om inkomstskatten för åren 1987 och 1988

År Regeringens proposition 1985/86: 130 ed

om inkomstskatten för åren 1987 och 1988 Prop.

1985/86: 130

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 6 mars 1986.

På regeringens vägnar

Thage G Peterson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om den statliga inkomstskatten för åren 1987 och 1988. Förslagen innebär en höjning av det kommunala grundav-

draget till 9000 kr. för år 1987 och till 10000 kr. fr.o.m. år 1988. Det

skattefria bottenskiktet i statsskatteskalan omvandlas till ett statligt grund-

avdrag på samma belopp.

Antalet skikt i statsskatteskalan minskas kraftigt så att marginalskatten blir konstant i breda inkomstskikt. Gränsen för 5092 marginalskatt, den s.k. brytpunkten, höjs till 150000 kr. (före grundavdrag) fr. o. m. år 1988. Högsta marginalskattesatsen sänks till 75 2.

Flera väsentliga förenklingar i skattesystemet föreslås. Den viktigaste är slopande av sambeskattningen av makars B-inkomster och den därmed sammanhängande rätten att utnyttja vissa av den andra makens avdrag. Två fall av särskilt tillägg, räntetillägg, vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp slopas också, liksom den särskilda rätten till kvittning mellan underskott av villa och kapitalinkomst.

De förändringar som föreslås av inkomstskatten innebär en lägre skatt

för de skattskyldiga än vad som skulle följa av en ren indexering av de

nuvarande skatteskalorna. Inkomstbortfallet för stat och kommun sammantaget blir därmed i motsvarande mån större. I och med att den före-

slagna inkomstskattereformen omfattar perioden fram t.o.m. år 1988 bör planeringsförutsättningarna för olika beslutsfattare i ekonomin ha förbättrats avsevärt. För arbetsmarknadens parter blir det möjligt att sluta löneavtal som ger reallöneförbättringar åren 1987 och 1988 vid låga nominella

löneökningar.

I Riksdagen 19851/86. I saml. Nr 130

1 Förslag till Prop. 1985/86: 130

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)

dels att 46 § 2 mom., 48 §& 2 och 3 mom., 52 8 I mom., 53 & I mom.,

punkt 6 av anvisningarna till 41 § och punkt 2 av anvisningarna till 50 §

skall ha följande lydelse,

dels att det i anvisningarna till 46 § skall införas en ny punkt, 6, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse

46 §

2 mom.! I hemortskommunen får skattskyldig, som varit bosatt här i

riket under hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträekning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla:

3) för obligatoriska avgifter som den skattskyldige, på grund av arbete i ett annat nordiskt land, enligt slutligt fastställd debitering skall betala i

överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen

(1981: 1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan

Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, om den avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsåret i Sveri-

ge;

4) för belopp som den skattskyldige under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill

dess barnet fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om det genomgår

grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med 3 000 kronor för varje barn;

6) för avgift som den skattskyldi- 6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattnings- ge har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring året för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, om försäkring- ägs av arbetsgivare, i den omfatten ägs av den skattskyldige. ning som framgår av punkt 6 av

anvisningarna.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjö-

mansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsför-

säkring och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6), endast i

den mån hänsyn inte tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget vid beräkningen av sjömansskatt. Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.

Avdrag för avgift som avses i

första stycket 6) får inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året

1 Senaste lydelse 1985: 923.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

närmast dessförinnan och beräk-

nas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I fråga om sådan Å-

inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller

som hänför sig till anställning, om

den skattskyldige helt saknar pen-

sionsrätt I anställning och inte är

anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant

bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 §, får avdraget upp-

gå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den

inte överstiger tjugo gånger det

basbelopp som = enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som Översliger tjugo men inte trettio

gånger nämnda basbelopp. I fråga

om övrig Å-inkomst får avdraget

uppgå till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med A-inkomst enligt föregå-

ende mening inte överstiger tjugo

gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och

tredje meningarna av detta stycke

får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbe-

lopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet anting-

en på inkomst som skall tas upp till

beskattning under beskattningsåret

eller på inkomst året närmast dess-

förinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt är att anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord — enligt lagen

(1958:295) om sjömansskatt samt

enligt I $ 2 mom. nämnda lag skat-

tepliktig dagpenning.

Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan be-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

sluta att avdrag för avgift för pen-

Ssionsförsäkring får medges med

högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke.

Därvid skall dock följande gälla.

För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i

huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för in-

komst av jordbruksfastighet eller

rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersätt-

ning i samband med att anställning

upphört och har han ej skaffat sig

ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst

som härrör från aktiebolag eller

ekonomisk förening vari den skatt-

skyldige har sådant bestämmande

inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 §. Har skattskyldig, som — själv

eller genom förmedling av juridisk

person — drivit jordbruk. skogsbruk

eller rörelse, upphört med driften i

förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan in-

komst som enligt 9 § 3 mom. andra

stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-in-

komst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets

storlek tas till den skattskyldiges

övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift

som avses i första stycket 6). Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det

basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan

och sådan inkomst av tillfällig för-

värvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt 1 tredje

stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket

det högsta belopp varmed avdrag

för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig

som upphört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i fjärde stycket,

medges avdrag för ej utnyttjat be-

lopp vid taxering för det påföljande

beskattningsåret. Sådant avdrag

medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sist-

nämnda år överstiger vad som

anges i fjärde stycket.

Oavsett föreskrifterna i de före-

gående styckena medges avdrag för avgift som avses i första stycket 6) i hemortskommunen inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som är skat-

tepliktiga i kommunen, och övriga

avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) inte utnyttjas i hemorts-

kommunen, medges avdrag för

återstoden i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten , i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i

kommunen. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnytt-

jas vid taxeringen för det beskatt-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

ningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf gjorts.

48 §

2 mom.” Skattskyldig fysisk 2 mom. Skattskyldig fysisk perperson, som varit här i riket bosatt son, som varit här i riket bosatt ununder hela beskattningsåret, äger der hela beskattningsåret, äger att å att å den i hemortskommunen taxe- den i hemortskommunen taxerade rade inkomsten åtnjuta kommunalt inkomsten — åtnjuta — kommunalt grundavdrag med 7500 kronor. grundavdrag med 10000 kronor.

Har skattskyldig under beskatt- Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skattepliktig gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om inkomst enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt skall grundavdraget sjömansskatt skall grundavdraget minskas med 625 kronor för varje minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt- den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt I $ 2 mom. lagen skatte- samt enligt I $ 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning. Det sålunda be- pliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas räknade grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor. uppåt till helt hundratal kronor.

3 mom.” Skattskyldig fysisk 3 mom. Skattskyldig fysisk perperson, som varit här i riket bosatt son, som varit här i riket bosatt enendast under en del av beskatt- dast under en del av beskattningsningsåret. äger i hemortskom- året, äger i hemortskommunen åtmunen åtnjuta kommunalt grundav- njuta kommunalt grundavdrag med drag med 625 kronor för varje ka- en tolftedel av 10000 kronor för lendermånad eller del därav, var- varje kalendermånad eller del därunder han varit här i riket bosatt. av, varunder han varit här i riket Härvid gäller bestämmelserna i 2 bosatt. Härvid gäller bestämmelmom. andra stycket. Det sålunda serna 1 2 mom. andra stycket. Det beräknade grundavdraget avrundas sålunda beräknade grundavdraget uppåt till helt hundratal kronor. avrundas uppåt till helt hundratal

kronor.

52 §

I mom.” Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § I och 2 mom. medgives, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den 2 Senaste lydelse 1981:999. > Senaste lydelse 1981:999. ? Senaste lydelse 1981:999.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

andra makens inkomst i samma kommun. Kvarstående brist, dock högst belopp motsvarande avdrag

enligt 46 § 2 mom., må, med

tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i punkt 4 av anvis-

ningarna till 46 §, avräknas å först-

nämnda makens inkomst och, där denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra kommuner.

Underskott å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom, som uppkommit för endera maken,

må avräknas från den andra makens inkomst i samma kommun av förvärvskälla av samma slag.

Avdrag, som i 50 §& 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig. Härvid iakttages att vardera makens skatteförmåga bedömes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet samt att avdrag enligt 50 §& 2 mom. andra stycket för makarna tillsammans icke må överstiga det högsta belopp som där angives.

Avdrag enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket beräknas för vardera maken för sig utan hänsyn tagen till andra makens inkomst. I fråga om jämkning av avdraget enligt bestämmelserna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna

till 50 § skall för vardera maken beaktas värdet av hälften av makarnas

sammanlagda skattepliktiga förmögenhet. Vid jämkning som nu sagts skall vidare bortses från sådan förmögenhet, som enligt 8 § lagen (1947: 577) om

statlig förmögenhetsskatt skall räknas in i den skattskyldiges skattepliktiga

förmögenhet.

53 §

I mom." Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat

föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund

av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som förvärvats inom eller utom riket; samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställ-

ning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun: för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan

anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån

och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension = enligt = lagen för pension = enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till (1962:381) om allmän försäkring till den del beloppet överstiger 7500 den del beloppet överstiger 10000 kronor och för annan ersättning en- kronor och för annan ersättning en-

ligt nämnda lag; ligt nämnda lag:

" Senaste lydelse 1985:922.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten

eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven för-

säkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller la-

gen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskade-

skydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370)

om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973:349):

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad

inkomst av tjänst:

för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialav-

gifter, för restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter i den mån

avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering i den

mån avdrag har medgetts för avgifterna;

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i

riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse och av egendom som avses 135 § 3 a mom. och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del

av ett hus här i riket; samt

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring dels av aktier och andelar i sådana svenska företag som avses i punkt 4 a av anvisningarna till 41 8,

dels av konvertibla skuldebrev som utgivits av svenska aktiebolag och dels av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avses i 35 § 3

mom. första stycket, om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här;

b) dödsbo:

för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket.

Anvisningar

till 41 §

6.” Fysisk person, som skall 6. Fysisk person, som skall efter-

efterbeskattas enligt 95§ lagen beskattas enligt 9 § lagen (1978:970)

(1978:970) om uppskov med be- om uppskov nied beskattning av

skattning av realisationsvinst, får realisationsvinst, får vid efterbevid efterbeskattningen göra avdrag skattningen göra avdrag för avgift för avgift för pensionsförsäkring för pensionsförsäkring enligt be-

enligt bestämmelserna i 46§ 2 stämmelserna 1 46 & 2 mom. utan

mom. utan hinder av att avgiften hinder av att avgiften betalas efter betalas efter utgången av det be- utgången av det beskattningsår som skattningsår som efterbeskattning- efterbeskattningen avser. Detta gäl-

en avser. Detta gäller dock endast ler dock endast vid efterbeskattning

vid efterbeskattning av sådan reali- av sådan realisationsvinst som har

sationsvinst som har uppkommit uppkommit vid avyttring av jord-

& Senaste lydelse 1982:421.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

vid avyttring av jordbruksfastighet bruksfastighet eller fastighet som eller fastighet som använts i den använts i den skattskyldiges rörelskattskyldiges rörelse. Avdraget får se. Avdraget får inte överstiga det inte överstiga det belopp som skall belopp som skall efterbeskattas. En efterbeskattas. En förutsättning för förutsättning för avdrag är att avgifavdrag är att avgiften inte betalas ten inte betalas senare än inom tre senare än inom tre månader från månader från den dag då framställden dag då framställningen om ef- ningen om efterbeskattning delgavs terbeskattning delgavs den skatt- den skattskyldige. Har han före utskyldige. Har han före utgången av gången av nämnda tid skriftligen nämnda tid skriftligen ansökt om ansökt om medgivande enligt punkt medgivande enligt 46 § 2 mom. 6 tredje stycket av anvisningarna femte stycket får dock betalning av till 46 § får dock betalning av avgifavgiften göras inom tre månader ten göras inom tre månader från dafrån dagen för riksskatteverkets be- gen för riksskatteverkets beslut slut med anledning av ansökningen. med anledning av ansökningen.

Har en skattskyldig med stöd av första stycket erhållit avdrag för avgift för pensionsförsäkring för det beskattningsår som efterbeskattningen avser får avdrag för avgiften inte göras vid taxeringen för annat beskattningsår.

till 46 §

6. Avdrag för avgift för pensions-

försäkring medges endast om för-

säkringen ägs av den skattskyldige.

Avdraget får inte överstiga den

skattskyldiges A-inkomst för an-

tingen beskattningsåret eller året

närmast dessförinnan och beräk-

nas med hänsyn till storleken av så-

dan inkomst. I fråga om sådan A-

inkomst som hänför sig till jord-

bruksfastighet eller rörelse eller

som hänför sig till anställning, om

den skattskyldige helt saknar pen-

sionsrätt i anställning och inte är

anställd i aktiebolag eller ekono-

misk förening vari han har sådant

bestämmande inflytande som avses

i punkt 2 e femte stycket av anvis-

ningarna till 29 §, får avdraget upp-

gå till sammanlagt högst 35 pro-

cent av inkomsten till den del den

inte överstiger ljugo gånger det

basbelopp som = enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring

bestämts för året närmast före tax-

eringsåret samt högst 25 procent av

den del av inkomsten som över-

stiger tjugo men inte trettio gånger

nämnda basbelopp. I fråga om öv-

rig A-inkomst får avdraget uppgå

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med Ainkomst enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd Ainkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomståret närmast dessförinnan. Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pen- Sionsförsäkring får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som Å-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt t anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna till 29 8. Har skattskyldig, som — själv eller genom förmedling av juridisk person — drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under

Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

Nuvarande lydelse

verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får av-

drag beräknas även på B-inkomst.

Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige = drivit jordbruket. skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio är. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses I 46 § 2 mom. första stycket 6. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt I tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta Stycke får talan inte föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år över- Stiger vad som anges i andra stycket.

Oavsett föreskrifterna i de före- 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

gående styckena medges avdrag för avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 i hemortskommunen inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från för-

värvskällor, som är skattepliktiga i

kommunen, och övriga avdrag en-

ligt 46 §. Kan avdrag för avgift som

avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 inte utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i an-

nan kommun med belopp intill den

där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt 46 § som medges vid tuxeringen i kommunen. Avdrag, som

på grund av vad nu sagts inte kun-

nat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast vid taxering för sjätte beskattningsåret ef-

ter betalningsåret. Inte heller i sist-

nämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.

Med A-inkomst avses inkomst av

tjänst samt inkomst av jordbruks-

fastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1§ 2 mom. nämnda lag skattepliktig

dagpenning. Med B-inkomst avses

övriga inkomster.

till 50 §

2.7 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del! utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke

barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en icke obetydlig del av den skattskyidiges inkomst, om den uppgått till minst 6000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som

folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder. Avdraget skall i första hand be- Avdraget skall i första hand be-

stämmas med hänsyn till storleken = stämmas med hänsyn till storleken

7 Senaste lydelse 1985:405.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

av den skattskyldiges taxerade in- av den skattskyldiges taxerade in-

komst enligt lagen (1947:576) om komst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inte visst högsta be- denna inkomst inte visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till lopp, skall avdraget beräknas till

vad som behövs för att den skatt- vad som behövs för att den skattskyldige inte skall påföras högre skyldige inte skall påföras någon

statligt beskattningsbar inkomst än statligt beskattningsbar inkomst.

7500 kronor. Detta högsta inkomst- Detta högsta inkomstbelopp mot-

belopp motsvarar taxerad inkomst svarar taxerad inkomst för skatt-

för skattskyldig som under beskatt- skyldig som under beskattningsåret ningsåret inte haft annan inkomst inte haft annan inkomst än åldersän ålderspension enligt 6 kap. 2 § pension enligt 6 kap. 2§ första

första stycket lagen (1962:381) om stycket lagen (1962:381) om allmän

allmän försäkring och pensionstill- försäkring och pensionstillskott enskott enligt 2 § lagen om pensions- ligt 2 § lagen om pensionstillskott. tillskott. För gift skattskyldig, som För gift skattskyldig, som uppburit uppburit folkpension med belopp folkpension med belopp som tillsom tillkommer gift vars make upp- kommer gift vars make uppbär folk-

bär folkpension, beräknas det högs- pension, beräknas det högsta inta inkomstbeloppet med utgångs- komstbeloppet med utgångspunkt

punkt från en pension utgörande från en pension utgörande 78,5 pro-

78.5 procent av basbeloppet. För cent av basbeloppet. För övriga övriga skattskyldiga beräknas det skattskyldiga beräknas det med ut-

med utgångspunkt från en pension gångspunkt från en pension utgö-

utgörande 96 procent av basbelop- rande 96 procent av basbeloppet. pet. Sistnämnda beräkningsgrund Sistnämnda beräkningsgrund gäller

gäller också om gift skattskyldig också om gift skattskyldig under

under viss del av beskattningsåret viss del av beskattningsåret uppuppburit folkpension med belopp burit folkpension med belopp som som tillkommer gift vars make upp- tillkommer gift vars make uppbär bär folkpension och under återsto- folkpension och under återstoden

den av året uppburit folkpension av året uppburit folkpension med

med belopp som tillkommer gift belopp som tillkommer gift vars vars make saknar folkpension. make saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxe- Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta rade inkomst överstiger det högsta

inkomstbeloppet enligt föregående inkomstbeloppet enligt föregående

stycke, reduceras avdraget med be- stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande 66 2/3 procent av lopp motsvarande 66 2/3 procent av taxerad inkomst mellan det belopp taxerad inkomst wrörver det belopp vid vilket högsta extra avdrag utgår vid vilket högsta extra avdrag ut-

och ett belopp som är 3 basenheter går.

större, med 40 procent av taxerad

inkomst inom ett därpå följande in-

komstskikt av 1,5 basenheters

bredd och med 33 113 procent av taxerad inkomst därutöver.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade

inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000

kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150000 kronor, skall avdrag

inte medges. Fastighet, som avses i 24 § 2 mom. , samt sådan bostadsbygg- 13

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

nad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skattskyldige, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som

motsvarar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbygg-

nadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet till 25 000 kronor jämte den del av skillnaden som överstiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskäl-

lan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skattskyldige eller hans make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige. Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när sär-

skilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i

52 & I mom. sista stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid

1988 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2 och 3 nedan. 2. Vid 1988 års taxering skall i stället för beloppet 10000 kronor i 48 § 2

och 3 mom. samt 53 § I mom. a gälla beloppet 9000 kronor.

3. Äldre bestämmelser i 52 8 I mom. tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om underskott i förvärvskälla, om beskattningsåret för förvärvskäl-

lan har påbörjats före den I april 1986.

2 Förslag till Prop. 1985/86: 130

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947: 576) om statlig inkomst-

skatt! dels att 98 3 och 5 mom., 118 3 mom. och 12§ skall upphöra att gälla, dels att 68 I mom., 8§, 98 2 mom., 9a§, 1051, 2,3, 4 och 6 mom., 118

I mom. och 2082 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

I mom." Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat föreskrivs i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 2188 sägs:

a) fysisk person: a) fysisk person: för inkomst som avses i denna lag för inkomst som avses i denna lag

enligt de grunder som anges i 53 § 1 enligt de grunder som anges i 53 § I

mom. första stycket a) kommunal- mom. a -kommunalskattelagen

skattelagen (1928: 370) samt, såvitt (1928: 370) samt, såvitt avser tid un-

avser tid under vilken han ej varit der vilken han ej varit bosatt här i bosatt här i riket, för inkomst ge- riket, för inkomst genom utdelning nom utdelning på andelar i svenska på andelar i svenska ekonomiska

ekonomiska föreningar och för pen- föreningar:

sion enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring även till den del

skattskyldighet inte föreligger en-

ligt nyssnämnda lagrum;

b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, sam-

fund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer,

dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om sam-

fälligheten taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet:

för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats: c) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastighet: för inkomst av rörelse, som här bedrivits; för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i

riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse och av egendom som avses 1 35§3a mom. kommunalskattelagen och som innefattar nyttjande-

rätt till ett hus eller del av ett hus här i riket;

för slutlig skatt eHer tillkommande skatt, som restituerats, avkortats

! Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974: 770 933 mom. 1985: 226 9§5 mom. 1982: 416 1183 mom. 1982: 1206 12 § 1982: 416. > Senaste lydelse 1985: 1019. 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar. Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för utnyttjan-

de av materiella eller immateriella tillgångar skall, såvida ersättningen skall hänföras till intäkt av rörelse och ersättningen härrör från här i riket bedriven rörelse, anses som intäkt av rörelse, som här bedrivits.

883 Ideell förening, som avses i 7§ Smom. första stycket, äger att från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag med 15 000 kronor.

Skattskyldig fysisk person, som

har varit bosatt här i riket under

beskattningsåret, har rätt till statligt grundavdrag från den taxerade

inkomsten, varvid bestämmelserna

i 48§ 2 och 3 mom. samt 49§ kom-

munalskattelagen (1928:370) skall

tillämpas.

2 mom.” Har skattskyldig varit 2 mom. För fysisk person, som

bosatt här i riket under hela eller har varit bosatt här i riket under

någon del av beskattningsåret och hela eller någon del av beskatt-

har skatteförmågan varit väsentli- ningsåret, utgörs den beskattnings-

gen nedsatt av sådan anledning, bara inkomsten av den taxerade in-

som anges i 50§2 mom. andra, komsten minskad med statligt

tredje eller fjärde stycket kommu- grundavdrag.

nalskattelagen (1928: 370), får — ef- Har den skattskyldiges skatteför-

ter taxeringsnämndens eller, om måga varit väsentligen nedsatt nbesvär anförts eller om särskild der beskuttningsåret av sådan anframställning därom gjorts senast ledning, som anges i 50§2 mom. den 30 juni året näst efter taxerings- andra, tredje eller fjärde stycket året, länsrättens prövning — den kommunalskattelagen (1928:370), skattskyldiges taxerade inkomst får — efter taxeringsnämndens elminskas med avdrag enligt bestäm- ler, om besvär anförts eller om särmelserna i nämnda lagrum. Vad skild framställning därom gjorts se-

härefter återstår avrundas nedåt till nast den 30 juni året näst efter taxe-

helt hundratal kronor och utgör be- ringsåret, länsrättens prövning —

skattningsbar inkomst. den skattskyldiges taxerade in-

komst minskas, förutom med stat-

ligt grundavdrag, med ytterligare

avdrag enligt bestämmelserna i

nämnda lagrum.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och

utgör beskattningsbar inkomst.

För förening, som äger rätt till grundavdrag enligt 8§, utgöres den

beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt grundavdrag.

+ Senaste lydelse 1984: 1061. + Senaste lydelse 1979: 1156.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

9a§?

Statlig inkomstskatt utgår i form Statlig inkomstskatt utgår i form

av grundbelopp och tilläggsbelopp. — av grundbelopp och tilläggsbelopp.

Tilläggsbelopp beräknas bara för Grundbelopp beräknas bara om

skattskyldiga som avses i 10§1 den beskattningsbara inkomsten mom. uppgår till minst 100 kronor. Till-

läggsbelopp beräknas bara för

skattskyldiga som avses i 10§1

mom.

Den beskattningsbara inkomsten är underlag för grundbeloppet. Under-

laget för tilläggsbelopp fastställs enligt bestämmelserna i 1083 mom.

108 Nuvarande lydelse

I mom.£ För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande skalor. Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 9 basenheter:

4 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger I basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger 9 men inte 10 basenheter: grundbeloppet för 9 basenheter och 15 av återstoden: 10.” "18 ” : ” "10 ” "20986 18 ov 21 ” : ” "18 ” "2470 21 basenheter : ” "21 ” "208

Tilläggsbeloppet utgör:

när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter:

5 procent av den del av underlaget som överstiger 16 hasenheter: när underlaget överstiger

19 men inte 21 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 10 t av återstoden; 20023 ” : ” "QI ” ISO 23 oo 26 ” : ” 23 ” 20986 26 "0 > 45 ” : ” "26 ” "25 45 basenheter : ” "45 ” "300

Föreslagen lydelse

I mom. För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor samt: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7 basenheter: 5 procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger 7 basenheter: grundbeloppet för 7 basenheter och 20 procent av återstoden.

5 Senaste lydelse 1982:416. 9 Senaste lydelse 1985: 412. 17

2 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 130

Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

Tilläggsbeloppet utgör:

när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter:

14 procent av den del av underlaget som överstiger I4 basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av återstoden.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 mom.” En basenhet är 7800 2 mom. En basenhet är 70000

kronor. kronor.

3 mom." Underlaget för tilläggs- 3 mom. Underlaget för tilläggs-

belopp utgörs av den skattskyldiges belopp utgörs av den skattskyldiges beskattningsbara inkomst taxerade inkomst 1. ökad med belopp varmed av- 1. ökad med belopp varmed av-

drag har medgetts enligt 48 I mom. drag har medgetts enligt 4§ I mom.

för eget underskott i förvärvskälla, för underskott i förvärvskälla, om

om inte annat följer av 4 mom., efl- inte annat följer av 4 mom.,

ler enligt 11 §1 mom. för makes underskott i förvärvskälla

” 2. ökad med förlust för vilken avdrag har medgetts enligt 4a§

3. minskad med underskott som skall avräknas enligt 5 mom. 4. ökad med räntetillägg enligt 6 mom.

5. minskad med statligt grund-

avdrag och avdrag som avses i9§2

mom. andra stycket.

Har summan av skattskyldigs un- Har summan av skattskyldigs un-

derskottsavdrag och övriga all- derskottsavdrag och övriga allmänna avdrag överstigit det sam- männa avdrag överstigit det sammanlagda beloppet av inkomsterna manlagda beloppet av inkomsterna från olika förvärvskällor, skall den från olika förvärvskällor, skall den skattskyldige anses ha fått avdrag skattskyldige anses ha fått avdrag

för underskott först sedan övriga för underskott först sedan övriga allmänna avdrag har utnyttjats. allmänna avdrag har utnyttjats. Motsvarande gäller för det fall att,

sedan den skattskyldiges egna all-

männa avdrag har utnyttjats, avräkning har skett av andra makens icke utnyttjade avdrag.

Underlaget för tilläggsbelopp avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

4 mom? Vid tillämpning av 3 4 mom. Vid tillämpning av 3

mom. första stycket I skall den mom. första stycket 1 skall — om skattskyldiges underskott av fastig- den skattskyldige yrkar det — den

het som avses i 24§ 2 mom. kom- skattskyldiges underskott av kapimunalskattelagen (1928:370) mins- tal minskas med den vid taxeringen

kas med den vid taxeringen fast- fastställda inkomsten

ställda inkomsten av kapital, dock

7 Senaste lydelse 1985: 412. 8 Senaste lydelse 1982: 416.

? Senaste lydelse 1982: 416. 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

högst 30000 kronor. Vidare skall —

om den skattskyldige yrkar det —-

den skattskyldiges underskott av kapital minskas med den vid taxe-

ringen fastställda inkomsten av tjänst: i den mån underskottet hänför sig till ränta på skuld avseende

förvärv av den skattskyldige vid beskattningsårets utgång tillhöriga aktier

eller andelar i fåmansföretag som är aktiebolag eller ekonomisk förening,

dock att underskottet inte får minskas med större belopp än vad den

skattskyldige under beskattningsåret har uppburit i kontant lön från företaget, av jordbruksfastighet, annan fastighet som avses i 24§ I mom. kommunalskattelagen eller rörelse: i den mån underskottet hänför sig till a) ränta på skuld för arvsskatt eller gåvoskatt avseende fastigheten eller rörelsen eller b) ränta på den skattskyldiges skuld avseende förvärv av andelar i

handelsbolag som innehar eiler bedriver fastigheten eller rörelsen.

6 mom.!” Skall den skattskyldi- 6 mom. Har den skattskyldige

ge ta upp värde av bostadsförmån erhållit lån från arbetsgivare eller

som intäkt av jordbruksfastighet uppdragsgivare och understiger den skall vid beräkning av underlag för faktiskt erlagda räntan i fråga om

tilläggsbelopp tillägg göras med ett lån från en och samma arbetsgivare

belopp motsvarande den del av eller uppdragsgivare sedvanlig ränräntekostnaderna på låneskulderna ta med mer än 2000 kronor, skall

i förvärvskällan som belöper på bo- vid beräkning av underlag för till-

staden, om den tillhör honom. På läggsbelopp tillägg göras med ett

bostadsbyggnaden och därtill hö- belopp motsvarande skillnaden. Sårande tomtmark skall anses belöpa dant tillägg skall göras även om

så stor del av dessa räntekostnader lånet har lämnats till sådan den som byggnadens och tomtmarkens skattskyldige närstående person taxeringsvärde utgör av värdet av som avses 1 35§ I a mom. nionde samtliga tillgångar i förvärvskäl- stycket kommunalskattelagen

lan. (1928: 370). Med lån från arbetsgi-

Vid tillämpning av första stycket vare eller uppdragsgivare likställs skall räntetillägget minskas med annat lån om det finns anledning

dels underskott som har upp- anta att denne har förmedlat lånet. kommit i den ifrågavarande för- Bestämmelserna i detta moment

värvskällan, tillämpas inte i fall som avses i fjär-

dels den vid taxeringen fast- de stycket av nyssnämnda moment.

ställda inkomsten av kapital, dock

högst 30000 kronor, till den del denna inkomst inte har avräknats enligt 4 mom.

Har den skattskyldige vid beräk-

ning av inkomst av fastighet eller rörelse yrkat avdrag för kostnader för en i räkenskaperna upptagen

bil, båt eller liknande tillgång skall

tillägg göras med ett belopp mot-

svarande en beräknad ränta på till-

0 Senaste lydelse 1984:916. 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

gångens värde i den mån denna har använts för privat bruk. Har den skattskyldige erhållit lån från arbetsgivare eller uppdragsgi-

vare och understiger den faktiskt

erlagda räntan i fråga om lån från en

och samma arbetsgivare eller uppdragsgivare sedvanlig ränta med

mer än 2000 kronor, skall tillägg

göras med ett belopp motsvarande

skillnaden. Sådant tillägg skall göras även om lånet har lämnats till sådan den skattskyldige närstående person som avses 1 35§ I a mom.

nionde stycket kommunalskattela-

gen (1928:370). Med lån från ar-

betsgivare eller uppdragsgivare lik-

ställs annat lån om det finns anledning anta att denne har förmedlat lånet. Bestämmelserna i detta styc-

ke tillämpas inte i fall som avses i fjärde stycket av nyssnämnda mo-

ment.

118 I mom.!! Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras envar för sin inkomst, varvid anvisningarna till 528 kommunal-

skattelagen (1928: 370) tillämpas.

Har ena maken helt eller delvis

inte kunnat utnyttja sådant avdrag som avses i 4§ I mom., avräknas bristen från andra makens inkomst.

Avdrag, som i 9§ 2 mom. första Avdrag, som i 98 2 mom. andra

stycket sägs, beräknas för vardera stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig, varvid bestämmel- maken för sig, varvid bestämmelserna i 52 § I mom. fjärde och femte serna 1528 I mom. andra och tredstyckena kommunalskattelagen je styckena kommunalskattelagen

(1928:370) tillämpas. tillämpas.

2 mom.!” Regeringen äger, till förekommande av eller lindring i sådan

dubbelbeskattning som i I mom. sägs, med annan stats regering träffa överenskommelse, såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda stat och Sverige av inkomst, som är underkastad dubbelbeskatt-

ning, eller ock, under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseen-

den, förordna att viss inkomst eller inkomst av visst slag skall helt eller

delvis vara fri från beskattning här i riket.

! Senaste lydelse 1982: 416. 1? Senaste lydelse 1982: 416. 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

I fall, varom i detta mom. för- I fall, varom i detta mom. för-

mäles, må regeringen förklara, att mäles, må regeringen förklara, att statlig inkomstskatt skall av skatt- statlig inkomstskatt skall av skattskyldig utgöras till högre belopp än skyldig utgöras till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle gällande bestämmelser eljest skulle

föranleda, dock att skatten ej må föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till större andel, komma att uppgå till större andel, procentuellt beräknad, av den på procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen el- grundval av överenskommelsen eller förordnandet fastställda beskatt- ler förordnandet fastställda beskattningsbara inkomsten än skatten ningsbara inkomsten än skatten

skulle utgjort av den beskattnings- skulle utgjort av den beskattnings-

bara inkomst, som skulle hava fast- bara inkomst, som skulle hava fast-

ställts, om inkomsten beskattats ställts, om inkomsten beskattats

endast i Sverige. Vad i 10b§ och endast i Sverige. Vad i 10b§8 stad-

11§ 3 mom. stadgas om beräkning gas om beräkning av statlig inav statlig inkomstskatt i helt antal komstskatt i helt antal kronor skall kronor skall äga motsvarande äga motsvarande tillämpning vid tillämpning vid beräkning av skatt, beräkning av skatt, som i detta som i detta mom. avses. mom. avses.

Överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller

närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2—7 nedan.

2. Vid 1988 års taxering beräknas statligt grundavdrag enligt 8§ första

stycket med beaktande av punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen

(1986: 000) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). 3. Vid 1988 års taxering skall, i stället för vad som sägs i 108 I mom.,

grundbelopp och tilläggsbelopp beräknas enligt följande skalor.

Grundbeloppet utgör 100 kronor samt: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7 basenheter: 4,5 procent av den beskattningsbara inkomsten: när beskattningsbar inkomst överstiger

7 men inte 8 basenheter: grundbeloppet för 7 basenheter och 13 Z av återstoden;

8 . "> 209g 8 basenheter

Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget för tilläggsbelopp inte överstiger 15 basenheter: 5 procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter; när underlaget överstiger

IS men inte 16 basenheter: tilläggsbeloppet för IS basenheter och 1077 av återstoden: 16 "oo 20 : 16 1497 2 vr - : - > 20 > 2098 2038 ” : ” 21 "2589 Ov 38 basenheter ” 38 TRON

4. Vid 1988 års taxering är basenheten, i stället för vad som sägs i 1082 2 mom. , 9000 kronor.

5. Äldre bestämmelser i 108 3 mom. första stycket I och andra stycket samt 118 I mom. tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om underskott i

förvärvskälla, om beskattningsåret för förvärvskällan har påbörjats före

den I april 1986.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

6. Skall skattskyldig taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 april 1986 tillämpas vid 1988 års taxering äldre bestämmelser i 8§, 108 I och 2 mom., 128 och 538 I mom., om detta sammantaget leder till lägre statlig inkomstskatt.

7. Äldre bestämmelser i 108 4 mom. tillämpas vid 1988 års taxering,

varvid dock det högsta belopp som undantas skall vara 15000 kronor i

stället för 30000 kronor.

Prop. 1985/86: 130

3¶Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3 och 6 §§ lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Vid prövning av skattebegränsningen fastställs ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst och det underlag för tilläggsbelopp som beräknats för den skattskyldige enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i förekommande fall efter sådan justering som skall ske enligt andra och tredje styckena.

Den beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp skall ökas med vid taxeringen medgivet särskilt investeringsavdrag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och dagpenning som är skattepliktig enligt I $ 2 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Spärrbeloppet utgörs av summan Spärrbeloppet utgörs av summan av av

1. 50 procent av den justerade 1. 50 procent av den justerade beskattningsbara inkomsten, beskattningsbara inkomsten och

2. 25 procent av det justerade 2. 25 procent av det justerade underlaget för tilläggsbelopp till underlaget för tilläggsbelopp. den del detta underlag inte överstiger 45 basenheter enligt 10 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. 30 procent av det justerade underlaget för tilläggsbelopp till den del detta underlag överstiger 45 basenheter enligt nämnda moment.

68

För makar som levt tillsammans under beskattningsåret skall, såvitt angår senare beskattningsår än det under vilket äktenskapet ingåtts, skattebegränsningen ske med hänsyn till makarnas sammanlagda justerade = beskattningsbara = inkomst, sammanlagda justerade underlag för tilläggsbelopp och sammanlagda skattebelopp enligt 4§. Det belopp, varmed nedsättning av tilläggsbelopp högst får

! Senaste lydelse av lagens rubrik [974:772. ” Senaste lydelse 1985:413. > Senaste lydelse 1982:419

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

medges enligt 5 § första stycket, beräknas dock med utgångspunkt i den beskattningsbara inkomsten för var och en av makarna. Har vid beräkning av tilläggsbelopp B-underlag hos ena maken samman-

lagts med andra makens underlag

för tilläggsbelopp skall vid denna

beräkning motsvarande belopp av förstnämnda makes beskattnings-

bara inkomst, dock högst hela den-

na inkomst, sammanläggas med den andra makens beskattningsba-

ra inkomst. Är makarnas A-underlag lika stora skall sammanlägg-

ningen ske hos den make, vars beskattningsbara inkomst med lägst

belopp understiger underlaget för

tilläggsbelopp. Spärrbelopp och det belopp, varmed nedsättning av tilläggsbelopp högst får medgivas, fördelas på makarna efter förhål-

landet mellan deras justerade be-

Skattningsbara inkomster.

Om beskattningsbar förmögenhet fastställes gemensamt för makar eller för föräldrar och barn enligt 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig

förmögenhetsskatt, skall beräkning enligt 5 § första stycket av den statliga

förmögenhetsskatten ske på 50 procent av den gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

I fall som avses i andra stycket I fall som avses i första stycket fördelas det belopp, varmed ned- fördelas det belopp, varmed ned-

sättning av skatt högst får medgi- sättning av skatt högst får medgivas, på makar och barn efter förhål- vas, på makar och barn efter förhållandet mellan deras skattepliktiga landet mellan deras skattepliktiga

förmögenheter. förmögenheter.

Bestämmelserna i första, andra Bestämmelserna i första och and-

och tredje styckena om makar äger ra styckena om makar äger motsvamotsvarande tillämpning på skatt- rande tillämpning på skattskyldiga skyldiga som avses i 65 § sista som avses i 65§ sista stycket

stycket kommunalskattelagen kommunalskattelagen (1928:370).

(1928:370).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid

1988 års taxering. Vid nämnda taxering skall dock spärrbeloppet, i stället

för vad som sägs i 3 §, utgöra summan av

1. 50 procent av den justerade beskattningsbara inkomsten,

2. 25 procent av det justerade underlaget för tilläggsbelopp till den del detta underlag inte överstiger 38 basenheter enligt 10 § 2 mom. lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. 27 procent av det justerade underlaget för tilläggsbelopp till den del

detta underlag överstiger 38 basenheter enligt nämnda moment.

Härvid skall bestämmelsen i punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1986:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beaktas.

4 Förslag till Prop. 1985/86: 130

Lag om ändring i lagen (1960:63) om förlustavdrag

Härigenom föreskrivs att 6 § och anvisningarna till 6 § lagen (1960:63) om förlustavdrag! skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid

1989 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om förlust som hänför sig till 1987 och tidigare års taxering. Detsamma gäller förlust som hänför sig till 1988 års taxering om den skattskyldige då haft underskott i förvärvskälla för vilken beskattningsåret påbörjats före den 1 april 1986.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1983:987 6 § 1970:164 anvisningarna till 6 § 1970:164. 25

5 Förslag till Prop. 1985/86: 130

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst!

dels att punkt 3 av anvisningarna till I $ skall upphöra att gälla, dels att punkt 2 av anvisningarna till I $ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till I $

2.” Till ledning för skatteberäkningen ges följande exempel:

En ensamstående skattskyldig uppbär under år 1985 en ackumulerad

inkomst på 84000 kronor. Utredning förebringas om att inkomsten hänför

sig till sju år, vilket innebär att årsbeloppen blir 12000 kronor.

Vid 1984, 1985 och 1986 års taxeringar antas den beskattningsbara

inkomsten ha bestämts till 90000 kronor, 120000 kronor respektive 150 000 kronor. Underlaget för tilläggsbelopp har för motsvarande år bestämts till

145 000 kronor, 165000 kronor respektive 200000 kronor. I den beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp vid 1986 års taxering ingår ovan angivna 84000 kronor; beloppet skall undantas vid genomsnittsberäkningen.

Den genomsnittliga beskattnings- Den genomsnittliga beskattnings-

bara inkomsten respektive det ge- bara inkomsten respektive det genomsnittliga underlaget för till- nomsnittliga underlaget för till-

läggsbelopp blir då 92000 kronor läggsbelopp blir då 92000 kronor respektive 142000 kronor. Grund- respektive 142000 kronor. Grund-

belopp skall således beräknas i belopp skall således beräknas i skiktet 92000—-104000 kronor och skiktet 92000—- 104000 kronor och

tilläggsbelopp i skiktet 142000- tilläggsbelopp i skiktet 142000-

154 000 kronor. Med tillämpning av 154 000 kronor. Med tillämpning av

skatteskalorna för taxeringsåret skatteskalorna för taxeringsåret 1986 blir grundbeloppet 2400 kro- 1986 blir grundbeloppet 2400 kronor och tilläggsbeloppet 605 kro- nor och tilläggsbeloppet 890 kronor. Dessa belopp skall sedan mul- nor. Dessa belopp skall sedan mul-

tipliceras med sju. Grundbeloppet tipliceras med sju. Grundbeloppet

på den ackumulerade inkomsten på den ackumulerade inkomsten

blir då 16 800 kronor och tilläggsbe- blir då 16 800 kronor och tilläggsbeloppet blir 4235 kronor. loppet blir 6 230 kronor.

Vid 1986 års taxering utgör i övrigt den beskattningsbara inkomsten

66 000 kronor och underlaget för tilläggsbelopp 116 000 kronor.

Den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten och det genomsnittliga underlaget för tilläggsbelopp, liksom den del av den ackumulerade inkomsten som hänförs till varje år, skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Beskattningsbar inkomst och underlag för tilläggsbelopp skall tas upp till

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860 unkt 3 av anvisningarna till I $ 1983:445. ” Senaste lydelse 1983:445. 26

Nuvarande lydelse Föreslagen tydelse Prop. 1985/86: 130

0 kronor för sådant taxeringsår, då taxering ej åsatts på grund av att den skattskyldige ändrat räkenskapsår eller inte varit bosatt här i riket.

Har skattskyldig under ett taxeringsår på grund av omläggning av räkenskapsår åsatts taxeringar för två beskattningsår, skall vid fördelning av den ackumulerade inkomsten så anses som om de båda taxeringarna hänföra sig till skilda taxeringsår.

Om skatteberäkning enligt I $ påkallas för ackumulerad inkomst i viss förvärvskälla, skall skatteberäkningen omfatta all ackumulerad inkomst, som uppkommit i förvärvskällan. Däremot äger skattskyldig från skatteberäkningen undantaga ackumulerad inkomst i annan förvärvskälla.

Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår kommer i åtnjutande av flera intäkter, vilka var för sig är att anse såsom ackumulerade inkomster och vilka hänför sig till olika antal år, skall intäkterna fördelas oberoende av varandra på de år, till vilka de hänför sig, dock minst tre år. Skatteberäkningen skall ske på grundval av ett gemensamt årsbelopp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

6 Förslag till Prop. 1985/86: 130

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 12 § I mom. och anvisningarna till 12 3 lagen (1958:295) om sjömansskatt! skall ha följande lydetse.

Nuvarande Iyvdelse Föreslagen lydelse

12 §

I mom.? Gör sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 §, sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt lagen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för

a) underskott å egen eller makes a) underskott i förvärvskälla, förvärvskälla,

b) utbetalning av periodiskt understöd,

c) avgift för sådan pensionsförsäkring. som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6) kommunalskattelagen (1928:370),

d) sådant underhåll av icke hemmavarande barn, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 4) kommunalskattelagen, eller

e) nedsatt skatteförmåga

må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattningsbara inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)—-d) må dock endast medgivas, om den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten därigenom nedsättes med minst 600 kronor. I fall som avses vid a) skall minskning av inkomsten inte ske vid bestämmande av skatt enligt tabell FT eller NT.

Anvisningar

till 12 8?

Jämkning i fall som avses i 12 § I Jämkning i fall som avses i 12 § 1 mom. vid e) får för år räknat med- mom. vid e) får för år räknat medgivas med högst ett belopp. som givas med högst ett belopp, som motsvarar summan av 7500 kronor motsvarar summan av icke utnyttoch det belopp, med vilket avdrag jat grundavdrag och det belopp. för väsentligen nedsatt skatteför- med vilket avdrag för väsentligen måga högst skulle ha kunnat medgi- nedsatt skatteförmåga högst skulle vas vid taxering till statlig inkomst- ha kunnat medgivas vid taxering till skatt. statlig inkomstskatt.

I fråga om sjöman, som utan att vara bosatt i Sverige har att betala sjömansskatt enligt 7 §, må vid jämkning enligt 12 § I mom. hänsyn tagas till sådana i sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag, vilka sjömannen med tillämpning av grunderna för lagen om statlig inkomstskatt skulle hava kunnat påräkna vid taxering i det land, där sjömannen är bosatt. Har vid nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen själv eller hans make skall jämkning dock ej medgivas.

! Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777. > Senaste lydelse 1982:420. " Senaste lydelse 1981:1004.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

Vid jämkning enligt 12 § 3 och 5 mom. för i Sverige icke bosatt sjöman skall slutlig skatt beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler.

Med deltidstjänstgöring enligt 12 § 5 mom. förstås tjänstgöring som

enligt anställningsavtal skall fullgöras på kortare tid än heltid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser skall gälla beträffande sjömansskatt som har erlagts eller hade skolat erläggas

före ikraftträdandet.

7 Förslag till Prop. 1985/86: 130

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs att 25 §, 37 § 2 mom., 68 och 72a §§ taxeringsla-

gen (1956: 623)! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §

Allmän självdeklaration skall uppta

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad skattsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss det, huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla, dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § I mom. 1. g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret, ävensom

7) garantibelopp, 8) om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom när-

stående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för närstående person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller haft annat därmed jämförligt förhållande med företaget.

9) räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tillläggsbelopp samt grunderna för beräkning av räntetillägget.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall föreskrivs i denna lag eller som erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgift enligt lagen (1946: 324) om skogs-

! Lagen omtryckt 1971: 399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. ” Senaste lydelse 1985: 406. 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

vårdsavgift eller fastighetsskatt enligt lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans. var för sig inkomst att taxera enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9 § 3 mom. nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i frågå om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928:370).

Har skattskyldig under beskatt- Om skattskyldig skall taxeras för ningsåret varit gift, skall han jäm- barns eller annans förmögenhet, väl uppgiva sådan boets eller andra — skall uppgift lämnas även om sådan makens inkomst och förmögenhet, förmögenhet. över vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så att överskjutande öretal bortfalla.

37 §

2 mom? Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i I mom., skall iakttagas följande.

Avser sådan förmån, varom i I mom. första och andra punkterna förmäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning jämte tid för vilken traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (endagsförrättningar), förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrättningar). För endagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsförrättning, som varat högst fyra timmar; förrättning som

> Senaste lydelse 1985: 406. 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag; längre

förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långtidsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas såsom korttidsförrättning. — I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.

Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belä-

gen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för

medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna.

Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbun-

det företager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet

för taxeringsarbetet. Medgivande får ej lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt

delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas till viss grupp av anställda. — Ansökan om medgivande göres hos

länsstyrelsen senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mot beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande

återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkommit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av

beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans

efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön

och vad som avdragits.

Av kontrolluppgift enligt I mom. första, andra eller sjunde punkten skall

framgå om arbetsgivaren har att för utgivet belopp betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981: 691) om socialavgifter. I kontrolluppgift som nu har sagts skall särskilt för sig tas upp representationsersättning och särskilt för

sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt

redovisningsnummer enligt 53 § I mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer. I kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag skall anges

om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

Kontrolluppgift, som i I mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den som erhållit förfoganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift. som

avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla upp-

gift om den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen. 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

I kontrolluppgift skall lämnas I kontrolluppgift skall lämnas

uppgift om lån som har lämnats rän- uppgift om lån som har lämnats rän-

tefritt, eller mot ränta understi- tefritt, eller mot ränta understigande sedvanlig ränta, till arbets- gande sedvanlig ränta, till arbetseller uppdragstagare, om det sam- eller uppdragstagare, om det sam-

manlagda värdet av förmåner av manlagda värdet av förmåner av detta slag uppgår till mer än 2 000 detta slag uppgår till mer än 2 000 kronor. Uppgiften skall avse låne- kronor. Uppgiften skall avse för-

beloppet och erlagd ränta. månens värde.

Kontrolluppgift enligt I mom. punkterna 1-3, 3b-3h, 4a eller 7-9 skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Särskild uppgiftshandling skall lämnas för varje person.

Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från

bestämmelserna i elfte stycket. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej föras.

68 §'

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig

införas i skattelängd.

I skattelängden antecknas sär- I skattelängden antecknas sär-

skilt skilt dels i avseende på statlig in- dels i avseende på statlig in-

komstskatt inkomst av olika för- komstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i värvskällor, medgivet avdrag för fråga om skattskyldiga som avses i underskott i förvärvskälla, sam- 11 § 3 mom. lagen (1947:576) om manräknad nettoinkomst (summan statlig inkomstskatt huruvida in- av inkomsterna av olika förvärvskomsten utgör A-inkomst eller B- källor, minskad med avdrag för uninkomst, medgivet avdrag för un- derskott), medgivna allmänna avderskott i förvärvskälla, samman- drag som inte avser underskott i räknad nettoinkomst (summan av förvärvskälla, taxerad och beskattinkomsterna av olika förvärvskäl- ningsbar inkomst samt räntetillägg lor, minskad med avdrag för under- och underlag för tilläggsbelopp,

skott), medgivna allmänna avdrag

som inte avser underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst samt räntetillägg och underlag för tilläggsbelopp,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligt I $ 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit sådan inkomst under beskattningsäret, samt sjömansskattenämndens beslut om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar

inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) eller för skattereduktion enligt 2 &

4 mom. uppbördslagen (1953: 272),

+ Senaste lydelse 1984: 1055.

3 Riksdagen 1985/86, I saml. Nr 130

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

dels beslut som avser förutsätt-

ning för skattereduktion enligt 2 §

lagen A(1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progressionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning,

dels uppgift om underlag, varpå skogsvårdsavgift skall beräknas, dels uppgift om underlag, varpå statlig fastighetsskatt skall beräknas, dels vinstdelningsunderlag, dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå

enligt 11 § lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten till minst 6000 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 6000 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den årliga taxeringen anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

7a 8

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, får länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt eller enligt I $ 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får vidare, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av

skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt eller om fastighets taxeringsvärde,

3) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet

enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370), beräkning av avdrag

enligt 45 § kommunalskattelagen eller beräkning av garantibelopp enligt

47 § kommunalskattelagen.

4) uppenbar felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift och

avstämning av sådant avdrag eller avdrag som anpars medges skattskyldig

utan särskild utredning, 5) uppenbar felaktighet i fråga om avdrag, vars rätta belopp framgår av

debitering eller avräkning enligt 46 § 4 mom. kommunalskattelagen av allmänt avdrag,

6) uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag eller avräkning enligt 50 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen av sådant avdrag,

5 Senaste lydelse 1985: 924. 34

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

7) uppenbar felaktighet i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion, som enligt 68 § skall antecknas i skattelängd,

8) uppenbar felaktighet i fråga om förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna i 11:$ 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt om uppdelning av A-inkomst och B-inkomst,

9) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av makars och hemmavarande barns förmögenhet enligt 12 § lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

10) uppenbar felaktighet varigenom A-inkomst enligt 9.$ 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt har betecknats som B-inkomst,

tl) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 & 2 mom. fjärde stycket

kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig inkomstskatt.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får också. om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i de fall då denna uppenbarligen blivit för hög till följd av

I) att den skattskyldige på grund av ett felaktigt eller ofullständigt underlag, som lämnats av annan än honom själv, har taxcrats för en intäkt som han inte har haft,

2) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång har styrkt

sin rätt till ett i självdeklarationen eller hos taxeringsnämnden yrkat av-

drag.

3) att taxeringsnämnden inte har prövat uppgifter som varit tillgängliga

för skattemyndigheterna,

4) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång yrkat av-

drag enligt 46 & 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgängen av maj månad året efter taxeringsåret får rättelse enligt

denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller fjärde stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 & 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Falan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses med rättelsebeslutet.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986 och tillämpas första gången vid

1988 års taxering.

8 Förslag till Prop. 1985/86: 130

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953: 272)! skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 mom.” Skattereduktion åtnjutes

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947: 576)

om statlig inkomstskatt, med 1800 kronor,

av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämnda lag

som understiger 6000 kronor, med 30 procent av det belopp som motsva-

rar skillnaden nellan 6 000 kronor och den taxerade inkomsten.

Har gifta skattskyldiga var för sig Har gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad in- till statlig inkomstskatt taxerad in-

komst, som understiger 6000 kro- komst, som understiger 6000 kro-

nor, åtrjutes skattereduktion en- nor, åtnjutes skattereduktion en-

dast av den som har den högsta tax- dast av den som har den högsta tax-

erade inkomsten. Är de taxerade erade inkomsten. Är de taxerade

inkomsterna lika stora, tillkommer inkomsterna lika stora, tillkommer

skattereduktion den äldre av de skattereduktion den äldre av de

skattskyldiga. skattskyldiga. Barn, som bor hos

sina föräldrar, anses som hemmavarande endast hos den ena av dem. Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skattskyldig,

som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. För gift

skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få

åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av beskatt-

ningsåret. Avser makens bosättning här i riket större delen av beskattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser makens bo-

sättning här i riket endast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad

inkomst enligt nämnda lag som understiger 3000 kronor, med 30 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 3000 kronor och den

taxerade inkomsten. Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen

beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt I $ 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas

med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.

Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift och skattetillägg enligt taxeringslagen

(1956: 623).

! Lagen omtryckt 1972: 75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

> Senaste lydelse 1979: 1159. 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 130

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången i fråga

om preliminär skatt för 1987 och slutlig skatt på grund av 1988 års taxering.

Prop. 1985/86: 130

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1986

Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, samt statsråden Feldt, Bodström, R. Carlsson, Hellström, Wickbom, Johansson

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om inkomstskatten för åren 1987 och 1988

I Inledning

Den inkomstskattereform som belöts våren 1982 (prop. 1981/82: 197, SKU

60, rskr 391, SFS 1982:416—423) och genomfördes under åren 1983-1985 innebar en väsentlig sänkning av marginalskatterna och en begränsning av underskottsavdragens skattemässiga värde. Inriktningen var att marginal-

skatten skulle uppgå till högst 50 för 90 22 av inkomsttagarna. Jag avser

nu att — med utgångspunkt i denna inriktning — lägga fram förslag an-

gående skatteskalor, grundavdrag m.m. för åren 1987 och 1988.

Jag avser vidare att ta upp frågan om ytterligare förenklingar i skattesystemet. Det gäller i första hand makebeskattningen men därutöver också

två frågor rörande beräkningen av underlag för tilläggsbelopp, nämligen räntetillägg och kvittning mellan villaunderskott och kapitalinkomst. Riks-

skatteverket (RSV) fick den 28 juni 1984 ett uppdrag att göra en översyn av reglerna om räntetillägg med utgångspunkt i uttalanden från skatteutskottet. Sedan RSV i en delrapport den I5 oktober 1984 lagt fram förslag till vissa omedelbara åtgärder ändrades reglerna genom lagstiftning hösten 1984 (prop. 1984/85:71, SKU 20, rskr 52, SFS 1984:916). RSV har i en slutrapport den 28 december 1984 redovisat uppdraget. Rapporten har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 55/85).

Prop. 1985/86: 130

2¶Skatteskala, grundavdrag m. m.

2.1¶Huvuddragen i förslaget

Mitt förslag: Det kommunala grundavdraget bestäms till 9.000 kr. för år 1987 (1988 års taxering) och 10000 kr. fr. o. m. år 1988 (1989 års taxering). Ett statligt grundavdrag på samma belopp återinförs i stället för nuvarande skattefria bottenskikt i skatteskalan för grundbeloppet.

Även basenheten, som ligger till grund för statskatteskalorna, bestäms till 9000 kr. för år 1987 och 10000 kr fr.o.m. år 1988. Gränsen för 5072 marginalskatt, den s.k. brytpunkten, höjs till 135 000 kr. år 1987 och 150000 kr. fr.o.m. år 1988. Antalet skikt i skatteskalorna minskas kraftigt så att marginalskatten är konstant i breda inkomstskikt. I grundbeloppet ingår ett fast belopp. 100 kr.. för alla som har beskattningsbar inkomst. Högsta marginalskattesatsen blir 75 92 (vid en kommunal skattesats på 30 7).

Skälen för mitt förslag: Som nyss nämnts förutskickades i prop. 1984/85: 180 om förenklad självdeklaration att basenheten för åren efter 1986 åter skulle kunna anpassas till pris- och löneutvecklingen så att marginalskatterna kan hållas på en rimlig nivå.

De förslag som jag nu lägger fram går emellertid utöver en ren uppräkning av basenheten och har också till viss del en annan inriktning. En sådan uppräkning påverkar nämligen endast i mycket begränsad omfattning skatten på lägre inkomster, eftersom den statliga inkomstskatten på dessa uppgår till ett obetydligt belopp.

Jag föreslår därför en höjning av det kommunala grundavdraget från nuvarande 7500 kr. till 9000 kr. år 1987 (1988 års taxering) och till 10000 kr. fr.o.m. år 1988 (1989 års taxering). Som jag strax skall återkomma till föreslår jag att skattepliktsgränsen blir densamma vid den statliga beskattningen. Dessa åtgärder ger en skattesänkning åt skattskyldiga med de allra minsta inkomsterna. Därutöver har de administrativa fördelar. eftersom det är angeläget att skattskyldiga med obetydliga inkomster inte behöver komma in i beskattningsförfarandet.

Förslaget innebär att kostnaderna för åtgärderna till stor del kommer att falla på kommunsektorn. Kommunerna kommer emellertid generellt sett att få ett betydande överskott åren 1987 och 1988 även sedan hänsyn har tagits till de åtgärder som har föreslagits i budgetpropositionen och det nu framlagda förslaget. Vid de fortsatta övervägandena rörande de kommunalekonomiska frågorna inför kompletteringspropositionen kommer givetvis det nu framlagda förslaget att beaktas. Jag vill redan nu nämna att situationen för särskilt utsatta landstingskommuner och kommuner bör underlättas genom generösa extra skatteutjämningsbidrag och förtida återbetalning av hkviditetsdepositioner.

Förändringarna i statsskatteskalan bygger på en basenhet som uppgår till samma belopp som grundavdraget. Vidare har antalet skikt i skatteska-

lorna kraftigt minskats så att marginalskatten är konstant i breda inkomst- Prop. 1985/86: 130

skikt. Gränsen för en marginalskatt på 50 Z (här och i det följande utgår jag

om inte annat sägs från en kommunal skattesats på 30 26), den s.k. bryt-

punkten, höjs från 124800 kr. år 1986 till 135000 kr. år 1987 och 150000 kr. år 1988 (taxerad inkomst). Ett mål för skattereformen 1982 var att andelen inkomsttagare med en

marginalskatt över 50 96 skulle begränsas till ca 1096. Förslaget innebär att denna målsättning bör kunna uppnås. Vidare kan de breda skikten med fast marginalskatt underlätta för de skattskyldiga att beräkna nettobehåll-

ningen av en inkomstökning, extrainkomst eller annan förändring i de ekonomiska förhållandena. Den föreslagna inkomstskattereformen innebär att parterna på arbetsmarknaden får ökad klarhet om lönepolitikens förutsättningar de närmaste

två åren. Den innebär framför allt att det blir möjligt att uppnå reallöneförbättringar vid låga nominella löneökningar. Däremot skulle reallöneut-

vecklingen bli sämre vid högre nominella löneökningar och motsvarande högre prisökningar. Vidare bör framhållas att den reformerade skatteska-

lans profil är sådan att också viktiga fördelningspolitiska ambitioner tillgodoses.

Det är angeläget att skattepliktsgränsen ligger på samma belopp vid

statlig och kommunal beskattning. Detta kommer att bli fallet med mitt

förslag angående basenhetens storlek, om ett skattefritt bottenskikt omfat-

tande en basenhet bibehålls. Jag anser emellertid att det är önskvärt att

skattepliktsgränsen inte är kopplad till basenhetens storlek utan i stället

har en närmare knytning till det kommunala grundavdraget. Man får också

en bättre överensstämmelse mellan statligt och kommunalt beskattnings-

bar inkomst. Enligt min mening ligger det ett stort värde från förenklings-

synpunkt i en nära överensstämmelse mellan den statliga och kommunala

taxeringen.

Förslagen till skatteskalor innebär att det för år 1988 kommer att finnas

endast två procentsatser för grundbeloppet och två för tilläggsbeloppet. Högsta marginalskattesats sänks från 8022 till 75 22. Förändringarna har

fördelats i huvudsak lika mellan åren 1987 och 1988. Fr. o. m. år 1987 ingår

i grundbeloppet ett fast belopp om 100 kr. för alla som har någon beskattningsbar inkomst. Jag vill erinra om att det statliga grundavdraget innebär att de i skatteskalorna angivna beloppen motsvarar en taxerad inkomst

som är 9000kr. (1987) resp. 10000 kr. (1988) högre.

Skatteskalorna för 1987 blir:

Grundbelopp: 100 kr. samt

Skatteskalorna för 1988 blir:

Grundbelopp: 100 kr. samt Beskattningsbar inkomst Skatt vid skiktets Skattesats

Tilläggsbelopp:

Förändringarna av skatten och inkomst efter skatt visas i tabellerna I och 2. Tabell 1. Skatteminskning 1986—1987, 1987—1988 och 1986—1988 för skattskyldiga utan underskottsavdrag vid oförändrad inkomst

Förutsättningar. Inga andra inkomster än lön. Inga andra avdrag än schablonavdraget under tjänst (= 102 max 3000 kr.) Kommunal skattesats = 30 Zz. Skattereduktion för erlagda fackföreningsavgifter: 0 kr. för lön < 40000 kr., 0.5 av lönen för lön = 40 000-96 000 kr. och 480 kr. för lön > 96 000 kr. 41

4 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 130

Tabell 2. Real förändring av inkomst efter skatt från år 1986 till år 1988 dels för Prop. 1985/86: 130

skattskyldiga utan underskottsavdrag, dels för skattskyldiga med genomsnittliga underskottsavdrag. I alt. I har räknats med en årlig löneökning på 4 26 samt prisstegring och ökning av underskottsavdrag på 2,5 70, i alt. 2 med 7 Zo resp. 5,5 7.

Förutsättningar: Inga andra inkomster än lön. Förutom eventuella underskottsavdrag inga andra avdrag än schablonavdraget under tjänst. Kommunal skattesats 307. Skattereduktion för erlagda fackföreningsavgifter = 0 kr. för lön < 40 000 kr. år 1986, 0,5 2 av lönen år 1986 på 40 000-96 000 kr. och 480 kr. för lön > 96 000 kr. är 1986.

2.2¶Följdändringar m. m.

Mitt förslag: Marginalskattespärren slopas. Begränsningsregeln justeras till överensstämmelse med marginalskattesatsen i högsta skiktet.

Pensionärernas extra avdrag anpassas till de nya grundavdragen. Avtrappningen av avdragen sker efter en enhetlig procentsats.

Skälen för mitt förslag: Förslagen till skatteskala innebär att högsta marginalskattesats blir 75 7 vid en kommunal skattesats på 3096. Vid den högsta skattesats som förekommer, 334, blir den alltså 7896. Den nuvarande särskilda marginalskattespärren ligger vid 8036. Det finns starka skäl mot att, som en följd av marginalskattesänkningarna, också sänka procentsatsen i marginalskattespärren till 75. Det måste nämligen i princip anses riktigast att höga kommunala skattesatser får slå igenom fullt ut också på höga inkomster. Den nuvarande högsta skattesatsen ligger också betydligt 42

under den som gällde vid spärregelns tillkomst, då marginalskatten kunde Prop. 1985/86: 130 uppgå till över 85 Ze. Ett annat viktigt skäl är att en sänkning till 75 72 skulle göra regeln tillämplig på ett betydande antal skattskyldiga med inkomster överstigande 200000 kr. och en kommunal skattesats som — i många fall obetydligt — översteg 307. Regeln bör därför slopas.

Därcmot bör en följdändring till sänkningen av den högsta skattesatsen

göras i begränsningsregeln som innebär att inkomst- och förmögenhets-

skatten i vissa fall kan nedsättas om den sammanlagda skatten överstiger viss andel av inkomsten. Denna andel har tidigare varit — i huvudsak — 7596 av inkomsten upp till 45 basenheter (351 000 kr. år 1986) och 807 av inkomsten däröver. I fortsättningen bör andelen vara 75 Zz av hela inkoms-

ten. Denna åtgärd innebär, liksom de förslag jag lägger fram i det följande,

lättnader i beskattningssituationen för innehavare av mindre och medelstora företag.

Beskattningen av folkpensionärer är uppbyggd så att en pensionär med enbart minimiförmåner (ålderspension jämte pensionstillskott) inte betalar

någon skatt. Detta åstadkommes genom ett extra avdrag. Avdraget reduceras om den taxerade inkomsten överstiger vad som motsvarar minimini-

vån. Även vissa icke skattepliktiga inkomster och förmögenhet kan påver-

ka det extra avdraget. Avtrappningen av det extra avdraget sker vid låga

inkomster med 662/3 22 av den överskjutande inkomsten, i ett därefter följande skikt med 40 Zz och slutligen med 33 1/3 26.

Höjningen av det kommunala grundavdraget och återinförandet av det statliga grundavdraget innebär att reglerna om det extra avdraget behöver justeras tekniskt. Skattefriheten för pensionärer med minimiförmåner kan bibehållas med ett lägre avdrag. I sammanhanget bör emellertid en ändring göras också i fråga om avtrappningen av det extra avdraget. På grund av pensionernas och därmed de extra avdragens ökning och förändringar i skatteskalan, sedan de nuvarande reglerna tillkom, kan numera de sammanlagda marginaleffekterna av skatteskala, avtrappning av extra avdrag och inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg (KBT) bli oacceptabelt höga. Detta hänger samman med att extra avdrag medges ända upp i det inkomstläge där marginalskatten är 50 76. Att mer märkbart sänka procentsatsen för avtrappningen är inte någon lämplig lösning, eftersom redan nu extra avdrag medges en ensamstående pensionär upp till över 85 000 kr. i inkomst och en gift pensionär upp till bortåt 70 000 kr. I stället bör avtrappningsprocenten 66 2/3 6 gälla inte bara för inkomster strax över minimini-

vån utan också för de något högre inkomstdelarna. Den snabbare avtrapp-

ningen inträder — räknat i innevarande års pensionsnivå — vid inkomster

på ca 37000 kr. (ensamstående) resp. ca 53000 (gift).

Prop. 1985/86: 130

3¶Förenklingar i skattesystemet

3.1¶Inledning

Under de senaste åren har ett målmedvetet arbete inletts för att åstadkomma väsentliga förenklingar i skattesystemet. Arbetet har stor betydelse för både de skattskyldiga och skattemyndigheterna. Under våren 1985 fattade riksdagen beslut om en förenklad deklaration som kan användas av ett stort antal skattskyldiga fr. o. m. 1987 års taxering (prop. 1984/85: 180, SkU 60, rskr 375, SFS 1985:405-413). Det fortsatta förenklingsarbetet syftar bl.a. till att allt fler inkomsttagare skall kunna använda sig av den förenklade deklarationen.

Förenklingar innebär att de skattskyldigas arbete med att upprätta deklaration och beräkna sin skatt underlättas. Vidare förbättras deras möjligheter att förutse de ekonomiska effekterna av olika förändringar i inkomstförhållandena. För skattemyndigheterna innebär förenklingar inte minst att arbete som har måst läggas ner på att rätta formella fel och misstag i deklarationerna eller på komplicerade uträkningar i stället kan ägnas åt egentligt kontrollarbete i mer komplicerade fall.

Kritik har riktats mot förenklingsarbetet för att det leder till en mer schablonmässig och därför mindre rättvis beskattning. Det är naturligtvis obestridligt att varje schablonisering innebär ett minskat hänsynstagande till de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall. Men ett system, där kravet på millimeterrättvisa drivits därhän att endast ett fåtal av de skattskyldiga behärskar reglerna och skattemyndigheternas resurser åtgår för att rätta de skattskyldigas misstag så att angelägna kontroller måste eftersättas, kan knappast anses mer rättvist.

3.2¶Beskattningen av makar

Mitt förslag: Sambeskattningen av makars B-inkomster slopas. Samtidigt upphävs rätten att utnyttja andra makens realisationsförlust, underskottsavdrag, övriga allmänna avdrag och förlustavdrag.

Skälen för mitt förslag: Ett av de moment som i särskilt hög grad ger upphov till svårigheter för de skattskyldiga att beräkna sin skatt är sambeskattningen av makars B-inkomster. För skattemyndigheterna medför reglerna ett betydande merarbete. I synnerhet gäller detta i kombination med vissa andra komplicerande moment, t. ex. den särskilda skatteberäkningen för ackumulerad inkomst. RSV har i sin anslagsframställning för budgetåret 1986/87 framhållit behovet av förenklingar för att kunna åstadkomma rationaliseringar inom skattemyndigheternas verksamhetsområde och då pekat på makebeskattningen som ett komplicerande moment.

Sambeskattningen av makars B-inkomster innebär i princip att skatten för båda makarnas sammanlagda B-inkomster beräknas på toppen av den högsta av makarnas A-inkomster. A-inkomst är inkomst av tjänst samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige har varit 44

verksam i förvärvskällan i mer än ringa omfattning. Övriga inkomster är Prop. 1985/86: 130

B-inkomst. I samband med skattereformen som genomfördes åren 1983—-

1985 begränsades emellertid sambeskattningen kraftigt. Detta skedde i förenklingssyfte, eftersom den teknik som användes för att begränsa un-

derskottsavdragens skattemässiga värde i sig medför en komplicering av reglerna. Inskränkningarna i sambeskattningen av B-inkomster innebär dels att 5000 kr. av vardera makens B-inkomst behandlas som A-inkomst, dels att gemensam skatteberäkning sker endast vid beräkning av tilläggsbe-

lopp (åren 1983 och 1984 endast vid beräkning av grundbelopp). Detta

innebär att fr. o. m. 1985 så sker sambeskattning endast om summan av den

högsta A-inkomsten och bådas B-inkomster överstiger brytpunkten (124800 kr. år 1986). Det är starkt omvittnat att många skattskyldiga har betydande svårighe-

ter att räkna ut sin skatt, när gemensam skatteberäkning skall ske. Detta

gäller naturligtvis inte minst sådana makar som vanligen har obetydliga B-inkomster men tillfälligtvis får en något större B-inkomst, t. ex. i sam-

band med försäljning av en villa eller en bostadsrätt. För skattemyndighe-

terna har naturligtvis inskränkningarna i sambeskattningen inneburit en

lättnad i arbetsbelastningen. En ytterligare inskränkning löser endast i begränsad omfattning problemet, eftersom de i många stycken komplicerade bestämmelserna, anvisningarna, datasystemen och blanketterna måste

finnas kvar och anpassas till olika förändringar i skattesystemet så länge det över huvud taget finns några fall kvar. Likaså måste personalens kunskaper och färdigheter bibehållas. Den enda möjligheten till att uppnå en väsentlig förenkling är således att helt avskaffa sambeskattningen av

B-inkomster.

Jag föreslår således att sambeskattningen av makars inkomster slopas. Som en följd härav bör givetvis också de på samma grund vilande reglerna om utnyttjande av vissa avdrag som den andra maken inte kunnat utnyttja slopas. Jag syftar på rätten att utnyttja andra makens realisationsförlust, underskottsavdrag, övriga allmänna avdrag och förlustavdrag. Vidare bör hänsyn inte tas till andra makens inkomst vid tillämpning av begränsningsregeln, enligt vilken inkomst- och förmögenhetsskatt i vissa fall kan nedsättas när för stor del av inkomsten tas i anspråk för skatt.

Genom dessa åtgärder uppnås en betydande arbetsbesparing för de skattskyldiga och skattemyndigheterna. Vidare är det en fördel att ändringar i ena makens taxering inte i samma omfattning kan — kanske efter lång tid och efter det att äktenskapet upphört — leda till höjning också av andra makens skatt. Skattemyndigheternas arbete underlättas också genom att behovet att samgranskning av makarnas deklarationer minskar.

I sammanhanget bör ett förtydligande göras såvitt avser skattereduktion

för ensamstående med hemmavarande barn. Vidare bör en följdändring till tidigare lagstiftning göras i reglerna angående skatteberäkning för ackumu-

lerad inkomst.

3.3¶Beräkning av underlag för tilläggsbelopp Prop. 1985/86: 130

3.3.1¶Räntetillägg

Mitt förslag: Räntetilläggen slopas såvitt avser bostad på jordbruksfastighet och bil e.d. i näringsverksamhet som används privat. I fråga om räntefria och lågförräntade lån från arbetsgivare åläggs denne att ange förmånens värde i kontrolluppgiften.

RSV:s förslag: RSV föreslår i första hand att räntetilläggen helt slopas och i andra hand att en beloppsgräns på 5000 kr. införs för varje slag av räntetillägg. För det fall att förstahandsförslaget inte genomförs förordas en uppgiftsskyldighet som överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt att räntetilläggen slopas. Några remissinstanser har begränsat sin tillstyrkan till räntetilllägg rörande bostad i jordbruk och bil i näringsverksamhet samt förordar i övrigt andrahandsförslaget. Sistnämnda förslag tillstyrks i allmänhet i andra hand av de remissinstanser som tillstyrkt ett slopande. Två remissinstanser förordar i första hand andrahandsförslaget och två avstyrker helt förslagen. Förslaget angående uppgiftsskyldigheten vid ett bibehållande av räntetilläggen avstyrks av endast en remissinstans. Skälen för mitt förslag: Nuvarande bestämmelser innebär att ett särskilt tillägg, räntetillägg, i tre fall skall göras vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp. Reglerna tillkom i samband med skattereformen för att motverka vissa icke åsyftade kvittningseffekter. Det första fallet avser bostad på jordbruksfastighet. Räntetillägget skall motsvara en till bostadsdelen hänförlig del av räntekostnaderna. Det andra fallet avser privat användning av bil e. d. som utgör inventarium i näringsverksamhet. Det motsvarar den det av en schablonmässigt beräknad räntekostnad för det i fordonet nedlagda kapitalet som belöper på den privata användningen. Det tredje fallet, slutligen, avser räntefria eller ränteförmånliga lån från arbetsgivare. Räntetillägget motsvarar här skillnaden mellan sedvanlig ränta och erlagd ränta. Arbetsgivaren skall i kontrolluppgiften ange lånebeloppet och erlagd ränta, medan den anställde i sin deklaration skall ange skillnaden (förmånen). Riksdagen har flera gånger riktat kritik mot bestämmelserna om räntetillägg och därvid anfört att skatteintäkterna inte står i rimlig proportion till de administrativa problem som uppkommer (SKU 1983/84:30 och 1984/85: 20). Kritiken har lett till det inledningsvis nämnda uppdraget till RSV. Sedan RSV i en delrapport den 15 oktober 1984 lagt fram förslag rörande de ränteförmånliga lånen höjdes frigränsen från 100 kr. till 2000 kr. fr.o.m. 1985 års taxering (prop. 1984/85:71, SkU 20, rskr 52, SFS 1984:916). Jag behandlar först räntetilläggen rörande bostad på jordbruksfastighet och bil e. d. i näringsverksamhet. Vad som framkommit visar att räntetilläggen i allmänhet avser relativt låga belopp och i betydande utsträckning inte påverkar beskattningsresul- 46

tatet, eftersom den skattskyldiges inkomster — även inkl. räntetillägget — Prop. 1985/86: 130 understiger brytpunkten. Det är givet att de inte helt okomplicerade beräk-

ningarna som behövs för att få fram räntetillägget då upplevs som menings-

lösa av både de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna. Även om den skattskyldiges inkomster skulle något överstiga brytpunkten är det ofta

fråga om så små skattebelopp att det inte är rimligt att lägga ner arbete på frågan.

Enligt min mening uppfyller inte dessa räntetillägg det av skatteutskottet uppställda kravet på en rimlig relation mellan skatteintäkter och arbetsbe-

lastning. Det föreligger visserligen inte något säkert mått på skatteintäkterna men undersökningen pekar på att det rör sig om endast en eller ett par miljoner kronor. Det framstår som utsiktslöst att kunna mer märkbart

förbättra förhållandet genom förenklingar av reglerna. Jag föreslår därför att dessa räntetillägg slopas.

När det gäller räntetillägg som hänför sig till lån från arbetsgivare så har i

några remissvar uttalats att det i dessa fall inte — som i de nyss behandlade

fallen — finns någon naturlig gräns för förmånens storlek utan denna kan i

ett enskilt fall bli i princip obegränsad. Farhågor har också uttryckts för att förmånen skulle breda ut sig om den blev helt obeskattad.

Enligt min mening är de framförda synpunkterna tungt vägande. Ersätt-

ningar m. m. till anställda i annan form än kontant lön förekommer numera i en mångfald olika former och ränteförmåner är endast en av dessa. Flera

sådana förmåner kommer upp till behandling inom tämligen nära framtid. I

det sammanhanget kan det finnas anledning att mer allsidigt överväga

reglerna angående ränteförmånliga lån. Några ändringar bör därför inte nu

göras i de materiella reglerna. Härtill kommer att det föreligger möjligheter

att uppnå förenklingar i förfarandet.

Arbetsgivaren skall nu i kontrolluppgiften ange lånebeloppet och erlagd

ränta. Att i stället lämna uppgift om förmånens storlek kan i allmänhet inte

innebära någon nämnvärt ökad arbetsbelastning för arbetsgivaren. Med en sådan ordning hindrar inte längre förekomsten av räntetillägg för ränteförmån den anställde att lämna förenklad deklaration.

3.3.2 Kvittning mellan villaunderskott och kapitalinkomst

Mitt förslag: Rätten till kvittning mellan villaunderskott och kapitalinkomst slopas.

Skälen för mitt förslag: För att åstadkomma den med skattereformen

avsedda begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde har

den statliga inkomstskatten delats upp i två delar. Vid beräkning av under-

laget för den ena delen, tilläggsbeloppet, får underskottsavdrag i princip

inte göras. I praktiken utgår man från inkomsten efter underskottsavdrag och återför avdragen. I vissa fall föreligger vad som kallas en särskild

kvittningsrätt, vilket innebär att avdragen inte återförs.

En sådan kvittningsrätt avser underskott av villa (schablontaxerad an- 47

nan fastighet) som upp till 30000 kr. får kvittas mot inkomst av kapital. Prop. 1985/86: 130 Bakgrunden till denna kvittningsrätt var att förhållandena på kreditmarknaden ofta gjorde det nödvändigt för den som sålde en villa att ge köparen kredit genom att ta emot en s.k. säljarrevers. Räntan på denna beskattas som inkomst av kapital. Om säljaren därefter köpte en annan villa var hans tillgängliga medel för kontantinsats lägre. Räntekostnaderna för den nya villan blev alltså högre än om han fått motsvarande medel kontant. Ett särskilt samband ansågs därför kunna föreligga mellan kapitalinkomst och villaunderskott.

Enligt min mening föreligger inte längre skäl att behålla den särskilda kvittningsrätten. Förhållandena på kreditmarknaden har ändrat förutsättningarna i de fall som regeln ursprungligen avsåg att ta sikte på. Det finns numera möjligheter för den som har tagit emot en säljarrevers att avyttra denna på en andrahandsmarknad. Genom att en finansiering kan ske på kreditmarknaden föreligger inte längre samma behov att ta emot säljarreverser. I huvudsak har kvittningsrätten därför kommit att i viss utsträckning mildra avdragsbegränsningens verkningar för skattskyldiga med större kapitalinkomster. Jag vill också framhålla att varje undantagsregel innebär ett komplicerande moment. Det gäller inte minst denna som berör ett stort antal personer, även om det för många rör sig om helt obetydliga belopp eller över huvud taget inte påverkar beskattningsresultatet därför att inkomsten understiger brytpunkten. Slopandet bör lämpligen ske i två steg på så sätt att kvittningsrätten år 1987 begränsas till 15000 kr. för att helt upphöra år 1988.

4¶Finansiella effekter

Effekterna på skatteintäkterna av mina förslag kan uppskattas till följande (räknat som slutlig effekt i milj. kr. för 1988).

Härav belöper på år 1987 för staten ca 530 milj. kr och för kommunerna ca 2420 milj. kr.

Förändringarna i fråga om grundavdrag, skatteskalor för grundbelopp och tilläggsbelopp inkl. det fasta beloppet samt avtrappningen av det extra avdraget påverkar omedelbart skatteuttaget från de skattskyldiga. Detta är inte fallet med övriga åtgärder utan där kan effekterna i betydande omfattning märkas på skattebetalningarna först i samband med fyllnadsinbetalningar, utbetalning av överskjutande skatt och inbetalning av kvarstående 48 skatt.

Förskotten av kommunalskattemedel grundar sig på föregående års tax- Prop. 1985/86: 130 ering. Höjningen av det kommunala grundavdraget skulle således — utan särskild reglering av denna fråga — påverka utbetalningarna först år 1989. Då skulle emellertid en dubbel effekt uppkomma, dels på slutavräkningen

för år 1987, dels på förskotten för år 1989. Motsvarande dubbeleffekt skulle uppkomma år 1990. För att undvika detta bör förskotten för åren

1987 och 1988 beräknas på ett skatteunderlag som har omräknats med hänsyn till höjningen av grundavdraget. En sådan omräkning kan dock

aldrig ske så exakt att resultatet för varje enskild kommun motsvarar det

slutliga utfallet. Detta beror främst på folkpenstionärernas extra avdrag.

Jag avser att återkomma med närmare förslag i detta hänseende i kompletteringspropositionen senare I vår.

5¶Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

—- . lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

WIJ . lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall,

BB . lag om ändring i lagen (1960: 63) om förlustavdrag,

S. lag om ändring i lagen (1951: 763) om beräkning av statlig inkomstskatt AA

för ackumulerad inkomst,

6. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt, 7. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623), 8. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272).

Med hänsyn till frågans beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

6¶Specialmotivering

6.1¶Kommunalskattelagen (1928: 370)

46§ 2 mom.

Genom slopandet av sambeskattningen av makars B-inkomster behövs

begreppen A- och B-inkomst endast för reglerna om avdrag för pensions-

försäkringspremier. Definitionen, som tidigare funnits i 9§ 3 mom. lagen

(1947: 576) om statlig inkomstskatt, bör därför tas in i anslutning till bestämmelserna om detta avdrag. Samtidigt har de omfattande reglerna i detta hänseende brutits ut ur momentet och tagits in i en ny anvisningspunkt, 6. Flyttningen föranleder ändring av en hänvisning i punkt 6 av

anvisningarna till 41 §.

48§ 2 och 3 mom. Ändringarna innebär att det kommunala grundavdraget höjs till 10000 kr.

för helt år. 49

52§ I mom. Prop. 1985/86: 130

Ändringarna innebär att makar inte längre får utnyttja andra makens icke

uttnyttjade underskottsavdrag, övriga allmänna avdrag och realisationsför-

luster.

53§ I mom.

Den som inte är bosatt i Sverige är skattskyldig här bl. a. för pension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Från beskattning undantas emeller-

tid ett belopp motsvarande grundavdraget. Ändringen föranleds därför av höjningen av grundavdraget.

Punkt 6 av anvisningarna till 41§ och punkt 6 av anvisningarna till 46 § Ändringarna har kommenterats under 46 § 2 mom.

Punkt 2 av anvisningarna till 50 §

Lagrummet har ändrats i två hänseenden. För det första har återinförandet av ett statligt grundavdrag i stället för ett skattefritt bottenskikt i skatteskalan gjort det nödvändigt att omformulera bestämmelserna. Innebörden i

denna del är liksom tidigare att pensionär med enbart minimiförmåner skall

få så stort extra avdrag att inkomstskatt inte påförs. Den andra ändringen innebär att avtrappningsprocenten för det extra avdraget vid inkomster överstigande minimipensionen skall vara enbart 662/3, medan den för närvarande är olika beroende på inkomstnivån.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

De nya reglerna skall — med vissa undantag — tillämpas första gången vid

1988 års taxering och får därför i huvudsak effekt fr.o.m. den 1 januari

1987. Med hänsyn till förekomsten av brutna räkenskapsår och av prak-

tiska skäl bör reglerna träda i kraft snarast möjligt.

Vid 1988 års taxering skall grundavdraget och som en följd därav den del

av pension som för utomlands bosatt undantas från beskattning här i riket vara 9000 kr. Detta framgår av punkt 2.

Slopandet av rätten att utnyttja andra makens underskottsavdrag kan inte avse underskott i en förvärvskälla om beskattningsåret för förvärvskällan har påbörjats före framläggandet av propositionen. Av praktiska skäl har regleringen skett med utgångspunkt i den 1 april i stället för dagen

för propositionens avlämnande. Detta regleras i punkt 3.

6.2¶Lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

6§ I mom.

Som angavs under 53§ I mom. kommunalskattelagen (1928:370). KL, är

den som bor utomlands skattskyldig här för allmän pension. Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt har ett belopp motsvarande grundavdraget undantagits från skattskyldighet. Detta har inte skett vid taxeringen till

statlig inkomstskatt, eftersom skatteskalan i stället innehållit ett skattefritt

bottenskikt. Återinförandet av det statliga grundavdraget föranleder att

den nuvarande särregleringen blir onödig.

8§ och 9§ 2 mom. Prop. 1985/86: 130

Ändringarna innebär att ett statligt grundavdrag återinförs i stället för ett

skattefritt bottenskikt i skatteskalan.

9§3 mom. Ändringen har kommenterats under 46§ 2 mom. KL.

9§5 mom. och 9a§

I skatteskalan för grundbelopp finns ett fast belopp om 100 kr. För att

klargöra att bara skattskyldig som har någon beskattningsbar inkomst skall betala beloppet införs en uttrycklig regel om detta i 9a§. Denna utformas

så att 98 5 mom., som innehåller en motsvarande regel som befriar juridis-

ka personer med en beskattningsbar inkomst understigande 100 kr. från skyldighet att betala inkomstskatt, kan utgå.

10§ I mom. Ändringarna återger den nya skatteskalan, slopandet av det skattefria

bottenskiktet som ersätts av ett statligt grundavdrag och det fasta

100-kronorsbeloppet.

10§ 2 mom. I lagrummet regleras basenhetens belopp som alltså blir 10000 kr.

10§ 3 mom.

Lagrummet har ändrats i två hänseenden. För det första har återinförandet av det statliga grundavdraget i stället för ett skattefritt bottenskikt påkallat nya regler för beräkning av underlag för tilläggsbelopp. Beräkningen måste utgå från den taxerade inkomsten, eftersom resultatet annars inte skulle bli

det avsedda om grundavdraget inte har kunnat utnyttjas helt. Grundavdrag

skall alltså göras också vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp och

detsamma gäller extra avdrag som dock endast undantagsvis kan bli aktuellt i de fall där tilläggsbelopp skall betalas. Vidare har reglerna om återföring av makes underskottsavdrag utgått, eftersom detta inte längre skall få utnyttjas.

10§ 4 mom.

Ändringen innebär att kvittningsrätten mellan underskott av schablontax-

erad annan fastighet och inkomst av kapital slopas.

10§ 6 mom.

Ändringen innebär att räntetillägg avseende bostad på jordbruksfastighet

och privat använd bil i näringsverksamhet slopas.

IH $ I mom. Ändringen innebär att makars rätt att utnyttja varandras icke utnyttjade underskottsavdrag och övriga allmänna avdrag slopas.

11§3 mom. Prop. 1985/86: 130 Lagrummet innehåller bestämmelserna om den gemensamma skatteberäkningen för makars B-inkomster och upphävs eftersom sambeskattningen av makars B-inkomster slopas.

12§ Marginalskattespärren slopas genom att lagrummet upphävs.

20§ 2 mom. Ändringen är föranledd av att 118 3 mom. upphävs.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna Lagen bör av samma skäl som i fråga om KL träda i kraft snarast möjligt.

Genom hänvisningen i punkt 2 kommer reglerna i övergångsbestämmelserna till KL att gälla även i fråga om det statliga grundavdraget år 1987.

I punkt 3 finns skatteskalor för grundbelopp och tilläggsbelopp för år 1987 (1988 års taxering).

Basenheten för år 1987 (1988 års taxering) skall vara 9000 kr. vilket framgår av punkt 4.

Punkt 5 motsvarar punkt 3 av övergångsbestämmelserna till KL. I sådana fall skall givetvis äldre bestämmelser om återföring av underskottsavdrag vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp också tillämpas.

Reglerna i punkt 6 tar sikte på det i och för sig föga praktiska fall där äldre bestämmelser i fråga om bl. a. skatteskala skulle leda till lägre skatt och den skattskyldige skall taxeras för beskattningsår som har börjat före den 1 april. I så fall skall äldre bestämmelser tillämpas.

I punkt 7 finns bestämmelsen att kvittningsrätten mellan underskott av schablontaxerad fastighet och inkomst av kapital vid beräkning av tilläggsbelopp skall gälla upp tili ett belopp om 15 000 kr. vid 1988 års taxering.

6.3¶Lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall

3§ Lagrummet innehåller reglerna om beräkning av spärrbelopp. För närvarande är detta — förutom 50 220 av den justerade beskattningsbara inkomsten — 2596 av det justerade underlaget för tilläggsbelopp upp till 45 basenheter och 30 26 av underlaget däröver. Ändringen innebär att procentsatsen 25 skall gälla för underlaget för tilläggsbelopp utan någon begränsning uppåt.

6§ Ändringen innebär att beräkningen skall ske för vardera maken för sig utan hänsyn till den andres inkomster. Däremot skall även i fortsättningen största tillåtna nedsättning av förmögenhetsskatten beräknas för makarna (och eventuella barn) gemensamt.

Övergångsbestämmelserna Prop. 1985/86: 130 Vid 1988 års taxering är spärrbeloppet — förutom 5096 av den justerade beskattningsbara inkomsten — 2596 av det justerade underlaget för tilläggsbelopp upp till 38 basenheter och 2792 av överskjutande underlag.

6.4¶Lagen (1960: 63) om förlustavdrag

Makar skall inte längre ha rätt att utnyttja andra makens förlustavdrag, varför 68 och anvisningarna till 6§ som innehåller bestämmelser om detta upphävs. Förlustavdrag som hänför sig till 1987 och tidigare års taxeringar skall alltjämt få utnyttjas enligt äldre bestämmelser. Ändringen kommer således att få effekt först vid 1989 års taxering. För att undvika retroaktiva effekter skall också förlust vid 1988 års taxering få utnyttjas om den skattskyldige då haft underskott av förvärvskälla för vilken beskattningsåret påbörjats före den 1 april.

6.5¶Lagen (1951: 763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Punkt 2 av anvisningarna till 1§ Det i anvisningarna intagna exemplet har inte rättats med anledning av den ändring i skatteskalan som vidtogs under hösten 1983, något som bör ske i detta sammanhang.

Punkt 3 av anvisningarna till 1§ Punkten, som behandlar sambeskattningsfrågor, upphävs eftersom sambeskattning av B-inkomster inte längre skall äga rum.

6.6¶Lagen (1958: 295) om sjömansskatt

12§ I mom. Lagrummet innehåller bestämmelser om jämkning av sjömansskatt med hänsyn till andra makens underskott i förvärvskälla. Bestämmelserna upphävs eftersom makar inte längre skall få utnyttja varandras underskottsavdrag.

Anvisningarna till 12 § Höjningen av det kommunala grundavdraget och återinförandet av det statliga grundavdraget påkallar en omformulering av bestämmelsen.

6.7¶Taxeringslagen (1956: 623)

25§ I lagrummet föreskrivs att gift skattskyldige skall lämna uppgift huruvida inkomst är A- eller B-inkomst. Eftersom denna uppgift inte längre behövs tas uppgiftsskyldigheten bort. Detta hindrar inte att skattskyldig som yrkar avdrag för pensionsförsäkringspremier kan behöva lämna motsvarande uppgift för att styrka sin rätt till avdrag. Samtidigt utgår ur lagrummet vissa bestämmelser rörande s. k. äldre äktenskap.

37§ 2 mom. Prop. 1985/86: 130

I momentet finns bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare att i kontrolluppgift lämna uppgift om räntefritt eller lågförräntat lån till arbetstagare. Uppgiften skall i fortsättningen avse förmånens värde i stället för lånebeloppet och erlagd ränta. Förmånens värde har redan tidigare utgjort gräns för uppgiftsskyldigheten.

68§ Ändringarna innebär att det inte längre skall antecknas i längden huruvida inkomst utgör A- eller B-inkomst. Vidare utgår bestämmelser angående skattereduktion i det s. k. skattesparandet.

72a§ Reglerna om rättelse enligt paragrafen av felaktigheter i fråga om A- och B-inkomst utgår som en följd av att sambeskattningen av B-inkomster slopas.

6.8¶Uppbördslagen (1953: 272)

I 28 4mom. finns en bestämmelse som innebär att ensamstående med hemmavarande barn får skattereduktion med 1800 kr. På senare tid har tveksamhet uppkommit om rätta tolkningen av bestämmelsen när ett barn sammanbor med båda sina föräldrar men dessa inte skall taxeras som gifta. Detta inträffar bl. a. när två ogifta sammanboende eller två makar som gift sig under året får barn före den I november.

RSV har i anvisningar förklarat att barnet — såvitt avser föräldrarnas rätt till skattereduktion — skall anses som hemmavarande endast hos den ena av föräldrarna.

Motsvarande tveksamhet uppkom i början av [960-talet såvitt rörde rätten till förvärvsavdrag och ortsavdrag med belopp som för makar. Det fanns då inte någon uttrycklig bestämmelse i frågan men riksskattenämnden hade uttalat att barnet i nyss angivna situationer borde anses som

ifrågavarande avdrag. Genom lagstiftning (prop. 1962:181) infördes en uttrycklig bestämmelse i 65 § KL. I propositionen uttalades att riksskattenämndens uttalande stod i överensstämmelse med lagstiftarens avsikter. Bestämmelsen begränsades vid sin tillkomst uttryckligen till att avse rätten till förvärvsavdrag och ortsavdrag. Ortsavdragen har därefter strukits ur bestämmelsen när de enhetliga grundavdragen infördes. Bestämmelsen upphävdes när förvärsavdraget slopades.

När skattereduktionen infördes synes frågan inte ha diskuterats. Denna avsågs tillkomma den som taxerades som ensamstående med barn, ett icke lagreglerat begrepp, som i praktiken byggde just på bestämmelsen i 65§ KL. Detta var också naturligt eftersom skattereduktionen trädde i stället för den särskilda rätten till förhöjt ortsavdrag. RSV:s anvisningar står alltså i överensstämmelse med lagstiftarens avsikt och upphävandet av regeln i 658 KL har i och för sig inte någon materiell betydelse. Bestämmelsen har dock kunnat vara till hjälp för att förstå sammanhanget och

skälen bakom tillkomsten av skattereduktionen. Det kan därför nu finnas

anledning att införa en uttrycklig bestämmelse i frågan. Den nya regeln överensstämmelser således med hittillsvarande syn vid lagstiftningen på avgränsningen av begreppet ensamstående med barn.

Den bör dock inte göras uttryckligen tillämplig tidigare än den övriga nu

föreslagna lagstiftningen.

I sammanhanget kan nämnas att en motsvarande tveksamhet kan uppkomma vid förmögenhetsbeskattningen eftersom föräldrar och hemmavarande barn sambeskattas för förmögenhet. Givetvis skall inte barnet sambeskattas med envar av föräldrarna om det bor hos båda men de inte

samtaxeras för året i fråga. Den nu föreslagna bestämmelsen torde kunna ge tillräckligt stöd för en sådan tolkning även i det avseendet.

6.9¶Ytterligare följdändringar

Gränsen för deklarationsskyldighet ligger för närvarande vid 6000 kr. Det är givetvis angeläget att denna höjs till de nya grundavdragens nivå, 10.000

kr. Frågan om höjningen av deklarationspliktsgränsen — liksom höjningen

av grundavdragen — bör ske i två steg kräver emellertid ytterligare överväganden, eftersom täta förändringar av deklarationspliktsgränsen kan med-

föra praktiska olägenheter. Till dekltarationspliktsgränsen knyter sig en

bestämmelse om i vilka fall underåriga själv skall taxeras för sin förmögenhet. Vidare bör ändringarna i fråga om uppgiftsskyldigheten för räntetillägg

föranleda justeringar i reglerna om förenklad självdeklaration.

7¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring I lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall,

4. lag om ändring i lagen (1960: 63) om förlustavdrag,

5. lag om ändring i lagen (1951: 763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

6. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt, 7. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623), 8. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272).

8¶Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden

har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986