Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till lag om allmänna fjärrvärmean- ' läggningar. Distributionen av fjärrvärme har hittills inte varit lagregle- rad och kommunerna har varit hänvisade till att träffa avtal med fastig- hetsägarna om anslutningjtill kommunens fjärrvärmenät.

Enligt propositionen skall statens industriverk på ansökan av den som driver en fjärrvärmcanläggning kunna förklara anläggningen för allmän, om det finns behov av anläggningen från allmän synpunkt. Den före- slagna lagen gäller endast för allmänna fjärrvärmeanläggningar. Kom- munerna kan liksom hittills själva avgöra om de vill engagera sig i ut- byggnad av fjärrvärme.

Rättsförhållandet mellan huvudman för allmän fjärrvärmcanläggning och fastighetsägarna regleras efter mönster av lagen (1970: 244) om all- männa vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen). Ägare av fastighet inom anläggningens verksamhetsområdc har rätt att få fastigheten an- ' sluten till fjärrvärmenätct, om fastigheten 'behöver anordningar för värme samt. behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. Å andra sidan är sådana fastighetsägare i princip skyldiga att betala av- gift cnligt taxa som huvudmannen fastställer. Avgifterna får dock inte överstiga det belopp som behövs för att täcka kostnaderna, den s.k. självkostnadsprincipen. Avgifterna skall vidare fördelas mellan fastighe- terna på ett rättvist och skäligt sätt, den s. k. likställighctsprincipen.

Tvister mellan huvudman och fastighetsägare skall prövas av statens va-nämnd. som redan prövar motsvarande frågor enligt va-lagen.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1976.

i Riksdagen 1975/76. 1 mm!. Nr 149

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975/76: 149 2

1. Förslag till

Lag om allmänna fjärrvärmeanläggningar Härigenom föreskrives följande:.

Inledande bestämmelser

1 5 Denna lag är tillämplig på allmän fjärrvärmeanläggning. Med all- män fjärrvärmeanläggni-ng avses anläggning, som har till ändamål att bereda bostadshus eller annan bebyggelse värmeförsörjning genom fjärr- värme och som förklarats för allmän enligt 2 5.

Den som driver allmän fjärrvärmeanläggning är anläggningens hu- vudman.

2 % Statens industriverk kan'på. ansökan av den som driver eller skall driva fjärrvärmeanläggning förklara anläggningen för allmän, om det finns behov av anläggningen från allmän synpunkt och sökanden såväl i ekonomiskt avseende som i övrigt har förutsättningar för att fullgöra uppgiften som huvudman för anläggningen.

Förklaras anläggning för allmän skall industriverket bestämma visst område, utöver vilket anläggningens verksamhetsområde ej får utsträc- kas.

3 5 Som ägare av fastighet anses vid tillämpningen av denna lag den som enligt kommunalskattelagen (1928: 370) är skyldig att betala skatt för garantibelopp för fastigheten.

Har huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning träffat avtal med an- nan än fastighetsägare om brukande av anläggningen, gäller för denne vad som i lagen föreskrives om fastighetsägare.

När omständigheterna föranleder det tillämpas bestämmelse om fas- tighet i denna lag på byggnad eller annan anläggning, som ej tillhör äga- ren till marken. Vad som i lagen föreskrives om ägare av fastighet skall därvid gälla anläggningens ägare.

Verksam/zetsområde

4 5 Allmän fjärrvärmeanläggnings verksamhetsområde är det område, inom vilket värmeförsörjningen har ordnats eller skall ordnas genom an- läggningen.

Verksamhetsområdet skall vara fastställt till sina gränser. Det får ej omfatta endast vissa av de fastigheter som ingår i sådan samfällighet för värmeförsörjning som bildats i särskild ordning.

5 & Huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning bestämmer anläg'g-l ningens verksamhetsomräde med tillämpning av denna lag och före- skrift som meddelats med stöd av lagen.

Utan hinder av denna lag kan huvudman efter avtal med ägare av fastighet utanför anläggningens verksamhetsområde låta denne bruka anläggningen.

6 & Önskar huvudman att verksamhetsområdet för hans allmänna fjärrvärmeanläggning skall omfatta område som ingår eller avses ingå i

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 149 3

verksamhetsområdet för annan befintlig eller planerad fjärrvärmean- läggning, skall statens industriverk, om överenskommelse ej kan träffas, bestämma till vilken anläggning området skall hänföras. I samband här— med kan industriverket'ändra vad som bestämts enligt 2 5 andra stycket.

7 & Huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning skall meddela statens industriverk vad han bestämt om anläggningens verksamhetsområde. Försummas det, kan industriverket vid vite ålägga huvudmannen att fullgöra vad som åligger honom.

Uppgift om allmän fjärrvärmeanläggnings verksamhetsområde skall finnas tillgänglig hos industriverket.

Bruk/tingsrätt och avgiftsskyldighet

8 & Huvudman för allmän'fjärrvärmeanläggning är skyldig att låta ägare av fastighet inom anläggningens verksamhetsområde bruka an- läggningen, om fastigheten behöver anordningar för värme samt behovet ej kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. Huvudmannen är dock berättigad till det anstånd med utförandet av de för brukandet nödvändiga arbetena som behövs för att samordningen med andra arbe- ten ej skall väsentligt försvåras.

Huvudman som är berättigad till anstånd enligt första stycket skall i skälig omfattning medverka till att behövlig provisorisk anordning för värmeförsörjning inrättas och skall till fastighetsägaren utge skälig er- sättning för ökade kostnader till följd av anståndet.

9 5 Ägare av fastighet inom allmän fjärrvätmeanläggnings verksam- hetsområde skall betala avgifter till huvudmannen, om fastigheten behö- ver anordningar för värme samt behovet ej kan med större fördel tillgo- doses på annat sätt än genom anläggningen. För obebyggd fastighet, som enligt stadsplan eller byggnadsplan är avsedd för bebyggande, skall,- om ej särskilda skäl föranleder annat, behovet av anordningar för värme ' bedömas som om fastigheten vore bebyggd enligt planen. '

Avgiftsskyldighet inträder, när huvudmannen upprättat förbindelse- punkt som anges i 13 5 och underrättat fastighetsägaren därom.

10 & Ny ägare av fastighet svarar ej gentemot huvudman för avgift som förfaller till betalning före tillträdesdagen.

Leveransskyldighet

11 & Huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning är skyldig att till- handahålla energi för erforderlig uppvärmning av fastighet som avses i 9 &.

Leveransskyldighet enligt första stycket föreligger ej när huvudman- nen är ur stånd att fullgöra leveransen till följd av hinder utom hans rå- dighet. Huvudmannen är vidare berättigad att avbryta leveransen vid fara för personskada eller väsentlig egendomsskada eller när det behövs för sådana arbeten som är nödvändiga för fullgörande av leveransskyl- digheten.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76: 149 4

Anläggningen '- '. '- |.

125. Allmän fjärrvärmeanläggning skall vara försedd med de an— ordningar som kräves för att den'skall'fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. '

Allmän fjärrvärmeanläggning får ej inrättas i strid mot fastställd plan eller bestämmelser för markens bebyggande eller så. att.ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras. .

Så länge allmän fjärrvärmeanläg'gning behövs skall huvudmannen un- derhålla anläggningen och i övrigt sörja för att den på tillfredsställande'. sätt fyller sitt ändamål. '

13 5 Det åligger huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning att för varje fastighet som avses i 95 bestämma punkt, där inkoppling av fas- tighetens ledningar till anläggningen skall ske (förbindelsepunkt). Sådan punkt skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, vara belägen i eller i omedelbar närhet av byggnad som" skall uppvärmas genom fjärrvär- . meanläggningen. Uppgift om punktens lägeskall lämnas fastighetsäga- ren inom sådan tid som är skälig med hänsyn till dennes intresse att kunna planera för fastighetens utnyttjande.

14 % I allmän fjärrvärmeanläggning ingår sådana ledningar och andra anordningar fram till förbindelsepunkterna som tillhör huvudmannen.

Inlösen av värmennordningar m. m.

15 & Finns för fastighet som avses i 95 anordning för värmeförsörj- ning som kan användas för den allmänna fjärrvärmeanläggningen, är ägaren av anordningen skyldig att på begäran av huvudmannen låta den införlivas med anläggningen mot skälig ersättning.

16 % Anordning för värmeförsörjning, som blir onyttig till följd av att allmän fjärrvärmeanläggning kommer till stånd eller utvidgas, skall er- sättas av huvudmannen i den mån det är skäligt med hänsyn till an- ordningens art, ålder och skick, den fördel ägaren får av den allmänna ' fjärrvärmeanläggningen och övriga omständigheter.

F järrvärmeinstallation 17 % Med fjärrvärmeinstallation förstås ledning för fjärrvärme som för fastighet dragits från förbindelsepunkt samt värmeväxlare eller an- nan anordning som står i direkt förbindelse med den allmänna fjärrvär— meanläggningen.

18 & Fastighetsägare får inte utan huvudmannens medgivande anord-' ' na eller förändra fjärrvärmeinstallation.

19 å Huvudman får iallmänna bestämmelser som avses i 22 % ange tekniska förutsättningar rörande fiärrvärmeinstallation. ' '

20 % När det behövs, får huvudman'låta undersöka fjärrvärmeinstalla- tion och dess brukande.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975/76:149 5 . . _

Bruka/ulf: av allmän fjärrvärmeanläggning

21 & Allmän fjärrvärmeanläggning skall brukas så att olägenhet för huvudmannen och annan såvitt möjligt undvikes.

22 & Huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning meddelar allmänna bestämmelser för anläggningens-brukande. Fastighetsägares möjlighet att utnyttja anläggningen för dess ändamål får ej genom sådana bestäm- melser oskäligt begränsas eller försvåras.

23 % Om huvudmannen ändrar allmänna bestämmelser, skall berörda fastighetsägare skriftligen underrättas om ändringens innebörd och tid- . punkten för ikraftträdandet i skälig tid innan ändringen träder i kraft. _ Motsvarande gäller när huvudmannen i annat avseende ändrar förut- ' sättningarna för fjärrvärmeanläggnings brukande.

Avgifter och taxa

24 å Avgifter som huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning tager ut får ej överskrida vad som behövs för att täcka nödvändiga kostnader för anläggningen och den tillhandahållna energin.

25 & Avgiftsskyldighet skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och rättvis grund.

26 % Avgift skall utgå enligt taxa som huvudman utformar i över- ' ensstämmelse med de grunder som anges i 24 och 25 åå. Avgift kan utgå som engångsavgift och som periodiska avgifter.

Engångsavgift får ej sättas högre än att den svarar mot fastighetens andel 1 kostnaden för den allmänna fjärrvärmeanläggningens utförande. Uppgår engångsavgift till belopp som är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och övriga omständigheter, skall, om fastighetens ägare begär det samt godtagbar säkerhet ställes, avgiften fördelas på årliga inbetalningar-under viss- tid, högst tio år. '

27 & Avgift skall betalas vid anfordran. På obetalt belopp utgår ränta enligt 6 & räntelagen (1.975: 635) från dagen för anfordran.

Skall engångsavgift fördelas på årliga inbetalningar, utgår ränta enligt 5 & räntelagen på varje del av avgiften som förfaller till betalning i fram- tiden från den dag då den första inbetalningen skall ske till dess ifråga- varande del av avgiften betalas eller ränta skall utgå enligt första stycket.

Avtal om fjärrvärmefrågor '

28 & Huvudman kan träffa a'vtal'rned fastighetsägare om sådan fjärr- värmefråga som ej regleras i allmänna bestämmelser eller taxa.

Skadeståntlsskyldighet m.m. ' "

29 5 Har huvudman eller fastighetsägare överskridit sin rätt eller åsi-l - closatt sin skyldighet i förhållande till 'den andre, skall han återställa'vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta skadan.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 149 6

Avstängning av värmetillförsel

30 % Försummar fastighetsägare att betala avgift som avses i denna lag eller att i annat hänseende iakttaga vad som åligger honom och är försummelsen väsentlig får huvudmannen stänga av värmetillförseln till fastigheten, om han ej genom anmaning har kunnat åstadkomma rät— telse och avstängning kan ske utan att sanitär olägenhet uppkommer. Kostnad för avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.

Särskilda bestämmelser om vissa allmänna fjärrvärmeanläggningar

31 5 För allmän fjärrvärmeanläggning som drives av annan än kom- mun gäller 32 och 33 åå.

32 & Kommun, inom vars område anläggningen har sitt verksamhets- område, får utse tillsynsman för anläggningen.

Tillsynsman har tillträde till alla delar av anläggningen. Han får granska räkenskaper och övriga handlingar rörande denna. Han avger årligen berättelse" över sin tillsyn till kommunen.

Förhållande som påkallar ingripande av kommunen, statens industri- verk eller annan myndighet skall av tillsynsmannen anmälas till kommu- nen.

33 & Kan med skäl antagas, att huvudman åsidosätter viss eller vissa fastigheters intressen eller annars driver anläggningen på mindre lämp- ligt sätt, kan statens industriverk förordna syssloman att i huvudman- nens ställe och för hans räkning driva anläggningen. Syssloman kan ent- ledigas av industriverket när förhållandena föranleder det.

Syssloman har rätt till arvode av huvudmannen. Industriverket be- stämmer arvodets belopp.

T _vstnadsplikr

34 5 Den som deltagit i undersökning enligt 205 får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om. Motsvarande gäller för tillsynsman eller syssloman med avseende på vad han erfarit på grund av sitt uppdrag.

Prövning av fjärrvärmefrågor

35 % Statens industriverk kan i ärende enligt denna lag vid behov an- lita sakkunnig. Den sakkunnige har rätt till ersättning med belopp, som industriverket bestämmer. Huvudmannen för den fjärrvärmeanläggning som ärendet rör betalar ersättningen.

Talan mot beslut av industriverket enligt 7 eller 33 5 eller om ersätt- ning till sakkunnig som avses i första stycket föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot annat beslut av industriverket enligt denna lag föres talan hos re- geringen genom besvär.

Föreskrifter om avgifter i ärende hos industriverket enligt denna lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av indu- striverket.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/76: 149 7

36 5 Mål som anges i 37 & prövas av statens va—nämnd. Bestämmelser om nämnden finns i lagen (1976: 000) om statens va-nämnd.

37 % Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersättning enligt 15 eller 16 5 samt mål som rör tvist mellan huvudman och fastighets- ägare om

1. rätt att bruka allmän fjärrvärmeanläggning eller skyldighet att ge- nom avgift bidraga till kostnaderna för sådan anläggning,

2. tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,

3. giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvud- man och fastighetsägare,

4. villkor för brukande av allmän fjärrvärmeanläggning i den mån allmänna bestämmelser och taxa ej är tillämpliga samt avtal ej kunnat träffas,

5. fordran på avgift till huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning,

6. skadestånd eller annan påföljd enligt 29 eller 30 5,

7. skyldighet enligt 8 5 andra stycket att medverka till att provisorisk anordning för värmeförsörjning inrättas eller att utge ersättning,

8. annan fjärrvärmefråga, som avses i denna lag.

Denna lag träder ikraft den 1 juli 1976.

2. Förslag till

Lag om statens va-nämnd Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelse

1 & Statens va-nämnd prövar mål enligt lagen (1970: 244) om all- männa vatten- och avloppsanläggningar samt mål enligt lagen (1976: 000) om allmänna fjärrvärmeanläggningar.

Nämndens sammansättning m. m.

2 5 Nämnden består av ordförande och fem andra ledamöter. Ordfö- randen skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Av de övriga le- damöterna skall en ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor av- seende vatten och avlopp eller fjärrvärme. Två ledamöter skall vara väl förtrogna med förvaltning och skötsel av allmän va-anläggning eller med frågor avseende leverans av fjärrvärme. En ledamot skall vara väl förtrogen med bostadsfastigheters va-förhållanden eller vänneförsörj- ning. En ledamot skall vara väl förtrogen med va-förhållanden eller vär- meförsörjning för annan bebyggelse än bostäder.

I den utsträckning det behövs skall för ledamot finnas ersättare. Be- stämmelserna om ledamot gäller även ersättare.

3 5 Regeringen förordnar ordförande, övriga ledamöter och ersättare i nämnden. Ledamot förordnas för viss tid.

4 & Ledamot i nämnden skall vara myndig svensk medborgare.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 149 g

55 Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande tillämpning på ledamot 1 nämnden.

6 % Nämnden är beslutför med ordföranden ensam'

]. vid förberedande åtgärd samt vid prövning av fråga'om avvisning eller avskrivning av mål,

2. när talan -i målet medgivits eller parterna endast begär stadfästelse av förlikning, vid meddelande av beslut enligt 15 & samt vid prövning av fråga om återförvisning som avses i 2 5 lagen (1976: 000) om betal- ningsföreläggande för fordringar som skall prövas av statens va-nämnd.

Handläggning som avses i första stycket 1 kan enligt uppdrag av ord- föranden också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid nämnden, vilken förordnats därtill av nämnden.

7 % Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äge1 motsva— rande tillämpning på avgörande av nämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

Förfarandet vid nämnden

8 & Talan väckes hos nämnden genom ansökan, som skall vara skrift- lig och innehålla uppgift om parternas namn och hemvist, den berörda fastigheten samt sökandens yrkande och grunderna för detta.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämn- den förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes ej föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Återkallas ansökan, avskrives målet.

9 5 Om ej ansökningen omedelbart avvisas, skall nämnden bereda motparten tillfälle att inom tid som nämnden utsätter skriftligen yttra sig över den.

Vid behov skall nämnden föranstalta om ytterligare skriftväxling.

10 5 Nämnden skall hålla förhandling, om det ej är uppenbart att för- handling ej behövs för frågans avgörande. förhandling skall hållas på plats som äl välbelägen fö1 parterna.

Underlåter sökanden att' på kallelse infinna sig till förhandling, skall målet avskrivas. Motparten kan vid vite föreläggas att inställa sig.

11 5 Nämnden skall klarlägga tvistefrågorna, vara- verksam för att ' målet utredes och söka förlika pa1 terna.

12 % Om det behövs för utredning i särskild fråga, "kan nämnden eller, efter fö1ordnande av ordföranden, ledamot i nämnden verkställa besikt- ning på platsen. Parterna skall på lämpligt sätt underrättas om tiden för besiktningen. '

Lämnar part ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av handling som är av betydelse för tvisten får nämnden förelägga honom vite.

Vid behov kan nämnden anlita sakkunnig för särskild utredning. Den sakkunnige har rätt till skälig ersättning av allmänna medel enligt nämn- dens bestämmande.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975/76: 149 -. 9 '

13 5 Nämnden kan inkalla i saken insatt person för att höras i målet. Föreläggande får meddelas honom att inställa sig vid vite. Ersättning för inställelsen utgår av allmänna medel enligt bestämmelser som rege- ringen meddelar,

14 5 I mål angåendeinlöscn eller ersättning enligt ]5 eller 16 % lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar samt 15 eller 16 & lagen (1976: 000) om allmänna fjärrvärmeanläggningar skall hu- vudmannen svara för kostnaderna på ömse sidor vid nämnden. Dock skall 18 kap. 6 och 8 55 rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.

I annat mål än som avses i första stycket kan part på begäran tiller- kännas ersättning av mötparten för kostnad vid nämnden, om det finns särskilda skäl för det.

15 5 Nämnden kan på_begäran av part och efter att ha lämnat andra . parten tillfälle att yttra Sig förordna om vad som skall gälla för tiden till dess slutligt avgörande föreligger i målet. Beslut, varigenom sådant för- ordnande meddelats, länder genast till efterrättelse som domstols laga- kraftägande dom men kan när som helst återkallas av nämnden.

16 & Om part kan föra talan mot beslut av nämnden skall i detta an- ges vad parten därvid har att iakttaga. Beslut skall meddelas snarast möjligt sedan utredningen avslutats. Beslut tillställes part genom nämndens försorg. '

17 5 Vid nämndens sammanträden och vid besiktning föres protokoll.

Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol gäller i tillämpliga delar.

Nämnden är berättigad att för sina sammanträden förfoga över be- hövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad, som ej är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader skall de ersättas.

18 % Skall inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling enligt bestämmelse i denna lag eller eljest tillställas part, sker det genom delgivning.

Om beslut är sådant som avses i 16 % första stycket, skall beslutet del— ges part, som beslutet gått emot på samma sätt som stämning i tviste- mål.

Fnllfö/j'd av talan 1.9 % Talan mot beslut av nämnden, som innebär avgörande av saken, föres genom vad. Detsamma gäller i fråga om beslut, varigenom nämn- den i samband med avgörande av saken utlåtit sig om ersättning enligt S.Särskild vadeanmälan behövs ej.

JrMot nämndens beslut, varigenom nämnden avvisat ansökan, avskrivit mål. utlåtit sig om ersättning enligt 12 & tredje stycket eller 135 eller 1 annat fall än som avses i första stycket utlåtit sig om ersättning enligt 14 5 eller utlåtit sig ifråga som avses i 15 &, föres talan genom besvär.

Mot annat av nämnden meddelat beslut som ej innebär avgörande av saken får talan föras endast i samband med sådan talan som avses i första stycket första punkten. - Beslut av nämnden får verkställas som domstols d.om

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975/76: 149 10

20 & Talan mot nämndens beslut föres hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess sammansättning som vattenöverdomstol.

Vadeinlaga och besvärshandling skall ha kommit in till hovrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Har handlingen kommit in till nämnden, utgör detta ej hinder mot att talan upptages till prövning, om handlingen kommit in till nämnden före full- följdstidens utgång. Det ankommer på hovrätten att avgöra huruvida hinder mot talans prövning föreligger.

21 & Beträffande rättegången i hovrätten gäller, med de avvikelser som följer av 20 och 22 55, i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål och om besvär.

22 5 Om ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 åå rättegångsbalken skall huvudmannen i mål som anges i 14 5 första stycket alltid själv bära såväl sina egna kostnader som kostnad vilken åsamkas motparten genom - att huvudmannen fullföljt talan.

23 & Bestämmelserna i 21 och 22 55 gäller i tillämpliga delar rätte- gången i högsta domstolen. '

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

3. Förslag till

Lag om betalningsföreläggande för fordringar som skall prövas av statens vat-nämnd

Härigenom föreskrives följande.

1 5 För fordran på avgift till huvudman för allmän vatten- och av- loppsanläggning eller för allmän fjärrvärmeanläggning får huvudman- nen söka betalningsföreläggande vid allmän underrätt utan hinder av att tvist om anspråket skall prövas av statens va-nämnd.

2 & Bestrider gäldenären ansökningen och hänskjutes målet med an- ledning härav till rättegång, skall målet överlämnas till va-nämnden. Ta- lan får ej föras mot beslut om överlämnande. Har annan domstol än högsta domstolen överlämnat målet skall nämnden, om den finner sig icke vara behörig, visa målet åter till den domstol som överlämnat det. Sedan nämnden prövat frågan om återförvisning får frågan huruvida målet hör under nämnden ej upptagas på nytt.

3 & Talan i mål som enligt 2 & överlämnats till statens va-nämnd skall anses väckt vid denna när ansökningen om betalningsföreläggande gjor- des hos den allmänna underrätten.

Har allmän underrätt i mål om betalningsföreläggande på ansök- ningen tecknat bevis att utmätning får ske och vill gäldenären söka åter- vinning skall han hos va—nämnden göra ansökan enligt 8 5 lagen (1976: 000) om statens va-nämnd inom tid som anges i 35 5 första styc- ket lagsökningslagen (1946: 808).

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975/76: 149 11

45. Beträffande förfarandet vid allmän underrätt i mål som avses i denna lag gäller i övrigt i tillämpliga delar lagsökningslagen (1946: 808)

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976, då lagen (1970: 245) om betalningsföreläggande för fordringar på avgifter till huvudman för all- män vatten- och avloppsanläggning skall upphöra att gälla.

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten och avlopps-

anläggningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970: 244) om allmänna vat- ten och avloppsanläggningarl

dels att 38—54 åå skall upphöra att gälla, dels att 13, 23, 27, 30, 34 och 36 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

13

Det åligger huvudman för all- män va-anläggning att för varje fastighet vars ägare skall bruka anläggningen bestämma punkt, där inkoppling av fastighetens led- ningar till anläggningen skall ske (förbindelsepunkt). Sådan punkt skall, om ej särskilda skäl föranle- der annat, vara belägen i fastighe- tens omedelbara närhet. Uppgift om punktens läge skall lämnas fas- tighetsägaren inom sådan tid som är skälig med hänsyn till dennes intresse att kunna planera för fas- tighetens utnyttjande.

Föreslagen lydelse

&

Det åligger huvudman för all- män va-anläggning att för varje fastighet som avses i 9 ä' be- stämma punkt, där inkoppling av fastighetens ledningar till anlägg- ningen skall ske (förbindelse- punkt). Sådan punkt skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, vara belägen i fastighetens ome- delbara närhet. Uppgift om punk- tens läge skall lämnas fastighetsä- garen inom sådan tid som är skä- lig med hänsyn till dennes intresse att kunna planera för fastighetens utnyttjande.

235

Om huvudman ändrar allmän- na bestämmelser, skall berörda fastighetsägare skälig tid innan ändringen träder i kraft skriftligen underrättas om ändringens inne- börd och tidpunkten för ikraftträ- dandet. Motsvarande gäller när huvudman i annat avseende ändrar förutsättningama för va-anlägg- nings brukande.

Om huvudmannen ändrar all- männa bestämmelser, skall be- rörda fastighetsägare skriftligen underrättas om ändringens inne- börd och tidpunkten för ikraftträ- dandet i skälig tid innan änd- ringen träder i kraft. Motsvarande gäller när huvudmannen i annat avseende ändrar förutsättningarna för va-anläggnings brukande.

1 Senaste lydelse av 43 5 1975: 730 samt av 47, 49, 51 och 52 && 1971: 1158.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975/76: 149

Nuvarande lydelse

12

Föreslagen lydelse

"275

Avgift skall utgå enligt taxa som huvudman utformar i överens- stämmelse med de grunder som anges i 24—26 åå. Avgift kan utgå som engångsavgift eller som pe- riodiska avgifter.

Avgift skall utgå enligt taxa som huvudman utformar i över- ensstämmelse med de grunder som -' anges i 24—26 55. Avgift kan utgå som engångsavgift och som perio- diska avgifter.

Engångsavgift får ej sättas högre än att den svarar mot fastighetens andel i kostnaden för den allmänna va,-anläggningens utförande. Uppgår engångsavgift till belopp som är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och övriga omständigheter, skall, om fastighetens ägare begär det samt godtagbar säkerhet ställes, avgiften fördelas på år- liga inbetalningar under viss tid, högst tio år.

Avgift skall betalas vid anford- ran. På obetalt belopp får skälig ränta räknas från dagen för an- fordran.

Avgift skall betalas vid anford- ran. På obetalt belopp utgår ränta enligt 6 5 räntelagen (1975: 635 ) från dagen för anford- ran.

Skall engångsavgift fördelas på årliga inbetalningar, utgår ränta enligt 5 5 räntelagen på varje del av avgiften som förfaller till be- talning i framtiden frå/iden dag då den första inbetalningenskall ske till dess ifrågavarande del av av- giften betalas eller ränta skall utgå enligt tredje stycket. '

305

Försurnmar fastighetsägare att betala avgift som avses i denne lag eller att i annat väsentligt hän- seende iakttaga vad som åligger honom och har huvudmannen ej genom anmaning kunnat åstad- komma rättelse, får huvudmannen stänga av vattentillförseln till fas- tigheten, om detta kan ske utan att sanitär olägenhet uppkommer. Kostnad för avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren. '

'Försummar fastighetsägare 'att- betala avgift som avses idenna lag" eller att i annat hänseende iakt; taga vad som åligger honom och är försummelse/z väsentlig får hu— vudmannen stänga av vattentill-. förseln till fastigheten, om han ej genom anmaning har kunnat åstadkomma rättelse _och avstäng- ning kan ske utan att sanitär olä- Igenhct_uppkommer. Kestnad för-

avst'än'gningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.

34' %?

Den som deltagit i undersök- ning enligt 205 får ej-obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet el- ler annat förhållande som .han

2 Senaste lydelse 1975: 730.

Den som deltagit 'i undersök— ning enligt ZOå får ej obehörigen röja eller nyttja yrkeshemlighet el-. '-

'ler annat förhålllande som han

• Sida 13
•  Original

"Prop. 1975/76: 149

Nuvarande lydelse

därvid fått kunskap om.

13

Föreslagen lydelse

därvid fått kunskap om. Motsva- rande gäller för tillsynsman eller syssloman med avseende på vad . han erfarit på grund av sitt upp-

drag.

36 53

För prövning av mål som- anges i 37 5 finns statens va-nämnd. Denna består av ordförande och fem andra ledamöter. Ordföran- den skall vara lagfaren och erfa- ren i domarvärv. Av de övriga Ie- danzöterna skall en ha sakkunskap och erfarenhet i tta-tekniska frå.- gor. Två ledamöter skall. vara väl förtrogna med förvaltning och skötsel av allmän vafarzläggnirzg. En ledamot skall vara väl förtro- gen med bostadsfastigheters va- för/zällanden. En ledamot skall vara väl förtrogen med va-förhål- landen som avser annan bebyg- gelse än bostäder. Ledamot skall vara myndig svensk medborgare.

.l den utsträckning det behövs skall för ledamot finnas ersättare, som uppfyller de för ledamoten föreskrivna behörighetskraven.

Ledamöter och ersättare förord- nas av regeringen för viss tid.

Vid förberedande åtgärd, vid meddelande av beslut enligt 45 5 samt vid prövning av fråga om av- visning eller avskrivning av mål kan nämnden bestå av ordföran- den ensam.

Mål som anges i 37 & prövas av statens va-nämnd. Bestämmelser om nämnden finns i lagen (1976: 000) om statens va-nämnd.

Denna lag träd-er i kraft den 1 juli 1976. Äldre räntebestämmelser i 27 &" gäller dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdan- det. Har skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäl- ler äldre bestämmelser även för tiden därefter.

” Senaste lydelse 1975: 730.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975/76: 149 14

5. Förslag till Lag om ändring" 1 anläggningslagen (1973: 1149)

Härigenom föreskrives att 1 & anläggningslagen (1973: 1149) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 5 Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för- dem (gemensarnhetsanläggning). Fråga om gemensamhetsanläggning prövas vid förrättning.

Kan enligt bestämmelser i an- nan författning än fastighetsbild- ningslagen (1970: 988) fråga om inrättande av anläggning gemen- samt för flera fastigheter prövas av domstol eller annan myndighet, gäller ej denna lag. Ej heller gäller lagen allmän vatten- och avlopp;- anläggning.

Kan enligt bestämmelser i an- nan författning än fastighetsbild- ningslagen (1970: 988) fråga om inrättande av anläggning gemen- samt för flera fastigheter prövas av domstol eller annan myndighet, gäller ej denna lag. Ej heller gäller lagen allmän vatten— och avlopps- anläggning eller allmän fjärrvär- meanläggning.

Denna lag träder ikraft den 1 juli 1976.

6. Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives

att 135 1 mom. kommunalskattelagen

(1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 51

1 mom. Särskild fastiglzetstaxering Skall verkställas de år då allmän fastighetstaxering icke äger rum. Därvid skall ny taxering av fastighet ske, om under löpande taxeringsperiod _

1") ny taxeringsenhet bör bildas eller taxe1ingsenhet ombildas, 2) taxeringsenhets beskattningsnatur bör ändras, 3) taxeringsenhet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig eller förut skattepliktig taxeringsenhet övergått till att vara icke skattepliktig,

4) bebyggelse skett på taxeringsenhet, som förut varit obebyggd, eller bebyggelsen på en förut bebyggd taxeringsenhet rivits, brunnit ned eller förts bort,

5) taxeringsenhets värde ökat eller minskat genom förändringar i

1 Senaste lydelse 1972: 169.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1975/76: 149

Nu varan de lydelse

15-

Föreslagen lydelse

fråga om byggnadsbeståndet eller markanläggning eller till följd av

markarbete,

6) taxeringsenhets värde minskat genom skogsavverkning eller täkt- verksamhet eller till följd av skogsbrand, vattenflöde eller jämförlig händelse.

Har under löpande taxeringspe- riod taxeringsenhets värde ökat el- ler minskat till följd av fastställd generalplan, stadsplan eller bygg- nadsplan, skall vid särskild fastig- hetstaxering ny taxering ske, om den kommun inom vilken taxe- ringsenheten är belägen eller taxe- ringsenhetens ägare begär det. Detsamma skall gälla om taxe- ringsenhetens värde ökat eller minskat till följd av myndighets eller domstols beslut, som innebär ändring i fråga om förfoganderät- ten eller eljest i fråga om rätten att utnyttja den, liksom till följd av att avgift till allmän va-anlägg- ning (anslutningsavgift) eller gatu- kostnadsbidrag erlagts för taxe- ringsenheten.

Har under löpande taxeringspe— riod taxeringsenhets värde ökat el— ler minskat till följd av fastställd generalplan, stadsplan eller bygg— nadsplan, skall vid särskild fastig- hetstaxering ny taxering ske, om den kommun inom vilken taxe- ringsenheten är belägen eller taxe- ringsenhetens ägare begär det. Detsamma skall gälla om taxe- ringsenhetens värde ökat eller minskat till följd av myndighets eller domstols beslut, som innebär ändring i fråga om förfoganderät- ten eller eljest i fråga om rätten att utnyttja den, liksom till följd av att avgift till allmän va-an- läggning eller allmän fjärrvär- meanläggning (anslutningsavgift) eller gatumarksersättning eller gatukostnadsbidrag erlagts för tax- eringsenheten. -

Ny taxering i fall som avses i första stycket 5 eller 6 eller andra styc-' ket skall ske endast om taxeringsvärdet bör ökas eller minskas med minst en femtedel, dock minst 10000 kronor. Har i fall som avses i första stycket 5 värdet ökat på grund av nedlagda kostnader, som upp- går till minst en miljon kronor, får emellertid ny taxering ändock ske.

Har taxeringsenhets värde bestämts under förutsättning att den an- vändes i förvärvsverksamhet av visst slag, och nedlägges verksamheten stadigvarande helt eller i allt väsentligt under löpande taxeringsperiod, skall vid särskild fastighetstaxering ny taxering ske, om taxeringsenhe- tens ägarc begär det och taxeringsenhetens taxeringsvärde till följd av värdeminskning i anledning av nedläggningen bör minskas med minst hälften.

Framställning som avses i andra och fjärde styckena skall göras hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet eller hos ordföranden i den taxe- ringsnämnd på vilken taxering av fastigheten ankommer och ha inkom- mit senast den 15 februari under det år då den nya taxeringen avses skola ske. '

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975/76: 149 . 16

Utdrag PROTOKOLL vid regeringssammanträde' 1976-03-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspl-ing, Lundkvist, Geijer, Norling, Lidbom,- Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition med förslag till lag om allmänna fjärrvärmeanläggningar, m. m.

2.1. Fjärrvärme

Fjärrvärme innebär att centralt uppvärmt vatten distribueras i ett led- ningsnät till enskilda fastigheter, där värmeenergin utnyttjas för upp- värmning vari inbegrips framställning av förbrukningsvarmvatten. Den anläggning där fjärrvärmen produceras kallas fjärrvärmeverk. Vanli— gast är f.n. hetvattencentraler som oftast kallas värmeverk. Dessa pro- ducerar enbart hetvatten för fjärrvärrneändamål. I kraftvärmeverk pro- duceras både fjärrvärme och elenergi. Enligt Svenska värmeverksför- eningen finns det f.n. kraftvärmeverk i tolv av de 50 tätorter som har fjärrvärme i större eller mindre omfattning (se den av föreningen i ok- tober 1975 publicerade utredningen Kraftvärme 1975).

Hetvattencentraler och kraftvärmeverk eldas hittills i huvudsak med olja, men de skulle i princip kunna utföras även för eldning med fasta bränslen, dvs. kol eller ved. I några fall är oljeeldade anläggningar av beredskapsskäl utförda så att de lätt kan omställas till eldning med in— hemska bränslen. Även sopor och annat avfall kan användas som bränsle och så sker också i några tätorter, dock främst som ett led i kvittblivningen av sopor.

I en hetvattencentral kan man komplettera den bränsleeldade pannan med en elpanna. Särskilt om elpannan utnyttjas under lågbelastningstid på elnätet kan billig elenergi utnyttjas för hetvattenproduktionen och dessutom kommer elenergin då i huvudsak från vattenkraft- och kärn- kraftanläggningar.

I princip kan en hetvattencentral eller ett kraftvärmeverk också ut- föras som en kämencrgianläggning. Kämenergibaserade kraftvärmeverk diskuteras bl. a. för Stockholms- och Malmöregionerna. När det gäller kärnenergibaserad ren hetvattenproduktion pågår ett utvecklingsarbete

2.2. Elvärme

Beträffande elvärme skiljer man på direktverkande elvärme och acku— mulerande elvärme. Vid direktverkande elvärme omvandlas elenergin direkt till värme i radiatorer i varje rum i byggnaden eller också an- vänds clcnergin för att värma upp vatten i ett konventionellt radiator- system för vattenburen värme. Uppvärmningen kan ske antingen lokalt i varje fastighet eller centralt vid exempelvislett fjärrvärmeverk. Sker uppvärmningen centralt blir det en form av fjärrvärme. Den ackumule- rande elvärmen, som oftast utförs med vattenburet värmesystem, inne— bär att man exempelvis använder det överskott på elenergi som finns på natten när den normala clbelastningen sjunker. Ett distributionsnät för hushållsel kan inte utan vidare användas för elvärme i stor skala. För detta krävs ledningar med större kapacitet och ett tätare nät av transfor— matorstationer.

Eldistributionen täcker hela landet och regleras i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (1902 års lag). Enligt denna lag krävs tillstånd (koncession) för framdragande eller begagnande av ledning för elektrisk starkström. Sådant tillstånd med- delas antingen som linjekoncession eller som områdeskoncession. Inne- havare av områdeskoneession är skyldig att tillhandahålla el åt envar som inom området har behov därav för normalt förbrukningsändamål.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975/76: 149 20

Koncession meddelas i allmänhet av statens industriverk som också prövar frågor om distributionsplikt. Frågor om prissättning och övriga leveransvillkor prövas däremot av en särskild nämnd, statens prisregle- ringsnämnd för elektrisk ström.

Utöver vad som har angivits i föregående avsnitt kan beträffande lag- regleringen av elproduktionen anges att vattenkraftverk skall prövas en- ligt vattenlagen (1918: 523). I fråga om ledningar och mark för pro- duktion gäller detsamma som för fjärrvärme med det tillägget att tvångsrätt kan erhållas även med stöd av vattenlagen.

2.3. Gasvärme

Gasverk har i Sverige funnits i flera städer. Några har lagts ner. De övriga har byggts om från koksgasverk till moderna s.k. spaltgasverk, som drivs med lättbensin eller gasol. Stadsgas förekommer nu i tolv kommuner av vilka tio har egen produktion. År 1973 användes av pro- ducerad gasmängd 37 % för industri, 26 % för hushåll och 37 % för uppvärmning av hus. Då fanns 1.5 000 abonnenter med installerad gas- värmc. Gasledningarna till fastigheterna har normalt sådan kapacitet att de kan utnyttjas för både hushållsändamål och uppvärmning. Natur- gas finns f. 11. inte tillgänglig i Sverige.

Gasdistributionen är inte lagreglerad. I fråga om ledningar och mark för produktion gäller detsamma som för fjärrvärme. För kol- och spalt- gasverk gäller koneessionsplikt enligt miljöskyddslagen.

3.2. Upprättande av värmeplan

Allmänna värmesystem inrättas enligt utredningens förslag genom värmeplan. Värmeplan upprättas genom kommunens försorg. Sam- ordning med kommunens övriga verksamhetsplanering'och ekonomiska planering och med kommunens fysiska planering och miljövårdsarbete kan därvid ske på ett enkelt sätt. Samråd bör ske på ett tidigt stadium med statens industriverk om de principiella energipolitiska intressen som inverkar på kommunal energihantering. Förslag till värmeplan skall lik- som enligt byggnadslagstiftningen formellt ställas ut med möjligheter för fastighetsägare att komma in med erinringar mot förslaget. Värmeplan antas av kommunfullmäktige och blir därmed gällande. Efter antagan- det är det enligt utredningen angeläget att information därom lämnas till fastighetsägare och andra energilzonsumenter. Vidare skall ett exemplar av värmeplanen överlämnas till industriverket och länsstyrelsen för kän— nedom.

Utredningen har övervägt att föreslå en regel om att värmeplan skall fastställas av statlig myndighet för att bli gällande men har avstått där— ifrån. Enligt utredningen kan det bli erforderligt med någon form av statlig överprövning i vissa betydelsefulla frågor, exempelvis rörande produktion av energi och långtransport av energi utöver vad som följer av ellagstiftningen och miljöskyddslagen. Dessa frågor är emellertid så- dana att de bör lösas i ett'mer översiktligt sammanhang. Utredningen anser att en statlig generell överprövning av värmeplan kan undvaras även innan frågan om eventuell statlig styrning blir utredd. Det är enligt utredningen inte sannolikt att en värmeplanering med den begränsade rättsverkan som avses vara förbunden med planen och med den frivillig- het att upprätta plan som tills vidare föreslås kan medföra någon vä- sentlig energipolitisk bindning. Enligt utredningen bör dessutom en cen- tral styrning för att bli effektiv sättas in i produktionsledet. Slutligen an- ser utredningen att den frivilliga energi- och värmeplaneringen enligt ut— redningens förslag inte bör kringgärdas av tyngande förfaranderegler' som motverkar den stimulans till energiplanering som i nuvarande läge är angelägen. Frågan om besvärsrätt behandlas i avsnitt 3.5 .

Värmeplaneringen skall enligt utredningen vara rullande. För sam- ordningen av värmeförsörjningen inom kommunens område skall vär- meplanering, även där den avser flera tätorter, ske genom upprättande av en enda värmeplan-som i den rullande planeringen ändras för att fylla aktuella behov. ' '

De av utredningen föreslagna bestämmelserna om allmänna värme-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975/76: 149 23

system kan inte avse bara utbyggda system. Bestämmelserna 'om vär- meplan och plans genomförande måste enligt-utredningen tillämpas även under uppbyggnadsskedet. Värmesystem måste vidare kunna ut— vidgas med tillämpning av lagens bestämmelser, exempelvis i anslutning till tätorts utbyggnad. Verksamhetsområdet för ett allmänt värmesystem innefattar därför inte bara delar inom vilka värmeförsörjningen redan har ordnats med ett visst kollektivt värmesystem titan också delar där värmeförsörjningen skall ordnas på samma sätt enligt värmeplanen.

Värmeplan skall enligt utredningen ha till syfte att åstadkomma en optimal fördelning mellan skilda värmesystem. Värmeplanens innehåll blir en redovisning områdesvis inom vilka delar av tätorten skilda all- männa värmesystem skall inrättas. I värmeplanen skall också anges vem som ansvarar för inrättande och drift av det allmänna värmesystemet, dvs. är huvudman.

Frågan om huvudmannaskap för allmänt värmesystem ställer sig en- ligt utredningen olika för å ena sidan elvärme och å andra sidan fjärr- vämie och gasvärme. För distribution av elenergi krävs koncession en- ligt 1902 års lag. Den som innehar sådan koncession blir alltså automa- tiskt huvudman för allmänt elvärmesystem. Gas produceras och di- stribueras alltid av kommun. Enligt utredningen bör därför kommunen ' få bestämma vem som skall vara huvudman för allmänt gasvärmesys— . tem. Kommunen kan alltså uppdra åt annan att svara för gasclistributio- nen.

Fjärrvärme distribueras i huvudsak av kommun men annan distribu- tör kan förekomma. Enligt utredningens mening bör kommun ha ett av- görande inflytande över ledningsnät som förorsakar stora ingrepp i ga— tunätet. Utredningen anser därför att kommun bör få bestämma vem som skall vara huvudman för fjärrvärmeanläggning som tillkommer ef- ter värmeplanens antagande. I fråga om sådan ny anläggning bör kom- munen kunna förbehåll-a sig själv huvudmannaskapet eller låta ägare av exempelvis kraftvärmeverk eller industri eller byggnadsföretag ta ansva- ret för verksamheten. Möjligt är också att angränsande kommun med fjärrvärmenät nära kommungränsen vidtalas att bygga ut detta över gränsen.

Om det redan finns en fjärrvärmeanläggning som är utbyggd av an- nan än kommunen bör enligt utredningen frågan om huvudmannaskapet lösas efter förhandling-mellan kommunen och anläggningens ägare. Kan överenskommelse inte träffas blir ägaren av anläggningen huvudman. Detta bör enligt utredningen alltid gälla när ägaren är kommun, kom- munalförbund, landstingskommun eller statlig myndighet. Är ägaren av anläggningen enskild fysisk eller juridisk person bör hans samtycke -in- hämtas. Vidare bör bedömas om han har förutsättningar att i fortsätt- ningen driva anläggningen enligt lagens regler.

Utredningen har övervägt-att föreslå regler som skulle ge kommunen

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975/76: 149 24

rätt att ta över verksamheten i vissa fall även utan medgivande av an- läggningens ägare. Uppenbarligen skulle i sådant fall kommunen vara skyldig att lösa in anläggningen mot skälig ersättning. Utredningen har emellertid inte funnit det vara påkallat med särskilda regler om tvångsinlösen.

3.3. Genomförande av värmeplan

Värmeplanen bör enligt utredningen ges rättsverkan både gentemot huvudman och fastighetsägare. För huvudmannens del medför värme- plan skyldighet att inrätta sådant allmänt värmesystem som planen anger för hans område. Av ekonomiska och arbetsmässiga skäl kan det- ta inte ske omedelbart utan systemet bör normalt inrättas successivt. Huvudmannen bör alltså ha skäligt anstånd. Enligt utredningen bör hu- vudmannen i en mera långsiktig genomförandeplan informera fastig- hetsägarna om i vilken ordning och i vilken takt utbyggandet planeras ske. Genomförandeplaneringen lagregleras inte utan kan ordnas på sätt som befinnes lämpligt från fall till fall.

Gentemot fastighetsägare bör enligt utredningen värmeplanen inne- bära förbud att, såvitt angår nybyggnad, inrätta anordning för värme- försörjning utan anslutning till allmänt värmesystem enligt värmeplanen eller att förnya anläggning i befintlig byggnad. Detta förbud kan enligt utredningens mening dock inte göras ovillkorligt.

I fråga om fastighets anslutning till allmänt värmesystem föreslår ut- redningen som huvudregel att anslutning sker genom överenskommelse. Förhandlingar måste alltså alltid föras innan fastighet ansluts. Först när allvarliga ansträngningar gjorts att träffa överenskommelse men detta inte lyckats, bör tvångsanslntning kunna ske.

Enligt lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanlägg— ningar (va-lagen) är ägare av fastighet inom allmän va-anläggnings verksamhetsområde skyldig att betala avgifter till huvudmannen, om fastigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen. Dessa regler är i och för sig lämpliga också i en lagregle- ring av allmänna värmesystem. Kraven på planering är emellertid större i fråga om värmeförsörjning än beträffande va-frågor. I stället för va- lagens regelsystem med skyldighet att betala avgift, fastän anläggningen inte brukas, bör därför införas en regel om rättsverkan av plan. Va-la- gens rekvisit om ”större fördel” bör appliceras på en sådan rättsverkan- regel av förbudskaraktär. Vidare bör stadgas en direkt anslutningsskyl- dighet, varvid va-lagens rekvisit om behov av anläggningen kan använ- das för att beskriva den situation då anslutning bör ske.

När det gäller att pröva om en fastighets värmebehov med större för- del kan tillgodoses på annat sätt än genom det värmesystem som vär-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975/76:149 25

meplanen anger bör man enligt utredningen först och främst utgå från att frågan skall bedömas efter objektiva grunder. Det är fastighetens be- lägenhet och användningssätt som skall vara avgörande för om den skall anses med större fördel kunna tillgodose sitt värmebehov på annat sätt. Utom annat bör beaktas att det i värmeplan angivna värmesystemet inte får innebära en för fastigheten sämre uppvärmningsform eller föranleda att fastighetsägaren blir underkastad ett oförmånligt avgifts- och taxe— system. Inte heller får-värmeplanen hindra den tekniska utvecklingen inom värmcområdet. Ett frångående av värmeplanen får å andra sidan inte medföra olägenheter från lokal luftvårdssynpunkt.

Fastighet som inte äger rätt att använda annan uppvärmningsform än värmeplanen anger skall enligt utredningens förslag anslutas till det all- männa värmesystemet, när fastigheten behöver anordning för värmeför- sörjning. En invändning av fastighetsägaren mot anslutning att han re— dan har en tillfredsställande uppvärmningsanläggning kan enligt utred- ningen härvid inte tillmätas någon avgörande betydelse, om huvudman- nen är villig att utge ersättning för den. Ersättning skall enligt förslaget utges av huvudmannen om det är skäligt med hänsyn till värmeanord- ningens art, ålder och skick, den fördel fastighetsägaren får av det all— männa värmesystemet och övriga omständigheter. För att ersättning skall utgå fordras att den befintliga anordningen för uppvärmning blir onyttig genom anslutningen till det allmänna värmesystemet.

Vid bedömningen av anslutningsfrågan bör beaktas att anslutnings— kostnader och framtida avgifter blir lägre för den enskilde fastighetsäga- ren ju större antalet anslutna fastigheter är. Fastighetens kostnader bör enligt utredningen därför som regel beräknas med hänsyn även till de förhållanden som kan antas föreligga när anläggningen är fullt utbyggd. Kan en sådan kalkyl inte göras bör bedömningen åtminstone grundas på den tidsperiod huvudmannens långsiktiga planering omfattar.

En annan anslutningssituation uppkommer när fastighetsägare anser sig ha berättigat krav på att få ansluta sig till ett befintligt värmesystem men huvudmannen motsätter sig detta. En bestämmelse om en obegrän- sad anslutningsrätt Skulle medföra att huvudmannen berövades rätten att själv bestämma i frågor rörande planläggningen och ordningen för utbyggandet av värmesystem. En sådan ordning kan enligt utredningen därför inte komma i fråga. I va-lagen har frågan om anslutningsrätt lösts på samma sätt som frågan om anslutningsskyldighet. Motsvarande bestämmelse innefattar enligt utredningen en lämplig reglering av frågan om rätt till anslutning till värmesystem. Liksom i va—lagen bör till be- stämmelsen fogas ett tillägg angående rätt för huvudmannen till skäligt anstånd med fastighetens anslutning om det behövs för att samordning med andra arbeten inte skall väsentligt försvåras. Härigenom bibehålls huvudmannen vid bestämmanderätten i frågor som rör tidsplanen, ar- betsledningen och arbetenas tekniska anordning i övrigt.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975/76: 149 26

Ett' anstånd med anslutning till ledningsnätet kan innebära ett stort avbräck för fastighetsägare som önskar få. ansluten exempelvis en nyuppförd byggnad som planerats för kollektiv värme eller en äldre fas- tighet med nedsliten eller otillräcklig värm'eanordning. Det är enligt ut- redningen för sådana fall skäligt att huvudmannen medverkar till att be- hövliga provisoriska anordningar för värmeförsörjning inrättas i fastig— heten i väntan på att kollektiv värme kan kopplas in. Det bör också åligga huvudmannen att hålla fastighetsägaren skadeslös för ökade kost- nader till följd av anståndet.

3.4. Driftsbestämmelser

Att en fastighet ansluts till ett allmänt värmesystem innebär enligt förslaget att huvudmannen blir skyldig att leverera energi och att fastig- hetsägaren blir skyldig att betala avgifter.

'Leveransskyldigheten utgör en central del i rättsförhållandet mellan huvudman och fastighetsägare. De krav som ställs på leverantören är enligt utredningen höga redan vid rent privaträttsliga förhållanden. Vid en offentligt planerad energiförsörjning för uppvärmning finns det 'en- ligt utredningens mening anledning att beakta kraven på att produktio- nen och distributionen av energi planeras noggrant så att leveransskyl- digheten verkligen kan fullgöras så långt det är möjligt. Huvudman för en fjärrvärmeanläggning bör exempelvis vara skyldig att försäkra sig om energileverans till sig även i det fall att haveri uppstår i ett kraftvärme- verk som han utnyttjar för hetvattenleverans eller i den mån det är rim- ligt vid brist på visst energislag som används för hetvattenproduktion. Vid bedömande av vad som ar rimligt torde sådana normer som utarbe- tas av statens planverk och överstyrelsen. för ekonomisk försvar-bli väg- ledande.

Utredningen föreslår en lagregel om att lcveransskyldighet råder för erforderlig uppvärmning åt envar som är ansluten till allmänt värmesys- tem. Regeln bör förses med ett undantag om att leveransskyldigheten inte gäller när huvudmannen är ur stånd att fullgöra leveransen till följd av hinder utom hans rådighet. Härmed avser utredningen att huvud- mannen är skyldig både att vidta rimliga åtgärder beträffande utform- ning och skötsel av distributionssystemet och att vid ingående av avtal om energileverans till sig ställa motsvarande krav på energiproducent. Huvudmannen bör även vara berättigad att avbryta energileverans vid fara för person- eller väsentlig egendomsskada eller när det är erforder- ligt för sådana arbeten på värmesystemet som är nödvändiga för fullgö- randet av leveransskyldigheten.

Om distributionssystemet skadas eller energileveransen till huvudman- ' nen bortfaller så att denne inte kan fullgöra sin leveransskyldighet blir huvudmannen skadeståndsskyldig gentemot fastighetsägaren.- Skade-

• Sida 27
•  Original

?rop. 1975/76: 149 " 27

ståndsansvar torde enligt utredningen i allmänhet inte uppkomma vid en ransonering som drabbar huvudmannen. Har huvudmannen inte inom rimliga gränser försäkrat s'ig omen energileverans "till sig grundad på produktion med utnyttjande av skilda slag av råenergi i syfte att möta 'en bristsituation, torde skadeståndsansvar enligt utredningens mening dock kunna uppkomma. Frågan huruvida fullgörelse eller skadestånd skall kunna utkrävas i sådana fall eller force majeure föreligga får enligt utredningen bedömas i det enskilda fallet enligt allmänna rättsgrundsat- -ser. '

Avgifter för fjärrvärme och gasvärme regleras f. n. endast genom av- tal med den enskilde fastighetsägaren och grundas på en av huvudman- nen fastställd taxa. Utredningen föreslår nu en lagreglering av huvud- rmanne-ns debiteringsrätt. Beträffande elvärme är läget ett annat. Be— stämmelser om prisreglering finns i 1902 års lag och utredningen har därför inte lagt fram några förslag till ändring av ellagstiftningen.

Driften av allmänna värmesystem är att anse som affärsdrivande verksamhet. För sådan verksamhet i kommunal regi gäller enligt kom- munal praxis den s.k. självkostnadsprincipen i fråga om avgiftsuttagets ' storlek totalt sett och den s.k. likställighetsprincipen för avgiftens för- delning mellan dem som utnyttjar verksamheten. Utredningen föreslår regler härom för fjärrvärme och gas som motsvarar vad som gäller en- ligt vat-lagen. Enligt förslaget skall avgift utgå enligt taxa. Avgift kan ut- gå som engångsavgift och som periodiska avgifter. Engångsavgift får "inte sättas högre än att den svarar mot fastighetens andel i kostnaden för det allmänna värmesystemets utförande. Möjlighet finns till delbe- utalning 'av engångsavgift. Utredningen påpekar i det sammanhanget att till allmänt värmesystem räknas endast distributionssystemet. Anlägg- ningen för produktion av energi omfattas inte av värmesystemet.

För fjärrvärme tillämpas enligt utredningen f.n. i princip två olika iberäkningsgrunder för taxorna. I vissa kommuner med fullt utbyggda anläggningar grundas taxan på självkostnadsprineipen. Den f.n. vanli- gaste taxeformen är dock en av Svenska värmeverksföreningen rekom- menderad s.k. alternativtaxa, som syftar till att värmeverken under uppbyggnadsskedet skall leverera värme till högst samma kostnad som i enskilt system. Under uppbyggnadsskedet synes alternativtaxan ge lägre avgifter än om självkostnadsprincipen tillämpas. I ett fullständigt ut- 'tbyggt system finns det dock enligt utredningen anledning räkna med att självkostnadsprincipen blir fördelaktigare för konsumenterna. I prakti— ken anpassas avgiftsuttagen till självkostnadsprincipen allt eftersom'sys- 'temen byggs ut. Utredningens förslag ansluter till nuvarande ordning.

Avgiftsuttaget har, framhåller utredningen, ett påtagligt intresse inte "bara för fastighetsägare utan även för hyresgäster, eftersom hyresvärden läger få gottgörelse av hyresgästerna för fastighetens.värmekostnad. I fråga om fjärrvärmeavgifter förekommer samråd med hyresmarknadens

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975/76: 149 28

parter sedan flera år. Den nyss nämnda alternativtaxan har tillkommit efter överläggningar mellan Svenska värmeverksföreningen samt Hyres- gästernas riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund. Överlägg- ningarna resulterade i en överenskommelse som innebär att de är skyl- diga att verka för att priserna på värmeleverans inte överstiger alterna- tivtaxan. Utredningen föreslår inte någon uttrycklig bestämmelse om samråd. Enligt utredningens mening är dock ett samrådsförfarande vär- defullt och önskvärt. Olika vägar är tänkbara. Överenskommelse kan träffas mellan riksorganisationer för kontrahenterna om riktlinjer för taxa och om att respektive huvudmän ansluter taxorna till dessa riktlin- jer. En annan möjlighet är att huvudmannen på det lokala planet samrå- der med organisationer av fastighetsägare och av hyresgäster innan han bestämmer taxan.

Utredningen föreslår att huvudman för allmänt värmesystem av- seende fjärrvärme eller gas skall meddela allmänna föreskrifter för ut- nyttjande av värmesystemet. Fastighetsägarnas möjlighet att utnyttja värmesystemet får inte oskäligt begränsas eller försvåras genom sådana föreskrifter. Föreskrifterna får inte avse beskaffenhet och utförande av fastighetsägarens värmeinstallation. Huvudmannen föreslås dock få rätt att föreskriva att fastighets värmeväxlare skall ingå i det allmänna vär- mesystemet. Vidare föreslås rent. allmänt gälla att fastighetsägare inte får utan huvudmannens medgivande installera eller förändra värmeväx- lare som står i direkt förbindelse med det allmänna värmesystemet. I fråga om elvärme skall gälla vad som föreskrivs med stöd av ellagstift- ningen.

3.5. Prövningsordning

Enligt utredningens förslag är det kommunen som bestämmer inne- hållet i värmeplan och omfattningen av olika värmesystems verksam— hetsområden. Värmeplanens bestämmelser är dock inte ovillkorliga. De villkor som gäller för planens rättsverkan mot fastighetsägare föreslås kunna prövas i särskild ordning. Utredningen föreslår därför inte någon bestämmelse om rätt för enskild att hos överordnad myndighet påkalla prövning av själva planen (jfr avsnitt 3.2). Genom kommunalbesvär kan emellertid den som är medlem av kommunen få beslut angående vär- meplan prövat i administrativ väg. För kommunalbesvär gäller in- skränkningar i olika hänseenden enligt 76% 1 mom. kommunallagen(1953: 753, omtryckt 1969: 765). '

Tvist mellan huvudman och fastighetsägare kan tänkas uppkomma i flera olika situationer. Som exempel nämner utredningen sådana grund- läggande frågor som fastighets anslutning till allmänt värmesystem, in- nebörden av det ingångna avtalet eller de villkor som huvudmannen uppställer för värmesystemets brukande samt omfattningen av fastig—

• Sida 29
•  Original

Prop. 1975/76: 149 . 29

hetsägarens avgiftsskyldighet. Enligt utredningen bör tvister i sådana och andra frågor som avser förhållandet mellan parterna prövas i judi- ciell ordning.

F.n. prövas frågor som rör rättsförhållandet mellan fastighetsägare och huvudman av allmän domstol på grundval av det avtalsrättsliga för- hållandet. Vad gäller kommunal huvudman finns vid sidan härav möj- lighet för kommunmedlem att få taxa och generella föreskrifter som an- tagits av kommunfullmäktige prövade genom kommunalbesvär. I fråga om el finns i 1902 års lag särskilda bestämmelser om prisreglering.

Utredningen har övervägt tre olika alternativ för anordnande av den judiciella prövningen, nämligen prövning av fastighetsdomstol, prövning fördelad mellan fastighetsdomstol och en särskild nämnd samt prövning enbart av denna nämnd. Utredningen har funnit att övervägande skäl talar för sistnämnda alternativ och föreslår att man inrättar en särskild nämnd benämnd statens nämnd för ledningsbunden energi.

I fråga om skäl för den föreslagna ordningen hänvisar utredningen till vad som anfördes vid inrättande av statens va-nämnd år 1970. Bl. a. an- sågs att prövningen av va-frågor kunde vara av invecklad såväl teknisk som juridisk natur och därför nödvändiggjorde en central instans med stor kompetens på va-området. Samtidigt erhöll man enligt uttalanden i motiven ett förenklat prövningssystem som var snabbt, smidigt och bil- ligt.

I en särskild lag föreslår utredningen förfarandebestämmelser för sta- tens nämnd för ledningsbunden energi som i stort sett har samma inne- håll som gäller för va-nämnden. Även kompetenskravet för ledamöterna bör utformas på motsvarande sätt som för va-nämndens ledamöter. Överprövningen av mål från nämnden skall koncentreras till Svea hov- rätt. I motsats till vad som gäller för va-målen bör enligt utredningens mening målen dock inte prövas av hovrätten i dess sammansättning som vattenöverdomstol utan av avdelning inom hovrätten som handlägger fastighetsmål.

För att undvika en kompetenskonflikt föreslår utredningen att den nya nämnden från statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström över- tar uppgiften att utöva prisreglering enligt 1902 års lag. Någon ändring av de materiella bestämmelserna om prisreglering föreslås inte.

4. Remissyttrandena 4.1 Allmänt

Utredningens förslag har i huvudsak fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Från kommunalt håll understryks att det är angelä- get att den föreslagna lagstiftningen träder i kraft så snart som möjligt. Remissinstanserna understryker allmänt behovet av energiplanering som

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975/76: 149 30 "

grund för de av utredningen"föreslagna"värmeplaner-na. Fyra remissin- stanser avstyrker förslaget. och några ytterligare remissinstanser anser att lagstiftningsfrågan bör anstå.

De positiva remissinstanserna anför olika synpunkter främst om den föreslagna värmeplaneringens frivilliga karaktär. Svenska kommunför- bundet anser i likhet med utredningen att värmeplaner skall behöva upprättas endast i denzutsträckning kommunerna själva bedömer det er- forderligt. Värmeplanen är ett helt nytt rättsligt instrument och det" är enligt kommunförbundet ytterst angeläget att det blir successivt p'rövat på sådant sätt att både kommuner. och fastighetsägare får tillfälle att undan för undan vinna erfarenheter av hur värmepla'nerna fungerar i praktiken. Stockholms kommun anser det vara av betydande värde att det står kommun fritt att "underkasta sig lagstiftningens bestämmelser eller inte. 1 kommuner med fullt utbyggda fjärrvärmesystem eller med långt framskridna utbyggnader kan det vara mindre angeläget att till— lämpa lagen än för kömmuner' som står i början av utbyggnaden av olika kommunala värmesystem. Frågan huruvida Stockholms kommun bör underkasta sig lagens bestämmelser bör tas upp till avgörande när lagens slutliga utformning och samtliga förarbeten kan överblickas. Svenska värnzeverksföreningen finner att förslaget underlättar kommu- nernas planering av en rationell värmeförsörjning och förhindrar att onyttiga investeringar kommer till stånd. Hyresgc'isternas riksförbund vitsordar behovet av den föreslagna lagstiftningen och tror att den kom- mer att få stor betydelse, även om värmeplaner-ing inte kan tvingas fram i kommunerna. HSB hälsar förslaget med tillfredsställelse.

Statens industriverk anser att en rationell utbyggnad av landets. fjärr- värmeförsörjning är önskvärd och" att en sådan utbyggnad gagnas av ut- redningens förslag. Ett lagförslag om kommunal energiplanering måste dock snarast utarbetas. Dessa planer bör för att bli gällande godkännas ' av industriverket. Enligt Aktiebolaget Atomenergi finns det anledning att tro att huvuddelen av de med förslaget åsyftade fördelarna kan erhål- las genom frivilliga åtgärder. Statskontoret ställer "sig positivt till att kommunerna ges möjlighet att upprätta värmeplaner med rättsverkan gentemot berörda parter och har inga invändningar mot att upprättan- det av värmeplan görs frivilligt. Statens naturvårdsverk ifrågasätter där- emot med hänsyn till värmeplanernas stora betydelse från energibespa- rings— och miljösynpunkt om inte regeringen undantagsvis bör kunna ålägga en kommun att utarbeta en värmeplan. Länsstyrelsen i Stock- holms län finner det angeläget att ett regelsystem upprättas för kollek- tiva uppvärmningsformer. Förslaget stämmer i huvudsak med den prax- is som utbildats inom området och är enligt länsstyrelsens mening väl' ägnat att fungera som styrmedel för ett mera rationellt uppvärmnings- . förfarande. Statens ttttftiänzrzcl anser det angeläget att bestämmelserna för va-frågor och värmeanläggningsfrågor bringas i.'så. nära 'över—

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975/76: 149 _ 31 '

ensstämmelse med varandra som möjligt bl. a. därför att frågorna på det lokala planet kommer att handläggas av samma personer. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det motiverat att förslaget genomförs. Värmepla- nering i denna begränsade omfattning bör enligt länsstyrelsens mening kunna genomföras oberoende av en ev. framtida energipolitisk plane- ring. Även SABO anger uttryckligen att förslaget kan genomföras obe- roende av lagstiftning om lokal energiplanering. Länsstyrelsen i Göte- borgs och Bohus Iän efterlyser ett klarläggande av i vad mån kommun - med stöd av hälsovårdsstadgan (1958: 663) eller miljöskyddslagstift- ningen kan åläggas att.vidta åtgärder för kollektiv uppvärmning inom tätort.

Fyra remissinstanser avstyrker utredningens förslag. nämligen statens ' vattenfallsverk, Föreningen ekonomisk rationell uppvärmning, Svenska petroleum institutet och VVS-branschen. Vattenfallsverket avstyrker förslaget främst på grund av nuvarande osäkerhet i fråga om förutsätt— ningarna för en övergripande energiplanering oCh likaså i fråga om de utvecklingslinjer för ny teknik inom uppvärmningsområ'det, som energi- brist och höga energipriser driver fram. Skulle en lagstiftning ändå ge- nomföras bör den enligt vattenfallsvcrkets mening i vart fall inte träda i kraft förrän förutsättningarna och formerna för den totala energiplane— ringen klarnat. Föreningen ekonomisk rationell uppvärmning anser att det knappast är möjligt att ta ställning till lokal värmeplanering innan förutsättningar—na för lokal energiplanering utretts och att komplette- rande utredningar behövs om konsekvenserna från beredskapssynpunkt av en forcerad övergång från flexibla individuella.uppvärmningssystem till centraliserad uppVärmning. Svenska petroleum ' institutet framför motsvarande synpunkter. Även VVS-branschen anser att frågan om lo- kal energiplanering skall utredas innan ställning tas till lokal värmepla- nering. ' '

Några remissinstanser anser. att lagstiftningsfrågan bör anstå. Enligt bostadsstvrelsen fordras .för en samordnad planering att värm'e'planerna fogas in i ett system med fullständiga regionala energiplaner. Den före- slagna lagen bör därför inte träda i kraft förrän vissa övergripande poli- cyfrågor beträffande landets energiförsör'jning kommit närmare sin lös- ning. Svenska kraftverksförcizingen anser att den föreslagna lagstift- ningen bör anstå till dess de energipolitiska riktlinjerna fastlagts. Statens prisreglerittgsnämnd för elektrisk ströni anser att ikraftträdandet bör gö- ras beroende av att säkra riktlinjer dragits upp för den framtida energi- politiken på riks- och lokalplan. Även Svenska elverks/örenin'gen för-' ordar ett uppskov med ikraftträdandet. En samstämmighet mellan först upprättade sekundära värmeplaner och senare tillkomna primära ener- giplaner kan knappast "garanteras. Dessutom saknas tills vidare slutliga politiska ställningstaganden i flera energipolitiska frågor av betydelse även för värmeplaneringen i stort.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975/76: 149 32 '

Några remissinstanser har en inställning som delvis ansluter till de nu redovisade negativa synpunkterna. Vattenöverdomstolen anser det tvek- samt om lagförslagen bör träda i kraft oberoende av tillkomsten av en lag om lokal energiplanering. Förslaget reglerar inte på något sätt när en värmeplan skall upprättas, eftersom detta skall avgöras genom energi- planeringen. Enligt vattenöverdomstolens mening bör det övervägas att lösa frågan om när värmeplan skall upprättas efter samma principiella uppläggning som i va-lagen, dvs. med skyldighet för kommun att under vissa angivna förutsättningar upprätta värmeplan. Statens förhandlings- nämnd framhåller att utredningen inte redovisar några analyser av för- slagets samhällsekonomiska konsekvenser på kort och lång sikt och inte heller några beräkningar av de ekonomiska följderna för de slutliga av- nämarna. Om förslaget genomförs kommer i praktiken kommunala vär- memonopol att tillskapas. En obligatorisk anslutning av stora byggnads- komplex skulle medföra risk för samhällsekonomiskt omotiverade inves- teringar i kommunala anläggningar. Enligt nämndens mening måste lag- förslagets ekonomiska konsekvenser i olika avseenden närmare utredas före ett eventuellt genomförande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som ansluter sig till förslaget, understryker behovet av övergripande energiplanering inom kommun. Om sådan ej kommer till stånd ens i den förenklade form som utredningen tänker sig kan förslagets intentioner komma att förfuskas. Enligt Svenska gasföreningen kan den föreslagna värmeplaneringen knappast bedrivas med någon större säkerhet förrän pålitliga energipolitiska målsättningar fastlagts.

Några remissinstanser anser att den föreslagna lagstiftningen inte bör omfatta elvärme eller gasvärme. Svenska kraftverksföreningen hemstäl- ler att elvärmen utesluts, eftersom lagstiftningen uppenbarligen främst syftar till att skapa förutsättningar för anläggande av fjärrvärmesystem genom bestämmelser om anslutningstvång och anslutningsrätt. Förslaget präglas också härav, vilket gjort det svårt att få de olika bestämmelserna tillämpliga på el. I fråga om el är det inte möjligt att skilja på den del av leveransen och kostnaden som avser elvärme och den del som avser an- nat. Genom förslaget skulle olika delar av en tekniskt och tariffmässigt integrerad elleverans regleras i olika lagstiftning alltefter användningen vilket enligt kraftverksföreningen måste vara olämpligt. I 1902 års lag finns redan bestämmelser om lcveransskyldighet för huvudmannen och om skyldighet att underkasta sig prisreglering. Enligt kraftverksför- eningens mening bör en konsument, om fjärrvärme inte kommer i fråga, ha möjlighet att välja mellan de återstående alternativen'elvärme eller separatuppvärmning med olja eller ved. Prisregleringsnämnden för elektrisk ström anser det tveksamt om det finns något behov att lagstifta om allmänna värmesystem" som bygger på el. Om man utesluter elvär- men förenklas den föreslagna lagen och undviks samröret med 1902 års

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975/76: 149 33

lag. Svenska elverksföreningen avstyrker — utan ställningstagande i öv- rigt — förslaget till lagstiftning i vad det avser el. Föreningen ifrågasät- ter behovet av den föreslagna lagstiftningen. I vart fall finns det inget sådant behov vad gäller el och knappast heller —— såvitt föreningen kan bedöma —- vad gäller gas. Eldistributören har leveransplikt redan enligt 1902 års lag och det finns inget önskemål från eldistributörernas sida att ålägga konsumenterna skyldighet att anordna och ansluta elvärme. Så— dana tvångsåtgärder förefaller tvärtom synnerligen betänkliga från kon- sumentsynpunkt, inte minst mot bakgrund av rådande osäkerhet beträf- fande prisutvecklingen för såväl olja som elkraft. Även om förbud mot individuell oljeeldning av miljöskäl kan komma att utfärdas för vissa områden, är enligt elverksföreningcns mening den föreslagna lagstift- ningen obehövlig vad gäller el. Svenska gasföreningen anser det inte nödvändigt att i en lagstiftning om värmeplaner ta med gaseldade vär- mesystem och, såvitt kan bedömas, inte heller elvärmesystem. Gasför- eningen föreslår alltså att lagstiftningen endast skall avse fjärrvärme. När naturgasen blir tillgänglig i Sverige kan det däremot bli nödvändigt med en lagstiftning även på gasområdet. Man kan då beakta erfarenhe- terna från lagstiftningen beträffande fjärrvärme.

4.2. Upprättande av värmeplan

Remissinstanserna uppehåller sig främst vid formerna för upprät- tande av värmeplan. Svenska kommunförbundet ansluter sig uttryckli- gen till utredningens förslag att någon överprövning inte skall ske av kommunens beslut att anta värmeplan. Kommunförbundet anser att det ' inte finns något behov av ett statligt prövningsförfarande och tillstyrker utredningens förslag att de fastställda värmeplanerna endast för känne- dom skall tillställas industrivcrket och vederbörande länsstyrelse.

Övriga remissinstanser som särskilt yttrar sig i denna fråga har där- emot en inställning som avviker från utredningens. Statens vattenfalls- verk anser att det finns risk för att de övergripande energipolitiska as- pekterna inte blir tillgodosedda genom att statlig myndighet inte "skall fastställa värmeplan. Bestämmelser om plancringssamarbete mellan stat, kommun och övriga intressenter inom energiområdet bör tas in i lagen. Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström anser att en föreskrift om fastställelse exempelvis av länsstyrelse skulle utgöra viss garanti mot genomförande av orationella värmeplaner. Enligt Svenska elverksför- eningen hade det varit motiverat med någon möjlighet till överprövning i lämplig form. Statens planverk anser att det samband med utformning- en av en ny plan- och'byggnadslagstiftning bör övervägas att göra värmeplaneringen till ett obligatoriskt inslag i den fysiska planeringen. VVS-branschen framhåller att samordningen med byggnadslagstiftning- en och den fysiska planeringen är ofullständigt preciserad i förslaget

4.3. Genomförande av värmeplan

Remissinstanserna uppehåller sig främst vid den föreslagna anslut- ningSSkyldigheten. Ett stort antal av remissinstanserna framhåller att be- , stämmelserna härom är oklara från lagteknisk synpunkt. Även i övrigt framförs åtskilliga synpunkter. Göteborgs fastighetsägareförening anser att det inte finns några bärande motiv för att' införa" tvångsanslntning. Den föreslagna villkorliga tvångsanslutningen innebär i stort sett en reg- lering som bygger på hur det tidigare gått till i'praktiken. Tvångsmo- '

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975/76: 149 36

mentet kommer dock att "av fastighetsägaren uppfattas som'besvärande och kommer att försvåra förhandlingarna. Svenska petroleum institutet kan inte acceptera tvångsanslutning av exempelvis en villa, ett kedje- el- ler radhus med individuell oljeuppvärmning, oavsett om husets ägare finner anslutningen förenlig med sina intressen eller inte. Institutet anser inte att effektivitetsintresset. kan accepteras som ett tillräckligt motiv för tvångsanslutning. Härtill kommer att reglerna om ersättning för en indi—- viduell värmeanläggning Vid anslutning fått en för fastighetsägaren oför- månlig utformning. Även Föreningen ekonomisk rationell uppvärmning anser att förslaget bör överarbetas vad avser anslutningstvång och er- sättningsprinciper. Svenska'värmeverksföreningen förmodar att det för- troendefulla förhållandet mellan de kommunala fjärrvärmeverken och fastighetsägarna—hyresgästerna kommer att bestå även i framtiden. När föreningen nu är beredd att tillstyrka förslaget att värmeplaner skall ges rättsverkan, vilket kan innebära att fastighetsägare skall anslutas även

mot sin vilja, sker tillstyrkandet med uttryckligt förbehåll för att lagen - blir dispositiv. Till de skäl som har lett till att föreningen" har accepterat tanken på juridiskt bindande värmeplaner hör att ett fjärrvärmenäts to- talekonomi starkt påverkas av anslutningsgraden inom distributionsom- rådet. Stockholms kommun framhåller att samarbetet mellan kommu- nen och fastighetsägarna liksom hittills i första hand bör baseras på fri: villiga överenskommelser.

Enligt utredningen skall anslutning ske om inte fastighetens behov av värmeförsörjning med större fördel kan tillgodoses på annat sätt. Några remissinstanser kommenterar särskilt vad som här skall avses med för- del. Svenska värmeverksföreningen anser att anslutning skall ske om inte i enskilda fall avgjorda samhällsekonomiska fördelar kan konstate- ras med en annan ordning. Enbart privatekonomiska fördelar för fastig— hetsägaren är alltså inte tillfyllest. Om exempelvis en fjärrvärmeledning finns framdragen till fastigheten bör anslutning ske om detta ger lägre totala kostnader för fastighetsägare och huvudman än angivet alternativ. Enligt Svenska elverksföreningen avser utredningen sannolikt en allmän eller samhällsekonomisk bedömning men det är på grund av lämnade exempel inte uteslutet att i stället avses fastighetsägarcns ekonomiska fördel. Från tillämpningssynpunkt vore den senare tolkningen, troligen enklare. Ångpanneföreningen framhåller att begreppet med större fördel kan tolkas på olika sätt, som fördel för huvudmannen, miljömässig för-' del, samhällsekonomisk fördel,-fördel för" fastighetsägaren etc. Det är angeläget att den rätta innebörden klargörs.

HSB anser att fastighetsägarna måste ha en obestridlig rätt att vägra anslutning om den medför ökade boendekostnader. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bör kostnadsfrågan i första hand för fastig- hetsägaren, tillmätas betydelse vid. tvångsanslutning. Kostnadsfrågan bör emellertid också bedömas från de fastighetsägares synpunkt som avser

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975/76: 149 ' 37

att ansluta till systemet. Om avgiftsbortfallet blir för stort kan'förutsätt- ningarna för plangenomförande försvåras eller omintetgöras. Från ge- nomförandesynpunkt är det därför- lämpligt att an'slutningsfrågor slut-' prövas innan värmeplan antas.

I fraga om tvångsanslutningcn framförs önskemål om större över- ensstämmelse med va-lagen. Vattenöverdomstolen framhåller att utred- ningen i stället för va-lagens skyldighet att betala avgift, även om an— läggningen inte brukas, infört ett system som bygger på faktisk anslut- ning. En konsekvens härav blir att avgiftsskyldighet inte föreligger för obebyggda fastigheter. Va—lagens system torde i och för sig kunna an- ' vänd-as även på förevarande område men vattenöverdomstolen kan inte bedöma vilket system som är att föredra. Statens planverk finner det motiverat med en större samstämmighet med va-lagcn i fråga om bl. a. anslutningsplikt och skyldighet att erlägga avgifter. Statens va-nämnd och Göteborgs kommun framför motsvarande synpunkt. Va-nämnden framhåller att komplikationer uppkommer om avgiftsskyldighcten görs direkt beroende av att faktisk tillkoppling ägt rum.

Ytterligare synpunkter på anslutningsskyldigheten framförs av några remissinstanser. Statens naturvårdsverk framhåller att undantag från an- slutning aldrig bör medges om därmed riktvärden för miljökvalitet kan komma att överskridas. Bostadsstyrelsen förutsätter att anslutningsskyl- digheten tillämpas med väl tilltagen övergångstid dels för att undvika driftekonomiska intressekonflikter dels för att i samhällets intresse ratio- nellt utnyttja befintliga anläggningar, särskilt dc större gemensamma värmecentralerna. Statens industriverk framhåller att det omfattande ledningsnät som behövs 'för fjärrvärme är kapitalkrävande och att det måste redan från början'anläggas för den totala belastningen. Det krävs därför ofta en anslutning av praktiskt taget samtliga fastigheter inom området. En sådan anslutning är relativt lätt att genomföra på frivillig väg i nybyggda områden men kan vara väsentligt svårare i befintlig be- byggelse. Flertalet av värmeverksförening'ens medlemmar torde för fort- satt expansion i inte obetydlig utsträckning vara hänvisade till befintlig bebyggelse. Genom sin kostnadsstruktur är fjärrvärmen hänvisad till kommunernas tätbebyggda delar under det att elvärmen naturligen hör ' hemma i den glesare bebyggelsen. En rationell värmeförsörjning kräver ', enligt industriverket att detta beaktas men så är inte fallet i dag utan ' varje elabonnent kan kräva att få elvärme. Hyresgästernas riksförbund föreslår att anslutning av fastighet med bostäder upplåtna med hyresrätt- skall ske genom överenskommelse mellan fastighetsägaren, huvudman— nen och hyresgästorganisation ansluten till riksorganisation. Sådan orga- nisation bör också få ta initiativ till anslutning. Enligt Näringslivets

byggnadsdelegation bör en omprövning av anslutningen vara'möjlig vid ' . ändrade förhållanden, på samma sätt som är brukligt 'vid skilda former av gemensamhetsanläggningar. ' .' . . : - . . ' " , ;

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975/76: 149 38

I fråga om anstånd för huvudmannen med anslutning framförs några synpunkter. Enligt Svenska kommunförbundet bör det på ett mera otve- tydigt sätt anges att fastighetsägarnas anslutningsanspråk måste bedömas mot bakgrunden av kommunens långsiktiga planering och att alltså de fastställda ekonomiska ramarna för kommunens verksamhet blir accep- terade som objektivt godtagbara. grunder för denna bedömning. Lunds kommun anser att anstånd bör beviljas inte bara för samordning med andra arbeten utan också med hänsyn till behovet av överenskommelser med ett antal andra fastigheter inom or'nrådet för att åtminstone på sikt få ekonomi på driften av anläggningen. Dessutom bör utbyggnaden ligga inom ramen för företagets budget. Svenska elverksföreningen framhåller att samordning med andra arbeten bara bör vara ett exempel på fall då anstånd skall medges. Andra och svårare hinder för omedel- bar anslutning kan förutses och bör enligt föreningen anses vara godtag- bara skäl för uppskov. Enligt Sveriges fastighetsägareförbund bör an- stånd för såväl kommunen som den enskilde fastighetsägaren tas till med god marginal. '

Göteborgs kommun befarar att värmeplanering knappast kommer till stånd i önskad omfattning, om huvudmannen i enlighet med förslaget blir skyldig att medverka till provisoriska värmeanordningar och dess- utom ersättningsskyldig för merkostnad. Kommunen anser att starka skäl talar för ett åtskiljande av planering och genomförande.

4.4 Driftsbestämmelser

De synpunkter som framförs i fråga om huvudmannens leveransskyl- dighet ansluter i huvudsak till utredningens förslag. Vissa avvikelser förekommer dock. Svenska värmeverksföreningen förklarar sig inte ha något att erinra mot förslaget, som i huvudsak synes överensstämma med vad som redan tillämpas vid värmeverken. Svenska kommunförbundet har motsvarande inställning men tillägger att huvudmannens ansvar vid ransonering måste — i högre grad än vad utredningen tycks vara benä- gen att göra -— begränsas av tekniska och ekonomiska realiteter samt vid varje tidpunkt förefintliga sannolikheter för vad som kan inträffa i framtiden. Ju större säkerhetsmarginal huvudmannen förpliktas till desto dyrare blir de normala värmeleveranserna. Stockholms kommun anser det önskvärt att det i motiven framhålls att kravet på huvudman- nen att försäkra sig om"alternati'v energileverans vid krissituationer inte får ställas för högt. Statens va-nämnd anser att lagbestämmelser om le- veransskyldighet kan undvaras och att frågan med vägledande motivut- talanden kan överlämnas åt rättstillämpningen. SABO ser med tillfreds- ställelse fram emot att en leveransgaranti etableras.

Åtskilliga synpunkter framförs i fråga om avgiftsbestämmelserna. Byggnadsstyrelsen föreslår att minimikraven på en värmeplan utökas

• Sida 39
•  Original

Prop. 1975/76: 149 39

med krav på totalkostnadskalkyl under normal nyttjandetid (50 år) jäm- förd med motsvarande kalkyl för fastighetsägare med egen anläggning. Det föreslagna samrådsförfarandet med industriverket bör innefatta att industriverket bevakar konsumenternas intressen i kostnadsfrågor. Sta- tens förhandlingsnämnd understryker vikten] av att, om ett kommunalt värmemonopol genomförs, regler skapas för Enhetlig och öppen redovis- ning av kostnaderna för produktion och distribution. I det avseendet uppkommer speciella problem när kommunala bolag bildas. Bostadssty- relsen framhållcr att utredningen endast i förbigående har berört de pri- vatekonomiska konsekvenserna av i princip ovillkorlig skyldighet att ut- - nyttja allmänt värmesystem. Bostadsstyrelsen anser det angeläget från konsumentsynpunkt att denna fråga ytterligare behandlas i samband med framtida överväganden om taxepolitikens inriktning vid ev. kom- munal dominans över-värmeproduccrande och värmedistribuerande sys- tem. Enligt länsstyrelsen i Uppsala län ger utredningens framhävande av självkostnadsprincipen anledning till viss oro. Begreppet bör definieras ' bättre. Länsstyrelsen framhåller att vattenverkens och elverkens prissätt- ning brukar följa olika principer. Någon s.k. koncessionsavgift som de kommunala elverken ofta tar ut bör under inga omständigheter få ingå i priset för värmeenergi.

Näringslivets byggnadsdelegation anser att självkostnadsprincipen knappast är entydig som ekonomisk princip. Fortlöpande studier av kostnadsutveckling och debiteringsprinciper är därför önskvärda bl. a. för att uppnå tillfredsställande kostnadskontroll och rationell ekonomisk bedömning av utvecklingen. Underlag för avgiftsuttag, anslutningsavgif- ter m.m. bör därför på lämpligt sätt redovisas exempelvis till den före- slagna nämnden för ledningsbunden energi. Enligt byggnadsdelegationen förefaller det vidare rimligt att överväga en förlängning av maximitiden, tio år, för betalning av anslutningsavgift. Från betalningssynpunkt före- faller en anpassning till den statliga långivningens amorteringstider för- svarbar med tanke på att anslutningen ofta kommer till stånd i samband med statlig långivning till fastigheten. Enligt Sveriges fastighetsiigareför- bund blir det avgörande för avgiftens storlek vilken avskrivningsprocent som huvudmannen har att kalkylera med och hur hög räntan skall vara på nedlagt kapital. Det är enligt förbundets mening önskvärt med några mera vägledande uttalanden i frågan, eftersom eljest olika huvudmän kan komma att göra bedömningar som avsevärt skiljer sig från varandra med därav följande olikheter i taxorna. VVS-branschen finner likställig— hetsprincipen rimlig men uttalar starka farhågor beträffande självkost- nadsprincipen som inte ger tillräckliga krav på rationalitet i värmeför- sörjningcn. Huvudmannen har en mycket stark ställning vid tvist. Bran- schen har den uppfattningen att det är synnerligen vanskligt att för en affärsdrivande verksamhet i kommunal regi hävda att de avskrivningsti- der, förräntningskrav och kostnadsfördelningsprinciper som tillämpasär

• Sida 40
•  Original

Prop. 1975/76: 149 40

oskäliga. En utvärdering'av va-nämndens arbete med avseende på de fall där besvär medfört lägre avgifter eller taxor skulle därför vara av intresse. '

Göteborgs kommun påpekar att huvudmannen kan frestas att anlägga långa ledningar framför att bygga en lokal hetvattencentral, eftersom avgiftsskyldighcten är bunden till kostnaderna för distributionsled- ningar. Kommunen föreslår därför att begreppet allmänt värmesystem får omfatta även hetvattencentral. Svenska kommunförbundet tar upp motsvarande problem "och ifrågasätter om inte möjlighet borde lämnas att i speciella fall låta en del av kapitalkostnaderna för produktionsan- läggningar bestridas genom engångsavgifter. Förbundet erinrar dock om att den av utredningen föreslagna begränsningen till själva distributions- anläggningen är förankrad i nuvarande praxis. Enligt kommunförbun- dets mening bör en begränsad möjlighet till finansiering av produktions- anläggningar genom engångsavgifter inte framstå som alltför avskräc- kande med tanke på den uppdelning av avgifterna under avsevärd tid som kan ske.

Behovet av beredskapsbestämrnelser m. m. framhålls 'av några remiss- instanser. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller att målsätt- ningen vid en pågående översyn av Svensk byggnorm är att tillgodose beredskapskraven genom skärpta bestämmelser. Enligt statens planverk förutsätter utredningen att normer som utarbetas av verket och översty- relsen skall vara vägledande. Grunden för denna normgivning och för normernas rättsliga verkan bör anges i lagen. Likaså bör behovet av att kunna uppställa samhälleliga krav rörande det tekniska utförandet av värmesystem för gas eller fjärrvärme tillgodoses genom erforderliga kompletteringar i byggnadslagstiftningen. Statens industriverk anser det angeläget att behovet av säkerhetsföreskriftcr och tillsynsmyndighet för fjärrvärmesystem utreds. Verket är berett att medverka i ett sådant ut- redningsarbete. VVS-branschen anser att det finns behov av tillämp- ningsföreskrifter avseende installationer i byggnad motsvarande vad som utfärdats av planverket med stöd av va-lagen. Ångpanneföreningen, som projekterat ett stort antal fjärrvärmeanläggningar, har konstaterat att beredskapsaspekterna nästan ständigt negligeras till följd av avsaknaden av författningar och praktiska tillämpningsföreskrifter.

4.5. Prövningsordning

Utredningen har inte föreslagit någon besvärsrätt utöver kommunal- besvär när det gäller beslut om värmeplan. Viss kritik framförs mot detta. Svenska kraftverksföreningen anser att lämpligheten av' en vär- meplan och dess innehåll bör kunna prövas av högre instans än kom- munfullmäktige, exempelvis industriverket, på talan av berörd fastig- hetsägare. Även statens prisregleringsnänmd för elektrisk ström förordar

• Sida 41
•  Original

Prop. 1975/76: 149 41

någon form av besvärsrätt för den enskilde. Statens'vattenfallsverk anser att både eldistributör och distributör av fjärrvärme bör ha besvärsrätt. Stockholms kommun framhåller att beslut efter kommunalbesvär kan komma i konflikt med beslut av den nya nämnden eller högre instans. Avgörandet kan i båda fallen gälla exempelvis tillämpningen av likstäl- lighetsprincipen. Motsvarande konflikt kan uppkomma enligt va-lagen. Kommunen uttrycker en förhoppning att problemet till övervägande del är av teoretisk art. Svenska elverksföreningen framhåller att motsva- rande problemställning finns vid kommunalbesvärsprövning av ett kom- munalt taxebeslut resp. prisreglering enligt 1902 års lag.

Utredningens förslag innebär att en ny nämnd skall inrättas, statens nämnd för ledningsbunden energi. Svenska kommunförbundet ansluter sig till lösningen med en särskild nämnd framför allt därför att den medger en likartad bedömning av uppkommande tvister. SABO delar utredningens uppfattning i valet mellan de presenterade alternativen. Sveriges villaägareförbund finner att det är en rationell lösning med en central nämnd av samma kraktär som statens va-nämnd. Länsstyrelsen i Uppsala län finner det däremot tveksamt om man bör inrätta ytter- ligare en Specialdomstol.

övriga remissinstanser som yttrar sig i denna del förordar någon form av samordning med statens va-nämnd. Enligt vattenöverdomstolen bör den nya nämnden integreras med va-nämnden. Den föreslagna lagstift- ningen bygger på va-lagens principer och en integrering skulle medföra organisatoriska fördelar både kanslimässigt och i fråga om utnyttjande av ledamöternas kapacitet. Statens planverk anser att starka skäl talar för att de båda nämnderna samordnas med gemensam ordförande och gemensamt kansli. Även från administrativ sida innebär det den enklaste lösningen. Planverket, som har det administrativa ansvaret för va.-nämn- den, bedömer det merarbete som kan uppkomma för verket som ringa Och är berett att ta på sig detta. Va—nämnden framför motsvarande syn- punkter och tillägger att flera av nämndens ledamöter har sakkunskap och erfarenhet även inom det nya området.

Den nya nämndens sammansättning kommenteras av _några remissin- stanser. Byggnadsstyrelsen anser att nämnden bör få en balanserad sam- mansättning genom att ombud för producenter och den enskilde konsu- menten ingår i den, samtidigt som minst två ledamöter bör vara för- trogna med ekonomisk fastighetsdrift. Lunds kommun anser att den föreslagna sammansättningen inte är helt tillfredsställande. Konsument- representanter i egentlig bemärkelse saknas helt. Vidare bör nämnden utökas numerärt så att den får exempelvis erforderlig sakkunskap på elområdet. Enligt Svenska elverksföreningen bör partsintressen repre- senteras i nämnden. De egentliga konsumentintressena blir inte" alls re- presenterade med utredningens förslag. Näringslivets byggn'aclsdelega-. tion föreslår att nämnden erhåller" sådan sammansättning att möjlighet' '

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975/76: 149 42

öppnas för partsrepresentation. Svenska värmeverksföreningen anser att representanter för hyresmarknadens parter på lämpligt sätt bör knytas till nämnden. Även Hyresgästernas Riksförbund och Sveriges fastighet.- ägareförbund förordar partsrepresentation i nämnden.

Talan mot va-nämndens beslut prövas av Svea hovrätt i dess samman- sättning som vattenöverdomstol. Utredningen anser att värmemål bör prövas av avdelning inom hovrätten som handlägger fastighetsmål. Vat— tenöverdomstalen kan inte godta utredningens uppfattning att det inte är lämpligt att målen prövas av vattenöverdomstolen. I domstolen, som alltså redan prövar de likartade va-målen, finns dessutom sakkunskap såväl på energiområdet som i byggnadstekniska frågor. Statens vatten- fallsverk anser att vattenöverdomstolen åtminstone tills vidare är den lämpliga instansen med hänsyn till domstolens tekniska kompetens.

Utredningen föreslår att statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström skall avskaffas.. Hyresgästernas riksförbund ogillar formerna för ' nuvarande prisreglering och ansluter sig därför till utredningens förslag.

Övriga remissinstanser som yttrar sig i denna fråga anser däremot att prisregleringsnämnden bör vara kvar. De remissinstanser som har denna inställning är prisregleringsnämnden, statens vattenfallsverk, elutred- ningen, Svenska elverksföreningen och Svenska kraftverksföreningen. De remissinstanser som yrkar att lagstiftningen inte bör omfatta el (se avsnitt 4.1) anser att prisregleringsnämnden bör vara kvar även om el tas med. Elutredningen räknar med att under utredningsarbetet pröva" behovet av och formerna för prisreglering enligt 1902 års lag. Kraft- verksföreningen framhåller att det av landets totalt 4,25 miljoner el- abonnenter endast är drygt fem procent som har egentliga elvärmeabon- nemang. Elleveranser för uppvärmning kan inte skiljas från leveranser för andra ändamål till samma abonnent. Elverksföreningen framhåller i anslutning till denna fråga att talan inte får föras mot beslut om pris- reglering och att detta skulle vara direkt stötande, om den nya nämnden tog över prisregleringen'. En elleverans kan många gånger gälla betydligt större värden än fjärrvärmcleveranser. Statens industriverk anser i fråga om besvärsrätt att prisreglering för el inte bör behandlas annor- lunda än annan prisreglering.

5.1. Allmänt

Ungefär hälften av den energi som förbrukas i Sverige går åt till att värma upp byggnader. Tre uppvärmningsformer dominerar, nämligen fjärrvärme, elvärme och individuell oljeeldning.

Enligt en uppskattning" gjord av Svenska värmeverksföreningen är f. 11. ca 700 000 lägenheter i flerfamiljshus (av totalt två miljoner) och ca

• Sida 43
•  Original

Prop. 1975/76: 149 43

30 000 småhus (av totalt en och en halv miljon) anslutna till fjärrvärme- system. Dessutom uppvärms kontor, skolor, affärer och industrilokaler motsvarande ytterligare ca 350 000 lägenheter med fjärrvärme.

Det har stor betydelse för vår energiförsörjning hur uppvärmningen av byggnader ordnas. En effektivare energianvändning kan nås bl. a. ge- nom att system för kollektiv energiförsörjning byggs ut. Till sådana sys- tem hör fjärrvärmesystem.

Fjärrvärme infördes i Sverige år 1948. Sedan dess har fjärrvärmesys- tem byggts i snabb takt och ökningen av den anslutna värmeeffekten be- räknas f.n. till ca 17 % per år, vilket innebär en fördubbling ungefär vart fjärde år. Fjärrvärme produceras i hetvattencentraler eller kraftvär- meverk. I en hetvattencentral produceras enbart hetvatten medan i ett kraftvärmeverk produceras både hetvatten och elenergi. Enligt Svenska värmeverksföreningen finns det f.n. kraftvärmeverk i tolv av de 50 tät- orter som har fjärrvärme i större eller mindre omfattning. I hetvatten- centralcr och kraftvärmeverk utnyttjas bränslet bättre än i enskilda vär- mepannor eller i s. k. kondenskraftverk, som enbart producerar elenergi. Fjärrvärmen kan alltså bidra till att effektivisera produktionen av vär- meenergi. I ett kraftvärmeverk får man dessutom en effektivare produk- tion av el än i en oljeeldad kondenskraftstation. Pjärrvärmen har för- delar också när det gäller förbättrad luftvård. Genom att hetvattnet pro— duceras i stora anläggningar är det möjligt att till rimliga kostnader förse dem med filter för rökgasrening och vidta andra luftvårdande åt- gärder. Viktigt är också att drift och underhåll underlättas i centralise— rade anläggningar, vilket kan minska luftföroreningar och bränsleåt— gång.

I de riktlinjer för energihushållningen som riksdagen godkände våren 1975 (prop. 1975: 30 bil. 1 s. 361—362) förutses att totala elproduktio— nen år 1985 skall uppgå till 159 terawattimmar (TWh), varav 15 TWh beräknas produceras i kraftvärmeverk. (Prefixet tera anger biljon). I nu befintliga eller beslutade kraftvärmeverk kan produceras 8,5 TWh. Därutöver behöver den årliga kapaciteten alltså ökas med 6,5 TWh. Detta innebär en jämförelsevis snabb utveckling för kraftvärmeverken.

I propositionen om energihushållningen anförde chefen för industri- departementet (prop. 1975: 30 bil. 1 s. 341) att kommunernas roll inom ramen för en utbyggd samhällelig planering har förstärkts under senare år bl.a. beträffande den fysiska planeringen. Erfarenheterna av den ökade kommunala planeringsverksamheten var goda. Det är — med tanke på bl.a. de starka beröringspunkterna med annan samhällspla— nering, med bostadsförsörjning, med byggande av vatten och avlopp etc. — enligt industriministerns mening naturligt att kommunerna tar en . stor del av ansvaret för en utbyggd planering av hushållningen med encrgiresurserna. Han 'ansåg att särskild lagstiftning om kommunal

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975/76: 149 44 -

energiplanering borde införas. En sådan planering borde avse produk- tion och distribution av i princip alla energislag för alla konsumtionsän— damål oavsett vem som äger produktions- eller distributionsanläggning- arna. Genom lagstiftning om sådan energiplanering skulle förutsättning- arna att genomföra en bättre energihushållning förbättras avsevärt.. Bl. a. skulle åtgärder som innebär en samordning av energiförsörjningen mellan kommuner och industri samt mellan flera kommuner underlättas med en ändamålsenlig kommunal energiplanering. Planeringen borde få formen av att energiplaner upprättas. Regional samverkan över kom- mungränserna på frivillighetcns grund borde eftersträvas. Det borde också eftersträvas att finna en ordning som medför nödvändig koordine- ring av de kommunala planerna sett i ett större sammanhang. Därige- nom skulle en översiktlig energiplanering kunna garanteras som omfat- tar hela landet. Inom t. ex. elförsörjningen är detta önskvärt av tekniska skäl med hänsyn till det landsomfattande samkörande ledningsnätet och lokaliseringen av stora produktionsanläggningar.

Dessa uttalanden av chefen för industridepartementet föranledde inte några erinringar från riksdagens sida (NU 1975 : 30 s. 30).

I anslutning till behandlingen av riktlinjerna för energihushållningen (se prop. 1975: 30 bil. 1 s. 341) tillkallade chefen för industridepartemen- tet enligt bemyndigande den 5 juni 1975 en utredning (I 1975: 03) om kommunal energiplanering. I direktiven "understryks bl. a. att plane- ringen för landets framtida elförsörjning förutsätter en avsevärd utbygg- nad av kraftvärmeverk. Enligt föredragande statsrådets mening talar starka skäl för att en lokal energiplanering omfattande i princip produk- tion och distribution av alla energislag för alla konsumtionsändamål bör genomföras. Energiplaneringen bör vara en kommunal angelägenhet. Enligt direktiven bör utredningen överväga om — 'vid sidan av energi— planeringen —— krav på koncession bör införas för anläggande och drift av fjärrvärmenät i likhet med vad som gäller för eldistribution.

Värmeanläggningsutredningen .har i september 1974 lagt framförslag om värmeförsörjning enligt värmeplan. Förslaget omfattar fjärrvärme samt uppvärmning genom el eller gas. Förslaget är begränsat till den 10- kala distributionen av energi för uppvärmning. Det omfattar alltså inte energiproduktionen och inte heller distribution för andra ändamål än uppvärmning. ' '

Förslaget innebär att kommunerna-skall upprätta kommunala vär- . meplaner som syftar till en optinral fördelning mellan de skilda kollek- tiva uppvärmningsformerna (elvärme, fjärrvärme, gasvärme). Plane- ringen föreslås bli frivillig och skall endast omfatta värmeförsörjningen i ' kommunens tätorter. ' _

Utredningens förslag har vid remiSSbehandlingen fått ett i huvudsak positivt mottagande. Från kommunalt håll understryks att det är angelä- get att den föreslagna lagstiftningen träder i kraft så snart som möjligt.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975/76: 149 45

Remissinstanserna understryker allmänt behovet- av energiplanering som grund för de av utredningen föreslagna värmeplanerna. Fyra remissin- stanser avstyrker dock utredningens förslag, nämligen statens vatten- fallsverk, Föreningen ekonomisk rationell uppvärmning, Svenska petro- leum institutet och VVS-branschen. Några ytterligare remissinstanser anser att lagstiftningsfrågan bör anstå. Alla dessa remissinstanser åbero- par som skäl sammanfattningsvis att de energipolitiska riktlinjerna inte har lagts fast och att förutsättningarna för lokal energiplanering inte har utretts. ' '

Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag för egen del anföra följande om behovet av de av värmeanläggningsutredningen föreslagna värmeplanerna. Frågan har kommit i ett nytt läge genom be- slutet att utreda den kommunala energiplaneringen. Den lokala energi- planering som f.n. utreds avser både produktion och distribution av energi. De av värmeanläggningsutredningen föreslagna värmeplanerna avser endast distribution för uppvärmning. För att man skall kunna uppnå de eftersträvade positiva effekterna av en planering, är det nöd- vändigt med heltäckande energiplaner. Värmcplaner som endast täcker en sektor utgör i detta avseende en halvmesyr. Härtill kommer att det kan uppstå svårigheter när det gäller att samordna upprättade värme- planer med senare tillkomna energiplaner. Mot denna bakgrund fram- står värmeplanerna som onödiga och olämpliga. Enligt min mening bör utredningens förslag i vad det avser värmeplaner inte genomföras ens som ett provisorium i avbidan på lagstiftning om kommunala energi- planer.

Mitt ställningstagande i fråga om behovet av värmeplaner påverkar emellertid inte möjligheterna att i övrigt utnyttja utredningens förslag. Utredningen föreslår nämligen också en reglering av rättsförhållandet mellan huvudman och brukare av kollektiva värmesystem (elvärme, fjärrvärme, gasvärme). I denna del motsvarar förslaget i huvudsak vad som på ett angränsande rättsområde gäller enligt lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen). Jag vill nu gå in på frågan om utredningens förslag i detta hänseende bör föranleda lag- stiftning.

Eldistributionen regleras i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa be- stämmelser om elektriska anläggningar (1902 år lag). Denna lag innehål- ler bestämmelser både om distributionsplikt för koncessionshavare och om möjlighet för konsumenter att få frågor om prissättning och övriga leveransvillkor prövade av en särskild nämnd, statens prisreglerings- nämnd för elektrisk ström. I budgetpropositionen (prop. 1975/76: 100 bil. 15 s. 168) har chefen för industridepartementet uttalat att det vid in- dustriverket bör inrättas ett råd för eldistributionsfrågor med' uppgift att bistå verket vid behandlingen av ärenden som hör samman med eldistri- butionen. Gasdistributionen är inte lagreglerad. Beträffande både el och

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975/76: 149 46

gas gäller att det inte går att särskilja en leverans för uppvärmningsän- damål från en leverans för andra ändamål. På grund av-det anförda har jag efter samråd med chefen för industridepartementet kommit till den slutsatsen att el och gas bör lämnas utanför en eventuell ny lagstiftning.

Distributionen av fjärrvärme är inte lagreglerad. Fjärrvärmen svarar redan för en betydande del av behovet av uppvärmning. En avsevärd ut- byggnad av kraftvärmeverk måste ske under den närmaste tioårsperio- den. Utbyggnaden av ledningar för fjärrvärme (fjärrvärmenät) är myc- ket kapitalkrävande och nätet måste redan från början anläggas för den totala belastningen. Ett fjärrvärmenäts totalekonomi påverkas givetvis starkt av anslutningsgraden inom distributionsområdet. Det krävs därför ofta en anslutning av praktiskt taget samtliga fastigheter inom området. En sådan anslutning ärrelativtlätt att genomföra på frivillighetens väg i nybyggda områden men kan vara väsentligt svårare i befintlig bebyg- gelse. För att kommunernas planering skall underlättas och onyttiga in- vesteringar undvikas är det nödvändigt att anslutningsgraden kan förut- ses. Totalekonomin har' betydelse inte bara för kommunen som huvud- man utan även för de fastigheter som är anslutna. Om fjärrvärme har bedömts vara den bästa uppvärmningsformen för ett visst område kan det därför enligt min mening inte accepteras att fastighetsägare utan bä- rande skäl vägrar att ansluta sina fastigheter till fjärrvärmenätet. Det finns alltså behov av en lagreglering som ger kommunerna möjlighet att, även om överenskommelse inte kan träffas, ansluta fastigheter inom di- stributionsområdet till fjärrvärmenätet. Fastighetsägarna bör å sin sida ha garantier för att encrgileveranscrna fullgörs. De bör också ha möjlig— het att få anslutningsskyldigheten. och de villkor som skall gälla för an- slutning prövade i särskild ordning.

Undcr remissbehandlingen har från några håll anförts att det borde anstå med en lagstiftning i ämnet i avvaktan på att förutsättningarna och formerna för den övergripande energiplaneringen klarnar och på de utvecklingslinjer för ny teknik inom uppvärmningsområdet, som energi- brist och höga energipriser driver fram. Jag vill med anledning härav till en början framhålla att det på grundval av statsmakternas ställningsta- ganden vid behandlingen år 1975 av energipolitiken kan slås fast att det krävs en lokal energiplanering och att kommunernakommer att bli hu- vudmän för denna. Fjärrvärme existerar redan i åtskilliga kommuner och ytterligare utveckling av fjärrvärmeanläggningar kan förutses. Det står därför helt klart att det föreligger såväl behov av som förutsättningar för en lagstiftning om anslutning till fjärrvärme och att kommunerna bör ges huvudansvaret för tillämpningen. Jag förordar därför att en så— dan lagstiftning genomförs nu. Som redan har antytts bör lagstiftningen i stora delar kunna läggas upp med va-lagen som modell.

Några lagstiftningstekniska svårigheter att framdeles anpassa en lag i ämnet till en kommande lagstiftning om. kommunal energiplanering

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975/76: 149 - _ 47

finns inte. Det förhållandet att till en början kommunala energiplaner inte kan läggas till grund för tillämpningen —- något som för övrigt kommer att i avvaktan på planeringens genomförande gälla avsevärd tid även efter det att en lag om kommunal energiplanering har införts — påverkar emellertid utformningen av lagstiftningen i inledningsskedet. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Enligt va-lagen är det i princip enkommunal skyldighet att svara för anordningar för vatten och avlopp. Kommunen kan av länsstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra sin skyldighet. Enligt min mening är det f.n. inte tänkbart att ålägga kommunerna motsvarande skyldighet när det gäller värmeförsörjningen. Denna fråga kan dock —— med hänsyn till både energihushållningens och miljöskyddets krav — komma i ett nytt läge vid tillkomsten aven lagstiftning om kommunal energiplanering. Tills vidare är det klart att det bör vara frivilligt för kommunerna att engagera sig i utbyggnad av fjärrvärme. Jag återkommer i följande av- snitt till en annan fråga, nämligen i vad mån kommunerna bör ha valfri- het att låta en befintlig eller planerad fjärrvärmeanläggning omfattas av den nya lagregleringen för fjärrvärme eller inte.

5.2. Allmän fjärrvärmeanläggning

Va-lagen avser endast allmän va-anläggning. En va-anläggning är all- män om den drivs av kommun eller, om den drivs av annan, har förkla- rats för allmän av länsstyrelsen efter särskild ansökan av huvudmannen. En anläggning som drivs av ett kommunalförbund anses som allmän medan för en anläggning som drivs av ett kommunalt bolag krävs för- klaring för att den skall räknas som allmän.

Fjärrvärmeanläggningar drivs i allmänhet av kommun eller av hel— ägda kommunala bolag. Det förekommer dock att fjärrvärme distribue- ras av annan. Enligt min mening bör det finnas möjlighet att låta den nya lagen gälla även om huvudmannen är ett privat rättssubjekt vare sig detta utgörs av ett kommunalt bolag eller ett företag som kontrolleras av enskilda.

Den nu aktuella lagstiftningen kommer att innebära vissa fördelar för huvudmännen i form av möjlighet att även utan överenskommelse an- sluta fastigheter. Enligt min mening är det rimligt att i detta läge kräva viss lämplighetsprövning innan lagen blir tillämplig på en fjärrvär- meanläggning. Denna prövning bör utformas så att lagen blir tillämplig endast på anläggning som efter ansökan av huvudmannen förklarats för allmän av statens industriverk. Detta kommer alltså att gälla både för kommunala anläggningar och för andra anläggningar.

Att det krävs en anSÖkan om allmänförklaring för att lagen skall bli tillämplig innebär att huvudmannen själv kan avgöra om han vill att la- gen skall bli tillämplig. Den huvudman som vill det är å andra sidan skyldig att underkasta Sig en lämplighetsprövning av industriverket.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975/76: 149 . 48

Den som ansöker om allmänförklaring blir givetvis vid bifall till an- sökan huvudman för anläggningen med de rättigheter och skyldigheter som följer med detta. En eventuell överlåtelse av anläggningen bör se- dan inte medföra att anläggningen förlorar sin karaktär av allmän. _ .

När det gäller kommunala anläggningar som nu är i drift torde in- dustriverkets prövning närmast kunna bli av formell natur. Annorlunda förhåller det sig med planerade anläggningar eller utvidgningar av be- fintliga anläggningar. Industriverket bör här kontrollera att anlägg- ningen inte strider mot gällande riktlinjer för energihushållningen. För att behov av anläggningen skall anses föreligga behöver någon omfat- tande nybyggnadsverksamhet eller upprustning av den befintliga bebyg- gelsen inte vara aktuell. I det senare fallet-kan det nämligen från energi- hushållnings- eller miljöskyddssynpunkt vara angeläget att man inom det befintliga byggnadsbeståndet övergår. till uppvärmning med fjärr- värme. Vidare bör anläggningen vara förenlig med lämpliga lösningar i övrigt av de lokala och regionala energiförsörjningsfrågorna. Sålunda kan ibland ett samarbete mellan angränsande kommuner i fråga om värmeförsörjningcn vara önskvärt. Verket bör genom samråd med de berörda kommunerna verka för sådant samarbete. Anläggningar som strider mot en sådan lämplig samordning-bör naturligtvis inte accepte- ras. Industriverket bör också med ledning av resultatet av de ekono- miska kalkyler som har gjorts för anläggningen kontrollera att anlägg- ningen inte är uppenbart ogynnsammare från ekonomisk synpunkt än andra alternativ att ordna värmeförsörjningen. Det blir här fråga om en översiktlig ekonomisk bedömning. Sammanfattningsvis bör för bifall till en ansökan om allmänförk-laring krävas att det finns behov av an- läggningen från allmän synpunkt.

En kommun måste anses ha förutsättningar att fullgöra uppgiften som huvudman. I fråga om huvudman som inte är kommun bör industriver- ket utöver vad jag förut har angivit pröva att sökanden såväl i ekono- miskt avseende som i övrigt har förutsättningar för att fullgöra uppgif- ten som huvudman för anläggningen. Prövningen bör ha samma inne- börd som enligt va-lagen. Ändamålet med de ekonomiska garantier som bör krävas är främst att bereda ägarna av de anslutna fastigheterna ett visst mått av trygghet för att huvudmannen är i stånd att uppfylla de förpliktelser som en allmänförklaring medför. Det bör krävas att huvud- mannen med säkerhet kan komma att diSponcra ett kapital som förslår till att bestrida de med utförandet förenade utgifterna och att han har möjlighet att låta detta kapital förbli bundet i anläggningen i den om- fattning det behövs för att avgifterna från de anslutna fastigheterna skall kunna hållas på en lämplig nivå. De ekonomiska garantierna kommer i .regel att bestå i utfästelser av den kommun där anläggningen är belägen men kan också föreligga i den formen att anläggningen handhas av ett företag som disponerar tillräckligt eget kapital. I övrigt bör krävas att

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975/76: 149 - 49

huvudmannen har tillgång till kompetent personal och andra resurser som inte är av ekonomisk art.

Enligt va-lagcn krävs för allmänförklaring att berörd kommun till- styrker ansökningen. Detta är naturligt mot bakgrund av att kommunen i sista hand har ansvaret för anordnande av vatten och avlopp. Någon motsvarande skyldighet _har kommunen inte när det gäller fjärrvärme och kommunen kan därför inte ges någon formell vetorätt. När en icke-kommunal huvudman ansöker om allmänförklaring av en fjärrvär- meanläggning måste det dock vara så att kommunens inställning bör tillmätas den allra största betydelse. Jag vill vidare framhålla att vissa särbestämmclser bör gälla för icke-kommunal huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning. Liksom enligt va-lagen bör kommun, inom vars område anläggningen har sitt verksamhetsområde, få utse tillsynsman för anläggningen. Om anläggningen drivs på ett mindre lämpligt sätt bör vidare syssloman kunna förordnas att driva anläggningen i huvudman- nens ställe.

l industriverkets ärende om allmänförklaring bör inte bara berörd kommun få tillfälle att yttra sig. Även sammanslutningar och enskilda med ett väsentligt intresse i saken bör beredas tillfälle att framföra sina åsikter. Eldistributör med koncession inom området bör få tillfälle att yttra sig. Väsentligt är också att länsstyrelsen får framföra allmänna planeringssynpunkter. Jag anser för min del att några uttryckliga-lagbe— stämmelseriämnet inte behövs. _ _

Huvudmannen bör i sin ansökan om allmänförklaring ange det om- råde som kan komma att omfattas av anläggningen. Industriverket bör sedan med ledning av de synpunkter som har kommit fram i ärendet be- stämma visst område utöver vilket anläggningens verksamhetsområde inte får utsträckas. Det är alltså i första hand fråga om yttergränserna för verksamheten. Inom dessa yttergränser kan emellertid finnas storför- brukare med befintliga uppvärmningsanläggningar, t.ex. sjukvårdsin- rättningar och militära förband samt större industrier, beträffande vilka det redan från början står klart att uppvärmning genom fjärrvärmean- läggningen inte medför några fördelar, därför att de har möjlighet att själva ordna en effektiv värmeförsörjning som inte innebär några nack- delar från allmän synpunkt jämfört'med anslutningsalternativet. Efter- som det är av vikt för huvudmannen att han redanfrånbörjan kan pla- nera anläggningen med utgångspunkt i en realistisk uppfattning om an- slutningsgraden, bör i sådana fall storförbrukaren uteslutas från-fjärr- värmeanläggningens verksamhetsområde. Vad gäller den statliga sektorn bör underlag för bedömningen kunna inhämtas från bl. a. statens för- handlingsnämnd. '

Inom de av industriverket bestämda-gränserna "bör det-liksom enligt va—lagen ankomma på huvudmannen att själv bestämma anläggningens verksamhetsområde. Någon'skyldighet för huvudmannen att ge- verk-

• Sida 50
•  Original

Prop. 1975/76: 149 - - 50 '

samhetsområdet viss omfattning bör inte föreligga. Huvudmannen bör " inte heller vara skyldig att förse visst område med fjärrvärme innan han har beslutat att verksamhetsområdet skall omfatta detta område. Efter- som verksarnhetsområdets utsträckning är av betydelse för huvudman- nens och fastighetsägarnas rättigheter och skyldigheter, bör uppgifter om verksamhetsområdet "alltid finnas tillgängliga hos ' windustriverket Härigenom kommer det att vara möjligt att på ett enkelt sätt ta reda på vad som gäller" 1 fråga om verksamhetsområdet.

Enligt va-lagen kan' länsstyrelsen på begäran av kommun föreskriva att allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall omfatta sådan del av kommunen för vilken Vattenförsörjning och avlopp inte kan 'med större fördel ordnas på'annat sätt. När det gäller den nu aktuella lag- - stiftningen för fjärrvärme är den principiella utgångspönkten att en kommun inte kan tvingas att ordna fjärrvärme. En kommunal eller icke- kommunal huvudman bör då, som' jag nyss har anfört, inte heller kunna tvingas att utvidga sitt verksamhetsområde utöver vad han själv finner lämpligt. Det bör också kunna stå kommunen fritt att utanför verksam- ' hetsområdet ansluta fastigheter till fjärrvärmeanläggning på frivillig ba- sis. Jag anser därför att ifrågavarande bestämmelse' 1 va— lagen inte bör få någon motsvarighet nä1 det gäller fjärrvärme. '

Enligt va-lagen kan-länsstyrelsen avgöra tvist mellan olika huvudmän i fråga om verksamhetsområde. Önskar huvudman,'-'att -verksamhets-- området för hans va-anläggning skall om-fatta område som ingår eller-" avses ingå i verksamhetsområdet för annan befintlig eller planerad all'- män va-anläggning, skall länsstyrelsen, om överenskommelse inte kan träffas, bestämma till vilken anläggning området skall hänföras.'.Denna bestämmelse bör få en motsvarighet när det gäller fjärrvärme-med 'den ändringen att avgörandet bör ligga hos industriverket. Vidare" bör hu- vudman för en allmän fjärrvärmeanläggning- på detta sätt få hjälp att komma till ett avgörande inte bara med huvudman för annan allmän anläggning utan även med huvudman för' en anläggning som inte har -- förklarats för allmän. ' . ' '

Jag vill vidare nämna att lagförslaget inte innehåller några regler om ' tvångsövertagande av annan fjärrvärmeanläggning. Utredningen har'dis- kuterat denna fråga men har inte ansett det påkallat med-'s'ä'rskilda 'reg- ler härom. Jag anser för min del att frågan om tvångsinlösen-bör över- '- vägas först i samband med- en eventuell lagstiftning om koncession för' anläggande och drift av' fjärrvärmenät (se beträffande motsvarande frågeställning vid eldistribution prop. 1975/76: 100 bil. 15 s. 168).'

5.3. Brukningsrätt och avgiftsskyldighet

Den vanligaste situationen är att huvudman och fastighetsägare är överens om att en fastighet skall anslutas till den allmänna fjärrvär- meanläggningen. Fjärrvärme lär medföra'såda'na fördelar även för-fas-- -' ' '

• Sida 51
•  Original

Prop. 1975/76: 149 .--. 51 *"

tighetsägarna att de i allmänhet inte har någon anledning att motsätta sig anslutning. För det fall att parterna inte kan komma överens är det där- emot nödvändigt med bestämmelser om anslutningsrätt och anslutnings- skyldighet för fastighetsägarna. Jag vill därförförst beröra vilka skyldig- heter som bör åvila huvudmannen iförhållande till ägare av fastigheter inom verksamhetsområdet. . .

Enligt va-lagen är huvudman för allmän va-anläggning skyldig att låta ägare av fastighet inom anläggningens verksamhetsområde bruka anläggningen, om fastigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt behovet inte kan med _större fördel tillgodoses på annat sätt. Huvudmannen är dock berättigad till det anstånd med utförandet. av de för brukandet. nödvändiga arbetena som behövs för att sam- ordningen med andra arbeten inte skall väsentligt försvåras.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med va-lagens bestämmel- ser och förslaget har i denna del endast utsatts för kritik av lagteknisk natur. Jag anser det lämpligt att bestämmelserna om brukningsrätt för fastighetsägare och om rätt till anstånd för huvudmannen ges en ut- formning som exakt motsvarar-vad som gäller enligt va-lagen. För an- stånd bör alltså gälla att huvudmannen måste ha starka, objektivt god- tagbara motiv för att få uppskjuta arbetena. ..

Ett anstånd med anslutningkan i vissa fall innebära ett stort avbräck för fastighetsägaren. Detta gäller exempelvis en nyuppförd byggnad som har planerats för fjärrvärme-eller en äldre byggnad med ncdsliten eller _ otillräcklig värmeanordning. För sådana fall föreslår utredningen att hu- vudmannen skall vara skyldig att i skälig omfattning medverka till att behövlig provisorisk anläggning för värmeförsörjning inrättas och att utge skälig ersättning till fastighetsägaren för ökade kostnader till följd av anståndet. Förslaget, som torde överensstämma med vad som tilläm— pas i praxis vid flera värmeverk, har vid-remissbehandlingen kritiserats endast av Göteborgs kommun. Kommunen befarar att förslaget skulle kunna minska intresset för värmeplanering. Jag anser för' min del att förslaget utgör en lämplig avvägning mellan huvudmannens och fastig- hetsägarnas intressen._Utredningens förslag, som saknar motsvarighet i va—lagen, bör alltså genomföras i denna del.

Jag går nu över tillatt. behandla den situationen att. fastighetsägaren motsätter sig anslutning. Enligt va-lagen skall ägare av fastighet inom allmän va-anläggnings verksamhetsområde betala avgifter till huvud- mannen, om fastigheten behöver anordningar-för vattenförsörjning och avlopp samt behovet inte kan-med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen. Förutsättningarna för denna avgiftsskyldighet överensstämmer alltså med vad som gäller för brukningsrätt enligt den redogörelse jag nyss har- lämnat. För obebyggd fastighet som enligt stadsplan eller byggnadsplan är avsedd för bebyggande, skall, om inte . särskilda skäl föranleder annat, behovet av anordningar för vattenför-

• Sida 52
•  Original

Prop. 1975/76: 149 . 52-

sörjning och avlopp bedömas som om fastigheten vore bebyggd enligt planen. Avgiftsskyldigheten inträder när huvudmannen har upprättat s.k. förbindelsepunkt och har underrättat fastighetsägaren om det.

Utredningen föreslår, i stället för va-lagens regelsystem med skyldig- het att betala avgift, en regel som innebär, att fastigheten'faktiskt måste anslutas till värmesystemet om fastigheten behöver värmeförsörjning och huvudmannen begär att fastigheten 'skall anslutas. Utredningen föreslår också en regel om rättsverkan .av plan som innebär förbud att inrätta el- ler förnya anordning för värmeförsörjning som inte stämmer överens med värmeplanen. I fråga om förutsättningarna för detta förbud och för anslutningsskyldighet överensstämmer förslaget i sak med vad som gäl- ler enligt va-lagen. Några remissinstanser finner det motiverat med en större samstämmighet med va—lagen. Utredningens förslag har utsatts för kraftig kritik av lagteknisk natur.

Jag har redan konstaterat att utredningens förslag i vad det avser vär- meplaner inte bör genomföras och att förslaget bör begränsas att' gälla fjärrvärme. I detta läge talar enligt min mening starka skäl för att va- lagens beprövade och effektiva system med avgiftsskyldighet' ges mot- svarande tillämpning när det gäller fjärrvärme. Detta möjliggör också avgiftssuttag från fastigheter där byggnadsrätten ännu inte har utnytt- jats. Jag anser det alltså lämpligt med bestämmelser om avgiftsskyldig- het som exakt motsvarar vad som. gäller enligt va-lagen. '

När det gäller att avgöra om en fastighet behöver anordningar för värme och om behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom fjärrvärmeanläggningen kan givetvis den praxis som har utbildat sig vid tillämpning av va.-lagen tjäna till ledning. Bedömningen bör ske efter objektiva grunder. Det är fastighetens belägenhet, använd- ningssätt och möjligheterna att lösa uppvärmningsfråga på fördelakti- gare sätt än med fjärrvärme som skall läggas till grund för bedömningen och fastighetsägarens egen uppfattning saknar självständig betydelse. Även om fastighetsägaren avstår från att begagna anläggningen bör han kunna åläggas att betala avgifter för denna. Vid bestämmande av avgif- terna bör dock hänsyn kunna tas till att anläggningen inte utnyttjas (se vidare avsnitt 5.4). ' '

Remissinstanserna ger uttryck för viss osäkerhet när det gäller tolk- ningen av begreppet ”med större fördel”. Jag vill' därför uppehålla mig något vid den saken. I tätbebyggelse där- uppvärmningsbehovet är rela-- tivt koncentrerat kan fjärrvärme hävda sig ekonomiskt p. g; a. låga bräns- lekostnader till följd av god verkningsgrad och de prisförmåne'r köpare av större bränslemängder erhåller. I sådana fall, där alltså en fjärrvärme-.: anläggning är en från ekonomisk'synp'unkt riktig lösning på uppvärm—

ningsfrågan inom ett Visst område- totalt sett, finns förutsättningarna för - -

att erbjuda abonnenterna 'Villk'or 'som är godtagbara jämfört 'med till-' gängliga alternativ om' 'go'd an'slutningsgr'ad kan påräknas. "Fastigheter,

• Sida 53
•  Original

Prop. 1975/76: 149 53

vilkas ägare ändå inte går med på anslutning, bör kunna tvångsanslutas. Det kan röra sig om fastigheter i områden där stora investeringar i fjärr- värme har gjorts och där ägaren hoppas att anläggningsinnehavaren med tiden skall tvingas sänka avgifterna för att i varje fall delvis få sina fasta kostnader täckta. . . .

En tvångsanslutning av ett antal fastigheter kan sålunda i särskilda fall vara motiverad, även om den skulle vara ekonomiskt ofördelaktig för dessa fastigheters ägare. En tämligen hög anslutningsgrad inom verksamhetsområdet kan ju vara en förutsättning för att det skall vara ekonomiskt möjligt att driva fjärrvärmeanläggningcn. En högre anslut- ningsgrad gör det vidare möjligt att ta ut lägre avgifter av varje för- ' brukare, eftersom de fasta kostnaderna då kan slås ut på flera förbru- kare. En förutsättning för det resonemang som jag nu har fört är att uppvärmning med fjärrvärme kan vara fördelaktig från allmän syn- punkt genom att leda till ett bättre och effektivare utnyttjande av våra energitillgångar och till förbättrande av vår yttre miljö genom effek— tivare luftvårdsåtgärder. Fördelar av detta slag måste enligt min mening beaktas vid bedömningen av om en fastighet ska-ll anslutas eller inte till den allmänna fjärrvärmeanläggningcn.

När det gäller storförbrukare av typ sjukvårdsinrättningar och mili- tära förband samt större industrier kan befintlig uppvärmningsanord- ning vara sådan att några väsentliga vinster från energihushållnings- och miljöskyddssynpunkter inte uppkommer, om förbrukaren ansluts till fjärrvärmeanläggningcn. I sådana fall bör anslutningsskyldighet inte föreligga, om en anslutning blir ekonomiskt ofördelaktig för förbruka- ren.

Som vissa remissinstanser har framhållit bör lagstiftningen inte få hindra den tekniska utvecklingen inom uppvärmningsområdct. Anslut— ningsskyldighet bör således inte föreligga när alternativet till fjärrvärme exempelvis är att utforma en byggnad för avancerat tillvaratagande av solvärme eller att utnyttja värmepump. Detsamma gäller om huvudpar- ten av uppvärmningsbehovet täcks med spillvärme från installationer med annat huvudändamål än uppvärmning. '

Som utredningen anför bör en invändning av fastighetsägaren att han redan har en tillfredsställande uppvärmningsanordning inte tillmätas nå- gon avgörande betydelse, om huvudmannen är villig att utge ersättning för den. Liksom enligt va-lagen bör huvudmannen vara skyldig att utge ersättning för anläggning för värmeförsörjning som blir onyttig i den mån det är skäligt med hänsyn till anordningens art, ålder och skick, den fördel fastighetsägaren får av fjärrvärmeanläggningen och övriga . omständigheter. En sådan reglering torde tillgodose det under remissbe- handlingen framförda kravet på en övergångstid för anslutning till fjärr- . värmeanläggning. .

Jag har nu endast talat om ägare av fastighet. Liksom enligt va-lagen bör emellertid med ägare jämställas tomträttshavare och ägare av bygg-

• Sida 54
•  Original

Prop. 1975/76: 149 - 54

nad på ofri grund. Huvudman kan också träffa avtal med den som en- dast brukar en fastighet 'eller'med en sammanslutning av fastighetsägare." Jag återkommer till dessa frågor 'i specialmotiveringen; När det- gäller hyresgäster eller hyresgäsLtorganisation har de möjlighet att hos huvud- mannen ta initiativ till övergång från enskild uppvärmning av fastighe- tcn till uppvärmning med fjärrvärme. Jag anser det däremot inte lämp- ligt att, som Hyresgästernas riksförbund föreslår, formellt göra dem till ' avtalspart jämte fastighetsägaren. ' '

5.4. Leveransskyldighet samt bestämmelser om avgifter och taxa m. m.

I va—lagcn finns det inte någon bestämmelse om lcveransskyldighet för huvudmannen. Utredningen föreslår emellertid en uttrycklig bestäm- melse om skyldighet för huvudmannen att leverera energi. Förslaget godtas av remissinstanserna utom i vad avser skyldighet för huvudman- nen att försäkra sig om alternativ energileverans. vid krissituationer. Svenska värmeverksföreningen anför att förslaget i huvudsak över— ensstämmer med vad söm redan tillämpas vid värmeverken. Statens va- nämnd anser att frågan med vägledande motivuttalanden kan överläm- nas åt rättstillämpningen. _

Jag anser att leveransskyldigheten utgör en så central del av rättsför- hållandet mellan huvudman och brukare att en lagbestämmelse inte-kan undvaras. Utredningens förslag är i huvudsak lämpligt avvägt. Bestäm— melserna bör utformas på följande sätt. Huvudregeln är tämligen själv- klar och innebär att huvudmannen är skyldig att tillhandahålla energi för erforderlig uppvärmning av fastighet för vilken avgiftsskyldighet föreligger. Om huvudmannen inte fullgör sin leveransskyldighet blir han skadeståndsskyldig gentemot fastighetsägaren. Huvudregeln måste förses med två undantag, som delvis innebär ett lagfästande av vad som i detta sammanhang förstås med force majeure. Leveransskyldighct bör för det första inte föreligga när huvudmannen är ur stånd att fullgöra leveran- sen till följd av hinder utom hans rådighet. Detta innebär att huvudman- nen är skyldig både att vidta rimliga åtgärder beträffande utformning och skötsel av anläggningen och att vid ingående av avtal exempelvis om leverans av olja till anläggningen ställa motsvarande krav på leve- rantören. För det andra bör gälla att huvudmannen skall vara berättigad att. avbryta leverensen vid fara för person- eller väsentlig egendoms- skada eller när det behövs "för" sådana arbeten på anläggningen som är nödvändiga för fullgörande av leveransskyldigheten.

Huvudmannen kan bli ur stånd att leverera fjärrvärmetill följd av så- dant haveri i den producerande anläggningen, inklusive reServanord- ningar, som kan anses ligga utom hans rådighet eller därför att ransone- ring införs exempelvis på olja. I allmänhet torde enligt mitt förslag nå- gon skadeståndsskyldighet inte uppkomma 'i sådana situationer, "eftersom -

• Sida 55
•  Original

Prop. 1975/76: 149 . 55

hindret är utom huvudmannens rådighet. Han bör emellertid vara skyl- . dig att i viss utsträckning försäkra sig om alternativa energileveranser resp. att hålla lager med olja för krissituationer. Omfattningen av denna skyldighet kan i huvudsaklbedömas enligt” gällande författningar om be- redskapsåtgärder. Någon närmare reglering av de nu berörda frågorna bör inte ske i lag utan saken får överlämnas åt rättstillämpningen. Che- fen för handelsdepartementet kommer senare denna dag att anmäla för- slag till åtgärder för försörjningsberedskapen utgående från bl. a. betän- kandet (SOU 1975: 60 och 61) Energiberedskap för kristid; Jag vill vi- dare erinra om att frågan om ett nytt program för beredskapslagring av oljeprodukter m.m. f.n. utreds av 1975 års oljelagringskommitté (H 1975: 03).

Utredningen föreslår bestämmelser om avgiftsuttaget som i huvudsak överensstämmer med vad som gäller enligt va-lagen. Avgörande är den s.k. självkostnadsprincipen i fråga om avgiftsuttagets storlek totalt sett och den s. k. likställighetsprincipcn för avgiftens fördelning mellan dem som utnyttjar verksamheten. Utredningens förslag har med vissa" kritiska synpunkter godtagits av remissinstanserna.

Jag anser att de nämnda-principerna är lämpliga även vid bestäm- ' mande av avgift för brukande av allmän fjärrvärmeanläggning och an- sluter mig till utredningens förslag. Den praxis som har utbildats vid till- lämpning av va-lagen bör tjäna till ledning. Jag föreslår därför att den avgift huvudmannen tar ut inte får överskrida vad som behövs för att täcka nödvändiga kostnader för anläggningen och den tillhandahållna energin. Vidare bör i lagen anges att avgiftsskyldighcten skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och rättvis grund.

Avgift skall enligt utredningen utgå enligt taxa. Avgift kan utgå som engångsavgift och som periodiska avgifter. Jag har för min del ingenting att invända mot förslaget i den delen.

Enligt utredningen får engångsavgift inte sättas högre än att den sva- rar mot fastighetens andel i kostnaden för utförande av fjärrvärmenätet. Kostnaden för den producerande anläggningen skall alltså inte räknas med. Den begränsningen kritiseras av kommunförbundet och Göteborgs kommun. De framhåller att huvudmannen kan frestas att anlägga långa ledningar framför att bygga en lokal hetvattencentral. .

Utredningens ståndpunkt bör ses- m-ot bakgrund av att utredningen till begreppet allmänt värmesystem hänför bara själva distributions- systemet men inte den energiproducerande enheten. Någon motsva- rande begränsning har inte gjorts i va-lagen. Enligt va-lagen kan en- gångsavgift avse inte bara ledningsnätet utan också vatten- och av-- loppsverken. Utredningens förslag medför påfrestningar på huvud- männens, i praktiken främst kommunernas, likviditet, eftersom de bara genom periodiska avgifter kan kompensera sig för _kostnader för an-'

läggningen av den energiproducerande enheten. Enligt min mening ;, ' ' '

• Sida 56
•  Original

Prop. 1975/76: 149 .." 56

är det inte lämpligt att begränsa" huvudmännens handlingsfrihet på det föreslagna sättet. Jag förordar därför att lagen även på denna punkt ut- formas efter förebild av va-lagen.

Som jag redan har konstaterat kan avgiftsskyldighet föreligga även om den allmänna fjärrvärmeanläggningen inte utnyttjas av fastighets- ägaren. Enligt va-lagen anses anifterna böra bestämmas med hänsyn härtill och alltså minskas med den besparing som uppkommer för hu- vudmannen. Motsvarande bör enligt min mening gälla för-fjärrvärme. Denna begränsning är av särskild betydelse för obebyggd fastighet.

Kostnaderna för leverans av fjärrvärme har ett påtagligt intresse inte bara för fastighetsägarna utan även för hyresgästerna, som i enlighet med gällande hyresavtal kommer att få betala dessa kostnader. Sedan flera år förekommer också samråd med hyresmarknadens parter i fråga om fjärrvärmeavgifter. Detta samråd är enligt min mening 'av stort värde och bör givetvis fortsätta. Olika vägar är som utredningen fram- håller tänkbara. Överenskommelse kan träffas mellan riksorganisationer för kontrahenterna om riktlinjer för taxa och om att respektive huvud- man ansluter taxorna till dessa riktlinjer. En annan möjlighet är att hu- vudmannen på det lokala planet samråder med organisationer av fas- - — tighetsägare och av hyresgäster innan han bestämmer taxan.

Ett uttryck för det samråd som skett med Sveriges fastighetsägareför- bund och Hyresgästernas riksförbund är en av Svenska värmeverksför- eningen rekommenderad s. k. alternativtaxa. Denna syftar till att värme- verken under uppbyggnadsskedet skall leverera fjärrvärme till högst samma kostnad som i individuellt system. Under uppbyggnadsskedet torde alternativtaxan f.n. ge lägre avgifter än om självkostnadsprinci- pen tillämpas mcdan i ett fullt utbyggt system självkostnadsprincipen torde bli fördelaktigare. Det finns enligt min mening inget hinder mot att huvudmännen även fortsättningsvis använder alternativtaxan om 'den i uppbyggnadsskedet blir förmånligare för fastighetsägarna. Det finns dock anledning att tro att de nya reglerna om avgiftsskyldighet för fas- tighetsägare kan ge huvudmännen en så god kostnadstäckning och kost- nadsfördelning att fjärrvärmen redan från början blir billigare för fas- tighetsägarna än enskild Uppvärmning. '

I likhet med vad som gäller enligt va-lagen bör huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning kunna meddela allmänna bestämmelser för an- läggningens brukande.- Fastighetsägarnas möjlighet att utnyttja anlägg- ningen för dess ändamål får inte genom sådana bestämmelser oskäligt begränsas eller försvåras. Som framgår av några remissyttranden kan det finnas behov av ytterligare säkerhetsföreskrifter och beredskapsbe- stämmelser för fjärrvärmeanläggningar'. Frågan om sådana föreskrifter kommer emellertid att tas-upp i annat sammanhang. '

Jag har tidigare talat "om att kostnaderna för leverans av fjärrvärme är av ett påtagligt intresse för hyresgästerna och att samråd bör ske med

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975/76: 149 57 .

hyresmarknadens parter om taxa för fjärrvärmeavgifter. Hyresgästerna kan också ha intresse av allmänna bestämmelser som huvudmannen. meddelar för anläggningens brukande. Jag vill. i detta sammanhang erinra om att hyresrättsutrcdningen (Ju 1975 : 06) överväger frågan om vissa s. k. bränsleklausuler i samband med hyresavtal. Jag förutsätter att utredningen kommer att överväga även frågan om ytterligare möjlighe- ter för hyresgästorganisation att påverka utformningen av allmänna be- stämmelser och taxa för fjärrvärme.

5.5. Prövningsordning

Jag har redan föreslagit att industriverket bör pröva ansökningar om allmänförklaring och att industriverket skall kunna avgöra tvist mellan olika huvudmän om utsträckningen av verksamhetsområdet ( avsnitt 5.2 ). Talan mot industriverkets beslut bör föras hos regeringen (industri- departementet) genom besvär..I fråga om motsvarande beslut av länssty- relse enligt va-lagcn ankommer överprövningen också på regeringen.

Utredningen föreslår att tvister mellan huvudman och brukare skall prövas av en särskild nämnd, benämnd statens nämnd för ledningsbun- den energi. Den föreslagna prövningsordningen ansluter till vad som gäller enligt va-lagen. Motsvarande tvister enligt va-lagen prövas av sta- tens va-nämnd med fullföljd till vattenöverdomstolen och högsta dom- stolen. Jag har föreslagit bestämmelser om rättsförhållandet mellan hu- vudman och brukare, som med några undantag exakt överensstämmer med vad som gäller enligt va-lagen. Detta gör det enligt min mening na— turligt att låta va-nämnden pröva även fjärrvärmefrågor. Härigenom ut- nyttjar man den erfarenhet som redan finns samlad hos va-nämnden och behöver inte heller bygga upp en helt ny organisation med en i in- ledninsskedet oviss arbetsbelastning. Jag anser alltså att va-nämnden bör ha hand om prövningen även av fjärrvärmefrågor. De förfarandebestäm- melser som gäller för nämnden behöver inte ändras på grund härav men bör föras över från va-lagen till 'en särskild lag om statens va-nämnd.

Va-nämnden består av ordförande och fem andra ledamöter. Ordfö- randen är jurist med domarerfarenhet. En ledamot skall vara tekniker. Två ledamöter skall vara väl förtrogna med förvaltning och skötsel av va-verk och två väl förtrogna med va-förhållanden som avser bostads- fastigheter resp. annan bebyggelse.

Kompetensreglerna för va-nämndens ledamöter bör ändras så att le- damot med erfarenhet m.m. av vatten och avlopp alternativt bör ha motsvarande erfarenhet av fjärrvärme. Enligt vad jag har inhämtat har några av va-nämndens nuvarande ledamöter dubbel kompetens, dvs. er- farenhet även av fjärrVärmefrågor. Dessutom finns möjlighet att för- ordna ersättare med annan kompetens än den ordinarie ledamoten. Det torde alltså inte komma att möta några .svårigheter att få kompetens och erfarenhet i nämnden för dess nya uppgifter.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975/76:149 - 58 ”

Viss remisskritik framförs mot att .det inte finns några egentliga kon- -' sumentrepresentanter. Särskilt föreslås att hyresmarknadens parter" "på lämpligt sätt bör knytas till nämnden. Jag uttalade vid tillkomsten av va'- . ' lagen att inga ledamöter bör utses som företrädare för vissa partsintres- -' sen men att det trots det kunde vara lämpligt att organisationer som företräder berörda intressen'bereddes tillfälle att framföra synpunkter på valet av ledamöter (prop. 1970: 118 s. 121). Vad jag då uttalade bör alltjämt gälla. Enligt min mening lämnar kompetensreglerna 'got't"ut- rymme för en allsidig sammansättning av nämnden. Förordnandena för nuvarande ledamöter löper ut den 1 juli 1976. Efter samråd med chefen för bostadsdepartementet kan jag omtala att samråd med berörda intres- seorganisationer kommer att ske innan förordnanden meddelas för tiden efter den 1 juli 1976. ' Kommunala beslut öm fjärrvärme exempelvis om fastställande av taxa kommer att kunna prövas inte bara i den nu föreslagna ordningen av va-nämnden med fullföljd till vattenöverdomstolen och högsta dom- stolen utan även efter kommunalbesvär av länsstyrelsen och regerings- rätten. Detta är en ordning som gäller även enligt va.-lagen och exempel- vis 1902 års lag. För kommunalbesvär gäller inskränkningar i olika hän- seenden. Denna dubbelprövning är det svårt att undvika när det gäller verksamhet som bedrivs både av kommun och av andra huvudmän.

7. Specialmotivering 7.1 Förslaget till lag om allmänna fjärrvärmeanläggningar

Förslaget ansluter mycket nära till va-lagen. En grundläggande skill- nad är dock att förslaget inte innebär någon skyldighet för kommun att . ordna fjärrvärme. Detta medför att de inledande bestämmelserna i för-

• Sida 59
•  Original

.Prop. 1975/76: 149 .=-. 59

.slaget är utformade på ett annat sätt än i va-lagen. Bestämmelser i öv-'- irigt som saknar motsvarighet i va-lagen är 8 åandra stycket (provisorisk anordning för värmeförsörjning m. m.) och 11 å (lcveransskyldighet).

Av förslagets underrubriker är det endast rubriken leveran'sskyldighet som saknar motsvarighet i va'-lagen. Förslaget är disponerat på följande sätt: Inledande bestämmelser (1—3 åå), Verksamhetsområde (4—7 åå), iBrukningsrätt och avgiftsskyldighet (8—10 åå), Leveransskyldighet r1(11 å), Anläggningen (12—14 åå), Inlösen av värmeanordningar m.m. (15 och 16 åå), Fjärrvärmeinstallation (17—20 åå), Brukande av allmän fjärrvärmeanläggning (21—23 åå), Avgifter och taxa (24-—27 åå), Avtal om fjärrvärmefrågor (28 å), Skadeståndsskyldighet m. m. (29 å), Av- stängning av värmetillförsel (30 å), Särskilda bestämmelser om vissa all- ..männa fjärrvärmeanläggningar (31—33 åå), Tystnadsplikt (34 å) samt (Prövning av fjärrvärmefrågor (35—37 åå). '

Inledande bestämmelser

1 &

Paragrafen innehåller en definition av begreppen'allmän fjärrvär- meanläggning och huvudman. Paragrafen avviker delvis från motsva- rande bestämmelser i 1 å va—lagen.

Första stycket inleds med en förklaring att den föreslagna lagen är tillämplig på allmän fjärrvärmeanläggning (se vidare vid 5 å andra styc- iket). Med allmän fjärrvärmeanläggning avses anläggning, som har till ändamål att bereda bostadshus eller annan bebyggelse värmeförsörjning genom fjärrvärme och som förklarats för allmän enligt 2 å. Jag kan i huvudsak hänvisa till vad jag anfört i den allmänna motiveringen (av- snitt 5.2). I motsats till vad som gäller enligt va-lagen krävs förklaring både för kommunala och icke kommunala anläggningar.

Värmeförsörjning avser inte bara uppvärmning av byggnad utan även framställning av förbrukningsvarmvattcn (tappvarmvatten). I anslutning till den värmeväxlare som överför värme från fjärrvärmenätet till en byggnads värmesystem är oftast i samma enhet kopplad en värmeväx-" flare som med fjärrvärmevattnet som värmekälla framställer förbruk- ningsvarmvatten. '

Begreppet allmän va-anläggning' omfattar både vattenverk och re- ' ;ningsverk samt erforderliga ledningar. Utredningens förslag (2 å) inne- bär däremot att begreppet allmän fjärrvärmeanläggning skulle begränsas '.till distributionssystemet. Denna begränsning hänger samman med att de .av utredningen föreslagna värmeplanerna endast avser distribution av energi. Jag anser att begränsningen är omotiverad i det nu framlagda förslaget. Begreppet allmän fjärrvärmeanläggning i mitt "förslag omfattar alltså som naturligt är både den anläggning där fjärrvärmen produceras (hetvattencentral eller kraftvärmeverk) och ledningsnätet för överföring

• Sida 60
•  Original

Prop. 1975/76:149 - _ 60

av fjärrvärmen. I vissa fall kan det tänkas att en fjärrvärmeanläggning inte har någon produktionsenhet utan att man köper varmvatten från ett värmeverk som tillhör annan ägare. I dessa fall bör man givetvis kunna ha en allmän fjärrvärmeanläggning som endast består av distributions- systemet. Jag återkommcr vid behandlingen av 14 och 1.7 åå till gräns- dragningen mellan den allmänna fjärrvärmeanläggningen och de en- skilda fastigheternas fjärrvärmeinstallationer. I princip dras gränsen i den s. k. förbindelsepunkten.

Enligt paragrafens andra stycke är den som driver allmän fjärrvär- meanläggning anläggningens huvudman. Bestämmelsen överensstämmer helt med motsvarande bestämmelse i 1 å andra stycket va-lagen. Det är enligt 2å endast den som driver eller skall driva fjärrvärmeanläggning som får ansöka om allmänförklaring av anläggningen. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5.2 ) innebär en even— tuell överlåtelse av anläggningen inte att denna förlorar sin karaktär av allmän. Detta överensstämmer med vad som gäller beträffande va-an- läggning som har förklarats för allmän. Den nye ägaren blir automatiskt huvudman för anläggningen med de rättigheter och skyldigheter som följer med detta. Förslaget innehåller i huvudsak samma bestämmelser för kommunala och icke kommunala huvudmän. I 31—33 åå finns dock vissa särbestämmelser (om tillsynsman och syssloman) som gäller endast för icke kommunala huvudmän. Om en kommun överlåter en allmän fjärrvärmeanläggning till en huvudman som inte är kommun blir dessa bestämmelser tillämpliga liksom givetvis om en sådan huvudman får bi- fall till en ansökan om allmänförklaring av sin anläggning.

2 %

Paragrafen innehåller bestämmelser om att fjärrvärmeanläggning kan förklaras för allmän. Bestämmelserna har en lagteknisk förebild i 31 å va-lagen.

Att en fjärrvärmeanläggning förklaras för allmän är en förutsättning för att förslagets regelsystem skall bli tillämpligt. Förslaget är som jag redan har nämnt (1 å) endast tillämpligt på allmän fjärrvärmeanlägg- ning.

Enligt första stycket kan statens industriverk på ansökan av den som driver eller skall driva fjärrvärmeanläggning förklara anläggningen för allmän om det finns behov av anläggningen från allmän synpunkt och . sökanden såväl i ekonomiskt avseende som i övrigt har förutsättningar för att fullgöra uppgiften som huvudman för anläggningen. Jag har i den allmänna motiveringen "( avsnitt 5.2 ) redogjort för vad denna pröv- ning innebär. När det gäller ändamålet med garantierna rörande huvud- mannens ekonomi kan jag dessutom hänvisa till ett alltjämt giltigt ut- talande av föredragande statsrådet vid tillkomsten av lagen (1955: 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar ( prop. 1955: 121 s. .72—

• Sida 61
•  Original

Prop. 1975/76: 149 61

73). Talan mot industriverkets beslut skall enligt 35å tredje stycket föras hos regeringen (industridepartementet) genom besvär.

Enligt andra stycket skall industriverket bestämma visst område, ut- över vilket anläggningens verksamhetsområde inte får utsträckas. Jag hänvisar till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5.2 ). Bestämmelser om allmän fjärrvärmeanläggnings verksamhetsom- råde finns i 4—7 åå. Vad industriverket bestämt enligt 2 å andra stycket utgör inte hinder för huvudmannen att efter avtal med ägare av fastig- het utanför anläggningens verksamhetsområde låta denne bruka anlägg- ningen (5 å andra stycket). Det saknar härvid betydelse om fastigheten ligger innanför eller utanför de av industriverket angivna yttergrän- serna.

Enligt va-lagen kan uppkomma problem att avgöra vad som är en va- anläggning i motsats till flera sådana. Huvudprincipen torde vara att till en och samma anläggning räknas sådana anordningar som drivs av samma huvudman. Den nu föreslagna lagen torde knappast komma att medföra motsvarande problem, eftersom huvudmannen redan i ansökan till industriverket kommer att ange anläggningens omfattning. Allmän- förklaring kan ske av en av flera anläggningar med samme huvudman, under förutsättning att anläggningarna har särskilda värmesystem.

3 %

Paragrafen motsvarar 3å va-lagen och 3 och 4 åå samt punkt 2 av övergångsbestämmelserna i. utredningens förslag. I paragrafen anges vem som enligt lagen är att anse som fastighetsägare. Vidare föreskrivs att reglerna om fastighet kan tillämpas även beträffande byggnad på ofri grund.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3) antytt innehållet i dessa bestämmelser. Utredningens förslag avviker när det gäller utform- ningen från va-lagen. Dessa avvikelser, som kritiserats vid remissbe- handlingen, är enligt min mening omotiverade och bestämmelserna har utformats i exakt överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i va-lagen. '

Enligt första stycket skall vid tillämpningen av lagen som ägare av fastighet anses den som enligt kommunalskattelagen (1928: 370) är skyl- dig att betala skatt för garantibelopp för fastigheten. Åsyftad bestäm- melse är 47 å kommunalskattelagen. Den praktiskt mest betydelsefulla innebörden av bestämmelsen är att den som innehar fastighet med tomt- rätt är att jämställa med fastighetsägare. Som ägare skall vidare betrak- tas bl.a. den som innehar egendom med fideikommissrätt eller annan testamentarisk vederlagsfri förfoganderätt.

Enligt andra stycket kan .huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning träffa avtal med annan än fastighetsägare om' brukande av anläggningen och då gäller för denne vad som i" lagen föreskrivs om fastighetsägare. '

• Sida 62
•  Original

Prop. 1975/76: 149 : 62

Bestämmelsen möjliggör bl. a. för flera" fastighetsägare att, genom "en ekonomisk förening eller på annat sätt, uppträda som en abonnent gent- emot huvudmannen. Om fastigheter exempelvis i en radhuslänga bildar en samfällighet enligt anläggningslagen (1973': 1149) för skötseln av ett gemensamt ledningssystem kan en'sådan samfällighet efter avtal 'med huvudmannen uppträda som brukare för fastighetsägarnas räkning (An- läggningslagen behandlas ytterligare" vid 4 ©). Vidare kan. en nyttjande- rättshavare ersätta fastighetsägaren. Av bestämmelsens lydelse framgår att nyttjanderättshavare 'och andra inte kan träda i fastighetsägares. ställe vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 9 55 om brukningsrätt och avgiftsskyldighet. Har avtal redan träffats om brukande saknas ju utrymme för att tillämpa dessa paragrafer.

Enligt tredje stycket skall, när omständigheterna föranleder .det, be- stämmelse om fastighet i lagen tillämpas på byggnad eller annan anlägg- ning, som inte tillhör ägaren till marken. Vad som i lagen föreskrivs om ägare av fastighet skall därvid gälla anläggningens ägare. Bestämmelsen innebär att ägaren av exempelvis en kiosk på allmän mark eller ett bo- stadshus på arrenderad mark kan bli skyldig att betala avgifter till hu- vudmannen resp. påkalla att få bruka fjärrvärmeanläggningen.

Verksamhetsområde

4—7 %%

Paragraferna innehåller bestämmelser om verksamhetsområde för all- män fjärrvärmeanläggning. 4 &, 5 & första stycket och 6 & motsvarar 4, 5 och 7 55 va-lagen med den ändringen att industriverket ersatt länsstyrel- sen. 5 5 andra stycket saknar motsvarighet i va-lagen och 6 5 har ett be- gränsat innehåll jämfört med 6 & va-lagen. Bestämmelserna saknar med. ett undantag (45 andra stycket andra punkten) motsvarighet i utred- ningens förslag. '

I 45 första stycket ges en formell definition äv vad. som menas med verksamhetsområde. Allmän fjärrvärmeanläggnings ”verksamhetsområde är det område, inom vilket värmeförsörjningcn har ordnats eller skall ordnas genom anläggningen. Enligt 4 5 andra stycket skall verksamhets- området Vara fastställt-tjll sina gränser. Viktiga rättsverkninga'r är för- enade med verksamhetsområdets avgränsning",_främst brukningsrätt och avgiftsskyldighet enligt 8 och 9 åå.

I 4å andra stycket finns vidare en'bestämmelse om att verksamhets- området inte får omfatta endast vissa av de fastigheter som ingår i så- dan samfällighet för värmeförsörjning som bildats i särskild ordning. Liksom enligt va-lagen avser bestämmelsen inte en grupp av fastigheter som utan samfällighetsbildning har sin värmeförsörjning anordnad ge—. mensamt. Bestämmelsen hänger sammanmedjde .problem.soin gäller samordningen mellan .en. allmän fjärrvärmeanläggning och en anlägg-

• Sida 63
•  Original

Prop. 1975/76: 149 _ .- 63

ning för värmeförsörjning som inrättatsj enligt anläggningslagen. Dessa samordninsproblem blir mindre om verksamhetsområdet omfattar alla fastigheter i samfälligheten. Jag hänvisar till vad jag anförde om dessa problem vid tillkomsten av va-lagen (prop. 1970: 118 s.- 122—123). Jag vill särskilt framhålla att jag'då med uttalandet att samfällighet inte i något fall kunde få ställning av brukare endast avsåg samfällighet som" bildats för att vid sidan av den allmänna va-anläggningen ha hand om va-försörjningsfrågor (se vad jag nu uttalat vid 3 5). Bestämmelsen bör beaktas även av industriverket vid bestämmande av område som avses i 2 5 andra stycket. Jag återkommer senare till samordningen med anlägg- ningslagen (avsnitt 7.5.)'., . .

Enligt 5 5 första stycket är dct'huvudman för allmän fjärrvärmean- läggning som bestämmeranläggningens verksamhetsområde med till- lämpning av lagen och föreskrift som meddelats med stöd av lagen. Hu- vudmannen skall alltså iaktta bestämmelsen i 4å andra stycket andra punkten samt vad industriverket bestämt enligt 2å andra stycket; Hu- vudmannens bestämmanderätt kan även vara inskränkt genom beslut av industriverket enligt 6 5. När det gäller område där fjärrvärme skall ordnas bör enligt min. meninghuvudmannen se till att'planeringen har fortskridit så långt att behövliga anordningar kommer att bli utförda in- om en ganska nära framtid. I annat. fall kan beslutet om verksamhets- område lcda till svårigheterför fastighetsägarna inom. området (se vi- dare vid 8 5 andra stycket). ..

Enligt 5 5 andra stycket kan huvudman utan hinder av denna "lag ef- ter avtal med ägare av fastighet utanför anläggningens verksamhetsom- råde låta denne bruka anläggningen. Som'jag redan har angivit kan fas- tigheten dessutom ligga utanför de av industriverket angivna yttergrän- serna. Träffas sådant avtal omlbrukande blir denna lag- inte" tillämplig på rättsförhållandet mellan huvudman och-fastighetsägare utan detta regleras av det träffade avtalet. Som ett praktiskt exempel kan anges att en kommun skall exploatera ett stort markområde utanför kommunens tätort. Kommunen vill tillämpa lagen på exploateringsområdet'för att uppnå en god anslutningsgrad men vill inte att lagen blir tillämplig inom tätorten. lfrågavarande bestämmelse medför att detta blir möjligt och att någon brukningsrätt inte uppkommer inom-den befintliga'bebyggel-. . sen. 5 5 andra stycket. överensstämmer med vad som utan särskild lag- , regel gäller enligt va-lagen. : . _ . '

Enligt 65 kan industriverket avgöra tvist mellan olika huvudmän i fråga om verksamhetsområdets utsträckning. Avgörandet sker efter fri prövning. Jag hänvisar till vad jag har anfört iden allmänna motive— ringen (avsnitt 5.2). Paragrafen motsvarar 6 & andra punkten va-lagen. Första punkten i nämnda paragraf har däremot intefått någon motsva- righet (se avsnitt 5.2)..I,.beslut enligt 6 & kan-industriverket ändra vad verket tidigare har beslutatli fråga.-. om område. som avses i 2 5 andra

• Sida 64
•  Original

Prop. 1975/76: 149 64

stycket. Jag har funnit det motiverat med en erinran härom i'6 &. Talan mot industriverkets beslut enligt 6 5 skall föras hos regeringen (indu- stridepartementet) genom besvär (se 35 & tredje stycket).'

I 7 % första stycket föreskrivs att huvudman skall meddela industri- verket vad han har bestämt om. verksamhetsområdet samt att industri- verket kan vid vite ålägga huvudman att fullgöra denna skyldighet. Det ankommer på domstol att pröva fråga om utdömande av vite. Med- -_ delandet om verksamhetsområdets utsträckning bör lämnas i lämplig form, t.ex. genom att områdets gränser anges på karta eller genom gränsbeskrivning. I 7 5 andra stycket föreskrivs också att uppgift om all- män fjärrvärmeanläggnings verksamhetsområde skall finnas tillgänglig hos industriverket. På så sätt har fastighetsägarna fått möjlighet att på ett enkelt sätt få reda på vad som gäller i fråga om verksamhetsområdet.

Brukningsrätt och avgiftsskyldighet 8 och 9 %%

Paragraferna motsvarar 8 och 9 åå va-lagen och innehåller bestämmel- ser om brukningsrätt och avgiftsskyldighet. Bestämmelserna i 8 & andra stycket om provisoriska anordningar saknar motsvarighet i va-lagen och är utformade i enlighet med 14 5 i utredningens förslag. I övrigt avviker paragraferna från utredningens förslag (10—1255) och är utformat i exakt överensstämmelse med va-lagen.

Jag kan i huvudsak hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3). .

Enligt Så första stycket är huvudmannen skyldig att låta ägare av fastighet inom anläggningens verksamhetsområde bruka anläggningen, om fastigheten behöver anordningar för värme samt behövet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. Av 35 följer bl.a. att hu- vudmannen kan vara skyldig att låta ägare av byggnad eller annan an- läggning på ofri grund bruka fjärrvärmeanläggningen.

I 8 5 första stycket föreskrivs vidare att huvudmannen dock är berät- tigad till det anstånd med utförandet av de för brukandet nödvändiga arbetena som behövs för att samordningen med andra arbeten inte skall väsentligt försvåras. Utöver vad jag har anfört i den allmänna motive- ringen (avsnitt 5.3) kan jag hänvisa till vad som anfördes vid tillkoms- t.en av motsvarande bestämmelse i va-lagen (prop. 1970: 118 s. 132, 189 och 203).

Enligt Så andra stycket skall huvudman som är berättigad till an- stånd i skälig omfattning medverka till att behövlig provisorisk an- ordning för värmeförsörjning inrättas och skall till fastighetsägaren utge skälig ersättning för ökade kostnader till följd av anståndet. Bestämmel- sen skall ses mot bakgrund av att detär huvudmannen som bestämmer- verksamhetsområdet i enlighet med "sin pl'anering- och'att fastighets-'

• Sida 65
•  Original

Prop. 1975/76: 149 65

ägarna bör kunna lita på denna planering. Bestämmelsen gäller endast fastighet som kan komma att sakna egen värmeanordning därför att den har byggts för anslutning till fjärrvärme eller därför att befintlig vär- meanordning är ncdsliten eller otillräcklig och måste ersättas. Detta an-_ ges i lagtexten genom att den provisoriska anordningen skall vara be— hövlig. Huvudmannens skyldighet att medverka med provisoriska åtgär- der måste jämföras med den skyldighet han har enligt 16% att utge er- sättning för anordningar som blir onyttiga. De provisoriska anordning- arna förutsätts vara tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga. Huvud- - mannens ersättningsskyldighet är begränsad på samma sätt som skyldig- heten att medverka med åtgärder. Till den som har en fungerande vär- meanordning bör inte utgå någon ersättning till följd av anståndet. Hu- vudmannen bör utge skälig ersättning för de merkostnader som drabbar en fastighetsägare som till följd av anståndet måste klara sig med provi- soriska anordningar. Kostnadsjämförelsen bör här ske med en tänkt drift av egen permanent uppvärmningsanordning. Av skälighetsrekvisitet föl- jer att det inte är ersättningsgillt att en fastighetsägare får vänta med övergång till en för honom ekonomiskt fördelaktigare uppvärmning med fjärrvärme. Jag vill erinra om att ifrågavarande bestämmelser endast avser den tid under vilken huvudmannen har rätt till anstånd. Om an- ' slutning inte sker när huvudmannen inte längre har rätt till anstånd kan denne drabbas av skadeståndsskyldighet enligt 29 5.

Enligt 9 5 första stycket skall ägare av fastighet inom allmän fjärrvär- meanläggnings verksamhetsområde betala avgifter till huvudmannen, om fastigheten behöver anordningar för värme samt behovet inte kan" med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen. Av 35 följer bl. a. att ägare av byggnad eller annan "anläggning på ofri grund kan bli skyldig att betala avgifter.

I 9å första stycket föreskrivs vidare att för obebyggd fastighet, som enligt stadsplan eller byggnadsplan är avsedd för bebyggande, behovet av anordningar för värme skall, om inte särskilda'skäl föranleder annat, bedömas som om fastigheten vore bebyggd enligt planen. Bedömningen av när undantag från bidragsskyldigheten skäligen bör göras beror av omständigheterna. Är tillgången på mark, som är avsedd för enskild be— byggelse, så stor att det kan bedömas dröja flera år innan all sådan mark har tagits i anspråk, bör detta i rimlig utsträckning vara skäl för undantag. Om underlåtenheten att bebygga fastigheten kan tillskrivas åt- gärd eller bristande aktivitet från myndighets eller kommunens sida t. ex. byggnadsförbud eller långvarigt dröjsmål med att åstadkomma be- hövliga gemensamma anordningar, kan detta befria från bidragsskyldig— het. Om däremot fastighetsägaren har underlåtit att bebygga fastigheten utan att faktiskt eller rättsligt hinder har förelegat, bör avgiftsskyldighet normalt föreligga. Omfattningen av denna avgiftsskyldighet har jag be- rört i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4). Vad jag nu har anfört ;

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975/76: 149 66

torde överensstämma med vad som gäller enligt va-lagen (se prop. 1970: 118 s. 38 och 101 ). Jag vill erinra om att bestämmelserna om obe— byggd fastighet endast gäller inom område som omfattas 'av stadsplan el- ler byggnadsplan. För obebyggda fastigheter utanför sådana områden men inom verksamhetsområdet kan avgiftsskyldighet inte göras gäl- lande. _

Enligt 9 & andra stycket inträder avgiftsskyldighet, när huvudmannen upprättat förbindelsepunkt som anges i 13 å och underrättat fastighets- ägaren därom. Avgiftsskyldigheten är alltså inte beroendeav att faktiskt anslutning sker. '

10 &

Paragrafen motsvarar 115 va-lagen och 165 andra stycket -i utred- ningens förslag. Paragrafen innehåller en bestämmelse om rättsverkan i fråga om avgiftsskyldighcten när fastighet byter ägare. Jag vill erinra om att 10 % va-lagen inte får någon motsvarighet i förslaget.

Enligt 10 & förevarande lag svarar ny ägare av fastighet inte gentemot huvudman för avgift som förfaller till betalning 'före tillträdesdagen. In- nebörden av denna regel jämförd med bestämmelserna om avgiftsskyl- dighet för fastighetsägare är den att vid överlåtelse av fastighet den nye ägaren svarar för alla avgifter som förfaller till betalning efter tillträdet och den gamle ägaren för alla avgifter, som förfaller till betalning före tillträdesdagen. Reglerna om betalningsansvaret kan i vissa fall medföra svårigheter för huvudmannen om han inte underrättas om äganderätts- övergången. För att i största möjliga utsträckning undvika sådana torde huvudmannen vara oförhindrad att i allmänna bestämmelser som avses i 22 & föreskriva skyldighet för fastighetsägare att underrätta huvudman- nen om överlåtelse av fastigheten. Paragrafen reglerar endast ansvaret gentemot huvudmannen. I samband med överlåtelsen kan givetvis träf- fas överenskommelse om att endera parten skall svara för belopp som förfaller till betalning under den andres innehavstid. En sådan över— enskommelse gäller endast mellan parterna och hindrar inte att huvud- mannen kräver den som enligt lagen är ansvarig för att .bctalningsskyl— digheten fullgörs. Jag finner det inte motiverat att som Stockholms kom— muns juridiska avdelning föreslår införa någon förmånsrätt för inte be- talda periodiska avgifter.

Leveransskyldighet

11 &

Paragrafen motsvarar 15 å i utredningens förslag och saknar motsva- righet i va-lagen. Paragrafen innehåller bestämmelser om huvudman— nens leveransskyldighet. '

Jag kan i huvudsak hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4). -

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975/76:149 - 67

Enligt första stycket är huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning skyldig att tillhandahålla energi för erforderlig uppvärmning av fastig- het som avses i 9 &. Leveransskyldigheten gäller alltså gentemot sådana fastigheter för vilka avgiftsskyldighet föreligger.

I andra stycket regleras undantagen från leveransskyldigheten. Leve- ransskyldighet föreligger inte när huvudmannen är ur stånd att fullgöra leveransen till följd av hinder utom hans rådighet. Huvudmannen är vi- dare berättigad att avbryta leveransen vid fara för personskada eller vä- sentlig egendomsskada eller när det behövs för sådana arbeten, som är nödvändiga för fullgörande av leveransskyldigheten.

Om inte huvudmannen fullgör sin lcveransskyldighet blir han skade- ståndsskyldig gentemot fastighetsägaren enligt 29 5.

Anläggningen

125

Paragrafen motsvarar i huvudsak 125 va-lagen och innehåller all- männa bcstämmelser om allmän fjärrvärmeanläggnings beskaffenhet ' och om vissa skyldigheter för huvudman. Andra stycket om förhållandet till byggnadslagstiftningen motsvarar 17 å i utredningens förslag.

Första stycket motsvarar 125 första stycket andra punkten va-lagen. Allmän fjärrvärmeanläggning skall vara försedd med de anordningar som krävs för att den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga an- språk på säkerhet. Några närmare föreskrifter om utformningen av an- läggningen har däremot inte ansetts behövliga.

Enligt andra stycket får allmän fjärrvärmeanläggning inte inrättas i strid mot fastställd plan eller bestämmelser för markens bebyggande el- ler så att ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras. Jag har föredragit va-lagens formulering framför den längre formule- ringen i utredningens förslag (17 5). Några särskilda regler om dispens från plan anser jag inte behövliga.

Enligt tredje stycket skall huvudmannen, så länge anläggningen be- hövs, underhålla den och i övrigt sörja för att den på tillfredsställande sätt fyller sitt ändamål. '

13 &

Paragrafen innehåller bestämmelser om s.k. förbindelsepunkt och motsvarar 13 & va-lagen och 18 å i utredningens förslag.

Förbindelsepunkten är av betydelse för gränsdragningen mellan den allmänna fjärrvärmeanläggningen och fjärrvärmeinstallationerna på de enskilda fastigheterna (se vidare 14 och 17 åå). Den är vidare av bety- delse för fastighetsägarens avgiftsskyldighet enligt 9 &.

Enligt 13 & åligger det huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning att för varje fastighet som avses i 9å bestämma punkt där inkoppling av

• Sida 68
•  Original

Prop. 1975/76: 149 68 .

fastighetens ledningar till anläggningen skall ske (förbindelsepunkt). Ef- tersom förbindelsepunkten är avgörande för avgiftsskyldighcten även för obebyggd fastighet har va-lagens formulering ”fastighet vars ägare skall bruka anläggningen” ändrats till det mera adekvata ”fastighet som avses i 9 5”. Motsvarande ändring bör till undvikande av missförstånd göras även i va- -.lagen Huvudmannen bör givetvis samråda med fastig- hetsägaren om förbindelsepunktens placering.

I 135 föreskrivs vidare att förbindelsepunkt, om inte särskilda skäl föranleder annat, skall vara belägen i eller i omedelbar närhet av bygg- nad som skall uppvärmas genom fjärrvärmeanläggningen. Enligt va-la- gens motsvarande huvudregel skall förbindelsepunkten vara belägen i fastighetens omedelbara närhet. Det är tekniska skäl som motiverar denna skillnad. Fjärrvärmeledning dras regelmässigt till en punkt innan- för grundmuren till byggnad som skall anslutas och förses där med en avstängningsanordning. Fastighetens värmeväxlare ansluts till huvud- mannens ledning vid avstängningsanordningen, som utgör förbindelse- punkt. Fjärrvärmesystemets hetvatten cirkulerar genom värmeväxlaren men får inte fortsätta vidare in i fastighetens värmeinstallation bl. a. be— roende på det höga vattentrycket i fjärrvärmesystemet.

Fjärrvärmesystemet är ett slutet system. Saknas källare, placeras vär- _ meväxlare och avstängningsanordning innanför husvägg. Det behövs en- ligt min mening ingen särskild lagregel om att förbindelsepunkten skall placeras i det utrymme där värmeväxlaren skall installeras. Jag åter- kommer till frågan om värmeväxlare vid 14 och 17 55. Självfallet måste man avvika från huvudregeln om placering av förbindelsepunkten när det är fråga om en obebyggd fastighet. Annars kan jag instämma i ett uttalande av va-nämnden att undantagsregeln bara är avsedd att utnytt- jas i speciella situationer, såsom exempelvis när fråga är om anslutning av fastighet med tryggad tillgång till ett för flera fastigheter gemensamt ledningsnät.

I 13 5 föreskrivs slutligen att uppgift om punktens läge skall lämnas fastighetsägaren inom sådan tid som är skälig med hänsyn till dennes in- tresse att kunna planera för fastighetens utnyttjande.

Prövning av om förbindelsepunkt upprättats på vederbörligt sätt kan bl. a. ske i samband med att huvudmannen gör gällande att avgiftsskyl- dighet föreligger för fastigheten.

14 5

Paragrafen motsvarar 145 första stycket va-lagen. Den saknar mot- svarighet i utredningens förslag.

Enligt 14 5 ingår i allmän fjärrvärmeanläggning sådana ledningar och andra anordningar fram till förbindelsepunktema som tillhör huvud- mannen. Paragrafen kompletteras av definitionen i 175 av fjärrvär- meinstallation.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975/76: 149 69

Reglerna om allmän fjärrvärmeanläggnings omfattning har inte någon avgörande betydelse för frågan om äganderätten till ledningar och andra anordningar. I princip är det inte något som hindrar att huvudmannen äger anordningar som inte ingår i anläggningen. Enligt utredningen till- lämpas i vissa kommuner systemet att värmeväxlaren tillhör kommunen. Det är heller inte något som hindrar att fastighetsägare äger anordning som av tekniska skäl anslutits till huvudmannens ledningsnät före fastig- hetens förbindelsepunkt. Alla avvikelser av här antytt slag förutsätter att de rättsliga frågorna regleras i särskild ordning. Såvitt avser värmeväx- lare kan föreskrifter i förekommande fall meddelas i de alhnänna be- stämmelser som avses i 22 5. Bestämmelserna bör dock bara få avse äganderätten till värmeväxlare. Jag kan alltså inte biträda utredningens förslag (21 5 andra stycket) att huvudmannen skall få bestämma att vär- meväxlare skall ingå i den allmänna fjärrvärmeanläggningen. Jag åter- kommer till frågan om värmeväxlare i 17 5.

Jag vill i detta sammanhang ta upp ett annat förslag av utredningen. Enligt utredningen (19 och 20 55) skall fastighetsägare vara skyldig att utan ersättning till huvudmannen upplåta rätt att inom fastigheten ned— lägga och underhålla ledning till anslutningspunkten. Sådan rätt, som kan uppkomma i samband med prövning av fråga om fastighets anslut- ning eller genom avtal som antecknats i fastighetsregistret, skall anses som ledningsrätt enligt ledningsrättslagen (1973: 1144). Det kan enligt min mening inte komma i fråga att införa bestämmelser som innebär att ledningsrätt tillskapas utan sådan prövning som skall ske vid förrättning enligt ledningsrättslagen . Utredningens förslag bör inte genomföras. Hu- vudmannen får skaffa sig den rätt till ledningsdragning som behövs an- tingen genom överenskommelse eller med tillämpning av ledningsrätts- lagen, cxpropriationslagen (1972: 719), byggnadslagen (1947: 385) eller fastighetsbildningslagen (1970: 988). Några praktiska svårigheter torde detta inte medföra, eftersom fastighetsägarna i allmänhet kan väntas frivilligt upplåta erforderlig mark. _

Inlösen av värmeanordningar m. m.

155

Paragrafen motsvarar 15 5 va-lagen och behandlar frågan om rätt för huvudmannen att inlösa anordning för värmeförsörjning som tillhör fas- tighetsägare. Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.

Finns för fastighet som avses i 95 anordning för värmeförsörjning som kan användas för den allmänna fjärrvärmeanläggningen, är ägaren av anordningen skyldig att på begäran av huvudmannen låta den införli- . vas med anläggningen mot skälig ersättning.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1975/76: 149 . 70

Detta är den enda bestämmelse av expropriationsrättslig karaktär som finns i förslaget och i va-lagen (jfr vad jag nyss anfört vid 14 5). Bestäm- melsen har troligen mindre betydelse när det gäller fjärrvärme än när det gäller vatten och avlopp. Anordningen kan antingen vara fastighe- tens enskilda eller gemensam för flera fastigheter. Inlösen kan ske även om anordningen tillhör någon annan än vederbörande fastighetsägare. För inlösen är det tillräckligt att de i 9 5 föreskrivna förutsättning- arna för avgiftsskyldighct föreligger. Bakgrunden härtill är det för- hållandct att huvudmannen eventuellt först i samband med att han får rätt att ta anordning i anspråk har möjlighet att upprätta förbin- delsepunkt och fullgöra vad som åligger honom för att avgiftsskyl— dighet skall föreligga. Det är vat-nämnden som prövar frågan om in- lösen (se 37 5). Speciella rättegångskostnadsregler gäller i mål om in- lösen (se 14 5 förslaget till lag om statens va-nämnd). Föreligger förut- sättningarna för inlösen skall huvudmannen betala skälig ersättning till ägaren. Ersättningen bör beräknas med ledning av nyanskaffningsvärdet med avdrag för värdeminskning med hänsyn till teknisk livslängd.

165

Paragrafen motsvarar 16 5 va-lagen och 13 5 i utredningens förslag. 1 paragrafen regleras det fallet att en anordning för värmeförsörjning blir onyttig till följd av att allmän fjärrvärmeanläggning kommer till stånd eller utvidgas. Sådan anordning skall ersättas av huvudmannen i den mån det är skäligt med hänsyn till anordningens art, ålder och skick, den fördel ägaren får av den allmänna fjärrvärmeanläggningen och övriga omständigheter.

Jag vill erinra om vad jag anförde vid tillkomsten av va-lagen (prop. 1.970: 118 s. 145) om att bestämmelserna bör tillämpas restriktivt. Den erfarenhet som har vunnits vid tillämpning av va—lagen bör kunna tjäna till ledning vid tillämpning av nu föreslagna motsvarande bestämmelser för anordning för värmeförsörjning. Bestämmelsen att vid ersättningens fastställande hänsyn skall tas till den fördel ägaren får av den allmänna fjärrvärmeanläggningen avser enligt utredningen inbesparade egna sköt- selkostnader, inbesparing av utrymme i fastigheten o.d. Jag ansluter mig till detta uttalande. I motsats till utredningen anser jag däremot att hänsyn även bör tas till det förhållandet att anslutningen till fjärrvärme innebär lägre värmekostnader för fastighetsägaren. Jag vill tillägga att den omständigheten att fastighetsägaren eventuellt har fått statsbidrag till upprustning av anläggningen inte påverkar hans rätt till ersättning av huvudmannen. Någon ersättningsskyldighet bör inte föreligga för provi- soriska anordningar som huvudmannen själv har bekostat enligt 8 5 andra stycket.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975/76: 149 71

Det är va-nämnden som prövar ersättningsfrågan (se 375). Speciella rättegångskostnadsregler gäller i sådant crsättningsmål (se 145 förslaget till lag om statens va-nämnd).

F järrvärmcinstallation 17—19 55

Paragraferna, som innehåller bestämmelser om fjärrvärmeinstallation, avviker i väsentliga hänseenden från motsvarande bestämmelser i 17 —— 19 55 va-lagen. Viss motsvarighet finns i 21 och 22 55 i utredningens förslag.

Enligt 17 5 va-lagen förstås med va-installation ledning som för fas- tighet dragits från förbindelsepunkt samt anordning som förbundits med sådan ledning. Även när det gäller fjärrvärme bör förbindelsepunkten utgöra gräns mellan den allmänna anläggningen och fastighetens fjärr- värmeinstallation. Begreppet fjärrvärmeinstallation kan däremot lämp- ligen inskränkas till att avse endast anordningar som står i direkt för- bindclse med det mycket heta vatten som cirkulerar i den allmänna fjärrvärmeanläggningcn. Begreppet begränsas alltså till sådana an- ordningar som kan påverka och vara farliga för anläggningen. Andra anordningar saknar intresse i förevarande sammanhang.

I 175 definieras begreppet fjärrvärmeinstallation i enlighet med vad. jag nu har anfört. Med fjärrvärmeinstallation förstås ledning för fjärr— värme som för fastighet dragits från förbindelsepunkt samt värmeväx- lare och annan anordning som står i direkt förbindelse med den allmän- na fjärrvärmeanläggningen.

Enligt 18 5, som i sak motsvarar 22 5 i utredningens förslag, får fas- tighetsägare inte utan huvudmannens medgivande anordna eller för— ändra fjärrvärmeinstallation.

I byggnadsstadgan (1959: 612) och med stöd av denna meddelade föreskrifter, råd och anvisningar, Svensk byggnorm (SBN —75), finns vissa regler om beskaffenhet och utförande av uppvärmningsanord- ningar. Dessa innehåller emellertid hittills inga regler skrivna speciellt med avseende på fjärrvärmeinstallationer, men vissa av reglerna är av allmän giltighet oavsett vilken typ av uppvärmningsanordning som an- vänds. I enlighet med vad som generellt eftersträvas, då det gäller bygg- bestämmelser torde det vara angeläget att enhetliga bestämmelser utfär- das även för fjärrvärmeinstallationer. Jag får därför efter samråd med chefen för bostadsdepartcmentet framhålla att det torde finnas anled— ning att komplettera bestämmelserna i detta hänseende.

Anordnande av värmeinstallation kräver i och för sig inte byggnads- lov. Jag har också efter samråd med chefen för bostadsdepartcmentet funnit att det saknas anledning att införa krav på speciellt byggnadslov för fjärrvärmeinstallation. Byggnadsnämnden har emellertid enligt 64 5

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975/76: 149 - 72

1 mom. första stycket byggnadsstadgan rätt att besiktiga byggnadsföretag som inte kräver byggnadslov. Ansvaret för att installationsarbete blir ut- fört i enlighet med gällande föreskrifter vilar på fastighetens ägare. Har föreskrifterna inte följts kan byggnadsnämnden förelägga fastighetsäga- ren att undanröja eller ändra det utförda.

I detta sammanhang vill jag erinra om att det i fråga om uppvärmning ' av byggnader finns vissa grundläggande bestämmelser i Svensk bygg- norm om beredSkapsåtgärder mot minskad eller utebliven tillförsel av importbränslen. Jag förutsätter att beredskapsfrågorna även beaktas vid anordnande och drift av fjärrvärmeanläggningar.

I enlighet med beslutad komplettering av byggnadsstadgan (44 a 5) skall byggnad anordnas så att god värmehushållning möjliggörs. I an— slutning härtill kommer särskilda tillämpningsbestämmelser att utfärdas. Det är enligt min mening angeläget att frågorna om energihushållning beaktas även vid anordnande och drift av fjärrvärmesystem.

Vid anslutning av byggnad till fjärrvärme erfordras vissa arbeten i byggnaden, dels med avseende på fjärrvärmeanläggningen (fram till för— bindelsepunkten), dels för fjärrvärmeinstallationen. Jag vill erinra om vikten av att dessa arbeten utförs på sådant sätt att byggnadens egenska— per i andra avseenden inte påverkas i ogynnsam riktning.

185 va-lagen innehåller en hänvisning till byggnadsstadgan. Enligt 19 5 va-lagen får huvudman inte meddela föreskrift i fråga som "avses i 18 5 eller om vem som har rätt att utföra installationsarbetc. Denna be- stämmelse i va-lagen får nu inte .någon direkt motsvarighet när 'det gäl- ler fjärrvärmeinstallation. I och med att det numera är generellt fast- slaget av statsmakterna att enhetliga bestämmelser bör gälla för byggan— det även vad gäller installationer av olika slag synes en sådan föreskrift inte vara behövlig. Det kan emellertid finnas fog för att huvudman för fjärrvärmeinstallation meddelar vissa tekniska förutsättningar för sådana installationer. 19 5 innehåller därför en bestämmelse om att huvudman i allmänna bestämmelser, som avses i 22 5, får ange tekniska förutsätt-- ningar rörande fjärrvärmeinstallation. I samband med att sådana förut- sättningar anges kan det i avvaktan på enhetliga centrala bestämmelser enligt min mening vara motiverat att det i huvudmannens allmänna be- stämmelser enligt 225 under en övergångstid även lämnas vissa kom- pletterande tekniska anvisningar. ' '

20 5 Enligt 20 5, som motsvarar 20 5 va-lagen, får huvudman när det behövs låta undersöka fjärrvärmeinstallation och dess brukandcÅHärav får an- ses följa att fastighetsägare och'andra också är skyldiga att bereda hu- vudmannen och hans folk tillfälle att utföra undersökningen. I 345 finns en särskild bestämmelse om tystnadsplikt för den som har deltagit i sådan undersökning. '

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975/76: 149 73

Brukande av allmän fjärrvärmeanläggning

21—23 så

Paragraferna motsvarar 21—23 55 va-lagen och 23—25 55 i utred- ningens förslag. Paragraferna innehåller bestämmelser om brukande-av allmän fjärrvärmeanläggning.

Enligt 21 5 skall allmän fjärrvärmeanläggning brukas så att olägenhet för huvudmannen och annan Såvitt möjligt undvikes.

Enligt 225 får huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning meddela allmänna bestämmelser för anläggningens brukande. Orsaken till att så— dana bcstämmelser skall utfärdas är att därigenom garanteras att bru- karna blir lika behandlade och att deras villkor blir rättvisa och skäliga. Någon särskild fastställelseprövning av dessa bestämmelser sker inte. Huvudmannen har emellertid inte full frihet att utfärda vilka allmänna bestämmelser som helst. I andra punkten av paragrafen fastslås nämli- gen att fastighetsägamas möjlighet att utnyttja anläggningen för dess än- damål inte får oskäligt begränsas eller försvåras genom sådana bestäm- melser. Skulle brukarna finna att huvudmannen har utfärdat allmänna bestämmelser som innebär sådana begränsningar eller svårigheter kan brukarna ansöka hos va-nämnden att bestämmelsen skall jämkas eller ogiltigförklaras (se 375). Jag utgår från att Svenska värmeverksför— eningen kommer att upprätta ett normalförslag till allmänna bestäm- melser och att samråd härvid kommer att ske med andra berörda orga- nisationer.

De allmänna bestämmelserna som huvudmannen antar får inte röra annat än den allmänna fjärrvärrneanläggningens brukande. Härav följer att de blir tillämpliga endast för sådana fastighetsägare som faktiskt be- gagnar sig av anläggningen. Enligt 195 får huvudmannen meddela all- männa bestämmelser om beskaffenhet och utförande av fjärrvärmein- stallation. Det torde inte-vara möjligt att genom allmänna bestämmelser uttömmande reglera alla förekommande brukningssituationer, såsom i fråga om sjukhus, militära anläggningar eller industrier, utan här krävs ofta en kompletterande reglering avtalsvägen (se vidare vid 285). Vid utformningen av sådana avtal bör dock huvudmannen i möjligaste mån följa de principer som ligger bakom de allmänna" reglerna (se prop. 1970: 118 s. 148). '

De allmänna bestämmelserna kan behöva ändras med hänsyn till nya förhållanden och den tekniska utvecklingen. Huvudmannen har därför rätt att ändra de allmänna bestämmelserna när det behövs. Med hänsyn till att verkningarna av en ändring kan vara mycket ingripande för de enskilda brukarna har givits vissa regler om hur brukarna skall under- rättas om sådana ändringar. Dessa regler gäller även när huvudmannen i andra avseenden ändrar förutsättningarna för anläggningens brukande.

I 23 5 föreskrivs i enlighet med det anförda att huvudman som ändrar

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975/76: 149 74

allmänna bestämmelser eller i annat avseende ändrar förutsättningarna för anläggningens begagnandc skall i skälig tid innan ändringen träder i kraft skriftligen underrätta berörda fastighetsägare om ändringens inne- börd och tidpunkten för ikraftträdandet. Underrättelse skall ske genom personliga försändelser till samtliga berörda fastighetsägare. Det kan ibland vara lämpligt att komplettera dessa underrättelser med kungö- ra-nde i annan form, exempelvis genom annonsering i pressen, men en- bart underrättelse genom tidningsannonsering är inte tillräckligt (se prop. 1.970: 118 s. 150). 23 5 har givits en utformning som i språkligt av- seende något avviker från förebilden i va-lagen.

Avgifter och taxa 24 5

Paragrafen innehåller en bestämmelse om avgiftsuttagets storlek. Pa- ragrafen motsvarar 24 5 va-liagen och 26 5 i utredningens förslag.

Enligt 24 5 får avgifter som huvudman för allmän fjärrvärmeanlägg- ning tar ut inte överskrida vad som behövs för att täcka nödvändiga kostnader för anläggningen och den tillhandahållna energin. Jag hänvi- sar till vad jag har anfört om den s.k. självkostnadsprincipen i den all- männa motiveringen ( avsnitt 5.4 ). Bestämmelsen bör tillämpas i enlighet med den praxis som har utbildat sig vid tillämpningen av motsvarande bestämmelse i va-lagen.

Självkostnadsprincipen gäller för alla allmänna fjärrvärmeanlägg- ningar oavsett om de har kommunal eller enskild huvudman. En allmän fjärrvärmeanläggning får aldrig göras till ett vinstgivande företag i egentlig mening. Om det vid vissa tillfällen uppstår smärre överskott på rörelsen behöver detta inte innebära att huvudmannen har åsidosatt självkostnadsprincipen. Det totala rörelseresultatet påverkas ju av så - många svårbedömbara faktorer att det inte torde kunna undvikas att smärre överskott uppstår periodvis. Syftet med självkostnadsprincipen är att det sammanlagda beloppet av de avgifter som tas ut inte skall över- stiga huvudmannens kostnad för anläggningen. Till kostnad för anlägg- ningens utförande är att räkna alla utgifter, som behövs för att anlägg- ningen skall komma till stånd, såsom projekteringskostnad, byggkost- nad, kostnad för arbetets administration, för att få dispositionsrätt över erforderliga markområden, samt för sådana provisoriska anordningar, som visar sig behövliga under utbyggnadstiden. I kostnaderna för under- håll och drift kan räknas in även administrationskostnad. När det gäller kraftvärmeverk måste givetvis hänsyn tas till att anläggningen skall pro- ducera både el och fjärrvärme och till de inkomster huvudmannen kan beräknas få för elproduktionen. I samband med tillkomsten av va-lagen förekom en livlig debatt bl.a. om. internräntedebitering. Jag uttalade då (prop. 1970: 118 s. 104) att det saknades anledning att ange bestämda

• Sida 75
•  Original

Prop. 1975/76: 149 75

lösningar av olika detaljer i beräkningssätt eller redovisningsmetoder. Jag ansåg det inte heller nödvändigt att i lagtexten eller motiven när- mare precisera självkostnadsregelns innebörd. Vad jag då uttalade gäller fortfarande.

Skyldigheten att utöva kostnadskontroll åvilar i första hand huvud- mannen. Det överlämnas också åt huvudmannen att själv bestämma vil- ken beräkningsmetod för_kostnadsuttaget och vilken redovisningsteknik som skall tillämpas. Det är emellertid angeläget att fastighetsägarens in- tresse av att kunna bedöma avgiftsuttagets skälighet beaktas i detta sam- manhang. Detta är viktigt även för att möjliggöra en överprövning av kostnaderna.

255

Paragrafen innehåller en bestämmelse om avgiftsuttagets fördelning och motsvarar 26 5 va-lagen och 27 5 i utredningens förslag. 25 5 va-la- gen får ingen motsvarighet.

Enligt 25 5 skall avgiftsskyldighcten fördelas mellan fastigheterna ef- ter skälig och rättvis grund. Jag hänvisar till vad jag har anfört om den s.k. likställighetsprincipen i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4). Bestämmelsen bör tillämpas i enlighet med den praxis som har utbildat sig vid tillämpningen av motsvarande bestämmelse i va-lagen. Jag vill särskilt framhålla att likställighetsprincipen inte hindrar huvudmannen att av vederbörande fastighetsägare ta ut sådana kostnader som avser anordningar för en viss fastighet eller ett mindre antal fastigheter.

26 s _

Paragrafen innehåller regler om taxa samt vissa särskilda bestämmel- ser om engångsavgifter. Paragrafen motsvarar 275 första och andra styckena va-lagen samt 28 och 29 55 i utredningens förslag.

Enligt första stycket skall avgift utgå enligt taxa som huvudmannen utformar i överensstämmelse med de grunder som anges i 24 och 25 55. Huvudmannen får inte träffa avtal som avviker från taxan (jfr 285). Att det behövs en taxa beror på 'att det i allmänhet finns så många betal— ningsskyldiga fastigheter. En taxa underlättar kontrollen av att avgifts- uttaget fördelas på rättvist och skäligt sätt. Med ledning av taxan skall en fastighetsägare kunna beräkna sina kostnader för att utnyttja den all- männa fjärrvärmeanläggningen. Det är huvudmannen som utformar taxan och den behöver inte fastställas av någon myndighet. Jag har i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5.4 ) understrukit vikten av samråd med hyresmarknadens parter. Tvist om huvudmannens taxa kan prövas av va—nämnden (se 375). Jag vill erinra om att förslaget i likhet med va-lagen inte innehåller några särskilda bestämmelser om ändring av taxa (jfr 235 om ändring av allmänna bestämmelser). Taxeändringar är i regel måttliga och brukarna torde normalt inte ha behov av att få

• Sida 76
•  Original

Prop. 1975/76: 149 76

kännedom om dem i förväg. Jag förutsätter dock att huvudmännen om möjligt i samband med avgiftsdebitering eller på annat sätt lämnar upp- gift om beslutad taxeän'dring (se prop. 1970: 118 's. 149).

I första stycket föreskrivs vidare att avgift kan utgå som engångsav- gift och som periodiska avgifter; Det vanligaste är att för anslutning fordras en anslutningsavgift av engångskaraktär, varjämte periodiska av- gifter tas ut efter en enhetlig tariff. De periodiska avgifterna brukar de— las upp i en fast avgift (effektavgift) och i en förbrukningsavgift (energi- ' avgift). '

Enligt andra stycket får engångsavgift inte sättas högre än att den svarar mot fastighetens andel i .kostnaden för den allmänna fjärrvär— meanläggningens utförande. Jag hänvisar till vad jag har anfört härom i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5.4 ). Jag har vid 245 berört vad som räknas som kostnad för utförande av anläggningen. Kostnaderna för anläggningens drift och underhåll får endast täckas genom perio- diska avgiftc'r. Huvudmannen får däremot själv avgöra om han vill ta ut kostnaderna för anläggningens utförande genom engångsavgifter eller periodiska avgifter eller kombinera båda metoderna.

Engångsavgifterna kan uppgå till betydande belopp och därför bli be- tungande för fastighetsägarna. Enligt 26 5 andra stycket finns en rättig- het för fastighetsägarna att få engångsavgiften uppdelad på årliga betal- ningar under högst tio år. Förutsättningen härför är att engångsavgiften uppgår till belopp som är betungande med hänsyn till fastighetens eko- nomiska bärkraft och övriga omständigheter. Vidare krävs att fastighets— ägaren begär uppdelning och att han ställer godtagbar säkerhet. Tvist om tillämpning av dessa bestämmelser prövas av va-nämnden. Bestäm- melserna utgör inget hinder för huvudmannen att medge en längre avbe- talningstid än tio år.

Vid tillkomsten av va-lagen diskuterades ingående engångsavgiftens betydelse vid omreglering av fastighetsindelningen och vid ny bebyg— gelse på förut bebyggd tomtmark. Jag hänvisar till denna diskussion ( prop. 1970: 118 s. 106 — 107 och SLU 1970: 54 s. 73—74). Resultatet av uttalandena blir att frågan om ny engånsavgift'i dessa situationer får anöraS från fall till fall.

275

Paragrafen motsvarar 275 tredje stycket va-lagen och 305 i utred- ningens förslag. Paragrafen innehåller bestämmelser om den tidpunkt då avgift förfaller till betal-ning och om skyldighet att betala ränta på för- fallet belopp. ' '

Enligt 27 5 tredje stycket va-l'agen skall avgift betalas vid anfordran.

På obetalt belopp får skälig ränta räknas från dagen för anordran. F. n. - — går det i allmänhet till så att kommunförbundet rekommenderar viss ränta och att den anges i huvudmannens taxa. Bestämmelserna- har u't—

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975/76: 149 77

formats med 635 byggnadslagen som förebild. Bestämmelserna gäller både engångsavgift och periodiska avgifter. Besked om kravet skall läm— nas viss tid före den dag avgiften skall betalas. Ränta torde inte komma i fråga före den sålunda bestämda betalningsdagen. Har engångsavgift . delats upp på flera betalningar finns särskilda betalningsdagar.

Räntelagen (1975: 635) har trätt i kraft den 1 januari 1976 (prop. 1975: 102, LU 1975: 30, rskr 1975: 234). Lagen innehåller i första hand "regler om dröjsmålsränta. Enligt 6 5 räntelagen skall dröjsmålsränta motsvara riksbankens diskonto, ökat med fyra procentenheter. Räntela— gen innehåller också bestämmelser om s. k. avkastningsränta, dvs. ränta "på betalning som skall återgå i samband med att avtal hävs till följd av 'betalningsmottagarens kontraktsbrott eller av liknande anledning. Av— kastningsräntan skall enligt 55 räntelagen motsvara riksbankens dis- konto med ett tillägg av två procentenheter. Räntelagens regler om av— kastningsränta är genom hänvisningar tillämplig vid ränteberäkning en— ligt expropriationslagen och annan fastighetsrättslig lagstiftning. Före- dragande statsrådet _utta.lade vid tillkomsten av räntelagen (prop. 1975 : 102 s. 110) att bestämmelserna om ränta i 63 5 byggnadslagen och 27 5 tredje stycket va-lagen var så speciella att de då borde lämnas oför- ändrade.

Enligt min mening bör räntebestämmelserna i det nu aktuella lagförÄ slaget och i va-lagen utformas på samma sätt. Va-lagens nuvarande re- gel om skälig ränta bör emellertid fyllas ut genom hänvisning till ränte— lagen. Enligt förslaget får dröjsmålsränta räknas enligt 65 räntelagen från dagen för anfordran. "

När engångsbelopp fördelas på flera betalningar bör huvudmannen ha rätt till avkastningsränta enligt 5 5 räntelagen på varje del av avgif- ten som ännu inte har förfallit till betalning. Utgångspunkten bör härvid vara den dag då den första betalningen skall ske. 275 har utformats i överensstämmelse med det anförda. Motsvarande ändring föreslås i va- lagen.

Avtal om fjärrvärmefrågor 28 5

Paragrafen motsvarar 285 va-lagen. Enligt paragrafen kan huvud- mannen träffa avtal med fastighetsägare om sådan fjärrvärmefråga som inte regleras i allmänna bestämmelser eller taxa.

Jag hänvisar till vad jag anförde vid va-lagens tillkomst (prop. 19701118 s. 94—97). Rättsförhållandet mellan huvudman och fastig- hetsägare skall i princip grundas på, förutom lagens bestämmelser, all- männa bcstämmelser och taxa, som upprättas av huvudmannen och som utan särskild överenskommelse gäller mellan parterna. Beträffande frå- gor som inte regleras av lag, allmänna bestämmelser eller taxa föreligger

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975/76: 149 78

däremot avtalsfrihet. Huvudmannen kan förutsättas besluta om taxa och allmänna bestämmelser som är tillämpliga för flertalet fastighetsägare inom verksamhetsområdet och avtalsreglering torde därför företrädesvis bli aktuell när det gäller sjukhus, militära anläggningar och industrier (jfr vad jag anfört vid 22 5). Sådana brukare bör få tillfälle till verkliga förhandlingar med huvudmannen, eftersom det kan finnas behov av sär- skilda föreskrifter. Även avgiftsfrågorna kan kräva speciella övervägan- den för denna kategori av brukare. De allmänna bestämmelserna om skälig och likvärdig behandling m.m. måste dock iakttas. Om parterna inte kan komma överens i de nu diskuterade fallen kan va-nämnden en- ligt 375 fastställa vilka villkor som bör gälla för brukande av anlägg- ningen.

Avtal som träffas i fråga som regleras i allmänna bestämmelser eller taxa blir utan verkan (se prop. 1970: 118 s. 151). Om allmänna bestäm— melser ändras kan detta medföra. att ett tidigare träffat avtal inte längre blir gällande i viss del. Vilka konsekvenser detta skall få för avtalets rättsverkningar i övrigt får bedömas enligt allmänna avtalsrättsliga reg- - ler. Frågan i vilken mån avtal får träffas i frågor som regleras i lagen får prövas från fall till fall genom tolkning av de l-agbestämmelser det är fråga om. Med hänsyn till lagreglernas starka offentligrättsliga karaktär får dock möjligheterna till avvikelser anses vara ganska små.

Skadeståndsskyldighet m. m.

29 5

Paragrafen innehåller bestämmelser om skadeståndsskyldighet m.m. och motsvarar 29 5 va-lagen och 131 5 i utredningens förslag.

Enligt paragrafen skall huvudman eller fastighetsägare som har över- skridit sin rätt eller åsidosatt sin skyldighet i förhållande till den andra återställa vad som har rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt er- sätta skadan. Bestämmelserna är utformade efter mönster av motsva- rande regler för tomträtt, som vid tiden för va-lagens tillkomst fanns i 4 kap. 75 lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom men som numera överförts till 13 kap. 8 5 jordabalken.

Jag hänvisar till vad som anfördes vid tillkomsten av va-lagen (prop. 1970: 118 s. 153, 192 och 201). Det rör sig i princip om ett skadestånds- ansvar oberoende av vållande. Frågan huruvida fullgörelse eller skade- stånd skall kunna utkrävas vid force majeure och'i andra jämförbara fall får bedömas efter i stort sett samma principer som gäller beträffan- de motsvarande spörsmål i kontraktsrättsliga förhållanden. Jag vill erin- ra om att jag i 115 andra stycket dock föreslagit viss lagreglering av dessa frågor, nämligen när det gäller huvudmannens lcveransskyldighet. I de fall som anges i 115 andra stycket gäller inte lcveransskyldighet

• Sida 79
•  Original

Prop. 1975/76: 149 -. 79

och detta medför givetvis att inte heller 29 5 blir tillämplig. Någon be— gränsning i parternas ansvar får inte föreskrivas i allmänna bestämmel— ser som meddelas enligt 22 5.

Bestämmelserna i 295 gäller bara i förhållandet mellan huvudman och brukare. Frågan om skadeståndsansvar mot tredje man, exempelvis brukares ansvar för skada som tillfogas annan brukare, får bedömas ef- ter vad som gäller om skadestånd i utomobligatoriska förhållanden. Det- samma gäller skada som huvudman och fastighetsägare tillfogar var- andra men som inte har samband med fjärrvärmeförhållandet. Sist- nämnda frågeställning har belysts i ett avgörande av högsta domstolen ( NJA 1975 s. 1 ), som gällde fråga om allmän domstols behörighet i mål rörande tvist mellan huvudman för allmän va-anläggning och ägare av fastighet som anknutits till anläggningen om skadestånd på grund av översvämning i fastighetens källare.

Avstängning av värmetillförsel

30 5

Paragrafen motsvarar 30 5 va-lagen och 32 5 i utredningens förslag. I paragrafen regleras frågan-om rätt för huvudmannen att stänga av vär- metillförseln.

Enligt 305 va-lagen gäller följande. Försummar fastighetsägare att betala avgift som avses i va-lagen eller att i annat väsentligt hänseende iaktta vad som åligger honom och har huvudmannen inte genom anma- ning kunnat åstadkomma rättelse, får huvudmannen stänga av vattentill- förseln till fastigheten om detta kan ske utan att sanitär olägenhet upp- kommer. Kostnad för avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren. Jag uttalade vid va-lagcns tillkomst ( prop. 1970: 118 s. 154 ) att avstäng- ningshotet bör utnyttjas med försiktighet och tillgripas bara när huvud— mannen har ett starkt intresse av att framtvinga rättelse från den för- sumlige brukaren och någon risk för sanitära olägenheter inte föreligger.

Utredningens förslag motsvarar bestämmelserna i va-lagen. Förslaget kritiseras av flera remissinstanser. Länsstyrelsen i Göte- borgs och Bohus län anser att denna form av påtryckningsmedcl är olämplig i förevarande fall och föreslår att bestämmelserna får utgå. Andra medel för indrivning av avgift bör i stället komma i fråga. Ytterst bör tvångsförvaltning av fastigheten tillgripas. Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om bestämmelserna är nödvändiga. Länsstyrelsen fram- håller att huvudmannen kan utverka betalningsföreläggande för ford- ringar på avgifter. Enligt Lunds kommun synes bestämmelserna vara utan verkan. En avstängning drabbar tredje man, dvs. hyresgästerna. Huvudmannen bör i stället ges rätt att kräva deposition för minst en be- talningsperiods årliga avgifter. Enahanda synpunkter framförs av

• Sida 80
•  Original

Prop. 1975/76: 149 30

Malmö kommun. Enligt Hyresgästernas riksförbund är förslaget synner- ligen tveksamt. Om det är fråga om en hyresfastighet drabbas hyres- gästerna utan att dessa är vållande till försummelsen. En undantagsregel för hyresfastigheter bör enligt förbundet därför allvarligt övervägas. I ' vart fall bör hyresgästorganisation underrättas i god tid före avstäng- ning. Svenska eli-'erksföreningen påpekar att undantaget för ;sanitär olä- genhet praktiskt taget alltid kan åberopas medan andra skäl, exempelvis säkerhet och sysselsättning, ibland kan väga lika tungt. Sveriges" villa- ägareförbund anser att man möjligen kan sätta ett frågetecken för för- slaget. I en uppgörelse mellan konsumentombudsmannen och elverks- föreningen har en bestämmelse.. som gav leverantören rätt att omedel- bart stänga av leveransen vid betalningsdröjsmål, ersatts med en regel att avstängning inte får ske vid ringa betalningsdröjsmål och utan före- gående avisering. Rekvisitet ”ringa dröjsmål” (kortvarigt eller ett obe- tydligt belopp) saknas i den föreslagna lagtexten. Näringslivets bygg- nadsdelegation anser att avstängning endast bör få ske vid betydande betalningsförsummelse. Svenska gasföreningen anser att avstängnings- möjligheten i de allra flesta fall blir fiktiv genom undantaget för sanitär olägenhet. Det kan inte vara rimligt att huvudmannen skall fortsätta leverans utan betalning. Förslaget bör i stället utformas i enlighet med den av eldistributörerna tillämpade principen att avstängning normalt inte sker förrän det genom berörd kommunal myndighet har prövats om leveransen bör fortsättaav sociala eller andra skäl och betalnings- ansvaret i samband därmed övertagits av det allmänna. I fråga om fler— familjshus bör huvudmannen dessutom underrätta hyresgästerna.

Jag vill för egen del anföra följande.'En huvudman som inte får be- talt för sina värmeleveranser kan utverka betalningsföreläggande för sin fordran och kan — om inte ägarbyte har skett _— som yttersta utväg framtvinga exekutiv försäljning av fastigheten. I det stora flertalet fall torde huvudmannen genom sådana åtgärder kunna på ett tillfredsstäl- lande sätt ta till vara sina intressen. Det tar dock ofta viss tid att genom exekutiva åtgärder skaffa sig betalning. Mot den bakgrunden måste man räkna med 'att det kan finnas fall där det skulle verka stötande om hu- vudmannen under alla omständigheter var skyldig att fortsätta sina le- veranser utan att få betalning. Även i andra situationer kan det vara be- fogat att avstänga värmetillförseln. Som exempel kan nämnas att bruka- ren, i strid mot allmänna besrämmelser, vidtar åtgärder med fastig- hetens värmeväxlare som medför skada på ledningsnätet. Jag anser där- för att lagen bör ge huvudmannen möjlighet att avstänga värmetillförsel.

Denna bör dock utformas mera restriktivt än 30 5 va-lagen. Den bör kunna tillämpas bara i undantagsfall.

Till en början bör sålunda gälla att avstängning inte får ske på grund av betalningsförsummelse annat'än om försummelsen är väsentlig. I fråga om småbelopp får huvudmannen lita till indrivning.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975/76: 149 81

Avstängning bör inte få ske om sanitär olägenhet uppkommer. Detta innebär att huvudman inte kan stänga av värmetillförseln till flerfamiljs- hus där hyresgästerna är beroende av fjärrvärmen för uppvärmning av sina lägenheter. Om avgifter inte betalas för ett flerfamiljshus är det f. ö. sannolikt att förvaltningen av huset i övrigt är sådan att kommunen bör överväga om förutsättningar föreligger för tvångsförvaltning av fastig- heten. Därigenom kan det undvikas att huvudmannen tvingas att under längre tid leverera fjärrvärme till ett flerfamiljshus utan betalning. När det gäller egnahem kan det vid betalningsförsummelse finnas anledning för huvudmannen att ta kontakt med socialnämnden. Jag vill slutligen framhålla att huvudmannen har möjlighet att samråda med hälsovårds- nämnden i frågan om sanitär olägenhet kan antas uppkomma genom en avstängning.

Innan avstängning tillgrips bör huvudmannen genom anmaning för- söka åstadkomma rättelse. Även i fråga om väsentlig försummelse bör huvudmannen liksom enligt va-lagcn vara skyldig att först genom anma- ning till fastighetsägaren försöka åstadkomma rättelse. I samband med anmaningen bör brukaren ges skälig tid för rättelse. När det gäller av- gifter som inte har betalats bör tiden inte vara kortare än två veckor (sc prop. 1970: 118 s. 155). Brukaren kan alltså genom betalning klara sig undan från hotet om avstängning och har avstängning redan skett skall leveransen återupptas när betalning skett. I sistnämnda fall bör brukaren dock dessutom betala kostnaden för avstängningsåtgärden. Enligt min mening bör huvudmannen inte ha rätt att kräva någon form av säkerhet för framtida avgifter.

I enlighet med det anförda har bestämmelserna i paragrafen om av- stängning utformats på följande sätt. Försummar fastighetsägare att be- tala avgift som avses i lagen eller 'att i annat väsentligt hänseende iaktta vad som åligger honom och är försummelsen väsentlig får huvudman- nen stänga av värmetillförseln till fastigheten om han inte genom anma- ning har kunnat åstadkomma rättelse och avstängning kan ske utan att sanitär olägenhet uppkommer.

De synpunkter på avstängningsinstitutets brukande som jag nu har framfört bör enligt min mening gälla även i förhållandet mellan huvud- man och brukare enligt va-lagen. 305 va-lagen föreslås därför bli änd— rad på motsvarande sätt.

Om huvudmannen stänger av värmetillförseln utan att han har rätt till det, blir han skadeståndsskyldig enligt 29 5. Tvister om tillämp- ningen av bestämmelserna om avstängning prövas av va—nämnden, som också i interimistiskt beslut kan ta ställning till om avstängning får ske medan tvisten prövas.

6 Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 149

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975/76: 149 ' 8,

Särskilda bestämmelser om vissa allmänna fjärrviirmeanläggningar 31,33 55 | . .

Paragraferna innehåller vissa särbestämmelser för allmänna fjärrvär- meanläggningar som drivs av huvudman som inte är kommun. Bestäm- melserna motsvarar 32 och 33 äg va-lagen och 33 och 34 55 i utredning- ens förslag. . '

31 & innehåller endast en erinran om att 32 och 33 åå gäller för all- män fjärrvärmeanläggning som drivs av annan än kommun. Den pröv- ning som sker enligt 31 & va-lage:n har när det gäller fjärrvärme byggts in i industriverkets prövning enligt Zå i förslaget; En allmän fjärrvär- meanläggning som drivs av ett kommunalt bolag omfattas av 32 och 33 åå (se avsnitt 5.2). _

Enligt 325 första stycket får kommun inom vars område anlägg- ningen har sitt verksamhetsområde utse tillsynsman för anläggningen. Rätten är ovillkorlig och varje kommun som har någon del av anlägg- ningen inom sitt område har rätt att utse tillsynsman. Enligt andra styc- ket har tillsynsman tillträde till alla delar av anläggningen. Han får vi- dare granska räkenskaper och övriga handlingar rörande denna. Han skall årligen avge berättelse över sin tillsyn tillkommunen. Enligt tredje stycket skall tillsynsmannen till kommunen anmäla förhållande som på- kallar ingripande av kommunen, statens industriverk eller annan myn- dighet. Sistnämnda bestämmelse har bl. a. med hänsyn till industriver- kets roll givits en formulering som något avviker från motsvarande be- stämmelse i va-lagen.

Ersättning till tillsynsman skall betalas av den kommun som utsett ho- nom. Frågan om tystnadsplikt behandlas i 34 %.

I 33 5 finns bestämmelser om syssloman. Kan med skäl antas, att hu- vudman åsidosätter viss eller vissa fastigheters intressen eller annars dri— ver anläggningen på mindre lämpligt sätt, kan industriverket förordna syssloman att i huvudmannens ställe och för hans räkning driva anlägg- ningen. Syssloman kan vidare entledigas av industriverket när förhållan- dena föranleder det. Syssloman har rätt till'arvode av huvudmannen. In- dustriverket bestämmer arvodets belopp.

Det är alltså industriverket och inte som enligt va-lagen länsstyrelsen som kan förordna syssloman. Att det finns behov av syssloman kan komma fram genom anmälan av fastighetsägare eller tillsynsman. In- dustriverket kan också ta upp frågan ex officio. Bland de omständighe- ter som kan föranleda förordnande av syssloman kan nämnas att huvud- mannen tillämpar taxebestämmelserna fel till förfång för vissa fastig- hetsägare eller försummar skötseln av anläggningen. Frågan om tyst- nadsplikt för syssloman behandlas i 34 å.

• Sida 83
•  Original

Prop. ].975/76: 1.49 83

'Ij'st/zarlxplikt 34 &

"Paragrafen motsvarar 34% va-lagen och 35% i utredningens förslag. Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt.

Enligt 345 va-lagen (i lydelse enligt SFS 1975: 730) får den som del- tagit i undersökning enligt 205 inte obehörigen röja eller nyttja yrkes- hemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om. Straffbestämmelserna finns sedan den 1 januari 1976 i 20 kap. 35 brottsbalken (se prop. 1975: 78 om ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet m.m.). Enligt 20 kap. 55 tredje stycket må åklagare, om inte annat är för visst fall stadgat, åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägandc endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Bestämmelserna om tystnadsplikt bör utformas på ett sätt som stäm- mer överens med vad som gäller enligt va-lagen. Enligt min mening bör emellertid tystnadsplikten både enligt förslaget och i va-lagen utvidgas att gälla även för tillsynsman och syssloman. Tystnadsplikten hindrar dem givetvis inte att offentliggöra vad som behövs för att de skall kunna fullgöra sina uppdrag. Detta framgår av ordet obehörigen i paragrafens formulering.

Prövning av fjärrvärmefrågor 35 %

Paragrafen innehåller bestämmelser om industriverkets handläggning av fjärrvärmefrågor och om fullföljd av talan mot industriverkets be- slut. Paragrafen motsvarar 355 andra till fjärde styckena va-lagen och 36 å andra och tredje styckena i utredningens förslag.

För förfarandet vid industriverket gäller förvaltningslagen(1971: 290).

Enligt första stycket kan industriverket i ärende enligt den föreslagna lagen vid behov anlita sakkunnig. Den sakkunnige har rätt till ersättning med belopp, som industriverket bestämmer. Huvudmannen för den fjärrvärmeanläggning som ärendet rör betalar ersättningen.

Industriverket skall enligt förslaget handlägga frågor om allmänför- klaring av fjärrvärmeanläggning enligt 2 5 och frågor om verksamhets- områdets utsträckning enligt 6 5. I dessa frågor skall enligt 35å tredje stycket talan mot industriverkets beslut föras hos regeringen genom be- svär (se avsnitt 5.5). '

I övrigt kan industriverket enligt förslaget meddela vitesföreläggande enligt 7 % rörande verksamhetsområde samt besluta om syssloman enligt 33 å och om ersättning till syssloman och sakkunnig. I dessa frågor skall enligt 35 å andra stycket talan mot industriverkets beslut föras hos kam-

• Sida 84
•  Original

Prop. 1975/76: 149 84

marrätten genom besvär. Mot kammarrättens beslut förs talan hos rege- ringsrätten.

]. fjärde stycket, som saknar motsvarighet i va-lagen och i utredningens förslag, bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om avgifter i ärende hos industriverket". Regeringen kan i sin tur bemyndiga industri- verket att meddela föreskrifter. Avgiften bör motsvara industriverkets administrationskostnader (självkostnad inklusive löner till anställd per- sonal).

36 och 37 55

Paragraferna innehåller bestämmelser om va-nämndens prövning och motsvarar 36 och 37 åå va-lagen samt 37 å i utredningens förslag.

Enligt 365 skall mål som anges i 375 prövas av statens va-nämnd. Paragrafen innehåller vidare en hänvisning till den särskilda lagen om statens va-nämnd, som innehåller alla förfarandebestämmelser.

I 37 & anges de mål som skall prövas av va-nämnden. Va-nämnden är exklusivt behörig i dessa tvister cch de får alltså inte prövas av tingsrätt. Uppräkningen stämmer överens med motsvarande uppräkning i va-la- gen (se prop. 1.970: 118 s. 158"). 'i' punkt 7 har dock lagts till tvist om skyldighet enligt Så andra stycket att medverka till att provisorisk an- ordning för värmeförsörjning inrättas eller att utge ersättning. Frågan om huvudmannens lcveransskyldighet torde i allmänhet komma att prö- vas som en fråga om skadestånd enligt punkt 6. Beträffande punkt 4 hänvisar jag till vad jag har anfört vid 28 5. De mål som anges i den punktvisa uppräkningen får endast avse tvister mellan huvudman och brukare. När det. gäller de i inledningen angivna målen om inlösen eller ersättning enligt 15 eller 16% kan det dock även vara fråga om tvist mellan huvudman och en utomstående ägare till den aktuella anlägg- ningen. När det gäller betalningsföreläggande finns en speciell lag för fordringar på avgifter (se avsnitt 7.3).

Jag vill erinra om att talan mot beslut i fjärrvärmefrågor av kommu- nal huvudman kan föras genom kommunalbesvär (se avsnitt 5.5 ).

Öv rrgån gsb est ämmelser

Den föreslagna lagen bör träda i kraft den 1 juli 1976. Lagen får ingen omedelbar effekt för fastigheter som anslutits till fjärrvärme. La- gens regelsystem trädcr i funktion först efter det att allmänförklaring har skett enligt 2 $. Några särskilda övergångsbestämmelser torde därför inte behövas. Jag vill dock uttala att den nya lagen och efterföljande all- mänförklaring i princip inte rubbar avtal som träffas dessförinnan. Frå- gan huruvida tillkomsten av den nya lagen i särskilda fall kan komma att inverka på de förutsättningar under vilka sådant avtal har ingåtts och därigenom eventuellt påverka dess giltighet får bedömas i rättstill— lämpningcn enligt allmänna grundsatser (se prop. 1955: 121 s. 112).

• Sida 85
•  Original

Prop. 1975/76: 149 85

7.2 Förslaget till lag om statens va-nämnd

Till förslaget till lag om statens va-nämnd har förts över de förfaran- debestämmelser som nu finns i 36 och 38—54 55 va-lagen (se avsnitt 5.5). Någon ändring av förfarandet åsyftas inte._Jag anser det därför i - huvudsak vara tillräckligt att jag anger vilken motsvarighet i va-lagen som de nya bestämmelserna har. I några fall genomförs sakligaänd- ringar. Så är fallet med bestämmelserna i 6 och 19 55. Dessa nyheter kommer jag givetvis att kommentera särskilt.

Inledande bestämmelse

1 & Paragrafen innehåller endast en bestämmelse om att va-nämnden prö- var mål enligt va-lagen och enligt den föreslagna lagen om allmänna fjärrvärmeanläggningar. -

Nämndens sammansättning m. m. 2 %

Paragrafen motsvarar i huvudsak 365 första och andra styckena va- lagen. .

Första stycket innehåller kompetensregler för va-nämndens ledamö- ter. Jag hänvisar till vad jag har anfört i avsnitt 5.5. I förhållandet till va-lagen har endast den ändringen gjorts att som alternativt kompetens- krav i förekommande fall lagts till att vederbörande ledamot skall ha erfarenhet m. m. av fjärrvärme.

Enligt andra stycket skall i den utsträckning det behövs för ledamot finnas ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.

3—5 55

Enligt 35 är det regeringen som förordnar ordförande, övriga leda- möter och ersättare i nämnden. Förordnandc skall meddelas för viss tid. Paragrafen motsvarar 36 5 tredje stycket va-lagen.

Enligt 4 5 skall ledamot i nämnden vara myndig svensk medborgare. Paragrafen motsvarar sista punkten i 36 5 första stycket va-lagen.

Enligt 5 5 äger bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare motsvarande tillämpning på ledamot i nämnden. Paragrafen motsvarar 46 5 första stycket va-lagen.

65

Paragrafen innehåller regler om i vilken sammansättning va-nämnden är beslutför. Va-nämnden skall i regel vara fulltalig när den-prövar frågor enligt

7.3. Förslaget till lag om betalningsföreläggande för fordringar som skall prövas av statens va-nämnd

Lagen (1970: 245) om betalningsföreläggande för fordringar på av- gifter till huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning innebär i ' huvudsak att ansökan om betalningsföreläggande får ske vid allmän un— derrätt utan hinder av att tvist om anspråket skall prövas av va.-nämn- den. Skall målet hänskjutas till rättegång skall det dock överlämnas till va-nämnden och ansökan om återvinning skall också göras 'hos va— nämnden.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1975/76: 149 91 '

Motsvarande regler. bör gälla för fordringar på avgifter till huvudman . ' för allmän fjärrvärmeanläggning. Jag föreslår att dessa regler tas upp i en gemensam lag som gäller både allmänna vatten- och avloppsanlägg- ningar och allmänna fjärrvärmeanläggningar. Lagen bör ges rubriken lag om betalningsföreläggande för fordringar som skall prövas av sta-' tens va-nämnd. Inga sakliga ändringar föreslås i förhållande till nu gäl- . lande lag.

För fordran på avgift till huvudman för-allmän'vatten- och. avlopps- anläggning eller för allmän fjärrvärmeanläggning får huvudmannen en- ligt ] 5 söka betalningsföreläggande vid allmän underrätt utan hinder av att tvist om anspråket skall prövas av statens va-nämnd.

Bestrider gäldenären ansökningen och hänskjuts målet med anledning härav till rättegång, skall målet enligt 2 5 överlämnas till va-nämnden. Talan får inte föras mot beslut om överlämnandc.'Har annan domstol än högsta domstolen överlämnat målet skall nämnden, om den finner sig inte vara behörig, visa målet åter till den domstol som överlämnat det. _' Sedan nämnden prövat frågan om återförvisning får frågan huruvida målet hör under nämnden inte upptas på nytt.

Talan 1 mål som enligt 2 5 överlämnats till statens va- -nämnd skall en- ligt 3 5 anses väckt vid denna när ansökningen om betalningsföreläg- gande gjordes hos den allmänna underrätten. Har allmän underrätt i mål om betalningsföreläggande tecknat bevis att utmätning får ske och vill gäldenären söka återvinning skall han hos va-nämnden göra ansökan enligt 8 5 lagen om statens va-nämnd inom tid-som anges i 35 5 första stycket lagsökningslagen (1946. 808).

Beträffande förfarandet vid allmän underrätt 1 mål som avses i lagen gäller 1 övrigt enligt 4 S' 1 tillämpliga delar lagsökningslagen. .

Lagen föreslas träda' 1 kraft den 1 juli 1976, då den äldre lagen här upphöra att gälla. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte. .

7.4. Förslaget till lag om ändring i va-lagen

I va-lagen görs endast följdändringar. Jag kan alltså beträffande 13, 23, 27, 30, 34 och 36 55 hänvisa till vad jag har anfört vid motsvarande paragrafer i förslaget till lag om allmänna fjärrvärmeanläggningar (se avsnitt 7.1). Förfarandebestämmelserna i 38—54 55 har förts över till förslaget till lag om statens va-nämnd (se avsnitt 7.2) och skall därför upphöra att gälla.

Lagen föreslås träda' 1 kraft den 1 juli 1976. I 275 tredje och fjärde _ -- ' styckena föreslas nya räntebestämmelser. För dessa behövs övergångs- bcstämmclser som har utformats i enlighet med motsvarande bestäm- melser för expropriationslagen (se prop. 1975: 102 s. 28). Äldre bestäm- melser gäller även efter den 1 juli 1976 i fråga om ränta för tid före

• Sida 92
•  Original

Prop. 1975/76: 149 . 92

ikraftträdandet. Har skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraft- trädandet, gäller vidare äldre bestämmelser även för tiden därefter.

7.5 övriga lagförslag

Enligt 1 5 andra stycket anläggningslagen (1973: 1149) gäller anlägg- ningslagen inte allmän vatten- och avloppsanläggning. Motsvarande un- dantag har gjorts för allmän fjärrvärmeanläggning.

Enligt 135 1 mom. andra stycket kommunalskattclagen (1928: 370) kan ny taxering ske om taxeringsenhetens värde ökat eller minskat till följd av myndighets eller domstols beslut, som innebär ändring i fråga om förfoganderättcn eller eljest i fråga om rätten att utnyttja den, lik- som till följd av att avgift till allmän va-anläggning (anslutningsavgift) eller gatukostnadsbidrag erlagts för taxeringsenhetcn. Tillägg har gjorts för avgift till allmän fjärrvärmeanläggning. (Frågan om behandling i fastighetstaxeringshänseende av anslutningsavgifter har behandlats i prop. 1973: 162 s. 306 .) Vidare har begreppet gatukostnadsbidrag givits den korrektare formuleringen gatumarkscrsättning eller gatukostnadsbi- drag.

8. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om allmänna fjärrvärmeanläggningar,

2. lag om statens va-nämnd,

3. lag om betalningsföreläggande för fordringar som skall prö- vas av statens va—nämnd,

4. lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och

avloppsanläggningar, 5. lag om ändring i anläggningslagen (1973: 1149), 6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

9. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens'överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före- draganden har lagt fram. '

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975/76: 149 93