om ändring i sjölagen (1891:35 s.1) m.m. (begriinsning av ansvar, befordran av passagerare)
Regeringens proposition :
1982/83: 159
om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) m. m. (begränsning av redares ansvar, befordran av passagerare);
beslutad den 24 mars 1983.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
OVE RAINER
Propositionens huvudsakliga innehåll
Frågor om begränsning av redarens samlade skadeståndsansvar, s.k.
globalbegränsning, regleras i 10 kap. sjölagen. Bestämmelserna bygger på 1957 års internationella konvention om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö. Främst på grund av att realvärdet av konventionens begränsningsbelopp genom inflationen efter hand hade minskat allt kraftigare, avslutades år 1976 en ny konvention om
begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar (begränsningskonven-
tionen), avsedd att ersätta 1957 års konvention.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner begränsningskonven-
tionen och att regeringen säger upp 1957 års konvention. Vidare läggs fram
förslag till de ändringar i 10 kap. sjölagen som är nödvändiga för ett svenskt tillträde till begränsningskonventionen. I anslutning härtill föreslås också vissa andra ändringar i sjölagen och i lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss.
Reglerna om befordran av passagerare och resgods i 6 kap. sjölagen fick sin nuvarande lydelse år 1973. De bygger i huvudsak på ett utkast till en internationell konvention i ämnet som förelåg år 1969, det s.k. Tokyout-
kastet. Med detta utkast som grund utarbetades 1974 års Aténkonvention
om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Den gällande
svenska lagstiftningen överensstämmer därför redan i allt väsentligt med konventionen. |
I Aténkonventionen finns bl.a. bestämmelser som begränsar redarens
ansvarighet för skador på passagerare och resgods till vissa belopp. Dessa
I Riksdagen 19821/83. 1 sand. Nr 159
belopp har emellertid genom inflationen minskat avsevärt i realvärde. Sverige bör därför inte tillträda konventionen. I stället föreslås att de nuvarande begränsningsbeloppen i 6 kap. sjölagen höjs med hänsyn till inflationen sedan år 1974. Vidare läggs fram förslag till vissa andra ändringar i 6 kap. sjölagen för att den svenska lagstiftningen skall anpassas bättre till övriga delar av Aténkonventionen.
I propositionen föreslås också att riksdagen godkänner 1979 års ändringsprotokoll till de s.k. Haag-Visbyreglerna om godsbefordran till sjöss och att Sverige genomför den lagstiftning som erfordras för ett tillträde till detta protokoll. Genom protokollet införs i Haag-Visbyreglerna de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna (SDR) som beräkningsenhet i stället för s. k. Poincaréfrancs. Lagförslaget innebär i konsekvens härmed att SDR införs som beräkningsenhet även i 5 kap. sjölagen som behandlar godsbefordran.
Lagförslagen har utarbetats i nordiskt samarbete.
Det föreslås att regeringen bemyndigas att bestämma när lagändringarna skall träda i kraft.
1 Förslag till Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. I)
Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891:35 s. 1)!
dels att 172 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 196 § skall betecknas 197 §,
dels att nuvarande 197 § skall betecknas 196 §,
dels att nuvarande 344—355 §§, som utgör nuvarande Femtonde kapitlet Särskilda bestämmelser, skall betecknas 365—376 §§ och utgöra Sextonde kapitlet Särskilda bestämmelser,
dels att 39, 120, 168, 171, 173, 174, 177—180, 182—189, 191-195, nya 196, nya 197, 199-201, 233-243, 261, 328, 337 och de nya 368, 369 och 372-374 §§ samt rubrikerna närmast före 200 och 369 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 243 a §, av nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas femton nya paragrafer, 350—364 §§, utgörande Femtonde kapitlet Om begränsningsfond och begränsningsmål, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
39 §
Om införing i skepps- eller Om införing i skepps- eller skeppsskeppsbyggnadsregistret finnes in- byggnadsregistret finnes innehålla nehålla uppenbar oriktighet till följd uppenbar oriktighet till följd av av skrivfel eller annat dylikt förbi- skrivfel eller annat dylikt förbiseende, skall införingen rättas. Vad seende, skall införingen rättas. Vad som nu sagts har motsvarande som nu sagts har motsvarande tillämpning på uppenbar oriktighet i tillämpning på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel. registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare Kan rättelse bli till förfång för ägare eller för innehavare av pantbrev på eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det in- grund av inteckning, skall det inbördes företrädet mellan berörda bördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som förvärv bestämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres, om skall lämnas part som beröres, om han är känd, samt myndighet som han är känd, samt myndighet som avses 1351 §. avses i 372 §.
Beslut om rättelse meddelas genom införing i registret. Skälen för beslutet antecknas i dagboken eller akten. I stället för bevis eller handling, som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall ny sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall återfordras, göras obrukbar och behållas av registermyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig alt ingiva den för detta ändamål. I föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får vite utsättas.
Talan mot beslut om rättelse får Talan mot beslut om rättelse får föras även av myndighet som avses föras även av myndighet som avses 1351 §. 1372 §.
! Lagen omtryckt 1975: 1289.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
120 §
Skadestånd enligt 118 § beräknas efter värdet av gods av samma slag på den plats och vid den tid godset avtalsenligt lossats eller skulle ha lossats från fartyget. Detta värde bestämmes efter börspriset eller, om sådant pris saknas, efter marknadspriset eller, om varken börs- eller marknadspris finnes, efter det gängse värdet på gods av samma slag och kvalitet.
Bortfraktarens ansvarighet är... Bortfraktarens ansvarighet är dock begränsad till tiotusen francs dock begränsad till 666,67 särskilda för varje kolli eller annan enhet av dragningsrätter (SDR) för varje godset eller, om ansvarigheten där- kolli eller annan enhet av godset igenom blir högre, trettio francs för eller, om ansvarigheten därigenom kilo av det berörda godsets bruttc- blir högre, 2 SDR för kilo av det vikt. Med franc förstås den vär- berörda godsets bruttovikt. Vad deenhet som angives i 348 §. som förstås med SDR anges i
369 §.
Användes behållare (container), pall eller liknande transportanordning för att sammanföra godset, skall vid tillämpning av andra stycket varje kolli eller enhet som angivits i konossement eller annan frakthandling anses utgöra ett kolli eller en enhet. I övrigt skall det samlastade godset anses utgöra en enhet.
Genom överenskommelse mellan bortfraktaren och avlastaren kan gränsen för bontfraktarens ansvarighet bestämmas till högre belopp än som följer av andra och tredje styckena. Har uppgift av avlastaren om godsets art och värde utan förbehåll införts i konossement eller annan frakthandling, skall detta värde gälla som gräns för ansvarigheten, om denna därigenom blir högre än enligt nämnda stycken, och vid tillämpning av första stycket anses utgöra godsets verkliga värde, om ej annat styrkes.
Bestämmelserna i denna paragraf om begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla ej, om det visas att han själv vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma.
168 §
Vid sådan befordran som avses i Vid sådan befordran som avses i 169 § få bestämmelserna i 95 och 169 § få bestämmelserna i 95 och 97 58, 983 andra stycket, 101 i 97 §§, 983 andra stycket, 1018 första stycket, 118—123 §§, 152, första stycket, 118—123 §§, 152, 161 och 162 §§ samt 347 § första 161 och 162 §§ samt 368 § första stycket 5 och fjärde stycket ej åsi- stycket 5 och fjärde stycket ej åsidosättas genom avtal till nackdel dosättas genom avtal till nackdel för avlastare, befraktare eller mot- för avlastare, befraktare eller mottagare. Bestämmelse i fraktavtal, tagare. Bestämmelse i fraktavtal, varigenom till bortfraktaren över- varigenom till bortfraktaren över-
låtes rätt på grund av försäkring el- låtes rätt på grund av försäkring el-
ler träffas annan sådan överens- ler träffas annan sådan överenskommelse, anses som förbehåll om kommelse, anses som förbehåll om befrielse från ansvarighet. befrielse från ansvarighet.
Utan hinder av första stycket får bortfraktaren förbehålla sig frihet från ansvarighet för tiden före lastningens början och efter lossningens slut. Han får också förbehålla sig frihet från ansvarighet för levande djur eller
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för gods, som i fraktavtalet angives som lastat på däck och befordras på det sättet, samt träffa överenskommelse rörande gemensamt haveri.
Är det avtalat eller klart förutsatt att befordringen helt eller till bestämd del skall utföras av annan än bortfraktaren, får denne förbehålla sig frihet från ansvarighet för skada som orsakas medan godset är i den andres vård.
Är det, med hänsyn till godsets ovanliga beskaffenhet eller tillstånd eller de särskilda förhållanden eller: villkor under vilka befordringen skall utföras, skäligt att genom särskild överenskommelse inskränka bortfraktarens ansvarighet eller eljest utvidga hans rättigheter enligt detta kapitel, skall sådan överenskommelse gälla, förutsatt att konossement ej utfärdas men villkoren intagas i mottagningsbevis varav framgår att det ej är löpande handling.
171 §
Med bortfraktare förstås i detta I detta kapitel avses med kapitel den som, yrkesmässigt eller bortfraktare: den som genom avmot vederlag, genom avtal åtager tal, yrkesmässigt eller mot vedersig befordran med fartyg av passa- lag, åtar sig att med fartyg befordgerare eller passagerare och res- ra passagerare eller passagerare gods. Med resgods avses varje och resgods; föremål, inbegripet fordon, som be- passagerare: den som befordras fordras för passagerarens räkning eller skall befordras med fartyg enmen ej enligt certeparti eller konos- ligt ett avtal om passagerarbefordsement. Resgods som passagera- ran samt den som med bortfraktaren bär med sig eller har i sin hytt rens samtycke följer med fordon eleller eljest har i sin vård under be- ler levande djur som befordras enfordringen, inbegripet vad han har i ligt ett avtal om godsbefordran; eller på medfört fordon, utgör resgods: varje föremål, inbegrihandresgods. pet fordon, som befordras för pas-
sagerarens räkning, under förut-
sättning att befordringen inte sker
enligt certeparti, konossement eller
annat dokument som brukar använ-
das vid godsbefordran;
handresgods: resgods som pas-
sageraren bär med sig eller har i sin
hytt eller på annat sätt har i sin
vård under resan, inbegripet vad
han har i eller på sitt fordon.
173 §
Bestämmelserna i detta kapitel Bestämmelserna i detta kapitel gälla ej i den mån befordringen är gäller inte i den mån befordringen underkastad gällande internatio- är underkastad gällande internationellt fördrag om befordran med an- nellt fördrag om befordran med annat transportmedel. nat transportmedel.
174 §
Medföljer någon ett fartyg, vil- Om någon, som varken är passaken varken är passagerare eller är i gerare eller är anställd hos bort-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
bortfraktarens tjänst etter utför ar- fraktaren eller utför arbete i fartybete i fartygets tjänst, och tillskyn- gets tjänst, följer med ett fartyg och das han därvid skada, som avses i därvid åsamkas skada av det slag 188 eller 189 §, ha bestämmelserna som avses i 188 eller 189 §, skall i detta kapitel om befrielse från och bestämmelserna i detta kapitel om begränsning av ansvarighet på bort- befrielse från och begränsning av fraktarens — sida motsvarande ansvarighet för bortfraktare tillämtillämpning till förmån för var och pas till förmån för var och en på : en på redarens sida som kan hållas redarens sida som kan hållas ansvaansvarig för skadan. rig för skadan.
177 §
Avser befordringsavtalet be- Avser = befordringsavtalet bestämd person, får denne icke till an- stämd person, får denne inte övernan överlåta sin rätt enligt avtalet. låta sin rätt enligt avtalet till någon Sedan resan påbörjats får överlå- annan. Sedan resan har påbörjats telse ej äga rum även om avtalet ej får överlåtelse inte äga rum, även avser bestämd person. om avtalet inte avser bestämd per-
son.
178 §
Passageraren är skyldig att iakt- Passageraren är skyldig att iaktta taga föreskrifter om ordning och föreskrifter om ordning och säkersäkerhet under befordringen. het under resan. -
Bestämmelserna i 24, 53 och Bestämmelserna i 24, 53 och 54 §§ sjömanslagen (1973: 282) om 54 §§ sjömanslagen (1973: 282) om undersökning i anledning av brott undersökning med anledning av ombord och tvångsmedel mot be- brott ombord och tvångsmedel mot sättningsmedlem ha motsvarande besättningsmedlem skall även tilltillämpning i fråga om passagerare. lämpas i fråga om passagerare.
179 §
Passagerare får medföra resgods Passageraren får föra med sig i skälig omfattning. resgods i skälig omfattning.
Känner passageraren till att hans Känner passageraren till att hans resgods kan medföra fara eller vä- resgods kan medföra fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller sentlig olägenhet för person eller annat gods, skall han upplysa bort- egendom, skall han före resans börfraktaren därom före resans bör- jan upplysa bortfraktaren orm detta. jan. Detsamma gäller, om annat Detsamma gäller om resgodset, resgods än handresgods kräver sär- handresgods undantaget, kräver skild vård. Är resgods av sådan be- särskild vård. Är resgods av sådan skaffenhet som nu sagts, skall detta beskaffenhet som nu har sagts, om möjligt utmärkas på godset in- skall detta om möjligt utmärkas på nan befordringen börjar. godset innan resan börjar.
180 §
Bortfraktaren har rätt att vägra ' Bortfraktaren har rätt att vägra passageraren att medföra resgods, passageraren att föra med sig ressom kan medföra fara eller väsent- gods som kan medföra fara eller välig olägenhet för fartyg, liv eller sentlig olägenhet för person eller gods. egendom.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har sådant resgods tagits om- Har sådant resgods tagits ombord utan att bortfraktaren kände bord utan att bortfraktaren kände till dess beskaffenhet, får han efter till dess beskaffenhet, får han efter omständigheterna föra det iland el- omständigheterna föra i land, ler oskadliggöra eller förstöra det oskadliggöra eller förstöra det utan utan skyldighet att ersätta skadan. skyldighet att ersätta skadan. Det- Detsamma gäller, om resgodset, ef- samma gäller, om resgodset, efter ter att ha tagits ombord med bort- att ha tagits ombord med bortfrakfraktarens kännedom om dess be- tarens kännedom om dess beskafskaffenhet, visar sig medföra sådan fenhet, visar sig medföra sådan fara fara eller väsentlig olägenhet för eller väsentlig olägenhet för person fartyg, liv eller gods att det ej är eller egendom att det inte är för- : försvarligt att behålla det ombord. svarligt att behålla det ombord.
182 §
Bortfraktaren är icke skyldig att Bortfraktaren är inte skyldig att lämna ut annat resgods än handres- lämna ut annat resgods än handres- . gods förrän passageraren betalt för gods förrän passageraren har betalt befordringen och för kost eller an- för resan och för kost eller annan nan tjänst under resan. Uteblir be- tjänst under resan. Uteblir betaltalning, äger bortfraktaren lägga ningen, får borifraktaren lägga upp ' upp godset i säkert förvar och ge- godset i säkert förvar och genom nom offentlig auktion eller på annat offentlig auktion eller på annat bebetryggande sätt sälja så mycket att tryggande sätt sälja så mycket av hans krav jämte förvarings- och för- det att hans krav jämte förvaringssäljningskostnaderna täckas. och försäljningskostnaderna täcks.
183 § .
Om befordringsavtal avser be- Om befordringsavtal avser bestämt fartyg och detta före resans stämt fartyg och detta före resans början går förlorat eller förklaras början går förlorat eller efter skada efter skada icke vara iståndsättligt, förklaras inte kunna sättas i stånd, upphör bortfraktarens skyldighet upphör bortfraktarens skyldighet att utföra befordringen. att uföra befordringen.
Blir fartygets avgång från den ort Blir fartygets avgång från den ort där befordringen skall börja väsent- där resan skall börja väsentligt förligt fördröjd, har passageraren rätt dröjd, har passageraren rätt att att häva avtalet. häva avtalet.
184 §
Uppehålles fartyget under resan Om fartyget uppehålls under reså att det icke skäligen kan fordras san så att det inte skäligen kan fordatt passageraren avvaktar att resan ras att passageraren avvaktar att refortsättes, eller går fartyget förlorat san fortsätts, eller går fartyget föreller förklaras det efter skada icke lorat eller förklaras det efter skada vara iståndsättligt, skall bortfrak- inte kunna sättas i stånd, skall borttaren sörja för att passageraren och fraktaren sörja för att passageraren dennes resgods befordras till be- och dennes resgods befordras till stämmelseorten på annat lämpligt bestämmelseorten på annat lämpsätt och bära kostnaden därför. Un- ligt sätt och bära kostnaden för detderlåter bortfraktaren detta, har ta. Underlåter bortfraktaren detta,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
passageraren rätt att häva avtalet. har passageraren rätt att häva avta-
let.
Måste passageraren uppehålla sig Måste passageraren uppehålla sig iland på grund av haveri eller annan i land på grund av haveri eller anomständighet som rör fartyget, nan omständighet som rör fartyget, skall bortfraktaren på lämpligt sätt skall bortfraktaren på lämpligt sätt sörja för hans uppehälle och bära sörja för hans uppehälle och bära kostnaden därför. kostnaden för detta.
185 §
Anträder passageraren icke resan Påbörjar passageraren inte resan eller avbryter han den, skall avta- eller avbryter han den, skall det avlad befordringsavgift likväl betalas. talade biljettpriset ändå betalas. Vad som nu sagts gäller dock ei, Om passageraren har insjuknat elom passagerarens underlåtenhet ler det finns annan skälig anledning att anträda eller fullfölja resan be- för passageraren att inte påbörja ror av att han insjuknat eller avlidit eller fullfölja resan och bortfrakeller av annan skälig anledning och taren har underrättats- om detta bortfraktaren underrättats härom inom rimlig tid, behöver dock bilinom rimlig tid. Jettpriset inte betalas. .
Är passageraren enligt första Är passageraren enligt första
stycket skyldig att urgiva avtalad stycket skyldig att betala det avta- — befordringsavgift, skall denna dock lade biljettpriset, skall detta dock " nedsättas med skäligt belopp, om sättas ned med skäligt belopp. om bortfraktaren medfört annan passa- bortfraktaren har medfört en annan gerare i hans ställe eller eljest be- passagerare i hans ställe eller på gränsat eller, med iakttagande av annat sätt har begränsat eller borde tillbörlig omsorg, kunnat begränsa ha kunnat begränsa sin skada. sin skada.
186 §
Visar det sig, sedan befordrings- Visar det sig, sedan befordringsavtal träffats, att resan skulle vara avtal har träffats, att resan skulle förenad med fara för passageraren vara förenad med fara för passageeller fartyget till följd av krig, bloc- raren eller fartyget till följd av krig, kad, uppror, oroligheter, sjöröveri blockad, uppror, öroligheter, sjöröeller annat väpnat våld eller att så- veri eller annat väpnat våld eller att dan fara väsentligt ökat, har varde- sådan fara väsentligt har ökat, har ra parten rätt att häva befordrings- vardera parten rätt att häva avtalet. avtalet även om resan börjat. En sådan rätt föreligger även om Häves avtalet, skall vardera parten resan har börjat. Hävs avtalet, bära sin kostnad och skada. skall vardera parten bära sin kost-
nad och skada.
Avbryter passageraren resan på Avbryter passageraren resan på grund av förhållande som avses i -. grund av förhållande som avses i 185§ första stycket andra punkten 185§ första stycket andra punkten eller häves befordringsavtalet en- eller hävs avtalet enligt 184§ eller, ligt 184§ eller, sedan resan börjat. sedan resan har börjat, enligt 186§. enligt 186§. skall befordringsavgif- skall biljettpriset sättas ned. Därvid
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ten betalas med avdrag för belopp, skall förhållandet mellan den avtasom bestämmes med beaktande av lade och den. återstående resans den återstående och den avtalade längd, tidsåtgång och kostnader resans längd, tidsåtgång och kost- beaktas. näder.
Har bortfraktaren mottagit betal- Har bortfraktaren tagit emot bening utöver vad som sålunda till- talning utöver vad som sålunda till-
kommer honom, skall han återbära kommer honom, skall han betala
överskottet. tillbaka överskottet.
188 §
Bortfraktaren är ansvarig för ska- Bortfraktaren är ansvarig för perda till följd av att passageraren av- sonskada som drabbar passagerare lider eller drabbas av kroppsskada på grund av händelse under resan, på grund av händelse under heford- om skadan har vållats genom fel ringen eller försenas, om skadan eller försummelse av bortfraktaren vållats genom fel eller försummelse eller någon som han svarar för. av bontfraktaren eller någon för vil- Detsamma gäller skada på grund ken denne svarar. av att passagerare försenas, även
om förseningen inte beror på hän-
- delse under resan.
189 §
Bortfraktaren är ansvarig för ska- Bortfraktaren är ansvarig för skada till följd av att resgods går förlo- da till följd av att resgods går förlorat eller skadas på grund av händel- rat eller skadas på grund av händelse under befordringen eller förse- se under resan, om skadan har vålnas, om skadan vållats genom fel lats genom fel eller försummelse av eller försummelse av honom eller honom eller någon som han svarar någon för vilken han svarar. Med för. Detsamma gäller skada till försening likställes dröjsmål med följd av att resgodset försenas, utlämning av resgods på bestäm- även om förseningen inte beror på melseorten. händelse under resan. Med förse-
ning jämställs dröjsmål med utläm-
ning av resgodset på bestämmel-
seorten.
Bortfraktaren är icke skyldig att Bortfraktaren är inte skyldig att ersätta penningar, värdepapper, ersätta — pengar, värdepapper, . konstföremål eller andra dyrbar- konstföremål! eller andra dyrbarheter, om han ej uttryckligen åtagit . heter annat än om han har tagit sig sådan ansvarighet. emot egendomen för säker förva-
ring.
191 §
Bortfraktaren skall till sitt fre- För att gå fri från ansvarighet dande från ansvarighet visa, att måste bortfraktaren visa, att skada - skada som avses i 188 eller 189§ ej som avses i 188 eller 189§ inte har orsakats genom fel eller försum- orsakats genom fel eller försummelse av honom eller någon för vil- melse av honom eller någon som ken han svarar. I fråga om person- han svarar för. I fråga om personskada samt förlust av eller skada på skada och förlust av eller skada på
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
handresgods gäller dock vad nu handresgods gäller dock det som nu sagts endast om skadan inträffat vid har sagts endast om skadan har ineller i samband med förlisning, träffat vid eller i samband. med försammanstötning, strandning, €ex- lisning, sammanstötning, strandplosion eller brand. ning, explosion eller brand eller uppkommit till följd av fel i fartyget.
192 Bortfraktarens ansvarighet skall Bortfraktarens ansvarighet skall ej överstiga sjuhundratusen francs vid personskada inte: överstiga för varje passagerare vid person- 100000 särskilda dragningsrätter skada och sextontusen francs för (SDR) för varje passagerare. När varje passagerare vid försening av ersättningen skall utgå som livränpassageraren. ta, får det kapitaliserade värdet inte äverstiga denna gräns. Vid försening av passagerare skall ansvarigheten inte överstiga 2000 SDR för varje passagerare. Vid skada på eller förlust eller Vid skada på eller förlust eller försening av resgods skall ansva- försening av resgods skall ansvarigheten ej överstiga righeten inte överstiga 1. tiotusen francs för varje pas- 1. 1300 SDR för varje passagerasagerare i fråga om handresgods, re i fråga om handresgods; som icke förvaras i eller på medfört fordon: 2. femtiotusen francs för varje 2. 5000 SDR för varje passagefordon jämte resgods, som förvaras rare i fråga om dyrbarheter som i eller på fordonet; och bortfraktaren har tagit emot för säker förvaring; 3. sextontusen francs för varje 3. 8000 SDR för varje fordon; passagerare i fråga om annat res- och gods. 4. 2000 SDR för varje passagerare i fråga om annat resgods. I fråga om skada på eller förlust Begränsningsbeloppen gäller för av handresgods, som avses i andra varje resa. De avser inte ränta och stycket I, gäller begränsningen för rättegångskostnader. varje skadebringande händelse och i övrigt för varje resa. Begränsningen gäller icke ränta och rättegångskostnader: Med francs förstås den värdeen- Vad som förstås med SDR anges het som angives i 348§. i369§. Bortfraktaren kan genom uttrycklig överenskommelse åta sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrivs i denna paragraf.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
193 §
Bortfraktaren kan genom ut- Bortfraktaren har rätt att från trycklig överenskommelse åtaga skadans belopp göra avdrag med sig ansvarighet till högre belopp än högst följande belopp, som utgör som föreskrives i 192§. Han äger passagerarens självrisk, nämligen på samma sätt förbehålla sig att passageraren själv skall stå risken intill ett belopp av
1. ettusenfemhundra francs för 1. 150 SDR för varje fordon som varje fordon som skadas; skadas;
2. tvåhundra franes för annan 2. 20 SDR för annan resgodsresgodsskada; och skada; och
3. tvåhundra francs för skada på 3. 20 SDR för skada på grund av grund av försening. försening av passagerare eller res-
gods.
Avräkning för självrisk sker från Avräkning enligt första stycket skadans belopp. skall ske innan fråga om begräns-
ning av ansvaret enligt 19283 prö-
vas.
194 §
Bortfraktaren har ej rätt att åbe- Bortfraktaren har inte rätt att ropa bestämmelserna i 192 § om be- åberopa bestämmelserna i 192 och gränsning av ansvarigheten eller 193 §§ om begränsning av ansvarigöverenskommelse om självrisk för heten eller avdrag för självrisk, om passageraren enligt 193§, om det det visas att han själv har vållat visas att han själv vållat skadan skadan uppsåtligen eller av grov uppsåtligen eller av grov vårdslös- vårdslöshet och med insikt att såhet och med insikt att skada sanno- dan skada sannolikt skulle upplikt skulle uppkomma. komma.
195 §
Bestämmelserna om frihet från Bestämmelserna om frihet från eller begränsning av bortfraktarens eller begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla även om talan ansvarighet gäller även om talan mot honom icke grundas på be- mot honom inte grundas på befordringsavtalet. fordringsavtalet.
197 8 196 §
Utföres befordringen helt eller Om befordringen helt eller delvis delvis av annan än bortfraktaren, utförs av någon annan än bortfrakförblir denne likväl ansvarig som taren, är bortfraktaren dock ansvaom han själv utfört hela befordring- rig som om han själv hade utfört en. Härvid gälla bestämmelserna i hela befordringen. Härvid gäller detta kapitel i tillämpliga delar. bestämmelserna i detta kapitel i till-
lämpliga delar.
Utför den andre befordringen Utför den andre befordringen med fartyg, är han jämte bortfrak- med fartyg, är han ansvarig för sin taren och enligt samma regler som del av befordringen enligt samma denne ansvarig för sin del av be- regler som gäller för bortfraktaren. fordringen. — Bestämmelserna i Har bortfraktaren åtagit sig ansvar
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
196 § ha motsvarande tillämpning. utöver vad som föreskrivs i detta
Bortfraktarens och den andres an- kapitel, är den som utför befordsvarighet är gemensamt begränsad ringen inte bunden av detta, såvida
enligt 1923. han inte skriftligen har samtyckt till
det.
I den mån ansvar åvilar både
bortfraktaren och person som
avses i andra stycket, svarar de so-
lidåriskt.
196§ 197§
Föres talan mot någon för vilken Förs talan mot någon som bort-
bortfraktaren svarar enligt 233§ är fraktaren svarar för enligt 196 eller denne berättigad till samma befriel- 233§, är denne berättigad till samse från och begränsning av ansva- ma befrielse från och begränsning
righet som bortfraktaren. De ersätt- av ansvarighet som bortfraktaren.
ningsbelopp som bortfraktaren och De ersättningsbelopp som bortfrak-
den för vilken han svarar förpliktas taren och de personer som han sva-
utgiva få ej sammanlagt överstiga rar för skall betala får inte sam-
den gräns för ansvarigheten som manlagt överstiga de gränser för föreskrives i 1928. ansvarigheten som föreskrivs i 1928.
Bestämmelserna i första stycket Bestämmelserna i första stycket gälla icke till förmån för den som gäller inte till förmån för den som
visas ha vållat skada uppsåtligen el- visas ha vållat skadan uppsåtligen ler av grov vårdslöshet och med in- eller av grov vårdslöshet och med sikt att skada sannolikt skulle upp- insikt att sådan skada sannolikt
komma. skulle uppkomma.
199 Bestämmelser om hänskjutande Bestämmelser om laga domstol
till viss domstol eller till skiljemän för tvister som rör ansvarighet på
av tvist angående ansvarighet på grund av avtal om befordran av grund av avtal om befordran av passagerare och resgods samt om passagerare och resgods finnas i möjlighet att hänskjuta sådana
337 §. . tvister till skiljemän finns i 337 §. Bestämmelser om preskription Bestämmelser om preskription
finnas i 347 §. | finns i 368 §.
Vissa bestämmelser om tillämp- Om avtalsvillkors giltighet ningen
200 § Bestämmelserna i 181—198 §§ Bestämmelserna i 178 § får inte
kunna ej åsidosättas genom avtal åsidosättas genom avtal.
till passagerarens nackdel vid be- Avtalsvillkor som inskränker pas-
fordran inom Sverige, Danmark, sagerarens rättigheter enligt 181—
Finland och Norge eller mellan 198 §§, 337 § andra stycket och
dessa stater. ej heller vid befordran 368 § första stycket 6 och 7 är ogil-
med avtalsenlig avgångsort eller tiga
bestämmelseort i någon av dessa 1. vid befordran inom Sverige,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
stater. Vad som nu sagts gäller Danmark, Finland eller Norge eller
även om utländsk lag i övrigt är till från någon av dessa stater, oavtillämplig på befordringen. sett vilken lag som i övrigt är till-
lämplig på befordringen;
2. vid annan befordran, om
svensk lag är tillämplig på beford-
ringen enligt allmänna svenska lag-
valsregler.
Övriga bestämmelser i detta ka-
pitel gäller endast om inte något
annat är avtalat eller följer av sed-
vänja.
201 §
Utan hinder av 200 § får bort- Utan hinder av 200 § får bortfrakfraktaren förbehålla sig frihet från taren förbehålla sig frihet från an-
ansvarighet såvitt rör passagerare svarighet i fråga om passagerare
för tiden innan denne går ombord för tiden innan denne går ombord och efter det att han gått iland. Det- och efter det att han har gått i land.
samma gäller i fråga om handres- Sådant förbehåll är dock inte tillgods för tiden innan detta föres om- låtet när det gäller sjötransporter
bord och efter det att det förts mellan fartyg och land som omfat-
iland. För sjötransport mellan far- tas av biljettpriset eller som utförs tyg och land äro sådana förbehåll med trunsportmedel som bortfrak-
tillåtna i den mån transporten ej taren ställer till förfogande. omfattas av befordringsavgiften el- I fråga om handresgods som inte
ler utföres med transportmedel, finns i eller på ett av passageraren som annan än bortfraktaren ställer medfört fordon kan bortfraktaren till förfogande. Bortfraktaren får förbehålla sig frihet från ansvarig-
alltid förbehålla sig frihet från an- het för tiden innan handresgodset svarighet för levande djur. förs ombord och efter det att det har förts i land. Förbehåll är dock
inte tillåtet när det gäller sådan
transport till eller från fartyget som
avses i första stycket och inte heller
för den tid då handresgodset har
tagits om hand av bortfraktaren
medan passageraren vistas i ter-
minalbyggnad, på kaj eller annan
hamnanläggning.
Är det avtalat eller klart förut- Är det avtalat att en bestämd del
satt, att befordringen helt eller till av befordringen skall utföras av nå-
bestämd del skall utföras av annan gon annan än bortfraktaren får, om än bortfraktaren, får denne också den andre är namngiven, bortfrakförbehålla sig frihet från ansvarig- taren förbehålla sig frihet från an-
het för skada orsakad av händelse svarighet för skada orsakad av en under den del av befordringen som händelse under den del av beford-
utföres av den andre. Detsamma ringen som utförs av den andre. gäller, om passageraren enligt be- Detsamma gäller, om passageraren
fordringsavtalet har rätt att helt el- enligt befordringsavtalet har rätt att
ler delvis anlita annan än bortfrak- helt eller delvis anlita någon annan taren för befordringen. än bortfraktaren för befordringen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
233 §. Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, medlem av besättningen
eller lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Redaren är också ansvarig, om skada vållas av annan, när denne på redarens eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.
Vad redaren sålunda utgivit har Skadestånd som redaren sålunda
han rätt att söka åter av den som betalat har han rätt att kräva tillba-
vållat skadan. ka av den som vållat skadan. Bestämmelser om inskränkning Bestämmelser om inskränkning
av redares ansvarighet finnas, utom av redares ansvarighet finns, utom i
i detta kapitel, i 5 och 6 kap. samt i detta kapitel, i 5 och 6 kap. samt i lagen (1936:277) i anledning av lagen (1936:277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års inter- Sveriges tillträde till 1924 års inter-
nationella — konvention rörande nationella — konvention rörande konossement. konossement.
234 §
I mom. Föreligger ansvarighet Redaren har rätt att begränsa sin för redare enligt denna eller allmän ansvarighet enligt bestämmelserna lag, är ansvarigheten begränsad i detta kapitel. Samma rätt har en
vad angår | sådan ägare av fartyg som inte är
1. ersättning för skada å person, redare, den som i redarens ställe som befinner sig ombord på fartv- har hand om fartygets drift, fartyget för att medfölja detta, och för gets befraktare samt var och en skada å egendom ombord; som utför tjänster i omedelbart
2. ersättning för skada å person samband med bärgning. Med bärgeller egendom, om skadan orsakats ning avses även åtgärder enligt av någon som befinner sig ombord 235 § första stycket 4, 5 och 6. på fartyget: Om ansvar görs gällande mot nå-
3. ersättning för skada å person gon, för vilken redaren eller annan eller egendom, om skadan orsakats person som avses i första stycket av omständighet som hänför sig till svarar, har även denne rätt att benavigeringen eller handhavandet gränsa sin ansvarighet enligt beav fartyget eller till lastningen, be- stämmelserna i detta kapitel.
fordringen eller lossningen av las- Den som på grund av ansvarig-
ten eller till inskeppningen, beford- hetsförsäkring svarar för fordran
ringen eller landsättningen av pas- som är föremål för begränsning har sagerarna; rätt att begränsa sin ansvarighet i 4. ersättning för skada å hamn- samma utsträckning som försäk-
anläggning, bassäng eller segelbar ringshavaren. vattenväg; samt
5. ersättning på grund av föreskriven skyldighet att avlägsna
sjunket, strandat eller övergivet fartyg eller egendom ombord på så-
dant fartyg.
Begränsningen gäller dock ej ansvarighet på grund av skada som
åsamkats befälhavaren eller med-
lem av besättningen eller lots eller någon »erson i redarens tjänst,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som befinner sig ombord eller vilkens åligganden stå i samband med
fartygets tjänst. Den avser ej heller ansvarighet på grund av fel eller försummelse av redaren själv, med
mindre denne begått felet eller försummelsen i egenskap av fartygets
befälhavare eller medlem av dess besättning.
Begränsningen gäller icke ränta
och kostnader i saken.
2 mom. Har redaren motfordran
mot borgenären och grunda sig fordran och motfordran på en och samma händelse, skall begränsningen avse allenast 'det belopp
varmed fordringen överstiger mot-
fordringen.
235 8?
Är ansvarigheten begränsad, Om inte annat följer av bestäm-
svarar redaren intill ett belopp be- melserna i detta kapitel, föreligger räknat efter ettusen francs för ton rätt till ansvarsbegränsning, oavav fartygets dräktighet, dock minst sett grunden för ansvarigheten, be-
etthundrafemtiotusen francs. In- träffande fordringar med anledning
träffar skada å person, höjes an- av
svarighetsgränsen i vad avser så- 1. person- eller sakskada, om.
dan skada med tvåtusenetthundra skadan har uppkommit ombord på francs för ton, dock med minst sex- fartyget eller i omedelbart sam- . hundratrettiotusen francs. band med fartygets drift eller med
Ansvarighetsgränsen gäller be- bärgning, träffande fordringar, vilka uppkom- 2. skada på grund av dröjsmål
mit på grund av en och samma hän- vid befordran till sjöss av gods,
delse. passagerare eller deras resgods,
Med dräktighet avses nettodräk- 3. annan skada, om den har ortigheten, beräknad enligt reglerna i sakats av intrång i en rättighet, kungörelsen (1954:550) angående som inte grundar sig på avtal, och
skeppsmätning, för maskindrivet den har uppkommit i omedelbart ' fartyg ökad med det maskinrum samband med fartygets drift eller
som vid bestämmandet av netto- med bärgning, dräktigheten dragits från brutto- 4. åtgärder för att lyfta, avlägsdräktigheten. Vad som förstås med na, förstöra eller oskadliggöra ett
franc bestämmes i 348 §. fartyg, inbegripet allt som finns el-
ler har funnits ombord, som har
sjunkit, strandat, övergivits eller
blivit vrak,
5. åtgärder för att avlägsna, förstöra eller oskadliggöra fartygets last, samt
? Senaste lydelse 1982: 252.
: Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6. åtgärder för att avvärja eller
begränsa skada, för vilken ansvars-
begränsning gäller, samt skada
som har orsakats av sådana åtgär-
der. Har den som får begränsa sitt
ansvar en motfordran mot borge-
nären och grundar sig fordringen -
och motfordringen på en och sam-
ma händelse, skall begränsningen uvse endast den del av fordringen
som överstiger motfordringen.
236 §
Fordringar på grund av skada å Rätt till ansvarsbegränsning föperson skola i första hand tillgo- religger inte beträffande doses med det ansvarighetsbelop.p 1. fordran på bärgarlön, bidrag som avses i 235§ första stycket till gemensamt haveri eller på avtal
andra punkten. Förslår ej detta, grundad ersättning för åtgärder
skall återstoden av fordringarna som avses i 2358 första stycket 4, 5
tillsammans med övriga fordringar eller 6, . . tillgodoses ur det belopp som avses 2. fordran med anledning av oli samma stycke första punkten. jeskada som omfattas av 1§ och 2§
Fördelningen av ansvarighetsbe- första stycket lagen (1973: 1198) om lopp skall ske i förhållande till ford- ansvarighet för oljeskada till sjöss, ringarnas storlek. 3. fordran underkastad en inter-
Har redaren betalt fordran som nationell konvention eller nationell avses i denna paragraf, skall han lag som reglerar eller förbjuder be-
anses träda i fordringsägarens ståäl- gränsning av ansvarighet för
le med samma rätt som denne och atomskada,
fordringsbeloppet medtagas vid 4. fordran med anledning av fördelningen av ansvarighetsbelop- atomskada orsakad av ett atomfarpet, såvitt fordringen kunnat här i tyg, riket göras gällande mot redaren. 5. fordran med anledning av Visar redaren att han, oaktat krav skada som har åsamkats lots eller ännu ej skett, framdeles har att be- den som är anställd hos någon som tala fordran som avses i denna pa- avses i 234§ första stycket och vars ragraf, skall jämväl den fordringen åligganden står i samband med far-
medtagas vid fördelningen. tygets drift eller med bärgningen, samt
6. fordran på ränta eller ersätt-
ning för rättegångskostnader.
v
237 Kvarstad för fordran, beträffan- Rätt till ansvarsbegränsning föde vilken ansvarigheten är begrän- religger inte för den som visas själv sad, skall vägras och beviljad så- ha vållat skadan uppsåtligen eller dan åtgärd skall hävas, om redaren av grov vårdslöshet och med insikt
inom riket hos rätten ställer säker- att sådan skada sannolikt skulle
het för fulla ansvarighetsbeloppet uppkomma.
> Senaste lydelse 1981: 808.
Prop. 1982/83: 159 , 17
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
enligt 235§ jämte ett av rätten bestämt tillägg för ränta och kostna-
der i saken. Säkerheten får åberopas gentemot alla borgenärer, för
vilkas fordringar gäller begräns-
ning till samma ansvarighetsbe-
lopp, och skall anses vara ställd till - förmån för alla sådana borgenärer.
Har redaren ställt säkerhet för
ett mindre belopp än i första stycket avses och ställer han därefter hos samma domstol säkerhet
för återstoden, skall ock vad i förs-
ta stycket stadgas äga tillämpning.
Om redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra stycket sägs, skall på hans yrkande tidigare ställd säkerhet för fordran som avses med den fulla säkerhe-
ten frigivas. Vad i denna paragraf är stadgat
skall äga motsvarande tillämpning,
om säkerheten ställts hos vederbör-
lig myndighet i Danmark, Finland eller Norge.
238 §'
Kvarstad för fordran, beträffan- Om rätt till ansvarsbegränsning
de vilken ansvarigheten är begrän- föreligger, skall ansvarsbeloppen' sad, skall vägras och beviljad så- bestämmas på följande sätt.” dan åtgärd hävas, om redaren visar 1. För fordringar med anledning att han, innan åtgärden genom- av personskada, som har tillfogats
förts, utom riket ställt betryggande fartygets egna passagerare, är anoch för borgenären tillgänglig sä- svarsgränsen 46 666 särskilda dragkerhet för fulla ansvarighetsbelop- ningsrätter (SDR) multiplicerat
pet enligt 235 § i någon av följande med det antal passagerare som far-
hamnar: tyget enligt sitt certifikat har till-
I. den hamn där den händelse stånd att befordra, dock högst 25 inträffat varå fordringen grundas miljoner SDR.
eller, om händelsen ej ägt rum i 2. För andra fordringar med anhamn, den första hamn som farty- ledning av personskada är ansvars-
get anlöpt efter händelsen: gränsen 333 000 SDR, om fartygets
2. landsättningshamnen, om dräktighet inte överstiger 500. Är
fordringen avser skada å person;. dräktigheten högre, höjs ansvars-
3. lossningshamnen, om ford- gränsen |
ringen avser skada å last. för varje dräktighetstal från 501
- Har i fall som avses ti första till 3000 med 500 SDR,
stycket säkerheten ställts i annan för varje dräktighetstal från 3 001
. Ort än där angives, prövar rätten till 30000 med 333 SDR,
+ Senaste lydelse 1981: 808. 2 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 159
Prop. 1982/83: 159 18 '
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
med hänsyn till omständigheterna för varje dräktighetstal från huruvida kvarstad skall vägras eller 30001 till 70 000 med 250 SDR, och hävas. för varje dräktighetstal över Vad i första och andra styckena 70000 med 167 SDR. är stadgat gäller även om den utom 3. För andra slag av fordringar riket ställda säkerheten icke mot- samt fordringar som avses i2, i den svarar det fulla ansvarighetsbelop- mån de inte tillgodoses med de bepet enligt 235 § men redaren inom lopp som anges där, är ansvarsriket hos rätten ställer betryggande gränsen 167 000 SDR, om fartygets säkerhet för återstoden jämte ett av dräktighet inte överstiger 500. Är rätten bestämt tillägg för ränta och dräktigheten högre, höjs ansvarskostnader i saken. gränsen . Vad i denna paragraf är stadgat för varje dräktighetstal från 501 om hävande av kvarstad skall äga till 30000 med 167 SDR, motsvarande tillämpning i fråga för varje dräktighetstal från om frigivande av säkerhet, som 30001 till 70000 med 125 SDR, och ställts inom riket till befrielse från för varje dräktighetstal över kvarstad. 70000 med 83 SDR. 4. Ansvarsgränserna i 1—3 gäller summan av alla fordringar som på grund av en och samma händelse har uppkommit mot redaren, ägare av fartyg som inte är redare, den som i redarens ställe har hand om fartygets drift och fartygets befraktare samt mot någon för vilken dessa svarar. 5. Ansvarsgränserna för bärgare, som inte utför bärgning från fartyg eller som uteslutande arbetar från det fartyg som bärgningen avser, skall motsvara de ansvarsgränser som gäller för fartyg med en dräktighet av 1500. Ansvarsgränserna gäller summan av alla fordringar som på grund av en och samma händelse har uppkommit mot sådan bärgare och mot någon för vilken denne svarar. 6. Med = fartygets = dräktighet avses bruttodräktigheten beräknad enligt bestämmelserna om skeppsmätning i bilaga 1 till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. Vad som förstås med SDR anges i 369 §.
239 §- Tvist om beräkning av belopp, Varje ansvarsbelopp skall fördevartill redares ansvarighet är be- las mellan borgenärerna i förhålgränsad enligt 235 §, eller om för- lande till storleken av de styrkta
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
delningen av ansvarighetsbelopp fordringar av det slag som ansvarsmellan borgenärer må hänskjutas gränsen avser. till utredning och avgörande genom dispasch.
I fråga om dispasch enligt första Om det belopp som avses i 238 § stycket gälla i tillämpliga delar be- 2 inte räcker till för betalning av de stämmelserna i 7 kap. om general- fordringar som anges där, skall dispasch. Bestämmelse som avser återstoden av dessa fordringar behaveridelägare gäller därvid i stäl- talas ur det belopp som nämns i let sakägare. 238 § 3 med samma rätt som övriga
där angivna fordringar.
Kostnaden för dispaschen ersät- " Har redaren eller någon annan, tes av redaren, om icke borgenär innan ansvarsbeloppet fördelats, utan skälig orsak hänskjutit saken helt eller delvis betalat en fordran, till dispasch eller eljest särskilda inträder han i borgenärens rätt inskäl föranleda annat. "till det belopp som han har betalat.
Visar redaren eller någon annan att han senare kan bli skyldig att helt eller delvis betala en fordran som han, om den hade betalats före ansvarsbeloppets fördelning, skulle ha kunnat kräva åter ur ansvarsbeloppet enligt tredje stycket, skall medel tills vidare avsättas för att han senare skall kunna göra sin rätt gällande.
240 Har redaren utbetalt vad som Om det med anledning av en
åligger honom att utgiva enligt fordran av det slag som är föremål ovan givna bestämmelser om be- för ansvarsbegränsning här i riket gränsning av ansvarigheten och vi- har väckts talan eller framställts sar sig sedan annan borgenär hava begäran om kvarstad eller andra ägt rätt till betalning av ansvarig- rättsliga åtgärder, kan en begränshetsbeloppet, har redaren dock ningsfond upprättas. Fonden skall icke någon ytterligare betalnings- upprättas hos den domstol där taskyldighet, därest redaren, då be- lan har väckts eller hos sjörättstalningen erlades eller, om den domstolen för den ort där kvarstad skedde enligt lagakraftvunnen dom eller andra rättsliga åtgärder beeller dispasch, denna meddelades, gärts. icke ägde och ej heller genom vederbörlig undersökning kunnat få kunskap om den andres fordran.
Borgenär, som sålunda uppburit En begränsningsfond anses uppvad som rätteligen bort tillkomma rättad med verkan för alla personer annan, svarar därmed för den som kan åberopa samma ansvars- . andres fordran, såvida han ägde gräns. Den är avsedd för betalning kunskap om fordringen, när han er- endast av fordringar av det slag höll betalningen. som ansvarsgränsen avser.
Sedan en begränsningsfond har
upprättats i Sverige, får här i riket
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse .
talan rörande en fordran av det
slag som är föremål för ansvarsbe-
gränsning väckas endast i begräns-
ningsmål. Detsamma gäller talan
angående frågan huruvida den som
> upprättat begränsningsfonden har
rätt till ansvarsbegränsning och an-
gående frågan om fördelning av
fonden. :
Behörig att anhängiggöra be-
gränsningsmål är den som har upp-
rättat fonden, dennes försäkringsgivare och den som gör gällande en
fordran av det slag som är föremål
för ansvarsbegränsning.
Närmare bestämmelser om be-
gränsningsfond och begränsnings-
mål finns i 15 kap.
241 §
Vad i detta kapitel är stadgat om Den. som har gjort gällande en begränsning av redares ansvarig- fordran mot en begränsningsfond, het äger tillämpning jämväl i fråga som har upprättats i Sverige eller i
om ansvarighet som åvilar farty- en annan konventionsstat, kan inte
gets ägare, som ej är redare, eller med anledning av denna fordran
den som i egenskap av befraktare erhålla säkerhetsåtgärd eller uteller eljest handhar fartygets drift i mätning avseende fartyg eller an-
redarens ställe. ' nan egendom, som tillhör någon
som fonden har verkan för enligt
240 § andra stycket och som har
: rätt till ansvarsbegränsning.
Detsamma gäller ansvarighet vil- Sedun en begränsningsfond har
ken åvilar befälhavare eller med- upprättats här i riket eller i Dan-
lem av besättningen eller lots eller mark, Finland eller Norge, kan sänågon, som är i tjänst hos redaren, kerhetsåtgärd eller utmätning avseägaren eller den som i egenskap av ende fartyg eller annan egendom befraktare eller eljest handhar far- som tillhör någon som fonden har
tygets drift i redarens ställe, så- "verkan för enligt 240§ andra framt ansvarigheten uppkommit i -Stycket och som har rätt till antjänsten. Sådan ansvarighet må be- svarsbegränsning inte ske med angränsas, oaktat den uppkommit på ledning av en fordran som kan gö-
grund av fel eller försummelse. ras gällande mot fonden. Har sä- '
Det sammanlagda belopp, till vil- kerhetsåtgärd eller utmätning re-
ket redare och övriga i denna para- dan skett, skall åtgärden hävas. graf omförmälda personer äga be- Säkerhet som har ställts för att avgränsa sin ansvarighet för fordring- värja säkerhetsåtgärd eller utmät-
ar, som uppkommit på grund av en ning eller för att få en sådan åtgärd och samma händelse, skall ej över- hävd skall friges. stiga det fulla ansvarighetsbelop- Har fonden upprättats i en annan
pet enligt 235 §. konventionsstat än som avses i
andra stycket, kan rätten eller
Nuvarande lydelse Föreslagen tydelse
: kronofogdemyndigheten avslå be- £gäran om säkerhetsåtgärd eller utmätning, häva säkerhetsåtgärd eller utmätning som redan har skett - eller frige säkerhet som 'har ställts. Begäran om säkerhetsåtgärd eller utmätning skall alltid avslås och, om fonden har upprättats innan sådan åtgärd företagits eller säkerhet ställts, åtgärden hävas och säkerheten friges, när fonden upprättats i o.
a) den hamn där den händelse
"har inträffat på vilken fordringen
grundas eller, om händelsen inte ägt rum i hamn, den första hamn som fartyget har anlöpt efter hän-
delsen; eller |
b) landstigningshamnen, om fordringen avser personskada som har åsamkats en person ombord på fartyget; eller :
c) lossningshamnen, om fordringen avser skada på fartygets last. . .
Första och tredje styckena kan' även tillämpas, om det visas att en fond, som har upprättats i en stat som inte är konventionsstat, är jämställbar med en sådan begräns- . ningsfond som avses i 240 §. -
. Denna paragraf gäller endast om borgenären kan framställa krav mot begränsningsfonden vid den domstol eller myndighet som förvältar fonden och han har möjlighet att av fondens medel få ut vad som belöper på hans fordran och föra över det till ett annat land.
242 § Vad i detta kapitel är stadgat Ansvarsbegränsning kan åberoäger tillämpning, när begränsning pas även om en begränsningsfondav .ansvarighet åberopas inför inte upprättas. svensk myndighet. Beträffande ansvarighet "som Har talan väckts om fordran som avses i 234 § I mom. andra stycket är föremål för ansvarsbegränsning, första punkten skall dock frågan, skall rätten, om någon begränshuruvida och till vilket belopp an- ningsfond inte har upprättats, vid svarigheten är begränsad, avgöras tillämpning av bestämmelserna i efter den lag som gäller för tjänste- detta kapitel endast beakta den
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse avtalet, om tjänsteavtalet regleras fordran som målet gäller. Vill svaav lagen i annan stat, som är anslu- randen att även annan fordran, för ten till 1957 års internationella kon- vilken samma ansvarsbelopp gälvention angående begränsningen ler, skall beaktas vid ansvarsbeav ansvarigheten för ägare av far- gränsningen, skall förbehåll om tyg som användas till fart i öppen detta tas in i domen. sjö. En dom som inte innehåller förbehåll enligt andra stycket får verkställas utan hinder av 241 §. Innehåller domen sådant förbehåll, kan den ändå verkställas, såvida inte en begränsningsfond upprättas och kronofogdemyndigheten med tilllämpning av 241 § finner att ansökningen om verkställighet skall avslås. Om begränsningsfond inte har upprättats, kan parterna hänskjuta frågan om ansvarsbeloppets storlek och fördelning till utredning och avgörande genom dispasch. Bestämmelser om talan mot dispasch finns.i 14 kap.
243 Regeringen äger förordna, att i Ansvarsgränserna för örlogsfarstället för bestämmelserna i detta tyg och andra fartyg, som vid tiden kapitel andra regler skola här i riket för händelsen ägs eller brukas av tillämpas i fråga om fartyg hemma- en stat och används uteslutande för hörande i annan främmande stat ' statsändamål och inte för affärsän sådan, som utan förbehåll an- drift, får inte i något fall understiga slutit sig till 1957 års internationeila de gränser som gäller för ett fartyg konvention angående begränsning- med en dräktighet av 5 000. Om en en av ansvarigheten för ägare av fordran avser ersättning för skada fartyg som användas till fart i öp- som har orsakats av ett sådant farpen sjö. tygs särskilda egenskaper eller användning, föreligger dock inte någon rätt till ansvarsbegränsning. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte fartyg som huvudsakligen används för isbrytning eller bärgning. Ansvarsgränserna för ett fartyg som är byggt eller anpassat för borrning efter havsbottnens naturtillgångar skall vara 12 miljoner SDR för fordringar som avses i 238 § 2 och 20 miljoner SDR för fordringar som avses i 238 § 3, om fordringarna gäller skada som har orsakats medan fartyget används i
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
borrningsverksamhet. För fordran på ersättning för oljeskada gäller . Särskilda bestämmelser.
Flyttbara plattformar som är avsedda för utforskning eller utvinning av havsbottnens naturtillgångar anses som fartyg vid tillämp-" ningen av bestämmelserna i detta kapitel. Ansvarsgränserna för sådana plattformar skall dock alltid motsvara de belopp som anges i andra stycket.
243 a §
När begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk domstol, skall 234—243 §§ tillämpas. Föreligger en fordran som avses i 236 § 5 och är lagen i någon annan konventionsstat tillämplig på tjänsteavtalet, skall dock frågan om och till vilket belopp ansvarigheten är begränsad avgöras enligt nämnda lag.
Bestämmelserna i 234—243 §§
hindrar inte tillämpningen av i övrigt gällande regler om jämkning av en skadevållares ansvar.
Med konventionsstat förstås i detta kapitel en stat som är bunden av 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar.
261 § |
Ägare av registrerat skepp eller Ägare av registrerat skepp eller
skeppsbygge, som vill upplåta pant- skeppsbygge, som vill upplåta panträtt i skeppet eller bygget till säker- rätt i skeppet eller bygget till säkerhet för fordran, har rätt att i den het för fordran, har rätt att i den ordning som angives i detta kapitel ordning som anges 1 detta kapitel hos registermyndigheten erhålla in- hos registermyndigheten erhålla inskrivning i egendomen av visst be- skrivning i egendomen av visst belopp (inteckning) i svenskt eller ut- lopp (inteckning) i svenskt eller ut- ländskt mynt eller i francs som ländskt mynt eller i särskilda dragavses i 348 §. Myndighetens bevis ningsrätter (SDR). Vad som förstås om inskrivningen kallas pantbrev. med SDR anges i 369 §. Myndighetens bevis om inskrivningen kallas pantbrev. | Inteckning kan icke beviljas i an- Inteckning kan inte beviljas i andel av skepp eller skeppsbygge, ej del av skepp eller skeppsbygge och heller i flera skepp eller byggen ge- inte heller i flera skepp eller byggen mensamt. gemensamt.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
328 § " Befälhavare dömes till böter, Befälhavare döms till böter,
1. om han försummar att enligt 58 § tredje stycket underrätta redaren om fel eller brist i fartygets behöriga skick,
2. om han försummar att enlig: 60 § andra stycket på fartyget medföra skeppshandlingar eller ett exemplar av denna lag,
3. om han försummar att avgiva rapport enligt 70 § eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i sådan rapport,
4, om han vägrar att i fall som avses i 317 § överlämna fartygets nationalitetshandling till besiktningsmännen, eller
5. om han utan laga hinder väg- 5. om han utan laga hinder vägrar att i sådant fall som avses i 346 § rar att i sådant fall som avses i 367 § på fartyget medtaga befälhavare el- på fartyget medtaga befälhavare eller sjöman, hans aska eller efter- ler sjöman, hans aska eller efterlämnade effekter. . lämnade effekter.
Till samma straff dömes befälha- Till samma straff döms befälhavare eller redare, om han försum- vare eller redare, om han försummar att enligt 306 § göra anmälan mar att enligt 306 § göra anmälan om sjöförklaring eller om han upp- om sjöförklaring eller om han uppsåtligen eller av oaktsamhet föran- såtligen eller av oaktsamhet föranleder att sjöförklaring uppskjutes, leder att sjöförklaring skjuts upp, utan att förutsättningar äro för han- utan att förutsättningar är för handen enligt 304 §. den enligt 304 8.
337 §.
I fråga om behörigheten för sjö- I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att upptaga tvistemål, rättsdomstol att fa upp tvistemål som avses i 336 §, äga bestämmel- som avses i 336 § skall bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i serna om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande tillämp- allmänhet tillämpas. Talan får även ning. Talan får även väckas vid väckas vid sjörättsdomstolen för sjörättsdomstolen för den ort där den ort där fartyget finns. Har säfartyget finnes. Har säkerhet för kerhet för en fordran ställts hos fordran ställts hos myndighet till myndighet till befrielse från kvarbefrielse från kvarstad eller annen stad eller annan säkerhetsåtgärd, ' handräckning, får talan väckas får talan väckas även vid sjörättsäven vid sjörättsdomstolen för den domstolen för den ort där säkerheort där säkerheten ställts. Talan an- ten har ställts. Talan angående en gående fordran som säkerheten av- fordran som säkerheten har avsett
sett får väckas vid sistnämnda sjö- får väckas vid sistnämnda sjörätts-
rättsdomstol, även om säkerheten domstol, även om säkerheten har frigivits. | frigetts.-
Överenskommelse att framtida Talan om ansvarighet på grund tvist angående ansvarighet på ' ' av avtal om befordran av passagegrund av avtal om befordran av rare eller resgods får väckas endast passagerare eller resgods' skall - vid domstol hänskjutas till viss domstol eller till skiljemän är ogiltig. Utan hinder härav får dock avtalas, att talan efter kärandens val endast skall kunna väckas vid domstol
Nuvarande lydelse . Föreslagen tydelse
1. för.den ort där svaranden är 1. för den ort. där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvud- varaktigt bosatt eller har sin huvudsakliga rörelse; sakliga rörelse;
2. för den avtalsenliga avgångs- 2. för den avtalsenliga avgångs-: eller bestämmelseorten; eller eller bestämmelseorten;
3. i den stat där käranden har sitt 3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bo- hemvist eller eljest är varaktigt bosatt, förutsatt att svaranden -har. satt, förutsatt att svaranden har. driftsställe för sin rörelse i den sta- driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess doms- ten och är underkastad dess domsrätt. rätt; eller
4. iden stat där befordringsavta-
let träffades, förutsatt att svaran-
den har driftsställe för sin rörelse i
den staten och är underkastad dess
domsrätt. .
Efter det att tvist som avses i
andra stycket har uppstått får par-
terna avtala att talan skall väckas
vid annan domstol eller att tvisten
. skall hänskjutas till skiljemän.
Finnes icke sjörättsdomstol i den Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden kunnat sökas en- ort där svaranden Aar kunnat sökas -ligt första stycket eller andra enligt första stycket, andra stycket stycket 1 eller 2, väckes talan vid 1 eller 2 eller tredje stycket, väcks sjörättsdomstol som är närmast den talan vid den sjörättsdomstol som orten. är närmast den orten.
Äro flera redare i ett fartyg, skall Om flera är redare i ett fartyg,
fartygets hemort anses som rederi- skall fartygets hemort anses som ets hemvist. rederiets hemvist.
350 §
Bestämmelserna i detta kapitel
gäller begränsningsfond som upp-
rättas enligt 240 § (globalfond).
Bestämmelserna i 352-364 §§
tillämpas också i vissa delar i fråga
" om begränsningsfond som upprät-
tas enligt 5 § lagen (1973: 1198) om
ansvarighet för oljeskada till sjöss.
- 3518
En globalfond skall motsvara
1. summan av de belopp som en-
ligt 238 § utgör ansvarsgräns för de
fordringar beträffande vilka an-
svarsbegränsning görs gällande
och som har uppkommit på grund '
av en och samma händelse, och
2. ränta på belopp som avses il,
beräknad enligt 6 § räntelagen
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
(1975:635), för tiden från dagen för
händelsen till dagen för fondens
upprättande.
352 § Den som ansöker om upprättan-
de av en begränsningsfond skall be-
tala fondbeloppet till rätten eller
ställa tillfredsställande säkerhet för
detta. I ansökningen, som skall vara
skriftlig, skall sökanden redogöra
för omständigheterna i saken och lämna uppgift om namn och adress
på dem som kan antas vilja anmäla
fordringar mot fonden. I ärenden om begränsningsfond gäller i tillämpliga delar lagen
(1946:807) om handläggning av
domstolsärenden, om inte annat
sägs i detta kapitel.
353 §
Rätten skall fastställa fondens
storlek och avgöra om erbjuden sä-
kerhet kan godtas.
Om det inte finns särskilda skäl mot det, skall rätten även besluta att sökanden till rätten skall betala in eller ställa tillfredsställande sä-
kerhet för ett tilläggsbelopp avsett
att täcka ersättning till förvaltare i
fonden, rättegångskostnader och
andra kostnader med anledning av . fondens upprättande och fördelning samt ansvaret för ränta för ti-
den efter fondens upprättande.
Framgår det av beslutet att er- . forderlig inbetalning har gjorts eller att tillfredsställande säkerhet har ställts, anses fonden upprättad den dag då beslutet har meddelats. I annat fall anses fonden upprättad
den dag då inbetalning har skett eller säkerheten har ställts.
Beslut som avses i första och andra styckena gäller till dess an-
nat förordnas eller frågan om fondens fördelning avgörs. Innefattar ett sådant beslut att högre belopp
skall betalas eller ytterligare säker-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
het ställas, skall rätten förelägga
den som har upprättat fonden att
inom viss tid betala in felande be-
lopp eller ställa ytterligare säkerhet. Om föreläggandet inte följs, förordnar rätten att fonden inte längre skall ha sådan verkan som
avses i 241 och 357 §§. Erinran om detta skall tas in i föreläggandet. Talan mot beslut som avses i
första och andra styckena och mot
förordnande enligt fjärde stycket
förs särskilt.
354 §
När begränsningsfond har upp-
rättats, skall rätten genast låta kungöra detta. I kungörelsen skall
samtliga borgenärer uppmanas att
skriftligen anmäla sina fordringar hos rätten inom viss tid (anmäl-
ningsfrist), som inte får understiga två månader. Erinran om bestäm-
melserna i 240 § tredje stycket, 357 och 364 §§ skall tas in i kungörelsen. Kungörelsen skall införas i Post-
och Inrikes Tidningar och i ortstid-
ning. Om det finns skäl till det,
skall kungörelse ske även i annan stat.
Den som har upprättat fonden och alla kända borgenärer skall un- : derrättas om kungörelsen genom särskilt meddelande.
355 § Om det är lämpligt med hänsyn
till sakens beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt, skall rätten när en begränsningsfond har upprättats förordna förvaltare i fonden. På förvaltaren skall ankomma, förutom de uppgifter som
anges i 360 § andra stycket, att bi-
träda vid handläggningen av fond-
ärendet eller begränsningsmålet och vid förhandlingar mellan par-
terna. Förvaltaren skall vara lagfaren och ha den särskilda insikt
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
och erfarenhet som uppdraget kräver. -
Ersättning till förvaltaren fastställs av rätten.
356 §
En borgenär som anmäler en fordran skall lämna rätten uppgift om fordringens storlek och grunden för denna. Har dom meddelats angående fordringen eller pågår särskild rättegång om denna, skall uppgift lämnas om detta.
357 § - För en fordran som inte har anmälts till rätten innan handlägg- . ningen av frågan om fondens fördelning avslutas vid tingsrätten, kan ersättning endast utgå enligt 363 § andra stycket.
358 §
Fonden kan inte upplösas förrän anmälningsfristen har gått ut och såväl den som har upprättat fonden som de borgenärer vilka har gjort gällande fordringar mot fonden samtycker till det.
359 §
Med begränsningsmål avses mål i vilket frågor om ansvar och dess begränsning och om anmälda fordringar avgörs samt fonden fördelas. Ett begränsningsmål anhängiggörs genom att talan väcks genom stämning vid den domstol där fonden är upprättad. Sedan målet har anhängiggjorts, kan talan väckas utan stämning.
Om inte annat sägs i detta kapitel, gäller i begränsningsmål i tilllämpliga delar rättegångsbalkens regler om tvistemål vari förlikning om saken är tillåten.
360 §
I begränsningsmål skall rätten,
sedan den anmälningsfrist som anges i 354 § har gått ut, hålla
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse
fondsammanträde. Till samman-
trädet skall rätten kalla förval- -
taren, den som har upprättat fon= den, den som har anhängiggjort begränsningsmålet och = borgenärerna. Finns någon annan person,
vars rätt är berörd, skall även den-
ne kallas. Vid fondsammanträdet skall behandlas frågor om ansvar och dess begränsning, om ansvars-
beloppets storlek och om anmälda
fordringar.
Före fondsammanträdet skall
förvaltaren granska anmälda ford-
ringar samt, i den mån det kan ske,
upprätta förslag till fondens fördel-
ning. Förslaget skall översändas till dem som har kallats till sam-
manträdet. Har förvaltare inte för-
ordnats, skall rätten vidta dessa åt-
gärder. | .
Om någon invändning mot förslaget, med de ändringar som kan ha gjorts vid fondsammanträdet, inte kvarstår när detta avslutas,
skall förslaget läggas till grund för fondens fördelning.
Kvarstår någon invändning när fondsammanträdet avslutas, skall rätten bestämma viss tid, inom vilken den som har framställt invändningen skall ange om han vidhåller den och begär rättens prövning av
tvisten. Har en sådan begäran inte
framställts i rätt tid, anses invändningen förfallen. Om den vidhålls,
skall rätten så snart som möjligt
pröva tvisten.
Parter i en sådan tvist som anges
i fjärde stycket är den som har
framställt invändning och den gent-
emot vilken invändningen riktas.
361 §
Fondsammanträde är att jäm-
ställa med muntlig förberedelse,
om inte annat sägs i detta kapitel.
Tredskodom får inte meddelas
vid utevaro från fondsammanträde.
Uteblir någon som har kallats till
sådant sammanträde, får målet
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
handläggas och avgöras utan hinder av utevaron. Detta skall
. anges i kallelsen till sammanträdet.
362 § Efter utgången av anmälningsfristen kan rätten förordna att en viss del av de fordringar som har
visats föreligga skall betalas ome-
delbart.
Talan mot tingsrättens beslut i
frågor som avses i första stycket förs särskilt. Mot hovrättens beslut
i sådana frågor får talan inte föras.
363 §
När samtliga tvister är avgjorda, skall rätten besluta om fördelning
av fonden. Om huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utredningen, får målet avgöras utan så-
dan förhandling.
Rätten kan avsätta ett visst belopp till att täcka fordringar som
inte har anmälts innan handläggningen av frågan om fondens fördelning har avslutats vid tingsrät-
ten. Detta belopp fördelas när
samtliga anmälda fordringar har behandlats och det kan antas att ytterligare fordringar inte kommer att anmälas.
Fördelning av fonden skall ske även om den som har upprättat fonden inte har rätt till ansvarsbe-
gränsning. I sådant fall kan rätten
på yrkande meddela dom avseende den del av en fordran som inte får
utdelning ur fonden.
364 §
Lagakraftvunnet avgörande i be-
gränsningsmålet i frågor om an-
svar, rätten till ansvarsbegränsning, ansvarsbeloppets storlek, an-
mälda fordringar och fondens för-
delning gäller gentemot alla som
kan göra gällande fordringar mot
fonden, oavsett om de har anmält
sina fordringar eller inte.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
347 § 368 §
Nedanstående fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten för dem är begränsad eller obegränsad, om talan ej väckes i laga ordning i fråga om
I. fordran på bärgarlön, inom två år från det bärgningsföretaget slutförts:
2. fordran på andel i bärgarlön enligt 229 § I mom. andra stycket, inom ett år från det vederbörande av redaren erhållit underrättelse om bärgarlönens och andelens storlek;
3. fordran på ersättning för sammanstötning, inom två år från den dag skadan inträffade; -
4, fordran på belopp som någon erlagt utöver vad som rätteligen belöper på honom enligt 220 §, inom ett år från det beloppet utgivits av honom;
5. fordran på ersättning på grund av att last skadats, gått förlorad eller försenats vid befordran eller på grund av att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år från det godset utlämnats eller borde ha utlämnats;
6. fordran på ersättning för personskada eller försening vid passagerarbefordran, inom två år från ilandstigningen eller, om passageraren avlidit under befordringen, från den dag ilandstigning skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen, inom två år från dödsfallet men icke senare än tre år från ilandstigningen;
7. fordran på ersättning på grund av att resgods skadats, gått förlorat eller försenats vid befordran, inom två år från det godset förts iland eller, om det gått förlorat, skulle ha förts iland;
8. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall fördelas enligt samma grund (136 och 216 §§), inom ett år från den dag dispaschen vann laga kraft. |
Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för ersättning eller för annan fordran med begränsning av redareansvaret eller endast med inlastat gods, upphör fordringen, om talan ej väckes i laga ordning, i fråga om fordran på ersättning inom två år från den dag skadan inträffade och i fråga om annan fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Äger borgenären för fordringen hålla sig även till redare, lastägare eller annan, utan att begränsning av ansvarigheten äger rum, gäller sådan rätt under samma tid som för fordran i allmänhet. .
Har fordran som avses i första eller andra stycket kommit under dispaschörs behandling, anses talan om fordringen väckt. :
Den som infriat fordran som avses i första stycket 5 kan väcka återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. Sådan talan får dock ej väckas senare än ett år från den dag huvudanspråket infriades eller talan väcktes därom.
Avtal om förlängning av pre- Avtal om förlängning av preskriptionstid som avses i denna pa- skriptionstid som avses i denna paragraf är giltigt endast om det in- ragraf är giltigt endast om det ingåtts efter fordringens tillkomst och gåtts efter fordringens tillkomst och" äger ej verkan för längre tid än tre äger ej verkan för längre tid än tre år åt gången, räknat från dagen för år åt gången, räknat från dagen för avtalet. Preskriptionstid kan dock avtalet. Preskriptionstid kan dock icke i något fall genom avtal för- icke i något fall genom avtal förlängas med sammanlagt mer än tio längas med sammanlagt mer än tio. år eller, i fall som avses i första år eller, i fall som avses i första
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
stycket 6 eller 7, med mer än tre år stycket 6 eller 7, med mer än tre år
från det ilandstigning eller ilandfö- från det ilandstigning eller ilandfö-
ring ägt rum eller skulle ha ägt rum. ring ägt rum eller skulle ha ägt rum.
I 200 § andra stycket finns före-
skrifter om ogiltighet av avtalsvill-
kor som inskränker passagerares
rättigheter enligt första stycket 6
och 7.
Fråga om preskription av fordran som avses i denna paragraf bedöms här i riket enligt svensk lag, även om utländsk lag i övrigt är tillämplig på rättsförhållandet.
" Poincaréfrane Särskilda dragningsrätter
348 § 369 §
Med franc förstås i denna lag en Med särskilda dragningsrätter värdeenhet innehållande sextiofem förstås de av Internationella valuoch ett halvt milligram guld av nio- tafonden använda särskilda draghundra -tusendelars finhet. ningsrätterna (SDR): | : Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt i de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna.
Omräkning till svenskt mynt Omräkning av SDR till svenskt
skall ske efter kursen den dag då mynt skall ske efter kursen den dag "betalning sker eller, om säkerhet då betalning sker eller, om säkerhet ställes för betalningen, då säkerhe- ställs för betalningen, då säkerheten ställes. Vid omräkning från sär- ten ställs. Kronans värde skall beskilda dragningsrätter skall kro- stämmas i enlighet med den beräknans värde bestämmas i enlighet ningsmetod som Internationella vamed den beräkningsmetod, som In- lutafonden nämnda dag tillämpar ternationella valutafonden sdgda för sin verksamhet och sina trans- - dag tillämpar för sin verksamhet : aktioner. och sina transaktioner.
351 § 372 §
Staten företrädes i ärende om er- Staten företräds i ärende om ersättning enligt 349 eller 350 % av : sättning enligt 370 eller 37I $ av myndighet som regeringen bestäm- myndighet som regeringen bestämmer. ee mer.
352 § | 373 §
Vill den som är part i mål om - Vill den som är part i mål om beståndet av rätt till skepp eller beståndet av rätt till skepp eller skeppsbygge framställa anspråk på skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 349 §, om han för- ersättning enligt 370 §, om han. förlorar målet, skall han antingen till lorar målet, skall han antingen till gemensam handläggning med målet . gemensam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt €T- väcka talan mot staten om sitt er-
5 Senaste lydelse 1978: 136.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sättningsanspråk eller skriftligen sättningsanspråk eller skriftligen underrätta den myndighet som underrätta den myndighet som avses i 351 § om rättegången. avses i 372 § om rättegången.
Har förberedelsen i målet slutförts utan att ersättningstalan väckts eller underrättelse lämnats enligt första stycket; skall domstolen förelägga parten att vidtaga endera åtgärden inom viss tid. Takttages ej tiden, är ersättningsanspråket förfallet. Erinran därom skall intagas i föreläggandet.
353 § 374 §
Har den som enligt 349 eller Har den som enligt 370 eller 350 § är berättigad till ersättning av 371 § är berättigad till ersättning av staten haft rätt att utkräva beloppet staten haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd, in- av annan såsom skadestånd, inträder staten i rätten mot denne. träder staten i rätten mot denne.
Ersättning enligt 349 eller 350 § Ersättning enligt 370 eller 371 § på grund av domstols dom utbeta- på grund av domstols dom utbetalas sedan domen vunnit laga kraft. las sedan domen vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller dock i fall då den händelse som ansvarigheten grundas på har inträffat före ikraftträdandet.
2 Förslag till . Lag om ändring i lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till Sjöss
Härigenom föreskrivs att 2, 5-7, 9, 13, 14, 18 och 22§§ lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
258 Denna lag äger tillämpning på oljeskada, som uppkommit i Sverige eller annan konventionsstat och orsakats av fartyg. som befordrar olja som last i lös vikt (bulklast), samt på kostnad för förebyggande åtgärder som vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige eller annan konventionsstat.
I fråga om lagens tillämplighet på I fråga om lagens tillämplighet på krigsfartyg och vissa andra statsfar- örlogsfartyg och vissa andra statstyg samt fartyg som icke befordrar fartyg samt fartyg som icke befordolja som bulklast gäller bestämmel- rar olja som bulklast gäller bestämserna i 228. melserna i 22§.
Ersättning för åtgärder med anledning av oljeskada utgår enligt denna lag även då skyldighet att vidtaga åtgärderna förelegat enligt lag eller annan författning.
Denna lag tillämpas utan hinder av eljest gällande regler om tillämplig lag.
Bestämmelserna i denna lag tillämpas icke i den mån en sådan tillämpning skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt internationellt fördrag. 3 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 159
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 8
Fartygets ägare har rätt att för Fartygets ägare har rätt att för
varje olycka begränsa sin ansvarig- varje olycka begränsa sin ansvarighet enligt denna lag till ett belopp het enligt denna lag till ett belopp
motsvarande = etthundratrettiotre motsvarande 133 särskilda drag-
särskilda dragningsrätter för ton av ningsrätter (SDR) per ton av farty-
fartygets dräktighet. Ansvarigheten gets dräktighet. Ansvarigheten
skall dock ej i något fall överstiga skall dock inte i något fall överstiga fjorton miljoner särskilda drag- 14 miljoner SDR. Rätt till begränsningsrätter. Rätt till begränsning ning föreligger inte i fråga om ränta
föreligger icke i fråga om ränta eller eller ersättning för rättegångskost-
ersättning för rättegångskostnad. nad. Om det påkallas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser i förhållande till stat som tillträtt den i
Bryssel den 10 oktober 1957 avslu-
tade konventionen angående be-
gränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till
fart i öppen sjö, skall bestämmel-
serna i 10 kap. sjölagen (1891:35
s. I) gälla i fråga om ägarens rätt
att begränsa sin ansvarighet. Ansvarighetsbeloppet bestämmes enligt 235 § sjölagen.
Fartygets ägare har ej rätt till Fartygets ägare har inte rätt till
ansvarsbegränsning om olyckan ansvarsbegränsning, om olyckan
vållats genom fel eller försummelse har vållats genom fel eller försum-
av ägaren själv med mindre han be- melse av ägaren själv, såvida han gått felet eller försummelsen i egen- inte har begått felet eller försumskap av fartygets befälhavare eller melsen i egenskap av fartygets be-
medlem av besättningen. fälhavare eller medlem av besätt-
ningen.
6 8?
Rätt till ansvarsbegränsning en- Rätt till ansvarsbegränsning en-
ligt 5 § första stycket föreligger en- ligt 5 § första stycket föreligger en-
dast om ägaren, dennes försäk- dast om ägaren, dennes försäkringsgivare eller annan på ägarens ringsgivare eller annan på ägarens
vägnar enligt denna lag eller mot- vägnar enligt denna lag eller mot-
svarande bestämmelser i annan svarande bestämmelser i en annan konventionsstats lag upprättar en konventionsstats lag upprättar en
begränsningsfond uppgående till begränsningsfond uppgående till det ansvarighetsbelopp som gäller det ansvarighetsbelopp som gäller för ägaren. Ansvarighetsbeloppet för ägaren och det tilläggsbelopp omräknas från särskilda dragnings- som fastställs enligt 353 § andra
rätter till svenskt mynt efter kursen stycket sjölagen (1891:35 s. 1).
! Senaste lydelse 1978: 134. > Senaste lydelse 1978: 134.
Prop. 1982/83: 159 » 35
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse den dag då fonden upprättas. Där- Ansvarighetsbeloppet omräknas vid skall kronans värde bestämmas till svenskt mynt med tillämpning i enlighet med den beräkningsme- av bestämmelserna i 369 § andra tod som Internationella valutafon- stycket sjölagen. den sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.
Begränsningsfond skall här i lan- Begränsningsfond skall här i lan-
det upprättas hos den domstol där det upprättas hos den domstol där
talan om ersättning väckts enligt talan om ersättning har väckts en- 18 §. Fonden får upprättas anting- ligt 18 §. en genom att ansvarighetsbeloppet I fråga om förfarandet när beinbetalas kontant eller genom stäl- gränsningsfond enligt denna lag lande av säkerhet som godtages av upprättas och om förlust i vissa fall domstolen. av möjligheten att erhålla ersätt-
Vill någon upprätta begräns- ning för fordran som kan åberopas ningsfond, skall domstolen på an- mot fonden skall bestämmelserna i sökan av honom så snart ske kan 352—364 §§ sjölagen ha motsvameddela beslut om ansvarighetsbe- rande tillämpning. Betalning eller loppets storlek. Beslutet gäller till säkerhet som avses i 353 § andra dess annorlunda förordnas. Efter stycket får dock krävas också i fråutgången av den frist som föreskri- ga om ränta för tiden till dess fonvits enligt 7 § första stycket prövar den upprättas. Vad som sägs i domstolen slutligt frågan om an- 353 § fjärde stycket om verkan som svarighetsbeloppets storlek. avses i 241 § sjölagen skall i stället
Talan mot beslut om faststäl- gälla verkan som avses i 9 § förelande av ansvarighetsbelopp eller varande lag. Följs inte förelägganrörande fråga om godkännande av de enligt 353 § fjärde stycket, skall i säkerhet skall föras särskilt. förordnande som där sägs tillkän-
Regeringen meddelar närmare nages att rätt till ansvarsbegränsbestämmelser om upprättande av ning inte längre föreligger. begränsningsfond och om fondens förvaltning och fördelning.
7§
Har begränsningsfond upprät- En begränsningsfond som avses i tats här i riket, skall den domstol denna lag fördelas mellan borge-' vid vilken fonden upprättats genom närerna i förhållande till storleken kungörelse uppmana sakägarna att av de styrkta fordringarna. inom viss tid, som ej får understiga sex månader, skriftligen anmäla sitt anspråk och begära att visst belopp avsättes för deras räkning. Kungörelsen skall införas i Postoch Inrikes Tidningar och i en eller flera tidningar inom den del av landet, där oljeskada i anledning av ifrågavarande olycka har uppkommit. Har oljeskada uppkommit i annan konventionsstat, skall kungörelsen införas även i den officiella tidningen i sådan stat. Särskilt meddelande skall genom brev tillställas alla kända sakägare.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sakägare som icke inom den i ' kungörelsen föreskrivna fristen anmäler sitt anspråk får ej göra an-
språket gällande mot begränsningsfonden med mindre han var-
ken haft eller bort ha kännedom om kungörandet. Utan hinder av vad
nu sagts får sådant anspråk göras gällande om den skada på vilken
anspråket grundas inträffade efter
fristens utgång eller så kort tid
dessförinnan att sakägarens under-
låtenhet att göra anmälan inom förelagd tid icke kan läggas honom till last som försummelse. Rätten kan besluta att avsätta visst belopp till att täcka sådana anspråk som ej har anmälts före fristens utgång men som trots detta får göras gällande mot begränsningsfonden. Detta belopp fördelas när samtliga sådana anspråk avgjorts eller när på grund-av vad som sägs i 108
talan om ersättning icke längre får väckas.
Om ansvarighetsbelopp som gäl-
ler enligt 5 § första stycket ej förslår
till gottgörelse åt dem som är berättigade till ersättning, nedsättes deras ersättningar med samma kvotdel.
Har begränsningsfond upprättats här i riket och kan det befaras att det för fartyget gällande ansvarighetsbeloppet ej kommer att förslå till gottgörelse åt dem som är berättigade till ersättning, kan rät-
ten förordna att ersättning tills vidare skall utgå endast med viss
kvotdel.
Fördelning av fonden skall ske
även om ägaren enligt 5§ tredje
stycket icke har rätt att begränsa sin ansvarighet.
9§
Har begränsningsfond upprättats enligt 6 § och har ägaren rätt att be-
gränsa sin ansvarighet, får annan ägaren tillhörig egendom ej tagas i anspråk för tillgodoseende av krav på ersättning som kan göras gällande mot
fonden.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har i fall som avses i första Har i fall som avses i första stycket ägaren tillhörig egendom stycket ägaren tillhörig egendom blivit föremål för kvarstad eller an- blivit föremål för kvarstad eller annan handräckning med anledning » nan säkerhetsåtgärd med anledning av krav på ersättning som kan göras av krav på ersättning som kan göras gällande mot begränsningsfonden, gällande mot begränsningsfonden, skall den beviljade åtgärden hävas. skall den beviljade åtgärden hävas. Har ägaren ställt säkerhet för att Har ägaren ställt säkerhet för att undvika sådan åtgärd, skall säker- undvika sådan åtgärd, skall säkerheten återställas till honom. heten återställas till honom.
Om begränsningsfond har upprättats i annan konventionsstat, skall vad i första och andra styckena sägs gälla endast om den skadelidande har rätt "att föra talan vid den domstol eller myndighet som förvaltar fonden och har möjlighet att av fondens medel utfå vad som belöper på hans fordran.
13 8 För utländskt fartyg som anlöper För eft utländskt fartyg som an-
eller lämnar svensk hamn eller på löper eller lämnar svensk hamn elsvenskt = sjöterritorium belägen ler på svenskt sjöterritorium belätilläggsplats och som vid tillfället gen tilläggsplats och som vid tillfälbefordrar mer än tvåtusen ton olja let befordrar mer än 2000 ton olja som bulklast skall finnas försäkring som bulklast skall finnas försäkring eller annan betryggande säkerhet elier annan betryggande säkerhet som täcker ägarens ansvarighet en- som täcker ägarens ansvarighet enligt denna lag eller motsvarande ligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat lagstiftning i annan konventionsstat intill det ansvarighetsbelopp som intill det ansvarighetsbelopp som avses i 5§ första eller andra avses 1 5 § första stycket. Vad nu stycket. Vad nu sagts gäller ej far- sagts gäller inte fartyg som ägs av tyg som äges av främmande stat. en främmande stat.
Fartyget skall ombord medföra Fartyget skall ombord medföra certifikat som visar att sådan för- ett certifikat som visar att en sådan säkring eller annan betryggande sä- försäkring eller annan betryggande . kerhet som avses i första stycket säkerhet som avses i första stycket
finnes. Äges fartyget av främmande finns. Ägs fartyget av en främman-
stat, skall ombord medföras certifi- de stat, skall ombord medföras ett kat som bestyrker att fartyget äges certifikat som bestyrker att fartyget av den staten och att dess ansvarig- ägs av den staten och att dess anhet är täckt intill det ansvarighets- svarighet är täckt intill det ansvabelopp som gäller enligt 5 § första righetsbelopp som gäller enligt 5 8 eller andra stycket. första stycket.
Närmare bestämmelser om certi- Närmare bestämmelser om certifikat som avses i andra stycket fikat som avses i andra stycket meddelas av regeringen eller myn- meddelas av regeringen eller den dighet som regeringen bestämmer. myndighet som regeringen bestäm-
mer.
14 §
Försäkring som avses i 12 eller 13 § skall för den som är berättigad till ersättning medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsgivaren.
> Senaste lydelse 1975: 408.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Försäkringsgivaren är dock fri Försäkringsgivaren är dock fri från ansvarighet, om fartygets från ansvarighet, om fartygets ägare är fri från ansvarighet eller ägare är fri från ansvarighet eller om denne själv uppsåtligen vållat om denne själv uppsåtligen har vålskadan. Försäkringsgivarens an- lat skadan. Försäkringsgivarens ansvarighet skall ej i något fall över- -svarighet skall inte i något fall överstiga det ansvarighetsbelopp som stiga det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första eller andra . gäller enligt 5 § första stycket. stycket.
I vidare mån än som följer av I vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgi- andra stycket kan försäkringsgivaren icke till befrielse från ansva- varen inte till befrielse från ansvarighet mot annan än ägaren åberopa righet mot någon annan än ägaren omständighet som han kunnat åbe- åberopa omständigheter som han ropa mot ägaren. kunnat åberopa mot ägaren.
18 §”
Talan om ersättning för olje- Talan om ersättning för oljeskada, som enligt 17 § får upptagas skada, som enligt 17 § får tas upp i i Sverige, väckes vid den sjörätts- Sverige, väcks vid den sjörättsdomdomstol som är närmast den ort där stol som är närmast den ort där skaskadan uppkom. dan uppkom.
Har talan om ersättning för skada som uppkommit på grund av samma olycka väckts vid flera domstolar, skall regeringen förordna en av dessa domstolar att handlägga samtliga mål.
Har begränsningsfond upprättats Har en begränsningsfond uppräthär i landet enligt 6 § och har ägare tats här i landet enligt 6 §, prövar eller försäkringsgivare, mot vilken den domstol, vid vilken fonden har talan om ersättning väckts här eller upprättats, frågor om ansvarighetsi annan konventionsstat, rätt att beloppets fördelning mellan de erbegränsa sin ansvarighet, prövar sättningsberättigade. Denna prövden domstol, vid vilken fonden ning skall göras i begränsningsmål upprättats, frågor om ansvarighets- som avses i 15 kap. sjölagen beloppets fördelning mellan de er- (1891:35 s. 1). sättningsberättigade.
22§
Denna lag gäller ej i fråga om ol- Denna lag gäller inte i fråga om jeskada orsakad av krigsfartyg eller oljeskada orsakad av örlogsfartyg annat fartyg som vid tiden för olyc- eller annat fartyg som vid tiden för kan äges eller brukas av stat och olyckan ägs eller brukas av en stat användes uteslutande för statsän- och används uteslutande för statsdamål och icke för affärsdrift. Har ändamål och inte för affärsdrift. sådant fartyg orsakat oljeskada ge- Har ert sådant fartyg orsakat oljenom förorening i Sverige eller har skada genom förorening i Sverige förebyggande åtgärder vidtagits för eller har förebyggande åtgärder vidatt förhindra eller begränsa sådan” tagits för att förhindra eller begränskada i Sverige, äger dock bestäm- sa sådan skada i Sverige, skall dock
4 Senaste lydelse 1975: 408.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
melserna i 1 §, 2 § tredje stycket, bestämmelserna i 1§, 28 tredje 3—5, 10 och 18 §§ tillämpning. stycket, 3—5, 10 och 18 §§ tilläm-
pas.
Har fartyg som vid tiden för Har ert fartyg som vid tiden för olyckan icke befordrade olja som olyckan inte befordrade olja som bulklast orsakat oljeskada genom bulklast orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller har före- förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att byggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan ska- förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige, tillämpas bestämmel- da i Sverige, tillämpas bestämmelserna i 1§, 2§ tredje och femte serna i 1§, 28 tredje och femte styckena, 3, 10 och 18 §§. I fråga styckena, 3, 10 och 18 §§. I fråga - om ägarens rätt att begränsa sin an- om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet gäller i sådant fall bestäm- svarighet gäller i sådant fall bestämmelserna i 10 kap. sjölagen melserna i 10 kap. sjölagen (1891:35 s. 1). Ansvarighetsbelop- (1891:35s. 1). pet bestämmes enligt 235 § sjölagen.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller dock i fall då den händelse som ansvarigheten grundas på har inträffat före ikraftträdandet.
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1983-01-05
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt. Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter- : son, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg
Föredragande: statsrådet Rainer
Lagrådsremiss om ändring i sjölagen (1891:35 s.1) m.m. (begränsning av: redares ansvar, befordran av passagerare)
1¶Inledning
Bestämmelser om begränsning av redares skadeståndsansvar finns i
10 kap. sjölagen. Dessa bestämmelser bygger på 1957 års konvention om
begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i "öppen sjö. År 1976 antogs en ny konvention om begränsning av sjörättsligt
skadeståndsansvar som är avsedd att ersätta 1957 års konvention.
I 6 kap. sjölagen finns bestämmelser om befordran av passagerare och resgods. Dessa bestämmelser är inte konventionsbundna. År 1974 avslutades i Atén en konvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods (Aténkonventionen).
Enligt bemyndigande av regeringen tillkallade dåvarande chefen för
justitiedepartementet år 1977 en kommitté för att se över sjölagen. Kommittén skulle överväga huruvida Sverige skulle tillträda 1976 års begränsningskonvention och 1974 års Aténkonvention. Vidare skulle kommittén
utarbeta förslag till de tagändringar som erfordras för tillträde till dessa
konventioner. Kommittén borde också överväga om 1957 års begräns-
ningskonvention skulle sägas upp. Kommittén antog namnet sjölagsutredningen. Den har senare genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att även se över bestämmelserna i 5 kap. sjölagen om befordran av gods.
Sjölagsutredningen har i betänkandet (SOU 1981:8) Översyn av sjölagen 1 behandlat de frågor som togs upp i de ursprungliga direktiven.!
! Ledamöter när betänkandet avlämnades: hovrättslagmannen Birgitta Blom. ordförande, advokaten Lennart Hagberg och direktören Per Erik Hedborg; sakkunnig professorn Kurt Grönfors.
Ungefär samtidigt som sjölagsutrednihgen tillkallades i Sverige gavs
nationella kommittéer i Danmark, Finland öck Norge likärtåde uppdrag som sjölagsutredningen. De olika kommittéerniä här samarbetat och har lagt fram betänkanden med förslag till ändringar i respektive sjölagar. Förslagen är i huvudsak likalydande. -
Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av sjölagsutredningens betänkande som bilaga 1 och .utredningens lagförslag som bilaga 2. |
Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har avgivits av justitiekanslern, hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, sjöfartsverket, kommerskolleglum, konsumentombudsmannen, försvarets civilförvaltning, rättegångsutredningen, Sveriges redareförening, Stockholms = rederiförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges advokatsamfund. Svenska hbamnförbundet, Sveriges industriförbund, dispaschören, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Sjöassuradörernas förening. Svenska bankföreningen, Sveriges ångfartygs assurans förening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, Sjösportens samarbetsdelegation, Sjörättsföreningen i Göteborg och Institutet för sjörätt och annan transporträtt. Till kommerskollegiums yttrande har fogats yttranden från Stockholms Handelskammare, Västra Handelskammaren och Skånes Handelskammare. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 1001-81). |
Sjölagsutredningen har föreslagit att Sverige skall tillträda 1976 års begränsningskonvention. Konventionen i de engelska och franska versionerna jämte en översättning till svenska som har utarbetats av utredningen och på några punkter justerats inom justitiedepartementet bör fogas till protokollet som bilaga 3. Utredningen har däremot ansett att Sverige inte
skall tillträda Aténkonventionen.?
> Idetta lagstiftningsärende tas även upp frågan om ett svenskt tillträde tili ett år 1979 avslutat protokoll till 1924 års konossementskonvention i dess lydelse enligt ett tilläggsprotokoll av år 1968, de s.k. Haag-Visbyreglerna. 1979 års protokoll i de engelska och franska versionerna jämte en inom justitiedepartementet utarbetad översättning till svenska bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.
I lagstiftningsärendet har överläggningar hållits med de ansvariga ministerierna i Danmark, Finland och Norge.
? Aténkonventionen i dess engelska och franska versioner jämte en av utredningen utarbetad översättning till svenska finns intagen som bilaga 2 till utredningens betänkande. :
2 Det internationella konventionsarbetet
2.1 Begränsning av redares ansvar
Med globalbegränsning avses den högsta sammanlagda ansvarighet som kan åläggas en redare i anledning av en och samma sjöolycka. Regler om globalbegränsning finns i de flesta sjörättssystem. Det föreligger dock stora skillnader mellan olika stater bl.a. när det gäller sättet att genomföra begränsningen.
Från början var ansvaret i de flesta länder i en eller annan form begränsat till sjöförmögenheten, dvs. till fartyg och frakt, eller dess värde efter olyckan. Hade fartyget gått förlorat, gick således också de skadelidandes möjligheter att få betalt för sina fordringar förlorade. Begränsningen gällde i regel alla skador som hade uppkommit per resa. Detta system gäller alltjämt i vissa länder, t.ex. Italien, Grekland och USA. I den engelska rätten var ansvaret tidigare begränsat till sjöförmögenhetens värde före olyckan.
I mitten av 1800-talet utvecklades emellertid i Storbritannien ett annat system. Enligt detta var ansvaret för alla skador som uppkom vid en och samma olycka begränsat till ett visst belopp per ton av fartygets dräktighel. Detta system har spritts till andra europeiska länder, bl.a. de nordiska.
Det föreligger också olikheter mellan olika rättssystem när det gäller frågan vilka fordringar som omfattas av redarens begränsningsrätt.
I syfte att åstadkomma en internationellt enhetlig ordning antogs år 1924 en konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö. Konventionen utgjorde en kompromiss mellan de båda typerna av begränsningssystem. Enligt konventionen kunde redaren i fråga om sakskador välja mellan begränsning till sjöförmögenhetens värde efter olyckan eller begränsning till ett visst belopp per ton av fartygets dräktighet. Beträffande personskador skulle oberoende av sjöförmögenheten inträda en ytterligare ansvarighet intill ett visst belopp per ton av fartygets dräktighet. Om personskadorna inte erhöll full täckning ur detta belopp, fick de för återstoden konkurrera med egendomsfordringarna i det belopp som gällde för dessa senare fordringar.
1924 års konvention fick tämligen ringa anslutning. Ett nytt försök gjordes därför att åstadkomma internationellt enhetliga regler. År 1957 antogs en konvention om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö. Enligt denna konvention kan begränsning av ansvaret till sjöförmögenhetens värde över huvud taget inte ske. Ansvarsgränserna bestäms i stället till ett visst belopp per ton av fartygets dräktighet. Olika ansvarsgränser gäller för det fall att enbart sakskador har uppstått och för det fall att personskador, enbart eller i
förening med sakskador, har uppkommit. Även i 1957 års konvention prioriteras personskador. Sverige har liksom de övriga nordiska länderna tillträtt konventionen. Det är på denna som reglerna om globalbegränsning i svensk rätt bygger. Dessa regler finns i 10 kap. sjölagen (234-243 §§).
1957 års konvention om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö trädde i kraft år 1968. Den har tillträtts av ca 30 stater. Flertalet västeuropeiska länder är bundna av konventionen, men Grekland, Irland och Italien står utanför. Bland de övriga konventionsstaterna märks Japan, Polen och Tyska Demokratiska Republiken. USA står liksom alla andra stater i Nord- och Sydamerika utanför konventionen.
Bara några år efter ikraftträdandet visade det sig föreligga ett behov av att revidera 1957 års konvention. Den utlösande faktorn var tillkomsten av 1969 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (oljeansvarighetskonventionen). Den konventionen innehåller bestämmelser om begränsning av ansvaret för oljeskador. Ansvarsgränserna ligger här emellertid högre än motsvarande gränser i 1957 års konvention. För de stater som ratificerade oljeansvarighetskonventionen och som samtidigt var bundna av 1957 års konvention uppstod på grund härav vissa svårigheter. Den senare konventionens lägre ansvarsgränser måste nämligen tillämpas av dessa stater även på oljeskador, om det fartyg som hade orsakat oljeskadorna var hemmahörande i en stat som hade tillträtt 1957 års konvention men inte 1969 års oljeansvarighetskonvention. Detta ansågs givetvis vara otillfredsställande och dessutom stötande, eftersom en stat som hade tillträtt 1969 års konvention måste tillämpa denna konventions strängare ansvarsregler på fartyg hemmahörande i den egna staten.
Även andra omständigheter gjorde det nödvändigt att revidera 1957 års konvention. Den inflation som hade ägt rum sedan år 1957 hade minskat begränsningsbeloppens värde. Vidare hade kapaciteten hos den internationella försäkringsmarknaden ökat. Mot bakgrund härav hade gränserna i 1957 års konvention kommit att framstå som alltför låga. År 1969 hade dessutom antagits en ny skeppsmätningskonvention som påverkade reglerna om hur ansvarsgränserna skulle beräknas. Vidare hade under 1960-talet utarbetats nya konventioner om ersättning för atomskador vilka var avsedda att ensamma reglera ansvaret för sådana skador även såvitt avsåg ansvarsbegränsning. Slutligen hade några rättsliga avgöranden visat att det förelåg behov av smärre justeringar i 1957 års konventionstext.
Efter förberedande arbete i den mellanstatliga rådgivande sjöfartsorgani- . sationen (IMCO, numera IMO), som är FN:s fackorgan för sjöfartsfrågor, och den internationella sjörättskommittén (CMI) anordnade IMO en diplomatisk konferens i London år 1976. Vid konferensen avslutades en konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar. Konventionen avser att ersätta 1957 års konvention. Den har hittills tillträtts av fem
Prop. 1982/83: 159 on 44
stater, Arabrepubliken Jemen, Frankrike, Ciberia, Spanien och Storbritannien. För att konventionen skall träda i kraft krävs att den har tillträtts av tolv stater:
2.2 Befordran av passagerare och resgods
År 1961 avslutades en konvention om befordran av passagerare till SjÖSS (passagerarkoriventionen). Denna konvention innehöll inte några bestämmelser om pässagerares resgods. En särskild konvention i detta ämne
antogs år 1967 (resgodskonventionen). Inom CMI inleddes därefter arbete
med att föra samman dessa konventioner. Detta arbete ledde till ett utkast till en konvention om befordran av passagerare och resgods till sjöss. Utkästet antogs av CMI vid dess konferens i Tokyo är 1969. För svensk rätts del tillkom de nu gällande bestämmelserna i 6 kap. sjölagen omm befordran av passagerare och resgods i samband med 1973 års sjölagstevision. Dessa bestämmelser utformades på grundval av innehållet i Tokyoutkastet. Motsvarande bestämmelser finns i de övriga nordiska sjölagarda. År 1974 hölls i Atén en diplomatisk konferens angående passagerarbe-
fordran till sjöss. Till grund för arbetet låg ett konventionsutkast som hade utarbetats inom IMO på grundval av Tokyoutkastet. Vid konferensen avslutades en konvention om befordran av passagerare och deras resgods
till sjöss, Aténkonventionen. Denna konvention har hittills tillträtts av sex stäter, Arabrepubliken Jemen, Liberia, Spanien, Storbritannien, Tonga
och Tyska Deinokratiska Republiken. För ikraftträdande krävs anslutning av tio stater.
3 Gällande svensk rätt
3.1 Begränsning av redares ansvar Allmänt om globalbegränsning
Som har nämnts i det föregående finns de nuvarande svenska bestämmelserna om globalbegränsning i 10 kap. sjölagen. Dessa bestämmelser
bygger på 1957 års konvention. De innebär, att ansvarsgränserna bestäms
till visst belopp per ton av fartygets dräktighet. Olika ansvarsgränser gäller för det fall att enbart sakskador har uppstått och för det fall att personskador, enbart eller i förening med sakskador. har uppkommit.
Frågan huruvida skadeståndsansvar över huvud taget föreligger regleras
däremot inte av bestämmelserna om globalbegränsning. Dessa förutsätter
för sin tillämpning att skadeståndsansvar föreligger enligt andra regler, t.ex. 233 § sjölagen eller sjölagens regler om köollisionsansvar eller trans-
portansvar. Globalbegränsningen omfattar inte alla slag av fordringar. " Vilka fordringar som är föremål för globalbegränsning framgår av 234 §.
Allmänt kan sägas att bestämmelserna om ansvarsbegränsning avser
främst fordringar på grund av person- eller sakskador som har uppkommit ombord eller i övrigt i samband med driften av fartyget.
Ansvarsbegränsningen gäller det samlade ansvar som kan komma i fråga för redaren, fartygets ägare eller befraktare eller personer i deras tjänst.
Globalbegränsningsreglerna gäller inte fordringar på grund av skador
som har åsamkats befälhavaren, besättningsmedlem, lots eller någon per-
son i redarens tjänst som befinner sig ombord eller vilkens åligganden står i samband med fartygets tjänst. Ansvaret är vidare obegränsat när redaren själv har vållat skadan genom fel eller försummelse, såvida han inte har
begått felet eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller
medlem av dess besättning.
Beräkningsenheter
Begränsningsbeloppen anges i visst antal Poincaréfrancs per ton av ' fartygets dräktighet. En Poincaréfranc är en fiktiv beräkningsenhet, som innehåller en bestämd guldmängd. Den användes tidigare ofta i internationella konventioner för att ange begränsningsbelopp. Genom att använda en sådan fiktiv värdeenhet ville man uppnå att begränsningsbeloppen blev
oberoende av valutafluktuationer. En förutsättning för att ett system med
begränsningsbelopp uttryckta i Poincaréfrancs skall fungera är emellertid ett internationellt valutasystem som bygger på guldvärdet.
Utvecklingen under senare år inom det internationella valutasystemet
har emellertid lett till att det har uppstått tveksamhet beträffande sättet för omräkning av Poincaréfrancs till nationellt mynt. Sedan man inom Internationella valutafonden :hade beslutat att formellt överge guldet som bas för
kurssystemet, förstärktes denna tveksamhet. Denna utveckling har lett till att många av de konventioner som innehåller bestämmelser om fiktiva
värdeenheter baserade på guld har reviderats. En sådan revision har genomförts beträffande de flesta transporträttsliga konventioner. Poincaréfrancen har därvid bytts ut som beräkningsenhet mot Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter (SDR). En SDR har då ansetts motsvara 15 Poincaréfrancs.
Värdeförhållandet mellan SDR och nationella valutor bestäms enligt en metod som är baserad på en korg ("standard basket”) i vilken numera de fem viktigaste världshandelsvalutorna ingår (dollar, D-mark, pund, yen och franska francs). Var och en av valutorna har tilldelats ett reduktionstal som bestämmer valutans relativa betydelse i korgen. Reduktionstalen har bestämts med hänsyn till de olika valutornas andel i världshandeln och
deras betydelse för det internationella valutasystemet. Denna metod för
värdering använder Internationella valutafonden för sin verksamhet och '
sina transaktioner. . För att underlätta en tillämpning av de bestämmelser i sjölagen som
innehåller belopp uttryckta i Poincaréfrancs kungör regeringen motvärdet
av francs uttryckta i SDR.! Den I november 1982 motsvarade en SDR 7 kr.
92 öre.
En närmare redogörelse för der utveckling på valutamarknaden som har
lett till att man i olika konventioner har lämnat systemet med att uttrycka begränsningsbelopp i guldenheter och för den teoretiska bakgrunden till omräkningen mellan Poincaréfrancs och SDR finns i prop. 1977/78:70 om
värdet av vissa beräkningsenheter i guld.
Ansvaärsgränserna
Ansvarsgränserna är olika för det fall att endast sakskador föreligger och för det fall att personskador, enbart eller i förening med sakskador, har uppkommit. Föreligger endast sakskador, är begränsningsbeloppet 1.000
francs (ca 525 kr.) per ton av fartygets dräktighet, dock minst 150-000 francs (ca 80 000 kr.). Det begränsningsbelopp som föreskrivs för sakskador höjs om även personskador föreligger med 2 100 francs (ca 1 100 kr.) per ton, dock med minst 630 000 francs (ca 330 000 kr.).
Det belopp med vilket förhöjning sker skall i första hand tas i anspråk för personskadefordringarna. Förslår det inte till att täcka dessa, får personskadefordringarna på lika villkor konkurrera med sakskadefordringarna i det belopp som är avsett för dessa fordringar.
Det eller de begränsningsbelopp som gäller enligt vad som nyss har
angetts skall fördelas proportionellt mellan samtliga begränsningsbara
fordringar som har uppkommit på grund av en och samma händelse.
För att undvika säkerhetsåtgärder i anledning av fordringar som är föremål för globalbegränsning kan redaren ställa säkerhet för begräns-
ningsbeloppet. Enligt svensk rätt torde f.ö. numera endast kvarstad kunna
bli aktuell. Sedan säkerheten har ställts, skall säkerhetsåtgärder vägras. Om en sådan åtgärd har beviljats, skall den hävas. Någon motsvarande möjlighet att hindra utmätning för en fordran som har fastställts genom
dom finns däremot inte. Beträffande gällande rätt hänvisas i övrigt till avsnitt 2.1 i sjölagsutred-
ningens betänkande.
3.2 Befordran av passagerare och resgods
I 6 kap. sjölagen förstås med bortfraktare den som, yrkesmässigt eller mot vederlag, genom avtal åtar sig befordran med fartyg av passagerare
eller passagerare och resgods. Uttrycket passagerare definieras inte. Av kravet att ett befordringsavtal skall föreligga följer emellertid att bl.a.
besättning och fripassagerare faller utanför bestämmelserna. Med resgods
avses varje föremål som befordras för en passagerares räkning. Som res-
gods behandlas även ett fordon som passageraren medför.
! Förordning (1978:140) om motvärdet av vissa guldfrancs uttryckt i Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter.
,
I 6 kap. regleras dels bortfraktarens och passagerarens rättigheter och skyldigheter i samband med befordringen, deis bortfraktarens ansvar gentemot passageraren för skador som uppkommer vid befordringen.
Bortfraktaren är ansvarig för skador som uppstår genom fel eller försummelse på hans sida. Ansvaret är tvingande när befordringen sker inom Sverige, Danmark, Finland och Norge eller mellan dessa stater samt när den i befordringsavtalet bestämda avgångs- eller bestämmelseorten ligger i något av dessa länder. Bortfraktarens ansvar omfattar personskador som drabbar passagerare och skador till följd av att resgods går förlorat eller skadas. I fråga om dyrbarheter ansvarar bortfraktaren dock endast om han uttryckligen har åtagit sig sådan ansvarighet. Han är vidare ansvarig för skador som uppkommer genom att passagerare och resgods försenas.
Det ansvar som åvilar bortfraktaren är ett presumtionsansvar. Detta innebär att fel eller försummelse skall anses föreligga till dess han bevisar motsatsen. I fråga om personskador och förlust av eller skador på handresgods, dvs. resgods som passageraren har i sin egen vård under befordringen, gäller dock presumtionsansvaret endast om skadan har inträffat vid eller i samband med förlisning, sammanstötning, strandning, explosion eller brand. För förlust av eller skador på annat resgods än handresgods gäller alltid ett presumtionsansvar.
Bortfraktarens ansvar är begränsat till vissa belopp angivna i Poincaréfrancs. För personskador gäller t.ex. ett begränsningbelopp på 700 000 francs (ca 370 000 kr.) för varje passagerare. Bortfraktaren kan emellertid åta sig ansvar till högre belopp än de som anges i 6 kap. Han kan också förbehålla sig att passageraren själv skall stå risken intill vissa belopp.
Ansvarsbegränsningen gäller för varje resa. I fråga om handresgods som " inte förvaras i eller på ett medfört fordon avser begränsningen dock varje skadebringande händelse. Ansvarsgränserna skall tillämpas på summan av de krav som framställs i anledning av personskador eller förlust av eller 'skador på resgods. Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte, om det visas att den som är skadeståndsansvarig själv har orsakat skadan uppsåtli-. gen eller av grov vårdslöshet och med insikt om att en skada sannolikt skulle uppkomma.
Beträffande gällande rätt hänvisas i övrigt till avsnitt 2.2 i sjölagsutredningens betänkande.
4 Konventionernas huvudsakliga innehåll
4.1 1976 års begränsningskonvention
I sina huvuddrag företer 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar stora likheter med 1957 års konvention. Det finns dock betydelsefulla skillnader mellan konventionerna både i sakligt och i formellt hänseende.
Prop. 1982/83: 159 | 48
Kretsen av begränsningsberättigade personer omfattar enligt 1976 års konvention — liksom enligt 1957 års konvention — redare, befraktare och sådana ägare av fartyg som inte samtidigt är redare. Kretsen har emellertid utvidgats genom att inte bara redare av bärgningsfartyg har rätt till an-
svarsbegränsning utan också sådana bärgare som utför bärgning utan att
använda fartyg.
De fordringar som kan bli föremål för begränsning är, liksom enligt 1957 års konvention, i huvudsak sådana som avser person- eller sakskador som har uppstått i samband med fartygets drift. Tillämpningsområdet för 1976 års konvention är emellertid större främst därigenom att även vissa dröjs-
målsskador omfattas liksom krav på ersättning för skadeförebyggande åtgärder. I överensstämmelse med 1957 års konvention undantas från
ansvarsbegränsning fordringar på bärgarlön och bidrag till gemensamt haveri.
I regel föreligger inte heller rätt till ansvarsbegränsring i fråga om fordringar i anledning av skador som åsamkas besättningsmedlemmar. Till skillnad från vad som gäller enligt 1957 års konvention undantas krav på
ersättning för oljeskador och atomskador från tillämpningsområdet för
1976 års konvention. Detta leder till att för sådana skador kommer att gälla de särskilda ansvarsgränser som föreskrivs i andra konventioner eller, i vissa länder, obegränsat ansvar,
redaren själv — varmed också avses personer i rederiledningen — har
o vållat skadan genom vårdslöshet. Enligt 1976 års konvention har möjligheterna att bryta ansvarsbegränsningen inskränkts till att avse fall när skadan har orsakats uppsåtligen eller ” hänsynslöst och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma”. Den grova vårdslöshet som det här är fråga
om är sådan som ligger på gränsen till uppsåt.
Ansvarsbegränsningen gäller det samlade ansvar per olycka som kan : komma i fråga för redaren, fartygets ägare eller befraktare eller för personer i deras tjänst, .
Begränsningsbeloppen i 1976 års konvention är avsevärt högre för de
små och medelstora fartygen än de belopp som gäller enligt 1957 års konvention. En annan betydelsefull skillnad är att ett särskilt begräns-
ningsbelopp föreskrivs för passagerarskador. Detta beräknas på sådant sätt att det bara i undantagsfall torde bli aktuellt att sätta ned passagerares skadeståndsfordringar till följd av reglerna om globalbegränsning. I övrigt
gäller, liksom enligt 1957 års konvention, ett särskilt begränsningsbelopp för personskador och ett för övriga skador (främst sakskador). Personska-
dorna prioriteras även enligt 1976 års konvention på det sättet att den del av personskadekraven som inte täcks av det särskilda begränsningsbelop-
pet för personskador får vara med vid fördelningen av det begränsningsbe-
lopp som gäller för övriga fordringar.
Vid beräkning av de allmänna begränsningsbeloppen för person- och
sakskador följer även 1976 års konvention tonnageprincipen, dvs. de fastställs till visst belopp per fartygston. I 1976 års konvention ligger dock bruttotonnaget till grund för beräkningen av beloppen och inte nettotonna-
get som i 1957 års konvention. Bruttotonnaget beräknas i enlighet med
bestämmelserna i 1969 års internationella skeppsmätningskonvention.! |
"> Både för personskador och för sakskador m.m. föreskrivs ett minimibelopp för fartyg med ett tonnage på 500 ton eller därunder. För personskador uppgår detta belopp till 333 000 SDR (ca 2,6 milj. kr.) och för övriga
skador till 167 000 SDR (ca 1,3 milj. kr.). Härefter ökar begränsningsbelop-
pen stegvis i förhållande till fartygets storlek. Ökningarna blir dock något
mindre per steg för de större fartygen. En uppställning över begränsnings-
beloppen i den nya konventionen jämförda med motsvarande belopp i 1957
års konvention bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.
Begränsningsbeloppet för passagerares ersättningsanspråk för personskador fastställs inte i relation till fartygets tonnage utan till det antal
passagerare som fartyget enligt sitt certifikat har rätt att transportera. Beloppet per sådan passagerare är detsamma som enligt Aténkonven-
tionen gäller som begränsningsbelopp per passagerare, 46666 SDR (ca 370 000 kr.). Begränsningsbeloppet är dock maximerat till 25 milj. SDR
(ca 200 milj. kr.). För att freda sig mot alltför omfattande krav på säkerhet från borge-
närernas sida i form av kvarstad eller andra säkerhetsåtgärder kan redaren, eller den som annars påstås vara ansvarig, upprätta en begränsningsfond .
Genom att upprätta en begränsningsfond kan den skadeståndsansvarige
också säkra att begränsningsreglerna iakttas. Har en begränsningsfond
upprättats, skall de åtgärder för att säkra fordringen hävas som redan har
vidtagits i den stat där fonden har upprättats och i andra stater som har viss närmare anknytning till ersättningsanspråken. Upprättandet av en begränsningsfond är enligt konventionen inte någon förutsättning för rätten till ansvarsbegränsning annat än om detta föreskrivs i lagen i den stat där talan om ersättning förs (lex fori). .
Begränsningsfonden eller, om någon fond inte har upprättats, begräns-
ningsbeloppet skall fördelas proportionellt mellan borgenärerna i förhål-
lande till storleken av deras styrkta fordringar. Bara sådana fordringar som
är föremål för ansvarsbegränsning får delta i fördelningen. Har redaren, dennes försäkringsbolag eller någon annan reglerat en fordran innan för-
delningen sker, inträder han i den rätt som vederbörande borgenär skulle
ha haft vid fördelningen. Om det visas att ytterligare skadeståndsfordringar kan finnas, får den myndighet som har hand om fondens fördelning
11 1976 års begränsningskonvention används alltjämt begreppen ”tonnage” och ”ton”. I den lagstiftning som har införts i Sverige med anledning av tillträdet till skeppsmätningskonventionen har emellertid dessa begrepp slopats. I stället talas uteslutande om dräktighet. Olika dräktighetsgränser anges utan någon sortbeteckning.
4¶Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 159
besluta att avsätta ett särskilt belopp för sådana fordringar innan fonden fördelas.
Övriga frågor om upprättande och fördelning av begränsningsfond skall enligt konventionen regleras enligt lagen i den stat där fonden har upprät-
tats.
Beträffande konventionens tillämpningsområde gäller som huvudregel
att konventionen skall tillämpas som domstolslandets lag (lex fori). Konventionen skall alltid tillämpas när ansvarsbegränsning åberopas inför en domstol i en konventionsstat eller frågan om hävande av säkerhetsåtgärd
uppkommer där. Detta gäller även om t.ex. ansvarsbegränsning görs gällande i fråga om ett fartyg som hör hemma i en icke-konventionsstat.
Konventionen innehåller inte någon definition av begreppet fartyg. I stället finns bestämmelser som gör det möjligt för en konventionsstat att undanta vissa fartyg och anordningar från konventionens tillämpning.
Konventionsstaterna har sålunda getts rätt att i nationell lag reglera ansvarsbegränsningen för fartyg som är avsedda för fart på sjöar. floder och
andra inre farvatten. Detsamma gäller beträffande fartyg på mindre än 300
bruttoton. Från konventionens tillämpningsområde har helt undantagits svävarfarkoster och flytande plattformar som är avsedda för oljeborrning o.dyl. För borrningsfartyg finns en särskild undantagsregel, som innebär
att konventionen inte är tillämplig i en konventionsstat som har infört särskilda högre ansvarsgränser för borrningsfartyg eller har tillträtt en internationell konvention som reglerar ansvarigheten för sådana fartyg. Konventionen träder i kraft ett år efter det att tolv stater har tillträtt den. I fråga om innehållet i de särskilda bestämmelserna i 1976 års konven-
tion hänvisas till bilaga 3 och till avsnitt 3.3 i sjölagsutredningens betänkande.
4.2 Aténkonventionen
I Aténkonventionen regleras bortfraktarens och passagerarens rättigheter och skyldigheter i samband med befordringen. Vidare regleras bortfraktarens ansvar gentemot passageraren för skador som uppkommer under befordringen. Som tidigare nämnts (avsnitt 2.2) bygger Aténkonven-
tionen på det s.k. Tokyoutkastet. Detta utkast låg också till grund för den
lagstiftning rörande sjötransport av passagerare och resgods som gäller i de nordiska länderna (6 kap. sjölagen). Den nordiska lagstiftningen överens-
stämmer därför i huvudsak med Aténkonventionen. Systemet i konventionen för bortfraktarens ansvar gentemot passagera-
ren för skador som uppkommer i samband med befordringen är således i huvudsak detsamma som i 6 kap. sjölagen. Ansvaret är i princip ett
presumtionsansvar. Detta innebär att fel eller försummelse på bortfrakta-
rens sida skall anses föreligga till dess han bevisar motsatsen. Konventionen innebär dock en viss utvidgning av bortfraktarens presumtionsan-
Prop. 1982/83: 159 : 51
svar för personskador och skador på handresgods i förhållande till sjölagens reglering. Enligt konventionen gäller detta ansvar, förutom såsom enligt sjölagen skador orsakade av vissa slag av sjöolyckor, även när skadan har uppkommit till följd av fel i fartyget (”defect in the ship”).
Till skillnad från vad som gäller enligt 6 kap. sjölagen (188 och 189 §§) innehåller konventionen inte någon allmän reglering av bortfraktarens ansvar för skador till följd av att passagerare eller resgods kommer fram
för sent. Konventionen hindrar dock inte att denna fråga regleras i natio-
nell lag.
Begränsningsbeloppen har höjts i förhållande till Tokyoutkastet och överensstämmer i stort med de belopp som f.n. gäller enligt de nordiska sjölagarna. Beloppen angavs vid konventionens tillkomst i Poincaréfrancs.
År 1976 antogs emellertid ett ändringsprotokoll till Aténkonventionen som
innebär att SDR skall användas som beräkningsenhet. I fråga om skälet till denna ändring hänvisas till vad som har anförts i avsnitt 3.1 beträffande utvecklingen inom det internationella valutasystemet.
Frågan om bortfraktarens rätt att göra passagerarkraven till föremål för
globalbegränsning har i konventionen lösts på så sätt att den inte inskränker den rätt till globalbegränsning som kan föreligga enligt en annan internationell konvention.
Aténkonventionen innehåller ansvarsregler för det fall att transporten helt eller delvis utförs av någon annan än den som har slutit avtalet med passageraren. Några sådana bestämmelser fanns inte i Tokyoutkastet men infördes i 6 kap. sjölagen vid 1973 års nordiska sjölagsrevision. Bl.a. dessa bestämmelser utgjorde förebild för Aténkonventionens regler på denna punkt.
En närmare redogörelse för de särskilda bestämmelserna i Aténkonven-
tionen finns i avsnitt 5.2 i utredningens betänkande.
5¶Allmän motivering
5.1 1976 års begränsningskonvention
5.1.1 Sveriges tillträde till konventionen
Departementsförslaget: Sverige säger upp 1957 års konvention om be-
gränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö och tillträder 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar.
Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 83-88).
Remissinstanserna: Med något undantag tillstyrker remissinstanserna .
utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.
Skäl för departementsförslaget: Den främsta anledningen till att 1957 års konvention ansågs vara i behov av revision var att begränsningsbeloppen i
in [NO
denna med tiden hade visat sig vara alltför låga. Under tiden mellan år 1957 och år 1976, då den nya konventionen antogs, hade begränsningsbeloppens realvärde till följd av inflationen minskat med drygt hälften. Samtidigt hade försäkringsmarknadens kapacitet att täcka högre ansvar ökat betydligt. Vidare hade nya skadetyper, främst miljöskador, tillkommit. Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit att Sverige säger upp 1957 års konvention.
De flesta remissinstanserna har tillstyrkt detta förslag. Sveriges advokatsamfund har dock hävdat att nuvarande reglering inte har föranlett några nämnvärda praktiska olägenheter och att de föreslagna ändringarna inte är så angelägna att de bör föranleda separat lagstiftning.
Enligt min mening föreligger det ett starkt intresse av att ansvarsgränserna i största möjliga utsträckning anpassas till det försämrade penningvärdet. I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser finner jag det redan på grund härav vara uppenbart att Sverige bör säga upp 1957 års konvention. Ett annat viktigt skäl för uppsägning är förhållandet till 1969 års oljeansvarighetskonvention. Så länge Sverige är bundet av 1957 års konvention, är Sverige folkrättsligt förpliktat att tillämpa de lägre ansvarsgränserna i den konventionen på oljeskador orsakade av fartyg från en stat som är bunden av 1957 års konvention men inte av 1969 års konvention. Det är vidare angeläget att Sverige genom en uppsägning av 1957 års konvention får möjlighet att tillämpa de högre begränsningsbeloppen enligt 1969 års konvention på alla oljeskador. Även Danmark, Finland och Norge torde komma att säga upp 1957 års konvention. Till frågan om tidpunkten för uppsägningen återkommer jag i det följande.
Utredningen framhåller att 1976 års konvention på åtskilliga punkter innebär betydande förbättringar jämfört med nu gällande regler. Det finns dock enligt utredningen anledning att trots detta beklaga att begränsningsbeloppen inte har höjts mera än sorn skett och att man inte har lyckats lösa frågan om en inflationssäkring av beloppen på ett tillfredsställande sätt. Utredningen förklarar att det mot denna bakgrund måste övervägas om Sverige, när 1957 års konvention sägs upp, bör avstå från att ratificera den nya begränsningskonventionen och i stället införa lagstiftning som visserligen i huvudsak bygger på konventionen men som innehåller högre begränsningsbelopp. |
Utredningen förordar emellertid för sin del att Sverige tillträder 1976 års begränsningskonvention. Den pekar därvid på att den svenska lagstiftningen om globalbegränsning av tradition har byggt på internationella konventioner, först 1924 års begränsningskonventicn och därefter 1957 års konvention. Vidare framhålls att det för den internationella sjöfarten är av stor betydelse att lagstiftningen på detta område är enhetlig, och man har enligt utredningen på grundval av 1957 års konvention kommit ett gott stycke på väg. Utredningen anser att Sverige därför bör verka för att den nya konventionen, med de förbättringar den innebär, 'snarast träder i kraft och
ersätter 1957 års konvention. Sverige bör enligt utredningen också verka för att den får så bred anslutning som möjligt.
Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning om värdet av
internationell rättslikhet på det berörda området och tillstyrker mot bakgrund härav en svensk anslutning till 1976 års konvention. Några remissinstanser framhåller dock att konventionen saknar en tillfredsställande lös-
ning på frågan hur ansvarsgränserna skall kunna justeras med hänsyn till
inflationen. De förordar därför att Sverige, tillsammans med de övriga i nordiska länderna, tills vidare ställer sig utanför konventionen och i stället . inom IMO verkar för en höjning av beloppsgränserna. När det gäller frågan om Sverige skall tillträda 1976 års konvention vill
" jag för egen del anföra följande.
Vid en värdering av 1976 års konvention är givetvis begränsningsbelop-
pen av avgörande betydelse. Allmänt kan sägas att personskadekraven har
fått en gynnsammare ställning i den nya konventionen. En betydelsefull
förbättring i förhållande till 1957 års konvention är enligt min uppfattning att det i 1976 års konvention föreskrivs ett särskilt begränsningsbelopp för skador på fartygets egna passagerare. Detta belopp har som tidigare
nämnts inte satts i relation till passagerarfartygets tonnage utan utgör :
46 666 SDR (ca 370 000 kr.) multiplicerat med det antal passagerare som fartyget enligt sitt certifikat får föra, dock högst 25 milj. SDR (ca 200 milj.
kr.). Till följd av det sätt som denna särskilda begränsning har utformats på torde globalbegränsningsreglerna endast undantagsvis komma att leda till
att ersättning för passagerarskador sätts ned. Detta framgår av de beräk-
ningar som utredningen har redovisat (betänkandet s. 83 f).
Den omständigheten att skador som drabbar passagerare har särbehandlats och omfattas av ett särskilt begränsningsbelopp medför vidare den fördelen att det allmänna begränsningsbeloppet för personskador som regel kan användas uteslutande för att ersätta skador på personer som befinner sig utanför det egna fartyget, dvs. ombord på annat fartyg eller i land. Skador på besättningen är nämligen enligt nordisk rätt inte föremål för ansvarsbegränsning. Det är dock tänkbart att ersättningarna för skador på passagerare som uppkommer i samband med en kollision mellan ett passagerarfartyg och ett annat mindre fartyg kan komma att nedsättas
enligt reglerna om globalbegränsning. Detta kan bli fallet, om passagerar-
fartygets ägare går fri från ansvar genom att bevisa att det andra fartyget var vållande till kollisionen. Passagerarskadorna kommer då att omfattas
av de allmänna begränsningsbelopp som gäller för det andra fartyget.
1976 års konvention innebär vidare att det allmänna begränsningsbeloppet för personskador och andra skador (främst sakskador) har höjts. Denna höjning har varit särskilt stor för de mindre fartygen. För fartyg på 300—
500 ton är beloppen i 1976 års konvention 5—8 gånger högre än enligt 1957
års konvention. För de större fartygen är höjningen däremot avsevärt
mindre. De nya beloppen för sådana fartyg innebär i huvudsak endast en uppräkning av begränsningsbeloppen med hänsyn till den inflation som hade ägt rum mellan 1957 och 1976. Det bör dock påpekas att begränsningsinstitutet i praktiken har sin största betydelse för de mindre fartygen. Av det material som utredningen kar redovisat beträffande tiden 1968-77 framgår att, såvitt gäller fartyg försäkrade i Sverige, globalbegränsningsreglerna har tillämpats huvudsakligen i fråga om mindre fartyg. En uppställning över begränsningsbeloppen enligt 1976 års konvention jämförda med motsvarande belopp i 1957 års konvention har som tidigare nämnts fogats till protokollet i detta ärende (se bilaga 5).
Det hade emellertid enligt min uppfattning varit önskvärt med ännu större höjningar av begränsningsbeloppen i förhållande till de belopp som gäller enligt 1957 års konvention. Den inflation som har ägt rum sedan år 1976 har dessutom lett till att realvärdet av begränsningsbeloppen i 1976 års konvention redan har minskat kraftigt. Den internationella försäkringsmarknaden torde i och för sig ha kapacitet att täcka högre ansvarsbelopp utan att detta skulle medföra orimliga premiehöjningar. Det är emellertid att märka att försäkringsmarknadens kapacitet när det gäller globalbegränsning påverkas av att ansvar kan åvila redare och fartygsägare vid sidan om globalbegränsningen. Utanför globalbegränsningen faller oljeskador enligt 1969 års oljeansvarighetskonvention som trädde i kraft år 1975. Inom IMO pågår arbete med att revidera denna konvention. Revisionen kan förväntas leda till en väsentlig höjning av de begränsningsbelopp som gäller för oljeskador. Vidare kan försäkringskapaciteten komma att påverkas av en ny konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods, som f.n. utarbetas inom IMO.
I likhet med utredningen och några remissinstanser anser jag att en svaghet i 1976 års konvention är att den inte innehåller någon tillfredsställande reglering av frågan hur begränsningsbeloppen i framtiden skall anpassas till en fortsatt inflation. Visserligen har begränsningsbeloppen i konventionen angivits i SDR i stället för i en enhet som är bascrad på guldvärdet. Detta innebär dock inte något skydd mot en allmän inflation utan avser bara att såvitt möjligt motverka att valutafluktuationer påverkar begränsningsbeloppens storlek.
Det hade därför varit önskvärt att 1 konventionen ha bestämmelser som hade gjort det möjligt att genom ett enkelt och snabbt förfarande ändra begränsningsbeloppen i takt med inflationen, och detta med bindande verkan för alla fördragsslutande stater. Konventionens reglering på denna punkt måste anses otillfredsställande. Visserligen skall särskilda revisionskonferenser kunna äga rum för justering av begränsningsbeloppen med hänsyn till penningvärdets fall. En stat som har ratificerat en ändring som innebär en höjning av beloppen får dock inte tillämpa de högre beloppen i förhållande till fartyg och medborgare i stater som står kvar vid den ursprungliga konventionstexten. Detta leder till att en stat som tillträder en
Prop. 1982/83: 159 | 55
sådan ändring måste — i vart fall under en avsevärd övergångstid — tillämpa ett system med dubbla ansvarsgränser. Det finns vidare anledning att befara att det kommer att dröja ganska länge innan en revision av beloppen äger rum och ännu längre innan de reviderade beloppen träder i kraft. Genom ett tillträde till konventionen skulle Sverige därför förbinda sig att för åtskillig tid framöver tillämpa begränsningsbelopp vilkas realvärde minskar i takt med inflationen.
Trots de kritiska synpunkter som jag har anfört i det föregående anser jag dock att 1976 års konvention innebär betydande förbättringar när det gäller begränsningsbeloppen jämfört med 1957 års konvention. Till detta kommer att 1976 års konvention enligt min uppfattning innehåller viktiga - förbättringar på åtskilliga andra punkter.
Vissa oljeskador undantas sålunda från tillämpningsområdet för 1976 års konvention: Sådana skador omfattas däremot alltid av 1957 års konvention. Detta har som jag tidigare har berört vållat svårigheter vid tillämpningen av 1969 års oljeansvarighetskonvention. Även atomskador utesluts i princip från tillämpningsområdet för 1976 års konvention. Härigenom kan de konventioner som reglerar ansvarigheten för atomskador tillämpas utan hinder av 1976 års konvention.
1976 års konvention är vidare anpassad till den nya konventionen om skeppsmätning som antogs år 1969 och trädde i kraft den 18 juli 1982. När begränsningsbeloppen beräknas, skall fartygets bruttotonnage enligt den nya skeppsmätningskonventionen ligga till grund och inte som hittills fartygets nettotonnage bestämt enligt äldre mätningsregler. Det finns anledning att påpeka att redan det nya sättet för beräkning av tonnage för de flesta fartyg innebär en viss höjning av ansvarigheten.
En ytterligare fördel med 1976 års konvention är att globalbegränsningen omfattar alla krav på ersättning för skador som uppkommer vid bärgningsarbete. Det är också tillfredsställande att en bärgare som inte använder sig av fartyg i bärgningsarbetet kan begränsa sitt ansvar. Enligt min mening skulle det inte vara rimligt om en bärgare som arbetar från t.ex. en helikopter har obegränsat ansvar när en bärgare som utnyttjar ett fartyg i bärgningsarbetet har rätt till ansvarsbegränsning.
Jag anser också att bestämmelsen om begränsningsrättens bortfallande i vissa fall har fått en mera tillfredsställande utformning i 1976 års konvention. Den nya bestämmelsen är mera restriktiv och bör i betydligt mindre' utsträckning än motsvarande bestämmelse i 1957 års konvention ge upphov till tvister.
I detta sammanhang vill jag också framhålla att det för den internationella sjöfarten är av stor betydelse att regleringen rörande globalbegränsning är enhetlig i olika länder. En sådan enhetlighet kan uppnås endast genom internationella konventioner. Det finns därför anledning att från svensk sida verka för att den nya konventionen snarast skall träda i kraft och ersätta 1957 års konvention. Som utredningen har framhållit kan Sverige
göra detta bara genom att tillträda konventionen. Det är givetvis också av stor betydelse för det svenska ställningstagandet i tillträdesfrågan att Danmark, Finland och Norge torde komma att tillträda 1976 års konvention.
En samlad bedömning av de omständigheter som jag nu har redovisat leder enligt min uppfattning till att Sverige bör tillträda 1976 års konvention.
Jag vill tillägga att man enligt min mening från svensk sida bör noggrant följa utvecklingen och vid behov ta initiativ till en revision av begränsningsbeloppen i konventionen. Utredningen har uttalat att det inte bör dröja alltför lång tid innan ett initiativ tas inom IMO för en diskussion av frågan om en sådan revision. Jag är för egen del medveten om den förhållandevis kraftiga realvärdeförsämring som begränsningsbeloppen har undergått sedan år 1976. Detta förhållande samt den fortgående världsinflationen talar naturligtvis starkt till förmån för utredningens uppfattning. Mot en alltför tidigt väckt diskussion om revision av ansvarsgränserna talar emellertid intresset av att 1976 års konvention får en så bred anslutning som möjligt. Vetskapen om att begränsningsbeloppen inom en snar framtid kan komma att revideras skulle kunna medföra att åtskilliga stater, som står i begrepp att tillträda konventionen, väntar med detta för att i stället kunna ansluta sig direkt till den reviderade konventionen.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört bör Sverige enligt min mening i första hand medverka till att konventionen får en så bred anslutning som möjligt. Efter hand som antalet fördragsslutande stater ökar bör frågan om en revision av begränsningsbeloppen kunna aktualiseras. Vid en sådan revision bör man sträva efter att få till stånd en ordning som gör det möjligt att med jämna mellanrum på ett enkelt sätt ändra beloppen med anledning av inflationens verkningar (jfr avsnitt 5.2). Jag vill i detta sammanhang påpeka att en minoritet av de fördragsslutande staterna kan få till stånd en konferens för att revidera begränsningsbeloppen. En sådan konferens skall enligt art. 21 sammankallas av IMO, om minst en fjärdedel av de fördragsslutande staterna begär det. En förutsättning för att en ändring av beloppen skall göras är att en väsentlig förändring i deras verkliga värde har skett. Jag vill emellertid understryka att Sverige givetvis alltid har möjlighet att frigöra sig från konventionsförpliktelserna. Om det skulle visa sig att det inte går att inom rimlig tid få till stånd en revision av begränsningsbeloppen trots att deras värde har kraftigt urholkats genom inflationen, bör Sverige enligt min mening allvarligt överväga att säga upp konventionen.
När det gäller tidpunkten för ikraftträdande av den lagstiftning som är nödvändig för ett tillträde till 1976 års konvention har utredningen förordat att den nya lagstiftningen sätts i kraft så snart uppsägningstiden för 1957 års konvention har gått ut. Den nya lagstiftningen om :globalbegränsning bör enligt utredningen sättas i kraft även 'om 1976 års konvention då ännu inte har trätt i kraft. Några remissuttalanden i denna fråga föreligger inte.
Som jag tidigare har anfört föreslår jag, liksom utredningen, att Sverige
Prop. 1982/83: 159 | 57
skall säga upp 1957 års konvention. En sådan uppsägning kan inte ske utan att riksdagen har fattat beslut om det. Man kan därför utgå från att en svensk uppsägning inte kan ske förrän under senare delen av våren 1983. En uppsägning träder i kraft ett år efter det att uppsägningsinstrumentet har deponerats. En svensk uppsägning av 1957 års konvention skulle därför inte få verkan förrän under våren 1984, Den lagstiftning som grundas på 1976 års konvention kan givetvis inte sättas i kraft så länge Sverige är bundet av 1957 års konvention. Den nya svenska lagstiftningen skulle därför inte kunna träda i kraft förrän under våren 1984. : 1976 års konvention träder i kraft ett år efter det att den har tillträtts av tolv stater. Den 1 november 1982 hade fem stater tillträtt konventionen. I Danmark behandlas f.n. en proposition i tillträdesfrågan av folketinget, och motsvarande propositioner torde komma att läggas fram inom kort i Finland och Norge. Jag har vidare erfarit att även andra stater avser att tillträda konventionen inom en nära framtid. Det finns därför anledning anta att 1976 års konvention kommer att träda i kraft under första halvåret 1984. Om detta blir fallet, skulle 1976 års konvention träda i kraft ungefär samtidigt med att uppsägningstiden för 1957 års konvention går ut för Sveriges del. Det skulle då vara möjligt att samordna. ikraftträdandet av den nya svenska lagstiftningen om globalbegränsning med ikraftträdandet av 1976 års konvention. Även om 1976 års konvention inte träder i kraft under första halvåret 1984 anser jag, i likhet med utredningen, att den nya lagstiftningen bör sättas i kraft så snart uppsägningstiden för 1957 års konvention har gått ut. Vid de nordiska departementsöverläggningarna har enighet rått om detta. :
Mot bakgrund av att det f.n. inte är möjligt att exakt änge när uppsägningstiden för 1957 års konvention kommer att gå ut, förordar jag dock att frågan om den nya lagstiftningens ikraftträdande tills vidare hålls öppen. Regeringen bör därför bemyndigas att bestämma när lagändringarna röran- de globalbegränsning skall träda i kraft.
5.12 Huvuddragen av den föreslagna lagstiftningen
Departementsförslaget: Konventionsreglerna transformeras till svensk lagtext. De allmänna bestämmelserna om globalbegränsning tas in i 10 kap. sjölagen. De bestämmelser som rör begränsningsfond — såväl enligt sjölagen som beträffande sådan fond som skall upprättas enligt lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss (oljeansvarighetslagen) — tas in i ett nytt 15 kap. i sjölagen. Bestämmelserna i nuvarande 15 kap. flyttas till ett nytt 16 kap. Vissa ändringar görs i oljeansvarighetslagen.
Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 88-90).
Remissinstanserna: Samtliga lämnar utredningens förslag utan erinran. Skäl för departementsförslaget: 1957 års konvention införlivades med
svensk rätt genom att konventionsreglerna transformerades till svensk
Prop. 1982/83: 159 | 58
lagtext. Därvid tillämpades den lagstiftningsteknik som normalt används i Sverige. I likhet med utredningen finner jag det därför naturligt att vid ett tillträde till 1976 års konvention svensk lagstiftning bringas i överensstämmelse med konventionen genom transformering. Jag delar vidare utredningens uppfattning att de allmänna reglerna om globalbegränsning liksom hittills bör ha sin plats i 10 kap. sjölagen. Som utredningen har konstaterat är de flesta bestämmelserna i konventionen tvingande. Detta innebär att innehållet i de regler som skall tas in i 10 kap. till största delen är givet.
På några punkter finns det enligt konventionen utrymme för nationella särregler. Detta gäller t.ex. i fråga om skador på hamnanläggningar och för fartyg under 300 bruttoton. Dessa frågor behandlas i avsnitt 5.1.3.
1976 års konvention innehåller liksom 1957 års konvention vissa bestämmelser om upprättande och fördelning av begränsningsfond. Bestämmelserna i den nya begränsningskonventionen har delvis utformats med motsvarande bestämmelser i 1969 års oljeansvarighetskonvention som förebild.
En begränsningsfond skall motsvara det begränsningsbelopp som gäller för fartyget och upprättas hos en domstol eller annan myndighet i den stat där den fordran som är föremål för begränsning görs gällande. I konventionen regleras också vilka rättsverkningar som upprättandet av en. begränsningsfond medför. Sedan en fond har upprättats, skall borgenärerna i princip inte kunna ta annan egendom i anspråk som säkerhet för sina krav. De närmare bestämmelserna om hur en begränsningsfond upprättas och fördelas skall i övrigt regleras i nationell rätt. Detsamma gäller enligt oljeansvarighetskonventionen. Oljeansvarigbetslagen innehåller därför vissa sådana bestämmelser.
Enligt oljeansvarighetskonventionen gäller som förutsättning för ansvarsbegränsning att en begränsningsfond upprättas. Detta är inte fallet enligt 1976 års konvention, men konventionsstaterna har rätt att föreskriva att upprättande av fond skall vara obligatoriskt. Utredningen har inte ansctt att i den svenska lagstiftningen bör föreskrivas att begränsningsfond måste upprättas för att rätt till ansvarsbegränsning skall föreligga.
I likhet med utredningen anser jag att det i vissa situationer kan vara en fördel både för redaren och för borgenärerna att ha tillgång till det formaliserade fondförfarandet. Genom att upprätta en fond kan redaren skydda sig mot att hans fartyg beläggs med kvarstad till säkerhet för borgenärernas rätt. Detta är av särskild betydelse när ett stort antal borgenärer finns, av vilka en del kanske inte är kända. Ett system med begränsningsfond medför också den fördelen att man kan få till stånd en samlad bedömning av de frågor som skall avgöras innan fonden fördelas. Vidare kan man i huvudsak förhindra att redaren eller andra ansvariga personer tvingas betala mer än som följer av reglerna om globalbegränsning.
Jag delar också utredningens uppfattning att det inte bör vara en förutsättning för ansvarsbegränsning att en begränsningsfond upprättas. När
Prop. 1982/83: 159 | 59
globalbegränsning är aktuell, torde det liksom hittills ofta vara tillräckligt att fartygets försäkringsgivare eller en bank ställer säkerhet för en viss borgenärs eller vissa borgenärers krav. Frågor om vilken ersättning som skall utgå och om ansvarsbeloppets fördelning kan sedan eventuellt lösas utan. domstotlsförfarande. Särskilt i det fall att det bara finns ett fåtal
borgenärer är det långt smidigare att parterna själva utom rätta ombesörjer
fördelningen av begränsningsbeloppet. I detta avseende föreligger en skillnad mellan olyckor som orsakar oljeskador och andra olyckor. Vid större
oljeolyckor finns det ofta ett stort antal borgenärer medan detta mera sällan är fallet vid globalbegränsning enligt 10 kap. sjölagen. Som utredningen har föreslagit bör det också vara möjligt att åberopa rätten till ansvarsbegränsning utan att en fond upprättas även när frågan om ansvarighet blir föremål för prövning vid domstol. På grund av vad nu har anförts föreslår jag att i sjölagen tas in bestäm-
melser om begränsningsfond och vissa processuella bestämmelser som anknyter härtill. De bestämmelser som svarar mot konventionen bör tas in
i 10 kap. tillsammans med vissa processuella regler för det fall att begränsningsfond inte upprättas. I övrigt bör reglerna om begränsningsfond tas in i ett särskilt kapitel. Dessa regler bör vara gemensamma för en begräns-
ningsfond enligt 10 kap. sjölagen och en fond som skall upprättas enligt oljeansvarighetslagen. Reglerna bör tas in i ett nytt 15 kap. och de bestäm-
melser som nu finns i 15 kap. flyttas till ett nytt 16 kap. Vissa huvudfrågor rörande begränsningsfond kommer att behandlas närmare i avsnitt 5.1.4.
Eftersom reglerna i 15 kap. föreslås gälla även begränsningsfond enligt oljeansvarighetslagen, blir vissa bestämmelser i den lagen överflödiga. Jag föreslår därför att dessa bestämmelser upphävs. Vissa frågor som rör
begränsning av ansvarigheten för oljeskador som inte omfattas av 1969 års oljeansvarighetskonvention kommer att behandlas i avsnitt 5.1.5.
Utredningen har framhållit att det för att det omfattande samarbetet
mellan de nordiska länderna på sjöfartens och sjörättens områden skall
fungera är av stor betydelse att de sjörättsliga reglerna såvitt möjligt är enhetliga i Norden. Utredningen har därför med tillfredsställelse konstaterat att det visat sig möjligt att utarbeta praktiskt taget enhetliga förslag till ny lydelse av 10 och 15 kap. sjölagen.
Jag vill för egen del helt instämma i vad utredningen har anfört beträffan-
de värdet av en långtgående rättslikhet i Norden på sjörättens område. Det nordiska samarbetet på sjörättens och sjöfartens områden bygger på snart 100-åriga traditioner. Detta samarbete har inte bara haft betydelse för den
omfattande sjöfarten mellan de nordiska länderna utan har också medfört att Norden i olika internationella sammanhang har kunnat uppträda som en
enhet. Härigenom har de nordiska länderna kunnat spela en mer framträ-
dande roll än vad de annars skulle ha kunnat göra.
Vid de nordiska överläggningar som har ägt rum på departementsnivå i
detta lagstiftningsärende har detta intresse av en enhetlig nordisk Jagstift-
Prop. 1982/83: 159 . 60
ning starkt betonats, och utgångspunkten har varit att den överensstämmelse mellan lagförslagen som har uppnåtts under kommittéarbetet skall bevaras i största möjliga utsträckning. Det är därför med stor tillfredsställelse som jag finner att det på alla punkter av någon betydelse har varit : möjligt att finna gemensamma lösningar i de fall då det på grund av remisskritik eller av annan anledning har visat sig nödvändigt att vidta justeringar i kommittéförslagen. Innehållet i de svenska lagförslag som nu läggs fram överensstämmer därför 1 allt väsentligt med de förslag till ny lagstiftning som har lagts fram eller kommer att läggas fram i Danmark, Finland och Norge.
5.1.3 Särlösningar på vissa områden 5S.1.3.1 Skador på hamnanläggningar m.m.
Departementsförslaget: Ingen särbehandling föreslås i fråga om skador på hamnanläggningar och liknande eller i fråga om kostnader vid avlägsnande av vrak eller last.
Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 90-91).
Remissinstanserna: Samtliga godtar utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. -
Skäl för departementsförslaget: Som utredningen har framhållit kunde en konventionsstat enligt signatärprotokollet till 1957 års konvention förbehålla sig rätt att inte tillämpa konventionen på fordringar som avser skador på hamnanläggningar o.d. eller avlägsnande av vrak. När Sverige ratificerade konventionen, utnyttjades inte denna möjlighet. Som skäl för detta anfördes, att man inte utan starka skäl borde avvika från konventionens regler samt att begränsningsrätten inte syntes ha medfört några betydande olägenheter för hamnarna.
Frågan om dessa slag av fordringar bör ha en särställning diskuterades ingående i samband med tillkomsten av den nya begränsningskonventionen. Från början var stämningen närmast för att de borde behandlas på samma sätt som alla andra fordringar, men till slut visade det sig nödvändigt att ge konventionsstaterna rätt att i någon form prioritera dem. Detta resulterade i en kompromisslösning som innebär följande.
En konventionsstat har rätt att i nationell lagstiftning ge fordringar i anledning av skador på hamnanläggningar, bassänger, segelbara vattenvägar och navigationshjälpmedel prioritet vid betalning ur begränsningsbeloppet för sakskador. En förutsättning är dock att detta inte sker på sådant sätt att det inkräktar på personskadekravens rätt. De personskadekrav som inte har fått full betalning ur begränsningsbeloppet för personskador skall alltså ha samma möjlighet till betalning för återstoden ur begränsningsbeloppet för sakskador som -de skulle ha haft, om prioriteringen inte hade skett (art. 6.3). I fråga om fordringar avseende avlägsnande av vrak eller last finns vidare möjlighet för en konventionsstat att genom en reser-
vation förbehålla sig rätt att inte tillämpa begränsningsreglerna. En sådan reservation måste göras i samband med att staten tillträder konventionen (art. 18.1).
Vad först angår frågan om prioritering av krav som avser skador på hamnanläggningar och liknande hänvisar utredningen till att, enligt uppgifter från Svenska hamnförbundet, frågan om ansvarsbegränsning för sådana skador under de senaste tio åren har varit aktuell i endast tre fall. Det kan därför enligt utredningen inte med fog göras gällande att systemet med globalbegränsning hittills har visat sig medföra en ekonomisk belastning av någon betydelse för hamnarna. Med en avsevärd höjning av begränsningsbeloppen för mindre fartyg bör enligt utredningen risken för att fullt skadestånd inte skall erhållas minska ytterligare. Sammanfattningsvis anser utredningen att man inte bör använda sig av möjligheten att prioritera sådana fordringar framför andra sakskadefordringar.
Jag vill för egen del anföra, att frågan om en eventuell prioritering av fordringar avseende skador på hamnanläggningar och liknande givetvis måste bedömas mot bakgrund av det praktiska behovet av en sådan särbehandling. Utredningens slutsats att något sådant behov inte skulle föreligga bekräftas av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan. Dessa remissinstanser tillstyrker genomgående utredningens förslag. Mot bakgrund härav anser jag liksom utredningen att någon prioritering inte bör ske av sådana skador. :
När det gäller kostnader för avlägsnande av fartygsvrak och liknande åtgärder konstaterar utredningen att det inte föreligger några uppgifter om att ersättningarna skulle ha avsevärt reducerats på grund av globalbegränsning. Detta förhållande talar enligt utredningen emot en särreglering. Enligt utredningen skulle förhållandet kunna bli ett annat, om det införs bestämmelser som innebär plikt att ta bort fartygsvrak. En sådan ordning hade föreslagits i betänkandet (SOU 1975:81) Farliga vrak.
I likhet med de remissinstanser som har uttalat sig på denna punkt biträder jag utredningens förslag att inte införa någon särskild reglering för fordringar som uppkommer vid avlägsnande av fartygsvrak eller last. Beträffande frågan om införandet av en plikt att ta bort fartygsvrak vill jag upplysa om att det inte f.n. är aktuellt att genomföra någon lagstiftning på grundval av förslagen i det nämnda betänkandet. Även om en sådan lagstiftning skulle införas, anser jag för min del att det inte finns anledning
att särbehandla sådana fordringar. |
5.1.3.2 Fartyg under 300 ton
Depaurtementsförslaget: Möjligheten att införa särregler i form av lägre ansvarsgränser för fartyg under 300 ton utnyttjas inte.
Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 91-93).
Remissinstanserna: Med något enstaka undantag tillstyrks utredningens förslag eller lämnas det utan erinran.
Skäl för departementsförslaget: Enligt 1976 års konvention gäller som huvudregel ett lägsta begränsningsbelopp som svarar mot ett fartyg på 500 ton. En konventionsstat har dock rätt att för fartyg under 300 ton i natio-
nell lagstiftning införa lägre ansvarsgränser än som föreskrivs i konventionen (art. 15.2). En motsvarande möjlighet ges i 1957 års konvention.
Från svensk sida har denna möjlighet utnyttjats på så sätt att fartyg under 150 ton vid beräkningen av begränsningsbeloppet för sakskador jämställs
med fartyg på 150 ton medan det verkliga tontalet läggs till grund för fartyg mellan 150 och 300 ton. Minimiansvaret för sakskador uppgår således
enligt svensk rätt till 150 000 francs (ca 80 000 kr.) och inte till 300 000 francs, som skulle följa av huvudregeln i 1957 års konvention.
Utredningen har föreslagit att Sverige inte skall utnyttja möjligheten att
föreskriva särregler i form av lägre ansvarsgränser för fartyg under 300 ton. Innebörden av förslaget är att begränsningsbeloppet för sådana fartyg
bestäms som om fartyget hade varit på 500 ton. Detta skulle innebära ett begränsningsbelopp på 333 000 SDR (ca 2,6 milj. kr.) för personskador och
på 167 000 SDR (ca 1,3 milj. kr.) för övriga skador. Förslaget har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. En remissinstans,
sjöfartsverket, har emellertid ansett att utredningens förstag skulle leda till
en alltför stor ökning av begränsningsbeloppen för mindre fartyg.
För egen del vill jag anföra följande. Jag har i det föregående (avsnitt 5.1.1) framhållit som en fördel med den nya begränsningskonventionen att
begränsningsbeloppen för de mindre fartygen höjs betydligt. Det går nämli-
gen inte att bortse från att även dessa fartyg kan orsaka betydande skador; Såsom utredningen har understrukit, är det angeläget att ansvarsgränserna inte sätts så lågt att skadeståndet till väsentlig del mister sin funktion att, så långt det av försäkringsmässiga skäl är möjligt, bereda skadelidande ersättning. De högre ansvarsgränser som 1976 års konvention innebär för mindre
fartyg torde inte komma att medföra mer än en förhållandevis obetydlig ökning av försäkringspremierna. Detta gäller både för mindre fartyg i yrkesmässig trafik och för fritidsbåtar.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört delar jag utredningens uppfattning att Sverige inte bör utnyttja möjligheten att införa lägre ansvarsgränser för små fartyg än som följer av konventionens huvudregler.
Utredningen har också tagit upp frågan om obligatorisk ansvarsförsäk-
-ring för småbåtar, särskilt fritidsbåtar.
Jag anser för egen del att det är angeläget att säkerställa att personer som
skadas vid småbåtsolyckor får fullgod ersättning. Det finns mot denna bakgrund anledning att noga överväga frågan om en obligatorisk ansvars-
försäkring för detta slag av båtar. Samtidigt är det emellertid viktigt att den övriga lagstiftning som berörs i detta ärende inte fördröjs av dessa överväganden. Jag är därför inte beredd att nu närmare behandla frågän om obligatorisk ansvarsförsäkring för småbåtar.
Prop. 1982/83: 159 | 63
5.1.3.3 Fartyg för inre farvatten m.m.
Departementsförslaget: Möjligheten att införa särregler för fartyg i inre
farvatten utnyttjas inte. Någon bestämmelse som uttryckligen undantar svävarfarkoster från reglerna om globalbegränsning anses inte nödvändig. Särskilda regler om globalbegränsning införs för borrningsfartyg och flyttbara borrplattformar. |
Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se
betänkandet s. 93-96).
Remissinstanserna: Med ett undantag godtar remissinstanserna utred-
ningens förslag eller lämnar det utan erinran. Skäl för departementsförslaget: Tidigare konventioner om redares ansvarsbegränsning från år 1924 och år 1957 avser havsgående fartyg (”seagoing ships”'). När lagstiftning på grundval av dessa konventioner genomfördes, utnyttjades emellertid för Sveriges del möjligheten att ge begräns-
ningsreglerna tillämpning även på fartyg som används i inre farvatten. Man
ansåg nämligen att samma begränsningsregler borde gälla för båda dessa
kategorier av fartyg. =
Även 1976 års begränsningskonvention avser i första hand havsgående
fartyg. Detta framgår indirekt av definitionen av fartygsägare i art. 1.2
(Med uttrycket fartygsägare förstås ägare ... av fartyg som används till
fart i öppen sjö”). Med hänsyn främst till svårigheterna att dra gränsen mellan havsgående fartyg och fartyg som används i inre farvatten beslöts
emellertid vid tillkomsten av konventionen att den skall vara tillämplig på båda dessa slag av fartyg. Konventionsstaterna fick möjlighet att i sin
nationella lag införa särregler för fartyg som är avsedda för navigering i inre farvatten (art. 15.2).
Utredningen har föreslagit att även i fortsättningen samma regler i sjöla-
gen skall gälla för havsgående fartyg och för fartyg som används i inre
farvatten. Förslaget har lämnats utan erinran under remissbehandlingen.
Sjöfartsverket har dock uttalat att. om den drastiska höjning av ansvarsbe-
loppen för mindre fartyg som utredningen har föreslagit genomförs, det kan vara lämpligt att begränsa den samlade effekten av detta genom undantagsregler för fartyg som används i inre vatten.
För egen del är jag av den uppfattningen att det saknas anledning att införa särregler för fartyg avsedda för navigering i inre farvatten. Jag
biträder därför utredningens förslag på denna punkt. | Konventionen innehåller uttryckliga regler om tillämpligheten på svävarfarkoster, borrningsfartyg och flytande plattformar. Beträffande svävarfarkoster föreskrivs att de inte omfattas av konventionen (art. 15.5). Sådana farkoster betraktas i nordisk rätt inte som fartyg i rättslig mening. I likhet med utredningen anser jag att reglerna om globalbegränsning inte heller i fortsättningen skall vara tillämpliga på dem. Jag delar utredningens uppfattning att det inte behövs någon särskild bestäm-
melse i 10 kap. sjölagen som anger detta. Som utredningen har påpekat
skulle en sådan bestämmelse kunna få den icke avsedda följden att andra bestämmelser i sjölagen motsatsvis ansågs tillämpliga på svävarfarkoster.
Utredningen har föreslagit att : sjölagen skall tas in särskilda regler om ansvarsbegränsning för borrningsfartyg och flyttbara borrplattformar.
Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
1957 års konvention innehåller inte något särskilt undantag för borrningsfartyg. Det får anses klart att dessa skall betraktas som fartyg. Det
har därför ansetts att reglerna om globalbegränsning utan vidare är tillämpliga i fråga om skador som dessa fartyg orsakar när de används på samma sätt som andra fartyg. Däremot har det hävdats att de allmänna reglerna om globalbegränsning inte bör vara tillämpliga beträffande skador som är
en följd av de särskilda risker som borrningsverksamhet innebär.
1976 års begränsningskonvention är inte tillämplig på borrningsfartyg
när dessa används för borrningsverksamhet, om vederbörande konventionsstat antingen i sin nationella lagstiftning har fastställt en högre an-
svarsgräns än den som anges i art. 6 eller har tillträtt en internationell
konvention som reglerar frågan om ansvarsbegränsning beträffande sådana fartyg (art. 15.4). Flytande plattformar som har konstruerats för utforskning eller utvinning av havsbottnens naturtillgångar omfattas över huvud taget inte av 1976 års konvention (art. 15.5).
Någon konvention som avser globalbegränsning för borrningsfartyg finns inte f.n. Däremot finns en i London antagen konvention från år 1977 om ansvarighet för oljeskador vilka har uppkommit i samband med ut- .
forskning och utvinning av havsbottnens mineraltillgångar. Konventionen, som innehåller vissa regler om begränsning av ansvaret, är tillämplig på
borrningsfartyg och flytande plattformar. Som framgår av titeln är den
dock begränsad till att avse ansvaret för oljeskador. Sverige har ännu inte
tillträtt denna konvention. Några särregler för borrningsfartyg och flytande
plattformar finns inte i svensk rätt.
Utredningen anser det vara osäkert hur flytande plattformar som används till sjöss skall behandlas i sjörättsligt hänseende. Vissa typer av plattformar företer likheter med fartyg genom att de har manövreringsför-
måga och eget maskineri för förflyttning. I andra hänseenden skiljer sig
dock även dessa typer av plattformar från fartyg, främst genom att de inte
är avsedda för att transportera personer eller gods. Även om plattformar
inte är att anse som fartyg, kan dock enligt utredningen vissa av sjölagens regler vara analogt tillämpliga på dem. Utredningen konstaterar att det även för borrplattformarnas del finns samma behov av ansvarsbegränsning som för fartyg. Den hänvisar härvid till de särskilda regler som redan finns
i den norska sjölagen. Enligt dessa regler gäller att 10 kap. sjölagen är tillämpligt för borrplattformar sorn inte är att anse som fartyg. Dock skall ansvarsbeloppet för personskador vara 12 milj. SDR (ca 95 milj. kr.) och för övriga skador 20 milj. SDR (ca 160 milj. kr.). Ansvarsbeloppen skall
också gälla för borrningsfartyg när de används för utforskning eller utvin-
ning av havsbottnens naturtillgångar.
Utredningen föreslår ett system för globalbegränsning av ansvar för borrningsfartyg och flyttbara borrplattformar av det slag som f.n. gäller i
Norge. Till skillnad från vad som f.n. föreskrivs i norsk rätt innebär dock
utredningens förslag att det beträffande borrningsfartygen inte görs någon skillnad när det gäller de ansvarsbelopp som skall gälla i själva borrningsfa-
sen och de som i övrigt skall gälla vid förflyttning av fartyget.
För egen del instämmer jag i utredningens uppfattning att det skulle vara
sakligt otillfredsställande att ha ett avsevärt mycket lägre ansvarsbelopp
under fartygets förflyttning än under själva borrningsfasen. Enligt min
uppfattning är det inte heller av folkrättsliga skäl nödvändigt att ha olika ansvarsgränser för dessa två faser. Som utredningen har påpekat behöver undantaget i 1976 års konvention för oljeborrningsfartyg inte tolkas så
restriktivt att de begränsningsbelopp som föreskrivs i konventionen måste tillämpas för olyckor som inträffar medan borrningsfartyget är under förflyttning. Visserligen gäller undantaget enligt konventionstextens ordaly-
delse endast det fall att fartyget "är sysselsatt med borrning” (engaged in
drilling”'). Enligt min mening bör detta dock inte anses innebära mera än
att fartyget under den aktuella tiden huvudsakligen används i borrnings-
verksamhet. Liksom utredningen anser jag därför att samma begränsningsbelopp bör gälla för borrningsfartygen, oavsett om de för tillfället används i
borrningsverksamhet eller är under förflyttning.
Jag instämmer också i utredningens uppfattning att det finns behov av . särskilda regler om globalbegränsning för flyttbara borrplattformar. I likhet med utredningen anser jag att ett begränsningssystem för sådana platt-
formar inte kan grundas på dräktighetsprincipen. Om mätningsreglerna för fartyg tillämpades på dem, skulle detta nämligen leda till en förhållandevis
obetydlig dräktighet. Dräktighetsbaserade ansvarsgränser skulle därför inte stå i rimlig proportion vare sig till plattformarnas ekonomiska bärkraft eller till de skador som kan uppkomma i samband med deras användning
eiler förflyttning. Jag anser det därför vara lämpligt att ansvarsgränserna
för borrplattformar fastställs till ett bestämt belopp oberoende av plattformens storlek. Jag anser det också riktigt att som utredningen har föreslagit använda begreppet "flyttbara plattformar” i stället för det uttryck som förekommer i konventionen, ”flytande plattformar”. Uttrycket ”flyttbara
plattformar” används redan i norsk rätt. Inom oljeutvinningsverksamhe-
ten är det gängse uttrycket i dag ” mobila plattformar", vilket närmast motsvarar ”flyttbara plattformar”. Någon skillnad i sak torde dock inte
föreligga. . |
Samma belopp bör gälla för borrningsfartyg och borrplattformar. Jag föreslår att begränsningsbeloppet bestäms till 12 milj. SDR (ca 95 milj. kr.)
för personskador och till 20 milj. SDR (ca 160 milj. kr.) för andra skador. Den lösning som jag nu har föreslagit beträffande borrningsfartyg och borrplattformar överensstämmer med den reglering som torde komma att gälla i de andra nordiska länderna.
S Riksdagen 1982183.1 saml. Nr 159
5.1.3.4 Örlogsfartyg och andra statsfartyg
Departementsförslaget: För örlogsfartyg och vissa andra statsfartyg föreskrivs ett minimiansvar som motsvarar det ansvar som åvilar ett fartyg med en bruttodräktighet av 5 000. Rätt till ansvarsbegränsning skall dock inte föreligga när skadan har orsakats av fartygets särskilda egenskaper eller användning.
Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 96-98; jfr även det särskilda yttrandet, s. 169). -
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga stöder uppfattningen i det särskilda yttrandet att reglerna om globalbegränsning inte skall gälla i fråga om statens skadeståndsansvar för skada som vållas av fartyg som uteslutande används för statliga ändamål.
Skäl för departementsförslaget: Inledningsvis bör påpekas att utredningen använder beteckningen ”krigsfartyg”. Denna benämning torde inte längre användas i officiellt språk. I förordningen (1982:755) om utländska statsfartygs och statsluftfartygs tillträde till Sveriges territorium, m.m. används begreppet ”örlogsfartyg”. Med krigsfartyg torde utredningen ha åsyftat det slags fartyg som i förordningen betecknas som örlogsfartyg. På grund av det anförda anser jag att benämningen örlogsfartyg bör användas i stället för termen krigsfartyg.
I sjölagen görs inte något undantag från reglerna om globalbegränsning för örlogsfartyg och andra statsfartyg. Dessa regler är därför i princip tillämpliga på sådana fartyg. Detta förhållande har också slagits fast i rättspraxis. Rätt till ansvarsbegränsning har emellertid i rättspraxis inte ansetts föreligga, när skadan har orsakats av ett örlogsfartygs speciella egenskaper eller användning. 1976 års konvention innehåller inte några särbestämmelser för örlogsfartyg och andra statsfartyg.
Utredningen har föreslagit att rätt till ansvarsbegränsning inte skall föreligga för örlogsfartyg, när skadan har orsakats av fartygets särskilda egenskaper eller användning. Detsamma föreslås gälla andra statsfartyg som vid tiden för olyckan ägs eller brukas av en stat och används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift. För de fall där skadan inte har orsakats av fartygets särskilda egenskaper eller användning föreslås ett minimiansvar motsvarande det ansvar som åvilar ett fartyg med en bruttodräktighet av 5 000. Statsägda isbrytare och bärgningsfartyg föreslås dock inte omfattade av de särskilda reglerna för statsfartyg utan skall följa vanliga regler.
Utredningen framhåller att den hade föredragit att lägga fram ett förslag om att begränsningsreglerna över huvud taget inte skall vara tillämpliga på örlogsfartyg och vissa andra statsfartyg. Förslaget i betänkandet bygger dock på en kompromiss mellan de nordiska kommittéerna. Önskemålet om nordisk enhetlighet ansågs av kommittéerna väga mycket tungt.
I ett särskilt yttrande har en av den svenska utredningens ledamöter och den sakkunnige hävdat att reglerna om globalbegränsning över huvud taget
. 67 Prop. 1982/83: 159
inte bör gälla i fråga.om statens skadeståndsansvar för skador som vållas av fartyg som uteslutande används för statliga ändamål. Den av utredningen föreslagna ordningen kommer vidare enligt yttrandet att medföra avsevärda gränsdragningsproblem.
Flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan instämmer i det särskilda yttrandet. Justitiekanslern (JK), som i och för sig godtar utredningens förslag, framhåller dock att det rent principiellt kan ifrågasättas om man från svensk sida bör införa regler som undantar svenska statsfartyg från reglerna om ansvarsbegränsning, om inte andra stater inför motsvarande undantagsregler för sina statsfartyg. Institutet för sjörätt och annan transporträtt anser för sin del att det undantag från reglerna om ansvarsbegränsning som utredningen föreslår är konventionsstridigt.
När det gäller frågan om de föreslagna särbestämmelserna för örlogsfartyg och vissa andra statsfartyg strider mot de folkrättsliga förpliktelser som en anslutning till 1976 års konvention medför vill jag anföra följande.
Som jag nyss nämnde innehåller konventionen inte några särbestämmelser för örlogsfartyg och andra statsfartyg. Konventionen innehåller däremot undantagsbestämmelser för vissa slag av fartyg, t.ex. svävarfarkoster och vissa flytande plattformar samt borrningsfartyg. Vidare ger konventionen en konventionsstat rätt att genom nationell lagstiftning införa särskilda regler om ansvarsbegränsning för t.ex. fartyg på mindre än 300 ton. Som utredningen har påpekat kunde det därför göras gällande att det i konventionen har uttömmande reglerats vilka slags fartyg som får undantas från konventionens tillämpningsområde eller underkastas särskilda bestämmelser. Det skulle därför inte vara förenligt med konventionen att i nationell lagstiftning införa särbestämmelser för örlogsfartyg och därmed jämställda statsfartyg.
Utredningen har emellertid ansett, att det från folkrättslig synpunkt inte föreligger något hinder mot att i svensk lag ta in regler om strängare ansvar för svenska fartyg av detta slag. Utredningen har också påpekat att utländska örlogsfartyg och andra statsfartyg av det slag som nu behandlas åtnjuter immunitet. Talan mot en främmande stat såvitt angår sådana fartyg får sålunda inte väckas i Sverige. Föreskrifter om detta finns i lagen (1938:470) med vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m.m., som bygger på en internationell konvention i ämnet från år 1926. Utredningen har därför, liksom de övriga nordiska sjölagskommittéerna, inte ansett hinder föreligga för särbestämmelser beträffande ansvarsbegränsningen för statsfartyg av det slag som det nu är fråga om. Jag delar utredningens uppfattning i detta avseende.
Jag anser vidare att man inte av sådana principiella skäl som JK har anfört bör avhålla sig från att införa regler som för svenska statsfartygs del leder till ett strängare ansvar än vad som följer av konventionen. Det handlar ju i första hand om att tillförsäkra svenska sakägare fullgod ersättning för de skador som örlogsfartyg och andra statsfartyg kan förorsaka.
Det torde nämligen inte råda något tvivel om att de skador som det här gäller i största utsträckning kommer att uppkomma i svenska farvatten
samt drabba svenska intressen.
Vad härefter angår den motsatta ståndpunkten, dvs. att örlogsfartyg och andra statsfartyg över huvud taget inte skulle få begränsa sitt ansvar, har
jag förståelse för denna ståndpunkt. Ur rent principiell synvinkel kan det framstå som otillfredsställande att staten skulle kunna begränsa sitt skadeståndsansvar. De ekonomiska och försäkringsmässiga motiv som annars
gör sig gällande kan knappast åberopas i fråga om fartyg som används uteslutande för statliga ändamål. Emellertid måste även i denna fråga beaktas det intresse av nordisk
enhetlighet som har varit av avgörande betydelse för de nordiska kommittéernas ställningstagande. Detta intresse gör sig enligt min mening lika starkt gällande på denna punkt som när det gäller övriga sjörättsliga regler. Det bör också understrykas att kommittéernas förslag utgör en kompromiss. Som den svenska utredningen har påpekat var man från dansk och
norsk sida inledningsvis närmast inställd på att inte föreskriva någon särskild undre ansvarsgräns för statsfartyg. Under remissbehandlingen i Danmark och Norge har också framförts kritik mot att det för statsfartygen
införs ett särskilt minimiansvar som ligger på en högre nivå än vad som
föreskrivs i konventionen. Den remisskritik av närmast motsatt innebörd
som framförts i Sverige har inte förekommit i Danmark och Norge. Vid de nordiska departementsöverläggningarna har från dessa länders sida betonats vikten av att den kompromiss som kommittéerna har enats om inte rubbas.
De omständigheter som jag nu har redogjort för måste naturligtvis vägas
in när man tar ställning till hur ansvaret för örlogsfartyg och andra statsfartyg skall regleras. Avgörande för denna fråga måste emellertid vara vilka effekter som kompromisslösningen rent faktiskt kan väntas få. Det bör då påpekas att frågan om rätt till globalbegränsning för statsfartyg av det slag
som det nu är fråga om i praktiken aktualiseras relativt sällan. Som utred-
ningen har konstaterat torde det nämligen komma att bli en undantagsföreteelse att ett statsfartyg med en lägre dräktighet än 5 000 ådrar sig ansvar över de föreslagna minimigränserna. Dessa gränser blir för personskador 2249000 SDR (ca 18 milj. kr.) och för övriga skador 918 000 SPR (ca
7 milj. kr.). För det fall att skadorna skulle komma att överstiga begränsningsbeloppet finns ju vidare möjligheten för staten att avstå från rätten att åberopa ansvarsbegränsning. Det förhållandevis höga minimiansvaret
torde dessutom medföra att tvister om en skada verkligen har orsakats av fartygets speciella egenskaper eller användning i största utsträckning kan
undvikas. |
Mot bakgrund av det anförda finner jag utredningens förslag utgöra en '
god avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande i frågan. Jag
statsfartyg.
>
S.1.3.5 Personer och fartyg utan anknytning till konventionsstat
Departementsförslaget: Några särskilda regler för personer och fartyg
som saknar anknytning till konventionsstat föreslås inte.
Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 98-99). |
Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av samtli-
ga instanser utom en. Denna remissinstans anser att regeringen bör ha möjlighet att i vissa fall förordna om tillämpning av andra regler än sjöla-
gens. |
Skäl för departementsförslaget: Konventionsstaterna har enligt konven-
tionen (art. 15.1) rätt att från dess tilllämpning helt eller delvis utesluta
- personer som inte har sitt stadigvarande hemvist eller sin huvudsakliga -
rörelse i en konventionsstat eller fartyg som inte seglar under en konventionsstats flagga. En motsvarande bestämmelse finns i 1957 års konvention. Den föranledde en bestämmelse 1 243 § sjölagen som innebär att '
regeringen kan förordna, att i stället för bestämmelserna i 10 kap. andra regler skall tillämpas här i riket i fråga om fartyg som hör hemma i annan” främmande stat än sådan som utan förbehåll har anslutit sig till 1957 års konvention. Några sådana bestämmelser har inte utfärdats. Begränsningsreglerna i 10 kap. tillämpas således utan hänsyn till var fartyget eller den
som åberopar ansvarsbegränsning hör hemma.
Utredningen har inte funnit något skäl att utnyttja den rätt som konven-
- tionens art. 15.1 ger att förordna om tillämpning av andra begränsningsregler för fartyg eller personer som inte är hemmahörande i någon konven-
tionsstat. Jag delar utredningens uppfattning i detta avseende. Under den
tid som fullmaktsbestämmelsen har funnits i 243 § sjölagen har det inte förelegat något behov av att utnyttja den i praktiken. En motsvarande fullmakt torde f.ö. inte vara i överensstämmelse med den nya regeringsfor-
mens regler om normgivningsmakten. |
Enligt konventionens art. 15.3 får en konventionsstat införa särskilda . bestämmelser om ansvarsbegränsning för det fall att inte några -personer som är medborgare i andra konventionsstater är berörda. Denna bestäm-
melse i konventionen kom till på japanskt förslag för att lösa vissa särskilda japanska problem. Utredningen har ansett att det saknas anledning att
föreslå någon bestämmelse i den svenska sjölagen som grundas på denna konventionsregel. Jag anser att utredningens förslag bör följas även i detta hänseende.
5.1.4¶Upprättande och fördelning av begränsningsfond
Departementsförslaget: Regler införs om förfarandet vid upprättande
och fördelning av begränsningsfond. Genom att upprätta en sådan fond kan den skadeståndsskyldige hindra att annan egendom tas i anspråk som säkerhet för skadeståndsanspråk. Rätten till ansvarsbegränsning görs dock inte beroende av om en fond upprättas eller ej. |
Prop. 1982/83: 159 | 70
Utredningens förslag: När det gäller förslaget i stort överensstämmer detta med departementsförslaget (se betänkandet s. 99— 105). Vad däremot beträffar utformningen av lagbestämmelserna föreligger vissa skillnader mellan utredningens förslag och departementsförslaget.
Remissinstanserna: Samtliga tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att införa bestämmelser om begränsningsfond. Detsamma gäller förslaget att rätt till ansvarsbegränsning inte skall göras beroende av om en fond upprättas. Däremot förekommer en omfattande kritik mot utformningen av de enskilda bestämmelserna.
Skäl för departementsförslaget: 1957 års konvention medger att ansvarsbelopp avsätts såsom en särskild begränsningsfond. Några bestämmelser om detta har emellertid inte tagits in 1 10 kap. sjölagen. Kapitlet innehåller endast ett fåtal regler om hur begränsningsbeloppet skall fördelas. Bestämmelser finns om att beloppet skall fördelas i förhållande till fordringarnas storlek och om subrogationsrätt för den som redan har betalt en fordran när fördelningen sker (236 §). Tvist om fördelningen kan enligt 239 § hänskjutas till dispaschör. Därvid skall reglerna om generaldispasch tillämpas. Slutligen innehåller 240 § vissa bestämmelser om betalning av en fordran som anmäls först sedan ansvarsbeloppet har fördelats.: Redaren kan då undgå att betala den nyanmälda fordringen bara om han varken hade eller genom vederbörlig undersökning hade kunnat få kunskap om fordringen när ansvarsbeloppet betalades ut. Även om ett dispaschförfarande har inletts, kan det bli nödvändigt att i vissa frågor invänta domstolsprövning. Parterna är därför också i denna situation oförhindrade att väcka
särskild talan vid domstol. |
Enligt 1969 års oljeansvarighetskonvention är upprättandet av en begränsningsfond ett villkor för att fartygsägaren skall få begränsa sitt ansvar. I oljeansvarighetslagen finns därför bestämmelser om en sådan fond. Bestämmelser om begränsningsfend finns också i 1976 års konvention. Dessa bygger i stor utsträckning på motsvarande bestämmelser i oljeansvarighetskonventionen. Av begränsningskonventionens bestämmelser framgår bl.a. när och av vem en fond kan upprättas, vilka belopp fonden skall motsvara och sättet för fondens upprättande. Vidare regleras vissa frågor som har samband med fördelningen av fonden. 1976 års konvention skiljer sig emellertid från oljeansvarighetskonventionen på det sättet att upprättandet av en fond enligt huvudregeln inte har gjorts till en förutsättning för att begränsning av ansvaret skall få ske. Ingendera konventionen innehåller några närmare bestämmelser om förfarandet vid upprättande och fördelning av en begränsningfond. Dessa frågor har överlämnats till reglering i nationell rätt.
Som jag tidigare har anfört (avsnitt 5.1.2) tillstyrker jag utredningens förslag att det även vid: begränsning av ansvaret enligt 10 kap. sjölagen skall vara möjligt att upprätta en begränsningsfond. 1 sjölagen bör därför införas regler om upprättande och fördelning av begränsningsfond. Dessa
regler bör i princip göras tillämpliga också vid upprättande av begränsningsfond enligt oljeansvarighetskonventionen.
Liksom utredningen anser jag att upprättandet av en fond inte skall utgöra förutsättning för rätten till globalbegränsning. Denna begränsning
bör sålunda kunna åberopas utan att en fond upprättas även när frågan om ansvarighet prövas vid domstol. Om redaren eller den som annars görs
ansvarig har anledning att räkna med att det finns flera borgenärer än den
eller de borgenärer som är hans motparter i målet, bör han kunna begära att det i domen tas in förbehåll om rätten till ansvarsbegränsning. Om däremot alla aktuella krav är uppe till bedömning i samma rättegång, bör
frågan om fördelning av begränsningsbeloppet kunna avgöras i domen.
Den borgenär som, innan en begränsningsfond har upprättats, vill säkra
sin fordran bör få göra detta med stöd av vanliga regler. Vill redaren inte upprätta en fond bör han, på samma sätt som annars när kvarstad begärs,
ha möjlighet att ställa säkerhet i form av pant eller borgen för att undgå åtgärden. En sådan säkerhet kommer då att gälla bara till förmån för den borgenär som har begärt den. Redaren utsätter sig alltså för risken att
andra borgenärer senare begär kvarstad och att han då blir tvungen att ställa ytterligare säkerhet. Detta kan vara en risk som han i vissa fall är
beredd att ta. Vill han inte utsätta sig för denna risk, bör han ha möjlighet att upprätta en begränsningsfond och därigenom hindra att hans egendom
beläggs med kvarstad. Den rättsverkan som följer på upprättandet av en fond är nämligen enligt konventionen att samtliga borgenärer som har begränsningsbara krav med anledning av olyckan — även de som inte har begärt någon säkerhet — har rätt till utdelning ur fonden. Därav följer att
den som har upprättat fonden, liksom andra personer som kan vara skadeståndsskyldiga på fartygets sida, därefter är skyddade mot att deras egen-
dom tas i anspråk för borgenärernas krav. Har fonden upprättats i någon annan konventionsstat gäller i princip detsamma, men inte obetingat.
Någon möjlighet att hindra utmätning för verkställighet av dom genom att ställa säkerhet finns inte enligt 10 kap. sjölagen i dess nuvarande lydelse. I detta avseende gäller således de allmänna exekutionsrättsliga
bestämmelserna. Den omständigheten att domen innehåller förbehåll för
redarens rätt till ansvarsbegränsning torde alltså inte utgöra något hinder mot verkställighet av en lagakraftvunnen dom, som avser ett lägre belopp
än begränsningsbeloppet. Om flera sådana lagakraftvunna domar förelig:
ger, kan redaren komma att få betala mer än begränsningsbeloppet. Har förbehåll för rätt till ansvarsbegränsning gjorts, kan en enskild borgenär
dock inte erhålla verkställighet på högre belopp än begränsningsbeloppet
även om den fordran som har fastställts genom domen överstiger begränsningsbeloppet.
Ett förslag om att även utmätning skulle kunna förhindras genom att säkerhet för ansvarsbeloppet ställdes lades visserligen fram i samband med lagstiftningen på grundval av 1957 års konvention. Det avvisades emeller-
tid, sedan lagberedningen hade framhållit bl.a. att särskilda och utförligare bestämmelser i så fall erfordrades om hur borgenärerna skulle kunna utverka verkställighet av domen i säkerheten. Enligt norsk och engelsk rätt kan redaren däremot genom att ställa säkerhet för ansvarsbeloppet förhindra utmätning och verkställighet av dom. Den säkerhet som ställs kan åberopas också gentemot andra borgenärer som har fordringar med rätt till utdelning ur begränsningsbeloppet. Liknande bestämmelser finns i tysk och fransk rätt, där det krävs att säkerheten ställs i form av en begränsningsfond. |
Även i det fallet att en borgenär för sin fordran har hunnit utverka en dom, som innehåller förbehåll för ansvarsbegränsning, och begär verkställighet av domen bör det enligt min mening vara möjligt att upprätta en fond och därmed hindra att särskild verkställighet sker. Som nämnts kan redaren annars bli tvungen att till denne borgenär betala mer än borgenären: enligt begränsningsreglerna har rätt till. Situationen kan vara den att parterna har varit inställda på att begränsningsbeloppet skulle fördelas utom rätta och att förhandlingar om detta har pågått. Om förhandlingarna bryter samman, bör redaren kunna upprätta en fond och därigenom få till stånd en fördelning av begränsningsbeloppet vid domstol. För borgenären innebär det att han tvingas finna sig i ett dröjsmål med betalningen, om inte redaren är villig att betala vad borgenären får antas vara berättigad till vid fördelning av fonden. För att motverka ett alltför långt dröjsmål i avvaktan t.ex. på att ansvaret gentemot andra borgenärer utreds bör det finnas möjlighet : för domstolen att förordna om en preliminär utbetalning från fonden till de borgenärer, vars fordringar är fastställda. Har redaren i rättegången mot borgenären inte gjort något förbehåll för ansvarsbegränsning med hänsyn . till att andra krav kan föreligga, bör domen emellertid kunna verkställas på vanligt sätt.
De processuella bestämmelserna om förfarandet vid upprättande av begränsningsfond och fördelning av medlen i fonden bör som utredningen har föreslagit tas in i ett nytt 15 kap. i sjölagen.
Enligt utredningens förslag skall frågor rörande ansvar och ansvarsbegränsning, frågor rörande skadeståndsfordringarnas storlek och frågor rörande fördelning av begränsningsfonden avgöras inom ramen för ett och samma mål, det s.k. begränsnings målet. Såsom har angetts inledningsvis har en relativt omfattande remisskritik framförts mot den utformning av de processuella bestämmelser som utredningen har föreslagit. Bakom kritiken står hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt och Göteborgs tingsrätt, dvs. samtliga domstolar bland remissinstanserna, samt rättegångsutredningen.
För min del har jag funnit anledning att tillmäta denna kritik stor betydelse. Allvarligast är att domstolarna, dvs. de som i framtiden skall tillämpa bestämmelserna. uppenbarligen anser sig sakna vägledning för hur den föreslagna ordningen med. begränsningsmål skall genomföras i praktiken.
Även rättegångsutredningen har ansett att det på flera punkter råder en avsevärd oklarhet om hur begränsningsförfarandet enligt förslaget praktiskt sett bör gå till. Remisskritiken har föranlett att man på svensk sida har tagit upp frågan om en genomgripande omarbetning av utredningsförslaget såvitt gäller de processuella bestämmelserna. Saken har diskuterats vid nordiska departementsöverläggningar i november 1981 och i mars 1982.
"Från de övriga nordiska länderna har man inte haft någon större förståelse för den svenska remisskritiken. Motsvarande kritik har inte kommit till uttryck vid remissbehandlingen i Danmark, Finland och Norge. Från dessa ' länders sida har man därför inte varit villig att göra någon mera genomgripande omarbetning av kommittéförslagen. Från svensk sida har framförts tanken på en svensk särlösning på detta område, men detta har väckt: starkt motstånd från de övriga nordiska länderna. Man har därvid särskilt framhållit, att det är lika angeläget att de processuella bestämmelserna får en så långt möjligt enhetlig utformning i de nordiska länderna som att de materiella bestämmelserna i konventionen leder till enhetlig lagstiftning. Det har påpekats att de processuella reglerna syftar till att genomföra de materiella reglerna. Det har också framhållits att det skulle vara olyckligt om skillnader i rättegångsbestämmelserna i de nordiska länderna skulle leda till s.k. forum shopping, dvs. att den skadeståndsskyldige väljer att upprätta begränsningsfonden i det land där rättegångsbestämmelserna är fördelaktigast för honom. Från de övriga nordiska länderna har hävdats att detta skulle kunna innebära påtagliga nackdelar för de skadelidande.
Jag vill för egen del först framhålla att jag har stor förståelse för den kritik som domstolarna och rättegångsutredningen har främfört i sina remissvar. Jag skulle därför i och för sig för egen del ha varit beredd att göra en genomgripande omarbetning av de processuella bestämmelserna för att tillgodose remisskritiken. Mot bakgrund av de övriga nordiska ländernas inställning har jag dock ansett att utredningens förslag bör i huvudsak läggas till grund för lagstiftningen. Avgörande för mitt ställningstagande har därvid varit betydelsen av att en mycket lång tradition med nordisk enhetlighet på sjörättens område upprätthålls.
Vad jag nu har sagt innebär, att man för svensk del får godta en ordning som på vissa punkter passar mindre väl in:i det processrättsliga systemet i stort. Enligt min mening bör detta emellertid medföra endast begränsade nackdelar. Jag vill framhålla att det torde bli relativt ovanligt att begränsningsfond upprättas. Det bör påpekas att, i de fall en begränsningsfond upprättas, detta enligt min mening bör ske vid någon av de sju tingsrätter som är sjörättsdomstolar. Frågor rörande fördelning av fonden skulle i så fall komma att handläggas av en domstol med stor erfarenhet av sjörättsliga frågor. Med hänsyn härtill har jag också ansett. det tillräckligt att i sjölagen ta in endast vissa grundläggande regler för förfarandet. Jag har vidare funnit att remisskritiken till viss del kan tillgodoses genom smärre justeringar och kompletteringar i utredningens förslag. I stor utsträckning
har motsvarande ändringar gjorts i de lagförslag som läggs fram i de andra nordiska länderna, som därvid på en del punkter har tillmötesgått svenska önskemål om justeringar. Den nordiska rättslikheten kan därför i allt väsentligt upprätthållas även när det gäller regleringen av de frågor som har samband med begränsningsfonden.
Enligt min mening bör förfarandet vid upprättande och fördelning av begränsningsfond utformas på följande sätt.
Begränsningsfonden bör upprättas genom inbetalning av kontanta medel eller genom att säkerhet ställs. Det senare fallet torde bli det i praktiken vanligaste. Det belopp som skall betalas in eller som säkerheten skall avse bör i överensstämmelse med konventionen i första hand motsvara det eller de begränsningsbelopp som är tillämpliga. När en fond enligt 10 kap. upprättas, bör den också omfatta ränta på begränsningsbeloppet från dagen för den skadevållande händelsen fram till dagen för fondens upprättande. Domstolen bör dessutom kunna kräva att ett tilläggsbelopp betalas in som skall utgöra säkerhet för borgenärernas räntekrav och de rättegångskostnader som kan uppkomma.
Sedan en fond har upprättats, ligger det enligt min mening i alla parters intresse att samtliga frågor som måste avgöras innan en fördelning av fonden kan ske blir avgjorda så snart som möjligt. Detta underlättas, om alla sådana tvistefrågor kanaliseras till den domstol där fonden är upprättad. Ett annat skäl för att kanalisera tvisterna till denna domstol är att det så långt möjligt bör undvikas att frågan om rätt till ansvarsbegränsning i anledning av en och samma olycka kommer upp till bedömning vid skilda tingsrätter. Sedan en fond har upprättats, bör det därför inte vara möjligt att föra särskild talan beträffande en fordran som är föremål för ansvarsbegränsning. Talan rörande en sådan fordran liksom frågan huruvida den som upprättat fonden har rätt till ansvarsbegränsning och frågan om fördelning av fonden bör avgöras inom ramen för ett och samma mål, begränsningsmålet. Emellertid bör det inte krävas att tvistemål, som redan har inletts när fonden upprättas, avskrivs för att fordringen skall kunna anmälas i fonden. Då pågående rättegångar bör avslutas. Domarna i dessa mål bör sedan få åberopas gentemot fonden och läggas till grund vid fördelningen. Detsamma bör gälla beträffande domar som har meddelats innan fonden har upprättats och som innehåller förbehåll om ansvarsbegränsning.
När fonden har upprättats, bör borgenärerna genom kungörelse uppmanas att skriftligen anmäla sina fordringar. Under vissa omständigheter bör rätten också utse en förvaltare i fonden. Detta bör ske exempelvis om det
finns anledning misstänka att antalet borgenärer är stort eller att fördel-
ningen av fonden annars kan komma att bli komplicerad. Förvaltare bör också utses, om det kan antas att mera betydande tvister kommer att uppstå, t.ex. rörande storleken av vissa fordringar.
När anmälningsfristen har gått ut, bör det fortsatta förfarandet kunna följa två olika vägar. Det enklaste fallet är att det råder fullständig enighet
mellan den skadeståndsskyldige och borgenärerna både om fondens storlek och beträffande anmälda fordringar. I ett sådant fall bör fonden kunna upplösas helt formlöst sedan ansökningen om upprättande av begräns-
ningsfond har återkallats. Om någon önskar att fonden skall fördelas genom dom, bör det däremot vara nödvändigt att talan väcks i begränsningsmål. Föreligger inte någon tvist, bör detta mål avgöras snabbt utan
huvudförhandling. Om däremot tvist skulle råda i något hänseende, blir det
enligt min mening nödvändigt att pröva frågan eller frågorna inom ramen för ett begränsningsmål.
När ett begränsningsmål har anhängiggjorts, bör rätten kalla borgenä-
rerna och den som har upprättat fonden till ett fondsammanträde. Om en förvaltare har förordnats, bör givetvis även denne kallas. Det är enligt min mening lämpligt att förvaltaren inför sammanträdet granskar anmälda ford-
ringar och om möjligt även upprättar ett förslag till fördelning av fonden. Har någon förvaltare inte utsetts, bör det åligga rätten att vidta dessa
åtgärder. Detta förslag bör sändas ut till dem som har kallats till sammanträdet. Fondsammanträdet bör syfta till att bringa eventuella meningsskiljaktigheter ur världen. Om detta inte lyckas, är det enligt min uppfattning lämpligt att rätten ges möjlighet att förordna att fondsammanträdet skall
fortsätta vid ett senare tillfälle. Enas däremot parterna på alla punkter bör förslaget, med de justeringar som eventuellt har gjorts vid fondsammanträdet, läggas till grund för fördelning av fonden. SS
Om det vid fondsammanträdets slut visar sig att någon eller några
invändningar mot fördelningsförslaget fortfarande kvarstår, bör domstolen avgöra dessa frågor. Detta bör alltjämt ske inom ramen för begränsningsmålet. När det är möjligt bör olika frågor behandlas var för sig och avgöras
genom deldom eller mellandom. Liksom när det gäller begränsningsmålet i stort bör tillämpas de vanliga tvistemålsreglerna för dispositiva mål, dvs.
mål i vilka förlikning om saken är tillåten.
Som utredningen har framhållit kan det vara svårt för parterna att omedelbart efter fondsammanträdets avslutande ta ställning till om de skall anta fördelningsförslaget eller om en tvist i en viss fråga skall drivas vidare. En ordning bör därför införas där det åligger den som har gjort en invändning att inom viss tid som rätten bestämmer anmäla huruvida han vidhåller sin invändning. Om någon sådan anmälan inte görs, bör invändningen anses förfallen. Vidhålls däremot invändningen, bör rätten så snart
som möjligt pröva tvisten.
Ett fondsammanträde bör i den mån inga särregler ges jämställas med muntlig förberedelse enligt rättegångsbalken. Detta innebär bl.a. att det
finns möjligheter att hålla huvudförhandling i förenklad form i omedelbar anslutning till fondsammanträdet under samma förutsättningar som i vanliga tvistemål. Rätten bör givetvis också kunna besluta om ytterligare
förberedelse om sådan är nödvändig.
Om det kan antas att avgörandet av återstående tvistefrågor kommer att
Prop. 1982/83: 159 | 76
ta någon längre tid i anspråk, bör domstolen kunna förordna om preliminär betalning av en viss del av de fordringar som är ostridiga. Detsamma bör gälla i de fall då det visserligen inte råder någon tvist om de redan anmälda fordringarna men det inte kan uteslutas att det finns ytterligare ersättningsberättigade fordringar. En preliminär fördelning av fonden bör då kunna ske, sedan rätten har avsatt ett bestämt -belopp för att täcka sådana fordringar som nyss har nämnts. Först när alla tvister rörande fordringsanspråk har avgjorts och det inte längre finns anledning anta att ytterligare fordringar kan uppkomma, bör slutlig fördelning av fonden ske.
Skulle det visa sig att rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger, bör enligt sjölagsutredningen fonden ändå fördelas bland borgenärerna. Enligt sjölagsutredningen bör nämligen den omständigheten att ansvaret är obegränsat inte försätta borgenärerna i en sämre ställning än om rätt till ansvarsbegränsning hade förelegat. Rättegångsutredningen uttalar på denna punkt att, om det konstateras att rätt till ansvarsbegränsning föreligger, beslutet om upprättande av fonden i princip har varit felaktigt. Enligt rättegångsutredningen borde de medel som fonden innehåller i stället ha ingått i gäldenärens totala förmögenhetsmassa och kommit borgenärerna till godo enligt allmänna förmånsrättsregler. Rättegångsutredningen påpekar att förslaget i denna del därför gynnar borgenärerna i begränsningsmålet på bekostnad av övriga borgenärer. :
I anledning av vad rättegångsutredningen har anfört på denna punkt vill jag för egen de! framhålla följande. Det skulle i och för sig kunna hävdas att . en reglering.i enlighet med sjölagsutredningens förslag gynnar borgenärerna i begränsningsmålet. Jag vill emellertid erinra om att dessa borgenärer i och med att en begränsningsfond upprättas förlorar möjligheten att -.genom kvarstad eller utmätning säkerställa sina fordringar. Skulle kvarstad eller utmätning redan ha ägt rum, skall åtgärden i princip hävas. Har säkerhet ställts för en fordran som är av det slag att den omfattas av ansvarsbegränsningsreglerna, skall säkerheten friges. Det kan emellertid senare visa sig att den som upprättat fonden inte har rätt till ansvarsbegränsning och att någon fond därför inte skulle ha upprättats. Enligt min uppfattning skulle det vara obilligt mot borgenärerna i begränsningsmålet, om fondbeloppet i sådana fall inte fördelades mellan fondborgenärerna utan kom att ingå i gäldenärens totala förmögenhetsmassa. Fondborgenärerna skulle då missgynnas i förhållande till redarens övriga borgenärer. Jag anser därför att sjölagsutredningens förslag bör följas på denna punkt.
För den del av en fordran som inte blir betald genom fondfördelningen i de fall som nu avses bör borgenärerna få begära verkställighet på vanligt sätt. under förutsättning att hela fordringen har fastställts genom domen i begränsningsmålet. För att så skall kunna ske bör det krävas att särskilt yrkande om detta har framställts mot den som påstås vara ansvarig med anledning av händelsen. Borgerärerna bör f.ö. vara oförhindrade att, redan innan ett slutligt avgörande föreligger i fråga om rätten till ansvars-
begränsning, begära säkerhet i form av kvarstad för sin fordran utöver den ' säkerhet som fonden utgör genom att göra sannolikt att rätt till ansvars-
begränsning inte föreligger. Vid sin prövning har domstolen då givetvis -
att dessutom ta ställning till om skäl i övrigt föreligger för kvarstad enligt
15 kap. I $ rättegångsbalken. Samtliga parter i begränsningsmålet bör ha möjlighet att hävda sin rätt
genom att göra invändning mot fördelningsförslaget och genom att efter ' fondsammanträdet fullfölja invändningen tills rättskraftig dom föreligger. En dom som har vunnit laga kraft bör givetvis läggas till grund för fördel-
ningen i målet. Även den som inte har gjort någon invändning mot förslaget bör således bli bunden av domen. Den som har en fordran men som inte
har anmält denna bör också bli bunden av domen för att begränsningssy-
stemet skall bli effektivt. Annars riskerar gäldenären att få betala mer än
vad han enligt begränsningsreglerna är skyldig att betala. En bestämmelse '
bör därför införas om att domar i begränsningsmål har rättskraft mot alta som kan göra fordringar gällande mot fonden, oavsett om de har anmält
sina fordringar eller inte. Mot bakgrund härav bör den kungörelse till borgenärerna varigenom de uppmanas att anmäla sina fordringar innehålla en erinran om den rättskraft som domar i begränsningsmål har.
De av mig förordade bestämmelserna för upprättande av begränsningsfond och för begränsningsmål följer i stort'de linjer för förfarandet som
utredningens förslag innehåller. Skillnaden mellan departementsförslaget och utredningens förslag är främst att det i departementsförslaget görs en klarare uppdelning av förfarandet i de två moment som det är fråga om;
nämligen upprättandet av en fond och begränsningsmålet. Som jag tidigare
har förklarat torde nämligen inte alltid det förhållandet att en fond har '
upprättats behöva leda till att ett begränsningsmål uppkommer. Tvärtom ' kan det antas att eventuella tvister som regel kan lösas utom rätta och att fonden därefter kan upplösas utan att fördelningen behöver fastställas genom dom.
Mot bakgrund härav bör förutsättningarna för förordnande av förvaltare
skärpas i förhållande till vad utredningen har föreslagit. En förvaltare bör
således tillsättas endast om det är lämpligt med hänsyn till sakens beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt. Vidare bör förvaltarens uppgifter begränsas. Utredningen har föreslagit att förvaltaren skall utreda saken
och att han skall ha möjlighet att anlita särskild expertis för att utreda ett visst förhållande, t.ex. om ett fartyg har manövrerats felaktigt eller till vilket belopp en viss skada skall uppskattas. Att ge förvaltaren 'sådana uppgifter skulle enligt min mening föra för långt. Förvaltaren bör därför endast ha till uppgift att granska anmälda fordringar och upprätta förslag till fondens fördelning. .
Om förfarandet vid upprättande och fördelning av begränsningsfond och förfarandet i begränsningsmål utformas i enlighet med vad jag nu har -
anfört, bör detta enligt min mening tillgodose en del av de kritiska syn-
punkter som har framförts under remissbehandlingen såvitt gäller den principiella uppbyggnaden av systemet. Jag kommer att i specialmotiveringen behandla en del av de frågor som remissinstanserna har berört.
5.1.5 Oljeskador
Departementsförslaget: Från den allmänna globalbegränsningen i 10 kap. sjölagen undantas sådana oljeskador som omfattas av 1969 års oljeansvarighetskonvention. Förslaget grundas på en tolkning av art. 3 (b) i 1976 års konvention. |
Utredningens förslag: Från den allmänna globalbegränsningen undantas sådana oljeskador som är av det slag som avses i oljeansvarighetskonventionen, dvs. inte bara oljeskador som konventionen faktiskt är tillämplig på utan även oljeskador som inte omfattas av konventionen till följd av den begränsning som gäller i fråga om dess geografiska tillämpningsområde. Ett särskilt begränsningsbelopp införs för skador av det sistnämnda slaget. Reglerna om begränsningsfond tillämpas även i fråga om en sådan begränsningsfond som upprättas enligt oljeansvarighetslagen (se betänkandet s. 105-106). |
Remissinstånserna: Viss kritik har riktats mot utredningens tolkning av konventionens art. 3 (b), vilken tolkning har föranlett förslaget om ett särskilt begränsningsbelopp för de oljeskador som faller utanför tillämpningsområdet för oljeansvarighetskonventionen. I övrigt har förslaget inte föranlett erinringar.
Skäl för departementsförslaget: År 1969 avslutades en särskild konvention om ansvarighet för oljeskada tlll sjöss. Enligt den konventionen är en fartygsägare ansvarig för skador som orsakas av utsläpp från fartyget, och detta oberoende av om det på fartygets sida har begåtts fel eller försummelse. Oljeansvarighetskonventionen gäller skador som har orsakats av förorening genom utsläpp av beständig olja från ett fartyg som befordrar olja som bulklast. Konventionen omfattar endast skador som har uppkommit utanför det fartyg som transporterar den skadevållande oljan. Konventionen är vidare tillämplig endast på oljeskador som har uppkommit i konventionsstater och på kostnader för vissa s.k. förebyggande åtgärder, dvs. åtgärder som är avsedda att förhindra eller begränsa oljeskador i konventionsstater. Fartygsägarens ansvarighet är begränsad till ett belopp som i princip är dubbelt så högt som begränsningsbeloppet för sakskador enligt 1957 års begränsningskonvention.
1957 års konvention innehåller inte något undantag för oljeskador. På grund härav uppkommer svårigheter för stater som är bundna av både 1957 års konvention och 1969' års oljeansvarighetskonvention. En stat som är bunden av båda konventionerna kan nämligen inte tillämpa de högre begränsningsbelopp som föreskrivs i 1969 års konvention på oljeskador som har orsakats av olja från ett fartyg hemmahörande i en stat som har tillträtt 1957 års konvention men inte 1969 års konvention. I ett sådant fall måste
den förstnämnda staten tillämpa de belopp som följer av 1957 års konven-
tion. När den svenska lagstiftning som grundas på 1969 års konvention
utarbetades, gjordes därför undantag från de särskilda begränsningsbelop-
pen för oljeskador enligt 1969 års konvention för de fall detta påkallas för
att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt 1957 års konvention. I dessa fall gäller 10 kap. sjölagen i fråga om ägarens rätt att begränsa sin
ansvarighet, och begränsningsbeloppet bestäms enligt 235 § sjölagen. När 1976 års konvention utarbetades, strävade man efter att undgå konflikter mellan den nya konventionen och oljeansvarighetskonven-
tionen. Förhållandet mellan dessa konventioner behandlas i art. 3 (b). Där
föreskrivs att 1976 års konvention inte är tillämplig på fordringar med
anledning av vissa oljeskador. I den engelska texten anges undantaget avse
”claims for oil pollution damage within the meaning of” 1969 års oljean-
svarighetskonvention eller sådan ändring av eller sådant protokoll till denna konvention som har trätt i kraft.
Sedan konventionen avslutades, har uttalats olika meningar rörande
undantagets omfattning. Det råder inte något tvivel om att sådana oljeska-
dor på vilka 1969 års oljeansvarighetskonvention är tillämplig inte omfattas av globalbegränsningen enligt 1976 års konvention. Enligt den svenska sjölagsutredningen är emellertid innebörden av art. 3 (b) att från globalbe-
gränsningen enligt 1976 års konvention undantas alla oljeskador av det slag som avses i 1969 års oljeansvarighetskonvention, dvs. alla oljeskador som orsakas av beständig olja från ett fartyg som vid olyckstillfället befordrar sådan olja i bulklast. Detta skulle enligt utredningen gälla oberoende av om 1969 års konvention till följd av begränsningen av det geografiska tillämp-
ningsområdet faktiskt är tillämplig på en viss skada eller inte. Denna tolkning leder till att vissa oljeskador på vilka 1969 års konvention inte är tillämplig varken blir föremål för begränsning enligt oljeansvarighetskon-
ventionen eller enligt globalbegränsningsreglerna. Det skulle emellertid
enligt utredningen inte vara rimligt att låta ansvaret för dessa oljeskador bli
obegränsat. Utredningen har därför föreslagit att i oljeansvarighetslagen tas in en bestämmelse om en särskild ansvarsgräns för oljeskador som är av det slag som avses i oljeansvarighetslagen men som faller utanför de nuvarande reglerna i denna lag. De finska och norska kommittéerna har intagit samma ståndpunkt beträffande konventionens tolkning som sjölagsutredningen. |
Enligt en annan tolkning av art. 3 (b), som har hävdats från bl.a. brittisk sida, skulle såvitt gäller en stat som har tillträtt 1969 års oljeansvarighetskonvention undantaget från globalbegränsningsreglerna omfatta endast så-
dana skador som rent faktiskt ansvarsbegränsas genom 1969 års konven-
tion, dvs. oljeskador i konventionsstater. För en stat som inte har tillträtt den konventionen skulle undantaget från globalbegränsningen enligt 1976
års konvention omfatta — förutom oljeskador i 69-stater — sådana skador i
vederbörande stat som skulle ha omfattats av 1969 års konvention om den
staten hade varit ansluten till den konventionen.
Prop, 1982/83:159 =: | 80
Den danska kommittén har föreslagit att undantaget från globalbegränsningen för oljeskador endast skall omfatta sådana skador på vilka 1969 års konvention faktiskt är tillämplig. .
Den lösning som den svenska sjölagsutredningen föreslagit har kritiserats av redareföreningen.! Föreningen framhåller i sitt remissvar att försla-' get innebär att det inte längre är fråga om globalbegränsning utan om en separat maximering av ansvaret mot flera olika skadelidande eller kollektiv av skadelidande. Förslaget blir enligt föreningen till nackdel för redaren: som under vissa omständigheter kan bli tvungen att upprätta både en ordinarie 1969 års fond, en svensk tilläggsfond (fonder) samt en fond enligt 1976 års regler vid t.ex. en kollision. Redareföreningen hävdar att redarens totala ansvar vid en olycka som leder till oljeskador skall vara högst ett maximum enligt den allmänna giobalbegränsningen plus ett maximum enligt oljeansvarighetslagen. Föreningen säger sig inte heller finna något stöd för utredningens tolkning av art. 3 (b) i begränsningskonventionen och hänvisar i det sammanhanget til den tolkning av bestämmelsen som har gjorts i bl.a. Storbritannien.
Frågan om tolkningen av art. 3 (b) i 1976 års konvention har diskuterats vid ett möte med IMO:s juridiska kommitté i oktober 1982. Vid diskussionen visade det sig att den brittiska tolkningen av konventionen fick stöd av samtliga delegationer som yttrade sig utom de svenska och norska.
Utformningen av art. 3 (b) var föremål för omfattande diskussioner under 1976 års diplomatiska konferens. Enligt min uppfattning ger varken konventionens ordalydelse eller vad som förekom under den diplomatiska konferensen något direkt stöd för vare sig den ena eller den andra tolkningen. Jag anser att båda de tänkbara lösningarna, dvs. den lösning som sjölagsutredningen har förordat och en lösning grundad på den brittiska tolkningen, ryms inom konventionstexten.
Jag vill i detta sammanhang påpeka att båda lösningarna i praktiken i regel kommer att leda till samma resultat. Det torde nämligen bli sällsynt att svenska domstolar får bedöraa frågan om ansvarsbegränsning för oljeskador som inte omfattas av 1969 -års konvention. Utanför den konventionen faller skador i icke konventionsstat och skador på det fria havet. Mot bakgrund av det skadebegrepp som konventionen bygger på (skada genom förorening) är det över huvud taget inte så vanligt att skador i konventionens mening uppkommer på det fria havet. I praktiken kan det inte heller förekomma att oljeskador uppkommer både i en konventionsstat och i en icke konventionsstat i samband med olyckor i svenska farvatten eller eljest i östersjö- och nordsjöområdet. Samtliga strandstater i dessa områden har nämligen tillträtt 1969 års konvention. För det fall att
! Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening och Rederiföreningen för mindre fartyg har avgett ett gemensamt remissyttrande. När det i det följande hänvisas till Sveriges redareförening (redareföreningen) avses således de synpunkter som gemensamt har framförts av de nu nämnda remissinstanserna.
Prop. 1982/83: 159 . 81
talan förs vid en svensk domstol mot en svensk redare i anledning av en olycka i någon annan del av världen är det tänkbart att en sådan situation "kan uppkomma. Det torde. dock bli sällsynt att en sådan talan väcks vid svensk domstol. |
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag det vara av avgörande
betydelse att de allra flesta stater som kan förväntas tillträda 1976: års
konvention delar den brittiska uppfattningen rörande konventionens tolk-: ning. Jag anser därför för egen del att Sverige, i likhet med Danmark, bör utforma sin lagstiftning i enlighet med den tolkning av konventionen som har hävdats från brittiskt håll. Även den finska lagstiftningen torde komma att grundas på den brittiska tolkningen. Detta innebär att i den svenska lagstiftningen från globalbegränsningen enligt 1976 års konvention undantas endast sådana oljeskador på vilka 1969 års konvention faktiskt är tillämplig. Någon särskild ansvarsgräns för oljeskador av det slag som utredningen har föreslagit blir då inte aktuell. ee
Utredningen har föreslagit att reglerna om begränsningsfond i sjölagens 15 kap. skall tillämpas också i fråga om sådan fond som upprättas enligt oljeansvarighetslagen. Därmed skulle vissa av de särskilda bestämmelserna om begränsningsfond i oljeansvarighetslagen bli onödiga och kunna upphävas. Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag vill för min del framhålla att det givetvis är lämpligt att en begränsningsfond upprättas och fördelas efter samma regler, oavsett om fonden grundas på oljeansvarighetslagen eller på de allmänna globalbegränsningsreglerna i sjölagen. Jag tillstyrker därför utredningens förslag i denna del.
5.2 Aténkonventionen
Departementsförslaget: Sverige avstår från att tillträda Aténkonventionen, eftersom konventionens begränsningbelopp för passagerares ersättningsanspråk är för låga. I stället höjs de nuvarande begränsningsbeloppen i 6 kap. sjölagen. Lagstiftningen anpassas till konventionen i övriga
delar. |
Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se
betänkandet s. 118-120). |
Remissinstanserna: Ett flertal av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag att Sverige inte skall tillträda konventionen. De finner det samtidigt angeläget att Sverige inom IMO verkar för en höjning av begränsningsbeloppen i konventionen för att möjliggöra ett senare svenskt tillträde. Några remissinstanser förordar att Sverige ansluter sig till kon-
ventionen. De hänvisar därvid främst till intresset av en bred anslutning till
konventionen. | |
6 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 159
Skäl för departementsförslaget Tillträdesfrågan
Utredningen har föreslagit att Sverige inte skall tillträda konventionen, eftersom de begränsningsbelopp som föreskrivs där enligt utredningen är för låga. Utredningen har ansett att Sverige inom IMO bör aktualisera frågan om översyn av konventionens begränsningsbelopp. Enligt utredningen bör översynen sikta till en avsevärd förhöjning av beloppen. Vidare bör översynen leda till att i konventionen tas in bestämmelser som gör det . möjligt att med regelbundna mellanrum ändra beloppen mot bakgrunden av inflatoriska förändringar. Utredningen har dessutom föreslagit en höjning av begränsningsbeloppen i 6 kap. sjölagen.
De flesta av remissinstanserna delar utredningens uppfattning att begränsningsbeloppen i konventionen är för låga och att de nordiska staterna därför bör avstå från att tillträda konventionen. Åtskilliga av dessa finner det angeläget att frågan om en höjning av begränsningsbeloppen aktualise-
ras inom IMO. .
En avvikande uppfattning redovisas av Advokatsamfundet, Svenska bankföreningen, Skånes Handelskammare och Sveriges redareförening. Dessa remissinstanser anser att Sverige bör tillträda Aténkonventionen och därefter inom IMO verka för en revision av beloppen. Stockholms tingsrätt är inte övertygad om att Sverige. bör ställa sig utanför konventionen.
Stockholms tingsrätt framhåller sålunda att det finns ett behov av en konvention på detta rättsområde. Enligt Advokatsamfundet har nuvarande ansvarsgränser inte på något stötande sätt inkräktat på skadelidande passagerares rätt till ersättning. Samfundet avstyrker därför en omreglering av ansvarsgränserna på endast nordisk bas och rekommenderar att den nuvarande regleringen består i vart fall till dess Aténkonventionen får en efterföljare med bredare internationell uppslutning. Bankföreningen hävdar att intresset av rättsenhet talar för en svensk anslutning till Aténkonventionen. Enligt föreningen torde Sverige genom att tillträda konventionen få större möjligheter att påverka konventionens framtida utformning. Även Skånes Handelskammare förordar en svensk anslutning till konventionen och pekar särskilt på den besvärliga konkurrenssituation som svensk sjöfart befinner sig i. Om utredningens förslag om höjda begränsningsbelopp ' genomförs utan att en motsvarande höjning sker i utomnordiska länder, skulle detta enligt handelskammaren öka konkurrenssvårigheterna för de svenska redarna. -
Sveriges redareförening anser att Sverige bör ratificera Aténkonventionen. Enligt redareföreningen är passagerarbefordran till sjöss en lika internationell näring som befordran av gods, och önskemålet om enhetliga internationella regler vid passagerarbefordran är därför lika stort. De nordiska ländernas ställningstagande kan enligt redareföreningen starkt påver-
ka andra nationers beslut i ratificeringsfrågan. Om de nordiska länderna väljer att inte tillträda konventionen, kan enligt redareföreningen följden bli att konventionen aldrig träder i kraft. Redareföreningen anför vidare att Aténkonventionen är intimt förknippad med 1976 års begränsningskonvention och dennas regler för passageraransvarsbegränsning. I avseende på belopp är de två konventionerna direkt samskrivna. Försäkringsbarhetens gränser såsom de har överenskommits i art. 6 i 1976 års konvention har enligt redareföreningen haft som en klar förutsättning att den ansvarsförsäkrade skall vara bunden av Aténkonventionen. Den utgör enligt föreningen tillsammans med 1976 års begränsningskonvention och 1969 års oljeansvarighetskonvention ett block som uttömmande reglerar redareansvarets begränsning. Föreningen anför att beloppsbestämningar samt bedömningen av kumulationsrisker har för de tre konventionerna sammanlagt balanserats mot försäkringsmarknadens kapacitet.
För egen del får jag anföra följande.
De begränsningsbelopp som föreskrivs i Aténkonventionen ligger enligt min uppfattning på en så låg nivå att de från svensk utgångspunkt redan nu är i lägsta laget. Konventionens begränsningsbelopp motsvarar i huvudsak de belopp som f.n. finns i 6 kap. sjölagen. Sedan konventionen antogs år 1974 har dessa begränsningsbelopp på grund av inflationen kommit att i betydlig grad minska i värde. Det svenska konsumentprisindexet har sedan dess ökat med över 100 procent. För att begränsningsbeloppen nu skall ha
motsvarande köpkraft som när de fastställdes år 1974 skulle alltså krävas
att de mer än fördubblades. Genom att ratificera konventionen skulle Sverige dessutom folkrättsligt binda sig för att behålla begränsningsbeloppen även när dessa efter hand minskar ytterligare i värde. Särskilt när det gäller ansvaret för personskador är det enligt min uppfattning inte försvarbart att låsa sig för en sådan utveckling. Jag vill också framhålla att det nuvarande begränsningsbeloppet för personskador från svensk sida ansågs otillfredsställande redan när det togs in i sjölagen år 1973, men det godtogs då av hänsyn till önskemålet om nordisk rättslikhet (prop. 1973:137 s. 104).
Frågan är nu om det trots den kritik som måste riktas mot konventionens begränsningsbelopp finns starka skäl att ändå tillträda konventionen. Jag vill då först framhålla, att jag givetvis anser det vara angeläget att det inom transporträtten i största möjliga utsträckning råder en internationell rättslikhet grundad på internationella konventioner. I likhet med utredningen anser jag emellertid att det inte föreligger något stort behov av en internationell enhetlighet i den rättsliga regleringen för passagerartransporter till sjöss. I detta avseende skiljer sig enligt min uppfattning reglerna om passagerarbefordran från t.ex. reglerna om godsbefordran. Som framgår av utredningens betänkande (s. 118 f) äger den passagerartrafik som berör svenska intressen till den övervägande delen rum inom landet eller mellan de nordiska länderna. Passagerartrafiken på andra länder är volymmässigt av mindre betydelse. Behovet av rättsenhet gör sig därför i huvudsak
Prop. 1982/83: 159 | 84
gällande inom Norden. Enligt min uppfattning skulle det därför inte ha . någon betydelse för konkurrensmöjligheterna för svensk sjöfart, om Sveri-
ge avstår från att tillträda konventionen och i svensk lagstiftning inför högre begränsningsbelopp än de som föreskrivs i konventionen. Jag vill också påpeka att Aténkonventionen hittills har tillträtts av endast sex
stater, Arabrepubliken Jemen, Liberia, Spanien, Storbritannien, Tonga och Tyska Demokratiska Republiken. Det är mindre troligt att den kommer att få någon större anslutning av andra viktiga sjöfartsländer. . Några. remissinstanser har uttryckt farhågor för att Sverige som icke konventionsstat skulle få ringa möjligheter att påverka arbetet med en revision av konventionen. Enligt min uppfattning finns det knappast fog
för några större farhågor i detta avseende. Om de nordiska länderna'inom
IMO gemensamt tar upp frågan om en revision av begränsningsbeloppen,
torde dessa länders inflytande på revisionsarbetet inte i någon större
omfattning bero på om de har tillträtt konventionen eller ej. Möjligheten för de nordiska länderna att påverka en sådan revision ökar enligt min
uppfattning, om den nationella lagstiftningen i övrigt överensstämmer med konventionen. -
Vad härefter angår anknytningen mellan Aténkonventionen och 1976 års
begränsningskonvention är det givetvis riktigt, som redareföreningen har
påpekat, att man beaktade de begränsningsbelopp som anges i Aténkon-
ventionen när man vid utarbetandet av 1976 års konvention skulle bedöma
försäkringsmarknadens kapacitet. Enligt min mening finns det emellertid
inte något som tyder på att försäkringsmarknaden i dag inte skulle ha
kapacitet för att till rimliga premiekostnader täcka de begränsningsbelopp
som utredningen har föreslagit. | : |
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört biträder jag utredningens förslag att Sverige skall avstå från att tillträda Aténkonventionen. Liksom utred-
ningen anser jag emellertid att Sverige bör i allt väsentligt anpassa sin - lagstiftning till Aténkonventionen utom såvitt gäller begränsningsbeloppen. Även om rättslikhet inte är av avgörande betydelse när det gäller sjötransport av passagerare, är det enligt min uppfattning ändå önskvärt att den svenska lagstiftningen i huvudsak kommer att överensstämma med vad som kommer att gälla i andra länder, särskilt då i länder med vilka
Sverige upprätthåller regelbunden passagerartrafik. Mitt förslag i detta
avseende innebär att svensk rätt i mycket stora delar kommer att överens-
stämma med lagstiftningen i de länder som tillträder Aténkonventionen.
Det svenska ställningstagande som jag nu har förordat innebär givetvis
inte att Sverige skulle ge upp tanken på att i framtiden tillträda Aténkon-
ventionen. En förutsättning för ett svenskt tillträde måste dock vara att de begränsningsbelopp som föreskrivs i konventionen höjs till minst den nivå
som nu föreslås i de nordiska länderna. Utredningen har förordat att man från svensk sida inom IMO skall aktualisera frågan om en översyn av
Aténkonventionens begränsningstelopp. Jag anser för min del att Sverige
Prop. 1982/83: 159 | 85
tillsammans med de andra nordiska länderna vid lämplig tidpunkt bör verka för att frågan om en översyn av Aténkonventionens begränsningsbelopp tas upp på IMO:s arbetsprogram. | :
Jag delar utredningens uppfattning att man vid en sådan översyn bör sträva efter att, förutom att-åstadkomma en avsevärd höjning av begränsningsbeloppen, få till stånd en ordning som gör det möjligt att med jämna mellanrum på ett enkelt sätt ändra beloppen med anledning äv inflationens verkningar. Som utredningen framhållit har utvecklingen under 1970-talet visat hur bräckligt ett system med konventionsbundna begränsningsbelopp är i inflationstider. Frågan hur man skall få till stånd ett system som möjliggör att realvärdena på begränsningsbelopp i internationella konven-, - tioner behålls oförändrade är därför av betydelse inte bara för Aténkon- ventionen utan också för andra internationella konventioner som innehåller begränsningsbelopp, t.ex. 1976 års begränsningskonvention. Denna fråga har bla. studerats inom FN:s kommission för handelsrätt: (UNCITRAL). Även inom IMO har denna fråga diskuterats ingående, ' ' bl.a. i samband med arbetet på ett utkast till en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods och i samband med den pågående revisionen av 1969 års oljeansvarighetskonvention och 1971 års oljeskadefondskonvention. :
Den svenska lagstiftningen .
Beträffande begränsningsbeloppens storlek har utredningen föreslagit att dessa såvitt avser personskada och förlust av eller skada på fordon höjs ' något mer än som motsvarar en justering för att kompensera den inflation som har ägt rum sedan år 1974. De remissinstanser som har uttalat sig i frågan har inte haft någon erinran mot förslaget i denna del.
I fråga om det föreslagna begränsningsbeloppet för personskador, 100000 SDR (ca 790 000 kr.), vill jag framhålla att just detta belopp föreskrivs i det senaste instrument på lufträttens område som reglerar fraktförarens ansvar för personskador, nämligen 1975 års Montrealprotokoll nr. 4, ett ändringsprotokoll till Warszawakonventionen av år 1929. Visserligen har Sverige inte tillträtt detta Montrealprotokoll och det har inte heller trätt i kraft ännu. Det finns emellertid vissa utsikter för att protokollet inom de närmaste åren kommer att få en tillräcklig anslutning för att träda i kraft. Med anledning härav pågår arbete inom berörda departement i de nordiska länderna med den lagstiftning som erfordras för ett tillträde till Montrealprotokoll nr 4. Det är givetvis angeläget att möjligheterna för skadelidande att få ersättning, särskilt för personskador, är ungefär lika goda oavsett om skadorna uppstår i samband med lufttran- sport eller sjöfart. Detta förhållande är enligt min mening ett tungt vägande skäl för det begränsningsbelopp för personskador som utredningen har föreslagit. - Jag ansluter mig därför till utredningens förslag såvitt gäller personska-
Prop. 1982/83: 159 i 86
dor. Vidare anser jag att det begränsningsbelopp som utredningen har föreslagit vid försening av passagerare, 2 000 SDR (ca 16 000 kr.), är
lämpligt. Jag tillstyrker också de föreslagna begränsningsbeloppen för resgodsskador: 1300 SDR (ca 10 000 kr.) för handresgods, 2 000 SDR (ca
16 000 kr.) för annat resgods och 5 000 SDR (ca 40 000 kr.) för dyrbarheter
som passageraren har lämnat till förvaring hos bortfraktaren.
Såvitt gäller skador på fordon har utredningen föreslagit ett begränsningsbelopp på 8 000 SDR. Enligt utredningen skulle detta begränsningsbe-
lopp, som när betänkandet lades fram motsvarade ca 45 000 kr., täcka
värdet på en något begagnad genomsnittsbil. Sjörättsföreningen i Göteborg
har anfört att det inte finns någon anledning att sätta begränsningsbeloppet till en nivå, som inte torde förslå till att täcka bilskadorna i normalfallet och
vars realvärde till följd av den fortgående inflationen snart kommer att minska. Föreningen föreslår därför att begränsningsbeloppet i det berörda avseendet sätts till ca 100 000 kr.. en gräns som enligt föreningen i normatlfallet bättre torde överensstämma med genomsnittsbilens värde.
Enligt min uppfattning måste det begränsningsbelopp som utredningen
har föreslagit, 8 000 SDR (f.n. ca 60000 kr.) anses i huvudsak motsvara värdet på en något begagnad genomsnittlig personbil. De övriga nordiska
länderna har inte funnit anledning att föreslå ett högre begränsningsbelopp
för bilskador än det som resp. kommitté har förordat. Mot bakgrund härav
finner jag inte skäl att gå ifrån utredningens förslag på denna punkt.
Kritik har framförts mot utredningens förslag beträffande självrisk. En-
ligt förslaget skulle bortfraktaren alltid ha rätt till avdrag för självriskbelopp vid förseningsskador och skador på fordon och resgods. Enligt gällan-
de svensk rätt liksom enligt konventionen är bortfraktaren berättigad att göra avdrag för självrisk endast om avtal har träffats om detta mellan bortfraktaren och passageraren. Som skäl för förslaget har utredningen
anfört att det, framför allt av praktiska skäl, torde vara ogörligt att kräva
att ett sådant avtal vid varje enskilt tillfälle sluts individuellt mellan parterna i avtalet om passagerarbefordran. Eftersom en sådan klausul är tyngande för passageraren, är det vidare enligt utredningen osäkert om en klausul i de allmänna resevillkor som bortfraktaren använder skulle anses utgöra del av befordringsavtalet.
Göteborgs tingsrätt har ansett att självrisk även i fortsättningen bör
förutsätta att bortfraktaren i sina befordringsvillkor har gjort förbehåll
därom. Konsumentverket har hävdat, att en lösning i enlighet med utredningens förslag skulle medföra att resenärens möjligheter att informera sig om att självrisk över huvud taget tas ut starkt begränsas. Enligt verket får det anses att informationsmöjligheten är bättre. om bortfraktaren åtminstone måste göra ett generellt åtagande för att få ta ut självrisken.
Mot bakgrund av denna remisskritik har frågan diskuterats vid nordiska
departementsöverläggningar. Från de övriga nordiska länderna har därvid
- framhållits, att ett krav på särskilt avtal endast skulle komma att leda till
Prop. 1982/83: 159 | 87
att i befordringsavtalet, dvs. biljetten, tas in ett förbehåll om självrisk. Passageraren skulle med andra ord inte komma i någon bättre ställning, om ett sådant krav ställdes upp. Mot denna bakgrund har man från de övriga nordiska ländernas sida inte varit beredd att gå ifrån den ordning som kommittéerna har föreslagit.
Jag har tidigare framhållit att önskemålet om nordisk enhetlighet väger tungt. Det gör sig särskilt starkt gällande i fråga om reglerna för passagerarbefordran. Den befordran som rör svenska intressen sker nämligen,
förutom inom Sverige, till en helt övervägande del mellan de nordiska
länderna. Jag är därför beredd att godta utredningens förslag på denna punkt. :
Utredningen har lagt fram förslag till en modernisering av språket i 6 kap. sjölagen. Även jag anser det lämpligt att se över språket i samtliga paragrafer i kapitlet, även om flertalet av bestämmelserna inte ändras i sak. En remissinstans, Göteborgs tingsrätt, har anfört, att en sådan språklig översyn inte får vara ett självändamål utan bör utgöra ett sätt att få en enklare och mera lättförståelig lagtext. Enligt tingsrätten har utredningen inte lyckats med detta. Tingsrätten påpekar också att förslaget i den delen inte läggs fram som ett gemensamt nordiskt förslag. Jag vill i anledning härav framhålla att det just är önskemålet att i så stor utsträckning som möjligt bibehålla den nordiska enhetligheten som föranleder mig att avstå från att föreslå mera långtgående förändringar i språkligt hänseende. De smärre språkliga justeringar som utredningen har föreslagit anser jag emellertid uppfyller syftet att något modernisera språket.
5.3 Ratifikation av 1979 års protokoll till Haag-Visbyreglerna
Departementsförslaget: Sverige ratificerar 1979 års ändringsprotokoll till Haag-Visbyreglerna. SDR införs som beräkningsenhet även i 5 kap. sjölagen.
Utredningens förslag: Utredningen berör inte frågan.
Remissinstanserna berör inte frågan.
Skäl för departementsförslaget: Bestämmelser om sjötransport av gods finns i 1924 års konvention rörande konossement, de s.k. Haagreplerna. År 1968 antogs ett tilläggsprotokoll till konventionen. Den reviderade konventionen brukar kallas Haag-Visbyreglerna. Sverige är bundet av konventionen i dess lydelse enligt 1968 års protokoll. De bestämmelser som grundas på Haag-Visbyreglerna finns i 5 kap. sjölagen.
I Haag-Visbyreglerna anges vissa begränsningsbelopp såvitt gäller bortfraktarens ansvar för godset. Dessa belopp är uttryckta i Poincaréfrancs. Som tidigare har nämnts (avsnitt 3.1) har utvecklingen inom det internationelta valutasystemet lett till att man har reviderat de konventioner som innehåller begränsningsbelopp grundade på guldvärdet. Vid den trettonde sessionen med den permanenta diplomatiska sjörättskonferensen i Bryssel
i december 1979 antogs ett ändringsprotokoll till Haag-Visbyreglerna. Vid : konferensen antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1957 års begränsningskonvention. Protokollen innebär att begränsningsbeloppen skall uttryckas i.SDR i stället för Poincaréfrancs. När protokollen utarbetades ansågs en SDR motsvara 15 Poincaréfrancs.
Sverige har tidigare ratificerat de protokoll av motsvarande slag som har antagits till konventioner på lufträttens och oljeskadelagstiftningens områden. 1979 års ändringsprotokoll ansluter i fråga om innehållet nära till de protokoll som Sverige har ratificerat. | |
I den proposition i vilken frågan om ratifikation av dessa tidigare protokoll förelades riksdagen (prop. 1977/78:70) berörde föredragande statsrådet frågan hur omräkning från guldfrancs till svenska kronor borde ske vid tillämpningen av kvarstående bestämmelser om guldfrancs i svensk lag- ee stiftning, bl.a. i sjölagen. Han uttalade därvid (s. 32), att det enligt hans mening var riktigast att i den nya situation, 'som utvecklingen inom valutakurssystemet hade fört med sig, göra omräkningen från guldmynt till nationellt mynt via SDR enligt den metod som hade använts vid utarbetan- ' det av de redan antagna ändringsprotokollen inom lufträtten och oljeskädelagstiftningen. Därvid hade en SDR ansetts motsvara 15 Poincaréfrancs. För att möjliggöra en sådan tillämpning av guldfrancsbestämmelserna borde enligt föredraganden i en författning anges motvärdet i SDR av de begränsningsbelopp som i svensk lagstiftning var uttryckta i guldfrancs och som byggde på konventioner vilkas guldfrancsbestämmelser ännu inte hade reviderats. I enlighet härmed ges regeringen i 348 § sjölagen rätt att kungöra motvärdet av francs uttryckt i SDR. En förordning har också utfärdats med stöd av bestämmelsen, förordningen (1978:140) om motvärdet av vissa guldfrancs uttryckt i Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter. Den omräkningsmetod som föreskrivs i 1979 års protokoll tillämpas därför redan för svensk del. Motsvarande gäller i de övriga nordiska länderna.
Som har nämnts i det föregående föreslår sjölagsutredningen att SDR införs som beräkningsenhet såvitt gäller begränsningsbeloppen i 6 kap. och 10 kap. sjölagen. Om förslaget genomförs, skulle Poincaréfrancs kvarstå ' som beräkningsenhet bara i 5 kap.
I den svenska delegationens rapport från 1979 års Brysselkonferens ' uttalades det, att förslag till de ändringar i sjölagen som föranleddes av de i Bryssel antagna protokollen borde föreläggas riksdagen samtidigt med de förslag som väntades bli följden av sjölagsutredningens kommande betänkande. |
Med härtfsyn till vad som nu har anförts är det enligt min mening naturligt att Sverige ratificerar 1979 års ändringsprotokoll till Haag-Visbyreglerna. I samband med ratifikationen bör sjölagen ändras så att de nuvarande begränsningsbeloppen i 5 kap. som uttrycks i Poincaréfrancs (120 §) byts ut mot de i protokollet upptagna motvärdena i SDR. Detta föranleder änd-
Prop. 1982/83: 159 . 20 89
ringar även i dén huvarande 348 § sjölagen (som enligt förslaget motsvarar |
369 §) sämt i 261 §: :
1979 års ändringsprötokoll till Haag-Visbyreglerna träder i kraft tre
månader eftér den dag då fem stater har tillträtt protokollet. Hittills har endast två stater, Spanien och Storbritannien, ratificerat det. Emellertid
har i Danmärk lagts frän proposition med förslag om Tratifikation av ändringsprotokoliet, och motsvarande proposition torde komma att läggas fram i Norge inörti kört. Genom de tre nordiska ländernas tillträde skulle protokollet få tillräcklig anslutning för att träda i kraft. Tidpunkten för de
nordiska ländernas tillträde till 1979 års ändringsprotokoll till Haag-Visbyreglerna bör därför äfipassas så att den därav föranledda lagstiftningen kan sättas i kraft samtidigt som de övriga lagändringarna.
Såvitt gäller 1979 års äfdringsprotokoll till 1957 års begränsningskonvention vill jag erinra om att jag i det föregående (avsnitt 5.1.1) har föreslagit att Sverige skall säga upp den konventionen. Det finns därför inte någon anledning för Sverige att tillträda detta protokoll.
6 - Upprättade lagförslag
I enlighet med vad som nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag till | ”
1. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1), -
2. lag om ändring i lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till
sjöss. : - ee S |
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.
7 Specialmotivering
7.1 Förslaget till lag om ändring i sjölagen Andra kapitlet Om skeppsregistrering 39 §
Denna paragraf innehåller'i sin nuvarande lydelse hänvisningar till 351 8. Denna 'hänvisning har ändrats till att avse 372 §. Innehållet i 351 § har nämligen i förslaget flyttats till 372 §.
Femte kapitlet Om befordran av gods 120 §
I förevarande paragrafs andra stycke behandlas gränserna för bortfraktarens ansvarighet vid godsbefordran. Begränsningsbeloppen anges i para- -
grafens nuvarande lydelse i francs. Därmed avses enligt hänvisning till . nuvarande 348 § Poincaréfrancs. Förslaget innebär att SDR ersätter Poincaréfrancs som beräkningsenhet. Ansvarigheten kommer sålunda att för varje kolli eller annan enhet av godset uppgå till 666,67 SDR (ca 5 000 kr.) eller till 2 SDR (ca 16 kr.) per kilo av godsets bruttovikt, om ansvarigheten därigenom blir högre. Ändringarna föranleds av en svensk anslutning till 1979 års ändringsprotokoll till de s.k. Haag-Visbyreglerna (jfr avsnitt 5.3).
168 §
I paragrafen har gjorts endast den ändringen att hänvisningen i första stycket till 347 § skall gälla 368 3. Ändringen har föranletts av att bestämmelserna i nuvarande 15 kap. (344-355 §§) enligt förslaget skall betecknas 16 kap. (365-376 §§).
Sjätte kapitlet Om befordran av passagerare ock resgods
Bestämmelserna i 6 kap. sjölagen skall enligt den nuvarande lydelsen av 172 § tillämpas bara i den mån annat inte följer av avtal eller sedvänja. Undantag görs dock för 178 § och för vad som följer av 200 och 201 §8. Den verkliga innebörden av dessa reservationer är att kapitlets bestämmelser i mycket väsentliga avseenden är tvingande. Bestämmelsen i 172 8 är därför "i viss mån vilseledande. Vidare bör regleringen av i vilken mån kapitlets bestämmelser är tvingande finnas samlade på ett ställe i kapitlet. På grund härav har 172 § upphävts och bestämmelser om i vilken utsträckning avtalsvillkor. som strider mot reglerna i detta kapitel, är giltiga har samlats i 200 och 201 §§.
171 §
Paragrafen innehåller vissa begreppsdefinitioner som grundas på art. Hi Aténkonventionen. I paragrafen i dess gällande lydelse definieras begreppen bortfraktare, resgods och handresgods. I förslaget har dessutom tagits in en definition av begreppet passagerare. |
En remissinstans har ansett att definitionerna av bortfraktare och passagerare bör brytas ut från förevarande paragraf och göras till uttryckliga bestämningar av tillämpningsområdet för 6 kap. En sådan lösning skulle utgöra ett avsteg från den teknik som har använts vid utformningen av kapitlet utan att innebära någon ändring i sak. Någon sådan utbrytning har därför inte gjorts.
Beträffande definitionen av borifraktare och handresgods (art. 1.1 (a) respektive 1.6 i konventionen) har i förslaget gjorts vissa språkliga förändringar i förhållande till de nuvarande bestämmelserna. Någon ändring i sak föreligger däremot inte.
Bortfraktare är den som sluter befordringsavtal med passageraren. Något krav på att bortfraktaren själv förfogar över ett fartyg eller utrymme'i ett fartyg föreligger inte. En resedyrå som i eget namn ingår avtal om
passagerarbefordran faller således in under definitionen. Liksom hittills bör reglerna i 6 kap. tillämpas bara på kommersiell befordran trots att
konventionen inte innehåller någon uttrycklig begränsning i detta avseende. I definitionen av begreppet bortfraktare har därför behållits den bestämmelse som anger att det skall vara fråga'om en yrkesmässig befordran eller en befordran mot vederlag. |
I fråga om definitionen av resgods görs för närvarande undantag för gods som befordras enligt certeparti eller konossement. I enlighet med konventionen (art. 1.5) har tillägg gjorts för de fall då gods befordras enligt annat dokument som brukar användas vid godsbefordran. Härmed avses främst
godskvitton av olika slag.
I konventionen har levande djur undantagits i resgodsdefinitionen. Utredningen har emellertid inte ansett skäl föreligga att göra ett sådant undantag. Någon remisskritik har inte framförts på denna punkt, och utredningens förslag har därför följts. Begreppet resgods omfattar därför, liksom f.n... även levande djur. Beträffande den nuvarande möjligheten för bortfraktaren att friskriva sig från ansvar för levande djur hänvisas till vad som anförs i anslutning till 201 §.
I paragrafen har i överensstämmelse med konventionen (art. 1.4) tagits
in en definition av begreppet passagerare. Av denna definition framgår
bl.a. att en person som med bortfraktarens samtycke åtföljer ett fordon
eller levande djur som är föremål för godstransport skall anses som passagerare. Såvitt gäller transport av lastbil med åtföljande chaufför följer detta
enligt motivuttalanden i 1973 års lagstiftningsärende (prop. 1973:137 s. 134) -
"redan av förevarande paragraf i dess nu gällande lydelse.
173—180 och 182—188 §§
Av skäl som har anförts i det föregående (avsnitt 5.2) har språket i
kapitlet moderniserats. Bl.a. har termen ”befordringen” där det har varit möjligt bytts ut mot ”resan” och ”befordringsavgift” mot "biljettpris”. I de här nämnda paragraferna har inte några sakliga ändringar vidtagits utan
endast språkliga. .
I anslutning till 188 § bör särskilt framhållas att ansvaret för försening
inte . bara gäller dröjsmål som uppkommer till följd av någon händelse
under befordringen, såsom är fallet med ansvaret för personskada. Bestämmelsen täcker också det fallet att förseningen beror på att fartyget har kommit för sent fram till den hamn där passageraren har gått ombord eller
liknande orsak (jfr prop. 1973:137 s. 101, 140). För ett sådant dröjsmål bär bortfraktaren emellertid inte något tvingande ansvar (jfr 201 § första
stycket).
189 &
I paragrafen regleras bortfraktarens ansvar för skador på resgods. I första stycket har endast gjorts språkliga ändringar.
Prop. 1982/83: 159 ee eo 92
Enligt andra stycket i dess nuvarande lydelse är bortfraktaren inte skyldig att ersätta pengar, värdepapper, konstföremål eller andra dyrbarheter, om han inte uttryckligen har åtagit sig. sådan ansvarighet. Enligt utredningens förslag skall bortfraktaren i stället bli ansvarig för dyrbar- - heter bara när han har tagit emot egendomen för säker förvaring, dvs. till förvaring i kassaskåp eller liknande. Ändringen grundar sig på art. 5 i Aténkonventionen. Några remissinstanser har ansett att kravet p på uttryckligt åtagande bör kvarstå. Man -har därvid hänvisat till att uttrycket ”for the agreed purpose” har behållits i Aténkonventionen och att en avvikelse från konventionstexten inte är sakligt befogad. Det uttryckliga åtagande som nämns i den gällande lydelsen av förevarande paragraf avser emellertid själva ansvarigheten. Den bestämmelsen har inte någon motsvarighet i Aténkonventionen. Förutsättningen enligt konventionen för ansvarighet är att redaren uttryckligen åtar sig en säker förvaring av egendomen ("for the agreed purpose of safe-keeping”'). För att-återge den konventionsbestämmelsen torde det vara tillräckligt att ange att egendomen har tagits emot för säker förvaring. I detta ligger givetvis ett åtagande. Lagtexten har därför avfattats i enlighet med utredningens förslag.
191 § I denna paragraf regleras bevisbördans placering i mål om transportan- . Svar. Av paragrafens nuvarande lydelse följer att det presumeras att fel eller försummelse föreligger på bortfraktarens sida. I fråga om personskada. eller förlust av eller skada på handresgods gäller dock den omvända bevisbördan endast när skadan har inträffat vid eller i samband med förlisning, sammanstötning, strar.dning, explosion eller brand. I förslaget har det tillägget gjorts att bortfraktarens presumtionsansvar för personskador och handresgods skall gälla även vid fel i fartyget. Tillägget grundar sig på art. 3.3 i konventionen. | Som fel i fartyget kan t.ex. anses sådana brister som att det saknas ledstång eller halkskydd. Vid stöld av handresgods som har förvarats i en passagerarhytt bör bristande låsanordningar till hytten anses som fel i fartyget. | | Det följer av allmänna principer för bevisbördans placering att det åligger passageraren inte bara att visa att skadan har uppkommit under befordringen utan också att det har förelegat ett fel i fartyget och ett samband mellan skadan och detta fel. |
192 § .
Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvarsgränserna för de olika
slags skador som behandlas i 6 kap. sjölagen. . I konventionen finns i artiklarna 7 och 8 bestämmelser om begränsning
av transportöransvaret till vissa belopp som i huvudsak motsvarar dem
"som f.n. föreskrivs i denna paragraf. Såsom närmare har utvecklats i avsnitt 5.2 har dessa belopp höjts. |
Enligt första stycket är begränsningsbeloppet för varje passagerare vid personskada 100 000 SDR (ca 790 000 kr.). I konventionen (art. 7.1) har
särskilt angetts att ansvarsgränsen för personskada gäller även när ersättningen enligt domstolslandets lag utgår i form av periodiska utbetalningar. Utredningen har inte ansett det nödvändigt att särskilt ange detta i lagtexten, eftersom det enligt utredningen ändå torde vara klart att'så är fallet.
En bestämmelse som motsvarar Aténkonventionens art. 7.1 finns i art. 22 i
Warzawakonventionen om internationell luftbefordran i dess lydelse enligt
1955 års Haagprotokoll. Motsvarande bestämmelse finns i 9 kap. 22 8 luftfartslagen (1957:297). Mot bakgrund härav har i förevarande lagrum
tagits in en bestämrnelse som svarar mot nämnda lagrum i luftfartslagen.
Slutligen föreskrivs att begränsningsbeloppet vid försening av passagerare
inte skall överstiga 2 000 SDR (ca 16 000 kr.) för varje passagerare.
I andra stycket anges, liksom f.n., de ansvarsgränser som gäller vid -
skada på eller förlust eller försening av resgods. — ' | Enligt punkt I är begränsningsbeloppet för handresgods 1 300 SDR (ca
10 000 kr.) för varje passagerare. Till skillnad från vad som gäller enligt den nuvarande lydelsen och motsvarande bestämmelse i konventionen omfattar ansvarsgränsen även handresgods som förvaras i eller på ett medfört fordon. Det kan nämligen inte anses rimligt att ansvarsgränsen för fordon (punkt 3) skall omfatta sådant handresgods.
I punkt 2 anges det begränsningsbelopp som gäller för dyrbarheter som
bortfraktaren enligt 189 §& andra stycket har tagit emot för förvaring.
Begränsningsbeloppet är 5 000 SDR (ca 40 000 kr.) för varje passagerare.
Någon motsvarande ansvarsgräns finns inte i sjölagen i dess nu gällande lydelse. Av konventionen (art. 5) framgår inte klart om begränsningsbeloppet för annat resgods än handresgods och fordon skall omfatta även dyrbarheter som bortfraktaren har tagit emot för säker förvaring eller om en särskild ansvarsgräns skall gälla för dessa. För resgods i allmänhet föreslås ett begränsningsbelopp på 2 000 SDR (ca 16 000 kr.). Om det allmänna
begränsningsbeloppet för resgods skulle omfatta sådana dyrbarheter, mås-
te det höjas avsevärt. Det har emellertid ansetts bättre att ha två begräns-
ningsbelopp, ett för resgods i allmänhet och ett för dyrbarheter. |
I punkt 3 anges att begränsningsbeloppet för varje fordon är 8 000 SDR
(ca 63 000 kr.). Som har nämnts omfattar detta begränsningsbelopp inte
handresgods som förvaras i eller på fordonet. : Av punkt 4 framgår slutligen att begränsningsbeloppet för varje passagerare i fråga om annat resgods är 2 000 SDR (ca 16 000 kr.).
Enligt tredje stycket skall samtliga nu nämnda begränsningsbelopp avse
det sammanlagda ansvaret för varje resa. Detta motsvarar vad som föreskrivs i art. 7.1 och 8.1—3 i konventionen. Bestämmelsen skiljer sig från
" motsvarande lagrums nuvarande lydelse endast på så sätt att även begränsningsbeloppet för skada på eller förlust av handresgods skall gälla för varje resa I stället för som nu för varje skadebringande händelse. Liksom enligt gällande rätt omfattar begränsningsbeloppen inte ränta och rättegängskost-
nader. Motsvarande bestämmelse finns i art. 10.2 i konventionen. I fjärde stycket hänvisas till derinitionen av SDR i 369 §. Av den bestäm-
.melsen följer att omräkning från SDR till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då betalning sker eller säkerhet för betalning ställs. Enligt art. 9.2 i konventionen skall i stället omräkning ske på grundval av den nationella valutans officiella värde den dag dom avkunnades eller annan
dag som parterna har bestämt. Bestämmelsen i 369 § (f:n. 348 §) om
omräkning till svenskt mynt gäller generellt för sjölagen. Den torde dess-
utom ha fungerat väl. Härtill kommer att Sverige enligt förslaget inte f.n.
skall ratificera Aténkonventionen. Den ifrågavarande bestämmelsen har. därför behållits i sin nuvarande utformning.
Enligt femte stycket kan bortfraktaren åta sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrivs 1 förevarande paragraf. Åtagandet skall ske skriftligen. Bestämmelsen, som grundar sig på art. 10.1 i konventionen, motsvarar 193 § första stycket första meningen i gällande sjölag. Där sägs i stället att åtagandet skall ske genom en uttrycklig överenskommelse. Kra-
vet på skriftlighet i den nu föreslagna bestämmelsen får ses mot bakgrund
av att det är ett allmänt intresse att ett åtagande avseende högre begräns-
ningsbelopp i efterhand kan dokumenteras. Kravet på skriftlighet är uppfyllt, om bortfraktaren i allmänna leveransbestämmelser eller i resebro-
schyrér o.l. generellt har åtagit sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrivs i denna paragraf.
193 § . Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om självrisk.
Enligt den gällande lydelsen av denna paragraf kan borttraktaren förbe-
hålla sig att passageraren själv skall stå risken med visst belopp i fråga om vissa typer av skador. Konventionen innehåller en motsvarande bestämmelse i art. 8.4. Där förutsätts emellertid att bortfraktaren och passagera-
ren träffar avtal om passagerarens självrisk. Det torde, framför allt av praktiska skäl, vara ogörligt att kräva att ett sådant avtal vid varje enskilt tillfälle sluts individuellt mellan parterna i avtalet om passagerarbefordran. Av skäl som har anförts i avsnitt 5.2 har i förstå stycket bortfraktaren getts en obetingad rätt att från skadeståndet göra avdrag för vissa självriskbelopp. Passagerarens självrisk avser samma typ av skador som omfattas av den nuvarande bestämmelsen, dvs. resgods- och dröjsmålsskador. Beloppen har emellertid höjts. Självriskbeloppet för varje fordon som skadas är 150 SDR (ca 1 200 kr.), medan det för annan resgodsskada resp. skada på grund av försening av passagerare eller resgods är 20 SDR (ca 160 kr.).
Självriskbeloppet skall enligt andra stycket avräknas från skadans be-
lopp innan frågan om begränsning av ansvaret enligt 192 § prövas. Detta motsvarar vad som gäller f.n.
194 § .
Enligt paragrafens nuvarande lydelse går begränsningsrätten förlorad — förutom vid uppsåtligt handlande — när bortfraktaren har handlat ”av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma”. Motsvarande gäller enligt 197 § andra' stycket i dess föreslagna lydelse:för personer som bortfraktaren svarar för. I enlighet med art. 13 i Aténkonventionen har ordet ”sådan” tillagts före ”skada”. Det är således inte tillräckligt att skadevållaren insåg att någon form av skada sannolikt skulle bli följden av hans handlande. Hans insikt måste omfatta just sådan skada som sedan inträffade. I fråga om globalbegränsningen enligt 10 kap. har samma bestämmelse tagits in i den föreslagna 237 §, grundad på art. 4 i 1976 års konvention. a
Eftersom det har ansetts önskvärt att de bestämmelser som rör förlust av :begränsningsrätt utformas i så nära anslutning till den tillämpliga konventionstexten som möjligt har någon motsvarande ändring däremot inte gjorts i 120 § femte stycket. Bestämmelsen i art. 4.5 e) i Haag-Visbyreglerna, som ligger till grund för denna bestämmelse, innehåller nämligen inte något krav på att insikten skall omfatta ”sådan” skada. Allmänna principer om adekvat kausalitet torde dock medföra att skillnaden mellan lagtexterna kommer att få endast ringa betydelse i den praktiska tillämp- '
ningen. | | |
Uttrycket ”och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma” torde strängt taget vara överflödigt med hänsyn till den restriktivilet som : iakttas i svensk rätt när det gäller att beteckna ett vårdslöst förfarande som ”grovt vårdslöst”. Särskilt mot bakgrund av att Aténkonventionen enligt
ket i förevarande paragraf. Någon sådan ändring har dock inte gjorts. Det får nämligen anses vara ett starkt önskemål att de bestämmelser i sjölagen som behandlar denna fråga såvitt möjligt är enhetliga.
195 §
196 8
Nuvarande 196 § innehåller en bestämmelse som innebär att även bortfraktarens anställda och andra medhjälpare kan åberopa reglerna om befrielse från och begränsning av ansvar och att bortfraktarens och dessa personers sammanlagda ansvar inte skall överstiga begränsningsbeloppen i 192 §, Sådana bestämmelser brukar betecknas Himalaya-bestämmelser efter ett engelskt rättsfall rörande ett fartyg med namnet Himalaya. I nuvarande 197 § regleras en utförande transportörs ansvar. Eftersom Hi-
malaya-bestämmelsen gäller också den utförande transportören och hans
folk, har bestämmelserna tagits in i omvänd ordning i förslaget.
Förevarande paragraf motsvarar således 197 § i dess gällande lydelse och innehåller bestämmelser om en utförande transportörs ansvar. För-
utom språkliga ändringar föreligger endast skillnad i sak i ett avseende. Iandra stycket andra meningen 1 förslaget sägs att, om bortfraktaren har
åtagit sig ansvar utöver vad som föreskrivs i 6 kap., den som utför beford-
ringen inte är bunden av detta såvida han inte skriftligen har samtyckt till
det. Bestämmelsen grundar sig på art. 4.3 i konventionen. .
I:197 § andra stycket i dess nuvarande lydelse anges uttryckligen att bortfraktarens och den utförande transportörens ansvarighet är gemensamt begränsad enligt 192 §. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits in i förevarande paragraf. Av 197 § första stycket andra meningen framgår emellertid att någon ändring i sak inte är avsedd. Av denna
bestämmelse följer nämligen att de ersättningsbelopp som bortfraktaren
och den utförande transportören sammanlagt skall betala inte får överstiga
de gränser för ansvarigheten som anges i 192 §.
197 8 -
Paragrafen motsvarar 196 § i dess gällande lydelse. I första stycket har inte gjorts någon ändring i sak.
I andra stycket regleras förlust av rätten till ansvarsbegränsning. Be-
stämmelsen motsvarar 194 §. På de skäl som har angetts i anslutning till
nämnda paragraf har den ändringen vidtagits i den förevarande bestämmel-
sen att ordet ”sådan”” har lagts till före ”skada”.
199 §
Liksom f.n. hänvisas i denna paragraf till bestämmelser om laga domstol
i 337 § och om preskription i 368 5 (nuvarande 347 §) sjölagen. De ändring-
ar som har gjorts i första stycket i förevarande paragraf utgör en anpassning till de ändringar som genomförs i 337 §.
200 §
Såsom nämnts inledningsvis har samtliga bestämmelser i 6 kap., som
anger i vilken utsträckning avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i kapitlet är giltiga, tagits in i denna och den därpå följande paragrafen.
I första stycket återfinns den bestämmelse som f.n, finns i 172 § om att reglerna i 178 §, som gäller ordning och säkerhet ombord, inte får sättas åt '
sidan genom avtal.
Enligt andra stycket är avtalsvillkor som inskränker passagerarens rättigheter enligt 181—198 §§, 337 § andra stycket (laga domstol) och 368 §
första stycket punkterna 6 och 7 (preskription) ogiltiga i vissa fall. Detta
gäller enligt punkt I vid befordran inom Sverige, Danmark, Finland eller
Norge eller till eller från någon av dessa stater, oavsett vilken lag som i
övrigt är tillämplig på befordringen. Vidare är sådana avtalsvillkor enligt punkt 2 ogiltiga även vid annan befordran, om svensk lag är tillämplig på befordringen enligt allmänna svenska lagvalsregler.
De svenska reglerna är' således tvingande vid all trafik till eller från Sverige även om utländsk rätt i andra hänseenden är tillämplig på befordringsavtalet, t.ex. därför att både bortfraktaren och passageraren är hem-
mahörande i främmande stat. I passagerarfart som inte berör de förut nämnda nordiska länderna är däremot de svenska reglerna inte tvingande annat än om svensk rätt är tillämplig på befordringen. Frågan om tillämplig
lag skall bedömas enligt svenska internationellt privaträttsliga regler. För att svensk lag skall bli tillämplig krävs enligt dessa regler att befordringen har en viss anknytning till Sverige. En sådan anknytning kan vara att
befordringsavtalet har ingåtts i Sverige mellan svenska parter. Om sådana anknytningsfakta föreligger, skall passageraren enligt förevarande lagrum
ha det skydd som de svenska rättsreglerna är avsedda att ge.
I överensstämmelse med nu gällande 172 § anges sluttigen i tredje stycket att övriga bestämmelser i detta kapitel gäller endast om inte något annat är avtalat eller följer av sedvänja.
201 8 Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvarsfriskrivning.
I första stycket regleras bortfraktarens möjlighet till ansvarsfriskrivning
beträffande passagerare. Bestämmelsen motsvarar i sak vad som gäller f.n.
I andra stycket finns regler för ansvarsfriskrivning beträffande passagerarens handresgods. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med mot-
svarande regler i första stycket i dess nuvarande lydelse. Det tillägget har dock gjorts att förbehåll om ansvarsfrihet inte är tillåtet för den tid då
handresgodset är i bortfraktarens vård medan passageraren är ombord eller vistas i terminalbyggnad, på kaj eller annan hamnanläggning (jfr art. 1.8). Handresgods som finns i eller på ett av passageraren medfört fordon
omfattas inte av bestämmelsen. | De speciella risker som föreligger vid godstransport av levande djur
finns inte när sällskapsdjur befordras med en passagerare. Det har därför inte ansetts föreligga några skäl att behålla den möjlighet som nu gäller i. fråga om generell ansvarsfriskrivning för levande djur (första stycket sista
meningen i paragrafens nuvarande lydelse). Det bör vidare påpekas att levande djur inte har undantagits från ansvarsbestämmelserna i 1978 års konvention om sjötransport av gods (Hamburgreglerna).
Tredje stycket motsvarar i huvudsak andra stycket i dess nuvarande .
lydelse. Till skillnad från vad som gäller f.n. avses emellertid i första meningen endast de fall då det har avtalats mellan parterna att en bestämd
del av befordringen skall utföras av en annan namngiven redare. Inskränk- . ningen har ansetts befogad med hänsyn till att passageraren klart skall kunna veta när en sådan ansvarsfriskrivning som här avses kan komma i
fråga. oo oo
7 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 159
Tionde kapitlet Om redares ansvarighet 233§
I paragrafen har endast gjorts vissa språkliga ändringar.
234 §
I denna paragraf, som grundas på art. I i 1976 års begränsningskonvention, anges vilka personer som har rätt till globalbegränsning, dvs. rätt att begränsa det samlade ansvaret med anledning av en och samma händelse. Motsvarande bestämmelser finns f.n. i 234 § I mom. och 241 § första och andra styckena sjölagen. Jämfört med dessa bestämmelser innebär de nya reglerna att kretsen av begränsningsberättigade har utvidgats något, främst genom att sådana bärgare har tillkommit som utför bärgning utan att använda sig av ett fartyg.
Första stycket i paragrafen motsvarar art. 1.1-3 i konventionen. Av detta stycke framgår att rätt till ansvarsbegränsning tillkommer redare, fartygsägare som inte är redare, den som handhar fartygets drift i redarens ställe, fartygets befraktare samt var och en som utför tjänster i omedelbart samband med bärgning.
Med den som i redarens ställe har hand om fartygets drift avses främst s.k. disponentredare, t.ex. mäklare som i partredares ställe sköter driften av ett fartyg. Även en myndighei som efter rekvisition nyttjar ett fartyg faller in under begreppet (jfr SOU 1961:33 s. 51). Visserligen föreligger enligt förslaget inte begränsningsrätt för sådana fartyg som av en stat brukas uteslutande för statsändamål, om skadan har orsakats av fartygets särskilda egenskaper eller användning. Har skadan inte orsakats på sådant sätt, föreligger emellertid i princip begränsningsrätt för den rekvirerande myndigheten. I detta hänseende hänvisas till vad som anförs i anslutning till 243 §.
Att konventionens uttryck fartygets befraktare (C”the charterer of a ... ship”) omfattar såväl tidsbefraktare som sådana resebefraktare vilka befraktar fartyget helt eller till viss del är klart. Däremot kan ifrågasättas om även styckegodsbefraktare omfattas av begreppet. Enligt förarbetena till nu gällande bestämmelser i sjölagen om redares ansvarsbegränsning har ' ' detta inte ansetts vara fallet (jfr SOU 1961:33 s. 51 f). I en rapport som under det förberedande arbetet på 1976 års konvention avgavs av CMI till IMO uttalas att begränsningsreglerna i 1957 års konvention omfattar alla befraktare, såväl tidsbefraktare som resebefraktare. Frågan synes inte : ytterligare ha behandlats vid tillkomsten av 1976 års konvention.
Redareföreningen har i sitt remissyttrande framhållit att konventionen talar om befraktare av fartyg som används till fart i öppen sjö och att det valda uttryckssättet skulle tyda på att endast helbefraktning avses. Flera andra remissinstanser anser däremot att rätten till ansvarsbegränsning bör
gälla alla befraktare. Även om konventionens uttryck ”charterer” inte
skulle anses omfatta styckegodsbefraktare, föreligger emellertid inte något hinder att i nationell lag medge även sådana befraktare begränsningsrätt.
För en sådan utvidgning talar det förhållandet att konventionens begränsningssystem angår de risker som uppkommer i samband med driften av fartyget och inte allmänt de risker som en redares verksamhet medför. Inte bara redaren kan ådra sig ansvar som en följd av fartygets användning för sitt ändamål. Undantagsvis kan ett sådant ansvar drabba även en styckegodsbefraktare. Så kan t.ex. godset ha varit bristfälligt förpackat och som en följd härav brand eller explosion ha inträffat ombord (jfr 97 § sjölagen). De skador som i sådant fall uppkommer kan bli av den storleksordningen
att de skäl som talar för att redaren bör kunna begränsa sitt ansvar också
gör sig gällande beträffande styckegodsbefraktarens ansvar. Bortsett från vissa fall då en speditör uppträder som befraktare har styckegodsbefraktaren normalt inte tecknat någon ansvarsförsäkring. Varuförsäkringen täcker inte ansvar för skador som godset vållar. Även dessa omständighe-
ter talar för att en begränsning av styckegodsbefraktarens ansvar skall kunna ske i de undantagsfall då ett katastrofansvar kan aktualiseras.
Att begreppet fartygets befraktare skall anses omfatta även styckegods-
befraktare överensstämmer för övrigt med den terminologi som används i 5 kap. sjölagen. Av 71 § andra stycket sjölagen framgår nämligen att resebefraktning innefattar även styckegodsbefraktning. I den förevarande paragrafen bör därför med fartygets befraktare förstås såväl tidsbefraktare som resebefraktare, däri inbegripet helbefraktare, delbefraktare och styckegodsbefraktare.
Beträffande s.k. ”bare boat charterer” och ”demise charterer” gäller
att dessa enligt svensk rätt närmast är att betrakta .som redare och således redan av denna anledning omfattas av begränsningsrätten.
När det i förevarande stycke talas om ”var och en som utför tjänster i omedelbart samband med bärgning!" avses både bärgare som vid bärg-
ningen använder sig av ett fartyg och bärgare som arbetar från det fartyg
bärgningen avser eller som utför bärgning med hjälp av t.ex. helikopter eller lyftkran. Bestämmelsen gäller inte endast bärgare som arbetar yrkes-
mässigt utan även tillfälliga bärgare, t.ex. ett handelsfartyg som under resa
bärgar ett annat fartyg. Begreppet bärgning omfattar inte bara bärgning av
ett ”fartyg, vilket förolyckats eller befinner sig i fara, eller ombordvarande
gods eller något, som hört till sådant fartyg eller gods” (jfr 224 § första stycket sjölagen). I överensstämmelse med en uttrycklig bestämmelse i konventionen föreskrivs att bärgning i detta sammanhang omfattar även
alla åtgärder som avses i 235 § första stycket punkterna 4 — 6 i förslaget,. dvs. åtgärder för att lyfta, avlägsna, förstöra eller oskadliggöra ett förolyckat fartyg eller last samt åtgärder för att förhindra eller begränsa
skador för vilka rätt till ansvarsbegränsning föreligger.
Enligt nu gällande bestämmelser är det en förutsättning för en bärgares
Prop. 1982/83: 159 | 100
rätt till ansvarsbegränsning — förutom att han vid bärgningen.använder sig
av ett fartyg — att skadan har orsakats antingen av någon som befinner sig
ombord på det bärgande fartyget eller av en omständighet som hänför sig
till navigeringen eller handhavandet av detta fartyg (234 § I mom. första
stycket 2 och 3). Även på denna punkt har en utvidgning av området för
bärgares begränsningsrätt skett genom att rätt till ansvarsbegränsning före-
ligger i alla situationer där skadan har uppkommit i omedelbart samband
med bärgningen. Detta framgår av 235 § första stycket punkterna 4—6.
I andra stycket, som motsvarar art. 1.4 i konventionen, anges att be-
gränsningsrätt även tillkommer den för vilken redaren eller någon annan
person som avses i första stycket svarar. Syftet med denna bestämmelse är att förhindra att reglerna om globalbegränsning kringgås genom att talan, i
stället för att riktas mot en sådan person som avses i första stycket, förs mot någon för vars handlande denne är ansvarig. I 1976 års konvention knyts an till det principalansvar som åvilar redaren eller någon annan
person som avses i första stycket enligt tillämplig nationell lag. Motsvarande bestämmelse 1 gällande svensk rätt (241 § andra stycket) omfattar, förutom lots, endast den som är i tjänst hos redaren eller ägaren. Eftersom
principalansvar enligt svensk rätt i vissa fall kan omfatta även självständiga medhjälpare (jfr 233 §), innebär detta en viss utvidgning av begräns-
-ningsreglernas tillämpningsområde.
I 1957 års konvention nämns inte lotsar bland dem som har begräns-
ningsrätt. När konventionen inarbetades i 10 kap. sjölagen, angavs emel-
lertid särskilt i lagtexten att även lotsar kan begränsa sitt ansvar (241 &
andra stycket). Såsom framgår av 233 § är redaren enligt svensk rätt ansvarig för skador som en lots orsakar genom fel eller försummelse i
tjänsten. Lotsar kommer således även i fortsättningen att kunna åberopa
ansvarsbegränsning i Sverige.
I tredje stycket behandlas försäkringsgivarens ställning i begränsnings-
hänseende. Enligt detta lagrum, som motsvarar art. 1.6 i konventioner, har den som har meddelat ansvarsförsäkring rätt att begränsa sin ansvarighet i samma utsträckning som försäkringshavaren. Bestämmelsen har till-
kommit för att förhindra att konventionen kringgås för det fäll att det tillämpliga rättssystemet tillåter att talan riktas direkt mot försäkringsgi-
varen, s.k. ”direct action”. Den skadelidande skall alltså i ett sådant fall
inte ha större möjlighet att få ersättning från försäkringsgivaren än från
försäkringshavaren. Någon allmän rätt att väcka talan direkt mot försäkringsgivaren föreligger inte enligt svensk rätt. I vissa situationer är dock
sådan talan medgiven (se 95 § lagen 1927:77 om försäkringsavtal; jfr även
14 § oljeansvarighetslagen). :
I konventionen finns en bestämmelse om att konventionen är. tillämplig
också för det fall att talan förs mot fartyget (art. 1.5). Därmed avses en form av realexekution som förekommer i anglosachsiska rättssystem (”action in rem”; jfr 258 § sjölagen). Vidare föreskrivs att den omständigheten
Prop. 1982/83: 159 | 101
att ansvarsbegränsning åberopas inte skall anses innebära ett medgivande av ansvarighet (art. 1.7). Bestämmelserna har sin motsvarighet i 1957 års konvention. De har knappast någon självständig betydelse utan torde endast syfta till att undvika missförstånd. I gällande sjölag finns inte några motsvarande bestämmelser. Någon anledning att nu införa sådana bestämmelser har inte ansetts föreligga. '
235 §
Paragrafen innehåller i första stycket en uppräkning i sex punkter av de slag av fordringar beträffande vilka globalbegränsning kan göras gällande. I andra stycket regleras det fallet att den som äger begränsa sitt ansvar har - en motfordran mot borgenären. Första stycket grundar sig på art. 2.1 i konventionen medan andra stycket motsvarar art. 5. Motsvarande bestämmelser finns nu i 234 §. - |
De fordringar som räknas upp i första stycket är sådana som generellt är föremål för ansvarsbegränsning. Vissa undantag föreskrivs i 236 §.
Av förevarande stycke framgår till en början att rätt till ansvarsbegränsning gäller för de fordringar som anges där oavsett grunden för ansvarigheten. Begränsningsrätt föreligger således oberoende av om de regler som bestämmer ansvarigheten föreskriver strikt ansvar eller ansvar som grundas på vårdslöshet och oavsett om ansvarigheten. är personlig eller grundas enbart på sjöpanträtt. Det saknar vidare betydelse om ansvarstalan riktas direkt mot den skadeståndsskyldige eller om den förs regressvis eller på grund av indemnitetsförklaring. En särskild bestämmelse om detta finns i art. 2.2 i konventionen. Det har emellertid inte ansetts nödvändigt att ta in en sådan bestämmelse i den svenska lagtexten vid sidan om den generella regeln. - |
1234 § I mom. första stycket i nu gällande sjölag sägs att en förutsättning för ansvarsbegränsning är att ansvarighet föreligger ”enligt denna eller : allmän lag”. Bestämmelsen infördes i lagtexten på lagberedningens förslag. Lagberedningen ansåg att kontraktsförhållanden inte generellt kunde inbegripas och uttalade att dessa ord kunde sägas antyda att det skulle vara fråga om ett ansvar på grund av lag i motsats till ett ansvar som enbart härleder sig från avtal (prop. 1964:35 s. 74 f). Emellertid avser de aktuella bestämmelserna, såsom de nu har formulerats i förslaget, i princip även ansvar som enbart grundar sig på avtal. Om en redare åtar sig ett längre gående ansvar än vad som följer av lag (t.ex. vid transport av gods åtar sig ansvar till högre belopp än som anges i 120 §) skall han ändå ha rätt att åberopa begränsningsreglerna i 10 kap. sjölagen. Någon motsvarande bestämmelse har därför inte tagits in i lagtexten.
En förutsättning för begränsningsrätt är att ansvaret har uppstått i förbindelse med driften av ett fartyg. Finns detta samband, kan även skada som uppkommer i land omfattas av begränsningsrätten, t.ex. en skada som uppstår när ett fartyg kör på en kaj. Ansvar som uppkommer i samband
Prop. 1982/83: 159 | 102
med redarens verksamhet i land, t.ex. förvaring av gods i terminal eller landtransport av gods, faller däremot inte in under paragrafen. Ansvarsgränsen för ett fartyg gäller vidare endast för fordran som har uppkommit i anledning av detta fartygs drift. Om ett fartyg har belagts med kvarstad till säkerhet för en fordran som har uppstått i samband med driften av ett annat fartyg tillhörigt samma rederi, saknar det betydelse vilka ansvarsgränser som gäller för det kvarstadsbelagda fartyget när ansvarets omfattning skall bestämmas. Den begränsning av ansvaret som kan komma i fråga skall således bestämmas enbart med utgångspunkt i de ansvarsgränser som gäller för det fartyg som orsakade skadan.
I punkt 1, som motsvarar art. 2.1 (a) i konventionen, nämns de fordringar som är viktigast från praktisk synpunkt. I denna punkt avses fordringar : med anledning av person- eller sakskador som har uppkommit ombord på fartyget eller i omedelbart samband med fartygets drift eller med bärgning. 1 konventionen anges att även fordringar som har uppstått som en följd av person- eller sakskador (”consequential loss”) omfattas av begränsningsrätten. Med hänsyn till att skadestånd till den som har tillfogats personeller sakskador enligt svensk skadeståndsrätt även omfattar ersättning för följdskador har det inte ansetts påkallat att i lagtexten särskilt ange att också följdskador avses i punkt 1.
Begreppet personskada innefattar inte bara sådana direkta skador på den kroppsliga organismen som har framkallats genom fysiska medel. Det avser också kroppsliga eller psykiska sjukdomstillstånd som inte har orsa- . kats genom fysiska medel utan t.ex. genom dåliga sanitära förhållanden ombord eller en psykisk chock efter en fartygskollision, Ersättning i anledning av personskada kan avse ime bara ersättning till den skadelidande själv för ekonomisk skada, t.ex. sjukvårdskostnad och förlust av inkomst, elter för ideell skada, såsom sveda och värk, invaliditet o.d. Även ersättning till efterlevande för förlust av försörjare utgör érsättning för personskada.
Med sakskada förstås materiell skada på fast eller lös egendom samt förlust eller minskning av sådan egendom. Ersättning vid sakskada kan avse direkta förluster, närmast de: förmögenhetsvärde som har gått förlorat, och utgifter och kostnader i samband med skadan. Även kostnader för följdskador, exempelvis tidsförlust i anledning av en fartygskollision, omfattas av bestämmelsen. Till följdskador räknas vidare utgifter för åtgärder som har vidtagits för att begränsa en skada. Sistnämnda stag av skador kan också omfattas av de särskilda bestämmelserna i punkterna 3 och 6 i denna paragraf.
Av art. 2.1 (a) i konventionen framgår att i begreppet sakskada inbegrips skada på hamnanläggning, bassäng och segelbar vattenväg samt skada på navigationshjälpmedel. Skälet till att skador av detta slag har nämnts särskilt i konventionen är att domstolarna i vissa länder enligt uppgift annars inte skulle godta att fordringar i anledning av sådana skador görs till
Prop. 1982/83: 159 | 103
föremål för begränsning. För svenskt vidkommande torde det inte vara nödvändigt att särskilt ange att sådana skador omfattas av begränsningsrätten (jfr avsnitt 5.1.3). |
I 1957 års konvention anges genom en tämligen omständlig beskrivning det sätt på vilket en skada skall ha samband med fartygets drift för att begränsningsrätt skall föreligga (fr 234 & I mom. första stycket i dess nu gällande lydelse). Denna beskrivning har i 1976 års konvention, delvis med
art. 4.1 i 1967 års sjöpanträttskonvention som förebild, ersatts med ett krav på att skadan skall ha uppkommit ombord på fartyget eller i direkt sam-
band med fartygets drift. Detta torde inte innebära någon väsentlig ändring i sak i förhållande till vad som nu gäller.
När det gäller kravet att en skada skall ha uppkommit i omedelbart samband med fartygets drift har i ett remissyttrande anförts att uttrycket ”fartygets drift” bör ges en vid tolkning. Ett sådant uttalande är dock
knappast lämpligt som ledning för lagens tillämpning. Det bör i stället överlämnas till rättstillämpningen att — med beaktande av grunderna för
systemet med ansvarsbegränsning — i det enskilda fallet ta ställning till om
en viss skada kan anses ha uppkommit i omedelbart samband med ett
fartygs drift.
Fordringar i anledning av skador som har uppkommit vid bärgning
nämns inte särskilt i 1957 års konvention och inte heller i 234 § i dess nu gällande lydelse. I 1976 års begränsningskonvention har emellertid uttryckligen angetts att även en fordran som grundar sig på en skada som har uppkommit i direkt samband med bärgning omfattas av begränsningsrätten. Anledningen till att så har skett är främst utgången i ett engelskt
rättsfall, det s.k. Tojo Maru-fallet. I detta fall hade skada uppstått vid reparation från vattnet av det tankfartyg som bärgningen avsåg. En dykare
som var anställd av bärgaren hade under reparationsarbetet skjutit en bult
in i fartyget med explosion som följd. Det engelska överhuset (House of Lords), som är Storbritanniens högsta domstol, fann att skadan inte hade uppkommit ombord på bärgningsfartyget och inte heller i samband med "navigeringen eller handhavandet” av bärgningsfartyget (jfr art. 1.1 (a) och (b) i 1957 års konvention) och frånkände bärgaren rätt till ansvarsbegränsning.
Även i den svenska lagtexten har därför uttryckligen angetts att ansvarsbegränsningen omfattar fordringar med anledning av skador som uppkommer i omedelbart samband med bärgning. Detta innebär att en bärgare har
rätt till ansvarsbegränsning även för skador som hans anställda har vållat utanför bärgningsfartyget, t.ex. ombord på det fartyg som bärgas. Likale-
des är fordringar med anledning av skador som har uppkommit vid bärgning utan användande av fartyg föremål för ansvarsbegränsning. Ansvarsbeloppen skall i det förra fallet bestämmas på grundval av det bärgande fartygets tonnage och i det senare fallet enligt en särskild bestämmelse i 238 § punkt 5 (jfr art. 6.4).
Prop. 1982/83: 159 | . 104
Punkt 2 avser fordringar med anledning av skador på grund av dröjsmål
vid befordran till sjöss av gods, passagerare eller deras resgods. Denna punkt, som motsvarar art. 2.1 (b) i konventionen, avser ersättning för ren
förmögenhetsskada, dvs. ekonomisk skada som uppkommer utan samband med person- eller sakskada, som har orsakats av dröjsmål under
befordringen. Bestämmelsen torde inte vara tillämplig på dröjsmålsskada
som har uppkommit på annat sätt, t.ex. genom att fartyget har anlänt för
sent till lastningshamnen: = i
AV punkt 3, som motsvarar art. 2.1 (c) i konventionen, följer att rätt till
ansvarsbegränsning föreligger även för fordringar på ersättning för sådan |
förmögenhetsskada som har orsakats av intrång i en rättighet som inte
grundar sig på avtal och som har uppkommit i omedelbart samband med
fartygets drift eller med bärgning. En motsvarande bestämmelse finns i
1957 års konvention. Vid tillkomsten av nu gällande bestämmelser om
redares ansvarsbegränsning fann man det dock inte nödvändigt att särskilt nämna detta slag av skador i lagtexten (SOU 1961:33 s. 21). Uttrycket
”skada å egendom" (jfr 234 §& I mom. första stycket I i dess nu gällande ' lydelse) ansågs innefatta även intrång i rättighet. |
Bestämmelsen i denna punkt tar sikte exempelvis på en fordran på
ersättning från en annan redares sida för förlust som har uppkommit genom att ett fartyg har blockerat en kajplats eller en kanal eller ersättning "som hamnen resp. kanalmyndigheten har betalat till denne redare. Det kan
också vara fråga om ersättning till ett industriföretag som har åsamkats skada till följd av strömavbrott sedan ett fartyg har slitit av en elektrisk kabel. Denna typ av fordringar har nämnts särskilt i lagtexten. eftersom de kan vara av viss praktisk betydelse. I 1976 års konvention sägs uttryckligen att den ifrågavarande konventionsbestämmelsen endast gäller utomkontraktuella krav. Även den svenska bestämmelsen anges uttryckligen vara begränsad till rättigheter som inte grundar sig på avtal. Fordran i anledning av allmän förmögenhetsskada som uppkommer genom redarens kontraktsbrott faller således inte in under bestämmelsen. Däremot kan en
fordran på grund av intrång i en rättighet som grundar sig på ett avtal med en annan person än den skadeståndsansvarige omfattas av ansvarsbegränsning enligt förevarande punkt, t.ex. i de förut nämnda fallen den
andre redarens avtal med hamnen resp. industriföretagets avtal med elkraftföretaget.
Av skäl som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.3.1): har det inte gjorts undantag från ansvarsbegränsningen för fordringar för borttagande av vrak m.m. I punkterna 4 och 5 har därför tagits upp
bestämmelser angående sådana fordringar. I punkt 4, som motsvarar art. 2.1 (d) i konventionen, behandlas fordringar som grundas på sådana åtgärder som har vidtagits för att lyfta, avlägsna,
förstöra eller oskadliggöra ett fartyg som har sjunkit, strandat, övergivits eller blivit vrak, inbegripet egendom ombord. En motsvarande bestämmel-
se finns i 1957 års konvention och i 234 § I mom. första stycket 5 sjölagen i
dess nu gällande lydelse. Denna gäller emellertid endast när det enligt
skriven eller oskriven lag föreligger en plikt att avlägsna fartyg eller egen-
dom av nu angivet slag, t.ex. skyldighet för redare enligt ett hamnregle-
mente att ersätta hamnen dess kostnader för att avlägsna ett fartyg som har
sjunkit i hamnområdet. Bestämmelsen avser däremot inte ersättningskrav som ett bärgningsföretag kan ha mot redaren på grund av avtal om att vraket skall föras bort. I texten till 1976 års konvention finns inte något
krav att det skall vara fråga om ersättning som grundas på en offentligrättslig skyldighet att avlägsna fartyg eller egendom. Detta torde emellertid inte
innebära någon skillnad i sak, eftersom fordran på bärgarlön enligt 236 § 1 i lagförslaget inte under några förhållanden är föremål för ansvarsbegräns-' -
ning (jfr konventionens art. 2.2 andra meningen och 3 a). Detsamma gäller
krav på ersättning för sådana åtgärder som anges i punkt 4 i förevarande
lagrum, om kravet grundas på avtal. |
Punkt 5, som motsvarar art. 2.1 (e) i konventionen, omfattar fordringar: |
med anledning av avlägsnande, förstörande eller öskadliggörande av fartygets last. Bestämmelsen har inte någon motsvarighet i 1957 års konvention eller i gällande sjölag. Den avser främst farlig last, t.ex. vissa kemiska
ämnen. Eftersom det kan förekomma att last behöver lämpas över bord
eller på annat sätt avlägsnas eller oskadliggöras utan att motsvarande åtgärd behöver företas med själva fartyget, har det ansetts att en särskild bestämmelse för denna situation behövs vid sidan av punkt 4. Liksom när det gäller fordringar under punkt 4 föreligger enligt 236 § 1 inte rätt till ansvarsbegränsning när en fordran enligt förevarande punkt grundas på
avtal med den som är skadeståndsansvarig. Ett destruktionsföretags krav
på ersättning av redaren för förstörande av lasten omfattas således inte av begränsningsrätten. :
Slutligen avser punkt 6 fordringar på ersättning för s.k. förebyggande
åtgärder, dvs. åtgärder som syftar till att avvärja eller begränsa en skada
som omfattas av begränsningsreglerna samt fordringar med anledning av skador som har orsakats av sådana åtgärder. Bestämmelsen motsvarar art. 2.1 (f) i konventionen. Förebilden till denna bestämmelse, som saknar motsvarighet i sjölagen, har tagits från 1969 års oljeansvarighetskonven-
tion (jfr bl.a. art. 1.6, 1.7 och III.1). Enligt denna konvention är fartygets
ägare efter en olycka ansvarig på objektiv grund för kostnader för förebyggande åtgärder som har vidtagits av t.ex. en myndighet, även när åtgärder-
na har företagits utan att några skador på egendom inträffat. Detta kan
vara fallet när ett oljeutsläpp bekämpas till sjöss. Enligt oljeansvarighetskonventionen föreligger begränsningsrätt också i detta fall. Eftersom redaren kan bli ansvarig för förebyggande åtgärder som vidtas också i andra
sammanhang, främst i samband med transport av kemikalier och annat
farligt gods, har det ansetts motiverat att medge begränsningsrätt även för
fordringar på ersättning för förebyggande åtgärder som vidtas i sådana fall.
Enligt art. V.8 i oljeansvarighetskonventionen kan fartygets ägare få utdelning ur begränsningsfonden för sådana kostnader för förebyggande åtgärder som han själv frivilligt har ådragit sig. Motsvarande gäller inte enligt 1976 års begränsningskonvention. Begränsningsrätt — och rätt till utdelning ur ansvarsbelopp eller tegränsningsfond — föreligger endast för fordringar som tillkommer någon annan person än den som är ansvarig för skadan.
Ett förslag till en bestämmelse som skulle motsvara art. V.8:i oljeansvarighetskonventionen fanns i det konventionsutkast som hade utarbetats av IMO:s juridiska kommitté. Förslaget fick dock inte erforderlig majoritet.
Eftersom fordringar av det slag som avses i förevarande punkt inte heller omfattas av globalbegränsning när fordringarna grundas på avtal med den skadeståndsansvarige (jfr art. 2.2 och 236 § punkt 1), kommer detta slag av kostnader att behandlas på samma sätt i begränsningshänseende, oavsett om redaren har låtit utföra arbetet med eget folk eller om han har anlitat någon utomstående. Det är således i praktiken bara om någon. vars egendom har hotats av oljeskada i fysisk mening, själv har haft kostnader för förebyggande åtgärder eller om sådana åtgärder har vidtagits av eller på uppdrag av stat eller kommun som sådana fordringar är begränsningsbara.
I andra stycket behandlas det fallet att den som har rätt att begränsa sitt ansvar har en motfordran mot den som gör anspråk på ersättning och fordringen och motfordringen grundar sig på samma händelse. I sådant fall skall fordringarna först avräknas mot varandra. Begränsningsreglerna skall därefter tillämpas på eventuellt överskjutande belopp, s.k. ”single liability”. Motsvarande bestämmelse finns f.n. i 234 & 2 mom. sjölagen.
236 §
Denna paragraf innehåller en uppräkning av de fordringar som inte är föremål för gJobalbegränsning enligt 10 kap. sjölagen. Beträffande några av fordringarna gäller andra begränsningsregler enligt särskilda lagbestämmelser. Punkt 1 motsvarar art. 3 (a) och art. 2.2 andra meningen i konventionen, medan punkterna 2—5 motsvarar art. 3 (b)-3 (e). Punkt 6 saknar uttrycklig motsvarighet i konventionen men följer av dess allmänna uppbyggnad. På några punkter finns motsvarande bestämmelser i nu gällande 234 §. .
Punkt I omfattar fordran på bärgarlön och bidrag till gemensamt haveri. Vidare avser den ersättning för sådana åtgärder som nämns i 235 § första stycket 4—6 i lagförslaget, när åtgärden har vidtagits på grundval av ett därom träffat avtal. Som har nämnts i anslutning till 235 § avses därvid endast avtal med den som är ansvarig för skadan. Bestämmelsen är en logisk följd av att bärgning enligt 234 § första stycket i förslaget (art. 1.3) vid tillämpningen av reglerna om globalbegränsning skall avse alla sådana åtgärder som nämns i 235 § första stycket 4—6. Ersättning för sådana åtgärder skall därför behandlas på samma sätt som bärgarlön när de har
utförts på grund av avtal. För att det skall vara möjligt att få utomstående att åta sig att utföra sådana åtgärder, t.ex. destruktion av farlig last, är det liksom i fråga om bärgning nödvändigt att full ersättning utgår till den som utför arbetet. . .
Beträffande fordran på bärgarlön och bidrag till gemensamt haveri finns en motsvarande bestämmelse i 1957 års konvention. Däremot är det inte
f.n. särskilt angivet i sjölagen att fordringar av detta slag inte är föremål för
ansvarsbegränsning. När 1957 års konvention införlivades med svensk rätt
befanns detta överflödigt med hänsyn till att sådana fordringar inte ansågs
omfattade av bestämmelserna i nuvarande 234 § I mom. första stycket
sjölagen (jfr SOU 1961:33 s. 28). : I punkt 2, som motsvarar art. 3 (b) i konventionen, görs undantag för fordringar med anledning av sådana oljeskador som omfattas av I $ och 2 §
första stycket lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.
Av 18 oljeansvarighetslagen följer att med oljeskada avses dels skador som har orsakats av förorening genom olja från ett fartyg och som har uppkommit utanför fartyget, dels kostnader för förebyggande åtgärder och skador som har orsakats av sådana åtgärder. Av paragrafen framgår vidare att med olja i lagen avses bara beständig olja, t.ex. råolja. eldningsolja, tjock dieselolja, smörjolja och valolja.
För att oljeansvarighetslagen skall vara tillämplig krävs enligt 2 § första stycket i lagen att oljeskadan har uppkommit i Sverige eller en annan stat
som har tillträtt 1969 års oljeansvarighetskonvention och att den orsakats av ett fartyg som vid tiden för olyckan faktiskt transporterade. olja som bulklast. Lagen är också tillämplig på åtgärder som har vidtagits för att
förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige eller en annan konventionsstat. De lagbestämmelser som är grundade på konventionen är således inte
tillämpliga på oljeskador som härrör från utsläpp av bunkerolja från ett
tankfartyg i barlast eller ett vanligt torrlastfartyg. För sistnämnda slag av oljeskador, som inte är konventionsreglerade, ges särskilda bestämmelser i
22 §& andra stycket i lagen. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak att
enbart lagens regler om strikt ansvar och preskription gäller för sådana skador. Vidare föreskrivs att reglerna i 10 kap. sjölagen skall tillämpas i fråga om begränsning av ansvaret för sådana skador.
I den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.5) har ingående behandlats de
tolkningssvårigheter som art. 3 (b) i 1976 års konvention har gett upphov till. Av skäl som har anförts där har den svenska lagsuftningen utformats
på grundval av den tolkning av konventionen som har hävdats från bl.a. brittisk sida. För en stat som i likhet med Sverige har tillträtt 1969 års oljeansvarighetskonvention avser enligt denna tolkning undantaget endast oljeskador i stater som är anslutna till den konventionen. Detta har i lagtexten angetts genom att undantaget i förevarande punkt omfattar ford-
ringar med anledning av oljeskador som omfattas av 2 § första stvcket
oljeansvarighetslagen. Enligt detta lagrum är oljeansvarighetslagen
Prop. 1982/83: 159 oe 108
tillämplig endast på skador som uppkommer i Sverige eller en annan konventionsstat samt på förebyggande åtgärder avsedda att förebygga eller begränsa skador i en sådan stat. Undantaget i förevarande punkt från den allmänna globalbegränsningen avser sålunda inte oljeskador i stater som inte har tillträtt 1969 års konvention och inte heller åtgärder som vidtas i syfte att förebygga eller begränsa skador i sådana stater. Sådana skador och åtgärder faller inom den allmänna globalbegränsningen enligt 235 8.
I oljeansvarighetskonventionen är den juridiska tekniken för att definiera olika begrepp som används i konventionen och konventionens tillämpningsområde något annorlunda än den teknik som har använts i den svenska lagen. Kravet att det skall vara fråga om oljeutsläpp från ett fartyg som vid olyckstillfället transporterade olja som bulklast följer enligt konven- tionen av fartygsbegreppets avgränsning och av att detta begrepp därefter förekommer i definitionen av olje skada.
I den svenska oljeansvarighetslagen anges direkt i 2 § första stycket att ' lagen är tillämplig endast på oljeskador som orsakas av ett fartyg som vid olyckstillfället befordrade olja som bulklast. Undantaget från den allmänna globalbegränsningen enligt förevarande punkt avser endast sådana oljeutsläpp. Detta framgår av hänvisningen till nämnda lagrum i oljeansvarighetslagen. Andra oljeskador, t.ex. utsläpp av bunkerolja från ett tankfartyg i barlast eller från ett torrlastfartyg, omfattas därför av globalbegränsningen enligt 235 §. .
Enligt art. 3 (b) i 1976 års konvention omfattar undantaget även oljeskador som avses i sådan ändring i 1969 års oljeansvarighetskonvention eller sådant protokoll till denna som har trätt i kraft. Det har inte ansetts nödvändigt att uttryckligen ange detta i lagtexten. Förevarande bestämmelse i lagförslaget får därför anses omfatta även oljeskador som avses i en sådan ändring eller ett sådant protokoll. ör Punkterna 3 och 4, som motsvarar art. 3 (c) resp. 3 (d) i konventionen, gäller atomskador. Av dessa punkter följer att rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger för fordringar med anledning av atomskador, dels när en internationell konvention eller nationell lag som reglerar eller förbjuder ansvarsbegränsning för atomskada är tillämplig, dels när skadorna har orsakats av ett atomfartyg. Bakgrunden till bestämmelserna är att de internationella konventionerna rörande atomansvarighet bygger på principen att ansvaret skall kanaliseras till innehavaren av en atomanläggning resp. ett atomfartyg och att särskilda begränsningsregler behövs för denna typ av skador. Dessa regler innebär att.ansvarsbeloppen är avsevärt högre än enligt 1976 års konvention.
För svenskt vidkommande innehåller atomansvarighetslagen (1968:45) bestämmelser varigenom ansvar för atomskador, som har uppstått vid transport av atomsubstans, kanaliseras till en atomanläggnings innehavare. Någon särskild lagstiftning om ersättning för atomskador orsakad av atomfartyg finns inte f.n. i Sverige. En konvention i ämnet från år 1962 har inte trätt i kraft och torde inte heller komma att göra detta.
Prop. 1982/83: 159 : 109
AV punkt 5, som grundar sig på art. 3 (e) i konventionen, följer att från globalbegränsningen undantas även fordringar med anledning av skador som har åsamkats sådana anställda som avses i 234 § andra stycket i sjölagen och vilkas åligganden står i samband med fartygets drift eller med bärgningen. Enligt konventionen regleras frågan huruvida begränsningsrätt skall föreligga för sådana fordringar av den lag som är tillämplig på tjänsteavtalet. En motsvarande bestämmelse finns i 1957 års konvention.
Redan vid införlivandet av denna med svensk rätt ansågs att fordringar av
detta slag enligt svensk rätt inte borde omfattas av ansvarsbegränsning (jfr : 234 § I mom. andra stycket i dess nu gällande lydelse). Det har inte ansetts föreligga skäl till ändring av svensk rätt i detta avseende.
Bestämmelsen i 1957 års konvention har tolkats på så sätt att den
omfattar både den som är anställd hos redaren eller andra skadeståndsansvariga och den som är anställd hos andra personer, exempelvis hos en självständig restauratör Gfr SOU 1961:33 S. 26 f). Det har vidare ansetts att bestämmelsen är tillämplig bl.a. på det fall att avlösningsmanskap som är anställt hos redaren befordras på ett fartyg som tillhör denne. Det har inte varit avsikten att förevarande punkt i förslaget skall ges en mera restriktiv
tolkning. |
Med skada avses såväl personskada som sakskada samt följdskador till sådana skador. Även ersättning för förlust av försörjare och liknande krav från anhöriga till besättningsmedlem faller enligt denna punkt utanför
ansvarsbegränsningen. a
Om tjänsteavtalet är underkastat lagen i en annan konventionsstat, kan dock även sådana fordringar som avses i den förevarande punkten bli föremål för ansvarsbegränsning. Detta kan bli fallet, om det föreskrivs i den utländska lagen (jfr 243 a § första stycket andra meningen).
Enligt punkt o är inte heller fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader föremål för ansvarsbegränsning. Detsamma gäller f.n. enligt 234 & I mom. tredje stycket.
Vid lagstiftning på grundval av 1957 års begränsningskonvention och 1969 års oljeansvarighetskonvention ansågs att resp. konvention inte besvarade frågan huruvida redaren resp. ägaren var skyldig att, utöver begränsningsbeloppet, svara för ränta och rättegångskostnader. Det ansågs därför möjligt för varje konventionsstat att reglera denna fråga i sin nationella lagstiftning. Både enligt 10 kap. sjölagen och enligt oljeansvarighetslagen gäller begränsningsbeloppen enbart fordringarnas kapitalbelopp och inte ränta eller rättegångskostnader (SOU 1961:33 s. 28 f; prop. 1973:140 s. 157 f). Att så är fallet även enligt 1976 års konvention framgår indirekt av att en begränsningsfond enligt art. 11.1 skall omfatta, förutom begränsningsbeloppet, ränta på detta från tiden för den ansvarsgrundande händelsen till dess fonden upprättas. I samband med att denna bestämmelse antogs uttalades f.ö. att andra räntefrågor som uppkommer i samband med fördelning av ansvarsbelopp, t.ex. ränta på begränsningsbeloppet för tiden
efter fondens upprättande, får lösas i nationell rätt. Om begränsningsbeloppet sålunda inte omfattar ränta på fordringsbeloppen, finns desto mind-
re anledning anta att detta är avsett för betalning av rättegångskostnader.
Även denna fråga måste: anses överlämnad till reglering i nationell rätt
enligt art. 14. | :
Såsom uttalades i anslutning till lagstiftningen på grundval av 1957 års
konvention (SOU 1961:33 s. 28; jfr prop. 1973:140 s. 158) skall ränta beräknas på det belopp till vilket den särskilda fordringen har begränsats sedan begränsningsbeloppet har slagits ut på fordringarnas kapitalbelopp. Ansvarigheten har ju aldrig överstigit begränsningsbeloppet, och ränta kan
då inte heller beräknas på ett högre sammanlagt belopp än detta.
237 § |
I denna paragraf, som motsvarar 234 § I mom. andra stycket andra meningen i dess nuvarande lydelse, behandlas frågan om förlust av rätten till ansvarsbegränsning. Paragrafen grundar sig på art. 4 i konventionen.
I paragrafen föreskrivs i överensstämmelse med 1976 års konvention att
den som själv har vållat en skada uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma inte har rätt att |
begränsa sitt ansvar. Motsvarande bestämmelse i 1957 års konvention (art. 1.1) talar om ”fel.eller försummelse av ägaren själv” (the actual fault or
privity of the owner”; ”la faute personelle du propriétaire”").
Denna bestämmelse i 1957 års konvention har gett upphov till åtskilliga problem i praxis. Den nya lydelsen i 1976 års konvention utgör en kompro-
miss mellan önskemålen om högre begränsningsbelopp. å ena sidan, och om ett mera strikt upprätthållande av begränsningssystemet, å andra sidan. : .
Av art. 4 i 1976 års konvention framgår till en början att, om den person
mot vilken talan riktas uppsåtligen har vållat den skada som ersättnings-
kravet avser, hans ansvar inte kan göras till föremål för globalbegränsning. Det senare ledet av bestämmelsen, dvs. uttrycket ”hänsynslöst och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma” (”recklessly and with knowledge that such loss would probably result”) ligger mycket nära det engelska juridiska begreppet ”wilful misconduct”. Ett handlande av det slag som omfattas av detta begrepp medför normalt, att en försäkringshavares rätt till försäkringstäckning går förlorad. I svensk rätt motsvaras
uttrycket närmast av indirekt uppsåt men torde även täcka sådana fall då en handling har förövats av vårdslöshet som är så grov att den ligger på gränsen till uppsåt. Den omständigheten att skadevållaren har insett att en
skada av något slag kunde uppkomma är inte tillräcklig för att bestämmel-
sen skall bli tillämplig. Det krävs därutöver, att skadevållaren insåg att en skada av just det slag som sedan också uppkom sannolikt skulle bli följden
av hans handlande. |
Förevarande paragraf har utformats i anslutning till ordalydelsen i 194 §.
Prop. 1982/83:159 = . "
Detta lagrum bygger i sin tur på en konventionsbestämmelse av samma slag. :
Rederiverksamhet bedrivs i allmänhet av ett aktiebolag eller ett partrederi utom beträffande de mindre fartygen. Det kan vara svårt att avgöra vilka personer som har en sådan ställning i ett bolag eller partrederi att deras handlande skall kunna medföra obegränsat ansvar enligt förevarande paragraf. Klart är att åtgärder som har vidtagits av styrelsen, verkställande direktören eller huvudredaren kan medföra obegränsat ansvar för rederiet. Personkretsen kan dock knappast begränsas till dessa. Bland ett rederis anställda kan det även finnas andra anställda i chefsbefattning, som har en sådan självständig ställning och sådana befogenheter att företräda rederiet och träffa uppgörelser på dess vägnar att man kan tala om en identifikation med rederiet. Även sådana personers handlande måste således betraktas som rederiets eget handlande. Det bör emellertid framhållas att befälhavaren för ett fartyg inte som sådan kan anses höra till denna kategori. Är han samtidigt fartygets ägare, blir situationen givetvis en annan.
I motsats till vad som gäller på vissa andra transporträttsliga områden inträder inte obegränsat ansvar för redaren, om inte han själv utan en av hans anställda har vållat skadan uppsåtligen eller av sådan grov vårdslöshet som nyss nämnts. Om talan i ett sådant fall riktas mot redaren, blir således dennes ansvar begränsat. Riktas däremot talan mot den anställde och är denne ansvarig enligt de tillämpliga skadeståndsreglerna, kan den anställdes ansvar inte begränsas enligt reglerna i 10 kap. sjölagen. Som kommer att beröras i anslutning till 243 a § utgör emellertid reglerna om globalbegränsning inte hinder mot att allmänna skadeståndsrättsliga regler om jämkning av skadestånd tillämpas när det gäller de enskilda skadeståndskraven. Med hänsyn bl.a. till innehållet i 4 kap. I $ skadeståndslagen torde därför förevarande paragraf vid talan i Sverige få sin största praktiska betydelse när talan riktas mot en redare. Såsom avsett torde paragrafen leda till att reglerna om begränsning av ansvaret kommer att tillämpas i det övervägande antalet fall.
238 §
I denna paragraf, som motsvarar 235 § 1 dess nu gällande lydelse, finns bestämmelser om de ansvarsgränser som gäller för olika slag av fordringar.
I punkt I, som motsvarar art. 7.1 i konventionen, anges den ansvarsgräns som gäller fordringar med anledning av personskador som har drabbat ett fartygs egna passagerare. Ansvarsgränsen utgör 46 666 särskilda dragningsrätter (SDR) multiplicerat med det antal passagerare som fartyget enligt sitt certifikat har rätt att föra, dock högst 25 milj. SDR. Beloppen motsvarar f.n. i svenskt mynt ca 370 000 kr. resp. ca 200 milj. kr.
Med passagerare avses, enligt art. 7.2 i konventionen, i första hand den som befordras med fartyget i fråga enligt ett avtal om passagerarbefordran. Vidare anses som passagerare den som, med bortfraktarens samtycke,
följer med ett fordon eller levande djur som befordras med fartyget enligt ett avtal om godsbefordran. Definitionen bygger på art. 1.4 i Aténkonventionen. En motsvarande definition av passagerarbegreppet har tagits in i . 171 §. Denna definition bör ligga till grund också vid tolkningen av passagerarbegreppet i förevarande lagrum (jfr prop. 1973:137 s. 85).
Begränsningsbeloppet för passagerare är således oberoende av hur många passagerare som i det enskilda fallet färdades med fartyget. Det saknar också betydelse hur många passagerare som faktiskt skadades vid det ifrågavarande tillfället. Ansvarsgränsen är enbart resultatet av en matematisk operation: antalet passagerare som fartyget får föra multiplicerat med 46 666 SDR. Om certifikatet anger att fartyget får föra 300 passagerare, utgör alltså ansvarsgränsen för personskada på passagerarna knappt 14 milj. SDR, vilket motsvarar ca 110 milj. kr.
För passagerarfartyg skall enligt 5 kap. 2 § lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg utfärdas certifikat (passagerarfartygscertifikat) som anger det högsta antalet passagerare som fartyget får föra. Med begreppet passagerarfartyg avses i den lagen fartyg som medför mera än tolv passagerare. " För de mindre fartygens del finns i regel typgodkännande som anger det antal passagerare som fartyget är avsett för. Detta får anses som certifikat vid tillämpning av förevarande lagrum.
Begränsningsbeloppet i denna punkt är tillämpligt endast såvitt gäller ersättning till fartygets egna passagerare. Om ett passagerarfartyg A kolliderar med passagerarfartyget B och A befinns vara helt eller delvis vållande till olyckan, skall den ersättning som redaren av A skall betala till passagerare ombord på B således inte betalas ur begränsningsbeloppet enligt punkt 1 utan ur det begränsningsbelopp som anges i punkt 2. Skulle detta inte räcka till får, såsom närnns i det följande, begränsningsbeloppet i punkt 3 användas. :
Om i det förut nämnda exemplet ansvar föreligger för båda fartygen och passagerare ombord på B har föredragit att begära ersättning av redaren av fartyget A, kan denne enligt 220 § fjärde stycket föra regresstalan mot redaren av fartyget B. Det belopp som denne därvid kan ha att utge till redaren av fartyget A skall betalas ur det begränsningsbelopp som anges i
punkt 1. Den omständigheten att kravet framställs regressvis saknar såle-
des betydelse (jfr ingressen till 235 § första stycket):
Tillämpningsområdet för denna punkt är vidare såtillvida begränsat att det enbart avser personskador som åsamkas fartygets passagerare. För
dröjsmålsskador och skador på resgods skall ersättning utgå ur det belopp
som anges i punkt 3, allt givetvis under förutsättning att globalbegränsning är aktuell. , .
Enligt 6 kap. sjölagen är bortfraktarens ansvar för personskador, dröjsmålsskador och skador på resgods begränsat till vissa belopp som anges i 192 §. I lagförslaget har dessa belopp höjts i förhållande till vad som f.n. gäller (jfr avsnitt 5.2). Om en katastrofolycka skulle inträffa, vid vilken ett
Prop. 1982/83: 159 | . 113
stort antal passagerare omkommer eller skadas och med omfattande resgodsskador och förseningar som följd, skall de ersättningsbelopp som tillkommer passagerarna eller deras efterlevande först begränsas med tillämpning av 192 §. Skulle det därefter visa sigatt summan av de sålunda begränsade ersättningsbeloppen: för passagerarnas personskador överstiger begränsningsbeloppet enligt förevarande punkt, skall globalbegränsning ske. Med hänsyn till storleken av de begränsningsbelopp som enligt denna punkt gäller för passagerarfartyg torde det bara undantagsvis bli aktuellt med globalbegränsning.
Ansvarsgränserna för övriga personskadefordringar framgår i första hand av punkt 2. I punkt 3 anges ansvarsgränserna för dels sådana fordringar i anledning av personskador som avses i punkt 2 och som inte har erhållit täckning ur det begränsningsbelopp som har framräknats enligt den punkten, dels andra fordringar än personskadefordringar. Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 har sin motsvarighet i art. 6.1 (a) respektive 6.1 (b) i konventionen.
Till skillnad från vad som gäller fordringar under punkt 1 beräknas ansvarsgränserna i förevarande punkter på grundval av dräktighetsprinci-' pen, dvs. begränsningsbeloppets storlek har satts i relation till fartygets dräktighet. Det bör framhållas att i konventionen alltjämt förekommer begreppen ”tonnage” och ”ton”. 1969 års internationella skeppsmätningskonvention innehåller däremot formler för beräkning av dräktighet som innebär att man använder sig av en variabel volymenhet. Resultaten anges därför som numeriska värden, dräktighetstal, som inte åtföljs av ordet ton eller registerton. För en närmare redogörelse för skeppsmätningskonventionen hänvisas till prop. 1978/79:37. Den lagstiftning som har genomförts i Sverige i anledning av tillträdet till skeppsmätningskonventionen innebär bl.a. att begreppen ”tonnage””och ”ton” har utmönstrats Gfr prop. 1981/82:87). I konsekvens härmed har motsvarande terminologi införts i sjölagen i förevarande lagstiftningsärende.
För personskadefordringar som inte är passagerarfordringar utgör a ansvarsgränsen 333 000 SDR (ca 2,7 milj. kr.) för fartyg med en dräktighet av 500 eller därunder. För fartyg med en dräktighet av mer än 500 höjs härefter ansvarsgränsen stegvis, varvid antalet SDR per dräktighetstal minskar allteftersom fartygets dräktighet ökar. För ett fartyg med en dräktighet av 5 000 skall ansvarsbeloppet enligt punkt 2 således räknas ut på följande sätt:
ansvarsbelopp upp till dräktigheten 500 = 333000 SDR ansvarsbelopp för dräktighetstalen 501—3 000
(2 500 x 500 SDR) = 1250000 SDR ansvarsbelopp för dräktighetstalen 3001—-5 000 .
(2 000 Xx 333 SDR) = 666000 SDR + Totalt . 2249000 SDR
8 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 159
Prop. 1982/83: 159 | 114
Begränsningsbeloppet enligt punkt 2 får inte användas för betalning av ersättning för personskador som har drabbat fartygets egna passagerare. Som förut har anförts skall sådan ersättning utgå ur begränsningsbeloppet enligt punkt 1, om globalbegränsning skall ske. Ur beloppet enligt punkt 2 kommer i första hand att utgå ersättning till personer ombord på ett annat fartyg eller i land. Såsom framgår av 236 § 5 är ersättningskrav från ombordanställda m.fl. enligt svensk rätt över huvud taget inte föremål för ansvarsbegränsning. Om den anställdes tjänsteavtal enligt internationellt privaträttsliga regler skall bedömas enligt lagen i en annan konventionsstat och om enligt denna lag gäller ansvarsbegränsning för anställdas ersättningskrav, skall begränsningsbeloppet bestämmas enligt den lagen (243 a 8 första stycket andra meningen). "
Om begränsningsbeloppet i punkt 2 inte räcker till för full betalning av personskadefordringarna, föreligger rätt till utdelning för återstoden av dessa fordringar ur det begränsningsbelopp som gäller enligt punkt 3. Detta belopp skall framräknas enligt samma princip som gäller enligt punkt 2. Beloppen enligt punkt 3 är dock genomgående lägre och aldrig mer än ca hälften av dem som gäller enligt punkt 2. Begränsningsbeloppet i punkt 3 är i första hand avsett för sakskadekrav och andra slag av fordringar som enligt 235 § kan bli föremål för ansvarsbegränsning, t.ex. dröjsmålsskador och kostnader för skadeförebyggande åtgärder. Som har nämnts kan emellertid fordringar i anledning av personskador, i den utsträckning sådana fordringar återstår obetalda sedan beloppet för personskador i punkt 2 har fördelats, ha rätt till utdelning ur beloppet enligt punkt 3. Därvid skall de konkurrera på lika villkor med övriga fordringar (jfr 239 § andra stycket).
AVv punkt 4, som motsvarar art. 9.1 (a) och (b) samt art. 9.2 i konventionen, följer att ansvarsgränserna i punkterna 1 — 3 gäller summan av alla fordringar som har uppkommit på grund av en och samma händelse mot redaren eller övriga i punkt 4 nämnda personer som kan åberopa begränsningsrätt. Är flera personer ansvariga på grund av en och samma händelse ,' får således det sammanlagda beloppet av deras ansvarighet för en viss typ av skador inte överstiga det begränsningsbelopp som föreskrivs i paragrafen. Detta kan vara fallet när ansvaret för en skada åvilar såväl redaren som en av dennes anställda. Att avgöra vad som är en och samma händelse innebär normalt inte några svårigheter, När flera skador inträffar omedelbart efter varandra, kan emellertid frågan uppkomma om dessa utgör en serie av händelser med samma upphov eller flera olyckor som är oavhängiga av varandra. Om det sistnämnda anses vara fallet, skall ett begränsningsbelopp gälla för varje händelse.
Bestämmelsen om att begränsningen gäller det sammanlagda ansvar som kan åvila personer på fartygets sida skall ses mot bakgrund av att redarens ansvarsförsäkring, den s.k. P & I-försäkringen, knyter sig till själva fartyget och omfattar det ansvar som kan uppkomma i anledning av fartygets drift. En förutsättning för en sådan försäkringstäckning är emellertid att
ansvarsgränserna är desamma, oavsett om ersättningsanspråk riktas mot
en eller flera skadeståndsansvariga. Om de' skadelidande kunde begära |
ersättning upp till begränsningsbeloppet av var och en av dessa, skulle det
samlade ansvaret för en och samma olycka bli omöjligt att förutse. Vidare
skulle det totala ansvaret till stor del påverkas av hur driften av fartyget vid tillfället var organiserad.
Det förhållandet att någon av de skadeståndsansvariga på grund av sådant handlande som avses i 237 §& har förlorat sin rätt till ansvarsbegränsning utgör inte hinder mot att begränsningsbeloppen tillämpas i förhållande till övriga ansvariga.
Bestämmelsen i punkt 4 gäller det ansvar som redaren och andra perso-
ner på fartygets sida kan ha gentemot tredje man. Det inbördes ansvaret
får sedan fördelas inom ramen för detta begränsningsbelopp. Detta kan
leda till att ansvaret slutligen åvilar bara en person. Denna bestämmelse kan emellertid få betydelse även i det inbördes förhållandet mellan personer på fartygets sida. Är exempelvis en befraktare ansvarig för en olycka som har orsakat skador både på fartyget och på gods ombord, skall
befraktarens samlade ansvar gentemot fartygets ägare och lastägarna inte
överstiga ansvarsgränsen enligt denna paragraf. Som tidigare har nämnts är 1976 års konvention, till skillnad från 1957 års konvention, tillämplig även på sådana bärgare som inte använder sig av ett fartyg vid bärgningen, t.ex. helikopterbärgare. För sådana bärgare
måste särskilda begränsningsbelopp fastställas, eftersom begränsningsbe-
loppen enligt huvudreglerna bestäms i förhållande till ett fartygs dräk-
tighet. I anledning härav föreskrivs i punkt 5 att ansvarsgränserna för bärgare som inte utför bärgning från fartyg eller som uteslutande arbetar
från det fartyg som bärgningen avser skall motsvara de ansvarsgränser som gäller för ett fartyg med en dräktighet av 1 500. Detta motsvarar den
dräktighet som de större bärgningsfartygen f.n. har. Bestämmelsen motsvarar art. 6.4 I konventionen. Begränsningsbeloppen utgör således 833 000 SDR (ca 6,5 milj. kr.) för personskadekrav och 334 000 SDR (ca 2,6 milj. kr.) för övriga krav. Även dessa ansvarsgränser gäller summan av alla fordringar som har uppkommit på grund av en och samma händelse mot en sådan bärgare och mot någon för vilken han svarar. Om flera bärgare av detta slag deltar i bärgningsföretaget, gäller ett gemensamt begränsnings-
belopp för deras ansvarighet (jfr art. 9.1 c). . I punkt 6 anges vad som avses med fartygets dräktighet. För en defini-
tion av SDR hänvisas till 369 § (nuvarande 348 §). Bestämmelserna, som närmare har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.1), motsvarar art. 6.5 resp. art. 8.1 i konventionen.
Med fartygets dräktighet avses bruttodräktigheten, beräknad enligt bestämmelserna om skeppsmätning i bilaga 1 till 1969 års internationella
skeppsmätningskonvention. Ett fartygs bruttodräktighet utgör summan av
fartygets slutna rum med undantag för bl.a. vissa utrymmen ovanför farty-
Prop. 1982/83: 159 | 116
gets översta däck. Konventionen har tillträtts av Sverige. Den trädde i kraft den 18 juli 1982. Konventionen innehåller. övergångsbestämmelser som innebär att det kommer att dröja en avsevärd tid innan alla fartyg har mätts enligt den nya konventionen. Ett stort antal fartyg har dock redan mätts enligt denna. Såvitt gäller fartyg som har mätts enligt äldre regler kan det ibland uppstå svårigheter att ef:er en ansvarsgrundande händelse mäta fartyget enligt 1969 års konvention. Detta gäller särskilt om fartyget har - gått förlorat. Det är emellertid möjligt att i sådana fall göra mätningen på | grundval av fartygsritningarna, förutsatt att dessa finns bevarade.
De nya skeppsmätningsreglerna kommer i vissa fall att innebära högre ansvarsbelopp. Detta gäller särskilt de modernaste s.k. ro/ro-fartygen. Konventionen medger dock inte någon särbehandling av dessa fartyg.
Med uttrycket särskilda dragningsrätter avses de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Såsom har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1) används dessa numera i internationella konventioner som beräkningsenhet när det gäller att fastställa belopp
för ansvarsbegränsning. |
239 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om fördelning av ansvarsbelopp och om subrogationsrätt. Den är tillämplig oavsett om det är fråga om att fördela ett ansvarsbelopp när någon fond inte har upprättats eller att fördela en begränsningsfond. Första, tredje och fjärde styckena grundas på art. 12 i konventionen, medan andra stycket svarar mot art. 6.2. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 236 3. .
Enligt första stycket, som motsvarar art. 12.1, skall varje ansvarsbelopp fördelas mellan borgenärerna i förhållande till storleken av de styrkta fordringar för vilka ansvarsgränsen i fråga gäller. Av vad som har anförts i anslutning till 236 § 6 följer att det begränsningsbelopp som har framräknats enligt 238 § skall fördelas i förhållande till fordringarnas kapitalbelopp utan hänsyn tagen till ränta och kostnader. .
I andra stycket regleras det fell att det ansvarsbelopp som avses i 238 § 2, dvs. det belopp som skall täcka andra personskadekrav än passagerarkrav, inte är tillräckligt för att sådana fordringar skall få full betalning. Återstoden av dessa fordringar deltar då i fördelningen av det ansvarsbelopp som är avsett för bl.a. sakskador, dvs. det belopp som .
avses i 238 & 3. I ett sådant fall skall den obetalda delen av personska-
defordringarna och de fordringar som avser sakskador m.m. ha samma rätt till betalning ur detta belopp. Detsamma gäller enligt nuvarande regler (236 § första stycket). | .
Tredje stycket, som grundas på art. 12.2 och 12.3, innehåller en bestämmelse om subrogationsrätt av samma slag som f.n. finns i 236 § tredje stycket. Om redaren eller någon annan helt eller delvis har betalat en
Prop. 1982/83: 159 | 117
fordran innan ansvarsbeloppet har fördelats, inträder han intill det belopp han har betalat i borgenärens rätt. Subrogationsrätt tillkommer i första hand den som är ansvarig för en skada eller hans försäkringsgivare. Be-" stämmelsen gäller också till förmån för varje annan person som till någon del har betalat en fordran som kan göras gällande mot den skadeståndsansvarige, t.ex. stat eller kommun 'som har ersatt tredje man för en miljöskada orsakad av farlig last. - | |
Fjärde stycket, vilket motsvarar art. 12.4, reglerar det fallet att någon kan visa att han senare kan bli skyldig att utge ersättning som han skulle ha fått kräva åter enligt tredje stycket, om den hade betalats innan ansvarsbeloppet fördelades. Rätten kan då förordna att medel tills vidare skall avsättas för att denne person senare skall kunna göra sin rätt gällande. Här avses främst fall när talan har väckts eller anspråk annars har gjorts gällande mot redaren eller någon annan som ansvarsbegränsningen gäller för. Har en begränsningsfond upprättats, kan hänsyn tas till ett sådant krav vid en preliminär fördelning av fonden även om fordringen ännu inte har fastställts. Motsvarande gäller vid fördelning av ansvarsbelopp, när någon : fond inte har upprättats. |
” 2408
Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om begränsningsfond och begränsningsmål. Såsom framgår av paragrafens femte stycke regleras dessa frågor närmare i 15 kap. sjölagen. Första stycket i paragrafen grundas på art. 11.1 första meningen i konventionen och andra stycket på art. 11.3 och art. 11.1 in fine. I övrigt saknar paragrafen motsvarighet i konventionen. | |
Enligt art. 14 i konventionen skall processuella frågor avseende upprättande och fördelning av begränsningsfond regleras av nationell lag i den mån konventionen inte innehåller bestämmelser i dessa frågor.
AV första stycket framgår att en begränsningsfond kan upprättas om det —- med anledning av en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning — här i riket har väckts talan eller framställts begäran om kvarstad eller andra rättsliga åtgärder. Vidare har i detta stycke tagits in en forumbestämmelse av innebörd att fonden skall upprättas hos den domstol där talan har väckts. För det fall att talan ännu inte har väckts utan endast kvarstad eller någon annan rättslig åtgärd har begärts skall fonden upprättas hos sjörättsdomstolen för den ort där åtgärden har begärts. Har talan väckts eller kvarstad begärts vid flera domstolar, kan den som vill upprätta en begränsningsfond välja vid vilken av dessa domstolar han önskar upprätta fonden. En redare eller någon annan som väntar att skadeståndskrav skall riktas mot honom har inte möjlighet att självmant upprätta en fond. Det förutsätts att talan först har väckts eller att säkerhetsåtgärder har påkallats mot honom.
Uttrycket rättsliga åtgärder har hämtats från konventionens ”Tlegal pro-
ceedings''. Härmed avses — förutom att talan väcks i mål eller ärende vid
domstol eller att verkställighet begärs hos exekutiv myndighet — att skilje-
förfarande påkallas eller att prövring av dispaschör begärs.
I konventionen sägs 1 art. 11.1 att begränsningsfond får upprättas när
rättsliga åtgärder har vidtagits i anledning av ”claims subject to limita-
tion”. Den exakta innebörden av detta uttryck framgår inte av konventionen. Det torde dock kunna uteslutas att avsikten har varit att vederbö-
rande domstol eller myndighet innan en fond får upprättas prejudiciellt
skall avgöra om begränsningsrätt föreligger eller om ansvaret är obegrän-
sat på grund av något förhålland2 som avses i 237 §. Uttrycket ”claims subject to limitation”” har använts i rubriken till art. 2, där de olika slag av fordringar som generellt är föremål för begränsning anges. Detta talar för
att man även i art. 11.1 har avsett fordringar av det slag som är föremål för
ansvarsbegränsning. Detta innebär att en begränsningsfond får upprättas,
när talan har väckts eller andra rättsliga åtgärder har påkallats i anledning av en fordran av det slag som är föremål för begränsning. Detta gäller även om borgenären kan göra sannolikt att redaren eller någon annan ansvarig
enligt 237 § inte har rätt att begrärsa sitt ansvar.
En förutsättning för att begränsningsfond skall få upprättas är givetvis
att talan alltjämt är anhängig resp. att begäran om en säkerhetsåtgärd eller
annan rättslig åtgärd kvarstår. Det har inte ansetts nödvändigt att särskilt
ange detta i lagtexten. | | |
Såsom framgår av ordalydelsen i förevarande stycke kan en begräns-
ningsfond upprättas i de fall som nyss har sagts. Någon skyldighet för redaren eller någon annan att upprätta en fond föreligger inte. Upprättan-
det av en begränsningsfond är inte heller någon förutsättning för rätten att åtnjuta globalbegränsning (jfr 242 § första stycket). Den skadeståndsansvarige kan givetvis undgå säkerhetsåtgärder i anledning av att en viss fordran har gjorts gällande mot honom genom att i stället för att upprätta begränsningsfond ställa säkerhet för fordringen. Säkerheten gäller då endast denna fordran.
I vissa fall skyddar en begränsningsfond inte mot säkerhetsåtgärder.
Detta kan under vissa förutsättningar vara fallet, om det är sannolikt att
rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger. I detta avseende hänvisas till
vad som anförs i anslutning till 24: $. Av art. 11.1 i konventionen följer vidare att en fond får upprättas av var och en mot vilken ansvar görs gällande. .
Trots att det inte sägs uttryckligen har även den som har meddelat ansvarsförsäkring rätt att upprätta en begränsningsfond (jfr art. 1.6 och 11.3). Detta torde dock i praktiken i regel ske på det sättet att försäkrings-
givaren upprättar fonden på redarens vägnar eller på vägnar av den mot
vilken skadeståndskrav annars har gjorts gällande (jfr vad som anförs i
anslutning till 352 §).
Enligt andra stycket anses en fond upprättad med verkan för alla perso-
"Prop. 1982/83: 159 | 119
ner som kan åberopa samma ansvarsgräns. Samtliga dessa personer åtnjuter alltså det skydd mot säkerhetsåtgärder och mot utmätning som upprättandet av en fond innebär enligt 241 §. Av förevarande stycke följer vidare att fonden är avsedd för betalning endast av de fordringar för vilka ansvarsgränsen gäller (jfr art. 11.1 in fine samt 235 och 236 §§). Den omständigheten att rätten till ansvarsbegränsning har gått förlorad på grund av ett handlande av det slag som avses i 237 § saknar således betydelse. Hänsyn skall bara tas till fordringens art. Av detta följer vidare att fonden skall fördelas även om det senare visar sig att rätten till ansvarsbegränsning har gått förlorad enligt 237 § (jfr 363 § tredje stycket). Bestämmelsen innebär samtidigt att alla fordringar som omfattas av ansvarsbegränsningen har rätt : till betalning ur fonden. Den borgenär som har väckt den talan, vilken föranlett att begränsningsfond har upprättats, har således inte något försteg framför andra personer som har skadeståndskrav med anledning av samma händelse.
Några remissinstanser har anmärkt att utredningen inte har berört frågan om begränsningsfondens ställning i redarens konkurs. Denna fråga synes främst vara av teoretiskt intresse. Som regel torde nämligen en begränsningsfond komma att upprättas genom att den som har meddelat ansvarsförsäkring ställer garanti för fondbeloppet. I den situationen ingår givetvis inte fonden i redarens konkursbo, och återvinning kan inte heller ske Gfr 95 § tredje stycket lagen (1927:77) om försäkringsavtal).
Om emellertid redaren har upprättat fonden genom att betala in beloppet. eller genom att överlämna en säkerhet, t.ex. en bankgaranti, uppkommer frågan om fonden ingår i redarens konkursbo. Frågan tycks inte ha berörts vid utarbetandet av konventionen. 1 de övriga nordiska länderna samt i andra stater som har genomfört lagstiftning på grundval av 1976 års begränsningskonvention har man emellertid ansett att fonden inte tillhör konkursboet. Till grund för detta betraktelsesätt torde främst ligga det förhållandet att redaren vid upprättandet av fonden avhänder sig möjligheten att disponera över det inbetalda beloppet resp. säkerheten. Vidare skulle en annan ordning i vissa fall kunna missgynna fondborgenärerna i förhållande till redarens övriga borgenärer. Detta hänger samman med föreskriften i art. 13.2 (jfr 241 § i lagförslaget) enligt vilken upprättandet av en fond i vissa fall skall medföra att en redan beviljad utmätning skall hävas eller att en ställd säkerhet skall friges. Om begränsningsfonden skulle anses ingå i konkursboet, skulle en borgenär som har erhållit utmätning gå miste om den förmånsrätt eller betalning han har försäkrat sig om genom utmätningen utan att få något motsvarande skydd i stället. Om någon fond inte hade upprättats, skulle förmånsrätten eller betalningen kunna tillföras konkursboet endast enligt återvinningsreglerna i konkurslagen.
De omständigheter som nu har nämnts talar för att man bör betrakta en begränsningsfond som skild från redarens konkursbo. Med hänsyn till vad
som nu har anförts om redarens bristande möjligheter att förfoga över beloppet bör inbetalningen av fondbeloppet jämställas med betalning av en skuld. Det innebär att fonden kan återvinnas under de förutsättningar som anges i konkurslagen (1921:225). Denna ståndpunkt innebär visserligen ett visst avsteg från förmånsrättsreglerna i konkurslagen. Någon annan lösning synes dock inte vara praktiskt genomförbar. Det torde inte heller vara förenligt med begränsningskonventionen att låta en begränsningsfond som har upprättats av redaren ingå i dennes konkursbo.
Det bör tilläggas att den praktiska betydelsen av frågan hur begränsningsfonden skall behandlas om redaren går i konkurs torde vara ganska liten. Sannolikheten för att en redare som närmar sig konkurs skulle kunna betala in ett fondbelopp eller erhålla en bankgaranti för detta belopp är ytterst ringa. På grund av vad nu anförts har det inte ansetts nödvändigt att särskilt reglera denna fråga.
Såsom har angetts i den allmänna motiveringen är syftet med bestämmelserna om begränsningsfond bl.a. att de fordringar som kan göras gällande mot den eller de skadeståndsansvariga skall kanaliseras till fonden och att de frågor som rör dessa fordringar skall behandlas i ett sammanhang. I tredje stycket sägs därför att talan rörande en fordran av-det slag som är föremål för begränsning får väckas endast i begränsningsmål sedan en fond har upprättats i Sverige. Fordringarna skall göras gällande mot fonden, och tvister som hänger samman med fordringarna behandlas i begränsningsmålet. I detta skall även avgöras en eventuell tvist om den" som har upprättat fonden har rätt till ansvarsbegränsning. Fastställelseta- : lan om detta får därför inte väckas i annan ordning efter det att en.fond har upprättats. Vidare skall frågan om fördelning av begränsningsfonden avgör ras inom ramen för begränsningsmålet.
Som har framhållits i det föregående (avsnitt 5.1.4) innebär inte den föreslagna ordningen att tvistemål som har inletts när fonden upprättas skall avskrivas för att fordringen skall kunna anmälas i fonden. Sådana rättegångar skall avslutas, såvida inte käranden återkallar sin talan i det målet (jfr dock 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken). Domarna i dessa mål får sedan åberopas i begränsningsmålet och läggas till grund vid fördelningen (jfr 242 §).
Hinder mot särskild talan uppkommer endast om en begränsningsfond upprättas vid svensk domstol. Detta följer av att i paragrafen behandlas endast upprättande av begränsningsfond i Sverige. Om en begränsningsfond har upprättats utomlands, utgör detta inte hinder mot att särskild. talan väcks vid svensk domstol rörande de frågor som avses i tredje stycket. Detta gäller även om begränsningsfonden har upprättats j ett annat nordiskt land.
Några remissinstanser har påpekat att det inte är ovanligt att skadeståndstalan förs mot redaren av en part som är underkastad en jurisdiktionsklausul i t.ex. konossement. Frågan är om en sådan klausul då sätts ur
Prop. 1982/83: 159 | 12
kraft. En annan fråga är om en skiljedomsklausul, t.ex. i ett certeparti. inte längre får göras gällande sedan en begränsningsfond har upprättats. Dessa frågor har diskuterats vid nordiska departementsöverläggningar.: Därvid har rått enighet om att en skiljedomsklausul får anses ta över kanaliserings-
regeln i förevarande paragraf. Kanaliseringsregeln har ju till syfte att samordna domstolsförfaranden i anslutning till fördelningen av en begränsningsfond. En skiljedomsklausul hänvisar däremot till ett förfarande utan-
för domstol. Beträffande jurisdiktionsklausuler rådde enighet om att dessa :
i princip får vika för kanaliseringsregeln. Detta gäller åtminstone i de fall
då i klausulen anges en domstol i samma land som det där begränsnings-
fonden hår upprättats. Om jurisdiktionsklausuler skulle godtas i sådana
fall, skulle detta motverka syftet med kanaliseringsregeln och kunna bidra
till att fördyra processen. Processekonomiska skäl talar i och för sig för att detsamma borde gälla också när det i jurisdiktionsklausulen hänvisas till en
domstol i ett annat land än det där fonden har upprättats. I dessa fall bör dock sådana klausuler tillerkännas giltighet.” -
Tredje stycket utesluter inte särskild talan mot annan person än den som
har upprättat fonden mén för vilken fonden enligt andra stycket har verkan”
"i syfte att få fastslaget att denne inte har rätt till ansvarsbegränsning. Om
fonden har upprättats av redaren (eller av försäkringsgivaren för dennes räkning), kan sålunda särskild talan med sådant syfte väckas mot fartygets
ägare eller en besättningsmedlem. Frågan om en sådan persons rätt till
ansvarsbegränsning aktualiseras ju inte i det begränsningsmål som anhängiggörs. I detta avseende föreligger en skillnad mot motsvarande be-
stämmelser i de norska och danska förslagen, som utesluter särskild talan : också i detta fall. Det finska lagförslaget överensstämmer däremot på denna punkt med den svenska texten. |
Om särskild talan väcks t.ex. mot befälhavaren, kan denne i detta mål
göra gällande sin rätt till ansvarsbegränsning. Om det fastslås att svaranden enligt 237 § inte har rätt till ansvarsbegränsning, skall dom meddelas ' på det belopp som domstolen finner att kärandens fordran uppgår till. Denna dom kan sedan i vanlig ordning verkställas mot svaranden. Skulle däremot domstolen finna att svaranden har rätt till ansvarsbegränsning, skall'kärandens yrkande i den delen ogillas. Käranden skall sedan hänvisas ' att få sin fordran prövad i begränsningsmålet.
Talan i begränsningsmål kan enligt fjärde stycket väckas endast av den som har upprättat fonden, dennes försäkringsgivare och den som påstår sig | ha en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning. När det i
bestämmelsen talas om "den som har upprättat fonden” avses endast den som faktiskt har upprättat begränsningsfonden. Talan kan således inte" väckas av de andra personer för vilka fonden enligt andra stycket har
verkan. Endast den som upprättar fonden och hans Försäkringsgivare samt
borgenärerna kan anses ha ett intresse av fondens fördelning. -
241 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om de rättsverkningar som följer av att en begränsningsfond har upprättats. Första stycket motsvaras i konventionen av art. 13.1 och andra och tredje styckena av art. 13.2. Fjärde stycket saknar motsvarighet i konventionen, medan femte stycket motsvarar art. 13.3. Bestämmelser av detta slag finns f.n. i 237 och 238 §§.
Såsom framgår av 242 § första stycket är upprättandet av en begränsningsfond inte någon förutsättning för att ansvarsbegränsning skall få åberopas. Redaren eller en annan skadeståndsansvarig har emellertid anledning att på ett så tidigt stadium som möjligt göra klart för sig om det finns skäl att anta att fordringarna kommer att överstiga begränsningsbeloppet. I ett sådant fall bör han överväga om han skall upprätta en begränsningsfond. Genom att upprätta en fond kan han undvika att få betala mera än begränsningsbeloppet samt skydda sig mot att hans egendom utöver detta belopp tas i anspråk för att säkerställa borgenärernas krav. Risker i detta avseende föreligger särskilt om borgenärerna kan antas vara många och en del kanske okända, såsorn t.ex. vid omfattande miljöskador orsakade av farlig last eller vid förlisning av ett passagerarfartyg. Om det föreligger sådana motsättningar mellan borgenärerna inbördes att en överenskommelse utom rätta om fördelning av ansvarsbeloppen kan bli svår att uppnå, talar detta också för att en fond bör upprättas.
När en begränsningsfönd har upprättats. är den som har upprättat fon- . den i princip skyddad mot säkerhetsåtgärder eller utmätning. Som säkerhetsåtgärd torde i detta sammanhang enligt svensk rätt endast kvarstad för fordran enligt 15 kap. I & rättegångsbalken kunna komma i fråga med nuvarande lagstiftning. En fordran som kan göras gällande mot fonden kan inte heller utgöra grund för att försätta den som har upprättat fonden i konkurs. Samma skydd gäller för de personer som kan åberopa samma ansvarsgräns (jfr 238 § 4 och 240 § andra stycket).
I art. 13 i 1976 års konvention sägs inte uttryckligen att de rättsverkningar som nu avses förutsätter både att fond har upprättats och att rätt till ansvarsbegränsning föreligger. Detta föreskrivs däremot i art. 5.1 i 1957 års konvention och i art. VI.1 i 1969 års oljeansvarighetskonvention (jfr 237 § första stycket och 238 § första stycket i deras nuvarande lydelse samt 9 § första stycket oljeansvarighetslagen). Det finns inte anledning anta att något annat har avsetts i 1976 års konvention. I förevarande paragrafs första stycke anges därför att den på vars vägnar en begränsningsfond har upprättats åtnjuter det avsedda skyddet under förutsättning att han har rätt att begränsa sitt ansvar.
Om en borgenär kan göra sannolikt att rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger enligt 237 §, har den ansvarige ändå rätt att upprätta en begränsningsfond. Denne borgenär får då säkerhet för sin fordran i fonden.
Omfattningen av säkerheten beror på storleken av övriga borgenärers fordringar. Till den del borgenären inte kan antas ha säkerhet för sin
fordran i fonden har han möjlighet att begära säkerhetsåtgärd eller utmät-
ning i den ansvariges egendom.
Första stycket i förevarande paragraf avser det fallet att någon har gjort gällande en fordran mot en begränsningsfond som har upprättats i Sverige
eller någon annan konventionsstat. När så har skett, kan han inte i anled-
ning av denna fordran erhålla säkerhetsåtgärd eller utmätning beträffande egendom som tillhör den som har upprättat fonden eller någon annan på vars vägnar detta har skett, om rätt till ansvarsbegränsning föreligger för denne. Med uttrycket ”på vars vägnaft” avses den personkrets som anges i 240 § andra stycket, dvs. alla som kan åberopa samma ansvarsgräns.
I andra stycket anges det skydd som följer av att begränsningsfond har upprättats här i riket eller i Danmark, Finland eller Norge. I ett sådant fall
kan säkerhetsåtgärd eller utmätning inte ske i egendom. som tillhör någon på vars vägnar fonden har upprättats, om denne har rätt att begränsa sitt
ansvar. En förutsättning för att fonden skall ha en sådan verkan är att den
fordran som ligger till grund för en ansökan om en sådan åtgärd kan göras gällande mot fonden. Ansökan skall avslås i dessa fall. Har säkerhetsåt-
gärd eller utmätning redan verkställts, när fonden upprättas, skall åtgärden
hävas. Likaså skall säkerhet som har ställts för att avvärja en sådan åtgärd eller för att få den hävd friges. I tredje stycket regleras förhållandet när fonden har upprättats i eh annan
konventionsstat än som avses i andra stycket. Rätten eller kronofogdemyndigheten Aan då under de förutsättningar som anges i det föregående
— men är inte skyldig — avslå en begäran om säkerhetsåtgärd eller utmätning. Om en åtgärd av sådant slag redan har skett, kan rätten eller krono-
fogdemyndigheten häva åtgärden samt frige en eventuell säkerhet. Huruvi-
da så bör ske får avgöras med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Förhållandet kan ju vara det att borgenären redan har lagt ned bety-
dande kostnader på att hävda sin rätt i Sverige. Gäldenären bör då inte, genom att upprätta en fond i ett annat land, kunna göra dessa ansträngningar verkningslösa. En dom meddelad av en svensk domstol kanske inte kan verkställas mot begränsningsfonden eller medföra rätt till betalning ur den. . Borgenären skulle därför bli tvungen att väcka ny talan i det land där fonden har upprättats, om det inte fanns möjlighet att få den svenska domen verkställd i gäldenärens egendom i Sverige eller i säkerhet som har ställts här. Det kan vidare med hänsyn till de förhållanden som råder i det land där fonden har upprättats eller av andra skäl föreligga speciella svårigheter för en borgenär att hävda sin rätt i detta land. Även i ett sådant
fall bör det finnas möjlighet att erhålla säkerhet här i landet för kravet. Samtidigt måste redarens intresse av att inte behöva betala mer än begränsningsbeloppet beaktas i skälig omfattning. Förhållandena i andra länder och i de enskilda fallen är av så skiftande karaktär att domstolarna
— liksom kronofogdemyndigheterna — i dessa frågor enligt konventionen
har ansetts böra ha visst utrymme för en diskretionär prövning.
Om fonden har upprättats innan en sådan åtgärd som nu avses har
företagits eller säkerhet har ställts, skall dock åtgärden hävas och säkerhe-
ten friges i vissa fall, även om fonden har upprättats i någon annan konventionsstat än Sverige, Danmark, Finland eller Norge. Detta är fallet,
om fonden har upprättats på någon av de platser som anges under a)—c).
Kännetecknande för dessa platser är att de har en naturlig anknytning till
den ansvarsgrundande händelsen eller till fordringen.
Enligt fjärde stycket kan första och tredje styckena tillämpas, om det visas att en fond som har upprättats i icke-konventionsstat är sådan att den
kan jämställas med begränsningsfond enligt 240 §. Det ankommer på den som har upprättat fonden att visa att denna är jämställbar med en fond i
konventionsstater. Om lagstiftningen i vederbörande stat bygger på 1976 års konvention fastän ratifikation inte har skett, talar detta för att fonden skall jämställas med en fond i konventionsstater. Råder tvivel om huruvida fonden verkligen kan jämställas med begränsningsfond enligt 240 §, bör
första och tredje styckena däremot inte tillämpas. Även om jämställdhet formellt sett föreligger, bör upprättandet av en fond i icke-konventionsstat inte utgöra hinder för en borgenär att på annat sätt än genom krav mot
fonden hävda sin rätt, om det framstår som oskäligt att han skall hålla sig enbart till fonden. i
Enligt femte stycket är förevarande paragraf tillämplig endast om två
förutsättningar är uppfyllda. Borgenären skall kunna framställa krav mot
fonden vid den domstol eller myridighet som förvaltar denna. Vidare skall han ha möjlighet att av fondens medel få ut det belopp han har rätt till och föra över detta belopp till ett annat land. |
Bestämmelsen avser närmast regler av diskriminerande natur som förbjuder ett visst lands medborgare att göra gällande fordringar mot fonden.
I förhållande till liknande bestämmelser i 1957 och 1969 års konventioner
innebär den betydelsefulla preciseringar.! Möjlighet skall således finnas att enligt allmänna processrättsliga regler föra rättegång om fordringen i det land där fonden har upprättats och att med stöd av domen få exekution'i fonden. Vidare skall det finnas möjlighet att utan hinder av valutarestrik-
tioner o.l. föra ut beloppet från det land där fonden finns; Specialregler om ansvarsbegränsning, preklusion och preskription i ifrågavarande lands lagstiftning, vilka innebär att borgenärens rätt inskränks eller bortfaller jäm-
fört med vad som gäller i det land där borgenären har fått eller begär
kvarstad eller annan säkerhet för sin fordran, bör också kunna beaktas (jfr prop. 1964:35 s. 90).
! Jfr art. 5:1 i 1957 års konvention och art. VI.2 i 1969 års oljeansvarighetskonvention: prop. 1973:140 s. 91.
Prop. 1982/83: 159 ' | 125
242 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om ansvarsbegränsning utan samband med upprättande av en begränsningsfond. Paragrafen grundas på art. 10 i konventionen.
Såsom närmare framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1:4) är upprättandet av en begränsningsfond inte någon förutsättning för globalbegränsning. Detta sägs uttryckligen i första stycket. Begränsning av ansvaret kan därför åberopas i ett tvistemål avseende en fordran som är föremål för ansvarsbegränsning, även om någon fond inte upprättas. Härvid gäller tillämpliga bestämmelser i 10 kap. Av andra stycket följer dock att hänsyn i sådana fall skall tas endast till den eller de fordringar som målet gäller. När det belopp som på grund av ansvarsbegränsningen skall utgå för fordringen skall bestämmas, beaktas således inte andra fordringar som skall täckas av samma ansvarsbelopp, om de inte är föremål för talan i målet. Detta kan medföra att den ansvarige tvingas att betala en sammanlagd ersättning som överstiger ansvarsbeloppet. För att förhindra detta kan han i målet göra förbehåll om att även andra fordringar för vilka samma ansvarsbelopp gäller skall beaktas vid ansvarsbegränsningen. Ett sådant förbehåll skall då . tas in i domen. Vilka övriga fordringar som avses behöver inte anges i förbehållet. | |
En dom som inte innehåller förbehåll för ansvarsbegränsning kan, såsom framgår av tredje stycket, verkställas utan hänsyn till vad som föreskrivs om hinder för verkställighet i 241 §. Detta gäller även om en begränsningsfond upprättas. Har däremot förbehåll för ansvarsbegränsning enligt andra stycket tagits in i domen, kan hinder för verkställighet föreligga enligt 241 & på grund av att en begränsningsfond redan finns upprättad eller upprättas när ansökan om domsverkställighet görs. Frågan huruvida sådant hinder föreligger prövas av kronofogdemyndigheten i verkställighetsärendet. Om domen inte kan verkställas på vanligt sätt, får borgenären göra sin fordran gällande mot fonden. I en situation som denna kan preliminär utdelning för fordringen bli aktuell enligt 362 §.
Frågan om ansvarsbeloppets storlek och fördelning kan av parterna hänskjutas till avgörande genom dispasch. Detta framgår av fjärde stycket. I många fall behövs inte något domstolsförfarande, utan det är tillräckligt att en opartisk person räknar ut begränsningsbeloppets storlek och yttrar sig över hur beloppet skall fördelas. Den möjlighet som f.n. finns att vända sig till en dispaschör med dessa frågor behålls därför (jfr 239 § i dess nu gällande lydelse). I överensstämmelse med vad som nu gäller utgör dispaschförfarandet inte något hinder mot att talan väcks vid domstol i en eller flera av de aktuella frågorna. Dom i ett sådant mål bör då avvaktas av dispaschören. Bestämmelser om talan mot dispasch finns i 14 kap. (jfr 339-343 §§).
Enligt gällande rätt (239 § sjölagen) kan en part i en tvist, t.ex. en borgenär, hänskjuta en tvist av det'slag som nu behandlas till utredning och
Prop. 1982/83: 159 | 126
avgörande genom dispasch. Lagförslaget innebär att det införs ett formaliserat förfarande vid domstol för fördelning av begränsningsbelopp. Det har därför ansetts att en tvist som i princip skall lösas inom ramen för ett
begränsningsmål bör få hänskjutas till dispaschör endast om parterna är
överens om detta. För att frågan om ansvarsbeloppets storlek och fördel-
ning skall få hänskjutas till avgörande genom dispasch krävs alltså enligt
förslaget att samtliga parter är överens om ett sådant förfarande. Om det
efter det att en fråga har hänskjutits till dispaschören skulle visa sig att det finns någon tidigare okänd part, t.ex. en borgenär, som inte godtar att
tvisten avgörs i denna ordning, måste dispaschförfarandet avbrytas. Frå-
gorna får då avgöras av domstol i ett begränsningsmål. |
243 §
1957 års konvention innehåller inte några särskilda bestämmelser om ansvarsbegränsning för örlogsfartyg, och det gör inte heller 1976 års kon-
vention. I första stycket av denna paragraf har emellertid tagits upp en särbestämmelse för örlogsfartyg och vissa andra statsfartyg. De överväganden som ligger till grund för försJaget i denna del har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.3.4).
Bestämmelsen avser örlogsfartvg och sådana andra fartyg som vid tiden för den ansvarsgrundande händelsen ägs eller brukas av en stat och an-
vänds uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift. För dessa
fartyg skall ansvarsgränserna aldrig understiga de ansvarsgränser som
gäller för ett fartyg med en dräktighet av 5 000. Är fartyget större, skall ansvarsbeloppen beräknas på grundval av den verkliga dräktigheten.
I första stycket föreskrivs vidare att någon rätt till ansvarsbegränsning över huvud taget inte föreligger för ett sådant fartyg, om skadan har orsakats av fartygets särskilda egenskaper eller användning. Härmed avses sådana egenskaper och sådan användning som sammanhänger med fartygets egenskap av statsfartyg. Skador som har orsakats av att en skjutövning har ägt rum från ett: örlogsfartyg, av att ett örlogsfartyg i samband med en nattövning har gått med släckta ljus eller av att en u-båt
har navigerat i undervattensläge är typiska fall då någon rätt till ansvarsbe-
gränsning inte skall föreligga. Detsamma gäller, om en skada har orsakats
av att en polisbåt under utryckning har gått med högre hastighet än som var tillåten eller som normalt inte skulle ha varit försvarbar.
Huruvida ett fartyg kan sägas vara använt uteslutande för statsändamål
kan ibland vara föremål för tvekan. Förutom örlogsfartyg hör till denna
kategori fartyg tull- och lotsbåtar samt fartyg som används för kustövervakning. Det har ansetts befogat att särskilt ange i lagtexten att de särskil-
da bestämmelserna för statsfartyg inte skall tillämpas på fartyg som huvudsakligen används för isbrytning eller bärgning. Det avgörande är därvid
vad som är fartygets huvudsakliga användningsområde. Om ett örlogsfar-
tyg med låg dräktighet tillfälligtvis och för att bistå ett annat fartyg tar detta
på släp, skall ansvarsgränserna inte beräknas enligt den faktiska dräktighe-
ten utan enligt första meningen i förevarande stycke, dvs. motsvara dem som gäller för ett fartyg med en dräktighet av 5 000.
Andra och tredje styckena innehåller bestämmelser om de ansvarsgränser som skall gälla för borrningsfartyg och flyttbara plattformar. Frågan om ansvarsbegränsning för dessa farkoster har utförligt behandlats i avsnitt 5.1.3.3.
Med borrningsfartyg avses ett fartyg som är byggt eller anpassat för borrning efter havsbottnens naturtillgångar. Om ett sådant fartyg orsakar skada när det används för andra ändamål än borrning, t.ex. för godstransporter, gäller ansvarsgränserna i 238 §. Har skada däremot uppkommit i samband med borrningsverksamhet, är ansvarsgränserna i andra stycket i
förevarande paragraf tillämpliga. För fordringar som avses i 238 § 2 (per-
sonskador) utgör ansvarsgränsen i sådant fall 12 milj. SDR (ca 95 milj. kr.), och för fordringar enligt 238 § 3 (i huvudsak sakskador) utgör den 20 milj.
SDR (ca 160 milj. kr.).
Av sista meningen i andra stycket framgår att särskilda bestämmelser
gäller för fordringar i anledning av oljeskador. Här avses bestämmelserna i oljeansvarighetslagen. Som lagtexten är utformad kommer den också att
omfatta eventuell senare lagstiftning angående ansvarighet för oljeskador i samband med utvinning av havsbottnens naturtillgångar.
Flyttbara plattformar som är avsedda för utforskning eller utvinning av havsbottnens naturtillgångar är enligt tredje stycket att anse som fartyg vid tillämpningen av bestämmelserna i 10 kap. Ansvarsgränserna skall dock alltid motsvara de gränser som anges i andra stycket, dvs. 12 resp. 20 milj. SDR. Det förekommer i Sverige att en viss typ av plattformar, s.k. semi- : submersibles, registreras som skepp. För dessa plattformar är givetvis andra stycket direkt tillämpligt.
243a§
I denna paragraf, som har sin motsvarighet i nuvarande 242 §, finns bl.a. vissa internationellt privaträttsliga bestämmelser. :
Första stycket bygger på principen om lex fori, dvs. att lagen i domstolslandet tillämpas. Den grundas på art. 15.1 i konventionen. Bestämmelserna i 234—243 §§ tillämpas således alltid när ansvarsbegränsning åberopas inför svensk domstol. Frågan om tillämplig lag regleras följaktligen inte av
fartygets, skadevållarens eller borgenärens nationalitet och inte heller av platsen för den ansvarsgrundande händelsen.
Även om ansvarsbegränsningsfrågorna helt avgörs enligt svensk rätt, kan det dock förekomma att ett annat lands lag är tillämplig när det gäller att avgöra huruvida ansvar föreligger.
Frågan huruvida rätt till ersättning för en viss slags skada föreligger kan
också enligt internationellt privaträttsliga regler vara att bedöma enligt
utländsk rätt, t.ex. enligt lagen i den stat där den skadevållande händelsen
inträffade. Däremot skall som nyss har nämnts ansvarsbegränsningsfrågorna alltid bedömas enligt svensk rätt. De svenska reglerna om ansvarsbegränsning kan därför komma att tillämpas på ersättning för skador som skall ersättas enligt tillämplig uttändsk lag men som inte skulle vara ersättningsgilla enligt svensk skadeståndsrätt. IT enlighet med konventionen (art. 3.e) föreskrivs undantag från principen om lex fori för ett speciellt slag av fordringar, nämligen sådana som avser ersättning för skador som har åsamkats bl.a. ombordånställda. Enligt -:236 § punkt 5 föreligger inte rätt till ansvarsbegränsning för sådana skador. Är lagen i en annan konventionsstat tillämplig på tjänsteavtalet, skall emellertid frågan om och till vilket belopp ansvarigheten är begränsad avgöras enligt lagen i denna stat. Bestämmelsen är tillämplig även om fartyget hör hemma i en annan stat än den, vars lag reglerar tjänsteavtalet, och även om fartygets hemland inte har tillträtt konventionen.
Om det enligt lagen i den stat som reglerar tjänsteavtalet föreligger rätt till ansvarsbegränsning till de belopp som gäller enligt konventionen för fordringar som avser skador som har åsamkats ombordanställda m.fl.. får -dessa fordringar göras gällande mot en begränsningsfond som har upprättats i Sverige. De får delta i fördelningen av det belopp som anges i 238 8 2 och under vissa förutsättningar även i det belopp som anges i 238 § 3 (jfr 239 § andra stycket). Skulle det däremot enligt lagen i nämnda stat gälla obegränsat ansvar för sådana fordringar, får dessa fordringar inte göras gällande mot en begränsningsfond som har upprättats vid svensk domstol. Detsamma gäller, om det enligt nämnda lag visserligen föreligger rätt till ansvarsbegränsning, men begränsningsbeloppen är högre än de som föreskrivs i konventionen.
Globalbegränsningsreglerna hindrar inte att andra bestämmelser tillämpas som medför att de enskilda skadeståndskraven sätts ned. I praxis har ' tveksamhet rått om tilllämpniagen av reglerna i skadeståndslagen (1972:207) om jämkning. För att undanröja varje oklarhet i detta avseende har i andra stycket föreskrivits att bestämmelserna i 234-243 §§ inte hindrar tillämpningen av eljest gällande jämkningsregler. I anledning av en fartygskollision kan det t.ex. inträffa att redaren av det ena fartyget ådrar sig ansvar gentemot ägare till gocs som befordras med hans fartyg. Detta ansvar kan komma att begränsas enligt 120 §. Vidare kan han ådra sig ansvar gentemot passagerare ombord på det egna fartyget. Passagerarkraven kan då komma att begränsas enligt 6 kap. sjölagen. Skadeståndsansvar gentemot det kolliderande fartyget kan komma att sättas ned på grund av medvållande. Om ägaren av en oförsäkrad småbåt är ansvarig för skada på ett annat fartyg och skadan på det andra fartyget är täckt av försäkring, kan skadeståndet komma att sättas ned enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen. Förs talan mot en ombordanställd, kan dennes ansvar sättas' ned enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen. Först sedan de olika skadestånden har bestämts och det befinns att det samlade ansvaret med anledning av händel-
Prop. 1982/83: 159 . 129
sen överstiger det eller de aktuella begränsningsbeloppen, blir globalbegränsning aktuell.
Tredje stycket innehåller en definition av begreppet konventionsstat. En stat anses inte som konventionsstat förrän den har blivit bunden av konventionen. Det krävs således inte bara att konventionen helt allmänt har trätt i kraft utan också att den har trätt i kraft i förhållande till den ifrågavarande staten.
Elfte kapitlet Om sjöpanträtt och skeppshypotek 261 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om inteckning i ett registrerat skepp eller skeppsbygge. F.n. gäller att inteckning kan beviljas inte bara i svenskt eller utländskt mynt utan även i Poincaréfrancs. Av skäl som har anförts i det föregående (avsnitt 3.1) kan Poincaréfrancs inte längre användas som värdeenhet utan bör ersättas av Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter (SDR). I denna paragraf har därför värdeenheten francs bytts ut mot SDR. |
Från sjöfartsregistret, som är den myndighet som handlägger ärenden rörande inteckningar av det slag som avses i förevarande paragraf, har inhämtats att några inteckningar i Poincaréfrancs inte har beviljats. Någon övergångsbestämmelse till ändringen av paragrafen behövs därför inte.
Trettonde kapitlet Ansvarsbestämmelser 328 §
I paragrafen har endast gjorts en ändring av en hänvisning i första stycket 5 samt vissa språkliga justeringar.
Fjortonde kapitlet Om laga domstol och rättegång ti sjörättsmål 337 §
Denna paragraf innehåller forumregler.
I första stycket har endast vissa språkliga ändringar gjorts.
Andra stycket av paragrafen i den nuvarande lydelsen innehåller bestämmelser om prorogation. Dessa innebär att vissa avtal, som begränsar kärandens val av forum i fråga om en framtida tvist om ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare eller resgods, i stor utsträckning är ogiltiga. Avtal får dock träffas om att talan efter kärandens val får väckas endast vid någon av följande domstolar:
I. domstolen för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvudsakliga rörelse, | 9 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 159
Prop. 1982/83: 159 . 130
2. domstolen för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten, eller
3. domstol i den stat där käranden har sitt hemvist eller annars är varaktigt bosatt, förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.
I det nya andra stycket, som grundar sig på art. 17.1 i Aténkonventionen, behandlas inte prorogationsavtal uttryckligen. Stycket innehåller i stället en uppräkning av de domstolar vid vilka talan får väckas. Dessa är de domstolar som anges under punkterna 1—3 i lagrummets nuvarande lydelse. Talan får också väckas vid en domstol i den stat där befordringsavtalet träffades, förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.
Av andra stycket följer att avtal om att en framtida tvist av det slag som här avses skall avgöras av skiljemän inte är tillåtna. Detta överensstämmer med gällande rätt.
I ett nytt fredje stycke, som motsvarar art. 17.2 i konventionen, har tagits in en uttrycklig bestämmelse om att parterna, efter det att en tvist som avses i andra stycket har uppstått, fritt får avtala att talan skall väckas vid en annan domstol eller att tvisten skall hänskjutas till skiljemän. Detta överensstämmer med vad som f.n. indirekt följer av andra stycket första meningen.
Att denna bestämmelse har tagits in i paragrafen i ett nytt tredje stycke föranleder att det nuvarande tredje stycket blir ett nytt fjärde stycke och det nuvarande fjärde stycket blir ett femte stycke .
I fjärde stycket har lagts till en hänvisning till det nya tredje stycket. I övrigt har i färde och femte styckena gjorts endast språkliga ändringar. Femtonde kapitlet Om begränsningsfond och begränsningsmål
I 15 kap. har samlats bestämmelser om begränsningsfond och begränsningsmål. Såsom framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.4) innehåller 1976 års konvention inte några närmare regler om hur en begränsningsfond skall upprättas och fördelas. Med undantag för 351 8 första stycket och 352 § första stycket har bestämmelserna i 15 kap. därför inte någon motsvarighet i konventionen. Reglerna i kapitlet har till viss del utformats enligt motsvarande bestämmelser i oljeansvarighetslagen.
350 §
Av paragrafen framgår att bestämmelserna i detta kapitel är tillämpliga inte endast på en sådan begränsnirngsfond som avses i sjölagens 10 kap., globalfond, utan även på en begränsningsfond som upprättas enligt oljeansvarighetslagen, oljeskadefond. Bestämmelser om när globalfond och oljeskadefond får upprättas finns i 240 § sjölagen resp. 6 § oljeansvarighetslagen.
F.n. finns bestämmelser om begränsningsfond endast i oljeansvarighets-
lagen (6—9 §§). Enligt dessa bestämmelser sker fördelning av fonden sedan rätten genom kungörelse har uppmanat sakägarna att inom viss tid anmäla
sina fordringar. Förfarandet sätts igång av rätten så snart en fond har
upprättats. Detta kan ske först när talan om ersättning har väckts enligt 183 oljeansvarighetslagen.
Som har framhållits tidigare (avsnitt 5.1.4) införs en särskild ordning för
bl.a. fördelning av begränsningsfond, s.k. begränsningsmål. Innan fördel-
ning kan ske, måste bl.a. avgöras om ansvar föreligger mot de borgenärer som har framställt krav och om redaren eller den som annars har gjorts ansvarig har rätt till ansvarsbegränsning. Vidare måste tas ställning till de enskilda kraven. Även frågan om ansvarsbeloppets storlek måste avgöras slutligt innan fonden fördelas. I samband med att fonden upprättas fattar
rätten visserligen ett beslut om ansvarsbeloppets storlek. Detta gäller emellertid bara tills annorlunda förordnas. Borgenärerna måste senare ha
möjlighet att göra invändningar i denna fråga. Såsom har påpekats i den allmänna motiveringen har det ansetts angelä-
get att göra en uppdelning mellan de två moment som det är fråga om, nämligen upprättandet av en begränsningsfond och begränsningsmålet. Som där har framhållits behöver det förhållandet att en fond har upprättats inte alltid leda till att ett begränsningsmål uppkommer. Förutsättningen för
att ett begränsningsmål skall uppkomma är att särskild talan, exempelvis om fördelning av fonden, väcks genom stämning (359 §). För detta mål
gäller enligt 359 § andra stycket reglerna i rättegångsbalken om dispositiva tvistemål i tillämpliga delar. Beträffande förfarandet när en begränsnings-
fond upprättas gäller enligt 352 § tredje stycket lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden i tillämpliga delar, om inte annat sägs i förevarande kapitel.
Fondärendet kan inte avslutas förrän fondmedlen har fördelats genom avgörande i ett begränsningsmål eller fonden har upplösts enligt 358 §. Det är sålunda att märka att det beslut i fondärendet genom vilket rätten fastställer fondens storlek eller godtar erbjuden säkerhet är av interimistisk
karaktär. Det kan därför komma att ändras.
351 §
I paragrafen anges de belopp som globalfonden resp. oljeskadefonden skall motsvara. Första stycket grundar sig på art. 11.1 i begränsningskon-
ventionen. Andra stycket ansluter sig till 6 § första stycket oljeansvarig-
hetslagen (jfr art. V.3 i oljeansvarighetskonventionen).
Enligt första stycket skall en globalfond motsvara summan av begränsningsbeloppen för de fordringar beträffande vilka ansvarsbegränsning görs gällande och som har uppkommit på grund av en och samma händelse. Den
skall dessutom motsvara ränta på dessa belopp från dagen för händelsen till dagen för fondens upprättande.
Prop. 1982/83: 159 | 132
Om det efter en fartygskollision mellan två lastfartyg, som inte har några passagerare ombord, föreligger fordringar som avser både personskador och sakskador och om den ansvarige redaren åberopar ansvarsbegränsning beträffande samtliga dessa fordringar, skall globalfonden således motsvara summan av de ansvarsbelopp som gäller enligt 238 § 2 och 3 jämte ränta för tiden till dess fonderna upprättas. Vill redaren att fonden endast skall avse sakskadefordringar, kan han nöja sig med att upprätta en fond som motsvarar ansvarsbeloppet i 238 § 3 jämte ränta. Personskadefordringarna kan nämligen vara så pass små att begränsning av ansvaret inte är aktuell. Borgenärernas eventuella behov av säkerhet för kraven kan då tillgodoses på annat sätt. Såvitt gäller personskador som drabbar ett fartygs egna passagerare skall globalfonden motsvara det ansvarsbelopp som föreskrivs i 238 § I jämte ränta.
Föreskriften om att globalfonden även skall omfatta ränta på begränsningsbeloppet för tiden från den ansvarsgrundande händelsen till fondens upprättande saknar direkt motsvarighet i gällande sjölag.
Konventionen innehåller inte någon bestämmelse om den räntefot som skall användas vid ränteberäkningen. Detta får därför avgöras enligt natio-
nell lag (art. 14). Det har ansetts lämpligt att 6 § räntelagen (1975:635)
tillämpas. Räntan skall alltså beräknas enligt den räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda diskontot som gäller vid varje tid med tillägg av fyra procentenheter.
Bestämmelsen om att fonden också skall omfatta ränta under den angivna tiden innebär inte att ränta nödvändigtvis skall löpa på den enskilde borgenärens fordran under denna tid eller att räntan i det enskilda fallet . skall uppgå till den procentsats som följer av bestämmelsen. Dessa frågor bestäms enligt de regler som gäller för varje särskild fordran.
Av andra stycket framgår att olj2skadefonden skall uppgå till ansvarsbeloppet enligt 5 § oljeansvarighetslagen, dvs. det ansvarsbelopp som gäller för fartygets ägare. 1969 års oljeansvarighetskonvention innehåller inte någon bestämmelse om ränta för tiden till fondens upprättande. Någon bestämmelse om ränta finns därför inte i andra stycket. Såsom framgår av 353 § andra stycket kan emellertid rätten av den som upprättar fonden begära att ett tilläggsbelopp betalas in eller att säkerhet ställs för ett sådant belopp. Såvitt gäller en oljeskadefond kan detta tilläggsbelopp avse ränta också för tiden från den ansvarsgrundande händelsen till dagen för fondens upprättande. Tilläggsbeloppet utgör emellertid inte del av fonden utan är avsett att täcka ränta och rättegångskostnader som inte omfattas av begränsningsbeloppet (jfr 236 & 6 sjölagen och 5 § första stycket tredje meningen oljeansvarighetslagen).
352 §
1 denna paragraf regleras hur en begränsningsfond skall upprättas. Vidare anges vilka upplysningar som skall lämnas till rätten av den som vill
Prop. 1982/83: 159 | 133
upprätta en fond. Första stycket grundar sig på art. 11.2 i begränsningskonventionen. Den artikeln har i sin tur utformats med art. V.3 i 1969 års oljeansvarighetskonvention som förebild. En motsvarande bestämmelse finns f.n. i 6 § andra stycket oljeansvarighetslagen.
Enligt 240 § första stycket får en globalfond upprättas hos den domstol där talan har väckts angående en fordran som är av sådant slag att den är
föremål för ansvarsbegränsning. Fonden kan också upprättas hos sjörätts-
domstolen för den ort där kvarstad eller andra rättsliga åtgärder har begärts. Oljeansvarighetskonventionen förutsätter att talan om ersättning
redan är väckt när fonden upprättas. Därför föreskrivs i 6 § andra stycket
oljeansvarighetslagen att en oljeskadefond skall upprättas hos den domstol : där talan har väckts enligt 18 § nämnda lag.
Den som vill upprätta en fond skall antingen betala in fondbeloppet kontant eller ställa en säkerhet som godtas av rätten. Detta framgår av första stycket. I praktiken torde begränsningsfond i regel upprättas genom
att säkerhet ställs. Det är viktigt att höga krav ställs på säkerheten. Garanti av en nordisk affärsbank bör normalt godtas liksom garanti av något av de
större nordiska försäkringsföretagen. Garantier av större utländska affärs-
banker eller försäkringsbolag bör också kunna godtas. Vid behov får kontroller företas genom förfrågningar hos bank- och försäkringsinspektionerna. En fråga som har uppkommit i praktiken i samband med att en oljeskadefond upprättas är huruvida en säkerhet som består enbart av en förbin-
delse från fartygsägaren eller dennes försäkringsgivare att betala skade-
stånd upp till ansvarighetsbeloppet skall godtas. En sådan förbindelse
utgör nämligen endast en utfästelse av fartygsägaren resp. försäkringsgivaren att betala vad denne enligt lag redan är skyldig att betala. Som skäl för att sådana förbindelser bör godtas har anförts att en säkerhet i form av
en bankgaranti medför avsevärda kostnader och att det i många fall från de skadelidandes synpunkt skulle vara helt onödigt att kräva någon annan säkerhet än en förbindelse av den betalningsskyldige själv. Enligt uppgift
godtas sådana förbindelser i vissa länder, t.ex. i Japan. Som nyss har
nämnts bör höga krav ställas på den säkerhet som skall ställas när en
begränsningsfond upprättas. Detta bör givetvis gälla även vid bedömning-
en av om en förbindelse av det slag som nu har nämnts skall godtas. En sådan förbindelse bör därför godtas som säkerhet endast om det är uppen-
bart att någon ytterligare säkerhet inte behövs för att de skadelidandes rätt '
skall tillvaratas. |
Av första stycket framgår vidare att det förutsätts att den som vill
upprätta en begränsningsfond gör en ansökan därom hos rätten. Åv ansök-
ningen skall framgå att det är fråga om upprättande av en begränsningsfond enligt 351 §. Det är nämligen angeläget att det från början görs klart
huruvida säkerheten är avsedd att utgöra en begränsningsfond eller om det endast är fråga om en säkerhet för en enskild borgenär som har begärt
säkerhetsåtgärd. I det förra fallet gäller säkerheten till förmån för alla borgenärer (jfr 240 § andra stycket). I det senare fallet avses endast den enskilde borgenärens krav.
I andra stycket föreskrivs att det i ansökningen skall lämnas en redogö-
relse för omständigheterna i saken. Domstolen måste få uppgift om vilken händelse som ersättningskraven hänför sig till. Vidare måste uppgifter lämnas om det skadevållande fartyget, t.ex. dess nationalitet och dräk-
tighet, dess ägare och försäkringsgivare. Uppgiften om fartygets dräktighet är nödvändig för att ansvarsbeloppet och därmed fondens storlek skall kunna beräknas. Det bör påpekas att fartygets dräktighet skall bestämmas
på olika sätt beroende på om en globalfond (jfr 238 § 6 sjölagen) eller en
oljeskadefond (jfr. 1 § oljeansvarighetslagen) skall upprättas. Vid globalbe-
gränsning beräknas ansvarsbeloppet på grundval av bruttodräktigheten,
medan nettotonnaget utgör utgångspunkten för beräkningen av ansvarsbeloppet enligt oljeskadelagen.
För att domstolen skall kunna underrätta kända borgenärer har i andra
stycket även föreskrivits att uppgift skall lämnas om de kända borgenärer-
nas namn och adress. Det har inte ansetts erforderligt att i sjölagen uttömmande reglera förfa-
randet i ärenden om upprättande av begränsningsfond. Det har i stället
ansetts lämpligt att låta lagen (1946:807) om handläggningen av domstolsärenden gälla i tillämpliga delar, om inte annat sägs i 15 kap. sjölagen. En
föreskrift om detta har tagits in i tredje stycket.
Hänvisningen till lagen om handläggningen av domstolsärenden innebär bl.a., att domförhetsreglerna i den lagen blir tillämpliga i fondärendet (6 83). Vidare innebär hänvisningen att rättens avgörande sker genom beslut (9 §).
353 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om de beslut som skall meddelas när en ansökan om upprättande av begränsningsfond har kommit in till
domstolen. I paragrafen anges också vid vilken tidpunkt en fond skall
anses upprättad. Delvis motsvarande bestämmelser finns f.n. i 6 § tredje och fjärde styckena oljeansvarighetslagen.
Enligt 241 § sjölagen och 9 § oljeansvarighetslagen inträder vissa rättsverkningar till skydd för den skacdeståndsansvariges egendom när en be-
gränsningsfond upprättas. Det är därför av väsentlig betydelse för den som
har ansökt om att få upprätta en begränsningsfond att rätten så snart som
möjligt meddelar beslut om fondbeloppets storlek och tar ställning till om
den säkerhet som har erbjudits kan godtas. Att rätten skall meddela beslut utän dröjsmål framgår av 5 § lagen om handläggning av domstolsärenden.
För att de nämnda rättsverkningarna skall inträda krävs i princip att rätt
till ansvarsbegränsning föreligger. Prövningen av frågan om en fond får
upprättas kan emellertid på detta stadium inte innefatta någon prövning av
huruvida de krav som har gjorts gällande eller som kan förväntas bli
Prop. 1982/83: 159 | 135
framställda avser fordringar av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning enligt sjölagen eller oljeansvarighetslagen. Sökandens uppgifter i dessa hänseenden får i regel tas för goda. Redan uppgiften om vilken händelse som har föranlett ansökningen kan ofta räcka för att det skall stå klart att begränsningsbara fordringar kan föreligga. Därav följer också att skyddet för den ansvariges egendom inträder i och med att fonden upprättas. Skyddet blir dock definitivt först när frågan om rätten till ansvarsbegränsning har prövats. Det är inte heller avsikten att domstolen på detta stadium skall bilda sig en uppfattning om huruvida fordringarna sammantagna uppgår till ansvarsbeloppet. Detsamma gäller frågan huruvida den som påstås vara skadeståndsansvarig har gjort sig skyldig till ansvarsgrun- - dande handling eller om denna handling är av sådant slag att rätten till ansvarsbegränsning har gått förlorad.
Den som vill upprätta en begränsningsfond har alltså en praktiskt taget ovillkorlig rätt att göra detta. Några stränga krav på innehållet i de uppgifter som enligt 352 § andra stycket skall lämnas bör inte heller ställas upp. Uppgifterna kan kompletteras senare. Det är alltså tillräckligt att fondupprättarens och fartygets identitet framgår och att fartygets dräktighet samt tid och plats för den ifrågavarande händelsen anges. Undantagsvis kan det dock förekomma att det är uppenbart att en ansökan om att få upprätta en begränsningsfond inte skall bifallas, t.ex. då något fartyg över huvud taget inte är inblandat eller inte ens de mest grundläggande omständigheterna framgår av ansökningen och det visar sig omöjligt att få denna kompletterad. Slutligen måste givetvis de förutsättningar som anges i 240 § första stycket sjölagen resp. 6 § andra stycket oljeansvarighetslagen (6 § första stycket enligt förslaget) föreligga när beslut om upprättande av fond meddelas.
Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte för ränta och rättegångskostnader. Detta framgår av 236 § 6 sjölagen och 5 § första stycket tredje meningen oljeansvarighetslagen. I den mån en borgenär får utdelning ur en begränsningsfond, har han normalt också rätt till ränta på detta belopp. Ofta har han dessutom rätt till ersättning för rättegångskostnader, t.ex. ombudsarvode i samband med anmälan av en fordran mot fonden och den fortsatta bevakningen av denna.
Såsom framgår av 351 § omfattar en begränsningsfond inte ränta på ansvarsbelopp annat än så till vida att en globalfond skall motsvara ränta från dagen för den ansvarsgrundande händelsen till dess fonden upprättas. Upprättas fonden genom kontant inbetalning av fondbeloppet kan detta visserligen göras räntebärande, och borgenären får då ytterligare säkerhet för sin räntefordran. Det är dock inte säkert att borgenären ens då erhåller full säkerhet för räntefordringen, eftersom den bankränta som utgår på fondbeloppet kan understiga borgenärens skadeståndsränta. Såsom tidigare har nämnts torde f.ö. en begränsningsfond i praktiken vanligen upprättas genom att en bankgaranti eller annan liknande säkerhet ställs. I
sådant fall får borgenärerna inte någon säkerhet för ränta som avser tiden efter fondens upprättande. Det är att märka att en begränsningsfond över huvud taget inte utgör säkerhet för rättegångskostnader. I avsaknad av särskilda regler i 15 kap. sjölagen skulle allmänna regler om säkerhetsåtgärder ha blivit tillämpliga, om en borgenär vill ha säkerhet för ränta som inte täcks av 351 § och för rättegångskostnader. -
ger däremot. skall fastställa ett tilläggsbelopp. Detta tilläggsbelopp är avsett att täcka ersättning till förvaltare i fonden, rättegångskostnader och andra kostnader i anledning av fondens upprättande och fördelning samt ansvaret för ränta. Den som vill upprätta en begränsningsfond skall således även betala in tilläggsbeloppet eller ställa godtagbar säkerhet för detta. Eftersom de kostnader som här avses kan komma att uppgå till förhållandevis stora belopp, innebär förfarandet en trygghet inte bara för borgenärerna utan också för den som upprättar fonden såtillvida att annan egendom som tillhör honom inte kan tas i anspråk för att säkerställa dessa krav. I fråga om räntekostnaderna uppnås även för alla berörda parter den fördelen att samtliga frågor om ränteanspråk kan avgöras i samband med fördelningen av fonden. Beträffande globalfond gäller dock att tilläggsbeloppet för ränta endast kan avse ränta för tiden efter fondens upprättande. Ränta för tiden dessförinnan ingår nämligen i själva fondbeloppet (351 § första stycket 2).
Tilläggsbeloppet bestäms efter en skönsmässig bedömning av domstolen. När tilläggsbeloppets storlek skall bestämmas är det givetvis av betydelse när en fördelning av fonden kan beräknas ske. Det kan ofta vara svårt för domstolen att bedöma denna fråga i detta tidiga skede. Det torde också medföra åtskilliga svårigheter att då bedöma i vad mån säkerhet behövs för rättegångskostnader. Vidare kan det vara svårt att förutse i vilken utsträckning tvister kan uppkomma i begränsningsmålet. Såsom framgår av fjärde stycket är emellertid beslutet om tilläggsbeloppets storlek inte slutligt. Beslut om ytterligare säkerhet kan därför meddelas senate, om det visar sig erforderligt.
Bestämmelsen om tilläggsbelopp saknar motsvarighet i såväl 1969 års oljeansvarighetskonvention som 1976 års konvention. 1957 års begräns-
ningskonvention innehåller inte heller någon sådan bestämmelse. När den
svenska lagstiftningen på grundval av 1957 års konvention utarbetades, ansågs emellertid att konventionen hade överlämnat åt den nationella lagen i vederbörande konventionsstat att lösa denna fråga. En bestämmelse av detta slag togs därför in i nuvarande 237 § sjölagen (jfr prop. 1964:35 s. 83).
I förarbetena till oljeansvarighetslagen uttalade föredragande statsrådet att han ansåg det vara ytterst tveksamt om det enligt oljeansvarighetskonventionen var tillåtet att som villkor för ansvarsbegränsning föreskriva att fartygsägaren skulle ställa säkerhet även för ränta och rättegångskostnader
Prop. 1982/83: 159 | 137
Gfr prop. 1973:140 s. 44). Härtill kom att underlåtenhet av fartygsägaren eller hans försäkringsgivare att iaktta en sådan föreskrift kunde leda till att ansvarigheten blev obegränsad. Föredragande statsrådet ansåg därför att något sådant villkor för ansvarsbegränsning inte borde ställas upp. Någon bestämmelse av detta slag toes därför inte in i oljeansvarighetslagen.
Beträffande såväl 1969 års oljeansvarighetskonvention som 1976 års begränsningskonvention gäller att regleringen i processrättsligt hänseende är ofullständig och att konventionsstaterna därför i nationell lag får införa kompletterande processuella bestämmelser. Hinder kan t.ex. inte möta att ställa upp krav i olika hänseenden för att en ansökan skall tas upp till behandling, t.ex. att en expeditionsavgift betalas. Det saknas anledning att bedöma frågan om säkerhet för ränta och rättegångskostnader annorlunda. IF enlighet med vad som uttalades vid lagstiftningen i anledning av 1957 års begränsningskonvention måste det därför anses att det även i oljeansvarighetskonventionen har överlämnats åt nationell lag i konventionsstaterna att avgöra om ett tilläggsbelopp avseende kostnader och ränta skall kunna krävas. Om någon föreskrift inte meddelas i detta hänseende. har borgenärerna i de fall en oljeskadefond upprättas rätt att enligt allmänna regler kräva särskild säkerhet för sina fordringar på ränta och kostnader. Detta kan inte anses vara en ändamålsenlig ordning. Inte bara sakliga skäl talar för att ett tilläggsbelopp bör kunna krävas för ränta och kostnader. Reglerna bör också vara desamma för de båda slagen av begränsningsfonder, På grund härav har föreskriften om tilltäggsbefopp gjorts tillämplig på både globalfond och oljeskadefond.
Om särskilda skäl föreligger, kan rätten underlåta att bestämma ett tilläggsbelopp som avser ränta och kostnader. Har ansvar gjorts gällande t.ex. mot ett nordiskt rederi med betydande tillgångar i något av de nordiska länderna, bör det inte vara nödvändigt att fastställa ett tilläggsbelopp. En dom i begränsningsmålet kan ju i ett sådant fall verkställas, om betalning inte skulle ske godvilligt.
Av tredje stycket framgår att en begränsningsfond anses upprättad först "när såväl fondbeloppet som ett eventuellt tilläggsbelopp har betalats in eller godtagbar säkerhet har ställts. Om detta redan har skett när rätten fattar det beslut varigenom storleken av fondbeloppet och eventuellt tilläggsbelopp anges, anses fonden upprättad den dag då beslutet meddelas. I beslutet skal! då framgå att beloppet har betalats in eller att en godtagbar säkerhet har ställts.
Av art. V.9 i oljeansvarighetskonventionen resp. art. 8.1 i 1976 års konvention följer att omräkning från SDR till svenskt mynt skall göras efter kursen den dag då fonden upprättas, betalning sker eller säkerhet ställs. En bestämmelse med detta innehåll finns f.n. i 348 §. Den har nu förts över till 369 §. Det har därför inte ansetts erforderligt att i 15 kap. särskilt ange efter vilken kurs omräkningen skall ske. Den som upprättar en begränsningsfond är således fri från valutarisken efter det att fonden är
Prop. 1982/83: 159 : 138
upprättad. Har begränsningsfonden en gång behörigen upprättats, kommer de förändringar av SDR:s värde i förhållande till svenskt mynt som inträffar därefter inte att påverka fondbeloppets eller ansvarsbeloppets storlek.
Fattar rätten ett nytt beslut, varigenom fondbeloppet eller tilläggsbeloppet höjs, skall den som har upprättat fonden underrättas om detta och beredas tillfälle att inom viss, särskilt angiven kortare tid betala in felande kontanta medel elier ställa kompletterande säkerhet. Under denna frist får fonden anses fylla lagens krav. Någon säkerhetsåtgärd eller annan verkställighet får således inte ske under denna frist, under förutsättning alt rätt till ansvarsbegränsning föreligger. Detta följer av 241 § sjölagen resp. 9 8 oljeansvarighetslagen. Om komplettering inte görs före fristens utgång, kan därefter någon fond inte länere anses vara upprättad. De tillgångar som finns i fonden bör emellertid i sådant fall inte återställas till den som har upprättat fonden, eftersom borgenärerna under den tid då fonden var behörigen upprättad var förhindrade att skaffa sig annan säkerhet. Som har framhållits i anslutning till 240 § bör upprättandet av en fond närmast jämställas med betalning av skulder. Tillgångarna bör därför reserveras för att tillgodose de fordringar som görs gällande mot fonden. Sedan alla anspråk på ersättning slutligen har avgjorts, skall kvarvarande medel fördelas mellan borgenärerna i förhållande till storleken av deras fordringar.
Av fjärde stycket framgår att beslut som avses i denna paragraf är av interimistisk karaktär, dvs. de gäller till dess annat förordnas. En borgenär som får kännedom om att en fond har upprättats har således möjlighet att få till stånd en höjning av fondbeloppet, om han kan påvisa att det först fastställda fondbeloppet grundas på t.ex. felaktiga uppgifter om fartygets dräktighet. Som tidigare har nämnts kan det också finnas anledning att besluta om ytterligare säkerhet.
Talan mot beslut enligt denna paragraf skall föras särskilt. Besvärsrätt tillkommer var och en vars rätt berörs av beslutet. Gäller beslutet en begränsningsfond enligt oljeansvarighetslagen, har därför den internationella oljeskadefonden besvärsrät:. I samband med att fonden fördelas måste rätten i fondärendet ta slutlig ställning till frågan om fondbeloppets storlek.
354 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om ett kungörelseförfarande.
När en begränsningsfond har upprättats. skall rätten enligt första stycket genast låta kungöra detta. I kungörelsen skall borgenärerna uppmanas att inom viss tid skriftligen anmäla sina fordringar mot fonden. Tiden för anmälningsfristen har inte bestämts i lagrummet. men den skall vara minst två månader. Har fonden upprättats lång tid efter händelsen bör anmälningsfristen kunna vara relativt kort. De som har lidit skada torde då i regel ha kännedom om detta och om skadornas omfattning. Detsamma gäller när det är fråga om klara och begränsade skador. Vid exempelvis oljeskador
kan däremot behov av en längre frist föreligga. eftersom skadorna då ofta
är mera svåröverskådliga. F.n. föreskrivs i 7 § oljeansvarighetslagen en
minsta tid om sex månader, och detta bör gälla som riktmärke även i fortsättningen. Kungörelsen bör utfärdas så snart begränsningsfonden har upprättats och oberoende av om beslutet om fastställande av ansvarsbe-
lopp har överklagats.
I första stycket har vidare föreskrivits att kungörelsen skall innehålla en erinran om vissa lagbestämmelser som är av betydelse för borgenärernas rätt. Erinran skall sålunda göras om 357 §, enligt vilken rätt till utdelning för efteranmälda fordringar föreligger bara under vissa förutsättningar.
Vidare skall erinras om 364 §. I denna paragraf anges att domar i begräns-
ningsmålet gäller mot alla som kan göra gällande fordringar mot fonden, även den som inte har anmält sin fordran. Har globalfond upprättats, skall erinras också om 240 § tredje stycket, enligt vilket särskild talan inte får
väckas sedan en fond har upprättats.
Enligt andra stycket skall kungörelsen tas in i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning. Kungörelse skall ske inte bara i Sverige utan också i utlandet, om skäl föreligger till det. Om det finns anledning anta att borgenärer finns i något annat land, bör således kungörelse ske även där. Några föreskrifter om hur sådan kungörelse skall ske ges inte, eftersom förhållandena på platsen bör vara avgörande för hur man på lämpligaste sätt skall underrätta borgenärerna. Kostnaderna måste dock självfallet
hållas inom rimliga gränser. Beträffande kungörelseförfarandet hänvisas i
övrigt till lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndig-
het m.m. | Enligt tredje stvcket skall rätten vid sidan om kungörelseförfarandet
underrätta den som har upprättat fonden och alla kända borgenärer om kungörelsen.
355 §
Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om förvaltare i en begränsningsfond.
Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.4) bör det i vissa fall finnas möjlighet för rätten att förordna en förvaltare i fonden. Enligt första stycket skall rätten förordna förvaltare i begränsningsfonden, om det
är lämpligt med hänsyn till sakens beskaffenhet eller omständigheterna i
övrigt. Vidare föreskrivs att förvaltaren skall vara lagfaren och ha den
särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver. Enligt 44 § andra
stycket konkurslagen får till förvaltare i konkurs inte förordnas den som är
anställd vid domstol. Motsvarande bör gälla också vid förordnande av förvaltare i begränsningsfond. Det har dock inte ansetts nödvändigt att meddela en uttrycklig bestämmelse härom.
Förvaltarens uppgifter består i att granska anmälda fordringar samt att
upprätta ett förslag till hur fonden skall fördelas (jfr 360 § andra stycket).
Förvaltare kan förordnas när som helst efter det att fonden har upprättats. Möjligheten att utse förvaltare bör utnyttjas med ganska stor restriktivitet. Förvaltare bör således förordnas endast i de fall där det finns anledning misstänka att antalet borgenärer är stort eller att fördelningen av foriden annars kan komma att bli komplicerad. Förvaltare bör också utses, om det kan antas att mera betydande tvister kommer att uppstå, t.ex. rörande storleken av vissa fordringar. Innan beslut meddelas, bör synpunkter i frågan inhämtas under hand från den som har upprättat fonden och andra intresserade parter. Visar det sig därvid att parterna har inlett förlikningsförhandlingar bör beslutet anstå, såvida inte parterna själva anser att en förvaltares insatser kan vara dem till hjälp.
I andra stycket föreskrivs att rätten skall fastställa förvaltarens ersättning. Denna ersättning skall bestridas av den som har upprättat fonden. Har tilläggsbelopp fastställts enligt 353 § andra stycket. skall ersättningen till förvaltaren betalas ur detta belopp. Om fondens förvaltning drar ut på tiden, bör förvaltaren kunna erhålla förskott på ersättningen. Ersättningen till förvaltaren kan givetvis inte slutligt fastställas förrän förvaltningen av fonden har slutförts.
356 §
I denna paragraf anges att den borgenär som anmäler en fordran skall ge rätten vissa uppgifter om fordringen. Han skall sålunda lämna uppgift om fordringens storlek och om grunden för denna. Vidare skall han upplysa om dom har meddelats med anledning av fordringen eller om särskild rättegång pågår beträffande denne. |
Om det beträffande en fordran föreligger en lagakraftvunnen dom som är verkställbar i Sverige, kan fordringen inte omprövas i begränsningsmålet. Övriga borgenärer har således inte någon möjlighet att i ett sådant fall framställa anmärkningar mot fordringen. Har domen meddelats i utlandet och är den inte verkställbar här, har den däremot endast bevisverkan.
Om det när fonden upprättas pågår särskild rättegång beträffande en borgenärs fordran, behöver denna rättegång inte läggas ned (jfr avsnitt 5.1.4). De andra borgenärerna har emellertid ett intresse av att så snart som möjligt få vetskap om rättegången. Vill de rikta anmärkningar mot fordringen, torde de nämligen ha möjlighet att intervenera i denna rättegång.
357 §
I denna paragraf behandlas verkningarna av att en fordran inte anmäls i , tid. Om en fordran inte har anmälts, när handläggningen av frågan om fondens fördelning avslutas vid tingsrätten, kan ersättning utgå bara enligt 363 § andra stycket. Ersättning kan sålunda utgå. om rätten vid fördelningen av fonden har avsatt ett belopp som skall täcka efteranmälda fordringar. Den borgenär som inte har anmält sin fordran när fördelningen sker ris-
Prop, 1982/83: 159 141
kerar således att rätten inte finner anledning att avsätta något sådant belopp. Han löper därför risken att inte få någon ersättning alls eller
mindre ersättning än han skulle ha fått om han hade anmält sin fordran i tid.
358 §
I denna paragraf regleras upplösning av begränsningsfond.
När en begränsningsfond har upprättats, har en borgenär inte längre
möjlighet att erhålla särskild säkerhet för sin fordran, förutsatt att den som upprättat fonden har rätt till ansvarsbegränsning. Alla borgenärer som har
anspråk på ersättning i anledning av den ansvarsgrundande händelsen skall
därför kunna rikta sina krav mot fonden. För att inte endast vissa borgenä-
rer skall kunna disponera över fonden har i denna paragraf föreskrivits att fonden inte kan upplösas förrän anmälningsfristen har gått ut. Sedan
borgenärerna således blivit kända kan fonden upplösas, men det krävs då att både den som har upprättat fonden och samtliga borgenärer som har gjort gällande fordringar mot fonden samtycker till detta.
Med uttrycket ”den som har upprättat fonden” avses här endast den som faktiskt har upprättat begränsningsfonden. För att en fond skall få upplösas krävs alltså inte samtycke av de andra personer för vilka fonden har verkan enligt 240 § andra stycket. I detta sammanhang beaktas endast de fordringar som kvarstår. En borgenär vars fordran har blivit underkänd i en lagakraftvunnen dom skall naturligtvis inte kunna hindra att fonden upplöses. Anledningen till upplösning av fonden torde regelmässigt vara att parterna utom rätta har kommit överens om hur fonden skall fördelas.
Blir fonden upplöst efter det att begränsningsmålet har inletts, skall detta
avskrivas i samband härmed.
Beslutet att upplösa fonden bör fattas i fondärendet. Detta ärende bör ' därefter avskrivas, sedan rätten i förekommande fall har tagit ställning till
förvaltarens ersättningsanspråk.
359 8
I paragrafens första stycke definieras begreppet begränsningsmål samt behandlas frågan om väckande av talan i begränsningsmål.
Av definitionen framgår att begränsningsmål är ett mål i vilket frågor om
ansvar och dess begränsning och om anmälda fordringar avgörs samt fonden fördelas. Sedan en begränsningsfond har upprättats och borgenä-
rerna har anmält sina krav, kan parterna vilja inleda förlikningsförhandlingar, eventuellt med anlitande av förvaltaren. Begränsningsmålet skiljer sig såtillvida från ett vanligt tvistemål att rättegångsförfarandet kan komma att aktualiseras snabbt och utan att parterna haft tillfälle att undersöka möjligheterna till en uppgörelse i godo. För att en uppgörelse i godo skall
kunna träffas fordras också att samtliga berörda parter är kända, vilket i de fall när en fond upprättas kan vara fallet först sedan anmälningsfristen har
av fonden — såsom fondsammanträde och upptagandet av tvistiga fordringar till behandling — inte utan vidare skall vidtas av rätten, sedan
anmälningsfristen har löpt ut. För att rätten skall vidta sådana åtgärder
krävs att någon av parterna tar ett initiativ genom att väcka talan i begräns-
ningsmålet. Talan i ett sådant mål väcks genom stämning vid den domstol
där fonden är upprättad. Behöriga att väcka talan är enligt 240 § fjärde stycket den som har upprättat fonden, dennes försäkringsgivare och borgenärerna.
Det har inte ansetts nödvändigt att meddela särskilda regler för förfaran-
det i begränsningsmål utöver dem: som är av grundläggande betydelse. Om det uppstår en tvist mellan t.ex. redaren och en borgenär om den anmälda fordringen, skall allmänna regler om bevisning, möjligheterna att meddela deldom eller mellandom, fullföljd osv. tilllämpas. I paragrafens andra stycke föreskrivs därför att rättegångsbalkens regler om tvistemål vari förlikning om saken är tillåten (s.k. dispositiva mål) skall gälla i tillämpliga
delar, om inte annat sägs i förevarande kapitel.
360 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om s.k. fondsammanträde och om rättens prövning av tvistiga frågor.
När någon av parterna har väckt talan i begränsningsmålet, skall det formella fondförfarandet inledas genom att kallelse utfärdas till ett fondsammanträde. Anmälningsfristens utgång måste under alla förhållanden avvaktas innan sammanträdet kan äga rum. Har förvaltare förordnats i fonden, måste han få den tid som behövs för att granska de anmälda fordringarna och utarbeta förslag till fördelning av fonden. Förvaltaren
Till sammanträdet skall enligt första stycket kallas, förutom förvaltaren, alla personer vilkas rätt berörs av utgången i begränsningsmålet. Det
innebär att kallelse skall utfärdas på den som har upprättat fonden, den
som har anhängiggjort begränsningsmålet och borgenärerna, dvs. de som har anmält fordringar mot fonden. Redarens P & I-assuradör bör normalt
också kallas. Är den ansvarsgrundande händelsen en kollision, bör i regel också redarens kaskoassuradör kallas. Om oljeskadefond har upprättats och om den internationella oljeskadefonden kan komma att bli skyldig att
ersätta en del av oljeskadorna, bör vidare den internationella fonden kallas.
Såsom har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.4) skall
samtliga frågor som aktualiseras i begränsningsmålet behandlas vid fondsammanträdet. För att underlätta för parterna att träffa en överenskommelse i de olika sakfrågorna skall förvaltaren enligt andra stycket efter att ha granskat de anmälda fordringarna till fondsammanträdet utarbeta ctt
förslag till fördelning av fonden. Förslaget skall i god tid före sammanträ-
det översändas till dem som har kallats.
Om det från början står klart att parterna avser att göra en fråga till föremål för rättens prövning, kan det i vissa fall vara lämpligt att förval-
taren lägger fram ett på vissa premisser grundat förslag till fördelning av fonden. I andra fall kan tvistefrågornas lösning vara av en så grundläggande betydelse för fördelningen att förvaltaren helt bör avstå från att lägga
fram något förslag. Det är angeläget att upprättandet av förvaltarförslaget inte tillåts alltför mycket fördröja att rättegångsförfarandet påbörjas såvitt gäller de tvistiga frågorna. Förvaltaren bör dock alltid försöka att rensa undan tvistefrågor av enklare karaktär.
Om någon förvaltare inte har förordnats, ankommer det i princip på rätten att vidta de åtgärder som nu har nämnts. Rätten är emellertid på ett
helt annat sätt än en förvaltare underkastad vissa begränsningar när det gäller förlikningsverksamhet och s.k materiell processledning. Bl.a. bör
rätten givetvis inte på detta stadium ta ställning i tvistiga frågor. Domsto-
len har sålunda i praktiken betydligt mindre möjligheter än en förvaltare att aktivt förbereda fondsammanträdet. Domstolen har begränsade möjlighe-
ter att lägga fram förslag angående fondens fördelning till följd av att domstolen måste avhålla sig från varje åtgärd som kan rubba tilltron till dess opartiskhet. Detta är givetvis en omständighet att beakta, när domstolen skall ta ställning till huruvida förvaltare bör förordnas. Finns tvistiga
frågor och har förvaltare inte förordnats, kan det ofta vara lämpligt att rätten inskränker sig till att upprätta en förteckning över anmälda fordring-
ar. Ordningen med fondsammanträde och förordnande av förvaltare syftar till att underlätta för parterna att komma fram till en överenskommelse, som kan ligga till grund för fondens fördelning. Alla möjligheter bör tas till
vara att under fondsammanträdet utreda återstående tvistefrågor och för-
lika parterna. Även rätten bör aktivt verka för en överenskommelse i godo
mellan parterna. Om rådrum behövs, bör enligt tredje stycket fondsammanträdet fortsätta vid ett senare tillfälle (andra meningen). Förvaltaren kan då mot bakgrund av nya omständigheter och förlikning mellan de berörda parterna i olika frågor ändra det förslag som han ursprungligen hade utarbetat inför fondsammanträdet, Om enighet mellan parterna har uppnåtts, skall förvaltarens förslag med de ändringar som eventuellt har gjorts i det läggas till grund för fördelning av fonden (första meningen).
Om någon av parterna fortfarande har invändning mot förslaget när alla möjligheter till förlikning har uttömts och fondsammanträdet avslutas, skall rätten bestämma viss tid inom vilken den som vidhåller sin invändning skall begära rättens prövning av tvisten (fjärde stycket). Detta gäller
även invändningar som har gjorts skriftligen före fondsammanträdet. Så-
dana invändningar skall alltså beaktas även om den som har gjort invänd-
ningen inte är närvarande vid sammanträdet. Om en sådan begäran inte framställs inom föreskriven tid, tolkas detta som att invändningen inte
vidhåills. Enligt en uttrycklig föreskrift anses invändningen då förfallen.
Prop. 1982/83: 159 : 144
Om däremot rättens prövning begärs inom den fastställda fristen, skall rätten i fortsättningen handlägge tvisten som ett vanligt tvistemål. Detta innebär bl.a. att frågan om rättegångskostnader skall bedömas enligt van-
liga tvistemålsregler.
Den som inte infinner sig till fondsammanträdet blir bunden av de resultat som uppnås där och här därmed också förlorat möjligheten att senare framställa en invändning och begära rättens prövning av en viss tvistefråga (jfr 361 §& andra stycket). Det finns vidare inte heller möjlighet för den som har uteblivit att fullfölja någon annan borgenärs invändning, som denne efter närmare överväganden har beslutat att frånfalla. Den som skriftligen har gjort en invändning före sammanträdet men uteblivit från detta kan däremot fullfölja sin invändning inom den frist som rätten fastställer. |
I femte stycket anges vilka personer som 'skall anses vara parter i en sådan tvist som nämns i det föregående stycket. Sålunda skall partsställning intas av den som har framställt en invändning och den gentemot vilken invändningen riktas. Den föreskrivna ordningen innebär att såväl på kärandesidan som på svarandesidan kan uppträda flera personer. Den vanligaste situationen torde vara att den som har upprättat fonden har framställt invändning mot en eller flera fordringar. Parter blir då den som har upprättat fonden och den eller de borgenärer som har anmält de fordringar som har blivit föremål för invändning. Det synes naturligt att då anse den som har upprättat fonden som svarande. Även en eller flera
borgenärer kan ha invänt mot en fordran som har anmälts av en annan borgenär. I denna situation skulle den fondansvarige kunna stå helt utanför
rättegången. I tvister angående frågor huruvida ansvar föreligger eller om rätten till ansvarsbegränsning kan den som påstås vara skadeståndsskyldig stå emot hela borgenärskollektivet. |
Även om den ursprungliga parisställningen enligt vad som nu har beskrivits kan variera avsevärt beroende på vad tvisten gäller, måste samtidigt beaktas bestämmelserna om intervention i rättegångsbalken (14 kap. 9—12 §§). Dessa bestämmelser torde innebära exempelvis att den som har
upprättat fonden har möjlighet att träda in på ena sidan i en tvist mellan
borgenärer. Likaså måste andra borgenärer kunna intervenera i en tvist mellan en borgenär och den som har upprättat fonden. I det fallet att fordringarnas belopp sammanlagt överstiger ansvarsbeloppet kan nämli-
gen utgången i en sådan tvist få avgörande betydelse för andra borgenärers
möjligheter till utdelning ur fonden. Rätten till intervention är här av särskild betydelse när det gäller att förhindra ohemula uppgörelser mellan den skadeståndsansvarige och en borgenär. Den intervention som avses i
detta sammanhang är den där intervenienten har ställning av part, s.k.
självständig intervention.
361 §
I denna paragraf regleras förfarandet vid fondsammanträdet och det fortsatta förfarandet, om det efter fondsammanträdet föreligger olösta tvister som måste avgöras av rätten. |
I första stycket föreskrivs, att fondsammanträdet är att jämställa med muntlig förberedelse, om inte annat sägs i 15 kap. sjölagen. Detta innebär att bestämmelserna i 42 kap. rättegångsbalken om sådan förberedelse gäller i tillämpliga delar för fondsammanträdet. Vidare kommer för fondsammanträdet att gälla samma domförhetsregler som för muntlig förberedelse, dvs. att rätten är domför med en lagfaren domare (1 kap. 3 § rättegångsbalken).
Av 360 § tredje stycket följer att invändningar som har gjorts skriftligen före fondsammanträdet skall beaktas, även om den som har gjort invändningen inte är närvarande vid sammanträdet. En parts utevaro från fondsammanträdet skall därför givetvis inte leda till att tredskodom meddelas enligt 44 kap. 2 § rättegångsbalken. I andra stycket föreskrivs att, om någon som har kallats till ett fondsammanträde uteblir, sammanträdet får hållas utan hinder av utevaron. :
Utgångspunkten för paragrafen är att anmälan av fordringen mot fonden, förvaltarens granskning och förhandlingarna vid fondsammanträdet motsvarar vad som i ett vanligt tvistemål förekommer genom stämningsansökan och vid förberedelsen. Någon särskild stämningsansökan behövs därför inte i detta skede. I många fall behövs inte heller någon ytterligare förberedelse, utan tvisten bör kunna avgöras i direkt anslutning till fondsammanträdet.
Ibland kan det dock finnas behov av ytterligare förberedelse, muntlig eller skriftlig. Parterna kan t.ex. behöva beredas tillfälle att precisera sin talan eller att anmäla sin bevisning. Självfallet bör rätten på samma sätt som i vanliga tvistemål inhämta parternas synpunkter i fråga om behovet av och formerna för ytterligare förberedelse.
Om parterna samtycker till det, kan rätten på samma sätt som i ett vanligt tvistemål hålla huvudförhandling i förenklad form i anslutning till fondsammanträdet. Detsamma gäller om rätten finner saken uppenbar (jfr 42 kap. 20 § andra stycket rättegångsbalken). En sådan huvudförhandling får hållas i omedelbart samband med fondsammanträdet eller inom 15 dagar från den dag då fondsammanträdet avslutades. I det senare fallet gäller som förutsättning att domstolen består av samma domare som vid fondsammanträdet.
Av hänvisningen i 359 § andra stycket till rättegångsbalkens regler följer bl.a. att bestämmelserna om meddelande av deldom och mellandom är tillämpliga. Om det föreligger flera tvister som saknar inbördes samband, torde det vara lämpligast att de avgörs genom särskilda deldomar. Skulle någon av dessa tvister visa sig särskilt komplicerad och kräva längre tid för avgörandet än de övriga kan, om deldom har meddelats beträffande de 10 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 159
övriga tvistiga fordringarna, delbetalning av de icke tvistiga och rättskraftigt avgjorda fordringarna ske enligt 362 §.
Det är i och för sig inget som hindrar att förvaltaren vid handläggningen av en enskild tvist uppträder som ombud för några av parterna, t.ex. när flertalet borgenärer och redaren har godtagit förvaltarens förslag och invändning görs av endast en borgenär.
362 §
1 denna paragraf ges möjlighet till provisoriska delbetalningar.
Det kan uppenbarligen dröja lång tid innan slutlig dom meddelas beträffande samtliga fordringar och fördelning av fonden kan ske. I denna
besluta om provisoriska delbetalningar. Detta kan inte ske förrän anmälningsfristen har gått ut. Sådana delbetalningar får givetvis göras endast såvitt gäller de fordringar som inte är tvistiga eller har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft. Föreligger i målet ett stort antal tvister, kan flera sådana utbetalningar bli aktuella, allt eftersom tvisterna blir avgjorda. :
Domstolen måste givetvis se till att delbetalningarna inte medför risk för att de fordringar beträffande vilka dom ännu inte har meddelats får en mindre det av ansvarsbeloppet än de är berättigade till. Det finns anledning utgå från att domstolarna kommer att iaktta försiktighet med sådana delbetalningar. Mot bakgrund härav har det inte ansetts nödvändigt att tillåta särskild talan mot beslut om provisoriska delbetalningar. Om sådan talan hade tillåtits, skulle systemet med delbetalningar lätt kunna sättas ur spel genom överklaganden. Någon särskild bestämmelse i denna fråga har inte tagits in i förevarande paragraf. Av 49 kap. 8 § rättegångsbalken följer emellertid att särskild talan mot sådana beslut inte får föras.
Skulle det mot förmodan inträffa att någon genom delbetalning har fått ut mer av begränsningsbeloppet än han har rätt till enligt vad som framkommer i samband med att begränsningsfonden fördelas, bör någon återbetalningsskyldighet inte föreligga. I ett sådant fall är det tänkbart att staten kan bli skadeståndsskyldig enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) gentemot de fordringsägare som till följd av förtidsbetalningen får mindre utdelning ur fonden än de är berättigade till.
363 §
I paragrafen finns regler om slutlig fördelning av fonden. Vissa motsvarande bestämmelser finns f.n. i 7 § oljeansvarighetslagen.
När samtliga tvister har avgjorts skall enligt första stycket första meningen rätten besluta om fördelning av fonden. Rätten måste då ta slutlig ställning också till frågan om ansvarsbeloppets storlek. Normalt skall detta motsvara det ansvarsbelopp som fastställdes i samband med att fonden upprättades. Undantagsvis kan det dock förekomma att det finns anledning att ändra detta, t.ex. på grundval av ny utredning om fartygets
dräktighet. Fonden skall fördelas enligt de bestämmelser som finns i 10 kap. sjölagen resp. i oljeansvarighetslagen.
Målet om fördelning av fonden får enligt första stycket andra meningen avgöras utan huvudförhandling, under förutsättning att sådan förhandling inte behövs med hänsyn till utredningen i målet. Normalt sett torde det "bara röra sig om en matematisk operation som innebär att ansvarsbeloppet slås ut på de olika fordringarna. Huvudförhandling synes därför erforderlig endast i undantagsfall. Om muntlig bevisning skall tas upp, skall huvudförhandling däremot hållas. Detsamma bör vara fallet när det kan antas vara till fördel för utredningen i målet att parterna muntligen utvecklar sina ståndpunkter. Parterna bör beredas tillfälle att lämna synpunkter på valet av handläggningsform.
Ibland kan det finnas anledning anta att det finns ytterligare fordringar som inte har anmälts. Vid vissa miljökatastrofer kan t.ex. förekomma att skador uppstår först efter någon tid. Sker fördelningen relativt snart efter händelsen, kan det då finnas behov av att avsätta ett visst belopp för dem som drabbas av sådana skador. Det kan också hända att man med bestämdhet vet att borgenärer finns som inte har hörts av och som det inte har varit möjligt att få kontakt med. Med tanke på sådana situationer föreskrivs i andra stycket att rätten kan avsätta ett visst belopp till att täcka fordringar som inte har anmälts innan handläggningen av frågan om fondens fördelning har avslutats vid tingsrätten. Fördelning av detta belopp sker när samtliga anmälda fordringar har behandlats och det kan antas att ytterligare fordringar inte kommer att anmälas.
Det bör understykas att möjligheten att avsätta visst belopp för efteranmälda fordringar inte bör utnyttjas urskiljningslöst. Belopp bör avsättas bara om det finns någon bestämd anledning att anta att ytterligare borgenärer finns. Sker fördelningen ganska lång tid efter händelsen, måste det finnas starka skäl för att sådant belopp skall avsättas. Har mer än tre år förflutit från händelsen, måste det under alla förhållanden anses osannolikt att ytterligare borgenärer finns. |
AV tredje stycket framgår att fonden skall fördelas mellan de ersättningsberättigade även om den som har upprättat fonden inte har rätt att begränsa sitt ansvar. Den omständigheten att ansvaret är obegränsat bör inte försätta de skadelidande i en sämre ställning än om rätt till ansvarsbe-
gränsning hade förelegat.
Frågan huruvida rätt till ansvarsbegränsning föreligger har i ett sådant fall sannolikt redan gjorts till föremål för särskilt avgörande som har vunnit laga kraft när fördelning av fonden sker. Om rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger, bör det vara möjligt för borgenärerna att yrka att dom skall meddelas inte bara beträffande fondens fördelning utan också mot den som är ansvarig såvitt avser hans skyldighet att personligen svara för den del av ersättningen som inte blir betald ur fonden. En bestämmelse om detta har tagits in i andra meningen.
364 §
Av denna paragraf följer att en lagakraftvunnen dom i frågor om ansvar och rätten till ansvarsbegränsning, ansvarsbeloppets storlek, anmälda fordringar och fondens fördelning gäller gentemot alla som kan göra gällande fordringar mot fonden, oavsett om de har anmält sina fordringar eller inte. : :
Bestämmelsen är motiverad av att både den skadeståndsskyldige och
borgenärerna har ett intresse av att det inte skall vara möjligt att i efter-
hand bryta upp det beslut om fördelning av fonden som den slutliga domen innefattar. Sådana rättsskyddsgarantier har byggts in i begränsningsfond-
systemet att det har ansetts kunna godtas att borgenär, som inte har anmält sin fordran, går miste om sin rätt.
Sextonde kapitlet
Särskilda bestämmelser
Kapitlet innehåller de paragrafer som f.n. finns i 15 kap. sjölagen.
Ändringarna består huvudsakligen i ny numrering av paragraferna jämte de
ändringar som föranleds av omnumreringen.
369 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 348 §.
I nuvarande 348 § andra stycket definieras beräkningsenheten Poincaré-
francs. SDR är numera den beräkningsenhet som huvudsakligen används i
internationella konventioner på transporträttens område. Denna beräkningsenhet har nu införts inte bara såvitt gäller begränsningsbeloppen i 6 kap. och 10 kap. utan även i 5 kap. (jfr vad som anförs i anslutning till 120 §). Härigenom har SDR införts som beräkningsenhet i sjölagen i dess heihet. Det finns därför inte längre något behov av en definition av Poincaréfrances i sjölagen. Denna definition har därför uteslutits. I första stycket har i stället tagits in en definition av SDR. : |
I andra stycket, som motsvarar nuvarande 348 § tredje stycket, har endast gjorts smärre språkliga justeringar.
372-374 §§
Ändringarna är redaktionella.
Ikraftträdandet
Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.1) bör den nya lagstiftningen om globalbegränsning sättas i kraft så snart Sveriges uppsäg-
ning av 1957 års begränsningskonvention tråder i kraft. Det torde vara
lämpligt att de andra lagändringarna träder i kraft samtidigt. Regeringen
har därför bemyndigats att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet.
Även efter den nya lagstiftningens ikraftträdande skall givetvis äldre bestämmelser tillämpas på händelser som har inträffat dessförinnan. En föreskrift om detta har tagits in i lagförslaget.
Prop. 1982/83: 159 | 149
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om ansvarighet för oljeskada till
sjöss
Bestämmelserna i 15 kap. sjölagen om upprättande och fördelning av begränsningsfond skall tillämpas även på begränsningsfond som avses i oljeansvarighetslagen. Av denna ånledning har de motsvarande bestämmelser som f.n. finns i oljeansvarighetslagen upphävts. I stället har i denna lag tagits in en hänvisning till 15 kap. sjölagen (fr avsnitt 5.1.4).
I paragrafen har gjorts endast den ändringen att ordet ”krigsfartyg” i - andra stycket har bytts ut mot ”örlogsfartyg” (jfr avsnitt 5.1.3.4).
5§
I denna paragraf har den ändringen gjorts att andra stycket har utgått. Enligt detta stycke i dess nuvarande lydelse skall ansvaret för oljeskador i | vissa fall begränsas enligt de regler i 10 kap. sjölagen som grundas på 1957 års begränsningskonvention. Bestämmelsen tillkom som en följd av de folkrättsliga förpliktelser som Sverige hade åtagit sig genom att tillträda 1957 års konvention (jfr prop. 1973:140 s. 141 ff). Som tidigare har anförts (avsnitt 5.1.1) föreslås att Sverige skall säga upp 1957 års konvention. Andra stycket kan därför upphävas.
I första och tredje styckena har gjorts endast redaktionella ändringar.
6§
Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om begränsningsfond. I första stycket fastslås, liksom f.n., att upprättandet av en begräns-
ningsfond är en förutsättning för rätten till ansvarsbegränsning. Vidare har i detta stycke tagits in den bestämmelse i det nuvarande andra stycket enligt vilket en begränsningsfond här i landet skall upprättas hos den domstol där talan om ersättning har väckts.
Övriga bestämmelser i paragrafen har utgått. I stället hänvisas till 15 kap. sjölagen i dess föreslagna lydelse. De bestämmelser i paragrafens andra —fjärde stycken som har utgått återfinns i allt väsentligt i 15 kap. (jfr 351—353 §§). |
I andra stycket föreskrivs att fonden skall fördelas mellan borgenärerna i förhållande till storleken av de styrkta fordringarna. Detta överensstäm- : mer i sak med vad som gäller f.n. i enlighet med 7 § tredje stycket i dess nu gällande lydelse. En motsvarande bestämmelse finns i 239 § första stycket i | förslaget till 10 kap. sjölagen.
Tredje stycket innehåller en hänvisning till 15 kap. sjölagen beträffande de närmare bestämmelserna om begränsningsfond och begränsningsmål.
Enligt förstaget skall denna paragraf utgå i sin helhet. De bestämmelser om begränsningsfond som f.n. finns i paragrafen motsvaras, förutom av nyss nämnda 6 § tredje stycket, av vissa bestämmelser i 15 kap. sjölagen.
9§
I paragrafens andra stycke har ordet ”handräckningsåtgärd” bytts ut
mot ”säkerhetsåtgärd”.
13 och 14 §§
I dessa paragrafer har den hänvisning till 5 § andra stycket som f.n. finns : i 13 § första och andra styckena och 14 § andra stycket utgått som en följd av ändringen i 5 8. Dessutom har gjorts vissa språkliga ändringar.
18 §
Enligt oljeansvarighetskonventionen (art. IX.3) är endast den domstol hos vilken begränsningsfonden har upprättats behörig att pröva frågor om 'ansvarsbeloppets fördelning. I paragrafens tredje stycke regleras det fall att begränsningsfonden har upprättats i Sverige enligt 6 §. Enligt lagrummet i dess gällande lydelse skall den domstol vid vilken fonden har upprättats pröva ansvarsbeloppets fördelning mellan de skadelidande. I förslaget har tillfogats en föreskrift om att denna prövning skall göras i ett sådant begränsningsmål som avses i I5 kap. sjölagen. :
Tredje stycket i dess gällande lydelse är tillämpligt endast om den ägare eller försäkringsgivare mot vilken talan väckts har rätt att begränsa sin ansvarighet. Enligt 363 § tredje stycket sjölagsförslaget skall cmellertid begränsningsfonden fördelas även om rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger. Detsamma gäller f.ö. enligt 7 § femte stycket oljeansvarighetslagen i dess nu gällande lydelse. Denna begränsning i lagrummets tillämplighet har därför utgått.
Vidare har gjorts vissa språkliga ändringar i första och tredje styckena.
22§
första stycket har termen ”krigsfartyg” bytts ut mot ”örlogsfartyg”.
Av paragrafens andra stycke i dess nuvarande lydelse framgår att ansvarsbegränsningsreglerna i 10 kap. sjölagen skall tillämpas i de falt som bestämmelsen avser. Härutöver hänvisas i fråga om ansvarsbeloppets storlek till 235 § i detta kapitel. Sistnämnda hänvisning är inte nödvändig utöver den generella hänvisningen till 10 kap. Vidare kan ansvarsbeloppet i vissa fall komma att bestämmas inte bara enligt 238 § i förslaget utan även enligt 243 3. Hänvisningen till 235 § har därför strukits.
Dessutorn har vissa språkliga ändringar gjorts i paragrafen.
Prop. 1982/83: 159 | 151
Ikraftträdandet
Vissa ändringar i oljeansvarighetslagen kan inte genomföras förrän Sveriges uppsägning av 1957 års begränsningskonvention har fått verkan.
Liksom i fråga om ändringarna i sjölagen har regeringen därför bemyndi-: gats att bestämma när ändringarna i oljeansvarighetslagen skall träda i kraft. . . ee
Även efter det att ändringarna i oljeansvarighetslagen har trätt i kraft
skall givetvis äldre bestämmelser tilllämpas på händelser som har inträffat dessförinnan. En föreskrift av denna innebörd har tagits in i lagförslaget.
-:8 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1), 2. lag om ändring i lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till
SjÖSS. -
9 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Bilaga I
Sammanfattning av sjölagsutredningens betänkande
Utredningens förslag innebär huvudsakligen ändringar i sjölagens regler i 10 kap. om begränsning av redares skadeståndsansvar, s. k. globalbegränsning. och i 6 kap. om befordran av passagerare och resgods. Ändringarna grundar sig på 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar respektive 1974 års Aténkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Utredningsarbetet har skett i nordiskt samarbete och i huvudsak likalydande lagförslag har utarbetats i Danmark. Finland och Norge.
Ratifikation av 1976 års begränsningskonvention
De nuvarande bestämmelserna om globalbegränsning i 10 kap. sjölagen bygger på 1957 års internationella konvention om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö. Främst av den anledningen att realvärdet av konventionens begränsningsbelopp till följd av inflationen efterhand undergått en allt kraftigare minskning utarbetades 1976 års begränsningskonvention. Förutom en höjning av begränsningsbeloppen innebär konventionen även andra betydande förbättringar. Utredningen föreslår därför att 1957 års begränsningskonvention skall sägas upp och att Sverige skall tillträda 1976 års konvention. Den föreslagna lagstiftningen om globalbegränsning bör enligt utredningens mening sättas i kraft så snart 1957 ars konvention upphört att vara bindande för Sverige.
1976 års konvention ger i vissa hänseenden konventionsstaterna möjlighet att i nationell lag ta in bestämmelser som skiljer sig från konventionens regler. Detta gäller bl. a. fordringar i anledning av skada på hamnanläggningar, bassänger, segelbara vattenvägar och navigationshjälpmedel. Sådana skadeståndskrav kan ges prioritet före andra sakskadefordringar. Enligt vad utredningen har inhämtat är skador på hamnanläggningar m. m. relativt sällsynta i Sverige och har hittills inte visat sig medföra en ekonomisk belastning av någon betydelse för hamnarna. Det föreslås därför inte någon prioritering av sådana skadeståndskrav. På likartade grunder anser utredningen att Sverige inte heller bör utnyttja den i konventionen givna möjligheten att från begränsningsreglerna undanta kostnaderna för avlägsnande av fartygsvrak och liknande åtgärder.
En konventionsstat får vidare i sin nationella lagstiftning införa särskilda
Prop. 1982/83: 159 1 tin ET
regler om ansvarsbegränsning för fartyg under 300 ton. Utredningen konstaterar att även dessa fartyg kan orsaka betydande skador och framhåller att det är angeläget att änsvarsgränserna inte sätts så lågt att skadeståndet till väsentlig del mister sin funktion att, så långt det av försäkringsmässiga skäl är möjligt, bereda skadelidande ersättning. De mindre fartygen kan, enligt vad utredningen har inhämtat, för rimliga kostnader försäkras så att ansvaret upp till konventionens begränsningsbelopp blir täckt. Utredningen har därför ansett att det inte finns anledning att för dessa fartyg föreskriva lägre ansvarsgränser än konventionen stadgar.
Utredningen har inte heller funnit skäl att utnyttja den möjlighet som enligt konventionen finns att införa särregler för fartyg som används i inre farvatten, utan bestämmelserna om globalbegränsning föreslås, liksom för närvarande, gälla både sådana fartyg och havsgående fartyg. Däremot är begränsningsreglerna inte tillämpliga på svävarfarkoster.
I fråga om borrningsfartyvg och flyttbara plattformar samt krigsfartyg och vissa andra statsfartvg har utredningen föreslagit särskilda bestämmelser enligt vad som närmare behandlas i det följande.
Bestämmelser om globalbegränsning
I lagförslaget har de allmänna reglerna om globalbegränsning liksom f. n. sin plats i 10 kap. De överensstämmer i många avseenden med de nuvarande bestämmelserna men det föreligger också betydelsefulla skillnader, både i'
sakligt och formellt hänseende. |
Kretsen av begränsningsberättigade personer omfattar liksom f. n. redare, befraktare, den som handhar fartygets drift i redarens ställe och sådan ägare av fartyg som inte samtidigt är redare samt i princip även deras anställda. Häruföver har den utvidgningen skett att inte endast redare av bärgningsfartyg utan även sådana bärgare som utför bärgning på annat sätt, t. ex. från helikopter, har rätt till ansvarsbegränsning liksom deras anställda. Vidare har den som meddelat ansvarsförsäkring rätt att begränsa sin ansvarighet i samma utsträckning som försäkringshavaren.
Begränsningsområdet omfattar, liksom enligt nu gällande regler, huvudsakligen fordringar avseende person- och sakskador som har uppkommit i samband med driften av fartyget och på grund av en särskild händelse t. ex. en fartygskollision. Begränsningsrätt föreligger även när sådana skador har uppkommit i samband med cen bärgning. Enligt de nya reglerna saknar det därvid betydelse, om den som vållat skadan befunnit sig ombord på bärgningsfartyget: det är tillräckligt att skadan har uppstått i samband med bärgningsarbetet. En utvidgning av begränsningsområdet har vidare skett därigenom att även fordringar på grund av vissa dröjsmålsskador samt krav på ersättning för skadeförebyggande åtgärder omfattas av begränsningsrätten. i :
Vissa slag av fordringar faller utanför reglerna om globalbegränsning. För åtskilliga sådana fordringar finns dock speciella begränsningsregler. Bärgarlön kan inte sättas högre än:det bärgades värde. Bidrag till gemensamt haveri överstiger sällan värdet av det dragande kapitalet. Ersättningsskyldighet i anledning av oljeskada orsakad av oljeutsläpp från tankfartyg begränsas
Prop. 1982/83: 159 | 154
enligt särskilda regler. Sak samma gäller fordringar i anledning av atomskada. Någon begränsmngsrätt föreligger över huvud taget inte för fordringar i anledning av skada som har åsamkats besättningsmedlem.
Rätten till ansvarsbegränsning kan bortfalla på grund av den begränsningsberättigades eget handlande. Enligt gällande regler har redare som genom egen vårdslöshet orsakat skada inte rätt att begränsa sitt ansvar. I förslaget har området för det obegränsade ansvaret inskränkts genom att det föreskrivs att bara den skall gå miste om begränsningsrätten som själv har orsakat skada uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma. Obegränsat ansvar kan aktualiseras t. ex. när redaren eller den centrala ledringen hos ett rederi har orsakat skadan genom uppsåtligt eller i det närmaste uppsåtligt handlande.
Begränsningssystemet överensstämmer på så sätt med nuvarande regler att det finns ett särskilt begränsningsbelopp för personskador och ett för övriga skador, dvs. främst sakskador. Personskadorna prioriteras fortfarande genom att eventuellt obetalda delar av personskadefordringarna får konkurrera på lika villkor med övriga fordringar i det begränsningsbelopp som är avsett för dessa. Jämfört med det nuvarande begränsningssystemet innebär förslaget den betydelsefulla skillnaden att fordringar i anledning av skador på det egna fartygets passagerare skall tillgodoses ur ett särskilt begränsningsbelopp. Detta är konstruerat så att det endast i undantagsfall torde bli aktuellt att tillämpa reglerna om globalbegränsning på passagerares skadeståndsfordringar.
Begränsningsbeloppen är i förhållande till de belopp som nu gäller avsevärt högre för de små och medelstora fartygen. Vid beräkningen av beloppen används liksom f. n. tonnageprincipen, dvs. beloppen beräknas på grundval av fartygets tonnage. I förstaget grundar sig beräkningen dock på bruttotonnaget enligt 1969 års skeppsmätningskonvention och inte som nu på ett särskilt framräknat s. k. ansvarstonnage. Begränsningsbeloppen, som enligt gällande bestämmelser uttrycks i Poincaréfrancs, anges i förslaget i internationella valutafondens särskilda dragningsrätter. SDR. En SDR motsvarar ca 5 kr. 50 öre i svenskt mynt.
För personskador och sakskador m. m. föreskrivs minimibelopp för fartyg med ett tonnage på 500 ton eller därunder. För personskador är minimibeloppet 333 000 SDR (ca 1,8 milj. kr.) och för sakskador 167 000 SDR (ca 0,9 milj. kr.). Härefter ökar begränsningsbeloppen stegvis i förhållande till fartygets storlek. Ökningarna blir något mindre per steg för de större fartygen.
Vid beräkning av begränsningsbeloppet för passagerares ersättningsanspråk för personskador tillämpas inte tonnageprincipen. I stället bestäms beloppet på grundval av det antal passagerare som fartyget enligt sitt certifikat har rätt att transportera. Ansvarsgränsen skall motsvara 46 666 SPR (ca 250 000 kr.) multiplicerat med det antal passagerare som fartyget får föra. dock högst 25 milj. SDR (ca 135 milj. kr.).
Begränsningsbeloppen för bärgare som inte utför bärgning från fartyg eller som uteslutande arbetar från det fartyg som bärgningen avser, skall motsvara de begränsningsbelopp som gäller för ett fartyg med ett tonnage på I 500 ton, dvs. ett större bärgningsfartyg.
Om den som har ett skadeståndskrav väcker talan mot redaren eller begär
kvarstad kan redaren upprätta en begränsningsfond. Detta är dock inte någon förutsättning för rätten att åberopa ansvarsbegränsning. Fonden anses upprättad av alla personer som kan åberopa samma begränsningsbelopp och den skall användas till betalning av alla fordringar för vilka beloppet gäller. När en fond har upprättats utgör den i princip hinder mot kvarstad och andra säkerhetsåtgärder; de säkerhetsåtgärder som redan har vidtagits skall hävas.
Sedan en begränsningsfond har upprättats får särskild talan inte väckas som angår en fordran som är föremål för ansvarsbegränsning. Inte heller frågan huruvida den som har upprättat fonden har rätt till ansvarsbegränsning får göras till föremål för talan i anfran ordning. Samtliga sådana frågor skall lösas inom ramen för fondproceduren, det s. k. begränsningsmålet. I detta mål sker även fördelning av fonden. Frågor om begränsningsfond och dess fördelning regleras närmare i 15 kap.
Begränsningsfonden eller, om sådan inte har upprättats, begränsningsbe- loppet fördelas mellan borgenärerna i förhållande till fordringarnas storlek. Har redaren eller någon annan reglerat en fordran innan fördelningen sker, inträder han i den rätt som vederbörande borgenär skulle ha haft vid fördelningen.
I 10 kap. har även tagits in bestämmelser om hur reglerna om globalbegränsning skall tillämpas i vanliga tvistemål i de fall då cn begränsningsfond inte har upprättats.
Liksom f. n. skall frågor om begränsningsbeloppets storlek och fördelning kunna överlämnas till avgörande av dispaschör.
Reglerna om globalbegränsning är i princip tillämpliga på alla slag av fartyg. Utredningen har emellertid ansett att särskilda regler bör gälla för krigsfartyg och andra fartyg som används uteslutande för statsändamål. Sålunda föreslås att ansvarsgränserna för sådana fartyg inte i något fall skall få understiga de gränser som gäller för ett fartyg med ett tonnage på 5 000 ton. Har den skada på vilken fordringen grundas orsakats av fartygets särskilda egenskaper eller användning. föreligger enligt förslaget över huvud taget inte någon rätt till ansvarsbegränsning. Dessa bestämmelser gäller inte fartyg som huvudsakligen används för isbrytning och bärgning. Frågan om ansvarsbegränsning för krigsfartyg och andra statsfartyg berörs i ett särskilt yttrande. |
Även för oljeborrningsfartyg o. 1. föreslår utredningen särskilda ansvarsgränser om fordringarna avser ersättning för skada som har orsakats medan fartyget används för borrning. För fordringar som endast avser personskada är begränsningsbeloppet 12 milj. SDR. (ca 66 milj. kr.) och för övriga fordringar 20 milj. SDR (ca 110 milj. kr.). Nu angivna ansvarsgränser skall enligt förslaget även tillämpas på oljeborrplattformar o. I.
När begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk domstol skall svensk lag tillämpas. Ett undantag gäller fordringar på ersättning för skada som har åsamkats ombordanställda. Om lagen i en annan konventionsstat är tillämplig på tjänsteavtalet skall frågan om. och i så fall till vilket belopp, ansvarigheten är begränsad avgöras enligt lagen i denna stat.
Bestämmelser om begränsningsfond
I betänkandet föreslås vissa processuella regler som i huvudsak avser upprättande och fördelning av begränsningsfond. Dessa bestämmelser, som avses vara gemensamma för begränsningsfond som kan upprättas enligt 10 kap. och sådan fond som skall upprättas enligt lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss, har intagits i ett nytt 15 kap.
När en fond är upprättad skall detta kungöras av rätten och borgenärerna uppmanas att inom viss tid anmäla sina fordringar hos rätten. Fördelningsförfarandet igångsätts genom att talan väck$ i ett särskilt begränsningsmål. I detta mål avgörs frågor om ansvar och ansvarsbegränsning och frågor om skadeståndsfordringarnas storlek o. 1. Eventuella tvistefrågor behandlas först vid ett s. k. fondsammanträde. Kvarstär tvistefrågor sedan sammanträdet har avslutats kan rätten. om så begärs, pröva tvisten vid särskild handläggning. När samtliga tvister är avgjorda skall rätten genom dom fördela fonden. Eagakraftvunnen dom i frågor om ansvar, rätten till ansvarsbegränsning, ansvarsbeloppets storlek och fondens fördelning är bindande gentemot alla som kan göra gällande fordringar mot fonden. Detta gäller oavsett om de har anmält sina fordringar eller inte.
Ändringar i oljeansvarighetslagen
Eftersom bestämmelserna i 15 kap. är tillämpliga även på begränsningsfond som avses i oljeansvarighetslagen föreslås att motsvarande processuella bestämmelser i denna lag upphävs. I denna lag föreslås också en ny bestämmelse. Undantaget för oljeskador i 10 kap. sjölagen har på grund av 1976 års begränsningskonvention måst utformas på sådant sätt att vissa krav på ersättning för oljeskador varken omfattas av 10 kap. eller oljeansvarighetslagen. För att ansvaret för sådana skador inte skall vara obegränsat har i en ny 23 § i oljeansvarighetslagen införts en särskild ansvarsgräns för dessa skador, uppgående till samma belopp som gäller för övriga oljeskador enligt oljeansvarighetslagen.
Bestämmelser om passagerarbefordran
De nuvarande bestämmelserna i 6 kap. sjölagen bygger i huvudsak på ett i Tokyo år 1969 antaget utkast till internationell konvention om befordran av passagerare och resgods till sjöss, det s. k. Tokyoutkastet. Med detta utkast som grund utarbetades 1974 års Aténkonvention. Den nuvarande svenska lagstiftningen överensstämmer därför redan i allt väsentligt med konventionen. Eftersom begränsningsbeloppen i Aténkonventionen 'på grund av inflationen har minskat avsevärt i realvärde, anser sig utredningen emellertid inte kunna förorda att Aténkonventionen ratificeras. I stället föreslår utredningen att de begränsningsbelopp som nu finns i 6 kap. sjölagen skall höjas och att Sverige i samråd med de övriga nordiska länderna inom IMCO tar upp frågan om en revision av konventionen med sikte på erförhöjning av
Prop. 1982/83:159 = 157
begränsningsbeloppen. Utredningen har utarbetat de förslag till ändringar i 6 kap. sjölagen som krävs för att den svenska lagstiftningen, bortsett från begränsningsbeloppen, skall anpassas till konventionen.
De ansvarsgränser som nu föreslås motsvarar i stort sett en justering av konventionens begränsningsbelopp med hänsyn tagen till inflationen sedan 1974. För varje passagerare föreslås i fråga om personskada ett belopp om 100 000 SDR (ca 550 000 kr.). Ersättning för skada som beror på att passageraren blir försenad föreslås begränsad till 2 000 SDR (ca 11 000 kr.). När det gäller skada på eller förlust eller försening av handresgods föreslås begränsningsbeloppet vara 1300 SDR (ca 7000 kr.) per passagerare. Beträffande annat resgods, dvs. i huvudsak polletterat resgods, föreslås ett begränsningsbelopp om 2 000 SDR (ca 11 000 kr.) och för fordon 8 000 SDR : (ca 45 000 kr.). För dyrbarheter som bortfraktaren har mottagit för säker förvaring föreslås en särskild ansvarsgräns om 5 000 SDR (ca 27 500 kr.) per passagerare. | ”
Förslaget innefattar även en höjning av de självriskbelopp som gälter f. n. Således föreslås ett belopp om 150 SDR (ca 825 kr.) för varje fordon som skadas och ett belopp om 20 SDR (ca 110 kr.) för unnan resgudsskada resp. skada på grund av försening av passagerare eller resgods.
Av de sakliga ändringar som i övrigt har vidtagits i 6 kap. kan nämnas att området för bortfraktarens presumtionsansvar vid personskada och förlust av eller skada på handresgods utökats till att gälla även vid fel i fartyget. De tvingande reglerna i 6 kap. skall liksom f. n. gälla vid befordran inom Sverige, Danmark, Finland eller Norge eller till eller från någon av dessa stater; dessutom föreslås de vara tillämpliga vid annan befordran under förutsättning att svensk lag är tillämplig på befordringen enligt allmänna svenska lagvalsregler. Möjligheten till ansvarsfriskrivning för levande djur har tagits bort. Slutligen har vissa ändringar skett i bestämmelserna om Jaga domstol i 337 §.
Bilaga 2
: Sjölagsutredningens lagförslag
1 Förslag till Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)
Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891:35 s. 1)! dels att 172 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 15 kap. 344-355 §§ skall betecknas 16 kap. 365-376 §§,
dels att 39, 120, 168, 171, 173, 174, 176-180, 182-189, 191-197, 199-201, 233-243, 261, 328, 337 och de nya 369 och 372-374 §§ samt rubrikerna närmast före 200 och 369 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas sexton nya paragrafer, 243 a § och, i ett nytt 15 kap. med ny kapitelrubrik, 350-354 §§, allt av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
Om skeppsregistrering
39 §
Om införing 1i skepps- eller Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsrepistret finnes in- skeppsbyggnadsrepgistret finnes innehålla uppenbar oriktighet till följd nehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbise- av skrivfel eller annat dylikt förbiseende, skall införingen rättas. Vad ende, skall införingen rättas. Vad som nu sagts har motsvarande till- som nu sagts har motsvarande tilllämpning på uppenbar oriktighet i lämpning på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel. Kan registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare eller rättelse bli till förfång för ägare eller för innehavare av pantbrev på grund för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det inbördes av inteckning, skall det inbördes företrädet mellan berörda förvärv företrädet mellan berörda förvärv bestämmas etter vad som finnes bestämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres, om han är lämnas part som beröres, om han är känd, samt myndighet som avses i känd, samt myndighet som avses i 351 §. 372 §.
Beslut om rättelse meddelas genom införing i registret. Skälen för beslutet I Lagen omtryckt antecknas i dagboken eller akten. I stället för bevis eller handling, som 1975:1289.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall ny sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall återfordras, göras obrukbar och behållas av registermyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig att ingiva den för detta ändamål. I föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får " vite utsättas.
Talan mot beslut om rättelse får Talan mot beslut om rättelse får föras även av myndighet som avses i föras även av myndighet som avses i 351§. 372 §.
5 kap.
Om befordran av gods
120 §
Skadestånd enligt 118 § beräknas efter värdet av gods av samma slag på den plats och vid den tid godset avtalsenligt lossats eller skulle ha lossats från fartyget. Detta värde bestämmes efter börspriset eller, om sådant pris saknas, efter marknadspriset eller, om varken börs- eller marknadspris finnes, efter det gängse värdet på gods av samma slag och kvalitet.
Bortfraktarens = ansvarighet är Bortfråktarens = ansvarighet är dock begränsad till tiotusen francs dock begränsad till tiotusen francs för varje kolli eller annan enhet av för varje kolli eller annan enhet av godset eller, om ansvarigheten däri- godset eller, om ansvarigheten därigenom blir högre, trettio francs för genom blir högre, trettio francs för kilo av det berörda godsets brutto- kilo av det berörda godsets bruttovikt. Med franc förstås den värdeen- vikt. Vad som förstås med franc het som angives i 348 §. anges i 369 §.
Användes behållare (container), pall eller liknande transportanordning för att sammanföra godset, skall vid tillämpning av andra stycket varje kolli eller enhet som angivits i konossement eller annan frakthandling anses utgöra ett kolli eller en enhet. I övrigt skall det samlastade godset anses utgöra en enhet. |
Genom överenskommelse mellan bortfraktaren och avlastaren kan gränsen för bortfraktarens ansvarighet bestämmas till högre belopp än som följer av andra och tredje styckena. Har uppgift av avlastaren om godsets art och värde utan förbehåll införts i konossement eller annan frakthandling, skall detta värde gälla som gräns för ansvarigheten, om denna därigenom blir högre än enligt nämnda stycken, och vid tillämpning av första stycket anses utgöra godsets verkliga värde, om ej annat styrkes. | |
Bestämmelserna i denna paragraf om begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla ej, om det visas att han själv vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma.
168 §
Vid sådan befordran som avses i Vid sådan befordran som avses i 169 § få bestämmelserna i 95 och 169 § få bestämmelserna i 95 och 97 §§, 98 § andra stycket, 101 § för- 97 §§, 98 § andra stycket, 101 § första stycket, 118-123 §§, 152, 161 och sta stycket, 118-123 §§, 152, 161 och 162 §§ samt 347 § första stycket 5 och 162 §§ samt 368 § första stycket 5 och
Nuvurande lydelse Föreslagen lydelse fjärde stycket ej åsidosättas genora fjärde stycket ej åsidosättas genom avtal till nackdel för avlastare, avtal till nackdel för avlastare, befraktare eller mottagare. Bestäm- befraktare eller mottagare. Bestämmelse i fraktavtal, varigenom till melse i fraktavtal, varigenom till bortfraktaren överlåtes rätt på grund bortfraktaren överlåtes rätt på grund av försäkring eller träffas annan av försäkring eller träffas annan sådan överenskommelse, anses sorn sådan överenskommelse, anses som förbehåll om befrielse från ansvarig- förbehåll om befrielse från ansvarighet. het.
Utan hinder av första stycket får bortfraktaren förbehålla sig frihet från ansvarighet för tiden före lastningens början och efter lossningens slut. Han får också förbehålla sig frihet från ansvarighet för levande djur eller för gods, som i fraktavtalet angives som lastat på däck och befordras på det sättet, samt träffa överenskommelse rörande gemensamt haveri. |
Är det avtalat eller klart förutsatt att befordringen helt eller till bestämd del skall utföras av annan än bortfraktaren, får denne förbehålla sig frihet från ansvarighet för skada som orsakas medan godset är i den andres vård.
Är det, med hänsyn till godsets ovanliga beskaffenhet eller tillstånd eller de särskilda förhållanden eller villkor under vilka befordringen skall utföras, skäligt att genom särskild överenskommelse inskränka bortfraktarens ansvarighet eller eljest utvidga hans rättigheter enligt detta kapitel, skall sådan överenskommelse gälla, förutsatt att konossement ej utfärdas men villkoren intagas i mottagningsbevis varav framgår att det ej är löpande handling.
6 kap.
Om befordran av passagerare och resgods
Inledande bestämmelser
171 §
Med bortfraktare förstås i detta I detta kapitel avses med kapitel den som, yrkesmässigt eller bortfraktare: den som genom avmot vederlag, genom avtal åtager sig tal, yrkesmässigt eller mot vederlag, befordran med fartyg av passagerare åtar sig att med fartyg befordra paseller passagerare och resgods. Med sagerare eller passagerare och resresgods avses varje föremål, inbegri- gods; pet fordon, som befordras för passa- passagerare: den som befordras gerarens räkning men ej enligt certe- eller skall befordras med fartyg enligt parti eller konossement. Resgods ett avtal om passagerarbefordran som passageraren bär med sig eller samt den som med bortfraktarens har i sin hytt eller eljest har i sin vård samtycke följer med fordon eller under befordringen, inbegripet vad levande djur som befordras enligt ett han har i eller på medfört fordon, avtal om godsbefordran; utgör handresgods. resgods: varje föremål, inbegripet
fordon, som befordras för passagera-
rens räkning, under förutsättning att
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
befordringen inte sker enligt certepar-
ti, konossement eller annat dokument
som brukar användas vid godsbe-
fordran;
handresgods: resgods som passa-
geraren bär med sig eller har i sin hytt
eller eljest har i sin vård under resan,
inbegripet vad han har i eller på sitt
fordon.
173 §
Bestämmelserna i detta kapitel Bestämmelserna i detta kapitel gälla ej i den mån befordringen är gäller inte i den mån befordringen är underkastad gällande internationellt underkastad gällande internationellt fördrag om befordran med annat fördrag om befordran med annat transportmedel. transportmedel.
174 §
Medföljer någon ett fartyg, vilken Om någon som varken är passagevarken är passagerare eller är i bort- rare eller är anställd hos bortfraktafraktarens tjänst eller utför arbete i ren eller utför arbete i fartygets tjänst fartygets tjänst, och tillskyndas han följer med ett fartyg och därvid åsamdärvid skada, som avses i 188 eller kas skada av det slag som avses i 188 189§, ha bestämmelserna i detta eller 189 §, skall bestämmelserna i kapitel om befrielse från och detta kapitel om befrielse från och begränsning av ansvarighet på bort- begränsning av ansvarighet för bortfraktarens sida motsvarande tillämp- fraktare tillämpas till förmån för var ning till förmån för var och en på och en på redarens sida som kan redarens sida som kan hållas hållas ansvarig för skadan. ansvarig för skadan. |
176 §
Gäller befordringsavtalet bestämt Gäller befordringsavtalet er befartyg, får bortfraktaren ej utföra stämt fartyg, får bortfraktaren inte befordringen med annat fartyg. utföra befordringen med annat far-
tyg.
177 §
Avser befordringsavtalet bestämd Avser befordringsavtalet en beperson, får denne icke till annan stämd person, får denne inte överöverlåta sin rätt enligt avtalet. Sedan låta sin rätt enligt avtalet till någon resan påbörjats får överlåtelse ej äga annan. Sedan resan påbörjats får rum även om avtalet ej avser överlåtelse inte äga rum, även om bestämd person. avtalet inte avser en bestämd per-
son.
11 Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 159
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
178 §
Passageraren är skyldig att iakita- Passageraren är skyldig att iaktta ga föreskrifter om ordning och föreskrifter om ordning och säkerhet säkerhet under befordringen. under resan.
Bestämmelserna i 24, 53 och 54 §§ Bestämmelserna i 24, 53 och 54 §§ sjömanslagen (1973:282) om under- sjömanslagen (1973:282) om undersökning i anledning av brott ombord sökning med anledning av brott och tvångsmedel mot besättnings- ombord och tvångsmedel mot bemedlem ha motsvarande tillämpning sättningsmedlem skall även tillämi fråga om passagerare. pas på passagerare.
179 §
Passagerare får medföra resgods i Passageraren får föra med sig resskälig omfattning. gods i skälig omfattning.
Känner passageraren till att hans Känner passageraren till att hans resgods kan medföra fara eller resgods kan medföra fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv väsentlig olägenhet för person eller eller annat gods, skall han upplysa egendom, skall han före resans börbortfraktaren därom före resans jan upplysa bortfraktaren om detta. början. Detsamma gäller, om annat Detsamma gäller om resgodset, resgods än handresgods kräver sär- handresgods undantaget, kräver särskild vård. Är resgods av sådan skild vård. Är resgods av sådan beskaffenhet som nu sagts, skall beskaffenhet som nu sagts, skall detta om möjligt utmärkas på godset detta om möjligt utmärkas på godset innan befordringen börjar. innan resan börjar.
180 §
Bortfraktaren har rätt att vägra Bortfraktaren har rätt att vägra passageraren att medföra resgods, passageraren att föra med sig ressom kan medföra fara eller väsentlig gods som kan medföra fara eller olägenhet för fartyg, liv eller gods. väsentlig olägenhet för person eller
egendom.
Har sådant resgods tagits ombord Har sådant resgods tagits ombord utan att bortfraktaren kände till dess utan att bortfraktaren kände till dess beskaffenhet, får han efter omstän- beskaffenhet, får han efter omständigheterna föra det iland eller oskad- digheterna föra iland, oskadliggöra liggöra eller förstöra det utan skyldig- eller förstöra det utan skyldighet att het att ersätta skadan. Detsamma ersätta skadan. Detsamma gäller, gäller, om resgodset, efter att ha om resgodset, efter att ha tagits tagits ombord med bortfraktareas ombord med bortfraktarens kännekännedom om dess beskaffenhet, dom om dess beskaffenhet, visar sig visar sig medföra sådan fara eller medföra sådan fara eller väsentlig väsentlig olägenhet för fartyg, liv olägenhet för person eller egendom eller gods att det ej är försvarligt att att det inte är försvarligt att behålla behälla det ombord. det ombord.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
182 §
Bortfraktaren är icke skyldig att Bortfraktaren är inte skyldig att lämna ut annat resgods än handres- lämna ut resgods som inte är handgods förrän passageraren betalt för resgods förrän passageraren har befordringen och för kost eller annan betalt för resan och för kost eller tjänst under resan. Uteblir betal- annan tjänst under resan. Uteblir ning, äger bortfraktaren lägga upp betalningen, får bortfraktaren lägga godset i säkert förvar och genom upp godset i säkert förvar och genom offentlig auktion eller på annat offentlig auktion eller på annat betryggande sätt sälja så mycket att betryggande sätt sälja så mycket av hans krav jämte förvarings- och för- det att hans krav jämte förvaringssäljningskostnaderna täckas. och försäljningskostnaderna täcks.
183 8
Om befordringsavtal avser be- Om befordringsavtal avser eft stämt fartyg och detta före resans bestämt fartyg och detta före resans början går förlorat eller förklaras början går förlorat eller efter skada efter skada icke vara iståndsättligt, förklaras inte kunna sättas istånd, upphör bortfraktarens skyldighet att upphör bortfraktarens skyldighet att
utföra befordringen. utföra befordringen.
Blir fartygets avgång från den ort Blir fartygets avgång från den ort där befordringen skall börja väsent- där resan skall börja väsentligt förligt fördröjd, har passageraren rätt dröjd, har passageraren rätt att häva att häva avtalet. avtalet.
184 §
Uppehålles fartyget under resan så Om fartyget uppehålls under resan att det icke skäligen kan fordras att så att det inte skäligen kan fordras att passageraren avvaktar att resan fort- passageraren avvaktar att resan fortsättes, eller går fartyget förlorat eller sätts, eller går fartyget förlorat eller förklaras det efter skada icke vara förklaras det efter skada inte kunna iståndsättligt, skall bortfraktaren sättas istånd, skall bortfraktaren sörsörja för att passageraren och den- ja för att passageraren och dennes nes resgods befordras till bestäm- resgods befordras till bestämmelsemelseorten på annat lämpligt sätt orten på annat lämpligt sätt och bära och bära kostnaden därför. Underlå- kostnaden för detta. Underlåter ter bortfraktaren detta, har passage- bortfraktaren detta, har passagerararen rätt att häva avtalet. ren rätt att häva avtalet.
Måste passageraren uppehålla sig Måste passageraren uppehålla sig iland på grund av haveri eller annan iland på grund av haveri eller annan omständighet som rör fartyget, skall omständighet som rör fartyget, skall bortfraktaren på lämpligt sätt sörja bortfraktaren på lämpligt sätt sörja för hans uppehälle och bära kostna- för hans uppehälle och bära kostnaden därför. den för detta.
185 §
Anträder passageraren icke resan Påbörjar passageraren inte resan
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse eller avbryter han den, skall avtalad eller avbryter han den, skall det befordringsavgift likväl betalas. Vad avtalade biljettpriset ändå betalas. som nu sagts gäller dock ej, om Om passageraren insjuknat eller det passagerarens underlåtenhet att an- finns annan skälig anledning för träda eller fullfölja resan beror av att passageraren att inte påbörja eller han insjuknat eller avlidit eller av fullfölja resan och bortfraktaren har annan skälig anledning och bortfrak- underrättats om detta inom rimlig tid, taren underrättats härom inom rimlig behöver dock biljettpriset inte betatid. las.
Är passageraren enligt första Är passageraren enligt första
stycket skyldig att utgiva avtalad stycket skyldig att betala det avtalade befordringsavgift, skall denna dock biljettpriset, skall detta dock sättas nedsättas med skäligt belopp, om ned med skäligt belopp, om bortbortfraktaren medfört annan passa- fraktaren har medfört en annan pasgerare i hans ställe : eller eljest sagerare i hans ställe eller på annat begränsat eller, med iakttagande av sätt har begränsat eller borde ha tillbörlig omsorg, kunnat begränsa kunnat begränsa sin skada. sin skada.
136 §
Visar det sig, sedan befordrings- Visar det sig, sedan befordringsavtal träffats, att resan skulle vara avtal träffats, att resan skulle vara förenad med fara för passageraren förenad med fara för passageraren eller fartyget till följd av krig, block- eller fartyget till följd av krig, blockad, uppror, oroligheter, sjöröveri ad, uppror, oroligheter, sjöröveri eller annat väpnat våld eller att eller annat väpnat våld eller att sådan fara väsentligt ökat, har var- sådan fara väsentligt ökat, har vardera parten rätt att häva befordrings- dera parten rätt att häva av:alet. avtalet även om resan börjat. Häves Detta gäller även om resan har böravtalet, skall vardera parten bära sin jat. Hävs avtalet, skall vardera parkostnad och skada. ten bära sin kostnad och skada.
187 §
Avbryter passageraren resan på Avbryter passageraren resan på grund av förhållande som avses i grund av förhållande som avses i 185 § första stycket andra punkten 185 § första stycket andra punkten eller häves befordringsavtalet enligt eller hävs avtalet enligt 184 § eller, 184 å eller, sedan resan börjat, enligt sedan resan börjat, enligt 186 §, 186 8, skall befordringsavgiften beta- skall biljettpriset sättas ned. Därvid las med avdrag för belopp, som skall förhållandet mellan den avtabestämmes med beaktande av den lade och den återstående resans återstående och den avtalade resans längd, tidsåtgång och kostnader längd, tidsåtgång och kostnader. beaktas.
Har bortfraktaren mottagit betal- Har bortfraktaren tagit emot ning utöver vad som sålunda tillkom- betalning utöver vad som sålunda mer honom, skall han återbära över- tillkommer honom, skall han betala skottet. tillbaka överskottet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om ansvarighet på bortfraktarens sida
188 §
Bortfraktaren är ansvarig för ska- Bortfraktaren är ansvarig för perda till följd av att passageraren avli- sonskada som orsakats av händelse der eller drabbas av kroppsskada på under resan, om skadan har vållats grund av händelse under befordring- genom fel eller försummelse av borten eller försenas, om skadan vållats fraktaren eller någon som han svarar genom fel eller försummelse av bort- för. Detsamma gäller skada på grund fraktaren eller någon för vilken den- av att passageraren försenas. ne svarar.
189 §
Bortfraktaren är ansvarig för ska- Bortfraktaren är ansvarig för skada till följd av att resgods går förlorat da till följd av att resgods går förlorat eller skadas på grund av händelse eller skadas på grund av händelse under befordringen eller försenas, under resan, om skadan har vållats om skadan vållats genom fel eller genom fel eller försummelse av försummelse av honom eller någon honom eller någon som han svarar för vilken han svarar. Med försening för. Detsamma gäller skada till följd likställes dröjsmål med utlämning av av att resgodset försenas; med förseresgods på bestämmelseorten. ning likställs dröjsmål med utläm-
ning av resgodset på bestämmelseor-
ten.
Bortfraktaren är icke skyldig att Bortfraktaren är inte skyldig att ersätta penningar, värdepapper, ersätta pengar, värdepapper, konstkonstföremål eller andra dyrbarhe- föremål eller andra dyrbarheter ter, om han ej uttryckligen åtagit sig annat än om han har tagit emot sådan ansvarighet. egendomen för säker förvaring.
191 §
Bortfraktaren skall till sitt fredande För att gå fri från ansvarighet från ansvarighet visa, att skada som måste bortfraktaren visa, att skada avses i 188 eller 189 § ej orsakats som avses i 188 eller 189 § inte har genom fel eller försummelse av orsakats genom fel eller försummelhonom eller någon för vilken han se av honom eller någon som han svarar. I fråga om personskada samt svarar för. I fråga om personskada förlust av eHer skada på handresgods och förlust av eller skada på handresgäller dock vad nu sagts endast om gods gäller dock vad nu sagts endast skadan inträffat vid eller i samband om skadan har inträffat vid eller i med förlisning, sammanstötning, samband med. förlisning, sammanstrandning, explosion eller brand. stötning, strandning, explosion,
brand eller fel i fartyget.
192 §
Bortfraktarens ansvarighet skall ej Bortfraktarens ansvarighet skall överstiga sjuhundratusen francs för inte Överstiga, vid personskada varje passagerare vid personskada 100 000 särskilda dragningsrätter
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse och sextontusen francs för varje pas- (SDR) för varje passagerare och vid. sagerare vid försening av passagera- försening av passageraren 2 000 SDR ren. för varje passagerare.
Vid skada på eller förlust eller Vid skada på eller förlust eller försening av resgods skall ansvarig- försening av resgods skall ansvarigheten ej överstiga heten inte överstiga
1. tiotusen francs för varje passa- 1. 1300 SDR för varje passageragerare i fråga om handresgods, som re i fråga om handresgods; icke förvaras i eller på medfört fordon;
2. 5 000 SDR för varje passagera-
re i fråga om dyrbarheter som bort-
fraktaren har mottagit för säker för-
varing;
2. femtiotusen francs för varje for- 3. 8000 SDR för varje fordon; don jämte resgods, som förvaras i och | eller på fordonet; och
3. sextontusen francs för varje 4. 2000 SDR för varje passagerapassagerare i fråga om annat res- re i fråga om annat resgods. gods.
I fråga om skada på eller förlust av Begränsningsbeloppen avser det handresgods, som avses i andra sammanlagda ansvaret för varje resa. stycket I, gäller begränsningen för Begränsningen gäller inte ränta och varje skadebringande händelse och i rättegångskostnader. övrigt för varje resa. Begränsningen gäller icke ränta och rättegångskostnader.
Med francs förstås den värdeenhet Vad som förstås med SDR anges i som angives i 348 §. 369 §.
Bortfraktaren kan skriftligen åta
sig ansvarighet till högre belopp än
som föreskrivs i denna paragraf.
193 §
Bortfraktaren kan genom uttrycklig överenskommelse åtaga sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrives i 192 §. Han äger på Bortfraktaren har rätt att från skasamma sätt förbehålla sig att passage- deståndet göra avdrag för passagerararen själv skall stå risken intill ett res självrisk intill ett belopp av belopp av
1. ettusenfemhundra francs för 1. 150 SDR för varje fordon som varje fordon som skadas; skadas;
2. tvåhundra francs för annan res- ' 2. 20 SDR för annan resgodsska-
godsskada; och da; och
3. tvåhundra francs för skada på 3. 20 SDR för skada på grund av grund av försening. försening av passagerare eller res-
gods.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avräkning för självrisk sker från Avräkning skall ske från skadans skadans belopp. belopp innan fråga om begränsning
av ansvaret enligt 192 § prövas.
194 §
Bortfraktaren har ej rätt att åbero- Bortfraktaren har inte rätt att pa bestämmelserna i 192§ om åberopa bestämmelserna i 192 och begränsning av ansvarigheten eller 193 §§ om begränsning av ansvarigöverenskommelse om självrisk för heten eller avdrag för självrisk, om passageraren enligt 193 §, om det det visas att han själv har vållat visas att han själv vållat skadan skadan uppsåtligen eller av grov " uppsåtligen eller av grov vårdslöshet vårdslöshet och med insikt att sådan och med insikt att skada sannolikt skada sannolikt skulle uppkomma. skulle uppkomma.
195 §
Bestämmelserna om frihet från Bestämmelserna om frihet från eller begränsning av bortfraktarens eller begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla även om talan mot ansvarighet gäller även om talan mot honom icke grundas på befordrings- honom inte grundas på befordringsavtalet. avtalet.
197 § 196 §
Utföres befordringen helt eller Om befordringen helt eller delvis delvis av annan än bortfraktaren, utförs av någon annan än bortfraktaförblir denne likväl ansvarig som om ren, är bortfraktaren dock ansvarig han själv utfört hela befordringen. som om han själv hade utfört hela Härvid gälla bestämmelserna i detta befordringen. Härvid gäller bestämkapitel i tillämpliga delar. melserna i detta kapitel i tillämpliga
delar.
Utför den andre befordringen med Den som utför befordringen med fartyg, är han jämte bortfraktaren fartyg är ansvarig för sin del av och enligt samma regler som denne befordringen enligt samma regler ansvarig för sin del av befordringen. som gäller för bortfraktaren. Har Bestämmelserna i 196 § ha motsva- bortfraktaren åtagit sig ansvar utöver rande tillämpning. Bortfraktarens vad som föreskrivs i detta kapitel, är och den andres ansvarighet är gemen- den som utför befordringen inte bunsamt begränsad enligt 192 §. den av detta, såvida han inte skriftli-
gen har samtyckt till det.
I den mån ansvar åvilar både
bortfraktaren och personer som avses
i andra stycket svarar de solida-
riskt.
196 § 197 §
Föres talan mot någon för vilken Förs talan mot någon som bortbortfraktaren svarar enligt 233 § är fraktaren svarar för enligt 196 eller
Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse denne berättigad till samma befriei- 233 §, är denne berättigad till samma se från och begränsning av ansvarig- befrielse från och begränsning av het som bortfraktaren. De ersätt- ansvarighet som bonfraktaren. De ningsbelopp som bortfraktaren cch ersättningsbelopp som bortfraktaden för vilken han svarar förpliktas ren och de personer som han svarar utgiva få ej sammanlagt överstiga för skall betala får inte sammanlagt den gräns för ansvarigheten som överstiga den gräns för ansvarigheföreskrives i 192.$. ten som föreskrivs i 192 §.
Bestämmelserna i första stycket Bestämmelserna i första stycket gälla icke till förmån för den som gäller inte till förmån för den som visas ha vållat skada uppsåtligen visas ha vållat skada uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle upp- insikt att sådan skada sannolikt skul- "komma. le uppkomma.
199 §
Bestämmelser om hänskjutande till Bestämmelser om laga domstol för viss domstol eller till skiljemän av tvister som rör ansvarighet på grund tvist angående ansvarighet på grund av avtal om befordran av passageraav avtal om befordran av passagera- re och resgods finns i 337 §. re och resgods finnas i 337 8.
Bestämmelser om preskription Bestämmelser om preskription finnas i 347 §. finns i 368 §.
Vissa bestämmelser om tillämpning- Om avtalsvillkors giltighet en
200 §
Bestämmelserna i 181-198 §§ kun- Bestämmelserna i 178§ får inte na ej åsidosättas genom avtal till åsidosättas genom avtal. passagerarens nackdel vid befordran Avtalsvillkor som inskränker pasinom Sverige, Danmark, Finland sagerarens rättigheter enligt 181och Norge eller mellan dessa stater, ej 198 §§, 337 § andra stycket och 368 § heller vid befordran med avtalsenlig första stycket 6 och 7 är ogiltiga avgångsort eller bestämmelseort i 1. vid befordran inom Sverige, någon av dessa stater. Vad nu sagts Danmark, Finland eller Norge eller gäller även om utländsk lag i övrigt är till eller från någon av dessa stater, tillämplig på befordringen. oavsett vilken lag som i övrigt är
tillämplig på befordringen;
2. vid annan befordran, om
svensk lag är tillämplig på beford-
ringen enligt allmänna svenska lag-
valsregler.
Övriga bestänqmelser i detta kapitel
gäller endast om inte annat är avtalat
eller följer av sedvänja.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
201 §
Utan hinder av 200 § får bortfrak- Utan hinder av 200 § får bortfraktaren förbehålla sig frihet från ansva- taren förbehålla sig frihet från ansvarighet såvitt rör passagerare för tiden righet såvitt rör passagerare för tiden innan denne går ombord och efter innan denne går ombord och efter det att han gått iland. Detsamma det att han gått iland; sådant förbegäller i fråga om handresgods för håll är dock inte tillåtet när det gäller tiden innan detta föres ombord och sjötransport mellan fartyg och land efter det att det förts iland. För som omfattas av biljettpriset eller som sjötransport mellan fartyg och land utförs med transportmedel som bortäro sådana förbehåll tillåtna i den fraktaren ställer till förfogande. mån transporten ej omfattas av I fråga om handresgods som inte befordringsavgiften eller utföres med finns i eller på ett av passageraren transportmedel, som annan än bort- medfört fordon kan bortfraktaren fraktaren ställer till förfogande. Bort- förbehålla sig frihet från ansvarighet fraktaren får alltid förbehålla sig enligt detta kapitel för tiden innan frihet från ansvarighet för levande handresgodset förs ombord och efter djur. : det att det har förts iland. Förbehåll
är dock inte tillåtet när det gäller
sådan transport till eller från fartyget
som avses i första stycket och ej heller
förtid då handresgodset är i bortfrak-
tarens vård, medan passageraren vis-
tas i terminalbyggnad, på kaj eller
annan hamnanläggning.
Är det avtalat eller klart förutsatt, Är det avtalat att en bestämd del att befordringen helt eller till be- av befordringen skall utföras av stämd del skall utföras av annan än annan namngiven redare, fåt bortbortfraktaren, får denne också förbe- fraktaren förbehålla sig frihet från hålla sig frihet från ansvarighet för ansvarighet för skada orsakad av skada orsakad av händelse under händelse under den del av befordden del av befordringen som utföres ringen som utförs av den andre. av den andre. Detsamma gäller, om Detsamma gäller, om passageraren passageraren enligt befordringsavta- enligt befordringsavtalet har rätt att let har rätt att helt eller delvis anlita helt eller delvis anlita annan än annan än bortfraktaren för beford- bortfraktaren för befordringen. ringen.
10 kap.
Om redares ansvarighet
233 §
Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, medlem av besättningen eller lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Redaren är också ansvarig, om skada vällas av annan, när denne på redarens eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.
Vad redaren sålunda utgivit har Skadestånd som redaren sålunda
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse han rätt att söka åter av den som betalat har han rätt att kräva tillbaka vållat skadan. av den som vållat skadan.
Bestämmelser om inskränkning Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighet finnas, utom i av redares ansvarighet finns, utom i detta kapitel, i 5 och 6 kap. samt i detta kapitel, i 5 och 6 kap. samt i lagen (1936:277) i anledning av Sve- lagen (1936:277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internatio- riges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konosse- nella konvention rörande konossement. ment.
234 §
I mom. Föreligger ansvarighet för Redaren har rätt att begränsa sin redare enligt denna eller allmän lag, ansvarighet enligt bestämmelserna i år ansvarigheten begränsad vad detta kapitel. Samma rätt har sådan ängår ägare av fartyg som ej är redare, den
1. ersättning för skada å person, som i redarens ställe har hand om som befinner sig ombord på fartyget fartygets drift, fartygets befraktare för att medfölja detta, och för skada å sämt var och en som utför tjänster i egendom ombord; omedelbart samband med bärgning.
2. ersättning för skada å person Med bärgning avses även åtgärder eller egendom, om skadan orsakats enligt 235 § första stycket 4, 5 och dv någon som befinner sig ombord på 6. fartyget; Om ansvår görs gällande mot
3. ersättning för skada å person någon, för vilken redaren eller annan eller egendom, om skadan orsakats person som avses i första stycket av omständighet som hänför sig till svarar, har även denne rätt att navigeringen eller handhavandet av begränsa sin ansvarighet enligt befartyget eller till lastningen, beford- stämmelserna i detta kapitel. ringen eller lossningen av lasten eller Den som meddelat försäkring av tillinskeppningen, befordringen eller ansvarighet för en fordran som är landsättningen av passagerarna; föremål för begränsning har rätt att
4. ersättning för skada å hamnan- begränsa sin ansvarighet i samma läggning, bassäng eller segelbar vat- utsträckning som försäkringshavatenväg; samt ren. |
5. ersättning på grund av föreskriven skyldighet att avlägsha sjunket, strandat eller övergivet fartyg eller egendom ombord på sådant fartyg.
Begränsningen gäller dock ej ansvarighet på grund av skada som åsamkats befälhavaren eller medlem av besättningen eller lots eller någon person i redarens tjänst, som befinner sig ombord eller vilkens åligganden stå i samband med fartygets tjänst. Den avser ej heller ansvarighet på grund av fel eller försummelse av
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
redaren själv, med mindre denne begått felet eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller medlem av dess besättning.
Begränsningen gäller icke ränta och kostnader i saken.
2 mon. Har redaren motfordran mot borgenären och grunda sig fordran och motfordran på en och samma händelse, skall begränsningen avse allenast det belopp varmed fordringen överstiger motfordringen.
235 8
Är ansvarigheten begränsad, sva- Rätt till ansvarsbegränsning förerar redaren intill ett belopp beräknat ligger, oavsett grunden för ansvarigefter ettusen francs för ton av farty- heten, beträffande fordringar med gets dräktighet, dock minst etthun- anledning av drafemtiotusen francs. Inträffar ska- 1. person- eller sakskada, om skada å person, höjes ansvarighetsgrän- dan uppkommit ombord på fartyget sen i vad avser sådan skada med eller i omedelbart samband med fartvåtusenetthundra francs för ton, tygets drift eller med bärgning, dock med minst sexhundratrettiotu- 2. skada på grund av dröjsmål vid sen francs. befordran till sjöss av gods, passage-
Ansvarighetsgränsen gäller beträf- rare eller deras resgods, fande fordringar, vilka uppkommit 3. annan skada, om den har orsapå grund av en och samma hän- kats av intrång i en rättighet, som inte delse. grundar sig på avtal, och den har
Med dräktighet avses nettodräktig- uppkommit i omedelbart samband heten, för maskindrivet fartyg ökad med fartygets drift eller med bärgmed det maskinrum som vid bestäm- Hing, mandet av nettodräktigheten dragits 4. åtgärder för att lyfta, avlägsna, från bruttodräktigheten. Vad som förstöra eller oskadliggöra ett fartyg, förstås med franc bestämmes i inbegripet allt som finns eller har 3488. funnits ombord, vilket sjunkit, stran-
dat, övergivits eller blivit vrak,
5. åtgärder för att avlägsna, för-
störa eller oskadliggöra fartygets last,
samt
6. åtgärder för att avvärja eller
begränsa skada, för vilken ansvars-
begränsning gäller, samt skada som
orsakats av sådana åtgärder.
Har den som får begränsa sitt
ansvar en motfordran mot borgenä-
ren och grundar sig fordringen och
motfordringen på en och sapima
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
händelse, skall begränsningen avse
endast den del av fordringen som
överstiger motfordringen.
236 §
Fordringar på grund av skada å Rätt till ansvarsbegränsning föreperson skola i första hand tillgodoses ligger inte beträffande med det ansvarighetsbelopp som 1. fordran på bärgarlön, bidrag avses i 235 § första stycket andra till gemensamt haveri eller på avtal punkten. Förslår ej detta, skall åter- grundad ersättning för åtgärd som stoden av fordringarna tillsammans avses i 235 § första stycket 4, 5 eller med övriga fordringar tillgodoses ur 6, det belopp som avses i summa stycke 2. fordran med anledning av oljeförsta punkten. skada av det slag som avses il $ lagen
Fördelningen av ansvarighetsbe- (1973:1198) om ansvarighet för oljelopp skall ske i förhållande till ford- skada till sjöss och som orsakats av ringarnas storlek. fartyg som befordrade olja som bulk-
Har redaren betalt fordran som last, avses i denna paragraf, skall han 3. fordran underkastad en interanses träda i fordringsägarens ställe nationell konvention eller nationell med samma rätt som denne och lag som reglerar eller förbjuder fordringsbeloppet medtagas vid för- begränsning av ansvarighet för atomdelningen av ansvarighetsbeloppet, skada, såvitt fordringen kunnat här i riket 4. fordran med anledning av göras gällande mot redaren. Visar atomskada vållad av ett atomfartyg, redaren att han, oaktat krav ännu ej 5. fordran med anledning av skaskett, framdeles har att betala fordran da som åsamkats anställd som avses i som avses i denna paragraf, skall 234 § andra stycket och vilkens åligjämväl den fordringen medtagas vid ganden står i samband med fartygets fördelningen. drift eller bärgningen, samt
6. fordran på ränta eller ersättning
för rättegångskostnad.
237 §
Kvarstud eller annan handräck- Rätt till ansvarsbegränsning förening för fordran, beträffande vilken ligger ej för den som visas själv ha ansvarigheten är begränsad, skall vållat skadan uppsåtligen eller av vägras och beviljad sådan åtgärd grov vårdslöshet och med insikt att skall hävas, om redaren inom riket sådan skada sannolikt skulle upphos rätten eller överexekutor ställer komma. säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligt 235 § jämte ett av myndigheten bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken. Säkerheten må åberopas gentemot ulla borgenärer, för vilkas fordringar gäller begränsning till samma ansvaärighetsbelopp,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse och skall anses vara ställd till förmån för alla sådana borgenärer.
Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i första stycket avses och ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för återstoden, skull ock vad i första stycket stadgas äga tillämpning.
Om redaren ställt full säkerhet efter vad t första eller andra stycket sägs,
skall på hans yrkande tidigare ställd
säkerhet för fordran som avses med den fulla säkerheten frigivas.
Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, om säkerheten ställts hos vederbörlig myndighet i Danmark, Finland eller Norge.
238 8
Kvarstad eller annan handräck- Om rätt till ansvarsbegränsning ning för fordran, beträffande vilken föreligger, skall ansvarsbeloppen beansvarigheten är begränsad, skall stämmas på följande sätt. vägras och beviljad sådan åtgärd 1. För fordringar med anledning hävas, om redaren visar att han, av personskada, som tillfogats fartyinnan åtgärden genomförts, utom gets egna passagerare, är ansvarsriket ställt betryggande och för borge- gränsen 46 666 särskilda dragningsnären tillgånglig säkerhet för fulla rätter (SDR) multiplicerat med det ansvarighetsbeloppet enligt 235§ i antal passagerare som fartyget enligt någon av följande hamnar: sitt certifikat har tillstånd att beford-
1. den hamn där den händelse ra, dock högst 25 miljoner SDR. inträffat varå fordringen grundas 2. För andra fordringar med eller, om händelsen ej ägt rum i anledning av personskada är anhamn, den första hamn som fartyget svarsgränsen för fartvg, vars tonnage anlöpt efter händelsen; inte överstiger 500 ton, 333 000 SDR.
2. landsättningshamnen, om ford- Överstiger fartygets tonnage 500 ton ringen avser skada å person; höjs ansvarsgränsen enligt följande:
3. lossningshamnen, om fordring- för varje ton från 501 till 3 000 ton en avser skada å last. med 500 SDR,
Har i fall som avses i första stycket för varje ton från 3 001 till 30 000 säkerheten ställts i annan ort än där ton med 333 SDR, angives, prövar rätten eller överexe- för varje ton från 30 001 till 70 000 kutor med hänsyn till omständighe- ton med 250 SDR, och terna, huruvida handräckningsåt- för varje ton över 70 000 ton med gärd, som nu sagts, skall vägras eller 167 SDR. hävas. 3. För andra slag av fordringar
Vad i första och andra styckena är samt fordringar som inte tillgodoses
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
stadgat gäller även om den utom riket med de i 2 angivna beloppen är ställda säkerheten icke motsvarar det ansvarsgränsen för fartyg, vars ton-
fulla ansvarighetsbeloppet — enligt nuge inte överstiger 500 ton, 167 000
235 § men redaren inom riket hos SDR. Överstiger fartygets tonnage
rätten eller överexekutor ställer be- 500 ton höjs ansvarsgränsen enligt
tryggande säkerhet för återstoden följande: jämte ett av rätten eller överexekutor för varje ton från 501 till 30 000 ton
bestämt tillägg för ränta och kostna- med 167 SDR,
der i saken. för vurje ton från 30 001 till 70 000
Vad i denna paragraf är stadga! om ton med 125 SDR, och
hävande av handräckningsåtgärd för varje ton över 70 000 ton med
skall äga motsvarande tillämpning i 83 SDR. fråga om frigivande av säkerhet, som 4. Ansvarsgränserna i 1-3 gäller ställts inom riket till befrielse från summan av alla fordringar som upp- -
handräckningsåtgärd. kommit på grund av en och samma
händelse mot redaren, ägare av fartyg
som ej är redare, den som i redarens ställe har hand om fartygets drift och
fartygets befraktare samt mot någon
för vilken dessa svarar.
5. Ansvarsgränserna för bärgare,
som inte utför bärgning från fartyg
eller som uteslutande arbetar från det
fartyg som bärgningen avser, skall
motsvara de ansvarsgränser som gäl-
ler för ett fartyg med ett tonnage på
1500 ton. Ansvarsgränserna gäller
summan av alla fordringar som upp-
kommit på grund av en och samma
händelse mot sådan bärgare och mot
någon för vilken han svarar.
6. Med fartygets tonnage uvses
bruttotonnaget beräknat enligt he-
stämmelserna om skeppsmätning i
bilaga I tll 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. Vad som förstås med SDR anges i 369 §.
239 § Tvist om beräkning av belopp, Varje ansvarsbelopp skall fördelas vartill redares ansvarighet är begrän- mellan borgenärerna i förhållande till sad enligt 235 §, eller om fördelning- storleken av de styrkta fordringar för en av ansvarighetsbelopp mellan bor- vilka ansvarsgränsen gäller.
genärer må hänskjutas till utredning Om det belopp som avses i 238 § 2
och avgörande genom dispasch. inte räcker till för betalning av där I fråga om dispasch enligt första angivna fordringar, skall återstoden stycket gälla i tillämpliga delar av dessa fordringar betalas ur det i
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse bestämmelserna i 7 kap. om general- 238 §3 nämnda beloppet med samma dispasch. Bestämmelse som avser rätt som där angivna fordringar. haveridelägare gäller därvid i stället Har redaren eller annan, innan sakägare. ansvarsbeloppet fördelats, helt eller
Kostnaden för dispaschen ersättes delvis betalat en fordran, inträder av redaren, om icke borgenär utan han intill det belopp han betalat i skälig orsak hänskjutit saken till dis- borgenärens rätt. pasch eller eljest särskilda skäl föran- Visar reduren eller annan att han leda annat. framdeles kan bli skyldig att helt eller
delvis betala en fordran som han, om
den betalats i före ansvarsbeloppets
fördelning, skulle ha kunnat återkrä-
va ur ansvarsbeloppet enligt tredje
stycket, kan rätten förordna att medel
tills vidare skall avsättas för att han
senare skall kunna göra sin rätt
gällande.
240 §
Har redaren utbetalt vad som ålig- Om det med anledning av en fordger. honom att utgiva enligt ovan ran av det slag som är föremål för givna bestämmelser om begränsning ansvarsbegränsning här i riket har av ansvarigheten och visar sig sedan väckts talan eller framställts begäran annan borgenär hava ägt rätt till om kvarstad eller andra rättsliga betalning av ansvarighetsbeloppet, åtgärder, kan en begränsningsfond har redaren dock icke någon ytterli- upprättas. Fonden skall upprättas gare betalningsskyldighet, därest re- hos den domstol där talan har väckts daren, då betalningen erlades eller, eller hos sjörättsdomstolen för den om den skedde enligt lagakraftvun- ort där kvarstad eller andra rättsliga nen dom eller dispasch, denna med- åtgärder begärts. delades, icke ägde och ej heller En begränsningsfond anses uppgenom vederbörlig undersökning rättad av alla personer som kan kunnat få kunskap om den andres åberopa samma ansvarsgräns och till fordran. betalning av alla fordringar för vilka
Borgenär, som sålunda uppburit ansvarsgränsen gäller. vad som rätteligen bort tillkomma Den som har upprättat fonden, annan, svarar därmed för den andres dennes försäkringsgivare eller den fordran, såvida han ägde kunskap som har en fordran av det slag som är om fordringen, när han erhöll betal- föremål för ansvarsbegränsning kan ningen. | väcka talan i begränsningsmål.
Särskild talan om en fordran som
är föremål för ansvarsbegränsning
eller angående fråga huruvida den
som upprättat fonden har rätt till
ansvarsbegränsning får inte väckas
sedan en begränsningsfond upprät-
tats.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
Närmare bestämmelser om be-
gränsningsfond och begränsnings-
mål finns i 15 kap.
Vad i detta kapitel är stadgat om Den som gjort gällande en fordran vegränsning av redures ansvarighet mot en begränsningsfond, vilken äger tillämpning jämväl i fråga om upprättats i Sverige eller annan konansvarighet som åvilar fartygets äga- ventionsstat, kan inte med anledning re, som ej är redare, eller den som i av denna fordran erkålla kvarstad, egenskap av befraktare eller eljest annan handräckning eller utmätning handhar fartygets drift i redarens avseende fartyg eller annan egenställe. dom, som tillhör någon på vars
Detsamma gäller ansvarighet vil- vägnar fonden är upprättad och som ken åvilar befälhavare eller medlem har rätt till ansvarsbegränsning. av besättningen eller lots eller någon, Sedan en begränsningsfond uppsom är ti tjänst hos redaren, ägaren rättats här i riket eller i Danmark, eller den som i egenskap av befrakta- Finland eller Norge, kan kvarstad, re eller eljest handhar fartygets drift i annan handräckning eller utmätning redarens ställe, såframt ansvarighe- avseende fartyg eller annan egendom ten uppkommit i tjänsten. Sådan som tillhör någon, på vars vägnar ansvarighet må begränsas, oaktat den fonden är upprättad och som har rätt uppkommit på grund av fel eller till ansvarsbegränsning, inte ske med försummelse. anledning av en fordran som kan
Det sammanlagda belopp, till vil- göras gällande mot fonden. Har ket redare och övriga i denna para- handräckning eller utmätning redan graf omförmälda personer äga be- skett skall åtgärden hävas. Säkerhet gränsa sin ansvarighet för fordringar, som ställts för att avvärja handräcksom uppkommit på grund av en och ning eller utmätning eller för att få en samma händeise, skall ej överstiga sådan åtgärd hävd skall friges. det fulla ansvarighetsbeloppet enligt Har fonden upprättats i en annan 235 §. konventionsstat än som avses i andra
stycket kan rätten avslå begäran om
kvarstad, annan handräckning eller
utmätning, häva handräckning eller
utmätning som redan skett eller frige
säkerhet som ställts. Begäran om
handräckning eller utmätning skall
dock avslås och, om fonden upprät-
tats innan sådan åtgärd företagits
eller säkerhet ställts, åtgärden hävas
och säkerheten friges, när fonden
upprättats i
a) den hamn där den händelse
inträffat på vilken fordringen grun-
das eller, om händelsen inte ägt rum i
hamn, den första hamn som fartyget
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
anlöpt efter händelsen; eller
b) landstigningshamnen, om ford-
ringen avser personskada som åsam-
kats person ombord på fartyget;
eller
c) lossningshamnen, om fordring-
en avser skada på fartygets last.
Bestämmelserna i första och tredje
styckena kan även tillämpas om det
visas att en fond, som upprättats i en
stat som inte är konventionsstat, är
jämställbar med begränsningsfond
som avses i 240 §. |
Bestämmelserna i denna paragraf
gäller endast om borgenären kan
framställa krav mot begränsnings-
fonden vid den domstol eller myndig-
het som förvaltar fonden och han har
möjlighet att av fondens medel få ut
vad som belöper på hans fordran och
föra över det till ett annat land.
242 §
Vad i detta kapitel är stadgat äger Ansvarsbegränsning kan åberopas tillämpning, när begränsning av även om en begränsningsfond inte ansvarighet åberopas inför svensk upprättas. myndighet. .
Beträffande ansvarighet som avses I mål om fordran som är föremål i 234§ I mom. andra stycket första för ansvarsbegränsning skall rätten punkten skall dock frågan, huruvida vid tillämpning av bestämmelserna i och till vilket belopp ansvarigheten är detta kapitel endast beakta den fordbegränsad, avgöras efter den lag som ran som målet gäller. Vill svaranden
gäller för tjänsteavtalet, om tjänsteav- att även annan fordran, för vilken
talet regleras av lagen i annan stat, samma ansvarsbelopp gäller, skall som är ansluten till 1957 års interna- beaktas vid ansvarsbegränsningen tionella konvention angående be- skall förbehåll om detta tas in i gränsningen av ansvarigheten för domen. ägare av fartyg som användas till fart Beträffande verkställighet av en i öppen sjö. dom som inte innehåller förbehåll
enligt andra stycket gäller bestämmel-
serna i utsökningslagen. Innehåller
domen sådant förbehåll kan den
verkställas utan hinder härav, såvida
inte en begränsningsfond upprättas
och rätten enligt 241§ finner att
ansökningen om verkställighet skall
avslås. 12 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 159
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse .
Parterna kan överlämna frågan om ansvarsbeloppets storlek och fördelning till dispuschör. Talan mot dispaschörens beslut förs i samma ordning som talan mot dispasch.
243 § Regeringen äger förordna, att i Ansvarsgränserna för krigsfartyg ställer för bestämmelserna i detta och andra furtyg, som vid tiden för kapitel andra regler skola här ti riket kändelsen ägs eller brukas av en stat tillämpas i fråga om fartyg hemma- och används uteslutande för statsänhörande i annan främmande stat än damål och inte för affärsdrift, får inte sådan, som utan förbehåll anslutit sig i något fall understiga de gränser som till 1957 års internationella konven- gäller för ett fartyg med ett tonnage på tion angående begränsningen av 5000 ton. Om en fordran avser ansvarigheten för ägare av fartyg som ersättning för skada som orsakats av användas till fart i öppen sjö. ett sådant fartygs särskilda egenskaper eller användning föreligger dock inte någon rätt till ansvarsbegränsning. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte fartyg som huvudsakligen används för isbrytning eller bärgning.
Ansvarsgränserna för ett fartyg som är byggt eller anpassat för borrning efter havsbottnens naturtillgångar skall vara 12 miljoner SDR för fordringar som avses i 238 § 2 och 20 miljoner SDR för fordringar som avses i 238§ 3, om fordringarna gäller skada som har orsakats medan fartygetanvänds i borrningsverksamhet. För fordran på ersättning för oljeskada gäller särskilda bestämmelser.
Flyttbara plattformar som är avsedda för utforskning eller utvinning av havsbottnens naturtillgångar anses som fartyg vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel. Ansvarsgränserna för sådana plattformar skall dock alltid motsvara de i
| . andra stycket angivna beloppen. -
243 a §
När begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk domstol skall
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
svensk lag tillämpas. Föreligger en
fordran som avses i 236 §5 och är
lagen i annan konventionsstat till-
lämplig på tjänsteavtalet, skall dock
frågan om och till vilket belopp
ansvarigheten är begränsad avgöras
enligt nämnda lag.
Bestämmelserna i234-243 §§ hind-
rar inte tillämpningen av i övrigt
gällande regler om jämkning av ska-
devållares ansvar.
Med konventionsstat förstås i detta
kapitel stat som är bunden av 1976 års
konvention om begränsning av sjö-
rättsligt skadeståndsansvar.
11 kap.
Om sjöpanträtt och skeppshypotek
261 §
Ägare av registrerat skepp eller Ägare av registrerat skepp eller
skeppsbygge, som vill upplåta pant- skeppsbygge, som vill upplåta panträtt i skeppet eller bygget till säker- rätt i skeppet eller bygget till säker-
het för fordran, har rätt att i den het för fordran, har rätt att i den
ordning som angives i detta kapitel ordning som angives i detta kapitel hos registermyndigheten erhålla in- hos registermyndigheten erhålla inskrivning i egendomen av visst skrivning i egendomen av visst belopp (inteckning) i svenskt eller belopp (inteckning) i svenskt eller utländskt mynt eller i francs som utländskt mynt eller i särskilda dragavses i 348 §. Myndighetens bevis ningsrätter (SDR). Vad som förstås om inskrivningen kallas pantbrev. med SDR anges i 369 §. Myndighe-
tens bevis om inskrivningen kallas
pantbrev.
Inteckning kan icke beviljas i andel av skepp eller skeppsbygge. cj heller i flera skepp eller byggen gemensamt.
13 kap.
Ansvarsbestämmelser
328 §
Befälhavare dömes till böter,
1. om han försummar att enligt 58 § tredje stycket underrätta redaren om fel eller brist i fartygets behöriga skick, "
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. om han försummar att enligt 60 § andra stycket på fartyget medföra skeppshandlingar eller ett exemplar av denna lag,
3. om han försummar att avgiva rapport enligt 70 § eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i sådan rapport,
4. om han vägrar att i fall som avses i 317 § överlämna fartygets nationalitetshandling till besiktningsmännen, eller
5. om han utan laga hinder vägrar 5. om han utan laga hinder vägrar att i sådant fall som avses i 346 § på att i sådant fall som avses i 367 § på fartyget medtaga befälhavare eller fartyget medtagå befälhavare eller sjöman, hans aska eller efterläm- sjöman, hans aska eller efterlämnade effekter. nade effekter.
Till samma straff dömes befälhavare eller redare, om han försummar att enligt 306 § göra anmälan om sjöförklaring eller om han uppsåtligen eller av oaktsamhet föranleder att sjöförklaring uppskjutes, utan att förutsättningar äro för handen enligt 304 §.
14 kap.
Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål
337 §
I fråga om behörigheten för sjö- I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att upptaga tvistemål, rättsdomstol att uppta tvistemål som som avses i 336 §, äga bestämmelser- avses i 336 §, skall bestämmelserna na om laga domstol i tvistemål i om laga domstol i tvistemål i allmänallmänhet motsvarande tillämpning. het tillämpas. Talan får även väckas Talan får även väckas vid sjörätts- vid sjörättsdomstolen för den ort där domstolen för den ort där fartyget fartyget finns. Har säkerhet för fordfinnes. Har säkerhet för fordran ran ställts hos myndighet till befrielställts hos myndighet till befrielse se från kvarstad eller annan handfrån kvarstad eller annan handräck- räckning, får talan väckas även vid ning, får talan väckas även vid sjö- sjörättsdomstolen för den ort där rättsdomstolen för den ort där säker- säkerheten har ställts. Talan angåenheten ställts. Talan angående ford- de fordran som säkerheten avsett får - ran som säkerheten avsett får väckas väckas vid sistnämnda sjörättsdomvid sistnämnda = sjörättsdomstol, stol, även om säkerheten har frigiäven om säkerheten frigivits. vits.
Överenskommelse = att framtida Talan om ansvarighet på grund av. tvist angående ansvarighet på grund avtal om befordran av passagerare av avtal om befordran av passagerare eller resgods får endast väckas vid eller resgods skall hänskjutas till viss domstol domstol eller till skiljemän är ogiltig. Utan hinder härav får dock avtalas,
att talan efter kärandens val endast
skall kunna väckas vid domstol
1. för den ort där svaranden är 1. för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvud- varaktigt bosatt eller har sin huvudsakliga rörelse; sakliga rörelse;
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
2. för den avtalsenliga avgångs- 1. för den avtalsenliga avgångseller bestämmelseorten; eller eller bestämmelseorten;
3. i den stat där käranden har sitt 3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt hemvist eller eljest är varaktigt bosatt, förutsatt att svaranden har bosatt, förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt. och är underkastad dess domsrätt;
eller
4. i den stat där befordringsavtalet
träffades, förutsatt att svaranden har
driftsställe för sin rörelse i den staten
och är underkastad dess domsrätt.
Efter det att tvist som avses i andra
Stycket har uppstått får parterna avta-
la att talan skall väckas vid annan
domstol eller att tvisten skall hänskju-
tas till skiljemän.
Finnes icke sjörättsdomstol i den Finns inte sjörättsdomstoli den ort ort där svaranden kunnat sökas där svaranden har kunnat sökas enligt första stycket eller andra enligt första stycket, andra stycket 1 stycket 1 eller 2, väckes talan vid eller 2 eller tredje stycket, väcks talan sjörättsdomstol som är närmast den vid sjörättsdomstol som är närmast orten. den orten.
Äro flera redare i ett fartyg, skall Om flera är redare i ett fartyg,
fartygets hemort anses som rederiets skall fartygets hemort anses som hemvist. rederiets hemvist.
15 kap.
Om begränsningsfond och begränsningsmål
350 §
Bestämmelserna om begränsnings-
fond i detta kapitel gäller fond som
upprättas enligt 240 § (globalfond)
eller enligt 6 § lagen (1973:1198) om
ansvarighet för oljeskada till sjöss
(oljeskadefond).
Med begränsningsmål avses mål i
vilket frågor om ansvar och dess
begränsning avgörs samt fonden för-
delas. |
Om inte annat sägs i detta kapitel
gäller rättegångsbalkens bestämmel-
ser i tillämpliga delar.
351 §
Globalfond skall motsvara
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1. summan av de belopp som enligt 238 § utgör ansvarsgräns för de fordringar beträffande vilka ansvarsbegränsning görs gällande och som . uppkommit på grund av en och samma händelse, och
2. ränta på belopp som avses i I, beräknad enligt 6§ räntelagen (1975:635), för tiden från dagen för - händelsen till dagen för fondens upprättande.
Oljeskadefond skall motsvara ansvarsbeloppet — enligt 5§ lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.
352 §
Den som ansöker om upprättande
av en begränsningsfond skall betaia fondbeloppet till rätten eller ställa godtagbar säkerhet för detta.
I ansökan skall lämnas en redogörelse för omständigheterna i saken samt uppgift om namn och adress på dem som kan antas vilja anmäla fordringar mot fonden.
353 §
Beslut om upprättande av begränsningsfond, om fondens storlek och om godtagande av erbjuden säkerhet skall meddelas så snart det kan ske.
Rätten skall, såvida det inte finns särskilda skäl häremot, i beslutet även bestämma att till rätten skall betalas in, eller säkerhet ställas för, ett tilläggsbelopp avsett att täcka kostnaderna med anledning av fondens upprättande och fördelning och ansvaret för ränta. I fråga om globalfond gäller dock vad som nu sagts om ränta endast ränta för tiden efter : fondens upprättande. '
Framgår det av beslutet att erforderlig inbetalning gjorts eller att godtagbar säkerhet ställts anses fonden upprättad den dag beslutet medde-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lats. I annat fall anses fonden upprättad den dag då rätten genom anteckning på beslutet bekräftar att inbetalningen skett eller att säkerheten
ställts.
Beslut som avses i första och andra styckena gäller till dess annorlunda förordnas. Talan mot beslutet förs särskilt.
354 §
När en begränsningsfond har upprättats skall rätten genast låta kungöra detta. I kungörelsen skall samtliga borgenärer uppmanas att skriftligen anmäla sina fordringar hos rätten inom viss tid (anmälningsfrist), som ej får understiga två månader. Erinran om bestämmelserna i 240 § fjärde stycket, 357 och 364 §§ skall tas in i kungörelsen.
Kungörelsen skall införas i Postoch Inrikes Tidningar och i ortstidning. Om det finns skäl till det skall kungörelse ske även i annan stat.
Den som har upprättat fonden och alla kända borgenärer skall underrättas genom särskilt meddelande.
355 §
Rätten kan förordna förvaltare i fonden. Förvaltare skall vara lagfaren och ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver.
356 §
En borgenär som anmäler en fordran skall lämna rätten uppgift om fordringens storlek och grunden för denna. Har dom meddelats angående fordringen eller pågår särskild rättegång om denna skall uppgift lämnas om detta.
357 §
För fordran som inte har anmälts till rätten innan frågan om fondens
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
fördelning tas upp till slutlig handläggning vid tingsrätten, kan ersättning endast utgå enligt bestämmelserna i 363 § andra stycket.
358 §
Fonden kan inte upplösas förrän anmälningsfristen har utlöpt och såväl den som upprättat fonden som de borgenärer vilka gjort gällande fordringar mot fonden samtycker till . det.
359 §
Talan i begränsningsmål väcks
genom att den som upprättat fonden, dennes försäkringsgivare eller borgenär hos den domstol där fonden är upprättad ansöker om fondens fördelning.
360 §
Sedan begränsningsmålet har anhängiggjorts skall rätten kalla den som upprättat fonden, den som anhängiggjort begränsningsmålet och borgenärerna till ett fondsammanträde. Finns annan person, vars rätt är berörd, skall även denne kallas. Vid fondsammanträdet skall frågor om ansvar och dess begränsning och om ansvarsbeloppets storlek behandlas.
Före fondsammanträdet skall förvaltaren utreda saken och granska anmälda fordringar samt upprätta förslag till beslut i de frågor som skall behandlas vid sammanträdet. Försla- . get skall översändas till dem som kallats till sammanträdet. Har förvaltare inte förordnats skall rätten vidta
dessa åtgärder.
Om någon invändning mot förslaget, med de ändringar som kan ha gjorts vid fondsammanträdet, inte kvarstår när detta avslutas, skall förslaget läggas till grund för fondens
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse fördelning. Fondsammanträdet kan, om det bedöms nödvändigt, fortsätta vid ett senare tillfälle. Kvarstår invändning sedan fondsammanträdet avslutats, skall rätten bestämma viss tid, inom vilken den som vidhåller sin invändning skall begära rättens prövning av tvisten. Har sådan begäran inte framställts i rätt tid, anses invändningen förfallen. Om den vidhålls, skall rätten så snart som möjligt pröva tvisten i den för tvistemål ' föreskrivna ordningen.
361 §
Har begäran framställts om att rätten skall pröva tvist som avses i 360 § tredje stycket, skall rätten bestämma vilka som skall anses som parter i tvisten.
Rätten bestämmer, sedan parterna om möjligt fått tillfälle att uttala sig, om ytterligare förberedelse behövs. Om parterna samtycker eller om saken befinns uppenbar, kan huvudförhandling i förenklad form hållas i omedelbart samband med fondsammanträdet.
362 §
Efter utgången av anmälningsfristen kan rätten förordna att ersättning för de fordringar som visats föreligga tills vidare skall utgå med viss del.
363 §
När samtliga tvister är avgjorda skall rätten genom dom fördela fonden.
Rätten kan avsätta ett visst belopp till att täcka fordringar, som inte har anmälts när frågan om fördelningen tas upp till handläggning vid tingsrät-
ten. Detta belopp fördelas när samt-
liga anmälda fordringar har behandlats och det kan antas att ytterligare fordringar inte kommer att anmälas.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Fördelning av fonden skall ske
även om den som har upprättat
fonden inte har rätt till ansvarsbe-
gränsning. I sådant fall kan rätten på
yrkande meddela dom avseende den
del av en fordran som inte får utdel-
ning ur fonden.
364 §
Lagakraftvunnen dom i frågor om
ansvar, rätten till ansvarsbegräns-
ning, ansvarsbeloppets storlek och
fondens fördelning gäller gentemot
alla som kan göra gällande fordring-
ar mot fonden, oavsett om de anmält
sina fordringar eller inte.
15 kap. 16 kap.
Särskilda bestämmelser Poincaréfranc Särskilda dragningsrätter 'och Poin-
caréfranc |
348 §2 369 §
Med franc förstås i denna lag en Med särskilda dragningsrätter förstås värdeenhet innehållande sextiofem de av Internåtionella valutafonden och ett halvt milligram guld av nio- använda särskilda dragningsrätterna hundra tusendelars finhet. (SDR).
Regeringen kungör motvärdet av Med franc förstås i denna lag en franc uttryckt i de av Internationella värdeenhet innehållande sextiofem valutafonden använda särskilda och ett halvt milligram guld av niodragningsrätterna. hundra tusendelars finhet. Rege-
ringen kungör motvärdet av franc
uttryckt i SOR.
Omräkning till svenskt mynt skall Omräkning till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då betal- ske efter kursen den dag då betaltning sker eller, om säkerhet ställes ning sker eller, om säkerhet ställs för för betalningen. då säkerheten stäl- betalningen. då säkerheten ställs. les. Vid omräkning från särskilda Vid omräkning från SDR skall krodragningsrätter skall kronans värde nans värde bestämmas i enlighet bestämmas i enlighet med den med den beräkningsmetod som beräkningsmetod. som Internatio- Internationella valutafonden sagda nella valutafonden sagda dag tillärn- dag tillämpar för sin verksamhet och par för sin verksamhet och sina sina transaktioner. Senaste lydelse transaktioner. 1978:136.
Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse
351 § 372 §
Staten företrädes i ärende om Staten företrädes i ärende om
ersättning enligt 349 eller 350 % av ersättning enligt 370 eller 371 % av myndighet som regeringen bestäm- myndighet som regeringen bestämmer. mer.
352 § 373 §
Vill den som är part i mål om Vill den som är part i mål om beståndet av rätt till skepp eller beståndet av rätt till skepp eller skeppsbygge framställa anspråk på skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 349 §, om han för- ersättning enligt 370 §, om han förlorar målet, skall han antingen till lorar målet, skall han antingen till gemensam handläggning med målet gemensam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt ersätt- väcka talan mot staten om sitt ersättningsanspråk eller skriftligen under- ningsanspråk eller skriftligen underrätta den myndighet som avses i rätta den myndighet som avses i 351 § om rättegången. 372 § om rättegången.
Har förberedelsen i målet slutförts utan att ersättningstalan väckts eller underrättelse lämnats enligt första stycket, skall domstolen förelägga parten att vidtaga endera åtgärden inom viss tid. Takttages ej tiden, är ersättningsanspråket förfallet. Erinran därom skall intagas i föreläggandet.
353 § 374 §
Har den som enligt 349 eller 350 § Har den som enligt 370 eller 371 § är berättigad till ersättning av staten är berättigad till ersättning av staten haft rätt att utkräva beloppet av haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd, inträder annan såsom skadestånd, inträder staten i rätten mot denne. staten i rätten mot denne.
Ersättning enligt 349 eller 350 § på ' Ersättning enligt 370 eller 371 § på grund av domstols dom utbetalas grund av domstols dom utbetalas sedan domen vunnit laga kraft. sedan domen vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft den
Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om händelse som har inträffat före ikraftträdandet.
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada | till sjöss :
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss
dels att 7 § skall upphöra att gälla, dels att 2, 5, 6, 13, 14, 18 och 22 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 23 §, av nedan angivna lydelse. |
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag äger tillämpning på oljeskada, som uppkommit i Sverige eller annan konventionsstat och orsakats av fartyg, som befordrar olja som last i lös vikt (bulklast), samt på kostnad för förebyggande åtgärder som vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige eller annan konventionsstat.
I fråga om lagens tillämplighet på I fråga om lagens tillämplighet på krigsfartyg och vissa aridra statsfar- krigsfartyg och vissa andra statsfartyg samt fartyg som icke befordrar tyg samt fartyg som inte befordrar olja som bulklast gäller bestämmel- olja som bulklast gäller bestämmelserna i 22 8. serna i 22 §. Uppkommer oljeskada
som orsakats av fartyg, som beford-
rar olja som bulklast, men har ska-
dan inte sådan anknytning till kon-
ventionsstat som sägs i första stycket,
gäller bestämmelserna i 23 §.
Ersättning för åtgärder med anledning av oljeskada utgår enligt denna lag även då skyldighet att vidtaga åtgärderna förelegat enligt lag eller annan författning.
Denna lag tillämpas utan hinder av eljest gällande regler om tillämplig lag.
Bestämmelserna i denna lag till- Bestämmelserna i denna lag tilllämpas icke i den mån en sådan lämpas inte i den mån en sådan tillämpning skulle vara oförenlig tillämpning skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt med Sveriges förpliktelser enligt internationellt fördrag. internationellt fördrag.
58!
Fartygets ägare har rätt att för Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarig- varje olycka begränsa sin ansvarighet enligt denna lag till ett belopp het enligt denna lag till ett belopp motsvarande etthundratrettiotre sär- motsvarande 133 särskilda dragskilda dragningsrätter för ton av ningsrätter (SDR) per ton av fartyfartygets dräktighet. Ansvarigheten gets dräktighet. Ansvarigheten skall skall dock ej i något fall överstiga dock inte 1 något fall överstiga 14 fjorton miljoner särskilda dragnings- miljoner SDR. Rätt till begränsning 1 Senaste lydelse 1978:134.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse rätter. Rätt till begränsning förelig- föreligger inte i fråga om ränta eller ger icke i fråga om ränta eller ersätt- ersättning för rättegångskostnad. ning för rättegångskostnad.
Om det påkallas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser i förhållande till stat som tillträtt den i Bryssel d. 10 okt. 1957 avslutade konventionen angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som ' användas till fart i öppen sjö, skall bestämmelserna i 10 kap. sjölagen (1891:35 s. 1) gälla i fråga om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet.. Ansvarighetsbeloppet bestämmes enligt 235 § sjölagen.
Fartygets ägare har ej rätt till Fartygets ägare har inte rätt till ansvarsbegränsning om olyckan vål- ansvarsbegränsning om olyckan har lats genom fel eller försummelse av vållats genom fel eller försummelse ägaren själv med mindre han begått av ägaren själv, såvida han inte felet eller försummelsen i egenskap begått felet eller försummelsen i av fartygets befälhavare eller med- egenskap av fartygets befälhavare lem av besättningen. eller medlem av besättningen.
6 §&
Rätt till ansvarsbegränsning enligt Rätt till ansvarsbegränsning enligt 58 första stycket föreligger endast 5§ första stycket föreligger endast om ägaren, dennes försäkringsgiva- om ägaren, dennes försäkringsgivare eller annan på ägarens vägnar re eller annan på ägarens vägnar enligt denna lag eller motsvarande enligt 15 kap. sjölagen (1891:35 s. I) bestämmelser i annan konventions- eller motsvarande bestämmelser i stats lag upprättar en begränsnings- annan konventionsstats lag upprätfond uppgående till det ansvarig- tar en begränsningsfond uppgående hetsbelopp som gäller för ägaren. till det ansvarighetsbelopp som gäl- Ansvarighetsbeloppet omräknas från ler för ägaren. Fonden skall här i Särskilda dragningsrätter till svenskt landet upprättas hos den domstol mynt efter kursen den dag då fonden där talan om ersättning har väckts upprättas. Därvid skall kronans vär- enligt 18 §. | de bestämmas i enlighet med den Fonden fördelas mellan borgenäberäkningsmetod som Internationel- rerna i förhållande till storleken av de la valutafonden sagda dag tillämpar styrkta fordringarna. för sin verksamhet och sina transak- Närmare bestämmelser om betioner. gränsningsfond och begränsnings-
mål finns i I5 kap. sjölagen.
Begränsningsfond skall här i landet upprättas hos den domstol där talan om ersättning väckts enligt 188. Fonden får upprättas antingen 2 Senaste lydelse 1978:134.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ' genom att ansvarighetsbeloppet inbetalas kontant eller genom ställande av säkerhet som godtages av domstolen.
Vill någon upprätta begränsningsfond, skall domstolen på ansökan av honom så snart ske kan meddela beslut om ansvarighetsbeloppets storlek. Beslutet gäller till dess annorlunda förordnas. Efter utgången av den frist som föreskrivits enligt 7 § första stycket prövar domstolen slutligt frågan om ansvarighetsbeloppets storlek.
Talan mot beslut om fastställande av ansvarighetsbelopp eller rörande fråga om godkännande av säkerhet skall föras särskilt.
Regeringen meddelar närmare bestämmelser om upprättande av begränsningsfond och om fondens förvaltning och fördelning.
13 §
För utländskt fartyg som anlöper För utländskt fartyg som anlöper eller lämnar svensk hamn eller på eller lämnar svensk hamn eller på svenskt sjöterritorium belägen till- svenskt sjöterritorium belägen tillläggsplats och som vid tillfället läggsplats och som vid tillfället befordrar mer än tvåtusen ton olja befordrar mer än tvåtusen ton olja som bulklast skall finnas försäkring som bulklast skall finnas försäkring eller annan betryggande säkerhet eller annan betryggande säkerhet som täcker ägarens ansvarighet som täcker ägarens ansvarighet enligt denna lag eller motsvarande enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat lagstiftning i annan konventionsstat: intill det ansvarighetsbelopp som intill det ansvarighetsbelopp som avses i 5 § första eller andra stycket. avses i 5§ första stycket. Vad nu Vad nu sagts gäller ej fartyg som äges sagts gäller inte fartyg som ägs av av främmande stat. främmande stat.
Fartyget skall ombord medföra Fartyget skall ombord medföra certifikat som visar att sådan försäk- certifikat som visar att sådan försäkring eller annan betryggande säker- ring eller annan betryggande säkerhet som avses i första stycket finnes. het som avses i första stycket finns.
Äges fartyget av främmande star, Ägs fartyget av främmande stat,
skall ombord medföras certifikat skall ombord medföras certifikat som bestyrker att fartyget äges av som bestyrker att fartyget ägs av den den staten och att dess ansvarighet är staten och-att dess ansvarighet är täckt intill det ansvarighetsbelopp täckt intill det 'ansvarighetsbelopp
3 Scnaste lydelse 1975:408.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som gäller enligt 5§ första eller som gäller enligt 5 § första stycket.
andra stycket. |
Närmare bestämmelser om certifi- Närmare bestämmelser om certifikat som avses i andra stycket medde- kat som avses i andra stycket meddelas av regeringen eller myndighet las av regeringen eller den myndigsom regeringen bestämmer. het som regeringen bestämmer.
14 §
Försäkring som avses i 12 eller 13 § skall för den som är berättigad till ersättning medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsgivaren.
Försäkringsgivaren är dock fri Försäkringsgivaren är dock fri från ansvarighet, om fartygets ägare från ansvarighet, om fartygets ägare är fri från ansvarighet eller om denne är fri från ansvarighet eller om denne
själv uppsåtligen vållat skadan. För- själv uppsåtligen har våltat skadan.
säkringsgivarens ansvarighet skall ej Försäkrinpgsgivarens ansvarighet i något fall överstiga det ansvarig- skall inte i något fall överstiga det
hetsbelopp som gäller enligt 5 § för- ansvarighetsbelopp som gäller enligt
sta eller andra stycket. 5§ första stycket.
I vidare mån än som följer av I vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgiva- andra stycket kan försäkringsgivaren icke till befrielse från ansvarighet ren inte till befrielse från ansvarighet mot annan än ägaren åberopa mot annan än: ägaren åberopa omständighet som han kunnat åbe- omständighet som han kunnat åberopa mot ägaren. ropa mot ägaren.
18 §”
Talan om ersättning för oljeskada, Talan om ersättning för oljeskada, som enligt 17 § får upptagas i Sveri- som enligt 17 § får upptas i Sverige. ge, väckes vid den sjörättsdomstol väcks vid den sjörättsdomstol som är som är närmast den ort där skadan närmast den ort där skadan uppuppkom. kom. :
Har talan om ersättning för skada som uppkommit på grund av samma olycka väckts vid flera domstolar, skall regeringen förordna en av dessa domstolar att handlägga samtliga mål.
Har begränsningsfond upprättats Far begränsningsfond upprättats här i landet enligt 6 § och har ägare här I landet enligt 6 § och har ägare eller försäkringsgivare, mot vilken eller försäkringsgivare, mot vilken talan om ersättning väckts här eller i talan om ersättning väckts här eller i annan konventionsstat, rätt att annan konventionsstat, rätt att begränsa sin ansvarighet, prövar den begränsa sin ansvarighet, prövar den domstol, vid vilken fonden upprät- domstol, vid vilken fonden upprättats, frågor om ansvarighetsbelop- tats, frågor om ansvarighetsbeloppets fördelning mellan de ersätt- pets fördelning mellan de ersättningsberättigade. ningsberättigade. Denna prövning 4 Scnaste lydelse
skall, om fonden upprättas i Sverige, 1975:408:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
göras I begränsningsmål som avses i
15 kup. sjölagen.
225§
Denna lag gäller ej i fråga om Denna lag gäller ej i fråga om
oljeskada orsakad av krigsfartyg oljeskada orsakad av krigsfartyg elier annat fartyg som vid tiden för eller annat fartyg som vid tiden för olyckan äges eller brukas av stat och olyckan ägs eller brukas av stat och användes uteslutande för statsärda- används uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift. Har mäl och inte för affärsdrift. Har sådant fartyg orsakat oljeskada sådant fartyg orsakat oljeskada genom föroreningi Sverige eller har genom förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige, äger dock bestäm- skada 1 Sverige, skall dock bestämmelserna i 18, 28 tredje stycket, melserna i 1 §, 2§ tredje stycket, 3-5, 10 och 18 §§ tillämpning. 3-5, 10 och 18 §§ tillämpas.
Har fartyg som vid tiden för olyck- Har fartyg som vid tiden för olyckan icke befordrade olja som bulklast an inte befordrade olja som bulklast -orsakat oljeskada genom förorening orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller har förebyggande i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige, eller begränsa sådan skada i Sverige, tillämpas bestämmelserna i 1 §, 2§ tillämpas bestämmelserna i 1 8, 2§ tredje och femte styckena, 3, 10 och tredje och femte styckena, 3, 10 och 18§§. I fråga om ägarens rätt att 18 §§. I fråga om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet gäller i begränsa sin ansvarighet gäller i sådant fall bestämmelserna i 10 kap. sådant fall bestämmelserna i 10 kap. sjölagen (1891:35 s. 1). Ansvurig- sjölagen (1891:35 s. 1). hetsbeloppet bestämmes enligt 235 § sjölagen.
23§
Om fartyg som befordrar olja som
bulklast orsakar oljeskada i annan
stat än konventionsstat eller på öppna
havet, kan ansvaret för denna skada
begränsas till ett särskilt belopp mot-
svarande 133 SDR per ton av farty-
gets dräktighet. Ansvarigheten skall
dock inte i något fall överstiga 14
miljoner SDR. Ansvarsgränsen gäl-
ler också kostnader för åtgärder
avsedda att förhindra eller begränsa
sådan oljeskada.
I fråga om begränsning av ansvaret
tillämpas i övrigt i tillämpliga delar
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse bestämmelserna i 10 kap. sjölagen (1891:35.s. I) samt 8 § tredje stycket och 10§ denna lag. Upprättas begränsningsfond, skall denna uppgå till det förut nämnda ansvarighetsbeloppet och bestämmelserna i 15 kap. sjölagen tillämpas.
Om fonden enligt 241 § sjölagen utgör hinder för kvarstad, annan handräckning eller utmätning skall även 4§ andra stycket, såvitt avser lots, bärgare och den som vidtagit förebyggande åtgärder, samt 4 § tredje och fjärde styckena denna lag tillämpas.
Denna lag träder i kraft den Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om händelse som har inträffat före ikraftträdandet.
13 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 159
Bila ga 3
1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt ska-
deståndsansvar
Convention de 1976 sur la Convention on Limitation limitation de la responsabilité of Liability for maritime en matiére de créances claims, 1976 maritimes
Les Etats Parties å la présente Convention The States Parties to this Convention,
AYANT RECONNU rPrutilité de fixer d'un HAVING RECOGNIZED the desirability of commun accord certaines rågles uniformes rela- determining by agreement certain uniform rules tiveså la limitation de responsabilité en matiére de relating to the limitation of liability for maritime créances maritimes; | claims;
ONT DECIDE de conclure une convention å cet HAVE DECIDED to conclude a Convention effet, et, en conséquence, sont convenus de ce qui for this purpose and have thereto agreed as suit: follows:
CHAPITRE I CHAPTER I
Le droit a limitation The right of limitation
ARTICLE IER ARTICLE I
Personnes en droit de limiter leur Persons entitled to limit liability
responsabilité
1. Les propriétaires de navires et les assistants, 1. Shipowners and salvors, as hereinafter defined, tels que définis ci-aprés, peuvent limiter leur may limit their liability in accordance with the responsabilité conformément aux régles de la rules of this Convention for: claims set out in pråsente Convention å M'égard des créances visées Article 2. | å Particle 2.
2. C'expression «propriétaire de navire» dé- 2. The term shipowner shall mean the owner, signe le propnétaire, Paffréteur, I'armateur et charterer, manager and operator of a sca-going l'armateur-gérant d'un navire de mer. ship.
3. Par «assistant», on entend toute personne 3. Salvor shall mean any person rendering fournissant des services en relation directe avec les services in direct connexion with salvage operaopérations d'assistance ou de sauvetage. Ces tions. Salvage operations shall also include operaopérations comprennent celles que vise P'article 2, tions referred to in Article 2, paragraph 1 (d), (e) paragraphe I (d), (e) ev (). and (f).
4. Si P'une quelconque des créances prévues å 4. If any claims set out in Article 2 are made article 2 est formée contre toute personne dont les against any person for whose act, neglect of default fuits, négligences et fautes entrainent la responsa- the shipowner or salvor is responsible, such person bilté du propriétaire ou de "assistant, cette shall be entitled to avail himself of the limitation of personne est en droit de se prévaloir de la limita- -Hability provided for in this Convention. tion de responsabilité prévue dans la présente Convention.
1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt
skadeståndsansvar
De fördragsslutande staterna,
VILKA FUNNIT det önskvärt att genom avtal - fastställa vissa enhetliga regler för begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar;
HAR BESLUTAT att avsluta en konvention för detta ändamål och har därför överenskommit om följande:
KAPITEL I
Begränsningsrätten
ARTIKEL I
Personer berättigade till ansvarsbegränsning
I. Fartygsägare och bärgare, såsom de definieras nedan, kan i enlighet med bestämmelserna i denna konvention begränsa sin ansvarighet för fordringar som avses i artikel 2. |
2. Med uttrycket ”fartygsägare” förstås ägare, befraktare och redare av fartyg som används till ' fart i öppen sjö samt den som i redares ställe handhar sådant fartygs drift.
3. Med ”bärgare” förstås den som utför tjänster i direkt samband med bärgningsföretag. I bärgningsföretag inbegrips även sådana åtgärder som avses i artikel 2:1 (d), (e) och (f).
4. Person för vars handlande, fel eller försummelse fartygsägaren eller bärgaren är ansvarig har rätt att begagna sig av den ansvarsbegränsning varom stadgas i denna konvention, om fordran som avses i artikel 2 görs gällande mot honom.
;
5. Dans la présente Convention, I'expression 5. In this Convention the liabilitv of a ship- " «responsabilité du propriétaire de navire» com- owner shall include liability in an action brought prend la responsabilité résultant d'une action against the vessel herself. portant sur le navire lui-måme.
6. L'assureur qui couvre la responsabilité å 6. An insurer of liability for claims subject to Pégard des créances soumises å limitation confor- limitation in accordance with the rules of this mément aux regles de la présente Convention est Convention shall be entitled to the benefits of this en droit de se prévaloir de celle-ci dans la méme Convention to the same extent as the assured mesure que Y'assuré lui-méme. himself. :
7. Le fait d'invoquer la limitation de responsa- 7. The act of invoking limitation of liability bilité n'emporte pas la reconnaissance de cette shall not constitute an admission of Kability. responsabilité.
ARTICLE 2 ARTICLE 2 Créances soumises å la limitation Claims subject to limitation
1. Sous réserve des articles 3 ct 4. les créances 1. Subject to Articles 3 and 4 the following claims, suivantes, quel que soit le fondement de la whatever the basis of liability may be, shall be responsabilité, sont soumises å la limitation de subject to limitation of liability: responsabilité:
(a) créances pour mort, pour lésions corporel- (a) claims in respect of loss of life or personal les, pour pertes et pour dommages ä tous biens (y injury or loss of or damage to property (including compris les dommages causés aux ouvrages dart damage to harbour works, basins and waterways des ports, bassins, voies navigables et aides ä la and aids to navigation) occurring on board or in navigation), survenus å bord du navire ou en direct connexion with the operation of the ship or relation directe avec I'exploitation de celui-ci ou with salvage operations, and' consequential loss avec des opérations d"assistance ou de sauvetage, resulting therefrom; ainsi que tout autre préjudice en råsultant;
(b) créances pour tout préjudice résultant d'un (b) claims in respect ofloss resulting from delay retard dans le transport par mer de la cargaison, in the carriage by sea of cargo, passengers or their des passagers ou de leurs bagages; luggage: .
(c) ertances pour d'autres préjudices résultant (c) claims in respect of other loss resulting from de V'atteinte å tous droits de source extra contrac- infringement of rights other than contractual tuelle, et survenus en relation directe avec I'ex- rights, occurring in direct connexion with the ploitation du navire ou avec des opérations operation-of the ship or salvage operations: d'assistance ou de sauvetage:
(d) créances pour avoir renfloué. enlevé, » (d) claims in respect of the raising, removal, détruit ou rendu inoffensif un navire coulé, destruction or the rendering harmless of a ship naufragé, échoué ou abandonné, y compris tout ce which is sunk, wrecked. stranded or abandoned, qui se trouve et s'est trouvé å bord; including anything that is or has been on board
such ship:
(e) créances pour avoir enlevé, détruit ou (e) claims in respect of the removal, destrucrendu inoffensive la cargaison du navire; tion or the rendering harmless of the cargo of the
ship:
(f) créances produites par une autre personne (f) claims of a person other than the person que la personne responsable pour les mesures liable in respect of measures taken in order to prises afin de prévenir ou de réduire un dommage avert or minimize loss for which the person liable
5. I denna konvention skall fartygsägarens ansvarighet inbegripa ansvarighet för det fall att talan väckts mot själva fartyget.
6. Den som meddelat ansvarsförsäkring beträffande fordringar som är föremål för begränsning enligt bestämmelserna i denna konvention har rätt att åtnjuta förmånerna enligt konventionen i samma utsträckning som försäkringstagaren.
7, Den omständigheten att ansvarsbegränsning åberopas innebär inte att ansvarighet medges.
ARTIKEL 2
Fordringar som är föremål för ansvarsbegränsning
1. Om inte annat följer av artiklarna 3 och 4 skall följande fordringar, oavsett grunden för ansvarigheten, vara föremål för ansvarsbegränsning:
(a) fordringar med anledning av dödsfall eller personskada eller med anledning av förlust av eller skada på egendom (inbegripet skada på hamnanläggning, bassäng och segelbar vattenväg samt navigationshjälpmedel) som uppkommer ombord på fartyget eller i direkt samband med fartygets drift eller med bärgningsföretag samt skada som uppkommer i följd därav;
(b) fordringar med anledning av skada på grund av dröjsmål vid befordran till sjöss av gods, passagerare eller deras resgods:
(c) fordringar med anledning av annan skada vilken orsakats av inträng i rättighet som icke grundar sig på avtal och vilken uppkommer i direkt samband med fartygets drift eller med bärgningsföretag;
(d) fordringar med anledning av lyftande, avlägsnande, förstörande eller oskadliggörande av sjunket, havererat. strandat eller övergivet fartyg, inbegripet allt som finns eller har funnits ombord på sådant fartyg;
(ec) fordringar med anledning av avlägsnande, förstörande eller oskadliggörande av fartygets last:
(f) fordringar från annan än den som är ansvarig med anledning av åtgärder som vidtapits för att förhindra eller begränsa skada för vilken
pour lequel la personne responsable peut limiter may limit his liability in accordance with this sa responsabilité conformément å la présente Convention, and further loss caused by such Convention, et pour les dommages ultérieure- measures. | ment causés par ces mesures.
2. Les créances visées au paragraphe 1 sont 2. Claims set out in paragraph I shall be subject soumises å Ia limitation de responsabilité méme si to limitation of liability even if brought by way of elles font Fobjet d'une action, coatractuelle ou recourse or for indemnity under a contract or non, récursoire ou en garantie. Toutefois, les otherwise. | créances produites aux termes des alinéas (d), (e), However, claims set out under paragraphs 1 et (f) du paragraphe 1 ne sont pas soumises åä la (d), (€e) and (f) shall not be subject to limitation of limitation de responsabilité dans la mesure oå liability to the extent that they relate to remuneraelles sont relatives å la rémunération en applica- tion under a contract with the person liable. tion d'un contrat conclu avec la personne responsable.
ARTICLE 3 ARTICLE 3 Créances exclues de la limitation Claims excepted from limitation
Les regles de la présente Convention ne s'appli- The rules of this Convention shall not apply to: quent pas:
(a) aux créances du chef d'assistance, de sau- (a) claims for salvage or contribution in general vetage, ou de contribution en avarie commune; average; |
(b) aux créances pour dommages dus å la (b) claims for oil pollution damage within the pollution par les hydrocarbures au sens de la meaning of the International Convention on Civil Convention internationale sur la responsabilité Liability for Oil Pollution Damage, dated 29th civile pour les dommages dus å la pollution par les November 1969, or of any amendment or Protocol hydrocarbures en date du 29 novembre 1969 ou de thereto which is in force; tout amendement ou de tout protccole å celle-ci qui est en vigueur:;
(c) aux créances soumises å toute convention (c) claims subject to any international conveninternationale ou législation nationale régissant tion or national legislation governing or prohibit-
ou interdisant la limitation de responsabilité pour ing limitation of liability for nuclear damage;
dommages nucléaires:
(d) aux créances contre le propriétaire d'un (d) claims against the shipowner of a nuclear navire nucléaire pour dommages nucléaires; ship for nuclear damage; |
(e) aux créances des préposés du propnétaire' (e) claims by servants of the shipowner or du navire ou de Passistant dont les fonctions se salvor whose duties are connected with the ship or . rattachent au service du navire ou aux opérations the salvage operations, including claims of their d'assistance ou de sauvetage ainsi qu'aux créances heirs, dependants or other persons entitled to de leurs héritiers, avyants-cause ou autres person- make such claims, if under the law governing the nes fondées å former de telles créances si, selon la contract of service between the shipowner or loi régissant le contrat d'engagement conclu entre salvor and such servants the shipowner or salvor is le propriétaire du navire ou Passistant et les not entitled to limit his liability in respect of such préposés, le propriétaire du navire ou Fassistant claims, or if he is by such law only permitted to n'a pas le droit de limiter sa responsabilité limit his hability to an amount greater than that relativement å ces créances, ou, si, selon cette loi, provided for in Article 6. il ne peut le faire qu'å concurrence d'un montant supérieur å eelui prévu å Particle 6.
den ansvarige kan begränsa sin ansvarighet enligt denna konvention samt ytterligare skada som orsakats av sådana åtgärder.
2. Fordringar som avses i 1 är föremål för ansvarsbegränsning även om de framställts regressvis eller på grund av indemnitetsförklaring eller på annat sätt. Fordringar enligt 1 (d), (e) och (f) är dock inte föremål för ansvarsbegränsning i den mån de hänför sig till ersättning enligt avtal med den som är ansvarig.
ARTIKEL 3
Fordringar undantagna från ansvarsbegränsning | |
Bestämmelserna i denna konvention är inte tilllämpliga på: = |
(a) fordringar på: bärgarlön eller bidrag till gemensamt haveri;
(b) fordringar med anledning av skada genom oljeförorening som avses i den internationella konventionen av den 29 november 1969 om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja eller i ändring i eller protokoll till konven- : tionen som trätt i kraft;
(c) fordringar underkastade internationell konvention eller nationell lag; vilken reglerar eller förbjuder ansvarsbegränsning för atomskada;
(d) fordringar mot ägaren av ett atomfartyg med anledning av atomskada;
(e) fordringar som tillkommer hos fartygsägaren eller bärgaren anställda personer, vilkas åligganden står i samband med fartygets tjänst eller med bärgningsföretaget, inbegripet fordringar som tillkommer deras arvingar eller rättsinnehavare eller andra som har rätt att göra gällande sådana fordringar, om fartygsägaren eller bärgaren, enligt den lag som reglerar tjänsteavtalet mellan fartygsägaren eller bärgaren och de anställda, inte har rätt att begränsa sin ansvarighet beträffande sådana fordringar eller om han enligt sådan lag endast får begränsa sin ansvarighet till högre belopp än som anges i artikel 6.
ARTICLE 4 ARTICLE 4
Conduite supprimant la limitation Conduct barring limitation
Une personne responsable n'est pas en droit de A person liable shall not be entitled to limit his limiter så responsabilité sil est prouvé que Ie liability if it is proved that the loss resulted from dommage résulte de son fait ou de son omission his personal act or omission, committed with the personnels, commis avec Iintention de provoquer intent to cause such loss, or recklessly and with un tel dommage, ou commis témérairement et knowledge that such loss would probably result. avec conscience qu'un tel dommage en résulterait probablement.
ARTICLE 5 ARTICLE 5
Compensation des créances Counterclaims
Si une personne en droit de limiter sa responsabi- Where a person entitled to limitation of liability lité selon les regles de la présente Convention a under the rules of this Convention has a-claim contre son créancier une créance née du måme against the claimant arising out of the same événement, lcurs créances respectives se compen- occurrence, their respective claims shall be set off sent et les dispositions de la présente Convention against cach other and the provisions of this ne s'appliquent qu'au solde éventuel. Convention shall only apply to the balance, if
any. |
CHAPITRE II CHAPTER H
Limites de la responsabilité Limits of Hability
ARTICLE 6 ARTICLE 6
Limites générales The general limits
1. Ca limite de responsabilité å F'égard des créan- 1. The limits of liability för claims other than those ces autres que celles mentionnées å Varticle 7. mentioned in article 7 arising on any distinct nées d'un méme événement, est calculée comme occasion, shall be calculated as follows: suit:
(a) å M'égard des créances pour mort ou lésions (a)in respect of claims for loss of life or corporelles, personal injurv,
(i) 333.000 unités de compte pour un navire (1) 333.000 Units of Account for a ship with a dont la jauge ne dépasse pas 500 tonneaux: tonnage not exceeding 500) tons,
(1) pour un navire dont la jauge dépasse le (ii) for a ship with a tonnage in excess thereof. chiffre ci-dessus, le montant suivant qui vient the following amount in addition to that mentions'ajouter au montant indiqué å Palinéa (i): ed in (i):
pour chaque tonneau de 501 å 3.000 tonneaux, for each ton from 501 to 3.000 tons, 500 Units of 500 unités de compte: Account;
pour chaque tonneau de 3.001 å 30.000 tonne- for each ton from 3.001 to 30.000 tons, 333 aux, 333 unités de compte: Units of Account: ee
ARTIKEI. 4 Handlande som utesluter ansvarsbegränsning
Den som är ansvarig har inte rätt att begränsa sin ansvarighet om det visas att han. genom egen handling eller underlåtenhet, har orsakat skadan uppsåtligen eller ock hänsynslöst och med insikt all sådan skada sannolikt skulle uppkomma.
ARTIKEL 5
Motfordringar
Har någon som är berättigad till ansvarsbegränsning enligt bestämmelserna i denna konvention en fordran mot den som gör anspråk på ersättning, och grundar sig motfordringen på samma händelse, skall deras respektive fordringar avräknas mot varandra och bestämmelserna i denna konvention tillämpas endast på eventucllt överskjutande belopp.
KAPITEL 1.
Ansvarsgränser
ARTIKEL 6 Allmänna ansvaärsgränser
1. Ansvarsgränserna för fordringar som uppkommit på grund av en och samma händelse skall, med undantag för fordringar som avses i artikel 7, beräknas enligt följande:
(a) beträffande fordringar i anledning av dödsfall eller personskada,
(1) 333 000 beräkningsenheter för fartyg vars tonnage inte överstiger 500 ton,
(ii) för fartyg med större tonnage, följande belopp utöver det som anges under (i):
för varje ton från 501 till 3000 ton. 500
beräkningsenheter:
för varje ton från 3001 till 30 000 ton, 333 beräkningsenheter:
pour chaque tonneau de 30.001 å 70.000 tonne- for cach ton from 30,001 to 70,000 tons, 250 aux, 250 unités de compte; Units of Account:
et pour chaque tonneau au-dessus de 70.000 and for each ton in excess of 70.000 tons, 167 tonneaux, 167 unités de compte, Units of Account,
(b)å I'égard de toutes les autres créances, (b) in respect of any other claims, (i) 167.000 unités de compte pour un navire (i) 167.000 Units of Account for a ship with a
dont la jauge ne dépasse pas 500 tonneaux: tonnage not exceeding 500 tons,
(ii) pour un navire dont la jauge dépasse le (ii) for a ship with a tonnage in excess thercof chiffre ci-dessus. le montant suivant qui vient the following amount in addition to that mention- $'ajouter au montant indiqué å Falinéa (i): ec in (1):
pour chaque tonneau de 501 å 30. 000 tonneaux, for each ton from 501 to 30.000 tons, 167 Units 167 unités de compte: of Account:
pour chaque tonneau de 30.001 å 70.000 tonne- for each ton from 30.001 to 70.000 tons, 125 aux, 125 unités de compte; Units of Account:
et pour chaque tonneau au-dessus de 70.000 and for each ton in excess of 70.000 tons, 83 tonneaux, 83 unités de compte. Units of Account.
2. Lorsque le montant calculé conformément å 2. Where the amount calculated in accordance Falinéa (a) du paragraphe 1 est insuffisant pour with paragraph 1 (a) is insufficient to pay the régler intégralement les créances visées dans cet claims mentioned therein in full, the amount alinéa, Ice montant calculé conformément å Vali- calculated in accordance with paragraph 1 (b) néa (b) du paragraphe I peut étre utilisé pour shall be available for payment of the unpaid régler le solde impayé des créances visées å balance of claims under paragraph 1 (a) and such Falinéa (a) du paragraphe 1 et ce solde impayé unpaid balance shall rank rateably with claims vient en concurrence avec les créances visées ä mentioned under paragraph 1 (b). | Palinéa (b) du paragraphe 1.
3. Toutefois, sans préjudice du droit des créan- 3. However, without prejudice to the right of "Ces pour mort ou lésions corporelles conformé- claims for loss of life or personal injury according ment au paragraphe 2, un Etat Pariie peut stipuler to paragraph 2, a State Party mav- provide in its dans sa législation nationale que les créances pour national law that claims in respect of damage to dommages causés. aux ouvrages d'art des ports, harbour works. basins and waterways and aids to bassins, voies navigables et aides å la navigation, navigation shall have such priority over other ont la priorité sur les autres créances visées å claims under paragraph 1 (b) as is provided by that Palinéa (b) du paragraphe 1 qui est prévue par law.
cette législation.
4, Les limites de responsabilité de tout assistant 4. The limits of liability for any salvor not n'agissant pas å partir d'un navire, ou de tout operating from any ship or för any salvor operatassistant agissant uniquement å ”ord du navire ing solely on the ship to. or in respect of which he is auquel ou ä F'égard duquel il fournit des services rendering salvage services, shall be calculated d'assistance ou de sauvetage, sont calculées selon according to a tonnage of 1.500 tons. un tonnage de 1.500 tonneaux de jauge.
5. Aux fins de la présente Convention, Ie calcul 5. For the purpose of this Convention the ship's du tonnage du navire est effectué conformément . tonnage shall be the gross tonnage calculated in aux regles de mesure sur le tonnag2 brut prévues å accordance with the tonnage measurement rules FI'Annexe 'I de ta Convention internationale de contained in Annex Iof the International Conven- 1969 sur le jaugeage des navires. tion on Tonnage Measurement of Ships. 1969.
för varje ton från 30 001 till 70 000 ton, 250 -beräkningsenheter; och
för varje ton över 70 000 ton, 167 beräkningsenheter, |
(b) beträffande övriga fordringar, (i) 167 000 beräkningsenheter för fartyg vars
tonnage inte överstiger 500 ton,
(it) för fartyg med större tonnage, följande belopp utöver det som anges under (i):
för varje ton från SO01 till 30 000 ton, 167. beräkningsenheter;
för varje ton från 30 001 till 70 000 ton, 125 beräkningsenheter: och
för varje ton över 70 000 ton, 83 beräkningsenheter. | lo.
2. Om det enligt 1 (a) beräknade beloppet inte förslår till full betalning av fordringar som där avses, skall det enligt 1 (b) beräknade beloppet tagas i anspråk för betalning av den obetalda återstoden av fordringar enligt I (a), och sådan obetald återstod skall konkurrera på lika villkor. med fordringar som avses i I (b).
3. Fördragsslutande stat får emellertid i sin nationella lag föreskriva att fordringar i anledning av skada på hamnanläggning, bassäng och segelbar vattenväg samt navigationshjälpmedel skall, framför övriga i I (b) avsedda fordringar, ha sådan prioritet som föreskrivs i den lagen, dock endast om detta inte leder till förfång för der rätt som enligt 2 tillkommer fordringar i anledning av dödsfall eller personskada.
4. Ansvarsgränserna för bärgare som inte arbe- tar från fartyg eller som. uteslutande arbetar ombord på det fartyg bärgningen "avser -skall beräknas på grundval av ett tonnage om 1 500 . . ton.
5. Vid tillämpningen av "denna konvention avses med fartygets tonnage dess bruttotonnage ' beräknat enligt bestämmelserna om skeppsmätning i bilaga I till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention.
ARTICLE 7 ARTICLE 7
Limite applicable aux créances des The limit for passenger claims pussagers
1. Dans le cas de créances résultant de la mort ou 1. In respect of claims arising on any distinct de lésions corporelles des passagers d'un navire et occasion for loss of life or personal injury to nées d'un méme événement, la limite de la passengers of a ship, the limit of liability of the responsabilité du propriétaire du navire est fixée å shipowner thereof shall be an amount of 46,666 une somme de 46.666 unités de compte multi- Units of Account multiplied by the number of pliées par le nombre de passagers que le navire est passengers which the ship is authorized to carry autorisé å transporter d'aprés le certificat du according to the ship's certificate, but nöt execednavire, sans pouvoir excéder 25 millions d'unités ing 25 million Units of Account.
de compte. |
2. Aux fins du présent article «créances résul- 2. For the purpose of this Article «claims for tant de la mort ou de lésions corporelles des loss of life or personal injury to passengers of a passagers d'un navire» signifie toute créance ship» shall mean any such claims brought by or on formée par toute personne transportée sur ce behalf of any person carried in that ship: navire ou pour le compte de cette personne:
(a) en vertu d'un contrat de transport de (a) under a contract of passenger carriage, or passager, ou
(b) qui, avec le consentement du transporteur, (b) who, with the consent of the carrier, is accompagne un véhicule ou des animaux vivants accompanying a vehicle or live animals which are faisant N'objet d'un contrat de transport de mar- covered by a contract for the carriage of goods.
chandises.
ARTICLE 8 ARTICLE &
Unité de compte Unit of account
1. Lunité de compte visée aux articles 6 et 7 1. The Unit of Account referred to in Articles 6 ci-dessus est le Droit de Tirage spécial tel que and 7:is the Special Drawing Right as defined by défini par le Fonds monétaire international. Les the International Monetary Fund. The amounts montants mentionnés aux articles 6 et 7 sont mentioned in Articles 6 and 7 shall be converted convertis dans la monnaice nationale de T'Etat dans into the national currency of the State in which lequel la limitation de responsabilité est invoquée; limitation is sought, according to the value of that la conversion s'effectue suivant la valeur de cette currency at the date the limitation fund shall have monnaäie å la date ov le fonds aura été constitué, le been constituted, payment is made, or security is paiement effectué ou la garantie équivalente given which under the law of that State is fournie conformément å la loi de cet Etat. La equivalent to such payment. The value of a valeur, en Droit de Tirage spécial, d'une monnaie national currency in terms of the Special Drawing nationale d'un Etat Partie qui est membre du Right, of a State Party which is a member of the Fonds monétaire international, est calculée selon International Monetary Fund, shall be calculated la méthode d'fvaluation appliquée par le Fonds in accordance with the method of valuation monétaire international å la date en question pour applied by the International Monetary Fund in ses propres opåérations et transactions. La valeur, effect at the date in question för its operations and en Droit de Tirage spécial, d'unct monnaie natio- transactions. The value of a national currency in nale d'un Etat Partie qui n'est pas membre du terms of the Special Drawing Right, of a State Fonds monétaire international, est calculée de la Party which is not a member of the International fagon déterminée par cet Etat Partie. Monetary Fund, shall be calculated in a manner
determined by that State Party:
ARTIKEL 7 Ansvarsgränsen för passagerures fordringar
1. Beträffande fordringar som på grund av en och samma händelse uppkommit i anledning av dödsfall eller personskada som drabbat ett fartygs passagerare, skall ansvarsgränsen för detta fartygs : ägare bestämmas till summan av 46 666 beräkningsenheter multiplicerat med det antal passagerare som fartyget enligt sitt certifikat har tillstånd att befordra, dock högst 25 miljoner beräkningsenheter.
2. Vid tillämpningen av denna artikel skall med "fordringar i anledning av dödsfall eller personskada som drabbat ett fartygs passagerare” avses varje sådan fordran som gjorts gällande av eller för person: :
(a) som befordrats med ifrågavarande fartyg enligt avtal om passagerarbefordran, eller
(b) som eljest befordrats med fartyget och som, med bortfraktarens samtycke, beledsagat fordon eller levande djur, vilka omfattats av avtal om godsbefordran.
ARTIKEL 8
Beräkningsenhet
1. Med beräkningsenheter avses i artiklarna 6 och 7 särskilda dragningsrätter säsom de definieras av Internationella valutafonden. De i artiklarna 6 och 7 angivna beloppen skall omräknas till nationellt mynt i den stat där begränsning begärs efter kursen den dag då begränsningsfond upprättats, : betalning erlagts eller säkerhet, vilken enligt den statens lag är likvärdig med betalning, ställts. Värdet av fördragsslutande stats nationella mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter skall för stat, som är medlem av Internationella valutafonden, bestämmas enligt den beräkningsmetod, som valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner. Värdet av fördragsslutande stats nationella mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter skall för stat, som inte är medlem av Internationella valutafonden. beräknas på sätt som bestäms av den staten.
2. Toutefois, les Etats qui ne sont pas membres 2. Nevertheless, those States which are not du Fonds monétaire international et dont la Members of the International Monetary Fund and législation ne permet pas d'appliquer les disposi- whose law does not permit the application of the tions du paragraphe 1 peuvent, au moment de la provisions of paragraph 1 may, at the time of signature sans réserve quant å la ratification, signature without reservation as to ratification, Pacceptation ou l'approbation, ou au moment de . acceptance or approval or at the time of ratificala ratification, de Pacceptation, de I'approbation tion, acceptance, approval or accession or ät any ou de 'adhésion, ou encore å tout moment par la time thereafter, declare that the limits of liability suite, déclarer que la limite de la responsabilité provided for in this Convention to be applied in prévue dans la présente Convention et applicable their territories shall be fixed as follows: sur leur territoire est fixée de la maniére suivan-
te:
(a) en ce qui concerne l'alinéa (a) du paragra- (a) in respect of Article 6, paragraph 1 (a), at an phe I de Particle 6, å une somme de: amount of:
(i) 5 millions d'unités monétaires pour un navi- (i) 5 million monetary units for a ship with a re dont la jauge ne dépasse pas 500 tonneaux; tonnage not exceeding 500 tons;
(ii) pour un navire dont la jauge dépasse le (ii) for a ship with tonnage in excess thereof, the chiffre ci-dessus, le montant suivant qui vient following amount in addition to that mentioned in s'ajouter au montant indiqué å Palinéa (1): 01):
pour chaque tonneau de 501 å 3.000 tonneaux, for each ton from 501 to 3,000 tons, 7,500 7.500 unités monétaires; monetary units;
pour chaque tonneav de 3.001 å 30.000 tonne- för each ton from 3.001 to 30,000 tons, 5.000 aux, 5.000 unités monétaires; monetary units;
pour chaque tonneau de 30.001 å 70.000 tonne- for each ton from 30,001 to 70,000 tons, 3,750 aux, 3.750 unités monétaires; monetary units; and
et pour chaque tonneau au-dessus de 70.000 for each ton in excess of 70,000 tons, 2,500 tonneaux, 2.500 unités monétair2s, et monetary units; and so
(b) en ce qui concerne Palinéa (b) du para- (b) in respect of Article 6, paragraph I (b), at an graphe 1 de Particle 6, å une somme de: amount of: |
(i) 25 millions d'unités monétaires pour un (1) 2.5 million monetary units for a ship with a navire dont la jauge ne dépasse pas 500 tonne- tonnage not exceeding 500 tons; aux; .
(ii) pour un navire dont la jauge dépasse le (ii) for a ship with a tonnage in excess thercof, chiffre ci-dessus, le montant suivant qui vient the following amount in addition to that mentions$'ajouter au montant indiqué å Palinéa (i): ed in (i):
pour chaque tonneau de 501 å 20.000 tonneaux, for each ton from 501 to 30.000 tons, 2.500 2.500 unités monétaires; monetary units;
pour chaque tonneau de 30.001 å 70.000 tonne- for each ton from 30.001 to 70.000 tons, 1, 850 aux, 1.850 unités monétaires; monetary units; and
et pour chaque tonneau au-dessus de 70.000 for each ton in excess of 70,000 tons, 1,250 tonneaux, 1.250 unités monétaires, et monetary units; and
(c)en ce qui concerne le paragraphe 1 de (c) in respect of Article 7, paragraph 1, at an Particle 7 å une somme de 700.000 unités moné- amount of 700,000 monetary units multiplied by taires multipliées par le nombre de passagers que the number of passengers which the shin is le navire est autorisé å transporter conformérent authorized to carry according to its certificate, but
not exceeding 375 million monetary units. d'unités monétaires.
Les paragraphes 2 et 3 de I article 6 js appliquent Paragraphs 2 and 3 of Article 6 apply correen conséquence aux alinéas (a) et (b) du présent spondingly to subparagraphs (a) and (b) of this paragraphe. | paragraph.
2. Stater som inte är medlemmar av Internationella valutafonden och vilkas lagar inte medger tillämpning av bestämmelserna i 1, må dock, vid undertecknande utan förbehåll för ratifikation, antagande eller godkännande, eller vid ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning, eller närhelst därefter, förklara att de ansvars- ' gränser som avses i denna konvention skall vid tillämpning inom deras territorier bestämmas enligt följande: |
(a) beträffande artikel 6:1 (a), till ett belopp av: |
(1) 5 miljoner monetära enheter för fartyg vars tonnage inte överstiger 500 ton; |
(1) för fartyg med större tonnage, följande belopp utöver det som anges under (1):
för varje ton från 501 till 3 000 ton, 7500 monetära enheter; |
för varje ton från 3001 till 30 000 ton, 5 000 monetära enheter;
för varje ton från 30 001 till 70 000 ton, 3 750 monetära enheter; och
för varje ton över 70 000 ton, 2 500 monetära enheter; samt .
(b) beträffande artikel 6:1 (b), till ett belopp av:
(1) 2,5 miljoner monetära. enheter för fartyg vars tonnage inte överstiger 500 ton;
(ii) för fartyg med större tonnage, följande. belopp utöver det som anges under (i):
för varje ton från 501 till 30 000 ton, 2 500 monetära enheter;
för varje ton från 30 001 till 70 000 ton, 1 850 monetära enheter; och
för varje ton över 70 00 ton, 1250 monetära enheter; samt .
(c) beträffande artikel 7:1, till ett belopp av 7000 000 monetära enheter multiplicerat med det antal passagerare, som fartyget enligt sitt certifikat har tillstånd att befordra, dock högst 375 miljoner monetära enheter.
Artikel 6:2 och 3 äger motsvarande tillämpning på bestämmelserna i (a) och (b) i denna punkt. 14 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 159
3. L'unité monétaire mentionnée au paragra- 3. The monetary unit referred to in paragraph 2 phe 2 correspond å soixante-cing milligrammes et corresponds to sixty-five and a half milligrammes demi d'or au titre de neuf cent milliemes de fin. La of gold of millesimal fineness nine hundred. The conversion de cette somme en monnaie nationale conversion of the amounts referred to in paras'effectue conformément å la légistation de V'Etat graph 2 into the national currency shall be made en cause. according to the law of the State concerned.
4. Le calcul mentionné å la derriere phrase du 4. The calculation mentioned in the last senparagraphe I et la conversion raentionnée au tence of paragraph I and the conversion mentionparagraphe 3 doivent étre faits de fagon å expri- ed in paragraph 3 shall be made in such a manner mer en monnale nationale de PEtat Partie la as to express in the national currency of the State méme valeur réelle. dans la mesure du possible, Party as far as possible the same real value för the que celle exprimée en unités de compte dans les amounts in Articles 6 and 7 as is expressed there in articles 6 et 7. Au moment de la signature sans units of account. States Parties shall communicate réserve quant å la ratification, Pacceptation ou to the depositary the manner of calculation Fapprobation, ou lors du dépöt de Iinstrument pursuant to paragraph 1. or the result of the visé å Particle 16, et chaque fois qu'un changement conversion in paragraph 3, as the case may be, at se produit dans leur méthode de calcul ou dans Ia the time of the signature without reservation as to valeur de leur monnaie nationale par rapport å ratification, acceptance or approval, or when Punité de compte ou å N'unité monétaire, les Etats despositing an instrument referred to in Article 16 Parties communiquent au dépositaire leur mé- and whenever there is a change in cither. thode de calcul conformément au paragraphe 1, ou les résultats de la conversion conformément au paragraphe 3, selon le cas.
ARTICLE 9 ARTICLE 9 Concours de créances Aggregation of claims 1. Les limites de la responsabilité déterminée I. The limits of liabilitv determined in accordanee selon Particle 6 s'appliquent å ensemble de with Article 6 shall apply to the aggregate of all toutes les ceréances nées d'un méme événement: claims which arise on any distinct occasion:
(a) äå Pégard de la personne ou des personnes (a) against the person or persons mentioned in vistes au paragraphe 2 de Farticle premier et de paragraph 2 of Article I and any person for whose toute personne dont les faits, négligences ou act. neglect or default he or they are responsible; fautes entrainent la responsabilité de celle-ci ou or de celles-ci; ou
(bj å Pégard du propriétaire d'un navire qui (b) against the shipowner of a ship rendering föournit des services dassistanee ou de sauvetage ä salvage services from that ship and the salvor or partir de ce navire et å Pegard de Passistant ou des salvors operating from such ship and any person assistants agissant å partir dudit navire et de toute for whose act. neglect or default he or they are personne dont les fans. negligences ou feutes responsible; or entrainent la responsabilité de celui-et ou de CeUuX-ei
(crå Fegard de Passistant ov des assistants (c) upainst the salvor or salvors who are not masisskant pås å partis d'un navire ou agissant operating from a ship or who are operating solely uniquement åa börd du navire augquel ou å Pegard on the ship to. or in respect of which. the salvage duyquel des services dassistanee ou de sauvetage services are rendered and anv person för whose sont fövornis et de toute personne dont tes faits. act, neglect or default he or they are responneeligenees ou fautes entrainent la responsabilite sible. de velui-et ov de eeux-et
3. Den monetära enhet som avses I 2 motsvarar sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet. Omräkningen av detta belopp till nationellt mynt skall ske enligt lagen i staten i fråga.
4. Den i I sista meningen nämnda beräkningen och den i 3 nämnda omräkningen skall göras så att de så långt möjligt i den fördragsslutande statens myntslag ger uttryck för samma realvärde som det som uttryckts i beräkningsenheter i artiklarna 6 och 7. Vid undertecknande utan förbehåll för ratifikation, antagande eller godkännande, eller när ett sådant instrument som avses i artikel 16 deponeras samt varje gång ändring görs antingen i beräkningsmetoden eller i värdet av fördragsslutande stats nationella viduta uttryckt i beräkningsenheter eller monetära enheter, skall fördragsslutande stat underrätta depositarien om den metod för beräkning enligt I som staten tillämpar respektive resultatet av den i 3 nämnda omräkningen.
ARTIKEL 9
Sammanläggning av fordringar
I. De ansvarsgränser som avses i artikel 6 skall tillämpas på summan av samtliga fordringar som uppkommit på grund av en och samma händelse:
(a) mot den eller de personer som avses i artikel I:2 och mot person för vars handlande. fel eller försummelse han eler de är ansvariga; eller
(b) mot ägaren av ett fartyg från vilket bärgning utförs och bärgare som arbetar från sådant fartyg samt mot person för vars handlande, fel eller försummelse han eller de är ansvariga: eler
(c) mot den eller de bärgare som inte arbetar från fartyg eller som uteslutande arbetar ombord på det fartyg som bärgningen avser samt mot person för vars handlande, fel eller förummelse han eller de är ansvariga.
Prop. 1982/83: 159 [ES -— ta
2. Les limites de Ila responsabilité déterminées 2. The limits of liability determined in accorselon Particle 7 s'appliquent å Fensemble de dance with-Article 7 shall apply to the aggregate of toutes les créances pouvant naitre d'un méme all claims subject thereto which may arise on any événement å l'égard de la personne ou des distinet occasion against the person or persons personnes visées au paragraphes 2 de PFarticie mentioned in paragraph 2 of Article 1 in respect of premier s'agissant du navire auquel il est fait the ship referred to in Article 7 and any person for référence å article 7 et de toute personne dont les whose act, neglect or default he or they are faits, négligences ou fautes entrainent la respon- responsible. |
sabilité de celle-ci ou de celles-ci. |
ARTICLE 10 ARTICLE 10
Limitation de la responsabilité sans consti- Limitation of liability without constitution tution d'un fonds de limitation of a limitation fund
1. La limitation de la responsabilité peut étre 1. Limitation of liability may be invoked notwithinvoquée méme si le fonds de limitation visé å standing that a limitation fund as mentioned in Particle 11 n'a pas été constitué. Toutefois, un Article 11 has not been constituted. However, a Etat Partie peut stipuler dans sa législation State Party may provide in its national law that nationale que lorsqwune action est intentée where an action is brought in its Courts to enforce devant ses tribunaux pour obtenir le paiement a claim subject to limitation, a person liable may d'une créance söoumise å Jlimitation, une personne only invoke the right to limit liability if a limitation responsable m'a le droit dinvoquer le droit de fund has been constituted in accordance with the limiter sa responsabilité que si un fonds de provisions of this Convention or is constituted
limitation a été. constitué conformément aux when the right to limit lability is invoked.
dispositions de la présente Convention ou est
constitué lorsque le droit de limiter la responsabi-
lité est invoqué.
2. Si la limitation de la responsabilité est "2. If limitation of lability is invoked without the invoquée sans constitution d'un fonds de limita- constitution of a limitation fund, the provisions of tion, les dispositions de Farticle 12 s'appliquent. Article 12 shall apply correspondingly.
3. Les regles de procédure pour l'application du 3. Questions of procedure arising under the présent article sont régies par la législation natio- rules of this Article shall be decided in accordance nale de F'Etat Partie dans lequel Paction est with the national law of the State Party in which intentée. action is brought. |
CHAPITRE III CHAPTER IE
Le fonds de limitation The limitation fund
ARTICLE 11 ARTICLE 11
Constitution du fonds Constitution of the Fund
1. Foute personne dont la responsadilité peut étre I. Any person alleged to be liable may constitute a mise en cause peut constituer un fends aupreés du . fund with the Court or other competent authority tribunal ou de toute autre autorité compétente de in any State Party in which legal proceedings are tout Etat Partie dans lequel une action est engagée instituted in respectof claims subject to imitation. pour des eréances soumises å limitation. Le fonds The fund shall be constituted in the sum of such of est constitué då concurrence du montant tel qu'il est the amounts sct out in Articles 6 and 7 as are
2. De ansvarsgränser som avses i artikel 7 skall tillämpas på summan av samtliga fordringar som kan uppkomma på grund av en och samma händelse mot den eller de personer som avses i artikel 1:2 beträffande det fartyg som avses i artikel 7 och mot person för vars handlande, fel eller försummelse han eller de är ansvariga.
ARTIKEL I0 : Ansvarsbegränsning utan upprättande av
begränsningsfond
1. Ansvarsbegränsning kan åberopas även om begränsningsfond som avses i artikel 11 inte. har upprättats. Fördragsslutande stat äger emellertid i sin nationella lag föreskriva att. när talan väckts vid dess domstolar med krav på betalning för en fordran som är föremål för begränsning, rätt till: ansvarsbegränsning får åberopas endast om begränsningsfond har upprättats enligt bestämmelserna 1 denna konvention eller upprättas i samband med -att rätt till ansvarsbegränsning åberopas.
2. Om ansvarsbegränsning åberopas utan att begränsningsfond upprättats äger bestämmelserna i artikel 12 motvarande tillämpning.
3. Processuella frågor som uppkommer vid tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel skall avgöras enligt den nationella lagen i den fördragsslutande stat där talan väckts.
KAPITEL TVI
Begränsningsfonden
ARTIKEL 11
Fondens upprättande
1. Var och en mot vilken-ansvar görs gällande kan upprätta en fond hos domstol eller annan behörig myndighet i fördragsslutande stat där rättsliga åtgärder har vidtagits på grund av fordringar som ' är föremål för begränsning. Fonden skall uppgå till summan av de belopp som enligt artiklarna 6
calculé selon les dispositions des articles 6 et 7 applicable to claims för which that person may be applicables aux créances dont cette personne peut Hable. together with interest thercon from the étre responsable, augmenté des intéréts courus date of the occurrence giving rise to the Hability depuis Ia date de I'€vénement donnant naissance å until the date of the constitution of the fund. Any la responsabilité jusqu'”å celle de la constitution du fund thus constituted shall be available only för fonds. Tout fonds ainsi constitué n'est disponible the payment of claims in respect of which limitaque pour payer les créances å I' cgard desquelles la tion of liability can be invoked. limitation de responsabilité peut étre invoquée.
2. Un fonds peut étre constitué, soit en consign- 2.A fund may be constituted, either by depoant la somme, soit en fournissant une garantie siting the sum. or by producing a guarantee acceptable en vertu de la législation de VEtat acceptable under the legislation of the State Party Partie dans lequel Ie fonds est constitué, et where the fund is constituted and considered to be considérée comme, adéquate par le tribunal ou adequate by the Court or other competent authoautre autorité compétente. rity.
3. Un fonds constitué par l'une des personnes 3.A fund constituted by one of the persons mentionnées aux alinéas (a), (b) ou (c) du mentioned in paragraph 1 (a). (b) or (c) or paragraphe I ou au paragraphe 2 de Varticte 9, ou paragraph 2 of Article 9 or his insurer shall be par son assureur, est réputé constitué par toutes deemed constituted by all persons mentioned in les personnes visées aux alinéas (a), (b) ou (c) du paragraph I (a). (b) or (c) or paragraph 2. paragraphe 1 ou au paragraphe 2 respective- respectivelv. ment.
ARTICLE 12 ARTICLE 12 Répartition du fonds Distribution of the Fund
1. Sous réserve des dispositions des paragraphes 1. Subject to the provisions of paragraphs I, 2 and 1. 2 et 3 de l'article 6 et de celles de Farticle 7, Ice 3 of Article 6. and of Article 7. the fund shall be fonds est réparti entre les créanciers, proportio- distributec among the clatmants in proportion to nellement au montant de leurs créances reconnues their established claims apainst the fund. contre le fonds.
2. Si, avant la répartition du fonds, la personne 2. Hf. before the fund is distributed. the person responsable, ou son assureur. a réglé une créance liable, or his insurer, has settled a claim against the contre le fonds, cette personne est subropée fund. such person shall. up to the amount he has jusqu'å concurrence du montant qu'elle a réglé. paid. acquire by subrogation the rights which the dans les droits dont le bénéficiaire de ce reglement person so compensated would have enjoved under aurait joui en vertu de la presente Convention. this Convention.
3. Le droit de subrogation prévu au paragraphe 3. The right of subröogation provided för in 2 peut aussi étre exercé par des personnes autres paragraph 2 mav also be exereised by persons que celles ci-dessus mentionnées. pour toute other than those therein mentioned in respect of somme qu'elles auraient versée å titre de répara- anv amount of compensation which they may have tion, mais seulement dans la mesure ot une telle paid. hut only to the extent that such subrögation subrogation est autorisée par la lor nationale is permitted under the applicable national law. applicable.
4. Si la personne responsable ou'toute autre 4. Where the person liable or any other person personne Äétablit quwelke pourrait etre ultérieure- establishes that he may be compelled to pay. at a ment contrainte de verser en tout ou partie å titre later date. in whole or in part any such amount of de réparation une somme pour laquelle elle aurait compensation with regard to which such person joui d'un droit de subrogation en application des would have enjoved a right of subrogation pursuparagraphes 2 et 3 si cette somme avalt été versée ant to paragraphs 2 and 3 had the compensation
Prop. 1982/83: 159 [NN in
och 7 är tillämpliga på fordringar för vilka personen I fråga kan var ansvarig. jämte ränta:
därå från dagen för den ansvarsgrundande hän-
« delsen till dagen för fondens upprättande. En salunda upprättad fond skall endast vara tillgänglig för betalning av fordringar beträffande vilka ansvarsbegränsning kan åberopas.
2¶En fond kan upprättas antingen genom
nedsättande av beloppet eller genom ställande av säkerhet som kan godtagas enligt lagen i den fördragsslutande stat där fonden upprättas och som av domstol eller annan behörig myndighet anses tillfredsställande.
3. En fond som upprättats av en av de personer som avses I artikel 9:1 (a). (b) eller (c) eller i
artikel 9:2. eller av dennes försäkringsgivare. skall anses upprättad av alla personer som avses I respektive punkt.
ARTIKIT I2
Fondens fördelning
1. Om annat inte följer av bestämmelserna i artikel 6:1-3 eller av artikel 7. skall fond fördelas mellan borgenärerna i förhållande till deras styrkta fordringar mot fonden.
2. Har. innan fonden fördelats. den som är ansvarig eHer hans försäkringsgivare reglerat en fordran möt fonden. inträder denne, intill det belopp ban har betalat. genom subroögation i den rätt som den som sålunda erhållit ersättning skulle ha haft enliet denna konvention.
3. Den subröogationsrätt varom stadgas 1 2 villkommer även andra än där angivna personer
beträffande belopp som de kan ha utgivit i ersättning. dock endast i den utsträckning sådan subrögatton är tillaten enligt tillämplig nattonell
lag.
4 Visar den som är ansvarig eller annan att han framdeles kan bli skyldig att helt eller delvis utge ersättning beträffande vilken han, om ersättning-
en utgivits maan fonden fördelades. skulle ha
ätnjutit subrögationsrätt enhet 2 och 3, kan domstol eller annan behörig myndighet i den stat
avant la distribution du fonds. le tribunal ou toute . been paid before the fund was distributed, the autre autorité compétente de VEtat dans lequel le Court or other competent authority of the State fonds est constitué peut ordonner qu'une somme where the fund has been constituted may order suffisante soit provisoirement réservée pour per- . that a sufficient sum shall be provisionally set mettre å cette personne de faire valoir ultérieure- aside to enable such person at such later date to ment ses droits contre le fonds. enforce his claim against the fund.
ARTICLE 13 ARTICLE i3 Fin de non-recevoir Bar to other actions
1.Si un fonds de limitation a été constitué 1. Where a limitation fund has been constituted in conformément å l'article 11, aucune personne accordance with Article 11. any person having ayant produit une créance contre le fonds ne peut made a claim against the fund shall be barred from étre admise å exercer des droits relatifs å cette exercising anv right in respect of such: claim créance sur d'autres biens d'une personne au nom against any other assets of a person by or on behalf de laquelle le fonds a été constitué. of whom the fund has been constituted.
2. Aprés constitution d'un fonds de limitation 2. After a limitation fund has been constituted conformément å l'article 11, tout navire ou tout in accordance with Article 11, any ship or other autre bien appartenant å une personne au profit property, belonging to a person on: behalf of de laquelle le fonds a été constitué, qui a été saisi whom the fund has been constituted, which has dans la juridiction d'un Etat Partie pour une been arrested or attached within the jurisdiction créance qui peut étre opposée au fonds, ou toute of a State Party for a claim which may be raised " garantie fournie, peut faire N'objet d'une mainle- against the fund, or any security given. may be vée ordonnée par le tribunal ou toute autre released by order of the Court or other competent autorité compétente de cet Etat. Toutefois, cette authority of such State. However, such release mainlevée est toujours ordonnée si le fonds de shall always be ordered if the limitation fund has limitation a été constitué: | been constituted:
(a) au port ol l'événement s'est produit ou, si (a) at the port where the occurrence took place. celui-ci s'est produit en dehors d'un port, au port or, if it took place out of port, at the first port of d'escale suivant; call thereafter; or
(b) au port de débarquement pour les créances (b) at the port of disembarkation in respect of pour mort ou lésions corporelles: claims for loss of life or personal injury:; or
(c) au port de déchargement pour les créances (c) at the port of discharge in respect of damage pour dommages å la cargaison; ou to cargo: or
(d) dans FEtat oö la saisie a lieu. (d) in the State where the arrest is made.
3. Les dispositions des paragraphes 1 et 2 ne 3. Therrules of paragraphs 1 and 2 shall apply s'appliquent que si le créancier peut produire une only if the claimant may bring a claim against the créance contre le fonds de limitation devant le « limitation fund before the Court administering tribunal administrant ce fonds et si ce dernier est that fund and the fund.is actually available and effectivement disponible et Iibrement transférable freely transferable in respect of that claim. en ce qui concerne cette créance.
där fonden upprättats förordna att ett tillräckligt stort belopp tills vidare skall avsättas för att möjliggöra för honom att vid senare tidpunkt göra gällande sin fordrar fot fonden.
ARTIKEL 13
Hinder mot andra rättsliga åtgärder
1. Har begränsningsfond upprättats enligt artikel 11 är den som gjort gällande fordran niöt fonden förhindrad att på grund av sådan fördran göra gällande någon rätt mot andra tillgångar som tillhör person av vilken eller på vars vägnar foriden upprättats. |
2. Sedan begränsningsfond upprättats enligt ärtikel 11 kan domstol eller annan behörig myn-
dighet i fördragsslutande stat besluta att häva
säkerhetsåtgärd beträffande fartyg eller annan egendom, som tillhör någon på vars vägnar fondén har upprättats och som blivit föremål för kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd i sådan stat i anledning av fordran som kan göras gällande
mot fonden, eller att frige ställd säkerhet. Sådant
beslut skall emellertid alltid fattas om begränsningsfonden upprättats: .
(a) i den hamn där händelsen inträffade eller, om den inträffade utanför hamn, i den första hamn som fartyget därefter anlöpt:
(b)i landsättningshamnen, när fråga är om fordringar i-anledning av dödsfall eller personskada;
(c) i lossningshamnen, när fråga är om fordringar i anledning av skada på last; =
(d) i den stat där säkerhetsåtgärd vidtagits.
3. Bestämmelserna i I och 2 skall tillämpas endast om borgenären äger framställa krav mot begränsningsfonden inför den domstol som förvaltar fonden och fonden fak tiskt är tillgänglig och fritt överförbar såvitt angår denna fordran.
ARTICLE 14 ARTICLE 14
Lot applicable Governing law
Sous reserve des dispositions du présent chapitre, Subject to the provisions of this Chapter the rules les regles relatives å Ja constitution et å la relating to the constitution and distribution of a répartition d'un fonds de limitation, ainsi que limitation fund, and all rules of procedure in toutes regles de procédure en rapport avec elles, connexion therewith. shall be governed by the law sont régies par la lör de PEtat Partie dans lequel le of the State in which the fund is constituted. fonds est constituc.
CHAPITRE IV CHAPTER IV
Champ d'application Scope of application
ARTICLE 15 ARTICLE 15
1. La présente Convention s'appligue chaque fots 1. This Convention shall apply whenever any quwune personne mentionnée a Particle I cherche person referred to in Article I seeks to limit his å limiter så responsabilité devant I tribunal d'un liability before the Court of a State Party or sceks Etat Partie, tente de faire libérer un navire ou tout to procure the release of a ship or other property autre bien sast ou de faire lever toute autre or the discharge of any security given within the garantie fournie devant ta juridieion dudit Etat jurisdiction of any such State. Nevertheless, cach Partie. Néanmoins, tout Etat Partie a le droit State Party may exclude wholly or partiallv from d'exelure totalement ou partiellement de Fappli- the application of this Convention any person cation de la présente Convention toute personne referred to in Article I, who at the time when the mentionnée å Varticle I qui n'a pas. au moment ot rules of this Convention are invoked before the les dispositions de la présente Cenvention sont Courts of that State does not have his habitual invoquées devant Iles tribunaux de cet Etat, sa residence in a State Party. or does not have his résidence habituclle ou son principal établisse- principal place of business in a State Party or anv ment dans Pun des Etats Parties ou dont le navire å ship in relation to which the right of limitation is Fégard duquel elle invogque Ie droit de limiter så invöked or whose release is sought and which does responsabilité ou dont elle veut obtenir la libéra- not at the time specified above fly the flag of a tion, ne bat pas, å la date ci-dessus prévue. le State Party. pavillon de Yun des Etats Parties.
2. Un Etat Partie peut stipuler aux termes de 2A State Party may regulate by specific dispositions expresses de sa législation nationale provisions of national law the system of limitation quel regime de limitation de responsabilité s'ap- of lability to be applied to vessels which are: plique aux navires qui sont:
(aren vertu de la Icgislation dudn Etat. des (a) according to the law of that State. ships batcaux destinés å la navigation sur les voies d"cau intended för navigation on inland waterwavs: intérieures; |
(b) des navires d'une jauge infirieure å 300 (b) ships of less than 300 tons. tonneaux. |
Un Fiat Partie qui fait usage de ta faculté A State Party which makes use of the option prévue au présent paragraphe notifie au déposi- provided för in this paragraph shall inform the taire les limites de responsabilité adoptées dans sa depositary of the limits of liability adopted in its législation nationale ou le fait que de telles limites national legislation or of the fact that there are ne sont pas prévues. none.
ARTIKEL 14
Tillämplig lag
Om annat inte följer av vad som föreskrivs i detta kapitel, skall bestämmelserna om "upprättande och fördelning av en begränsningsfond och alla processuella bestämmelser, som har samband därmed. regleras av lagen i den stat där fonden har upprättats.
KAPITEL IV
Konventionens tillämpningsområde ARTIKEL 15
I. Denna konvention skall tillämpas när person som avses i artikel I åberopar begränsning av sin ansvarighet inför domstol i fördragsslutande stat eller i sådan stat söker utverka hävande av säkerhetsåtgärd beträffande fartyg eller annan egendom eller frigivandet av ställd säkerhet. Det oaktat har fördragsslutande stat rätt att från tillämpningen av denna konvention helt eller delvis utesluta i artikel I angiven person som. vid den tidpunkt då bestämmelserna i konventionen åberopas inför domstol i den staten, inte har sitt stadigvarande hemvist eller sin huvudsakliga rörelse i fördragsslutande stat eller fartyg!, beträffande vilket ansvarsbegränsning åberopas eller frigivande söks och som vid ovan angiven tidpunkt inte seglar under fördragsslutande stats flagga.
2. Fördragsslutande stat äger genom särskilda bestämmelser i nationell lag reglera det system för ansvarsbegränsning som skall tillämpas på:
(a) fartvg som. i enlighet med lagen idenstaten, är att anse som fartyg avsedda för navigering på inre vattenvägar:
(b) fartvg på mindre än 300 ton.
Fördragsslutande stat som utnyttjar den i denna I De franska och engelska punkt medgivna rätten skall underrätta deposita- texterna skiljer sig ät på
denna punkt. Frågan sakrien om de ansvarsgränser som antagits i dess
nar dock betydelse för det nationella lag eller om det förhållandet att sådana av utredningen framlagda saknas. lagförslaget.
3. Un Etat Partie peut stipuler aux termes de 3 A State Partv may regulate bv specific dispositions expresses de sa legislation nationale provisions of national law the system of limitation que le régime de la limitation de responsabilité of liability to be applied to claims arisingin cases in s'appligue aux eréances nées d'événements dans which interests of persons-who are nationals of lesquels les intéréts de personnes qui sont ressor- other States Parties are in no way involved. tissants d'autres Etats Parties ne sont en aucune : maniere en cause.
4. Les tribunaux d'un Etat Partie n'appliquent : 4. The Courts of a State Party shall not apply pas la présente Convention aux navires construits this Convention to ships constructed för, or ou adaptés pour les opérations de forage lorsqu'ils adapted to. and engaged in, drilling: effectuent ces opérations:
(a) lorsque cet Etat a établi dans le cadre de sa (a) when that State has established under its législation nationale une limite de responsabilité national legislation a higher limit of lability than supérieure 'å celle qui est prévue-par ailleurs å that otherwise provided för in Article 6; or Farticle 6: ou
(b) lorsque cet Etat est devenu Partie å une (b) when that State has become party to an convention internationale qui fixe te régime de international convention regulating the system of responsabilité applicable å ces navires. = = liability in respect of such ships.
Dans Ice cas ot s'applique Falinéa (a) ci-dessus, In a case to which sub-paragraph (a) applies that cet Etat en informe le dépositaire. State Party shall inform the depositary according-
lv. . 5. La présente Convention ne s'applique pas: 5. This Convention shall not apply to: (a) aux aéroglisscurs; (a) air-cushion vehicles;
(b)aux plates-formes flottantes -destinées å (b) floating platforms constructed för the pur- Fexploration ou å Fexploitation des ressources pose of exploring or exploiting the natural renaturelles des fonds marins et de leur sous-sol. sources of the sca-bed or the subsoil thereof.
CHAPITRE V CHAPTER V
Clauses finales Final clauses
"ARTICLE 16 ARTICLE 16 Signature, ratification et adhésion Signature, Ratification and Accession
). La présente Convention est ouverte å la signa- 1. This Convention shall be open for signature by ture de tous les Etats au sitge de POrganisation :- all States at the Headquarters of the Interintergouvernementale consultative de la naviga- Gaovernmental Maritime Consultative Organization maritime (ci-aprås dénommée «l'Organisa- tion (hereinafter referred to as «the Organization») du 1er février 1977 au 31 décembre 1977 et tion») from 1 February 1977 until 31 December reste ensuite ouverte å P'adhésion. 1977 and shall thereafter remain open for acces-
sion.
2. Tous les Etats peuvent devenir Parties å Ia 2. All States may become parties to this Con- Présente Convention par: vention by:
(a) signature sans réserve quant å la ratifica- (a) signature without reservation as to ratification, I'acceptation ou I'approbation: tion, acceptance or approval:; or .
(b) signature sous réserve de ratification, d"ac- (b) signature subject to ratification. acceptance ceptation ou d"approbation, suivie de ratification, or approval followed by ratification. acceptance acceptation ou approbation; ou or approval: or
(c) adhésion.. (c) accession.
3. Fördragsslutande stat äger genom särskilda bestämmelser i nationell lag reglera det system för ansvarsbegränsning som skall tillämpas på fordringar, som uppkommer i fall då intressen från personer som är medborgare 1 andra fördragsslutande stater på intet sätt är inblandade.
4, Fördragsslutande stats domstolar skall inte tillämpa denna konvention på fartyg som konstruerats eller anpassats för borrning och som är sysselsatta därmed:
(a) om den staten i sin nationella lag har fastställt högre ansvarsgräns än den som anges i artikel 6; eller
(bjom den staten tillträtt en' internationell konvention som reglerar frågan om ansvarsbegränsning beträffande sådana fartyg. |
I fall då bestämmelsen i (a) är tillämplig skall staten i fråga underrätta depositarien därom.
5. Denna konvention är inte tillämplig på: (a) svävarfarkoster;
(b) flytande plattformar som konstruerats för utforskning eller utvinning av havsbottnens naturtillgångar.
KAPITEL V
Slutbestämmelser
ARTIKEL 16 Undertecknande, ratifikation och anslutning
1. Denna konvention är öppen för undertecknande av alla stater vid högkvarteret för Mellanstatliga rädgivande sjöfartsorganisationen (i det följande benämnd ”organisationen”) från den 1 februari 1977 till och med den 31 december 1977 samt är därefter öppen för anslutning.
2. Alla stater kan tillträda denna konvention genom:
(a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation, antagände eller godkännande; eller
(b) undertecknande med förbehåll för ratifika-
tion, antagande eller godkännande, följt av ratifi-
kation, antagande eller godkännande; eller
(c) anslutning.
3, La ratification, Pacceptation, Fapprobation 3. Ratification, acceptance, approval or accesou FPadhesion s'effeetuent par le dépöt d'un sion shall be effected by the deposit of a formal instrument en bonne et due forme auprés du instrument to that effect with the Secretary- Secrétaire genéral de VPÖOrganisation (ci-apres General of the Organization (hereinafter referred dénommåé «le Secrétaire généralb:). to as «the Secretary-General»).
ARTICLE 17 ARTICLE 17
Entrée en vigueur Entry into force
L La présente Convention entre en vigueur le 1. This Convention shall enter into force on the premier jour du mois qui suit I'expiration d'une first day of the month following one year after the période d'un an å compter de la date laquelle date on which twelve States have either signed it douze Etats sött Pont signée sans réserve quant å without reservation as to ratification, ucceptance la ratification, P'acceptation ou 'approbation, soit or approval or have deposited the requisite ont déposåé un instrument de ratification, d'accep- instruments of ratification, acceptance, approval tation, d'approbation ou d"adhésion. or accession.
2. Pour un Etat qui dépose un instrument de 2. For a State which deposits an instrument of ratification, d'acceptation ou d"approbation de la ratification, acceptance, approval or accession, or Convention ou d"adhésion aå celle-ci ou qui signe signs without reservation as to ratification, acceptsans réserve quant å la ratification, Pacceptation ance or approval, in respect of this Convention ou l'approbation aprés que les conditions régis- after the requirements for entry into force have sant son entrée en vigueur ont été remplies mais been met but prior to the date of entry into force, avant ia date de I'entrée en vigueur, la ratification, the ratification, acceptance, approval or accession Facceptation, I'approbation ou l'adhésion ou la or the signature without reservation as to ratificasignature sans réserve quant å la ratification, tion, acceptance or approval, shall take effect on F'acceptation ou Papprobation prend effet å la the date of entry into force of the Convention or date de F'entrée en vigueur de la Convention ou le on the first day of the month following the premier jour du mois qui suit le quatre-vingt- ninetieth day after the date of the signature or the dixieme jour aprés la date de la signature ou du deposit of the instrument, whichever is the later dépöt de Pinstrument, si cette dermiére date est date. postérieure.
3. Pour tout Etat qui ultérieurement devient 3. For any State which subsequently becomes a Partie å la présente Convention. la Convention Party to this Convention, the Convention shall entre en vigueur le premier jour du mois qui suit enter into force on the first day of the month P'expiration d'une påériode de wquatre-vingt-dix following the expiration of ninety days after the jours å compter de la date å laquelle cet Etat a date when such State deposited its instrument. déposé son instrument. |
4. S'agissant des relations entre les Etats qui 4. In respect of the relations between States ratifient, acceptent, approuvent la présente Con- which ratify, accept, or approve this Convention vention ou y adhérent, la présente Convention or accede to it, this Convention shall replace and remplace et abroge ta Convention internationale abrogate the International Convention relating to sur la limitation de la responsabilité des proprié- the Limitation of the Liability of Owners of taires de navires de mer, faite å Bruxelles le 10 Sea-going Ships, done at-Brussels on 10 October octobre 1957 et la Convention internationale pour 1957, and the International Convention for the l'unification de certaines regles concernant la Unification of certain Rules relating to the Limilimitation de la responsabilité des propriétaires de tation of Liability of the Owners of Sca-going navires de mer, signée å Bruxelles le 25 aoöt Vessels, signed at Brussels on 25 August 1924. 1924.
3. Ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning skall verkställas genom deponering hos organisationens generalsekreterare (i det följande benämnd ”generalsekreteraren”) av ett i behörig form upprättat instrument.
ARTIKEL 17
Ikraftträdande
1. Denna konvention träder i kraft första dagen i den månad som följer på utgången av ett år efter . den dag då tolv stater antingen undertecknat den utan förbehåll för ratifikation; antagande eller godkännande eller deponerat erforderliga instrument angående ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning. |
2. För stat som, efter det att bestämmelserna om ikraftträdandet av denna konvention har uppfyllts men innan den har trätt i kraft, deponerar instrument angående ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning, eller som undertecknar densamma utan förbehåll för ratifikation, antagande eller godkännande, skall ratifikationen, antagandet, godkännandet eller anslutningen, eller undertecknandet utan förbehåll för ratifikation, antagande eller godkännande gälla från dagen för konventionens ikraftträdande eller, om denna dag infaller senare, från första dagen iden månad som följer på nittionde dagen efter dagen för undertecknandet eller från dagen för deponering av instrumentet.
3. För stat som vid senare tidpunkt tillträder denna konvention träder denna i kraft första dagen i den månad som följer sedan nittio dagar förflutit från den dag då denna stat deponerade sitt instrument.
4.1 fråga om förhållandet mellan stater som ratificerar, antager eller godkänner denna konvention eller ansluter sig till den, skall konventionen ersätta och upphäva den i Bryssel den 10 oktober 1957 avslutade internationella konventionen angående begränsning av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö och den i Bryssel den 25 augusti 1924 undertecknade internationella konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om begränsning av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö.
ta to >
ARTICLE 18 ARTICLE 18
Réserve Reservations'
1. Tout Etat peut, lors de la signature, de la I- Any State may, at the time of signature, ratification, de Pacceptation, de Papprobation ou ratification, acceptance, approval or accession,
de V'adhésion, réserver le droit d'exelure Vappli- reserve the right to exclude the application of
cation des alinéas (d) et (€) du paragraphe 1 de Article 2 paragraph 1 (d) and (e). No other Particle 2. Aucune autre réserve portant sur une” feservations shall be admissible to the substantive question de fond de. la présente Convention ne provisions of this Convention. sera recevable. |
2. Une réserve faite lors de la signature doit étre 2. Reservations made at the time of signature confirmée lors de la ratification, de Facceptation are -subject to confirmation upon ratification,
ou de 'approbatiön, acceptance or approval.
3. Tout Etat qui a formulé une réserve å M'égard 3. Any State which has made a reservation to
de la présente Convention peut la retirer ä tout this Convention may withdraw it at any time by
moment au moyen d'une notification adressée au means of a notification addressed to the Secretary- Secrétaire général; Ce retrait prend effet å la date General. Such withdrawal shall take effect to the ä laquelle Ia notification est regue, S'il est indiqué date the natification is received. If the notification dans la notification que le retrait d'une réserve states that the withdrawal of a reservation is to prendra effet å une date qui y est précisée et que take effect on a date specified therein, and such cette date est postérieure å celle de la réception de date is later than the date the notification is la notification par Je Secrétaire général, le retrait received by the Secretary-General, the withdraw-
prend effet å cette derniére date. al shall take effect on such later date.
ARTICLE 19 ARTICLE 19
Dénonciation Denuneiation
1. La présente Convention peut étre dénoncée par 1. This Convention may be denounced by a State Pune quelconque des Parties a tout moment un an Party at any time after one year from the date on aprés la date å laquelle la Cenvention entre en which the Convention entered into force for that vigueur å I'égard de cette Partie. Party. :
2. La dénonciation-s'effectue par le dépöt d'un 2. Denunciation shall be effected by the deposit instrument aupreés du Secrétaire général. of an instrument with the Secretary-General.
3. La dénonciation prend effet le premier jour 3. Denunciation' shall take effect on the first day du mois qui suit I'expiration d'une année å of the month following the expiration of one year compter de la date du dépöt de l'instrument ou å after the date of deposit of the instrument. or after
I'expiration de toute période plus longue qui such longer period as may be specified in the pourrait y étre spécifiée. | instrument.:
ARTICLE 20 ARTICLE 20
Révision et amendement Revision and Amendment
1. L'Organisation peut convoquer une conférence I. A Conference for the purpose of revising or
ayant pour objet de réviser ou d'amender la - amending this Convention may be convened by présente Convention. the Organization.
2. L'Organisation convoque une conférence . 2. The Organization shall convene a Confedes Etats Parties å la présente Convention ayant rence of the States Parties to this Convention for
ARTIKELI. 18 Reservationer 1. Stat äger, vid tidpunkten för undertecknande, ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning; förbehålla sig rätt att icke tillämpa artikel 2:1 (d) eller (e). Inga andra reservationer är tillåtna beträffande de materiella bestämmelserna i denna konvention.
2. Reservation som anmäls vid undertecknandet skall bekräftas vid ratifikation, antagande
eller godkännande.
3. Stat som har anmält reservation såvitt angår denna konvention kan när som helst återkalla denna genom anmälan till generalsekreteraren. Sådan återkallelse träder i kraft den dag anmälan mottages. Förklaras i anmälan att återkallelsen av reservationen skall gälla från en däri angiven dag och inträffar denna efter det att generalsekreteraren mottagit anmälan, skall återkallelsen gälla : från denna senare dag.
ARTIKEL 19
Uppsägning
I. Denna konvention får uppsägas av fördragsslutande stat när som helst efter utgången av ett år från den dag då konventionen trätt i kraft för dess vidkommande.
2. Uppsägning skall verkställas genom deponering av ett instrument hos generalsekreteraren.
3. Uppsägning träder i kraft första dagen i den månad som följer på utgången av.ett år efter den dag då instrumentet deponerades eller vid den senare tidpunkt som anges i instrumentet.
ARTIKEL 20
Revidering och ändring
I. Organisationen har rätt att sammankalla en konferens för att revidera eller ändra denna konvention.
2. Organisationen: skall på begäran av minst en tredjedel av de fördragsslutande staterna sam- 15 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 159
pour objet de la réviser ou de ramender äå la revising or amending it at the request of not less demande du tiers au moins des Parties. than one-third of the Parties.
3. Tout instrument de ratification, d'accepta- 3. After the date of the entry into force of an tion, d'approbation ou d"adhésion déposé aprés la amendment to this Convention, any instrument of date d'entrée en vigueur d'un amendement å la ratification, acceptance, approval or accession présente Convention s'applique au texte modifié deposited shall be deemed to apply to the de la Convention, å moins quw'ure disposition Convention as amended, unless a contrary intencontraire ne soit stipulée dans instrument. tion is expressed in the instrument.
ARTICLE 21 ARTICLE 21
Révision des montants de limitation et de Revision of the limitation amounts and of Punité de compte ou de P'unité monétaire Unit of Account or monetary unit
1. Nonobstant les dispositions de Particle 20, une 1. Notwithstanding the provisions of Article 20, a conférence ayant pour scul objet de réviser les Conference only for she purpose of altering the montants fixés aux articles 6 et 7 et au paragraphe amounts specified in Articles 6 and 7 and in 2 de Particle 8, ou de remplacer Pune ou Iautre ou Article 8, paragraph 2, or of substituting either or l'une et Fautre des deux unités définies aux both of the Units defined in Article 8, paragraphs paragraphes 1 et 2 de cet article par d'autres 1 and 2, by other units shall be convened by the unités, est convoquée par I'Organisation confor- Organization in accordance with paragraphs 2 and mément aux paragraphes 2 et 3 du présent article. 3 of this Article. An alteration of the amounts La révision des montants n'est faite qu' å la suite shall be made only because of a significant change d'une modification sensible de leur valeur ré- in their real value. elle.
2. L'Organisation convoque la Conférence å la 2. The Organization shall convene such a Condemande d'un quart des Etats Parties au moins. ference at the request of not less than one fourth of
the States Parties.
3. La décision de réviser les montants ou de 3.A decision to alter the amounts or to remplacer les unités par d"autres unités est prise å substitute the Units by other units of account shall la majorité des deux tiers des Etats Parties be taken by a two-thirds majority of the States présents et votants å cette conférerice. Parties present and voting in such Conference.
4, Tout Etat déposant son instrurnent de ratifi- 4. Any State depositing its instrument of ratification, d'acceptation, d'approbaticn ou d'adhé- cation, acceptance, approval or accession to the sion å la Convention aprés P'entrée en vigueur Convention, after entry into force of an amendd'un amendement applique la Convention telle ment, shall apply the Convention as amended. qu'amendée.
ARTICLE 22 ARTICLE 22
Dépositaire Depositary
1. La présente Convention est déposée auprés du 1. This Convention shall be deposited with the Secrétairte générak. Secretary-General.
2. Le Secrétatre général: 2. The Secretary-General shall:
(a) transmet de copies certifiées zonformes de (a) transmit certified true copies of this Conla présente Convention å tous les Etats invités å vention to all States which were invited to attend
mankalla en konferens bestående av de fördragsslutande staterna för att revidera eller ändra denna konvention.
3. Sedan ändring av denna konvention trätt i kraft skall deponerat instrument angående ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning anses gälla konventionen i dess ändrade skick, såvida inte annat uttalats i instrumentet.
ARTIKEL 21
Revidering av begränsningsbelopp och beräkningsenhet eller monetär enhet
1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 20 skall en konferens med enda syfte att ändra de belopp som anges i artiklarna 6 och 7 samt i artikel 8:2 eller att ersätta endera eller båda av de enheter som anges i artikel 8:1 och 2 med andra enheter sammankallas av organisationen i enlighet med 2 och 3 i denna artikel. Ändring av beloppen skall göras endast om väsentlig förändring i deras verkliga värde skett.
2. Organisationen skall sammankalla en sådan konferens på begäran av minst en fjärdedel av de fördragsslutande staterna.
3. Beslut att ändra beloppen eller att ersätta enheterna med andra beräkningsenheter skall fattas av en majoritet på två tredjedelar av de fördragsslutande stater som är närvarande och röstar vid en sådan konferens.
4. Stat som deponcrar instrument angående ratifikation, antagande eller godkännande av eller anslutning till konventionen sedan ändring trätt i kraft, skall tillämpa konventionen i dess ändrade skick.
ARTIKEL 22
Depositarie
1, Denna konvention skall deponeras hos generalsekreteraren.
2. Generalsekreteraren skall:
(a) överlämna bestyrkta avskrifter av denna konvention till alla stater som varit inbjudna att
participer å la Conférence sur la limitation de la the Conference on Limitation of Liability for responsabilité en matiere de eréances maritimes et . Maritime Claims and to any other States which å tous les Etats qui adhérent å la Convention: accede to this Convention;
(b) informe tous les Etats qui ont signé la (b) inform all States which have signed or Convention ou y ont adhéré: acceded to this Convention of:
(i) de toute signature nouvelle, de tout dépöt (i) each new signature and each deposit of an d'instrument et de toute réserve s'y rapportant, instrument and any reservation thereto together — ainsi que de la date å laquelle cette signature ou ce with the date thereof; dépöt sont intervenus;
(ii) de la date d"entrée en vigueur de la présente (ii) the date of entry into force of this Conven- Convention ou de tout amendement å ladite tion or any amendment therceto; convention;
(iii) de toute dénonciation de ta présente Con- (ill) any denunciation of this Convention and vention et de la date å laquelle celle-ci prend the date. on which it takes effect; effet;
(iv) de tout amendement adopté conformément (iv) any amendment adopted in conformity aux articles 20 ou 21; with Articles 20 or 21;
(v) de toute communication requise par I'un (v) any communication called for by any Article quelconque des articles de la présente Conven- of this Convention. : tion.
3. Des I'entrée en vigueur de la présente :3. Upon entry into force of this Convention, a Convention, le Secrétaire général en transmet une certified true copy thercof shall be transmitted by copie certifiée conforme au Secrétariat de rOrga- the Secretary-Gencral to the Secretariat of the nisation des Nations Unies en vue de son enregi- United Nations for registration and publication in strement et de sa publication conformément å accordance with Article 102 of the Charter of the P'Article 102 de la Charte des Nations Unies. United Nations.
ARTICLE 23 ARTICLE 23 Langues Languages La présente Convention est établie en un seul This Convention is established in a single original exemplaire original en langues anglaise, espagn- in the English, French, Russian and Spanish ole, frangaise et russe, chaque texte faisant languages, cach text being equally authentic. également foi.
FAIT A LONDRES ce dix-neuf novembre DONE AT LONDON this nineteenth day of mille neuf cent soixante-seize. November one thousand nine hundred and seven-
ty-six. |
EN FOIT DE QUOI les soussignés, däment IN WITNESS WHEREOF the undersigned autorisés å cet effet, ont signé la présente Con- being duly authorized for that purpose have vention. signed this Convention.
deltaga i konferensen angående begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar och till varje annan "stat som ansluter sig till denna konvention;
(b) underrätta alla stater som har undertecknat eller anslutit sig till denna konvention om:
(i) varje nytt undertecknande eller ny deponering av instrument jämte reservation samt dagen härför:
(ii) dagen för konventionens ikraftträdande eller ändring i denna:
(iii) varje uppsägning av konventionen och den dag då uppsägningen träder i kraft;
(iv) varje ändring som antagits enligt artikel 20 eller 21;
(v) varje meddelande som krävs enligt någon artikel i denna konvention.
3. Så snart denna konvention har trätt i kraft skall en bestyrkt avskrift av konventionen överlämnas av generalsekreteraren till Förenta Nationernas sekretariat för registrering och offentliggörande enligt artikel! 102 i Förenta Nationernas stadga.
ARTIKEL 23
Språk
Denna konvention är upprättad i ett enda originalexemplar på engelska, franska, ryska och spanska språken, vilka texter äger lika vitsord.
UPPRÄTTAD I LONDON den 19 november 1976.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat denna konvention.
Bilaga 4
1979 års ändringsprotokoll till Haag-Visbyreglerna
Protocole portant modification de la Con- Protocol Amending the International
vention internationale pour Punification Convention for the Unification of Certain de certaines reégles en matiére de connais- Rules of Law Relating to Bills of Lading, sement du 25 aoöt 1924, telle qu amendée 25 August 1924 as Amended by the Protopar le protocole de modification du 23 'eol of 23 February 1968 février 1968
LES PARTIES CONTRACTANTES AU THE CONTRACTING PARTIES TO
THE PRESENT PROTOCOL,
PRESENT PROTOCOLE,
ETANT PARTIES a la Convention inter- BEING PARTIES to the International nationale pour l'unification de certaines rd- Convention for the unification of certain gles en matiére de connaissement faite å rules of law relating to bills of lading, done at Bruxelles le 25 aolt 1924, telle qu'amendée Brussels on 25th August 1924, as amended by par le Protocole portant modification de cette the Protocol to amend that Convention, done Convention, fait å Bruxelles le 23 février at Brussels on 23rd February 1968, 1968,
SONT CONVENUES de ce qui suit : HAVE AGREED as follows:
Article I Article I
Aux fins du présent Protocole, il faut en- For the purpose of this Protocol, '"Conventendre par « Convention » la Convention in- tion” means the International Convention for : ternationale pour F'unification de certaines the unification of certain rules of law relating regles en matigre de connaissement et son to bills of lading and its Protocol of signature, Protocole de signature faits å Bruxelles le 25 done at Brussels on 25th August 1924, as aolit 1924, telle qu'amendée par le Protocole amended by the Protocol, done at Brussels fait å Bruxelles le 23 février 1968. on 23rd February 1968.
Article II ' Årticte IT
(1) L'alinéa (a) du paragraphe 5 de article (1) Article 4, paragraph 5, (a) of the Con- 4 de la Convention est remplacé par le texte vention is replaced by the following: suivant :
« (a) A moins que la nature et la valeur des ""(a) Unless the nature and value of such marchandises n'aient été déclarées par le goods have been declared by the shipper bechargeur avant leur embarquement et que fore shipment and inserted in the bill of ladcette déclaration ait été insérée dans le con- ing, neither the carrier nor the ship shall in naissement, le transporteur, comme le na- any event be or become liable for any loss or vire, ne seront en aucun cas responsables des damage to or in connection with the goods in pertes ou dommages des marchandises ou an amount exceeding 666.67 units of account concernant celles-ci pour une somme supér- per package or unit or 2 units of account per . ieure å 666,67 unités de compte par colis ou kilogramme of gross weight of the goods lost unité, ou 2 unités de compte par kilogramme or damaged, whichever is the higher.” de poids brut des marchandises perdues ou endommagées, la limite la plus élevée étant applicable. »
Ändringsprotokoll till den internationella
konventionen.den 25 augusti 1924 röran-
de fastställände av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement i dess
lydelse enligt ändringsprotokoll den 23
februari 1968 |
"DE FÖRDRAGSSLUTANDE PAR- TERNA,
VILKA HAR TILLTRÄTT den internatio-
nella konventionen rörände fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement, som avslutades i Bryssel den 25 augusti 1924, i dess lydelse enligt det ändringsprotokoll som avslutades i Bryssel den 23 februari 1968,
HAR ÖVERENSKOMMIT OM följande:
Artikel I
I detta protokoll förstås med ”konven-
tionen” den internationella konventionen rö-
rande fastställande av vissa gemensamma be-
stämmelser i fråga om konossement och dess
signatärprotokoll som avslutades i Bryssel
den 25 augusti 1924, i dess lydelse enligt det ändringsprotokoll som avslutades i Bryssel den 23 februari 1968.
Artikel II
(1) Artikel 4 moment 5 (a) i konventionen
ersätts med följande:
”"(a) Om inte godsets beskaffenhet och värde har uppgivits av avlastaren före inlastningen och angivits i konossementet, skall varken
bortfraktaren eller fartyget i något fall svara för förlust av eller skada på godset eller där-
med sammanhängande förlust eller skada till högre belopp än 666,67 beräkningsenheter för
kolli eller enhet eller 2 beräkningsenheter för
kilo av det förlorade eller skadade godsets
bruttovikt, vilketdera som är högst.”
(2) L'alinéa (d) du paragraphe 5 de P article (2) Article 4, paragraph 5, (d) of the Con- 4 de la Convention est remplacé par le texte vention is replaced by the following: suivant :
« (d) L'unité de compte mentionnée dans '"(d) The unit of account mentioned in this le présent article est le Droit de Tirage Spé- Article is the Special Drawing Right as decial tel que défini par le Fonds Monétaire fined "by the International Monetary Fund. International. La somme mentionnée å I'a- The amounts mentioned in sub-paragraph (a) linéa (a) de ce paragraphe sera convertie dans of this paragraph shall be converted into nala monnaie nationale suivant la valeur de tional currency on the basis of the value of cette monnaie å une date qui sera déterminée that currency on a date to be determined by
par la loi de Ia juridiction saisie de Faffaire. the law of the Court seized of the case.
La valeur en Droit de Tirage Spécial d'une The valuc of the national currency, in
monnaie nationale d'un Etat qui est membre terms of the Special Drawing Right, of a State
du Fonds Monétaire International est calcu- which is a membre of the International Monelée selon la méthode d'évaluation appliquée tary Fund, shall be calculated in accordance
par le Fonds Monétaire International, å la with the method of valution applied by the
date en question pour ses propres opérations International Monetary Fund in effect at the
et transactions. La valeur en Droit de Tirage date in question for its operations and trans-
Spécial d”une monnaie nationale d'un Etat actions. The value of the national currency,
non membre du Fonds Monétaire Internatio- in terms of the Special Drawing Right, of a nal est calculée de la fagon déterminée par State which is not a member of the Interna-
cet Etat. tional Monetary Fund, shall be calculated in
a manner determined by that State.
Toutefois. un Etat qui n'est pas membre du Nevertheless, a State which is not a
Fonds Monétaire International et dont la lé- member of the International Monetary Fund
gislation ne permet pas I'application des dis- and whose law does not permit the applica-
positions prévues aux phrases précédentes tion of the provisions of the preceding sen-
peut, au moment de la ratification du Proto- tences may, at the time of ratification of the
cole de 1979 ou de l'adhésion å celui-ci ou Protocol of 1979 or accession thereto or at
encore å tout moment par la suite, déclarer any time thereafter, declare that the limits of que les limites de la responsabilité prévues Hability provided for in this Convention to be dans cette Convention et applicables sur son applied in its territory shall be fixed as folterritoire sont fixées de la manigre suivante : lows:
(i) en ce qui concerne la somme de (i) in respect of the amount of 666.67
666,67 unités de compte mentionnée å I'a- units of account mentioned in sub-para-
linéa (a) du paragraphe 5 du présent article, graph (a) of paragraph 5 of this Article,
10000 unités monétaires: 10.000 monetary units:
(ii) en ce qui concerne la somme de 2 (11) in respect of the amount of 2 units of
unités de compte mentionnée å Falinéa (a) account mentioned in sub-paragraph (a) of
du paragraphe 5 du.présent article, 30 paragraph 5 of this Article, 30 monetary
unités monétaires. units.
L'unité monétaire å laquelle il est fait réfé- The monetary unit referred to in the prerence å la phrase précédente correspond å ceding sentence corresponds to 65.5 milli- 65,5 milligrammes d'or au titre de 900 mil- grammes of gold of millesimal fineness 900". litmes de fin. La conversion en monnaie na- The conversion of the amounts specified in tionale des sommes mentionnées dans cette that sentence into the national currency shall
phrase s'effectuera conformément å la légi- be made according to the law of the State
slation de I' Etat en cause. concerned.
Le calcul et la conversion mentionnés aux The calculation and the conversion menphrases précédentes seront faits de maniére å tioned in the preceding sentences shall be
exprimer en monnaie nationale de PEtat, made in such a manner as to express in the dans la mesure du possible, la méme valeur national currency of the State as far as possi-
(2) Artikel 4 moment 5 (d) i konventionen ersätts med följande:
""(d) Den beräkningsenhet som anges i denna artikel är den särskilda dragningsrätten såsom denna definieras av Internationella valutafonden. De belopp som anges under (a) i detta moment skall omräknas till det inhemska myntslaget på grundval av detta myntslags värde den dag som bestäms av den lag som tillämpas av domstolen där målet är anhängigt.
Värdet av en stats nationella myntslag uttryckt i särskilda dragningsrätter skall för en stat som är medlem av Internationella valutafonden räknas ut enligt den beräkningsmetod som ifrågavarande dag tillämpas av Internationella valutafonden för dess verksamhet och transaktioner. Värdet av en stats nationella myntslag uttryckt i särskilda dragningsrätter skall för en stat som inte är medlem av Internationella valutafonden beräknas på det sätt som denna stat bestämmer.
En fördragsslutande stat som inte är medlem av Internationella valutafonden och vars lag inte medger tillämpning av de bestämmelser som anges I det föregående får dock vid ratifikationen av eller anslutningen till 1979 års protokoll eller när som helst därefter förklara att de ansvarsgränser som enligt denna konvention skall gälla inom dess område skall uppgå till följande:
(i) såvitt gäller det belopp om 666,67 be-
räkningsenheter som anges i moment 5 (a) i
denna artikel, 10000 monetära enheter;
(ii) såvitt gäller det belopp om 2 beräk-
ningsenheter som anges i moment 5 (a) i
denna artikel, 30 monetära enheter.
Den monetära enhet som avses i föregående stycke motsvarar 65,5 milligram guld av niohundra tusendelars finhet. Omräkningen av de belopp som anges i det stycket till na- tionellt myntslag skall ske enligt ifrågavarande stats lag.
Den beräkning och den omräkning som nämns i föregående stycken skall göras så att de så långt möjligt i statens myntslag ger uttryck för samma realvärde som det som har
réelle pour les sommes mentionnées å I'a- ble the same real value for the amounts in linéa (a) du paragraphe 5 du présent article, sub-paragraph (a) of paragraph 5 of this Arti-
que celle exprimée en unités de compte. cle as is expressed there in units of account.
Les Etats communiqueront au dépositaire States shall communicate to the depositary
leur méthode de calcul, ou les résultats de la the manner of calculation or the result of the
conversion selon les cas, au moment du dé- conversion as the case may be, when deposit-
påöt de I instrument de ratification ou d"adhé- ing an instrument of ratification of the Proto-
sion et chaque fois qu'un changement se pro- col of 1979 or of accession thereto and when-
duit dans leur méthode de calcul ou dans la ever there is a change in either.”
valeur de leur monnaie nationale par rapport å I'unité de compte ou å I'unité monétaire. »
Article III Article III
Tout différend entre les Parties concernant Any dispute between two or more Con-
I'interprétation ou l'application du présent tracting Parties concerning the interpretation Protocole qui ne peut pas étre réglé par voie or application of the present Protocol, which
de négociation, est soumis å I'arbitrage, å la cannot be settled through negotiation, shall, requéte de l'une d"entre elles. Si dans les six at the request of one of them, be submitted to moins qui suivent la date de ta dernande d'ar- arbitration. If within six months from the bitrage, les Parties ne parviennent pas å se date of the request for arbitration the Parties
mettre. d"accord sur I'organisation de Farbi- are unable to agree on the organisation of the trage, I'une quelconque d"entre elles peut arbitration, any one of those Parties may
soumettre le différend å la Cour Internatio- refer the dispute to the International Court of
nale de Justice, en déposant une requéte con- Justice by request in conformity with the
formément au Statut de la Cour. Statute of the Court.
Article IV Article IV
(1) Chaque Partie contractante pourra, au (1) Each Contracting Party may at the time
moment de la signature ou de la ratification of signature or ratification of this Protocol or
du présent Protocole ou au moment de I'ad- of accession thereto, declare that it does not
hésion, déclarer qu'elle ne se considére pas consider itself bound by Article III. lée par Varticle HE.
(2) Toute Partie contractante qui aura for- (2) Any Contracting Party having made a mulé une réserve conformément au para- reservation in accordance with paragraph (1) graphe précédent pourra å tout moment lever may at any time withdraw this reservation by cette réserve par une notification adressée au notification to the Belgian Government. Gouvernement belge.
Article V Article V Le présent Protocole est ouvert å la signa- This Protocol shall be open for signature
ture des Etats qui ont signé la Corvention du by the States which have signed the Conven-
25 aolfit 1924 ou le Protocole du 23 février tion of 25 August 1924 or the Protocol of 23
1968 ou qui sont Parties å la Convention. February 1968 or which are Parties to the Convention.
Article VI Article VI
(1) Le présent Protocole sera ratifié. (1) This Protocol shall be ratified.
(2) La ratification du présent Protocole par (2) Ratification of this Protocol by any
un Etat qui n'est pas Partie å la Convention State which is not a Party to the Convention
vaut également pour la Convention. shall have the effect of ratification of the
Convention.
uttryckts i beräkningsenheter i moment 5 (a) i
denna artikel.
När en stat deponerar ett instrument röran-
de ratifikation av eller anslutning till 1979 års protokoll och varje gång en stat gör en änd-
ring antingen i beräkningsmetoden eller i vär-
det av statens nationella valuta uttryckt i be-
räkningsenheter eller monetära enheter, skall
staten underrätta depositarien om den metod för beräkning som staten tillämpar resp. re-
sultatet av omräkningen.”
Artikel III
En tvist mellan fördragsslutande parter rö-
rande tolkningen eller tillämpningen av detta protokoll som inte kan biläggas förhandlingsvägen skall på begäran av någon av dem hänskjutas till skiljedom. Uppnår parterna inte inom sex månader från dagen för begäran om skiljedom enighet om skiljeförfarandet, får
envar av dem hänskjuta tvisten till den inter-
nationella domstolen genom att göra fram-
ställning härom i enlighet med domstolens stadgar.
Artikel IV
(1) En fördragsslutande part får vid undertecknande eller ratifikation av detta protokoll
eller vid anslutning till det förklara att den
inte anser sig bunden av artikel III.
(2) En fördragsslutande part som har gjort en reservation enligt moment 1 får när som helst återkalla reservationen genom meddelande till belgiska regeringen.
Artikel V
Detta protokoll är öppet för underteck-
nande av de stater som har undertecknat konventionen av den 25 augusti 1924 eller protokollet av den 23 februari 1968 eller som är bundna av konventionen.
Artikel VI (1) Detta protokoll skall ratificeras. "
(2) Ratifikation av detta protokoll av en stat som inte är bunden av konventionen innebär ratifikation av konventionen.
(3) Les instruments de ratification seront (3) The instruments of ratification shall be déposés aupråés du Gouvernement belge. deposited with the Belgian Government.
Article VH Article VII
(1) Les Etats non visés å FParticle V pour- (1) States not referred to in Article V may
ront adhérer au présent Protocole. accede to this Protocol.
(2) L'adhésion au présent Protocole vaut (2) Accession to this Protocol shall have également pour la Convention. the effect of accession to the Convention.
(3) Les instruments d'adhésion seront dé- (3) The instruments of accession shall be
posés auprés du Gouvernement belge. deposited with the Belgian Government.
Article VIII Article VIIH
(1) Le présent Protocole entrera en vi- (1) This Protocol shall come into force
gueur trois mois aprés la date du dépöt de three months after the date of the deposit of
cinq instruments de ratification ou d'adhé- five instruments of ratification or accession.
sion.
(2) Pour chaque Etat ratifiant le présent (2) For each State which ratifies this Pro-
Protocole ou y adhérant apréås le cinquieéme tocol or accedes thereto after the fifth depo-
dépöt, le présent Protocole entrera en vi- sit, this Protocol shall come into force three gueur trois mois aprés le dépöt de son instru- months after the deposit of its instrument of
ment de ratification ou d”adhésicn. ratification or accession.
Article IX Article IX
(1) Les Parties contractantes pourront (1) Any Contracting Party may denounce dénoncer le présent Protocole par notifica- this Protocol by notification to the Belgian
tion au Gouvernement belge. Government.
(2) La dénonciation prendra effet un an (2) The denunciation shall take effect one
aprés la date de réception de la notification year after the date on which the notification
par le. Gouvernement belge. has been received by the Belgian Govern-
ment.
Article X Article X
(1) Tout Etat pourra, au moment de la sig- (1) Each State may at the time of signanature de la ratification, de Fadhésion ou å ture, ratification or accession or at any time tout moment ultérieur, notifier par écrit au thereafter declare by written notification to Gouvernement belge quels sont parmi les ter- the Belgian Government which among the ritoires dont il assure les relations interna- territories for whose international relations it
tionales ceux auxquels s'applique le présent is responsible, are those to which the present
Protocole. Le Protocole sera applicable aux Protocol applies. The Protocol shall three dits territoires trois mois aprés la date de months after the date of the receipt of such réception de cette notification par le Gouver- notifiction by the Belgian Government ex-
nement belge, mais pas avant la date d'entrée tend to the territories named therein, but not
en vigueur du présent Protocole å l'égard de before the date of the coming into force of the cet Etat. Protocol in respect of such State.
(2) Cette extension vaudra également pour (2) This extension also shall apply to the la Convention si celle-ci n'est pas encore ap- Convention if the letter is not yet applicable plicable å ces territoires. to these territories.
(3) Les Parties contractantes qui ont sou- (3) Any Contracting Party which has made scrit une déclaration au titre du paragraphe a declaration under paragraph (1) of this Arti-
(1) du présent article, pourront å tout mo- cle may at any time thereafter declare by
ment, aviser le Gouvernement belge que le notification given to the Belgian Government Protocole cesse de s'appliquer aux territoires that the Protocol shall cease to extend to
(3) Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos belgiska regeringen.
Artikel VII
(1) Stater som inte avses i artikel V får ansluta sig till detta protokoll.
(2) Anslutning till detta protokoll innebär anslutning till konventionen.
(3) Anslutningsinstrumenten skall depo-
neras hos belgiska regeringen.
Artikel VIII
(1) Detta protokoll träder i kraft tre måna-
der efter den dag då fem ratifikations- eller anslutningsinstrument har deponerats.
(2) För en stat som ratificerar eller ansluter
sig till detta protokoll efter den femte deposi-
tionen träder protokollet i kraft tre månader
efter det att dess ratifikations- eller anslutningsinstrument har deponerats.
Artikel IX å
(1) Varje fördragsslutande stat får säga upp detta protokoll genom meddelande till bel-
giska regeringen.
(2) Uppsägningen träder i kraft ett år efter
den dag meddelandet togs emot av belgiska
regeringen.
Artikel X'
(1) En stat får vid undertecknande, ratifikation eller anslutning eller vid senare tillfälle skriftligen meddela belgiska regeringen för vilka av de områden för vilkas internationella förbindelser som den staten svarar som pro-
tokollet är tillämpligt. Tre månader efter det
att belgiska regeringen har tagit emot ett sådant meddelande skall protokollet bli tillämpligt för de områden som anges i meddelandet,
dock inte före den dag då protokollet träder i kraft i förhållande till den staten.
(2) En sådan utvidgad tillämpning av proto-
kollet omfattar också konventionen, om den-
na inte redan dessförinnan gäller för dessa områden. (3) En fördragsslutande part som har avgi-
vit en förklaring enligt moment I i denna artikel får när som helst därefter meddela bel-
giska regeringen att protokollet skall upphöra att gälla för områdena i fråga. En sådan upp-
en question. Cette dénonciation orendra effet such territories. This denunciation shall take un an aprés la date de réception par le Gou- effect one year after the date on which notifivernement belge de la notification de dénon- cation thereof has been received by the Bel-
ciation. gian Government.
Article XI Article XI
Le Gouvernement belge notifiera aux Etats The Belgian Government shall notify the
signataires adhérents : signatory and acceding States of the follow-
ing:
1. Les signatures, ratificaticns et adhé- 1. The signatures, ratifications and acces-
sions regues en application des articles V, VI sions received in accordance with Articles V, et VII. VI and VII.
2. La date å laquelle le présent Protocole 2. The date on which the present Protocol
entrera en vigueur en application de PF article will come into force in accordance with Arti-
VIII cle VIII.
3. Les notifications au sujet de Papplica- 3. The notifications with regard to the ter-
tion terntoriale faites en exécution de V'arti- ritorial application in accordance with Article
cle X. X.
4. Les déclarations et communications 4, The declarations and communications faites en application de P' article II. made in accordance with Article II.
5. Les déclarations faites en application de S. The declarations made in accordance Farticie IV. with Article IV.
6. Les dénonciations regues en application 6. The denunciations received in accor-
de P article IX. dance with Article IX.
EN FOI DE QUOI, les soussignés, dåment IN WITNESS WHEREOF the underautorisés å cet effet, ont signé le présent Pro- signed, duly authorized thereto, have signed tocole. this Protocol.
FAIT å Bruxelles, le 21 décernbré 1979, en DONE at Brussels, this 21st day of Decemlangues frangaise et anglaise, les deux textes ber 1979, in the English and French lanfaisant également foi, en un seul exemplaire, guages, both texts being equally authentic, in qui restera déposé dans les archives du Gou- a single copy, which shall remain deposited vernement belge, lequel en délivrera des co- in the archives of the Belgian Government, pies certifiées conformes. which shall issue certified copies.
Prop. 1982/83: 159 - 241
sägning träder i kraft ett år efter den dag då meddelande därom togs emot av belgiska regeringen.
Artikel XI
Belgiska regeringen skall underrätta signatärstaterna och anslutna stater om följande:
1. Undertecknanden, ratifikationer och anslutningar som har skett enligt artiklarna V, VI och VII.
2. Den dag då detta protokoll skall träda i kraft enligt artikel VILL
3. De meddelanden rörande territoriell tillämpning som har lämnats enligt artikel X.
4. De förklaringar som har avgivits och de underrättelser som har lämnats enligt artikel H.
5. De förklaringar som har avgivits enligt artikel IV.
6. De uppsägningar som har tagits emot enligt artikel IX.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har un-
dertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
SOM SKEDDE i Bryssel-den 21 december 1979 på engelska och franska språken, vilka båda texter äger lika vitsord, i ett exemplar som skall förbli deponerat i belgiska regeringens arkiv och av vilket denna skall utfärda bestyrkta avskrifter.
16 Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 159
Bilaga 5 Uppställning över begränsningsbeloppen enligt artikel 6 i 1976 års begränsningskonvention jämförda med motsva-
rande belopp i 1957 års konvention
Utgångspunkter vid beräkningen: 15 Poincaréfrancs = I SDR = 7 kr. 92 öre.
| Bruttoton | Personskador 1957 Kr. | 1976 Kr. | SDR |
| 300 | 332 640 | 2 637 360 | 333 000 |
| 500 | "554 400 | 2 637 360 | 333 000 |
| 1 000 | 1 108 800 | 4 617 360 | 583 000 |
| 3 000 | - 3 326 400 | 12 537 360 | 1.583 000 |
| 6 000 | 6 652 800 | 20 449 440 | 2 582 000 |
| 10 000 | 11 088 000 | 30 998 880 | 3 914 000 |
| 15 000 | 16 632 000 | 44 185 680 | 5 579 000 |
| 20 000 | 22 176 000 | 57 372 480 | 7244 000 |
| 25 000 | 27 720 000 | 70 559 280 | 8 909 000 |
| 30 000 | 33 264-000 | 83 746 080 | 10 574 000 |
| 35 000 | 38 808 000 | 93 646 080 | 11 824 000 |
| 40 060 | 44 352 000 | 103 546 080 | 13 074 000 |
| 50 000 | 55 440 000 | 123 346 080. | 15 574 000 |
| 60 000 | 66 528 000 | 143 146 080 | 18 074 000 |
| 70 000 | 77 616 000 | 162 946 080 | 20 574 000 |
| 80 000 | 88 704 000 | 176 172 480 | 22 244 000 |
| 920 000 | 99 792 000 | 189 398 880 | 23 914 000 |
| 100 060 | 110 880 000 | 202 625 280 | 25 584 000 |
| 150 000 | 166 320 000 | 268 757 280 | 33 934 000 |
| 200 000 | 221 760 000 | 334 889 280 | 42 284 000 |
| 240 000 | 266 112 000 | 387 794 880 | 48 964 000 |
| Bruttoton | Sakskador 1957 Kr. | 1976 Kr. | SDR |
| 300 | 158 400 | 1322 640 | 167 000 |
| 500 | 264 000 | 1322 640 | 167 000 |
| 1 000 | 528 000 | 1980 000 | 250 500 |
| 3 000 | 1 584 000 | 4 629 240 | 584 500 |
| 6 000 | 3 168 000 | 8 597 160 | 1085 500 |
| 10 000 | 5 280 000 | 13 887 720 | 1753 500 |
| 15 000 | 7 920 000 | 20 500 920 | 2 588 500 |
| 20 000 | 10 560 000 | 27 114 120 | 3 423 500 |
| 25 000 | 13 200 000 | 33 727 320 | 4 258 500 |
| 30 000 | 15 840 000 | 40) 340 520 | 5 093 500 |
| 35 000 | 18 480 000 | 45 290 520 | 5 718 500 |
| 40 000 | 22 120 000 | 50 240 520 | 6 343 500 |
| 50 000 | 26 400 000 | 60 140 526 | 7 593 500 |
| 60 000 | 31 680 000 | 70 040 520 | 8 843 500 |
| 70 000 | 36 960 000 | 79 940 520 | 10 093 500 |
| 80 000 | 42 240 000 | 86 514 120 | 10 923 500 |
| 90 000 | 47 520 000 | 93 087 720 | 11 753 500 |
| 100 000 | 52 800 000 | 99 661 320 | 12 583 5090 |
| 150 000 | 79 200 000 | 132 529 320 | 16 733 500 |
| 200 000 | 105 600 000 | 165 397 320 | 20 883 500 |
| 240 000 | 126 720 000 | 191 691 720 | 24 203 500 |
Bilaga 6
De remitterade lagförslagen
1¶Förslag till Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)
Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891:35 s. 1)! dels att 172 § skall upphöra att gälla, | dels att nuvarande 15 kap. 344-355 §§ skall betecknas 16 kap.
365-376 §§,
dels att 39, 120, 168, 171, 173—180, 182—189, 191—197, 199-201, 233— 243, 261, 328, 337 och de nya 369 och 372-374 §§ samt rubrikerna närmast före 200 och 369 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas sexton nya paragrafer, 243 a § och, i ett nytt 15 kap. med ny kapitelrubrik, 350—364 §§, allt av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse
Andra kapitlet
Om skeppsregistrering
39 §
Om införing i skepps- eller Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret finnes in- skeppsbyggnadsregistret finnes in-. nehålla uppenbar oriktighet till följd nehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbi- av skrivfel eller annat dylikt förbiseende, skall införingen rättas. Vad seende, skall införingen rättas. Vad som nu sagts har motsvarande som nu sagts har motsvarande tillämpning på uppenbar oriktighet i tillämpning på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel. registret till följd av tekniskt fel. ' Kan rättelse bli till förfång för ägare Kan rättelse bli till förfång för ägare eller för innehavare av pantbrev på eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det in- grund av inteckning, skall det inbördes företrädet mellan berörda bördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som förvärv bestämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres, om skall lämnas part som beröres, om han är känd, samt myndighet som han är känd, samt myndighet som avses 1351 §. avses 1372 §.
Beslut om rättelse meddelas genom införing i registret. Skälen för beslutet antecknas i dagboken eller akten. I stället för bevis eller handling, som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall ny sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall återfordras, göras obrukbar och behållas av registermyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig att ingiva den för detta ändamål. I föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får vite utsättas.
! Lagen omtryckt 1975:1289.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Talan mot beslut om rättelse får Talan mot beslut om rättelse får föras även av myndighet som avses föras även av myndighet som avses i 351 §. 1372 §.
Femte kapitlet
Om befordran av gods
120 8
Skadestånd enligt 118 § beräknas efter värdet av gods av samma slag på
den plats och vid den tid godset avtalsenligt lossats eller skulle ha lossats från fartyget. Detta värde bestämmes efter börspriset eller, om sådant pris saknas, efter marknadspriset eller, om varken börs- eller marknadspris finnes, efter det gängse värdet på gods av samma slag och kvalitet.
Bortfraktarens ansvarighet är Bortfraktarens ansvarighet är dock begränsad till tiotusen francs dock begränsad till 666,67 särskilda för varje kolli eller annan enhet av dragningsrätter (SDR) för varje godset eller, om ansvarigheten där- kolli eller annan enhet av godset igenom blir högre, trettio francs för eller, om ansvarigheten därigenom kilo av det berörda godsets brutto- blir högre, 2 SDR för kilo av det vikt. Med franc förstås den vär- berörda godsets bruttovikt. Vad deenhet som angives i 348 §. som förstås med SDR anges i 369 8.
Användes behållare (container), pall eller liknande transportanordning för att sammanföra godset, skall vid tillämpning av andra stycket varje kolli eller enhet som angivits i konossement eller annan frakthandling anses utgöra ett kolli eller en enhet. I övrigt skall det samlastade godset anses utgöra en enhet.
Genom överenskommelse mellan bortfraktaren och avlastaren kan gränsen för bortfraktarens ansvarighet bestämmas till högre belopp än som följer av andra och tredje styckena. Har uppgift av avlastaren om godsets art och värde utan förbehåll införts i konossement eller annan frakthandling, skall detta värde gälla som gräns för ansvarigheten, om denna därigenom blir högre än enligt nämnda stycken, och vid tillämpning av första stycket anses utgöra godsets verkliga värde, om ej annat styrkes,
Bestämmelserna i denna paragraf om begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla ej, om det visas att han själv vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma.
168 §
Vid sådan befordran som avses i Vid sådan befordran som avses i 169 § få bestämmelserna i 95 och $7 169 § få bestämmelserna i 95 och 97 $$, 98 § andra stycket, 101 § första $$, 98 § andra stycket, 101 3 första stycket, 118—123 §§, 152, 161 och stycket, 118—123 §§, 152, 161 och 162 §§ samt 347 § första stycket 5 162 §§ samt 368 § första stycket 5 och fjärde stycket ej åsidosättas ge- och fjärde stycket ej åsidosättas genom avtal till nackdet för avlastare, nom avtal till nackdel för avlastare, befraktare eller mottagare. Bestäm- befraktare eller mottagare. Bestämmelse i fraktavtal, varigenom till melse i fraktavtal, varigenom till bortfraktaren överlåtes rätt på bortfraktaren överlåtes rätt på grund av försäkring eller träffas an- grund av försäkring eller träffas an-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
nan sådan överenskommelse, anses nan sådan överenskommelse, anses som förbehåll om befrielse från an- som förbehåll om befrielse från ansvarighet. svarighet.
Utan hinder av första stycket får bortfraktaren förbehålla sig frihet från ansvarighet för tiden före lastningens början och efter lossningens slut. Han får också förbehålla sig frihet från ansvarighet för levande djur eller för gods, som i fraktavtalet angives som lastat på däck och befordras på det sättet, samt träffa överenskommelse rörande gemensamt haveri.
Är det avtalat eller klart förutsatt att befordringen helt eller till bestämd del skall utföras av annan än bortfraktaren, får denne förbehålla sig frihet från ansvarighet för skada som orsakas medan godset är i den andres vård.
Är det, med hänsyn till godsets ovanliga beskaffenhet eller tillstånd eller de särskilda förhållanden eller villkor under vilka befordringen skall utföras, skäligt att genom särskild överenskommelse inskränka bortfraktarens ansvarighet eller eljest utvidga hans rättigheter enligt detta kapitel, skall sådan överenskommelse gälla, förutsatt att konossement ej utfärdas men villkoren intagas i mottagningsbevis varav framgår att det ej är löpande handling.
Sjätte kapitlet
Om befordran av passagerare och resgods
Inledande bestämmelser
171 §
Med bortfraktare förstås i detta I detta kapitel avses med kapitel den som, yrkesmässigt eller bortfraktare: den som genom avmot vederlag, genom avtal åtager tal, yrkesmässigt eller mot vedersig befordran med fartyg av passa- lag. åtar sig att med fartyg befordgerare eller passagerare och res- ra passagerare eller passagerare gods. Med resgods avses varje och resgods; föremål, inbegripet fordon, som be- passagerare: den som befordras. fordras för passagerarens räkning eller skall befordras med fartyg enmen ej enligt certeparti eller konos- ligt ett avtal om passagerarbefordsement. Resgods som passagera- ran samt den som med bortfraktaren bär med sig eller har i sin hytt rens samtycke följer med fordon eleller eljest har i'sin vård under be- ler levande djur som befordras enfordringen, inbegripet vad han har i ligt ett avtal om godsbefordran; eller på medfört fordon, utgör resgods: varje föremål, inbegrihandresgods. pet fordon, som befordras för pas-
sagerarens räkning, under förut-
sättning att befordringen inte sker
enligt certeparti, konossement eller
annat dokument som brukar använ-
das vid godsbefordran;
handresgods: resgods som pas-
sageraren bär med sig eller har i sin
hytt eller på annat sätt har i sin
vård under resan, inbegripet vad
han har i eller på sitt fordon.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
173 §
Bestämmelserna i detta kapitel Bestämmelserna i detta kapitel gälla ej i den mån befordringen är gäller inte i den mån befordringen underkastad gällande internatio- är underkastad gällande internationellt fördrag om befordran med an- nellt fördrag om befordran med annat transportmedel. nat transportmedel.
174 §
Medföljer någon ett fartyg, vil- Om någon som varken är passaken varken är passagerare eller är i gerare eller är anställd hos bortbortfraktarens tjänst eller utför ar- fraktaren eller utför arbete i fartybete i fartygets tjänst, och tillskyn- gets tjänst följer med ett fartyg och das han därvid skada, som avses i därvid åsamkas skada av det slag 188 eller 189 §, ha bestämmelserna i som avses i 188 eller 189 §, skall detta kapitel om befrielse från och bestämmelserna i detta kapitel om begränsning av ansvarighet på bort- befrielse från och begränsning av fraktarens — sida motsvarande ansvarighet för bortfraktare tillämtillämpning till förmån för var och pas till förmån för var och en på en på redarens sida som kan hållas redarens sida som kan hållas ansvaansvarig för skadan. rig för skadan.
175 §
Bortfraktaren skall sörja för att fartyget är sjövärdigt, behörigen bemannat, provianterat och utrustat samt för att passageraren och resgodset befordras skyndsamt och tryggt till bestämmelseorten. Bortfraktaren skall även i Övrigt tillgodose passagerarens bästa.
Resgods får ej befordras på däck. Resgods får inte befordras på
däck.
Deviation får göras endast för att Deviation får göras bara för att rädda människoliv eller bärga far- rädda människoliv eller bärga fartyg eller gods eller av annan skälig tyg eller gods eller av någon annan anledning. skälig anledning.
176 §
Gäller befordringsavtalet be- Gäller befordringsavtalet ett bestämt fartyg, får bortfraktaren ej ut- stämt fartyg, får bortfraktaren inte föra befordringen med annat fartyg. utföra befordringen med annat far-
tyg.
177 8
Avser = befordringsavtalet be- ' Avser befordringsavtalet en bestämd person, får denne icke till an- stämd person, får denne inte övernan överlåta sin rätt enligt avtalet. låta sin rätt enligt avtalet till någon Sedan resan påbörjats får överlå- annan. Sedan resan har påbörjats telse ej äga rum även om avtalet ej får överlåtelse inte äga rum, även avser bestämd person. om avtalet inte avser en bestämd
person.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
178 §
Passageraren är skyldig att iakr- Passageraren är skyldig att iaktta taga föreskrifter om ordning och föreskrifter om ordning och säkersäkerhet under befordringen. het under resan.
Bestämmelserna i 24, 53 och 54 Bestämmelserna i 24, 53 och 54 $$ sjömanslagen (1973:282) om un- $$ sjömanslagen (1973:282) om undersökning i anledning av brott om- dersökning med anledning av brott bord och tvångsmedel mot besätt- ombord och tvångsmedel mot beningsmedlem ha motsvarande sättningsmedlem skall även tillämtillämpning i fråga om passagerare. as på passagerare.
179 §
Passagerare får medföra resgods Passageraren får föra med sig i skälig omfattning. resgods i skälig omfattning.
Känner passageraren till att hans Känner passageraren till att hans resgods kan medföra fara eller vä- resgods kan medföra fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller sentlig olägenhet för person eller annat gods, skall han upplysa bort- egendom, skall han före resans börfraktaren därom före resans bör- jan upplysa bortfraktaren om detta. jan. Detsamma gäller, om annat Detsamma gäller om resgodset, resgods än handresgods kräver sär- handresgods undantaget, kräver
skild vård. Är resgods av sådan be- särskild vård. Är resgods av sådan
skaffenhet som nu sagts, skall detta beskaffenhet som nu har sagts, om möjligt utmärkas på godset in- skall detta om möjligt utmärkas på nan befordringen börjar. godset innan resan börjar.
180 §
Bortfraktaren har rätt att vägra Bortfraktaren har rätt att vägra passageraren att medföra resgods, passageraren att föra med sig ressom kan medföra fara eller väsent- gods som kan medföra fara eller välig olägenhet för fartyg, liv eller sentlig olägenhet för person eller gods. egendom.
Har sådant resgods tagits om- Har sådant resgods tagits ombord utan att bortfraktaren kände bord utan att bortfraktaren kände till dess beskaffenhet, får han efter till dess beskaffenhet, får han efter omständigheterna föra det iland el- omständigheterna föra i land, ler oskadliggöra eller förstöra det oskadliggöra eller förstöra det utan utan skyldighet att ersätta skadan. skyldighet att ersätta skadan. Det- Detsamma gäller, om resgodset, ef- samma gäller, om resgodset, efter ter att ha tagits ombord med bort- att ha tagits ombord med bortfrakfraktarens kännedom om dess be- "tarens kännedom om dess beskafskaffenhet, visar sig medföra sådan fenhet, visar sig medföra sådan fara fara eller väsentlig olägenhet för eller väsentlig olägenhet för person fartyg, liv eller gods att det ej är eller egendom att det inte är förförsvarligt att behålla det ombord. svarligt att behålla det ombord.
182 §
Bortfraktaren är icke skyldig att Bortfraktaren är inte skyldig att lämna ut annat resgods än handres- lämna ut resgods som inte är gods förrän passageraren betalt för handresgods förrän passageraren
Nuvarande tydelse Föreslagen lydelse
befordringen och för kost eller an- har betalt för resan och för kost nan tjänst under resan. Uteblir be- eller annan tjänst under resan. Utetalning, äger bortfraktaren lägga blir betalningen, får bortfraktaren upp godset i säkert förvar och ge- lägga upp godset i säkert förvar och nom offentlig auktion eller på annat genom offentlig auktion eller på anbetryggande sätt sälja så mycket att nat betryggande sätt sälja så mychans krav jämte förvarings- och för- ket av det att hans krav jämte försäljningskostnaderna räckas. varings- och försäljningskostna-
derna täcks.
183 §
Om befordringsavtal avser be- Om befordringsavtal avser ert bestämt fartyg och detta före resans stämt fartyg och detta före resans början går förlorat eller förklaras början går förlorat eller efter skada efter skada icke vara iståndsättligt, förklaras inte kunna sättas i stånd, upphör bortfraktarens skyldighet upphör bortfraktarens skyldighet att utföra befordringen. att utföra befordringen.
Blir fartygets avgång från den ort Blir fartygets avgång från den ort där befordringen skall börja väsent- där resan skall börja väsentligt förligt fördröjd, har passageraren rätt dröjd, har passageraren rätt att att häva avtalet. häva avtalet.
184 §
Uppehålles fartyget under resan Om fartyget uppehålls under reså att det icke skäligen kan fordras san så att det inte skäligen kan fordatt passageraren avvaktar att resan ras att passageraren avvaktar att refortsättes, eller går fartyget förlorat san fortsätts, eller går fartyget föreller förklaras det efter skada icke lorat eller förklaras det efter skada vara iståndsättligt, skall bortfrak- inte kunna sättas i stånd, skall borttaren sörja för att passageraren och fraktaren sörja för att passageraren dennes resgods befordras till be- och dennes resgods befordras till stämmelseorten på annat lämpligt bestämmelseorten på annat lämpsätt och bära kostnaden därför. Un- ligt sätt och bära kostnaden för detderlåter ' bortfraktaren detta, har ta. Underlåter bortfraktaren detta, passageraren rätt att häva avtalet. har passageraren rätt att häva avta-
let.
Måste passageraren uppehålla sig Måste passageraren uppehålla sig iland på grund av haveri eller annan i land på grund av haveri eller anomständighet som rör fartyget, nan omständighet som rör fartyget, skall bortfraktaren på lämpligt sätt skall bortfraktaren på lämpligt sätt sörja för hans uppehälle och bära "sörja för hans uppehälle och bära kostnaden därför. kostnaden för detta.
185 §
Anträder passageraren icke resan Påbörjar passageraren inte resan eller avbryter han den, skall avta- eller avbryter han den, skall det avlad befordringsavgift likväl betalas. . talade biljettpriset ändå betalas. Vad som nu sagts gäller dock ej, Om passageraren har insjuknat elom passagerarens underlåtenhet ler det finns annan skälig anledning att anträda eller fullfölja resan be- för passageraren att inte påbörja ror av att han insjuknat eller avlidit eller fullfölja resan och bortfrak-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller av annan skälig anledning och taren har underrättats om detta
bortfraktaren underrättars härom inom rimlig tid, behöver dock bil-
inom rimlig tid. jettpriset inte betalas.
Är passageraren enligt första Är passageraren enligt första stycket skyldig att wutgiva avtalad stycket skyldig att betala det avta-
hefordringsavgift, skall denna dock lade biljettpriset, skall detta dock nedsättas med skäligt belopp. om sättas ned med skäligt belopp, om
bortfraktaren medfört annan passa- bortfraktaren har medfört er annan
gerare i hans ställe eller eljest be- passagerare i hans ställe eller på
gränsat eller, med iakttagande av annat sätt har begränsat eller borde
tillbörlig omsorg, kunnat begränsa ha kunnat begränsa sin skada.
sin skada.
186 §
Visar det sig, sedan befordrings- Visar det sig. sedan befordringsavtal träffats, att resan skulle vara avtal har träffats. att resan skulle förenad med fara för passageraren vara förenad med fara för passage-
eller fartyget till följd av krig, bloc- raren eller fartyget till följd av krig,
kad, uppror, oroligheter, sjöröveri blockad. uppror. oroligheter, sjöröeller annat väpnat våld eller att så- veri eller annat väpnat våld eller att
dan fara väsentligt ökat, har varde- sådan fara väsentligt har ökat, har
ra parten rätt att häva befordrings- vardera parten rätt att häva avtalet. avtalet även om resan börjat. Detta gäller även om resan har bör-
Häves avtalet, skall vardera parten jat. Hävs avtalet, skall vardera par-
bära sin kostnad och skada. ten bära sin kostnad och skada.
187 § Avbryter passageraren resan på Avbryter passageraren resan på
grund av förhållande som avses i grund av förhållande som avses i
185 3 första stycket andra punkten 185 § första stycket andra punkten
eller häves befordringsavtalet en- eller hävs avtalet enligt 184 § eller,
ligt 184 § eter, sedan resan börjat, sedan resan har börjat, enligt 186 §,
enligt 186 8, skall befordringsavgif- skall biljettpriset sättas ned. Därvid ten betalas med avdrag för belopp, skall förhållandet mellan den avtasom bestämmes med beaktande av lade och den återstående: resans den återstående och den avtalade längd, tidsåtgång och kostnader
resans längd, tidsåtgång och kost- beaktas.
nader.
Har bortfraktaren mottagit betal- Har bortfraktaren tagit emot be-
ning utöver vad som sålunda tili- talning utöver vad som sålunda tillkommer honom, skall han återbära kommer honom, skall han betala
överskottet. tillbaka överskottet.
Om ansvarighet på bortfraktarens sida
18883 Bortfraktaren är ansvarig för ska- Bortfraktaren är ansvarig mot en
da till följd av att passageraren av- passageråre för personskada som lider eller drabbas av kroppsskada har orsakats av en händelse under på grund av händelse under beford- resan, om skadan har vållats geringen eller försenas, om skadan nom fel eller försummelse av bort-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vållats genom fel elier försummelse fraktaren eller någon som han svaav bortfraktaren eller någon för vil- rar för. Detsamma gäller skada på ken denne svarar. grund av att passageraren förse-
nas.
189 §
Bortfraktaren är ansvarig för ska- Bortfraktaren är ansvarig för skada till följd av att resgods går förlo- da till följd av att resgods går förlorat eller skadas på grund av händel- rat eller skadas på grund av händelse under befordringen eller förse- se under resan, om skadan har vålnas, om skadan vållats genom el lats genom fet eller försummelse av eller försummelse av honom eller honom eller någon som han svarar någon för vilken han svarar. Med för. Detsamma gäller skada till försening likställes dröjsmål med följd av att resgodset försenas. utlämning av resgods på bestäm- Med försening jämställs dröjsmål melseorten. med utlämning av resgodset på be-
stämmelseorten.
Bortfraktaren är icke skyldig att Bortfraktaren är inte skyldig att ersätta penningar, värdepapper, ersätta — pengar, = värdepapper, konstföremål eller andra dyrbar- konstföremål eller andra dyrbarheter, om han ej uttryckligen åtagit heter annat än om han har tagit sig sådan ansvarighet. emot egendomen för säker förva-
ring.
191 §
Bortfraktaren skall till sitt fre- För att gå fri från ansvarighet dande från ansvarighet visa, att måste bortfraktaren visa, att skada skada som avses i 188 eller 189 § ej som avses i 188 eller 189 § inte har orsakats genom fel eller försurn- orsakats genom fel eller försummelse av honom eller någon för vil- melse av honom eller någon som ken han svarar. I fråga om person- han svarar för. I fråga om personskada samt förlust av eller skada på skada och förlust av eller skada på handresgods gäller dock vad nu handresgods gäller dock det som nu sagts endast om skadan inträffat vid har sagts endast om skadan har ineller i samband med förlisning, träffat vid eller i samband med försammanstötning, strandning, ex- lisning, sammanstötning, strandplosion eller brand. ning, explosion, brand eller fel i
fartyget.
192 §
Bortfraktarens ansvarighet skell Bortfraktarens ansvarighet skall ej överstiga sjuhundratusen francs vid personskada inte överstiga för varje passagerare vid person- 100000 särskilda dragningsrätter skada och sextontusen francs för (SDR) för varje passagerare. När varje passagerare vid försening av ersättningen skall utgå som livränpassageraren. ta, får det kapitaliserade värdet
inte överstiga denna gräns. Vid för-
sening av passagerare skall ansva-
righeten inte överstiga 2 000 SDR
. för varje passagerare.
Prop. 1982/83: 159 [NS] tn -—
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid skada på eller förlust eller Vid skada på eller förlust eller försening av resgods skall ansva- försening av resgods skall ansvarigheten ej överstiga righeten inte överstiga
1, tiotusen francs för varje pas- 1. 1300 SDR för varje passagesagerare i fråga om handresgods, rare i fråga om handresgods; som icke förvaras i eller på medfört fordon;
2. femtiotusen francs för varje 2. 5 000 SPR för varje passagefordon jämte resgods, som förvaras rare i fråga om dyrbarheter som i eller på fordonet; och bortfraktaren har tagit emot för sä-
ker förvaring;
3. sextontusen francs för varje 3. 8 000 SDR för varje fordon; passagerare i fråga om annat res- och gods. 4. 2 000 SDR för varje passage-
rare i fråga om annat resgods.
I fråga om skada på eller förlust Begränsningsbeloppen avser det . av handresgods, som avses i andra sammanlagda ansvaret för varje stycket I, gäller begränsningen för resa. Begränsningen gäller inte ränvarje skadebringande händelse och ta och rättegångskostnader. i övrigt för varje resa. Begränsningen gäller icke ränta och rättegångskostnader. | :
Med francs förstås den värdeen- Vad som förstås med SDR anges het som angives i 348 §. i 369 §.
Bortfraktaren kan skriftligen åta
sig ansvarighet till högre belopp än
som föreskrivs i denna paragraf.
193 §
Bortfraktaren kan genom ut- Bortfraktaren har rätt att från trycklig överenskommelse åtaga skadeståndet göra avdrag med sig ansvarighet till högre belopp än högst följande belopp, som utgör som föreskrives i 192 §. Han äger passagerarens självrisk, nämligen på samma sätt förbehålla sig att passageraren själv skall stå risken intill ett belopp av
1. ettusenfemhundra francs för 1. 150 SDR för varje fordon som varje fordon som skadas; skadas;
2. tvåhundra franes för annan 2. 20 SDR för annan resgodsresgodsskada; och skada; och . :
3. tvåhundra francs för skada på 3. 20 SDR för skada på grund av grund av försening. försening av passagerare eller res-
gods. |
Avräkning för självrisk sker från Avräkning skall ske från skadans skadans belopp. belopp innan fråga om begränsning
av ansvaret enligt 192 § prövas.
194 §
Bortfraktaren har ej rätt att åbe- Bortfraktaren har inte rätt att
ropa bestämmelserna i 192 § om be- åberopa bestämmelserna i 192 och gränsning av ansvarigheten eller 193 §§ om begränsning av ansva-
Prop. 1982/83: 159 LEN in [NS
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
överenskommelse om självrisk för righeten eller avdrag för självrisk, passageraren enligt 193 §, om det om det visas att han själv har vållat visas att han själv vållat skadan skadan uppsåtligen eller av grov uppsåtligen eller av grov vårdslös- vårdslöshet och med insikt att såhet och med insikt att skada sanrn.o- dan skada sannolikt skulle upplikt skulle uppkomma. komma.
195 §
Bestämmelserna om frihet från Bestämmelserna om frihet från eller begränsning av bortfraktarens eller begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla även om talan ansvarighet gäller även om talan mot honom icke grundas på be- mot honom inte grundas på befordringsavtalet. fordringsavtalet.
1978 196 8
Utföres befordringen helt eller Om befordringen helt eller delvis delvis av annan än bortfraktaren, utförs av någon annan än bortfrakförblir denne likväl ansvarig sem taren, är bortfraktaren dock ansvaom han själv utfört hela befordring- rig som om han själv hade utfört en. Härvid gälla bestämmelserna i hela befordringen. Härvid gäller detta kapitel i tillämpliga delar. bestämmelserna i detta kapitel i
tillämpliga delar.
Utför den andre befordringen Den som utför befordringen med med fartyg, är han jämte bortfrak- fartyg är ansvarig för sin del av taren och enligt samma regler som befordringen enligt samma regler denne ansvarig för sin del av be- som gäller för bortfraktaren. Har fordringen. Bestämmelserna i 196 § bortfraktaren åtagit sig ansvar utha motsvarande tillämpning. Bort- över vad som föreskrivs i detta kafraktarens och den andres ansva- pitel, är den som utför befordringen righet är gemensamt begränsad en- inte bunden av detta, såvida han ligt 192§. inte skriftligen har samtyckt till det.
I den mån ansvar åvilar både
bortfraktaren och personer som
avses i andra stycket, svarar de so-
lidariskt.
196 8 197 §
Föres talan mot någon för vilken Förs talan mot någon som bortbortfraktaren svarar enligt 233 § är fraktaren svarar för enligt 196 eller denne berättigad till samma befriel- 233 §, är denne berättigad till samse från och begränsning av ansva- ma befrielse från och begränsning righet som bortfraktaren. De ersätt- av ansvarighet som bortfraktaren. ningsbelopp som bortfraktaren och De ersättningsbelopp som bortfrakden för vilken han svarar förpliktas taren och de personer som han svautgiva få ej sammanlagt överstiga rar för skall betala får inte samden gräns för ansvarigheten som manlagt överstiga de gränser för föreskrives i 192 §. ansvarigheten som föreskrivs i
192 §.
Bestämmelserna i första stycket Bestämmelserna i första stycket gälla icke till förmån för den som gäller inte till förmån för den som visas ha vållat skada uppsåtligen el- visas ha vållat skadan uppsåtligen
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ler av grov vårdslöshet och med in- eller av grov vårdslöshet och med sikt att skada sannolikt skulle upp- insikt att sådan skada sannolikt komma. skulle uppkomma.
199 & Bestämmelser om hänskjutande Bestämmelser om laga domstol till viss domstol eller till skiljemän för tvister som rör ansvarighet på av tvist angående ansvarighet på grund av avtal om befordran av
grund av avtal om befordran av passagerare och resgods finns i passagerare och resgods finnas i 337 8.
337 §.
Bestämmelser om preskription Bestämmelser om preskription finnas 1347 §. finns 1368 §.
Vissa bestämmelser om tillämp- Om avtalsvillkors giltighet
ningen
200 §
Bestämmelserna i 181-198 §§ Bestämmelserna i 178 § får inte
kunna ej åsidosäftas genom avtal åsidosättas genom avtal. till passagerarens nackdel vid be- Avtalsvillkor som inskränker pas-
fordran inom Sverige, Danmark, sagerarens — rättigheter — enligt Finland och Norge eller mellan 181-198 §§, 337 § andra stycket och dessa stater, ej heller vid befordran 368 § första stycket 6 och 7 är ogil-
med avtalsenlig avgångsort eller tiga
bestämmelseort i någon av dessa 1. vid befordran inom Sverige, stater. Vad som nu sagts gäller Dunmark, Finland eller Norge eller även om utländsk lag i övrigt är till eller från någon av dessa stater, tillämplig på befordringen. oavsett vilken lag som i övrigt är
tillämplig på befordringen;
2. vid annan befordran, om
svensk lag är tillämplig på beford-
ringen enligt allmänna svenska lag-
valsregler.
Övriga bestämmelser i detta ku-
pitel gäller endast om inte något
annat är avtalat eller följer av sed-
vänja.
201 § Utan hinder av 200 § får bortfrak- Utan hinder av 200 § får börtfraktaren förbehålla sig frihet från an- taren förbehålla sig frihet från ansvarighet såvitt rör passagerare för svarighet i fråga om passagerare tiden innan denne går ombord och för tiden innan denne går ombord efter det att han gått iland. Det- och efter det att han har gått i land.
samma gäller i fråga om handres- Sådant förbehåll är dock inte tillågods för tiden innan detta föres om- tet när det gäller sjötransporter
bord och efter det att det förts mellan fartyg och land som omfat-
iland. För sjötransport mellan far- tas av biljettpriset eller som utförs tyg och land äro sådana förbehåll med transportmedel som bortfrak-
tillåtna i den mån transporten ej taren ställer till förfogunde.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
omfattas av befordringsavgiften el- I fråga om handresgods som inte ler utföres med transportmedel, finns i eller på ett av passageraren som annan än bortfraktaren ställer medfört fordon kan bortfraktaren till förfogande. Bortfraktaren får förbehålla sig frihet från ansvarigalltid förbehålla sig frihet från cn- het enligt detta kapitel för tiden insvarighet för levande djur. nan handresgodset förs ombord
och efter det att det har förts iland.
Förbehåll är dock inte tillåtet när
det gäller sådan trunsport till eller
från fartyget som avses i första
stycket och inte heller för den tid då
handresgodset är i bortfraktarens
vård medan passageraren vistas
ombord, i terminalbyggnad, på kaj
eller annan hamnanläggning.
Är det avtalat eller klart förut- Är det avtalat att en bestämd del satt, att befordringen helt eller till av befordringen skall utföras av en bestämd del skall utföras av annan annan namngiven redare, får bortän bortfraktaren, får denne också fraktaren förbehålla sig frihet från förbehålla sig frihet från ansvarig- ansvarighet för skada orsakad av en het för skada orsakad av händelse händelse under den del av befordunder den del av befordringen som ringen som utförs av den andre. utföres av den andre. Detsamima Detsamma gäller, om passageraren gäller, om passageraren enligt be- enligt befordringsavtalet har rätt att fordringsavtalet har rätt att helt 21- helt eller delvis anlita någon annan ler delvis anlita annan än bortfrak- än bortfraktaren för befordringen. taren för befordringen.
Tionde kapitlet
Om redares ansvarighet
233 §
Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, medlem av besättningen eller lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Redaren är också ansvarig, om skada vållas av annan, när denne på redarens eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.
Vad redaren sålunda utgivit har Skadestånd som redaren sålunda han rätt att söka åter av den som betalat har han rätt att kräva tillbavållat skadan. ka av den som vållat skadan.
Bestämmelser om inskränkning Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighet finnas, utom av redares ansvarighet finns, utom i i detta kapitel, i 5 och 6 kap. samt i detta kapitel, i 5 och 6 kap. samt i lagen (1936:277) i anledning av Sve- lagen (1936:277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års interna- riges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konos- tionella konvention rörande konossement. sement.
234 §
I mom. Föreligger ansvarighet Redaren har rätt att begränsa sin för redare enligt denna eller allmän ansvarighet enligt bestämmelserna
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lag, är ansvarigheten begränsad i detta kapitel. Samma rätt har en vad angår sådan ägare av fartyg som inte är
1. ersättning för skada å person, redare, den som i redaréns ställe som befinner sig ombord på farty- har hand om fartygets drift, fartyget för att medfölja detta, och för gets befraktare samt var och en skada å egendom ombord; som utför tjänster i omedelbart
2. ersättning för skada å person samband med bärgning. Med bärgeller egendom, om skadan orsakats ning avses även åtgärder enligt av någon som befinner sig ombord 235 § första stycket 4, 5 och 6. på fartyget; Om ansvar görs gällande mot nå-
3. ersättning för skada å person gon, för vilken redaren eller annan eller egendom, om skadan orsakats person som uvses i första stycket av omständighet som hänför sig till svarar, har även denne rätt att benavigeringen eller handhavandet gränsa sin ansvarighet enligt beav fartyget eller till lastningen, be- stämmelserna i detta kapitel. fordringen eller lossningen av las- Den söm har meddelat försäkten eller till inskeppningen, beford- ring av ansvarighet för en fordran ringen eller landsättningen av pas- som är föremål för begränsning har sagerarna;. rätt att begränsa sin ansvarighet i
4. ersättning för skada å hamn- samma utsträckning som försäkanläggning, bassäng eller segelbar ringshavaren. vattenväg; samt
5. ersättning på grund av föreskriven skyldighet att avlägsna sjunket, strandat eller övergivet fartyg eller egendom ombord på sådant fartyg.
Begränsningen gäller dock ej ansvarighet på grund av skada som åsamkats befälhavaren eller medlem av besättningen eller lots eller någon person i redarens tjänst, som befinner sig ombord eller vilkens åligganden stå i samband med fartygets tjänst. Den avser ej heller ansvarighet på grund av fel eller försummelse av redaren själv, med mindre denne begått felet eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller medlem av dess besättning.
Begränsningen gäller icke ränta och kostnader i saken.
2 mom. Har redaren motfordran mot borgenären och grunda sig fordran och motfordran på en och samma händelse, skall begränsningen uvse allenast det belopp varmed fordringen överstiger motfordringen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
235 8?
Är ansvarigheten begränsad, Rätt till ansvarsbegränsning fösvarar redaren intill ett belopp be- religger, oavsett grunden för anräknat efter ettusen francs för ton svarigheten, beträffande fordringar av fartygets dräktighet, dock minst med anledning av etthundraäfemtiotusen francs. Iin- I. person- eller sakskada, om träffar skada å person, höjes an- skadan har uppkommit ombord på svarighetsgränsen i vad avser så- fartyget eller i omedelbart samdan skada med tvåtusenetthundra band med fartygets drift eller med francs för ton, dock med minst sex- bärgning, hundratrettiotusen francs. 2. skada på grund av dröjsmål
Ansvarighetsgränsen gäller be- vid befordran till sjöss av gods, träffande fordringar, vilka uppkom- passagerare eller deras resgods, mit på grund av en och samma hiän- 3. annan skada, om den har ordelse. sakats av intrång i en rättighet,
Med dräktighet avses nettodrik- som inte grundar sig på avtal, och tigheten, beräknad enligt reglerna i den har uppkommit i omedelbart kungörelsen (1954:550) angående samband med fartygets drift eller skeppsmätning, för maskindrivet med bärgning, fartyg ökad med det maskinrum 4. åtgärder för att lyfta, avlägssom vid bestämmandet av netto-- na, förstöra eller oskadliggöra. ett dräktigheten dragits från brutto- fartyg, inbegripet allt som finns eldräktigheten. Vad som förstås med ler har funnits ombord, som har franc bestämmes i 348 §. " Sjunkit, strandat, övergivits eller
blivit vrak,
5. åtgärder för att avlägsna, för-
störa eller oskadliggöra fartygets
last, samt
6. åtgärder för att avvärja eller
begränsa skada, för vilken ansvars-
begränsning gäller, samt skada
som har orsakats av sådana åtgär-
der.
Har den som får begränsa sitt
ansvar en motfordran mot borge-
nären och grundar sig fordringen
och motfordringen på en och sam-
ma händelse, skall begränsningen
avse endast den del av fordringen
som överstiger motfordringen.
236 § :
Fordringar på grund av skada å Rätt till ansvarsbegränsning föperson skola i första hand tillgo- religger inte beträffande doses med det ansvarighetsbelopp 1. fordran på bärgarlön, bidrag som avses i 235 § första stycket till gemensamt haveri eller på avtal andra punkten. Förslår ej detta, grundad ersättning för åtgärder skall återstoden av fordringarna som avses i 235 § första stycket 4, 5 tillsammans med övriga fordringar eller 6, |
2 Senaste lydelse 1982:252.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tillgodoses ur det belopp som avses 2. fordran med anledning av oli samma stycke första punkten. Jjeskada som omfattas av I $ och 2 §
Fördelningen av ansvarighetsbe- första stycket lagen (1973:1198) om lopp skall ske i förhållande till ford- ansvarighet för oljeskada till sjöss, ringarnas storlek. 3. fordran underkastad en inter-
Har redaren betalt fordran som nationell konvention eller nationell avses i denna paragraf, skall han lag som reglerar eller förbjuder beanses träda i fordringsägarens stäl- gränsning av ansvarighet för le med samma rätt som denne och atomskada, fordringsbeloppet medtagas vid 4. fordran med anledning av fördelningen av änsvarighetsbelop- atomskada vållad av ett atomfarpet, såvitt fordringen kunnat här i lyg, riket göras gällande mot redaren. 5. fordran med anledning av Visar redaren att han, oaktat krav skada som har åsamkats en sådan ännu ej skett, framdeles har att be- anställd som avses i 234 § andra tala fordran som avses i denna pa- stycket och vars åligganden står i ragraf, skall jämväl den fordringen samband med fartygets drift eller medtagas vid fördelningen. med bärgningen, samt
6. fordran på ränta eller ersätt-'
ning för rättegångskostnader.
237 8
Kvarstad för fordran, beträffan- Rätt till ansvarsbegränsning föde vilken ansvarigheten är begrän- religger inte för den som visas själv sad, skall vägras och beviljad så- ha vållat skadan uppsåtligen eller dan åtgärd skall hävas, om redaren av grov vårdslöshet och med insikt inom riket hos rätten ställer säker- att sådan skada sannolikt skulle het för fulla ansvarighetsbeloppet uppkomma. enligt 235 § jämte ett av rätten bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken. Säkerheten får åberopas gentemot alla borgenärer, för vilkas fordringar gäller begränsning till samma ansvarighetsbelopp, och skall anses vara ställd till förmån för alla sådana borgenärer.
Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i första stycket avses och ställer han därefter hos samma domstol säkerhet för återstoden, skall ock vad i första stycket stadgas äga tillämpning.
Om redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra stycket sägs, skall på hans yrkande tidigare ställd säkerhet för fordran
3 Senaste lydelse 1981:808. 17 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 159
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som avses med den fulla säkerhe- : ten frigivas.
Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, om säkerheten ställts hos vederbörlig myndighet i Danmark, Finland eller Norge.
238 8
Kvarstad för fordran, beträffan- Om rätt till ansvarsbegränsning de vilken ansvarigheten är begrän- föreligger, skall ansvarsbeloppen sad, skall vägras och beviljad så- bestämmas på följande sätt. dan åtgärd hävas, om redaren visar 1. För fordringar med anledning att han, innan åtgärden genom- av personskada, som har tillfogats förts, utom riket ställt betryggande fartygets egna passagerare, är anoch för borgenären tillgänglig sä-. svarsgränsen 46 666 särskilda dragkerhet för fulla ansvarighetsbelop- ningsrätter (SDR) multiplicerat pet enligt 235 § i någon av följande med det antal passagerare som farhamnar: tyget enligt sitt certifikat har till-
I. den hamn där den händelse stånd att befordra, dock högst 25 inträffat varå fordringen grundas miljoner SDR. eller, om händelsen ej ägt rum i 2. För andra fordringar med anhamn, den första hamn som far:y- ledning av personskada är ansvarsget anlöpt efter händelsen; gränsen 333 000 SDR, om fartygets
2. landsättningshamnen, om dräktighet inte överstiger 500. Är fordringen avser skada å person; dräktigheten högre, höjs ansvars-
3. lossningshamnen, om ford- gränsen ringen avser skada å last. för varje dräktighetstal från 501
Har i fall som avses i första till 3 000 med 500 SDR, stycket säkerheten ställts i annan för varje dräktighetstal från 3 001 ort än där angives, prövar rätten till 30 000 med 333 SDR, med hänsyn till omständigheterna för varje dräktighetstal från huruvida kvarstad skall vägras eller 30001 till 70 000 med 250 SDR, och hävas. Jör varje dräktighetstal över
Vad i första och andra styckena 70000 med 167 SDR. är stadgat gäller även om den utem 3. För andra slag av fordringar riket ställda säkerheten icke mot- samt fordringar som inte tillgosvarar det fulla ansvarighetsbelop- doses med de belopp som anges i 2 pet enligt 235 § men redaren incem är ansvarsgränsen 167 000 SDR, riket hos rätten ställer betryggande om fartygets dräktighet inte översäkerhet för återstoden jämte ett av stiger 500. Är dräktigheten högre, rätten bestämt tillägg för ränta och höjs ansvarsgränsen kostnader i saken. för varje dräktighetstal från 501
Vad i denna paragraf är stadgat till 30 000 med 167 SDR, om hävande av kvarstad skall äga Jör varje dräktighetstal från
+ Senaste lydelse 1981:808.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
motsvarande tillämpning i fråga 30001 till 70 000 med 125 SDR, och
om frigivande av säkerhet, som för varje dräktighetstal över
ställts inom riket till befrielse från 70000 med 83 SDR. |
kvarstad. 4. Ansvärsgränserna i 1—3 gäl-
ler summan av alla fordringar som
har uppkommit på grund av en och
samma händelse mot redaren,
ägare av fartyg som inte är redare,
den som i redarens ställe har hand
om fartygets drift och fartygets be-
fraktare samt mot någon för vilken
dessa svarar.
5. Ansvaäarsgränserna för bär-
gare, som inte utför bärgning från fartyg eller som uteslutande arbe-
tar från det fartyg som bärgningen
avser, skall motsvara de ansvars-
gränser som gäller för fartyg med
en dräktighet av 1 500. Ansvars-
gränserna gäller summan av alla fordringar som har uppkommit på
grund av en och samma händelse
mot en sådan bärgare och mot nå-
gon för vilken han svarar. |
6. Med = fartygets — dräktighet
avses bruttodräktigheten beräknad
enligt bestämmelserna om skepps-
mätning i bilaga 1 till 1969 års in-
ternationella skeppsmätningskon-
vention. Vad som förstås med SDR
unges i 369 §.
239 8
Tvist om beräkning av belopp. Varje ansvarsbelopp skall fördevartill redares ansvarighet är be- las mellan borgenärerna i förhålgränsad enligt 235 §, eller om för- lande till storleken av de styrkta delningen av ansvarighetsbelopp fordringar för vilka ansvarsgränsen
mellan borgenärer må hänskjutas gäller.
till utredning och avgörande genom Om det belopp som avses i 238 § dispasch. 2 inte räcker till för betalning av de
I fråga om dispasch enligt första fordringar som unges där, skall
stycket gälla i tillämpliga delar be- återstoden av dessa fordringar be-
stämmelserna i 7 kap. om general- . talas ur det belopp som nämns i dispasch. Bestämmelse som avser 238§ 3 med samma rätt som de där
haveridelägare gäller därvid i stäl- angivna fordringarna.
let sakägare. Har redaren eller någon annan,
Kostnaden för dispaschen ersät- innan ansvarsbeloppet fördelats, tes av redaren, om icke borgenär helt eller delvis betalat en fordran, utan skälig orsak hänskjutit saken inträder han i borgenärens rätt in-
till dispasch eller eljest särskilda till det belopp som han har betalat.
skäl föranleda annat. Visar redaren eller någon annan
Nuvarande lydelse Föreslagen lIvdelse
att han senare kan bli skyldig att
helt eller delvis betala en fordran
som han, om den hade betalats före
ansvarsbeloppets fördelning, skulle ha kunnat kräva åter ur ansvarsbe-
loppet enligt tredje stycket, kan rät-
ten förordna att medel tills vidare
skall avsättas för att han senare
skall kunna göra sin rätt gällande.
240 §
Har redaren utbetalt vad som Om det med anledning av en
åligger honom att utgiva enligt fordran av det slag som är föremål ovan givna bestämmelser om be- för ansvarsbegränsning här i riket gränsning av ansvarigheten och vi- har väckts talan eller framställts sar sig sedan annan borgenär hava begäran om kvarstad eller andra ägt rätt till betalning av ansvarig- rättsliga åtgärder, kan en begräns-
hetsbeloppet, har redaren dock ningsfond upprättas. Fonden skall
icke någon ytterligare betalnings- upprättas hos den domstol där taskyldighet, därest redaren, då be- lan har väckts eller hos sjörättstalningen erlades eller, om den domstolen för den ort där kvarstad skedde enligt lagakraftvunnen dom eller andra rättsliga åtgärder beeller dispasch, denna meddelades, gärts.
icke ägde och ej heller genom ve- En begränsningsfond anses uppderbörlig undersökning kunnat få rättad med verkan för alla personer kunskap om den andres fordran. som kan åberopa samma ansvars-
Borgenär, som sålunda uppburit gräns. Den är avsedd för betalning
vad som rätteligen bort tillkomma endast av de fordringar för vilka
annan, svarar därmed för den ansvarsgränsen gäller.
andres fordran, såvida han ägde Sedan en begränsningsfond har
kunskap om fordringen, när han er- upprättats i Sverige, får här i riket höll betalningen. talan rörande en fordran av det
slag som är föremål för ansvarsbe-
gränsning väckas endast i begräns-
ningsmål. Detsamma gäller talan
angående frågan huruvida den som
upprättat begränsningsfonden har
rätt till ansvarsbegränsning och an-
gående frågan om fördelning av fonden.
Behörig att väcka talan i be-
gränsningsmål är den som har upp-
rättat fonden, dennes försäkrings-
givare och den som gör gällande en
fordran av det slag som är föremål
för ansvärsbegränsning.
Närmare bestämmelser om be-
gränsningsfond och begränsnings-
mål finns i 15 kap.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
241 8
Vad: detta kapitel är stadgat om Den som har gjort gällande en begränsning av redares ansvarig- - fordran mot en begränsningsfond, het äger tillämpning jämväl i fråga som har upprättats i Sverige eller i om ansvarighet som åvilar farty- en annan konventionsstat, kan inte gets ägare, som ej är redare, eller med anledning av denna fordran den som i egenskap av befraktare erhålla säkerhetsåtgärd eller uteller eljest handhar fartygets drift i mätning avseende fartyg eller anredarens ställe. . nan egendom, som tillhör någon på Detsamma gäller ansvarighet vil- vars vägnar fonden är upprättad ken åvilar befälhavare eller med- och som har rätt till ansvarsbelem av besättningen eller lots eller gränsning. " någon, som är i tjänst hos redaren, Sedan en begränsningsfond har ägaren eller den som i egenskap av upprättats här i riket eller i Danbefraktare eller eljest handhar far- mark, Finland eller Norge, kan sätygets drift i redarens ställe, så-' kerhetsåtgärd eller utmätning avseframt ansvarigheten uppkommit i ende fartyg eller annan egendom tjänsten. Sådan ansvarighet må be- som tillhör någon, på vars vägnar gränsas, oaktat den uppkommit på fonden är upprättad och som har grund av fel eller försummelse. rätt till ansvarsbegränsning, inte Det sammanlagda belopp, till vil- ske med anledning av en fordran ket redare och övriga i denna para- som kan göras gällande mot fongraf omförmälda personer äga be- den. Har säkerhetsåtgärd eller utgränsa sin ansvarighet för fordring- mätning redan verkställts, skall åtar, som uppkommit på grund av en gärden hävas. Säkerhet som har och samma händelse, skall ej över- ställts för att avvärja säkerhetsåtstiga det fulla ansvarighetsbelop- gärd eller utmätning eller för att få pet enligt 235 §. en sådan åtgärd hävd skall friges.
Har fonden upprättats i en annan konventionsstat än som avses i andra stycket, kan rätten eller kronofogdemyndigheten avslå begäran om säkerhetsåtgärd eller utmätning, häva säkerhetsåtgärd eller utmätning som redan har skett eller frige säkerhet som har ställts. Begäran om säkerhetsåtgärd eller utmätning skall alltid avslås och, om fonden har upprättats innan sådan åtgärd företagits eller säkerhet ställts, åtgärden hävas och säkerheten friges, när fonden upprättats i
a) den hamn där den händelse har inträffat på vilken fordringen grundas eller, om händelsen inte ägt rum i hamn, den första hamn som fartyget har anlöpt efter händelsen; eller |
b) landstigningshamnen, om fordringen avser personskada som
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
har åsamkats en person ombord på fartyget; eller c) lossningshamnen, om fordringen avser skada på fartygets last. Första och tredje styckena kan ' även tillämpas, om det visas att en fond, som har upprättats i en stat som inte är konventionsstat, är Jjämställbar med en sådan begränsningsfond som avses i 240 §. Denna paragraf gäller endast om borgenären kan framställa krav mot begränsningsfonden vid den domstol eller "myndighet som förvältar fonden och han har möjlighet att av fondens medel få ut vad som belöper på hans fordran och föra över det till ett annat land.
242 § Vad i detta kapitel är stadgat Ansvarsbegränsning kan åberoäger tillämpning, när begränsning pas även om en begränsningsfond av ansvarighet åberopas inför inte upprättas. svensk myndighet. I mål om fordran som är föremål Beträffande ansvarighet som för ansvarsbegränsning skall rätten avses i 234 § I mom. andra stycket vid tillämpning av bestämmelserna första punkten skall dock frågan, i detta kapitel endast beakta den huruvida och till vilket belopp an- fordran som målet gäller. Vill svasvarigheten är begränsad, avgöras randen att även annan fordran, för efter den lag som gäller för tjäns- vilken samma ansvarsbelopp gälteavtalet, om tjänsteavtalet regte- ler, skall beaktas vid ansvarsberäs av lagen i annan stat, som är gränsningen, skall förbehåll om ansluten till 1957 års internationel- detta tas in i domen. la konvention angående begräns- En dom som inte innehåller förningen av ansvarigheten för ägare behåll enligt andra stycket får verkav fartyg som användas till fart i ställas utan hinder av 241 §. Inneöppen sjö. håller domen sådant förbehåll, kan den verkställas utan hinder härav, såvida inte en begränsningsfond upprättas och kronofogdemyndigheten till följd av 241 § finner att ansökningen om = verkställighet skall avslås. Parterna kan hänskjuta frågan om ansvarsbeloppets storlek och fördelning till utredning och avgörande genom dispasch. Bestämmelser om talan mot dispasch finns i 14 kap.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
243 § Regeringen äger förordna, att i Ansvarsgränserna för örlogsfarstället för bestämmelserna i detta tyg och andra fartyg, som vid tiden kapitel andra regler skola här i riket för händelsen ägs eller brukas av tillämpas i fråga om fartyg hemma- en stat och används uteslutande för hörande i annan främmande stat statsändamål och inte för affärsän sådan, som utan förbehåll an- drift, får inte i något fall understiga slutit sig till 1957 års internationella de gränser som gäller för ett fartyg konvention angående begränsning- med en dräktighet av 5 000. Om en en av ansvarigheten för ägare av fordran avser ersättning för skada fartyg som användes till fart i öp- som har orsakats av ett sådant farpen sjö. tygs särskilda egenskaper eller användning, föreligger dock inte någon rätt till ansvarsbegränsning. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte fartyg som huvudsakligen används för isbrytning eller bärgning.
Ansvarsgränserna för ett fartyg som är byggt eller anpassat för borrning efter havsbottnens naturtillgångar skall vara 12 miljoner SDR för fordringar som avses i 238§ 2 och 20 miljoner SDR för fordringar som avses i 238 § 3, om fordringarna gäller skada som har orsakats medan fartyget används i borrningsverksamhet. För fordran på ersättning för oljeskada gäller särskilda bestämmelser.
Flyttbara plattformar som är avsedda för utforskning eller utvinning av havsbottnens naturtillgångar anses som fartyg vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel. Ansvarsgränserna för sådana plattformar skall dock alltid motsvara de belopp som anges i andra stycket.
243a§
När begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk domstol, skall 234—243 §§ tillämpas. Föreligger en fordran som avses i 236 § 5 och är lagen i någon annan konventionsstat tillämplig på tjänsteavtalet, skall dock frågan om och till vilket belopp ansvarigheten är begränsad avgöras enligt nämnda lag.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i 234—243 §§
hindrar inte tillämpningen av i öv-
rigt gällande regler om jämkning av
en skadevållares ansvar.
Med konventionsstat förstås i
detta kapitel en stat som är bunden
av 1976 års konvention om be-
gränsning av sjörättsligt skade-
ståndsansvar.
Elfte kapitlet
Om sjöpanträtt och skeppshypotek
261 §
Ägare av registrerat skepp eller Ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge, som vill upplåta pant- skeppsbygge, som vill upplåta panträtt i skeppet eller bygget till säker- rätt i skeppet eller bygget till säkerhet för fordran, har rätt att i den het för fordran, har rätt att i den ordning som angives i detta kapirel ordning som anges i detta kapitel hos registermyndigheten erhålla in- hos registermyndigheten erhålla inskrivning i egendomen av-visst be- skrivning i egendomen av visst belopp (inteckning) i svenskt eller ut- . lopp (inteckning) i svenskt eller utländskt mynt eller i francs som ländskt mynt eller i särskilda dragavses i 348 §. Myndighetens bevis ningsrätter (SDR). Vad som förstås om inskrivningen kallas pantbrev. med SDR anges i 369 §. Myndighe-
tens bevis om inskrivningen kallas
pantbrev.
Inteckning kan icke beviljas i an- Inteckning kan inte beviljas i andel av skepp eller skeppsbygge, ej del av skepp eller skeppsbygge och heller i flera skepp eller byggen ge- inte heller i flera skepp eller byggen mensamt. gemensamt.
Trettonde kapitlet
Ansvarsbestämmelser
328 §
Befälhavare dömes till böter, Befälhavare döms till böter,
1. om han försummar att enligt 58 § tredje stycket underrätta redaren om fel eller brist i fartygets behöriga skick,
2. om han försummar att enligt 60 § andra stycket på fartyget medföra skeppshandlingar eller ett exemplar av denna lag,
3. om han försummar att avgiva rapport enligt 70 § eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i sådan rapport,
4, om han vägrar att i fall som avses i 317 §'överlämna fartygets nationalitetshandling till besiktningsmännen, eller
5. om han utan laga hinder väg-” 5. om han utan laga hinder vägrar att i sådant fall som avses 1346 § rar att i sådant fall som avses i 367 § på fartyget medtaga befälhavare el- på fartyget medtaga befälhavare eller sjöman, hans aska eller efter- ler sjöman, hans aska eller efterlämnade effekter. lämnade effekter.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till samma straff dömes befälha- Till samma straff döms befälhavare eller redare, om han försum- vare eller redare, om han försummar att enligt 306 § göra anmälan mar att enligt 306 § göra anmälan om sjöförklaring eller om han upp- om sjöförklaring eller om han uppsåtligen eller av oaktsamhet föran- såtligen eller av oaktsamhet föranleder att sjöförklaring uppskjutes, leder att sjöförklaring skjuts upp, utan att förutsättningar äro för han- utan att förutsättningar är för handen enligt 304 §. den enligt 304 §.
Fjortonde kapitlet
Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål
337 §
I fråga om behörigheten för sjö- I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att upptaga tvistemål, rättsdomstol att ta upp tvistemål som avses i 336 §, äga bestämmel- som avses i 336 § skall bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i serna om laga domstol i tvistemål :i allmänhet motsvarande tillämp- allmänhet tillämpas. Talan får även ning. Talan får även väckas vid väckas vid sjörättsdomstolen för sjörättsdomstolen för den ort där den ort där fartyget finns. Har säfartyget finnes. Har säkerhet för kerhet för en fordran ställts hos fordran ställts' hos myndighet till myndighet till befrielse från kvarbefrielse från kvarstad eller annan stad eller annan säkerhetsåtgärd, handräckning, får talan väckas får talan väckas även vid sjörättsäven vid sjörättsdomstolen för den domstolen för den ort där säkerheort där säkerheten ställts. Talan an- ten har ställts. Talan angående en gående fordran som säkerheten av- fordran som säkerheten har avsett sett får väckas vid sistnämnda sjö- får väckas vid sistnämnda sjörättsrättsdomstol, även om säkerheten domstol, även om säkerheten har frigivits. frigetts.
Överenskommelse att framtida Talan om ansvarighet på grund tvist angående ansvarighet på av avtal om befordran av passagegrund av avtal om befordran av rare eller resgods får väckas endast passagerare eller resgods skall vid domstol . hänskjutas till viss domstol eller till skiljemän är ogiltig. Utan hinder härav får dock avtalas, att talan efter kärandens val endast skall kunna väckas vid domstol
I. för den ort där svaranden är I. för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvud- varaktigt bosatt eller har sin huvudsakliga rörelse; sakliga rörelse:
2. för den avtalsenliga avgångs- 2. för den avtalsenliga avgångseller bestämmelseorten; eller : eller bestämmelseorten:
3. i den stat där käranden har sitt 3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bo- hemvist eller eljest är varaktigt bosatt, förutsatt att svaranden har satt, förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den sta- driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess doms- ten och är underkastad dess domsrätt. rätt; eller
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
4. iden stat där befordringsavtalet träffades, förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.
Efter det att tvist som avses i andra stycket har uppstått får parterna avtala att talan skall väckas vid annan domstol eller att tvisten
skall hänskjutas till skiljemän.
Finnes icke sjörättsdomstol i den Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden kunnat sökas en- ort där svaranden Aar kunnat sökas ligt första stycket eller andra enligt första stycket, andra stycket
stycket 1 eller 2, väckes talan vid | eller 2 eller tredje stycket, väcks
sjörättsdomstol som är närmast den talan vid den sjörättsdomstol som orten. är närmast den orten.
Äro flera redare i ett fartyg, skall Om flera är redare i ett fartyg,
fartygets hemort anses som rede- skall fartygets hemort anses som
riets hemvist. rederiets hemvist.
Femtonde kapitlet
Om begränsningsfond och begränsningsmål
350 §
Bestämmelserna om begräns-
ningsfond i detta kapitel gäller fonder som upprättas enligt 240 § tglo-
balfond) eller enligt 6. $ lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss (oljeskadefond).
351 §
En globalfond skall motsvara
I. summan av de belopp som enligt 238 § utgör ansvarsgräns för de
fordringar beträffande vilka an-
svarsbegränsning görs gällande och som har uppkommit på grund av en och samma händelse. och
2. ränta på belopp som avsesil,
beräknad enligt 6 § räntelagen
(1975:635), för tiden från dagen för
händelsen till dagen för fondens
upprättande.
En oljeskadefond skall motsvara
ansvarsbeloppet enligt 5 § lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
352 §
Den som ansöker om upprättan-
de av en begränsningsfond skall be-
tala fondbeloppet till rätten eller ställa godtagbar säkerhet för detta.
I ansökan skall lämnas redogörelse för omständigheterna i saken
samt uppgift om namn och adress på dem som kan antas vilja anmäla fordringar mot fonden.
För upprättande och förvaltning av begränsningsfond gäller i tilllämpliga delar lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.
om inte annat sägs i detta kapitel
353 §
Rätten skall fastställa fondens storlek och avgöra om erbjuden sä-
kerhet kan godtas.
Om det inte finns särskilda skäl mat det, skall rätten även bestämma att till rätten skall betalas in eller säkerhet ställas för ett tilläggsbelopp avsett att täcka er-
sättning till förvaltare i fonden, rättegångskostnader och andra kost-
nader med anledning av fondens
upprättande och fördelning samt
ansvaret för ränta. I fråga om globalfonder gäller dock vad som nu har sagts om ränta endast ränta för tiden efter fondens upprättande.
Framgår det av beslutet att er-
forderlig inbetalning har gjorts el-
ler att godtagbar säkerhet har ställts, anses fonden upprättad den
dag då beslutet har meddelats. I
annat fall anses fonden upprättad den dag då inbetalning har skett
eller säkerheten har ställts.
Beslut som avses i första och
andra styckena gäller till dess annat förordnas. Talan mot beslutet
förs särskilt.
354 §
När en begränsningsfond har
upprättats, skall rätten genast låta kungöra detta. I kungörelsen skall
samtliga borgenärer uppmanas att
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skriftligen anmäla sina fordringar
hos rätten inom viss tid (anmäl-
ningsfrist), som inte får understiga två månader. Erinrän om bestämmelserna i 240 § tredje stycket, 357 och 364 §§ skall tas in i kungörelsen. Kungörelsen skall införas i Postoch Inrikes Tidningar och i ortstidning. Om det finns skäl till det, skall kungörelse ske även i annan stat. Den som har upprättat fonden och alla kända borgenärer skall underrättas om kungörelsen genom särskilt meddelande.
355 § Om det är lämpligt med hänsyn till sakens beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt, skall rätten
förordna förvaltare i fonden. För-
valtaren skall vara lagfaren och ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver. Ersättning till förvaltaren fastställs av rätten.
356 § En borgenär som anmäler en fordran skall lämna rätten uppgift om fordringens storlek och grunden för denna. Har dom meddelats angående fordringen eller pågår sär- - skild rättegång om denna, skall uppgift lämnas om detta.
357 § För en fordran som inte har anmälts till rätten innan handläggningen av frågan om fondens fördelning avslutas vid tingsrätten, kan ersättning endast utgå enligt 363 § andra stycket.
358 § Fonden kan inte upplösas förrän anmälningsfristen har gått ut och såväl den som har upprättat fonden som de borgenärer vilka har gjort gällande fordringar mot fonden samtycker till det.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
359 §
Med begränsningsmål avses mål i vilket frågor om ansvar och dess begränsning och om anmälda fordringar avgörs samt fonden fördelas. Talan i begränsningsmål väcks
genom stämning vid den domstol där fonden är upprättad. Om inte annat sägs i detta kapitel, gäller i begränsningsmål i
tillämpliga delar rättegångsbalkens regler om tvistemål vari förlikning
om saken är tillåten.
360 §
Sedan begränsningsmålet har anhängiggjorts, skall rätten kalla förvaltaren, den som har upprättat
fonden, den som har anhängiggjort begränsningsmålet och borgenä-
rerna till ett fondsammanträde. Finns någon annan person, vars
rätt är berörd, skall även denne kal-
las. Vid fondsammanträdet skall behandlas frågor om ansvar och dess begränsning, om ansvarsbeloppets storlek och om anmälda
fordringar.
Före fondsammanträdet skall förvaltaren granska anmälda fordringar samt upprätta förslag till fondens fördelning. Förslaget skall översändas till dem som har kallats till sammanträdet. Har förvaltare inte förordnats, skall rätten vidta
dessa åtgärder.
Om någon invändning mot förslaget, med de ändringar som kan ha gjorts vid fondsammanträdet, inte kvarstår när detta avslutas, skall förslaget läggas till grund för
fondens fördelning. Fondsammanträdet kan, om det bedöms nödvän-
digt, fortsätta vid ett senare tillfäl-
le. . | Kvarstår någon invändning se-
dan fondsammanträdet har avslu-
tats, skall rätten bestämma viss tid,
inom vilken den som vidhåller sin invändning skall begära rättens
prövning av tvisten. Hur en sådan
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
begäran inte framställts i rätt tid, anses invändningen förfallen. Om den vidhålls, skall rätten så snart som möjligt pröva tvisten. Parter ien sådan tvist som anges i fjärde stycket är den som har framställt invändning och den gentemot vilken invändningen riktas.
361 § Fondsammanträde är att jämställa med muntlig förberedelse, om inte annat sägs i detta kapitel. Uteblir någon som har kallats till ett fondsammanträde, får sammanträdet hållas utan hinder av utevaron.
362 § Efter utgången av anmälningsfristen kan rätten förordna att en viss del av de fordringar som har visats föreligga skall betalas omedelbart.
363 § När samtliga tvister är avgjorda, skall rätten besluta om fördelning av fonden. Om huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utredningen, får målet avgöras utan sådan förhandling. Rätten kan avsätta ett visst belopp till att täcka fordringar som inte har anmälts innan handläggningen av frågan om fondens fördelning har avslutats vid tingsrätten. Detta belopp fördelas när samtliga anmälda fordringar har behandlats och det kan antas att ytterligare fordringar inte kommer att anmälas. Fördelning av fonden skall ske även om den som har upprättat fonden inte har rätt till ansvarsbegränsning. I sådant fall kan rätten på yrkande meddela dom avseende den del av en fordran som inte får utdelning ur fonden.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
364 §
Lagakraftvunnen dom it frågor
om ansvar, rätten till ansvarsbe-
gränsning, ansvarsbeloppets stor-
lek, anmälda fordringar och fon-
dens fördelning gäller gentemot alla som kan göra gällande ford-
ringar mot fonden, oavsett om de
anmält sina fordringar eller inte.
Femtonde kapitlet Sextonde kapitlet
Särskilda bestämmelser
Poincaréfranc Särskilda dragningsrätter
348 §' 369 §
Med franc förstås i denna lag en Med särskilda dragningsrätter värdeenhet innehållande sextiofem förstås de av Internationella valuoch ett halvt milligram guld av nio- tafonden använda särskilda draghundra tusendelars finhet. ningsrätterna (SDR).
Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt i de av Internationella valutafonden använda särskilda
dragningsrätterna.
Omräkning till svenskt mynt Omräkning av SDR till svenskt skall ske efter kursen den dag då mynt skall ske efter kursen den dag betalning sker eller, om säkerhet då betalning sker eller, om säkerhet ställes för betalningen, då säkerhe- ställs för betalningen, då säkerheten ställes. Vid omräkning från sär- ten srälls. Kronans värde skall be-
skilda dragningsrätter skall kro- stämmas i enlighet med den beräk-
nans värde bestämmas i enlighet ningsmetod som Internationella va-
med den beräkningsmetod, som In- lutafonden nämnda dag tillämpar
ternationella valutafonden sagda för sin verksamhet och sina transdag tillämpar för sin verksamhet aktioner. och sina transaktioner.
351 § 372 §
Staten företrädes i ärende om er- Staten företräds i ärende om ersättning enligt 349 eller 350 % av sättning enligt 370 eller 371 % av myndighet som regeringen bestäm- myndighet som regeringen bestäm-
mer. mer.
352 § 373 § Vill den som är part i mål om Vill den som är part i mål om beståndet av rätt till skepp eller beståndet av rätt till skepp eller skeppsbygge framställa anspråk på skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 349 §, om han för- ersättning enligt 370 §, om han förlorar målet, skall han antingen till lorar målet, skall han antingen till
5 Senaste lydelse 1978:136.
Prop. 1982/83: 159 [AS yn [NN
Nuvarunde lydelse Föreslagen lydelse
gemensam handläggning med målet gemensam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt er- väcka talan mot staten om sitt ersättningsanspråk eller skriftligen sättningsanspråk eller skriftligen underrätta den myndighet som underrätta den myndighet som avses i 351 § om rättegången. avses i 372 § om rättegången.
Har förberedelsen i målet slutförts utan att ersättningstalan väckts eller underrättelse lämnats enligt första stycket, skall domstolen förelägga parten att vidtaga endera åtgärden inom viss tid. Iakttages ej tiden, är ersättningsanspråket förfallet. Erinran därom skall intagas i föreläggandet.
353 § 374 §
Har den som enligt 349 eller 350 § Har den som enligt 370 eller 371 § är berättigad till ersättning av sta- är berättigad till ersättning av staten haft rätt att utkräva beloppet av ten haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd, inträder annan såsom skadestånd, inträder staten i rätten mot denne. staten i rätten mot denne.
Ersättning enligt 349 eller 350 § Ersättning enligt 370 eller 371 § på grund av domstols dom utbeta- på grund av domstols dom utbetalas sedan domen vunnit laga kraft. las sedan domen vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om händelser som har inträffat före ikraftträdandet.
2¶Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss
dels att 7 § skall upphöra att gälla,
dels att 2, 5, 6,9, 13, 14, 18 och 22 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
2§
Denna lag äger tillämpning på cljeskada, som uppkommit i Sverige eller annan konventionsstat och orsakats av fartyg, som befordrar olja som last i lös vikt (bulklast), samt på kostnad för förebyggande åtgärder som vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige eller annan konventionsstat.
I fråga om lagens tillämplighet på I fråga om lagens tillämplighet på : krigsfartyg och vissa andra statsfar- örlogsfartyg och vissa andra statstyg samt fartyg som icke befordrar fartyg samt fartyg som icke befordolja som bulklast gäller bestämmel- rar olja som bulklast gäller bestämserna i 22 §. melserna i 22 §.
Ersättning för åtgärder med anledning av oljeskada utgår enligt denna lag även då skyldighet att vidtaga åtgärderna förelegat enligt lag eller annan författning.
Nuvarande lydelselse Föreslagen lydelse
Denna lag tillämpas utan hinder av eljest gällande regler om tillämplig lag.
Bestämmelserna i denna lag tillämpas icke i den mån en sådan tillämp-
ning skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt internationellt fördrag.
58§!
Fartygets ägare har rätt att för Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarig- varje olycka begränsa sin ansvarighet enligt denna lag till ett belopp het enligt denna lag till ett belopp motsvarande etthundratrettiotre motsvarande 133 särskilda drag-
särskilda dragningsrätter för ton av ningsrätter (SDR) per ton av farty-
fartygets dräktighet. Ansvarigheten gets dräktighet. Ansvarigheten
skall dock ej i något fall överstiga skall dock inte i något fall överstiga fjorton miljoner särskilda drag- 14 miljoner SDR. Rätt till begränsningsrätter. Rätt till begränsning ning föreligger inte i fråga om ränta
föreligger icke i fråga om ränta eller eller ersättning för rättegångskost-
ersättning för rättegångskostnad. nad.
Om det påkallas till uppppfyllande av Sveriges förpliktelser i förhållande till stat som tillträtt den i Bryssel den 10 oktober 1957 avslutade konventionen angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till
fart i öppen sjö, skall bestämmelserna i 10 kap. sjölagen (1891:35
s. I) gälla i fråga om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet.
Ansvarighetsbeloppet bestämmes enligt 235 § sjölagen.
Fartygets ägare har ej rätt till Fartygets ägare har inte rätt till ansvarsbegränsning om olyckan ansvarsbegränsning, om olyckan
vållats genom fel eller försummelse har vållats genom fel eller försum-
av ägaren själv med mindre han be- melse av ägaren själv, såvida han gått felet eller försummelsen i egen- inte har begått felet eller försum-
skap av fartygets befälhavare eller melsen i egenskap av fartygets be-
medlem av besättningen. fälhavare eller medlem av besätt-
ningen.
68"
Rätt till ansvarsbegränsning en- Rätt till ansvarsbegränsning en-
ligt 5 § första stycket föreligger en- ligt 5 § första stycket föreligger en-
dast om ägaren, dennes försäk- dast om ägaren, dennes försäkringsgivare eller annan på ägarens ringsgivare eller annan på ägarens vägnar enligt denna lag eller mot- vägnar enligt 15 kap. sjölagen svarande bestämmelser i annan (1891:35 s. I) eller motsvarande be-
konventionsstats lag upprättar en stämmelser i en annan konven-
! Senaste lydelse 1978:134. ? Senaste tydelse 1978:134. 18 Riksdagen 19821/83.1 saml. Nr 159
Nuvarande lydelselse Föreslagen lydelse
begränsningsfond uppgående till tionsstats lag upprättar en begränsdet ansvarighetsbelopp som gäller ningsfond uppgående till det anför ägaren. Ansvarighetsbeloppet svarighetsbelopp som gäller för omräknas från särskilda dragnings- ägaren. Fonden skall här i landet rätter till svenskt mynt efter kursen upprättas hos den domstol där talan den dag då fonden upprättas. Där- om ersättning har väckts enligt vid skall kronans värde bestämmas 188. i enlighet med den beräkningsme- Fonden fördelas mellan borgetod som Internationella valutafen- närerna i förhållande till storleken den sagda dag tillämpar för sin av de styrkta fordringarna. verksamhet och sina transaktioner. Närmare bestämmelser om be-
gränsningsfond och begränsnings-
Begränsningsfond skall här i landet upprättas hos den domstol där talan om ersättning väckts enligt 18§. Fonden får upprättas antingen genom att ansvarighetsbeloppet inbetalas kontant eller genom ställande av säkerhet som godtages av domstolen.
Vill någon upprätta begränsningsfond, skall domstolen på ansökan av honom så snart ske kan meddela beslut om ansvarighetsbeloppets storlek. Beslutet gäller till dess annorlunda förordnas. Efter utgången av den frist som föreskrivits enligt 7 § första stycket prövar domstolen slutligt frågan om ansvarighetsbeloppets storlek.
Talan mot beslut om fastställande av ansvarighetsbelopp eller rörande fråga om godkännande av säkerhet skall föras särskilt.
Regeringen meddelar närmare bestämmelser om upprättande av begränsningsfond och om fondens förvaltning och fördelning.
Har begränsningsfond upprättats enligt 6 § och har ägaren rätt att begränsa sin ansvarighet, får annan ägaren tillhörig egendom ej tagas i anspråk för tillgodoseende av krav på ersättning som kan göras gällande mot fonden.
Har i fall som avses i första Har i fall som avses i första stycket ägaren tillhörig egendom stycket ägaren tillhörig egendom blivit föremål för kvarstad eller an- blivit föremål för kvarstad eller annan handräckning med anledning nan säkerhetsåtgärd med anledning av krav på ersättning som kan göras av krav på ersättning som kan göras
Nuvarande lydelselse Föreslagen lydelse
gällande mot begränsningsfonden, gällande mot begränsningsfonden, skall den beviljade åtgärden hävas. skall den beviljade åtgärden hävas. Har ägaren ställt säkerhet för att Har ägaren ställt säkerhet för att undvika sådan åtgärd, skall säker- undvika sådan åtgärd, skall säkerheten återställas till honom. heten återställas till honom.
Om begränsningsfond har upprättats i annan konventionsstat, skall vad i första och andra styckena sägs gälla endast om den skadelidande har rätt att föra talan vid den domstol eller myndighet som förvaltar fonden och har möjlighet att av fondens medel utfå vad som belöper på hans fordran.
138 För utländskt fartyg som anlöper För ett utländskt fartyg som aneller lämnar svensk hamn eller på löper eller lämnar svensk hamn elsvenskt = sjöterritorium belägen ler på svenskt sjöterritorium belätilläggsplats och som vid tillfället gen tilläggsplats och som vid tillfälbefordrar mer än tvåtusen ton olja let befordrar mer än 2 000 ton olja som bulklast skall finnas försäkring som bulklast skall finnas försäkring eller annan betryggande säkerhet eller annan betryggande säkerhet som täcker ägarens ansvarighet en- som täcker ägarens ansvarighet enligt denna lag eller motsvarande ligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat lagstiftning i annan konventionsstat intill det ansvarighetsbelopp som intill det ansvarighetsbelopp som avses i 5 § första eller andra avses i 5 § första stycket. Vad nu stycket. Vad nu sagts gäller ej far- sagts gäller inte fartyg som ägs av tyg som äges av främmande stat. en främmande stat.
Fartyget skall ombord medföra Fartyget skall ombord medföra certifikat som visar att sådan för- ett certifikat som visar att er sådan säkring eller annan betryggande sä- försäkring eller annan betryggande kerhet som avses i första stycket säkerhet som avses i första stycket
finnes. Åges fartyget av främmande finns. Ägs fartyget av en främman-
stat, skall ombord medföras certifi- de stat, skall ombord medföras ett kat som bestyrker att fartyget äges certifikat som bestyrker att fartyget av den staten och att dess ansvarig- ägs av den staten och att dess anhet är täckt intill det ansvarighets- svarighet är täckt intill det anbelopp som gäller enligt 5 § första svarighetsbelopp som gäller enligt eller andra stycket. 5§ första stycket.
Närmare bestämmelser om certi- Närmare bestämmelser om certifikat som avses i andra stycket fikat som avses i andra stycket meddelas av regeringen eller myn- meddelas av regeringen eller den dighet som regeringen bestämmer. myndighet som regeringen bestäm-
mer.
14 §
Försäkring som avses i 12 eller 13 § skall för den som är berättigad till ersättning medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsgivaren.
Försäkringsgivaren är dock fri Försäkringsgivaren är dock fri från ansvarighet, om fartygets från ansvarighet, om : fartygets
3 Senaste lydelse 1975:408.
Nuvarande lydelselse Föreslagen lydelse
ägare är fri från ansvarighet eller ägare är fri från ansvarighet eller om denne själv uppsåtligen vållat om denne själv uppsåtligen har vålskadan. Försäkringsgivarens an- lat skadan. Försäkringsgivarens ansvarighet skall ej i något fall över- svarighet skall inte i något fall överstiga det ansvarighetsbelopp som stiga det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 § första eller andra gäller enligt 5 § första stycket. stycket.
I vidare mån än som följer av I vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgi- andra stycket kan försäkringsgivaren icke till befrielse från ansva- varen inte till befrielse från ansvarighet mot annan än ägaren åberopa righet mot någon annan än ägaren omständighet som han kunnat åbe- åberopa omständigheter som han ropa mot ägaren. kunnat åberopa mot ägaren.
188!
Talan om ersättning för olje- Talan om ersättning för oljeskada, som enligt 17 § får upptagas . skada, som enligt 17 § får tas upp i i Sverige, väckes vid den sjörätts- Sverige, väcks vid den sjörättsdomdomstol som är närmast den ort där stol som är närmast den ort där skaskadan uppkom. dan uppkom.
Har talan om ersättning för skada som uppkommit på grund av samma olycka väckts vid flera domstolar, skall regeringen förordna en av dessa domstolar att handlägga samtliga mål.
Har begränsningsfond upprättats Har en begränsningsfond uppräthär i landet enligt 6 § och har ägare tats här i landet enligt 6 §, prövar eller försäkringsgivare, mot vilken den domstol, vid vilken fonden har talan om ersättning väckts här elter upprättats, frågor om ansvarighetsi annan konventionsstat, rätt att beloppets fördelning mellan de erbegränsa sin ansvarighet, prövar sättningsberättigade. Denna prövden domstol, vid vilken fonden ning skall göras i begränsningsmål upprättats, frågor om ansvarighets- som avses i 15 kap. sjölagen beloppets fördelning mellan de er- (1891:35 s. I). sättningsberättigade.
22§
Denna lag gäller ej i fråga om ol- Denna lag gäller inte i fråga om jeskada orsakad av krigsfartyg eller oljeskada orsakad av örlogsfartyg annat fartyg som vid tiden för olyc- eller annat fartyg som vid tiden för kan äges eller brukas av stat och olyckan ägs eller brukas av en stat användes uteslutande för statsän- och används uteslutande för statsdamål och icke för affärsdrift. Har ändamål och inte för affärsdrift. sådant fartyg orsakat oljeskada g£e- Har ert sådant fartyg orsakat oljenom förorening i Sverige eller har skada genom förorening i Sverige förebyggande åtgärder vidtagits för eller har förebyggande åtgärder vidatt förhindra eller begränsa sådan tagits för att förhindra eller begränskada i Sverige, äger dock bestäm- sa sådan skada i Sverige, skall dock melserna i I $, 2 § tredje stycket, bestämmelserna i 1 §, 2 § tredje 3-5, 10 och 18 §§ tillämpning. stycket, 3-5, 10 och 18 §§ tillämpas.
+ Senaste lydelse 1975:408.
Nuvarande lydelselse Föreslagen lydelse
Har fartyg som vid tiden för :. Har eft fartyg som vid tiden för olyckan icke befordrade olja som olyckan inte befordrade olja som bulklast orsakat oljeskada genom bulklast orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller har före- förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att byggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan ska- förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige, tillämpas bestämmel- da i Sverige, tillämpas bestämmelserna i 1 §, 2 § tredje och femte serna i I $, 2 § tredje och femte styckena, 3, 10 och 18 §§. I fråga styckena, 3, 10 och 18 §§. I fråga om ägarens rätt att begränsa sin an- om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet gäller i sådant fall bestäm- svarighet gäller i sådant fall bestämmelserna i JO kap. sjölagen (1891:35 melserna i 10 kap. sjölagen (1891:35 "8. 1). Ansvarighetsbeloppet be- s. 1). stämmes enligt 235 § sjölagen.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om händelser som har inträffat före ikraftträdandet.
Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1983-03-15
Närvarande: justitierådet Fredlund, regeringsrådet Brodén, justitierådet Palm.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 januari 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) och
2. lag om ändring i lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Magnus
Göransson. |
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
1. Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) 171 §
I 171 § definieras handresgods såsom ”resgods som passageraren bär med sig eller har i sin hytt eller på annat sätt har i sin vård under resan, inbegripet vad han har i eller på sitt fordon”. Av definitionen torde följa, att resgods som passageraren lämnat i bortfraktarens vård under resan inte är att hänföra till handresgods. Emellertid innehåller förslaget i 201 § andra stycket andra meningen en bestämmelse som tar sikte bl.a. på fall då ”handresgodset är i bortfraktarens vård medan passageraren vistas ombord”. En samordning av dessa bestämmelser bör ske så att oklarhet undviks om innebörden i begreppet ”handresgods”, som har betydelse bl.a. för tolkningen av bevisbörderegeln i 191 §.
188 §
Bortfraktarens i denna paragraf reglerade skadeståndsansvar omfattar, vid personskada med dödlig utgång, för närvarande även kostnad eller förlust som kan uppstå för tredje man, t.ex. förlust av underhåll för efterlevande (jfr 198 § sjölagen och 5 kap. 2§ skadeståndslagen). De språkliga ändringar som nu föreslås i paragrafen kan ge anledning till det missförståndet att sådan s.k. tredjemansskada inte Jängre skulle täckas av bortfraktarens ansvarighet. Lagrådet föreslår med hänsyn härtill och med ett förtydligande tillägg till bestämmelsen om förseningsskada, att paragrafen får följande lydelse: .
"”Bortfraktaren är ansvarig för personskada som drabbar passagerare på grund av händelse under resan, om skadan har vållats genom fel eller
Prop. 1982/83: 159 | | 279
försummelse av bortfraktaren eller någon som han svarar för. Detsamma gäller skada på grund av att passagerare försenas, även om förseningen inte beror på händelse under resan.”
189 §
I denna paragraf, som handlar om bortfraktarens ansvar när resgods skadas eller försenas, behövs samma förtydligande beträffande förseningsskada som lagrådet föreslagit i fråga om 188 §.
191 §
Enligt 191 §i nu gällande lydelse skall bortfraktaren för att undgå ansva- . righet visa, att ”skada som avses i 188 eller 189 § ej orsakats genom fel eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarar”. I fråga om personskada och förlust av eller skada på handresgods gäller dock detta presumtionsansvar bara i vissa särfall, nämligen om skadan inträffat ” vid eller i samband med förlisning, sammanstötning, strandning, explosion eller brand”. Bestämmelsen fick denna lydelse genom de ändringar i sjölagen som genomfördes år 1973 på grundval av det s. k. Tokyoutkastet.
I artikel 3 punkterna 2 och 3 i Aténkonventionen — som i övrigt i sak väsentligen överensstämmer med Tokyoutkastets artikel 4 punkterna 2, 3 och 4 — har gjorts den ändringen i förhållande till utkastet att vad som sägs om ansvar för personskada och handresgodsskada vid förlisning och i de övriga särfallen skall gälla också vid fel i fartyget. Med hänvisning till detta föreslås i remissen, att i 191 § orden ”eller brand” skall bytas ut mot orden ”brand eiler fel i fartyget”. Uttryckssättet att en skada ”inträffat vid eller i samband med fel i fartyget” kan emellertid knappast godtas från språklig synpunkt. I detta sammanhang vill lagrådet fästa uppmärksamheten på att den gällande texten torde ha blivit missvisande när det gäller bevisskyldigheten i de särfall som räknas upp. Genom det valda uttryckssättet ”vid eller i samband med” fartygsolyckan har passagerarens bevisskyldighet närmast kommit att avse ett tidssamband i stället för ett orsakssamband.
Det hade i och för sig varit önskvärt att förtydliga lagtexten på denna punkt. Om detta inte låter sig göra med hänsyn:-till den nordiska enhetligheten, föreslår lagrådet enbart den ändringen att sist i 191 § orden ”explosion, brand eller fel i fartyget” utbyts mot orden "explosion eller brand eller uppkommit till följd av fel i fartyget”.
192 §
Paragrafens tredje stycke blir lättare att förstå med följande formulering: ”Begränsningsbeloppen gäller för varje resa. De avser inte ränta och
rättegångskostnader.”
I överensstämmelse med Aténkonventionen (artikel I0 punkt I) sägs i 192 § sista stycket, att bortfraktaren kan skriftligen åta sig ansvarighet till högre belopp än som anges tidigare i paragrafen. Departementschefen
anför, att ”kravet på skriftlighet” får ses mot bakgrund av att det är ett allmänt intresse att åtagande avszende högre begränsningsbelopp i efterhand kan dokumenteras. Motivet förefaller inte alldeles klart. Eftersom en bögre gräns måste vara till fördel för motparten-passageraren kan det inte ligga i dennes intresse att en muntlig utfästelse som båda parterna bekräftar inte skulle gälla. Det är svårt att finna vilka allmänna intressen som kan ta över passagerarens i detta fall. Här kan nämnas att i den danska lagtexten! någon form för avtal om högre begränsningsbelopp inte anges.
Om meningen verkligen är att skriftlighet skall vara obligatorisk i detta fall vill lagrådet anmärka, att viss tvekan kan råda om föreskriftens tvingande karaktär med hänsyn till innehållet i 200 §. Reglerna där innebär att bestämmelserna i bl.a. 192 § kan åsidosättas genom avtal om avtalsvillkoren inte inskränker passagerarens rättigheter.
197 8
Enligt nu gällande lydelse av rnotsvarande bestämmelse i 196 § första stycket är bortfraktarens anställda och andra personer som enligt 233 § omfattas av bortfraktarens principalansvar berättigade till samma befrielse från och begränsning av ansvarighet som bortfraktaren. Förslaget innebär att detsamma skall gälla också den som enligt avtal med bortfraktaren helt eller delvis utför sjötransporten. Med sådan utförande transportör föreslås bortfraktaren enligt 196 § sista stycket svara solidariskt. För att i förevarande bestämmelse återge detta förhållande på ett riktigt sätt synes lagtexten i första stycket böra förtydligas enligt följande:
”Förs talan mot någon som bortfraktaren svarar för eller tillsammans med enligt 196 eller 233 § är denne berättigad till samma befrielse från och begränsning av ansvarighet som bortfraktaren. De ersättningsbelopp som bortfraktaren och dessa personer skall betala får inte sammanlagt överstiga de gränser för ansvarigheten som föreskrivs i 192 §.”
199 §
Enligt förslaget skall i första stycket av 199 § göras en hänvisning till reglerna i 337 § om laga domstol. Enligt lagrådets mening bör det dessutom i lagtexten liksom för närvarande hänvisas till möjligheten att anlita skiljemannaförfarande. Lagrådet föreslår att första stycket får följande lydelse:
”Bestämmelser om laga domstol för tvister som rör ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare och resgods samt om möjlighet att hänskjuta sådana tvister till skiljemän finns i 337 §.”
! Motsvarande lagärende har i Danrnark föranlett lagstiftning, medan i Finland endast föreligger ett kommittéförslag och i Norge lagts fram en proposition i ämnet. Lagrådet hänvisar för enkelhets skull här och i fortsättningen endast till den danska "lagtexten" respektive det finska och norska "lagförslaget".
200 §
Frågan i vad mån bestämmelserna i 337 och 368 §§ om laga domstol samt preskription är möjliga att åsidosätta genom avtal hör systematiskt inte hemma i 200 §. I 337 § finns dessutom såvitt lagrådet kan finna redan uttömmande bestämmelser i den frågan. Vad angår 368 8 återkommer lagrådet vid den paragrafen.
201 §
I fråga om denna paragraf vill lagrådet endast hänvisa till vad som sagts om begreppet handresgods vid 171 § samt föreslå den redaktionella ändringen att i tredje stycket orden "en annan namngiven redare, får bortfraktaren” ersätts med orden ”en annan än bortfraktaren får, om den andre är namngiven, ”'.
235 §
Enligt den föreslagna lydelsen av denna paragraf föreligger rätt till ansvarsbegränsning beträffande vissa angivna typer av fordringar oavsett grunden för ansvarigheten. För att regeln inte skall bli missvisande bör det —- på samma sätt som i 1976 års begränsningskonvention (artikel 2 punkt 1) — framgå, att den modifieras av bestämmelserna i 236 och 237 §§. Lagtexten före de särskilda punkterna bör därför lyda:
”Om annat inte följer av 236 elter 237 § föreligger rätt till ansvarsbegränsning, oavsett grunden för ansvarigheten, beträffande fordringar med anledning av”.
I punkt 3 behandlas frågan om rätt till ansvarsbegränsning beträffande fordringar med anledning av annan skada än som berörts i punkterna I och 2. Som förutsättning för sådan rätt uppställes i lagtexten bl. a., att skadan orsakats av intrång i en rättighet, som inte grundar sig på avtal”. Av motiven att döma är meningen emellertid, att rätten till ansvarsbegränsning skall omfatta skada genom intrång i rättighet som grundas på avtal, om avtalet är slutet med någon annan än den skadeståndsansvarige. För att detta skall komma till uttryck i lagtexten föreslår lagrådet, att relativsatsen i första stycket punkt 3 får följande lydelse: ”som inte grundar sig på avtal med någon för skadan ansvarig”.
236 §
I paragrafen uppräknas vissa fordringar som inte skall vara föremål för ansvarsbegränsning enligt reglerna i 10 kap.
I punkt 2 undantas från ansvarsbegränsningen fordringar med anledning av sådana oljeskador som omfattas av I $ och 2 § första stycket i 1973 års oljeansvarighetslag. Av motiven till denna punkt framgår att det ansetts obehövligt att i den föreslagna lagtexten fullständigt återge den bakomliggande bestämmelsen i 1976 års begränsningskonvention (artikel 3 b) vilken undantar även oljeskador som avses i sådan ändring i eller sådant protokoll
till 1969 års oljeansvarighetskonvention som trätt i kraft. I anslutning
härtill! uttalas i motiveringen att den föreslagna bestämmelsen i punkt 2 får
anses omfatta även oljeskador som avses i en sådan ändring eller ett sådant
protokoll. Avsikten synes här närmast vara att uttrycka att förevarande
bestämmelse i sjölagen inte behöver ändras om ett sådant ändringsavtal eller protokoll antas för Sveriges del. Om nya regler om oljeskador i
ändringsavtal eller protokoll skall omfattas av bestämmelsen i punkt 2. torde det emellertid få förutsättas att de nya reglerna också har transfor-
merats till svensk lag genom införande i oljeansvarighetslagen I $ eller 2 § första stycket.
Undantaget i punkt 5 avser fordringar på grund av skada som drabbar befälhavare, besättningsmedlem med flera medhjälpare i redarens verksamhet. Den närmare avgränsningen av kretsen av personer vars skade-
ståndsfordringar skall vara fritagna från begränsningsreglerna i 10 kap.
sker enligt förslaget genom en hänvisning till ”sådan anställd som avses i
234 § andra stycket” samt villkoret att dennes åligganden står i samband med fartygets drift eller med bärgningen”. Den åsyftade bestämmelsen i
234 § inbegriper alla dem som enligt svensk rätt omfattas av ett principal-
ansvar gällande för redare, bärgare eller annan som nämns i 234 § första
stycket. En huvudregel angående principalansvarets omfattning finns i sjölagens 233 § första stycket enligt vilken redaren svarar för skada som orsakas av befälhavare, medlem av besättningen eller lots ävensom skada
som vållas av annan som enligt redarens eller befälhavarens uppdrag utför
arbete i fartygets tjänst. Sammanställes de nu berörda bestämmelserna leder det således fram till att regeln i punkt 5 genom hänvisningen till 234 § andra stycket omfattar, förutom andra, den nyssnämnda kretsen av personer och såtillvida har samma räckvidd som den nuvarande bestämmelsen : vilken direkt nämner ”befälhavare eller medlem av besättningen eller lots
eller någon person i redarens tjänst” vilkens åligganden står i samband med fartygets tjänst (234 § I mom. andra stycket i gällande lydelse). Enligt vad som framgår av specialmotiveringen åsyftas inte heller någon inskränkning i vad som f.n. gäller. Den angivna överensstämmelsen uppbärs även av motsvarande textställen i 1957 års och 1976 års begränsningskonventioner vilka båda talar om ”servants of the shipowner” respektive "les préposés du propriétaire du navire”.
Vid föredragningen har framkommit att hänvisningen till 234 § andra stycket valts i stället för en uppräkningsmetod just i syfte att etablera en
kongruens' mellan den krets av ornbordanställda m. fl. som enligt svensk
rätt omfattas av principalansvar och den krets som enligt förslaget skall stå utanför reglerna om redares rätt till ansvarsbegränsning. Mot bakgrund av
det angivna syftet synes det vara mindre anledning att erinra mot att bestämmelsen med den valda hänvisningstekniken blivit svår att förstå. Formuleringen av hänvisningen bör justeras något om lagrådet tolkat den
sn 8
riktigt. Lokutionen "sådan anställd som avses 1'” kan föra tanken till att
endast den omfattas vars förhållanden regleras av ett civilrättsligt anställningsavtal med redaren eller annan. Då någon begränsning av detta slag inte synes vara avsedd, föreslår lagrådet att hänvisningen förtydligas till att lyda ”sådan anställd eller annan person som avses i”. Med denna formulering kommer exempelvis en skada som drabbar en lots. antingen frivilligt anlitad eller s.k. tvångslots, att gå in under den föreslagna bestämmelsen.
Det villkor som anges i andra ledet av punkt 5 har självständig betydelse.
Förslaget gäller således inte skadeståndsanspråk från alla dem som omfattas av ett principalansvar utan det krävs dessutom att den skadelidandes "åligganden står i samband med fartygets drift eller med bärgningen”. I detta sammanhang kan påpekas att orden "fartygets drift” avviker från
konventionstexten i artikel 3 (e) som talar om "connected with the ship”
respektive ”se rattachent au service du navire” vilket i den svenska
översättningen återges med ”fartygets tjänst”. Härmed kan jämföras re-
geln om redaransvaret i 233 § första stycket vilken omfattar skada vållad
av någon som på uppdrag utför arbete i ”fartygets tjänst”.
Artikel 3(e) i konventionen gör förbehåll för det fall att nationell lag,
som reglerar ”tjänsteavtalet”” inte medger fartygsägaren eller bärgaren rätt att begränsa sin ansvarighet eller medger begränsning till högre belopp än
som anges i konventionen. I det remitterade förslaget har en mötsvarighet till nämnda förbehåll införts sist i 10 kap. (243a 8 första stycket). En
erinran om denna regel synes för tydlighetens skull böra tas in I punkt 5.
Om lagrådets nu anförda synpunkter beaktas kan 236 § 5 ges följande lydelse:
5. fordran med anledning av skada som har åsamkats en sådan anställd eller annan person som avses i 234 § andra stycket och vars åligganden står i samband med fartygets drift eller med bärgningen, under förutsättning att annat cj följer av 243 a § första stycket, samt''.
238 § Med utgångspunkt i artiklarna 7 punkt I och artikel 6 punkterna Ia och Ib i 1976 års konvention anges under punkterna 1—3 i förevarande para-
graf de tre ansvarsgränserna avseende fordringar med anledning av personskada tillfogad fartygets egna passagerare, andra fordringar med anledning av personskada samt övriga fordringar. Uttrycket passagerare” har i
punkt 2 av artikel 7 i konventionen definierats på samma sätt som har skett i remissförslaget — på grundval av Aténkonventionen — i sjätte kapitlet
171 §. Departementschefen anger, att definitionen i 171 § bör ligga till
grund också vid tolkningen av förevarande lagrum. Samtliga definitioner i
171 § är emellertid uttryckligen begränsade att gälla sjätte kapitlet. Det kan också noteras att den där givna definitionen på bortfraktare inte kan vara
generell för sjölagen (jfr 71 § i femte kapitlet). Passagerarbegreppet är av grundläggande betydelse för tolkningen av bestämmelserna i 10 kap. och bör enligt lagrådets mening också här bestämmas i själva lagtexten. Detta
Prop. 1982/83: 159 | 284
kan ske genom att sist i punkt I tas in förslagsvis följande mening: ”I fråga
om begreppet passagerare gäller bestämmelsen i 171 §.” Regeln i punkt I om att ansvarsbeloppet skall beräknas utifrån det antal
passagerare som fartyget ”enligt sitt certifikat har tillstånd att befordra” är uppenbarligen avfattad med tanke på de egentliga passagerarfartygen, dvs.
hos oss fartyg som har tillstånd att befordra mer än 12 passagerare. Fartyg
avsedda för ett lägre passagerarantal torde i allmänhet inte vara försedda med certifikat. Enligt departementschefen finns för dem, däremot i regel
typgodkännande som anger passagerarantalet och detta får anses som
certifikat vid tillämpning av lagrummet. Sådana fall då lastfartyg eller andra fartyg som inte är avsedda för persontransporter medför personer som är passagerare i den här förut angivna meningen har däremot inte
berörts. Problemet kan inte vara utan praktisk betydelse och en möjlighet
att räkna ut ett ansvarsbelopp enligt punkt :I bör finnas. I Danmark och Norge har frågan lösts med motivuttalanden av innebörd att, i den mån certifikat inte finns, ansvarsgränsen för fartygets egna passagerare skall
beräknas som om fartyget har certifikat utvisande ett maximalt antal av 12 passagerare. Har ett lägre maximum fastställts skall det dock läggas till grund vid beräkningen. Lagrådet har inte sådan kännedom om faktiska förhållanden som behövs för att avgöra om det är möjligt att utforma någon
generellt gällande hjälpregel i lagtexten. Kan det inte ske, bör ett klargörande besked ges i motiven.
Begränsningsbeloppet i punkt 3 anges i författningstexten vara avsett för andra slag av fordringar ”samt fordringar som inte tillgodoses med de belopp som anges i 2”. Det citerade uttrycket innefattar enligt sin ordaly-
delse bl: a. fordringar som anges i punkt 1. vilket inte är avsett. Lagrådet
föreslår att uttrycket byts ut mot uttrycket "samt fordringar som avses i 2, i den mån de inte tillgodoses med belopp som anges där”.
I punkterna 2 och 3 kommer förhöjningen av ansvarsbeloppet alltefter
fartygets dräktighetstal till uttryck i en skiktskala med vissa tilläggsbelopp inom varje skikt. Angivelsen av de olika skikten synes enligt lagrådets mening böra formuleras i närmare överensstämmelse med ordalag som i
liknande sammanhang används på annat håll i sjölagen (86 §), förslagsvis
enligt följande modell: ”för varje dräktighetstal som överstiger 500 men
inte 3 000 med 500 SDR, '”.
239 § .
I 239 § regleras rätten till betalning ur de ansvarsbelopp som anges i
238 §. Paragrafen avser också det fallet att någon fond inte har upprättats.
Inom ansvarsbeloppet skall enligt 239 § första stycket konkurrera de fordringar "för vilka ansvarsgränsen gäller”. Uttrycket är detsamma som
används i 240 § andra stycket. Det avses, såvitt man kan utläsa av special-
motiveringen till den paragrafen, innefatta alla fordringar som — med beaktande av 235 och 236 §§ — til! sin typ är föremål för ansvarsbegräns-
ning. Fordran på grund av att en sådan anställd som avses i 236 § punkt 5
skadats skall exempelvis inte kunna tillgodoses ur ansvarsbeloppet. Fordran, beträffande vilken gäldenären på grund av sådana omständigheter som sägs i 237 § inte kan åberopa ansvarsbegränsning, skall däremot kunna konkurrera inom beloppet. Motsvarande bestämmelser i konventionen är inte tydliga. Lagrådet anser att, om den angivna ordningen skall gälla,
uttrycket ”för vilka ansvarsgränsen gäller” i både 239 och 240 §§ måste
ersättas med uttrycket ”av det slag som ansvarsgränsen avser”.
Enligt 239 § sista stycket skall medel i angivna fall avsättas genom domstols förordnande. Regeln är inte lämpad för det fall att någon fond inte upprättats. Föreskriften om rättens medverkan bör utgå. Med hänvisning till det anförda och med ett par redaktionella jämkningar föreslår lagrådet att 239 § får följande lydelse:
”Varje ansvarsbelopp skall fördelas mellan borgenärerna i förhållande
till storleken av deras styrkta fordringar av det slag som ansvarsgränsen avser. |
Om det belopp som avses i 238 § 2 inte räcker till för betalning av de
fordringar som anges där, skall återstoden av dessa fordringar betalas ur det belopp som nämns i 238 § 3 med samma rätt som övriga där angivna fordringar.
Har redaren eller någon annan, innan ansvarsbeloppet fördelats, helt
eller delvis betalat en fordran som skall utgå ur ansvarsbeloppet, inträder
han i borgenärens rätt intill det belopp som han har betalat.
Visar redaren eller någon annan, när ansvarsbeloppet skall fördelas, att han senare kan bli skyldig att helt eller delvis betala en fordran som han, om den hade betalats före fördelningen, skulle ha kunnat kräva åter ur ansvarsbeloppet enligt tredje stycket, skall medel tills vidare avsättas för att han senare skall kunna göra sin rätt gällande.”
240 §
Genom upprättande av en begränsningsfond som sägs 1 2408 vinner gäldenären de verkningar i form av skydd mot kvarstad m. m. som följer av 2413. Vidare kommer på grund av den kungörelse med anmälningsfrist som enligt 354§ skall utfärdas fordringar som härrör från den aktuella sjöolyckan att kanaliseras till ett och samma ärende, fondärendet. Om någon av borgenärerna med fordran mot fonden eller gäldenären själv eller dennes försäkringsgivare genom stämning väcker talan rörande sådan fordran eller rörande gäldenärens rätt till ansvarsbegränsning eller fondens
fördelning uppkommer ett begränsningsmål. Fondärendet avses, när sådan
talan väcks, tydligen övergå i ett begränsningsmål. Någon ytterligare talan, . som behöver väckas genom stämning, skall det däremot inte bli fråga om.
Alla frågor i övrigt angående fordringarna, ansvarsbegränsning för den
som upprättat fonden och fördelningen skall, om lagrådet har uppfattat förslaget rätt, regleras inom ramen för begränsningsmålet efter framställ-
ning i annan ordning oavsett om frågorna är tvistiga. Lagrådet finner det svärt att av den föreslagna lagtexten i 240 §, jämförd med de processuella reglerna i 15 kap. och motiven, få en klar uppfattning om detta system och om hur det skall fungera i vissa detaljer men återkommer härtill senare vid rubriken 15 kap.”. Här vill lagrådet anmärka att uttrycket ”väcka talan” måste ha samma innebörd i 2408 tredje och fjärde styckena. I tredje stycket måste åsyftas såväl fallet att begränsningsmålet initieras genom stämning som de fall då övriga frågor tas upp efter framställning till rätten. Om avsikten är att fjärde stycket endast skall avse fall då begränsningsmål initieras, mäste lagtexten ändras så att detta framgår. Orden ”väcka talan i” kan exempelvis bytas ut mot ”anhängiggöra”.
Uttrycket ”rättsliga åtgärder” i 2408 första stycket är enligt lagrådets mening inte en adekvat beteckning för de förfaranden som enligt specialmotiveringen var för sig skall kunna föranleda att en begränsningsfond skall få upprättas. I brist på annan lämplig samlingsbeteckning synes man vara hänvisad till att räkna upp de åtgärder som torde vara avsedda, dvs. att här i riket väcks talan eller framställs begäran om kvarstad eller annan åtgärd hos domstol eller exekutiv myndighet eller påkallas skiljeförfarande eller dispasch.
För upprättande av en begränsningsfond krävs enligt förslaget att en åtgärd av nyss angiven beskaffenhet skall ha vidtagits med anledning av en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning. Detta villkor får enligt lagrådets uppfattning anses föreligga, när den som väckt talan eller annars påkallat en åtgärd påstår sig ha fordran som enligt 235 § jämförd med 236§ principiellt är underkastad ansvarsbegränsning. Detta gäller, även om han samtidigt påstår något förhållande som enligt 237 § skulle kunna bryta rätten tll ansvarsbegränsning. Något ställningstagande till frågan, huruvida den som väcker talan eller eljest begär en åtgärd verkligen har någon begränsningsbar fordran, erfordras sålunda inte för att begränsningsfond skall få upprättas (jfr NJA 1973 s. 1). Vad nu anförts torde överensstämma med den s:åndpunkt som det remitterade förslaget intar.
Det anges inte på något sätt i 240§ eller någon annanstans i lagtexten vem som kan upprätta en begränsningsfond. Av specialmotiveringen fram- "går att institutet begränsningsfond är avsett att kunna användas av redare eller annan skadeståndsansvarig eller försäkringsgivare, om talan har väckts eller åtgärd har påkallats enligt första stycket. Den konventionsbestämmelse på vilken stadgandet grundar sig (artikel 11 punkt 1) innehåller även en upplysning om vilka sam kan upprätta en begränsningsfond. Stadgandet i 2408 första stycket, i vilket begreppet begränsningsfond första gången omtalas, skulle vinna i konkretion om det kompletteras med en bestämning av den krets av personer som kan komma ifråga. Detta kan lämpligen ske genom en hänvisning till 234§ vari upptas de personer — redare, fartygsägare, försäkringsgivare m. fl. — som har rätt att begränsa
sin ansvarighet enligt bestämmelserna i 10 kap. Ett förtydligande tillägg av sådant innehåll synes även korrespondera väl med bestämmelsen i 2415 första stycket som reglerar begränsningsfondens särskilda skyddsverkan i fråga om ”egendom, som tillhör någon på vars vägnar fonden är upprättad och som har rätt till ansvarsbegränsning.”'
Till det stadgande i 240§ första stycket som anger vid vilken domstol en begränsningsfond skall upprättas föreslår lagrådet ett tillägg av innebörd att, om en begränsningsfond har upprättats vid en sådan domstol, en ytterligare fond som kan behövas i anledning av samma händelse får upprättas endast vid den domstolen. Beträffande de närmare motiven till detta förslag hänvisar lagrådet till vad som anförs vid 351 8.
Kanaliseringsregeln i 240§ tredje stycket första meningen är tillämplig vare sig talan om fordringen riktas mot den som upprättat fonden eller mot annan för vilken fondens upprättande enligt andra stycket har verkan. Enligt tredje stycket andra meningen gäller kanaliseringsregeln även talan huruvida den som upprättat fonden har rätt till ansvarsbegränsning (jfr 237 §). Under kanaliseringsregeln faller däremot inte talan huruvida någon för vilken fondens upprättande enligt andra stycket har verkan äger rätt till ansvarsbegränsning. Sådan talan kan alltså, när den förs såsom ren fastställelsetalan fristående från talan om fordringen, föras utanför begränsningsmålet. Lagrådet har velat framhålla detta eftersom det av specialmotiveringen till tredje stycket kan förefalla som om också talan om fordringen, när frågan om ansvarsbegränsning kommer upp, skulle kunna föras som särskild talan fristående från begränsningsmålet.
Det kan anmärkas, att man i Danmark och Norge hänvisat också frågor om rätt till ansvarsbegränsning för annan än den som upprättat fonden till begränsningsmålet. Väljs en sådan lösning också här, kan det kräva en ändring av regeln i 240 § fjärde stycket så att en sådan person också får rätt att initiera ett begränsningsmål (fr vad lagrådet i det föregående anfört om uttrycket ”väcka talan”").
I motiven till 240 § diskuteras den situationen att en redare, som upprättat en begränsningsfond med användande av egna medel, blir försatt i konkurs. Enligt motiven bör i sådant fall inbetalningen till fonden i återvinningshänseende jämställas med betalning av en skuld. Naturligare är att betrakta inbetalningen till fonden såsom jämställd med ställande av säkerhet (jfr 37 § andra stycket konkurslagen). Medlen kommer ju inte i och med -inbetalningen till fonden borgenärerna till handa som likvid för deras fordringar och överskott, som till äventyrs uppstår i fonden, måste räknas till konkursboets egendom. Under alla förhållanden möter komplikationen att den borgenärskrets till vars förmån betalningen anses ha skett eller säkerheten ställts saknar företrädare mot vilken återvinningstalan kan riktas. Hur denna komplikation skall lösas. har inte närmare behandlats i det remitterade förslaget.
På grund av vad som anförts här och med hänvisning till vad lagrådet vid
Prop. 1982/83: 159 | 288
239§ har anfört angående uttrycket ”fordringar för vilka ansvarsgränsen gäller” föreslår lagrådet följande lydelse av 240§: |
”Om det, med anledning av en fordran av ett slag som är föremål för
ansvarsbegränsning, här i riket har väckts talan eller framställts begäran om kvarstad eller annan åtgärd hos domstol eller exekutiv myndighet eller påkallats skiljeförfarande eller dispasch, kan redaren eller annan som
enligt 234 §& har rätt till ansvarsbegränsning upprätta en begränsningsfond.
Fonden skall upprättas hos den domstol där talan har väckts eller hos
sjörättsdomstolen för den ort där åtgärden begärts eller förfarandet påkal-
lats. Om en begränsningsfond har upprättats vid sådan domstol, får dock en ytterligare fond i anledning av samma händelse upprättas endast vid den
domstolen.
En begränsningsfond anses upprättad med verkan för alla personer som kan åberopa samma ansvarsgräns. Den är avsedd för betalning endast av fordringar av det slag som ansvarsgränsen avser.
Sedan en begränsningsfond har upprättats i Sverige, får här i riket talan rörande en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning
väckas endast i begränsningsmål. Detsamma gäller talan angående frågan
huruvida den som upprättat begränsningsfonden har rätt till ansvarsbe-
gränsning och angående frågan om fördelning av fonden.
Behörig att väcka talan i begränsningsmål är den som har upprättat fonden, dennes försäkringsgivare och den som gör gällande en fordran-av
det slag som är föremål för ansvarsbegränsning.
Närmare bestämmelser om begränsningsfond och begränsningsmål finns i 15 kap.”
241 §
Denna paragraf, som reglerar begränsningsfondens verkan såsom hinder för exekution, är beroende delvis på ämnets natur och delvis på reglering-
ens utformning ett tungläst lagrum och innehåller i förhållandet mellan
första och andra styckena en viss dubblyr. Med hänsyn främst till att
paragrafen är utformad på i huvudsak samma sätt som motsvarande lagrum i den danska lagtexten och de finska och norska lagförslagen har: lagrådet ansett sig inte böra föreslå, att paragrafen omarbetas. Det i första och andra styckena förekommande uttrycket "någon på vars
vägnar fonden är upprättad”” kan lämpligen utbytas mot uttrycket ” någon
som fonden har verkan för enligt 240 § andra stycket”.
I tredje stycket andra meningen upptas bl.a. en regel om att verkställd säkerhetsåtgärd eller utmätning skall hävas och ställd säkerhet friges, när begränsningsfond upprättats på vissa närmare angivna platser. Som villkor
för regelns tillämplighet uppställer förslaget i nära anslutning till gällande
rätt (se nuvarande 238 §), att fonden upprättats innan säkerhetsåtgärden
eller utmätningen vidtogs eller säkerheten ställdes. Artikel 13 punkt 2 i
1976 års begränsningskonvenrtion, som ligger till grund för den föreslagna
regeln, synes av ordalydelsen att döma inte uppställa något sådant villkor. Paragrafen upptar på olika ställen föreskrifter om att verkställd utmät-
ning skall eller kan hävas när begränsningsfond upprättats. Bestämmelser
av nu åsyftat slag förekommer sålunda i andra stycket andra meningen
samt tredje stycket första och andra meningarna. Dessa bestämmelser går
tillbaka på artikel 13 punkt 2 i 1976 års konvention. Där talas om frigivande
av all egendom, som har blivit ”arrested or attached” i den engelska
texten och ”saisi” i den franska texten. Det är tveksamt om det engelska uttrycket omfattar utmätning. Det franska uttrycket torde däremot inbe-
gripa bl.a. utmätning. Texterna äger enligt artikel 23 lika vitsord. I den
översättning av konventionen som bilagts remissen har den nu ifrågavarande texten i artikel 13 punkt 2.återgetts såsom egendom som blivit föremål
för kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd. Den danska lagtexten har inte tagit med utmätning. I det norska förslaget avser hithörande bestämmelser egendom som varit föremål för ”arrest eller annen tvangsforretning”. Det finska kommittéförslaget överensstämmer i sak med det remitterade förslaget.
Med hänsyn till det anförda kan ifrågasättas, om bestämmelserna i andra
stycket andra meningen samt tredje stycket första och andra meningarna överhuvud skall avse verkställd utmätning. Om bestämmelserna anses böra omfatta även verkställd utmätning, får de antas för hävande av sådan utmätning förutsätta, att det är fråga om utmätning som ännu inte avslutats
genom lagakraftvunnet beslut om utbetalning av influtna medel till utmätningsborgenären. Hävning av pågående utmätning, som fortskridit så långt
att den utmätta egendomen sålts, bör med analog tillämpning av 4 kap. 33 § utsökningsbalken avse rätten till influtna medel.
242 §
242 § inleds med en bestämmelse om att ansvarsbegränsning får åbero-
pas även om någon fond inte upprättats. Huruvida föreskrifterna i paragrafen i övrigt gäller oavsett om det finns någon fond framgår inte tydligt av
lagtexten. Av motiven och av systemet i övrigt måste dras slutsatsen, att
styckena två och tre skall tillämpas enbart om det inte uppstått något '
fondärende eller begränsningsmål, medan fjärde stycket gäller såväl i som
utanför sådant mål eller ärende. Lagrådet föreslår, med förtydligande i de
angivna hänseendena och med ett par redaktionella jämkningar,-att 242 §
andra—fjärde styckena får följande lydelse:
"Har talan väckts om fordran som är föremål för ansvarsbegränsning, skall rätten om fond inte har upprättats, vid tillämpning av bestämmelserna
i detta kapitel endast beakta den fordran som målet gäller. Vill:svaranden att även annan fordran, för vilken samma ansvarsbelopp gäller, skall
beaktas vid ansvarsbegränsningen, skall förbehåll om detta tas in i domen.
En dom som inte innehåller förbehåll enligt andra stycket får verkställas '
utan hinder av 241 §. Innehåller domen sådant förbehåll, kan den ändå
19 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 159 |
Prop. 1982/83: 159 | 290
verkställas, såvida inte en begränsningsfond upprättas och kronofogdemyndigheten med tillämpning av 241 § finner att ansökningen om verkställighet bör avslås.
Parterna kan, oavsett om fond har upprättats, hänskjuta frågan om ansvarsbeloppets storlek och förcelning till utredning och avgörande genom dispasch. Bestämmelser om talan mot dispasch finns i 14 kap.”
15 kap.
1 15 kap. har tagits upp samtliga-bestämmelser som rör förfarandet när en begränsningsfond upprättas och när ett begränsningsmål uppkommer. Lagrådet har, enligt vad som anförts vid 240 §, funnit att det system som är avsett inte framgår så klart som vore önskvärt av lagtexten och motiven. I vissa avseenden synes handläggningsfrågorna ha lämnats helt eller delvis oreglerade. Det är självfallet angeläget att den nordiska rättslikhet som förhandlats fram tas tillvara. Vissa ändringar och förtydliganden bör ändå enligt lagrådets uppfattning genomföras. Ändringsförslagen redovisas i det följande vid de paragrafer som berörs. Allmänt vill lagrådet om 15 kap. tillägga följande. |
Så länge ett begränsningsmål inte inletts förutsätts det tydligen i förslaget, att alla frågor om de anmälda fordringarnas berättigande och storlek och om ansvarsbegränsning för gäldenären eller gäldenärerna skall lösas genom överenskommelser utom rätta. Först när tvist uppkommer i någon sådan fråga eller när någon väcker talan med yrkande om att rätten skall fördela fonden uppstår ett begränsningsmål. Vissa av bestämmelserna i 15 kap. har uppenbarligen avsetts gälla även om något begränsningsmål inte blir aktuellt, medan andra avser enbart fallet att ett sådant mål handläggs. Till vilken kategori de särskilda paragraferna hör har inte markerats på ett tydligt sätt. Att bestämmelserna från och med 359 § förutsätter ett begränsningsmål kan vålla någon tvekan bara beträffande 362 § och 363 § sista stycket. Av dispositionen i övrigt drar man emellertid lätt den felaktiga slutsatsen att 357 §, som innehåller den betydelsefulla regeln om preklusion av fordringar, gäller oavsett om fördelningsfrågorna löses utom rätta eHer det uppkommer ett begränsningsmål. De svenska motiven tycks inte ge någon upplysning på den punkten, medan det framgår i vart fall av motiven till det norska lagförslaget (OT prop. nr 32 s. 54 vid $358) att preklusionsbestämmelsen har betydelse enbart i begränsningsmål. Risken för misstolkning förstärks av att 358 § enligt motivuttalandena är en regel som främst avser det fallet att något begränsningsmål inte bildas.
"Med hänsyn till vad som anförts måste eniigt lagrådets mening bestämmelsen i 357 § flyttas och inordnas i reglerna om begränsningsmål. En lämplig lösning synes vara att foga in den i 363 § så som lagrådet anger vid den paragrafen.
För att inte alltför mycket rubba den med Danmark och Norge gemensamma paragrafnumreringen föreslår lagrådet dels att 358 §, som alltså inte
hör till begränsningsmålsreglerna, betecknas som 357 §, dels att som 358 § införs en ny paragraf där det sägs, att de därefter följande bestämmelserna — som då kan behålla sina beteckningar 359—364 §§ — enbart gäller för det fall att ett begränsningsmål uppkommit.
Lagrådet återkommer med förslag till författningstext vid 357, 358 och 363 §§.
350 och 351 §§ "I anslutning till förslaget till lag om ändring i oljeansvarighetslagen föreslår lagrådet att alla bestämmelser som rör ansvar för oljeskador skall stå kvar i oljeansvarighetslagen. Lagrådet hänvisar här till vad som anförs i det sammanhanget. Om lagrådets förslag biträds, behövs vissa ändringar i remissförslaget rörande sjölagen, nämligen beträffande 350, 351 och 353 §§. Den här nedan föreslagna lagtexten innehåller de ändringar som av nu angivna skäl synes påkallade i fråga om 350 och 351 §§.
Beträffande 351 § vill lagrådet dessutom ta upp frågan i vilken mån det kan anses tillåtet att upprätta flera begränsningsfonder enligt sjölagen på grund av en och samma händelse.
Bestämmelsen i 351 § går tillbaka på ett förslag varom de nordiska sjörättskommittéerna enat sig. Den är avsedd att göra det möjligt att upprätta en begränsningsfond omfattande ett eller flera sådana fordringsslag som anges i 238 § 1-3, dvs. fordringar i anledning av skada på fartygets egna passagerare, andra personskador respektive sakskador. Fondbeloppet skall enligt förslaget i princip bestämmas såsom summan av de olika ansvarsbelopp som enligt 238 § gäller för det eller de slag av fordringar som fonden är avsedd att täcka. Härtill kommer ränta intill dagen för fondens upprättande. Erforderlig uppgift om vilka slag av fordringar som fonden är avsedd att täcka synes böra upptas i ansökan om fondens upprättande. .
Framgår det sålunda av ansökningen att med fonden avses fordringar med anledning av passagerarskador blir det ansvarsbelopp som anges i 238 § I bestämmande för fondbeloppets storlek. Skall fonden omfatta endast fordringar i anledning av andra personskador skall fondbeloppet beräknas till summan av ansvarsbeloppen enligt 238 § 2 och 3 med hänsyn till det särskilda samband som råder mellan ansvarsbeloppen i dessa båda punkter. Om fonden enligt ansökningen är avsedd att täcka såväl fordringar avseende personskada på fartygets egna passagerare som andra fordringar för pesonskada inberäknas ansvarsbeloppen enligt 238 § 1-3 i fondbeloppet. Även alternativet 3 och alternativet I jämte 3 kan naturligtvis förekomma vid upprättande av en begränsningsfond. Det är dock att märka att förslaget utgår från att fråga är om en och samma fond också när olika slag av fordringar och således skilda borgenärskretsar avses kunna få täckning i olika delar av fondbeloppet. Det synes emellertid inte kunna uteslutas att en ansvarig redare ansöker om upprättande av en fond avse-
ende ett angivet slag av fordringar och senare, när denna fond är upprättad, i ny ansökan begär att få upprätta en fond även beträffande ett annat fordringsslag. Förslaget synes inte resa något formellt hinder mot att det i sådana fall, genom skilda fondärenden, kan komma att föreligga två begränsningsfonder i anledning av samma händelse. Med tanke på sådana fall bör förslaget tillföras en bestämmelse, lämpligen såsom ett tillägg till forumregeln i 240 § första stycket, som hindrar att två begränsningsfonder i anledning av samma händelse kan komma att upprättas vid skilda domstolar. |
En tänkbar situation som inte berörs i specialmotiveringen kan vara den där det till följd av en fartygskollision uppkommer såväl skador på egna passagerare som sakskador av betydande omfattning och där den ansvarige redaren vill upprätta en begränsningsfond beträffande passagerarskadorna. Han gör gällande ansvarsbegränsning även i fråga om sakskadorna ehuru omständigheterna kan vara sådana att han inte finner anledning att upprätta begränsningsfond i fråga om dessa skador. Den föreslagna bestämmelsen synes i den angivna situationen enligt sin ordalydelse tvinga till att en fond beträffande passagerarskadefordringarna skall inbegripa även ansvarsbeloppet för de uppkomna sakskadefordringarna, eftersom ansvarsbegränsning görs gällande också beträffande dem. En sådan tillämpning efter ordalydelsen av den föreslagna bestämmelsen synes inte stå i god överensstämmelse med stadgandet i 242 § första stycket, enligt vilket reglerna om ansvarsbegränsning skall kunna åberopas även om en begränsningsfond inte upprättas. Den norska sjölagskommittén har i motsvarande sammanhang uttalat (bet. NOU -1980: 55 s. 51), att den omständigheten att en begränsningsfond upprättas beträffande visst fordringsslag inte kan beta en ansvarsskyldig rätten att åberopa begränsningsreglerna i fråga om ett annat slag av begränsningsbara fordringar. I enlighet med det tidigare anförda torde bestämmelsen därför i ett sådant fall som det angivna enligt lagrådets mening böra tillämpas så att det är den avgränsning av fondens ändamål som anges i ansökningen om fondens upprättande som skall vara bestämmande för beräkningen av fondbeloppets storlek, oavsett om den som upprättar fonden gör gällande ansvarsbegränsning också beträffande ett fordringsslag som inte omfattas av ansökningen. |
Med stöd av det anförda föreslår lagrådet att förevarande två paragrafer ges följande lydelse.
350 §:
"Bestämmelserna I detta kapitel gäller begränsningsfond som upprättas enligt 240 §.”
351 §:
"Den som vill upprätta en begränsningsfond skall i ansökningen ange för vilka i 238 § angivna slag av fordringar fonden skall gälla. Sådan fond får inte avse fordringar som uppkommit på grund av skilda händelser.
Prop. 1982/83: 159 | | 293
En begränsningsfond skall motsvara
I. i 238 § angivna ansvarsbelopp för det eller de slag av fordringar som fonden skall avse, och
2. ränta på belopp som avses i 1, beräknad enligt 6 § räntelagen . (1975: 6359). för tiden från dagen för händelsen till dagen för fondens upprättande.”
352 §
Denna paragraf behandlar förfarandet vid upprättande av begränsningsfond. Förfarandet inleds med ansökan till rätten att få upprätta begränsningsfond. Av 240 § första stycket framgår hos vilken domstol ansökan - skall göras. Med hänsyn till ärendets beskaffenhet synes det lämpligt att kräva att ansökningen görs skriftligen. Föreskrift härom bör intas i första stycket i förevarande paragraf.
Avfattningen av första stycket tyder närmast på att inbetalningen av fondbeloppet eller ställande av säkerhet för detta skulle vara en förutsättning för att ansökningen skall prövas. Detta torde emellertid inte vara meningen (jfr 353 §-tredje stycket). Den avsedda innebörden synes i stället vara, att om ansökningen bifalls beloppet skall inbetalas eller säkerhet ställas, låt vara att hinder inte möter att fullgöra detta redan i samband med att ansökningen görs.
Såsom understrukits i motiven, är det viktigt att höga krav ställs på säkerheten. I princip torde få krävas, att betalningen av fondbeloppet garanteras av större bank eller försäkringsföretag. Andra former av säkerhet än betalningsgaranti kan vara vanskligare att lita till med hänsyn bl.a. till värderingssvårigheter och avsaknaden av. närmare regler om hur sådan säkerhet skall realiseras och hur verkställigheten i övrigt skall gå till. När säkerhet ställs i form av betalningsgaranti bör med hänsyn till innehållet i 363 § sista stycket observeras, att garantin inte får vara villkorad av att rätt till ansvarsbegränsning föreligger. I anslutning till dessa synpunkter föreslår lagrådet, att uttrycket ”godtagbar säkerhet" ersätts av uttrycket ”tillfredsställande säkerhet”. |
Beträffande tredje stycket föreslår lagrådet att uttrycket ”För upprättande och förvaltning av begränsningsfond byts ut mot uttrycket ”I ärende
om begränsningsfond”. |
Om lagrådets synpunkter i fråga om 352 § första stycket beaktas, kan detta få förslagsvis följande lydelse: |
”Den som vill upprätta en begränsningsfond skall hos rätten göra skriftlig ansökan om tillstånd härtill. Bifalls ansökningen skall sökanden till rätten inbetala fondbeloppet eller ställa tillfredsställande säkerhet för detta.” :
353 §
Rätten skall enligt första stycket fastställa fondens storlek och avgöra
. 294
om erbjuden säkerhet kan godtas. Om inte särskilda skäl talar emot det, skall rätten enligt andra stycket även bestämma att till rätten skall betalas in eller säkerhet ställas för ett tillöggsbelopp avsett att täcka ersättning till förvaltare i fonden, rättegångskostnader och andra kostnader med anledning av fondens upprättande och fördelning samt — med visst undantag — ansvaret för ränta. I tredje stycket regleras frågan, när begränsningsfond skall anses upprättad. Framgår av beslutet, att erforderlig inbetalning” har gjorts eller att godtagbar säkerhet har ställts, betraktas fonden som upprättad den dag då beslutet meddelades. I annat fall anses fonden upprättad den dag då ”inbetalning” har skett eller säkerhet har ställts. Med ”erforderlig inbetalning” resp. ”inbetalning” avses betalning av fondbeloppet och beslutat tilläggsbelopp.
Förslaget uppställer alltså som villkor för att begränsningsfond skall anses upprättad att inte bara fondbeloppet, inberäknat ränta till dagen för fondens upprättande, utan också beslutat tilläggsbelopp inbetalats etler tryggats genom ställande av säkerhet. Även om goda sakliga skäl kan åberopas för en sådan ordning, kan man ställa frågan, om den låter sig förena med bakomliggande konventioner. I artikel 11 i 1976 års begränsningskonvention anges sålunda, att begränsningsfond upprättas genom att fondbeloppet jämte ränta till dagen för fondens upprättande betalas eller att säkerhet för beloppet jämte ränta ställs. Artikel 14 i konventionen innehåller visserligen en föreskrift om att bestämmelserna om upprättande och fördelning av en begränsningsfond och alla processuella bestämmelser, som har samband därmed, skall vara underkastade lagen i den stat där fonden upprättats men föreskriften anger samtidigt, att detta endast gäller om inte annat följer av vad som föreskrivs i vissa konventionsbestämmelser, däribland artikel 11. Vad angår oljeskadefond ansågs det vid oljeansvarighetslagens tillkomst vara ytterst tveksamt om det enligt oljeansvarighetskonventionen var tillåtet att som villkor för ansvarsbegränsning kräva, att säkerhet ställdes även för ränta och rättegångskostnader, och någon bestämmelse härom upptogs inte heller i oljeansvarighetslagen. Å andra sidan får också de synpunkter som anförts i remissen till stöd för ståndpunkten att ifrågavarande konventioner inte lägger hinder i vägen för den nu föreslagna ordningen anses ha fog för sig. Det går därför knappast att lämna något säkert svar på den uppställda frågan. I de övriga nordiska länderna har hinder inte ansetts föreligga för den lösning som förordas i remissen.
Enligt fjärde stycket gäller beslut om fondens eller tilläggsbeloppets storlek till dess annat förordnas. Om fondbeloppet eller tilläggsbeloppet höjs men felande belopp inte inom utsatt tid inbetalas eller tryggas genom ställd säkerhet, skall enligt motiven någon fond inte längre anses upprättad men fondens egendom likväl reserveras för de fordringar som görs gällande not ”fonden” och slutligen fördelas mellan borgenärerna i förhållande till storleken av deras fordringar. Lagrådet anser att en sådan ordning inte
kan genomföras utan några bestämmelser i ämnet. Medel som ett rederi inbetalat till rätten för fondändamål, kan, när en fond inte längre anses upprättad, inte utan uttrycklig bestämmelse även fortsättningsvis vara skyddade mot exekution för andra fordringar än sådana som avsågs med den planerade fonden; regeln i 240 § andra stycket andra meningen förutsätter nämligen att det föreligger'en i laga ordning upprättad fond. Andra svårigheter sammanhänger med att flertalet regler i 15 kap. inte är tillämpliga, när en fond inte längre anses upprättad. Hit hör bl. a. bestämmelsen i 363 § om befogenhet för rätten att genom dom fördela en fond. En annan fråga är, om den behövliga regleringen i ämnet bör bygga på grundtanken att fonden upphör att existera, om felande belopp eller säkerhet inte presteras. Regleringen bör syfta till en ordning som både ger fondupprättaren incitament att betala in eller ställa säkerhet för felande belopp och samtidigt bereder fondborgenärerna, dvs. de skadelidande, ett rimligt skydd mot negativa effekter av att felande belopp eller säkerhet inte presteras. Borgenärerna kan ju genom fondens tillkomst ha förlorat tidigare utverkade säkerhetsåtgärder eller utmätningar. En lösning, som kan vara värd att närmare överväga efter samråd med övriga nordiska länder, är att trots felande belopp eller säkerhet låta fonden bestå, ehuru i fortsättningen utan sådan rättsverkan som avses i 241 §& och 357 § (363 § tredje stycket enligt lagrådets förslag). Med denna lösning skulle den s.k. kanaliseringsregeln i 240 § tredje stycket fortfarande vara tillämplig. |
Lagrådet gör vidare följande påpekande i några detaljfrågor. I lagtexten i andra stycket bör anges, att skyldigheten att inbetala tilläggsbelopp eller ställa säkerhet för detta åvilar den som ansökt om upprättande av begränsningsfond. Godtas lagrådets förslag beträffande 355 § bör orden ”förvaltare i fonden” i andra stycket utbytas mot ordet ”god man”. Beaktas vad lagrådet anfört vid behandlingen av 350 och 351 §§ och av förslaget till lag om ändring i oljeansvarighetslagen bör andra stycket i förevarande paragraf utformas enbart med tanke på begränsningsfond enligt sjölagen. Av skäl som lagrådet angett vid 352 § bör uttrycket "godtagbar säkerhet” i tredje stycket utbytas mot uttrycket ”tillfredsställande säkerhet”. Tredje stycket i övrigt bör omformuleras, så att det närmare ansluter sig till motiven. Regeln i fjärde stycket om att beslut angående ansvarsbelopp och tilläggsbelopp endast gäller interimistiskt bör modifieras med hänsyn till att beloppen måste fastställas i vart fall vid fördelningsfrågans avgörande. Det kan här anmärkas att enligt det nu gällande tredje stycket av 6 § oljeansvarighetslagen — som i remissen föreslås upphävt — ett slutligt beslut om ansvarsbeloppets storlek skall meddelas redan vid anmälningsfristens utgång.
Om den förut nämnda lösningen efter samnordiska överläggningar visar sig godtagbar och om lagrådets ovan och vid 357 § gjorda förslag till jämkningar av lagtexten beaktas, kan 353 § få förslagsvis följande lydelse:
"Rätten skall fastställa fondens storlek och avgöra om erbjuden säkerhet kan godtas.
Prop. 1982/83: 159 . 296
Om det inte finns särskilda skäl mot det, skall rätten även besluta, att
sökanden skall till rätten betala in eler ställa tillfredsställande säkerhet för
ett tilläggsbelopp avsett att täcka ersättning till god man, rättegångskost-
nader och andra kostnader med anledning av fondens upprättande och fördelning samt ansvaret för ränta för tiden efter fondens upprättande. Fonden anses upprättad den dag då erforderlig inbetalning har gjorts ' eller tillfredsställande säkerhet har ställts. Har inbetalningen skett eller
säkerheten ställts innan rätten meddelat beslut enligt första stycket, anses
dock fonden upprättad den dag då sådant beslut meddelas. Detta skall anges i beslutet.
Beslut som avses i första och andra styckena gäller till dess annat
förordnas eller frågan om fondens fördelning avgörs. Innefattar sådant beslut att högre belopp skall betalas eller ytterligare säkerhet ställas, skall rätten förelägga den som upprättat fonden att inom viss tid betala in felande belopp eller ställa ytterligare säkerhet. Om föreläggandet inte följs, förordnar rätten att fonden inte längre skall ha sådan verkan som avses i
241 § och 363 § tredje stycket. Erinran härom skall tas in i föreläggandet. Talan mot beslut som avses i första och andra styckena och mot förordnande enligt fjärde stycket förs särskilt.”
354 §
I kungörelse om begränsningsfond skall rätten enligt första stycket andra meningen i förevarande paragraf uppmana "samtliga borgenärer” att hos . rätten skriftligen anmäla sina fordringar. Med tanke på att begränsnings-' fond inte alltid behöver avse alla de slag av fordringar som anges i 238 § (se vid 351 §) bör uppmaningen i stället riktas till "borgenärer med sådana fordringar som fonden avser”.
Hänvisningen I första stycket sista meningen till 357 § bör, om lagrådets förslag vid den paragrafen godtas, ersättas med en hänvisning till 363 § tredje stycket. |
355 8 Enligt denna paragraf kan rätten förordna en förvaltare i fonden. Förval-
taren skall vara lagfaren och ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver. .
Beteckningen förvaltare torde vara hämtad från -konkursförfarandet.
Uppgifterna för en sådan person som avses här blir emellertid betydligt
mer begränsade. Någon förvaltning av egendom motsvarande den i ctt konkursbo blir det inte fråga om. Enligt 360 § andra stycket inskränker
uppgifterna sig till att förvaltaren före fondsammanträdet när ett begräns-
ningsmål uppkommit skall granska anmälda fordringar och upprätta förslag till fördelning av fonden. Av motiven till förevarande paragraf och till 359 § framgår att det är tänkt att förvaltaren också skall kunna biträda vid förlikningsförhandlingar mellan parterna och aktivt verka för att överens-
Prop. 1982/83: 159 . 297
kommelser i olika frågor skall träffas. Departementschefens uttalanden i anslutning till sistnämnda paragraf visar också att förvaltaren avses biträda med de allmänna förberedelserna för fondsammanträdet. De angivna uppgifterna utöver dem som anges i 360 § bör komma till uttryck i lagtexten. För att det skall stå klart att det inte är fråga om en person med befogenheter liknande dem som tillkommer en konkursförvaltare bör vidare en annan beteckning än förvaltare väljas. Lagrådet förordar för sin del beteckningen god man. Om förslaget antas bör ordet ”förvaltare” bytas ut mot ordet ”god man” också i 353 § andra stycket samt i 360 § första och andra styckena. |
355 § bör med hänsyn till det anförda få förslagsvis följande lydelse:
"Om det är lämpligt med hänsyn till sakens beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt, skall rätten när en begränsningsfond upprättats förordna en god man. På gode mannen skall, förutom de uppgifter som anges i 360 § andra stycket, ankomma att biträda vid handläggningen av fondärendet eller begränsningsmålet och vid förhandlingar mellan parterna. Gode mannen skall vara lagfaren och ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver.
Ersättning till gode mannen fastställs av rätten.”
356 §
I sjölagens 368 § enligt förslaget (nuvarande 347 §) meddelas regler om specialpreskription av vissa sjöfordringar, däribland fordringar som är föremål för ansvarsbegränsning enligt 10 kap. Preskriptionstiderna är tämligen korta, vanligen ett eller två år. För att hindra att fordran upphör genom preskription krävs i lagrummet, att talan väcks i laga ordning: Detta innefattar inte något krav på att talan skall väckas i ordinärt processförfarande. Enligt en särskild bestämmelse i 368 § skall talan anses väckt, om sjöfordringar kommit under dispaschörs behandling. Talan kan också anhängiggöras i annan processform. Bevakning i gäldenärens konkurs godtas sålunda som preskriptionsavbrytande åtgärd (se Rodhe. Obligationsrätt s 684 f). Denna sidoordning mellan talans väckande och bevakning i konkurs har numera kommit till uttryck i 1981 års preskriptionslag (5 §). Förhållandet får anses gälla även på det nu aktuella området.
Sedan en begränsningsfond har upprättats i Sverige, kan enligt 240 & tredje stycket i förslaget talan rörande en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning väckas endast i begränsningsmål. Anmälan enligt 356 § ger i och för sig inte upphov till ett begränsningsmål. Ett sådant mål kan uppstå exempelvis genom att någon därtill behörig väcker talan om fördelning av fonden. När så sker, behandlas de i fondärendet anmälda fordringsanspråken utan vidare såsom anhängiga i begränsningsmålet. Liksom hänskjutande till dispaschör och bevakning i konkurs torde anmälan enligt 356 § kunna jämställas med väckande av talan i den mening
som avses i 368 8. i
Prop. 1982/83:159 = 298
357 § Som framgår av vad lagrådet anfört under rubriken ” 15 kap.” gäller den regel om preklusion som i remissförslaget tagits in i förevarande paragraf
endast i samband med sådan fördelning av en begränsningsfond som sker i
ett begränsningsmål. Lagrådets förslag i det avsnittet innebär att preklusionsregeln skall flyttas till 363 § och att i 357 § skall tas upp den lagtext som remissförslaget innehåller i 358 8.
358 § Med hänvisning till vad som sagts I avsnittet "15 kap.” om att det bör
anges tydligare vilka regler som för sin tillämpning förutsätter att ett begränsningsmål bildats (se även ovan vid 357 §), föreslår lagrådet att 358 § får följande lydelse:
"Om anhängiggörande av och förfarandet i begränsningsmål gäller 359—
364 §§.”
359 och 360 §§
I dessa paragrafer finns de grundläggande bestämmelserna om begränsningsmål och deras handläggning. Hänvisningen i 359 § till rättegångsbalkens regler torde i vissa avseenden kunna vålla tillämpningsproblem, särskilt därför att alla frågor och tvister skall handläggas i ett enda mål och
därför att det i många fall måste bli tveksamt vilka som i konkreta tvistefrå-
gor skall anses vara parter och vem som i varje sammanhang skall anses som kärande respektive svarande. En genomgång visar ändå att svårigheterna bör kunna lösas formellt och praktiskt. Beträffande parterna och
partsställningen behövs emellertid mer klargörande uttalanden om vad
som avses. Detta gäller särskilt regeln i 360 § sista stycket och vad den avses innebära i förhållande till den partsställning som gällt tidigare genom
det sätt på vilket talan väckts. Bl.a. för tillämpning av reglerna om tred-
skodom är partsställningen av betydelse: Enligt förslaget skall ju tredskodom inte vara utesluten annat än som påföljd för utevaro vid själva fondsammanträdet (se vid 361 §).
De ändringar lagrådet föreslår nedan när det gäller lydelsen av paragra-
ferna motiveras huvudsakligen av de synpunkter om förtydliganden som
lagrådet har anfört inledningsvis under rubriken ”15 kap.” |
359 §:
"Ett begränsningsmål inleds genom att talan som avses i 240 § tredje
stycket väcks genom stämning. Sedan målet inletts, kan talan väckas utan stämning.
Om inte annat sägs i detta kapitel, gäller i begränsningsmål i tillämpliga
delar rättegångsbalkens regler om tvistemål vari förlikning om saken är tillåten.” |
360 §:
"I begränsningsmål skall rätten, sedan den i 354 § angivna anmälningsfristen gått ut, hålla fondsammanträde. Till sammanträdet skall rätten kalla gode mannen. den som har upprättat fonden, den som har anhängiggjort begränsningsmålet och borgenärerna. Finns någon annan person, vars rätt är berörd, skall även denne kallas. Vid fondsammanträdet skall behandlas storleken .av ansvarsbeloppet och i förekommande fall tilläggsbeloppet. samt de anmälningar som gjorts i fondärendet och de yrkanden som framställts i begränsningsmålet. Fondsammanträdet kan om det behövs återupptas och fortsättas vid ett eller flera senare tillfällen. |
Före fondsammanträdet skall gode mannen granska anmälda fordringar samt, i den mån det kan ske, upprätta förslag till fondens. fördelning. Förslaget skall översändas till dem som har kallats till sammanträdet. Har god man inte förordnats, skall rätten vidta dessa åtgärder.
Om någon invändning mot förslaget, med de ändringar som kan ha gjorts vid fondsammanträdet, inte kvarstår när detta avslutas skall förslaget läggas till grund för fondens fördelning.
Kvarstår någon invändning när fondsammanträdet avslutas, skall rätten bestämma viss tid, inom vilken den som framställt invändningen skall ange, om han vidhåller den och begär rättens prövning av tvisten. Har en sådan begäran inte framställts i rätt tid, anses invändningen förfallen. Om den vidbålls, skall rätten så snart som möjligt pröva tvisten.
Parter i en sådan tvist som anges i fjärde stycket är den som har framställt invändning och den gentemot vilken invändningen riktas.”
361 §
Enligt första stycket i denna paragraf är fondsammanträde att jämställa med muntlig förberedelse om inte annat sägs i 15 kap. Att här avses muntlig förberedelse i dispositivt tvistemål framgår av 359 § andra stycket. I 361 § föreskrivs vidare i ett andra stycke att om någon som har kallats till ett fondsammanträde uteblir, sammanträdet får hållas utan hinder av utevaron.
Enligt 42 kap. 18 § rättegångsbalken får tredskodom meddelas under förberedelsen. Av 42 kap. 10 § rättegångsbalken framgår, att part kallas till. muntlig förberedelse i dispositivt tvistemål vid påföljd att tredskodom annars meddelas mot honom.
Om inte annat föreskrivs i det föreslagna 15 kap., blir bl.a. nu angivna regler i rättegångsbalken tillämpliga på fondsammanträde och kallelse till fondsammanträde. Någon bestämmelse som direkt utesluter dessa reglers tillämplighet på fondsammanträde finns inte i det föreslagna 15 kap. Enligt motiven skall av 360 § tredje stycket kunna tolkningsvis utläsas, att en parts utevaro från fondsammanträdet inte skall leda till tredskodom. Denna slutsats kan man inte med säkerhet dra av detta lagrum. Inte heller bestämmelsen i 361 § andra stycket behöver läsas så, att den utesluter tillämpning av tredskodom.
Om tredskodom inte skall kunna förekomma vid utevaro från fondsam-
-manträde, bör en otvetydig bestämmelse härom inflyta i 15 kap. Likaså bör
en föreskrift införas om att det i kallelse till fondsammanträde skall anges
vad som blir följden om part uteblir.
I motiven till 361 § anges, att det.i och för sig inte är något som hindrar,
att förvaltaren vid handläggningen av enskild tvist uppträder som ombud
för några av parterna. Det förefaller lagrådet mindre lämpligt att en offentlig funktionär, som har till uppgift att granska anmälda fordringsanspråk, göra upp förslag till fördelning av fonden och söka förlika tvistande parter, också uppträder som ombud för vissa parter. | Med hänsyn till vad som anförts i det föregående föreslår lagrådet, att
361 § andra stycket får följande lvdelse:
””Tredskodom får inte meddelas vid utevaro från fondsammanträde.
Uteblir någon som har kallats till sådant sammanträde, får målet handläggas och avgöras utan hinder av utevaron. Detta skall anges i kallelse till sammanträdet.” : |
362 §
Efter utgången av anmälningsfristen får rätten enligt denna paragraf förordna, att en viss del av de fordringar som visats föreligga skall betalas omedelbart. :
Fråga om omedelbar betalning skall enligt motiven avgöras genom beslut under rättegången. En följd härav blir, att särskild talan mot beslut i uppkommen fråga om omedelbar betalning inte får föras utan att uttrycklig
bestämmelse meddelas (49 kap. 8 § rättegångsbalken). Detta gäller vare sig
beslutet innefattar bifall till eller ogillande av yrkande om omedelbar betalning. Som skäl för att fullföljdsrätt inte skall föreligga framhålls i
remissen, att domstolarna kan förväntas iaktta försiktighet med ifrågavarande betalningar så att risk inte uppstår för att andra fordringar får mindre
del av ansvarsbeloppet än de är-berättigade till.
Det kan tänkas ibland inträffa, att vissa skadelidande före fondens upprättande har fört talan mot den för skadan ansvarige och kanske även utverkat utmätning för domfästa skadeståndsfordringar mot honom. Efter
att ha nedlagt tid och kostnader på process och utmätningsförfarande kan de således ha uppnått ett läge med goda utsikter till snar betalning, när den
ansvarige upprättar en begränsningsfond.: Genom fondens tillkomst kan
den verkställda utmätningen och därmed utsikterna till snar betalning omintetgöras. I stället kan ett tidskrävande förfarande för att få fonden fördelad ta vid. Fall kan alltså förekomma, då skadelidande har starkt intresse alt få komma i åtnjutande av omedelbar betalning och följaktligen även att vid avslag på yrkande härom få fullfölja talan mot beslutet.
Särskilt som betalning som avses här inte skall kunna återkrävas kan fall
också tänkas, då vid bifall till borgenärs yrkande om omedelbar betalning
övriga borgenärer har ett berättigat intresse att få fullfölja talan. Lagrådet
4
förordar därför, att särskild talan skall få föras mot avgörande i uppkommen fråga om omedelbar betalning. En bestämmelse härom kan inflyta som ett andra stycke i förevarande paragraf.
363 §
Med hänvisning till vad som anförts vid 357 och 358 §§, om överförande' av den föreslagna texten i 357 § till förevarande paragraf, föreslår lagrådet att före det i remissen föreslagna tredje stycket tas in ett nytt tredje stycke av följande lydelse:
”För fordringar som avses i andra stycket kan ersättning utgå endast ur belopp som anges där.”
364 8
I rättens slutliga avgörande i fråga om fördelningen torde samtliga borgenärer som uppträtt i begränsningsmålet komma att jämte gäldenären vara parter. Avgörandet blir alltså bindande för dem. Borgenärer som inte anmält sina fordringar mot fonden eller väckt talan i målet får sin rätt till ersättning prekluderad enligt bestämmelsen i 357 § (363 § tredje stycket i lagrådets förslag). Det förefaller därför obehövligt att, som angetts i motiven, införa en särskild rättskraftsregel för att inte borgenärerna skall kunna bryta upp en fördelningsdom. Under begränsningsmålets gång kan emellertid regeln tjäna syftet att hindra onödig processföring eller motstridiga avgöranden. Med hänsyn till begränsningsmålens speciella karaktär bör regeln kunna godtas. Den bör dock begränsas till domar och beslut som meddelats i begränsningsmålet. Innehållet i avgörande som meddelats innan ett begränsningsmål uppkommit (jfr 242 8) har ju borgenärer-utanför det mål, vari domen eller beslutet gavs, i regel inte haft möjlighet att påverka genom intervention. Bestämmelsen bör därför anges gälla ”lagakraftvunnet avgörande i begränsningsmålet”. :
Vad angår bestämmelsens innehåll i övrigt vill lagrådet framhålla att avgörande i fråga om ansvarsbegränsning inte kan få bindande verkan beträffande annat fordringsförhållande än det som processen gällt. Rättskraftsregeln fyller därför inte någon praktisk funktion när det gäller ansvarsbegränsning. Regelns tillämplighet bör begränsas till frågor om storleken av ansvarsbelopp och tilläggsbelopp, fordringar mot fonden och fondens fördelning”. | |
368 §
Denna paragraf motsvarar till innehållet nuvarande 347 8 som behandlar frågor om preskription av vissa sjöfordringar. Frånsett ändringen av para-
grafbeteckningen berörs 368 § inte av det remitterade lagförslaget på annat
. sätt än att ett i 200 § intaget förbud mot avtalsvillkor som inskränker passagerares rättigheter i vissa fall föreslås äga tillämpning på 'bl. a. bestämmelser i 368 § första stycket 6 och 7 om preskription av fordringar på
Prop. 1982/83: 159 | 302
ersättning för skada eller försening som åsamkas passagerare och resgods.
I yttrandet under 200 § anför lagrådet att förbudet att genom avtal
åsidosätta de angivna preskriptionsreglerna inte hör hemma i den paragrafen från systematisk synpunkt. Om dessa preskriptionsbestämmelser skall göras tvingande i de fall som avses i förslaget till 200 §, bör enligt lagrådets mening en motsvarighet till förbudet. mot inskränkande avtalsvillkor tas in direkt i 368 §. Detta synes lämpligast kunna ske genom ett tillägg till femte stycket som innehåller regler om avtal om förlängning av preskriptionstider.
Lagrådet föreslår att, om de synpunkter lagrådet anför här ovan och vid
200 § beaktas, ett stadgande av följande lydelse fogas såsom ett tillägg till
femte stycket av 368 §: |
”Avtalsvillkor, som innebär ati bestämmelserna i första stycket 6 och 7 frångås till passagerares nackdel, är ogiltiga i de fall som avses i 200 &
andra stycket I och 2.”
Lagrådet hänvisar slutligen till vad som anförs vid 356 § i frågan om en
borgenärs anmälan av fordran mot en begränsningsfond enligt 356 § är att
jämställa med väckande av talan såsom preskriptionsavbrytande åtgärd.
Ikraftträdandebestämmelsen
Lagrådet föreslår att andra meningen i förtydligande syfte erhåller följande lydelse: ”Äldre bestämmelser gäller dock i fall då den händelse som ansvarighe-
ten grundas på har inträffat före ikraftträdandet.”
2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss
Förhållandet att det föreslagna nya förfarandet i fråga om upprättande
och fördelning av begränsningsfond enligt sjölagen också skall tillämpas när det gäller en sådan begränsningsfond som avses i oljeansvarighetslagen (oljeskadefond) behöver inte leda till att regleringen när det gäller oljeska-
defonder behöver flyttas över till sjölagen. En sådan uppdelning av bestämmelserna på två lagar som röreslagits i remissen kan av lagtekniska och praktiska skäl inte tillstyrkas. Lagrådet föreslår att på sätt som anges i det följande regleringen i dess helhet liksom nu inordnas i oljeansvarighets-
lagen men att förfarandereglerna inte uttryckligen återges där utan får
framgå genom hänvisning till sjölagen. Allmänt vill lagrådet påpeka, att förslaget innebär olika ändringar i det
förfarande som nu tillämpas i fråga om oljeskadefonder utan att detta särskilt anmärks i motiven till det remitterade förslaget. Detta gäller t. ex.
tidpunkten då oljeskadefond skall anses upprättad (jfr 6 § andra stycket
sista meningen oljeansvarighetslagen i gällande lydelse med den i remissen föreslagna bestämmelsen i 353 § tredje stycket). En annan ändring är att
Prop. 1982/83: 159 . 303
regeln i 7 § andra stycket oljeansvarighetslagen om att fordringar i vissa fall inte kan åberopas mot fonden i remissförslaget ersätts med en definitiv preklusionsregel i 357 & (363 § tredje stycket i lagrådets förslag). Ändringen torde i och för sig bli till nackdel för berörda fordringsägare bara i de antagligen relativt osannolika fall när det uppstår överskott i en begränsningsfond.
Hänvisningarna till sjölagen bör, om remissförslagets sakliga innebörd skall följas, avse 352—364 §§. Från 353 §, som alltså kommer att behandla enbart begränsningsfonder enligt den lagen, måste med samma utgångspunkt göras vissa avvikelser beträffande oljeskadefond. Hänvisningen och avvikelserna tas i lagrådets författningsförslag nedan upp i 6 § fjärde stycket. Vissa ändringar som påkallas i fråga om 350, 351 och 353 §§ sjölagen har lagrådet redovisat vid dessa paragrafer.
Vad angår de särskilda bestämmelserna i förevarande lagförslag i övrigt har lagrådet följande synpunkter. Den nu gällande omräkningsbestämmelsen i 6 § första stycket tycks ha tappats bort. Den nuvarande texten i 6 § första stycket anknyter SDR-kursen till den dag fonden upprättats. Den nyss anmärkta ändring som förslaget innebär när det gäller upprättandedagen tycks göra denna anknytning mindre lämplig. Lagrådet föreslår att i stället regeln i 369 § andra stycket i det remitterade förslaget till ändring i sjölagen får gälla så att det är inbetalningsdagen — respektive dagen då säkerhet ställs — som alltid blir avgörande. Här syftas givetvis endast på full inbetalning och ställande av full säkerhet enligt det beslut av rätten som skall anses gälla vid det tillfälle det är fråga om. — Den centrala bestämmelsen om hur stor 'del av fondbeloppet som skall tillkomma de olika borgenärerna kan enligt lagrådets mening med fördel placeras i 7 §, "där dess motsvarighet för närvarande finns. Lagförslagets ingress får då ändras. — Slutligen bör sista stycket i 18 § förslaget ändras, eftersom någon prövning av fördelningsfrågor inte skall ske vid domstolen med mindre ett begränsningsmål anhängiggörs enligt 359 § sjölagen. Denna ändring kan ske genom att ordet ” frågor” byts ut mot ordet ”talan”.
Ikraftträdandebestämmelsen bör förtydligas på samma sätt som lagrådet föreslagit i fråga om bestämmelsen om sjölagens ikraftträdande.
Beträffande oljeansvarighetslagen förordar lagrådet alltså att, med erforderlig ändring av ingressen till lagförslaget, 6 och 7 §§ samt ikraftträdande-' bestämmelsen får följande lydelse. |
6 8:
"Rätt till ansvarsbegränsning enligt 5 § första stycket föreligger endast om ägaren, dennes försäkringsgivare eller annan på ägarens vägnar enligt denna lag eller motsvarande bestämmelser i en annan konventionsstats lag upprättar en begränsningsfond uppgående till det ansvarighetsbelopp som gäller för ägaren.
Ansvarighetsbeloppet omräknas till svenskt mynt med tillämpning av . bestämmelserna i 369 § andra stycket sjölagen (1891:35 s. 1).
Prop. 1982/83: 159 | : 304
Begränsningsfond skall här i landet upprättas hos den domstol där talan om ersättning har väckts enligt 18 §.
I fråga om förfarandet när begränsningsfond enligt denna lag upprättas
och om förlust i vissa fall av möjligheten att erhålla ersättning för fordran
som kan åberopas mot fonden skall bestämmelserna i 352—364 §§& sjölagen ha motsvarande tillämpning. Betalning eller säkerhet som avses i 353 8 andra stycket får dock. krävas också i fråga om ränta för tiden till dess fonden upprättas. Vad i 353 § fjärde stycket sägs om verkan som avses i 241 § sjölagen skall i stället gälla verkan som avses i 9 § förevarande lag. Följs inte föreläggande enligt 355 § fjärde stycket och avser föreläggandet felande ansvarighetsbelopp, skall i förordnande som där sägs tillkännages att rätt till ansvarsbegränsning inte längre föreligger.”
78:
"En begränsningsfond som avses i denna lag fördelas mellan borgenärerna i förhållande till storleken av de styrkta fordringarna.”
Ikraftträdandebestämmelsen:
”Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller dock i fall då den händelse som ansvarigheten grundas på har inträffat före ikraftträdandet.”
Prop: 1982/83: 159 : . 305 .
: : Utdrag .
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1983-03-24
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist,
Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström | |
Föredragande: statsrådet Rainer"
Proposition om ändring i sjölagen (1891:35 s. ID) m.m. (begränsning av redares ansvar, befordran av passagerare)
Anmälan av lagrådsyttrande
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till
1. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.D, |
2. lag om ändring i lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till = SjÖSS. | ” | Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet har i allt väsentligt godtagit lagförslagen. I sitt yttrande har lagrådet dock på flera punkter föreslagit ändringar i och justeringar av den
remitterade lagtexten. Lagrådets förslag till omformuleringar av lagtexten
gäller till stor del tekniska detaljer eller är av redaktionellt slag. På några punkter har emellertid lagrådets ändringsförslag materiell betydelse.
De remitterade förslagen bygger på ett kommittéförslag, som har till-kommit i nordiskt samarbete. Efter sedvanlig remissbehandling av kommittéförslaget har överläggningar ägt rum mellan företrädare för berörda
departement i de nordiska länderna. I Danmark har lagstiftning på grund-
val av kommittéförslagen redan antagits av folketinget. För Norges del har
en proposition i ämnet lagts fram, och stortinget avser att behandla den inom kort. Såvitt gäller Finland torde en proposition komma att:läggas fram för riksdagen under april 1983.
Som jag har anfört i remissprotokollet är det enligt min mening av stor
betydelse för det omfattande samarbetet mellan de nordiska länderna på sjöfartens och sjörättens område att de sjörättsliga reglerna såvitt möjligt är enhetliga i Norden: Jäg har också i remissprotokollet med stor tillfreds-
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 5 januari 1983. 20 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 159
Prop. 1982/83: 159 . 306
ställelse konstaterat att det på alla punkter av någon betydelse har varit möjligt att finna gemensamma lösningar. Det remitterade förslaget till lag om ändring i sjölagen överensstämmer därför i allt väsentligt med den lagstiftning som nyligen har antagits i Danmark, med de förslag som f.n. behandlas av det norska stortinget och med det förslag som inom kort kommer att läggas fram i Finland.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört om värdet av nordisk rättslikhet på sjörättens område måste det enligt min mening finnas mycket starka skäl om man i Sverige skall välja lösningar som i sak skiljer sig från de regler som kommer att gälla i de andra nordiska länderna. Jag anser det också vara viktigt att den redaktionella utformningen av de enskilda be-. stämmelserna är i huvudsak densamma i de nordiska länderna. Trots detta har jag funnit att jag i många fall kan vidta de ändringar i lagtexten som lagrådet har föreslagit. |
Lagrådet har vidare i sitt yttrande gjort flera uttalanden rörande tolkningen och tillämpningen av enskilda bestämmelser i de remitterade förslagen. Jag återkommer till dessa uttalanden i det följande men vill redan nu säga, att jag på de flesta punkter kan ansluta mig till vad lagrådet har anfört i dessa avseenden.
Jag går nu över till att behandla de olika frågor som tas upp i lagrådets yttrande.
Förslaget till lag om ändring i sjölagen 171 §
I förevarande paragraf definieras bl.a. begreppet handresgods. Med handresgods förstås sålunda resgods som passageraren bär med sig eller har i sin hytt eller på annat sätt har i sin vård under resan. I 201 § andra stycket i det remitterade förslaget anges under vilka perioder bortfraktaren kan friskriva sig från ansvar för sådant gods. Enligt det remitterade förslaget är sålunda friskrivning inte tillåten bl.a. såvitt gäller den tid då "”handresgodset är i bortfraktarens vård medan passageraren vistas ombord”. Lagrådet har anfört att av definitionen i förevarande paragraf torde följa, att resgods som passageraren har lämnat i bortfraktarens vård under resan inte är att hänföra till handresgods. Enligt lagrådet bör en samordning av dessa bestämmelser ske så att oklarhet undviks beträffande innebörden i begreppet ”handresgods”.
För att förstå innebörden av de nämnda bestämmelserna är det enligt min mening nödvändigt att kortfattat beröra de bakomliggande konventionsbestämmelserna. Definitionen av begreppet handresgods bygger på Aténkonventionens art. 1.6. Där föreskrivs att med ”handresgods” förstås resgods som passageraren har i sin hytt eller eljest har i sin besittning eller vård eller under sin kontroll. B2stämmelsen i 201 § andra stycket går tillbaka på art. 1.8 i Aténkonventionen. I denna artikel anges vad som i
Prop. 1982/83: 159 | 307
konventionen skall förstås med befordran. För handresgods, liksom i fråga om passagerare, föreskrivs sålunda att befordran omfattar den tid under vilken passageraren och/eller hans handresgods är ombord på fartyget eller under in- eller utskeppning. Vidare anses under vissa förutsättningar befordran omfatta den tid under vilken passageraren och hans handresgods transporteras till sjöss från land till fartyget eller omvänt. När det gäller handresgods föreskrivs dessutom att befordran också skall omfatta den tid under vilken passageraren befinner sig i en hamnterminal eller stationsanläggning eller på kaj eller i eller på en annan hamnanläggning, om resgodset har tagits om hand av bortfraktaren eller hans anställda eller medhjälpare och inte har lämnats ut till passageraren.
Jag medger att formuleringen i 201 § andra stycket andra meningen i det remitterade förslaget att ”handresgodset är i bortfraktarens vård” är mindre väl vald. Därmed avses inte annat än att godset tillfälligtvis har tagits om hand av bortfraktaren för passagerarens räkning. Resgods kan alltså utgöra handresgods även om det under en kortare tid befinner sig utom passagerarens direkta kontroll. Som exempel kan nämnas de fall där passageraren exempelvis vid incheckning lämnar ifrån sig det resgods som han avser att förvara i sin hytt för att detta av bortfraktaren skall transporteras till hytten. Jag förordar därför en mindre språklig justering av bestämmelsen för att detta syfte skall komma till klarare uttryck. IHlagtexten bör i stället för det nämnda uttrycket användas uttrycket ”under den tid då handresgodset har tagits om hand av bortfraktaren”". Samtidigt är det viktigt att
påpeka att godset under den tid då bortfraktaren har det om hand behåller
sin karaktär av handresgods. Därmed följer också det något lägre ansvarsbelopp som gäller för handresgods i förhållande till annat resgods.
Lagrådet synes ha vänt sig mot att ordet ”ombord”” förekommer i 201 § andra stycket andra meningen. Avsikten har givetvis inte varit att resgods som passageraren låter bortfraktaren ta hand om under själva resan skall anses som handresgods. Det är möjligt att ordet ”ombord” kan leda till en felaktig tolkning. Jag förordar därför att detta ord utgår. Jag vill emellertid tillägga att det ligger i sakens natur att förbudet mot ansvarsfriskrivning för handresgods som resenären tillfälligt har lämnat ifrån sig till bortfraktaren omfattar inte bara den tid då passageraren vistas i terminal utan också den tid då passageraren är ombord och bortfraktaren har hand om godset i samband med transport till eller från fartyget.
188 och 189 §§
Jag förordar att dessa paragrafer avfattas i enlighet med lagrådets förslag. |
191 8
Som lagrådet har påpekat bygger nuvarande reglering på det s.k. Tokyoutkastet. I förhållande till detta utkast har såsom lagrådet också har
framhållit i Aténkonventionen gjorts det tillägget att vad som sägs om ansvar för personskada och handresgodsskada vid förlisning och i övriga särfall :skall gälla också vid fel i fartyget. I konventionens autentiska engelska text används uttrycket att skadan ”arose from or in connexion with” de beskrivna händelserna. > Varken av konventionstexten eller av den gällande lagtexten går att utläsa om de valda uttryckssätter. avser ett orsakssamband mellan skadan och händelsen eller endast ett tidssamband. När man i den svenska lagtexten för in ”fel i fartyget” som ett rekvisit, blir det såsom lagrådet har påpekat av språkliga skäl nödvändigt att ta ställning till vilket slags samband som avses. Det rör sig här om ett orsakssamband. Jag kan för min del godta den ändring som lagrådet föreslagit.
192 §
Jag anser att lagrådets förslag till avfattning av tredje stycket bör följas.
I fråga om paragrafens sista stycke har lagrådet ifrågasatt det lämpliga i att kräva att åtagande från bortfraktaren om högre ansvarsbelopp skall göras skriftligen. Jag kan för egen del ansluta mig till vad lagrådet har anfört:i denna fråga. Kravet på skriftlighet bör därför utgå. På grund härav föreslår jag att detta stycke avfattas i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i nu gällande sjölag. 193 § första stycket första meningen.
197 §
Lagrådet har föreslagit en omformulering av första stycket första meningen i förevarande paragraf. Förslaget innebär att orden ”' eller tillsammans med” förs in före hänvisningen till 196 och 233 §§.
Jag vill med anledning av lagrådets förslag påpeka att den föreslagna bestämmelsen i 196 § första stycket innebär att bortfraktaren åläggs ansvar för fel och försummelse på den utförande transportörens sidå. Detta an- . svar är jämställbart med det ansvar som föreskrivs i 233 §. Det förhållandet att ansvaret enligt 196 8 sista stycket i vissa fall är solidariskt förändrar inte detta förhållande. Det tillägg som lagrådet har föreslagit är därför enligt min uppfattning inte nödvändigt. Jag är alltså inte beredd att följa lagrådets
förslag på denna punkt. | |
199 §
Jag ansluter mig till vad lagrådet har föreslagit.
200 §
Lagrådet har ansett att frågan i vad mån bestämmelserna i 337 och 368 §§ går att åsidosätta genom avtal systematiskt inte hör hemma i förevarande paragraf. Enligt min uppfattning är det emellertid en fördel om de bestämmelser som förbjuder avtalsvillkor till passagerares nackdel anges samlat. Jag anser därför att hänvisningen till såväl 337 § som 368 §& bör behållas. :'
Jag är medveten om att' denna ordning innebär en viss dubblyr genom att frågan såvitt angår 337 § är löst direkt i den paragrafen. Vad gäller de berörda bestämmelserna i 368 § hänvisar jag till vad jag anför i anledning av lagrådets yttrande beträffande den paragrafen.
201 §
I fråga om begreppet handresgods och möjligheten till friskrivning för skador på handresgods hänvisar jag till vad som anförs i anslutning till 171 §. | | |
Jag biträder lagrådets förslag till omformulering av paragrafens tredje stycke. Dessutom bör en redaktionell justering göras 1 andra stycket första meningen. |
235 § I denna paragraf anges vilka slag av fordringar som är föremål för ansvarsbegränsning. Paragrafens första stycke motsvarar art. 2.1 i begränsningskonventionen. Denna konventionsbestämmelse modifieras av
art. 3 och 4. På samma sätt modifieras 235 % av framför allt 236 och 237 §§.
Frågan huruvida svensk lag, dvs. 236 § 5, skall tillämpas på ombordanställdas skadeståndskrav regleras i 243 a § första stycket. Sistnämnda bestämmelse kan leda till att frågan huruvida ansvarsbegränsning föreligger för nämnda slag av fordringar i vissa fall kan vara att bedöma enligt lagen i en annan konventionsstat. Detta är fallet om enligt denna lag gäller obegränsat ansvar eller ansvarsbegränsning till högre belopp än de som konventionen anger för personskadefordringar (jfr art. 3.e).
Lagrådet har ansett att det redan av förevarande paragraf bör framgå att den gäller i den mån annat inte följer av 236 eller 237 §. Jag delar lagrådets uppfattning att en erinran av detta slag kan vara lämplig. Som jag nyss nämnde modifieras emellertid förevarande paragraf inte bara av 236 och 237 §§ utan också av 243 a § första stycket. På grund härav anser jag att denna erinran bör utformas något annorlunda än vad lagrådet har förordat. Den bör sålunda enligt min mening innehålla ett allmänt förbehåll för vad som kan följa av övriga bestämmelser i kapitlet.
I punkt 3 föreskrivs att begränsningsrätt under vissa förutsättningar föreligger för skada som har orsakats av intrång i en rättighet som inte grundar sig på avtal. Lagrådet har föreslagit att det i lagtexten skall anges : att detta gäller endast skada som inte grundar sig på avtal med någon för skadan ansvarig. | |
Som jag har anfört i remissprotokollet faller en fordran i anledning av allmän förmögenhetsskada som uppkommer genom redarens kontraktsbrott inte in under bestämmelsen. Sådana fordringar omfattas alltså inté av ansvarsbegränsningen. I dessa fall skulle lagrådets formulering leda till ett riktigt resultat. Däremot skulle formuleringen motsättningsvis leda till att begränsningsrätt gäller i alla de fall då rättigheten grundas på avtal med 21 Riksdagen 19821/83. I saml. Nr 159
någon annan än skadevållaren. Konventionen (art. 2.1.c) är emellertid inte helt klar på denna punkt. I remissprotokollet har jag uttalat att en fordran på grund av intrång i en rättighet som grundar sig på ett avtal med en annan person än den skadeståndsansvarige kan omfattas av ansvarsbegränsning enligt förevarande punkt. Jag vill däremot inte utesluta att sådana avtal i något fall bör falla utanför ansvarsbegränsningen. Enligt min uppfattning bör det överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra den närmare avgränsningen av punktens tillämpningsområde såvitt gäller sådana avtal. Jag är därför inte beredd att biträda lagrådets förslag.
236 §
Under denna paragraf behandlar lagrådet inledningsvis innebörden av bestämmelsen i punkt 2. Jag instärnmer i vad lagrådet har anfört i fråga om verkan av en ändring av oljeansvarighetskonventionen.
Lagrådet har föreslagit att i punkten 5 ”sådan anställd som avses i 234 § andra stycket” ändras till ”sådan anställd eller annan person som avses i 234 § andra stycket”. Med anledning härav vill jag anföra följande.
Den konventionsbestämmelse fart. 3.e) som ligger till grund för den föreslagna bestämmelsen är av samma lydelse som motsvarande bestämmelse i 1957 års konvention. Avsikten har inte varit att på något sätt ändra bestämmelsens tillämpningsområde i förhållande till nu gällande rätt, fastän en något annorlunda ordalydelse har valts av rent lagtekniska skäl.
I konventionsbestämmelsen talas om att fartygsägaren inte har rätt att begränsa sitt ansvar beträffande krav som framställs av hos honom anställda personer (”servants of the shipowner”"'). Ett annat ordval har använts i art. 1.4 där det anges att en person (”"person””), för vars handlande, fel eller försummelse fartygsägaren svarar, har rätt att åberopa konventionens begränsningsregler, om talan väcks mot honom. Bakgrunden till ordvalet i denna senare bestämmelse är att redaren enligt svensk rätt liksom i en del andra länder har ett principalansvar som omfattar inte bara anställda utan också vissa självständiga medhjälpare (fr t.ex NJA 1951 s. 130). Avsikten har således varit att både redarens anställda och av honom anlitade självständiga medhjälpare skall kunna åberopa begränsningsreglerna, när talan riktas mot dem. Däremot har avsikten inte varit att andra än de som är att anse som anställda hos redaren skall ha rätt till obegränsad ersättning, när de har fordringar gentemot redaren t.ex med anledning av skada som har uppkommit i samband med arbete ombord. När 1957 års konvention införlivades med svensk rätt, anfördes i överensstämmelse härmed (prop. 1964:35 s. 72) att den nu gällande bestämmelsen inte omfattade "agenter och andra självständiga företagare”. |
Det framgår av vad jag nu har sagt att en ändring av lagtexten i enlighet med vad lagrådet har föreslagit skulle innebära en icke avsedd utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde. För att någon tvekan inte skall kunna råda om vilken personkrets som avses bör bestämmelsen anges
omfatta fordran med anledning av skada som har åsamkats den som är : anställd hos någon som avses i 234 § första stycket. Detta innebär att
bestämmelsen utformas i överensstämmelse med den danska lagtexten.
I den nu gällande bestämmelsen (234 § I mom. andra stycket) beskrivs den ifrågavarande personkretsen med orden "befälhavaren eller medlem av besättningen eller Jots eller någon person i redarens tjänst, som befinner sig ombord eller vilkens åligganden stå i samband med fartygets tjänst”. Med undantag för lotsen synes någon tvekan inte behöva råda om att personkretsen, om den anges som jag här har förordat, motsvarar den personkrets som anges i nu gällande lag. Även lotsar torde vara att anse som medlemmar av besättningen när de tjänstgör med anledning av lotsuppdrag, oavsett om lotsplikt föreligger eller inte. De bör jämställas med
hos redaren anställda personer. För att undvika varje oklarhet på denna punkt föreslår jag emellertid att ”lots'” nämns särskilt i lagtexten. Lagrådet berör härefter innebörden av det villkor som anges i andra ledet av punkt 5. Enligt detta krävs för en obegränsad ansvarighet att den skadelidandes åligganden står i samband med fartygets drift eller med bärgningen. Någon ändring i detta avseende i förhållande till gällande rätt
har inte åsyftats. Däremot har i praxis tolkningen av uttrycket "fartygets
tjänst”, som idag förekommer i motsvarande bestämmelse, gett upphov till
vissa svårigheter. Jag har därför ansett det vara angeläget att använda ett
uttryck som utgör en modernisering av lagtexten och som tydligare anger innebörden av detta krav. Lagrådet har slutligen föreslagit att i punkt 5 skall tas in en erinran om'
bestämmelsen i 243 a § första stycket, som innebär ett avsteg från principen om lex fori. Sistnämnda bestämmelse har idag sin motsvarighet i 242 §
andra stycket. Liksom den föreslagna 243 a 8 innehåller den paragrafen regler om tillämplig lag. Någon hänvisning till den nu gällande bestämmel-
sen förekommer inte i anslutning till den bestämmelse som f.n. behandlar ombordanställdas m.fl. krav.
Jag anser för egen del att det är lämpligt att, på det sätt som gäller f.n., skilja mellan de bestämmelser som återger de materiella reglerna i konventionen och de som innehåller bestämmelser av annat slag. Jag är därför inte beredd att förorda den ändring som lagrådet har föreslagit.
I punkt 4 bör göras en redaktionell ändring i förhållande till det remitte-
rade förslaget. |
238 § Lagrådet har under denna paragraf uttalat att passagerarbegreppet är av grundläggande betydelse för tolkningen av bestämmelserna i tionde kapitlet och att det enligt lagrådets mening också här bör bestämmas i själva
lagtexten. |
Som lagrådet har påpekat definieras begreppet passagerare i sjätte kapitlet (171 5). Jag har i remissprotokollet anfört att denna definition bör ligga
till grund för tolkningen av begreppet i förevarande paragraf som rör globalbegränsning. Något annat betraktelsesätt är enligt min mening ute-
slutet. Jag vill erinra om syftet med globalbegränsningen, nämligen att
begränsa redarens och vissa andra personers sammanlagda ansvar för en sjöolycka. Som jag har påpekat i remissprotokollet reglerar inte bestäm-
melserna om globalbegränsning (234 - 243 a §§) frågan huruvida ansvar
över huvud taget föreligger. Detta avgörs enligt andra regler i sjölagen.
Bortfraktarens ansvar för passagerarskador regleras sålunda i sjätte kapit- .
let. En förutsättning för att globalbegränsning för en passagerarskada skall. aktualiseras är alltså att ansvar föreligger enligt sjätte kapitlet.
Bestämmelserna i tionde kapitlet om globalbegränsning måste ses i belysning av andra bestämmelser i sjölagen om skadeståndsansvar. På grund härav skulle en hänvisning I förevarande paragraf till definitionen av begreppet passagerare inte ha någon egentlig betydelse. Hänvisningen
skulle endast innebära att, om någon har betraktats som passagerare enligt
sjätte kapitlet och om bortfraktaren enligt ansvarsbestämmelserna i detta
kapitel har ådragit sig ansvar gentemot passageraren, denne skall, vid en tillämpning av bestämmelserna i tionde kapitlet om globalbegränsning, alltjämt anses vara passagerare i den mening som sägs i sjätte kapitlet. Det
förhållandet att defi nitionen av passagerare i 71 5. såsom lagrådet har
enligt min mening inte det nu sagda.
Mot bakgrund av vad jag sålunda har anfört anser jag att den ändring
som lagrådet har föreslagit inte är nödvändig. En sådan ändring skulle
enligt min uppfattning dessutom kunna medföra osäkerhet när det gäller tolkningen av andra begrepp som förekommer i tionde kapitlet men som definieras i andra kapitel i sjölagen. Jag är därför inte beredd att tillstyrka lagrådets förslag till ändring på denna punkt.
Lagrådet har vidare fäst uppmärksamheten på frågan hur ansvarsbelopp enligt punkt 1 i paragrafen skall bestämmas i de fall när ett fartyg som saknar passagerarfartygscertifikat - medför passagerare och det inte heller. finns typgodkännande eller liknande som kan anses motsvara certifikat.
Jag delar lagrådets bedömning att frågan inte är utan praktisk betydelse
och att det givetvis måste finnas en möjlighet att räkna ut ett ansvarsbelopp enligt punkt I för sådana fartyg. |
Jag finner det för min del inte vara möjligt att utforma någon generellt gällande hjälpregel i lagtexten. I linje med vad jag har anfört i remissprotokollet får frågan lösas från fall till fall. Jag har där pekat på typgodkännanden som ett tänkbart alternativ till certifikatet. En annan möjlighet är att
bedöma hur många passagerare ett fartyg kan anses vara konstruerat för. I de fall det inte är möjligt att göra sådana bedömningar, bör ansvarsgränsen
enligt min uppfattning beräknas som om fartyget hade ett certifikat som
anger ett maximalt antal av tolv passagerare.
Lagrådet har anfört att författningstexten i punkt 3 har formulerats på ett
Prop. 1982/83: 159 . 313.
sådant sätt att denna punkt efter sin ordalydelse kan tolkas som innefattande bl.a. fordringar som anges i punkt 1. För att undanröja risken för en sådan tolkning biträder jag lagrådets förslag till omformulering av lagtexten.
Vad slutligen beträffar punkterna 2 och 3 har lagrådet förordat att angivelsen av de olika skikten skall formuleras i närmare överensstämmelse med ordalag som i liknande sammanhang används på annat håll i sjölagen (86 §). |
Jag anser givetvis att likartade bestämmelser i möjligaste mån bör ges samma utformning i hela sjölagen. Den lydelse av dessa bestämmelser som finns i det remitterade förslaget överensstämmer emellertid med den ly- . delse som motsvarande bestämmelser kommer att få i de andra nordiska ländernas sjölagar. Enligt min uppfattning är det viktigt att de bestämmelser som rör ansvarsbeloppens storlek blir likalydande i de nordiska länderna. Den uppbyggnad av bestämmelserna som jag har föreslagit överensstämmer dessutom med den uppbyggnad som motsvarande bestämmelser har i konventionen (art. 6.1.a och 6.1.b). Jag är därför inte beredd att följa lagrådets förslag på denna punkt.
De dräktighetsbaserade ansvarsgränserna i sjölagsförslaget bygger alltså på motsvarande bestämmelser i art. 6 i begränsningskonventionen. Som jag har framhållit i remissprotokollet används i konventionen alltjämt . begreppet ton, trots att detta begrepp har utmönstrats ur den nya skeppsmätningskonventionen. Bestämmelserna i denna senare konvention skall i sin tur ligga till grund när ett fartygs dräktighet fastställs. Höjningen i de olika skikten med ett visst antal beräkningsenheter anges i konventionen skola ske ”för varje. ton från...till... ton” (for each ton from ... to ... tons”; ”pour chaque tonneau de ...å...tonneaux''). Utformningen av dessa konventionsbestämmelser tyder på att förhöjningen med ett visst antal beräkningsenheter skall ske för varje helt ton. Ett ojämnt tontal (t.ex. 500,6), måste mot bakgrund härav avrundas nedåt till närmast lägre helt tontal (500) när begränsningsbelopp skall fastställas. Detta gäller självfallet också beträffande tillämpningen av de nu berörda bestämmelserna i förevarande paragraf, vilka bygger på konventionens art. 6.1. Anledningen till att uttrycket dräktighetstal används i sjölagen i stället för konventionens uttryck ton har berörts i remissprotokotiet. Någon skillnad i sak föreligger alltså inte mellan konventionen och det remitterade förslaget på denna punkt.
I punkt 4 bör göras en redaktionell ändring i förhållande till det remitterade förslaget.
239 §
Lagrådet har till en början behandlat vad som avses med uttrycket de fordringar ”för vilka ansvarsgränsen gäller”. Uttrycket används både i förevarande paragrafs första stycke och i 240 § andra stycket. Lagrådet
Prop. 1982/83: 159 . 314
hänvisar till att det av specialmotiveringen till den sistnämnda bestämmelsen framgår att uttrycket avses innefatta alla fordringar som till sin typ är föremål för ansvarsbegränsning. Enligt lagrådet skall en fordran, beträffande vilken gäldenären på grund av sådana omständigheter som sägs i 237 § inte kan åberopa ansvarsbegränsning, kunna konkurrera inom beloppet. Lagrådet har ansett att, om den angivna ordningen skall gälla, det berörda uttrycket i både förevarande paragraf och i 240 § måste ersättas med uttrycket ”av det slag som ansvarsgränsen avser”.
Jag vill med anledning av vad lagrådet här har anfört framhålla följande. Till grund för lagrådets bedömning ligger uppenbarligen uppfattningen att gäldenärens rätt till ansvarsbegränsning kan brytas gentemot någon borgenär men samtidigt finnas kvar gentemot andra. Jag har inte berört denna situation i remissprotokollet och har inte heller vid utformningen av lagtexten utgått från att den skulle kunna uppstå. Med uttrycket de fordringar ”för vilka ansvarsgränsen gäller” har alltså avsetts de fordringar för vilka ansvarsgränsen faktiskt gäller.
Bestämmelsen i 363 § tredje stycket om att fördelning av fonden skall ske även om den som har upprättat fonden inte har rätt till ansvarsbegränsning är att se som ett avsteg från föreskriften i 240 § andra stycket att fonden är avsedd för betalning endast av de fordringar för vilka ansvarsgränsen gäller. Det är dock att märka att den förstnämnda bestämmelsen uteslutande tar sikte på det fallet att rätt till ansvarsbegränsning över huvud taget inte föreligger. Av denna anledning kan bestämmelsen inte heller anses strida mot konventionens föreskrift om att fonden ” skall endast vara tillgänglig för beta:ning av fordringar beträffande vilka ansvarsbegränsning kan åberopas” (art. 11.1). Om rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger, finns det inte några sådana fordringar. Bestämmelsen i 363 § tredje stycket leder därför inte heller till någon försämring av möjligheten till utdelning ur fonden.
När det gäller den av lagrådet berörda situationen där rätten till ansvarsbegränsning skulle kunna brytas i fråga om en enstaka fordran är jag för egen del ytterst tveksam om denna situation kan förekomma. Emellertid vågar jag inte helt utesluta att sådana fall kan uppkomma. Om denna bedömning är riktig, är det nödvändigt att genomföra den ändring i förevarande paragrafs första stycke och i 240 § andra stycket som lagrådet har föreslagit. En sådan justering av lagtexten medför ingen ändring i sak när det gäller den ” normala” situationen att rätt till ansvarsbegränsning föreligger beträffande samtliga de fordringar som till sin typ är föremål för ansvarsbegränsing eller att någon rätt till ansvarsbegränsning över huvud taget inte föreligger.
Även materiellt sett föreligger erigt min uppfattning skäl för den reglering som lagrådet har föreslagit. Den -som har anmält en fordran mot fonden är i princip förhindrad att begära annan säkerhet för sin fordran än den han har i fonden. Visserligen har jag i remissprotokollet uttalat att den
som kan göra sannolikt att rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger har möjlighet att med stöd av vanliga regler begära ytterligare säkerhet. Denna möjlighet kan emellertid i praktiken vara utesluten på grund av att gäldenären saknar andra tillgångar. Om den som senare lyckas visa att gäldenären i förhållande till honom själv saknar rätt att begränsa sitt ansvar inte fick konkurrera i fonden, skulle vederbörande borgenär komma i ett sämre läge än de som har begränsningsbara fordringar. En sådan ordning är inte tillfredsställande. Jag är mot bakgrund av det anförda beredd att godta lagrådets förslag i denna del. Som lagrådet har framhållit är den berörda konventionsbestämmelsen oklar. Den nu förordade ändringen kan emellertid inte anses strida mot konventionen.
I paragrafens andra stycke bör göras den redaktionella ändring som lagrådet har förordat.
Lagrådet har föreslagit att i tredje stycket efter ordet ”fordran” skall föras in orden ”som skall utgå ur ansvarsbeloppet”. Enligt min mening följer det redan av lydelsen i det remitterade förslaget att endast sådana fordringar avses. Jag är därför inte beredd att förorda denna ändring.
Vad beträffar den ändring i förevarande paragrafs sista stycke som lagrådet har föreslagit vill jag framhålla att bestämmelsen delvis har sin motsvarighet i den nu gällande 236 § tredje stycket andra meningen. Denna bestämmelse har också visat sig ha en praktisk betydelse. Den i remissen föreslagna utformningen av bestämmelsen kan ge ett intryck av att den endast avser det fall att en begränsningsfond har upprättats. För att undvika en sådan tolkning tillstyrker jag att, som lagrådet har föreslagit, föreskriften om rättens medverkan utgår. Jag anser det däremot inte nödvändigt att i lagtexten föra in uttrycket ”när ansvarsbeloppet skall fördelas”.
240 §
I fråga om uttrycket ”rättsliga åtgärder” i förevarande paragrafs första stycke har jag för min del svårt att dela lagrådets uppfattning att det inte skulle utgöra en lämplig samlingsbeteckning för de förfaranden som avses. Gränsdragningen mellan dessa förfaranden, där krav framställs hos en domstol, myndighet eller liknande, och övriga slag av åtgärder för att hävda sin rätt bör enligt min mening inte föranleda några problem i praktiken. En uppräkning av det slag som lagrådet har förordat skulle inte bara tynga lagtexten utan även kunna leda till icke önskvärda resultat, om uppräkningen inte kom att uttömmande ange alla förfaranden som den borde omfatta. Vidare talar intresset av att behålla den nordiska enhetligheten för att lagtexten inte bör ändras på föreslaget sätt. Jag förordar därför att uttrycket ”rättsliga åtgärder” behålls. Av samma skäl ser jag inte heller någon anledning att, på det sätt som lagrådet har föreslagit, i lagtexten föra in en bestämning av den krets av personer som får upprätta en begränsningsfond. i
Lagrådet har föreslagit ett tillägg till paragrafens första stycke för det fall
Prop. 1982/83: 159 | 316
att två begränsningsfonder upprättas i anledning av samma händelse. I detta avseende hänvisar jag till vad som anförs i anslutning till 351 §.
Lagrådet har också berört frågan om kanaliseringsregeln i förevarande paragrafs tredje stycke bör vara tillämplig även när det gäller talan huruvida någon, för vilken upprättandet av fonden har verkan, har rätt till ansvarsbegränsning. Jag har efter ytterligare överväganden kommit till den slutsatsen att den ordning som jag har föreslagit i remissprotokollet är den lämpligaste. En annan ordning, dvs. den som har valts i Danmark och Norge, skulle i enlighet med vad lagrådet har pekat på kräva en ändring av regeln i paragrafens fjärde stycke så att en sådan person också får rätt att initiera ett begränsningsmål. Detta är enligt min mening inte lämpligt.
Lagrådet har tagit upp frågan om innebörden av uttrycket ” väcka talan” i fjärde stycket. Avsikten är att detta stycke skall avse endast de fall då begränsningsmål initieras. Jag ansluter mig därför till lagrådets förslag att byta ut detta uttryck mot ordet ”anhängiggöra”.
Lagrådet har med anledning av frågan om fondens ställning i redarens konkurs ansett att inbetalningen till fonden i återvinningshänseende bör jämställas med ställande av säkerhet. Redan av vad jag i remissprotokollet har anfört i motiveringen till förevarande paragraf torde framgå att olika betraktelsesätt kan anläggas på den nu behandlade frågan. Lagrådets skäl för sitt synsätt förefaller enligt min mening övertygande. Som jag har förklarat i remissprotokollet torde frågan dock närmast vara av teoretiskt intresse. Den kan därför inte motivera särskild reglering i lag.
Vad lagrådet i övrigt har anfört i anslutning till förevarande paragraf överensstämmer med mina överväganden. Lagrådets yttrande i dessa delar föranleder därför inte någon särskild kommentar från min sida.
241 § Jag har inte någon erinran mot lagrådets förslag att i första och andra styckena byta ut uttrycket ”någon på vars vägnar fonden är upprättad”
+” mot uttrycket ”någon som forden har verkan för enligt 240 §& andra stycket”. Den formulering som lagrådet har föreslagit anger tydligare att den personkrets som anges i 240 § andra stycket är densamma som den personkrets för vars egendom upprättandet av en begränsningsfond medför det skydd som anges i förevarande paragraf.
I den engelska konventionstexten talas om frigivande av egendom som har blivit ”arrested or attached” (art. 13.2). Enligt lagrådet är det tveksamt om uttrycket omfattar utmätning. Enligt vad jag har inhämtat inbegriper det emellertid åtminstone ett sådant säkerställande av egendom som sker. genom utmätning, även om senare åtgärder i utmätningsförfarandet, såsom försäljning av utmätt gods osv., inte innefattas i uttrycket. Som lagrådet har påpekat torde det uttryck som används i den franska konventionstexten (”saisi”) omfatta utmätning. Jag vill vidare framhålla att det norska lagförslagets uttryck ”arrest eller annen tvangsforretning”' torde inbegripa utmätning.
Till vad jag nu har sagt om tolkningen av vilka slag av säkerhetsåtgärder som konventionen berör vill jag tillägga att det ligger i sakens natur att en verkställd utmätning inte kan hävas, om de särskilda bestämmelser som reglerar utmätningsförfarandet inte medger det. Bestämmelsen i konventionen tar självfallet i första hand sikte på situationer där den utmätta egendomen ännu inte har sålts, Skulle utmätningsförfarandet ha fortskridit så långt som till försäljning, får bestämmelserna i förevarande paragraf tillämpas på det sätt som lagrådet har förordat.
Under föredragningen i lagrådet har diskuterats huruvida ordet ”kan” i fjärde stycket borde bytas mot ”skall”. Efter ytterligare överväganden har jag kommit till den slutsatsen att någon sådan ändring inte bör göras. Jag hänvisar till vad jag har anfört i remissprotokollet i anslutning till detta lagrum. |
242 §
Lagrådet har föreslagit att paragrafen förtydligas. Enligt lagrådet framgår det nämligen inte tydligt av lagtexten huruvida föreskrifterna i paragrafens tre sista stycken gäller oavsett om det finns någon fond eller inte. Av motiven och av systemet i övrigt måste enligt lagrådet dras slutsatsen att andra och tredje styckena skall tillämpas enbart om det inte har uppstått något fondärende eller begränsningsmål, medan fjärde stycket gäller såväl i som utanför sådant mål eller ärende. :
Jag har för egen del inte någon erinran emot vad lagrådet har anfört angående tillämpningen av paragrafens andra och tredje stycken. Jag tillstyrker därför i huvudsak lagrådets förslag till förtydliganden och de smärre redaktionella ändringar som lagrådet har förordat. Jag är dock inte beredd att i andra stycket sista meningen byta ut ordet ”skall” mot ”bör”.
Jag har i anledning av lagrådets yttrande på nytt övervägt frågan huruvida dispaschförfarandet skall kunna utnyttjas i de fall då en begränsningsfond har upprättats. Visserligen uppställer inte de föreslagna bestämmelserna om begränsningsfond och begränsningsmål något formellt hinder mot att parterna hänskjuter en fråga till dispaschör även när en begränsningsfond har upprättats. Något sådant hinder kan f.ö., med hänsyn till frågornas dispositiva karaktär, inte anses föreligga utan uttrycklig föreskrift därom. Emellertid skulle en sådan ordning motverka syftet med det föreslagna systemet. Den synes också kunna ge upphov till mycket speciella situationer. Exempelvis skulle en domstol, som vid upprättande av en fond har tagit ställning till ansvarsbeloppets storlek, kunna ha att på nytt ta ställning till samma fråga på grund av en överklagad dispasch.
Möjligheten för parterna att begära dispasch bör mot bakgrund av vad jag har anfört ses som ett alternativ till domstolsförfarandet med begränsningsfond och begränsningsmål och inte som ett komplement. Denna möjlighet bör därför reserveras för de fall då begränsningsfond inte har upprättats. Jag föreslår att en bestämmelse av denna innebörd tas in i fjärde 22 Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 159
Prop. 1982/83: 159 n 318
stycket. En sådan ordning överensstämmer med vad som på denna punkt kommer att gälla i Norge.
Femtonde kupitlet
Under denna rubrik har lagrådet hänvisat till vad som har anförts vid 2408, nämligen att det system som är avsett inte framgår så klart som vore önskvärt av lagtexten och de motiv som anförs. Enligt lagrådet synes handläggningsfrågorna i vissa avseenden ha lämnats helt eller delvis oreglerade. Lagrådet har ansett att det självfallet är angeläget att den nordiska
rättslikhet som har förhandlats fram tas tillvara men har ändå funnit att
vissa ändringar och förtydliganden bör genomföras. .
Jag vill för min del erinra om vad jag har anfört i remissprotokollet beträffande utformningen av de bestämmelser som avser begränsningsfond och begränsningsmål. Som jag där har framhållit övervägde jag en svensk särlösning på detta område, främst på grund av den remisskritik som hade riktats mot systemets utformning. Av angivna skäl avstod jag dock från en sådan lösning. I detta ligger att även jag, som jag inledningsvis har betonat, anser en likartad nordisk utformning av bestämmelserna vara av utomor-dentligt stort värde. Härav följer att jag finner att avsteg från den sålunda uppnådda enigheten beträffande dessa bestämmelser bör göras endast om en ändring kan bedömas som oundgängligen nödvändig. Detta innebär att jag på en del punkter inte fullt ut anser mig kunna biträda lagrådets ändringsförslag, även om jag finner att vissa av dessa förslag i sig innefattar förbättringar.
Som jag har anfört i remissprotokollet innebär det remitterade förslaget att man skapar en ordning för upprättande och fördelning av begränsningsfond som på vissa punkter passar mindre väl in i det processuella systemet i stort. Enligt min uppfattning är det dock nödvändigt att på ett så speciellt område som det här är fråga om ha. vissa särregler. Det är vidare att märka att det torde bli relativt ovanligt att begränsningsfond upprättas, och i än högre grad att begränsningsmål uppkommer. Som jag har sagt i remissprotokollet tillmäter jag det också stor betydelse att dessa slag av mål och ärenden kommer att handläggas vid domstolar som är särskilt kvalificerade i detta sammanhang. Jag är därför övertygad om att systemet — i det fåtal fall det kan väntas komma till användning — skall fungera på ett tillfredsställande sätt, även om en uppkcommen situation inte direkt skulle vara reglerad i lagtexten. Jag konstaterar också att lagrådet har uttalat att svårigheterna bör kunna lösas, både formelit och praktiskt.
Av remissprotokollet framgår att avsikten har varit att det skall föreligga en klar uppdelning mellan ärenden om begränsningsfond och begränsningsmål. Lagrådet har ansett att denna uppdelning inte har kommit till tillräckligt tydligt uttryck i lagtexten. Enligt lagrådet har det sålunda inte angetts på ett tydligt sätt till vilken kategori de särskilda paragraferna hör. Som exempel på bristande tydlighet i detta avseende nämner lagrådet regeln om preklusion i 357 8.
Lagrådets uppfattning att preklusionsbestämmelsen har betydelse enbart i begränsningsmål är självfallet riktig. Jag anser däremot inte att paragrafens placering medför någon risk för den motsatta tolkningen. Preklusionsverkan följer i och för sig av 364 §. Bestämmelsen i 357 § har därför närmast karaktären av ett klarläggande. Det bör vidare anmärkas att i 357 § talas om ”handläggningen av frågan om fondens fördelning”. Denna fråga skall enligt 240 § tredje stycket prövas i begränsningsmål. Den av lagrådet föreslagna åtgärden att flytta den bestämmelse som i det remitterade förslaget finns i 357 § och inordna den i reglerna om begränsningsmål skulle vidare enligt min mening alltför mycket rubba den nordiska enhetligheten. Mot bakgrund av det anförda anser jag mig inte kunna följa lagrådets förslag. I konsekvens härmed bör inte heller de ändringar i 357, 358 och 363 §§ genomföras som en flyttning av 357 § skulle föranleda.
350 och 351 8§
Som jag närmare skall återkomma till i det följande biträder jag lagrådets förslag att alla bestämmelser som rör ansvar för oljeskador skall stå kvar i oljeanzvarighetslagen. I 350, 351 och 353 §§ sjölagen bör göras de ändringar som föranleds härav.
Vad härefter angår frågan i vilken mån sjölagen kan anses medge att flera begränsningsfonder upprättas på grund av en och samma händelse ansluter jag mig till lagrådets uppfattning. Enligt min mening föreligger det inte något hinder mot två begränsningsfonder i anledning av samma händelse i de fall som lagrådet nämner. Däremot kan jag inte dela lagrådets bedömning att det kan vara skäl att i 240 § första stycket ta in en bestämmelse som hindrar att dessa begränsningsfonder upprättas vid skilda domstolar. I de sällsynta undantagsfall där det kan bli aktuellt att upprätta två begränsningsfonder kan det också finnas goda skäl för att tillåta att dessa fonder upprättas vid olika domstolar, även om detta innebär att två domstolar kan ha att var för sig pröva frågan om rätt till ansvarsbegränsning.
Lagrådet har vidare berört den situation där den ansvarige redaren vill upprätta en begränsningsfond för skador på egna passagerare men i fråga om andra skador vill åberopa ansvarsbegränsning utan att upprätta någon fond. Enligt lagrådet synes 351 § enligt sin ordalydelse leda till att fonden för passagerarskador skall inbegripa också ansvarsbeloppet för övriga
skador. |
Som lagrådet konstaterar skulle en sådan tillämpning efter ordalydelsen av den föreslagna bestämmelsen inte stå i god överensstämmelse med 242 § första stycket. Där föreskrivs att ansvarsbegränsning kan åberopas även om en begränsningsfond inte upprättas. Lagrådet drar därför och under hänvisning till den norska sjölagskommitténs betänkande den slutsatsen, att bestämmelsen i det angivna fallet bör tillämpas så att det är den avgränsning av fondens ändamål som anges i ansökningen om fondens upprättande som skall vara bestämmande för fondbeloppets storlek. Detta
gäller enligt lagrådet oavsett om den som upprättar fonden gör gällande ansvarsbegränsning också beträffande ett fordringsslag som inte omfattas av ansökningen.
Jag delar lagrådets uppfattning om hur den ifrågavarande bestämmelsen bör förstås. Samtidigt vill jag emellertid framhålla att bestämmelserna i femtonde kapitlet inte får ses isolerade från de bestämmelser i tionde kapitlet med vilka de har ett samband och vars materiella regler de syftar
till att genomföra. Detta gäller främst 240 § men även i viss utsträckning
241 och 242 §§. Jag anser därför inte heller att 351 § i dess lydelse enligt det remitterade förslaget kan läsas på annat sätt än som lagrådet har angett. Jag vill också på denna punkt erinra om vad jag tidigare har anfört om intresset av att så långt möjligt stå fast vid den nordiska rättslikheten. Jag
finner därför inte skäl att genomföra den ändring som lagrådet har förordat.
352 §
Jag delar lagrådets uppfattning att en ansökan om upprättande av begränsningsfond med hänsyn till ärendets beskaffenhet bör vara skriftlig. I
syfte att i så stor utsträckning som möjligt bevara den nordiska enhetligheten förordar jag emellertid att kravet på skriftlighet tas in i förevarande paragrafs andra stycke. Jag delar lagrådets uppfattning beträffande inne-
börden av första stycket. Jag anser dock inte att någon ändring av lagtexten är nödvändig.
Jag instämmer i övriga uttalanden som lagrådet har gjort i anslutning till
denna paragraf och biträder de förslag till jämkningar i andra och tredje styckena som lagrådet har lagt fram.
353 §
I anslutning till denna paragraf har lagrådet inledningsvis diskuterat frågan huruvida kravet på tilläggsbelopp, och de verkningar som en utebliven inbetalning av ett sådant belopp för med sig, kan anses stå i överensstämmelse med konventionen. Lagrådets yttrande synes innebära att det inte bestämt går att säga att den föreslagna ordningen strider mot konven-
att det redan när 1957 års konvention införlivades med svensk rätt ansågs
tillåtet att i den svenska lagstiftningen kräva ytterligare säkerhet utöver
ansvarsbeloppet (237 § första stycket sjölagen i nu gällande lydelse). Den
konventionen innehåller lika litet som 1976 års begränsningskonvention bestämmelser om tilläggsbelopp.
Vad härefter angår fjärde stycket är jag för min del beredd att instämma i
lagrådets uppfattning. Jag godtar därför lagrådets förslag. Fonden skall
således anses bestå även om felande belopp inte inom den utsatta tiden betalas in eller tryggas genom ställd säkerhet. I fortsättningen skall fonden
" dock inte medföra sådan rättsverkan som avses i 241 och 357 §§. Möjlighe-
Prop. 1982/83: 159 | - 321
ten att genom samråd åstadkomma motsvarande ordning i de övriga nordiska länderna saknas dock. Detta beror på, som jag inledningsvis har nämnt, att det danska lagförslaget redan har antagits av folketinget medan det norska förslaget inom kort kommer att behandlas av stortinget. Å andra sidan torde den föreslagna ändringen väl stämma överens med syftet
bakom den bestämmelse som har lagts fram i det remitterade förslaget .och
som har utarbetats i nordiskt samarbete. Mot bakgrund härav synes intresset av nordisk enhetlighet inte utgöra något hinder mot ändringsförslaget.
Även i övrigt biträder jag i huvudsak lagrådets ändringsförslag i fråga om
förevarande paragraf. Jag är dock inte beredd att tillstyrka ett utbyte av
orden ”förvaltare i fonden” mot ”god man”. Jag kommer att närmare - beröra denna fråga i anslutning till 355 §. Jag är inte heller beredd att
genomföra den omformulering av paragrafens tredje stycke som lagrådet har föreslagit. I det remitterade förslaget har detta lagrum byggts upp så att det fall som i praktiken torde komma att bli det vanligen förekommande
regleras i första meningen, nämligen att inbetalning görs eller säkerhet ställs i samband med att ansökan om upprättande av fond ges in till rätten.
Motsvarande lagrum har i de andra nordiska länderna utformats på samma
sätt.
354 §
Den fråga som lagrådet har berört inledningsvis har samband med tolk- ' ningen av 351 § (och den bakomliggande 240 §). Som jag har anfört i
anslutning till 351 § anser jag lagrådets påpekanden vara riktiga i sak. Med uttrycket ”samtliga borgenärer” förstås givetvis samtliga borgenärer med
sådana fordringar som fonden avser. Enligt min mening är det dock inte
nödvändigt att göra någon ändring i lagtexten. |
355 § .
Lagrådet har i fråga om beteckningen förvaltare anfört att en annan: beteckning bör väljas för att det skall stå klart att det inte är fråga om en person med befogenheter liknande dem som tillkommer en konkursförvaltare. För sin del har lagrådet förordat beteckningen "god man”. Lagrådet har också föreslagit att den gode mannens uppgifter skall anges i lagtexten . utöver vad som framgår av 360 § i det remitterade förslaget.
Jag biträder lagrådets förslag om precisering av dessa uppgifter i lagtexten. När det gäller den terminologiska frågan är jag givetvis medveten om
att det föreligger väsentliga skillnader mellan uppgifter och befogenheter för en förvaltare i en begränsningsfond och för en konkursförvaltare. ' Emellertid anser jag att det inte finns någon risk för missuppfattning. Detta gäller särskilt om de förtydligande tillägg införs som lagrådet har föreslagit
i fråga om förvaltarens befogenheter. Jag har inte heller kunnat finna någon
mera lämplig beteckning. Jag förordar därför att beteckningen förvaltare
behålls. Däremot ansluter jag mig till lagrådets förslag till en redaktionell jämkning av första stycket.
356 §
Jag kan instämma i lagrådets uttalanden beträffande innebörden av begreppet ”talan väcks i laga ordning”. Anmälan av en fordran enligt denna paragraf bör alltså enligt min mening kunna jämställas med sådan väckande av talan som enligt 36 § (347 § enligt nu gällande sjölag) är en förutsättning för preskriptionsavbrott.
: 357 och 358 §§
I fråga om lagrådets uttalanden rörande dessa paragrafer hänvisar jag till vad jag har anfört under rubriken Femtonde kapitlet.
359 och 360 §§
Begränsningsmålet bör ses som ramen för det förfarande inom vilket olika slags tvister skall lösas. Sorn jag har anfört i remissprotokollet följer inte ett begränsningsmål automa'iskt när en begränsningsfond upprättas. För att ett begränsningsmål skall uppstå krävs att talan väcks genom stämning. Vanligen torde denna stämning innefatta yrkande om fördelning av begränsningsfonden. Som lagrådet har framhållit i sitt yttrande behöver härefter inte varje borgenär väcka talan med yrkande om att hans fordran skall utgå ur fonden. Redan anmälan av en fordran i fondärendet får anses innefatta ett sådant yrkande. I konsekvens härmed räcker det för en borgenär som vill träda in i förfarandet sedan ett begränsningsmål har inletts att anmäla sin fordran.
Lagrådet har ansett att det beträffande parterna och partsställningen behövs mer klargörande uttalanden än de som har gjorts i remissprotokollet. Detta sägs gälla särskilt regeln i 360 § sista stycket och vad den avses innebära i förhållande till den partsställning som har gällt tidigare genom det sätt på vilket talan har väckts eller anmälan har gjorts.
Jag vill för egen del erinra om att den partsställning som det gäller är den som förekommer i tvister som uppkommer enligt 360 § fjärde stycket. Sålunda avses tvister som uppstår genom invändningar som har framställts antingen skriftligen före fondsammanträdet eller muntligen vid detta. Det sätt på vilket begränsningsmålet har uppkommit saknar i detta sammanhang betydelse. Partsställningen blir med andra ord beroende av innebörden av den ifrågavarande invändningen. Detta gäller dock med en reservation. Som jag har framhållit i remissprotokollet i specialmotiveringen till 360 8 har jag ansett det vara naturligt att, i den mån den som har upprättat fonden uppträder i en tvist. betrakta denne som svarande. Detta betraktelsesätt kan förefalla märkligt, om det är gäldenären som har initierat begränsningsmålet genom att väcka en negativ fastställelsetalan gentemot en enskild borgenär. Emellertid måste här beaktas att borgenären redan tidigare har anmält sin fordran och därmed företagit en processhandling som i praktiken företer stora likheter med väckande av fullgörelsetalan mot den som har upprättat fonden. I det sammanhanget får gäldenären anses ha
Prop. 1982/83: 159 | 323
ställning av svarande. Det är mot denna bakgrund mitt uttalande om gäldenärens ställning skall ses. Frågan vilka andra slags partskonstellationer som kan uppstå blir naturligen beroende av hur den talan formuleras som uppkommer genom invändningen. Jag anser mig inte kunna göra några ytterligare uttalanden i denna fråga utöver vad jag har anfört i remissprotokollet. Det får överlämnas åt rättstillämpningen att med ledning av de uttalanden som har gjorts i lagstiftningsärendet avgöra frågan från fall till fall.
Lagrådet har också tagit upp frågan i vilken omfattning tredskodom skall få meddelas. Avsikten med den föreslagna regleringen är att utesluta tredskodom som påföljd för utevaro endast såvitt gäller själva fondsammanträdet. I sådana tvister som har berörts i det föregående skall däremot tredskodom kunna förekomma. Jag återkommer till denna fråga i anslutning till 361 §. |
När det gäller de justeringar i lagtexten som lagrådet har föreslagit anser jag att de i huvudsak innebär förtydliganden av vad den tänkta ordningen anses innebära. Av hänsyn till den betydelse som jag tillmäter den nordiska rättslikheten finner jag mig dock inte kunna följa lagrådets förslag i fråga om 360 § första stycket tredje meningen i det remitterade förslaget (fjärde meningen i lagrådets förslag). Bestämmelsen i tredje stycket andra meningen i det remitterade förslaget, som motsvarar första stycket sista meningen i lagrådets förslag, är enligt min mening överflödig. Vad som sägs där torde följa av 361 § första stycket som jämställer fondsammanträdet med muntlig förberedelse (jfr 42 kap. 12 § rättegångsbalken).
361 §
Jag har i anslutning till föregående paragraf berört frågan om tredskodom på grund av utevaro från fondsammanträde. Jag har mot bakgrund av vad jag har anfört där inte något att erinra mot lagrådets förslag att en otvetydig bestämmelse som utesluter tredskodom vid sådan utevaro tas in i femtonde kapitlet. Jag ansluter mig också till förslaget att införa en föreskrift om att det i kallelsen till fondsammanträdet skall anges vad som blir följden när part uteblir. :
Jag kan ansluta mig till lagrådets uppfattning att det är mindre lämpligt att förvaltaren, som har till uppgift att granska anmälda fordringar, göra upp förslag till fördelning av fonden och söka förlika tvistande parter, också uppträder som ombud för vissa parter.
362 §
Jag delar lagrådets bedömning i anslutning till förevarande paragraf att särskild talan bör kunna föras mot avgöranden i frågor om omedelbar betalning. Som lagrådet har anfört bör en sådan bestämmelse tas in som ett andra stycke i paragrafen. Jag anser dock att hovrättens avgöranden i sådana frågor inte bör få överklagas. Utbetalning får självfallet inte ske
innan lagakraftägande beslut föreligger. Någon föreskrift om detta torde inte vara nödvändig.
363 §
I enlighet med vad jag har anfört i anslutning till 357 § anser jag mig inte
kunna tillstyrka den ändring i förevarande paragraf som lagrådet har föreslagit.
364 §
Jag instämmer i vad lagrådet har anfört om att bestämmelsen bör anses gälla ”lagakraftvunnet avgörande i begränsningsmålet”. ' Lagrådet har också berört frågan vilken rättskraft som följer med ett avgörande beträffande rätten till ansvarsbegränsning. Detta spörsmål beror i viss utsträckning på om det är möjligt att bryta rätten till ansvarsbegränsning gentemot enstaka borgz2närer (men inte mot samtliga). Under hänvisning till vad jag har anfört härom i anslutning till 239 § vågar jag för
min del inte utesluta att detta slag av avgöranden kan komma att tillerkän-
nas en mera omfattande rättsverkan än vad lagrådet har förutsatt. På grund
härav är jag inte beredd att, som lagrådet har föreslagit, från bestämmelsens tillämpningsområde utesluta frågor om ansvar och ansvarsbegränsning. Lagrådet har å andra sidan föreslagit att även tilläggsbeloppet skall nämnas i bestämmelsen. Med hänsyn till tilläggsbeloppets karaktär av säkerhet för förvaltarens ersättningsanspråk och rättegångskostnader samt
ränta kan beslut om tilläggsbeloppets storlek inte omfattas av någon rätts-
kraft. Det föreligger inte något hinder mot att den som har upprättat begränsningsfonden slutligen åläggs att betala ersättning utöver tilläggsbeloppet, om tilläggsbeloppet visar sig vara otillräckligt.
368 §
Som jag har anfört i anslutning till 200 § har jag ansett att i den paragrafen bör behållas hänvisningen till såväl 337 §& som förevarande paragrafs
första stycke 6 och 7. Även om regleringen av frågan i vad mån dessa bestämmelser går att åsidosätta genom avtal systematiskt inte hör hemma i
200 §, har jag funnit det vara en fördel om de bestämmelser som förbjuder
avtalsvillkor till passagerares nackdel anges samlat.
Genom den ståndpunkt jag har intagit i fråga om 200-$ skulle den Jämkning som lagrådet har förordat beträffande förevarande paragraf vara.
överflödig. Å andra sidan är det givetvis värdefullt, om det även av denna paragraf framgår att möjligheten att genom avtal ändra preskriptionstiderna till passagerares nackdel inskränks genom andra bestämmelser i
sjölagen. Jag föreslår därför att i förevarande paragrafs femte stycke görs en erinran om innehållet i 200 §.
Beträffande verkan såvitt gäller preskriptionsavbrott av en borgenärs anmälan av sin fordran hänvisas till vad jag har anfört i anslutning till 356 §.
Prop. 1982/83: 159 22 'n
Ikraftträdandebestämmelsen
Jag biträder lagrådets förslag. '
Vissa redaktionella ändringar
Utöver de ändringar i lagtexten som jag har behandlat i det föregående bör vissa ändringar av redaktionell karaktär göras i ingressen samt i 177.
178, 182, 183, 186, 193, 196 och 234 §§. :
Jag förordar vidare att de rent språkliga ändringar som i det remitterade förslaget har föreslagits beträffande 175 och 176 §§ inte genomförs.
Förslaget till lag om ändring i lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss
Lagrådet har i anledning av de föreslagna ändringarna i oljeansvarighetslagen uttalat att den uppdelning av bestämmelserna på två lagar som har gjorts i det remitterade förslaget av lagtekniska och praktiska skäl inte kan
tillstyrkas. Lagrådet har föreslagit att regleringen i dess helhet liksom f.n. inordnas i oljeansvarighetslagen men att förfarandereglerna inte uttryckli-
gen återges där utan får framgå genom hänvisning till sjölagen. |
För egen del anser jag att goda skäl kan anföras både för den lagtekniska: .
lösning som det remitterade förslaget innehåller och den som lagrådet har
förordat. Jag ser dock en avgörande fördel med lagrådets lösning. Det finns nämligen anledning att förvänta sig att det i framtiden kan bli aktuellt att med svensk rätt införliva andra skadeståndsrättsliga konventioner som har ett system med begränsningsfond. Bl.a. torde den konvention om skade-
ståndsansvar vid sjötransport av farligt gods som f.n. håller på att utarbe- | tas komma att innehålla ett sådant system. Med det remitterade förslagets lösning skulle det bli nödvändigt att göra ändringar i sjölagens femtonde kapitel, om en sådan konvention införlivas med svensk rätt. Lagrådets
lösning medför däremot att dessa bestämmelser inte behöver ändras. Den eventuella anpassning till sjölagens regler som behövs i sådana fall kan i stället göras i den lagstiftning som grundas på den nya konventionen. På grund av det anförda är jag beredd att tillstyrka de ändringar i oljeansvarighetslagen och sjölagen (350, 351 och 353 §§) som lagrådet har förordat.
I dansk och norsk lagstiftning har den lagstiftning som oljeansvarighetskonventionen ger upphov till tagits in som ett särskilt kapitel i resp. sjölag.
Någon fullständig nordisk enhetlighet föreligger sålunda inte i fråga om utformningen av lagstiftningen om ansvaret för oljeskada. Jag anser därför
att intresset av nordisk rättslikhet inte lägger något hinder i vägen mot att utforma lagstiftningen på det sätt som lagrådet har föreslagit. Det kan dock
vara av värde att i ett nytt andra stycke till 350 § sjölagen lämna den upplysningen att bestämmelserna i 352 - 364 §§ i vissa delar tillämpas också i fråga om en sådan begränsningsfond som upprättas enligt 5 § oljeansva-
righetslagen. | |
Lagrådet har föreslagit en ny lydelse av 6 § oljeansvarighetslagen. 1
fjärde stycket av lagrådets förslag behandlas förfarandet när en begränsningsfond upprättas i mål rörande oljeskador. Av sista meningen i detta förslag synes motsättningsvis följa att det inte har någon betydelse för rätten till ansvarsbegränsning, om den som har upprättat fonden underlåter att inom utsatt tid betala in tilläggsbelopp eller ställa säkerhet för ett sådant belopp. Rätten till ansvarsbegränsning skulle sålunda inte gå förlorad.
I fråga om det konventionsenliga i att kräva tilläggsbelopp hänvisar jag till vad jag har anfört i specialmcetiveringen till 353.$ och vad jag nyss har sagt i anledning av lagrådets yttrande i anslutning till den paragrafen. Som framgår av remissprotokollet anser jag att varken 1976 års begränsningskonvention eller oljeansvarighetskonventionen hindrar den ordning med tilläggsbelopp som har tagits upp i det remitterade förslaget. Jag förordar därför med avvikelse från vad lagrådet har föreslagit en uttrycklig reglering av denna fråga i oljeansvarighetslagen. I 6 § bör föreskrivas att rätten till ansvarsbegränsning föreligger endast om ägaren (eller dennes försäkringsgivare) upprättar en fond uppgående inte bara till det ansvarighetsbelopp som gäller för ägaren utan också till det tilläggsbelopp som domstolen kan ha fastställt. Detta innebär också att rätten till ansvarsbegränsning går förlorad om, efter det att rätten har beslutat om högre ansvarighetsbelopp eller högre tilläggsbelopp. den som har upprättat fonden underlåter att inom utsatt tid betala det felande beloppet eller trygga detta genom säkerhet. Liksom en globalfond skall dock oljeskadefonden anses bestå i dessa fall men utan den verkan som avses i 9 § oljeansvarighetslagen och 357 § sjölagen.
Det förtjänar emellertid påpekas att det inte enligt oljeansvarighetslagen gäller någon frist inom vilken begränsningsfond måste upprättas för att ägaren skall ha rätt till ansvarsbegränsning. Om ägaren har underlåtit att iaktta en frist som har utsatts i ett föreläggande enligt 353 § fjärde stycket sjölagen, återvinner ägaren rätten till ansvarsbegränsning genom att efter fristens utgång betala in felande belopp eller ställa ytterligare säkerhet. Under mellantiden har han dock inte haft det skydd mot kvarstad som föreskrivs i 9 8 oljeansvarighetslagen. |
I anledning av vad lagrådet har uttalat i övrigt beträffande detta lagförslag vill jag anföra följande. .
Beträffande frågan om preklusion är att märka att den regel som förelås införd i 357 § sjölagen snarast är fördelaktigare för en skadelidande som inte iakttar den utsatta preklusionsfristen än den preklusionsbestämmelse som f.n. finns i 7 § andra stycket oljeansvarighetslagen. Skillnaden mellan de båda bestämmelserna är att det för att en sådan borgenär skall ha rätt till betalning ur fonden enligt oljeansvarighetslagen krävs att han har haft viss ursäkt för sin underlåtenhet att anmäla sitt anspråk inom anmälningsfristen. Något sådant krav för rätt till utdelning ur fonden ställs inte upp i den föreslagna bestämmelsen i sjölagen.
Jag biträder lagrådets förslag i fråga om omräkning av SDR till svenskt
Prop. 1982/83: 159 | 327
mynt. Hänvisningen till 369 § sjölagen innebär att omräkningen knyts till inbetalningsdagen resp. dagen då säkerhet ställs och inte till den dag då fonden upprättas. Härigenom undviks all osäkerhet i fråga om vilken tidpunkt som avses.
Vad angår lagrådets förslag att i 18 § tredje stycket första meningen byta ut ordet frågor” mot ”talan”" vill jag påpeka att denna bestämmelse är en forumregel. Den har främst till syfte att slå fast vilken domstol som skall pröva dessa frågor. Någon prövning sker givetvis inte utan att sådan påkallas i den ordning som föreskrivs i sjölagen (jfr andra meningen). Jag finner därför inte anledning att följa lägrådets förslag på denna punkt.
I övriga delar godtar jag vad lagrådet har anfört samt ansluter mig till lagrådets förslag till utformning av lagtexten.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
dels anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna änd-
ringar, | |
dels godkänna den i London den 19 november 1976 avslutade kon-
ventionen om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar,
dels godkänna det i Bryssel den 21 december 1979 avslutade änd-
ringsprotokollet till den internationella konventionen den 25 au-
gusti 1924 rörande fastställande av vissa gemensamma bestäm-
melser i fråga om konossement i dess lydelse enligt ändringspro-
tokoll den 23 februari 1968,
dels godkänna att regeringen säger upp den i Bryssel den 10 oktober
1957 avslutade konventionen angående begränsningen av ansva-
righeten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1982/83: 159 . | 328
på 97 Tionde kapitlet .ssssoosssssssererrr ers rer rer ers rr rr rr ket 98 P4 SE 98 23A SS oooeeeseeer es eerserer ere rer ere rr rr ere rss ses ssr nns 98 45 1 101
0¶TE FE 106
237 oooeneer re rear e reser r ere e eter er ret e rer ee e rer rer ses 110 2388 oooeseoseresereerer reser rrerr rer reser ere reser een 111 2308 ooooereererereererr ere rer rr ere see ses rss rr ss se ses ens 116 2408 mole oeeorereeer res res se re ere ere rer rer rer rr rer en sea 17 2:31 122 2428 oooeeeeereresese rer rr ler rare rer ers ere reser rer rr ess 125 P2 KET 126 243AS oooooesereereresrereeres tree rr re rer rer rese rese sea 127 Elfte kapitlet ..ssssssssss ser e rss rs eree rese re rer reser reas 129 2618 ooseerseseresererer ere rer rer rer ere str Ks Kers ers ss 129
I2808 soooooresreses ere see esse ser r eter er ere rer ere rens ss 129 Fjortonde kapitlet = sossosoossrsosererelessrs ers reser ess 129 II7 8 oeeee sees enes r sera reser rer rr rer ere ers ere sees edra 129
35008 sosse resseseser rr er ere rs re rr rer rr rr rss FRK R Rss KeA 130 2 131 52 oooeeereereeerererr error rroeee rer reser rss ser restresa 132 II oooeeererrerrerererrererreeer rer rer reser rr restresa 134 ISA oooeeer ee rerrerreree re reses er ee re ss rer s reses bes esta 138
| RE | 139 |
| AT: | 140 |
| RE | 140 |
| RE | 14i |
| AE | 141 |
3608 sossoeeeeseese ses reses ere reser ere rer ere res r ers sta 142 361 8 ooo oreereseeereeserer rare rer ere sr rese rer r rr ee resa 145
| 6 [YE | 146 |
| KL: | 146 |
| KT | 148 |
Sextonde kapitlet s..sssoosossssosserersr reser rer rer ers rss 148 KU JE 148 KY RANE CET 148 Ikraftträdandet soossooeosesessesererr rer rer sr rer er rs rs res 148 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om ansvarighet för oljeskada till SJÖSS Losossssoesserssse reser reser ere rer ers str ses 149 2 leoee en rea ser reses s reser er rer sr ere rr ere restes seen ss ns 149 - 149 (ER 149 Ad ooerererrererr ere reser rer ere rer rer rr rskr ere error nt 150 ER sm rrerere rr reser rer rs sees rea sa 150 13 och 14 §§ ...ooo... ere rrrerrrerrrr er rester ere reses 150 18 ooeeeeeereeeererrereersr reser rre rer rer rer ror ere ses 150 P5 son0c 150 Ikraftträdandet sososossossesesreserer reser ers rst ss rss rea 151 8 Hemställåft sooooososerssessersssr reser sees rr rer es leser sea 151 9 Beslut soosossrsssereressersersr res r srt rs rrr sr Fer rs rs tres ss 151
Bilaga I Sammanfattning av siölagsutredningens betänkande .. 152 Bilaga 2 Sjölagsutredningens lagförslag = ..ssossssossssov sons 158 Bilaga 3 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt ska-
deståndsaänsvår osoosoressseessersererss se rs ess enes 195 Bilaga 4 1979 års ändringsprotokoll-till Haag-Visbyreglerna —... 231 Bilaga 5 Uppställning över begränsningsbeloppen enligt art. 6 i
1976 års begränsningskonvention jämförda med motsva-
Bilaga 6. De remitterade lagförslagen = .osssssossosssssses sorts 243
Utdrag ur lagrådets protokoll 1983-03-15 =oosssssssss ss sein ses ess 278
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983