system endast upptagit fjärrvärmeanläggning som stödberättigande åtgärd. Fr.o.m. den 1 juli 1981 gäller istället energilåneförordningen (19811589) varigenom motsvarande bestämmelse utvidgats till att också avse anslut- ning till annan gemensam värmeanläggning (3 5 4 p.). varmed närmast åsyftas befintliga. gemensamma värmecentraler som betjänar ett mer be- gränsat område än fjärrvärmeanläggningar.

l konsekvens med departementspromemorians förslag bör, enligt styrel- sens mening. bestämmelserna om bostadslån till energibesparande åtgär- der i bostadshus kompletteras så, att anslutning till naturgasnät blir en Iåneberättigande åtgärd. Detta kan enkelt ske på så sätt att 35 3 p. energilåneförordningen. innebärande att bostadslån lämnas för kostnader för anslutning av en fastighet till en fjärrvärmeanläggning. ändras i analogi med promemorians förslag rörande fjärrvärmelagen , dvs. att ordet fjärr- värmeanläggning ersätts med termen allmänt värmesystem.

Vad Slutligen gäller frågan om anslutning av en byggnad till ett allmänt värmesystem — fjärrvärme eller naturgas — som förutsättning för bostads- lån vill styrelsen nämna följande. Frågan regleras i 9 a & bostadsfinansie- ringsförordningen. varvid kravet formulerats att avse anslutning till "be- fintlig fjärrvärmeanläggning eller annan kollektiv värmeanläggning. om sådan anslutning är möjlig och särskilda skäl mot anslutningen inte förelig- ger". Ur konsekvenSSynpunkt synes det önskvärt att ordet fjärrvärmean- läggning även här ersätts med termen allmänt värmesystem.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1981/82: 64 85

Valtenöverdomstolen och va-nämnden påpekar att förslaget till lag om allmänna värmesystem kräver vissa följdändringar. Vuttenöverdomstalen anför:

Förslaget till lag om allmänna värmesystem ansluter i allt väsentligt till lagen (19762838) om allmänna fjärrvärmesystem, som i sin tur har byggts upp med lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (VAL) som förebild. Tvister enligt den föreslagna lagen skall lösas av statens va-nämnd. ] 5 lagen (l976z839) om statens va-nämnd bör därför ändras så att mål enligt lagen (0000: 000) om allmänna värmesystem omfat- tas av de förfarandebestämmelser som gäller för va-nämnden. Eftersom nämnden tillförs en ny typ av mål bör det även föranleda en översyn av de i 2 5 lagen om statens va-nämnd intagna bestämmelserna om kompetenskra- ven för andra ledamöter än ordföranden.

Vu-nämnden anför:

Tvister enligt den föreslagna lagen skall prövas av statens va-nämnd. Förslaget i denna del påkallar ändring av 1 och 2 55 lagen (1976: 839) om statens va-nämnd så att förfarandebestämmelserna i denna lag blir tillämp- liga och kompetenskraven för nämndens expertledamöter anpassas till den nya situationen. Följdändringar behövs också i 14 & samma lag samt i l & lagen (1976: 841) om betalningsföreläggande för fordringar som skall prö- vas av statens va-nämnd.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1981/82: 64 86

Innehåll Sid 1 Inledning .................................................. 12 2 Föredragandens överväganden ............................... 13 2.1 Allmänna överväganden ................................. 13 2.2 Lagen om allmänna värmesystem m.m. ................... 17 2.3 Ändringen i ellagen ..................................... 19 2.4 Ekonomiskt stöd m.m. .................................. 20 3 Upprättade lagförslag ....................................... 22 4 Specialmotivering .......................................... 22 4.1 Förslaget till lag om allmänna värmesystem ........... '. . . 22 4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar ............. 24

4.3 Förslaget till ändringar i lagen (1976: 439) om statens va-nämnd och lagen (1976: 841) om betalningsföreläggande för fordringar som skall prövas av statens va-nämnd ..................... 24 5 Hemställan ................................................ 25 6 Beslut .................................................... 25 Bilaga I ..................................................... 27 Bilaga 2 ..................................................... 74

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981