Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs förslag fram med syfte att. inom ramen för de övergripande energipolitiska riktlinjerna. trygga landets försörjning av råolja och pctroleumprodukter.

Mot bakgrund av den internationella oljemarknadens utveckling analy— seras Sveriges relationer till de oljeproduccrande länderna samt förutsätt- ningarna för internationellt samarbete på energiområdet. I propositionen föreslås att nuvarande system för statligt stöd till prospektering efter olja. naturgas eller kol ersätts av ett särskilt finansierat program.

Garantiramen för utvinning av olja m.m. föreslås bli höjd. Vidare läggs förslag fram om en delvis ny inriktning på Svenska Petro- Icum AB:s (SP) verksamhet. För att ge Svenska Petroleum AB kommer- siella möjligheter att delta i och genomföra strukturinsatser föreslås att medel tillförs bolaget.

[ propositionen föreslås också ett ändrat oljelagringsprogram. Utgångs- punkten har därvid varit att så långt möjligt tillgodoräkna staten det mins- kade lagringsbehovet. Skälet till detta är dels det statsfinansiella läget. dels det faktum att näringslivets tvångslager har byggts upp med hjälp av statsmedel. De föreslagna ändringarna i oljelagringsprogrammet medför ändringar i lagen (l957: 343) om oljelagring m.m. och i förordningen (l957: 344) om oljeavgift m.m. Ändringen föreslås träda i kraft den I juli 1984.

| Riksdagen 1983/84. I sum/. Nr 110

• Sida 2
•  Original

Prop. 1983/84: 110

1. Förslag till

I.)

Lag om ändring i lagen (1957: 343) om oljelagring m. m.

Härigenom föreskrivs att 1. 2. 4, 6. 6b, 7, ll och 13 55 lagen (1957: 343) om oljelagring m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

För att trygga tillgång inom riket på mineralolja för energiförsörjning skola säljare och förbrukare av så- dan olja här hålla lager därav enligt vad i denna lag stadgas. Om skyl- dighet för statlig myndighet att hål- la lager av mineralolja skall dock. i stället för bestämmelserna i lagen. gälla vad regeringen därom förord- nar.

För att trygga tillgången på råva- ra för framställning av stadsgas skola vidare förbrukare av sådan råvara hålla lager därav enligt vad i lagen stadgas.

Föreslagen lydelse

För att trygga tillgång inom riket på mineralolja för energiförsörjning under krig eller annan allvarligför- sörjningskris skola säljare och för- brukare av sådan olja här hålla la- ger därav enligt vad i denna lag stadgas. Om skyldighet för statlig myndighet att hälla lager av mineralolja skall dock. i stället för bestämmelserna i lagen. gälla vad regeringen därom förordnar.

För att trygga tillgången på råva- ra för framställning av stadsgas un- der krig eller annan allvarlig för- sörjningskris skola vidare förbru- karc av sådan råvara hålla lager därav enligt vad i lagen stadgas.

Enligt vad i lagen stadgas må ock stöd lämnas inhemskt oljeraffinaderi genom åläggande för oljeimportör att inköpa där utvunnen olja.

Lagringsskyldighet enligt 1 5 första stycket och inköpsskyldighet avse mineralolja som tillhör någon av följande grupper, nämligen:

gasol;

motorbensin. dock inte flygben- sin;

fotogen. dock inte flygfotogen; motorbrännolja; eldningsolja I 00/12: samt

övriga slag av eldningsolja.

Lagringsskyldighet enligt l % första stycket och inköpsskyldighet avse mineralolja som tillhör någon av följande grupper, nämligen:

gasol: motorbensin, dock inte flygben- sin:

fotogen, dock inte tlygfotogen: motorbränrwlja och eldningsolja ] ac:/12: samt

övriga slag av eldningsolja.

Sådana slag av olja. som inrymmas under en och samma av de i första stycket angivna grupperna. skola vid fullgörande av lagringsskyldighet ävensom vid tillämpningen av denna lag i övrigt anses likvärdiga. Där så finns erforderligt. må regeringen förordna om annan gruppindelning.

Där ej annat utsäges. förstås i lagen med olja allenast sådan mineralolja. som angives i denna paragraf.

Vad i lagen stadgas om lagringsskyldighet skall icke äga tillämpning på olja som utvunnits ur inhemsk skiffer.

' Lagen omtryckt 1977z939

• Sida 3
•  Original

Prop. 1983/84: 1 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4å

Regeringen fastställer. enligt grunder som riksdagen godkänt. den mängd olja, tillhörande var grupp. som sammanlagt skall hållas i lager enligt l % första stycket.

Tillsynsmyndigheten skall före den 1 juli varje år på sätt stadgas i denna lag bestämma huru mycket olja. tillhörande olika grupper. en- var som enligt l 5 första stycket är lagringsskyldig skall hålla i lager under nästkommande kalenderår.

Har lagringsskyldig genom att ef- tersätta sin uppgiftsskyldighet en- ligt dcnna lag föranlett att lagrings- mängden icke kunnat bestämmas före sagda tidpunkt, må tillsyns- myndigheten senare. dock sist före utgången av det år varunder lag- ringsskyldigheten skall fullgöras. besluta härom utan hinder av att den jämlikt första stycket fast- ställda sammanlagda lagringsmäng- den kan komma att överskridas.

Tillsynsmyndigheten skall före den 1 juli varje år på sätt stadgas i denna lag bestämma huru mycket olja. tillhörande olika grupper. en- var som enligt l & första stycket är lagringsskyldig skall hålla i lager under tiden från och med den ljuli detta år till och med den 30 juni året därpå.

Har lagringsskyldig genom att ef- tersätta sin uppgiftsskyldighet en- ligt denna lag föranlett att lagrings- mängden icke kunnat bestämmas före sagda tidpunkt. må tillsyns- myndighcten senare. dock sist före utgången av den tid varunder lag- ringsskyldighet skall fullgöras. be- sluta härom utan hinder av att den jämlikt första stycket fastställda sammanlagda lagringsmängden kan komma att överskridas.

6.5

Förbrukare är lagringsskyldig, därest han Linder basåret inom riket. annorledes än vid fartygs drift i utrikes trafik. förbrukat olja. som han infört från utrikes ort. Vad nu sagts skall dock ej gälla. om han infört oljan pä transportmedel för transportmedlets drift.

Skyldig att lagra eldningsolja är ock den som under basåret vid an- läggning inom riket förbrukat sådan olja. därest vid anläggningen under basåret och de två kalenderårcn närmast dessförinnan förbrukats sammanlagt minst femtontusen ku- bikmeter eldningsolja.

Första och andra styckena äga ei tillämpning på olja som förbrukas såsom råvara vid framställning av

Skyldig att lagra morm-brännolja eller eldningsolja är ock den som under basåret vid anläggning inom riket förbrukat sådan olja. därest vid anläggningen under basåret och de två kalenderåren närmast dess- förinnan förbrukats sammanlagt minst femtontusen kubikmeter mo- tor/)rännolja eller eldningsolja. Den som vid en anläggning under bas- året _l'örbrukat mindre än 5000 ku- bikmeter motorbrämwlja eller eld- ningsolja och inte själv infört den till riket skall dock inte vara lag- ringsskyldigjör denna anläggning.

Första och andra styckena till- län-zpas inte på olja som förbrukas som råvara i de fall när enligt 6a

• Sida 4
•  Original

Prop. 1983/84: 110

Nuvarande lydelse stadsgasjörj'örsälining eller såsom bränsle (' gasturbin för framställ- ning av elektrisk kraft tried en in- stallerad effekt som uppgår till fem megawatt eller däröver.

Föreslagen lydelse eller Öl) 5 lagringsskyldig/teten be- stäms på särskilt sätt.

6bå

Den som innehar gasturbin för framställning av elektrisk kraft med en installerad effekt som uppgår till fem megawatt eller däröver är skyl— dig att hålla i lager sådant bränsle som behövs för att driva gastur- binen. Lagringsmängden fastställes av regeringen enligt grunder som riksdagen godkänt.

l mom. Vid lagringsskyldighe- tens bestämmande enligt 4 ä andra stycket skall tillsynsmyndigheten mellan dem som äro lagringsskyl- diga enligt 5 eller 6 & fördela de av regeringen enligt 4 5 första stycket för påföljande kalenderår fast- ställda oljemängderna med undan- tag av vad som under sagda år skall lagras enligt sådan med tillsyns- myndigheten träffad överenskom— melse. genom vilken någon åtagit sig att. utöver vad som följer av denna lag, hålla lager av olja. För- delningen skall med ledning av de enligt 2 mom. beräknade basmäng- derna. ske så att inom varje grupp olja för envar lagringsskyldig för- hållandet mellan lagringsmängd och basmängd är i görlig mån det- samma.

Den som innehar gasturbin för framställning av elektrisk kraft med en installerad effekt som uppgår till fem megawatt eller däröver är skyl- dig att hålla i lager sådant bränsle som behövs för att driva gastur- binen. Lagringsmängden fastställes av regeringen enligt grunder som riksdagen godkänt.

Den som innehar ol/ekondens- verk med en installerad effekt av mer än 150 megawatt är skyldig att hålla i lager sådan olja som behövs för att driva anläggningen. om den— na enligt den _förstfirjningsplan som ligger till grund för beräkning av lagringsbehovet är avsedd att an- vändas urtder särskilda förhållan- den. Lagringsskyldighet och lag- ringsmängd fastställs av regering- en enligt av riksdagen godkända grunder.

7.5

l mom. Vid lagringsskyldighe- tens bestämmande enligt 4 å andra stycket skall tillsynsmyndigheten mellan dem som äro lagringsskyl- diga enligt 5 eller 6 5 fördela de av regeringen enligt 4 & första stycket för den i andra stycket samma pa- ragral'angivna tiden fastställda ol- jemängderna med undantag av vad som under denna tid skall lagras enligt sådan med tillsynsmyndighe— ten träffad överenskommelse. ge- nom vilken någon åtagit sig att. ut- över vad som följer av denna lag, hålla lager av olja. Fördelningen skall med ledning av de enligt 2 mom. beräknade basmängderna, ske så att inom varje grupp olja för envar lagringsskyldig förhållandet mellan lagringsmängd och bas- mängd är i görlig mån detsamma.

• Sida 5
•  Original

Prop. ]983/84: 110

Nuvarande lydelse

2 mom. Basmängd inom viss grupp av olja är den mängd olja, tillhörande gruppen. som den lag- ringsskyldige under de i 5 eller 6 & angivna omständigheterna sålt eller förbrukat under basåret eller, om han sålt eller förbrukat olja både under basåret och året eller ettvart av de två åren närmast dessförin- nan, vad han under dylika omstän- digheter i genomsnitt för år sålt el- ler förbrukal under angivna tid. I fråga om gasol skall dock endast den försäljning eller förbrukning som skett under basåret beaktas. Beträffande ångturbin- och gastur- binanläggningar må regeringen för- ordna om andra grunder för beräk- ning av basmängd.

lJl

Föreslagen lydelse

2 mom. Basmängd inom viss grupp av olja är den mängd olja, tillhörande gruppen. som den lag- ringsskyldige under de i 5 eller 6 så angivna omständigheterna sålt eller förbrukat under basåret. Om den lagringsskyldige sålt ellerförbrukat annan olja än gasol både under basåret och två år dessförinnan skall basmängden dock vara hans genomsnittliga årliga försäljning eller förbrukning för denna tid. om basmängden därigenom blir mind- re än nyss sagts. Beträffande ång- turbin- och gasturbinanläggningar må regeringen, när lagringsskyl- digheten inte bestäms enligt 6b $$. förordna om andra grunder för be- räkning av basmängd.

Vid beräkning av basmängd för säljare skall dock icke medräknas

a) olja som han sålt till statlig myndighet. vilken enligt regeringens beslut hade att vid tiden för försäljningen hålla lager av olja, tillhörande samma grupp som den försålda oljan:

b) olja tillhörande annan grupp än gasol. som han infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt oljerafflnaderi och för vidareförsäljning sålt till någon, vars försäljning av annan olja än gasol under kalenderåret närmast före försäljningen uppgått till sammanlagt minskt tjugotusen kubikmeter:

c) gasol som han infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt oljeraffinaderi och för vidareförsäljning sålt till någon, vars försäljning av gasol under kalenderåret närmast före försäljningen uppgått till minst CIIUSCH ton;

d) olja som han sålt till någon. vilken enligt överenskommelse med tillsynsmyndigheten var skyl- dig att under kalenderåret närmast efter försäljningen hålla lager av olja, tillhörande samma grupp som den sålda oljan:

e) eldningsolja som han sålt för förbrukning vid anläggning inom ri- ket. vid vilken under de tre försälj- ningen närmast föregående kalen- deråren förbrukats sammanlagt minst femtontusen kubikmeter eld- ningsolja:

d) olja som han sålt till någon. vilken enligt överenskommelse med tillsynsmyndigheten var skyl- dig att under lagringsåret närmast efter försäljningen hålla lager av olja. tillhörande samma grupp som den sålda oljan:

e) motorbrännolja eller eldnings— olja som han sålt för förbrukning vid anläggning inom riket, vid vil- ken under de tre försäljningen när- mast föregående kalenderåren för- brukats sammanlagt minst femton- tusen kubikmeter motorbrännolja eller eldningsolja;

i) olja som sålts för förbrukning såsom råvara vid framställning av stadsgas för försäljning;

g) olja som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes trafik;

• Sida 6
•  Original

Prop. 1983/84: 110

Nuvarande lydelse

h) olja för drift av gasturbin för framställning av elektrisk kraft. om oljan sålts till någon som är lag- ringsskyldig enligt 6 b &.

Föreslagen lydelse

h) olja för drift av gasturbin för framställning av elektrisk kraft. om oljan sålts till någon som är lag- ringsskyldig enligt 6 b é' första stycket.

llå

Avbrytes eller försvåras tillför- seln till riket eller viss del därav av vara som lagrats enligt denna lag, äger regeringen medgiva. att lagren må helt eller delvis tagas i anspråk.

Avbrytes eller försvåras tillför— seln till riket eller viss del därav av vara som lagrats enligt denna lag. äger. i den utsträckning som är på- kallad med hänsyn till deförhållan- den som inträtt. regeringen med- giva. att lagren mä helt eller delvis tagas i anspråk. Regeringen förfö- reskriva att vara som lagras med stöd av 6 b .5 andra stycket efter prövning isärskiltfall tillfälligt får tas i anspråk när särskilda skäl fö- religger.

Försättes lagringsskyldig i konkurs. må lagret titan hinder av bestämmel- serna i denna lag tagas i anspråk av konkursförvaltningen i den mån så erfordras för konkursens behöriga slutförande.

Bs

Under kalenderår. då lagrings- skyldig som avses i 5 eller () & har att hålla lager av olja. skall han var- je mänad lämna tillsynsmyndighe- tcn uppgift om den mängd olja. till- hörande varje grupp. som han vid utgången av närmast föregående kalendermånad hade i lager inom riket. så ock om platsen och sättet för oljans förvaring. Motsvarande gäller beträffande den som har att hälla lager av råvara för framställ- ning av stadsgas. 'l'illsynsmyndig- heten mä befria från skyldighet att lämna uppgift om förvaringsplat- sen.

Under den tid då lagringsskyldig som avses i 5 eller 6 s' eller 6 b 5 andra stycket har att hålla lager av olja. skall han varje månad lämna tillsynsmyndigheten uppgift om den mängd olja. tillhörande varje grupp. som han vid utgången av närmast föregående kalendermånad hade i lager inom riket. så ock om platsen och sättet för oljans förvaring. Mot— svarande gäller beträffande den som har att hålla lager av råvara för framställning av stadsgas. Tillsyns- myndigheten må befria från skyl- dighet att lämna uppgift om förva- ringsplatsen.

Lagringsskyldig. som erhållit tillstånd att i stället för olja lagra annat bränsle. skall lämna motsvarande uppgift om vad han hade i lager därav. Efter anmaning är han ock pliktig lämna tillsynsmyndigheten uppgift om sin förbrukning av sådant bränsle.

[. Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

2. De beslut om lagringsskyldighet som tillsynsmyndigheten fattat för år 1984 skall upphöra att gälla med utgången avjuni 1984.

3. lngen lagringsskyldig får åläggas att före utgången av är 1984 hålla ett större lager än som tidigare för samma tid blivit fastställt för honom.

• Sida 7
•  Original

Prop. [983/84: 110

7

4. Den som inte tidigare ålagts att hålla lager under år 1984 men genom tillsynsmyndighetens beslut blir lagringsskyldig efter ikraftträdandet av denna lag skall fullgöra sin lagringsskyldighet från och med den 1 januari 1985.

2. Förslag till

Lag om ändring i förordningen ( 1957: 344) om oljeavgift m. m.

Härigenom föreskrivs att 1.5 förordningen (1957:344) av oljeavgift m.m.l skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse

I denna förordning förstås med lagringsskyldig: säljare eller ji'irbrukare av mineralolja. som är lagringsskyldig enligt 5 eller 6 &_för- ordningen (19571343) om oljelag- ring rn. m.:

olja: sådan mineralolja som sägs i 2 &" sistnämndaförordning;

tillsynsmyndigheten: den enligt 3 € samma förordning ut- sedda myndigheten.

Föreslagen lydelse

l denna förordning förstås med lagringsskyldig: den som är lagringsskyldig enligt 5 eller 6 åi el- ler 6 b ,9' andra stycket lagen ( 1957: 343") om oljelagring m. m.:

olj a: sadan mineralolja som sägs i 2 ä sistnämnda lag;

tillsynsmyndigheten: den enligt 3 s samma lag utsedda myn- digheten.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

' Förordningen omtryckt 1969: 756

' Fömrdningen omtryckt 1969: 756

• Sida 8
•  Original

Prop. 1983/84: 110 8

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-02-23

Närvarande: statsministern Palme, ordförande. och statsråden ]. Carlsson. Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peter- son. Andersson. Boström. Bodström. Göransson. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Dahl

Proposition om vissa oljefrågor

I Inledning

Riksdagen antog våren 1981 riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81: 90 bil. 1. NU 60. rskr 389). Under 1983/84 års riksmöte har riksdagen på regeringens förslag beslutat om vilka principer som skall gälla inom energiskatteområdet (prop. 1983/84: 28, SkU 9. rskr 96) och om stöd för åtgärder för att ersätta olja, m.m. samt för investeringar inom ener— giområdet (prop. 1983/84: 62, NU 9. rskr 124). 1 1984 års budgetproposition har jag anmält att regeringen avser förelägga riksdagen en proposition om vissa oljefrågor under våren 1984. Jag återkommer nu till denna fråga.

Som underlag för mina överväganden har bl. a. använts energimarknads- utredningens betänkande (SOU 1983: 19) Den stora omställningen och rapporten (statens energiverk 1983: 1) Oljcindustrin i omvandling. Betän- kandet har remissbehandlats. Energiverkets rapport har bl.a. diskuterats vid en hearing med representanter för oljeindustrin och för fackliga organi- sationer. Sammanfattningar av betänkandet samt av remissyttranden och rapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bil. 1—3.

Statens industriverk har i juni 1982 till regeringen överlämnat rapporten (SIND 1982: 8") Försörjningstryggheten för olja. kol och uran.

En inom industridepartementet utarbetad rapport (Ds I 1982: 11) Tryg- gare oljeförsötjning med en permanent reglerad oljemarknad? har färdig- ställts i oktober år 1982.

Utredningen (H 1982:04) om översyn av det löpande oljelagringspro- grammet. m.m. har i september 1983 överlämnat delbetänkandet (Dsl l983:23) Tvångslagring av olja och kol. Utredningen har i december 1983 överlämnat rapporten Översyn av olja 83. Sammanfattningar av delbetän-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1983/84: 110 9

kandet och rapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bil. 4 och 5. Särskilda yttranden har avlämnats.

De bolag som har raffmaderier i Sverige har ijuni 1983 överlämnat en skrivelse angående förhållanden som påverkar den internationella konkur- renskraften.

Svenska Petroleuminstitutet (SPI) har i september 1983 överlämnat en skrivelse angående tvångslager av olja.

Norsk Hydro AB har i december 1983 inkommit med en skrivelse med synpunkter på delbetänkandet Tvångslagring av olja och kol.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har i oktober 1983 överläm- nat en skrivelse med förslag till principiell inriktning av oljelagringspro- grammet och handlingsprogram för den statliga beredskapslagringcn av råolja. oljeprodttkter samt kol och koks.

Svenska Petroleum AB (SP) har i november 1983 till regeringen över- lämnat en skrivelse angående inriktning och finansiering av den statliga oljeprospekteringsverksamheten m.m.

SP har ijanuari 1984 till regeringen överlämnat Plan 83 med förslag till utvecklingsalternativ för bolaget. _

Vidare har åtskilliga synpunkter och förslag till åtgärder förts fram i skrivelser från organisationer och företag.

1 1984 års budgetproposition (prop. 1983/84: 100 bil. 14) har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition. för budgetåret 1984/85 beräkna till Drift av beredskapslager ett förslagsanslag av 604913 000 kr.. till Beredskapslagring och industriella åtgärder ett reserva- tionsanslag av 1094985 000 kr.. samt till Särskilda kostnader för lagring av råolja och flygdrivmedel ett förslagsanslag av 1000 kr.

Jag anhåller, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet. om att nu få ta upp dessa frågor tillsammans med förslag om andra åtgärder inom överstyrelsens för ekonomiskt försvar delprogram Bränslen och drivmedel m.m.

1 det följande kommer jag att redovisa mina överväganden och förslag beträffande målsättningen för svensk oljepolitik. prospektering och utvin- ning av olja. inriktning av Svenska Petroleum AB:s verksamhet samt beredskapen på bränsle- och drivmedelsområdet. Jag kommer också att redovisa min syn på förutsättningarna för ett internationellt samarbete på oljeområdet.

3. Den internationella oljemarknadens utveckling

3.1. Marknadens utveckling fram till Irankrisen

Det senaste decenniet har för världens energiförsörjning inneburit en period av stora förändringar vars effekter ännu inte helt kan överblickas. De ändrade förutsättningarna för energiförsörjningen kan till stor del härle- das till de förskjutningar av kontrollen över pris- och produktionspolitiken från de stora internationella bolagen till producentländerna som har ägt rum på den internationella oljemarknaden.

Under större delen av detta århundrade har den internationella handeln med råolja och petroleumprodukter dominerats av ett litet antal internatio- nella. mycket stora helt integrerade företag. Dessa oljebolag kunde genom sin vertikala integration kanalisera flödet av råolja till egna raffinaderier och distributionskedjor. varför endast en liten del av råoljeproduktionen kom att avsättas på en öppen marknad.

Under efterkrigstidens första decennier vilade de stora oljebolagens dominans till stor del på deras gemensamma kontroll av de stora oljefyn- digheter som hade påträffats i Mellersta Östern och som kunde utvinnas till låga kostnader. Avsättningen av mellanösternoljan på den amerikanska

• Sida 12
•  Original

Prop. 1983/84: 110 12

marknaden begränsades genom importkvotering och en större del av oljan såldes till Västeuropa, där efterfrågan på bensin ökade och där eldningsol- jan vid slutet av 1950-talet ersatte det mera kostsamma och svårhanterliga kolet som främsta energikälla. Oljehandelns kraftiga expansion i Europa — med en årlig ökningstakt på 12% under 1960-talet — berodde på den höga ekonomiska tillväxttakten och den gynnsamma prisutvecklingen. innebä- rande dels ett fallande realpris, dels ett sjunkande relativpris gentemot kolet.

Prisutvecklingen medförde också fram till 1970-talets början en realt fallande ersättning till producentländerna. De främsta oljeexportländernas reaktion mot denna utveckling kom redan år 1960 då OPEC — de oljeex- porterande ländernas samarbetsorganisation — bildades i syfte att begrän- sa oljebolagens vittgående rättigheter beträffande produktion och prissätt- ning.

Först i början av 1970-talet kröntes OPEC-ländernas strävanden med framgång. Under oljekrisen 1973—1974 kunde OPEC-länderna ensidigt genomföra en fyrdubbling av oljepriset. Bland de viktigaste förutsättning- arna för denna prishöjning var avvecklingen av Förenta Staternas import- reglering. som i ett slag ökade den amerikanska importen med 30%. Andra viktiga faktorer var den kraftiga efterfrågeökningen till följd av de indu— strialiscradc ländernas högkonjunktur samt den krissituation som uppstod i samband med Oktoberkriget mellan Israel och arabstaterna.

I motsats till tidigare kriser — t.ex. Suezkrisen år 1956 — kunde inte denna extremt höga efterfrågan längre tillgodoses av ledig produktionska- pacitet på andra håll i världen.

De kraftiga prishöjningarna på råolja 1973— 1974 bidrog till att lågkon- junkturen under mitten av 1970-talet fördjupades. Utvecklingen mot en kraftigt växande konsumtion av olja bröts. Efterfrågan på råolja visade sig dock mindre priskänslig än man tidigare väntat. Samtidigt uppvisade en övergång till andra energislag (kol, kärnkraft), prospektering och exploate- ring av nya oljefyndigheter högre kostnader än beräknat.

OPEC-länderna kunde därför trots en relativt sett vikande efterfrågan i stort sett vidmakthålla den uppnådda realprisnivån fram till år 1978.

3.2. Marknadsutvecklingen sedan lrankrisen

Marknadsutvecklingen ställde sommaren 1978 OPEC inför allvarliga problem. En avtagande exportvolym och ett minskat kapacitetsutnytt- jande innebar att ett bevarande av realpriset i detta läge skulle kunna nödvändiggöra produktionsbegränsningar och kvotering av exporten. Den politiska utvecklingen i Iran hösten 1978 medförde emellertid att landets export av råolja praktiskt taget upphörde i slutet av året från att ha uppgått till ungefär en femtedel av OPEC-ländernas totala produktion. Delvis kompenserades detta bortfall av en ökad produktion inom andra OPEC- länder, främst på den arabiska halvön.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1983/84: 110 13

Oron i Mellanöstern jämte befarade försörjningsproblem gav upphov till en historiskt sett enastående lageruppbyggnad i konsumentländerna. vilket under år 1979 kraftigt drev upp spotmarknadspriserna.

Denna utveckling ledde också till att OPEC-länderna sökte avsätta en större del av sin produktion än tidigare på den öppna marknaden. vilket främst drabbade de stora bolagens råoljeförsörjning. Prisutvecklingen på spotmarknaden anfördes också av flera ledande producentländer som skäl för att höja de officiella kontraktspriserna. Det genomsnittliga kon- traktspriset för OPEC-olja höjdes också från knappt 13 dollar per fat i slutet av år 1978 till ca 31 dollar i mitten av år 1980.

Under åren 1980 och 1981 inträffade en viss stabilisering av marknaden. Konjunkturavmattningen jämte de stora lagren ledde till att priserna på spotmarknaden redan sommaren 1980 började sjunka. Krigsutbrottet mel- lan lran och Irak ledde tillfälligt till en starkare spotmarknad. Lagersitua- tionen och konjunkturläget ledde dock denna gång till en väsentligt svagare efterfrågereaktion. När exporten från Iran och Irak återupptogs redan i början av år 1981 sjönk spotpriserna ånyo under de officiella priserna. De senare framstod som alltmer orealistiska.

Under hösten 1981 sökte OPEC-länderna stabilisera situationen genom att fixera det nominella priset på referensoljan Arabian Light till 34 dollar per fat. Genom vikande efterfrågan omöjliggjordes ytterligare prisökning- ar. varigenom oljeprisnivån i förhållande till US-dollarn kom att falla realt i värde. För oljeimporterande länder utanför USA hindrades dock det reala prisfallet genom värdestegringen på US-dollarn, vilken jämte en fortsatt svag konjunkturutveckling ledde till att efterfrågan på OPEC-olja under år 1982 sjönk till den lägsta nivån sedan 1960-talet. Under våren 1982 beslöt OPEC-länderna att genom en begränsning och formell kvotering av pro— duktionen söka bevara den nominella oljeprisnivån.

En fortsatt svag efterfrågan jämte vissa avvikelser från överenskommel- sen i såväl pris som produktionshänseende bidrog dock till fortsatt lägre spotpriser. OPEC—ländernas produktionsnivå sjönk ner emot hälften av den historiska maximumvolymen, vilket födde förväntningar om fallande priser och ledde till en mycket omfattande lageravveekling. som även stimulerades av det höga ränteläget.

Efterfrågan fortsatte att sjunka. bl.a. som en följd av den ovanligt milda vintern 1982—1983. varför OPEC-länderna i mars 1983justerade räoljepri- serna neråt. så att priset på Arabian Light sattes till 29 dollar/fat. Denna prisjustering innebar en anpassning till rådande spotprisnivå och har haft en marginell påverkan på konsumentpriserna. En större del av den interna- tionella oljehandeln harju under senare år försörjts av icke OPEC-anslutna producenter i t.ex. Nordsjön. vilka tillämpat en mer marknadsmässig prissättning. Flera OPEC-länder har dessutom genom olika former av rabattering och legoraffinering av egen råolja avvikit från den officiella prissättningen. Efterfrågestimulansen av fallande priser begränsas vidare

• Sida 14
•  Original

Prop. 1983/84: 110 14

av att konsumentländerna i flera fall motverkat denna effekt med ökade skatter på oljeprodukter. Prissänkningarna våren 1983 innebar således ett officiellt erkännande av ett redan marknadsmässigt etablerat faktum. Medan OPEC-länderna alltså tvingas till kraftiga produktionsbegräns- ningar har de icke OPEC-anslutna länderna kunnat öka sin utvinning med omkring 10% om en jämförelse görs mellan första halvåret 1983 och situationen året innan.

Den kraftigt minskade efterfrågan har jämte ökningen av utvinningen i Nordsjön och Mexico inneburit att exporten från Mellersta Östern till industriländerna i Västeuropa minskat från ca 13 miljoner fat/dag år 1977 till omkring 2 miljoner fat/dag våren 1983. Det volymmässiga beroendet av mellanösternolja har således absolut och relativt minskat dramatiskt.

Under andra halvåret 1983 har oljemarknaden kännetecknats av en fortsatt svag efterfrågeutveckling. Trots en avtagande lageravveckling och en viss ekonomisk återhämtning i konsumentländerna förefaller därför förutsättningarna för en ökad oljeförbrukning på kort sikt begränsade. Av avgörande betydelse för marknadens kortsiktiga utveckling blir därför OPEC-ländernas förmåga att gemensamt begränsa produktionen till den övre gräns på 17.5 miljoner fat/dag som bekräftats av OPEC-mötet i Geneve i december 1983. Vissa avvikelser från tilldelade kvoter har före- kommit under hösten 1983. En tendens till en växande konkurrens om marknadsandelar inom OPEC kan ses mot bakgrund av dessa länders kraftigt minskade exportintäkter under senare år. då det tidigare överskot— tet i bytesbalansen eliminerats.

3.3. Oljemarknadens strukturella förändring

Den förändrade marknadssituationcn till följd av OPEC-ländernas natio- naliseringar. den minskade efterfrågan samt tillkomsten av en rad s.k. bilaterala statliga avtal för oljeleveranser mellan konsument- och produ- centländer. har haft en kraftig påverkan på de internationella Oljebolagen.

De stora oljebolagens världsomfattande totala integration från oljekälla till avsättning av produkterna möjliggjorde tidigare. jämte deras starka inbördes samverkan i utvinningslcdet. att efterfrågevariationer kunde åter- föras till produktionen. Bolagens informationssystem gav dem således möjlighet att relativt snabbt anpassa produktionen till efterfrågan. utan att detta speglades i ändrade prisrelationer. Detta system har nu ersatts av en öppen marknad samt delvis även genom bilaterala statliga leveransavtal. Medan de stora internationella bolagen tidigare svarade för ca 90% av OPEC-ländernas export uppgår deras andel år 1982 till ca 40 %.

3.4. Den internationella raffinaderiindustrins utveckling

Utvecklingen mot en mera traditionell marknadsform innebär även att varje led i den tidigare helt integrerade oljeindustrin i högre grad än tidigare mäste avge en godtagbar ekonomisk avkastning.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1983/84: 110 15

Den kraftiga minskningen av oljeförbrukningen har inneburit att den internationella raffinaderiindustrin ställts inför betydande omställnings- problem. Genom investeringsbeslut fattade i början av 1970-talet fortsatte raffinaderikapaciteten i Västeuropa att växa ännu in på 1980-talet. Den tveksamhet till strukturrationalisering och nedläggning av kapacitet. som tidigare existerade. har emellenid brutits under inflytande av de senaste årens utveckling.

En sammanställning av aktuella planer pekar på att ca 10% av destilla- tionskapaciteten i Västeuropa. räknat från nivån i början av år 1982. kommer att läggas ner fram till år 1985. Framför allt är det flera stora internationella oljebolag som vidtagit anpassningsåtgärder på raffinaderi- och distributionssidan.

De västeuropeiska raffinaderiernas situation kan i viss mån komma att påverkas av producentländernas etablering och övertagande av raffinade- rier. OPEC-länderna har under senare år gjort omfattande investeringar i avsikt att vidareförädla en större del av sin råoljeproduktion till färdiga raffinerade produkter. Utöver denna konkurrens från OPEC-länderna kan det framtida produktionsutrymmet i Västeuropa också komma att inskrän- kas av en omfattande produktimport från Östeuropa. vilket bl.a. hänger samman med ett svårbedömt behov av västvaluta inom dessa länder.

Utöver de anpassningsproblem. som en växande konkurrens utifrån innebär för den västeuropeiska raffinaderiindustrin i en situation med redan lågt kapacitetsutnyttjande. tillkommer stora investeringsbehov för att möta produktefterfrågans strukturella förändring. Denna förskjutning innebär för den västeuropeiska oljeindustrin ett balansproblem gentemot den befintliga raffinaderikapaciteten. som producerar alltför stor andel tunga produkter.

Sedan år 1970 har förbrukningen av tjock eldningsolja fallit med 30% samtidigt som efterfrågan på motorbensin ökat med ca 45 %.

Åren 1980— 1982 föll totalefterfrågan med inte mindre än 12%. Bensin- förbrukningen förblev oförändrad i absoluta tal. men dess relativa andel ökade från 16 till 18%. främst beroende på att tjockoljeförbrukningen minskade med ungefär en fjärdedel.

] syfte att anpassa industrin till denna förskjutning i efterfrågemönstret pågår f. n. en omfattande utbyggnad av framför allt anläggningar för kataly- tisk vidareförädling av olika oljeprodukter. Sådana processer medger ett mera flexibelt och till marknaden anpassat produktutfall med en lägre andel tjocka eldningsoljor.

Jämte efterfrågeutvecklingen och importens storlek blir sammansätt- ningen av råoljeutbudet. och prisskillnaden mellan tunga och lätta råoljor resp. produkter av avgörande betydelse för kapacitetsutnyttjandet och därmed lönsamheten för de krackningsanläggningar. som nu uppförs eller planeras. Den stagnation på efterfrågesidan som nu kan skönjas också för lätta produkter. jämte en fortsatt ökning av andelen nordsjöolja och kon- densat som insatsvara i Västeuropas raffinaderiindustri. medför att det

• Sida 16
•  Original

Prop. 1983/84: 110 16

finns risk för överkapacitet när det gäller krackningsanläggningar under 1980-talet.

3.5. Oljemarknadens framtida utveckling

Prognoser från IEA (International Energy Agency) pekar på att OECD— ländernas oljekonsumtion år 1984 skulle öka med 500000 fat/dag eller 1.5 %. Förutsättningen är en ekonomisk tillväxt på 3.3 % under år 1984.

Enligt prognosen skulle OPEC-länderna även år 1984 ha ett relativt lågt kapacitetsutnyttjande. varför detta innebär att oljeprisets utveckling i detta tidsperspektiv i första hand avgörs av sammanhållningen inom OPEC. En annan viktig faktor i det kortare tidsperspektivet är även kursutvecklingen för den amerikanska dollarn.

Förutsättningarna för oljemarknadens utveckling de närmaste åren där- efter är delvis givna. Under återstående år av 1980-talet kan omfattningen av investeringar i oljeersättande energislag såsom kol. kärnkraft och natur- gas i stora drag överblickas redan från dagens horisont. Likaså är utvin- ningskapaciteten eller oljeproduktionen i icke OPEC-anslutna länder i stort bestämd och begränsad av redan genomförda investeringar eller redan kända oljefyndigheter. De bestående osäkerheterna på utbudssidan rör därför OPEC-ländernas produktionspolitik.

Den centrala osäkerheten på efterfrågesidan rör världskonjunkturens utveckling och i vilken grad en återhämtning eller uppgång av aktiviteten i världsekonomin kommer att resultera i en mot OPEC-länderna riktad efterfrågan på olja. Detta beror på — vilket diskuterats i det föregående — i vilken grad minskningen i oljekonsumtionen de senaste åren kan hänföras till varaktiga resp. tillfälliga spareffekter. En högre ekonomisk tillväxt kan via en ökad realkapitalbildning ge större utrymme för att införa energisnåla tillverkningsprocesser. även om dessa effekter sannolikt blir betydelsefulla först på lång sikt. Å andra sidan kan betydande reala prisfall på olja under de närmaste åren omintetgöra stora delar av de planerade substitutions- och sparåtgärderna.

Sammanfattningsvis kan således frågan om 1980-talets oljemarknadsut- veckling focuseras på tre faktorer: den globala ekonomiska utvecklingen. den politiska situationen i Mellersta Östern samt OPEC-ländernas produk- tionspolitik.

Sannolikt kommer den nu rådande överskottssituationen att bestå ytter— ligare några år. men den svaga prisutvecklingen på lång sikt kan antas övergå i stigande reala priser.

1 det längre tidsperspektivet tillkommer en rad förhållanden och beting- elser som under 1980-talets återstående år kan betraktas som givna från dagens horisont. Möjligheterna att ersätta olja genom investeringar i be- sparande åtgärder eller andra energislag vidgas. På utbudssidan tillkommer även förändringar i en rad faktorer: storleken av påvisade oljereserver. produktionskapaciteten inom och utom OPEC samt produktionen av syn- tetisk olja och nya energislag.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1983/84: 110 17

4. Den svenska och nordiska oljemarknaden

4.1. Den internordiska handeln

Närheten mellan de nordiska länderna har gett upphov till en omfattande handel med oljeprodukter: till denna har också bidragit den växande råolje- tillgängen i Norge och Danmark. Eftersom enskilda oljebolag i flera fall försörjer flera nationella marknader i Norden från endast ett raffinaderi uppstår härigenom korstransporter av en relativt omfattande volym. De transportkostnadsfördelar som föreligger gentemot produktmarknaderna i övriga Västeuropa innebär ett visst skydd mot konkurrens därifrån. Det måste dock samtidigt konstateras att detta skydd sannolikt verkar starkare i motsatt riktning. De kontinentala raffinaderierna har en avsevärd konkur- rensfördel vid försäljning på de europerska inlandsmarknaderna gentemot export från de nordiska raffinaderierna. I takt med exportens växande omfattning under senare år har betydelsen av dessa asymmetriska kost— nadsförhållanden ökat.

Den växande exporten från nordiska raffinaderier kan främst hänföras till svårigheter att anpassa produktionen till den förändrade förbrukningen. Produktionen synes främst ha anpassats till bensinefterfrågans utveckling. vilket har lett till överproduktion av tjock eldningsolja.

De nordiska raffinaderiernas sammanlagda exportproduktion uppgick år 1982 till drygt 10 miljoner ton. en ökning med ca 20% sedan år 1979. Exporten från de nordiska länderna till övriga länder har under dessa är ökat betydligt. medan den internordiska handeln har minskat i omfattning.

Beträffande exporten av tjock eldningsolja finns det skäl att uppmärk- samma att en kraftig förskjutning i exporten till länder utanför Norden har inträffat. Bakom denna utveckling ligger delvis olika restriktioner beträf- fande eldningsoljans svavelhalt i de nordiska ländernajämfört med övriga västeuropeiska länder. Vidare exporteras eldningsolja från Sverige lämpad som satsningsmaterial för raffinaderiernas förädlingsanläggningar. Av stor betydelse för den observerade utvecklingen är också en framgångsrik oljeersättningspolitik. inte minst i Sverige. vilken har lett till ett kraftigt minskat behov av tjocka eldningsoljor. Medan förbrukningen av tjock eldningsolja från Västeuropa som helhet har minskat med ca en fjärdedel sedan slutet av 1970-talet uppgår motsvarande tal till ca 409"? för Norden.

Jämfört med Västeuropa uppvisar de nordiska länderna ett relativt stort importberoendc när det gäller färdiga produkter. Medan bruttoimportens andel av förbrukningen i Västeuropa uppgår till nära 20% ligger motsva- rande tal för Norden kring 40% f. n. Under senare är har de nordiska ländernas import av bensin utifrån ökat. medan däremot införseln av lätt eldningsolja och diesel resp. tung eldningsolja har minskat betydligt. För- skjutningarna i importens fördelning återspeglar den tidigare påtalade för- ändrade sammansättningen av förbrukningen med en allt högre andel lät- tare produkter. 2 Riksdagen [983581 [ sunt/. Nr I 10

• Sida 18
•  Original

Prop. 1983/84: 110 18

När det gäller den internordiska handeln kan man vidare konstatera att handeln mellan Norge och Finland är begränsad till marginella volymer. Sverige och Danmark framstår som de främsta avsättningsområdena för den internordiska produkthandeln. Utöver dessa länders geografiska läge i centrum av den nordiska marknaden förklaras handelsmönstret även av den finländska oljepolitiken till vilken jag senare skall återkomma. Ett genomgående drag i utvecklingen sedan slutet av 1970-talet är att den svenska nettoimporten från övriga nordiska länder har minskat. vilket annorlunda uttryckt innebär ett ökat exportöverskott för Sverige. Dan- mark uppvisar däremot ett växande underskott gentemot övriga nordiska länder. medan motsatsen gäller för Finland.

4.2. Oljemarknaden i de nordiska länderna (exkl. Sverige) Norge

Ett centralt mål i norsk energipolitik är att utveckla de olje- och gasfyn- digheter som finns på den norska kontinentalsockeln. Därutöver har det sedan länge funnits en strävan att på bästa sätt utnyttja landets naturliga förutsättningar vad avser elproduktion grundad på vattenkraft. Medan priserna på oljeprodukter följer världsmarknadspriserna har elpriserna länge varit bland de lägsta i Europa.

Den norska olje- och gasproduktionen i Nordsjön uppgår f.n. totalt till ca 50 miljoner ton, oljeekvivalenter med ungefär hälften var på olja resp. naturgas. Eftersom någon inhemsk naturgasförbrukning inte förekommer exporteras hela produktionen. Beträffande olja förekommer också. vid sidan av den export som återstår sedan inhemska raffinaderier fått sina behov tillgodosedda. en viss import av oljeprodukter. Olje- och gasindu- strin har på kort sikt blivit en dominerande näring i norsk ekonomi och svarar för ca 20% av bruttonationalprodukten resp. statens inkomster.

Den totala förbrukningen av olja uppgick till drygt 7 miljoner ton i Norge under 1982. en minskning med ca 1.5 miljoner ton sedan 1979.

Av de norska raffinaderiföretagen är två ägda av de multinationella företagen Shell och Esso. Det tredje raffinaderiet i Mongstad uppfördes i början av 1970-talet av BP och Norsk Hydro. Genom ett avtal med norska staten år 1975. kom halva Hydros ägarandel och hela BP:s andel att överföras i statlig ägo genom Statoil och Noroil. Dessutom övertogs l-ly- dros och BP:s marknadsföring i Norge helt och hållet av Statoil genom Noroil. l grova drag uppvisar den norska oljemarknaden följande struktur. Det statliga Noroil svarar liksom Esso och Shell för vardera ungefär en fjärdedel av den totala försäljningen. Fina. Mobil och Texaco har vardera en marknadsandel på 5—8%.

Med en total förbrukning av oljeprodukter i Norge under är 1982 på drygt 7 miljoner ton. och efter avdrag för en nettoimport av färdigpro- dukter på drygt 0.5 miljoner ton. kom det genomsnittliga kapacitetsutnytt- jandet att uppgå till knappt 60% av den nominella kapaciteten på drygt 12

• Sida 19
•  Original

Prop. 1983/84: 110 19

miljoner ton. Kapacitetsutnyttjandet var emellertid inte jämt fördelat. 1 Mongstad raffinerades en volym svarande mot hälften av den norska konsumtionen, vilket innebar ett kapacitetsutnyttjande på 78 %. I övriga raffinaderier låg kapacitetsutnyttjandet på ca 50 %.

Norsk Hydro har genom avtalet med norska staten förbundit sig att t.v. inte sälja oljeprodukter på den norska marknaden. Företagets andel av produktionen vid Mongstadsraffinaderiet utanför Bergen (30% av en de- stillationskapaeitet på ca 4 miljoner ton) avsätts därför på export. främst till Danmark och Sverige. Därtill kommer en viss volym som används som petrokemisk råvara. Statliga Statoil/Noroil disponerar 7 % av produk- tionen. varav större delen avsätts på den norska marknaden.

En växande råoljetillgång från bl. a. Statljord har aktualiserat en utbygg- nad av raffinaderiet i Mongstad. Tidigare planer syftade till en kapacitets- utbyggnad till 10 miljoner ton. medan det nu aktuella projektet avser en utvidgning till 6.5 miljoner ton. Den nya investeringen. vars kostnad uppges till ca 4 miljarder kr. under en femårig byggnadstid. skulle praktiskt taget eliminera tjockoljeproduktionen.

Ett beslut om utbyggnad skulle innebära att den norska produktions- kapaciteten för bensin skulle svara mot ungefär den dubbla inhemska förbrukningen år 1990. om övriga raffinaderier blir kvar i nuvarande skick.

Danmark

Energiförsörjningen i Danmark präglas av ett stort importberoendc. Oljeandelen. som i början av 1970-talet uppgick till 90%. har motiverat stora insatser på energihushållning och oljeersättning. ()ljeberoendct har också kunnat sänkas betydligt under den senaste tioårsperioden. bl.a. genom satsning på kol för elproduktion.

Den danska råoljeproduktionen uppgick till ca 0.3 miljoner ton år 1980 och 1.7 miljoner ton år 1982. vilket svarade mot ca 17% av förbrukningen. Tillsammans med en fallande efterfrågan har detta inneburit en väsentlig reduktion av råoljeimporten från 6.3 till 4,2 miljoner ton. En fortsatt nedgång av oljeimporten väntas ske under resten av 1980-talet. då produk- tionen av dansk olja och gas från Nordsjön kommer att tillgodose drygt en fjärdedel av det totala energibehovet. Produktionen väntas uppgå till 2.5 miljoner ton i ett utbyggt skede.

Den danska regeringen har som mål att så mycket av oljan som möjligt bearbetas i Danmark och därefter även används i Danmark. men det är samtidigt en förutsättning att det Sker på villkor som är marknadsmässigt försvarbara.

Den samlade förbrukningen av olja uppgick i Danmark är 1982 till ca 10.5 miljoner ton. vilket innebär en minskning med ungefär en tredjedel sedan år 1979. Denna snabba nedgång i oljeförbrukningen. som omfattar samtliga produkter. har bl. a. åstadkommits genom en hög beskattning av oljeprodukter vilket gör att priserna i konsumentledet är de högsta i Nor- den. För bensin utgör beskattningen f. n. 55 % av konsumentpriset (ca 40% i Sverige) och för villaolja 30% (ca 16% i Sverige).

• Sida 20
•  Original

Prop. 1983/84:110 20

Esso är det största företaget på den danska oljemarknaden med exem- pelvis en fjärdedel av bensinmarknaden. Även övriga internationella bolag är väl representerade: BP:s, Shells och Texacos marknadsandelar uppgår till mellan 10—15%, medan Gulf, Chevron (SoCal) och Mobil har andelar på mindre än 10% av den totala oljemarknaden.

De danska raffinaderierna har till helt nyligen. då Kuwait Petroleum (KPC) övertog Gulfs raffinaderi i Stigsnaes, ägts av de stora internationella Oljebolagen. Det kuwaitiska oljebolaget KPC:s övertagande av Gulfraf'f'ma- deriet har inneburit att tung och svavelrik kuwaitolja används som insats- material i största möjliga utsträckning. Svavelrestriktionerna i Danmark nödvändiggör dock en uppblandning med [(PC-ägd nordsjöolja.

Den danska raffinaderiindustrin består av tre enheter.

Kapacitetsutnyttjandet, räknat på den primära destillationskapaciteten. uppgick till ca 80% 1980. men hade vid utgången av år 1982 sjunkit till omkring 50 %.

Finland

Liksom i övriga nordiska länder har tillväxten av den totala energiför- brukningen i Finland avtagit under den senaste tioårsperioden. Historiskt har inhemska fasta bränslen alltid svarat för en betydande andel av energi- försörjningen och f.n. ligger den på 18% av den totala energitillförseln. Sedan början av 1970—talet har satsningen på torv som bränsle varit bety- dande och frän dagens förbrukning motsvarande drygt 0.5 Mtoe räknar man att på sikt uppnå nivåer kring 2.5 till 3 Mtoe.

Oljans andel av den totala primärenergiförbrukningen ligger i Finland kring 40% och år 1982 var förbrukningen drygt 10 miljoner ton.

Ijämförelse med Norden i övrigt har oljeförbrukningen minskat i något mindre utsträckning, men förskjutningen från tunga till lätta produkter är fullt iakttagbar även i Finland. Det bör erinras om att de viktigaste oljepro- dukterna är underkastade prisreglering och att regeringen fastställer priser- na på motorbensin, dieselolja samt lätt och tung eldningsolja. För varje produkt gäller ett enhetspris i hela landet. I förhållande till de svenska konsumentpriserna är priset på motorbensin i Finland ca 20% högre. medan exempelvis priset på villaolja ligger ca 10% lägre.

Den finländska oljemarknadssituationen påverkas i hög grad av det bilaterala handelsavtalet med Sovjetunionen. Oljeimporten utgör den största enskilda posten i denna handel: omkring 80% av importen från Sovjetunionen eller en femtedel av Finlands totala import. För att balanse- ra dcn finländska exportindustrins avsättning i Sovjetunionen har den sovjetiska andelen av finsk oljeimport kommit att växa i takt med att oljeförbrukningen faller.

Oljcförsörjningen domineras av det statliga oljebolaget Neste. som sva- rar för all import av råolja och raffinering i landet. Nestes andel av den samlade oljeförsörjningen i Finland uppgår till nära 30%. Övriga inhemska oljeföretag svarar för ca 35 %.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1983/84:110 21

Såväl nationella bolag som dotterbolag till internationella oljeföretag erhåller sina oljeprodukter från Neste och Suomen Petro'oli OY. som svarar för produktimporten från Sovjet. De internationella företagens im- port är begränsad till smöijoljor och andra specialprodukter och uppgår till mindre än 5% av den totala oljeimporten. Neste övertog år 1982 BP:s marknadsföringsbolag i Finland. vars marknadsandel då uppgick till ca 5%.

Raffineringen sker i de jämförelsevis komplexa raffinaderierna i Borgå och Nådendal. Det förra kan vad gäller produktutbytet karaktäriseras som ett av de modernaste i Europa. Den nominella destillationskapaciteten uppgår till 10 resp. 2 miljoner ton/år sedan en av fraktioneringskolonnerna vid Borgå tagits ur drift.

lmportregleringen jämte produktexportcn har medgivit ett väsentligt högre kapacitetsutnyttjande för Nestes raffinaderier än för Västeuropa i allmänhet. Omkring 80% av råoljeimporten och nästan hela produkt- importen på 2,7 miljoner ton år 1982 härrör från Sovjetunionen inom ramen för det löpande bilaterala handelsavtalet. Under år 1982 exporterade Neste 1.5 miljoner ton oljeprodukter. varav motorbensin och övriga destillat svarade för 85 %. Av bensin- och destillatexporten gick drygt 50% till de skandinaviska länderna.

Även om det finländska avsättningsutrymmet för oljan till en del kan vidgas vid en konjunkturuppgång och vid en eventuell förbättring av dess interna konkurrensförutsättningar måste man räkna med en fortsatt export av färdiga produkter och då i synnerhet drivmedel till de skandinaviska länderna. lmportmonopolets funktion i detta sammanhang består i att den inhemska produktmarknaden kan isoleras från internationell konkurrens. Härigenom kan försäljningen på hemmamarknaden skapa möjligheter till en aktiv priskonkurrens på exportmarknaden.

4.3. Den svenska oljemarknaden

Tillförseln av olja till Sverige uppgick år 1979 till nära 30 miljoner ton. Därefter har en kraftig minskning ägt rum och enligt tillgängliga uppgifter låg den år 1982 på nära 20 miljoner ton. Trots denna minskning har importkostnaderna stigit kraftigt under dessa år under inflytande av bl.a. stigande världsmarknadspriser på olja och en stigande dollarkurs. Räknat från år 1979. då nettoimporten uppgick till nära 23 miljarder kronor i löpande priser. beräknas den år 1983 ha stigit till över 32 miljarder kronor och utgör därmed ca 18% av den totala varuimporten.

Samtidigt som oljeimporten har minskat har en betydande omstrukture- ring skett av försöijningsmönstret under senare år. Man bör särskilt uppmärksamma att beroendet av ländernai Mellanös— tern har minskat mycket snabbt. 1 mitten av 1970-talet kom inte mindre än ca två tredjedelar av råoljeimporten från detta område. Därefter har en successiv minskning ägt rum. med undantag för år 1979 då speciella om-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1983/84: 110 av

ständigheter rådde. Under det första halvåret 1983 förekom ingen import därifrån. Mot den minskade andelen för mellanösternoljor kan ställas utvecklingen för andelen råoljor från Nordsjön. Under år 1982 kom ca hälften av råoljeimporten därifrån. eller drygt 6 miljoner ton — en höjning med 2 miljoner ton från år 1981. Under första halvåret 1983 svarade Nordsjön för ca 2/3 av råoljeimporten.

Den snabba förskjutningen i leveransmönstret har flera förklaringar. En sådan är att priserna på olika råoljor under senare år inte har återspeglat de kvalitets- och transportkostnadsskillnader som normalt råder dem emel- lan. Denna situation är sannolikt tillfällig och har möjliggjorts av den nu rådande konkurrenssituationen på oljemarknaden. präglad av vikande ef- terfrågan på olja i världen.

En följd av förskjutningen till nordsjöoljor är att den genomsnittliga tätheten pä råoljan har minskat. Samtidigt har också den genomsnittliga svavelhalten sjunkit från 1,3% till 0,5%. Detta har stor betydelse för produktutbytet i raffinaderierna. bl.a. minskar behovet att avyttra svavel- rik återstodsolja till oförmånliga priser på världsmarknaden.

Till den svenska marknaden sker också en betydande import av färdig- produkter. Under år 1982 uppgick den till nära 12 miljoner ton. dvs. endast obetydligt mindre än den totala råoljeimporten.

1 samband med en redovisning av förändringar i oljeförbrukningens struktur vill jag också kon beröra den snabba tillväxt av exporten av färdigprodukter som har skett under senare år. I slutet av 1970-talet upp- gick exportvärdet till ett par miljarder kronor. men har därefter ökat mycket snabbt i omfattning och beräknas under år 1983 nå en nivå på ca 12—13 miljarder kronor. Omräknat i volym motsvarar detta en export på ungefär 5 miljoner ton. Bakgrunden till denna utveckling är den obalans som f.n. råder på oljemarknaden. För att minska de ekonomiska förlus- terna vid raffinering krävs nämligen en stor flexibilitet i de raffinerande bolagens varuhantering.

Med den givna redovisningen som bakgrund övergår jag nu till att beskriva den svenska raffinaderibranschens struktur.

1 Sverige finns fem raffinaderierlvarav ett uteslutande används för fram- ställning av asfalt. nämligen Nynäs Petroleums anläggning i Göteborg. Nynäs anläggning i Nynäshamn framställer förutom asfalt även smörjoljor. medan bränsle— och drivmedelstillverkningen numera är avställd. Den nominella produktionskapaciteten uppgick i början av år 1983 till 22.3 miljoner ton, räknat som den volym råolja som kan destilleras. s.k. primärkapacitet. ] nedanstående tabell redovisas en ungefärlig uppdelning av raffinaderiernas primär- och sekundärkapacitet. dvs. utrustning som möjliggör destillation resp. vidareförädling av råvaran. Sett i ett internationellt perspektiv har de svenska raffinaderierna haft en relativt enkel processutrustning. Mot bakgrund av de internationella ut- vecklingstendenser som jag tidigare redogjort för har olika anpassningsåt- gärder utretts och vidtagits. Scanraff har under år 1982 tagit i drift en

• Sida 23
•  Original

Prop. 1983/84: 110 23

Tabell 4.1 Raffinaderikapaciteten i Sverige 1983 (miljoner ton per år)

Primär des- Kätalytisk Vis- Kataly- tillation krackning breaking tisk re- fornrering

Scanraff. Lysekil 10.0 (1.2) 2.0 1.8 BP. Göteborg 5.0 — — 1.1 Shell, Göteborg 4.7 — 1.4 0,8 Nynäs. Nynäshamn 2.6 — — 0.3 Totalt 22.3 (1.2) 3.4 4.1

Anm: Uppförandet av den katalytiska krackern slutförs f.n. och den beräknas stå färdig våren 1984.

visbreaker vid sin anläggning i Lysekil och OK kommer vidare att få en katalytisk kracker färdigställd där under år 1984. Härigenom ökar OK:s möjligheter att bättre än tidigare tillgodose marknadens krav.

Kapacitetsutnyttjandet i de svenska raffinaderierna har sjunkit påtagligt under senare år och låg i genomsnitt för hela branschen kring 65 % under år 1982. Detta innebär ett utnyttjande i nivå med det i Västeuropa. dock betydligt under det i Finland men över det som gällde i Danmark och Norge. I förhållande till det höga kapacitetsutnyttjande på 85 % som rådde ännu så sent som år 1980 är minskningen avsevärd och beror både på en fallande förbrukning inom landet och en ökad direktimport av färdigvaror.

F. n. synes inte intäkterna vid raffinering ge full täckning av raffinerings- kostnaderna. men förhållandena skiljer sig betydligt åt mellan olika anlägg- ningar. framför allt till följd av stora skillnader i kapitalkostnaderna. På grund av de mycket höga kapitalkostnaderna i denna typ av verksamhet spelar graden av kapacitetsutnyttjande en stor roll för resultatutveckling- en. Den nuvarande situationen innebär därför ekonomiska problem för de raffinerande bolagen.

Bolagens möjligheter att anpassa sig till dessa förhållanden är begränsa- de. Den ökade exporten av färdigprodukter bör också tolkas som inslag i en utveckling där raffinaderierna söker ta tillvara tillfälliga obalanser på marknaden.

5. En trygg svensk oljeförsörjning och internationellt samarbete

5.1. Bakgrund

Med hänsyn till energiförsörjningens strategiska roll i samhällsekonomin har de beredskapspolitiska och försörjningsmässiga aspekterna sedan länge fått påverka utformningen av energipolitiken i Sverige. Den stora oljeimporten från länder i politiskt oroliga delar av världen har. liksom ett internationellt sett högt beroende av spotmarknaden, förstärkt behovet av åtgärder för att trygga en säker. långsiktig energitillförsel och för att öka skyddet mot kortsiktiga störningar på oljemarknaden.

Till en början var beredskapspolitiken i huvudsak inriktad på åtgärder

• Sida 24
•  Original

Prop. 1983/84: 110 24

för att bemöta krigs- och avspärrningsfall och bestod av bränslelagring. förberedelser för inhemsk bränsleproduktion, ransonering m. m. Erfaren- heterna från l970-talet har dock visat att bränsleförsörjningen kan störas utan krig eller politiska oroligheter i landets närhet. Härigenom har kom- mit att aktualiseras en beredskapspolitik som tar sikte på att bemästra även kriser av annat slag, nämligen s.k. fredskriser. Uppbyggnaden av ett fredskrislager av olja som skall svara mot 90 dagars normalkonsumtion enligt de åtaganden som Sverige har förbundit sig till gentemot IEA (lnter- national Energy Agency) är ett led i en sådan politik.

En aktiv oljepolitik har inneburit en serie åtgärder i syfte att trygga oljeimporten. Jag återkommer i det följande till de åtgärder som vidtagits som ett led i denna politik.

Det råder allmän enighet om att skadeverkningarna för den enskilde och samhället blir mycket stora i samband med att bränsleförsörjningen störs. Detta har som jag tidigare anfört varit ett motiv för samhället att engagera sig i frågor som rör hur en trygg energiförsörjning skall åstadkommas. För sådana överväganden krävs bedömningar av riskerna för störningar av oljetillförseln resp. uppskattningar av hur stora skadorna i så fall blir och kostnaderna för olika trygghetsskapande åtgärder.

Statens industriverk har i sin rapport (SIND 1982219) Försörjnings- tryggheten för olja. kol och uran — en metodstudie behandlat dessa frågor utifrån metodologiska synpunkter. Rapporten är inriktad på att med hjälp av åskådningsexempel belysa användbarheten av den i rapporten utarbeta- de metoden.

Valet mellan olika ambitionsnivåer beträffande försörjningstryggheten bör enligt min mening ses som en avvägning mellan risker och kostnader för olika handlingsalternativ. Merkostnaden för ett säkrare försörjnings- system kan därför behandlas som en riskpremie som tas till skydd mot en osäker framtid. Den centrala frågan är sålunda när det är samhällsekono- miskt motiverat att på förhand vidta åtgärder som mildrar effekterna på oljeimporten av en försörjningskn's.

Vad gäller riskerna för störningar av oljetillförseln är det lämpligt att skilja mellan tekniska/ekonomiska risker resp. politiska risker. Till den förra kategorin hör riskerna för fortsatt stigande eller fluktuerande priser på medellång-eller lång sikt resp. sådana störningar som är normala inslagi oljehandeln på grund av extremt kalla vintrar genom t.ex. ishinder för tankfartyg eller snabba skiftningar i världskonjunkturen. Konsekvenserna av dessa risker är sådana att de i flertalet fall kan tas om hand av en framsynt ekonomisk politik som främjar en anpassning till nya förhållan- den.

När det gäller de politiska riskerna för störningar av oljehandeln. dvs. embargon eller strategiska hot i ekonomiskt eller politiskt syfte. är våra möjligheter att förutse utvecklingen av naturliga skäl begränsade. En hu- vuduppgift för en samlad och löpande uppföljning av de internationella energimarknaderna är att den ger sådana varningssignaler att överrask-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1983/84: 110 25

ningsmomentet så långt möjligt kan minskas. Det ställer stora krav på ett snabbt och lättillgängligt informationsilöde. Det ankommer på berörda myndigheter att löpande redovisa ett heltäckande underlag i denna för energipolitiken centrala fråga.

Energimarknadsutredningen har haft i uppgift att särskilt studera vilka konsekvenser långvariga kriser i oljeproducerande länder kan få för den internationella oljemarknaden och effekterna härav på den svenska ekono— min. 1 betänkandet konstateras att tendenserna till politisering av oljehan- deln är starkast när marknadsläget är stramt och efterfrågan är hög. F.n. har producenternas ställning på marknaden försvagats. [ dag ter sig därför riskerna för oljeblockader inte lika stora som tidigare, vilket har ett sam- band med den politiska och ekonomiska utvecklingen inom och mellan de oljeproducerande länderna.

Erfarenheter visar dock att läget snabbt kan förändras och att det på nytt kan uppStä en situation där hot om oljeblockader eller andra störningsak- tioner kan bli aktuella. Kriget mellan Iran och Irak är en god illustration till detta. Dels kom kriget är l980 helt överraskande. dels var det en allmän bedömning att de båda länderna av ren självbevarelsedrift skulle avstå från att skada varandras oljeanläggningar.

En ökad efterfrågan på olja från den industrialiserade världen i kombina- tion med yttre och inre störningar inom Gulf—området kan därför skapa en eller annan störning av oljeflödet som kan förorsaka betydande problem. Det kan också vara värt att notera att 0PEC:s produktionsöverskott i allt större utsträckning kommer att koncentreras till de oljerika länderna kring Gulfen, varför de inbördes relationerna i denna region kommer att få en allt större betydelse.

Riskerna för störningar av oljehandeln har dock minskat betydligt under senare år även om det självklart inte går att bortse från dem. i synnerhet inte i ett längre perspektiv. Även i ett kort perspektiv finns som tidigare framhållits risk för störningar.

l näringsutskottcts betänkande (NU 1981/82: 19) över prop. l98l/8216l om kapitaltillskott till Svenska Petroleum AB diskuteras den prövning av bolagets roll som aviserades i propositionen. Utskottet framhöll att denna prövning borde kunna omfatta frågor av mer övergripande natur. Som exempel på en sådan fråga nämnde utskottet spörsmålet om en mera reglerad oljemarknad.

l näringsutskottets betänkande (NU l98l/82: 30) över prop. l98l/82: l00 i vad avser energipolitik jämte motioner anges att utskottet förutsätter att ett underlag tas fram för prövning av frågan om importlicenser för olja.

Mot bakgrunden av näringsutskottets uttalande har inom industridepar- tementet utarbetats rapporten (Ds I 1982: l ]) Tryggare oljeförsörjning med en permanent reglerad oljemarknad? i vilken analyseras två slag av import- regleringar. ett system med referenspriser och ett system med importli- censer.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1983/84: 110 26

De utgångspunkter som har gällt för analysen anges i en promemoria utarbetad inom industridpartementet. Promemorian har bifogats rapporten som bilaga. I enlighet med promemorian har två slag av regleringar närma- re analyserats, nämligen ctt system med referenspriser och med komplet- terande avgifter och bidrag samt ett system med importkvoter. Reglering- arna har analyserats mot bakgrund av dess konsekvenser för konsumen— terna och för de olika delarna av oljeindustrin. Vidare har regleringarna granskats med avseende på de konsekvenser de skulle kunna få för strä- vandena att introducera alternativa energikällor.

Såväl ett referensprissystcm som ett system med importkvoter skulle enligt rapporten innebära ingrepp i de fria marknadsförhållanden som i dag råder på den svenska oljemarknaden. Beslut om att införa något av de båda systemen skulle således leda till en permanent reglering av oljemarknaden.

Tekniskt kan ett referensprissystem med kompletterande import/export- avgifter och bidrag utformas på flera olika sätt. Gemensamt för alla sätten är dock enligt rapporten att det i Sverige fastlagda referenspriset, genom justeringar i de i systemet förutsatta import/export-avgifterna och bidra- gen. skulle skyddas mot världsmarknadsprisernas (Rotterdamnoteringar- nas) fluktuationer. Härigenom skulle de svenska raffinaderiföretagen er— hålla ett permanent skydd mot prispressande produktimport eftersom re- ferenspriset skulle spegla de genomsnittliga kostnaderna för att vid svens- ka anläggningar raffinera oljeprodukter och dessutom ge utrymme för rimlig avkastning på det investerade kapitalet. I situationer med lägre världsmarknadspriser på raffinerade produkter än vad som svarar mot kostnaden att raffinera råolja vid svenska raffinaderier skulle således refe- renspriset, genom de justerande importavgifterna. fungera som ett lägsta pris (ex. raffinaderi. dvs. vid raffinaderigrinden) på svenska marknaden. I den motsatta situationen skulle referensprisct fungera som ett högsta pris genom att produktimporten skulle subventioneras med importbidrag för att kostnadsmässigt inte överstiga referenspriset. Även en importkvotering kan. enligt rapporten. tekniskt byggas upp på ett flertal olika sätt. Inom de olika systemen fördelade kvoter kan antingen knyta an till storleken av importerade eller sålda kvantiteter färdigprodukter under en historisk peri- od eller fördelas med utgångspunkt från en framtida tänkt efterfrågan. På samma sätt kan förändringar i marknadens efterfrågan fördelas på företa— gen efter olika nycklar. Dessa fördelningar kan i relationerna mellan olika företag göras mer eller mindre konkurrensneutrala.

Om syftet med en importlicensiering skulle vara att mera påtagligt skapa en långsiktig bas för en lönsam inhemsk raffmaderiindustri bör importkvo- terna enligt rapporten utformas så att de skapar största möjliga flexibilitet för raffinaderiföretagen när det gäller deras produktanskaffning. Största flexibilitet inom ramen för en sådan målsättning skulle uppnås om — inom ramen för tidigare andelar av marknaden för olika produkter — raffinaderi- företagen ges full frihet i valet mellan att ta fram produkterna i egna

• Sida 27
•  Original

Prop. 1983/84: 110 27

anläggningar eller att importera motsvarande mängder. Raffinaderiföreta- gen skulle härigenom alltid kunna möta rena importföretags lägre prissatta import samtidigt som de långsiktigt skulle kunna stärka sin ställning genom att i alla marknadssituationer kunna maximera den egna nyttan med avse- ende på produktanskaffning och pris.

För egen del vill jag anföra följande. Som jag nyss framhöll har syftet med rapporten varit att analysera hur de angivna åtgärderna kan utformas och så långt som möjligt beskriva vilka konsekvenser de skulle kunna få om de infördes. I uppdraget har inte ingått att utforma förslag eller rekommendationer.

Enligt min uppfattning ärinte läget på oljemarknaden f.n. sådant att det motiverar ingrepp av de slag som analyseras i rapporten. Rapporten ger emellertid underlag för beslut om regleringar om förhållandena på olje- marknaden drastiskt skulle förändras.

5.2. Relationer till oljeproducerande länder

Som nämnts har viktiga strukturförändringar inträffat i den internatio- nella oljehandeln sedan den första oljekrisen åren 1973—1974. De stora internationella oljebolagens tillgång till råolja i OPEC-länderna har minskat kraftigt till följd av bl. a. nationaliseringar. I stället har växande andelar av OPEC-ländernas oljeproduktion förts ut på marknaden av dessa länders egna nationella oljebolag. Enligt en uppskattning gjord av IEA ökade den statliga andelen av den producerade oljan i OPEC-länderna från 20% år 1973 till 80—90 % år 1980. Även i oljeexporterande länder utanför OPEC— kretsen spelar statliga oljebolag en betydande roll.

Under de första åren efter oljekrisen skedde en ökning i antalet bilaterala leveransavtal mellan oljeproducerande och oljekonsumerande länder. Des- sa s.k. stat-till-stat-avtal hade i allmänhet ingåtts mellan nationella, ofta statliga bolag, i såväl de oljekonsumerande som de oljeproducerande län- derna.

Bildandet av Svenska Petroleum AB är 1975 som kommersiellt instru- ment för statens oljepolitik får ses mot denna bakgrund. Till grund för 1976 års beslut rörande riktlinjer för Svenska Petroleums verksamhet (prop. 1975/76: 124. NU : 44, rskr : 262) låg främst farhågor för att ett försörjnings- system baserat på de internationella Oljebolagen skulle komma att visa sig vara sårbart vid marknadsstörningar av olika slag. Det bedömdes som särskilt önskvärt att åstadkomma en bredare bas för försörjning med råolja genom direkta avtal med olika råoljeproducenter. Svenska Petroleum har Också. som en följd av bl.a. råoljekontrakt med oljeproducerande länder och förvärv av raffinaderikapacitet i Sverige. kommit att spela en viktig roll i svensk oljeförsörjning.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1983/84: 110 28

De s.k. stat—till-stat-avtalen har i hög grad tillkommit på de berörda regeringarnas initiativ. I konsumentländerna har statliga oljebolag haft till särskild uppgift att av försörjningstrygghetsskäl prioritera råoljeimport direkt från producentländerna. Avtalsslutande parter i konsumentländerna är i övervägande antalet fall nationella oljebolag och inte regeringarna själva.

Frågor om råoljeförsörjningen har under senare år spelat en viktig roll i den svenska regeringens kontakter med vissa oljeproducerande länder. Viktiga syften med dessa kontakter har varit att skapa förbättrade förut- sättningar för en tryggad råoljeförsörjning och att bistå de svenska raffina- den'företagen i deras kontakter med regeringar och med nationella oljebo- lag i producentländerna.

Erfarenheterna av dylika kontakter som har präglats av den rådande situationen på oljemarknaden ger enligt min mening en viss vägledning för framtida ställningstaganden rörande behandlingen av oljepolitiska frågor i dessa sammanhang.

Särskilt under perioden omedelbart efter Iran-krisen 1978-1979. då en besvärlig försörjningssituation uppstod. engagerade sig regeringen aktivt för att i kontakter med regeringar i oljeproducerande länder underlätta för de svenska raffmaderiföretagen att ingå avtal om råoljeimport. Dessa strävanden var en naturlig följd av strävandena att i den då rådande situationen uppnå ökad försörjningstrygghet genom minskat beroende av spotmarknaden. Regeringen uppmuntrade samtidigt till ett nära samarbete mellan de svenska nationella raffmaderiföretagen i vad avser råoljean- skaffning.

Särskild vikt fästes vid att få till stånd en överenskommelse med Norge om oljeleveranser, mot bakgrund av intresset att minska beroendet av Mellanöstern. Diskussioner härom på regeringsnivå inleddes redan är 1976, som ett led i de allmänna strävandena att främja svensk-norskt samarbete på industri— och energiområdet.

I mars 1981 undertecknades ett avtal mellan Sveriges och Norges rege- ringar om ekonomiskt samarbete. särskilt på industri- och energiområ- dena. Till avtalet är bl.a. fogat ett protokoll om upprättandet av en fond för svensk—norskt industriellt samarbete och ett protokoll om långsiktiga leve- ranser av råolja och oljeprodukter från Norge till Sverige.

1981 års svensk-norska oljeprotokoll innehåller i huvudsak följande be- stämmelser.

Alla leveranser av råolja och oljeprodukter från norska företag till Sveri- ge betraktas som leveranser enligt protokollet. Leveranserna skall komma till stånd på affärsmässig grund genom avtal mellan företag i de två län- derna. Leveranserna skall omfatta minst 2 miljoner ton råolja eller oljepro- dukter år 1983 och minst 2.5 miljoner ton år 1984. Under förutsättning av att företagen uppnår k'onkreta avtal skall den norska parten säkerställa att råolja och oljeprodukter för leverans av angivna minimimängder står till

• Sida 29
•  Original

Prop. 1983/84: 110 29

förfogande för den svenska marknaden. Efter år 1984 kommer leveranser över denna nivå att vara avhängiga av bl.a. räoljetillgången för norska företag. utvecklingen av industri- och energisamarbetet mellan de två länderna och marknadsförutsättningarna (Artikel I och II).

Fördelningen mellan råolja och raffinerade produkter skall ske på grund- val av avtal mellan företag i de två länderna. Norska företag skall ha möjlighet att leverera upp till tre fjärdedelar av totalkvantiteten i form av produkter (Artikel III).

Leveranser enligt protokollet skall nyttjas för marknadsföring i Sverige. Parterna skall lägga förhållandena till rätta för att norska företag med tillgång till råolja kan engagera sig på affärsmässig grund direkt i marknads- föring av råolja och oljeprodukter på den svenska marknaden. antingen för sig själva eller genom olika former av samarbete med företag i Sverige (Artikel IV).

Priser och andra leveransvillkor för leveranser inom ramen för protokol- let skall fastställas efter avtal mellan företagen. Det förutsätts att mark- nadspriser läggs till grund för långsiktiga leveranser (Artikel V).

I en särskild skriftväxling har närmare definierats vilka leveranser som skall omfattas av protokollet. Bl.a. framgår att leveranser på spotmark- nadsvillkor av enstaka laster och internleveranser inom internationella oljebolag inte skall betraktas som leveranser enligt protokollet. Vidare framgår att det svenska åtagandet att lägga förhållandena till rätta för norska företags samarbete med företag i Sverige skall anses gälla i första hand för samarbete med företag som kontrolleras av svenska intressen.

Protokollet är giltigt i 20 år. Om förutsättningarna i väsentlig grad skulle ändras på grund av oförutsedda omständigheter kan endera parten kräva överläggningar (Artikel VI).

Det kan konstateras att råoljeimporten från Norge redan är 1982 uppgick till 2.7 miljoner ton. Importen av oljeprodukter från Norge är f.n. obetyd- lig. Flertalet i Sverige verksamma rz-tff'rnaderiföretag har kontrakt som aVser import av norsk råolja. Dessa kontrakt har tillkommit på affärsmäs- sig grund.

Det svensk-norska oljeprotokollet är det hittills enda exemplet på en formell överenskommelse på regeringsnivå mellan Sverige och ett annat land rörande leveranser av olja.

Under senare hälften av 1970-talet togs en rad initiativ i förhållande till även andra oljeproducerande länderi syfte att främja ekonomiskt. industri- ellt och tekniskt samarbete. Ramavtal på regeringsnivå om dylikt samarbe- te ingicks t.ex. med Algeriet (1974). Irak (1978) och Nigeria ( 1979). Över- enskommelser liknande dylika samarbetsavtal ingicks med Iran (1974). Libyen ( 1974) och med Mexico (1979).

Dessa avtal och överenskommelser har allmänt sett till syfte att främja ekonomiskt samarbete mellan Sverige och det aktuella landet samt att skapa plattformar för diskussion på regeringsnivå i frågor av gemensamt

• Sida 30
•  Original

Prop. 1983/84: 110 30

intresse. Ur svensk synvinkel motiverades avtalens tillkomst av allmänpo— litiska, industripolitiska och energipolitiska skäl.

Vid flera tillfällen. särskilt under åren 1979—1980. engagerade sig också dåvarande regering mer direkt för att främja tillkomsten av råoljekontrakt mellan svenska raffinaderiföretag och statliga oljebolag i framför allt Irak. Mexico. Nigeria och Saudiarabien.

Utvecklingen under perioden 1981—1983 har inneburit en dramatisk förändring av läget på oljemarknaden jämfört med läget omedelbart efter Iran-krisen. Vidare har den svenska förbrukningen minskat i en takt som då inte kunde förutses, Dessutom har. som jag tidigare framhållit. utsik- terna beträffande utvecklingen på oljemarknaden på medellång sikt avse- värt förbättrats ur konsumentländernas synvinkel.

Vad gäller kontakterna på regeringsnivå med oljeprod ucerande länder är därmed läget i dag snarast det omvända jämfört med läget under perioden 1979—1980.

Enligt min mening talar erfarenheterna sedan år 1979 för att det är ett väsentligt svenskt intresse ur både energipolitisk och industripolitisk syn- vinkel att vidmakthålla och utveckla nära relationer med oljeexporterande länder. Dessa relationer bör utvecklas på en bas av långsiktighet och fasthet.

Norge intar av uppenbara skäl en särställning bland Sveriges samarbets- partners på industri- och energiområdet. 1981 års svensk-norska samar- betsavtal. som är ett unikt arrangemang i förhållandet mellan två i-länder. återspeglar de goda förutsättningarna för ekonomiskt samarbete mellan de två länderna.

Enligt min mening är det av stor betydelse att de svenska och norska regeringarna häller nära kontakt i oljepolitiska frågor av gemensamt intres- se. Dylika kontakter har under senare tid ägt rum i ökande omfattning. Bland frågor som har diskuterats märks läget beträffande oljeprotokollet i ljuset av de förändrade omständigheterna, norska oljebolags växande in- tresse för den svenska marknaden. ramnaderisituationen i Sverige och Norge, det fortsatta svenska engagemanget i prospektering och utvinning på den norska kontinentalsockeln samt förutsättningarna för ett utvidgat industriellt och tekniskt samarbete inom off-shore—området.

De oljeproducerande länderna är betydelsefulla marknader för svensk industri. Det finns alltid anledning att överväga åtgärder som förbättrar förutsättningarna för svenska företag att delta i projekt i dessa länder. Det finns emellertid betydande nackdelar med en ordning. där staten skulle påverka den svenska Oljehandelns inriktning och omfattning av andra skäl än energipolitiska. Däremot står det givetvis enskilda oljebolag och indti- striföretag fritt att tillsammans med ett oljeproducerande land i enskilda fall komma överens om betalning för svenska varor eller tjänster helt eller delvis i olja.

Jag har i det föregående erinrat om de försörjningspolitiska motiven för

• Sida 31
•  Original

Prop. 1983/84: 110 .- 31

tillskapandet av Svenska Petroleum och för företagets roll när det gäller import av råolja direkt från oljeproducerande länder.

Under perioden omedelbart efter Iran-krisen utvecklades Svenska Pe- troleum till ett av de volymmässigt största oljeföretagen i Sverige. Bolaget lyckades på kort tid träffa avtal med oljeproducerande länder om ökade leveranser av råolja och efter raffinering avsätta oljan på den svenska marknaden. "Bolagets expansion skedde i överensstämmelse med de rikt- linjer för verksamheten som jag tidigare har åberopat.

Den förändring av marknadsförhållandena som inträdde år 1980 och som förstärktes under åren 1981 och 1982 ledde emellertid till stora förluster för bolaget under åren 1980 och 1981. som en följd bl.a. av de omfattande råoljekontrakt som ingåtts år 1979 och av utvecklingen i relationen mellan spotmarknadspriser och kontraktspriser. Den ogynnsamma utvecklingen för bolaget ledde hösten 1981 till beslut om kapitaltillskott för att täcka samlade förluster vid utgången av år 1981.

Jag finner mot denna bakgrund att erfarenheterna av de bilaterala råolje- kontrakten inte är entydiga. Å ena sidan bidrar de till en förbättrad stabili- tet i försörjningen och de är ekonomiskt fördelaktiga under perioder då spotmarknadspriser överstiger kontraktspriser. Å andra sidan kan de i en marknadssituation präglad av god tillgång på olja och låga spotmarknads- priser leda till betydande förluster. Det har sålunda i praktiken visat sig vara svårt för ett oljeimporterande land att i längden försvara en stor merkostnad för att i en överskottssituation bibehålla förlustbringande råol- jekontrakt.

5.3. Övergripande internationellt energisamarbete

[ 1975 års energipolitiska proposition ( prop. 1975: 30 . NU 30. rskr 202) betecknade statsministern en internationell samverkan inom energiområ- det som en av hörnpelarna för den svenska energipolitiken. Jag anser att utvecklingen sedan statsmakternas energipolitiska beslut år 1975 har be- kräftat det internationella energisamarbetets betydelse för alla länder. t.ex. vad gäller tillgången till information om utvecklingen på internatio- nella energimarknader. försörjningstryggheten. energipolitikens inriktning och utvecklingen vad gäller ny energiteknik.

En viktig punkt i diskussioner rörande ett utvidgat internationellt energi— samarbete har sedan mitten av 1970-talet varit frågan om en s. k. energidia- log mellan oljeproducerande och oljekonsumerande länder. Från början var det i—länderna som drev förslaget. Motiven var dels allmänna behov av informationsutbyte. kontakter och förbättrad förståelse för konsekvenser av utvecklingen på oljemarknaden. dels en önskan att påverka OPEC- länderna i syfte att åstadkomma en förbättrad försörjningstrygghet och moderation när det gällde oljeprisökningar.

Konferensen för internationellt ekonomiskt samarbete — CIEC — i Paris

• Sida 32
•  Original

Prop. 1983/84: 110 32

åren 1975—1977 hade sin upprinnelse i i-ländernas önskemål om en energi- dialog. Konferensen kom dock att behandla hela spektrat av nord/sydfrå- gor. något som var ett villkor för ett deltagande från u-ländernas sida samtidigt som det var en förutsättning för att OPEC-länderna skulle gå med på att diskutera energifrågor.

Som en följd av det förändrade läget på oljemarknaden under de senaste 2—3 åren har särskilt de stora i-ländernas intresse för en energidialog med OPEC-länderna svalnat. Samtidigt har företrädare för OPEC-länderna un- der senare tid kommenterat tanken på en energidialog i påtagligt positiva ordalag.

Erfarenheterna från 1970-talet talar för att alla länder har ett intresse av att i sina nationella energipolitiska beslut beakta internationella förhållan- den och att alla länder har ett intresse av att omställningen från olja till andra energikällor sker på ett så smidigt sätt som möjligt och titan några onödiga störningar på världsekonomin. Det finns mot denna bakgrund. starka skäl som talar för en mer regelbunden och systematisk diskussion mellan regeringar i alla ländergrupper om utvecklingen på internationella energimarknader. Genom en dylik dialog skulle förutsättningarna förbätt- ras för en stabil och förutsebar utveckling på oljemarknaden och riskerna för cykliska rörelser i oljepriset skulle minska.

Jag vill understryka vikten av en internationell samstämmighet och ett gemensamt handlande som en förutsättning för att världens långsiktiga energiproblem skall kunna lösas på ett sådant sätt att energibehoven tillgo- doses på acceptabla ekonomiska och miljömässiga villkor; inte minst med hänsyn till u-ländernas energisitttation och utvecklingsbehov.

Genom de senaste årens erfarenheter torde förutsättningarna att få till stånd ett dylikt utvidgat internationellt energisamarbete ha förbättrats. lnsikterna om det gemensamma intresset av stabilitet och förutsebarhet har vuxit. Alla länder har ett intresse att få bästa möjliga information om internationella utvecklingstendenser och prognoser som grund för natio- nella beslut. Alla länder har ett intresse av utvecklingen av ny energitek- nik. både för att öka effektiviteten i energianvändningen och för att få fram nya och bättre energiproduktionsanläggningar. Andra frågor som särskilt skulle kunna uppmärksammas inom ramen för en energidialog är de oljeim- porterande u-ländernas situation. utvecklingen vad gäller oljeprospekte— ring och oljeutvinning. behovet av energiinvesteringar och resurser härför. sambanden mellan utvecklingen på energimarknader och ekonomisk ut- veckling samt utvecklingen i de oljeprodttcerande länderna och globalt vad gäller oljerafftnering och petrokemiskt industri.

Enligt min mening skulle en energidialog av den typjag nyss har beskri- vit kunna bidra till förbättrad försörjningstrygghct och en mer harmonisk utveckling av världsekonomin. Vikten av en internationell dialog i energi- frågor förstärks av förhållandet att oljan är en strategisk råvara och att oljeförsörjningen har viktiga internationella säkerhetspolitiska aspekter.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1983/84: 110 . 33

Jag anser att Sverige på ett lämpligt sätt internationellt bör verka för att en sådan energidialog kommer till stånd.

IEA

Riksdagen beslöt våren 1975 att godkänna Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram. International Energy Programme. IEP (prop. l975z42. NU 29, rskr 180). Det internationella energiorganet IEA har upprättats inom OECD:s ram för att genomföra detta program. Av OECD:s 24 medlemsstater har 2] anslutit sig till IEP.

IEP-avtalets grundläggande syfte är att främja en säker oljeförsörjning på rimliga och rättvisa villkor. Avtalet har fyra huvuddelar. nämligen s.k. krisåtgärder. information om oljemarknaden, långsiktigt samarbete samt förhållandet till oljeproducerande länder.

Systemet för krisåtgärder. som är avtalets viktigaste del och som omfat- tar de mest detaljerade föreskrifterna. innehåller bestämmelser om rättig- heter och skyldigheter rörande försörjningsberedskap, konsumtionsbe- gränsning och oljetilldelning.

I avsnittet rörande_lörsörjningsbvreds/mp åtar sig varje medlemsland att upprätta s. k. fredskrislager motsvarande minst 90 dagars förbrukning utan nettoimport av olja.

Enligt avtalet skall deltagarländerna upprätthålla effektiva program för konsumtionsbe'griinsningar. Dessa skall kunna sättas i omedelbar verkstäl- lighet vid en oljekris.

Onetti/delning.;systemer syftar till att underlätta en rättvis fördelning av oljetillförseln mellan medlemsländerna under en oljekris. En grundläggan- de tanke bakom systemet är att det skall utlösas med viss automatik när oljetillförseln till medlemsländerna som grupp eller till ett eller flera anslut- na länder minskar, eller kan förmodas minska med' 7% i förhållande till tillförseln under en viss basperiod.

Inom IEP-avtalets ram har upprättats ett permanent och detaljerat infor- mationsystem rörande utvecklingen på oljemarknaden.

Samarbetet inom IEA om mål. problem och styrinstrument i energipoli- tiken samt om forskning och utveckling inom energiområdet har utvecklats starkt sedan IEP-avtalet undertecknades. IEA har därmed alltmer blivit ett organ för ett allmänt energipolitiskt samarbete.

IEP-avtalet och IEA tillkom som en följd av oljekrisen åren 1973—1974. Tillskyndarna såg som IEA:s främsta uppgift att åstadkomma ett fungeran- de system för tilldelning av olja mellan medlemsländerna i händelse av en ny oljekris. Krisberedskapen är också fortfarande en central uppgift för organisationen. Systemet för oljetilldelning har kontinuerligt byggts ut och testats t ovntngar.

Kritiker av systemet för oljetilldelning har ifrågasatt om det kommer att fungera i händelse av en ny tillförselkris. Ett grundläggande problem har 3 Riksdagen 1983/84. ! saml. Nr 110

• Sida 34
•  Original

Prop. 1983/84: 110 34

ansetts vara att systemet är uppbyggt som ett rent allokeringssystcm där ingen hänsyn har tagits till prisfrågorna. Vidare har framhållits att tilldel- ningssystemets funktion. trots automatiken, bygger på medlemsländernas politiska vilja och det har ifrågasatts om denna politiska vilja i dagens läge finns i vissa av de stora medlemsländerna.

Det var främst för att trygga Sveriges oljeförsörjning i en tillförselkris som IEP-avtalet undertecknades. Ett annat viktigt motiv för en svensk anslutning var behovet att få bättre information om utvecklingen på olje- marknaden. Med tanke på Sveriges stora beroende av importerad olja och med hänsyn till erfarenheterna från oljekrisen åren 1973—1974 var en svensk anslutning till IEP naturlig.

Enligt min mening har medlemskapet i IEA varit av betydande värde för Sverige. Deltagandet i IEA-arbetet har lett till väsentliga förbättringar vad avser tillgången till information om utvecklingen på internationella energi- marknader. Inom IEA har Sverige tillsammans med andra länder kunnat diskutera mål och medel i en långsiktig energipolitik vars gemensamma nämnare har varit minskat oljeberoende genom hushållning. oljeersättning och utveckling av alternativa energikällor. Ett betydande samarbete har utvecklats inom IEA med svensk medverkan inom energiforskningsområ- det.

Enligt min mening har IEP-avtalets regler för krisåtgärder varit av bety- delse även Om de aldrig har tillämpats. Medlemsländerna har som en följd av avtalet byggt upp betydande lager av olja i syfte att kunna möta eventuella tillförselkriser. Denna lagerhållning. i förening med planer på beredskap för konsumtionsbegränsning samt själva existensen av systemet för oljetilldelning. har sannolikt bidragit till en mer stabil utveckling på oljemarknaden.

För egen del anser jag att ett fortsatt svenskt medlemskap i IEA är motiverat och värdefullt med hänsyn till bl.a. de positiva effekterna ur försörjningstrygghetssynvinkel. den förbättrade informationstillgången samt inriktningen av det långsiktiga samarbetet inom organisationen. Jag vill också erinra om vad jag har konstaterat i det föregående rörande den allmänna betydelsen av ett internationellt energipolitiskt samarbete. Jag vill samtidigt erinra om det neutralitetsförbehåll som gjordes från svensk sida vid IEP-avtalets undertecknande. En förutsättning för svenskt med- lemskap är givetvis att organisationen inte utvecklas i en riktning som gör fortsatt medlemskap oförenligt med den svenska neutralitetspolitiken.

På det oljepolitiska området bör enligt min mening inom IEA särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder som kan minska priseffekterna av mind- re störningar i oljetillförseln. dvs. vid sådana tillfällen då bortfallet i tillför- seln är mindre än 7%. Bl.a. utvecklingen på oljemarknaden år 1979 har illustrerat hur begränsade bortfall i oljetillförseln under ogynnsamma om- ständigheter kan få dramatiska effekter på oljeprisutvecklingen. Det borde vara ett intresse för samtliga medlemsländer inom IEA att komma överens

• Sida 35
•  Original

Prop. 1983/84: 110 35

om gemensamma åtgärder som skulle kunna vidtas för att minska riskerna för en dylik utveckling, t. ex. genom en flexibel lagerpolitik eller på annat sätt. Dessutom torde de strukturella förändringarna på oljemarknaden ha medverkat till att sannolikheten för ett bortfall i oljetillförseln på 7 % eller mer ter sig mindre än vad som var fallet vid IEP-avtalets tillkomst. Diskus- sionerna inom IEA i denna fråga har hittills inte givit något tillfredsställan- de resultat.

Enligt min mening bör inom IEA också ökad uppmärksamhet ägnas åt frågan om en dialog i energifrågor mellan oljeproducerande och oljekonsu- merande länder. Jag har tidigare redovisat min syn på denna fråga.

6. Oljeprospekterings- och oljeutvinningsverksamhet

6.1. Inledning

Tillgång. produktion och konsumtion av energiråvaror som olja, natur- gas, kol och uran är globalt sett ojämnt fördelade. Tillgängarna är geolo- giskt bestämda. Vad som kan utvinnas hänger samman med tekniska och ekonomiska förhållanden. Konsumtionen. slutligen. återspeglar huvudsak- ligen olika områdens industrialiseringsgrad och levnadsvillkor för befolk- ningen och är bestämmande för den internationella handeln med energirå- varor. För att kunna värdera tillgången på energiråvaror är det nödvändigt att bedriva en kontinuerlig prospekteringsverksamhet. Jordens samlade reserver av olja har i slutet av år 1982 uppskattats till drygt 90 miljarder ton. motsvarande ca 30 års förbrukning vid 1982 års konsumtionsnivå. Begreppet reserv avser upptäckta resurser som med dagens teknik, utvin- ningskostnad och marknadspris kan utvinnas med godtagbar lönsamhet.

Tabell 6.1 visarjordens fastställda reserver av olja i slutet av år 1982.

Tabell 6.1 Jordens fastställda reserver av olja år 1982

Landområde Miljarder ton Andel %

Västeuropa " Sovjetunionen och Osteuropa USA och Kanada Latinamerika

Mellersta Ostem

Afrika

Ovriga Asien inkl. Kina

V..... '..IIDCJ-sj—Ofc'v-J

': beb-Labtxlbt

'.]!— N '.leICZ—jlrfxw O J—xlr—JCGNNCIJ

Summa världen

0 |— 0 ©

Källa: BP 1982.

Som framgår av tabellen är fördelningen mellan olika regioner ojämn. Över hälften av de nu kända reserverna finns i Mellersta Östern. Ser man på de enskilda länderna framkommer att åtta länder — nämligen Saudiara- bien — Förenta Staterna. Iran. Sovjetunionen. Kuwait. Venezuela. Irak

• Sida 36
•  Original

Prop. 1983/84: 110 36

och Mexico — tillsammans svarar för mer än 75 % av de totala. nu kända reserverna.

En avgörande förutsättning för tillskott till reserver och för framtida utvinning av olja är prospektering. Under 1970-talet har prospekterings- verksamheten fått en annan inriktning än tidigare. Detta gäller även om- fattningen på gjorda utbyggnadsinvesteringar. Således har insatserna inrik- tats mot områden inom i första hand industriländerna, såväl till lands som till havs. Prospekteringen i Mellersta Östern har däremot påtagligt mins- kats. En naturlig följd av denna ändrade inriktning har blivit höjda prospekteringskostnader och ett ökat tekniskt och därmed ekonomiskt risktagande. Att satsningarna trots detta kommit till stånd beror på oljepri- sets stegring under de senaste tio åren. De främSta exemplen på vad jag nu .har sagt är utvecklingen av bl.a. Alaska och Nordsjön till väsentliga produktionsområden.

Den omstrukturering av oljeprospekteringen, som jag har redogjort för. har fått till följd att världens råoljeproduktion nu baseras på tillgångar med vitt skilda kostnadsmässiga förutsättningar. Investeringarna per fat produ- cerad olja kan i Nordsjön vara mer än 10—15 gånger större än vad som krävs på land i t. ex. Mellersta Östern.

6.2. Svensk prospekteringsverksamhet

6.2.1. Finansieringsformer

Som ett led i strävandena mot en tryggare svensk oljeförsörjning bil- dades år 1969 Oljeprospektering AB (OPAB) för prospektering av olja och naturgas på svenskt område. Bolaget Petroswede AB bildades år 1973 med syfte att bedriva prospektering utomlands. Intressenter i Petroswede var LKAB. Statens vattenfallsverk, Salen, OK. ASEA, Johnson och Kema Nord. Genom ett avtal mellan intressenterna i Petroswede övertog staten i början av år 1979 de privata andelarna i bolaget. Petroswede blev därmed ett helägt dotterbolag till det statliga oljebolaget Svenska Petroleum AB (SP) som började sin verksamhet är 1975. Sedan år 1979 bedrivs den statliga oljeprospekteringsverksamheten utanför Sverige av Svenska 'Pe- troleum Exploration AB (SPE) som är ett helägt dotterbolag till SP. Det nya bolaget övertog Petroswedes verksamhet. Det ftck också i uppdrag att mot ersättning fullfölja OPAB: s verksamhet. Målet för SPE är att genom egen prospektering och/eller förvärv av andelar i fyndigheter etablera deltagande i produktion av olja eller naturgas. som direkt eller indirekt kan tillföras den svenska marknaden.

I syfte att stimulera svenska företags prospekteringsinsatser. i första hand utomlands. infördes är 1978 ett statligt stöd till prospektering efter olja och naturgas. År 1981 utvidgades stödet till att omfatta också prospek- tering efter kol. Bidragssystemet finansieras på så sätt. att en del av inkomsterna av den särskilda avgiften för vissa oljeprodukter tillförs en

• Sida 37
•  Original

Prop. 1983/84: 110 37

särskild fond, oljeprospekteringsfonden. Stödet lämnas i form av bidrag till kostnaderna för prospekteringsproje'kt efter beslut av regeringen i varje särskilt fall. Det finns två former av bidrag, dels allmänna bidrag med högst 50% av kostnaderna, dels särskilda bidrag med upp till l00% av kostna- derna. Särskilda bidrag beviljas endast till de statliga bolagen Svenska Petroleum AB och Svenska Petroleum Exploration AB. De syftar till att möjliggöra viss från nationell försörjningssynpunkt angelägen prospekte- ring. Bidrag skall normalt förenas med villkor om bl.a. hemtagning till Sverige av råolja vid eventuell utvinning.

Som villkor för det allmänna bidraget gäller dessutom att bidragstagaren är skyldig att återbetala bidraget om ett projekt leder till utvinning. Även vid överlåtelse av projekt kan bidraget krävas åter. För särskilda bidrag gäller att bolagens intäkter av projektet, efter vissa avdrag, skall återföras till staten om projektet leder till utvinning eller överlåts.

Under perioden 1973—1982 har Petroswede och SPE deltagit i 27 borr— ningar i sju länder. Av dessa har i fem fall påträffats kolväte. Ingen av borrningarna har ännu med säkerhet resulterat i något kommersiellt fynd. Två fynd gjorda under år 1982 är dock f.n. föremål för utvärdering som eventuellt kan leda till att fynden förklaras vara kommersiellt utvinnings- bara. Vid utgången av år 1983 hade SP-koncernen 15 koncessioner i sex länder (tre i Norge, sex i Storbritannien. tre i Tunisien samt ett vardera i Irland, Egypten och Italien).

Fig. 6.1 Utbetalningar från och behållning i oljeprospekteringsfonden 1981—1983 (miljoner kr.)

zooMkr 180 160 V ¹⁴⁰ ????? _yééééé 120 ////// %?ééééé I / / /V/ éééé/é%é% /z/éé/é/é. 60////////%'/ f/4/////// ////////%/ ////////%f %é/é///%// éééééééééé 1981 1982 1983

_ UTBETALNINGAR FRÅN OLJEPROSPEKTERINGSFONDEN KVARTALSVIS

W

W

sxxxxxx

W

N O

O

• Sida 38
•  Original

Prop. 1983/84: 110 38

Figuren visar utbetalningarna från oljeprospekteringsfonden kvartalsvis mellan åren 1981 och 1983 (vänstra stapeln) samt fondens behållning i slutet av resp. kvartal (högra stapeln). Fondens behållning har successivt minskat och uppgick vid årsskiftet 1983— 1984 till 35 milj. kr.

6.2.2. Svenska Petroleum Exploration; planerför och resultat av prospek- teringsverksamheten

Av betydelse vid införandet av nuvarande bidragssystem genom uttag av särskild avgift vid försäljning av vissa oljeprodukter var en är 1977 av Petroswede framtagen utredning (Internationell oljeletning/utvinning i svenskt perspektiv).

I utredningen anges två exempel med en antagen produktion ur frampro- spekterade oljefynd om 5 miljoner ton per år. I grundfallet beräknades den eftersträvade nivån nås först mot 1990-talets senare del. I det andra med en snabbare uppbyggnad beräknades produktionsnivån bli nådd under början av 1990-talet.

För grundfallet beräknades en insats av i fast penningvärde ca 75 milj. kr. per år under en nioårsperiod. För hela perioden beräknades me- delsbehovet till 600 milj. kr. för prospektering.

Härtill beräknades 170 milj. kr. tillkomma i utvärderingskostnader. ln- satsen beräknades medföra deltagande i 15 borrningar per år. Med start år 1978 beräknade man att redan under år 1983, efter framprospektering av drivvärda oljefynd, ha kommit i produktion. lnvesteringsbehovet i fältut- byggnad fram t.o.m. år 1986 beräknades bli självfinansierande och ge årliga nettoöverskott fr.o.m. omkring år 1987, dvs. åtskilliga år innan den eftersträvade produktionsnivån om 5 miljoner ton årligen hade etablerats. Det kortfattat refererade grundfallet var dimensionerade för regeringens förslag om stöd till prospektering efter olja och naturgas som antogs av riksdagen (prop. 1977/78: 128. NU 70, rskr 343").

PetrOSWedes utredning följdes några år senare av en verksamhetsplan från SPE avseende prospekteringsverksamheten för tiden 1980—1984. I denna plan angavs att en önskvärd nivå på antalet årliga borrningar upp- gick till 10 51 15. Totalt angavs för perioden att bolaget skulle delta i minst 35 borrningar. För periodens slut angavs ett årligt förvärv av 7 a 8 konces- sioner. Antalet önskvärda koncessionsanskaffningar för perioden uppgavs till 30.

År 1982 utarbetade SPE en ny verksamhetsplan för perioden 1983— 1987. Målet angavs vara att prospekteringsverksamheten under andra hälf- ten av perioden skulle byggas upp, så att en långvarig nivå om tre kommer- siella fynd per femårsperiod kunde bedömas som sannolik. En sådan målsättning beräknades kräva deltagande i omkring 50 borrningar under perioden 1983— 1987. Den årliga borrningsinsatsen skulle därvid i slutet av perioden uppgå till 12 från att ha utgjort 8 år 1982. Den genom prospekte- ringen framtagna oljan beräknades kunna motsvara It)—20% av landets förväntade oljebehov.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1983/84: 110 39

Den statligt stödda prospekten'ngsverksamheten kan förtiden fram till år 1980 sägas ha kännetecknats av att ha varit i ett uppbyggnadsskede, där det har gällt att skaffa sig såväl erforderlig kompetens som en tillräckligt stor projektportfölj för att verksamheten med någon rimlig grad av sanno- likhet skall medföra oljefynd. Fr. o. m. år 1980 har verksamheten varit inne i ett expansionsskede.

] förhållande till beräkningsexemplet i 1977 års utredning, som var vägledande vid utformandet av det nuvarande bidragssystemet. kan dock konstateras att man inte har kunnat nå upp till det angivna antalet borr- ningar per är bl. a. på grund av de snabba kostnadsökningarna för prospek- teringsverksamhet.

6.3 Utvinning av olja, naturgas m. m.

Som ett medel för att främja den långsiktiga försörjningen med bränsle infördes år 1975 en statlig garanti för oljeutvinning m.m. Bakgrunden till att garantisystemet infördes var att vissa företag med intressen i konstate- rade oljefält. främst i Nordsjön. hade svårigheter att finansiera de mycket stora investeringar som krävdes för kommersiell produktion. Det be- dömdes också att insatser för att finansiera utbyggnaden av oljefält i bl. a. Nordsjön skulle kunna ge möjlighet till långtidsavtal om leveranser av utvunnen råolja från resp. fält. Garantin gäller, utöver för olja. även för naturgas och kol. En förutsättning för att garanti skall ställas är att verk- samheten är av väsentlig betydelse för svensk energiförsötjning. Staten kan vidare tillförsäkras option på den eventuella produktionen eller del därav.

Garantiramen fastställdes ursprungligen till 2 000 milj. kr. men har seder- mera genom riksdagens beslut höjts till 4000 milj. kr. Sedan garantin infördes har även användningsområdet vidgats. År 1976 infördes en möjlig— het att använda garantin även för att finansiera förvärv av andelari konsta— terade fyndigheter. Är 1979 tillkom två nya användningsområden. nämli- gen finansiering av aktieförvärv i bolag med verksamhet huvudsakligen inom oljeutvinning och säkring av svenska företags betalningsförpliktelser i samband med avlyft av råolja inom ramen för långsiktiga leveranskon- trakt.

Vid slutet av år 1982 hade 450 milj. kr. tagits i anspråk genom garantibe- slut av regeringen. Våren 1983 beslöt regeringen lämna statlig garanti för det s.k. Ula-projektet på sammanlagt 360 milj. USD. Vid en dollarkurs på 8 kr. motsvarar detta 2 900 milj. kr.

6.4. Svenska Petroleum AB:s skrivelse

Svenska Petroleum AB (SP) har till regeringen i november 1983 inkom- mit med en skrivelse angående inriktningen och finansieringen av den statliga oljeprospekterings- och oljeutvinningsverksamhetcn.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1983/84:110 ' '40

I skrivelsen framhålls att Svenska Petroleum Exploration AB (SPE) inte kommer att kunna nå det mål som anges i verksamhetsplanen för perioden 1983—1987, om inga särskilda åtgärder vidtas för att öka tillgången på likvida medel i oljeprospekteringsfonden. Man anger att aborrningsverk- samheten i annat fall kommer att behöva begränsas från nuvarande 10 borrningar per år till högst 5 .per år under 1986 och 1987. För perioden därefter förutses ytterligare minskningar.

Vad gäller frågan om prospekteringens roll i SP-koncernens oljeförsörj- ning sägs i bolagets skrivelse att det ekonomiska utbytet för koncernen av utvinningsvärda projekt som kan uppstå som ett resultat av SPE: s pro- spekteringsverksamhet måste bli begränsat. Skälet till detta är att vid projekt som har finansierats med särskilda bidrag, skall det ekonomiska överskottet återföras till staten sedan vissa avdrag har gjorts. SPE fungerar enligt skrivelsen därför i sådana fall endast som ett verkställande organ för att förverkliga ändamålet med prospekteringsfonden. För produktionspro— jekt, dvs. i projekt där SP-koncernen deltar i utbyggnad och senare i produktion av ett fynd. kan upplåning ske mot bl. a. statlig garanti. Genom utnyttjandet av denna garanti har SP lyckats genomföra projekt som inne- bär att bolaget under åtskilliga år framöver kommer ha tillgång på råolja från Nordsjön.

SP anser enligt skrivelsen'att den ekonomiska och försörjningsmässiga nyttan av fynd som har framprospekterats med särskilda bidrag inte sam— manfaller med den nytta som framkommer vid köp av produktionsandelar, bl.a. på grund av de regler som gäller för prospekterings- och utvinnings- verksamhet i Nordsjön.

] ett avsnitt i SP: 5 skrivelse med förslag till ett nytt finansieringssystem för statligt stödd prospekteringsverksamhet framhålls att SPE under de närmaste åren sammantaget har avtalsmässiga arbetsåtaganden på i stor- ileksordningen 450 milj. kr. Under de närmaste åren kan det vidare förelig- ga svårigheter för oljeprospekteringsfonden att likviditetsmässigt klara erforderliga utbetalningar. Även om SPE fortsätter att vidta åtgärder för att minska sina åtaganden finns risk för att tillgången på medel inte räcker till för att bl. a. medge ackvisition av nya koncessioner i t. ex. Norge i den omfattning som erfordras för att verksamheten skall nå en för syftet tillfredsställande nivå.

I skrivelsen framhålls att nuvarande arbetsåtaganden på olika sätt måste fullföljas. Vidare måste resurser finnas tillgängliga i det fall borrningar i nuvarande innehavda koncessioner medför fynd som erfordrar ytterligare utvärderingar. Sådana utvärderingar är i många fall tvingande för SPE i det fall övriga rättighetshavare i en koncession ställer krav på detta och om man önskar kvarstå i koncessionen. Härtill kommer att skäl föreligger av såväl försörjningsmässig som ekonomisk art att bibehålla en statligt stödd prospekteringsverksamhet på en i förhållande till nuläget reducerad nivå.

Hittillsvarande erfarenheter av bidragsystemet och dess regelverk är,

• Sida 41
•  Original

Prop. 1983/84: 110 41

anger SPi skrivelsen. att systemet bidragit till att stimulera prospektering i svensk regi på avsett sätt. men att det inte alltid har fungerat tillräckligt flexibelt. Bristen på flexibilitet har enligt SP: 5 skrivelse förstärkts genom att en skarp gräns finns mellan prospekteringsbidraget och den statliga kreditgarantin. Om denna gräns inte fanns vore det möjligt att, särskilt för verksamheten i Nordsjön, ekonomiskt effektivisera insatserna på ett för oljebranschen gängse sätt och därigenom möjliggöra ett bibehållande av relativt omfattande prospekteringsåtaganden till en i förhållande till dagslä- get klart reducerad kapitalinsats.

I skrivelsen föreslår SP att kreditgarantiramen höjs till 10000 milj.kr. Vad gäller prospekteringsfonden framhålls att den kan upphöra vid den tidpunkt när avgifterna för första halvåret 1984 har influtit till fonden och utbetalats för sitt prospekteringsändamål. För tidcn därefter kan fonden ersättas med ett av statsmakterna anvisat rambelopp. Det angivna rambe- loppet kan skattas till 600 milj. kr. under förutsättning att SPE: s avtals- mässiga prospekteringsåtaganden efter den 1 juli 1984 inte överstiger 350 milj. kr. Medlen bör enligt skrivelsen ställas till SP:s förfogande i form av ägarkapital .

Det angivna beloppet gör det möjligt att finansiera den statligt stödda prospckteringsverksamheten i dess nuvarande formcr samtidigt som SP svarar för ingångna åtaganden. SP anser att beloppet bör fördelas och tilldelas under högst tre år med början budgetåret 1984/85 och således i princip fungera som en överbryggningsfinansiering till dess att verksamhe- ten kan bli självfinansierande.

Vid bestämmandet av angivet rambelopp har hänsyn också tagits till behovet att med eget riskkapital täcka vissa verksamheter inom prospek- teringsområdet, där kreditmarknaden kan utnyttjas för att ge komplette- rande finansiering. Så kan t.ex. enligt skrivelsen vara fallet vid utvärde- ringsarbeten i anslutning till ett fynd som förklarats som kommersiellt. En tillfredsställande nivå på det egna riskkapitalet ger också möjlighet att absorbera de kortfristiga, finansiella påfrestningar som t.ex. kan uppstå vid är med ett stort antal borrningar. Vidare hari rambeloppet inkluderats kostnaderna för den berörda verksamhetens administration. förprojekt samt vissa insatser för industrisamarbete, i t. ex. Norge.

En förutsättning för förslaget liksom för att nå effektivitet i verksamhe— ten är enligt SP att de speciella krav som är förbundna med nuvarande särskilda bidrag ändras, dvs. att den eventuella ekonomiska och försörj— ningsmässiga nyttan av nu pågående prospekteringsaktiviteter överförs från oljeprospekteringsfonden till SP-koncernens prospekterings- och ut— vinningsverksamhet. Analogt härmed bör enligt skrivelsen samtliga SP— koncernens koncessioner och utvinningsprojekt samlas direkt under SP, och SPE blir därmed en organisation med uppgift att för moderbolagets räkning praktiskt hantera prospekterings- och utvinningsverksamheten. Som följd härav bör den av regeringen är 1982 för SPE beslutade kreditga-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1983/84: 110 42

rantin om 300 milj. kr. för finansiering av extraordinära kostnader i sam- band med prospektering överföras på SP.

SP anser att det angivna beloppet förutsätter att väsentliga förändringar i omvärlden. t. ex. vad beträffar oljepriser och valutakursförändringar. inte inträffar under de allra närmaste åren då rambeloppen inte inkluderar reserver för extraordinära kostnadsförändringar. Skulle sa ske mäste be- loppet i ett senare skede kunna anpassas så att nu gjorda prospekterings- åtaganden kan fullgöras utan ekonomiska men för SP-koncernen.

Det beräknade behovet av medel syftar således till att möjliggöra en uthållig prospektering. främst inom Nordsjön och angränsande havsområ- den, med medel som bedöms kunna genereras ur nuvarande och blivande produktionsdeltagande. Om detta inte kommer till stånd eller utvecklas ogynnsamt kan uthålligheten i prospekteringsverksamheten påverkas eller ges en inriktning mot neddragning eller avveckling.

Det föreslagna finansieringssystemet innebär enligt SP inte bara en ökad flexibilitet. utan också ett betydligt större mått av frihet i medelsdispone- ringen än vad som är fallet med nuvarande system samtidigt som SP- koncernens riskexponering ökar. För att maximalt utnyttja anslagna medel som ett energipolitiskt verktyg kan det dock föreligga skäl för statsmak- terna att styra verksamheten. Derma styrning bör grundas på bl. a. av SP framlagda verksamhetsredovisningar och —planer. Sålunda torde det även fortsättningsvis vara angeläget att en betydande del av den statliga pro- spekteringsverksamheten koncentreras till Nordsjön och näraliggande havsområde. Härigenom skapas t.ex. möjligheter för svensk industri att sälja utrustning och tekniskt kunnande.

6.5. Förslag

Enligt min uppfattning har det statliga stödet till prospektering och utvinning varit avgörande för SP-koncernens möjligheter att skaffa intres- seandclar i prospekterings- och utvinningsprojekt. Jag anser också att det allmänna prospekteringsstödet förbättrat möjligheterna för andra svenska bolag att få del i koncessioner på olika håll i världen. I dessa avseenden har stödet således haft avsedd effekt. Med den erfarenhet som nu byggts upp anserjag emellertid att det finns goda möjligheter att effektivisera insatser- na för att snabbare komma in i och få del av kommersiellt utvinningsbara projekt. För att uppnå detta bör det statliga stödet till prospektering och utvinning i vissa avseenden förändras fr.o.m. ljuli 1984.

Utgångspunkt för mina överväganden är att energipolitiska och industri- politiska skäl talar för ett fortsatt svenskt engagemang i prospektering efter och utvinning av olja och naturgas. Detta måste dock ske till rimliga samhälleliga kostnader.

Strävan bör därvid vara att verksamheten så fort som möjligt blir finansi- ellt självbärande i det avseendet att de överskott som kan genereras ur

• Sida 43
•  Original

Prop. 1983/84: 110 43

nuvarande och kommande produktionsdeltagande kan användas för finan- siering av fortsatta prospekteringsinsätser. Som jag ser det är det av mycket stor vikt att satsningar på prospektering och utvinning görs på sådant sätt att möjligheterna att uppnå positiva industripolitiska effekter tillvaratas. En förutsättning för att uppnå detta är att insatserna koncen- treras till Nordsjön och angränsande havsområden samt att prospektering och utvinning integreras för att möjliggöra att kostnaderna kan hållas nere.

SP har i den skrivelse somjag tidigare har redogjort för lämnat ett förslag till hur målsättningen att tillföra landet vissa volymer egen olja skall kunna uppfyllas. I korthet innebär SP:s förslag att staten fastställer ett rambelopp om 600 milj. kr. för överbryggnadstinansiering av de statliga prospekte- ringsinsatserna. Medlen föreslås tillföras SP under en treårsperiod. Genom ett flexibelt utnyttjande av dessa medel anser SP att det föreligger goda möjligheter att effektivisera insatserna i Nordsjön på ett för oljebranschen gängse sätt. Bl.a. innebär detta att utvinningsprojekt finansiellt kan kopp— las till prospektetingsprojekt. Möjligheter skapas då att behålla ett relativt omfattande prospekteringsåtagande till en i förhållande till dagsläget påtag- ligt reducerad kapitalinsats. SP föreslår vidare att ramen för den statliga kreditgarantin höjs med 6 miljarder till 10 miljarder kr.

Jag anser att SP:s förslag vad gäller den fortsatta verksamhetens upp- läggning och inriktning stämmer väl med de riktlinjer jag nyss förordat. När det gäller formen för stödet ärjag dock inte beredd att tillskjuta medel i form av ägartillskott. Enligt min mening bör prospekteringsstödet ges i huvudsak enligt nuvarande ordning. Villkoren för stödet bör emellertid kunna ändras så att SP ges ökat incitament till att driva verksamheten så affärsmässigt som möjligt. Detta kan uppnås genom en övergång från projektfmansiering till programfmansiering och genom att ändra villkoren för stödet på så sätt att SP—koncernen får ta ökad risk för den verksamhet som bedrivs men också får del av den ekonomiska nytta som olika projekt kan generera.

I samband med att regeringen beviljat SPE särskilda bidrag till prospek- tering efter olja har regeringen föreskrivit vissa villkor som skall gälla för bidraget. Villkoren har meddelats med hänvisning till regeringens beslut den leuli l980 om föreskrifter om särskilt bidrag till prospektering efter olja och naturgas samt förordningen (l978: 997) om statligt bidrag till prospektering efter olja, naturgas eller kol. ] det förstnämnda beslutet meddelade regeringen bl.a. att som villkor för särskilt bidrag skall gälla att bolagens (SP och SPE) intäkter av projektet efter avdrag för nedlagda kostnader och skälig ersättning till bolagen skall återföras till staten om projekt leder till utvinning eller överlåts.

Mot bakgrund av vad jag nyss framhållit bör regeringen inhämta riksda- gens bemyndigande att ändra villkoren för redan givna särskilda bidrag på ett sådant sätt att SP får incitament att driva verksamheten med den inriktning jag angivit.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1983/84: 110 44

Statens kostnader för att möjliggöra en överbryggning till egenfmansie- ring av SP-koncernens prospekteringsverksamhet uppskattar jag till 540 milj. kr. Beloppet skall även täcka kostnader för administration och in- dustrisamarbete. Eventuella prospekteringsinsatser därutöver får finansi- eras av SP. Som villkor för utbetalning av statliga medel till SP bör bl. a. gälla att bolaget årligen redovisar ett program för planerade prospekte- ringsinsatser. Det bör ankomma på regeringen att fastställa de närmare villkoren som skall gälla för stödet.

Vad jag hittills framhållit gäller form och villkor för statens stöd till SP- koncernens prospekteringsverksamhet. När det gäller stöd till andra svenska företags prospektering efter olja och naturgas bör övergångsvis statliga medel anslås. Jag uppskattar behovet för den kommande treårspe- rioden till ca 60 milj. kr. Stödet bör utgå enligt de villkor som gäller för de nuvarande allmänna bidragen. Stödet bör dock endast kunna utgå till prospektetingsverksamhet i Nordsjön eller angränsande havsområden.

Sammanfattningsvis förordar jag således att nuvarande system för stöd till prospekteringsverksamhet avslutas i och med utgången av innevarande budgetår och att regeringen föreslår riksdagen att anvisa 600000 000 kr. i form av ett reservationsanslag på statsbudgeten för budgetåret 1984/85. Det föreslagna anslaget. som bör benämnas Program för prospektering efter olja och naturgas. bör även täcka tillkommande kostnader för redan ingångna åtaganden samt för administration m.m.

Jag har tidigare framhållit att engagemang i utvinningsprojekt är en viktig förutsättning för att kunna hålla prospekteringskostnaderna på en rimlig nivå. Den statliga garantiramen för oljeutvinning m.m. är ett viktigt medel för att stimulera till engagemang i sådana projekt. Somjag redogjort för är garantiramen nu i det närmaste ianspråktagen. För SP-koncernens del har garantin använts bl.a. i samband med finansieringen av det s. k. Ula-projektet som ger SP tillgång till högst 0.8 miljoner ton olja per år fr.o.m. år 1987 t.o.m. år 1991 samt även avtagande kvantiteter för tiden därefter.

Mot bakgrund av erfarenheter från bl.a. projektet bedömer jag att den statliga kreditramen för utvinning av olja. naturgas eller kol bör höjas med 4000 000 000 kr. till 8000 000000 kr.

Jag förordar alltså att garantiramen höjs till denna nivå. Samma förut- sättningar som f.n. bör gälla för utnyttjandet av garantierna. Det ankom- mer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder beträffande den speciella fråga som aktualiserats i SP:s skrivelse angående överförandet av den för SPE beslutade kreditgarantin om 300 milj. kr.. för finansiering av extraor- dinära kostnader i samband med prospektering, till SP.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1983/84: 110 45

6.6. Oljepolitiska åtgärder och svensk offshoreindustri

] propositionen om svensk havsresursverksamhet (prop. 1983/84: lO) redogjordes för svensk offshoreindustri och dess utveckling under de senaste åren samt för förutsättningarna för utökad verksamhet. Förslag presenterades till ett program för havsindustriell kompetensutveckling.

Efter anmälan av chefen för industridepartementet har regeringen beslu- tat förelägga riksdagen en proposition om industriell tillväxt och förnyelse (prop. 1983/84: 135). I den nämnda propositionen anförs bl. a. att offshore- verksamheten i Nordsjön erbjuder en utomordentligt intressant marknad för svensk industri samt att krav ställs på högre teknisk kvalitet samt bättre tillförlitlighet och säkerhet. Mot denna bakgrund beräknades medel för ökade insatser av styrelsen för teknisk utveckling inom området havstek- nik.

Svensk oljeindustris deltagande i prospektering och utvinning av olja och gas till havs är av betydelse för svensk offshoreindustris möjligheter till medverkan med leveranser av utrustning och teknologi. även om dessa möjligheter alltid måste bygga på teknisk och ekonomisk konkurrenskraft.

] utformningen av de förslag till en omorientering av det statliga stödet till prospektering och utvinning. som jag har presenterat i det föregående, harjag även beaktat industripolitiska aspekter. Enligt min mening finns det anledning att ge dessa aspekter ökad vikt i överväganden inom oljepoliti- ken.

Det engagemang i mindre andelar i prospekteringsprojekt som har möj- liggjorts genom det statliga bidragssystemet har inneburit att en betydande kompetens byggts upp inom SPE rörande de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för olje- och gasproduktion offshore. Denna kompetens— byggnad har också varit av värde för svensk offshoreindustri. Det är dock svårt att direkt utläsa effekten ur industripolitisk synvinkel av SP:s pro- spekteringsengagemang.

Utvinningsprojekt förutsätter investeringar av en helt annan storleks— ordning än prospektering. Det faktiska inflytandet som en svensk delägare i ett utvinningsprojekt kan utöva på val av leverantör av utrustning och teknologi är givetvis begränsat. Operatören är i Nordsjön nästan alltid ett oljebolag med lång erfarenhet och stora resurser och delägarna har ett gemensamt intresse av att välja de tekniskt och ekonomiskt bästa lösning- arna. Dock kan en svensk partner tillföra information och kunskap om konkurrenskraftiga svenska leverantörer samt tjänstgöra som kontakt- punkt och informationskälla för svenska offshoreföretag. De hittillsvaran- de erfarenheterna av SP:s deltagande i Ula-fältet visar att även deltagande med mindre andelar i utvinningsprojekt kan ge inte oväsentliga industriella effekter.

Enligt min mening är möjligheterna till ett industriellt utbyte som ett resultat av statliga kreditgarantier för att underlätta deltagande i utvin—

• Sida 46
•  Original

Prop. 1983/84: 110 46

ningsprojekt allmänt sett större än de möjligheter härtill som kan uppstå som en följd av statligt stöd till prospekteringssatsningar.

Med den ställning i oljeverksamheten i Nordsjön. somjag räknar med att SP-koncernen kan komma att få som en följd av det hittillsvarande pro- spekterings- och utvinningsstödet och som ett resultat av de förändringar i de statliga insatserna på området som jag nyss har anmält, bör SP—gruppen kunna bli mer av en katalysator för svensk offshoreindustri än som hittills varit fallet. Jag utgår från att man inom SP—gruppen kommer att överväga vad som kan göras för att svensk offshoreindustri skall dra nytta av uppbyggd kompetens.

Jag anser det vara en viktig uppgift för SP-koncernen att uppehålla en god kontakt med svensk offshoreindustri och Sveriges Exportråd samt med berörda svenska myndigheter. bl.a. STU och statens industriverk. Detta ter sig naturligt, bl. a. eftersom en förutsättning för SP-koncernens prospekterings- och utvinningsverksamhet i Norge är att koncernen som koncessionssökande i Norge kan konkurrera med andra sökanden i fråga om FoU— och industrisamverkan med Norge.

Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av målmedvetna sats- ningar på teknisk utveckling inom svensk offshoreindustri, mot bakgrund bl.a. av de krav som ställs på säkerhet, tillförlitlighet och ny utvinnings- tcknik i nordliga farvatten. Inte minst när det gäller undervattensteknik kan ett behov av en betydande utveckling och betydande marknader förutses. Inom detta område finns en omfattande kompetens inom svensk offshoreindustri att bygga på.

Samarbete mellan svenska och norska företag och myndigheter i teknik— utveckling på offshoreområdet bör i många fall kunna leda till resultat av ömsesidigt intresse. På svensk sida har STU en viktig roll att spela i detta avseende och kontakterna mellan STU och Norges Teknisk-Naturveten- skaplige Forskningsråd (NTNF) har intensifierats. En rad samarbetspro- jekt med stöd av de båda organen föreligger där även svenska företag medverkar.

7. Petroleumindustrin i Sverige

7.1. Inledning

I min redogörelse för den internationella och den svenska oljemarkna- dens utveckling (kap. 3 och 4) har jag översiktligt beskrivit de drivkrafter som har varit och är styrande för petroleumindustrins strukturella utveck- ling. Jag övergår nu till att diskutera mer specifika svenska förhållanden och problem som har aktualiserats av energimarknadsutredningen. statens energiverk och branschen.

Innan jag går in på de konkreta problemområdena vill jag kortfattat redovisa några bedömningar om marknadsutvecklingen samt också min

• Sida 47
•  Original

Prop. 1983/84: 110 47

syn på de inhemska raffmaderiernas förutsättningar att agera på markna- den på medellång sikt.

7.2 Bedömningar av marknadsutvecklingen under 1980-talet

År 1982 presenterade IEA en kvantitativ studie av framtidsutsikterna för raffinaderibranschen inom OECD-området. En grundläggande förutsätt- ning för denna studie var att realpriserna på råolja under de närmaste tio åren skulle ligga kvar på 1982 års nivå. För Västeuropas del angavs att efterfrågan fram till år 1985 skulle komma att falla med ca 12%. Därefter skulle en viss återhämtning ske.

Prognoser för den svenska förbrukningen av olika oljeprodukter har redovisats i (statens energiverk 1983: 1) Oljeindustrin i omvandling. Ver- kets prognoser sträcker sig fram till år 1987 och ligger till grund för de överväganden om de framtida Iagringsmålen som 1983 års kontrollstation (K 83) har arbetat med. Utgångspunkt för energiverkets överväganden är två alternativ för den ekonomiska tillväxten i landet. ett högre och ett lägre. Beträffande energipriserna bygger prognoserna på ett antagande om i stort sett konstant realpris på olja. Som framgår av tabell 7.1 minskar den totala oljeförbrukningen med ca 15% i båda alternativen för perioden 1982—1987. Nedgången ligger helt på lätta och tunga eldningsoljor som beräknas minska med 1,5 miljoner ton resp. ca 2 miljoner ton under perioden.

Tabell 7.1 Oljeförbrukningen i Sverige år 1982 och år 1987 (miljoner ton)

1982 1987 1987

Alt 1 Alt 2

Ijensin 3.5 3.7 3.6 Ovriga lätt- och mellanoljor 1.3 1.4 1.4 Dieselbrännolja 2,0 2.2 2.1 Eo 1 4.8 3.3 3.3 Eo 3—5 7 9 6.0 5.8 'l'otalt 19,5 16,6 16,2

Källa: Statens energiverk.

7.3. Raffinaderiföretagens kapacitet och konkurren'sförutsättningar

För att kunna bedöma de olika raffinaderiföretagens agerande på mark- naden är det av vikt att utgå från resp. företags produktionsutrustning och ägarförhållanden. Jag har tidigare (kap. 4) redovisat raffinaderiernas pri- mär- och sekundärkapacitet år 1983.

Det bör observeras att Nynäsraffmaderiets bränsle- och drivmedelstill- verkning numera är avställd. Vid Scanraff uppförs f.n. en katalytisk krackningsanläggning. När anläggningen står färdig under år 1984 finns

• Sida 48
•  Original

Prop. 1983/84: 110 48

möjligheter att öka bensinproduktionen med 0.5—0.8 miljoner m3 per är. OK svarar ensamt för denna anläggning.

Ägarförhållandena i raffinaderierna framgår av följande sammanställ- ning.

Raffinaderi Akiieinnehuv

BP Raffinaderi AB 78 % Svenska BP AB. 22 % Svenska Pe- troleum AB Skandinaviska Raffinaderi AB (Scan- 42.965 % Texaco Oil AB, 42.965 % OK, raff) 14.02 % Svenska Petroleum AB Shell Raffinaderi AB 100% Svenska Shell AB AB Nynäs Petroleum 100% A Johnson & CO HAB

Av de tre i drift varande raffinaderierna har BP den minst sofistikerade produktionsutrustningen. Såväl Scanraff som Shell har konverterings- utrustning som möjliggör ytterligare förädling av tyngre fraktioner till lättare.

Den ekonomiska fördel som ett raffinaderi med tillgång till sådan utrust- ning har över ett enkelt raffinaderi. beror på att det genomsnittliga värdet av produktutbytet blir väsentligt högre. Ett enkelt raffinaderi kan emeller- tid till viss del kompensera denna nackdel genom att raffinera lätta råoljor, som t. ex. Nordsjöoljor eller vissa afrikanska oljor. Dessa råoljetyper är emellertid dyrare än tunga och medeltunga råoljor. Det högre priset sam- manhänger också med de lättare råoljornas lägre svavelhalt. Råoljor med låg svavelhalt möjliggör produktion av eldningsoljor med svavelhalt under 1% utan särskild avsvavlingsanläggning. Med hänsyn till den miljölag- stiftning vi successivt har infört i Sverige vad gäller högsta tillåtna svavel— halt i tjocka eldningsoljor. dvs. 1%, kan konstateras att Scanraff är det enda raffinaderiet i Sverige med möjlighet att avsvavla eldningsolja genom att använda indirekt avsvavling av vacuumgasolja. Kapaciteten härvidlag är dock begränsad. ___-.._.

De tekniska och ägarmässiga förhållanden som jag nu pekat på. visar bl.a. att investeringsbeslut i t.ex. konverteringsutrustning nära hänger samman med kopplingar till råvaruled och marknader. Jag vill också beto— na att raffinaderierna i Sverige. med nuvarande processutrustning, endast kan klara den inhemska marknadens krav och behov genom att raffinera högkvalitativa råoljor eller genom att exportera högsvavliga tjockoljor och genom att importera oljeprodukter med lägre svavelinnehåll.

De konkurrensförhållanden som jag redogjort för har naturligt påverkat utvecklingen av marknadsandelarna för de bolag som opererar i Sverige. Tabell 7.2 visar hur andelarna har utvecklats mellan år 1970 och år 1982.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1983/84: 110 49

Tabell 7.2 Marknadsandel för olika typer av bolag i Sverige under åren 1970 och [982 (%)

Grupp Marknadsandel i (..?? l970 !()82 lnt. bolag utan raff. i Sverige 20 15 lnt. bolag med raff. i Sverige 42 34 Svenska bolag med raff. 26 26 Ovriga bolag [2 25 100 100

Som framgår ligger förskjutningarna huvudsakligen på internationella bolag samt på gruppen övriga bolag. En uppdelning på produktgrupper ger vid handen att de svenska raffinaderiföretagen har ökat marknadsandelen för Eol under jämförelseperioden. men visar tillbakagång för Eo 2—5. Beträffande den sistnämnda produktgruppen svarade ”övriga bolag" är 1982 för en marknadsandel på nära 44%, mot 14% år 1970. Sistnämnda grupp har under perioden ökat sin andel av bensinmarknaden till närmare 10% på de internationella bolagens bekostnad.

Jag vill sammanfatta perspektiven för raffinaderibranschen på följande sätt. Det står klart att oljebranschen i Västeuropa kraftigt påverkas av drivkrafter vilka medför och kommer att medföra strukturförändringi'ir. De viktigaste är en stagnerad eller minskad oljeförbrukning. överkapacitet i raffinaderierna, svag lönsamhet i raffinering, distribution och marknadsfö- ring samt en ökande produktexport från bl.a. OPEC-staterna. Strukturan- passningsprocessen kan ske i många olika former. t.ex. förändrad verk- samhetsinriktning. nedläggning. uppköp. marknadsbyte och andra samver- kansformer.

Vad jag nu har sagt om raffinaderiindustrin i Europa gäller naturligtvis även de i Sverige raffinerande bolagen. Konkurrenssituationen pä markna- derna i Sverige och Västeuropa ställer höga krav på effektivitet i alla förädlingsled. Speciellt viktigt för det ekonomiska utfallet är kostnaderna för råoljeförsörjningen samt effektiviteten i den logistiska uppläggningen. Somjag framhöll inledningsvis är det angeläget att en tillräcklig raffinaderi- kapacitet upprätthålls i landet. Förädlingskapaciteten får alltså inte gå ned till en sådan nivå att försörjningssäkerheten äventyras. Det kan även utifrån andra utgångspunkter vara motiverat'att inom landet uppehålla kompetens inom den typ av kemisk processindustri som raflinaderinäring- en utgör.

De i landet raffinerande bolagen presenterar i en gemensam skrivelse till regeringen den 1 juni 1983 ett antal villkor för svensk raflinadcriindustri. vilka — enligt skrivelsen — är till nackdel för inhemsk raffinering och vilka i huvudsak inte har sin motsvarighet utomlands. Dessa villkor. som såle- des enligt raffinadericrna inte är konkurrensneutrala. är bl.a. bered- skapslagringcn av råolja samt dubbel bcredskapslagring vid vissa trading- affärer. Jag vill här något redogöra för dessa två frågor. 4 Riksdagen 1983/84. [ sam/. Nr llt)

• Sida 50
•  Original

Prop. 1983/84: 110 50

[uråkning av råolja i beredskapslagringcn

[ Sverige förekommer en betydande lagring av råolja och färdigpro- dukter för att kunna möta olika slag av kriser. Den övervägande delen av denna lagring sker i form av s. k. tvångslagring hos näringslivet. De raffi- nerande bolagens kommersiella råoljelager får tillgodoräknas tvångslagren till den del de överstiger 500000 m3.

Utredningen (H 1982: 04) med uppdrag att se över det löpande oljelag- ringsprogrammet. m.m. hari sin rapport Översyn 83. förslag till ändring av löpande oljelagringsprogram åren l978— 1986. föreslagit att raffinaderiföre- tagen fär tillgodoräkna sig hela det inneliggande kommersiella lagret av råolja som tvångslager och i motsvarande utsträckning minska sina tvångs- lager av produkter.

Jag kommer att ta upp denna fråga i samband med mitt förslag till nytt oljelagringsprogram ( avsnitt 8 ).

Dubbel beredskapslagringsskyldig/iei

De raffinerande Oljebolagen har i sin skrivelse pekat på den dubbla beredskapslagringsskyldighet. som kan uppstå vid försäljning från ett svenskt raffinaderi till en lagringsskyldig svensk kund via en internationell trader. Även energiverket har tagit upp denna fråga i sin rapport.

Om ett tradingföretag, som här förutsätts inte vara tvångslagringsskyl- digt. upphandlar olja till lagringsskyldig svensk kund från ett svenskt raffinaderi kan, med gällande regler. den situationen uppstå att både den ursprunglige säljaren/raffinaderiet och den slutlige köparen/förbrukaren — blir lagringsskyldiga.

Jag har erfarit att utredaren (H l982:()l) med uppdrag att utreda vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet närmare överväger denna fråga. i avvaktan på hans förslag villjag inte nu vidta någon åtgärd.

7.4. Svenska Petroleum AB

7.4.1. Svenska Petroleum AB:s bildande ovh jifiruisäitningur

Svenska Petroleum AB (SP.) bildades år 1975 och började sin oljehan- delsverksamhet påföljande år. Riktlinjer för bolagets verksamhet fast- ställdes bl.a. i l976 års beslut om den statliga oljepolitiken ( prop. 1975/76: 124 . NU 44. rskr 262). Bakgrunden till beslutet om ett ökat statligt engagemang inom oljeindustrin var bl. a. farhågor för att ett försörjnings- system baserat på Rotterdammarknaden skulle komma att visa sig sårbart vid marknadsstörningar av olika slag. Det bedömdes som särskilt önskvärt att åstadkomma en bredare bas för försörjningen med råolja genom direkta avtal med olika råoljeproducenter och på längre sikt även genom egen oljeutvinning. Det förutsattes vidare att bolagets försäljning i hög grad skulle komma att inriktas på tyngre produkter. framför allt eldningsoljor för industrin och den offentliga sektorn. trots den relativt låga lönsamhet en sådan inriktning skulle kunna medföra. Samarbete borde också sökas med andra intressenter på svensk oljemarknad.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1983/84: 110 5 l

I l979 års beslut om riktlinjer för energipolitiken (prop. l979/80: 33. NU 25. rskr l34) angavs att bolagets verksamhet borde inriktas framför allt mot områden. där bolaget kunde bidra till att förbättra försörjningstrygghcten på en osäker oljemarknad. Denna målsättning slogs också fast i l98l års energipolitiska beslut (prop. 1980/81:90 bil. I. NU 60. rskr 381). I prop. l98l/82:6l angående kapitaltillskott till SP angavs bl.a. att frågan om bolagets roll inom ramen för den svenska energipolitiken senare skulle tas upp till prövning efter det att visst underlagsmaterial framtagits av bolaget. SP har ijanuari l984 till regeringen inkommit med en skrivelse i denna

fråga.

7.4.2. Svenska Peirolemn AB:s skrivelse

I SP:s skrivelse — Plan 83 — som överlämnades till regeringen ijanuari 1984 ges mot bakgrund av en genomgång av bolagets hittillsvarande verk- samhet förslag till bolagets framtida inriktning och roll i svensk oljepolitik.

I SP:s skrivelse framhålls att petroleumbranschen i Sverige nu genomgår en förändringsprocess. Som exempel anförs bl. a. att vissa oljebolag med- vetet har minskat sin försäljning av tjocka eldningsoljor. Man erinrar vidare om att Nynäs Petroleum har avyttrat sin drivmedels- och eldnings- oljeverksamhet till Shell. som också har övertagit delar av dåvarande Gulfzs verksamhet i norra Sverige. I skrivelsen framhålls även försäljning- en av Svenska Gulfzs anläggningar och verksamhet i Sverige till det statliga kuwaitiska bolaget KPC som ett exempel härpå. Mot bl.a. denna bakgrund och av en analys av oljemarknadens utveckling bedömer SP att det inte kan uteslutas att ett eller flera av dagens företag på svensk oljemarknad helt eller delvis kommer att lämna marknaden. Man menar också att det är troligt att fusioner och andra samverkansformer kommer till stånd. Till detta kommer det allvarliga problem som hotet om nedläggning av delar av den svenska raffinaderikapaciteten utgör.

Av vad som nu kan skönjas av utvecklingen i Sverige och utomlands är dock inte den inledda anpassningsprocessen fullföljd. utan fortsatta åtgär- der förefaller motiverade. SP menar att staten. genom bolaget. har möjlig- het att följa och vid behov påverka omdaningen av svensk oljeindustri. Enligt SP bör bolaget ha följande inriktning på den fortsatta oljehandels- verksamheten.

— Bolaget skall ha en organisation och affärsinriktning som gör det möjligt för staten att utnyttja bolaget som ett operativt instrument vid försörj- ningskriser. — Bolaget skall under normala försörjningsförhållanden verka på markna- dens villkor. men vid behov och pä särskilt uppdrag kunna genomföra av statsmakterna eftersträvade åtgärder.

— Bolaget skall kunna tillgodose statsmakternas behov av information av betydelse för försörjningstrygghcten och för bedömning av oljebran— schens struktur och funktionssätt.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1983/84: 110 5. I»)

SP framhåller emellertid att bolagets nuvarande verksamhet. dvs. att försörjningen baseras på råolja och raffinering i kombination med den begränsade inriktningen mot eldningsoljemarknaden. gör det svårt att re- dovisa ett godtagbart ekonomiskt resultat. I skrivelsen redogörs för olika strategier för att ge bolaget en struktur som både är ekonomiskt sund och är inriktad mot att vara ett aktivt redskap när det gäller att trygga landets oljeförsörjning.

Den analys av olika tänkbara strategier. som redovisas i skrivelsen, ligger till grund för den huvudinriktning av verksamheten som föreslås. SP föreslår sålunda att den nuvarande marknadsinriktningen i stort sett be- hålls. En förutsättning är dock att en fastare relation mellan bolaget och dess eldningsoljeköpandc kunder kan skapas. Man menar att detta torde vara möjligt med grupper som har intressegemenskap med bolaget. dvs. den offentliga sektorn och då särskilt verk och myndigheter. I skrivelsen föreslås vidare att bolagets utvecklingsmöjligheter betraktas i två moment. Ett första moment är att fullfölja en redan påbörjad intern handlingsplan innefattande ett antal nu kända möjligheter att anpassa kapaciteten och organisationen. I anslutning härtill kan övervägas en finansiell rekonstruk- tion för att anpassa kapitalkostnaderna till en rimlig nivå. Vidare framhålls behovet av att skriva av vissa övervärden på aktierna i BP-raffinaderiet, Scanraff och ODAB om totalt 174 milj. kr. Till detta kommer behovet att med minst 40 milj. kr. skriva ned ett råoljebergrumi Göteborg.

Ett andra moment innebär att SP genomför utredningar och förhandling- ar avseende bolagets marknadsinriktning. Enligt skrivelsen kan detta inne- bära samarbete och samgående med samt förvärv av andra bolag för att möjliggöra direkt etablering på drivmedelsmarknaden.

7.4.3. Förslag lill inriktning av Svenska Petroleum AB:s verksamhet

Som nämnts har SP:s verksamhet hittills inriktats mot områden, där bolaget har kunnat bidra till att förbättra försörjningstryggheten på olje- marknaden. Detta gäller bl. a. den verksamhet som syftar till att få tillgång till råolja genom långsiktiga kontrakt eller genom ägande av andelar i utvinning av råolja. Flertalet av de långsiktiga avtalen har haft karaktären av stat-till-statavtal, vilket även inneburit att bolaget som statligt ägt har varit favoriserat av producentländerna när det gäller att få tillgång till olja. En annan åtgärd som bör ses i försörjningstrygghetssammanhang år att bolaget åren 1978— 1980 förvärvade raffinaderiandelar. Strategin kan sägas ha varit att via långa kontrakt i fredstid lyfta mer råolja än vad som har motiverats av den egna marknadsandelen för att under kristid kunna tillfö- ra landet ökad försörjningskapacitet.

När det gäller den framtida inriktningen av SP:s verksamhet är det enligt min uppfattning av stor vikt att bolagets oljeverksamhet har en sådan struktur att den bidrar till landets försörjningstrygghet. Jag har redan berört frågan om oljeprospektering och oljeutvinning. När det gäller frågan

• Sida 53
•  Original

Prop. 1983/84: 110 53

om formen för råoljeavtal anserjag att avgörande i varje aktuellt fall måste vara avtalets försörjningsvärde samt kommersialitet och flexibilitet i av- talsvillkoren. Råoljeanskaffning utöver den raffinaderikapacitet som SP förfogar över anser jag kan accepteras i viss utsträckning. En väsentlig förutsättning måste, enligt min mening, vara att det ekonomiska risktagan- det är begränsat. Det är angeläget att undvika att bolaget på grund av råoljeaffären hamnar i samma situation som under verksamhetsåren l980 och 1981.

Jag vill också framhålla ett annat område med anknytning till försörj- ningstryggheten där jag anser att SP kan spela en viktig roll. SP bör i samarbete med andra bolag verka för att skapa en rationell och försöij- ningsmässigt stabil struktur på den svenska oljemarknaden. Samverkan med det kooperativa OK har här en särskild betydelse. Jag skall strax återkomma till detta. I SP har staten ett instrument för och möjligheter att genomföra önskvärda strukturanpassningsåtgärder. Som jag ser det är det naturligt att staten som ägare till företag driver en aktiv politik såväl inom det energipolitiska som det industripolitiska området.

Vad jag hittills har framhållit innebär att målet för SP-koncernen bör vara att med i huvudsak affärsmässig inriktning bidra till att ge landet en god försörjningstrygghet. Detta ställer stora krav på bolaget och förutsät- ter att kunnande och resurser tillvaratas och vidareutvecklas. Samtidigt är det dock rimligt att bolaget så långt möjligt ges affärsmässiga förutsättning- ar för att svara upp mot målsättningen. I SP:s skrivelse till regeringen. som jag tidigare redogjort för. framhålls särskilt två områden där bolaget har en nackdel i förhållande till övriga raffinerande företag i Sverige. Det första är att bolaget inte är direkt engagerat på drivmedelsmarknaden. Det andra området är den relativt sett stora skuldbörda som bolaget ådragit sig i samband med köp av försörjningsmässigt betingad överkapacitet i raffine- ring. lagring och distribution. Häri ingår också att bolaget till skillnad mot flertalet andra bolag har fått bygga upp sina beredskapslager med egna medel.

Beträffande det första området vill jag framhålla att det bör stå SP fritt att på affärsmässiga grunder bedriva sin verksamhet på de delar av mark- naden där bolaget bedömer att lönsamhet kan uppnås. Det är emellertid angeläget att möjligheterna till ett samarbete med OK så långt möjligt prövas i detta sammanhang.

Vad gäller det andra området vill jag framhålla att jag anser det rimligt att ge SP affärsmässiga förutsättningar för en verksamhet som ställer affärsmässiga krav. Detta innebär att SP-koncernens finansiella situation bör stärkas på ett sådant sätt att framtida strukturinsatscr kan finansieras på affärsmässiga villkor. Jag bedömer att ett ägartillskott från staten om 214 miljoner kr. skapar en sådan finansiell bas för SP-koneernen. Ägartill— skottet bör kunna användas för en nedskrivning av övervärden på tillgång- ari raffinaderier. distribution och lagerutrymmen. En sådan konsolidering

• Sida 54
•  Original

Prop. 1983/84: 110 54

av SP-koncernens finansiella situation somjag förordar bör möjliggöra en tillfredsställande avkastning på ägarkapitalet.

I fråga om samverkan mellan OK och SP vill jag framhålla följande. OK och SP är landets enda rikstäckande svenskägda bolag som är engagerade i princip i hela oljeflödcskedjan från råolja via raffinering till marknadsföring. De båda företagens sammanlagda marknadsandel är mindre än 30%.

Bolagen har i stort samma bedömning av oljemarknadens utveckling på sikt i Sverige. Denna innebär en fortsatt konsumtionsminskning varvid eldningsoljorna kommer att minska kraftigast. För drivmedel räknar man med en stagnation eller en viss minskad marknad. En sådan situation kan innebära hårdnande konkurrens och strukturförändringar på marknaden.

Såväl OK som SP har viktiga roller och uppgifter. OK är ett väl etablerat kooperativt företag med en djup förankring i det svenska samhället. SP har till uppgift att på kommersiella grunder verka för en rationell struktur på den svenska oljemarknaden under hänsyn till nationella krav på försörj- ningstrygghet. Mot denna bakgrund är det ett samhällsintresse att samar- betet mellan OK och SP kan utvidgas och fördjupas med syfte att hävda eller öka det svenska inflytandet på oljemarknaden. Chefen för industride— partementet har nyligen tillkallat en särskild förhandlare med uppgift att biträda industridepartementet med att i förhandlingar med SP och OK undersöka möjligheterna att på kommersiella grunder få till stånd ett närmare samarbete på olika områden. Olika samverkansformer bör därvid prövas. t.ex. ett gemensamt företag för detaljistförsäljning av drivmedel eller eldningsoljor.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en särskild fråga. Enligt min uppfatt- ning kan det bli aktuellt att vidga bolagets ägar- eller kapitalbas. Detta kan ske genom att staten avyttrar aktier i bolaget eller genom att staten ger ut nya aktier eller konvertibla skuldebrev eller liknande värdepapper. I så- dana fall kan det bli aktuellt att staten avstår från sin företrädesrätt att teckna nya aktier eller liknande värdepapper eller att staten avyttrar teck- ningsrätten. Riksdagens bemyndigande för detta bör inhämtas. Ett sådant bemyndigande öppnar t. ex. möjlighet att försälja SP-aktier till OK om den särskilde förhandlarens arbete skulle leda fram till en sådan samverkans- modell.

Mot bakgrund av vad jag nu framhållit förordarjag att regeringen före- slår riksdagen att anvisa ett rescrvationsanslag av 214000000 kr. på stats- budgeten för budgetåret 1984/85 för en konsolidering av SP.

7.4 .4 Över/Firande av statens vatten/allsverks aktier i Svenska Petroleum AB till industridepartementet

SP ägs f.n. av staten på så vis att hälften av aktierna redovisas direkt under industridepartementet, medan återstoden förvaltas av statens vat- tenfallsverk. De aktier som redovisas direkt under industridepartementet

• Sida 55
•  Original

(_l!

Prop. 1983/84: 110 5

har övertagits från Statsföretag AB. I samband med övertagandet, som redovisades i regeringens prop. 1982'83168 om rekonstruktion av Stats- företagsgruppen. anförde föredragande statsrådet som sin mening att det då inte fanns anledning att ta ställning till frågan om vattenfallsverkets förvaltarroll. Föredraganden utgick från att denna fråga skulle tas upp i ett annat sammanhang. I statens vattenfallsverks anslagsframställning för budgetåret 1984/85 framhålls att verket önskar avveckla sitt ägarintresse i Svenska Petroleum AB. Verket erinrar om att SP bildades av vattenfalls- verket och LKAB år 1975. Med SP som moderbolag har en koncern byggts upp genom förvärv av andelar av bolag med näraliggande verksamheter. I vissa av dessa har vattenfallsverket från början haft en direkt ägarandel.

Vattenfallsverket framhåller att de ursprungliga motiven för oljeengage- mangen i första hand kan härledas till en strävan att stödja den traditionella verksamheten på elområdet samt att skapa utvecklingsmöjligheter för den- na. Verket anför vidare att utvecklingen har påverkat de ursprungliga motiven för ett fortsatt ägarengagemang i SP. En avgörande faktor har varit att oljekraften i vattenfallsverkets kraftsystem alltmer fått karaktären av reserv för extrema situationer och att ingen ny oljekraftutbyggnad planeras.

Mot bakgrund av vad vattenfallsverket har anfört förordar jag att de aktier i SP som f.n. förValtas av vattenfallsverket nu överförs till och i fortsättningen redovisas direkt under industridepartementet.

Medel för vattenfallsverkets tillskott till SP har belastat reservationsan- slaget Statens vattenfallswrk: Kraftstationer m.m. Sammanlagt har ver- ket erhållit 622 505 000 kr. av anslagsmedel för tillskott som tillförts SP i olika former. Medel för tillskotten har inte tillförts verkets förräntnings- pliktiga kapital. Som statskapital utan förräntningsplikt är redovisat 202500000 kr. Resterande anslagsmedel för lämnade tillskott har inte tillförts statskapitalet. Ett av tillskotten från vattenfallsverket till SP har lämnats i form av ett förlagslän för vilket upprättats en skuldförbindelse på 62 500000 kr.

Mitt förslag att de av vattenfallsverket förvaltade aktierna i SP skall överföras innebär att, förutom aktierna. även den för förlagslånet lämnade skuldförbindelsen övertas av och redovisas direkt under industrideparte- mentet. I samband med överföringen bör den del av vattenfallsverkets statskapital som är utan förräntningsplikt nedsättas. Jag förordar att stats— kapitalet sätts ned med 202 500 000 kr.

8. F örsörjningsberedskapen på oljeområdet

8.1. Inledning

Försörjningsberedskapen är ett uttryck för landets försörjningsförmåga vid kriser och krig. Försörjningsberedskapen bygger väsentligen på det fredstida samhällets resurser och förmåga till snabb anpassning och om-

• Sida 56
•  Original

Prop. 1983/84: 110 56

ställning vid olika krissituationer. Kompletterande beredskapsåtgärder krävs emellertid för att en tillfredsställande försöijningsberedskap skall kunna upprätthållas. Alla de olika åtgärder som i detta syfte vidtas i fred inom olika sektorer och funktioner i samhället för att Sverige skall ha en tillfredsställande försörjningsförmåga i kriser och krig sammanfattas i be- greppet ekonomiskt försvar. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) samordnar på myndighetsnivå hela det ekonomiska försvaret.

I 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82: 102. FöU 18 , rskr 374) fram- hölls Särskilt vikten av att prioritera oundgängliga behov inorn försörj- ningsområdena livsmedel. beklädnad. värme. hälso- och sjukvård samt härför erforderliga stödfunktioner. Vidare betonades betydelsen av att den administrativa. organisatoriska och personella handlingsberedskapen hos berörda myndigheter och i näringslivet förbättras samt att olika alternativ till den alltmer kostnadskrävande lagringen prövas.

Sverige är sedan länge starkt beroende av importerade bränslen för sin energiförsötjning. Avbrott eller störningar i tillförseln av dessa bränslen kan hårt drabba viktiga funktioner i samhället, t.ex. uppvärmning av bostäder och andra byggnader, transporter samt industriell produktion. Sådana avbrott och störningar kan därigenom drabba levnadsstandard och sysselsättning. Vid krig kan landets försvarsförmåga reduceras. Avbrott och störningar i bränsleimporten kan således även få säkerhetspolitiska konsekvenser. Inom energiområdet är målet att beredskapsåtgärderna skall trygga behoven i kriser och krig av bränslen. drivmedel och el för åtminstone befolkningens överlevnad (värme. transporter och oundgänglig varuproduktion) och för samhällets övriga nödvändiga funktioner.

Som jag nyss har nämnt är försöijningstryggheten ett av huvudskälen för att oljans andel i vår energiförsörjning måste minskas. Riskerna för stör- ningar i tillförseln av olja är mycket stor. Beroendet av importerad olja är därför en omständighet som länge varit en av de viktigaste att beakta från beredskapssynpunkt. Efter hand har omfattande beredskapslager av olja byggts upp genom successiva beslut av statsmakterna. Sålunda ålades oljehandeln redan år 1938 att hålla vissa lager av olja. År 1957 fastställde statsmakterna ett oljelagringsprogram för den närmaste femårsperioden. Därvid ålades även storförbrukare lagringsskyldighet. Genom nya lag- ringsprogram under 1960— och 1970-talen byggdes beredskapslagren upp ytterligare. År 1975 fattade statsmakterna, närmast med anledning av oljekrisen åren 1973— 1974, beslut om att bygga upp en s. k. fredskrisreserv av råolja eller oljeprodukter. Sverige har också genom åtaganden i avtalet om ett internationellt energiprogram ( IEP) åtagit sig att hålla ett sådant lager. Enligt beslutet sker denna lageruppbyggnad helt i statlig regi. Även till följd av andra beslut finns vissa statliga lager av oljeprodukter. Det nuvarande oljelagringsprogrammet gäller perioden 1978—1986 och reglerar de mängder olja som skall hållas i lager t.o.m. år 1987. Jag återkommer strax till en närmare beskrivning av oljelagringsprogrammet ( avsnitt 8.2.1 ).

Det löpande programmet innebär att lager byggs upp mot tre typer av

• Sida 57
•  Original

Prop. 1983/84: 110 _ . 57

störningar och avbrott i tillförseln, nämligen krig, avspärrning och freds- kris. För varje krisfall beräknas lagerbehov som utmynnar i att s. k. lag- ringsmål fastställs. Det innebär att för varje år under programtiden fast- ställs en viss volym som skall lagras. Lager hålls av staten och enskilda. För enskilda som säljer eller förbrukar olja i viss omfattning gäller lag- ringsskyldighet enligt lagen (1957: 343. omtryckt 1977: 939) om oljelagring m.m. (LOL). Det lager som hålls till följd av lagringsplikt enligt LOL brukar kallas tvångslager. Enligt av riksdagen antagna grunder för tillämp- ningen av LOL får tvångslagring ske endast för krig eller avspärrning. I fredskrislagret räknas sålunda endast statliga lager och s.k. kommersiella lager in (dvs. lager som hålls utan lagringsplikt) hos enskilda. Den statliga lagringen sker till allra största delen i form av råolja medan enskilda lagrar raffinerade produkter.

Oljelagringsprogrammen fastställs av riksdagen för relativt långa tidspe- rioder. Det gör att det finns behov att se över löpande program för att kunna göra de justeringar som behövs med hänsyn till förändrade förut- sättningar. t.ex. i fråga om energikonsumtion och energitillförsel. Sådana översyner. s.k. kontrollstationcr. har genomförts vid flera tillfällen. År 1982 tillkallades en särskild utredare (H 1982: 04) med sådant uppdrag med avseende på det nu löpande programmet.' Utredaren antog namnet 1983 års kontrollstation (i fortsättningen kallad K 83). I uppdraget ingick för- utom översynen av oljelagringsprogrammet att pröva vissa andra oljelag- ringsfrågor. Utredaren har hösten 1983 avgett delbetänkandet (Ds I 1983: 23) Tvångslagring av olja och kol - förslag till nya regler, m.m. Däri föreslås bl. a. vissa ändringar i fråga om tvångslagringen av olja. K 83 har. i enlighet med direktiven. samrått med den särskilde utredare som jag återkommer till nedan. I en särskild rapport i december 1983. Översyn olja 83. presenterade K 83 förslag till reviderat oljelagringsprogram fr.o.m. den 1 juli 1984. I slutbetänkandet. som beräknas avlämnas våren 1984. kommer K 83 att presentera övriga överväganden och förslag enligt direk- tiven.

Vid sidan av K 83 arbetar en särskild utredare (H 1982: 03) med uppdrag att utreda vissa frågor rörande beredskapslagring på energiområdet.2 I utredarens uppdrag ingår bl. a. att lämna förslag till lagstiftning om bered- skapslagring av importerade bränslen. Utredaren väntas under våren 1984 lämna ett sådant förslag. Detta innebär att LOL. som språkligt och lagtek- niskt numera är föråldrad. bör kunna ersättas med en ny lag fr.o.m. den 1 januari 1985. Jag avser att under hösten 1984 föreslå regeringen att föreläg- ga riksdagen en proposition med bl. a. förslag till ny lagstiftning om bered- skapslagring på energiområdet.

Till följd av det förslag till reviderat oljelagringsprogram. som jag nu presenterar. föreslårjag dock vissa ändringar i LOL som bör gälla från den 1 juli 1984. Mitt förslag föranleder vidare en ändring i förordningen (1957: 344) om oljeavgift m.m.

' Kanslirådet Bo Hemberg. : Departementsrädet Karl-Ingmar Edstrand.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1983/84:110 58

Utvecklingen inom hela energiområdet åren 1979— l983 innebär att ener- gianvändningen har minskat. Oljeförbrukningen har gått ned betydligt kraftigare än encrgianvändningen i dess helhet. Detta innebär att de tidi- gare fastställda lagringsmålen är högre än den nuvarande konsumtionsni- vån ger anledning till och att visst utrymme därför finns att minska nuva- rande lager. Till regeringen har mot bakgrund av dessa förhållanden in- kommit skrivelser från företrädare för oljebranschen med synpunkter och förslag till åtgärder.

Den snabbt minskande oljekonsumtionen har också medfört att de regler i LOL som bestämmer vilka som är lagringsskyldiga och hur lagringsskyl- digheten skall fördelas mellan dem har fått vissa oönskade effekter. Anled- ningen härtill är att till grund för beräkning av lagringsskyldigheten ligger den genomsnittliga försäljning eller förbrukning (s. k. basmängd) som skett under en basperiod som sträcker sig upp till tre år bakåt i tiden. Anledning- en till att basperioden har bestämts till så lång tid är att stora variationer av försäljningen eller förbrukningen mellan olika är inte skall få alltför stor inverkan på lagerhållningen (prop. 1957: 144). I nuvarande marknadssitua- tion har detta lett till betydande eftersläpningseffekter i ålagd lagring på så sätt att lagringsskyldigheten för ett företag under relativt lång tid kan vida överstiga vad som motiveras av dess nuvarande verksamhet. Det bör emellertid observeras att eftersläpningseffekten inte har någon påverkan på det totala Iagringsmålet utan endast på dess fördelning mellan de tvångslagringsskyldiga. Sådana lagringsskyldiga som har en ökad försälj- ning resp. förbrukning har således genom eftersläpningseffekten fått en mindre lagringsskyldighet än vad de skulle ha fått med en kortare baspe- riod.

I K 83: s uppdrag har ingått att mot denna bakgrund i samråd med den särskilde utredaren se över I.OL:s regler i fråga om basmängdsberäkning- en. I det nämnda delbetänkandet har föreslagits ändrade regler om bas- mängd. som innebär att basperioden minskar från tre till ett är. I anslutning härtill föreslås också att lagringsåret förskjuts så att den period för vilken lagringsskyldighet bestäms. lagringsåret. böljar ett halväri stället för som nu ett helt år efter basperiodens utgång. Jag vill redan här säga att jag anslttter mig till förslaget i dessa delar. Det innebär att i det förslag till reviderat oljelagringsprogram. somjag lägger fram i det följande. lagrings- målen med början från den I juli 1984 bestäms från den I juli ena året t.o.m. utgången avjuni året därpå.

I det följande lägger jag. efter samråd med chefen för försvarsdeparte- mentet. med utgångspunkt i bl. a. det matcrialjag nyss har redovisat i det föregående fram förslag i följande hänseenden.

l. Förslag till reviderat oljelagringsprogram med lagringsmål för lag-

ringsåren 1984/85. l985/86, 1986/87 (avsnitt 8.3). . Förslag till ändringari LOL av följande innebörd a. nuvarande krigs-. avspärrnings- och fredskrislager förs samman till k)

• Sida 59
•  Original

Prop. 1983/84:110 59

en försörjningsberedskapsreserv. vilket innebär att tvångslagringen får ett något vidare syfte än f. n. (avsnitt 8.3.5), b. de nuvarande grupperna av mineralolja som lagringsskyldigheten avses ändras på så sätt att gruppen motorbrännolja och gruppen eldningsolja I och 2 förs samman till en grupp (avsnitt 8.3.3). e. särskilda lagringsregler införs i fråga om värmekraftverk med en installerad effekt av mer än 150 MW med hänsyn till dessas funktion som reservkraftverk (avsnitt 8.4). d. vid basmängdsberäkning förkortas basperioden till ett år (avsnitt 8.5).

3. Förslag till ändring i förordningen (1957:344) om oljeavgift m.m.. som föranleds av förslaget under 2 c (avsnitt 8.4).

4. Förslag att den s.k. vinterdispensen för tunn eldningsolja slopas ( avsnitt 8.3.3 ). Innan jag presenterar förslagen närmare lämnas i avsnitt 8.2 en redogö- relse för gällande oljelagringsprogram (8.2.1). prognoser över energian- vändningen (8.2.2) och den försörjningsplan som ligger till grund för beräk- ningen av beredskapslagringsbehovet (8.2.3).

8.2. Bakgrund till förslagen

8.2.1. Nuvarande olje/agringxprogram

Sedan år 1958 har funnits särskilda av riksdagen fastställda oljelagrings- program som löper vissa tidsperioder. Genom beslut av 1957 års riksdag ( prop. 1957: 144 . LU 34. BeU 95. rskr 322 och 329) fastställdes program för perioden 1958—1962 och lades fast de principer som i huvudsak alltjämt gäller enligt lagen om oljelagring m.m. (LOL). En beskrivning av LOL:s regelsystem görs i avsnitt 8.5 . LOL kompletteras med förordningen (1957: 344. omtryckt 1969: 756) om oljeavgift m.m. och kungörelsen (1957:345. omtryckt 1977z942) med vissa bestämmelser rörande bered- skapslagring av olja. Oljeavgiften är en avgift som tas ut när lagringsskyl— dighet försummas eller dispenser ges.

År 1975 beslöt riksdagen. närmast med anledning av oljekrisen 1973— 1974. att en s. k. fredskrisreserv skttlle byggas upp. Sverige anslöt sig inom ramen för OECD till det s. k. IEP-avtalet ( prop. 1975: 42 . NU 29. rskr 180), som innebär att varje land skall ha ett beredskapslager som motsvarar 90 dagars nettoimport. Avtalet innebär också bl.a. att varje land under vissa omständigheter skall kunna bistå och få hjälp från andra avtalsslutande länder i viss utsträckning. Enligt oljekrislagen (1975: 197) gäller vissa regler som gör det möjligt för Sverige att uppfylla förpliktelserna i avtalet.

Det nu gällande lagringsprogrammet avser perioden 1978—1986. Det har sitt ursprung i det program som riksdagen år 1977 antog för åren 1978— 1984 efter förslag i prop. 1976/77: 74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling (FöU 35. rskr 311). Vissa ändringar

• Sida 60
•  Original

Prop. 1983/84: 110 60

har därefter gjorts. bl.a. beslöts år 1981 om en ändrad sammansättning av tvångslagringen och en förlängning av programmet med två år till utgången av år 1986 ( prop. 1980/81:90 . FöU 21. rskr 281).

En viktig principiell förändring när det gäller finansieringen av oljelag- ringen genomfördes i samband med 1977 års beslut. Tidigare hade närings- livets lagerhållning byggts upp med hjälp av en betydande statlig subven- tionering i form av ränte- och amorteringsfria lån med en avskrivningstid på 20 år samt fr.o.m. år 1963 dessutom genom beredskapslagringsavgifter som påfördes konsumentpriserna. Detta stöd upphörde helt fr.o.m. år 1978.

Under 1970-talet påbörjades en uppbyggnad av statliga oljelager. främst i form av råolja. Finansiering skedde via en oljelagringsfond som tillfördes medel genom den avgift som har utgått sedan den 1 juli 1974 enligt lagen (1973: 1216. omtryckt 1975: 275) om särskild beredskapsavgift för oljepro- dukter. Riksdagen beslöt år 1982 att den statliga lagringen skulle vara avslutad senast vid utgången av år 1986 ( prop. 1981/82: 102 . FöU 18. rskr 3.74).

Oljelagringsfonden upphörde den 1 juli 1982. Den särskilda beredskaps- avgiften sänktes med den del som var hänförlig till fonden samtidigt som den allmänna energiskatten höjdes med motsvarande belopp. Råoljelag- ringen har sedan dess finansierats över statsbudgeten genom att medel tilldelats överstyrelsens för ekonomiskt försvar anslag för beredskapslag- ring och industriella åtgärder.

Det löpande programmet innebär att lager byggs upp mot tre typer av störningar och avbrott i tillförseln. nämligen avspärrning. krig och freds- kris. Med avspärrningsfallet avses ett läge då handelsförbindelserna är allvarligt störda på grund av krig i landets nära omvärld. Med krigsfallet avses en situation då landet utsätts för militärt angrepp.

I båda fallen förutsätts att tillförseln blir allvarligt störd. Beräkningarna för det nuvarande oljelagringsprogrammet utgår från att importbortfallet i genomsnitt är 74 % i avspärrningsfallet och 95 % i krigsfallet. Planläggning- en inriktas på att trygga försörjningen under såväl en avspärrningssituation som en krigssituation. Krigsreserven skall hållas helt intakt under en avspärrningssituation för det fall att landet därefter skulle komma i krig. För krigsfallet förvaras vissa oljelager i skyddade och geografiskt spridda anläggningar.

Målet för beredskapslagringens uppbyggnad bestäms dels av den för- sörjningsstandard som statsmakterna anser bör eftersträvas för resp. kris- fall och den därav betingade förbrukningen. dels av längden av de tidspe- rioder för vilka försörjningen skall tryggas. dvs. försörjningsuthålligheten.

Energianvändningen under avspärrning och krig antas bli lägre än under normala förhållanden. Ett antal åtgärder. bl.a. ransonering och omställ- ning till inhemska bränslen. förutsätts bli vidtagna för att minska konsum- tionen. Dessutom antas energianvändningen inom industrin gå ned på

• Sida 61
•  Original

Prop. 1983/84: 110 _ 61

grund av att industriproduktionen minskar som en följd av begränsningen av utrikeshandeln.

Förutom avspärrning och krig räknar man som nämnts numera inom beredskapsplaneringen även med en tredje form av kris. fredskrisen. Med fredskris avses ett läge då normal fredsstandard inte kan upprätthållas i produktion. sysselsättning. export och konsumtion på grund av import- bortfall av en eller flera försörjningsviktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i landets nära omvärld. Fredskrislagret skall motsvara 90 dagars nettoimport.

Den uthållighet som nås i en kris bestäms dock — förutom av lagernivån — av den faktiska importnivån i krisen och de faktiska effekterna på förbrukningen som statsmakternas beslut leder till.

För avspärrnings- och krigsfallen finns lager som består av dels statliga lager av främst råolja. dels tvångslager som utgörs av produkter. Den sammanlagda volymen är år 1984 13.1 miljoner m].

Vid sidan av dessa lager finns fredskrisreserven. vilken som nämnts är beräknad att täcka tre månaders netto-import. I fredskrisreserven ingår dels statliga lager. dels s.k. kommersiella lager. Fredskrisreserven beräk- nas för år 1984 vara 5,7 miljoner m'l.

Med kommersiella lager avses lager av produkter som inte hålls pågrund av lagringsplikt. Sådana finns t. ex. hos oljehandeln. impörtörer. industrin. i bostadshus och i gårdscisterner. De kommersiella lagren kan disponeras av statsmakterna i försörjningskris genom tillämpning av förfogandelag- stiftningen. Delar av dem räknas som tillgångar vid beräkningen av beho— vet av beredskapslagren för fredskris. Huvuddelen av de statliga lagren för fredskrisfallet utgörs av råolja som måste raffineras före användningen. De tvångslager. som genom åläggande i LOL hålls av företag som säljer eller förbrukar olja i större omfattning. spelar en avgörande roll för försörjnings— beredskapen.

Lagringsskyldighet enligt LOL gäller f.n. för mineralolja som tillhör någon av följande grupper — gasol — motorbensin. dock inte flygbensin — fotogen. dock inte flygfotogen — motorbrännolja — eldningsolja 1 och 2 — övriga slag av eldningsoljor.

Vidare gäller lagringsskyldighet för råvaror för framställning av stadsgas och för bränsle till elproducerande gasturbiner om minst fem megawatt.

Lagringsskyldigheten för mineralolja begränsas till sådana oljeprodukter som används för energiförsörjning. Den omfattar således gasol men inte t. ex. smörjolja och råvaror till den petrokemiska industrin.

Enligt 1 Så LOL gäller lagen inte för statliga myndigheter beträffande vilka i stället skall gälla vad regeringen förordnar. Regeringen hari särskild ordning föreskrivit lagringsskyldighet för dessa.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1983/84: 110 62

8.2.2. Prognoser över energianvändningen

På uppdrag av K 83 har statens energiverk utarbetat en prognos över energikonsumtionens utveckling t.o.m. år 1987. I stora drag framgår av denna att utvecklingen inom hela energiområdet åren 1979—1983 har inne- burit att energianvändningen totalt har sjunkit med ca 15%. Oljeförbruk- ningen har minskat med närmare 40%. dvs. betydligt kraftigare än ener- gianvändningen i dess helhet.

Vad gäller utvecklingen under åren 1984—1987 redovisar energiverket ett högre och ett lägre alternativ. Alternativen skiljer sig åt genom att de utgår från olika antaganden om industriproduktionens tillväxt. I båda alternativen antas att industriproduktionens tillväxt är något under 5% åren 1983 och 1984. För perioden 1985—1987 däremot antas för det högre alternativet en tillväxt om ca S% och för det lägre alternativet en tillväxt om ca 2 "0.

K 83 utgår i sitt förslag från energiverkets lägre alternativ. Detta innebär att den totala slutliga energianvändningen (exkl. utrikes sjöfart) ökar svagt från 1 288 PJ år 1982 till 1 335 PJ år 1987. medan oljeförbrukningen fortsätter att sjunka men i långsammare takt än tidigare.

Den slutliga användningen av oljeprodukter (inkl. bunkerolja) enligt energiverkets lägre alternativ framgår av nedanstående tablå.

1 000 m” 1982 1983 1984 1987

Motorbensin 4715 4800 4821 4839 Lättoljor 763 766 780 819 Motorbrännolja 2 343 2 277 2 326 2 413 Eldningsolja l 5 722 4 783 4 476 3 778 Eldningsolja 2—5 8402 7094 7011 6114 Gasol 334 360 372 312 Totalt 22 279 20 080 19 786 18 275

Både K 83 och energiverket framhåller osäkerheten i prognosen och risken för felbedömningar vad gäller oljeförbrukningen. Verket har särskilt pekat på osäkerheten i produktionsprognosen och i tolkningen av de senas- te årens teckcn på energieffektivitetsförbättringar samt på vissa statistiska problem.

K 83 har bedömt att energisparande och oljeersättning bör ge en något större effekt än vad verket har antagit. Utredningen har också räknat med en något lägre oljebaserad kraftproduktion. Utredningen räknar med en sammanlagd oljeförbrukning år 1987 om 17,2 miljoner in:1 eller ca 1.1 miljoner m] lägre än verket. Av skillnaden är 245 000 m3 tunn eldningsolja och resten tjock eldningsolja.

Jag utgår i det följande frän antagandet om en oljeförbrukning år 1987 om totalt 17,2 miljoner m3 och vill understryka att vi numera kan räkna med en betydligt lägre oljeförbrukning än den som ligger till grund för det löpande oljelagringSprogrammet. I tablån nedan jämförs den prognos för år 1985

• Sida 63
•  Original

Prop. 1983/84: 110 63

över användningen av oljeprodukter. som 1980 års oljelagringskommitté (OLK 80) utgick från och som låg till grund för regeringens förslag i fråga om oljelagringsprogrammet i prop. 1980/81:90. med K 83: s motsvarande bedömning för samma år samt för år 1987.

miljoner m” DLK-80 K 83

1985 1985 1987 Motorbensin 4.5 4.8 4.8 Motorbrännolja 3.3 2.4 2.5 Eldningsolja 1—2 6,3 4.2 3,5 Eldningsolja 3—5 11.8 5.9 5,2 Övrigt 1.3 1.2 1.2 Totalt 27.2 18,5 17,2

8.2.3. F örsörjningsplanen på energimnrådet Förutsättningar

Målet för beredskapslagringens uppbyggnad bestäms av dels den för- sörjningsstandard som statsmakterna anser bör eftersträvas Och den därav betingade förbrukningen. dels längden av de tidsperioder för vilka försörj- ningen skall tryggas. dvs.försörjt:ingsurhålligheten.

Vad gäller försörjningsstandardcn förutsätts att energianvändningen un- der avspärrning och krig blir lägre än under normala förhållanden. bl. a. till följd av ransoneringsåtgärder och omställning till inhemska bränslen. Dessutom antas energianvändningen inom industrin gå ned på grund av att industriproduktionen minskar som en följd av avbrott i utrikeshandeln.

Vad beträffar försörjningsuthålligheten på energiområdet har statsmak- terna ställt upp som mål att samhället skall kunna klara de påfrestningar på försörjningen som en ca ettårig avspärrning kan medföra. Dessutom skall en krigsperiod av viss längd kunna klaras.

lnom beredskapsplaneringen räknar man som nämnts förutom med av- spärrning och krig även med en tredje form av kris. fredskrisen. Beräk- ningen av behovet för fredskris skiljer sig från det som gäller för avspärr- nings- och krigsfallen genom att samhället förutses efterfråga ungefär lika mycket energi som normalt och att statsmakterna kan förutsättas ha som mål att produktion och sysselsättning skall drabbas så lite som möjligt. Lagringen skall. som tidigare nämnts. motsvara 90 dagars nettoimport.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) upprättar och ser över _föm'irjningsplaner för olika varuområden och då också för bränsle- och drivmedelsområdet. Försörjningsplancn, som utgör underlag för beslut om olika beredskapsförberedelser inom det ekonomiska försvarets område. är en samlad dokumentation som för ett visst varuområdc redovisar

— behovs- och tillgångssidorna i olika kriser.

— bedömningar och värderingar som ligger bakom dessa beräkningar, — ambitionen i fråga om försörjningsstandard och uthållighet. — förslag till beredskapsåtgärder för att uppnå balans mellan beräknade behov och tillgångar.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1983/84: 110 64

När tillgångssidan ställs mot krisbchovet för reSp. oljeprodukt och kris- fall i försörjningsplanen för bränslen och drivmedel framkommer behovet av förändring i befintliga beredskapslager av olja.

K 83 har till grund för sitt förslag till oljelagringsprogram lagt den i avsnitt 8.2.2 beskrivna prognosen över energikonsumtionen samt en av ÖEF upprättad försörjningsplan för lagringsåret den 1 juli 1986 —- den 30 juni 1987. ÖEF har även utarbetat en försörjningsplan för lagringsåret den 1 juli 1984 — den 30juni 1985 mot bakgrund av den sjunkande oljekonsum- tionens inverkan på behovet av beredskapslagringcn av olja och det ange- lägna i att snarast anpassa denna till en lägre nivå.

Till grund för planerna har legat samma modell för beräkning av behovet av beredskapslager har som tillämpats av 1975 års och 1980 års oljelag- ringskommittéer. I modellen beaktas på ett systematiskt och kvantifterat sätt de bedömda behoven i en krissituation och de tillgångar som bedöms finnas i en sådan. Beräkningarna görs för varje krisfall och produktslag för sig. Modellen har legat till grund för det löpande oljelagringsprogrammet (jfr prop. 1976/77: 74 bil. 2. s. 168 ff). Jag redovisar i det följande de delar av försörjningsplanen som är av betydelse för mitt förslag till reviderat oljelagringsprogram.

Behovssidan

Behovet av olja för de tre krisfallen har beräknats till totalt 17.7 resp. 16,4 miljoner m3, med avdrag för antagen import. för lagringsären 1984/85 och 1986/87. Den genomsnittliga nettoimporten har. i enlighet med model- len. satts till 26 % i avspärrningsfallet. l krigsfallet förutsätts praktiskt taget ingen import (ca S%). I båda fallen förutsätts också att olika former av ransoneringssystem kommer till användning. För fredskrisfallet beräknas ett lager motsvarande 90 dagars nettoimport.

Jag delar uppfattningen att gällande planeringsnormer bör ligga till grund för den nu aktuella revideringen av oljelagringsprogrammet. Jag vill emel- lertid erinra om att regeringen i prop. 1982/83: 130 om åtgärder för tekoin- dustrin m.m. bl. a. har anmält att den avser att genomföra en översyn av planeringsnormcrna för oundgängliga försörjningsområdcn. dvs. livsme- dcl. beklädnad. värme samt hälso- och sjukvård. Skälet till denna översyn är att planeringsnormerna för de prioriterade områdena inte är enhetliga.

Planeringsnormerna är av principiell betydelse för planeringen inom det ekonomiska försvaret och ändrade förutsättningar i dessa kan medföra väsentliga förändringar i grunderna för beräkningen av beredskapslagrens storlek och sammansättning. Det är angeläget att nuvarande planerings- normer snarast ses över inför kommande överväganden på beredskaps- lagringsområdet.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1983/84:110 65

Tillgångssidan

På tillgångssidan finns först och främst befintliga beredskapslager-av olja i form av tvångslager hos oljehandelsföretag och större förbrukare samt som statliga beredskapslager. Här återfinns också den nettoimport av olja som enligt ovan bedöms komma in i landet i avspännings- och krigsfal- len. _

På tillgångssidan finns vidare kommersiella lager av olja hos oljehandel och industri samt i fastigheter och gårdscisterncr. Dessa lager reducerar behoven av att beredskapslagra olja genom att statsmakterna. när en försörjningskris inträffar. genom olika rcgleringsåtgärder kan disponera över lagren. ] nuvarande försörjningsplan har lagren bedömts—uppgå till 3,8 miljoner m3.

K 83 anser att de tillgängliga kommersiella lagren bör räknas ned till 1,5 miljoner m3 för lagringsåret 1986/87. För lagringsåret 1984/85 beräknas lagren uppgå till 1.75 miljoner m3.

Uppgifter hos ÖEF visar att de kommersiella lagren av olja har minskat väsentligt under de senaste åren. Minskningen är en konsekvens av den allmänna förbrukningsminskningen. men torde också bero på att oljehan- deln mer än tidigare strävar efter att minimera lagren av bl.a. kostnads- skäl.

Jag har vid mina överväganden utgått från K 83:s bedömning av de tillgängliga kommersiella lagrens storlek. Mot bakgrund av den osäkerhet som råder om storleken på de totala kommersiella lagren avserjag att låta ÖEF utreda denna fråga. Jag kommer att med beaktande av bl. a. resultatet av utredningen att hösten 1984 slutligt fastställa storleken av statens råolje- lager för resterandc del av perioden. Jag vill emellertid här särskilt kom- mentera lagren av råolja vid raffinaderierna.

Som jag nyss har nämnt (avsnitt 7.3) har de i Sverige verksamma raffinaderiföretagen inkommit med en gemensam skrivelse. I skrivelsen anförs bl.a. att effekten av nu gällande regler om tillgodoräknande av kommersiella lager av råolja som tvångslager är att raffinaderibolagen i förhållande till andra bolag. som enbart importerar färdiga produkter till landet. belastas med större kostnader för beredskapslagringcn i och med att en stor del av den totala lagringen inte kan utnyttjas som en integrerad del av beredskapslagren. Enligt nuvarande regler får den del av de kom- mersiella lagren av råolja som överstiger 500000 rn3 tillgodoräknas som tvångslager. Bolagen anser att råoljelagren bör få inräknas fullt ut som en del av oljehandelns bcrcdskapslagring. Även K 83 anser att raffinaderiföre- tagen bör få tillgodoräkna sig hela det innevarande lagret av råolja som tvångslager.

Jag vill framhålla att den föreskrift som Oljebolagen vill få avskaffad inte ställer något krav på att råoljelagren skall överstiga 500000 m]. Föreskrif- ten innebär i stället en möjlighet för raffinaderiföretagen att som tvångs- lager inräkna kommersiella lager av råolja överstigande 500000 m3. Jag är 5 Riksdagen 1983/84. ] saml. Nr 110

• Sida 66
•  Original

Prop. 1983/84:11!) 66

inte beredd att förorda att denna föreskrift tas bort. Mot bakgrund av att viss raffinaderikapacitet har upphört i Nynäshamn finner jag att gränsen kan sänkas till 450000 m3. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga. Som jag nyss har nämnt avser jag att hösten 1984 återkomma till frågan om de kommersiella lagrens storlek.

Olja kan vid störningar i tillförseln under avspärrning och krig i viss utsträckning och efter viss tid ersättas av andra energiformer. På tillgångs- sidan i gällande försörjningsplan förutsätts sålunda att totalt 2,8 miljoner m3 eldningsolja kan ersättas med ved, 0! eller kol. Beredskapslagringsbe- hovet av olja har reducerats med hänsyn härtill. K 83 anser att denna ersättningsproduktion bör räknas ner till att omfatta totalt 1.7 miljoner m3 för lagringsåret 1986/87.

Detta beror på att utrymmet för oljeersättning med ved i kris bedöms som lägre än tidigare, eftersom den normala förbrukningen av eldningsolja har minskat till följd av sparåtgärder och övergång till inhemska fasta bränslen eller el. Ersättningen beräknas motsvara 760 000 m3 tunn eld- ningsolja och 200000 m3 tjock eldningsolja. Oljeersättningen med el räknas emellertid upp motsvarande 300000 m3 tjock eldningsolja. främst till följd av att de elpannor som installerats i fjärrvärmenätet bör kunna utnyttjas för basproduktion under avspärrning. Härtill kommer de 400000 m3 lätt eldningsolja som beräknas ersättas med el i fastigheter m. in.

För egen del harjag den uppfattningen att osäkerheten måste anses vara stor vad gäller bedömningar att i framtiden ersätta olja med andra energi- slag i händelse av kris. Jag vill som ett par exempel nämna de förändringar i energisystemet som håller på att ske som en följd av statsmakternas stöd till oljeersättande åtgärder och fjärrvärmenätets planerade utbyggnad. Kvarvarande möjligheter att utan omfattande ombyggnader m.m. ersätta oljan i kris blir genom den här typen av åtgärder allt färre. Jag finner emellertid ingen anledning att nu ha en annan uppfattning om oljeersätt- ning med ved och el än K 83. Utvecklingen på området får visa om revideringar behövs de närmaste åren. Detta gäller även om oljekonsum— tionen skulle komma att avvika avsevärt från de prognoser som ligger till grund för mina ställningstagandcn.

Vidare bör nämnas att, i likhet med tidigare oljelagringsprogram. en post för oåtkomliga kvantiteter tillkommeri form av bottensats i lagringsutrym- men samt eventuellt spill vid distributionen med 22% för avspärrnings- och krigsfallen samt med 5% för fredskrisfallet. Jag har inga erinringar mot K 83: s förslag att bibehålla detta beräkningssätt.

Jag vill i detta sammanhang också nämna att ÖEF i sin anslagsfram- ställning för budgetåret 1984/85 har anmält behovet av en planerad utför— säljning av lagren av tjock eldningsolja och drygt hälften av kollagret. Vid lagring av tjock eldningsolja i vissa bergrum har lagringstekniska problem uppstått. Sålunda har konstaterats att metangas bildas. att vaxutfällning förekommer samt att oljan i vissa fall tar upp vatten. Utförsäljningen av kol

• Sida 67
•  Original

Prop. 1983/84:110 67

beror främst på det av riksdagen fattade principbeslutet om införande av tvångslagring av kol samt på att ÖEF har blivit uppsagd från vissa lagrings- platser.

1 den försörjningsplan som har utarbetats har dessa utförsäljningar beak- tats.

Med tanke på de stora svårigheterna att lagra tjock eldningsolja under en längre tid och på att jag senare avser återkomma med lagförslag om tvångslagring av kol samt att utförsäljningen inte inverkar på vår försörj- ningsberedskap harjag inga erinringar. Jag återkommer till utförsäljningen av tjock eldningsolja i avsnitt 8.3.3 om beredskapslagrens förändring. Frågan om lagring av kol och ÖEF:s fortsatta uppgifter i detta samman- hang kommer att behandlas närmare i höstens proposition.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en särskild lagringsfråga. Försörj- ningsplanen förutsätter att 400000 m3 tjock eldningsolja lagras av inneha- varna av de större kondenskraftverken. Denna post är avsedd för elpro- duktion i krig. Eftersom oljekondensverken f.n. utnyttjas endast som reserv och detta förfarande kan väntas bestå under återstoden av löpande oljelagringsprogram, blir lagringsplikten enligt LOL: s vanliga regler obe- tydlig. Det synes påkallat att frågan om lagringsskyldighct för dem löses på motsvarande sätt som gäller enligt 6 b 5 för vissa gasturbinanläggningar som också endast används som topp- och reservkraftverk. Denna fråga behandlas vidare i avsnitt 8.4.

8.3. Beredskapslagring av olja

Som jag nämnde inledningsvis ansluterjag mig till förslaget att lagrings- året ändras till att omfatta perioden den 1 juli — den 30 juni. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt 8.5. Det innebär att det förslag till reviderat oljelagringsprogram.som jag lägger fram i det följande, gäller lagringsåren [984/85, 1985/86 och 1986/87.

8.3.1. Behov av beredskapslager

Jag beräknar i likhet med K 83 det totala behovet av beredskapslager för lagringsåret 1986/87 till 15,2 miljoner m3. Då har de s. k. avdragsposterna och oljeersättning med ved och el frånriiknats. l volymen ingår de tidigare nämnda posterna för oåtkomliga kvantiteter. Behoven av beredskapslager för lagringsåret l984/85 beräknarjag på motsvarande sätt till 16.3 miljoner m3. För lagringsåret 1985/86 beräknar jag ett lagerbehov på l5.7 miljoner m3.

Dessa behov motsvarar de totala lagringsmål som bör gälla i det revide- rade oljelagringsprogram som jag nu föreslår. De kan ställas mot lagrings- målet är 1987 enligt gällande plan som är 22,4 miljoner m; och befintliga lager år 1984 som är 18.8 miljoner ml.

Sammanställningen nedan redovisar beredskapsbehovet för åren

• Sida 68
•  Original

Prop. 1983/84: 110 68

1984/85, 1985/86 och 1986/87 fördelade på fredskrislager och på avspärr— nings- och krigslager. Vidare framgår befintliga lager lagringsåret 1984 samt planerade lagringsmäl för år 1987 enligt gällande försörjningsplan (miljoner m3). Vad gäller fördelningen mellan fredskris- resp. avspärr- nings- och krigslager föreslår jag i det följande ( avsnitt 8.3.5 ) att dessa i planeringshänseende skall föras samman till ett lager, benämnt försörj- ningsberedskapsreserv.

Befint- Behov enligt försörjningsplan Lagringsmål liga 1984/85 1985/86 1986/87 1987 enligt lager gällande 1984 plan Fredskris- lager 5.7 4.8 4.6 4.5 7.1 Avspärrnings- och krigslager 13.1 11.5 11.1 10.7 15,3 Totalt 18.8 16,3 15.7 15,2 22,4

Lagerbehovet 1986/87 är som framgår av sammanställningen 7,2 mil- joner m3 lägre än enligt gällande försörjningsplan. Vid ingången av lag- ringsåret 1984/85 överstiger lagren behovet med 2,5 miljoner m3. Det pågående arbetet inom energiområdet med sparande och oljeersättning har således gett och kommer att ge till resultat ett väsentligt lägre behov av beredskapslager 1986/87 än som tidigare har beräknats.

8.3.2. Fördelning mellan statlig lagring och näringslivets tvångslagring

Enligt gällande oljelagringsprogram skall staten vid utgången av år 1986 ha ett statligt beredskapslager på 6,5 miljoner m3 råolja. Härtill kommer ett visst lager av oljeprodukter. Vid utgången av innevarande budgetår kom- mer råoljelagret att uppgå till 3,9 miljoner m3.

K 83 föreslår att den möjliga neddragningen av beredskapslagren genom- förs på så sätt att den statliga upphandlingen av råolja upphör fr.o.m. den 1 juli 1984 och att råoljelagren behålls på nuvarande nivå, dvs. 3.9 miljoner m3. De statliga produktlagren förutsätts bibehållas i oförändrad omfattning med undantag av den tidigare nämnda utförsäljningen av tjock eldningsolja och kol. Därmed lämnas enligt K 83 ett utrymme för en sänkning av näringslivets tvångslager till lagringsåret 1986/87 med ca 2,5 miljoner m3 till ett värde av ca 3.7 miljarder kronori november 1983 års prisläge.

För egen del villjag anföra följande. Väsentliga delar av näringslivets tvångslager har byggts upp genom statliga ränte- och amorteringsfria lån. Medel för upphandling och inlagring av resterande delar av tvångslagren har anskaffats genom att avgifter har tagits ut av konsumenterna genom att oljeföretagen under perioden 1963— 1977 hade rätt att lägga en av staten godkänd avgift på konsumentpriset. Medborgarna har således dels som konsumenter vid köp av bensin. eld— ningsolja osv.. dels som skattebetalare finansierat huvuddelen av näringsli- vets tvångslager.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1983/84: 110 69

Inom statens pris- och kartellnämnd (SPK) har på uppdrag av K 83 gjorts en särskild undersökning rörande vissa ekonomiska aspekter på bered- skapslagringen av olja. Av undersökningen framgår bl. a. att redan år 1972 var mer än 70% av 1983 års tvångslagringsvolym uppbyggd. År 1978 eller året innan den senaste oljeprishöjningen skedde var mer än 95% av 1983 års lagringsvolym uppbyggd. Det framgår vidare att anskaffningsvärdet av näringslivets totala tvångslager har beräknats till drygt 2 miljarder kronor medan återanskaffningsvärdet kan beräknas till 17 miljarder kronor. Enligt min mening är detta ett tungt vägande skäl för att ingen ytterligare lager- uppbyggnad skall finansieras över statsbudgeten. I sammanhanget bör dock uppmärksammas att vissa under senare år nyetablerade företag som t. ex. Svenska Petroleum AB har fått bygga upp sina beredskapslager utan statliga subventioner.

Statens lager och näringslivets tvångslager bör ses som en för samhällets behov gemensam tillgång. När det nu visar sig att tillgångarna är större än lagringsbehovet bör i största möjliga utsträckning staten tillgodoräkna sig överskottet, med hänsyn till att staten tidigare har finansierat väsentliga delar av tvångslagren. Mitt förslag till lagringsprogram innebär emellertid att också de tvångslagringsskyldiga får tillgodoräkna sig en viss del av det minskade beredskapsbehovet.

En viktig fråga är hur de som upphör med eller minskar sin oljeförsälj- ning eller oljeförbrukning snabbare skall kunna anpassa sin lag- ringsskyldighet till aktuell förbrukning. Därigenom underlättas den ange- lägna övergången till andra energislag. Denna lättnad för de tvångslag- ringsskyldiga bör enligt min mening tillgodoses genom det förslag till ändring av reglerna om lagringsskyldighet och om basmängdsberäkning — dvs. den beräkning som bestämmer storleken på tvångslagren — som jag strax tar upp (avsnitt 8.5). Å andra sidan bör beaktas att den ändrade metoden för basmängdsberäkning leder till att den som ökar sin försäljning eller förbrukning snabbare får en ökad tvångslagringsskyldighet.

De föreslagna förändringarna medför att drygt hälften av de lagrings- skyldiga sannolikt kommer att få öka sina tvångslager av eldningsolja 3—5. Det kan inte uteslutas att den ökade lagringsskyldigheten i ett fåtal fall kan leda till ekonomiska problem för berörda industriföretag. Jag vill därför särskilt erinra om ÖEF:s möjlighet enligt LOL 95 att. när skäl finns, efter ansökan helt eller delvis medge dispens från lagringsskyldigheten. Sådana skäl kan enligt min mening vara när t. ex. industri- eller regionalpolitiskt angelägen produktion och/eller sysselsättning skulle hotas vid tillämpning av reglerna. Medgivande om reducering av lagringsskyldigheten bör läm- nas med stor restriktivitet.

I mitt förslag till reviderat oljelagringsprogram har utgångspunkten varit att så långt möjligt tillgodoräkna staten det minskade lagringsbehovet på grund dels av det ansträngda statsfinansiella läget, dels att näringslivets tvångslager huvudsakligen har byggts upp med hjälp av statsmedel eller

• Sida 70
•  Original

Prop. 1983/84: 110 70

genom avgifter som har tagits ut av konsumenterna. Mina förslag kan sammanfattas i följande punkter: —— totala lagringsmål för lagringsåren 1984/85 - 1986/87 om 16,3, 15.7 resp. 15,2 miljoner m3 olja, —— statens råoljelager sänks successivt till 2.7 miljoner m3. = tvångslagringen anpassas med hänsyn härtill och till förändringarna på marknaden. Lagringsvolymen har för andra halvåret 1984 beräknats till ca 10.1 miljoner m3 och för första halvåret 1985 till ca 10,4 miljoner m3. Fr.o.m. den ljuli 1985 uppgår lagringsvolymen till ca 9,8 miljoner m3. —- övergång till ettårig basperiod från den ljuli 1984.

8.3.3. Bcredskapslagrensförändring lagringsåren 1984/85—1986/87

[ syfte att anpassa beredskapslagren av olja till de beräknade behoven föreslårjag följande inriktning av den totala förändringen av sammansätt- ningen av lagren i förhållande till befintliga lager den 1 januari 1984. Förändringen avses vara genomförd per den 1 juli 1986.

Tvångxlagren

__ motorbensin ökar med 905000 m3 » fotogen minskar med 13 000 m3 —— motorbrännolja/tunn eldningsolja minskar med 976000 m3 —— tjock eldningsolja minskar med 1627 000 m3 —— gasol ökar med 26000 ton

Statens" lager —— råolja minskar med 1 200000 m3 -— flygfotogen ökar med 16000 rn"l

-— motorbrännolja/tunn eldningsolja minskar med 474000 m3 -— tjock eldningsolja minskar med 670000 m3

Beträffande förändringarna i statens lager vill jag påpeka att minskning- en av lagret av råolja med 1,2 miljoner m3 utgår från en befintlig volym på 3.9 miljoner m3 vid utgången av budgetåret 1983/84. Vad gäller statens lager av tjock eldningsolja villjag erinra om att ÖEF på grund av lagrings- tekniska problem har påbörjat utförsäljning av dessa lager samt att detta har beaktats vid utarbetandet av försörjningsplanen.

En statlig räoljelagring på 2.7 miljoner m3 leder till ett lagerökningsbe- hov under ÖEF: s kemiprogram om 100000 m3 gasbensin. Jag har erfarit att medel och lagringsutrymmen finns tillgängliga härför.

Jag vill också något kommentera den ändrade sammansättningen av tvångslagren och då först behandla ett par särskilda frågor, nämligen sammanslagning av produkterna tunn eldningsolja och motorbrännolja i

• Sida 71
•  Original

Prop. 1983/84:110 _ 71

lagringshänseende, frågan om vinterdispensen samt lagerökningen av främst bensin.

Eftersom det i princip inte är någon skillnad från kvalitetssynpunkt mellan produkterna motorbrännolja och tunn eldningsolja, vilka också går under den gemensamma benämningen gasolja, föreslår jag att dessa grup- per av olja slås ihop och behandlas som en produkt vad gäller lagring och lagringsskyldighet. Detta föranleder en ändring i LOL som jag återkommer till i avsnitt 8.9 . De skillnader i köldegenskaper som kan vara särskiljande mellan de båda produkterna vintertid förutsätts beaktas inom ramen för Oljehandelns normala verksamhet. Jag är medveten om att sammanslag- ningen kan medföra vissa administrativa problem för ÖEF inledningsvis, men jag anser att dessa inte är större än att de bör kunna lösas på relativt kort tid.

En annan fråga som är av både administrativ och praktisk betydelse i detta sammanhang är den s. k. vinterdispensen. Vinterdispensen, som infördes år 1958, innebär att de lagringsskyldiga under vissa månader och med vissa volymer fär minska den mängd eldningsolja som skall lagras. Fr.o.m. år 1983 utgör vinterdispensen 10% för månaderna februari, okto- ber. november och december samt 20% för månaderna mars '— september. Det är således endast under januari som tvångslagren måste uppgå till 100 %. Reglerna om vinterdispens ingår i de grunder för lagringsskyldighe— ten som riksdagen vid olika tillfällen godkänt och som omtalas i 4 5 LOL. Formellt meddelar regeringen beslut om vinterdispens med stöd av 4 & LOL på samma sätt som fastställandet sker av lagringsmängden i övrigt.

Vid vinterdispensens införande år 1958 ingick i oljelagringsprogrammet en krigsrcserv och en försörjningsberedskapsreserv. Den senare avsågs kunna trygga försörjningen under vintrar med svåra isförhållanden och skulle motsvara behoven under en normal vinter. Med hänsyn härtill framstod ordningen med vinterdispens som naturlig.

Fr. o. m. är 1963 övergick försörjningsreserven till att vara en avspärr- ningsreserv och utökades betydligt. Avspärrningsreserven hade en säker- hetspolitisk motivering. Vinterdispensen behölls trots detta oförändrad. Efter hand har reglerna skärpts så att de nu har den innebörd jag nyss har nämnt.

K 83 tar också upp frågan om vinterdispens i sitt delbetänkande och framhåller att denna senast år 1983 begränsades, så att tvångslagren inte någon månad får utgöra mindre än 80% av lagringsskyldigheten. K 83 anser att en ytterligare begränsning inte bör övervägas nu, utan att en sådan prövning kan ske inför statsmakternas beslut om beredskapslagring- en efter det nu löpande oljelagringsprogrammet.

För egen del vill jag anföra följande. Den planeringsteknik för det ekonomiska försvaret som tilllämpas fr.o.m. år 1977 innebar att krisfasen blev längre. eller drygt ett år. Därmed ingår i kriserna alltid en högkonsumtionsperiod. Om en kris skulle inledas

• Sida 72
•  Original

Prop. 1983/84: 1 10 72

när tvångslagren av eldningsolja är mindre än 100% av det fastställda behovet är det troligt att planerad standard och uthållighet inte kan för- verkligas.

Gällande regler för vinterdispensen är enligt min mening inte tillfreds- ställande. I händelse av en kris bör vi vara försäkrade om att ha den beredskap som enligt de grundläggande planeringsförutsättningarna skall gälla. Gällande vinterdispens medför. enligt min mening, risk för att vi kan få onödiga svårigheter med att tillgodose den försörjningstrygghet. som vi har planerat för. Detta är särskilt fallet om inledningen av krisen kommer under den period då lagren är som lägst.

Mot bakgrund av vad jag har sagt anser jag tiden nu mogen att fr.o.m. den 1 januari 1985 helt slopa vinterdispensen för tunn eldningsolja. Det finns fler skäl till detta än vad jag nyss har sagt om försörjningstrygghcten. Det av mig föreslagna oljelagringsprogrammet innebär att tvångslagren av tunn eldningsolja sjunker fr.o.m. den 1 juli 1984. En neddragning med vissa procent skulle således för det första ge avsevärt lägre dispensvo- lymer. För det andra harjag nyss föreslagit ett gemensamt lagringsmål för tunn eldningsolja och motorbrännolja fr.o.m. lagringsåret 1984/85. Det är därför lämpligt att slopa vinterdispensen för tunn eldningsolja från samma tidpunkt. Det tredje skälet är att beredskapen på det viktiga uppvärmnings- området bör förbättras. Vinterdispensen för tjock eldningsolja bör däremot behållas tills vidare.

Behovet av lagerökning av bensin är stort och kan komma att medföra vissa praktiska problem vad gäller tillgången på lagringsutrymmen. Mot- svarande gäller för lagerökningen av gasol. Jag utgår ifrån att ÖEF i samråd med branschen skall kunna lösa denna fråga.

Innan jag går över till att redovisa vilka förändringar som bör genomfö- ras i lagrens sammansättning under lagringsåret 1984/85 vill jag också kommentera i vilken takt de totala förändringarna bör genomföras under treårsperioden. Jag vill emellertid betona att dessa överväganden bör ses som preliminära och att det kan finnas anledning för mig att återkomma med förslag tilljusteringar i anslutning till behandlingen hösten 1984 av det samlade lagförslaget på området och av K 83: s överväganden och förslag i dess slutrapport.

Enligt förslaget till övergångsbestämmelser med anledning av förkort- ningen av basperioden till ett år, för vilket jag redogör närmare i avsnitt 8.5 . skall ingen lagringsskyldig åläggas större lagringsskyldighet under tiden den 1 juli 1984 —- den 31 december 1984 än vad han blev ålagd den 1 januari 1984. Lagerökningen av bensin bör därför påbörjas först den 1 januari 1985 och utökas den ljuli 1985 och den ljuli 1986. Motsvarande gäller för lagerökningen av gasol. Då oljehandeln svarar för tvångslagren av både motorbensin, gasol och huvuddelen av tunn eldningsolja bör utförsäljning av tunn eldningsolja få ske redan från den 1 juli 1984 för att underlätta uppbyggnaden av lagren av motorbensin och gasol från den 1 januari 1985.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1983/84: 110 . . 73

Minskningen av tvångslagren av fotogen sker under lagringsåren 1985/86 och 1986/87, medan utförsäljningen av tjock eldningsolja sker fördelat över de tre åren varav större delen får utförsäljas under lagringsåret 1985/86.

Jag avser återkomma med förslag hösten 1984 om fördelningen av tvångslagren för lagringsåren 1985/86 och 1986/87.

Till följd av den ändrade basperioden och att ökad tvångslagring inte skall ske under år 1984 blir konsekvensen att det under hösten 1984 kommer att uppstå viss brist av produkter i tvångslagren. För att till viss del kompensera för detta föreslårjag att utförsäljningen på 1,2 miljoner in3 av statens råoljelager fördelas över lagringsåren 1984/85 och 1985/86. ÖEF bör vidare ges i uppdrag att fördela utförsäljningen av statens lager av motorbrännolja och tunn eldningsolja samt av tjock eldningsolja över de tre lagringsåren på så sätt att den av mig förordade produktsammansätt- ningen i det totala lagringsmålet upprätthålls.

Ökningen av statens lager av flygfotogen med 16000 m3 bör genomföras successivt under treårsperioden. Mot bakgrund av att ÖEF tidigare har anvisats medel för flygfotogenlagring föreligger inte nu. enligt vad jag har erfarit, något medelsbehov för denna lagring.

8.3.4. Lagerförändringar lagringsåret 1984/85

Av vad jag nyss har anfört kan man i stort utläsa lagerförändringarna lagringsåret 1984/85. Mina förslag innebär följande beträffande tvångslag- ringen. — Lagren av motorbrännolja/tunn eldningsolja minskar med 1071000 m3

från den ljuli 1984. —- Lagren av tjock eldningsolja minskar med 298000 m3 från den 1 juli 1984.

—- Lagren av motorbensin ökar med 300000 m3 från den 1 januari 1985. - Lagren av gasol ökar med 14500 ton från den 1 januari 1985.

För den statliga lagringen innebär mina förslag att råoljelagret minskar med 600000 m3 från den 1 juli 1984 samt att ÖEF säljer ut tunn och tjock eldningsolja i den takt jag nyss har förordat.

8.3.5. Försörjningsberedskapsreserv

Den revidering av löpande oljelagringsprogram. som jag har föreslagit. uppfyller enligt min mening den beredskap på energiområdet som enligt gällande planeringsförutsättningar bör finnas i händelse av krig och av- spärrning. Programmet uppfyller också målsättningen om ett lager för fredskrisändamål motsvarande 90 dagars nettoimport.

Beträffande nu gällande uppdelning i en krigsreserv. en avspärrningsre- serv och en fredskrisreserv villjag anföra följande.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1983/84: 110 74

Planeringstekniskt skiljer man mellan å ena sidan lagren för krigs- och avspärrningsfallen och å andra sidan fredskrisreserven. Som nämnts får enligt LOL tvångslagren endast användas för avspärrnings- och krigsfal- len.

Risken för förstöring av raffinaderierna har uteslutit att försörjningen för krigssituationer till någon del baseras på råolja. Hela krigsreserven består därför av konsumtionsfärdiga produkter. vilka — vad avser drivmedel och till begränsad del eldningsolja — skall lagras i skyddade och särskilt lokali- serade utrymmen. Jag anser, i likhet med K 83, att detta förhållande inte bör ändras.

Mot bakgrund av försörjningsplanerna för lagringsåren 1984/85 och 1986/87 har K 83 presenterat ett förslag till kn'gsreservens storlek. Jag har inga erinringar.

Avspärrningsreserven består till övervägande del av oljeprodukterna i näringslivets tvångslager samt därutöver av en viss del av statens råolje- lager. Resterande del av statens råoljelager ingår i fredskrisreserven.

Det reviderade oljelagringsprogram som jag har föreslagit innebär att relationen mellan andelen tvångSIager och råoljelager förskjuts på så sätt att tvångslagren relativt kommer att utgöra en större andel av lagren. Det finns enligt min mening inte längre anledning att planeringstekniskt särskil- ja en fredskrisreserv. De olika lagren bör planeringstekniskt slås samman till en enda bcredskapsreserv benämnd försörjaingsheredskapsreserv. Jag vill framhålla att mitt förslag innebär att vi alltjämt har särskilda regler för hur den del som gäller krigsfallen skall vara lagrad och att ianspråktagande av lagren får ske endast när den situation inträder för vilken resp. del av lagret har beräknats. Förslaget innebär vidare att vi fortfarande uppfyller försörjningsberedskapen i händelse av avspärrning samt därutöver har en beredskap på 90 dagars netto-import i enlighet med IEP-avtalet.

Förslaget innebär i denna del att tvångslagringen får ett något vidare syfte i och med att tvångslagrad olja kan tas i anspråk också under freds- kriser. Detta föranleder en ändring i LOL. somjag återkommer till i avsnitt 8.7 .

Den sammanslagna försörjningsberedskapsreserven kan således i viss mån tas i anspråk i en fredskrissituation. Med fredskris avses som nämnts ett läge då normal fredsstandard inte kan upprätthållas i produktion, sys- selsättning, export och konsumtion på grund av importbortfall utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Det normala sättet för ianspråkta- gande av tvångslagret i en krissituation är att regeringen med stöd av 11 & LOL medger att ägarna får utnyttja dessa. Om oljelager i övrigt behöver tas i anspråk i en krissituation finns möjlighet att göra detta genom beslut om förfogande enligt bestämmelser i förfogandelagen (1978: 262) eller ran- soneringslagen ( 1978: 268).

• Sida 75
•  Original

Prop. 1983/84: 110 75

8.4. Oljekondensverkens lagringsskyldighet

8.4.1 Bakgrund K 83 har haft som deluppgift att utreda frågan om Oljekondensverkens lagringsskyldighet. Bakgrunden är att den kraftigt minskade oljeförbruk- ningen för produktion av elkraft medfört att nuvarande regler leder till en minskad lagringsskyldighet, som står mindre väl överens med det ökade behovet av oljebaserad elkraft som kan föreligga i ett krigslägc då el från kärnkraftverken inte är tillgänglig. Redan nu gäller enligt LOL speciella regler för beräkning av lagrings- mängderna för ångturbinanläggningar (oljekondensverk) och gasturbinan— läggningar. Regeringen får sålunda enligt 7 5 2 mom. LOL förordna om andra grunder för beräkning av basmängd för ångturbin- och gasturbinan- läggningar än som gäller enligt LOL:s huvudregel, som sätter lagringsskyl- digheten i relation till förbrukningen under en viss period. Till huvudregeln och förslag om ändring av denna period m.m. återkommerjag i avsnitt 8.5. Regeringens befogenheter att föreskriva om en särskild ordning för basmängdsberäkningen för värmekraftverk tillkom år 1962 (prop. 1962: 194. LU 45, rskr 420). Som motiv till införandet anförde departe- mentschefen bl.a. följande:

Genom den särskilda ordningen för basmängdsberäkningen erhålles möjlighet att dämpa inverkan på lagringsskyldigheten av årssvängningarna i förbrukningen. Dessa kraftverk är lagringsskyldiga i den mån de är storförbrukare av olja. Anläggningarnas karaktär av reservkraftverk för mötande av främst tillfälliga toppbelastningar samt vattenbrist vid vatten- kraftverken gör det önskvärt att medelförbrukningen av bränsle under bas- perioden korrigeras med hänsyn till värmekraftverkens andel i landets totala kraftproduktion under en längre period.

För oljekondensverken gäller enligt beslut av regeringen den 1 april 1982 med stöd av 7 % 2 mom. LOL följande föreskrifter om beräkning av basmängden.

Den mängd olja som ett visst år har förbrukats vid ångturbinanläggning för produktion av annan elkraft än mottryckskraft skall vid beräkning av basmängd multipliceras med en faktor som bestäms av förhållandet mellan å ena siden den andel. som nämnda kraftproduktion i genomsnitt har utgjorts av den totala kraftproduktionen i landet under basåret och de fyra närmast föregående kalenderåren, och å andra sidan den andel som först- nämnda kraftproduktion har utgjort av landets totala kraftproduktion un- der året. Basmängden inom viss oljegrupp skall för företag med sådan anläggning i övrigt beräknas på sätt som anges i 7 & 2 mom. lagen (1957: 343) om oljelagring m.m.

Oljekondensverken utnyttjas f.n. endast som reserv. Detta förhållande kan väntas bestå under återstoden av det löpande oljelagringsprogrammet

• Sida 76
•  Original

Prop. 1983/84: 110 76

som aVslutas vid utgången av år 1986. Kondenskraftverkens lagringsplik- tiga mängder olja torde därför bli obetydliga. Det är inte möjligt att upp- skatta dem med någon bestämdhet men det kan antas att de inte kommer att uppgå ens till 100000 m3.

8.4.2. Olje/Jehov i krig för kanderisk/'aflpraduktion

len avspärrningssituation väntas landets behov av elkraft sjunka väsent- ligt. Hela kraftbehovet beräknas därför kunna bli tillgodosett med vatten- kraft och kärnkraft.

Vid planeringen för krigsfallet är utgångspunkten att kärnkraftverken måste ställas av på grund av säkerhetsskäl. Genom produktionsinskränk- ningar inom industrin och ransoneringar inom uppvärmningen kan elbeho- vet väntas sjunka så att det blir betydligt lägre än under avspärrning. Detta reducerade behov kan dock antas något överstiga vattenkraftens produk- tionsförmåga. Tillskott av fossilbränslebaserad kraftproduktion krävs där- för. I första hand bör mottrycksanläggningar utnyttjas. Därutöver kan emellertid även oljekondensverken behöva tas i anspråk.

Vidare kan i krigssituationer fossilbränslebaserad elkraft behövas för ytterligare ändamål. Om stamlinjenätet skadas genom krigshandlingar eller sabotage kan leveranserna av vattenkraft från Norrland till de södra de- larna av landet komma att inskränkas tills anläggningarna blivit reparera- de. Under tiden behöver olje- och kolbaserad elkraft tas i anspråk. Det gäller även vid skador på kraftstationer.

Av dessa skäl behöver olja beredskapslagras för elproduktion i kon- denskraftverk. Den försörjningsplan som ligger till grund för mitt förslag till reviderat oljelagringsprogram innefattar lagring av olja för detta ända- mål. Behovet överstiger väsentligt de kvantititer innehavarna av kön- denskraftverk kan antas bli skyldiga att lagra enligt gällande bestämmelser.

8.4.3. Förslag

De större och modernare oljekondensverken är av väsentlig betydelse för elproduktionen i krig. Olja bör därför beredskapslagras för sådan produktion i tillräckliga mängder. Enligt K 83 bör innehavarna av dessa anläggningar hålla en kvantitet om 400000 m3 tjock eldningsolja i lager för ändamålet.

K 83 har haft överläggningar om denna fråga med representanter för innehavarna av de större kondenskraftverken. nämligen statens vatten- fallsverk, Karlshamnsverkets kraftgrupp och AB Svarthålsforsen. Företa- gen har därvid förklarat sig beredda att t. o. m. den 30juni 1987 under vissa förutsättningar lagra olja enligt följande.

Stenungsundsverket, Marviken och Slite 200000 m3 Karlshamnsverket 160000 m3 Hässelbyverket 40000 m3

• Sida 77
•  Original

Prop. 1983/84: 110 77

Företagen förutsätter bl.a. att tillstånd att underskrida nämnda kvanti- teter upp till tre månader kan lämnas under vissa onormala situationer utan att oljeavgift uttas och att lagringsskyldigheten skall begränsas till de angivna kvantiteterna.

Enligt min mening bör resultatet av överläggningarna i huvudsak kunna ligga till grund för bestämmandet av lagringsskyldigheten. Jag anser, efter samråd med K 83 och den särskilda utredaren, att frågan tekniskt bör lösas så att för innehavare av oljekondensverk med en installerad effekt av mer än 150 MW lagringsskyldighet föreskrivs på motsvarande sätt som gäller för innehavare av gasturbinanläggningar med en installerad effekt av mer än 5 MW enligt 6 b & LOL. Sistnämnda bestämmelse trädde i kraft den 1 januari 1978 (prop. 1976/77z74, FöU 13, rskr 311. SFS 1977:939). Lag- ringsmängderna för dessa anläggningar fastställs av regeringen enligt grun- der som riksdagen godkänt.

Jag förordar att i ett nytt andra stycke i 6 b & föreskrivs en motsvarande skyldighet för innehavare av värmekraftverk som enbart producerar el, dvs. kondenskraftverk om lagringsskyldighet förutsätts enligt försörjnings- plan för av riksdagen godkänt program för oljelagring. Det innebär med den försörjningsplan jag tidigare har förordat att lagringsskyldighet fast- ställs för innehavarna av de ovan nämnda verken med angivna lagrings- mängder. Fastställandet av lagringsskyldighet och lagringsmängd görs av regeringen. vilket då förutsätts ske på grundval av resultatet av de över- läggningar som ägt rum. För de lagringsskyldiga bör, när särskilda skäl föreligger, finnas vissa möjligheter att ta i anspråk viss del av lagren. En formell möjlighet till sådant tillstånd bör öppnas genom ett tillägg till 11 5. En formell ändring måste också göras i 7 5 2 mom. och vidare bör upp- giftsskyldighet enligt 13 & gälla också i dessa fall.

LOL:s bestämmelser om tvångslagring kompletteras som nämnts med regler om oljeavgift enligt förordningen (1957: 344) om oljeavgifter m.m. De ändringar som åren 1969 och 1973 gjordes i denna författning besluta- des av regering och riksdag gemensamt (samfälld lag). Enligt l 5 är lag- ringsskyldiga och därmed också avgiftsskyldiga enligt förordningen endast säljare och förbrukare som är lagringsskyldiga enligt 5 eller 69" LOL. Eftersom oljeavgift liksom tidigare bör kunna tas ut också av dem som är lagringsskyldiga enligt 6 b & andra stycket, bör förordningen ändras i enlig- het härmed.

8.5. Ändrade regler om basmängd

8.5.1. Nuvarande bestämmelser

Grundläggande bestämmelser om skyldighet för enskilda att av bered- skapsskäl hålla lager av olja finns i lagen (1957: 343. omtryckt 1977:939) om oljelagring m.m. (LOL). För myndigheter gäller motsvarande bestäm— melser enligt särskilda föreskrifter. Lagringsskyldigheten gäller dem som

• Sida 78
•  Original

Prop. 1983/84: 110 78

säljer eller förbrukar olja i viss utsträckning och avser bl.a. motorbensin, fotogen. motorbrännolja och eldningsolja (215). Det är då lagren skall hållas benäms lagringsåret och det år under vilket försäljning eller förbruk- ning skall ske för att lagringsskyldighet skall inträda basåret. Mellan bas- året och lagringsåret förflyter ett år under vilket lagringsskyldighet fast- ställs. Lagringsår och basår motsvarar kalenderår.

Den som säljer olja under ett basår är lagringsskyldig under följande lagringsår om han importerat oljan eller utvunnit den vid ett inhemskt oljeraffrnaderi. En säljare är också lagringsskyldig. om han har förvärvat oljan från en importör eller någon som har utvunnit oljan vid ett inhemskt oljeraffrnaderi. under förutsättning att han under basåret sammanlagt har sålt minst 20000 m3 annan olja än gasol eller minst 1 000 ton gasol (5 5).

Den som förbrukar olja är lagringsskyldig under ett lagringsår. om han under basåret har förbrukat olja som han importerat. En förbrukare är också lagringsskyldig om han vid en anläggning under basåret och två år före detta år sammanlagt har förbrukat 15000 kubikmeter eldningsolja (6 5). Enligt förarbetena ( prop. 1957: 144 ) har denna bestämmelse tillkom- mit för att inte tillfälliga variationer i förbrukningen alltför mycket skall påverka lagringsskyldigheten. För att lagringsskyldighet över huvud taget skall föreligga måste den lagringsskyldige ha förbrukat olja vid anläggning- en under basåret.

De som år 1983 fastställts som lagringsskyldiga för år 1984 är fördelade enligt följande.

lnom Antal år 1984 1. oljehandeln 52 2. industriföretag 93 3. kraft- och värmeverk 50 4. bostadsföretag. sjukhus m.fl. 12 Summa 207

Inom förbrukarkategorin. dvs. 2—4 i tablån. kan samma företag inneha flera anläggningar för vilka lagringsskyldighet föreligger. Antalet anlägg- ningar med lagringsplikt inom denna kategori uppgår till 242.

Oljehandeln svarar för 100% av tvångslagren i fråga om bensin. fotogen och motorbrännolja och för nära 100% i fråga om eldningsolja l—2. men för endast ca 30% i fråga om eldningsolja 3—5. Industrin. kraft- och värmeverken. bostadsföretag och sjukhus svarar för resterande 70 % av eldningsolja 3—5.

Den som tillverkar stadsgas eller innehar en större gasturbinanläggning för framställning av elektrisk kraft blir som framgår av avsnitt 8.4 lagrings- skyldig enligt särskilda regler ('6 a så, 6 b ä).

Enligt 4 & LOL fastställer regeringen den mängd olja av varje varuslag som skall lagras i landet. Detta sker enligt grunder som godkänts av

• Sida 79
•  Original

Prop. 1983/84:110 _ . 79"

riksdagen. De lagringsvolymer som fastställs av regeringen fördelas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) på de lagringsskyldiga. Detta sker före den 1 juli året efter basåret. ÖEF beslutar då hur mycket som varje lagringsskyldigt företag skall lagra under det följande lagringsåret (4 Ö). Den fördelning av lagringen som ÖEF således gör sker med ledning av enjämförelsemängd (basmängd) för varje varuslag som de lagringsskyl- diga företagen säljer eller förbrukar (7 & 1 mom.).

Då basmängden beräknas utgår man — utom då det gäller gasol, råvara för stadsgas och vissa turbinanläggningar — från den genomsnittliga mängd som den lagringsskyldige har sålt eller förbrukat under basåret och två år före detta år. Anledningen till detta är att stora variationer i förbrukningen eller försäljningen mellan olika är inte skall få alltför stor inverkan på lagerhållningen (prop. 1957: 144). Om förbrukningen eller försäljningen varat kortare tid än tre år räknas den genomsnittliga årliga försäljningen eller förbrukningen under den tid som verksamheten pågått. Då det gäller gasol tas bara hänsyn till försäljningen under basåret (7 5 2 mom.).

Då basmängden beräknas för en försäljare får vissa avdrag göras som angetts under åtta punkter i 7 5 2 mom. Avdrag får i princip bara göras då försäljningen av ett varuslag skett till någon som skall lagra samma vara. Bara sådan försäljning och förbrukning som ligger till grund för lagrings- skyldigheten räknas när basmängden bestäms (7 ä' 1 mom.). Detta innebär bl. a. att försäljning till utlandet inte medräknas.

8.5.2. Effekterna av nuvarande bestämmelser

] betänkandet (Ds I 1983123) Tvångslagring av olja och kol har som nämnts K 83, i samråd med den särskilde utredaren pä beredskapslagrings— området, föreslagit vissa ändringar i de nuvarande bestämmelserna. Det gäller bl. a. basmängdsberäkningen. där förslaget innebär att basperioden förkortas från tre till ett år. Lagringsårct avses inträda den 1 juli året närmast efter basåret. Det innebär att lagringsår inte längre motsvarar kalenderår.

Bakgrunden till förslaget om ändrade regler är de effekter som nuvaran— de bestämmelser har fått i en marknadssituation med minskande och förväntad fortsatt minskad förbrukning av olja. Eftersom Iagringsmålen är fasta och bestäms för längre perioder och hänsyn därmed inte fortlöpande tas till energiutvecklingen har den tvångslagrade oljan kommit att överstiga beredskapsbehoven. Detta förhållande ligger till grund för den inlednings- vis nämnda skrivelsen från företrädare för oljebranschen. Att den minska- de oljeförbrukningen så gott som uteslutande gäller vissa produktslag får betydelse för möjligheterna att utnyttja det lägre behovet till att reducera statens lager, som till största delen består av råolja. Frågan om hur fördel- ningen mellan statlig lagring och näringslivets tvångslagring bör lösas i det reviderade oljelagringsprogrammet har behandlats i avsnitt 8.3 .

Den basmängd som enligt LOL beräknas för varje lagringsskyldig an-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1983/84: 110 80

vänds för att bestämma den andel av den totala mängden tvångslagrad olja som skall falla på företaget. De nuvarande bestämmelserna om bas- mängdsberäkning får betydelsefulla effekter i nuvarande marknadssitua- tion. Reglerna karakteriseras av att den försäljning eller förbrukning som ägt rum flera år tidigare ligger till grund för beräkningen. Detta saknar betydelse för lagringsskyldiga med en jämn utveckling av verksamhetsvo- lymen. Om denna volym förändras får dock tidsförskjutningen betydelse. Ett företag med minskande volym får en större basmängd och därmed skyldighet att hålla ett större lager än vad en fördelning baserad på aktuella volymer skulle medföra. Det omvända förhållandet gäller för företag med ökande verksamhetsvolym.

Det nuvarande systemet medför en eftersläpning av lagringsskyldighe- ten med åtföljande kapitalbindning för företag med minskande försäljning eller förbrukning. Detta förhållande har negativa energipolitiska konse- kvenser. Energipolitiken syftar bl. a. till att minska oljeförbrukningen ge— nom sparande och övergång till inhemska bränslen eller kol eller i vissa fall naturgas. Sådana åtgärder kräver vanligen betydande investeringar. Med nuvarande höga räntenivå visar emellertid kalkyler för investeringar i minskad oljeanvändning ofta låg eller ingen förräntning under åren närmast efter det att de genomförts även om lönsamheten är god över en längre period. Det vore därför en betydande stimulans för investeringar i oljere- duktion om oljelagringsskyldigheten kunde minska eller upphöra utan ef- tersläpning.

Förslaget att förkorta basperioden från tre till ett år syftar till att begrän- sa eftersläpningseffekten.

En förkortad basperiod från tre till ett år innebär i realiteten en väsentlig omfördelning av lagringsskyldigheten till nackdel för dem som har ökande verksamhetsvolym. K 83 redovisar i sitt betänkande beräkningar över konsekvenserna avseende tjock eldningsolja med utgångspunkt i 1982 års basmängd och 1984 års lagringsmängd.

Enligt K 83 blir vid oförändrade lagringsmål konsekvenserna av att ändra basperioden från tre till ett år momentant så betungande för vissa kategorier lagringsskyldiga att det kan ifrågasättas om inte vissa över- gångsbestämmelser bör införas för att lindra verkningarna. K 83 lägger dock inte fram något förslag till sådana bestämmelser med hänvisning till att vid översynen av Iagringsmålen och därmed också tvångslagringsbeho- vet dessa kan förväntas kunna sänkas och att konsekvenserna för företa- gen inte till fullo kan bedömas förrän då.

Enligt min mening är de nackdelar som härrör från den eftersläpande lagringsskyldigheten så påtagliga att en förkortning av basperioden i enlig- het med K 83:s förslag bör genomföras snarast möjligt. Jag förordar att en sådan ändring genomförs med verkan redan från den 1 juli 1984. Det innebär också att lagringsåret i fortsättningen bör löpa från den 1 juli t.o.m. den 30juni följande år. Ett så snabbt ikraftträdande innebär att det

• Sida 81
•  Original

Prop. 1983/84: 110 81

behövs vissa regler för att mildra övergångseffekterna för företag med oförändrad eller ökad verksamhetsvolym. Detta gäller även med beaktan- de av att omläggningens effekter minskar till följd av de lägre lagringsmål som jag har förordat för lagringsåret 1984/85 ( avsnitt 8.3 ). Eftersom lag- ringsskyldigheten redan är fastställd för kalenderåret 1984 bör bl. a. gälla att ingen skall kunna åläggas att före den I januari 1985 lagra mer än som har bestämts i tidigare beslut. Detta får till effekt att under sista halvåret 1984 lagringsmängden temporärt blir något lägre än vad som krävs för att uppfylla Iagringsmålen. Denna kan dock vid behov täckas genom att sta- tens råoljelager säljs ut successivt. Förslaget redovisas närmare i det följande.

8.5.3. Förslag till avkortad basperiod m. m.

Jag förordar att följande ändringar görs i nuvarande regler fr.o.m. den 1 juli 1984:

1. Basperioden förkortas från tre år till ett år för den som är lagrings- skyldig enligt 5 eller 6 & LOL. Endast försäljning och förbrukning under basåret tas således med i beräkningen. De särskilda regler som gäller för tillverkare av stadsgas och innehavare av gasturbinanläggningar berörs inte av förslaget.

2. Lagringsskyldiga förbrukare av eldningsolja som inte är importörer är lagringsskyldiga endast om de under basåret förbrukar minst 5000 m3 eldningsolja.

3. När basmängden beräknas för lagringsåret 1984/85 tillämpas den för— kortade basperioden endast om basmängden blir lägre än enligt de äldre bestämmelserna.

4. Ingen lagringsskyldig skall få åläggas att före utgången av år 1984 hålla ett större lager än som för samma tid förut fastställts för honom. Den som inte tidigare varit lagringsskyldig för år 1984, men blir lagringsskyldig genom de nya bestämmelserna, skall inte behöva fullgöra sin lagringsskyl- dighet förc den 1 januari 1985. Vad gäller förslaget under punkt 1 kan tilläggas att. för att förutsättning- arna för de försäljningar som har gjorts till de företag som omfattas av förslaget inte skall rubbas. ingen ändring föreslås i bestämmelserna om avdrag vid beräkningen av basmängden.

Förslaget under punkt 2 innebär att en motsvarande förkortning av den tid som grundar lagringsskyldighet görs när det gäller att-bestämma vilka förbrukare som är lagringsskyldiga. Så snan förbrukningen under ett ka- lenderår understiger 5000 m3 upphör lagringsskyldigheten fr.o.m. nästa lagringsår. F.n. är motsvarande gräns en sammanlagd förbrukning av IS 000 m3 under basåret och de två kalenderåren dessförinnan. Den förkor- tade basperioden omfattar inte lagringsskyldiga som själva importerat olja för förbrukning vid anläggning.

Förslaget under punkt 3 innebär att vid beräkning av basmängder endast 6 Riksdagen l983/84. I saml. Nr [10 Rättelse: S. 96. raderna 5. ll och 15 Står: olja Rättat till: råolja

• Sida 82
•  Original

Prop. 1983/84: 110 . 32

basårets försäljning eller förbrukning tas med när detta medför att bas- mängden blir mindre än enligt de gällande bestämmelserna. Basmängden kan således komma att beräknas på olika sätt för olika lagringsskyldiga beroende på utvecklingen av deras försäljning eller förbrukning.

Skälet för förslaget är att lagringsskyldiga med en ökande försäljning eller förbrukning annars skulle omfattas av bestämmelser som innebär en försämring under ett är då beslut på grundval av de nuvarande och för dessa lagringsskyldiga mer förmånliga bestämmelserna redan föreligger. [ praktiken innebär detta att omfördelningen av lagringsskyldigheten mellan de lagringsskyldiga inte slår igenom så snabbt som annars skulle ha skett. Administrativt uppstår inga större svårigheter. Summan av basmängderna blir lägre än som annars skulle ha varit fallet. vilket medför förskjutningar vid beräkning av den andel av den totala lagringsvolymen som faller på varje lagringsskyldig. Den senare volymen bestäms med utgångspunkt från det faktiska behovet från beredskapssynpunkt.

Förslaget under punkt 4 motiveras som framgått av det tidigare med att en ökande eller ny lagringsbörda — som dessutom gäller enligt ett beslut som ersatt ett tidigare beslut för delvis samma tid — inte bör åläggas någon utan en rimlig tid för anpassning. Förslaget får som nämnts till följd att Iagringsmålen för tvångslagringen inte blir helt uppfyllda förrän den 1 januari 1985.

De föreslagna bestämmelserna för att underlätta övergången för den som får ökad lagringsskyldighet är begränsade till att gälla för tiden fram till den 1 januari 1985. Som jag strax återkommer till innebär de ändringar som nu föreslås i LOL att vissa angelägna reformer görs i ett delvis föråldrat regelsystem. Utredningen (H 1982: 03) om beredskapslagring på oljeområ- det beräknas under våren 1984 lägga fram förslag till ny lagstiftning som ersätter LOL. Det innebär att en ny lag efter riksdagsbehandling hösten 1984 kan träda i kraft den l januari 1985.

8.6. Ekonomiska konsekvenser

Det förslag till ett ändrat oljelagringsprogram som jag har presenterat i det föregående medför. att kapital frigörs både för staten och näringslivet. Värdet kan för näringslivet beräknas uppgå till ca 2.3 miljarder kronor och för staten till ca 3,7 miljarder kronor.

Den minskade lagringen medför också minskade räntekostnader. Effek- ten härav innebär för Statens del att ränteutgifterna minskar med totalt ca 400 milj. kr. per år när revideringen av programmet är genomförd.

8.7. Lagstiftningsfrågor

I det föregående har föreslagits ändrade regler för tvångslagring av olja i vissa avseenden. För att genomföra detta krävs ändringar i LOL. Som jag redan nämnt beräknas under våren 1984 föreligga ett förslag till ny lagstift—

• Sida 83
•  Original

Prop. 1983/84:110 ' ' 83

ning som ersätter LOL:s numera i språkligt och lagtekniskt hänseende ganska föråldrade regler. Vad som nu föreslås är ändringar som av energi- politiska skäl bör träda i kraft snarast möjligt. Av naturliga skäl bör i detta läge ändringarna i LOL begränsas till vad som är nödvändigt i sak.

De sakliga ändringarna avser: l. sammanslagningen av krigs-, avspärrnings- och fredskrislagren till en försörjningsberedskapsreserv ( avsnitt 8.3.5 ),

2. sammanslagning av grupperna motorbrännolja samt eldningsolja ] och 2 till en grupp (avsnitt 8.3.3),

3. lagringsskyldigheter för innehavare av vissa värmekraftverk ( avsnitt 8.4.3 ),

4. förkortningen av basperioden m.m. (avsnitt 8.5.3). I lagtekniskt hänseende föranleder förslaget under p. 1 ändringari ] och ll åå LOL, förslaget under p. 2 en ändring i 2 % LOL, förslaget under p. 3 ändringar i 6 och 6 b 55 LOL samt förslaget under p. 4 ändringar i 4, 6, 7 och 13 åå LOL.

Vidare föreslås som nämnts i avsnitt 8.4 en marginell ändring i förord- ningen (1957: 344) om oljeavgift m.m.

Från lagteknisk synpunkt är ändringarna inte särskilt komplicerade. Jag anser därför att lagrådets yttrande kan undvaras i detta ärende. Jag vill tillägga att avsikten givetvis är att lagrådets yttrande skall inhämtas över det förslag till ny lagstiftning som förväntas bli framlagt under hösten 1984.

8.8. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (l957: 343) om oljelagring m.m.,

2. lag om ändring i förordningen (l957: 344) om oljeavgift m.m.

8.9. Speeialmotivering

8.9.1 Lagen (1957.'343) om oljelagring m.m. 1 5 För att trygga tillgång inom riket på mineralolja för energiförsötjning under krig eller annan allvarlig försörjningskris skola säljare och förbru- kare av sådan olja här hålla lager därav enligt vad i denna lag stadgas. Om skyldighet för statlig myndighet att hålla lager av mineralolja skall dock, i stället för bestämmelserna i lagen. gälla vad regeringen därom förordnar. För att trygga tillgången på råvara för framställning av stadsgas under krig eller annan allvarlig försörjningskris skola vidare förbrukare av sådan råvara hålla lager därav enligt vad i lagen stadgas. Enligt vad i lagen stadgas må ock stöd lämnas inhemskt oljeraffinaderi genom åläggande för importör att inköpa där utvunnen olja.

1 paragrafens första och andra stycken har tillagts orden "under krig eller annan allvarlig försörjningskris". Härigenom har i lagen kommit till

• Sida 84
•  Original

Prop. 1983/84: 110 84

uttryck det vidare syfte som tvångslagringen fått i och med att krigs-, avspärrnings- och fredkrislagret förts samman till ett försörjningsbered- skapslager.

Den föreslagna ändringen av syftet med tvångslagringen innebär också att regeringen måste få medge att viss del av lagret får tas i anspråk även under fredskriser. Detta kommer till uttryck i den föreslagna ändringen av 11 så.

2 & Lagringsskyldighet enligt 1 å första stycket och inköpsskyldighet avsc mineralolja som tillhör någon av följande grupper, nämligen:

gasol; motorbensin. dock icke flygbensin: fotogen. dock icke flygfotogen;

motorbrännolja och eldningsolja 1 och 2; samt övriga slag av eldningsolja. Sådana slag av olja. som inrymmas under en och samma av de i första stycket angivna grupperna. skola vid fullgörande av lagringsskyldighet ävensom vid tillämpningen av denna lag i övrigt anses likvärdiga. Där så finns erforderligt. må regeringen förordna om annan gruppindelning.

Där ej annat utsäges, förstås i lagen med olja allenast sådan mineralolja som angives i denna paragraf.

Vad i lagen stadgas om lagringsskyldighet skall icke äga tillämpning på olja som utvunnits ur inhemsk skiffer.

Ändringen, som behandlats i avsnitt 8.3.3, innebär att gruppen motor- brännolja och gruppen eldningsolja ] och 2 förts samman till en grupp. Det i andra stycket upptagna bemyndigandet för regeringen att förordna om annan gruppindelning. om det anses erforderligt, har enligt ordalagen vid räckvidd. Syftet är dock knappast att regeringen med stöd av detta skall vidta en så omfattande åtgärd som att permanent sammanföra två i författ- ningstexten angivna grupper. När en motsvarande åtgärd vidtogs år 1962 ändrades författningstexten i enlighet härmed (prop. 1962: 194. LZU 45, rskr 420).

4 & Regeringen fastställer. enligt grunder som riksdagen godkänt, den mängd olja. tillhörande var grupp. som sammanlagt skall hållas i lager enligt 1 åförsta stycket.

Tillsynsmyndigheten skall före den 1 juli varje år på sätt stadgas i denna lag bestämma huru mycket olja. tillhörande olika grupper, envar som enligt l & första stycket är lagringsskyldig skall hålla i lager under tiden från och med den 1 juli detta år till och med den 30 juni följande år.

Har lagringsskyldig genom att eftersätta sin uppgiftsskyldighet enligt denna lag föranlett att lagringsmängden icke kunnat bestämmas före sagda tidpunkt. mä tillsynsmyndigheten senare, dock sist före utgången av den tid varunder lagringsskyldighet skall fullgöras, besluta härom utan hinder av att den jämlikt första stycket fastställda sammanlagda lagringsmängden kan komma att överskridas.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1983/84: 110 85

Andra och tredje styckena har ändrats till följd av att lagringsåret för- skjutits i tiden så att det löper från den ljuli till utgången avjuni påföljande år. Tillsynsmyndigheten skall således fördela de nya lagringsmängderna för denna lagringstid.

För den som är lagringsskyldig enligt 6 3 eller 6 b å gäller liksom tidigare särskilda bestämmelser.

6 5 Förbrukare är lagringsskyldig. därest han under basåret inom riket, annorledes än vid fartygs drift i utrikes trafik, förbrukat olja, som han infört från utrikes ort. Vad nu sagts skall dock ej gälla, om han infört oljan på transportmedel för transportmedlets drift.

Skyldig att lagra motorbrännolja eller eldningsolja är ock den som under basåret vid anläggning inom riket förbrukat sådan olja, därest vid anlägg- ningen under basåret och de två kalenderåren närmast dessförinnan för- brukats sammanlagt minst femtontusen kubikmeter motorbrännolja eller eldningsolja. Den som vid en anläggning under basåret förbrukat mindre än 5000 kubikmeter motorbrännolja eller eldningsolja och inte själv infört den till riket skall dock inte vara lagringsskyldig för denna anläggning.

Första och andra styckena tillämpas inte på olja som förbrukas såsom råvara i de fall när enligt 6 a eller 6 b å lagringsskyldigheten bestäms på särskilt sätt.

Paragrafen har fått den innebörden att lagringsskyldighetens inträde följer de nuvarande bestämmelserna. Vid utträdet gäller däremot att den som under basåret har en årlig förbrukning under 5000 m3 därmed upphör att vara lagringsskyldig. Bestämmelsen gäller inte om förbrukaren själv importerat olja. All import medför lagringsskyldighet enligt första stycket.

1 andra stycket har "eldningsolja" ersatts med "motorbrännolja eller _ eldningsolja" med hänsyn till den ändrade gruppindelningen.

Enligt tredje stycket tillämpas inte reglerna om förbrukning som grund för lagringsskyldighet i de speciella fall som regleras i 6 a och 6 b åå. Tidigare beskrevs de. fall som avses i 6 a å och 6 b å första stycket i texten i 6 å tredje stycket. Med hänsyn till att nu ytterligare ett fall tillkommit i det nya andra stycket i 6 b å har i 6 å tredje stycket texten förenklats så att nu endast hänvisas till 6 a och 6 b åå.

6 b 5 Den som innehar gasturbin för framställning av elektrisk kraft med en installerad effekt som uppgår till fem megawatt eller däröver är skyldig att hålla i lager sådant bränsle som behövs för att driva gasturbinen. Lagringsmängden fastställes av regeringen enligt grunder som riksdagen godkänt.

Den som innehar oljekondensverk med en installerad effekt av mer än 150 megawatt är skyldig att hålla i lager sådan olja som behövs för att driva anläggningen, om denna enligt den försörjningsplan som ligger till grund för beräkning av lagringsbehovet är avsedd att användas under särskilda förhållanden. Lagringsskyldighet och lagringsmängd fastställs av regering- en enligt av riksdagen godkända grunder.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1983/84: 110 86

] paragrafen har tillkommit ett nytt andra stycke. Bakgrunden till och syftet med bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen.

7 5 1 mom. Vid lagringsskyldighetens bestämmande enligt 4å andra stycket skall tillsynsmyndigheten mellan dem som äro lagringsskyldiga enligt 5 eller 6 å fördela de av regeringen enligt 4 $ första stycket för den i andra stycket samma paragraf angivna tiden fastställda oljemängderna med undantag av vad som under denna tid skall lagras enligt sådan med tillsynsmyndigheten träffad överenskommelse, genom vilken någon åtagit sig att, utöver vad som följer av denna lag, hålla lager av olja. Fördelningen skall med ledning av de enligt 2 mom. beräknade basmängderna, ske så att inom varje grupp olja för envar lagringsskyldig förhållandet mellan lag- ringsmängd och basmängd är i görlig mån detsamma.

2 mom. Basmängd inom viss grupp av olja är den mängd olja, tillhörande gruppen, som den lagringsskyldige under de i 5 eller 6 5 angivna omstän- digheterna sålt eller förbrukat under basåret. Om den lagringsskyldige sålt eller förbrukat annan olja än gasol både under basåret och två år dessförin- nan skall basmängden dock vara hans genomsnittliga årliga försäljning eller förbrukning för denna tid, om basmängden därigenom blir mindre än nyss sagts. Beträffande ångturbin- och gasturbinanläggningar må regering- en, när lagringsskyldigheten inte bestäms enligt 6 b 5, förordna om andra grunder för beräkning av basmängd.

Vid beräkning av basmängd för säljare skall dock icke medräknas

a) olja som han sålt till statlig myndighet, Vilken enligt regeringens beslut hade att vid tiden för försäljningen hålla lager av olja, tillhörande samma grupp som den försålda oljan;

b) olja tillhörande annan grupp än gasol, som han infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt oljeraffrnaderi och för vidareförsäljning sålt till någon, vars försäljning av annan olja än gasol under kalenderåret närmast före försäljningen uppgått till sammanlagt minst tjugotusen kubikmeter;

c) gasol som han infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt oljeraffrnderi och för vidareförsäljning sålt till någon, vars försäljning av gasol under kalenderåret närmast före försäljningen uppgått till minst ettusen ton:

d) olja som han sålt till någon, vilken enligt överenskommelse med tillsynsmyndigheten var skyldig att under lagringsåret närmast efter för- säljningen hålla lager av olja, tillhörande samma grupp som den sålda ann;

e) motorbrännolja eller eldningsolja som han sålt för förbrukning vid anläggning inom riket, vid vilken under de tre försäljningen närmast före- gående kalenderåren förbrukats sammanlagt minst femtontusen kubik- meter motorbrännolja eller eldningsolja;

f) olja som sålts för förbrukning såsom råvara vid framställning av stadsgas för försäljning:

g) olja som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes trafik:

h) olja för drift av gasturbin för framställning av elektrisk kraft. om oljan sålts till någon som är lagringsskyldig enligt 6 b å första stycket.

[ paragrafen anges beräkningen av de basmängder som skall gälla för fördelningen av lagringen under den lagringstid som anges i 4 å. Tillsyns- myndigheten skall välja det beräkningssätt som medför den minsta has-

• Sida 87
•  Original

Prop. 1983/84:110 . _._ 87

mängden för den lagringsskyldige. Då det gäller avdragen har inte någon ändring gjorts trots att bestämmelserna för lagringsskyldigheten i 6 å änd- rats. Anledningen härtill är att förutsättningarna för de försäljningar som skett är 1983 inte skall ändras.

l 2 mom. första stycket sista meningen har i förtydligande syfte insatts ”när lagringsskyldigheten inte bestäms enligt 6 b å”. I där angivna fall bygger lagringsskyldigheten inte på förbrukning enligt 6 5, varför någon basmängdsberäkning inte görs.

l 2 mom. andra stycket d har ordet "kalenderåret" bytts ut mot "lag- ringsåret" 1 andra stycket e har ”eldningsolja" ersatts med "motorbränn- olja eller eldningsolja" med hänsyn till den nya gruppindelningen. Vidare har ett förtydligande gjorts i andra stycket h med hänsyn till ändringen i 6 b å.

11 & Avbrytes eller försvåras tillförseln till riket eller viss del därav av vara som lagras enligt denna lag, äger i den utsträckning som är påkallad med hänsyn till de förhållanden som inträtt, regeringen medgiva. att lagren må helt eller delvis tagas i anspråk. Regeringen får föreskriva att vara som lagras med stöd av 6 b å andra stycket efter prövning i särskilt fall tillfälligt får tas i anspråk när särskilda skäl föreligger.

Försättes lagringsskyldig i konkurs, må lagret utan hinder av bestämmel- serna i denna lag tagas i anspråk av konkursförvaltningen i den mån så erfordras för konkursens behöriga slutförande.

Som angetts under ] å innebär tillskapandet av försörjningsberedskaps- lagret att detta måste i viss mån kunna tas i anspråk även under freds- kriser. Utan att det uttryckligen framgått av lagtexten har innebörden av 11 å varit att lagen får tas i anspråk om den situation inträder för vilken de är avsedda (jfr prop. 1957: 144 ). För tydlighets skull har detta nu tagits in i lagtexten.

Ett tillägg har vidare gjorts av innebörden att regeringen får föreskriva att de värmekraftverk som lagrar olja enligt de särskilda reglerna i 6 b å andra stycket efter prövning får ta sådan olja tillfälligt i anspråk om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan finnas när hastigt påkommande händelser föranleder att verken måste tas i drift. Däremot bör tillstånd inte medges om möjlighet funnits att i relativt god tid vidta kompenserande lageruppbyggnad inför ett ianspråktagande.

13 5 Under den tid då lagringsskyldig som avses i 5 eller 6 å eller 6 b å andra stycket har att hålla lager av olja, skall han varje månad lämna tillsynsmyndigheten uppgift om den mängd olja. tillhörande varje grupp, som han vid utgången av närmast föregående kalendermånad hade i lager inom riket, så ock om platsen och sättet för oljans förvaring. Motsvarande gäller beträffande den som har att hålla lager av råvara för framställning av stadsgas. Tillsynsmyndigheten må befria från skyldighet att lämna uppgift om förvaringsplatsen.

Lagringsskyldig, som erhållit tillstånd att i stället för olja lagra annat bränsle, skall lämna motsvarande uppgift om vad han hade i lager därav. Efter anmaning är han ock pliktig lämna tillsynsmyndigheten uppgift om sin förbrukning av sådant bränsle.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1983/84: 110 88

1 denna paragraf har en formell ändring gjorts med hänsyn till den förskjutning som skett av tiden för lagringsåret. Vidare har uppgiftsskyl- digheten utsträckts till innehavare av värmekraftverk som är lagringsskyl- diga enligt 6 b å andra stycket.

Övergångsbestämmelserna

1. Denna lag träderi kraft den ljuli 1984.

2. De beslut om lagringsskyldighet som tillsynsmyndigheten fattat för år 1984 skall upphöra att gälla med utgången av juni 1984.

3. Ingen lagringsskyldig får åläggas att före utgången av år 1984 hålla ett större lager än som tidigare för samma tid blivit fastställd för honom.

4. Den som inte tidigare ålagts att hålla lager under år 1984 men genom tillsynsmyndighetens beslut blir lagringsskyldig efter ikraftträdandet av denna lag skall fullgöra sin lagringsskyldighet från och med den 1 januari 1985 .

Avsikten är att de ändrade bestämmelserna skall tillämpas på lagringen fr.o.m. den 1 juli 1984. För detta år finns redan gällande beslut om lagringen som fattats med stöd av de äldre bestämmelserna. De tidigare besluten måste därför upphöra för att en ny fördelning av lagringen skall kunna göras den 1 juli 1984. Av allmänna regler följer att åtgärder av administrativ natur. som behövs för eller avser en författnings framtida tillämpning, kan vidtas före författningens ikraftträdande utan att uttryckli- gen anges. Tillsynsmyndigheten har därför möjlighet att före ikraftträdan- det fatta de beslut som behövs om den lagringsskyldighet som de enskilda skall ha från den ljuli 1984.

En lagringsskyldig som fått en viss lagringsmängd fastställd för år 1984 skall inte genom den nya fördelningen kunna få en större lagringsvolym fastställd detta år.

Vidare skall den som inte tidigare varit lagringsskyldig för år 1984 inte kunna bli lagringsskyldig under detta år på grund av de nya bestämmelser- na. Detta innebär att den fördelning av lagringen som görs till den 1 juli 1984 inte verkställs helt och hållet förrän den 1 januari 1985.

8.9.2 Förordningen (1957:344) om oljeavgift m.m. 1 5 I denna förordning förstås med lagringsskyldig: den som är lagringsskyldig enligt 5 eller 6 å eller 6 b å andra stycket lagen (1957: 343) om oljelagring m.m.; olja: sådan mineralolja som sägs i 2 å sistnämnda lag; tillsynsmyndigheten: den enligt 3 å samma lag utsedda myndig- heten.

Förutom att lagen om oljelagring m.m. i texten givits en korrekt rubrik har lagringsskyldighet enligt 6 b å andra stycket tillagts i definitionen av vilka som är lagringsskyldiga och därmed också skyldiga att i förekomman- de fall utge oljeavgift.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1983/84: 110 _ . 89 9 Statens energiverks roll i oljepolitiken

Jag har tidigare berört statens roll i oljepolitiken. Mot den bakgrunden övergårjag nu till att lämna en redovisning av statens energiverks roll vad gäller oljepolitiska frågor. Energiverket. som påbörjade sin verksamhet den 1 juli 1983, är den centrala energimyndigheten och har därmed viktiga utrednings- och myndighetsuppgifter rörande bl. a. oljepolitiken.

Statens energiverk skall enligt sin instruktion (1983: 646) i sin planerings- och utredningsverksamhet bl. a. — analysera och bedöma bränslealternativ eller energialternativ med avse- ende på marknader, tillgänglighet. miljöeffekter och teknik för utnytt- jande av bränslen, — utreda förhållanden på internationella och svenska energimarknader och lämna underlag för bedömningar av hur dessa påverkar landets ekonomi.

— utvärdera och lämna underlag för omprövning av energipolitiska åtgär- der, — bevaka att förutsättningar skapas för genomförande av beslut om lång- siktig energiförsörjning, — bedöma risker och känslighet för olika slag av störningar i energiförsörj- ningen samt följder därav som underlag för val av strategier för säker och tillräcklig energitillförsel, — upprätta översikter och prognoser över energianvändning, energiför- sörjning och försörjningsmöjligheter. —— bedöma och bevaka teknik och teknikutveckling, särskilt för oljeer- sättning men även för energiförsörjning och energianvändning på längre sikt, — främja utvecklingen och en ökad användning av alternativa och förny- bara energikällor,

— främja en effektiv energianvändning och energihushållning, — bedöma och främja svensk industris möjligheter att utveckla och fram- ställa energiteknisk utrustning, bl.a. för export. Energiverket har också uppgifter vad beträffar stöd till olika åtgärder som berör oljeområdet. Inom ramen för programmet för oljeersättande åtgärder lämnas främst stöd för att ersätta olja med andra bränslen. lnom energiforskningsprogrammet är insatserna betydande — bl. a. inom delpro- grammet Bränsleförädling — där stöd lämnas till framtagande av teknik för alternativa drivmedel och i begränsad omfattning förädling av restoljor.

Vidare hanterar energiverket frågor om det prospekteringsstöd vad avser olja. gas och kol som jag nyss har redogjort för. Verket har också myndighetsansvaret för introduktionsplanen för alternativa drivmedel. Som exempel på andra uppgifter för verket och som mera indirekt rör oljeområdet kan nämnas stödet till anordningar för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol. prövning enligt den s.k. fastbränslelagen

• Sida 90
•  Original

Prop. 1983/84: 110 90

och vissa uppgifter beträffande lokaliseringsprövning enligt 136 a å bygg- nadslagen avseende energikrävande anläggningar.

I och med energiverkets tillkomst har staten enligt min mening fått ännu ett värdefullt instrument i oljepolitiken. Verket kommer i sin utrednings- verksamhet att analysera och bedöma inte bara utvecklingen på oljeområ- det. utan också utvecklingen på områden som kan vara alternativ till oljeanvändning eller som påverkas av förändringar inom oljeområdet. Här- igenom får statsmakterna ett väsentligt underlag för att göra avvägningar och bedömningar om effekter av olika åtgärder inom oljeområdet.

Andra myndigheter har också uppgifter som berör oljeområdet. ÖEF:s uppgifter vad gäller krisberedskap och oljelagring har redan behandlats. Statens pris- och kartellnämnd (SPK), som är den centrala myndigheten för frågor om prisövervakning. har till uppgift att följa utvecklingen av och främja den allmänna kännedomen om pris— och konkurrensförhållanden inom näringslivet, bl.a. vad gäller oljehandeln. I transportrådets uppgifter ingår att planera, samordna och följa upp utvecklingen inom transportom- rådet. Till rådets uppgifter hör också att ansvara för ransoneringar och andra regleringar av drivmedel. Statens industriverk har som sektoran- svarig myndighet för industrins energianvändning i uppgift att bl.a. genom sin utredningsverksamhet bevaka industrins energianvändning och därmed också oljeanvändningen inom industrin.

Energipolitiken berör många olika delar av samhället. Det är därför naturligt att flera myndigheter har uppgifter som rör oljeområdet. För att av statsmaktgrna fastlagda riktlinjer för oljepolitiken skall tolkas på ett enhetligt sätt och för att bl. a. undvika dubbelarbete är det angeläget att myndigheterna samordnar sitt arbete. Myndigheternas arbete kan också många gånger underlättas om de informerar varandra om pågående och planerad verksamhet som rör oljeområdet. Så sker också i stor utsträck- ning. Huvudansvaret för denna samordning bör emellertid enligt min me- ning ligga på statens energiverk i verkets roll som den centrala energimyn- digheten. Det är viktigt att en samordning kan ske smidigt och att andra myndigheter på eget initiativ informerar energiverket om sina aktiviteter inom oljeområdet.

10. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1957: 343) om oljelag- ring m.m. (" avsnitt 8.8 ), . antaga förslaget till lag om ändring i förordningen (1957: 344) om oljeavgift m.m. ( avsnitt 8.8 ). !.)

• Sida 91
•  Original

Prop. 1983/84: 110 . . ' 91

'Jl

6

10.

11.

. godkänna de av mig förordade grunderna för statligt stöd till

prospekterings- och utvinningsverksamhet vad gäller olja och naturgas ( avsnitt 6.5 ). till Program för prospektering efter olja och naturgas" på stats- budgeten för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 600000 000 kr. ( avsnitt 6.5 ), bemyndiga regeringen att besluta om ändrade villkor för tidigare beviljade särskilda bidrag för prospektering i enlighet med vad jag har förordat ( avsnitt 6.5 ), till Aktieägartillskott till Svenska Petroleum AB på statsbudgeten för budgetåret 1984/85 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reser- vationsanslag av 214000000 kr. ( avsnitt 7.4.3 ), bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att i enlighet med vad jag förordat ikläda staten garanti. inkl. tidigare lämnat bemyndi- gande, med sammanlagt högst 8000000000 kr. i samband med åtaganden för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol ( avsnitt 6.5 ).

. bemyndiga regeringen att avyttra statens aktier i Svenska Petro-

leum AB eller eljest i enlighet med vad jag anfört vidta åtgärder för att minska statens andel i bolaget ( avsnitt 7.4.3 ), bemyndiga regeringen att överta de av statens vattenfallsverk förvaltade aktierna i Svenska Petroleum AB samt skuldförbin- delsen för det av vattenfallsverket till bolaget lämnade förlags- lånet ( avsnitt 7.4.4 ).

bemyndiga regeringen att nedsätta statens vattenfallsverks ej förräntningspliktiga statskapital med 202 500000 kr. ( avsnitt 7.4.4 ). godkänna de riktlinjer för ett reviderat program för beredskaps- lagring av råolja och oljeprodukter t.o.m. lagringsåret 1986/87 samt de ändringar i grunderna för tvångslagring som jag har förordat ( avsnitt 8.3 ).

11. Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1984/85

TOLFTE HUVUDTITELN

H. Ekonomiskt försvar: Bränslen och drivmedel m. m.

1 begreppet ekonomiskt försvar sammanfattas de åtgärder som vidtas i fred inom olika sektorer och funktioner i samhället för att Sverige skall ha en tillfredsställande försörjningsförmåga i kriser och krig. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) är ansvarig myndighet vad gäller att samord- na det ekonomiska försvaret. Verksamheten inom detta är indelad i ett antal försörjningsområden. s.k. program.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1983/84: 1 10 92

Under industridepartementets huvudtitel behandlas programmet Energi. Under littera H., Ekonomiskt försvar: Bränslen och drivmedel m.m., behandlas därvid frågor under programmet Energi. delprogrammet Bräns- len och drivmedel m.m. Delprogrammet ligger inom ÖEF:s ansvarsområ- de.

Chefen för försvarsdepartementet har i prop. 1983/84: 100 (bil. 6) lämnat en sammanfattande redogörelse för det ekonomiska försvaret.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

ÖEF begär i anslagsframställningen (AF) medel för delprogrammet Bränslen och drivmedel m.m. över följande anslag under industrideparte- mentets huvudtitel — förslagsanslaget H 1. Drift av beredskapslager, — reservationsanslaget H 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder, — förslagsanslaget H 3. Särskilda kostnader för lagring av råolja och flyg- drivmedel.

Verksamheten inom delprogrammet, som omfattar råolja, petroleum- produkter inkl. smörjmedel. fasta fossila bränslen samt inhemska bräns- len, består huvudsakligen av försörjningsanalyser. förberedelser för regle- ring och ransonering och annan planläggning. tryggande av försörjnings- viktig inhemsk produktion, utveckling av inhemska substitut samt bered- skapslagring.

Sammanfattningsvis anger ÖEF medelsbehovet för delprogrammet Bränslen och drivmedel m.m. till följande (1000-tal kr.).

Littera H 1 H 2 H 3 Totalt Anslag 1983/84 604 913 1 094 985 l 1 699 899 OEF beräknar 1984/85 866 862 1 258 855 l 2 125 718

ÖEF framhåller vikten av att skapa en hög handlingsberedskap för att rätt kunna verkai skilda kris- och krigssituationer. Vidare bör strävan vara att uppnå största möjliga försörjningsförmåga genom att utnyttja inhemska resurser samt genom att prioritera förberedelser för övergång till inhemska substitut för importerade varor.

ÖEF:s besparingsförslag enligt huvudalternativet för anslagen för drift av beredskapslager under försvars- och industridepartementens huvudtit- lar beräknas sammanlagt uppgå till 1007 000 kr. Härav faller 986000 kr. på delprogrammet Bränslen och drivmedel m.m. till följd av beräknade kost- nadsminskningar för uppvärmning m.m. av lagren av tjock eldningsolja. Detta förklaras med att ÖEF. till följd av de problem som uppstått vid lagring av tjock eldningsolja på vattenbädd, avser att successivt avveckla lagringen av denna produkt. Det slutliga lagringsbehovet liksom avväg- ningen mellan lagring av råolja och tjock eldningsolja blir emellertid bero-

• Sida 93
•  Original

Prop. 1983/84: 110 ' ' 93

ende av resultatet av den pågående översynen av det löpande oljelagrings- programmet.

I avvaktan på resultatet av den särskilda översynen av oljelagringspro- grammet har ÖEF beräknat medel för detta enligt tidigare fastställd lag- ringsplan. ÖEF anmäler emellertid att en reduktion av oljelagringens totala omfattning enligt nu gällande oljelagringsprogram bedöms vara naturlig med hänsyn till samhällets minskade oljekonsumtion. Vidare avser ÖEF att i samband med överlämnande av försörjningsplanen till K 83 redovisa önskvärda ändringar beträffande avvägningen i lagringsprogrammet mel- lan råolja och produkter resp. mellan lagring i statlig regi och s.k. tvångs- lagring hos näringslivet.

ÖEF har i AF också anmält att en utredning har påbörjats i syfte att klarlägga förutsättningarna för fortsatt lagring i bergrum av flygdrivmedel och tjock eldningsolja.

l avvaktan på K 8325 slutliga förslag om revidering av det löpande oljelagringsprogrammet har ÖEF i skrivelse den 25 oktober 1983 redovisat de principiella utgångspunkter, som enligt ÖEF bör vara vägledande i det reviderade oljelagringsprogrammet. ÖEF redogör i skrivelsen också för pågående studier och forskning kring de lagringstekniska problemen.

Under anslaget H I. Drift av beredskapslager beräknar ÖEF pris- och löneomräkningen på befintliga resurser, exkl. kapitalkostnader, till totalt 2295 000 kr. och besparingarna till totalt 986000 kr. Kapitalkostnaderna beräknas uppgå till 840 265 000 kr. ÖEF har vidare bruttobudgeterat ansla- get mot bakgrund av osäkerheten i prognosen över hyresinkomsterna.

Under anslaget H 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder begär ÖEF 7455 000 kr. av den av regeringen för hela det ekonomiska försvaret anvisade medelsramen för investeringar m.m. för budgetåret 1984/85. Härav beräknas 7000 000 kr. för fortsatta beredskapsätgärder inom upp- värmningssektorn. 300000 kr. för att bibehålla gengasberedskapen samt 155 000 kr. för att stärka handlingsberedskapen bl. a. genom fortsatt utbild- ning av personal inom krisorganisationen.

För fortsatt anskaffning av råolja. som enligt gällande lagringsplan skall uppgå till 900000 m3 under budgetåret 1984/85. beräknar ÖEF under sam- ma anslag ett medelsbehov på 1 228 500000 kr.. inkl. inlagringskostnader (prisläge andra kvartalet 1983 med en dollarkurs om 7:40 kr. och pris 29 dollar per fat).

För byggandet av flygdrivmedelsanläggning beräknar ÖEF medelsbeho- vet under budgetåret 1984/85 till 5500000 kr. Vid beslut om att bygga en gasolanläggning i Nynäshamn, med byggstart våren 1984. beräknar ÖEF ytterligare 17 400000 kr. för budgetåret 1984/85.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1983/84: 110 94

Föredragandens överväganden

I prop. 1983/84:100 (bil. 14) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1984/85 ta upp anslagen inom det ekonomiska försvarets delprogram Bränslen och driv- medel m.m., exkl. förvaltningskostnader, med oförändrade belopp. Jag återkommer nu, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, till dessa frågor.

Innan jag redovisar medelsbehoven vill jag erinra om mitt i den tidigare framställningen presenterade förslag till oljelagringsprogram för lagrings- åren 1984/85—1986/87.

Jag har i det följande beräknat medel till ÖEF:s delprogram Bränslen och drivmedel m.m. för budgetåret 1984/85 under de anslagsrubriker som angetts av ÖEF.

Jag redovisar först medelsbehovet för delprogrammet fördelat på ansla- gen H l—H 3. Därefter övergår jag till att redovisa medelsbehovet under varje anslag.

Under anslaget H 1. Drift av beredskapslager beräknar jag brutto 643 761000 kr., varav 611465000 kr. utgörs av kapitalkostnader. Pris- och löneomräkningen på anslaget har beräknats till 2 128 000 kr. Jag har vidare, i likhet med tidigare år, nettobudgeterat anslaget och beräknar inkomster— na till 6380 000 kr.

Under anslaget H 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder beräk- nar jag 7455 000 kr. av den av regeringen för hela det ekonomiska försvaret anvisade medelsramen för investeringar m.m. för budgetåret 1984/85. Härav beräknas 7000000 kr. för fortsatta beredskapsåtgärder inom upp- värmningssektorn, 300000 kr. för att bibehålla gengasberedskapen samt 155000 kr. för att stärka handlingsberedskapen bl. a. genom fortsatt utbild- ning av personal inom krisorganisationen. Jag beräknar inga ytterligare medel för lagringsanläggningar under budgetåret 1984/85 .

Under anslaget H 3. Särskilda kostnader för lagring av råolja och flyg- drivmedel beräknar jag 1000 kr. för oförutsedda kostnader som kan upp- komma i samband med lagringsverksamheten av olja och flygdrivmedel. Anslaget står till regeringens disposition.

Jag övergår nu till att redovisa medelsbehovet under varje anslag.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1983/84: 110 . 95

H ]. Drift av beredskapslager

1982/83 Utgift 514061425 1983/84 Anslag 604913000 1984/85 Förslag 637 381 000

Anslaget omfattar driftkostnader för beredskapslagring. exkl. inlagrings— kostnader. Anslaget omfattar också hyreskostnader för lagringsanlägg— ningar.

1 OOO-tal kr.

Program/delprogram 1983/84 1984/85 beräknar Anslag ÖEF Före-

draganden

Bränslen och drivmedel m.m. 612013 866 862 643 761 Avgår intäkter 7 100 (6 000)] 6 380

Summa anslag 604913 866 862 637 381

' ÖEF har tillämpat bruttobudgetering

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Drift av beredskapslager för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 637 381 000 kr.

H 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder

1982/83 Utgift 1 198 825 318 Reservation 25 623 893 1983/84 Anslag 1094 985 000 1984/85 Förslag 7 455 000

Anslaget omfattar samtliga kostnader i samband med lagringsverksam- heten samt olika former av industriella åtgärder. Under anslaget beräknas också medel för förrådskostnader samt för ökning av handlingsberedska- pen.

l OOO-tal kr. Program/delprogram 1983/84 1984/85 beräknar Anslag ÖEF Före- draganden Bränslen och drivmedel m.m. ] 100485 1258 855 7 455 Från clearingfondcn 5 500 — —

Summa anslag 1 094 985 1 258 855 7 455

• Sida 96
•  Original

Prop. 1983/84: 110 96

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av 7455 000 kr.

H 3. Särskilda kostnader för lagring av råolja och flygdrivmedel

1982/83 Utgift 153611392 1983/84 Anslag 1000 1984/85 Förslag 1000

Anslaget står till regeringens disposition för täckande av oförutsedda kostnader under reservationsanslaget H 2. Beredskapslagring och indu- striella åtgärder i samband med lagringsverksamheten av råolja och flyg- drivmedel.

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Särskilda kostnader för lagring av råolja och flygdrivmedel för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

12. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 97
•  Original

Sammanfattning av (SOU 1983: 19) Den stora omställ- ningen

Energimarknadsutredningen tillsattes våren 1981. Dess uppgift var att klarlägga de internationella energimarknadcrna och söka bedöma den lång- siktiga utvecklingen av dessa marknader.

[. Inledning

9. Energiförsörjning, nationell säkerhet och sårbarhet

Energiråvarorna är strategiska råvaror. En trygg och säker energiför- sörjning är ett livsvillkor för varje nation. Strävandena att vinna kontroll över energiråvaror eller handelsflöden med energiråvaror har sedan lång tid varit en viktig del i den internationella politiken och förorsakat åtskilli- ga internationella konflikter.

Det senaste decenniets internationella politik har i hög grad kommit att präglas av nationernas skilda intressen på energi- och särskilt på oljeområ- det.

Mellersta Östern med dess väldiga fyndigheter står i förgrunden för uppmärksamheten när det gäller sambandet olja, internationell säkerhet och energiförsörjningens sårbarhet.

Med tanke på den koloniala förhistorien och de internationella oljebola- gens tidigare maktställning och exploatering är det föga märkligt att OPEC:s styrka under 1970-talet gav kraft inte bara åt den arabiska nationa- lismen och muslimska väckelsen, utan åt hela u-världens självkänsla och politiska medvetande. OPEC:s till synes så framgångsrika agerande gent- emot i-världen tycktes skapa förutsättningar för en fortsatt maktförskjut- ning och förändrade ekonomiska relationer mellan rika och fattiga länder.

OPEC-världen var en ny politisk och inte minst ekonomisk maktfaktor. OPEC-ländernas väldiga inkomster och OECD-ländernas behov av att öka sin export för att finansiera oljeimporten medförde ett starkt intresse av OPEC-länderna som marknader. Den politiska bindningen mellan OPEC- länder och OECD-länder skapade väsentligen genom detta ett exportbe- hov i väst. Särskilt betydelsefullt var givetvis den starkt ökade vapenhan- deln till OPEC-länderna i Mellersta Östern.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1983/84: 110 . 107

U-världcns strävanden att utnyttja OPEC:s maktposition för att föränd- ra den ekonomiska världsordningen gav dock ett klent resultat. Oljevapnet har heller egentligen inte gett arabvärlden några fördelar i konflikten med Israel. Embargot 1973—1974 hade på sin höjd psykologiska effekter som på längre sikt snarast verkade till arabvärldens nackdel. Förändringarna i energipriserna har också påverkat öst-västrelationerna och förhållandena mellan de båda supermakterna och deras stater i östra och västra Europa. Både USA och Sovjetunionen är synnerligen råvarurika nationer och har därvidlag ett betydande övertag över det råvarufattiga Europa.

17. Naturgasmarknaden

Naturgasen har fått en allt större betydelse under de senaste decen- nierna. Dess andel av energiförbrukningen i världen växte från 3 % 1925 till cirka 25 % 1981. Flera prognoser pekar på att naturgasens relativa andel av energiförbrukningen i världen kommer att stabiliseras kring 20% under resten av detta sekel.

Den totala mängden utvinningsbar naturgas antas uppgå till mellan 150000 och 320000 miljarder m3. Den höga siffran svarar översatt till encrgiinnehållet ungefär mot den totala återstående råoljeresursen. Vid 1981 års produktionsnivå skulle gasen enligt dessa uppskattningar räcka ca 100 resp. 200 år. Naturgasreservernas nuvarande fördel-ning och storlek återspeglar till stor del oljemarknadens utveckling.

Den internationella gashandeln utgörs till den alldeles övervägande de- len av rörbunden import till OECD-länderna. Hälften av gasen ingår i inomregional handel från bl.a. Norge och Nederländerna och ytterligare en ljärdedel från Sovjetunionen. Gashandeln är således begränsad till ett litet antal länder och till ett rätt litet antal företag.

Den internationella gashandeln är i hög grad påverkad av politiska faktorer och överväganden. Till stor del kan detta förklaras av att det såväl på köpar- som säljarsidan i flertalet fall är staten eller statliga gasbolag som agerar. Därtill kommer att det ofta är fråga om mycket långtgående åtagan- den rent ekonomiskt. De relativt få aktörerna på köparsidan har i Europa ofta samverkat i konsortier, vilket ökat koncentrationen ytterligare.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1983/84: 110 .. 111

Genom att gashandeln alltjämt utgörs av ett litet antal bilaterala avtal. blir de indirekta och direkta effekterna av varje överenskommelse påtag- liga för övriga aktörer. Politiska överväganden och aktioner kan därför i en helt annan utsträckning göra sig gällande i fråga om naturgas än vad som gäller för exempelvis kolmarknaden.

18. Oljemarknaden

En analys av de framtida energimarknaderna blir i praktiken i hög grad en analys av oljemarknaden, av oljans produktion, pris och efterfrågan. Gemensamt för alla bedömningar och prognoser är att oljan också kring sekelskiftet kommer att vara den viktigaste energikällan och det energislag som balanserar utbud och efterfrågan på energi. Även om oljans andel av världens totala energiförsörjning kommer att sjunka väntas den internatio- nella oljemarknaden behålla sin buffertfunktion.

Det kan synas som om osäkerheten om den framtida oljemarknaden i dag är större än någonsin. Antalet havererade prognoser. liksom misslyc- kade och skiftande spekulationer. är stort. Men bakom osäkerheten döljer sig paradoxalt nog en större insikt om energimarknadernas struktur och utveckling. Vi vet i dag mer om vilka faktorer som bestämmer produktion och efterfrågan, hur prissättningen sker, vilka tekniska alternativ som föreligger. om sambanden mellan energi och ekonomi och politik.

Vi ser nu tydligare sambandet mellan energifrågorna och de djupgående förändringarna i världsekonomin. Själva anpassningsförloppet har kommit i förgrunden. Det är inte längre den fysiska resursbristen som anses vara huvudproblemet. utan de samhällsekonomiska konsekvenserna av de höga energipriserna och därmed också fördelningskonfliktcrna inom och mellan nationerna.

Ett genomgående drag i samtliga redovisade bedömningar är att den totala energiförbrukningen i världen kommer att öka under de närmaste 20 åren. Drivkraftcrna för denna utveckling är fortsatt ekonomisk tillväxt och för utvecklingsländerna befolkningsökning, urbanisering och industrialise- ring. Ökningen av energiförbrukningen kommer emellertid att vara lång— sammare än tidigare. Detta sammanhänger främst med att den förväntade ekonomiska tillväxten antas bli lägre än vad som tidigare antogs, men alltså högre än den som hittills har noterats under 1980-talet. Vidare antas en strukturförändring ske i riktning mot mindre energiintensiv produktion och konsumtion samt hushållningsinsatser. Detta gäller främst de större industriländerna.

Spridningen i uppfattningen på denna punkt är förhållandevis måttlig. Fram mot sekelskiftet beräknas sålunda energiåtgången per BNP-enhet komma att falla till omkring 7/10 av 1973 års relation. Flertalet prognoser visar dock att den ökning av energiproduktionen som följer med ökade inkomster väger över den efterfrågedämpande effekt som prisökningarna

• Sida 112
•  Original

Prop. 1983/84: 110 112

medför. Den ökande knappheten på energi kommer därför enligt dessa bedömningar i framtiden att begränsa utrymmet för ekonomisk tillväxt i såväl i-länder som u-länder.

För industriländerna kommer efterfrågetillskottet under resten av seklet att huvudsakligen tillgodoses av andra energislag än olja och då främst kol. i viss utsträckning gas och kärnkraft. Volymmässigt blir i-ländernas olje- förbrukning oförändrad över denna period. Efterfrågeprognoserna för u- länderna är mer osäkra.

Spridningen är betydande. Enligt utredningens egen bedömning synes flertalet prognoser ha överskattat u-ländernas efterfrågan på olja under 1980-talet, bl. a. beroende på en överskattning av u-ländernas ekonomiska tillväxt.

När man diskuterar den framtida oljesituationen är det viktigt att skilja på det kort— och långsiktiga perspektivet. På kort sikt (ca 5—10 år) kan oljeprisutvecklingen fluktuera på ett sätt som avviker från en långsiktig trend.

De kortsiktiga svängningarna sammanhänger dels med oljans karaktär av lagerresurs. dels med de stora ekonomiska konsekvenserna av oljeför- brukning och oljehandel. Efterfrågan på olja yttrar sig nämligen dels i förändringar i förbrukning, dels i lagerförändringar. När efterfrågan sjun- ker ökar utförsäljningen från lager. eftersom lagerhållarna har förväntning- ar om sjunkande priser. Därigenom förstärks de prispressande tenden- serna på marknaden. När efterfrågan stiger och marknaden förefaller allt- mer ansträngd verkar förväntningarna i motsatt riktning: lagren ökar i tron att priserna skall stiga varigenom priserna faktiskt också stiger.

Efterfrågeminskningar slår i första hand på efterfrågan på OPEC-olja. Men det innebär också att ökningar av oljeejierfrågan i första hand kom- mer medföra en stark efterfrågan just på OPEC-olja. Det blir därigenom mycket kraftiga utslag, åt båda hållen. vilket i sin tur påverkar priserna och skapar ett cykliskt förlopp.

Detta får stora ekonomiska återverkningar. De stora prisökningarna 1973—1974 och 1978—1979 fick starkt kontraktiva effekter på världsekono- min. särskilt de sistnämnda prisökningarna. Den allmänna efterfrågan sjönk. också som en följd av en medveten ekonomisk politik. Detta påver- kar efterfrågan på olja, som sjunker, och därmed också priset. Men i och med att priset sjunker skapas på nytt förutsättningar för en konjunkturupp- gång samt därmed också en ökad efterfrågan på olja. Detta kan då medföra nya prisstegringar. Cykeln är därmed fullbordad och börjar om. Världs- ekonomin har under de senaste 10 åren i hög grad påverkats av denna cykeL

Oljeekonomins cykliska instabilitet åstadkommer en väldig skada i världsekonomin. Den skapar en osäkerhet som i hög grad påverkar inves- teringsklimatct, inte minst vad avser energiinvesteringar. Den kortsiktiga cykeln på oljemarknaden och dess snabba skiftningar ger genom sin ver-

• Sida 113
•  Original

Prop. 1983/84: 110 113

kan på förväntningar och därmed handlande effekter också för den långsik- tiga utvecklingen. Dagens sjunkande priser och de förväntningar som sprids om ett sjunkande oljepris på kort sikt leder således till avmattade investeringar i oljeprospektering. alternativa energislag. t.ex. kol. samt i hushållning. Detta kan i sin tur få återverkningar för energisituationen på l990-talet.

Flertalet prognoser räknar med att vi sitter fast i denna oljeekonomins cykliska tvångströja. En beräknad ökad ekonomisk tillväxt — från l983— 1984 — kommer att leda till en ökad efterfrågan och stigande priser, varefter det cykliska förloppet återigen kommer i rörelse. Vi är bundna till dessa svängningar så länge vi inte kan stabilisera oljemarknaden eller radikalt minska oljans betydande för världsekonomin och energiförsörj- ningen. Utredningen har utförligt diskuterat detta problem.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att förutsättningarna är förhållandevis goda att oljepriset under de närmaste åren är förhållandevis pressat, även om en viss prisökning i förhållande till 1983—1984 kan förutses. Det är emellertid sannolikt att priset på nytt kommer att stiga mot slutet av 1980-talet. Utvecklingen bestäms inte minst av industriländernas energipolitiska strävanden och beslut i dag. vad avser investeringar i energieffektivitet. alternativ och oljeproduktion inom OECD-området. Om energisatsningarna enbart "följer marknaden" är riskerna betydande att det sena 1980-talets och 1990-talets oljemarknad kan bli tämligen ansträngd med påtagliga risker för nya kraftiga prisökningar. Producentländerna kring Persiska Viken kommer att bli alltmer betydelsefulla som "residual- producenter". Fysiska begränsningar i övriga OPEC-länder tillsammans med politiskt/ekonomiskt betingade restriktioner för oljeproduktionen i gulf-länderna kan under 1990-talet föra in oljan i nya prisriskzoner. På lång sikt talar mycket för att oljepriset kommer att ligga väsentligt över dagens pris.

19. Sverige och de internationella energimarknaderna

Den svenska energiförsörjningen har under de senaste tio åren genom- gått samma utveckling som många andra industriländer. Den tidigare myc- ket starka tillväxten av energikonsumtionen och särskilt oljeförbrukningen har tvärt brutits. Den totala energiförbrukningen har stagnerat och t.o.m. minskat något. Oljekonsumtioncn har minskat starkt under senare år.

Den fallande oljeförbrukningen får här som i andra länder ses som ett samlat resultat av energipolitik. lågkonjunktur. inkomsteffekter samt strukturella förändringar i ekonomin. Hur stor andel av oljeförbrukningens minskning som är irreversibel resp. reversibel är svårt att avgöra. Det synes emellertid som de irreversibla inslagen är betydande, sannolikt mer betydande än i många andra länder. Det beror bl.a. på den omfattande cnergihushållningen i bostäder och industrier. övergången till kärnkraft för 8 Riksdagen [983/84. ! saml. Nr Ill)

• Sida 114
•  Original

Prop. 1983/84:110 ll4

elproduktion samt ersättande av olja med kol/flis i fjärrvärme. Det är realistiskt att räkna med att oljeförbrukningen kommer att öka ganska långsamt också vid en jörhållandevis kraftig konjunktur-uppgång.

Kostnaderna för den svenska oljeimporten har stigit under de senaste fem åren. räknat i kronor per fat. Detta beror dels på prisstegringarna 1979—1980. dels på dollarns kursutveckling jämfört med den svenska kronan. Beskattningen av oljeprodukter har ökat starkt. men Sverige är fortfarande ett lågskatteland på detta område. Allt detta har givetvis starkt bidragit till att främja ökad hushållning. övergång till andra bränslen och el samt minskad energikonsumtion. Oljebesparingspolitiken har således haft kraftfullt stöd såväl från marknaden som i den förda politiken. I stort sett kan man säga att energiförsörjningen från 1980. då kärnkraftsfrågan löstes genom folkomröstningen. utvecklats i enlighet med statsmakternas inten- tioner.

1 det läge som nu råder. med realt fallande energipriser och förväntning- ar om fortsatt prisfall. är det inte helt uteslutet att oljeersättningen delvis avstannar. Men priset på olja måste falla mycket kraftigt om vi skall få en återgång till en mer oljekonsumerande ekonomi. Statsmakterna har givet- vis alltid möjligheten att hålla oljepriset uppe genom ökad beskattning.

Den grundläggande frågan är om Sverige skall föra en mer ambitiös oljeersättande politik än omvärlden och som ett led i denna bl. a. upprätt- hålla en hård beskattning av oljeprodukter. Syftet med en sådan politik skulle vara att radikalt minska det svenska beroendet av oljemarknaden.

Dessa frågor har bl.a. diskuterats från samhällsekonomiska utgångs- punkter i det s.k. KRAN-projektet ("Kris och anpassning i svensk energi- hushållning"). En forcerad övergång bort från oljan medför givetvis vissa kapitalförluster under framför allt 1980-talet. men ger å andra Sidan en större trygghet och motståndskraft i samband med kraftiga oljeprisökning- ar och störningar på oljemarknaden.

Den medvetet eftersträvade krympningen av oljekonsumtionen har ofrånkomligen medfört strukturproblem inom oljeindustrin. Det är uppen- bart att det finns en överetablering inom flera marknadsled och att en viss strukturrationalisering är ofrånkomlig.

De oljebolag som arbetar på den svenska marknaden har i en allt mindre utsträckning egna råvarutillgångar. Det gäller naturligtvis i första hand de nationella bolagen. men i stigande utsträckning också de internationella.

Det är ett svenskt intresse att vända denna utveckling och göra den svenska marknaden intressant för de bolag som har egna produktionsre- surser. Det är därvid naturligt att se en ökad import från Nordsjön. särskilt från Norge. som är det ur försörjningssynpunkt mest intressanta alternati- vet.

Importen av råolja från Norge har ökat starkt under senare år och uppgår nu till ca en fjärdedel av den totala råoljeimporten. Den viktigaste orsaken är att den norska oljan, givet det svenska kvalitetskraven. har

• Sida 115
•  Original

Prop. 1983/84:110 ' 115

varit förhållandevis billig. Från norsk sida föreligger ett klart intresse av att öka försörjningen av bearbetade oljeprodukter på den svenska marknaden.

Sveriges energiförsötjning är självfallet i högsta grad beroende av om- världen. Så kommer att vara fallet också om oljans andel minskar. ()lje- prischockernas effekter för svensk ekonomi kan mildras genom långsiktig oljeersättning och effektiva motåtgärder i krislägen. men de kan inte elimi— neras. Den svenska energiförbrukningen utgör en så liten del (ca 170) av den totala globala förbrukningen att våra nationella åtgärder endast har en mycket marginell inverkan på de internationella marknaderna. Det är därför mycket angeläget att Sverige driver en aktiv internationell energipo- litik. som bl.a. syftar till att främja energihushållning och utvecklande av alternativ till oljan.

Arbetet med att föra in naturgas i Sverige möter betydande svårigheter. l Västeuropa har många länder haft möjlighet att successivt bygga upp ett distributionssystem på grundval av billig gas från antingen inhemska eller närbelägna källor, medan ett svenskt naturgasprojekt måste kunna bära investeringskostnader för såväl tillförsel från källor utanför landet som regionala eller nationella distributionsnät. Inom den svenska energisektorn finns en betydande ledig kapacitet. vilket skapar ogynnsamma konkurrens— förhållanden för introduktion av nya energislag. Det är därför svårt att i dag förutse om naturgasen kommer att lämna något mer väsentligt bidrag till Sveriges energiförsörjning i framtiden.

Trots alla osäkerhetsmoment som finns rörande kolets framtid i vår energiförsörjning visar antalet beslutade projekt att kolet som energiråvara är på väg att återintroduceras i det svenska energisystemet. Utsikterna på kolmarknaden visar att det finns goda möjligheter att klara försörjningen med ångkol.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1983/84: ”0 116