Prop. 1982/83:159

om ändring i sjölagen (1891:35 s.1) m.m. (begriinsning av ansvar, befordran av passagerare)

Prop. 1982/83: 159

Regeringens proposition - 1982/83: 159

om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) m. m. (begränsning av redares' ansvar, befordran av passagerare);

beslutad den 24 mars 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME OVE RAINER

Propositionens huvudsakliga innehåll

Frågor om begränsning av redarens samlade skadeståndsansvar. s.k. globalbegränsning, regleras i 10 kap. sjölagen . Bestämmelserna bygger på 1957 års internationella konvention om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö. Främst på grund av att realvärdet av konventionens begränsningsbelopp genom inflationen efter hand hade minskat allt kraftigare, avslutades år _1976 en ny konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar (begränsningskonven- tionen). aVSedd att ersätta 1957 års konvention.

] propositionen föreslås att riksdagen godkänner begränsningskonven- tionen och att regeringen säger upp 1957 års konvention. Vidare läggs fram förslag till de ändringar i 10 kap. sjölagen som är nödvändiga för ett svenskt tillträde till begränsningskonventionen. I anslutning härtill föreslås också vissa andra ändringar i sjölagen och i lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss.

Reglerna om befordran av passagerare och resgods i 6 kap. sjölagen tick sin nuvarande lydelse år 1973. De bygger i huvudsak på ett utkast till en internationell konvention i ämnet som förelåg år 1969, det s.k. Tokyout- kastet. Med detta utkast som grund utarbetades 1974 års Aténkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Den gällande svenska lagstiftningen överensstämmer därför redan i allt väsentligt med konventionen.

1. Aténkonventionen finns bl.a. bestämmelser som begränsar redarens ansvarighet för skador på passagerare och resgods till vissa belopp. Dessa l Riksdagen [982/83. I saml. Nr [59

Prop. 1982/83:159 ' 2

belopp har emellertid genom inflationen minskat avsevärt i realvärde. Sverige bör därför inte tillträda konventionen. I stället föreslås att de nuvarande begränsningsbeloppen i 6 kap. sjölagen höjs med hänsyn till inflationen sedan år 1974. Vidare läggs fram förslag till vissa andra ändring- ar i 6 kap. sjölagen för att den svenska lagstiftningen skall anpassas bättre till övriga delar av Aténkonventionen.

I propositionen föreslås också att riksdagen godkänner 1979 års änd- ringsprotokoll till de s.k. Haag-Visbyreglerna om godsbefordran till sjöss och att Sverige genomför den lagstiftning som erfordras för ett tillträde till detta protokoll. Genom protokollet införs i Haag-Visbyreglema de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna (SDR) som beräkningsenhet i stället för s. k. Poincaréfrancs. Lagförslaget innebär i konsekvens härmed att SDR införs som beräkningsenhet även i 5 kap. sjölagen som behandlar godsbefordran.

Lagförslagen har utarbetats i nordiskt samarbete. Det föreslås att regeringen bemyndigas att bestämma när lagändringarna skall träda i kraft.

Prop. 1982/83: 159

1 Förslag till Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891: 35 s. 1)'. dels att 172 5 skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 196 5 skall betecknas 197 15, dels att nuvarande 197 5 skall betecknas 196 &, dels att nuvarande 344—355 55, som utgör nuvarande Femtonde kapitlet Särskilda bestämmelser, skall betecknas 365—376 55 och utgöra Sextonde kapitlet Särskilda bestämmelser,

dels att 39, 120, 168, 171, 173, 174. 177—180, 182—189, 191—195. nya 196, nya 197, 199—201, 233—243, 261. 328, 337 och de nya 368. 369 och 372—374 55 samt rubrikerna närmast före 200 och 369 Så skall ha nedan

angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 243 a 5, av nedan angivna

lydelse,

dels att i lagen skall införas femton nya paragrafer. 350—364 åå, utgöran- de Femtonde kapitlet Om begränsningsfond och begränsningsmål, av ne-

dan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

395

Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret finnes in- nehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbi- seende, skall införingen rättas. Vad som nu sagts har motsvarande tillämpning på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det in- bördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres, om han är känd, samt myndighet som avsesi351 &.

Om införing i skepps- eller skepps- byggnadsregistret finnes innehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbi- seende, skall införingen rättas. Vad som nu sagts har motsvarande tillämpning på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det in- bördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres, om han är. känd, samt myndighet som avses i 372 9”.

Beslut om rättelse meddelas genom införing i registret. Skälen för beslu- tet antecknas i dagboken eller akten. ] stället för bevis eller handling, som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall ny sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall återfordras, göras obrukbar och behållas av registermyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig att ingiva den för detta ändamål. I föreläggande att fullgöra sådan skyldig- het får vite utsättas.

Talan mot beslut om rättelse får föras även av myndighet som avses

i372 5.

Talan mot beslut om rättelse får föras även av myndighet som avses i351å.

' Lagen omtryckt 1975: 1289.

Prop. 1982/83: 159 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

120 ?

Skadestånd enligt 118 & beräknas efter värdet av gods av samma slag på den plats och vid den tid godset avtalsenligt lossats eller skulle ha lossats från fartyget. Detta värde bestämmes efter börspriset eller, om sådant pris saknas, efter marknadspriset eller, om varken börs- eller marknadspris finnes, efter det gängse värdet på gods av samma slag och kvalitet.

Bortfraktarens dock begränsad till tiotusen francs för varje kolli eller annan enhet av godset eller. om ansvarigheten där- igenom blir högre, trettiofrancs för kilo av det berörda godsets brutto- vikt. Med franc förstås den vär- deenhel som angives i 348 &.

ansvarighet är . : dock begränsad till 666,67 särskilda

Bortfraktarens ansvarighet är dragningsrätter (SDR) för varje kolli eller annan enhet av godset eller, om ansvarigheten därigenom blir högre, 2 SDR för kilo av det berörda godsets bruttovikt. Vad som förstås med SDR anges i 369 5.

Användes behållare (container), pall eller liknande transportanordning för att sammanföra godset, skall vid tillämpning av andra stycket varje kolli eller enhet som angivits i konossement eller annan frakthandling anses utgöra ett kolli eller en enhet. I övrigt skall det samlastade godset anses utgöra en enhet.

Genom överenskommelse mellan bortfraktaren och avlastaren kan grän- sen för bortfraktarens ansvarighet bestämmas—till högre belopp än som följer av andra och tredje styckena. Har uppgift av avlastaren om godsets art och värde utan förbehåll införts i konossement eller annan frakthand- ling, skall detta värde gälla som gräns för ansvarigheten, om denna därige- nom blir högre än enligt nämnda stycken, och vid tillämpning av första stycket anses utgöra godsets verkliga värde. om ej annat styrkes.

Bestämmelserna i denna paragraf om begränsning'av bortfraktarens ansvarighet gälla ej, om det visas att han själv vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle upp- komma.

168 5

Vid sådan befordran som avses i 169ä få bestämmelserna i 95 och 97 55, 985 andra stycket, 101 & första stycket, 118—123 55, 152. 161 och 162 55 samt 3475 första stycket 5 och fjärde stycket ej åsi- dosättas genom avtal till nackdel för avlastare, befraktare eller mot- tagare. Bestämmelse i fraktavtal, varigenom till bortfraktaren över- låtes rätt på grund av försäkring el- ler träffas annan sådan överens- kommelse, anses som förbehåll om befrielse från ansvarighet.

Vid sådan befordran som avses i l69å få bestämmelserna i 95 och 97 55. 98å andra stycket, 1015 första stycket, 118—123 åå, 152, 161 och 162 55 samt 368 9" första stycket 5 och fjärde stycket ej åsi- dosättas genom avtal till nackdel för avlastare, befraktare eller mot- tagare. Bestämmelse i fraktavtal, varigenom till bortfraktaren över- låtes rätt på grund av försäkring el- ' ler träffas annan sådan överens— kommelse, anses som förbehåll om befrielse från ansvarighet.

Utan hinder av första stycket får bortfraktaren förbehålla sig frihet från ansvarighet för tiden före lastningens början och efter lossningens slut. Han får också förbehålla sig frihet: från ansvarighet för levande djur eller

Prop. 1982/83: 159 ' 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse för gods, som i fraktavtalet angives som lastat på däck och befordras på det sättet, samt träffa överenskommelse rörande gemensamt haveri.

Är det avtalat eller klart förutsatt att befordringen helt eller till bestämd del skall utföras av annan än bortfraktaren. får denne förbehålla sig frihet från ansvarighet för skada som orsakas medan godset är i den andres vård.

Är det, med hänsyn till godsets ovanliga beskaffenhet eller tillstånd eller de särskilda förhållanden eller-villkor under vilka befordringen skall ut- föras, skäligt att genom särskild överenskommelse inskränka bortfrakta- rens ansvarighet eller eljest utvidga hans rättigheter enligt detta kapitel, skall sådan överenskommelse gälla. förutsatt att konossement ej utfärdas men villkoren intagas i mottagningsbevis varav framgår att det ej är lö- pande handling.

1715

Med bortfraktare förstås i detta kapitel den som, yrkesmässigt eller mot vederlag, genom avtal åtager sig befordran med fartyg av passa— gerare eller passagerare och res- gods. Med resgods avses varje föremål, inbegripet fordon, som be- fordras för passagerarens räkning men ej enligt certeparti eller konos- sement. Resgods som passagera- ren bär med sig eller har i sin hytt eller eljest har i sin vård under be- fordringen, inbegripet vad han hari eller på medfört fordon. utgör handresgods.

[ detta kapitel avses med bortfraktare: den som genom av- tal, yrkesmässigt eller mot veder- lag. åtar sig att med fartyg beford- ra passagerare eller passagerare och resgods;

passagerare: den som befordras eller skall befordras med fartyg en- ligt ett avtal om passagerarbeford- ran samt den som med bortfrakta- rens samtycke följer med fordon el- ler levande djur som' befordras en- ligt ett avtal om godsbefordran;

resgods: varje föremål, inbegri- pet fordon, som befordras för pas- sagerarens räkning, under förut- sättning att befordringen inte sker enligt certeparti. konossement eller annat dokument som brukar använ-

das vid godsbefordran; handresgods: resgods som pas— sageraren bär med sig eller har i sin hytt eller på annat sätt har i sin vård under resan. inbegripet vad han har i eller på sitt fordon. '

173 &

Bestämmelserna i detta kapitel gälla ej i den mån befordringen är underkastad gällande internatio- nellt fördrag om befordran med an- nat transportmedel.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte i den mån befordringen är underkastad gällande internatio- nellt fördrag om befordran med an- nat transportmedel.

174 &

Medföljer någon ett fartyg, vil- ken varken är passagerare eller är i

_Qm någon, som varken är passa- gerare eller är anställd hos bort-

'Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

bortfraktarens tjänst eller utjo'r ar- bete i fartygets tjänst, och tillskyn- das han därvid skada, som avses i 188 eller 189 5, ha bestämmelserna i detta kapitel om befrielse från och begränsning av ansvarighet på bort- fraktarens sida motsvarande tillämpning till förmån för var och en på redarens 'sida som kan hållas ansvarig för skadan.

Föreslagen lydelse

fraktaren eller utför arbete i farty- gets tjänst. följer med ett fartyg och därvid åsamkas skada av det slag

som avses i 188 eller 189 5. skall bestämmelserna i detta kapitel om befrielse från och begränsning av

ansvarighet för bortfraktare tilläm- pas till förmån för var och en på- redarens sida som kan hållas ansva- rig för skadan.

1775

Avser befordringsavtalet be- stämd person, får denne icke till att- nan överlåta sin rätt enligt avtalet. Sedan resan påbörjats får överlä- telse ej äga rum även om avtalet ej avser bestämd person.

Avser befordringsavtalet be- stämd person, får denne inte över- låta sin rätt enligt avtalet till någon annan. Sedan resan har påbörjats får överlåtelse inte äga rum, även om avtalet inte avser bestämd per- son.

1785

Passageraren är skyldig att iakt- taga föreskrifter om ordning och säkerhet under befordringen.

Bestämmelserna i 24, 53 och 54 55 sjömanslagen (1973:282) om undersökning i anledning av brott ombord och tvångsmedel mot be- sättningsmedlem ha motsvarande tillämpning i fråga om passagerare.

Passageraren är skyldig att iaktta föreskrifter om ordning och säker- het under resan. -

Bestämmelserna i 24, 53 och

' 54 55 sjömanslagen (1973:282) om

undersökning med anledning av brott ombord och tvångsmedel mot besättningsmedlem skall även till- lämpas i fråga om passagerare.

179 5

Passagerare får medföra resgodls i skälig omfattning.

Känner passageraren till att hans resgods kan medföra fara eller vä- sentlig olägenhet för fartyg. liv eller annat gods, skall han upplysa bort- fraktaren därom före resans bör- jan. Detsamma gäller, om annat resgods än handresgods kräver sär— skild vård. Är resgods av sådan be- skaffenhet som nu sagts, skall detta om möjligt utmärkas på godset in- nan befordringen börjar.

Passageraren får föra med sig resgods i skälig omfattning.

Känner passageraren till att hans resgods kan medföra fara eller vä- sentlig olägenhet för person eller egendom, skall han före resans bör- jan upplysa bortfraktaren om detta. Detsamma gäller om resgodset, handresgods undantaget, kräver särskild vård. Är resgods av sådan beskaffenhet som nu har sagts, skall detta om möjligt utmärkas på godset innan resan börjar.

180 5

Bortfraktaren har rätt att vägra' passageraren att medföra resgods, som kan medföra fara eller väsent- lig olägenhet för fartyg, liv eller gods.

Bortfraktaren har rätt att vägra passageraren att föra med sig res- gods som kan medföra fara eller vä- sentlig olägenhet för person eller egendom.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

Har sådant resgods tagits om,- bord utan att bortfraktaren kände till dess beskaffenhet, får han efter omständigheterna föra det iland el- ler oskadliggöra eller förstöra det utan skyldighet att ersätta skadan. Detsamma gäller. om resgodset, ef- ter att ha tagits ombord med bort- fraktarens kännedom om dess be— skaffenhet, visar sig medföra sådan fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller gods att det ej är ' försvarligt att behålla det ombord.

182

Bortfraktaren är icke skyldig att lämna ut annat resgods än handres- gods förrän passageraren betalt för befordringen och för kost eller an- nan tjänst under resan. Uteblir be- talning, äger bortfraktaren lägga upp godset i säkert förvar och ge- nom offentlig auktion eller på annat betryggande sätt sälja så mycket att hans krav jämte förvarings- och för- säljningskostnaderna täckas.

183

Om befordringsavtal avser be- stämt fartyg och detta före resans bötjan går förlorat eller förklaras efter skada icke vara iståndsättligt, upphör bortfraktarens skyldighet att utföra befordringen.

Blir fartygets avgång från den ort där befordrin gen skall börja väsent- ligt fördröjd, har passageraren rätt att häva avtalet.

184

Uppehålles fartyget under resan så att det icke skäligen kan fordras att passageraren avvaktar att resan fortsättes, eller går fartyget förlorat eller förklaras det efter skada icke vara iståndsättlt'gt, skall bortfrak- taren sörja för att passageraren och dennes resgods befordras till be- stämmelseorten på annat lämpligt sätt och bära kostnaden därför. Un— derlåter bortfraktaren detta, har

. Föreslagen lydelse

Har sådant resgods tagits om- bord utan att bortfraktaren kände till dess beskaffenhet. får han efter omständigheterna föra i land, oskadliggöra eller förstöra det utan skyldighet att ersätta skadan. Det- samma gäller, om resgodset, efter att ha tagits ombord med bortfrak- tarens kännedom om dess beskaf- fenhet, visar sig medföra sådan fara eller väsentlig olägenhet för person eller egendom att det inte är för- svarligt att behålla det ombord.

5

Bortfraktaren är inte skyldig att lämna ut annat resgods än handres- . gods förrän passageraren har betalt för resan och för kost eller annan tjänst under resan. Uteblir betal- ningen, får bortfraktaren lägga upp ' godset i säkert förvar och genom offentlig auktion eller på annat be- tryggande sätt sälja så mycket av det att hans krav jämte förvarings- och försäljningskostnaderna täcks.

5

Om befordringsavtal avser be- stämt fartyg och detta före resans början går förlorat eller efter skada förklaras inte kunna sättas i stånd. upphör bortfraktarens skyldighet att uföra befordringen.

Blir fartygets avgång från den ort där resan skall börja väsentligt för- dröjd, har passageraren rätt att häva avtalet.

5

Om fartyget uppehålls under re- san så att det inte skäligen kan ford- ras att passageraren avvaktar att re- san fortsätts. eller går fartyget för- lorat eller förklaras det efter skada inte kunna sättas i stånd, skall bort- fraktaren sörja för att passageraren och dennes resgods befordras till bestämmelseorten på annat lämp- ligt sätt och bära kostnaden för det- ta. Underlåter bortfraktaren detta,

Prop. 1982/83: 159 Nuvarande lydelse

passageraren rätt att häva avtalet.

Måste passageraren uppehålla sig iland på grund av haveri eller annan omständighet som rör fartyget, skall bortfraktaren på lämpligt sätt sörja för hans uppehälle och bära kostnaden därför.

185

Anträder passageraren icke resan eller avbryter han den, skall avta- lad befordringsavgift likväl betalas. Vad som nu sagts gäller dock ej. om passagerarens underlåtenhet att anträda eller fullfölja resan be— ror av att han insjuknat eller avlidit eller av annan skälig anledning och bortfraktaren underrättats härom inom rimlig tid.

Är passageraren enligt första stycket skyldig att utgiva avtalad . befordringsavgift, skall denna dock ' nedsättas med skäligt belopp. om bortfraktaren medfört annan passa- gerare i hans ställe eller eljest be- gränsat eller, med iakttagande av tillbörlig omsorg, kunnat begränsa sin skada.

186

Visar det sig. sedan befordrings- avtal träffats. att resan skulle vara förenad med fara för passageraren eller fartyget till följd av krig, bloc- kad. uppror. oroligheter. sjöröveri eller annat väpnat våld eller att så- dan fara väsentligt ökat, har varde- ra parten rätt att häva befordrings- avtalet även om resan börjat. Häves avtalet. skall vardera parten bära sin kostnad och skada.

187

Avbryter passageraren resan på grund av förhållande som avses i . 1855 första stycket andra punkten eller häves befordringsavtalet eln- ligt 1845 eller, sedan resan börjat. enligt 1865. skall befordringsavgif-

Föreslagen lydelse

har passageraren rätt att häva avta- let.

Måste passageraren uppehålla sig i land på grund av haveri eller an- nan omständighet som rör fartyget, skall bortfraktaren på lämpligt sätt sörja för hans uppehälle och bära kostnaden för detta.

5

Påbörjar-passageraren inte resan eller avbryter han den, skall det av- talade biljettpriset ändå betalas. Om passageraren har insjuknat el- ler det finns annan skälig anledning för passageraren att inte påbörja eller fullfölja resan och bortfrak- taren har underrättats- om detta inom rimlig tid, behöver dock bil- jettpriset inte betalas. .

Är passageraren enligt första stycket skyldig att betala det avta- lade biljettpriset, skall detta dock sättas ned med skäligt belopp. om bortfraktaren har medfört en annan passagerare i hans ställe eller på annat sätt har begränsat eller borde ha kunnat begränsa sin skada.

Visar det sig, sedan befordrings- avtal har träffats. att resan skulle vara förenad med fara för passage— raren eller fartyget till följd av krig. blockad. uppror. Oroligheter. sjörö— veri eller annat väpnat våld eller att sådan fara väsentligt har ökat. har vardera parten rätt att häva avtalet. En sådan rätt föreligger även om resan har börjat. Hävs avtalet, skall vardera parten bära sin kost— nad och skada.

Avbryter passageraren resan på grund av förhållande som avses i 1855 första stycket andra punkten eller hävs avtalet enligt 1845 eller, sedan resan har börjat. enligt 1865. skall biljettpriset sättas ned. Därvid

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

ten betalas med avdrag för belopp, som bestämmes med beaktande av den återstående och den avtalade resans längd, tidsåtgång och kost- nader.

Har bortfraktaren mottagit betal- ning utöver vad som sålunda till- kommer honom, skall han återbära överskottet.

Föreslagen lydelse

'skall förhållandet mellan den avta- lade och den- återstående resans längd. tidsåtgång och kostnader beaktas.

Har bortfraktaren tagit emot be— talning utöver vad som sålunda till— kommer honom. skall han betala tillbaka överskottet.

188 5

Bortfraktaren är ansvarig för ska- da till följd av att passageraren av- lider eller drabbas av kroppsskada på grund av händelse under'beford- ringen eller försenas, om skadan vållats genom fel eller försummelse av bortfraktaren eller någon för vil- ken denne svarar.

Bortfraktaren är ansvarig för per- sonskada som drabbar passagerare på grund av händelse under resan. om skadan har vållats genom fel eller försummelse av bortfraktaren eller någon som han svarar för. Detsamma gäller skada på grund av att passagerare försenas. även om förseningen inte beror på hän-

- delse under resan.

189 &

Bortfraktaren är ansvarig för ska- da till följd av att resgods går förlo- rat eller skadas på grund av händel- se under befordringen eller förse- nas, om skadan vållats genom fel eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarar. Med försening likställes dröjsmål med utlämning av resgods på bestäm- melseorten.

Bortfraktaren är icke skyldig att ersätta penningar, värdepapper, konstföremål eller andra dyrbar- heter, om han ej uttryckligen åtagit .

sig sådan ansvarighet.

_ 191

Bortfraktaren skall till sitt fre- dande från ansvarighet visa. att - skada som avses i 188 eller 1895 ej orsakats genom fel eller försum- melse av honom eller någon för vil- ken han svarar. I fråga om person- skada samt förlust av eller skada på

Bortfraktaren är ansvarig för ska- da till följd av att resgods går förlo- rat eller skadas på grund av händel- se under resan, om skadan har vål- lats genom fel eller försummelse av honom eller någon som han svarar för. Detsamma gäller skada till följd av att resgodset försenas. även om förseningen inte beror på händelse under resan. Med förse- ning jämställs dröjsmål med utläm- ning av resgodset på bestämmel- seorten.

Bortfraktaren är inte skyldig att ersätta pengar, värdepapper. . konstföremål eller andra dyrbar- heter annat än om han har tagit emot egendomen för säker förva- ring.

5

För att gå fri från ansvarighet måste bortfraktaren visa, att skada som avses i 188 eller 1895 inte har orsakats genom fel eller försum- melseav honom eller någon som han svararför. I fråga om person- skada och förlust av eller skada på

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

handresgods gäller dock vad nu sagts endast om skadan inträffat vid eller i samband med förlisning, sammanstötning, strandning, ex- plosion eller brand.

192

Bortfraktarens ansvarighet skall ej överstiga sjuhundratusen francs för varje passagerare vid person-' skada och sextontusen francs för varje passagerare vid försening av passageraren.

Vid skada på eller förlust eller försening av resgods skall ansva- righeten ei överstiga

]. tiotusen francs för varje pas- sagerare i fråga om handresgods. som icke förvaras i eller på medfört fordon:

2. femtiotusen francs för varje fordon jämte resgods, som förvaras i eller påfordonet: och

3. sextontusen francs för varje passagerare i fråga om annat res-

gods.

Ifråga om skada på eller förlust av handresgods, som avses i andra stycket !, gäller begränsningen för varje skadebringande händelse och i övrigt för varje resa. Begränsning- en gäller icke ränta och rättegångs- kostnader."

Med francs förstås den vårdcen- het som angives i 348 5.

10

Föreslagen lydelse

handresgods gäller dock det som nu har sagts endast om skadan har in- träffat vid eller i samband med för- lisning. sammanstötning, strand- ning, explosion eller brand eller uppkommit till följd av fel i farty— get.

Bortfraktarens ansvarighet skall vid personskada inte överstiga 100000 särskilda dragningsrätter (SDR) för varje passagerare. När ersättningen skall utgå som livrän- ta, får det kapitaliserade värdet inte överstiga denna gräns. Vidför- sening av passagerare skall ansva- righeten inte överstiga 2000 SDR för varje passagerare.

Vid skada på eller förlust eller försening av resgods skall ansva- righeten inte överstiga

1. 1300 SDR för varje passagera- re i fråga om handresgods;

2. 5000 SDR för varje, passage- rare ifråga om dyrbar/reter som bortfraktaren har tagit emot för sä- ker förvaring;

3. 8000 SDR för varje fordon; och

4. 2 000 SDR för varje passagera- re i fråga 0m annat resgods.

Begränsningsbeloppen gäller för varje resa. De avser inte ränta och rättegångskostnader.

Vad som förstås med SDR anges i3695'.

Bortfraktaren kan genom ut- trycklig överenskommelse åta sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrivs i denna paragraf.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

11

Föreslagen lydelse

193 5

Bortfraktaren kan genom ut- trycklig överenskommelse åtaga sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrives i 1925. Han äger på samma sätt förbehålla sig att passageraren själv skall stå risken intill ett belopp av

1. ettusenfemhundra francs för varje fordon som skadas;

2. tvåhundra francs för annan resgodsskada: och

3. tvåhundra francs för skada på grund av försening.

Avräkning för självrisk sker från skadans belopp.

Bortfraktaren har rätt' att från skadans belopp göra avdrag med högst följande belopp, som utgör passagerarens självrisk. nämligen

]. l50 SDR för varje fordon som skadas;

2. 20 SDR för annan resgods- skada; och

3. 20 SDR för skada på grund av försening av passagerare eller res- gods.

Avräkning enligt första stycket skall ske innan fråga om begräns- ning av ansvaret enligt [92.5 prö- vas.

194 5

Bortfraktaren har ej rätt att åbe- ropa bestämmelsernai 1925 om be- gränsning av ansvarigheten eller överenskommelse om självrisk för passageraren enligt l935. om det visas att han själv vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslös- het och med insikt att skada sanno- likt skulle uppkomma.

Bortfraktaren har inte rätt att åberopa bestämmelserna i 192 och 193 55 om begränsning av ansvarig- heten eller avdrag för självrisk. om det visas att han själv har vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att så- dan skada sannolikt skulle upp- komma.

195 5

Bestämmelserna om frihet från eller begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla även om talan mot honom icke grundas på be- fordringsavtalet.

197 5

Utföres befordringen helt eller delvis av annan än bortfraktaren, förblir denne likväl ansvarig som om han själv utfört hela befordring- en. Härvid gälla bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.

Utför den andre befordringen med fartyg, är han jämte bortfrak- taren och enligt samma regler som denne ansvarig för sin del av be- fordringen. Bestämmelserna i

Bestämmelserna om frihet från eller begränsning av bortfraktarens ansvarighet gäller även om talan mot honom inte. grundas på be- fordringsavtalet.

[96 _5

Om befordringen helt eller delvis utförs av någon annan än bortfrak- taren, är bortfraktaren dock ansva- rig som om han själv hade utfört hela befordringen. Härvid gäller bestämmelserna i detta kapitel i till- lämpliga delar.

Utför den andre befordringen med fartyg, är han ansvarig för sin del av befordringen enligt samma regler som gäller för bortfraktaren. Har bortfraktaren åtagit sig ansvar

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

196 ä' ha motsvarande tillämpning. Bortfraktarens och den andres an- svarighet är gemensamt begränsad

enligt 192 5.

1965

Föres talan mot någon för vilken bortfraktaren svarar enligt 233å är denne berättigad till samma befriel- se från och begränsning av ansva- righet som bortfraktaren. De ersätt- ningsbelopp som bortfraktaren och denför vilken han svarar förpliktas utgiva få ej sammanlagt överstiga den gräns för ansvarigheten som föreskrives i 192 5.

Bestämmelserna i första stycket gälla icke till förmån för den som visas ha vållat skada uppsåtligen el- ler av grov vårdslöshet och med in- sikt att skada sannolikt skulle upp- komma.

Föreslagen lydelse

ltttöver vad som föreskrivs i detta kapitel, är den som utför beford- ringen inte bunden av detta. såvida han inte skriftligen har samtyckt till det. '

I den mån ansvar åvilar både bortfraktaren och person som avses i andra stycket, svarar de sa- lidariskt.

1975

Förs talan mot någon som bort- fraktaren svarar för enligt [96 eller 233 5, är denne berättigad till sam- ma befrielse från och begränsning av ansvarighet som bortfraktaren. De ersättningsbelopp som bortfrak- taren och de personer som han sva- rar för skall betala får inte sam- manlagt överstiga de gränser för ansvarigheten som föreskrivs i 192 &.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte till förmån för den som visas ha vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

199 &

Bestämmelser om hänskjutand'e till viss domstol eller till skiljemän av tvist angående ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare och resgods finnas i 337 &.

Bestämmelser om preskription finnas i 347 5.

Vissa bestämmelser om tillämp- ningen

Bestämmelser om laga domstol för tvister som rör ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare och resgods samt om möjlighet att hänskjuta sådana tvister till skiljemän finns i 337 5.

Bestämmelser om preskription finns i 368 5.

Ont avtalsvillkors giltighet

200 5

Bestämmelserna i 181—198 åå kunna ej åsidosättas genom avtal till passagerarens nackdel vid be- fordran inom Sverige, Danmark, Finland och Norge eller mellan dessa stater. ej heller vid befordran med avtalsenlig avgångsort eller bestämmelseort i någon av dessa

Bestämmelserna i 178 5 får inte åsidosättas genom avtal.

Avtalsvillkor som inskränker pas- sagerarens rättigheter enligt 181— 198 5.5, 337 5 andra stycket och 368 9' första stycket 6 och 7 är ogil- tiga

1. vid befordran inom Sverige,

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

stater. 'Vad som nu sagts gäller även om utländsk lag i övrigt är tillämplig på befordringen.

201

Utan hinder av 2005 får bort- fraktaren förbehålla sig frihet från ansvarighet såvitt rör passagerare för tiden innan denne går ombord och efter det att han gått iland. Det- samma gäller i fråga om handres- gods för tiden innan detta föres om- bord och efter det att det förts iland. För sjötransport mellan far-' tyg och land äro sådana förbehåll tillåtna i den mån transporten ej omfattas av bejbrdringsavgiften el- ler utföres med transportmedel, som annan än bortfraktaren ställer till förfogande. Bortfraktaren får alltid förbehålla sig frihet från an- svarighet för levande djur.

_ Är det avtalat eller klart förut- satt, att befordringen helt eller till bestämd del skall utföras av annan än bortfraktaren. får denne också förbehålla sig frihet från ansvarig— het för skada orsakad av händelse under den del av befordringen som utföres av den andre. Detsamma gäller, om passageraren enligt be— fordringsavtalet har rätt att helt el— ler delvis anlita annan än bortfrak— taren för befordringen.

13

Föreslagen lydelse

Danmark. Finland eller Norge eller till från någon av dessa stater, oav— sett vilken lag som i övrigt är till— lämplig på befordringen;

2. vid annan befordran, om svensk lag är tillämplig på beford- ringen enligt allmänna svenska lag-

' valsregler.

Övriga bestämmelser i detta ka- pitel gäller endast om inte något annat är avtalat eller följer av sed- vänja.

5

Utan hinder av 2005 får bortfrak- taren förbehålla sig frihet från an- svarighet [ fråga om passagerare för tiden innan denne går ombord. och efter det att han har gått i land, Sådant förbehåll är dock inte till- låtet när det gäller sjötransporter mellan fartyg och land som omfat- tas av biljettpriset eller som utförs med transportmedel som bortfrak- taren ställer till förfogande.

Ifråga om handresgods som inte finns i eller på ett av passageraren medfört fordon kan bortfraktaren förbehålla sig frihet från ansvarig- het för tiden innan handresgodset förs ombord och efter det att det har förts i land. Förbehåll är dock inte tillåtet när det gäller sådan transport till _eller från fartyget som avses i första stycket och inte heller för den tid då handresgodset har tagits om hand av bortfraktaren medan passageraren vistas i ter- minalbyggnad. på kaj eller annan hamnanläggning.

Är det avtalat att en bestämd del av befordringen skall utföras av nå- gon annan än bortfraktaren får, om den andre är namngiven, bortfrak- taren förbehålla sig frihet från an- svarighet för skada orsakad av en händelse under den del av beford- ringen som utförs av den andre. Detsamma gäller. om passageraren enligt befordringsavtalet har rätt att helt eller delvis anlita någon annan än bortfraktaren för befordringen.

Prop. 1982/83:159

Nuvarande lydelse

14

Föreslagen lydelse

233 €-

Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren. medlem av besättningen eller lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Redaren är också ansvarig, om skada vållas av annan, när denne på redarens eller befälha- varens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Vad redaren sålunda utgivit har han rätt att söka åter av den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighet finnas, utom i detta kapitel, i 5 och 6 kap. samt i lagen ("19361277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års inter- nationella konvention rörande konossement.

234

1 mom. Föreligger ansvarighet för redare enligt denna eller allmän . lag, är ansvarigheten begränsad vad angår '

1 . ersättning för skada å person, som befinner sig ombord på farty- get för att medfölja detta. och för skada å egendom ombord;

2. ersättning för skada å person eller egendom, om skadan orsakats av någon som befinner sig ombord på fartyget:

3. ersättning för skada å person eller egendom, om skadan orsakats av omständighet som hänför sig till navigeringen eller handhavandet av fartyget eller till lastningen, be- fordringen eller lossningen av las- ten eller till inskeppningen. beford- ringen eller landsättningen av pas— sagerarna;

4. ersättning för skada å hamn- anläggning, bassäng eller segelbar vattenväg; samt

5. ersättning på grttnd av före- skriven skyldighet att avlägsna sjunket, strandat eller övergivet fartyg eller egendom ombord på så- dant fartyg.

Begränsningen gäller dock ej an- svarighet på grttnd av skada som åsamkats befälhavaren eller med- lem av besättningen eller lots eller någon person i redarens tjänst,

Skadestånd som redaren sålunda betalat har han rätt att kräva tillba- ka av den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighetfinns, utom i detta kapitel, i 5 och 6 kap. samt i lagen (1936: 277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års inter- nationella konvention rörande konossement.

&

Redaren har rätt att begränsa sin ansvarighet enligt bestämmelserna i detta kapitel. Samma rätt har en sådan ägare av fartyg som inte är redare, den som i redarens ställe har hand om fartygets drift, farty- gets befraktare samt var och en som utför tjänster i omedelbart samband med bärgning. Med bärg- ning avses även åtgärder enligt 235 55 första stycket 4, 5 och 6.

Om ansvar görs gällande mot nå- gon, för vilken redaren eller annan person som avses i första stycket svarar, har även denne rätt att be- gränsa sin ansvarighet enligt be- stämmelserna i detta kapitel.

Den som på grund av ansvarig- hetsförsäkring svarar för fordran som är föremål för begränsning har rätt att begränsa sin ansvarighet i samma utsträckning som försäk- ringshavaren.

Prop. 1982/83:159

Nuvarande lydelse

som befinner sig ombord eller vil- kens åligganden stå isamband med fartygets tjänst. Den avser ej heller ansvarighet på grund av fel eller försummelse av redaren själv, med mindre denne begått felet eller för— summelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller medlem av dess besättning.

Begränsningen gäller icke ränta och kostnader i saken.

2 mom. Har redaren motfordran mot borgenären och grunda sig fordran och motfordran på en och samma händelse, skall begräns- ningen avse allenast 'det belopp varmed fordringen överstiger mot- fordringen.

15

Föreslagen lydelse

235 52

År ansvarigheten begränsad, svarar redaren intill ett belopp be— räknat efter ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock minst etthundrafemtiotusen francs. In- träffar skada å person, höjes an- svarighetsgränsen i vad avser så- dan skada med tvåtusenetthundra francs för ton, dock med minst sex-

. hundratrettiotusenfrancs.

Ansvarig/zetsgränsen gäller be- träffande fordringar, vilka uppkom- mit på grund av en och samma hän- delse.

Med dräktighet avses nettodräk- tigheten, beräknad enligt reglerna i kungörelsen (1954:550) angående skeppsmätning, för maskindrivet ' fartyg ökad med det maskinrum som vid bestämmandet av netto- dräktigheten dragits från brutto- dräktigheten. Vad som förstås med franc bestämmes i348 & .

2 Senaste lydelse 1982: 252.

Om inte annat följer av bestäm- melserna i detta kapitel, föreligger rätt till ansvarsbegränsning, oav- sett grunden för ansvarigheten, be- träffande fordringar med anledning av

1. person- eller sakskada, om _ skadan har uppkommit ombord på fartyget eller i omedelbart sam- band med fartygets drift eller med bärgning,

2. skada på grund av dröjsmål vid befordran till sjöss av gods, passagerare eller deras resgods.

3. annan skada, om den har or- sakats av intrång i en rättighet, som inte grundar sig på avtal, och den har uppkommit i omedelbart samband med fartygets drift eller med bärgning,

4. åtgärder för att lyfta, avlägs- na, förstöra eller oskadliggöra ett fartyg, inbegripet allt som finns el- ler har funnits ombord, som har sjunkit. strandat, övergivits eller blivit vrak,

5. åtgärder för att avlägsna, för- störa eller oskadliggöra fartygets last, samt

Prop. 1982/83: 159

- Nuvarande lydelse

16. Föreslagen lydelse

6. åtgärder för att avvärja eller begränsa skada. för vilken ansvars- begränsning gäller, santt skada som har orsakats av sådana åtgär- der.

Har den som får begränsa sitt ansvar en motfordran mot borge- nären och grundar sig fordringen - och motfordringen på en och sam- ma händelse, skall begränsningen avse endast den del av fordringen som överstiger motfordringen.

236 &

Fordringar på grund av skada å person skola i första hand tillgo- doses med det ansvarighetsbelopp som avses i 235 5 första styck.-et andra punkten. Förslår ej detta, skall återstoden av fordringarna tillsammans med övriga fordringar tillgodoses ur det belopp som avses i samma stycke första punkten.

Fördelningen av ansvarighetsbe- lopp skall ske i förhållande _tillford— ringarnas storlek.

Har redaren betalt fordran som avses i denna paragraf, _skall han anses träda i fordringsägarens stäl- le med samma rätt som denne och fordringsbeloppet medtagas vid fördelningen av ansvarighetsbelop- pet. såvitt fordringen kunnat här i riket göras gällande mot redaren. Visar redaren att han, oaktat krav ännu ej skett, framdeles har att be- tala fordran sont avses i denna pa- ragraf, skall jämväl den fordringen medtagas vid fördelningen.

Rätt till ansvarsbegränsning fö- religger inte beträffande

]. fordran på bärgarlön, bidrag till gemensamt haveri eller på avtal grundad ersättning för åtgärder som avses i235 5 första stycket 4, 5 eller 6, _ .

. 2. fordran med anledning av 01- jeskada som omfattas av 1 9" och 2 5 första stycket lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.

3. fordran underkastad en inter- nationell konvention eller nationell lag som reglerar eller förbjuder be- gränsning av ansvarighet för atomskada,

4. fordran med anledning av atomskada orsakad av ett atomfar- tyg,

5. fordran med anledning av skada som har åsamkats lots eller den som är anställd hos någon som avses i 234 S* första stycket och vars åligganden står i samband med far- tygets drift eller med bärgningen, samt

6. fordran på ränta eller ersätt- ning för rättegångskostnader.

237 å3

K varstaal för fordran, beträffan- de vilken ansvarigheten är begrän- sad, skall vägras och beviljad så- dan åtgärd skall hävas, om redaren inom riket hos rätten ställer säker- het för fulla ansvarighetsbeloppet

3 Senaste lydelse 1981 : 808.

Rätt till ansvarsbegränsning fö- religger inte för den som visas själv ha vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

Prop.. 1982/83:159 .

Nuvarande lydelse

enligt-2355järnte ett av rätten be- stämt tillägg för ränta och kostna- der i saken. Säker/teten får åbero- pas gentemot alla borgenärer, för vilkas fordringar gäller begräns- ning till samma ansvarighetsbe- Iopp, och skall anses vara ställd till - förmån för alla sådana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i första stycket avses och ställer han däref- ter hos samma domstol säkerhet för återstoden, skall ock vad iförs- ta stycket stadgas äga tillämpning.

Om redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra stycket sägs, skall på hans yrkande tidi- gare ställd säkerhet för fordran som avses med den fulla säkerhe- ten frigivas.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, om säkerheten ställts hos vederbör- lig myndighet i Danmark, Finland eller Norge.

17

Föreslagen lydelse

238 54

Kvarstad för fordran, beträffan- de vilken ansvarigheten är begrän- sad, skall vägras och beviljad så- dan åtgärd hävas, om redaren visar att han, innan åtgärden genom- förts, utom riket ställt betryggande och för borgenären tillgänglig sä- kerhet för fulla ansvarighetsbelop- pet enligt 235 5 i någon av följande hamnar:

I . den hamn där den händelse inträffat varå fordringen grundas eller. om händelsen ej ägt rum i hamn, den första hamn som farty- get anlöpt efter händelsen :

2. landsättningshamnen,- om fordringen avser skada å person;.

3. lossningshamnen, am ford- ringen avser skada å last. . Har i fall som avses i första stycket säkerheten ställts i annan _ ort än där angives, prövar rätten

”* Senaste lydelse 19811808. 2 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 159

Om rätt till ansvarsbegränsning föreligger. skall ansvarsbeloppen' bestämmas påföljande sätt. " "

1 . För fordringar med anledning av personskada, som har til/fogats fartygets egna passagerare, är an- svarsgränsen 46 666 särskilda drag- ningsrätter (SDR) multiplicerat med det antal passagerare som far- tyget enligt sitt certifikat har till- stånd att befordra, dock högst 25 miljoner SDR.

Z.. För andra fordringar med an- ledning av personskada är ansvars- gränsen 333 000 SDR, om fartygets dräktighet inte överstiger 500. Är dräktig/teten högre, höjs ansvars- gränsen ' . för varje dräktighetstal från 501 till 3000 med 500 SDR. .

för varje dräktighetstal från 3 001 till 30000 med 333 SDR.

Prop. 1982/83:159

Nuvarande lydelse

' med hänsyn till omständigheterna huruvida kvarstad skall vägras eller hävas.

Vad i första och andra styckena är stadgat gäller även om den utom riket ställda säkerheten icke mot- svarar det fulla ansvarighetsbelop- pet enligt 2355 men redaren inom riket hos rätten ställer betryggande säkerhet för återstoden jämte ett av rätten bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är stadgat om hävande av kvarstad skall äga motsvarande tillämpning i fråga om frigivande av säkerhet, som ställts inom riket till befrielse från kVarstad.

18 ' Föreslagen lydelse

för varje dräktighetstal från 3000] till 70000 med 250 SDR, och

för varje dräktighetstal över 70000 med 167 SDR.

3. För andra slag av fordringar samt fordringar som avses i 2, iden mån de inte tillgodoses med de be- lopp som anges där, är ansvars- gränsen 167000 SDR, om fartygets dräktighet inte överstiger 500. Är dräktigheten högre, höjs ansvars- gränsen . för varje dräktighetstal från 501 till 30000 med 167 SDR,

för varje dräktighetstal från 30001 till 70000 med 125 SDR, och

för varje dräktighetstal över 70000 med 83 SDR.

4. Ansvarsgränserna i 1—3 gäl- ler summan av alla fordringar som på grund av en och samma händel- se har uppkommit mot redaren. ägare av fartyg som inte är redare, den som i redarens ställe har hand om fartygets drift och fartygets be- fraktare samt mot någon för vilken dessa svarar.

5. Ansvarsgränserna för bärga- re, som inte utför bärgning från far- tyg eller som uteslutande arbetar från det fartyg som bärgningen avser, skall motsvara de ansvars- gränser som gäller för fartyg med en dräktighet av 1500. Ansvars- gränserna gäller summan av alla fordringar som på grund av en och samma händelse har uppkommit mot sådan bärgare och mot någon för vilken denne svarar.

6. Med fartygets dräktighet avses bruttodräktigheten beräknad enligt bestämmelserna om skepps- mätning i bilaga 1 till 1969 års in- ternationella skeppsmätningskon- vention. Vad som förstås med SDR anges i3699'.

239 5 '

Tvist om beräkning av belopp, vartill redares ansvarighet är be- gränsad enligt 235 ä', eller om för-

Varje ansvarsbelopp skall förde- las mellan borgenärerna i förhål- lande till storleken av de styrkta

Prop. 1982/83:159

Nuvarande lydelse

delningen av ansvarighetsbelopp mellan borgenärer må hänskjutas till utredning och avgörande genom dispasch.

[ fråga om dispasch enligt första stycket gälla i tillämpliga delar be- stämmelserna i 7 kap. om general- dispasch. Bestämmelse som avser haveridelägare gäller därvid i stäl- let sakägare.

Kostnaden för dispaschen ersät- tes av redaren, om icke borgenär utan skälig orsak hänskjutit saken till dispasch eller eljest särskilda skäl föranleda annat.

19

Föreslagen lydelse

fordringar av det slag som ansvars- gränsen avser.

Om det belopp som avses i 238 ä' 2 inte räcker tillför betalning av de fordringar som anges där, ska!! återstoden av dessa fordringar be- talas ur det belopp som nämns i 238 Q 3 med samma rätt som övriga där angivna fordringar. " Har redaren eller någon annan, innan ansvarsbeloppet fördelats, helt eller delvis betalat en fordran, inträder han i borgenärens rätt in- ' till det belopp som han har betalat.

Visar redaren eller någon annan att han senare kan bli skyldig att helt eller delvis betala en fordran som han, om den hade betalats före ansvarsbeloppets fördelning, skulle ha kunnat kräva åter ur ansvarsbe- loppet enligt tredje stycket, skall medel tills vidare avsättas för att han senare skall kunna göra sin rätt gällande.

240 5

Har redaren utbetalt vad som åligger honom att utgiva enligt ovan givna bestämmelser om be- gränsning av ansvarigheten och vi- sar sig sedan annan borgenär hava ägt rätt till betalning av ansvarig- hetsbeloppet, har redaren dock icke någon ytterligare betalnings- skyldighet, därest redaren, då be- talningen erlades eller, om den skedde enligt lagakraftvunnen dom eller dispasch, denna meddelades, icke ägde och ej heller genom ve- derbörlig undersökning kunnat få kunskap om den andres fordran.

Borgenär, som sålunda uppburit vad som rätteligen bort tillkomma annan, svarar därmed för den andres fordran, såvida han ägde kunskap om fordringen, när han er- höll betalningen.

Om det med anledning av en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning här i riket har väckts talan eller framställts begäran om kvarstad eller andra rättsliga åtgärder, kan en begräns- ningsfond upprättas. Fonden skall upprättas hos den domstol där ta- lan har väckts eller hos sjörätts- domstolen för den ort där kvarstad eller andra rättsliga åtgärder be- gärts.

En begränsningsfond anses upp- rättad med verkan för alla personer som kan åberopa samma ansvars- . gräns. Den är avsedd för betalning endast av fordringar av det slag som ansvarsgränsen avser.

Sedan en begränsningsfond har upprättats i Sverige, får här i riket

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

20

Föreslagen lydelse .

talan rörande en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbe- gränsning väckas endast i begräns- ningsmål. Detsamma gäller talan angående frågan huruvida den som ' - upprättat begränsningsfonden har

rätt till ansvarsbegränsning och an- gående frågan om fördelning av fonden. _

Behörig att anhängiggöra be- gränsningsmål är den som har upp- rättat fonden, "dennes försäkrings- givare och den som gör gällande en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning.

Närmare bestämmelser om be- gränsningsfond och begränsnings- målfinns i 15 kap.

241 5

Vad i detta kapitel är stadgat om begränsning av redares ansvarig- het äger tillämpning jämväl ifråga om ansvarighet som åvilar farty- gets ägare, som ej är redare, eller den som i egenskap av befraktare eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe. '

Detsamma gäller ansvarighet vil.- ken åvilar befälhavare eller med- lem av besättningen eller lots eller någon, som är i tjänst hos redaren, ägaren eller den som i egenskap av befraktare eller eljest handhar far- tygets drift i redarens ställe, så- frantt ansvarigheten uppkommit i tjänsten. Sådan ansvarighet tnå be- gränsas, oaktat den uppkommit på grund av fel eller försummelse.

Det sammanlagda belopp, till vil- ket redare och övriga i denna para- graf ornförmälda personer äga be- gränsa sitt ansvarighetförfordring- ar. som uppkommit på grund av en och samma händelse., skall ej över— stiga det fulla ansvarighetsbelop- pet enligt 235 5.

Den. som _har gjort gällande en fordran mot en begränsningsfond, som har upprättats i Sverige eller i en annan konventionsstat, katt inte med anledning av denna fordran erhålla säkerhetsåtgärd eller ut- mätning avseende fartyg eller an- nan egendom, som tillhör någon som fonden har verkan för enligt 240 5 andra stycket och som har

- "rätt till ansvarsbegränsning.

Sedan en begränsningsfond har upprättats här i riket eller i Dan- mark,-Finland eller Norge, kan sä- kerhetsåtgärd eller utmätning avse- ende fartyg eller annan egendom som tillhör någon som fonden har ' verkan för enligt 240 5 andra stycket och som har rätt till an-

svarsbegränsning inte ske med an- ledning av en fordran som kan gö- ras gällande mot fonden. Har sä- ' kerhetsåtgärd eller utmätning re- dan skett, . skall åtgärden hävas. Säkerhet som har ställts för att av— värja säkerhetsåtgärd eller utmät-

ning eller för att få en sådan åtgärd hävd skall friges. Har fonden upprättats i en annan

konventionsstat än som avses i andra stycket, kan rätten eller

Prop". 1982/83:159 '

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse rkronofogdemyndigheten avslå be-

.gäran om säkerhetsåtgärd eller ut- mätning, häva säkerhetsåtgärd el- ler utmätning som redan har skett - eller frige säkerhet som 'har ställts.

Begäran om säkerhetsåtgärd eller utmätning skall alltid avslås och, om fonden har upprättats innan så- dan åtgärd företagits eller säkerhet ställts, åtgärden hävas och säker- heten friges, när fonden upprättats , ..

a) den hamn där den händelse

' har inträffat på vilken fordringen

grundas eller, om händelsen inte ' ägt rum i hamn, den första hamn som fartyget har anlöpt efter hän- delsen: eller _

b) landstigningshamnen, om fordringen avser personskada som har åsamkats en person ombord på fartyget: eller

c) lossningshamnen, om ford- ringen avser skada på fartygets last. . . _ .

Första och tredje styckena kan" även tillämpas, om det visas att en fond, som har upprättats i en stat som inte är konventionsstat, är jämställbar med en sådan begräns- . ningsfond som avses i 240 5. _ .

. Denna paragraf gäller endast om borgenären kan framställa krav. mot begränsningsfonden vid den domstol eller-myndighet som för- valtar fonden och han har möjlig- het att av fondens medel få ut vad som belöper på hans fordran och föra över det till ett annat land.

242 5

Vad i detta kapitel är stadgat äger tillämpning, när begränsning

av . ansvarighet åberopas inför svensk myndighet. Beträffande ansvarighet "som avses i234 5 1 mom. andra stycket första punkten skall dock frågan, huruvida och till vilket belopp an- svarigheten är begränsad, avgöras efter den lag som gäller för tjänste-

Ansvarsbegränsning kan åbero- pas även om en begränsningsfond- inte upprättas.

Har talan väckts om fordran som är föremål för ansvarsbegränsning, skall rätten, om någon begräns- ningsfond inte har upprättats, vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel endast beakta den

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

avtalet, om tjänsteavtalet regleras av lagen i annan stat, som är ansltt- ten till 1957 års internationella kon- vention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av far- tyg som användas till fart i öppen sjo.

22

Föreslagen lydelse

fordran som målet gäller. Vill sva- randen att även annan fordran, för vilken samma ansvarsbelopp gäl- ler, skall beaktas vid ansvarsbe- gränsningen, skall förbehåll om detta tas in i domen.

En dom som inte innehåller för- behåll enligt andra stycket får verk- ställas utan hinder av 241 5. Inne- håller domen sådant förbehåll, kan den ändå verkställas, såvida inte en begränsningsfond upprättas och kronofogdemyndigheten nted till- lämpning av 241 åfinner att ansök- ningen otn verkställighet skall av- slås.

Om begränsningsfond inte har upprättats. kan parterna hänskjuta frågan om ansvarsbeloppets stor- lek och fördelning till utredning och avgörande genom dispasch. Be- stämmelser om talan mot dispasch finns i 14 kap.

243 5

Regeringen äger förordna, att i stället för bestämmelserna i detta kapitel andra regler skola här i riket tillämpas ifråga om fartyg hemma-

hörande i annan främmande stat ' än sådan, som utan förbehåll an- slutit sig till 1957 års internationella konvention angående begränsning- en av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öp- pen sjö.

Ansvarsgränserna för örlogsfar- tyg och andra fartyg, som vid tiden för händelsen ägs eller brukas av en stat och används uteslutande för

statsändamål och inte för affärs- d'rift, får inte i något fall understiga de gränser som gäller för ett fartyg med en dräktighet av 5000. Om en fordran avser ersättning för skada som har orsakats av ett sådant far- tygs särskilda egenskaper eller an- vändning, föreligger dock inte nå- gon rätt till ansvarsbegränsning. Bestämmelserna i detta stycke gäl- ler inte fartyg som huvudsakligen används för isbrytning'eller bärg- ning.

Ansvarsgränserna för ett fartyg som är byggt eller anpassat för borrning efter havsbottnens natur- tillgångar skall vara 12 miljoner- SDR för fordringar som avses i 238 55 2 och 20 miljoner SDR för fordringar som avses i 238 5 3, om fordringarna gäller skada som har orsakats medan fartyget används i

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

23

Föreslagen lydelse

borrningsverksamhet. För fordran på ersättning för oljeskada gäller

. särskilda bestämmelser.

Flyttbara plattformar som är av- sedda för utforskning eller utvin- ning av havsbottnens naturtillgång- ar anses som fartyg vid tillämp-' ningen av bestämmelserna i detta kapitel. Ansvarsgränserna för så- dana plattformar skall dock alltid motsvara de belopp som anges i andra stycket.

243a3$

261

Ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge, som vill upplåta pant- rätt i skeppet eller bygget till säker- het för fordran, har rätt att i den ordning som angives i detta kapitel hos registermyndigheten erhålla in- skrivning i egendomen av visst be- lopp (inteckning) i svenskt eller ut- ländskt mynt eller i francs som avses i 348 &. Myndighetens bevis om inskrivningen kallas pantbrev.

lnteckning kan icke beviljas i an- del av skepp eller skeppsbygge, ej heller i (lera skepp eller byggen ge- mensamt.

När begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk domstol. skall 234—243 55 tillämpas. Före- ligger en fordran som avses i 236 9 5 och är lagen i någon annan kon- ventionsstat tillämplig på tjänste- avtalet, skall dock frågan om och till vilket belopp ansvarigheten är begränsad avgöras enligt nämnda lag.

Bestämmelserna i 234 —243 55 hindrar inte tillämpningen av i öv- rigt gällande regler om jämkning av en skadevållares ansvar.

Med konventionsstat förstås i detta kapitel en stat som är bunden av 1976 års konvention om be- gränsning av sjörättsligt skade- ståndsansvar.

&

Ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge. som vill upplåta pant- rätt i skeppet eller bygget till säker- het för fordran, har rätt att i den ordning som anges i detta kapitel hos registermyndigheten erhålla in- skrivning i egendomen'av visst be- lopp (inteckning) i svenskt eller ut- - ländskt mynt eller i särskilda drag- ningsrätter (SDR). Vad som förstås med SDR anges i 369 5. Myndighe- _ tens bevis om inskrivningen kallas pantbrev. .

lnteckning kan inte beviljas i an- del av skepp eller skeppsbygge och inte heller i flera skepp eller byggen gemensamt.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

24

Föreslagen lydelse

328 5

' Befälhavare dömes till böter, Befälhavare döms till böter,

]. om han försummar att enligt 58 & tredje stycket underrätta redaren om fel eller brist i fartygets behöriga skick,

2. om han försummar att enligt 60 å andra stycket på fartyget medföra Skeppshandlingar eller ett exemplar av denna lag.

3. om han försummar att avgiva rapport enligt 70 & eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i sådan rap— port.

4. om han vägrar att i fall som avses i 317 & överlämna fartygets nationa- litetshandling till besiktningsmännen, eller -

5. om han utan laga hinder väg- rar att i sådant fall som avses i 346 5 på fartyget medtaga befälhavare el- ler sjöman, hans aska eller efter- lämnade effekter. .

Till samma straff dömes befälha- vare eller redare, om han försum- mar att enligt 306å göra anmälan om sjöförklaring eller om han upp- såtligen eller av oaktsamhet föran— leder att sjöförklaring uppskjutes, utan att förutsättningar äro för han- den enligt 304 5.

337

I fråga om behörigheten för sjö- rättsdomstol att upptaga tvistemål, som avses 'i 336 &, äga bestämmel- serna om laga domstol i tvistemål. i allmänhet motsvarande tillämp- ning. Talan får även väckas vid" sjörättsdomstolen för den ort där fartyget finnes. Har säkerhet för fordran ställts hos myndighet till befrielse från kvarstad eller annan handräckning, får talan väckas även vid sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten ställts. Talan an- gående fordran som säkerheten av- sett får väckas vid sistnämnda sjö- rättsdomstol, även om säkerheten frigivits. . ' Överenskommelse att framtida

tvist angående ansvarighet på"

grund av avtal om befordran av passagerare eller resgods skall -

hänskjutas till viss domstol eller till skiljemän är ogiltig. Utan hinder härav får dock avtalas, att talan efter kärandens val endast' ska!! kunna väckas vid domstol

5. om han utan laga hinder väg- rar att i sådant fall som avses i367 5 på fartyget medtaga befälhavare el- ler sjöman, hans aska eller efter— lämnade effekter.

Till samma straff döms befälha- vare eller redare, om han försum- mar att enligt 306 & göra anmälan om sjöförklaring eller om han upp- såtligen eller av oaktsamhet föran- leder att sjöförklaring skjuts upp. utan att förutsättningar är för han- den enligt 304 5.

9 .

I fråga om behörigheten för sjö- rättsdomstol att ta upp tvistemål som avses i 336 5 skall bestämmel- serna om laga domstol i tvistemål i allmänhet tillämpas. Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget finns. Har så- kerhet för en fordran ställts hos myndighet till befrielse från kvar- stad eller annan säkerhetsåtgärd, ' får talan väckas äVen vid sjörätts- domstolen för den ort där säkerhe- ten har ställts. Talan angående en fordran som säkerheten har avsett får väckas vid sistnämnda sjörätts- domstol. även om säkerheten har frigetts. - '

_ Talan om ansvarighet på grund av avtal om befordran av passage- rare eller resgods får väckas endast vid domstol

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

1. för.den ort där sväranden är varaktigt bosatt eller har sin huvud- sakliga rörelse;

2. för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseortenjelle'r'

3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bo- satt, förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den sta- ten och är underkastad dess doms- rätt.

Finnes icke 'sjörättsdomstol i den ort där svaranden kunnat sökas en- .. ligt första stycket eller andra stycket 1 eller 2, väckes talan vid sjörättsdomstol som är närmast den orten. Äroflera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederi- ets hemvist..

. Föreslagen lydelse

1. för den ort.där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvud- sakliga rörelse;

2. för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten;

3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bo- satt, förutsatt att svaranden har- driftsställe för sin rörelse i den sta- ten och är underkastaddess doms- rätt; eller

4. i den stat där befordringsavta- let träffades, förutsatt att svaran- den har driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt. .

Efter det att tvist som avses i andra stycket har uppstått får par- terna avtala att talan skall väckas vid annan domstol eller att tvisten . skall hänskjutas till skiljemän.

Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden har kunnat sökas enligt första stycket, andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket, väcks talan vid den sjörättsdomstol som är närmast den orten.

Om flera är redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets hemvist.

350 5

Bestämmelserna i detta kapitel gäller begränsningsfond som upp- rättas enligt 240 & (globalfond).

Bestämmelserna i 352—364 5.5 tillämpas också i vissa delar ifråga

' om begränsningsfond som upprät-

tas enligt 5 5 lagen (19731'll98) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.

.3515

En globalfond skall motsvara ]. summan av de belopp som en- ligt 238 5 utgör ansvarsgräns för de fordringar beträffande vilka an- svarsbegränsning görs gällande och som har uppkommit på grund ' av en och samma händelse. och

2. ränta på belopp som avses il, beräknad enligt 6 5 räntelagen

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

26

Föreslagen lydelse

( I 975 :635 ), för tiden från dagen för händelsen till dagen för fondens upprättande.

352 5

Den som ansöker om upprättan- de av en begränsningsfond skull be- tala fondbeloppet till rätten eller ställa tillfredsställande säkerhetför detta.

I ansc'ikningen. som skall vara skriftlig, skall sökanden redogöra för omständigheterna [ saken och lämna uppgiftlom namn och adress på dem som kan antas vilja anmäla fordringar motfonden.

[ ärenden om begränsningsfond gäller i tillämpliga delar lagen (l946:807) om handläggning av 'domstolsärenden. om inte annat sägs i detta kapitel.

353 5

Rätten skall fastställa fondens storlek och avgöra om erbjuden sä- ker/ret kan godtas.

Om det inte finns särskilda skäl mot det, skall rätten även besluta att sökanden till rätten skall betala in eller ställa tillfredsställande sä- kerhet för ett tilläggsbelopp avsett att täcka ersättning till förvaltare i fonden. rättegångskostnader och andra kostnader med anledning av . fondens _upprättande och fördel- ning samt ansvaretför ränta för ti- den efterfoudens upprättande.

Framgår det av beslutet att er-

. forderlig inbetalning har gjorts el- ler att tillfredsställande säkerhet har ställts. anses fonden upprättad den dag då beslutet har meddelats. I annat fall anscs fonden upprättad den dag då inbetalning har skett eller säkerheten har ställts. .

Beslut som avses i första och andra styckena gäller till dess an- nat förordnas eller frågan om fon- dens fördelning avgörs. Innefattar ett sådant beslut att högre belopp skall betalas eller ytterligare säker-

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

27

Föreslagen lydelse

het ställas, skall rätten förelägga den som har upprättat fonden att inom viss tid betala in felande be- lopp eller ställa ytterligare säker- het. Om föreläggandet inte följs, förordnar rätten att fonden inte längre skall ha sådan verkan som avses i24/ och 357 5.5. Erinran om detta skall tas in iföreläggandet.

Talan mot beslut som avses i första och andra styckena och mot förordnande enligt fjärde stycket förs särskilt.

3521 .6

När begränsningsfond har upp- rättats, skall rätten genast låta kungöra detta. I kungörelsen skall samtliga borgenärer uppmanas att skriftligen anmäla sinti fordringar hos rätten inom viss tid (anmäl- ningsfrist), som inte får understiga två månader. Eri/iran om bestäm- _ melserna i 240 # tredje stycket, 357 och 364 5.6 skall tas in i kungörel- ' sen.

Kungörelse/z skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstid— ning. Om det finns skäl till det. skall kungörelse ske även i annan stat.

Den som har upprättat fonden och alla kända borgenärer skall un—

' derrättas om kungörelsen genom

särskilt meddelande.

355 35

Om det är lämpligt med hänsyn till sakens beskaffenhet eller onr- ständigheterna i övrigt, skall rätten när en begränsningsfond har upp- rättats förordna förvaltare i fon— den. På förvaltaren skall ankom- ma, förutom de uppgifter som anges i 360 5 andra stycket, att bi- träda vid handläggningen av fond— ärendet eller begränsningsmålet och vid förhandlingar mellan par- terna. Förvaltaren skall vara lag- faren och ha den särskilda insikt

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

28

' Föreslagen lydelse

och erfarenhet som uppdraget krä- ver. _

Ersättning till förvaltaren fast- ställs av rätten.

356 5

En borgenär som anmäler en fordrar: skall lämna rätten uppgift om fordringens storlek och grunden för denna. Har dom meddelats an- gående fordringen eller pågår sär- skild rättegång om denna, skall uppgift lämnas om detta.

3575

- För en fordran som inte har an- mälts till rätten innan handlägg- _ ningen av frågan om fondens för-

delning avslutas vid tingsrätten, kan ersättning endast utgå enligt 363 5 andra stycket..

358 5

Fonden kan inte upplösas förrän anmälningsfristen har gått ut och såväl den som har upprättat fonden som de borgenärer vilka har gjort gällande fordringar mot fonden samtycker till det.

359 .é'

Med begränsningsmäl avses mål i vilket frågor om ansvar oeh dess begränsning och om anmälda ford- ringar avgörs samt fonden förde- las. Ett begränsnin'gsmål an— ltängiggörs genom att talan väcks genom stämning vid den domstol där fonden 'är upprättad. Sedan målet har anhängiggiorts, kan ta- lan väckas utan stämning.

Om inte annat sägs i detta kapi- tel. gäller i begränsningsmål i till- lämpliga delar rättegångsbalkens regler om tvistemål vari förlikning ont saken. är tillåten.

360 5

.. l begränsningsmål skall rätten. sedan den anmälningsfrist som anges i 354 _é' har gått ut, hålla

Prop. 1982/83:159 . ' . ' 29 Nuvarande lydelse ' ' Föreslagen lydelse

f(md'sammanträde. Till samman- trädet skall rätten kalla förval-. :- taren, den som har upprättat fan.-. ' den, den som har anhängiggiort be= gränsningsmålet och borgenäe rerna. Finns någon annan person, vars rätt är berörd, skall även den- ne kallas. Vid fondsammanträdet skall behandlas frågor om ansvar och dess begränsning, om ansvars- beloppets storlek och om anmälda fordringar.

Före' fondsammanträdet skall förvaltaren granska anmälda ford- ringar samt, i den mån det kan ske, upprätta förslag till fondens fördel— ning. Förslaget skall översändas till dem som har kallats-till sam— manträdet. Har förvaltare inte för— ordnats, skall rätten vidta dessa åt— gärder, _ _

Om någon invändning mot för— slaget. med de ändringar som kan ha gjorts vid fondsammanträdet, inte kvarstår . när detta avslutas, skall förslaget läggas till grund för fondensfördelning.

Kvarstår någon invändning när

fondsammanträdet avslutas, _skall rätten bestämma viss tid. inom vil- ken den som har framställt invänd— ningen skall ange om han vidhåller den och begär rättens prövning av tvisten. Har en sådan begäran inte framställts [ rätt tid, anses invänd- ningen förfallen. Om den vidhålls, skall rätten så snart som möjligt pröva tvisten. ' Parter i en sådan tvist som anges i fjärde stycket är den som har framställt invändning och den gent— emot vilken invändningen riktas. .

_361 9'

Fondsammalnträde är att jäm- ställa med muntlig förberedelse, om inte annat sägs i detta kapitel.

Tredskodom får inte meddelas vid utevarofrånfondsammanträde. Uteblir någon som har kallats till sådant sammanträde, får målet

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

' 30 Föreslagen lydelse

handläggas och avgöras' utan' hinder av utevaron. Detta skall

. anges i kallelsen till sammanträdet.

362 5

Efter utgången av anmälnings- fristen kan rätten förordna att en viss del av de fordringar som har visats föreligga skall betalas ome- delbart.

Talan mot tingsrättens beslut i frågor som avses i första stycket förs särskilt. Mot hovrättens beslut i sådana frågor får talan inte föras.

363 5

När samtliga tvister är avgjorda, skall rätten besluta om fördelning av fonden. Om huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utred- ningen. får målet avgöras utan så- dan förhandling.

Rätten kan avsätta ett visst be- lopp till att täcka fordringar som inte har anmälts innan handlägg- ningen av frågan om fondens för- delning har avslutats vid tingsrät- ten. Detta belopp fördelas när samtliga anmälda fordringar har behandlats och det kan antas att ytterligare fordringar inte kommer att anmälas.

Fördelning av fonden skall ske även om den som har upprättat fonden inte har rätt till ansvarsbe- gränsning. I sådant fall kan rätten på yrkande meddela dom avseende den del av en fordran som inte får utdelning ur fonden.

3645

Lagakraftvunnet avgörande i be— gränsningsmålet i frågor om an- svar. rätten till ansvarsbegräns- ning, ansvarsbeloppets storlek. an- mälda fordringar och fondens för- delning gäller gentemot alla som kan göra gällande fordringar mot fonden, oavsett om de har anmält sina fordringar eller inte.

Prop. 1982/83; 159 Nuvarande lydelse 347 5

31. Föreslagen lydelse

368 5

Nedanstående fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten för dem är begränsad eller obegränsad, om 'talan ej väckes i laga ordning i fråga om

1. fordran på bärgarlön. inom två år från det bärgningsföretaget slut- förts; '

2. fordran på andel i bärgarlön enligt 229 & 1 mom. andra stycket, inom ett år från det vederbörande av redaren erhållit underrättelse om bärgar- lönens och andelens storlek;

3. fordran på ersättning för sammanstötning, inom två år från den dag skadan inträffade; ..

4. fordran på belopp som någon erlagt utöver vad som rätteligen belöper på honom enligt 220 &, inom ett år från det beloppet utgivits av honom;

5. fordran på ersättning på grund av att last skadats, gått förlorad eller försenats vid befordran eller på grund av att i konossement lämnats orik- tiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år från det godset utlämnats eller borde ha utlämnats;

6. fordran på ersättning för personskada eller försening vid passagerar- befordran, inom två år från ilandstigningen eller. om passageraren avlidit under befordringen, från den dag ilandstigning skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen, inom två år från dödsfallet men icke senare än tre år från ilandstigningen:

7. fordran på ersättning på grund av att resgods skadats, gått förlorat eller försenats vid befordran, inom två år från det godset förts iland eller, om det gått förlorat, skulle ha förts iland;

8. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall fördelas enligt samma grund (136 och 216 55), inom ett år från den dag dispaschen vann laga kraft. '

Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för ersättning eller för annan fordran med begränsning av redareansvaret eller endast med inlastat gods. upphör fordringen, om talan ej väckes i laga ordning, i ' fråga om fordran på ersättning inom två år från den dag skadan inträffade och i fråga om annan fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Äger borgenären för fordringen hålla sig även till redare, last- ägare eller annan, utan att begränsning av ansvarigheten äger rum, gäller sådan rätt under samma tid som för fordran i allmänhet.

Har fordran som avses i första eller andra stycket kommit under dispa- schörs behandling, anses talan om fordringen väckt.

Den som infriat fordran som avses i första stycket 5 kan väcka återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. Sådan talan får dock ej väckas senare än ett år från den dag huvudanspråket infriades eller talan väcktes därom.

Avtal om förlängning av pre- skriptionstid som avses i denna pa- ragraf är giltigt endast om det in- gåtts efter fordringens tillkomst och äger ej verkan för längre tid än tre år åt gången, räknat från dagen för avtalet. Preskriptionstid kan dock icke i något fall genom'avtal för- längas med sammanlagt mer än tio år eller, i fall som avses i första

Avtal om förlängning av pre- skriptionstid som avses i denna pa- ragraf är giltigt endast om det in- gåtts efter fordringens tillkomst och' äger ej verkan för längre tid än tre år åt gången, räknat från dagen för avtalet. Preskriptionstid kan dock icke i något fall genom avtal för- längas med sammanlagt mer än tio. år eller, i fall som avses i första

Prop. 1982/83: 159 _

Nuvarande lydelse

stycket 6 eller 7, med mer än tre år från det ilandstigning eller ilandfö- _ring ägt rum eller skulle ha ägt rum.

32

Föreslagen lydelse

stycket 6 eller 7, med mer än tre år från det ilandstigning eller ilandfö- ring ägt rum eller skulle ha ägt rum. 1 200 5 andra stycket finns före- skrifter om ogiltighet av avtalsvill- kor som inskränker passagerares rättigheter enligt första stycket 6 och 7.

Fråga om preskription av fordran som avses i denna paragraf bedöms här i riket enligt svensk lag, även om utländsk lag i övrigt är tillämplig på rättsförhållandet.

' Poincaréfranc 348 åf

Med franc förstås i denna lag en värdeenhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av nio- hundra-tusendelarsfin/tet.

- Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt i de av Internationel- la valutafonden använda särskilda dragningsrätterna.

Omräkning till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då 'betalning sker eller, om säkerhet ställes för betalningen, då säkerhe- ten ställes. Vid omräkning från sär- skilda dragningsrätter skall kro- nans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod, som In- ternationella valutafonden sagda - dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

351 ä'

Staten företrädes i ärende om er- sättning enligt 349 eller 350 ä' av myndighet som regeringen bestäm- mer. ' '

352 5

Vill den som är part i målom beståndet av rätt till skepp eller skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 349 5, om han för- lorar målet. skall han antingen till gemensam handläggning med _målet väcka talan mot staten om _sitt er-

5 Senaste lydelse 1978:' 136.

Särskilda drag/tingsrätter 369 5

Med särskilda dragningsrätter förstås de av Internationella valu- tafonden använda särskilda drag- ningsrätterna (SDR). '

Omräkning av SDR till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då betalning sker eller, om säkerhet ställs för betalningen, då säkerhe- ten ställs. Kronans värde skall be- stämmas i enlighet med den beräk- ningsmetod som Internationella va- lutafonden nämnda dag tillämpar för sin verksamhet och sina trans-

' aktioner.

372 & Staten företräds i ärende om er-

- sättning enligt 370 eller 3715 av

myndighet som regeringen bestäm- mer.

373 5

- Vill den som är part i mål om beståndet av rätt till skepp eller skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 370 5, om hanför— lorar målet, skall han antingen till _ gemensam handläggning med målet

väcka talan mot staten om sitt er-

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

sättningsanspråk eller skriftligen underrätta den myndighet, som avses i 351 5 om rättegången.

33

Föreslagen lydelse

sättningsanspråk eller skriftligen underrätta den myndighet som avses i 3725 om rättegången.

Har förberedelsen i målet slutförts utan att ersättningstalan väckts eller underrättelse lämnats enligt första stycket; skall domstolen förelägga par- ten att vidtaga endera åtgärden inom viss tid. Iakttages ej tiden, är ersätt- ningsanspråket förfallet. Erinran därom skall intagas i föreläggandet.

353 5

Har den som enligt 349 eller 350 Q' är berättigad till ersättning av staten haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd, in- träder staten i rätten mot denne.

Ersättning enligt 349 eller 350 5 på grund av domstols dom utbeta- las sedan domen vunnit laga kraft.

374 5

Har den som enligt 370 eller 371 5 är berättigad till ersättning av' staten haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd, in- träder staten i rätten mot denne.

Ersättning enligt 370 eller 371 9 på grund av domstols dom utbeta— las sedan domen vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestäm— melser gäller dock i fall då den händelse som ansvarigheten grundas på har inträffat före ikraftträdandet.

2. Förslag till . Lag om ändring i lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till

sjöss

Härigenom föreskrivs att 2, 5—7, 9, 13. 14. 18 och 22% lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 5 Denna lag äger tillämpning på oljeskada, som uppkommit i Sverige eller annan konventionsstat och orsakats av fartyg. som befordrar olja som last i lös vikt (bulklast), samt på kostnad för förebyggande åtgärder som vidta- gits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige eller annan konventionsstat.

[ fråga om lagens tillämplighet på krigsfartyg och vissa andra statsfar- tyg samt fartyg som icke befordrar olja som bulklast gäller bestämmel- serna i 22 5.

I fråga om lagens tillämplighet på örlogsfartyg och vissa andra stats- fartyg samt fartyg som icke beford- rar olja som bulklast gäller bestäm- melserna i 22 &.

Ersättning för åtgärder med anledning av oljeskada utgår enligt denna lag även då skyldighet att vidtaga åtgärderna förelegat enligt lag eller annan författning.

Denna lag tillämpas utan hinder av eljest gällande regler om tillämplig lag.

Bestämmelserna i denna lag tillämpas icke i den mån en sådan tillämp- ning skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt internationellt fördrag.

3 Riksdagen [982/83. l saml. Nr [59

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarig- het enligt denna lag till ett belopp motsvarande etthundratrettiotre särskilda dragningsrätter för ton av fartygets dräktighet. Ansvarigheten skall dock ej i något fall överstiga fjorton miljoner särskilda drag- ningsrätter. Rätt till begränsning föreligger icke i fråga om ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Om det påkallas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser i förhål- lande till stat som tillträtt den i Bryssel den 10 oktober 1957 avslu- tade konventionen angående be- gränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö, skall bestämmel- serna i 10 kap. sjölagen (189I:35 s. 1 ) gälla i fråga om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet. Ansvarighetsbeloppet bestämmes enligt 235 5 sjölagen .

Fartygets ägare har ej rätt till ansvarsbegränsning om olyckan vållats genom fel eller försummelse av ägaren själv med mindre han be- gått felet eller försummelsen i egen- skap av fartygets befälhavare eller medlem av besättningen.

34

. Föreslagen lydelse

55'

Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarig- het enligt denna lag till ett belopp motsvarande 133 särskilda drag- ningsrätter (SDR) per ton av farty- gets dräktighet. Ansvarigheten skall dock inte i något fall överstiga 14 miljoner SDR. Rätt till begräns- ning föreligger inte i fråga om ränta eller ersättning för rättegångskost- nad.

Fartygets ägare har inte rätt till ansvarsbegränsning, om olyckan har vållats genom fel eller försum- melse av ägaren själv. såvida han inte har begått felet eller försum- melsen i egenskap av fartygets be- fälhavare eller medlem av besätt- ningen.

652

Rätt till ansvarsbegränsning en- ligt 5 5 första stycket föreligger en- dast om ägaren, dennes försäk- ringsgivare eller annan på ägarens vägnar enligt denna lag eller mot- svarande bestämmelscr i annan konventionsstats lag upprättar en begränsningsfond uppgående till det ansvarighetsbelopp som gäller för ägaren. Ansvariglretsbeloppet omräknasfrån särskilda dragning's-' rätter till svenskt mynt efter kursen

' Senaste lydelse 1978: 134. 3 Senaste lydelse 1978: 134.

Rätt till ansvarsbegränsning en- ligt 5 5 första stycket föreligger en- dast om ägaren, dennes försäk- ringsgivare eller annan på ägarens vägnar enligt denna lag eller mot- svarande bestämmelser i en annan konventionsstats lag upprättar en begränsningsfond uppgående till det ansvarighetsbelopp som gäller för ägaren och det tilläggsbelopp som fastställs enligt '353 5 andra stycket sjölagen ( 1891 :35 s. 1 ).

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

den dag då fonden upprättas. Där- vid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsme- tod som Internationella valutafon- den sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Begränsningsfond skall här i lan- det upprättas hos den domstol där talan om ersättning väckts enligt 18 &. Fonden får upprättas anting- en genom att ansvarighetsbeloppet inbetalas kontant eller genom stäl- lande av säkerhet som godtages av domstolen.

Vill någon upprätta begräns- ningsfond, skall domstolen på an- sökan av honom så snart ske kan meddela beslut om ansvarighetsbe- loppets storlek. Beslutet gäller till dess annorlunda förordnas. Efter utgången av den frist som föreskri- vits enligt 7 5 första stycket prövar domstolen slutligt frågan om an- svarighetsbeloppets storlek.

Talan mot beslut om faststäl- lande av ansvarighetsbelopp eller rörande fråga om godkännande av säkerhet skall föras särskilt.

Regeringen meddelar närmare bestämmelser om upprättande av begränsningsfond och om fondens förvaltning och fördelning.

Har begränsningsfond upprät- tats här i riket, skall den domstol vid vilken fonden upprättats genom kungörelse uppmana sakägarna att inom viss tid, som ej får understiga sex månader, skriftligen anmäla sitt anspråk och begära att visst be— lopp avsättes för deras räkning. Kungörelsen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och i en eller flera tidningar inom den del av lan- det, där oljeskada i anledning av ifrågavarande olycka har uppkom- mit. Har oljeskada uppkommit i an- nan kom-'entionsstat, skall kungö- relsen införas även i den officiella tidningen i sådan stat. Särskilt meddelande skall genom brev till- ställas alla kända sakägare.

-35

Föreslagen lydelse

Ansvarighetsbeloppet omräknas till svenskt mynt med tillämpning av bestämmelserna i 3695 andra stycket sjölagen .

Begränsningsfond skall här i lan- det upprättas hos den domstol där ' talan om ersättning har väckts en- ligt 18 5.

I fråga om förfarandet när be- gränsningsfond enligt denna lag upprättas och om förlust i vissa fall av möjligheten att erhålla ersätt- ning för fordran som kan åberopas mot fonden skall bestämmelserna i 352—364 55 sjölagen ha motsva- rande tillämpning. Betalning eller säkerhet som avses i 353 5 andra stycket får dock krävas också i frå- ga om ränta för tiden till dess fon- den upprättas. Vad som sägs i 353 9 fjärde stycket om verkan som avses i 241 9' sjölagen skall i stället gälla verkan som avses i 9 & före- varande lag. Följs inte föreläggan- de enligt 353 5 fjärde stycket, skal/i förordnande som där sägs tillkän- nages att rätt till ansvarsbegräns- ning inte längre föreligger.

75

En begränsningsfond som avses i denna lag fördelas mellan borge-' närerna i förhållande till storleken

av de styrkta fordringarna.

Prop. 1982/83: 159 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sakägare som icke inom den i ' kungörelsen föreskrivna fristen an- mäler sitt anspråk får ej göra an- språket gällande mot begräns- ningsfonden med mindre han var- ken haft eller bort ha kännedom om kungörandet. Utan hinder av vad nu sagts får sådant anspråk göras gällande om den skada på vilken anspråket grundas inträffade efter fristens utgång eller så kort tid dessförinnan att sakägarens under- låtenhet att göra anmälan inom förelagd tid icke kan läggas honom till last som försummelse. Rätten kan besluta att avsätta visst belopp till att täcka sådana anspråk som ej har anmälts före fristens utgång men som trots detta får göras gäl- lande mot begränsningsfonden. Detta belopp fördelas när samtliga sådana anspråk avgjorts eller när på grund-av vad som sägs i 105 talan om ersättning icke längre får väckas.

Om ansvarighetsbelopp som gäl- ler enligt5 5 första stycket ej förslår till gottgörelse åt dent som är be- rättigade till ersättning, nedsättes deras ersättningar med samma kvotdel.

Har begränsningsfond upprät- tats här i riket och kan det be aras att det för fartyget gällande ansva- righetsbeloppet ej kommer att för-

.slå till gottgörelse åt dem som är berättigade till ersättning, kan rät- ten förordna att ersättning tills vi- dare skall utgå endast med viss kvotdel.

Fördelning av fonden skall ske även om ägaren enligt 5 35 tredje stycket icke har rätt att begränsa sin ansvarighet.

9 5 Har begränsningsfond upprättats enligt 6 5 och har ägaren rätt att be- gränsa sin ansvarighet, får annan ägaren tillhörig egendom ej tagas i an- språk för tillgodoseende av krav på ersättning som kan göras gällande mot fonden.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

Har i fall som avses i första stycket ägaren tillhörig egendom blivit föremål för kvarstad eller an- nan handräckning med anledning av krav på ersättning som kan göras gällande mot begränsningsfonden, skall den beviljade åtgärden hävas. Har ägaren ställt säkerhet för att undvika sådan åtgärd, skall säker- heten återställas till honom.

Föreslagen lydelse

Har'i fall som avses i första stycket ägaren tillhörig egendom blivit föremål för kvarstad eller an- - nan'säkerhetsåtgärd med anledning

av krav på ersättning som kan göras gällande mot begränsningsfonden, skall den beviljade åtgärden hävas. Har ägaren ställt säkerhet för att undvika sådan åtgärd, skall säker- heten återställas till honom.

Om begränsningsfond har upprättats i annan konventionsstat, skall vad i första och andra styckena sägs gälla endast om den skadelidande har rätt ' att föra talan vid den domstol eller myndighet som förvaltar fonden och har möjlighet att av fondens medel utfå vad som belöper på hans fordran.

13 53

För utländskt fartyg s'om'ä'r'ilöper eller lämnar svensk hamn eller på svenskt sjöterritorium belägen tilläggsplats och som vid tillfället befordrar mer än tvåtusen ton olja som bulklast skall finnas försäkring eller annan betryggande säkerhet som täcker ägarens ansvarighet en- ligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat intill det ansvarighetsbelopp som avses i 5 & första eller andra stycket. Vad nu sagts gäller ej far- tyg som äges av främmande stat.

Fartyget skall ombord medföra certifikat som visar att sådan för- säkring eller annan betryggande sä- . kerhet som avses i första stycket

finnes. Äges fartyget av främmande stat. skall ombord medföras certifi- kat som bestyrker att fartyget äges av den staten och att dess ansvarig- het är täckt intill det ansvarighets- belopp som gäller enligt 5 5 första eller andra stycket. '

Närmare bestämmelser om certi- fikat som avses i andra stycket meddelas av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer.

' Föf'ett utländskt'fartyg som an- löper eller lämnar svensk hamn el- ler på svenskt sjöterritorium belä- gen tilläggsplats och som vid tillfäl- let befordrar mer än 2000 ton olja som bulklast skall finnas försäkring eller annan betryggande säkerhet som täcker ägarens ansvarighet en- ligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat intill det ansvarighetsbelopp som avses i 5 & första stycket. Vad nu sagts gäller inte fartyg "som ägs av en främmande stat.

Fartyget skall ombord medföra ett certifikat som visar att en sådan försäkring eller annan betryggande säkerhet som avses i första stycket finns. Ägs fartyget av en främman- de stat, skall ombord medföras ett certifikat som bestyrker att fartyget ägs av den staten och att dess an- svarighet är täckt intill det ansva- righetsbelopp som gäller enligt 5 & första stycket.

Närmare bestämmelser om certi- fikat som aVses i andra stycket meddelas av regeringen eller den __ myndighet som regeringen bestäm- mer.

145

Försäkring som avses i 12 eller 13 % skall för den som är berättigad till ersättning medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsgivaren.

" Senaste lydelse 1975: 408.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

Försäkringsgivaren är dock fri från ansvarighet, om fartygets ägare är fri från ansvarighet eller om denne själv uppsåtligen vållat skadan. Försäkringsgivarens an- svarighet skall ej i något fall över- stiga det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 5 första eller andra .

stycket.

[ vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgi- varen icke till befrielse från ansva- righet mot annan än ägaren åberopa omständighet som han kunnat åbe- ropa mot ägaren.

38

Föreslagen lydelse

Försäkringsgivaren är dock fn" från ansvarighet, om fartygets ägare är fri från ansvarighet eller om denne själv uppsåtligen har väl- lat skadan. Försäkringsgivarens an- svarighet skall inte i något fall över- stiga det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 & första stycket.

1 vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgi- varen inte till befrielse från ansva- righet mot någon annan än ägaren åberopa omständigheter som han kunnat åberopa mot ägaren.

rs 54

Talan om ersättning för olje- skada, som enligt 17 & får upptagas i Sverige, väckes vid den sjörätts- domstol som är närmast den ort där skadan uppkom.

Talan om ersättning för olje- skada, som enligt 17 5 får tas upp i Sverige. väcks vid den sjörättsdom- stol som är närmast den ort där ska- dan uppkom.

Har talan om ersättning för skada som uppkommit på grund av samma olycka väckts vid flera domstolar, skall regeringen förordna en av dessa domstolar att handlägga samtliga mål.

Har begränsningsfond upprättats häri landet enligt 6 5 och har ägare eller försäkringsgivare, mot vilken talan om ersättning väckts här eller i annan konventionsstat, rätt att begränsa sin ansvarighet, prövar den domstol. vid vilken fonden upprättats, frågor om ansvarighets- beloppets fördelning mellan de er- sättningsberättigade.

Har en begränsningsfond upprät- tats här i landet enligt 6 5. prövar den domstol. vid vilken fonden har upprättats, frågor om ansvarighets- beloppets fördelning mellan de er- sättningsberättigade. Denna pröv- ning skall göras i begränsningsmål som avses i 15 kap. sjölagen (189I:35 s. 1).

225

Denna lag gäller ej i fråga om 01- jeskada orsakad av krigsfartyg eller annat fartyg som vid tiden för olyc- kan äges eller brukas av stat och användes uteslutande för statsän- damål och icke för affärsdrift. Har sådant fartyg orsakat oljeskada ge- nom förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan* skada i Sverige. äger dock bestäm—

4 Senaste lydelse 1975: 408.

Denna lag gäller inte i fråga om oljeskada orsakad av örlogsfartyg eller annat fartyg som vid tiden för olyckan ägs eller brukas av en stat och används uteslutande för stats- ändamål och inte för affärsdrift. Har ett sådant fartyg orsakat olje- skada genom förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vid- tagits för att förhindra eller begrän- sa. sådan skada i Sverige, skall dock

Nuvarande lydelse

melserna i l 5, 2 5 tredje stycket, 3—5, 10 och 18 åå tillämpning.

Har fartyg som vid tiden för olyckan icke befordrade olja som bulklast orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller har före- byggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan ska- da i Sverige, tillämpas bestämmel- serna i 1 5. 2.5 tredje och femte styckena, 3, 10 och 18 55. I fråga - om ägarens rätt att begränsa sin an- svarighet gäller i sådant fall bestäm- melserna i 10 kap. sjölagen (189I:35 s. 1). Ansvarighetsbelop- pet bestämmes enligt 235 & sjöla- gen.

39

Föreslagen lydelse

bestämmelserna i 15, 25 tredje stycket. 3—5. 10 och 18 55 tilläm- pas.

Har ett fartyg som vid tiden för olyckan inte befordrade olja som bulklast orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller har före- byggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan ska- da i Sverige. tillämpas bestämmel- serna i 1 5. 25 tredje och femte styckena, 3, 10 och 18 55. I fråga om ägarens rätt att begränsa sin an— svarighet gäller i sådant fall bestäm- melserna i 10 kap. sjölagen (189I:35 s.1).

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestäm- melser gäller dock i fall då den händelse som ansvarigheten grundas på har inträffat före ikraftträdandet.

Prop. 1982/83: 159 40

Utdrag J USTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-01-05

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peter- - son. Andersson, Rainer. Boström, Bodström._ Göransson, Dahl, R. Carls- son, Holmberg

Föredragande: statsrådet Rainer

Lagrådsremiss om ändring i sjölagen (189I:35 5.1) m.m. (begränsning av- redares ansvar, befordran av passagerare)

] Inledning

Bestämmelser om begränsning av redares skadeståndsansvar finns i 10 kap. sjölagen. Dessa bestämmelser bygger på 1957 års konvention om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i ' öppen sjö. År 1976 antogs en ny konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar som är avsedd att ersätta 1957 års konvention.

I 6 kap. sjölagen finns bestämmelser om befordran av passagerare och resgods. Dessa bestämmelser ärinte konventionsbundna. År 1974 avsluta- des i Atén en konvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods (Aténkonventionen).

Enligt bemyndigande av regeringen tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet år 1977 en kommitté för att se över sjölagen . Kom- mittén skulle överväga huruvida Sverige skulle tillträda 1976 års begräns- ningskonvention och 1974 års Aténkonvention. Vidare skulle kommittén utarbeta förslag till de lagändringar som erfordras för tillträde till dessa konventioner. Kommittén borde också överväga om 1957 års begräns- ningskonvention skulle sägas upp. Kommittén antog namnet sjölagsutred- ningen. Den har senare genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att även se över bestämmelserna i 5 kap. sjölagen om befordran av gods.

Sjölagsutredningen har i betänkandet ( SOU 1981:8 ) Översyn av sjö- lagen ] behandlat de frågor som togs upp i de ursprungliga direktiven.l

' Ledamöter när betänkandet avlämnacles: hovrättslagmannen Birgitta Blom. ordfö- rande. advokaten Lennart Hagberg och direktören Per Erik Hedborg: sakkunnig professorn Kurt Grönfors.

Prop. 1982/83: 159 41

Ungefär samtidigt som Sjölagsutredningen tillkallades i Sverige gavs nationella kommittéer i Danmark, Finland och" Norge likartade uppdrag som sjölagsutredningen. De olika kommittéerna har samarbetat och har lagt fram betänkanden med förslag till ändringar i respektive sjölagar. Förslagen är i huvudsak likalydande. -

Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av sjölagsut- redningens betänkande som bilaga ] oehutredningcns lagförslag som bilaga 2. _

Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har avgivits av justitie- kanslern, hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelsen i Stockholms län. Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, sjöfartsverket, kommerskolle- gium, konsumentombudsmannen. försvarets civilförva'ltning, rättegångs- utredningen, Sveriges redareförening, Stockholms rederiförcning. Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges advokatsamfund. Svenska hamnförbundet. Sveriges industriförbund, dispaschören. Svenska försäk- ringsbolags riksförbund," Folksam, Sjöassuradörernas förening. Svenska bankföreningen, Sveriges ångfartygs assurans förening, Sveriges fartygsbefälsförening. Svenska maskinbefälsförbundet, Sjösportens sam- arbetsdelegation, Sjörättsföreningen i Göteborg och Institutet för sjörätt och annan transporträtt. Till kommerskollegiums yttrande har fogats ytt- randen från Stockholms Handelskammare, Västra Handelskammaren och Skånes Handelskammare. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 1001-81). _

Sjölagsutredningen har föreslagit att Sverige skall tillträda 1976 års be- gränsningskonvention. Konventionen i de engelska och franska versio- nernajämte en översättning till svenska som har utarbetats av utredningen och på några punkter justerats inom justitiedepartementet bör fogas till protokollet som bilaga 3. Utredningen har däremot ansett att Sverige inte skall tillträda Aténkonventionen.2 ' I detta lagstiftningsärende tas även upp frågan om ett svenskt tillträde till ett år 1979 avslutat protokoll till 1924 års konossementskonvention i dess lydelse enligt ett tilläggsprotokoll av år l968, de s.k. Haag—Visbyreglerna. 1979 års protokoll i de engelska och franska versionerna jämte en inom justitiedepartementet utarbetad översättning till svenska bör fogas till pro- tokollet i detta ärende som bilaga 4.

I lagstiftningsärendet har överläggningar hållitsmed de ansvariga minis- terierna i Danmark, Finland och Norge.

: Aténkonventionen i dess engelska och franska versionerjämte en av utredningen utarbetad översättning till svenska finns intagen som bilaga 2 till utredningens betänkande. '

Prop. 1982/83:159 42"

2 Det internationella konventionsarbetet

2.1 Begränsning av redares ansvar

Med globalbegränsning avses den högsta sammanlagda ansvarighet som kan åläggas en redare i anledning av en och samma sjöolycka. Regler om globalbegränsning finns i de flesta sjörättssystem. Det föreligger dock stora skillnader mellan olika stater bl.a. när det gäller sättet att genomföra begränsningen.

Från början var ansvaret i de flesta länder i en eller annan form begrän- sat till sjöförmögenheten, dvs. till fartyg och frakt. eller dess värde efter olyckan. Hade fartyget gått förlorat, gick således också de skadelidandes möjligheter att få betalt för sina fordringar förlorade. Begränsningen gällde i regel alla skador som hade uppkommit per resa. Detta system gäller alltjämt i vissa länder. t.ex. Italien. Grekland och USA. I den engelska rätten var ansvaret tidigare begränsat till sjöförmögenhetens värde före olyckan.

I mitten av 1800-talet utvecklades emellertid i Storbritannien ett annat system. Enligt detta var ansvaret för alla skador som uppkom vid en och samma olycka begränsat till ett visst belopp per ton av fartygets dräk- tighet. Detta system har spritts till andra europeiska länder, bl.a. de nordiska.

Det föreligger också olikheter mellan olika rättssystem när det gäller frågan vilka fordringar som omfattas av redarens bcgränsningsrätt.

I syfte att åstadkomma en internationellt enhetlig ordning antogs är 1924 en konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö. Konventionen utgjorde en kompromiss mellan de båda typerna av begränsningssystem. Enligt konventionen kunde redaren i fråga om sakskador välja mellan begränsning till sjöförmögenhetens värde efter olyckan eller begränsning till ett visst belopp per ton av fartygets dräk- tighet. Beträffande personskador skulle oberoende av sjöförmögenheten inträda en ytterligare ansvarighet intill ett visst belopp per ton av fartygets dräktighet. Om personskadorna inte erhöll full täckning ur detta belopp. fick de för återstoden konkurrera med egendomsfordringarna i det belopp som gällde för dessa senare fordringar.

1924 års konvention fle tämligen ringa anslutning. Ett nytt försök gjordes därför att åstadkomma internationellt enhetliga regler. År 1957 antogs en konvention om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö. Enligt denna konvention kan begränsning av ansvaret till sjöförmögenhetens värde över huvud taget inte ske. Ansvarsgränserna bestäms i stället till ett visst belopp per ton av fartygets dräktighet. Olika ansvarsgränser gäller för det fall att enbart sakskador har uppstått och för det fall att personskador. enbart eller i

Prop. 1982/83:159 _ 43

förening med sakskador, har uppkommit. Även i 1957 års konvention prioriteras personskador. Sverige har liksom de övriga nordiska länderna tillträtt konventionen. Det är på denna som reglerna om globalbegränsning i svensk rätt bygger. Dessa regler finns i 10 kap. sjölagen(234—243 åå).

1957 års konvention om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö trädde i kraft år 1968. Den har tillträtts av ca 30 stater. Flertalet västeuropeiska länder är bundna av konventionen, men Grekland, Irland och Italien står utanför. Bland de övriga konventionsstaterna märks Japan. Polen och Tyska Demokratiska Republiken. USA står liksom alla andra stater i Nord- och Sydamerika utanför konventionen.

Bara några år efter ikraftträdandet visade det sig föreligga ett behov av att revidera 1957 års konvention. Den utlösande faktorn var tillkomsten av 1969 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (oljeansvarighetskonventionen). Den konventionen innehåller bestämmelser om begränsning av ansvaret för oljeskador. An- svarsgränserna ligger här emellertid högre än motsvarande gränser i l957 års konvention. För de stater som ratificerade oljeansvarighetskonven- tionen och som samtidigt var bundna av 1957 års konvention uppstod på grund härav vissa svårigheter. Den senare konventionens lägre ansvars- gränser måste nämligen tillämpas av dessa stater även på oljeskador, om det fartyg som hade orsakat oljeskadorna var hemmahörande i en stat som hade tillträtt 1957 års konvention men inte 1969 års oljeansvarighetskon- vention. Detta ansågs givetvis vara otillfredsställande och dessutom stö- tande, eftersom en stat som hade tillträtt 1969 års konvention måste tillämpa denna konventions strängare ansvarsregler på fartyg hemmahö- rande i den egna staten.

Även andra omständigheter gjorde det nödvändigt att revidera l957 års konvention. Den inflation som hade ägt rum sedan år 1957 hade minskat begränsningsbeloppens värde. Vidare hade kapaciteten hos den internatio- nella försäkringsmarknaden ökat. Mot bakgrund härav hade gränserna i [957 års konvention kommit att framstå som alltför låga. År 1969 hade dessutom antagits en ny skeppsmätningskonvention som påverkade regler- na om hur ansvarsgränserna skulle beräknas. Vidare hade under 1960-talet utarbetats nya konventioner om ersättning för atomskador vilka var av- sedda att ensamma reglera ansvaret för sådana skador även såvitt avsåg ansvarsbegränsning. Slutligen hade några rättsliga avgöranden visat att det förelåg behov av smärre justeringar i 1957 års konventionstext.

Efter förberedande arbete i den mellanstatliga rådgivande sjöfartsorgani- _ sationen (IMCO, numera IMO), som är FN:s fackorgan för sjöfartsfrågor, och den internationella sjörättskommittén (CMI) anordnade IMO en diplo- matisk konferens i London är 1976. Vid konferensen avslutades en kon- vention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar. Konventionen avser att ersätta 1957 års konvention. Den har hittills tillträtts av fem

Prop. 1982/83:159 ' . 44

stater. Arabrep'ubliken Jemen. Frankrike. Liberia, Spanien och Storbritan- hi'en. För att konventionen skall träda i kraft krävs att den har tillträtts av tolv stater-.

2.2. Befordran av passagerare och resgods

År 1961 avslutades en konvention om befordran av passagerare till sjöss

_ (passagerark'onventiönen). Denna konvention innehöll inte några bestäm-

melser om påssagerares resgods. En särskild konvention i detta ämne antogs år 1967 (resgodskonventionen). Inom CMI inleddes därefter arbete med att föra samman dessa konventioner. Detta arbete ledde till ett utkast till en konvention om befordran av passagerare och resgods till sjöss. Utkastet antogs av CMI vid dess konferens i Tokyo år 1969.

För svensk rätts del tillkom de nu gällande bestämmelserna i 6 kap. sjölagen om befordran av passagerare och resgods i samband med 1973 års sjölagsrevision. Dessa bestämmelser utformades på grundval av innehållet i TokyoutkaLstet. Motsvarande bestämmelser finns i de övriga nordiska sjölagarri'a.

År 1974 hölls i Atén en diplomatisk konferens angående passagerarbe- fordran till sjöss. Till grund för arbetet låg ett konventionsutkast som hade utarbetats inom IMO på grundval av Tokyoutkastet. Vid konferensen avslutades en konvention om befordran av passagerare och deras resgods till sjöss, Aténkonventionen. Denna konvention har hittills tillträtts av sex stater. Arabrepubliken Jemen. Liberia. Spanien. Storbritannien. Tonga och Tyska Demokratiska Republiken. För ikraftträdande krävs anslutning av tio stater.

Hänvisningar till S2-2

3. Gällande svensk rätt

3.1 Begränsning av redares ansvar

Allmänt om globalbegränsning

Som har nämnts i det föregående finns de nuvarande svenska bestäm- melserna om globalbegränsning i 10 kap. sjölagen . Dessa bestämmelser bygger på 1957 års konvention. De innebär. att ansvarsgränserna bestäms till visst belopp per ton av fartygets dräktighet.-Olika ansvarsgränser gäller för det fall att enbart sakskador har uppstått och för det fall att personska- dor. enbart eller i förening med sakskador. har uppkommit.

Frågan huruvida skadeståndsansvar över huvud taget föreligger regleras däremot inte av bestämmelserna om globalbegränsning. Dessa förutsätter för sin tillämpning att skadeståndsansvar föreligger enligt andra regler, t.ex. 233 & sjölagen eller sjölagens regler om kollisionsansvar eller trans- portansvar. Globalbegränsningen omfattar inte alla slag av fordringar. ' Vilka fordringar som är föremål för globalbegränsning framgår av 234 &.

"Prop. 1982/83: 159 45"

Allmänt kan sägas att bestämmelserna om ansvarsbegränsning avser främst fordringar på grund av person- eller sakskador som har uppkommit ombord eller i övrigt i samband med driften av fartyget.

Ansvarsbegränsningen gäller det samlade ansvar som kan komma i fråga för redaren, fartygets ägare eller befraktare eller personer i deras tjänst.

Globalbegränsningsreglerna gäller inte fordringar på grund av skador som har åsamkats befälhavaren. besättningsmedlem, lots eller någon per- son i redarens tjänst som befinner sig ombord eller vilkens åligganden står i samband med fartygets tjänst. Ansvaret är vidare obegränsat när redaren själv har vållat skadan genom fel eller försummelse, såvida han inte har begått felet eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller medlem av dess besättning.

Beräkningsenheter

Begränsningsbeloppen anges i visst antal Poincaréfrancs per ton av ' fartygets dräktighet. En Poincaréfranc är en fiktiv beräkningsenhet, som innehåller en bestämd guldmängd. Den användes tidigare ofta i internatio- nella konventioner för att ange begränsningsbelopp. Genom att använda en sådan fiktiv värdeenhet ville man uppnå att begränsningsbeloppen blev oberoende av valutafluktuationer. En förutsättning för att ett system med begränsningsbelopp uttryckta i Poincaréfrancs skall fungera är emellertid ett internationellt valutasystem som bygger på guldvärdet.

Utvecklingen under senare år inom det internationella valutasystemet har emellertid lett till att det har uppstått tveksamhet beträffande sättet för omräkning av Poincaréfrancs till nationellt mynt. Sedan man inom Interna- tionella valutafonden-hade beslutat att formellt överge guldet som bas för kurssystemet, förstärktes denna tveksamhet. Denna utveckling har lett till att många av de konventioner som innehåller bestämmelser om fiktiva värdeenheter baserade på guld har reviderats. En sådan revision har ge- nomförts beträffande de flesta transporträttsliga konventioner. Poincaré- francen har därvid bytts ut som beräkningsenhet mot Internationella valu— tafondens särskilda dragningsrätter (SDR). En SDR har då ansetts motsva- ra l5 Poincaréfrancs.

Värdeförhållandet mellan SDR och nationella valutor bestäms enligt en metod som är baserad på en korg ("standard basket") i vilken numera de fem viktigaste världshandelsvalutorna ingår (dollar, D-mark, pund, yen och franska francs). Var och en av valutorna har tilldelats ett reduktionstal som bestämmer valutans relativa betydelse i korgen, Reduktionstalen har bestämts med hänsyn till de olika valutornas andel i världshandeln och deras betydelse för det internationella valutasystemet. Denna metod för värdering använder Internationella valutafonden för sin verksamhet och ' sina transaktioner. _

För att underlätta en tillämpning av de bestämmelser i sjölagen som innehåller belopp uttryckta i Poincaréfrancs kungör regeringen motvårdet

Prop. 1982/83: 159 46 _

av francs uttryckta i SDR.l Den 1 november 1982 motsvarade en SDR 7 kr. 92 öre.

En närmare redogörelse för den utveckling på valutamarknaden som har- lett till att man i olika konventioner har lämnat systemet med att uttrycka begränsningsbelopp i guldenheter och för den teoretiska bakgrunden till omräkningen mellan Poincaréfrancs och SDR finns i prop. 1977/78:70 om värdet av vissa beräkningsenheter i guld.

Ansvarsgränserna

Ansvarsgränserna är olika för det fall att endast sakskador föreligger och för det fall att personskador, enbart eller i förening med sakskador, har uppkommit. Föreligger endast sakskador, är begränsningsbeloppet 1.000 francs (ca 525 kr.) per ton av fartygets dräktighet, dock minst 150-000 francs (ca 80 000 kr.). Det begränsningsbelopp som föreskrivs för sakska- dor höjs om även personskador föreligger med 2 100 francs (ca 1 100 kr.) per ton. dock med minst 630 00015rancs (ca 330 000 kr.).

Det belopp med vilket förhöjning sker skall i första hand tas i anspråk för personskadefordringarna. Förslår det inte till att täcka dessa, får person- skadefordringarna på lika villkor konkurrera med sakskadefordringarna i det belopp som är avsett för dessa fordringar.

Det eller de begränsningsbelopp som gäller enligt vad som nyss har angetts skall fördelas proportionellt mellan samtliga begränsningsbara fordringar som har uppkommit på grund av en och samma händelse.

För att undvika säkerhetsåtgärder i anledning av fordringar som är föremål för globalbegränsning kan redaren ställa säkerhet för begräns- ningsbeloppet. Enligt svensk rätt torde f.ö. numera endast kvarstad kunna bli aktuell. Sedan säkerheten har ställts, skall säkerhetsåtgärder vägras. Om en sådan åtgärd har beviljats, skall den hävas. Någon motsvarande möjlighet att hindra utmätning för en fordran som har fastställts genom dom finns däremot inte.

Beträffande gällande rätt hänvisas i övrigt till avsnitt 2.1 i sjölagsutred- ningens betänkande.

3.2 Befordran av passagerare och resgods

I 6 kap. sjölagen förstås med bortfraktare den som, yrkesmässigt eller mot vederlag, genom avtal åtar sig befordran med fartyg av passagerare eller passagerare och resgods. Uttrycket passagerare definieras inte. Av kravet att ett befordringsthal skall föreligga följer emellertid att bl.a. besättning och fripassagerare faller utanför bestämmelserna. Med resgods avses varje föremål som befordras för en passagerares räkning. Som res- gods behandlas även ett fordon som passageraren medför.

' Förordning (1978: 140) om motvärdet av vissa guldfrancs uttryckt i Internationella valutafondens särskilda dragningsrätt-er.

Hänvisningar till US18

"Prop. 1982/83: 159 47'

I 6 kap. regleras dels bortfraktarens och passagerarens rättigheter och skyldigheter i samband med befordringen, dels bortfraktarens ansvar gent- emot passageraren för skador som uppkommer vid befordringen.

Bortfraktaren är ansvarig för skador som uppstår genom fel eller försum- melse på hans sida. Ansvaret är tvingande när befordringen sker inom Sverige, Danmark, Finland och Norge eller mellan dessa stater samt när den i befordringsavtalet bestämda avgångs- eller bestämmelseorten ligger i något av dessa länder. Bortfraktarens ansvar omfattar personskador som drabbar passagerare och skador till följd av att resgods går förlorat eller skadas. I fråga om dyrbarheter ansvarar bortfraktaren dock endast om han uttryckligen har åtagit sig sådan ansvarighet. Han är vidare ansvarig för skador som uppkommer genom att passagerare och resgods försenas.

Det ansvar som åvilar bortfraktaren är ett presumtionsansvar. Detta innebär att fel eller försummelse skall anses föreligga till dess han bevisar motsatsen. I fråga om personskador och förlust av eller skador på handres- gods, dvs. resgods som passageraren har i sin egen vård under befordring- en, gäller dock presumtionsansvaret endast om skadan har inträffat vid eller i samband med förlisning, sammanstötning, strandning, explosion eller brand. För förlust av eller skador på annat resgods än handresgods gäller alltid ett presumtionsansvar.

Bortfraktarens ansvar är begränsat till vissa belopp angivna i Poincaré- francs. För personskador gäller t.ex. ett begränsningbelopp på 700 000 francs (ca 370 000 kr.) för varje passagerare. Bortfraktaren kan emellertid åta sig ansvar till högre belopp än de som anges i 6 kap. Han kan också förbehålla sig att passageraren själv skall stå risken intill vissa belopp.

Ansvarsbegränsningen gäller för varje resa. I fråga om handresgods som

' inte förvaras i eller på ett medfört fordon avser begränsningen dock varje skadebringande händelse. Ansvarsgränserna skall tillämpas på summan av de krav som framställs i anledning av personskador eller förlust av eller iskador på resgods. Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte, om det visas att den som är skadeståndsansvan'g själv har orsakat skadan uppsåtli: gen eller av grov vårdslöshet och med insikt om att en skada sannolikt skulle uppkomma.

Beträffande gällande rätt hänvisas i övrigt till avsnitt 2.2 i sjölagsutred- ningens betänkande.

Hänvisningar till US19

-4 Konventionernas huvudsakliga innehåll

4.1 1976 års begränsningskonvention

I sina huvuddrag företer 1976 års konvention om begränsning av sjö- rättsligt skadeståndsansvar stora likheter med 1957 års konvention. Det finns dock betydelsefulla skillnader mellan konventionerna både i sakligt och i formellt hänseende.

Prop. 1982/83: 159 ' 48

Kretsen av bcgrän.s'ningsberätrigade personer omfattar enligt 1976 års konvention — liksom enligt 1957 års konvention — redare. befraktare och sådana ägare av fartyg som inte samtidigt är redare. Kretsen har emellertid utvidgats genom att inte bara redare av bärgningsfartyg har rätt till än- svarsbegränsning utan också sådana bärgare som utför bärgning utan att använda fartyg.

De fordringar- som kan bli föremål för begränsning är, liksom enligt 1957 års konvention, i huvudsak sådana som avser person- eller sakskador som har uppstått i samband med fartygets drift. Tillämpningsområdet för 1976 års konvention är emellertid större främst därigenom att även vissa dröjs- målsskador omfattas liksom krav på ersättning för skadeförebyggande åtgärder. I överensstämmelse med 1957 års konvention undantas från ansvarsbegränsning fordringar på bärgarlön och bidrag till gemensamt haveri.

I regel föreligger inte heller rätt till ansvarsbegränsning-i fråga om fordringar i anledning av skador som åsamkas besättningsmedlemmar. Till skillnad från vad som gäller enligt 1957 års konvention undantas krav på ersättning för oljeskador oeh atomskador från tillämpningsområdet för 1976 års konvention, Detta leder till att för sådana skador kommer att gälla de särskilda ansvarsgränser som föreskrivs i andra konventioner eller, i vissa länder. obegränsat ansvar,

Enligt 1957 års konvention b.?rtfiiller rätten till ansvarsbegränsning om redaren själv ? varmed också avses personer i rederiledningen — har vållat skadan gengm vårdslöshet. Enligt 1976 års konvention har möjlighe- terna att bryta ansvarsbegränsningen inskränkts till att avse fall när skadan har orsakats uppsåtligen eller 7”hänsynslöst och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma”. Den grova vårdslöshet som det här är fråga om är sådan som. ligger på. gränsen till uppsåt-

Ansvarsbegränsningen gäller det samlade ansvar per olycka som kan - komma i fråga för redaren, fartygets ägare eller befraktare eller för perso- neri deras tjänst.

Begränsningsbeloppen i 1976 års konvention är avsevärt högre för de små och medelstora fartygen än de belopp som gäller enligt 1957 års konvention. En annan betydelsefull skillnad är att ett särskilt begräns- ningsbelopp föreskrivs för passagerarskador. Detta beräknas på sådant sätt att det bara i undantagsfall "torde bli aktuellt att sätta ned passagerares skadeståndsfordringar till följd av reglema om globalbegränsning. I övrigt gäller, liksom enligt 1957 års konvention, ett särskilt begränsningsbelopp för personskador och ett för övriga skador (främst sakskador). Personska- dorna prioriteras även enligt 1976 års konvention på det sättet att den del av personskadekraven som inte täcks av det särskilda begränsningsbelop- pet för personskador får vara med vid fördelningen. av det begränsningsbe- lopp som gäller för övriga fordringar.

Vid beräkning av de allmänna begränsningsbeloppen för person-och

Prop. 1982/83: 159 . 49"

sakskador följer även 1976 års konvention tonnagepn'ncipen, dvs. de fast- ställs till visst belopp per fartygston. I 1976 års konvention ligger dock bruttotonnaget till grund för beräkningen av beloppen och inte nettotonna- get som i 1957 års konvention. Bruttotonnaget beräknas i enlighet med bestämmelserna i 1969 års internationella skeppsmätningskonvention.l _ ' Både för personskador och för sakskador m.m. föreskrivs ett minimibeÄ lopp för fartyg med ett tonnage på 500 ton eller därunder. För personska- dor uppgår detta'belopp till 333 000 SDR (ca 2,6 milj. kr.) och för övriga skador till 167 000 SDR (ca 1,3 milj. kr.). Härefter ökar begränsningsbelop- pen stegvis i förhållande till fartygets storlek. Ökningarna blir dock något mindre per steg för de större fartygen. En uppställning över begränsnings- beloppen i den nya konventionenjämförda med motsvarande belopp i 1957 års konvention bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Begränsningsbeloppet för passagerares ersättningsanspråk för person- skador fastställs inte i relation till fartygets tonnage utan till det antal passagerare som fartyget enligt sitt certifikat har rätt att transportera. Beloppet per'sådan passagerare är detsamma som enligt Aténkonven- tionen gäller som begränsningsbelopp per passagerare, 46666 SDR (ca 370 000 kr.). Begränsningsbeloppet är dock maximerat till 25 milj. SDR (ca 200 milj. kr.). .

För att freda sig mot alltför omfattande krav på säkerhet från borge- närernas sida i form av kvarstad eller andra säkerhetsåtgärder kan redaren, eller den som annars påstås vara ansvarig, upprätta en begränsningsfond . Genom att upprätta en begränsningsfond kan den skadeståndsansvarige också säkra att begränsningsreglerna iakttas. Har en begränsningsfond upprättats, skall de åtgärder för att säkra fordringen hävas som redan har vidtagits i den stat där fonden har upprättats och i andra stater som har viss närmare anknytning till ersättningsanspråken. Upprättandet av en be- gränsningsfond är enligt konventionen inte någon förutsättning för rätten till ansvarsbegränsning annat än om detta föreskrivs i lagen i den stat där talan om ersättning förs (lex fori). _

Begränsningsfonden eller, om någon fond inte har upprättats, begräns- ningsbeloppet skall fördelas proportionellt mellan borgenärerna i förhål- lande till storleken av deras styrkta fordringar. Bara sådana fordringar som är föremål för ansvarsbegränsning får delta i fördelningen. Har redaren, dennes försäkringsbolag eller någon annan reglerat en fordran innan för- delningen sker, inträder han i den rätt som vederbörande borgenär skulle ha haft vid fördelningen. Om det visas att ytterligare skadeståndsfordn'ng- ar kan finnas, får den myndighet som har hand om fondens fördelning

' I 1976 års begränsningskonvention används alltjämt begreppen "tonnage" och ”ton". I den lagstiftning som har införts i Sverige med anledning av tillträdet till skeppsmätningskonventionen har emellertid dessa begrepp slopats. I stället talas uteslutande om dräktighet. Olika dräktighetsgränser anges utan någon sortbeteck- mng. 4 Riksdagen [982/83. Isuml. Nr [59

'Prop. 1982/83: 159 50'

besluta att avsätta ett särskilt bel-opp för sådana fordringar innan fonden fördelas.

Övriga-frågor om upprättande och fördelning av begränsningsfond skall enligt konventionen regleras enligt lagen i den stat där fonden har upprät- tats.

Beträffande konventionens tillämpningsområde gäller som huvudregel att konventionen skall tillämpas som domstolslandets lag (lex fori). Kon- ventionen skall alltid tillämpas när ansvarsbegränsning åberopas inför en domstol i en konventionsstat eller frågan om hävande av säkerhetsåtgärd uppkommer där. Detta gäller även om t.ex. ansvarsbegränsning görs gäl- lande i fråga om ett fartyg som hör hemma i en icke-konventionsstat.

Konventionen innehåller inte någon definition av begreppet fartyg. I stället finns bestämmelser som gör det möjligt för en konventionsstat att undanta vissa fartyg och anordningar från konventionens tillämpning. Konventionsstaterna har sålunda getts rätt att i nationell lag reglera an- svarsbegränsningen för fartyg som är avsedda för fart på sjöar. floder och andra inre farvatten. Detsamma gäller beträffande fartyg på mindre än 300 bruttoton. Från konventionens tiilämpningsområde har helt undantagits svävarfarkoster och flytande plattformar som är avsedda för oljeborrning o.dyl. För borrningsfartyg finns en särskild undantagsregel, som innebär att konventionen inte är tillämplig i en konventionsstat som har infört särskilda högre ansvarsgränser för bormingsfattyg eller har tillträtt en internationell konvention som reglerar ansvarigheten för sådana fartyg.

Konventionen träder i kraft ett år efter det att tolv stater har tillträtt den.

I fråga om innehållet i de särskilda bestämmelserna i 1976 års konven- tion hänvisas till bilaga 3 och till avsnitt 3.3 i sjölagsutredningens betänkan- dc.

4.2 Aténkonventionen

I Aténkonventionen regleras bortfraktarens och passagerarens rättighe- ter och skyldigheter i samband med befordringen. Vidare regleras bort- fraktarens ansvar gentemot passageraren för skador som uppkommer un- der befordringen. Som tidigare nämnts ( avsnitt 2.2 ) bygger Aténkonven- tionen på det s.k. Tokyoutkastet. Detta utkast låg också till grund för den lagstiftning rörande sjötransport av passagerare och resgods som gälleri de nordiska länderna ( 6 kap. sjölagen ). Den nordiska lagstiftningen överens- stämmer'därföri huvudsak med Aténkonventionen.

Systemet i konventionen för bortfraktarens ansvar gentemot passagera- ren för skador som uppkommer i samband med befordringen är således i huvudsak detsamma som i 6 kap. sjölagen . Ansvaret är i princip ett presumtionsansvar. Detta innebär att fel eller försummelse på bortfrakta- rens sida skall anses föreligga till dess han bevisar motsatsen. Konven- tionen innebär dock en viss utvidgning av bortfraktarens presumtionsan-

Prop. 1982/83: 159 — 5]

svar för personskador och skador på handresgods i förhållande till sjöla- gens reglering. Enligt konventionen gäller detta ansvar, förutom såsom enligt sjölagen skador orsakade av vissa slag av sjöolyckor, även när skadan har uppkommit till följd av fel i fartyget (”defect in the ship").

Till skillnad från vad som gäller enligt 6 kap. sjölagen (188 och 189 åå) innehåller konventionen inte någon allmän reglering av bortfraktarens ansvar för skador till följd av att passagerare eller resgods kommer fram för sent. Konventionen hindrar dock inte att denna fråga regleras i natio- nell lag.

Begränsningsbeloppen har höjts i förhållande till Tokyoutkastet och överensstämmer i stort med de belopp som f.n. gäller enligt de nordiska sjölagarna. Beloppen angavs vid konventionens tillkomst i Poincaréfrancs. År 1976 antogs emellertid ett ändringsprotokoll till Aténkonventionen som innebär att SDR skall användas som beräkningsenhet. Ifråga om skälet till denna ändring hänvisas till vad som har anförts i avsnitt 3.1 beträffande utvecklingen inom det internationella valutasystemet.

Frågan om bortfraktarens rätt att göra passagerarkraven till föremål för globalbegränsning har i konventionen lösts på så sätt att den inte inskrän- ker den rätt till globalbegränsning som kan föreligga enligt en annan inter- nationell konvention.

Aténkonventionen innehåller ansvarsregler för det fall att transporten helt eller delvis utförs av någon annan än den som har slutit avtalet med passageraren. Några sådana bestämmelser fanns inte i Tokyoutkastet men infördes i 6 kap. sjölagen vid 1973 års nordiska sjölagsrevision. Bl.a. dessa bestämmelser utgjorde förebild för Aténkonventionens regler på denna punkt.

En närmare redogörelse för de särskilda bestämmelserna i Aténkonven- tionen finns i avsnitt 5.2 i utredningens betänkande.

Hänvisningar till US21

5. Allmän motivering

5.1 1976 års begränsningskonvention

5.1.1 Sveriges tillträde till konventionen

Departementsförslaget: Sverige säger upp 1957 års konvention om be- gränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö och tillträder 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar.

Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 83-88).

Remissinstanserna: Med något undantag tillstyrker remissinstanserna . utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skäl för departementsförslaget: Den främsta anledningen till att 1957 års konvention ansågs vara i behov av revision var att begränsningsbeloppen i

I»)

Hänvisningar till S5

  • Prop. 1982/83:159: Avsnitt 7.1

xProp. 1982/83:159 5

denna med tiden hade visat sig vara alltför låga. Under tiden mellan år 1957 och år 1976, då den nya konvention-.cn antogs, hade begränsningsbeloppens realvärde till följd av inflationen minskat med drygt hälften. Samtidigt hade försäkringsmarknadens kapacitet att täcka högre ansvar ökat betydligt. Vidare hade nya skadetyper, främst miljöskador, tillkommit. Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit att Sverige säger upp 1957 års konven- tion.

De flesta remissinstanserna har tillstyrkt detta förslag. Sveriges advo- katsamfund har dock hävdat att nuvarande reglering inte har föranlett några nämnvärda praktiska olägenheter och att de föreslagna ändringarna inte är så angelägna att de bör föranleda separat lagstiftning.

Enligt min mening föreligger det ett starkt intresse av att ansvarsgrän- sema i största möjliga utsträckning anpassas till det försämrade penning- värdet. I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser finner jag det redan på grund härav vara uppenbart att Sverige bör säga upp 1957 års konvention. Ett annat viktigt skäl för uppsägning är förhållandet till 1969 års oljeansvarighetskonvention. Så länge Sverige är bundet av 1957 års konvention, är Sverige folkrättsligt förpliktat att tillämpa de lägre ansvars- gränsema i den konventionen på oljeskador orsakade av fartyg från en stat som är bunden av 1957 års konvention men inte av 1969 års konvention. Det är vidare angeläget att Sverige genom en uppsägning av 1957 års konvention får möjlighet att tillämpa de högre begränsningsbeloppen enligt 1969 års konvention på alla oljeskador. Även Danmark, Finland och Norge torde komma att säga upp 1957 års konvention. Till frågan om tidpunkten för uppsägningen återkommerjag i det följande.

Utredningen framhåller att 1976 års konvention på åtskilliga punkter innebär betydande förbättringarjämfört med nu gällande regler. Det finns dock enligt utredningen anledning att trots detta beklaga att begränsnings- beloppen inte har höjts mera än som skett och att man inte har lyckats lösa frågan om en inflationssäkring av beloppen på ett tillfredsställande sätt.

_Utredningen förklarar att det mot denna bakgrund måste övervägas om Sverige. när 1957 års konvention sägs upp. bör avstå från att ratificera den nya begränsningskonventionen och. i stället införa lagstiftning som visserli- gen i huvudsak bygger på konventionen men som innehåller högre be- gränsningsbelopp.

Utredningen förordar emellertid för sin del att Sverige tillträder 1976 års begränsningskonvention. Den pekar därvid på att den svenska lagstiftning— en om globalbegränsning av tradition har byggt på internationella konven- tioner. först 1924 års begränsningskonvention och därefter 1957 års kon- vention. Vidare framhålls att det för den internationella sjöfarten är av stor betydelse att lagstiftningen på detta område är enhetlig, och man har enligt utredningen på grundval av 1957 års konvention kommit ett gott stycke på väg. Utredningen anser att Sverige därför bör verka för att den nya konventionen. med de förbättringar den innebär. :snarast träder i kraft och

EProp. 1982/83: 159 53 :

ersätter 1957 års konvention. Sverige bör enligt utredningen också verka för att den får så bred anslutning som möjligt.

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning om värdet av internationell rättslikhet på det berörda området och tillstyrker mot bak- grund härav en svensk anslutning'till 1976 års konvention. Några remissin- stanser framhåller dock att konventionen saknar en tillfredsställande lös- ning på frågan hur ansvarsgränserna skall kunna justeras med hänsyn till inflationen. De förordar därför att Sverige, tillsammans med de övriga '. nordiska länderna, tills vidare ställer sig utanför konventionen och i stället . inom IMO verkar för en höjning av beloppsgränserna.

När det gäller frågan om Sverige skall tillträda 1976 års konvention vill

' jag för egen del anföra följande.

Vid en värdering av 1976 års konvention är givetvis begränsningsbelop- pen av avgörande betydelse. Allmänt kan sägas att personskadekraven har fått en gynnsammare ställning i den nya konventionen. En betydelsefull förbättring i förhållande till 1957 års konvention är enligt min uppfattning att det i 1976 års konvention föreskrivs ett särskilt begränsningsbelopp för skador på fartygets egna passagerare. Detta belopp har som tidigare nämnts inte satts i relation till passagerarfartygets tonnage utan utgör " 46 666 SDR (ca 370 000 kr.) multiplicerat med det antal passagerare som fartyget enligt sitt certifikat får föra, dock högst 25 milj. SDR (ca 200 milj. kr.). Till följd av det sätt som denna särskilda begränsning har utformats på torde globalbegränsningsreglerna endast undantagsvis komma att leda till att ersättning för passagerarskador sätts ned. Detta framgår av de beräk- ningar som utredningen har redovisat (betänkandet s. 83 0.

Den omständigheten att skador som drabbar passagerare har särbehand- lats och omfattas av ett särskilt begränsningsbelopp medför vidare den fördelen att det allmänna begränsningsbeloppet för personskador som regel kan användas uteslutande för att ersätta skador på personer som befinner sig utanför det egna fartyget. dvs. ombord på annat fartyg eller i land. Skador på besättningen är nämligen enligt nordisk rätt inte föremål för ansvarsbegränsning. Det är dock tänkbart att ersättningarna för skador på passagerare som uppkommer i samband med en kollision mellan ett passagerarfartyg och ett annat mindre fartyg kan komma att nedsättas enligt reglerna om globalbegränsning. Detta kan bli fallet, om passagerar- fartygets ägare går fri från ansvar genom att bevisa att det andra fartyget var vållande till kollisionen. Passagerarskadorna kommer då att omfattas av de allmänna begränsningsbelopp som gäller för det andra fartyget.

1976 års konvention innebär vidare att det allmänna begränsningsbelop— pet för personskador och andra skador (främst sakskador) har höjts. Den- na höjning har varit särskilt stor för de mindre fartygen. För fartyg på 300— 500 ton är beloppen i 1976 års konvention 5 —8 gånger högre än enligt 1957 års konvention. För de större fartygen är höjningen däremot avsevärt

Prop. 1982/83: 159 54

mindre. De nya beloppen för sådana fartyg innebär i huvudsak endast en uppräkning av begränsningsbeloppen med hänsyn till den inflation som hade ägt rum mellan 1957 och 1976. Det bör dock påpekas att begräns- ningsinstitutet i praktiken har sin största betydelse för de mindre fartygen. Av det material som utredningen har redovisat beträffande tiden l968—77 framgår att, såvitt gäller fartyg försäkrade i Sverige, globalbegränsnings- reglerna har tillämpats huvudsakligen i fråga om mindre fartyg. En upp- ställning över begränsningsbeloppen enligt 1976 års konvention jämförda med motsvarande belopp i 1957 års konvention har som tidigare nämnts fogats till protokollet i detta ärende (se bilaga 5).

Det hade emellertid enligt min uppfattning varit önskvärt med ännu större höjningar av begränsningsbeloppen i förhållande till de belopp som gäller enligt 1957 års konvention. Den inflation som har ägt rum sedan år 1976 har dessutom [ett till att realvärdet av begränsningsbeloppen i 1976 års konvention redan har minskat kraftigt. Den internationella försäkrings- marknaden torde i och för sig ha kapacitet att täcka högre ansvarsbelopp utan att detta skulle medföra orimliga premiehöjningar. Det är emellertid att märka att försäkringsmarknadens kapacitet när det gäller globalbe- gränsning påverkas av att ansvar kan åvila redare och fartygsägare vid sidan om globalbegränsningen. Utanför globalbegränsningcn faller oljeska- dor enligt 1969 års oljeansvarighetskonvention som trädde i kraft år 1975. Inom [MO pågår arbete med att revidera denna konvention. Revisionen kan förväntas leda till en väsentlig höjning av de begränsningsbelopp som gäller för oljeskador. Vidare kan försäkringskapaciteten komma att påver- kas av en ny konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods. som f.n. utarbetas inom IMO.

I likhet med utredningen och några remissinstanser anser jag att en svaghet i 1976 års konvention är att den inte innehåller någon tillfredsstäl— lande reglering av frågan hur begränsningsbeloppen i framtiden skall an- passas till en fortsatt inflation. Visserligen har begränsningsbeloppen i konventionen angivits i SDR i stället för i en enhet som är baserad på guldvärdet. Detta innebär dock inte något skydd mot en allmän inflation utan avser bara att såvitt möjligt motverka att valutailuktuationer påverkar begränsningsbeloppens storlek.

Det hade därför varit önskvärt att i konventionen ha bestämmelser som hade gjort det möjligt att genom ett enkelt och snabbt förfarande ändra begränsningsbeloppen i takt med inflationen, och detta med bindande verkan för alla fördragsslutande stater. Konventionens reglering på denna punkt måste anses otillfredsställande. Visserligen skall särskilda revisions- konferenser kunna äga rum för justering av begränsningsbeloppen med hänsyn till penningvärdets fall. En stat som har ratificerat en ändring som innebär en höjning av beloppen får dock inte tillämpa de högre beloppen i förhållande till fartyg och medborgare i stater som står kvar vid den ursprungliga konventionstexten. Detta leder till att en stat som tillträder en

Prop. 1982/83: 159 ' 55'

sådan ändring måste '— i vart fall under en avsevärd övergångstid — tillämpa ett system med dubbla ansvarsgränser. Det finns vidare anledning att befara att det kommer att dröja ganska länge innan en revision av beloppen äger rum och ännu längre innan de reviderade beloppen träderi kraft. Genom ett tillträde till konventionen skulle Sverige därför förbinda sig att för åtskillig tid framöver tillämpa begränsningsbelopp vilkas real- värde minskar i takt med inflationen.

Trots de kritiska synpunkter som jag har anfört i det föregående anser jag dock att 1976 års konvention innebär betydande förbättringar när det gäller begränsningsbeloppen jämfört med 1957 års konvention. Till detta kommer att 1976 års konvention enligt min uppfattning innehåller viktiga . förbättringar på åtskilliga andra punkter.

Vissa oljeskador undantas sålunda från tillämpningsområdet för 1976 års konvention. Sådana skador omfattas däremot alltid av 1957 års konven- tion. Detta har som jag tidigare har berört vållat svårigheter vid tillämp- ningen av 1969 års oljeansvarighetskonvention. Även atomskador utesluts i princip från tillämpningsområdet för 1976 års konvention. Härigenom kan de konventioner som reglerar ansvarigheten för atomskador tillämpas utan hinder av 1976 års konvention.

1976 års konvention är vidare anpassad till den nya konventionen om skeppsmätning som antogs år 1969 och trädde i kraft den 18juii 1982. När begränsningsbeloppen beräknas. skall fartygets bruttotonnage enligt den nya skeppsmätningskonventionen ligga till grund och inte som hittills fartygets nettotonnage bestämt enligt äldre mätningsregler. Det finns an- ledning att påpeka att redan det nya sättet för beräkning av tonnage för de flesta fartyg innebär en viss höjning av ansvarigheten.

En ytterligare fördel med 1976 års konvention är att globalbegränsningen omfattar alla krav på ersättning för skador som uppkommer vid bärgnings- arbete. Det är också tillfredsställande att en bärgare som inte använder sig av fartyg i bärgningsarbetet kan begränsa sitt ansvar. Enligt min mening skulle det inte vara rimligt om en bärgare som arbetar från t.ex. en helikopter har obegränsat ansvar när en bärgare som utnyttjar ett fartyg i bärgningsarbetet har rätt till ansvarsbegränsning.

Jag anser också att bestämmelsen om begränsningsrättens bortfallande i vissa fall har fått en mera tillfredsställande utformning i 1976 års konven— tion. Den nya bestämmelsen är mera restriktiv och bör i betydligt mindre' utsträckning än motsvarande bestämmelse i 1957 års konvention ge upp- hov till tvister.

I detta sammanhang villjag också framhålla att det för den internationel- la sjöfarten är av stor betydelse att regleringen rörande globalbegränsning är enhetlig i olika länder. En sådan enhetlighet kan uppnås endast genom internationella konventioner. Det finns därför anledning att från svensk sida verka för att den nya konventionen snarast skall träda i kraft och ersätta 1957 års konvention. Som utredningen har framhållit kan Sverige

__;Fl'op. 1982/83: 159 56-

göra detta bara genom att tillträda konventionen. Det är givetvis också av stor betydelse för det svenska ställlningstagandet i tillträdesfrågan att Dan- mark, Finland och Norge torde komma att tillträda 1976 års konvention.

En samlad bedömning av de omständigheter som jag nu har redovisat leder enligt min uppfattning till att Sverige bör tillträda 1976 års konven- tion.

Jag vill tillägga' att man enligt min mening från svensk sida bör noggrant följa utvecklingen och vid behov ta initiativ till en revision av begräns- ningsbeloppen i konventionen. Utredningen har uttalat att det inte bör dröja alltför lång tid innan ett initiativ tas inom IMO för en diskussion av frågan om en sådan revision. Jag är för egen del medveten om den förhål- landevis kraftiga realvärdeförsämring som begränsningsbeloppen har un- dergått sedan år 1976. Detta förhållande samt den fortgående världsinfla- tionen talar naturligtvis starkt till förmån för utredningens uppfattning. Mot en alltför tidigt väckt diskussion om revision av ansvarsgränserna talar emellertid intresset av att 1976 års konvention får en så bred anslut- ning som möjligt. Vetskapen om att begränsningsbeloppen inom en snar framtid kan komma att revideras skulle kunna medföra att åtskilliga stater, som står i begrepp att tillträda konventionen, väntar med detta för att i stället kunna ansluta sig direkt till den reviderade konventionen.

Med hänsyn till vad jag'nu har anfört bör Sverige enligt min mening i första hand medverka till att konventionen får en så bred anslutning som möjligt. Efter hand som antalet fördragsslutande stater ökar bör frågan om en revision av begränsningsbeloppen kunna aktualiseras. Vid en sådan revision bör man sträva efter att få till stånd en ordning som gör det möjligt att med jämna mellanrum på ett enkelt sätt ändra beloppen med anledning av inflationens verkningar (jfr avsnitt 5.2 ). Jag vill i detta sammanhang påpeka att en minoritet av de fördzragsslutande staterna kan få till stånd en konferens för att revidera begränsningsbeloppen. En sådan konferens skall enligt art. 2] sammankallas av IMO, om minst en fjärdedel av de fördrags- slutande staterna begär det. En förutsättning för att en ändring av beloppen skall göras är att en väsentlig förändring i deras verkliga värde har skett. Jag vill emellertid understryka att Sverige givetvis alltid har möjlighet att frigöra sig från konventionsförplil-ztelserna. Om det skulle visa sig att det inte går att inom rimlig tid få till stånd en revision av begränsningsbeloppen trots att deras värde har kraftigt urholkats genom inflationen. bör Sverige enligt min mening allvarligt överväga att säga upp konventionen.

När det gäller tidpunkten för ikraftträdande av den lagstiftning som är nödvändig för ett tillträde till 1976 års konvention har utredningen förordat att den nya lagstiftningen sätts i kraft så snart uppsägningstiden för 1957 års konvention har gått ut. Den nya lagstiftningen om-globalbegränsning bör enligt utredningen sättas i kraft även 'om 1976 års konvention då ännu inte har trätt i kraft. Några remissuttalanden i denna fråga föreligger inte.

Som jag tidigare har anfört föreslårjag, liksom utredningen, att Sverige

'Pmp. 1982/83: 159 ' 57"

skall säga upp 1957 års konvention. En sådan uppsägning kan inte ske utan att riksdagen har fattat beslut om det. Man kan därför utgå från att en svensk uppsägning inte kan ske förrän under senare delen av våren 1983. En uppsägning träder i kraft ettår efter det att uppsägningsinstrumentet har deponerats. En svensk uppsägning av 1957 års konvention skulle därför inte få verkan förrän under våren 1984. Den lagstiftning som grun- das på 1976 års konvention kan givetvis inte sättas i kraft så länge Sverige är bundet av 1957 års konvention. Den nya svenska lagstiftningen skulle därför inte kunna träda i kraft förrän under våren 1984.

- 1976 års konvention träder i kraft ett år efter det att den har tillträtts av tolv stater. Den 1 november 1982 hade fem stater tillträtt konventionen. I Danmark behandlas f.n. en proposition i tillträdesfrågan av folketinget. och motsvarande propositioner torde komma att läggas fram inom kort i Finland'och Norge. Jag har vidare erfarit att även andra stater avser att tillträda konventionen inom en nära framtid. Det finns därför anledning anta att 1976 års konvention kommer att träda i kraft under första halvåret 1984. Om detta blir fallet. skulle 1976 års konvention träda i kraft ungefär samtidigt med att uppsägningstiden för 1957 års konvention går ut för Sveriges del. Det skulle då vara möjligt att samordnaikraftträdandet av den nya svenska lagstiftningen om globalbegränsning med ikraftträdandet av 1976 års konvention. Även om 1976 års konvention inte träderi kraft under första halvåret 1984 anser-jag. i likhet med utredningen. att den nya lagstiftningen bör sättas i kraft så snart uppsägningstiden för 1957 års konvention har gått ut. Vid de nordiska departementsöverläggningama har enighet rätt om detta. -

Mot bakgrund av att det f.n. inte är möjligt. att exakt ange när uppsäg- ' ningstiden för 1957 års konvention kommer att gå ut, förordar jag dock att frågan om den nya lagstiftningens ikraftträdande tills vidare hålls öppen. Regeringen bör därför bemyndigas att bestämma när lagändringarna röran- - de globalbegränsning skall träda i kraft.

5.1.2 Huvuddragen av den föreslagna lagstiftningen

Departementsförslaget: Konventionsreglerna transformeras till svensk lagtext. De allmänna bestämmelserna om globalbegränsning tas in i 10 kap. sjölagen. De bestämmelser som rör begränsningsfond — såväl enligt sjöla- gen som beträffande sådan fond som skall upprättas enligt lagen ( 1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss (oljeansvarighetslagen) — tas in i ett nytt 15 kap. i sjölagen. Bestämmelserna i nuvarande 15 kap. flyttas till ett nytt 16 kap. Vissa ändringar görs i oljeansvarighetslagen.

Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 88—90).

Remiss-instanserna: Samtliga lämnar utredningens förslag utan erinran. Skäl för departementsförslaget: 1957 års konvention införlivades med svensk rätt genom att konventionsreglerna transformerades till svensk

Prop. 1982/83:159 ' 58

lagtext. Därvid tillämpades den lagstiftningsteknik som normalt används i Sverige. I likhet med utredningen finnerjag det därför naturligt att vid ett tillträde till 1976 års konvention svensk lagstiftning bringas i överensstäm- melse med konventionen genom transformering. Jag delar vidare utred- ningens uppfattning att de allmänna reglerna om globalbegränsning liksom hittills bör ha sin plats i 10 kap. sjölagen . Som utredningen har konstaterat är de flesta bestämmelserna i konventionen tvingande. Detta innebär att innehållet i de regler som skall tas ini 10 kap. till största delen är givet.

På några punkter finns det enligt konventionen utrymme för nationella särregler. Detta gäller t.ex. ifråga om skador på hamnanläggningar och för fartyg under 300 bruttoton. Dessa frågor behandlas i avsnitt 5.1.3 .

1976 års konvention innehåller liksom 1957 års konvention vissa bestäm- melser om upprättande och fördelning av begränsningsfond. Bestämmel- serna i den nya begränsningskonventionen har delvis utformats med mot- svarande bestämmelser i 1969 års oljeansvarighetskonvention som före- bild.

En begränsningsfond skall motsvara det begränsningsbelopp som gäller för fartyget och upprättas hos en domstol eller annan myndighet i den stat där den fordran som är föremål för begränsning görs gällande. I konven- tionen regleras också vilka rättsverkningar som upprättandet av en. be- gränsningsfond medför. Sedan en fond har upprättats. skall borgenärernai - princip inte kunna ta annan egendom i anspråk som säkerhet för sina krav. De närmare bestämmelserna om hur en begränsningsfond upprättas och fördelas skall i övrigt regleras i nationell rätt. Detsamma gäller enligt oljeansvarighetskonventionen. Olljeansvarighetslagen innehåller därför vissa sådana bestämmelser.

Enligt oljeansvarighctskonventioncn gäller som förutsättning för an- svarsbegränsning att en begränsningsfond upprättas. Detta är inte fallet enligt 1976 års konvention, men konventionsstaterna har rätt att föreskriva att upprättande av fond skall vara obligatoriskt. Utredningen har inte ansett att i den svenska lagstiftningen bör föreskrivas att begränsningsfond måste upprättas för att rätt till ansvarsbegränsning skall föreligga.

I likhet med utredningen anserjag att det i vissa situationer kan vara en fördel både för redaren och för borgenärerna att ha tillgång till det formali- serade fondförfarandet. Genom att upprätta en fond kan redaren skydda sig mot att hans fartyg beläggs med kvarstad till säkerhet för borgenärernas rätt. Detta är av särskild betydelse när ett stort antal borgenärer finns. av vilka en del kanske inte är kända. Ett system med begränsningsfond medför också den fördelen att man kan få till stånd en samlad bedömning av de frågor som skall avgöras innan fonden fördelas. Vidare kan man i huvudsak förhindra att redaren eller andra ansvariga personer tvingas betala mer än som följer av reglerna om globalbegränsning.

Jag delar också utredningens uppfattning att det inte bör vara en förut- sättning för ansvarsbegränsning att en begränsningsfond upprättas. När

Prop. 1982/83:159 ' ' 59

globalbegränsning är aktuell, torde det liksom hittills ofta vara tillräckligt att fartygets försäkringsgivare eller en bank ställer säkerhet för en viss borgenärs eller vissa borgenärers krav. Frågor om vilken ersättning som Skall utgå och om ansvarsbeloppets fördelning kan sedan eventuellt lösas utan. domstolsförfarande. Särskilt i det fall att det bara finns ett fåtal borgenärer är det långt smidigare att parterna själva utom rätta ombesörjer fördelningen av begränsningsbeloppet. I detta avseende föreligger en skill- nad mellan olyckor som orsakar oljeskador och andra olyckor. Vid större oljeolyckor finns det ofta ett stort antal borgenärer medan detta mera sällan är fallet vid globalbegränsning enligt 10 kap. sjölagen . Som utred- ningen har föreslagit" bör det också vara möjligt att åberopa rätten till ansvarsbegränsning utan att en fond upprättas även när frågan om ansva- righet blir föremål för prövning vid domstol.

På grund av vad nu har anförts föreslår jag att i sjölagen tas in bestäm- melser om begränsningsfond och vissa processuella bestämmelser som anknyter härtill. De bestämmelser som svarar mot konventionen bör tas in i IO kap. tillsammans med vissa processuella regler för det fall att begräns- ningsfond inte upprättas. [ övrigt bör reglerna om begränsningsfond tas in i ett särskilt kapitel. Dessa regler bör vara gemensamma för en begräns- ningsfond enligt 10 kap. sjölagen och en fond som skall upprättas enligt oljeansvarighetslagen. Reglerna bör tas in i ett nytt 15 kap. och de bestäm- melser som nu finns i 15 kap. flyttas till ett nytt 16 kap. Vissa huvudfrågor rörande begränsningsfond kommer att behandlas närmare i avsnitt 5.1.4 .

Eftersom reglerna i 15 kap. föreslås gälla även begränsningsfond enligt oljeansvarighetslagen. blir vissa bestämmelser i den lagen överflödiga. Jag föreslår därför att dessa bestämmelser upphävs. Vissa frågor som rör begränsning av ansvarigheten för oljeskador som inte omfattas av 1969 års oljeansvarighetskonvention kommer att behandlas i avsnitt 5.1.5 .

Utredningen har framhållit att det för att det omfattande samarbetet mellan de nordiska länderna på sjöfartens och sjörättens områden skall fungera är av stor betydelse att de sjörättsliga reglerna såvitt möjligt är enhetliga i Norden. Utredningen har därför med tillfredsställelse konstate- rat att det visat sig möjligt att utarbeta praktiskt taget enhetliga förslag till ny lydelse av 10 och 15 kap. sjölagen .

Jag vill för egen del helt instämma i vad utredningen har anfört beträffan- de värdet av en långtgående rättslikhet i Norden på sjörättens område. Det nordiska samarbetet på sjörättens och sjöfartens områden bygger på snart 100-åriga traditioner. Detta samarbete har inte bara haft betydelse för den omfattande sjöfarten mellan de nordiska länderna utan har också medfört att Norden i olika internationella sammanhang har kunnat uppträda som en enhet. Härigenom har de nordiska länderna kunnat spela en mer framträ- dande roll än vad de annars skulle ha kunnat göra.

Vid de nordiska överläggningar som har ägt rum på departementsnivå i detta lagstiftningsärende har detta intresse av en enhetlig nordisk lagstift-

Prop. 1982/83: 159 , 60 ning starkt betonats, och utgångspunkten har varit att den överensstäm- melse mellan lagförslagen som har uppnåtts under kommittéarbetet skall bevaras i största möjliga utsträckning. Det är därför med stor tillfredsstäl- lelse som jag finner att det på alla punkter av någon betydelse har varit — möjligt att finna gemensamma lösningar i de fall då det på grund av remisskritik eller av annan anledning har visat sig nödvändigt att vidta justeringar i kommittéförslagen. llnnehållet i de svenska lagförslag som nu läggs fram överensstämmer därför i allt väsentligt med de förslag till ny lagstiftning som har lagts fram eller kommer att läggas fram i Danmark. Finland och Norge.

5.1.3 Särlösningar på vissa områden 5.1.3.l Skador på hamnanläggningar m.m.

Departementsfr'irslaget: Ingen särbehandling föreslås i fråga om skador på hamnanläggningar och liknande eller i fråga om kostnader vid avlägs- nande av vrak eller last.

Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se. betänkandet s. 90-91).

Remissinstansema: Samtliga godtar utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. .

Skäl för departementsförslaget: Som utredningen har framhållit kunde en konventionsstat enligt signatärprotokollet till 1957 års konvention för- behålla sig rätt att inte tillämpa konventionen på fordringar som avser skador på hamnanläggningar o.d. eller avlägsnande av vrak. När Sverige ratificerade konventionen, utnyttjades inte denna möjlighet. Som skäl för detta anfördes, att man inte utan starka skäl borde avvika från konventio- nens regler samt att begränsningsrätten inte syntes ha medfört några bety- dande olägenheter för hamnarna.

Frågan om dessa slag av fordringar bör ha en särställning diskuterades ingående i samband med tillkomsten av den nya begränsningskonven- tionen. Från början var stämningen närmast för att de borde behandlas på samma sätt som alla andra fordringar, men till slut visade det sig nödvän- digt att ge konventionsstaterna rätt att i någon form prioritera dem. Detta resulterade i en kompromisslösning som innebär följande.

En konventionsstat har rätt att i nationell lagstiftning ge fordringar i anledning av skador på hamnanläggningar, bassänger, segelbara vattenvä- gar och navigationshjälpmedel prioritet vid betalning ur begränsningsbe- loppet för sakskador. En förutsättning är dock att detta inte sker på sådant sätt att det inkräktar på personskadekravens rätt. De personskadekrav som inte har fått full betalning ur begränsningsbeloppet för personskador skall alltså ha samma möjlighet till betalning för återstoden ur begräns- ningsbeloppet för sakskador som de skulle ha haft, om prioriteringen inte hade skett (art. 6.3). I fråga om fordringar avseende avlägsnande av vrak eller last finns vidare möjlighet för en konventionsstat att genom en reser-

Prop. 1982/83:159 61 '

vation förbehålla sig rätt att inte tillämpa begränsningsreglerna. En sådan reservation måste göras i samband med att staten tillträder konventionen (art. 18.1).

Vad först angår frågan om prioritering av krav som avser skador på hamnanläggningar och liknande hänvisar utredningen till att. enligt upp- gifter från Svenska hamnförbundet, frågan om ansvarsbegränsning för sådana skador under de senaste tio åren har varit aktuell i endast tre fall. Det kan därför enligt utredningen inte med fog.göras gällande att systemet med globalbegränsning hittills har visat sig medföra en ekonomisk belast- ning av någon betydelse för hamnarna. Med en avsevärd höjning av be- gränsningsbeloppen för mindre fartyg bör enligt utredningen risken för att fullt skadestånd inte skall erhållas minska ytterligare. Sammanfattningsvis anser utredningen att man inte bör använda sig av möjligheten att priori- tera sådana fordringar framför andra sakskadefordringar.

Jag vill för egen del anföra, att frågan om en eventuell prioritering av fordringar avseende skador på hamnanläggningar och liknande givetvis måste bedömas mot bakgrund av det praktiska behovet av en sådan särbe- handling. Utredningens slutsats att något sådant behov inte skulle föreligga bekräftas av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan. Dessa remiss- instanser tillstyrker genomgående utredningens förslag. Mot bakgrund här- av anser jag liksom utredningen att-någon prioritering inte bör ske av sådana skador.

När det gäller kostnader för avlägsnande av fartygsvrak och liknande åtgärder konstaterar utredningen att det inte föreligger några uppgifter om att ersättningarna skulle ha avsevärt reducerats på grund av globalbe- gränsning. Detta förhållande talar enligt utredningen emot en särreglering. Enligt utredningen skulle förhållandet kunna bli ett annat, om det införs bestämmelser som innebär plikt att ta bort fartygsvrak. En sådan ordning hade föreslagits i betänkandet (SOU l975:81) Farliga vrak.

I likhet med de remissinstanser som har uttalat sig på denna punkt biträderjag utredningens förslag att inte införa någon särskild reglering för fordringar som uppkommer vid avlägsnande av fartygsvrak eller last. Beträffande frågan om införandet av en plikt att ta bort fartygsvrak vill jag upplysa om att det inte f.n. är aktuellt att genomföra någon lagstiftning på grundval av förslagen i det nämnda betänkandet. Även om en sådan lagstiftning skulle införas, anser jag för min del att det inte finns anledning att särbehandla sådana fordringar. "

5.1.3.2 Fartyg under 300 ton .Deparlemenrsförslaget: Möjligheten att införa särregler i form av lägre ansvarsgränser för fartyg under 300 ton utnyttjas inte. Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 91-93).

Hänvisningar till US23

Prop". 1982/83: 159 oz-

Remissinsmnserna: Med något enstaka undantag tillstyrks utredningens förslag eller lämnas det utan erinran.

Skäl för deparrementsjörslaget: Enligt 1976 års konvention gäller som huvudregel ett lägsta begränsningsbelopp som svarar mot ett fartyg på 500 ton. En konventionsstat har dock rätt att för fartyg under 300 ton i natio- nell lagstiftning införa lägre ansvarsgränser än som föreskrivs i konven- tionen (art. 15.7). En motsvarande möjlighet ges i 1957 års konvention. Från svensk sida har denna möjlighet utnyttjats på så sätt att fartyg under 150 ton vid beräkningen av begränsningsbeloppet för sakskador jämställs med fartyg på 150 ton medan det verkliga tontalet läggs till grund för fartyg mellan 150 och 300 ton. Minimiansvaret för sakskador uppgår således enligt svensk rätt till 150 000 francs (ca 80 000 kr.) och inte till 300 000 francs. som skulle följa av huvudregeln i 1957 års konvention.

Utredningen har föreslagit att Sverige inte skall utnyttja möjligheten att föreskriva särregler i form av lägre ansvarsgränser för fartyg under 300 ton. Innebörden av förslaget är att begränsningsbeloppet för sådana fartyg bestäms som om fartyget hade varit på 500 ton. Detta skulle innebära ett begränsningsbelopp på 333 000 SDR (ca 2,6 milj. kr.) för personskador och på 167 000 SDR (ca 1,3 milj. kr.) för övriga skador. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. En remissinstans, sjöfartsverket, har emellertid ansett att utredningens förslag skulle leda till en alltför stor ökning av begränsningsbeloppen för mindre fartyg.

För egen del vill jag anföra följande. Jag har i det föregående ( avsnitt 5.1.1 ) framhållit som en fördel med den nya begränsningskonventionen att begränsningsbeloppen för de mindre fartygen höjs betydligt. Det går nämli- gen inte att bortse från att även dessa fartyg kan orsaka betydande skador; Såsom utredningen har understrukit, är det angeläget att ansvarsgränserna inte sätts så lågt att skadeståndet till väsentlig del mister sin funktion att. så långt det av försäkringsmässiga skäl är möjligt, bereda skadelidande ersätt- ning. De högre ansvarsgränser som 1976 års konvention innebär för mindre fartyg torde inte komma att medföra mer än en förhållandevis obetydlig ökning av försäkringspremierna. Detta gäller både för mindre fartyg i yrkesmässig trafik och för fritidsbåtar.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört delar jag utredningens uppfatt- ning att Sverige inte bör utnyttja möjligheten att införa lägre ansvars- gränser för små fartyg än som följer av konventionens huvudregler.

Utredningen har också tagit upp frågan om obligatorisk ansvarsförsäk- ring för småbåtar, särskilt fritidsbåtar.

Jag anser för egen del att det är angeläget att säkerställa att personer som skadas vid småbåtsolyckor får fullgod ersättning. Det finns mot denna bakgrund anledning att noga överväga frågan om en obligatorisk ansvars— försäkring för detta slag av båtar. Samtidigt är det emellertid viktigt att den övriga lagstiftning som berörs i detta ärende inte fördröjs av dessa övervä- ganden. Jag är därför inte beredd att nu närmare behandla frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för småbåtar.

Prop. 1982/83: 159 ' 63-

5.1.3.3 Fartyg för inre farvatten m.m. Departementsförslaget: Möjligheten att införa särregler för fartyg i inre farvatten utnyttjas inte. Någon bestämmelse som uttryckligen undantar svävarfarkoster från reglerna om globalbegränsning anses inte nödvändig. Särskilda regler om globalbegränsning införs för borrningsfartyg och flytt- bara borrplattformar. ' Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 93-96). Remissinstanserna: Med ett undantag godtar remissinstanserna utred- ningens förslag eller lämnar det utan erinran. Skäl för departementsförslaget: Tidigare konventioner om redares an- svarsbegränsning från år 1924 och år 1957 avser havsgående fartyg ("sea- going ships"). När lagstiftning på grundval av dessa konventioner genom- fördes, utnyttjades emellertid för Sveriges del möjligheten att ge begräns- ningsreglerna tillämpning även på fartyg som används i inre farvatten. Man ansåg nämligen att samma bcgränsningsregler borde gälla för båda dessa kategorier av fartyg. . Även 1976 års begränsningskonvention avser i första hand havsgående fartyg. Detta framgår indirekt av definitionen av fartygsägare i art. 1.2 ("Med uttrycket fartygsägare förstås ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö"). Med hänsyn främst till svårigheterna att dra gränsen mellan havsgående fartyg och fartyg som används i inre farvatten beslöts emellertid vid tillkomsten av konventionen att den skall vara tillämplig på båda dessa slag av fartyg. Konventionsstaterna fick möjlighet att i sin nationella lag införa särregler för fartyg som är avsedda för navigering i inre farvatten (art. 15.2). Utredningen har föreslagit att även i fortsättningen samma regler i sjöla- gen skall gälla för havsgående fartyg och för fartyg som används i inre farvatten. Förslaget har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Sjöfartsverket har dock uttalat att. om den drastiska höjning av ansvarsbe- loppen för mindre fartyg som utredningen har föreslagit genomförs, det kan vara lämpligt att begränsa den samlade effekten av detta genom undantagsregler för fartyg som används i inre vatten. För egen del är jag av den uppfattningen att det saknas anledning att införa särregler för fartyg avsedda för navigering i inre farvatten. Jag biträder därför utredningens förslag på denna punkt. _ Konventionen innehåller uttryckliga regler om tillämpligheten på svä- varfarkoster, borrningsfartyg och flytande plattformar. . Beträffande svävarfarkoster föreskrivs att de inte omfattas avlkonven- tionen (art. 15.5). Sådana farkoster betraktas i nordisk rätt inte som fartyg i rättslig mening. I likhet med utredningen anser jag att reglerna om global- begränsning inte heller i fortsättningen skall vara tillämpliga på dem. Jag delar utredningens uppfattning att det inte behövs någon särskild bestäm- melse i 10 kap. sjölagen som anger detta. Som utredningen har påpekat

'Prop. 1982/83: 159 ' 64.

skulle en sådan bestämmelse kunna få den icke avsedda följden att andra bestämmelser i sjölagen motsatsvis ansågs tillämpliga på svävarfarkoster.

Utredningen har föreslagit att 13 sjölagen skall tas in särskilda regler om ansvarsbegränsning för borrningsfartyg och flyttbara borrplattformar. Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

1957 års konvention innehåller inte något särskilt undantag för borr- ningsfartyg. Det får anses klart att dessa skall betraktas som fartyg. Det har därför ansetts att reglerna om globalbegränsning utan vidare är tillämp- liga i fråga om skador som dessa fartyg orsakar när de används på samma sätt som andra fartyg. Däremot har det hävdats att de allmänna reglerna om globalbegränsning inte bör vara tillämpliga beträffande skador som är en följd'av de särskilda risker som borrningsverksamhet innebär.

1976 års begränsningskonvention är inte tillämplig på borrningsfartyg när dessa används för borrningsverksamhet, om vederbörande konven- tionsstat antingen i sin nationella lagstiftning har fastställt en högre an- svarsgräns än den som anges i art. "6 eller har tillträtt en internationell konvention som reglerar frågan om ansvarsbegränsning beträffande så- dana fartyg (art. 15.4). Flytande plattformar som har konstruerats för utforskning eller utvinning av havsbottnens naturtillgångar omfattas över huvud taget inte av 1976 års konvention (art. 15.5).

Någon konvention som avser" globalbegränsning för borrningsfartyg finns inte f.n. Däremot finns en i London antagen konvention från år 1977 om ansvarighet för oljeskador vilka har uppkommit i samband med ut- _ forskning och utvinning av havsbottnens mineraltillgångar. Konventionen, som innehåller vissa regler om begränsning av ansvaret. är tillämplig på borrningsfartyg och flytande plattformar. Som framgår av titeln är den dock begränsad till att avse ansvaret för oljeskador. Sverige har ännu inte tillträtt denna konvention. Några särregler för borrningsfartyg och flytande plattformar finns inte i svensk rätt.

Utredningen anser det vara osäkert hur flytande plattformar som an- vänds till sjöss skall behandlas i sjörättsligt hänseende. Vissa typer av plattformar företer likheter med fartyg genom att de har manövreringsför- måga och eget maskineri för förflyttning. I andra hänseenden skiljer sig dock även dessa typer av plattformar från fartyg, främst genom att de inte är avsedda för att transportera personer eller gods. Även om plattformar inte är att anse som fartyg, kan dock enligt utredningen vissa av sjölagens regler vara analogt tillämpliga på dem. Utredningen konstaterar att det även för borrplattformarnas del finns samma behov av ansvarsbegränsning som för fartyg. Den hänvisar härvid till de särskilda regler som redan finns i den norska sjölagen . Enligt dessa regler gäller att 10 kap. sjölagen är tillämpligt för borrplattformar som inte är att anse som fartyg. Dock skall ansvarsbeloppet för personskador vara 12 milj. SDR (ca 95 milj. kr.) och för övriga skador 20 milj. SDR (ca 160 milj. kr.). Ansvarsbeloppen skall också gälla för borrningsfartyg när de används för utforskning eller utvin- ning av havsbottnens naturtillgångar.

Prop. '1982/83: 159 . ' 65 '

Utredningen föreslår ett system för globalbegränsning av ansvar för borrningsfartyg Och flyttbara borrplattformar av det slag som f.n. gäller i Norge. Till skillnad från vad som f.n. föreskrivs i norsk rätt innebär dock utredningens förslag att det beträffande borrningsfartygen inte görs någon skillnad när det gäller de ansvarsbelopp som skall gälla i själva borrningsfa- sen och de som i övrigt skall gälla vid förflyttning av fartyget.

För egen del instämmer jag .i utredningens uppfattning att det skulle vara _ sakligt otillfredsställande att ha ett avsevärt mycket lägre ansvarsbelopp under fartygets förflyttning än under själva borrningsfasen. Enligt min uppfattning är det inte heller av folkrättsliga skäl nödvändigt att ha olika ansvarsgränser för dessa två faser. Som utredningen har påpekat behöver undantaget i 1976 års konvention för oljeborrningsfartyg inte tolkas så restriktivt att de begränsningsbelopp som föreskrivs i konventionen måste tillämpas för olyckor som inträffar medan borrningsfartyget är under för- flyttning. Visserligen gäller undantaget enligt konventionstextens ordaly- delse endast det fall att fartyget "är sysselsatt med borrning" ( ”engaged in drilling"). Enligt min mening bör detta dock inte anses innebära mera än att fartyget under den aktuella tiden huvudsakligen används i borrnings- verksamhet. Liksom utredningen anser jag därför att samma begränsnings- belopp bör gälla för borrningsfartygen. oavsett om de för tillfället används i borrningsverksamhet eller är under förflyttning.

Jag instämmer också i utredningens uppfattning att det finns behov av . särskilda regler om globalbegränsning för flyttbara borrplattformar. l lik- het med utredningen anser jag att ett begränsningssystem för sådana platt- formar inte kan grundas på dräktighetsprincipen. Om mätningsreglerna för fartyg tillämpades på dem. skulle detta nämligen leda till en förhållandevis obetydlig dräktighet. Dräktighetsbaserade ansvarsgränser skulle därför inte ståi rimlig proportion vare sig till plattformarnas ekonomiska bärkraft eller till de skador som kan uppkomma i samband med deras användning eller förflyttning. Jag anser det därför vara lämpligt att ansvarsgränserna för borrplattformar fastställs till ett bestämt belopp oberoende av plattfor- mens storlek. Jag anser det också riktigt att som utredningen har föreslagit använda begreppet "flyttbara plattformar” i stället för det uttryck som förekommeri konventionen, ”flytande plattformar". Uttrycket ”flyttbara plattformar" används redan i norsk rätt. Inom oljeutvinningsverksamhe-._ ten är det gängse uttrycket i dag "mobila plattformar", vilket närmast motsvarar "flyttbara plattformar". Någon skillnad i sak torde dock inte föreligga. . .

Samma belopp bör gälla för borrningsfartyg och borrplattformar. Jag föreslår att begränsningsbeloppet bestäms till 12 milj. SDR (ca 95 milj. kr.) för personskador och till 20 milj. SDR (ca 160 milj. kr.) för andra skador.

Den lösning som jag nu har föreslagit beträffande borrningsfartyg och borrplattformar överensstämmer med den reglering som torde komma att gälla i de andra nordiska länderna.

5 Riksdagen 1982/83. I sum/. Nr 159

"Prop. 1982/83: 159 66-

5.1.3.4 Örlogsfartyg och andra statsfartyg

Departementsförslaget: För örlogsfartyg och vissa andra statsfartyg föreskrivs ett minimiansvar som motsvarar det ansvar som åvilar ett fartyg med en bruttodräktighet av 5 000. Rätt till ansvarsbegränsning skall dock inte föreligga när skadan har orsakats av fartygets särskilda egenskaper eller användning.

Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 96-98; jfr även det särskilda yttrandet. s. 169). -

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga stöder uppfattningen i det särskilda yttrandet att reglerna om globalbegränsning inte skall gälla i fråga om statens skadeståndsansvar för skada som vållas av fartyg som uteslutande används för statliga ändamål.

Skäl för departementsförslaget: Inledningsvis bör påpekas att utred- ningen använder beteckningen "krigsfartyg". Denna benämning torde inte längre användas i officiellt språk. I förordningen (1982z755) om utländska statsfartygs och statsluftfartygs tillträde till Sveriges territorium, m.m. används begreppet ”örlogsfartyg". Med krigsfartyg torde utredningen ha åsyftat det slags fartyg som i förordningen betecknas som örlogsfartyg. På grund av det anförda anser jag att benämningen örlogsfartyg bör användas i stället för termen krigsfartyg.

I sjölagen görs inte något undantag från reglerna om globalbegränsning för örlogsfartyg och andra statsfartyg. Dessa regler är därför i princip tillämpliga på sådana fartyg. Detta förhållande har också slagits fast i rättspraxis. Rätt till ansvarsbegränsning har emellertid i rättspraxis inte ansetts föreligga. när skadan har orsakats av ett örlogsfartygs speciella egenskaper eller användning. 1976 års konvention innehåller inte några särbestämmelser för örlogsfartyg och andra statsfartyg.

Utredningen har föreslagit att rätt till ansvarsbegränsning inte skall föreligga för örlogsfartyg, när skadan har orsakats av fartygets särskilda egenskaper eller användning. Detsamma föreslås gälla andra statsfartyg som vid tiden för olyckan ägs eller brukas av en stat och används uteslu— tande för statsändamål och inte för affärsdrift. För de fall där skadan inte har orsakats av fartygets särskilda egenskaper eller användning föreslås ett minimiansvar motsvarande det ansvar som åvilar ett fartyg med en brutto— dräktighet av 5 000. Statsägda isbrytare och bärgningsfartyg föreslås dock inte omfattade av de särskilda reglerna för statsfartyg utan skall följa vanliga regler.

Utredningen framhåller att den hade föredragit att lägga fram ett förslag om att begränsningsreglerna över huvud taget inte skall vara tillämpliga på örlogsfartyg och vissa andra statsfartyg. Förslaget i betänkandet bygger dock på en kompromiss mellan de nordiska kommittéerna. Önskemålet om nordisk enhetlighet ansågs av kommittéerna väga mycket tungt.

I ett särskilt yttrande har en av den svenska utredningens ledamöter och den sakkunnige hävdat att reglerna om globalbegränsning över huvud taget

Prop. 1982/83: 159 . 67:

inte bör gälla i frågaom statens skadeståndsansvar för skador som vållas av fartyg som uteslutande används för statliga ändamål. Den avlutredning- en föreslagna ordningen kommer vidare enligt yttrandet att medföra avse- värda gränsdragningsproblem.

Flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan instämmer i det särskilda yttrandet. Justitiekanslern (JK), som i och för sig godtar utredningens förslag, framhåller dock att det rent principiellt kan ifrågasät- tas om man från svensk sida bör införa regler som undantar svenska statsfartyg från reglerna om ansvarsbegränsning. om inte andra stater inför motsvarande undantagsregler för sina statsfartyg. Institutet för sjörätt och annan transporträtt anser för sin del att det undantag från reglerna om ansvarsbegränsning som utredningen föreslår är konventionsstridigt.

När det gäller frågan om de föreslagna särbestämmelserna för örlogsfar- tyg och vissa andra statsfartyg strider mot de folkrättsliga förpliktelser som en anslutning till 1976 års konvention medför vill jag anföra följande.

Som jag nyss nämnde innehåller konventionen inte några särbestämmel- ser för örlogsfartyg och andra statsfartyg. Konventionen innehåller där- emot undantagsbestämmelser för vissa slag av fartyg, t.ex. svävarfarkos- ter och vissa flytande plattformar samt borrningsfartyg. Vidare ger kon- ventionen en konventionsstat rätt att genom nationell lagstiftning införa särskilda regler om ansvarsbegränsning för t.ex. fartyg på mindre än 300 ton. Som utredningen har påpekat kunde det därför göras gällande att det i konventionen har uttömmande reglerats vilka slags fartyg som får undan- tas från konventionens tillämpningsområde eller underkastas särskilda bestämmelser. Det skulle därför inte vara förenligt med konventionen att i nationell lagstiftning införa särbestämmelser för örlogsfartyg och därmed jämställda statsfartyg.

Utredningen har emellertid ansett, att det från folkrättslig synpunkt inte föreligger något hinder mot att i svensk lag ta in regler om strängare ansvar för svenska fartyg av detta slag. Utredningen har också påpekat att ut- ländska örlogsfartyg och andra statsfartyg av det slag som nu behandlas åtnjuter immunitet. Talan mot en främmande stat såvitt angår sådana fartyg får sålunda inte väckas i Sverige. Föreskrifter om detta finns i lagen (l938:470) med vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m.m., som bygger på en internationell konvention i ämnet från år 1926. Utredningen har därför, liksom de övriga nordiska sjölagskommittéerna, inte ansett hinder föreligga för särbestämmelser beträffande ansvarsbegränsningen för statsfartyg av det slag som det nu är fråga om. Jag delar utredningens uppfattning i detta avseende."

Jag anser vidare att man inte av sådana principiella skäl som JK har anfört bör avhålla sig från att införa regler som för svenska statsfartygs del leder till ett strängare ansvar än vad som följer av konventionen. Det handlarju i första hand om att tillförsäkra svenska sakägare fullgod ersätt- ning för de skador som örlogsfartyg och andra statsfartyg kan förorsaka.

"Prop. 1982/83:159 . 68'

Det torde nämligen inte råda något tvivel om att de skador som det här gäller i största utsträckning kommer att uppkomma i svenska farvatten _samt drabba svenska intressen.

Vad härefter angår den motsatta ståndpunkten, dvs. att örlogsfartyg och andra statsfartyg över huvud taget inte skulle få begränsa sitt ansvar, har jag förståelse för denna ståndpunkt. Ur rent principiell synvinkel kan det framstå som otillfredsställande att staten skulle kunna begränsa sitt skade- ståndsansvar. De ekonomiska och försäkringsmässiga motiv som annars gör sig gällande kan knappast åberopas i fråga om fartyg som används uteslutande för statliga ändamål.

Emellertid måste även i denna fråga beaktas det intresse av nordisk enhetlighet som har varit av avgörande betydelse för de nordiska kommit- téernas ställningstagande. Detta intresse gör sig enligt min mening lika starkt gällande på denna punkt som när det gäller övriga sjörättsliga regler. Det bör också understrykas att kommittéernas förslag utgör en kompro- miss. Som den svenska utredningen har påpekat var man från dansk och norsk sida inledningsvis närmast inställd på att inte föreskriva någon särskild undre ansvarsgräns för statsfartyg. Under remissbehandlingen i Danmark och Norge har också framförts kritik mot att det för statsfartygen införs ett särskilt minimiansvar som ligger på en högre nivå än vad som föreskrivs i konventionen. Den remisskritik av närmast motsatt innebörd som framförts i Sverige har inte förekommit i Danmark och Norge. Vid de nordiska departementsöverläggningarna har fråndessa länders sida beto- nats vikten av att den kompromiss som kommittéerna har enats om inte rubbas.

De omständigheter somjag nu har redogjort för måste naturligtvis vägas in när man tar ställning till hur ansvaret för örlogsfartyg och andra statsfar- tyg skall regleras. Avgörande för denna fråga måste emellertid vara vilka effekter som kompromisslösningen rent faktiskt kan väntas få. Det bör då påpekas att frågan om rätt till globalbegränsning för statsfartyg av det slag _ som det nu är fråga om i praktiken aktualiseras relativt sällan. Som utred- ningen har konstaterat torde det nämligen komma att bli en undantagsföre— teelse att ett statsfartyg med en lägre dräktighet än 5 000 ådrar sig ansvar över- de föreslagna minimigränserna. Dessa gränser blir för personskador 2249000 SDR (ca 18 milj. kr.) och för övriga skador 918 000 SDR (ca 7 milj. kr.). För det fall att skadorna skulle komma att överstiga begräns- ningsbeloppet finns ju vidare möjligheten för staten att avstå från rätten att åberopa ansvarsbegränsning. Det förhållandevis höga minimiansvaret torde dessutom medföra att tvister om en skada verkligen har orsakats av fartygets speciella egenskaper eller användning i största utsträckning kan undvikas. ' _

Mot bakgrund av det anförda finner jag utredningens förslag utgöra en ' god avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande i frågan. Jag biträder därför utredningens förslag beträffande örlogsfartyg och andra statsfartyg.

Prop. 1982/83:159 ' . 69

5.1.3.5 Personer och fartyg utan anknytning till konventionsstat Departementsförslaget: Några särskilda regler för personer och fartyg som saknar anknytning till konventionsstat föreslås'inte. Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 98—99). " Remiåsinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av samtli- ga instanser utom en. Denna remissinstans anser att regeringen bör ha möjlighet att i vissa fall förordna om tillämpning av andra regler än sjöla- gens. ' Skäl för departementsförslaget: Konventionsstaterna har enligt konven- tionen (art. 15.1) rätt att från dess tilllämpning helt eller delvis utesluta - personer som inte har sitt stadigvarande hemvist eller sin huvudsakliga - rörelse i en konventionsstat eller fartyg som inte seglar under en konven- tionsstats flagga. En motsvarande bestämmelse finns i 1957 års konven- tion. Den föranledde en bestämmelse i 243 & sjölagen som innebär att ' regeringen kan förordna, att i stället för bestämmelserna i 10 kap. andra regler skall tillämpas här i riket i fråga om fartyg som hör hemma i annan" främmande stat än sådan som utan förbehåll har anslutit sig till 1957 års konvention. Några sådana bestämmelser har inte utfärdats. Begränsnings- reglema i 10 kap. tillämpas således utan hänsyn till var fartyget eller den som åberopar" ansvarsbegränsning hör hemma. Utredningen har inte funnit något skäl att utnyttja den rätt som konven- - tionens art. 15.1 ger att förordna om tillämpning av andra begränsnings- regler för fartyg eller personer som inte är hemmahörande i någon konven- tionsstat. Jag delar utredningens uppfattning i detta avseende. Under den tid som fullmaktsbestämmelsen har. funnits i 243 % sjölagen har det inte förelegat något behov av att utnyttja den i praktiken. En motsvarande fullmakt torde f.ö. inte varai överensstämmelse med den nya regeringsfor- mens regler om normgivningsmakten. ' Enligt konventionens art. 15.3 får en konventionsstat införa särskilda . bestämmelser om ansvarsbegränsning för det fall att inte några personer som är medborgare i andra konventionsstater är berörda. Denna bestäm- melse i konventionen kom till på japanskt förslag för att lösa vissa särskil- da japanska problem. Utredningen har ansett att det saknas anledning att föreslå någon bestämmelse i den svenska sjölagen som grundas på denna konventionsregel. Jag anser att utredningens förslag bör följas även i detta hänseende.

5 . 1.4 Upprättande och fördelning av begränsningsfond

Departementsförslaget: Regler införs om förfarandet vid upprättande och fördelning av begränsningsfond. Genom att upprätta en sådan fond kan den skadeståndsskyldige hindra att annan egendom tas i anspråk som säkerhet för skadeståndsanspråk. Rätten till ansvarsbegränsning görs dock inte beroende av om en fond upprättas eller ej.

. "Prop. 1982/83': '159 . 70

Utredningens förslag: När det gäller förslaget i stort överensstämmer detta med departementsförslaget (se betänkandet s. 99— 105). Vad däremot beträffar utformningen av lagbestämmelserna föreligger vissa skillnader mellan utredningens förslag och departementsförslaget.

Remissinstanserna: Samtliga tillstyrker eller lämnar utan erinran försla- get att införa bestämmelser om begränsningsfond. Detsamma gäller försla- get att rätt till ansvarsbegränsning inte skall göras beroende av om en fond upprättas. Däremot förekommer en omfattande kritik mot utformningen av de enskilda bestämmelserna.

Skäl för departementsförslaget: 1957 års konvention medger att an- svarsbelopp avsätts såsom en särskild begränsningsfond. Några bestäm- melser om detta har emellertid inte tagits in i 10 kap. sjölagen . Kapitlet innehåller endast ett fåtal regler om hur begränsningsbeloppet skall förde- las. Bestämmelser finns om att beloppet skall fördelas i förhållande till fordringarnas storlek och om subrogationsrätt för den som redan har betalt en fordran när fördelningen sker (236 5). Tvist om fördelningen kan enligt 239 & hänskjutas till dispaschör. Därvid skall reglerna om generaldispasch tillämpas. Slutligen innehåller 240 & vissa bestämmelser om betalning av en fordran som anmäls först sedan ansvarsbeloppet har fördelats; Redaren kan då undgå att betala den nyanmälda fordringen bara om han varken hade eller genom vederbörlig undersökning hade kunnat få kunskap om fordringen när ansvarsbeloppet betalades ut. Även om ett dispaschförfa- rande har inletts. kan det bli nödvändigt att i vissa frågor invänta domstols- prövning. Parterna är därför ocksåi denna situation oförhindrade att väcka särskild talan vid domstol. '

Enligt 1969 års oljeansvarighetskonvention är upprättandet av en be- gränsningsfond ett villkor för att fartygsägaren skall få begränsa sitt an— svar. I oljeansvarighetslagen finns därför bestämmelser om en sådan fond. Bestämmelser om begränsningsfond finns också i 1976 års konvention. Dessa bygger i stor utsträckning på motsvarande bestämmelser i oljean- svarighetskonventionen. Av begränsningskonventionens bestämmelser framgår bl.a. när och av vem en fond kan upprättas, vilka belopp fonden skall motsvara och sättet för fondens upprättande. Vidare regleras vissa frågor som har samband med fördelningen av fonden. 1976 års konvention skiljer sig emellertid från oljeansvarighetskonventionen på det sättet att upprättandet av en fond enligt huvudregeln inte har gjorts till en förutsätt- ning för att begränsning av ansvaret skall få ske. Ingendera konventionen innehåller några närmare bestämmelser om förfarandet vid upprättande och fördelning av en begränsningfond. Dessa frågor har överlämnats till reglering i nationell rätt.

Som jag tidigare har anfört ( avsnitt 5.1.2 ) tillstyrker jag utredningens förslag att det även vid- begränsning av ansvaret enligt 10 kap. sjölagen skall vara möjligt att upprätta en begränsningsfond. I sjölagen bör därför införas regler om upprättande och fördelning av begränsningsfond. Dessa

Prop. 1982/83:159 ' 7|

regler bör i princip göras tillämpliga också vid upprättande av begräns— ningsfond enligt oljeansvarighetskonventionen.

Liksom utredningen anser jag att upprättandet av en fond inte skall utgöra förutsättning för rätten till globalbegränsning. Denna begränsning bör sålunda kunna åberopas utan att en fond upprättas även när frågan om ansvarighet prövas vid domstol. 'Om redaren eller den som annars görs ansvarig har anledning att räkna med att det finns flera borgenärer än den eller de borgenärer som är hans motparter i målet. bör han kunna begära att det i domen tas in förbehåll om rätten till ansvarsbegränsning. Om däremot alla aktuella krav är uppe till bedömning i samma rättegång, bör frågan om fördelning av begränsningsbeloppet kunna avgöras i domen.

Den borgenär som. innan en begränsningsfond har upprättats, vill säkra sin fordran bör få göra detta med stöd av vanliga regler. Vill redaren inte upprätta en fond bör han. på samma sätt som annars när kvarstad begärs, ha möjlighet att ställa säkerhet i form av pant eller borgen för att undgå åtgärden. En sådan säkerhet kommer då att gälla bara till förmån för den borgenär som har begärt den. Redaren utsätter sig alltså för risken-att andra borgenärer senare begär kvarstad och att han då blir tvungen att ställa ytterligare säkerhet. Detta kan vara en risk Som han i vissa fall är beredd att ta. Vill han inte utsätta sig för denna risk. bör han ha möjlighet att upprätta en begränsningsfond och därigenom hindra att hans egendom beläggs med kvarstad. Den rättsverkan som följer på upprättandet av en fond är nämligen enligt konventionen att samtliga borgenärer som har begränsningsbara krav med anledning av olyckan — även de som inte har begärt någon säkerhet — har rätt till utdelning ur fonden. Därav följer att den som har upprättat fonden. liksom andra personer som kan vara skade- ståndsskyldiga på fartygets sida. därefter är skyddade mot att deras egen- dom tas i anspråk för borgenärernas krav. Har fonden upprättats i någon annan konventionsstat gälleri princip detsamma. men inte obetingat.

Någon möjlighet att hindra utmätning för verkställighet av dom genom att ställa säkerhet finns inte enligt 10 kap. sjölagen i dess nuvarande lydelse. I detta avseende gäller således de allmänna exekutionsrättsliga bestämmelserna. Den omständigheten att domen innehåller förbehåll för redarens rätt till ansvarsbegränsning torde alltså inte utgöra något hinder mot verkställighet av en lagakraftvunnen dom. som avser ett lägre belopp än begränsningsbeloppet. Om flera sådana Iagakraftvunna domar förelig- ger, kan redaren komma att få betala mer än begränsningsbeloppet. Har förbehåll för rätt till ansvarsbegränsning gjorts, kan en enskild borgenär dock inte erhålla verkställighet på högre belopp än begränsningsbeloppet även om den fordran som har fastställts genom domen överstiger begräns- _ningsbeloppet.

Ett förslag om att även utmätning skulle kunna förhindras genom att säkerhet för ansvarsbeloppet ställdes lades visserligen fram i samband med lagstiftningen på grundval av 1957 års konvention. Det avvisades emeller-

Prop. 1982/83: 159 72

tid, sedan lagberedningen hade framhållit bl.a. att särskilda och utförligare bestämmelser i så fall erfordrades om hur borgenärerna skulle kunna utverka verkställighet av domen i säkerheten. Enligt norsk och engelskrätt kan redaren däremot genom att ställa säkerhet för ansvarsbeloppet för- hindra utmätning och verkställighet av dom. Den säkerhet som ställs kan åberopas också gentemot andra borgenärer som har fordringar med rätt till utdelning ur begränsningsbeloppet. Liknande bestämmelser finns i tysk och fransk rätt, där det krävs att säkerheten ställs i form av en begräns- ningsfond. _

Även i det fallet att en borgenär för sin fordran har hunnit utverka en dom, som innehåller förbehåll för ansvarsbegränsning. och begär verkstäl- lighet av domen bör det enligt min mening vara möjligt att upprätta en fond och därmed hindra att särskild verkställighet sker. Som nämnts kan reda- ren annars bli tvungen att till denne borgenär betala mer än borgenären-_ enligt begränsningsreglerna har rätt till. Situationen kan vara den att par- terna har varit inställda på att begränsningsbeloppet skulle fördelas utom rätta och att förhandlingar'om detta har pågått. Om förhandlingarna bryter samman, bör redaren kunna upprätta en fond och därigenom få till stånd en fördelning av begränsningsbeloppet vid domstol. För borgenären innebär det att han tvingas finna sig i ett dröjsmål med betalningen. om inte redaren är villig att betala vad borgenären får antas vara berättigad till vid fördel- ning av fonden. För att motverka ett alltför långt dröjsmål i avvaktan t.ex. på att ansvaret gentemot andra borgenärer utreds bör det finnas möjlighet ' för domstolen att förordna om en preliminär utbetalning från fonden till de borgenärer. vars fordringar är fastställda. Har redaren i rättegången mot borgenären inte gjort något förbehåll för ansvarsbegränsning med hänsyn . till att andra krav kan föreligga. bör domen emellertid kunna verkställas på vanligt sätt.

De processuella bestämmelserna om förfarandet vid upprättande av begränsningsfond och fördelning av medlen i fonden bör som utredningen har föreslagit tas in i ett nytt 15 kap. i sjölagen .

Enligt utredningens förslag skall frågor rörande ansvar och ansvarsbe- gränsning. frågor rörande skadeståndsfordringarnas storlek och frågor rö- rande fördelning av begränsningsfonden avgöras inom ramen för ett och samma mål. det s.k. begränsningsmålet. Såsom har angetts inledningsvis har en relativt omfattande remisskritik framförts mot den utformning av de processuella bestämmelser som utredningen har föreslagit. Bakom kritiken står hovrätten för Västra Sverige. Stockholms tingsrätt och Göteborgs tingsrätt. dvs. samtliga domstolar bland remissinstanserna. samt rätte- gångsutredningen.

För min del harjag _funnit anledning att tillmäta denna kritik stor betydel- se. Allvarligast är att domstolarna. dvs. de som i framtiden skall tillämpa bestämmelserna. uppenbarligen anser sig sakna vägledning för hur den föreslagna ordningen med- begränsningsmål skall genomföras i praktiken.

Prop. 1982/83: 159 73

Även' rättegångsutredningen har ansett att det på flera punkter råder en avsevärd oklarhet om hur begränsningsförfarandet enligt förslaget prak- tiskt sett bör gå till. Remisskritiken har föranlett att man på svensk sida har tagit upp frågan om en genomgripande omarbetning av utredningsförslaget såvitt gäller de processuella bestämmelserna". Saken har diskuterats vid nordiska departementsöverläggningar i november 1981 och i mars 1982.

'Från de övriga nordiska länderna har man inte haft någon större förståel- se för den svenska remisskritiken. Motsvarande kritik har inte kommit till uttryck vid remissbehandlingen i Danmark. Finland och Norge. Från dessa ' länders sida har man därför inte varit villig att göra någon mera genomgri- pande omarbetning av kommittéförslagen. Från svensk sida har framförts tanken på en svensk särlösning på detta område, men detta har" väckt- starkt motstånd från de övriga nordiska länderna. Man har därvid särskilt framhållit, att det är lika angeläget att de processuella bestämmelserna får en så långt möjligt enhetlig utformning i de nordiska länderna som att de materiella bestämmelserna i konventionen leder till enhetlig lagstiftning. Det har påpekats att de processuella reglerna syftar till att genomföra de materiella reglerna. Det har också framhållits att det skulle vara olyckligt om skillnader i rättegångsbestämmelserna i de nordiska länderna skulle leda till s.k. forum shopping, dvs. att den skadeståndsskyldige väljer att upprätta begränsningsfonden i det land där rättegångsbestämmelserna är fördelaktigast för honom. Från de övriga nordiska länderna har hävdats att detta skulle kunna innebärä påtagliga nackdelar för de skadelidande.

Jag vill för egen del först framhålla att jag har stor förståelse för den kritik som domstolarna och rättegångsutredningen har framfört i sina re- missvar. Jag skulle därför i och för-sig för egen del ha varit beredd att göra en genomgripande omarbetning av de processuella bestämmelserna för att tillgodose remisskritiken. Mot bakgrund av de övriga nordiska ländernas inställning har jag dock ansett att utredningens förslag bör i huvudsak läggas till grund för lagstiftningen. Avgörande för mitt ställningstagande har därvid varit betydelsen av att en mycket lång tradition med'nordisk enhetlighet på sjörättens område upprätthålls.

Vadjag nu har sagt innebär, att man för svensk del får godta en ordning som på vissa punkter passar mindre väl in-_i det processrättsliga systemet i stort. Enligt min mening bör detta emellertid medföra endast begränsade nackdelar. Jag vill framhålla att det torde bli relativt ovanligt att begräns- ningsfond upprättas. Det bör påpekas att. i de fall en begränsningsfond upprättas, detta enligt min mening bör ske vid någon av de sju tingsrätter som är sjörättsdomstolar. Frågor rörande fördelning av fonden skulle i så fall komma att handläggas av en domstol med stor erfarenhet av sjörätts- liga frågor. Med hänsyn härtill har jag också ansett-det tillräckligt att. i sjölagen ta in endast vissa grundläggande regler för förfarandet. Jag har vidare funnit att remisskritiken till viss del kan tillgodoses genom smärre justeringar och kompletteringari utredningens förslag. I stor utsträckning

Prop. 1982/83: 159 74

har motsvarande ändringar gjorts i de lagförslag som läggs fram i de andra nordiska länderna. som därvid på en del punkter har tillmötesgått svenska önskemål om justeringar. Den nordiska rättslikheten kan därför i allt väsentligt upprätthållas även när det gäller regleringen av de frågor som har samband med begränsningsfonden.

Enligt min mening bör förfarandet vid upprättande och fördelning av begränsningsfond utformas på följande sätt.

Begränsningsfonden bör upprättas genom inbetalning av kontanta medel eller genom att säkerhet ställs. Det senare fallet torde bli det i praktiken vanligaste. Det belopp som skall betalas in eller som säkerheten skall avse bör i överensstämmelse med konventionen i första hand motsvara det eller ' de begränsningsbelopp som är tillämpliga. När en fond enligt 10 kap. upprättas, bör den också omfatta ränta på begränsningsbeloppet från da- gen för den skadevållande händelsen fram till dagen för fondens upprättan— de. Domstolen bör dessutom kunna kräva att ett tilläggsbelopp betalas in som skall utgöra säkerhet för borgenärernas räntekrav och de rättegångs- kostnader som kan uppkomma.

Sedan en fond har upprättats, ligger det enligt min mening i alla parters intresse att samtliga frågor som måste avgöras innan en fördelning av fonden kan ske blir avgjorda så snart som möjligt. Detta underlättas, om alla sådana tvistefrågor kanaliseras till den domstol där fonden är upprät- tad. Ett annat skäl för att kanalisera tvisterna till denna domstol är att det så långt möjligt bör undvikas att frågan om rätt till ansvarsbegränsning i anledning av en och samma olycka kommer upp till bedömning vid skilda tingsrätter. Sedan en fond har upprättats. bör det därför inte vara möjligt att föra särskild talan beträffande en fordran som är föremål för ansvarsbe- gränsning. Talan rörande en sådan fordran liksom frågan huruvida den som upprättat fonden har rätt till ansvarsbegränsning och frågan om fördelning av fonden bör avgöras inom ramen för ett och samma mål, begränsnings- målet. Emellertid bör det inte krävas att tvistemål. som redan har inletts när fonden upprättas. avskrivs för att fordringen skall kunna anmälas i fonden. Då pågående rättegångar bör avslutas. Domarna i dessa mål bör sedan få åberopas gentemot fonden och läggas till grund vid fördelningen. Detsamma bör gälla beträffande domar som har meddelats innan fonden har upprättats och som innehåller förbehåll om ansvarsbegränsning.

När fonden har upprättats. bör borgenärerna genom kungörelse uppma- nas att skriftligen anmäla sina fordringar. Under vissa omständigheter bör rätten också utse en förvaltare i fonden. Detta bör ske exempelvis om det finns anledning misstänka att antalet borgenärer är stort eller att fördel-

ningen av fonden annars kan komma att bli komplicerad. Förvaltare bör också utses. om det kan antas att mera betydande tvister kommer att uppstå, t.ex. rörande storleken av vissa fordringar.

När anmälningsfristen har gått ut, bör det fortsatta förfarandet kunna följa två olika vägar. Det enklaste fallet är att det råder fullständig enighet

Prop. 1982/83: 159 75

mellan den skadeståndsskyldige och borgenärerna både om fondens stor- lek och beträffande anmälda fordringar. I ett sådant fall bör fonden kunna upplösas helt formlöst sedan ansökningen om upprättande av begräns- ningsfond har återkallats. Om någon önskar att fonden skall fördelas genom dom. bör det däremot vara nödvändigt att talan väcks i begräns- ningsmål. Föreligger inte någon tvist. bör detta mål avgöras snabbt utan huvudförhandling. Om däremot tvist skulle råda i något hänseende. blir det enligt min mening nödvändigt att pröva frågan eller frågorna inom ramen för ett begränsningsmål.

När ett begränsningsmål har anhängiggjorts. bör rätten kalla borgenä- rerna och den som har upprättat fonden till ett fondsammanträde. Om en förvaltare har förordnats, bör givetvis även denne kallas. Det är enligt min mening lämpligt att förvaltaren inför sammanträdet granskar anmälda ford- ringar och om möjligt även upprättar ett förslag till fördelning av fonden. Har någon förvaltare inte utsetts, bör det åligga rätten att vidta dessa åtgärder. Detta förslag bör sändas ut till dem som har kallats till samman- trädet. Fondsammanträdet bör syfta till att bringa eventuella meningsskilj- aktigheter ur världen. Om detta inte lyckas. är det enligt" min uppfattning lämpligt att rätten ges möjlighet att förordna att fondsammanträdet skall fortsätta vid ett senare tillfälle. Enas däremot parterna på alla punkter bör förslaget. med dejusteringar som eventuellt har gjorts vid fondsammanträ- det, läggas till grund för fördelning av fonden. ' '

Om det vid fondsammanträdets slut visar sig att någon eller några invändningar mot fördelningsförslaget fortfarande kvarstår. bör domstolen avgöra dessa frågor. Detta bör alltjämt ske inom ramen för begränsnings- målet. När det är möjligt bör olika frågor behandlas var för sig och avgöras genom deldom eller mellandom. Liksom när det gäller begränsningsmålet i stort bör tillämpas de vanliga tvistemålsreglerna för dispositiva mål, dvs. mål i vilka förlikning om saken är tillåten.

Som utredningen har framhållit kan det vara svårt för parterna att omedelbart efter fondsammanträdets avslutande ta ställning till om de skall anta fördelningsförslaget eller om en tvist i en viss fråga skall drivas vidare. En ordning bör därför införas där det åligger den som har gjort en invändning att inom viss tid som rätten bestämmer anmäla huruvida han vidhåller sin invändning. Om någon sådan anmälan inte görs. bör invänd- ningen anses förfallen. Vidhålls däremot invändningen, bör rätten så snart som möjligt pröva tvisten.

Ett fondsammanträde bör i den mån inga särregler ges jämställas med muntlig förberedelse enligt rättegångsbalken. Detta innebär bl.a. att det finns möjligheter att hålla huvudförhandling i förenklad form i omedelbar anslutning till fondsammanträdet under samma förutsättningar som i van- ' liga tvistemål. Rätten bör givetvis också kunna besluta om ytterligare förberedelse om sådan är nödvändig.

Om det kan antas att avgörandet av återstående tvistefrågor kommer att

Prop. 1982/83:159 . , 76

ta någon längre tid i anspråk, bör domstolen kunna förordna om preliminär betalning av en viss del av de fordringar som är ostridiga. Detsamma bör gälla i de fall då det visserligen inte råder någon tvist om de redan anmälda fordringarna men det inte kan uteslutas att det finns ytterligare ersättnings- berättigade fordringar. En preliminär fördelning av fonden bör då kunna ske. sedan rätten har avsatt ett bestämt belopp för att-täcka sådana ford- ringar som nyss har nämnts. Först när alla tvister rörande fordringsan- språk har avgjorts och det inte längre finns anledning anta att ytterligare fordringar kan uppkomma. bör slutlig fördelning av fonden ske.

Skulle det visa sig att rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger. bör enligt sjölagsutredningen fonden ändå fördelas bland borgenärerna. Enligt Sjölagsutredningen bör nämligen den omständigheten att ansvaret är obe- gränsat inte försätta borgenärerna i en sämre ställning än om rätt till ansvarsbegränsning hade förelegat. Rättegångsutredningen uttalar på den- na punkt att. om det konstateras att rätt till ansvarsbegränsning föreligger. beslutet om upprättande av fonden i princip har varit felaktigt. Enligt rättegångsutredningen borde de medel som fonden innehåller i stället ha ingått i gäldenärens totala förmögenhetsmassa och kommit borgenärerna till godo enligt allmänna förmånsrättsregler. Rättegångsutredningen påpe- kar att förslaget i_denna del därför gynnar borgenärerna i begränsningsmå— let på bek05tnad av övriga borgenärer.

I anledning av vad rättegångsutredningen har anfört på denna punkt vill

_ jag för egen del framhålla följande. Det skulle i och för sig kunna hävdas att . en reglering-i enlighet med sjölagsutredningens förslag gynnar borgenä- rerna i begränsningsmålet. Jag vill emellertid erinra om att dessa borgenä- rer i och med att en begränsningsfond upprättas förlorar möjligheten att genom kvarstad eller utmätning säkerställa sina fordringar. Skulle kvar- stad eller utmätning redan ha ägt rtlm, skall åtgärden iprincip hävas. Har säkerhet ställts för en fordran som är av det slag att den omfattas av ansvarsbegränsningsreglerna, skall säkerheten friges. Det kan emellertid senare visa sig att den' som upprättat fonden inte har rätt till ansvarsbe- gränsning och att någon fond därför inte skulle ha upprättats. Enligt min uppfattning skulle det vara obilligt, mot borgenärerna i begränsningsmålet. om fondbeloppet i sådana fall inte fördelades mellan fondborgenärerna utan kom att ingå i gäldenärens totala förmögenhetsmassa. Fondborgenä- rerna skulle då missgynnas i förhållande till redarensövriga borgenärer. Jag anser därför att sjölagsutredningens förslag bör följas på denna punkt.

För den del av en fordran som inte blir betald genom fondfördelningen i de fall som nu avses bör borgenärerna få begära verkställighet på vanligt sätt. under förutsättning att hela fordringen har fastställts genom domen i begränsningsmålet. För att så skall kunna ske bör det krävas att särskilt yrkande om detta har framställts mot den som påstås vara ansvarig med anledning av händelsen. Borgenärerna bör f.ö. vara oförhindrade att. redan innan ett slutligt avgörande föreligger i fråga om rätten till ansvars-

Prop. 1982/83:159 ' 77

begränsning, begära säkerhet i form av kvarstad för sin fordran utöver den ' säkerhet som fonden utgör genom att göra sannolikt att rätt till ansvars- begränsning inte föreligger. Vid sin prövning har domstolen då givetvis - att dessutom ta ställning till om skäl i övrigt föreligger för kvarstad enligt 15 kap. l & rättegångsbalken.

Samtliga parter i begränsningsmålet bör ha möjlighet att hävda sin rätt genom att göra invändning mot fördelningsförslaget och genom att efter ' fondsammanträdet fullfölja invändningen tills rättskraftig dom föreligger. En dom som har vunnit laga kraft bör givetvis läggas till grund för fördel- ningen i målet. Även den som inte har gjort någon invändning mot förslaget bör 'således bli bunden av domen. Den som har en fordran men som inte har anmält denna bör också bli bunden av domen för att begränsningssy- stemet skall bli effektivt. Annars riskerar gäldenären att få betala mer än vad han enligt begränsningsreglerna är skyldig-att betala. En bestämmelse ' bör därför införas om att domar i begränsningsmål har rättskraft mot alla som kan göra fordringar gällande mot fonden, oavsett om de har anmält sina fordringar ellerinte. Mot bakgrund härav bör den kungörelse till borgenärerna varigenom de uppmanas att anmäla sina fordringar innehålla en erinran om den rättskraft som domar i begränsningsmål har.

De av mig förordade bestämmelserna för upprättande av begränsnings- fond och för begränsningsmål följer i stort'de linjer för förfarandet som . utredningens förslag innehåller. Skillnaden mellan departementsförslaget och utredningens förslag är främst att det i departementsförslaget görs en klarare uppdelning av förfarandet i de två moment som det är fråga om; nämligen upprättandet av en fond och begränsningsmålet. Somjag tidigare har förklarat torde nämligen inte alltid det förhållandet att en fond har ' upprättats behöva leda till att ett begränsningsmål uppkommer. Tvärtom ' kan det antas att eventuella tvister som regel kan lösas utom rätta och att fonden därefter kan upplösas utan att fördelningen behöver fastställas genom dom. '

Mot bakgrund härav bör förutsättningarna för förordnande av förvaltare skärpas i förhållande till vad utredningen har'föreslagit. En förvaltare bör således tillsättas endast om det är lämpligt med hänsyn till sakens beskaf- ' fenhet eller omständigheterna i övrigt. Vidare bör förvaltarens uppgifter begränsas. Utredningen har föreslagit att förvaltaren skall utreda saken och att han skall ha möjlighet att anlita särskild expertis för att utreda ett: visst förhållande. t.ex. om ett fartyg har manövrerats felaktigt eller till vilket belopp en viss skada skall uppskattas. Att ge förvaltaren "sådana uppgifter skulle enligt min mening föra för långt. Förvaltaren-bör därför endast ha till uppgift att granska anmälda fordringar och upprätta förslag till fondens fördelning. '

Om förfarandet vid upprättande och fördelning av begränsningsfond och förfarandet i begränsningsmål utformas i enlighet med vad jag nu har - anfört, bör detta enligt min mening tillgodose en del av de kritiska syn-

Prop. 1982/83: 159 78"

punkter som har framförts under remissbehandlingen såvitt gäller den principiella uppbyggnaden av systemet. Jag kommer att i specialmotive- ringen behandla en del av de frågor som remissinstanserna har berört.

5 . I .5 Oljeskadar

Deparrementsförslagel: Från den allmänna globalbegränsningen i 10 kap. sjölagen undantas sådana oljeskador som omfattas av 1969 års oljeansvarighetskonvention. Förslaget grundas på en tolkning av art. 3 (b) i 1976 års konvention. '

Utredningens förslag: Från den allmänna globalbegränsningen undantas sådana oljeskador som är av det slag som avses i oljeansvarighetskonven- tionen. dvs. inte bara oljeskador som konventionen faktiskt är tillämplig på utan även oljeskador som inte omfattas av konventionen till följd av den begränsning som gäller i fråga om dess geografiska tillämpningsområde. Ett särskilt begränsningsbelopp införs för skador av det sistnämnda slaget. Reglerna om begränsningsfond tillämpas även i fråga om en sådan begräns- ningsfond som upprättas enligt oljeansvarighetslagen (se betänkandet s.'105—106). .

Remissinsrz'mserna: Viss kritik har riktats mot utredningens tolkning av konventionens art. 3 (b), vilken tolkning har föranlett förslaget om ett särskilt begränsningsbelopp för de oljeskador som faller utanför tillämp- ningsområdet för oljeansvarighetskonventionen. I övrigt har förslaget inte föranlett erinringar.

Skäl för departementsförslaget: År 1969 avslutades en särskild konven- tion om ansvarighet för oljeskada till sjöss. Enligt den konventionen är en fartygsägare ansvarig för skador som orsakas av utsläpp från fartyget, och detta oberoende av om det på fartygets sida har begåtts fel eller försum- melse. Oljeansvarighetskonventionen gäller skador som har orsakats av förorening genom utsläpp av beständig olja från ett fartyg som befordrar olja som bulklast. Konventionen omfattar endast skador som har uppkom- mit utanför det fartyg som transporterar den skadevållande oljan. Konven- tionen är vidare tillämplig endast på oljeskador som har uppkommit i konventionsstater och på kostnader för vissa s.k. förebyggande åtgärder, dvs. åtgärder som är avsedda att förhindra eller begränsa oljeskador i konventionsstater. Fartygsägarens ansvarighet är begränsad till ett belopp som i princip är dubbelt så högt som begränsningsbeloppet för sakskador enligt 1957 års begränsningskonvention.

1957 års konvention innehåller inte något undantag för oljeskador. På grund härav uppkommer svårigheter för stater som är bundna av både 1957 års konvention och l969'års oljeansvarighetskonvention. En stat som är bunden av båda konventionerna kan nämligen inte tillämpa de högre be- gränsningsbelopp som föreskrivs :i 1969 års konvention på oljeskador som har orsakats av olja från ett fartyg hemmahörande i en stat som har tillträtt 1957 års konvention men inte 1969 års kon-vention. I ett sådant fall måste

_Prop. 1982/83: 159 79

den förstnämnda staten tillämpa de belopp som följer av 1957 års konven- tion. När den svenska lagstiftning som grundas på 1969 års konvention utarbetades, gjordes därför undantag från de särskilda begränsningsbelop- pen för oljeskador enligt 1969 års konvention för de fall detta påkallas för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt l957 års konvention. I dessa fall gäller l0 kap. sjölagen i fråga om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet, och begränsningsbeloppet bestäms _enligt 235 & sjölagen.

När 1976 års konvention utarbetades. strävade man efter att undgå konflikter mellan den nya konventionen Och oljeansvarighetskonven- tionen. Förhållandet mellan dessa konventioner behandlas i art. 3 (b). Där föreskrivs att 1976 års konvention inte är tillämplig på fordringar med anledning-av vissa oljeskador. I den engelska texten anges undantaget avse ”claims for oil pollution damage within the meaning of" 1969 års oljean- svarighetskonvention eller sådan ändring av eller sådant protokoll till denna konvention som har trätt i kraft. . Sedan konventionen avslutades, har uttalats olika meningar rörande undantagets omfattning. Det råder inte något tvivel om att sådana oljeska- dor på vilka 1969 års oljeansvarighetskonvention är tillämplig inte omfattas av globalbegränsningen enligt 1976 års konvention. Enligt den svenska Sjölagsutredningen är emellertid innebörden av art. 3 (b) att från globalbe- gränsningen enligt 1976 års konvention undantas alla oljeskador av det slag som avses i 1969 års oljeansvarighctskonvention, dvs. alla oljeskador som orsakas av beständig olja från ett fartyg som vid olyckstillfället befordrar sådan olja i bulklast. Detta skulle enligt utredningen gälla oberoende av om 1969 års konvention till följd av begränsningen av det geografiska tillämp- ningsområdet faktiskt är tillämplig på en viss skada eller inte. Denna tolkning leder till att vissa oljeskador på vilka 1969 års konvention inte är tillämplig varken blir föremål för begränsning enligt oljeansvarighetskon- ventionen eller enligt globalbegränsningsreglerna. Det skulle emellertid enligt utredningen inte vara rimligt att låta ansvaret för dessa oljeskador bli obegränsat. Utredningen har därför föreslagit att i oljeansvarighetslagen tas in en bestämmelse om en särskild ansvarsgräns för oljeskador som är av det slag som avses i oljeansvarighetslagen men som faller utanför de nuvarande reglerna i denna lag. De finska och norska kommittéerna har intagit samma ståndpunkt beträffande konventionens tolkning som sjölags- utredningen. '

Enligt en annan tolkning av art. 3 (b), som har hävdats från bl.a. brittisk sida, skulle såvitt gäller en stat som har tillträtt 1969 års oljeansvarighets- konvention undantaget från globalbegränsningsreglerna omfatta endast så- dana skador som rent faktiskt ansvarsbegränsas genom 1969 års konven- tion. dvs. oljeskador i konventionsstater. För en stat som inte har tillträtt den konventionen skulle undantaget från globalbegränsningen enligt 1976 års konvention omfatta — förutom oljeskador i 69—stater — sådana skadori vederbörande stat som skulle ha omfattats av 1969 års konvention om den staten hade varit ansluten till den konventionen.

Prop. 1982/83: 159 ' ' 80

Den danska kommittén har föreslagit att. undantaget från globalbegräns- ningen för oljeskador endast skall omfatta sådana skador på vilka 1969 års konvention faktiskt är tillämplig.

Den lösning som den svenska sjölagsutredningen föreslagit har kritise- rats av redareföreningen.l Föreningen framhåller i sitt remissvar att försla-' get innebär att det inte längre är fråga om globalbegränsning utan om en separat maximering av ansvaret mot flera olika skadelidande eller kollektiv av skadelidande. Förslaget blir enligt föreningen till nackdel för redaren- som under vissa omständigheter kan bli tvungen att upprätta både en ordinarie 1969 års fond, en svensk tilläggsfond (fonder) samt en fond enligt 1976 års regler vid t.ex. en kollision. Redareföreningen hävdar att redarens totala ansvar vid en olycka som leder till oljeskador skall vara högst ett maximum enligt den allmänna globalbegränsningen plus ett maximum en- ligt oljeansvarighetslagen. Föreningen säger sig inte heller finna något stöd för utredningens tolkning-av art. 3 (b) i begränsningskonventionen och hänvisar i det sammanhanget till den tolkning'av bestämmelsen som har gjorts i bl.a. Storbritannien.

Frågan om tolkningen av art. 3 (b) i 1976 års konvention har diskuterats vid ett möte med IMO:sjuridiska kommitté i oktober 1982. Vid diskussio- nen visade det sig att den brittiska tolkningen av konventionen-fick stöd av samtliga delegationer som yttrade sig utom de svenska och norska.

Utformningen av art. 3 (b) var föremål för omfattande diskussioner under 1976 års diplomatiska konferens. Enligt min uppfattning ger varken konventionens ordalydelse eller vad som förekom under den diplomatiska konferensen något direkt stöd för vare sig den ena eller den andra tolkning- en. Jag anser att båda de tänkbara lösningarna, dvs. den lösning som sjölagsutredningen har förordat och en lösning grundad på den brittiska tolkningen, ryms inom konventionstcxten.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att båda lösningarna i praktiken i regel kommer att leda till samma resultat. Det torde nämligen bli sällsynt att svenska domstolar får bedöma frågan om ansvarsbegränsning för olje- skador som inte omfattas av 1969-års konvention. Utanför den konven- tionen faller skador i icke konventionsstat och skador på det fria havet. Mot bakgrund av det skadebegzrepp som konventionen bygger på (skada genom förorening) är det över huvud taget inte så vanligt att skador i konventionens mening uppkommer på det fria havet. I praktiken kan det inte heller förekomma att oljeskador uppkommer både i en konventions- stat och i en icke konventionsstat i samband med olyckor i svenska farvatten eller eljest i östersjö- och nordsjöområdet. Samtliga strandstateri dessa områden har nämligen tillträtt 1969 års konvention. För det fall att

1 Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening och Rederiföreningen för mindre fartyg har avgett ett gemensamt remissyttrande. När det i det följande hänVisas till Sveriges redareförening (redareföreningen) avses således de syn- punkter som gemensamt har framförts av de nu nämnda remissinstanserna.

Prop. 1982/83: 159 — 81 '

talan förs vid en svensk domstol mot en svensk redare i anledning av en olycka i någon annan del av världen är det tänkbart att en sådan situation ' kan uppkomma. Det tordendock bli sällsynt att en sådan talan väcks vid svensk domstol. ' . .

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag det vara av avgörande betydelse att de allra flesta stater som kan förväntas tillträda 197_6'års konvention delar den brittiska uppfattningen rörande konventionens tolk-- ning. Jag anser därför för egen del att Sverige. i likhet med Danmark, bör utforma sin lagstiftning i enlighet med den tolkning av konventionen-som har hävdats från brittiskt håll. Även den finska lagstiftningen torde komma att grundas på den brittiska tolkningen. Detta innebär att i den-svenska lagstiftningen från globalbegränsningen enligt 1976 års konvention undan- tas endast sådana oljeskador på vilka 1969 års konvention faktiskt 'är tillämplig. Någon särskild ansvarsgräns för oljeskador av det slag som utredningen har föreslagit blir då inte aktuell. _

Utredningen har föreslagit att reglerna om begränsningsfond i sjölagens 15 kap. skall tillämpas också i fråga om sådan fond som upprättas enligt oljeansvarighetslagen. Därmed skulle vissa av de särskilda bestämmelser- na om begränsningsfond i oljeansvarighetslagen bli onödiga och_kunna upphävas._Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag vill för min del framhålla att det givetvis är lämpligt att en begränsnings- fond upprättas och fördelas efter samma regler. oavsett om fonden grundas på oljeansvarighetslagen eller på de allmänna globalbegränsningsreglerna i sjölagen . Jag tillstyrker därför utredningens förslag i denna del.

5.2 Aténkonventionen

Departememsförslager: Sverige avstår från att tillträda Aténkonven- tionen, eftersom konventionens begränsningbelopp för passagerares er- sättningsanspråk är för låga. I stället höjs de nuvarande begränsningsbe- loppen i 6 kap. sjölagen. Lagstiftningen anpassas till konventionen i övriga delar. '

Utredningens förslag överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet s. 118-120). '

Remissinstanserna: Ett flertal av remissinstanserna tillstyrker utred- ningens förslag att Sverige inte skall tillträda konventionen. De finner det samtidigt angeläget att Sverige inom IMO verkar för en höjning av be- gränsningsbeloppen i konventionen för att möjliggöra ett senare svenskt tillträde. Några remissinstanser förordar att Sverige ansluter sig till kon- ventionen. De hänvisar därvid främst till intresset av en bred anslutning till konventionen. ' _

Hänvisningar till US24

6. Riksdagen 1982/83.1 som!. Nr [59

_Prop. 1982/83:159 sz

Skäl för departementsförslaget Tillträdesfrågan

Utredningen har föreslagit att Sverige'inte skall tillträda konventionen, eftersom de begränsningsbelopp som föreskrivs där enligt utredningen är för låga. Utredningen har ansett att Sverige inom IMO bör aktualisera frågan om översyn av konventionens begränsningsbelopp. Enligt utred- ningen bör översynen sikta till en avsevärd förhöjning av beloppen. Vidare bör översynen leda till att i konventionen tas in bestämmelser som gör det . möjligt att med regelbundna mellanrum ändra beloppen mot bakgrunden av inflatoriska förändringar. Utredningen har dessutom föreslagit en höj- ning av begränsningsbeloppen i 6 kap. sjölagen.

De flesta av remissinstanserna delar utredningens uppfattning att be- gränsningsbeloppen i konventionen är för låga och att de nordiska staterna därför bör avstå från att tillträda konventionen. Åtskilliga av dessa finner det angeläget att frågan om en höjning av begränsningsbeloppen aktualise- ras inom IMO. ' .

En avvikande uppfattning redovisas av Advokatsamfundet. Svenska bankföreningen, Skånes Handelskammare och Sveriges redareförening. Dessa remissinstanser anser. att Sverige bör tillträda Aténkonventionen och därefter inom IMO verka för en revision av beloppen. Stockholms tingsrätt är inte övertygad om att Sverige. bör ställa sig utanför konven- tionen.

Stockholms tingsrätt framhåller sålunda att det finns ett behov av en konvention på detta rättsområde. Enligt Advokatsamfundet har nuvarande ansvarsgränser inte på något stötande sätt inkräktat på skadelidande pas- sagerares rätt till ersättning. Samfundet avstyrker därför en omreglering av ansvarsgränserna på endast nordisk. bas och rekommenderar att den nuva- rande regleringen består i vart fall till dess Aténkonventionen får en efter- följare med bredare internationell irppslutning. Bankföreningen hävdar att intresset av rättsenhet talar för en svensk anslutning till Aténkonven- tionen. Enligt föreningen torde Sverige genom att tillträda konventionen få större möjligheter att påverka konventionens framtida utformning. Även Skånes Handelskammare förordar en svensk anslutning till konventionen och pekar särskilt på den besvärliga konkurrenssituation som svensk sjö- fart befinner sig i. Om utredningens förslag om höjda begränsningsbelopp ' genomförs utan att en motsvarande höjning sker i utomnordiska länder, skulle detta enligt handelskammaren öka konkurrenssvårighcterna för de svenska redarna. ' '

Sveriges redareförening anser att Sverige bör ratificera Aténkonven-

_ tionen. Enligt redareföreningen är passagerarbefordran till sjöss en lika internationell näring som befordran av gods, och önskemålet om enhetliga internationella regler vid passagerarbefordran är därför lika stort. De nor- diska ländernas.ställningstagande kan enligt redareföreningen starkt påver-

Prop. 1982/83: 159 83.

ka andra nationers beslut i ratificeringsfrågan. Om de nordiska länderna väljer att inte tillträda konventionen. kan enligt redareföreningen följden bli att konventionen aldrig träder i kraft. Redareföreningen anför vidare att Aténkonventionen är intimt förknippad med 1976 års begränsningskonven- tion och dennas regler för passageraransvarsbegränsning. I avseende på belopp är de två konventionerna direkt samskrivna. Försäkringsbarhetens gränser såsom de har överenskommits i art. 6 i 1976 års konvention har enligt redareföreningen haft som en klar förutsättning att den ansvarsför- säkrade skall vara bunden av Aténkonventionen. Den utgör enligt för- eningen tillsammans med 1976 års begränsningskonvention och 1969 års oljeansvarighetskonvention.ett block som uttömmande reglerar redarean- svarets begränsning. Föreningen anför att beloppsbestämningar samt be- dömningen av kumulationsrisker har för de tre konventionerna samman- lagt balanserats mot försäkringsmarknadens kapacitet.

För egen del fårjag anföra följande. De begränsningsbelopp som föreskrivs i Aténkonventionen ligger enligt min uppfattning på en så låg nivå att de från svensk utgångspunkt redan nu är i lägsta laget. Konventionens begränsningsbelopp motsvarar i huvudsak de belopp som f.n. finns i 6 kap. sjölagen. Sedan konventionen antogs år 1974 har dessa begränsningsbelopp på grund av inflationen kommit att i betydlig grad minska i värde. Det svenska konsumentprisindexet har sedan dess ökat med över 100 procent. För att begränsningsbeloppen nu skall ha motsvarande köpkraft som när de fastställdes år 1974 skulle alltså krävas att de mer än fördubblades. Genom att ratificera konventionen skulle Sverige dessutom folkrättsligt binda sig för att behålla begränsningsbelop- pen även när dessa" efter hand minskar ytterligare i värde. Särskilt närldet gäller ansvaret för personskador är det enligt min uppfattning inte försvar- bart att låsa sig för en sådan utveckling. Jag vill också framhålla att det nuvarande begränsningsbeloppet för personskador från svensk sida ansågs otillfredsställande redan när det togs in i sjölagen år 1973, men det godtogs då av hänsyn till önskemålet om nordisk rättslikhet (prop. 1973: 137 s. 104).

Frågan är nu om det trots den kritik som måste riktas mot konventionens begränsningsbelopp finns starka skäl att ändå tillträda konventionen. Jag vill då först framhålla, attjag givetvis anser det vara angeläget att det inom transporträtten i största möjliga utsträckning råder en internationell rätts- likhet grundad på internationella konventioner. I likhet med utredningen anserjag emellertid att det inte föreligger något stort behov av en interna- tionell enhetlighet i den rättsliga regleringen för passagerartransporter till sjöss. I detta avseende skiljer sig enligt min uppfattning reglerna om passagerarbefordran från t.ex. reglerna om godsbefordran. Som framgår av utredningens betänkande (s. 1 18 f) äger den passagerartrafik som berör svenska intressen till den övervägande delen rum inom landet eller mellan de nordiska länderna. Passagerartraliken på andra länder är volymmässigt av mindre betydelse. Behovet av rättsenhet gör sig därför i huvudsak

Prop. 1982/83: 159 ' 84

gällande inom Norden. Enligt min uppfattning skulle det därför inte ha . någon betydelse för konkurrensmöjligheterna för svensk sjöfart. om Sveri- ge avstår från att tillträda konventionen och i svensk lagstiftning inför högre begränsningsbelopp än de som föreskrivs i konventionen. Jag vill också påpeka att Aténkonventionen.hittills har tillträtts av endast sex stater. Arabrepubliken Jemen, Liberia,-Spanien, Storbritannien, Tonga och Tyska Demokratiska Republiken. Det är mindre troligt att den kom- mer' att få någon större anslutning av andra viktiga sjöfartsländer.

. Några-remissinstanser har uttryckt farhågor för att Sverige som icke konventionsstat skulle få ringa möjligheter att påverka arbetet med en revision av konventionen. Enligt min uppfattning finns det knappast fog för några större farhågor i detta avseende. Om de nordiska ländernainom IMO gemensamt tar upp frågan om en revision av begränsningsbeloppen, torde dessa länders inflytande på revisionsarbetet inte i någon större omfattning bero på om de har tillträtt konventionen eller ej. Möjligheten för de nordiska länderna att påverka en sådan revision ökar enligt min uppfattning, om den nationella lagstiftningen i övrigt överensstämmer med konventionen. . _ Vad härefter angår anknytningen mellan Aténkonventionen och 1976 års begränsningskonvention är det givetvis riktigt, som redareföreningen har påpekat, att' man beaktade de begränsningsbelopp som anges i Aténkon- ventionen när man vid utarbetandet av 1976 års konvention skulle bedöma försäkringsmarknadens kapacitet. Enligt min mening finns det emellertid inte något som tyder på att försäkringsmarknaden i dag inte skulle ha kapacitet för att till rimliga premiekostnader täcka de begränsningsbelopp som utredningen har föreslagit. . '

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört biträder jag utredningens förslag att Sverige skall avstå från att tillträdaAténkonventionen. Liksom utred- ningen anser jag emellertid att Sverige bör i allt väsentligt anpassa sin . lagstiftning till Aténkonventionen utom såvitt gäller begränsningsbelop— pen. Även om rättslikhet inte är av avgörande betydelse när det gäller sjötransport av passagerare, är det enligt min uppfattning ändå önskvärt att den svenska lagstiftningen i huvudsak kommer att överensstämma med vad som kommer att gälla i andra länder, särskilt då i länder med vilka Sverige upprätthåller regelbunden passagerartrafik. Mitt förslag i" detta avseende innebär'att svensk rätt i mycket stora delar kommer att överens- stämma med lagstiftningen i de län-der som tillträder Aténkonventionen.

Det svenska ställningstagande som jag nu har förordat innebär givetvis inte att Sverige skulle ge upp tanken på att i framtiden tillträda'Aténkon- ventionen. En förutsättning för ett svenskt tillträde måste dock vara att de begränsningsbelopp som föreskrivs i konventionen höjs till minst den nivå som nu föreslås i de nordiska länderna. Utredningen har förordat att man från svensk sida inom IMO skall aktualisera frågan om en översyn av Aténkonventionens begränsningsbelopp. Jag anser för min del att Sverige

Prop. 1982/83:159' 85 tillsammans med de andra nordiska länderna vid lämplig tidpunkt bör verka för att frågan om en översyn av Aténkonventionens begränsningsbe- lopp tas upp på IMO. s arbetsprogram.

Jag delar utredningens uppfattning att man vid en sådan översyn bör sträva efter att, förutom att-åstadkomma en avsevärd höjning av begräns- ningsbeloppen, få till stånd en ordning som gör det möjligt att med jämna mellanrum på ett enkelt sätt ändra beloppen med anledning av inflationens verkningar. Som utredningen framhållit har utvecklingen under 1970-talet visat hur bräckligt ett system med konventionsbundna begränsningsbelopp är i infia-tionstider. Frågan hur man skall få till stånd ett system som möjliggör att realvärden'a på begränsningsbelopp i internationella konven-, - tioner behålls oförändrade är därför av betydelse inte bara för' Aténkon- - ventionen utan också för andra internationella konventioner som innehål- ler begränsningsbelopp; t.ex. 1976 års begränsningskonvention. Denna fråga har bl.a. studerats inom FN:s kommission för handelsrätt" (UNCITRAL). Även inom IMO har denna fråga diskuterats ingående. : ' " bl.a. i samband med arbetet på ett utkast till en konvention om skade- ståndsansvar vid sjötransport av farligt gods och i samband med den_ -- pågående revisionen av 1969 års oljeansvarigh'etskonvention och 1971 års oljeskadefondskonvention.

Den svenska lagstiftningen

Beträffande begränsningsbeloppens storlek har utredningen föreslagit" att dessa såvitt avser personskada och förlust av eller skada på fordon höjs ' något mer än som motsvarar en justering för att kompensera den inflation ' som har ägt rum sedan år 1974. De remissinstanser som har uttalat sig i frågan har inte haft någon erinran mot förslaget i denna del.

I fråga om det föreslagna begränsningsbeloppet för personskador, 100000 SDR (ca 790 000 kr.), vill jag framhålla att just detta belopp föreskrivs i det senaste instrument på lufträttens område som reglerar fraktförarens ansvar för personskador. nämligen 1975 års Montrealpröto- koll nr. 4, ett ändringsprotokoll till Warszawakonventionen av år 1929. Visserligen har Sverige inte tillträtt detta Montrealprotokoll och det har inte heller trätt i kraft ännu. Det finns emellertid vissa utsikter för att protokollet inom de närmaste åren kommer att få en tillräcklig anslutning för att träda i kraft. Med anledning härav pågår arbete inom berörda departement i de nordiska länderna med den lagstiftning som erfordras för ett tillträde till Montrealprotokoll nr 4. Det är givetvis angeläget att möjlig- heterna för skadelidande att få ersättning, särskilt för personskador, är ungefär lika goda oavsett om skadorna uppstår i samband med lufttran- - sport eller sjöfart. Detta förhållande är enligt min mening ett tungt vägande skäl för det begränsningsbelopp för personskador som utredningen har' föreslagit. - Jag ansluter mig därför till utredningens förslag såvitt gäller personska-

'Prop. 1982/83:159 ' 86

dor. Vidare anser jag att det begränsningsbelopp som utredningen har föreslagit vid försening av passagerare, 2 000 SDR (ca 16 000 kr.). är lämpligt. Jag tillstyrker också de föreslagna begränsningsbeloppen för resgodsskador: 1 300 SDR (ca 10 000 kr.) för handresgods. 2 000 SDR (ca 16 000 kr.) för annat resgods och S 000 SDR (ca 40 000 kr.) för dyrbarheter som passageraren har lämnat till förvaring hos bortfraktaren.

Såvitt gäller skador på fordon har utredningen föreslagit ett begräns- ningsbelopp på 8 000 SDR. Enligt utredningen skulle detta begränsningsbe- lopp, som när betänkandet lades fram motsvarade ca 45 000 kr.. täcka värdet på en något begagnad genornsnittsbil. Sjörättsföreningen i Göteborg har anfört att det inte finns någon anledning att sätta begränsningsbeloppet till en nivå, som inte torde förslå till att täcka bilskadorna i normalfallet och vars realvärde till följd av den fortgående inflationen snart kommer att minska. Föreningen föreslår därför att begränsningsbeloppet i det berörda avseendet sätts till ca 100 000 kr.. en gräns som enligt föreningen i normal- fallet bättre torde överensstämma med genomsnittsbilens värde.

Enligt min uppfattning måste det begränsningsbelopp som utredningen har föreslagit, 8 000 SDR (f.n. ca 60000 kr.) anses i huvudsak motsvara värdet på en något begagnad genomsnittlig personbil. De övriga nordiska länderna har inte'funnit anledning att föreslå ett högre begränsningsbelopp för bilskador än det som resp. kommitté har förordat. Mot bakgrund härav finner jag inte skäl att gå ifrån utredningens förslag på denna punkt.

Kritik har framförts mot utredningens förslag beträffande självrisk. En- ligt förslaget skulle bortfraktaren alltid ha rätt till avdrag för självriskbe- lopp vid förseningsskador och skador på fordon och resgods. Enligt gällan- de svensk rätt liksom enligt konventionen är bortfraktaren berättigad att göra avdrag för självrisk endast om avtal har träffats om detta mellan bortfraktaren och passageraren. Som skäl för förslaget har utredningen anfört att det, framför allt av praktiska skäl, torde vara ogörligt att kräva att ett sådant avtal'vid varje enskilt tillfälle sluts individuellt mellan par- terna i avtalet om passagerarhefbrdran. Eftersom en sådan klausul är tyngande för passageraren, är det vidare enligt utredningen osäkert om en klausul i de allmänna resevillkor som bortfraktaren använder skulle anses utgöra del av befordringsavtalet.

Göteborgs tingsrätt har ansett att självrisk även i_fortsättningen bör förutsätta att bortfraktaren i sina befordringsvillkor har gjort förbehåll därom. Konsumentverket har hävdat. att en lösning i enlighet med utred- ningens förslag skulle medföra att resenärens möjligheter att informera sig om att självrisk över huvud taget tas ut starkt begränsas. Enligt verket får det anses att informationsmöjligheten är bättre. om bortfraktaren åtmins- tone måste göra ett generellt åtagande för att få ta ut självrisken.

Mot bakgrund av denna remisskritik har frågan diskuterats vid nordiska departementsöverläggningar. Från de övriga nordiska länderna har därvid . framhållits. att ett krav på särskilt avtal endast skulle komma att leda till

Prop. 1982/83:159 ' 87

att i befordringsavtalet. dvs. biljetten, tas in ett förbehåll om självrisk. Passageraren skulle med andra ord inte komma i någon bättre ställning. om ett sådant krav ställdes upp. Mot denna bakgrund har man från de övriga nordiska ländernas sida inte varit beredd att gå ifrån den ordning som kommittéerna har föreslagit.

Jag har tidigare framhållit att önskemålet om nordisk enhetlighet väger tungt. Det gör sig särskilt starkt gällande i fråga om reglerna för passage- rarbefordran. Den befordran som rör svenska intressen sker nämligen. förutom inom Sverige, till en helt övervägande del mellan de nordiska länderna. Jag är därför beredd att godta utredningens förslag på denna punkt.

Utredningen har lagt fram förslag till en modernisering av språket i 6 kap. sjölagen. Även' jag anser det lämpligt att se över språket i samtliga paragrafer i kapitlet. även om flertalet av bestämmelserna inte ändras i sak. En remissinstans, Göteborgs tingsrätt. har anfört, att en sådan språk- lig översyn inte får vara ett självändamål utan bör utgöra ett sätt att få en enklare och mera lättförståelig lagtext. Enligt tingsrätten har utredningen inte lyckats med detta. Tingsrätten påpekar också att förslaget i den delen inte läggs fram som ett gemensamt nordiskt förslag. Jag vill i anledning härav framhålla att det just är önskemålet att i så stor utsträckning som möjligt bibehålla den nordiska enhetligheten som föranleder mig att avstå från att föreslå mera långtgående förändringar i språkligt hänseende. De smärre språkligajusteringar som utredningen har föreslagit anserjag emel- lertid uppfyller syftet att något modernisera språket.

5.3. Ratifikation av 1979 års protokoll till Haag-Visbyreglerna

Deparremantsjörslaget: Sverige. ratificerar 1979 års ändringsprotokoll till Haag-Visbyreglerna. SDR införs som beräkningsenhet även i 5 kap. sjölagen.

Utredningens förslag: Utredningen berör inte frågan. Remissinsmnserna berör inte frågan. Skäl för deparremen!.rft'irxlager: Bestämmelser om sjötransport av gods finns i 1924 års konvention rörande konossement. de s.k. Haagreglerna. År 1968 antogs ett tilläggsprotokoll till konventionen. Den reviderade konven- tionen brukar kallas Haag-Visbyreglerna. Sverige är bundet av konven- tionen i dess lydelse enligt 1968 års protokoll. De bestämmelser som grundas på Haag-Visbyreglerna finns i 5 kap. sjölagen.

I Haag-Visbyreglerna anges vissa begränsningsbelopp såvitt gäller bort- fraktarens ansvar för godset. Dessa belopp är uttryckta i Poincaréfrancs. Som tidigare har nämnts (avsnitt 3.1) har utvecklingen inom det internatio— nella valutasystemet lett till att man har reviderat de konventioner som innehåller begränsningsbelopp grundade på guldvärdet. Vid den trettonde sessionen med den permanenta diplomatiska sjörättskonferensen i Bryssel

Prop. 1982/83:159 . _ 88

i december 1979 antogs ett ändringsprotokoll till Haag-Visbyreglerna. Vid ' konferensen antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1957 års begränsnings- konvention. Protokollen innebär att begränsningsbeloppen skall uttryckas iSDR i stället för Poincaréfrancs. När protokollen utarbetades ansågs en SDR motsvara 15 Poincaréfrancs.

Sverige har tidigare ratificerat de protokoll av motsvarande slag som har antagits till konventioner på lufträttens och- oljeskadelagstiftningens områ- den. 1979 års ändringsprotokoll ansluter i fråga om innehållet nära till de' protokoll som Sverige har' ratificerat. ' '

I den proposition i vilken frågan om ratifikation av dessa tidigare proto- ' ' koll förelades riksdagen (prop. 1977/78:70) berörde föredragande statsrå- det frågan hur omräkning från guldfrancs till svenska kronor borde ske vid tilllämpningen av kvarstående bestämmelser om guldfrancs i svensk lag- ' '

stiftning, bl.a. 'i sjölagen. Han uttalade d_ärvid (s. 32). att det enligt hans mening var riktigast att i den nya situation,-som utvecklingen inom valuta- kurssystemet' hade fört med sig, göra omräkningen från guldmynt till nationelltmynt via SDR enligt den metod som hade använts vid utarbetan- ' ' det av de redan antagna ändringsprotokollen inom lufträtten och oljeskade- lagstiftningen. Därvid hade en SDR ansetts motsvara 15 Poincaréfrancs. För att möjliggöra en sådan tillämpning av guldfrancsbestämmelserna borde enligt föredraganden i 'en författning anges motvärdet i SDR av de begränsningsbelopp som i svensk lagstiftning var uttryckta i guldfrancs _ och som byggde på konventioner vilkas guldfrancsbestämmelser ännu inte hade reviderats. I enlighet härmed ges regeringen i 348 5 sjölagen rätt att ' kungöra motvärdet av francs uttryckt i SDR. En förordning har också utfärdats med stöd av bestämmelsen. förordningen (1978: 140) om motvär- _ det av vissa guldfrancs uttryckt i. Internationella valutafondens särskilda ' dragningsrätter. Den omräkningsrnetod som föreskrivs i 1979 års protokoll tillämpas därför redan för svensk del. Motsvarande gäller i'de övriga nordiska länderna.

Som har nämnts i det föregående föreslår sjölagsutredningen att SDR införs som beräkningsenhet såvitt gäller begränsningsbeloppen i 6 kap. och 10 kap. sjölagen. Om förslaget genomförs, skulle Poincaréfrancs kvarstå ' som' beräkningsenhet bara i 5 kap.

I den svenska delegationens rapport från 1979 års Brysselkonfer'ens' uttalades det. att förslag till de ändringari sjölagen som föranleddes av de i Bryssel antagna protokollen borde föreläggas riksdagen samtidigt med de förslag som väntades bli följden av sjölagsutredningens kommande betä'n-' kande. '

Med hänsyn till vad som nu har anförts är det enligt min mening naturligt att Sverige ratificerar 1979 års ändringsprotokoll till Haag-Visbyreglerna. I samband med ratifikationen bör sjölagen ändras så att de nuvarande be- gränsningsbeloppen i 5 kap. som uttrycks i Poincaréfrancs (120 &) byts ut mot de i protokollet upptagna motvärdena i SDR. Detta föranleder änd-

Prop. oss/ss: 159' ' . _ . . 89

ringar' även i den'nuva'r'ande 348 & sjölagen (som enligt förslaget motsvarar' ' 369 &) sämt i 261 5.

1979 års ändringsprOtokoll till Haag—Visbyreglerna träder i kraft'tre månader efter den dag då fe'm stater har tillträtt protokollet. Hittills har endast två stater, Spanien och Storbritannien, ratificerat det. Emellertid har i Danmark lagts fram proposition med förslag om ratifikation av änd- ringsprotokollet', och motsvarande proposition tord'e' komma att läggas fram i Norge' inom kort. Genom de tre nordiska ländernas tillträde skulle protokollet få tillräcklig anslutning för att träda i kraft. Tidpunkten för de nordiska ländernas tillträde till 1979 års ändringsprotokoll till Haag-Vis- byreglerna bör därför anpassas så att den därav föranledda lagstiftningen kan sättas i kraft samtidigt som de övriga lagändringarna.

Såvitt gäller 1979 års ändringsprotokoll till 1957 års begränsningskon- vention vill jag erinra om att jag i det föregående ( avsnitt 5.1.1 ) har föreslagit att Sverige skall säga upp den konventionen. Det-finns därför inte någon anledning för Sverige att tillträda detta protokoll.

6 - Upprättade lågförslag '

I enlighet med vad som nu anförts har inom justitiedepartementet upp- rättats förslag till _

1. lag om ändring i sjölagen (189135 5. r). 2. lag om ändring i lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till " sjöss. ' ' ' ' _ ' '

Förslagen bör' fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

Hänvisningar till S5-3

  • Prop. 1982/83:159: Avsnitt 7.1

7. Specialmotivering

7.1. Förslaget till lag om ändring i sjölagen

Andra kapitlet Om skeppsregistrering 39 5

Denna paragrafinnehåller'i sin nuvarande lydelse hänvisningar till 351' .5. Denna hänvisning har ändrats till att avse 372 åf Innehållet i 351 & har nämligen i förslaget flyttats till 372 lå.

Femte kapitlet Om befordran av gods 120 5

I förevarande paragrafs andra stycke behandlas gränserna för bortfrak- tarens ansvarighet vid godsbefordran. Begränsningsbeloppen anges i- para- ' -

Prop. l982/831159 . _ 90

grafens nuvarande lydelse i francs. Därmed avses enligt-hänvisning till . nuvarande 348 % Poincaréfrancs. Förslaget innebär att SDR ersätter Poin- caréfrancs som beräkningsenhet. Ansvarigheten kommer sålunda att för varje kolli eller annan enhet av godset uppgå till 666.67 SDR (ca 5 000 kr.) eller till 2 SDR (ca 16 kr.) per kilo av godsets bruttovikt, om ansvarigheten därigenom blir högre. Ändringarna föranleds av en svensk anslutning till 1979 års ändringsprotokoll till de s.k. Haag-Visbyreglerna (jfr avsnitt 5.3 ).

l685

I paragrafen har gjorts endast den_ändringen att hänvisningen i första stycket till 347 & skall gälla 368 &. Ändringen har föranletts av att bestäm- melserna i nuvarande 15 kap. (344-355 55) enligt förslaget skall betecknas 16 kap. (365—376 55).

Sjätte kapitlet Om befordran av passagerare och resgods Bestämmelserna i 6 kap. sjölagen skall enligt den nuvarande lydelsen av"

172 s" tillämpas bara i den mån annat inte följer av avtal eller sedvänja. Undantag görs dock för 178 & och för vad som följer av 200 och 201 åå. Den verkliga innebörden av dessa reservationer är att kapitlets bestämmelser i mycket väsentliga avseenden är tvingande. Bestämmelsen i 172 1 är därför 'i viss man vilseledande. Vidare bör regleringen av i vilken mån kapitlets - bestämmelser är tvingande finnas samlade pa ett ställe 1 kapitlet. På grund härav har 172 å upphävts och bestämmelser om i vilken utsträckning avtalsvillkor. som strider mot reglerna i detta kapitel. är giltiga har samlats i 200 och 201 åå.

1715

Paragrafen innehåller vissa begreppsdefinitioner som grundas på art. 1 i Aténkonventionen. I paragrafen i dess gällande lydelse definieras begrep- pen bortfraktare, resgods och handresgods. I förslaget har dessutom tagits in en definition av begreppet passagerare.

En remissinstans har ansett att definitionerna av bortfraktare och passa- gerare bör brytas ut från förevarande paragraf och göras till uttryckliga bestämningar av tillämpningsområdet för 6 kap. En sådan lösning skulle utgöra ett avsteg från den teknik som har använts vid utformningen av kapitlet utan att innebära någon ändring i sak. Någon sådan utbrytning har därför inte gjorts.

Beträffande definitionen av borifraktare och handresgods (art. 1.1 (a') respektive 1.6 i konventionen) har i förslaget gjorts vissa språkliga föränd- ringar i förhållande till de nuvarande bestämmelserna. Någon ändring i sak föreligger däremot inte.

Bonfraktare är den som sluter befordringsavtal med passageraren. Nå- got krav på att bortfraktaren själv förfogar över ett fartyg eller utrymme'i ett fartyg föreligger inte. En resebyrå som i eget namn ingår avtal om

Prop. 1982/83: 159 _ 91

passagerarbefordran faller således in under definitionen. Liksom hittills bör reglerna i 6 kap. tillämpas bara på kommersiell befordran trots att konventionen inte innehåller någon uttrycklig begränsning i detta avseen- de. l definitionen av begreppet bortfraktare har därför behållits den be- stämmelse som anger att det skall vara fråga'om en yrkesmässig befordran eller en befordran mot vederlag.

I fråga om definitionen av resgods görs för närvarande undantag för gods som befordras enligt certeparti eller konossement. I enlighet med konven- tionen (art. 1.5) har tillägg gjorts för de fall då gods befordras enligt annat dokument som brukar användas vid godsbefordran. Härmed avses främst godskvitton av olika slag.

] konventionen har levande djur undantagits i resgodsdefinitionen. Ut- redningen har emellertid inte ansett skäl föreligga att göra ett sådant undantag. Någon remisskritik har inte framförts på denna punkt, och utredningens förslag har därför följts. Begreppet resgods omfattar därför, liksom f.n.. även levande djur. Beträffande den nuvarande möjligheten för bortfraktaren att friskriva sig från ansvar för levande djur hänvisas till vad som anförs i anslutning till 201 .5.

[ paragrafen har i överensstämmelse med konventionen (art. 1.4) tagits in en definition av begreppet passagerare. Av denna definition framgår bl.a. att en person som med bortfraktarens samtycke åtföljer ett fordon eller levande djur som är föremål för godstransport skall anses som passa- gerare. Såvitt gäller transport av lastbil med åtföljande chaufför följer detta enligt motivuttalandeni 1973 års lagstiftningsärende (prop. 1973: 137 s. 134) - "redan av förevarande paragrafi dess nu gällande lydelse.

173—180 och 182—18811

Av skäl som har anförts i det föregående (avsnitt 5.2) har språket i

' kapitlet moderniserats. Bl.a. har termen "befordringen” där det har varit

möjligt bytts ut mot "resan" och "befordringsavgift" mot "biljettpris-". [ de här nämnda paragraferna har inte några sakliga ändringar vidtagits utan endast språkliga.

[ anslutning till 188 & bör särskilt framhållas att ansvaret för försening inte-bara gäller dröjsmål som uppkommer till följd av någon händelse under befordringen. såsom är fallet med ansvaret för personskada. Be- stämmelsen täcker också det fallet att förseningen beror på att fartyget har kommit för sent fram till den hamn där passageraren har gått ombord eller liknande orsak (jfr prop. 1973: 137 s. 101 . 140). För ett sådant dröjsmål bär bortfraktaren emellertid inte något tvingande ansvar (jfr 201 5 "första stycket).

1895

I paragrafen regleras bortfraktarens ansvar för skador på resgods. Iförsm stycket har endast gjorts språkliga ändringar.

Prop. 1982/83:159 _ . _ . 92

Enligt andra stycket i dess nuvarande lydelse är bortfraktaren inte skyldig att ersätta pengar, värdepapper, konstföremål eller andra dyrbar- heter. om han inte uttryckligen har åtagit sig- sådan ansvarighet. Enligt utredningens förslag skall bortfraktaren i stället bli- ansvarig för dyrbar- - heter bara när han har tagit emot. egendomen för säker förvaring. dvs. till förvaring i kassaskåp eller liknande. Ändringen "grundar sig på .art..5 i Aténkonventionen. _ _ '

Någraremissinstanser har ansett-att kravet på uttryckligt åtagande bör kvarstå. Man-har därvid hänvisat till att uttrycket ”for the agreed pur- pose" har behållits i Aténkonventionen och att en "avvikelse från konven- tionstexten inte .är sakligt befogad. Det uttryckliga åtagande som nämns i den gällande lydelsen av förevarande paragraf avser emellertid själva ansvarigheten. Den bestämmelsen har inte någon motsvarighet i Aténkon- ventionen. Förutsättningen enligt. konventionen för ansvarighet är att reda- ren uttryckligen åtar sig en säker förvaring av egendomen ( "for the agreed purpose of safe-keeping”). För att återge den konventionsbestämmelsen torde det vara tillräckligt att ange att egendomen har tagits emot för säker förvaring. I detta ligger givetvis ett åtagande. Lagtexten har därför avfat- tats i enlighet med utredningens förslag.

191 5

I denna paragraf regleras bevisbördans placering i mål om transportanf

. svar.

Av paragrafens nuvarande lydelse följer att det presumeras att fel eller försummelse föreligger på bortfraktarens sida. I fråga om personskada. eller förlust av eller skada på handresgods gäller dock den omvända bevisbördan endast när skadan har inträffat vid eller i samband med förlisning, sammanstötning, strandning, explosion eller brand. I förslaget har det tillägget gjorts att bortfraktarens presumtionsansvar för personska- dor och handresgods skall gälla även 'vid fel i fartyget. Tillägget grundar sig på art. 3.3 i konventionen. '

Som fel i fartyget kan t.ex. anses sådana brister som att det saknas ledstång eller halkskydd. Vid stöld av handresgods som har förvarats i en passagerarhytt bör bristande låsanordningar till hytten anses som fel i fartyget. _

Det följer av allmänna principer för bevisbördans placering att det ålig- ger passageraren inte bara att visa att skadan har uppkommit under beford- ringen utan också att det har förelegat ett fel i fartyget och ett samband mellan-skadan och detta fel.

1925

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvarsgränserna för de olika slags'skador som behandlas i 6 kap. sjölagen. . I konventionen finns i artiklarna 7 och 8 bestämmelser om begränsning

Prop. 1982/83:159 ' : '- . 93

av transportöransvaret till vissa belopp som i huvudsak motsvarar dem "som f.n. föreskrivs i denna paragraf. Såsom närmare har utvecklats i avsnitt 5. 2 har dessa belopp höjts. '

Enligt första stycket är begränsningsbeloppet för varje passagerare vid personskada 100 000 SDR (ca 790 OQO kr.). I konventionen (art. 7.1) har särskilt angetts att ansvarsgränsen för personskada gäller även när ersätt- ningen enligt domstolslandets lag utgår i forin av periodiska utbetalningar. Utredningen har inte ansett det nödvändigt att särskilt ange detta illagtex- _ ten, eftersom det enligt utredningen ändå torde vara klart att'så är fallet. En bestämmelse som motsvarar Aténkonventionens art. 7.1 finns i art. 22 i Warzawakonventionen om internationell luftbefordran i dess lydelse enligt. 1955 års Haagprotokoll. Motsvarande bestämmelse finns i 9 kap. 22 & luftfartslagen (1957z297). Mot bakgrund härav har i förevarande lagrum tagits in en bestämmelse som svarar mot nämnda lagrum i luftfartslagen. Slutligen föreskrivs att begränsningsbeloppet vid försening av passagerare inte skall överstiga 2 000 SDR (ca 16 000 kr ) för varje passagerare

I andra stycket anges. liksom f.n. de ansvarsgränser som gäller vid - skada på eller förlust eller försening av resgods. _ .

Enligt punkt 1 är begränsningsbeloppet för handresgods 1 300 SDR (ca 10 000 kr.) för varje passagerare. Till skillnad från vad som gäller enligt den nuvarande lydelsen och motsvarande bestämmelse i konventionen omfat- tar ansvarsgränsen även handresgods som förvaras i eller på ett medfört fordon. Det kan nämligen inte anses rimligt att ansvarsgränsen för fordon (punkt 3) skall omfatta sådant handresgods. ' .

I punkt 2 anges det begränsningsbelopp som gäller för dyrbarheter som bortfraktaren enligt 189 9 andra stycket har tagit emot för förvaring. Begränsningsbeloppet är 5 000 SDR (ca 40 000 kr. ) för varje passagerare. Någon motsVarande ansvarsgräns finns inte i sjölagen 1 dess nu gällande lydelse. Av konventionen (art. 5) framgår inte klart om begränsningsbelop- pet för annat resgods än handresgods och fordon skall omfatta även dyr- barheter som bortfraktaren har tagit emot för säker förvaring eller om en särskild ansvarsgräns skall gälla för dessa. För resgods i allmänhet föreslås ett begränsningsbelopp på 2 000 SDR (ca 16 000 kr.). Om det allmänna begränsningsbeloppet förlresgods skulle omfatta sådana dyrbarheter. mås- te det höjas avsevärt. Det har emellertid ansetts bättreatt ha två begräns- ningsbelopp, ett för resgods i allmänhet och ett för dyrbarheter. '

I punkt 3 anges att begränsningsbeloppet för va1je fordon är 8 000 SDR (ca 63 000 kr.). Som_har nämnts omfattar detta begränsningsbelopp inte handresgods som förvaras i eller på fordonet. _

Av punkt 4 framgår slutligen att begränsningsbeloppet för varje passage- rare i fråga om annat resgods är 2 000 SDR (ca 16 000 kr.).

Enligt tredje stycket skall samtliga nu nämnda begränsningsbelopp avse det sammanlagda ansvaret för vaije resa. Detta motsvarar vad som före- skrivs i art. 7.1 och 8.1—3 i konventionen. Bestämmelsen skiljer sig från

Prop-1982/83:159 ' __ 94

' motsvarande lagrums nuvarande lydelse endast på så sätt att även begräns- ningsbeloppet för skada på eller förlust av handresgods skall gälla för varje resa i stället för som nu för varje skadebringande händelse. Liksom enligt gällande rätt omfattar begränsningsbeloppen inte ränta och rättegångskost- nader. Motsvarande bestämmelse finns i art. 10.2 i konventionen. ' [fjärde stycket hänvisas till definitionen av SDR i 369 5. Av den bestäm- .melsen följer att omräkning från SDR till svenskt 'mynt skall ske efter kursen den dag då betalning sker eller säkerhet för betalning ställs. Enligt art. 9.2 i konventionen skall i stället omräkning ske på grundval av den nationella valutans officiella värde den dag dom avkunnades eller annan dag som parterna har bestämt. Bestämmelsen i 369 & (fin. 348 s') om omräkning till svenskt mynt gäller generellt för sjölagen. Den torde dess- utom ha fungerat väl. Härtill kommer att Sverige enligt förslaget inte f.n. skall ratificera Aténkonventionen. Den ifrågavarande bestämmelsen har- därför behållits i sin nuvarande u'tformning._

Enligt femte stycket kan bortfraktaren-åta sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrivs i förevarande paragraf. Åtagandet skall ske skriftligen. Bestämmelsen, som grundar sig på art. 10.1 i konventionen. motsvarar 193 & första stycket första meningen i gällande sjölag. Där sägs i stället att åtagandet skall ske genom en uttrycklig överenskommelse. Kra- vet på skriftlighet i den nu föreslagna bestämmelsen får ses mot bakgrund av att det är ett allmänt intresse att ett åtagande avseende högre begräns- ningsbelopp i efterhand kan dokumenteras. Kravet på skriftlighet är upp— fyllt. om bortfraktaren i allmänn-.a leveransbestämmelser eller i resebro- schyrer o.l. generellt har åtagit sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrivs i denna paragraf. ' '

193 ?

Denna paragrafinnehåller vissa bestämmelser om självrisk; Enligt den gällande lydelsen av denna paragraf kan bortfraktaren förbe- hålla sig att passageraren själv skall stå risken med visst belopp i fråga om vissa'typer av skador. Konventionen innehåller en motsvarande bestäm- melse i art. 8.4. Där förutsätts emellertid att bortfraktaren och passagera- ren träffar avtal om passagerarens självrisk. Det torde. framför allt av praktiska skäl. vara ogörligt att kräva att ett sådant avtal vid varje enskilt tillfälle sluts individuellt mellan parterna i avtalet om passagerarbefordran. Av skäl som har anförts i avsnitt 5.2 har iförsta stycket bortfraktaren getts en obetingad rätt att från skadeståndet göra avdrag för vissa självriskbe— lopp. Passagerarens självrisk avser samma typ av skador som omfattas av den nuvarande bestämmelsen, dvs. resgods- och dröjsmålsskador. Belop- pen har emellertid höjts. Självriskbeloppet för varje fordon som skadas är 150 SDR (ca l 2()()_ kr.). medan det för annan resgodsskada resp. skada på grund av försening av passagerare eller resgods är ZO-SDR (ca 160 kr.).

Självriskbeloppet skall enligt andra stycket avräknas från skadans be-l

Prop. 1982/83: .159 95

lopp innan frågan om begränsning av ansvaret enligt 192 & prövas. Detta motsvarar vad som gäller f.n.

l94å

Enligt paragrafens nuvarande lydelse går begränsningsrätten förlorad — förutom vid uppsåtligt handlande — när bortfraktaren har handlat "av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma”. Motsvarande gäller enligt 197 & andra'stycket i dess föreslagna lydelse-för personer som bortfraktaren svarar för. I enlighet med art. 13 i Aténkon- ventionen har ordet ”sådan” tillagts före ”skada”. Det är således inte tillräckligt att skadevållaren insåg att någon form av skada sannolikt skulle bli följden av hans handlande. Hans insikt måste omfattajust sådan skada som sedan inträffade. I fråga om globalbegränsningen enligt 10 kap. har samma bestämmelse tagits in i den föreslagna 237 &. grundad på art. 4 i 1976 års konvention. ' '

Eftersom det har ansetts önskvärt att de bestämmelser som rör förlust av-begränsningsrätt utformas i så nära anslutning till den tillämpliga kon- ventionstexten som möjligt har någon motsvarande ändring däremot inte gjorts i 120 5 femte stycket. Bestämmelsen i art. 4.5 e,") i Haag-Visbyreg- lerna. som ligger till grund för denna bestämmelse. innehåller nämligen inte något krav på att insikten skall omfatta ' principer om adekvat kausalitet torde dock medföra att skillnaden mellan lagtexterna kommer att få endast ringa betydelse _i den praktiska tillämp- ' ningen. ' ' '

Uttrycket”och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma” torde strängt taget vara överflödigt med hänsyn till den restriktivitet som ' iakttas i svensk rätt när det gäller att beteckna ett vårdslöst förfarande som ”grovt vårdslöst". Särskilt mot bakgrund av att Aténkonventionen enligt förslaget inte skall ratiftceras kunde det därför övervägas att slopa uttryc-

'såda'n” skada. Allmänna

ket i förevarande paragraf. Någon sådan ändring har dock inte gjorts. Det får nämligen anses vara ett starkt önskemål att de bestämmelser i sjölagen som behandlar denna fråga såvitt möjligt är enhetliga.

1955

Paragrafen har endast undergått viss språklig förändring.

1965

Nuvarande 196 5 innehåller en bestämmelse som innebär att även bort- fraktarens anställda och andra medhjälpare kan åberopa reglerna om befri- else från och begränsning av ansvar och att bortfraktarens och dessa personers sammanlagda ansvar inte skall överstiga begränsningsbeloppen i 192 5. Sådana bestämmelser brukar betecknas Himalaya-bestämmelser efter ett engelskt rättsfall rörande ett fartyg med namnet Himalaya. I nuvarande 197 & regleras en utförande transportörs ansvar. Eftersom Hi-

Prop. 1982/83: 159 96

malaya-bestämmelsen gäller också den utförande transportören och hans folk, har bestämmelserna tagits in i omvänd ordning i förslaget.

Förevarande paragraf motsvarar således 197 lå i dess gällande lydelse och innehåller'bestämmelscr om en utförande transportörs ansvar.' För- utom språkliga ändringar föreligger endast skillnad i sak i ett avseende. I- andra stycket andra meningen i förslaget sägs att, om bortfraktaren har åtagit sig ansvar utöver vad som föreskrivs i 6 kap., den som utför beford- ringen inte är bunden av detta såvida han inte skriftligen har samtyckt till det. Bestämmelsen grundar sig på art. 4.3'i konventionen.

1197 5 andra stycket i dess nuvarande lydelse anges uttryckligen att bortfraktarens och den utförande transportörens ansvarighet är gemen- samt begränsad enligt 192 5. Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits in i förevarande paragraf. Av 197 5 första stycket andra meningen framgår emellertid att någon ändring i sak inte är avsedd. Av denna bestämmelse följer nämligen att de ersättningsbelopp som bonfraktaren och den utförande transportören sammanlagt skall betala mte får överstiga de gränser för ansvarigheten som anges i 192 få.

197 &

Paragrafen motsvarar 196 & i dess gällande lydelse.

I första stycket har inte gjorts rtågon ändring i sak. ' I andra stycket regleras förlust av rätten till ansvarsbegränsning. Be- stämmelsen motsvarar 194 .5. På de skäl som har angetts i anslutning till nämnda paragraf har den ändringen vidtagits i den förevarande bestämmel- sen att ordet "sådan” har lagts till före ”skada".

199 5

Liksom f.n. hänvisas i denna paragraf till bestämmelser om laga domstol i 337 s och om preskription i 368 li (nuvarande 347 &) sjölagen . De ändring- ar som har gjorts i första stycket i föreVarande paragraf utgör en anpass- ning till de ändringar som genomförs i 337 5.

200 5

Såsom nämnts inledningsvis har samtliga bestämmelser i 6 kap., som anger i vilken utsträckning avtalsvillkorsom avviker från bestämmelserna i kapitlet är giltiga. tagits in i denna och den därpå följande paragrafen.

I första'stycket återfinns den bestämmelse som f.n. finns i 172 % om att reglernai 178 få, som gäller ordning och säkerhet ombord inte får sättas åt ' sidan genom avtal.

Enligt andra stycket är avtalsvillkor som inskränker passagerarens rät- tigheter enligt l8l_—-198 så, 337 5 andra stycket (laga domstol) och 368 & första stycket punkterna 6 och 7 (preskription) ogiltiga i vissa fall. Detta gäller enligt punkt ]" vid befordran inom Sverige. Danmark, Finland eller Norge ellertill eller från någon av dessa stater, oavsett vilken lag som i

Prop. 1982/83: 159 97

övrigt är tillämplig på befordringen. Vidare är sådana avtalsvillkor enligt punkt 2 ogiltiga även vid annan befordran, om svensk lag är tillämplig på befordringen enligt allmänna svenska lagvalsregler.

De_svenska-reglerna är" således tvingande vid all trafik till eller från Sverige även om utländsk rätt i andra hänseenden är tillämplig på beford- ringsavtalet, t.ex. därför att både bortfraktaren och passageraren är hem- mahörande i främmande stat. I passagerarfart som inte berör de förut nämnda nordiska länderna är däremot de svenska reglerna inte tvingande annat än om svensk rätt är tillämplig på befordringen. Frågan om tillämplig lag skall bedömas enligt svenska internationellt privaträttsliga regler. För att svensk lag skall bli tillämplig krävs enligt dessa regler att befordringen har en viss anknytning till Sverige. En sådan anknytning kan vara att befordringsavtalet har ingåtts i Sverige mellan svenska parter. Om sådana anknytningsfakta föreligger, skall passageraren enligt förevarande lagrum ha det skydd som de svenska rättsreglerna är avsedda att ge.

] överensstämmelse med nu gällande 172 & anges slutligen i tredje stycket att övriga bestämmelser i detta kapitel gäller endast om inte något annat är avtalat eller följer av sedvänja.

201 5

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvarsfriskrivning. I första stycket regleras bortfraktarens möjlighet till ansvarsfriskrivning beträffande passagerare. Bestämmelsen motsvarar i sak vad som gäller f.n.

I andra stycket finns regler för ansvarsfriskrivning beträffande passage- rarens handresgods. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med mot- svarande regler i första stycket i dess nuvarande lydelse. Det tillägget har dock gjorts att förbehåll om ansvarsfrihet inte ärtillåtet för den tid då handresgodset är i bortfraktarens vård medan passageraren är ombord eller vistas i terminalbyggnad, på kaj eller a_nnan hamnanläggning (jfr art. 1.8). Handresgods som finns i eller på ett av passageraren medfört fordon omfattas inte av bestämmelsen. .

De speciella risker som föreligger vid godstransport av levande djur finns inte när sällskapsdjur befordras med en passagerare. Det har därför inte ansetts föreligga några skäl att behålla den möjlighet _som nu gäller i. fråga om generell ansvarsfriskrivning för levande djur (första stycket sista meningen i paragrafens nuvarande lydelse). Det _bör vidare påpekas att levande djur inte har undantagits från ansvarsbestämmelserna i 1978 års - konvention om sjötransport av, gods (Hamburgreglerna).

Tredje stycket motsvarar i huvudsak andra stycket i dess nuvarande _ lydelse. Till skillnad från vad som gäller f.n. avses emellertid i första . meningen endast de fall då det har avtalats mellan parterna att en bestämd del av befordringen skall utföras av en annan namngiven redare. Inskränk- . ningen har ansetts befogad med hänsyn till att passageraren klart skall kunna veta när en sådan ansvarsfriskrivning som här avses kan komma i fråga. _ . _ ' 7 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 159

Prop. 1982/83:159 98-

Tionde kapitlet Om redares ansvarighet 2335 I paragrafen har endast gjorts vissa språkliga ändringar.

234 &

I denna paragraf, som grundas på art. 1 i 1976 års begränsningskonven- tion, anges vilka personer som har rätt till globalbegränsning, dvs. rätt att begränsa det samlade ansvaret med anledning av en och samma händelse. Motsvarande bestämmelser finns f.n. i 234 5 1 mom. och 241 5 första och andra styckena sjölagen. Jämfört med dessa bestämmelser innebär de nya reglerna att kretsen av begränsningsbcrättigade har-utvidgats något, främst genom att sådana bärgare har tillkommit som utför bärgning utan att _ använda sig av ett fartyg.

Första stycket i paragrafen motsvarar art._ 1.1-3 i konventionen. Av detta stycke framgår att rätt till ansvarsbegränsning tillkommer redare. fartygs- ägare som inte är redare, den som handhar fartygets drift i redarens ställe, fartygets befraktare samt var och en som utför tjänster i omedelbart samband med bärgning.

Med den som t' redarens ställe har ltand om fartygets drift avses främst s.k. disponentredare, t.ex-. mäklare som i partredares ställe sköter driften av ett fartyg. Även en myndighet?: som efter rekvisition nyttjar ett fartyg faller in under begreppet (jfr SOU l96lz33 s. 51). Visserligen föreligger enligt förslaget inte begränsningsrätt för sådana fartyg som av en stat brukas uteslutande för statsändamål, om skadan har orsakats av fartygets särskilda egenskaper eller användning. Har skadan inte orsakats på sådant sätt, föreligger emellertid i princip begränsningsrätt för den rekvirerande myndigheten. I detta hänseende hänvisas till vad som anförs i anslutning till 243 5.

Att konventionens uttryck fartygets befraktare ("'the charterer of a ship") omfattar såväl tidsbefraktare som sådana resebefraktare vilka be- fraktar fartyget helt eller till viss del är klart. Däremot kan ifrågasättas om även styckegodsbefraktare omfattas av begreppet. Enligt förarbetena till nu gällande bestämmelser i sjölagen om redares ansvarsbegränsning har ' ' , detta inte ansetts vara fallet (jfr SOU 196133 5. 51 f). I en rapport som under det förberedande arbetet på. 1976 års konvention avgavs av CMI till IMO uttalas att begränsningsreglerna i 1957 års konvention omfattar alla befraktare, såväl tidsbefraktare som resebefraktare. Frågan synes inte ' ytterligare ha behandlats vid tillkomsten av 1976 års konvention. Redareföreningen har i sitt remissyttrande framhållit att konventionen talar om befraktare av fartyg som används till fart i öppen sjö och att det valda uttryckssättet skulle tyda på att endast helbefraktning avses. Flera andra remissinstanser anser däremot att rätten till ansvarsbegränsning bör

Prop.. 1982/83: 159 99

gälla alla befraktare. Även om konventionens uttryck ”charterer” inte skulle anses omfatta styckegodsbefraktare, föreligger emellertid inte något hinder att i nationell lag medge även sådana befraktare begränsningsrätt. För en sådan utvidgning talar det förhållandet att konventionens begräns- ningssystem angår de risker som uppkommer i samband med driften av fartyget och inte allmänt de risker som en redares verksamhet medför. Inte bara redaren kan ådra sig ansvar som en följd av fartygets användning för sitt ändamål. UndantagsviS' kan ett sådant ansvar drabba även en stycke- godsbefraktare. Så kan t.ex. godset ha varit bristfälligt förpackat och som en följd härav brand eller explosion ha inträffat ombord (jfr 97 & sjölagen ). De skador som i sådant fall uppkommer kan bli av den storleksordningen att de skäl som talar för att redaren bör kunna begränsa sitt ansvar också gör sig gällande beträffande styckegodsbefraktarens ansvar. Bortsett från vissa fall då en speditör uppträder som befraktare har styckegodsbefrak- taren normalt inte tecknat någon ansvarsförsäkring. Varuförsäkringen täcker inte ansvar för skador som godset vållar. Även dessa omständighe- ter talar för att en begränsning av styckegodsbefraktarens ansvar skall kunna ske i de undantagsfall då ett katastrofansvar kan aktualiseras.

Att begreppet fartygets befraktare skall anses omfatta även styckegods- befraktare överensstämmer för övrigt med den terminologi som används i 5 kap. sjölagen. Av 71 å andra stycket sjölagen framgår nämligen att resebefraktning innefattar även styckegodsbefraktning. I den förevarande paragrafen bör därför med fartygets befraktare förstås såväl tidsbefraktare som resebefraktare, däri inbegripet helbefraktare, delbefraktare och styckegodsbefraktare.

Beträffande s.k. ”bare boat charterer” och "demise charterer" gäller att dessa enligt svenSk rätt närmast är att betraktasom redare och således redan av denna anledning omfattas av begränsningsrätten.

När det i förevarande stycke talas om "var och en som utför tjänster i omedelbart samband med härgningf' avses både bärgare som vid bärg- ningen använder sig av ett fartyg och bärgare som arbetar från det fartyg bärgningen avser eller som utför bärgning med hjälp av t.ex. helikopter eller lyftkran. Bestämmelsen gäller inte endast bärgare som arbetar yrkes-' mässigt _utan även tillfälliga bärgare, t.ex. ett handelsfartyg som under resa bärgar ett annat fartyg. Begreppet bärgning omfattar inte bara bärgning av ett "fartyg, vilket förolyckats eller befinner sig i fara, eller ombordvarande gods eller något. som hört till sådant fartyg eller gods" (jfr 224 & första stycket sjölagen). I överensstämmelse med en uttrycklig bestämmelse i konventionen föreSkrivs att bärgning i detta sammanhang omfattar även alla åtgärder som avses i 235 5 första stycket punkterna 4 — 6 i förslaget,. dvs. åtgärder för att lyfta. avlägsna. förstöra eller oskadliggöra ett för- olyckat fartyg eller last samt åtgärder för att förhindra eller begränsa skador för vilka rätt till ansvarsbegränsning föreligger.

Enligt nu gällande bestämmelser är det en förutsättning för en bärgares

Prop. 1982/83:159 ' ' 100

rätt till ansvarsbegränsning — förutom att han vid bärgningenanvänder sig av ett fartyg — att skadan har orsakats antingen av någon som befinner sig ombord på det bärgande fartyget eller av en omständighet som hänför sig till navigeringen eller handhavandet av detta fartyg (234 51 mom. första stycket 2 och 3). Även på denna punkt har en utvidgning av området för bärgares begränsningsrätt skett genom att rätt till ansvarsbegränsning före- ligger i alla situationer där skadan har uppkommit i omedelbart samband med bärgningen. Detta framgår av 235 5 första stycket punkterna 4—6.

I andra stycket. som motsvarar art. 1.4 i konventionen. anges att be- gränsningsrätt även tillkommer den för vilken redaren eller någon annan person som avses i första stycket svarar-. Syftet med denna bestämmelse är att förhindra att reglerna om globalbegränsning kringgås genom att talan, i stället för att riktas mot en sådan person som avses i första stycket, förs mot någon för vars handlande denne är ansvarig. I 1976" års konvention knyts an till det principalansvar som åvilar redaren eller någon annan person som avses i första stycket enligt tillämplig nationell lag. Motsvaran- de bestämmelse i gällande svensk rätt (241 & andra stycket) omfattar, förutom lots, endast den som är i tjänst hos redaren eller ägaren". Eftersom principalansvar enligt svensk rätt i vissa fall kan omfatta även självständi- ga medhjälpare (jfr 233 5), innebär detta en viss utvidgning av begräns- ningsreglernas tillämpningsområde.

I 1957 års konvention nämns inte lotsar bland dem som har begräns- ningsrätt. När konventionen inarbetades i 10 kap. sjölagen, angavs emel— lertid särskilt i lagtexten att även lotsar kan begränsa sitt ansvar (241 5 andra stycket). Såsom framgår av 233 5 är redaren enligt svensk rätt ansvarig för skador som en lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Lotsar kommer således även i fortsättningen att kunna åberopa ansvarsbegränsning i Sverige.

I tredje stycket behandlas försäkringsgivarens ställning i begränsnings- hänseende. Enligt detta lagrum, som motsvarar art. 1.6 i konventionen, har den som har meddelat ansvars försäkring rätt att begränsa sin ansvarig- het i samma utsträckning som försäkringshavaren. Bestämmelsen har till- kommit för att förhindra att konventionen kringgås för det fall att det tillämpliga rättssystemet tillåter att talan riktas direkt mot försäkringsgi- varen, s.k. ”direct action”. Den skadelidande skall alltså i ett sådant fall- inte ha större möjlighet att få ersättning från försäkringsgivaren än från försäkringshavaren. Någon allmän rätt att väcka talan direkt mot försäk- ringsgivaren föreligger inte enligt svensk rätt. I vissa situationer är dock sådan talan medgiven (se 95 5 lagen 1927277 om försäkringsavtal;jfr även 14 å oljeansvarighetslagen).

[ konventionen finns en bestämmelse om att kon-ventionen är. tillämplig också för det fall att talan förs mot fartyget (art. 1.5). Därmed avses en form av realexekution som förekommer i anglosachsiska rättssystem (”ac- tion in rem";jfr 258 & sjölagen). Vidare föreskrivs att den omständigheten

Prop. 1982/83: 159 . [01

att ansvarsbegränsning åberopas inte skall anses innebära ett medgivande av ansvarighet (art. 1.7). Bestämmelserna har sin motsvarighet i 1957 års konvention. De' har knappast någon självständig betydelse utan torde endast syfta till att undvika missförstånd. I gällande sjölag finns inte några motsvarande bestämmelser. Någon anledning att nu införa sådana bestäm- melser har inte ansetts föreligga. '

235 &

Paragrafen innehåller i första stycket en uppräkning i sex punkter av de slag av fordringar beträffande vilka globalbegränsning kan göras gällande. I andra stycket regleras det fallet att den som äger begränsa sitt ansvar har - en motfordran mot borgenären. Första stycket grundar sig på art. 2.1 i konventionen medan andra stycket motsvarar art. 5. Motsvarande best-äm- melser finns nu i 234 &. '

De fordringar som räknas upp i första stycket är sådana som generellt är föremål för ansvarsbegränsning. Vissa undantag föreskrivs i 236 .5.

Av förevarande stycke framgår till en början att rätt till ansvarsbe- gränsning gäller för de fordringar som anges där oavsett grunden för ansvarigheten. Begränsningsrätt föreligger således oberoende av om de regler som bestämmer ansvarigheten föreskriver strikt ansvar eller ansvar som grundas på vårdslöshet och oavsett om ansvarigheten. är personlig eller grundas enbart på sjöpanträtt. Det saknar vidare betydelse om an- svarstalan riktas direkt mot den skadeståndsskyldige eller om den förs regressvis eller på grund av indemnitetsförklan'ng. En särskild bestämmel- se om detta finns i art. 2.2 i konventionen. Det har emellertid inte ansetts nödvändigt att ta in en sådan bestämmelse i den svenska lagtexten vid sidan om den generella regeln. .

I 234 5 1 mom. första stycket i nu gällande sjölag sägs att en förutsättning för ansvarsbegränsning är att ansvarighet föreligger ”enligt denna eller ' allmän lag". Bestämmelsen infördes i lagtexten på lagberedningens för- slag. Lagberedningen ansåg att kontraktsförhållanden inte generellt kunde inbegripas och uttalade att dessa ord kunde sägas antyda att det skulle vara fråga om ett ansvar på grund av lag i'motsats till ett ansvar som enbart härleder sig från avtal (prop. l964:35 s. 74 f). Emellertid avser de aktuella bestämmelserna. såsom de nu har formulerats i förslaget. i princip även ansvar "som enbart grundar sig på avtal. Om en redare åtar sig ett längre gående ansvar än vad som följer av lag (t.ex. vid transport av gods åtar sig ansvar till högre belopp än som anges i 120 5) skall han ändå ha rätt att åberopa begränsningsreglemai 10 kap. sjölagen. Någon motsvarande be- stämmelse har därför inte tagits in i lagtexten.

En förutsättning för begränsningsrätt är att ansvaret har uppstått i för- bindelse med driften av ett fartyg. Finns detta samband-. kan även skada som uppkommer i land omfattas av begränsningsrätten. t.ex. en skada som uppstår när ett fartyg kör på en kaj. Ansvar som uppkommer i samband

Prop. 1982/83:159 ' 102

med'redarens verksamhet i land, t.ex. förvaring av gods i terminal eller landtransport av gods, faller däremot inte in under paragrafen. Ansvars- gränsen för ett fartyg gäller vidare endast för fordran som har uppkommit i anledning av detta fartygs drift. Om ett fartyg har belagts med kvarstad till säkerhet för en fordran som har uppstått i samband med driften av ett annat fartyg tillhörigt samma rederi. saknar det betydelse vilka ansvars- gränser som gäller för det kvarstadsbelagda fartyget när ansvarets omfatt- ning skall bestämmas. Den begränsning av ansvaret som kan komma i fråga skall således bestämmas enbart med utgångspunkt i de ansvars- gränser som gäller för det fartyg som orsakade skadan.

Ipunkt ], som motsvarar art. 2.1 (a) i konventionen,_nämns de fordring- ar som är viktigast från praktisk synpunkt. I denna punkt avses fordringar - med anledning av person- eller sakskador som har uppkommit ombord på fartyget eller i omedelbart samband "med fartygets drift eller med bärgning. I konventionen anges att även fordringar som har uppstått som en följd av. person— eller sakskador ("consequential loss") omfattas av begränsnings- rätten. Med hänsyn till att skadestånd till den som har tillfogats person- eller sakskador enligt svensk skadeståndsrätt även omfattar ersättning för följdskador har det inte ansetts påkallat att i lagtexten särskilt ange att också följdskador avses i punkt ].

Begreppet personskada innefattar inte bara sådana direkta skador på den kroppsliga organismen som har framkallats genom fysiska medel. Det avser också kroppsliga eller psykiska sjukdomstillstånd som inte har orsa- . kats genom fysiska medel utan t.ex. genom dåliga sanitära förhållanden ombord eller en psykisk chock efter en fanygskollision. Ersättning i anled- ning av personskada kan avse inte bara ersättning till den skadelidande själv för ekonomisk skada. t.ex.-sjukvårdskostnad och förlust av inkomst. eller för ideell skada, såsom sveda och värk, invaliditet o.d. Även ersätt- ning till efterlevande för förlust av försörjare utgör ersättning för person- skada.

Med sakskada förstås materiell skada på fast eller lös egendom samt förlust eller minskning av sådan egendom. Ersättning vid sakskada kan avse direkta förluster, närmast de'—': förmögenhetsvärdc som har gått förlo- rat, och utgifter och kostnaderi samband med skadan. Även kostnader för följdskador, exempelvis tidsförlust i anledning av en fartygskollision, om- fattas av bestämmelsen. Till följdskador räknas vidare utgifter för åtgärder som har vidtagits för att begränsa en skada. Sistnämnda slag av skador kan också omfattas av de särskilda bestämmelserna i punkterna 3 och 6 i denna paragraf.

Av art. 2.1 (a) i konventionen framgår att i begreppet sakskada inbegrips skada på hamnanläggning. bassäng och segelbar vattenväg samt skada på navigationshjälpmedel. Skälet till att skador av detta slag har nämnts särskilt i konventionen är att domstolarna i vissa länder enligt uppgift annars inte skulle godta att fordringar i anledning av sådana skador görs till

Prop. 1982/83:159 ' 103

föremål för begränsning. För svenskt vidkommande torde det inte vara nödvändigt att särskilt ange att sådana skador omfattas av begränsnings- rätten (jfr avsnitt 5.1.3 ). _

I 1957 års konvention anges genom en tämligen omständlig beskrivning det sätt på vilket en skada skall ha samband med fartygets drift för att begränsningsrätt skall föreligga (jfr 234 .5 1 mom. första stycket i dess nu gällande lydelse). Denna beskrivning har i 1976 års konvention. delvis med art. 4.l i 1967 års sjöpanträttskonvention som förebild, ersatts med ett krav på att skadan skall ha uppkommit ombord på fartyget eller i direkt sam- band med fartygets drift. Detta torde inte innebära någon väsentlig ändring i sak i förhållande till vad som nu gäller.

När det gäller kravet att en skada skall ha uppkommit i omedelbart samband med fartygets drift har i ett remissyttrande anförts att uttrycket ”fartygets drift" bör ges en vid tolkning. Ett sådant uttalande är dock knappast lämpligt som ledning för lagens tillämpning. Det bör i stället överlämnas till rättstillämpningen att — med beaktande av grunderna för systemet med ansvarsbegränsning — i det enskilda fallet ta ställning till om en viss skada kan anses ha uppkommit i omedelbart samband med ett fartygs drift.

Fordringar i anledning av skador som har uppkommit vid bärgning nämns inte särskilt i 1957 års konvention och inte heller i 234 5 i dess nu gällande lydelse. I 1976 års begränsningskonvention har emellertid ut- tryckligen angetts att även en fordran som grundar sig på en skada som har uppkommit i direkt samband med bärgning omfattas av begränsningsrät- ten. Anledningen till att så har skett är främst utgången i ett engelskt rättsfall, det s.k. Tojo Maru-fallet. I detta fall hade skada uppstått vid reparation från vattnet av det tankfartyg som bärgningen avsåg. En dykare som var anställd av bärgaren hade under reparationsarbetet skjutit en bult in i fartyget med explosion som följd. Det engelska överhuset (House of Lords), som är Storbritanniens högsta domstol. fann att skadan inte hade uppkommit ombord på bärgningsfartyget och inte heller i samband med "navigeringen eller handhavandet" av bärgningsfartyget (jfr art. l.] (a) och (b) i 1957 års konvention) och frånkände bärgaren rätt till ansvarsbe- gränsning.

Även i den svenska lagtexten har därför uttryckligen angetts att ansvars- begränsningen omfattar fordringar med anledning av skador som uppkom- mer i omedelbart samband med bärgning. Detta innebär att en bärgare har rätt till ansvarsbegränsning även för skador som hans anställda har vållat utanför bärgningsfartyget. t.ex. ombord på det fartyg som bärgas. Likale- des är fordringar med anledning av skador som har uppkommit vid bärg- ning utan användande av fartyg föremål för ansvarsbegränsning. Ansvars- beloppen skall i det förra fallet bestämmas på grundval av det bärgande fartygets tonnage och i det senare fallet enligt en särskild bestämmelse i 238 5 punkt 5 (jfr art. 6.4).

Prop. 1982/83: 159 ' ' 104

Punkt 2 avser fordringar med anledning av skador på grund av dröjsmål vid befordran till sjöss av gods, passagerare eller deras resgods. Denna punkt, som motsvarar art. "2.1 (b) i konventionen. avser ersättning för ren förmögenhetsskada, dvs. ekonomisk skada som uppkommer utan' sam- band med person- eller'sakskada, som har orsakats av dröjsmål under befordringen. Bestämmelsen torde inte vara tillämplig på dröjsmålsskada som har uppkommit på annat sätt. t.ex. genom att fartyget har anlänt för sent till lastningshamnenf ' '

Av punkt 3, som motsvarar art. 2.1 (e) i konventionen. följer att rätt till ansvarsbegränsning föreligger även för fordringar på ersättning för sådan ' förmögenhetsskada som har orsakats av intrång i en rättighet som inte grundar sig på avtal och som har uppkommit i omedelbart samband med fartygets drift eller med bärgning. En "motsvarande bestämmelse finns i 1957 års konvention. Vid tillkomsten av nu gällande bestämmelser om redares ansvarsbegränsning fann man det dock inte nödvändigt att'särskilt nämna detta slag av skador i'lagtexten (SOU'1961:33 s. 21). Uttrycket "ska'daå egendom" (jfr 234 & ] nnom'. första stycket 1 i dess nu gällande ' lydelse) ansågs innefatta även intrång i rättighet. .

Bestämmelsen i denna punkt tar sikte exempelvis på en fordran på ersättning från en annan redares sida för förlust som har uppkommit genom att ett fartyg har blockerat en kajpla'ts eller en kanal eller ersättning ' som hamnen resp. kanalmyndigheten har betalat till denne redare. Det kan också vara fråga om ersättning till ett industriföretag som har åsamkats skada till följd av strömavbrott sedan ett fartyg har slitit av en "elektrisk kabel. Denna typ av fordringar har nämnts särskilt i lagtexten. eftersom de kan vara av viss praktisk betydelse. I 1976 års konvention sägs uttryckli- gen att den ifrågavarande konventionsbestämmelsen endast gäller utom- kontraktuella krav. Även den svenska bestämmelsen anges uttryckligen vara begränsad till rättigheter som inte grundar sig på avtal. Fordran i anledning av allmän förmögenhetsskada som uppkommer genom redarens kontraktsbrott faller således inte in under bestämmelsen. Däremot kan en fordran på grund av intrång i en rättighet som grtindar sig på ett avtal med en annan person än den skadeståndsan'svarige omfattas av ansvarsbe- gränsning enligt förevarande punkt. t.ex. i de förut nämnda fallen den andre redarens avtal med hamnen resp. industriföretagets avtal med el- kraftföretaget.

Av skäl som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.131)- har det inte gjorts undantag från ansvarsbegränsningen för fordringar för borttagande av vrak m.m.' 'I punkterna 4 och 5 har därför tagits upp bestämmelser angående sådana fordringar.

Ipunkt4, som motsvarar art. 2.1. (d) i konventionen. behandlas fordring- ar som grundas på sådana åtgärder som har vidtagits för att lyfta.-avlägsna, förstöra eller oskadliggöra ett fartyg som har sjunkit. strandat. övergivits eller blivit vrak. inbegripet egendom ombord. En motsvarande bestämmel-

Prop. 1982/83: 159 . 105

se finns i 1957 års konvention och i 234å 1 mom. första stycket 5 sjölagen i dess nu gällande lydelse. Denna gäller emellertid endast när det enligt skriven eller oskriven lag föreligger en plikt att avlägsna fartyg eller egen- dom av nu angivet slag. t.ex. skyldighet för redare enligt ett hamnregle- mente att ersätta hamnen dess kostnader för att avlägsna ett fartyg som har sjunkit i hamnområdet. Bestämmelsen avser däremot inte ersättningskrav som ett bärgningsföretag kan ha mot redaren på grund av avtal om att vraket skall föras bort. I texten till 1976 års konvention finns inte något krav att det skall vara fråga om ersättning som grundas på en offentligrätts- lig skyldighet att avlägsna fartyg eller egendom. Detta torde emellertid inte innebära någon skillnad i sak. eftersom fordran på bärgarlön enligt 236 & l i lagförslaget inte under några" förhållanden är föremål "för ansvarsbegräns-' - ning (jfr konventionens art. 2.2 andra meningen och 3 a). Detsamma gäller krav på ersättning för sådana åtgärder som anges i punkt 4 i förevarande lagrum, om kravet grundas på avtal. '

Punkt 5, som motsvarar art. 2.1 (e) i konventiönen. omfattar fordringar ' med anledning av avlägsnande, förstörande eller" Oskadliggörande av farty- gets last. Bestämmelsen har inte någon motsvarighet i 1957 års konvention eller i gällande sjölag. Den avser främst farlig last, t.ex. vissa kemiska ämnen. Eftersom det kan förekomma att last behöver lämpas över bord eller på annat sätt avlägsnas eller oskadliggöras utan att motsvarande åtgärd behöver företas med själva fartyget. har det ansetts att en särskild bestämmelse för denna situation behövs vid sidan av punkt 4. Liksom när det gäller fordringar under punkt 4 föreligger enligt 236 & 1 inte rätt till ansvarsbegränsning när en fordran enligt förevarande punkt grundas på avtal med den som är skadeståndsansvarig. Ett destruktionsföretags krav på ersättning av redaren för förstörande av lasten omfattas således inte 'av begränsningsrätten.

Slutligen avser punkt 6 fordringar på ersättning för s.k. förebyggande åtgärder. dvs. åtgärder som- syftar till att avvärja eller begränsa en skada som omfattas av begränsningsreglerna samt fordringar med anledning av skador som har orsakats av' sådana åtgärder. Bestämmelsen motsvarar art. 2.1 (f) i konventionen. Förebilden till denna bestämmelse. som saknar motsvarighet i sjölagen . har tagits från 1969 års oljeansvarighetskonven— tion (jfr bl.a. art. 1.6. I.7 och lll.l). Enligt denna konvention är fartygets ägare efter en olycka ansvarig på objektiv grund för kostnader- för förebyg- gande åtgärder som har vidtagits av t.ex. en myndighet. även när åtgärder- na har företagits utan att några skador på egendom inträffat. Detta kan vara fallet när ett oljeutsläpp bekämpas till sjöss. Enligt oljeansvarighets- konventionen föreligger begränsningsrätt också i detta fall. Eftersom reda- ren kan bli ansvarig för förebyggande åtgärder som vidtas också i andra sammanhang. främst i samband med transport av kemikalier och annat farligt gods, har det ansetts motiverat att medge begränsningsrätt även för fordringar på ersättning för'förebyggande åtgärder som vidtas i sådana fall.

Prop. 1982/83: 159 106

Enligt art. V.8 i oljeansvarighetskonventionen kan fartygets ägare få utdelning ur begränsningsfonden för sådana kostnader för förebyggande åtgärder som han själv frivilligt har ådragit sig. Motsvarande gäller inte enligt 1976 års begränsningskonvention. Begränsningsrätt — och rätt till utdelning ur ansvarsbelopp eller begränsningsfond — föreligger endast för fordringar som tillkommer någon annan person än den som är ansvarig för skadan.

Ett förslag till en bestämmelse som skulle motsvara art. V.8 i oljeansva- righetskonventionen fanns i det konventionsutkast som hade utarbetats av IMO:sjuridiska kommitté. Förslaget fick dock inte erforderlig majoritet.

Eftersom fordringar av det slag som avses i förevarande punkt inte heller omfattas av globalbegränsning när fordringarna grundas på avtal med den skadeståndsansvarige (jfr art. 2.2 och 236 & punkt 1). kommer detta slag av kostnader att behandlas på samma sätt i begränsningshänseende. oavsett om redaren har låtit utföra arbetet med eget folk eller om han har anlitat någon utomstående. Det är således i praktiken bara om någon. vars egen- dom har hotats av oljeskada i fysisk mening. själv har haft kostnader för förebyggande åtgärder eller om sådana åtgärder har vidtagits av eller på- uppdrag av stat eller kommun som sådana fordringar är begränsningsbara.

I andra stycket. behandlas det fallet att den som har rätt att begränsa sitt ansvar har en motfordran mot den som gör anspråk på ersättning och fordringen och motfordringen grundar sig på samma händelse. I sådant fall skall fordringarna först avräknas mot varandra. Begränsningsreglerna skall därefter tillämpas på eventuellt ö'verskjutande belopp. s.k. ”single liabi- lity". Motsvarande bestämmelse finns f.n. i 234 & 2 mom. sjölagen.

236 %

Denna paragraf innehåller en uppräkning av de fordringar som inte är föremål för globalbegränsning enligt 10 kap. sjölagen. Beträffande några av fordringarna gäller andra begränsningsregler enligt särskilda lagbestäm- melser. Punkt 1 motsvarar art. 3 (a.) och art. 2.2 andra meningen i konven- tionen. medan punkterna 2—5 motsvarar art. 3 (b)—3 (e). Punkt 6 saknar uttrycklig motsvarighet i konventionen men följer av dess allmänna upp- byggnad. På några punkter finns motsvarande bestämmelser i nu gällande 234 &.

Punkt I omfattar fordran på bärgarlön och bidrag till gemensamt haveri. Vidare avser den ersättning för sådana åtgärder som nämns i 235 & första stycket 4—6 i lagförslaget. när åtgärden har vidtagits på grundval av ett därom träffat avtal. Som har nämnts i anslutning till 235 & avses därvid endast avtal med den som är ansvarig för skadan. Bestämmelsen är en logisk följd av att bärgning enligt 2:34 % första stycket i förslaget (art. 1.3) vid tillämpningen av reglerna om globalbegränsning skall avse alla sådana åtgärder som nämns i 235 5 första stycket 4—6. Ersättning för sådana åtgärder skall därför behandlas på samma sätt som bärgarlön när de har

Prop. 1982/83:159 . 107

utförts på grund av avtal. För "att det skall Vara möjligt att få utomstående att åta sig att utföra sådana åtgärder. t.ex. destruktion av farlig last. år det liksom i fråga om bärgning nödvändigt att full ersättning utgår till den som utför arbetet. .

Beträffande fordran på bärgarlön och bidrag till gemensamt haveri finns en motsvarande bestämmelse i 1957 års konvention. Däremot är det inte f.n. särskilt angivet i sjölagen att fordringar av detta slag inte är föremål för ansvarsbegränsning. När 1957 års konvention införlivades med svensk rätt befanns detta överflödigt med hänsyn till att sådana fordringar inte ansågs omfattade av bestämmelserna i nuvarande 234 5 1 mom. första stycket sjölagen (jfr SOU 1961:33 s. 28 ).

I punkt 2. som motsvarar art. 3 (b) i konventionen. görs undantag för fordringar med anledning av sådana oljeskador som omfattas av l ä och 2 5 första stycket lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.

Av 1 & oljeansvarighetslagen följer att med oljeskada avses dels skador som har orsakats av förorening genom olja från ett fartyg och som har uppkommit utanför fartyget, dels k0stnader för förebyggande åtgärder och skador som har orsakats av sådana åtgärder. Av paragrafen framgår vidare att med olja i lagen avses bara beständig olja,-t.ex. råolja. eldningsolja. tjock dieselolja. smörjolja och valolja.

För att oljeansvarighetslagen skall vara tillämplig krävs enligt ?. & första stycket i lagen att oljeskadan har uppkommit i Sverige eller en annan stat som har tillträtt 1969 års oljeansvarighetskonvention och att den orsakats av ett fartyg som vid tiden för olyckan faktiskt transporteradeolja som bulklast. Lagen är också tillämplig på åtgärder som har vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige eller en annan konventions- stat. De lagbestämmelser som är grundade på konventionen är således inte tillämpliga på oljeskador som härrör från utsläpp'av bunkerolja från ett tankfartyg i barlast eller ett vanligt torrlastfartyg. För sistnämnda slag av oljeskador, som inte är konventionsreglerade. ges särskilda bestämmelseri 22 å andra stycket i lagen. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak att enbart lagens regler om strikt ansvar och preskription gäller för sådana skador. Vidare föreskrivs att reglerna i 10 kap. sjölagen skall tillämpasi fråga om begränsning av ansvaret för sådana skador.

1 den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.5) har ingående behandlats de tolkningssvårighe'ter som art. 3 (b) i 1976 års konvention har gett upphov till. Av skäl som har anförts där har den svenska lagstiftningen utformats på grundval av den tolkning av konventionen som har hävdats från bl.a. brittisk sida. För en stat som i likhet med Sverige har tillträtt 1969 års oljeansvarighetskonvention avser enligt denna tolkning undantaget endast oljeskador i stater som är anslutna till den konventionen. Detta har i lagtexten angetts genom att undantaget i förevarande punkt omfattar ford- ringar med anledning av oljeskador som omfattas av 2 .Sjörsta styr-ket oljeansvarighetslagen. Enligt detta lagrum är oljeansvarighetslagen

Prop. 1982/83: 159 .- . 108

tillämplig endast på skador som uppkommer i Sverige eller en annan konventionsstat samt på förebyggande åtgärder avsedda att förebygga eller .bé'gränsa skador i en sådan stat. Undantaget i förevarande punkt från den allmänna globalbegränsningen avser sålunda inte oljeskador i stater som inte har tillträtt 1969 års konvention om inte heller åtgärder som vidtas i syfte att förebygga eller begränsa skador i sådana stater. Sådana skador och åtgärder faller inom den allmänna globalbegränsningen enligt 235 &.

1 oljeansvarighetskonventionen är den juridiska tekniken för att definie— ra olika begrepp som används i konventionen och konventionens tillämp- ningsområde något annorlunda än den teknik som har använts i den svens- ka lagen. Kravet att det skall vara fråga om oljeutsläpp från ett fartyg som vid olyckstillfället transporterade. olja som bulklast följer enligt konven-- tionen av fartygsbegrep'pets avgränsning och av att detta begrepp därefter förekommer i definitionen av oljeskada.

I den svenska oljeansvarighetslagen anges direkt i 2 & första stycket att ' lagen är tillämplig endast på oljeskador som orsakas av ett fartyg som vid olyckstillfället befordrade olja som bulklast. Undantaget från den allmänna globalbegränsningen enligt förevarande punkt avser endast sådana oljeut- släpp. Detta framgår av hänvisningen till nämnda lagrum i oljeansvarig- hetslagen. Andra _oljeskador, t.ex. utsläpp av bunkerolja från ett tankfartyg i barlast eller från ett torrlastfartyg, omfattas därför av globalbegränsning- en enligt 235 €. '

Enligt art. 3 (b) 1 1976 ars konvention omfattar undantaget även oljeska- dor som avses i sådan ändring 1 1969 ars oljeansvarighetskonvention eller sådant protokoll till denna som har trätt i kraft. Det har inte ansetts nödvändigt att uttryckligen ange detta i lagtexten. Förevarande bestäm-

melse i lagförslaget får därför anses omfatta även oljeskador som avses i en sådan ändring eller ett sådant protokoll.

_Punkterna 3 och 4 som motsva. rar art. 3 (c) resp. 3' (d) 1 konventionen, gäller atomskador Av dessa punkter följer att rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger för fordringar med anledning av atomskador. dels när en internationell konvention eller nationell lag som reglerar eller förbjuder ansvarsbegränsning för atomskada är tillämplig, dels nä'r skadorna har orsakats av ett atomfartyg. Bakgrunden till bestämmelserna är att de internationella konventionerna rörande atomansvarighet bygger på princi- pen att ansvaret skall kanaliseras till innehavaren av en atomanläggning resp. ett atomfartyg och att särskilda begränsningsregl'er behövs för denna typ av skador. Dessa regler innebär attansvarsbeloppen är avsevärt högre än enligt 1976 års konvention.

För svenskt vidkommande innehåller atomansvarighetslagen (1968:45) bestämmelser varigenom ansvar för atomskador, som har uppstått vid transport av atomsubstans, kanaliseras till en atomanläggnings innehava- re. Någon särskild lagstiftning om ersättning för atomskador orsakad av atomfartyg finns'inte f.n. i Sverige. En konvention i ämnet från år 1962 har inte trätt i kraft och torde inte heller komma att göra detta.

Prop. 1982/83: 159 - 109

Av punkt 5, som grundar sig på art. 3 (e) i konventionen. följer att från globalbegränsningen undantas även fordringar med anledning av skador som har åsamkats sådana anställda som avses i 234 å andra stycket i sjölagen oc'h vilkas åligganden står i samband med fartygets drift eller med bärgningen. Enligt konventionen regleras frågan huruvida begränsnings- rätt skall föreligga för sådana fordringar av den lag som är tillämplig på tjänsteavtalet. En motsvarande bestämmelse finns i 1957 års konvention." Redan vid införlivandet av denna med svensk rätt ansågs att fordringar av ' detta slag enligt svensk rätt inte borde omfattas av ansvarsbegränsning (jfr - 234 & 1 mom. andra stycket i dess nu gällande lydelse). Det har inte ansetts föreligga skäl till ändring av svensk rätt i detta avseende.

Bestämmelsen i 1957 års konvention har tolkats på så sätt att den omfattar både den som är anställd hos redaren eller andra skadeståndsan- svariga och den som är anställd hos andra personer, exempelvis hos en självständig restauratör (jfr SOU 1961 :33 _s.' 260. Det har vidare ansetts att bestämmelsen är tillämplig bl.a. på det fall att avlösning'smanskap som är anställt hos redaren befordras på ett fartyg som tillhör denne. Det har inte varit avsikten att förevarande punkt i förslaget skall ges en mera restriktiv tolkning. .

Med skada avses såväl personskada som sakskada samt följdskador till sådana skador. Även ersättning för förlust av försörjare och liknande krav från anhöriga till besättningsmedlem faller enligt denna punkt utanför ansvarsbegränsningen. ' . '

Om tjänsteavtalet är underkastat lagen i en annan konventionsstat, kan dock även sådana fordringar som avses i den förevarande punkten bli föremål för ansvarsbegränsning. Detta kan bli fallet, om det föreskrivs i den utländska lagen (jfr 243 a & första stycket andra meningen).

Enligt punkt 0 är inte heller fordran på ränta eller ersättning för rätte- gångskostnader föremål för ansvarsbegränsning. Detsamma gäller f.n. en- ligt 234 5 1 mom. tredje stycket.

Vid lagstiftning på grundval av 1957 års begränsningskonvention och

' 1969 års' oljeansvarighetskonvention ansågs att resp. konvention inte be- . svarade frågan huruvida redaren resp. ägaren var skyldig att. utöver be- gränsningsbelOppet, svara för ränta och rättegångskostnader. Det ansågs därför möjligt för varje konventionsstat att reglera denna fråga i sin natio- nella lagstiftning. Både enligt 10 kap. sjölagen och enligt oljeansvarighets- lagen gäller begränsningsbeloppen enbart fordringarnas kapitalbelopp och inte ränta eller _rättegångskostnader (SOU 1961:33 s. 28 f; prop.'l973:140 s. 157 1). Att så är fallet även enligt 1976 års konvention framgår indirekt av att en begränsningsfond enligt art. 11.1 skall omfatta, förutom begräns- ningsbeloppet, ränta på detta från tiden för den ansvarsgrundan'de händel- sen till dess fonden upprättas. I samband med att denna bestämmelse antogs uttalades f.ö. att andra räntefrågor som" uppkommer i samband med fördelning av ansvarsbelopp. t.ex. ränta på begränsningsbeloppetför tiden

Prop. 1982/83: 159 110

efter fondens upprättande. får lösas i nationell rätt. Om begränsningsbe- loppet sålunda inte omfattar ränta på fordringsbeloppen, finns desto mind- re anledning anta att detta är avsett för betalning av rättegångskostnader. Även denna fråga måste-anses överlämnad till reglering i nationell rätt enligt art. 14. .

Såsom uttalades i anslutning till lagstiftningen på grundval av 1957 års konvention (" SOU 1961:33 s. 28 : jfr prop. l973:l40 s. 158) skall ränta beräknas på det belopp till vilket den särskilda fordringen har begränsats sedan begränsningsbeloppet har slagits ut på fordringarnas kapitalbelopp.- Ansvarigheten harju aldrig överstigit begränsningsbeloppet, och ränta kan då inte heller beräknas på ett högre sammanlagt belopp än detta.

237 ?

I denna paragraf, som motsvarar 234 5 1 mom. andra stycket andra meningen i dess nuvarande lydelse. behandlas frågan om förlust av rätten till ansvarsbegränsning. Paragrafen grundar sig på art. 4 i konventionen.

I paragrafen föreskrivs i överensstämmelse med 1976 års konvention att den som själv har vållat en skada uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma inte _har rätt att ' begränsa sitt ansvar. Motsvarande bestämmelse i 1957 års konvention (art. 1.1) talar om "feLellcr försummelse av ägaren själv" ("the actual fault or privity of the owner”; "la faute personelle du propriétaire”).

Denna bestämmelse i 1957 års konvention har gett upphov till åtskilliga problem i praxis. Den nya lydelsen i 1976 års konvention utgör en kompro- miss mellan önskemålen om högre begränsningsbelopp. å ena sidan, och om ett mera strikt upprätthållande av begränsningssystemet. å andra si- dan. .

Av art. 4 i 1976 års konvention framgår till en början att, om den person mot vilken talan riktas uppsåtligen har vållat den skada som ersättnings- kravet avser. hans ansvar inte kan göras till föremål för globalbegränsning. Det senare ledet av bestämmelsen, dvs. uttrycket "hänsynslöst och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma" (”recklessly and with knowledge that such loss would probably result”) ligger mycket nära det engelska juridiska begreppet "wilful misconduct". Ett handlande av det slag som omfattas av detta begrepp medför normalt. att en försäkringsha- vares rätt till försäkringstäckning går förlorad. [ svensk rätt motsvaras uttrycket närmast av indirekt uppsåt men torde även täcka sådana fall då en handling har förövats av vårdslöshet som är så grov att den ligger på gränsen till uppsåt. Den omständigheten att skadevållaren har insett att en skada av något slag kunde uppkomma är inte tillräcklig för att bestämmel- sen skall bli tillämplig. Det krävs därutöver. att skadevållaren insåg att en skada avjust det slag som sedan också uppkom sannolikt skulle bli följden av hans handlande. _

Förevarande paragraf har utformats i anslutning till ordalydelsen i 194 &.

Prop. 1982/83:159 . nu

Detta lagrum bygger i sin tur på en konventionsbestämmelse av samma slag-. . Rederiverksamhet bedrivs i allmänhet av ett aktiebolag eller ett partre- den' utom beträffande de mindre fartygen. Det kan vara svårt att avgöra vilka personer som har en sådan ställning i ett bolag eller partrederi att deras handlande skall kunna medföra obegränsat ansvar enligt förevarande paragraf. Klart är att åtgärder som har vidtagits av styrelsen, verkställande direktören eller huvudredaren kan medföra obegränsat ansvar för rederiet. Personkretsen kan dock knappast begränsas till dessa. Bland ett rederis anställda kan det även finnas andra anställda i chefsbefattning, som har en sådan självständig ställning och sådana befogenheter att företräda rederiet och träffa uppgörelser på dess vägnar att man kan tala om en identifikation med rederiet. Även sådana personers handlande måste således betraktas som rederiets eget handlande. Det bör emellertid framhållas att befälha- varen för ett fartyg inte som sådan kan anses höra till denna kategori. Är han samtidigt fartygets ägare. blir situationen givetvis en annan.

I motsats till vad som gäller på vissa andra transporträttsliga områden inträder inte obegränsat ansvar för redaren. om inte han själv utan en av hans anställda har vållat skadan uppsåtligen eller av sådan grov vårdslös- het som nyss nämnts. Om talan i ett sådant fall riktas mot redaren, blir således dennes ansvar begränsat. Riktas däremot talan mot den anställde och är denne ansvarig enligt de tillämpliga skadeståndsreglerna. kan den anställdes ansvar inte begränsas enligt reglerna i 10 kap. sjölagen. Som- kommer att beröras i anslutning till 243 a & utgör emellertid reglerna om globalbegränsning inte hinder mot att allmänna skadeståndsrättsliga regler om jämkning av skadestånd tillämpas när det gäller de enskilda skade- ståndskraven. Med hänsyn bl.a. till innehållet i 4 kap. 1 5 skadeståndslagen torde därför förevarande paragraf vid talan i Sverige få sin största prak- tiska betydelse när talan riktas mot en redare. Såsom avsett torde paragra- fen leda till att reglerna om begränsning av ansvaret kommer att tillämpas i det övervägande antalet'fall.

238 &

I denna paragraf, som motsvarar 235 % i dess nu gällande lydelse. finns bestämmelser om de ansvarsgränser som gäller för olika slag av fordringar.

Ipunkt ]. som motsvarar art. 7.1 i konventionen, anges den ansvars- gräns som gäller fordringar med anledning av personskador som har drab- bat ett fartygs egna passagerare. Ansvarsgränsen utgör 46 666 särskilda dragningsrätter (SDR) multiplicerat med det antal passagerare som farty- get enligt sitt certifikat har rätt att föra, dock högst 25 milj. SDR. Beloppen motsvarar f.n. i svenskt mynt ca 370 000 kr. resp. ca 200 milj. kr.

Med passagerare avses, enligt art. 7.2 i konventionen. i första hand den som befordras med fartyget i fråga enligt ett avtal om passagerarbefordran. Vidare anses som passagerare den som, med bortfraktarens samtycke,

Prop. 1982/83: 159 112

följer med ett fordon eller levande djur som befordras med fartyget enligt ett avtal om godsbefordran. Definitionen bygger på art. 1.4 i Aténkonven- tionen. En motsvarande definition av passagerarbegreppet har tagits in i . 171 &. Denna definition bör ligga till grund också vid tolkningen av passa- gerarbegreppet i förevarande lagrum (jfr prop. 1973: 137 s. 85 ).

Begränsningsbeloppet för passagerare är, således oberoende av hur många passagerare som i det enskilda fallet färdades med fartyget. Det saknar också betydelse hur många passagerare som faktiskt skadades vid det ifrågavarande tillfället. Ansvarsgränsen är enbart resultatet av en mate- matisk operation: antalet passagerare som fartyget får föra multiplicerat med 46 666 SDR. Om certifikatet. anger att fartyget får föra 300 passagera- re, utgör alltså ansvarsgränsen för personskada på passagerarna knappt 14 milj. SDR, vilket motsvarar ca 1.10 milj. kr.

För passagerarfartyg skall enligt 5 kap. 2 & lagen ( 1965:719) om säkerhe- ten på fartyg utfärdas certifikat ( passagerarfartygscertifikat) som anger det högsta antalet passagerare som fartyget får föra. Med begreppet passage- rarfartyg avses i den lagen fartyg som medför mera än tolv passagerare. ' För de mindre fartygens del finns i regel typgodkännande som anger det antal passagerare som fartyget är avsett för. Detta får anses som certifikat vid tillämpning av förevarande lagrum.

Begränsningsbeloppet i denna punkt är tillämpligt endast 'såvitt gäller ersättning till fartygets egna passagerare. Om ett passagerarfartyg A kolli- derar med passagerarfartyget B och A befinns vara helt eller delvis vål- lande till olyckan, skall den ersättning som redaren av A skall betala'till passagerare ombord på B således inte betalas ur begränsningsbeloppet enligt punkt 1 utan ur det begränsningsbelopp som anges i punkt 2. Skulle detta inte räcka till får, såsom nämns i det följande. begränsningsbeloppet i punkt 3 användas.

Om i det förut nämnda exemplet ansvar föreligger för båda fartygen och passagerare ombord på B har föredragit att begära ersättning av redaren av fartyget A, kan denne enligt 221) & fjärde stycket föra regresstalan mot redaren av fartyget B. Det belopp som denne därvid kan ha att utge till redaren av fartyget A skall betalas ur det begränsningsbelopp som anges i punkt 1. Den omständigheten att kravet framställs regressvis saknar såle- des betydelse (jfr ingressen till 235 5 första stycket).-

Tillämpningsområdet för denna punkt är vidare såtillvida begränsat att det enbart avser personskador som åsamkas fartygets passagerare. För dröjsmålsskador och skador på resgods skall ersättning utgå ur det belopp som anges i punkt 3, allt givetvis under förutsättning att globalbegränsning är aktuell. , .

Enligt 6 kap. sjölagen är bortfraktarens ansvar för personskador. dröjs- målsskador och skador på resgods begränsat till vissa belopp som anges i 192 5. ,] lagförslaget har dessa belopp höjts i förhållande till vad som f.n. gäller (jfr avsnitt 5.2). Om en katastrofolycka skulle inträffa. vid vilken ett

Prop. 1982/83: 159 ' _ 113

stort antal passagerare omkommer eller skadas och med omfattande res- godsskador och förseningar som följd. skall de ersättningsbelopp som tillkommer passagerarna eller deras efterlevande först begränsas med tillämpning av 192 &. Skulle det därefter visa sig- att summan av de sålunda begränsade ersättningsbeloppen-för passagerarnas personskador över- stiger begränsningsbeloppet enligt förevarande punkt, skall globalbe- gränsning ske. Med hänsyn till storleken av de begränsningsbelopp som enligt denna punkt gäller för passagerarfartyg torde det bara undantagsvis bli aktuellt med globalbegränsning.

Ansvarsgränserna för övriga personskadefordringar framgår i första hand av punkt 2. 1 punkt 3 anges ansvarsgränserna för dels sådana ford- ringar i anledning av personskador som avses i punkt 2 och som inte har erhållit täckning ur det begränsningsbelopp som har framräknats enligt den punkten, dels andra fordringar än personskadefordringar. Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 har sin motsvarighet i art. 6.1 (a) respektive 6.1 (b) i konventionen.

Till skillnad från vad som gäller fordringar under punkt ] beräknas ansvarsgränserna i förevarande punkter på grundval av dräktighetsprinci-i pen, dvs. begränsningsbeloppets storlek har satts i relation till fartygets dräktighet. Det bör framhållas att i konventionen alltjämt förekommer begreppen "tonnage" och ”ton". 1969 års internationella skeppsmät-' , ningskonvention innehåller däremot formler för beräkning av dräktighet som innebär att man använder-sig av en variabel volymenhet. Resultaten anges därför som numeriska värden, dräktighetstal, som inte åtföljs av ordet ton eller registerton. För en närmare redogörelse för skeppsmät- ningskonventionen hänvisas till prop. 1978/79z37. Den lagstiftning som har genomförts i Sverige i anledning av tillträdet till skeppsmätningskonven- tionen innebär bl.a. att begreppen "tonnage"och "ton” har utmönstrats (jfr prop. 1981/82z87). ] konsekvens härmed har motsvarande terminologi införts i sjölagen i förevarande lagstiftningsärende. _

För personskadefordringar som inte är passagerarfordringar utgör an- svarsgränsen 333 000 SDR (,ca 2,7 milj. kr.) för fartyg med en dräktighet av 500 eller därunder. För fartyg med en dräktighet av mer än 500 höjs härefter ansvarsgränsen stegvis. varvid antalet SDR per dräktighetstal minskar allteftersom fartygets dräktighet ökar. För ett fartyg med en dräktighet av 5 000 skall ansvarsbeIOppet enligt punkt 2 således räknas ut

på följande sätt:

ansvarsbelopp upp till dräktigheten 500 ' = 333000 SDR ansvarsbelopp för dräktighetstalen 501—3 000

(2 500 x 500 SDR) = | 250000 SDR ansvarsbelopp för dräktighetstalen 3 001 —-5 000 .

(2 000 X 333 SDR) . ' = 666000 SDR , Totalt . 2 249 000 SDR

Prop. 1982/83: 159 ' 114"

Begränsningsbeloppet enligt punkt 2 får inte användas för betalning av ersättning för personskador som har drabbat fartygets egna passagerare. Som förut har anförts skall sådan ersättning utgå ur begränsningsbeloppet enligt punkt 1, om globalbegränsning skall ske. Ur beloppet enligt punkt 2 kommer i första hand att utgå ersättning till personer'ombord på ett annat fartyg eller i land. Såsom framgår av 236 s" 5 är ersättningskrav från ombordanställda m.fl. enligt svensk rätt över huvud taget inte föremål för ansvarsbegränsning. Om den anställdes tjänsteavtal enligt internationellt privaträttsliga regler skall bedömas enligt lagen i en annan konventionsstat och om enligt denna lag gäller ansvarsbegränsning för anställdas ersätt- ningskrav, skall begränsningsbeloppet bestämmas enligt den lagen (243 a 5 första stycket andra meningen). '

Om begränsningsbeloppet i punkt 2 inte räcker till för full betalning av personskadefordringarna, föreligger rätt till utdelning för återstoden av dessa fordringar ur det begränsningsbelopp som gäller enligt punkt 3. Detta belopp skall framräknas enligt samma princip som gäller enligt punkt 2. Beloppen enligt punkt 3 är dock genomgående lägre och aldrig mer än ca hälften av dem som gäller enligt punkt 2. Begränsningsbeloppet i punkt 3 är i första hand avsett för sakskadekrav och andra slag av fordringar som enligt 235 5 kan bli före-mål för ansvarsbegränsning, t.ex. dröjsmålsskador och kostnader för skadeförebyggande åtgärder. Som har nämnts kan emel- lertid fordringar i anledning av personskador. i den utsträckning sådana fordringar återstår obetalda sedan beloppet för personskador i punkt 2 har fördelats, ha rätt till utdelning ur beloppet enligt punkt 3. Därvid skall de konkurrera på lika villkor med övriga fordringar (jfr 239 & andra stycket).

Av punkt 4, som motsvarar art. 9.1 (a) och (b) samt art. 9.2 i konven- tionen, följer att ansvarsgränserna i punkterna ] — 3 gäller summan av alla fordringar som har uppkommit på grund av en och samma händelse mot redaren eller övriga i punkt 4 nämnda personer som kan åberopa begräns- ningsrätt. Är flera personer ansvariga på grund av en och samma händelse,' får således det sammanlagda beloppet av deras ansvarighet för en viss typ av skador inte överstiga dct begränsningsbelopp som föreskrivs i paragra- fen. Detta kan vara fallet när ansvaret för en skada åvilar såväl redaren som en av dennes anställda. Att avgöra vad som är en och samma händelse innebär normalt inte några svårigheter. När flera skador inträffar omedel— ban efter varandra, kan emellertid frågan uppkomma om dessa utgör en serie av händelser med samma upphov eller flera olyckor som är oavhängi- ga av varandra. Om det sistnämnda anses vara fallet. skall ett begräns- ningsbelopp gälla för varje händelse.

Bestämmelsen om att begränsningen gäller det sammanlagda ansvar som kan åvila personer på fartygets sida skall ses mot bakgrund av att redarens ansvarsförsäkring, den sk P & l-försäkringen, knyter sig till själva farty- get och omfattar det ansvar som kan uppkomma i anledning av fartygets drift. En förutsättning för en sådan försäkringstäckning är emellertid att

Prop. 1982/83: 159 I 15

ansvarsgränserna är desamma, oavsett om ersättningsanspråk riktas mot en eller flera skadeståndsansvariga. Om de' skadelidande kunde begära _ ersättning upp till begränsningsbeloppet av var och en av dessa, skulle det samlade ansvaret för en och samma olycka bli omöjligt att förutse. Vidare skulle det totala ansvaret till stor del påverkas av hur driften av fartyget vid tillfället var organiserad.

Det förhållandet att någon av de skadeståndsansvariga på grund av sådant handlande som avses i 237 & har förlorat sin rätt till ansvarsbe- gränsning utgör inte hinder mot att begränsningsbeloppen tillämpas i för- hållande till övriga ansvariga.

Bestämmelsen i punkt 4 gäller det ansvar som redaren och andra perso- ner på fartygets sida kan ha gentemot tredje man. Det inbördes ansvaret får sedan fördelas inom ramen för detta begränsningsbelopp. Detta kan leda till att ansvaret slutligen åvilar bara en person. Denna bestämmelse kan emellertid få betydelse även i det inbördes förhållandet mellan perso- ner på fartygets sida. Är exempelvis en befraktare ansvarig för en olycka som har orsakat skador både på fartyget och på gods ombord, skall befraktarens samlade ansvar gentemot fartygets ägare och lastägarna inte överstiga ansvarsgränsen enligt denna paragraf.

Som tidigare har nämnts är 1976 års konvention, till skillnad från 1957 års konvention, tillämplig även på sådana bärgare som inte använder sig av ett fartyg vid bärgningen, t.ex. helikopterbärgare. För sådana bärgare måste särskilda begränsningsbelopp fastställas, eftersom begränsningsbe- loppen enligt huvudreglema bestäms i förhållande till ett fartygs dräk- tighet. I anledning härav föreskrivs i punkt 5 att ansvarsgränserna för bärgare som inte utför bärgning från fartyg eller som uteslutande arbetar från det fartyg som bärgningen avser skall motsvara de ansvarsgränser som gäller för ett fartyg med en dräktighet av 1 500. Detta motsvarar den dräktighet som de större bärgningsfartygen f.n. har. Bestämmelsen mot- svarar art. 6.4 i konventionen. Begränsningsbeloppen utgör således 833 000 SDR (ca 6,5 milj. kr.) för personskadekrav och 334 000 SDR (ca 2,6 milj. kr.) för övriga krav. Även dessa ansvarsgränser gäller summan av alla fordringar som har uppkommit på grund av en och samma händelse mot en sådan bärgare och mot någon för vilken han svarar. Om flera bärgare av detta slag deltar i bärgningsföretaget, gäller ett gemensamt begränsnings- belopp för deras ansvarighet (jfr art. 9.1 c).

I punkt 6 anges vad som avses med fartygets dräktighet. För en defini- tion av SDR hänvisas till 369 & (nuvarande 348 5). Bestämmelserna. som närmare har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.1). mot- svarar art. 6.5 resp. art. 8.1 i konventionen.

Med fartygets dräktig/tet avses bruttodräktigheten, beräknad enligt be- stämmelserna om skeppsmätning i bilaga-l till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. Ett fartygs bruttodräktighet utgör summan av fartygets slutna rum med undantag för bl.a. vissa utrymmen ovanför farty-

Prop. 1982/83: 159 ' 116

gets översta däck. Konventionen har tillträtts av sverige. Den trädde i kraft den 18 juli 1982. Konventionen innehåller. övergångsbestämmelser som innebär att det kommer att dröja en avsevärd tid innan alla fartyg har mätts enligt den nya konventionen. Ett stort. antal fartyg har dock redan mätts enligt denna. Såvitt gäller fartyg som "har mätts enligt äldre regler kan det ibland uppstå svårigheter att efter en ansvarsgrundande ,händelse mäta fartyget enligt 1969 års konvention. Detta gäller särskilt om fartyget har gått förlorat. Det är emellertid möjligt att i sådana fall göra mätningen på ' grundval av fartygsritningarna, förutsatt'att dessa'fmns bevarade.

De nya skeppsmätningsreglerna kommer i vissa fall att innebära högre ansvarsbelopp. Detta gäller särskilt de modernaste s.k. ro/ro-fartygen'. Konventionen medger dock inte någon särbehandling av dessa fartyg.

Med uttrycket särskilda dragningsrätter avses de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Såsom har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1) används dessa numera i internatio- nella konventioner som beräkningsenhet när det gäller att fastställa belopp för ansvarsbegränsning. '

239 ?

Paragrafen innehåller bestämmelser om fördelning av ansvarsbelopp och om subrogationsrätt. Den är tillämplig oavsett om det är fråga om att fördelaett ansvarsbelopp när någon fond inte har upprättats eller att fördela en begränsningsfond. Första, tredje och fjärde styckena grundas på art. 12 i konventionen, medan andra stycket svarar mot art. 6.2. Motsva- rande bestämmelser frnns för närvarande i 236 5.

Enligt första stycket, som motsvarar art. 12.1, skall varje ansvarsbelopp fördelas mellan borgenärerna i förhållande till storleken av de styrkta fordringar för vilka ansvarsgränsen i fråga gäller. Av vad som har anförts i anslutning till 236 5 6 följer att det'begränsningsbelopp som har framräk- nats enligt 238 & skall fördelas i förhållande till fordringarnas kapitalbelopp utan hänsyn tagen till ränta och kostnader. .

I andra stycket regleras det fall att det ansvarsbelopp som avses i 238 5 2. dvs. det belopp som skall täcka andra personskadekrav än passagerarkrav, inte är tillräckligt för att sådana fordringar skall få full betalning. Återstoden av dessa fordringar deltar då i fördelningen av det ansvarsbelopp som är avsett för bl.a. sakskador, dvs. det belopp som - avses i 238 53. I ett sådant fall skall den obetalda delen av personska- dcfordringarna och de fordringar som avser sakskador m.m. ha samma rätt till betalning ur detta belopp. Detsamma gäller enligt nuvarande regler (236 5 första stycket). .

Tredje stycket, som grundas på art. 12.2 och 12.3, innehåller en bestäm- _ melse om subrogationsrätt av samma slag som f.n. finns i 236 & tredje stycket. Om redaren eller någon annan helt eller delvis har betalat en

Prop. 1982/83:159 ' . 117

fordran innan ansvarsbeloppet har fördelats, inträder han intill det belopp han har betalat i borgenärens rätt. Subrogationsrätt tillkommer i första hand den som är ansvarig för en skada eller hans försäkringsgivare. Be-'- stämmelsen gäller också till förmån för varje annan person som till någon del har betalat en fordran som kan göras gällande mot den skadeståndsan- svarige. t.ex. stat eller kommun'som har ersatt tredje man för en miljö- skada orsakad av farlig last. ' _ ' ' Fjärde stycket, vilket motsvarar art. 12.4, reglerar det fallet att någon kan visa att han senare kan bli skyldig att utge ersättning som han skulle ha fått kräva åter enligt tredje stycket, om den hade betalats innan ansvarsbe- loppet fördelades. Rätten kan då förordna att medel tills vidare skall avsättas för att denne person senare skall kunna göra sin rätt gällande. Här avses främst fall när talan har väckts eller anspråk annars har gjorts gällande mot redaren eller någon annan som ansvarsbegränsningen gäller för. Har en begränsningsfond upprättats". kan hänsyn tas till ett sådant krav vid en preliminär fördelning av fonden även om fordringen ännu inte har fastställts. Motsvarande gäller vid fördelning av ansvarsbelopp. när någon . fond inte har upprättats. '

' 240å

Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om begränsningsfond och begränsningsmål. Såsom framgår av paragrafens femte stycke regleras dessa frågor närmare i 15 kap. sjölagen. Första stycket i paragrafen grun- das på art. 11.1 första meningen i konventionen och andra stycket på art. -1 1.3 och art. 1 1.1 in fine. I övrigt sak-nar paragrafen motsvarighet i konven- tionen. ' '

Enligt art. 14 i konventionen skall processuella frågor avseende upprät- tande och fördelning av begränsningsfond regleras av nationell lag i den mån konventionen inte innehåller bestämmelser i dessa frågor.

Av första stycket framgår att en begränsningsfond kan upprättas om det —- med anledning av en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbe- gränsning — här i riket 'har väckts talan eller framställts begäran om kvarstad eller andra rättsliga åtgärder. Vidare har i detta stycke tagits in en forumbestämmelse av innebörd att fonden skall upprättas hos den domstol där talan har väckts. För det fall att talan ännu inte har väckts utan endast kvarstad eller någon annan rättslig åtgärd har begärts skall fonden upprät- tas hos sjörättsdomstolen för den ort där åtgärden har begärts. Har talan väckts eller kvarstad begärts vid flera domstolar", kan den som vill upprätta en begränsningsfond välja vid vilken av dessa domstolar han önskar upp- rätta fonden. En redare eller någon annan som väntar att skadeståndskrav skall riktas mot honom har inte möjlighet att "självmant upprätta en fond. Det förutsätts att talan först här väckts eller att säkerhetsåtgärder har 'påkallats mot honom.

Uttrycket rättsliga åtgärder har hämtats från konventionens "legal pro-

Prop. 1982/83: 159 1 18

ceedings". Härmed avses — förutom att talan väcks i mål eller ärende vid domstol eller att verkställighet begärs hos exekutiv myndighet — att skilje- förfarande påkallas eller att prövning av dispaschör begärs.

I konventionen isägs i att. 11.1 att begränsningsfond får upprättas när rättsliga åtgärder har vidtagits i anledning av "claims subject to limita- tion". Den exakta innebörden av detta uttryck framgår inte av konven- tionen. Det torde dock kunna uteslutas att avsikten har varit att vederbö- rande domstol eller myndighet innan en fond får upprättas prejudiciellt skall avgöra om begränsningsrätt föreligger eller om ansvaret är obegrän- sat på grund av något förhållande som avses i 237 &. Uttrycket "claims subject to limitation" har använts i rubriken till art. 2, där de olika slag av fordringar som generellt är föremål för begränsning anges.. Detta talarför att man även i art. 11.1 har avsett fordringar av det slag som är föremål för. ansvarsbegränsning. Detta innebär att en begränsningsfond får upprättas. när talan har väckts eller andra rättsliga åtgärder har påkallats i anledning av en fordran av det slag som är föremål för begränsning. Detta gälleräven om borgenären kan göra sannolikt att redaren eller någon annan ansvarig enligt 237 5 inte har rätt att begränsa sitt ansvar.

En förutsättning för att begränsningsfond skall få upprättas är givetvis att talan alltjämt är anhängig resp. att begäran om en säkerhetsåtgärd eller annan rättslig åtgärd kvarstår. Det har inte ansetts nödvändigt att särskilt ange detta i lagtexten. _ . '

Såsom framgår av ordalydelsen i förevarande stycke kan en begräns- ningsfond upprättas i de fall som nyss har sagts. Någon skyldighet för redaren eller någon annan att upprätta en fond föreligger inte. Upprättan- det av en begränsningsfond är inte heller någon förutsättning för rätten att åtnjuta globalbegränsning (jfr 242 5 första stycket). Den skadeståndsan- svarige kan givetvis undgå säkerhetsåtgärder i anledning av att en viss fordran har gjorts gällande mot honom genom att i ställetför att upprätta begränsningsfond ställa säkerhet för fordringen. Säkerheten gäller då en- dast denna fordran.

I vissa fall skyddar en begränsningsfond inte mot säkerhetsåtgärder. Detta kan under vissa förutsättningar vara fallet. om det är sannolikt att rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger. I detta avseende hänvisas till vad som anförs i anslutning till 241. 5.

Av art. 11.1 i konventionen följer vidare att'en fond får upprättas av var och en mot vilken ansvar görs gällande.

Trots att det inte sägs uttryckligen har även den som har meddelat ansvarsförsäkring rätt att upprätta en begränsningsfond (jfr art. 1.6 och 11.3). Detta torde dock i praktiken i regel ske på det sättet att försäkrings- givaren upprättar fonden på redarens vägnar eller på vägnar av den mot vilken skadeståndskrav annars har gjort-s gällande (jfr vad som anförs i anslutning till 352 5).

Enligt andra stycket anses en fond upprättad'med verkan för alla perso-

'Prop. 1982/83: 159 ' 119

ner som kan åberopa samma ansvarsgräns. Samtliga dessa personer åtnju- ter alltså det skydd mot säkerhetsåtgärder och mot utmätning som upprät- tandet av en fond innebär enligt 241 5. Av förevarande stycke följer vidare att fonden är avsedd för betalning endast av de fordringar för vilka an- svarsgränsen gäller (jfr art. 11.1 in fine samt 235 och 236 åå). Den omstän- digheten att rätten till ansvarsbegränsning har gått förlorad på grUnd av ett handlande av det slag som avses i 237 & saknar således betydelse. HänSyn skall bara tas till fordringens art. Av detta följer vidare att fonden skall fördelas även om det senare visar sig att rätten till ansvarsbegränsning har ' gått förlorad enligt 237 & (jfr 363 & tredje stycket). Bestämmelsen innebär samtidigt att alla fordringar som omfattas av ansvarsbegränsningen har rätt - till betalning ur fonden. Den borgenär som har väckt den talan, vilken föranlett att begränsningsfond har Upprättats. har således inte något för- steg framför andra personer som har skadeståndskrav med anledning av samma händelse.

Några remissinstanser har anmärkt att utredningen inte har berört frågan om begränsningsfondens ställning i redarens konkurs. Denna fråga synes främst vara av teoretiskt intresse. Som regel torde nämligen en begräns- ningsfond komma att upprättas genom att den som har meddelat ansvars- försäkring ställer garanti för fondbeloppet. I den situationen" ingår givetvis inte fonden i redarens konkursbo. och återvinning kan inte heller ske (jfr 95 & tredje stycket lagen (192727?) om försäkringsavtal).

Om emellertid redaren har upprättat fonden genom att betala in beloppet. eller genom att överlämna en säkerhet. t.ex. en bankgaranti. uppkommer frågan om fonden ingår i redarens konkursbo. Frågan tycks inte ha berörts vid utarbetandet av konventionen. I de övriga nordiska länderna samt i andra stater som har genomfört lagstiftning på grundval av 1976 års be- gränsningskonvention har man emellertid ansett att fonden inte tillhör konkursboet. Till grund för detta betraktelsesätt torde främst ligga det förhållandet att redaren vid upprättandet av fonden avhänder sig möjlighe- ten att disponera över det inbetalda beloppet resp. säkerheten. Vidare skulle en annan ordning i vissa fall kunna missgynna fondborgenärerna i förhållande till redarens övriga borgenärer. Detta hänger samman med föreskriften i art. 13.2 (jfr 241 5 i lagförslaget) enligt vilken upprättandet av en fond i vissa fall skall medföra att en redan beviljad utmätning skall hävas eller att en ställd säkerhet skall friges. Om begränsningsfonden skulle anses ingå i konkursboet, skulle en borgenär som har erhållit ut- mätning gå miste om den förmånsrätt eller betalning han har försäkrat sig om genom utmätningen utan att få något motsvarande skydd i stället. Om någon fond inte hade upprättats. skulle förmånsrätten eller betalningen kunna tillföras konkursboet endast enligt återvinningsreglerna i konkursla- gen.

De omständigheter som nu har nämnts talar för att man bör betrakta en begränsningsfond som skild från redarens konkursbo. Med hänsyn till vad

Prop. 1982/83: 159 _ 120

som nu har anförts om redarens bristande möjligheter att förfoga över beloppet bör inbetalningen av fondbeloppet jämställas med betalning av en skuld. Det innebär att fonden kan återvinnas under de förutsättningar som anges i konkurslagen (1921 :225). Denna ståndpunkt innebär visserligen ett visst avsteg från förmånsrättsreglema i konkurslagen. Någon annan lös- ning synes dock inte vara praktiskt genomförbar. Det torde inte heller vara förenligt med begränsningskonventionen att låta en begränsningsfond som - har upprättats av redaren ingå i dennes konkursbo.

Det bör tilläggas att den praktiska betydelsen av frågan hur begräns- ningsfonden skall behandlas om redaren går i konkurs torde vara ganska liten. Sannolikheten för att en red-are som närmar sig konkurs skulle kunna betala in ett fondbelopp eller erhålla en bankgaranti för detta belopp är ytterst ringa. På grund av vad nu anförts har det inte ansetts'nödvändigt att särskilt reglera denna fråga. '

Såsom har angetts i den allmänna motiveringen är syftet med bestäm- melserna om begränsningsfond bl.a. att de fordringar som kan göras gäl- lande mot den eller de skadeståndsansvariga skall kanaliseras till fonden och att de frågor som rör dessa fordringar skall behandlas i ett samman- hang. I tredje stycket sägs därför att talan rörande en fordran av-det slag som är föremål för begränsning får väckas endast i begränsningsmål sedan en fond har upprättatsi Sverige. Fordringarna skall göras gällande mot fonden, och tvister som hänger samman med fordringarna behandlas 'i begränsningsmålet. I detta skall även avgöras en eventuell tvist om den" som har upprättat fonden har rätt till ansvarsbegränsning. Fastställelseta-

' lan om detta får därför inte väckas i annan ordning efter det att en fond har upprättats. Vidare skall frågan om fördelning av begränsningsfonden avgö- ras inom ramen för begränsningsmålet.

Som har framhållits i det föregående ( avsnitt 5.1.4 ) innebär inte den föreslagna ordningen att tvistemål som har inletts när fonden upprättas skall avskrivas för att fordringen skall kunna anmälas i fonden. Sådana rättegångar skall avslutas. såvida inte .käranden återkallar sin'talan i det målet (jfr dock 13 kap. 5 5 första stycket rättegångsbalken ). Domarna i dessa mål får sedan åberopas i begränsningsmålet och läggas till grund vid fördelningen (jfr 242 5).

Hinder mot särskild .talan uppkommer endast om en begränsningsfond upprättas vid svensk domstol. Detta följer av att i paragrafen behandlas - endast upprättande av begränsningsfond i Sverige. Om en begränsnings- fond har upprättats utomlands. utgör detta inte hinder 'mot att särskild. talan väcks vid svensk domstol rörande de frågor som avses i tredje stycket. Detta gäller även om begränsningsfonden har upprättats i ett annat nordiskt land.

Några remissinstanser har påpekat att det inte är ovanligt att skade- ståndstalan förs mot redaren av en part som är underkastad en jurisdik- tionsklausul i t.ex. konossement. Frågan är om en sådan klausul då sätts ur

Prop. 1982/83:159 — ' 121

kraft. En annan fråga är om en skiljedomsklausul. t.ex. i ctt ccrteparti. inte längre får göras gällande sedan en begränsningsfond har upprättats. Dessa frågor har diskuterats vid nordiska departementsöverläggningar.- Därvid har rätt enighet om att en skiljedomsklatrsul får anses ta över kanaliscrings- regeln i förevarande paragraf. Kanaliseringsregeln har ju till syfte att samordna domstolsförfaranden i anslutning till fördelningen av en begräns- ningsfond. En skiljedomsklausul hänvisar däremot till ett förfarande utan- för domstol. Beträffande jurisdiktionsklaus'uler rådde enighet om att dessa " i princip får vika för kanaliseringsregcln. Detta gäller åtminstone i de fall då i klausulen anges en domstol i samma land som det där begränsnings- fonden här upprättats. Om jurisdiktionsklausuler skulle godtas i sådana fall, skulle detta motverka syftet med kanaliseringsregeln och kunna bidra till att fördyra processen. Processekonomiska skäl talari och för sig för att detsamma borde gälla också när det ijurisdiktionsklausulen hänvisas till en domstol i ett annat land än det där fonden har upprättats. [ dessa fall bör dock sadana klausuler tillerkännas giltighet; '

Tredje stycket utesluter inte särskild talan mot' annan person än den som har upprättat fonden men för vilken fonden enligt andra stycket har verkan' 'i syfte att få fastslaget att denne inte har rätt till ansvarsbegränsning. Om fonden har upprättats av redaren (eller av försäkringsgivaren för dennes räkning), kan sålunda särskild talan med sådant syfte väckas mot fartygets ägare eller en besättningsmedlem. Frågan om en sådan persons rätt till ansvarsbegränsning aktualiseras ju inte i det begränsningsmål som an- hängiggörs. I detta avseende föreligger en skillnad mot' motsvarande be- ' stämmelser i de 'norska och danska förslagen. som utesluter särskild talan ' också i detta fall. Det finska lagförslaget överensstämmer däremot på denna punkt med den svenska texten. '

Om' särskild talan väcks t.ex. mot befälhavaren. kan denne i detta mål göra gällande sin rätt till ansvarsbegränsning. Om det fastslås att svaran- den enligt 237 5 inte har rätt till ansvarsbegränsning. skall dom meddelas ' på det belopp som domstolen finner att _kärandens fordran uppgår till. Denna dom kan sedan i vanlig ordning verkställas mot svaranden. Skulle ' däremot domstolen finna att svaranden har rätt till ansvarsbegränsning. skall'kärandens yrkande i den delen ogillas. Käranden skall sedan hänvisas ' att få sin fordran prövad r begränsningsmålet.

Talan 1 begränsningsmål kan enligt fjärde stycket 'väckas endast av den - som har upprättat fonden, dennes försäkringsgivare och den som påstår sig ' ha en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning. När det i bestämmelsen talas om "den som har upprättat fonden" avses endast den som faktiskt har upprättat begränsningsfonden. Talan kan således inte" väckas av de andra personer för vilka fonden enligt andra stycket har verkan. Endast den som upprättar fonden och hans försäkringsgivare samt borgenärerna kan anses ha ett intresse av fondens fördelning.-

Prop. 1982/83: 159 122

24l5

Denna paragraf innehåller bestämmelser om de rättsverkningar som följer av att en begränsningsfond har upprättats. Första stycket motsvaras i konventionen av art. l3.l och andra och tredje styckena av art. l3.2. Fjärde stycket saknar motsvarighet i konventionen. medan femte stycket motsvarar att. 13.3. Bestämmelser av detta slag finns f.n. i 237 och 238 åå.

Såsom framgår av 242 & första stycket är upprättandet av en begräns- ningsfond inte någon förutsättning för att ansvarsbegränsning skall få åberopas. Redaren eller en annan skadeståndsansvarig har emellertid an- ledning att på ett så tidigt stadium som möjligt göra klart för sig om det finns 'skäl att anta att fordringarna kommer att överstiga begränsningsbe- loppet. I ett sådant fall bör han överväga om han skall upprätta en begräns- ningsfond. Genom att upprätta en fond kan han undvika att få betala mera än begränsningsbeloppet samt skydda sig mot att hans egendom utöver detta belopp tas i anspråk för att säkerställa borgenärernas krav. Risker i detta avseende föreligger särskilt om borgenärerna kan antas vara många och en del kanske okända, såsom t.ex. vid omfattande miljöskador orsa- kade av farlig last eller vid förlisning av ett passagerarfartyg. Om det föreligger sådana motsättningar mellan borgenärerna inbördes att en över- enskommelse utom rätta om fördelning av ansvarsbeloppen kan bli svår att uppnå, talar detta också för att en fond bör upprättas.

När en begränsningsfönd har upprättats, är den som har upprättat fon- . den i princip skyddad mot säkerhetsåtgärder eller utmätning. Som säker- hetsåtgärd torde i detta sammanhang enligt svensk rätt endast kvarstad för fordran enligt 15 kap. ] & rättegångsbalken kunna komma i fråga med nuvarande lagstiftning. En fordran som kan göras gällande mot fonden kan inte heller utgöra grund för att försätta den som 'har upprättat fonden i konkurs. Samma skydd gäller för de personer som kan åberopa samma ansvarsgräns (jfr 238 5 4 och 240 få andra stycket).

[ art. 13 i 1976 års konvention sägs inte uttryckligen att de rättsverkning- ar som nu avses förutsätter både att fond har upprättats och att rätt till ansvarsbegränsning föreligger. Detta föreskrivs däremot i art. 5.1 i 1957 års konvention och i art. VM i l969 års oljeansvarighetskonvention (jfr 237 5 första stycket och 238 5 första stycket i deras nuvarande lydelse samt 9 & första" stycket oljeansvarighetslagen). Det finns inte anledning anta att något annat har avsetts i 1976 års konvention. I förevarande paragrafs första stycke anges därför att den på vars vägnar en begränsningsfond har upprättats åtnjuter det avsedda skyddet under förutsättning att han har rätt att begränsa sitt ansvar.

Om en borgenär kan göra sannolikt att rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger enligt 237 5, har den ansvarige ändå rätt att upprätta en begräns- ningsfond. Denne borgenär får då säkerhet för sin fordran i fonden.

Omfattningen av säkerheten beror på storleken av övriga borgenärers fordringar. Till den del borgenären inte kan antas ha säkerhet för sin

lx) L).)

Prop. 1982/83: 159 ]

fordran i fonden har han möjlighet att begära säkerhetsåtgärd eller u'tmät- ning iden ansvariges egendom.

Första stycket i förevarande paragraf avser det fallet att någon har gjort gällande en fordran mot en begränsningsfond som har upprättats i Sverige eller någon annan konventionsstat. När så har skett. kan han inte i anled- hing av denna fordran erhålla säkerhetsåtgärd eller utmätning beträffande egendom som tillhör den som har upprättat fo'nden eller någon annan på vars vägnar detta har skett. om rätt till ansvarsbegränsning föreligger för denne. Med uttrycket "på vars vägnar" avses den personkrets som anges i 240 & andra stycket. dvs. alla som kan åberopa samma ansvarsgräns.

.] andra stycket anges det skydd som följer av att begränsningsfond har upprättats häri riket eller i Danmark. Finland eller Norge. I ett sådant fall kan säkerhetsåtgärd eller utmätning inte ske i egendomsom tillhör någon på vars vägnar fonden har upprättats. om denne har rätt att begränsa sitt ansvar. En förutsättning för att fonden skall ha en sådan verkan är att den fordran som ligger till grund för en ansökan om en sådan åtgärd kan göras gällande mot fonden. Ansökan skall avslås i dessa fall. Har säkerhetsåt- gärd eller utmätning redan verkställts. när fonden upprättas. skall åtgärden hävas. Likaså skall säkerhet som har ställts för att avvärja en sådan åtgärd eller för att få den hävd friges.

I tredje stycket regleras förhållandet när fonden har upprättats i en annan konventionsstat än som avses i andra stycket. Rätten eller kronofogde- myndigheten kan då under de förutsättningar som anges i det föregående — men är inte skyldig -— avslå en begäran om säkerhetsåtgärd eller utmät— ning. Om en åtgärd av sådant slag redan har skett. katt rätten'cller krono- fogdemyndigheten häva åtgärden samt frige en eventuell säkerhet. Huruvi- da så bör ske får avgöras med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Förhållandet kan ju vara det att borgenären redan har lagt ned bety- dande kostnader på att hävda sin rätt i Sverige. Gäldenärcn bör då inte. genom att upprätta en fond i ett annat land. kunna göra dessa ansträngning- ar verkningslösa. En dom meddelad av en svensk domstol kanske inte kan verkställas mot begränsningsfonden eller medföra rätt till betalning ur den. _ Borgenären skulle därför bli tvungen att väcka ny talan i det land där fonden har upprättats. om det inte fanns möjlighet att få den svenska domen verkställd i gäldenärens egendom i Sverige elleri säkerhet som har ställts här. Det kan vidare med hänsyn till de förhållanden som råder i det land där fonden har upprättats eller av andra skäl föreligga speciella . svårigheter för en borgenär att hävda sin rätt i detta land. Även i ett sådant fall bör det finnas möjlighet att erhålla säkerhet här i landet för kravet. Samtidigt måste redarens intresse av att inte behöva betala mer än be- gränsningsbeloppet beaktas i skälig omfattning. Förhållandena i andra länder och i de enskilda fallen är av så skiftande karaktär att domstolarna —— liksom kronofogdemyndigheterna — i dessa frågor enligt konventionen har ansetts böra ha visst utrymme för en diskretionär prövning.

Prop. 1982/83: 159 124

Om fonden har upprättats innan en sådan åtgärd som nu avses har företagits eller säkerhet har ställts, skall dock åtgärden hävas och säkerhe- ten friges i vissa fall, även om fonden har upprättats i någon annan konventionsstat än Sverige. Danmark. Finland eller Norge. Detta är fallet. om fonden har upprättats på någon av de platser som anges under a)—c). Kännetecknande för dessa platser är att de har en naturlig anknytning till 'den ansvarsgrundande händelsen eller till fordringen.

Enligt fjärde stycket kan första och tredje styckena tillämpas. om det visas att en fond som har upprättats i icke-konventionsstat är sådan att den kan jämställas med begränsningsfond enligt-240 å. Det ankommer på den som har upprättat fonden att visa att denna är jämställbar med en fond i konventionsstater. Om lagstiftningen i vederbörande stat bygger på 1976 års konvention fastän ratifikation inte har skett. talar detta för att fonden skalljämställas med en fond i konventionsstater. Råder tvivel om huruvida fonden verkligen kan jämställas med begränsningsfond enligt 240 &. bör första och tredje styckena däremot inte tillämpas. Även om jämställdhet formellt sett föreligger. bör upprättandet av en fond i icke-konventionsstat _inte utgöra hinder för en borgenär att på annat sätt än genom krav mot fonden hävda sin rätt, om det framstår som oskäligt att han skall hålla sig enbart till fonden.

Enligt femte stycket är förevarande paragraf tillämplig endast om två förutsättningar är uppfyllda. Borgenären skall' kunna framställa krav mot fonden vid den domstol eller myndighet som förvaltar denna. Vidare skall han ha möjlighet att av fondens medel få ut det belopp han har rätt till och föra över detta belopp till ett annat land.

Bestämmelsen avser närmast regler avdiskriminerande natur som för- bjuder ett visst lands medborgare 'att göra gällande fordringar mot fonden. I förhållande till liknande bestämmelser i 1957 och 1969 års konventioner innebär den betydelsefulla preciseringar.l Möjlighet skall således finnas att enligt allmänna processrättsliga regler föra rättegång om fordringen i det land där fonden har upprättats och att med stöd av domen få exekution'i fonden. Vidare skall det finnas möjlighet att utan hinder av valutarestrik- tioner o.l. föra ut beloppet från det land där fonden finns." Specialregler om ansvarsbegränsning. preklusion och preskription i ifrågavarande lands lag- stiftning. vilka innebär att borgenärens rätt inskränks eller bortfaller jäm- fört med vad som gäller i det land där borgenären har fått eller begär " kvarstad eller annan säkerhet för sin fordran. bör också kunna beaktas (jfr prop. 1964235 5. 90).

' Jfr art. 5:1 i 1957 års konvention och art. Vl.2 i 1969 års oljeansvarighetskonven- ' tionz-prop. l973:140 s. 91.

Prop. 1982/83: 159 ' _ 125

242 5

Denna paragraf innehåller bestämmelser om ansvarsbegränsning utan samband med upprättande av en begränsningsfond. Paragrafen grundas på art. [0 i konventionen.

Såsom närmare framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1:4) är upprättandet av en begränsningsfond inte någon förutsättning för globalbe— gränsning. Detta sägs uttryckligen iförsta stycket. Begränsning av ansva— ret kan därför åberopas i ett tvistemål avseende en fordran som är föremål för ansvarsbegränsning. även om någon fond inte upprättas. Härvid gäller tillämpliga bestämmelser i 10 kap. Av andra stycket följer dock att hänsyn i sådana fall skall tas endast till den eller de fordringar som målet gäller. När' det belopp som på grund av ansvarsbegränsningen skall utgå för fordringen skall bestämmas, beaktas således inte andra fordringar som skall täckas av samma ansvarsbeIOpp, om de inte är föremål för talan i målet. Detta kan medföra att den ansvarige tvingas att betala en sammanlagd ersättning som överstiger ansvarsbeloppet. För att förhindra detta kan han i målet göra förbehåll om att även andra fordringar för vilka samma ansvarsbelopp gäller skall beaktas vid ansvarsbegränsningen. Ett sådant förbehåll skall då . tas in i domen. Vilka övriga fordringar som avses behöver inte anges i förbehållet. . '

En dom som inte innehåller förbehåll för ansvarsbegränsning kan, såsom framgår av tredje stycket. verkställas utan hänsyn till vad som föreskrivs om hinder för verkställighet i 241 5. Detta gäller även om en begränsnings- fond upprättas. Har däremot förbehåll för ansvarsbegränsning enligt andra stycket tagits in i domen. kan hinder för verkställighet föreligga enligt 241 5 på grund av att en begränsningsfond redan finns upprättad eller upprättas när ansökan om domsverkställighet görs. Frågan huruvida sådant hinder föreligger prövas av kronofogdemyndigheten i verkställighetsärendet. Om domen inte kan verkställas på vanligt sätt, får borgenären göra sin fordran gällande mot fonden. I en situation som denna kan preliminär utdelning för fordringen bli aktuell enligt 362 5.

Frågan om ansvarsbeloppets storlek och fördelning kan av parterna hänskjutas till avgörande genom dispasch. Detta framgår av fjärde stycket. I många fall behövs inte något domstolsförfarande, utan det är tillräckligt att en opartisk person räknar ut begränsningsbeloppets storlek och yttrar sig över hur beloppet skall fördelas. Den möjlighet som f.n. finns att vända sig till en dispaschör med dessa frågor behålls därför (jfr 239 s i dess nu gällande lydelse). [ överensstämmelse med vad som nu gäller utgör dis- paschförfarandet inte något hinder mot att talan väcks vid domstol i en eller flera av de aktuella frågorna. Dom i ett sådant mål bör då avvaktas av dispaschören. Bestämmelser om talan mot dispasch finns i 14 kap. (jfr 339—343 55).

Enligt gällande rätt (239 & sjölagen ) kan en part i en tvist.. t.ex. en borgenär, hänskjuta en tvist av det'slag som nu behandlas till utredlning och

Prop. 1982/83: 159 _ 126

avgörande genom dispasch. Lagförslaget innebär att det införs ett formali- serat förfarande vid domstol för fördelning av begränsningsbelopp. Det har dätför ansetts att en tvist som i princip skall lösas inom ramen för ett begränsningsmål bör få hänskjutas till dispaschör endast om parterna är överens om detta. För att frågan om ansvarsbeloppets storlek och fördel- ning skall få hänskjutas till avgörande genom dispasch krävs alltså enligt förslaget att samtliga parter är överens om ett sådant förfarande. Om det efter det att en fråga har hänskjutits till dispaschören skulle visa sig att det finns någon tidigare okänd part, t.ex. en borgenär, som inte godtar att tvisten avgörs i denna ordning. måste dispaschförfarandet avbrytas. Frå- gorna får då avgöras av domstol i ett begränsningsmål. '

243 åt

1957 års konvention innehåller inte några särskilda bestämmelser om ansvarsbegränsning för örlogsfartyg. och det gör inte heller 1976 års kon- vention. [första stycket av denna paragraf har emellertid tagits upp en särbestämmelse för örlogsfartyg och vissa andra statsfartyg. De övervä- ganden som ligger till grund för förslaget i denna del har redovisats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5.1.3.4 ).

Bestämmelsen avser örlogsfartyg och sådana andra fartyg som vid tiden för den ansvarsgrundande händelsen ägs eller brukas av en stat och an- vänds uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift. För dessa fartyg skall ansvarsgränserna aldrig understiga de ansvarsgränser som gäller för ett fartyg med en dräktighet av 5 000. Är fartyget större. skall ansvarsbeloppen beräknas på grundval av den verkliga dräktigheten.

[ första stycket föreskrivs vidare att någon rätt till ansvarsbegränsning över huvud taget inte "föreligger för ett sådant fartyg, om skadan har orsakats av fartygets särskilda egenskaper eller användning. Härmed avses sådana egenskaper och sådan användning som sammanhänger med fartygets egenskap av statsfartyg. Skador som har orsakats av att en skjutövning har ägt rum från ett.-örlogsfartyg. av att ett örlogsfartyg i samband med en nattövning har gått med släckta ljus eller av att en u-båt har navigerat i undervattensläge är typiska fall då någon rätt till ansvarsbe- gränsning inte skall föreligga. Detsamma gäller. om en skada har orsakats av att en polisbåt under utryckning har gått med högre hastighet än som var tillåten eller som normalt inte skulle ha varit försvarbar.

Huruvida ett fartyg kan sägas vara använt uteslutande för statsändamål kan ibland vara föremål för tvekan. Förutom örlogsfartyg hör till denna kategori fartyg tull- och lotsbåtar samt fartyg som används för kustöver- vakning. Det har ansetts befogat att särskilt ange i lagtexten att de särskil- da bestämmelserna för statsfartyg inte skall tillämpas på fartyg som huvud- sakligen används för isbrytning eller bärgning. Det avgörande är därvid vad som är fartygets huvudsakliga användningsområde. Om ett örlogsfar— tyg med låg dräktighet tillfälligtvis och för att bistå ett annat fartyg tar detta

Prop. 1982/83: 159 127

på släp. skall ansvarsgränserna inte beräknas enligt den faktiska dräktighe- ten utan enligt första meningen i förevarande stycke. dvs. motsvara dem som gäller för ett fartyg med en dräktighet av 5 000.

Andra och tredje styckena innehåller bestämmelser om de ansvars- gränser som skall gälla för borrningsfartyg och flyttbara plattformar. Frå- gan om ansvarsbegränsning för dessa farkoster har utförligt behandlats i avsnitt 5.1.3.3 .

Med borrningsfartyg avses ett fartyg som är byggt eller anpassat för borrning efter havsbottnens naturtillgångar. Om ett sådant fartyg orsakar skada när det används för andra ändamål än borrning. t.ex. för godstrans- porter. gäller ansvarsgränserna i 238 å. l-Iar skada däremot uppkommit i samband med borrningsverksamhet. är ansvarsgränserna i andra stycket i förevarande paragraf tillämpliga. För fordringar som avses i 238 å 2 (per- sonskador) utgör ansvarsgränsen i sådant fall 12 milj. SDR (ca 95 milj. kr.). och för fordringar enligt 238 få 3 (i huvudsak sakskador) utgör den 20 milj. SDR (ca 160 milj. kr.).

Av sista meningen i andra stycket framgår att särskilda bestämmelser gäller för fordringar i anledning av oljeskador. Här avses bestämmelserna i oljeansvarighetslagen. Som lagtexten är utformad kommer den också att omfatta eventuell senare lagstiftning angående ansvarighet för oljeskador i- samband med utvinning av havsbottnens naturtillgångar.

Flyttbara plattformar som är avsedda för utforskning eller utvinning av havsbottnens naturtillgångar är enligt tredje stycket att anse som fartyg vid tillämpningen av bestämmelserna i 10 kap. Ansvarsgränserna skall dock alltid motsvara de gränser som anges i andra stycket. dvs. 12 resp. 20 milj. SDR: Det förekommer i Sverige att en viss typ av plattformar. s.k. semi- - submersibles. registreras som skepp. För dessa plattformar är givetvis andra stycket direkt tillämpligt.

243 a å

I denna paragraf, som har sin motsvarighet i nuvarande 242 å, finns bl.a. vissa internationellt privaträttsliga bestämmelser.

Första stycket bygger på principen om lex fori, dvs. att lagen i domstols- landet tillämpas. Den grundas på art. 15.1 i konventionen. Bestämmelser- na i 234—243 åå tillämpas således alltid när ansvarsbegränsning åberopas inför svensk domstol. Frågan om tillämplig lag regleras följaktligen inte av fartygets, skadevållarens eller borgenärens nationalitet och inte heller av platsen för den ansvarsgrundande händelsen.

Även om ansvarsbegränsningsfrågorna helt avgörs enligt svensk rätt. kan det dock förekomma att ett annat lands lag är tillämplig när det gäller att avgöra huruvida ansvar föreligger.

Frågan huruvida rätt till ersättning för en viss slags skada föreligger kan också enligt internationellt privaträttsliga regler vara att bedöma enligt utländsk rätt, t.ex. enligt lagen i den stat där den skadevållande händelsen

Prop. 1982/83: 159 128

inträffade. Däremot skall som nyss har nämnts ansvarsbegränsningsfrå- gorna alltid bedömas enligt svensk rätt. De svenska reglerna om ansvars- begränsning kan därför komma att tillämpas på ersättning för skador som skall ersättas enligt tillämplig utländsk lag men som inte skulle vara ersätt- ningsgilla enligt svensk skadeståndsrätt.

. I enlighet-med konventionen ("art. 3.e) föreskrivs undantag från princi- pen om lex fori för ett speciellt slag av fordringar. nämligen sådana som avser ersättning för skador som har åsamkats bl.a. ombordanställda. En- ligt-236 å punkt 5 föreligger inte rätt till ansvarsbegränsning för sådana skador. Är lagen i en annan konventionsstat tillämplig på tjänsteavtalet. skall emellertid frågan om och till vilket belopp ansvarigheten är begränsad avgöras enligt lagen i denna stat. Bestämmelsen är tillämplig även om fartyget hör hemma i en annan stat än den. vars lag reglerar tjänsteavtalet, och även om fartygets hemland inte har tillträtt konventionen. Om det enligt lagen i den stat som reglerar tjänsteavtalet föreligger rätt till ansvarsbegränsning till de belopp som gäller enligt konventionen för fordringar som avser skador som har åsamkats ombordanställda m.fl.. får dessa fordringar göras gällande mot en begränsningsfond som har upprät- tats i Sverige. De får delta i fördelningen av det belopp som anges i 238 %$ 2 och under vissa förutsättningar även i det belopp som anges i 238 å 3 (jfr ' 239 å andra stycket). Skulle det däremot enligt lagen i nämnda stat gälla obegränsat ansvar för sådana fordringar, får dessa fordringar inte göras gällande mot en begränsningsfond som har upprättats vid svensk domstol. Detsamma "gäller, om det enligt nämnda lag visserligen föreligger rätt till ansvarsbegränsning, men begränsningsbeloppen är högre än de som före- skrivs i konventionen.

Globalbegränsningsreglerna hindrar inte att andra bestämmelser tilläm- pas som medför att de enskilda skadeståndskraven sätts ned. ] praxis har ' tveksamhet rått ' om tilllämpningen av reglerna i skadeståndslagen (1972:207) om jämkning. För att undanröja varje oklarhet i detta avseende har i andra stycket föreskrivits att bestämmelserna i 234—243 åå inte hindrar tillämpningen av eljest gällandejämkningsregler. I anledning av en far'tygskollision kan det t.ex. inträffa att redaren av det ena fartyget ådrar sig ansvar gentemot ägare till gods som befordras med hans fartyg. Detta ansvar kan komma att begränsas enligt 120 å. Vidare kan han ådra sig ansvar gentemot passagerare ombord på det egna fartyget. Passagerarkra- ven kan då komma att begränsas enligt 6 kap. sjölagen. Skadeståndsansvar gentemot det kolliderande fartyget kan komma att sättas ned på grund av medvållande. Om ägaren av en oförsäkrad småbåt är ansvarig för skada på ett annat fartyg och skadan på det andra fartyget åf täckt av försäkring, kan skadeståndet komma att sättas ned enligt 6 kap. 2 å skadeståndslagen. Förs talan mot en ombordanställd. kan dennes ansvar sättas" ned enligt 4 kap. ] å skadeståndslagen. Först sedan de olika skadestånden har be- stämts och det befinns att det samlade ansvaret med anledning av händel-

Prop. 1982/83: 159 - 129

sen överstiger det eller de aktuella begränsningsbeloppen, blir globalbegränsning aktuell.

Tredje stycket innehåller en definition av begreppet konventionsstat. En stat anses inte som konventionsstat förrän den har blivit bunden av kon- ventionen. Det krävs således inte bara a_tt konventionen helt allmänt har trätt i kraft utan också att den har trätt i kraft i förhållande till den ifrågavarande staten.

Elfte kapitlet . Om sjöpanträtt och skeppshypotek 261 &

Paragrafen innehåller bestämmelser om inteckning i ett registrerat skepp eller skeppsbygge. F.n. gäller att inteckning kan beviljas inte bara i svenskt eller utländskt mynt utan även i Poincaréfrancs. Av_skäl som har anförts i det föregående ( avsnitt 3.1 ) kan Poincaréfrancs inte längre användas som värdeenhet utan bör ersättas av Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter (SDR). I denna paragraf har därför värdeenheten franc-s bytts ut mot SDR. '

Från sjöfartsregistret. som är den myndighet som handlägger ärenden rörande inteckningar av det slag som avses i förevarande paragraf, har inhämtats att några inteckningar i Poincaréfrancs inte har beviljats. Någon övergångsbestämmelse till ändringen av paragrafen behövs därför inte.

Trettonde kapitlet

Ansvarsbestämmelser 328 5

I paragrafen har endast gjorts en ändring av en hänvisning i första stycket 5 samt vissa språkliga justeringar.

Fjortonde kapitlet Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål . 337 &

Denna paragraf innehåller forumregler. I första stycket har endast vissa språkliga ändringar gjorts. Andra stycket av paragrafen i den nuvarande lydelsen innehåller bestäm- melser om prorogation. Dessa innebär att vissa avtal, som begränsar kärandens val av forum i fråga om en framtida tvist om ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare eller resgods. i stor utsträck- ning är ogiltiga. Avtal får dock träffas om att talan efter kärandens val får väckas endast vid någon av följande domstolar:

[. domstolen för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvudsakliga rörelse. '

9 Riksdagen 1982/83. [ saml. Nr [59

'Prop. 1982/83:159 . 130

2. domstolen för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten, eller

3. domstol i den stat där käranden har sitt hemvist eller annars är varaktigt bosatt. förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.

I det nya andra stycket, som grundar sig på art. 17.1 i Aténkonven- tionen, behandlas inte prorogationsavtal uttryckligen. Stycket innehåller i stället en uppräkning av de domstolar vid vilka talan får väckas. Dessa är de domstolar som anges under punkterna 1—3 i lagrummets nuvarande lydelse. Talan får också väckas vid en domstol i den stat där befordrings- avtalet träffades, förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.

Av andra stycket följer att avtal om att en framtida tvist av det slag som här avses skall avgöras av skiljemän inte är tillåtna. Detta överensstämmer med gällande rätt.

I ett nytt tredje stycke, som motsvarar art. 17.2 i konventionen. har tagits in en uttrycklig bestämmelse om att parterna, efter det att en tvist som avses i andra stycket har uppstått, f du får avtala att talan skall väckas vid en annan domstol eller att tvisten skall hänskjutas till skiljemän. Detta överensstämmer med vad som f.n. indirekt följer av andra stycket första meningen.

Att denna bestämmelse har tagits in i paragrafen i ett nytt tredje stycke föranleder att det nuvarande tredje stycket blir ett nytt fjärde stycke och det nuvarande fjärde stycket blir eltfemte stycke .

I fjärde stycket har lagts till en hänvisning till det nya tredje stycket. I övrigt har i fjärde och femte styckena gjorts endast språkliga ändringar.

Femtonde kapitlet Om begränsningsfond och begränsningsmål

[ 15 kap. har samlats bestämmelser om begränsningsfond och begräns- ningsmål. Såsom framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.l.4) innehåller 1976 års konvention inte några närmare regler om hur en be- gränsningSfond skall upprättas och fördelas. Med undantag för 35] & första stycket och 352 5 första stycket har bestämmelserna i 15 kap. därför inte någon motsvarighet i konventionen. Reglerna i kapitlet har till viss del utformats enligt motsvarande bestämmelser i oljeansvarighetslagen.

350 &

Av paragrafen framgår att bestämmelserna i detta kapitel är tillämpliga inte endast på en sådan begränsnirtgsfohd som avses i sjölagens 10 kap., globalfond, utan även på en begränsningsfond som upprättas enligt 01- jeansvarighetslagen, oljeskadefond. Bestämmelser om när globalfond och oljeskadefond får upprättas finns i 240 & sjölagen resp. 6 å oljeansvarighets- lagen.

F.n. finns bestämmelser om begränsningsfond endast i oljeansvarighets-

Prop. 1982/83: 159 131

lagen ( 6—9 55). Enligt dessa bestämmelser sker fördelning av fonden sedan rätten genom kungörelse har uppmanat sakägarna att inom viss tid anmäla sina fordringar. Förfarandet sätts igång av rätten så snart en fond har upprättats. Detta kan ske först när talan om ersättning har väckts enligt 18 & oljeansvarighetslagen.

Som har framhållits tidigare ( avsnitt 5.1.4 ) införs en särskild ordning för bl.a. fördelning av begränsningsfond, s.k. begränsningsmål. Innan fördel- ning kan ske, måste bl.a. avgöras om ansvar föreligger mot de borgenärer som har framställt krav och om redaren eller den som annars har gjorts ansvarig har rätt till ansvarsbegränsning. Vidare måste tas ställning till de enskilda kraven. Även frågan om ansvarsbeloppets storlek måste avgöras slutligt innan fonden fördelas. I samband med att fonden upprättas fattar rätten visserligen -ett beslut om ansvarsbeloppets storlek. Detta gäller emellertid bara tills annorlunda förordnas. Borgenärerna måste senare ha möjlighet att göra invändningar i denna fråga.

Såsom har påpekats i den allmänna motiveringen har det ansetts angelä- get att göra en uppdelning mellan de två moment som det är fråga om, nämligen upprättandet av en begränsningsfond och begränsningsmålet. Som där har framhållits behöver det förhållandet att en fond har upprättats inte alltid leda till att ett begränsningsmål uppkommer. Förutsättningen för att ett begränsningsmål skall uppkomma är att särskild talan, exempelvis om fördelning av fonden, väcks genom stämning (359 5). För detta mål gäller enligt 359 & andra stycket reglerna i rättegångsbalken om dispositiva tvistemål i tillämpliga delar. Beträffande förfarandet när en begränsnings- fond upprättas gäller enligt 352 & tredje stycket lagen ( 1946:807 ) om hand- läggning av domstolsärenden i tillämpliga delar, om inte annat sägs i förevarande kapitel.

Fondärendet kan inte avslutas förrän fondmedlen har fördelats genom avgörande i ett begränsningsmål eller fonden har upplösts enligt 358 9”. Det är sålunda att märka att det beslut i fondärendet genom vilket rätten fastställer fondens storlek eller godtar erbjuden säkerhet är av interimistisk karaktär. Det kan därför komma att ändras.

3515

I paragrafen anges de belopp som globalfonden resp. oljeskadefonden skall motsvara. Första stycket grundar sig på art. 11.1 i begränsningskon- ventionen. Andra stycket ansluter sig till 6 5 första stycket oljeansvarig- hetslagen (jfr art. V.3 i oljeansvarighetskonventionen).

Enligt första stycket skall en globalfond motsvara summan av begräns- ningsbeloppen för de fordringar beträffande vilka ansvarsbegränsning görs gällande och som har uppkommit på grund av en och samma händelse. Den skall dessutom motsvara ränta på dessa belopp från dagen för händelsen till dagen för fondens upprättande.

Prop. 1982/83: 159 . 132

Om det efter en fartygskollision mellan två lastfartyg, som inte har några passagerare ombord, föreligger fordringar som avser både personskador och sakskador och om den ansvarige redaren åberopar ansvarsbegränsning beträffande samtliga dessa fordringar, skall globalfonden således motsvara summan av de ansvarsbelopp som gäller enligt 238 5 2 och 3 jämte ränta för tiden till dess fonderna upprättas. Vill redaren att fonden endast skall avse sakskadefordringar, kan han nöja sig med att upprätta en fond som mot- svarar ansvarsbeloppet i 238 5 3jämte ränta. Personskadefordringama kan nämligen vara så pass små att begränsning av ansvaret inte är aktuell. Borgenärernas eventuella behov av säkerhet för kraven kan då tillgodoses på annat sätt. Såvitt gäller personskador som drabbar ett fartygs egna passagerare skall globalfonden motsvara det ansvarsbelopp som föreskrivs i238 & ljämte ränta.

Föreskriften om att globalfonden även skall omfatta ränta på begräns- ningsbeloppet för tiden från den ansvarsgrundande händelsen till fondens upprättande saknar direkt motsvarighet i gällande sjölag.

Konventionen innehåller inte någon bestämmelse om den räntefot som skall användas vid ränteberäkningen. Detta får därför avgöras enligt natio- nell lag (art. 14). Det har ansetts lämpligt att 6 5 räntelagen ('1975:635) tillämpas. Räntan skall alltså beräknas enligt den räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda diskontot som gäller vid varje tid med tillägg av fyra procentenheter.

Bestämmelsen om att fonden också skall omfatta ränta under den an- givna tiden innebär inte att ränta nödvändigtvis skall löpa på den enskilde borgenärens fordran under denna tid eller att räntan i det enskilda fallet . skall uppgå till den procentsats som följer av bestämmelsen. Dessa frågor bestäms enligt de regler som gäller för varje särskild fordran.

Av andra stycket framgår att oljeskadefonden skall uppgå till ansvarsbe— loppet enligt 5 & oljeansvarighetslagen, dvs. det ansvarsbelopp som gäller för fartygets ägare. 1969 års oljeansvarighetskonvention innehåller inte någon bestämmelse om ränta för tiden till fondens upprättande. Någon bestämmelse om ränta finns därför inte i andra stycket. Såsom framgår av 353 5 andra stycket kan emellertid rätten av den som upprättar fonden begära att ett tilläggsbelopp betalas in eller att säkerhet ställs för ett sådant belopp. Såvitt gäller en oljeskadefond kan detta tilläggsbelopp avse ränta också för tiden från den ansvarsgrundande händelsen till dagen för fondens upprättande. Tilläggsbeloppet utgör emellertid inte del av fonden utan är avsett att täcka ränta och rättegångskostnader som inte omfattas av be- gränsningsbeloppet (jfr 236 5 6 sjölagen och 5 & första stycket tredje meningen oljeansvarighetslagen).

352 5

I denna paragraf regleras hur en begränsningsfond skall upprättas. Vi- dare anges vilka upplysningar som. skall lämnas till rätten av den som vill

Prop. 1982/83: 159 . 133

upprätta en fond. Första stycket grundar sig på art. 11.2 i begränsnings- konventionen. Den artikeln har i sin tur utformats med art. V.3 i 1969 års oljeansvarighetskonvention som förebild. En motsvarande bestämmelse finns f.n. i 6 & andra stycket oljeansvarighetslagen.

Enligt 240 & första stycket får en globalfond upprättas hos den domstol där talan har väckts angående en fordran som är av sådant slag att den är föremål för ansvarsbegränsning. Fonden kan också upprättas l'lOS sjörätts- domstolen för den ort där kvarstad eller andra rättsliga åtgärder har be- gärts. Oljeansvarighetskonventionen förutsätter att talan om ersättning redan är väckt när fonden upprättas. Därför föreskrivs i 6 5 andra stycket oljeansvarighetslagen att en oljeskadefond skall upprättas hos den domstol - där talan har väckts enligt 18 & nämnda lag.

Den som vill upprätta en fond skall antingen betala in fondbeloppet kontant eller ställa en säkerhet som godtas av rätten. Detta framgår av första stycket. I praktiken torde begränsningsfond i regel upprättas genom att säkerhet ställs. Det är viktigt att höga krav ställs på säkerheten. Garanti av en nordisk affärsbank bör normalt godtas liksom garanti av något av de större nordiska försäkringsföretagen. Garantier av större utländska affärs- banker eller försäkringsbolag bör också kunna godtas. Vid behov får kontroller företas genom förfrågningar hos bank- och försäkringsinspek- tionerna.

En fråga som har uppkommit i praktiken i samband med att en oljeska- defond upprättas är huruvida en säkerhet som består enbart av en förbin- delse från fartygsägaren eller dennes försäkringsgivare att betala skade- stånd upp till ansvarighetsbeloppet skall godtas. En sådan förbindelse utgör nämligen endast en utfästelse av fartygsägaren resp. försäkringsgi- varen att betala vad denne enligt lag redan är skyldig att betala. Som skäl för att sådana förbindelser bör godtas har anförts att en säkerhet i form av en bankgaranti medför avsevärda kostnader och att det i många fall från de skadelidandes synpunkt skulle vara helt onödigt att kräva någon annan säkerhet än en förbindelse av den betalningsskyldige själv. Enligt uppgift godtas sådana förbindelser i vissa länder. t.ex. i Japan. Som nyss har nämnts bör höga krav ställas på den säkerhet som skall ställas när en begränsningsfond upprättas. Detta bör givetvis gälla även vid bedömning- en av om en förbindelse av det slag som'nu har nämnts skall "godtas. En" sådan förbindelse bör därför godtas som säkerhet endast om det är uppen- bart att någon ytterligare säkerhet inte behövs för att de skadelidandes rätt ' skall tillvaratas. '

Av första stycket framgår vidare att det förutsätts att den som vill upprätta en begränsningsfond gör en ansökan därom hos rätten. Av ansök- ningen skall framgå att det är fråga om upprättande av en begränsningsfond enligt 351 &. Det är nämligen angeläget att det från början görs klart humvida säkerheten är avsedd att utgöra en begränsningsfond eller om det endast är fråga om en säkerhet för en enskild borgenär som har begärt

Prop. 1982/83: 159 134

säkerhetsåtgärd-. I det förra fallet gäller säkerheten till förmån för alla borgenärer (jfr 240 & andra stycket). I det senare fallet avses endast den enskilde borgenärens krav.

I andra stycket föreskrivs att det i ansökningen skall lämnas en redogö- relse för omständigheterna i saken. Domstolen måste få uppgift om vilken händelse som ersättningskraven hänför sig till. Vidare måste uppgifter lämnas om det skadevållande fattyget. t.ex. dess nationalitet och dräk- tighet. dess ägare och försäkringsgivare. Uppgiften om fartygets dräktighet är nödvändig för att ansvarsbeloppet och därmed fondens storlek skall kunna beräknas. Det bör påpekas att fartygets dräktighet skall bestämmas på olika sätt beroende på om en globalfond (jfr 238 & 6 sjölagen) eller en oljeskadefond (jfr- I % oljeansvarighetslagen) skall upprättas. Vid globalbe- gränsning beräknas ansvarsbeloppet på grundval av bruttodräktigheten, medan nettotonnaget utgör utgångspunkten för beräkningen av ansvarsbe- loppet enligt oljeskadelagen.

För att domstolen skall kunna underrätta kända borgenärer har i andra stycket även föreskrivits att uppgift skall lämnas om de kända borgenärer- nas namn och adress.

Det har inte ansetts erforderligt att i sjölagen uttömmande reglera förfa- randet i ärenden om upprättande av begränsningsfond. Det har i stället ansetts lämpligt att låta lagen (194-6:807) om handläggningen av domstols- ärenden gälla i tillämpliga delar, om inte annat sägs i 15 kap. sjölagen. En föreskrift om detta har tagits in i tredje stycket.

Hänvisningen till lagen om handläggningen av domstolsärenden innebär bl.a.. att domförhetsreglerna i den lagen blir tillämpliga i fondärendet (6 G). Vidare innebär hänvisningen att rättens avgörande sker genom beslut (9 %$).

353 &

Paragrafen innehåller bestämmelser om de beslut som skall meddelas när en ansökan om upprättande av begränsningsfond har kommit in till domstolen. I paragrafen anges också vid vilken tidpunkt en fond skall anses upprättad. Delvis motsvarande bestämmelser finns f.n. i 6 % tredje och fjärde styckena oljeansvarighetslagen.

Enligt 241 % sjölagen och 9 & oljeansvarighetslagen inträder vissa rätts- verkningar till skydd för den skadeståndsansvariges egendom när en be- gränsningsfond upprättas. Det är därför av väsentlig betydelse för den som har ansökt om att få upprätta en begränsningsfond att rätten så snart som möjligt meddelar beslut om fondbeloppets storlek och tar ställning till om den säkerhet som har erbjudits kan godtas. Att rätten skall meddela beslut utan dröjsmål framgår av 5 & lagen om handläggning av domstolsärenden.

För att de nämnda rättsverkningama skall inträda krävs i princip att rätt till ansvarsbegränsning föreligger. Prövningen av frågan om en fond får upprättas kan emellertid på detta stadium inte innefatta någon prövning av huruvida de krav som har gjorts gällande eller som kan förväntas bli

Prop. 1982/83: 159 ' 135

framställda avser fordringar av det slag som är föremål för ansvarsbe— gränsning enligt sjölagen eller oljeansvarighetslagen. Sökandens uppgifter i dessa hänseenden får i regel tas för goda. Redan uppgiften om vilken händelse som har föranlett ansökningen kan ofta räcka för att det skall stå klart att begränsningsbara fordringar kan föreligga. Därav följer också att skyddet för den ansvariges egendom inträder i och med att fonden upprät- tas. Skyddet blir dock definitivt först när frågan om rätten till ansvarsbe- gränsning har prövats. Det är inte heller avsikten att domstolen på detta stadium skall bilda sig en uppfattning om huruvida fordringarna samman- tagna uppgår till ansvarsbeloppet. Detsamma gäller frågan huruvida den som påstås vara skadeståndsansvarig har gjort sig skyldig till ansvarsgrun- . dande handling eller om denna handling är av sådant slag att rätten till ansvarsbegränsning har gått förlorad.

Den som vill upprätta en begränsningsfond har alltså en praktiskt taget ovillkorlig rätt att göra detta. Några stränga krav på innehållet i de upp- gifter som enligt 352 & andra stycket skall lämnas bör inte heller ställas upp. Uppgifterna kan kompletteras senare. Det är alltså tillräckligt att fondupprättarens och fartygets identitet framgår och att fartygets dräk- tighet samt tid och plats för den ifrågavarande händelsen anges. Undan- tagsvis kan det dock förekomma att det är uppenbart att en ansökan om att få upprätta en begränsningsfond inte skall bifallas, t.ex. då något fartyg över huvud taget inte är inblandat eller inte ens de mest grundläggande omständigheterna framgår av ansökningen och det visar sig omöjligt att få denna kompletterad. Slutligen måste givetvis de förutsättningar som anges i 240 $$ första stycket sjölagen resp. 6 5 andra stycket oljeansvarighetslagen (6 $% första stycket enligt förslaget) föreligga när beslut om upprättande av fond meddelas.

Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte för ränta och rättegångskost- nader. Detta framgår av 236 .5 6 sjölagen och 5 5 första stycket tredje meningen oljeansvarighetslagen. I den mån en borgenär får utdelning ur en begränsningsfond, har han normalt också rätt till ränta på detta belopp. Ofta har han dessutom rätt till ersättning för rättegångskostnader. t.ex. ombudsarvode i samband med anmälan av en fordran mot fonden och den fortsatta bevakningen av denna.

Såsom framgår av 35] 5 omfattar en begränsningsfond inte ränta på ansvarsbelopp annat än så till vida att en globalfond skall motsvara ränta från dagen för den ansvarsgrundande händelsen till dess fonden upprättas. Upprättas fonden genom kontant inbetalning av fondbeloppet kan detta visserligen göras räntebärande, och borgenären får då ytterligare säkerhet för sin räntefordran. Det är dock inte säkert att borgenären ens då erhåller full säkerhet för räntefordringen. eftersom den bankränta som utgår på fondbeloppet kan understiga borgenärens skadeståndsränta. Såsom tidi- gare har nämnts torde f.ö. en begränsningsfond i praktiken vanligen upp— rättas genom att en bankgaranti eller annan liknande säkerhet ställs. I

Prop. 1982/83: 159 136

sådant fall får borgenärerna inte någon säkerhet för ränta som avser tiden efter fondens upprättande. Det är att märka att en begränsningsfond över huvud taget inte utgör säkerhet för rättegångskostnader. [ avsaknad av särskilda regler i 15 kap. sjölagen skulle allmänna regler om säkerhetsåt- gärder ha blivit tillämpliga. om en borgenär vill ha säkerhet för ränta som inte täcks av 351 % och för rättegångskostnader.

I andra stycket föreskrivs därför att rätten. om inte särskilda skäl förelig- ger däremot, skall fastställa ett tilläggsbelopp. Detta tilläggsbelopp är avsett att täcka ersättning till förvaltare i fonden, rättegångskostnader och andra kostnader i anledning av fondens upprättande och fördelning samt ansvaret för ränta. Den som vill upprätta en begränsningsfond skall således även betala in tilläggsbeloppet eller ställa godtagbar säkerhet för detta. Eftersom de kostnader som här avses kan komma att uppgå till förhållan- devis stora belopp. innebär förfarandet en trygghet inte bara för borgenä- rerna utan också för den som upprättar fonden såtillvida att annan egen- dom som tillhör honom inte kan tas i anspråk för att säkerställa dessa krav. I fråga om räntekostnaderna uppnås även för alla berörda parter den fördelen att samtliga frågor om ränteanspråk kan avgöras i samband med fördelningen av fonden. Beträffande globalfond gäller dock att tilläggsbe- loppet för ränta endast kan avse ränta för tiden efter fondens upprättande. Ränta för tiden dessförinnan ingår nämligen i själva fondbeloppet (351 5 första stycket 2). '

Tilläggsbeloppet bestäms efter en skönsmässig bedömning av domsto- len. När tilläggsbeloppets storlek skall bestämmas är det givetvis av bety- delse när en fördelning av fonden kan beräknas ske. Det kan ofta vara svårt för domstolen att bedöma denna fråga i detta tidiga skede. Det torde också medföra åtskilliga svårigheter att då bedöma i vad mån säkerhet behövs för rättegångskostnader. Vidare kan det vara svårt att förutse i vilken utsträckning tvister kan uppkomma i begränsningsmålet. Såsom framgår av fjärde stycket är emellertid beslutet om tilläggsbeloppets stor- lek inte slutligt. Beslut om ytterligare säkerhet kan därför meddelas sena- re, om det visar sig erforderligt. .

Bestämmelsen om tilläggsbelopp saknar motsvarighet i såväl 1969 års oljeansvarighetskonvention som 1.976 års konvention. 1957 års begräns- ningskonvention innehåller inte heller någon sådan bestämmelse. När den svenska lagstiftningen på grundval av 1957 års konvention utarbetades, ansågs emellertid att konventionen hade överlämnat åt den nationella lagen i vederbörande konventionsstat att lösa denna fråga. En bestämmel- se av detta slag togs därför in i nuvarande 237 & sjölagen (jfr prop. 1964:35 s. 83 ).

I förarbetena till oljeansvarighet slagen uttalade föredragande statsrådet att han ansåg det vara ytterst tveksamt om det enligt oljeansvarighetskon- ventionen var tillåtet att som villkor för ansvarsbegränsning föreskriva att fartygsägaren skulle ställa säkerhet även för ränta och rättegångskostnader

Prop. 1982/83:159 ' 137

(jfr prop. 1973:l4() s. 44). Härtill kom att underlåtenhet av fartygsägaren eller hans försäkringsgivare att iaktta en sådan föreskrift kunde leda till att ansvarigheten blev obegränsad. Föredragande statsrådet ansåg därför att något sådant villkor för ansvarsbegränsning inte borde ställas tipp. Någon bestämmelse av detta slag togs därför inte in i oljeansvarighetslagen.

Beträffande såväl 1969 års oljeansvarighetskonvention som 1976 års begränsningskonvention gäller att regleringen i processrättsligt hänseende är ofullständig och att konventionsstaterna därför i nationell lag får införa kompletterande processuella bestämmelser. Hinder kan t.ex. inte möta att ställa upp krav i olika hänseenden för att en ansökan skall tas upp till behandling. t.ex. att en expeditionsavgift betalas. Det saknas anledning att bedöma frågan om säkerhet för ränta och rättegångskostnader annorlunda. I enlighet med vad som uttalades vid-lagstiftningen i anledning av 1957 års begränsningskonvention måste det därför anses att det även i oljeansva- righetskonventionen har överlämnats åt nationell lag i konventionsstaterna att avgöra om ett tilläggsbelopp avseende kostnader och ränta skall kunna krävas. Om någon föreskrift inte meddelas i detta hänseende. har borge- närerna i de fall en oljeskadefond upprättas rätt att enligt allmänna regler kräva särskild säkerhet för sina fordringar på ränta och kostnader. Detta kan inte anses vara en ändamålsenlig ordning. Inte bara sakliga skäl talar för att ett tilläggsbelopp bör kunna krävas för ränta och kostnader. Regler- na bör också vara desamma för de båda slagen av begränsningsfonder. På grund härav har föreskriften om tilläggsbelopp gjorts tillämplig på både globalfond och oljeskadefond.

Om särskilda skäl föreligger, kan rätten underlåta att bestämma ett tilläggsbelopp som avser ränta och kostnader. Har ansvar gjorts gällande t.ex. mot ett nordiskt rederi med betydande tillgångar i något av de nordis- ka länderna. bör det inte' vara nödvändigt att fastställa ett tilläggsbelopp. En dom i begränsningsmålet kan ju i ett sådant fall verkställas. om betal- ning inte skulle ske godvillig't.

Av tredje stycket framgår att en begränsningsfond anses upprättad först när såväl fondbeloppet som ett eventuellt tilläggsbelopp har betalats in eller godtagbar säkerhet har ställts. Om detta redan har skett när rätten fattar det beslut varigenom storleken av fondbeloppet och eventuellt tilläggsbelopp anges, anses fonden upprättad den dag då beslutet medde- las. I beslutet skall då framgå att beloppet har betalats in eller att en godtagbar säkerhet har ställts.-

Av art. V.9 i oljeansvarighetskonventionen resp. art. 8.1 i 1976 års konvention följer att omräkning från SDR till svenskt mynt skall göras efter kursen den dag då fonden upprättas. betalning sker eller säkerhet ställs. En bestämmelse" med detta innehåll finns f.n. i 348 .5. Den har nu förts över till 369_ 5. Det har därför inte ansetts erforderligt att i 15 kap. Särskilt. ange efter vilken kurs omräkningen skall ske. Den som upprättar en begränsningsfond är således fri från valutarisken efter det att fonden är

Prop. 1982/83: 159 - 138

upprättad. Har begränsningsfonden en gång behörigen upprättats, kommer de förändringar av SDR:s värde i förhållande till svenskt mynt som inträf- far därefter inte att påverka fondbeloppets eller ansvarsbeloppets storlek.

Fattar rätten ett nytt beslut. varigenom fondbeloppet eller tilläggsbelop- pet höjs. skall den som har upprättat fonden underrättas om detta och beredas tillfälle att inom viss. särskilt angiven kortare tid betala in felande kontanta medel eller ställa kompletterande säkerhet. Under denna frist får fonden anses fylla lagens krav. Någon säkerhetsåtgärd eller annan verk- ställighet får således inte ske under denna frist. under förutsättning att rätt till ansvarsbegränsning föreligger. Detta följer av 241 & sjölagen resp. 9 % oljeansvarighetslagen. Om komplettering inte görs före fristens utgång. kan därefter någon fond inte längre anses vara upprättad. De tillgångar som finns i fonden bör emellertid i sådant fall inte återställas till den som har upprättat fonden. eftersom borgenärerna under den tid då fonden var behörigen upprättad var förhindrade att skaffa sig annan säkerhet. Som har framhållits i anslutning till 240 å- bör upprättandet av en fond närmast jämställas med betalning av skulder. Tillgångarna bör därför reserveras för att tillgodose de fordringar som görs gällande mot fonden. Sedan alla anspråk på ersättning slutligen har avgjorts, skall kvarvarande medel för— delas mellan borgenärerna i förhållande till storleken av deras fordringar.

Av fjärde stycket framgår att beslut som avses i denna paragraf är av interimistisk karaktär. dvs. de gäller till dess annat förordnas. En borgenär som får kännedom om att en fond har upprättats har således möjlighet att få till stånd en höjning av fondbeloppet. om han kan påvisa att det först fastställda fondbeloppet grundas på t.ex. felaktiga uppgifter om fartygets dräktighet. Som tidigare har nämnts kan det också finnas anledning att besluta om ytterligare säkerhet.

Talan mot beslut enligt denna paragraf skall föras särskilt. Besvärsrätt tillkommer var och en vars rätt berörs av beslutet. Gäller beslutet en begränsningsfond enligt oljeansvarighetslagen. har därför den internatio- nella oljeskadefonden besvärsrät'i. I samband med att fonden fördelas måste rätten i fondärendet ta slutlig ställning till frågan om fondbeloppets storlek.

354 5

Denna paragraf innehåller bestämmelser om ett kungörelseförfarande. När en begränsningsfond har upprättats. skall rätten enligtförsta stycket genast låta kungöra detta. I kungörelsen skall borgenärerna uppmanas att inom viss tid skriftligen anmäla sina fordringar mot fonden. Tiden för anmälningsfristen har inte bestämts i lagrummet. men den skall vara minst två månader. Har fonden upprättats lång tid efter händelsen bör anmäl-' ningsfristen kunna vara relativt kort. De som har lidit skada torde då i regel ha kännedom om detta och om skadornas omfattning. Detsamma gäller när det är fråga om klara och begränsade skador. Vid exempelvis oljeskador

Prop. 1982/83: 159 139

kan däremot behov av en längre frist föreligga. eftersom skadorna då ofta är mera svåröverskådliga. F.n. föreskrivs i 7 & oljeansvarighetslagen en minsta tid om sex månader, och detta bör gälla som riktmärke även i fortsättningen. Kungörelsen bör utfärdas så snart begränsningsfonden har upprättats och oberoende av om beslutet om fastställande av ansvarsbe— lopp har överklagats.

I första stycket har vidare föreskrivits att kungörelsen skall innehålla en erinran om vissa lagbestämmelscr som är av betydelse för borgenärernas rätt. Erinran skall sålunda göras om 357 5. enligt vilken rätt till utdelning för efteranmälda fordringar föreligger bara under vissa förutsättningar. Vidare skall erinras om 364 5. I denna paragraf anges att domar i begräns- ningsmålet gäller mot alla som kan göra gällande fordringar mot fonden, även den som inte har anmält sin fordran. Har globalfond upprättats. skall erinras också om 240 & tredje stycket, enligt vilket särskild talan inte får väckas sedan en fond har upprättats.

Enligt andra stycket skall kungörelsen tas in i Post- och Inrikes Tidning- ar och i ortstidning. Kungörelse skall ske inte bara i Sverige utan också i utlandet. om skäl föreligger till det. Om det finns anledning anta att borgenärer finns i något annat land. bör således kungörelse ske även där. Några föreskrifter om hur sådan kungörelse skall ske ges inte. eftersom förhållandena på platsen bör vara avgörande för hur man på lämpligaste sätt skall underrätta borgenärerna. Kostnaderna måste dock självfallet hållas inom rimliga gränser. Beträffande kungörelseförfarandet hänvisas i övrigt till lagen ('l977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndig- het m.m. '

Enligt tredje stycket skall rätten vid sidan om kungörelseförfarandet underrätta den som har upprättat fonden och alla kända borgenärer om kungörelsen.

355 &

Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om förvaltare i en be- gränsningsfond.

Som framgår av den allmänna motiveringen ( avsnitt 5 . l .4) bör det i vissa fall finnas möjlighet för rätten att förordna en förvaltare i fonden. Enligt första stycket skall rätten förordna förvaltare i begränsningsfonden. om det är lämpligt med hänsyn till sakens beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt. Vidare föreskrivs att förvaltaren skall vara lagfaren och ha den särskildainsikt och erfarenhet som uppdraget kräver. Enligt 44 & andra stycket konkurslagen får till förvaltare i konkurs inte förordnas den som är anställd vid domstol. Motsvarande bör gälla också vid förordnande av förvaltare i begränsningsfond. Det har dock inte ansetts nödvändigt att meddela en uttrycklig bestämmelse härom.

Förvaltarens uppgifter består i att granska anmälda fordringar samt att upprätta ett förslag till hur fonden skall fördelas (jfr 360 & andra stycket).

Prop. 1982/83: l59 140

Förvaltare kan förordnas när som helst efter det att fonden har upprät- tats. Möjligheten att utse förvaltare bör utnyttjas med ganska stor restrikti— vitet. Förvaltare bör således förordnas endast i de fall där det finns anled- ning misstänka att antalet borgenärer är stort eller att fördelningen av fonden annars kan komma att bli komplicerad. Förvaltare bör också utses, om det kan antas att mera betydande tvister kommer att uppstå. t.ex. rörande storleken av vissa fordringar. Innan beslut meddelas. bör syn- punkter i frågan inhämtas under hand från den som har upprättat fonden och andra intresserade parter. Visar det sig därvid att parterna har inlett förlikningsförhandlingar bör beslutet anstå, såvida inte parterna själva anser att en förvaltares insatser kan vara dem till hjälp.

I andra stycket föreskrivs att rätten skall fastställa förvaltarens ersätt- ning. Denna ersättning skall bestridas av den som har upprättat fonden. Har tilläggsbelopp fastställts enligt 353 & andra stycket. skall ersättningen till förvaltaren betalas ur detta belopp. Om fondens förvaltning drar ut på tiden. bör förvaltaren kunna erhålla förskott på ersättningen. Ersättningen till förvaltaren kan givetvis inte slutligt fastställas förrän förvaltningen av fonden har slutförts.

356 &

I denna paragraf anges att den borgenär som anmäler en fordran skall ge rätten vissa uppgifter om fordringen. Han skall sålunda lämna uppgift om fordringens storlek och om grunden för denna." Vidare skall han upplysa om dom har meddelats med anledning av fordringen eller om särskild rättegång pågår beträffande denna. _

Om det beträffande en fordran föreligger en lagakraftvunnen dom som är verkställbar i Sverige. kan fordringen inte omprövas i begränsningsmålet. Övriga borgenärer har således inte någon möjlighet att i ett sådant fall framställa anmärkningar mot fordringen. Har domen meddelats i utlandet och är den inte verkställbar här, har den däremot endast bevisverkan.

Om det när fonden upprättas pågår särskild rättegång beträffande en borgenärs fordran. behöver denna rättegång inte läggas ned (jfr avsnitt 5 .l.4). De andra borgenärerna har emellertid ett intresse av att så snart som möjligt få vetskap om rättegången. Vill de rikta anmärkningar mot fordringen, torde de nämligen ha möjlighet att intervenera i denna rätte-

gång.

357 5

I denna paragraf behandlas verkningarna av att en fordran inte anmäls i

, tid. Om en fordran inte har anmälts. när handläggningen av frågan om fondens fördelning avslutas vid tingsrätten. kan ersättning utgå bara enligt 363 & andra stycket. Ersättning kan sålunda utgå. om rätten vid fördelning- en av fonden har avsatt ett belopp som skall täcka efteranmälda fordringar. Den borgenär som inte har anmält sin fordran när fördelningen sker ris-

Prop. 1982/83:159 14,

kerar således att rätten inte finner anledning att avsätta något sådant belopp. Han löper därför risken att inte få någon ersättning alls eller mindre ersättning än han skulle ha fått om han hade anmält sin fordran i tid.

358 5

I denna paragraf regleras upplösning av begränsningsfond. När en begränsningsfond har upprättats. har en borgenär inte längre möjlighet att erhålla särskild säkerhet för sin fordran. förutsatt att den som upprättat fonden har rätt till ansvarsbegränsning. Alla borgenärer som har anspråk på ersättning i anledning av den ansvarsgrundande händelsen skall därför kunna rikta sina krav mot fonden. För att inte endast vissa borgenä- rer skall kunna disponera över fonden har i denna paragraf föreskrivits att fonden inte kan upplösas förrän anmälningsfristen har gått ut. Sedan borgenärerna således blivit kända kan fonden upplösas, men det krävs då att både den som har upprättat fonden och samtliga borgenärer som har gjort gällande fordringar mot fonden samtycker till detta.

Med uttrycket ”den som har upprättat fonden" avses här endast den som faktiskt har upprättat begränsningsfonden. För att en fond skall få upplösas krävs alltså inte samtycke av de andra personer för vilka fonden har verkan ,enligt 240 5 andra stycket. I detta sammanhang beaktas endast de fordringar som kvarstår. En borgenär vars fordran har blivit underkänd i en lagakraftvunnen dom skall naturligtvis inte kunna hindra att fonden upplöses. Anledningen till upplösning av fonden torde regelmässigt vara att parterna utom rätta har kommit överens om hur fonden skall fördelas. Blir fonden upplöst efter det att begränsningsmålet har inletts. skall detta avskrivas i samband härmed.

Beslutet att upplösa fonden bör fattas i fondärendet. Detta ärende bör ' därefter avskrivas, sedan rätten i förekommande fall har tagit ställning till förvaltarens ersättningsanspråk.

359 5

I paragrafens första stycke definieras begreppet begränsningsmål samt behandlas frågan om väckande av talan i begränsningsmål.

Av definitionen framgår att begränsningsmål är ett mål i vilket frågor om ansvar och dess begränsning och om anmälda fordringar avgörs samt fonden fördelas. Sedan en begränsningsfond har upprättats och borgenä- rerna har anmält sina krav. kan parterna vilja inleda förlikningsförhand- lingar, eventuellt med anlitande av förvaltaren. Begränsningsmålet skiljer sig såtillvida från ett vanligt tvistemål att rättegångsförfarandet kan komma att aktualiseras snabbt och utan att parterna haft tillfälle att undersöka möjligheterna till en uppgörelse i godo. För att en uppgörelse i godo skall kunna träffas fordras också att samtliga berörda parter är kända. vilket i de fall när en fond upprättas kan vara fallet först sedan anmälningsfristen har

Prop. 1982/83: 159 142

gått ut. Det har därför ansetts att några åtgärder som syftar till fördelning av fonden — såsom fondsammanträde och upptagandet av tvistiga ford- ringar till behandling — inte utan vidare skall vidtas av rätten, sedan anmälningsfristen har löpt ut. För att rätten skall vidta sådana åtgärder krävs att någon av parterna tar ett. initiativ genom att väcka talan i begräns- ningsmålet. Talan i ett sådant mål väcks genom stämning vid den domstol där fonden är upprättad. Behöriga att väcka talan är enligt 240 s tjärde stycket den som har upprättat fonden, dennes försäkringsgivare och bor- genärerna.

Det har inte ansetts nödvändigt att meddela särskilda regler för förfaran- det i begränsningsmål utöver dem som är av grundläggande betydelse. Om det uppstår en tvist mellan t.ex. redaren och en borgenär om den anmälda fordringen. skall allmänna regler om bevisning. möjligheterna att meddela deldom eller mellandom, fullföljd osv. tilllämpas. I paragrafens andra stycke föreskrivs därför att rättegångsbalkens regler om tvistemål vari förlikning om saken är tillåten (s.k. dispositiva mål) skall gälla i tillämpliga delar, om inte annat sägs i förevarande kapitel.

360 5

Denna paragraf innehåller bestämmelser om s.k. fondsammanträde och om rättens prövning av tvistiga frågor.

När någon av parterna har väckt talan i begränsningsmålet. skall det formella fondförfarandet inledas genom att kallelse utfärdas till ett fond- sammanträde. Anmälningsfristens utgång måste under alla förhållanden avvaktas innan sammanträdet kan äga rum. Har förvaltare förordnats i fonden, måste han få den tid som behövs för att granska de anmälda fordringarna och utarbeta förslag till fördelning av fonden. Förvaltaren måste därför höras om tidpunkten för fondsammanträdet.

Till sammanträdet skall enligtförsta stycket kallas. förutom förvaltaren, alla personer vilkas rätt berörs av utgången i begränsningsmålet. Det innebär att kallelse skall utfärdas på den som har upprättat fonden, den som har anhängiggiort begränsningsmålet och borgenärerna. dvs. de som har anmält fordringar mot fonden.. Redarens P & I-assuradör b'ör normalt också kallas. Är den ansvarsgrundande händelsen en kollision, bör i regel också redarens kaskoassuradör kallas. ()m oljeskadefond har upprättats och om den internationella oljeskadefonden kan komma att bli skyldig att ersätta en del av oljeskadorna, bör vidare den internationella fonden kal- las.

Såsom har berörts i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5 .l.4) skall samtliga frågor som aktualiseras i begränsningsmålet behandlas vid fond- sammanträdet. För att underlätta för parterna att träffa en överenskom- melse i de olika sakfrågorna skall förvaltaren enligt andra stycket efter att ha granskat de anmälda fordringarna till fondsammanträdet utarbeta ett förslag till fördelning av fonden. Förslaget skall i god tid före sammanträ- det översändas till dem som har kallats.

Prop. 1982/83: 159 . l43

Om det från början står klart att parterna avser att göra en fråga till föremål för rättens prövning, kan det i vissa fall vara lämpligt att förval- taren lägger fram ett på vissa premisser grundat förslag till fördelning av fonden. I andra fall kan tvistefrågornas lösning vara av en så grundläggan- de betydelse för fördelningen att förvaltaren helt bör avstå från att lägga fram något förslag. Det är angeläget att upprättandet av förvaltarförslaget inte tillåts alltför mycket fördröja att rättegångsförfarandet påbörjas såvitt gäller de tvistiga frågorna. Förvaltaren bör dock alltid försöka att rensa undan tvistefrågor av enklare karaktär.

Om någon förvaltare inte har förordnats, ankommer det i princip på rätten att vidta de åtgärder som nu har nämnts. Rätten är emellertid på ett helt annat sätt än en förvaltare underkastad vissa begränsningar när det gäller förlikningsverksamhet och s.k materiell processledning. Bl.a. bör rätten givetvis inte på detta stadium ta ställning i tvistiga frågor. Domsto- len har sålunda i praktiken betydligt mindre möjligheter än en förvaltare att aktivt förbereda fondsammanträdet. Domstolen har begränsade möjlighe— ter att lägga fram förslag angående fondens fördelning till följd av att domstolen måste avhålla sig från varje åtgärd som kan rubba tilltron till dess opartiskhet. Detta är givetvis en omständighet att beakta. när domsto- len skall ta ställning till huritvida förvaltare bör förordnas. Finns tVistiga frågor och har förvaltare inte förordnats, kan det ofta vara lämpligt att rätten inskränker sig till att upprätta en förteckning över anmälda fordring- ar.

Ordningen med fondsammanträde och förordnande av förvaltare syftar till att underlätta för parterna att komma fram till en överenskommelse. som kan ligga till grund för fondens fördelning. Alla möjligheter bör tas till vara att under fondsammanträdet utreda återstående tvistefrågor och för- lika parterna. Även rätten bör aktivt verka för en överenskommelse i godo mellan parterna. Om rådrum behövs, bör enligt tredje stycket fondsam— manträdet fortsätta vid ett senare tillfälle (andra meningen). Förvaltaren kan då mot bakgrund av nya omständigheter och förlikning mellan de berörda parterna i olika frågor ändra det förslag som han ursprungligen hade utarbetat inför fondsammanträdet. Om enighet mellan parterna har uppnåtts. skall förvaltarens förslag med de ändringar som eventuellt har gjorts i det läggas till grund för fördelning av fonden (första meningen).

Om någon av parterna fortfarande har invändning mot förslaget när alla möjligheter till förlikning har uttömts och fondsammanträdet avslutas, skall rätten bestämma viss tid inom vilken den som vidhåller sin invänd- ning skall begära rättens prövning av tvisten (fjärde stycket). Detta gäller även invändningar som har gjorts skriftligen före fondsammanträdet. Så- dana invändningar skall alltså beaktas även om den som har gjort invänd- ningen inte är närvarande vid sammanträdet. Om en sådan begäran inte framställs inom föreskriven tid, tolkas detta som att invändningen inte Vidhålls. Enligt en uttrycklig föreskrift anses invändningen då förfallen.

Prop. 1982/83: 159 . ' 144

Om däremot rättens prövning begärs inom den fastställda fristen. skall rätten i fortsättningen handlägga tvisten som ett vanligt tvistemål. Detta innebär bl.a. att frågan om rättegångskostnader skall bedömas enligt van- liga tvistemålsregler.

Den som inte intinner sig till fondsammanträdet blir bunden av de resultat som uppnås där och har därmed också förlorat möjligheten att senare framställa en invändning och begära rättens prövning av en viss tvistefråga (jfr 361 sj andra stycket). Det finns vidare inte heller möjlighet för den som har uteblivit att fullfölja någon annan borgenärs invändning, som denne efter närmare överväganden har beslutat att frånfalla. Den som skriftligen har gjort en invändning före sammanträdet men uteblivit från detta kan däremot fullfölja sin invändning inom den frist som rätten fast- ställer. .

[femte stycket anges vilka personer som skall anses vara parter i en sådan tvist som nämns i det föregående stycket. Sålunda skall partsställ- ning intas av den som har framställt en invändning och den gentemot vilken invändningen riktas. Den föreskrivna ordningen innebär att såväl på kärandesidan som på svarandesidan kan uppträda flera personer. Den vanligaste situationen torde vara att den som har upprättat _fonden har framställt invändning mot en eller flera fordringar. Parter blir då den som har upprättat fonden och den eller de borgenärer som har anmält de fordringar som har blivit föremål för invändning. Det synes naturligt att då anse den som har upprättat fonden som svarande. Även en eller flera borgenärer kan ha invänt mot en fordran som har anmälts av en annan borgenär. I denna situation skulle den fondansvarige kunna stå helt utanför rättegången. I tvister angående frågor huruvida ansvar föreligger eller om rätten till ansvarsbegränsning kan den som påstås vara skadeståndsskyldig stå emot hela borgenärskollektivet. '

Även om den ursprungliga partsställningen enligt vad som nu har beskri- vits kan variera avsevärt beroende på vad tvisten gäller. måste samtidigt beaktas bestämmelserna om intervention i rättegångsbalken (14 kap. 9— 12 55). Dessa bestämmelser torde innebära exempelvis att den som har upprättat fonden har möjlighet att träda in på ena sidan i en tvist mellan borgenärer. Likaså måste andra borgenärer kunna intervenera i en tvist mellan en borgenär och den som har upprättat fonden. I det fallet att fordringarnas belopp sammanlagt överstiger ansvarsbeloppet kan nämli- gen utgången i en sådan tvist få avgörande betydelse för andra borgenärers möjligheter till utdelning ur fonden. Rätten till intervention är här av särskild betydelse när det gäller att förhindra ohemula uppgörelser mellan den skadeståndsansvarige och en borgenär. Den intervention som avses" i detta sammanhang är den där intervenienten har ställning av part, s.k. självständig intervention.

Prop. 1982/83: 159 145

361 5

I denna paragraf regleras förfarandet vid fondsammanträdet och det fortsatta förfarandet, om det efter fondsammanträdet föreligger olösta tvister som måste avgöras av rätten. '

I första stycket föreskrivs, att fondsammanträdet är att jämställa med muntlig förberedelse, om inte annat sägs i 15 kap. sjölagen. Detta innebär att bestämmelserna i 42 kap. rättegångsbalken om sådan förberedelse gäller i tillämpliga delar för fondsammanträdet. Vidare kommer för fond- sammanträdet att gälla samma domförhetsregler som för muntlig förbere- delse, dvs. att rätten är domför med en lagfaren domare (1 kap. 3 & rättegångsbalken).

Av 360 & tredje stycket följer att invändningar som har gjorts skriftligen före fondsammanträdet skall beaktas, även om den som har gjort invänd- ningen inte är närvarande vid sammanträdet. En parts utevaro från fond- sammanträdet skall därför givetvis inte leda till att tredskodom meddelas enligt 44 kap. 2 & rättegångsbalken. I andra stycket föreskrivs att, om någon som har kallats till ett fondsammanträde uteblir, sammanträdet får hållas utan hinder av utevaron. .

Utgångspunkten för paragrafen är att anmälan av fordringen mot fon- den, förvaltarens granskning och förhandlingarna vid fondsammanträdet motsvarar vad som i ett vanligt tvistemål förekommer genom stämningsan- sökan och vid förberedelsen. Någon särskild stämningsansökan behövs därför inte i detta skede. I många fall behövs inte heller någon ytterligare förberedelse, utan tvisten bör kunna avgöras i direkt anslutning till fond- sammanträdet.

Ibland kan det dock finnas behov av ytterligare förberedelse, muntlig eller skriftlig. Parterna kan t.ex. behöva beredas tillfälle att precisera sin talan eller att anmäla sin bevisning. Självfallet bör rätten på samma sätt som i vanliga tvistemål inhämta parternas synpunkter i fråga om behovet av och formerna för ytterligare förberedelse.

Om parterna samtycker till det. kan rätten på samma sätt som i ett vanligt tvistemål hålla huvudförhandling i förenklad form i anslutning till fondsammanträdet. Detsamma gäller om rätten finner saken uppenbar (jfr 42 kap. 20 s andra stycket rättegångsbalken ). En sådan huvudförhandling får hållas i omedelbart samband med fondsammanträdet eller inom 15 dagar från den dag då fondsammanträdet avslutades. I det senare fallet gäller som förutsättning att domstolen består av samma domare som vid fondsammanträdet.

Av hänvisningen i 359 5 andra stycket till rättegångsbalkens regler följer bl.a. att bestämmelserna om meddelande av deldom och mellandom är tillämpliga. Om det föreligger flera tvister som saknar inbördes samband, torde det vara lämpligast att de avgörs genom särskilda deldomar. Skulle någon av dessa tvister visa sig särskilt komplicerad och kräva längre tid för avgörandet än de övriga kan. om deldom har meddelats beträffande de 10 Riksdagen 1982/83. ! saml. Nr 159

Prop. 1982/83: 159 146

övriga tvistiga fordringarna. delbetalning av de icke tvistiga och rättskraf- tigt avgjorda fordringarna ske enligt 362 5.

Det är i och för sig inget som hindrar att förvaltaren vid handläggningen av en enskild tvist uppträder som. ombud för några av parterna, t.ex. när flertalet borgenärer och redaren har godtagit förvaltarens förslag och in- vändning görs av endast en borgenär.

362 "5

] denna paragraf ges möjlighet till provisoriska delbetalningar. Det kan uppenbarligen dröja lång tid innan slutlig dom meddelas beträf- fande samtliga fordringar och fördelning av fonden kan ske. I denna paragraf har därför tagits in en bestämmelse som ger rätten möjlighet att besluta om provisoriska delbetalningar. Detta kan inte ske förrän anmäl- ningsfristen har gått ut. Sådana delbetalningar får givetvis göras endast såvitt gäller de fordringar som inte är tvistiga eller har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft. Föreligger i målet ett stort antal tvister, kan flera sådana utbetalningar bli aktuella, allt eftersom tvisterna blir avgjorda. -

Domstolen måste givetvis se till att delbetalningarna inte medför risk för att de fordringar beträffande vilka dom ännu inte har meddelats får en mindre del av ansvarsbeloppet än de är berättigade till. Det finns anledning utgå från att domstolarna kommer att iaktta försiktighet med sådana delbe- talningar. Mot bakgrund härav har det inte ansetts nödvändigt att tillåta särskild talan mot beslut om provisoriska delbetalningar. Om sådan talan hade tillåtits, skulle systemet med delbetalningar lätt kunna sättas ur spel genom överklaganden. Någon särskild bestämmelse i denna fråga har inte tagits in i förevarande paragraf. Av 49 kap. 8 & rättegångsbalken följer emellertid att särskild talan mot sådana beslut inte får föras.

Skulle det mot förmodan inträffa att någon genom delbetalning har fått ut mer av begränsningsbeloppet än han har rätt till enligt vad som fram— kommer i samband med att begränsningsfonden fördelas. bör någon åter— betalningsskyldighet inte föreligga. I ett sådant fall är det tänkbart att staten kan bli skadeståndsskyldig enligt 3 kap. 2 s skadeståndslagen (l9722207) gentemot de fordringsägare som till följd av förtidsbetalningen får mindre utdelning ur fonden än de är berättigade till.

363 5

I paragrafen finns regler om slutlig fördelning av fonden. Vissa motsva- rande bestämmelser fmns f.n. i 7 % oljeansvarighetslagen.

När samtliga tvister har avgjorts skall enligt första stycket första me- ningen rätten besluta om fördelning av fonden. Rätten måste då ta slutlig ställning också till frågan om ansvarsbeloppets storlek. Normalt skall detta motsvara det ansvarsbelopp som fastställdes i samband med att fonden upprättades. Undantagsvis kan det dock förekomma att det finns anled- ning att ändra detta, t.ex. på grundval av ny utredning om fartygets

Prop. 1982/83: 159 147

dräktighet. Fonden skall fördelas enligt de bestämmelser som finns i 10 kap. sjölagen resp. i oljeansvarighetslagen.

Målet om fördelning av fonden får enligt första stycket andra meningen avgöras utan huvudförhandling, under förutsättning att sådan förhandling inte behövs med hänsyn till utredningen i målet. Normalt sett torde det ' bara röra sig om en matematisk operation som innebär att ansvarsbeloppet slås ut på de olika fordringarna. Huvudförhandling synes därför erforderlig endast i undantagsfall. Om muntlig bevisning skall tas upp, skall huvudför- handling däremot hållas. Detsamma bör vara fallet när det kan antas vara till fördel för utredningen i målet att parterna muntligen utvecklar sina ståndpunkter. Parterna bör beredas tillfälle att lämna synpunkter på valet av handläggningsform.

Ibland kan det finnas anledning anta att det finns ytterligare fordringar som inte har anmälts. Vid vissa miljökatastrofer kan t.ex. förekomma att skador uppstår först efter någon tid. Sker fördelningen relativt snart efter händelsen. kan det då finnas behov av att avsätta ett visst belopp för dem som drabbas av sådana skador. Det kan också hända att man med be- stämdhet vet att borgenärer finns som inte har hörts av och som det inte har varit möjligt att få kontakt med. Med tanke på sådana situationer föreskrivs i andra stycket att. rätten kan avsätta ett visst belopp till att täcka fordringar som inte har anmälts innan handläggningen av frågan om fondens fördelning har avslutats vid tingsrätten. Fördelning av detta be- lopp sker när samtliga anmälda fordringar har behandlats och det kan antas att ytterligare fordringar inte kommer att anmälas.

Det bör understykas att möjligheten att avsätta visst belopp för efteran- mälda fordringar inte bör utnyttjas urskiljningslöst. Belopp bör avsättas bara om det finns någon bestämd anledning att anta att ytterligare borgenä- rer finns_ Sker fördelningen ganska lång tid efter händelsen. måste det finnas starka skäl för att sådant belopp skall avsättas. Har mer än tre år förflutit från händelsen. måste det under alla förhållanden anses osannolikt att ytterligare borgenärer finns. '

Av tredje stycket framgår att fonden skall fördelas mellan de ersättnings- berättigade även om den som har upprättat fonden inte har rätt att begrän- sa sitt ansvar. Den omständigheten att ansvaret är obegränsat bör inte försätta de skadelidande i en sämre ställning än om rätt till ansvarsbe- gränsning hade förelegat.

Frågan huruvida rätt till ansvarsbegränsning föreligger har i ett sådant fall sannolikt redan gjorts till föremål för särskilt avgörande som har vunnit laga kraft när fördelning av fonden sker. Om rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger. bör det vara möjligt för borgenärerna att yrka att dom skall meddelas inte bara beträffande fondens fördelning utan också mot den som är ansvarig Såvitt avser hans skyldighet att personligen svara för den del av ersättningen som inte blir betald ur fonden. En bestämmelse om detta har tagits in i andra meningen.

Prop. 1982/83: 159 148

364 5

Av denna paragraf följer att en lagakraftvunnen dom i frågor om ansvar och rätten till ansvarsbegränsning, ansvarsbeloppets storlek, anmälda fordringar och fondens fördelning gäller gentemot alla som kan göra gällan- de fordringar mot fonden. oavsett om de har anmält sina fordringar eller inte.

Bestämmelsen är motiverad av att både den skadeståndsskyldige och borgenärerna har ett intresse av att det inte skall vara möjligt att i efter- hand bryta upp det beslut om fördelning av fonden som den slutliga domen innefattar. Sådana rättsskyddsgarantier har byggts in i begränsningsfond- systemet att det har ansetts kunna godtas att borgenär, som inte har anmält sin fordran, går miste om sin rätt.

S extonde kapitlet Särskilda bestämmelser

Kapitlet innehåller de paragrafer som f.n. finns i 15 kap. sjölagen . Ändringarna består huvudsakligen i ny numrering av paragraferna jämte de ändringar som föranleds av omnum-reringen.

369 &

Paragrafen motsvarar nuvarande 348 5. I nuvarande 348 5 andra stycket definieras beräkningsenheten Poincaré- francs. SDR är numera den beräkningsenhet som huvudsakligen används i internationella konventioner på transporträttens område. Denna beräk- ' ningsenhet har nu införts inte bara såvitt gäller begränsningsbeloppen i 6 kap. och l0 kap. utan även i 5 kap. (jfr vad som anförs i anslutning till 120 5). Härigenom har SDR införts. som beräkningsenhet i sjölagen i dess helhet. Det finns därför inte längre något behov av en definition av Poin— caréfrancs i sjölagen." Denna definition har därför uteslutits. I första stycket har i stället tagits in en definition av SDR. .

I andra stycket. som motsvarar nuvarande 348 & tredje stycket, har endast gjorts smärre språkliga justeringar.

372—374 55

Ändringarna är redaktionella.

Ikraftträdande!

Som har nämnts i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5.1.1 ) bör den nya lagstiftningen om globalbegränsning sättas i kraft så snart Sveriges uppsäg- ning av l957 års begränsningskonvention träder i kraft. Det torde vara lämpligt att de andra lagändringarna träder i kraft samtidigt. Regeringen har därför bemyndigats att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet.

Även efter den nya lagstiftningens ikraftträdande skall givetvis äldre bestämmelser tillämpas på händelser som har inträffat dessförinnan. En föreskrift om detta har tagits in i lagförslaget.

Prop. 1982/83:159 ' 149

Hänvisningar till S7-1

7.2. Förslaget till lag om ändring i lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss

Bestämmelserna i 15 kap. sjölagen om upprättande och fördelning av begränsningsfond skall tillämpas även på begränsningsfond som avses i oljeansvarighetslagen. Av denna anledning har de motsvarande bestäm- melser som f.n. finns i oljeansvarighetslagen upphävts. I stället har i denna lag tagits in en hänvisning till 15 kap. sjölagen (jfr avsnitt 5.1.4 ).

2.5

I paragrafen har gjorts endast den ändringen att ordet "krigsfartyg" i - andra stycket har bytts ut mot ”örlogsfartyg" (jfr avsnitt 5.1.3.4 ).

55

I denna paragraf har den ändringen gjorts att andra stycket har utgått. Enligt detta stycke i dess nuvarande lydelse skall ansvaret för oljeskador i ' vissa fall begränsas enligt de regleri 10 kap. sjölagen som grundas på 1957 års begränsningskonvention. Bestämmelsen tillkom som en följd av de folkrättsliga förpliktelser som Sverige hade åtagit sig genom att tillträda 1957 års konvention (jfr prop. 1973: 140 s. 141 ff). Som tidigare har anförts (avsnitt 5.1.1) föreslås att Sverige skall säga upp 1957 års konvention. Andra stycket kan därför upphävas.

I första och tredje styckena har gjorts endast redaktionella ändringar.

65

Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om begränsningsfond. Iförsta stycket fastslås. liksom f.n., att upprättandet av en begräns- ningsfond är en förutsättning för rätten till ansvarsbegränsning. Vidare har i detta stycke tagits in den bestämmelse i det nuvarande andra stycket enligt vilket en begränsningsfond här i landet skall upprättas hos den domstol där talan om ersättning har väckts.

Övriga bestämmelser i paragrafen har utgått. I stället hänvisas till 15 kap. sjölagen i dess föreslagna lydelse. De bestämmelser i paragrafens andra-fjärde stycken som har utgått återfinns i allt väsentligt i 15 kap. (jfr 351—353 åå). '

1 andra stycket föreskrivs att fonden skall fördelas mellan borgenärerna i förhållande till storleken av de styrkta fordringarna. Detta överensstäm- - mer i sak med vad som gäller f.n. i enlighet med 7 & tredje stycket i dess nu gällande lydelse. En motsvarande bestämmelse finns i 239 5 första "stycket i _ förslaget till 10 kap. sjölagen.

Tredje stycket innehåller en hänvisning till 15 kap. sjölagen beträffande _ de närmare bestämmelserna om begränsningsfond och begränsningsmål.

Prop. 1982/83: 159 150

7 5 ' Enligt förslaget skall denna paragraf utgå i sin helhet. De bestämmelser

om begränsningsfond som f.n. finns i paragrafen motsvaras, förutom av nyss nämnda 6 5 tredje stycket. av vissa bestämmelseri 15 kap. sjölagen.

95

[ paragrafens andra stycke har ordet "handräckningsåtgärd" bytts ut mot "säkerhetsåfgärd".

13 och 14 åå

I dessa paragrafer har den hänvisning till 5 5 andra stycket'som f.n. finns - i 135 första och andra styckena och 14 å andra stycket utgått som en följd av ändringen i 5 &. Dessutom har gjorts vissa språkliga ändringar.

185

Enligt oljeansvarighetskonventionen (art. IX.3) är endast den domstol hos vilken begränsningsfonden har upprättats behörig att pröva frågor om ansvarsbeloppets fördelning. I paragrafens tredje stycke regleras det fall att begränsningsfonden har upprättats i Sverige enligt 6 %. Enligt lagrum- met i dess gällande lydelse skall den domstol vid vilken fonden har upprät- tats pröva ansvarsbeloppets fördelning mellan de skadelidande. I förslaget har tillfogats en föreskrift om att denna prövning skall göras i ett sådant begränsningsmål som avsesi 15 kap. sjölagen.

Tredje stycket i dess gällande lydelse är tillämpligt endast om- den ägare eller försäkringsgivare mot vilken talan väckts har rätt att begränsa sin ansvarighet. Enligt 363 & tredje stycket sjölagsförslaget skall cmellertid begränsningsfonden fördelas även om rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger. Detsamma gäller f.ö. enligt 7 i? femte stycket oljeansvarighetsla- gen i dess nu gällande lydelse. Denna begränsning i lagrummets tillämp- lighet har därför utgått.

Vidare har gjorts vissa språkliga ändringar i första och tredje styckena.

225

'I första stycket har termen "krigsfatiyg" bytts ut mot ”örlogsfartyg”. Av paragrafens andra stycke i dess nuvarande lydelse framgår att an- svarsbegränsningsreglerna i 10 kap. sjölagen skall tillämpas i de fall som bestämmelsen avser. Härutöver hänvisas i fråga om ansvarsbeloppets storlek till 235 & i detta kapitel. Sistnämnda hänvisning ärinte nödvändig utöver den generella hänvisningen till 10 kap. Vidare kan ansvarsbeloppeti vissa fall komma att bestämmas inte bara enligt 238 & i förslaget utan även enligt 243 &. Hänvisningen till 235 5 har därför strukits.

Dessutom har vissa språkliga ändringar gjorts i paragrafen.

Prop. 1982/83:159 ' 151

Ikraftträdandet

Vissa ändringar i oljeansvarighetslagen kan inte genomföras förrän Sve- riges uppsägning av 1957 års begränsningskonvention har fått verkan. Liksom i fråga om ändringama i sjölagen har regeringen därför bemyndi-— gats att bestämma när ändringarna i oljeansvarighetslagen skall träda i kraft. _ _ _ '

Även efter det att ändringarna i oljeansvarighetslagen har trätt i kraft skall givetvis äldre bestämmelser tilllämpas på händelser som har inträffat dessförinnan. En föreskrift av denna innebörd har tagits in i lagförslaget.

- 8 Hemställan Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i sjölagen (189I:35 s. 1). 2. lag om ändring i lagen (1973:] 198) om ansvarighet för oljeskada till

sjöss. .

Hänvisningar till S7-2

9. Beslut

Regeringen beslutari enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1982/83: 159 152

Sammanfattning av sjölagsutredningens betänkande

Utredningens förslag innebär huvudsakligen ändringar i sjölagens regler i 10 kap. om begränsning av redares skadeståndsansvar. s. k. globalbegränsning. och i 6 kap. om befordran av passagerare och resgods. Ändringarna grundar sig på 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar respektive 1974 års Aténkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Utredningsarbetet har skett i nordiskt samarbete och i huvudsak likalydande lagförslag har utarbetats i Danmark. Finland och Norge.

Ratifikation av 1976 års begränsningskonvention

De nuvarande bestämmelserna om globalbegränsning i 10 kap. sjölagen bygger på 1957 års internationella konvention om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö. Främst av den anledningen att realvärdet av konventionens begränsningsbelopp till följd av inflationen efterhand undergått en allt kraftigare minskning utarbetades 1976 års begränsningskonvention. Förutom en höjning av begränsningsbeloppen innebär konventionen även andra betydande förbätt- ringar. Utredningen föreslår därför att 1957 års begränsningskonvention skall sägas upp och att Sverige skall tillträda 1976 års konvention. Den föreslagna lagstiftningen om globalbegränsning bör enligt utredningens mening sättas i kraft så snart 1957 års konvention upphört att vara bindande för Sverige.

1976 års konvention geri vissa hänseenden konventionsstaterna möjlighet att i nationell lag ta in bestämmelser som skiljer sig från konventionens regler. Detta gäller bl. a. fordringar i anledning av skada på hamnanlägg- ningar. bassänger, segelbara vattenvägar och navigationshjälpmcdel. Sådana skadeståndskrav kan ges prioritet före andra sakskadcfordringar. Enligt vad utredningen har inhämtat är skador på hamnanläggningar m. m. relativt sällsynta i Sverige och har hittills inte visat sig medföra en ekonomisk belastning av någon betydelse för hamnarna. Dct föreslås därför inte någon prioritering av sådana skadeståndskrav. På likartade grunder anser utred- ningen att Sverige inte heller bör' utnyttja den i konventionen givna möjligheten att från begränsningsreglerna undanta kostnaderna för avlägs- nande av fartygsvrak och liknande åtgärder.

En konventionsstat får vidare i sin nationella lagstiftning införa särskilda

Prop. 1982/83: 159 153

regler om ansvarsbegränsning för fartyg under 300 ton. Utredningen konstaterar att även dessa fartyg kan orsaka betydande skador och ' framhåller att det är angeläget att ansvarsgränserna inte sätts så lågt att skadeståndet till väsentlig del mister sin funktion att. så långt det av försäkringsmässiga skäl är möjligt. bereda skadelidande ersättning. De mindre fartygen kan, enligt vad utredningen har inhämtat. för rimliga kostnader försäkras så att ansvaret upp till konventionens begränsningsbe- lopp blir täckt. Utredningen har därför ansett att det inte finns anledning att för deSsa fartyg föreskriva lägre ansvarsgränser än konventionen stadgar.

Utredningen har inte heller funnit skäl att utnyttja den möjlighet som enligt konventionen finns att införa särregler för fartyg som används i inre farvatten. utan bestämmelserna om globalbegränsning föreslås. liksom för närvarande, gälla både sådana fartyg och havsgående fartyg. Däremot är begränsningsreglerna inte tillämpliga på svävarfarkoster.

I fråga om borrningsfartyg och flyttbara plattformar samt krigsfartyg och vissa andra statsfartyg har utredningen föreslagit särskilda bestämmelser enligt vad som närmare behandlas i det följande.

Bestämmelser om globalbegränsning

I lagförslaget har de allmänna reglerna om globalbegränsning liksom f. n. sin plats i 10 kap. De överensstämmer i'många avseenden med de nuvarande bestämmelserna men det föreligger också betydelsefulla skillnader. både i— sakligt och formellt hänseende. '

Kretsen av hegränsningsberättigade personer omfattar liksom f. n. redare. befraktare. den som handhar fartygets drift i redarens ställe och sådan ägare av fartyg som inte samtidigt är redare samt i princip även deras anställda. Härutöver har _den utvidgningen skett att inte endast redare av bärgnings- fartyg utan även sådana bärgare som utför bärgning på annat sätt. t. ex. från helikopter. har rätt till ansvarsbegränsning liksom deras anställda. Vidare har den som meddelat ansvarsförsäkring rätt att begränsa sin ansvarighet i samma utsträckning som försäkringshavaren.

Begränsningsområdct omfattar. liksom enligt nu gällande regler. huvud- sakligen fordringar avseende person- och sakskador som har uppkommit i samband med driften av fartyget och på grund av en särskild händelse t. ex. en fartygskollision. Begränsningsrätt föreligger även när sådana skador har uppkommit i samband med en bärgning. Enligt de nya reglerna saknar det därvid betydelse, om den som vållat skadan befunnit sig ombord på bärgningsfartyget: det är tillräckligt att skadan har uppstått i samband med bärgningsarbetet. En utvidgning av begränsningsområdet har vidare skett därigenom att även fordringar på grund av vissa dröjsmålsskador samt krav på ersättning för skadeförebyggande åtgärder omfattas av begränsningsrät- ten. '

Vissa slag av fordringar faller utanför reglerna om globalbegränsning. För åtskilliga sådana fordringar finns dock speciella bcgränsningsregler. Bärgar- lön kan inte sättas högre än'det bärgades värde. Bidrag till gemensamt haveri överstiger sällan värdet av det dragande kapitalet. Ersättningsskyldighet i anledning av oljeskada orsakad av oljeutsläpp från tankfartyg begränsas

Prop. 1982/83: 159 ' 154

enligt särskilda regler. Sak samma gäller fordringar i anledning av atomskada. Någon begränsningsrätt föreligger över huvud taget inte för fordringar i anledning av skada som har åsamkats besättningsmedlem.

Rätten till ansvarsbegränsning kan bortfalla på grund av den begränsnings- berättigades eget handlande. Enligt gällande regler har redare som genom egen vårdslöshet orsakat skada inte rätt att begränsa sitt ansvar. l förslaget har området för det obegränsade ansvaret inskränkts genom att det föreskrivs att bara den skall gå miste om begränsningsrätten som själv har orsakat skada uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma. Obegränsat ansvar kan aktualiseras t. ex. när redaren eller den centrala ledningen hos ett rederi har orsakat skadan genom uppsåtligt eller i det närmaste uppsåtligt handlande. '

Begränsningssystemet överensstämmer på så sätt med nuvarande regler att det finnsett särskilt begränsningsbelopp för personskador och ett för övriga skador, dvs. främst sakskador. Personskadorna prioriteras fortfaran- de genom att eventuellt obetalda delar av'personskadefordringarna får konkurrera på lika villkor med övriga fordringar i det begränsningsbelopp som är avsett för dessa. Jämfört med det nuvarande begränsningssystemet innebär förslaget den betydelsefulla skillnaden att fordringari anledning av skador på det egna fartygets passagerare skall tillgodoses ur ett särskilt begränsningsbelopp. Detta är konstruerat så att det endast i undantagsfall torde bli aktuellt att tillämpa reglerna om globalbegränsning på passagerares skadeståndsfordringar.

Begränsningsbeloppen är i förhållande till de belopp som nu gäller avsevärt högre för de små och medelstora fartygen. Vid beräkningen av beloppen används liksom f. n. tonnagcprincipen. dvs. beloppen beräknas på grundval av fartygets tonnage. [ förslaget grundar sig beräkningen dock på bruttotonnaget enligt 1969 års skeppsmätningskonvcntion och inte som nu på ett särskilt framräknat s. k. ansvazrstonnage. Begränsningsbeloppen. som enligt gällande bestämmelser uttrycks i Poincaréfrancs. anges i förslaget i internationella valutafondens särskilda dragningsrättcr. SDR. En SDR motsvarar ca 5 kr. 50 öre i svenskt mynt.

För personskador och sakskador m. m. föreskrivs minimibelopp för fartyg med ett tonnage på 500 ton eller därunder. För personskador är minimibe- loppet 333 (!()(l SDR (ca 1.8 milj. kr.) och för sakskador 167 000 SDR (ca 0,9 milj. kr.). Härefter ökar begränsningsbeloppen stegvis i förhållande till fartygets storlek. Ökningarna blir något mindre per steg för de större fartygen

Vid beräkning av begränsningsbeloppet för passagerares ersättningsan- språk för personskador tillämpas inte tonnageprincipen. I stället bestäms beloppet på grundval av det antal passagerare som fartyget enligt sitt certifikat har rätt att transportera. Ansvarsgränsen skall motsvara 46 666. SDR (ca 250 ()()0 kr.) multiplicerat med det antal passagerare som fartyget får föra. dock högst "25 milj. SDR (ca 135 milj. kr.).

Begränsningsbeloppen för bärgare som inte utför bärgning från fartyg eller som uteslutande arbetar från det fartyg som bärgningen avser. skall motsvara de begränsningsbelopp som gäller för ett fartyg med ett tonnage på I 500 ton, dvs. ett större bärgningsfartyg.

Om den som har ett skadeståndskrav väcker talan mot redaren eller begär

Prop. 1982/83: 159 155

kvarstad kan redaren upprätta en begränsningsfond. Detta är dock inte någon förutsättning för rätten att åberopa ansvarsbegränsning. Fonden anses upprättad av alla personer som kan åberopa samma begränsningsbeltmp och den skall användas till betalning av alla fordringar för vilka beloppet gäller. När en fond har upprättats utgör den i princip hinder mot kvarstad och andra säkerhetsåtgärder; de säkerhetsåtgärder som redan har vidtagits skall hävas.

Sedan en begränsningsfond har upprättats får särskild talan inte väckas som angår en fordran som är föremål för ansvarsbegränsning. Inte heller frågan huruvida den som har upprättat fonden har rätt till ansvarsbegräns- ning får göras till föremål för talan i annan ordning. Samtliga sådana frågor skall lösas inom ramen för fondproceduren. det 5. k. begränsningsmålet. I detta mål sker även fördelning av fonden. Frågor om begränsningsfond och dess fördelning regleras närmare i 15 kap.

Begränsningsfonden eller. om sådan inte har upprättats. begränsningshe- - loppet fördelas mellan borgenärerna i förhållande till fordringarnas storlek. Har redaren eller någon annan reglerat en fordran innan fördelningen sker. inträder han i_dcn rätt som vederbörande borgenär skulle ha haft vid fördelningen.

I 10 kap. .har- även tagits in- bestämmelser om hur reglerna om globalbegränsning skall tillämpas i vanliga tvistemål i de fall då en begränsningsfond inte har upprättats.

Liksom f. n. skall frågor om begränsningsbeloppets storlek och fördelning kunna överlämnas till avgörande av dispaschör.

Reglerna om globalbegränsning är i princip tillämpliga på alla slag av fartyg. Utredningen har emellertid ansett att särskilda regler bör gälla för krigsfartyg och andra fartyg som används uteslutande för statsändamål. Sålunda föreslås att ansvarsgränserna för sådana fartyg inte i något fall skall få understiga de gränser som gäller för ett fartyg med ett tonnage på 5 000 ton. Har den skada på vilken fordringen grundas orsakats av fartygets särskilda egenskaper eller användning. föreligger enligt förslaget över huvud taget inte någon rätt till ansvarsbegränsning. Dessa bestämmelser gäller inte fartyg som huvudsakligen används för isbrytning och bärgning. Frågan om ansvarsbegränsning för krigsfartyg och andra statsfartyg berörs i ett särskilt yttrande. '

Även för oljeborrningsfartyg 0. l. föreslår utredningen särskilda ansvars- gränser om fordringarna avser ersättning för skada som har orsakats medan fartyget används för borrning. För fordringar som endast avser personskada är begränsningsbeloppet 12 milj. SDR. (ca 66 milj. kr.) och för övriga fordringar 20 milj. SDR (ca 110 milj. kr.-). Nu angivna ansvarsgränser skall enligt förslaget även tillämpas på oljeborrplattformar o. !.

När begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk domstol skall svensk lag tillämpas. Ett undantag gäller fordringar på ersättning för skada som har åsamkats ombordanställda. Om lagen i en annan konventionsstat är tillämplig på tjänsteavtalet skall frågan om. och i så fall till vilket belopp. ansvarigheten är begränsad avgöras enligt lagen i denna stat.

Prop. 1982/83: 159 l56

Bestämmelser om begränsningsfond

l betänkandet föreslås vissa processuella regler Som i huvudsak avser upprättande och fördelning av begränsningsfond. Dessa bestämmelser. som avses vara gemensamma för begränsningsfond som kan upprättas enligt 10 kap. och sådan fond som skall upprättas enligt lagen (1973zll98) om ansvarighet för oljeskada till sjöss. har intagits i ett nytt 15 kap.

När en fond är upprättad skall detta kungöras av rätten och borgenärerna uppmanas att inom viss tid anmäla sina fordringar hos rätten. Fördelnings- förfarandet igångsätts genom att talan väcks i ett särskilt begränsningsmål. I detta mål avgörs frågor om ansvar och ansvarsbegränsning och frågor om skadeståndsfordringarnas storlek 0. l. Eventuella tvistefrågor behandlas först vid ett s. k. fondsammanträde. Kvarstår tvistefrågor sedan sammanträ- det har avslutats kan rätten. om så begärs. pröva tvisten vid särskild handläggning. När samtliga tvister är avgjorda skall rätten genom dom fördela fonden. lagakraftvunnen dom i frågor om ansvar. rätten till ansvarsbegränsning. ansvarsbeloppets storlek och fondens fördelning är bindande gentemot alla som kan göra gällande fordringar mot fonden. Detta gäller oavsett om de har anmält sina fordringar eller inte.

Andringar i oljeansvarighetslagen

Eftersom bestämmelserna i 15 kap. är tillämpliga även på begränsningsfond som avses i oljeansvarighetslagen föreslås att motsvarande processuella bestämmelser i denna lag upphävs. I denna lag föreslås också en ny bestämmelse. Undantaget för oljeskador i 10 kap. sjölagen har på grund av 1976 års begränsningskonvention måst utformas-på sådant sätt att vissa krav på ersättning för oljeskador varken omfattas av 10 kap. eller oljeansvarig- hetslagen. För att ansvaret för sådana skador inte skall vara obegränsat har i en ny 23 å i oljeansvarighetslagen införts en särskild ansvarsgräns för dessa skador, uppgående till samma belopp som gäller för övriga oljeskador enligt oljeansvarighetslagen.

Bestämmelser om passagerarbefordran

De nuvarande bestämmelserna i 6 kap. sjölagen bygger i huvudsak på ett i Tokyo år 1969 antaget utkast till internationell konvention om befordran av passagerare och resgods till sjöss. det 5. k. Tokyoutkastet. Med detta utkast som grund utarbetades 1974 års Aténkonvention. Den nuvarande svenska lagstiftningen överensstämmer därför redan i allt väsentligt med konventio- nen. Eftersom begränsningsbeloppen i Aténkonventionen "på grund av inflationen har minskat avsevärt i realvärde. anser sig utredningen emellertid inte kunna förorda att Aténkonventionen ratificeras. I stället föreslår utredningen att de begränsningsbelopp som nu finns i 6 kap. sjölagen skall höjas och att Sverige i samråd med de övriga nordiska länderna inom IMCO tar upp frågan om en revision av konventionen med sikte på en—förhöjning av

Prop. 1982/83: 159 ' - 157

begränsningsbeloppen. Utredningen har utarbetat de förslag till ändringari 6 kap. sjölagen som krävs för att den svenska lagstiftningen. bortsett från begränsningsbeloppen, skall anpassas till konventionen.

De ansvarsgränser som nu föreslås motsvarar i stort sett en justering av konventionens begränsningsbelopp med hänsyn tagen till inflationen sedan 1974. För varje passagerare föreslås i fråga om personskada ett belopp om 100 000 SDR (ca 550 000 kr.). Ersättning för skada som beror på att passageraren blir försenad föreslås begränsad till 2 000 SDR (ca 1] 000 kr.). När det gäller skada på eller förlust eller försening av handresgods föreslås begränsningsbeloppet vara 1 300 SDR (ca 7 000 kr.) per passagerare. . Beträffande annat resgods, dvs. i huvudsak polletterat resgods, föreslås ett begränsningsbelopp om 2 000 SDR (ca 1] 000 kr.) och för fordon 8 000 SDR ' (ca 45 000 kr.). För dyrbarheter som bortfraktaren har mottagit för säker förvaring föreslås en särskild ansvarsgräns om 5 000 SDR (ca 27 500 kr.) per passagerare. . '

Förslaget innefattar även en höjning av de självriskbelopp som gälter f. n. Således föreslås ett belopp om "150 SDR (ca 825 kr.) för varje fordon som skada-s och ett'belopp om 20 SDR (ca 110 kr.) för annan resgodsskada resp. skada på grund av försening av passagerare eller resgods.

Av de sakliga ändringar som i övrigt har vidtagits i 6 kap. kan nämnas att området för bortfraktarens presumtionsansvar vid personskada och förlust av eller skada på handresgods utökats till att gälla även vid fel i fartyget. De tvingande reglerna i 6 kap. skall liksom f.n. gälla vid befordran inom Sverige, Danmark. Finland eller Norge eller till eller från någon av dessa stater; dessutom föreslås de vara tillämpliga vid annan befordran under förutsättning att svensk lag är tillämplig på befordringen enligt allmänna svenska lagvalsregler. Möjligheten till ansvarsfriskrivning för levande djur har tagits bort. Slutligen har vissa ändringar skett i bestämmelserna om laga domstol i 337 €.

Prop. 1982/83: 159

158 '

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

' Sjölagsutredningens lagförslag

1 Förslag till Lag om ändring i sjölagen(189135 5. 1)

llärigenom föreskrivs i fråga om sjölagen(1891:35 s. 1)[ dels att 172å skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 15 kap. 344—355 åå skall betecknas 16 kap. 365—376 åå.

dels att 39. 121). 168. 171. 173, 174, 176—180, 182—189, 191—197, 199—201, "233—243. 261. 328, 337 och de nya 369 och 372—374 åå samt rubrikerna närmast före 200 och 369 åå skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sexton nya paragrafer, 243 a å och, i ett nytt 15 kap. med ny kapitelrubrik. 350—364 åå, allt av nedan angivna lydelse.

2 kap. Om skeppsregistrering _ 39å Om införing i skepps- eller Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret finnes in- nehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbise- ende. skall införingen rättas. Vad som nu sagts har motsvarande till- lämpning på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning. skall det inbördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres, om han är känd. samt myndighet som avses i 35 I .5.

skeppsbyggnadsregistret finnes in- nehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbise- ende. skall införingen rättas. Vad som nu sagts har motsvarande till- lämpning på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fcl. Kan rättelse bli till förfång för ägare eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det inbördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres. om han är känd, samt myndighet som avses i 3 72 51.

Beslut om rättelse meddelas genom införingi registret. Skälen för beslutet antecknas i dagboken eller akten. I stället för bevis eller handling. som

1 Lagen omtryckt 1975: 1289.

Prop. 1982/83: 159 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall ny sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall återfordras, göras obrukbar och behållas av registermyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig att ingiva den för detta ändamål. ] föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får. ' vite utsättas.

Talan mot beslut om rättelse får föras även av myndighet som avses i 35] å.

Talan mot beslut om rättelse får föras även av myndighet som avses i 372 å.

5 kap. Om befordran av gods

120 5 Skadestånd enligt 118 å beräknas efter värdet av gods av samma slag på den plats och vid den tid godset avtalsenligt lossats eller skulle ha lossats från fartyget. Detta värde bestämmes efter börspriset eller, om sådant pris saknas, efter marknadspriset eller, om varken börs- eller marknadspris finnes, efter det gängse värdet på gods av samma slag och kvalitet.

Bortfraktarens ansvarighet är Bortfraktarens ansvarighet är dock begränsad till tiotusen francs för varje kolli eller annan enhet av godset eller, om ansvarigheten däri- genom blir högre, trettio francs för

dock begränsad till tiotusen francs för varje kolli eller annan enhet av godset eller, om ansvarigheten däri- genom blir högre. trettio francs för

kilo av det berörda godsets brutto- kilo av det berörda godsets brutto- vikt. Med franc förstås den värdeen- vikt. Vad som förstås med franc het som angives i 348 .å. anges i 369 5.

Användes behållare (container), pall eller liknande transportanordning för att sammanföra godset, skall vid tillämpning av andra stycket varje kolli eller enhet som angivits i konossement eller annan frakthandling anses utgöra ett kolli eller en enhet. I övrigt skall det samlastade godset anses utgöra en enhet. '

Genom överenskommelse mellan bortfraktaren och avlastaren kan gränsen för bortfraktarens ansvarighet bestämmas till högre belopp än som följer av andra och tredje styckena. Har uppgift av avlastarcn om godsets art och värde utan förbehåll införts i konossement eller annan frakthandling, skall detta värde gälla som gräns för ansvarigheten. om denna därigenom blir högre än enligt nämnda stycken, och vid tillämpning av första stycket anses utgöra godsets verkliga värde. om ej annat styrkes. _ .

Bestämmelserna i denna paragraf om begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla ej, om det visas att han själv vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma.

168 5

Vid sådan befordran som avses i Vid sådan befordran som avses i

169 å få bestämmelserna i 95 och 97 åå, 98 å andra stycket, 101 å för- sta stycket, 118—123 åå, 152, 161 och 162 åå samt 347 å första stycket 5 och

169 å få bestämmelserna i 95 och 97 åå, 98 å andra stycket, 101 å för— sta stycket, 118—123 åå, 152, 161 och 162 åå samt 368 å första stycket 5 och

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

fjärde stycket ej åsidosättas genom avtal till nackdel för avlastare, befraktare eller mottagare. Bestäm- melse i fraktavtal, varigenom till bortfraktaren överlåtes rätt på grund av försäkring eller träffas annan sådan överenskommelse, anses som förbehåll om befrielse från ansvarig- het.

160

Föreslagen lydelse

fjärde stycket ej åsidosättas genom avtal till nackdel för avlastare, befraktare eller mottagare. Bestäm- melse i fraktavtal, varigenom till bortfraktaren överlåtes rättpå grund av försäkring eller träffas annan sådan överenskommelse, anses som förbehåll om befrielse från ansvarig- het.

Utan hinder av första stycket får bortfraktaren förbehålla sig frihet från ansvarighet för tiden före lastningens början och efter lossningens slut. Han får också förbehålla sig frihet från ansvarighet för levande djur eller för gods, som i fraktavtalet angives som lastat: på däck och befordras på det sättet, samt träffa överenskommelse rörande gemensamt haveri. .

Är det avtalat eller klart förutsatt att befordringen helt eller till bestämd del skall utföras av annan än bortfraktaren, får denne förbehålla sig frihet från ansvarighet för skada som orsakas' medan godset är i den andres vård.

Är det, med hänsyn till godsets ovanliga beskaffenhet eller tillstånd eller de särskilda förhållanden eller villkor under vilka befordringen skall utföras, skäligt att genom särskild. överenskommelse inskränka bortfraktarens ansvarighet eller eljest utvidga hans rättigheter enligt detta kapitel, skall sådan överenskommelse gälla, förutsatt att konossement ej utfärdas men villkoren intagas i mottagningsbetris varav framgår att det ej är löpande handling.

6 kap. Om befordran av passagerare och resgods '

Inledande bestämmelser

171 5

Med bortfraktare förstås i detta kapitel den som, yrkesmässigt eller mot vederlag, genom avtal åtager sig befordran med fartyg av passagerare eller passagerare och resgods. Med resgods avses varje föremål, inbegri- pet fordon, som befordras för passa-

gerarens räkning men ej enligt certe- _

parti eller konossement. Resgoa's som passageraren bär _med sig eller har i sin hytt eller eljest har i sin vård under befordringen, inbegripet vad han har i eller på medfört fordon, utgör handresgods.

I detta kapitel avses med bortfraktare: den som genom av- tal, yrkesmässigt eller mot vederlag, åtar sig att med fartyg befordra pas- sagerare eller passagerare och res- gods;

passagerare: den' som befordras eller skall befordras med fartyg enligt ett avtal om passagerarbefordran samt den som med bortfraktarens samtycke följer med fordon eller levande djur som befordras enligt ett avtal om godsbefordran;

resgods: varje föremål, inbegripet fordon, som befordras för passagera- rens räkning, under förutsättning att

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

161

Föreslagen lydelse

befordringen inte sker enligt certepar- ti, konossement eller annat dokument som brukar användas vid godsbe- fordran;

handresgods: resgods som passa- geraren bär med sig eller har isin hytt eller eljest har i sitt värd under resan, inbegripet vad han har i eller på sitt fordon.

173 &

Bestämmelserna i detta kapitel gälla ej i den mån befordringen är underkastad gällande internationellt fördrag om befordran med annat transportmedel.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte i den mån befordringen är underkastad gällande internationellt fördrag om befordran med annat transportmedel.

174 5

Medföljer någon ett fartyg, vilken varken är passagerare eller är i bort- fraktarens tjänst eller utför arbete i fartygets tjänst, och tillskyndas han därvid skada, som avses i 188 eller 1895, ha bestämmelserna i detta kapitel om befrielse från och begränsning av ansvarighet på bort- fraktarens sida motsvarande tillämp- ning till förmån för var och en på redarens sida som kan hållas ansvarig för skadan. '

Om någon som varken är passage— rare eller är anställd hos bortfrakta— ren eller utför arbete i fartygets tjänst följer med ett fartyg och därvid åsam— kas skada av det slag som avses i 188 eller 189 5, skall bestämmelserna i detta kapitel om befrielse från och begränsning av ansvarighet för bort- fraktare tillämpas till förmån för var och en på .redarens sida som kan hållas ansvarig för skadan.

1765

Gäller befordringsavtalet bestämt fartyg, får bortfraktaren ej utföra befordringen med annat fartyg.

Gäller befordringsavtalet ett be- stämt fartyg, får bortfraktaren inte utföra befordringen med annat far-

tyg.

177 ??

Avser befordringsavtalet bestämd person, får denne icke till annan överlåta sin rätt enligt avtalet. Sedan resan påbörjats får överlåtelse ej äga rum även om avtalet ej avser bestämd person.

l l Riksdagen 1982/83. ! saml. Nr 159

Avser befordringsavtalet en be- stämd person. får denne inte" över- låta sin rätt enligt avtalet till någon annan. Sedan resan påbörjats får överlåtelse inte äga rum, även om avtalet inte avser en bestämd per- son.

Prop. 1982l83: 159

Nat-'arande lydelse

162

Föreslagen lydelse

178 5

Passageraren är skyldig att iaktta- ga föreskrifter om ordning och säkerhet under befordringen.

Bestämmelserna i 24, 53 och 54 55 sjömanslagen (1973:282) om under- sökning i anledning av brott ombord och tvångsmedel mot besättnings- medlem ha motsvarande tillämpning ifråga om passagerare.

Passageraren är skyldig att iaktta föreskrifter om ordning och säkerhet under resan.

Bestämmelserna i 24, 53 och 54 55 sjömanslagen (1973:282) om under- sökning med anledning av brott ombord och tvångsmedel mot be- sättningsmedlem skall även tilläm- pas på passagerare.

179 &

Passagerare får medföra resgods i skälig omfattning.

Känner passageraren till att hans resgods kan medföra fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller annat gods, skall han upplysa bortfraktaren därom före resans början. Detsamma gäller, om annat resgods än handresgods kräver sär- skild vård. Är resgods av sådan beskaffenhet som nu sagts. skall detta om möjligt utmärkas på godset innan befordringen börjar.

Passageraren får föra med sig res- gods i skälig'omfattning.

Känner passageraren till att hans resgods kan medföra fara eller väsentlig olägenhet för person eller egendom, skall han före resans bör- jan upplysa bortfraktaren om detta. Detsamma gäller om resgodset, handresgods undantaget, kräver sär- skild vård. Är resgods av sådan beskaffenhet som nu sagts, skall detta om möjligt utmärkas på godset innan resan börjar.

180 ?

Bortfraktaren har rätt att vägra passageraren att medföra resgods, som kan medföra fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller god.—r.

Har sådant resgods tagits ombord utan att bortfraktaren kände till de ss beskaffenhet, får han efter omstän- digheternaföra det iland eller oskad- liggöra eller förstöra det utan skyldig- het att ersätta skadan. Detsamma gäller. om resgodset, efter att ha tagits ombord med bortfraktarens kännedom om dess beskaffenhet, visar sig medföra sådan fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller gods att det ej är försvarligt att behålla det ombord.

Bortfraktaren har rätt att vägra passageraren att föra med sig res- gods som kan medföra fara eller väsentlig olägenhet för person eller egendom.

Har sådant resgods tagits ombord utan att bortfraktaren kände till dess beskaffenhet, får han efter omstän- digheterna föra iland, oskadliggöra eller förstöra det utan skyldighet att ersätta skadan. Detsamma gäller. om resgodset, efter att ha tagits ombord med bortfraktarens känne- dom om dess beskaffenhet, visar sig medföra sådan fara eller väsentlig olägenhet för person eller egendom att det inte är försvarligt att behålla det ombord.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

163

Föreslagen lydelse

182 &

Bortfraktaren är icke skyldig att lämna ut annat resgods än handres- gods förrän passageraren betalt för befordringen och för kost eller annan tjänst under resan. Uteblir betal- ning, äger bortfraktaren lägga upp godset i säkert förvar och genom offentlig auktion eller på annat betryggande sätt sälja så mycket att hans krav jämte förvarings- och för- säljningskostnaderna täckas.

Bortfraktaren är inte skyldig att lämna ut resgods som inte är hand- resgods förrän passageraren ltar betalt för resan och för kost eller annan tjänst under resan. Uteblir betalningen. får bortfraktaren lägga upp godset i säkert förvar och genom offentlig auktion eller på annat betryggande sätt sälja så mycket av det att hans krav jämte förvarings- och försäljningskostnaderna täcks.

"1835

Om befordringsavtal avser be- stämt fartyg och detta före resans början går förlorat eller förklaras efter skada icke vara iståndsättligt, upphör bortfraktarens skyldighet att utföra befordringen.

Blir fartygets avgång från den ort där befordringen skall börja väsent- ligt fördröjd, har passageraren rätt att häva avtalet.

Om befordringsavtal avser ett bestämt fartyg och detta före resans början går förlorat eller efter skada förklaras inte kunna sättas istånd. upphör bortfraktarens skyldighet att utföra befordringen.

Blir fartygets avgång från den ort där resan skall börja väsentligt för- dröjd, har passageraren rätt att häva avtalet. '

184 5

Uppehålles fartyget under resan så att det icke skäligen kan fordras att passageraren avvaktar att resan fort- sättes, eller går fartyget förlorat eller förklaras det efter skada icke vara iståndsättligt, skall bortfraktaren sörja för att passageraren och den- nes resgods befordras till bestäm- melseorten på annat lämpligt sätt och bära kostnaden därför. Underlå- ter bortfraktaren detta, har passage- raren rätt att häva avtalet.

Måste passageraren uppehålla sig iland på grund av haveri eller annan omständighet som rör fartyget, skall bortfraktaren på lämpligt sätt sörja för hans uppehälle och bära kostna- den därför.

Ont fartyget uppehålls under resan så att det inte skäligen kan fordras att passageraren avvaktar att resan fort- sätts, eller går fartyget förlorat eller förklaras det efter skada inte kunna sättas istånd, skall bortfraktaren sör- ja för att passageraren och dennes resgods befordras till bestämmelse- orten på annat lämpligt sätt och bära kostnaden för detta. Underlåter bortfraktaren detta, har passagera- ren rätt att häva avtalet.

Måste passageraren uppehålla sig iland på grund av haveri eller annan omständighet som rör fartyget, skall bortfraktaren på lämpligt sätt sörja för hans uppehälle och bära kostna- den för detta.

185 5

Anträder passageraren icke resan Påbörjar passageraren inte resan

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

eller avbryter han den, skall avtalad befordringsavgtft likväl betalas. Vad som nu sagts gäller dock ej, om passagerarens underlåtenhet att an- träda eller fullfölja resan beror av att han insjuknat eller avlidit eller av annan skälig anledning och bortfrak- taren underrättats härom inom rimlig tid.

Är passageraren enligt första stycket skyldig att utgiva avtalad befordringsavgift, skall denna clock nedsättas med skäligt belopp, om bortfraktaren medfört annan passa- gerare i hans ställe 5 eller eljest begränsat eller, med iakttagande av tillbörlig omsorg, kunnat begränsa sin skada.

164

Föreslagen lydelse

eller avbryter han. den, skall det avtalade biljettpriset ändå betalas. Om passageraren insjuknat eller det finns annan skälig anledning för passageraren att inte påbörja eller fullfölja resan och bortfraktaren har underrättats om detta inom rimlig tid, behöver dock biljettpriset inte beta- las.

Är passageraren enligt första stycket skyldig att betala det avtalade biljettpriset, skall detta dock sättas ned med skäligt belopp, om bort- fraktaren har medfört en annan pas- sagerare i hans ställe eller på annat sätt har begränsat eller borde ha kunnat begränsa sin skada.

1:36 5

Visar det sig, sedan befordrings- avtal träffats, att resan skulle vara förenad med fara för passageraren eller fartyget till följd av krig, block- ad, uppror, oroligheter, sjöröveri eller annat väpnat våld eller att sådan fara väsentligt ökat, har var- dera parten rätt att häva befordrings- avtalet även om resan börjat. Häves avtalet, skall vardera parten bära sin kostnad och skada.

Visar det sig, sedan befordrings- avtal träffats, att resan skulle vara förenad med fara för passageraren eller fartyget till följd av krig, block- ad, uppror, oroligheter, sjöröveri eller annat väpnat våld eller att sådan fara väsentligt ökat, har var- dera parten rätt att häva avtalet. Detta gäller även om resan har bör- jat. Hävs avtalet, skall vardera par- ten bära sin kostnad och skada.

187 5

Avbryter passageraren resan på grund av förhållande som avses i 1859' första stycket andra punkten eller häves befordringsavtalet enligt 184 & eller, sedan resan börjat, enligt 186 ä, skall befordringsavgtften beta- las med avdrag för belopp, som bestämmes med beaktande av den återstående och den avtalade resans längd, tidsåtgång och kostnader.

I-Iat bortfraktaren mottagit betal- ning utöver vad som sålunda tillkom- mer honom, skall han återbära över- skottet.

Avbryter passageraren resan på grund av förhållande som avses i "1855 första stycket andra punkten eller hävs avtalet enligt 1845 eller, sedan resan börjat, enligt 1865, skall biljettpriset sättas ned. Därvid skall förhållandet mellan den avta- lade och den återstående resans

längd, tidsåtgång och kostnader beaktas. Har bortfraktaren tagit emot

betalning utöver vad som sålunda tillkommer honom, skall han betala tillbaka överskottet.

Prop. 1982/83:159

Nuvarande lydelse

165

Föreslagen lydelse

Om ansvarighet på bortfraktarens sida 188 &

Bortfraktaren är ansvarig för ska- da till följd av att passageraren avli- der eller drabbas av kroppsskada på grund av händelse under befordring- en eller försenas, om skadan vållats genom fel eller försummelse av bort- fraktaren eller någon för vilken den- ne svarar.

Bortfraktaren är ansvarig för per- sonskada som orsakats av händelse under resan. om skadan har 'vållats genom fel eller försummelse av bort- fraktaren eller någon som han svarar för. Detsamma gäller skada på grund av att passageraren försenas.

189 &

Bortfraktaren är ansvarig för ska- da till följd av att resgods går förlorat eller skadas på grund av händelse under befordringen eller försenas, om skadan vållats genom fel eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarar". Med försening likställes dröjsmål med utlämning av resgods på bestämmelseorten.

Bortfraktaren är icke skyldig att ersätta penningar, värdepapper, konstföremål eller andra dyrbarhe- ter, om han ej uttryckligen åtagit sig sådan ansvarighet.

Bortfraktaren är ansvarig för ska- da till följd av att resgods går förlorat eller skadas på grund av händelse under resan, om skadan har vållats genom fel eller försummelse av honom eller någon som han svarar för. Detsamma gäller skada till följd av att resgodset försenas; med förse- ning likställs dröjsmål med utläm- ning av resgodset på bestämmelseor- ten.

Bortfraktaren är inte skyldig att ersätta pengar. värdepapper. konst- föremål eller andra dyrbarheter annat än om han har tagit emot egendomen för säker förvaring.

191 &

Bortfraktaren skall till sitt fredande från ansvarighet visa, att skada som avses i 188 eller 1895 ej orsakats genom fel eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarar. I fråga om personskada samt förlust av eller skada på handresgods gäller dock vad nu sagts endast om skadan inträffat vid eller i samband med förlisning, sammanstötning. strandning, explosion eller brand.

För att gå fri från ansvarighet måste bortfraktaren visa, att skada som avses i 188 eller 1895 inte har orsakats genom fel eller försummel- se av honom eller någon som han svarar för. I fråga om personskada och förlust av eller skada på handres- gods gäller dock vad nu sagts endast om skadan har inträffat vid eller i samband med. förlisning. samman- stötning, strandning, explosion, brand eller fel i fartyget.

192 5

Bortfraktarens ansvarighet skall ej överstiga sjuhundratusen francs för varje passagerare vid personskada

Bortfraktarens ansvarighet skall inte överstiga, vid personskada 100000 särskilda dragningsrätter

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse och sextontusen francs för varje pas- sagerare vid försening av passagera- ren.

Vid skada på eller förlust eller försening av resgods skall ansvarig- heten ej överstiga

1. tiotusen francs för varje passa- gerare i fråga om handresgods, som icke förvaras i eller på medfört for- don;

2. femtiotusen francs för varje for- don jämte resgods, som förvaras i eller på fordonet; och

3. sextontusen francs för varje passagerare i fråga om annat res- gods.

Ifråga om skada på eller förlust av handresgods, som avses i andra stycket ], gäller begränsningen för varje skadebringande händelse och i övrigt för varje resa. Begränsningen gäller icke ränta och rättegångskost- nader.

Med francs förstås den värdeenhet som angives i 348 .5.

166

Föreslagen lydelse (SDR) för varje passagerare och vid. försening av passageraren 2 000 SDR för varje passagerare.

Vid skada på eller förlust eller försening av resgods skall ansvarig- heten inte överstiga

1. I 300 SDR för varje passagera- re i fråga om handresgods;

2. 5 000 SDR för varje passagera- re i fråga om dyrbarheter som bort- fraktaren har mottagit för säker för- varing;

3. 8000 SDR för varje fordon; och '

4. 2 000 SDR för varje passagera- re i fråga om annat resgods.

Begränsningsbeloppen avser det sammanlagda ansvaret för varje resa. Begränsningen gäller inte ränta och rättegångskostnader.

Vad som förstås med SDR anges i 369 ä'.

Bortfraktaren kan skriftligen åta sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrivs i denna paragraf.

1935

Bortfraktaren kan genom uttryck- lig överenskommelse åtaga sig ansva- righet till högre belopp än som föreskrives i [92 &. Han äger på samma sätt förbehålla sig att passage- raren själv skall stå risken intill ett belopp av

1. ettusenfemhundra francs för varje fordon som skadas;

2. tvåhundra francs för annan res-- .

godsskada; och

3. tvåhundra francs för skada på grund av försening.

Bortfraktaren har rätt att från ska- deståndet göra avdrag för passagera- res självrisk intill ett belopp av

1. 150 SDR för varje fordon som skadas;

2. 20 SDR för annan resgodsska- da; och

3. 20 SDR för skada på grund av försening av passagerare eller res- gods.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

Avräkning för självrisk sker från skadans belopp.

167

Föreslagen lydelse

Avräkning skall ske från skadans belopp innan fråga om begränsning av ansvaret enligt 192 & prövas.

'194 5

Bortfraktaren har ej rätt att åbero- pa bestämmelserna i 1925 om begränsning av ansvarigheten eller överenskommelse om självrisk för passageraren enligt 193 5, om det visas att han själv vållat skadan ' uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma.

Bortfraktaren har inte rätt att åberopa bestämmelserna i 192 och 193 55 om begränsning av ansvarig- heten eller avdrag för självrisk, om det visas att han själv har vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

11955

Bestämmelserna om frihet från eller begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla även om talan mot honom icke grundas på befordrings- avtalet.

197 5 Utföres befordringen helt eller delvis av annan än bortfraktaren, förblir denne likväl ansvarig som om han själv utfört hela befordringen. Härvid gälla bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.

Utför den andre befordringen med fartyg, är han jämte bortfraktaren och enligt samma regler som denne ansvarig för sin del av befordringen. Bestämmelserna i 196 55 ha motsva- rande tillämpning. Bortfraktarens och den andres ansvarighet är gemen- samt begränsad enligt 192 5.

196 5 Föres talan mot någon för vilken bortfraktaren svarar enligt 2335 är

Bestämmelserna om frihet från eller begränsning av bortfraktarens ansvarighet gäller även om talan mot honom inte grundas på befordrings- avtalet.

I 96 5

Om befordringen helt eller delvis utförs av någon annan än bortfrakta- ren, är bortfraktaren dock ansvarig som om han själv hade utfört hela befordringen. Härvid gäller bestäm- melserna i detta kapitel i tillämpliga delar. .

Den som utför befordringen med fartyg är ansvarig för sin del av befordringen enligt samma regler som gäller för bortfraktaren. Har bortfraktaren åtagit sig ansvar utöver vad som föreskrivs i detta kapitel, är den som utför befordringen inte bun- den av detta, såvida han inte skriftli- gen har samtyckt till det.

I den mån ansvar åvilar både bortfraktaren och personer som avses i andra stycket svarar de solida- riskt.

I 97 5 Förs talan mot någon som bort- fraktaren svarar för enligt [96 eller

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

denne berättigad till samma befriel- se från och begränsning av ansvarig- het som bortfraktaren. De ersätt- ningsbelopp som bortfraktaren och den för vilken han svarar förpliktas utgiva få ej sammanlagt överstiga den gräns för ansvarigheten som föreskrives i 192 &.

Bestämmelserna i första stycket gälla icke till förmån för den som visas ha vållat skada uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle upp- komma.

168

Föreslagen lydelse

233 5, är denne berättigad till samma befrielse från och begränsning av ansvarighet som bortfraktaren. De ersättningsbelopp som bortfrakta- ren och de personer som han svarar för skall betala får inte sammanlagt överstiga den gräns för ansvarighe- ten som föreskrivs i 192 &.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte till förmån för den som visas ha vållat skada uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skul- le uppkomma.

1995

Bestämmelser om hiinskjutande till viss domstol eller till skiljemän av tvist angående ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagera- re och resgods finnas i 337 .5.

Bestämmelser om preskription finnas i 347 55.

Vissa bestämmelser om tillämpning- en

Bestämmelser om laga domstol för tvister som rör ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagera- re och resgods finns i 337 &.

Bestämmelser finns i 368 5.

om preskription

Om avtalsvillkors giltighet

200 9

Bestämmelserna i 181—198 5.6 kun- na ej åsidosättas genom avtal till passagerarens nackdel vid befordran inom Sverige, Danmark, Finland och Norge eller mellan dessa stater, ej heller vid befordran med avtalsenlig avgångsort eller bestämmelseort i någon av dessa stater. Vad nu sagts gäller även om utländsk lag i övrigt är tillämplig på befordringen.

Bestämmelserna i 1785 får inte åsidosättas genom avtal.

Avtalsvillkor som inskränker pas- sagerarens rättigheter enligt 18]— 198 55, 337 ä' andra stycket och 368 5 första stycket 6 och 7 är ogiltiga

] . vid befordran inom Sverige, Danmark, Finland eller Norge eller till eller från någon av dessa stater, oavsett vilken lag som i övrigt är tillämplig på befordringen;

2. vid annan befordran, om svensk lag är tillämplig på beford- ringen enligt allmänna svenska lag- valsregler.

Övriga bestämmelser i detta kapitel gäller endast om inte annat är avtalat eller följer av sedvänja.

Prop. 1982/83: 159

Nut-farande lydelse

169

Föreslagen lydelse

201 5

Utan hinder av 200 5 får bortfrak- taren förbehålla sig frihet från ansva- righet såvitt rör passagerare för tiden innan denne går ombord och efter det att han gått iland. Detsamma gäller i fråga om handresgods för tiden innan detta föres ombord och efter det att det förts iland. För sjötransport mellan fartyg och land äro sådana förbehåll tillåtna i den mån transporten ej omfattas av befordringsavgiften eller utföres med transportmedel, som annan än bort- fraktaren ställer till förfogande. Bort- fraktaren får alltid förbehålla sig frihet från ansvarighet för levande djur. '

Är det avtalat eller klart förutsatt, att befordringen helt eller till be- stämd del skall utföras av annan än bortfraktaren. får denne också förbe- hålla sig frihet från ansvarighet för skada orsakad av händelse under den del av befordringen som utföres av den andre. Detsamma gäller, om passageraren enligt befordringsavta- let har rätt att helt eller delvis anlita annan än bortfraktaren för beford- ringen.

Utan hinder av 200 5 får bortfrak- taren förbehålla sig frihet från ansva- righet såvitt rör passagerare för tiden innan denne går ombord och efter det att han gått iland; sådantförbe- håll är dock inte tillåtet när det gäller sjötransport mellan fartyg och land som omfattas av biljettpriset eller som utförs med transportmedel som bort- fraktaren ställer till förfogande.

I fråga om handresgods som inte finns i eller på ett av passageraren medfört fordon kan bortfraktaren förbehålla sig frihet från ansvarighet enligt detta kapitel för tiden innan handresgodset förs ombord och efter det att det har förts iland. Förbehåll är dock inte tillåtet när det gäller sådan transport till eller från fartyget som avses i första stycket och ej heller för tid då handresgodset är i bortfrak- tarens vård, medan passageraren vis- tas i terminalbyggnad, på kaj eller annan lzamnanläggning.

Är det avtalat att en bestämd del av befordringen skall utföras av annan namngiven redare, får bort- fraktaren förbehålla sig frihet från ansvarighet för- skada orsakad av händelse under den del av beford- ringen som utförs av den andre. Detsamma gäller, om passageraren enligt befordringsavtalet har rätt att helt eller delvis anlita annan än bortfraktaren för befordringen.

10 kap. Om redares ansvarighet

233 5 Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, medlem av besättningen eller lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Redaren är också ansvarig. om skada vällas av annan, när denne på redarens eller befälhava- rens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Vad redaren sålunda utgivit har Skadestånd som redaren sålunda

Prop. 1982/83: 159

A-"uvaramlc lydelse

han rätt att söka äter av den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighetfinnas. utom i detta kapitel. i 5 och 6 kap. samt i lagen (19361277) i anledning av Sve.- rigcs tillträde till "1924 års internatio- nella konvention rörande konosse- ment.

170

Föreslagen lydelse

betalat har han rätt att kräva tillbaka av den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighetfinns, utom i detta kapitel, i S och 6 kap. samt i lagen (1936:277) i anledning av Sve- riges tillträde till 1924 års internatio- nella konvention rörande konosse- ment.

234 5

! mom. Föreligger ansvarighet för redare enligt denna eller allmän lag, är ansvarig/teten begränsad vad angår

I . ersättning för skada å person, som be inner sig ombord på fartyget för att medfölja detta, och för skada å egendom ombord;

2. ersättning för skada (i person eller egendom, om skadan orsakats av någon som befinnersig ombord på fartyget:

3. ersättning för skada ä person eller egendom, om skadan orsakats av omständighet som hänför sig till navigeringen eller handhavandet av fartyget eller till lastningen. beford- ringen eller lossningen av lasten eller till inskeppningen. befordringen eller landsättningen av passagerarna;

4. ersättning för skada å hamnan- läggning, bassäng eller segelbar vat- tenväg; samt

5. ersättning på grund av föreskri- ven sky/dighet att avlägsna sjunket, strandat eller övergivet fartyg eller egendom ombord på sådant fartyg.

Begränsningen gäller dock ej ansvarighet på grund av skada som åsamkats befälhavaren eller medlem av besättningen eller lots eller någon person [ redarens tjänst, som befinner sig ombord eller vilkens åligganden stå i samband med fartygets tjänst. Den avser ej heller ansvarighet på grund av fel eller försummelse av

Redaren har rätt att begränsa sin ansvarighet enligt bestämmelserna i detta kapitel. Samma rätt har sådan ägare av fartyg som ej är redare, den .som [ redarens ställe har hand om fartygets drift, fartygets befraktare samt var och en som utför tjänster i omedelbart samband med bärgning. Med bärgning avses även åtgärder enligt 235 5 första stycket 4, 5 och 6.

Om" ansvar görs gällande mot någon. för vilken redaren eller annan person som avses i första stycket svarar, har även denne rätt att begriinsa sin ansvarighet enligt be- stämmelserna i detta kapitel.

Den som meddelat försäkring av ansvarighet för en fordran som är föremål för begränsning har rätt att begränsa sitt ansvarighet [ samma utsträckning som först'ikringshava- ren. '

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

redaren själv, med mindre denne begått felet eller försumtn elsen i egen - skap av fartygets befälhavare eller medlem av dess besättning.

Begränsningen gäller icke ränta och kostnader i saken.

2 mom. Har redaren motfordran mot borgenären och grunda sig ford- ran och motfordran på en och samma händelse, skall begränsningen avse allenast det belopp varmed fordring- en överstiger motfordringen.

l7l

Föreslagen lydelse

235 .5

Är ansvarigheten begränsad. sva- rar redaren intill ett belopp beräknat efter ettusen francs för ton av farty- gets dräktighet, dock minst etthun- drafemtiotusen francs. Inträffar ska- da :! person, höjes ansvarighetsgrän- sen i vad avser sådan skada med tvåtusenetthundra francs för ton, dock med minst .serhundratrettiotu- sen francs.

Ansvarighetsgränsen gäller beträf- fande fordringar, vilka uppkommit på grund av en och satnma hän- delse.

Med dräktighet avses nettodräktig- heten, för maskindrivet fartyg ökad med det maskinrum som vid bestäm- mandet av nettodräktigheten dragits från bruttodräktigheten. Vad som förstås med franc bestämmes i 348 55.

Rätt till anst'am'begränsning före- ligger, oavsett grunden för ansvarig-' heten. beträffande fordringar med anledning av

I . person- eller sakskada. om' ska- dan uppkommit ombord på fartyget eller i omedelbart satnband med far- tygets drift eller med bärgning,

2. skada på grund av dröjsmål vid befordran till sjöss av gods, passage- rare eller deras resgods,

3. annan skada, om den har orsa- kats av intrång i en rättighet, som inte grundar sig på avtal, och den har uppkommit i omedelbart samband med fartygets drift eller med bärg- ning,

4. åtgärder för att lyfta, avlägsna, förstöra eller oskadliggöra ett fartyg. inbegripet allt som finns eller har funnits ombord, vilket sjunkit. stran- dat, övergivits eller blivit vrak.

5. åtgärder för att avlägsna, för— störa eller oskadliggöra fartygets last, samt

6. åtgärder för att avvärja eller begränsa skada, för vilken ansvars— begränsning gäller, samt skada som orsakats av sådana åtgärder.

Har den sorti får begränsa sitt ansvar en motfordran mot borgenä- ren och grundar sig fordringen och motfordringen på en och samma

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

Fordringar på grund av skada person skola i första ltand tillgodoses med det ansl'arighetshelopp som avses i 235 _é' första stycket andra ptutkten. Förslår ej detta. skall åter- stoden av fordringarna tillsammans med övriga fordringar tillgodoses ur det belopp som avses i samma stycke första punkten.

Fördelningen av ansvarighetsbe- lopp skall ske i förhållande till ft.-rd- ringctrnas storlek.

Har redaren betalt fordran som avses i denna paragraf, skall han anses träda i fordringsägarens ställe med samma rätt' som denne och fordringsbeloppet medtagas vid för- delningen av ansvarighetsbeloppet. såvitt fordringen kunnat här i riket göras gällande mot redaren. Visar redaren att han. oaktat krav ännu ej skett. framdeles ltar att betala fordran som avses i denna paragraf, skall jämväl den fordringen medtagas vid fördelningen.

236 & å

172

Föreslagen lydelse

händelse. skall begränsningen avse endast den del av fordringen som överstiger motfordringen.

Rätt till ansvamlvegränsning före- ligger inte beträffande

]. fordran på bärgarlön. bidrag till gemensamt haveri eller på avtal grundad ersättning för åtgärd som avses i 235 5 första stycket 4. 5 eller 6.

2. fordran med anledning av olje- skada av det slag som avsesi l 9" lagen (]973.'1198) om ansvarighet för olje- skada till sjöss och som orsakats av fartyg sotn befordrade olja som bulk- last.

3. fordran underkastad en inter- nationell koml'ention eller natiotteil lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarig/tet för atom- skada,

4. fordran med anledning av atomskada vållad av ett atomfartyg.

5. fordran med anledning av ska- da som åsamkats anställd som avses i 234 .5 andra stycket och vilkens ålig- ganden står i samband med fartygets drift eller bärgningen. samt

6. fordran på ränta eller ersättning

för rättegångskostnad.

237 &

Kvarstad eller annan handrä-ck- ning för fordran. beträffande vilken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd skall hävas. om redaren inom riket hos rätten eller äverexekutor stät'ler säkerhet för fulla ansvarigltetsbelop- pet enligt 235 # jämte ett av myndig- heten bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken. Säkerheten må åberopas gentemot alla borgenärer. för vilkas fordringar gäller begräns- ning till samma ansvariglu'tsbelopp.

Rätt till ansvarsbegränsning före- ligger ej för den som visas själv ha vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårt'lslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle upp- komma.

Prop. 1982/83:159

Nuvarande lydelse

och skall anses vara ställd till förmått för alla sådana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i första stycket avses och ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för äter- stoden, skall ock vad i första stycket stadgas äga tillämpning.

Om redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra stycket sägs, skall på hans yrkande tidigare ställd säkerhet för fordran som avses med den fulla säkerheten frigivas.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning. om säkerheten ställts Itos vederbörlig myndighet i Danmark. Finland eller Norge.

l73

Föreslagen lydelse

238 .5

K varslad eller annan handräck— nittg för fordran. beträfftnde vilken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd hävas. om redaren visar att han. innan åtgärden genomförts. utom riket ställt betryggande och för borge— nären tillgänglig säker/tet för fulla ansvart'ghetsbeloppet enligt 235 .5 i någon av följande hamnar:

[. den hamn där den händelse inträffat varå fordringen grundas eller. om ht't'ndelsen ej ägt rutn [ hamn, den första hamn som fartyget anlöpt efter händelsen;

2. landsättnt'ngshamnen. om ford— ringen avser skada å person.-

3. lossningshamnen. om fordring- en avser skada å last.

Har ifall som avses iförsta stycket säkerheten ställts i annan ort än där angives. prövar rätten eller (fit-'erexe— kutor med hänsyn till omständighe- terna. huruvida handräckningsåt— gärd. som nu sagts. skall vägras eller hävas.

Vad i första och andra styckena är

Om rätt till ansvarsbegränsning föreligger. skall ansvarsbeloppen be- stämmas på följande sätt.

1. För fordringar med anledning av personskada. som til/fogats farty- gets egna passagerare, är ansvars- gränsen 46 666 särskilda dragnings- rätter (SDR) multiplicerat med det antal passagerare som fartyget enligt sitt certifikat ltar tillstånd att beford- ra. dock högst 25 miljoner SDR.

2. För andra fordringar med anledning av personskada är an- svarsgrt'insen för fartyg. vars tonnage inte överstiger 500 ton, 333 000 SDR. Överstiger fartygets tonnage 500 ton höjs ansvarsgränsen enligt följande: för varje ton från 501 till 3 000 ton med 500 SDR, för varje ton från 3 001 till 30 ()()0 ton med 333 SDR. för varje ton från 30 001 till 70 000 ton med 250 SDR. och för varje ton över 70 000 ton med 167 SDR.

3. För andra slag av fordringar samt fordringar som inte tillgodoses

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

stadgat gäller även om den utont riket ställda säkerheten icke nu')tsvurur det fulla uns|'arighetsbeloppet enligt 235 .é' men redaren inom riket ltos rätten eller ("it'eresektttor ställer be- tryggande säkerhet för återstoden jämte ett av rätten eller överexekutor bestämt tillägg för ränta och kostna- der i saken. . Vad i denna paragraf ärstudgat om hävande av ltattdräckningsåtgärd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om frigivande av säkerhet, som ställts inom riket till befrielse från handräckningsåtgärd.

174

Föreslagen lydelse

med de i 2 angivna beloppen är ansvarsgrt'insen för fartyg. vars ton- ttage inte överstiger 500 ton. 167 000 SDR. Överstiger fartygets tonnage 500 ton höjs anst-'ar.sgrt't'ttsett enligt följande:

för varje ton från 50] till 30 000 ton nted 167 SDR.

för varje ton från 30 00] till 70 000 ton med 125 SDR. och

för varje ton över 70 000 ton nted 83 SDR.

4. Ansvarsgriinserna i 1-3 gäller suntman av alla fordringar som upp- . kommit på gruttd av ett och samma händelse mot redaren. ägare av fartyg som ej är redare, den som i redarens ställe ltar hand om fartygets drift och fartygets befraktare samt mot någon för vilken dessa svarar.

5. Ansvarsgrt'inserna för bärgare. som inte utför bärgning från fartyg eller som uteslutande arbetar från det fartyg som bärgningen avser. skall motsvara de ansvarsgränser som gäl- ler för ett fartyg nted ett tonnage på 1500 ton. Ansvarsgränserna gäller summan av alla fordringar som upp- kommit på grund av en och samma ltändelse mot sådan bärgare och mot någon för vilken ltan svarar.

6. Med fartygets tonnage avses bruttotonnaget beräknat enligt be- .str'immelserna om skeppsmätning i bilaga 1 till 1969 års internationella skeppsntätnitt gsk on vention. Vad som förstås nted SDR anges i 369 .5.

239 5

Tvist om beräkning av belopp. vartill redares ansvarighet är begrän- sad enligt 235 &, eller om fördelning- en av ansvarighetsbelopp mellan bor- genärer må hänskjutas till utredning och avgörande genom dispasch.

I fråga om dispasch enligt första stycket gälla i tillämpliga delar

Varje ansvarsbelopp skall fördelas mellan borgenärerna i förhållattde till storleken av de styrkta fordringar för vilka ansvarsgränsett gäller.

Ont det belopp som avses i 238 .é' 2 inte räcker till för betalning av där angivna fordringar, skall återstoden av dessa fordringar betalas ur det i

Prop. 1982/83: 159

Nut-'arande lydelse

bestämmelserna i 7 kap. om general- dispasch. Bestämmelse som avser haveridelägare gäller därvid i stället sakägare.

Kostnaden för dispaschen ersättes av redaren, om icke borgenär utan skälig orsak hänskjutit saken till dis- pasch eller eljest särskilda skäl föran- leda annat.

[75

l—"öreslagen lydelse

238 #3 nämnda beloppet med samma rätt som där angivna fordringar.

Har redaren eller annan, innan ansvarsbeloppet fördelats, helt eller delvis betalat en fordran, inträder han intill det belopp han betalat i borgenärens rätt.

Visar redaren eller annan att han fratndeles kan bli skyldig att helt eller delvis betala en fordran som han. om den betalats ! före ansvarsbeloppets fördelning, skulle ha kunnat återkrä- va ur ansvarsbeloppet enligt tredje stycket, kan rätten förordna att medel tills vidare skall avsättas för att han senare skall kunna göra sin rätt gällande.

240 5

Har redaren utbetalt vad som ålig- ger honom att utgiva enligt ovan givna bestämmelser om begränsning av ansvarigheten och visar sig sedan annan borgenär hava ägt rätt till betalning av ansvarighetsbeloppet, har redaren dock icke någon ytterli- gare betalningsskyldighet, därest re- daren, då betalningen erlades eller. om den skedde enligt lagakraftvun- nen dom eller dispasch, denna med- delades. icke ägde och ej heller genom vederbörlig undersökning kunnat få kunskap om den andres fordran.

Borgenär, sorti sålunda uppburit vad som rätteligen bort tillkomma annan, svarar därmed för den attdres fordran, såvida han ägde kunskap om fordringen, när han erhöll betal- ningen. '

Om det nted anledning av en ford- ran av det slag som är föremål för - ansvarsbegränsning här i riket har väckts talan eller framställts begäran om kvarstad eller andra rättsliga åtgärder, katt en begränsningsfond upprättas. Fonden skall upprättas Itos den domstol där talan har väckts eller hos sjörättsdomstolen för den ort där kvarstad eller andra rättsliga åtgärder begärts.

En begränsningsfond anses upp- rättad av alla personer som kan åberopa samma ansvarsgräns och till betalning av alla fordringar för vilka ansvarsgränsen gäller.

Den som har upprättat fonden, dennes försäkringsgivare eller den som har en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning kan väcka talan i begränsningsmål.

Särskild talan om en fordran som är föremål för ansvarsbegränsning eller angående fråga huruvida den som upprättat fonden har rätt till anst-arsbegränsningI får inte väckas sedan en begränsningsfond upprät- tats.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

241

Vad i detta kapitel är stadgat om begränsning av redares ansvarighet äger tillämpning jämväl i fråga om ansvarighet sattt åvilar fartygets äga- re. sattt ej är redare. eller den som i egenskap av befruktare eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe.

Detsamma gäller ansvarighet vil- ken åvilar befälhavare eller "medlem av besättningen eller lots eller någon, sotn är i tjänst hos redaren, ägaren eller den sotn i egenskap av befrukta- re eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe. såframt ansvarighe- ten uppkommit i tjänsten. Sådan ansvarighet må begränsas, oaktat den uppkommit på grund av fel eller försummelse.

Det sammanlagda belopp, till vil-

' ket redare och övriga i denna para- graf omförmälda personer äga be- grättsa sin ansvarighet för fordringar. sotn uppkommit på gruttd av ett och samma händelse. skall ej överstiga det fulla attsvarighetsbeloppet enligt 235 .5.

176

Ft'ireslagen lydelse

Närmare bestämmelser om be- gränsnittgsfottd och begränsnings- tttål finns i 15 kap.

Den sotn gjort gällattde ett fordran mot en begränsningsfond, vilken upprättats t' Sverige eller annan kan- vetttionsstat. katt inte med anledning av dentta fordran erhålla kvarstad. annan handräckning eller utmätnittg avseende fartyg eller annan egen- dotn. som tillhör någon på vars vägnar fonden är upprättad och som har rätt till ansvarsbegränsning.

Sedatt en begränsningsfond upp- rättats här i riket eller i Danmark, Finland eller Norge. katt kvarstad, anttatt handräckning eller utmätning avseende fartyg eller attnan egendotn sotn tillhör någon. på vars vägnar fonden är upprättad och sotn ltar rätt till ansvarsbegränsning, inte ske med anledning av en fordran som katt göras gällande mot fonden. Har handräckning eller uttnätnittg redan skett skall åtgärden hävas. Säkerhet som ställts för att avvärja handräck- ning eller tttmättting eller för att få en sådan åtgärd hävd skall friges.

Har fondett upprättats i en anna/t konventionsstat ätt sattt avses i andra stycket kan rätten avslå begäran om kvarstad. annan handräcktting eller uttttättting, häva hattdräckning eller uttnätning som redan skett eller frige säker/tet som ställts. Begäran om handräckning eller uttnätnittg skall dock avslås och. om fonden upprät- tats innan sådan åtgärd företagits eller säkerhet ställts, åtgärden hävas och säkerheten friges. när fondett upprättats i

a) den hatttn där den händelse inträffat på vilken fordringett grun- das eller, om händelsen inte ägt rum i hamn, den första hamn som fartyget

Prop. 1982/83:159

Nu varande lydelse

177

Föreslagen lydelse

anlöpt efter händelsen; eller

b) lattdstigningsltatttnen, om ford- ringen avser personskada sont åsam— kats person ombord på fartyget; eller

c) lossningsltantnen, om fordring- en avser skada på fartygets last.

Bestätntttelserna i första och tredje styckena kan även tillämpas om det _ visas att en fond, som upprättats i en stat som inte är konventionsstat, är jämställbar med begränsningsfond som avses i 240 5. .

Bestämmelserna i denna paragraf gäller endast om borgenären kan framställa krav mot begränsnings- fonden vid den domstol eller myndig- het som förvaltar fonden och han har möjlighet att av fondens medel få ut vad som belöper på hans fordran och föra över det till ett annat land.

242 5

Vad i detta kapitel är stadgat äger tillämpning, när begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk myndighet. .

Beträffande ansvarighet som avses i 234 5 1 mom. andra stycket första punkten skall dock frågan, huruvida och till vilket belopp ansvarigheten är begränsad, avgöras efter den lag som gäller för tjänsteavtalet, om tjänsteav- talet regleras av lagen i annan stat, som är ansluten till 1957 års interna-" tionella konvention angående be- gränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas tillfart i öppen sjö.

[2 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 159

Ansvarsbegränsning kan åberopas även om en begränsningsfond inte upprättas.

[ mål om fordran som är föremål för ansvarsbegränsning skall rätten vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel endast beakta den ford- ran som tnålet gäller. Vill svaranden att även annan fordran, för vilken samma ansvarsbelopp gäller, skall beaktas vid ansvarsbegränsningen skall förbehåll om detta tas in i domen.

Beträffande verkställighet av en dom som inte innehåller förbehåll enligt andra stycket gäller bestämmel- serna i utsöknittgslagen. Innehåller domett sådattt förbehåll kan den verkställas utan hinder härav, såvida inte ett begränsningsfond upprättas och rätten enligt 24155 finner att ansökningen attt verkställighet skall avslås.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

178

Föreslagen lydelse .

Parterna kan överlämna frågat: om ansvarsbeloppets storlek och för- del/ting till dispaschör. Talan tttot dispaschörens beslut förs i samma ordning som talan mot dispasch.

243 &

Regeringen äger förordna. att i stället för bestänttttelserna i detta kapitel andra regler skola här i riket tillätttpas i fråga om fartyg hemma- hörande i annan främmande stat än sådan, sattt utatt förbehåll ansltttit sig till 1 95 7 års internationella konven- tion angående begrättsningett av ansvarigheten för ägare av fartyg sattt användas till fart i öppett sjö.

Ansvarsgränserna för krigsfartyg och andra fartyg.-sont vid tiden för händelsen ägs eller brukas av en stat och används uteslutande för statsän- datttål och inte för affärsdrtft. får inte i ttågot fall understiga de gränser som gäller för ett fartyg ttted ett tonnage på 5 000 ton. Om en fordratt avser ersättning för skada som orsakats av ett sådant fartygs särskilda egenska- per eller användning föreligger dock inte någon rätt till ansvarsbegräns- ning. Bestätntttelsertta i detta stycke gäller inte fartyg sattt huvudsakligen används för isbrytning eller bärg- ning.

Ansvarsgränserna för ett fartyg sotn 'är byggt eller anpassat för borr- ning efter havsbottnens naturtillgång- ar skall vara 12 tniljoner SDR för fordrittgar som avses i238 $$ 2 och 20 tniljoner SDR för fordringar sattt avses i 2385 3. attt fordringarna gäller skada sotn har orsakats tttedan fartyget används i borrningsverksam- het. För fordran på ersättning för oljeskada gäller särskilda bestättttttel- ser.

Flyttbara plattformar sotn är av- sedda för utforskning eller utvinning av havsbottnens naturtillgångar anses som fartyg vid tillätttpningen av bestättttttelserna i detta kapitel. An- svarsgränserna för sådana plattfor- mar skall dock alltid motsvara de i ahdra stycket angivna beloppen. -

243a5

När begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk domstol skall

Prop. 1982/83:159

Nuvarande lydelse

179

Föreslagen lydelse

svensk lag tillätnpas. Föreligger en fordran som avses i 236 # 5 och är lagen [ attttatt konventionsstat till- lämplig på tjänsteavtalet. skall dock frågan attt och till vilket belopp ansvarig/teten är begränsad avgöras enligt ttätttttda lag.

Bestämmelserna i 234—243 ## hind- rar inte tillätnpningett av i övrigt gällattde regler om jätttkttittg av ska- devållares ansvar.

Med konventionsstat förstås i detta kapitel stat sattt är buttden av 1976 års konvention om begränsning av sjö- rättsligt skadeståndsansvar.

11 kap.

Om sjöpanträtt och skeppshypotek

261 5

Ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge. som vill upplåta pant- rätt i skeppet eller bygget till säker- het för fordran. har rätt: att i den ordning som angives i detta kapitel hos registermyndigheten erhålla in- skrivning i egendomen av visst belopp (inteckning) i svenskt eller utländskt mynt eller ifrattcs sattt avses i 348 .5. Myndighetens bevis om inskrivningcn kallas pantbrev.

Ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge. som vill upplåta pant- rätt i skeppet eller bygget till säker- het för fordran. har rätt att i den ordning som angives i detta kapitel hos registermyndigheten erhålla in- skrivning i egendomen av visst belopp (inteckning) i svenskt eller utländskt mynt eller i särskilda drag- ningsrätter (SDR). Vad som förstås med SDR anges i 309 S*. Myndighe- tens bevis om inskrivningcn kallas pantbrev.

Inteckningkan icke beviljas i andel av skepp eller skeppsbygge. ej heller i flera skepp eller byggen gemensamt.

13 kap.

Ansvarsbestämmelser

328å

Befälhavare dömes till böter.

1. om han försummar att enligt 58 & tredje stycket underrätta redaren om fel eller brist i fartygets behöriga skick. '

Prop. 1982/83: 159 180

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. om han försummar att enligt 605 andra stycket på fartyget medföra skeppshandlingar eller ett exemplar av denna lag,

3. om han försummar att avgiva rapport enligt 70 5 eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i sådan rapport,

4. om han vägrar att i fall som avses i 317 & överlämna fartygets nationalitetshandling till besiktningsmännen, eller

5. om han utan laga hinder vägrar att i sådant fall som avses i 346 9' på fartyget medtaga befälhavare-_ eller sjöman, hans aska eller efterläm- nade effekter.

5. om han utan laga hinder vägrar att i sådant fall som avses i 367 5 på fartyget medtaga befälhavare eller sjöman, hans aska eller efterläm— nade effekter.

Till samma straff dömes befälhavare eller redare, om han försummar att enligt 306 € göra anmälan om sjöförklaring eller om han uppsåtligen eller av oaktsamhet föranleder att sjöförklaring uppskjutes, utan att förutsättningar äro för handen enligt 304 5.

14 kap. Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål

337 5

I fråga om behörigheten för sjö- rättsdomstol att upptaga tvistemål, som avses i 336 5. äga bestämmelser- na om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande tillätnpning. Talan får även väckas vid sjörätts- domstolen för den ort där fartyget finnes. Har säkerhet för fordran ställts hos myndighet till befrielse från kvarstad eller annan handräck- ning, får talan väckas även vid sjö- rättsdomstolen för den ort där säker- heten ställts. Talan angående ford- - ran som säkerheten avsett får väckas vid sistnämnda sjörättsdomstol, även om säkerheten frigivits.

Överenskommelse att framtida tvist angående ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare eller resgods skall hänskjutas till viss domstol eller till skiljemän är ogiltig. Utan hinder härav får dock avtalas, att talan efter kärandens val endast skall kunna väckas vid dotnstol

1. för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvud- sakliga rörelse;

I fråga om behörigheten för sjö- rättsdomstol att uppta tvistemål som avses i 336 5, skall bestämmelserna om laga domstol i tvistemål iallmäng het tillämpas. Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget finns. Har säkerhet för ford- ran ställts hos myndighet till befriel- se från kvarstad eller annan hand- räckning, får talan väckas även vid sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten har ställts. Talan angåen- de fordran som säkerheten avsett får väckas vid sistnämnda sjörättsdom- stol, även om säkerheten har frigi- vits.

Talan om ansvarighet på grund av_ avtal om befordran av passagerare eller resgods får endast väckas vid domstol

]. för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvud- sakliga rörelse;

Prop. 1982/83:159

Nuvarande lydelse

2. för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten; eller 3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bosatt, förutsatt att svaranden ha'r driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.

Finnes icke sjörättsdomstol i den ort där svaranden kunnat sökas enligt första stycket eller andra stycket 1 eller 2. väckas talan vid sjörättsdomstol som är närmast den orten.

Ära flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets hemvist.

181

Föreslagen lydelse

1. för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten;

3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest_ är varaktigt bosatt, förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt; eller

4. i den stat där befordringsavtalet träffades. förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.

Efter det att tvist som avses i andra stycket har uppstått får parterna avta- la att talan skall väckas vid annan domstol eller att tvisten skall hänskju- tas till skiljemän.

Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden har kunnat sökas enligt första stycket, andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket. väcks talan vid sjörättsdomstol som är närmast den orten.

Om flera är redare i ett fartyg. skall fartygets hemort anses som rederiets hemvist.

15 kap.

Om begränsningsfond och begränsningsmål

350 5

Bestämtnelserna om begränsnings- fond i detta kapitel gäller fond som upprättas enligt 2405 (globalfond) eller enligt 6 .6 lagen (I973:Il98) om ansvarighet för oljeskada till sjöss (oljeskadefond).

Med begränsningsmål avses mål i vilket frågor om ansvar och dess begränsning avgörs samt fonden för- delas. '

Om inte annat sägs i detta kapitel gäller rättegångsbalkens bestämmel- ser i tillämpliga delar.

351 f Globalfond skall tnotsvara

Prop. 1982/83: 159 _ 182

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I. summan av de belopp som enligt 238 5 utgör ansvarsgräns för de fordringar beträffande vilka ansvars- begränsning görs gällande och som . uppkommit på grund av en och samma händelse, och

2. ränta på belopp som avses i I , beräknad enligt 6 5 räntelagen ( 1 975.635 ), för tiden från dagen för . händelsen till dagen för fondens upp- rättande.

Oljeskadefond skall motsvara an- svarsbeloppet enligt 5 5 lagen ( 1973:1198 ) om ansvarighet för olje- skada till sjöss.

352 5

Den som ansöker om upprättande av en begränsningsfond skall betaia fondbeloppet till rätten eller ställa godtagbar säkerhet för detta.

I ansökan skall lämnas en redogö- relse för omständigheterna i saken samt uppgift om namn och adress på dem som kan antas vilja anmäla fordringar mot fonden.

353 5

Beslut om upprättande av begräns- ningsfond, om fondens storlek och om godtagande av erbjuden säkerhet skall meddelas så snart det kan ske.

Rätten skall, såvida det inte finns särskilda skäl häremot, i beslutet även bestämma att till rätten skall betalas in, eller säkerhet ställas för, ett tilläggsbelopp avsett att täcka kost- naderna med anledning av fondens upprättande och fördelning och ansvaret för ränta. Ifråga om global- fond gäller dock vad som nu sagts om ränta endast ränta för tiden efter

- fondens upprättande. '

Framgår det av beslutet att erfor- derlig inbetalning gjorts eller att god- tagbar säkerhet ställts anses fonden upprättad den dag beslutet medde-

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lats. I annat fall anses fonden upprät-

' - tad den dag då rätten genom anteck-

ning på beslutet bekräftar att inbetal- ningen skett eller at/ säkerheten ställts.

Beslut som avses i första och andra styckena gäller till dess annorlunda förordnas. Talan mot beslutet förs särskilt.

354 .5

När en begränsningsfond har upp— rättats skall rätten genast låta kungö— ra detta. I kungörelsen skall samtliga borgenärer uppmanas att skriftligen anmäla sina fordringar hos rätten inom viss tid (anmälningsfrist). som ej får understiga två månader. Erin- ran om bestämmelserna i 240 ä' fjärde stycket. 357 och 364 5.6 skall tas in i kungörelsen.

Kungörelsen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstid- ning. Om det finns skäl till det skall kungörelse ske även i annan stat.

Den som har upprättat fonden och alla kända borgenärer skall underrät- tas genom särskilt meddelande.

355 55 Rätten kan förordna förvaltare i fonden. Förvaltare skall vara lagfa- ren och ha den insikt och erfarenhet som uppdraget kräver.

356 5

En borgenär som anmäler en ford— ran skall lämna rätten uppgift om fordringens storlek och grunden för denna. Har dam meddelats angående fordringen eller pågår särskild rätte- gång om denna skall uppgift lämnas om detta.

357 5 För fordran som inte har anmälts till rätten innan frågan om fondens

Prop. 1982/83:159 184

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fördelning tas upp till slutlig hand- läggning vid tingsrätten, kan ersätt- ning endast utgå enligt bestämmelser- na i 363 5 andra stycket.

358 s?

Fonden kan inte upplösas förrän anmälningsfristen har utlöpt och såväl den som upprättat fonden som de borgenärer vilka gjort gällande fordringar mot fonden samtycker till . det. '

359 5 _ Talan i begränsningsmål väcks genom att den som upprättat fonden, dennes försäkringsgivare eller borge- när hos den domstol där fonden är upprättad ansöker om fondens för- delning.

360 .5

Sedan begränsningsmålet har an- hängiggjorts skall rätten kalla den som upprättat fonden. den som an- hängiggjort begränsningsmålet och borgenärerna till ett fondsamman- träde. Finns annan person. vars rätt är berörd. skall även denne kallas. Vid fondsammanträdet skall frågor om ansvar och dess begränsning och om ansvarsbeloppets storlek behand- las.

Före fondsammanträdet skall för- valtaren utreda saken och granska anmälda fordringar samt upprätta förslag till beslut i de frågor som skall behandlas vid sammanträdet. Försla-

.get skall översändas till dem som kallats till sammanträdet. Har förval- tare inte förordnats skall rätten vidta dessa åtgärder. ' .

Om någon invändning mot försla- get, med de ändringar som kan ha gjorts vid fondsammanträdet. inte kvarstår när detta avslutas, skall för- slaget läggas till grund för fondens

Prop. 1982/83: 159 185

Nuvarande lydelse . Föreslagen lydelse

fördelning. Fondsammanträdet kan, om det bedöms nödviindigt. fortsätta vid ett senare tillfälle. Kvarstår in vändning sedan fondsammanträdet avslutats, skall rätten bestämma viss tid. inom vilken den som vidhåller sin invändning skall begära rättens pröv- ning av tvisten. Har sådan begäran inte framställts i rätt tid. anses invändningen förfallen. Om den vid- hålls, skall rätten så snart som möjligt pröva tvisten i den för tvistemål ' föreskrivna ordningen.

3615 Har begäran framställts om att rätten skall pröva tvist som avses i 3605 tredje stycket, skall rätten bestämma vilka som skall anses som parter i tvisten. Rätten bestämmer, sedan parterna om möjligt fått tillfälle att uttala sig, - . om ytterligare förberedelse behövs. Oin' parterna samtycker eller om saken befinns uppenbar, kan huvud- förhandling i förenklad form hållas i omedelbart samband med fondsam- manträdet.

362 5 Efter utgången av anmälningsfris- ten kan rätten förordna att ersättning för de fordringar som visats föreligga tills vidare skall utgå med viss del.

363 5

När samtliga tvister är avgjorda skall rätten genom dom fördela fon- den.

Rätten kan avsätta ett visst belopp till att täcka fordringar, som inte har anmälts när frågan om fördelningen tas upp till handläggning vid tingsrät- ten. Detta belopp fördelas när samt- liga anmälda fordringar har behand- lats och det kan antas att ytterligare fordringar inte kommer att anmä- las.

Prop. ]982/83: l59

Nin-'arande lydelse

15 kap.

[86

Föreslagen lydelse

Fördelning av fonden skall ske även om den som har upprättat fonden inte har rätt till ansvarsbe- gränsning. [ sådant fall kan rätten på yrkande meddela dom avseende den del av en fordran som inte får utdel- ning ur fonden.

364 55

Lagakraftvunnen dom ifrågor om ansvar. rätten till ansvarsbegräns- ning, ansvarsbeloppets storlek och fondens fördelning gäller gentemot alla som kan göra gällande fordring— ar mot fonden, oavsett om de anmiilt sitta fordringar eller inte.

lö kap.

Särskilda bestämmelser

Poincarefrttnc

348 53

Med franc förstås i denna lag en värdeenhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av nio- hundra tusendelars finhet.

Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt i de av Internationella valutafonden särskilda dragningsrätterna.

använda

Omräkning till svenskt'mynt skall ske efter kursen den dag då betal- ning sker eller. om säkerhet ställes för betalningen. då säkerheten stäl- les. Vid omräkning från särskilda dragningsrätter skall kronans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod. som Internatio- nella valutafonden sagda dag tilläm- par för sin verksamhet och sina transaktioner.

Särskilda drag/tingsrätter'och Poin- caréfranc '

369 .5 Med siinkila'a drag;tings'riitterförsttis de av Internationella valuta/outlet: använda särskilda dragningsrätterntt (SDR).

Med franc förstås i denna lag en värdeenhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av nio- hundra tusende-lars finhet. Rege- ringen kungör motvärdet av franc uttryckt i SDR.

Omräkning till svenskt m_vnt skall ske efter kursen den dag då betal- ning sker eller. om säkerhet ställs för betalningen. då säkerheten ställs. Vid omräkning från SDR skall kro- nans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner. 3 Senaste lydelse 1973: Bo.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

351 5 Staten företrädes i ärende om ersättning enligt 349 eller 350 5 av myndighet som regeringen bestäm- mer.

3525 .

Vill den som är part i mål om beståndet av rätt till skepp eller skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 349 5. om han för- lorar målet, skall han antingen till gemensam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt ersätt- ningsanspråk eller skriftligen under- rätta den myndighet som avses i 35] 5 om rättegången.

187 Föreslagen lydelse 372 5 Staten företrädes i ärende om ersättning enligt 370 eller 371 5 av myndighet som regeringen bestäm- mer.

373 5

Vill den som är part i mål om beståndet av rätt till skepp eller skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 370 5. om han för- lorar målet. skall han antingen till gemensam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt ersätt- ningsanspråk eller skriftligen under- rätta den myndighet som avses i 372 5 om rättegången.

Har förberedelsen i målet slutförts utan att ersättningstalan väckts eller underrättelse lämnats enligt första stycket. skall domstolen förelägga parten att vidtaga endera åtgärden inom-viss tid. Iakttages ej tiden. är ersättnings- anspråket förfallet. Erinran därom skall intagas i föreläggandet.

353 5 Har den som enligt 349 eller 350 5 är berättigad till ersättning av staten haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd, inträder staten i rätten mot denne.

Ersättning enligt 349 eller350 5 på ' grund av domstols dom utbetalas sedan domen vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den

374 5

Har den som enligt 370 eller 371 5 är berättigad till ersättning av staten haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd. inträder staten i rätten mot denne.

Ersättning enligt370 eller37l'5 på grund av domstols dom utbetalas sedan domen vunnit laga kraft.

Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om händelse som har inträffat före ikraftträdandet.

Prop. 1982/83: 159 188

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:].198) om ansvarighet för oljeskada ' till sjöss -

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1973:1198 ) om ansvarighet för oljeskada till sjöss

dels att 7 5 skall upphöra att gälla,

dels att 2. 5. 6, 13. 14. 18 och 22 55 skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 23 få. av nedan angivna lydelse. '

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 5 Denna lag äger tillämpning på oljeskada. som uppkommit i Sverige eller annan konventionsstat och orsakats av fartyg. som befordrar olja som last i lös vikt (bulklast), samt på kostnad för förebyggande åtgärder som vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige eller annan konventionsstat.

I fråga om lagens tillämplighet på krigsfartyg och vissa andra statsfar- tyg samt fartyg som icke befordrar olja som bulklastgäller bestämmel- serna i 22 .5.

I fråga om lagens tillämplighet på krigsfartyg och vissa andra statsfar- tyg samt fartyg som inte befordrar olja som bulklast gäller bestämmel- serna i 22 5. Uppkommer oljeskada som orsakats av fartyg. som beford- rar olja som bulklast, men har ska- dan inte sådan anknytning till kan- ventionsstat som sägs i första stycket, gäller bestämmelserna i 23 5.

Ersättning för åtgärder med anledning av oljeskada utgår enligt denna lag även då skyldighet att vidtaga åtgärderna förelegat enligt lag eller annan

författning.

Denna lag tillämpas utan hinder av eljest gällande regler om tillämplig

lag.

Bestämmelserna i denna lag till- lämpas icke i den mån en sådan tillämpning skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser. enligt internationellt fördrag.

Bestämmelserna i denna lag till- lämpas inte i den mån en sådan tillämpning skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt internationellt fördrag.

55'

Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarig- het enligt denna lag till ett belopp motsvarande etthundratrettiotre Säl-."- skilda dragningsrätter för ton av fartygets dräktighet. Ansvarigheten skall dock ej i något fall överstiga fjorton miljoner särskilda dragnings-

Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarig- het enligt denna lag till ett belopp motsvarande 133 särskilda drag- ningsrätter (SDR) per ton av farty- gets dräktighet. Ansvarigheten skall dock inte i något fall överstiga 14 miljoner SDR. Rätt till begränsning 1 Senaste lydelse 1978: 134.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

rätter. Rätt till begränsning förelig- ger icke i fråga om ränta eller ersätt- ning för rättegångskostnad.

Om det påkallas till uppfyllande av S veriges förpliktelser i förhållande till stat som tillträtt den i Bryssel d. 10 okt. 1957 avslutade konventionen angående begränsningen av ansva- righeten för ägare av fartyg som ' användas till fart i öppen sjö, skall bestämmelserna i 10 kap. sjölagen (189I:35 s. ]) gälla ifråga om äga- rens rätt att begränsa sitt ansvarig/tet.. Ansvarighetsbeloppet bestämmes en- ligt 235 .é' sjölagen.

Fartygets ägare har ej rätt till ansvarsbegränsning om olyckan vål- lats genom fel eller försummelse av ägaren själv med mindre han begått felet eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller med- lem av besättningen. '

189

Föreslagen lydelse föreligger inte i fråga om ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Fartygets ägare har inte rätt till ansvarsbegränsning om olyckan har vållats genom fel eller försummelse av ägaren själv, såvida han inte begått felet eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller medlem av besättningen.

652

Rätt till ansvarsbegränsning enligt 55 första stycket föreligger endast om ägaren, dennes försäkringsgiva- re eller annan på ägarens vägnar enligt denna lag eller motsvarande bestämmelser i annan konventions- stats lag upprättar en begränsnings- fond uppgående till det ansvarig- hetSbelopp som gäller för ägaren. Ansvarighetsbeloppet omräknas från särskilda dragningsrätter till svenskt mynt efter kursen den dag då fonden upprättas. Därvid skall kronans vär- de bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationel- la valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transak- tioner.

Begränsningsfond skall här i lan- det upprättas hos den domstol där talan om ersättning väckts enligt 18 &. Fonden får upprättas antingen

Rätt till ansvarsbegränsning enligt 55 första stycket föreligger endast om ägaren, dennes försäkringsgiva- re eller annan på ägarens vägnar enligt 15 kap. sjölagen (1891:35 s. 1) eller motsvarande bestämmelser i annan konventionsstats lag upprät- tar en begränsningsfond uppgående till det ansvarighetsbelopp som gäl- ler för ägaren. Fanden-skall här i landet upprättas hos den domstol där talan om ersättning har väckts enligt 18 å. '

Fonden fördelas mellan borgenä- rerna i förhållande till storleken av de styrkta fordringarna.

Närmare bestämmelser om be— gränsningsfond och begränsnings- mål finns i 15 kap. sjölagen .

2 Senaste lydelse 1978:]34.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

genom att ans varighetsbeloppet inbe- talas kontant eller genom ställande av säkerhet sorti got/tages av dom- stolen.

Vill någon upprätta begränsnings- fond. skall domstolen på ansökan av honom så snart ske kan meddela beslut om ans varighetsbeloppets sta-r- lek. Beslutet gäller till dess annorlun- da förordnas. Efter utgången av den frist som föreskrivits enligt 7 5 första stycket prövar domstolen slutligt frå- gan om ansvarighetsbeloppets stor- lek.

Talan mot beslut om fastställande av ansvarighetsbelopp eller rörande fråga om godkännande av säkerhet skall föras särskilt,

Regeringen meddelar närmare be- stämmelser otn upprättande av be- gränsningsfond och om fondens för- valtning och fördelning.

l90

Föreslagen lydelse '

13 53

För utländskt fartyg som anlöper eller lämnar svensk hamn eller på svenskt sjöterritorium belägen till- läggsplats och som vid tillfället befordrar mer än tvåtusen ton olja som bulklast skall finnas försäkring eller annan betryggande säkerhet som täcker ägarens ansvarighet enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat intill det ansvarighetsbelopp som avses i 5 5 första eller andra stycket. Vad nu sagts gäller ej fartyg som äges av främmande stat.

Fartyget skall ombord medföra certifikat som visar att sådan försäk- ring eller annan betryggande säker- het som avses i första stycket finnes. Äges fartyget av främmande stat, skall ombord medföras certifikat som bestyrker att fartyget äges av den staten och att dess ansvarighet är täckt intill det ansvarighetsbelopp

För utländskt fartyg som anlöper eller lämnar svensk hamn eller på svenskt sjöterritorium belägen till- läggsplats och som vid _tillfället befordrar mer än tvåtusen ton olja som bulklast skall finnas försäkring eller annan betryggande säkerhet som täcker ägarens ansvarighet enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat- intill det ansvarighetsbelopp som avses i 55 första stycket. Vad nu sagts gäller inte fartyg som ägs av främmande stat.

Fartyget skall ombord medföra certifikat som visar att sådan försäk- ring eller annan betryggande säker- het som avses i första stycket finns. Ägs fartyget av främmande stat, skall ombord medföras certifikat som bestyrker att fartyget ägs av den staten och-att dess ansvarighet är täckt intill det "ansvarighetsbelopp

3 Senaste lydelse l975z408.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

som gäller enligt 5 5 första eller andra stycket. '

Närmare bestämmelser om certifi- kat som avses i andra stycket medde- las av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

191

Föreslagen lydelse

som gäller enligt 5 5 första stycket.

Närmare bestämmelser om certifi- kat som avses i'andra stycket medde- las av regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer.

14 5 Försäkring som avses i 12 eller 13 5 skall för den som är berättigad till ersättning medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsgiva-

ren.

Försäkringsgivaren är dock fri från ansvarighet. om fartygets ägare är fri från ansvarighet eller om denne själv uppsåtligen vållat skadan. För- säkringsgivarens ansvarighet skall ej i något fall överstiga det ansvarig- hetsbelopp som gäller enligt 5 5 för- sta eller andra stycket.

1 vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgiva- ren icke till befrielse från ansvarighet mot annan än ägaren åberopa omständighet som han kunnat åbe- ropa mot ägaren.

Försäkringsgivaren är dock fri från ansvarighet. om fartygets ägare är fri från ansvarighet eller om denne själv uppsåtligen har vållat skadan. Försäkringsgivarens ansvarighet skall inte i något fall överstiga det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 5 första stycket.

1 vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgiva- rcn inte till befrielse från ansvarighet mot än- ägaren åberopa omständighet som han kunnat åbe- ropa mot ägaren.

annan

18 54

Talan om ersättning för oljeskada. som enligt 17 5 får upptagas i Sveri- ge, väckes vid den sjörättsdomstol som är närmast den ort där skadan uppkom.

Talan om ersättning för oljeskada, som enligt 17 5 får upptas i Sverige. väcks vid den sjörättsdomstol som är närmast den ort där skadan upp- kom.

Har talan om ersättning för skada som uppkommit på grund av samma olycka väckts vid flera domstolar, skall regeringen förordna en av dessa domstolar att handlägga samtliga mål.

Har begränsningsfond upprättats här i landet enligt 6 5 och har ägare eller försäkringsgivare, mot vilken talan om ersättning väckts här eller i annan konventionsstat. rätt att begränsa sin ansvarighet. prövar den domstol, vid vilken fonden upprät- tats, frågor om ansvarighetsbelop- pcts fördelning mellan de ersätt- ningsberättigade.

Har begränsningsfond upprättats här i" landet enligt 6 5 och har ägare eller försäkringsgivare. mot vilken talan om ersättning väckts här eller i annan konventionsstat, rätt att begränsa sin ansvarighet. prövar den domstol, vid vilken fonden upprät- tats. frågor om ansvarighetsbelop- pets fördelning mellan de ersätt- ningsberättigade. Denna prövning skall, om fonden upprättas i Sverige.

4 Senaste lydelse 1975z408;

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

192

Föreslagen lydelse

göras i begränsningsmäl som avses i 15 kap. _sjölagen.

225

Denna lag gäller ej i fråga om oljeskada orsakad av krigsfartyg eller annat fartyg som vid tiden för olyckan äges eller brukas av stat och användes uteslutande för statsändaj mål och icke för affärsdrift. Har sådant fartyg orsakat. oljeskada genom förorening'i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige, äger dock bestäm- melserna i 1-5, 25 tredje stycket, 3.—5. 10 och 1855 tillämpning.

Har fartyg som vid tiden för olyck- an icke befordrade olja som bulklast orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige. tillämpas bestämmelserna i l 5. 25 tredje och femte styckena, 3, 10 och 1855. I fråga om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet gäller i sådant fall bestämmelserna i.10 _kap, sjölagen(189155 5. 1), Ansvarig: hetsbeloppet bestämtmäs enligt 2.355 sjölagen.

Denna lag gäller ej i fråga om oljeskada orsakad av krigsfartyg eller annat fartyg som vid tiden för olyckan ägs eller brukas av stat och används uteslutande för statsända- mål och inte för affärsdrift. Har sådant fartyg orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige. skall dock bestäm- melserna i 15. 25 tredje stycket, 3—5, 10 0611 18 55 tillämpas.

Har fartyg sotn vid tiden för olyck- an inte befordrade olja som bulklast orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sadan skada i Sverige, tillämpas bestämmelserna i l 5, 25 tredje och femte styckena, 3, 10 och l8 55. I fråga om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet gäller i sådant fall bestämmelserna i 10 kap. sjölagen(1891:35 s. 1).

23 5

Om fartyg som befordrar olja som bulklast orsakar oljeskada i annan stat än kon ventionsstat eller på öppna havet, kan ansvaret för denna skada begränsas till ett särskilt belopp mot- svarande 133 SDR per ton av farty- gets dräktighet. Ansvarigheten skall dock inte i något fall överstiga 14 miljoner SDR. Ansvarsgränsen gäl- ler också kostnader för åtgärder avsedda att förhindra eller begränsa sådan oljeskada.

I fråga om begränsning av ansvaret tillämpas i övrigt i tillämpliga delar

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den

193

Föreslagen lydelse

bestämmelserna i 10 kap. sjölagen (189I:35s. ]) samt 8.6 tredje stycket och 109" denna lag. Upprättas begränsningsfond. ska!! denna upp- gå till det förut nämnda ansvarighets- beloppet och bestämmelserna i 15 kap. sjölagen tillämpas.

Om fonden enligt 241 ä' sjölagen utgör hinder för kvarstad. annan handräckning eller utmätning skall även 45 andra stycket, såvitt avser lots. bärgare och den sattt vidtagit förebyggande åtgärder, samt 4 5 tred- je och fjärde styckena denna lag tillämpas.

Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om händelse som har inträffat före ikraftträdandet.

l3 Riksdagen I 982/83 . [ saml. Nr 159

Prop. 1982/83:159 195

1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt ska- deståndsansvar

Prop. 1982/83:159

Convention de 1976 sur la limitation de la responsabilité en matiére de créances maritimes

Les Etats Parties a la présente Convention

AYANT RECONNU l”utilité de lixer d'un commun accord certaines régles uniformes rela- tives åla limitation de responsabilité en'matiere de créances maritimes; .

ONT DECIDE de conclure une convention å cet el'fet, et, en consequence, sont convenus de ce qui suit:

CHAPITRE [

Le droit a limitation ARTICLE lER

Personnes en droit de limiter leur responsabilité

l. Les propriétaires de navires et les assistants, tels que dél'tnis ci-apres, peuvent limiter leur rcsponsabilite' conformément aux. regles de la présente Convention ä l'égard des eréances visées a l'article 2.

2. L'expression apropriétaire de navire» de'- signe le proprie'taire, [”affréteur, l'armateur et l'armateur-gérant d'un navire de mer.

3. Par ((assistant», on entend toute personne fournissant des services en relation directe avec les operations d”assistance ou de sauvetage. Ces operations comprennent celles que vise l'article 2, pttrttgr'aphe ] (d). (e) et (i).

4. Si Pune quelconque des créances prévues å l'article 2 est formée contre toute personne dont les l'uits. négligences et fautes entrainent la responsa- bilité du proprie'taire ou de l'assistant, cette personne est en droit de se prévaloir de la limita- tion de responsabilité prévue dans Ia présente Convention.

196

Convention on Limitation of Liability for maritime claims, 1976

The States Parties to this Convention.

HAVING RECOGNIZED the desirability of dctermining by agreement certain uniform rules relating to the limitation of liability for maritime claims:

HAVE DECIDED to conclude a Convention for this purpose and have thereto agreed as follows:

CHAPTER ]

The right of limitation ARTICLE l

Persons entitled to limit Iiability

l. Shipowners and salvors, as hereinafter defined, may limit their. liability in accordance with the rules of this Convention for- claims set out in Article 2. '

2. The term shipowner shall mean the owner, charterer, manager and operator of a sea-going ship.

3. Salvor shall mean any person rendering services in direct connexion with salvage opera- tions. Salvage operations shall also include opera- tions referred to in Article 2, paragraph 1 (d), (e) and (i).

4. lf any claims set out in Article 2 are made against any person for whose act, neglect ofdefault the shipowner or salvor is responsible, such person shall be entitled to avail himselfofthe limitation of

-liability provided for in this Convention.

Prop. 1982/83: 159 197

1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar

De fördragSslutande staterna. VILKA FUNNlT det önskvärt att genom avtal - fastställa vissa enhetliga regler för begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar;

HAR BESLUTAT att avsluta en konvention för detta ändamål och har därför överenskommit om följande:

KAPITEL [

Begränsningsrätten ARTIKEL l

Personer berättigade till ansvarsbegränsning

l. Fartygsägare och bärgare. såsom de definieras nedan. kan i enlighet med bestämmelserna i denna konvention begränsa sin ansvarighet for fordringar som avses i artikel 2. '

2. Med uttrycket f”fartygsägare" forstas ägare. befraktare och redare av fartyg som'används till ' fart i öppen sjö samt den som i redares ställe handhar sådant fartygs drift.

3. Med "bärgare" förstås den som utför tjänster i direkt samband med bärgningSföretag. I bärg- ningsföretag inbegrips även sådana åtgärder som avses i artikel 221 (d), (e) och (f).

4. Person för vars handlande, fel eller försum- melse fartygsägaren eller bärgaren är ansvarig har rätt att begagna sig av den ansvarsbegränsning varom stadgas i denna konvention. om fordran som avses i artikel 2 görs gällande _mot honom.

Prop. 1982/83: 159

_ 5. Dans l-a présente Convention. l'expression ' uresponsabilité du propriétaire de navirc» com- prend la responsabilité resultant d'une action portant sur le navire lui-méme.

6. L'assureur qui couvre la responsabilité å l'égard des eréances soumises a limitation confor- mément aux regles de la présente Convention est en droit de se prévaloir de cellc-ci dans la méme mesure que l'assuré lui-mente.

7. Le fait d'invoquer la limitation de responsa- bilité n'emporte pas la reconnaissance de cette responsabilité.

ARTICLE 2

!

Créances soumises a la limitation

]. Sous reserve des articles 3 ct 4. les créances suivantes. qucl que soit le fonclement de la responsabilité. sont soumises a la limitation de responsabilité:

(a) crcances pour mort. pour lésions corporel- les. pour pertes et pour dommages a tous bicns (y compris les dommages causes aux ouvrages d'art des ports. bassins. voies navigables et aides a la navigation). survenus a bord du navire ou en relation directe avec l'exploitation de celui-ci ou avec des Operations cl'assistance ou de sauvetage, ainsi que tout autre prejudice en riésultant;

(b) créances pour tout prejudice resultant d'un retard dans le transport par mer de la cargaison, dcs passagcrs ou de leurs bagagcs;

(c) créanecs pour d'autres préjudiccs resultant de l'atteintc a tous droits de source extra contrac- tuelle, et survcnus en relation directe avec l'ex- ploitation du navirc ou avec des operations d'assistance ou de sauvetage:

(d) créances pour avoir renfloué. enlevé. détruit ou renclu inoffensif un navirc coulé. naufragé. échoué ou abandonné. y compris tout cc qui se trouve et s'est trouvé a bord;

(c) créances pour avoir enlcvo. (letruit ou re'ndu inoffensivc la cargaison du navirc;

(f) créances procluites par une autre personne que la personne rcsponsablc pour les mesurcs prises afin de prevenir ou dc réduit'e un dommage

198

5. ln this Convention the liability of a ship- owner shall include liability in an action brought against the vessel herself.

6. An insurer of liability for claims subject to limitation in accordance with the rules of this Convention shall be entitled to the benefits of this Convention to the same extent as the assured himself. '

7. The act of invoking limitation of Iiability shall not constitute an admission of liability.

ARTICLE 2

Claims subject to limitation

l. Subject to Articles 3 and 4 the following claims. whatever the basis of liability may be. shall be subject to limitation of liability:

(a) claims in respect of loss of life or personal injury or loss of or damage to property (including damage to harbour works. basins and watcrways and aids to navigation) occurring on board or in direct conncxion with the operation of the ship or with salvage operations. and" conseqttential loss resulting therefrom;

(b) claims in respect of loss resulting from delay in the carriage by sea of cargo. passengers or their luggage: . .

(.c) claims in respect of other loss resulting from infringement of rights other than contractual rights. occurring in direct connexion with the operation-of the ship or salvage operations:

- td) claims in respect of the raising. removal. destruction or the rendering harmlcss of a ship which is sunk. wrecked. strandcd or abandoned. including anything that is or has been on board such ship:

(e) claims in respect of the removal. destruc- tion or the rendering harmless of the cargo of the ship:

lf) claims of a person other than the person liable in respect of measures taken in order to avert or minimize loss for which the person liable

Prop. 1982/83: 159

5. I denna konvention skall fartygsägarens ansvarighet inbegripa ansvarighet för det fall att talan väckts mot själva fartyget.

6. Den som meddelat ansvarsförsäkring beträf- fande fordringar som är föremål för begränsning enligt bestämmelserna i denna konvention har rätt att åtnjuta förmånerna enligt konventionen i samma utsträckning som försäkringstagaren.

7. Den omständigheten att ansvarsbegränsning åberopas innebär inte att ansvarighet medges.

ARTIKEL 2

Fordringar som är föremål för ansvarsbegränsning

]. Om inte annat följer av artiklarna 3 och 4 skall följande fordringar. oavsett grunden för ansvarig- heten. vara föremål för ansvarsbegränsning:

(a) fordringar med anledning av dödsfall eller personskada eller med anledning av förlttst av eller skada på egendom (inbegripet skada på hamnanläggning. bassäng och segelbar vattenväg samt navigationshjålpmedel) som uppkommer ombord på fartyget eller i direkt samband med fartygets drift eller med bärgningsföretag samt skada som uppkommer i följd därav:

(b) fordringar med anledning av skada på grund av dröjsmål vid befordran till sjöss av gods-. passagerare eller deras resgods:

(c) fordringar med anledning av annan skada vilken orsakats av intrång i rättighet som icke grundar sig på avtal och vilken uppkommer i direkt samband med fartygets drift eller med bårgningsföretag'.

(d) fordringar med anledning av lyftande. avlägsnande. förstörande eller oskadliggörande av sjttnket. havererat. strandat eller övergivet fartyg. inbegripet allt som finns eller har funnits ombord på sådant fartyg:

(c) fordringar med anledning av avlägsnande. förstörande eller oskadliggörande av fartygets last:

(f) fordringar från annan än den som är ansvarig med anledning av åtgärder som vidtagits för att förhindra eller begränsa skada för vilken

199

Prop. 1982/83: 159

pour lequel l-a personne responsable peut limiter sa responsabilité conformément a la présente Convention. et pour les dommages ultérieure- ment causes par ces mesures.

2. Les créances visées au paragraphe ] sont soumises a la limitation de responsabilité méme si elles font l'objet d'une action. cozntractuelle ou non. récursoire ou en garantie. Toutefois. les créances produites aux termes des alinéas (d), (e). et (f) du paragraphe 1 ne sont pas soumises a la limitation de responsabilité dans la mesure ou elles sont relatives å la rémunération en applica- tion d'un contrat conclu avec la personne respon- sable.

ARTICLE 3

Créances exclues de la limitation

Les regles de la présente Convention ne s'appli- quent pas:

(a) aux créances du chef d'assistance. de sau- vetage. ou de contribution en avarie commune;

(b) aux créances pour dommages dus a la pollution par les hydrocarbures au sens de la Convention internationale sur Ia responsabilité eivile pour les dommages dus a la pollution par les hydrocarbures en date du 29 novembre 1969 ou de tout amendement ou de tout protc'cole å celle-ci qui est en vigueur:

(c) aux créances soumises å toute convention internationale ou legislation nationale régissant ou interdisant la limitation de responsabilité pour dommages" nucléaires: '

(d) aux créances contre le propriétaire d'un navire nucle'aire pour dommages nucléaires;

(e) aux créances des préposés du proprie'taire' du navire ou de l'assistant dont les fonetions se

. rattachent au service du navire ou aux operations d'assistance ou de sauvetage ainsi qu'aux créances de leurs héritiers. ayants-causc ou autres person- nes fondées 'a former de telles créances si. selon la loi régissant le contrat dfengagement conclu entre le propriétaire du navirc ou l'assiStant et les préposés. le propriétaire du navirc ou l'assistant n'a pas le droit de limiter sa responsabilité relative-ment a ces créances. ou. si. selon cette loi. il ne peut le faire qu'å concurrence d'un montant supérieur a celui prévu a l'article (i.

200

may limit his liability in accordance with this Convention, and further loss' caused by such measures. '

2. Claims set out in paragraph 1 shall be subject to limitation of liability even if brought by ivay of recourse or for indemnity under a contract or otherwise. '

However, claims set out under paragraphs ] (d). (e) and (f) shall not be subject to limitation of liability to the extent that they relate to remunera- tion under a contract with the person liable.

ARTICLE 3

Claims excepted from limitation

The rules of this Convention shall not apply to:

'(a) claims for salvage or contribution in general ' average; '

(b) claims for oil pollution damage within the meaning of the International Convention on Civil Liability for Oil Pollution Damage.' dated 29th November 1969, or of any amendment or Protocol thereto which is in force;

(e)'claims subject to any international conven- tion or national legislation "governing or prohibit- ing limitation of liahility for nuclear damage:

(d) claims against the shipowner of a nuclear ship for nuclear damage; '

(e) claims by servants of the shipowner or salvor whose duties are connected with the ship or the salvage operations. including claims of their heirs. dependants or other persons entitled to make such claims. if under the law governing the contract of service between the shipowner or salvor and such servants the shipowner or salvor is not entitled to limit his liability in respect of such claims. or if he is by such law only permitted to limit his liability to an amount greater than that provided for in Article 6.

Prop. 1982/83: 159

den ansvarige kan begränsa sin ansvarighet enligt denna konvention samt ytterligare skada som orsakats av sådana åtgärder.

2. Fordringar som avses i 1 är föremål för ansvarsbegränsning även om de framställts regressvis eller på grund av indemnitetsförklaring eller på annat sätt. Fördringar enligt l'(d). (e) och (f) är dock inte föremål för ansvarsbegränsning i den mån de hänför sig till ersättning enligt avtal med den som är ansvarig.

ARTIKEL 3

Fordringar undantagna från ansvars- begränsning ' _

Bestämmelserna i denna konvention är inte till- lämpliga på: ' _

(a) fordringar på: bärgarlön eller bidrag till gemensamt haveri;

(b) fordringar med anledning av skada genom oljeförorening som avses i den internationella konventionen av den 29 november 1969 om an- svarighet för skada orsakad av förorening genom olja eller i ändring i eller-protokoll till konven- ' tionen som trätt i kraft;

("c) fordringar underkastade internationell konvention eller nationell lag. vilken reglerar eller förbjuder ansvarsbegränsning för atomskada;

(d) fordringar mot ägaren av ett atomfartyg med anledning av atomskada;

(e) fordringar som tillkommer hos fartygsäga- ren eller bärgaren anställda personer. vilkas åligganden står i samband med fartygets tjänst eller med bärgningsföretaget. inbegripet fordring- ar som tillkommer deras arvingar eller rättsinne- havare eller andra som- har rätt att göra gällande sådana fordringar. om fartygsägaren eller bärga- ren. enligt den lag som reglerar tjänsteavtalet mellan fartygsägaren eller. bärgaren och de anställda. inte har rätt att begränsa sin ansvarighet beträffande sådana fordringar eller om han enligt sådan lag endast får begränsa sin ansvarighet till högre belopp än som anges i artikel 6.

20l

Prop. 1982/83: 159

ARTICLE 4 Conduitc supprimanr la limitation

Une personne responsable n'est pas en droit de limiter sa responsabilité s'il est prouvé que le dommagc résulte de son fait ou de son omission personnels. commis avec l'intention de provoquer un tel dommage. ou commis téméraircment et avec conscience qu'un tel dommagc en résulterait probablemcnt.-

ARTICLE 5 (fompwuarion das" créances

Si une personne en droit de limiter sa responsabi- lité selon les reglcs de la présente Convention a contre son créancier unc créancc née du méme evencmcnt. lcurs créances respectives se compen- sent et les dispositions de la présente Convention ' ne s'appliquent qu'au soldc eventuel.

cnarrrm: n Limites de la responsabilité

ARTICLE o Limites générales

]. La limite de responsabilité å l'egard des créan- ces autres que cclles mentionne'es ä l'article 7. ne'es d'un méme événement. est calculee comme suit:

(a.) a l'e'gard des créances pour mort ou lésions corporelles.

(i)333.000 unités de compte pour un navire dont la jauge ne dépasse pas 500 tonneaux:

(ii)pour un navirc dont Ia jauge dépasse le chiffre ci-dessus. le montant suivant qui vient s'ajouter au montant indiqué å I'alinéa (i):

pour chaque tonneau de 50] 21 3.000 tonneaux. 500 unite's de compte:

pour chaque tonneau de 3.001 ä 3t').000,tonne- aux. 333 unités de compte:

202

ARTICLE 4 Conducr barring limitation

A person liable shall not be entitled to limit his liability if it is proved that the loss resulted from his person-al act or omission. committed with the intent to cause such loss. or recklessly and with knowledge that such loss would probably result.

A RTICLE 5 C ounrerclaims

Where a person entitled to limitation of liability under the rules of this Convention has a-claim against the claimant arising out of the same occurrence. their respective claims shall be set off against each otiter and the provisions'of this Convention shall only apply to the balance. if any. '

CHAPTER Il

Limits of liability ARTICLE (» I

The general limits

]. The limits ofliability for claims otiter than those mentioned in article 7 arising on any distinct occasion. shall be calculated as follows:

(a) in respect of claims for loss of "life or personal injury.

(i) 333.000 Units of Account for a ship with a tonnage not exceeding 5.00 tons.

(ii) for a ship with a tonnage in excess thereof. the following amount in addition to that mention— ed in (i):

foreach ton from 50] to 3.000 tons. 500 Units of Account;

for each ton from 3.001 to 30.000 tons. 333 Units of Account: ' I

Prop. 1982/83: 159

ARTIKEL 4 Hand/ande som utesluter ansvarsbegränsning

Den som är ansvarig har inte rätt att begränsa sin ansvarighet om det visas att han. genom egen handling eller underlåtenhet. har orsakat skadan uppsåtligen eller ock hänsynslöst och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

ARTIKEL 5 M otfonlrin gar

Har någon som är berättigad till ansvarsbe- gränsning enligt bestämmelserna i denna konven- tion en fordran mot den som gör anspråk på ersättning. och grundar sig motfordringen på samma händelse. skall deras respektive fordringar avräknas mot varandra och bestämmelserna i denna konvention tillämpas endast på eventuellt ('ivcrskjutande belopp.

KAPITEL II. Ansvarsgränscr ARTIKEL 6

Allmänna anwarsgriinser

]. Ansvarsgränserna för fordringar som uppkom- mit på grund av en och samma händelse skall. med undantag för fordringar som avses i artikel 7. beräknas enligt följande:

(a) beträffande fordringar i anledning av döds- fall eller personskada.

(i)333000 beräkningsenheter för fartyg vars tonnage inte överstiger 500 ton.

(ii) för fartyg med större tonnage. följande belopp utöver det som anges under (i):

för varje ton från 501 till 3000 ton. 500 beräkningsenheter:

för varje ton från 3001 till 30000 ton. 333 beräkningsenhetcr:

03

Prop. 1982/83: 159

pour chaque tonneau de 30.001 å 70.000 tonne— aux. 250 unités de compte; _ '

et pour chaque tonneau ati-dessas .de 70.000 tonneaux. 167 unités de compte. .

(b) a l'e'gard de toutes les autres créances. (i) 167.000 unités de compte pour un navire dont Ia jauge ne döpasse pas 500 tonneaux:

(ii) pour un navire dont la jauge depasse le chiffre ci-dessus. le montant suivant qui vient s'ajouter au montant indiqué a l'aline'a (i):

pour chaque tonneau de 501 in 30.000 tonneaux. 167 unités de compte: '

pour chaque tonneau de 30.001 a 70.000 tonne- aux, 125 unite's de compte;

et pour chaque tonneau ati-dessus de 70.000 tonneaux. 83 unités de compte.

2. Lorsque le montant calculé conformément å l'alinéa (a) du paragraphe l est insuffisant pour régler intégralement les créances visées dans cet alinéa, le montant calculé conformément å l'ali- néa (b) du paragraphe 1 peut étre utilisé pour régler le solde impayé des créances visées a l'alinéa (a) du paragraphe 1 et ce solde impayé vient en concurrence avec les créances visées å I'alinéa (b) du paragraphe 1.

3. Toutefois. sans prejudice du droit des créan- ' ces pour mort ou lésions corporelles conformé- ment au paragraphe 2. un Etat Partie peut stipuler dans sa legislation nationale que les créances pour dommages causes. aux ouvrages (l'art des ports. bassins. voies navigables et aides & la navigation. ont la priorité sur les autres créances visées a l'alinéa (b) du paragraphe ] qui est prévue par cette legislation. '

4. Les limites de responsabilité de tout assistant n'agissant pas a partir d'un navire. ou de tout assistant agissant uniquement å bord du navire auquel ou ä l'égard duquel il fournit des services d'assistance ou de sauvetage. sont calcule'es selon un tonnage de 1.500 tonneaux de jauge.

5. Aux fins dela présente Convention. le calcul du tonnage du navire est effectué conformément aux régles de mesure sur le tonnage brut prévues å l'Annexe 'I de la Convention internationale de 1969 sur le jaugeage des navires.

204

for each ton .from 30.001 to 70.000 tons. 250 Units of Aceount;

and for each ton in excess of 70.000 tons. 167 Units of Account.

(b) in respect of any other claims. ('i) 167.000 Units of Account for a ship with a tonnage not exceeding 500 tons.

(ii) for _a ship with a tonnage in excess thercof the following amount in addition to that mention- ed in (i):

for each ton from 501 to 30.000 tons. 167 Units of Account:

for each ton from 30.001 to 70.000 tons. 125 Units of Account:

and for each ton in excess of 70.000 tons. 83 Units of Account.—

2. Where the amount calculated in accordance with paragraph 1 (a) is insufficicnt to pay the claims mentioned therein in full. the amount calculated in accordance with paragraph ] (b) shall be available for payment of the unpaid balance of claims under paragraph ] (a) and such unpaid balance shall rank rate'ably with claims mentioned under paragraph 1 (b). _

3. However. without prejudice to the right of claims for loss of life or personal injury according to paragraph 2. a State Party may- provide in its national law that claims in respect of damage to harbour works. basins and waterways and aids to navigation shall have such priority O_ver other_ claims under paragraph 1 (b) as is provided by that law.

_4. The limits of liability for any salvor not operating from any ship or for any salvor operat- ing solely on the ship to. or in respect of which he is rendering salvage services. shall be calculated according to a tonnage of 1.500 tons.

5. For the purpose of this Convention the ship's . tonnage shall be the gross tonnage calculated in accordance with the tonnage measurement rules contained in Annex I of the International Conven- _tion on Tonnage Measurement of Ships. 1969.

Prop. 1982/83: 159

för varje ton från 30 001' till 70000 t'on. 250 beräkningsenheten och

för varje ton över 70 000 ton. 167 beräknings- enheter. '

(b) beträffande övriga fordringar,

(i) 167 000 beräkningsenheter för fartyg vars tonnage inte överstiger 500 ton.

(ii) för fartyg med större tonnage. följande belop'p utöver det som anges under (i):

för varje ton från 501 till 30000 ton. 167. beräkningsenheter;

för varje ton från 30 001 till 70000 ton. 125 beräkningsenheter: och .

för varje ton över 70 000 ton. 83 beräkningsent heter. . . .

2. Om det enligt 1 (a) beräknade beloppet inte förslår till full betalning av fordringar som där avses. skall det enligt 1 (b) beräknade beloppet tagas i anspråk för betalning av den obetalda återstoden av fordringar enligt 1 (a). och sådan obetald återstod skall konkurrera på lika villkor_ medfordringar som avses i 1 (b).

3. Fördragsslutande stat får emellertid i sin nationella lag föreskriva att fordringar i anledning av skada på hamnanläggning. bassäng och segel- bar vattenväg samt-navigationshjälpmedel skall. framförövrigai ] (b) avsedda fordringar. ha sådan prioritet som föreskrivs i den lagen. dock endast om detta inte leder till förfång för den rätt som enligt 2 tillkommer fordringar i anledning av dödsfall eller personskada.

4. Ansvarsgränserna för bärgare som inte arbe- _. ' tar från fartyg eller som. uteslutande arbetar ombord på det fartyg bärgningen '-avser skall beräknas på grundval av ett tonnage om I 500 . . ton.

5. Vid tillämpningen av "denna konvention avses med fartygets tonnage dess bruttotonnage ' beräknat enligt bestämmelserna om skeppsmät- ningi bilaga I till 1969 års internationella skepps-l

mätningskonventit'm.

205

Prop. 1982/83: 159

ARTICLE 7

Limite applicable aux créances des passagers

I. Dans le cas de créances resultant de la mort ou de lésions corporelles des passage rs d'un navire et ne'es d'un méme événement. la limite de la responsabilité du propriétaire du navire est fixe'e å une somme de 46.666 unités de compte multi- pliées parle nombre de passagers que le navire est autorise' å transporter d'apres le certificat du navire. sans pouvoir excéder 25 millions d'unités de compte. '

2. Aux fins du présent article acréances résul- tant de la mort ou de lésions corporelles des passagers d'un navire» signifie toute créance formée par toute personne transportée sur ce navire ou pour le compte de cette personne: (a) en vertu d'un contrat de transport de passager. ou (b) qui. avec le consentement du transporteur. accompagne un véhicule ou des animaux vivants faisant l'objet d'un contrat de transport de mar- chandises. '

ARTICLE 8 Unité de compte

]. L'unite' de compte visée aux articles 6 et 7 ci-dessus est le Droit de Tirage special tel que défini par le Fonds monétaire international. Les montants mentionne's aux articles 6 et 7 som convertis dans la monnaie nationale de l'Etat dans lequel la limitation de responsabilité est invoquee; la conversion s'effectue suivant la valeur de cette monnaie åla date oil le fonds aura été constitué. le paicment effectué ou la garantie équivalente fournie conformément a la loi de cet Etat. La valeur. en Droit de Tirage special. d'une monnaie [rationale d'un Etat Partie qui est membre du Fonds monétaire international. est calculée selon la me'thode d'evaluation applique'e par le Fonds monétaire international a la date en question pour ses propres operations et transactions. La valeur. en Droit de Tirage special. d'une monnaie natio- nale d'un Etat Partie qui n'est pas membre du Fonds monétaire international, est calculée de la facon determine'e par cet Etat Partie.

ARTICLE 7

The limit for passcngcr claims

1. In respect of claims arising on any distinct occasion for loss of life or personal injury to passengers of a ship. the limit of liability of the shipowner thereof shall be an amount of 46.666 Units of Account multiplied by the number of passengers which the ship is authorized to carry according to the ship's certificatc. btlt not exceed- ing 25 million Units of Account.

2. For the purpose of this Article aclaims for loss of life or personal injury to passengers of a ship'» shall mean any such claims brought by or on behalf of any person carried in that ship:

(a) under a contract of passengcr carriagc. or

(b) who. with the consent of the carrier. is accompanying a vehicle or live animals which are covered by a contract for the carriagc of goods.

ARTICLE 8 Unit of account

1. The Unit of Account referred to in Articles 6 and 7 is the Special Drawing Right as defined by the International Monetary Fund. The amounts mentioned in Articles 6 and 7 shall be converted into the national currency of the State in which limitation is sought. according to the value of that currency at the date the limitation fund shall have been constituted. payment is made. or security is given which under the law of that State is equivalent to such payment. The value of a national currency in terms of the Special Drawing Right. of a State Party which is a member of the International Monetary Fund. shall be calculated in accordance with the method of valuation applied by the International Monetary Fund in effect at the date in question for its operations and transactions. The value of a national currency in terms of the Special Drawing Right. of a State Party which is not a member of the International Monetary Fund. shall be calculated in a manner determined by that State Party."

Prop. 1982/83: 159

ARTIKEL 7

Ansvarsgränsen för passagerares fordringar

l. Beträffande fordringar som på grund av en och samma händelse uppkommit i anledning av döds- fall eller personskada som drabbat ett fartygs passagerare. skall ansvarsgränsen för detta fartygs - ägare bestämmas till summan av 46666 beräk—l ningsenheter multiplicerat med det antal passage- rare som fartyget enligt sitt certifikat har tillstånd att befordra. dock högst 25 miljoner beräknings- enheter.

2. Vid tillämpningen av denna artikel skall med "fordringar i anledning av dödsfall eller person- skada som drabbat ett fartygs passagerare" avses varje sådan fordran som gjorts gällande av eller för person: — (a) som befordrats med ifrågavarande fartyg enligt avtal om passagerarbefordran. eller ("b) som eljest befordrats med fartyget och som. med bortfraktarens samtycke, beledsagat fordon eller levande djur. vilka omfattats av avtal om godsbefordran.

ARTIKEL X

Beräkningsenhet

1. Med beräkningsenheter avses i artiklarna 6 och" 7 särskilda dragningsrätter såsom de definieras av Internationella valutafonden. De i artiklarna 6 och 7 angivna beloppen skall omräknas till natio- nellt mynt i den stat där begränsning begärs efter kursen den dag då begränsningsfond "upprättats. - betalning erlagts eller säkerhet, vilken enligt den statens lag är likvärdig med betalning. ställts. Värdet av fördragsslutande stats nationella mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter skall för stat. som är medlem av Internationella valutafonden. bestämmas enligt den beräkningsmetod. som valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksam- het och sina transaktioner. Värdet av fördragsslu- tande stats nationella mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter skall för stat. som inte är medlem av Internationella valutafonden. beräknas på sätt som bestäms av den staten.

' Prop. 1982/83:159

2. Toutefois. les Et'ats qui ne sont pas membre-s du Fonds monetaire international et dont la legislation ne permct pas d'appliquer lcs disposi- tions du paragraphe ] pcuvent. au moment de la signature sans reserve quant a la ratification,

l'acceptation ou l'approbation, ou au moment de ,

la ratification. de l'acceptation. de l'approbation ou de l'adhésion. ou encore ä tout _moment par la suite. déclarer que la limite de la responsabilité prévue dans la présente Convention et applicable sur leur territoire est fixée de la maniere suivan- te:-

(a) en ce qui concerne-l'alinéa (at) du paragra- phe ] de l'article 6. a une somme de:

(i) 5 millions d'unite's monétaires pour un navi-. re don't la jauge ne dépasse pas 500 tonneaux;

(ii) pour un navire dont la jauge dépasse -le chiffre ci-dessus. le montant suivant qui vient s'ajouter au montant indiqué å l'alinéa (i):

pour chaque tonneau de 501 21 3.000 tonneaux. 7.500 unitésmonétaires;

pour chaque tonneau de 3.001 a 30.000 tonne- aux, 5.000 unités mone'taires;

pour chaque tonneau de 30. 00] 51. 70. 000 tonne- aux. 3.750 unités monétaires;

et pour chaque tonneau au-dessus de 70.000 tonneaux. 2.500 unités monétaires, et '

(b) en ce qui concerne l'alinca (b) du para- graphe 1 de l'article 6. a une somme de:"

(i) 25 millions d'unités monétaires pour un navire dont la jauge ne dépasse pas 500 tonne- aux; .

(ii) pour un navire'dont la jauge dépasse le chiffre ci-dessus, le montant suivant qui vient s'ajouter au montant indiqué å l'alinéa (i):

pour chaque tonneau de 501 a 30.000 tonneaux. 2.500 unités monétaires;

pour chaque tonneau de 30.00] 51 70.000 tonne- aux. 1.850 unités mone'taires;

et pour chaque tonneau au-dessus de 70.000 tonneaux. 1.250 unités monétaires. et

(e) en ce. qui concerne le paragraphe 1 de l'article 7 a une somrne de 700.000 unités mone— taires multipliées par le nombre de passagers que le navire est autorisé ä transporter conformément d' unités monétaires.

Les paragraphes 2 et 3 de l'article 6 s'appliquent en consequence aux alinéas (a) et (b)-du présent paragraphe. _

208

2. Nevertheless. those States which are not Members ofthe International Monetary Fund and whose law does not permit the application of the provisions of paragraph 1 may. at the time of signature without reservation as to ratification. acceptance or approval or at the time of ratifica- tion. acceptance. approval or accession or at any time thereafter. declare that the limits of liability provided for in this Convention to be applied in their tcrritories shall be fixed as follows:

(a) in respect of Article 6. paragraph 1 (a). at an amount of: , . (i) 5 million monetary units for a ship with a tonnage not exceeding 500 tons;

(ii) for a ship with tonnage in excess thereof. the following amount_in addition to that mentioned in

(i):

for each _ton from 501 to 3.000 tons, 7,500 monetary units; for each ton from3 .001 to 30. ()00 mm. 5.000 monetary units;

for each ton from 30.00l to 70.000 tons. 3.750 monetary units: and

for each ton in excess of 70.000 tons. 2.500 monetary units; and . '

(b) in respect of Article 6. paragraph ! (b). at an amount of; '

- (i) 2.5 million monetary units for a ship with a tonnage not exceeding 500 tons;

(ii) for a ship with a tonnage in excess thereof. the following amount in addition to that mention- ed in (i):

for each ton from 50] to 30.000 tons. 2.500 monetary units.

for each ton from 30. ()()1 to 70. 000 tons. 1.850 monetary units; and

for each ton in excess of 70.000 tons. 1.250 monetary units; and

(c) in respect of Article 7. paragraph ]. at an amount of 700.000 monetary units multiplied by the number of passengers which the ship is authorized to carry according to its certificate. but not exceeding 375 million monetary units.

Paragraphs 2 and 3 of Article 6 apply corre- spondingly to subparagraphs (a) and (b) of this paragraph.

Prop. ]982/83:159

2. Stater som inte är medlemmar av Internatio- nella valutafonden och.-vilkas lagar inte medger tillämpning av bestämmelserna i l. må dock. vid . undertecknande utan förbehåll för ratifikation. antagande e'ller godkännande. eller vid ratifika- tion, antagande. godkännande eller anslutning. eller närhelst därefter. förklara att de ansvars- ' gränser som avses i denna konvention skall vid tillämpning inom deras territorier bestämmas enligt följande: '

(a) beträffande artikel 611 (a). till ett belopp av: '

(i) 5 miljoner monetära enheter för fartyg vars tonnage inte överstiger 500 ton; .

(ii) för fartyg med större tonnage. följande belopp utöver det som anges under (i):

för varje ton från 501 till 3000 ton. 7500 monetära enheter: '

för varje ton fran 3001 till 30000 ton. 5000 monetära enheter:

för varje ton från 30 001 till 70000 ton. 3 750 monetära enheter: och

för varje ton över 70 000 ton. ?. 500 monetära enheter: samt .

(b) beträffande artikel 6:1 (b), till ett belopp av:"

(i) 2.5 miljoner monetäracnheter för fartyg vars tonnage inte överstiger500 ton;

(ii)för fartyg med större tonnage. följande. belopp utöver det som anges Under (i):

för varje ton från 501 till 30000 ton. 2500 monetära enheter: . för varje ton från 3000! till 70000 ton. [ 850 monetära enheter; och

för varje ton över 70 000 ton. I 250 monetära.

enheter; samt .

(c) beträffande artikel 7: I, till ett belopp av 7000 000 monetära enheter multiplicerat med det antal passagerare, som fartyget enligt sitt certifi- kat har tillstånd att befordra. dock högst 375 miljoner monetära enheter.

Artikel 612 och 3 äger motsvarande tillämpning på bestämmelserna i (a) och (h) i denna punkt. 14 Riksdagen [982/83. ] saml. Nr 159

209

Prop. 1982/83: 159

3. L'unite' monetaire mentionnee au paragra- phe 2 correspond a soixante-cinq milligrammes et demi d'or au titre de neuf cent milliemes dc fin. La conversion de cette somme en monnaie nationale s'effectue conformément a la legislation de l'Etat en cause.

4. Le calcul mentionne' a la derrtiere phrase du paragraphe l et la conversion rnentionnée au paragraphe 3 doivent étre faits de facon a expri- mer en monnaie nationale de l'Etat Partie la méme valeur re'ellc. dans lla mesure du possible. que celle exprime'e en unités de compte dans les articles 6 et 7. Au moment de la signature sans reserve quant a la ratification. l'aceeptation ou l'approbation. ou lors du depot de I'instrument vise a l'article 16. et chaque fois qu'un changcment se produit dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale par rapport är l'unité de compte ou a l'unite' mone'taire. les Etats Parties communiquent au dépositaire leur mé- thode de calcul conformement au paragraphe l. ou les résultats dela conversion conformement au paragraphe 3. selon le cas.

ARTICLE 9 Concours de créances

1. Les limitcs de la responsabilité determinee selon l'article 6 s'appliquent ä l'ensemble de toutes les créances nees d'un meme e'vénement:

(a) a l'e'gard de la personne ou des personnes visées au paragraphe 2 de l'article premier et de toute personne dont les faits. negligcnces ou fautes entrainent la responsabilité de celle-ci ou de celles-ci: ou

(h) a l'égard du proprietaire d'un navirc qui fournit dcs services d'assistancc ou '.le sauvetage a partir de cc navirc et a l'égard de l'assistant ou des assistants agissant a partir dudit navirc et de toute personne dont les faits. negligences ou feutes entrainent l_a responsabilité de celui-ci ou de ccux-ci:

[c) a l'cgard de l'assistant ou des assistants n'agissant pas a partir d'un navirc ou agissant uniqucmcnl a hord du navirc auquel on a l'egard duquel des services d'assistancc ou dc sauvetage sont l'ournis ct de toute personne dont les faits. ncgligcnccs ou lautcs entraincnt la responsabilité tlc celui-ei nu de ccux-ci.

210

3. The monetary unit referred to in paragraph 2 corresponds to sixty-five and a half milligrammes of gold of millesimal fineness nine hundred. The conversion of the amounts referred to in para- graph 2 into the national currency shall be made according to the law of the State concerned.

4. The calculation mentioned in the last sen- tence of paragraph 1 and the conversion mention- ed in paragraph 3 shall be made in such a manner as to express in the national currency of the. State Party as far as possible the same real value for the amounts in Articles 6 and 7 as is expressed there in units ofaccount. States Parties shall communicate to the depositary the manner of calculation pursuant to paragraph ]. or the result of the conversion in paragraph 3. as the case may be. at the time ofthe signature without reservation as to ratification. acceptance. or approval. or when despositing an instrument referred to in Article 16 and whenever there is a change in either.

ARTICLE L) Aggregation of claims

[. The limits of liability determined in accordance with Article 6 shall apply to the aggregate of all claims which arise on any distinct occasion:

(a) against the person or persons mentioned in paragraph 2 of Article [ and any person for whose act. neglect or default he or they are responsible; or

(h)against the shipowner of a ship rendering salvage services from that ship and the salvor or salvors operating from such ship and any person for whose act. neglect or default he or they are responsible; or

to) against the salvor or salvors who are not ('iperating from a ship or who are operating solely on the ship to. or in respect of which. the salvage services arc rendcred and any person for whose act. neglect or default he or they are respon— sible.

Prop. 1982/83': [59

3. Den monetära enhet som avses i 2 motsvarar sextiofem och ett halvt milligram guld av niohund— ra tusendelars finhet. Omräkningen av detta belopp till nationellt mynt skall ske enligt lagen i staten i fråga.

4. Den i I sista meningen nämnda beräkningen och den i 3 nämnda omräkningen skall göras så att de så langt möjligt i den fördragsslutande statens myntslag ger uttryck för samma realvärde som det som uttryckts i beräkningsenheter i artiklarna 6 och 7. Vid undertecknande utan förbehåll för ratifikation. antagande eller godkännande. eller när ett sådant instrument som avses i artikel 16 deponeras samt varje gång ändring görs antingen i bcräkningsmetoden eller i värdet av fördragsslu- tande stats nationella valuta uttryckt i beräknings- enheter eller monetära enheter. skall fördragsslu- tande stat underrätta depositarien om den metod för beräkning enligt 1 som staten tillämpar respek- tive resultatet av den i 3 nämnda omräkningen.

ARTIKEL 9 .S'amnmnliiggning" av fordringar

1. De ansvarsgränser som avses i artikel 6 skall tillämpas på sununan av samtliga fordringar som uppkOmmit på grund av en och samma hän- delse:

(a) mot den eller de personer som avses i artikel 112 och mot person för vars handlande. fel eller fc'irsummelsc han eller de är ansvariga: eller

(b) mot ägaren av ett fartyg fran vilket bärgning utförs och bärgare som arbetar frän sadant fartyg samt mot person för vars handlande. fel eller försummelse han eller de är ansvariga: eller

(c) mot den eller de bärgare som inte arbetar från fartyg eller som uteslutande arbetar ombord på det fartyg som bärgningen avser samt mot person för vars handlande. fel eller förummelse han eller de är ansvariga.

11

Prop. 1982/83:159

2. Les limites de la responsabilité déterminées selon l'article 7 s'appliquent a l”ensemblc de toutes les créances pouvant naitre d'un méme evenement a l'égard de la personne ou des personnes visées au paragraphcs 2 de l'article premier s'agissant du navire auquel il est fait référence ä l'article 7 et de toute personne dont les faits, négligences ou fautes entrainent la respon- sabilité de celle-ci ou de celles-ei. '

ARTICLE 10

Limitation de la responsabilité sans consti- tution d'un fonds de limitation

1. La limitation de la responsabilité peut étre invoquée méme si le fonds" de limitation vise a l'article 11 n'a pas été constitué. Toutefois. un Etat Partie peut stipuler dans sa legislation nationale que lorsqu”une action e'st intente'e clevant ses tribunaux pour obtenir le paiement d'une créance söumise & limitation, une personne responsable n'a le droit d'invoquer le droit de limiter sa responsabilité que si un fonds de limitation a eté- constitué conformément aux dispositions de la présente Convention ou est constitué lorsque le droit de limiter la responsabi- lité est invoqué.

2. Si la limitation de la responsabilité est invoquée sans constitution d”un fonds de limita- tion, les dispositions de l'article 12". s'appliquent.

3. Les regles de procedure pour l'application du present article sont régies par la legislation natio- nale de l'Etat Partie dans lequel Factiön est intentée.

CHAPITRE lll Le fonds de limitation ARTlCl-E n

Constitution du fonds

l. 'l'oute personne-dont la responsabilité peut etre

mise en cause petit constittler un fonds aupres du . tribunal ou de toute autre autorité compétente de tout Etat Partie dans lequel une action est engagée pour des créances soumises ä limitation. Le fonds est constitue a concurrence du montant tel quiil est

IJ _. I”»)

2. The limits of liability determined in accor- dance with-Article 7 shall apply to the aggregate of all claims subject thereto which may arise on any distinct occasion against the person or persons mentioned in paragraph ?. of Article 1 in respect of the ship referred to in Article 7 and any person for whose act, neglect or default he or they are responsible. '

. ARTICLE _u)

Limitation of liability without constitution ofa limitation fund

1. Limitation of liability may be invoked notwith- _standing that a limitation fund as mentioned in _ Article 11 has not been constituted. However, a State,Party may provide in its national law that where an action is brought in its Courts to enforce a claim subject to limitation, a person liable may only invoke the right to limit liability if a limitation fund has been constituted in accordance with the provisions of this Convention or is constituted when the right to limit liability is invoked.

' 2. lflimitation ofliabilityis invoked without the constitution of a limitation fund. the provisions of Article 12 shall apply correspondingly.

3. Questions of procedure arising Linder the rules of this Article shall be decided in accordance with the national law of the State Party in which action is brought. '

CHAI'TER ut" The limitation fund

ARTICLE 11 Constitution of the Fund

l. A'ny person alleged to be liable may constitute a fund with the Court or other competent authority in any State Party in which legal proceedings are instituted in respect-of claims subject to limitation. The fund shall be constituted in the sum of such of the” amounts set out in Articles 6 and 7 as are

Prop. 1982/83: 159

2. De ansvarsgränser som avses i artikel 7 skall tillämpas på summan av samtliga fordringar som kan uppkomma pä grund av en och samma händelse mot (len eller de personer som avses i artikel 12 beträffande det fartyg som avses i artikel 7 och mot person för vars handlande. fel eller försummelse han eller de är ansvariga.

ARTIKEL lll

' Ansvarsbegränsning utan upprättande av begränsningsfmui

1. Ansvarsbegränsning kan åberopas även om be- gränsningsfond som avses i artikel 11 inte. har upprättats. Fördragsslutande stat äger emellertid i sin nationella lag föreskriva att. när talan väckts vid dess domstolar med krav på betalning för en fordran som är föremål för begränsning. rätt till- ansvarsbegränsning fär åberopas endast om begränsningsfond har upprättats enligt bestäm- melserna i denna konvention eller upprättas i samband med-att rätt till ansvarsbegränsning.

åberopas.

2. Om ansvarsbegränsning åberopas utan att begränsningsfond upprättats äger bestämmelser- na i artikel 12 motvarandc tillämpning.

3. Processuclla frågor som uppkommer vid tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel skall avgöras enligt den nationella lagen i den fördragsslutande stat där talan väckts.

KAPITEL m Begränsningsfonden ARTIKEL 11

Fondens upprättande _

1. Var och en mot vilken-ansvar görs gällande kan upprätta en fond hos domstol eller annan behörig _ myndighet i fördragsslutande stat där rättsliga åtgärder har vidtagits på grund av fordringar som ' är föremål för begränsning. Fonden skall uppgå till summan av de belopp som enligt artiklarna 6

213

Prop. 1982/83: 159

calcule” selon les dispositions des articles 6 et 7 applicables aux créances dont cette personne peut étre responsable. augmenté des i'atéréts courus depuis la date de l'éve'nement donnant naissance a la responsabilité jusqu'ä celle de la constitution du fonds. Tout fonds ainsi constitué n'est disponihle que pour payer les créances a l'egard desquelles la limitation de responsabilité peut étre invoquée.

2. Un fonds peut étre constitué, soit en consign- ant la somme. soit en fournissantune garantie acceptable en vertu de la legislation de l'Etat Partie dans lequel le fonds est constitué. et considérée comme. ade'quate par le tribunal ou autre autorite competente.

3. Up fonds constitué par l'une des personnes mentionnécs aux alinéas (a). (b) ou (e) _du paragraphe ] ou au paragraphe 2 de l'article 9. nu par son assureur. est réputé constitué par toutes les personnes visées aux aline'as (a). (b) ou (e) du paragraphe ] ou au paragraphe 2 respective- ment.

ARTICLE 12 Répartition du fonds

]. Sous reserve des dispositions des paragraphes l. 2 et 3 de l'article 6 et de celles de l'article 7. lc fonds est reparti entre les cre'ancicrs. proportio- nellement au montant de Ieurs créances reconnues contre le fonds.

2. Si. avant la re'partition du fonds. la personne responsable. ou son assureur. a régle une créance contre le fonds_ cette personne est subrogee jusqu'a concurrence du montant qu'elle a réglé. dans les droits dont le beneficiaire de ce reglcmcnt aurait joui en vertu de la présente Convention.

3. Le droit de subrogation prevu au paragraphe 2 peut aussi etre exetcé par des personnes autres que celles ci-dessus mentionnces. pour toute somme qu'elles auraient versée ä titre de repara- tion. mais seulement dans la mesure ou une tclle subrogation est autorisee par la loi nationale applicable. .

4. Si la personne responsable ou 'toute autre personne etablit quellc pourrait etrc ultericure- ment contrainte de verser en tout ou partie a titre de reparation une sommc pour laquclle elle aurait joui d'un droit de subrogation en application des patagraphes 2 et 3 si cette somme avait etc versee

214

applicable to claims for which that person maybe liable. together with interest thercon from the date of the occurrence giving rise to the liability until the date of the constitution of the fund. Any fund thus constituted shall be available only for the payment of claims in respect of which limita- tion of liability can be invoked.

2. A fund may be ctmstituted. either by depo- siting the stim. or by producing a guarantee acceptable under the legislation of the State l'arty where the fund is constituted and considered to be adequate by the (Tourt or other competent autho- rity.

3. A lund constituted by one of the persons mentioned in paragraph 1 (a). (b) or (c) or paragraph 2 of Article 9 or his insurer shall be deemed constituted by all persons mentioned in paragraph ] (a). (b) or (c) or paragraph 2. respectively.

ARTICLE 12 Distribution ofthe qu'l

l. Subject to the provisions of paragraphs 1.2 and 3 of Article 6. and of Article 7. the fund shall be distributed among the claimants in proportion to their established claims against the fund.

2. lf. before the fund is distributed. the person liable. or his insurer. has settled a claim against the fund. such person shall. up to the amount he has- paid. acquire by subrogation thc rights which the . person so compensatcd would have enjoyed under

this (Tom-'cntion.

3. The right of subrogation provided for in paragraph I may also be exerciscd by persons other than those thcrcin mentioned in respect of any amount of compensation which they may have paid. but only to the extent that such subrogation is permitted under the applicable national law.

4. Where the person liable or any other person cstablishcs that he maybe eompelled to pay. at a later date. in whole or in part any such amount of compensation with regard to which such person would have enjoyed a right ol subrogation pursu- ant to paragraphs 2 and 3 had the compensation

Prop. 1982/83: 159

och 7 är tillämpliga på fordringar för vilka personen i fråga kan var ansvarig. jämte ränta" därä från dagen för den ansvarsgrundande hän— . dclsen till dagen för fondens upprättande. En salunda upprättad fond skall endast vara tillgäng- lig för betalning av fordringar beträffande vilka ansvarsbegränsning kan åberopas.

2. En fond kan upprättas antingen genom nedsättande av beloppet eller genom ställande av säkerhet som kan godtagas enligt lagen i den fördragsslutande stat där fonden upprättas'och som av domstol eller annan behörig myndighet anses tillfredsställande.

3. En fond som upprättats av en av de personer som avses i artikel *):l (a). (b) eller (c) eller i artikel *):2. eller av dennes försäkringsgivare. skall anses upprättad av alla personer som avses i respektive punkt.

AR'l'lKlil. |2 qulens _[t'irtt't'luiug

l. ()m annat inte följer av bestämmelserna i artikel (»: 1—3 eller av artikel 7. skall fond fördelas mellan lmrgenärerna i fi.")rhallamle till deras styrk- ta fordringar mot fonden.

2.1-lar. innan fonden fördelats. den som är ansvarig eller hans försäkringsgivare reglerat en fordran mot fonden. inträder denne. intill det belopp han har betalat. genom .subrogation i den rätt som den som sälunda crhallit ersättning skulle ha haft enligt denna konvention.

3. Den subrogationsrätt varom stadgas i 2 tillkommer även andra än där angivna personer beträfl'atulc belopp som de kan ha utgivit i ersättning. dock endast i den utsträckning sädan subrogation är tillaten enligt tillämplig nationell

lag.

4. Visar den som är ansvarig eller annan att han framdclcs kan bli skyldig att helt eller delvis utge ersättning bcträffatulc vilken han. om ersättning- en utgivits innan t'ondcn fört'lelades. skulle ha alniatit snbruvgationsrätt enligt 2 och 3. kan domstol eller annan behörig myndighet i den stat

ts)

Prop. 1982/83: 159

avant la distribution du fonds. le tribunal ou toute . autre autorité compétente de l'Etat dans lequel le fonds est constitué peut ordonner qu'une somme suffisante soit provisoirement réservée pour per- mettre a cette personne de faire valoir ultérieurc- ment ses droits contre le fonds.

ARTICLE 13 Fin de non-recevoir

]. Si un fonds de limitation a été constitué conformément a l'article 11, aucune personne ayant produit une créance contre le fonds ne peut étre admise å exercer des droits relatifs ä cette créance sur d'autres biens d'une personne au nom de laquelle le fonds a été constitue'.

2. Apres constitution d'un fonds de limitation conformément ä l'article 11. tout navire ou tout autre bien appartenant å une personne au profit de laquelle le fonds a été constitué, qui a été saisi dans la juridiction d'un Etat Partie pour une créance qui peut étre opposée au fonds, ou toute ' garantie fournie, peut faire l'objet d'une mainle- vée ordonnée par le tribunal ou toute autre 'autorité compétente de cet Etat. Toutefois. cette mainlevée est toujours ordonnée si le fonds de limitation a été constitué: ' (a) au port ou l'événeme'nt s'est produit ou. si celui-ci s'eSt produit en dehors d'un port. au port d'escale suivant; (b) au port de débarquemcnt pour les créances pour mort ou lésions corporelles;

(c.) au port de déchargement pour les créances p'our dommages a la cargaison; ou ' (d) dans l'Etat ou la saisie a lie-u.

_ 3. Les dispositions des paragraphes 1 et 2 ne s'appliquent que si le créancier peut produire une créance contre le fonds de limitation devant le tribunal administrant ce fonds et si ce dernier est cffectivement disponible et librement transferable en ce qui concerne cette créance.

216

been paid before the fund was distributed, the Court or other competent authority of the State where the fund has been constituted may order

. that- a sufficient sum shall be provisionally set

aside to enable such person at such later date to ' enforce his claim against the fund.

ARTICLE l3 Bar to other aetions

1. Where a limitation fund has been constituted in accordance with Article ll. any person having made a claim against the fund shall be barred from exercising any right in respect of such- claim against any other assets of a person by or on behalf of whom the fund has been. constituted.

2. After & limitation fund has been constituted in accordance with Article ll. any ship or other property. belonging to a person en behalf of whom the fund has been constituted. which has been arrestcd or attached within the jurisdiction of a State Party for a claim which may be raised against the fund. or any security given. may be released by order of the Court or other competent authority of such State. However. such release shall always be ordered if the limitation fund has been constituted:

(a) at the port where the occurrence took place. or. if it took place out of port, at the first port of call thereafter: or

(b) at the port of disembarkation in respect of claims for loss of life or personal injury: or

(c) at the port of discharge in respect of damage to cargo: or (cl) in the State where the arrest is made.

3. The-rules of paragraphs ] and 2 shall apply only if the claimant may bring a claim against the

. limitation fund before the Court administering

that fund and the fund-is actually available and freely transferable in respect of that claim.

Prop. 1982/8'3: 159

där fonden upprättats förordna att ett tillräckligt stort belopp . tills "vidare skall avsättas för att möjliggörafö'r honom att vid senare tidpunkt göra gällande sin fordran" "mot fonden.

ARTIKEL 13 Hinder mot andra rättsliga åtgärder"

1. Har begränsningsfond upprättats enligt artikel ll. är den som gjort gällande fordran m'ot fonden förhindrad att på grund av sådan fordran göra gällande någon rätt mot andra tillgångar som tillhör person av vilken eller på vars vägnar fonden upprättats. ' '2. Sedan begränsningsfond upprättats enligt artikel II kan domstol eller annan behörig myn- dighet i fördragsslutande stat besluta att häva säkerhetsåtgärd beträffande fartyg eller annan egendom, som tillhör någon på vars vägnar fon- den har upprättats och som blivit föremål för k'varstad eller annan säkerhetsåtgärd i sådan stat i anledning av fordran som kan göras gällande mot fonden. eller att frige ställd säkerhet. Sådant beslut skall emellertid alltid fattas om begräns- ningsfonden upprättats: . (a)i den hamn där händelsen inträffade eller. om den inträffade utanför hamn. i den första hamn som fartyget därefter anlöpt: (b)i landsättningsham'nen. när fråga är om fordringar i-anledning av dödsfall eller personska- da; (e) i lossningshamnen, när fråga är om ford- ringar i anledning av skada på last; ' (d) i den stat där säkerhetsåtgärd vidtagits.

3. Bestämmelserna i 1 och 2 skall tillämpas endast om borgenären äger framställa krav mot begränsningsfonden inför den domstol som för- valtar fonden och fonden faktiskt är tillgänglig och fritt överförbar såvitt angår denna fordran.

Prop. [982/83: [59

AR'l'l-CHT. l-l [..ot' applicable

Sous reserve des dispositions du present chapitre'. les regles relatives a la constitution et a la repartition d'un fonds de limitation. ainsi que toutes regles de procedure en rapport avec elles. sont regies par la loi de l'Etat Partie dans lequel le fonds est constitue.

CHAPl'rRF. rv Champ d'applieation ARTICLE is

l. La présente Convention s'applique chaque fois qu'une personne mentionnee ä l'article ] cherche ä limiter sa responsabilité devant le tribunal d'un Etat Partie. tente de faire libércr un navirc ou tout autre bien saisi ou de faire lever toute autre garantie fournie devant la juridiction dudit Etat Partie. Néanmoins. tout Etat Partie a lc droit d'cxclurc totalement ou partiellement de l'appli- cation de la présente Convention toute personne mentionnéc a l'article ] qui n'a pas. au moment ou les dispositions de la présente Convention sont invoquc'es devant les tribunaux de cet Etat. sa residence habitucllc ou son principal etablisse- ment dans l'tm des Etats Parties ou dont lc navire ä l'égard duquel elle invoque le droit de limiter sa responsabilité ou dont elle veut obtenir la libera- tion. ne bat pas. a la date ci-dessus prévue. le pavillon de l'un des Etats Parties.

2. Un Etat Partie peut stipuler aux terrnes de dispositions cxpresses de sa legislation nationale quel regime de limitation de responsabilité s'ap- plique aux navires qui sont: (alen vertu de la legislation dudit Etat. des bateaux clestinés a la navigation sur les voies d'eau intérieures; . (bldes navires d'une jauge infuérieure a 300 tonneaux. ' Un Etat Partie qui fait usage de la faculte pre'vue att present paragraphe notifie au déposi- taire les limites de responsabilité adoptées dans sa legislation nationale ou le fait que de telles limites nc sont pas prévues.

ARTICLE l4 Gav-'cruiug law

Subject to the provisions of this Chapter the rules relating to the constitution and distribution of a limitation fund. and all rules of procedure in connexion therewith. shall be governed by the law of the State in which the fund is constituted.

(TH.-UVI'ER rv Scope of application ARTICLE is

l.This Convention shall apply whenever any person referred to in Article ] seeks to limit his liability before the Court of a State Party or seeks to proeure the release of a ship or other property or the discharge of any security given within the jurisdiction of any stlch State. Nevertheless. each State Party may exclude wholly or partially from the application of this ('.'onvention any person referred to in Article I.who at the time when the rules of this Conventum are invoked before the Courts of that State does not have his habitual residence in a State Party. or does not have his principal place of business in a State Party or any ship in relation to which the right of limitation is invoked or whose release is sought and which does not at the time specified above fly the flag of a State Party.

' 2. A State Party may regulate h_v specific provisions of national law the system of limitation of liability to be applied to vessels which are:

(a) according to the law of that" State. ships intended for navigation on inland waterways:

(b) ships of less than 3tlt'l tons.

A State Party which makes use of the option provided for in this paragraph shall inform the depositary of the limits of liability adopted in its national legislation or of the fact that there are none.

Prop. 1982/83: 159

A RTl KEL I—l Tillämplig lag

Om annat inte följer av vad som föreskrivs i detta kapitel. skall bestämmelserna om "upprättande och fördelning av en begränsningsfond och alla processuella bestämmelser. som har samband därmed. regleras av lagen i den stat där fonden har upprättats.

KAPITEL lV

Konventionens tillämpningsområde ARTIKEL l5

1. Denna konvention skall tillämpas när person som avses i artikel l åberopar begränsning av sin ansvarighet inför domstol i fördragsslutande stat eller i sådan stat söker utverka hävande av säkerhetsåtgärd beträffande fartyg eller annan egendom eller frigivandct av ställd säkerhet. Det oaktat har fördragsslutande stat rätt att från tillämpningen av denna konvention helt eller delvis utesluta i artikel ] angiven person som. vid den tidpunkt då bestämmelserna i konventionen åberopas inför domstol i den staten. inte har sitt stadigvarande hemvist eller sin huvudsakliga rörelse i fördragsslutande stat eller fartyg'. beträf- fande vilket ansvarsbegränsning åberopas eller frigivande söks och som vid ovan angiven tidpunkt inte seglar under f("irdragsslutande stats flagga.

2. Fört'lragsslutande stat äger genom särskilda bestämmelseri nationell lag reglera det system för ansvarsbegränsning som skall tillämpas på:

(a) fartyg som. i enlighet med lagen i den staten. är att anse som fartyg avsedda för navigering på inre vattenvägar:

(b) fartyg på mindre än 300 ton.

Ft'irdragsslutande stat som utnyttjar den i denna punkt medgivna rätten skall underrätta deposita- rien om de ansv-'arsgri'inser som antagits i (less nationella lag eller om det förhållandet att sådana saknas.

' De franska och engelska texterna skiljer sig åt på denna punkt. Frågan sak- nar dock betydelse för det av utredningen framlagda lagförslaget.

Prop. 1982/83: 159

3. Un Etat Partie peut stipuler aux termes de dispositions expresses de sa legislation nationale que le regime de la limitation dc responsabilité s'appliquc aux créances nées d'événcments dans lesquels les intérets de personnes qui sont ressor-

tissants d"autres Etats Parties ne sont en aucune -

|l1lll1lÖl'C Cl] CZIUSB.

4. Les tribunaux d'un Etat Partie n'appliquent- pas la présente Convention aux navires construits ou adaptés pour les operations dc forage lorsqu"i|s effectuent ccs operations: ('a) lorsque cet Etat a etabli dans le cadre de sa legislation nationale une limite de responsabilité supérieure ”a celle qui est pre'vue-par ailleurs a l'article 6: ou

(b")lorsque cet Etat est devenu Partie a une convention internationale qui fixe le regime de responsabilité applicable a ces navires. — '

Dans le cas ou s'applique I'aline'a (a) ci-dessus. cet Etat en informe le dépositaire.

5. La présente Convention ne s'applique pas: (a) aux ae'roglisseurs'. (b) aux platcs-formes flottantes .destinées ä l'exploration ou a l'exploitation des ressources naturelles des fonds marins et de leur sous-sol.

CHAPI'I'RE V

"Clauses finales

"ARTICLE lo

Signature. ratification ('I adhésinn

]. La présente Convention est ouverte a la signa- ture de tous les Etats au _siege de l”()rganisation - intergOUVernementale consultative de la naviga- tion maritime-(ci-apres dénommée al'Organisa- tion») du ler février 1977 att 31 décembre 1977 et reste ensuite ouverte a l'adhésion.

2. Tous les Etats peuvent devenir Parties a la . Présente Convention par: (a)signature sans reserve quantä la ratifica- tion. l'acccptation ou l'approbation: (b) signature sous réserve de ratification. d'acf ceptation (ju d'approbation. suivie de ratification. acceptation ou approbat-ion; ou

IQ ' IJ O

3. A State Party may regulate by specific provisions of national law the system of limitation of liability to be applied to claims arising in cases in which interests of persons-who are nationals of other States Parties are in no way involved.

4. The Courts of a State Party shall not apply this Convention to ships constructed for. or adapted to. and engaged in. drilling:

(a)whcn .that State has established under its national legislation a higher limit of liability than that otherwise provided for in Article 6; or

(blwlten that State has become party to an internatit'mal convention regulating the system of liability in respect of such ships.

In a case to which sub-paragraph (a) applies that State Party shall inform the depositary_according- ly. . 5. This Convention shall not apply to; (a) air-cushion vehicles; (b) floating platforms constructed for the pur— pose of exploring or exploiting the natural re— sources of the_sea-bed or the suhsoil thereof.

CHAPTER v

Final clauses

AR'l'lCl..E lb

Signature. Ratificarion and Accession

]. This Convention shall be open for signature by all States at the Headquarters of the Inter- Governmental Maritime Consultative Organiza- tion (hcreinafter referred to as athe Organiza- tion») from 1 February 1977 until 31 December 1977 and shall thereafter remain open for acces- sion.

2. All States may become parties to this Con- 'vention by: (a') signature without reservation as to ratifica- tion. acceptance or approval: or

(b) 'signature subject to ratification. acceptance or approval followed by ratification. acceptance or approval: or

Prop. 1982/83:159

3. Fördragsslutande stat äger genom särskilda bestämmelseri nationell lag reglera det system för ansvarsbegränsning som skall tillämpas på ford- ringar. som uppkommer i fall då intressen från personer som är medborgare i andra fördragsslu- tande stater på intet sätt är inblandade.

11. Fördragsslutande stats domstolar skall inte tillämpa denna konvention på fartyg som kon— struerats eller anpassats för borrning och som är sysselsatta därmed: '(a) om den staten i sin nationella lag har fastställt högre ansvarsgräns än den som anges i artikel 6; eller

(h) om den staten tillträtt en'internationell konvention som reglerar frågan om ansvarsbe- gränsning beträffande sådana fartyg. '

1 fall då bestämmelsen i (a) är tillämplig skall staten i fråga underrätta depositarien därom.

5. Denna konvention är inte tillämplig pä:

(a) svävarfarkoster; -

(b) flytande plattformar somkonstruerats för utforskning eller utvinning av havsbottnens natur- tillgångar.

KAPITEL V

Slutbestämmclser .ARTIKEL lo

Undertecknande, ratifikation ocli anslutning

]. Denna konvention är öppen för undertecknan- de av alla stater vid högkvarteret för Mellanstat- liga rådgivande sjöfartsorganisationen (i det föl- jande benämnd "organisz'ttionen") från den 1 februari 1977 till och med den 31 december 1977 samt är därefter öppen för anslutning.

2. Alla stater kan tillträda denna- konvention genom: ' ' (a') undertecknande utan förbehåll för ratifika- tion. antagande eller godkännande; eller- (.b) undertecknande med förbehåll för ratifika- tion. antagande eller godkännande. följt av ratifi- kation. antagande eller godkännande; eller

Prop. 1982/83: [59

3. La ratification. l"acceptation. l'approbation ou l'adhesions'effectuent par le depot d'un instrument en bonne et due fortne aupres du Secretaire general de l'Organisation (ci-apres denomme ule Secretairc general»).

ARTICLE l7 Entréc en vigueur

]. La présente Convention entre en vigueur le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une periode d'un am a compter de la date laquelle douze Etats soit l'ont signée sans re'serve quant it la ratification. l'acceptation ou l'approbation. soit ont dépose un instrument de ratification. d'accep- tation, d'approbation ou d'adhe'sion.

2. Pour un Etat qui dépose utt instrument de ratification. d'acceptation ou d'approbation de la Convention ou d'adhe'sion a celle-ci ou qui signe sans reserve quant a la ratification. l”acceptation ou Papprobation apres que les conditions regis- sant son entrée en vigueur ont été remplies mais avant la date de l'entrée en vigueur. la ratification. l'acceptation. l'approbation ou I'adhésion ou la signature satts reserve quant a la ratification. l'acceptation ou l'approbation prend effet a la date de Pentrec en vigueur dela Convention ou le premier jour du mois qui suit le quatre-Vingr- dixieme jour apres la date de la signature ou du depot dc l'instrument. si cette derniere date est p(>stérieure.

3. Pour tout Etat qui ultérieurement devient Partie a la présente Convention. la Convention entre en vigueur le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de quatre-vingt-dix jours a compter de la date å laquelle cet Etat a dépose son instrument. _

4. S'agissant des relations entre les Etats qui ratifient. acceptent, approuvent Ia présente Con- vention ou y adherent. la présente Convention remplace et abroge la Convention internationale sur la limitation de la responsabilité des proprie- taires de navires de mer. faite a Bruxelles le 10 octobre l957 et la Convention internationale pour l'unification de certaines regles concernant la limitation de la responsabilité des propriétaires de navires de mer. signe'e a Bruxelles le 25 aout 1924.

3. Ratification. acceptance. approval or acces- sion shall be effected by the deposit of a formal instrument to that effect with the Secretary- General of the Organization (hcreinafter referred to as athe Secretary-General»).

ARTICLE l_7 Entry into force

]. This Convention shall enter into force on the first day of the month following one year after the date on which twelve States have either signed it without reservation as to ratification. acceptance or approval or have deposited the requisite instruments of ratification. acceptance. approval or accession.

2. For a State which deposits an instrument of ratification. acceptance. approval or accession. or signs without reservation as to ratification. accept- ance or approval. in respect of this Convention after the requirements for entry into force have been met but prior to the date of entry into force. the ratification. acceptance. approval or accession or the signature without reservation as to ratifica- tion. acceptance or approval. shall take effect on the date of entry into force of the Convention or on the first day of the month following the ninetieth day after the date _of the signature or the deposit of the instrument. whichever is the later date.

3. For any State which subsequently becomes a Party to this Convention, the Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of ninety days after the date when such State deposited its instrument.

4. In respect of the relations between States which ratify. accept. or approve this Convention or accede to it. this Convention shall replace and abrogate the International Convention relating to the Limitation of the Liability of Owners of Sea-going Ships. done at-Brussels on 10 October 1957. and the International Convention for the Unification of certain Rules relating to the Limi- tation of Liability of the Owners of Sea-going Vessels. signed at Brussels on 25 August 1924.

Prop. 1982/83: 159

3. Ratifikation. antagande. godkännande eller anslutning skall verkställas genom deponering hos organisationens generalsckrctcrare (i det följande benämnd "generalsekreteraren") av ett i behörig form upprättat instrument.

ARTIKEL 17 Ikraftträdande

]. Denna konvention träder i kraft första dagen i den månad som följer på utgången av ett är efter . den dag då tolv stater antingen undertecknat den utan förhehäll för ratifikation." antagande eller godkännande eller deponerat erforderliga instru- ment angående ratifikation. antagande. godkän- nande eller anslutning. '

2. För stat som. efter det att'bestämmelserna om ikrafttrz'idandet av denna konvention har uppfyllts men innan den har trätt i kraft. depone- rar instrument angående ratifikation. antagande.. godkännande eller anslutning. eller sotn under- tecknar densamma titan förbehåll för ratifikation. antagande eller godkännande. skall ratifikatio- nen. antagandet. godkännandet eller anslutning- en. eller undertecknandet utan förbehåll för ratifikation. antagande eller godkännande gälla från dagen för konventionens ikraftträdande eller. om denna dag infaller senare. från första dagen i-den månad som följer på nittionde dagen efter dagen för undertecknandet eller från dagen för deponering av instrumentet. '

3. För stat som vid senare tidpunkt tillträder denna konvention träder denna i kraft första dagen i den månad som följer sedan nittio dagar förflutit från den dag då denna stat deponerade sitt instrument.

4.l fråga om förhållandet mellan stater som ratificerat. antager eller godkänner denna kon- vention eller ansluter sig till den. skall konventio- nen ersätta och upphäva den i Bryssel den lt) oktober 1957 avslutade internationella konventio- nen-angående begränsning av ansvariglteten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö och den i Bryssel den 25 augusti 1924 underteck- nade internationella konventionen rörande fast- ställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om begränsning av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö.

Prop. t982/83: 15.9

_A RTlCLE lll Réserve

1. Tour Etat peut, lors de la signature. de la_ ratification. de l'acceptation, de l'approbation ou de l'adhésion. reserver le droit'd'exclurc l'appli- cation des alinéas (d) egt-(e) du paragraphe [ de

l'article 2. Aucune autre reserve portant sur une '

question de fond de. la présente Convention ne sera recevablc. '

2. Une reserve faite tors de la signature don etrg _confirméc lorslde la ratification, de l'acce'ptation ou de l'ttppr(_)batiön, 3- Tout Etat. qui a formulé une réserve.? ä l'égard de la présente Convention. peut la retirer .a tout moment au moyen d'une notification adressée au Secrétairegénétal'. _Ce retrait prend effet a la date a laquelle la notification est regue. _S'il est indiqué dans la notification que te retrait d'une reserve prendra effet a une date qui _y est _pre'cise'e ct que cette date est poste'rieure a celle de _la reception-de la notification par le Secretaire general. le retrait Prend effet 21. cette derniéte date-

ARTICLE l_9 Dénonciation

1. La présente Convention peut etre denoncée par l'une quelconque des Parties _a tout moment un an apres la date a laquelle la Convention entre en vigueur ä l'égard de cette Partie,

2. La dénonciation-s'effectue pat le depot d'un instrument aupres du Secrétaire general,

3. La dénonciation prend effet le prentier jour du mois qui suit l'cxpiration d'une anne'e a compter de la date du dépöt de t'instrument ou a l'expiration de toute période plus longue qu_i pourrait y étre spécifiée. '

ARTICLE 20 Révision et amendement

1. L'Oi'ganisation peut convoquer une conference ayant pour objet de réviser ou d'amender la -

présente Convention. 2, L'Organisation convoque une conference des Etats Parties a la présente Convention ayant

IQ IQ &

Alå'l'leLE. 18 Reservations '

l.-Any State may. at the time of signature. ratification. acceptance, approval or accession. reserve the right to exclude the application of Article ?. paragraph [ (d) and (e). No other reservations shall be admissible to the substantive provisions of this Convention.

2. Reservations made _at the time of signature "are-subject to confirmation upon ratification. acceptance or approval, _ 3. Any State" which has made a reservation to this Convention rnay withdraw it at any time by means ota notification i!.tldressed to the Secretary- General. Such withdrawal shalt take effect to the date the notification is received. tfthe notification states that the withdrawal of :; reservation is to täkt; effect on a dth specified thercin. andlsuch date is later than the _date _the notification is received by the Secretnrnyeneral. the withdraw- al Shall take effect en Stigh later date-

AR't'tCLE 19 Denaneiation

[. This Convention may be denounced by a State Party at any time _after one year from the date on which the Convention entered into force for that Party.

2, Denunciation shall be effected by the deposit of an instrument With the Secretary-General.

3. Denunciation'shall take effect on the first day of the month following the expiration of one year after the date of deposit of the instrument. or after sne-h longer period as may be specified in the instrument.-

.ART'ICLE 20 .

Revision and Amendment

1. _A_ Conference for the purpose of revising or a_ntending this Convention may be convened by the Organization.

. 2.The Organization shall convene a Confe- rence of the States Parties to this Convention for

Prop. 1982/83: 159

A RTI KEL [8 Reservationer

[. Stat äger. vid tidpunkten för undertecknande. ratifikation. antagande. godkännande eller an- slutning. förbehålla sig rätt att icke tillämpa artikel 2:l (d) eller (e). Inga andra reservationer är tillåtna beträffande de materiella bestämmel- serna i denna konvention.

2. Reservation som anmäls vid undertecknan- det skall bekräftas vid ratifikation. antagande eller-godkännande.

3. Stat som har anmält reservation såvitt angår denna konvention kan när som helst återkalla denna genom anmälan till generalsekreteraren. Sådan återkallelse träder i kraft den dag anmälan mottages. För-klaras i anmälan att återkallelsen av reservationen skall gälla från en däri angiven dag och inträffar denna efter det att generalsekretera- ren mottagit anmälan. skall återkallelsen gälla ' från denna senare dag.

ARTIKEL 19

Uppsägning

]. Denna konvention får uppsägas av fördragsslu- tande stat när som helst efter utgången av ett år från den dag då konventionen trätt i kraft för dess vidkommande.

2. Uppsägning skall verkställas genom depone- ring av ett instrument hos generalsckreteraren.

3. Uppsägning träder i kraft första dagen i den månad som följer på utgången men år efter den dag då instrumentet deponerades eller vid den senare tidpunkt som anges i instrumentet.

ARTIKEL 20 Revidering och ändring

l. Organisationen har rätt att sammankalla en konferens för att revidera eller ändra denna konvention.

2. Organisationen-skall på begäran av minst en tredjedel av de fördragsslutande staterna sam- 15 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 159

225

Prop. 1982/831159

pour objet de la réviser ou de l'amender a la demande du tiers au moins des Parties.

3. Tout instrument de ratification. d'accepta- tion, d'approbation ou d'adhésion dépose aprés la date d'entre'e en vigueur d'un amendement a la présente Convention s'applique au texte modifié de la Convention, å moins qu'une disposition contraire ne soit stipulée dans l'instrument.

ARTICLE 21

Révision des montants de limitation et de l'unité de compte ou de I'unité monétaire

1. Nonobstant les dispositions de l'article 20. une conference ayant pour seul objet de réviser les montants fixés aux articles 6 et 7 et au paragraphe 2 de l'article 8, ou de remplacer l'une ou l'autre ou l'une et l'autre des deux unités définies aux paragraphes 1 et 2 de cet article par d'autres unités. est convoquée par l'Organisation confor- mément-aux paragraphes 2 et 3 du present article. La revision des montants n'est faite qu' a la suite d'une modification sensible de leur valeur ré- elle.

2. L'Organisation convoque la Conference a la demande d'un quart des Etats Parties au moins.

3. La décision de réviser les montants ou de remplacer les unités par d'autres unités est prise a la majorité des deux tiers des Etats Parties présents et votants a cette conference.

4, Tout Etat déposant son instrument de ratifi- cation. d'acceptation, d'approbation ou d'adhé- sion a la Convention apr'cs l'entrée en vigueur d'un amendement applique la Convention telle qu'amendée.

ARTICLE 22 Déposiraire

1. La présente Convention est dépose'e aupres du Secretaite general.

2. Le Secretaire general: (a) transmet de copies certifiees :onformcs de la présente Convention a tous les Etats invites a

226

revising or amending it at the request of not less than one-third of the Parties.

3. After the date of the entry into force of an amendment to this Convention. any instrument of ratification. acceptance. approval or accession deposited shall be deemed to apply to the Convention as amended. unless a contrary inten- tion is expressed in theinstrumcnt.

ARTICLE 21

Revision of the limitation amounts and of Unit of Account or monetary unit

1. Notwithstanding the provisions of Article 20. & Conference only for the purpose of altering the amounts specified in Articles 6 and 7 and in Article 8. paragraph 2. or of substituting either or both of the Units defined in Article 8, paragraphs ] and 2, by other units shall be eonvened by the Organization in accordance with paragraphs 2 and 3 of this Article. An alteration of the amounts shall be made only because of a significant change in their real value.

2. The Organization shall convene such a Con- ference at the request of not less than one fourth of the States Parties.

3. A decision to alter the amounts or to substitute the Units by other units of account shall be taken by a two-thirds majority of the States Parties present and voting in such Conference.

4. Any State depositing its instrument of ratifi- cation. acceptance, approval or accession to the Convention. after entry into force of an amend- ment. shall apply the Convention as amended.

A RTIC LE 22 Depositary

]. This Convention shall be deposited with the Secretary-General.

2. The Secretary-General shall: (a) transmit certified true copies of this Con- vention to all States which were invited to attend

Prop. 1982/83: 159

mankalla en konferens bestående av de fördrags- slutande staterna för att revidera eller ändra denna konvention.

3. Sedan ändring av denna konvention trätt i kraft skall deponerat instrument angående ratifi- kation, antagande, godkännande eller anslutning anses gälla konventionen i dess ändrade skick, såvida inte annat uttalats i instrumentet.

ARTIKEL 21

Revidering av begränsningsbelopp och beräkningsenhet eller monetär enhet

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 20 Skall en konferens med enda syfte att ändra de .belopp som anges i artiklarna 6 och 7 samt i artikel 8:2 eller att ersätta endera eller båda av de enheter som anges i artikel &I och 2 med andra enheter sammankallas av organisationen i enlighet med 2 Och 3 i denna artikel. Ändring av beloppen skall göras endast om väsentlig förändring i deras verkliga värde skett.

2. Organisationen skall sammankalla en sådan konferens på begäran av minst en fjärdedel av de fördragsslutande staterna.

3. Beslut att ändra beloppen eller att ersätta enheterna med andra beräkningsenheter skall fattas av en majoritet på två tredjedelar av de fördragsslutande stater som är närvarande och röstar vid en sådan konferens.

4. Stat som deponerar instrument angående ratifikation. antagande eller godkännande av eller anslutning till konventionen sedan ändring trätt i kraft. skall tillämpa konventionen i dess ändrade skick.

ARTIKEL 22 Depositarie

] . Denna konvention skall deponeras hos general- sekreteraren.

2. Generalsekreteraren skall: (a) överlämna bestyrkta avskrifter av denna konvention till alla stater som varit inbjudna att

227

Prop. 1982/83:159

participer a la Conference sur la limitation de la

responsabilité en matiere de créances maritimes et _

a tous les Etats qui adherent a la Convention: (b) informe tous les Etats qui ont signé la Convention ou y ont adhe're': (i) de toute signature nouvelle, de tout dépöt d'instrument et de toute reserve :s'y rapportant, ' ainsi que dela date ä laquelle cette signature ou ce dépöt sont intervenus;

(ii) dela date d'entrée en vigueur dela présente Convention ou de tout amendement å ladite convention;

(iii) de toute dénonciation de la présente Con- vention et de la date 51 laquelle celle-ci prend effet; _

(iv) de tout amendement adopté conformément aux articles 20 ou 21;

(v) de toute communication requise par l'un quelconque des articles de la présente Conven—

- tion.

3. 065 l'entrée en vigueur de la présente Convention, le Secrétaire général en transmet une copie certifiée conforme au Secretariat de l'Orga- nisation des Nations Unies en vue de son enregi- strement et de sa publication conformément ä I'Article 102 de la Charte des Nations Unies.

ARTICLE 23 Langues

La présente Convention est établie en un seul exemplaire original en langues anglaise, espagn- ole. francaise et russe. chaque texte faisant c'galement foi.

FAIT A LONDRES ce dix-neuf novembre mille neuf cent soixante-seize.

EN FOIT DE QUOI les soussigne's. dament autorisés a cet effet. ont signé la présente Con- vention.

228

the Conference on Limitation of Liability for Maritime Claims and to any other States which accede to this Convention;

(b) inform all States which have signed or

. acccded to this Convention of:

(i) each new signature and each deposit of an instrument and any reservation thereto together with the date thereof;

(ii) the date of entry into force of this Conven- tion or any amendment thereto;

(iii) any denunciation of this Convention and the date-on which it takes effect;

(iv) any amendment adopted in conformity with Articles 20 or 21;

(v) any communication called for by any Article of this Convention.

-3. Upon entry into force of this Convention. a certified true copy thereof shall be transmitted by the Secretary-General to the Secretariat of the United Nations for registration and publication in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations.

A RTIC LE 23 Languages

This Convention is established in a single original in the English. French, Russian and Spanish languages. each text being equally authentic.

DONE AT LONDON this nineteenth day of November one thousand nine hundred and seven- ty-six. . '

IN WITNESS WHEREOF the undersigned being duly authorized for that purpose have signed this Convention.

Prop. 1982/83-:159

deltaga i konferensen angående begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar och till varje annan ' stat som ansluter sig till denna konvention: (b) underrätta alla stater som har undertecknat eller anslutit sig till denna konvention om: (i) varje nytt undertecknande eller ny depone- ring av instrument jämte reservation samt dagen härför:

(ii)dagcn för konventionens ikraftträdande eller ändring i denna:

(iii) varje uppsägning av konventionen och den dag då uppsägningen träder i kraft;

(iv) varje ändring som antagits enligt artikel 20 eller 21;

(v) varje meddelande som krävs enligt någon artikel i denna konvention.

3. Så snart denna konvention har trätt i kraft skall en bestyrkt avskrift av konventionen över- lämnas av generalsekreteraren till Förenta Natio- nernas sekretariat för registrering och offentlig- görande enligt artikel 102 i Förenta Nationernas stadga.

ARTIKEL 23 Språk

Denna konvention är upprättad i ett enda origi- nalexemplar på engelska. franska. ryska och spanska språken. vilka texter äger lika vitsord.

UPPRÄTTAD I LONDON den 19 november 1976.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har under- tecknade. därtill vederbörligen befullmäktigade. undertecknat denna konvention.

229

Prop. 1982/83':159 231

1979 års ändringsprotokoll till Haag-Visbyreglerna

Prop. 1982/83: 159

Protocole portant modification de la .Con- vention internationale pour I'umification de certaines régles en matiere de connais- sement du 25 aoflt 1924, telle qu'amendée par le protocole de modification du 23 février 1968

LES IPARTIES CONTRACTANTES AU PRESENT PROTOCOLE,

ETANT PARTIES a la Convention inter- nationale pour l'unification de certaines ré- gles en matiere de connaissement faite å Bruxelles le 25 aoOt 1924, telle q'u'amendée parle Protocole portant modificati-on de cette Convention, fait å Bruxelles le 23 février

l968,

SONT CONVENUES de ce qui suit :

Article I

Aux fins du présent Protocole, il faut en- tendre par (( Convention » la Convention in- ternationale pour l'unification de certaines régles en matiere de connaissement et son Protocole de signature faits å Bruxelles le 25 aoOt 1924, telle qu'amendée par le Protocole fait å Bruxelles le 23 février 1968.

Article II '

( l) L'alinéa (a) du paragraphe 5 de l'article 4 de la Convention est remplacé par le texte suivant :

(( (a) A moins que la nature et la valeur des marchandises n'aient été déclarées par le chargeur avant leur embarquement et que cette declaration ait été insérée dans le con- naissement. le transporteur, comme le na- vire, ne seront en aucun cas responsables des pertes ou dommages des marchandises ou concemant celles-ci pour une somme supér- ieure ä 666,67 unités de compte par colis ou unité, ou 2 unités de compte par kilogramme de poids brut des marchandises perdues ou endommagées, la limite la plus élevée étant applicable. »—

232

Protocol Amending the International Convention for the Unification of Certain Rules of Law Relating to Bills of Lading, 25 August 1924 as Amended by the Proto- col of 23 February 1968

THE CONTRACTING PARTIES TO THE PRESENT PROTOCOL,

BEING PARTIES to the International Convention for the unification of certain rules of law relating to bills of lading, done at Brussels on 25th August 1924. as amended by the Protocol to amend that Convention, done at Brussels on 23rd February 1968.

HAVE AGREED as fOIIOWS:

Article I

For the purpose of this Protocol. "Conven- tion" means the International Convention for - the unification of certain rules of law relating to bills of lading and its Protocol of signature, done at Brussels on 25th August 1924, as amended bylthe' Protocol," done at Brussels on 23rd February 1968.

Article ][

(l) Article 4, paragraph 5. (a) of the Con- vention is replaced by the following:

"(a) Unless the nature and value of such goods have been declared by the shipper be- fore shipment and inserted in the bill of lad- ing, neither the carrier nor the ship shall in any event be or become liable for any loss or damage to or in connection with the goods in an amount exceeding 666.67 units of account per package or unit or 2 units of account per . kilogramme of gross weight of the goods lost or damaged. whichever is the higher."

Prop. 1982/83:159 '

Ändringsprotokoll till den internationella konventionenden 25 augusti 1924 röran- de fastställande av vissa gemensamma be- stämmelser i fråga om konossement I dess lydelse enligt ändringsprotokoll den 23 februari 1968 '

' DE FÖRDRAGSSLUTANDE PAR- TERNA.

VILKA HAR TI LLTRÄTT den internatio- nella konventionen r'ör'ande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement, som avslutades i Bryssel den 25 augusti 1924. i dess lydelse enligt det ändringsprotokoll som avslutades i Bryssel den 23 februari 1968,

HAR ÖVERENSKOMMIT OM följande:

Artikel 1

I detta protokoll förstås med "konven- tionen" den internationella konventionen rö- rande fastställande av vissa gemensamma be- stämmelser i fråga om konossement och dess signatärprotokoll som avslutades i Bryssel den 25 augusti 1924. i dess lydelse enligt det ändringsprotokoll som avslutades i Bryssel den 23 februari 1968.

Artikel II

(1) Artikel 4 moment 5 (a) i konventionen ersätts med följande:

"(a) Om inte godsets beskaffenhet och vär- de har uppgivits av avlastaren före inlastning- en och angivits i konossementet, skall varken bortfraktaren eller fartyget i något fall svara för förlust av eller skada på godset eller där- med sammanhängande förlust eller skada till högre belopp än 666,67 beräkningsenheter för kolli eller enhet eller 2 beräkningsenheter för kilo av det förlorade eller skadade godsets bruttovikt, vilketdera som är högst."

Prop. 1982/83: 159

(2) L'alinéa (d) du paragraphe 5 de l'article 4 de la Convention est remplace' par le texte suivant :

a (d) L'unité de compte mentionnée dans le présent article est le Droit de Tirage Spé- cial tel que défini par le Fonds. Monétaire International. La somme mentionnée a l'a- linéa ta) de ce paragraphe sera convertie dans la monnaie nationale suivant la valeur de cette monnaie å une date qui sera déterminée par la loi de lajuridiction saisie de l'affaire.

La valeur en Droit de Tirage Special d'une monnaie nationale d'un Etat qui est membre du Fonds Monétaire International est calcu- lée selon la méthode d'évaluation appliquée par le Fonds Monétaire International. a la date en question pour ses propres operations et transactions. La valeur en Droit de Tirage Special d'une monnaie nationale d'un Etat non membre du Fonds Monétaire Internatio- nal est calculée de la facon déterminée par cet Etat.

Toutefois. un Etat qui n'est pas membre du Fonds Monétaire International et dont la lé- gislation ne permet pas l'application des dis- positions prévues aux phrases précédentes peut, au moment de la ratification du Proto- cole de 1979 ou de l'adhésion å celui-ci ou encore ä tout moment par la suite. déclarer que les limites de la responsabilité prévues dans cette Convention et applicables sur son territoire sont lixécs de la maniére suivante :

(i) en ce qui concerne 'la somme de 666.67 unités de compte mentionnée a l'a- line'a (at) du paragraphe 5 du présent article, 10000 unités monétaires:

(ii') en ee qui concerne la somme de 2 unités de compte mentionnée a l'alinéa (a) du paragraphe 5 du_présent article, 30 unités monétaires. L”unité monétaire a laquelle il est fait réfé- rence a la phrase précédente correspond å 65.5 milligrammes d'or au titre de 900 mil- liemes de Fm. La conversion en monnaie na- tionale des sommes mentionnées dans cette phrase s'effectuera conformément a la légi- slation de l'Etat en cause.

Le calcul et la conversion mentionnés aux phrases précédentes seront faits de maniere a exprimer en monnaie nationale de l'Etat. dans Ia mesure du possible, la méme valeur

234

(2) Article 4. paragraph 5, (d) of the Con- . vention is replaced by the following:

"(d) The unit of account mentioned in this Article is the Special Drawing Right as de- fined "by the International Monetary Fund. The amounts mentioned in sub-paragraph (3) of this paragraph shall be converted into na- tional currency on the basis of the value of that currency on' a date to'be determined by the law ofthe Court seized of the case.

The value of the national currency. in terms ofthe Special Drawing Right, ofa State which is a membre of the International Mone- tary Fund, shall be calculated in accordance with the method of valution applied by the International Monetary Fund in effect at the date in question for its" operations and trans- actions. The value of the national currency, in terms of the Special Drawing Right, of a State which is not a member of the Interna- tional Monetary Fund, shall be calculated in a manner determined by that State.

Nevertheless. a State which is not a member of the International Monetary Fund and whose law does not permit the applica- tion of the provisions of the preceding sen- tences may. at the time of ratification of the Protocol of 1979 or accession thereto or at any time thereafter. declarc that the limits of liability provided for in this Convention to be applied in its territory shall be fixed as fol— lows:

(i) in respect of the amount of 666.67 units of account mentioned in sub-para— graph (a') of paragraph 5 of this Article. 10.000 monetary units:

(ii) in respect ofthe amount of2 units of account mentioned in sub-paragraph (a) of paragraph 5 of this Article, 30 monetary units. The monetary' unit referred to in the pre- ceding sentence corresponds to 65.5 milli- grammes of gold of millesimal fineness 900". The conversion of the amounts specified in that sentence into the national currency shall be made according to the law of the State concerned.

The calculation and the conversion men- tioned in the preceding sentences shall be made in such a manner as to express in the national currency ofthe State as far as possi-

Prop. 1982/83: 159

(2) Artikel 4 moment 5 (d) i konventionen ersätts med följande:

"(d) Den beräkningsenhet som anges i den- na artikel är den särskilda dragningsrätten såsom denna definieras av Internationella va- lutafonden. De belopp som anges under (a) i detta moment skall omräknas till det inhems- ka myntslaget på grundval av detta myntslags värde den dag som bestäms av den lag som tillämpas av domstolen där målet är an- hängigt.

Värdet av en stats nationella myntslag ut- tryckt i särskilda dragningsrätter skall för en stat som är medlem av Internationella valuta- fonden räknas ut enligt den beräkningsmetod som ifrågavarande dag tillämpas av Interna- tionella valutafonden för dess verksamhet och transaktioner. Värdet av en stats natio- nella myntslag uttryckt i särskilda dragnings- rätter skall för en stat som inte är medlem av Internationella valutafonden beräknas på det sätt som denna stat bestämmer.

En fördragsslutande stat som inte är med- lem av Internationella valutafonden och vars lag inte medger tillämpning av de bestämmel- ser som anges i det föregående får dock vid ratifikationen av eller anslutningen till 1979 års protokoll eller när som helst därefter för- klara att de ansvarsgränser som enligt denna konvention skall gälla inom dess område skall uppgå till följande:

(i) såvitt gäller det belopp om 666,67 be- räkningsenheter som anges i moment 5 (a) i denna artikel, IOOOO monetära enheter;

(ii) såvitt gäller det belopp om 2 beräk- ningsenheter som anges i moment 5 (a) i denna artikel. 30 monetära enheter.

Den monetära enhet som avses i föregåen- de stycke motsvarar 65,5 milligram guld av niohundra tusendelars finhet. Omräkningen' av de. belopp som anges i det stycket till na- - tionellt myntslag skall ske enligt ifrågavaran- de stats lag.

Den beräkning och den omräkning som nämns i föregående stycken skall göras så att de så långt möjligt i statens myntslag ger ut- tryck för samma realvärde som det som har

235

Prop. 1982/83: 159

réelle pour les sommes mentionnées a l'a- linéa (a) du paragraphe 5 du présent article. que celle exprimée en unités de compte.

Les Etats communiqueront au dépositaire leur méthode de calcul. ou les résultats de la conversion selon les cas, au moment du dé- pöt de l'instrument de ratilication ou d'adhé- sion et chaque fois qu'un changement se pro- duit dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale par rapport ä l'unité de compte ou ä l'unité monétaire. »

Article III

Tout différend entre les Parties concernant l'interprétation ou l'application du présent Protocole qui ne peut pas étre re'gle' par voie de négociation. est soumis ä l'arbitrage, ä la requéte de l'une d'entre elles. Si dans les six moins qui suivent la date de la demande d'ar- bitrage. les Parties ne parviennent pas å se mettred'accord sur l'organisation de l'arbi- trage. l'une quelconque' d'entre elles peut soumettre le différend a la Cour Internatio- nale de "Justice, en déposant une requéte con- formément au Statut de la Cour.

Article IV

(I) Chaque Partie contractante pourra, au moment de la signature ou de la ratification du présent Protocole ou au moment de l'ad- hésion. déclarer qu'elle ne se considére pas liée par l'article III.

(2) Toute Partie contractante qui aura for- mulé une réserve conformément au para- graphe précédent pourra a tout moment lever cette réserve par une notification adressée au Gouvernement belge.

Article V

Le présent Protocole est ouvert a la signa- ture des Etats qui ont signé la Convention du 25 aoOt 1924 ou le Protocole du 23 février 1968 ou qui sont Parties a la Convention.

Article VI

(l) Le présent Protocole sera ratilié. (2) La ratification du present Protocole par un Etat qui n'est pas Partie a la Convention vaut également pour la Convention.

236

ble the same real value for the amounts in sub-paragraph (a) of paragraph 5 of this Arti- cle as is expressed there in units of account.

States shall communicate to the depositary the manner of calculation or the result of the conversion as the case may be, when deposit- ing an instrument of ratification of the Proto- col of 1979 or of accession thereto and when- ever there is a change in either."

Article Ill

Any dispute between two or more Con- tracting Parties concerning the interpretation or application of the present Protocol. which cannot be settled through negotiation. shall. at the request of one of them. be submitted to arbitration. If within six months from the date of the request for arbitration the Parties are unable to agree on the organisation of the arbitration, any one of- those Parties may refer the dispute to the International Court of Justice by request in conformity with the Statute of the Court.

Article IV

(l) Each Contracting Party may at the time of signature or ratification of this Protocol or of accession thereto. declarc that it does not consider itself bound by Article III. '

(2) Any Contracting Party having made a reservation in accordance with paragraph (I) may at any time withdraw this reservation by notification to the Belgian Government.

Article V

This Protocol shall be open for signature by the States which have signed the Conven- tion of 25 August 1924 or the Protocol of 23 February 1968 or which are Parties to the Convention.

Article VI

( 1) This Protocol shall be ratif1ed. (2) Ratification of this Protocol by any State which is not a Party to the Convention shall have the effect of ratification of the Convention.

Prop. 19'82/83: .159

uttryckts i beräkningsenheter i moment 5 (.a) i denna artikel.

När en stat deponerar ett instrument röran- de ratifikation av eller anslutning till 1979 års protokoll och varje gång en stat gör en "änd- ring antingen i beräkningsmetoden eller i vår- det av statens nationella valuta uttryckt i be- räkningsenheter eller monetära enheter, skall staten underrätta depositarien om den metod för beräkning som staten tillämpar resp. re- sultatet av omräkningen."

Artikel III

En tvist mellan fördragsslutande parter rö- rande tolkningen eller tillämpningen av detta protokoll som inte kan biläggas förhandlings- vägen skall på begäran av någon av dem hän- skjutas till skiljedom. Uppnår parterna inte inom sex månader från dagen för begäran om skiljedom enighet om skiljeförfarandet. får envar av dem hänskjuta tvisten till den inter- nationella domstolen genom att göra fram- ställning härom i enlighet med domstolens stadgar.

Artikel IV

( I) En fördragsslutande part får vid under- tecknande eller ratifikation av detta protokoll eller vid anslutning till det förklara att den inte anser sig bunden av artikel Ill.

(2) En fördragsslutande part som har gjort en reservation enligt moment 1 får när som helst återkalla reservationen genom medde- lande till belgiska regeringen.

Artikel V

Detta protokoll är öppet för underteck— nande av de stater som har undertecknat kon- ventionen av den 25 augusti 1924 eller proto- kollet av den 23 februari 1968 eller som är bundna av konventionen.

Artikel VI

(1) Detta protokoll skall ratificeras. ' (2) Ratifikation av detta protokoll av en stat som inte är bunden av konventionen in- nebär ratifikation av konventionen.

Prop. 1982/83: 159

(3) Les instruments de ratification seront déposés aupres du Gouvernement belge.

Article VII

tl) Les Etats non vises a l'article V pour- ront adhérer au present Protocole.

(2) L'adhésion au present Protocole vaut également pour la Convention.

(3) Les instruments d'adhe'sion seront dé- posés aupres du Gouvernement belge.

Article VIII

( l) Le présent Protocole entrera en vi- gueur trois mois aprés la date du dépöt de cinq instruments de'ratifrcation ou d'adhé- sion.

(2) Pour chaque Etat ratifiant le présent Protocole ou y adhérant apres le cinquieme dépöt, le présent Protocole entrera en vi- gueur trois mois apres le dépöt de son instru- ment de ratification ou d'adhe'sie'n.

Article IX

( ]) Les Parties contractantes pourront dénoncer le présent Protocole par notifica- tion au Gouvernement belge.

(2) La dénonciation prendra effet un an aprés la date de réception de la notification par le-Gouvernement belge.

Article X

(1) Tout Etat pourra, au moment de la sig- nature de la ratification. de l'adlhésion ou ä tout moment ultérieur, notifier par écrit au Gouvernement belge quels sont parmi les ter- ritoires dont il assure les relations interna- tionales ceux auxquels s'applique le présent Protocole. Le Protocole sera applicable aux dits territoires trois mois apres la date de reception de cette notification par le Gouver- nement belge, mais pas avant la date d'entrée en vigueur du present Protocole å l'égard de cet Etat.

(2) Cette extension vaudra également pour la Convention si celle-ci n'est pas encore ap- plicable a ces territoires.

(3) Les Parties contractantes qui ont sou- scrit une declaration au titre du paragraphe (l) du présent article, pourront a tout mo- ment, aviser le Gouvernement belge que le Protocole cesse de s'appliquer aux territoires

238

(3) The instruments of ratification shall be deposited with the Belgian Government.

Article VII

(l) States not referred to in Article V may accede to this Protocol.

(2) Accession to this Protocol shall have the effect of accession to the Convention.

(3) The instruments of accession shall be deposited with the Belgian Government.

Article VIII

(1) This Protocol shall come into force three months after the date of the deposit of five instruments of ratification or accession.

(2) For each State which ratifies this Pro- tocol or accedes thereto after the fifth depo- sit, this Protocol shall come into force three months after the deposit of its instrument of ratification or accession.

Article IX

(l) Any Contracting Party may denounce this Protocol by notification to the Belgian Government.

(2) The denunciation shall take effect one year after the date on which the notification has been received by the Belgian Govern- ment.

Article X

(I) Each State may at the time of signa- ture, ratifrcation or accession or at any time thereafter declare by written notification to the Belgian Government which among the territories for whose international relations it is responsible, are those to which the present Protocol applies. The Protocol shall three months after the date of the receipt of such notitiction by the Belgian Government ex- tend to the territories named therein, but not before the date of the coming into force of the Protocol in respect of such State.

(2) This extension also shall apply to the Convention if the letter is not yet applicable to these territories.

(3') Any Contracting Party which has made a declaration under paragraph (1) of this Arti- cle may at any time thereafter declarc by notification given to the Belgian Government that the Protocol shall cease to extend to

Prop. 1982/83: 159

(3) Ratifikationsinstrumenten skall depo- neras hos belgiska regeringen.

Artikel VII

(l) Stater som inte avses i artikel V får ansluta sig till detta protokoll.

(2) Anslutning till detta protokoll innebär anslutning till konventionen.

(3) Anslutningsinstrumenten skall depo- neras hos belgiska regeringen.

Artikel VIII

(1) Detta protokoll träder i kraft tre måna- der efter den dag då fem ratifikations- eller anslutningsinstrument har deponerats.

(2) För en stat som ratificerar eller ansluter sig till detta protokoll efter den femte deposi- tionen träder protokollet i kraft tre månader efter det att dess ratifikations- eller anslut- ningsinstrument har deponerats.

Artikel IX "

(1) Varje fördragsslutande stat får säga upp detta protokoll genom meddelande till bel- giska regeringen.

(2) Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag meddelandet togs emot av belgiska regeringen.

Artikel X '

' (I) En stat får vid undertecknande. ratifika- tion eller anslutning eller vid senare tillfälle skriftligen meddela bclgiska regeringen för vilka av de områden för vilkas internationella förbindelser som den staten svarar som pro- tokollet är tillämpligt. Tre månader efter det att belgiska regeringen har tagit emot ett så- dant meddelande skall protokollet bli tillämp- ligt för de områden som anges i meddelandet, dock inte före den dag då protokollet träder i kraft i förhållande till den staten.

(2) En sådan utvidgad tillämpning av proto- kollet omfattar också konventionen, om den- na inte redan dessförinnan gäller för dessa områden.

(3) En fördragsslutande part som har avgi- vit en förklaring enligt moment 1 i denna arti- kel får när som helst därefter meddela bel— giska regeringen att protokollet skall upphöra att gälla för områdena i fråga. En sådan upp-

IJ '_',

Prop. 1982/83: 159

_en question. Cette dénonciation prendra effet un an apres la date de réception. par le Gou- vernement belge de la notification de denon- ciation.

Article XI

Le Gouvernement belge notifiera aux Etats signataires adhérents :

1. Les signatures, ratifications et adhé- sions recues en application des articles V, VI et Vll.

2. La date ä laquelle le present Protocole entrera en vigueur en application de l'article VIII.

3. Les notifications au sujet de l'applica- tion tem'toriale faites en exécution de l'arti- cle X.

4. Les declarations et communications faites en application de l'article II.

5. Les declarations faites en application de l'article IV.

6. Les dénonciations recues en application de l'article IX.

EN FOI DE QUOI, les soussignés, dament autorisés å cet effet, ont signe le: présent Pro- tocole.

FAIT ä Bruxelles, le 21 decernbre 1979, en langues francaise et anglaise, les deux textes faisant e'galement foi, en un seul exemplaire, qui restera dépose dans les archives du Gou- vernement belge, lequel en de'livrera des co- pies certifiées conformes.

240

such territories. This denunciation shall take effect one year after the date on which notifi- cation thereof has been received by the Bel- gian Government.

Article XI

The Belgian Government shall notify the signatory and acceding States of the follow- mg:

1. The signatures, ratifications and acces- sions received in accordance with Articles V, W and V."-

2. The date on which the present Protocol will come into force in accordance with Arti- cle VIII,

3. The notifications with regard to the ter- ritorial application in accordance with Article X. 4, The declarations and communications "made in accordance with Article II.

5. The declarations made in accordance with Article IV.

6. The denunciations received in accor- dance with Article I_X_,

IN WITNESS WHEBEOF the under- signed, duly authorized thereto, have signed this Protocol,

DONE at Brussels, this let day of Decem- ber 1979, in the English and French lan- guages. both texts being equally authentic, in a single copy, which shall remain deposited in the archives of the Belgian Government, which shall issue certified copies.

Prop. 1982/83I:159 -

sågning träder i kraft ett år efter den dag då meddelande därom togs emot av belgiska re- geringen.

Artikel X I

Belgiska regeringen skall underrätta signa- tärstaterna och anslutna stater om följande:

1. Undertecknanden. ratifikationer och anslutningar som har skett enligt artiklarna V, VI och VII.

2. Den dag då detta protokoll skall träda i kraft enligt artikel VIII.

3. De meddelanden rörande territoriell tillämpning som har lämnats enligt artikel X.

4. De förklaringar som har avgivits och de underrättelser som har lämnats enligt artikel 11.

5. De förklaringar som har avgivits enligt ' artikel IV. 6. De uppsägningar som har tagits emot enligt artikel IX.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har un— dertecknade, danill vederbörligen befullmäk- tigade. undertecknat detta protokoll.

SOM SKEDDE i Bryssel-den 21 december 1979 på engelska. och franska språken, vilka båda texter äger lika vitsord, i ett exemplar som skall förbli deponerat i belgiska regering- ens arkiv och av vilket denna skall utfärda bestyrkta avskrifter.

16 Riksdagen 1982/83. ! saml. Nr 159

241

'Prop. 1982/83:159 242 _

Uppställning över begränsningsbeloppen enligt artikel 6 i 1976 års begränsningskonvention jämförda med motsva- rande belopp i 1957 års konvention

Utgångspunkter vid beräkningen: 15 Poincaréfrancs = 1 SDR = 7 kr. 92 öre.

Bruttotori Personskador 1957 1976 Kr. Kr. SDR 300 _ 332 640 2 637 360 333 000 500 ” 554 400 2 637 360 333 000 1 000 1 108 800 4 617 360 583 000 3 000 . 3 326 400 12 537 360 1 583 000 6 000 6 652 800 20 449 440 2 582 000 10 000 11 088 000 30 998 880 3 914 000 15 000 16 632 000 44 185 680 5 579 000 20 000 22 176 000 57 372 480 7 244 000 25 ()00 27 720 000 70 559 280 8 909 000 30 000 33 264000 83 746 080 10 574 000 35 000 38 808 000 93 646 080 11 824 000 40 000 44 352 000 103 546 080 13 074 000 50 000 55 440 000 123 346 080 , 15 574 000' 60 000 66 528 000 143 146 080 18 074 000 70 000 77 616 000 162 946 080 20 574 000 80 000 88 704 000 176 172 480 22 244 000 90 000 99 792 000 189 398 880 23 914 000 100 000 110 880000 202 625 280 25 584 000 150 000 166 320 000 268 757 280 33 934 000 200 000 221 760 000 334 889 280 42 284 000 240 000 266 112 000 387 794 880 48 964000 Bruttoton Sakskador 1957 1976 ' Kr. Kr. SDR 300 158 400 1 322 640 167 000 500 264 000 1 322 640 167 000 1 000 528 000 1 980 000 250 500 3 000 1 584 000 4 629 240 584 500 6 000 3 168 000 8 597 160 1 085 500 10 000 5 280 000 13 887 720 1 753 500 15 000 7 920 000 20 500 920 2 588 500 20 000 10 560 000 27 114 120 3 423 500 25 000 13 200 000 33 727 320 4 258 500 30 000 15 840 000 40 340 520 5 093 500 35 000 . 18 480 000 45 290 5.20 5 718 500 40 000 22 120 000 50 240 520 6 343 500 50 000 26 400 000 60 140 520 7 593 500 60 000 31 680 000 70 040 520 8 843 500 70 000 36 960 000 79 940 520 10 093 500 80 000 42 240 000 86 514 120 10 923 500 90 000 47 520 000 93 087 720 11 753 500 100 000 52 800 000 99 661 320 12 583 500 150000 79 200000 132 529 320 16 733 500 200 000 105 600 000 165 397 320 20 883 500 240 000 126 720 000 191 69] 720 24 203 500

Prop. 1982/83: 159

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

243

Nuvarande lydelse

Lag om ändring i sjölagen(1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen(1891 :35 s. 1)' dels att 172 5 skall upphöra att gälla, . dels att nuvarande 15 kap. 344—355 && skall betecknas 16 kap. 365—376 55.

dels att 39, 120, 168, 171, 173—180, 182—189, 191—197, 199—201,233— 243, 261, 328, 337 och de nya 369 och 372—374 åå samt rubrikerna närmast före 200 och 369 55 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sexton nya paragrafer, 243 a 5 och, i ett nytt 15 kap. med ny kapitelrubrik, 350—364 55, allt av nedan angivna lydelse.

' Föreslagen lydelse

Andra kapitlet

Om skeppsregistrering 39 5

Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret finnes in- nehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbi— seende, skall införingen rättas. Vad som nu sagts har motsvarande tillämpning på uppenbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel. Kan rättelse bli till förfång för ägare eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det in- bördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres, om han är känd, samt myndighet som avses i 351 5.

Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret finnes in-- nehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller annat dylikt förbi- seende, skall införingen rättas. Vad som nu sagts har motsvarande tillämpning på uppenbar oriktighet i

registret till följd av tekniskt fel._ '

Kan rättelse bli till förfång för ägare eller för innehavare av pantbrev på grund av inteckning, skall det in- bördes företrädet mellan berörda förvärv bestämmas efter vad som finnes skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas part som beröres, om han är känd, samt myndighet som avses i 372 5.

Beslut om rättelse meddelas genom införing i registret. Skälen för beslu- tet antecknas i dagboken eller akten. I stället för bevis eller handling, som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall ny sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall återfordras, göras obrukbar och behållas av registermyndigheten. Den som innehar handlingen är skyldig att ingiva den för detta ändamål. I föreläggande att fullgöra sådan skyldig- het får vite utsättas.

' Lagen omtrye'kt 1975:1289.

Prop. 1982/83: 159 Nuvarande lydelse Talan mot beslut om rättelse får

föras även av myndighet som avses i351 5.

Föreslagen lydelse

Talan mot beslut om rättelse får föras även av myndighet som avses i 372 s.

Femte kapitlet Om befordran av gods

120 5 Skadestånd enligt 118 5 beräknas efter värdet av gods av samma slag på den plats och vid den tid godset avtalsenligt lossats eller skulle ha lossats från fartyget. Detta värde bestämmes efter börspriset eller, om sådant pris saknas, efter marknadspriset eller, om varken börs- eller marknadspris finnes, efter det gängse värdet på gods av samma slag och kvalitet.

Bortfraktarens ansvarighet är dock begränsad till tiotusen francs för varje kolli eller annan enhet av godset eller, om ansvarigheten där- igenom blir högre, trettiofrancs för kilo av det berörda godsets brutto— vikt. Med franc förstås den vär- deenhet som angives i348 5.

Bortfraktarens ansvarighet är dock begränsad till 666,67 särskilda dragningsrätter (SDR) för varje kolli eller annan enhet av godset eller, om ansvarigheten därigenom blir högre, 2 SDR för kilo av det berörda godsets bruttovikt. Vad som förstås med SDR anges i369 5.

Användes behållare (container), pall eller liknande transportanordning för att sammanföra godset, skall vid tillämpning av andra stycket varje kolli eller enhet som angivits i konossement eller annan frakthandling anses utgöra ett kolli eller en enhet. I övrigt skall det samlastade godset anses utgöra en enhet.

Genom överenskommelse mellan bortfraktaren och avlastaren kan grän- sen för bortfraktarens ansvarighet bestämmas till högre belopp än som följer av andra och tredje styckena. Har uppgift av avlastaren om godsets art och värde utan förbehåll införts i konossement eller annan frakthand- ling, skall detta värde gälla som gräns för ansvarigheten, om denna därige- nom blir högre än enligt nämnda stycken, och vid tillämpning av första stycket anses utgöra godsets verkliga värde, om ej annat styrkes.

Bestämmelserna i denna paragraf om begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla ej. om det visas att han själv vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle upp- komma.

1688

Vid sådan befordran som avses i 169 å få bestämmelserna i 95 och 97 55. 98 å andra stycket, 101 5 första stycket, 118—123 55. 152. 161 och 162 åå samt 347 5 första stycket 5 och fjärde stycket ej åsidosättas ge- nom avtal till nackdel för avlastare, bcfraktare eller mottagare. Bestäm— melse i fraktavtal, varigenom tlll bortfraktaren överlåtes rätt på grund av försäkring eller träffas an-

Vid sådan befordran som avses i 169 & få bestämmelserna i 95 och 97 55, 98 å andra stycket, IOl & första stycket, 118—12355. 152, 161 och 162 55 samt 368 ä' första stycket 5 och fjärde stycket ej åsidosättas ge- nom avtal till nackdel för avlastare, befraktare eller mottagare. Bestäm- melse i fraktavtal, varigenom till bortfraktaren överlåtes rätt på grund av försäkring eller träffas an-

Prop. 1982/83:159_ _ " 245

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nan sådan överenskommelse. anses som förbehåll om befrielse från an- svarighet.

nan sådan överenskommelse.-anses som förbehåll om befrielse från an- svarighet.

Utan hinder av första stycket får bortfraktaren förbehålla sig frihet från ansvarighet för tiden före lastningens början och efter lossningens slut. Han får också förbehålla sig frihet från ansvarighet för levande djur eller för gods. som i fraktavtalet angives som lastat på däck och befordras på det sättet. samt träffa överenskommelse rörande gemensamt haveri.

Är det avtalat eller klart förutsatt att befordringen helt eller till bestämd del skall utföras av annan än bortfraktaren, får denne förbehålla sig frihet från ansvarighet för skada som orsakas medan godset' är i den andres vård.

Är det. med hänsyn till godsets ovanliga beskaffenhet eller tillstånd eller de särskilda förhållanden eller villkor under vilka befordringen skall ut- föras, skäligt att genom särskild överenskommelse inskränka bortfrakta- rens ansvarighet eller eljest utvidga hans rättigheter enligt detta kapitel, skall sådan överenskommelse gälla, förutsatt att konossement ej utfärdas men villkoren intagas i. mottagningsbevis varav framgår att det ej är lö- pande handling.

Sjätte kapitlet Om befordran av passagerare och resgods

Inledande bestämmelser 171 5

Med bortfraktare förstås i detta kapitel den som, yrkesmässigt eller mot vederlag, genom avtal åtager sig befordran med fartyg av passa— gerare eller passagerare och res— gods. Med resgods avses varje föremål, inbegripet fordon, som be— fordras för passagerarens räkning men ej enligt certeparti eller konos— sement. Resgods som passagera— ren bär med sig eller har i sin hytt eller eljest har i 'sin vård under be- fordringen, inbegripet vad han ltari eller på medfört fordon, utgör handresgods.

I detta kapitel avses med bortfraktare: den som genom av- tal, yrkesmässigt eller mot veder- lag. åtar sig att med fartyg beford- ra passagerare eller passagerare och resgods;

passagerare: den som befordras. eller skall befordras med fartyg en- ligt ett avtal om passagerarbeford- ran samt den som med bortfrakta- rens samtycke följer med fordon el- ler levande djur som befordras en- ligt ett avtal om godsbefordran;

resgods: varje föremål. inbegri- pet fordon, som befordras för pas- sagerarens räkning, under förut- sättning alt befordringen inte sker enligt certeparti , konossement eller annat dokument som brukar använ- das vid godsbefordran;

handresgods: resgods som pas- sageraren bär med sig eller har i sin h_ytt eller på annat sätt har i sin vård under resan, inbegripet vad han har i eller på sitt fordon.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

173 5

Bestämmelserna i detta kapitel gälla ej i den mån befordringen är underkastad gällande intematio— nellt fördrag om befordran med an- nat transportmedel.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte i den mån befordringen är underkastad gällande internatio- nellt fördrag om befordran med an- nat transportmedel.

1745

Medföljer någon ett fartyg, vil- ken varken är passagerare eller äri bortfraktarens tjänst eller utför ar- bete i fartygets tjänst, och tillskyn— das han därvid skada, som avses i 188 eller 189 5, ha bestämmelsernai detta kapitel om befrielse från och begränsning av ansvarighet på bort- fraktarens sida motsvarande tillämpning till förmån för var och en på redarens sida som kan hållas ansvarig för skadan.

Om någon som varken är passa- gerare eller är anställd hos bort- fraktaren eller utför arbete ifarty- gets tjänst följer med ett fartyg ooh "därvid åsamkas skada av det slag som avses i 188 eller 189 5, skall bestämmelserna i detta kapitel om befrielse från och begränsning av ansvarighet för bortfraktare tilläm- pas till förmån för var och en på redarens sida som kan hållas ansva- rig för skadan.

175 &

Bortfraktaren skall sörja för att fartyget är sjövärdigt, behörigen beman- nat, provianterat och utrustat samt för att passageraren och resgodset befordras skyndsamt och tryggt till bestämmelseorten. Bortfraktaren skall även i övrigt tillgodose passagerarens bästa.

Resgods får ej befordras på däck.

Deviation får göras endast för att rädda människoliv e1ler bärga far- tyg eller gods eller av annan skälig anledning.

Resgods får inte befordras på däck.

Deviation får göras bara för att rädda människoliv eller bärga far- tyg eller gods eller av någon annan skälig anledning.

1769

Gäller befordringsavtalet be- stämt fartyg, får bortfraktaren ej ut- föra befordringen med annat fartyg.

Gäller befordringsavtalet ett bc- stämt fartyg, får bortfraktaren inte utföra befordringen med "annat far—

. tyg.

177 &

Avser befordringsavtalet stämd person, får denne icke till an- nan överlåta sin rätt enligt avtalet. Sedan resan påbörjats får överlå- telse ej äga rum "även om avtalet ej avser bestämd person.

be- '

Avser befordringsavtalet en be- stämd person, får denne inte över- låta sin rätt enligt avtalet till någon annan. Sedan resan har påbörjats får överlåtelse inte äga rum, även om avtalet inte avser en bestämd person.

Prop. 1982/83:159

Nuvarande lydelse

247

Föreslagen lydelse

1785

Passageraren är skyldig att iakt— taga föreskrifter om ordning och säkerhet under befordringen.

Bestämmelserna i 24. 53 och 54 5.5 sjömanslagen (l973:282) om un- dersökning i anledning av brott om- bord och tvångsmedel mot besätt- ningsmedlem ha motsvarande tillämpning ifråga om passagerare.

Passageraren är skyldig att iaktta föreskrifter om ordning och säker- het under resort.

Bestämmelserna i 24, 53 och 54 && sjömanslagen(19731282) om un- dersökning med anledning av brott ombord och tvångsmedel mot be— sättningsmedlem skall även tilläm-

as på passagerare.

1795

Passagerare får medföra resgods i skälig omfattning.

Känner passageraren till att hans resgods kan medföra fara eller vä- sentlig olägenhet för fartyg, liv eller annat gods. skall han upplysa bort- fraktaren därom före resans bör- jan. Detsamma gäller. om annat res gods än handres gods kräver sär- skild vård. Är resgods av sådan be- skaffenhet som nu sagts. skall detta om möjligt utmärkas på godset in- nan befordringen börjar.

Passageraren får föra med sig resgods i skälig omfattning.

Känner passageraren till att hans resgods kan medföra fara eller vä- sentlig olägenhet för person eller egendom. skall hanföre resans bör- jan upplysa bortfraktaren om detta. Detsamma gäller om resgodset. handresgods undantaget, kräver särskild vård. Är resgods av sådan beskaffenhet som nu har sagts, skall detta om möjligt utmärkas på godset innan resan börjar.

1805

Bortfraktaren har rätt att vägra passageraren att medföra resgods. som kan medföra fara eller väsent- lig olägenhet för fartyg. liv eller gods.

Har sådant resgods tagits om- bord utan att bortfraktaren kände till dess beskaffenhet, får han efter omständigheterna föra det iland el- ler oskadliggöra eller förstöra det utan skyldighet att ersätta skadan. Detsamma gäller, om resgodset. ef- ter att ha tagits ombord med bort- fraktarens kännedom om dess be- skaffenhet, visar sig medföra sådan fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller gods att det ej är försvarligt att behålla det ombord.

Bortfraktaren har rätt att vägra passageraren att föra med sig res- gods som kan medföra fara eller vä- sentlig olägenhet för person eller egendom.

Har sådant resgods tagits om- bord utan att bortfraktaren kände till dess beskaffenhet. får han efter omständigheterna föra i land, oskadliggöra eller förstöra det utan skyldighet att ersätta skadan. Det- samma gäller, om resgodset, efter att ha tagits ombord med bortfrak- tarens kännedom om dess beskaf-

fenhet, visar sig medföra sådan fara eller väsentlig olägenhet för person eller egendom att det inte är för- svarligt att behålla det ombord.

1829

Bortfraktaren är icke skyldig att lämna ut annat resgods än handres- gods förrän passageraren betalt för

Bortfraktaren är inte skyldig att lämna ut resgods som inte 'är handresgods förrän passageraren

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

befordringen och för kost eller an- nan tjänst under resan. Uteblir be- talning. äger bortfraktaren lägga upp godset i säkert förvar och ge- nom offentlig auktion eller på annat betryggande sätt sälja så mycket att hans krav jämte förvarings- och för- säljningskostnaderna täckas.

248 Föreslagen lydelse

har betalt för resan och för kost eller annan tjänst under resan. Ute- blir betalningen. får bortfraktaren lägga upp godset i säkert förvar och genom offentlig auktion eller på an- nat betryggande sätt sälja så myc- ket av det att hans krav jämte för- varings- och försäljningskostna- derna täcks.

1835

Om befordringsavtal avser be- stämt fartyg och detta före resans början går förlorat eller förklaras efter skada icke vara iståndsättligt, upphör bortfraktarens skyldighet att utföra befordringen.

Blir fartygets avgång från den ort där befordringen skall börja väsent- ligt fördröjd, har passageraren rätt att häva avtalet.

Om befordringsavtal avser ett be- stämt fartyg och detta före resans början går förlorat eller efter skada förklaras inte kunna sättas i stånd, upphör bortfraktarens skyldighet att utföra befordringen.

Blir fartygets avgång från den ort där resan skall börja väsentligt för- dröjd, har passageraren rätt att häva avtalet.

1845

Uppehålles fartyget under resan så att det icke skäligen kan fordras att passageraren avvaktar att resan fortsättes, eller går fartyget förlorat eller förklaras det efter skada icke vara iståndsättligt, skall bortfrak- taren sörja för att passageraren och dennes resgods befordras till be- stämmelseorten på annat lämpligt sätt och bära kostnaden därför. Un- derlåter' bortfraktaren detta. har passageraren rätt att häva avtalet.

Måste passageraren uppehålla sig iland på grund av haveri eller annan omständighet som rör fartyget, skall bortfraktaren på lämpligt sätt sörja för hans uppehälle och bära kostnaden därför.

Om fartyget uppehålls under re- san så att det inte skäligen kan ford- ras att passageraren avvaktar att re- san fortsätts. eller går fartyget för- lorat eller förklaras det efter skada inte kunna sättas istånd, skall bort- fraktaren sörja för att passageraren och dennes resgods befordras till bestämmelseorten på annat lämp- ligt sätt och bära kostnaden för det- ta. Underlåter bortfraktaren detta. har passageraren rätt att häva avta- let.

Måste passageraren uppehålla sig i land på grund av haveri eller an- nan omständighet som rör fartyget. skall bortfraktaren på lämpligt sätt ' sörja för hans uppehälle och bära

kostnaden för detta.

185 5

Anträder passageraren icke resan eller avbryter han den, skall avta- lad befordringsavgift likväl betalas. _ Vad som nu sagts gäller dock ej, om passagerarens underlåtenhet att anträda eller fullfölja resan be- ror av att han insjuknat eller avlidit

Påbörjar passageraren inte resan eller avbryter han den. skall det av- talade biljettpriset ändå betalas. Om passageraren har insjuknat el- ler deffinns annan skälig anledning för passageraren att inte. påbörja eller fullfölja resan och bortfrak-

Prop. 1982/83: 159 Nuvarande lydelse

eller av annan skälig anledning och bortfraktaren underrättats härom inom rimlig tid.

Är passageraren enligt första stycket skyldig att utgiva avtalad befordringsavgift, skall denna dock nedsättas med skäligt belopp. om bortfraktaren medfört annan passa- gerare i hans ställe eller eljest be- gränsat eller, med iakttagande av tillbörlig omsorg, kunnat begränsa sin skada.

Föreslagen lydelse

taren har nnderrättats om detta inom rimlig tid. behöver dock bil- jettpriset inte betalas.

Är passageraren enligt första stycket skyldig att, betala det avta- lade biljettpriset. skall detta dock sättas ned med skäligt belopp. om bortfraktaren har medfört en annan passagerare i hans ställe eller på (mnat sätt har begränsat eller borde ha kunnat begränsa sin skada.

1863

Visar det sig, sedan befordrings- avtal träffats. att resan skulle vara förenad med fara för passageraren eller fartyget till följd av krig, bloc— kad, uppror, oroligheter. sjöröveri eller annat väpnat våld eller att så- dan fara väsentligt ökat. har varde- ra parten rätt att häva befordrings- avtalet även om resan börjat. Häves avtalet, skall vardera parten bära sin kostnad och skada.

Visar det sig. sedan befordrings- avtal har träffats. att resan skulle vara förenad med fara för passage- raren eller fartyget till följd av krig. blockad. uppror. oroligheter. sjörö- veri eller annat väpnat våld eller att sådan fara väsentligt har ökat, har vardera parten rätt att häva avtalet. Detta gäller även om resan har bör- jat. Hävs avtalet, skall vardera par- ten bära sin kostnad och skada.

l87å

Avbryter passageraren resan på grund av förhållande som avses i 185 5 första stycket andra punkten eller häves befordringsavtalet en- ligt 184 5 eller, sedan resan börjat. enligt 186 5. skall befordringsavgif- ten betalas med avdrag för belopp. som bestämmes med beaktande av den återstående och den avtalade resans längd. tidsåtgång och kost- nader.

Har bortfraktaren mottagit betal- ning utöver vad som sålunda till- kommer honom, skall han återbära överskottet.

Avbryter passageraren resan på grund av förhållande som avses i 185 5 första stycket andra punkten eller hävs avtalet enligt 184 5 eller, sedan resan har börjat. enligt [86 &. skall biljettpriset sättas ned. Därvid skall förhållandet mellan den avta- lade oeh a'en återstående resans längd, tidsåtgång och kostnader beaktas.

Har bortfraktaren tagit emot be- talning utöver vad som sålunda till- kommer honom, skall han betala tillbaka överskottet.

Om ansvarighet på bortfraktarens sida 188 å

Bortfraktaren är ansvarig för ska- da tilljiöljd av att passageraren av- lider eller drabbas av kroppsskada på grund av händelse under beford- ringen eller försenas, om skadan

Bortfraktaren'är ansvarig mot en passagerare för personskada som har orsakats av en händelse under resan, om skadan har vållats ge- nom fel eller försummelse av bort-

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

vållats genom fel eller försummelse av bortfraktaren eller någon för vil- ken denne svarar.

250 Föreslagen lydelse

fraktaren eller någon som han sva- rarför. Detsamma gäller skada på _ grund av att passageraren förse- nas.

189å

Bortfraktaren är ansvarig för ska- da till följd av att resgods går förlo- rat eller skadas på grund av händel- se under befordringen eller förse— nas. om skadan vållats genom fel eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarar. Med försening likställes dröjsmål med utlämning av resgods på bestäm- melseorten.

Bortfraktaren är icke skyldig att ersätta penningar, värdepapper, konstföremål eller andra dyrbar- heter. om han ej uttryckligen åtagit sig sådan ansvarighet.

Bortfraktaren är ansvarig för ska- da till följd av att resgods går förlo- rat eller skadas på grund av händel- se under resan, om skadan har väl- lats genom fel eller försummelse av honom eller någon som han svarar för. Detsamma gäller skada till följd av att resgodset försenas. Med försening jämställs dröjsmål med utlämning av resgodset på be- stämmelseorten.

Bortfraktaren är inte skyldig att ersätta pengar. värdepapper, konstföremål eller andra dyrbar- heter annat än om han har tagit emot egendomen för säker förva- ring.

191 %

Bortfraktaren skall till sitt fre- dande från ansvarighet visa. att skada som avses i 188 eller 189 & ej orsakats genom fel eller försurn- melse av honom eller någon för vi!- ken han svarar. [ fråga om person- skada samt förlust av eller skada på handresgods gäller dock vad nu sagts endast om skadan inträffat vid eller i samband med förlisning, sammanstötning, strandning, ex- plosion eller brand.

För att gå fri från ansvarighet måste bortfraktaren visa. att skada som avses i 188 eller [89 & inte har orsakats genom fel eller försum- melse av honom eller någon som han svarar för. I fråga om person- skada och förlust av eller skada på handresgods gäller dock det som nu har sagts endast om skadan har in- träffat vid eller i samband med för- lisning. sammanstötning, strand- ning, explosion. brand eller fel i fartyget.

192 &

Bortfraktarens ansvarighet skall ej överstiga sjuhundratusen francs för varje passagerare vid person- skada och sextontusen francs för varje passagerare vid försening av passageraren.

Bortfraktarens ansvarighet skall vid personskada inte överstiga 100000 särskilda dragningsrätter (SDR) för varje passagerare. När ersättningen skall utgå som livrän- ta. får det kapitaliserade värdet inte överstiga denna gräns. Vid för- sening av passagerare skall ansva- righeten inte överstiga 2 000 SDR

. för varje passagerare.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

Vid skada på eller förlust eller försening av resgods skall ansva- righeten ej överstiga

l. tiotusen francs för varje pas— sagerare i fråga om handresgods, som icke förvaras i eller på medfört fordon;

2. femtiotusen francs för varje fordon jämte resgods. som förvaras ieller på fordonet: och

3. sextontusen francs för varje passagerare i fråga om annat res- gods.

Ifråga om skada på eller förlust av handresgods, som avses i andra stycket ], gäller begränsningen för varje skadebringande händelse och i övrigt för varje resa. Begränsning- en gäller icke ränta och rättegångs- kostnader. ' '

Med francs förstås den värdeen- het som angives i348 €.

ru 'Jt _.

Föreslagen lydelse

Vid skada på eller förlust eller försening av resgods skall ansva- righeten inte överstiga

1. I 300 SDR för varje passage- rare i fråga om handresgods:

2. 5 000 SDR för varje passage- rare ifråga om dyrbarheter som bortfraktaren har tagit emot för så- ker förvaring:

3. 8 000 SDR för varje fordon; och

4. 2 000 SDR för varje passage- rare i fråga om annat resgods.

Begränsaingsbeloppen avser det . sammanlagda ansvaret för varje resa. Begränsningen gäller inte rän- ta och rättegångskostnader.

Vad somförstås med SDR anges i 369 ä' .

Bortfraktaren kan skriftligen åta sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrivs i denna paragraf.

1935

Bortfraktaren kan genom ut- trycklig överenskommelse åtaga sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrives i 192 5. Han äger på samma sätt förbehålla sig att passageraren själv skall stå risken intill ett belopp av

l. ettusenfemhundra francs för varje fordon som skadas;

2. tvåhundra francs för annan resgodsskada: och

3. tvåhundra francs för skada på grund av försening.

Avräkning för självrisk sker från skadans belopp.

Bortfraktaren har rätt att från skadeståndet göra avdrag med högst följande belopp, som utgör passagerarens självrisk, nämligen

1. [50 SDR för varje fordon som skadas;

2. 20 SDR för annan resgods- skada: och . -

3. 20 SDR för skada på grund av försening av passagerare eller res- gods. '

Avräkning skall ske från skadans belopp innan fråga om begränsning av ansvaret enligt [92 å prövas.

1945

Bortfraktaren har ej rätt att åbe- ropa bestämmelsernai 192 & om be- gränsning av ansvarigheten eller

Bortfraktaren har inte rätt att åberopa bestämmelserna i 192 och 193 59" om begränsning av ansva-

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

överenskommelse om självrisk för passageraren enligt 193 5. om det visas att han själv vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslös- het och mcd insikt att skada sann-.o- likt skulle uppkomma.

IQ L)"! |»)

Föreslagen lydelse

righeten eller avdrag för självrisk. om det visas att han själv har vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att så- dan skada sannolikt skulle upp— komma.

1955

Bestämmelserna om frihet från eller begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla även om talan mot honom icke grundas på be- fordringsavtalet.

1975

Utföres befordringen helt eller delvis av annan än bortfraktaren. förblir denne likväl ansvarig som om han själv utfört hela befordring- en. Härvid gälla bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.

Utför den andre befordringen med fartyg, är han jämte bortfrak-'

taren och enligt samma regler som denne ansvarig för sin del av be- fordringen. Bestämmelserna i 196 5 ha motsvarande tillämpning. Bort- fraktarens och den andres ansva- righet är gentensamt begränsad en- ligt 192 5.

1965

Föres talan mot någon för vilken bortfraktaren svarar enligt 233 5 är denne berättigad till samma befriel- se från och begränsning av ansva— n'ghet som bortfraktaren. De ersätt- ningsbelopp som bortfraktaren och den för vilken han svarar förpliktas utgiva få ej sammanlagt överstiga den gräns för ansvarigheten som föreskrit-fes i 192 &.

Bestämmelserna i första stycket gälla icke till förmån för den som visas ha vållat skada uppsåtligen el-

Bestämmelserna om frihet från eller begränsning av bortfraktarens ansvarighet gäller även om talan mot honom inte grundas på be- fordringsavtalet.

l96å

Om befordringen helt eller delvis utförs av någon annan än bortfrak- taren, är bortfraktaren dock ansva- rig som om han själv hade utfört hela befordringen. Härvid gäller bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.

Den som utför befordringen med fartyg är ansvarig för sin del av befordringen enligt samma regler som gäller för bortfraktaren. Har bortfraktaren åtagit sig ansvar ut— över vad som föreskrivs i detta ka- pitel. är den som utför befordringen inte bunden av detta. såvida han inte skriftligen har samtyckt till det.

I den mån ansvar åvilar både bortfraktaren och personer som avses i andra stycket, svarar de so- lidariskt.

1975

Förs talan mot någon som bort- fraktaren svararför enligt l96 eller 233 .5. är denne berättigad till sam— ma befrielse från och begränsning av ansvarighet som bortfraktaren. De ersättningsbelopp som bortfrak- taren och de personer som han sva- rar för skall betala får inte sam- manlagt överstiga de gränser för ansvarigheten som föreskrivs i 192 &.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte till. förmån för den som visas ha vållat skadan uppsåtligen

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

ler av grov vårdslöshet och med in- sikt att skada sannolikt skulle upp- . komma.

Föreslagen lydelse

eller av grov vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

199 &

Bestämmelser om hänskjutande till viss domstol eller till skiljemän av tvist angående ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare och resgods finnas i 337 &.

Bestämmelser" om preskription finnas i 347 55 .

Vissa bestämmelser om tillämp- ningen

Bestämmelser om laga dontstol för tvister som rör ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare och resgods finns i 337 &.

Bestämmelser om preskription finns i 368 5.

Om avtalsvillkors giltig/tet

200 &

Bestämmelserna i 181-198 555 kunna ej åsidosägtas genom avtal till passagerarens nackdel vid be- fordran inom Sverige. Danmark, Finland och Norge eller mellan dessa stater, ej heller vid befordran med avtalsenlig avgångsort eller bestämmelseort i någon av dessa stater. Vad som nu sagts gäller även om utländsk lag i övrigt är tillämplig på befordringen.

Bestämmelserna i 178 9" får inte åsidosättas genom avtal.

Avtalsvillkor som inskränker pas- sagerarens rättigheter enligt 181-198 5.6, 337 5 andra stycket oclt 368 "5 första stycket 6 och 7 är ogil- tiga

l . vid befordran inom Sverige. Danmark, Finland eller Norge eller till eller från någon av dessa stater. oavsett vilken lag som i övrigt är tillämplig på befordringen;

2. vid annan befordran. om svensk lag är tillämplig på beford- ringen enligt allmänna svenska lag- valsregler.

Övriga bestämmelser i detta ka- pitel gäller endast om inte något annat är avtalat eller följer av sed— vänja.

201 5

Utan hinder av 200 & får bortfrak— taren förbehålla sig frihet från an- svarighet såvitt rör passagerare "för tiden innan denne går ombord och efter det att han gått iland. Det- samma gäller i fråga om handres— gods för tiden innan detta föres om- bord och efter det att det förts iland. För sjötransport mellan far- tyg och land äro sådana förbehåll tillåtna i den mån transporten ej

Utan hinder av 200 5 får bortfrak- taren förbehålla sig frihet från an- svarighet i fråga om passagerare för tiden innan denne går ombord och efter det att han har gått i land. Sådant förbehåll är dock inte tillå- . tet när det gäller sjötransporter mellan fartyg och land som omfat- tas av biljettpriset eller som utförs med transportmedel som bortfrak- taren ställer till förfogande.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

omfattas av befordringsavgiften el- ler utföres med transportmedel, som annan än bortfraktaren ställer till förfogande. Bortfraktaren får alltidförbehålla sig frihet från att- svarighet för levande djur.

Är det avtalat eller klart förut- satt, att befordringen helt eller till bestämd del skall utföras av annan än bortfraktaren, får denne också förbehålla sig frihet från ansvarig- het för skada orsakad av händelse under den del av befordringen som utföres av den andre. Detsamma gäller, om passageraren enligt be- fordringsavtalet har rätt att helt el- ler delvis anlita annan än bortfrak- taren för befordringen.

254

Föreslagen lydelse

[ fråga om handresgods som inte finns i eller på ett av passageraren medfört fordon kan bortfraktaren förbehålla sig frihet från ansvarig- . het enligt detta kapitel för tiden in-

nan handresgodset förs ombord och efter det att det harförts i land. Förbehåll är dock inte tillåtet när det gäller sådan transport till eller från fartyget som avses i första stycket och inte hellerför den tid då handresgodset är i bortfraktarens vård medan passageraren vistas ombord, i terminalbyggnad, på kaj eller annan hamnanläggning.

Är det avtalat att en bestämd del av befordringen skall utföras av en annan namngiven redare, får bort- fraktaren förbehålla sig frihet från ansvarighet för skada orsakad av en händelse under den del av beford- ringen som utförs av den andre. Detsamma gäller, om passageraren enligt befordringsavtalet har rätt att helt eller delvis anlita någon annan än bortfraktaren för befordringen.

Tionde kapitlet

Om redares ansvarighet

233 %

Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, medlem av besättning- en eller lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Redaren är också ansvarig. om skada vållat; av annan, när denne på redarens eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Vad redaren sålunda utgivit har han rätt att söka åter av den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighet finnas, utom i detta kapitel, i 5 och 6 kap. samt i lagen (I936:277) i anledning av Sve- riges tillträde till 1924 års interna-. tionella konvention rörande konos- sement.

Skadestånd som redaren sålunda betalat har han rätt att kräva tillba- ka av den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighetfinns, utom i detta kapitel, i 5 och 6 kap. samt i lagen (1936z277) i anledning av Sve- riges tillträde till 1924 års interna- tionella konvention rörande konos- sement.

234 5

! mom. Föreligger ansvarighet för redare enligt denna eller allmän

Redaren har rätt att begränsa sin ansvarighet enligt bestämmelserna

Prop. 1982/83:159

Nuvarande lydelse

lag. är ansvarigheten begränsad vad angår

I . ersättning för skada å person, som befinner sig ombord på farty- get för att medfölja detta, och för skada å egendom ombord;

2. ersättning för skada å person eller egendom, om skadan orsakats av någon som befinner sig ombord på fartyget;

3. ersättning för skada å person eller egendom, om skadan orsakats av omständighet som hänför sig till navigeringen eller handhavandet av fartyget eller till lastningen, be- fordringen eller lossningen av las- ten eller till inskeppningen, beford- ringen eller landsättningen av pas- sagerarna;.

4. ersättning för skada å hamn- anläggning, bassäng eller-segelbar vattenväg: samt

5. ersättning på grund av före- skriven skyldighet att avlägsna sjunker, strandat eller övergivet fartyg eller egendom ombord på så- datttfartyg.

Begränsningen gäller dock ej an- svarighet på grund av skada som åsamkats befälhavaren eller med- lem av besättningen eller lots eller någon person i redarens tjänst, som befinner sig ombord eller vil- kens åligganden stå isamband med fartygets tjänst. Den avser ej heller ansvarighet på grund av fel eller försummelse av redaren själv, med mindre denne begått felet eller för- summelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller medlem av dess besättning.

Begränsningen gäller icke ränta och kostnader i saken.

2 mom. Har redarett motfordran mot borgenären och grunda sig fordran och motfordran på en och samma händelse, skall begräns- ningen avse allenast det belopp vartned fordringen överstiger mot- fordringen.

Föreslagen lydelse

i detta kapitel. Samma rätt har en sådan ägare av fartyg som inte är redare, den som i redarens ställe har hand om fartygets drift, farty- gets befraktare samt var och en som utför tjänster i omedelbart samband med bärgning. Med bärg- ning avses även åtgärder enligt 235 5 första stycket 4, 5 och 6.

Om ansvar görs gällande mot nå- gon, för vilken redaren eller annan person som avses i första stycket svarar, har även denne rätt att be- gränsa sin ansvarighet enligt be- stämmelserna i detta kapitel.

Den söm har meddelat försäk- ring av ansvarighet för en fordran som är föremål för begränsning har rätt att begränsa sin ansvarighet i samma utsträckning som försäk- rings/mvaren.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

256

Föreslagen lydelse

235 51

Är ansvarigheten begränsad. svarar redaren intill ett belopp be- räknat efter ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock minst etthundrafemtiotusen francs. ln- träjfar skada å person, ltöjes an- svarighetsgränsen [ vad avser så- dan skada med tvåtusenetthundra francs för ton. dock med minst sex- hundratrettiotusen francs.

Ansvarigltetsgränsen gäller be- träffande fordringar, vilka uppkom- mit på grund av en och samma hän- delse.

Med dräktighet avses nettodräk- tigheten, beräknad enligt reglerna i kungörelsen (I954:550) angående skeppsmätning, för maskindrivet fartyg ökad med det maskinrum som vid bestämmandet av netto--

dräktigheten dragits från brutto- dräktigheten. Vad som förstås med franc bestämmes i348 5.

Rätt till ansvarsbegränsning fö- religger. oavsett grunden för tm- svarigheten, beträffande fordringar med anledning av

1. person- eller sakskada. om skadan har uppkommit ombord på fartyget eller i omedelbart sam- band medfartygets drift eller med bärgning,

2. skada på grund av dröjsmål vid befordran till sjöss av gods, passagerare eller deras resgods,

3. annan skada, om den har or- sakats av intrång i en rättighet, som inte grundar sig på avtal, och den har uppkommit i omedelbart samband med fartygets drift eller med bärgning,

4. åtgärder för att lyfta, avlägs- na, förstöra eller oskadliggöra. ett fartyg. inbegripet allt som finns el- ler har funnits ombord, som har "sjunkit. strandat. övergivits eller

blivit vrak,

5. åtgärder för att avlägsna, för- störa eller oskadliggöra fartygets last. samt

6. åtgärder för att avvärja eller begränsa skada, för vilken ansvars- begränsning gäller. samt skada som har orsakats av sådana åtgär- der.

Har den som får begränsa sitt ansvar en motfordran mot borge- nären och grundar sig fordringen och motfordringen på en och sam- ma händelse, skall begränsningen avse endast den del av fordringen som överstiger motfordringen.

2365 '

Fordringar på grund av skada å person skola i första hand tillgo- doses med det ansvarighetsbelopp som avses i 235 5 första stycket andra punkten. Förslår ej detta, skall återstoden av ordringarna tillsammans med övriga fordringar

2 Senaste lydelse 1982z252.

Rätt till ansvarsbegränsning fö- religger inte beträffande

]. fordran på bärgarlön, bidrag till gemensamt haveri eller på avtal grundad ersättning för åtgärder som avses i 235 9" första stycket 4, 5 eller 6 , '

Prop. 1982/83: 159. ”

Nuvarande lydelse

tillgodoses ar det belopp som avses i samma stycke första punkten.

Fördelningen av ansvarighetsbe- lopp skall ske i förhållande till ford"- ringarnas storlek.

Har redaren betalt fordran som avses i denna paragraf, skall han anses träda i fordringsägarens stäl- le med samma rätt som denne och fordringsbeloppet medtagas vid fördelningen av ansvarighetsbelop- pet, såvitt fordringen kunnat här i riket göras gällande mot redaren. Visar redaren att han, oaktat krav ännu ej skett, framdeles har att be- tala fordran som avses i denna pa- ragraf, skall jämväl den fordringen medtagas vid fördelningen.

Föreslagen lydelse

2. fordran med anledning av ol- jeskada som omfattas av I 55 och 2 5 första stycket lagen (l973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss,

3. fordran underkastad en inter- nationell konvention eller nationell lag som reglerar eller förbjuder be- gränsning ag ansvarighet för atomskada,

4. fordran nted anledning av atomskada vållad av ett atomfar- tyg,

5. fordran med anledning av skada som har åsamkats en sådan anställd som avses i 234 5 andra stycket och vars åligganden står i samband med fartygets drift eller med bärgningen. samt

6. fordran på ränta eller ersätt-' ning för rättegångskostnader.

237 53

Kvarstad för fordran, beträffan- de vilken ansvarigheten är begrän- sad, skall vägras och beviljad så- dan åtgärd skall hävas, om redaren inom riket hos rätten ställer säker- het för fulla ansvarighetsbeloppet enligt 235 & jämte ett av rätten be- stämt tillägg för ränta och kostna- der i saken. Säkerheten får åbero- pas gentemot alla borgenärer, för vilkas fordringar gäller begräns- ning till samma ansvarighetsbe- lopp. och skall anses vara ställd till förmån för alla sådana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än i första stycket avses och ställer ltan däref- ter hos samma domstol säkerhet för återstoden, skall ock vad i förs- ta stycket stadgas äga tillämpning.

Om redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra stycket sägs. skall på hans yrkande tidi- gare ställd säkerhet för fordrar:

3 Senaste lydelse l98lz808. l7 Riksdagen [982/83 . [ saml. Nr l59

Rätt till ansvarsbegränsning fö- religger inte för den som visas själv ha vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkotnma.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

som avses med den fulla säkerhe- - ten frigivas.

Vad i dentta paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, om säkerheten ställts hos vederbör- lig myndighet i Danmark. Finland eller Norge.

258

Föreslagen lydelse

238 %*

Kvarstad för fordran, beträffan- de vilken ansvarigheten är begrän- sad, skall vägras och beviljad så- dan åtgärd hävas, om redaren visar att han, innan åtgärden genom- förts, utom riket ställt betryggande och för borgenären tillgänglig sä-_ kerhet för fulla ansvarighetsbelop- pet enligt 235 ä' i någon av följande hamnar:

1. den hamn där den händelse inträffat varå fordringen grundas eller, om händelsen ej ägt rum i hamn, den första hamn som farty- get anlöpt efter händelsen:

2. landsättningshamnen, om fordringen avser skada å person;

3. lossningshamnen, om ford- ringen avser skada å last.

Har i fall som avses i första stycket säkerheten ställts i annan ort än där angives, prövar rätten med hänsyn till omständigheterna huruvida kvarstad skall vägras eller hävas.

Vad i första och andra styckena är stadgat gäller även om den utom riket ställda säkerheten icke mot- svarar det fulla ansvarighetsbelop- pet enligt 235 5 men redaren inom riket hos rätten ställer betryggande säkerhet för återstoden jämte ett av rätten bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är stadgat om hävande av kvarstad skall äga

* Senaste lydelse l98lz808.

Ont rätt till ansvarsbegränsning föreligger, skall ansvarsbeloppen bestämmas påföljande sätt.

1. För fordringar med anledning av personskada, som har tillfogats fartygets egna passagerare, är an- svarsgränsen 46 666 särskilda drag- ningsrätter (SDR) multiplicerat med det antal passagerare som far- tyget enligt sitt certifikat har till- stånd att befordra, dock högst 25 miljoner SDR.

2. För andra fordringar med an- ledning av personskada är ansvars- gränsen 333 000 SDR, om fartygets dräktighet inte överstiger 500. Är dräktigheten högre, höjs ansvars- gränsen för varje dräktighetstal från 501 till 3 000 nted 500 SDR. för varje dräktighetstal från 3 001 till 30 000 med 333 SDR.

för varje dräktighetstal från 30 00] till 70 000 med 250 SDR, och

för varje dräktighetstal över 70000 med 167 SDR.

3. För andra slag av fordringar santt fordringar som inte tillgo- doses med de belopp som anges i2 är ansvarsgränsen 167 000 SDR, om fartygets dräktighet inte över- stiger 500. Är dräktigheten högre, höjs ansvarsgränsen för varje dräktighetstal från 50] till 30 000 med 167 SDR, _ för varje dräktighetstal från

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

motsvarande tillämpning i fråga om frigivande av säkerhet, som ställts inom riket till befrielse från kvarstad.

Föreslagen lydelse

30001 till 70 000 med 125 SDR, och för varje dräktighetstal över 70 000 med 83 SDR. '

4. Ansvarsgränserna i 1—3 gäl- ler summan av alla fordringar som har uppkommit på grund av en och samma händelse mot redaren, ägare av fartyg som inte är redare. den som i redarens ställe har hand om fartygets drift och fartygets be- fraktare samt mot någon för vilken dessa svarar.

5. Ansvarsgränserna för bär- gare, som inte utför bärgning från fartyg eller som uteslutande arbe- tar från det fartyg som bärgningen avser, skall motsvara de ansvars- gränser som gäller för fartyg med en dräktighet av 1 500. Ansvars- gränserna gäller _summan av alla fordringar som har uppkommit på grund av en och samma händelse mot en sådan bärgare och mot nå- gon för vilken han svarar. _

6. Med fartygets dräktighet avses bruttodräktigheten "beräknad enligt bestämmelserna om skepps- mätning i bilaga 1 till 1969 års in- ternationella skeppsmätningskon- vention. Vad som förstås med SDR anges i369 &" .

239 '.-

Tvist om beräkning av belopp. vartill redares ansvarighet är be- gränsad enligt 235 5, eller om för- delningen av ansvarighetsbelopp mellan borgenärer må hänskjutas till utredning och avgörande genom dispasch.

Ifråga om dispasch enligt första stycket gälla i tillämpliga delar be- stämmeISerna i 7 kap. om general- dispasch. Bestämmelse som avser haveridelägare gäller därvid i stäl- let sakägare.

Kostnaden för dispaschen ersät- tes av redaren, om icke borgenär utan skälig orsak hänskjutit saken till dispasch eller eljest särskilda skäl föranleda annat.

Varje ansvarsbelopp skall förde- las mellan borgenärerna i förhål- lande till storleken av de styrkta fordringar för vilka ansvarsgränsen gäller.

Om det belopp som avses i 238 5 2 inte räcker tillför betalning av de fordringar som anges där, skall återstoden av dessa fordringar be- . talas ur det belopp som nämns i

238 5 3 med samma rätt som de där angivna fordringarna.

Har redaren eller någon annan. innan ansvarsbeloppet fördelats, helt eller delvis betalat en fordran, inträder han i borgenärens rätt in- till det belopp som han har betalat.

Visar redaren eller någon annan

Prop. 1982/83: "159

Nuvarande lydelse

260

Föreslagen lydelse

att han senare kan bli skyldig att helt eller delvis betala en fordran som han, om den hade betalats före ansvarsbeloppetsfördelning. skulle ha kunnat kräva åter ur ansvarsbe- loppet enligt tredje stycket, kan rät- ten förordna att medel tills vidare skall avsättas för att han senare ska!! kunna göra sin rätt gällande.

240 5

Har redaren utbetalt vad som åligger honom att utgiva enligt ovan givna bestämmelser om be- gränsning av ansvarigheten och vi- sar sig sedan annan borgenär hava ägt rätt till betalning av ansvarig- hetsbeloppet, har redaren dock icke någon ytterligare betalnings— skyldighet, därest redaren, då be- talningen erlades eller, om den skedde enligt lagakraftvunnen dom eller dispasch, denna meddelades, icke ägde och ej heller genom ve- derbörlig undersökning kunnat få kunskap om den andres fordran.

Borgenär, som sålunda uppburit vad som rätteligen bort tillkomma annan, svarar därmed för den andres fordran, såvida han ägde kunskap om fordringen, när han er- höll betalningen.

Om det med anledning av en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning här i riket har väckts talan eller framställts begäran om kvarstad eller andra rättsliga åtgärder. kan en begräns- ningsfond upprättas. Fonden skall upprättas hos den domstol där ta- lan har väckts eller hos sjörätts- domstolen för den ort där kvarstad eller andra rättsliga åtgärder be- gärts.

En begränsningsfond anses upp- rättad med verkan för alla personer som kan åberopa samma ansvars- gräns. Den är avseddför betalning endast av de fordringar för vilka ansvarsgränsen gäller.

Sedan en begränsningsfond har upprättats i Sverige. får här i riket talan rörande en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbe- gränsning väckas endast i begräns- ningsmål. Detsamma gäller talan an gående frågan huruvida den som upprättat begränsningsfonden har rätt till ansvarsbegränsning och an- gående frågan om fördelning av fonden.

Behörig att väcka talan i be- gränsningsmål är den som har upp- rättat fonden, dennes försäkrings- givare och den som gör gällande en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning.

Närmare bestämmelser om be- gränsningsfond och begränsnings- mål finns i 15 kap.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2415

Vad -i detta kapitel iir stadgat om begränsning av redares ansvarig- het äger tillämpning jämväl ifråga om ansvarighet som åvilar farty- gets ägare, som ej är redare. eller den som i egenskap av befraktare eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe. .

Detsamma gäller ansvarighet vil- ken åvilar befälhavare eller med- lem av besättningen eller lots eller ' någon, som är i tjänst hos redaren. ägaren eller den som i egenskap av befraktare eller eljest handhar far- tygets drift i redarens ställe, så--

framt ansvarigheten uppkommit i tjänsten. Sådan ansvarighet må be- gränsas, oaktat den uppkommit på grund av fel eller försummelse.

Det sammanlagda belopp. till vil- ket redare och övriga i denna para- graf omförmälda personer äga be- gränsa sin ansvarighet för fordring- ar, som uppkommit på grund av en och samma händelse. skall ej över- stiga det fulla ansvarighetsbelop- pet enligt 235 ä'.

Den som har gjort gällande en . fordran mot en begränsningsfond, som har upprättats i Sverige eller i en annan konventionsstat, kan inte med anledning av denna fordran erhålla säkerhetsåtgärd eller ut- mätning avseende fartyg eller an- nan egendom. som tillhör någon på vars vägnar fonden är upprättad och som har rätt till ansvarsbe- gränsning.

Sedan en begränsningsfond har upprättats här i riket eller i Dan- mark, Finland eller Norge, kan sä- kerhetsåtgärd eller utmätning avse- ende fartyg eller annan egendom som tillhör någon. på vars vägnar fonden är upprättad och som har rätt till ansvarsbegränsning. inte ske med anledning av en fordran som kan göras gällande mot fan- den. Har säkerhetsåtgärd eller ut- mätning redan verkställts. skall åt- gärden hävas. Säkerhet som har ställts för att avvärja säkerhetsåt— gärd eller utmätning eller för att få en sådan åtgärd hävd skall friges.

Har fonden upprättats i en annan konventionsstat än som avses i andra stycket, kan rätten eller kronofogdemyndigheten avslå be- gäran om säkerhetsåtgärd eller ut- mätning, häva säkerhetsåtgärd el— ler utmätning som redan har skett eller frige säkerhet som har ställts. Begäran om säkerhetsåtgärd eller utmätning skall alltid avslås och, om fonden har upprättats innan så- dan åtgärd företagits eller säkerhet ställts. åtgärden hävas och säker- heten friges. närfonden upprättats i

a) den hamn där den händelse har inträffat på vilken fordringen grundas eller, om händelsen inte ägt rum i hamn, den första hamn som fartyget har anlöpt efter hän— delsen; eller .

b) Iandstigningshamnen. om fordringen avser personskada som

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

262

Föreslagen lydelse

har åsamkats en person ombord på fartyget; eller

c) lossningshamnen. om ford- ringen avser skada på fartygets last.

Första och tredje styckena kan ' även tillämpas, om det visas att en fond. som har upprättats i en stat som inte är konventionsstat. är jämställbar med en sådan begräns- ningsfond som avses i240 9".

Denna paragraf gäller endast om borgenären kan framställa krav mot begränsningsfonden vid den domstol eller'myndighet som för- valtar fonden och han har möjlig- het att av fondens medel få ut vad som belöper på hans fordran och föra över det till ett annat land.

242 5

Vad i detta kapitel är stadgat äger tillämpning. när begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk myndighet. Beträffande ansvarighet som avses i 234 5 ] mom. andra stycket första punkten skall dock frågan. huruvida och till vilket belopp an- svarigheten är begränsad, avgöras efter den lag som gäller för tjäns- teavtalet, om tjänsteavtalet regle- ras av lagen i annan stat, som är ansluten till 1957 års internationel- la konvention angående begräns- ningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö.

Ansvarsbegränsning kan åbero- pas även om en begränsningsfond inte upprättas.

I mål om fordran som är föremål för ansvarsbegränsning skall rätten vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel endast beakta den fordran som målet gäller. Vill sva- randen att även annan fordran, för vilken samma ansvarsbelopp gäl- ler, skall beaktas vid ansvarsbe- gränsningen, skall förbehåll om detta tas in i domen.

En dom som inte innehåller för- behåll enligt andra stycket får verk- ställas utan hinder av 241 5. Ittne- håller domen sådantförbehåll, kan den verkställas utan hinder härav. såvida inte en begränsningsfond upprättas och kronofogdemyndig- heten till följd av 241 5 finner att ansökningen om verkställighet skall avslås.

Parterna kan hänskjuta frågan om ansvarsbeloppets storlek och fördelning till utredning och avgö- rande genom dispasch. Bestäm- melser om talan mot dispasch finns i 14 kap.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

243 &

Regeringen äger förordna, att i stället för bestämmelserna i detta kapitel andra regler skola här i riket tillämpas ifråga om fartyg hemma- hörande i annan främmande stat än sådan. som utan förbehåll an- slutit sig till 1957 års internationella konvention angående begränsning- en av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öp- pen sjö.

Ansvarsgränserna för örlogsfar- tyg och andra fartyg. som vid tiden för händelsen lägs eller brukas av en stat och används uteslutande för statsändamål och inte för affärs- drift. får inte i något fall understiga de gränser som gäller för ettfartyg med en dräktighet av 5 000. Om en fordran avser ersättning för skada som har orsakats av ett sådant far- tygs särskilda egenskaper eller an- vändning, föreligger dock inte nå— gon rätt till ansvarsbegränsning. Bestämmelserna i detta stycke gäl- ler inte. fartyg som huvudsakligen används för isbrytning eller bärg- ning.

Ansvarsgränserna för ett fartyg som är byggt eller anpassat för borrning efter havsbottnens natur- tillgångar skall vara 12 miljoner SDR för fordringar som avses i 2385 2 och 20 miljoner SDR för fordringar som avses i 238 5 3. om fordringarna gäller skada som har orsakats medan fartyget används i borrningsverksamhet. För fordran på ersättning för oljeskada gäller särskilda bestämmelser.

Flyttbara plattformar som är av- sedda för utforskning eller utvin- ning av havsbottnens naturtillgång— ar anses som fartyg vid tillämp- ningen av bestämmelserna i detta kapitel. Ansvarsgränserna för så- dana plattformar skall dock alltid motsvara de belopp som anges i andra stycket.

243a5

När begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk domstol, ' skall 234—243 55 tillämpas. Före-

ligger en fordran som avses i 236 5 5 och är lagen i någon annan kon- ventionsstat tillämplig på tjäns- teavtalet, skall dock frågan om och till vilket belopp ansvarigheten är begränsad avgöras enligt nämnda lag.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 234—243 55 hindrar inte tillämpningen av i öv- rigt gällande regler omjämkning av en skadevållares ansvar.

Med konventionsstat förstås i detta kapitel en stat som är bunden av 1976 års konvention om be- gränsning av sjörättsligt skade- ståndsansvar.

Elfte kapitlet

Om sjöpanträtt och skeppshypotek 261 5

Ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge, som vill upplåta pant- rätt i skeppet eller bygget till säker- het för fordran. har rätt att i den ordning som angives i detta kapitel hos registermyndigheten erhålla in- skrivning i egendomen av—visst be- lopp (inteckning) i svenskt eller ut- ländskt mynt eller i francs som avses [348 5. Myndighetens bevis om inskrivningen kallas pantbrev.

Inteckning kan icke beviljas i an- del av skepp eller skeppsbygge, ej heller i flera skepp eller byggen ge- mensamt.

Ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge, som vill upplåta pant- rätt i skeppet eller bygget till säker- het för fordran, har rätt att i den ordning som anges i detta kapitel hos registermyndigheten erhålla in- skrivning i egendomen av visst be—

_ lopp (inteckning) i svenskt eller ut-

ländskt mynt eller i särskilda drag- ningsrätter (SDR). Vad som förstås med SDR anges i369 &. Myndighe- tens bevis om inskrivningen kallas pantbrev.

Inteckning kan inte beviljas i an- del av skepp eller skeppsbygge och inte heller i flera skepp eller byggen gemensamt.

Trettonde kapitlet

Ansvarsbeståmmelser 328 &

Befälhavare dömes till böter, Befälhavare döms till böter,

]. om han försummar att enligt 58 & tredje stycket underrätta redaren om fel eller brist i fartygets behöriga skick. .

2. om han försummar att enlig-;t 60 å andra stycket på fartyget medföra skeppshandlingar eller ett exemplar av denna lag,

3. om han försummar att avgiva rapport enligt 70 5 eller uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i sådan rap- port,

4. om han vägrar att i fall som avses i 317 å'överlämna fartygets nationa- litetshandling till besiktningsmännen. eller

5. om han utan laga hinder väg-' rar att i sådant fall som avses i346 5 på fartyget medtaga befälhavare el- ler sjöman, hans aska eller efter- ' lämnade effekter.

5. om han utan laga hinder väg- rar att i sådant fall som avses i 367 55 på fartyget medtaga befälhavare el- ler sjöman, hans aska eller efter- lämnade effekter.

Prop. 1982/83: l59

Nuvarande lydelse

Till samma straff dömes befälha- vare eller redare. om han försum- mar att enligt 306 % göra anmälan om sjöförklaring eller om han upp- såtligen eller av oaktsamhet föran- leder att sjöförklaring uppskjutes, utan att förutsättningar äro för han- den enligt 304 &.

Föreslagen lydelse

Till samma straff döms befälha- vare eller redare. om han försum- mar att enligt 306 5 göra anmälan om sjöförklaring eller om han upp- såtligen eller av oaktsamhet föran- leder att sjöförklaring skjuts upp. utan att förutsättningar är för han- den enligt 304 li.

Fjortonde kapitlet

Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål 337 5

I fråga om behörigheten för sjö- rättsdomstol att upptaga tvistemål. som avses i 336 &. äga bestämmel- serna om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande tillämp- ning. Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget finnes. Har säkerhet för fordran ställts hos myndighet till befrielse från kvarstad eller annan handräekning. får talan väckas även vid sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten ställts. Talan an- gående fordran som säkerheten av- sett får väckas vid sistnämnda sjö- rättsdomstol, även om säkerheten frigivits.

Överenskommelse att framtida tvist angående ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare eller resgods skall hänskjutas till viss domstol eller till skiljemän är ogiltig. Utan hinder härav får dock avtalas, att talan efter kärandens val endast skall kunna väckas vid domstol

]. för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvud- sakliga rörelse: -

2. för den avtalsenliga avgångs- ellcr bestämmelseorten; eller -

3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bo- satt. förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den sta- ten och är underkastad dess doms- rätt.

I fråga om behörigheten för sjö- rättsdomstol att ta upp tvistemål som avses i 336 li skall bestämmel- serna om laga domstol i tvistemål-i allmänhet tillämpas. Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget finns. Har sä- kerhet för en fordran ställts hos myndighet till befrielse från kvar- stad eller annan säkerhetsåtgärd, får talan väckas även vid sjörätts- domstolen för den ort där säkerhe- ten har ställts. Talan angående en fordran som säkerheten har avsett får väckas vid sistnämnda sjörätts- domstol, även om säkerheten har frigetts. _

Talan om ansvarighet på grund av avtal om befordranav passage- rare eller resgodsfär väckas endast vid domstol .

i. för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvud- sakliga rörelse;

2. för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten;

3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bo- satt. förutsatt att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den sta- ten och är underkastad dess doms- rätt: eller

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

Finnes icke sjörättsdomstol i den on där svaranden kunnat sökas en- ligt första stycket eller andra stycket 1 eller 2, väckes talan vid sjörättsdomstol som är närmast den orten.

Ärojlera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rede- riets hemvist.

Föreslagen lydelse

4. i den stat där befordringsavta- let träjfades, förutsatt att svaran- den har driftsställe. för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.

Efter det att tvist som avses i andra stycket har uppstättfår par- terna avtala att talan skall väckas vid annan domstol eller att tvisten skall hänskjutas till skiljemiin.

Finns inte sjörättsdomstol i den ort där svaranden har kunnat sökas enligt första stycket, andra stycket 1 eller 2 eller tredje stycket, väcks talan vid den sjörättsdomstol som är närmast den onen.

Om flera är redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets hemvist.

Femtonde kapitlet

Om begränsningsfond och begränsningsmål

350 5

Bestämmelserna om begräns- ningsjond [ detta kapitel gällerfon- der som upprättas enligt 2405 ( glo- balfond) eller enligt 6. 5 lagen (l973:ll98) om ansvarighet för ol- jeskada till sjöss (oljeskadefond).

3515

En globalfond skall motsvara !. summan av de belopp som en- ligt 238 £ utgör ansvarsgränsft'ir de fordringar beträffande vilka an- svarsbegränsning,7 görs gällande och som har uppkommit på grund av en och samma händelse. och

2. ränta på belopp som avses i [. beräknad enligt 6 5 räntelagen ( 1 975 .'635 ). för tiden från dagen för händelsen till dagen för fondens upprättande.

En oljeskadefond skall motsvara anst-'arsbeloppet enligt 5 5 lagen (1973:/198) om ansvarighet för ol- jeskada till sjöss.

prop. 1982/83:159

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

352 5

Den som ansöker om upprättan- de av en begränsningsfond skall he- tala fondbeloppet till rätten eller ställa godtagbar säkerhet för detta.

I ansökan skall lämnas redogö- relse för omständig/teterna [ saken samt uppgift om namn och adress på dem som kan antas vilja anmäla fordringar mot fonden.

För upprättande och förvaltning av begränsningsfond gäller i till- lämpliga delar lagen (I946.'8()7) om handläggning av domstolsärenden. om inte annat sägs i detta kapitel

353 .6

Rätten skall fastställa fondens storlek och avgöra om erbjuden sä- kerhet kan godtas.

Om det inte finns särskilda skäl mot det, skall rätten även bestäm- ma att till rätten skall betalas in eller säkerhet ställas för ett tilläggsbelopp avsett att täcka er- sättning till fört-'altare i fonden, rät- tegångskostnader och andra kost- nader med anledning av fondens upprättande och fördelning samt ansvaret för ränta. I fråga om glo- balfonder gäller dock vad som nu har sagts om ränta endast räntafi'ir tiden efter fondens upprättande.

Framgår det av beslutet att er- forderlig inbetalning har gjorts el- ler att godtagbar säkerhet har ställts, ansesfonden upprättad den dag då beslutet har meddelats. I annat fall anses fonden upprättad den dag då inbetalning har skett eller säkerheten har ställts.

Beslut som avses i första och andra styckena gäller till dess an- nat förordnas. Talan mot beslutet förs särskilt.

354 5

När en begränsningsfond har upprättats, skall rätten genast låta kungöra detta. I kungörelsen skall samtliga borgenärer uppmanas att

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

268

Föreslagen lydelse

skriftligen anmäla sina fordringar hos rätten inom viss tid (anmäl- ningsfrist), som inte får understiga två månader. Erinran om bestäm- melserna i 240 5 tredje stycket, 357 och 364 5.5 skall tas in i kungörel- sen.

Kungörelsen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstid- ning. Om det finns skäl till det, skall kungörelse ske även i annan stat.

Den som har upprättat fonden och alla kända borgenärer skall un- derrättas om kungörelsen genom särskilt meddelande.

355 5

Om det är lämpligt med hänsyn till sakens beskab'enhet eller om- ständigheterna i övrigt. skall rätten förordna förvaltare i fonden. För-- valtaren skall vara lagfaren och ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver.

Ersättning till förvaltaren fast- ställs av rätten.

356 $$

En borgenär som anmäler en fordran skall lämna rätten uppgift om fordringens storlek och grunden för denna. Har dom meddelats an- gående fordringen eller pågår sär- . skild rättegång om denna, skall uppgift lämnas om detta.

3575

För en fordran som inte har an- mälts till rätten innan handlägg- ningen av frågan om fondens fär- delning avslutas vid tingsrätten, kan ersättning endast utgå enligt 363 5 andra stycket.

358 35

Fonden kan inte upplösas förrän anmälningsfristen har gått ut och såväl den som har upprättat fonden som de borgenärer vilka har gjort gällande fordringar mot fonden samtycker till det.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

269 Föreslagen lydelse

359 5

Med begränsningsmål avses mål i vilket frågor om ansvar och dess begränsning och om anmälda ford- ringar avgörs samt fonden förde- las. Talan i begränsningsmål väcks genom stämning vid den domstol där fonden är upprättad.

Om inte annat sägs i detta kapi- tel, gäller i begränsningsmål i tillämpliga delar rättegångsbalkens regler om tvistemål vari förlikning om saken är tillåtet:.

360 ä'

Sedan begränsningsmålet har anhängiggjorts. skall rätten kalla förvaltaren, den som har upprättat fonden, den som har unhängiggiort begränsningsmålet och borgenä- rerna till ett fondsammanträde. Finns någon annan person, vars rätt är berörd," skall även denne kal- las. Vid fondsammanträdet skall behandlas frågor om ansvar och dess begränsning, om ansvarsbe- loppets storlek och om anmälda fordringar.

Före fondsamntanträdet skall förvaltaren granska anmälda ford- ringar samt upprätta förslag till fondens fördelning. Förslaget skall översändas till dem som har kallats till sammanträdet. Har förvaltare inte förordnats, skall rätten vidta dessa åtgärder.

Om någon invändning mot för— slaget, med de ändringar som kan lta gjorts vid fondsammanträdet, inte kvarstår när detta avslutas, skall förslaget läggas till grund för fondens fördelning. Fondsamman- trädet kan, om det bedöms nödvän- ' digt, fortsätta vid ett senare tillfäl- le. . '

Kvarstår någon invändning se- dan fondsammanträdet har avslu- tats, skall rätten bestämma viss tid, inom vilken den som vidhåller sin invändning skall begära rättens prövning av tvisten. Har en sådan

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

begäran inte framställts i rätt tid, anses invändningen förfallen. Om den vidhålls, skall rätten så snart som möjligt pröva tvisten.

Parter i en sådan tvist som anges ifjärde stycket är den som har framställt invändning och den gent- emot vilken invändningen riktas.

361 5

Fondsammanträde är att jäm- ställa med muntlig förberedelse, om inte annat sägs i detta kapitel.

Uteblir någon sotn har kallats till ett fondsammanträde, får samman- trädet hållas utan hinder av ute- varon.

362 5

Efter utgången av anmälnings- fristen kan rätten förordna att en viss del av de fordringar som har visats föreligga skall betalas ome— delbart.

363 5

När samtliga tvister är avg/"orda, skall rätten besluta om fördelning av fonden. Om huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utred- ningen, får målet avgöras utan så- dan förhandling.

Rätten kan avsätta ett visst be- lopp till att täcka fordringar som inte har anmälts innan handlägg- ningen av frågan om fondens för- delning har avslutats vid tingsrät- ten. Detta belopp fördelas när samtliga anmälda fordringar har behandlats och det kan antas att ytterligare fordringar inte kommer att anmälas.

Fördelning av fonden skall ske även om den som har upprättat fonden inte har rätt till ansvarsbe- gränsning. I sådant fall kan rätten på yrkande meddela dom avseende den del av en fordran som inte får utdelning ur fonden.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelse

F emtonde kapitlet

271 Föreslagen lydelse

364 #

Lagakraftvunnen dom i frågor om ansvar, rätten till ansvarsbe- gränsning. ansvarsbeloppets stor- lek, anmälda fordringar och fon- dens f'ördelning gäller gentemot alla som kan göra gällande ford- ringar mot fonden. oavsett om de anmält sitta fordringar eller inte.

S extonde kapitlet

Särskilda bestämmelser

Poincaréfranc

348 55

Med franc förstås i denna lag en värdeenhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av nio- hundra tusendelars finhet.

Regeringen kun'gör motvärdet av franc uttryckt i de av Internationel- la valutafonden använda särskilda dragningsrätterna.

Omräkning till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då betalning sker eller. om säkerhet ställes för betalningen, då säkerhe- ten ställes. Vid omräkning från sär- skilda dragningsrätter skall kro- nans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod, som In- ternationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

3515

Staten företrädes i ärende om er- sättning enligt 349 eller 350 5 av myndighet som regeringen bestäm- mer.

352 9"

Vill den som är part i mål'om beståndet av rätt till skepp eller skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 349 5, om han för- lorar målet, skall han antingen till 5 Senaste lydelse 19781136.

Särskilda dragningsrätter

369 5

Med särskilda dragningsrätter förstås de av Internationella valu- tafonden använda särskilda drag- ningsrätterna (SDR).

Omräkning av SDR till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då betalning sker eller, om säkerhet ställs för betalningen, då säkerhe- ten ställs. Kronans värde skall be- stämmas i enlighet med den beräk- ningsmetod som Internationella va- lutafonden nämnda dag tillämpar för sin verksamhet och sina trans- aktioner.

372 5 Staten företräds i ärende om er- sättning enligt 370 eller 371 5 av myndighet som regeringen bestäm- mer.

373 5

Vill den som är part i mål om beståndet av rätt till skepp eller skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 370 5, om han för- lorar målet, skall han antingen till

Prop. 1982/83: 159 Nuvarande lydelse

gemensam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt er-

sättningsanSpräk eller skriftligen-

underrätta den myndighet avses i 35] så" om rättegången.

som

lx) XI IN)

Föreslagen lydelse

gemensam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt er- sättningsanspråk eller skriftligen underrätta den myndighet avses i 372 5 om rättegången.

som

Har förberedelsen i målet slutförts utan att ersättningstalan väckts eller underrättelse lämnats enligt första stycket, skall domstolen förelägga par- ten att vidtaga endera åtgärden inom viss tid. Iakttages ej tiden. är ersätt- ningsanspråket förfallet. Erinran därom skall intagas i föreläggandet.

353 35

Har den som enligt 349 eller 350 5 är berättigad till ersättning av sta- ten haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd, inträder staten i rätten mot denne.

Ersättning enligt 349 eller 350 9" på grund av domstols dom utbeta- las sedan domen vunnit laga kraft.

3745

Har den som enligt 370 eller 37! 5 är berättigad till ersättning av sta- ten haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd, inträder staten i rätten mot denne.

Ersättning enligt 370 eller 37] 5 på grund av domstols dom utbeta- las sedan domen vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestäm- melser gäller dock i fråga om händelser som har inträffat före ikraftträdan- det.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:]198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l973:l l98) om ansvarighet för oljeskada till sjöss

dels att 7 & skall upphöra att gälla.

dels att 2, 5, 6, 9, 13, 14, 18 och 22 55 skall ha nedan angivna lydelse.

25

Denna lag äger tillämpning på oljeskada. som uppkommit i Sverige eller annan konventionsstat och orsakats av fartyg, som befordrar olja som last i lös vikt (bulklast), samt på kostnad för förebyggande åtgärder som vidta- gits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige eller annan konventionsstat.

I fråga om lagens tillämplighet på I fråga om lagens tillämplighet på - krigsfartyg och vissa andra statsfar- tyg samt fartyg som icke befordrar olja som bulklast gäller bestämmel- serna i 22 .5.

örlogsfartyg och vissa andra stats- fartyg samt fartyg som icke beford- rar olja som bulklast gäller bestäm- melserna i 22 &.

Ersättning för åtgärder med anledning av oljeskada utgår enligt denna lag även då skyldighet att vidtaga åtgärderna förelegat enligt lag eller annan författning.

Prop. 1982/83: 159 ' 273

Nuvarande lydelselse Föreslagen lydelse Denna lag tillämpas utan hinder av eljest gällande regler om tillämplig lag. Bestämmelserna i denna lag tillämpas icke i den mån en sådan tillämp- ning skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt internationellt fördrag.

551

Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarig- het enligt denna lag till ett belopp motsvarande etthundratrettiotre särskilda dragningsrätter för ton av fartygets dräktighet. Ansvarigheten skall dock ej i något fall överstiga fjorton miljoner särskilda drag- ningsrätter. Rätt till begränsning föreligger icke i fråga om ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Om det påkallas till uppppfyl- lande av S veriges förpliktelser i för- hållande till stat som tillträtt den i Bryssel den 10 oktober 1957 avslu- tade konventionen angående be- gränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö, skall bestämmel- serna i 10 kap. sjölagen (1891 :35 s. I ) gälla i fråga om ägarens rätt att begränsa sin ansvarighet. Ansvarighetsbeloppet bestämmes enligt 235 5 sjölagen .

Fartygets ägare har ej rätt till ansvarsbegränsning om olyckan vållats genom fel eller försummelse av ägaren själv med mindre han be- gått felet eller försummelsen i egen- skap av fartygets befälhavare eller medlem av besättningen.

Rätt till ansvarsbegränsning en- ligt 5 5 första stycket föreligger en- dast om ägaren, dennes försäk- ringsgivare eller annan på ägarens vägnar enligt denna lag eller mot- svarande bestämmelser i annan konventionsstats lag upprättar en

' Senaste lydelse 19782134. 2 Senaste lydelse l978:|34.

18 Riksdagen [982/83. ] saml. Nr 159

Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarig- het enligt denna lag till ett belopp . motsvarande 133 särskilda drag-

ningsrätter (SDR) per ton av farty- gets dräktighet. Ansvarigheten skall dock inte i något fall överstiga 14 miljoner SDR. Rätt till begräns- ning föreligger inte i fråga om ränta eller ersättning för rättegångskost- nad.

Fartygets ägare har inte rätt till ansvarsbegränsning, om olyckan har vållats genom fel eller försum- melse av ägaren själv, såvida han inte har begått felet eller försum- melsen i egenskap av fartygets be- fälhavare eller medlem av besätt- ningen.

652

Rätt till ansvarsbegränsning en- ligt 5 5 första stycket föreligger en- dast om ägaren, dennes försäk- ringsgivare eller annan på ägarens vägnar enligt 15 "kap. sjölagen (189I:35 s. 1) eller motsvarande be- stämmelser i en annan konven-

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelselse

begränsningsfond uppgående till det ansvarighetsbelopp som gäller för ägaren. Ansvarighetsbeloppet omräknas från särskilda dragnings- rätter till svenskt mynt efter kursen den dag då fonden upprättas. Där- vid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsme- tod som Internationella valutafon- den sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Begränsningsfond skall här i lan- det upprättas hos den domstol där talan om ersättning väckts enligt l8å. Fonden får upprättas anting- en genom att ansvarighetsbeloppet inbetalas kontant eller genom stäl- lande av säkerhet som godtages av domstolen.

Vill någon upprätta begräns- ningsfond, skall domstolen på an- sökan av honom så snart ske kan meddela beslut om ansvarighetsbe- loppets storlek. Beslutet gäller till dess annorlunda förordnas. Efter utgången av den frist som föreskri- vits enligt 7 9' första stycket prövar domstolen slutligt frågan om an- svarighetsbeloppets storlek.

Talan mot beslut om faststäl- lande av ansvarighetsbelopp eller rörande fråga om godkännande av säkerhet skall föras särskilt.

Regeringen meddelar närmare bestämmelser om upprättande av begränsningsfond och om fondens förvaltning och fördelning.

Föreslagen lydelse

tionsstats lag upprättar en begräns- ningsfond uppgående till det an- svarighetsbelopp som gäller för ägaren. Fonden skall här i landet upprättas hos den domstol där talan om ersättning har väckts enligt 185.

Fonden fördelas mellan borge- närerna i förhållande till storleken av de styrkta fordringarna.

Närmare bestämmelser om be- gränsningsfond och begränsnings- mål finns i 15 kap. sjölagen .

Har begränsningsfond upprättats enligt 6 5 och har ägaren rätt att be- gränsa sin ansvarighet, får annan ägaren tillhörig egendom ej tagas i an- språk för tillgodoseende av krav på ersättning som kan göras gällande mot fonden.

Har i fall som avses i första stycket ägaren tillhörig egendom blivit föremål för kvarstad eller an- nan handrät'kning med anledning av krav på ersättning som kan göras

Har i fall som avses i första stycket ägaren tillhörig egendom blivit föremål för kvarstad eller an- nan säkerhetsåtgärd med anledning av krav på ersättning som kan göras

Prop. 1982/83: 159 Nuvarande lydelselse

gällande mot begränsningsfonden, skall den beviljade åtgärden hävas. Har ägaren ställt säkerhet för att undvika sådan åtgärd, skall säker- heten återställas till honom.

Föreslagen lydelse

gällande mot begränsningsfonden, skall den beviljade åtgärden hävas. Har ägaren ställt säkerhet för att undvika sådan åtgärd, skall säker- heten återställas till honom.

Om begränsningsfond har upprättats i annan konventionsstat, skall vad i första och andra styckena sägs gälla endast om den skadelidande har rätt att föra talan vid den domstol eller myndighet som förvaltar fonden och har möjlighet att av fondens medel utfå vad som belöper på hans fordran.

13 53

För utländskt fartyg som anlöper eller lämnar svensk hamn eller på svenskt sjöterritorium belägen tilläggsplats och som vid tillfället befordrar mer än tvåtusen ton olja som bulklast skall finnas försäkring eller annan betryggande säkerhet som täcker ägarens ansvarighet en- ligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat intill det ansvarighetsbelopp som avses i 5 & första eller andra stycket. Vad nu sagts gäller ej far- tyg som äges av främmande stat.

Fartyget skall ombord medföra certifikat som visar att sådan för- säkring eller annan betryggande sä- kerhet som avses i första stycket finnes. Äges fartyget av främmande stat, skall ombord medföras certifi- kat som bestyrker att fartyget äges av den staten och att dess ansvarig- het är täckt intill det ansvarighets- belopp som gäller enligt 5 5 första eller andra stycket. -

Närmare bestämmelser om certi- fikat som avses i andra stycket meddelas av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer.

För ett utländskt fartyg som an- löper eller lämnar svensk hamn el- ler på svenskt sjöterriton'um belä- gen tilläggsplats och som vid tillfäl- let befordrar mer än 2 000 ton olja som bulklast skall finnas försäkring eller annan betryggande säkerhet som täcker ägarens ansvarighet en- ligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat intill det ansvarighetsbelopp som avses i 5 5 första stycket. Vad nu sagts gäller inte fartyg som ägs av en främmande stat.

Fartyget skall ombord medföra ett certifikat som visar att en sådan försäkring eller annan betryggande säkerhet som avses i första stycket finns. Ägs fartyget av en främman- de stat. skall ombord medföras ett certifikat som bestyrker att fartyget ägs av den staten och att dess an- svarighet är täckt intill det an- svarighetsbelopp som gäller enligt 55 första stycket.

Närmare bestämmelser om certi- fikat som avses i andra stycket meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer.

145

Försäkring som avses i 12 eller 13 5 skall för den som är berättigad till ersättning medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsgivaren.

Försäkringsgivaren är dock fri från ansvarighet, om fartygets

3 Senaste lydelse l975z408.

Försäkringsgivaren är dock fri från ansvarighet, om 'fartygets

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelselse

ägare' är fri från ansvarighet eller om denne själv uppsåtligen vållat skadan. Försäkringsgivarens an- svarighet skall ej i något fall över- stiga det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 5 första eller andra stycket.

I vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgi- varen icke till befrielse från ansva- righet mot annan än ägaren åberopa omständighet som han kunnat åbe- ropa mot ägaren.

276 Föreslagen lydelse

ägare är fri från ansvarighet eller om denne själv uppsåtligen har vål- lat skadan(Försäkringsgivarens an- svarighet skall inte i något fall över- stiga det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 5 % första stycket.

I vidare mån än som följer av andra stycket kan försäkringsgi- varen inte till befrielse från ansva- righet mot någon annan än ägaren åberopa omständigheter som han kunnat åberopa mot ägaren.

18 54

Talan om ersättning för olje- skada, som enligt 17 5 får upptagas i Sverige, väckes vid den sjörätts- domstol som är närmast den ort där skadan uppkom.

Talan om ersättning för olje-

. skada, som enligt 17 5 får tas upp i

Sverige, väcks vid den sjörättsdom- stol som är närmast den ort där ska- dan uppkom.

Har talan om ersättning för skada som uppkommit på grund av samma olycka väckts vid flera domstolar, skall regeringen förordna en av dessa domstolar att handlägga samtliga mål.

Har begränsningsfond upprättats häri landet enligt 6 5 och har ägare eller försäkringsgivare, mot vilken talan om ersättning väckts här eller i annan konventionsstat. rätt att begränsa sin ansvarighet, prövar den domstol. vid vilken fonden upprättats, frågor om ansvarighets- beloppets fördelning mellan de er- sättningsberättigade.

Har en begränsningsfond upprät- tats här i landet enligt 6 5, prövar den domstol. vid vilken fonden har upprättats, frågor om ansvarighets- beloppets fördelning mellan de er- sättningsberättigade. Denna pröv- ning skall göras i begränsningsmål som avses i 15 kap. sjölagen (189I:35 s.1).

225

Denna lag gäller ej i fråga om ol- jeskada orsakad av krigsfartyg eller annat fartyg som vid tiden för olyc- kan äges eller brukas av stat och användes uteslutande för statsän- damål och icke för affärsdrift. Har sådant fartyg orsakat oljeskada ge- nom förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Sverige, äger dock bestäm- melserna i l ä. ?. fi tredje stycket, 3-5. l0 och 18 55 tillämpning.

* Senaste lydelse 19752408.

Denna lag gäller inte i fråga om oljeskada orsakad av örlogsfartyg eller annat fartyg som vid tiden för olyckan ägs eller brukas av en stat och används uteslutande för stats- ändamål och inte för affärsdrift. Har ett sådant fartyg orsakat olje- skada genom förorening i Sverige eller har förebyggande åtgärder vid- tagits för att förhindra eller begrän- sa sådan skada i Sverige, skall dock bestämmelserna i l 5. 2 & tredje stycket, 3-5, 10 och 18 55 tillämpas.

Prop. 1982/83: 159

Nuvarande lydelselse

Har fartyg som 'vid tiden för. olyckan icke befordrade olja som bulklast orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller har före- byggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan ska- da i Sverige, tillämpas bestämmel- serna i l 5, 2 & tredje och femte styckena, 3, 10 och 18 åå. I fråga om ägarens rätt att begränsa sin an- svarighet gäller i sådant fall bestäm- melsernai 10 kap. sjölagen(189I:35 ' S. |). Ansvarighetsbeloppet be- stämmes enligt 235 si sjölagen.

277

Föreslagen lydelse

Har ett fartyg som vid tiden för olyckan inte befordrade olja som bulklast orsakat oljeskada genom förorening i Sverige eller har före- byggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan ska- da i Sverige. tillämpas bestämmel- serna i 1 5, 2 & tredje och femte styckena, 3, 10 och 18 åå. I fråga om ägarens rätt att begränsa sin an- svarighet gälleri sådant fall bestäm- melsema'i 10 kap. sjölagen( 1891135 5. 1).

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestäm- melser gäller dock i fråga om händelser som har inträffat före ikraftträdan- det.

Prop. 1982/83: 159 278

Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-03-15

Närvarande: justitierådet Fredlund. regeringsrådet Brodén, justitierådet Palm.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 januari 1983 har rege- ringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

[. lag om ändring i sjölagen(1891 : 35 s. 1) och

2. lag om ändring i lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Magnus Göransson. '

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

1. Förslaget till lag om ändring i sjölagen(1891: 35 s. 1) 17] å

[ 17] & definieras handresgods såsom "resgods som passageraren bär med sig eller har i sin hytt eller på annat sätt har i sin vård under resan, inbegripet vad han har i eller på sitt fordon". Av definitionen torde följa, att resgods som passageraren lämnat i bortfraktarens vård under resan inte är att hänföra till handresgods. Emellertid innehåller förslaget i 201 5 andra stycket andra meningen en bestämmelse som tar sikte bl.a. på fall då "handresgodset är i bortfraktarens vård medan passageraren vistas om- bord". En samordning av dessa bestämmelser bör ske så att oklarhet undviks om innebörden i begreppet ”handresgods". som har betydelse bl.a. för tolkningen av bevisbörderegeln i 191 5.

188 &

Bortfraktarens i denna paragraf reglerade skadeståndsansvar omfattar. vid personskada med dödlig utgång, för närvarande även kostnad eller förlust som kan uppstå för tredje man. t.ex. förlust av underhåll för efterlevande (jfr 1985 sjölagen och 5 kap. 25 skadeståndslagen). De språkliga ändringar som nu föreslås i paragrafen kan ge anledning till det missförståndet att sådan s.k. tredjemansskada inte längre skulle täckas av bortfraktarens ansvarighet. Lagrådet föreslår med hänsyn härtill och med ett förtydligande tillägg till bestämmelsen om förseningsskada. att paragra- fen får följande lydelse:

"Bortfraktaren är ansvarig för personskada som drabbar passagerare på grund av händelse under resan. om skadan har vållats genom fel eller

Prop. 1982/83: 159 ' - 279'

försummelse av bortfraktaren eller någon som han svarar för. Detsamma gäller skada på grund av att passagerare försenas, även om förseningen inte beror på händelse under resan."

189 5

I denna paragraf, som handlar' om bortfraktarens ansvar när resgods skadas eller försenas, behövs samma förtydligande beträffande försenings- skada som lagrådet föreslagit i fråga om 188 5.

191 5

Enligt 19] å i nu gällande lydelse skall bortfraktaren för att undgå ansva- , righet visa. att "skada som avses i 188 eller 189 5 ej orsakats genom fel eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarar”. I fråga om personskada och förlust av eller skada på handresgods gäller dock detta .' presumtionsansvar bara i vissa särfall. nämligen om skadan inträffat ”vid eller i samband med förlisning. sammanstötning, strandning, explOSion eller brand". Bestämmelsen fick denna lydelse genom de ändringar i sjölagen som genomfördes år 1973 på grundval av det 5. k. Tokyoutkastet.

I artikel 3 punkterna 2 och 3 i Aténkonventionen — som i övrigt i sak väsentligen överensstämmer med Tokyoutkastets artikel 4 punkterna 2, 3 och 4 — har gjorts den ändringen i förhållande till utkastet att vad som sägs om ansvar för personskada o'ch handresgodsskada vid förlisning och i de övriga särfallen skall gälla också vid fel i fartyget. Med hänvisning till detta föreslås i remissen. atti 191 & orden ”eller brand" skall bytas ut mot orden "brand eller fel i fartyget”. Uttryckssättet att en skada ”inträffat vid elleri samband med fel i fartyget" kan emellertid knappast godtas från språklig synpunkt. I detta sammanhang vill lagrådet fästa uppmärksamheten på att den gällande texten torde ha blivit missvisande när det gäller bevisskyl- dighcten i de särfall som räknas upp. Genom det valda uttryckssättet "vid eller i samband med" fartygsolyckan har passagerarens bevisskyldighet närmast kommit att avse ett tidssamband i stället för ett orsakssamband.

Det hade i och för sig varit önskvärt att fönydliga lagtexten på denna punkt. Om detta inte låter sig göra med hänsyn-till den nordiska enhetlighe- ten, föreslår lagrådet enbart den ändringen att sist i 191 & orden "explo- sion, brand eller fel i fartyget" utbyts mot orden "explosion eller brand eller uppkommit till följd av fel i fartyget".

192 5

Paragrafens tredje stycke blir lättare att förstå med följande formulering: ”Begränsningsbeloppen gäller för varje resa. De avser inte ränta och rättegångskostnader."

I överensstämmelse med Aténkonventionen (artikel [0 punkt ]) sägs-i 192 & sista stycket. att bortfraktaren kan skriftligen åta sig ansvarighet till högre belopp än som "anges tidigare i paragrafen. Departementschefen

Prop. 1982/83: 159 280

anför, att ”kravet på skriftlighet" får ses mot bakgrund av att det är ett allmänt intresse att åtagande avseende högre begränsningsbelopp i efter- hand kan dokumenteras. Motivet förefaller inte alldeles klart. Eftersom en högre gräns måste vara till fördel för motparten-passageraren kan det inte ligg'a i dennes intresse att en muntlig utfästelse som båda parterna bekräf- tar inte skulle gälla. Det är svårt att finna vilka allmänna intressen som kan ta över passagerarens i detta fall. Här kan nämnas att i den danska lagtexten' någon form för avtal om högre begränsningsbelopp inte anges.

Om meningen verkligen är att skriftlighet skall vara obligatorisk i detta fall vill lagrådet anmärka, att viss tvekan kan råda om föreskriftens tving- ande karaktär med hänsyn till innehållet i 200 &. Reglerna där innebär att bestämmelserna i bl. a. 192 & kan åsidosättas genom avtal om avtalsvill- koren inte inskränker passagerare ns rättigheter.

197 5

Enligt nu gällande lydelse av motsvarande bestämmelse i l96 &. första stycket är bortfraktarens anställda och andra personer som enligt 233 & omfattas av bortfraktarens principalansvar berättigade till samma befrielse från och begränsning av ansvarighet som bortfraktaren. Förslaget innebär att detsamma skall gälla också den som enligt avtal med bortfraktaren helt eller delvis utför sjötransporten. Med sådan utförande transportör föreslås bortfraktaren enligt 196 & sista stycket svara solidariskt. För att i föreva- rande bestämmelse återge detta förhållande på ett riktigt sätt synes lagtex- ten i första Stycket böra förtydligas enligt följande:

"Förs talan mot någon som bortfraktaren svarar för eller tillsammans med enligt 196 eller 233 5 är denne berättigad till samma befrielse från och begränsning av ansvarighet som bortfraktaren. De ersättningsbelopp som bortfraktaren och dessa personer skall betala får inte sammanlagt överstiga de gränser för ansvarigheten som föreskrivs i 192 5."

[995

Enligt förslaget skall i första stycket av l99 & göras en hänvisning till reglernai 337 5 om laga domstol. Enligt lagrådets mening bör det desSutom i lagtexten liksom för närvarande hänvisas till möjligheten att anlita skilje- mannaförfarandc. Lagrådet föreslår att första stycket får följande lydelse:

"Bestämmelser om laga domstol för tvister som rör' ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare och resgods samt om möjlig- het att hänskjuta sådana tvister till skiljemän finns i 337 å."

' Motsvarande lagärende har i Danmark föranlett lagstiftning. medan i Finland endast föreligger ett kommittéförslag och i Norge lagts fram en proposition i ämnet. Lagrådet hänvisar för enkelhets skull här och i fortsättningen endast till den danska "lagtexten" respektive det finska och norska "lagförslaget".

Prop. 1982/83: 159 281

200 å

Frågan i vad mån bestämmelserna i 337 och 368 åå om laga domstol samt preskription är möjliga att åsidosätta genom avtal hör systematiskt inte hemma i 200 5, I 3375 finns dessutom såvitt lagrådet kan finna redan uttömmande bestämmelser i den frågan. Vad angår 36845 återkommer lagrådet vid den paragrafen.

20] 5

I fråga om denna paragraf vill lagrådet endast hänvisa till vad som sagts om begreppet handresgods vid l7l & samt föreslå den redaktionella änd- ringen att i tredje stycket orden "en annan namngiven redare, får bortfrak- taren" ersätts med orden ”en annan än bortfraktaren får, om den andre är namngiven,".

235 &

Enligt den föreslagna lydelsen av denna paragraf föreligger rätt till ansvarsbegränsning beträffande vissa angivna typer av fordringar oavsett grunden för ansvarigheten. För att regeln inte skall bli missvisande bör det — på samma sätt som i 1976 års begränsningskonvention (artikel 2 punkt ]) — framgå, att den modifieras av bestämmelserna i 236 och 237 åå. Lagtexten före de särskilda punkterna bör därför lyda: .

"Om annat inte följer av 236 eller 237 5 föreligger rätt till ansvarsbe- gränsning, oavsett grunden för ansvarigheten, beträffande fordringar med anledning av”.

I punkt 3 behandlas frågan om rätt till ansvarsbegränsning beträffande fordringar med anledning av annan skada än som berörts i punkterna l och 2. Som förutsättning för sådan rätt uppställes i lagtexten bl. a., att skadan "orsakats av intrång i en rättighet, som inte grundar sig på avtal". Av motiven att döma är meningen emellertid. att-rätten till ansvarsbegräns- ning skall omfatta skada genom intrång i rättighet soiii grundas på avtal. om avtalet är slutet med någon annan än den skadeståndsansvarige. För att detta skall komma till uttryck i lagtexten föreslår lagrådet, att relativsatsen i första stycket punkt 3 får följande lydelse: "som inte grundar sig på avtal med någon för skadan ansvarig".

236 få

1 paragrafen uppräknas vissa fordringar som inte skall vara föremål för ansvarsbegränsning enligt reglerna i 10 kap.

I punkt 2 undantas från ansvarsbegränsningen fordringar med anledning av sådana oljeskador som omfattas av l ä och 2 5 första stycket i 1973 års oljeansvarighetslag. Av motiven till denna punkt framgår att det ansetts obehövligt att i den föreslagna lagtexten fullständigt återge den bakomlig- gande bestämmelsen'i 1976 års begränsningskonvention (artikel 3 b) vilken undantar även oljeskador som avses i sådan ändring i eller sådant protokoll

Prop. 1982/83: 159 282

till l969 års oljeansvarighetskonvention som trätt i kraft. I anslutning härtill uttalas i motiveringen att den föreslagna bestämmelsen i punkt 2 får anses omfatta även oljeskador som avses i en sådan ändring eller ett sådant protokoll. Avsikten synes här närmast vara att uttrycka att förevarande bestämmelse i sjölagen inte behöver ändras om ett sådant ändringsavtal eller protokoll antas för Sveriges del. Om nya regler om oljeskador i ändringsavlal eller protokoll skall omfattas av bestämmelsen i punkt 2. torde det emellertid få förutsättas att de nya reglerna också har transfor- merats till svensk lag genom införande i oljeansvarighetslagen ! 5 eller 2 & första stycket.

Undantaget i punkt 5 avser fordringar på grund av skada som drabbar befälhavare. besättningsmedlem med flera medhjälpare i redarens verk- samhet. Den närmare avgränsningen av kretsen av personer vars skade- ståndsfordringar skall vara fritagna från begränsningsreglerna i 10 kap. sker enligt förslaget genom en hänvisning till "sådan anställd som avses i 234 & andra stycket" samt villkoret att dennes "åligganden ståri samband med fartygets drift eller med bärgningen". Den åsyftade bestämmelsen i 234 & inbegriper alla dem som enligt svensk rätt omfattas av ett principal- ansvar gällande för redare, bärgare eller annan som nämns i 234 5 första stycket. En huvudregel angående principalansvarets omfattning finns i sjölagens 233 & första stycket enligt vilken redaren svarar för skada som orsakas av befälhavare. medlem av besättningen eller lots ävensom skada som vällas av annan som enligt redarens eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst. Sammanställes de nu berörda bestämmelserna leder det således fram till att regeln i punkt 5 genom hänvisningen till 234 & andra stycket omfattar, förutom andra. den nyssnämnda kretsen av perso- ner och såtillvida har samma räckvidd som den nuvarande bestämmelsen

' vilken direkt nämner "befälhavare eller medlem av besättningen eller lots eller någon person i redarens tjänst" vilkens åligganden står i samband med fartygets tjänst (234 5 1 mom. andra stycket i gällande lydelse). Enligt vad som framgår av specialmotiveringen åsyftas inte heller någon in- skränkning i vad som f.n. gäller. Den angivna överensstämmelscn uppbärs även av motsvarande textställen i l957 års och 1976 års begränsningskon- ventioner vilka båda talar om "servants ofthe shipowner” respektive "les préposés du propriétaire du navirc”.

Vid föredragningen har framkommit att hänvisningen till 2345 andra stycket valts i stället för en uppräkningsmetod just i syfte att etablera en kongruens'mellan den krets av ombordanställda m.fl. som enligt svensk rätt omfattas av principalansvar och den krets som enligt förslaget skall stå utanför reglerna om redares rätt till ansvarsbegränsning. Mot bakgrund av det angivna syftet synes det vara mindre anledning att erinra mot att bestämmelsen med den valda hänvisningstekniken blivit svår att förstå. Formuleringen av hänvisningen börjusteras något om lagrådet tolkat den riktigt. Lokutionen "sådan anställd som avses i" kan föra tanken till att

Prop. 1982/83: 159 .283

endast den omfattas vars förhållanden regleras av ett civilrättsligt anställ- ningsavtal med redaren eller annan. Då någon begränsning av detta slag inte synes vara avsedd, föreslår lagrådet att hänvisningen förtydligas till att lyda "sådan anställd eller annan person som avses i”. Med denna formule- ring kommer exempelvis en skada som drabbar en lots. antingen frivilligt anlitad eller s.k. tvångslots, att gå in under den föreslagna bestämmelsen.

Det villkor som anges i andra ledet av punkt 5 har självständig betydelse. Förslaget gäller således inte skadeståndsanspråk från alla dem som omfat- tas av ett principalansvar utan det krävs dessutom att den skadelidandes "åligganden står i samband med fartygets drift eller med bärgningen". ] detta sammanhang kan påpekas att orden "fartygets drift" avviker från konventionstexten i artikel 3(e) som talar om "connected with the ship" respektive "se rattachent au service du navire" vilket i den svenska översättningen återges med "fartygets tjänst”. Härmed kan jämföras re- geln om redaransvaret i 233 & första stycket vilken omfattar skada vållad av någon som på uppdrag utför arbete i ”fartygets tjänst".

Artikel 3(e) i konventionen gör förbehåll för det fall att nationell lag. som reglerar ”tjänsteavtalet" inte medger fartygsägaren eller bärgaren rätt att begränsa sin ansvarighet eller medger begränsning till högre belopp än som anges i konventionen. I det remitterade förslaget har en mötsvarighet till nämnda förbehåll införts sist i 10 kap. (243aå första stycket). En erinran om denna regel synes för tydlighetens skull böra tas in i punkt 5.

Om lagrådets nu anförda synpunkter beaktas kan 236 få 5 ges följande lydelse:

”5. fordran med anledning av skada som har åsamkats en sådan anställd eller annan person som avses i 234 5 andra stycket och vars åligganden står i samband med fartygets drift eller med bärgningen. under förutsättning att annat ej följer av 243 a 5 första stycket. samt”.

238 5

Med utgångspunkt i artiklarna 7 punkt 1 och artikel 6 punkterna la och lb i l976 års konvention anges under punkterna l-—3 i förevarande para- graf de tre ansvarsgränserna avseende fordringar med anledning av per- sonskada tillfogad fartygets egna passagerare. andra fordringar med anled- ning av personskada samt övriga fordringar. Uttrycket "passagerare" har i punkt 2 av artikel 7 i konventionen definierats på samma sätt som har skett i remissförslaget — på grundval av Aténkonventionen — i sjätte kapitlet l7l &. Departementschefen anger. att definitionen i 17] & bör ligga till grund också vid tolkningen av förevarande lagrum. Samtliga definitioner i 171 5 är emellertid uttryckligen begränsade att gälla sjätte kapitlet. Det kan också noteras att den där givna definitionen på bortfraktare inte kan vara generell för sjölagen (jfr 71 å i femte kapitlet). Passagerarbegreppet är av grundläggande betydelse för tolkningen av bestämmelserna i 10 kap. och bör enligt lagrådets mening också här bestämmas i själva lagtexten. Detta

Prop. 1982/83: 159 . 284

kan ske genom att sist i punkt 1 tas in förslagsvis följande mening: "[ fråga om begreppet passagerare gäller bestämmelsen i 171 5."

Regeln i punkt 1 om att ansvarsbeloppet skall beräknas utifrån det antal passagerare som fartyget "enligt si-tt certifikat har tillstånd att befordra" är uppenbarligen avfattad med tanke på de egentliga passagerarfartygen, dvs. hos oss fartyg som har tillstånd att befordra mer än 12 passagerare. Fartyg avsedda för ett lägre passagerarantal torde i allmänhet inte vara försedda med certifikat. Enligt departemerttschefen finns för dem,däremot i regel typgodkännande som anger passagerarantalet och detta får anses som certifikat vid tillämpning av lagrummet. Sådana fall då lastfartyg eller andra fartyg som inte är avsedda för persontransporter medför personer som är passagerare i den här förut angivna meningen har däremot inte berörts. Problemet kan inte vara utan praktisk betydelse och en möjlighet att räkna ut ett ansvarsbelopp enligt punkt -1 bör finnas. I Danmark och Norge har frågan lösts med motivuttalanden av innebörd att, i den mån certifikat inte finns. ansvarsgränsen för fartygets egna passagerare skall beräknas som om fartyget har certifikat utvisande ett maximalt antal av 12 passagerare. Har ett lägre maximum fastställts skall det dock läggas till grund vid beräkningen. Lagrådet har inte sådan kännedom om faktiska förhållanden sombehövs för att avgöra om det är möjligt att utforma någon generellt gällande hjälpregel i lagtexten. Kan det inte ske. bör ett klargö— rande besked ges i motiven.

Begränsningsbeloppet i punkt 3 anges i författningstexten vara avsett för andra slag av fordringar "samt fordringar som inte tillgodoses med de belopp som anges i 2". Det citerade uttrycket innefattar enligt sin ordaly- delse bl.'a. fordringar som anges i punkt 1, vilket inte är avsett. Lagrådet föreslår att uttrycket byts ut mot uttrycket "samt fordringar som avses i 2. i den mån de inte tillgodoses med belopp som anges där".

I punkterna 2 och 3 kommer förhöjningen av ansvarsbeloppet alltefter fartygets dräktighetstal till uttryck i en skiktskala med vissa tilläggsbelopp inom varje skikt. Angivelsen av de olika skikten synes enligt lagrådets mening böra formuleras i närmare överensstämmelse med ordalag som i liknande sammanhang används på. annat håll i sjölagen (86 å), förslagsvis enligt följande modell: 'Tför varje dräktighetstal som överstiger 500 men inte 3 000 med 500 SDR,".

239 ä

1 239 5 regleras rätten till betalning ur de ansvarsbelopp som anges i 238 &. Paragrafen avser också det fallet att någon fond inte har upprättats.

Inom ansvarsbeloppet skall enligt 239 5 första stycket konkurrera de fordringar ”för vilka ansvarsgränsen gäller". Uttrycket är detsamma som används i 240 5 andra stycket. Det avses. såvitt man kan utläsa av special- _ motiveringen till den paragrafen. innefatta alla fordringar som — med beaktande av 235 och 236 åå — till sin typ är föremål för ansvarsbegräns-

'Prop. 1982/83: 159 285'

ning. Fordran på grund av att en sådan anställd som avses i 236 & punkt 5 skadats skall exempelvis inte kunna tillgodoses ur ansvarsbeloppet. Ford- ran. beträffande vilken-gäldenären på grund av sådana omständigheter som sägs i 237 5 inte kan åberopa ansvarsbegränsning. skall däremot kunna konkurrera inom beloppet. Motsvarande bestämmelser i konventionen är inte tydliga. Lagrådet anser att, om den angivna ordningen skall gälla. uttrycket "för vilka ansvarsgränsen gäller” i både 239 och 240 55 måste ersättas med uttrycket "av det slag som ansvarsgränsen avser".

Enligt 2395 sista stycket skall medel i angivna fall avsättas genom domstols förordnande. Regeln är inte lämpad för det fall att någon fond inte upprättats. Föreskriften om rättens medverkan bör utgå.

Med hänvisning till det anförda och med ett par redaktionellajämkningar föreslår lagrådet att 239 5 får följande lydelse:

"Varje ansvarsbelopp skall fördelas mellan borgenärerna i förhållande till storleken av deras styrkta fordringar av det slag som ansvarsgränsen avser. _

Om det belopp som avses i 238 & 2 inte räcker till för betalning av de fordringar som anges där, skall återstoden av dessa fordringar betalas ur det belopp som nämns i 238 5 3 med samma rätt som övriga där angivna fordringar.

Har redaren eller någon annan. innan ansvarsbeloppet fördelats, helt eller delvis betalat en fordran som skall utgå ur ansvarsbeloppet. inträder han i borgenärens rätt intill det belopp som han har betalat.

Visar redaren eller någon annan, när ansvarsbeloppet skall fördelas. att han senare kan bli skyldig att helt eller delvis betala en fordran som han. om den hade betalats före fördelningen, skulle ha kunnat kräva åter ur ansvarsbeloppet enligt tredje stycket. skall medel tills vidare avsättas för att han senare skall kunna göra sin rätt gällande."

240 5

Genom upprättande av en begränsningsfond som sägs i 2405 vinner gäldenären de verkningar i form av skydd mot kvarstad m. m. som följer av 2415. Vidare kommer på grund av den kungörelse med anmälningsfrist som enligt 3545 skall utfärdas fordringar som härrör från den aktuella sjöolyckan att kanaliseras till ett och samma ärende. fondärendet. Om någon av borgenärerna med fordran mot fonden eller gäldenären själv eller dennes försäkringsgivare genom stämning väcker talan rörande sådan fordran eller rörande gäldenärens rätt till ansvarsbegränsning eller fondens fördelning uppkommer ett begränsningsmål. F ondärendet avses, när sådan talan väcks. tydligen övergå i ett begränsningsmål. Någon ytterligare talan. _ som behöver väckas genom stämning. skall det däremot inte bli fråga om. Alla frågor i övrigt angående fordringarna. ansvarsbegränsning för den som upprättat fonden och fördelningen skall, om lagrådet har uppfattat förslaget rätt. regleras inom ramen för begränsningsmålet efter framställ-

Prop. 1982/83: 159 286

ning i annan ordning oavsett om frågorna är tvistiga. Lagrådet finner det svårt att av den föreslagna lagtexten i 240 5, jämförd med de processuella reglerna i 15 kap. och motiven, få en klar uppfattning om detta system och om hur det skall fungera i vissa detaljer men återkommer härtill senare vid rubriken "15 kap.". Här vill lagrådet anmärka att uttrycket "väcka talan" måste ha samma innebörd i 2405 tredje och fjärde styckena. ] tredje stycket måste åsyftas såväl fallet att begränsningsmålet initieras genom stämning som de fall då övriga frågor tas upp efter framställning till rätten. Om avsikten är att fjärde stycket endast skall avse fall då begränsningsmål initieras. mäste lagtexten ändras så att detta framgår. Orden "väcka talan i” kan exempelvis bytas ut mot "anhängiggöra".

Uttrycket "rättsliga åtgärder" i 2405 första stycket är enligt lagrådets mening inte en adekvat beteckning för de förfaranden som enligt special- motiveringen var för sig skall kunna föranleda att en begränsningsfond skall få upprättas. [ brist på annan lämplig samlingsbeteckning synes man vara hänvisad till att räkna upp de åtgärder som torde vara avsedda, dvs. att här i riket väcks talan eller framställs begäran om kvarstad eller annan åtgärd hos domstol eller exekutiv myndighet eller påkallas skiljeförfarande eller dispasch.

För upprättande av en begränsningsfond krävs enligt förslaget att en åtgärd av nyss angiven beskaffenhet skall ha vidtagits med anledning av en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning. Detta villkor får enligt lagrådets uppfattning anses föreligga, när den som väckt talan eller annars påkallat en åtgärd påstår sig ha fordran som enligt 2355 jämförd med 2365 principiellt är underkastad ansvarsbegränsning. Detta gäller. även om han samtidigt påstår något förhållande som enligt 2375 skulle kunna bryta rätten till ansvarsbegränsning. Något ställningstagande till frågan. huruvida den som väcker talan eller eljest begär en åtgärd verkligen har någon begränsningsbar fordran. erfordras sålunda inte för att begränsningsfond skall få upprättas (jfr NJA 1973 s. 1). Vad nu anförts torde överensstämma med den ståndpunkt som det remitterade förslaget intar.

Det anges inte på något sätt i 2405 eller någon. annanstans i lagtexten vem som kan upprätta en begränsningsfond. Av specialmotiveringen fram- går att institutet begränsningsfond är avsett att kunna användas av redare eller annan skadeståndsansvarig eller försäkringsgivare, om talan har väckts eller åtgärd har påkallats enligt första stycket. Den konventionsbe- stämmelse på vilken stadgandet grundar sig (artikel 11 punkt 1) innehåller även en upplysning om vilka som kan upprätta en begränsningsfond. Stadgandet i 2405 första stycket, i vilket begreppet begränsningsfond första gången omtalas. skulle vinna i konkretion om det kompletteras med en bestämning av den krets av personer som kan komma ifråga. Detta kan lämpligen ske genom en hänvisning till 2345 vari upptas de personer — redare. fartygsägare. försäkringsgivare m.fl. — som har rätt att begränsa

!

Prop. 1982/83:159 287

sin ansvarighet enligt bestämmelsernai 10 kap. Ett förtydligande tillägg av sådant innehåll synes även korrespondera väl med bestämmelsen i 241 5 första stycket som reglerar begränsningsfondens särskilda skyddsverkan i fråga om "egendom, som tillhör någon på vars vägnar fonden är upprättad och som har rätt till ansvarsbegränsning."

Till det stadgande i 2405 första stycket som anger vid vilken domstol en begränsningsfond skall upprättas föreslår lagrådet ett tillägg av innebörd att, om en begränsningsfond har upprättats vid en sådan domstol, en ytterligare fond som kan behövas i anledning av samma händelse får upprättas endast vid den domstolen. Beträffande de närmare motiven till detta förslag hänvisar lagrådet till vad som anförs vid 351 5.

Kanaliseringsregeln i 2405 tredje stycket första meningen är tillämplig vare sig talan om fordringen riktas mot den som upprättat fonden eller mot annan för vilken fondens upprättande enligt andra stycket har verkan. Enligt tredje stycket andra meningen gäller kanaliseringsregeln även talan huruvida den som upprättat fonden har rätt till ansvarsbegränsning (jfr 2375). Under kanaliseringsregeln faller däremot inte talan huruvida någon för vilken fondensUpprättande enligt andra stycket har verkan äger rätt till ansvarsbegränsning, Sådan talan kan alltså, när den förs såsom ren fast- ställelsetalan fristående från talan om fordringen, föras utanför begräns- ningsmålet. Lagrådet har velat framhålla detta eftersom det av specialmo- tiveringen till tredje stycket kan förefalla som om också talan om fordring- en. när frågan om ansvarsbegränsning kommer upp, skulle kunna föras som särskild talan fristående från begränsningsmålet.

Det kan anmärkas, att man i Danmark och Norge hänvisat också frågor om rätt till ansvarsbegränsning för annan än den som upprättat fonden till begränsningsmålet. Väljs en sådan lösning också här. kan det kräva en ändring av regeln i 2405 fjärde stycket så att en sådan person också får rätt att initiera ett begränsningsmål (jfr vad lagrådet i det föregående anfört om uttrycket ”väcka talan").

I motiven till 2405 diskuteras den situationen att en redare, som upprät- tat en begränsningsfond med användande av egna medel, blir försatt i konkurs. Enligt motiven böri sådant fall inbetalningen till fonden i återvin- ningshänseende jämställas med betalning av en skuld. Naturligare är att betrakta inbetalningen till fonden såsom jämställd med ställande av säker- het (jfr 37 5 andra stycket konkurslagen). Medlen kommer ju inte i och med inbetalningen till fonden borgenärerna till handa som likvid för deras fordringar och överskott, som till äventyrs uppstår i fonden. måste räknas till konkursboets egendom. Under alla förhållanden möter komplikationen att den borgenärskrets till vars förmån betalningen anses ha skett eller säkerheten ställts saknar företrädare mot vilken återvinningstalan kan riktas. Hur denna komplikation skall lösas. har inte närmare behandlats i det remitterade förslaget.

På grund av vad som anförts här och med hänvisning till vad lagrådet vid

Prop. l982/83: 159 288

2395 har anfört angående uttrycket "fordringar för vilka ansvarsgränsen gäller” föreslår lagrådet följande lydelse av 2405: |

”Om det. med anledning av en fordran av ett slag som är föremål för ansvarsbegränsning. här i riket har väckts talan eller framställts begäran om kvarstad eller annan åtgärd hos domstol eller exekutiv myndighet eller påkallats skiljeförfarande eller dispasch. kan redaren eller annan som enligt 2345 har rätt till ansvarsbegränsning upprätta en begränsningsfond. Fonden skall upprättas hos den domstol där talan har väckts eller hos sjörättsdomstolen för den ort där åtgärden begärts eller förfarandet påkal- lats. Om en begränsningsfond har upprättats vid sådan domstol, får dock en ytterligare fond i anledning av samma händelse upprättas endast vid den domstolen.

En begränsningsfond anses upprättad med verkan för alla personer som kan åberopa samma ansvarsgräns. Den är avsedd för betalning endast av fordringar av det slag som ansvarsgränsen avser.

Sedan en begränsningsfond har upprättats i Sverige, får här i riket talan rörande en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning väckas endast i begränsningsmål. Detsamma gäller talan angående frågan huruvida den som upprättat begränsningsfonden har rätt till ansvarsbe- gränsning och angående frågan om fördelning av fonden.

Behörig att väcka talan i begränsningsmål är den som har upprättat fonden, dennes försäkringsgivare och den som gör gällande en fordran-av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning.

Närmare bestämmelser om begränsningsfond och begränsningsmål finns i 15 kap."

241 5

Denna paragraf, som reglerar begränsningsfondens verkan såsom hinder för exekution, är beroende delvis på ämnets natur och delvis på reglering- ens utformning ett tungläst lagrum och innehåller i förhållandet mellan första och andra styckena en viss dubblyr. Med hänsyn främst till att paragrafen är utformad på i huvudsak samma sätt som motsvarande lag- rum i den danska lagtexten och de finska och norska lagförslagen har- lagrådet ansett sig inte böra föreslå. att paragrafen omarbetas.

Det i första och andra styckena förekommande uttrycket ”någon på vars vägnar fonden är upprättad" kan lämpligen utbytas mot uttrycket ”någon som fonden har verkan för enligt 240 5 andra stycket”.

I tredje stycket andra meningen upptas bl. a. en regel om att verkställd säkerhetsåtgärd eller utmätning skall hävas och ställd säkerhet friges, när begränsningsfond upprättats på vissa närmare angivna platser. Som villkor för regelns tillämplighet uppställer förslaget i nära anslutning till gällande rätt (se nuvarande 238 5), att fonden upprättats innan säkerhetsåtgärden eller utmätningen vidtogs eller säkerheten ställdes. Artikel 13 punkt 2 i 1976 års begränsningskonvention, som ligger till grund för den föreslagna

289 '

Prop. 1982/83:_1_59

regeln, synes av ordalydelsen att döma inte uppställa något sådant villkor.

Paragrafen upptar på olika ställen föreskrifter om att verkställd utmät- ning-skall eller kan hävas när begränsningsfond upprättats. Bestämmelser av nu åsyftat slag förekommer sålunda i andra stycket andra meningen samt tredje stycket första och andra meningarna. Dessa bestämmelser går tillbaka på artikel 13 punkt Zi 1976 års konvention. Där talas om frigivande av all egendom, som har blivit ”arrested or attached” i den engelska texten och ”saisi" i den franska texten. Det är tveksamt om det engelska uttrycket omfattar utmätning. Det franska uttrycket torde däremot inbe- gripa bl.a. utmätning. Texterna äger enligt artikel 23 lika vitsord. I den översättning av konventionen som bilagts remissen har den nu ifrågavaran- de texten i artikel 13 punkt 2-återgetts såsom egendom som blivit föremål för kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd. Den danska lagtexten har inte tagit med utmätning. I det norska förslaget av'ser hithörande bestämmelser egendom som varit föremål för ”arrest eller annen tvangsforretning”. Det finska kommittéförslaget överensstämmer i sak med det remitterade för- slaget.

Med hänsyn till'det' anförda kan ifrågasättas, om bestämmelserna i andra stycket andra meningen samt tredje stycket första och andra meningarna överhuvud skall avse verkställd utmätning. Om bestämmelserna anses böra omfatta även verkställd utmätning, får de antas för hävande av sådan utmätning förutsätta, att det är fråga om utmätning som "ännu inte avslutats genom lagakraftvunnet beslut om utbetalning av influtna medel till utmät- ningsborgenären. Hävning av pågående utmätning, som fortskridit så långt att den utmätta egendomen sålts, bör med analog tillämpning av 4 kap. 33 5 utsökningsbalken avse rätten till influtna medel.

242 5

242 5 inleds med en bestämmelse om att ansvarsbegränsning får åbero- pas även om någon fond inte upprättats. HurUvida föreskrifterna i paragra- fen i övrigt-gäller oavsett om det finns någon fond framgår inte tydligt av lagtexten. Av motiven och av systemet i övrigt måste dras slutsatsen, att styckena två och tre skall tillämpas enbart om det inte uppstått något ' fondärende eller begränsningsmål, medan fjärde stycket gäller såväl i som utanför sådant mål eller ärende. Lagrådet föreslår, med förtydligande i de angivna hänseendena och med ett par redaktionella jämkningar'.-att 242 5 andra—fjärde styckena får följande lydelse:

"Har talan väckts om fordran som är föremål för ansvarsbegränsning. skall rätten om fond inte har- upprättats, vid tillämpning av'bestämmelserna i detta kapitel endast beakta den fordran som målet gäller. Vill svaranden att även annan fordran, för vilken samma ansvarsbelopp gäller, skall beaktas vid ansvarsbegränsningen, skall förbehåll om detta tas in i domen.

En dom som inte innehåller förbehåll enligt andra stycket får verkställas ' utan hinder av 241 5. Innehåller domen sådant förbehåll, kan den ändå 19 Riksdagen [982/83. I sum]. Nr" 159 '

:Prop. 1982/83: 159 ' 290"

verkställas, såvida inte en begränsningsfond upprättas och kronofogde- myndigheten med tillämpning av 241 5 finner att ansökningen om verkstäl- lighet bör avslås.

Parterna kan, oavsett om fond har upprättats, hänskjuta frågan om ansvarsbeloppets storlek och fördelning till utredning och avgörande ge- nom dispasch. Bestämmelser om talan mot dispasch finns i 14 kap."

15 kap.

I 15 kap. har tagits upp samtliga-bestämmelser som rör förfarandet när en begränsningsfond upprättas och när ett begränsningsmål uppkommer. Lagrådet har, enligt vad som anförts vid 240 5, funnit att det system som är avsett inte framgår så klart som vore önskvärt av lagtexten och motiven. ] vissa avseenden synes handläggningsfrågorna ha lämnats helt eller delvis oreglerade. Det är självfallet angeläget att den nordiska rättslikhet som förhandlats fram tas tillvara. Vissa ändringar och förtydliganden bör ändå enligt lagrådets uppfattning genomföras. Ändringsförslagen redovisas i det följande vid de paragrafer som berörs. Allmänt vill lagrådet om 15 kap. tillägga följande. .

Så länge ett begränsningsmål inte inletts förutsätts det tydligen i försla- get, att alla frågor om de anmälda. fordringarnas berättigande och storlek och om ansvarsbegränsning för gäldenären eller gäldenärerna skall lösas genom överenskommelser utom rätta. Först när tvist uppkommer i någon sådan fråga eller när någon väcker talan med yrkande om att rätten skall fördela fonden uppstår ett begränsningsmål. Vissa av bestämmelserna i l5 kap. har uppenbarligen avsetts gälla även om något begränsningsmål inte blir aktuellt, medan andra avser enbart fallet att ett sådant mål handläggs. Till vilken-kategori de särskilda paragraferna hör har inte markerats på ett tydligt sätt. Att bestämmelserna från och med 3595 förutsätter ett be- gränsningsmål kan vålla någon tvekan bara beträffande 362 5 och 363 5 sista stycket. Av dispositionen i övrigt drar man emellertid lätt den felakti- ga slutsatsen att 357 5, som innehåller den betydelsefulla regeln om preklu- sion av fordringar, gäller oavsett om fördelningsfrågorna löses utom rätta eller det uppkommer ett begränsningsmål. De svenska motiven tycks inte ge någon upplysning-på den punkten. medan det framgår i vart fall av motiven till det norska lagförslaget (OT prop. nr 32 s. 54 vid 5358) att- preklusionsbestämmelsen har betydelse enbart i begränsningsmål. Risken för misstolkning förstärks av att 358 5 enligt motivuttalandena är en regel som främst avser det fallet att något begränsningsmål inte bildas.

"Med hänsyn till vad som anförts måste enligt lagrådets mening bestäm- melsen i 3575 flyttas och inordnas i reglerna om begränsningsmål. En lämplig lösning synes vara att foga in den i 363 5 så som lagrådet anger vid den paragrafen.

För att inte alltför mycket rubba den med Danmark och Norge gemen- samma paragrafnumreringen föreslår lagrådet dels att 358 5, som alltså inte

Prop. 1982/83: 159 291

hör till begränsningsmålsreglerna. betecknas som 357 5. dels att som 358 5 införs en ny paragraf där det sägs, att de därefter följande bestämmelserna — som då kan behålla sina beteckningar 359—364 55 — enbart gäller för det fall att ett begränsningsmål uppkommit.

Lagrådet återkommer med förslag till författningstext vid 357. 358 och 363 55.

350 och 351 55

I anslutning till förslaget till lag om ändring i oljeansvarighetslagen föreslår lagrådet att alla bestämmelser som rör ansvar för oljeskador skall stå kvar i oljeansvarighetslagen. Lagrådet hänvisar här till vad som anförs i det sammanhanget. Om lagrådets förslag biträds, behövs vissa ändringar i remissförslaget rörande sjölagen. nämligen beträffande 350, 351 och 353 55. Den här nedan föreslagna lagtexten innehåller de ändringar som av nu angivna skäl synes påkallade ifråga om 350 och 351 55.

Beträffande 351 5 vill lagrådet dessutom ta upp frågan i vilken mån det kan anses tillåtet att upprätta flera begränsningsfonder enligt sjölagen på grund av en och samma händelse.

Bestämmelsen i 351 5 går tillbaka på ett förslag varom de nordiska sjörättskommittéerna enat sig. Den är avsedd att göra det möjligt att upprätta en begränsningsfond omfattande ett eller flera sådana fordrings- slag som anges i 2385 1—3, dvs. fordringar i anledning av skada på fartygets egna passagerare. andra personskador respektive sakskador. Fondbeloppet skall enligt förslaget i princip bestämmas såsom summan av de olika ansvarsbelopp som enligt 238 5 gäller för det eller de slag av fordringar som fonden är avsedd att täcka. Härtill kommer ränta intill dagen för fondens upprättande. Erforderlig uppgift om vilka slag av ford- ringar som fonden är avsedd att täcka synes böra upptas i ansökan om fondens upprättande.

Framgår det sålunda av ansökningen att med fonden avses fordringar med anledning av passagerarskador blir det ansvarsbelopp som anges i 2385 [ bestämmande för fondbeloppets storlek. Skall fonden omfatta endast fordringar i anledning av andra personskador skall fondbeloppet beräknas till summan av ansvarsbeloppen enligt 238 5 2 och 3 med hänsyn till det särskilda samband som råder mellan ansvarsbeloppen i dessa båda punkter. Om fonden enligt ansökningen är avsedd att täcka såväl fordring- ar avseende personskada på fartygets egna passagerare som andra ford- ringar för pesonskada inberäknas ansvarsbeloppen enligt 238 5 1—3 i fond- beloppet. Även alternativet 3 och alternativet I jämte 3 kan naturligtvis förekomma vid upprättande av en begränsningsfond. Det är dock att märka att förslaget utgår från att fråga är om en och samma fond också när olika slag av fordringar och således skilda borgenärskretsar avses kunna få täckning i olika delar av fondbeloppet. Det synes emellertid inte kunna uteslutas att en ansvarig redare ansöker om upprättande av en fond avse-

:Prop. 1982/83: 159 292—

ende ett angivet slag av fordringar och senare, när denna fond är upprät- tad. i ny ansökan begär att få upprätta en fond även beträffande ett annat fordringsslag. Förslaget synes inte resa något formellt hinder mot att det i sådana fall, genom skilda fondärenden, kan komma att föreligga två be- gränsningsfonderi anledning av samma händelse. Med tanke på sådana fall bör förslaget tillföras en bestämmelse, lämpligen såsom ett tillägg till forumregeln i 240 5 första stycket, som hindrar att två begränsningsfonder i anledning av samma händelse kan komma att upprättas vid skilda dom- stolar.

En tänkbar situation som inte berörs i specialmotiveringen kan vara den där det till följd av en fartygskollision uppkommer såväl skador på egna passagerare som sakskador av betydande omfattning och där den ansvari- ge redaren vill upprätta en begränsningsfond beträffande passagerarska- dorna. Han gör gällande ansvarsbegränsning även i fråga om sakskadorna ehuru omständigheterna kan vara sådana att han inte finner anledning att upprätta begränsningsfond i fråga om dessa skador. Den föreslagna be- stämmelsen synes i den angivna situationen enligt sin ordalydelse tvinga till att en fond beträffande passagerarskadefordringarna skall inbegripa även ansvarsbeloppet för de uppkomna sakskadefordringarna. eftersom ansvarsbegränsning görs gällande också beträffande dem. En sådan tillämpning efter ordalydelsen av den föreslagna bestämmelsen synes inte stå i god överensstämmelse med stadgandet i 242 5 första stycket. enligt vilket reglerna om ansvarsbegränsning skall kunna åberopas även om en begränsningsfond inte upprättas. Den norska sjölagskommittén har i mot- svarande sammanhang uttalat (bet. NDU-1980: 55 s. 51), att den omstän- digheten att en begränsningsfond upprättas beträffande visst fordringsslag inte kan beta en ansvarsskyldig rätten att åberopa begränsningsreglerna i fråga om ett annat slag av begränsningsbara fordringar. I enlighet med det tidigare anförda torde bestämmelsen därför i ett sådant" fall som det an- givna enligt lagrådets mening böra tillämpas så att det är den avgränsning av fondens ändamål som anges i ansökningen om fondens upprättande som skall vara bestämmande för beräkningen av fondbeloppets storlek, oavsett om den som upprättar fonden gör gällande ansvarsbegränsning också beträffande ett fordringsslag som inte omfattas av ansökningen. _

Med stöd av det anförda föreslår lagrådet att förevarande två paragrafer ges följande lydelse.

350 5:

"Bestämmelserna i detta kapitel gäller begränsningsfond som upprättas enligt 240 5.”

351 5:

"Den som vill upprätta en begränsningsfond skall i ansökningen ange för vilka i 238 5 angivna slag av fordringar fonden skall gälla. Sådan fond får inte avse fordringar som uppkommit på grund av skilda händelser.

Prop. 1982/83: 159 . . 293

En begränsningsfond skall motsvara |. i 238 5 angivna ansvarsbelopp för det eller de slag av fordringar som fonden skall avse. och

2. ränta på belopp som avses i ], beräknad enligt 6 5 räntelagen . (1975: 635). för tiden från" dagen för händelsen till dagen för fondens upp-' rättande."

352 5

Denna paragraf behandlar förfarandet vid upprättande av begränsnings- fond. Förfarandet inleds med ansökan till rätten att få upprätta begräns- ningsfond. Av 240 5 första stycket framgår hos vilken domstol ansökan - skall göras. Med hänsyn till ärendets beskaffenhet synes det lämpligt att kräva att ansökningen görs skriftligen. Föreskrift härom bör intas i första stycket i förevarande paragraf.

Avfattningen av första stycket tyder närmast på att inbetalningen av fondbeloppet eller ställande av säkerhet för detta skulle vara en förutsätt- ning för'att ansökningen skall prövas. Detta torde emellertid inte vara meningen (jfr 353 5-tredje stycket). Den avsedda innebörden synes i stället vara, att om ansökningen bifalls beloppet skall inbetalas eller säkerhet ställas, låt vara att hinder inte möter att fullgöra detta redan i samband med att ansökningen görs.

Såsom understrukits i motiven, är det viktigt att höga krav ställs på säkerheten. I princip torde få krävas, att betalningen av fondbeloppet garanteras av större bank eller försäkringsföretag. Andra former av säker- het än betalningsgaranti kan vara vanskligare att lita till med hänsyn bl.a. till värderingssvårigheter och avsaknaden av. närmare regler om hur sådan säkerhet skall realiseras och hur verkställigheten i övrigt skall gå .till. När säkerhet ställs i form av betalningsgaranti bör med hänsyn till innehållet i 363 5 sista stycket observeras, att garantin inte får vara villkorad av att rätt till ansvarsbegränsning föreligger. I anslutning till dessa synpunkter före- slår lagrådet, att uttrycket ”godtagbar säkerhet" ersätts av uttrycket "till- fredsställande säkerhet". .

Beträffande tredje stycket föreslår lagrådet att uttrycket "För upprät- tande och förvaltning av begränsningsfond byts ut mot uttrycket "I ärende om begränsningsfond". '

Om lagrådets synpunkter i fråga om 352 5 första stycket beaktas, kan detta få förslagsvis följande lydelse: _

"Den som vill upprätta en begränsningsfond skall hos rätten göra skrift- lig ansökan om tillstånd härtill. Bifalls ansökningen skall sökanden till rätten inbetala fondbeloppet eller ställa tillfredsställande säkerhet för det- ta." '

353 5

Rätten skall enligt första stycket fastställa fondens storlek och avgöra

Prop. 1982/83: 159 _ 294

om erbjuden säkerhet kan godtas. Om inte särskilda skäl talar emot det, skall rätten enligt andra stycket även bestämma att till rätten skall betalas in eller säkerhet ställas för ett tilläggsbelopp avsett att täcka ersättning till förvaltare i fonden, rättegångskostnader och andra kostnader med anled- ning av fondens upprättande och fördelning samt — med visst undantag — ansvaret för ränta. I tredje stycket regleras frågan. när begränsningsfond Skall anses upprättad. Framgår av beslutet. att "erforderlig inbetalning" har gjorts eller att godtagbar säkerhet har ställts, betraktas fonden som upprättad den dag då beslutet meddelades. I annat fall anses fonden upprättad den dag då ”inbetalning" har skett eller säkerhet har ställts. Med "erforderlig inbetalning" resp. ”inbetalning" avses betalning av fondbeloppet och beslutat tilläggsbelopp.

Förslaget uppställer alltså som villkor för att begränsningsfond skall anses upprättad att inte bara fondbeloppet. inberäknat ränta till dagen för fondens upprättande, utan också beslutat tilläggsbeIOpp inbetalats eller tryggats genom ställande av säkerhet. Även om goda sakliga skäl kan åberopas för en sådan ordning, kan man ställa frågan, om den låter sig förena med bakomliggande konventioner. I artikel 11 i 1976 års begräns- ningskonvention anges sålunda, att begränsningsfond upprättas genom att fondbeloppet jämte ränta till dagen för fondens upprättande betalas eller att säkerhet för beloppet jämte ränta ställs. Artikel 14 i konventionen innehåller visserligen en föreskrift om att bestämmelserna om upprättande och fördelning av en begränsningsfond och alla processuella bestämmel- ser. som har samband därmed. skall vara underkastade lagen i den stat där fonden upprättats men föreskriften anger samtidigt, att detta endast gäller om inte annat följer av vad som föreskrivs i vissa konventionsbestäm— melscr, däribland artikel 11. Vad angår oljeskadefond ansågs det vid 01- jeansvarighetslagens tillkomst vara ytterst tveksamt om det enligt oljean- svarighetskonventionen var tillåtet att som villkor för ansvarsbegränsning kräva, att säkerhet ställdes även för ränta och rättegångskostnader. och någon bestämmelse härom upptogs inte heller i oljeansvarighetslagen. Å andra sidan får också de synpunkter som anförts i remissen till stöd för ståndpunkten att ifrågavarande konventioner inte lägger hinderi vägen för den nu föreslagna ordningen anses ha fog för sig. Det går därför knappast att lämna något säkert svar på den uppställda frågan. I de övriga nordiska länderna har hinder inte ansetts föreligga för den lösning som förordas i remissen.

Enligt fjärde stycket gäller beslut om fondens eller tilläggsbeloppets storlek till dess annat förordnas. Om fondbeloppet eller tilläggsbeloppet höjs men felande belopp inte inom utsatt tid inbetalas eller tryggas genom ställd säkerhet, skall enligt motiven någon fond inte längre anses upprättad men fondens egendom likväl reserveras för de fordringar som görs gällan- de rnot "fonden” och slutligen fördelas mellan borgenärerna i förhållande till storleken av deras fordringar. Lagrådet anser att en sådan ordning inte

Prop. 1982/83: 159 ' 295

kan genomföras utan några bestämmelser i ämnet. Medel som ett rederi inbetalat till rätten för fondändamål. kan, när en fond inte längre anses upprättad. inte utan uttrycklig bestämmelse även fortsättningsvis vara skyddade mot exekution för andra fordringar än sådana som avsågs med den planerade fonden; regeln i 240 5 andra stycket andra meningen förut— sätter nämligen att det föreligger'en i laga ordning upprättad fond. Andra svårigheter sammanhänger med att flertalet regler i 15 kap. inte är tillämp- liga. när en fond inte längre anses upprättad. Hit hör bl. a. bestämmelsen i 363 5 om befogenhet för rätten att genom dom fördela en fond. En annan fråga är. om den behövliga regleringen i ämnet bör bygga på grundtanken att fonden upphör att existera, om felande belopp eller säkerhet inte presteras. Regleringen bör syfta till en ordning som både ger fondupprät- taren incitament att betalain eller ställa säkerhet för felande belopp och samtidigt bereder fondborgenärerna, dvs. de skadelidande, ett rimligt skydd mot negativa effekter av att felande belopp eller säkerhet inte presteras. Borgenärerna kan ju genom fondens tillkomst ha förlorat tidi- gare utverkade säkerhetsåtgärder eller utmätningar. En lösning, som kan vara värd att närmare överväga efter samråd med övriga nordiska länder. är att trots felande belopp eller säkerhet låta fonden bestå, ehuru i fortsätt- ningen utan sådan rättsverkan som avses i 241 5 och 357 5 (363 5 tredje stycket enligt lagrådets förslag). Med denna lösning skulle den s.k. kanali- seringsregeln i 240 5 tredje stycket fortfarande vara tillämplig. _

Lagrådet gör vidare följande påpekande i några detaljfrågor. I lagtexten i andra stycket bör anges. att skyldigheten att inbetala tilläggsbelopp eller ställa säkerhet för detta åvilar den som ansökt om upprättande av begräns- ningsfond. Godtas lagrådets förslag beträffande 355 5 bör orden ”förval- tare i fonden" i andra stycket utbytas mot ordet ”god man”. Beaktas vad lagrådet anfört vid'behandlingen av 350 och 351 55 och av förslaget till lag om ändring i oljeansvarighetslagen bör andra stycket i förevarande para- graf utformas enbart med tanke på begränsningsfond enligt sjölagen. Av skäl som lagrådet angett vid 352 5 bör uttrycket ”godtagbar säkerhet" i tredje stycket utbytas mot uttrycket ”tillfredsställande säkerhet”. Tredje stycket i övrigt bör omformuleras, så att det närmare ansluter sig till motiven. Regeln i fjärde stycket om att beslut angående ansvarsbelopp och tilläggsbelopp endast gäller interimistiskt bör modifieras med hänsyn till att beloppen måste fastställas i vart fall vid fördelningsfrågans avgörande. Det kan här anmärkas att enligt det nu gällande tredje stycket av 65 oljeansvarighetslagen — som i remissen föreslås upphävt — ett slutli'gt beslut om ansvarsbeloppets storlek skall meddelas redan vid anmälnings- fristens utgång.

Om den förut nämnda lösningen efter samnordiska överläggningar visar sig godtagbar och om lagrådets ovan och vid 3575 gjorda förslag till jämkningar av lagtexten beaktas. kan 353 5 få förslagsvis följande lydelse:

"Rätten skall fastställa fondens storlek och avgöra om erbjuden säker- het kan godtas.

Prop. 1982/83: 159 . 296

Om det inte finns särskilda skäl mot det, skall rätten även besluta, att sökanden skall till rätten betala in eller ställa tillfredsställande säkerhet för ett tilläggsbelopp avsett att täcka ersättning till god man, rättegångskost- nader och andra kostnader med anledning av fondens upprättande och fördelning samt ansvaret för ränta för tiden efter fondens upprättande.

Fonden anses upprättad den dag då erforderlig inbetalning har gjorts ' eller tillfredsställande säkerhet har ställts. Har inbetalningen skett eller säkerheten ställts innan rätten meddelat beslut enligt första stycket, anses dock fonden upprättad den dag då sådant beslut meddelas. Detta skall anges i beslutet.

Beslut som avses i första och andra styckena gäller till dess annat förordnas eller frågan om fondens fördelning avgörs. Innefattar sådant beslut att högre belopp skall betalas eller ytterligare säkerhet ställas, skall rätten förelägga den som upprättat fonden att inom viss tid betala in felande belopp eller ställa ytterligare säkerhet. Om föreläggandet inte följs, förordnar rätten att fonden inte längre skall ha sådan verkan som avses i 241 5 och 363 5 tredje stycket. Erinran härom skall tas in i föreläggandet.

Talan mot beslut som avses i första och andra styckena och mot förord- nande enligt fjärde stycket förs särskilt."

354 5

I kungörelse om begränsningsfond skall rätten enligt första stycket andra meningen i förevarande paragraf uppmana "samtliga borgenärer" att hos _ rätten skriftligen anmäla sina fordringar. Med tanke på att begränsnings-' fond inte alltid behöver avse alla de slag av fordringar som anges i 2385 (se vid 351 5) b'ör uppmaningen i stället riktas till "borgenärer med sådana fordringar som fonden avser”.

Hänvisningen i första stycket sista meningen till 357 5 bör, om lagrådets förslag vid den paragrafen godtas, ersättas med en hänvisning till 363 5 tredje stycket..

355 5

Enligt denna paragraf kan rätten förordna en förvaltare'i fonden. Förval- taren skall vara lagfaren och ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver. . _

Beteckningen förvaltare torde vara hämtad från -konkursförfarandet. Uppgifterna för en sådan persön som avses här blir emellertid betydligt mer begränsade. Någon förvaltning av egendom motsvarande den i ett konkursbo' blir det inte fråga om. Enligt 360 5 andra stycket inskränker uppgifterna sig till att förvaltaren före fondsammanträdet när ett begräns- ningsmål uppkommit skall granska anmälda fordringar och upprätta förslag till fördelning av fonden. Av motiven till förevarande paragraf och till 359 5 framgår att det är tänkt att förvaltaren också skall kunna biträda vid förlikningsförhandlingar mellan parterna och aktivt verka för att överens-

Prop. 1982/83:159 ' .. 297

kommelser i olika frågor skall träffas. Departementschefens uttalanden i anslutning till sistnämnda paragraf visar också att förvaltaren avses biträda med de allmänna förberedelserna för fondsammanträdet. De angivna upp- gifterna utöver dem som anges i 360 5 bör komma till uttryck i lagtexten. För att detskall stå klart att det inte är'fråga om en person med befogen- heter liknande dem som tillkommer en konkursförvaltare bör vidare en annan beteckning än förvaltare väljas. Lagrådet förordar för sin del be- teckningen god man. Om förslaget antas bör ordet "förvaltare" bytas ut mot ordet "god man" också i 353 5 andra stycket samt i 360 5 första o'ch andra styckena. '

355 5 bör med hänsyn till det anförda få förslagsvis följande lydelse: "Om det är lämpligt med hänsyn till sakens beskaffenhet eller omstän- digheterna i övrigt. skall rätten när en begränsningsfond upprättats för- ordna en god man. På gode mannen skall. förutom de uppgifter som anges i 360 5 andra stycket, ankomma att biträda vid handläggningen av fondären- det eller begränsningsmålet och vid förhandlingar mellan parterna. Gode mannen skall vara lagfaren och ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver.

Ersättning till gode mannen fastställs av rätten."

356 5

I sjölagens 368 5 enligt förslaget ("nuvarande 347 5) meddelas regler om specialpreskription av vissa sjöfordringar, däribland fordringar som är föremål för ansvarsbegränsning enligt 10 kap. Preskriptionstiderna är täm- ligen korta. vanligen ett eller två år. För att hindra att fordran upphör genom preskription krävs i lagrummet, att talan väcks i laga ordning; Detta innefattar inte något krav på att talan skall väckas i ordinärt processförfa- rande. Enligt en särskild bestämmelse i 368 5 skall talan anses väckt, om sjöfordringar kommit under dispaschörs behandling. Talan kan också an- hängiggöras i annan processform. Bevakning i gäldenärens konkurs godtas sålunda som preskriptionsavbrytande åtgärd (se Rodhe. Obligationsrätt s 684 0. Denna sidoordning mellan talans väckande och bevakning i kon- kurs har numera kommit till uttryck i 1981 års preskriptionslag (55). Förhållandet får anses gälla även på det nu aktuella området.

Sedan en begränsningsfond har upprättats i Sverige. kan enligt 240 5 tredje stycket i förslaget talan rörande en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning väckas endast i begränsningsmål. Anmä- lan enligt 356 5 ger i och för sig inte upphov till ett begränsningsmål. Ett sådant mål kan uppstå exempelvis genom att någon därtill behörig väcker talan om fördelning av fonden. När så sker. behandlas de i fondärendet anmälda fordringsanspråken utan vidare såsom anhängiga i begränsnings- målet. Liksom hänskjutande till dispaschör och bevakning i konkurs torde anmälan enligt 356 5 kunnajämställas med väckande av talan i den mening som avses-i 368 5. '

Prop. 1982/83: 159 " . 298

357 5

Som framgår av vad lagrådet anfört under rubriken "15 kap." gäller den regel om preklusion som i remissförslaget tagits in i förevarande paragraf endast i samband med sådan fördelning av en begränsningsfond som sker i ett begränsningsmål. Lagrådets förslag i det avsnittet innebär att preklu- sionsregeln skall flyttas till 363 5 och att i 357 5 skall tas upp den lagtext som remissförslaget innehåller i 358 5. "

358 5

Med hänvisning till vad som sagts i avsnittet "15 kap." om att det bör anges tydligare vilka regler som för sin tillämpning förutsätter att ett begränsningsmål bildats (se även ovan vid 3575), föreslår lagrådet att 358 5 får följande lydelse: '

"Om anhängiggörande av och förfarandet i begränsningsmål gäller 359-— 364 55."

35.9 och 360 55

l dessa paragrafer finns de grundläggande bestämmelserna om begräns- ningsmål och deras handläggning. Hänvisningen i 359 5 till rättegångsbal- kcns regler torde—i vissa avseenden kunna välla tillämpningsproblem. sär- skilt därför att alla frågor och tvister skall handläggas i ett enda mål och därför att det i många fall måste bli tveksamt vilka som i konkreta tvistefrå- gor skall anses vara parter och vem som i varje sammanhang skall anses som kärande respektive svarande. En genomgång visar" ändå att svårighe- terna bör kunna lösas formellt och praktiskt. Beträffande parterna och partsställningen behövs emellertid mer klargörande uttalanden om vad som avses. Detta gäller särskilt regeln i 360 5 sista stycket "och vad den avses innebära i förhållande till den partsställning som gällt tidigare genom det sätt på vilket talan väckts. Bl.a. för tillämpning av reglerna om tred- skodom är partsställningen av betydelse. Enligt förslaget skall ju tredsko- dom inte vara utesluten annat än som påföljd för utevaro vid själva fond- sammanträdet (se vid 361 5).

De ändringar lagrådet föreslår nedan när det gäller lydelsen av paragra- ferna motiveras huvudsakligen av de synpunkter om förtydliganden som lagrådet har anfört inledningsvis under rubriken " 15 kap.". '

359 5:

"Ett begränsningsmål inleds genom att talan som avses i 240 5 tredje stycket väcks genom stämning. Sedan målet inletts. kan talan väckas utan stämning. '

Om inte annat sägs i detta kapitel. gäller i begränsningsmål i tillämpliga delar rättegångsbalkens regler om tvistemål vari förlikning om saken är tillåten.”

Prop. 1982/83: 159 299

360 5:

"l begränsningsmål skall rätten. sedan den i 354 5 angivna anmälnings- fristen gått ut. hålla fondsammanträde. Till sammanträdet skall rätten kalla gode mannen. den som har upprättat fonden, den som har anhängiggjort begränsningsmålet och borgenärerna. Finns någon annan person. vars rätt är berörd. skall även denne kallas. Vid fondsammanträdet skall behandlas storlekenav ansvarsbeloppet och i förekommande fall tilläggsbeloppet, samt de anmälningar som gjorts i fondärendet och de yrkanden som fram- ställts i begränsningsmålet. Fondsammanträdet kan om det behövs åter- upptas och fortsättas vid ett eller flera senare tillfällen. _

Före fondsammanträdet skall gode mannen granska anmälda fordringar samt. i den mån det kan ske. upprätta förslag till fondens. fördelning. Förslaget skall översändas till dem som har kallats till sammanträdet. Har god man inte förordnats, skall rätten vidta dessa åtgärder.

Om någon invändning mot förslaget. med de ändringar som kan ha gjorts vid fondsammanträdet. inte kvarstår när detta avslutas skall förslaget läggas till grund för fondens fördelning.

Kvarstår någon invändning när fondsammanträdet avslutas. skall rätten bestämma viss tid, inom vilken den som framställt invändningen skall ange. om han vidhåller den och begär rättens prövning av tvisten. Har en sådan begäran inte framställts i rätt tid. anses invändningen förfallen. Om den Vidhålls, skall rätten så snart som möjligt pröva tvisten.

Parter i en sådan tvist som anges i fjärde stycket är den som har framställt invändning och den gentemot vilken invändningen riktas.”

361 5

Enligt första stycket i denna paragraf är fondsammanträde att jämställa med muntlig förberedelse om inte annat sägs i 15 kap. Att här avses muntlig förberedelse i dispositivt tvistemål framgår av 359 5 andra stycket. 1 361 5 föreskrivs vidare i ett andra stycke att om någon som har kallats till ett fondsammanträde uteblir, sammanträdet får hållas utan hinder av ute- varon.

Enligt 42 kap. 18 5 rättegångsbalken får tredskodom meddelas under förberedelsen. Av 42 kap. 10 5 rättegångsbalken framgår. att part kallas till. muntlig förberedelse i dispositivt tvistemål vid påföljd att tredskodom annars meddelas mot honom.

Om inte annat föreskrivs i det föreslagna 15 kap.. blir bl. a. nu angivna regler i rättegångsbalken tillämpliga på fondsammanträde och kallelse till fondsammanträde. Någon bestämmelse som direkt utesluter dessa re'glers tillämplighet på fondsammanträde finns inte i det föreslagna —15 kap. Enligt motiven skall av 360 5 tredje stycket kunna tolkningsvis utläsas. att en parts utevaro från fondsammanträdet inte skall leda till tredskodom. Den- na slutsats kan man inte med säkerhet dra av detta lagrum. Inte heller bestämmelsen i 361 5 andra stycket behöver läsas så, att den utesluter tillämpning av tredskodom. '

Prop. 1982/83:159 - 300'

Om tredskodom inte skall kunna förekomma vid _utevaro från fondsam- manträde. bör en otvetydig bestämmelse härom inflyta i 15 kap. Likaså bör en föreskrift införas om att det i kallelse till fondsammanträde skall anges vad som blir följden om part uteblir.

] motiven till 361 5 anges, att det-i och för sig inte'är något som hindrar. att förvaltaren vid handläggningen av enskild tvist uppträder som ombud ' för några av parterna. Det förefaller lagrådet mindre lämpligt att en offent- lig funktionär. som har till uppgift att granska anmälda fordringsanspråk. göra upp förslag till fördelning av fonden och söka förlika tvistande parter. också uppträder som ombud för vissa parter. '

Med hänsyn till vad som anförts i det föregående föreslår lagrådet. att 361 5 andra stycketfår följande lydelse:

"Tredskodom får inte meddelas vid utevaro från fondsammanträde. Uteblir någon som har kallats till sådant sammanträde, får målet handläg- gas och avgöras utan hinder av utevaron. Detta skall anges i kallelse till sammanträdet."-

362 5

Efter utgången av anmälningsfristen får rätten enligt denna paragraf förordna. att en viss del av de fordringar som visats föreligga skall betalas omedelbart.

Fråga om omedelbar betalning skall enligt motiven avgöras genom be- slut under rättegången. En följd härav blir. att särskild talan mot beslut i uppkommen fråga om omedelbar betalning inte får föras utan att uttrycklig bestämmelse meddelas (49 kap. 8 5 rättegångsbalken). Detta gäller vare sig beslutet innefattar bifall till eller ogillande av yrkande om omedelbar betalning. Som skäl för att fullföljdsrätt inte skall föreligga framhålls i remissen, att domstolarna kan förväntas iaktta försiktighet med ifrågava- rande betalningar så att risk inte uppstår för att andra fordringar får mindre del av ansvarsbeloppet än de är-bcrättig'ade till. _

Det kan tänkas ibland inträffa, att vissa skadelidande före fondens upprättande har fört talan mot den för skadan ansvarige och kanske även utverkat utmätning för domfästa skadeståndsfordringar. mot honom. Efter att ha nedlagt tid och kostnader på process och utmätningsförfarande kan de således ha uppnått ett läge med goda utsikter till snar betalning, när den ansvarige upprättar en begränsningsfond." Genom fondens tillkomst kan den verkställda utmätningen och därmed utsikterna till snar betalning omintetgöras. I stället kan ett tidskrävande förfarande _för att få fonden fördelad ta vid. Fall kan alltså förekomma. då skadelidande har starkt intresse att få komma i åtnjutande av omedelbar betalning och följaktligen även att vid avslag på yrkande härom få fullfölja talan mot beslutet. Särskilt som betalning som avse:; här inte skall kunna återkrävas kan fall också tänkas. då vid bifall till borgenärs yrkande om omedelbar betalning övriga borgenärer har ett berättigat intresse att få fullfölja talan. Lagrådet

Prop. 1982/83:159 ' ' 301

förordar därför. att särskild talan skall få föras mot avgörande i uppkom- men fråga om omedelbar betalning. En bestämmelse härom kan intlyta som ett andra stycke i förevarande paragraf.

363 5

Med hänvisning till vad som anförts vid 357 och 358 55. om överförande" av den föreslagna texten i 357 5 till förevarande paragraf. föreslår lagrådet att före det i remissen föreslagna tredje stycket tas in ett nytt tredje stycke av följande lydelse:

"För fordringar som avses i andra stycket kan ersättning utgå endast ur belopp som anges där."

364 5

l rättens slutliga avgörande i fråga om fördelningen torde samtliga borge- närer som uppträtt i begränsningsmålet komma att jämte gäldenären vara parter. Avgörandet blir alltså bindande för dem. Borgenärer som inte anmält sina fordringar mot fonden eller väckt talan i målet får sin rätt till ersättning prekluderad enligt bestämmelsen i 357 5 (363 5 tredje stycket i lagrådets förslag). Det förefaller därför obehövligt att, som angetts i moti- ven, införa en särskild rättskraftsregel för att inte borgenärerna skall kunna bryta upp en fördelningsdom. Under begränsningsmålets gång kan emel— lertid regeln tjäna syftet att hindra onödig processföring eller motstridiga avgöranden. Med hänsyn till begränsningsmålens speciella karaktär bör regeln kunna godtas. Den bör dock begränsas till domar och beslut som meddelats i begränsningsmålet. Innehållet i avgörande som meddelats innan ett begränsningsmål uppkommit (jfr 242 5) harju borgenärer-utanför det mål. vari domen eller beslutet gavs, i regel inte haft möjlighet att påverka genom intervention. Bestämmelsen bör därför anges gälla "laga- kraftvunnet avgörande i begränsningsmålet". '

Vad angår bestämmelsens innehåll i övrigt vill lagrådet framhålla att avgörande i fråga om ansvarsbegränsning inte kan få bindande verkan beträffande annat fordringsförhållande än det som processen gällt. Rätts- kraftsregeln fyller därför inte någon praktisk funktion när det gäller an- svarsbegränsning. Regelns tillämplighet bör begränsas till "frågor om stor- leken av ansvarsbelopp och tilläggsbelopp. fordringar mot fonden och fondens fördelning”. '

368 5

Denna paragraf motsvarar till innehållet nuvarande 347 5 som behandlar . frågor om preskription av vissa sjöfordringar. Frånsett ändringen av para- grafbeteckningen berörs 368 5 inte av det remitterade lagförslaget på annat

. sätt än att ett i 2005 intaget förbud mot avtalsvillkor som inskränker passagerares rättigheter i vissa fall föreslås äga tillämpning på bl.a. be- stämmelseri 368 5 första stycket 6 och 7 om preskription av fordringar på

Prop. 1982/83:159 ' ' 302

ersättning för skada eller försening som åsamkas passagerare och resgods.

[ yttrandet under 200 5 anför lagrådet att förbudet att genom avtal åsidosätta de angivna preskriptionsreglerna inte hör hemma i den paragra- fen från systematisk synpunkt. Om dessa preskriptionsbestämmelser skall göras tvingande i de fall som avses i förslaget till 200 5. bör enligt lagrådets mening en motsvarighet till förbudet—mot inskränkande avtalsvillkor tas in direkt i 368 5. Detta synes lämpligast kunna ske genom ett tillägg till femte stycket som innehåller regler om avtal om förlängning av preskriptionsti- der.

Lagrådet föreslår att, om de synpunkter lagrådet anför här ovan och vid 200 5 beaktas. ett stadgande av följande lydelse fogas såsom ett tillägg till femte stycket av 368 5: .

"Avtalsvillkor, som innebär att bestämmelserna i första stycket 6 och 7 frångås till passagerares nackdel, är ogiltiga i de fall som avses i 2005 andra stycket 1 och 2.”

Lagrådet hänvisar slutligen till vad som anförs vid 356 5 i frågan om en borgenärs anmälan av fordran mot en begränsningsfond enligt 356 5 är att jämställa med väckande av talan såsom preskriptionsavbrytande åtgärd.

lkraftträdandebestämmelsen

Lagrådet föreslår att andra meningen iförtydligande syfte erhåller föl- jande lydelse:

"Äldre bestämmelser gäller dock i fall då den händelse som ansvarighe- ten grundas på har inträffat före ikraftträdandet.”

2. Förslaget till lag om ändring: i lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss

Förhållandet att det föreslagna nya förfarandet i fråga om upprättande och fördelning av begränsningsfond enligt sjölagen också skall tillämpas när det gäller en sådan begränsningsfond som avses i oljeansvarighetslagen (oljeskadefond) behöver inte leda till att regleringen när det gäller oljeska- defonder behöver flyttas över till sjölagen . En sådan uppdelning av be- stämmelserna på två lagar som föreslagits i remissen kan av lagtekniska och praktiska skäl inte tillstyrkas. Lagrådet föreslår att på sätt som anges i det följande regleringen i dess helhet liksom nu inordnas i oljeansvarighets- lagen men att förfarandereglerna inte uttryckligen återges där utan får framgå genom hänvisning till sjölagen .

Allmänt vill lagrådet påpeka. att förslaget innebär olika ändringar i det förfarande som. nu tillämpas i fråga om oljeskadefonder utan att detta särskilt anmärks i motiven till det'remitterade förslaget. Detta gäller t. ex. tidpunkten då oljeskadefond skall anses upprättad Uf!" 6 5 andra stycket sista meningen oljeansvarighetslagen i gällande lydelse med den i remissen föreslagna bestämmelsen i 353 5 tredje stycket). En annan ändring är att

Prop. 1982/83: 159 . 303

regeln i 7 5 andra stycket oljeansvarighetslagen om att fordringar i vissa fall inte kan åberopas motfonden i remissförslaget ersätts med en definitiv preklusionsregel i 357 5 (363 5 tredje stycket i lagrådets förslag). Ändring- en torde i och för sig bli till nackdel för berörda fordringsägare bara i de antagligen relativt osannolika fall när det uppstår överskott i en begräns- ningsfond.

Hänvisningarna till sjölagen bör, om remissförslagets sakliga innebörd skall följas. avse 352—364 55. Från 353 5, som alltså kommer att behandla enbart begränsningsfonder enligt den lagen. måste med samma utgångs- punkt göras vissa avvikelser beträffande oljeskadefond. Hänvisningen och avvikelserna tas i lagrådets författningsförslag nedan upp i 65 fjärde stycket. Vissa ändringar som påkallas i fråga om 350. .351 och 353 55 sjölagen har lagrådet redovisat vid dessa paragrafer.

Vad angår de särskilda bestämmelserna i förevarande lagförslag i övrigt har lagrådet följande synpunkter. Den nu gällande omräkningsbestämmel- sen i 6 5 första stycket tycks ha tappats bort. Den nuvarande texten i 6 5 första stycket anknyter SDR-kursen till den dag fonden upprättats. Den nyss anmärkta ändring som förslaget innebär när det gäller upprättandeda- gen tycks göra denna anknytning mindre lämplig. Lagrådet föreslår att i stället regeln i 369 5 andra stycket i det remitterade förslaget till ändring i sjölagen får gälla så att det är inbetalningsdagen — respektive dagen då säkerhet ställs —— som alltid blir avgörande. Här syftas givetvis endast på full inbetalning och ställande av full säkerhet enligt det beslut av rätten som skall anses gälla vid det tillfälle det är fråga om. — Den centrala bestämmelsen om hur stor 'del av fondbeloppet som skall tillkomma de olika borgenärerna kan enligt lagrådets mening med fördel placeras i 7 5. ' där dess motsvarighet för närvarande finns. Lagförslagets ingress får då ändras. — Slutligen bör sista stycket i 185 förslaget ändras. eftersom någon prövning av fördelningsfrågor inte skall ske vid domstolen med mindre ett begränsningsmål anhängiggörs enligt 3595 sjölagen. Denna ändring kan ske genom att ordet "frågor" byts ut mot ordet ”talan".

lkraftträdandebestämmelsen bör förtydligas på samma sätt som lagrådet föreslagit i fråga om bestämmelsen om sjölagens ikraftträdande.

Beträffande oljeansvarighetslagen förordar lagrådet alltså att, med erfor- derlig ändring av ingressen till lagförslaget, 6 och 7 55 samt ikraftträdande-' bestämmelsen får följande lydelse. '

6 5:

”Rätt till ansvarsbegränsning enligt 5 5 första stycket föreligger endast om ägaren, dennes försäkringsgivare eller annan på ägarens vägnar enligt denna lag eller motsvarande bestämmelser i en annan konventionsstats lag upprättar en begränsningsfond uppgående till det ansvarighetsbelopp som gäller för ägaren.

Ansvarighetsbeloppet omräknas till svenskt mynt med tillämpning av. bestämmelserna i 369 5 andra stycket sjölagen(189I:35 s. 1).

Prop. 1982/83: 159 _ . 304

Begränsningsfond skall här i landet upprättas hos. den domstol där talan om ersättning har väckts enligt 13 5.

I fråga om förfarandet när begränsningsfond enligt denna lag upprättas Och om förlust i vissa fall av möjligheten att erhålla ersättning för fordran som kan åberopas mot fonden skall bestämmelserna i 352—364 55 sjölagen ha motsvarande tillämpning. Betalning eller säkerhet som avses i 353 5 andra stycket får dock- krävas också i fråga om ränta för tiden till dess fonden upprättas. Vad i 353 5 fjärde stycket sägs om verkan som avses i 241 5 sjölagen skall i stället gälla. verkan som avses i 9 5 förevarande lag. Följs inte föreläggande enligt 353 5 fjärde stycket och avser föreläggandet felande ansvarighetsbelopp, skall i förordnande som där sägs tillkännages att rätt till ansvarsbegränsning inte längre föreligger."

7 5: "En begränsningsfond som avses i denna lag fördelas mellan borgenä- rerna i förhållande till storleken av de styrkta fordringarna."

lkraf tträdandebe stämmelsen :

”Denna lag träderi kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre bestäm- melser gäller dock i fall då den händelse som ansvarigheten grundas på har inträffat före ikraftträdandet.”

Prop; 1982/83: 159 - . 305 .

- Utdrag , JUSTITIEDEPARTEM ENTET PROTOKOLL . vid regeringssammanträde 1983-03-24

Närvarande: statsministern Palme. ordförande, och statsråden Lundkvist. ' Feldt. Sigurdsen. Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, Anders- son. Rainer, Boström. Göransson, Gradin. Dahl, R."Carlsson. Holmberg. Hellström ' ' '

Föredragande: statsrådet Rainer"

Proposition om ändring i sjölagen (189I:35 s. ]) m.m. (begränsning av redares ansvar, befordran av passagerare)

Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrandeI över förslag till

!. lag om ändring i sjölagen(189I:35 s.1.),' _ . 2. lag om ändring i lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till - sjöss. ' '

_ Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och. anför.

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit lagförslagen. I sitt yttrande har lagrådet'dock på flera punkter föreslagit ändringar i och justeringar av den remitterade lagtexten. Lagrådets förslag till omformuleringar av lagtexten gäller till stor del tekniska detaljer eller är av redaktionellt slag., På några punkter har emellertid lagrådets ändringsförslag materiell betydelse.

De remitterade förslagen bygger på ett kommittéförslag, som har till-'- kommit i nordiskt samarbete. Efter sedvanlig remissbehandling av. kom- mittéförslaget har överläggningar ägt rum mellan företrädare för berörda departement i de nor'diska länderna. I Danmark har lagstiftning på grund- val av kommittéförslagen redan antagits av folketinget. För Norges del har en proposition i ämnet lagts fram. och stortinget avser att behandla den inom kort. Såvitt gäller Finland torde en proposition komma att-läggas fram för riksdagen under april l983. ' ' '

Som jag har anfört i remissprotokollet är det enligt min mening av stor betydelse för det omfattande samarbetet mellan de nordiska lände'rna'på Sjöfartens och sjörättens'område att de sjörättsliga reglerna såvitt 'möjligt är enhetliga i Norden:-Jag har också i remissprotokollet med stor tillfreds-

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den Sjanuari 1983.

Prop. l982/83: 159 . 306

ställelse konstaterat att det på alla punkter av. någon betydelse har varit möjligt att finna gemensamma lösningar. Det remitterade förslaget till lag om ändring i sjölagen överensstämmer därför i allt väsentligt med den lagstiftning som nyligen har antagits i Danmark, med de förslag som f.n. behandlas av det norska stortinget och med det förslag som inom kort kommer att läggas fram i Finland.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört om värdet av nordisk rättslikhet på sjörättens område måste det enligt min mening finnas mycket starka skäl om man i Sverige skall välja lösningar som i sak skiljer sig från de regler som kommer att gälla i de andra nordiska länderna. Jag anser det också vara viktigt att den redaktionella utformningen av de enskilda be-. stämmelserna är i huvudsak densamma i de nordiska länderna. Trots detta har jag funnit att jag i många fall kan vidta de ändringar i lagtexten som lagrådet har föreslagit. .

Lagrådet har vidare i sitt yttrande gjort fiera uttalanden rörande tolk- ningen och tillämpningen av enskilda bestämmelser i de remitterade försla- gen. Jag återkommer till dessa uttalanden i det följande men vill redan nu säga. att jag på de flesta punkter kan ansluta mig till vad lagrådet har anfört i dessa avseenden.

Jag går nu över till att behandla de olika frågor som tas upp i lagrådets yttrande.

Förslaget till lag om ändring i sjölagen

l715

I förevarande paragraf definieras bl.a. begreppet handresgods. Med handresgods förstås sålunda resgods som passageraren här med sig eller har i sin hytt eller på annat sätt'har i sin vård under resan. I 201 5 andra stycket i det remitterade förslaget anges under vilka perioder bortfraktaren kan friskriva sig från ansvar för sådant gods. Enligt det remitterade försla- get är sålunda friskrivning inte tillåten bl.a. såvitt gäller den tid då _ 'fhandresgodset är i bortfraktarens vård medan passageraren vistas om- bord". Lagrådet har anfört att av definitionen i förevarande paragraf torde följa. att resgods som passageraren har lämnat i bortfraktarens vård under resan inte är att hänföra till handresgods. Enligt lagrådet bör en samord- ning av dessa bestämmelser ske så att oklarhet undviks beträffandeinnc- börden i begreppet "handresgods”.

För att förstå innebörden av de nämnda bestämmelserna är det enligt min mening nödvändigt att kortfattat beröra de bakomliggande konven- tionsbestämmelserna. Definitionen av begreppet handresgods bygger på Aténkonventionens art. 1.6. Där föreskrivs att med ”handresgods" förstås resgods som passageraren har i sin hytt eller eljest hari sin besittning eller vård eller under sin kontroll. Bestämmelsen i 20l 5 andra stycket går tillbaka på art. 1.8 i Aténkonventionen. I denna artikel anges vad som i

Prop. 1982/83: 159 ' 307

konventionen skall förstås med befordran. För handresgods, liksom i fråga om passagerare, föreskrivs sålunda att befordran omfattar den tid under vilken passageraren och/eller hans handresgods är ombord på fartyget eller under in- eller utskeppning. Vidare anses under vissa förutsättningar be- fordran omfatta den tid under vilken passageraren och hans handresgods transporteras till sjöss från land till fartyget eller omvänt. När det gäller handresgods föreskrivs dessutom att befordran också skall omfatta den tid under vilken passageraren befinner sig i en hamnterminal eller stationsan- läggning eller på kaj elleri eller på en annan hamnanläggning. om resgodset har tagits om hand av bortfraktaren eller hans anställda eller medhjälpare och inte har lämnats ut till passageraren.

Jag medger att formuleringen i 201 5 andra stycket andra meningen i det remitterade förslaget att ”handresgodset är i bortfraktarens vård" är mind- re väl vald. Därmed avses inte annat än att godset tillfälligtvis har tagits om hand av bortfraktaren för passagerarens räkning. Resgods kan alltså utgöra handresgods även om det under en kortare tid befinner sig utom passagera- rens direkta kontroll. Som exempel kan nämnas de fall där passageraren exempelvis vid incheckning lämnar ifrån sig det resgods som han avser att förvara i sin hytt för att detta av bortfraktaren skall transporteras till hytten. Jag förordar därför en mindre språklig justering av bestämmelsen för att detta syfte skall komma till klarare uttryck. I'lagtexten bör i stället för det nämnda uttrycket användas uttrycket "under den tid då handres- godset har tagits om hand av bortfraktaren". Samtidigt är det viktigt att påpeka att godset under 'den tid då bortfraktaren har det om hand behåller sin karaktär av handresgods. Därmed följer också det något lägre ansvars-_ belopp som gäller för handresgods i förhållande till annat resgods.

Lagrådet synes ha vänt sig mot att ordet "ombord" förekommer i 201 5 andra stycket andra meningen. Avsikten har givetvis inte varit att resgods som passageraren låter bortfraktaren ta hand om under själva resan skall anses som handresgods. Det är möjligt att ordet ”ombor ” kan leda till en felaktig tolkning. Jag förordar därför att detta ord utgår. Jag vill emellertid tillägga att det ligger i sakens natur att förbudet mot ansvarsfriskrivning för handresgods som resenären tillfälligt har-lämnat ifrån sig till bortfraktaren omfattar inte bara den tid då passageraren vistas i terminal utan också den tid då passageraren är ombord och bortfraktaren har hand om godset i samband med transport till eller från fartyget.

l88 och 189 åå

Jag förordar att dessa paragrafer avfattas i enlighet med lagrådets för- slag. '

l9lå

Som lagrådet har påpekat bygger nuvarande reglering på det s.k. To- kyoutkastet. I- förhållande till detta utkast har såsom lagrådet också har

Prop. 1982/83: 159 308

framhållit i Aténkonventionen gjorts det tillägget att vad som sägs om ansvar för personskada och handresgodsskada vid förlisning och i övriga särfall 'skall gälla också vid fel i fartyget. I konventionens autentiska engelska text används uttrycket att skadan "arose from or in connexion with" de beskrivna händelserna. _ Varken av konventionstexten eller av den gällande lagtexten går att utläsa om de valda uttryckssättena avser ett orsakssamband mellan skadan och händelsen eller endast ett tidssamband. När man i den svenska lagtex- ten för in "fel i fartyget”? som ett rekvisit, blir det såsom lagrådet har påpekat av språkliga skäl nödvändigt att ta ställning till vilket slags sam- band som avses. Det rör sig här om ett orsakssamband. Jag kan för min del godta den ändring som lagrådet föreslagit.

192 5

Jag anser att lagrådets förslag till avfattning av tredje stycket bör följas. I fråga om paragrafens sista stycke har lagrådet ifrågasatt det lämpliga i att kräva att åtagande från bort'fraktaren'om högre ansvarsbelopp skall göras skriftligen. Jag kan för egen del ansluta mig till vad lagrådet har anfört-i denna fråga. Kravet på skriftlighet bör därför utgå. På grund härav föreslår jag att detta stycke avfattas i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i nu gällande sjölag. 193 5 första stycket första meningen.

l97å

Lagrådet har föreslagit en omformulering av första stycket första me- ningen i förevarande paragraf. Förslaget innebär att orden "eller tillsam- mans med" förs in före hänvisningen till 196 och 233 55.

Jag vill med anledning av lagrådets förslag påpeka att den föreslagna bestämmelsen i l96 & första stycket innebär att bortfraktaren åläggs ansvar _ för fel och försummelse på den utförande transportörens sidä. Detta an- . svar ärjämställbart med det ansvar som föreskrivs i 233 5. Det förhållandet att ansvaret enligt l96 & sista stycket i vissa fall är solidariskt förändrar inte detta förhållande. Det tillägg som lagrådet har föreslagit är därför enligt min uppfattning inte nödvändigt. Jag är alltså inte beredd att följa lagrådets förslag på denna punkt. _

199 5 Jag ansluter mig till vad lagrådet har föreslagit.

200 .5

Lagrådet har ansett att frågan i vad mån bestämmelserna i 337 och 368 55 går att åsidosätta genom avtal systematiskt inte hör hemma i förevarande paragraf. Enligt min uppfattning är det emellertid en fördel om de bestäm- melser som förbjuder avtalsvillkor till passagerares nackdel anges samlat. Jag anser därför att hänvisningen till såväl 337 & som 368 & bör behållas. - '

Prop-. 1982/83: 159 309

Jag är medveten om at't'denna ordning innebär en viss dubblyr genom att frågan såvitt angår 337 5 är löst direkt i den paragrafen. Vad gäller de berörda bestämmelserna i 368 & hänvisar jag till vad jag anför i anledning av lagrådets yttrande beträffande den paragrafen.

2015

I fråga om begreppet handresgods och möjligheten till friskrivning för skador på handresgods hänvisar jag till vad som anförs i anslutning till 17] å. ' '

Jag biträder lagrådets förslag till omformulering av paragrafens tredje stycke. Dessutom bör en redaktionell justering göras i andra stycket första meningen. '

235 5

_ I denna paragraf anges vilka slag av fordringar som är föremål för ansvarsbegränsning. Paragrafens första stycke motsvarar art." 2.1 i be-' gränsningskonventionen. Denna konventionsbestämmelse modifieras av art. 3 och 4. På samma sätt modifieras 235 5 av framför allt 236 och 237 åå. Frågan huruvida svensk lag, dvs. 236 5 5. skall tillämpas på ombordanställ- das skadeståndskrav regleras i 243 a & första stycket. Sistnämnda bestäm- melse kan leda till att frågan huruvida ansvarsbegränsning föreligger för nämnda slag av fordringar i vissa fall kan vara att bedöma enligt lagen i en annan konventionsstat. Detta är fallet om enligt denna lag gäller obegrän- sat ansvar eller ansvarsbegränsning till högre belopp än de som konven- tionen anger för personskadefordringar (jfr art. 3.e).

Lagrådet har ansett att det redan av förevarande paragraf bör framgå att den gäller i den mån annat inte följer av 236 eller 237 5. Jag delar lagrådets uppfattning att en erinran av detta slag kan vara lämplig. Som jag nyss nämnde modifieras emellertid förevarande paragraf inte bara av 236 och 237 åå utan också av 243 a 5 första stycket. På grund härav anser jag att denna erinran bör utformas något annorlunda än vad lagrådet har förordat. Den bör sålunda enligt min mening innehålla ett allmänt förbehåll för vad som kan följa av övriga bestämmelser i kapitlet.

I punkt 3 föreskrivs att begränsningsrätt under vissa förutsättningar föreligger för skada som har orsakats av intrång i en rättighet som inte grundar sig på avtal. Lagrådet har föreslagit att 'det i lagtexten skall anges - att detta gäller endast skada som inte grundar sig på avtal med någön för skadan ansvarig. _ '

Som jag har anfört i remissprotokollet faller en fordran i anledning av allmän förmögenhetsskada som uppkommer genom redarens kontrakts- brott inte in under bestämmelsen. Sådana fordringar omfattas alltså inte av ansvarsbegränsningen. ] dessa fall skulle lagrådets formulering leda till ett riktigt resultat. Däremot skulle formuleringen motsättningsvis leda till att begränsningsrätt gäller i alla de fall "då rättigheten grundas på avtal med Zl Riksdagen [982/83. [saml. Nr 159

Prop. 1982/83: 159 3 IO

någon annan än skadevållaren. Konventionen (art. 2.1 .c) är emellertid inte helt klar på denna punkt. I remissprotokollet har jag uttalat att en fordran på grund av intrång i en rättighet som grundar sig på ett avtal med en annan person än den skadeståndsansvarige kan omfattas av ansvarsbegränsning enligt förevarande punkt. Jag vill däremot inte utesluta att sådana avtal i något fall bör falla utanför ansvarsbegränsningen. Enligt min uppfattning bör det överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra den närmare avgräns- ningen av punktens tillämpningsområde såvitt gäller sådana avtal. Jag är därför inte beredd att biträda lagrådets förslag.

236 5

Under denna paragraf behandlar lagrådet inledningsvis innebörden av bestämmelsen i punkt 2. Jag instämmer i vad lagrådet har anfört i fråga om verkan av en ändring av oljeansvarighetskonventionen.

Lagrådet har föreslagit att i punkten 5 ”sådan anställd som avses i 234 & andra stycket” ändras till ”sådan anställd eller annan person som avses i 234 5 andra stycket". Med anledning härav vill jag anföra följande.

Den konventionsbestämmelse (art. 3.e) som ligger till grund för den föreslagna bestämmelsen är av samma lydelse som motsvarande bestäm- melse i 1957 års konvention. Avsikten har inte varit att på något sätt ändra bestämmelsens tillämpningsområde i förhållande till nu gällande rätt, fast- än en något annorlunda ordalydelse har valts av rent lagtekniska skäl.

I konventionsbestämmelsen talas om att fartygsägaren inte har rätt att begränsa sitt-ansvar beträffande krav som framställs av hos honom anställ- da personer ("servants of the shipowner"). Ett annat ordval har använts i art. l.4 där det anges att en person ( "person”). för vars handlande. fel eller försummelse fartygsägaren svarar, har rätt att åberopa" konventionens begränsningsregler, om talan väcks mot honom. Bakgrunden till ordvalet i denna senare bestämmelse är att redaren enligt svensk rätt liksom i en del andra länder har ett principalansvar som omfattar inte bara anställda utan också vissa självständiga medhjälpare (jfr t.ex NJA l95l s. 130). Avsikten har således varit att både redarens anställda och av honom anlitade själv- ständiga medhjälpare skall kunna åberopa begränsningsreglerna. när talan riktas mot dem. Däremot har avsikten inte varit att andra än de som är att anse som anställda hos redaren skall ha rätt till obegränsad ersättning. när de har fordringar gentemot redaren t.ex med anledning av skada som har uppkommit i samband med arbete ombord. När 1957 års konvention inför- livades med svensk rätt, anfördes i överensstämmelse härmed (prop. 1964: 35 s. 72) att den nu gällande bestämmelsen inte omfattade "agenter och andra självständiga företagare". _

Det framgår av vad jag nu har sagt att en ändring av lagtexteni enlighet med vad lagrådet har föreslagit skulle innebära en icke avsedd utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde. För att någon tvekan inte skall kunna råda om vilken personkrets som avses bör bestämmelsen anges

Prop. 1982/83: 159 3.1 !

omfatta fordran med anledning av skada som har åsamkats den som är - anställd hos någon som avses i 234 & första stycket. Detta innebär att bestämmelsen utformas i överensstämmelse med den danska lagtexten.

I den nugällande bestämmelsen (234 & 1 mom. andra stycket) beskrivs den ifrågavarande personkretsen med orden "befälhavaren eller medlem av besättningen eller lots eller någon person i redarens tjänst. som befinner sig ombord eller vilkens åligganden stå i samband med fartygets tjänst". Med undantag för lotsen synes någon tvekan inte behöva råda om att personkretsen. om den anges som jag här har förordat, motsvarar den personkrets som anges i nu gällande lag. Även lotsar torde vara att anse som medlemmar av besättningen när de tjänstgör med anledning av lots- uppdrag. oavsett om lotsplikt föreligger eller inte. De bör jämställas med hos redaren anställda personer. För att undvika varje oklarhet på denna punkt föreslår jag emellenid att "lots" nämns särskilt i lagtexten.

Lagrådet berör härefter innebörden av det villkor som anges i andra ledet av punkt 5. Enligt detta krävs för en obegränsad ansvarighet att den skadelidandes åligganden står i samband med fartygets drift eller med bärgningen. Någon ändring i detta avseende i förhållande till gällande rätt har inte åsyftats. Däremot har i praxis tolkningen av uttrycket "fartygets tjänst". som idag förekommeri motsvarande bestämmelse, gett upphov till vissa svårigheter. Jag har därför ansett det vara angeläget att använda ett uttryck som utgör en modernisering av lagtexten och som tydligare anger innebörden av detta krav.

Lagrådet har slutligen föreslagit att i punkt 5 skall tas in en erinran om' bestämmelsen i 243 a 5 första stycket, som innebär ett avsteg från princi- pen om lex fori. Sistnämnda bestämmelse har idag sin motsvarighet i 242 5 andra stycket. Liksom den föreslagna 243 a 5 innehåller den paragrafen- regler om tillämplig lag. Någon hänvisning till den nu gällande bestämmel- sen förekommer inte i anslutning till den bestämmelse som f.n. behandlar ombordanställdas m.fl. krav.

Jag-anser för egen del att det är lämpligt att. på det sätt som gäller f.n.. skilja mellan de bestämmelser som återger de materiella reglerna i konven- tionen och de som innehåller bestämmelser av annat slag. Jag är därför inte beredd att förorda den ändring som lagrådet har föreslagit.

[ punkt 4 bör göras en redaktionell ändring i förhållande till det remitte- rade förslaget. '

238 &

Lagrådet har under denna paragraf uttalat att passagerarbegreppet är' av - grundläggande betydelse för tolkningen av bestämmelserna i tionde kapit- let och att det enligt lagrådets mening också här bör bestämmas i själva lagtexten.

Som lagrådet har påpekat definieras begreppet passagerare i sjätte kapit- let t l7l ä). Jag har i remissprotokollet anfört att denna definition bör ligga

Prop. 1982/83: 159 _ 312

till grund för tolkningen av begreppet i förevarande paragraf som rör globalbegränsning. Något annat betraktelsesätt är enligt min mening ute— slutet. Jag vill 'erinra om syftet med globalbegränsningen. nämligen att begränsa redarens och vissa andra personers sammanlagda ansvar för en sjöolycka. Som jag har påpekat i remissprotokollet reglerar inte bestäm- melserna om globalbegränsning (234 - 243 a 55) frågan huruvida ansvar över huvud taget föreligger. Dett-:a avgörs enligt andra regler i sjölagen. Bortfraktarens ansvar för passagerarskador regleras sålunda i sjätte kapit- . let. En förutsättning för att globalbegränsning för en passagerarskada skall. aktualiseras är alltså att ansvar föreligger enligt sjätte kapitlet.

Bestämmelserna i tionde kapitletom globalbegränsning måste ses i belysning av andra bestämmelser i sjölagen o_m skadeståndsansvar. På grund härav skulle en hänvisning i förevarande paragraf till definitionen av begreppet passagerare inte ha någon egentlig betydelse. Hänvisningen skulle endast innebära att. om någon har betraktats som passagerare enligt sjätte kapitlet och om bortfraktaren enligt ansvarsbestämmelserna i detta kapitel har ådragit sig ansvar gentemot passageraren, denne skall, vid en tillämpning av bestämmelserna i tionde kapitlet om globalbegränsning, alltjämt anses vara passagerare i den mening som sägs i sjätte kapitlet. Det förhållandet att definitionen av passagerare i 171 %. såsom lagrådet har _ enligt min mening inte det nu sagda.

Mot bakgrund av vad jag sålunda har anfört anser jag att den ändring som lagrådet har föreslagit inte är nödvändig. En sadan ändring skulle enligt min uppfattning dessutom kunna medföra osäkerhet när det gäller tolkningen av andra begrepp som förekommer i tionde kapitlet men som definieras i andra kapitel i sjölagen . Jag är därför inte beredd att tillstyrka lagrådets förslag till ändring-, på denna punkt.

Lagrådet har vidare fäst uppmärksamheten på frågan hur ansvarsbelopp enligt punkt 1 i paragrafen skall bestämmas i de fall när ett fartyg som saknar passagerarfartygscertifikatmedför passagerare och det inte heller. finns typgodkännande eller liknande som kan anses motsvara certifikat. Jag delar lagrådets bedömning att frågan inte är utan praktisk betydelse och att det givetvis måste finnas en möjlighet att räkna ut ett ansvarsbe- lopp enligt punkt 1 för sådana fanyg. _

Jag finner det för min del inte vara möjligt att utforma någon generellt gällande hjälpregel i lagtexten. I linje med vad jag har anfört i remissproto- kollet får frågan lösas från fall till fall. Jag har där pekat på typgodkännan- den som ett tänkbart alternativ till certifikatet. En annan möjlighet är att bedöma hur många passagerare ett fartyg kan anses vara konstruerat för. I de fall det inte är möjligt att göra sådana bedömningar, bör ansvarsgränsen enligt min uppfattning beräknas som om fartyget hade ett certifikat som anger ett maximalt antal av tolv passagerare.

Lagrådet har anfört att författningstexten 1 punkt 3 har formulerats på ett

Prop. 1982/83:159 . 3l3_

sådant sätt att denna punkt efter sin ordalydelse kan tolkas som innefattan- de b|.a. fordringar som anges i punkt l. För att undanröja risken för en sådan tolkning biträder jag lagrådets förslag till omformulering av lagtex- ten.

Vad slutligen beträffar punkterna 2 och 3 har lagrådet förordat att angivelsen av de olika skikten skall formuleras i närmare överensstäm- melse med ordalag som i liknande sammanhang används på annat håll i sjölagen (86 å). '

Jag'anser givetvis att likartade bestämmelser i möjligaste mån bör ges samma utformning i hela sjölagen. Den lydelse av dessa bestämmelser som finns i det remitterade förslaget överensstämmer emellertid med den ly- . delse som motsvarande bestämmelser kommer att få i de andra nordiska ländernas sjölagar. Enligt min uppfattning är det viktigt att de bestämmel- ser som rör ansvarsbeloppens storlek blir likalydande i de nordiska län- derna. Den uppbyggnad av bestämmelserna som jag har föreslagit överens- stämmer dessutom med den uppbyggnad som motsvarande bestämmelser har i konventionen (art. 6. l .a och 6. 1 .b). Jag är därförinte beredd att följa lagrådets förslag på denna punkt. '

De dräktighetsbaserade ansvarsgränserna i sjölagsförslaget bygger alltså på motsvarande bestämmelser i art. 6 i begränsningskonventionen. Som jag har framhållit i remissprotokollet används i konventionen alltjämt _ begreppet ton, trots att detta begrepp har utmönstrats ur den nya skepps- mätningskonventionen. Bestämmelserna i denna senare konvention skall i sin tur ligga till grund när ett fartygs dräktighet fastställs. Höjningen i de olika skikten med ett visst antal beräkningsenheter anges i konventionen skola ske "för varjeton från...till... ton" ("for each ton from to tons"; "pour chaque tonneau de ...ä...tonneaux"). Utformningen av des- sa konventionsbestämmelser tyder på att förhöjningen med ett visst antal beräkningsenheter skall ske för varje hell ton. Ett ojämnt tontal (t.ex. 500.6). måste mot bakgrund härav avrundas nedåt till närmast lägre helt tontal (500) när begränsningsbelopp skall fastställas. Detta gäller självfallet också beträffande tillämpningen av de nu berörda bestämmelserna i före- varande paragraf. vilka bygger på konventionens art. 6.1. Anledningen till- att uttrycket dräktighetstal används i sjölagen i stället för konventionens uttryck ton har berörts i remissprotokollet. Någon skillnad i sak föreligger alltså inte mellan konventionen och det remitterade förslaget på denna punkt. ' .

I punkt 4 bör göras en redaktionell ändring i förhållande till det remitte- rade förslaget.

239 &

Lagrådet har till en början behandlat vad som avses med uttrycket de fordringar ”för vilka ansvarsgränsen gäller". Uttrycket används både i förevarande paragrafs-första stycke och i 240 & andra stycket. Lagrådet _

Prop. 1982/83: 159 . 314

hänvisar till att det av specialmotiveringen till den sistnämnda bestämmel- sen framgår att uttrycket avses innefatta alla fordringar som till sin typ är föremål för ansvarsbegränsning. Enligt lagrådet skall en fordran. beträffan- de vilken gäldenären på grund av sådana omständigheter som sägs i 237 & inte kan åberopa ansvarsbegränsning, kunna konkurrera inom beloppet. Lagrådet har ansett att. om den angivna ordningen skall gälla, det berörda uttrycket i både förevarande'paragraf och i 240 & måste ersättas med uttrycket "av det slag som ansvarsgränsen avser”.

Jag vill med anledning av vad lagrådet här har anfört framhålla följande. Till grund för lagrådets bedömning ligger uppenbarligen uppfattningen att gäldenärens rätt till ansvarsbegränsning kan brytas gentemot någon bor- genär men samtidigt finnas kvar gentemot andra. Jag har inte berört denna situation i remissprotokollet och har inte heller vid utformningen av lagtexg ten utgått från att den skulle kunna uppstå. Med uttrycket de fordringar "för vilka ansvarsgränsen gäller” har alltså avsetts de fordringar för vilka ansvarsgränsen faktiskt gäller.

Bestämmelsen i 363 & tredje stycket om att fördelning av fonden skall ske även om den som har upprättat fonden inte har rätt till ansvarsbe- gränsning är att se som ett avsteg från föreskriften i 240 5 andra stycket att fonden är aVsedd för betalning endast av de fordringar för vilka ansvars- gränsen gäller. Det är dock att märka att den förstnämnda bestämmelsen uteslutande tar sikte på det fallet att rätt till ansvarsbegränsning över huvud taget inte föreligger. Av denna anledning kan bestämmelsen inte heller anses strida mot konventionens föreskrift om att fonden ”skall endast vara tillgänglig för betalning av fordringar beträffande vilka an- svarsbegränsning kan åberopas” (att. 11.1). Om rätt till ansvarsbegräns- ning inte föreligger, fmns det inte några sådana fordringar. Bestämmelsen i 363 & tredje stycket leder därför inte heller till någon försämring av möjlig- heten till utdelning ur fonden.

När det gäller den av lagrådet berörda situationen där rätten till ansvars- begränsning skulle kunna brytas i fråga om en enstaka fordran är jag för egen del ytterst tveksam om denna situation kan förekomma. Emellertid vågar jag inte helt utesluta att sådana fall kan uppkomma. Om denna bedömning är riktig, är det nödvändigt att genomföra den ändring i föreva— rande paragrafs första stycke och i 240 5 andra stycket som lagrådet har föreslagit. En sådan justering av lagtexten medför ingen ändring i sak när det gäller den "normala” situationen att rätt till ansvarsbegränsning före- ligger beträffande samtliga de fordringar som till sin typ är föremål för ansvarsbegränsing eller att någon rätt till ansvarsbegränsning över huvud taget inte föreligger.

Även materiellt sett föreligger enligt min uppfattning skäl för den regle- ring som lagrådet har föreslagit. Den som har anmält en fordran mot fonden är i princip förhindrad att begära annan säkerhet för sin fordran än den han har i fonden. Visserligen har jag i remissprotokollet uttalat att den

Prop. 1982/83: 159 315

som kan göra sannolikt att rätt till ansvarsbegränsning inte föreligger har möjlighet att med stöd av vanliga regler begära ytterligare säkerhet. Denna möjlighet kan emellertid i praktiken vara utesluten på grund av att gälde- nären saknar andra tillgångar. Om den som senare lyckas visa att gälde- nären i förhållande till honom själv saknar rätt att begränsa sitt ansvar inte fick konkurrera i fonden, skulle vederbörande borgenär komma i ett sämre läge än de som har begränsningsbara fordringar. En sådan ordning är inte tillfredsställande. Jag är mot bakgrund av det anförda beredd att godta lagrådets förslag i denna del. Som lagrådet har framhållit är den berörda konventionsbestämmelsen oklar. Den nu förordade ändringen kan emeller- tid inte anses strida mot konventionen.

] paragrafens andra stycke bör göras den redaktionella ändring som lagrådet har'förordat.

Lagrådet har föreslagit att i tredje stycket efter ordet ”fordran" skall föras in orden "som skall utgå ur ansvarsbeloppet”. Enligt min mening följer det redan av lydelsen i det remitterade förslaget att endast sådana fordringar avses. Jag är därför inte beredd att förorda denna ändring.

Vad beträffar den ändring i förevarande paragrafs sista stycke som lagrådet har föreslagit vill jag framhålla att bestämmelsen delvis har sin motsvarighet iden nu gällande 236 Gå tredje stycket andra meningen. Denna bestämmelse har också visat sig ha en praktisk betydelse. Den i remissen föreslagna utformningen av bestämmelsen kan ge ett intryck av att den endast avser det fall att en begränsningsfond har upprättats. För att undvi- ka en sådan tolkning tillstyrker jag att. som lagrådet har föreslagit. före- skriften om rättens medverkan utgår. Jag anser det däremot inte nödvän- digt att i lagtexten föra in uttrycket "när ansvarsbeloppet skall fördelas".

240 &

I fråga om uttrycket ”rättsliga åtgärder" i förevarande paragrafs första stycke har jag för min del svårt att dela lagrådets uppfattning att det inte skulle utgöra en lämplig samlingsbeteckning för de förfaranden som avses. Gränsdragningen mellan dessa förfaranden. där krav framställs hos en domstol. myndighet eller liknande. och övriga slag av åtgärder för att hävda sin rätt bör enligt min mening inte föranleda några problem i prakti- ken. En uppräkning av det slag som lagrådet har förordat skulle inte bara tynga lagtexten utan även kunna leda till icke önskvärda resultat, om uppräkningen inte kom att uttömmande ange alla förfaranden som den borde omfatta. Vidare talar intresset av att behålla den nordiska enhetlig- heten för att lagtexten inte bör ändras på föreslaget sätt. Jag förordar därför att uttrycket ”rättsliga åtgärder" behålls. Av samma skäl ser jag inte heller någon anledning att, på det sätt som lagrådet har föreslagit. i lagtexten föra in en bestämning av den krets av personer som får upprätta en begränsningsfond. '

Lagrådet har föreslagit ett tillägg till paragrafens första stycke för det fall

Prop. 1982/83z'159 ' 316

att två begränsningsfonder upprättas i anledning av samma händelse. I detta avseende hänvisarjag till vad som anförs i anslutning till 35] &.

Lagrådet har också berört frågan om kanaliseringsregeln i förevarande paragrafs tredje stycke bör vara tillämplig även när det gäller talan huruvi- da någon, för vilken upprättandet av fonden har verkan, har rätt till ansvarsbegränsning. Jag har efter ytterligare överväganden kommit till den slutsatsen att den ordning som jag har föreslagit i remissprotokollet är den lämpligaste. En annan ordning, dvs. den som har valts i Danmark och Norge. skulle i enlighet med vad lagrådet har pekat på kräva en ändring av regeln i paragrafens fjärde stycke så att en sådan person också får rätt att initiera ett begränsningsmål. Detta är enligt min mening inte lämpligt.

Lagrådet har tagit upp frågan om innebörden av uttrycket "väcka talan" i fjärde stycket. Avsikten är att detta stycke skall avse endast de fall då begränsningsmål initieras. Jag ansluter mig därför till lagrådets förslag att . byta ut detta uttryck mot ordet ”anhängiggöra".

Lagrådet har med anledning av frågan om fondens ställning i redarens konkurs ansett att inbetalningen till fonden i återvinningshänseende bör jämställas med ställande av säkerhet. Redan av vad jagi remissprotokollet har anfört i motiveringen till förevarande paragraf torde framgå att olika betraktelsesätt kan anläggas på den nu behandlade frågan. Lagrådets skäl för sitt synsätt förefaller enligt min mening övertygande. Som jag har förklarat i remissprotokollet torde frågan dock närmast vara av teoretiskt intresse. Den kan därför inte motivera särskild reglering i lag.

Vad lagrådet i övrigt har anfört i anslutning till förevarande paragraf överensstämmer med mina överväganden. Lagrådets yttrande i dessa de- lar föranleder därför inte någon särskild kommentar från min sida.

241 5 _ Jag har inte någon erinran mot lagrådets förslag att i första och andra styckena byta ut uttrycket "någon på vars vägnar fonden är upprättad" mot uttrycket ”någon som fonden har verkan för enligt 240 & andra stycket". Den formulering som lagrådet har föreslagit anger tydligare att den personkrets som anges i 240 & andra stycket är densamma som den personkrets för vars egendom upprättandet av en begränsningsfond med- för det skydd som anges i förevarande paragraf.

I den engelska konventionstexten talas om frigivande av egendom som har blivit "arrested or attached” (art. 13.2). Enligt lagrådet är det tveksamt om uttrycket omfattar utmätning. Enligt vad jag har inhämtat inbegriper det emellertid åtminstone _ett sådant säkerställande av egendom som sker. genom utmätning, även om senare åtgärder i utmätningsförfarandet. såsom försäljning av utmätt gods osv.. inte innefattas i uttrycket. Som lagrådet har påpekat torde det uttryck som används i den franska konventionstex- ten ("saisi") omfatta utmätning. Jag vill vidare framhålla att det norska Iagförslagets uttryck "arrest eller annen tvangsforretning',” torde inbegripa utmätning.

Prop. 1982/83:159 3l7

Till vad jag nu har sagt om tolkningen av vilka slag av säkerhetsåtgärder som konventionen berör vill jag tillägga att det ligger i sakens natur att en verkställd utmätning inte kan hävas. om de särskilda bestämmelser som reglerar utmätningsförfarandet inte medger det. Bestämmelsen i konven- tionen tar självfallet i första hand sikte på situationer där 'den utmätta egendomen ännu inte har sålts. Skulle utmätningsförfarandet ha fortskridit så långt som till- försäljning, får bestämmelserna i förevarande paragraf tillämpas på det sätt som lagrådet har förordat. '

Under föredragningen i lagrådet har diskuterats huruvida ordet ”kan” i fjärde stycket borde bytas mot "skall". Efter ytterligare överväganden har jag kommit till den slutsatsen att någon sådan ändring inte bör göras. Jag hänvisar till vad jag har anfört i remissprotokollet i anslutning till detta lagrum. '

242 ?

Lagrådet har föreslagit att paragrafen förtydligas. Enligt lagrådet fram- går det nämligen inte tydligt av lagtexten huruvida föreskrifterna i paragra- fens tre sista stycken gäller oavsett om det finns någon fond eller inte. Av motiven och av systemet i övrigt måste enligt lagrådet dras slutsatsen'att andra och tredje styckena skall tillämpas enbart om det inte har uppstått något fondärende eller begränsningsmål. medan fjärde stycket gäller såväl i som utanför sådant mål eller ärende.

Jag har för egen del inte någon erinran emot vad lagrådet har anfört angående tillämpningen av paragrafensandra och tredje stycken. Jag till- styrker därför i huvudsak lagrådets förslag till förtydliganden och de smärre redaktionella ändringar som lagrådet har förordat. Jag är dock inte beredd att i andra stycket sista meningen byta "ut ordet "skall” mot "bör".

Jag har i anledning av lagrådets yttrande på nytt övervägt frågan huruvi- da dispaschförfarandet skall kunna utnyttjas i de fall då en begränsnings- fond har upprättats. Visserligen uppställer inte de föreslagna bestämmel- serna om begränsningsfond och begränsningsmål något formellt hinder mot att parterna hänskjuter en fråga till dispaschör även när en begräns- ningsfond har upprättats. Något sådant hinder kan f.ö.. med hänsyn till frågornas dispositiva karaktär, inte anses föreligga utan uttrycklig före- skrift därom. Emellertid skulle en sådan ordning motverka syftet med det föreslagna systemet. Den synes också kunna ge upphov till mycket spe- ciella situationer. Exempelvis skulle en domstol. som vid upprättande av en fond har tagit ställning till ansvarsbeloppets storlek. kunna ha att på nytt ta ställning till samma fråga på grund av en överklagad dispasch.

Möjligheten för parterna att begära dispasch bör mot bakgrund av vad jag har anfört ses som ett alternativ till domstolsförfarandet med begräns- ningsfond och begränsningsmål och inte som ett komplement. Denna möj- lighet bör därför reserveras för de fall då begränsningsfond inte har upprät- tats. Jag föreslår att en bestämmelse av denna innebörd tas in i fjärde 22 Riksdagen 1982/83. 1 mm!. Nr [59

Prop. 1982/83: 159 x 318 stycket. En sådan ordning överensstämmer med vad som på denna punkt kommer att gälla i Norge.

Femtonde kapitlet

Under denna rubrik har lagrådet hänvisat till vad som har anförts vid 240 &, nämligen att det system som är avsett inte framgår så klart som vore önskvärt av lagtexten och de motiv som anförs. Enligt lagrådet synes handläggningsfrågorna i vissa avseenden ha lämnats helt eller delvis oreg- lerade. Lagrådet har ansett att det självfallet är angeläget att den nordiska rättslikhet som har förhandlats fram tas tillvara men har ändå funnit att vissa ändringar och förtydliganden bör genomföras.

Jag vill för min del erinra om vad jag har anfört i remissprotokollet beträffande utformningen av de bestämmelser som avser begränsningsfond och begränsningsmål. Som jag där har framhållit övervägde jag en svensk särlösning på detta område, främst. på grund av den remisskritik som hade riktats mot systemets utformning. Av angivna skäl avstod jag dock från en sådan lösning. [ detta ligger att även jag, som jag inledningsvis har betonat. anser en likartad nordisk utformning av bestämmelserna vara av utomor— dentligt stort värde. Härav följer att jag finner att avsteg från den sålunda uppnådda enigheten beträffande dessa bestämmelser bör göras endast om en ändring kan bedömas som oundgängligen nödvändig. Detta innebär att jag på en del punkter inte fullt ut anser mig kunna biträda lagrådets ändringsförslag, även om jag finner att vissa av dessa förslag i sig innefat- tar förbättringar.

Som jag har anfört i remissprotokollet innebär det remitterade förslaget att man skapar en ordning för upprättande och fördelning av begränsnings- fond som på vissa punkter passar mindre väl in i det processuella systemet i stort. Enligt min uppfattning är det dock nödvändigt att på ett så speciellt område som det här är fråga om ha. vissa särregler. Det är vidare att märka att det torde bli relativt ovanligt att begränsningsfond upprättas, och i än högre grad att begränsningsmål uppkommer. Som jag har sagt i remisspro- tokollet tillmäter jag det också stor betydelse att dessa slag av mål och ärenden kommer att handläggas vid domstolar som är särskilt kvalificerade i detta sammanhang. Jag är därför övertygad om att systemet — i det fåtal fall det kan väntas komma till användning — skall fungera på ett "tillfreds- ställande sätt, även om en uppkommen situation inte direkt skulle vara reglerad i lagtexten. Jag konstaterar också att lagrådet har uttalat att svårigheterna bör kunna lösas. både formellt och praktiskt.

Av remissprotokollet framgår att avsikten har varit att det skall föreligga en klar uppdelning mellan ärenden om begränsningsfond och begräns- ningsmål. Lagrådet har ansett att denna uppdelning inte har kommit till tillräckligt tydligt uttryck i lagtexten. Enligt lagrådet har det sålunda inte angetts på ett tydligt sätt till vilken kategori de särskilda paragraferna hör. Som exempel på bristande tydlighet i detta avseende nämner lagrådet regeln om preklusion i 357 5.

Prop. 1982/83: 159 319

Lagrådets uppfattning att preklusionsbestämmelsen har betydelse en- bart i begränsningsmål är självfallet riktig. Jag anser däremot inte att paragrafens placering medför någon risk för den motsatta tolkningen. Preklusionsverkan följer i och för sig av 364 &. Bestämmelsen i 357 5 har därför närmast karaktären av ett klarläggande. Det bör vidare anmärkas att i 357 & talas om ”handläggningen av frågan om fondens fördelning". Denna fråga skall enligt 240 & tredje stycket prövas i begränsningsmål. Den av lagrådet föreslagna åtgärden att flytta den bestämmelse som i det remitterade förslaget finns i 357 G och inordna den i reglerna om begräns- ningsmål skulle vidare enligt min mening alltför mycket rubba den nordis- ka enhetligheten. Mot bakgrund av det anförda anser jag mig inte kunna följa lagrådets förslag. I konsekvens härmed bör inte heller de ändringar i 357. 358 och 363 55 genomföras som en flyttning av 357 5 skulle föranleda.

350 och 351 åå

Som jag närmare skall återkomma till i det följande biträder jag lagrådets förslag att alla bestämmelser som rör ansvar för oljeskador skall stå kvar i oljeansvarighetslagen. I 350, 351 och 353 55 sjölagen bör göras de ändring- ar som föranleds härav.

Vad härefter angår frågan i vilken mån sjölagen kan anses medge att flera begränsningsfonder upprättas på grund av en beh samma händelse ansluter jag mig till lagrådets uppfattning. Enligt min mening föreligger det inte något hinder mot två begränsningsfonder i anledning av samma hän- delse i de fall som lagrådet nämner. Däremot kan jag inte dela lagrådets bedömning att det kan vara skäl att i 240 & första stycket ta in en bestäm- melse som hindrar att dessa begränsningsfonder upprättas vid skilda dom- stolar. I de sällsynta undantagsfall där det kan bli aktuellt att upprätta två begränsningsfonder kan det också finnas goda skäl för att tillåta att 'dessa fonder upprättas vid olika domstolar, även om detta innebär att två dom- stolar kan ha att var för sig pröva frågan om rätt till ansvarsbegränsning.

Lagrådet har vidare berört den situation där den ansvarige redaren vill upprätta en begränsningsfond för skador på egna passagerare men i fråga om andra skador vill åberopa ansvarsbegränsning utan att upprätta någon fond. Enligt lagrådet synes 351 5 enligt sin ordalydelse leda till att fonden för passagerarskador skall inbegripa också ansvarsbeloppet för övriga skador. '

Som lagrådet konstaterar skulle en sådan tillämpning efter ordalydelsen av den föreslagna bestämmelsen inte stå i god överensstämmelse med 2425 första stycket. Där föreskrivs att ansvarsbegränsning kan åberopas även om en begränsningsfond inte upprättas. Lagrådet drar därför och under hänvisning till den norska sjölagskommitténs betänkande den slutsatsen. att bestämmelsen i det angivna fallet bör tillämpas så att det är den avgränsning av fondens ändamål som anges i ansökningen om fondens upprättande som skall vara bestämmande för fondbeloppets storlek. Detta

Prop. 1982/83: 159 ' 320

gäller enligt lagrådet oavsett om den som upprättar fonden gör gällande ansvarsbegränsning också beträffande ett fordringsslag som inte omfattas av ansökningen.

Jag delar lagrådets uppfattning om hur den ifrågavarande bestämmelsen bör förstås. Samtidigt vill jag emellertid framhålla att bestämmelserna i femtonde kapitlet inte får ses isolerade från de bestämmelser i tionde kapitlet med vilka de har ett samband och vars materiella regler de syftar till att genomföra. Detta gäller främst 240 & men även i viss utsträckning 24l och 242 55. Jag anser därför inte heller att 351 5 i dess lydelse enligt det remitterade förslaget kan läsas på annat sätt än som lagrådet har angett. Jag vill också på denna punkt erinra om vad jag tidigare har anfört om intresset av att så långt möjligt stå fast vid den nordiska rättslikheten..Jag finner därför inte skäl att genomföra den ändring som lagrådet har föror- dat.

352 5

Jag delar lagrådets uppfattning att en ansökan om upprättande av be- gränsningsfond med hänsyn till ärendets beskaffenhet bör vara skriftlig. ] _ syfte att i så stor utsträckning som möjligt bevara den nordiska enhetlighe— ten förordar jag emellertid att kravet på skriftlighet tas in i förevarande paragrafs andra stycke. Jag delar lagrådets uppfattning beträffande inne- börden av första stycket. Jag anser dock inte att någon ändring av lagtex- ten är nödvändig.

Jag instämmer i övriga uttalanden som lagrådet har gjort i anslutning till denna paragraf och biträder de förslag till jämkningar i andra och tredje styckena som lagrådet har lagt fram.

353 5

I anslutning till denna paragraf har lagrådet inledningsvis diskuterat frågan huruvida kravet på tilläggsbelopp. och de verkningar som en utebli- ven inbetalning av ett sådant belopp för med sig, kan anses stå i överens- stämmelse med konventionen. Lagrådets yttrande synes innebära att det inte bestämt går att säga att den föreslagna ordningen strider mot konven- tionen och att den därför får godtas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det redan när 1957 års konvention införlivades med svensk rätt ansågs tillåtet att i den svenska lagstiftningen kräva ytterligare säkerhet utöver ansvarsbeloppet (237 5 första stycket sjölagen i nu gällande lydelse). Den konventionen innehåller lika litet som 1976 års begränsningskonvention bestämmelser om tilläggsbelopp.

Vad härefter angår fjärde stycket ärjag för min del beredd att instämma i lagrådets uppfattning. Jag godtar därför lagrådets förslag. Fonden skall således anses bestå även om felande belopp inte inom den utsatta tiden betalas in eller tryggas genom ställd säkerhet. ] fortsättningen skall fonden ' dock inte medföra sådan rättsverkan som avses i 24] och 357 %. Möjlighe-

Prop. 1982/83:159 ' ' - 321

ten att genom samråd åstadkomma motsvarande ordning i de övriga nor- diska länderna saknas dock. Detta beror på. som jag inledningsvis har nämnt, att det danska lagförslaget redan har antagits av folketinget medan det norska förslaget inom kort kommer att behandlas av stortinget. Å andra sidan torde den föreslagna ändringen väl stämma överens med syftet bakom den bestämmelse som har lagts fram i det remitterade förslaget—och som har utarbetats i nordiskt samarbete. Mot bakgrund härav synes intres- set av nordisk enhetlighet inte utgöra något hinder mot ändringsförslaget.

Även i övrigt biträderjag i huvudsak lagrådets ändringsförslag i fråga om förevarande paragraf. Jag är dock inte beredd att tillstyrka ett utbyte av orden ”förvaltare i fonden" mot ”god man". Jag kommer att närmare - beröra denna fråga i anslutning till 355 5. Jag är inte heller beredd att genomföra den omformulering av paragrafens tredje stycke som lagrådet har föreslagit. I det remitterade förslaget har detta lagrum byggts upp så att det fall som i praktiken torde komma att bli det vanligen förekommande regleras i första meningen. nämligen att inbetalning görs eller säkerhet ställs i samband med att ansökan om upprättande av fond ges in till rätten. Motsvarande lagrum har i de andra nordiska länderna utformats på samma sätt.

354 5

Den fråga som lagrådet har berört inledningsvis har samband med tolk— ' ' ningen av 351 5 (och den bakomliggande 240 5). Som jag har anfört i ' anslutning till 35] & anserjag lagrådets påpekanden vara riktigai sak. Med uttrycket "samtliga borgenärer” förstås givetvis samtliga borgenärer med sådana fordringar som fonden avser. Enligt-min mening är det dock inte nödvändigt att göra någon ändring i lagtexten.

355 &

Lagrådet har i fråga om beteckningen förvaltare anfört att en annan- beteckning bör väljas för att det skall stå klart att det inte är fråga om en person med befogenheter liknande dem som tillkommer en konkursförval- tare. För sin del har lagrådet förordat beteckningen "god man"; Lagrådet- har också föreslagit att den gode mannens uppgifter skall anges i" lagtexten . utöver vad som framgår av 360 5 i det remitterade förslaget.

Jag biträder lagrådets förslag om precisering av dessa uppgifter i lagtex- ten. När det gäller den terminologiska frågan är jag givetvis medveten om att det föreligger väsentliga skillnader mellan uppgifter och befogenheter för en ' förvaltare i en begränsningsfond och för en konkursförvaltare. ' Emellertid anserjag att det inte finns någon risk för missuppfattning. Detta gäller särskilt om de förtydligande tillägg införs som lagrådet har föreslagit ifråga om förvaltarens befogenheter. Jag har inte heller kunnat finna någon mera lämplig beteckning. Jag förordar därför att beteckningen förvaltare behålls. Däremot ansluter jag mig till lagrådets förslag till en redaktionell jämkning av första stycket.

Prop. 1982/83: 159 322

356 5

Jag kan instämma i lagrådets uttalanden beträffande innebörden av begreppet "talan väcks i låga ordning". Anmälan av en fordran enligt denna paragraf bör alltså enligt min mening kunna jämställas med sådan väckande av talan som enligt 368 5 (347 € enligt nu gällande sjölag) är en förutsättning för preskriptionsavbrott.

- 357 och 358 55

Ifråga om lagrådets uttalanden rörande dessa paragrafer hänvisar jag till vad jag har anfört under rubriken Femtonde kapitlet.

359 och 360 55

Begränsningsmålet bör ses som ramen för det förfarande inom vilket olika slags tvister skall lösas. Som jag har anfört i remissprotokollet följer inte ett begränsningsmål automatiskt när en begränsningsfond upprättas. För att ett begränsningsmål skall uppstå krävs att talan väcks genom stämning. Vanligen torde denna stämning innefatta yrkande om fördelning av begränsningsfonden. Som lagrådet har framhållit i sitt yttrande behöver härefter inte varje borgenär väcka talan med yrkande om att hans fordran skall utgå ur fonden. Redan anmälan av en fordran i fondärendet får anses innefatta ett sådant yrkande. l konsekvens härmed räcker det för en borgenär som vill träda in i förfarandet sedan ett begränsningsmål har inletts att anmäla sin fordran.

Lagrådet har ansett att det beträffande parterna och partsställningen behövs mer klargörande uttalanden än de som har gjorts i remissprotokol- let. Detta sägs gälla Särskilt regeln i 360 & sista stycket och vad den avses innebära i förhållande till den partsställning som har gällt tidigare genom det sätt på vilket talan har väckts eller anmälan har gjorts.

Jag vill för egen del erinra om att den partsställning som det gäller är den som förekommer i tvister som uppkommer enligt 360 & fjärde stycket. Sålunda avses tvister som uppstår genom invändningar som har framställts antingen skriftligen före fondsammanträdet eller muntligen vid detta. Det sätt på vilket begränsningsmålet har uppkommit saknar i detta samman- hang betydelse. Pansställningen blir med andra ord beroende av innebör- den av den ifrågavarande invändningen. Detta gäller dock med en reserva- tion. Som jag har framhållit i remissprotokollet i specialmotiveringen till 360 & har jag ansett det vara naturligt att. i den mån den som har upprättat fonden uppträderi en tvist. betrakta denne som svarande. Detta betraktel- sesätt kan förefalla märkligt, om det är gäldenären som har initierat be- gränsningsmålet genom att väcka en negativ fastställelsetalan gentemot en enskild borgenär. Emellertid måste här beaktas att borgenären redan tidi- gare har anmält sin fordran och därmed företagit en processhandling som i praktiken företer stora likheter med väckande av fullgörelsetalan mot den som har upprättat fonden. I det sammanhanget får gäldenären anses ha

Prop. 1982/83: 159 ' 323

ställning av svarande. Det är mot denna bakgrund mitt uttalande om gäldenärens ställning skall ses. Frågan vilka andra slags partskonstella- tioner som kan uppstå blir naturligen beroende av hur den talan formuleras som uppkommer genom invändningen. Jag anser mig inte kunna göra några ytterligare uttalanden i denna fråga utöver vad jag har anfört i remissprotokollet. Det får överlämnas åt rättstillämpningen att med led- ning av de uttalanden som har gjorts i lagstiftningsärendet avgöra frågan från fall till fall.

Lagrådet har också tagit upp frågan i vilken omfattning tredskodom skall- få meddelas. Avsikten med den föreslagna regleringen är att utesluta tredskodom som påföljd för utevaro endast såvitt gäller själva fondsam- manträdet. I sådana tvister som har berörts i det föregående skall däremot tredskodom kunna förekomma. Jag återkommer till denna fråga i anslut- ning till 361 .5.

När det gäller de justeringar i lagtexten som lagrådet har föreslagit anser jag att de i huvudsak innebär förtydliganden av vad den tänkta ordningen anses innebära. Av hänsyn till den betydelse som jag tillmäter den nordis- ka rättslikheten finner jag mig dock inte kunna följa lagrådets förslag i fråga om 360 & första stycket tredje meningen i det remitterade förslaget (fjärde meningen i lagrådets förslag"). Bestämmelsen i tredje stycket andra mening- en i det remitterade förslaget. som motsvarar första stycket sista meningen i lagrådets förslag. är enligt min mening överflödig. Vad som sägs där torde följa av 361 5 första stycket som jämställer fondsammanträdet med muntlig förberedelse (jfr 42 kap. l2 & rättegångsbalken ).

361 5

Jag har i anslutning till föregående paragraf berört frågan om tredsko- dom på grund av utevaro från fondsammanträde. Jag har mot bakgrund av vad jag har anfört där inte något att erinra mot lagrådets förslag att en otvetydig bestämmelse som utesluter tredskodom vid sådan utevaro tas in i femtonde kapitlet. Jag ansluter mig också till förslaget att införa en föreskrift om att det i kallelsen till fondsammanträdet skall anges vad som blir följden när part uteblir. '

Jag kan ansluta mig till lagrådets uppfattning att det är mindre lämpligt att förvaltaren, som har till uppgift att granska anmälda fordringar. göra upp förslag till fördelning av fonden och söka förlika tvistande parter, också uppträder som ombud för vissa parter.

362 5

Jag delar lagrådets bedömning i anslutning till förevarande paragraf att särskild talan bör kunna föras mot avgöranden i frågor om omedelbar betalning. Som lagrådet har anfört bör en sådan bestämmelse tas in som ett andra stycke i paragrafen. Jag anser dock att hovrättens avgöranden i sådana frågor inte bör få överklagas. Utbetalning får självfallet inte ske

Prop. 1982/83: 159 ' 324

innan lagakraftägande beslut föreligger. Någon föreskrift 'om detta torde inte vara nödvändig.

363 5

I enlighet med vad jag har anfört. i anslutning till 357 & anserjag mig inte kunna tillstyrka den ändring i förevarande paragraf som lagrådet har före- slagit.

364 5

Jag instämmer i vad lagrådet har anfört om att bestämmelsen bör anses gälla ”lagakraftvunnet avgörande i begränsningsmålet". '

Lagrådet har också berört frågan vilken rättskraft som följer med ett avgörande beträffande rätten till ansvarsbegränsning. Detta spörsmål be- ror i viss utsträckning på om det är möjligt att bryta rätten till ansvarsbe-' gränsning gentemot enstaka borgenärer (men inte mot samtliga). Under hänvisning till vad jag har anfört häro'm i anslutning till 239 % vågarjag för min del inte utesluta att detta slag av avgöranden kan komma-att tillerkän- nas en mera omfattande rättsverkan än vad lagrådet har förutsatt. På grund härav är jag inte beredd att. som lagrådet har föreslagit. från bestämmel- sens tillämpningsområde utesluta frågor om ansvar och ansvarsbegräns- ning. Lagrådet har å andra sidan föreslagit att även tilläggsbeloppet skall nämnas i bestämmelsen. Med hänsyn till tilläggsbeloppets karaktär av ' säkerhet för förvaltarens ersättningsanspråk och rättegångskostnader samt ränta kan beslut om tilläggsbeloppets storlek inte omfattas av någon rätts- kraft. Det föreligger inte något hinder mot att den som har upprättat begränsningsfonden slutligen åläggs att betala ersättning utöver tilläggsbe- loppet. om tilläggsbeloppet visar sig vara otillräckligt.

368 å

Som jag har anfört i anslutning 'till 200 5 harjag ansett att i den paragra- fen bör behållas hänvisningen till såväl 337 5 som förevarande paragrafs första stycke 6 och 7. Även om regleringen av frågan i vad mån dessa bestämmelser går att åsidosätta genom avtal systematiskt inte hör hemma i 200 &. harjag funnit det vara en fördel om de bestämmelser som förbjuder avtalsvillkor till passagerares nackdel anges samlat.

Genom den ståndpunkt jag har intagit i fråga" om 200 & skulle den jämkning som lagrådet har förordat beträffande förevarande paragraf vara. överflödig. Å andra sidan är det givetvis värdefullt. om det även av denna paragraf framgår att möjligheten att genom avtal ändra preskriptionsti- derna till passagerares nackdel inskränks genom andra bestämmelser i sjölagen. Jag föreslår därför att i förevarande paragrafs femte stycke görs en erinran om innehållet i 200 .5.

Beträffande verkan såvitt gäller preskriptionsavbrott av en borgenärs anmälan av sin fordran hänvisas till vad jag har anfört i anslutning till 356 fi.

I») 'I!

Prop. 1982/83: 159' 3

lkraftträdandebesrämmelsen

Jag biträder lagrådets förslag. '

Vissa redaktionella ändringar

Utöver de ändringar i lagtexten som jag har behandlat i det föregående bör vissa ändringar av redaktionell karaktär görasi ingressen samt i l77. 178.182.183,186.193.1960ch 234 55.

Jag förordar vidare att de rent språkliga ändringar som i det remitterade förslaget har föreslagits beträffande 175 och 176 åå inte genomförs.

Förslaget till lag om ändring i lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss

Lagrådet har i anledning av de föreslagna ändringarna i oljeansvarighets- lagen uttalat att den uppdelning av bestämmelserna på två lagar som har gjorts i det remitterade förslaget av lagtekniska och praktiska skäl inte kan tillstyrkas. Lagrådet har föreslagit att regleringen i dess helhet liksom f.n. inordnas i oljeansvarighetslagen men att förfarandereglerna inte uttryckli- gen återges där utan får framgå genom hänvisning till sjölagen . .

För egen del anserjag att goda skäl kan anföras både för den lagtekniska; . lösning som det remitterade förslaget innehåller och den som lagrådet har förordat. Jag ser dock en avgörande fördel med lagrådets lösning. Det finns nämligen anledning att förVänta sig att det i framtiden kan bli-aktuellt att med svensk rätt införliva andra skadeståndsrättsliga konventioner som har ett system med begränsningsfond. Bl.a. torde den konvention om skade- ståndsansvar vid sjötransport av farligt gods som f.n. håller på att utarbe- ' tas komma att innehålla ett sådant system. Med det remitterade förslagets lösning skulle det bli nödvändigt att göra ändringar i sjölagens femtonde kapitel. om en "sådan konvention införlivas med svensk rätt. Lagrådets lösning medför däremot att dessa bestämmelser inte behöver ändras. Den eventuella anpassning till sjölagens regler som behövs i sådana fall'kan i stället göras i den lagstiftning som grundas på den nya konventionen. På grund av det anförda är jag beredd att tillstyrka de ändringar i oljeansvarig- hetslagen och sjölagen (350. 351 och 353 åå) som lagrådet har förordat.

I dansk och norsk lagstiftning har den lagstiftning som oljeansvarighets- konventionen ger upphov till tagits in som ett särskilt kapitel i resp. sjölag. Någon fullständig nordisk enhetlighet föreligger sålunda inte i fråga'om utformningen av lagstiftningen om ansvaret för oljeskada. Jag anser'därför att intresset av nordisk rättslikhet inte lägger något hinderi vägen mot att utforma lagstiftningen på det sätt som lagrådet har föreslagit. Det kan dock' vara av värde att i ett nytt andra stycke till 350 & sjölagen lämna den upplysningen att bestämmelserna i 352 - 364 åå i vissa delar tillämpas också i fråga om en sådan begränsningsfond som upprättas enligt 5 & oljeansva- righetslagen. '

Lagrådet har föreslagit en ny lydelse av 6 & oljeansvarighetslagen. I

Prop. 1982/83: 159 326

fjärde stycket av lagrådets förslag behandlas förfarandet när en begräns- ningsfond upprättas i mål rörande oljeskador. Av sista meningen i detta förslag synes motsättningsvis följa att det inte har någon betydelse för rätten till ansvarsbegränsning, om den som har upprättat fonden underlåter att inom utsatt tid betala in tilläggsbelopp eller ställa säkerhet för ett sådant belopp. Rätten till ansvarsbegränsning skulle sålunda inte gå förlorad.

I fråga om det konventionsenliga i att kräva tilläggsbelopp hänvisar jag till vad jag har anfört i specialmotiveringen till 3535 och vad jag nyss har sagt i anledning av lagrådets yttrande i anslutning till den paragrafen. Som framgår av remissprotokollet anser jag att varken 1976 års begränsnings- konvention eller oljeansvarighetskonventionen hindrar den ordning med tilläggsbelopp som har tagits upp i det remitterade förslaget. Jag förordar därför med avvikelse från vad lagrådet har föreslagit en uttrycklig reglering av denna fråga i oljeansvarighetslagen. I 6 & bör föreskrivas att rätten till ansvarsbegränsning föreligger endast om ägaren (eller dennes försäkrings- givare) upprättar en fond uppgående inte bara till det ansvarighetsbelopp som gäller för ägaren utan också till det tilläggsbelopp som domstolen kan ha fastställt. Detta innebär också att rätten till ansvarsbegränsning går förlorad om, efter det att rätten har beslutat om_högre ansvarighetsbelopp eller högre tilläggsbelopp. den som har. upprättat fonden underlåter att inom utsatt tid betala det felande beloppet eller trygga detta genom säker- het. Liksom en globalfond skall dock oljeskadefonden anses bestå i dessa fall men utan den verkan som avses i 9 & oljeansvarighetslagen och 357 % sjölagen.

Det förtjänar emellertid påpekas att det inte enligt oljeansvarighetslagen gäller någon frist inom vilken begränsningsfondmåstc upprättas för att ägaren skall ha rätt till ansvarsbegränsning. Om ägaren har underlåtit att iaktta en frist som har utsatts i ett föreläggande enligt 353 & fjärde stycket sjölagen. återvinner ägaren rätten till ansvarsbegränsning genom att efter fristens utgång betala in felande belopp eller .ställa ytterligare säkerhet. Under mellantiden har han dock inte haft det skydd mot kvarstad som föreskrivs i 9 % oljeansvarighetslagen. .

I anledning av vad lagrådet har uttalat i övrigt beträffande detta lagför- slag vill jag anföra följande. .

Beträffande frågan om preklusion är att märka att den regel som förelås införd i 357 & sjölagen snarast är fördelaktigare för en skadelidande som inte iakttar den utsatta preklusionsfristen än den preklusionsbestämmelse som f.n. finns i 7 5 andra stycket oljeansvarighetslagen. Skillnaden mellan de båda bestämmelserna är att det för att en sådan borgenär skall ha rätt till betalning ur fonden enligt oljeansvarighetslagen krävs att han har haft viss ursäkt för sin underlåtenhet att anmäla sitt anspråk inom anmälningsfris- ten. Något sådant krav för rätt till utdelning ur fonden ställs inte upp i den föreslagna bestämmelsen i sjölagen.

Jag biträder lagrådets förslag i fråga om omräkning av SDR till svenskt

Prop. 1982/83: 159 ' 327

mynt. Hänvisningen till 369 & sjölagen innebär att omräkningen knyts till inbetalningsdagcn resp. dagen då säkerhet ställs och inte till den dag då fonden upprättas. Härigenom undviks all osäkerhet i fråga om vilken tidpunkt som avses.

Vad angår lagrådets förslag att i IS & tredje stycket första meningen byta ut ordet "frågor" mot ”talan" villjag påpeka att denna bestämmelse är en forumregel. Den har främst till syfte att slå fast vilken domstol som skall pröva dessa frågor. Någon prövning sker givetvis inte utan att sådan påkallas i den ordning som föreskrivs i sjölagen (jfr andra meningen). Jag finner därför inte anledning att följa lagrådets förslag på denna punkt.

I övriga delar godtar jag vad lagrådet har anfört samt ansluter mig till lagrådets förslag till utformning av lagtexten.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna änd- ringar. '

dels godkänna den i London den l9 november I976 avslutade kon- ventionen om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar.

dels godkänna det i Bryssel den Zl december 1979 avslutade änd- ringsprotokollet till den internationella konventionen den 25 au- gusti l924 rörande fastställande av vissa gemensamma bestäm- melser i fråga om konossement i dess lydelse enligt ändringspro- tokoll den 23 februari l968,

dels godkänna att regeringen säger upp den i Bryssel den IO oktober 1957 avslutade konventionen angående begränsningen av ansva- righeten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

Prop. 1982/83: [59 Innehåll Propositionen ................................................ Propositionens huvudsakliga innehåll . . .. . .. . . . .. . .. . ... .. .' ..... Propositionens lagförslag ...................................... Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 5januari 1983 I Inledning .................................................. 2 Det internationella konventionsarbetet ....... ' ................. 2.1 Begränsning av redares ansvar .. ; ........................ 2 2 Befordran av passagerare och resgods ......... - ............ 3 Gällande svensk rätt ...... . .................................. 3.l Begränsning av redares ansvar ........... - ................ 3.2 Befordran av passagerare och resgods ..................... 4 Konventionernas huvudsakliga innehåll ....................... 4.l l976'års begränsningskonvention ......................... 4.2 Aténkonventionen ...................................... 5 Allmän motivering .......................... - ............... 5.I I976 års begränsingskonvention ........................... 5. l _| Sveriges tillträde till konventionen .................. 5. l .2 Huvuddragen av den föreslagna lagstiftningen ........ 5.1.3 Särlösningar på vissa områden . . . . . . . . . . .' ........... 5. l. 3. l Skador på hamnanläggningar m.m. ........... 5 l. 3_... ? Fartyg under 300 ton ....................... 5.l l.3. 3 Fartyg for me farvatten m.m. ............... 5.l. 3. 4 Örlogsfartyg och andra statsfartyg ............ '5. .l. 3. 5 Personer och fartyg utan anknytning till konven- tionsstat ......................................... 5. l .4' Upprättande och fördelning av begränsningsfond ...... 5.1.5 _Oljcskador ....................................... 5.2 At e'nkonventionen ...................................... 5.3 Ratifikation av 1979 ars protokoll till Haag- V-isbyreglerna . . . . 6 Upprättade lagförslag ....................................... 7Specialmotivering ........... .............. - 7.l Förslaget till lag om ändring i sjölagen ..................... Andra kapitlet ....................... . ................... 39 å .................... '. .............................. Femte kapitlet ......................................... l20 & .................................................. 168 få ........... _. ...................................... Sjätte kapitlet . . , ....................................... l7l & ........................ _ .......................... l73—l80 och l82—l88 åå .. .. .. . .. ....................... l89 & .................................................. l9l ä' .................................................. 192 $ ............................ ' ...................... l93 $ .................................................. [94 å .................................................. l95 lå .................................................. l96 & .................................................. 197 & .................................................. 199 .5 .................................................. 200 & ..................................................

328

69 69 78

89 89 89 89 89 89 89 90 90 90 9 l 9 I 92 92

Prop. 1982/83: 159 329 201 & .................................................. 97 Tionde kapitlet ......................................... 98 2333" ................................... . ............... 98 ' 234 € . . .............. ' .............. _ .................... 98 2355 ...................... - ..................... 101 2365 . ...................................... - ........... 106 237 5 .......................... -. ....................... 1 10 238 & ............................ _. ..................... 1-1 1 239 & .................................................. 1 16

. 240 5 .................................................. 117 24] å .................................................. 122 . 2429 ............................. 125 243 s .................................................. 126 243 a 5 .' ............................................... 127 Elftekapitlet ........ : ...................... 129 2615 ............ 129 Trettonde kapitlet ...................................... 129 328 5 .................................................. 129 Fjortondekapitlet .................. 129 337 5 .................................................. 129 Femtonde kapitlet ...................................... 130 350ä...._ ............................................... '130 351 ä' .................................................. 131 352 & .................................................. 132 3535 ................................................ 134 354 5 ........................................ '. ......... 138 355 5 . . .. ............................................... 139 356 få .................................................. 141) 357 ff .................................................. 140 358 5 .................................................. 141 359 & .................................................. 141 . 360 15 .................................................. 142 361 5 ............ ' ...................................... 145 362 & ...... ' ........................ ' .................... 146 363 & .................................................. 146 364 5 .................................................. 148 Sextonde kapitlet ....................................... . 148 369 5 .................................................. 148 372—374 && ............................................ 148 Ikraftträdandet ......................................... 148

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om ansvarighet för olje- skada till sjöss ......................................... 149 2 5 ..................................................... 149 5 5 .................................................... 149 6 5 .................................................... 149 7 5 .................................................... 150 9 s .................... . ....................... _ ........ 150 13 och 14 55 ......... . .................................. 150 18 å ................................................... 150 22 å .............................................. _. . . . . 150 Ikraftträdandet ......................................... 151 8 Hemställan ....................................... ' ......... ' 151 9 Beslut .................................................... 151

Prop. 1982/83: 159 330

Bilaga 1 Sammanfattning av sjölagsutredningens betänkande . . 152 Bilaga 2 Sjölagsutredningens lagförslag ..................... 158 Bilaga 3 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt ska- deståndsansvar .................................. 195 Bilaga 4 1979 års ändringsprotokoll-till Haag-Visbyreglerna . . . 23] Bilaga 5 Uppställning över begränsningsbeloppen enligt art. 6 i 1976 års begränsningskonvention jämförda med motsva- rande belopp i 1957 års konvention ................. 242 Bilaga 6. De remitterade lagförslagen ....................... 243 Utdrag ur lagrådets protokoll 1983-03-15 ........................ 278 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1983-03-24 ......... 305

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983